Elkonkurrens med nätmonopol : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ELKONKURRENS

NATMON OPOL

MED

,vw

O

O 9

o Q Q O

Statens offentliga utredningar BMW 1993:68

w Näringsdepartementet

Elkonkurrens med

nätmonopol

Delbetänkande

av Ell_agstiftningsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Alhrmiinna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-1354403-9 Stockholm 1993 ISSN 0375-25ox

Till statsrådet och chefen för närings-

departementet

beslut den 26 1992 bemyndigade regeringen chefen för

Genom mars

Näringsdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag

en

utarbeta förslag till lagstiftning på elområdet som bör

att ny innefatta bl.a. ändrade koncessionsvillkor för elektrisk starkströmsledning och för ledningsnät inom ett visst område.

Med stöd bemyndigandet tillkallades den 25 maj 1992

av överdirektören Olof Söderberg särskild utredare. som

Den 22 juni 1992 förordnades till sakkunniga verkställande

direktören Nils Andersson, Svenska kraftverkstöreningen, lag-

Bertil Hübinette, Eskilstuna tingsrätt, civilingenjören Leif

mannen

Lenman, LM Ericsson, karnmarrättsassessorn Ronald Liljegren,

Affársverket svenska kraftnät, sektionschefen Harald Ljung, Svenska kommunförbundet, direktören Gunnar Lundberg, Vattenfall

AB och verkställande direktören Peter Åsell, Svenska Elverksföre-

ningen. begäran har lagmannen Bertil Hübinette entledigats På egen

från uppdraget räknat från den 16 februari 1993. Kammarrätts-

Ronald Liljegren är entledigad från uppdraget som

assessorn

sakkunnig under tiden den 16 februari den 30 juni 1993 för att i

-

stället biträdande sekreterare jfr nedan. Marknadsdirektören

vara

Håkan Nyberg, Affársverket svenska kraftnät, förordnades den 5

april 1993 sakkunnig under tiden den 1 april den 30 juni

som - 1993.

Som förordnades den 22 juni 1992 enhetschefen Hans

experter direktören Åke

Olander, Närings- och teknikutvecklingsverket,

Pettersson, Stockholm Energi AB, Teknik Miljö, och departe-

4 SOU 1993 58 :

mentssekreteraren Ulf Sävström, Näringsdepartementet, den 21

september 1992 departementssekreteraren Gunnar Balsvik, Finarns-

departementet, byråchefen Bo Diczfalusy, Konkurrensverket, o-ch

verkställande direktören Jan Samuelsson, Riksförbundet

Energileverantörema, samt den 28 september 1992 enhetschefen Urban

Kärrmarck, Närings- och teknikutvecklingsverket.

Till sekreterare utredningen fr.o.m. den 8 augusti 19992 förordnades hovrättsassessorn Gunilla Gustafsson. Under arbetet med detta delbetänkande har följande personer vaurit

förordnade som biträdande sekreterare, nämligen fil. kand.

Petter

Fritz 1 april 18 juni 1993, kammarrättsassessorn Ronalld

-

Liljegren 16 februari 10 juni 1993, hovrättsassessom Berttil

-

Persson 19 april 25 juni 1993, civilingenjören Katarina Swart-

-

ling 1 september 1992 31 mars 1993 och administratören Harritet

-

Zaar fr.0.m. den 6 juli 1992. Vidare har f.d. kanslichefen Lans

Foyer medverkat inom utredningens sekretariat under perioden 229

18 juni 1993. mars -

Utredningen har antagit namnet Ellagstiftningsutredningen.

Jag får härmed överlämna delbetänkandet Elkonkurrens mead

nätmonopol. I detta redovisas resultatet av den första etappen

anv

utredningsarbetet.

Arbetet med detta delbetänkande har präglats den korta tid

av sonm

enligt direktiven stod till buds. I dessa att resultatet borcdle

angavs redovisas senast den 28 februari 1993. Av olika skäl kumdle emellertid det egentliga utredningsarbetet påbörjas först i mitten anv

augusti 1992. Jag anmälde i september 1992 behov förlängd tiadl.

av

Regeringen beslutade den 26 november 1992 förlängning

om auv

utredningstiden t.o.m. den 31 mars 1993. I början 1993

av mars

anmälde jag att jag inte såg det möjligt att fullfölja uppgiften inomn den angivna tidsramen. Regeringen beslutade den

1 april 1993 attt

uppgiften skall redovisas senast den 30 juni 1993. Jag kan

mu

konstatera att den starka tidspressen under den första

etappen anv

mitt utredningsarbete medfört, att förslag till lösningar av Visma delfrágor inte hunnit utarbetas.

De förslag som läggs fram i detta betänkande är dock enligt rniiin

bedömning tillräckligt väl övervägda för att tjäna underlag f35r

som

en lagstiftning som bedöms komma att gälla endast under kortaxrre

en

öwergångstid innan, som framgår av direktiven, 1902 ars ellag sliutligt ersätts med modern lagstiftning. De överväganden och förslag som läggs fram i detta delbetänk- A arnde har utformats i samverkan med utredningens sakkunniga, experter och sekretariat. Jag har därför funnit det naturligast att i deelbetänkandets text konsekvent använda ordet vi i stället för det formellt riktigare ordet jag eller utredningen. Ansvaret för de sllutliga avvägningar som kommer till uttryck i förslagen vilar sjiälvfallet dock enbart på mig. De sakkunniga Nils Andersson, Gunnar Lundberg och Peter Åsell ., hzar avgett särskilda yttranden. Den svenska sammanfattningen är avsedd att ge en översiktlig bild aw de viktigaste förslagen. Den engelska sammanfattningen är uttförligare och täcker samtliga förslag och viktigare motiveringar för dessa.

Stockholm i juni 1993

Olof Söderberg

Gunilla Gustafsson

Innehåll

Ordförklaringar 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary o . o . . . o o . . . . . . . . . . . o . . - . . 0 n

1. Författningsförslag 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Konkurrens och monopol på elmarknaden 93

. . . . .

2.1 Utredningsarbetet 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Direktiven 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 1992 års riktlinjer för elmarknaden 94 . . . . . 2.1.3 Svenska kraftnäts utredning om

förutsättningarna för en svensk

kraftbörs . - - - . o . - . . . - . . - . . ø o 0 .

2.2 Utvecklingen i omvärlden 98

. . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Norge, Finland och Danmark 98 . . . . . . . . . 2.2.2 EG 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.3 Ett nordiskt perspektiv 112

. . . . . . . . . . . . . 2.3 Ökad konkurrens i Sverige 114 . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.1 Monopolreglering genom dagens

koncessionssystem 114

. . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Konkurrensverkets bedömning av

konkurrenslagstiftningen och elmarknaden 115 .

2.3.3 Motiv för spelregler 117

nya . . . . . . . . . .

3. Ett konoessionssystem för nätverksamhet 121

. . . . . .

3.1 Nätkoncession för linje och för område 122

. . . . . . . . 3.1.1 Allmänna motiv för nätkoncessioner 122

3.1.2 Nätverksamhet, 123 m.m. . . o . - . o . . . o . .

3.1.3 Nätkoncession för linje respektive for

område 124 o o . . . . . . . - ø . . . . . - . 0 . . 0 3.1.4 Nätägare koncessionshavare 124 - . . . . . . .

3.2 Nya regler om nättjänster 125

. . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.1 Skyldighet att upplåta ledningar och nät 126

.

3.2.2 Tariffer för nättjänster 129

. . . . . . . . . . .

3.2.3 Bortkoppling av elkonsument 137

. . . . . . .

3.2.4 Skäliga villkor 138

. . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.5 Ledig kapacitet 140

. . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.6 Mätning och avräkning i samband med

öppna nät 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Regler fir särredovisning och riktlinjer för

ekonomisk styrning nätverksamhet 145

av . . . . . . . . .

3.3.1 Principiella överväganden 146

3.3.2 Utgångspunkter fir den ekonomiska

särredovisningen 149

. . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Regler för den ekonomiska

särredovisningen 150

. . . . . . . . . . . . . . .

3.3.4 Bedömningsgrunder för skälig prisut-

veckling och avkastning i nätverksamhet 153

. .

3.3.5 Offentlighet och prissättning på nät-

tjänster 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Koncessionsvillkori ellagen, 162

m.m. 3.4.1 Koncessionstider 163 . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.2 Lämplig från allmän synpunkt 164

. . . . . .

3.4.3 Lämplig enhet för nätkoncession for

område 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.4 Spärmingsgräns är nätkoncession för

område 166 . . . . . . . . . o - . . . o . . . . .

3.4.5 Prövning av lämplig koncessionshavare 166

3.4.6 Överlåtelse nätkoncession 167

av . . . . . . . 3.4.7 säkerhetsskäl allmän och enskild rätt 168 - . . .

3.4.8 Planer och naturresurslagen 168

. . . . . . . . 3.4.9 Vissa bestämmmelser bör upphävas 169 som . .

3.5 Återkallelse koncession 171

av . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Särskilt storkraftnätet och systemansvar 173 om om . . . 3.6.1 Aftärsverket svenska kraftnät 173 . . . . . . . . .

3.6.2 Överföring på och anslutning till storkraft-

nätet 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.3 Systemansvar 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.4 Författningsreglering systemansvar 181

av . . . 3.6.5 Leveranssäkerhet på andra nät än stor-

kraftnätet 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Särskilt utlandsforbindelsema 186 om . . . . . . . . . . . 3.7.1 Tillgång till utlandstörbindelser på icke

diskriminerande villkor 187 . . . . . . . . . . . . .

3.7.2 Nätansvarig enhet enligt EGs

transiteringsdirektiv 189

. . . . . . . . . . . . . . .

3.7.3 Hur skall Svenska kraftnät uppfylla sina

skyldigheter enligt EGs transiterings-

direktiv 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4. Köp och försäljning i konkurrens 193

. . . . . . . . . . .

4.1 Leveransplikt, priskontroll och skydd för mindre

konsumenter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.1 Leveransplikt 194

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Priskontroll 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.3 Om undantag för üärrvärme och naturgas 195

.

4.1.4 Skydd for mindre konsumenter 196

. . . . . . .

4.2 Köp från mindre produktionsanläggningar 200

. . . . . . 4.3 Kontroll handel med 203 av . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Export och import 207

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Förhållanden i andra länder 207 . . . . . . . . . . . 4.4.2 Handelsrestriktioner 209 . . . . . . . . . . . . . . .

5. Kommunal elverksamhet, 211 m.m. . . . . . . . . . . . . 5.1 Kommunal elverksamhet 212 . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2 Offentlighetsprincipen 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Gällande bestämmelser 212 . . . . . . . . . . . . .

5.2.2 Aktuellt utredningsförslag 213

. . . . . . . . . . .

5.3 Kommunalrättsliga principer 215

. . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Gällande bestämmelser, m.m. 215 . . . . . . ..

5.3.2 Aktuella utredningsförslag

. . . . . . . . . .

5.4 Särregler för kommunal elverksamhet 221

. . . . . . . .

5.4.1 Utgångspunkter 221

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.2 Undantag från offentlighetsprincipen 223

. . . .

5.4.3 Undantag från kommunalrättsliga grund-

principer 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5 Elverksamhet i ekonomiska föreningar 232

. . . . . . . .

6. Myndighetstillsyn, 235

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Myndighetsutövningi samband med nät-

verksamhet samt lämplig organisation, 235

m.m. . . . .

6.1.1 Koncessionsgivning 236

. . . . . . . . . . . . . . .

6.1.2 Nya myndighetsuppgifter rörande nätverk-

samheten 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.3 Vissa myndighetsuppgifter rörande tillsyn

av handel med 246 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.4 Lämplig myndighet 247

. . . . . . . . . . . . . . .

6.2 Överklagande, m.m. 249

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Talerätt, 250 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.2 Överklagande 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

7. Beredskapsfrågor 255

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8. Övergång till nya regler 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Ändrade villkor under löpande koncessionstid 257 . . . .

8.1.1 Om giltighetstider och ändrade villkor

för koncessioner 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Införande av ändrade villkor 259 . . . . . . . . .

8.1.3 Regeringsformen 261

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.4 Allmänna rättsgrundsatser 263 . . . . . . . . . . .

8.1.5 Praxis vid lagstiftningsändringar 263

. . . . . . .

8.1.6 Europakonventionen 264

. . . . . . . . . . . . . .

8.1.7 Förlust och ersättning 267

. . . . . . . . . . . . . 8.2 Tid och sätt för införandet 270 . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Tidpunkt för ikraftträdande 270

. . . . . . . . . .

8.2.2 Om giltigheten befintliga avtal i

av

samband med ikraftträdandet 273 . . . . . . . . .

konsekvenser för producenter, återförsäljare 9. Några

kunder 275 och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Bakgrund

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sarmolika konsekvenser 276 9.2 . . . . . . . . . . . . . . . . .

10. Specialmotivering

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

till lag ändring i ellagen 284 10.1 Förslaget om . . . . . . .

10.2 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om

handel med el, 310 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Förslaget till lag ändring i lagen om allmänna om

förvaltningsdomstolar 314

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4 Förslaget till lag ändring i lagen om vissa om

bulvanförhållanden 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.5 Förslaget till lag upphävande av lagen om

om

eldistributionsanläggning 314

förvärv av m.m. . . . . .

Särskilda 315

yttranden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Utredningens direktiv 331 Bilaga . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande rätt 341 Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 NUTEKS rapporter Norge och England 353

om

Bilaga 4 Konkurrensverkets rapport om konkurrens-

och elmarknaden 377

lagstiftningen

. . . . . . . .

Bilaga 5 Bohlins Revisionsbyrd ABs rapport om

ekonomisk sdrredovisning ndtverksamhet 407 av

6 Konsekvensanalys 477

Bilaga . . . . . . . . . . . . . . ..

Ordförklaringar

aktiv efi’ektbalans tillstånd när den producerade effekten är

lika med den för tillfället konsumerade effekten

aldiv stdrningsreserv den reserv av produktionsanläggningar

vid tänkbara störningar behövs för att som snabbt eller med längre starttid ersätta

eller komplettera produktionsanläggningar

som redan är i drift

anslutning anslutning av nybyggd ledning eller annan

inmatnings- eller uttagspunkt, äterny

anslutning av befintlig anläggning samt

ändring avtalad effekt i befintlig in-

av

matnings- eller uttagspunkt

avkastningsgräns används i betänkandet för att beteckna nivå på nättöretagens avkastning på eget

kapital; nivån anges av nätmyndigheten

som vägledning inför nätägarens prissätt-

ning pa nättjänster

avräkning sammanställning mätvärden och konav

traktsinformation för respektive produ-

cent, återförsäljare och elkonsument i

syfte att kontrollera att alla gjort rätt for

sig

balansansvar ansvar för att det vid varje tidpunkt råder

balans mellan försäljning eller konsumtion

och egen produktion eller avtalade kraft-

leveranser

driftplanering gemensam planering ett kraftsystem av där flera kraftverk skall samverka

drifrövervalazing automatisk ocheller manuell kontroll av att ett kraftsystem och dess delar fungerar enligt uppgjord plan

EGs transzterings- nätansvarig enhet inom ett EG-land kan direktiv hos nätansvarig enhet i EG-land en annat begära att få överföra egen energi på den andres nät

Ekovisam Svenska Elverkstöreningens rekommendationer för hur ersättning till små pro-

ducenter högst 1500 kW bör beräknas

frekvenshállning reglering kraftproduktion för hålla av att

nätfrekvensen 50 perioder sekund

per inom tillåtna gränser

frekvensreglerings- den produktionskapacitet som behövs i

reserv reserv för att klara frekvenshållningen av kraftsystemet

frekvensstyrd urkoppling av förutbestämda, i allmänhet belastnings- stora, belastningar när nätets frekvens frdnkoppling avviker mer än tillåtet från 50 perioder per sekund

bedömningsgrund används vid ekonomisk granskning av nätföretag; två bedömningsgrunder avkastning på eget kapital resp. prisutveckling föreslås i betänkandet, kompletteran-

de bedömningsgrunder indikatorer kan

beslutas nätmyndigheten av

indikator bedömningsgrund se

produktionsanläggning, t.ex. vattenkraft-

infasad produktions-

verk, är inkopplad på nätet och

anläggning som

omedelbart kan börja leverera energi

infasning ett moment när en kraftstation startas upp

då kraftstationens frekvens och spänning-

fasläge överensstämmer med det nät ens den ska kopplas in på och då inkoppling kraftstationen till nätet sker av

inmatningspunkr punkt på kraftledningsnät där inmatning

kraft sker från produktionsanläggning

av eller från annat nät

organiserad marknadsplats för köp respekkraftbörs

tive försäljning av elkraft

avtal mellan Svenska kraftnät och de

krafinatsavtalet

större kraftföretagen villkoren för att om

utnyttja storkraftnätet.

tillstånd enligt gällande bestämmelser linjekoncession nu bygga eller använda kraftledning för

att

angiven geografisk sträcka

en

elnät med beviljad koncession för område

lokala nät

försörjer det lokala elbehovet di-

som stributionsnät

långsam störnings- reservkraft som är tillgänglig inom fyra

timmar vid störningar i elnätet reserv

momentan reaktiv kapacitet för produktion eller

konsumtion stömingsreserv reaktiv effekt kan

av som utnyttjas ome-

delbart vid obalans i reaktiv effekt i nätet

momentan stärnings- produktionsreserv kan som utnyttjas

reserv momentant vid störningar

i systemet

mätning här vanligen använt i

betydelsen uppmät-

ning med elektriska mätinstrument

av

storheter som spänning, ström, effekt,

energi

nordiska krafisystemet den del det nordiska

av elnätet som samkörs men i växelströmshänseende är skilt

från det övriga Europa

normaldrifireserv kraftproducerande anläggningar

som står

aktiv driftklara för att täcka in normala variatio-

ner i efterfrågan på elkraft

normaldrifireserv automatisk

spänningsreglering inom ett readiv visst intervall i anslutningspunktema till

storkraftnätet

NUTEK Närings- och

Teknikutvecklingsverket

handlägger bl.a. koncessionsfrågor enligt

ellagen

ndtansvarig enhet enhet inom EG-land har

ett som befogenhet att begära eller tillstånd för

ge tran-

sitering av annans elenergi inom det

egna landet

ndzfifirlust förlust i det elektriska

överföringsnätet,

dvs. skillnaden mellan inmatad effekt och uttagen effekt

nätkoncession gemensamt begrepp för tillstånd som enligt utredningens förslag skall krävas för att få bygga och driva starkströmsledningar

myndighet enligt utredningens förslag ndtmyndighet som skall handlägga koncessionsfrågor och utöva tillsyn över nätverksamheten

nattarzjf pris för att ansluta till ocheller överföra elektrisk energi på elektriska nät

natverksamhet verksamhet behövs för att göra det som möjligt att överföra elektrisk ström

oaviserad ofrivilligt kraftutbyte kan bero på

kraft som

behov automatisk frekvenshållning, O-kraft av oprognosticerad drift av produktionsanläggning eller belastning

0-kraftsregistrerad de produktionsföretag som inom samkörningsavtalet har rätt att utbyta O-kraft

omrddeskoncession tillstånd enligt gällande bestämmelser - nu att bygga eller använda kraftledningar inom ett bestämt geografiskt område

prisgrans används i betänkandet för att beteckna nivå på prisutvecklingen på nätföretagens tjänster; nivån anges av nätmyndigheten som vägledning inför nätägarens prissättning på nättjänster

produkz‘i0ns— avtal mellan de större kraftproducenterna optimeringsavtalet kraftproducentema att utnyttja de kraftverk för tillfället har den lägsta rörsom liga produktionskostnaden; en tidigare benämning var samkörningsavtalet

reaktiv ejfekt uppkommer i ett växelströmssystem då ström och spärming är fasförskjutna i förhållande till varandra. Vid måttlig belastning på nätet täcker den reaktiva effekten som genereras i ledningarna ungefär de reaktiva förlusterna. Vid hög belastning måste däremot reaktiv effekt produceras för att kompensera de reaktiva förlusterna

realdiv eflektbalans avspeglar spänningen på nätet för höga spänningar utsätter de anslutna anläggningarna för påfrestningar medan för låga spänningar påverkar systemets förmåga att överföra elenergi

regionala nät huvudledningar med linjekoncession inom ett större område, i allmänhet större än ett

distributionsbolags distributionsområde;

normalt med en spänningsnivån mellan 40-130 kV

reglerrespons resultatet i nätet vidtagen ändring av en reglering av en eller flera kraftstationers drift

samkörningsavtalet se produktionsoptimeringsavtalet

snabb störningsreserv reservkraft vid som störningar på nätet är tillgänglig inom 15 minuter

spänningshállning reglering den reaktiva balansen i syfte av att hålla spänningen på nätet inom givna gränsvärden

se storkraftnät

stamnätsavtalet avtal mellan Vattenfall och de s.k. tran-

sitörerna pris och övriga villkor för

om få överföra elenergi på stamnätet att

elektrisk ledning med spänning överstig-

starkströmsledning ande 48 V i tomgång

kraftledningar med

storkraftndt den stomme av

spänningar mellan 200 kV och 400 kV

överför stora mängder elenergi över

som

länga sträckor i Sverige; kallas söder om

Skellefteälven för stamnätet

störningsreserv den reserv av produktionsanläggningar

vid tänkbara störningar behövs för att som snabbt eller med längre starttid ersätta

eller komplettera produktionsanläggningar

redan är i drift som

för driftmässig samordning av de systemansvar ansvar

delsystem är sammanknutna via stor-

som kraftnätet

överföring elkraft mellan länder

transitering av

för överföring elkraft, beståen-

transmissionssystem system av kraftledningar, ställverk, transforde av matorstationer och liknande

de partier i elnätet först överbelastas

trånga snitt som då den överförda effekten växer

geografisk punkt på elnät där en viss uttagspunkt energiförbrukare eller distributionsföretag

har anslutits och tar ut energi från nätet

den maximala effekt ett elnät kan

överföringskapacitet som

överföra

overfbringsvillkor överenskommelse pris om och övriga villkor för att överföra elenergi

på en

annans elnät

produkten av effekt och tid

I kWh är ungefär den energi som utvecklas i elektrisk kokplatta en under en timme. 1 MWh âr den energi går åt för driva som att en personbil 100 mil.

I GWh är ungefär Lunds elenergiñrbrukning under ett dygn.

I TWh är den energimängd l

som ett stort kâmkraftsaggregat levererar

under två månaders full drift.

Effekt: energi tidsenhet

per

I kW motsvarar effekten på elektrisk en kokplatta. 10 kW motsvarar effekten på villapanna. en 100 MW motsvarar effekten på ljärrvärmecentral en som kan förse ca 20 000 lägenheter med värme.

Förkortningar

1TWh l terawattimme 1 000 GWh 1 000 000 000 kWh 1 GWh 1 gigawattimme 1 000 MWh 1 000 000 kWh 1 MWh 1 megawattimme 1 000 kWh 1 kWh 1 kilowattimme l MW l megawatt 1 000 kW l kW 1 kilowatt 1 000 W l kV 1 kilovolt 1 000 V

Sammanfattning

Konkurrens och monopol pá elmarknaden

förhållanden på elmarknaden har vuxit fram med stöd av Dagens har sitt i början l900-talet. lagregler som ursprung av På förslag enhälligt näringsutskott anslöt sig riksdagen i juni av ett 1992 till de mål och strategier för elmarknadens reformering som hade förordats i proposition 199192: 133. Målet för reformering den svenska elmarknaden är enligt en av ökad konkurrens nå ett rationellt propositionen att genom mer produktionsresurserna och att tillförsäkra kunderna utnyttjande av flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. grundsyn på elmarknaden har redan kommit till Denna principiella konkret uttryck i Norge och på väg i Finland. Fortsätter synes vara utvecklingen i denna riktning har vi inom något eller några år ett med dessa grannländer i huvudsak gemensamt regelsystem. Även med konkurrens på elmarknaden behövs en kontroll av nätverksamheten. Med nätverksamhet vi allt som behövs för menar att näten skall kunna användas för överföring av ström. å Kontrollen gäller i första hand att ledningar och nät på skäliga 5 villkor hålls öppna och tillgängliga för alla behöver använda som dem för att överföra ström. Det elektriska nätet skall vara en handelsplats dit alla har tillträde. I andra hand behövs kontroll av nätverksarnheten för att styra en för nättjänster tarifferna för anslutning och prisutvecklingen överföring och ägarnas vinstuttag. Denna ekonomiska kontroll är nödvändig eftersom nätverksamhet är ett s.k. naturligt monopol.

Kontroll av nätverksamhet

Kontroll av nätverksamheten skall enligt förslaget ske bl.a. genom

ett koncessionssystem som i stora drag motsvarar det finns för

som närvarande. Eftersom begreppet koncession i ellagen får nu en ny innebörd, föreslår vi benärrming, nätkoncession. en ny Den myndighet skall sköta kontrollen som av nätverksamheten kallas nätmyndigheten.

Nätkoncession kan enligt förslaget för linje eller ges för område. Med nätkoncession för linje koncession för avses en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd sträckning. Denna nätkontyp av cession svarar närmast mot dagens linjekoncession.

Med nätkoncession för område koncession för avses ett ledningsnät inom ett visst område och med högst viss angiven spärming. Denna koncession har likheter med den nuvarande områdeskoncessionen.

Innebörden våra förslag är: av Den som har nätkoncession skall vara skyldig att pd skäliga villkor överföra ström ät annan. Den som har nätkoncession för område skall normalt vara skyldig att pä skäliga villkor ansluta anläggning inom en omrâdet.

Om både en innehavare nätkoncession fär av linje och en för område vill ansluta anläggning, sä skall den en som har nätkoncession för omrâdet normalt företräde. ges Den som har nätkoncession skall ansvara för mätning av ström.

Frågor kring mätning, datainsamling och avräkning

m.m. utreds i särskild ordning.

Förslaget om skyldighet att överföra ström på skäliga villkor innebär att alla ledningar och nät Öppnas för handel med el, inte bara storkraftnät och regionnät utan även lokala nät.

Den som har nätkoncession för område skall vara skyldig att, på skäliga villkor, ansluta alla begär det, inte som om nätmyndigheten medger undantag från denna skyldighet. Anslutning till nätkon-

cession för linje skall i första hand grundas på frivilliga avtal. Den föreslagna rätten till anslutning och överföring kan självfallet inte gälla utan begränsningar. Rätten skall gälla på skäliga villkor. Vad som är skäligt får, inte om parterna är ense, avgöras av

Prövningen ett villkor, t.ex. priset, är nätmyndigheten. av om

ske i efterhand för varje enskilt fall. Alla skäligt kommer alltid att för avtal kan prövas inom ramen för

omständigheter av betydelse ett

begreppet skäliga villkor.

bedömningen vad är skäliga villkor ingår ett speciellt

I av som nämligen det finns ledig kapacitet för begärd

delproblem, om eller ström. Detta gäller både vid anslutning av

inmatning uttag av och vid ändrade villkor för befintlig anslutning.

nya anläggningar Enligt vår uppfattning måste nätägaren i princip kunna vägra

anslutning med hänvisning till bristande överföringskapacitet.

med elnäten öppnas kommer rörligheten på marknaden

I och att idag kommer att ägare till den kraft att öka. Fler aktörer än vara överförs på de olika näten. För att skall kunna veta vem som man ansvariga för olika leveranser kommer nya krav eller vilka som är

för mätning samt insamling och rapportering

att ställas på system I vilken utsträckning mindre elkunder kommer att av mätvärden. elmarknaden beror på de aktuella kostnaderna

utnyttja den öppna

för mätning, administration m.m.

innehavaren nätkoncessionen blir ansvarig för

Vi föreslår att av vilket alltså del nätverksarnheten. mätning m.m. ses som en av rad frågor behöver lösas kring mätning, Men det finns en som avräkning på elnäten. Det gäller t.ex. tekniska datainsamling och behovet enhetliga som rör mätning samt frågor så som av normer och mätvärden. Hithörande frågor bör

insamling rapportering av

utredas särskilt. Vi föreslår vidare:

Nättartjfer skall utformas på sakliga grunder.

Nattarifierfbr område får inte konstrueras med utgångspunkt i

inom området anslutning är belägen undantag engángs-

var en -

avgift anslutning. skall så, betald avgift för anslutning

Ndttarzfier utformas att en

använda det elektriska nätet inom landet. ger rätt att

i tarifier och övriga villkor för nättjänster kan

Skaligheten

natmyndigheten utifrån bl. prisindikator och en

bedöms av a. en

avkastningsindikator. här har formulerats baseras bl.a. på en princip De riktlinjer som olika kundkategorier. Men strävan efter om kostnadsriktighet för

i konflikt med andra mål. Det är,

kostnadsriktighet kan komma

anser vi, knappast rimligt elkonsumenter

om i områden där det är

särskilt dyrt att bygga och underhålla elnäten,

t.ex. i glest befolkade

bygder, behöver stå för samtliga de kostnader

som elöverföringen

medför.

Ett grundläggande krav på nättariffema

på de lokala näten bör

enligt vår mening därför dessa inte skall

vara att konstrueras med

utgångspunkt i var inom ett koncessionsområde kunden

är ansluten. Även med detta

system kan det naturligtvis inte undvikas

att

nättariffema i utpräglade glesbygdsområden

kan bli relativt sett

högre än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid

förhållandet redan inom ramen för nuvarande med system områdeskoncessioner. Nivån på tarifferna skall awägas mellan å ena sidan kundernas intresse så låga priser

av som möjligt i kombination med avtalad

säkerhet i leveransen och å andra sidan nätägarnas intresse av

avkastning på det egna kapital investeras i verksamheten.

som Det

blir nätmyndighetens uppgift efter

att hörande berörda av parter

finna den balanspunkt är skälig.

som

Nätmyndigheten bör utforma vissa

bedömningsgrunder i form

av bl.a. indikatorer. Dessa skall

ses som ett hjälpmedel för såväl

nätmyndigheten som koncessionshavarama och deras kunder

-

konsumenterna när det gäller att i konkret fall bedöma

- ett vad som

är skälig nivå på tarifferna.

Användningen av indikatorer speglar som prisutvecklingen och kapitalavkastningen i nätverksamheten har särskild

betydelse, i

synnerhet under de första åren sedan systemet med separata tariffer

för överföringstjänster har införts. Myndigheten bör successivt utveckla ytterligare indikatorer.

Vi föreslår särredovisning enligt följande:

Nätverksamhet skall särredovisas

som särskild rörelsegren.

Den som har nätkoncession skall in

ge årsredovisning m.m. för

nätverksamheten till nätmyndigheten.

Revisor särskilt skall uttala

om årsredovisning för nätverksamhet

gjorts enligt reglerna.

Resultaträkning och balansräkning skall upprättas

enligt särskilda

riktlinjer. Årsredovisningen skall bl.a. innehålla uppgifter bl.a.

om

eventuella koncernbidrag och

om de olika indikatorer nätsom myndigheten angett och deras nivå för året.

I den första årsredovisningen skall redovisas hur ingångsvärdena i särredovisningen har beräknats och hur dessa förhåller sig till motsvarande värden före det särredovisning upprättades. Särskild E att r vikt bör härvid läggas på redovisningen av anläggningstillgångar. ê X l

Villkor för natkoncessioner

Enligt förslaget behålls huvuddragen av gällande koncessionssystem ändamålet ändras till att reglera nätverksamheten enligt de nya men riktlinjerna. Förslaget innebär nätrnyndigheten då koncession söks skall att pröva bl.a. följande: Är ledningar och nat lämpliga från allmän synpunkt Utgör nätkoncession för område en lämplig enhet för nätverksamhet Är sökanden lämplig nuvarande kravet på lämplig enhet med hänsyn till eldistribu- Det tionens ändamålsenliga anordnande ändras till att avse för nätverksamheten lämplig enhet. Inom ett område med nätkoncession bör finnas både kunder det är dyrt att ha knutna till nätet och t.ex. som kunder inte medñr så höga kostnader. som När nätkoncession gäller utlandsförbindelse skall enligt vårt förslag alltid pröva ansökan. Det blir därmed i dessa fall regeringen i samband med den lämplighetsprövning alltid regeringen som som skall föregå koncessionsgivning har att bedöma ansökan bl.a. en bakgrund den statsmakterna uttalade principen att mot av av Svenska kraftnät skall äga tillräckligt stor del av utlandsfören bindelserna.

Ersattningsregeli overgdngsbestammelsema

förslag innebär genomgripande förändringar villkoren för Vårt av koncessioner. Koncessionstiderna är långa, upp till 40 år, och de föreslagna villkoren bör hänsyn till konkurrensen på elmarknaav den införas vid och tidpunkt för alla koncessionshavare. en samma Villkoren för koncessioner måste därför ändras under löpande koncessionstid.

De föreslagna ändrade villkoren kan emellertid orsaka förluster för en del koncessionshavare. Deras rätt enligt tidigare meddelade koncessioner kan jämställas med egendom och sådan åtnjuter skydd av bl.a. den s.k. Europakonventionen. Vi föreslår därför en övergångsbestämmelse om ersättning staten för förluster av som är en direkt följd villkorsändringarna. Koncessionshavarna av skall dock inte kunna få ersättning fir utebliven vinst.

Storkrafinatet

Innebörden av våra förslag är ñljande: Svenska Kraftnät åläggs systemansvar för storkraftnatet. Svenska Kraftnät utses till nätansvarig enhet enligt E Gs transiteringsdirektiv. Vi anser att dessa ändringar skall framgå instruktionen för av affärsverket.

Handel i konkurrens

Ellagen innehåller nu ett antal regler leveransskyldighet,

om köpskyldighet och prisreglering av el. Vi ñreslär att dessa regler upphävs, liksom den särskilda lagen förvärv eldistributionsom av anläggning m.m. Tanken är att köp och försäljning skall ske i fri konkurrens. av När det gäller försäljning till mindre kunder kan dock av möjligheterna att i praktiken snabbt skapa fungerande konkuren rensmarknad ifrågasättas. Även mindre om en konsument med vårt förslag får rätt att byta leverantör kan det finnas hinder för

leverantörsbyte i form av sök-, mät- och informationskostnader.

Den nuvarande leverantören kan därför komma få domineranatt en de ställning på den lokala marknaden för el. Konkurrensverket har bedömt den

att konkurrenslag som träder

i kraft den 1 juli 1993 tillräckligt ger skydd för mindre konsumenter mot överpriser och annat missbruk dominerande ställning. av Konkurrensverket på förhand inget behov ser av ytterligare regleringar av elförsäljningen. Vi utgår från de

att nya konkurrensreglema ger ett tillräckligt konsumentskydd, i enlighet med Konkurrensverkets bedömning. Vi

vill samtidigt understryka att det är viktigt att utvecklingen på denna

del av elmarknaden följs. Vårt förslag att upphäva skyldigheten att köpa betyder att

mindre elproduktionsanlaggningar högst l 500 kilowatt inte längre

garanterad avsättning för sin produktion. Om det visar sig

har en

ägare sådana mindre kraftverk förlorar på det nya regelverket

att av

kan det finnas anledning att överväga särskilt stöd av energipolitiska

skäl. Ofta handlar det nämligen vindkraftverk och små vattenom kraftverk. I två fall vi att handel med behöver kontrolleras. anser

första elsaljare m.fl. Det går inte att öronmärka Det gäller

elleveranser. En konsument kan fortsätta att använda trots att

eller elsäljare inte matar in någon kraft just hans kraftproducent

efter det mätvärden och kontraktsinformation för honom. Först att återförsäljare och elkonsument har samman-

respektive producent, ställts, dvs. avräkningen är genomförd, kan det kontrolleras om alla

gjort rätt för sig. därför nödvändigt att alla avtal leverans av el, i något Det är om

kedjan producent återförsäljare konsument, kompletteras

led av - med s.k. reservkraftsavtal. Vårt förslag är att Svenska kraftnät, i egenskap av system-

speciellt att övervaka att de som har

ansvarig, ges ett ansvar balansansvar också har tillräckliga reservkraftsavtal.

Det andra fallet gäller export och import av el. Mot bakgrund av

bl.a. vad riksdagens näringsutskott våren 1992 uttalade om

önskvärdhet ömsesidighet vid export och import kan det av av

finnas skäl för regeringen att noga följa utvecklingen.

Innebörden av vårt förslag är följande:

Den importerar eller exponerar enligt kontrakt som är som

gällande minst månader skall göra anmälan i förväg till

sex regeringen.

Det är strafibart att inte göra sådan anmälan.

Kommunal elverksamhet

När handel med skall ske i konkurrens uppstår frågan, om

nuvarande kommunalrättsliga regler försvårar för kommunala

företag att konkurrera på lika villkor med statliga och privata företag. Vi har gått igenom bl.a. innebörden

av lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen, förbudet mot spekulativa företag och

självkostnadsprincipen samt kommunallagens regler för kommunala

företag. Vi föreslår följande ändringar fir kommunala elföretag som drivs i privaträttslig form i regel aktiebolag. -

De fdr ratt hinder att - utan av kommunallagens Iokaliserings-

princip bedriva produktion och handel - av med el, nätverksamhet samt viss sidoverksamhet utanför den egna kommunens omrâde. För deras produktion och försäljning el och sidoverksamhet av skall i stället för kommunallagens

- Iikstallighetsprincip och den s. sjalvkostnadsprincipen galla krav pá aflllrsmassighet och

sdrredovisning. De bestämmelser vi föreslår ansluter i sak till nära förslag som nyligen har lagts fram Avgiftsgruppen

av Civildepartementet i betänkandet Ds 1993:16 Avgifter inom kommunal

verksamhet -

förslag till modifierad självkostnadsprincip.

Våra förslag alltså endast kommunal elverksamhet avser som bedrivs i privaträttslig form, huvudsakligen som aktiebolag. Den kommun så önskar kan naturligtvis i som även fortsättningen bedriva produktion och handel med i av ñrvaltningsform. Men

i så fall kommer lokaliseringsprincipen gälla

att liksom också

likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen. Den sistnämnda

kommer dock kanske vilket kan - vara väsentligt att modifieras -

enligt Avgiftsgruppens förslag.

Nätmyndighet och Iänsrätt

Vår bedömning är att arbetet med

koncessionsfrågor inom Näringsoch teknikutvecklingsverket NUTEK blir

av ungefär samma omfattning och inriktning som för närvarande när det föreslagna systemet med nätkoncessioner inñrs.

Samtidigt tillkommer nya myndighetsuppgifter rörande nätverk-

samheten. Dessa gäller att utfärda allmänna föreskrifter och råd om

särredovisning nätverksamhet och att bedöma pris och andra av villkor för nättjänster.

Både koncessionsprövningen och tillsynen över nätverksarnheten

bör handhas nätmyndigheten. Vi anser att NUTEK för närva-

av

rande är den lämpligaste myndigheten för detta uppdrag.

NUTEKs beslut villkoren för överföring och anslutning skall om kunna överklagas till länsrätten i Stockholm. NUTEK får rätt att

part i domstol och att överklaga domstols avgörande som

agera som inneburit att NUTEKs beslut ändrats i sak.

77d och sätt för införandet

De av oss föreslagna reglerna kan börja gälla tidigast den 1 juli

1994. Vi anser att samhällsekonomiska skäl talar för ett snabbt genomförande av förslagen.

För att de reglerna skall kunna träda i kraft den 1 juli 1994

nya krävs att de riksdagsbeslut som behövs kan fattas före utgången av första kvartalet 1994. Dessutom måste NUTEKs förberedelsearbete kunna startas före utgången av år 1993. Men, om alla intressenter anstränger sig, borde det kunna gå.

Summary

This report, which published in June 1993 by the Government was Committee for proposing new legislation on electricity distribution, directed to the Minister of Industry and Commerce. The etc., of reference for the Committee were decided by the terms Government the 26 of March 1992 Dir. 1992:39, Swedish on only.

The proposals in this Committee Report for changes to the legislation will form the basis for further consideration by the Government whether to present draft bill with proposals to the a

Riksdag Swedish Parliament.

Background

Our assignment to carry out a review of the legislation in the field of electricity etc. The first stage aimed at creating the prerequisites for changing with greater competition the electricity market over to a system on x in accordance with the guidelines approved by the Riksdag in the spring of 1992. The fundamental provisions for the field of electricity are included in the law 1902:71, 1, comprising certain regulations page

concerning electrical plants referred to as the Electricity Act in the

following. A summarizing outline of the present regulations

concerning electricity distribution given in Appendix 2 in

Swedish; basic information in English provided in a report from

Summary 32

1991 by the Swedish National Board for Industrial and Technical Development NUTEK, The Swedish Electricity Market From monopoly to Competition, B 1992:3. The proposals we are presenting in this partial consist of report

amendments to the 1902 Electricity Act and certain other

statutes. The proposals include amendments certain Local to Government Act rules for electricity operations. In their form, present these rules are hardly compatible with the principle of competition on equal terms. The second stage of the investigation work aimed replacing at the Electricity Act with modern legislation. may then be found appropriate to divide the Electricity Act into laws Electwo an tricity Distribution Act and an Electrical Safety Act.

Competition and monopoly on the electricity market

1992 guidelines for the electricity market etc.

On the unanimous proposal of the Standing Committee on Industry and Trade, the Riksdag concurred in June 1992 the to objectives and strategies for the reform of the electricity market proposed as in Draft Bill 199192:133. According to the Draft Bill, the objective in reforming the

Swedish electricity market to achieve rational utilization of

more the generation resources by increased competition, and to assure customers of flexible terms of delivery at the lowest possible prices. According to the Draft Bill, this should take place by The competition for customers being intensified that so the conditions will be created for effective pricing the on electricity market. Power utilities and customers should have the opportunity to choose whom they wish to deal with. The pricing should be adapted to the needs and circumstances of the customers. The scope available for exporting and importing electricity should be improved. Both utilities and other power companies should be able to buy and sell

electricity across the Swedish

borders.

33 Summary The competition the electricity market should be monitored on the basis of tightened-up competition legislation. No company on should be allowed to control the pricing of electricity because of its size or for other reasons. E E Restructuring of the Swedish electricity market can be said to have begun in the autumn of 1990 when the Government notified the Riksdag in memorandum 199091:50 of its plans to re-organize a

the Swedish State Power Board Vattenfall from a business agency

to limited liability company, and to give the national grid an a organizational form which independent of Vattenfall. more During the spring of 1991, the Government and Riksdag decided to confirm this orientation. The limited liability company ’Vattenfall AB’ 100 % State-owned and the business Svenska kraftnät agency

Swedish Power Grid’ began their operations on 1 January 1992.

According to Draft Bill 199091:87, the most important reason for transferring most of the operations of Vattenfall from a business to limited liability company was to make the management agency a of the State assets more efficient. The objective was to improve returns the capital invested, within the framework of unchanged on lower real electricity prices and continued secure electricity or supply.

Developments in our immediate surroundings

In Norway, a deregulated electricity market was implemented as from 1 January 1991, when a new Energy Act came into force. Due to the new legislation, Norway changed over from a regionalized market that required local generation capacity and delivery rights for the distributor, to a competitive market on which distributors and end customers given the right to freedom of were choice of their electricity suppliers. All players in the market have the right to have their electricity transmitted on the grid, provided that spare capacity available. A market-oriented power exchange was introduced. The work of reforming the Norwegian electricity market then proceeded at a brisk pace. In Finland, a working group in the Ministry of Trade and Industry recently presented a proposal for a Draft Bill for a new Electricity Market Act. Some of the main points in the proposal are

Summary 34

that an obligation to transmit electricity introduced, that transmission networks should be opened in stages, and that the transmission and sales of electricity shall be declared separately in the accounts. The Ministry currently considers that the Draft Bill may come into force by mid-1994 at the earliest. The debate in Denmark about how the future electricity market to be organized indicates that some form of development corresponding to that in Norway, Finland Sweden not at hand. or near During the first years of the 1990s, various bodies at the EC took the initiative towards developing single market for electricity and a other commodities within the EC. A Transit Directive

90557EEC and a Directive on Price Transparency 90337EEC

adopted by the EC Council in 1990 represented step in this a direction. As a further step towards the liberalization of the electricity market, the EC Commission presented at the beginning of 1992 a proposal for a directive single market for electricity. on a A core issue in this proposal the possible rights of what was known as the third party to utilize the networks, and the freedom of choice of electricity suppliers. However, this Third Party Access TPA proposal which, according to the proposal, would begin - to be applied to a limited extent from the beginning of 1993 and would be fully implemented as from 1996 initially met robust resistance from the member countries and electricity industry organizations. At the end of 1992, the EC Council of Ministers instructed the EC Commission to modify the proposal. There are strong reasons for setting proposals in Nordic our a perspective. The fundamental view which proposal based on our has already gained concrete expression in Norway and appears to do the same in Finland. If developments continue in this direction, can be expected that, within a few years, there will be system a of rules for the electricity markets in Norway, Finland and Sweden

which based on a fundamentally similar approach.

Such a development would obviously be positive for effective competition on the Swedish market. Similar rules the electricity on markets in the Nordic countries inherently the opportunities open for future gains from efficiency improvements which should be of benefit to both the electricity generators and their customers. Moreover, the existing electricity generation in the resources

35 Summary

Nordic region are optimized to the greatest extent possible,

environmental benefits would also result.

Increased competition in Sweden

The decision of the Riksdag in the spring of 1992 to introduce new

guidelines for the electricity market should be viewed against the

following background.

At the time, legal regulation of electricity distribution

present takes place through the concession system specified in the Elec- Act. The concession regulates both the network

tricity system

operations and the trading activities.

There two types of concessions. A line concession can are

currently be granted for all high-voltage lines with a basically

defined This concession form used for lines included in the run.

main grid, in regional networks in certain cases, in local

or,

networks. also interconnecting link with a

may concern an

neighbouring country. A special concession type, known as regional

concession, has been created for the right to build and operate local

distribution networks within specified area. The holder of a

a

concession need apply for permission specifically for regional not

line below a certain voltage. every

In its ’Elmarknad i förändring report B 1991:6 The Swedish

Electricity Market From monopoly to competition, B 1992:3, the

— Swedish National Board for Industrial and Technical Development

NUTEK posed the question in the autumn of 1991 as to whether

desirable give customers greater freedom of choice and, was to how this freedom of choice would be achieved. so,

According the NUTEK analysis, perfectly obvious that

to

competition the electricity market limited. NUTEK claimed

on

that the danger of insufficient competition the electricity market

on

accentuated further by the decision to give the state-owned

was Vattenfall greater freedom of action on the market. According to

the NUTEK analysis, businesslike action from the Swedish power

generators, including Vattenfall, would lead to higher electricity

prices in Sweden in the long term, the rules for the electricity

market remained unchanged. On the other hand, NUTEK claimed

that rules the electricity market that allow for increased competi-

on

Summary 36

tion for customers could lead to reduced electricity prices in the

next few years. We agree essence with the NUTEK made in the assessment

autumn of 1991 that businesslike action by the Swedish

power

generators, including Vattenfall, would lead to higher electricity

prices in Sweden in the long term. Such development could be

a

counteracted by the introduction of system of increased competi-

a

tion on the electricity market which the objective of this

proposal. The alternative to such action could be that the State

re-assesses the guidelines that have recently been decided for the

operations of Vattenfall AB.

Concession system for network operations

When rules are to be created for competitive electricity market,

a there every to ask whether concession should be reason a system

retained. However, the need for monitoringcontrolling the of

part

the operations which not subject to competition, i.e. the

transmission and distribution networks, still remains. So these network operations which should be regulated in the future. This should be done within the framework of a con-

cession system. Since the concession concept the Electricity Act

would thus acquire a new meaning, suggest that should be

we known as network concession.

Network concessions for lines and for regions

The implication of our proposals that

the demand for concession according the Electricity Act

a to

for the construction or operation of high-voltage electric lines

should be retained,

present line and regional concessions should be replaced by network concessions for lines and for regions, and

a definition of network operations and other concepts

should be introduced in the Electricity Act.

37 Summary

In the proposal the wording of the law, the term network

to

operations has been defined activities that are necessary for

as transmitting the electrical network. Building and current on

maintaining lines, switchgear, transformers, etc., connecting other

lines and bearing responsibility for the measurement of this current

transmitted typical examples of network operations.

are

suggested network concession should be available for

that a

a line or for a region.

The network concession for line the concession for an a

electrical line with basically predetermined run. This type of

a

network concession corresponds approximately to the present line

concession.

Network concession for region concession for lines within

a a

certain region. This concession has similarities with the present

a

regional concession.

New rules for network services

The implication of our proposals that

the holder of network concession shall be responsible for

a

connecting, reasonable terms, the lines and plants of others to

on network, his own

the holder of network concession shall be responsible for

a

allowing, reasonable terms, current to be fed into and taken

on

out of his network, regardless of who the owner of the power

is,

certain general guidelines for the tariff system should be

specified in the legislation,

the local networks, the network tariffs shall not be on

designed the basis of where within the area a customer

on

located, unless otherwise allowed by the network authority,

matters related to the disconnection of an electricity consumer

shall be regulated by agreements between the electricity

and the network and between the network consumer owner

owner and the electricity vendor,

the holder of the concession will be responsible for metering,

etc.,

Summary 38

matters related to metering, data acquisition and settlement

should be investigated separately possible.

as soon as

The proposal concerning the obligation to make lines and networks available means that all lines and networks shall be opened for trade

with electricity not merely the main grid and regional networks,

-

but also local networks. The extent to which smaller electricity

customers will utilize the electricity market thus depends

open on the costs of metering, administration, etc. The related questions

should be investigated separately.

The holder of a network concession for region shall be obliged a to connect, on reasonable terms, anyone who wishes to be connec-

ted, although the supervisory authority should be able

to grant

exemption from this obligation. The connection of line

a to a

network concession should principally be based voluntary

on agreements. We have formulated proposals for certain general guidelines for the tariff system and advocate that these should be included in the legislation. These general guidelines should provide guidance when the tariffs devised. In the guidelines involve the are summary,

following

The network tariffs should produce incomes that cover reasonable costs of the network company.

The network tariffs should reflect the physical flows the

on network, and thus give correct socio-economic control signals

to the electricity generators and electricity

consumers.

The tariff system should be designed that

a manner

stimulates competition on the electricity market. To that

ensure

will be simple to trade in electric various of

power on types

contract, should be sufficient to be connected point

to a on the network in order to be able to do business with all of the actors connected to the Swedish network.

One of the factors which the guidelines formulated here on are

based the principle of cost appropriateness for various

customer categories. But efforts to achieve cost appropriateness conflict may

with other objectives. We consider that hardly reasonable for

39 Summary

electricity in sparsely populated to meet all of the

consumers areas

costs incurred in electricity transmission.

In opinion, fundamental requirement the network tariffs

our a on the local networks should therefore be that these should not be on

designed the basis of where in the concession region the

on customer connected.

Even with this system, naturally unavoidable that the network

tariffs in distinctly sparsely populated areas will be relatively higher

than in distinctly urban However, this already the case

areas.

within the framework of the present system of regional concessions.

Rules be in further i.e. the conditions for may necessary one area,

the disconnection of electricity consumer. On a competitive

an

market, electricity have two business electricity an consumer may

relationships with the network owner and one with the - one

electricity vendor. In our opinion, the network owner must assure

himself by of agreement of the opportunity for disconnec-

way an ting the latter does not meet his commitments in a customer

relation both the network and the electricity vendor. If

to owner in the future that contractual control of this matter proves

unsatisfactory in practice, legislation have to be considered.

may

The proposed right of connection and transmission obviously

cannot apply without limitations. The right shall apply on reaso-

nable terms. What reasonable in each individual case must

ultimately be decided by examination by the authorities. The

examination of whether condition, such as the price, reasonable

a

will always take place in retrospect for each individual case. All

circumstances of significance to agreement be assessed

an can within the framework of the concept of reasonable terms.

The assessment of what reasonable terms includes a special

are

partial problem, i.e. whether capacity available for the requested

input of current. This applies both to the connection of

or output

plants and change in conditions for existing connection.

new to a an

In opinion, the network must basically be able to

our owner

refuse connection there a shortfall in transmission capacity.

Associated to be difficult to assess for the matters may prove

bodies carrying the examination. In addition, large sums of

out

be involved. The question be asked whether

money may may

would not be advisable to guide the examination in greater

more

Summary 40

detail by regulations prepared previously and issued by a suitable authority. However, we consider most advisable that questions

concerning the assessment of what reasonable in network

a owner

claiming a shortfall in transmission capacity should not be regulated

legislatively. A practice will gradually develop through decisions by

the regulatory authority and law courts in where the parties

cases cannot reach agreement.

The opening of the electricity networks will increase the mobility

of the market. More actors than today will be of

numerous owners

the power being transmitted the various networks. To be able

on to know who or are responsible for the various deliveries, new

demands will be made systems for metering and for the

on

acquisition and reporting of measured values. We that the

suggest holder of the network concession should be responsible for this information, which should thus be regarded of the network as part activities. There are a number of issues that must be solved as concerns

metering, data acquisition and settlement the electricity net-

on

works. This applies, for instance, to technical such the

matters as

need for consistent standards affecting the metering and the

acquisition and reporting of measured values. vitally important

that these matters should be thoroughly clarified the of the

on eve

changes on the Swedish electricity market. We therefore

suggest that the Government should take the initiative for

setting up such an

investigation.

Rules for separate accounting and guidelines for economic control of the network operations

The implication of proposals that

our the accounts for the network operations

must always be kept

as a separate part of the activities,

regulations should be drawn concerning certain up accounting requirements for the network operations,

a ’network authority’ should initiate negotiations with the

industry concerning good accounting practice for network

operations,

41 Summary

of the annual report for the network operation shall be a copy submitted every year to the supervisory authority, the network authority shall have the right to demand from the holder of the concession any further information, such as a fixed assets register, that may be necessary, whether the tariffs and other conditions for network services reasonable be assessed by the network authority on the are can basis of factors such certain specifically stated indicators, as mainly price indicator and a yield indicator, a guideline values for reasonable levels of these indicators should be specified beforehand by the network authority, when individual assessed, consideration should an case always be given to differences in the conditions facing the holder of the concession, certain principles for setting the tariffs within the country should be determined legislatively.

Our proposals based on a number of fundamental consideraare tions. The holder of concession for network operations has a a monopoly business activity and thus has largely no incentive on a for holding down prices and improving efficiency. Efforts should thus be made to create such incentives some other way. This could be done by the reasonableness of the tariffs and other delivery conditions being examined by state authority and ultimately being a examined by a court of law. will be the task of the network authority to find the balance point which reasonable, after hearing the parties involved. The level of the tariffs must be weighed between, the one hand, the on

interest of the customers to obtain the lowest possible prices in

combination with contractual reliability of supply and, on the other hand, the interest of the network owners obtaining a return on the capital invested in the operations.

Separate financial accounting should be based on the following principles: The network owner must always keep separate accounts of the revenues and expenditures related to the network operations.

Summary 42

The network owner must always adopt, far possible,

- as as

other measures aimed at separating the network costs from the

costs associated with other operations pursued by the network

owner.

joint costs with other activities carmot be avoided, the share

-

apportioned to the network shall be calculated along adequate

distribution bases and distribution factors. The distribution bases and distribution factors shall be docu- -

mented and continually followed up and adjusted

as necessary.

The companys auditors shall devote particular attention in

-

their auditing work to ensure that the distribution bases and

distribution factors for the joint adequately made

costs are up and used.

All important distribution bases and distribution factors used

-

for calculating the network operations shall be reported in the

annual report on the network operations and will thus become public information. A separate fixed assets register shall be prepared and continu- -

ally updated.

-The fixed assets shall be reported at the historical purchase

value, after deduction of the accumulated depreciation according

to plan.

suggested that the following accounting requirements shall

apply to the network activities:

The provisions of the Companies Act and the Accounting Act

shall obviously apply to limited liability companies.

Operations which are not pursued in limited liability company

form, such as network operations in municipal management form,

shall follow relevant parts of the provisions of the Companies Act

and Accounting Act. the task of the regulatory authority to

decide how the problems arising here should be solved.

An annual report shall be drawn up. The income statement and the balance sheet shall be drawn in up accordance with certain guidelines. The first annual report shall include particulars of how the initial values in the separate accounts have been calculated and their

relationship to the corresponding values before the separate

43 Summary

accounts were drawn up. Special emphasis should be placed on the

reporting of the fixed assets.

the network utility a member of a group of companies, all

contributions affecting the network operations shall be group reported in the annual report. The annual report shall contain information on the level of the

various indicators specified by the network authority for the

corresponding financial and for the levels actually achieved in year, the operations during the year. Against the background of the bases for the separate financial

accounting and the reporting requirements, the network authority

should be able to draw certain assessment grounds, after up

consultations with the industry, in the form of a number of

indicators, etc. not the objective that such indicators should be

mechanically usable by the network authority. The indicators should

be regarded instead aid, both for the network authority and

as an for the concession holders and their customers the consumers — —

for assessing, in concrete a reasonable level for the tariffs.

a case,

of indicators that reflect the price development and the

The use

return capital in network operations of particular significance,

on

especially during the first after the system of separate tariffs

years for the transmission service has been introduced.

We assume that the network authority will be intent on basing its

assessments comprehensive information. then natural that

on

the authority will gradually evolve further indicators.

Concession conditions the Electricity Act, etc.

The implication of proposals that the Electricity Act shall

our contain rules on

network concession being granted for definite period of

a a

time, not exceeding 40 years,

network concession being granted only for such lines and

a networks suitable from the general public viewpoint, as are

network concession for region being granted only for a

a a

unit which suitable for the appropriate arrangement of the

network operations,

Summary 44

a network concession for a region being granted for certain

a

maximum voltage, determined specifically for concession,

every

the suitability of the applicant always being examined before

a network concession granted,

demands being made on safety considerations and the rights

of the general public and the individual,

a concession not being in conflict with the Natural Resources

Act, the detailed plan or regional regulations,

transfer of the concession being conditional permission

on

being granted by the authority.

In addition, the law 1987: 142 on the acquisition of electrical distribution plants should be repealed,

the provision in the Electricity Act that special consideration

shall be given to the opportunities of meeting local interests

when a concession granted should be repealed,

the provision in the Electricity Act that the concession should

be granted only electrical plant

an necessary and compa-

tible with planned electrification should be repealed.

The concession period should be approximately equal the

to

depreciation time for the investment in the linenetwork. We

suggest that a network concession should be granted for definite a

period of time. As has done far, the concession authority

so should determine this time specifically for concession. every

However, a concession ought not to be granted for longer period

a than 40 years.

Suitability from the general public viewpoint should be set as a

condition for a network concession, both for line and for a a

region.

The reason for such suitability appraisal to prevent socio-

economically unnecessary lines from being built, lines being

or run

in a manner that damage third parties.

causes unnecessary to We also suggest that the present demand suitable unit for on a appropriate arrangement of electrical distribution should be amended to a suitable unit for the network operations.

An example of a factor which should provide guidance for the

decision of the concession authority in this that regions

respect

45 Summary

should contain both customers who expensive to connect to the are network and those who do not involve such high costs. NUTEK currently applies voltage limit for regional concessions. a that the network concession for region should We suggest a continue be limited to certain maximum voltage. Moreover, we to a consider that the holder of network concession for region should a a normally be granted exclusive rights for building lines and pursuing network within the specified maximum voltage for the operations region. In the preceding, have outlined the general reasons for our we proposals concerning network concessions under state supervision. this follows the need for suitability appraisal of the From a concession holder. This regardless of whether the network concession granted for line for a region. a or In the of network concession for a link with a neighbouring case a consider that the Government should always examine country, we the application. If the applicant not Svenska kraftniit, the latter shall be given opportunity, in its capacity of party always an involved, the application. In its assessment, the to comment on Government should then consider the suitability of the applicant for holding concession for this specific type of line. a The network concession should not be disposed of in the future without permission. The suitability of the holder should special new then be examined in the same manner as the application for a new network concession. The Electricity Act currently contains general description of the a concession conditions that should be made. concerns the conditions for the construction and utilization of the plant which, for safety otherwise from the general public viewpoint, reasons or appropriate. Conditions should also be specified subject to seem observance of general public and individual rights We suggest that the rules with basically unchanged content should apply to network

concessions. regional concession basically be in conflict with Today’s must not detailed plan regional regulations. suggested that the same a or rules should apply to the network concession. new We suggest that the present provisions in the Electricity Act that the Law the Conservation of Natural Resources, etc. shall be on

Summary 46

applied in the assessment of concessions should also in apply

conjunction with the granting of network concessions.

Some of the regulations currently in force suitable in

are not a system in which only the network operations subject are to a concession or which are outdated for other These regulareasons. tions should therefore be repealed. This applies the law to 1987: 142 on the acquisition of electrical distribution plants or the

provisions in the Electricity Act giving special consideration

on to

the possibility of promoting local interests conjunction with the

granting of concessions, and the concession being granted on only

the plant necessary for and consistent with planned electrification .

Special matters related to the national grid and responsito system

bility

The implication of proposals that

our the instructions for the Svenska kraftnät business be agency supplemented so that will be evident that Svenska kraftnät

the one that has system responsibility in Sweden for

the national transmission system, and

the electricity ordinance should be supplemented that

so

Svenska kraftnät will be given an opportunity to issue regulations dealing with the technical utilization of the

system, and concerning the obligation to supply Svenska kraftnät with the

information for fulfilling its responsibilities.

necessary system

The proposals are submitted against the background of discussion

a of a number of questions related to the fact that the national grid

of decisive importance to the electricity supply of the country and to a functional electricity market, and related the to Riksdag decision in the spring of 1992 concerning the tasks of Svenska

kraftnät.

1993:68 47 Summary SOU

related the interconnecting links with neigh- Special matters to

bouring countries

The implication of proposals that

our shall decide the network conccession for the Government on

links with neighbouring countries, and

the instructions to Svenska kraftnät should be supplemented

will be clear that Svenska kraftnät umit which so that a

responsible for the grid, in accordance with the implications

specified in the EC transiting directive.

the opinion expressed terms of

We base ourselves on 0ur that for the interconnecting links with

reference a principle

countries should be that Svenska kraftmät shall own

neighbouring sufficiently large proportion of the intterconnecting

and manage a

be able provide Swedish generators and comsumers with

links to to of concluding agreements power deals with

the opportunities on

other players abroad.

inconceivable that someone else may wish to However, not

install interconnecting link with a neighbouring country and

an therefore network concession. Svenska kraftnät may

applies for a

wish party to owner consortium, or a state or to enter as a an wish to build its own intercomnecting link

private company may

with a neighbouring country.

Applications for concessions for interconnecting links with neigh-

bouring countries should be examined directly the Government.

The for this that the assessment have no be made on reason may

the basis of broader policy perspective tham that which a

a energy

management authority be capable of exercising.

may

In such will thus be the Government whiclh, in conjunc-

cases,

tion with the suitability examination that always precedes the

granting of concession, will have the appliication against

a to assess

such the principle sstated by the the background of factors as Riksdag that Svenska kraftnät shall adequately large part of

own an

the interconnecting links with neighbouring countries.

Summary 48

Purchasing and selling in competition

Delivery obligation, price control and protection

for smaller

consumers

The implication of proposals that our

the provisions of the Electricity Act

concerning delivery obligation should be repealed, the present regulation in the Electricity Act of prices and other conditions should be repealed, the special regulation in the Electricity Act of the conditions in areas in which district heating natural distributed or gas or intended to be distributed should be repealed, and the Price Control Board for electric should current be disbanded.

In our opinion, the rules in the

present Electricity Act which force

certain suppliers to deliver electricity certain to customers delivery obligation hardly compatible with in which a system trade in

electricity takes place in free competition between various suppliers.

We therefore suggest that the regulations in the Electricity Act concerning delivery obligation should be repealed. We also suggest that the current regulation in the Electricity Act of the price and other conditions for the delivery, transmission or purchasing of current should be discontinued.

In the present Electricity Act, there certain

are exceptions from the delivery obligation applicable holders to of a regional concessions for the distribution of electricity. These exceptions apply to areas that have access to district heating facilities natural or gas. If there delivery obligation, there no naturally no need for any exception from the delivery obligation. In today’s system, smaller electricity consumers have some protection through the delivery obligation and the opportunities available for the examination of prices and other conditions in accordance with the terms of the regional present concessions. The price examinations that recommend should we be discontinued concern both electrical and energy the transmission of electric

1993:68 49 Summary SOU

However, according proposal, the prices and terms power. to our for network services, i.e. the connection and the infeed and output will be examination under the terms of the of electricity, open to provisions in the Electricity Act. thought that must be possible to purchase and sell The in free competition. However, doubtful whether a electricity functional competitive market could be created quickly in practice for the sale of electricity to smaller customers. Although our would give smaller the right to change his proposal a consumer this does that smoothly operating market will supplier, not mean a There be obstacles in the form of automatically emerge. may metering and information costs. As mentioned in the searching, supplier therefore have dominating preceding, the present may a position the local market for electricity. on We have asked the Swedish Competition Authority to assess whether the Competition Act, which into force on 1 July comes 1993, protection for smaller the provides adequate consumers the electricity market implemented. In the 1992 guidelines for are opinion of the Swedish Competition Authority, the new competition rules provide adequate protection against overcharging and other dominance abuse. The Board does not anticipate any need for further regulation of electricity sales. We therefore that the competition rules will provide assume new protection, in line with the opinion of the adequate consumer Authority. As result, do not suggest the Swedish Competition a we introduction of special protection, such the sales concession any as outlined the NUTEK study entitled The Swedish system monopoly competition NUTEK B Electricity Market From to - 1992:3, page 137. the time, wish to underscore the importance of At same we following developments the electricity market. the new system on should to treat smaller electricity consumers unfairly, e. prove the Swedish Competition Authority initially assigns higher because issues of general significance to competition than priority to a more of charged smaller the need for the price electricity to customers, further protection by legislative measures should be consumer reconsidered.

Summary 50

Purchases from smaller generation plants

The implication of proposals that

our

the obligation specified in the Electricity

Act of the holder of a regional concession to purchase electric power from a generation plant which located in the region and which can deliver to 1500 kW of should be discontinued. up power

The Electricity Act currently specifies certain

purchasing obligations of a regional concessionaire. He

basically responsible for purchasing electricity from smaller electricity generation

plants

rated at up to 1500 kilowatt and located within the concessionaire’s

region. The price of electricity in such purchase

agreements

currently based on the concessionaire’s alternative of elec-

cost

tricity.

According to our proposal for network concession, a only the network operations that will be regulated by

the concessions. To draw up rules for how the holder of such network a concession

should purchase electricity consistent

not with the principles behind the current deregulation of the

electricity market, i.e. that

the generation and sales of electricity shall be separated from

the

network operations. Electricity shall be generated

and sold competi-

tively, while the network operations, which of are a monopoly

nature, shall be regulated and supervised.

We find that the present legally regulated obligation

to purchase from smaller generation plants introduced

was in a monopoly situation. The smaller generation plants thus forced

were to sell to

one buyer. This situation entirely altered by the deregulation of

the electricity market which the Riksdag has

recently expressed itself as favouring. The question whether

the guarantee for

disposal and price examination operative the time

at present should be retained. We have therefore requested NUTEK

to study the associated

matters and report to us the proposals that may emerge.

In its reply, NUTEK mentions that there are advantages and disadvantages in the various alternatives

that have been studied, and that NUTEK reverts the question for

our investigation.

1993:68 51 Summary SOU

rules the electticity market will probably produce The new on both winners and losers. of smaller electricity generation owners be the losers due to the new regulations, plants prove to among be justifiable consider whether there are energy policy may to for them special support. Support of this nature reasons giving the time, such in the form of the investment given at present as available since 1 July 1991 for investments in support that has been wind plants with ratings of at least 60 kW. power such dictated by However, in our opinion, support measures considerations should not be regulated by the energy policy Electricity Act.

Control trade in electricity

The implication of proposals that our being responsible for the system, should Svenska kraftnät, for supervising that those who have accept special responsibility balancing responsibility also have adequate reserve power

agreements, authority should carefully follow developthe supervisory Sweden and in other countries, and should inform ments both in of the economic risks that may be associabuyers of electricity ted with business deals in electricity.

proposal, trade electricity will naturally be

According to our regulation from the general public side as that subjected to the same applicable to other trade. deliveries be labelled. Whether or However, electricity cannot have their obligations be not all parties involved discharged can measured values and contractual information determined only after dealer and electricity consumer have been for each generator, compiled, i.e. the account has been drawn up. for technical and other reasons for all thus necessary

electricity delivery agreements to be supplemented, at some stage

the distributor and consumer, with in the chain between generator, a reserve power agreement. We draw the conclusion that inadvisable to specify legislatithe demands agreements. Neither can any vely on reserve power

Summary 52 SOU 1993 :68

problems be solved by registration or authorization. We propose instead that Svenska kraftnät, being responsible for the system, should be given special responsibility for supervising that those who have balancing responsibility also have adequate reserve power agreements. However, should transpire that trade in electricity not performing satisfactorily, the supervisory authority should suggest to the Government the changes considers necessary. An important task of the supervisory authority should also be inform to buyers of

electricity of the economic risks that be

may associated with business transactions in

electricity.

Exports and imports

The implication of proposals that our general obligation be introduced for notifying contracts involving the import of electric or export power under long-term contracts.

Against the background of, for instance, the statement of the

Parliamentary Standing Committee Economic Affairs

on in 1992

concerning the desirability of reciprocity in the

exports and imports of electricity, be advisable for may the Government to follow developments closely. This be done may by introducing a general obligation to issue notification of contracts involving the import or export of electric under long-term power contracts. Such obligation would thus not apply to trade in temporary power already taking place on a relatively large scale. This obligation would involve notifying the Government of the conclusion and of such scope agreements.

53 Summary

Municipal electricity operations

the generation of and trade in electricity If electricity operations - the question arises whether to be pursued on competitive terms, are control of operations pursued by local the current legislative and in the form of cooperative associations impair authorities with companies that mainly operate only competition on equal terms

under the terms of the Companies Act.

The implication of proposals that our utilities operating under the terms of municipal electricity limited liability companies should private law generally as of the siting principle of the Local have the right regardless the generation of and trade in Government Act to pursue network operations and certain fringe activities electricity, outside the of their own municipality, area principle of the Local Government Act instead of the equality principle established in practice, demands on and the at-cost and accounting shall apply to businesslike operations separate and sales of electricity and to the fringe activities the generation

of municipal companies.

The of free to public records, now also applicable

principle access operating in the form of limited liability to municipal companies municipal electricity operations will differ companies, means that

from corresponding operations pursued by other parties.

Lokaldemokratiutredningen the Local Democracy Committee

would provide increased has recently tabled a proposal that information concerning the circumstances of protection for and for documents specifying the terms in agreements customers, in municipal business activities. The proposed concluded offers substantial improvement in these respects for arrangement a the municipal electricity utilities, and ought to provide the necessary

secrecy facilities. fundamental issue whether, regardless of the make- However, a rules, the application of the principle of free up of the secrecy public records applied to municipal electricity utilities access to

Summary 54

would not disadvantage them in the competition with other

companies on the market. Spokesmen for the municipal electricity

utilities claim that this would be the case. The problem presu-

mably not specific to the electricity utilities, but

probably also

applies to other municipal companies operating on a competitive

market. We assume that the applicability of the principle of free

access to public records to municipal companies will be dealt with

generally in conjunction with the processing of the proposal of the

Local Democracy Committee. Special consideration then have may

to be given to electricity utilities.

After a review of the implications of certain fundamental local

government legislation principles, such the siting as principle,

equality principle, ban speculative companies on and the at-cost

principle and the special provisions in the Local - Government Act

for municipal companies in the private law sense suggest - we

certain special regulations

concerning municipal electricity

opera-

tions.

The regulations

we suggest are factually closely linked to the

proposals recently submitted by the so-called

Avgiftsgruppen Levy

Group; Ministry for Civil Service

Affairs in the report Ds

1993:16 entitled Avgifter i kommunal verksamhet

Levies within municipal activities proposal for modifying the

- at-cost principle.

Our proposals concerning exemption from the siting principle and

equality principle of the Local Government Act and from the at-cost

principle which, according legal to usage, applies to municipal

operations should apply only

to municipal electricity operations

pursued in the form of limited

a liability company. will obviously be the local

up to government to ensure that the

operations outside the

municipality will not be so extensive that they

could be in conflict with the interests

of the municipality.

follows from proposal that

our the municipality which

so

requires will be free continue to to pursue the generation of and

trade electricity in

management company form. However, in

such cases, the siting principle will apply, and so will the equality

principle and the at-cost principle, although with the latter possibly

modified in accordance with the proposals of the Levy Group.

55 Summary

by the authorities, etc.

Supervision

with network operations and the

Exercise of authority in conjunction

associated organization, etc.

The implication of proposals that our the and other conditions of the the task of supervising price

shall be exercised, for the time being, by network operations

g

NUTEK, i this supervisory function, NUTEK to be able to exercise

certain rights and tasks linked to separate should be assigned

accounting, assigned certain supervisory tasks and NUTEK should be

g

regards trade in electricity. certain information obligation as

the work within the authority that currently grants In our opinion, line concessions, i.e. NUTEK, will be roughly of the regional and 3 and orientation at present when the proposed system same scope as

network concessions introduced. of concerning network operations will At the time, new tasks same issuing of general regulations and These concern the emerge. accounting for these operations, and for general advice on separate and other for the network services. assessing the price terms tasks that this supervisory function Our conclusion that the and, in important respects, close association to carry out has many pursued by NUTEK concession points with the tasks currently as

association points, the examination authority. In view of these close

of the network activities should

of concessions and the supervision

be handled by the same authority.

therefore suggest that the new authority There are reasons to network operations should be linked to function of supervising the

NUTEK. available for investigation work did not allow The time made our

detailed analysis of the associated organizational matters.

for more these issues will in the nearest future We therefore presuppose that

be considered further in suitable form.

Summary 56

If a thorough analysis of the

more organizational issue

considered desirable, wider organizational

a investigation will be necessary. Such investigation

an may come to other conclusions.

Appeals, etc.

The implication of proposals that

our

the decisions by NUTEK in concession

matters that can

currently be the subject of appeals to the Government should

continue to be to such appeals, open . the withdrawal of concession should i

a be examined directly by a county court of appeal application on by NUTEK, other decisions by NUTEK, in its i capacity of concession and supervisory authority for the network operations,

shall be open

to appeals to the county court of appeal,

NUTEK

shall have the right to act as a party in legal action

in a court of law and shall have the

right to appeal against

a court decision that, in decision

essence, reverses a by NUTEK.

Contingency matters

We have considered the associated Our matters. conclusion that the proposals we have submitted result of the first as a stage of our work does not have such that content would be necessary for us

to simultaneously submit proposals concerning changes the

to

present contingency operations in the field of

electricity. We intend

to deal with the contingency aspects during the

next stage of our

investigation work. The detailed orientation

more of our work in this and other areas have be specified in may to more detail in the additional directives for the continued work that were notified in the

original terms of reference for review of the

our Electricity Act.

Transition to the new rules

Altered conditions during the current concession period

The implication of proposals that our concessionaire who found to have suffered direct harm as a result of the concession conditions in the Electricity Act being a modified shall receive compensation from the State for such harm, prerequisite for compensation being due that harm has a occurred during the period remaining for a concession that has been granted in accordance with the earlier rules, claim has been lodged no later than six months after the a expiry of this time, general court of law shall examine the issue of compena sation.

Our proposal involves extensive changes to the terms for concessions. The concession times long to 40 years and the are - up proposed conditions should be introduced at the same time for all concessionaires. The conditions for the existing concessions would therefore have to be altered during the course of the concession time. However, the proposed changes in conditions may cause losses to of the concessionaires. Their rights in accordance with the some concessions granted earlier can be regarded as equivalent to property and thus enjoy the protection of the European Convention. We therefore suggest that transitional regulation for compensation by the State should be enacted for losses that are a direct result of the changes in conditions. However, the concessionaires should not be entitled to compensation for loss of profit.

Time and method of introduction

The implication of our proposals that the rules suggested by should into force no earlier us come than 1 July 1994.

Summary 58

Requirements have been advanced in various contexts that the new rules suggested by us should come into force as quickly possible. as Bearing in mind the unavoidable time necessary for circulating the investigation proposal for comment, for the departmental work in conjunction with the Law Council Consultation and the final preparation of a draft bill, and for passage of the draft bill through the Riksdag, the earliest theoretical date for coming into force should be 1 July 1994. We advise that serious efforts should be made to ensure that our proposals will into force that date. come at

Some of the to the generators, dealers

consequences

and customers

We have had no reason to question the analyses of the socioeconomic benefits behind the Riksdag decision in the spring of 1992 on the guidelines for a reformed electricity market. On the other hand, we have reason to supplement the analyses with, far as as possible, concrete descriptions of some probable development trends and consequences to the more important players the electricity on market, including various categories of consumers. A matter of obvious interest to make comparison between the a conditions facing the various protagonists today and those that will apply to them when our proposals have been implemented. However, for to be meaningful, the comparison be made cannot in an over-simplified manner. The basis should be the situation that prevailed before the reorganization of Vattenfall into limited liability That a company. situation was known the 0 alternative. as The situation during the 0 alternative should be compared with two different alternative future situations. One of these the alternative in which proposals have been implemented and in our which the availability of electricity good, which referred to as the availability alternative in the following. The second alternative also one which proposals have been implemented but the our availability of electricity limited and investments demanded are in new power generation capacity, which known the investas ment alternative.

59 Summary

Our generalized assessments of cover mainly the consequences

categories of major electric generators, small generators less

power than 1500 kW, household and domestic heating customers, rural large customers principally industrial companies and customers, also dealer utilities that correspond to today’s retail distribution utilities, and district heating utilities, including combined heat and power generation utilities. Highly condensed and simplified, assessment of the avour i ailability alternative that the prices charged by the large generas å will decrease, particularly in their sales to major consumers. tors 3 l Household and domestic heating customers also benefit by may somewhat lower prices in this alternative, provided that their suppliers negotiate lower prices of But as individual can raw power. customers, they find difficult to utilize in practice the legal may opportunities available for purchasing electricity from suppliers other than those that have been serving them so far. For certain customers, be profitable to conclude short—duration contracts may for electricity supplies. Small generators and district heating suppliers find difficult to sell at competitive prices the may electricity they generate. The differences in the prices payable by rural and those payable in urban areas are expected to be customers at the same level as they are today. In the investment alternative, a general increase can be expected in the price of electricity. Both small electricity generators and district heating suppliers who have combined generation of

electricity will probably record improved profitability. In this

alternative, customers will probably try to protect themselves, as far possible, against price increases by entering into long-term as delivery contracts.

Författningsförslag

1.1 Förslag till

i 1, inne- Lag om ändring lagen 1902:71 s.

fattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-

ningar

Härigenom föreskrivs att 1 15, 23 och 31 §§ lagen 1902:71 - 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar s. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Ha olika delar elektriska anläggning skilda innehavare, av samma anses varje sådan del som en särskild anläggning. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Närmare bestämmelser härom meddelas av regeringen. Med närverksamhet förstås sådan verksamhet som behövs för att överföra ström pá det elektriska nätet. Hit hör bl.a.

projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorer, anslutning av andra ledningar och mätning av Överförd ström. Med anslutning förstås i 2 § 4 och 7m0m. dels ny anslutning av ledning eller annan anläggning, dels áterinkoppling av befintlig anslutning och dels ändring av avtalad ejfekt i anslutningspunkt. Regeringen utser en myndighet nätmyndigheten som handhar frågor nätverkom samhet enligt denna lag.

2 § l mom.

Elektriska starkströmsledning- Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller ar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd kon- begagnas utan tillstånd nät-

cession av regeringen eller koncession regeringen

av

den myndighet som regeringen eller, efter regeringens be-

bestämmer. Till en lednings myndigande, nätmyndigav framdragande räknas inte bara heten. Till en lednings framsjälva byggandet av ledningen dragande räknas inte bara utan också schaktning, skogs- själva byggandet ledningen av avverkning eller därmed jäm- utan också schaktning, skogsförliga åtgärder för att bereda avverkning eller därmed jämplats för ledningen. förliga åtgärder för att bereda plats för ledningen. En koncession skall avse en För ledning med i huvuden ledning med i huvudsak be- sak bestämd sträckning skall stämd sträckning linjekon- nätkoncession för linje ges cession eller ledningsnät inom och för ett ledningsnät inom

ett visst område områdeskon- ett visst område och med högst cession. viss angiven spänning skall

ges nätkoncession för om-

råde. En transformator- eller kopp- En transformator- eller

lingsstation som är avsedd för kopplingsstation som är av-

spänning 40 kilovolt sedd för en spärming av 40 en av eller däröver och skall kilovolt eller däröver och som som anslutas till eller flera nya skall anslutas till en eller flera en ledningar får inte börja byggas nya ledningar får inte börja

förrän koncession har med- byggas förrän nätkoncession

delats for framdragande har meddelats för framdragav

minst ledning eller ande av minst en ny ledning

en ny

medgivande har lämnats enligt eller medgivande har lämnats

8 för sådant framdrag- enligt 8 mom. för sådant mom. ande. framdragande. Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och

tredje styckena i fråga vissa slag av ledningar eller stationer

om eller i fråga ledningar eller stationer inom vissa områden. om

2 §2 mom.

Koncession må meddelas, Nätkoncession får ges endast

med mindre anläggningen är om anläggningen är lämplig

behövlig och förenlig med en från allmän synpunkt.

planmässig elektrifiering och, Nätkoncession för linje får

då fråga ör områdeskon- endast särskilda skäl före-

om om

cession för yrkesmässig dis- ligger för ledning med

ges tribution, området utgör en spänning som inte överstiger

med hänsyn till eldistribution- högsta tillåtna spänning för de

ändamålsenliga anord- områden med nätkoncession

ens

nande lämplig enhet. som berörs av ledningen.

Koncession för yrkesmässig Nätkoncession för område

distribution må meddelas får ges om området utgör en

endast den från allmän med hänsyn till nätverksam-

som

synpunkt finnes lämplig att heten lämplig enhet. Områden

utöva sådan verksamhet. med nätkoncession får inte helt

Vid prövning av fråga om eller delvis sammanfalla.

meddelande av omrádeskon- Nätkoncessionfdr endast

ges

cession enligt första och andra till den från allmän

som syn-

styckena skall möjlighet att punkt är lämplig utöva nät-

att tillgodose lokala intressen verksamhet. särskilt beaktas. Nätkoncession får inte strida

Koncession får inte strida mot detaljplan eller

en om-

mot en detaljplan eller om- rådesbestämmelser. Om syftet

rådesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmel-

med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock

serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. mindre avvikelser göras. Vid prövning frågor av om

Vid prövning av frågor meddelande nätkoncession

om av meddelande av koncession skall lagen 1987:l2 om

skall lagen 1987 :12 hus- hushållning med naturresurser

om

hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

m.m. tillämpas. Ndtkoncession fär inte över-

Koncession md överlåtas låtas utan tillstånd av rege-

utan tillstånd av regeringen ringen eller, efter regeringens

eller den regeringen bemyn- bemyndigande, nätmyndig-

av

digar. heten.

Om förvärv av eldistribu-

tionsanläggning m.m. finnes

särskilda bestämmelser.

2 §3 mom.

Koncession meddelas för viss Nätkoncession för bestämd

ges

tid, överstigande fyrtio tid, längst 40 dr.

eller, om särskilda skäl därtill

föranleda, sextio dr.

Vid meddelande kon- Vid meddelande nätkonav av cession skola, under förbehåll cession skola, under förbehåll av allmän och enskild rätt, allmän och enskild rätt, av föreskrivas de villkor för föreskrivas de villkor för an-

anläggningens utförande och läggningens utförande och

nyttjande som av säkerhetsskäl nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade. finnas pákallade.

2 §4 mom.

Den som innehar områdes- Den som har nätkoncession är koncessionen för yrkesmässig skyldig att på skäliga villkor distribution är skyldig att överföra ström åt annan. tillhandahålla ström åt var och Den som har nätkoncession en som inom området behöver för område är skyldig att, om den för normala förbruknings- inte nätrnyndigheten medger ändamål, inte annat följer undantag, på skäliga villkor om

andra stycket eller det finns ansluta en anläggning inom

av särskilda skäl till undantag. området. Inom ett område där fjärr- Den som har nätkoncession värme eller naturgas distribu- för linje får ansluta en anläggeras eller avses bli distribu- ning till ledningen. erad föreligger inte skyldighet Om särskilda skäl föreligger att leverera ström för värme- kan nätrnyndigheten besluta att försörjning byggnad, den som har nätkoncession för av en om strömmen är avsedd för vär- linje skall ansluta en anläggmeförsörjning på något annat ning på av nätmyndigheten sätt än med värmepump eller angivna villkor. om strömmen är avsedd för en Om en anläggning kan värmepump men värmepum- anslutas såväl till en nätpar, enligt riktlinjer som koncession för linje som till en kommunfullmäktige har be- nätkoncession för område får slutat, inte bör förekomma den som har nätkoncessionen inom området. Trots detta för linje göra anslutningen

föreligger dock skyldighet att endast efter medgivande av

leverera ström, om värmeför- den som har nätkoncessionen

sörjningen av byggnaden med för området eller efter tillstånd

större fördel kan tillgodoses av nätmyndigheten. med elenergi än med det för Nätmyndigheten prövar, på

området gemensamma system- eget initiativ eller efter an-

et. Har ström till en värme- mälan, enligt detta moment

pump börjat tillhandahållas eller 7 överföring, mom. om före fidlmaktiges beslut gäller anslutning, nättarzjfer eller skyldighet att leverera så andra villkor för nätverksamlänge värmepumpen är i bruk. het är skäliga samt om kon- Den som innehar områdes- cessionshavaren i övrigt uppkoncession för yrkesmässig mi: sina skyldigheter. distribution är skyldig att, om

det inte finns särskilda skäl till

undantag, köpa ström från elprodulaionsansläggning som är belägen inom området och som kan leverera en efiekt om högst 1 500 kilowatt. Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en innehavare av områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina förpliktelser enligt första tredje styckena. Sådan skyldighet att leverera eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars verksamhet är av större betydelse för det allmänna. Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 §5 mom.

Gränserna för områdeskon- Gränserna för nätkoncession cession må ändras av den för område må ändras av

regeringen bemyndigar, om nätmyndigheten om det erfor-

det erfordras för ändamåls- dras tör ändamålsenlig nätenlig distribution och kan ske verksamhet och kan ske utan

utan synnerlig olägenhet för synnerlig olägenhet för kon-

koncessionshavaren. cessionshavaren.

2 §6 mom.

Nätmyndigheten får förelägga

en koncessionshavare att

jidlgära sina skyldigheter

enligt denna lag eller med städ

av lagen meddelade färeslmjt-

er eller koncessionsvillkor.

Föreläggande fdr förenas med

vite.

Åsidosätter koncessionshava- Åsidosätter koncessions-

i väsentlig mån föreskrift, havaren i väsentlig mån före-

ren

givits vid meddelande av skrift, som givits vid medde-

som

koncession, eller förpliktelser, lande av nätkoncession, eller

i 4 eller har förpliktelser, som avses i

som avses mom.,

han under tre år i följd haft 4 mom. eller 7 mom., eller

ledningen eller ledningsnätet i har han under tre år i följd

bruk, må koncessionen helt haft ledningen eller lednings-

eller delvis återkallas. nätet i bruk, må koncessionen helt eller delvis återkallas. Frågor om återkallelse prövas Frågor om återkallelse av av regeringen eller den myn- nätkoncession prövas av läns-

dighet regeringen bestäm- rätt efter ansökan av nät-

som

mer. myndigheten.

2§7 mom.

För ástadkommande av skälig Nätverksamhet skall ekonoprissättning är koncessions- miskt redovisas skilt frän

havaren skyldig att underkasta annan verksamhet. Detta sig reglering av pris och övri- gäller även när nätverksamga villkor för leverans, över- heten bedrivs staten eller av föring eller inköp av ström på kommun. en framställning av Revisor hos den besom den som nyttjar eller önskar driver närverksamhet skall nyttja ström från anläggning- särskilt granska årsredovisen, ningen avseende nätverksamden som levererar eller som heten och ett utlåtande avge önskar leverera ström till an- årsredovisningen nätom av läggningen från en sådan verksamheten uppgjorts enligt

elproduktionsanläggning som gällande bestämmelser.

avses i 4 mom. tredje stycket. Nättarijf skall utformas på

Frågor om prisreglering sakliga grunder. En nättarijf

prövas av den myndighet som för område, utom engångsregeringen bestämmer. avgift för anslutning, får dock Framställning om ändring i inte konstrueras med utgångseller upphävande av beslutad punkt i inom området var en prisreglering får göras också anslutning är belägen. Nätav anläggningens innehavare. tarifi för överföring ström av

Avtal, som strider mot beslut skall utformas så, att betald

om prisreglering, är utan avgift för anslutning en ger verkan. rätt att använda det elektriska nätet inom landet.

Regeringen eller efter reger-

ingens bemyndigande, nät-

myndigheten fastställer vilka

bedömningsgrunder i övrigt

som skall tillämpas vid prövning av nättarijfer enligt 4 mom. sista stycket. När

dessa bedömningsgrunder till-

ämpas, skall nätmyndigheten ta skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden. Den som har nätkoncession

skall på begäran utan dröjs-

mdl lämna skriftlig uppgift om ndttarzfler och övriga villkor för överföring eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall uppgift om villkoren lämnas inom skälig tid. Den har nätkoncession skall som vidare pd begäran upplysa om möjligheten att hos nätrnyndigheten begära prövning enligt 4 mom. sista stycket. Närmare bestämmelser om koncessionshavares skyldigheter enligt 4 mom. eller detta moment meddelas av regering-

en eller, efter regeringens

bemyndigande, av nätmyndigheten.

2 § 8 mom.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller, efter rege-

het regeringen bestämmer får, ringens bemyndigande, nätsärskilda skäl föreligger, myndigheten får, om särskilda om medge att en elektrisk stark- skäl föreligger, medge att en strömsledning får dras fram elektrisk starkströmsledning redan innan behövlig konces- får dras fram redan innan sion har meddelats eller behövlig nätkoncession har att en transformator- eller kopplings- meddelats eller att en transstation fär byggas utan hinder formator- eller kopplingsbestämmelsen i 1 station får byggas utan hinder av mom. tredje stycket. När ledningen av bestämmelsen i lmom. är färdig att tas i bruk får, i tredje stycket. När ledningen den ordning regeringen är färdig att tas i bruk får, i som föreskriver, tillstånd lämnas den ordning som regeringen att tills vidare under tre år föreskriver, tillstånd lämnas begagna ledningen i avvaktan att tills vidare under tre år be-

på att koncessionsansökningen gagna ledningen i avvaktan på

slutligt prövats. att koncessionsansökningen

slutligt prövats.

3 § l mom.

Upphör en koncession att Upphör nätkoncession att en gälla, är den som senast haft gälla är den senast haft som

koncessionen skyldig att ta koncessionen skyldig att

ta bort ledningen med tillhörande bort ledningen med tillhörande

anläggningar och vidta andra anläggningar och vidta andra

åtgärder för återställning, om åtgärder för återställning

om detta är påkallat från allmän detta är påkallat från allmän

eller enskild synpunkt. eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att Frågan skyldighet att

om vidta sådana åtgärder prövas vidta sådana åtgärder prövas

av regeringen eller den myn- av ndtmyndigheten. Prövning-

dighet som regeringen bestäm- en skall ske i samband med att mer. Prövningen skall ske i koncessionen upphör. samband med att koncessionen upphör. Iakttar den som har haft kon- Iakttar den haft nätkonsom cessionen inte vad som har cessionen inte vad har som ålagts honom, får den myndig- ålagts honom, får nätmyndig-

het som har att pröva frågor heten vid vite förelägga ho-

om áterstdllningsátgärder vid nom att fullgöra sina åliggan-

vite förelägga honom att full- den.

göra sina åligganden. Ett

vitevbreldggande skall delges.

3 §2 mom.

Har en elektrisk starkströms- Har en elektrisk starkströms-

ledning dragits fram utan ledning dragits fram utan

koncession, där detta behövs, nätkoncession, där detta befår regeringen eller den myn- hövs, får nätmyndigheten

dighet som regeringen bestäm- förelägga ledningens innehava-

förelägga ledningens inne- att ta bort ledningen med mer re

havare att ta bort ledningen tillhörande anläggningar och

med tillhörande anläggningar vidta andra åtgärder för åter-

och vidta andra åtgärder för ställning, om detta är påkallat

återställning, om detta är från allmän eller enskild syn-

påkallat från allmän eller punkt.

enskild synpunkt.

Föreläggandet får förenas Föreläggandet får förenas med vite. Ett vitesföreläggan- med vite. de skall delges.

3 §3 mom.

Om armans mark behöver tas Om annans mark behöver tas

i anspråk för sådana åter- i anspråk för sådana återställ-

ställningsåtgärder som avses i ningsåtgärder som avses i 1

1 eller 2 mom., får regeringen eller 2 mom., får nätmyndig-

eller den myndighet som rege- heten besluta att tillträde till ringen bestämmer besluta att marken skall lämnas under tillträde till marken skall viss tid. lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna Återställningsåtgärderna

skall utföras så, att minsta skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. skada och intrång vållas.

Byggnader får uppföras eller Byggnader får uppföras eller

vägar byggas endast om mar- vägar byggas endast om mark-

kens ägare och den har ägare och den som har som ens

nyttjanderätt eller servitut av- nyttjanderätt eller servitut

seende marken samtyckt till avseende marken samtyckt till

det eller den myndighet som det eller natmyndigheten läm-

avses i första stycket lämnat nat tillstånd till åtgärden.

tillstånd till åtgärden. Tillstånd Tillstånd får lämnas endast om får lämnas endast om åtgärden åtgärden är oundgängligen är oundgängligen nödvändig nödvändig för att återställför att återställningsåtgärderna ningsåtgärderna skall kunna skall kunna vidtas. vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den mynhet som regeringen bestämmer dighet som regeringen bestämfår, i den mån det är påkallat mer får, i den mån det är från elsäkerhetssynpunkt, påkallat från elsäkerhetssynmeddela föreskrifter om kon- punkt eller hänsyn till driftav troll, provning eller besiktning säkerheten hos det nationella samt andra föreskrifter som elsystemet, meddela föreskriftangår elektriska anläggningar, er om kontroll, provning eller anordningar avsedda att an- besiktning samt andra föreslutas till sådana anläggningar, skrifter angår elektriska som elektrisk materiel eller elekt- anläggningar, anordningar avriska installationer. sedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materieller elektriska installationer.

Iillsynsmyndighet har rätt att Nätmynáigheten och annan på begäran få de upplysningar tillsynsmyndighet har rätt att och handlingar som behövs för på begäran få de upplysningar tillsynen. och handlingar som behövs för tillsynen.

Beslut enligt 2 § 7 mom. får Beslut nätmyndigheten av inte överklagas. enligt 2§ 6 eller 7m0m.

eller 3 § överklagas hos länsrätt. Nätmyndigheten får inträda som part i målet när myndighetens beslut prövas av domstol. Ãndras nâtmyndighetens avgörande i sak genom beslut av ldnsratt eller kam-

marrdtt, fdr ndtmyndigheten

föra talan mot beslutet.

i Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23

å 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen. ,

i

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. Vad som föreskrivits om nätkoncessioner i 2 § 2 mom. sista stycket, 2 § 4 8 mom. samt 3 § skall gälla även för linje- och områdeskoncessioner under återstående koncessionstider. Linjekoncession skall därvid i förekommande fall anses som nätkoncession för linje och områdeskoncession som nätkoncession för område. Ersättning staten kan utgå till den som fått koncession enligt av äldre regler. Sådan ersättning skall avse förlust som är en direkt följd av att villkoren i 2 § 4 mom. och 7 mom. enligt dessa övergångsbestämmelser skall gälla för vid ikraftträdandet befintliga koncessioner. Ersättning utgår inte för utebliven vinst. Talan om ersättning skall väckas senast sex månader efter koncessionstidens utgång, om inte preskription redan skett enligt preskriptionslagen 1981:130. 4. För ärenden angående prisreglering som inkommit till Näringsoch teknikutvecklingsverket före den 1 juli 1994 skall lagen i dess lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

1.2 till

Förslag

Lag med vissa bestämmelser om handel med el,

m.m.

Utlandshandel

I § Den som importerar eller exporterar enligt kontrakt som är gällande minst sex månader skall i förväg anmäla importen eller exporten till regeringen.

2 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 § döms

till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar.

Kommunala elfäretag

3 § Ett kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen 1991:900 får, utan hinder av villkoret i 2 kap. 1 § kom-

munallagen om anknytning till kommunens område eller dess med-

lemmar, utanför kommunens område bedriva dels produktion av och handel med elverksamhet,

dels nätverksamhet enligt l § lagen l902:71 s. 1, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i geografisk anslutning till företagets nätverksamhet inom kommunen,

dels, i den mån det behövs för att företaget skall kunna konkurrera

på lika villkor med icke-kommunala företag som bedriver elverksamhet, annan verksamhet som har nära samband med elverksamheten sidoverksamhet.

4 § Ett kommunalt företags elverksamhet och sidoverksamhet till

denna skall drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.

Om redovisning av nätverksamhet finns bestämmelser i 2§ 7 mom. lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1.3 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1971:289 om allmänna

förvaltningsdomstolar

i

i Härigenom föreskrivs att 14 § lagen 1971:289 om allmärma l

i förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

i

1 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l li i i

Länsrätt prövar Länsrätt prövar

mål enligt skatte-, taxe- mål enligt skatte-, taxe-

rings-, uppbörds-, folkbok- rings-, uppbörds-, folkbok-

förings- och bilregisterförfatt- förings- och bilregisterförfatt-

ningarna samt lagen ningarna samt lagen

1989:479 om ersättning för 1989:479 om ersättning för kostnader i ärenden och mål kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den ut- om skatt, m.m. i den ut-

sträckning som är föreskrivet sträckning som är föreskrivet

i dessa författningar, i dessa författningar,

mål enligt socialtjänstlagen mål enligt socialtjänstlagen

1980:620, lagen 1990:52 1980:620, lagen 1990:52

med särskilda bestämmelser med särskilda bestämmelser

om vård av unga, lagen om vård av unga, lagen

1988:870 om vård av miss- 1988:870 om vård av miss-

brukare i vissa fall, lagen brukare i vissa fall, lagen

1988:153 om bistånd asyl- 1988:153 om bistånd asyl-

sökande m.f1., lagen sökande m.f1., lagen

1985:568 om särskilda om- 1985:568 om särskilda om-

sorger om psykiskt utveck- sorger om psykiskt utveck-

lingsstörda m.f1., lagen lingsstörda m.f1., lagen

1985:569 om införande av 1985:569 om införande av

E lagen 1985 :568 särskilda lagen 1985:568 särskilda

om om l

2 omsorger om psykiskt utveck- omsorger om psykiskt utveck-

l

lingsstörda m.fl., lagen lingsstörda m.fl., lagen 1992:1574 om bostadsan- 1992:1574 om bostadsanpassningsbidrag m.m., lagen passningsbidrag m.m., lagen 1991: 1 128 om psykiatrisk 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård, lagen 1991:1129 tvångsvård, lagen 1991 : 1 129 om rättspsykiatrisk vård, om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen 1988: 1472, smittskyddslagen 1988: 1472, karantänslagen 1989:290, karantänslagen 1989:290, lagen 1970:375 om utläm- lagen 1970:375 om utlämning till Danmark, Finland, ning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verk- Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård ställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen eller behandling, körkortslagen 1977:477 och lagen 1977:477 och lagen l989:14 om erkännande och 1989:l4 om erkännande och verkställighet av utländska verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, allt om överflyttning av barn, allt i den utsträckning som är i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken, kap. föräldrabalken, mål som avses i 24 § lagen mål som avses i 24 § lagen 1984:3 om kärnteknisk 1984:3 om kärnteknisk verksamhet, verksamhet, 4. mål som avses i 6 § första 4. mål som avses i 6 § första stycket lagen 1985:206 om stycket lagen 1985:206 om viten, viten, 5. mål som överklagas från mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den allmän törsäkringskassa i den utsträckning som är särskilt utsträckning som är särskilt föreskrivet, föreskrivet, mål som avses i 12 § lagen mål som avses i 12 § lagen 1992:1527 om teleterminal- 1992:1527 om teleterminalutrustning, utrustning, 7. mål om överprövning enligt 7. mål om överprövning enligt 6 kap. lagen 1992:1528 om 6 kap. lagen 1992:1528 om offentlig upphandling. offentlig upphandling.

mål enligt lagen 1902.71

I, innefattande vissa be-

s. stämmelser om elektriska anläggningar, i den utsträck-

ning är föreskrivet i den

som lagen.

Mål överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av

som 20 kap. 11 § lagen 1962:381 om allmän försäkring prövas av

i länsrätten i Stockholms län.

I

Länsrätten i Östergötlands län prövar mal enligt luftfartslagen

g

1957:297 i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen. l Förekommer vid än länsrätt flera mål enligt skatte-, mer en l

taxerings- eller uppbördsförfattningarna som har nära samband med

varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan

avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter

ske utan

överlämnande mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

om av

Denna lag träder i kraft den l juli 1994

1.4 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1985:277 om vissa

bulvanförhållanden.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1985:277 vissa bulvanom

förhållanden att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller när ett Denna lag gäller när ett bulbulvanförhållande används för vanförhållande används för att

att kringgå ett sådant hinder kringgå ett sådant hinder mot

mot att förvärva eller behålla att förvärva eller behålla viss viss egendom eller rättighet egendom eller rättighet som som uppställs i uppställs i

3 kap. 3 §bankaktiebolags- 3 kap. 3 § bankaktiebo-

lagen 1987:618, lagslagen 1987:618,

lagen 1975:1132 om för- lagen 1975:1132 om för-

värv av hyresfastighet m.m., värv av hyresfastighet

m.m.,

lagen 1976:240 om för-

värv av eldistributionsanlägg-

ning m.m. ,

jordförvärvslagen 1979: jordförvärvslagen 1979:

230, 230, 8a § fondkommissions- 8a § fondkommissions-

lagen 1979:748, lagen 1979:748,

6a § lagen 1980:2 6a § lagen 1980:2

om om

finansbolag, eller fmansbolag, eller

7. lagen 1992:1368 om till- lagen 1992: 1368 till-

om stånd till vissa förvärv av fast stånd till vissa förvärv fast av egendom. egendom.

Med ett bulvanförhållande i lagen att någon bulvanen utåt

avses framstår som ägare av viss egendom eller innehavare viss av rättighet men i verkligheten innehar egendomen eller rättigheten

huvudsakligen för annans huvudmannens räkning.

Vad sägs i det följande egendom ett bulvantörsom om som hållande avser har tillämpning också på rättigheter.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

Förslag till

Lag om upphävande av lagen 1976:240 om

förvärv

av eldistributionsanläggning m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen 1976:240 förvärv eldistribuom av tionsanläggning m.m. skall upphöra att gälla vid utgången juni av 1994.

1.6 Förslag till

Elförordning

Inledande bestämmelse

1 § I denna förordning finns föreskrifter som ansluter till lagen 1902:71 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska s. anläggningar, i denna förordning benämnd ellagen. De uttryck och benämningar som används i lagen har samma betydelse i denna förordning.

Nät- och tillsynsmyndighet

2 § Närings- och teknikutvecklingsverket är sådan myndighet för nätverksamhet nätmyndighet sägs i 1 § ellagen. som Såsom nätmyndighet åligger det enligt bestämmelser i ellagen Närings- och teknikutvecklingsverket att pröva vissa frågor.

3 § Närings- och teknikutvecklingsverket skall också utöva sådan tillsyn sägs i 21 § ellagen. som

Koncessionsfrågor m.m.

4 § Utöver vad i ellagen har Närings- och teknikutvecksom anges lingsverket även att pröva frågor om beviljande av nätkoncession, 2. överlåtelse av nätkoncession och tillstånd enligt 2 § 8 ellagen att dra fram elektrisk starkmom. strömsledning och bygga transformator- eller kopplingsstation.

5 § Närings- och teknikutvecklingsverket får inte pröva ärenden om nätkoncession för utlandsledningar, nätkoncession, om det i ärendet förkommer fråga tillstånd till om expropriation som skall prövas regeringen, av nätkoncession, tillstånd att överlåta nätkoncession eller förklaring eller tillstånd i 2 § 8 ellagen, när det är fråga som avses mom. om ledning med en spinning överstigande 145 kilovolt mellan två ledare och någon ägare eller kommun motsätter sig ansökningen eller någon statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökningen, 4. nätkoncession eller förklaring eller tillstånd i 2 § 8 som avses mom. ellagen, om det i ärendet förekommer fråga medgivande om att dra ledningar över mark som förvaltas av Uppsala eller Lunds universitet, om Närings- och teknikutvecklingsverket och universitetet inte kan enas i frågan.

Ansökan m.m.

6 § En ansökan nätkoncession skall skriftlig och underom vara tecknad av sökanden eller behörig företrädare för denne.

7 § Ansökan om nätkoncession för linje skall innehålla följande: Sökandens nanm och adress samt eventuellt organisationsnummer.

Överföringsbehov som ledningen är avsedd att tillgodose. Om

ledningen är avsedd att förstärka befintliga ledningar skall detta anges och upplysning lämnas den belastning befintliga om som

ledningar tål samt om ytterligare ledningsutbyggnader krävs med

anledning av den ledning för vilken nätkoncession söks. Den spänningsnivå som ledningen avser. 4. Alternativa ledningssträckningar sökanden undersökt som samt resultatet av de samråd föregått ansökningen. som Den utredning i övrigt sökanden vill åberopa till stöd för sin som ansökan.

8 § Till ansökningshandlingar i 7 § skall fogas: som avses En teknisk beskrivning över den planerade ledningen med

kostnadsberäkning. Beskrivningen skall innefatta bl.a. ritningen

avseende ledningens konstruktion och hur ledningen skall anslutas

till produktionsanläggning eller befintlig ledning.

En karta över ledningens föreslagna sträckning och beskrivning den mark behöver tas i anspråk för ledningen. av som

Bestyrkta förteckningar över ägare och innehavare av fastigheter

ledningen skall dras fram över eller fastigheter som på

som av

annat sätt behövs för anläggningen.

4. Uppgifter de överenskommelser som träffats om upplåtelse

om mark för ledningen eller de hinder finns däremot. Om av som

frivillig upplåtelse mark saknas skall åtkomst av mark

av anges om

expropriation, ledningsrätt eller annat förfarande.

avses ske genom

Om ledningen är avsedd i huvudsak att direkt ansluta elproducent

elkonsument uppgifter de överenskommelser som träffats

eller om med berörda innehavare nätkoncession för område eller de av hinder finns sådan överenskommelse. som mot en

6. Miljökonsekvensbeskrivning sådan krävs enligt lagen

om

1987:12 hushållning med naturresurser m.m.

om

9 § Ansökan nätkoncession för område skall innehålla följande

om

uppgifter. Sökandens och adress samt eventuellt organisationsnum-

namn mer.

2. Uppgift vilket geografiskt område ansökan avser.

om En karta över området som anger

sökandens ledningar med spänning som överstiger 250 volt

a. en

mellan ledare och jord eller, vid ett system som inte är jordat,

en mellan två ledare, b. matande ledningar och stationer inom området,

huvudsaklig sträckning av ledningar med angivande av spän-

c.

ningsnivå, 4. den högsta spänning för området sökanden uppgift om som

önskar fastställd.

10 § Närings- och teknikutvecklingsverket får medge undantag från

den uppgiftsskyldighet föreskrivs i 7-9 §§ eller infordra de

som

ytterligare uppgifter behövs för att pröva ansökan.

som

11 § Ansökan om tillstånd att ledning, transformator eller en kopplingsstation får användas utan att nätkoncession för ledningen har meddelats enligt 2 § 8 ellagen, skall mom. vara skriftlig och innehålla följande. Sökandens namn och adress samt eventuellt organisationsnummer. En karta med anläggningen utmärkt. De uppgifter anläggningen och dess ändamål i om som övrigt behövs för att pröva ansökan.

12 § Uppfyller ansökan inte vad föreskrivs i 6-9 §§ eller ll § som eller är den i övrigt ofullständig skall Närings- och teknikutvecklingsverket förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkommer inte sökanden föreläggandet och är bristen så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, skall Närings- och teknikutvecklingsverket avvisa ansökningen. Föreläggandet skall innehålla erinran om att ansökan kan avvisas om bristen inte avhjälps. Föreläggandet skall delges.

Inhämtande av yttranden

13 § Om en ansökan inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det län berörs anläggningen, som av kommuner berörs anläggningen, som av sådan nätkoncessionshavare berörs anläggningen, som av 4. fastighetsägare eller innehavare fastigheter ledningarna av som dras över eller av fastigheter på sätt behövs för som annat anläggningen, andra sakägare än som anges under

Skälighetsprövning av nättanffer m.m.

Anmälan

14 § En anmälan om skälighetsprövning enligt 2 § 7 ellagen mom. skall vara skriftlig och ange

anmälarens och adress samt den eller de fastigheter dit namn strömmen levereras eller avses bli levererad, 2. nätkoncessionshavarens namn och adress, och de omständigheter sökanden vill åberopa. yrkande som

Innehåller anmälan inte de uppgifter föreskrivs i 14 § 15 § som eller den i övrigt ofullständig kan Närings- och teknikutveckär förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. lingsverket

16 § En anmälan det slag sägs i 14 § skall resultera i att av som Närings- och teknikutvecklingsverket företar en skälighetsbedömning. Verkets skälighetsbedömning skall redovisas i ett särskilt beslut.

Bedömningsgrunder

Närings- och teknikutvecklingsverket skall fastställa sådana 17 § i 2 § 7 fjärde stycket ellagen. bedömningsgrunder som anges mom. dessa bedömningsgrunder skall framgå riktvärden för en Av skälig nivå beträffande pris på nättjänster samt avkastning på kapital för företag bedriver nätverksamhet. justerat eget som skall publiceras i Närings- och teknik- Bedömningsgrundema utvecklingsverkets författningssamling NUTEK-FS. teknikutvecklingsverket fastställda bedöm- Av Närings- och skall omprövas årligen eller då omständigheterna ningsgrunder kräver det.

Anslutningsskyldighet samt undantag därifrån m.m.

§ Ansökan skyldighet för innehavare nätkoncession för 18 om av ansluta anläggning skall skriftlig och innehålla linje att en vara följande. Sökandens och adress samt eventuellt organisationsnumnamn mer. 2. Uppgift vilken nätkoncession för linje som ansökan avser. om 3. Uppgift anläggningen skall anslutas. om var 4. De omständigheter som sökanden vill åberopa.

19 § Ansökan undantag från om skyldigheten för innehavare av nätkoncession för område enligt 2 § 4 ellagen mom. att tillåta inmatning och uttag av ström samt ansluta nya anläggningar skall vara skriftlig och innehålla följande. Sökandens namn och adress eventuellt organisationsnumsamt mer. Redogörelse för den aktuella nätkoncessionens omfattning. Uppgift om den inmatning ström, det av uttag av ström eller den anslutning som ansökan avser. 4. Yrkande och de omständigheter sökanden som vill åberopa.

20 § Närings- och teknikutvecklingsverket får medge undantag från den uppgiftsskyldighet föreskrivs som i 18 och 19 §§ eller infordra de ytterligare uppgifter behövs för som att pröva ansökan.

21 § Uppfyller ansökan inte vad föreskrivs som i 18 och 19 § eller är den i övrigt ofullständig skall Närings- och teknikutvecklingsverket förelägga sökanden inom viss tid att avhjälpa bristen. Efterkommer inte sökanden föreläggandet och är bristen så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, skall Närings- och teknikutvecklingsverket avvisa ansökningen. Föreläggandet skall innehålla erinran att ansökan kan avvisas om om bristen inte avhjälps. Föreläggandet skall delges.

Föreskrifter m.m.

22 § Närings- och teknikutvecklingsverket

får meddela verkställighetsföreskrifter för bestämmelserna nätkoncession om i 2 § 1 mom., 2 § 5 mom., 2 § 8 och 3 § ellagen närmare bestämmelmom. samt ser om nätkoncessionshavares skyldigheter enligt 2 § 4 och 7 mom. ellagen.

23 § Affärsverket svenska kraftnät får med stöd av 15 § ellagen utfärda föreskrifter angående de tekniska krav bör ställas på som anläggningar som berörs av verkets systemansvar och

till verket inge sådan information som är

skyldigheter att

nödvändig fir att verket skall kunna fullgöra sitt systemansvar. är definierat i 2 § förordningen Begreppet systemansvar

1991:2013 med instruktion för Affársverket svenska kraftnät.

Överklagande

24 § Närings- och teknikutvecklingsverkets beslut i frågor som

i 16 § får överklagas hos länsrätt. Verkets beslut i frågor som avses

i 12 och 21 §§ får överklagas hos regeringen.

avses

förordning träder i kraft den l juli 1994, då elförordningen

Denna

1982:548 upphör att gälla.

Förslag till

Förordning om särredovisning av nätverksamhet

för elektrisk ström

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

I § Den jämte nätverksamhet enligt som 1 § fjärde stycket lagen 1902:7l s.l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar, i denna förordning benämnd ellagen, bedriver

annan

verksamhet är skyldig

att redovisningsmässigt behandla nätverk-

samheten särskild rörelsegren

som en särredovisning.

Bestämmelserna i denna förordning gäller endast den

som är I

skyldig att inneha nätkoncession enligt ellagen.

l

2 § Den löpande redovisningen för nätverksamheten skall fullgöras I på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

I

Härvid skall

bestämmelserna i bokföringslagen 1976:125 gälla, såvida annat

i

inte i denna förordning eller med

anges stöd härav meddelade föreskrifter. I

3 § Bestämmelserna i 4 6 § andra stycket 3 och 4 7 § gäller

samt även för den endast bedriver nätverksamhet. som l

Uppdelning av redovisningen

4 § Den har flera nätkoncessioner för

som linje får redovisa dem

gemensamt.

För det fall det inom en koncern finns flera företag innehar

som

nätkoncession för linje skall dessa redovisas

separat för varje

företag.

Den som har flera nätkoncessioner för område skall redovis-

ningsmässigt hålla koncessionerna skilda från varandra.

innehar både nätkoncession för linje och nätkoncession Den som för område skall redovisa dessa koncessioner skilda från varandra

i enlighet med vad som anges i första tredje styckena.

- Närings- och teknikutvecklingsverket får om särskilda skäl före-

ligger medge undantag från skyldigheten att uppdela redovisningen

på sätt som anges i andra fjärde styckena.

-

Årsredovisning m.m.

5 § För varje räkenskapsår skall särredovisningen avslutas med en

årsredovisning. Denna består av förvaltningsberättelse, resultat-

räkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor fogas.

6 § Resultaträkningen och balansräkningen skall, såvida annat inte i denna förordning eller med stöd härav meddelade föreanges skrifter, upprättas i överenstämmelse med de bestämmelser som i 11 kap. aktiebolagslagen 1975:1385 och bokföringslagen anges

1976:125 samt i övrigt med iakttagande av god redovisningssed.

Av årsredovisningen skall därutöver framgå följande tilläggs-

upplysningar:

l beskrivning av principer för intern prissättning av varor och

tjänster rör nätverksamheten,

som

2 beskrivning de principer som använts för att på nätverk-

av

samheten fördela kostnader inte går att särskilja från kostnader

som

för andra delar företagets verksamhet,

av

3 utförliga upplysningar de principer som använts för gräns-

om

dragningen mellan investeringar och underhållskostnader.

4 uppgift om nivån på de bedömningsgrunder som nätmyndigheten

fastställt för verksamhetsåret samt uppgift om vilken nivå på dessa

bedömningsgrunder den bedrivna nätverksamheten resulterat som

Dessa tilläggsupplysningar kan lämpligen intas i noter med tydlig

hänvisning till den post i resultaträkningen eller balansräkningen

vartill de hänförs.

7 § Om den bedriver nätverksamhet ingår i en koncern skall som samtliga koncernbidrag rör nätverksamheten redovisas i som årsredovisningen.

8 § Ett särskilt anläggningsregister för nätverksamheten skall upprättas. Detta register skall för varje anläggning innehålla uppgifter om anskaffningskostnad, anskaffningstidpunkt, avskrivningsplan samt ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar av anläggningstillgångarna.

9 § Närings- och teknikutvecklingsverket får om särskilda skäl föreligger medge undantag från 8 Om synnerliga skäl föreligger får Närings- och teknikutvecklingsverket medge undantag även från 6

g

Övriga bestämmelser

10 § Närings- och teknikutvecklingsverket får meddela närmare föreskrifter rör innehållet i och utfornmingen årsredovissom av ningen samt i övrigt tillämpningsföreskrifter för den löpande redovisningen för nätverksamheten.

11 § Avskrift av årsredovisning för nätverksamhet samt särskilt utlåtande från revisorerna häröver skall insändas till Närings- och teknikutvecklingsverket på motsvarande sätt som föreskrivs i 11 kap. 3 § aktiebolagslagen vad gäller aktiebolags skyldighet att insända sådana handlingar till registretingsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. I den första årsredovisningen för nätverksamhet företag som ett upprättar skall det särskilt anges hur olika ingångsvärden har beräknats.

1.8 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen

1991:2013 med instruktion för Affársverket

svenska kraftnät.

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1991:2013 med om instruktion för Affärsverket svenska kraftnät

dels att 2 § skall ha följande lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 2a med

följande lydelse.

2§

Svenska kraftnät skall därvid Svenska kraftnät skall därvid också också

bygga ut storkraftnätet bygga ut storkraftnätet

baserat på samhällsekonomiska baserat samhällsekonomiska

lönsamhetsbedömningar, lönsamhetsbedömningar,

2. främja konkurrens inom främja konkurrens inom

elöverföringsområdet, elöverföringsområdet,

främja forskning, utveck- främja forskning, utveck-

ling och demonstration av ny ling och demonstration av ny

teknik betydelse för verk- teknik av betydelse för verk-

av samheten, samheten,

4. svara för den operativa svara för den operativa

beredskapsplaneringen inom beredskapsplaneringen inom

sitt verksamhetsområde under sitt verksamhetsområde under

kris- eller krigsförhållanden, kris- eller krigsförhållanden,

samt bedriva tjänsteexport inom bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde. sitt verksamhetsområde, samt vara sådan nätansvarig enhet som anges i det inom de Europeiska Gemenskaperna

antagna râdsdirektivet om transitering av elelaricitet

genom kraftledningsnät

90547EEG.

Svenska krafindt har ansvaret

för att på ett driftsakert sätt

i handha det nationella över-

föringssystemet för elektrisk

ström systemansvar.

i

Systemansvarinnebäransvar

för att balans kortsiktigt upp-

rdtthálles mellan produktion

och förbrukning av ström samt

att överjöringsförhállandena

är godtagbara. å

I systemansvaret ingar sdledes att genom egna insatser

och samordning av andras

insatser se till att frekvens och

spänning kan hållas inom acceptabla gränser.

‘

Anm. På grund av att förslaget till ändring 2 § är beroende

av av när EES-avtalet träder i kraft har vi avstått från att föreslå någon ikraftträdandebestämmelse.

: 93

2 Konkurrens och elmark-

monopol på

naden

I detta kapitel finns beskrivningar av bakgrund och förutsättningar för utredningen. Avsnitt 2.1 tar upp den politiska bakgrunden i form av direktiv, propositioner och riksdagsbeslut samt den parallella utredningen om en svensk kraftbörs. å Avsnitt 2.2 innehåller beskrivningar av läget på elmarknaderna i våra grannländer och inom EG. I avsnitt 2.3 dras riktlinjerna upp för en elmarknadsreform i Sverige. Allmänna frågor om konkurrens och monopol behandlas här, särskilt då den nya konkurrenslagen och Konkurrensverkets bedömning av den nya lagens effekter på elmarknaden.

Utredningsarbetet

I

2.1.1 Direktiven

Vårt uppdrag är att göra en översyn av lagstiftningen på elområdet

m.m. direktiven återges i bilaga 1. Översynen utgör en förut-

sättning för övergång till ett system med ökad konkurrens på elmarknaden enligt de riktlinjer som riksdagen godkände våren 1992 i vidare avsnitt 2.1.2

se

De grundläggande bestämmelserna för elområdet finns i lagen 1902:7l s. l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar ellagen. En översiktlig redogörelse för gällande rätt

finns i bilaga 2.

Enligt direktiven skall vår utredning göras i etapper.

Under den första etappen har vår huvuduppgift varit över

att se

ellagens regler om eldistribution för att möjliggöra öppnandet

av den svenska elmarknaden för konkurrens. Det är främst bestämmelserna i 2 § ellagen som berörs av vår översyn i denna etapp.

Arbetet under en andra etapp bör syfta till att ellagen slutligt skall

ersättas av modern lagstiftning. Mer preciserade riktlinjer för det

arbetet som främst gäller frågor om skadestånd, elsäkerhet och -

ansvar avses komma att ges genom tilläggsdirektiv. I de redan

-

utfärdade direktiven anförs att starka skäl talar för att ellagen skall

delas upp på två lagar, eldistributionslag och elsäkerhetslag.

en en

Utredningsuppgiften under den första etappen har i direktiven

sammanfattats enligt följande Dir. 1992:39 7: s.

I denna etapp bör främst följande frågor gäller de regionala som och nationella näten behandlas: utformningen av en ökad transiteringsskyldighet för innehavare - av linjekoncession, frågan om en skyldighet för innehavare av områdeskoncession att överföra leveranser för räkning till elkrävande kunder, annans de villkor som bör gälla fir koncessioner, inklusive utlands- - nya förbindelserna, frågan om det ñnns skäl att införa särskild koncession för - en innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem, regler om en särskild skyldighet för koncessionsinnehavare att ekonomiskt särredovisa nätverksamheten och att offentligt redovisa tariffer och villkor för kraftleveranser, de möjligheter som bör finnas för att pröva skäli gheten i tariffer och leveransvillkor.

2.1.2 1992 års riktlinjer för elmarknaden

De mål och strategier for reformering elmarknaden

en av som

godkändes av riksdagen våren 1992 innebär i huvudsak följande

jfr. prop. 1991922133 s.l8-2l, bet. 199192:NU3O s.3—5.

I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden

fungera väl när det gäller att utnyttja de sammantagna produktions-

och distributionsresurserna samt att leverera med god leveranssäkerhet till abonnenterna.

Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att

genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av

produktions- och distributionsresurserna och att tillförsäkra

kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Detta

bör, sägs i propositionen 18, ske genom att

konkurrensen om kunderna skärps så att förutsättningar skapas för en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder skall kunna välja vilka de handlar med. Prisbildningen skall anpassas till kundernas behov och förutsättningar. möjligheterna till export och import av ökas. Såväl kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja över den svenska gränsen. konkurrensen på elmarknaden övervakas med stöd av en skärpt konlmrrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra prisbildningen på el.

I propositionen s. 18 f. redovisas i huvudsak följande skäl för

dessa riktlinjer.

Under 1900-talet har en utbyggnad av den svenska elförsörjningen skett från lokala produktions- och distributionsområden till ett landsomfattande integrerat elsystem. De speciella tekniska villkoren för produktion och distribution av har i stor utsträckning betingat utbyggnaden som har skett i samverkan mellan producenter, distributörer, stat och kommuner. Det finns betydande osäkerheter som komplicerat såväl investeringsbesluten som driften av produktions- och transmissionsanläggningarna. Genom samarbete mellan främst kraftföretagen har osåkerhetema och därmed företagens kostnader kunnat nedbringas betydligt. För den enskilde kraftproducenten kan den faktiska produktionskapaciteten variera betydligt till följd av nederbördsvariationer eller större tekniska fel. Konsumenterna bestämmer i hög grad själva sin konsumtion vad gäller såväl den totala efterfrågans storlek som dess fördelning över tiden. Producentens möjligheter att påverka konsumtionen är således små. El kan i praktiken inte lagras, utan produktion och förbrukning sker momentant. Elsystemet tål dock inte överbelastning. Produktionen måste vid varje tillfälle motsvara förbrukningen för att inte hela systemet skall haverera. Genom samverkan i produktionen kan sådana osäkerheter mötas till lägre kostnader för de enskilda kraft-producentema. Även inom distributionen måste en beredskap finnas för att möta högbelastningar. En god säkerhetsmarginal måste finnas för överföringskapaciteten. Kraftföretagen har utvecklat ett ingående samarbete för att optimera det integrerade produktionssystemet, men också vad gäller bl.a.

prissättning, marknadsbedömningar och teknisk utveckling. Ett nära samarbete finns också mellan distributionsföretagen. Sammantaget har detta samarbete tagit sig uttryck i bl.a. att kraft- och distributionsföretagen inte konkurrerar nämnvärt genom prissättningen, vilket sin tur har inneburit en prisstelhet mot krmdema. Denna struktur kan sägas ha blivit godkänd och förstärkt staten av genom bl.a. långfristiga koncessioner, i praktiken har givit föresom tagen monopolställning inom vissa områden. Konsumenterna är vanligen genom ledningsbundenheten hänvisade till enda leveranen tör. Marknaden är så gott som fullständigt geografiskt uppdelad. Inslagen av konkurrens inom dagens elförsörj ningssystem är således små. Marknaden domineras av de största kraftföretagen, och även om det händer att större kunder vänder sig till leverantör är det inte en ny vanligt. Det lokala eldistributionsñretaget har monopolställning. en Marknadsmekanismerna har i stor utsträckning varit spel inom satta ur elförsöijningen. Det har funnits skål att särbehandla elsektom under den period då landet elektriñerades. Genom producentemas samarbete har de samlade kostnaderna för elproduktionen kunnat nedbringas. Långfristiga koncessioner som innebar ensamrätt att leverera kraft var sannolikt nödvändiga för att säkerställa omfattande investeringar i nya distributionsnät. Följdema av den marknadsdominans, systemet som givit vissa aktörer möjlighet att utöva, har statsmakterna sökt motverka genom viss styrning av Statens vattenfallsverk, har varit som den största aktören på marknaden, och med administrativa medel, t.ex. genom priskontroll. Med tiden har förutsättningarna för verksamheten på elmarknaden förändrats. Det finns inte längre behov av massiva utbyggnader i elñrsöijningen. Efterfrågan på växer numera långsamt och så gott som alla områden av landet är elektriñerade. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att till låga kostnader transitera kraft inom landet och till och från utlandet. Det finns nu tekniskt avancerade system för kommunikation och distansstyming. Kraftutbytet mellan företagen behöver inte i samma utsträckning tidigare bygga på som långsiktig planering. ; Sammantaget gör detta att förutsättningar har skapats för fri och en effektiv handel med utan att andra grundläggande krav på elförsörjningen hotas. i

Vid riksdagsbehandl ingen propositionen uttalade näringsutskottet

av

enhälligt bet. l99192:NU 30 s. 4 f. att det är angeläget att det

skapas en ökad konkurrens på elmarknaden. Utskottet anslöt sig till

de mål och strategier för elmarknadens reformering hade

som förordats i propositionen. Utskottet tillade rationellt att ett mer

utnyttjande av produktions- och distributionsresursernapå elomrádet

bör kunna uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande den av

internationella handeln. För att undvika riskerna för snedvridningar

i konkurrensen är det, anförde utskottet, önskvärt att hänsyn tas till behovet av ömsesidighet i den internationella handeln. Vårt utredningsuppdrag innebär att vi skall lägga fram de förslag till ändringar i nuvarande lagstiftning som behövs för att dessa riktlinjer för en elmarknad med konkurrens skall kunna genomföras. En utgångspunkt för vårt utredningsarbete är också att Statens vattenfallsverk den 1 januari 1992 delades i Affärsverket svenska kraftnät och den statliga vattenfallskoncemen med Vattenfall AB som moderbolag. Svenska kraftnät förvaltar storkraftnätet, medan Vattenfallskoncernen dels producerar och säljer el, dels äger delar av de regionala och lokala näten. Genom uppgiftsfördelningen mellan Svenska kraftnät och Vattenfallskoncernen har alltså på nationell nivå införts en klar åtskillnad mellan nätverksamhet å ena sidan och produktion försäljning å den andra. I de av riksdagen våren 1992 godkända riktlinjerna för verksamheten med storkraftnätet sägs bl.a. prop. 1991922133 s. 22 att drift och förvaltning av det svenska storkraftnätet samt systemansvaret för det svenska elsystemet bör organiseras med syfte att dels säkerställa grundläggande krav på stabilitet och säkerhet i det svenska elsystemet, dels underlätta en fri handel mellan kraftföretag, återförsäljare och industri inom landet samt med andra länder. I Svenska kraftnäts uppgifter ingår att ansvara för planering, utbyggnad, drift och förvaltning av det svenska storkraftnätet.

2.1.3 Svenska kraftnäts utredning förutsättningarna för

om en svensk kraftbörs

Regeringen har i augusti 1992 uppdragit Affärsverket svenska kraftnät att utreda förutsättningarna för en svensk börs för handel med och, om förutsättningar för en sådan börs föreligger, lämna förslag till organisation av en sådan. Svenska kraftnäts utredning skall redovisas senast den 30 juni 1993, dvs. vid samma tidpunkt som vårt nu framlagda delbetänkande. Uppdraget till Svenska kraftnät och vår utredningsuppgift har uppenbara anknytningspunkter. Svenska kraftnät och vår utredning har därför tagit underhandskontakter i syfte att hålla varandra väl

informerade om det pågående arbetet. Det har av tidsskäl däremot inte varit möjligt att i detalj samordna de båda utredningarnas arbete. En av förutsättningarna för att det skall vara möjligt att införa en kraftbörs enligt uppdraget till Svenska kraftnät är, att lagstiftningen ändras i den riktning som anges i direktiven för vårt arbete. Våra förslag till ny lagstiftning har utformats på ett sådant sätt att de nya reglerna kan användas oavsett om en kraftbörs inrättas eller inte. Förslagen är sålunda avsedda att vara neutrala i förhållande till den utredning om en kraftbörs som utförs av Svenska kraftnät.

2.2 Utvecklingen i omvärlden

2.2.1 Norge, Finland och Danmark

Under de senaste 20 åren har elmarknaderna i flera länder i Europa

utvecklats och förändrats betydligt. I vissa länder har förändring-

arna varit stora och genomgripande. England och Norge har sålunda genomfört väsentliga omstruktureringar av sina elmarknader. Utvecklingen i Finland har gått mot ett mera marknadsorienterat synsätt på elmarknaden. Där har som i Sverige en omstrukturering till en mera konkurrensutsatt elmarknad påbörjats. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK har i sina redovisningar till regeringen åren 1991 och 1992 av den aktuella utvecklingen på energimarknaderna i Europa särskilt uppmärksammat Norge och England, senast i publikationen Elmarknaderna i Europa 1992 NUTEK B:l992:11. För att få en aktuell bild av skeendet i England samt i Norge under tiden efter det rapporten publicerades och av de erfarenheter som gjorts har vi bett NUTEK att uppdatera sin redogörelse. NUTEK har den 15 februari 1993 till oss redovisat sin aktuella bedömning av utvecklingen på de engelska och norska energimarknaderna bilaga 3. Vi ger i det följande en starkt sammanfattad redogörelse för några huvuddrag i den övergång till en konkurrensutsatt elmarknad som

redan har genomförts i Norge och för ett förslag till ny elmarknads-

lag som nyligen har lagts fram i Finland. En kort redogörelse för

den danska elmarknaden lämnas också. Den tid som har stått till buds för vårt utredningsarbete har inte medgett någon självständig värdering från vår sida av utvecklingen i Norge under den tid som gått sedan en konkurrensutsatt elmarknad infördes där. För en sådan analys hänvisas till bl.a. vad NUTEK har anfört. I den följande redogörelsen om norska förhållanden har vi emellertid framhävt några faktorer som funnit vara av särskilt intresse inför övergång också i Sverige till ett system med en konkurrensutsatt elmarknad.

Norge

Norge var det land i Norden där tankarna på en avreglerad elmarknad först tog form och genomfördes. Den nya energilag som

gäller sedan den 1 januari 1991 syftar primärt till att få till stånd en

mer effektiv elmarknad. Genom den nya energilagen övergick Norge från en regionaliserad marknad med krav på lokal produktionskapacitet och leveransrätt for distributören till en konkurrensutsatt marknad där distributörer och slutkunder har rätt att fritt välja från vem de vill köpa el. Samtliga som producerar, säljer eller köper aktörer har rätt att få transporterad på näten om ledig kapacitet finns. Rätten gäller samtliga nät. En s.k. kraftbörs har införts. En redogörelse för de typer av koncession som förekommer i Norge lämnas i avsnitt 4.1.4. Före år 1991 karakteriserades den norska kraftmarknaden av regionala marknader med s.k. oppdekkningspligt, d.v.s. krav pá lokal produktionskapacitet, vertikalt integrerad elmarknad, antingen via ägande eller via långa kontrakt, och omfattande politisk intervention i den löpande verksamheten. - Producenter och distributörer hade en i stort sett säker avsättning för sin kraft. En fortlöpande utbyggnad av vattenkraften på regional basis ägde rum, inte sällan uppmuntrad från statsmakternas sida. Ibland var det inte bara energimässiga överväganden som låg bakom utbyggnadsbesluten. Regional- och arbetsmarknadspolitiska

skäl kunde vara utslagsgivande. Härigenom kom ett omfattande och bestående nationellt överskott att byggas upp. Den regionala fokuseringen medförde ofta att kraftverk byggdes på viss ort trots att kraften skulle ha blivit billigare om utbyggnaden skett på annan ort. 1991 års energilag ändrade spelreglerna med kort varsel. Diskussionen i Norge har inriktats främst på frågan om övergången från en reglerad till en avreglerad elmarknad borde ha genomförts gradvis istället för att forceras fram i den takt vari den skedde. Av NUTEKs senaste analys framgår att vissa problem uppstod. Bland annat hade inte riktlinjerna för den nya energipolitiken blivit helt z kända hos myndigheterna i tid, vilket ställde till del problem. en Elverken fick i bekymmer med att anpassa sina räkenskaper till de

nya kraven. Övergången till ett system med punkttariffer och en

helt öppen kraftbörs skedde först efter det att konkurrensen hade släppts fri. När dessa åtgärder under våren 1992 infördes på den norska elmarknaden uppstod en situation med skärpt konkurrens. Denna situation medförde en svag lönsamhetsutveckling för vissa producenter och distributörer. Bl.a. för att motverka lönsamhetsproblemen infördes under sommaren l992 ett generellt exporttillstånd om 4 TWh, som senare höjdes till 5 TWh. Kvotema gäller kontraktstider mellan sex månader och fem år. En viss del av

exportkvoten 2 TWh riktar sig till ägare av kraftverk byggda efter

i a: 1980. Den norska regeringen lade under hösten 1992 fram ett förslag som syftade bl.a. till att det skulle bli lättare för produktions- och distributionsföretagen att anpassa sig till den nya konkurrensmarknaden. Förslaget innebar att distributionsföretag skulle få möjlighet att kräva, att sådana kunder inom det egna distributionsområdet som ville byta leverantör tecknade kontrakt med en löptid på minst fem år med sin nya leverantör. Begränsningen omfattade konsumenter vars förbrukning innebar ett effektuttag under 2 MW och en förbrukning om 5 GWh per år. Förslaget godtogs inte av Stortinget. Motiveringen var att den föreslagna begränsningen innebar att de små och medelstora kraftköparna inte skulle få samma möjligheter att utnyttja konkurrensen på elmarknaden som de större kraftköparna.

Stortinget beslutade under hösten 1992 att de skatter, som tidigare direkt belastat slutförbrukare, gradvis över en IO-års period skall läggas över på kraftproducenterna. Den l januari 1993 infördes en producentskatt på 1,2 örekWh. Samtidigt sänktes skatten för största delen av industrin från 4,15 till 2,3 örekWh. Syftet med skatteomläggningen var bl.a. att likställa inhemska och utländska kraftköpare samt att öka producenternas vilja att reducera förlusterna i nätet genom att skatten baserades på den producerade kraften och inte på den levererade kraften. Arbetet med att reformera den norska elmarknaden har fortsatt i snabb takt. Bland de åtgärder som har införts, kommer att införas eller övervägs är t.ex. utvidgning av den norska kraftbörsen med standardiserade kontrakt, utveckling av systemet med s.k. punkttariffer, införande av lagbestämmelser som hindrar kommuner och fylkeskommuner att ställa lånegarantier till verksamhet inom produktion av och handel med kraft samt utveckling av ett nytt skattesystem för beskattning av kraftföretag.

Finland

I Finland har en arbetsgrupp, som tillsattes våren 1992 av Handelsoch Industriministeriet, i februari 1993 presenterat ett förslag till proposition om ny s.k. elmarknadslag. En inofficiell översättning till svenska förelåg i början av april 1993. Förslaget har remissbehandlats och därvid i huvudsak fått ett positivt mottagande. Enligt en ursprunglig tidtabell planerades en proposition till den finländska riksdagen i maj eller juni 1993 och ett ikraftträdande till den 1 januari 1994. Denna tidtabell har mött invändningar hos remissinstanserna. Den aktuella bedömningen inom det finländska Handels- och industriministeriet är att lagförslaget kan träda i kraft tidigast i mitten av är 1994. Något politiskt beslut om en tidtabell finns dock inte. Målet för den nya lagstiftningen är enligt uppdraget till arbets- gruppen att få till stånd en anpassning av lagstiftningen till de krav de nuvarande och kommande författningsbehoven i anslutning till EES-avtalet samt till de krav den finländska konkurrens-. energioch miljöpolitiken ställer.

Avsikten med den nya elmarknadslagen anges i förslaget vara att ett effektivt och konkurrenskraftigt elsystem skall kunna tryggas genom att elmarknadens funktion förbättras. Genom utökad konkurrens och avreglering avses resursanvändningen kunna bli effektivare och medföra kostnadsbesparingar såväl för samhällsekonomin i dess helhet som för konsumenterna. Enligt förslaget skall den finländska elmarknaden utgöra en normal marknad utan särskilda behov av statliga regleringar. Det skall i fortsättningen i regel inte vara nödvändigt att genom lag reglera marknadens investeringar, utrikeshandel eller prissättning från energipolitisk synvinkel. En effektivt fungerade elmarknad strävar av sig själv att uppfylla de mål som är viktiga för energipolitiken. En avreglering av elmarknaden förutsätter dock att övriga konkurrensbegränsningar kan undanröjas. Följande huvudpunkter i förslaget har störst intresse från svensk synpunkt.

Elöverföringsskyldighet

Alla som önskar överföra skall, under vissa förutsättningar, ges tillträde till överföringsnäten. Nätinnehavaren skall erbjuda kunderna Överföringstjänster i den ordning dessa beställt Överföring och inom gränserna för nätets kapacitet. Villkoren för överföringen får inte vara orimliga eller innehålla omotiverade begränsningar. Villkoren skall vara offentliga och lika för alla kunder. Förslaget till ny elmarknadslag innehåller inte några regler hur detaljerna om kring överföringen skall organiseras, inte heller diskuteras hur prissättningen i detalj skall fungera.

Stegvist öppnande av äverföringsnäten

Överföringsskyldigheten begränsas, under en övergångsperiod om

två år, till överföring med effekt över 0,5 MW och med en kontraktslängd om minst ett år. Beroende på elmarknadens utveckling och anpassning till de nya förhållandena kan begränsningen komma att slopas eller förlängas. Motivet till att begränsningen införs att man vill försäkra sig om en stabil utveckling på elmarknaden och därigenom begränsa en ev. spekulativ elhandel.

Nättillstánd med anslutningsplikt och overjbringsskyldighet

Nättillstånd ges om nätbolagen har tillräckliga förutsättningar att sköta sin verksamhet. Tillståndet reglerar nätföretagens skyldigheter och förpliktelser. Tillståndet reglerar även det geografiska ansvarsområdet för nätbolagen. Nätbolaget har anslutningsplikt för alla elförbrukare inom ansvarsområdet. Andra bolag ges under vissa villkor rätt att bygga ledningar inom nätbolagets ansvarsområde. Detta gäller bl.a. i de fall avtal om överföringstjänster inte kan träffas eller om nätbolaget vägrar bygga ut kapaciteten på sitt nät.

Skydd för smd och medelstora konsumenter

Elförsäljare har skyldighet att på begäran av kund ge anbud om leverans av el. Anbudet skall grunda sig på samma villkor som försäljaren tillämpar för övriga kunder i samma område. Priser och leveransvillkor skall vara offentliga. Elpriset skall särskiljas från överföringsavgifter. Handels- och industriministeriet skall fastställa elförsäljningsvillkor som reglerar krav på elkvalitet och villkor för leveransavtal. Det är nätbolaget som skall ansvara för mätutrustning till kunderna. I övrigt hänvisas i förslaget till övrig lagstiftning och särskilt till den nya konkurrenslagstiftningen. Denna ger konkurrensmyndighetema och konsumenterna bättre möjligheter att ingripa mot missbruk av dominerande ställning. I detta sammanhang påpekas att elförsäljarna i regel har en dominerande ställning på marknaden.

Ekonomisk särredovisning

Alla företag som bedriver verksamhet inom överföring eller försäljning av skall avskilja dessa verksamheter från företagets

ev. övriga verksamheter. Överföring och försäljning av skall

särredovisas. I redovisningen av försäljning av skall också ingå

kostnaderna för anskaffning av el. Överföring och försäljning av

skall vara egna resultatenheter. Dessa resultatenheter skall om möjligt ha en särskild företagsledning.

slopande av tillstånd och anmälningsplikt

De nuvarande tillstånd som krävs behovsprövning för att bygga

kraftverk skall i huvudsak avskaffas. De tillstånd krävts för att som exportera eller importera avskaffas. I stället införs ett anmäl-

ningsförfarande för byggande av kraftverk och för import och

export av el.

Regional planering och samarbete

Den lagstadgade regionala planeringen och samarbetet rörande

kraftverks- och överföringsanläggningar över viss storlek avskaffas.

Inrättande av en elmarknadsnämnd

En elmarknadsnämnd under Handels- och industriministeriet skall

inrättas. Nämnden skall bestå av sakkunniga på området samt

representanter för de viktigaste myndigheterna. I tvistefrågor kring z

bl.a. överföringsvillkor och nättillstånd skall nämnden kunna avge

rekommendationer. Nämnden skall kunna behandla frågor

ex. om

nätbolag som vägrar överföra eller har en diskriminerande

prissättning. Tvister skall kunna föras vidare till ministeriet för

avgörande. Det konstateras att konsumentombudmannen kan behandla bl.a. mindre konsumenters besvär i avtalsfrågor. Tvister gäller som

anslutnings- och Försäljningsvillkor som skall utarbetas med el-

marknadslagen som underlag förutsätts i regel kunna behandlas av

konsumentombudsmannen.

Övergångsbestämmelser

Skyldigheten att överföra skall stegvis gälla alla nät och konsu-

menter med en övergångstid om två år. Den ekonomiska redo-

visningen skall vara genomförd inom ett år från den tidpunkt då

lagen träder i kraft. I de fall det finns avtal som står i konflikt med

den nya ellagens intentioner, skall parterna kunna inleda förhand-

lingar om att förnya avtalen inom två år från ellagens ikraft-

trädande.

Danmark

Följande beskrivning av den danska elmarknaden är i huvudsak hämtad ifrån NUTEKs rapport Elmarknaderna i Europa 1991 och 1992 B 1991:7 och B 1992:11. I Danmark svarar två organisationer med skilda nätsystem fir kraftförsörjningen. Elkraft står för försörjningen på Själland med förbindelse mot Sverige medan Elsam försörjer Jylland och har bl.a. förbindelse med Tyskland. Elkraft och Elsam är paraplyorganisationer för de ungefär 120 producerande företagen i Danmark. Producenterna ägs till knappt hälften av kommuner, knappt hälften är kooperativa företag och resten utgörs av privata aktiebolag. Det har tagits beslut om att elsystemen i Jylland och Själland skall kopplas samman genom en överföringsförbindelse. Det planeras även ytterligare överföringsförbindelser med Norge och Tyskland. I Danmark törs f.n. en debatt om hur den framtida elmarknaden skall organiseras. Dels diskuteras en fusion mellan Elkraft och Elsam och dels diskuteras en avreglering av elmarknaden. Det finns dock inga beslut om några förändringar. Det verkar som om man i Danmark inte kommer att gå fram snabbare med avreglering än

vad som anges av EGs direktiv se avsnitt 2.2.2.

2.2.2 EG

I direktiven för vår utredning påpekas att inom EG pågår en utveckling av en inre marknad som avses att omfatta även energiområdet. I detta avsnitt redovisar vi kort innebörden av de senaste initiativen med anknytning till elområdet samt vår bedömning av utvecklingen under den närmaste tiden. Grunden för samarbetet inom de Ekonomiska Gemenskaperna EG, primärrätten, utgörs främst de tre fördragen av om upprättandet av den Europeiska kol- och stálgemenskapen Parisfördraget, den Europeiska ekonomiska gemenskapen EEC Romfördraget och den Europeiska atomenergigemenskapen. Den Europeiska enhetsakten av år 1987 innebar ändringar och tillägg till dessa grundläggande fördrag. Det är dessa avtal och det

regelverk som med tiden vuxit fram på grundval av dem l’acquis

communautaire som EGs institutioner grundar sin kompetens.

Inom EG finns ett antal gemensamma organ med egna normgivningsbefogenheter och en gemensam rättsordning. På ett flertal områden har EG övertagit medlemsstaternas normgivningsbefogenheter. EGs viktigaste institutioner är EG-kommissionen, Europaparlamentet, Rådet europeiska rådet och ministerrådet och EG-domstolen. I Rådet kommer medlemsländemas politiska intressen till uttryck. Där bestäms politiken och fattas i allmänhet de slutliga avgörandena rörande nya gemensamma regler. Rådet består av regeringsledamöter från medlemsländerna och kan ha olika sammansättning. Besluten fattas enhälligt eller som majoritetsbeslut, beroende på vad fördragen föreskriver för olika fall. EG-kommissionens viktigaste funktioner är att utarbeta och lägga fram förslag för Rådet samt övervaka att EG-rätten följs. Komi

missionen är det enda EGs har rätt att framlägga i

av organ som förslag till beslut i Rådet. Den har även vissa självständiga beslutsfunktioner, bl.a. i fråga om tillämpningen av EGs konkurrensrätt och viss självständig rätt att meddela föreskrifter. Samtliga EGkommissionens ledamöter, kommissionärerna, är tjänstemän. Europaparlamentet består av direktvalda ledamöter från medlemsländema. Det är ett rådgivande utan lagstiftande makt. i organ Parlamentet skall yttra sig om EG-kommissionens förslag innan Rådet fattar beslut. Beslut tagna av Rådet med kvalificerad majoritet skall godkärmas av Europaparlamentet innan Rådet kan ta det slutliga juridiskt bindande beslutet. EG-domstolen är ansvarig för att EG-rätten tolkas enhetligt och den har att avgöra dess innebörd. I viktiga hänseenden har EGrätten fått sin form genom dess domar. EG-domstolen dömer bl.a. i mål mellan medlemsländerna och mellan institutionerna inbördes samt i mål mellan Kommissionen och medlemsländerna. Dess domar är bindande. En viktig uppgift för domstolen är att på begäran av nationella domstolar lämna förhandsbesked om EGreglernas innebörd. I betydande utsträckning är EG-rätten bindande for medlemsländerna antingen på det sättet att reglerna är direkt tillämpliga hos

medlemsländerna eller att medlemsländerna måste anpassa sin egen lagstiftning till EGs rättsakter. Romfördraget anger tre typer av bindande rättsakter som Rådet och Kommissionen kan utfärda. Det är fråga om förordningar, direktiv och beslut. Förordningar avser alltid hela EG-området och gäller direkt i medlemsländerna; dvs. det är inte tillåtet för medlemsländerna att själva skapa en nationell lagstiftning som överensstämmer med förordningen. Direktiv riktar sig till medlemsländerna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid men överlåter länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för den nationella implementeringen. Beslut är bindande i alla delar för dem som de är riktade till. Det finns också rättsakter som inte är bindande, t.ex. rekommendationer, yttranden och resolutioner. Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestämmelse strider mot en EG-bestämmelse som är direkt tillämplig, skall domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EG-domstolens praxis har EGregeln nämligen företräde framför nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som kan vara föreskrivet i den nationella rättsordningen. Detta sammanhänger med EG-domstolens synsätt att EG-rätten är en egen rättsordning som är självständig i förhållande till traditionell folkrätt.

EG-direktiv pá elomrddet

Energifrågorna har tidigare legat utanför EGs strävan mot en gemensam marknad. EG-kommissionen har emellertid på senare år ställt sig bakom långtgående planer att även denna sektor skall omfattas av integrationssträvandena och betraktar därvid integration inom energisektorn som en förutsättning för att Romfördragets mål om en gemensam inre marknad skall uppnås. Härvid skall bl.a. EGs konkurrensregler tillämpas. Som ett första steg på elförsörjningsområdet antog EGs råd år 1990 dels transiteringsdirektivet 90547EEG, dels ett direktiv om pristransparens 90337EEG. De båda direktiven trädde i kraft inom Gemenskaperna vid årsskiftet 1991-1992.

Genom att EES-avtalet sannolikt kommer att träda i kraft for Sverige under år 1993, kommer dessa båda direktiv att gälla även för vårt land. I avsnitt 3.7 återkommer vi till vilka åtgärder som behövs för att transiteringsdirektivet skall kunna genomföras i svensk rätt. Innebörden av transiteringsdirektivet är att en nätansvarig enhet i ett EG-land kan begära av en nätansvarig enhet i ett annat EG-land

att denne upplåter sitt nät for överföring av kraft. Överföringen

måste börja eller sluta i ett EG-land och passera minst en nations-

gräns inom Gemenskaperna. Överföringen måste avse ett leverans-

kontrakt med minst ett års varaktighet. De nätansvariga enheterna förtecknas i en särskild bilaga till direktivet. I Sverige är Affärsverket svenska kraftnät en sådan nätansvarig enhet som avses i direktivet. I andra länder kan det finnas flera nätansvariga enheter som samtidigt är kraftproducenter. Enligt direktivet om pristransparens skall två gånger per år de som säljer till industrin meddela priser och andra försäljningsvillkor för vissa typer av industriella konsumenter till EGs statistikdirektorat, som sedan offentliggör statistik om priserna. Det är enligt direktivet medlemsländerna som skall tillse att uppgifterna lämnas. De typer av industrikonsumenter som avses i direktivet

förbrukar emellertid betydligt mindre än de mest elintensiva

svenska industrierna. Statistiken skall inte redovisa vilken konsument som fått vilket pris. Slutkonsumenterna indelas nämligen i grupper, och priser redovisas bara om det finns minst tre industriella konsumenter i en grupp. Avsikten med detta direktiv är att ge de industriella slutkonsumenterna en ökad insikt om prisnivå

och prissystem för och for gas genom att de ges större insyn på

de monopoliserade marknaderna.

öppenheten när det gäller elpriser för industrikunder varierar för

närvarande mellan olika länder. Det bör vara till fördel för svenskt näringsliv och svensk kraftindustri om, genom direktivet om

pristransparens, graden av öppenhet ökar och formerna för

öppenheten blir mer enhetliga inom vårt viktigaste marknadsområde. Som ett andra steg i riktning mot liberalisering av elmarknaden presenterade EG-kommissionen i början av år 1992 ett förslag till direktiv om en inre marknad för el. Kärnfrågan gällde vad man

kallar tredje parts eventuella rättighet att utnyttja näten och möjligheterna att fritt välja elleverantör. Detta s.k. TPA-förslag

TPA Third Party Access mötte från början kraftigt motstånd

bland medlemsländer och bland elbranschorganisationer. I direktivförslaget tre huvudsakliga mål för den inre marknaden för anges

och gas. De var följande.

Fri rörlighet för produkter. Kommissionen anser att skapandet av gränslös marknad för kräver förändringar i nationella en regleringar med avseende på produktion, import, export, transmission och distribution. Enligt Kommissionen måste man även se till att nödvändig infrastruktur för elöverföring finns tillgänglig. Förbättrad försörjningstrygghet. Processen mot en öppnare marknad torde enligt Kommissionen ge ett flexiblare och bredare utbud, vilket i sin tur leder fram till en högre nivå på försörjningstryggheten.

Ökad konkurrenskraft Kommissionen att en förbättrad

anser effektivitet när det gäller användning av resurser innebär fördelar för alla konsumenter, vilket anses särskilt viktigt för den energiintensiva industrin konkurrerar på världsmarknaden. som

i

I direktivförslaget Kommissionen fyra huvudprinciper för

I

anger inñrandet denna inre marknad för och gas. Den inre marknaav

i

den för skall förverkligas gradvis, så att industrin fär tid på sig att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Kommissionen fastställer miniminivå för liberaliseringen i varje etapp, vilket en medlemsländerna kan snabbare fram på den

V

inte hindrar att inhemska marknaden om de så önskar. Den s.k. närhetsprincipen principle of subsidiarity skall vidare tillämpas. Detta innebär att medlemsländerna skall största möjliga frihet att inom vissa ges utforma ett systern som passar deras naturtillgångar, deras ramar

industri och deras energipolitik. En alltför omfattande reglering av

elmarknaden skall, sägs det vidare i direktivförslaget, i största möjliga utsträckning undvikas. Det är Kommissionens förhoppning att den eventuella reglering marknaden, som en liberalisenya av ring kan skapa behov huvudsakligen skall ersätta existerande av, regleringar. Vidare understryker Kommissionen att det skall föras dialog i frågan med EGs ministerråd, Europa-parlamentet och en berörda parter. Kommissionen förbehåller sig dock rätten att om nödvändigt vidtaga erforderliga åtgärder för att genomföra denna

inre marknad för och gas, för vilken Kommissionen sig ha anser maktmedel med stöd av Romfördraget. Genomförandet av det andra steget i riktning liberalisering mot en av elmarknaden baseras enligt direktivförslaget på följande tre grunder: Ett icke diskriminerande system för tillståndsgivning vid uppförande av elproduktionsanläggningar och elnät införs. Det skall bli möjligt även för andra än kraftföretag och distributörer att t.ex. äga överföringsledningar. Begreppet unbundling tillämpas i vertikalt integrerade kraftföretag. Innebörden härav är att ett regelverk skapas medför att som även helt eller delvis integrerade kraftföretag organiserar sin verksamhet så, att verksamhetsområdena produktion, Överföring och distribution av i ekonomiskt avseende skall redovisas separat. Någon total uppdelning av företagen eller ändring ägandeformerav na krävs dock inte. En begränsad form av s.k. TPA Third Party Access genomförs. Med TPA avses att en nätägare är skyldig att upplåta nätet för transitering mot skälig ersättning, förutsatt att det finns tillräckligt med ledig kapacitet på nätet. Begränsningen består i att denna skyldighet till en början endast skall gälla gentemot större in-

dustrikunder och större distributörer med större industrikunder

menas enligt förslaget sådana som använder mer än 100 GWh per år i praktiken 400 å 500 industrikunder inom EG-området, och med större distributörer sådana som distribuerar motsvarande minst 3 % av landets totala elanvändning. Kommissionens mål var att detta system skulle börja gälla från ingången av år 1993 med ett mer fullständigt införande TPA från av år 1996. Kommissionen uttalar i direktivförslaget att ett tredje och avslutande steg i liberaliseringsprocessen torde kunna inledas år 1996. Innehållet i detta sista steg skulle grundas på erfarenheterna av genomförandet av den andra etappen. Efter kritik bl.a. under utskottsbehandlingen inom Europaparlamentet uppmanade EGs ministerråd i slutet år 1992 EG-kommisav sionen att omarbeta förslaget. Ministerrådet uttalade härvid att skapandet inre energiav en marknad med ökad konkurrens utgör vital del EGs inre en av marknad. Men öppnandet näten för konkurrens kan enligt av

lll

Ministerrådet inte ske utan hänsynstagande till försörjningstrygg-

heten, skyddet miljön och skyddet av små konsumenter.

av

Det innebär bl.a. att s.k. public service skall kunna upprätthållas

samt att tredje parts rätt att utnyttja elnät och gasnät inte får

innebära diskriminering av någon part eller minska öppenheten om

avtal och kunder.

EG-kommissionen uppmanades också att närmare studera de olika

förutsättningarna på el- och gasmarknaderna runtom i EG-länderna

närmare utreda icke-EG-medlemmars rätt att få tillgång till samt att näten.

Behandling av E G-domstolen

EG-domstolens första instans har i november 1992 för första gången

meddelat utslag i ett mål avsåg tillämpningen av EGs konkur-

som

rensregler inom elsektom mål T1690 Rendo mot Kommissionen.

Målet gällde klagomål ett antal holländska eldistributionsföre-

som

tag hade anfört över ett beslut av Kommissionen i januari 1991. Det

beslutet hade i sin tur fattats med anledning av klagomål från dessa

elföretag till Kommissionen i maj 1988.

Sakfrågorna gällde, i stark sammanfattning, om ett enligt EG-

reglerna otillåtet monopol på import existerar på den holländ-

av

ska marknaden. Målet komplicerades att Holland år 1989 i en ny

av

uttryckligen förbjöd import elektricitet avsedd för videllag av

areförsäljning distributörer for public supply by distributors.

av

Utslaget är grundat på ingående överväganden som inte kan

-

refereras här kring domstolens behörighet att behandla det aktuella

målet och Kommissionens kompetens enligt olika rättsregler om inom EG. Kommissionen farm att de klagande borde vända sig till holländsk

domstol for att få saken prövad. Först måste nämligen Kommis-

sionen ställning till 1989 års holländska ellag var förenlig ta om med EG-rätten. EG-domstolen instämde i denna bedömning och

uttalade att Kommissionen inte kunde tvinga företag att bryta mot

nationell lagstiftning utan att först ha konstaterat att sådan lagstift-

ning stod i strid med EG-rätten.

Även de klagande i detta fall inte fick gehör för sin sak i EGom

domstolen, kan utslaget utläsas att domstolen i princip gillade att

av

Kommissionen granskar den eventuella förekomsten monopolav företeelser inom medlemsländernas elmarknader. Enligt vad vi erfarit pågår inom Kommissionen granskning den holländska en av

lagstiftningen, liksom av förhållandena i åtta andra medlemsländer

som anses tillåta monopol inom elförsörjningen.

Vdr bedömning

Den senaste utvecklingen inom EG vad gäller elområdet är i motsägelsefull. Uppenbart är den hittillsvarande E

att utformningen av EG-kommissionens förslag i syfte att erhålla liberaliserad

en

i

elmarknad möter motstånd inom de flesta medlemsländerna. av

Något omedelbart genomslag inom EG för vissa dessa principer

av Q vilka utgör en av utgångspunkterna fir vårt arbete enligt ‘ - rege-

ringens utredningsdirektiv synes inte förestående.

-

2.2.3 Ett nordiskt perspektiv

i Det finns starka skäl att sätta in våra förslag i ett nordiskt

per-

spektiv. Särskilt naturligt är detta mot bakgrund att det finns

av en

tradition av drygt 30 års organiserat samarbete kring elfrågorna

mellan kraftföretagen i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Detta samarbete har ägt inom för bilaterala avtal mellan rum ramen

svenska och nordiska kraftföretag. Ett kompletterande forum är de

nordiska kraftföretagens samarbetsorganisation, Nordel. Nordel bildades år 1963 ett för nordiskt elkraftsamsom organ

B

arbete. Nordels ledamöter är ledande för företag

representanter

; inom elproduktions- och elöverföringsområdena i Norden.

J

Nordel är en rådgivande och rekommenderande samarbetsorgani-

sation som med beaktande förhållandena inom de enskilda av

länderna skall bidra till ett effektivt elsystem i Norden.

Med de genomgripande förändringar skett i Norge och de

som

planerade förändringarna i Sverige och Finland har Nordel

förändrats kraftigt. De nybildade nationella nätföretagen i Norge

Statnet SF, Sverige Affärsverket svenska kraftnät och Finland

det statsägda IVO Voimansiirto Oy, IVS och det av industrin ägda

Teollisuuden Voimansiirto Oy, TVS ingår i Nordel. Nordels

nu

stadgar har under våren 1993 anpassats till en förändrad konkurrenssituation. Enligt Nordels stadgar är organisationens primära mål att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande de nordiska elav produktions- och elöverföringssystemen. Ett sådant utnyttjande är till nytta för miljön och de berörda parterna, inklusive elkonsument- Nordel har enligt sina stadgar en icke-kommersiell roll när det erna. gäller kraftutbyten. Affärsmässiga frågor skall skötas direkt mellan företagen. Förutsättningarna för den framtida handeln med har sålunda förändrats kraftigt eller håller på att göra det i Norge, Finland - och Sverige. Vad detta kommer att innebära för Nordel som organisation är svårt att förutsäga innan omstruktureringarna är genomförda fullt ut i respektive land. Vi konstaterar att den principiella grundsyn som våra förslag enligt direktiven skall bygga på redan har kommit till konkret uttryck i Norge och synes vara på väg att vinna insteg i Finland. Fortsätter utvecklingen i denna riktning kommer det inom något eller några år att finnas regelsystem för elmarknadema i Norge, Finland och Sverige som bygger ett i grunden likartat synsätt. Det är uppenbart att ett sådant förhållande kommer att vara positivt för väl fungerande konkurrens den svenska marken naden. Det är rimligt att tro att en sådan utveckling skulle vara till fördel för konkurrensen även i våra närmaste grannländer. En nordisk kraftmarknad, med de fördelar den kan ge, gemensam förefaller inte någon utopi. Likartade regler för elmarknaden som i de nordiska länderna innebär i sig en möjlighet för framtida effektivitetsvinster, som bör komma såväl elproducenterna som deras kunder till godo. Ett så långt möjligt optimalt utnyttjande av befintliga och tillkommande elproduktionsresurser inom det nordiska området bör dessutom också innebära miljömässiga vinster.

2.3 Ökad konkurrens i

Sverige

2.3.1 Monopolreglering genom dagens koncessionssystem

Elnäten utgör en av de mest betydelsefulla delarna i samhällets

infrastruktur. I vårt land har sedan länge staten tagit ett aktivt

ansvar för att på olika sätt främja tillkomsten ett väl fungerande

av

ledningsnät för att trygga eltörsörjningen. Ett syftena bakom

av tillkomsten av 1902 års ellag just detta. var

Sverige har i dag ett väl utbyggt nät av elledningar med staten

företrädd av Affirsverket svenska kraftnät dominerande ägare - som

i fråga om storkraftnätet. Ledningarna i detta nät kan sägas utgöra

pulsådrorna i det svenska elkraftsystemet. Regionala och lokala

nät ägs såväl av staten genom Vattenfall AB enskilda - - som av

företag och kommuner.

Elnäten kan betraktas som en typ av naturligt monopol. En verksamhet som omfattas av detta begrepp kännetecknas av

kontinuerligt fallande styckkostnader, normalt som ett resultat av att

verksamheten är mycket kapitalkrävande med höga fasta kostnader

i förhållande till de kostnader varierar med produktionen. som Därigenom blir stordriftsfördelarna i verksamheten sådana, att ett

enda företag kommer att dominera verksamheten inom sitt område,

och det blir i många fall svårt för konkurrent att etablera sig på

en

samma marknad. Andra exempel på naturliga monopol är järnvägs-

nät, vatten- och avloppsnät samt vissa delar av telenäten.

Begreppet legalt monopol är reserverat för det fall att staten

genom ett särskilt beslut har gett någon exklusiv ensamrätt att bedriva viss verksamhet.

Den legala regleringen av eldistributionen sker för närvarande

genom det system med koncessioner föreskrivs i ellagen.

som

Koncessionssystemet reglerar både nätverksamheten och handels-

verksamheten. Oavsett ägandeform har det sedan lång tid ansetts ett vara sam-

hällsintresse att naturliga monopol regleras i någon form. Genom

en sådan reglering kan tillgången till marknaden säkras, monopol-

istiskt beteende motverkas och ett också från samhällsekonomiska

utgångspunkter effektivt utnyttjande av den gjorda investeringen

SOU 1993268 115

erhållas. Det skulle i många fall ett samhällsekonomiskt resursvara slöseri med flera ledningsnät inom samma område.

Två koncessioner förekommer, linjekoncessioner och

typer av områdeskoncessioner.

Linjekoncessiøn kan för alla starkströmsledningar med i

ges huvudsak bestämd sträckning. Denna koncession används för

ledningar ingår i storkraftnätet, i regionala nät eller i vissa

som fall i lokala nät. Den kan också utlandsförbindelse. - avse en

För rätten att bygga och använda lokala distributionsnät inom ett

angivet område har skapats en särskild koncessionstyp, områdes-

koncession. Innehavaren områdeskoncession behöver inte söka av en

tillstånd särskilt för varje ledning under en viss spärming.

Områdeskoncessionen inte absolut ensamrätt till ledningar ger en

inom området. En linjekoncession kan sålunda ges för ledning,

dras ett område med distributionsnät. I praktiken

som genom

förekommer det inte överlappande områdeskoncessioner.

En detaljerad redogörelse för det nuvarande koncessionsmer systemet finns i bilaga

2.3.2 Konkurrensverkets bedömning av konkurrenslag-

stiftningen och elmarknaden

I propositionen 199l92:l33 om en elmarknad med konkurrens

framhöll regeringen s. 21 att omställning av elmarknaden i här

en avsedd riktning förutsätter aktiv konkurrensövervakning en .

Vi har låtit Konkurrensverket närmare belysa relationen mellan

ellagstiftningen och konkurrenslagstiftningen såväl konkurrens-

-

reglerna i EES-avtalet den nya svenska konkurrenslagen.

som

Konkurrensverket har till oss i januari 1993 överlämnat rapporten

Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden bilaga 4.

I rapporten analyseras effekterna av den nya svenska konkurrens-

lagen 1993:20 och EES-avtalets regler en avreglerad elmar-

knad.

Inledningsvis beskrivs i korthet dels EES-avtalets konkurrens-

regler, dels den svenska konkurrenslag som träder i kraft den

nya

1 juli 1993. Därefter diskuteras tänkbara effekter på elmarknaden

behandlas bl.a. konkurrensav de nya konkurrensreglerna. Här

lagstiftningens tillämplighet på nätverksamhet och kraftleveranser

på olika delar av Övertöringsnäten inkl. utlandsförbindelserna. Två

frågor blir föremål för särskild behandling. Det gäller dels frågan

om vilket skydd mindre kunder kan få den konkurrens-

genom nya

lagen och annan lagstiftning, dels frågan om vilken ställning mindre

elproducenter kan tänkas få.

De sammanfattande slutsatser Konkurrensverket redovisar som refereras nedan.

Då nättjänsterna i allmänhet inte kommer att kunna konkurrensutsättas, kommer en reglering av dessa att krävas även i fortsättningen. Konkurrenslagens förbud mot missbruk dominerande ställning av en 19 § syftar nämligen till att stävja relativt uppenbara former av missbruk. Principer för prissättning, tillträde till nätet etc. måste därñr specialregleras i form och övervakas särskild annan av en myndighet. Det hindrar dock inte att konkurrenslagstiftningen i vissa fall kan bli tillämplig på nätverksamhet. På en avreglerad marknad för krafileveranser kommer ett stort antal kraftföretag, även utländska, att konkurrera med varandra. Konkurrensverkets bedömningar bygger på förutsättningen att ellagen ändras, så att det står samtliga elanvändare fritt att välja sin leverantör av elkraft, dvs. att elnäten görs allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå. På en sådan marknad kan enligt Konkurrensverket elleverantörema ha incitament att försöka begränsa konkurrensen sinsemellan genom avtal eller liknande. Sådana avtal kommer att strida mot den nya lagens 6 § om förbud mot konkurrensbegränsande avtal. Detta skulle Lex. bli aktuellt om konkurrerande kraftleverantörer skulle försöka samordna sina priser eller upprätthålla rådande geografiska marknadsdelning. Vad gäller kraftleveranser kan således förvänta man sig att konkurrenslagen kommer att bli tillämplig främst vad gäller konkurrensbegränsande avtal. Om dominanssituationer kommer att finnas eller skapas kan emellertid även ñrbudet mot missbruk domineranav de ställning och förvärvskontrollen komma att bli tillämpliga. Avtalsbestämmel serna avseende utlandsförbindelserna samt utnyttj andet av dessa uppfyller enligt Konkurrensverket med största sannolikhet samhandelskriteriet i EES-avtalet och faller därmed in under avtalets konkurrensregler. EGs rättspraxis, vilken är vägledande för en tolkning av såväl EES-avtalets konkurrensregler den svenska som nya konkurrenslagen, är inte särskilt omfattande vad gäller försäljning eller transitering av kraft. Det s.k. transiteringsdirektivet ingår som i EES-avtalet kan dock betydelse när EES-avtalet träder i kraft. Om avtalsbestämmelsema eller tillämpningen i övrigt begränsar konkurrensen på den svenska marknaden kan vidare den svenska konkurrenslagen bli tillämplig. Enligt 5 § i denna lag skall emellertid beslut med

stöd konkurrenslagen förenliga med EES-lagens konkurrensav vara regler. Når det gäller branschorganisationemas verksamhet finns det, såvitt verket kan bedöma, inslag exempelvis gemensamma kalkyler som - kan komma att strida mot den nya konkurrenslagen. Ett skydd för köparna finns i den nuvarande ellagen genom både möjligheten fir köparen att få pris och andra leveransvillkor prövade och skyldigheten för innehavare områdeskoncession att leverera en av normal förbrukning. Konkurrensverket uttalar att det vad ström för nättjänster, normalt inte kan konkurrensutsättas, även i gäller som fortsättningen kommer att finnas behov ett sådant skydd för av köparna. När det däremot gäller att tillhandahålla elkraft är avsikten att det skall råda fri konkurrens. Konkurrensverket bedömer att el-leverantörerna då allt att döma inte kommer att ha större möjligheter än av företag på andra marknader med fungerande konkurrens att påtvinga kunderna oskäliga priser eller andra oskäliga villkor. Om någon leverantör ändå skulle få dominerande ställning på någon del av en marknaden s.k. relevanta marknaden och skulle missbruka

den

kräva oskäligt pris eller vägra leverera, kan denna, t.ex. genom att detta angripas med stöd 19 § i konkurrenslagen. Även 6 § om av nya konkurrensbegrânsande samarbete kan bli tillämplig. köparens möjlighet att få villkor prövade, och leveran- Vad avser skyldighet leverera elkraft, Konkurrensverket därför törens att ser inget skäl att införa specialregleringar elområdet. g i Enligt nuvarande ellag är eldistributör också skyldig att köpa en ström från vissa mindre elproducenter inom koncessionsområdet. Sådan köpskyldighet kan enligt Konkurrensverket inte åläggas med

stöd av konkurrenslagen.

2.3.3 Motiv för spelregler

nya

Omstruktureringen den svenska elmarknaden kan sägas ha inletts

av

hösten 1990 när regeringen i skrivelse 19909l:50 till riks-

en

presenterade omfattande åtgärdsprogram för att bl.a. dagen ett

stabilisera den svenska ekonomin.

I skrivelsen aviserades två förändringar avseende Statens vatten-

fallsverks verksamhet. Vattenfall skulle göras om till

Vattenfall

aktiebolag, och stamnätet skulle från Vattenfall mer ges en

fristående Organisationsform. Omvandlingen väntades enligt

skrivelsen 6 leda till effektivare elmarknad och skulle ses en

för näringspolitik där strävan att åstadkomma väl som uttryck en ny marknader och effektiv konkurrens viktig del. fungerande var en

118 sOU 1993:68

Under rubriken Effektivare statlig

förmögenhetstörvaltning

utvecklades tankegången ytterligare enligt följande 10;

Vattenfall ges en Organisationsform är bättre anpassad till som en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vattenfall kan därmed trygga en god elförsörjning och högre avkastning generera en på statens kapital. För att utveckla effektivare handel och underen lätta en decentraliserad elproduktion kommer stamnätet att ges en mer fristående organisation.

Åtgärden skall ett exempel på statlig verksamhet

ses som att i framtiden skall ges den Organisationsform är effektivast för som att skapa tillväxt och ett förbättrat resursutnyttjande.

Förslag av denna innebörd lades fram varen 1991 i

prop.

l99091:87 näringspolitik för tillväxt. Omorganisationerna

om

trädde i kraft i början år 1992, då Vattenfall AB Affärs-

av resp.

verket svenska kraftnät började sin verksamhet.

Det viktigaste motivet till att föra över huvuddelen Vattenfalls

av

verksamhet från affársverk till bolag enligt propositionen

var att

effektivisera förvaltningen statens kapital. Målet

av angavs vara en

ökad avkastningsförmåga inom för oförändrade eller ramen lägre reala elpriser och fortsatt trygg elförsörjning. en Motiveringen utvecklades närmare enligt följande 167:

Affärsverksformen framstår inte längre ändamålsenlig som för Vattenfalls konkurrensutsatta verksamhet. De svenska och utländska elmarknadema genomgår strukturförändring. Kunderna och en omvärlden får allt större betydelse för verksamheten. Kraven på affärsmässighet skärps. Konkurrensen mellan företag och mellan energiformer och energisystem ökar. Vattenfall bör därför möjligges heter att utvecklas inom de konkurrensutsatta områdena genom att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform.

Genom bolagiseringen underlättas bl.a. effektivisering och rationalisering av Vattenfalls verksamhet. Bolagiseringen innebär vidare en anpassning till den fortgående intemationaliseringen elmarknaden. av För att Vattenfall skall kunna delta i denna utveckling krävs en verksamhetsform som möjliggör deltagande i t.ex. konsortier och

gemensamma utvecklingsbolag. Bolagsformen Vattenfall ökade ger möjligheter att ta till affärsmöjligheter i Sverige och utomlands vara samt att konkurrera på lika villkor med övriga företag på elmarknaden.

Stamnätet borde enligt propositionen Organisationsform

ges en som

möjliggör att en succcessivt ökande effektivitet i det svenska

kraftsystemet kan förenas med fortsatt hög leveranssäkerhet.

en

Genom åtgärder ökar konkurrensen mellan producenter i

som

mellan svenska och utländska producenter skulle Sverige samt

kraftkonsumenternas ställning stärkas. Målet bör, sades det vidare

i propositionen s. 168,

svenska kraftkonsumenter kan sluta kontrakt direkt med provara att ducenter i andra länder utan att först behöva sluta kontrakt med svenska producenter. Desutom bör småskaliga producenter tillförsäkras goda möjligheter att sälja till marknaden. En fn handel med över gränserna bör eftersträvas så långt det är tekniskt möjligt.

NUTEK ställde i rapporten B 1991:6 Elmarknad i konkurrens

frågan det över huvud taget ar önskvärt med större valfrihet för

om kunderna och hur denna valfrihet i så fall skall åstadkommas. Enligt NUTEKs analys har dagens svenska elmarknad många

förtjänster, och de brister i effektivitet som direkt kan påvisas är

måttliga. Det är dock enligt NUTEK helt klart att konkurrensen på

marknaden är begränsad. Det finns, fortsatte NUTEK 147,

små möjligheter för återdistributörer och slutkunder att byta leverantör. Producentema har i princip delat upp landet i leveransområden. Nya producenter vill komma in på marknaden hamnar som också i ett starkt beroendeförhållande till den etablerade producenten i området. Hur de etablerade producenternas starka ställning p g a denna brist påverkar marknaden på kort och lång sikt är källa till en konflikt mellan aktörerna och källa till oro för myndigheter som är en övervaka elmarknaden. Faran med bristande konkurrens på satta att elmarknaden har ytterligare accentuerats i och med beslutet att ge statliga Vattenfall större frihet att agera på marknaden.

I NUTEKs framhölls vidare att mycket dagens elmark-

rapport av

nadsmodell bygger på Vattenfalls prisledarskap på marknaden och

på att Vattenfalls investeringsbeslut har varit underställda riksdagens

effekt den förestående bolagiseringen är sarmolikt, prövning. En av

uttalade NUTEK, att Vattenfall kommer att styras av markmer

nadsmässiga hänsynstaganden och att det politiska inflytandet

kommer minska. NUTEK påpekade i detta sammanhang att

att

kraftforetagen, inte minst Vattenfall, för att få ytterligare

agerar kontroll över marknaden att köpa upp återdistributörer. genom

Ett affärsmässigt agerande från de svenska kraftproducentema,

inklusive Vattenfall, kommer enligt NUTEKs analys med de nu

gällande reglerna for elmarknaden att på sikt leda till högre elpriser

i Sverige. Ett regelverk på elmarknaden tillåter ökad

som en konkurrens om kunderna kan däremot, framhöll NUTEK, de närmaste åren leda till pressade elpriser.

NUTEK angav i detta sammanhang två huvudsakliga skäl för

införande av regler möjliggör för elkunderna välja leveran-

som att tör.

För det första leder ökad konkurrens till producenter och att återdistributörer tvingas att effektivisera verksamhet och y att hålla låga i priser. Därigenom minskar behovet statlig och kommunal detaljregleav i ring av marknaden. För det andra skapas förutsättningar för andra kontraktsformer på där kimdemas behov i större utsträckning än idag blir styrande..., vilket bör leda till lägre totala kostnader. På en konkurrensutsatt elmarknad bör det dessutom bli lättare för aktörer nya att komma in på marknaden.

De analyser utvecklingstendenser på elmarknaden

av som har

presenterats dels i regeringens proposition våren 1991 prop.

199091:87, dels i NUTEKs rapport hösten 1991 NUTEK B i

1991:6 utgör alltså grunden fir riksdagsbeslutet 1992

om nya

riktlinjer för elmarknaden.

Vi instämmer i det väsentliga i NUTEKs bedömning hösten 1991

att ett affärsmässigt beteende från de svenska kraftproducenterna,

inklusive Vattenfall, på sikt skulle leda till

högre elpriser i Sverige. Den utvecklingen kan motverkas införandet sådant

genom av ett system med ökad konkurrens på elmarknaden det som är vår

uppgift att utarbeta.

Av framställningen i avsnitt 2.1.2 framgår de skäl som ligger bakom riksdagens beslut 1992 års riktlinjer för elmarknaden.

om Om staten som ägare ställer krav på Vattenfall

att iakttaga samma affärsmässiga beteende som andra kraftföretag, samtidigt

som staten

vill motverka en utveckling mot högre elpriser, finns det enligt vår uppfattning knappast någon arman metod än att skapa förutsättningar

f

och regler för fungerande konkurrens. Alternativet till i

en sådana

åtgärder torde att staten omprövar de riktlinjer vara som nyligen har

beslutats för Vattenfalls verksamhet.

: 121

3 Ett för nätverk-

koncessionssystem

samhet

I detta kapitel redovisas först, avsnitt 3.1, de allmärma motiven för ett koncessionssystem för nätverksamhet. Därefter definieras de grundläggande nya begreppen nätverksamhet och nätkoncession samt diskuteras hur förslaget till nätkoncession förhåller sig till det gällande systemet med linje- och områdeskoncessioner. nu Avsnitten 3.2 och 3.3 handlar om föreslagna skyldigheter för dem har nätkoncessioner, såsom att på skäliga villkor tillåta som överföring av ström på den egna ledningennätet oberoende av vem som äger kraften, att ansluta bl.a. andra ledningarnät, att redovisa nätverksamhet särskild rörelsegren samt att öppet redovisa sina som priser för nättjänster. Vidare behandlas i dessa avsnitt bl.a. frågor tariffer för nättjänster och om mätning av ström. Frågan om vad om skall med att priser och andra villkor för nättjänster skall som avses vara skäliga belyses. Större delen avsnitt 3.4 är en genomgång av de koncessionsav villkor som enligt vår uppfattning bör ställas upp i ellagen. Avsnitt 3.5 handlar om återkallelse av koncession. Avsnitten 3.6 och 3.7 innehåller bl.a. förslag om systemansvar för storkraftnätet och en diskussion om regler för utlandsledningarna. Bl.a. behandlas frågan om innebörden av EGs transiteringsdirektiv och lämpliga åtgärder for att uppfylla det.

3.1 Nätkoncession för

linje och för omrâde

Vi föreslår.- Kravet pd koncession enligt ellagen för byggande eller användande av elektriska starkströmsledningar behålls. Nuvarande linjekoncession och omrddeskoncession ersätts med nätkoncession för linje och nätkoncession för omrâde.

I ellagen införs definitioner av nätverksamhet och anslut-

ning . ’ 3.1.1 Allmänna motiv för nätkoncessioner

När förutsättningar skall skapas för en konkurrensutsatt elmarknad l finns det anledning att ställa frågan om ett koncessionssystem bör finnas kvar. Vi har här att utgå från de mål och strategier för förändrad en elmarknad som har beskrivits i avsnitt 2.1.2. Med den utgångspunkten står det klart att regleringar så långt möjligt bör undvikas på den konkurrensutsatta delen marknaden, dvs. produktion och av handel med el. Behovet av övervakningstyrning ifråga den del om av verksamheten som inte skall konkurrensutsättas, dvs. själva ledningsnätet, finns emellertid kvar. Ett system med utökad konkurrens och frihet i produktions- och försäljningsledet ställer särskilda krav på att producenter, säljare och köpare i största möjliga utsträckning garanteras möjligheter att utnyttja transportvägarna, de elektriska ledningsnäten. Det är alltså nätverksamheten i framtiden bör regleras. Den som nya innebörden av begreppet koncession i ellagen bör komma till uttryck genom en ny benämning, nätkoncession. Som vi närmare utvecklar i det följande bör koncessionsgivning och tillsyn över nätverksamhet handhas myndighet, i det följande och i av en förslaget till författningstext benämnd ndtmyndigheten.

3.1.2 Nätverksamhet, m.m.

Med nätverksamhet avser vi all verksamhet som behövs för att göra

det möjligt att överföra ström på nätet. Att projektera en ny ledning

med tillhörande ställverk, transformatorstationer m.m., ansöka om

koncession, bygga, underhålla, ansluta andra ledningar, anställa

personal, ingå avtal och skicka räkningar är några exempel på vad

som enligt vår uppfattning bör ingå i begreppet.

Köp och försäljning av ström ingår däremot, i allmänhet, inte i

nätverksamhet jfr kapitel 4.

Som närmare beskrivs i avsnitt 3.3 skall kostnader för s.k. nätförluster ingå i kostnader för nätverksamhet. Med nätförlust

skillnaden mellan hur mycket som matas in och hur

menas

mycket tas ut på nätet, dvs. överföringsförlusten. Koncessions-

som havaren måste på något sätt täcka denna förlust av el. Köp av i

detta syfte ingår alltså i nätverksamheten.

Ytterligare ett fall av elköp kan ingå i nätverksamheten. När någon önskar mata in eller ta ut kraft från nätet och det är tveksamt om nätet klarar detta utan att bli överbelastat, kan det ibland vara

ändamålsenligt att nätägaren skapar utrymme för överföringen

genom att förmå någon arman aktör att öka eller minska sitt uttag

eller inmatning. Detta förfararande kan beskrivas som ett motköp

över flaskhals på nätet. Motköpet innebär en kostnad för

en nätägaren och kostnaden skall ses som en nätkostnad. Metoden

kommer sannolikt främst till användning på trånga sektorer av

storkraftnätet.

Också ansvaret för mätning skall enligt förslaget ingå i nätverk-

samheten se vidare avsnitt 3.2.6.

En definition begreppet nätverksamhet bör införas i ellagen.

av

Även begreppet anslutning vidare avsnitt 3.2.1 behöver

se

definieras i ellagen.

Avgränsningen av vad som ingår i nätverksamhet är viktig för

nätägarens prissättning. Kostnaderna för nätverksamheten skall

enligt vårt förslag betalas dem som är anslutna till nätet. Som

av närmare beskrivs i avsnitt 3.3 skall all nätverksamhet redovisas som en särskild rörelsegren.

3.1.3 Nätkoncession för linje respektive för område

En nätkoncession föreslås kunna ges för linje eller för område.

Med nätkoncession för linje avses koncession för en elektrisk

ledning med i huvudsak bestämd sträckning. Denna nätkontyp av cession svarar närmast mot linjekoncession enligt nuvarande regler. Med nätkoncession för område avses koncession för ledningar inom visst område. Denna koncession har likheter med den nuvarande områdeskoncessionen.

När nätkoncession för område enligt vårt förslag ges, skall

koncessionsmyndigheten bestämma högsta tillåtna spärming för

ledningsnätet. En viktig skillnad mellan de föreslagna nätkoncessionerna och nuvarande linje- resp. områdeskoncessioner är att nätkoncession

enbart omfattar s.k. nätverksamhet se avsnitt 3.1.2 och alltså inte

reglerar köp och försäljning av el.

En likhet mellan nätkoncession för område och nuvarande om-

rådeskoncession är att koncessionshavaren får bygga nya ledningar

med tillhörande anläggningar inom området utan att ansöka

om särskild ny koncession.

Innehavaren av en nätkoncession för område får dessutom, enligt

vårt förslag, ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverk-

samhet inom den för området angivna högsta spärmingen. Nät-

myndigheten skall dock, i vissa undantagsfall, ha möjlighet att

bevilja koncession för linje inom detta område avseende ledningar

med samma eller lägre spänning se vidare avsnitt 3.4.4.

Nätkoncession för en linje med högre spänning än den som är

angiven för koncession för området kan alltid ges.

3.1.4 Nätägare koncessionshavare

-

I de flesta fall blir det ägaren till ledningen som ansöker och

om

beviljas koncession. Det blir då samma juridiska eller fysiska

- -

person som är ledningsägare och koncessionshavare. Begreppen

ledningsägare, nätägare och koncessionshavare används därför som synonymer i detta betänkande.

I verkligheten har dessa begrepp inte alltid samma innebörd.

Ägaren till en ledning kan ha upplåtit en vidsträckt nyttjanderätt av

ledningen någon annan. I nyttjanderätten kan bl.a. ingå att sköta drift och underhåll samt att ingå avtal om överföring av ström. I sådana fall bör nyttjanderättshavaren kunna få koncession för ledningen. Det skall alltid vara koncessionshavaren som ansvarar för skyldigheter enligt lag och särskilda koncessionsvillkor. Det blir, som hittills, koncessionsmyndighetens uppgift att tillse att den som ges koncession är lämplig tör uppgiften.

3.2 nättjänster

Nya regler om

Vi föreslår: Innehavare av nätkoncession skall vara skyldig att pd skäliga villkor ansluta andras ledningar och anläggningar till sitt eget nät. Innehavare nätkoncession skall vara skyldig att pá skäliga av villkor överföra ström oberoende av vem som är ägare till krafien. För tartffsystemet skall gälla

att nättarzffen skall utformas pd sakliga grunder,

att avgifterna med i nästa punkt angivet undantag - - bör avspegla de fysiska flödena pd nätet och pd så sätt ge riktiga samhällsekonomiska styrsignaler till elproducenter och elkonsumenter, att ndttarzfierna för de lokala näten inte skall konstru- eras med utgångspunkt i var inom området en kund finns, men att engdngsavgzfier för anslutning får vara kostnadsriktiga, att det skall räcka att vara ansluten till en punkt på nätet för att kunna göra affärer med alla aktörer som är anslutna till det svenska nätet. Frågor som rör bortkoppling av elkonsument regleras i avtal mellan elkonsument och nätägare samt mellan nätägare och elsäljare.

Innehavare av nätkoncession skall vara ansvarig för mätning m.m.

Frågor kring mätning, datainsamling och avräkning utreds i

särskild ordning.

3.2.1 Skyldighet att upplåta ledningar och nät

Enligt 2 § 4 mom. fjärde stycket ellagen är den som har linjekon-

cession skyldig under vissa förutsättningar leverera eller

att - överföra ström till den som har ornrådeskoncession. Samma

skyldighet gäller mot förbrukare, vars verksamhet är av större

betydelse för det allmärma.

Koncessionsmyndigheten kan ålägga innehavare av linj ekoncession

att uppfylla sina skyldigheter enligt lagen. Det betyder att dessa

köpargrupper om förutsättningarna är uppfyllda är tillförsäkrade

- -

den leverans de behöver. De kan däremot inte såsom ellagen

hittills har tolkats av NUTEK kräva leverans från viss, särskild - en t

leverantör. Detta innebär således att den som har linjekoncession

l

har frihet att välja mellan att själv leverera och att tillåta att någon

annan levererar till kraftköparen.

Frågor i

om skyldigheten att leverera eller överföra kraft har under

det senaste året fått aktualitet i samband med tvister mellan

l

innehavare av linjekoncessioner och deras kunder rörande ingångna

eller planerade kontrakt om råkraftleveranser. Vi har emellertid inte

haft anledning att ytterligare analysera innebörden av gällande l l bestämmelser. ,

Elkunder varken har i

som områdeskoncession eller driver

verksamhet av större betydelse för det allmänna har inte fått något

särskilt skydd i ellagen. Innehavare av linjekoncession har ingen

lagstadgad skyldighet att leverera eller överföra ström till dem. l

Elleverans till dessa kunder sker enbart med stöd i avtal. Innehavare av områdeskoncession har för närvarande inte någon

skyldighet att ombesörja någon annans leverans i området. Man kan

därför konstatera att det i praktiken finns ett monopol för elleveran-

ser över sådana distributionsnät.

För en utförligare redogörelse för leveranspliktens omfattning

hänvisas till bilaga

Nu gällande lydelse av ellagen kan inte generellt sägas medföra någon skyldighet för koncessionshavaren att överföra kraft för annans räkning. Ett regelverk som öppnar näten utgör dock en förutsättning för en fungerande konkurrens på elmarknaden. Alla som behöver utnyttja nätet för att transportera kraft skall ges möjlighet att göra det. Att öppna näten för andra elleverantörer än nätägare är nödvändigt, inte tillräckligt, för att åstadkomma en elmarknad i men konkurrens. En ytterligare förutsättning är att den som önskar ansluta sig till nätet i visst område ges möjlighet till detta. Vi föreslår därför att det införs en skyldighet för koncessionshavaren att överföra ström på det egna nätet genom att tillåta inmatningar och uttag av kraft i befintliga anslutningspunkter, oberoende av vem som är ägare till kraften. Anslutning till en ledning med nätkoncession för linje skall i första hand grundas på frivilliga avtal. Om parterna inte kommer överens skall dock den som har nätkoncession för linje vara skyldig att, på skäliga villkor, göra sådan anslutning som tillsynsmyndigheten ålägger honom. Den som har nätkoncession för område skall vara skyldig att, på skäliga villkor, ansluta alla som begär det, men nätmyndigheten skall kunna dispens från denna skyldighet. ge Rätten till anslutning till nätkoncession för linje kräver viss ytterligare reglering. En direkt anslutning elproducent eller elkonsument till av nätkoncession för linje förutsätter sålunda i normalfallet att koncessionshavaren och berörd lokalnätsägare, dvs. innehavare av nätkoncession för område i det område där anslutningen är tänkt att ske, är överens. Om en sådan överenskommelse inte kan ske inom viss tid skall nätmyndigheten avgöra frågan efter anmälan. Nätmyndigheten bör i bedömningen bl.a. väga in att de lokala nättarifferna inte får differentieras beroende på var i området

kunden är eller önskar bli ansluten se avsnitt 3.2.2. En begäran

om en anslutning som för elkonsumenten är företagsekonomiskt motiverad kan alltså komma att vägras därför att anslutningen inte är samhällsekonomiskt motiverad. Om en ny nätkoncession för linje krävs för att ansluta elproducent eller elkonsument, prövas anslutningen inom ramen för den

allmänna lämplighetsprövning som alltid är en del av koncessions-

prövningen se avsnitt 3.4.

Med anslutning menas anslutning av nybyggd ledning, transformator m.m. eller annan ny inmatnings- eller uttagspunkt, återanslutning av tidigare ansluten ledning eller annan inmatningseller uttagspunkt, samt rätt att ta ut eller mata in effekt än mer tidigare avtalats i en befintlig anslutningspunkt. Vårt förslag innebär att alla ledningar och nät öppnas för handel med el, inte bara storkraftnät och regionnät utan även lokala nät. Om inte samma regler gäller på lokala nät som på övriga nät uppstår problem av olika slag. Förbrukare av viss typ kan på en plats vara ansluten till ett lokalt nät och på arman plats till ett regionalt nät. Det vore olyckligt från konkurrenssynpunkt om de som är anslutna till ett regionalt nät ges möjlighet att välja elleverantör medan de som är anslutna till ett lokalt nät inte får denna möjlighet. I England och Wales har valts ett system där möjligheten att fritt välja leverantör inledningsvis har begränsats till större kunder, med efterfrågan på l MW eller År 1994 kommer gränsen en mer. att sänkas till 100 kW och först år 1998 avses restriktionen upphöra helt. Detta uppges ha skapat en rad gränsdragningsproblem och medfört att kunder vidtagit konstlade åtgärder i syfte att hamna på rätt sida av gränsen. Man kan invända att obegränsade möjligheter att byta leverantör, även med öppna nät, förblir en teoretisk konstruktion så länge det saknas tekniska och ekonomiska möjligheter för kunder med låg efterfrågan att mäta och rapportera sin förbrukning enligt de krav som kommer att ställas. Det skulle ändå uppstå en gräns mellan en marknad i konkurrens och en marknad av dagens typ. En sådan gräns är trots allt att föredra. Den kan inte manipuleras eller kringgås, eftersom den grundas på faktisk teknisk eller en ekonomisk begränsning. Den kommer också flytande. En - att vara del kunder är omedelbart beredda att betala för möjligheten att byta elleverantör, andra är mindre intresserade. Det finns skäl att anta att tekniken för mätutrustning kommer att utvecklas så att mätutrustning blir allt billigare.

I vilken utsträckning mindre elkunder kommer att utnyttja den öppna elmarknaden beror alltså på de aktuella kostnaderna för mätning, administration m.m. Vi föreslår i avsnitt 3.2.6 att hithörande frågor utreds skyndsamt.

3.2.2 Tariffer för nättjänster

Vårt utredningsuppdrag innebär att vi skall föreslå regler som skapar förutsättningar för konkurrens på elmarknaden. Kunder och leverantörer skall alltså ha frihet att ingå de affärskontralct de finner lämpliga. Att det skall råda fullständig kontraktsfrihet på elmarknaden är emellertid inte självklart. Det framstår och klart att det mer mer finns två visioner om hur den framtida elmarknaden bör se ut. Enligt en vision bör det råda full kontraktsfrihet. Det betyder att handeln sannolikt kommer att ändras markant jämfört med i dag. Speciellt kommer möjligheten att kunna teckna kontrakt för korta tidsperioder att innebära stora förändringar för aktörerna på marknaden. Mäklare kommer in, nya kontraktsformer uppstår som möjliggör vidareförsäljning, flera aktörer köper och säljer kontrakt med kort varaktighet och får på så sätt incitament att anpassa sig till tillfälliga prisförändringar. En annan vision beskriver ett läge där det råder konkurrens enbart om kontrakt för längre tidsperioder, såsom kvartal, år eller längre tid. Kortsiktig handel sker endast inom ramen för det producent-

samarbete som tidigare reglerades samkörningsavtalet,

av numera produktionsoptimeringsavtalet. Genom att det regelbundet görs leveranssäkerhetsbedömningar av de företag som deltar i samarbetet, kan inom denna grupp kraft handlas till priser baseras som enbart på de rörliga produktionskostnaderna. Dessa två visioner, som sällan är klart uttalade, påverkar sarmolikt synen på hur tariffsystemet bör utformas. Olika intressenter kan tyckas vara oense om det ändamålsenliga i olika lösningar i fråga om ett tariffsystem, medan man i verkligheten är oense om vad man faktiskt vill uppnå. Samtidigt är det också möjligt att betrakta dessa modeller som två steg i en långsiktig strategi för avreglering. Tariffrågor har aktualiserats också inom för dels Svenska ramen kraftnäts utredning om en kraftbörs, dels en utredning om framtida

tariffer på storkraftnätet som Svenska kraftnät genomför på eget initiativ. För vårt utredningsarbete gäller att vi skall föreslå regler som möjliggör och underlättar all typ av handel med kraft. De synpunkter på ett ändamålsenligt tariffsystem som vi presenterar i det följande skall ses mot den bakgrunden. De allmänna riktlinjer vi formulerar som vägledning vid utformningen av tariffsystemet är anpassade till den först nämnda visionen för hur en framtida elmarknad kommer att se ut, alltså ett läge när full kontraktsfrihet råder. Det betyder dock inte att riktlinjerna inte skulle vara relevanta om statsmakterna av något skäl vill uppnå ett läge som närmare svarar mot den andra visionen.

Vad är en ändamålsenlig nattartfi‘

Vad som är en ändamålsenlig tariff beror ytterst på vad man vill uppnå för resultat med tariffen. Ofta är det också olika krav som ställs från de inblandade parterna. Krav kan också variera över tiden. Hittills är det endast på stamnätet som flera aktörer regelmässigt

har utnyttjat samma nät. Det finns många exempel på transiteringar

på regionnät men här finns inget utvecklat tariffsystem. Det är därför intressant att något analysera varför stamnätstariffen har den utformning den har. Under 1940-talets första del byggdes gemensamt ägda ledningar och ledningar med olika ägare i olika sektioner. Åren 1945-1946 övervägdes, inför den då förestående kraftiga utbyggnaden av vattenkraften och överföringsnätet, bl.a. att bilda ett av staten och enskilda kraftföretag gemensamt ägt stamlinjebolag. Den ordning som, bl.a. mot bakgrund av uttalanden av 1946 års riksdag, kom att

gälla innebar emellertid att staten Vattenfall skulle svara för

utbyggnaden av ledningarna för 220 kV och högre spänning och att ‘ avtal om transitering på stamnätet skulle träffas med andra kraft-

företag se vidare avsnitt 3.6.2.

Villkoren för de icke statliga aktörerna att utnyttja stamnätet har reglerats i olika avtal. Det nu gällande avtalet löper ut år 2004. De tariffer som utvecklats har prioriterat tre aspekter:

Fördelning av kostnaderna skulle kunna accepteras av alla. Kost- naderna för nätet skulle fördelas i förhållande till vilken nytta aktörerna hade av nätet. Vattenfall bedömdes ha mindre nytta av det gemensamma nätet än en mindre aktör eftersom man till en

relativt lägre merkostnad skulle kunna bygga ett eget nät.

Engagemanget från transitörerna skulle vara långsiktigt. Nya överföringsbehov skulle anmälas så långt i förväg att nätet skulle kunna byggas ut för ändamålet. Ett abonnemang kunde inte heller minskas. På detta sätt bärs risken för investeringen av den som förorsakade investeringen.

När väl nätet var byggt skulle det utnyttjas. Den rörliga avgiften

-

för att utnyttja nätet inom ramen för vars och ens abonnemang var

låg. Vattenfall hade fram till 1992 rätt att utnyttja all ledig kapaci-

tet. För de behov och krav som stamnätstariffen är konstruerad för är

den ändamålsenlig. Avgifterna har förhandlats fram med de övriga

s.k. transitörerna. Detta avgiftssystem har med vissa justeringar

övertagits av Svenska kraftnät och tillämpas för närvarande enligt det s.k. kraftnätsavtalet mellan Svenska kraftnät och de stora

kraftproducenterna. Tariffsystemet är en s.k. kanaltariff. Systemet

bygger på tanken att varje transitör har egna kanaler i nätet från

inmatningsterminaler till uttagsterminaler. Tariffen har i huvudsak

beräknats som en produkt av Överförd effekt och överförings-

distansen fågelvägsavstånd, det s.k. MWkm-talet.

Även nuvarande stamnätstariff är ändamålsenlig för de krav om

som i dag ställs, betyder det inte att den är ändamålsenlig för de

krav som ställs på en konkurrensutsatt elmarknad.

Det är t.ex. stora variationer i överföringskostnaden per kW och

km mellan olika kraftföretag. Speciellt små företag har en högre

specifik överföringskostnad. Ett annat problem är att långsiktigheten i abonnemangen gör det svårt att ändra ett abonnemang, vilket kan vara nödvändigt vid nya handelsrelationer.

Dagens tariffsystem är dessutom administrativt krångligt att

hantera om elmarknaden blir konkurrensutsatt. Systemet förutsätter

nämligen en fullständig kraftavräkning i varje punkt på nätet där

två nätägare möts, dvs. någon måste fastställa vem som tar ut kraft eller vem som matar in kraft i punkten. Idag, när det endast undantagsvis är andra än nätägaren som överför kraft på regionnä-

ten och på lokalnäten, är problemen kring avräkning hanterbara. I framtiden, när många fler än i dag äger den kraft som transporteras på de olika näten, finns det behov av förenkling om man vill undvika komplicerade administrativa system.

Tariffen måste sålunda ändras för att uppfylla de krav och

önskemål som kan ställas i en konkurrensutsatt elmarknad eller ersättas med en helt ny tariff.

Potentiella problem och möjliga lösningar

Under denna rubrik belyser vi tre områden där problem kan uppstå

om de principer som ligger bakom dagens stamnätstariff skulle vara vägledande när nya nättariffer utformas. Vi diskuterar också hur ett

tariffsystem som löser dessa problem kan utformas.

Med många olika nätägare kan nättarifferna bli komplicerade -

En producent, återförsäljare eller kund som önskar överföra kraft från en produktionskälla till den plats där kraften skall konsumeras

kan behöva nyttja tre eller flera nät med olika nätägare. Om de

underliggande näten t.ex. regionnätet i förhållande till storkraftnätet har flera uttagspunkter kan teoretiskt sett varje kraftleverans dessutom behöva delas upp beroende på vilken väg man antar att kraften tar. Det är uppenbart att tarifferna då kan bli mycket komplicerade och svåröverskådliga. Om samtliga nät däremot hade ägts av ett enda företag skulle det ha räckt med en tariff. Från avräkningssynpunkt hade det också

varit betydligt enklare. Något behov att hålla reda på vilken

producent, återförsäljare eller slutkonsument som äger kraften vid punkter där nät med olika ägare möts skulle inte finnas. Våra överväganden måste emellertid grundas på den verkliga situationen med många olika företag som gemensamt skall svara för transport av kraft. Samtidigt skall en konkurrensutsatt handel med

främjas. Överföringstarifferna måste därför konstrueras på ett

sådant sätt att de är enkla att använda och överskådliga i sin

uppbyggnad. Lösningen torde ligga i att nätägarna bedriver ett

organiserat samarbete i fråga om tariffkonstruktioner.

Gentemot producenter, återförsäljare och slutkonsumenter bör således nätägama uppträda som om de vore ett enda företag. Den som matar in kraft producenten eller som tar ut kraft kunden - - - skall enbart behöva förhandla med den nätägare som tillhandahåller anslutningen. Ett sådant system ställer höga krav på samordning mellan nätföretagen. Några huvuddrag i en sådan samordning kan vara följande. De företag som äger de regionala näten tecknar abonnemang med Svenska kraftnät om rätt att mata in eller ta ut kraft från storkraftnätet. På samma sätt är det ägare till de lokala näten som tecknar abonnemang med de regionala nätägarna om att kunna ta ut kraft från regionalnätet. De abonnemangsavgifter den lokala nätägaren betalar till regionnätägaren kommer på detta sätt att innefatta såväl del av regionalnätägarens kostnader för sitt eget nät som del av regionalnätägarens kostnader för anslutning till storkraftnätet. Den lokala nätägarens kostnader får bäras av de elkonsumenter som är anslutna till det lokala nätet.

Nättariffer som speglar de affärsmässiga transaktionerna ger fel signaler

Behovet av och kostnaderna för elnätet bestäms av det transportarbete som skall utföras. En speciell egenskap vid eltransport är att det inte utförs några onödiga transporter; elektrisk ström följer fysikens lagar, i detta fall minsta motståndets lag. Även inte några fysisk om onödiga transporter äger rum i bemärkelse, sker det ekonomiska mottransiteringar dvs. betalningar , görs för transiteringar i motsatt riktning till det verkliga fysiska flödet. Ett exempel är Skellefteå Kraft AB, idag betalar för att som föra kraft på stamnätet från Forsmark till företagets avsättningsområden i Västerbotten, trots att den verkliga effektriktningen är från norr till söder. I praktiken är det idag endast de mindre kraftföretagen som

betalar för dessa icke-transporter. Större transitörer Vattenfall och

Sydkraft har möjlighet att själva sammanlagra transporten och till Svenska kraftnät presentera ett nettotransportbehov, s.k. saxning.

Om man skulle välja att basera nättariffema på de affärsmässiga

transaktionerna blir konsekvensen dels restriktioner i möjligheterna

att bedriva handel, dels ett tariffsystem som ger felaktiga samhälls-

ekonomiska styrsignaler till aktörerna. Skellefteå Kraft AB skulle

fått en lägre överföringskostnad om bolaget hade investerat i

kraftproduktion i Västerbotten i stället för i Uppland. Detta är ett

exempel på att tariffsystemet ger en samhällsekonomiskt felaktig

styrsignal, eftersom ytterligare kraftproduktion i norra Sverige

medför att ännu mera kraft än i dag behöver transporteras över

storkraftnätet.

Det riktiga är i stället att basera tariffen på vad som fysiskt händer

i nätet om en produktionsanläggning ökar eller minskar inmatningen

eller om en konsument förändrar sitt uttag. Påverkan på nätet är exakt densamma om Skellefteå Kraft AB matar in kraft vid Forsmark som om Vattenfall skulle ha gjort det; priset på nättjänsten bör således också vara detsamma.

Eftersom nätägarna inte alltid är neutrala krävs klara regler -

Nätägarna kommer kanske inte alltid att vara neutrala i förhållande

till de producenter och kunder som önskar nyttja nätet. Det finns

möjligheter att missbruka sin ställning som nätägare om det saknas

klara regler for vad som är accepterat när det gäller tariffsättning.

Ett exempel på en situation när en nätägare kan ha incitament att agera på ett diskriminerande sätt gäller anslutningsavgifter för lokal produktion.

Antag att en lokal produktionsanlâggning skall anslutas till ett regionnät vars huvudsakliga uppgift är att föra kraft från storkraftnätet. Om produktionsanläggningen ansluts kommer regionnätsågaren eventuellt att kunna minska sitt abonnemang på storkraftnätet och därigenom reducera sina kostnader för ledningar, transformering m.m. Även regionnåtsägarens kostnader för förluster på stamnätet minskar. Det är således ur denna aspekt en fördel fir nätägaren att produktionsanläggningen ansluts, vilket borde kunna leda till en låg anslutningsavgift eller t.o.m. kunna resultera i att regionnâtsågaren skall kunna betala producenten för att denne ansluter sig till nätet. Fördelens storlek är dock beroende av regionnätsägarens verkliga möjligheter att reducera sitt abonnemang på storkraftsnâtet. Dessa möjligheter är i sin tur beroende av den lokala produktionens tillförlitlighet, sammanlagring med annan produktion på nätet m.m. Samtidigt

med dessa faktiska svårigheter att fastställa en skälig avgift för anslutningen kan förhandlingen försvåras av att regionnâtsägaren kanske har ett eget intresse av att bygga produktionsanläggningen.

Detta exempel visar att en nätmyndighet kan behöva konkretisera de principer för ändamålsenliga tariffer som vi i det föregående har uttalat oss för.

Allmänna riktlinjer för ett tariflsystem

Vi ser det inte som vår uppgift att föreslå detaljerade föreskrifter om vilka tariffer som skall tillämpas av de olika nätföretagen. Den närmare utformningen av tarifferna betraktar vi som en fråga mellan nätföretagen och deras kunder. Däremot är det lämpligt att statsmakterna anger vissa allmärma riktlinjer för utformningen av tariffsystem. Dessa riktlinjer kan tjäna som vägledning för berörda företag när tariffer utformas och för nätmyndigheten i dess granskande roll. Följande allmärma riktlinjer anser vi skall vara vägledande när tarifferna utformas. Nättariffer skall utformas på sakliga grunder. De skall vara öppna och icke-diskriminerande. Nättariffema bör ge inkomster som täcker nätföretagets skäliga kostnader. Detta är viktigt för undvikande av en situation där nätverksamheten måste finansieras på annat sätt

än via nättariffer eller omvänt blir utnyttjad till korssubven-

tionering av annan verksamhet. Nättarifferna bör så långt det är praktiskt möjligt avspegla de fysiska flödena på nätet. Detta är en förutsättning för att tariffen skall ge korrekta samhällsekonomiska styrsignaler till aktörerna, dvs. till elproducenterna och elkonsumenterna,

åde på kort sikt driften och på lång sikt investeringarna.

Nättariffen bör utformas ett sätt som stimulerar konkurrensen på elmarknaden. För att det skall vara enkelt att handla kraft på olika typer av kontrakt skall det räcka att vara ansluten till en punkt på nätet för att man skall kunna göra affärer med alla aktörer som är anslutna till det svenska nätet.

Utjdmning av nattariflerna inom nätkoncession för omrâde

I föregående avsnitt har vi formulerat vissa allmänna riktlinjer som vi anser bör vara vägledande vid utformningen av nättarifferna. Hit hör principen att den som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för detta. Denna princip innebär att tarifferna i grunden skall vara kostnadsriktiga för olika kundkategorier. Samtidigt har statsmakterna ett ansvar för att denna strävan efter kostnadsriktighet inte medför att elkonsumenter i glesbygd behöver stå för samtliga de kostnader elöverforingen medför. I stället bör kostnaderna för dessa kunder delvis täckas genom att andra kunder betalar avgifter som överstiger de faktiska överföringskostnaderna. Ett krav bör enligt vår mening därför vara att de avgifter som kunderna betalar för att kunna ta ut kraft från nätet inte skall konstrueras med utgångspunkt i var inom koncessionsområdet kunden är ansluten. För en nätkoncession som omfattar visst område skall det alltså inte förekomma att kunder vid t.ex. områdets yttergränser av den anledningen får betala högre avgifter än de som bor i mitten av området. Som vi utvecklar närmare i avsnitt 3.4.3 blir den geografiska omfattningen av ett område föremål för myndighetsprövning i samband med koncessionsgivningen. Denna utjämning av nätkostnaderna inom ett koncessionområde kan dock inte drivas hur långt som helst utan att betydande samhällsekonomiska kostnader uppstår. Enligt nu gällande regler har innehavaren av en områdeskoncession möjlighet att ta ut en engångsavgift i samband med att en abonnent ansluts till nätet. Storleken på denna engångsavgift är till viss del beroende av nätföretagets verkliga kostnader för anslutningen och sålunda beroende av var i nätet abonnenten önskar ansluta sig. Vår uppfattning är att koncessionshavare även i framtiden skall kunna debitera en engångsavgift som motsvarar de faktiska merkostnader företaget får vid en anslutning av en kund. Storleken

på sådana engångsavgifter skall naturligtvis vara skäliga se avsnitt

3.2.4 och kunna prövas av nätmyndighet och av domstol. Även med detta för

systern utjämning av nätkostnader kan det inte

undvikas att nättarifferna i utpräglade glesbygdsområden blir högre

än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid förhållandet redan inom ramen för nuvarande system med områdeskoncessioner. Även nätföretaget inte får differentiera nättariffen med om hänsyn till var i området kunden är belägen får i dagens system - som kunderna på sakliga grunder uppdelas i grupper med olika tariffer, t.ex. hushållstaxa och elvärmetaxa med eller utan tidstariff.

3.2.3 Bortkoppling av elkonsument

Såväl producenter och konsumenter som andra nätägare skall ha rätt till anslutning i viss punkt och rätt att ta ut eller mata in kraft, på skäliga villkor. Detta skall gälla oberoende av vem som är ägare till den ström som överförs. Skyldigheten att ansluta skall åvila den som har nätkoncession för ifrågavarande linje eller område. Upplåtelsen skall ske genom avtal om anslutning och rätt till uttag eller inmatning av kraft. Vi har i avsnitt 3.2.2 angett vissa generella krav tariffsystesom met för nättjänster skall uppfylla. Det finns anledning att överväga om det behövs tvingande regler på ytterligare ett område. Om en elkonsument idag inte sköter sina betalningar gentemot en återdistributör blir den yttersta konsekvensen att abonnenten stängs av från strömleverans. Denna bortkoppling grundas på bestämrnelser i avtalet mellan distributören och kunden. På den konkurrensutsatta elmarknaden kommer en elkonsument att kunna ha två affärsrelationer, en med nätägaren och en med elsäljaren. Antag att elkonsumenten sköter sin betalningar till nätägaren men missköter sig gentemot elsäljaren. Eftersom nätägaren får betalt ligger det inte i dennes intresse att koppla bort kunden. Det är emellertid enbart nätägaren som i praktiken kan utföra avstängningen. Hur skall elsäljaren kunna försäkra sig om att nätägaren kopplar ur en elkonsument som inte sköter sig gentemot elsäljaren Enligt vår uppfattning måste nätägaren avtalsvägen försäkra sig om möjligheten att stänga av en kund om denne inte sköter sina åtaganden gentemot såväl nätägaren som elsäl j aren. Elsälj aren måste också, genom avtal med nätägaren, försäkra sig om möjligheten att nätägaren att koppla bort en kund som drar ström utan att fullgöra sin betalningar. Om det i framtiden visar sig att en

avtalsreglering av denna fråga i praktiken inte fungerar får lagstift-

ning övervägas. Vi föreslår således inte några regler om utformningen av eller innehållet i de avtal som nätägaren ingår med sina kunder. Dessa frågor överlämnas till parterna. Vi utgår ifrån att branschen utarbetat Standardavtal för de vanligaste avtalsförhållandena.

Härvid bör, liksom idag, möjligheten till bortkoppling utnyttjas

mycket restriktivt. Om möjligheten att koppla bort en kund

missbrukas, skall kunden kunna kräva skadestånd. Kunden skall,

om han anser att han har blivit bortkopplad utan att tillräckliga skäl

härför föreligger, endast behöva vända sig till nätägaren med begäran om skadestånd. Det är nämligen denne som har utfört bortkopplingen. Nätägaren och elsäljaren får därefter göra upp om vem av dem som ytterst skall bära kostnaderna för ett sådant skadestånd.

3.2.4 Skäliga villkor

Den föreslagna rätten till anslutning och överföring kan självfallet

inte gälla utan begränsningar. Rätten skall gälla på skäliga villkor.

Vad är skäligt i det enskilda fallet får slutligt avgöras genom

som

myndighetsprövning efter sammanvägning av för- och nackdelar

en för parterna med de olika avtalsvillkoren.

Prövningen av om ett villkor är skäligt kommer alltid att ske i

efterhand for varje enskilt fall. Alla omständigheter av betydelse för ett avtal kan prövas inom ramen för begreppet skäliga villkor. Vi förutsätter att kunderna i framtiden kommer att ställa olika

krav på leveranssäkerhet och att detta kommer att avspegla sig i

avtalen. Det kan röra sig om t.ex. rätt till ekonomisk ersättning vid

bortkoppling eller om turordningsregler vid bortkoppling. Graden

av leveranssäkerhet på nätet blir ett avtalsvillkor vars skälighet

kommer att ställas i relation till andra villkor, främst priset.

Vanliga affársrisker får anses ingå även i uppgörelser om

anslutning m.m. Risken att inte få betalt, eller att inte få betalt i rätt tid, är exempel.

Den part som önskar vissa särskilda garantier får förhandla om

detta med motparten. Det finns ingen skyldighet att ingå oskäliga

avtal och ingen skyldighet att ta onormala affärsrisker.

Den nätägare som inte kan komma överens med sin motpart om villkoren för en anslutning eller villkoren för inmatning eller uttag, får vara beredd att försvara sitt ställningstagande inför tillsynsmyndigheten och i sista hand domstol. För att produktion och försäljning av skall kunna öppnas för fri konkurrens måste näten vara tillgängliga på ett icke diskriminerande sätt. Villkoren för användning av nät eller en enskild ledning, t.ex. en utlandsförbindelse, måste vara lika för alla tillhör som samma grupp av användare. Villkoren skall vara icke diskriminerande. En bedömning härav skall ingå i prövningen av skäliga villkor. Nätverksamheten skall visserligen ekonomiskt särredovisas, men den behöver inte utgöra ett eget företag. I samma företag som driver nätverksamhet kan därför finnas en rörelsegren för köpförsäljning eller produktion av ström. Det kan i ett sådant företag ligga nära till hands för nätägaren att ge fördelar till dem som är anslutna till nätet och köper kraft från det egna företaget. Detta är ett exempel på vad som inte bör vara tillåtet. Priser för olika nättjänster skall redovisas öppet. Tillsynsmyndigheten skall kunna begära in de handlingar och uppgifter som behövs för att kunna bedöma tariffernas skälighet. Det är inte nödvändigt att tillsynsmyndigheten granskar samtliga tariffer. I praktiken kan det bli fråga om punktvisa insatser efter anmälan från t.ex. en kund eller leverantör av kraft. Det är inte alltid som priset på en nättjänst kan fastställas i förväg. Ett exempel detta är kostnaden för att bygga eller en ny förstärka en befintlig anslutning. I ett sådant fall skall nätägaren vara skyldig att lämna offert på priset. Priset skall vara skäligt på samma sätt som gäller för övriga nättjänster. Det kan ta viss tid innan nätägaren är beredd att lämna offert. en Om inte nätägaren inom skälig tid lämnar offert skall den en som har begärt en sådan kunna anmäla till tillsynsmyndigheten att nätägaren inte har fullgjort vad åligger denne. Tillsynsmyndigsom heten har därefter att pröva detta inom för skäliga villkor. ramen Bedömningen av vad som är ett skäligt pris skall göras mot bakgrund kostnaderna för nätverksamheten. Även lågt pris av ett kan anses som oskäligt för det fall att nätkostnaderna är extremt låga. Det skall på motsvarande sätt anses skäligt att kunden betalar ett högre pris om kostnaderna i det aktuella nätet är höga.

3.2.5 Ledig kapacitet

I bedömningen av vad som är skäliga villkor ingår ett speciellt delproblem, nämligen om det finns ledig kapacitet för begärd inmatning eller uttag. Detta gäller både vid anslutning av nya anläggningar och vid ändrade villkor för befintlig anslutning. Enligt vår uppfattning måste nätägaren i princip kunna vägra anslutning med hänvisning till bristande överföringskapacitet. Om ledning riskerar att bli så belastad att gängse leveranssäkerhet en inte kan upprätthållas, bör nätägaren inte anses vara skyldig att avtala om den begärda inmatningen eller uttaget. Ledig kapacitet är emellertid ett tänjbart begrepp. Frågan om ledig kapacitet finns kan inte alltid besvaras med ett enkelt eller nej. Det finns en gråzon inom vilken den ökade belastningen på nätet eller ledningen kan accepteras men där den medför risker eller nackdelar för nätägaren. Om nätägaren i ett sådant fall är skyldig att ingå begärt avtal får avgöras inom ramen för skälighetsprövningen. Den nätägare som vägrar begärd inmatning eller uttag med hänvisning till ledningens eller nätets bristande kapacitet, måste kunna visa att den ökade belastning som överföringen skulle medföra är i vart fall oskälig att kräva under föreliggande omständigheter. De nätägare som vägrar ny- eller återanslutning eller vägrar att ändra villkoren i en befintlig anslutning med motivering att det saknas kapacitet har alltså bevisbördan för sitt påstående. De skall ange nätets tekniska utformning och prestanda samt aktuell belastning på nätet utan den begärda anslutningen och med den begärda anslutningen. Om det vid en sådan jämförelse visar sig att den begärda anslutningen kan ske utan att leveranssäkerheten till övriga kunder påverkas, så finns det ledig kapacitet. Om den begärda anslutningen är tekniskt omöjlig, kan nätägaren inte åläggas någon skyldighet att göra den, åtminstone inte omedelbart. Den som har nätkoncession för område är normalt skyldig att ansluta kunder inom området och är därför på längre sikt skyldig - att förstärka nätet så att den begärda anslutningen kan göras. Hur

lång tid kunden skall behöva vänta får avgöras från fall till fall med hänsyn till kundens behov, kostnader för nätägaren, tid för planering, byggande m.m. Om anslutningen är möjlig men leveranssäkerheten kan påverkas, har man hamnat i gråzonen. Här måste en avvägning göras mellan å ena sidan kundens behov av den begärda anslutningen och hur länge han redan väntat på denna och å andra sidan riskerna för överbelastning nätet och för att nätägaren blir skyldig att betala av skadestånd till andra kunder. För närvarande finns det i allmänhet tillräcklig överföringskapacitet i elnäten för att klara aktuella belastningsförhållanden. Enbart det förhållandet kund byter elleverantör leder i sig inte till att en förändringar i de fysiska flödena, vilket är en förutsättning för att nätägaren skall kunna hävda kapacitetsproblem. Ibland, speciellt vad gäller vissa delar av storkraftnätet, kommer dock kapacitetsproblem att uppstå. Fördelningen av överföringskapacitet i bristsituation kan ske på olika sätt. Den i dag en vanligaste modellen med proportionell ransonering av tidigare fördelade överföringsrättigheter är inte alltid den mest ändamålsenliga. Det finns andra lösningar, såsom kapacitetsavgifter och motköp, vilka kan vara lämpligare. I första hand skall åtgärder vid kapacitetsbegränsning hanteras en avtalsfråga mellan nätägaren och dennes kunder. Den som som är missnöjd med nätägarens agerande skall kunna vända sig till tillsynsmyndigheten och slutligen till domstol. Frågan om fördelning av ledig kapacitet på utlandsförbindelserna innehåller speciella problem. Dels är det större risk att ledningarnas kapacitet faktiskt begränsar möjligheterna att utbyta kraft, dels kan hänsyn behöva tas till hur det andra landet avser att fördela kapaciteten. Även efter det transporträttigheter är fördelade mellan dem att som önskar utnyttja förbindelsen, till högstbjudande eller på annat sätt, återstår problemet att tillse att förbindelserna utnyttjas optimalt. Det skall inte vara tillåtet att aktörer sitter på transporträttigheter av strategiska skäl. Det ankommer på ledningsägaren att uppställa de kriterier som skall gälla, men nätmyndighet och domstol kan rätta honom.

Hithörande frågor kan vara svårbedömbara för prövningsinstanserna. Dessutom kan de avse stora penningbelopp. Man kan fråga sig om inte prövningen borde styras mer i detalj i förväg genom utarbetade föreskrifter, utfärdade av lämplig myndighet. Vi anser det emellertid lämpligast att frågor bedömning det om av skäliga i att en nätägare hävdar brist på överföringskapacitet inte regleras i författning. Efter hand kommer praxis att utvecklas en genom avgöranden av nätmyndigheten och domstol i de fall parterna inte kan enas.

3.2.6. Mätning och avräkning i samband med Öppna nät

I och med att elnäten öppnas kommer rörligheten på marknaden att öka. Fler aktörer än idag kommer ägare till den kraft att vara som överförs på de olika näten. För att det skall gå att hålla reda på vem eller vilka som är ansvariga för olika leveranser kommer nya krav att ställas på system för mätning samt insamling och rapportering av mätvärden. Behovet av standardiserade spelregler kommer att öka. I dag saknas enhetliga system för mätning och insamling av mätdata. Regler för mätning, insamling och avräkning på storkraftnätet, som sedan länge haft flera användare, finns preciserade i

avtal. Med avräkning menas kraftsystemets redovisningssystem,

dvs. det system där kraftbalanser för respektive företag upprättas bl.a. i syfte att kontrollera att samtliga aktörer gjort rätt för sig. I övriga fall tillämpar olika företag olika lösningar. Den författningsreglering som finns inom detta område rör endast lågspänningskundernas mätare. I förordningen 1981:1353, ändrad senast 1992: 1236 om el-, vatten- och värmemätare föreskrivs sålunda l§: I fråga om elmätare får Elsäkerhetsverket meddela de föreskrifter om utförande, beskaffenhet eller egenskaper är som påkallade för att tillvarata abonnenternas intressen. I samband med att elnäten öppnas måste det fastslås vem som skall ha ansvaret för att mätning sker samt för att korrekta mätdata samlas in och görs tillgängliga för berörda leverantörer, nätägare och kunder samt, vid behov, för den nationella avräkningen. Vi föreslår att innehavaren av nätkoncessionen blir ansvarig för dessa uppgifter, vilka alltså ses som en del av nätverksamheten.

Ett motiv till förslaget nätägarens ansvar är att detta ansvar om kan regleras i ellagen och närmare kan anges i koncessionsvillkoren. Att lägga ansvaret på nätägaren ter sig också naturligt mot bakgrund av hur uppgifterna sköts idag. Ett annat motiv för en sådan ansvarsfördelning är att även kostnaderna för dessa mättjänster kan ingå i de nätkostnader vars skälighet skall kunna prövas. Detta förhållande betyder dock inte att kostnaderna för mättjänster skall fördelas jämnt över kundkollektivet. Vår grundläggande uppfattning är i stället att den som förorsakar en kostnad också skall bära denna kostnad. Den nedan föreslagna utredningen om mätningsfrågor bör närmare analysera frågan hur mätkostnader lämpligen bör fördelas. om Att nätägaren är ansvarig för mätning betyder emellertid inte att denne måste äga mätutrustningen eller själv ombesörja nödvändiga kontroller utrustningen eller insamling av mätdata. av Det finns sålunda rad frågor som behöver lösas kring mätning, en datainsamling och avräkning på elnäten. Det gäller t.ex. tekniska frågor, såsom behovet av enhetliga normer rörande mätning samt insamling och rapportering av mätvärden. Det är av stor vikt att dessa frågor blir ordentligt belysta inför förändringarna på den svenska elmarknaden. Bl.a. företrädare för Svenska kraftnät och Elsäkerhetsverket har till framfört att mätfrågorna behöver utredas vidare utifrån oss principen nätägarens ansvar. Vi föreslår att regeringen tar om initiativ till sådan utredning, så att inte mätningsfrågor försvårar en genomförandet av vårt förslag. Vid sidan av branschorganisationerna och Svenska kraftnät kan bl.a. den föreslagna nätmyndigheten och Elsäkerhetsverket komma att beröras av detta arbete. Storleken av de merkostnader för mätning, insamling och avräkning uppkommer för en kund vid leverantörsbyte kommer som i praktiken att bli avgörande för hur stor del av elmarknaden som blir konkurrensutsatt. Frågan vilka krav är rimliga att ställa på olika kundom som kategorier behöver belysas i samband med utredningsarbetet kring mätfrågorna. Innan detta är gjort är det svårt att bedöma hur stor del av elmarknaden som kommer att förbli monopoliserad.

Det system med öppna nät vi föreslår skapar formella som

möjligheter att byta leverantör. Därmed skapas också incitament att

utveckla såväl mättekniken organisationen kring mätningen.

som Detta bör leda till att kostnaderna för de kunder vill

som byta leverantör successivt reduceras. Det är viktigt att den föreslagna

mätutredningen utformar regler på ett sådant sätt att denna potential

verkligen tas till vara.

Fler frågor som behöver belysas i ett utredningsarbete kring

mätfrågor framgår av följande diskussion kostnader för mätning

om

och avräkning.

En elkonsument idag är ansluten till områdeskoncession och som en läser av elmätaren en gång i kvartalet vill köpa ström någon än av annan den hittillsvarande huvudleverantören i området, dvs. från någon annan än den som historiskt har levererat ström i området. Nätföretaget kommer då att upplysa kunden att ett sådant byte leverantör om av kräver en annan typ av elmätare än den befintliga. Bytet elmätare av motiveras med att den nationella kraftavräkningen är baserad på timvärden, vilket i sin tur motiveras att priset på kraft varierar timme av för timme. Den nya elmätaren måste kunna registrera förbrukningen timme för timme och lagra dessa värden i ett minne. De lagrade mätvärdena skall, t.ex. via telefonledningar, kunna skickas till nätföretaget som sammanställer ett avräkningsunderlag. Nätföretaget behöver självt viss information för att debitera nätavgifter, huvudleverantören i området behöver information för att kunna beräkna

den s.k. slasken se nedan, elsäljaren och kunden behöver mätin-

formation som underlag för fakturering respektive kontroll faktura. av Om elsäljaren har ett balansansvar jfr avsnitt 4.3, behöver den nationella kraftavrâkningen mätinfomiation. I annat fall behöver elsäljarens leverantör informationen. Om elkonsumenten i stället väljer att även fortsättningsvis köpa kraften från huvudleverantören i området räcker kanske den gamla mätaren. Huvudleverantören kommer att mäta på sätt innehavaren samma som av områdeskoncession gör i dag. Denne registrerar den kraft tillförs i området timme för timme. som Kunder som köper kraft från andra leverantörer i området, eller har en tariff som kräver timvis registrering, avräknas timme för timme. Det som är kvar, den s.k. slasken, består nätförluster samt kraft av av som skall fördelas på huvudleverantörens kunder. Nätförlustema beräknas schablonmässigt utifrån tidigare statistik, medan övrig kraft fördelas på huvudleverantörens kunder på basis kvartalsvisa eller årsvisa av avläsningar. I praktiken kommer inte alla elkonsumenter att villiga att betala vara de extrakostnader som uppstår i samband med att konsumenter lämnar områdets huvudleverantör. Denne kommer därmed att ha betydande en

konkurrensfördel gentemot andra leverantörer. För försäljning till vissa kundkategorier kommer huvudleverantören i praktiken att ha ett monopol

se vidare avsnitt 4.1.4.

Det kan finnas olika sätt att motverka detta förhållande. En metod är att via nåttariffen subventionera de elkonsumenter som behöver mera avancerad mätutrustning. Metoden strider dock mot vår uppfattning att

kostnader i huvudsak skall bäras av dem som förorsakar kostnaderna se

avsnitt 3.2.2. Ett annat alternativ är att kravet på timvis registrering av mätdata frångås. I det fallet måste elkundens effektproñl senare uppskattas schablonmässigt, vilket torde vara möjligt för vissa kundkategorier men inte för andra.

3.3 för särredovisning och riktlinjer för Regler

ekonomisk nätverksamhet

styrning av

Vi föreslår:

Nätverksamhet skall redovisas som särskild rörelsegren.

Föreskrifter utfärdas vissa redovisningskravför nätverksam-

om het, såsom: att årsredovisning skall upprättas, att resultat- och balansräkning skall upprättas enligt vissa

riktlinjer,

att ett särskilt anläggningsregister skall upprättas,

att i den första årsredovisningen skall redovisas hur

ingángsvärdena i särredovisningen har beräknats, och

att boköringslagens regler i tillämpliga delar skall tillämpas

för all nätverksamhet.

Nätmyndigheten tar initiativ till överläggningar med branschen

om god redovisningssedför nätverksamhet .

Årsredovisning för nätverksamhet skall varje är ges in till nät-

myndigheten.

Nätmyndigheten skall ha rätt att av koncessionshavaren fd de

ytterligare uppgifter, ex. anläggningsregister, som behövs.

Skäligheten i tarijfer och övriga villkor för nättjänster kan

bedömas nätmyndigheten utifrån bl.a. vissa särskilt angivna

av

indikatorer, främst en prisindikator och en avkastningsindikator.

Riktvärden för en skälig nivå pä dessa indikatorer anges av

nätmyndigheten.

Vid bedömningen ett enskilt fall bör hänsyn alltid till de

av tas speciella förutsättningar som gäller för koncessionshavaren.

Som ett led i utredningsarbetet har vi uppdragit Bohlins Revisionsbyrå AB att närmare analysera frågor kring ekonomisk särredovisning av nätverksamhet och att utarbeta förslag till lösningar. Uppdraget har redovisats i rapporten Ekonomisk särredovisning av nätverksamhet inom den svenska elmarknaden. Rapporten har fogats till detta betänkande bilaga som I väsentliga avseenden bygger våra förslag på den nämnda nyss rapporten.

3.3.1 Principiella överväganden

Vi har i avsnitt 3.2 föreslagit att den har nätkoncession skall som en vara skyldig att på skäliga villkor överföra ström andra på sitt eget nät. Den svenska elförsörjningen har byggts under lång tid i upp samverkan mellan statliga, kommunala och privata intressen till ett landsomfattande integrerat elsystem. Distributionsresurserna utnyttjas väl med leveranser av med god leveranssäkerhet till kunderna. Det ligger ett stort ekonomiskt värde i att investeringarna i landets infrastruktur kan tillgodogöras under lång tid och utnyttjas effektivt. Prissättningen på nättjänsterna är den kanske viktigaste faktorn när det gäller att bedöma om överföringsvillkor är skäliga. Genom att den har koncession för nätverksamhet har som ett monopol på en affärsverksamhet, saknas i stor utsträckning incitament till prispress och effektivisering. Man bör därför söka skapa sådana incitament på annat sätt. Så bör kunna ske att genom skäligheten i tariffer och övriga leveransvillkor kan granskas av en statlig myndighet och slutligen prövas i domstol. Vi vill emellertid framhålla att den tillsyn pris- och kostnadsav utvecklingen på nättjänster som vi finner nödvändig inte har karaktär av kontinuerlig övervakning koncessionshavarna. I av stället rör det sig om ett system med hjälp statlig myndighet vars en nätmyndigheten vid behov skall kunna säkerställa att allmänhetens

intresse skäliga priser och andra villkor för överföringstjänster

av kan tillgodoses.

Enligt definitionen i avsnitt 3.1.2 med nätverksamhet all

menas verksamhet behövs för att göra det möjligt att överföra ström som på nätet. Sådan överföring sker mellan inmatnings- och uttags-

punkter. Dessa punkter kan belägna på storkraftnätet, på

vara regionala eller på lokala nät.

I detta sammanhang vill vi göra det principiellt viktiga påpekandet

att eventuella utgifter hos koncessionshavaren för viten jfr avsnitt

6.1.2 inte bör få räknas in i de kostnader som läggs till grund för

prissättningen.

För det skall möjligt att bedöma skäligheten i de villkor

att vara koncessionshavarna erbjuder för nättjänster, föreslår vi att som nätverksamhet skall redovisas särskild rörelsegren och som en sålunda hållas i sär från all verksamhet som koncessionsannan havaren bedriver. Nätverksamheten skall, om den inte är koncessionshavarens enda verksamhet, ses som en egen rörelsegren.

Utgångspunkter och vissa regler för den ekonomiska redovisningen

anges i avsnitten 3.3.2 och 3.3.3.

Bedömning skälig avkastning och prisutveckling

av

Skälighet är fråga bedömningar, varvid avvägningar måste

en om

göras mellan olika intressen. I detta fall gäller det något förenklat

att avväga nivån på tarifferna mellan å ena sidan kundernas -

intresse så låga priser möjligt i kombination med avtalad

av som säkerhet i leveransen och å andra sidan nätägarnas intresse av

avkastning på det kapital som investeras i verksamheten.

egna Både kunderna och nätägarna har intresse av att drift- och under-

hållskostnaderna hålls på nivå främjar önskad leveranssäker-

en som

het. Bedömningen skäligheten i tariff bör också ta hänsyn till

av en behovet att verksamheten pengar för ny- och återav genererar

investeringar. Det blir nätmyndighetens uppgift att efter hörande av

berörda parter finna den balanspunkt som är skälig.

Utifrån angivna utgångspunkter för den ekonomiska särredo-

visningen och de redovisningskrav ställs på nätverksamheten som

vidare avsnitt 3.3.2 och 3.3.3 bör nätmyndigheten efter

se

överläggningar med branschen kunna utforma vissa bedömnings-

148 ÅOU 1993:68

grunder i form av bl.a. en rad indikatorer. Avsikten är inte att sådana indikatorer skall tillämpas mekaniskt nätmyndigheten. I av stället skall indikatorerna ett hjälpmedel för såväl nätses som synsmyndigheten som koncessionshavarna och deras kunder konsumenterna när det gäller att i ett konkret fall bedöma vad - som är skälig nivå på tarifferna. Användningen av indikatorer som speglar prisutvecklingen och kapitalavkastningen i nätverksamheten har särskild betydelse, i synnerhet under de första åren sedan systemet med tariffer separata för överföringstjänster har införts. Det finns starka skäl att särskilt observera vilken avkastning som koncessionshavarna får på det kapital de satsar i verksamheten. som Som närmare utvecklas i avsnitt 3.3.4 bör investeringar i nätverksamhet betraktas finansiell placering med relativt låg risk. som en Enligt vårt synsätt kan det emellertid knappast anses vara en skälig prissättning om koncessionshavarna möjligheter att sätta ges priserna i huvudsak utifrån vad skälig avkastning som anses vara en på satsat kapital. Metoden ger för svaga skäl för koncessionshavarna att hålla nere priserna och i övrigt främja effektiviteten. Det är därför lika viktigt att nätmyndigheten noggrant följer den prisutveckling som sker på överföringstjänstema. Detta kan åstadkommas t.ex. genom att myndigheten tar fram ett index som speglar pris- och produktivitetsutvecklingen i branschen. I detta sammanhang kan nämnas i Norge tillämpar att man huvudsakligen en avkastningsgräns i kombination med priskontroll, en

medan man i EnglandWales främst arbetar med prisrestriktion.

en Hur dessa två enligt vår bedömning viktiga indikatorer bör konstrueras, och vad i dagsläget kan som anses vara en skälig nivå för avkastning och prisutveckling, behandlas närmare i avsnitt 3.3.4. Företag med nätverksamhet bör kunna anpassa sina tariffer utifrån vad som kan anses vara en skälig prisutveckling och avkastningsnivå för verksamhetsåret. Därför bör nätmyndigheten riktvärange den för nivån på dessa två indikatorer innan verksamhetsåret inleds. Tillämpningen av bedömningsgrunder i form av olika indikatorer kommer uppenbarligen att innebära svåra avvägningar för nätmyndigheten. Härtill kommer att den restriktion för verksamheten,

tillämpningen systemet med indikatorer innebär, kan leda

som av

till osäkerhet vid värderingen av ett nätföretag vid en försäljning.

Det är rimligt antagande att säljare och köpare kan komma att

ett

vilja ha någon form förhandsbesked från nätmyndighetens sida

av

hur myndigheten kommer att se t.ex en höjning av prisnivån.

om

Vi belyser dessa frågor närmare i avsnitt 3.3.4.

3.3.2 Utgångspunkter för den ekonomiska särredovisningen

Den nätverksamhet enligt avsnitt 3.3.1 skall särredovisas kan som

i olika organisatoriska former. Några tvingande regler

äga rum av

innebörd att verksamheten skall samlas inom en egen juridisk

aktiebolag eller ekonomisk förening, anser vi inte bör person, t.ex. införas.

En organisatorisk avgränsning av nätverksamheten måste däremot

krävas. Kravet bör komma till uttryck i författning.

Innebörden härav är att krav skall ställas på ekonomisk särredovisning nätverksarnheten inkl. resultat- och av balansräkningar samt årsredovisning för nätverksamheten, och

särskild granskning utförd företagets revisorer.

av -

Vi följande utgångspunkter bör gälla för den ekonomiska

anser att särredovisningen: Nätägaren skall alltid särredovisa intäkter och kostnader som -

entydigt hör till nätverksamheten.

Nätägaren skall så långt möjligt vidtaga övriga åtgärder för att

-

särskilja nätkostnader från kostnader för annan verksamhet som

nätägaren bedriver. Där samkostnader med verksamhet inte kan undvikas, skall - annan

nätkostnademas andel beräknas efter adekvata fördelningsgrunder

och fördelningsnycklar.

Fördelningsgrunder och fördelningsnycklar skall dokumenteras

-

och kontinuerligt följas samt vid behov justeras.

upp

Företagets revisorer skall vid sin granskning ägna särskild

-

uppmärksamhet att fördelningsgrunder och fördelningsnycklar

för samkostnader är adekvat utformade och använda.

Väsentligare fördelningsgrunder och fördelningsnycklar som

används för beräkningen nätverksamheten skall redovisas i av

årsredovisningen över nätverksamheten och därigenom bli

offentligt tillgängliga.

Ett särskilt anläggningsregister skall upprättas och hållas aktuellt.

-

Anläggningstill gångar skall upptas till historiskt anskaffningsvärde

-

efter avdrag av ackumulerade avskrivningar enligt plan.

Det närmare innehållet i kraven bör preciseras regeringen eller av nätmyndigheten.

3.3.3 Regler för den ekonomiska

särredovisningen

Vi redovisar i detta avsnitt först vår på

syn omfattningen av

särredovisningen för nätverksamhet. Därefter behandlar vi de

redovisningskrav som bör tillämpas och vår på de kvali-

ger syn

tetskrav som bör ställas på redovisningen. Vidare behandlar vi

frågor kring revision av nätverksamhet samt frågor dispens från

om

reglerna om särredovisning.

Omfattning av särredovisning för nätverksamhet

En nätägare kan ha flera nätkoncessioner eller bara Nätägaren en. kan ha både en eller flera nätkoncessioner för linje och eller en flera nätkoncessioner för område.

All nätverksamhet skall i princip särredovisas. Den har

som

nätkoncession för en eller flera linjer bör få särredovisa dem

gemensamt. Ett krav är dock att nätägaren skall kunna redovisa för

tillsynmyndigheten hur kostnaderna beräknats for och

var en av

ledningarna.

Om flera företag inom koncern bedriver nätverksamhet för

en

ledningar med viss sträckning, skall nätverksamheten redovisas

separat för varje företag.

Den som har nätkoncession för område skall särredovisa

varje

sådan koncession för sig. Den som har nätkoncessioner olika typer skall redovisa ledav

ningarna tillsammans och skilt från områdena, redovisas

som vart och ett for sig.

Nätmyndigheten skall kontrollera att kraven uppfylls. Myndig-

heten skall dock, det finns särskilda skäl, kunna medge om

undantag från kraven på separat redovisning varje nätkoncession

av

för område för sig. Ett sådant skäl kan vara att koncessionshavaren

har antal nätkoncessioner för område geografiskt gränsar till

ett som varandra och för vilka denne, när systemet med områdeskoncession

gällde, inte differentierade tarifferna. I ett sådant fall bör undantag

kunna medges, åtminstone intill dess att dessa koncessioner på

koncessionshavarens begäran kan slås till en enda nätkonsamman

cession för område.

Redovisningskravför nätverksamhet

Följande krav bör gälla.

För aktiebolag gäller självfallet bokföringslagens regler.

- Även icke-aktiebolag, nätverksamhet i kommunal fört.ex. -

skall i tillämpliga delar följa aktiebolagslagens och valtningsform, bokföringslagens regler. Det är en uppgift för nätrnyndigheten att

ställning till hur de problem här uppkommer bör lösas.

ta som

Årsredovisning skall upprättas.

- Resultaträkningen skall upprättas enligt de riktlinjer som framgår -

punkt 3b i bilaga l till Bohlins rapport se bilaga 5.

av

Balansräkningen skall upprättas enligt de riktlinjer som framgår

-

punkt 3c i bilaga 1 till Bohlins rapport.

av

Iden första årsredovisningen skall redovisas hur ingångsvärdena

-

har beräknats och hur dessa förhåller sig till i särredovisningen motsvarande värden före det att särredovisning upprättades. Särskild

vikt bör härvid läggas på redovisningen av anläggningstillgångar.

Om nätföretaget ingår i koncern skall samtliga koncernbidrag en -

berör nätverksamheten redovisas i årsredovisningen.

som

Årsredovisningen skall innehålla uppgifter dels om vilken nivå

-

på de olika indikatorerna nätmyndigheten angett för det

som aktuella verksamhetsåret, dels vilken nivå årets verksamhet om som

har resulterat

Kvalitetskrav pd redovisningen

Kraven på tillämpning de principer för redovisning som gäller

av

för aktiebolag bör enligt vår mening föras in i lagregleringen för

elmarknaden.

Som komplettering till lagbestämmelserna kommer det emellertid

att bli nödvändigt med branschinriktade råd och anvisningar i

redovisningsfrågor. Vi förutsätter att nätmyndigheten tar initiativ till

de överläggningar med branschen självklart bör äga innan

som rum myndigheten utformar s.k. allmänna råd. Med allmänna råd avses

enligt författningssamlingsförordningen1976:725 sådana generella

rekommendationer tillämpningen författning

om av en som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Dessa råd är inte bindande för myndigheter eller enskilda. Vid sådana överläggningar kan successivt komma att utformas vad

som kan kallas god redovisningssed för nätverksamhet.

Revision

Av det föregående har framgått att särredovisningen måste göras

otvetydig och följa fastställda riktlinjer. Företagens ordinarie revisorer är enligt vår uppfattning de är som bäst skickade att kontinuerligt granska att kraven efterlevs. Vi föreslår att revisorerna åläggs att i ett särskilt utlåtande fogas som till årsredovisningen aktivt uttala sig hur särredovisningen har om skett med utgångspunkt i gällande lagstiftning och andra vägledande dokument. En föreskrift denna innebörd bör därför återfinnas i av

författning.

Dispensmöjligheter

Nätmyndigheten bör enligt vår mening ha möjlighet att i undantagsfall medge dispens från ställda krav, särskilt under de första åren

efter lagändringen. Dispens bör i första hand komma i fråga när det

gäller kravet på att ett särskilt anläggningsregister skall upprättas.

Dispens i övrigt bör lämnas restriktivt och främst tidpunkter avse

för och omfattning redovisningsmaterial temporära

av samt

förenklingar i framtagningen av detsamma. Omfattningen

av en

sådan dispensgivning får bedömas bakgrund vid vilken

mot av

tidpunkt som våra förslag kommer att genomföras.

3.3.4 Bedömningsgrunder för skälig prisutveckling och

avkastning i nätverksamhet

Vårt förslag om att indikatorer skall användas vid bedömning av nätverksamheten grundar sig på uppfattningen att det är bättre att koncessionshavarna i princip har frihet att utforma den tariffstruktur som de finner ändamålsenlig inom ramen för gällande lagregler, än att nätmyndigheten detaljreglerar tarifferna. Den tillämpade tariffstrukturen måste dock svara mot de i avsnitt 3.2 redovisade kraven på ett tariffsystem som är avsett att skapa förutsättningar för handel i konkurrens. Konsumenternas och nätmyndighetens möjligheter att bedöma pris- och effektivitetsutveckling för nätverksamheten förbättras väsentligt om ett antal standardiserade indikatorer presenteras i årsredovisningen. Uppgifterna får ett betydande informationsvärde om de kan följas under längre tid. De skapar möjligheter att göra jämförelser mellan företag i branschen och med vad nätmyndigheten vid olika tidpunkter bedömer vara en skälig nivå.

Indikator som visar avkastningen i verksamheten

Vilket mått på avkastningen bör användas Här finns olika möjligheter. Enligt vår uppfattning bör avkastningen i första hand mätas på justerat eget kapital efter schablonskatt 30 % för nätverksamheten. Hur detta kan räknas fram kan utläsas av bilagorna 1 och 3 till Bohlins rapport. Detta mått har bl.a. fördelen att det är någorlunda okomplicerat och därför kan följas av alla parter kunder, nätägare, granskningsmyndighet, etc. En mera noggrann analys av avkastningsfrågor kan emellertid kräva också andra mått. Vi finner det naturligt att nätmyndigheten vid behov kompletterar med ytterligare avkastningstal, i första hand avkastning på totalt kapital ocheller avkastning på sysselsatt kapital. En kontinuerlig metodutveckling kring dessa frågor får förutsättas äga rum i nära samarbete mellan myndigheten och branschen.

Skälig avkastning

Vad kan anses vara skälig avkastning för koncessionshavaren på satsat kapital I det följande utvecklar vi hur en avkastningsgräns kan bestämmas och på vilket sätt en sådan indikator bör användas, bl.a. av nätmyndigheten. En utgångspunkt är härvid att det är skäligt att i princip godtaga en avkastning på det kapital som koncessionshavaren placerat i nätverksamheten så länge avkastningen inte överstiger vad kan som bedömas som normalt för konkurrensutsatt affärsverksamhet med en låg risknivå. Vad är då en normal avkastningsnivå för konkurrensutsatt affärsverksamhet med normal risknivå, dvs. ett på marknadens arbetande kapital Ett marknadsmässigt avkastningskrav kan anses i princip grundas sig på tre delkrav, nämligen real avkastning, kompensation för bedömd inflation, och premie för risk affärsrisk, finansiell risk. - De två första kraven marknadsmässig ersättning för realav- kastning och inflation kan, som närmare utvecklas i Bohlins rapport bilaga 5 avsnitt VI, anses komma till gott uttryck i den effektiva marknadsräntan för långsiktiga statsobligationer. Det tredje kravet, en riskpremie, är avsedd att täcka affärsrisk och finansiell risk. Med affärsrisk menas den osäkerhet finns som i verksamheten genom variationer mellan olika år, risk för avvikelser från gjorda bedömningar, etc. Den finansiella risken hänger samman med att det egna kapitalet normalt i första hand tas i anspråk vid finansiella svårigheter för företaget. Kraven på riskpremiens storlek varierar starkt mellan olika affärsverksamheter. För industriell verksamhet med långsiktig inriktning och med förhållandevis goda planeringsmöjligheter och stabil resultatutveckling är givetvis riskpremien förhållandevis låg. Bohlins har i sin rapport exemplifierat med kraftindustrin i dess helhet, som enligt rapporten bör ha en riskpremie på nivån fyra procent.

Vi anser att den principiella uppfattning som Bohlins analys utgår från kan läggas till grund för bedömningar om en avkastningsgräns också för icke-konkurrensutsatt affärsverksamhet. Bohlins har bedömt att riskpremien för nätverksamhet bör ligga i intervallet två fyra procent. Vi förutsätter att hithörande frågor blir föremål för fortsatta överväganden samt en fortlöpande analys i samverkan mellan nätmyndigheten och branschen. Bohlins illustrerar i rapporten, utifrån angivna förutsättningar, begreppet avkastningsgräns för nätverksamhet genom följande sammanfattande uppställning, varvid dock termen avkastningstak används: Nivå f n. Realrânta och inflation indikeras av statsobligationer med fem års återstående löptid 9 % juni 1993 Riskprcmic bedömd med hänsyn till risknivå 2-4 % Bohlins bedömning Avkastningstak för nätverksamhet 11-13 % Vi vill understryka att denna uppställning endast utgör en illustration till, en typ av formel för, sättet att beräkna en avkastningsgräns. Det får ankomma på nätmyndigheten att, mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen i landet, bedöma vilka procenttal som faktiskt bör användas från tid till annan. Nätmyndigheten förutsätts härvid ha tillgång till den ekonomiska kompetens som kan behövas för ett balanserat sätt att se på begreppet avkastningsgräns.

Som har framgått av våra principiella överväganden avsnitt

3.3.1 skall begreppet avkastningsgräns inte användas för någon formellt bindande procentsats för högsta tillåtna avkastning i enskilda fall. Vi förutsätter att nätmyndigheten noga följer hur avkastningen för nätverksarnheten utvecklas för branschen i dess helhet. Härigenom får myndigheten också ett erfarenhetsunderlag för sina bedömningar av vad som bör anses vara en skälig avkastning i de olika nätföretagen. Den avkastningsgräns som skisserats i det föregående kan sägas avse ett n0rmalfall. Skäl kan finnas för avvikelser både nedåt och uppåt.

Indikatorför skälig prisutveckling för nättjänster

För att komplettera avkastningsindikatom bör en indikator som speglar en skälig prisutveckling för överföringstjänster utarbetas av nätmyndigheten. Nätmyndigheten bör noggrant följa den prisutveckling som sker på överföringstjänsterna. Det är viktigt att konsumenterna ges en andel i den produktivitetsutveckling som sker i branschen. Detta kan ske t.ex. genom att myndigheten tar fram ett indikator som speglar både pris- och produktivitetsutveckling. Enligt vår uppfattning behöver alltså nätmyndigheten använda en mekanism som samtidigt främjar sänkta kostnader och ökad effektivitet i nätverksamheten. Användningen av en prisindikator har detta syfte.

Prisutvecklingen på nättjänster j

Nätmyndigheten bör, för att kunna fastställa nivån på den indikator som skall ange skälig prisutveckling, utgå från ett index som uttrycker prisutvecklingen för sådan verksamhet som koncessionshavaren bedriver och den förväntade produktivitetsutvecklingen i branschen. Nätmyndigheten bör fastställa konstruktionen av detta index i samråd med branschen.

Ökningen av produktiviteten i branschen kan uttryckas t.ex. i

form av en rationaliseringsfaktor och kan betraktas som ett uttryck för den lägsta årliga effektivitetsökningkostnadsminskning som koncessionshavaren rimligen bör uppnå och som bör komma kunderna till godo. Vinsten av ytterligare effektivitetsökningarkostnadsminskningar kommer med denna konstruktion att helt tillfalla koncessionshavaren, som alltså därigenom får incitament att ytterligare främja effektiviteten. Storleken av en sådan generell rationaliseringsfaktor för nätverksamhet bör i förväg fastställas av nätmyndigheten för en viss bestämd tid, kanske år. i tre Vi anser att uppgiften att fastställa vilket index som skall användas, och vilken procentsats som avdrag skall ske med, skall läggas på nätmyndigheten. Härvid förutsätter vi att myndighetens beslut om index och procentsats föregås av diskussioner med

branschen. Under ett inledningsskede, innan närmare erfarenheter

har vunnits, kan exempelvis det s.k. nettoprisindex användas med

avdrag för en rationaliseringsfaktor på 1 2 %.

-

Följande exempel är avsett att belysa hur indikatorn prisgräns

kan användas i praktiken, när fråga har uppkommit om storleken av

de tariffer för nättjänster som tillämpas av en koncessionshavare.

Inför övergången till sårredovisning har myndigheten offentliggjort att den bedömda rationaliseringsfaktom under perioden år 1 år 3 uppgår till 3 % årligen. Efter utgången av år 1 konstateras att tillämpat index ñr prisutvecklingen stigit från 100 till 110, dvs. med 10 procentenheter. Innan prisgränsen för tariffen nås, kan i detta exempel tariffen öka med 10 3, dvs. 7 procentenheter. - Om tariffema har höjts med 7 procentenheter samtidigt som koncessionshavarens kostnader för nâtverksamheten i detta fall endast ökat med 6 procent, kan koncessionshavaren helt tillgodogöra sig den uppnådda effektivitetsökningenkostnadsminskningen om 7 6 1 procent utan att prisgränsen har nåtts.

En så konstruerad prisgräns skall enligt vår uppfattning inte

tillämpas mekaniskt av nätmyndigheten utan bör ses som ett

riktmärke för branschen.

Ytterligare indikatorer

Det faktum att innehavaren av en nätkoncession överskrider de

gränser som nätmyndigheten satt för avkastningsindikatom

ocheller prisindikatorn är inte alltid liktydigt med att en oskälig

prissättning tillämpas. Men det är en varningssignal om att en

oskälig prissättning kan föreligga. Nätmyndigheten kan därför finna

anledning till en fördjupad analys.

Vi utgår från att nätmyndigheten har ambitionen att grunda sina

bedömningar på ett allsidigt underlag. Det blir då naturligt att

myndigheten successivt utvecklar ytterligare indikatorer, t.ex. även

mått som belyser prisnivån, jämfört med nät av likartad karaktär,

eller anläggningens tekniska standard, såsom avbrottsfrekvensen.

Det finns också andra metoder än den vi törordat för att konstru-

era en avkastningsindikator för nätverksamheten.

En sådan metod är att använda det tekniska nuvärdet som bas.

Härmed avses anläggningsdelarnas nyanskaffningsvärde, dvs. vad

det skulle kosta att idag bygga anläggningen, med avdrag för

faktiskt tekniskt-ekonomiskt åldrande. Om skälig avkastning beräknas på basis av tekniskt nuvärde, bör

avkastningsnivån beräknas utifrån real räntenivå nominell ränta

minus inflation. Hänsyn tas nämligen till inflationen när det tekniska nuvärdet beräknas. Vidare får finansiella kostnader i form av räntor till externa finansiärer inte läggas till grund för beräkningen av nättariffemas storlek. Dessa kostnader kompenseras nämligen genom att avkastningen beräknas på det tekniska nuvärdet. Kostnader som däremot bör täckas via nättariffen är den tekniska

och ekonomiska förslitningen faktisk värdeminskning, vilken oftast

skiljer sig från den bokföringsmässiga avskrivningen. Med denna metod kommer de finansiella kostnaderna att vara mera järrmt fördelade över anläggningens verkliga livslängd i jämförelse med det av oss förordade alternativet. Metoden innebär emellertid en ökad risk för att vissa nätföretag inte kan täcka sitt likviditetsbehov via inkomsterna från nättarifferna. Den viktigaste principiella skillnaden mellan de två alternativen för beräkning av skälig avkastning är hur hänsyn tas till den fortgående inflationen. Om avkastningen beräknas med utgångspunkt i aktiebolagslagens avskrivningsregler blir resultatet under förutsättning av en fortgående inflation att den planmässiga avskrivningen överstiger den faktiska värdeminskningen. I slutet av anläggningens livslängd kommer därför inga avskrivningar att kunna göras. En fördel med att beräkna skälig avkastning på basis av tekniskt nuvärde är att en anläggnings anskaffningskostnad inte ligger till grund för prissättningen. På detta sätt undviks tariffsättningsproblem t.ex. vid inkråmsförvärv. Vår bedömning är emellertid att en avkastningsberäkning som baseras pä de bokförda värdena är att föredra. Det är dock nätmyndighetens uppgift att ange vilka övriga indikatorer som bör användas. Myndigheten kan t.ex. använda avkastningen på det tekniska nuvärdet som en kompletterande indikator vid bedömning av skäligt pris i nätverksarnheten.

Myndighetsdtgärd när prisnivån bedöms vara oskälig

Innan nätmyndigheten eventuellt kommer fram till bedömningen att ett nätföretag tillämpar en oskälig prisnivå, förutsätter vi att överläggningar förs med det berörda företaget. Härvid kan en genomgång ske av alla omständigheter som anses relevanta i det aktuella fallet. Vi bedömer att nätägarna inom ramen för de ovan presenterade riktlinjerna kan erhålla dels skälig avkastning på sitt kapital, dels incitament att upprätthålla en god standard på ledningsnätet samtidigt som abonnentemakunderna erhåller en skälig andel av den förväntade produktivitetsökningen i verksamheten. Vårt förslag innebär att nätmyndighetens skälighetsbedömningar skall grundas på flera indikatorer där främst nivån på avkastningen och prisutvecklingen bör vara vägledande. Om nätmyndigheten vid sin slutliga bedömning finner att en oskälig prisnivå föreligger, skall detta redovisas i form av ett beslut med föreläggande för företaget att göra viss justering i sin prisnivå. Detta beslut kan sedan, som närmare utvecklas i avsnitt 6.2.2, överklagas till länsrätt. Beslut i prisregleringsfrågor har sedan bestämmelser om prisreglering infördes i ellagen inte varit omedelbart verkställbara. Om en part inte godvilligt följt ett beslut har därför motparten tvingats vända sig till allmän domstol för att erhålla ett verkställbart avgörande. Enligt vårt förslag upphör Prisregleringsnämnden, men samma typ av problem kan uppkomma i fråga om beslut av nätmyndighet. Vi föreslår inte att särskilda verkställighetsregler införs i ellagen. För att erhålla ett verkställbart beslut kommer alltså även fortsättningsvis att krävas ett avgörande av allmän domstol. I ett sådant mål ankommer det på domstolen att, på grundval av det beslut som fattats av NUTEK, pröva parternas anspråk och invändningar. Om tillämpade nättariffer av NUTEK befinns ha varit för höga uppstår frågan om taxan skall anses ha varit oskälig även för tiden före NUTEKs beslut i frågan. Enligt vår uppfattning kan NUTEKs avgörande av nättariffs oskälighet i normalfallet även få en retroaktiv effekt. Frågan om rätten att i sådant fall få tillbaka erlagda avgifter bör enligt vår mening lösas avtalsvägen. Om så inte

kan ske får frågan om sådan retroaktiv återbetalningsskyldighet

liksom i dag avgöras av allmän domstol. Frågan om retroaktiv återbetalning har prövats av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1988 s. 457 VA-avgifter samt kan, beroende på Högsta domstolens bedömning, även komma att prövas i ett mål för vilket

prövningstillstånd meddelats i april 1993 se vidare avsnitt 6.1.2.

Indikatorer och värdering av ndgfbretag

Kravet på särredovisning kommer i många fall enbart att innebära att nätverksamheten särskiljs från den tidigare sammanhållna verksamheten och redovisas separat. I andra fall överlåts verksamheten till en ny eller annan juridisk person. Vid överlåtelser av nätverksamhet, t.ex. via inkråmsförvärv eller

liknande, bör nätmyndigheten särskilt granska de bokförda

nya

värden som åsatts tillgångarna. Det är i sådana fall viktigt att följa

hur priserna på nättjänster utvecklas. Nätmyndigheten kan härvid

komma att ha skäl att granska tidigare åsatta värden. Ett högre

bokfört värde på anläggningstillgångarna än tidigare skall inte

automatiskt medföra att högre nättariffer för kunderna anses skäligt. Det är uppenbart att användningen av de indikatorer som vi

föreslår kan ha betydelse för hur ett nätdrivande företag kommer att

värderas om en försäljning blir aktuell. Detta framgår av följande

förenklade exempel. De procenttal för avkastning som anges i

exemplet utgår från Bohlins rapport avsnitt VI.

Ett nätföretags anläggningstillgångar är i bokslutet för år 19XX upptagna till värdet 100 milj. kr. Beloppet utgör historiskt anskaffningsvärde efter avdrag av ackumulerade avskrivningar enligt plan. I exemplet råkar beloppet 100 milj. kr. också vara samma som det justerade egna kapital som avkastningen beräknas på. Tillsynsmyndigheten har inte funnit skäl att anmärka mot tariffema, vilka ger en avkastning på ca 12-14 milj. kr. Fråga uppkommer om försäljning av anlâggningstillgångama. En köpare värderar anlåggningstillgångama till 200 milj. kr. utifrån sin förväntan av vad företaget skulle kunna ge köparen i avkastning på

investeringen. Ägaren âr beredd acceptera priset. Köparen kan totalñ-

nansiera köpet genom eget kapital. Köparen anser sig nämligen kunna räkna med en avkastning i nivån 24-28 milj. kr, dvs. samma procentuella avkastning. Men för att en sådan avkastningsnivå skall kunna uppnås kan priserna fir nättjänstema behöva höjas. Det kan svårt för köparen att vara som

ny ägare få förståelse hos nätmyndigheten för sådan höjning. en Nätmyndigheten hänvisar kanske till att myndigheten skall använda också andra indikatorer, främst indikatom prisgräns. Hur påverkas då köparens och säljarens värdering av anläggningstillgångarna Frågan om värdering av anläggningstillgångama uppkommer också om köpet finansieras genom upplåning. Då måste nämligen köparen kunna räkna med att kunna ta ut sådana priser att upplåningskostnaden kan finansieras.

Av exemplet framgår alltså att det finns ett ömsesidigt beroende mellan värderingen i samband med den aktuella försäljningen och hur nätmyndigheten kommer att använda de indikatorer står till som buds. Mot denna bakgrund kan frågan ställas, köpare och säljare bör om ha rätt att få ett slags bindande förhandsbesked från nätmyndigheten om hur denna kommer att bedöma de eventuella ändringar av tarifferna för nättjänster som en ny ägare kan vilja göra. Vi anser det inte rimligt att ett sådant förhandsbesked skall kunna ges. Detta skulle komma att ställa alltför höga krav på nätmyndighetens resurser. I stället får denna osäkerhet hanteras köpare och av säljare som en normal affärsrisk. Det kan tilläggas att efter någon tid kommer en praxis att utvecklas för myndighetens bedömningar, vilken kommer att ge successivt bättre underlag för parternas värderingar av denna typ av affärsrisk.

3.3.5 Offentlighet och prissättning nättjänster

Offentlig insyn, uppföljning och kontroll är naturliga inslag i ett regelssystem för särredovisning av nätverksamheten. De årsredovisningar som koncessionshavarna skall enligt de avge

redovisningskrav som vi förordar avsnitt 3.3.3 skall vara offent-

liga. Koncessionshavaren skall varje år till nätmyndigheten sända in årsredovisning enligt de principer vi tidigare föreslagit. Koncessionshavaren skall vidare till nätmyndigheten rapportera andra förhållanden av vikt. Det kan finnas skäl för myndigheten att, som bas för sin verksamhet, begära in en kopia av anläggningsregistret första gången det har upprättats. Det bör ankomma på nätmyndigheten att ange vilka övriga uppgifter koncessionshavaren alltid skall redovisa. Nätmyndigheten bör också kunna begära in andra

handlingar och upplysningar. En sådan befogenhet för nätmyndigheten behöver grundas på bestämmelser i ellagen. För att kunder skall kunna bedöma att det pris de faktureras verkligen är skäligt, räcker det inte med att tariffer och andra leveransvillkor för nättjänster är offentligt tillgängliga. Priset för nättjänsten måste dessutom klart framgå av den faktura som kunden erhåller av koncessionshavaren eller i samband med elleverans. Vi förutsätter att man inom branschen kommer att utarbeta mer detaljerade riktlinjer för offertgivning och fakturering, så att kunder utan svårighet kan skilja mellan pris fir nättjänst och pris för levererad kraft. En elkund som köper sin elleverans från samma företag som svarar för nättjänsten skall därför kunna fordra en överskådlig faktura som visar de olika kostnadsdelarna.

3.4 Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.

Vi föreslår att ellagen skall innehålla regler av följande innebörd. Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år. Nätkoncession skall ges endast för sådana ledningar och nät som är lämpliga från allmän synpunkt.

Nätkoncession för område skall omfatta en, med hänsyn till

nätverksamhetens ändamålsenliga anordnande, lämplig enhet. Nätkoncession för område ges för viss högsta spänning som bestäms särskilt för varje koncession. Sökandens lämplighet skall alltid prövas innan nätkoncession ges. Villkor får ställas av säkerhetsskäl. Naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av frågor om nätkoncession. Nätkoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Överlåtelse nätkoncession skall tillstånd myndighet.

av fordra av

Vi föreslår vidare: Lagen 1987:142 om förvärv av eldistributionsanläggningar upphävs.

Bestämmelsen i ellagen om att möjligheten att tillgodose lokala intressen skall särskilt beaktas i samband med koncessionsgivning upphävs. Bestämmelsen i ellagen om att koncession endast ges om en elektrisk anläggning är behövlig och förenlig med en planmässig elektrijiering upphävs.

Vi föreslår dessutom att nu gällande bestämmelser om leveransskyldighet och köpskyldighet upphävs och att den nuvarande formen

för prisreglering för avskaffas avsnitt 4.1.

3.4.1 Koncessionstider

Nuvarande linje- och omrâdeskoncessioner utfärdas för en viss tid, inte överstigande 40 är eller vid särskilda skäl 60 är. NUTEK:s praxis är för närvarande att meddela linjekoncessioner for 40 år och omradeskoncessioner för 10 är. Om det finns särskild anledning, t.ex. att koncessioner inom ett större område bör omprövas i ett sammanhang, ges koncessionen för kortare tid, så att alla berörda koncessioner utlöper samtidigt. Den bestämda koncessionstiden har inneburit en säkerhet för innehavaren, eftersom denne kunnat räkna med oförändrade villkor for innehavet under i vart fall denna tid. Den långa giltighetstiden för linjekoncessioner har främjat de stora och kostnadskrävande investeringarna i högspänningsledningar. Så länge innehavaren följer dels de generella villkor som finns i lagstiftning eller praxis, dels de for denna koncession särskilt uppsatta villkoren, är han tillförsäkrad rätten till koncessionen under beviljad tid. Bestämmelser i ellagen om tidsbegränsad koncession har funnits sedan är 1902. Systemet har fungerat väl och det har inte framkommit några egentliga skäl för avskaffandet av det. Värt förslag innebär att i stort sett samma villkor skall tillämpas för alla nätkoncessioner, oberoende av om de avser nätkoncession for linje eller nätkoncession för omrâde. Det finns då ingen anledning att lagfästa NUTEKs praxis om olika långa koncessionstider. Möjligheten att bevilja koncession för upp till 60 är har i praktiken visat sig inte behövas.

Koncessionstiden bör ungefär] igen motsvara avskrivningstiden för

den investering som ledningennätet utgör. I flertalet fall kan en tid om 25-40 år vara lämplig. En bestämd koncessionstid underlättar

for nätägaren att beräkna pris för nättjänsterna. En lång avskriv-

ningstid och koncessionstid kan sannolikt inverka sänkande på tariffema. Vi föreslår att nätkoncession skall ges för en bestämd tid. Kon-

cessionsmyndigheten skall som hittills bestämma denna tid särskilt

för varje koncession. Koncession skall dock inte meddelas for längre tid än 40 år.

3.4.2 Lämplig från allmän synpunkt

För närvarande uppställs som villkor för både linje- och områdeskoncessioner att anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektriñering 2 § 2 mom. ellagen. Av avsnitt 3.4.9 framgår att vi föreslår att dessa bestämmelser upphävs.

Som villkor för nätkoncession, såväl för linje som for område,

bör i stället gälla att vissa krav på ledningens eller nätets lämplighet

ur allmän synpunkt skall vara uppfyllda.

Motivet för en sådan lämplighetsprövning är att hindra att

samhällsekonomiskt onödiga ledningar byggs eller att ledningar dras

fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man.

Denna lämplighetsprövning kommer således i första hand att vara aktuell när det gäller nätkoncession för linje.

Ett exempel när en ansökan om nätkoncession för linje kan få

avslag med motivering att ledningen är onödig och därmed olämplig

är följande.

Ett industriföretag har en uttagspunkt på det lokala nätet. I närheten finns en ledning som ingår i regionnåtet. Nâttarifferna år lägre för regionnätet än fir lokalnätet. Om prisskillnaden år tillräckligt stor, skulle det löna sig fir industriföretaget att bygga en ny anslutande ledning till regionnätet. Nätmyndigheten bör dock inte ge koncession för en sådan ledning, om den inte är lämplig från allmän synpunkt. samhällsekonomiskt kan det nämligen vara lönsammare att använda den anslutning som redan ñnns än att bygga en ny.

Vad avser nätkoncession för område skall i första hand spärmingsgränser för området bedömas utifrån nätets lämplighet från allmän

synpunkt se vidare avsnitten 3.4.3 och 3.4.4.

Omständigheter som talar för eller emot att den sökta koncessionen är lämplig kan hämtas från de synpunkter som skall inhämtas av berörda sakägare. Om koncessionsmyndigheten anser att den ledning eller det ledningsnät som ansökan avser inte lämpligen bör byggas eller användas, skall myndigheten avslå ansökan. Avslagsbeslutet kan prövas av regeringen.

3.4.3 Lämplig enhet för nätkoncession för område

I dag ställs som villkor för områdeskoncession att området skall utgöra en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet 2 § 2 mom. ellagen. I 2 § 5 mom. ellagen finns också en regel om ändring av gränser för områdeskoncession om det erfordras för ändamålsenlig eldistribution och kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. I vårt förslag har den tidigare områdeskoncessionen för yrkesmässig distribution ersatts av en nätkoncession för område. Monopolet på försäljning av inom området tas samtidigt bort. Styrningen genom koncessionsvillkor riktas i vårt förslag sålunda enbart på nätverksamhet och nätägare. Vi föreslår att kravet på lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande ändras till att avse för nätverksamheten lämplig enhet. Exempel på en faktor som bör vara vägledande för nätmyndighetens ställningstagande härvidlag är att områden bör både innehålla kunder som det är dyrt att ha knutna till nätet och kunder som inte medför så höga kostnader. Orsaken är att avståndsberoende tariffer inom nätkoncession för område enligt vårt förslag inte skall tillämpas jfr avsnitt 3.2.2. Vi föreslår ingen principiell förändring av nuvarande möjligheter att ändra områdesgränser under löpande koncessionstid. Syftet med en ändring skall vara att uppnå en mer ändamålsenlig nätverksam-

het. Ändring av gränser skall, i likhet med vad som hittills gällt,

endast få ske under förutsättning att ingen berörd koncessionshavare

drabbas av synnerlig olägenhet.

3.4.4 Spänningsgräns för nätkoncession för område

NUTEK tillämpar for närvarande en spänningsgräns för områdeskoncessioner, vilket fått till följd att områdeskoncessioner enbart meddelats för lokala nät. I allmänhet anges gränsen till 20 kV, men det finns även exempel på koncessioner för högst 30 kV och 40 kV. Vi föreslår att nätkoncession för område också i fortsättningen skall begränsas till högst viss spänning. Innehavaren av en nätkoncession för område får dessutom, enligt vårt förslag, ensamrätt att

bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för området

angivna högsta spänningen.

Koncessionsmyndigheten skall dock, i vissa undantagsfall, ha

möjlighet att bevilja koncession för linje inom detta område avseende ledningar med samma eller lägre spänning. N ätkoncession för en linje med högre spänning än den som är angiven för området kan naturligtvis alltid ges. Enligt vårt förslag skall nätmyndigheten bestämma tillåten spänning för varje nätkoncession för område i beslutet om koncession.

3.4.5 Prövning av lämplig koncessionshavare

Enligt nu gällande regler blir den som söker koncession för yrkesmässig distribution föremål för en särskild lämplighetsprövning av NUTEK. Det krävs nämligen att innehavaren är från allmän synpunkt lämplig att utöva sådan verksamhet 2 § 2 mom. ellagen. För innehavare av linjekoncession saknas idag ett uttryckligt krav

på lämplighet om inte koncessionen avser yrkesmässig distribu-

tion. I praktiken ställs ändå krav som ligger lämplighetsbedömningen nära, t.ex. att sökanden skall ha en behörig installatör som ansvarar för att den tekniska beskrivningen i koncessionsansökan är riktig.

I avsnitt 3.1.1 har vi redovisat de allmänna motiven för vårt förslag om nätkoncessioner under statlig tillsyn. Av detta följer behov av en lämplighetsprövning av koncessionshavaren. Detta behov är oberoende av om nätkoncession för linje eller för ges område. I vårt förslag ingår att den koncessionshavare som inte följer regler och beslut skall kunna fråntas koncessionen. En lämplighetsprövning skall också göras vid ansökningstillfället. Vi föreslår således att den som ges nätkoncession skall bedömas lämplig vara för uppgiften. Omständigheter som enbart har betydelse för sökandens lämplighet som kraftproducent eller återförsäljare av skall däremot inte prövas vid ansökan om koncession. Koncessionen nätverksamavser heten: prövningen avser om sökanden är lämplig att sköta denna. När det gäller nätkoncession som avser utlandsförbindelse, fyller lämplighetsprövningen även en annan funktion. Enligt direktiven för vårt utredningsarbete skall Svenska Kraftnät äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandsförbindelsema för att tillfredsställa svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med andra aktörer utomlands. När koncession söks för utlandsförbindelse, skall regeringen därför alltid pröva ansökan. Om sökanden inte är Svenska kraftnät, kommer Svenska kraftnät i egenskap av sakägare att ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Vid prövningen får i förekommande fall tas hänsyn till om det är lämpligt att annan sökande än Svenska kraftnät

erhåller koncession. Se vidare avsnitt 3.7.1.

3.4.6 Överlåtelse nätkoncession av

Nätkoncession bör inte heller i fortsättningen få överlåtas utan särskilt tillstånd 2 § 2 mom. sjätte stycket ellagen. Den nye innehavarens lämplighet bör prövas på sätt vid ansökan samma som om ny nätkoncession. Å andra sidan behövs ingen förnyad prövning av övriga villkor för nätkoncessionen. Ansvaret för att dessa villkor följs övertas av den nye innehavaren av nätkoncessionen. Denne övertar också koncessionens återstående giltighetstid.

Om förvärvaren sedan tidigare har nätkoncession för område, sker ingen automatisk sammanläggning genom överlåtelse av koncessionen. Så sker inte ens om områdena gränsar till varandra. Den nye innehavaren av nätkoncessioner skall redovisa nätverksarnheterna var och en för sig och beräkna tariffer för vart och ett av områdena. Om en koncessionshavare har flera nätkoncessioner för område som han vill omvandla till en ekonomisk enhet, måste han begära ändring av områdesgränserna. Detsamma gäller för det fall koncessionshavaren önskar dela upp ett område i flera koncessioner. ‘ Med ny innehavare menas att nätverksamheten övertagits av annan fysisk eller juridisk person.

3.4.7 säkerhetsskäl allmän och enskild rätt l l I 2 § 3 mom. andra stycket ellagen finns nu en allmän beskrivning av de koncessionsvillkor som bör ställas. Det gäller de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade. säkerhetsskäl skall självfallet även i fortsättningen medföra krav på särskilda villkor för koncessioner. Med allmän synpunkt avsågs enligt 1957 års förarbeten särskilt behovet av naturskydd vid framdragande av stora högspänningsförande kraftanläggningar. Villkoren skall vidare föreskrivas under förbehåll av allmän och enskild rätt. Bestämmelsen infördes år 1957. Förbehållet erinrar om de rättighetsbegränsningar som lagstiftning och avtal kan innehålla. Vi föreslår att regeln med i sak oförändrat innehåll skall gälla för nätkoncessioner.

3.4.8 Planer och naturresurslagen

Dagens områdeskoncession får i princip inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser 2 § 2 mom. fjärde stycket. Samma regel föreslås gälla för den nya nätkoncessionen.

Nuvarande stadgande 2 § 2 mom. femte stycket att lagen om om hushållning med naturresurser m.m. skall tillämpas vid koncessionsprövning föreslås gälla också i samband med att nätkoncessioner beviljas. Frågan om i vilken utsträckning dessa bestämmelser skall tillämpas vid omprövning av tidigare meddelad nätkoncession avser vi att behandla under den andra etappen av vårt utredningsarbete.

3.4.9 Vissa bestämmelser som bör upphävas

Förvärv av eldistributiønsanläggningar

Lagen 1987: 142 om förvärv av eldistributionsanläggningar innebär i praktiken en etableringskontroll för återförsäljare av el. Vi anser att det räcker med den lämplighetskontroll av koncessionshavare

som görs i samband med överlåtelse avsnitt 3.4.5 och den

allmänna kontroll av företagsförvärv som kan ske med stöd av konkurrenslagen 1993 :20. Enligt vårt förslag skall handel med ske på den konkurrensutsatta marknaden. Detta medför att den särskilda lagen om eldistributionsanläggningar inte längre har någon funktion. Vi föreslår därför att lagen upphävs.

Särskilt beaktande av lokala intressen

Enligt föreskrifter i ellagen 2 § 2 mom. tredje stycket skall möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt beaktas då områdeskoncession övervägs. Bestämmelsen tillkom år 1976 som ett uttryck för uppfattningen att kommunerna som företrädare för lokala intressen borde ges ett större inflytande på eldistributionen än vad som då var fallet. Det föreslagna med nätkoncessioner har till uppgift nya systemet att säkerställa allas tillgång till ledningsnäten på skäliga villkor. Villkoret om lokala intressen bör därför kunna utgå. nu

Behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering

För närvarande uppställs som villkor för både linje- och om-

rådeskoncession att anläggningen är behövlig och förenlig med en

planmässig elektrifiering 2 § 2 mom. första stycket ellagen. Detta

villkor infördes i ellagen är 1938. Syftet var främst att hindra

utbyggnad av dubbla ledningsnät.

Ifrågavarande villkor ingår delvis i den lämplighetsprövning som

föreslås och kan delvis ersättas av andra redan befintliga villkor för

koncession.

Tillämpningen av naturresurslagens bestämmelser se avsnitt

3.4.8 innebär så

lunda bl.a. att intresset att bygga en ledning vägs mot intresset att

använda marken på annat sätt. Detta kan leda till bedömningen att

ledningen inte bör byggas.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas att den nuvarande

bestämmelsen kan ha haft betydelse i samband med prövningen av

koncession för utlandsledningar.

NUTEK har i yttrande den 24 november 1992 till vår utredning

anfört följande om koncessionsprövningen på denna punkt.

Syftet med ellagstiftningen är att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. I ellagen har detta kommit till uttryck på så sätt att koncession bara kan meddelas om starkströmsledningen är behövlig och förenlig med en planmñssig elektriñering, 2 § 2 mom ellagen. Fråga har uppkommit i vad mån koncession kan meddelas för en starkströmsledning avsedd för export av elkraft. Redan i dag förekommer import och export inom det nordiska samkömingssystemet. Systemet fyller en viktig funktion i svensk och nordisk energiförsörjning. Genom det samkörande nätet skapas möjligheter att utnyttja elkraftproduktionen på ett ekonomiskt sätt, vilket minskar behovet av kraftverksutbyggnader och ger låga kostnader för elproduktion. stamnätet bidrar därigenom till låga elpriser. Genom det samkörande stamnätet erhålls också en mycket hög tillgänglighet, vilket bidrar till att elleveransema blir av hög kvalitet. Det kraftutbyte som sålunda sker inom den nordiska samkömingen gagnar således i hög grad respektive land. Utbytet får också anses vara helt i överensstämmelse med syftet med ellagstiftningen nämligen att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. Därmed har också kraven för meddelande av koncession för de ledningar som behövs för utbytet uppfyllda. Ändamålet med ledningarna har i ansetts vara ansökningshandlingarna angetts vara kraftutbyte eller liknande. Med tanke på den utveckling som skett inom Norden i fråga om elkraftut-

bytet bedömer NUTEK att befintliga och ledningar för höga nya spänningar kommer att användas i ett europeiskt elkraftutbyte. Baltic Cables förbindelser är ett exempel härpå. I ett sådant perspektiv får ledningarna precis som i det nordiska kraftutbytet bedömas utifrån det behov som kan finnas för ett mer omfattande kraftutbyte. Situationen är emellertid en annan kraftledning skulle om en användas enbart för att överföra elkraft från Sverige till utlandet utan att något utbyte av kraft avses äga rum. Denna situation torde inte ha föresvävat lagstiftaren när lagen skrevs. Det torde dårñr vara en öppen fråga om ledningen kan anses uppfylla de krav ellagen som ställer upp i fråga om behövlighet och planmässighet. NUTEK har hittills inte haft att ta ställning till någon koncessionsansökan där behovet angetts vara att använda ledningen enbart för export av elkraft. Som ovan redovisats är även frågan tillkomsten om av en sådan ledning i hög grad hypotetisk.

Utlandsförbindelser med uttalat syfte att användas för import och

export av kraft, utanför ramen av ett utbyte av kraft, blir i

princip tillåtna enligt vårt förslag se vidare avsnitten 3.7 och 4.4.

Lämplighetsprövningen av ledningen och sökanden skall ske såsom

vid andra nätkoncessioner.

Vi föreslår därför att bestämmelsen i ellagen om att anläggning

en

skall vara behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering

upphävs.

3.5 Återkallelse av koncession

Enligt nuvarande bestämmelser i ellagen, 2 § 6 kan återkalmom.,

lelse av en koncession helt eller delvis ske i följande fall.

1 Koncessionshavaren åsidosätter i väsentlig mån föreskrift

som

givits vid meddelande av koncessionen.

2 Koncessionshavaren åsidosätter i väsentlig mån de förpliktelser

som anges i 2 § 4 mom. ellagen.

3 Koncessionshavaren har under tre år i följd inte haft ledningen

eller ledningsnätet i bruk.

Vi föreslår inga förändringar av detta regelsystem, men innehållet

i de föreskrifter och förpliktelser som koncessionshavaren skall

uppfylla ändras väsentligt.

En av de stora skillnaderna mot nuvarande regler blir enligt vårt

förslag att näten på skäliga villkor får användas även av andra än

koncessionshavaren. För att detta skall fungera tillfredsställande krävs bl.a. att nätverksarnheten särredovisas, att tariffer och övriga villkor för nättjänster redovisas öppet samt att tillsynen över nätverksamheten kontrolleras av det allmärma. Enligt vårt förslag får NUTEK, i sin egenskap av nätmyndighet, utfärda förelägganden om så behövs förenade med vite mot den - -

koncessionshavare som inte följer regelverket se avsnitt 6.1.2.

Koncession kan alltså upphöra enligt punkterna l och 2 till följd av att innehavaren inte uppfyllt sina skyldigheter. Den kan naturligtvis också upphöra genom att koncessionstiden utlöper, varefter det kan inträffa att ny koncession inte söks eller inte beviljas. Ett tredje tänkbart fall där koncession saknas är att ledningen byggts och används utan att koncession beviljats eller kanske ens sökts. I samtliga nu angivna fall finns en ledning eller ett ledningsnät som med stor sarmolikhet behöver användas. Samtidigt är det dock förbjudet och straffbart att använda dem. Flertalet fall av bristande överensstämmelse mellan koncession och användningsbehov torde kunna lösas genom att NUTEK diskuterar och förhandlar med nätägaren om den uppkomna situationen, varefter koncession kan ges. Undantagsvis kan det uppstå situationer som inte går att anpassa till koncessionsreglerna i ellagen. Det bör då finnas möjlighet för nätmyndigheten att med hänsyn till anslutna kunders behov av elektrisk kraft säkerställa fortsatt användning utan koncession. - Vi har övervägt att lösa problemet genom att föreslå en möjlighet att ställa ledningen eller ledningsnätet under särskild förvaltning efter modell från bostadsförvaltningslagen 1977:792. Alternativt kunde möjligheten att expropriera utvidgas till att avse även ledningar och ledningsnät som är lös egendom. Ingrepp av denna typ i egendomsrätten måste dock noggrant regleras i lag, och tiden under den första etappen av vårt arbete har inte räckt till för denna uppgift. Frågor kring förnyelse, upphörande och återkallelse av koncession samt eventuella tvängsåtgärder behöver sålunda övervägas ytterligare. Vi räknar dock med att den föreslagna möjligheten för nätmyndigheten att ge koncessionshavaren vitesföreläggande tills vidare ger tillräckliga möjligheter för myndigheten att ingripa.

Till skillnad från fallen under 1 och 2 bestämmelsen under avser 3 ledningar och nät som inte används. Enligt uppgift från NUTEK har denna typ av återkallelse av koncession praktiskt tagit aldrig använts, bl.a. beroende på att NUTEK har små möjligheter att kontrollera att ledningen inte varit i bruk tre år i följd. Det är närmast en ordningsfråga att återkalla koncessionen i de fall då ledningen eller ledningsnätet inte längre används. Det väsentliga är att anläggningarna tas bort och att marken återställs. Tillsynsmyndigheten har för närvarande möjlighet att ge föreläggande, eventuellt vid vite, för att genomdriva arbetet med att återställa marken. Enligt vårt förslag skall nätmyndigheten överta denna uppgift. Reglernas innehåll i sak ändras inte.

3.6 Särskilt om storkraftnätet och om system-

ansvar

Vi föreslår:

Instruktionenför Ajjllrsverket svenska kraftndt kompletteras sd att

det klart framgår att afizlrsverket är den instans som i Sverige har systemansvarfir det nationella överföringssystemet. Ellagen och elfbrordningen kompletteras sa att Svenska kraftnät ges möjlighet att utfärda fbreskrifier dels om det tekniska utnyttjandet av systemet, dels om plikten att till Svenska kraftnät

lämna erforderlig information för upprätthållande av system-

ansvaret.

I detta avsnitt diskuterar vi ett antal frågor som hänger samman dels med storkraftnätets avgörande betydelse för landets elförsörjning och för en fungerande elmarknad, dels med riksdagens beslut våren 1992 om uppgifter för Svenska kraftnät.

3.6.1 Affársverket svenska kraftnät

Den l januari 1992 inrättades Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät har till uppgift att driva och förvalta det svenska storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna.

Riksdagen har våren 1992 beslutat om riktlinjer för verksamheten

med storkraftnätet och om Svenska kraftnäts uppgifter. De angivna

riktlinjerna har i prop. 199192: 133 22 sammanfattats enligt

följande.

Storkraftnåtet har en avgörande betydelse för en fungerande elmar- knad. Det svenska storkraftnâtet och de statligt ägda utlandsförbindelsema bör förvaltas från kraftproducentema fristående av en organisation. Affärsverket svenska kraftnät inrättades den l som januari 1992 bör ha denna uppgift. Svenska kraftnäts framtida Organisationsform bör senare övervägas. Svenska kraftnät bör ansvara för planering och drift storkraft- - av nätet samt för spânnings- och frekvenshållning i det svenska m.m. elsystemet. Svenska Kraftnät bör ansvara för utbyggnaden storkraftnåtet och - av bör uppföra de starkströmsledningar krävs för effektiv m.m. som en handel med kraft. Storkraftnätet bör byggas ut i en ekonomiskt lönsam omfattning fir att möta efterfrågan på transmissionstjänster. Reglerna för tillträde till och prissättning på storkraftnåtet bör utformas så att de främjar ett effektivt utnyttjande nätet och av konkurrensen på elmarknaden. Nya aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.

Överföringsñrbindelsema med utlandet bör del

- ses som en av storkraftnätet. Svenska konsumenter och producenter bör möjligges heter att sluta avtal om krañafñrer med andra aktörer utomlands. Svenska kraftnät bör därför äga och förvalta tillräckligt stor del en av utlandsñrbindelsema för att tillfredsställa detta behov.

Svenska kraftnät har enligt sin instruktion 1991:2013 till uppgift

att 1 §

på ett affärsmässigt sätt ñrvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter är som anknutna till kraftöverföringssystemet.

Därvid skall Svenska kraftnät 2 §

bygga ut storkraftnåtet baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar, 2. främja konkurrens inom elöverñringsområdet, främja forskning, utveckling och demonstration teknik av ny av betydelse för verksamheten, 4. svara fir operativ beredskapsplanering inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsñrhållanden.

3.6.2 Överföring på och anslutning till storkraftnätet

Som följer av avsnitt 3.1 innebär vårt förslag att nätkoncession även skall krävas för innehav av ledningar i storkraftnätet. Med storkraftnätet avses i detta avsnitt ledningar inom landet med en spänning på 220 eller 400 kV. Utlandsförbindelserna behandlas i avsnitt 3.7.

Storkraftnätet består av sammanlagt drygt 15 000 km ledningar.

Dessa ledningar binder samman landets olika delar. Av de

140 TWh som årligen produceras i Sverige överförs omkring 100 TWh kortare eller längre sträckor på storkraftnätet. En förutsättning för en ökad konkurrens på elmarknaden är att kraftproducenter, återförsäljare och större kunder har tillgång till storkraftnätet på lika villkor. Staten äger merparten av storkraftnätet, sedan 1992 genom

Svenska kraftnät. Det statliga ägandet är grundat på ett riksdagsbe-

slut år 1946. Då uttalade riksdagen i samband med behandlingen

-

av regeringens statsverksproposition för budgetåret 194647 och

därtill hörande motioner prop. 1946:1, SU 54, rskr. 96 att

-

samtliga nytillkommande ledningar med en spänning på 220 kV

eller mer skulle ägas av staten. Mindre delar av storkraftnätet

ca 10 %, i huvudsak ledningar som byggdes före 1946, ägs av

enskilda företag. Även dessa ledningar disponeras dock via avtal av

Svenska kraftnät. En mer utförlig redogörelse finns i prop.

199192:l33 s. 10.

Enligt riksdagens beslut våren 1992 skall staten via Svenska

kraftnät också i fortsättningen stå för utbyggnaden av storkraftnätet.

Det kan därför övervägas om man i lagstiftningen bör införa ett

uttryckligt förbud för arman än Svenska kraftnät att uppföra nya

ledningar i storkraftnätet. Vi finner dock inga skäl för ett sådant förbud. Om någon arman

än Svenska kraftnät ansöker om att få bygga ledningar i storkraft-

nätet, kommer frågan att prövas som ett koncessionsärende av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid

prövningen får göras en samrnanvägning av de skäl som sökanden anför och statsmaktemas beslut om uppgifter för Svenska kraftnät.

För storkraftnätet gäller de anslutningsregler som avser nätkon-

cession för linje, dvs. huvudregeln är att ingen anslutningsplikt

föreligger, utan anslutning förutsätts ske grundad på frivillighet. Om någon vägras att bli ansluten till storkraftnätet har denne dock möjlighet att begära hos nätmyndigheten att en sådan anslutning

skall ske se vidare avsnitt 3.2.1..

Produktionsanläggningar och nät som skall anslutas till storkraftnätet måste uppfylla vissa tekniska och driftsäkerhetsmässiga krav. Dessa förhållanden bör regleras i anslutningsavtal mellan Svenska kraftnät och innehavaren av nätetproduktionsanläggningen ocheller föreskrifter utfärdade Svenska kraftnät

genom av se vidare avsnitt

3.6.4.

3.6.3 Systemansvar

Av redogörelsen i avsnitt 3.6.1 för Affärsverket svenska kraftnät och dess uppgifter framgår att Svenska kraftnät har ett s.k. systemansvar för driften av storkraftnätet. Innebörden härav och hur detta skall regleras utvecklas i detta avsnitt. El är en vara som inte kan lagras. Samtidigt varierar efterfrågan på i varje ögonblick. Det ställs stora krav på förmågan hos elproduktionssystemet och elöverföringssystemet att anpassa produktionen till förbrukningen. För att detta skall vara möjligt krävs tekniska och driftorganisatoriska förutsättningar att reglera produktionen och att hålla nödvändiga reserver.

Vad ingår i systemansvar

Det finns såväl tekniska som ekonomiska skäl för att produktion och

överföring av i driftskedet bör ske samordnat.

Begreppet systemansvar avser i detta sammanhang den driftsmässiga samordningen av de delsystem som är sammanknutna via storkraftnätet. Systemansvaret omfattar ansvaret för de faktorer som har betydelse för det samlade kraftsystemets förmåga att momentant

i varje ögonblick upprätthålla såväl frekvens aktiv effektbalans

- -

som spänning och överföringsförmåga reaktiv effektbalans på

storkraftnätet och på utlandsförbindelserna. Vidare ingår i systemansvaret att vidta åtgärder så att kraftöverföringen hålls inom aktuella överföringsgränser. Innebörden av dessa begrepp förklaras närmare i det följande.

Leveranssäkerheten på längre sikt faller inte inom ramen för det systemansvar diskuteras här. Med längre sikt menar vi såväl som produktionsoptimeringen på timbasis som utbyggnadsplaneringen på mellan fem och tio års sikt. Svenska kraftnäts systemansvar kan alltså i princip definieras ansvaret för den momentana balansen på storkraftnätet som inklusive utlandsförbindelserna. För att Svenska kraftnät skall kunna uppfylla detta måste Svenska kraftnät också svara för vilka ansvar dimensioneringskriterier som skall gälla för elöverföringssystemet och vilken felberedskap som bör upprätthållas. Dimensioneringskriteriema för storkraftnätet bör samordnas med dimensioneringskriterier för produktionsanläggningar och underliggande nät. Leveranssäkerheten är inte bara beroende av driftsäkerheten hos storkraftnätet utan även av driftsäkerheten i produktionsanläggningarna och hos de regionala och lokala näten. Dimensioneringskriterierna bör även samordnas med motsvarande kriterier i det nordiska kraftsystemet. Sammanfattningsvis krävs, för att den momentana balansen skall kunna upprätthållas i det svenska kraftsystemet, att följande krav är uppfyllda: förmåga att upprätthålla aktiv effektbalans, och förmåga att upprätthålla reaktiv effektbalans, dvs. spänning och överföringsförmåga på storkraftnätet och utlandsförbindelserna. I det följande diskuteras dessa villkor mer i detalj.

Den aktiva ejfekrbalansen

Den totala produktionen måste vara lika stor som den sammanlagda

förbrukningen inklusive överföringsförluster. Produktionen av

aktiv effekt måste ständigt regleras så att den följer förbrukningsvariationerna. Det ekonomiska ansvaret för att produktionen anpassas till förbrukningen under normala förhållanden skall ligga på den balansansvarige dvs. på den i kraftaffär har ansvaret för att en som försäljning eller konsumtion överensstämmer med egen produktion eller avtal inköp ström. Men i ett stort sammanknutet system om av finns det tekniska och ekonomiska fördelar med att samordna detta arbete och fördela de kostnader som uppkommer. Det är därför som

Svenska kraftnäts systemansvar även innefattar den aktiva effektbalansen under normal drift. För att rimliga krav på driftsäkerhet i kraftsystemet skall uppfyllas måste det finnas reservkapacitet. Man skiljer här mellan normaldriftreserver och störningsreserver. I egenskap av ansvarig för den aktiva effektbalansen måste Svenska kraftnät kunna påverka kapacitet samt egenskaper som starttid och förmågan att inom viss tid öka eller minska produktionen av aktiv effekt, s.k. reglerrespons. I vissa fall kan krav också behöva ställas på geografisk placering de olika typer av av reserver som beskrivs nedan.

Regleringen under normal drift delas in i s.k. primärreglering och

sekundärreglering. Det sker dock hela tiden samverkan mellan en dessa bägge former. Elsystemet är uppbyggt så att frekvensen är konstant så länge det råder balans mellan produktion och förbrukning aktiv effekt. av Den automatiska frekvenshållningen sköts med hjälp den s.k. av frekvensregleringsreserven primärreglering. Denna parerar

automatiskt små frekvensavvikelser mindre än 0,1 Hz och den fördelas mellan lämpliga vattenkraftstationer.

Frekvensregleringsreservens storlek samordnas inom det nordiska kraftsystemet. Sekundärreglering kallas den frekvenshållning under normal drift som kräver manuella åtgärder.

Övervakningen av den aktiva balansen under normal drift samt

rätten och skyldigheten att beordra sekundärreglering - - av produktionsanläggningar skulle Svenska kraftnät, avtal, t.ex. genom kunna överlåta till lämpliga elproduktionsföretag. De aktiva stärningsreserverna skall kunna utnyttjas vid störningar i den aktiva effektbalansen eller i överföringssystemet. Störningar i effektbalansen hanteras automatiskt med hjälp den av momentana störningsreserven, vilken liksom frekvensregleringsreserven fördelas mellan lämpliga vattenkraftstationer. Den momentana störningsreservens storlek samordnas för närvarande veckovis inom det nordiska kraftsystemet. Som dimensionerande kriterium gäller att systemet skall tåla ett plötsligt bortfall den av största infasade produktionsanläggningen inom det nordiska kraftsystemet.

Om flera stora produktionsenheter skulle falla ifrån samtidigt

riskerar att den momentana störningsreserven blir otillräcklig man

och att frekvensen sjunker så mycket att resultatet kan bli en

storstörning. För att konsekvenserna av en sådan händelse skall

lindras finns utrustningar för frekvensstyrd belastningsfrån-

koppling hos ett stort antal förbrukare. Förbrukning kopplas då

automatiskt bort så att balansen kan upprätthållas. Belastningsbort-

koppling kan för att undvika omfattande störningar bli nödvändig även i andra ansträngda driftsituationer. störningar i överföringssystemet skall kunna avhjälpas och För att den momentana störningsreserven snabbt skall kunna återställas

behövs det snabb störningsreserv. Denna skall återställa den

en momentana störningsreserven inom 15 minuter. Den snabba störningsreserven består huvudsakligen infasade vattenkraftsav

aggregat och gasturbiner.

Slutligen finns även långsam störningsreserv som används

en för att återställa den snabba inom ett fåtal timmar. Den reserven

långsamma störningsreserven består av lämpliga gasturbiner och

andra disponibla produktionsanläggningar.

Svenska kraftnät bör själv samordna den momentana störnings-

övervaka och påverka den aktiva balansen under störd

reserven,

drift och ha rätt att beordra infasning av snabb störningsreserv. Som

följd härav aktualiseras också för producenterna infasning av den

en långsamma störningsreserven så att den snabba störningsreserven

kan återställas. Närmare detaljer om hur dessa uppgifter kan lösas

bör fastställas avtal eller föreskrifter utfärdade av Svenska genom kraftnät. Vi återkommer till detta i avsnitt 3.6.4.

Den reaktiva efiek2‘balansen och overfifiringsfiirmdgan

Upprätthållandet den reaktiva effektbalansen är lika viktigt som

av

upprätthållandet av den aktiva effektbalansen. Spänningen avspeglar

den reaktiva balansen. Alltför höga spänningar utsätter de an-

läggningar är anslutna till storkraftnätet för påfrestningar,

som

medan för låga spänningar påverkar systemets förmåga att överföra

effekt. Även de reaktiva är indelade i normaldriftreserver och reserverna

störningsreserver.

Normaldrzftreserverna reglerar automatiskt spänningen inom ett

visst intervall i anslutningspunkterna till storkraftnätet. Svenska kraftnät bör som systemansvarig kunna ställa krav på uttag och inmatning av reaktiv effekt i anslutningspunkterna till storkraftnätet under normala förhållanden. Den momentana reaktiva störningsreserven skall möjlig vara att aktivera inom fem sekunder spänningen i någon punkt blir om högre eller lägre än vad som anses normalt. Denna störningsreserv förläggs till i nätet speciellt installerade reaktiva produktionsanläggningar samt produktionsanläggningar som är nära anslutna till storkraftnätet. Svenska kraftnät bör systemansvarig kunna ställa krav på som förekomsten av störningsreserver för spärmingsregleringen och egenskaper som dessa störningsreserver skall uppfylla samt ha rätt att beordra när de skall användas. Hur detta skall gå till i praktiken bör regleras i avtal ocheller föreskrifter. Kraftsystemets överföringsfömtága påverkas alltså bl.a. för av

låga spärmingar. Överföringsförmågan påverkas också andra

av faktorer. För att säkra överföringsförmågan krävs såväl driftplanering som driftövervakning. Driftplaneringen innefattar bl.a. koordinering av urdrifttagningar av ledningar med avställningar av produktionsanläggningar. I driftplaneringen ingår även att ställa krav på tekniska prestanda för anslutna anläggningar, eftersom detta påverkar storkraftnätets överföringsförmåga. Svenska kraftnäts befogenheter vid driftplanering storkraftnätet av kan regleras genom avtal ocheller föreskrifter.

Övriga systemfrágor

Driftövervakningen innefattar bl.a. övervakning i driftskedet de av trånga snitt som finns på storkraftnätet, så att inte nätet överbelastas. För att kunna sköta detta måste Svenska kraftnät bl.a. ha information om hur mycket kraft matas in och från nätet, som tas ut men även var och när detta beräknas ske. Hur Svenska kraftnät skall få tillgång till tillräcklig information planerade överföringom ar är såvitt vi kan bedöma fråga i första hand bör regleras en som

i avtal. Enligt vårt förslag har också Svenska kraftnät möjligheter att utfärda föreskrifter beträffande tillgången till sådan information.

Som systemansvarig måste Svenska kraftnät löpande kunna följa

nationens totala produktion och förbrukning samt fastställa om varje

enskild aktör gör rätt för sig. Detta görs i det nationella kraftavräk-

ningssystem beträffande avräkning avsnitt 3.2.6 som Svenska

se kraftnät i enlighet med sitt systemansvar driver. Svenska kraftnät måste avräkna de producenter, återförsäljare och konsumenter som har ekonomiskt för att balans råder mellan å ena sidan ett ansvar

produktion och försäljning och å andra sidan försäljning och

konsumtion. Vem har detta ekonomiska ansvar är i praktiken

som beroende hur kraftkontrakten utformas. av

För det skall möjligt att avräkna enskilda aktörers andel

att vara den nationella kraftbalansen krävs, förutom mätvärden från av storkraftnätet och utlandsförbindelserna, även mätvärden från under-

information avtalad kraftvolym i de bilaterala liggande nät samt om kraftkontrakten. Eftersom mätning enligt vårt förslag skall ingå i

nätverksamheten, och det dessutom skall åligga varje nätägare att

göra mätdata tillgängliga för andra berörda parter kommer Svenska

kraftnät att ha tillgång till mätvärden från underliggande nät.

Behovet för Svenska kraftnät att ha tillgång till nödvändig kon-

traktsinformation anser vi bör tillgodoses på samma sätt som

tidigare i detta avsnitt angivits beträffande information om planerade

överföringar. När det gäller mätvärden skall användas i avräkning på som nationell nivå krävs det att dessa håller viss kvalitet. Hithörande frågor bör behandlas i samband med den i avsnitt 3.2.6 föreslagna

utredningen avseende mätfrågor.

3.6.4 Författningsreglering av systemansvar

Det systemansvar Svenska kraftnät ålagts enligt riktlinjerna i

som

proposition l99192:l33 och har belysts ytterligare i avsnitt

som 3.6.3 är inte reglerat i författning eller avtal. Enligt direktiven bör vi pröva det finns skäl att införa en om särskild koncession för innehav och drift av ett nationellt trans-

missionssystem där nätverksamheten är förbunden med elsystemets

frekvensreglering och driftsäkerhet.

Vi har i det föregående uttalat för med

oss att systemet kon-

cessioner även skall omfatta ledningar i storkraftnätet. Något behov

av att en särskild koncession skulle införas för storkraftnätet som helhet, eller med andra 0rd det nationella

överföringssystemet,

finner vi alltså inte. Att införa ett system med särskild koncession

för det nationella överföringssystemet enbart för kunna utpeka

att

den systemansvarige är inte ändamålsenligt.

Vi föreslår i stället att regeringen beslutar

om ett tillägg till

instruktionen för Affärsverket svenska kraftnät så det klart att

framgår att Svenska kraftnät är den som i Sverige har systemansvar

för det nationella överföringssystemet.

Enligt direktiven för vårt utredningsarbete bör vi vidare beakta de

krav som kan komma att ställas i EG i detta sammanhang i samband

med ett eventuellt beslut EG-direktiv för elmarkom en gemensam

nad. Som framgått avsnitt 2.2.2. är det emellertid osäkert

av om

detta förslag kommer att beslutas EG-direktiv och detta

som när i så fall sker.

Frågor om ansvarsfördelning

Frågan om hur systemansvaret kan utformas i praktiken har

behandlats av regeringen iproposition 199192: 133 s. 26. Därvid

uttalades följande:

Den ansvarsfördelning tillgodoser de nämnda förutsättningarna för som ett fristående företag med driftsäkerhetskrav på nationell nivå bör utformas så att Svenska kraftnät utöver det direkta fir ansvaret storkraftnätet också har ansvaret för den löpande elmomentana balansen. Under normala driftsförhållanden med avseende på frekvens, spänning och överñringar kan detta ansvar utövas så att reglering av aktiv produktion överlåts till lämpliga produktionsföretag. Detta bör regleras i avtal mellan Svenska kraftnät och kraftproducentema. Under onormala förhållanden bör Svenska kraftnät ha ansvaret att med insatser stömingsreserver och andra medel återföra av systemet till normal drift. Då Svenska kraftnät inte bör ha några nämnegna värda produktionsresurser erfordras avtal med produktionsföretag för att fullfölja detta åtagande. Därtill bör Svenska kraftnät ha ett ansvar för att träffa överenskommelser fördelning och utnyttjande om av stömingsreserv med samverkande grannländer. Svenska kraftnät bör utforma kriterier och riktlinjer som underlättar det tekniska utnyttjandet av överföringssystemet.

Svenska kraftnäts roll blir härmed avtal eller på annat sätt att genom för att ansvarsfördelningen för kraftsystemets balans och svara reglering klarläggs och lämplig kostnadsfördelning uppnås. en

För närvarande preciseras ansvarsfördelningen främst i tre olika

avtal, nämligen stamnätsavtalet, kraftnätsavtalet och produktionsop-

timeringsavtalet.

Nu gällande stamnätsavtal träffades är 1979 mellan Statens

vattenfallsverk och elva kraftföretag, de s.k. transitörerna. Avtalet

har löptid fram till och med år 2004. För närvarande pågår

en

förhandlingar syftar till att detta avtal skall avlösas på något

som sätt. Enligt kraftnätsavtalet, gäller i stället för stamnätsavtalet som under 1993 mellan Svenska kraftnät, Vattenfall AB och de kraftföretag omfattas stamnätsavtalet, Svenska kraftnät som av ansvarar driftledning för hur de aktiva stömingsreserverna samt den som

reaktiva balansen skall upprätthållas.

Hur den aktiva effektbalansen skall upprätthållas behandlas i

produktionsoptimeringsavtalet. Det gäller mellan de tio största

svenska krafttöretagen och har sedan år 1992 ersatt det tidigare s.k.

samkörningsavtalet. Svenska kraftnät omfattas inte av produktion-

soptimeringsavtalet. Enligt avtalet skall Vattenfall svara för den

aktiva balansen. Vi konstaterar ansvarsfördelningen enligt nämnda tre avtal inte att

avspeglar ett systemansvar för Svenska kraftnät enligt de riktlinjer

kommit till uttryck i propositionen.

som Avtal den erfordras för att klarlägga arbets- och av typ som kostnadsfördelningen på storkraftnätet kommer i första hand att

gälla villkoren i anslutningspunkterna till storkraftnätet. De kommer

därmed att ingås mellan å sidan Svenska kraftnät och å andra

ena

sidan ägare av regionala nät eller större kraftproduktionsarxlägg-

ningar.

Det kan i vissa fall också bli aktuellt med avtal mellan Svenska

kraftnät och innehavare av större kraftproduktionsanläggningar som

är anslutna till storkraftnätet via ett regionalt nät. Sådana avtal kan

röra t.ex. frekvensregleringen. Avtal denna typ bör dock

av

inbegripa även den regionale nätägaren.

Vid sidan nödvändiga avtal kan Svenska kraftnät behöva

av

utfärda föreskrifter rör det tekniska utnyttjandet av systemet.

som

Sådana föreskrifter skulle t.ex. kunna tekniska avse prestanda för anläggningar som ansluts till storkraftnätet. Vidare kan, som närmare framgår av avsnitt 3.6.3, Svenska kraftnät behöva utfärda föreskrifter om skyldighet för olika aktörer tillhandahålla för att systemansvaret nödvändig information. Syftet med dessa föreskrifter är att avlasta och förenkla avtalen. I 15 § ellagen stadgas att regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får, i den mån det är påkallat från

elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter kontroll, provning eller besiktning

om samt andra föreskrifter som angår bl.a. elektriska anläggningar och

anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. Vi

föreslår ett tillägg i denna paragraf för att klargöra föreskrifter att

kan meddelas även om det är påkallat hänsyn till driftsäkerheten

av i det nationella elsystemet. Svenska kraftnäts rätt att utfärda sådana föreskrifter bör fastslås

i elförordningen. Vi föreslår alltså att regeringen kompletterar

elförordningen så att Svenska kraftnät möjlighet att utfärda

ges denna föreskrifter. typ av Det närmare innehållet i föreskrifterna är dock inte fråga för en denna utredning.

En elleverantörs möjlighet att koppla bort förbrukning vid akut

effektbrist regleras i dag i avtal mellan leverantör och kund. Det finns allmänna avtalsvillkor utarbetade bl.a. Svenska av

Elverksföreningen och företrädare för konsumentintressen för både

högspänningsleveranser AV-H-88 och lågspänningsleveranser AB-L-86. När kraft kan tillhandahållas endast i begränsad omfattning ges leverantören dessa avtal viss rätt koppla genom att

bort kunden. Vid leveranser till högspänningskunder skall berörda

kunders elbehov tillgodoses så likformigt möjligt, medan

som

lågspänningsleverantören får fördela tillgänglig kapacitet på det sätt

han finner lämpligt. Dessa allmänna avtalsvillkor har dock endast formen rekomav mendationer, och innehållet kan avtalas bort eller ersättas med annat innehåll vid behov.

Vi utgår från att elleverantörerna även fortsättningsvis kommer

att avtala med sina kunder möjligheter att vid behov begränsa den om utlovade leveransen. Även i avtal mellan leverantörer och nätägare, eller mellan nätägare såsom t.ex. mellan Svenska kraftnät och de -

regionala nätägarna förutsätter vi att regler rörande leveransav- brott kommer att ingå.

Kostnadsfördelning

Hittills har kostnaderna för att upprätthålla kvalitet och leveranssäkerhet i princip fördelats mellan producenterna genom en arbetsfördelning som dessa ansett som rättvis. I framtiden kommer kostnader som är förknippade med systemansvaret, liksom andra nätkostnader, att preciseras. Dessa kostnader skall bäras samtliga som utnyttjar eller påverkar storkraftnätet av och orsakar kostnaderna.

3.6.5 Leveranssäkerhet andra nät än storkraftnätet

Driftsäkerheten på storkraftnätet påverkar också driftsäkerheten på underliggande nät i viss utsträckning. Detta gäller t.ex. frekvensen. Men det finns samtidigt viktiga leveranssäkerhetskrav på underliggande nät inte automatiskt uppfylls av ett driftsäkert som storkraftnät. Ansvaret för dimensioneringskriterier, spänningshållning och överföringsförmåga på regionala och lokala nät måste sålunda tas av respektive nätägare. Enligt nya bestämmelser i ellagen om produktansvar 4a och 4b §§; SFS 1992:668, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993, är den som innehar en anläggning med egen generator eller transformator ansvarig for sak- eller personskador orsakats av en som säkerhetsbrist i elektrisk ström. I detta inkluderas skador som orsakas av avvikelser från en s.k. godhetsnorm. En innehavare eller transforma-

av egen generator

tor är sålunda enligt ellagen skadeståndsskyldig om skada orsakas av att spänningen avviker från denna godhetsnorm. Godhetsnormen finns angiven i de allmänna bestämmelser för lågspänningsleveranser som har utarbetats i samarbete mellan Svenska elverkstöreningen och Konsumentverket AB-L-86. Vi att behandla skadeståndsfrågor under nästa etapp i värt avser utredningsarbete. Vi konstaterar att de regionala och lokala nätägarnas ansvar för överföringsförmågan och leveranssäkerheten på nätet inte finns

reglerat i lag för närvarande. Dessa frågor har hittills behandlats i avtal. Det finns enligt vår mening inte tillräckliga skäl för att närvarande ändra på detta förhållande. Kraven på och viljan att betala för god överföringsförmåga - och leveranssäkerhet kommer att i hög grad variera mellan olika kunder. Det är därför svårt att utforma generella krav i fören fattning. I stället bör sådana frågor även fortsättningsvis regleras i avtal. Vi vill i detta sammanhang erinra de Standardavtal om som utarbetats av Svenska elverksföreningen och Konsumentverket i form av de nyss nämnda allmänna leveransbestämmelserna. Dessa behandlar bl.a. frågor överföringsförmåga och leveranssäkerhet om på nätet.

3.7 Särskilt om utlandsförbindelserna

Vi föreslar: Regeringen skall besluta om nätkoncession när ansökan avser utlandsjbrbindelse. Instruktionenför Aflilrsverket svenska kraftnät kompletteras sd att det klartfiamgdr att Svenska krafindt dr nätansvarig enhet , en enligt den innebörd som anges i EGs transiteringsdirektiv.

I den inledande redogörelsen i avsnitt 3.6.1 för Svenska kraftnäts uppgifter berörs också utlandsförbindelserna. I det följande tar vi upp dessa frågor till närmare behandling. Kraftsystemen i Norge, Finland, Sverige och Danmark Själland är sammankopplade med många olika förbindelser. De flesta går via Sverige; av de sammanlagt 22 utlandsledningarna mellan de nordiska länderna går 20 stycken mellan Sverige och ett annat land. De statligt ägda utlandsförbindelserna, som tidigare förvaltades av Statens vattenfallsverk, ingår nu i Svenska kraftnät. Med undantag av förbindelserna mellan Sverige och Själland förvaltar Svenska kraftnät den svenska andelen samtliga större utlandsförbindelser. av Av Sveriges del av förbindelserna till Själland innehar Sydkraft och

Svenska kraftnät hälften var av sjökabeln, medan Svenska kraftnät

innehar alla anläggningar som hör till förbindelser på svensk mark.

Under åren 1994 och 1995 kommer en ny likströmstörbindelse,

den s.k. Baltic Cable, att tas i drift mellan Sydsverige och Tysk-

land. Staten genom Svenska kraftnät äger ingen del i denna kabel. Förbindelsen ägs av ett svenskt aktiebolag, Baltic Cable AB.

Aktierna i detta bolag ägs till lika delar av Vattenfall AB, Sydkraft

AB och det tyska kraftbolaget Preussen Electra AG.

Utlandsförbindelserna har hittills främst varit viktiga som länkar

i ett produktionssamarbete mellan kraftproducenter i olika länder.

I takt med att marknaderna för öppnas inom Sverige och i andra länder i Europa kommer emellertid utlandsledningarna sannolikt att få en ny roll som länkar i ett handelsutbyte med el.

I de av riksdagen godkända riktlinjerna för verksamheten med

storkraftnätet sägs bl.a. prop. 199192:133 s. 28 att utlandsför-

bindelsema bör ses som en viktig del av storkraftnätet.

Principen bör därför vara att utlandstörbindelserna ägs och förvaltas av Svenska kraftnät..

Vi uppfattar dessa riktlinjer som uttryck för synsättet att både

svenska konsumenter och svenska producenter skall kunna träffa direkta avtal med producenter och konsumenter i andra länder. För

den svenska marknadens effektivitet blir det därvid av avgörande

betydelse att de svenska utlandstörbindelserna är tillgängliga på icke

diskriminerande villkor.

3.7.1 Tillgång till utlandsförbindelser på icke diskrimine-

rande villkor

Det nu gällande kravet om linjekoncession för rätten att bygga, äga

och driva utlandsförbindelse skall enligt vårt förslag ersättas med

en

ett krav på nätkoncession. Koncessionshavaren kommer att vara

skyldig att på skäliga villkor upplåta ledningen annan för

Överföring av ström. Denna skyldighet kommer alltså även att gälla

för utlandsledningarna.

Är sådan lagstadgad överföringsskyldighet tillräcklig för att

en

säkra en allmän tillgång till utlandsledningarna på icke diskrimine-

rande villkor

Vi ställer frågan därför att utlandsförbindelserna, i motsats till det

nationella storkraftnätet, utgör enstaka och begränsade ledningar till

andra marknader. Kapacitetsbrist och prioriteringar kan därför

väntas bli vanligare beträffande dessa ledningar än beträffande

ledningar inom landet. Svaret på frågan kan därför i verkligheten

vara beroende av hur stor andel utlandsförbindelserna ägs av som av andra än svenska staten genom Svenska kraftnät.

Vi har att utgå från den i direktiven uttryckta uppfattningen

att en princip för utlandsförbindelserna bör vara att Svenska kraftnät

skall äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandstörbindelser-

na för att tillfredsställa svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal om kraftaffárer med andra aktörer utomlands. Det finns också ett skäl av teknisk natur som bör framhållas i

detta sammanhang. Det är nämligen från driftsäkerhetssynpunkt

viktigt att den som är ansvarig för driften av det nationella

transmissionssystemet, dvs. Svenska kraftnät, också hanterar de

utlandsförbindelser som är växelströmsförbindelser se Utredning

av alternativa elkabelförbindelser till kontinenten m.m., Svenska

kraftnät mars 1992. Tillräckligt stort utrymme måste reserveras på

dessa ledningar för frekvenshållningen i Sverige och i Norden.

Det blir sannolikt i första hand Svenska kraftnät som kommer att

svara för anläggandet av nya utlandstörbindelser. Svenska kraftnät

har till uppgift att bygga ut storkraftnätet och förbindelserna till

andra länder när det bedöms samhällsekonomiskt lönsamt. Med staten genom Aftärsverket svenska kraftnät som ägare av utlands-

förbindelser uppstår inte de risker för diskriminering i samband

med prioriteringar som vi antydde ovan.

Emellertid kan det inte uteslutas att även någon kommer att annan

vilja anlägga en utlandsledning och därför ansöker om nätkon-

cession. Kanske blir det aktuellt for Svenska kraftnät att ingå som part i ett ägarkonsortium, kanske vill ett statligt eller enskilt företag

bygga en egen utlandstörbindelse.

Prövning av koncession för utlandsledningar bör göras direkt av

regeringen. Anledningen härtill är att bedömningen kan behöva ske

utifrån ett bredare perspektiv på energipolitiken än vad för-

en

valtningsmyndighet kan anlägga.

Det blir därmed i dessa fall regeringen i samband med den som

lämplighetsprövning som alltid skall föregå en koncessionsgivning

har att bedöma ansökan bl.a. mot bakgrund av den av statsmakterna

uttalade principen att Svenska kraftnät skall äga en tillräckligt stor

del av utlandsförbindelserna. Det får förutsättas att Svenska kraftnät kommer att ges tillfälle att yttra sig under beredningen av ett sådant ärende. Av avsnitt 3.4.5 har framgått att ansökan skall avslås om regeringen anser att en sökande inte är lämplig eller att den ledning

som ansökan avser inte lämpligen bör byggas.

När det gäller bedömning av ledig kapacitet, och därmed samman-

hängande prioriteringsfrågor, vilket kan väntas bli ett större problem beträffande utlandsledningarna än beträffande ledningar inom landet, hänvisar vi till vad som sägs i avsnitt 3.2.5. Det är alltså nätägaren som i första hand skall bedöma om det

finns ledig kapacitet som kan upplåtas. Den som är missnöjd med

nätägarens besked skall kunna få saken prövad av tillsynsmyndig-

heten och slutligen av domstol.

3.7.2 Nätansvarig enhet enligt EGs transiteringsdirektiv

Som framgått av avsnitt 2.2.2 antog EGs råd år 1990 det s.k.

transiteringsdirektivet 90547EEC. Detta direktiv omfattas av

EES-avtalet. När EES-avtalet träder i kraft kommer direktivet att gälla även för Sverige.

I proposition 199192: 170 om Europeiska ekonomiska samarbets-

området EES ges följande beskrivning av innebörden av transite-

ringsdirektivet bil. 11 s. 16:

Direktivet syftar till att underlätta handel med över nationsgränsema genom att transitering av inte får vägras utan vägande skäl eller endast erbjudas på oskäliga villkor. Villkoren för transiteringen skall dock inte heller äventyra försörjningstryggheten eller servicekvalitet och skall särskilt ta full hänsyn till användningen av reservproduktionskapacitet och den mest effektiva driften av befintliga system. Direktivet anger att vissa uppgörelser om elöverföring skall anses vara transitering av mellan nät. De uppgörelser som avses år de som utförs av enheter som i varje medlemsland år ansvariga för elektriska högspânningsnät, utom distributionsnât, där överföringen börjar eller slutar inom gemenskapen, -

och transporten innebär överskridande av minst en nationsgräns inom gemenskapen. De elektriska högspånningsnâten och de enheter som är ansvariga fir dem är förtecknade i en särskild bilaga till direktivet. Medlemsstaterna skall tillse att berörda enheter underrättar kommissionen och berörda nationella myndigheter om varje begäran om transitering avseende leveranser överstigande ett år, inleder förhandlingar om villkoren fir transitering, anmäler ingångna transiteringskontrakt samt eventuella förhandlingar som inte resulterar i kontrakt. Var och en av de berörda enheterna får begära medling avseende villkoren för transitering hos ett organ som upprättats av kommissionen och där berörda enheter âr representerade. Om skäliga uppgörelser kan nås tillämpar kommissionen de förfaranden som fastställts i gemenskapsrätten. Genom EES-avtalet tillkommer villkor som bl.a. innebär att berörda enheter inom EFTA i vissa fall får begära medlingsförfarande genom ett EFTA-organ eller den gemensamma EES-kommitten. ...Affärsverket svenska kraftnät är i Sverige sådan nätansvarig enhet som avses i EG-direktivet. Eftersom Svenska kraftnät är ansvarigt för det storkraftnåt som måste utnyttjas även när de fåtaliga icke-statliga utlandsförbindelserna utnyttjas för en transitering bör Svenska kraftnät ensamt kunna anges som berörd nätansvarig enhet. ...Enligt EG-direktivet skall berörda enheter åläggas att underrätta kommissionen om begäran om transitering m.m. Genom EES-avtalet åläggs svensk enhet motsvarande skyldighet i förhållande till ESA [EFTA Surveillance Authority] och ständiga kommitten. Affärsverket svenska kraftnät bör kunna åläggas att fullgöra dessa skyldigheter.

Svenska kraftnäts uppgift som nätansvarig enhet är enligt vår

uppfattning av sådan betydelse att uppgiften bör komma till klart

uttryck i verkets instruktion. Vi föreslår därför att regeringen

kompletterar Svenska kraftnäts instruktion med en bestämmelse om

att Svenska kraftnät är en sådan nätansvarig enhet som i

avses

transiteringsdirektivet och att Svenska kraftnät därmed har att

fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet.

3.7.3 Hur skall Svenska kraftnät uppfylla sina skyldigheter

enligt EGs transiteringsdirektiv

Direktivet reglerar inte direkt en kraftproducents eller en kraft-

köpares rätt att få tillgång till det egna nationella nätet eller något

annat lands nät. Direktivet reglerar i stället uppgörelser som utförs

av enheter som är ansvariga för elektriska högspärmingsnät i varje land, s.k. nätansvariga enheter. Tjänstemän vid EG-kommissionens direktorat för energifrågor har till företrädare för ellagstiftningsutredningen uppgivit bl.a. följande. Transiteringsdirektivets bestämmelser skall tolkas på så sätt att direktivet normalt inte omfattar överföring av ström mellan två länder. Transiteringsdirektivet är dock tillämpligt vid överföring av ström mellan två länder om det vid överföringen krävs medverkan av en tredje nätansvarig enhet, vilket exempelvis kan vara fallet vid en överföring av ström mellan Danmark och Tyskland, eftersom det i dessa länder finns mer än en nätansvarig enhet. Men det bakomliggande syftet med direktivet är förstås att underlätta handel med över nationsgränsema, och flertalet av de nätansvariga enheterna inom EG är samtidigt kraftproducenter eller kraftköpare. De kan alltså påkalla transitering enligt direktivet för företagets egna behov. Svenska kraftnät är själv varken kraftproducent eller kraftköpare. Vi utgår från att det kommer att ingå i Svenska kraftnäts skyldigheter som svensk nätansvarig enhet att vid behov påkalla transitering i utlandet för en svensk köpares eller producents räkning. Enligt transiteringsdirektivet blir det en uppgift för Svenska kraftnät, som svensk nätansvarig enhet, att underlätta transitering genom Sverige. Detta gäller oavsett om Svenska kraftnät är ensam ägare av utlandsförbindelserna eller om vissa av dessa ägs av andra. Rätten till transitering enligt transiteringsdirektivet, liksom enligt de regler om nätkoncession som vi föreslår, är inte obegränsad utan gäller på skäliga villkor. Om någon är missnöjd med t.ex. ett besked att det inte finns ledig överföringskapacitet kommer saken, när det gäller den del av utlandsledningen som är belägen på svenskt territorium, att kunna prövas såväl enligt den svenska ellagen som enligt regler i transiteringsdirektivet. Den som Önskar transitera genom Sverige har enligt direktivet rätt att vända sig till ett EFTA-organ, eller till den gemensamma EESkommitten, och begära medling avseende transiteringsvillkoren. Om Svenska kraftnät inte kan genomföra en begärd överföring enligt transiteringsdirektivet därför att någon annan ägare till en svensk utlandsförbindelse hävdar att det inte finns ledig kapacitet,

finns möjligheten för Svenska kraftnät att begära att den svenska

tillsynsmyndigheten, dvs. NUTEK, prövar om vägran är skälig.

Som framgått av det föregående föreslår vi alltså att även

utlandsförbindelserna skall vara Öppna på ett icke diskriminerande

sätt för envar som vill överföra ström på dem, att begäran

en om

överföring kan prövas inom ramen för skäliga villkor samt att

instruktionen för Affársverket svenska kraftnät skall kompletteras med bestämmelser om att verket är en sådan nätansvarig enhet som

anges i transiteringsdirektivet. När dessa förslag har genomförts

anser vi att Sverige har uppfyllt bestämmelserna i EGs transiterings-

direktiv.

4 och

Köp försäljning i konkurrens

I detta kapitel behandlar vi i avsnitt 4.1 de regler om leveransplikt och prisprövning som nu gäller för en koncessionsinnehavare. Vi diskuterar i det sammanhanget vilket behov som i framtiden kan finnas av att skydda mindre elkonsumenter mot oskäliga priser och leveransvillkor vid köp av el. I avsnitt 4.2 tar vi upp frågan om den köpskyldighet för koncessionsinnehavaren gentemot innehavare av små elproduktionsanläggningar som föreskrivs i gällande lagstiftning. Avsnitt 4.3 innehåller ett resonemang om behovet av en speciell kontroll vid handel av el. Avslutningsvis diskuterar vi i avsnitt 4.4 handeln med med andra länder. Vid riksdagens behandling av mål och strategier för elmarknadens reformering uttrycktes oro för konsekvenserna av en brist på internationell ömsesidighet i detta sammanhang NU 199192:30 s. 4 f..

Leveransplikt, priskontroll och skydd för

mindre konsumenter

Vi föreslår: Bestämmelserna i ellagen om leveransskyldighet upphävs. Den nuvarande regleringen i ellagen av pris och övriga villkor upphävs.

Den särskilda regleringen i ellagen av förhållanden inom områden där fidrrvdrme eller naturgas distribueras, eller avses

distribueras, upphävs.

Prisregleringsnämndenfär elektrisk ström avskajfas.

4. l Leveransplikt

Både den som har linjekoncession och den som har områdeskon-

cession är enligt nuvarande regler i ellagen 2 §4 mom. i viss utsträckning skyldig att direkt eller indirekt tillhandahålla ström åt sina kunder. I fråga om linjekoncessioner gäller skyldigheten gentemot vissa kundkategorier, medan den vid områdeskoncessioner avser vissa förbrukningsändamål.

I 2 § 4 mom. andra stycket finns ett undantag från leveransskyl-

digheten. Skyldigheten att leverera för innehavare av områdeskon-

cession gäller för normala förbrukningsändamál. Den gäller dock

i princip inte för uppvärmning av byggnad inom ett område där

kommunen planerat för fjärrvärme eller naturgas. Det finns också

särskilda regler om strömmen är avsedd för värmepumpar. Vi behandlar dessa undantag i avsnitt 4.1.3. Lagregler som tvingar vissa leverantörer att tillhandahålla till vissa kunder kan enligt vår mening knappast förenas med ett system där handeln med sker i fri konkurrens mellan olika leverantörer.

Vi föreslår därför att bestämmelserna i ellagen om leveransskyldig-

het upphävs.

4.1.2 Priskontroll

Vi föreslår vidare att den nuvarande regleringen i ellagen 2 §

7 mom. första stycket av pris och övriga villkor för leverans,

överföring eller inköp av ström avskaffas.

Frågan om prisreglering prövas i dag av Prisregleringsnämnden

för elektrisk ström, som är en fristående nämnd knuten till NUTEK för en närmare beskrivning hänvisas till avsnitt 6.1.2. Genom att

de gällande bestämmelserna om prisreglering tas bort, kommer

uppgifterna för Prisregleringsnämnden för elektrisk ström att

försvinna.

Elkonsumenten kommer alltså enligt vårt förslag inte längre att kunna kräva att hans leverantör skall sälja till ett visst pris. Vi vill i detta sammanhang erinra om att priser och villkor för

närverksamheten även fortsättningsvis kommer att vara föremål för

särskild övervakning enligt bestämmelser i ellagen se avsnitten 3.2

och 3.3. Den avskaffade prisregleringen i nuvarande form torde i viss mån

kompenseras sett från konsumentens synpunkt genom den

- anslutningsrätt och den rätt till inmatning och uttag av kraft som vi föreslår. En nätägare också på den lokala nivån kan i det - föreslagna systemet inte hindra någon leverantör att sälja till viss förbrukare. Denne är alltså inte som tidigare hänvisad till endast en leverantör. Många mindre kunder kommer emellertid under en övergångstid i praktiken att sakna möjlighet att köpa ström av någon annan än den elleverantör som hittills ansvarat för den lokala distributionen. Denne kommer på så sätt att få en dominerande ställning på delar av marknaden.

Den konkurrenslag 1993:20 som träder i kraft den l juli 1993

innehåller bl.a. ett förbud mot missbruk av dominerande ställning.

Konkurrensverket kommer att kunna ålägga företag att upphöra med

ett eventuellt missbruk. Dessutom kommer domstol att kunna ålägga

företaget att ersätta skada som uppkommit ocheller att betala en

särskild avgift konkurrensskadeavgift. Vi återkommer till denna

fråga i avsnitt 4.1.4.

4.1.3 Om undantag för fjärrvärme och naturgas

Den som har områdeskoncession för yrkesmässig distribution är,

som påpekats i avsnitt 4.1.1, för närvarande skyldig att tillhandahål-

ström var och en som inom området behöver den för normala

forbrukningsändamål.

Men när ett område har tillgång till fjärrvärme eller naturgas, är

det meningen att i första hand dessa energiformer skall användas till

uppvärmning av byggnader. Eldistributören är därför normalt inte

skyldig att leverera ström till elvärme inom sådant område.

Undantaget för fjärrvärme infördes i samband med tillkomsten av

lagen 1977:439 om kommunal energiplanering. När lagen

1981:1354 om allmänna värmesystem beslutades, utvidgades undantaget till att gälla även för naturgas. Vi har i avsnitt 4.1.1 föreslagit att skyldigheten att leverera ström avskaffas. När leveransplikten upphör, behövs naturligtvis inte heller något undantag från leveransplikten. Att behålla ett förbud mot försäljning av för uppvärmningsändamål till vissa kunder skulle enligt vår uppfattning strida mot grundtanken i direktiven för utredningen att köp och försäljning av skall ske på en fri marknad i konkurrens. Vi föreslår därför att det inte skall finnas några särskilda regler i ellagen som rör möjligheten att använda för uppvärmningsändamål i områden som har tillgång till fjärrvärme eller naturgas. Frånvaron av sådana regler kan komma att påverka värmemarknaden i riktning mot ökad konkurrens mellan olika uppvärmningsformer. Ett syfte med de nuvarande särreglerna i ellagen kan sägas ha varit att ge långsiktigt stabila förutsättningar för att ersätta med andra energibärare, särskilt på värmemarknaden. Även ellagens särregler fjärrvärme och bort, om om naturgas tas ñnns det likväl kvar andra regler som skapar särskilda förutsättningar på värmemarknaden. Lagen 1981:1354 om allmänna värmesystem innehåller regler som begränsar kundernas möjlighet att byta uppvärmningssystem. Lagen blir tillämplig om den som driver en fjärrvärmeanläggning eller ett naturgasnät får anläggningen respektive nätet allmänförklarat. Denna lag har dock, såvitt vi kunnat utröna, aldrig tillämpats.

4.1.4 Skydd för mindre konsumenter

Mindre konsumenter av har i dagens system ett visst skydd genom den leveransplikt och den möjlighet till prövning av pris och övriga villkor som följer med nuvarande områdeskoncessioner. Vi föreslår i avsnitt 4.1.1 och avsnitt 4.1.2 att leveransplikten avskaffas, liksom nu gällande skyldighet för en innehavare av områdeskoncession att underkasta sig prövning av pris och övriga villkor. Den prisprövning som vi föreslår skall avskaffas avser både elenergi och överföring av ström. Med vårt förslag kommer emellertid pris och villkor för nättjänster, dvs. anslutning samt

inmatning och uttag av ström, att kunna prövas med stöd av

bestämmelser i ellagen avsnitt 3.3.1. Det är alltså endast priset på

elenergin som inte skall kunna prövas med stöd av ellagen. Tanken är att köp och försäljning av skall ske i fri konkurrens. När det gäller försäljning av till mindre kunder kan dock möjligheterna att i praktiken snabbt skapa en fungerande konkurrensmarknad ifrågasättas. Även mindre konsument med vårt förslag får byta om en rätt att leverantör betyder inte detta att en fungerande marknad uppstår automatiskt. Det kan finnas hinder i form av sök-, mät- och informationskostnader. Som påpekats i avsnitt 4.1.2 kan den nuvarande leverantören därför komma att få en dominerande ställning på den lokala marknaden för el. Finns det då särskilda skäl att inte bara reglera priserna för

nätverksamheten avsnitt 3.3 utan även att söka skydda konsumen-

ter med liten elförbrukning mot oskäliga priser och leveransvillkor för själva kraftleveransen NUTEK har i detta syfte pekat på möjligheten att införa en s.k. försäljningskoncession vid sidan av nätkoncessionerna, åtminstone under en övergångsperiod NUTEK B 1991:6 s. 161. Denna koncession skulle enligt NUTEK tilldelas huvudleverantören inom ett område och medföra skyldighet att leverera till kunder som saknar tekniska eller ekonomiska möjligheter att agera på en konkurrensutsatt marknad. Syftet med koncessionen angavs vara att ge konsumenterna möjlighet att även fortsättningsvis få skäligheten i hela elpriset, och inte bara i nätdelen, prövat enligt ellagen. I detta sammanhang kan det vara av intresse med en jämförelse

med den nya norska energilag Lov av 29.juni 1990 nr. 50 som

trädde i kraft i januari 1991. Enligt denna lag krävs två huvudtyper av koncessioner i Norge anläggningskoncession och omsättningskoncession. Det krävs en anläggningskoncession för att bygga och driva anläggningar för produksjon, omforming, överföring og fordelning av elektrisk energi. Inom ett område kan en speciell områdeskoncession ges för utbyggnad och drift av elektriska anläggningar under en viss spänningsnivå inom området. Med en sådan områdeskoncessionen följer bl.a. leveransplikt.

Den norska omsättningskoncessionen krävs för aktörer som omsätter elektrisk energi eller som kan sägas ha en monopolställning av någon form. Det senare gäller aktörer som äger elektriska nät eller har leveransplikt genom områdeskoncessionen. Men omsättningskoncessionen krävs alltså också för sådana aktörer som deltar på kraftmarknaden med vidareformidling av elektrisk energi. Med omsättningskoncessionen får statsmakterna i Norge därmed insyn på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden.

Konkurrenslagen

Ett alternativ till att i ellagen införa ett speciellt konsumentskydd mot för höga priser för kraftleveransen, t.ex. i form av ett system med törsäljningskoncessioner, är att förlita sig på att mindre elkonsumenter får ett tillräckligt skydd inom ramen for den nya konkurrenslagen 1993:20, som träder i kraft 1 juli 1993. Konkurrensverket är den myndighet som skall bevaka att konkur-

renslagen efterlevs. Såsom tidigare angivits avsnitt 2.3.1 har

Konkurrensverket på vårt uppdrag bedömt i vilken utsträckning konkurrenslagen kan erbjuda ett tillräckligt konsumentskydd när det gäller kraftleveranser till mindre elkonsumenter. En avgörande förutsättning för Konkurrensverkets analys och bedömning är att det står samtliga användare även mindre konsumenter fritt att välja sin elleverantör. Detta förutsätter att elnäten görs allmänt tillgängliga på alla nivåer. Konkurrensverket konstaterar i sin rapport till att börja med att varken Allmänna bestämmelser för kraftleveranser vid lågspänning AB-L-86 eller den allmänna konsumentskyddlagstiftningen är tillämpliga i detta sammanhang. I AB-L-86, som är ett Standardavtal som godkänts av Svenska elverksföreningen och Konsumentverket, behandlas inte frågan om priset, eftersom detta varierar mellan olika återförsäljare. Konsumentköplagen 1990:932 är tillämplig när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer lösa saker till konsument. Såvitt Konkurrensverket kunnat finna betraktas inte elkraft som en lös sak och omfattas därmed inte av denna lag.

I 19 § i den nya konkurrenslagen finns ett förbud mot missbruk av dominerande ställning. Förbudet gäller beteenden som drabbar andra företag eller konsumenter. Om en elleverantör bedöms ha en dominerande ställning och missbrukar denna genom att påtvinga köparna oskäliga priser, genom att tillämpa andra oskäliga villkor eller genom att helt enkelt vägra leverera kommer detta att kunna angripas med stöd av 19 § konkurrenslagen. En enskild konsument som anser att en ellevarantör missbrukar sin dominerande ställning, t.ex. genom oskäliga priser, kan anmäla detta till Konkurrensverket. Om Konkurrensverket finner att beteendet innebär en överträdelse av förbudet i 19 § kan företaget åläggas att upphöra med överträdelsen. Det bör observeras att uttrycket dominerande ställning hänför sig till ett företags möjlighet att agera oberoende av konkurrenter på en viss marknad. En sådan marknad den s.k. relevanta markna- den kan avse en enskild produkt eller ett visst geografiskt område, exempelvis ett distributionsonlråde. En dominerande ställning i konkurrenslagens mening behöver således inte innebära att företaget i fråga är dominerande eller betydande i ett nationellt perspektiv. Även konkurrenslagens förbud konkurrensbegränsande avtal mot m.m. 6 § kan bli tillämpligt om det oskäliga priset är resultatet av ett samarbete mellan företag. En enskild konsument har ingen möjlighet att klaga på Konkurrensverkets beslut genom att föra ärendet vidare. Enligt Konkurrensverkets bedömning ger de nya konkurrensreglerna ett tillräckligt skydd mot överpriser och annat missbruk av dominerande ställning. Konkurrensverket ser på förhand inget behov av ytterligare regleringar av elförsäljningen. Vi utgår därför från att de konkurrensreglerna ger ett tillnya räckligt konsumentskydd, i enlighet med Konkurrensverkets bedömning. Vi föreslår därmed inte införande av ett system med försäljningskoncession. Vi vill samtidigt understryka att det är viktigt att utvecklingen på elmarknaden följs. Skulle det visa sig att mindre elkonsumenter drabbas orättvist i det nya systemet, t.ex. därför att Konkurrensverket inledningsvis prioriterar frågor av mer generell betydelse för

konkurrensen än elpriset för mindre kunder, bör behovet av

ytterligare konsumentskydd genom lagstiftning åter övervägas.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att en enskild konsument med vårt förslag även i fortsättningen kommer att kunna klaga på priset på såväl överföring som leverans av kraft. Idag kan man vända sig till prisregleringsnämnden för elektrisk ström oavsett om det gäller att få priset på kraftöverföringen eller priset på elenergin prövat. Med vårt förslag kommer det i stället bli

två olika myndigheter, nätmyndigheten och Konkurrensverket,

som med stöd av två olika lagar ellagen respektive konkurrenslagen - har att pröva om priset på kraftöverföringen eller nätanslutningen respektive priset på elenergin är skäligt.

4.2 Köp från mindre produktionsanläggningar

Vi föreslår: Skyldigheten enligt ellagen för innehavare av omrádeskoncession att köpa ström från en elprodulaionsanldggning som är belägen inom omrâdet och har en ejfekr om högst I 500 kW upphör.

12 § 4 mom. tredje stycket ellagen finns för närvarande föreskrifter

om viss köpskyldighet för den som har områdeskoncession. Denne

är i princip skyldig att köpa ström från sådana mindre elproduk-

tionsanläggningar, med en effekt om högst l 500 kilowatt, som

ligger inom hans koncessionsområde.

Den skyldighet att underkasta sig reglering av pris och övriga

villkor som innehavaren av en områdeskoncession har innefattar även köp av från dessa mindre anläggningar. Detta står i 2 § 7 mom. ellagen.

De mindre produktionsanläggningarna kan bygga på olika typer

av elproduktion. Det kan vara minikraftverk för vattenkraft, vindkraft, solceller eller olika slag av biobränslen. Elpriset i sådana köpeavtal baseras i dag på koncessionshavarens

alternativkostnad för elektrisk ström. Det betyder att den ersättning

innehavare av små produktionsanläggningari dag får för sin skall

motsvara vad koncessionshavaren armars hade fått betala till sin ordinarie leverantör. Denna alternativkostnad kan bli svår att definiera i framtiden om distributören har olika typer av kontrakt med olika råkraftleverantörer.

Enligt nuvarande ordning är den har områdeskoncession

som en

samtidigt köparesäljare och distributör av el. Vårt förslag om

nätkoncession innebär att det endast är nätverksamheten som kommer att regleras av koncession.

Att ålägga den som har nätkoncession att också handla med är

inte förenligt med principerna bakom den pågående omregleringen

av elmarknaden, nämligen att produktion och försäljning skall av

skiljas från nätverksamhet. Produktion och försäljning av skall

konkurrensutsättas medan nätverksamheten, är monopolsom en verksamhet, skall regleras och övervakas.

Bestämmelserna om skyldighet för en innehavare av områdeskon-

cession att köpa från mindre produktionsanläggningar, och att

underkasta sig prisprövning för dessa inköp, infördes i ellagen så

sent som år 1988. Rekommendationer till tekniska anslutningsbestämmelser och

riktlinjer för hur ersättningen för den som innehavare av mindre

produktionsanläggningar säljer till den lokale distributören Ekovi-

sam finns emellertid sedan mitten av 1970-talet utarbetade av

Svenska Elverksföreningen.

Vid en genomgång av förhållandena för små Vattenkraftverk, som

gjordes av Statens energiverk 1984 STEV 1984:4, granskades

innehållet i och tillämpningen av dessa riktlinjer. Enligt energiver-

ket medgav riktlinjerna skälig ersättning förutsatt att de till-

en

ämpades. Det visade sig dock att de i ett flertal fall hade frångåtts,

oftast till nackdel för ägaren vattenkraftverket. Detta ledde så av

småningom till att tillägget i ellagen köpskyldighet och prispröv-

om ning infördes år 1988.

Sedan lagändringen trädde i kraft har prisregleringsnänmden

avgjort några ärenden som berör leveranser från små vattenkraft-

verk.

Vi konstaterar att den nuvarande lagreglerade skyldigheten att

köpa från mindre produktionsanläggningar infördes i en monopol-

situation. De mindre produktionsanläggningarna hänvisade till

var att sälja till en köpare. Den förestående omregleringen elmarkav

naden förändrar denna situation helt. Frågan är om man trots detta

bör behålla den garanti till avsättning och prisprövning som finns

för närvarande. Vi har bett NUTEK att studera hithörande frågor och till oss

redovisa de förslag som kunde komma fram.

NUTEK har den 14 i skrivelsen Ändrade förhållanden

april 1993

för små kraftproducenter redovisat resultatet av diskussioner inom

myndigheten. Av skrivelsen framgår att det finns ca 1 200 små

Vattenkraftverk som totalt producerar ca 1,5 TWh per år och ca 100

vindkraftaggregat med en årsproduktion av ca 0,2 TWh. Härutöver

finns ett hundratal anläggningar för biogas.

I skrivelsen konstateras att de idag befintliga små kraftverken kan

få ekonomiska problem, i första hand genom att aktörerna på en fri

elmarknad kan undvika att köpa kraft från små producenter på

grund av administrativt krångel, oförmåga att täcka helhetsbehov,

m.m. Detta motiverar, uttalar NUTEK, att ansträngningar görs att i

anslutning till lagstiftningsarbetet försöka finna någon lämplig part

att ta emot strömmen. Det finns enligt NUTEK för- och nackdelar med att lägga mottag-

ningsskyldigheten på huvudleverantören till ett nätområde, pro-

ducenter kollektiv, Svenska kraftnät, koncessionshavaren för som

det lokala nätet samt eventuellt kommuner och landsting. En fördel

med att mottagningsplikten läggs på nätföretag är, säger NUTEK,

att priset i en sådan konstruktion går att definiera genom jämförel-

sen med kostnaden för den kraft som köps in för att täcka förluster,

en kostnad som redovisas offentligt. I sin skrivelse till oss har NUTEK nämnt att det finns för- och

nackdelar med alla de nämnda alternativen, samtidigt som NUTEK

återför frågeställningen till vår utredning. Någon närmare analys

skrivelsen, heller a av dessa för- och nackdelar redovisas inte i ges J förord för något av alternativen.

Enligt vår uppfattning behöver emellertid inte de föreslagna

i l

förändringarna vara till nackdel för mindre producenter, vilket i

2 i också NUTEK konstaterar. Det lokala energiföretaget har tidigare i

haft monopol på försäljning inom visst område. Det . .

av monopo-

let upphävs i vårt förslag. På en elmarknad i konkurrens vidgas

kretsen av potentiella kunder, vilket kan till fördel också för

vara en mindre producent. Vi vill erinra om att om små producenter i praktiken är hänvisade till den lokala återförsäljaren för sin kraftavsättning, kommer

dessutom konkurrenslagstiftningens regler angående missbruk

av

dominerande ställning tillämpliga avsnitt

att vara se 4.1.4.

Även marknadspriset på är viktigt, så det kanske inte om är avgörande under alla förhållanden. En del kunder kan ideella av skäl vilja köpa som producerats på visst sätt, t.ex. genom vindkraft eller biobränslen, och kan därför beredda att betala vara ett högre pris för detta. Troligen kommer de nya reglerna på elmarknaden att både ge

vinnare och förlorare. Om det visar sig att ägare mindre

av

elproduktionsanläggningar hör till dem som förlorar på det nya

regelverket kan det finnas anledning att överväga det finns om energipolitiska skäl att ge dessa särskilt stöd. Sådant stöd före-

kommer också för närvarande, bl.a. i form det investeringsstöd

av

som sedan den 1 juli 1991 finns att få till investeringar i vind-

kraftverk med en effekt minst 60 kW. om

Enligt vår principiella uppfattning bör emellertid denna typ av

energipolitiskt motiverade stödåtgärder inte regleras i ellagen.

Mot denna bakgrund föreslår att köpskyldigheten enligt ellagen

upphör. Följden blir alltså att mindre kraftproducenter också går

miste om sin garanterade rätt att sälja produktionen till ett pris

som

prisregleringsnärnnden för elektrisk ström har ansett skäligt. Som

en konsekvens av detta bör också den därmed sammanhängande

prisregleringen avskaffas avsnitt 4.1.2. I vad mån energipolitiska stödåtgärder är motiverade för mindre elproduktionsanläggningar är

en fråga som faller utanför ellagsstiftningsutredningens ram.

4.3 Kontroll av handel med

Vi föreslar.-

Svenska krafinat skall, i egenskap av systemansvarig, speciellt

övervaka att de som har balansansvar också har tillräckliga

reservkrafisavtal.

Ndtmyndigheten skall noggrant följa utvecklingen såväl i

Sverige som i övriga länder samt informera köpare av om

vilka ekonomiska risker kan vara förknippade med som elafiarer.

En utgångspunkt fir vårt arbete är att handel med skall utsättas för konkurrens. Denna handel blir då naturligtvis underkastad samma reglering från det allmännas sida som gäller för annan handel. Men det kan därutöver finnas skäl för särskild tillsyn och kontroll av just handel med el. Säljare och köpare med vårt förslag rätt att använda sig av ges elnätet, förutsatt att det finns avtal om inmatning och uttag av av kraft. Det går emellertid inte att öronmärka elleveranser. Det är således i praktiken möjligt att ta ut kraft från nätet utan att det samtidigt finns någon producent som matar in kraft för att möta just detta uttag. Först efter det att mätvärden och kontraktsinformation för respektive producent, återförsäljare och elkonsument har sammanställts, dvs. avräkningen är genomförd, kan det kontrolleras att alla gjort rätt för sig. Idag är det Vattenfall som ansvarar fir att den samlade produktioel, i varje ögonblick, anpassas till den sammanlagda nen av förbrukningen. Om ett annat företags produktion av kraft har avvikit från företagets leveranser på timbasis har avvikelsen avräknats ofrivillig eller oaviserad kraft, s.k. O-krañ. som Alla företag som har ett ansvar för att försäljning överensstämmer med egen produktion och eller avtalade kraftleveranser, dvs. har ett balansansvar, har idag olika typer av reservkraftsavtal, bl.a. avtal med Vattenfall om rätt att ta ut O-kraft. Enligt prop. 199293:l33 blir det i framtiden Svenska kraftnät som ansvarar för den nationella kraftbalansen, dvs. ansvarar för

frekvenshållningen i systemet. Ändringen av huvudmarmaskapet för

detta ansvar påverkar inte behovet av reservkraftsavtal. Det är således nödvändigt att alla avtal om leverans av el, i något led av kedjan producent återförsäljare konsument, kompletteras med reservkraftsavtal. Det är den aktör som har balansansvar som skall teckna reservkraftsavtal. Balansansvar har de som ansvarar för

att försäljning överenstämmer med egen produktion eller avtalade kraftleveranser och de som ansvarar för att egen konsumtion överensstämmer med egen produktion eller avtalade leveranser. Såväl producenter och återförsäljare som slutkonsumenter av bör kunna vara balansansvariga. Idag är det endast de producenter som direkt eller indirekt ingår i den s.k. samkörningen som kan vara

balansansvariga se avsnitt 3.6.3.

Reservkraftsavtalen kan betraktas som försäkringar mot oförutsedda händelser. Om t.ex. en elsäljare med balansansvar av någon anledning råkar i svårigheter och inte kan fullgöra sin åtaganden kommer någon annan att bli ansvarig för att lika mycket kraft matas in på nätet som elsäljarens kunder drar. Den som genom ett reservkraftavtal garanterar leverans av kommer naturligtvis att ställa vissa krav motparten. Det kan t.ex. vara krav på bankgaranti på ett belopp som står i relation till den risk som tas. Om en elsäljare saknar reservkraftsavtal, trots att han i praktiken är balansansvarig, riskerar Svenska kraftnät som ansvarig för frekvenshållningen i systemet att drabbas ekonomiskt. Ett närliggande problem på en konkurrensutsatt elmarknad är de stora ekonomiska risker en återförsäljare av kan utsätta sig själv och sina kunder för. En allmänt spridd uppfattning är att marknadspriset på kommer att gå ner efter en omreglering, men att priset på sikt kommer att stiga över dagens nivå. Genom att köpa till låga priser på kontrakt med kort varaktighet och sälja kraften till ett högre pris på långsiktiga kontrakt kan mindre nogräknade elhandlare göra stora kortsiktiga vinster. Om marknadspriset visar sig vara för högt vid den tidpunkt köpkontrakten skall förnyas blir konsekvensen att säljaren inte kan fullgöra sina förpliktelser. Det är då framförallt elköparen som drabbas. Det kan vara av intresse att i dessa frågor jämföra med den ordning som numera gäller i Norge. Där krävs, som beskrivits översiktligt i avsnitt 4.1.4, omsättningskoncession, bl.a. för dem som önskar handla med i eget nanm s.k. traders. Omsättningskoncession för traders har i Norge till en början endast utfärdats för ett år i taget. Enligt vad vi inhämtat har denna koncessionsform hittills främst fungerat som en form av registrering.

I Norge diskuteras för närvarande att eventuellt införa nya koncessionsvillkor i samband med koncessionsförnyelserna. Ett tänkbart villkor uppges vara att ekonomisk säkerhet i någon form kan uppvisas. En registrering eller auktorisation liknande den i Norge av alla som handlar med är dock förknippad med en del problem. För det första är det oklart vilka konkreta krav som bör ställas på dem som handlar med el. För det andra kan elköparna invaggas i en falsk trygghet om elsäljaren kan uppvisa ett papper på statlig auktorisation. För det tredje kan systemet lätt bli administrativt betungande för alla inblandade. I Sverige finns dessutom en restriktiv hållning till auktorisation av näringsidkare. De områden där auktorisation kan komma i fråga är där liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet eller större värden

för den enskilda konsumenten står på spel se t.ex näringsutskottets

betänkande 19909l:NU29 s. 15. Vi har också övervägt om det finns skäl att genom lagstiftning införa ett krav på att alla avtal om leverans av el, i något led av kedjan producent återförsäljare konsument, skall kompletteras - med en leveranssäkring i form av reservkraftsavtal. Problemet med att lagfästa ett sådant krav är dock betydande. Det krävs bl.a. en beskrivning i lagen av vilka typer av reservkraftsavtal som skall anses vara tillräckliga. Den slutsats vi drar är att det inte är lämpligt att lagstifta om krav på reservkraftsavtal. Inte heller en registrering eller auktorisation löser de eventuella problemen. Vårt förslag är i stället att Svenska kraftnät, i egenskap av systemansvarig, ges ett speciellt ansvar att övervaka att de som har balansansvar också har tillräckliga reservkraftsavtal. Detta torde Svenska kraftnät klara utan ytterligare författningsstöd utöver det som är föreslaget i avsnitt 3.6.4. Svenska kraftnät får dessutom insyn i kontraktsutfornmingen i samband med avräkningen av de balansansvariga företagen. Strategin för prisättningen på O-kraft kan också bidra till att de balansansvariga företagen självmant tecknar reservkraftsavtal. Vi föreslår också att nätmyndigheten noggrant skall följa utvecklingen såväl i Sverige som i övriga länder. Om det visar sig att handeln med inte fungerar tillfredsställande bör myndigheten

föreslå regeringen erforderliga förändringar. En viktig uppgift för nätmyndigheten bör också vara att informera köpare av om vilka ekonomiska risker som kan vara förknippade med köp av elektrisk ström.

4.4 Export och import

Vi föreslår: En generell, strajjfsanlctionerad anmälningsplikt införs beträf-

fande ldngsiktiga kontrakt om import eller export av kraft.

I detta avsnitt behandlas inte utlandsförbindelserna se avsnitt 3.7

utan den handel med som bedrivs på dessa ledningar. Under årens lopp har ett flertal kontrakt med garanterade, långsiktiga, leveranser funnits mellan Sverige och andra länder, men handeln har huvudsakligen bestått av ett utbyte av tillfällig kraft. I bägge fallen har utbytet skett mellan kraftproducenter. Svenska elproducenters utlandshandel med är inte underkastad något direkt tillståndskrav. Enligt NUTEK har syftet med den svenska ellagstiftningen varit att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. Det är enligt NUTEKs bedömning en öppen fråga om koncession enligt nu gällande ellag kan ges för en utlandsledning som enbart används för att överföra kraft till utlandet.

4.4.1 Förhållanden i andra länder

Förekomsten av reglering av själva handeln med över gränserna varierar mellan våra grannländer. I Norge tillåts t.ex. sedan 1992, efter beslut av Stortinget, utan särskilt tillstånd en export av sammanlagt 5 TWh på nya fasta kontrakt som inte överstiger fem år. Dessa exportmöjligheter skall i princip kvoteras mellan kraftföretagen i förhållande till deras produktionskapacitet. Ytterligare långsiktiga exportkontrakt måste godkännas av Stortinget. För att handla på den norska spotmarknaden krävs däremot inga speciella exporttillstånd.

Den norska regleringen av utlandshandeln bygger på been stämmelse i energilovens § 4-2 som säger att ingen än staten annan har rätt att utan koncession exportera eller importera el. Statnett SF, som handhar det norska storkraftnätet, har vidare ansvaret för den praktiska hanteringen av utlandshandeln med elkraft, inklusive organiseringen av exportkvoteringen. Detta regleras genom en särskild koncession. I Finland krävs det för närvarande tillstånd av regeringen för internationella kraftaffärer. Frågor om tillståndsgivning har dock utretts i samband med den avslutade översynen den finska nyss av ellagen, och det föreslås att kravet på tillstånd i samband med export och import avskaffas vidare avsnitt 2.2.1.

av se

Varken i Danmark eller Tyskland krävs särskilt tillstånd för att få exportera eller importera el. En indirekt reglering existerar dock i dessa länder genom att kraftföretag har skyldighet att leverera till konsumenterna i sina företags verksamhetsområden. Inom EG har det s.k. transiteringsdirektivet antagits. Detta direktiv omfattas av EES-avtalet. Direktivet skall underlätta transitering av mellan s.k. nätansvariga enheter i olika länder. Svenska kraftnät kommer att utses till svensk nätansvarig enhet. Transiteringsdirektivet reglerar därmed inte direkt en svensk kraftköpares eller svensk kraftproducents rätt att tillgång till vare sig det nationella nätet eller något annat lands nät. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.7. Kommissionen har föreslagit att man inom EG skall gå vidare mot en inre marknad för genom att införa en generell skyldighet för nätägare att i mån av ledig kapacitet upplåta näten till skäliga priser ett system liknande det vi föreslår för Sveriges del. - som Det finns dock ett motstånd mot detta direktivförslag hos framför allt de stora elproducenterna inom EGs medlemsländer. Det är därför osäkert och när, ett sådant direktiv kan bli verklighet

om, se

vidare avsnitt 2.2.2.

4.4.2 Handelsrestriktioner

Vid riksdagens behandling mål och strategier för elmarknadens av

reformering påpekade näringsutskottet att det är önskvärt att hänsyn

tas till behovet av internationell ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad NU 199192:30 s. 4 f.:

Enligt utskottets mening bör ett mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresursema på elområdet kunna uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande av den internationella handeln. För att undvika riskerna för konkurrenssnedvridningar âr det önskvärt att hänsyn tas till behovet ömsesidighet vid utvecklingen av av en friare elmarknad.

Är det möjligt från svensk sida införa några former handels-

att av

restriktioner i syfte att motverka de eventuella nackdelar som kan

uppkomma i Sverige som en följd av en ensidigt Ökad utlandshandel

med el El omfattas av EES-avtalets grundläggande bestämmelser om fri

rörlighet av varor och tjänster, vilket blir avgörande för möjlig-

heterna att styra utlandshandeln med el. Som huvudregel gäller därmed att handelshinder är förbjudna. En viss möjlighet till undantag finns dock. Handelsrestriktioner vid

import kan accepteras när det finns väsentliga skydds-

av en vara intressen som rör t.ex. miljö eller allmän hälsa och säkerhet. Men

enbart ekonomiska hänsyn kan inte räknas som väsenligt skydds-

intresse.

När det gäller export kan tillämpningen av den fria rörligheten

tolkas något mindre strikt. Endast sådana åtgärder som medför

negativa verkningar i andra medlemsstater är otillåtna.

Om de svenska näten öppnas enligt vårt förslag om ändringar i

ellagen måste detta gälla för såväl svenska som utländska pro-

ducenter och kunder. Vi bedömer att det inte är möjligt att motverka bristen på internationell ömsesidighet genom att t.ex. låta

möjligheten att överföra ström på det svenska nätet bara gälla för

svenska producenter och kunder.

Med hänsyn till önskvärdheten av ömsesidighet kan det dock

finnas skäl att noga följa utvecklingen. Så kan ske genom införande

av en generell anmälningsplikt beträffande import eller export av

kraft som säljs på långsiktiga kontrakt. Anmälningsplikten skall

alltså inte gälla sådana tillfälliga kraftleveranser redan som nu

förekommer i relativt stor omfattning. Vi föreslår att sådan

en

anmälningsplikt införs för långsiktiga kontrakt med garanterad

kraftleverans.

Anmälningsplikten skulle innebära att uppgift om förekomst och

omfattning av sådana avtal måste lämnas till regeringen. Anmäl-

ningsplikten behöver inte omfatta uppgifter om priser eller om

motparter. Denna information kan användas del i underlaget för som en

analys av om handeln med kraft mellan Sverige och andra länder

orsakar allvarlig störning i landets ekonomi eller allvarligt påverkar

beredskapen. I sådana situationer får statsmakterna bedöma vilka

åtgärder som bör vidtas inom ramen för Sveriges internationella

förpliktelser.

Information rörande förekomst och omfattning sådana

av mera

långsiktiga export- och importavtal kan också användas som

underlag för bedömningar vad behovet nyinvesteringar,

avser av

förväntad leveranssäkerhet och prisutvecklingen på den svenska

marknaden. Vi bedömer att ett sådant system skulle förenligt med EESvara avtalet.

Det kan noteras att den norska regeringen St.prp. 81, 1991-

nr.

92 anser att även den norska regleringen utlandshandeln med

av

kraft är förenlig med EES-avtalet se vidare avsnitt 2.2.1.

Kommunal elverksamhet, m.m.

I detta kapitel behandlas elverksamhet produktion av och handel

med i kommuner och elverksamhet som drivs av ekonomiska föreningar. Frågan är det behövs särskilda bestämmelser om om undantag från bl.a. det kommunalrättsliga regelverket för att sådan

verksamhet skall få konkurrensförutsättningar likvärdiga med dem

gäller för elverksamhet med andra huvudmän.

som

Efter bakgrundsteckning i avsnitten 5.1-5.3 presenteras i

en

avsnitten 5.4 och 5.5 våra ställningstaganden och förslag. Dessa

sammanfattas inledningsvis i de sistnämnda avsnitten.

De kommunalrättsliga regler berörs gäller lika for kommuner

som

och landsting. I det följande nämns endast kommunerna.

Begreppet företag används i detta kapitel i två olika bemärkel-

I vissa fall, så i det inledande avsnittet 5.1, innefattas i ser.

begreppet även sådana kommunala organ som i förvaltningsform

driver verksamhet ekonomisk eller kommersiell natur. I övriga av

fall endast aktiebolag och andra fristående juridiska personer.

avses Den aktuella innebörden särskilt eller framgår av sammananges hanget.

5.1 Kommunal elverksamhet

Vid 1992 ars slut fick 16 % landets lågspänningskunder sina av elleveranser från kommunala distributionsföretag drevs inom som ramen för den kommunala förvaltningen. Kommunala aktiebolag levererade elenergi till 45 % lågspänningskunderna. Ett år av tidigare var motsvarande andelar 25 % och 40 % allt enligt uppgifter från Svenska elverksföreningen. Kommunal elverksamhet har alltså på sistone i ökad utsträckning dels bolagiserats, dels överlåtits till andra ägare. I det senare fallet rör det sig vanligen om försäljning till kraftproducenter. Av totalt 278 eldistributionsföretag vid årsskiftet 1992-1993 var enligt samma källa 154 kommunala. Av dessa drevs 50 i förvaltningsform och 104 i bolagsform.

Åtskilliga kommunala elföretag bedriver också elproduktion. År

1990 hade ett trettiotal kommunala företag elproduktion en egen större än l MW. Ett par av dem, främst Stockholm Energi AB, tillhör den s.k. samkörningsgruppen, äger 90 % den som ca av totala installerade effekten i Sverige. Av de företag har som egna kraftverk producerar ungefär häften endast vattenkraft, de övriga därjämte eller enbart värmekraft.

Offentlighetsprincipen

5.2.1 Gällande bestämmelser

Kommunala elverk som drivs i förvaltningsform omfattas liksom kommunala myndigheter i övrigt offentlighetsprincipen. Delvis - av är denna giltig också för kommunala aktiebolag

se avsnitt 5.3.1,

slutet. De grundläggande bestämmelserna offentlighetsprincipen finns om i tryckfrihetsförordningen. De innebär i huvudsak följande. Skriftliga handlingar som har kommit in till myndighet betraktas en som allmänna. Detsamma gäller, med vissa undantag, handlingar som har upprättats hos myndigheten. Allmänna handlingar är i regel offentliga och skall då lämnas ut till den begär det. För många som

handlingar finns emellertid sekretesskydd under längre eller kortare

tid. Härom finns bestämmelser i sekretesslagen 1980:100.

För sådana uppgifter i allmänna handlingar som rör affärs-

transaktioner ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse

-

eller användning egendom, tjänst eller annan nyttighet gäller,

av enligt 6 kap. 2 § sekretesslagen, sekretess det kan antas att det om

allmänna lider skada uppgiften röjs. Om ett ärende angår

om

upphandling eller det angår försäljning av lös egendom för det

om allmännas räkning, får anbud inte i något fall lämnas ut till annan

än den har avgett anbudet förrän alla anbuden offentliggjorts

som eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts. Sekretesstiden är högst 20 år, utom beträffande handlingar som anger villkoren i ett slutet avtal. I sådana fall är den högst två, eller hos

statliga affärsverk högst fem år, från det att avtalet slöts.

Hos myndighet kan finnas uppgifter om affárs- och drift-

en förhållanden för enskild har trätt i affärsförbindelse med en som

myndigheten eller med ett företag där det allmänna genom myndig-

heten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision. En

sådan uppgift skyddas enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen av

- sekretess det särskild anledning kan antas att den enskilde om av

lider skada uppgiften röjs. Sekretesstiden är densamma som i

om nyss angivna fall.

En myndighets däremot inte ett bolags vägran att lämna

- men -

handling kan överklagas hos kammarrätten. Talan får sedan

ut en

fullföljas hos regeringsrätten utan prövningstillstånd.

I fråga allmänna handlingar gäller vissa särskilda krav på

om

registrering och arkivering.

5.2.2 Aktuellt utredningsförslag

Lokaldemokratikommittén har avgett betänkandet SOU 1992: 134

Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. Kommittén föreslår

där vissa förstärkningar sekretesskyddet. Vidare redovisar den

av

två alternativa förslag införande möjlighet att överklaga ett

om av fristående kommunalt företags beslut att vägra lämna ut en handling någon enskild har önskat ta del av. som

Det de båda alternativen, direkt överklagande av

ena av

företagsbeslut, bygger på att vissa kommunala företag inordnas i

tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regelsystem och

därigenom kommer att omfattas den lagreglerade klagorätten. av Detta skulle gälla dels for aktiebolag där kommun äger än nio mer tiondelar aktierna och dessa än nio tiondelar av representerar mer av röstetalet i bolaget, dels för andra företag där det allmänna har

ett bestämmande inflytande.

Enligt det andra alternativet indirekt överklagande företags- - av beslut införs i stället skyldighet for företagen utläm- - en att, om

nande av en handling vägras, hänskjuta frågan till kommun-

styrelsen. Handlingen skulle därvid in till denna och sålunda bli ges allmän. Företag med större enskilda ägarandelar eller större enskilt

inflytande berörs inte av den utvidgade klagorätten.

Lokaldemokratikommittén föreslår alternativet direkt över-

klagande, som bedöms bättre rättslig grund for insyn i företagen

ge och medföra en snabbare överprövning.

För flera typer av kommunala företag kan konkurrensituationen

komma att skärpas, påpekar Lokaldemokratikommittén. Mot den bakgrunden får, menar kommittén, kravet på offentlighet i viss mån ge vika för en ökad sekretess i syfte att förtroendefulla kundrelationer skall kunna behållas. Kommittén föreslår ett förstärkt skydd för uppgifter om såväl personliga ekonomiska försom hållanden hos en enskild har trätt i affärsförbindelse med som en kommunal myndighet eller ett kommunalt företag. En sådan uppgift skall få lämnas ut bara det står klart att uppgiften kan röjas om utan att den enskilde lider skada. Av konkurrensskäl föreslår kommittén

också förlängd maximitid för hemlighållande villkor i avtal

av som har slutits i affärsverksamhet. Samma tid, fem år, är som nu stadgad för de statliga affärsverken föreslås gälla även för kommu-

nala affärsverk liksom för de kommunala företagen.

En sådan reglering av handlingsoffentligheten Lokal-

som demokratikommittén föreslår får konsekvenser i fråga krav på om

registrering och arkivering av handlingar. Kommittén hänvisar till

den ordning redan tillämpas inom företagen, bl.a. enligt

som

föreskrifter i bokföringslagen 1976:125. Enligt dess bedömning

kommer de berörda företagen att kunna uppfylla registreringskravet

och tillämpa arkivlagen 1990:782 utan att detta innebär nämnvärt

ökad administrativ belastning på företagen.

5.3 Kommunalrättsliga principer

5.3.1 Gällande bestämmelser, m.m.

I den tidigare kommunallagen 1977:179 fanns, liksom i dess föregångare, allmänt hållen bestämmelse enligt vilken kommuen ñck själva vårda sina angelägenheter. På basis härav har nerna under lång följd år i rättspraxis utvecklats vissa grunden av principer för kommunal verksamhet. Dessa principer, som vanligen innebär begränsning den kommunala kompetensen, har genom en av gällande kommunallagen 1991:900 delvis blivit lagfásta. den nu skall gälla under mycket skiftande förhållanden och Principerna medger därför inte någon långtgående exakthet i tillämpningen. De har kommit att betraktas närmast som allmänna målsättningsprinciper. På vissa områden är kommunernas verksamhet specialreglerad. Föreskrifter i andra lagar vare sig dessa innebär specialreglering eller, såsom ellagen, är generella gäller i stället för kommunal- lagens bestämmelser i den mån de avviker från dessa. Den grundläggande bestämmelsen om en kommuns befogenheter finns i 2 kap. 1 § kommunallagen. Enligt denna bestämmelse, som bl.a. uttryck lokaliseringsprincipen, får en kommun själv ha ger hand sådana angelägenheter allmänt intresse som har om av anknytning till kommunens område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart staten, kommun eller någon av en annan annan. I har lokaliseringsprincipen kommit att modifieras i praktiken olika hänseenden. En kommun kan t.ex. engagera sig i markinnehav och anläggningar inom kommuns område för sådana en annan ändamål elproduktion och eldistribution. En kommun kan som också i speciella situationer sälja tillfällig överskottskapacitet utanför det området. Vidare kan kommun utan hinder av lokaliseegna en ringsprincipen samarbeta med andra kommuner i syfte att förbättra resursutnyttjandet. Detta kan ske bl.a. avtal, kommunalgenom förbund och gemensamma bolag. samhällsutvecklingen har över huvud lett till att kommuner ofta bedriver eller medtaget numera

verkar i verksamheter också riktar sig till avnämargrupper som utanför den egna kommunens område.

Likstdllighetsprincipen är lagfäst i 2 kap. 2 § kommunallagen.

Den innebär att kommun skall behandla sina medlemmar lika, en om det inte finns sakliga skäl för något annat. Kommunen får alltså inte fatta beslut eller missgynnar viss kommunsom gynnar en medlem eller en grupp kommunmedlemmar i förhållande till av andra. Principen har betydelse för kommunens taxesättning. Avgifter för exempelvis elenergi är visserligen privaträttsliga grundade på abonnemangsavtal med de enskilda konsumenterna men leveransvillkoren skall likformiga i den mån inte tekniska vara eller ekonomiska skiljaktigheter motiverar annat. Likställighetsprincipen gäller inte gentemot utomstående. Medlem i kommun är den är folkbokförd i en som kommunen, äger fast egendom i kommunen eller är taxerad till kommunalskatt där 1 kap. 4 § kommunallagen. En juridisk person som är verksam inom kommun utan att äga fast egendom där en är alltså, i motsats mot vad har gällt tidigare, inte medlem i kommunen. som Lokaldemokratikommittén har i delbetänkandet SOU - 1992:72 Det kommunala medlemskapet föreslagit framgent inte heller - att ägande av fast egendom skall grund för vara medlemskap i en kommun. Om näringsverksamhet finns bestämmelser i 2 kap. 7 § kommunallagen. En kommun får driva näringsverksamhet om det sker utan vinstsyfte och verksamheten går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster medlemmarna i kommunen. Denna bestämmelse kommunernas befogenheter om ger uttryck för vad som brukar kallas förbudet spekulativa mot företag. S.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet, omfattande t.ex. kommunikationer, vatten- och avloppssystem och energiförsörjning, är i

regel av allmännyttig karaktär. Den refererade regeln innebär inte

något absolut vinstförbud. Vad den uttrycker är att syftet i huvudsak inte får vara att bereda vinst. Nära samband med de båda sistnämnda principerna har självkostnadsprincipen, som inte är lagfäst utan alltjämt baseras på rättspraxis. Den innebär att kommunen, så långt det beräkningsmässigt och redovisningsteknisktär möjligt, skall bestämma avgifter för kommunal verksamhet så det inte att uppstår överskott.

Tillfälliga överskott kan dock få förekomma. S jälvkostnadsprincipen medför sålunda att kommunerna förhindras att utnyttja avgifter som en finansieringskälla på sådant sätt att vissa konsumentgrupper i realiteten blir särbeskattade. Däremot medger principen exempelvis att en kommun i fråga om ett kommunalt affärsverk kan företa så stora avskrivningar och vinstreservationer, att det reella värdet av verkets kapital inte minskas. Rättspraxis ger inte något entydigt svar på om det är tillåtet för en kommun att marknadsprissätta tjänster som riktar sig till andra än dess egna medlemmar. Särskilda bestämmelser om kommunala företag i privaträttslig form, främst aktiebolag finns i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen. - De innehåller i huvudsak följande. En kommun får, enligt 16 genom beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande det inte har föreskrivits särskild ordning, till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse. Innan en kommun lämnar över vården av en kommunal angeläg- enhet till ett aktiebolag där kommunen bestämmer ensam skall, enligt 17 fullmäktige 1 fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, 2 utse styrelseledamöter och minst en revisor, 3 se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller armars av större vikt fattas, samt 4 besluta om att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder för allmänna handlingars offentlighet som gäller enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett bolag eller en förening där kommunen bestämmer tillsammans med någon annan, skall, enligt 18 fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.

5.3.2 Aktuella utredningsförslag

Två statliga utredningar har nyligen kommit med förslag som gäller förutsättningarna för näringsverksamhet i kommunal regi.

Avgifisgruppen, tillsatt av chefen för civildepartementet, har fått i uppdrag med utgångspunkt i Avgiftsutredningens betänkanden att -

SOU 1990:107, SOU 1991:110, lll lägga fram förslag till

lagreglering av avgiftssättningen inom i första hand kommunernas tekniska verksamhetsområden. Gruppen har fullgjort denna

huvuddel av sitt uppdrag genom betänkandet Ds 1993: 16 Avgifter

inom kommunal verksamhet förslag till modifierad självkost- - en nadsprincip, vilket har avlämnats i april 1993. En utgångspunkt för Avgiftsgruppens överväganden har varit att det inte finns skäl för statsmakterna att särskilt reglera avgifterna inom sådana kommunala verksamheter där det finns eller kan komma att uppstå konkurrens. Gruppen räknar med att det inom överskådlig tid kommer att finnas betydande inslag av monopolverksamhet inom de kommunala tekniska verksamhetsområdena. Den har därför ansett det nödvändigt att utforma förslag till principer för avgiftssättningen, i syfte dels att skydda konsumenterna mot oskälig monopolprissättning, dels att stimulera en effektiv resursanvändning. Den kommunala avgiftsmakten bör enligt Avgifts gruppens mening tydligt framgå av en bestämmelse i kommunallagen. Den modifierade självkostnadsprincip som gruppen förordar innebär att endast de kostnader som är nödvändiga skall få medräknas då avgifterna fastställs för tjänster och nyttigheter. Om det uppkommer överskott skall dessa inte få användas i annan verksamhet än den för vilken avgift har upptagits. Det klargörs att avgiftssättningen får främja en effektiv resursanvändning. Detta innebär vidgade möjligheter att differentiera avgifterna med hänsyn till de faktiska produktionskostnadema. Likställighetsprincipen skall emellertid även framgent vara tillämplig på kommunala avgifter. Kommunerna kommer enligt förslaget att även i fortsättningen kunna subventionera tjänster och nyttigheter med skattemedel. En allmän självkostnadsprincip skall tillämpas gentemot såväl kommunmedlemmar som icke-kommunmedlemmar. Avgiftsgruppen menar att kommunal näringsverksamhet som bedrivs på en marknad med fungerande konkurrens skall kunna drivas under samma allmänna förutsättningar gäller för andra som aktörer på marknaden. När en kommun tillhandahåller en tjänst eller en nyttighet i konkurrens med det privata näringslivet kan det

sägas att det finns ett marknadspris för prestationen. Enligt

Avgiftsgruppens förslag skall sådan verksamhet redovisas särskilt.

Den skall inte få understödjas med skattemedel på sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas.

Den kommunala rättsliga självkostnadsprincipen skall inte heller

gälla om det finns privata aktörer på marknaden och verksamheten är specialreglerad, oavsett vem som är verksamhetens huvudman. Sådan reglering finns, påpekas det, för närvarande bl.a. för eldistribution. Beträffande elområdet hänvisar Avgiftsgruppen till att den fortlöpande har haft underhandskontakter med Ellagstiftningsutredningen. Det har överenskommits att de gemensamma spörsmål som rör avgiftssättning när det gäller distribution av elektricitet och andra därmed förbundna frågor i sin helhet skall beredas av Ellagstiftningsutredningen. Avgiftsgruppen föreslår att nya bestämmelser införs i 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen. Den förra paragrafen skulle bl.a. innehålla följande. En kommun får, om medelsbehovet inte täcks av skatt, bestämma att ta ut

avgifter för en tjänst eller nyttighet som den tillhandahåller. Såvitt

gäller obligatorisk verksamhet fordras dock särskilt stöd i lag.

Avgiften skall bestämmas så att det totala avgiftsuttaget inte

överstiger de kostnader som är nödvändiga för att tjänsten eller

nyttigheten skall kunna produceras. Alla rörliga och fasta kostnader

som har ett naturligt samband med verksamheten får medtas i

underlaget för beräkning av nödvändiga kostnader. Avgiften i det

enskilda fallet får bestämmas så att den främjar ett effektivt

resursutnyttjande. Avgifter som bestäms på detta sätt får föranleda

överskott och underskott under förutsättning att dessa utjämnas över

tiden. Uppkomna överskott får inte användas i annan verksamhet än

i den för vilken avgift har upptagits.

Undantag från vad som har sagts om avgiftssättningen skall gälla

bl.a. i fråga om avgifter för sådan verksamhet enligt förslaget

som

avses i 2 kap. 8 § andra stycket. Detta senare stycke utgör ett

tillägg till bestämmelsen om kommunernas befogenhet att i vissa fall

driva näringsverksamhet. Det innehåller följande. Om näringsverksamheten bedrivs en marknad med fungerande konkurrens skall den drivas på affärsmässiga grunder. Verksamheten skall redovisas

särskilt och får inte understödjas med skattemedel på sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas. I specialmotiveringen till det föreslagna nya stycket i 2 kap. 8 § anförs följ ande. Bestämmelsen innebär inte någon utvidgning av den kommunala kompetensen eller avvikelse från förbudet mot spekulativ verksamhet. När det talas om att driva verksamhet på affärsmässiga grunder är det inte fråga om någon grundläggande förändring i synen på att den kommunala verksamhetens främsta mål är att tillgodose kommunmedlemmamas behov. Det är enbart fråga om ett affärsmässigt beteende och en korrekt prissättning då kommuner tillhandahåller vissa tjänster eller nyttigheter där prestationen, utan att vara dimensionerande för verksamheten, tillhandahålls i konkurrens med det privata näringslivet på den lokala marknaden. Det nya stycket är ett uttryck för uppfattningen att behovet av en förbudsregel bortfaller i en marknadssituation med fungerande konkurrens. På kommunal konkurrensutsatt näringsverksamhet måste emellertid ställas skärpta krav som förhindrar att konkurrensen snedvrids. Affärsmässiga grunder innebär bl.a. att vinstpåslag skall göras vid prissättningen. Verksamheten får inte heller långsiktigt subventioneras med skattemedel. Lokaldemokratikommittén har i slutet av år 1992 avlämnat betänkandet SOU 1992: 128 Kommunal uppdragsverksamhet förslag till försöksverksamhet. Kommittén anser att det skall finnas utrymme för viss kommunal verksamhet på affärsmässiga grunder. Så till vida ger den alltså uttryck för samma principiella syn som Avgiftsgruppen. I den lag som kommittén föreslår uppställs ett antal villkor för deltagande i den tilltänkta försöksverksamheten. Kommuner och kommunala företag skall bedriva sin uppdragsverksamhet på affärsmässiga grunder. Uppdragsverksamhet får bedrivas även utanför kommungränsen. Vid prissättningen av de tjänster som ingår i uppdragsverksamheten skall den kommunala självkostnadsprincipen inte vara bindande. Verksamheten skall bedrivas på ett sätt som inte hämmar den fria konkurrensen. Den skall särredovisas i den kommunala ekonomiska redovisningen.

5.4 Särregler för kommunal elverksamhet

Vi föreslår: Kommunala elföretag som drivs i privaträttsligfonn i regel som aktiebolag får ratt att utan hinder av kommunallagens - Iokaliseringsprincip bedriva produktion av och handel med el, nätverksamhet samt viss sidoverkswnhet utanför den egna kommunens omrâde. For kommunala företags produktion och försäljning av liksom för sidoverksamheten skall i stället för kommunallagens likställighetsprincip och den i praxis fastslagna .självkostnadsprincipen galla krav pd affärsmässighet och sdrredovisning. -

Beträffande offentlighetsprincipen hänvisar vi till Lokaldemokratikommitténs förslag i betänkandet SOU 1992:134 Handlingsoffentlighet hos kommunala företag och den fortsatta beredningen av dessa förslag. Vi pekar emellertid på att fortsatta överväganden kan behövas med hänsyn till den kommunala elverksamheten.

5.4.1 Utgångspunkter

Enligt 2 § 7 mom. ellagen i dess nuvarande lydelse är en koncessionshavare, för åstadkommande av skälig prissättning, skyldig att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans, Överföring eller inköp av ström. Denna reglering gäller sålunda inte bara taxan för nätverksamheten utan också priset på den elenergi som levereras via nätet. Prisregleringsnämnden for elektrisk ström har i ett beslut den 19 december 1989 utvecklat hur begreppet skälig prissättning skall tolkas. Lagtexten ger, sägs det i beslutet, inte något stöd för att lagstiftaren åsyftat att en motsvarighet till den kommunala självkostnadsprincipen skulle tillämpas. En sådan kan, uttalar nämnden vidare, inte vägledande för prövningen. Härav följer vara självfallet inte att prissättningen är fri. Den begränsningen måste alltid iakttas att prissättningen inte får framstå missbruk som av

monopolställningen. Med beaktande härav bör vedertagna affärsmässiga principer kunna tillämpas. Det monopol som kommunala elverk drivna i förvaltningsform eller bolagsfonn nu kan ha på elområdet kommer enligt lagbe- stämmelser som föreslås i detta betänkande att ändras till att gälla nätverksamheten. Liksom hittills kommer monopolverksamheten att regleras genom speciella bestämmelser bl.a. i ellagen. Dessa bestämmelser kommer, i den mån de avviker från bestämmelser i kommunallagen eller rättspraxis som har utvecklats i anslutning till den, att på samma sätt som nu gälla i stället för det övergripande kommunalrättsliga regelverket. Detta senare skulle däremot få betydelse för den elverksamhet produktion av och handel med som inte kommer att regleras av ellagen. Bl.a. skulle sålunda älvkostnadsprincipens räckvidd komma att vidgas i förhållande till vad som, enligt Prisregleringsnämndens nyss återgivna resonemang, gäller for närvarande. För att syftet med den av statsmakterna angivna nya elpolitiken skall uppnås är det angeläget att konkurrensvillkoren för de företag som agerar på den liberaliserade elmarknaden görs likvärdiga oberoende av huvudmannaskapet. Frågan är då om offentlighetsprincipen och de kommunalrättsliga principer enligt lag eller rättspraxis har redovisats i det föregående innebär sådana - som restriktioner för kommunal elverksamhet att dennas konkurrensmöjligheter försämras. Om så är fallet bör övervägas särbestämmelser som undanröjer dessa restriktioner. I detta sammanhang bör nämnas att Svenska kommunförbundet den 24 november 1992 i skrivelse till regeringen har begärt att regeringen skall ta initiativ till åtgärder som ger alla energiföretag möjlighet att arbeta under i allt väsentligt likartade premisser, oberoende av vem som äger företagen. I skrivelsen begärs också att regeringen skall lägga fram förslag till riksdagen som undanröjer konkurrenshämmande hinder som finns i lagstiftningen såsom likställighetsprincipen, lokaliseringsprincipen, självkostnadsprincipen och rätten att ta del av handlingar i vad avser kommunala företag som arbetar på konkurrensutsatt marknad Kommunförbundets framställning företag oavsett om de drivs i förvaltavser ningsform eller i privaträttslig form.

Konkurrensverket har i juni 1993 publicerat rapporten Konkurrens och kommunala rättsprinciper Konsekvenser på en avreglerad elmarknad. Syftet har varit i anslutning till ellagstiftningsutatt redningens arbete undersöka om det på en avreglerad och konkurrensutsatt elmarknad finns behov av att någon eller några av lokaliserings-, likställighets-, självkostnads-, och offentlighetsprinciperna skall kunna frångås i kommunal elverksamhet. Konkurrensverket hänvisar till sin grundläggande inställning att kommuner i normalfallet inte skall bedriva verksamhet som tillhandahålls av privata näringsutövare på fungerande konkurrensmarknader. När det gäller elverksamhet kan dock påvisas ett antal specifika egenskaper som skiljer denna marknad från andra marknader där kommuner normalt bedriver verksamhet. Det framhålls att koncentrationen på elmarknaden riskerar att öka om inte kommunala elföretag ges möjlighet att hävda sig i konkurrensen. Därför menar Konkurrensverket att kommunal elverksamhet bör kunna få bedrivas utan hinder av lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen. Ett villkor skall dock vara att vissa krav är uppfyllda som syftar till att kommunala utövare skall vara likställda med övriga aktörer på marknaden. Kraven är att verksamheten skall särredovisas och drivas i egen juridisk person, att den löpande verksamheten inte bör finansieras av skattemedel och att kommunal borgen inte får förekomma i verksamheten. Offentlighetsprincipen bör gälla även i fortsättningen i enlighet med Lokaldemokratiutredningens förslag. Vi behandlar i detta kapitel frågan sådana undantag från om kommunala rättsprinciper som Konkurrensverket föreslår. Vi tar dock inte upp dess krav beträffande kommunal borgen. Rapporten har blivit tillgänglig så sent att vi inte under detta stadium av utredningsarbetet har kunnat ta ställning härvidlag.

5.4.2 Undantag från offentlighetsprincipen

Principen om allmänna handlingars offentlighet en princip som numera har viss giltighet även för kommunala företag i bolagsform medför att den kommunala elverksamheten kommer i särställning jämfört med motsvarande rörelse som drivs andra huvudmän. av

Lokaldemokratikommittén har nyligen lagt fram förslag om ökat skydd dels för uppgifter om kunders förhållanden, dels för handlingar som anger villkoren i avtal som har slutits i kommunal affärsverksamhet. Den föreslagna ordningen medför i dessa hänseenden en väsentlig förbättring för de kommunala elföretagen. Den torde innebära att det kommer att finnas möjligheter till den sekretess som behövs. En grundläggande fråga kvarstår emellertid oavsett sekretessreglernas utformning. Innebär offentlighetsprincipens tillämplighet på kommunala elföretag en nackdel för dessa i konkurrensen med övriga företag på marknaden Talesmän för de kommunala elföretagen hävdar att så är fallet. Problemet torde inte vara specifikt för elföretagen utan gälla även andra kommunala företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Vi förutsätter att frågan om offentlighetsprincipens tillämplighet på kommunala företag kommer att behandlas generellt i samband med beredningen av Lokaldemokratikommitténs förslag. Särskilda överväganden kan härvid behövas med hänsyn till elföretagen.

5.4.3 Undantag från kommunalrättsliga grundprinciper

Den elproduktion som bedrivs av vissa kommunala elföretag i privaträttslig form eller i förvaltningsform syftar normalt till att tillgodose elbehovet inom respektive företags distributionsområde, dvs. den egna kommunen eller en del av denna. På samma sätt förhåller det sig med de kommunala elföretagens inköp från andra kraftproducenter. Att elleveransema fortsättningsvis inte kommer att som nätverksamheten omfattas av monopol ändrar inte deras - karaktär av allmännyttig verksamhet som faller inom ramen för den kommunala kompetensen. Elproduktion kommer även framgent att tillhöra kategorin sedvanlig kommunal affärsverksamhet.

Lokaliseringsprincipen

Kommunal affärsverksamhet skall enligt lokaliseringsprincipen ha anknytning till kommunens område eller dess medlemmar. I den mån verksamheten bedrivs inom flera kommuner genom ett företag

på basis av gemensamt ägande blir lokaliseringsprincipen tillämplig i fråga om det större område som kommunerna tillsammans bildar. Lokaliseringsprincipen hindrar inte att en kommun såsom nu ibland är fallet har anläggningar för kraftproduktion utanför kommunens område. Vad gäller avsättningen av elenergi kan noteras att lokaliseringsprincipen enligt gängse beskrivning av rättsläget inte hindrar att tillfällig överskottskapacitet i viss utsträckning utnyttjas för försäljning utanför kommunens eget område. En överskottskapacitet inom ramen för den normala tillförseln enligt långsiktiga kontrakt med kraftproducenter och, i förekommande fall, genom egen produktion kan under nuvarande förhållanden tänkas uppstå till följd av exempelvis nedläggning av eller driftstopp i en energikrävande industri. I framtiden kan den bli en mera vanlig konsekvens av att elkonsumenter inom kommunen väljer att köpa elenergi från företag som erbjuder bättre leveransvillkor. Även sådana kommunala elföretag normalt har god som konkurrensförmåga kan tänkas bli utsatta för ett avsevärt efterfrågebortfall, orsakat exempelvis av att industrikoncerner eller bostadsföretag träffar avtal på nationell eller regional nivå om elleveranser till sina anläggningar på olika orter. Om ett kommunalt energiföretag på detta sätt får en överskottskapacitet är det väsentligt att företaget får utnyttja den för försäljning utanför den egna kommunens område. I vilken mån detta kan ske utan hinder av lokaliseringsprincipen är oklart. Saken gäller emellertid inte bara försäljning inom ramen för vad i ett kortare eller längre perspektiv kan kallas överskottskasom - pacitet. Bortfallet av tidigare efterfrågan inom kommunen kan bli bestående. En mera reguljär försäljning inom andra kommuner kan vara nödvändig för att ett kommunalt elföretags verksamhet skall bli ekonomiskt bärkraftig. Det kan vara så att företaget endast därigenom kan upprätthålla en rationell produktionskapacitet och uppnå en volym som förmår bära den tekniska och administrativa apparat som erfordras. Ett specialfall är att ett kommunalt elföretag som svarar för elförsörjning till en industri inom kommunen bör kunna åta sig leveranser också till kundföretagets anläggningar på andra håll.

Elproduktionen i landet domineras av ett par stora företag. Från

allmän konkurrenssynpunkt är det viktigt att den kommunala

elverksamheten även fortsättningsvis kan hävda sig vid sidan av de

statliga och privata elföretagen.

De förhållanden som nu har angivits talar för att kommunal försäljning av elenergi bör få förekomma utanför den egna kommunen i vidare utsträckning än lokaliseringsprincipen nu medger. En fråga är då om kommunernas elverksamhet, dvs. egentligen deras försäljning av el, bör helt undantas från lokaliseringsprincipen eller om högst en viss andel av försäljningen skall få avse förbrukning utanför den egna kommunen. Det ankommer givetvis på de kommunala huvudmännen att tillse att verksamheten utanför den egna kommunen inte blir så omfattande att det strider mot kommunens intressen. Vi har övervägt om därutöver en legal begränsning av undantagets räckvidd är motiverad. Vi vill i detta sammanhang påpeka att samarbete mellan kommuner i ett gemensamt ägt företag torde bli det normala när ett kommunalt energiföretag avses regelmässigt svara för leveranser inom två eller flera kommuner. Ett sådant samarbete skapar förutsättningar för att en elverksamhet i kommunal regi kan expandera utöver vad vad som eljest är medgivet. Ett kommunalt elföretags egen produktion samt kontraherade inköp från andra kraftleverantörer torde normalt dimensioneras med utgångspunkt i det beräknade elbehovet inom distributionsområdet. Det är en annan sak om företaget därutöver skaffar sig kapacitet att

regelmässigt i mycket stor utsträckning kunna delta i konkurrensen

om kraftleveranser utanför det egna området. En sådan dimensionering torde knappast kunna motiveras på annat sätt än att rörelsen kan beräknas bli vinstgivande för kommunen. Den skulle i så fall strida mot förbudet mot spekulativa företag. Vi har inte anledning att räkna med annat än att denna grundläggande kompetensregel i fråga om kommunal näringsverksamhet skall bestå. En tänkbar begränsning vore att det införs en regel innebärande att ett kommunalt elverks försäljning inte långsiktigt, dvs. mera

varaktigt, får ha sin tyngdpunkt utanför den egna kommunen. Detta

skulle ge ett betydande utrymme för agerande på den allmänna

elmarknaden, samtidigt som efterfrågan inom kommunen i grunden

skulle bli dimensionerande för verksamheten. Det kan dock inte uteslutas att en sådan restriktion i vissa fall skulle framstå som alltför snäv.

Vi föreslår mot här angiven bakgrund inte någon begränsning

av den tillåtna andelen elleveranser utanför den egna kommunen. Jämte produktion av och handel med bedriver kommunala

energiföretag också arman verksamhet inom energiområdet. Oftast

torde det röra sig om vad vi i detta betänkande kallar nätverksam-

het. Det kan också vara fråga om produktion och försäljning av

fjärrvärme, varvid fjärrvärmeproduktionen ofta sker tillsammans med elproduktionen i kraftvärmeverk. Vidare kan det vara fråga om exempelvis konsulttjänster rörande energihushållning m.m. och om

entreprenadverksamhet i anslutning till energiproduktionen.

I vilken grad skall verksamhet av här angiven art vara tillåten för

ett kommunalt elföretag utan hinder av lokaliseringsprincipen Vår

utgångspunkt är att ett sådant företag skall få bedriva produktion av

och handel med i fri konkurrens med andra företag. För att

konkurrensen skall ske på lika villkor torde det vara nödvändigt att

företaget även utanför den egna kommunen får bedriva arman

verksamhet som har ett naturligt samband med elverksamheten.

Som exempel kan nämnas fjärrvärmeförsörjning, konsulttjänster och

entreprenadverksamhet i enlighet med vad som nyss har sagts. Vi föreslår en bestämmelse av nu angiven innebörd. En sådan bestämmelse innebär givetvis inga nya restriktioner för

ett kommunalt energiföretags möjligheter att bedriva verksamhet

inom den egna kommunen eller i formellt samarbete med annan

kommun. Nätverksamhet skall enligt den lagstiftning vi

som

föreslår vara avskild som en egen rörelsegren, underkastad särskilda

regler. Med iakttagande härav kan nätverksamhet samt produktion

av och handel med även fortsättningsvis drivas inom ramen för

samma företag.

Inom ett kommunalt energiföretag kan, permanent eller tillfälligt,

drivas verksamhet t.ex. konsult- och entreprenadverksamhet - även utanför energisektorn. Frågan ändrade legala förutom

sättningar för kommunal uppdragsverksamhet, bl.a. undantag från

lokaliseringsprincipen, har såsom redovisats i det föregående

-

avsnitt 5.3.2 behandlats av Lokaldemokratikommittén. Vi finner

-

inte att det ligger inom ramen för vårt utredningsuppdrag att föreslå särbestämmelser härvidlag.

Likstdllighets- och .syalvkostnadsprinciperna

Likstallighetsprincipen innebär likabehandling av kommunens medlemmar om det inte finns sakliga skäl för något annat. Denna regel torde i och för sig ge kommunala elföretag ett betydande utrymme för en prisdifferentiering baserad på skillnader i leveransvillkor m.m. Det är emellertid oklart hur stort detta utrymme Mot denna bakgrund anser vi att det bör slås fast att kommunal elverksamhet dvs. i praktiken försäljning av i viss utsträck- - ning skall kunna bedrivas utan att vara underkastad likställighetsprincipen. Detta blir fallet i den mån det föreskrivs att den skall bedrivas på affärsmässig grund. Vi återkommer till saken senare i detta avsnitt. Frågan om milvkostnadsprincipen inom kommunal verksamhet har, såsom berörs i avsnitt 5.3.2, ingående behandlats av Avgiftsgruppen. Produktion och försäljning av kommer enligt de förutsättningar som gäller för vårt arbete att bedrivas på en marknad med fungerande konkurrens mellan alternativa producenter. Enligt Avgiftsgruppens mening skall, när marknaden har denna karaktär, kommunal affärsverksamhet kunna drivas under samma förutsättningar som gäller för andra aktörer på marknaden. Självkostnadsprincipen har enligt Avgiftsgruppen inte relevans i sådana fall. Garantin mot oskäliga avgifter består i att abonnenten kan välja en arman producent. Begreppet fungerande konkurrens innebär, konstaterar Avgiftsgruppen, bl.a. att alla producenter och konsumenter har tillträde till en marknad. Den produkt, tjänst eller nyttighet som erbjuds är förhållandevis homogen. Det skall inte heller förekomma några etableringshinder av legal eller annan natur. Denna beskrivning är uppenbarligen tillämplig på den marknadssituation som en avreglering kommer att skapa. Det är dock sannolikt att exempelvis till följd av otillräcklig mätutrustning mindre konsumenter under en övergångstid inte överallt får tillgång till en fri elmarknad utan i praktiken blir

beroende av det producentval som görs av det lokala elföretaget. I sådana fall kommer alltjämt för vissa kunder elleveranserna totalt sett, dvs. inte enbart nättjänsterna, att skötas av en leverantör som har dominerande ställning och som därmed kan anses ha ett monopol jfr avsnitt 4.1.4. Om elföretaget då skulle vara skyldigt att tillämpa självkostnadsprincipen skulle utgångspunktema för prissättningen komma att vara helt olikartade för skilda kundkategorier. Avgiftsgruppens mening torde emellertid vara att den av gruppen föreslagna bestämmelsen rörande kommunal affärsverksamhet på en marknad med fungerande konkurrens skulle vara tillämplig i här avsedda fall till följd av att de grundläggande förutsättningarna för en sådan marknad skulle vara uppfyllda. Vi vill understryka betydelsen av att de kommunala elföretag som drivs i bolagsform inte i älvkostnadsprincipen möter ett hinder för affärsmässigt agerande. Såvitt gäller verksamhet inom den egna kommunen torde en reglering i enlighet med Avgiftsgruppens förslag tillgodose dessa företags krav på handlingsutrymme i fråga om prissättningen. Vi anser oss emellertid inte böra basera vårt förslag på förutsättningen att Avgiftsgruppens förslag blir genomfört. Dessutom innebär vårt förslag ökade möjligheter till verksamhet utanför den egna kommunen. Mot denna bakgrund föreslår vi, i nära anslutning till Avgiftsgruppens förslag, vissa särskilda bestämmelser rörande kommunal elverksamhet.

I likhet med Lokaldemokratikommittén i betänkandet SOU

1992:128 använder vi uttrycket på affärsmässig grund vid angivandet av verksamhetens natur. Häri bör anses ligga att likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen inte blir tillämpliga. Det kan noteras att motsvarande uttryck i lagen 1986:753 om kommunal tjänsteexport och i Avgiftsgruppens lagförslag är på affärsmässiga grunder. Betydelsefullt är om lagstiftaren skall uppställa krav på att verksamheten bedrivs på affärsmässig grund eller blott medge att så får ske. I anslutning till Avgiftsgruppens förslag rörande kommunal näringsverksamhet på en marknad med fungerande konkurrens och Lokaldemokratikommitténs förslag rörande kommunal uppdragsverksamhet väljer vi den förra linjen. Kravet på affärsmässighet motiveras bl.a., såsom den senare kommittén framhåller, det av ekonomiska risktagande som ligger i att bedriva verksamhet på den

öppna marknaden. Ett viktigt element i affärsmässigheten är att verksamheten organiseras på ett sätt som möjliggör uppföljning och kontroll av den. Med hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för verksamhet som skall bedrivas på affärsmässig grund bör föreskrivas att den skall redovisas särskilt. Beträffande den närmare innebörden av uttrycket på affärsmässig grund hänvisar vi till specialmotiveringen.

Organisationsform

Som har visats i det föregående präglas den kommunala elverksamheten av en fortskridande bolagisering. Många kommunala elverk drivs dock i förvaltningsform, ibland tillsammans med annan teknisk verksamhet. En fråga som bör ställas är om de undantag från kommunalrättsliga grundprinciper som här är aktuella skall medges oavsett verksamhetens organisation eller endast ifall verksamheten bedrivs i form av en särskild juridisk person, dvs. normalt i aktiebolagsform. Å sidan kan hävdas kommunerna bör ha frihet välja ena att att den organisation som de önskar med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Detta skulle tala för att reglerna för den konkurrensutsatta elverksamheten bör vara neutrala med avseende på organisationsform. Det kan noteras att såväl Lokaldemokratikommitténs som Avgiftsgruppens förslag till bestämmelser om kommunal verksamhet på affärsmässig grund kännetecknas av en sådan neutralitet. Å andra sidan kan hävdas att för en verksamhet som bedrivs på affärsmässig grund bör utnyttjas en associationsform som är avsedd för sådan verksamhet, dvs. i första hand aktiebolagsformen. Likartade organisatoriska förutsättningar kommer då att gälla för elverksamheten vare sig denna bedrivs i kommunal eller i icke-kommunal regi. Att även kommunal elverksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform synes ligga väl i linje med intentionerna bakom riksdagsbeslutet år 1992 om nya riktlinjer för elmarknaden. Att elverksamheten avskiljs som ett särskilt företag kan tänkas underlätta kontrollen av att undantagen från de kommunalrättsliga principerna inte utnyttjas i större utsträckning än som är avsett. Det torde skapa bättre förutsättningar för särredovisning av olika

rörelsegrenar. Betydelsefull är också den revision genom auktoriserade revisorer som aktiebolagslagen föreskriver. Våra överväganden av de skäl som nu har berörts har lett oss till uppfattningen att de föreslagna undantagen från olika kommunala grundprinciper skall medges endast under förutsättning att ifrågavarande kommunala verksamhet bedrivs i forrn ett sådant företag av i praktiken vanligen ett aktiebolag som avses i 3 kap. 16-18 §§ - kommunallagen jfr avsnitt 5.3.1. Om de föreslagna bestämmelserna blir giltiga bara för fristående kommunala företag följer härav att den kommun som så önskar blir oförhindrad att även fortsättningsvis bedriva produktion av och handel med i förvaltningsform. I sådant fall kommer emellertid lokaliseringsprincipen att gälla liksom också likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen, den sistnämnda dock eventuellt vilket kan vara väsentligt modifierad enligt Avgiftsgruppens förslag. - Det förut sagda innebär att ett kommunalt energiföretag vid sidan av elproduktion och handel med får under förutsättning av koncession bedriva nätverksamhet utanför kommunens gränser. En kommun kan emellertid vilja förlägga nätverksamheten till ett särskilt företag. Även sådant bör hinder lokaliseringsett utan av principen få utsträcka sin verksamhet utanför kommunens gränser. I annat fall skulle bildandet av mera rationella företagsenheter inom nätverksamheten kunna försvåras och möjligheterna att bibehålla nätverksamhet i kommunal ägo kunna försvagas. Vad vi har förordat i det föregående kommer till uttryck i 3 och 4 §§ i det förslag till lag med vissa bestämmelser om handel med el, m.m. som återfinns i avsnitt Bestämmelsen i 3 § ger de berörda företagen vidgad rätt att bedriva verksamhet utanför den egna kommunen. I det enskilda fallet kan givetvis kommunfullmäktige när de ger ett företag dess uppgifter eller yttrar sig enligt 3 kap. 17 § kommunallagen - ange vissa begränsningar i detta hänseende. Någon övergångsbestärnmelse som skulle reglera fullmäktiges möjligheter att föreskriva restriktioner för företagen i samband med införandet av den nya ordningen synes inte erforderlig.

5.5 Elverksamhet i ekonomiska föreningar

Vi finner inte behov av sarbestamnielserjbr den elverksamhet som

bedrivs av ekonomiska föreningar.

Vid årsskiftet 199293 farms enligt uppgift från Svenska elverksföreningen 50 ekonomiska föreningar med eldistributionsverksamhet. Kommunallagens likställighetsprincip har för de ekonomiska föreningarna en viss motsvarighet i den likhetsprincip som inom ramen för en generalklausul med mönster i aktiebolagslagen - 1975:1385 kommer till uttryck i 6 kap. 13 § och 7 kap. 16 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar föreningslagen. Enligt den ñrra paragrafen får styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen inte företa en rättshandling eller arman åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem. Enligt den senare paragrafen får föreningsstämman inte fatta beslut av motsvarande innebörd. Likhetsprincipen gäller i fråga om de rättigheter och skyldigheter som en medlem har i förhållande till föreningen i sin egenskap av medlem. En förening kan emellertid i sina stadgar föreskriva att vissa medlemmar skall vara underkastade andra regler än övriga, även om detta skulle innebära ett gynnande. Ifall ett beslut om stadgeändring i denna riktning inte stöds av alla medlemmar som missgynnas torde det dock med framgång kunna klandras hos domstol. Utanför likhetsprincipen faller rättsförhållanden som en medlem har till föreningen i egenskap av tredje man, t.ex. på grund av ett köpeavtal. Generalklausulen torde emellertid vara tillämplig även när en medlem bereds otillbörlig fördel i ett tredjemansförhållande till ñreningen t.ex. vid köp och när en avvikelse från lik- - hetsprincipen visserligen får ske men ñrmånen är otillbörlig med hänsyn till förhållandena. I ett motivuttalande till föreningslagen anförs som exempel att det inte behöver strida mot likhetsprincipen att en konsumentförening med stöd av stadgarna lämnar olika hög återbäring alltefter

resultatet i en kommun, ett distrikt eller butik. I doktrinen en

betonas att en kostnadsbetingad prissättning såväl vid köp

- av medlemmarnas produkter etc. som vid försäljning till dem - anses

vara allmänt godtagen. En sådan gottgörelse utdelning

som av överskott skulle likaledes kunna differentieras utan särskilt stöd i

stadgarna. Vad som är väsentligt är att prissättningen, utdelningen

etc. sker enligt rättvisa grunder.

Mot bakgrund av vad här sagts finns det enligt vår mening inte

behov av särbestämmelser med avseende elverksamhet som

bedrivs av ekonomiska föreningar.

6 Myndighetstillsyn, m.m.

Kapitlet handlar i huvudsak om myndighetskontrollen av nätverksamheten. Det inleds, avsnitt 6.1.1., med redogörelser för koncessionsgivning enligt dagens regler och enligt reglerna i detta förslag. Därefter finns i avsnitt 6.1.2 beskrivning de befogenheter en av nätmyndigheten ges för att kontrollera att de nya reglerna följs. Myndigheten skall fastställa bedömningsgrunder för prisutveckling och avkastning inför granskningen nätverksamheten av samt ge ut föreskrifter om t.ex. särredovisning. Myndigheten skall pröva frågor om villkor för överföring och anslutning är skäliga och i övrigt lämna råd och upplysningar. Av avsnitt 6.1.4 framgår skälen till att NUTEK för närvarande bedöms vara lämpligast som nätmyndighet. Regler om överklagande, både av koncessionsfrågor och frågor av om villkoren för nättjänster, finns samlade i avsnitt 6.2. Här beskrivs också myndighetens självständiga ställning part i som domstolsprocessen.

6.1 Myndighetsutövning i samband med nätverk-

samhet samt lämplig organisation, m.m.

Vi föreslår.- Uppgiften att utöva tillsyn över pris och andra villkor för nätverksamheten skall tills vidare handhas NUTEK. av

För att uppfylla denna tillsynsfimkrion tilldelas NUTEK vissa befogenheter och uppgifter, såsom att utfärda föreskrifter särskilt vad avser ekonomisk - m.m. , särredovisning ndtverksamheten samt skäligheten i av tartfierfbr nättjänster, utfärda förelägganden med eller utan vite för de - att - natkoncessionsinnehavare som inte följer regelverket för natverksamheten, att pröva klagomálfrán enskilda. - NUTEK tilldelas vissa övervakningsuppgijter och viss informationsskyldighet vad handeln med el. avser

1.1 Koncessionsgivning

Nuvarande regler och organisation

Enligt 2 § ellagen får elektriska starkströmsledningar inte 1 mom.

dras fram eller begagnas utan tillstånd koncession av regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer. I elförordningen 1982:548 att frågor om koncession för elektriska starkanges strömsledningar och tillstånd till överlåtelse av sådan koncession i normalfallet skall prövas av NUTEK. Vidare skall NUTEK pröva frågor ändring gränser för områdeskoncession, förpliktelse om av att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 mom. ellagen samt återkallelse koncession. I vissa i elforordningen närmare angivna av fall skall koncessionsfrågan prövas direkt av regeringen. NUTEKs beslut angående förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 ellagen samt återkallelse av koncession mom. överklagas till kammarrätt, medan beslut bl.a. beviljande och om överlåtelse koncession samt ändring av gränser för områdeskonav cessioner överklagas till regeringen. I de fall regeringen direkt prövar koncessionsfråga är beslutet inte överklagbart. en Syftet med koncessionsplikten för elektriska starkströmsledningar är staten skall kunna tillvarata sarnhällsintressen och privata att intressen, så att inte enbart töretagsekonomiska motiv styr planering, byggande och drift av elkraftledningar. Vid handläggning av koncessionsärenden bedömer prövningsinstansen behovet av

ledningarna och väger samman allmänna och enskilda intressen i syfte att minimera olika slags intrång och påverkan på miljön.

Årligen prövar NUTEK elmarknadsenheten cirka 300 an-

sökningar avseende områdes- eller linjekoncession. Därtill hanterar enheten ett mindre antal andra ärenden avseende bl.a. förvärv eller överlåtelse av elektriska anläggningar, ansökningar om prisreglering eller tillstånd enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar. Verksamheten är uppdelad på tre geografiska regioner: östra och norra Sverige, Mellansverige samt västra och södra Sverige. Verksamheten leds av en enhetschef. Inom varje regionområde finns en ansvarig som till sin hjälp har två handläggare. Därutöver arbetar en jurist, en företagsekonom samt en sekreterare inom enheten. Totalt disponerar enheten 11,5 årsarbetskrafter för verksamheten.

Linjekoncession

Vid ansökan om linjekoncession ställer NUTEK olika krav på prövningsunderlaget beroende på om ansökan avser ledningar i

storkraftnätet 400 och 220 kV och regionala överföringsledningar

t.ex. 130 kV eller avser lokala ledningar med lägre spänning.

För lokala ledningar skall sökanden visa att den sökta ledningen behövs, att dess sträckning leder till minsta möjliga intrång m.m. För ledningar i storkraftnätet och regionala ledningar skall sökanden dessutom redovisa vad som föregått ansökan för att på ett tidigt stadium väga in olika intressenters intressen genom olika samråd, markägarkontakter m.m. När ansökan kommit in till NUTEK granskas den mot ellagen och övrig lagstiftning som reglerar koncessionshanteringen. När NUTEK anser sig ha det underlag som krävs för en prövning skickas ärendet ut på remiss till berörda länsstyrelser, kommuner

och ev. markägare om sökanden träffat uppgörelse med dessa

och ansöker om expropriation eller ledningsrätt samt övriga berörda centrala och lokala myndigheter NUTEK bedömer som böra beredas tillfälle att yttra sig. Om erinringar eller andra relevanta synpunkter framkommer under remissbehandlingen, får NUTEK som opartisk instans ofta - spela en aktiv roll för att jämka samman olika motstridiga intressen.

Ofta kan det dock räcka med att NUTEK kommunicerar inkomna erinringar och synpunkter mellan sökanden och berörd part för att problemet skall kunna lösas. Efter avslutad skriftväxling fattar NUTEK beslut i ärendet.

Omrádeskoncession

En av de bedömningar som NUTEK har att göra är att kontrollera att sökandens distributionsområde uppvisar sådana gränser mot intilliggande områden att det dels själv bildar en rationell enhet, dels inte hindrar bildandet av rationella enheter i omgivningen. Det företag som söker områdeskoncession skall ha en kompetent företagsledning och kunnig personal för att klara den löpande verksamheten på ekonomiskt bästa sätt under beaktande av konsumenternas krav på tillfredsställande leveranskvalitet och service. Vidare skall kompetens finnas för planering företagets tekniska av och ekonomiska verksamhet. Till ansökan skall fogas ett tillräckligt underlag för bedömande av sökandens tekniska resurser och ekonomiska förutsättningar. NUTEK ställer vidare som krav för koncession att koncessionssökanden effektiviserar energianvändningen hos sina kunder och därigenom agerar som ett energitjänstföretag. Sökanden skall därför redovisa en plan för hur sökanden avser att utvecklas som energitjänstföretag. Prövningen av en ansökan om områdeskoncession sker till stor del genom besök hos sökanden. Vid dessa besök belyses sökandens verksamhet samt förs i regel en bred diskussion om situationen på elmarknaden och sökandens förutsättningar att bedriva eldistribution. Efter ett remissförfarande vägs remissyttrandena samman med NUTEKs bedömning av sökanden innan beslut fattas. Små eldistributörer, som inte uppfyller de krav som ställs för att få områdeskoncession, bedriver i regel verksamheten med stöd av linjekoncessioner. Dessa förlängs ett par år i taget i avvaktan på strukturförändringar i området, dvs. att verksamheten läggs samman till en större, rationell enhet.

Koncessionsgivning i framtiden en sammanfattning

-

För närvarande gäller att elektriska starkströmsledningar inte får byggas eller användas utan koncession enligt ellagen. Vi föreslår att nätverksamheten också i framtiden skall regleras inom ramen för ett system med koncessioner. Härvid bör termen nätkoncession användas. I det följande sammanfattas några huvuddrag i det koncessionssystem vi föreslagit jfr avsnitten 3.1, 3.2 och 3.4. En nätkoncession föreslås kunna ges för linje eller för område. En viktig skillnad mellan de föreslagna nätkoncessionema och nuvarande linje- resp. områdeskoncessioner är att nätkoncession enbart omfattar s.k. nätverksamhet och alltså inte reglerar köp och försäljning av el. Med nätkoncession för linje avses koncession för en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd sträckning. Nätkoncession skall bara ges för sådana ledningar som är lämpliga från allmän synpunkt. I denna lämplighetsprövning ligger t.ex. att det skall undvikas att samhällsekonomiskt onödiga ledningar byggs eller att ledningar dras fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man. Med nätkoncession för område avses koncession för ledningar inom visst område. Denna koncession skall omfatta en, med hänsyn till nätverksamhetens ändamålsenliga anordnande, lämplig enhet. Koncessionsmyndigheten bestämmer i samband med koncessionsgivandet högsta tillåtna spänning för ledningsnätet. Den som fått nätkoncession för område får inom området bygga nya ledningar utan att ansöka om ny koncession. Koncessionshavaren får dessutom ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för området angivna högsta spärmingen. Koncessionsmyndigheten skall dock om särskilda skäl föreligger ha möjlighet att bevilja koncession för linje inom detta område avseende ledningar med samma eller lägre spänning. Nätkoncession, dvs. både nätkoncession för linje och nätkoncession för område, skall ges för en bestämd tid. Koncessionsmyndigheten skall som hittills bestämma denna tid särskilt för varje koncession. Koncession skall dock inte meddelas för längre tid än 40 år.

En lämplighetsprövning av den som söker koncession skall göras vid ansökningstillfállet. En sådan prövning skall göras även vid överlåtelse av koncession. Koncessioner förutsätts som hittills bli meddelade av en myndighet. Prövning av koncession som avser utlandsförbindelse skall

dock göras av regeringen avsnitt 3.7.1.

Vår bedömning är att koncessionsmyndigheten, dvs. NUTEK, bör arbeta med frågor som rör koncessionsgivning på ett likartat sätt som i dag. I samband med ansökan om nätkoncession för linje skall sökanden uppmanas att redovisa vad sökanden har gjort för att väga in olika intressenters intresse genom samråd, markägarkontakter m.m. Om relevanta synpunkter mot ansökan framkommer under handläggningstiden bör NUTEK, som idag, agera för att jämka samman olika motstridiga intressen. En viktig uppgift för koncessionsmyndigheten kommer även i fortsättningen att vara att, på olika sätt, verka för att de enheter som omfattas av nätkoncession för område är rationella.

6.1.2 Nya myndighetsuppgifter rörande nätverksamheten

Normgivning

Regeringsformen reglerar fördelningen främst mellan riksdag och regering av kompetensen att besluta om olika normer. Utgångs- punkten är därvid att viktigare ämnesområden bör regleras av riksdagen genom lag, medan mindre centrala sådana kan regleras av regeringen genom förordning. Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen skall föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Samma gäller enligt 8 kap. 3 § föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmärma, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. I 8 kap. 7 § anges att utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter, om annat än skatt, om föreskrifterna avser bl.a. näringsverksamhet.

Av 8 kap. 11 § framgår att om riksdagen enligt detta kapitel bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, så kan riksdagen även medge att regeringen överlåter åt bl.a. förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i änmet. De elektriska ledningarnanäten skall enligt vårt förslag vara tillgängliga för alla på icke diskriminerande villkor. Som tidigare redogjorts för är nätverksamhet att anse som en monopolverksamhet och saknar därför i stor utsträckning incitament till prispress och effektivisering. Från det allmännas sida är det därför behövligt att uppställa vissa normer för denna verksamhet, så att den som bedriver verksamheten inte kan missbruka sin monopolställning och därmed försvåra konkurrensen på elmarknaden. Mot bakgrund av vad som angivits i föregående stycke finner vi, att de föreskrifter beträffande nätverksarnhet som föreslås är hänförliga till sådana föreskrifter som anges i 8 kap. 3 § regeringsformen. Nätverksamhet faller väl in under begreppet näringsverksamhet. Med stöd 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen kan av därför riksdagen, såsom vi angett i förslaget till ändringar i ellagen, överlåta regeringen eller efter regeringens bemyndigande nätmyndigheten, att utfärda närmare föreskrifter i detta ämne. Det är knappast möjligt att i förväg utforma alla detaljregler som kan behövas. Vidare kan det inte anses ändamålsenligt att regeringvid varje tillfälle då behov ytterligare reglering uppstår, skall en, av behöva utfärda kompletterande bestämmelser. Nätmyndigheten bör därför möjlighet att utfärda vissa föreskrifter. ges Vårt förslag till nya bestämmelser i ellagen innehåller därför en möjlighet för regeringen att bemyndiga nätmyndigheten att utfärda föreskrifter, bl.a. såvitt avser särredovisningsfrågor och frågor som rör skäliga villkor för nättjänster. Vårt förslag till förordning om särredovisning av nätverksamheten innehåller en bestämmelse som ger möjlighet för myndigheten att utfärda föreskrifter innehållet i samt den närmare utformningen om av årsredovisningen för nätverksarnheten. Därjämte får myndigheten också utfärda tillämpningsföreskrifter avseende den löpande redovisningen av nätverksarnheten. Myndigheten skall även kunna bestämma de bedömningsgrunder skall tillämpas vid prövning av nättariffer, t.ex. de indikatorer som för prisutveckl ing och avkastning som har föreslagits i avsnitt 3.3.4.

Sådana bestämmelser kan myndigheten lämpligen utfärda i form av föreskrifter. I andra fall kan det vara lämpligare att nätmyndigheten låter sina ställningstaganden komma till uttryck i form av allmänna råd, som inte är bindande. Det kan t.ex. under en övergångsperiod också finnas behov av att utfärda allmänna råd till ledning för dem som vill söka dispens från vissa av kraven på den ekonomiska särredo-

visningen se närmare avsnitt 3.3.3 samt förslaget till förordning

om särredovisning av nätverksamhet. Sådana föreskrifter och allmänna råd skall publiceras i myndighetens författningssamling.

Bedömning av pris och andra villkorför nättjänster

Nuvarande reglering

Till de skyldigheter som ellagen för närvarande ålägger koncessionshavaren hör att underkasta sig reglering pris och övriga av villkor för leverans, överföring och inköp av ström. Det lämnas även besked i lagtexten om det avsedda ändamålet med denna skyldighet, nämligen åstadkommande av skälig prissättning. Av motiveringen för en betydelsefull ändring av bestämmelsen år 1957 prop. 1957:161 s. 57 framgår att lagstiftarens intention har varit att även andra villkor än priset på ström skall svara mot beteckningen skäliga. Föreskriften om denna särskilda prisreglering garanti för som skäligheten infördes ursprungligen genom lagändring år 1938 huvudsakligen för att hindra distributionsföretagen att missbruka den monopolsituation som koncessionsreglerna skapar. Prisregleringsfrågorna prövas, enligt förordningen 1979:466 om prisreglering enligt lagen 1902:71 s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, NUTEK. Inom NUTEK av handhas avgörandet av prisregleringsärendena av Prisregleringsnänmden för elektrisk ström. sammansättningen av nänmden är sådan att såväl leverantörs- som avnämarintressenter är representerade med vardera två ledamöter. Ordföranden är domare. Ärendena föredras av en sekreterare arbetar på deltid för nämndens som räkning. Nämnden brukar sammanträda 5-6 gånger per år.

Rätten att få villkor prövade i nämnden har endast

l den som nyttjar ström från en elektrisk anläggning,

2 den som inte gör detta men som vill göra det,

3 den som levererar från en mindre produktionsanläggning med

en effekt om högst 1500 kW,

4 den som inte levererar från en mindre produktionsanläggning

men vill det, samt 5 den är innehavare av en elektrisk anläggning. som Begreppet elektrisk anläggning definieras i 1 § ellagen. Det bör noteras att prisreglering inte kan påkallas av den som endast överför eller begär att få överföra ström på armans anläggning.

Ett prisregleringsärende initieras hos NUTEK bereds där

som

innan det överlämnas till nämnden. Denna kan före egen prövning

i sak överlämna ärendet för medling till Svenska elverksföreningens

tariffkommission. Så sker om Prisregleringsnämnden bedömer detta

vara meningsfullt. Förlikt ärende avskrivs. Annat vidhållet ärende avgörs genom beslut av nämnden. Prisregleringsnämndens

avgöranden kan inte överklagas. Antalet ärenden hos Prisregle-

ringsnämnden är för närvarande cirka 30-40 per år.

Prövningen i nämnden gäller skälighetsfrågan för aktuella villkor.

Nämnden prövar inte talan om fullgörelse, exempelvis återbetal-

ningsskyldighet. Ellagen anger 2 § 7 mom. sista stycket att avtal

som strider mot beslut om prisreglering är utan verkan. Skulle

tappande part inte följa nämndens beslut, måste motparten vända sig

till allmän domstol tingsrätt för att få ett avgörande som är möjligt

att verkställa.

Rättsläget är oklart vad gäller möjligheten att som alternativ till

Prisregleringsnämnden använda allmän domstol som forum för

prövning skälighetsfrågor. När det inte föreligger något av Pris-

av regleringsnämnden meddelat beslut blir allmän domstols behörighet beroende av om tvistefrågan faller inom eller utom det område där

nämnden har beslutanderätt enligt ellagens bestämmelser. Allmän

domstol är nämligen enligt 10 kap 17 § första stycket 1 rättegångs-

balken inte behörig att uppta en tvist som skall upptas av annan

myndighet, i detta fall Prisregleringsnämnden. Av bestämmelsen

kan dock inte utläsas under vilka förutsättningar allmän domstol

saknar kompetens. Av rättspraxis framgår inte heller klart hur

denna kompetensfördelning skall ske. I rättsfallet refererat i NJA 1990 s. 602, fann Högsta domstolen att allmän domstol behörig var att pröva frågan om återbetalning av extra anslutningsavgifter, s.k. konverteringsavgifter, som erlagts till leverantör av elektrisk ström. Frågan om allmän domstols behörighet att pröva fråga återbetalom ning av erlagda elförbrukningsavgifter är f.n. föremål för Högsta domstolens bedömning Mål Ö 301292. Prövningstillstånd har meddelats i april 1993 och Högsta domstolens beslut i frågan kommer med största sarmolikhet att få stor principiell betydelse.

Allmänt om tillsynsuppgifter m.m.

Som framgår av vad anförts tidigare i detta kapitel är det som nödvändigt att ha regler som styr det monopol som nätverksamheten utgör. Lika nödvändigt är det att ha myndighetsfunktion en som utövar tillsyn av pris och andra villkor för nättjänsterna. Mot bakgrund av de behov tillsyn vi kunnat identifiera av som skulle en sådan myndighetsfunktion innefatta i huvudsak följande tillsynsuppgifter: kontroll, övervakning och uppföljning av nätverksamhet, rådgivning och information, ingripande mot innehavare av nätkoncession, prövning av klagomål. - Nedan följer en exemplifiering vad dessa olika huvuduppgifter av närmare kan innefatta. Det är emellertid viktigt att påpeka att denna exemplifiering inte på något sätt gör anspråk på att vara uttömmande. Det är även viktigt att klargöra att den tilltänkta tillsynsfunktionen kommer att i de flesta fall agera först efter anmälan från någon utomstående jfr avsnitt 3.3.1. Tillsynsfunktionen måste dock, om den av någon orsak finner anledning därtill, ha befogenhet att på eget initiativ kunna ingripa mot ett företag på ett som eller annat sätt missköter sig.

Kontroll, övervakning och uppföljning

Denna verksamhet hör naturligen i vissa delar nära samman med vad som ovan angivits under rubriken Normgivning.

I dessa uppgifter ingår bl.a. att efter anmälan eller då anledning därtill föreligger på eget initiativ pröva skäligheten i tariffer och övriga villkor för nättjänster, att följa tillämpningen av regelverket för särredovisningen, vid behov kontrollera anläggningstillgångarnas tekniska status - att samt företagens reinvesteringsplaner, att då skäl därtill föreligger infordra uppgifter om nätens skick och behov underhåll samt om investeringsplaner för näten, av följa hur priser och avkastning för nätverksamheten utvecklas, att att särskilt granska de bokförda värden som åsatts tillgångarna - nya vid exempelvis inkråmsförvärv, samt granska ingivna årsredovisningar och vid behov begära in att ytterligare material av koncessionshavarna.

Rådgivning, m.m.

Under denna uppgift faller allehanda slag av rådgivning inom verksamhetsområde enskilda, företag, andra

tillsynsfunktionens som

myndigheter eller organisationer kan komma att efterfråga. I ett kommer säkerligen behovet rådgivning och

uppbyggnadsskede av

information mycket stort, varför det då är angeläget att att vara denna funktion finns och fungerar tillfredsställande.

Ingripande mot innehavare av nätkoncession

Tillsynsfunktionen måste utrustad med vissa maktmedel som

vara kan tillgripas koncessionshavare inte rättar sig efter mot en som myndighetens beslut. Tillsynsfunktionen bör därför ha möjlighet att

förelägga part vid vite att efterkomma myndighetens beslut.

Utdömda viten kan bli särskilt kännbara för koncessionshavarna, eftersom viten inte ingår i nätverksamheten och därför inte får ingå i underlaget för nättariffema.

Prövning av klagomål

I tillsynsfunktionens uppgifter ligger inte bara att kontrollera, övervaka och följa koncessionshavarens nätverksarnhet, utan upp

även att pröva olika slag klagomål inkommer från någon av som berörd part. Sådana klagomål kan diverse olika frågor såsom någon avse att anser sig ha fått oskäliga villkor för sin överföring eller att nätföretaget, med hänvisning till att ledig kapacitet saknas, har vägrat att medge begärd anslutning.

Slutsats

De uppgifter som denna tillsynsfunktion sålunda skall fullgöra har

i många och viktiga avseenden nära beröring med de uppgifter som

idag ombesörjs av NUTEK koncessionsmyndighet. Som

som exempel kan nämnas ändring befintliga gränser för ornrådeskonav cession och återkallande koncession. Vidare kommer det av framgent att finnas ett klart samband mellan skyldighet ansluta att till näten vilken, om parterna inte kan kan komma prövas enas, att

av tillsynsfunktionen och möjligheten att bygga ledningar,

nya

vilken prövas av koncessionsmyndigheten jfr avsnitt 3.2. l. Detta

gör att koncessionsprövningen och tillsynen över nätverksamheten

bör handhas och myndighet. Vi har redan i det av en samma

föregående använt benämningen nätmyndighet för denna myndighet.

6.1.3 Vissa myndighetsuppgifter rörande tillsyn av handel

med

Som närmare framgått avsnitt 4.3 måste från samhällets sida av ställas vissa krav på dem skall bedriva handel med el. som

Produkten kan i viss mån sägas utgöra kollektiv nyttighet,

en

eftersom all som försäljs måste överföras via näten innan den når

slutkonsumenten. Detta innebär att konsumenten i fall under - vart en viss tidsperiod kommer att erhålla från systemet även - om den som konsumenten köpt ifrån går i konkurs eller på något

annat sätt inte kan fullgöra sina åtaganden. Som närmare framgått

av avsnitt 4.3 anser vi att Svenska kraftnät inom för sitt ramen systemansvar kan klara av att hantera detta problem utan annat

författningsstöd än de föreskriftsmöjligheter föreslagits i 23 §

som

elförordningen, bl.a. genom att prissätta stora O-kraftuttag på

ett

sätt aktörerna incitament att självmant teckna reservsom ger kraftsavtal. Som närmare utvecklats i avsnitt 4.3 anser vi att nätmyndigheten noggrant bör följa utvecklingen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder i denna fråga. Om det visar sig att ovan angivet krav inte efterlevs eller att handeln med inte fungerar tillfredsställande bör myndigheten föreslå regeringen erforderliga ändringar. Det är också angeläget att myndigheten informerar köpare av ström vilka ekonomiska risker kan förknippade med köp av om som vara elektrisk ström.

6.1.4 Lämplig myndighet

När det gäller att avgöra frågan om vilken myndighet som bör handha de uppgifter tidigare redogjorts för under detta avsnitt som är flera alternativ möjliga. Bland idag befintliga myndigheter skulle NUTEK eller Elsäkerhetsverket kunna handha uppgifterna. Ett annat alternativ är att bilda en ny myndighet för bl.a. dessa uppgifter. De uppgifter som den nya myndighetsfunktionen kommer att handha har ett stort inslag av offentligrättslig maktutövning, såsom norrngivning, kontroll, ingripande via vitesföreläggande och klagomålsprövning. Detta ställer krav på att den personal som skall handlägga ärendena har en hög och specifik kompetens. Som angivits i avsnitt 6.1.2 finns det sådana klara samband mellan koncessionsmyndighetens uppgifter och tillsynen över nätverksamheten att dessa båda verksamheter bör handhas av en och samma myndighet. Inom NUTEK, som idag har hand om koncessionsprövningen finns redan en kompetens i vissa av de frågor som hänger samman med tillsynen över nätverksamheten. Vidare är NUTEK en redan inarbetad instans för branschen. Slutligen finns sannolikt rationaliseringsvinster att göra samutnyttjande av teknisk och ekonogenom misk kompetens i båda verksamheterna.

Skäl kan sålunda anföras för att den nya myndighetsfunktionen att

utöva tillsyn över nätverksamheten inledningsvis knyts till NUTEK. För den verksamhet NUTEK därefter skulle behöva utföra som behövs väsentligt större än vad representeras av den resurser som

nuvarande koncessionsenheten vid denna myndighet. Det nödvändiga tillskottet är alltså hänförligt till de tillsynsuppgifterna nya avseende nätverksamheten. Vi uppskattar att dessa uppgifter kräver åtminstone ungefär lika många hanteringen konpersoner som av cessionsgivningen, alltså ett tiotal. Av dessa måste huvuddelen ha en ekonomisk inriktning på en hög kvalifikationsnivå. Den tid som stått till förfogade för vårt utredningsarbete har inte medgivit någon närmare analys av hithörande organisationsfrågor. Vi förutsätter därför att dessa frågor skyndsamt övervägs vidare i lämplig form. I samband med sådana överväganden måste t.ex. undersökas om det behövs ett resurstillskott till NUTEK för att myndigheten skall kunna ta på sig dessa uppgifter eller det är möjligt företa nya om att omprioriteringar inom ramen för NUTEKs nuvarande resurser. Vi vill understryka att ett starkt skäl för vårt förslag att till NUTEK knyta funktionen att utöva tillsyn över nätverksamheten är att den administrativa förberedelseperioden skall minimeras. Den nya lagstiftningen bör nämligen kunna träda i kraft så snart som möjligt jfr avsnitt 8.2. Om en grundligare analys organisationsfrågan önskvärd, av anses behövs en mer förutsättningslös organisationsutredning. En sådan kan komma till andra slutsatser. En fördjupad analys kan t.ex. komma att visa att uppgiften att utöva tillsyn över nätverksamheten är av så specifik art att den bättre lämpar sig att bedrivas inom ramen för en separat myndighet. Huvuduppgifterna för sådan en myndighet skulle alltså vara att hantera koncessionssystemet samt utöva tillsyn över nätverksamheten inklusive viss normgivning.

Ndtmyndigheten Konkurrensverket -

Det kan ibland komma att framstå oklart det är nätmyndigsom om A -heten eller Konkurrensverket som har att pröva ett visst ärende eller mer allmänt hållna klagomål. Så kan det t.ex. förekomma att en kund klagar över sin elräkning utan att klart det är ange om nättariffen eller elpriset som avses. En kund kan också uttryckligen ange att klagomålen gäller både elpris och nättariff. .

Frågor som skall handläggas av olika myndigheter kan vidare ibland vara beroende av varandra. Några exempel anges i det följande. Den nättariff en producent betalar för att mata in kraft ingår i det elpris som kunden betalar. Om kunder klagar på elpriset, kan producenten invända att detta beror på den oskäliga nättariff som tillämpas. Det kan framstå som oklart om viss kostnad hänför sig till ett företags nätverksamhet eller till samma företags försäljningsverksamhet. En kund kan göra gällande att den lokala eldistributören missbrukar sin dominerande ställning genom att i sin egenskap av nätägare ställa så höga krav på mätutrustning att kunden inte har råd att byta elleverantör. Vi utgår från att nätmyndigheten och Konkurrensverket samrådet vid oklarheter och ser till att ärenden överlänmas till rätt myndighet. Vid handläggningen kan naturligtvis respektive myndighet begära in yttrande av den andra myndigheten och även låta ärenden vila i avvaktan på prövning hos den andra myndigheten.

6.2 Överklagande, m.m.

Vi föreslar.- De beslut av NUTEK i koncessionsörenden som för närvarande kan överklagas till regeringen skall även i fortsättningen kunna överklagas dit. Ãterkallelse koncession prövas direkt lönsrött, pd av av ansökan av NUTEK.

Övriga beslut av NUTEK i egenskap av ndtmyndighet skall

kunna överklagas till lönsrött. NUTEK får rött att agera som part i domstol samt rätt att överklaga domstols avgörande som inneburit att NUTEK: beslut ändrats i sak.

6.2.1 Talerätt m.m.

Exklusiv talerdtt

Enligt 6 § lagen 1985:206 om viten prövas utdömande av viten av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Av lagtexten framgår att myndigheten har exklusiv talerätt i denna fråga.

Rätten att vara part

Vi anser att det bör införas en bestämmelse som ger myndigheten

rätt att inträda som part i domstolstörfarandet. Att det finns ett allmänt organ som får uppträda som part när den enskilde överklagat ett beslut är positivt bl.a. i utredningshänseende. Utredningsmaterialet kan oftast bli fylligare och bättre genom att det uppstår en dialog mellan parterna. Vidare är det en fördel att det finns två parter om domstolen av någon anledning behöver hålla ett sammanträde i målet. För närmare beskrivning av för- och nackdelar med en eller två parter i domstolsprocessen se SOU 1991: 106, Domstolama inför 2000-talet, s. 480 ff..

Rätten för myndighet att överklaga ett domstolsbeslut

Om tillsynsmyndighetens beslut överklagats till domstol och domstolen i sitt avgörande ändrat myndighetens beslut i sak, bör det finnas en bestämmelse som ger myndigheten rätt att överklaga domstolens avgörande. Genom att en sådan ordning införs ges myndigheten en aktiv möjlighet att fram vägledande avgöranden av en högsta domstolsinstans prejudikat.

6.2.2 Överklagande

Koncessionsärenden

Som framgått avsnitt 6.1.1 överklagas NUTEKs beslut i av koncessionsärenden till regeringen, utom vad beslut angående avser förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 mom. ellagen. I det sistnämnda fallet är kammarrätt fullföljdsinstans. Som närmare behandlas i avsnitten 4.1 och 4.2 föreslår vi att skyldigheten att tillhandahålla eller köpa ström avskaffas. Härav följer att motsvarande bestämmelse om överklagande bör upphävas. Motiven för vårt ställningstagande framgår följande diskussion. av På förslag av regeringen antog riksdagen år 1984 riktlinjer för regler om rätt att överklaga ärenden till regeringen prop. 198384:120, KU 23, rskr 250. Riktlinjerna innebär i korthet följande. Ärenden där rättsfrågan är huvudsaken skall överklagas till domstol, medan ärenden där lämplighetsavgöranden är dominerande skall överklagas i administrativ ordning. För dessa ärenden senare anges olika besvärsvägar. Regeringen skall slutinstans endast vara i sådana ärenden där det är önskvärt med en politisk styrning av praxis. Under de senaste åren har tendensen varit att allt fler ärendekategorier skall kunna prövas domstol. av

En anledning härtill är bl.a. de krav tillgång till domstolspröv-

ning som den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen uppställer. Konventionens rättigheter gäller såväl fysiska som juridiska personer. I artikel 6 i konventionen föreskrivs att envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheten..., vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol upprättats enligt lag. som Den europeiska domstolen i Strasbourg har givit begreppet civila rättigheter och skyldigheter en tämligen vid tolkning, enligt vilken begreppet anses omfatta inte bara vad som traditionellt brukar hänföras till civilrätten. Även viktigare offentligrättslig reglering av individens näringsfrihet och frihet i ekonomiskt hänseende räknas

hit kortfattad redovisning artikel 6 och praxis finns i Ds Ju

en av

1986:3. Utvecklingen på detta område har lett till att möjligheten till domstolsprövning rent generellt vidgats i Sverige genom att institutet rättsprövning införts. Enligt lagen 1988:205 om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, är tidsbegränsad till utgången av år 1994, skall regeringssom rätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller en förvaltningsmyndighet som rör något sådant förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel. Rättsprövning kan gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Dessutom krävs att beslutet armars kan prövas av domstol endast efter ansökan om resning och inte skulle kunna ha prövats i annan ordning. Beslut av vissa nämnder är dock undantagfrån rättsprövning, liksom beslut i vissa typer av ärenden. na Av förarbetena till lagen prop. 198788:69 framgår att Regetingsrättens prövning skall omfatta inte bara lagtolkning utan även faktabedömning och bevisvärdering. Även kraven i 1 kap. 9 § regeringsformen om allas likhet inför lagen samt om saklighet och opartiskhet skall kunna prövas. Däremot är det inte avsett att rättsprövning skall kunna ske politiska lämplighetsfrågor i av egentlig mening. När det gäller prövning av koncession för starkströmsledningar bibehålls prövningsgrunder som till stor del avser lämplighetsbe-

dömningar se närmare avsnitt 3.4. Vid prövningen skall ske en

naturresurslagen. Ärenden avvägning mot bl.a. olika intressen enligt om nätkoncession bör därför även i fortsättningen överklagas till

regeringen. Liknande bedömning har gjorts vad gäller över-

klagande av bearbetningskoncession enligt minerallagen; se prop. 198889:92. Genom den nänmda möjligheten till rättsprövning får ovan Europakonventionens bestämmelser om domstolsprövning anses vara uppfyllda. Vad gäller återkallelse av koncession är denna fråga av avgörande betydelse för koncessionsinnehavarens möjlighet att utöva sin näringsverksamhet. I dag prövas frågan av kammarrätt som första domstolsinstans. Ärenden denna hör naturligen till de av art allmänna förvaltningsdomstolarnas område och bör även i framtiden

prövas av förvaltningsdomstol. Vad gäller frågan om vilken instans inom förvaltningsdomstolarna som bör utgöra prövningsinstans bör principen vara att tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i den första domstolsinstansen. Domstolsutredningen har i sitt betänkande SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet anfört att det bör krävas mycket starka skäl för att man skall frångå principen att den första domstolsprövningen ett förvaltningsärende alltid skall ske av i länsrätt. Vi finner inte sådana skäl utan föreslår att länsrätt i framtiden blir första prövningsinstans för återkallande konav cession.

Beslut i frågor rörande pris och andra villkor för nättjänster m.m.

De beslut av nätmyndigheten som här kan komma ifråga är av skiftande slag. Det kan gälla skäligheten av företagens tariffer för överföring av ocheller övriga villkor för transitering på näten. Hit hör vidare beslut i frågor om ledig kapacitet vid anslutning till näten, beslut i redovisningsfrågor riktade mot ett enskilt företag m.m. Normbeslut, dvs. myndighetens beslut att uppställa vissa generella normer för nätverksamheten, bör dock inte omfattas av fullföljdsreglerna. De beslut varom här är fråga har ofta stora rättsverkningar för den enskilde och är av den karaktären att rättsfrågoma träder mer i förgrunden än rena lämplighetsbedömningar. Vad har som nu sagts talar för att dessa ärenden bör kunna överklagas till domstol. När det gäller val av domstolsinstans är vår uppfattning att denna prövning bör företas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. I dessa domstolar finns en erfarenhet förvaltningsbeslut av som saknas i de allmänna domstolarna. sistnämnda domstolskategori kan inte, i större mån än fdrvaltningsdomstolarna, ha någon anses förtrogenhet med det speciella område som ellagen utgör. Det kan i vissa fall förekomma att olika domstolar i samband med olika typer av processer kan komma att pröva slags fråga, samma men från olika infallsvinklar. Det är således fullt möjligt att allmän domstol i samband med exempelvis ett fordringsanspråk kan som en del i den - processen ha att ta ställning till bl.a. om det begärda priset för överföring av

är skäligt. Vidare kan institutet kommunalbesvär bli tillämpligt när kommunfullmäktige har fastställt tariffer för nättjänster. Det finns dock enligt vår mening ingen anledning anta att detta förhållande kommer att medföra några större problem. Sammanfattningsvis finner vi att övervägande skäl talar för att myndighetens beslut i dessa ärenden bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Av skäl som anförts under rubriken Koncessionsärenden bör även nu berörda ärenden prövas av länsrätt som första domstolsinstans. Avgöranden i frågor om nätverksamhet representerar en ny typ av mål för en länsrätt. Det regelverk som skall tillämpas är i många viktiga avseenden komplext och det kan säkerligen i en hel del fall bli fråga svara awäganden och gränsdragningar. Det är därför om viktigt att särskild kompetens snabbt kan byggas upp hos en domstolen. Enligt gällande forumregler överklagas en myndighets beslut till den länsrätt inom vars geografiska upptagningsområde myndigheten är belägen. Med värt förslag kommer detta att innebära att länsrätten i Stockholm blir den domstol som prövar dessa ärenden. Genom att det endast blir en länsrätt som handhar dessa ärendekategorier finns förutsättningar för särskild kompetens för denna att en typ av mal kommer att förhållandevis snabbt kunna byggas upp inom domstolen.

Vissa frågor om verkställighet av nätmyndighetens beslut behandlas i avsnitt 3.3.4.

7 Beredskapsfrågor

I direktiven för vårt arbete ingår att bedöma hur förslagen till ändrade bestämmelser skulle påverka beredskapsverksamheten på elområdet och att lämna de förslag till förändringar kan som föranledas därav. En promemoria, Beredskapskrav på ellagen, har i januari 1993 överlämnats till oss av den myndighet, NUTEK, för som svarar beredskapsplaneringen på energiområdet. I promemorian redovisar NUTEK fyra krav enligt myndigsom heten av beredskapsskäl bör regleras i ellag eller en ny annan lagstiftning. För det första bör det enligt promemorian finnas ändarnålspaen ragraf i ellagen som fastslår elförsörjningens betydelse för samhällsutvecklingen och därmed vikten av ett väl fungerande system. I denna paragraf bör anges vilket ansvar olika aktörer har. Den närmare utformningen sådan paragraf kan, framhålls det i av en promemorian, inte bestämmas förrän när utredningens samlade uppfattning om systemansvar m.fl. frågor föreligger. Vidare bör det enligt promemorian finnas bestämmelser hur om extraordinära händelser som ligger utanför marknadsaktörernas normala kontroll skall hanteras. I promemorian föreslås att innebörden sådan paragraf skall ungefär följande: Om av en vara försörjningstryggheten inom elförsörjningen allvarligt hotas till följd av krig eller annan händelse får regeringen besluta åtgärder för om att återställa ocheller upprätthålla den försörjning bedöms som nödvändig för landet.

Ett tredje krav är enligt promemorian att försörjningstryggheten

i elsystemet görs till föremål för regelbunden en utvärdering.

Företag och andra aktörer skulle därför vara skyldiga att länma

sådan information erfordras för att bedöma försörjningssäkersom heten.

Enligt det fjärde kravet i promemorian bör det finnas bestämmel-

marknadsaktöremas skyldighet att upprätthålla beredskap.

ser om

Företagen bör kunna åläggas att i den omfattning regeringen

bestämmer genomföra sådan planering och vidta sådana åtgärder

krävs för driftens upprätthållande under krig eller andra svårt

som störda förhållanden. Härav följer också ett ansvar för företagen att i sådana situationer fortsätta med sin verksamhet i den omfattning regeringen bestämmer. Vi har övervägt hithörande frågor. Vår slutsats är att de förslag vi länmar resultat den första etappen vårt arbete inte har som av av sådant innehåll att det är nödvändigt att vi samtidigt lägger fram

förslag gäller förändringar den nuvarande beredskapsverk-

som av

samheten på elområdet. Vi avser att behandla beredskapsaspekterna

under nästa etapp av utredningsarbetet. Den närmare inriktningen

vårt arbete på bl.a. detta område kan behöva preciseras i de

av

tilläggsdirektiv för det fortsatta arbetet som har aviserats i de

ursprungliga direktiven för vår översyn av ellagen.

Övergång

8 till

nya regler

Avsnitt 8.1 innehåller en diskussion om olika sätt att införa ändrade koncessionsvillkor i ellagen. Särskilt behandlas frågan skydd om mot otillbörliga ingrepp i koncessionshavarnas rättigheter enligt beviljade koncessioner. Härvid belyses också frågan om kraftproducenter har något skydd mot ändringar i sin näringsverksamhet. Frågan om en ersättning för skada tas utifrån svensk lag och upp den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen. I avsnitt 8.2 finns en beskrivning de förberedelser bör av som göras innan den ändrade lagstiftningen träder i kraft och en diskussion kring val av lämplig tidpunkt för ikraftträdandet. Vidare behandlas frågor kring giltigheten av befintliga avtal i samband med ikraftträdandet.

8.1 Ändrade villkor under

löpande koncessions-

tid

Vi föreslår: Koncessionshavare som kan visa att de lidit direkt skada att av koncessionsvillkoren i ellagen ändrats skall få ersättning för skadan av staten. En förutsättning för ersättning skall vara att skadan uppkommit under den tid som återstår för koncession meddelats en som enligt äldre regler.

Talan skall väckas senast sex månader efter utgången av denna

tid. Allmän domstol skall pröva frågan om ersättning.

8.1.1 Om giltighetstider och ändrade villkor för konces-

sioner

En koncession för starkströmsledning meddelas enligt lag för viss tid, normalt högst 40 år, vid särskilda skäl högst 60 år. I praktiken har linjekoncessioner oftast meddelats för 40 år och områdeskoncessioner för kortare tid, 25 eller 10 år. Starkströmsledningar kräver oftast stora investeringar. Det har bedömts vara ett starkt samhällsintresse att investeringar i sådana anläggningar kommer till stånd. En lång avskrivningstid kan behövas för att få en lönsam drift av anläggningen. Samtidigt har det framstått som uppenbart att denna typ av anläggningar behövs under lång tid. Systemet med koncessioner har syftat till att bl.a. trygga innehavarens rätt att under bestämd tid kunna behålla ledningenlområdesnätet på fastställda villkor och sålunda kunna grunda sin lönsamhetskalkyl på en viss grad av säkerhet. I fråga de särskilt kapitalkrävande investeringarna i storkraftom nätet och de regionala kraftnäten för vilka gäller linjekoncessioner har dessa synpunkter tillmätts särskild vikt. Den ovan nämnda giltighetstiden av 40 år för dessa koncessioner bör ses mot denna bakgrund. När det gäller områdeskoncessioner har även det allmärmas intresse att styra utvecklingen av den lokala eldistributionen inverkat. Det har bedömts vara ett samhällsintresse att främja tillkomsten av relativt stora distributionsföretag med väl underhållna ledningar och en säker och billig elleverans för konsumenterna. För att kunna samordna områden och innehavare har koncessionsmyndigheten successivt minskat den genomsnittliga koncessionstiden. Allmänt gäller att en koncessionshavare under koncessionstiden inte kan tvingas gå med på ändrade villkor för koncessionen i det individuella fallet. Den som vill få till stånd en ändring av villkoren, t.ex. att ledningen skall flyttas, måste avvakta koncessions-

tidens utgång och verka för att flyttningen föreskrivs i den kon-

nya cessionen.

Däremot kan förekomma att koncessionshavaren under löpande

koncessionstid måste underkasta sig ändrade generella villkor, dvs.

sådana som gäller lika för alla. Sådana ändringar har införts genom

lagstiftning. Som exempel från ellagen kan anföras den år 1987

införda skyldigheten att köpa ström från mindre elproduktionsan-

läggningar.

Vid lagändringar som innebär ändrade villkor för den som givits

viss rätt genom koncession måste uppmärksammas innehavaren om riskerar att drabbas av skada. Om det finns en sådan risk för skada,

måste en rad frågor besvaras. Det gäller den rättsliga grunden för

ersättning, frågan om vilken eller vilka typer av skada som skall

ersättas och frågan om full eller begränsad ersättning. Det handlar

också om vem som skall betala och om var och när ersättnings-

frågan skall prövas.

Det bör påpekas att det inte finns någon principiell skillnad mellan

skada orsakad återkallad koncession och skada orsakad av av ändrade villkor för koncession. Ändrade villkor kan teoretiskt en sett orsaka lika stor eller större skada jämfört med återkallelse. en

8.1.2 Införande ändrade villkor av

Enligt direktiven skall vi överväga vilka ändringar som behöver

göras för att åstadkomma önskade effekter utan att otillbörliga

ingrepp görs i koncessionsinnehavarnas rättigheter enligt beviljade

koncessioner .

Vad som är otillbörligt ingrepp bör avgöras efter jämförelse

en mellan de faktiska villkoren för koncessionshavarens verksamhet

före respektive efter ändringen villkoren.

av

Ellagen innehåller inga regler om hur ändringar i koncessionsvill-

kor skall gå till under löpande koncessionstid.

Utgångspunkten är att de områdeskoncessioner och linjekon-

cessioner som har beviljats enligt gällande ellag och är giltiga

nu

vid den tidpunkt när de föreslagna ändringarna i ellagen

av oss träder i kraft, skall betraktas nätkoncession för område som

respektive nätkoncession för linje. Fråga uppstår då hur skall

man betrakta de villkor som varit knutna till den äldre typen konav

cessioner och som genom den föreslagna lagstiftningen upphävs eller ersätts med andra villkor. Det ligger i sakens natur att genomförandet i praktiken av den reformering elmarknaden, som riksdagen tog ställning till våren av 1992, knappast låter sig göras, om man inte vid en och samma

tidpunkt kan upphäva de rättigheter och skyldigheter som utgör

grundstenarna i nuvarande koncessionssystem. Det skulle i annat

fall ta upp till 40 år att genomföra det nya systemet med en elmarknad i konkurrens. Vissa de föreslagna villkoren behöver inte prövas förrän av nya

i samband med förnyad nätkoncession söks, dvs. senast vid

att en utgången den nuvarande koncessionens giltighetstid. Sådana av

villkor kan införas successivt vid nya respektive förnyade kon-

cessioner. En sådan lämplighetsprövning av koncessionshavare och

deras ledningar och områden som vi föreslår kan införas på detta sätt. Se vidare avsnitt 8.2 om tid och sätt för införandet. Andra villkor måste införas samtidigt för alla koncessionshavare.

Sådana villkor är bl.a. skyldigheten för den som har nätkoncession

för område att ansluta andras ledningar och anläggningar och skyldigheten för alla innehavare av nätkoncession att särredovisa nätverksamheten.

Samtidigt föreslår vi att vissa villkor skyldighet att köpa eller

om leverera kraft skall upphöra. Även upphävandet dessa villkor av måste träda i kraft vid en och samma tidpunkt för alla koncessionshavare. Det finns två vägar att välja mellan. Den ena är att de som för närvarande innehar koncessionerna frivilligt godkänner att de föreslagna ändringarna i koncessionsvillkoren införs vid en viss tidpunkt. orealistisk metod eftersom det sannolikt skulle Det är en visa sig att en del koncessionshavare föredrar de äldre villkoren. Eftersom de ändrade villkoren är generella, finns det också en annan väg, nämligen lagstiftning. De genom lag ändrade villkoren

kan införas antingen successivt vid prövning av ny eller förnyad

koncession eller omedelbart vid ikraftträdandet. Det senare alternativet står naturligtvis öppet om övergångsreglerna komplette-

ras med en regel om ersättning för styrkt skada. Frågan är om det

står öppet utan en ersättningsregel.

Frågorna kring en eventuell förlust för koncessionshavare och ersättning motsvarande förlusten måste dock belysas. Koncessionshavare kan samtidigt vara kraftproducenter och i denna egenskap få sämre lönsamhet till följd ändringarna i ellagen. Är detta av en skada som bör ersättas Det finns producenter inte har någon som koncession, men ändå riskerar att drabbas typ skada. av samma av Skall den som inte har koncession kunna få ersättning Nedan behandlas först frågan om vilka rättsregler som kan vara tillämpliga vid införandet av de nya koncessionsvillkoren, därefter frågorna om förluster och ersättning för koncessionshavare. Sist diskuteras om producenter med eller utan koncession i denna - egenskap kan vara berättigade till ersättning.

8.1.3 Regeringsformen

2 kap. 18 § regeringsformen lyder:

Varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning fir förlusten enligt grunder som bestämmas i lag.

Regeln förutsätter alltså att koncessionen dels är att anse som egendom, dels tas i anspråk, dels utsätts för expropriation eller annat sådant förfogande. Samtliga rekvisit skall vara uppfyllda för att medborgaren skall vara tillförsäkrad ersättning. Begreppet egendom innehåller, förutom äganderätt, andra särskilda rättigheter såsom nyttjanderätt, upphovsrätt och fordran, dvs. allt ingår i förmögenhetsmassan. Även ett offentligt som tillstånd bör anses ingå i förmögenhetsmassan, åtminstone om tillståndet har ett ekonomiskt värde. Svensk rätt kan på år senare också ha påverkats av egendomsbegreppet enligt Europakonventionen. Rätt till koncession kan möjligen egendom anses som enligt regeringsformen. Formuleringen tages i anspråk antyder att egendom skall överföras på något sätt så att den tidigare ägaren förlorar rådigheten över eller besittningen av sin egendom. Vårt förslag till ändringar av koncessionsvillkoren i ellagen innebär att andra intressenter än koncessionshavaren rätt att ges använda ledningar och nät och att en tillsynsmyndighet, i sista hand

domstol, kan besluta om villkoren för denna nyttjanderätt. en Genom att ägarens bestämmanderätt över egendomen begränsades skulle rätten till ledningar och nät i viss mån ha tagits i anspråk vid lagändringen. Lagforslaget innebär emellertid också att nätägarna skall skälig ersättning dem använder näten. Det är därför inte fråga om av som

ordinär förmögenhetsöverföring. En eventuell skada för ett

en företag ger inte heller en motsvarande vinning för ett annat, utan förlust respektive vinst har snarast en gemensam grund i den ändrade lagstiftningen. Slutligen skall för att stadgandet i regeringsformen skall vara tillämpligt överföringen ske genom expropriation eller annat sådant förfogande Ändrade koncessionsvillkor faller inte inom ramen för lagen om expropriation. Man kan fråga sig om förfarandet att ändra villkor för koncessioner ligger så pass nära en expropriation, att det kan jämställas med annat sådant förfogande. Det finns dock flera skillnader. Genom expropriation tvingas fastighetsägare att mot ersättning en lämna ifrån sig fastigheten till någon annan, i allmänhet staten eller kommun. Ledningar och nät är i sig lös egendom även om de en kan vara tillbehör till fastighet och vinnande motpart är andra som använder sig nätet, dvs. producenter och förbrukare av kraft av samt andra koncessionshavare. Typiskt för expropriation förmögenhetsöverföring mellan två är en rättssubjekt. Som nyss nämndes är det vid villkorsändring i ellagen tveksamt om en överföring äger rum och än mer tveksamt vilka parterna är.

Expropriation riktar sig mot bestämda personer och genomförs vid

domstol efter särskilt regeringsbeslut. Vårt förslag innebär villkorsändringar skall gälla för alla som äger ledningar och nät, och som ändringen sker genom lagstiftning. Sammanfattningsvis kan sägas att innehav av koncession möjligen är att anse som egendom och att vissa föreslagna ändringar av koncessionsvillkor bör kunna jämställas med att egendom tages i anspråk. Eftersom ägarnas minskade rådighet över egendomen balanseras rätten att få skälig ersättning av användarna, uppstår av i normalfallet ingen förmögenhetsöverföring. Att villkorsändring

inte kan anses som expropriation är helt klart. Det är sannolikt inte heller fråga om annat sådant förfogande. Regeringsformen egendomsskydd torde alltså inte vara tillämpligt dd koncessionsvillkor i ellagen ändras enligt vart förslag.

8.1.4 Allmänna rättsgrundsatser

Vid sidan av den skrivna lagen finns andra regler tillämpas, som s.k. allmänna rättsgrundsatser. En sådan rättsgrundsats är att avtal skall hållas. En koncession har ibland jämförts med ett avtal mellan staten och koncessionshavaren. Avtalet sägs då gå ut på att staten, mot ersättning, tillåter koncessionshavaren att på vissa villkor använda sin egendom under viss tid. Så länge villkoren uppfylls, har koncessionshavaren sin rätt säkrad. Om staten bryter mot avtalet genom att tvångsvis införa nya villkor, skulle innehavaren kunna få ersättning för den skada han drabbats av genom avtalsbrottet. Att på detta sätt jämställa staten med en enskild part är inte det vanliga synsättet. Snarare brukar man se avtalet som en avvägning mellan statens och den enskildes intressen. Om ändringen beror på hänsyn till allmän säkerhet eller miljö torde den enskilde i allmänhet inte få någon ersättning. Om ändringen beror på att staten ändrar sin ekonomiska politik, är det inte uteslutet att ersättning skulle kunna ges.

8.1.5 Praxis vid lagstiftningsändringar

Sedan riksdagen beslutat uttala att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010, uppkom frågan om eventuell ersättning till innehavare av tillstånd för kärnteknisk verksamhet. I Ds 1988: 11 föreslogs ändringar i lagen l984:3 kärnteknisk om verksamhet. Förslaget innebar att tillstånd skulle kunna återkallas som ett led i genomförandet av riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften. Tillständshavaren skulle skälig ersättning for ges förlust som uppkom till följd av att tillståndet upphörde att gälla

tidigare än 25 år från det att reaktorn togs i kommersiell drift. Utebliven vinst skulle enligt förslaget inte ersättas. Flera remissinstanser kritiska mot tanken att givna tillstånd var skulle återkallas utan full ersättning. Förslaget genomfördes inte. Innehavare av områdeskoncession är enligt 2 § 4 mom. ellagen skyldiga att köpa all produktion från små elkraftverk. Förslaget framlades i proposition 198687:167 Varken föredragande . statsrådet eller lagrådet tog upp frågan om ändrade koncessionsvillkor, möjligen för att pris m.m. kunde prövas av prisregleringsnänmden. Eldistributören skulle inte drabbas av merkostnader jämfört med vanliga inköp av råkraft. 1985 beslutade riksdagen att linjekoncessionerna för busstrafik skulle upphöra att gälla den 1 juli 1989. Bussägare som inte önskade fortsätta sin verksamhet på ändrade villkor, gavs enligt bestämmelser i lagen 1985:450 om buss- och taxivärderingsnämnden rätt att få fordon och andra rörelsetillgångar inlösta av trañk- huvudmannen i respektive län. Då den nuvarande minerallagen l991:45 infördes, gavs en rätt till ersättning för förlust till följd av återkallad bearbetningskoncession. Det krävdes enligt lagen synnerliga skäl, närmast att betydande samhällsintressen stod på spel, för att återkallelse skulle

vara tillåten. Ändring av villkor kunde ske om verksamheten gav

upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades. Det föreskrevs ingen rätt till ersättning vid ändrade villkor. I proposition 198889:92 framhölls tvärtom att samhället måste ha möjlighet att skydda motstående intressen genom villkorsändring utan att detta skulle grunda rätt till ersättning för en tillståndshavaren. Återkallade tillstånd vanligen rätt till ersättning, synes ge men om ändrade villkor för tillstånd kan ge denna rätt är mera osäkert. Det kan också ha betydelse för ersättningsfrågan i vilket syfte ändringarna gors.

8.1.6 Europakonventionen

Sverige är bundet av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, vilken eventuellt kan tillämpas på frågan om

koncessionsvillkor och näringsrätt i övrigt. Närmast intresse är

av

då det första tilläggsprotokollet den 20 1952 artikel 1

mars om

rätten till egendom.

Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar angivas i lag och som av folkrättens allmänna gnmdsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke stats rätt att en genomñra sådan lagstiftning staten ñnner erforderlig för att som reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning skatter och av andra pålagor eller av böter och viten.

Enligt den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

Europadomstolen, innehåller artikel l tre normer:

principen att egendom skall respekteras,

villkoren ñr berövande egendom, av

statens rätt att göra inskränkningar i rätten att utnyttja egendom

för att tillgodose ett allmänt intresse.

Europadomstolen har framhållit att artikeln är avsedd att skydda

äganderätten. Som egendom räknas i domstolens praxis även

intressen som har ett ekonomiskt värde, t.ex. rätt att bedriva viss

näringsverksamhet.

En vägran att meddela tillstånd till viss verksamhet kan medföra

begränsningar i den enskildes rätt att utnyttja sin egendom. Vägran

att godkänna vissa personer som revisorer, indragning tillstånd

av

att servera alkohol på restaurang och vägran byggnadstillstånd

att ge

har av domstolen ansetts som ingrepp i rätten att utnyttja egendom.

Alla intrång i egendomsrätten är inte otillåtna. Många är tvärtom

godtagbara efter en Vägning mot det allmärmas intresse av att

intrånget får ske. Staten anses ha stor frihet att avgöra vad

som

ligger i det allmännas intresse. Ett syfte att nå social rättvisa är

exempel på sådant intresse, liksom ekonomiska reformer i allmän-

het. Men detta allmänintresse måste alltid balanseras den mot enskildes ägarintresse.

I fallet Sporrong och Lönnroth hade äganderätten till

ett par

fastigheter inskränkts genom långvariga expropriationstillstånd och

byggnadstörbud. Allmänintresset ansågs vid jämförelse inte

en

tillräckligt starkt for att uppväga de långtgående effekter myndig-

hetens beslut fått för fastighetsägarnas möjlighet att nyttja sin egendom. Domstolen anmärkte också att fastighetsägarna inte kunde få ersättning för inskränkningen i äganderätten. Ingreppet ansågs inte godtagbart. Om det betalas ersättning för ett intrång i äganderätten och hur

mycket i så fall betalas, har stor betydelse för denna avvägning

som

mellan allmänna och enskilda intressen. Enligt domstolens praxis

fordras inte under alla förhållanden att full ersättning skall betalas. Men ersättningen skall åtminstone stå i rimlig relation till rättighetsintrånget, i förekommande fall till egendomens värde. Ett offentligrättsligt tillstånd att bedriva viss näring torde utgöra egendom i artikelns mening. Huruvida en rätt till vissa villkor i ett tillstånd kan egendom, är inte klarlagt i praxis. Europaanses som

konventionens egendomsbegrepp tycks ändå vara vidare än den

svenska regeringsformens. Det är fullt möjligt att Europadomstolen

skulle bedöma rättigheter enligt en koncession som egendom.

inskränkningar i rätten till egendom kan vara tillåtna, om det allmännas intresse är tillräckligt starkt. Omfördelning av jord-

bruksmark har t.ex. godtagits av detta skäl.

Syftet att ändra förhållandena på elmarknaden för att öka

konkurrensen är i det allmännas intresse. Förslagen till ändrade villkor för nätkoncessioner innebär i huvudsak en omfördelning av rättigheter inom ett kollektiv av ledningsägare, i det allmännas intresse att reformera elmarknaden. En nätägare får visserligen enligt vårt förslag finna sig i att andra använder hans nät, men

samtidigt får han själv tillgång till alla nät som ägs av någon annan.

Europadomstolen skulle nog inte anse att nätägare i allmänhet

belastades otillbörligt genom reformen. När det inte är fråga om omfördelning av egendom utan om t.ex. förluster till följd borttagna garantier eller monopol, kan av bedömningen däremot bli att de enskildas intressen anses väga

tyngre än det allmännas. Det kan i sådana fall vara av betydelse om

det enligt lag finns möjlighet att få ersättning för skada. Om övergångsreglerna till den ändrade ellagen efter dom- -

stolsprövning skulle ge rätt till ersättning dem som led förlust

-

lagändringen, torde de krav som uppställs i första tilläggs-

genom protokollet bli tillgodosedda.

Enligt Europadomstolens praxis skall i princip full ersättning betalas för den egendom eller motsvarande någon berövas på som laglig väg. Om detta krav kan uppfyllt är i viss mån anses en avvägningsfråga, men ersättningen skall åtminstone rimlig. vara Kraftverksñreningen har låtit göra en utredning om behovet av en ersättningsklausul i övergångsreglerna. Slutsatsen i den utredningen är att Europadomstolen med stor sarmolikhet kommer att anse att brott mot Europakonventionen föreligger, den ändrade om ellagen inte innehåller regler såväl rätt till full ersättning för om koncessionshavare för skada vilken uppkommit ändrade kongenom cessionsvillkor som möjlighet att ett ersättningsbeslut prövat av domstol. Även vi gör den bedömningen Europakonventionen att kan innebära att regler ersättning och domstolsprövning behöver om införas samtidigt med de ändrade villkoren för koncessioner.

8.1.7 Förlust och ersättning

Koncessionshavare

De föreslagna nya koncessionsvillkoren skyldighet att på skäliga om villkor låta andra använda ledningar och nät skall visserligen gälla för alla nätägare, risken att förändringen medför ekonomisk men förlust kan ojämnt fördelad. Det kan bli vara en stor förändring för innehavare av områdeskoncessioner, enligt nuvarande regler som inte har någon skyldighet alls att låta andra använda näten. För innehavare av linjekoncessioner finns sådan skyldighet i en begränsad utsträckning. Den föreslagna skyldigheten att öppna näten för användning och anslutning bör dock inte ses som en pålaga. Skyldigheten skall endast finnas på skäliga villkor och, viktigast, mot skälig ersättning. Avsikten med vårt förslag år att någon förlust inte skall uppkomma för nätägaren. Det är svårt att bedöma den ekonomiska effekten de av nya villkoren för ledningsägarna, sedda som en enhetlig grupp. För enskilda företag däremot kommer det sannolikt att finnas både vinnare och förlorare.

områdeskoncession för yrkesmässig distribution Den som innehar är för närvarande skyldig dels att i princip tillhandahålla ström och inom området och dels att köpa ström från vissa mindre var en elproduktionsanläggningar inom området fir koncessionen. Dessa

regler upphör enligt utredningens förslag. Ändringarna ger inte med

säkerhet upphov till förluster fir dessa koncessionshavare. Vid samlad bedömning de föreslagna villkoren anser vi en av nya att dessa inte leder till att för närvarande kan förutse ersättman ningsgilla förluster för koncessionshavare i allmänhet. Samtidigt kan det inte uteslutas att enstaka koncessionshavare kan drabbas skada genom de ändrade koncessionsvillkoren. av Vi föreslår därför att det införs en möjlighet att vid allmän domstol begära ersättning för de förluster som bevisligen är en följd de nya villkoren för koncessioner. av

Elproducenter

Även för elproducenterna ändras förutsättningarna för att driva näringsverksamhet vid ett genomförande av vårt förslag. Det sker inte direkt ändrade koncessionsvillkor utan indirekt genom genom att köp och försäljning av skall ske i konkurrens. Allmänt görs den bedömningen konkurrens införs på den att om svenska elmarknaden, kommer inledningsvis försäljningspriset på att sjunka. Prisnivån kan sålunda bli lägre än den som producenterna har räknat med i sina tidigare kalkyler. Sett på längre sikt är utvecklingen prisnivån emellertid svår att förutse. av Framför allt kan det vanskligt att bedöma vilket roll just övervara gången till ett konkurrenssystem får för prisutvecklingen, eftersom denna på lång sikt också är beroende av sådana faktorer som tidpunkt fir när kärnkraftsanläggningar tas ur drift, utbyggnadsplaner kraftproduktionsanläggningar, nederbörden vattenför nya kraften, storleken kraftimport och kraftexport samt allmänna av effektiviseringar inom kraftproduktionen. Regeringsformen erbjuder inget skydd för elproducenterna vid en sådan förändring näringspolitiken. Inte heller torde artikel l i det av första tilläggsprotokollet till Europakonventionen göra det. Det är vanligt att ett företag både producerar kraft och äger de ledningar och nät som behövs för distributionen. Det kan vara svårt

för företaget att särskilja den skada som orsakats av ändrade koncessionsvillkor och den skada som orsakats av ökad konkurrens, men en sådan uppdelning måste ändå göras. Vi anser nämligen att i vart fall eventuella förluster på grund av minskad lönsamhet i kraftproduktionen inte skall kunna ersättas av staten. Det torde knappast med fog kunna hävdas att staten, genom att besluta om en linje- eller områdeskoncession för någon som tillika är kraftproducent, därigenom har garanterat denne en viss avkastning.

Lagregel om ersättning

Vårt förslag innebär att den som har en koncession då ändringen av koncessionsvillkoreni ellagen träder i kraft skall kunna få ersättning för den skada som ändringen orsakar. Koncessionshavaren måste bevisa att skadan uppkommit som en direkt följd av de ändrade villkoren för koncessioner. Som framgått innebär detta bl.a. att indirekta skador till följd av ökad konkurrens på elmarknaden inte skall ersättas. Skador som drabbar producenter genom att lönsamheten minskar skall således inte ersättas. Inte heller koncessionshavare bör enligt vår mening få ersättning för utebliven vinst. I de fall då en koncessionshavare samtidigt är producent måste den ersättningsgilla skadan särskiljas så att rena producentskador inte blir ersatta. Indirekta vinster eller fördelar skall inte heller avräknas mot de ersättningsgilla direkta förlusterna vid beräkning av skadeståndet. Även det, beskrivits kommer finnas både om som ovan, att vinnare och förlorare till följd av de föreslagna ändringarna i fråga om koncessionsvillkor, är det enligt vår mening naturligt att staten och inte vinnarna åtar sig ansvaret för skada genom en lagändring. - Vårt förslag om ersättningsmöjlighet för koncessionshavare är grundat på Europakonventionens regler om egendomsskydd. Konventionen kräver inte alltid att en skada ersätts helt. Det väsentliga är att ersättningen är rimlig med hänsyn till ornständigheterna. Fri- och rättighetskommittén har nyligen i betänkandet SOU 1993 :40 Fri- och rättighetsfrågor föreslagit att Europakonventionen

skall införlivas med svensk rätt och alltså direkt tillämpas av svensk domstol. Förslaget kräver ändring av grundlagen och skulle därför tidigast kunna träda i kraft den 1 januari 1995. Om kommitténs förslag genomförts när vårt förslag till ändrad ellag träder i kraft, kommer Europadomstolens praxis angående egendomsskydd att följas utan särskild bestämmelse härom i ellagen. Om så inte blir fallet, bör svensk domstol ändå kunna söka ledning i denna praxis då ersättningens storlek skall bestämmas. Ersättning skall längst kunna utgå för återstående tid av den koncession som meddelats med tillämpning av äldre regler. En förutsättning är dock att skada på grund av ändrade villkor enligt

vårt förslag fortfarande kan styrkas. Förnyad koncession efter den

föreslagna lagändringen skall alltid sökas och meddelas med tillämpning av lagen i dess nya lydelse. Talan om ersättning skall väckas vid och prövas av allmän domstol. Talan skall väckas senast sex månader efter utgången av den koncessionstid som den påstådda skadan hänför sig till. Den allmänna preskriptionstiden enligt lag, tio år, gäller dock samtidigt.

8.2 Tid och sätt för införandet

Vi föreslår: De av oss föreslagna reglerna skall börja gälla tidigast den 1 juli 1994. Bokslut för hela kalenderåret 1994 skall upprättas enligt de

grunder för särredovisning av nätverksamhet som föreslagit i

avsnitt 3.3.

8.2.1 Tidpunkt för ikraftträdande

Det har i olika sammanhang framkommit önskemål om att de nya regler som vi föreslår skall träda i kraft så snabbt som möjligt. Med tanke på oundgänglig tidsåtgång för remissbehandling av utredningsförslaget, för departementsarbete i samband med lagrådsremiss och slutlig utformning av en proposition samt för

riksdagsbehandlingen av propositionen torde den teoretiskt tidigaste tidpunkten för ikraftträdande ligga bortom den l januari 1994. Väsentliga ekonomiska intressen berörs av den tidpunkt som väljs. Vi anser att vårt förslag om tidpunkt för ikraftträdande bör grundas på vår bedömning av dels vilka vinster för den svenska samhällsekonomin som ett genomförande av förslagen innebär, dels vilken förberedelsetid de närmast berörda parterna kan behöva och dels vilka administrativa förberedelser som det allmärma behöver

vidta för att det nya konkurrenssystemet från början skall kunna

fungera så smidigt som möjligt. Förslaget om tidpunkt måste alltså utformas efter en avvägning mellan å ena sidan önskemål från olika håll att förslagen skall kunna genomföras snabbt och å andra sidan behovet av att genomförandet sker i ordnade former. Bland de samhällsekonomiska skäl som finns för ett snabbt

genomförande vill vi särskilt som närmare utvecklas i avsnitt 9.2

peka på att större köpare av slutkunder som industriföretag såväl som återförsäljare av dagens typ under de närmaste åren bedöms kunna köpa till lägre priser än för närvarande. Återförsäljarnas lägre inköpspriser torde i sin tur kunna få genomslag i de priser mindre konsumenter såsom hushåll kommer att få betala. En sådan utveckling torde kunna vara ett väsentligt bidrag till gemensamma ansträngningar att öka sysselsättningen och den ekonomiska aktiviteten i Sverige från dagens krissituation.

Vi har i kapitel 6 beskrivit den myndighetsfunktion för tillsyn av

nätverksamheten som utgör en integrerad del av vårt förslag om

nätkoncessioner och om särredovisning av nätverksamhet. Vi

bedömer att denna tillsynsfunktion måste ha hunnit byggas upp och

kunna fungera i full utsträckning vid den tidpunkt när den nya

lagstiftningen träder i kraft.

Ett öppnande av elnäten fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att

kunna medge att de kunder som då inte är uppbundna av kontrakt

kan pröva det nya systemet i praktiken. Ett större antal kunder är för närvarande uppbundna av kontrakt som löper fram till den 31 december 1994. Det är viktigt att kunder, leverantörer, nya aktörer

och inte minst nätmyndigheten får viss tid för att hitta de nya

formerna för sitt arbete via praktiska erfarenheter. Under månaderna närmast före den 1 juli 1994 kommer kraven på

information från myndighetens sida om den nya ordningen på

elmarknaden att vara utomordentligt stora. Inte minst många eldistributionsföretag runt om i landet kommer att efterfråga information från tillsynsfunktionen och behöva rådgivning som ett led i sina förberedelser inför de nya förutsättningarna för verksam-

het på elmarknaden. Åtskilliga kommuner kan också väntas komma

att höra av sig till tillsynsfunktionen för att få information och råd.

Vårt förslag att den nya funktionen inledningsvis skall knytas till en redan befintlig myndighet, NUTEK, syftar till att minimera den administrativa förberedelseperioden. Men den tid som kommer att behövas för rekrytering tillräckligt kompetent personal för de

av i

i

nya myndighetsuppgiftema får inte underskattas. Vi bedömer att det kommer att behövas åtminstone sex månader ’ från det att ett regeringen har beslutat uppdra NUTEK att bygga upp den nya funktionen tills denna är operativ och alltså kan fungera på avsett sätt. Vidare bör beaktas att det kommer att krävas betydande insatser hos berörda företag för att genomföra alla de åtgärder som hänger samman med övergång till särkostnadsredovisning för nätverksamheten jfr avsnitt 3.3. Uppenbarligen är det för dessa företag en p praktisk fördel om en sådan övergång sker i samband med ett kalenderårsskifte. Enligt vår uppfattning talar de samhällsekonomiska skälen för ett snabbt genomförande av förslagen. De administrativa svårigheterna g i bör därför inte betraktas som avgörande vid val av lämplig tidpunkt. Stora ansträngningar bör göras för att vårt förslag skall kunna träda i kraft den l juli 1994. Vi anser detta vara möjligt under två ñrutsättningar. Den ena är att erforderliga riksdagsbeslut kan fattas före utgången av första kvartalet 1994. Den andra är att sådana åtgärder kan vidtas att NUTEKs förberedelsearbete kan inledas före utgången av år 1993. Vi vill i detta sammanhang peka på att erfarenheter från Norge tyder på att nätmyndigheten har ett starkt behov av att så snart som möjligt få tillgång till material som belyser de verkliga kostnaderna för nätverksamheten. Det bör därför i övergångsbestämmelserna för den nya lagstiftningen föreskrivas att nätägarnas bokslut för hela år 1994 skall upprättas med tillämpning de principer för av särredovisning av nätverksamhet som har föreslagits i avsnitt 3.3.

Ett sådant stadgande torde vara nödvändigt för att NUTEK snabbt skall kunna få tillgång till sådant material som behövs för att bedöma om priserna på nättjänster är skäliga.

8.2.2 Om giltigheten befintliga avtal i samband med

av ikraftträdandet

För reglering av produktion, försäljning, överföring m.m. av ström

finns förutom lagstiftning självfallet ett stort antal avtal av olika

- slag. Som exempel kan nämnas leveransavtal, abonnemangsavtal

och anslutningsavtal. Det finns också mera rikstäckande avtal såsom

stamnätsavtalet och produktionsoptimeringsavtalet.

De bestämmelser i ellagen vi föreslår har till syfte att

nya som

öka konkurrensen vad försäljning elektrisk ström. Det skall

avser av

således i princip bli möjligt att köpa ström från vilken leverantör

vill. Vi förordar dock inte införande av någon Övergångsbe-

man

stämmelse allmänt reglerar giltigheten av befintliga avtal. Det

som är tvärtom så att vi att ett befintligt avtal i huvudsak skall anser gälla till dess någon part säger upp det eller avtalet av andra orsaker

upphör att gälla. En part som exempelvis kort före de nya be-

stämmelsernas ikraftträdande har tecknat ett flerårigt avtal om

leverans ström kan således inte säga upp detta enbart med av hänvisning till att reglerna på elmarknaden förändrats. Detta gäller

naturligtvis under förutsättning att avtalet i sig inte innehåller en

sådan möjlighet. Vissa avtalsbestämmelser, främst i stamnätsavtalet och eventuellt

i produktionsoptimeringsavtalet, torde dock komma att stå i direkt

konflikt med vårt förslag om ändrade bestämmelser i ellagen. Som

angivits i Konkurrensverkets rapport till ellagstiftningsutredningen,

Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden bilaga 4 till vårt

betänkande är det sannolikt att dessa avtal i vissa delar står i strid med 6 § ocheller 19 § i den konkurrenslagen och därmed nya -

såvida inte undantag meddelas är ogiltiga i den omfattning de

strider mot nu nämnda paragrafer. Det är dock lika angeläget att avtalsbestämmelser får vika i den omfattning som de direkt ge

strider mot de nya tvingande reglerna i ellagen. Dessa avtals-

bestämmelser skulle armars kunna innebära att konkurrensen på

elmarknaden trots ändrade lagregler inte får tillräcklig genom-

- -

slagskraft.

I den mån det, vid tidpunkten för nya lagreglers införande, finns bestämmelser i ett befintligt avtal som står i konflikt med någon ny

tvingande lagregel, gäller lagregeln före avtalets bestämmelser om

annat inte särskilt stadgas i Övergångsbestämmelser. Vi ser inte skäl för att äldre avtalsförhållanden skulle undantas

från ellagens tillämpningsområde genom särskilda övergångs-

bestämmelser. Många hushållskunder saknar skriftliga avtal med sin eldistributör. Ett för kunden bindande avtal med distributören får ändå anses föreligga, eftersom elräkningarna betalts utan invändning från

kunden. Sådana icke skriftliga avtal saknar normalt uppsägningsbe-

stätnmelser. Dessa avtal bör självfallet kunna sägas upp, eftersom de löper utan någon i förväg bestämd giltighetstid. En skälig uppsägningstid bör därvid tillämpas. Om inte parterna kan enas härom finns möjlighet att få en sådan fråga prövad av allmän domstol tingsrätt.

9 konsekvenser för

Några producenter,

återförsäljare och kunder

Den konsekvensanalys utredningen låtit göra som underlag för sina bedömningar finns i bilaga Kapitel 9 innehåller utredningens bedömning av förslagets sannolika konsekvenser för dem som närmast berörs av förändringarna.

9.1 Bakgrund

Det regelsystem för elmarknaden som vi föreslår i detta delbetänkande grundat på de av riksdagen våren 1992 beslutade riktlinjerna för elmarknadens reformering innebär genomgripande förändringar det system för eldistribution som successivt växt av fram i Sverige sedan början av l900-talet. Vi har därför, trots den starkt begränsade tid som stått till vårt förfogande för utredningsarbetet, funnit anledning att söka konkretisera några sannolika konsekvenser av våra förslag för producenter, återförsäljare och kunder. Sådana konsekvensanalyser kan, menar vi, vara till ledning för både remissinstanserna vid granskning av våra förslag och för statsmakterna inför ett slutligt ställningstagande till dem. För att få underlag för våra egna bedömningar har vi bl.a. uppdragit åt ekon. lic. Bo Andersson och tekn. lic. Olof Björkqvist att analysera sannolika konsekvenser av ett genomförande av utredningens förslag. De har därvid utgått från erfarenheter som samlats vid Nationalekonomiska institutionen vid Handelshögskolan

i Stockholm professor Lars Bergman och avdelningen för Energisystemteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg professor Clas Otto Wene. Analysen utgör bilaga 6 till detta delbetänkande.

9.2 Sannolika konsekvenser

När de första stegen mot en avreglerad elmarknad togs regering av och riksdag hösten 1990 och våren 1991 ett viktigt motiv att var förvaltningen av statens kapital skulle effektiviseras. Statens vattenfallsverk skulle förvandlas från ett affärsverk till ett aktiebolag för att kunna öka avkastningsförmågan inom för oförändrade ramen eller reala elpriser. Hösten 1991 bedömde NUTEK att ett affarsmässigt beteende från de svenska kraftproducenterna, inklusive Vattenfall AB, på sikt skulle leda till högre elpriser i Sverige, men att en sådan utveckling kunde motverkas genom införande ett av system med ökad konkurrens på elmarknaden. 1992 års riksdagsbeslut om riktlinjer för reformerad elmarknad skall mot den en ses bakgrunden. En balanserad diskussion av några sannolika konsekvenser våra av förslag måste ha som en utgångspunkt det faktum att det i Sverige finns ett tekniskt väl fungerande system för krafttillförsel med hög leveranssäkerhet. Det är allmän uppfattning att det svenska en systemet för produktion och försäljning inte uppvisar sådana av inslag av samhällsekonomisk ineffektivitet som ansågs förekomma i England och i viss mån Norge när i dessa länder övergick - - man

till en elmarknad med konkurrens. i

Vi har inte haft anledning att ifrågasätta de analyser om samhällsekonomiska vinster som låg till grund för statsmakternas beslut våren 1992 om riktlinjer för en reformerad elmarknad. Däremot ser vi skäl att komplettera dessa analyser med så långt möjligt konkreta beskrivningar några sannolika utvecklingstendenser av och konsekvenser för viktigare aktörer på elmarknaden inklusive olika kategorier konsumenter. Det ligger nära till hands att söka göra jämförelse mellan å en ena sidan villkoren för olika aktörer enligt den ordning gäller, som nu

å andra sidan de villkor kommer att gälla för samma aktörer som när våra förslag har genomförts.

Av skäl närmare utvecklas i bilaga 6 avsnitt 2 bör emeller-

som tid inte jämförelsen, om den skall vara meningsfull, göras på ett så förenklat sätt. Utgångspunkten bör i stället vara den situation som rådde före bolagiseringen Vattenfall. Denna situation benämns av i det följande O-alternativet. Läget under O-alternativet bör jämföras med två olika alternativa framtida lägen där våra förslag har genomförts. Det ena innebär ett alternativ där tillgången på elkraft är god, i det följande kallat tillgångsalternativet. Det andra alternativet innebär att tillgången på elkraft är begränsad och att det finns krav på investeringar i ny kraftproduktion, det s.k. investeringsalternativet. Några sarmolika utvecklingstendenser och konsekvenser för utvalda aktörer på elmarknaden skisseras i det följande. Generellt gäller att våra förslag sannolikt kommer att förändra kraftproducenternas och elkonsumenternas riskexponering, medan nätverksamhetens riskexponering blir ungefär oförändrad. Möjligheterna att från producenter till kunder övervältra kostnader för felaktiga investeringar kommer att vara mindre i och med t.ex. att producentemas nuvarande leveransmonopol i princip upphör. Det är också sarmolikt att inköpspriset på kommer att fluktuera i större utsträckning än idag. I tillgångsalternativet kan priset förväntas sjunka och i situation med investeringsbehov kan en prisnivån förväntas stiga. Prisrisken kommer således att öka både för konsumenter och för producenter. Men båda dessa kategorier kommer att kunna minska dessa prisrisker genom att teckna långsiktiga kraft1everansavtal. Det blir också tydligare att produktion, köp och försäljning av innebär ekonomiska risker, eftersom konsekvenserna av olika beteenden blir synligare. Detta torde i sin tur främja effektiviteten i alla led. De stora elproducenterna hade i O-alternativet ett långtgående samarbete för att minimera sina sammanlagda produktionskostnader grundat på samkörningsavtalet och i det närmaste säker - en marknad för produktionen. Vattenfall var i praktiken prisledande.

278 öOU 1993:68

Så länge Vattenfall höjde sina priser kunde ökade kostnader vältras över på respektive kraftföretags kunder. En marknad med ökade inslag konkurrens torde skapa ökat av ett tryck mot kostnadseffektivitet för de olika producentföretagen. I tillgångsalternativet kommer det sannolikt att finnas tendens att en producenternas priser mot rörlig produktionskostnad, pressas särskilt för kortare kontrakt. Delar dagens överskott i producentav ledet kommer alltså att överföras till konsumenterna. I investeringsalternativet kommer troligen priserna för kortare kontrakt hamna att högre än priserna för långa kontrakt. Prisnivån blir i detta alternativ slutligen så hög, att det blir attraktivt för eller flera producenter en att investera i ny produktionskapacitet.

För små producenter högst 1 500 kilowatt gällde i 0-alternativet

liksom även gäller under dagens förhållanden att de - - genom ellagen är garanterade en säker avsättning till ett pris motsvarar som köparens alternativkostnad. På en marknad med konkurrens enligt vårt förslag kan denna elproduktion komma betraktas att som mindre kommersiellt intressant, eftersom dess tillgänglighet ofta är osäkrare. Priset kan därför komma att sjunka. Å andra sidan kan det finnas kundkategorier är beredda att betala för miljövänsom en lig produktion. I investeringsalternativet kan satsningar på mindre kraftverk ha fördelar, bl.a. eftersom ledtiderna från beslut till färdig anläggning kan vara korta och produktionskapaciteten kan anpassas till elbehovet med finare steg än vid traditionell utbyggnad. Små kunder hushâllskunder och villavärmekunder i 0var altemativet, och är i allmänhet för närvarande, tvingade att köpa från den distributör har den lokala områdeskoncessionen. som Kraften köps efter fasta tariffer, för alla kunder i gemensamma samma kategori inom ett område. Däremot finns stora prisskillnader mellan olika distributörer. När utredningens förslag har genomförts, kommer dessa kunder att ha legala möjligheter att individuellt byta leverantör. Deras praktiska möjligheter att byta begränsas emellertid under ett inledningsskede sarmolikt av att mätningsfrâgorna inte har hunnit lösas. Även på längre sikt kommer deras möjligheter att vara begränsade genom att byte leverantör måste medföra vissa av

transaktionskostnader detta begrepp förklaras närmare i bilaga 6

avsnitt 5.3.

Dessa kunder kan alltså i praktiken inte omedelbart använda den rörelsefrihet med möjlighet att byta leverantör som regelsystemet dem. Men de får sannolikt ändå del av prissänkningar. Skälet ger deras leverantörer troligen kan förhandla sig fram till lägre är att inköpspriser på råkraften. De små kundernas leverantörer består i stor utsträckning kommunala företag och ekonomiska föreningar, av i vilkas styrelser kunderna på olika sätt kan vara företrädda och bevaka sina intressen. För kunder är hänvisade till köp av kraft som från vertikalt integrerade företag kan det dock inledningsvis finnas en risk att inte få del av prissänkningama. I investeringsaltemativet kommer sannolikt den allmänna höjningen prisnivån att slå igenom fullt ut på de små kundernas av priser. Det har i den allmänna debatten uttalats oro för landsbygdskundernas situation efter avreglering. I 0-altemativet fanns, en liksom i dag, betydande kostnadsskillnad mellan de företag som en enbart bedriver distribution på landsbygden och de som enbart bedriver distribution i tätorter. Företag samtidigt bedriver som distribution i glesbygd och i tätort jämnar ofta ut kostnaderna mellan dessa olika kundkategorier och använder alltså samma tariff. Enligt vårt förslag skall en prisutjärnning för nättjänsterna ske inom koncessionsområdet. Det kan dock ändå innebära fortsatta stora prisskillnader mellan tätort och glesbygd. Men samtidigt förordar vi att nätmyndigheten, liksom hittills, skall verka för att koncessionsområdena får sådana gränser, att de omfattar såväl tätorter glesbygd. På detta sätt kan nätmyndigheten främja en som utveckling mot minskade skillnader mellan tätort och glesbygd vad gäller tarifferna för nättjänster. När det gäller priset för bör betonas att landsbygdskundernas möjlighet att välja leverantör är samma som tätortskundernas. För stora konsumenter, dvs. främst industriföretag där svarar för väsentlig del produktionskostnaderna, kommer det system en av vi föreslår sannolikt att verka i prissänkande riktning jämfört med läget i O-altemativet. Transaktionskostnadema i samband med ett byte leverantör är för dessa konsumenter små i jämförelse med av de vinster ett byte leverantör kan ge. som av I tillgångsalternativet kommer dessa stora kunder sannolikt att söka köpa del sin kraft på korta kontrakt för att kunna dra en av

fördel av utbudssituationen. Det kommer i så fall att innebära att en del av O-alternativets vinster för producentema förs över till dessa kunder. I investeringsaltemativet kommer stora kunder sannolikt att sträva efter långsiktiga kontrakt för att i ökad utsträckning försäkra sig om framtida kraft till kända priser. Vad som här sagts om stora konsumenter kommer sannolikt också att gälla för återförsäljare av dagens typ, dvs. de lokala eldistributörema. För fiarrvdrmeleverantorerna sker sannolikt väsentlig föränden ring jämfört med O-alternativet. Avregleringen kommer i till gångsaltemativet möjligheter för att ge fjärrvärmeföretagen att köpa till avkopplingsbara elparmor och värmepumpar från nya säljare. Men eftersom dessa företag redan i dag kan köpa s.k. sekunda kraft till fördelaktiga priser behöver inte tillgångsalternativet betyda att ñärrvärmeñretaget kan köpa kraften till ett pris som är lägre än dagens. Däremot kommer värmeverkets kunder att i tillgångsaltemativet samtidigt själva få ökade möjligheter att köpa för uppvärmning till så låga priser att det kan bli attraktivt för dem att minska sina köp fjärrvärme. av Resultatet kan bli att priset fir fjärrvärme nedåt. För pressas kraftvärmeproducentema kan prispressen på elpriserna resultera i försämrad lönsamhet även för deras elproduktion. Slutresultatet på kort sikt kan alltså bli sämre lönsamhet för alla fjärrvärmeleverantörer. I investeringsaltemativet kommer däremot kraftvärmen, såvitt nu kan bedömas, att vara konkurrenskraftig vid nyinvesteringar. Det gör att fjärrvärmens roll bör komma att stärkas på längre sikt. När våra förslag har genomförts torde det finnas möjlighet för några nya kategorier av aktörer att etablera sig. Dessa finns alltså inte i O-alternativet. Till en början gäller det krafimaklare. Systemet med fri handel med skapar, särskilt i tillgångsaltemativet, förutsättningar för att företag med uppgift att föra samman köpare och säljare kan av etablera sig. Utsikterna till framgång för sådan affärsrörelse en är svåra att bedöma, eftersom de hänger med efterfrågan på samman de tjänster som kommer att erbjudas. Det är också möjligt att ett antal inköpsorganisationer kommer att uppträda. Dessa kan komma

att bestå av små återförsäljare eller slutkunder organiserat sig som i syfte att få en bättre törhandlingsposition på elmarknaden.

10 Specialmotivering

Vi har valt att lägga fram vårt förslag i form ett förslag av om

ändringar i den nu gällande ellagen avsnitt 10.1. Ett alternativ

hade varit att föreslå en ny lag om nätverksamhet och koncessioner för sådan verksamhet. Under etapp 2 skall övriga delar av ellagen utredas. Det är därför lämpligt att låta helhetslösningen vänta till nästa etapp. Det förefaller sannolikt att ellagen därefter upphävs och ersätts av flera nya lagar. Eftersom vi räknar med att den ändrade ellagen skall gälla endast under en övergångstid, har vi inte funnit skäl att göra några moderniseringar i lagtexten av enbart språkliga eller redaktionella skäl. När ett eller några 0rd ändrats, har det alltså skett hänsyn av till innehållet. Riksdagen har den 28 maj i år beslutat upphäva 17 20 och 22 §§ i ellagen och ändra lydelsen av 27, 29, 31 och 32 §§ samma lag och bemyndigat regeringen att bestämma om tidpunkten för

ikraftträdandet. Ändringarna har föranletts av en ny ordning för

kontroll av elektrisk materiel. Innehållet i vårt förslag påverkas inte av nämnda förändringar i ellagen. Vårt förslag till ändringar i ellagen medför behov av följdändringar i ett antal andra författningar. De lagar som berörs och beträffande vilka vi utarbetat förslag till ändring eller upphävande är, såvitt vi kunnat utröna, lagen - 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar ändring; avsnitt 10.3, lagen 1985:277 om bulvanförhållanden ändring; avsnitt 10.4 och lagen 1976:240 förvärv eldistributionsanläggning om av

m.m. upphävande; avsnitt 10.5. Vidare föreslås en ny lag med

vissa bestämmelser om handel med el, m.m. avsnitt 10.2.

I fråga om förordningar har vi av tidsskäl inskränkt oss till de mest centrala pá området. Sålunda har förslag utarbetats om ny lydelse av elförordningen, om en ny förordning om särredovisning av nätverksamhet för elektrisk ström samt om ändring i förordningen 1991:2013 med instruktion för Aftärsverket svenska

kraftnät avsnitten 1.6 1.8.

-

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen

1902:71 s.1, innefattande vissa bestäm-

melser om elektriska anläggningar

1 § Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri ingående särskilda föremål for produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Ha olika delar av samma elektriska anläggning skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Närmare bestämmelser härom meddelas av regeringen. Med niitverksamhet förstås sådan verksamhet som behövs för att överföra ström på det elektriska nätet. Hit hör bl.a. projektering,

byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformator

er, anslutning av andra ledningar och mätning av Överförd ström. Med anslutning förstås i 2 § 4 och 7 mom. dels ny anslutning av ledning eller annan anläggning, dels återinkoppling av befintlig

anslutning och dels ändring av avtalad effekt i anslutningspunkt.

Regeringen utser myndighet nätmyndigheten som handhar en frågor om nätverksamhet enligt denna lag.

I paragrafens fidrde stycke definieras begreppet nätverksamhet.

Med nätverksamhet menas all verksamhet som behövs för att göra det möjligt att överföra ström på nätet. Utöver vad som särskilt anges i lagtexten innefattar begreppet exempelvis ansökan och koncession, ingående av avtal överföring ström samt de om av administrativa åtgärder anställning av personal etc. som - erfordras för att systemet för Överföring av ström skall fungera. Köp och försäljning av ström ingår däremot, i allmänhet, inte i nätverksarnhet. Köp av för att täcka nätförluster ingår dock i nätverksamhet. Med nätförlust menas skillnaden mellan hur mycket som matas in och hur mycket som tas ut på nätet, dvs. överföringsförlusten. Koncessionshavaren måste på något sätt täcka denna förlust av el. Ytterligare ett fall av elköp kan ingå i nätverksamheten. När någon önskar mata in eller ta ut kraft från nätet och det är tveksamt om nätet klarar detta utan att bli överbelastat, kan det ibland vara ändamålsenligt att nätägaren skapar utrymme för Överföringen genom att förmå någon annan som är ansluten till nätet att öka sin inmatning eller minska sitt uttag. Detta förfarande kan beskrivas som ett motköp över en flaskhals på nätet. Motköpet innebär en kostnad för nätägaren och kostnaden skall ses som en nätkostnad. Metoden kan komma till användning främst på trånga sektorer av storkraftnätet. Eftersom ansvaret för mätning, rapportering av mätdata m.m. ligger på koncessionshavaren skall aktiviteter förknippade med detta ansvar ingå i nätverksamheten. Avgränsningen av vad som ingår i nätverksamhet är viktig för nätägarens prissättning. Kostnaderna för nätverksamheten skall enligt vårt förslag betalas av dem som är anslutna till nätet.

I femte stycket definieras begreppet anslutning.

En förutsättning för en elmarknad i konkurrens är att den som önskar ansluta sig till nätet i visst område ges möjlighet till detta. Med anslutning menas anslutning av nybyggd ledning, transformator m.m. eller arman inmatnings- eller uttagspunkt, ny áteranslutning av tidigare ansluten ledning eller annan inmatningseller uttagspunkt, samt en rätt att ta ut eller mata in mer effekt än tidigare avtalats i en befintlig anslutningspunkt. I sjätte stycket definieras begreppet nätmyndighet.

Lika nödvändigt som det är att ha regler som styr det monopol som nätverksamheten utgör är det att ha en myndighetsfunktion som bl.a. utövar tillsyn av pris och andra villkor fir nättjänsterna. En sådan myndighetsfunktion innefattar i huvudsak följande uppgifter: koncessionsgivning, kontroll, övervakning och uppföljning av nätverksamhet, ingripande mot innehavare av nätkoncession, prövning av klagomål. - Vi har skapat beteckningen nätmyndighet i syfte att samla ovanstående uppgifter under ett gemensamt begrepp.

2 § l mom. Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd nätkoncession av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Till en

lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen. För en ledning med i huvudsak bestämd sträckning skall ges

nätkoncession for linje och för ett ledningsnät inom ett visst

område och med högst viss angiven spänning skall ges nätkoncession för område. En transformator- eller kopplingsstation som är avsedd för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller medgivande har lämnats enligt 8 mom. för sådant framdragande. Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden.

I första stycket anges det nya begreppet nätkoncession. Syftet med narnnändringen är att markera att den nya koncessionstypen endast avser nätverksarnhet. Såsom tidigare gällt meddelas koncession av regeringen eller, efter delegering, av myndighet.

I andra stycket presenteras de två varianterna av nätkoncession. Nätkoncession för linje motsvarar den äldre linjekoncessionen. Uttrycket i huvudsak bestämd sträckning har oförändrat överförts från äldre lag. Syftet därmed är att tidigare praxis i fråga om uttryckets innebörd fortfarande skall gälla. Nätkoncession för område motsvarar den äldre områdeskoncessionen. Liksom tidigare skall koncessionen avse ett ledningsnät inom ett visst område. Äldre områdeskoncessioner kunde, i fall vart teoretiskt, överlappa varandra. Som närmare framgår kommenav taren till 2 § 2 mom. blir detta inte längre tillåtet. En viktig nyhet är att det i lagen föreskrivs att en viss högsta tillåten spänning skall anges för koncessionen. För närvarande finns ingen områdeskoncession för högre spänning än 40 kV, men ingenting hindrar att spänningen i framtiden sätts högre om den tekniska utvecklingen gör detta motiverat. Utgångspunkten bör vara den spänning som kan förutses behövas under den planerade koncessionstiden. Spänningen bestäms individuellt för varje koncession och grundas på sökandens uppgifter och övriga omständigheter. Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas till nätmyndigheten finns i elförordningen. Denna spärmingsgräns markerar omfattningen av koncessionshavarens monopol på ledningsbyggande och anslutningar. Monopolet kan brytas genom beslut av nätmyndigheten. Avsikten är att förhindra att innehavare av nätkoncession för linje ansluter sådana kunder som områdesinnehavaren både kan och vill anknyta till sitt nät. Spänningsgränsens betydelse för ledningsbyggande, anslutningsskyldighet m.m. beskrivs i motiveringarna till 2 § 2 och 4 mom.

2 § 2 mom. Nätkoncession fär ges endast anläggningen är om lämplig från allmän synpunkt. Nätkoncession för linje får endast särskilda skäl föreligger om ges för ledning med spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession berörs som av ledningen. Nätkoncession för område får området utgör med ges om en hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Områden med nätkoncession får inte helt eller delvis sammanfalla.

288 8

Nätkoncessiøn fär endast till den från allmän synpunktt ges som är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesebestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna intte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Vid prövning frågor om meddelande av nätkoncession skalll av lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. tilllämpas. Nätkøncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringem eller, efler regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten.

I första stycket upptas att som villkor för nätkoncession, såväl förr linje som för område, gäller att ledningen eller nätet skall varza lämpligt från allmän synpunkt. Motivet för en sådan lämplighetsprövning är att hindra att samuhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs eller att ledningar draas fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje mam. Denna lärnplighetsprövning kommer således i Ersta hand att varra aktuell när det gäller nätkoncession för linje. Ett exempel får belysa ansökan nätkoncession för linjte när en om kan få avslag med motivering att ledningen är samhällsekonomiskt onödig och därmed olämplig ur allmän synpunkt.

Ändamålet med den ledningen är att ansluta elkonsument eller nya en elproducent till ett regionnät. Det finns emellertid inga tekniska eller samhällsekonomiskt: hinder mot att anslutningen i stället sker till det lokala nätet. Orsaken till att den sökande ser företagsekonomiska skäl för sin begäran om nätkoncession för linje år att den lokala nättariffen inte är differentierad med avseende på i området kunden önskar bli var ansluten. En ansökan nätkoncession för område kan också fä avslag mecd om motivering att nätet inte är lämpligt från allmän synpunkt. Så kam fallet t.ex. om den sökta spärmingsgränsen bedöms varza vara olämplig med hänsyn till andra nätägare som berörs. I andra stycket anges begränsningar i koncessionsmyndighetems möjligheter att bevilja nätkoncession för linje. Innehavaren av en nätkoncession för område skall i princip haa ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom dem för området angivna högsta spänningen. Endast om särskilda skäll

föreligger har nätmyndigheten möjlighet att inom detta område bevilja en koncession för linje som avser ledningar med samma eller lägre spänning. Orsaken till att särskilda skäl skall föreligga för att nätkoncession för linje får beviljas för ledningar med eller lägre spänsamma ningar än den högsta tillåtna spärmingen för området står att finna i kraven på tariffutformning. Ett krav på nättarifferna på de lokala näten har liksom hittills ansetts vara att dessa inte, utan särskilda skäl, skall konstrueras med utgångspunkt från var i ett koncessionsområde kunden är ansluten

se 2 § 7 mom.. Inom en nätkoncession för område skall det alltså

i allmänhet inte förekomma att kunder vid t.ex. områdets yttergränser av den anledningen betalar högre avgifter än de bor i som mitten av området. En elkonsument som missgynnas av att tariffema inom området inte är geografiskt differentierade kan finna det lönsamt från sina utgångspunkter att bekosta en anslutning till t.ex. ett regionalt nät. - Men en sådan anslutning kan innebära onödiga samhällsekonomiska kostnader. En situation när särskilda skäl däremot kan anses föreligga är, när nätmyndigheten bedömer att det är lämpligt att bevilja nätkoncession för linje i stället för nätkoncession för område i avsikt att därigenom underlätta framtida strukturrationalisering i området. En annan situation när särskilda skäl kan anses föreligga är när en koncession för en ledning för vilken det idag finns linjekoncession behöver förnyas. I tredje stycket upptas bestämmelser att nätmyndigheten har att om bedöma om den sökta koncessionen lämplig geografisk avser en enhet. Faktorer som skall vara vägledande är nätföretagets effektivitet, omfattning och därtill hörande möjligheter att hålla sig med kompetent personal, beredskapsorganisation m.m. eller, alternativt, förutsättningarna att klara dessa funktioner tillsammans med angränsande nätföretag. En annan faktor som bör vägledande för koncessionsmyndigvara hetens ställningstagande härvidlag är att nätkoncession för en område bör täcka ett geografiskt område med både kunder som medför höga nätkostnader och kunder medför låga nätkostsom

nader. Orsaken är att avständsberoende tariffer i princip inte skall tillämpas inom nätkoncession för område. I fiarde stycket upptas bestämmelser om att den som beviljas nätkoncession skall lämplig från allmän synpunkt att bedriva vara nätverksamhet. Detta krav gäller oberoende av om nätkoncessionen ges för linje eller för område. En lämplighetsprövning skall alltid göras vid ansökningstillfállet. I bedömningen skall bl.a. vägas in sökandens tidigare agerande nätägare. Sökandens allmärma kompetens och utformningen av som den organisation som skall handha nätverksamheten bör också prövas. En noggrann bedömning av sökandens lämplighet är särskilt viktig när nätkoncession för område beviljas. Koncessionshavaren har i princip monopol inom området på att bygga ledningar upp till en viss spärming. Detta betyder att koncessionshavaren måste vara särskilt lyhörd för bl.a. elkundernas behov. Omständigheter som enbart har betydelse för sökandens lämplighet kraftproducent eller återförsäljare av skall däremot inte som prövas vid ansökan koncession. Koncessionen avser nätverksamom heten och om sökanden är lämplig att sköta denna. Riksdagen har uttalat sig för att Affärsverket svenska kraftnät skall äga och förvalta tillräckligt stor del av utlandsförbindelseren na för att svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal kraftaffärer med aktörer utomlands skall kunna om tillfredsställas. När det gäller nätkoncession för utlandsförbindelse fyller lämplighetsprövningen därför även en annan funktion. Vid prövningen får i förekommande fall tas hänsyn till om det är lämpligt sökande än Svenska kraftnät erhåller koncession. att annan När koncession söks för utlandsförbindelse, skall regeringen alltid pröva ansökan. Om sökanden inte är Svenska kraftnät, kommer verket i egenskap sakägare att ges tillfälle att yttra sig över av ansökan.

I femte stycket finns bestämmelser om att en nätkoncession i

princip inte får strida detaljplan eller områdesbestämmelser. mot en Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § 2 mom. fjärde stycket.

I sjätte stycket finns bestämmelser att lagen hushållning

om om

med naturresurser m.m. skall tillämpas vid koncessionsprövning.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § 2 femte stycket.

mom.

I sjunde stycket finns bestämmelser om att nätkoncession inte får

överlåtas utan särskilt tillstånd. Bestämmelsen motsvarar nuvarande

2 § 2 mom. femte stycket.

Den nye innehavarens lämplighet skall prövas på sätt samma som vid ansökan om ny nätkoncession. Med innehavare att ny menas

nätverksamheten övertagits fysisk eller juridisk

av arman person.

Det behövs dock ingen förnyad prövning övriga villkor för

av nätkoncessionen. Ansvaret för att dessa villkor följs övertas den av nye innehavaren av nätkoncessionen. Inte heller bestäms någon ny koncessionstid, utan förvärvaren övertar återstoden innevarande av koncessionstid.

2 § 3 mom. Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.

Vid meddelande nätkoncession skola, under förbehåll av av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur

allmän synpunkt finnas påkallade.

För närvarande gäller att koncession meddelas för viss tid, längst

40 år, eller om det finns särskilda skäl 60 år. I praktiken har det inte funnits behov av längre koncessionstider än 40 är. Enligt första stycket skall nätkoncession för bestämd tid, ges

längst 40 år. Möjligheten att ge koncession för 60 år har alltså

tagits bort. Liksom hittills görs i fråga koncessionstider ingen

om skillnad mellan olika typer koncessioner. av I andra stycket har nätkoncession ersatt koncession. Stadgandet

har i övrigt överförts utan ändringar.

2 § 4 mom. Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga

villkor överföra ström åt

annan.

Den som har nätkoncession for område är skyldig att, inte

om

nätmyndigheten medger undantag, på skäliga villkor ansluta

en

anläggning inom området.

g 5

Den som har nätkoncession för linje får ansluta anläggning

en

till ledningen.

Om särskilda skäl föreligger kan nätmyndigheten besluta att den har nätkoncession för linje skall ansluta en anläggning på av som nätrnyndigheten angivna villkor.

Om anläggning kan anslutas såväl till en nätkoncession for

en linje som till en nätkoncession för område får den som har nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efler med-

givande nätkoncessionen för området eller efter

av den som har tillstånd av nätmyndigheten.

Nätmyndigheten prövar, på eget initiativ eller efter anmälan,

enligt detta moment eller 7 mom. om överföring, anslutning, nättanffer eller andra villkor för nätverksamhet är skäliga samt om koncessionshavaren i övrigt uppfyllt sina skyldigheter.

Detta moment, liksom 7 handlar om de skyldigheter en mom., innehavare nätkoncession har under koncessionstiden. Om en av anslutning fordrar nätkoncession, skall reglerna i 2 § 2 mom. ny tillämpas. Första stycket innehåller huvudregeln för den nya elmarknaden, nämligen den allmänna skyldigheten att överföra ström andra. Skyldigheten gäller för alla innehavare av nätkoncession, både för linje och för område. Detta betyder att hela det svenska elektriska nätet inklusive utlandsiörbindelserna öppnas för överföring av ström. I praktiken fordras tillgång till en inmatningspunkt eller en uttagspunkt på elnätet för att en överföring skall kunna ske. Koncessionshavarens motpart, dvs. i detta fall den som har rätt att begära överföring, är således den som har en sådan punkt på koncessionshavarens nät. Kraftproducenter och elkonsumenter har sådana anslutningspunkter, liksom även ägare av andra ledningar och direkt anknutna till koncessionshavarens nät. nät som är Som närmare anges i kommentaren till 7 mom. skall den som önskar överföra ström inom Sverige endast betala en avgift för tillgång till nätet. Den avgiften är nättariffen till ägaren av den ledning eller det ledningsnät inmatningspunkten eller uttagssom punkten beñnner sig på.

Överforingsrätten med stöd av betald svensk tariff upphör dock

vid den svenska gränsen. För handel med utlandet krävs särskilt avtal med ägaren av utlandsfdrbindelsen.

Förpliktelsen att överföra ström gäller på skäliga villkor. Med villkor förstås alla faktorer påverkar innehållet i avtalet mellan som koncessionshavaren och dennes motpart. Som exempel kan nänmas pris och betalningsvillkor, avtalstid och uppsägning, energimängd och effekt, avbrott, avstängning och skadestånd. Ett viktigt villkor gäller de tekniska förutsättningarna. Anslut-

ningen skall passa till nätet och dess spärming. Ledningen eller

nätet skall fysiskt kunna klara den överföring som önskas, dvs. det skall finnas ledig kapacitet. Frågan om det finns ledig kapacitet uppkommer bara i vissa situationer när de s.k. fysiska flödena i ledningarna ändras. Strömmens fysiska flöde påverkas inte av att exempelvis en elförbrukare byter elleverantör. Nätets överföringsförmåga är densamma före och efter leverantörsbytet. Men helt anslutning skall göras om en ny till nätet eller om en tidigare avstängd anslutningspunkt skall tas i drift uppstår frågan om ledig kapacitet finns. Samma gäller om belastningen på nätet ökar genom att effekten ändras i en inmatnings- eller uttagspunkt. Villkoren skall alltså vara skäliga för att innehavaren av en nätkoncession skall vara skyldig att överföra ström annan. Skäligt är det som är normalt, brukligt och rimligen kan krävas av koncessionshavaren. Det är skäligt att vägra ingå avtal om överföring, om det inte finns ledig kapacitet. I sådan situation bör nämligen de en som tidigare avtalat om överföring ha företräde. En koncessionshavare som även producerar eller handlar med och därför använder sitt nät för egen överföring, får inte särbehandla sig själv. Han får inte avvisa kunder med hänvisning till sitt eget framtida behov av ledningskapacitet, men han behöver inte heller inskränka sin tidigare användning för att frigöra kapacitet andra. En närmare beskrivning av begreppet ledig kapacitet finns i avsnitt 3.2.5. Det kan vara skäligt att vägra viss motpart avtal, t.ex. denne om inte följt tidigare avtal eller det kan förväntas bli svårt att få om betalt. Ibland är det skäligt att kräva garantier eller säkerhet som förutsättning för avtal. Priset, nättariffen, kan prövas inom för skäliga villkor dels ramen i det individuella fallet, dels vid helhetsbedömning en av om

koncessionshavarens prisnivå är skälig med hänsyn till kostnaderna för nätverksamheten. Skälighetsbedömningen görs i första hand av parterna. Det som parterna är överens om får också, i förhållandet dem emellan, anses skäligt. Är de inte överens, görs bedömningen, på parts som begäran, av nätmyndigheten. Myndighetens beslut kan överklagas, i första hand till länsrätt. I andra stycket stadgas att den som har nätkoncession för område i princip är skyldig att på skäliga villkor ansluta anläggningar inom området. Vad som menas med anslutning står i 1 § femte stycket. Skälighetsbedömningen görs och prövas på samma sätt som skyldigheten att överföra. Skyldigheten att ansluta gäller mot producenter och förbrukare av kraft och mot andra koncessionshavare. Skyldigheten gäller bara inom för den spänning som fastställts för området. Regeln ramen avser att säkerställa rätt till den för överföringen nödvändiga inmatnings- eller uttagspunkten. Nätmyndigheten kan medge undantag från skyldigheten. Undantag bör den önskade anslutningen av samhällsekonomiska eller ges om andra allmänna skäl i stället bör ske till en ledning med nätkoncession för linje. Enbart det faktum att en anslutning till linje är företagsekonomiskt lönsamt bör inte räcka för undantag. Tredje och fidrde stycket handlar om anslutning till nätkoncession för linje. När den önskade anslutningen skall ske på en spänningsnivå ligger över den för området högsta tillåtna, utgår lagen som från att avtal träffas med innehavare av lämplig nätkoncession för linje. Skulle parterna inte komma överens om villkoren, kan nätmyndigheten om särskilda skäl föreligger ålägga koncessionshavaren att på myndigheten angivna villkor göra begärd av anslutning. Huruvida särskilda skäl föreligger får bedömas efter samma grunder som ovan angivits beträffande undantag från skyldigheten för den som har en nätkoncession för område att ansluta en anläggning. Ibland kan en anslutning göras antingen till en koncession för linje

eller till en koncession för område. Sådana fall behandlas i femte

stycket. Om anslutningen till linjen fordrar koncession, sker en lämplighetsprövning enligt 2 § 2 mom. Nätmyndigheten bör i ett

sådant fall behandla koncessions-ansökan och begäran anslutning om samtidigt. Om anslutningen inte är koncessionspliktig, krävs i stället medgivande av områdesinnehavaren eller tillstånd nätmyndigav heten. Denna tillståndsprövning bör ske enligt principer samma som ovan angivits beträffande undantag från skyldigheten för den som har en nätkoncession för område att ansluta anläggning. en Lagen tillåter inte att en anläggning ansluts till nätkonarman cession för område än den som anläggningen geografiskt tillhör. I .sjätte stycket anges vilka frågor som nätmyndigheten kan pröva enligt detta moment eller 7 och hur prövning kommer till mom. en stånd. Nätmyndigheten prövar frågor om nättariffer och skäliga villkor i övrigt för överföring, frågor anslutningsskyldighet och om undantag från sådan skyldighet, frågor om särredovisning skett enligt de särskilda reglerna härför och frågor koncessionsom havaren fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter nättariffer, om villkor for överföring och anslutning. Nätmyndigheten är skyldig att pröva frågor efter anmälan från någon berörd part. Vidare kan nätmyndigheten, i sin egenskap av tillsynsorgan för nätverksamheten, på eget initiativ ta upp ett ärende till behandling. Ett sådant ärende kan ha initierats anmälan av en från någon som inte är berörd av frågan, dvs. inte är part. En sådan anmälan behöver dock inte till prövning nätmyndigheten. tas upp av Nätmyndighetens prövning sker enligt förvaltningslagens regler om handläggning av ärenden. Om överklagande m.m. stadgas i 31

2 § 5 Gränserna för nätkoncession område må ändras

mom. for

av nätmyndigheten om det erfordras för ändamålsenlig nätverksamhet och kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

Den i gällande lag angivna möjligheten för myndighet att ändra gränserna för områdeskoncession har med vissa mindre ändringar behållits. Möjligheten avser numera nätkoncession for område. Den kan användas för gränsändringar under löpande koncessionstid.

Syftet med gränsändringen är att åstadkomma en mer ändamålsenlig nätverksamhet. I detta begrepp ingår både en lämplig geografisk indelning och för prissättning av nätverksarnheten en lämplig fördelning av olika kundkategorier och nättyper. Nätmyndigheten fattar beslut, som kan överklagas hos regeringen enligt närmare bestämmelser i elförordningen.

2 § 6 Nätmyndigheten fârföreügga en koncessionshavare mom. att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller koncessionsvillkor. Föreläggande får förenas med vite. Åsidosätter koncessionshavaren i väsentlig mån föreskrift, som givits vid meddelande av nätkoncession, eller förpliktelser, som i 4 eller 7 eller har han under tre år i följd avses mom. mom., haft ledningen eller Iedningsnätet i bruk, må koncessionen helt eller delvis återkallas.

Frågor återkallelse nätkoncession prövas av länsrätt efter

om av ansökan av nätmyndigheten.

I paragrafens första stycke finns en bestämmelse som ger nätmyndigheten möjlighet att förelägga koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen eller med stöd lagen meddelade av föreskrifter eller koncessionsvillkor. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite. Någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek finns inte föreskriven. Vitesbeloppet skall därför enligt 3 § lagen 1985:206 viten bestämmas till ett belopp som med hänsyn till om vad är känt adressatens ekonomiska förhållanden och till som om omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande är förenat med vitet. som Enligt 6 § lagen viten prövas utdömande av viten av länsrätt om på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitestöreläggandet, dvs. i detta fall nätmyndigheten. Av bestämmelsen framgår att av myndigheten har en exklusiv talerätt i frågan. Enligt en allmän princip kommit till uttryck bl.a. i rättsfallet NJA 1982 s. 633 som kan vite inte föreläggas när straff är utsatt, inte undantag från om principen följer särskild föreskrift. Samma gärning får inte av en heller föranleda både vite och straff. Ett stadgande av denna innebörd finns i 29 § första stycket ellagen.

Paragrafens andra och tredje stycken upptar bestämmelser om återkallelse av koncession. I andra stycket anges de fall då en nätkoncession kan återkallas. Bestämmelsens lydelse motsvarar nästan helt 2 § 6 mom. första stycket i den gällande lydelsen av ellagen. Nätkoncession kan återkallas helt eller delvis om koncessionshavaren allvarligt åsidosätter de skyldigheter som åligger denne enligt 2 § 4 mom. eller 7 mom. eller koncessionsvillkor. I 2 § 4 mom. finns bestämmelser om skyldighet för koncessionshavare att på skäliga villkor överföra ström och om koncessionshavares anslutningsskyldighet. I 7 mom. ges regler om utformning av nättariffer och särredovisning nätverksamhet. Återkallelse kan av även ske om koncessionshavaren under tre år i följd inte utnyttjat ledningen eller ledningsnätet. I dag prövas frågor om återkallelse av NUTEK. En återkallelse av nätkoncession är emellertid av så ingripande art mot den enskilde att vi har funnit att denna fråga bör avgöras av domstol på ansökan av nätmyndigheten. I tredje stycket har därför införts en bestämmelse om att återkallelse av nätkoncession prövas av länsrätt efter ansökan från nätmyndigheten. En sådan ansökan bör regelmässigt ha föregåtts av föreläggande enligt paragrafens första stycke. Endast om det är uppenbart att ett föreläggande inte skulle leda till rättelse kan det underlåtas. Frågor om återkallelse av koncession kan enbart initieras av nätmyndigheten.

2 § 7 mom. Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Detta gäller även när nätverksamheten bedrivs av staten eller en kommun. Revisor hos den bedriver nätverksamhet skall särskilt som granska årsredovisningen avseende nätverksamheten och avge ett utlåtande om årsredovisningen av nätverksamheten uppgiorts enligt gällande bestämmelser.

Nättanff skall utformas på sakliga grunder. En nättanffjör

område, utom engångsavgiji för anslutning, får dock inte konstrueras med utgångspunkt i inom området anslutning var en

är belägen. Nättanjfför överföring av ström skall utfomtas så, att

betald avgifi för en anslutning ger rätt att använda det elektriska

nätet inom landet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndig-

heten fastställer vilka bedömningsgrunder i övrigt som skall

tillämpas vid prövning av nättanffer enligt 4 mom. sista stycket.

När dessa bedömningsgrunder tillämpas, skall nätmyndigheten ta

skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden.

Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om nättanffer och övriga villkor för överföring eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall

uppgift om villkoren lämnas inom skälig tid. Den som har

nätkoncession skall vidare på begäran upplysa om möjligheten att

hos nätmyndigheten begära prövning enligt 4 mom. sista stycket.

Närmare bestämmelser om koncessionshavares skyldigheter

enligt 4 mom. eller detta moment meddelas av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten.

I första stycket regleras skyldigheten att särredovisa nätverksamhet. Skyldigheten gäller alla fysiska och juridiska personer, inklusive stat och kommun, som driver nätverksamhet med stöd av nätkoncession. Enligt värt förslag skall de elektriska ledningarnanäten vara tillgängliga på icke diskriminerande villkor för alla som önskar överföra ström på dem. Den som har koncession på dessa ledningar eller nät har dock ett monopol på denna verksamhet och saknar därigenom i stor utsträckning incitament till prispress och effektivisering. Det är därför viktigt att priser för nättjänster nättariffer redovisas öppet samt att skäligheten i tariffsättningen kan granskas av det allmänna. För att det skall vara möjligt att bedöma att tarifferna är skäliga krävs att nätverksamheten redovisas avskilt från annan verksamhet. De krav som bör uppställas på den särskilda redovisningen för nätverksamhet har diskuterats i avsnitt 3.3 i den allmänna motiveringen. En utgångspunkt för kraven på särredovisningen är att aktiebolags- och bokforingslagens bestämmelser skall tillämpas i största möjliga utsträckning. Vi har som framgår av avsnitt 3.3 funnit att de närmare bestämmelserna rörande särredovisningen bör

meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av

nätmyndigheten. Vi har utarbetat ett förslag till en förordning om

särredovisning av nätverksamhet för elektrisk ström se under

rubriken Författningsförslag. Nätverksamhet kan drivas separat eller tillsammans med någon annan verksamhet, t.ex. kraftproduktion eller elförsäljning. Så snart det finns en verksamhet som inte faller under definitionen av nätverksamhet i l § skall nätverksamheten ekonomiskt redovisas för sig. Verksamhet som inte räknas som nätverksamhet kan periodvis l finnas även hos företag som armars enbart driver nätverksamhet. Exempelvis kan personal som är anställd fir byggande och underhåll av ledningar tillfälligtvis användas för att utföra entreprenadarbeten ett annat företag. En sådan verksamhet får alltså inte redovisas som nätverksamhet. I andra stycket anges de särskilda uppgifter revisorerna hos som företag med nätverksamhet är skyldiga att utföra. De som bäst kan kontrollera om reglerna angående särredovisning följts är företagens revisorer. Revisorerna skall därför avge ett särskilt utlåtande om årsredovisningen har upprättats enligt gällande bestämmelser. Om årsredovisningen i något avseende är bristfällig, bör revisorerna inte bara påpeka felet utan också hur felet kan ange rättas till. Det särskilda utlåtandet bör fogas till årsredovisningen. Tredje stycket innehåller regler för koncessionshavarens tariffsättning för nättjänster.

I den allmänna motiveringen avsnitt 3.2.2 har uppställts vissa

riktlinjer för ett tariffsystem. Dessa riktlinjer innebär att nättarifferna bör utformas så att de dels täcker nättöretagets skäliga kostnader jämte en skälig avkastning på eget kapital, dels ock stimulerar konkurrensen på elmarknaden. Dessa riktlinjer kan sägas utgöra grundstommen vad gäller tariffernas utformning på sakliga grunder. Att nättariff skall utformas på sakliga grunder innebär att kunder får indelas i grupper efter kostnadsbild, t.ex. kunder med elvärme, tidstariff eller fritidshus. Lika kunder skall däremot ha samma nättariff. N ättariffema skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Men en typ av kundindelning är enligt detta särskilda stadgande i lagen inte tillåten. Nättariff för område får inte konstrueras med utgångspunkt i var inom området en anslutning är belägen. Det

innebär att geografiska indelningar inte får göras, t.ex. med en tariff för tätort och en annan för kringliggande landsbygd. Zonindelningar efter avstånd från en viss punkt är inte heller tillåtna. Det finns dock ett undantag från detta förbud för avståndsberoende taxor, nämligen engångsavgiñer som skall täcka merkostnader vid en anslutning. Engångsavgiftens storlek skall på så sätt kunna motsvara den faktiska merkostnaden för t.ex. en nybyggd anslutning. Nättariffer för nätkoncession fir linje får däremot variera med hänsyn till var anslutningspunkten är belägen. Det är alltså exempelvis tillåtet med högre avgifter för uttag av kraft i södra Sverige och lägre i norra Sverige, liksom inom ett regionalt nät. För att underlätta handeln med skall kunder, både producenter och konsumenter, bara behöva avtal med en nätägare, nämligen ägaren av det nät på vilket kunden har en anslutningspunkt. En producent är ansluten till en regionledning skall alltså betala som nättariff till ägaren av regionledningen. Det förutsätts att regionnätsägaren i sin tur betalat avgift till storkraftnätet och att den kostnaden lagts i nättariffen för regionnätet. En konsument, som har uttagspunkt på ett lokalt nät, betalar på motsvarande sätt sin en nättariff till ägaren det lokala nätet. I den tariffen ingår lokalav nätsägarens kostnader för regionnät och storkraftnät. sistnämnda kostnader kan alltså, som framgått av det närmast föregående stycket, vara olika beroende på var i landet det lokala nätet är beläget och vid vilken punkt det är anslutet till ett regionalt nät. Tillgång till utlandsförbindelsema för överföring till eller från Sverige förutsätter särskilt avtal med ägaren av utlandsförbindelsen. Denne har skyldighet att på skäliga villkor överföra ström. Men det finns risk för brist på ledig kapacitet när det gäller dessa förbindelser, och uppstår sådan brist måste tillgänglig kapacitet på

något sätt fördelas. Överföringsrättigheter som inte utnyttjas bör

inte tillåtas blockera ledningen, utan förbindelsen skall utnyttjas optimalt. Hänsyn måste dessutom tas till förhållandena i utlandet. Olika modeller för fördelning av ledig kapacitet kan tänkas, såsom

kvotering eller försäljning till högstbjudande. Ägaren av utlands-

förbindelsen är såsom innehavare av nätkoncession ansvarig inför nätmyndigheten, om en missnöjd motpart begär prövning av om villkoren för överföring är skäliga.

I fiarde stycket stadgas att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten skall fastställa vilka bedömningsgrunder skall användas vid prövning av nättariffer. En som en redogörelse för olika tänkbara sådana grunder finns i den allmänna

motiveringen avsnitt 3.3. En erinran om att bedömningsgrundema

inte får tillämpas schablonmässigt finns genom regeln att nätmyndigheten skall ta skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden. Bedömningsgrunderna skall enligt 17 § i den föreslagna elförordningen fastställas i förväg och omprövas årligen eller då omständigheterna kräver det. Femte stycket innehåller flera skyldigheter för koncessionshavaren att lämna uppgifter av olika slag. Nättariffer och andra villkor för överföring och anslutning skall öppna och tillgängliga för alla som önskar ta del av dem. vara

r

Uppgifterna skall finnas i skriftlig form och de skall lämnas ut utan dröjsmål. När uppgiften gäller villkor för ny anslutning finns inte l alltid färdig nättariff att hänvisa till. För att ta fram sådana en individuella uppgifter behöver koncessionshavaren längre tid. Det räcker i dessa fall uppgiften lämnas inom skälig tid. Vad som om . l till är skälig tid får bedömas från fall fall.

i

Koncessionshavaren har också skyldighet att på begäran upplysa om möjligheten att göra anmälan hos nätmyndigheten och begära prövning enligt sista stycket. Inte bara tariffer och villkor 4 mom. kan prövas myndigheten utan även frågor om koncessionsav havaren uppfyllt andra skyldigheter, exempelvis lämnat uppgift om tariffer på korrekt sätt. Om nätmyndighetens möjlighet att ge förelägganden, om det behövs vid vite, finns regler i 2 § 6 mom. Frågor om överklagande nätmyndighetens beslut behandlas i 31 av I momentets sjätte stycke erinras om att regeringen meddelar närmare bestämmelser och att även nätmyndigheten kan ges rätt att utfärda föreskrifter angående koncessionshavares skyldigheter enligt 4 mom. och detta moment.

2 § 8 mom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

nätmyndigheten får, om särskilda skäl föreligger, medge att en elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en transformator- eller

kopplingsstation får byggas utan hinder bestämmelsen i av 1 mom. tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas att tills vidare under tre år begagna ledningen i avvaktan på att koncessionsansökningen slutligt prövats.

Den enda ändring som gjorts är att myndighet och koncession har ersatts av nätmyndighet och nätkoncession.

3 § 1 mom. Upphör nätkoncession att gälla är den senast en som haft koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning j om detta är påkallat från allmän eller enskild i synpunkt. Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas nätav myndigheten. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör. Iakttar den som haft nätkoncessionen inte vad har ålagts som honom, får nätmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina åligganden.

3 § 2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram utan nätkoncession, där detta behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Föreläggandet får förenas med vite.

3 § 3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåtgärder som avses i l eller 2 får nätmom., myndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Ãterställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och

intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om

SOU 1993268 303

åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsátgärderna skall kunna vidtas. Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 § i den gällande lydelsen av ellagen. Vissa ändringar av redaktionell karaktär har skett. Den enda sakliga ändring som företagits är att det enligt förslaget endast är nätmyndigheten som kan besluta om de åtgärder eller tillstånd stadgas i paragrafen. Enligt den gällande ellagen åvilar det varom regeringen att besluta vilken myndighet som skall avgöra dessa frågor. Då regeringen bestämt att det skall vara NUTEK, dvs. myndighet vi föreslår bli nätmyndighet, innebär det samma som emellertid i praktiken ingen förändring. Bestämmelsen om att ett vitesföreläggande skall delges har också tagits bort från paragrafens 1 och 2 Detta innebär dock ingen saklig ändring eftersom en mom. bestämmelse motsvarande innebörd återfinns i 2 § lagen av 1985:206 om viten. Viteslagen är tillämplig då nätmyndigheten utfärdar vitesföreläggande. I detta sammanhang bör även erinras om stadgandet i 29 § första stycket ellagen som säger att samma gärning inte fär föranleda både vite och straff.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt eller av hänsyn till dnfisiikerheten hos det nationella elsystemet, meddela föreskrifter kontroll, provning eller besiktning samt andra om föreskrifter angår elektriska anläggningar, anordningar som avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.

I paragrafen ges en möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i vissa fall meddela närmare som föreskrifter säkerhetskaraktär. Bestämmelsen äger sin motsvarigav het i 15 § i gällande lydelse av ellagen. Sedan den 1 januari nu 1993 har Elsäkerhetsverket ansvaret för det svenska elsäkerhets-

arbetet. Verket har erhållit regeringens förordnande att utfärda föreskrifter med stöd av paragrafen. Ett tillägg har gjorts i paragrafen för att klargöra att föreskrifter även kan meddelas om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet påkallar det. Produktionsanläggningar och skall anslutas till nät som storkraftnätet måste uppfylla vissa tekniska och driftsäkerhetsmässiga krav. Sådana förhållanden kan visserligen regleras i anslutningsavtal men det kan också vara nödvändigt att utfärda närmare föreskrifter om vilka krav som skall ställas på sådana anslutningar. Det kan även vara nödvändigt att i föreskrifter närmare fastställa regler i syfte elproduktionen till elförbrukatt anpassa ningen och för att hålla nödvändiga elreserver. Det kan bli nödvändigt att föreskriva informationsskyldighet för att få kunskap i om hur mycket kraft som matas in och tas ut från nätet och och var när detta beräknas ske. Föreskrifter kan också behövas för att det

nationella avräkningssystemet se avsnitt 3.2.6 skall kunna

administreras effektivt. Sådana föreskrifter bör lämpligen meddelas av det i januari 1992 inrättade Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät har nämligen som uppgift att driva och förvalta det svenska storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna. Enligt dess instruktion 1991:2013 åligger det Svenska kraftnät bl.a. att förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem. En närmare redogörelse z för Svenska kraftnäts verksamhet och systemansvar finns i avsnitt 3.6. I elförordningen har i 24 § intagits en bestämmelse som ger Affärsverket svenska kraftnät rätt att utfärda föreskrifter dels angående de tekniska krav som bör ställas på anläggningar som berörs av verkets systemansvar, dels beträffande skyldighet att till verket inge sådan information som är nödvändig för att verket skall kunna fullgöra sitt systemansvar. Vad begreppet systemansvar innebär finns enligt värt förslag angivet i en ny 2a § i instruktionen för Affársverket svenska kraftnät.

23 § Nätmyndigheten och tillsynsmyndighet har rätt att på annan begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

I denna paragraf behandlas tillsynsmyndighets rätt att erhålla den muntliga och skriftliga information behövs för att kunna som bedriva en effektiv tillsynsverksamhet. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 23 § i den gällande ellagen. Den förändring som skett av paragrafen är att det nu framgår att det finns flera myndigheter som har tillsyn över bestämmelserna i den ändrade ellagen. Enligt utredningens förslag kommer förutom Elsäkerhetsverket även NUTEK, i sin egenskap av nätmyndighet, att utöva tillsyn över ellagens regler. Initiativet till att ta in uppgifter kan vara tillsynsmyndighetens men det kan också ha sin grund i en anmälan till myndigheten, t.ex. om att koncessionshavare inte följer föreskrifter eller särskilda en villkor. Uppgifter torde i många fall kunna hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten och aktörer på marknaden. Enligt 26 § finns emellertid möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande som får förenas med vite.

31 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 § 6 eller 7 mom. eller 3 § överklagas hos Nätmyndigheten får inträda som part imålet när myndighetens beslut prövas domstol. Ändras nätav myndighetens avgörande i sak beslut länsrätt eller genom av kammarrätt, får nätmyndigheten föra talan mot beslutet. Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen. Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas av regeringen.

Paragrafen behandlar överklagandefrågor och har sin motsvarighet i 31 § i gällande ellag. Första stycket har erhållit en helt ny lydelse jämfört med gällande

rätt. Övriga stycken i paragrafen är oförändrade jämfört med

gällande ellag. I dag överklagas NUTEKs beslut till regeringen, utom vad avser beslut angående förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 mom. ellagen samt återkallande av koncession. I de båda sistnämnda fallen är kammarrätt fullföljdsinstans.

Vårt förslag innebär att återkallelse av koncession enligt 2 § 6 mom. tredje stycket lagförslaget skall prövas direkt av länsrätt på ansökan av nätmyndigheten. Länsrättens beslut får överklagas till kammarrätten. Nätmyndighetens beslut i frågor om anslutning, om pris och andra villkor för nättjänster skall överklagas till länsrätt.

Övriga frågor skall överklagas till regeringen.

De beslut av nätmyndigheten som kan komma att prövas av länsrätt är av skiftande slag. Det kan vara fråga om skäligheten av företagens tariffer för överföring av ocheller övriga villkor för transitering på näten. Vidare hör hit frågor om ledig kapacitet vid anslutning till näten, beslut i redovisningsfrågor riktade mot ett enskilt företag m.m. Enligt gällande forumregler överklagas en myndighets beslut till den länsrätt inom vars geografiska upptagningsomrâde myndigheten är belägen. Det innebär att länsrätten i Stockholm blir den domstol som prövar ärendena. Normbeslut, dvs. myndighets beslut att uppställa vissa generella normer för nätverksamheten, omfattas inte av fullföljdsreglerna. En närmare redovisning utredningens överväganden beträffande av frågor om överklagande finns i avsnitt 6.2 i den allmärma motive ringen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1994.

2. Vad som föreskrivits om nätkoncessioner i 2 § 2 mom. sista stycket, 2 § 4-8 mom. samt 3 § skall gälla även fo°r linje- och områdeskøncessioner under återstående koncessionstider. Lin-

jekoncession skall därvid i förekommande fall nätkon-

anses som cession för linje och områdeskoncession som nätkoncession för område. Ersättning av staten kan utgå till den som fått koncession enligt äldre regler. Sådan ersättning skall avse förlust som är en direkt följd att villkoren i 2§ 4 och 7 enligt dessa av mom. mom. Övergångsbestämmelser skall gälla för vid ikrafltriidandet befimliga koncessioner. Ersättning utgår inte för utebliven vinst. Talan om ersättning skall väckas senast sex månader efler

Ikoncessionstidens utgång, om inte preskription redan skett enligt preskriptionslagen 1981:130. 4. För ärenden angående prisreglering inkommit till Näringssom :och teknikutvecklingsverket före den 1 juli 1994 skall lagen i dess lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

Enligt punkt 1 i Övergångsbestämmelserna träder de föreslagna ändringarna i kraft den l juli 1994. Det innebär att de nya reglerna för meddelande av nätkoncessioner skall börja tillämpas angivna dag. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna är de områdeskoncessioner och linjekoncessioner som har beviljats enligt nu gällande ellag och är giltiga vid den tidpunkt när de föreslagna ändringarna i ellagen träder i kraft att betrakta som nätkoncession för område respektive nätkoncession för linje. Vissa de föreav slagna nya koncessionsvillkoren behöver inte prövas förrän i samband med att en förnyad nätkoncession söks, dvs. vid utgången av den nuvarande koncessionens giltighetstid. Lärnplighetsprövning av koncessionshavare samt prövning om sökt nätkoncession är lämplig från allmän synpunkt är exempel härpå. Andra villkor måste tillämpas för alla koncessionshavare direkt vid lagens ikraftträdande. Sådana villkor är bl.a. skyldigheten för den som har nätkoncession för område att ansluta andras ledningar och anläggningar och överföra ström samt skyldigheten för alla innehavare av nätkoncession att särredovisa nätverksamheten. Skyldigheten att särredovisa inträder vid ikraftträdandet av lagändringen. Detta innebär att årsredovisning av nätverksamhet för hela räkenskapsåret skall göras enligt de föreslagna reglerna när räkenskapsåret eller del därav infaller efter den 1 juli 1994. Hur koncessionshavaren tar fram det underlag som behövs för att göra en sådan årsredovisning regleras inte i övergångsbestämrnelserna. Det ställs således inte krav på att den löpande redovisningen av nätverksamhet, skild från övrig verksamhet, skall påbörjas före lagens ikraftträdande. Anläggningsregister med ingångsvärden

m.m. skall upprättas per

den dag räkenskapsåret börjar. Om räkenskapsår och kalenderår

sammanfaller, skall alltså anläggningsregistret hänföras till årsskiftet 1993-1994. Det bör påpekas att NUTEK enligt 9 § förslaget till förordning om särredovisning av nätverksarnhet för elektrisk ström har viss möjlighet att medge undantag. Revisors skyldighet att granska och avge utlåtande avser på motsvarande sätt årsredovisning av nätverksamhet där räkenskapsåret avslutas efter den l juli 1994. Vid den tidpunkt då lagstiftningen träder i kraft skall den som bedriver nätverksamhet se till att nättarifferna finns klara och tillgängliga för den som önskar ta del av dem. Företaget avgör därvid på eget ansvar vilket bokföringsunderlag som behövs. För regeln om överlåtelse av koncession i 2 § 2 mom. sista stycket innebär övergångsbestämmelsen att när en äldre koncession överlåts, fordras tillstånd enligt de föreslagna reglerna. Den nye koncessionshavarens lämplighet skall således prövas, även om sådan prövning inte behövde ske av den förste innehavaren av koncessionen. De nya reglerna avgör också vilken myndighet som får ge tillstånd till överlåtelsen. Om överlåtelsen gäller en utlandsförbindelse, skall således regeringen pröva frågan, även om koni cessionen ursprungligen meddelades av förvaltningsmyndighet. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna kan under vissa förutsättningar ersättning av staten utgå till den som fått koncession enligt äldre regler. i Som närmare beskrivs i avsnitt 8.1 finns en risk för att vissa koncessionshavare drabbas av skada till följd av att deras linjerespektive områdeskoncessioner enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna under återstående koncessionstider skall anses som nätkoncessioner. Av hänsyn främst till Europakonventionens regler om skydd för egendom har en rätt till ersättning upptagits i punkt

En talan om ersättning kan väckas av den som har en linjekoncession eller en områdeskoncession då denna lag träder i kraft. Talan väcks mot staten vid allmän domstol. Ersättning kan utgå för förlust som är en direkt följd av att de nya villkoren i 2 § 4 och . mom. skall gälla även för koncessioner som meddelats enligt äldre bestämmelser. I nämnda moment finns de nya reglerna om överföring, anslutning, särredovisning, nättariffer

Motsvarande regler i äldre lag fanns i 2 § 4 mom. och avsåg m.m.. förpliktelser i särskilda fall att leverera eller överföra ström eller i visst fall att köpa ström. Det är bara de omedelbara följderna av en villkorsändring som ger rätt till ersättning. Förluster till följd av den ekonomiska politiken med ökad konkurrens på elmarknaden skall inte vara ersättningsgilla, även om de skulle ha visst samband med att villkoren ändrats. Eftersom man kan tänka sig att utebliven vinst någon gång kan uppfattas som en direkt förlust av ändringen, har det uttryckligen sagts att denna typ av skada inte ersätts. En säljare kan alltså inte jämföra elpriset före och efter lagändringen av och, priset blivit lägre, begära ersättning för mellanskillnaden. om Det är vanligt att samma företag både producerar kraft och har koncession för de ledningar och nät som behövs för distributionen. I sådana företag kan det vara svårt att särskilja dessa två typer av förlust. Eftersom ersättningsregeln utgår från Europakonventionens egendomsskydd, bör närmare ledning för bedömandet av den ersättningsgilla förlusten kunna hämtas från avgöranden av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Förlusten skall ha uppkommit under den återstående koncessionstiden. När koncession förnyats efter ikraftträdandet och meden delats enligt de nya reglerna, kan en eventuell kvarvarande förlust till följd av lagändringen inte längre ersättas. Talan skall väckas senast månader efter koncessionstidens sex utgång. Eftersom koncessionstiderna är långa, upp till 40 eller 60 år, kan ett ersättningsanspråk hinna preskriberas enligt allmärma regler innan tiden för att väcka talan gått ut. Vid långa återstående koncessionstider kan därför eventuellt flera successiva processer föras eller preskriptionen behöva avbrytas på annat sätt. I punkt 4 regleras vissa övergångsfrågor av processuell natur. För åstadkommande skälig prissättning har koncessionshavaren i av 2 § 7 gällande ellag ålagts skyldighet att underkasta sig mom. en reglering pris och övriga villkor för leverans, överföring eller av inköp ström. Villkorsreglering kan begäras av den som använder av eller önskar använda ström från anläggningen. Reglering kan också begäras den levererar eller önskar leverera ström till av som anläggningen från en sådan elproduktionsanläggning inom området som den som har en områdeskoncession är skyldig att köpa ström

från. Anläggningens innehavare kan begära ändring i eller upphävande beslut

av om prisreglering. Enligt förordningen 1979:466

om prisreglering enligt lagen l902:71 s.l, innefattande vissa bestämmelser elektriska om anläggningar, prövas frågor om prisreglering av NUTEK. Frågorna avgörs beslutande av en nämnd inom NUTEK, Prisregleringsnämnden för elektrisk ström. Bestämmelsen i punkt 4 hur skall förfara anger man med sådana ärenden angående prisreglering inkommit inte som men slutligt prövats före ikraftträdandet. Enligt föreskriften skall ärendet prövas enligt ellagen i dess lydelse före ikraftträdandet.

Beträffande vad som skall gälla för avtal som ingåtts före lagens

ikraftträdande hänvisas till avsnitt 8.2.2 i den allmänna motivering-

en.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser

om handel med el, m.m.

l § Den importerar eller som exporterar enligt kontrakt är som gällande minst sex månader skall i förväg anmäla importen eller exporten till regeringen.

I denna paragraf upptas bestämmelser om att mera långsiktiga import- och exportkontrakti förväg skall anmälas till regeringen. Utlandshandel med är inte underkastad något direkt tillstånds-

krav. Däremot har det ansetts viktigt att import- och exportkontrakt

av mera långsiktig karaktär är allmänt kända.

Sådan information behövs för att det skall bli möjligt att göra

marknadsbedömningar, t.ex. beträffande förväntad leveranssäkerhet

och prisutveckling på den svenska marknaden.

Informationen behövs också underlag för som en analys av huruvida handeln med kraft mellan Sverige och andra länder orsakar allvarlig störning i landets ekonomi eller allvarligt påverkar beredskapen.

Anmälningsskyldigheten är alltså inte knuten till den produ-

som cerar eller använder kraften, utan till den som begär överföring till eller ifrån Sverige. Skyldigheten är inte heller knuten till produktion eller användning kraften i Sverige. av Den som t.ex. köper kraft i

och säljer den i Sverige skall anmäla importen även om Norge

köparen i sin tur säljer kraften vidare till Tyskland.

detta sammanhang innebörd avtal. Kontrakt har i samma som skall minst månader torde normalt vara

Avtal som gälla sex

sådant avtal skulle muntligt, skall anmälan skriftliga. Om ett vara

ändå ske.

anmälningsskyldighet krävs att avtalet skall gälla minst sex

För kan den bestämda avtalstiden vara minst sex månader. Antingen kan den enligt avtalets bestämmelser förlängas till månader eller

minst månader. Det saknar betydelse för skyldigheten att

sex

skriftlig eller muntlig. Ett

anmäla om förlängningsklausulen är

tremånaderskontrakt skall alltså anmälas parterna träffat muntlig om

överenskommelse tre månaders förlängning.

om skall innehålla anmälarens kontraktstid och Anmälan nanm,

hur mycket ström enligt avtalet kan importeraslexuppgift om som

angiven tid och den närmare utformningen av porteras under

skyldighet pris eller motpart finns

villkoren härför. Någon att uppge

inte.

innebär uppgift förekomst, omfattning Anmälningsplikten att om utformning sådana avtal måste lämnas till regeringen.

och av

eller oaktsamhet bryter mot 1 § döms

2 § Den som med uppsåt av

till böter eller fängelse i högst månader.

sex ringa döms inte till

I fall ansvar.

för kontrakt i l § anmäls till regeringen

Ansvaret att som anges eller importerar eller

ligger hos den fysiska juridiska person som

sker överföring via en ut-

exporterar el. Importexport genom

landsförbindelse. Anmälan skall göras den som överför på egen av eller avtalat överföring med Affärsverket utlandsförbindelse om kraftnät eller innehavare utlandsförbindelse. svenska annan av det i allmänhet verkställande direk-

Inom ett aktiebolag åligger för den löpande förvaltningen, att tillse att tören, såsom ansvarig tid till regeringen. I företag arman typ skall

anmälan i rätt görs av

ligga hos motsvarande högste chef för den löpande

ansvaret

Beroende på organisationen i det särskilda företaget

förvaltningen. med särskilda

kan ansvaret även ligga hos t.ex. en styrelseledamot

uppgifter.

Ringa fall, såsom anmälan några dagar för bör inte sent, medföra straffansvar.

3 § Ett kommunalt företag i 3 som avses kap. 16-18 §§ kommu-

nallagen 1991:900 får, utan hinder villkoret i 2 av kap. 1 §

kommunallagen om anknytning till kommunens område

eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

dels produktion och handel med av elverksamhet,

dels nätverksamhet enligt 1 § lagen 1902:71

s. 1, innefattande

vissa bestämmelser elektriska om anläggningar, i geografisk

anslutning till företagets nätverksamhet inom kommunen,

dels, iden mån det behövs för att företaget skall kunna konkurre-

ra på lika villkor med icke-kommunala företag som bedriver elverksamhet, , annan verksamhet har nära samband som med elverksamheten sidoverksamhet.

Produktion av och handel med sammanfattas under begreppet elverksamhet. Nätverksamhet för vilken gäller särskild reglering faller utanför detta begrepp. - Elverksamhet och, i regel, verksamhet inom arman energisektorn får anses utgöra sådana angelägenheter allmänt av intresse som

omtalas i 2 kap. 1 § kommunallagen

1991:900 och faller alltså så

till vida inom för den kommunala ramen kompetensen. Här behandlas följaktligen endast frågan om undantagande från lokalise-

ringsprincipen, dvs. frågan om rätt för kommun bedriva viss en att verksamhet utanför kommunens område. Så får i den mån det inte redan är tillåtet enligt rättspraxis, vilket bl.a. gäller elproduktion för behov inom kommunen ske endast när verksamheten - drivs i form

av ett sådant kommunalt företag i 3 som avses kap. 16-18 §§, dvs.

ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, ideell

en förening eller en stiftelse.

I anslutning till elverksarnhet kan förekomma verksamhet som har nära samband med denna och kommunalt som ett företag bör kunna bedriva även utanför den kommunen egna om det skall kunna

konkurrera på lika villkor med icke-kommunala företag som bedriver elverksamhet. Hit hör främst

fjärrvärmeförsörjning,

konsultverksamhet, t.ex. med inriktning på

energihushållning, och

entreprenadverksamhet med anknytning till Även elproduktionen.

sidoverksamhet blir, under angiven förutsättning, undan-

denna s.k.

tagen från lokaliseringsprincipen. särskild kategori. Undantag från

Nätverksamhet anges som en medges även lör kommunalt företag som

lokaliseringsprincipen ett nätverksamhet samband med produktion av och handel

driver utan undantaget är bildandet rationella

med el. Syftet med att av mera

skall underlättas. Företagets nätverksamhet utanför

företagsenheter skall därför ha geografisk anslutning till dess

den egna kommunen nätverksamhet inom kommunen. Detta innebär inte att, om ett

innehar olika nätkoncessioner för område, de ifrågavarande

företag alla omständigheter måste direkt gränsa till områdena under kommunalt nätföretag skall emellertid inte kunna varandra. Ett etablera nätverksamhet i skilda delar av landet.

elverksamhet och sidoverksamhet till

4 § Ett kommunalt företags affärsmässig grund och redovisas särskilt. denna skall drivas på

nätverksamhet bestämmelser i 2§

Om redovisning av finns

vissa bestämmelser elektriska

7 mom. lagen, innefattande om

anläggningar.

affärsmässig grund innebär att likställighetsprincipen Uttrycket på när det gäller prissättningen i den

och självkostnadsprincipen bryts

verksamhet omfattas av lagen. som

verksamheten skall bedrivas på affärsmässig grund innebär

Att företaget skall tillämpa ett affärsmässigt beteende och en främst att

En viss vinstmarginal skall inräknas i priset,

korrekt prissättning.

undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som

om inte annat affärsdrivande verksamhet skall

gäller för det privata näringslivets

Bestämmelsen omfattar elverksamhet och

alltså vara vägledande.

sidoverksamhet såväl inom utanför den egna kommunen. som

skall bedrivas affärsmässig grund skall

Den verksamhet som särredovisning den samlade redovisas särskilt. Kravet på avser

verksamheten enligt första stycket.

314 SOU l993:68

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen

1971:289 om allmänna förvaltningsdom-

stolar

Ändringen i 14 § lagen 1971:289 allmärma

om förvaltningsdomstolar är konsekvens den

en av domstolsprövning som skall ske

enligt vissa bestämmelser i ellagen. Utredningens överväganden beträffande frågor överklagande finns i om avsnitt 6.2 i den allmärma motiveringen.

Förslaget till lag ändring i om lagen 1985:277 om vissa bulvanförhållanden.

Ändringen i l § lagen 1985:277 bulvanförhállanden

om är föranledd att lagen 1976:240 förvärv av om av eldistributionsanläggning m.m. upphävs.

10.5 Förslaget till lag om upphävande av lagen

1976:240 om förvärv av eldistributions-

anläggning m.m.

Vi föreslår att lagen 1976:240 förvärv om av eldistributionsanläggning m.m. skall upphöra vid utgången juni 1994. av Bakgrunden till förslaget upphävande om av lagen har redovisats i avsnitt 3.4.9 i den allmänna motiveringen.

315 Särskilt yttrande

Särskilt yttrande

sakkunniga Nils Andersson och Gunnar Lundberg av

I detta särskilda yttrande behandlas ett alternativ till utredningens

förslag särredovisning för nätverksamhet, övergångsregler vid

om

kontrollerad etappvis avreglering samt krav på en grundlig

en

konsekvensanalys.

Utredningens förslag särredovisning för nätverksamhet

om

Förslaget skulle bl.a. innebära

överföringskostnaderna inom likartade nät kommer att variera

att eller mindre slumpartat sätt beroende på nätens bokförda på ett mer värden,

distributionsnätens marknadsvärden kommer att påverkas på ett

att sådant strukturrationaliseringen eldistributionen i hög sätt att av grad försvåras,

det administrativa merarbetet blir betydande. Det blir direkt

att

orimligt för företag med många nätkoncessioner för område,

nätägarna inte får tillräckliga incitament till att effektivisera samt att verksamheten.

Av dessa skäl borde enligt vår mening förslaget om fullständig

särredovisning med upprättande av balansräkning ha fått en annan

utformning. I stället bör kapitalkostnadsdelen i nättarifferna bestämmas med

eller det tekniska nuvärdet, varvid

hjälp av nyanläggningskostnaden

särredovisning nätverksamheten kan begränsas till löpande

av

driftkostnader. Det administrativa merarbetet med särredovisning

skulle dessutom helt kunna elimineras genom att tillsynsmyndig-

heten därutöver baserar sin skälighetsprövning nättarifferna på

av schablonvärden för drift- och underhållskostnaderna.

Genom använda nyanläggningskostnaden eller det tekniska

att

nuvärdet grund för kapitalkostnaden i nättariffen blir prisnivån

som

likartad i jämförbara nät, vilket givetvis är eftersträvansvärt. I

Norge tillämpas princip, som liknar den som Ellagstiftnings-

en

utredningen föreslagit. Där kan överföringstariffen för en låg-

Särskilt yttrande 3 16

spärmingskund variera med en faktor tio, motsvarande skillnad en av ca 30 örekWh. Exempel från svenska företag visar likartade förhållanden, vilket illustrerar den föreslagna metodens nacken av delar. Förslaget om särredovisning av nätverksamheten innebär de att ekonomiska regler gäller för nätverksamhet drivs i som som aktiebolagsform kommer att bli vägledande i framtiden för all nätverksarnhet. De kapitalkostnader redovisas i verksamhetens som balansräkning utgår från de olika nätdelarnas historiska anskaffningskostnader. Dessa har sedan varje år minskats med avskrivningar och ökats med nyinvesteringar. Om man jämför de bokförda kapitalkostnaderna för olika nät finner man mycket stora skillnader för tekniskt jämförbara nät. Detta beror på nätens långa livslängder och de tjugo årens senaste höga inflation i kombination med att ett mycket antal nät stort överlåtits till nya ägare på grund eldistributionens strukturratioav nalisering. Vid dessa ägarbyten har näten värderats i Överlåtelsetidpunktens penningvärde och det köpande företaget har fått betala ett pris som är betydligt högre än det säljande företagets bokförda värde. Att basera kapitalkostnaderna på bokförda värden huvudsom princip skulle i praktiken innebära att affärer med distributionsnät i hög grad försvåras. Detta beror på den att föreslagna tillsynsmyndigheten särskilt skall granska de nya bokförda värden, som åsätts tillgångarna vid förvärv. För att få en samhällsekonomiskt effektiv prissättning bör nätets nyanläggningsvärde eller tekniska nuvärde läggas till grund för kapitalkostnaderna. Inom eldistributionsbranschen finns kostnadskatalog unik för en - Sverige som visar kostnader för utbyggnad och underhåll - av

eldistributionsanläggningar. Denna EBR kostnadskatalog, som

utkommer i upplaga varje år, har utgivits sedan 1975 och ny baseras på tidsstudier av EBR byggmetoder, materielkostnader för EBR standardkonstruktioner och medelkostnader för entreprenadmaskiner i landet. Med dessa förutsättningar EBR kostnadsanger katalog den kostnadsnivå, som erhålls vid tillämpning EBR med av god effektivitet. Kostnadskatalogen uppdateras löpande med avseende på tillämpning teknik. EBR står för av ny ElByggnads-

317 Särskilt yttrande

Rationalisering, ett projekt drivs gemensamt av Kraftverkssom föreningen tidigare VAST, Elverksñreningen och Vattenfall. I

områden med speciella förutsättningar, t.ex. cityområden, kan dock

även andra värderingsunderlag komma i fråga.

Utgående från nätets nyanläggningskostnad kostnaden för en

modern anläggning med kapacitet kan kapitalkostnaden i samma transiteringstariffen normalt beräknas med hjälp av en real annuitet

på nyanläggningskostnaden. Vid bedömningen av om nyanlägg-

ningskostnadema i tariffen är skäliga kan tillsynsmyndigheten som del i sitt bedömningsunderlag använda ovan närrmda kostnadsen katalog. Vid användning av tekniskt nuvärde nyanläggningskost- naden reducerad med hänsyn till anläggningens ålder kan kapital- kostnaden normalt beräknas på sätt med en real annuitet samma beräknat på den återstående livslängden. men De beskrivna metoderna för att beräkna nätens kapitalkostnad är renodlade och enkla att tillämpa. Man slipper särredovisad resultat-

och balansräkning och hela den byråkrati som detta innebär. Myn-

prisövervalming underlättas väsentligt. Metoden har i dighetens praktisk användning visat att några problem med avskrivlångvarig ningsunderlag eller likviditet inte uppstår. Man kan dessutom förenkla kostnadsuppföljningen för enskilda distributionsföretag, drift- och underhållskostnadema i nätverkom samheten baseras på schablonvärden, lämpligen tas fram i som

samråd mellan branschen och tillsynsmyndigheten. På detta sätt kan

också skapa ett påtagligt incitament för nätägarna att bedriva man nätverksamheten effektivt. Utredningens förslag beaktar inte tillräckligt denna aspekt, är avgörande betydelse för att som av nätverksamheten även framdeles skall kunna utvecklas på ett sunt sätt.

övergångsregler vid en kontrollerad etappvis avreglering

Svenska Elverksföreningen har i ett uttalande föreslagit att avregleringen den svenska elmarknaden skall inledas med att nätet av öppnas endast for kraft kontrakterad för viss minsta tid. Elverksen föreningens förslag möjlighet att genomföra den angelägna ger en avregleringen elmarknaden under ordnade former och därmed av undvika att de misstag som skett vid andra avregleringar upprepa

Särskilt yttrande 318

finansmarknaden, taxi etc. Förslaget medför krav på vissa övergångsregler i den av utredningen föreslagna lagstiftningen. Vi förordar etappvis avreglering, börjar med en som att de av utredningen föreslagna reglerna skall gälla för elleveranser med flerårsavtal. Kund, leverantör och koncessionshavare ingår då avtal om överföring och mätning hela avtalssom avser tiden för kraftleveransen. Därvid leverantör och kund anges samt att överföringsavtalet inte kan överlåtas. Dessutom skall leveran-

tören uppfylla kraven på O-kraftregistrering och reservkraft.

För övriga leveranser skall under övergångstiden gälla samma regler som idag med leveransskyldighet och rätt till prövning av pris och övriga villkor. I NUTEKs utredning Elmarknad i förändring myntades uttrycket fri fågel om den kund, som en gång lämnat sin tidigare leverantör. Det innebar att sådan kund inte skulle en ha rätt att återvända till den tidigare leverantörens gängse villkor. Vi anser det däremot rimligt att den kund tecknat avtal med som en arman leverantör inte skall diskrimineras den tidigare leverantören, av när avtalet löper ut. Dessa Övergångsbestämmelser kan regleras i förordning och regeringen bör ges rätt att besluta i vilken takt överom gångsbestämmelsema skall awecklas.

Krav på konsekvensanalys

Den förestående avregleringen elmarknaden kan innebära av en positiv utveckling för såväl elkunder och leverantörer sarnhällssom ekonomi. Avreglering andra marknader har dock av genomförts med betydande negativa återverkningar i inledningsskedet. Elmarknadens kännetecken ett sammanhängande av systern med höga kapitalkostnader i såväl produktion överföring motiverar som en noggrann analys av effekterna av en avreglering på såväl kort som lång sikt. En avreglering elmarknaden flertalet bedömare leda av anses av till lägre priser i det korta perspektivet och snabbare en anpassning till kostnaden för kraftproduktion i det långa. Om ny en avreglering skall genomföras måste även det långsiktiga perspektivet stå klart vid beslutstillfället för att minska riskerna för att regering och riks-

319 Särskilt yttrande dag vill återgå till en reglerad elmarknad, när priserna börjar stiga. Mot den bakgrunden är det utomordentligt viktigt att det, innan beslut om avreglering fattas, genomförs en grundligare konsekvensanalys än vad utredningstiden tillåtit.

321 Särskilt yttrande

Särskilt yttrande

av sakkunniga Nils Andersson

Ersiittningsregeln i övergångsbestämmelserna

Punkt 3 i övergångsbestämmelsema föreskriver att ersättning av staten i vissa fall kan utgå till den som fått koncession enligt äldre regler. Ersättningen skall avse förlust som är en direkt följd av att vissa uppställda villkor, framförallt att skyldigheten att tillåta inmatning och uttag av ström, enligt övergångsbestämmelserna skall gälla för vid ikraftträdandet befintliga koncessioner. Innebörden av ersättningsregeln är att indirekta skador till följd av ökad konkurrens på elmarknaden inte skall ersättas. Skador som drabbar producenter som tillika är koncessionshavare genom att lönsamheten minskar skall således inte ersättas. En förutsättning för ersättningsrätt skall vara att skadan uppkommer under den tid som återstår för en koncession som meddelats enligt äldre regler. Ersättning skall inte utgå för utebliven vinst. Utredningens förslag till ändringar i ellagen kommer på ett mycket drastiskt sätt att ändra villkoren för koncessionshavare. Förslaget innebär bl.a. att den exklusivitet i fråga om överföring och distribution av ström som nu i princip är förbunden med en koncession upphävs. Utredningen stannar emellertid inte vid detta utan går ett steg längre genom att föreslå att koncessionshavare skall tvingas att upplåta sina ledningar och nät till nyttjande av andra, däribland konkurrenter. De föreslagna reglerna skall gälla inte endast för nya koncessioner utan även för vid ikraftträdandet befintliga koncessioner. Detta leder till att ökad konkurrens kan uppkomma omedelbart, vilket i sin tur kan komma att omedelbart leda till minskade intäkter, i vart fall för de koncessionshavare som tillika är elproducenter. Enligt min mening innebär utredningens förslag att otillbörliga ingrepp görs i nuvarande koncessionshavares rättigheter och egendom, särskilt som ersättningsrätten föreslås bli begränsad. Koncessionshavare som tillika är producenter har inte endast gjort investeringar i ledningar och nät utan har också investerat betydan-

Särskilt yttrande 322

de belopp i anläggningar för elproduktion. Sådana investeringar har gjorts utifrån det faktum att i ellagen föreskriven leveransplikt omfattar dels kunder inom det egna koncessionsområdet och dels åtagande för andra koncessionshavare inom området för deras respektive koncessioner och att ström inte funnits att tillgå i tillräcklig omfattning på annat sätt. Systemet med koncessioner har medfört att koncessionshavare varit beredda att göra investeringar i erforderliga anläggningar för elproduktion, vilka kommit att utgöra en integrerad del av koncessionshavarens totala verksamhet. Med hänsyn till dessa förhållanden är det enligt min mening inte rimligt att skilja ledningar och nät från koncessionshavarens övriga verksamhet. En koncession har inneburit en säkerhet för koncessionshavaren på så sätt att han ägt räkna med en oförändrad situation åtminstone under koncessionstiden. Ett genomförande utredningens förslag av innebär ett slut för det rättsliga monopol att överföra och distribuera ström som staten tidigare i princip beviljat. Dessutom innebär förslaget ett slut på det faktiska monopol som äganderätten till ledningar och nät medfört genom att koncessionshavaren tvingas upplåta sådana anläggningar till nyttjande andra. Detta innefattar av en tvångsvis överföring av nyttjanderätt till förmån för allmärma och enskilda intressen. Enligt min mening måste regeln om ersättningsrätt i övergångsbestämmelserna innebära att koncessionshavare får ersättning för den skada som uppkommer som en följd av att vissa av ändringarna i ellagen enligt övergångsbestämmelserna skall gälla även för vid ikraftträdandet befintliga koncessioner. Syftet med ersättningen skall vara att ge koncessionshavaren möjlighet att bibehålla det ekonomiska läge som skulle ha förelegat om de aktuella reglerna inte införts. En förutsättning för att ersättning skall utgå bör att det vara föreligger ett adekvat orsakssammanhang mellan införandet de av föreslagna reglerna och skadan. Skulle skadan ha inträffat även om reglerna inte införts, bör i allmänhet inte någon ersättning utgå. Ändamålet med ersättningen bör vara att utjämna resultatet i ekonomiskt hänseende så att koncessionshavaren efter införandet de av föreslagna lagändringarna kommer i samma läge som om dessa inte kommit till stånd.

323 Särskilt yttrande

Ersättningen skall i första hand syfta till att kompensera koncessionshavaren för de skador uppstår till följd av att ändring sker som under löpande koncessionstid. I vissa fall bör dock ersättning även kunna utgå för viss tid efter gällande koncessionstids slut. Enligt hittills gällande praxis har koncessioner alltid förlängts mer eller mindre automatiskt. Detta har inneburit att långsiktiga investeringar kunnat göras i distributions-, överförings- och produktionsanläggningar med långa avskrivningstider, som i de flesta fall motsvarar anläggningarnas tekniska livslängd. Förlängningen av koncessionerna har också medfört att avskrivningstiderna inte kopplats till koncessionstiden. Dessa förhållanden har legat till grund för prisregleringsnärrmdens avgöranden. I syfte att undvika oskäliga resultat bör därför i vissa fall jämförelse kunna göras mellan utvecklingen i en det fall de föreslagna lagändringarna inte kommit till stånd och den situation som uppstår på grund av dessa utan att någon begränsning sker till förhållandena under återstående koncessionstid. I detta sammanhang måste också beaktas koncessionshavarens äganderätt till ledningar och nät. En regel som ger en koncessionshavare en mer begränsad ersättningsrätt skulle enligt min uppfattning stå i strid mot såväl europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen som 2 kap. 18 § regeringsformen. Enligt de utlåtanden rörande tillämpligheten av Europakonventio- Svenska Kraftverksföreningen inhämtat framgår bl.a. nen som att koncessionshavares rättigheter enligt beviljad koncession samt egendom i form ledningar och nät omfattas av artikel 1 i första av tilläggsprotokollet till Europakonventionen; att föreslagen ändring i koncessionsvillkoren och tvångsvis överföring nyttjanderätt till ledningar och nät omfattas av den tredje av regeln i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen; att koncessionshavare på grund därav är berättigad till ersättning för skada uppkommer som en följd av sådan ändring och översom föring; att när det gäller ersättningens storlek, det inte föreligger några omständigheter som motiverar att ersättningen skulle understiga full kompensation för skadan;

Särskilt yttrande 324

att det inte finns några grunder för att exkludera vissa typer av skador från ersättningsrätten, exempelvis skador uppkommer som som ett resultat av investeringar i anläggningar för elproduktion; en sådan begränsning framstår som rent godtycklig, särskilt dessa som skador bedöms bli betydande omfattning. av När det gäller 2 kap. 18 § regeringsformen vill jag inledningsvis framhålla att enligt min mening måste bestämmelsen tolkas mot bakgrund av artikel l i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Enligt min uppfattning måste utredningen tillse konatt en flikt inte uppkommer mellan nationell lag och Europakonventionen genom att beakta konventionens innebörd och Europadomstolens praxis när grundlagsbestämmelsen i 2 kap. 18 § tillämpas. I detta sammanhang vill jag också hänvisa till det delbetänkande, Fri- och rättighetsfrågor SOU 1993:40, som Fri- och rättighetskommittén nyligen avgivit, vilket bl.a. innebär att Europakonventionen inkorporeras i svensk rätt. När det gäller de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att 2 kap. 18 § regeringsformen skall bli tillämplig vill jag framhålla följande. Det bör inte råda någon tvekan att de rättigheter är förom som bundna med en koncession är att egendom i den mening anse som som avses i 2 kap. 18 § regeringsforrnen, särskilt i ljuset Euroav padomstolens praxis. Det är än mer uppenbart att koncessionsen havares äganderätt till ledningar och nät omfattas 2 kap. 18 § av regeringsformen. Koncessionshavarens rättigheter enligt beviljade koncessioner måste på visst sätt sägas bli tagna i anspråk. I varje fall måste det enligt min mening vara ställt utom varje tvivel att koncessionshavarens äganderätt till ledningar och nät tas i anspråk genom att en generell rätt för andra att omedelbart använda anläggningarna införs genom ändringarna i ellagen. Eftersom en rätt att nyttja de ledningar och nät koncessom en sionshavare äger överförs till förmån för allmärma och enskilda

intressen, kommer förmögenhetsöverföring till stånd. Huruvida

en ersättning för nyttjanderätten utgår eller inte saknar enligt min mening betydelse för bedömningen egendom tagits i anspråk av om eller inte. Ett införande framlagt lagförslag innebär enligt min av mening att koncessionshavares egendom tas i anspråk.

325 Särskilt yttrande

När 2 kap. 18 § regeringsformen talar om expropriation kan inte endast expropriation inom ramen för expropriationslagen. avses Varje handling varigenom enskild rätt upphävs eller inskränks till förmån för allmänt och enskilt intresse måste enligt min mening innefattas i begreppet expropriation. I konsekvens härmed måste begreppet annat sådant förfogande innefatta annan expropriationsliknande handling varigenom enskild rätt upphävs eller inskränks till förmån för allmänt eller enskilt intresse. Enligt min mening måste det sakna betydelse om expropriation eller förfogande sker generellt i form lag eller i ett enskilt fall genom beslut med stöd av lag. av kan inte meningen den enskildes rätt skall sämre

[let vara att vara

vid mer generella åtgärder.

För det fall partsställningen och tidpunkten för förmögenhetsöverföringen har någon betydelse i sammanhanget, kan konstateras att det i varje enskilt fall kommer att finnas två parter, nämligen koncessionshavaren och den önskar få till stånd överföring av som ström eller anslutning av anläggning. Enligt min mening gäller det i 2 kap. 18 § regeringsformen intagna egendomsskyddet för det ingrepp i en koncessionshavares rättigheter och egendom sker genom ett införande av framlagt som lagförslag. När det gäller ersättningens storlek och beräkning finns det enligt min mening inga skäl att frångå de principer som kommit till uttryck i expropriationslagen. Ersättning vid expropriation av nyttjanderätt till anläggning på mark utgår enligt expropriationslagen i form av intrångsannans ersättning. Uppkommer i övrigt skada expropriationen skall genom även sådan skada ersättas. Detta innebär att ersättning utgår for all skada uppkommer, förutsatt att det föreligger ett adekvat som orsakssammanhang mellan åtgärden och skadan.

Återlämnande koncession av

Utredningen har inte tagit ställning till om och i förkommande fall på vilka villkor det skall möjligt att återlänma en meddelad vara koncession, t.ex. i fall där koncessionshavaren bedömer att lönsamheten i nätverksamheten är otillfredsställande.

Särskilt yttrande 326

Enligt min mening bör utredningen denna fråga i samband

ta upp med dess fortsatta arbete.

327 Särskilt yttrande

Särskilt yttrande

sakkunnige Peter Åsell av

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt visat på en väg att öppna den svenska elmarknaden för konkurrens utan att åsidosätta de väsentliga samhälleliga behov som fylls av ett väl fungerande elsystem med låga kostnader. På två punkter vill jag dock anmäla avvikande mening. Det gäller dels den föreslagna ordningen för skälighetsprövning priser och andra villkor för överföring av av elektrisk energi och dels övergångsskedet från dagens reglering till det föreslagna systemet med allmänt tillgängliga elnät.

Behov sakkunniginflytande i samband med prisreglering

av

Under gällande lagstiftning är elleverantörema underkastade en nu prisreglering Prisregleringsnänmden för elektrisk ström. Där genom kan skäligheten priser eller andra villkor prövas efter anmälan. av Prisregleringsnämnden är knuten till NUTEK och utgörs av representanter för förbrukare, elleverantörer och s k småproducenter. Ordföranden är lagfaren domare. För att avlasta nämnden finns även en särskild förlikningsinstitution, Tariffkommissionen, dit nämnden efter en formaliekontroll hänskjuter flertalet ärenden för beredning och eventuell förlikning. I kontakt med de tvistande parterna utreder kommissionen den tekniska och ekonomiska bakgrunden i ärendet. I flertalet fall uppnås också förlikning. Många fall där klagomålet grundats på missförstånd eller liknande dras också tillbaka under denna beredning. I de fall klagomålet kvarstår och förlikning inte uppnås återgår ärendet till nänmden, därvid övertar den utredning som tariffsom kommissionen i kontakt med parterna utarbetat. Genom Svenska Elverksföreningens försorg tillställs landets samtliga elleverantörer årligen en berättelse där prisregleringsrefereras. Även de förlikta ärendena nämndens samtliga avgöranden under året refereras efter anonymisering. Med glesare mellanrum har även kompletta sammanställningar och analyser av utslagen mer utarbetats och distribuerats till de svenska elleverantörerna.

Särskilt yttrande 328

Genom detta förfarande har branschen i förtroendefullt samarbete med den granskande myndigheten kunnat bidra till att skapa, och i den praktiska verksamheten förankra, god praxis för priser och en andra villkor, vilket innebär att oskäliga priser och villkor i praktiken ytterligt sällan förekommer. Enligt utredningens förslag kommer den elektriska energin i framtiden att prissättas på marknaden. Priset för överföringen energin av på ledningsnätet föreslås däremot även framdeles underkastas en prisreglering. Denna prisreglering utföras regeringen avses av en av utsedd nätmyndighet. Beslut myndigheten kunna Överav avses klagas genom de normala förvaltningsdomstolarna. De svenska elleverantörema är mycket heterogen en grupp som vuxit fram under ett hundratal år och anpassats till de ramar som 1902 års ellag givit. Dels har det funnits, och finns, fåtal ett stora privata och statliga företag, dels många kommunala företag i alla storlekar och dels ett mycket stort antal små distributionsföretag ofta i form ekonomiska föreningar. Sammantaget rörde det av sig under landets elektrifiering flera tusen företag olika om som genom sammanslagningar och uppköp reducerats till i dag 280 separata ca företag. Denna historiska bakgrund, tillsammans med varierande geografiska förhållanden mellan olika delar landet, gör att förhållandeav na inom företagen varierar ytterst kraftigt. Det är därför inte möjligt att utifrån enkla standardkalkyler utgående från företagens redovisning göra en rimlig bedömning vad utgör skäliga av som priser och villkor. Dessa skiftande förhållanden har beaktats i det hittillsvarande systemet med prisregleringsnämnd och tariffkommission. Till ledamöter i prisregleringsnämnden med lång erfarenhet utses personer av branschen, både från kundsidan och från leverantörsidan. I tariffkommissionens arbete utses systematiskt förlikningsmän med erfarenhet från den typ distributionsnät den aktuella tvisten av som gäller. I det föreslagna systemet med prisreglering föreslås besluten tas i första instans tjänstemän vid central

av en förvaltningsmyndighet

för att senare kunna prövas inom de normala förvaltningsdomstolarna. Det är en uppenbar risk att denna centrala förvaltningstyp av beslut tvingas bli schablonartade och inte kan mer ta hänsyn till

329 Särskilt yttrande

sådana geografiska och historiska särdrag som rimligen bör beaktas vid en skälighetsbedömning. Jag anser, mot denna bakgrund, att skälighetsprövning av priser och andra villkor för transitering bör göras av en särskild nänmd, administrativt knuten till den föreslagna nätmyndigheten, men självständig i sina beslut. Nämnden bör i princip sammansättas på sätt dagens prisregleringsnänmd. Eftersom en konkursamma som rensmarknad kan förväntas öka antalet klagomål bör dess resurser förstärkas. Även ansvaret för förlikningsarbetet bör läggas på den föreslagna nämnden. För den händelse regeringen finner övervägande skäl tala mot den mig föreslagna nämnden anser jag, i andra hand, att en rådav

givandenämnd med likartad sammansättning bör knytas till nät-

myndigheten med uppgift att dels under beredningen av konkreta ärenden avlämna synpunkter och dels på ett övergripande plan följa myndighetens skälighetsprövningar.

Öppna näten stegvis

Utredningen föreslår att alla elnät, oberoende av spänningsnivå, öppnas för transitering samtidigt, den 1 juli 1994. Den stora fördelen med detta förslag är att alla aktörer utan fördröjning får tillgång till näten. Härigenom kan nya affärsrelationer etableras, och aktörer av en ny typ kan ta sig in på elmarknaden, vilket också är avsikten med att ändra den hittills rådande regleringen. Mot bakgrund att elmarknaden byggts under lång tid med av upp ett fast regelsystem föreligger emellertid en uppenbar risk att de etablerade aktörerna inte tillräckligt snabbt kan anpassa sig till det nya systemet. Då kan utvecklingen bli sådan att en alltför stor del marknaden tas över aktörer med kortsiktiga eller spekulativa av av intressen. Därför har också vid flera tillfällen under utredningen diskuterats olika vägar att genomföra en gradvis övergång. I England genomförs sådan stegvis övergång utifrån kundernas storlek en och i Finland ligger ett förslag om att i ett första steg öppna näten för kunder med viss minsta storlek och endast för kontrakt med minst års varaktighet. Även i Norge har sådana förslag varit ett uppe till omröstning i stortinget, men förkastats. I utredningens direktiv har också ett stegvis förfarande skissats där de överliggande

Särskilt yttrande 330

näten öppnas först medan de lokala näten öppnas Utredsenare. ningen har emellertid funnit att övervägande skäl talar emot att

öppna näten stegvis.

Jag anser tvärtemot att övervägande skäl talar för att öppna el-

marknaden etappvis. Ett huvudskäl till denna bedömning är att de

potentiella effektivitetsvinstema inte är lika stora i Sverige de

som

varit i Storbritannien och Norge. Detta beror främst på att det

svenska elsystemet i utgångsläget är bättre optimerat och ratio-

mer

nellt än i dessa länder. Denna min bedömning stöds

även av bedöm-

ningar i den till utredningen fogade konsekvensanalysen. Som

en

följd av detta blir inte fördelarna med att på en gång öppna näten

för samtliga affärer tillräckligt stora fir att väga över fördelarna

med att öppna etappvis. Jag föreslår därför att i ett första aktörer med kontrakt steg ges

med viss minsta varaktighet rätt till transitering på nät. Hur

annans lång tid denna minsta varaktighet skall föreslås ytterligare vara

analyseras i regeringens beredning av frågan. Som ett andra steg,

när marknaden hunnit anpassa sig till den första öppningen,

ges

motsvarande rätt till transitering oavsett kontraktstid. Även tid-

punkten för detta andra steg bör närmare övervägas i regeringens

fortsatta beredning. Frågor reservkraft och liknande bör lösas

om

på samma sätt som utredningen föreslår.

Kunder som väljer att teckna kortare kontrakt, eller behålla tradi-

tionella avtal utan kontraktstid, blir i praktiken hänvisade till sin

traditionella leverantör, eller annan leverantör kunden avtalat som med nätägaren. På denna delmarknad torde den traditionella leve-

rantören under ganska lång övergångstid ha dominerande ställ-

en

ning, vilket innebär att konkurrenslagens regler missbruk

om av

dominerande ställning skyddar konsumenten.

Tvister kring transiteringsråtten bör behandlas i ordning

samma

som tvister kring priser och andra villkor fir nätverksamhet.

Kommittédirektiv

Dir. 1992:39

Översyn

elomrâdet

av lagstiftningen m.m.

Dir 1992:39

Beslut vid regeringssammanträde l992-03-26

Chefen för Näringsdepartementet statsrådet P. Westerberg, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Den skall bl.a. innefatta ändrade bestämmelser om koncessioner för elektrisk starkströmsledning och för ledningsnät inom ett visst område i syfte att åstadkomma ökad konkurrens på elmarknaden.

Bakgrund

En betydelsefull omstrukturering elmarknaden har inletts. Den l januari av 1992 överfördes huvuddelen verksamheten i det tidigare Statens av vattenfallsverk Vattenfall till ett aktiebolag, Vattenfall AB prop. I99091:87, NU38. rskr. 3l8 I99192:49, NUIO. rskr. 92. Verksamheten i samt prop. storkraftnätet har avskiljts från Vattenfall och ingår i Affårsverket svenska kraftnät som inrättades vid årsskiftet l99l92. Svenska kraftnät för storkraftnätet och de statligt ägda utlandsansvarar förbindelserna. Storkraftnätet omfattar 220 och 400 kV-näten i Sverige. Dess ledningslängd uppgår till drygt 15 000 km. Svenska kraftnäts personalstyrka uppgår till 150 Verksamheten är lokaliserad till Stockholm. ca personer. Dessa åtgärder är ett första steg i omvandlingen av den svenska elmarknaden mot ökad konkurrens och förberedelse för en alltmer internationell en som en elmarknad med ökade möjligheter för export och import. En elmarknad med ökad konkurrens och goda förutsättningar för en omfattande handel med elkraft

Bilaga 1 332

leder till att bl.a. de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. Den bidrar till den ekonomiska utvecklingen och är stor betydelse för av konsumenternas ställning på marknaden. Tidigare förvaltade Vattenfall storkraftnätet samt utlandsförbindelserna. Det s.k. stamnätet. dvs. den del av storkraftnâtet som ligger söder Umeälven om och Skellefteälven. utnyttjades av vissa kraft- och industriföretag, de s.k. transitörema. Genom ett stamnätsavtal mellan transitörerna reglerades möjligheterna till kraftöverföring pä stamnätet. stamnätet spelar en viktig roll inte enbart för överföring av kraft från kraftstationer till konsumtionscentra utan även för köp och försäljning kraft av mellan kraftföretag den s.k. samkörningen. Affärerna med kraft inom ramen för samkörningen regleras genom ett avtal. det s.k. samkörningsavtalet. mellan de kraftföretag som deltar i samkörningen.

å i Nuvarande lagstiftning på elområdet

De grundläggande bestämmelserna pä elomrádet finns i lagen l902:7l s.l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. vanligen kallad ellagen. Lagens bestämmelser kan delas upp i tre grupper:

l-3 §§ med vissa definitioner samt bestämmelser om koncession för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning, skyldighet att leverera och köpa elström. reglering av pris och övriga villkor m.m. 2. 4-13 §§ om skadestånd m.m. 15-32 §§ om elsäkerhet. kontroll av elektrisk materiel. ansvar. överklagande m.m.

Lagens l4 § är upphävd. De avslutande 33 och 34 innehåller upplysning en om att vissa frågor regleras i annan lagstiftning. Utöver ellagen finns andra lagar som berör elförsörjningen. t.ex. lagen 1977:439 om kommunal energiplanering. lagen 1981:599 om utförande av eldningsanläggningar för fastbränsle fastbränslelagen och lagen l987zl42 om förvärv av eldistributionsanläggningar. För de eldistributionsföretag drivs som i kommunal regi är kommunallagen l99l:900 med dess regler bl.a. likom ställighet och förbud mot att driva näringsverksamhet i vinstsyfte. samt den rättspraxis som därvid utvecklats viktig. Planeringen och möjligheterna till utbyggnad av elektriska anläggningar beror av bl.a. plan- och bygglagen l987:l0, PBL och lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. NRL. Genom denna lagstiftning har

1993:68 333 Bilaga 1 SOU

föreslagits i propositionen l99ll92zl33 en elmarknad med konkursom om rens. - Sammantaget står alltså elsektorn inför betydelsefulla förändringar. Detta 1902 års ellag blivit akut. En utredning med medför att behovet att ersätta nu uppgift bör tillsättas. Samtidigt står klart att vissa ändringar behöver denna innan helt lagstiftning hinner utarbetas. Det gäller bl.a reglerna om göras en ny bör träda i kraft samtidigt med produktansvarslagen den produktansvar. som l993. De ändringar I99192: I35 föreslås i den bel januari som genom prop. ellagen bör arbetas in i den lagstiftning som ersätter ellagen. fintliga senare praktiska lösningen bör den utredning som nu bör till- Den mest vara att med slutmålet ersätta ellagen med modernt utforsättas får arbeta i etapper att Starka skäl talar för att ellagen därvid delas upp på två lagar. en made regler. eldistributionslag elsäkerhetslag. och en

NUl‘EK:s utredning den svenska elmarknaden om

energiverk fick den l4 l99l i uppdrag av regeringen att i sam- Statens mars elmarknadsstudie utreda den framtida organisationsformen för det band med sin energiverk uppgick den l juli l99l i Närings- och svenska stamnätet. Statens NUTEK och inredningen har slutförts där. NUTEK teknikutvecklingsverket l99l till regeringen rapporten Elmarmad i förändöverlämnade i november ring. Rapporten har reniissbehandlats. förslag syftar till att öppna den svenska elmarknaden l rapporten lämnas som regelverk bör enligt förslagen skapas ger en stor frihet för konkurrens. Ett som lör kraftproducenter och elanvändare att sluta kontrakt inbördes och med varansamarbete på kort och lång sikt. På de svenska kraftleddra om leveranser och fri handel kunna ske med elektrisk kraft mellan kraftverk. ningsnäten bör en och industri inom och landet. Förslagen är av principkarakåterförsäljare utom och förutsätter nuvarande regler om koncession ändras. tär att beslutat i propositionen prop. I99l92:l33 om en el- Regeringen har att förelägga riksdagen förslag vissa riktlinjer för marknad med konkurrens om krafmäts fortsatta verksamhet. bl.a. innebär att möjligheterna ökar Svenska som utnyttja storkraftnåitet för transitering el. Svenska kraftnät för nya aktörer att av tills vidare drivas affiirsverk. ombildning till statsägt skall som men en sikt övervägas. Regeringen har vidare aviserat avsikten att aktiebolag kan transitörerna på stamnätet i syfte att nå en överenskommelse överlägga med linje :ned de i propositionen föreslagna förändringarna av elsom står i marknaden.

Bilaga I 334

föreskrifter införts om att koncession enligt ellagen inte får strida detaljmot en plan eller områdesbestämmelser. Vid prövning av frågor om tillstånd till koncession skall NRL tillämpas. Härutöver har regeringen utfärdat ett antal förordningar som berör området. Som exempel kan nämnas elförordningen l982:548 samt förordningen |957:60l om elektriska starkströmsledningar. För att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd en koncession enligt ellagen. Koncession regeringen eller den myndighet ges av regeringen bcmyndigar. Regeringen har bemyndigat närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK att besluta i flertalet koncessionsärenden. Koncession kan lämnas för viss ledning med i huvudsak bestämd en sträckning Iinjekoncession eller för ledningsnät inom visst område ett områdeskoncession. Utöver ellagen finns i elförordningen närmare bestämmelser om koncession. Linjekoncession beviljas för stamledning 220-400 kV. regionledning 20-l30 kV och fördelningsledning 3-20 kV. Den som har linjekoncession är skyldig det är förenligt med koncesatt. om sionens ändamål. leverera ström till bl.a. innehavaren områdeskoncession av för att denne skall kunna fullgöra sina leveransförpliktelser. Områdeskoncession beviljas för hög- och lågspänningsleditingar och andra närdistributionsledningar inom ett geografiskt begränsat ontrade. Med stöd av en omradeskoncession kan koncessionsinnehavaren inom området dra fram de hög- och lågspänningsledningar upp till en viss spänning är nödvändiga för förse området med som att erforderlig kraft. Trots de ändringar som genomförts i ellagen under årens lopp är lagen i sina huvuddrag oförändrad sedan den infördes år 1902. Under den tid lagen varit i kraft har dock såväl de tekniska förutsättningarna som elmarknadens struktur ändrats väsentligt, vilket bl.a. har skapat problem vid tillämpning av lagen. Den är i många avseenden svåröverskádlig och behovet den av att ersätta med modern lagstiftning har många gånger påpekats. Förslag till vissa ändringar i ellagen har lagts fram av elsäkerhetsutredningcn i betänkandet SOU l99l:94 ELSU 9l. Förslagen gäller dels skadeståndsregler. dels vissa regler om säkerhetskontroll elektriska anläggningar. av Betänkandet har remissbeliandlats. Regeringen har den 26 mars l992 beslutat att i propositionen l99l92:l35 om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström förelägga riksdagen förslag ändringar i skadeståndsreglerna, om som syftar till att anpassa svensk rätt till EG-dircktiv nr. 85374EEC ett om produktansvar. Övriga förslag i betänkandet bereds vidare inom Näringsdepartementet. Som jag strax återkommer till behöver ellagcns regler eldistribution om ses över för att möjliggöra öppnandet av den svenska elmarknaden för konkurrens

1993:68 335 Bilaga 1 SOU

till propositionen redovisade jag min bedömning att det är statens l anslutning och upprätthålla för effektivt fungerande marknader. uppgift att skapa ramar åligga garantera tillgängligheten till För elmarknaden bör det staten att för därigenom möjliggöra ökad handel under konkurrens. ledningsnâten att en koncession för elektrisk starkströmsledning eller för ett led- Den som har en inom visst område bör ha principiell skyldighet att mot ersättningsnät ett en ledningskapacitet for elektrisk ström till den som så ning upplåta transport av koncessionsinnehavaren eller någon annan som leverebegår. oavsett om det är rar den elektriska strömmen.

Internationella aspekter

för har i huvudsak varit nationellt avgränsade. Handeln med Marknaderna kraftföretag i flera europeiska länder ökar delvis på grundval av mellan nu. gäller såväl i Norden i övriga Europa. De nordiska långsiktiga avtal. Det som kraftföretagen har länge samarbetat inom ramen för Nordel. utveckling inre marknad avses att omfatta även lnom EG pågår en av en som Som första elförsörjningsområdet har EG:s råd energiområdet. ett steg s.k. transiteringsdirektivet nr 90547EEC och ett direktiv om antagit det 90l377EEC. Dessa direktiv trädde inom gemenskapen i pristransparens nr vid årsskiftet l99l92. Genom ett EES-avtal accepterar BiTA-länderna kraft för handel och konkurrens. Förutom tillämpliga artiklar i EG:s lagstiftning

EES-avtal även attigâillzt ett stort antal direktiv och

Romfördraget kommer ett antagits EG:s räd. Det gäller bl.a. nämnda direkregleringar som av ovan transitering och pristransparens. tiven om gemenskapen diskuteras bLa. åtgärder för att öppna elnäten Inom Europeiska skulle genomgripande inverkan på elmarknaden i för konkurrens vilket en EG-kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag till ytterligare EG-länderna. den inre elmarknzideu innefattar nya bestämmelser åtgärder. Ett andra steg mot kraftverk och kraftledningar samt krav på separation av för uppförande av överförings- och distributionsverksamheterna i vertikalt produktions-. Dessa åtgärder väntas innebära att aktörer börjar integrerade kraftföretag. nya Kommissionen önskar dessa bestämmelser träda i verka på elmarknaden. se kraft den l januari l993. Ett tredje steg. som inkluderar s.k. third party access elkunder. beräknats sedan kunna genomföras den l januari T PA för större att l996. har nyligen genomfört genomgripande förändl England och Norge man elmarknaderna i linje med det aktuella EG-förslaget om en inre elringar av marknad.

Bilaga I 336

Uppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag särskild att en utredare tillkallas för att utarbeta lagstiftning ny för eloinrådet. Därvid bör inriktningen vara att dela upp bestämmelserna i eldistributionslag och elsäkerhetslag. en en Reglerna om eldistribution bör utformas så de möjliggör den reformering att av elmarknadcn som redovisas i propositionen l99l92: l33 om en elmarknad med konkurrens. De mål och strategier för en reformerad ehnarknad där som anges innefattar bl.a. att förutsättningar bör skapas för effektiv prisbildning en elmarknaden genom skärpt konkurrens kunderna. Den en om som har koncession för en elektrisk starkströmslcdning eller för ett ledningsnät inom ett visst område bör ha en principiell skyldighet att mot ersättning upplåta led-

ningskapacitet för transport av elektrisk ström till den så begär, som oavsett om det är koncessionsinnehavaren eller någon annan som levererar, utnyttjar eller återförsäljer den elektriska strömmen. Nätverksamltet bör drivas och ekonomi-

skt redovisas separat från verksamhet enligt principer lättöverannan som är skadliga och gemensamma för dem som bedriver sådan verksamhet.

Nuvarande ellag bygger på statliga koncessioner. varmed följer rättigheter

och skyldigheter. Denna grundprincip bör gälla också i fortsättningen. Utred-

aren bör överväga vilka villkor som bör gälla för koncessioner och vilka nya ändringar som behöver göras för att åstadkomma önskade effekter utan att otillbörliga ingrepp görs i koncessionshavarnas rättigheter enligt beviljade koncessioner. Frågan om ägandeförltållatldena skall kunna utgöra prövningsgrund

vid koncessionspröviting för högspäud bör behandlas. Överföringsförbindelserna med utlandet bör sessom en viktig del av storkraftnätet. Principen bör vara att Svenska kraftniit skall äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandsförbindelsernzt för tillfredsställa svenska att producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal kraftaffärer med om andra aktörer utomlands. Utredaren bör pröva villkoren för att inneha bl.a. nya utlandsförbindelser och därvid överväga om särskilda krav bör ställas på koncessionsinnehavaren mot bakgrund bl.a. anläggningarnas betydelse för av infrastrukturen och för en elmarknad med konkurrens.

En ökad konkurrens förutsätter att även andra än koncessionsinnehavarna får

möjlighet att transitera kraft ledningarna. l första en etapp bör detta gälla främst de regionala näten. Utredaren bör i det sammanhanget bedöma förut-

sättningarna för att. utöver ökad transiterixtgsskyldighet för linjekoncesen sionsinnehavare, samtidigt införa skyldighet för innehavare områdeskonen av cession att överföra leveranser för räkning till kunder. Därvid bör annans stora särskilt beaktas att kunder med liknande Ieveranshehov i dag kan sina leve-

ranser antingen över regional kraftledning eller inom områdcskoitccssioil. en

337 Bilaga 1

förslag hur ökad transiteringsskyldighet skall Utredningen bör lämna om en till koncessionsinnehavarnas egen verksamhet. utformas så att rimlig hänsyn tas

Vidare bör övervägas sådan transiteringsskyldighet bör kunna genomom en

föras tvángsvis. elmarknaden förutsätter att koncessionshavama ekonomiskt Reformeringen av nätverksamheten och offentligt redovisar tarifferna och villkoren sårredovisar Till uppdraget hör utforma förslag till lämpliga regler för kraftleveranser. att därvid också överväga hur skäligheten i tariffer och för detta. Utredaren bör

leveransvillkor skall kunna prövas.

bör vidare överväga det finns skäl att införa en särskild kon- Utredaren om drift nationellt transmissionssystem där nätverkcession för innehav och av ett med elsystemets produktions- och frekvensreglering och samheten är förbunden krav kan komma ställas i EG på en sådan funktion i driftssäkerhet. De som att direktiv för elmarknad bör därvid beaksamband med beslut om en gemensam

tas. över ellagens skadeständsreglering och l sitt arbete bör utredaren även se möjligheten till närmare förenkling och samordning av reglerna. överväga en produktansvar stämma överens med det tidigare Därvid måste reglerna om EG-direktivet. Dessutom bör övervägas hur skadeståndsregleringen nämnda förändringar de lokala näten kan komma att bli påverkas av sådana som att andra koncessionsinnehavarna och att Svenska kraftnät, som tillgängliga för än driver storkraftnätet. inte har någon större egenproduktion av förvaltar och

elkraft. i

genomföras i l första etapp bör vissa frågor som rör Arbetet bör etapper. en omrâdesdistributionen inte tas l denna etapp bör främst följande enbart upp.

regionala och nationella näten behandlas: frågor som gäller de

utformningen ökad transiteringsskyldighet för innehavare av linje- - av en

koncession.

skyldighet för innehavare omrädeskoncession att överföra frågan om en av leveranser för räkning till elkrävande kunder, annans villkor bör gälla för koncessioner. inklusive utlandsförde som nya bindelserna. finns skäl införa särskild koncession för innehav och frågan om det att en drift ett nationellt transmissionssyslcm. av särskild skyldighet för koncessionsinnehavare att ekonomiskt regler om en särredovisa nätverksamheten och offentligt redovisa tariffer och villkor att

för kraftleveranser. bör finnas för pröva skäligheten i tariffer och de möjligheter som att leveransvillkor.

Bilaga 1 338

Utredaren bör följa det fortsatta arbetet med elmarknadens reformering som sker parallellt med utredningsarbetet. Vidare bör utredaren följa arbetet med den nya konkurrenslagstiftning föreläggas riksdagen som avses att under år 1992 samt den fortsatta beredningen avgiftsgruppens av betänkande SOU 1991:110 Effektiva avgifter resursstyrning och finansiering. - Det fortsatta arbetet i andra etapp bör syfta till ellagen en att slutligt ersatt med modern lagstiftning. En precisering detta arbete komma ske av avses att genom tilläggsdirektiv. Utredaren bör dock oförhindrad vara att förbereda arbetet genom åtgärder redan kan förutse behovet som man nu av. Utredaren bör bedöma hur förslagen till ändrade bestämmelser skulle pit verka beredskapsverksamheten på elomrádet och lämna de förslag till förändringar av elberedskapens organisation kan föranledas därav. som För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående tttredningsförslagens inriktning dir. 1984:5. Utredaren skall vidare beakta innehållet i regeringens direktiv angående EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43. Utredaren bör redovisa den första etappen arbetet den 28 februari av senast 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1976:119 med uppdrag att utarbeta förslag till lagstiftning - ny på elomrádet som bör innefatta bl.a. ändrade koncessionsvillkor för elektrisk starkströmsledning och för ledningsnät inom ett visst område. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och biträde åt utredaannat ren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Näringsdepartementet

REGEHINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Siodddm I992

Bilaga 2

Gällande rätt

1 Inledning

bestämmelserna elektriska anläggningar finns

De grundläggande om

1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska i lagen 1902:71 s. nedan benänmd ellagen. En elektrisk anläggning anläggningar i l § ellagen en anläggning med däri ingående definieras som särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, distribution eller nyttjande elektrisk ström. En överföring, av omfattar således hela distributionsnätet från generering anläggning Har olika delar anläggning

ända ut i enskilda byggnader. av en

skilda innehavare, skall varje del anses som en särskild anläggning. indelas elektriska anläggningar i Beroende på farlighetsgraden

starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.

bestämmelser eldistribution bygger på ett system med Ellagens om Starkströmsledningar får inte byggas eller användas koncessioner. särskilt tillstånd koncession. Genom att koncessionshavaren utan utsträckning är skyldig direkt eller indirekt tillhandahålla i viss att till sina kunder och att underkasta sig villkorsprövning, ström både nätverksamheten och handelsreglerar koncessionssystemet verksamheten. berör eldistributionen finns bl.a. också i Bestämmelser som förordningen 1957:601 starkströmsanläggningar starkströmsom förordningen och i elförordningen 1982:548.

2 Krav på koncession

ellagen får elektriska starkströmsledningar inte Enligt 2 § l mom.

fram eller användas utan tillstånd koncession av regeringen

dras

Bilaga 2 342

eller den myndighet regeringen bestämmer.

Uttrycket framdragande av ledning innefatta inte bara anges själva byggandet

av

ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed

jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen. Bestämmelsen

innehåller också ett förbud före

mot att koncessionsprövningen

uppföra vissa transformator- och

kopplingsstationer.

I 2 kap l § starkströmsförordningen har undantag från kravet

på koncession gjorts for vissa slag

av ledningar eller ledningar inom

vissa områden.

Koncessionsmyndigheten kan i vissa fall enligt 2

§ 8 mom.

ellagen tillåta att en koncessionspliktig ledning dras fram

eller används, trots att koncessionsärendet inte hunnit avgöras. Kon-

cessionsmyndigheten kan också medge undantag från förbudet

att

uppföra stationer före koncessionsprövningen.

3 Linj och områdeskoncession

Två typer av koncessioner förekommer. Enligt 2 § l mom. ellagen

meddelas linjekoncession för viss ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och omrádeskoncession för ledningsnät inom ett

visst område.

Linj ekoncession används för stamledning 220-400 kV, regionled-

ning 20-130 kV samt i mindre utsträckning för fördelningsledning

3-20 kV. Omradeskoncession används for hög- och

lågspänningsledningar och andra närdistributionsledningar

som regel med en spänning

om

högst 20 kV inom ett geografiskt begränsat område.

Den som har en områdeskoncession behöver inte söka särskilt tillstånd

för varje ledning under en viss spänning. Områdeskoncession inte

ger en

absolut ensamrätt till ledningar inom området.

Det finns inte

uppställt något förbud mot att meddela linjekoncession

för en

ledning som dras i eller ett område där områdeskoncession

genom meddelats för distributionsnät.

343 Bilaga 2

4 Koncessionsprövningen

4.1 Prövande myndighet m.m.

bemyndigande i elförordningen prövas frågor om Med stöd av ett och tillstånd enligt 2 § 8 ellagen normalt av koncession om mom. teknikutvecklingsverket NUTEK. NUTEKSs beslut Närings- och vissa närmare angivna fall skall kan överklagas till regeringen. I dessa frågor prövas direkt av regeringen. koncession skall skriftlig och innehålla vissa En ansökan om vara elforordningen angivna uppgifter och handlingar. Till ansökan i

fogas miljökonsekvensbeskrivning. Innan frågan om

skall även en koncession avgörs skall koncessionsmyndigheten inhämta yttrande från berörda länsstyrelser, kommuner och sakägare.

4.2 Förutsättningar för koncession

I 2 § 2 ellagen vad skall beaktas vid prövningen mom. anges som koncession skall ges. av om meddelas anläggningen är behövlig och Koncession får bara om elektrijiering. Bestämmelsen infördes i förenlig med en planmdssig för hindra utbyggnad dubbla ellagen 1938, främst att en av ledningsnät. Koncession får inte heller meddelas om den strider mot en detaljeller områdesbestämmelser. Mindre awikelser får dock göras

plan

eller områdesbestämmelserna inte motverkas. om syftet med planen Vid koncessionsprövningen skall också lagen 1987:12 om tillämpas. På så sätt skall hushållning med naturresurser m.m. ledning vägas mot intresset att använda intresset av att bygga en av marken på annat sätt.

Beträffande områdeskoncession för yrkesmässig distribution gäller

särskilda villkor. Området skall utgöra en enhet som lämpar sig för eldistribution. För sådan koncession gäller också att ändamålsenlig tillgodose lokala intressen skall beaktas. Den senare möjligheten att bestämmelsen tillkom uttryck för uppfattningen att kommusom ett företrädare för lokala intressen borde ges ett större nerna som eldistributionen. I förarbetena prop. 197576: 100, inflytande på

Bilaga 2 344

bilaga 15, s.169 uttalas bl.a. bestämmelsen att syftade till att tillgodose de enskilda abonnenternas krav på driftsäkerhet, stör-

ningsberedskap, elkvalitet och service åstadkomma

samt att en rationell samordning mellan distributionen och den allmänna

kommunala verksamhets- och samhällsplaneringen.

Koncessionsinnehavarens lämplighet skall prövas om koncessionen

avser yrkesmässig distribution. Sådan koncession får bara meddelas

den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva verksamheten. Bestämmelsen tillkom 1957. Enligt motiven avsågs

lämpligheten att utöva distributionsverksamhet från teknisk, ekonomisk

och organisatorisk synpunkt. Som framgår av prop. 1957:161 s 34 så

anförde Elkraftutredningen i sitt betänkande bl.a.

följande angående

frågan om lämplighetsprövningens innebörd i övrigt.

Koncessions-

sökandens lämplighet att bedriva distribution

inom fastställt område bör prövas. Även då ansökan avser linjekoncession bör sökandens

lämplighet prövas, dock endast ledningen skall

om användas för allmän distribution. Med denna

begränsning undantogs enligt

utredningen från prövningen

t.ex. en ledning som ägs av och uteslutande betjänar ett industriföretag. Föredragande departements-

chefen anslöt sig helt till vad utredningen anfört om att prövning skall ske tekniska, ekonomiska ur och organisatoriska synpunkter av sökandens lämplighet att utöva distributionsverksamhet. Departementschefen anförde vidare att sådan prövning betrakta är att som en konsekvens av bestämmelserna

om distributionsskyldighet och

därför bör ifrågakomma endast beträffande den

som yrkesmässigt ägnar sig sådan verksamhet. Se 1957:161

prop. s 49 f..

Sökandens lämplighet skall således prövas såväl vid

områdeskon-

cession som vid linjekoncession, koncessionen

om avser yrkesmässig distribution. Enligt uppgift från NUTEK är det vanligt,

när det gäller ledning

för vilken linjekoncession meddelats,

att ledningen helt används för

verksamhet som inte är att betrakta

som yrkesmässig i ellagens mening. Ett exempel härpå är när ledningen skall

användas för

överföring från en produktionsanläggning till en industrianläggning,

vilka ägs ägare.

av en gemensam Prövning av sökandens lämplighet

att bedriva distribution har därför i praktiken endast kommit att

tillämpas när ansökan områdeskoncession.

avser en

345 Bilaga 2

4.3 Koncessionstider och särskilda villkor

En koncession är tidsbegränsad. Enligt 2 § 3 mom. ellagen

meddelas koncession för en tid som inte överstiger fyrtio år eller,

särskilda skäl föranleder det, sextio år. om Vidare skall, enligt samma moment, koncessionen förskrivas sådana villkor hur anläggningen skall utföras och användas som om

säkerhetsskäl eller annars ur allmän synpunkt är motiverade.

av

Med allmän synpunkt avses enligt förarbetena prop. 1957:161

s.48 särskilt behovet naturskydd vid framdragande av stora hög-

av

spänningsförandekraftanläggningar. Sådana koncessionsvillkorskall

meddelas under förbehåll allmän och enskild rätt. av

5 Ansvarsbestämmelser

Den med uppsåt eller oaktsamhet vidtar åtgärd som kräver som av

tillstånd, trots att sådant saknas, eller som bryter mot föreskrift om

hur anläggningen skall utföras eller användas kan enligt 27 § ellagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar.

6 Överlåtelseförbud

Enligt 2 § 2 ellagen får en koncession inte överlåtas utan

mom.

tillstånd från regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-

Genom ett bemyndigande i elförordningen prövas frågor om

mer. överlåtelse koncession normalt NUTEK. NUTEKs beslut får av av

överklagas till regeringen. I vissa närmare angivna fall skall sådana

frågor prövas direkt av regeringen.

7 Gränserna för områdeskoncession

Med stöd 2 § 5 ellagen kan koncessionsmyndigheten ändra

av mom. gränserna för områdeskoncession om det behövs för en ändaen målsenlig distribution. En förutsättning är dock att det kan ske utan

synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. Bestämmelsen tillkom

1957 bl.a. med hänsyn till att väsentligt ändrade förhållanden kan

Bilaga 2 346

uppkomma under koncessionstiden. Enligt elförordningen Nutek

är prövande myndighet. NUTEKs beslut får överklagas till regeringen.

8 Leveransplikt och andra skyldigheter

8.1 Leveransplikt vid områdeskoncession

En innehavare områdeskoncession har i princip till av ensamrätt eldistributionen inom området. För att abonnenter inom området skall tillförsäkras kraftleveranser har koncessionshavaren ålagts viss

leveransskyldighet om koncessionen avser yrkesmässig distribution.

Den som har områdeskoncession för yrkesmässig distribution

en

är enligt 2 § 4 mom. första stycket ellagen skyldig att tillhandahålla

ström till alla inom området behöver ström för normala som

förbrukningsändamål.

Leveransplikt föreligger dock inte det finns särskilda skäl till

om

undantag. När ett område har tillgång till fjärrvärme eller naturgas

är det meningen att i första hand dessa energiformer skall användas

till uppvärmning byggnader. Leveransplikt för uppvärm-

av av

ningsändamål föreligger därför normalt inte heller under sådant

förhållande.

8.2 lnkäpsplikt vid områdeskoncession

Innehavare av områdeskoncession för yrkesmässig distribution har

också viss inköpsplikt. Enligt 2 § 4 tredje stycket ellagen är

mom.

han skyldig att köpa ström från elproduktionsanläggning

en som finns inom området och kan leverera viss högsta effekt. som en

Bestämmelsen infördes år 1987 i syfte främja den småskaliga

att

elproduktionen rättvisa förutsättningar för verksamheten.

genom

8.3 Leveransplikt vid linjekoncession

m.m.

För att eldistributören skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt

vad som angivits även under 8.1 och 8.2 har även innehavare av

linjekoncession ålagts vissa skyldigheter enligt 2 § 4 fjärde

mom.

stycket ellagen. Om det är förenligt med koncessionens ändamål är

347 Bilaga 2

den som har linjekoncession skyldig att leverera eller överföra

ström den har områdeskoncession, om det behövs för att som denne skall kunna fullgöra ovannämnda förpliktelser. Samma

skyldighet gäller mot förbrukare vars verksamhet är av större

betydelse för det allmärma. Om det blir omöjligt för den som har

områdeskoncession att genom avtal skaffa så att han kan fullgöra

sina skyldigheter, kan koncessionsmyndigheten således ålägga den

har linjekoncession antingen att leverera eller att överföra

som kraft.

Frågor skyldigheten att leverera eller överföra kraft har under

om det senaste året fått aktualitet i samband med tvister mellan

innehavare linjekoncessioner och deras kunder rörande ingångna

av

eller planerade kontrakt råkraftleveranser. Utredningen har

om

emellertid inte haft anledning att ytterligare analysera innebörden av

gällande bestämmelser.

4 Prövande myndighet

Frågor skyldighet för den har koncession att tillhandahålla om som eller köpa ström prövas enligt elförordningen av NUTEK. Sådant beslut får överklagas till kammarrätt.

8.5 Pris- och annan Villkorsreglering

För att förhindra att den monopolsituation som koncessionssystemet

medför utnyttjas till förfång för elföretagens kunder och mindre

leverantörer, har koncessionshavaren i 2 § 7 mom. ellagen ålagts

skyldighet att underkasta sig reglering pris och övriga villkor

en av

för leverans, överföring eller inköp av ström. Enligt lagtexten är

ändamålet med denna skyldighet åstadkommandet av skälig

prissättning. Villkorsreglering kan begäras av den som använder

eller önskar använda ström från anläggningen. Reglering kan också

begäras den som levererar eller önskar leverera ström till av

anläggningen från sådan elproduktionsanläggning inom området

en

den har områdeskoncession är skyldig att köpa ström

som som en

från. Anläggningens innehavare kan begära ändring i eller upp-

hävande beslut prisreglering. Ett avtal som strider mot beslut

av om

om prisreglering är utan verkan.

Bilaga 2 348

Enligt förordningen 1979:466 prisreglering enligt lagen

om l902:7l s.1, innefattande vissa bestämmelser elektriska om

anläggningar, prövas frågor om prisreglering NUTEK. Frågorna

av

avgörs av en beslutande nämnd inom NUTEK, Prisregleringsnämn-

den för elektrisk ström. Nämnden består ordförande och av en sex

andra ledamöter. Ordföranden är jurist med domarerfarenhet. Av

övriga ledamöter skall förbrukarintressen och mindre respektive övriga elleverantörer företrädas två ledamöter vardera. Nämnav

dens beslut kan enligt 31 § ellagen inte överklagas.

9 Återkallelse koncession

av

Enligt 2 § 6 mom. ellagen kan koncession i vissa fall helt eller en

delvis återkallas. Detta kan ske koncessionshavaren i väsentlig

om

mån åsidosätter en föreskrift givits när koncessionen med-

som

delades eller en förpliktelse att leverera, köpa eller överföra ström.

En koncession kan också återkallas om den har koncessionen som

under tre år i följd inte haft ledningen eller ledningsnätet i bruk.

Om den som har en koncession missköter kraftleveranserna kan

alltså koncessionen återkallas. Ellagen dock ingen möjlighet

ger att

ta anläggningen i anspråk för annan distributör. Efter en återkallelse

kan därför kraftleveransen inte hållas igång den äger

om som

ledningsnätet motsätter sig att det får disponeras

av en annan leverantör.

Frågor om återkallelse av koncession prövas enligt elförordningen

av NUTEK. Sådant beslut får överklagas till kammarrätten.

10 Återställningsåtgärder

När en koncession upphör är den haft koncessionen skyldig

som att

riva ledningar och tillhörande anläggningar och att även vidta andra

åtgärder för återställning. I samband med att koncessionen upphör

skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer enligt

3 § 1 mom. ellagen ålägga den haft koncessionen vidta som att

sådana återställningsåtgärder som är motiverade från allmän eller

enskild synpunkt. Vitesföreläggande kan meddelas den inte

som

fullgör sina skyldigheter.

soU 1993:68 349 Bilaga 2

Sådana återställningsåtgärder kan enligt 3 § 2 mom. ellagen också föreläggas den utan erforderlig koncession byggt en ledning. som Föreläggandet kan förenas med vite. När återställningsåtgärder vidtas kan det finnas behov av att ta mark i anspråk. Enligt 3 § 3 mom. ellagen kan därför annans regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer besluta som skyldighet för markägaren att lämna tillträde till marken under om viss tid.

Återställningsåtgärder skall enligt 3 § 3 mom. ellagen utföras så

att minsta skada och intrång orsakas. Om återställningsåtgärderna föranleder skada och intrång skall ersättning utgå. Talan om sådan ersättning väcks vid fastighetsdomstol.

3 Bilaga

353 Bilaga 3

Analysrapporter om Norge och England

NUTEK-rapport I993-02-I5 om Norge av

Björn Carlén och Annika

Olofsdotter

Den senaste utvecklingen på den norska elmarknaden

Inledning

För att förstå utvecklingen på den norska kraftmarknaden sedan sommaren 1992 kan det vara på sin plats med en kort hågkomst av några av skillnaderna mellan dagens regelverk och tillhörande turer

kring detta och det systern som gällde innan den nya energilagen

infördes vid årsskiftet 199091. Det förra systemet karaktäriserades av:

regionala marknader med oppdekkningsplikt.

vertikalt integrerad elmarknad, antingen via ägande eller långa kontrakt. omfattande politisk intervention i den löpande verksamheten. - I denna typ av marknad hade producenter och distributörer i stort sett en säker avsättning för sin kraft. Det var alltså i denna miljö som en fortsatt utbyggnad på regional basis ägde rum, inte sällan

uppmuntrad från statsmakternas sida. Ibland var det inte bara

energimässiga överväganden för en utbyggnad utan det hände också

att regional-arbetsmarknadspolitiskahänsynvägde över. Härigenom

kom ett omfattande och bestående nationellt överskott att byggas

upp. Genom den regionala fokuseringen var det ofta dyr kraft som

blev byggd framför billigare kraft på annat håll.

12 13-0092

Bilaga 3 354 SOU 1993:5s

Med det delvis oväntade införandet av den energilagen och nya

den därefter snabba reformeringen den norska kraftmarknaden

av

kom spelreglerna att ändras både hastigt och radikalt. Numera är

det frågan om att överhuvudtaget kunna sälja på den nationella

marknaden. Utöver denna omställning kom också krav på särredo-

visning av olika aktiviteter såsom produktion, överföring

m.m.

Samtidigt med denna omvälvning har Norge emottagit rekordmång-

der av regn. Kort kan man säga att samtidigt som kostnaderna för ett i sig

kostsamt strukturellt överskott genom reformeringen marknaden

av skulle fördelas på ett annat sätt än tidigare kom Norge sagt att som

uppleva en mycket riklig nederbörd. Sammantaget innebar detta att

priserna på korta kraftkontrakt på den norska marknaden sjönk

dramatiskt och få kontrakt på längre löptid tecknades. Detta

upplevdes naturligtvis som positivt av köparsidan. Den andra sidan

av myntet är de förluster kraftverksägarna fick vidkärma. Speciellt

ägare till och borgenärer för ny kraft har fått vidkänna bistra tider.

Nya kraftstationer har svårt att få täckning för sina kapitalkostnader.

2. Statsmaktens agerande sedan 1992

sommaren

Det är mot ljuset av ovan beskrivna snabba omställningen mellan

två ytterligheter och en

utveckling med en försvagad lönsamhet hos en del producenter och distributörer som händelserna under andra halvåret 1992 bör ses.

Den officiella inställningen till denna utveckling tycks att det

vara inte är något onaturligt att kraftverk kan tvingas i konkurs i en marknadsekonomi och att inte har för avsikt att intervenera i man

marknaden för att rädda några producenter. Detta skulle kunna

drabba kommuner och fylken mycket hårt eftersom dessa ofta står

som borgenärer för bl.a. produktionskapitalet. Trots dylika ut-

talanden har två försök till nödhj älp lanserats, utvidgade möjligheter

till export samt förslag till regler begränsar konkurrensen

som om

leveranser till hushåll och mindre företag.

Förändrade möjligheter till export

Den svaga lönsamhetsutvecklingen fick flera producenter att söka

köpare utanför landets gränser, vilket emellertid hindrades av statsmakterna med motiveringen att den framtida kraftbalansen var svår att förutsäga. Kraften stängdes så att säga inne i Norge och den låga prisnivån bibehölls därmed. Flera olika grupper krävde ökade möjligheter for export och under vårensommaren 1992 blev det känt att ett generellt exporttillstånd motsvarande 4 TWh skulle

införas, vilket medförde en viss aktivitet inom producentkollektivet

med bildandet två grupperingar. Statkrafts deltagande i en av

av dessa har återigen förorsakat uttalanden om skevhet i grupper konkurrensförhållandena. Motiven anges vara dels Statkrafts

storlek, dels dess arv i form av kontakter och förhandlingserfaren-

het från det gamla Statkraft. Många ställde sig dock tvivlande till att 4 TWh skulle räcka till

för att stabilisera prisnivån på den inhemska marknaden. I enlighet

med dessa farhågor höjdes sedemera den sammanlagda årskvoten

till 5 TWh utöver redan gällande långsiktiga avtal. Denna kvotering

gäller kontraktstider mellan sex månader och fem år.

I syfte att underlätta för de hårt ansträngda ägarna till kraftverk

byggda efter 1980 får dessa verk dela på en riktad exportkvot på 2

TWh. Resterande 3 TWh fördelas proportionellt bland alla kraftverksägare, inklusive ägare verk. Att de nya kraftverken av nya tilldelas den största andelen exportkvoter är att ses som en ren

överlevnadshjälp till ägarna av den nya kraften. En nedre gräns på

200 GWhår är satt för tilldelning kvoter. Mindre producenter

av förutsätts samarbeta i större och därigenom kunna grupper

exportmöjligheter.

Statnett organiserar en andrahandsmarknad för utnyttjade

exportkvoter. Det är alltså meningen att det efter den initiala

tilldelningen ska stå öppet för marknaden att genom köp och försäljning av kvoterna finna en annan fördelning. Hittills har dock ingen omsättning av sådana kvoter ägt rum på denna marknad. Kvoter inte använts före den l juni 1993 dras in till Statnett för som försäljning. Exportkontrakt på över fem år kräver koncessionsansökan, men detta skall inte utgöra något praktiskt hinder. Vid dags datum har

Bilaga 3 356

endast två exportkontrakt avtalats. Dessa gäller leverans till Sverige

på sammanlagt runt l TWh per år. För export av kraft på kontrakt har löptid understigande som en sex månader behövs inte några tillstånd eller kvoter. Härmed är det

möjligt för en export som endast begränsas överföringskapacite-

av ten mellan Norge och dess grannländer. Exporten skall via de

norska marknaderna där de utländska köparna inte har möjlighet att

agera direkt utan måste via Statnetts administration. Syftet

agera

med detta anges vara att norska företag ska bli diskriminerade i

förhållande till utländska aktörer. Att sätta en gräns för export, om än med viss möjlighet till utökning, kan i ljuset av ett eventuellt EES-avtal möjligen ses som ett handelshinder for att främja egen elintensiv industri att genom

elpriserna kan hållas på en konstlat låg nivå.

Norge ligger dock mycket långt framme när det gäller att

undanröja handelshinder på elmarknaden och det kan norsk

ur

synvinkel vara nödvändigt med vissa former av restriktioner för att

trygga den egna elförsörjningen. Alla europeiska länder, med

undantag av England, skyddar sina elmarknader på ett likartat sätt,

om än mindre direkt. Detta tolkas de norska myndigheterna av som att det inte borde uppstå någon konflikt mellan denna norska exportrestriktion och ett EES-avtal.

Förslag om konkurrensbegrdnsning

Den norska regeringen lade under hösten 1992 fram proposition

en

om att möjligheten för mindre slutanvändare att byta leverantör

skulle begränsas. Syftet med förslaget att fördela riskerna

var mellan lokala distributörer och slutkunder på ett annat sätt än det

som marknaden genererade. Lokala distributionsbolag med

leveransplikt skulle med förslaget få möjlighet att kräva att kunder

inom koncessionsområdet som ville byta leverantör tvungna att

var skriva kontrakt på minst fem år med sin leverantör. Härigenom nya skulle distributörer lättare situation att planera utifrån en samtidigt som de skulle få åtnjuta längre anpassningsperiod till en

den nya konkurrenssituationen. Dessa kan sitta med långsiktiga

avtal om kraftköp till höga priser och får därmed svårt att konkurre-

ra när priserna sjunker. Enligt det norska Olje- och energideparte-

357 Bilaga 3

mentet är det de mellanstora företagen som snabbt har anpassat sig till den konkurrenssituationen och i stor utsträckning utnyttjat nya möjligheten att byta leverantör. Enligt förslaget skulle begränsningen gälla konsumenter vars förbrukning innebar ett effektuttag under 2 MW och totalförbrukning under 5 GWh per år. en Förslaget godtogs dock inte Stortinget, där Centern fällde av förslaget med motiveringen att bl.a. företag inom mejerinäringen skulle komma att räknas som småkunder och därmed inte ha samma möjligheter att utnyttja konkurrensen. Något nytt omarbetat förslag i frågan väntas inte för närvarande. Farhågorna om en stor utslagning produktionsdistributionsbolaghar minskat väsentligt, av eftersom exportkvotema öppnat för möjligheter till kostnadstäckning för produktionen. Dessutom har det visat sig att de mest utsatta verkens ekonomi är bättre än man först befarade.

Ändrad beskattning

I enlighet med ökade möjligheter till export av kraft har statsmakternas intresse ökat för åtgärder som innebär att en del av vattenkraftens jordränta behålls inom landet. Det tidigare förslaget produktionsskatt kritiserades hårt och drogs tillbaka. om en Stortinget beslutade emellertid i december 1992 att de skatter som tidigare direkt belastat slutförbrukare av el, gradvis ska läggas över på kraftproducenterna. Från och med den 1 januari 1993 infördes därmed producentskatt på 1,2 örekWh. Skatten utgår efter en producenternas medelproduktionsvärde. Samtidigt sänktes elskatten för största delen av norsk industri från 4,15 till 2,3 örekWh. Den elintensiva industrin har redan tidigare fått lättnader. Skatten till hushåll och viss affärsverksamhet Ökade från 4,15 till 4,6 örekWh för att kompensera för sänkningen till industrin. Målsättningen är dock att även denna skatt i ett senare mer gynnsamt ekonomiskt läge skall läggas över på producenterna. Avsikten med omläggningen är inte att öka statens inkomster utan höjningarna i produktionsledet ska motsvaras av sänkningar av skatten på slutförbrukningen. Att övergången sker gradvis beror bl.a. på det massiva motstånd förslaget väckte från kraftproducenternas sida.

Bilaga 3 358

Ett motiv till omläggningen är bl.a. att likställa inhemska och

utländska köpare. El på export har tidigare inte belastats med någon

skatt. Nu får även utländska köpare med och dela skattebördan vara genom att producenterna övervältrar sina ökade kostnader på de utländska köparna. Statens intäkter ökar eftersom skattebasen blir större. Ett annat motiv är att nätägama incitament till att ge reducera förlusterna i näten. Genom att skatt utgår på den kraft som lämnar producenten och inte den kraft anländer hos försom brukaren blir det lönsamt att nedbringa nätförlusterna.

För att stimulera investeringar i ny produktionskapacitet utgår

skatten med endast en tiondel det ordinarie skattebeloppet det

av

första året. Därefter trappas skatten under tioårsperiod.

upp en

3. Företagens agerande

Prissamarbete eller ej

Bland kraftmarknadens aktörer utvecklades det under loppet

av

några höstdagar, en samlad uppfattning att kraft på spotmarknaden

inte levererades under ett pris av 10 örekWh. Upplysningar att

om

Statkraft informerat sina konkurrenter företagets intentioner att

om

inte sälja under detta pris, föranledde prisdirektoratet att oanmält

undersöka saken hos företagen. Prisdirektoratet fann inget oegent-

ligt, men kom med mycket starka antydningar i skriftlig varning

en

till företagen där de informerades prissamarbetets olaglighet. En

om händelse på den nordiska elarenan under period att fem samma var

svenska kärnkraftsreaktorer stängdes Det är oklart pris-

av. om

direktoratet tog detta i beaktande i sin analys.

Fortfarande säljs inte kraft under 10 öre kWh, detta är per men

med beaktande av en normalt större efterfrågan under vinterhalvåret

inget besynnerligt. Vid ökad vattentillrinning till våren och högre

temperaturer förväntas emellertid priserna sjunka.

Flexitarzjfer

Det kan inte sägas existera någon konkurrenssituation för leveranser

till hushållskunder ärmu. Dock har några leverantörer erbjudit

hushållskunder elkonsumtion överstiger 15 MWhår form

vars en

359 Bilaga 3

flexitatiffer. De önskar kan skriva treårskontrakt om av som

leverans av till ett prognostiserat genomsnittligt spotmark-

nadspris. Att priserna inte direkt kan följa spotmarknadens fluktua-

tioner beror på att mätinstrument för dygnsförbrukning ännu

saknas. Denna form flexitariffer är knuten till en specifik av

användning, lokaluppvärmning, och kommer, enligt uppgift, att

försvinna.

Pris till hushållen

Enligt en undersökning av Energiforsyningens informasjonstj eneste,

producentägt ligger genomsnittspriset till hushållskunder

ett organ, fast på 35,5 öre kWh under 1993. Undersökningen omfattar 121

energiverk, vilka ska stå för 80 % den samlade kundmassan.

av Några resultaten i det följande: av ges Produktionsskatten verkar ha fått genomslag i höjda priser för konsumenterna, i vilken utsträckning är svårt att fastslå. Utan men

skatten tyder resultatet på att priset skulle ha reducerats något

mellan 1992 och 1993.

Genomsnittspriset ligger alltså fast, men de prisförändringar som

skett i de enskilda energiverken varierar starkt från fall till fall. Bland de verk sänkt priserna finns en stor andel rena dissom

tributionsföretag, vilket kan tyda på att omförhandlade kontrakt har

gett lägre inköpspriser från producenterna, vilket verkar ha

fortplantat sig ner till hushållsnivå.

En tendens mot prisutjämning kan enligt undersökningen skönjas.

Prisutjämning ett argumenten för att införa den nya ellagen.

var av

4. Fortsatt utveckling

Kännetecknande för den norska reformen är tillkomsten av en

generell energilag innan övriga lagar, föreskrifter och institutioner

förelåg. Detta har medfört fortsatt febril verksamhet i Norge. en Nedan följer ett axplock av detta.

Bilaga 3 360

Standardiserade kontrakt

En marknad för standardiserade omsättningsbara kontrakt har ännu inte introducerats. Tanken var att en marknad skulle kunna öppnas i maj 1993, men tidpunkten är nu framflyttad till i början 1994. av Innan sommaren bör det vara beslutat huruvida handeln kommer att äga rum vid börsen i Oslo eller Statnett.

Punkttartfier

Systemet med punkttariffer på regionala och lokala nät ska enligt tidigare beslut infört sedan den 1 januari 1993. Huruvida vara tarifferna ligger på rätt nivå Överallt är ännu inte helt färdigbehandlat.

Utkast till ny kommunlag

I det utkast till ny kommunallag föreligger föreslås ett som införande av förbud för kommuner och fylkeskommuner att uppställa lånegarantier för verksamheter inom produktion och omsättning av kraft. Däremot får denna möjlighet vara kvar för rena nätbolag. Förslaget innebär inte att redan uppställda lånegarantier ogiltigförklaras.

Nytt skattesystem

En särskild grupp Kraftverksbeskattningsutvalget har skisserat ett

nytt skattesystem vad gäller beskattningen av företag inom elområdet. Honnörsord i detta system likformighet i beanges vara skattningen mellan olika näringsgrenar. I enlighet med detta lägger gruppen fram förslag att skatt ska utgå på vinsten från om produktion, överföring, köp och försäljning kraft. av I syfte att skapa skatteneutralitet i ytterligare dimension en föreslås att skatteplikten är kopplad till den kommun ägaren är skriven så att samma bolag inte behöver möta olika skattesatser för olika delar av företaget. Vidare att det i skattesammenar gruppen manhang måste finnas ett lagutrymme för att förhindra försäljning av kraft till priser under marknadspris till hushåll och kommunala

361 Bilaga 3

verksamheter i ägarkommunen. Detta är en komponent i arbetet att likställa kommunala förvaltningsbedrifter med offentligt ägda aktiebolag. Flera av gruppens medlemmar har yttrat att de hellre än dagens produktionsskatt vill se en grunnrenteskatt som åläggs vattenkraftverk med ovanligt hög kapitalavkastning. Något mer precist förslag har kommit från gruppens medlemmar. Gruppens arbete syftar till att utgöra ett underlag till en proposition förväntas läggas fram under våren 1994. Ett nytt som skattesystem för kraftverken förväntas träda i kraft från och med 1995.

Avtal med Nederländerna

Den norska Sörkraftsgruppen har tecknat ett principavtal med holländska Edon om kraftutbyte på upptill 800MW. Innan någon kabelinvestering påbörjas måste parterna få koncession från respektive myndigheter. Avtalet beräknas gälla i 15 år. Norsk skall täcka nederländska toppar i höglastperioden och nattetid importerar Norge kraft från Nederländerna. Frågan äganderätten till kabeln kan bli en konflikt mellan om Sörkraftsgruppen och Statnett. Statnett skall enligt direktiv bygga och ha det driftsmässiga ansvaret för alla utlandsförbindelser och tolkar där också in äganderätten.

5. Erfarenheter

Det har i Norge diskuterats huruvida övergången från en reglerad till en avreglerad elmarknad borde ha skett gradvis istället för att ha forcerats i den takt som skett. Norges vassdrags- och energiverkt NVE kan efterklokt konstatera att vissa problem uppstått. Bland annat hade inte riktlinjerna för den nya politiken blivit helt kända hos myndigheterna i tid, vilket ställde till en del trassel. Elverken fick bekymmer med att lägga om sina räkenskaper till de nya

kraven tillräckligt snabbt. Ändringar såsom punkttariffer borde varit

fastlagda innan konkurrensen släpptes fri. Samtidigt kan man fråga sig om Norge hade varit där de är i dag om olika intressegrupper fått tid att mobilisera sig.

Bilaga 3 362

Enighet råder dock om att övergången från den ena ytterligheten

till den andra har medfört stora krav på anpassning. Denna

anpassning har inte alltid underlättats från politiskt håll. I början

verkade det som om det politiska etablissemanget inte hade förstått

att deras möjlighet att påverka utvecklingen hade förändrats

samtidigt som verktygen för detta hade blivit nya. Det verkar

emellertid som om detta till stor del skulle ett övergånget vara stadium.

Regeringen har i och med förslaget om konkurrensbegränsning

och öppnandet för export uttalat förståelse för distributörernas och

kraftproducenternas problem att hinna anpassa sig till den nya

situationen. Den delvis administrativa fördelningen exportkvoter

av är också ett sätt att fördela anpassningsbördorna på ett annat sätt än vad den spontana utvecklingen ger. Oberoende experter har diskuterat i favör gradvis övergång av en till en fri marknad. Industrin skulle först åtnjuta konkurrensens fördelar medan hushållen skulle få vänta ett par år. Dessa skulle i

praktiken komma att få subventionera industrins elkostnadssänk-

ning. Det är svårt att diskutera i fiktiva termer. Sett från slutför-

brukarnas sida är nog fördelarna med en snabb konkurrensintroduk-

tion entydig i och med de sänkta elpriserna. Industrin, förutom de

elintensiva branscherna som redan tidigare hade fördelaktiga avtal

om el, har reducerat sina kostnader med ungefär tredjedel. En

en

förutsättning för denna utveckling har givetvis varit det norska

överskottet tillsammans med den rikliga nederbörden, det råder

men

inget tvivel om att införandet av en konkurrenslösning har medfört

att distributörer och slutanvändare ett helt annat sätt än tidigare

har fått del av kakan.

363 Bilaga 3

NUTEK-rapport 1993-02-15 om England av

Christina Oettinger Biberg

Den senaste utvecklingen på den engelska ehnarknaden

Det tumult som under hösten brutit ut i den engelska energisektorn handlar inte bara om nedläggning av kolgruvor utan om hela den engelska energipolitiken eller snarare om frånvaron av en dylik. Egentligen bottnar problemen i olika subventioner som kommit upp i ljuset i samband med de förändringar på elmarknaden som privatiseringen och omregleringen medfört. Det finns därför en risk att omgivningen uppfattar det nya engelska elsystemet som boven i dramat och rådande kaos som ett tecken på att reformen misslyckats och därmed inte borde vara något för andra länder att ta efter. Även sådan tolkning kan tyckas orimlig, med tanke på om en att Englands energipolitiska problem i stort sett är specifika för England, är det ändå viktigt att försöka analysera orsakerna till den nuvarande krisen och elsystemets roll i det hela.

Vad hände

Krisen började till synes mycket abrupt den 13 oktober då ordföranden i British Coal kallade till en presskonferens, där han lät meddela att 31 av företagets 50 gruvor skulle upphöra med

produktionen. Fyra av gruvorna skulle stoppas i malpåse och resten

skulle läggas ned inom loppet av fem månader, de flesta redan inom några veckor. Totalt skulle 30 000 gruvarbetare förlora sina jobb. Industriminister Michael Heseltine bekräftade nedskärningarna vid annan presskonferens samma dag och sedan brakade helvetet en löst. Hela nationen rasade över detta ytterst impopulära beslut och flera konservativa parlamentsledamöter förklarade att de inte stod bakom sin regering i denna fråga. Den allmänna opinionen fick regeringen till reträtt och den annonserade några dagar senare att endast 10 gruvor skulle stängas till att börja med, medan ett

Bilaga 3 364

moratorium ufärdades för de övriga21 nedläggningshotadegruvorna.

Debatten om kolgruvorna kom i stor utsträckning att kretsa kring

kostnaderna för olika typer av elproduktion och ledde till krav på

en mer genomtänkt energipolitik. Industriministeriet tillsatte därför

en utredning för att se över hela den energipolitiska situationen, inklusive subventionerna till kärnkraften, och det bestämdes dessutom att OFFERs översyn av kostnaderna i gaseldade nya

kraftverk skulle påskyndas. Även underhusets Select Committee

on

Trade and Industry drog igång en undersökning av förhållandena

på kol- och elmarknaderna.

Varför uppstod krisen

Man kan spekulera i orsakerna till att British Coal och den engelska

regeringen handlade så oerhört otaktiskt i kolgruvefrågan och

därmed skapade energipolitisk kris. Frågan är dock inte de

en om

motsättningar som uppstått p.g.a. den nya elmarknadens krav på

marknadsmässigt agerande och regeringens strävanden efter att

privatisera British Coal, under flera år utgjort en bomb som förr

eller senare måste brisera. Genom de treårskontrakt tecknades, som

eller snarare tvingades på aktörerna, vid omorganisationen

av elmarknaden sopades problemen för en tid under mattan. Kontrak-

ten löper ut den l april 1993 och försök att få till stånd nya

kontrakt har pågått under större delen av år 1992.

Det bryska nedläggningsbeskedet motiverades av harsh condi-

tions in the electricity market and the urgent need to bring supply

and demand into balance. Den viktigaste anledningen till denna

obalans är att de kvantiteter och de priser diskuteras i flirsom

handlingarna mellan British Coal och elproducenterna är betydligt

lägre än i de tidigare kontrakten. Dessutom är British Coals övriga

marknader också krympande, samtidigt som kollagren i landet

uppgår till nära 50 miljoner ton. En stor del det lagrade kolet

av

finns hos elproducenterna och stärker dessas förhandlingsposition

gentemot British Coal.

Kolkontrakten

Enligt de gamla kolkontrakten ska National Power och PowerGen

under 199293 köpa 65 miljoner ton kol till ett pris av 46 £ per ton,

vilket ligger 50 % över världsmarknadspriserna. Under den ca

långa förhandlingsperioden för att förnya kontrakten har British

Coal successivt sänkt sitt pris och det bud som gällde i början av hösten femårskontrakt där National Power och PowerGen var tillsammans erbjöds att köpa 40 miljoner ton kol under 199394 för 36 £ ton. Under 199495 och de följande åren skulle kvantiteten per

30 miljoner ton och priset skulle gradvis sjunka till 32 per

vara ton 199798.2 Detta erbjudande innebär att kolpriserna i slutet av

kontraktsperioden kommer att ligga i nivå med de nu rådande

världsmarknadspriserna.

För elproducenterna är detta ett fördelaktigt erbjudande under

förutsättning att de har garanterad avsättning för sin produktion.

Liksom vid den tidigare kontraktsomgången förutsätter uppgörelsen

att även distributionsföretagen är med i leken. Dessa har dock varit motvilliga till att binda sig för femåriga kontrakt med proupp ducenterna för stor del sina inköp kraft. Distributionsföreen av av tagens kallsinne kan delvis förklaras av den kommande översynen

prisregleringen i försäljningsledet. Hittills har kostnaderna för

av råkraft utan vidare fått föras vidare till elkonsumenterna, men det

har kommit signaler från OFFER att detta förfarande kan komma

att ändras. De kolkontrakten skulle innebära att leveranserna från British nya Coal till elindustrin två år skulle minska med över hälften, vilket

i stort sett är förklaringen till de aviserade nedläggningarna av

kolgruvor. Några kolkontrakt har dock inte tecknats och nu har nya

förutsättningarna ändrats i och med de pågående utredningarna, där

försök kommer att göras att rädda kolgruvor genom att på olika sätt

få in ytterligare ett antal miljoner ton kol i elproduktionen. Hur har

då förutsättningarna för den engelska kolindustrin kunnat ändras så drastiskt på år Svaret står främst att finna i den nya ett par

‘ 1992 års prisnivå

2 Hoare Govett dec 1992.

Bilaga 3 366

konkurrenssituationen på elmarknaden och det därav följande starka intresset för gas.

Gasens intåg pd elmarknaden

Den snabba utbyggnaden gaseldade kraftverk är fenomen

av ett som

inträffat efter omstruktureringen elmarknaden.

av Ungefär

10 000 MW ny gaseldad kapacitet har hittills fått tillstånd

att uppföras. Oberoende producenter för 6 500 MW och svarar ca National Power och PowerGen för När dessa resten. nya an-

läggningar, som alla är tänkta att köras baslast, kommer

som att vara i drift beräknas de ersätta ungefär 25 miljoner kol år ton per fr.o.m 199798. Deras marknadsandel beräknas komma ligga att

runt 20 %. Det rör sig i nästan samtliga fall gaskombianlägg-

om

ningar CCGT.

Englands starka satsning på CCGT-anläggningar under är

senare

har ingen motsvarighet i något annat land. Som jämförelse kan

en

nämnas att beställningar på CCGT- anläggningar efter år 1987 i

övriga EG-länder tillsammans ligger på 4 300 MW. I ca resten av

världen ligger beställningarna på drygt 28 000 MW.’

Frågan är hur fenomenet the dash for ska kunna förklaras

gas

Svaret ligger i den struktur och de regler som skapades vid reformeringen av elmarknaden, främst National Power och

PowerGens dominans på produktionssidan. En viktig drivkraft vid den planerade utbyggnaden gaskraft har varit distributionsföreav tagens strävanden att säkra en del sitt behov kraft från av av egna

anläggningar och därmed inte vara helt beroende National Power

av

och PowerGen. I nästan samtliga s.k. oberoende projekt är något

eller några distributionsföretag inblandade joint och

genom ventures

de har tecknat femtonårskontrakt inköp

pa av den producerade elen.

Dessa kontrakt har blivit föremål för häftig kritik

från kolintres-

senterna. Det hävdas att kostnaderna för att producera från

gas, i synnerhet i projekt som tecknat kontrakt med British Gas relativt

sent och därmed fått ett högt gaspris, är högre än i koleldade

kraftverk. Genom att teckna långsiktiga kontrakt för gaseldad kraft

3 Power in Europe nr 136 1992.

367 Bilaga 3

skulle distributionsföretagen enligt kritikerna bryta mot en klausul i licenserna, enligt vilken de måste köpa kraft så billigt som möjligt. I praktiken finns det stora svårigheter att bestämma vad som är billigast, eller koleldad elproduktion. Att nya gaskraftverk kan gasproducera till lägre kostnad än nya kolkraftverk, även om man en använder importerad kol, råder det knappast några delade meningar Men där upphör enigheten, för när det gäller nya gaskraftverk om. och befintliga kolkraftverk, med i många fall avskrivet kapital, är jämförelserna svårare att göra. Miljöaspekterna har framförts till gasens fördel. Enligt EGs

direktiv för stora förbränningsanläggningar måste Storbritarmien

genomföra kraftiga minskningar i utsläppen av svavel- och kvävedioxider från befintliga elproduktionsanläggningar. Detta kräver investeringar i rökgasrening i kolkraftverken, men även med dessa kostnader inräknade är det inte helt klart att elproduktionskostnaderna i kolkraftverken är högre än i de nya gaskombianläggningarna. Myndigheterna har inte via en restriktiv tillståndsgivning för nya gasanläggningar velat styra förhållandena elmarknaden. Tvärtom har sett uppkomsten av nya oberoende producenter som en man positiv utveckling, eftersom konkurrensen i produktionsledet därigenom ökar. Egentligen är tillkomsten av ny produktionskapacitet hos andra aktörer än National Power och PowerGen i stort sett den enda vägen att bryta dessas dominans, om man nu inte vill dela upp företagen. Även skulle slå till bromsarna och försöka begränsa om man nu utbyggnaden lär det knappast gå att stoppa de kontrakt som tecknats för de 10 000 ll 000 MW CCGT beräknas vara i drift i - som mitten l990-talet. Först på längre sikt kan restriktivare av en hållning få effekt på kapacitetsmixen på elmarknaden. Distributionsföretagens inköpsstrategier har undersöks av OFFER i rapport utgör del i översyn priskontrollen i en som en en av försäljningsledet som ska vara klar år 1994. Syftet är att utröna huruvida distributörernas kontrakt med de oberoende CCGT-

Rådsdirektiv nr 88609EEC

Bilaga 3 368

producenterna uppfyller kravet på köp till best effective price. OFFER kunde inte finna att distributörerna brutit villkoret mot i

licenserna, men det gäller att hålla i minnet undersökningen

att gäller priser och inte produktionskostnader. Någon riktig jämförelse av olika priser har dock inte varit möjlig att göra, eftersom CCGT-kontrakten är långsiktiga och det enda som funnits att jämföra med är de treårskontakt ingicks i som mars 1990 och som baserades på National Power och PowerGens uppgörelse med British Coal. OFFER konstaterar några att

förhandlingar mellan distributionsföretagen och National Power och

PowerGen om långsiktiga kontrakt inte förekommit.

Subventioner en möjlighet för kolet -

En annan måltavla för kolintressenternas attacker är kärnkraften. Det pekas på det motsägelsefulla i att subventionera kärnkraftselen med l miljard pund år och samtidigt ställa till massaker på per kolgruvor. Av Nuclear Electrics intäkter kommer över hälften från the Fossil Fuel Levy, tas ut avgift på elpriset. som som en För närvarande utgör den ll %. ca Kärnkraften står för drygt 20 % elproduktionen av och ersätter runt 20 miljoner ton kol. Den reaktorn Sizewell B kommer nya att tränga undan ytterligare 4 miljoner ton kol när den i drift år tas 1994. Nuclear Electric har under de senaste åren ökat produktionen väsentligt genom att driften i de problemtyngda AGR-reaktorerna förbättras. Denna i och för sig positiva utveckling har förvärrat problemen för kolindustrin, eftersom marknaden för andra elproducenter än Nuclear Electric därigenom har minskat. Subventionerna till kärnkraften är tänkta fasas till år 1998. att ut

Tills vidare råder stopp för uppförande kärnkraftsanlägg-

av nya ningar i England, den påbörjade Sizewell B ska dock

men färdig-

ställas. Ett nytt ställningstagande till kärnkraften framtid ska år tas 1994 efter någon form av utredning, konturer fortfarande är vars oklara. Som medlem i EG kan England inte utan vidare införa öppna subventioner till sin kolindustri eller föra över del suben av ventionerna från kärnkraften. I princip är statliga subventioner

förbjudna enligt artikel 92 i Romfördraget, de snedvrider eller

om

369 Bilaga 3

snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan

hotar att

medlemsländerna. Kolsubventioner förbjuds dessutom i Kol- och

stålfördraget, naturligtvis finns det undantag från dessa

men

förbud, och många länder, i synnerhet Tyskland, ger med generella dessa undantagsbetämmelser ekonomiskt stöd till sin

hänvisning till inhemska kolindustri. Alla subventioner ska anmälas till och nya Kommissionen. När det gäller kolsubventionerna

godkännas av EG under år 1993 utarbeta ett nytt program för perioden

måste

1994 2002, eftersom det gamla från år 19865 löper ut år 1993.

-

Subventionerna till den engelska kärnkraften har godkänts av EG-

kommissionen med hänvisning till undantagsregel som tillåter

en

främja projekt är gemensamt europeiskt intresse,

stöd för att som av

motiveringen bevarade den engelska kärnkraften

med att ett av

bidrar till försörjningstryggheten och diversifieringen av energitill-

törseln. Detta är det enda beslut Kommissionen tagit när gäller

som stöd till kärnkraft. det subventioner till elsektorn har Kommissionen under

När gäller formulerat den s.k. 20-procentsregeln, vilken innebär att

senare är

medlemsstaterna med hänsyn till försörjningstryggheten får skydda

sina inhemska energitillgángar till 20 % av det totala behovet

upp

primärenergi för elproduktion Det är dock osäkert hur man

av

ska tolka regeln ett land har flera ekonomiskt svaga energibära-

om

re som används i elproduktionen.

I kärnkraften for knappt 20 % elanvändningen

England svarar av

hela utrymmet för subventioner därmed är och frågan är om

intecknat. Om den engelska regeringen skulle välja att ge ett öppet

stöd till kolindustrin torde detta betraktas en ny subvention som som

måste anmälas till EG-kommissionen. Det är oklart vilka möjlig-

heter England kan ha att få subventionen godkänd. Ett godkännade

stöd till brunkolsbaserad elproduktion i Tyskland, som Kommis-

av

nyligen givit, skulle dock kunna antyda att 20-procentsregeln

sionen i fall då flera bränslen är inblandade7. kan vara tänjbar

5 Rådsbeslut m 2064 86ECSC

° Denna siffra ska minska till 15 % år 2000.

7 Tysklands subventioner till stenkolsindustrin år nämligen så omfattande att ZO-procentsgrånsen redan år nådd.

Bilaga 3 370

Det verkar dock finnas viss oenighet inom Kommissionen en om

hur 20-procentsregeln ska tillämpas. Inom energidirektoratet är

synen i denna fråga relativt liberal och den energikommissionänye

ren Matutes har tydligt visat sitt för den europeiska

engagemang kolindustrins framtid och deklarerat att Kommissionen under år

1993 ska lägga fram ett förslag till energipolitik för EG. Då

produktionskostnadernai de engelska kolgruvorna är lägst i Europa

skulle deras möjligheter att erhålla subventioner goda enligt det var

preliminära förslaget till subventionsprogram för kolindustrin efter

år 1993. Inom konkurrensdirektoratet för dock betydligt

man en

hårdare linje och det finns signaler tyder på några

som att nya öppna subventioner till den engelska kolindustrin inte kan accepteras med mindre än att subventionerna till kärnkraften minskas.

Situationen kompliceras dock att Kommissionen de

av anser att nuvarande kolkontrakten dels innebär indirekt subvention till en

kolindustrin och dels strider mot EGs konkurrenslagstiftning. Än så

länge har Kommissionen dock avstått från att fatta något definitivt

beslut i frågan. De kolkontrakt diskuterats borde inte stöta

nya som på något större motstånd från Kommissionens sida, eftersom de i stort sett innebär att stödet till kolindustrin fasas under ut en

femårsperiod. Frågan är hur Kommissionen den

reagerar om nuvarande oroliga situationen leder till tecknandet kolkontrakt av som innebär att stödet blir omfattande än vad den engelska mer

regeringen ursprungligen hade tänkt sig.

Andra möjliga åtgärder

Före privatiseringen av elindustrin ansågs det allmänt att det största

hotet mot British Coal i framtiden skulle komma från ökad en

kolimport. De två stora elproducenterna har förberett sig väl och

investerat i hamnanläggningar möjliggör kolimport

som en nära

30 miljoner ton. Än så länge har dock treårskontrakten

med British

Coal medfört att kolimporten för elproduktion varit relativt

blygsam, ca 8 miljoner ton 199192. Till mitten 1990-talet

av

väntas denna siffra öka, än inte så mycket tidigare

om som man

räknat med. Det har i debatten framförts krav på kolimporten

att ska begränsas för att öka utrymmet för inhemskt kol på elmarknaden.

371 Bilaga 3

Kolintressenterna har också siktat in sig på möjligheterna att

minska elimporten från Frankrike, de senaste åren legat runt som 17 TWh år, vilket motsvarar 5 % av den engelska elanper ca vändningen. Denna fråga är dock långt ifrån enkel. Om den franska

elexporten skulle falla bort måste man nämligen bygga ny elproduk-

tionskapacitet i södra England eller förstärka överföringsför-

bindelserna från till södra delen landet. Dessutom strider norra av

förbud eller begränsning elimporten mot EGs regler.

ett mot en av

En möjlighet att förbättra situationen för det inhemska kolet

annan skulle skjuta på den inskränkning i the franchise market vara att enligt planerna ska äga år 1994. Enligt nuvarande som rum bestämmelser kan elkonsumenter med efterfrågan som överstiger en fritt välja elleverantör, medan det för övriga kunder gäller 1 MW

distributionsföretagen har monopol på leveranser inom sitt

att

För denna del marknaden är det naturligt för dis-

område. av tributörerna säkra sin tillgång på kontrakt med att genom elproducenterna. År 1994 är det tänkt att gränsen för the franchise market ska sänkas till 100 KW. Detta kommer att innebära att ca 50 000 elkonsumenter med förbrukning på knappt 40 TWh kan falla en bort för distributörerna. Det är oklart hur många elkunder som i

praktiken kommer att byta leverantör, osäkerheten medför att

men

den volym kan aktuell i kontrakten mellan distributions-

som vara

företagen och producenterna minskar. Om man skulle uppskjuta

reformen till år 1998 skulle det enligt distributörerna finnas en

möjlighet att få avsättning för ytterligare ca 15 miljoner ton

inhemskt kol för elproduktion.

Vad säger utredningarna

nämndes inledningsvis tillsattes två utredningar för att se över

Som

hela den komplicerade energipolitiska situationen. Den ena som

initierades underhusets utskott för industri och handel publicera-

av

i slutet januari, medan den andra, d.v.s. regeringens White

des av

Paper, ska komma under februari.

Underhusets utskott ingen de hotade 31 gruvorna ska anser att av stängas under år 1993 och att marknaden för inhemskt kol bör

Bilaga 3 372

kunna Öka med 19 miljoner ton, huvuddelen,

varav 16 miljoner ton, skulle användas i elproduktionen. Detta skulle kunna komma till stånd genom att bl.a.

ersätta importerat kol och olja subventioner

- genom

fördyra användningen av orimulsion krav på obligatorisk

- genom

utsläppsrening

upprätta tvåvägshandel på förbindelsen till Frankrike och belasta -

den franska kärnkraftsimporten med the Fossil Fuel Levy begränsa möjligheterna för gaseldade anläggningar

- att permanent köras som baslast

kräva större kollager hos elproducenterna

- Utskottet föreslår också att intäkterna från the Fossil Fuel Levy, som nu tillfaller Nuclear Electric, ska läggas i fond för en att

garantera att pengarna verkligen används till rivning kärnkraft-

av

verk och avfallslagring och inte till byggandet det kärnkraft-

av nya verket Sizewell B. Utskottet vidare delar anser att av de nuvarande kärnkraftssubventionerna ska kunna användas för finansiera de att

föreslagna åtgärderna.

Resultaten av utskottets utredning kommer stöta starkt

att

motstånd från många de berörda intressegrupperna, exempelvis

av

distributionsföretagen. Vad regeringen kommer att föreslå i sitt

White Paper återstår att se.

Avslutande kommentarer

Den energipolitiska krisen i England visar hur komplext ett lands energisystem är och hur nära de olika energimarknaderna hänger

ihop. Åtgärder på någon marknad, i detta fall elmarknaden, får

viktiga följder för andra delar systemet. Den snabba av utbyggna-

den av gaskombianläggningar hade konstruktörerna

av elmarknads-

reformen inte kunnat föreställa sig. Framför allt kunde

de inte

förutse vad konsekvenserna sådan utbyggnad skulle

av en komma

att bli, eftersom elefterfrågan vuxit mycket långsammare än vad

man hade räknat med.

I vilken utsträckning bär elmarknadsreformen skulden

till det som inträffat Rent tekniskt verkar det

nya systemet fungera tillfredsstäl-

lande om än med del skönhetsfläckar har eller kommer en som att

justeras. svårigheterna verkar ligga i låta marknadskrafterna

att

373 Bilaga 3

verka fritt på marknad i omvärld som är fylld av regleringar en en och olika statliga ingripanden. Många hävdar exempelvis att man borde ha privatiserat kolgruvorna före elindustrin. dock vissa fenomen på den engelska elmarknaden Det finns nya konkret bidragit till den nuvarande energipolitiska som mer sådant är, tidigare nänmts, prisregleringen i situationen. Ett som inte distributionstöretagen incitament till förs äljningsledet, som ger köpa billigast möjliga råkraft. Detta visar mer generellt på att utforma ändamålsenlig priskontroll som inte ger svårigheterna att en några icke önskvärda bieffekter. destabiliserande faktor är den begränsade konkurrensen En annan i produktionsledet, bidragit till distributörernas benägenhet att som säkra på produktion. Distribuförsöka tillgången genom egen tionsföretagen vill naturligtvis minimera sina risker och strävar efter täcka sin franchise market med kontrakt med därför att upp till så fördelaktiga priser möjligt. National elproducenterna som och PowerGens dominans i produktionen medför enligt Powers dessa kan tjuvhålla på kontrakten för att på så distributörerna att sätt pressa upp priserna.

SOU 1993: 68

4 Bilaga

SOU 1993: 68 377 Bilaga 4

KONKURRENSVERKET SwedishCompetition Authority

1993-01-20 Rapport till Ellagstiftningsutredningen Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden

S-I03as Stockholm Sweden Besöksadress: Molmsidllnadsgatun 32 Telephone +44 5-7001 oo o Telefax +46 e-245543

Bilaga 4 378

1. Bakgrund och syfte 2. EES-avtalet 2.1. Konkurrensregler

2.1.1. Förbud mot konkurrensbegränsande avtal

m.m. 2.1.2. Missbruk av dominerande ställning

2. 1.3. Kontroll av töretagskoncentrationer

2.1.4 Statsstöd 2.2. Andra viktiga regler i EES-avtalet 2.2.1. Direktivet om transitering av elektricitet

2.2.2. Direktivet om pristransparens

2.2.3. Offentlig upphandling 2.2.4. Bestämmelser om offentliga företag

Den nya svenska konkurrenslagen

3.1. Förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 §

3.1.1. Undantag 8 17 § 3.2. Förbud mot missbruk av dominerande ställning 19 § i

3.3. Icke-ingripandebesked 20 § i

3.4. Kontroll av företagsförvärv 34-38 §§

4. Tänkbara effekter av de nya konkurrensreglerna på el-

marknaden

4.1. Inledning

4.1.1. Nättjänster 4.1.2. Kraftleveranser 4.2. Kraftnätsavtalet 4.3. Produktionsoptimeringsavtalet 4.4. Utlandsförbindelserna 4.4.1. Avtal om utlandsförbindelser

4.4.2. EES-avtalets regler och svensk konkurrenslagstiftning

4.5. Branschorganisationer

5. Skyddet av småkonsumenter och mindre producenter

5.1. Inledning

5.2. Skyddet av smâkonsumenter

5 .2. 1 .N ätverksamhet

5.2.2.Kraftförsäljning

5.3. Främjandet av småskalig elproduktion 6. Sammanfattande slutsatser

SOU 1993: 68 Bilaga 4

BAKGRUND OCH SYFTE

I l992 tillkallades särskild utredare Dir. 1992:39 med uppgift att utarbeta forslag till ny mars en lagstiñning på elområdet. Avsikten är enligt direktiven att den nya lagstiftningen skall medverka till att skapa ökad konkurrens elmarknaden. En viktig fråga i utredningsarbetet består i att klarlägga relationen mellan ellagstiftningen och lagstiftning. Härvid är konkurrenslagstiftningen såväl konkurrensreglema i EES-avtalet annan den svenska konkurrenslagen särskild betydelse. Mot denna bakgrund har utredsom nya - av ningsmannen i november 1992 givit Konkurrensverket i uppdrag att översiktligt beskriva nämnda frågor. Framställningen är disponerad på följande sätt. Inledningsvis beskrivs i korthet dels EESavtalets konkurrensregler, dels den svenska konkurrenslag som träder i kraft den 1 juli nya 1993. I påföljande avsnitt avsnitt 4 diskuteras tänkbara effekter elmarknaden av de nya konkurrensreglema. Här behandlas bl.a. konkurrenslagstiftningens tillämplighet nätverksamhet och kraftleveranser olika delar av överföringsnäten. I detta sammanhang diskuteras också utlandsförbindelsema. I avsnittet därefter avsnitt 5 behandlas två speciella frågor som kan bedömas få aktualitet vid avreglering elmarknaden: Dels frågan vilket skydd mindre abonnenter kan få en av om den konkurrenslagen och annan lagstiftning, dels frågan om vilken ställning mindre genom nya elproducenter kan tänkas fâ. Promemorian avslutas med en sammanfattning avsnitt 6.

SOU 1993: 68

EES-AVTALET

2.1. Konkurrensregler

I EES-avtalet ingår konkurrensbestämmelser som motsvarar EG:s. Konkurrensreglemas centrala konkurrensbegränsandeavtal och missbruk dominerande ställning

i

bestämmelser förbjuder av en påverkar samhandeln.Vidare ingår i avtalet bestämmelser om kontroll av företagskoncentrasom tioner. Med företag varje enhet bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet. 1 avses som i Begreppet omfattar såledesi princip varje näringsidkare oavsett ägandefonn, dvs. även statliga och kommunala företag.

i 2.1.1. Förbud konkurrensbegränsande avtal mot m.m.

Enligt artikel 53.1 i EES-avtalet, som motsvarar artikel 85.1 i Romfordraget, är alla avtal mellan N företag, beslut företagssammanslutningar och samordnade förfaranden förbjudna kan av som påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa, eller snedvrida konkurrensen inom EES. I synnerhet förbjuds avtal som direkt eller indirekt fastställer inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, begränsar eller kontrollerar produktionen, marknader, teknisk utveckling eller investeringar innebär att marknader eller inköpskällor delas innebär att olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med upp, handelsparter eller innehåller kopplingsforbehåll. Observerasbör att uppräkningen inte är uttömmande. Ett avtal är förbjudet enligt ovan är också ogiltigt. som Undantag från förbudet kan erhållas från övervakningsmyndigheten Efta Surveillance Authority ESA eller EG-kommissionen i form av individuella undantag, efter ansökan från berörda parter. Speciella kategorier avtal har generellt undantagits från förbudets tillämpning genom s.k. av gruppundantag. Exempel sådanaavtal är specialiseringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, patentlicensavtal, franchiseavtal och know-howlicensavtal. Individuella undantag och gruppundantag ges till förfaranden som bidrar till att för- I bättra produktionen eller distributionen av varor eller som främjar tekniska eller ekonomiska framsteg. Detta gäller under förutsättning att en skälig del av denna vinst kommer konsumenterna tillgodo. Därutöver krävs att de berörda företagen inte åläggs begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål och att de inte får möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.

2.1.2. Missbruk av dominerande ställning

Enligt artikel 54, motsvarar artikel 86 i Romfördraget, är det förbjudet för ett eller flera som företag att missbruka sin dominerande ställning inom EES-omrâdet eller inom väsentlig del av det, i i den mån det kan påverka handeln inom samarbetsområdet.Exempel missbruk av dominerande ställning är att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller

Bilaga 4 382 sou 1993:68

andra oskäliga affärsvillkor, begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med handelspartners varigenom dessa får konkurrensnackdel eller ställa som villkor för att ingå avtal att den andra en parten åtar sig ytterligare förpliktelser, varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något som sambandmed föremålet för avtalet.

2.1.3. Kontroll av företagskoncentrationer

Av EES-avtalets artikel 57 framgår att företagskoncentrationer som skapar eller förstärker en dominerande ställning, till följd vilken effektiv konkurrens skulle hindras i betydande omfattnin av inom EES-området, oförenliga med EES-avtalet. Begreppet koncentrationer är vidsträckt och omfattar än förvärv. Med koncentrationer avses också sammanslagningar av två eller flera mer oberoende företag och situationer där personer med inflytande i ett eller flera företag skaffar sig inflytande helt eller delvis, över ett eller flera andra företags Samägdaföretag, s.k. joint ventures, kan omfattas begreppet. För att ett förvärv skall kunna prövas krävs vidare att företagens av sammanlagda globala omsättning uppgår till minst 5 000 miljoner ecu och att minst två av de berörda parternas omsättning inom EES-området uppgår till minst 250 miljoner ecu l ecuca 8:50 SEK. Om de berörda företagen uppnår 23 sina omsättningar i ett och samma land inom av EG eller EFTA kan koncentrationen inte prövas enligt EES-reglerna, utan får så i fall prövas enligt nationell lag.

2.1.4. Statsstöd

I EES-avtalet finns även bestämmelser om statsstöd. Den grundläggande principen vad gäller statsstöd är att alla former av statligt stöd, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen vissa företag eller produktion vissa är förbjudna den i mån de påverkar genom att gynna av varor, handelsutbytet mellan länderna EES, i Med statligt stöd avses inte bara ekonomiskt stöd från staten, utan även stöd från regionala och lokala myndigheter, liksom stöd med offentliga medel från andra slag institutioner. Undantagna från huvudregeln är dock Lex. stöd för att främja av utvecklingen viss näringsverksamhet eller vissa regioner samt stöd till projekt av gemensamt av europeiskt intresse

2.2. Andra viktiga regleri EES-avtalet

Utöver de egentliga konkurrensreglerna innebär EES-avtalet att en rad andra regler kommer att gälla kan beröra elmarknaden. Här nedan redogörs kortfattat för de mest centrala av dessa som

2.2.1. Direktivet om transitering av elektricitet

EG-direktivet syftar till att underlätta handel med högspänd över nationsgränsema genom att transitering mellan nationella företag inte får vägras utan vägande skäl eller erbjudas av oskäliga villkor. Villkoren för transitering skall dock inte heller äventyra försörjningstryggheten

sou 1993: 68 333 Bilaga 4

eller servicekvaliteten och skall särskilt ta full hänsyntill användningen av reservproduktionskapacitet och den mest effektiva driften av befintliga system. Direktivet underlättar för producenter, större distributörer och industrier att transitera kraft över utlandsförbindelsema, vilket ger en möjlighet till import och export av från vissa i direktivet angivna krañföretag i EG- och EFTA-ländema. Sverige kan också, under vissa angivna fömtsättningar, komma att fungera som transitland för kraft mellan andra länder inom EG och EFTA. Ett annat långtgående direktiv, som ännu antagits av Kommissionen, är förslaget om mer third-party-access TPA. TPA utgör ett flera direktivförslag som syftar till en integration av av den europeiska energimarknaden. TPA innebär att varje kund i ett medlemsland skall ha rätt att fritt välja elleverantör inom gemenskapen. Förslaget till direktiv har dock stött hårt motstånd, bla. från Tyskland, Frankrike, Spanienoch Nederländerna, varför det är oklart vad direktivet kommer att innehålla, liksom när direktivet kan börja gälla.

2.2.2. Direktivet om pristransparens

uppgiñsskyldighet beträffande priser och försäljningsvillkor elområdet berör EG-direktivet om distributörers och producenters leveranser av högspänd till industriella slutanvändare. Ett antal i direktivet namngivna el- och gasföretag skall två gånger per år anmäla priser och försäljningsvillkor till industriella slutanvändare till EG-kommissionens statistikdirektorat. Den största typkunden har efterfrågad effekt 10 MW, vilket enligt svenska förhållanden är en mindre en max industrikund. 3

2.2.3. Offentlig upphandling

Genom direktivet offentlig upphandling inom energisektorn måste statliga, regionala och om lokala myndigheter, andra offentligrättsligajuridiska personer och företag med speciella och exklusiva rättigheter energiområdet exempelvis koncessioner enligt den nuvarande ellagen j tillämpa ett visst förfarande vid upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten.Endast upphandling överstiger vissa tröskelvärden omfattas av direktivets regler. I direktivet finns 4 som bestämmelser tröskelvärden, förfaranden, publicering, tidsfrister, val av anbudsgivare och val I om av anbud. Undantaget från direktivets regler är upphandling för bl.a. vidareförsäljning av energi, eller köp bränslen för produktion energi, görs av företag som producerar, transporterar eller 3 av av som distribuerar el, gas eller värme,

2.2.4. Bestämmmelser om offentliga företag

i Enligt artiklarna 30 36 i EG:s s.k. primära lagstiñning förbjuds kvantitativa restriktioner import mellan medlemsländer samt åtgärder har motsvarande effekt. Artikel 37 gäller statliga som monopol kommersiell natur, speciellt vad gäller ensamrätt handel, marknadsföring och av transport. Artikeln förbjuder diskriminering vid uppköp och marknadsföring av varor mellan V medlemsländer. Motsvarande bestämmelser finns intagna i EES-avtalets artikel 11 och ñamåt.

i

I

Bilaga 4 384 SOU 1993: 68

EES-avtalets artikel bygger artikel 90 i Romfördraget, innebär bl.a. när 59, som att staten, det gäller offentliga företag och sådana företag som beviljats särskilda rättigheter, inte kan upprätthålla eller vidtaga åtgärder som strider mot de gemensamma konkurrensbestämmelsema.

SOU 1993: 68 385

3. DEN NYA SVENSKA KONKURRENSLAGEN

Riksdagen beslutade den 17 december 1992 att en ny svenskkonkurrenslag skall träda i kraft den 1 juli 1993 prop. 199293:56, NU 17, rskr 144. Lagen är utformad efter förebild från EG:s konkurrensregler, som i allt väsentligt också ingår i EES-avtalet. Lagen har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens fråga i om produktion av och handel med i tjänster och andra nyttigheter. varor, Lagen innehåller två generella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsandesamarbeteoch

f missbruk av dominerande ställning. lagen finns också I regler om kontroll företagsförvärv.

av i Den 1 juli 1992 inrättades Konkurrensverket uppgift till för konsumenten, vars är att, nytta l undanröja hinder för en effektiv konkurrens. Verket skall tillämpa konkurrenslagstiftningen, föreslå förändringar av offentliga regleringar som hämmar konkurrensen, verka för konkurrens inom den offentliga sektorn samt genom information och opinionsbildning främja ett konkurrensinriktat synsätt i såväl privat som offentlig verksamhet.

3.1. Förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 §

Förbudet mot konkurrensbegränsandesamarbeteriktar sig mot företag har ett avtal eller som en överenskommelse som syftar till att begränsa konkurrensen eller får sådana verkningar. Avtal kan . sägas begränsakonkurrensen om de något sätt inskränker ett eller flera företags möjligheter att agera oberoende av andra företag. Förbudet gäller både avtal mellan företag i handelsled samma och avtal mellan t.ex. tillverkare och deras återförsäljare. Det gäller enligt den nya lagtexten särskilt sådana avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

i produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsaseller kontrolleras, i marknader eller inköpskällor delasupp, olika villkor tillämpas for likvärdiga transaktioner, varigenom handelspart får en nackdel, eller det ställs som villkor for att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Punkterna är exemplifrerande men inte uttömmande. Konkurrensen måste vidare påverkas ett märkbart sätt, vilket innebär att avtalet måste omfatta en inte helt obetydlig del den relevanta av marknaden. Av förarbetena prop. 199293:56 s 73 framgår att en tumregel kan vara att ett avtal som omfattar mindre än ca 10 % av den relevanta marknaden normalt torde saknabetydelse för konkurrensen. Även beslut sammanslutning företag och samordnadeförfaranden företag av av av omfattas av förbudet. i

Bilaga 4 386 SOU 1993: 68

3.1.1. Undantag 8 17 §

Enligt 8 § får Konkurrensverket i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudeti 6 § för ett avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, tillförsäkrar konsumenterna skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, en bara ålägger de berörda företagen begränsningar är nödvändiga för att uppnå målet i som och inte de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel for en väsentlig del av ger nyttighetema i fråga.

Det bör observeras att endast sådanaavtal uppfyller samtliga ovan nämnda kriterier är kvalifisom ceradeför undantag. Vissa avtal kommer att genrellt undantas från förbudsområdet genom s.k. gruppundan typer av tagsförordningar som beslutas av regeringen 17 §. De föreslagna svenska gruppundantagen kommer att bygga de gruppundantag som finns i EG. Där finns gmppundantag för specialiseringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, ensamåter lörsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, patentlicensavtal, know-how licensavtal och franchiseavtal. För svenskt vidkommande har regeringen uttalat det kan bli aktuellt också med ett gruppundantag som avser samarbete inom kedjor i detaljatt handeln. Gruppundantagen kommer att beslutas regeringen så snart den nya lagen utfärdats, av d.v.s. i början av år 1993. Enskilda undantag meddelas Konkurrensverket eñer ansökan av berörda företag. Ett indiav viduellt undantag behöver bara sökas for sådana avtal som inte omfattas av gruppundantag.

3.2. Förbud mot missbruk av dominerande ställning 19 §

Förbudet mot missbruk dominerande ställning gäller beteenden som drabbar andra företag eller av konsumenter. Det är inte förbjudet i sig att ha en dominerande ställning, men det är förbjudet att utnyttja denna dominerande ställning ett sätt som skadar konkurrensen. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel for konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom handelspartners får en konkurrensnackdel, eller ställa villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sambandmed föremålet för avtalet.

SOU 1993: 68 387 Bilaga 4

3.3. lcke-ingripandebesked 20 §

Det finns också möjlighet för företag att hos Konkurrensverket ansöka om icke-ingripandebesked, dvs, en förklaring att ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 § eller 19

3.4. Kontroll av företagsförvärv 34-38 §§

Enligt 34 § får Stockholms tingsrätt talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 Skyldighet att anmäla företagsförvärv för godkännande gäller om de av förvärvet berörda företagen tillsammans hade en omsättning foregående räkenskapsår som översteg fyra miljarder kronor. Om förvärvaren ingår i en koncern eller i en grupp som hålls samman annat sätt skall gruppens totala omsättning ansessom förvärvarens omsättning. Förvärvet skall förbjudas, om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligen hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av effektiv konkurrens den svenska marknaden i dess helhet eller en väsentlig del av den, och detta sker ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Bestämmelserna innebär att ingripanden mot förvärv bara kan göras om det leder till påtagligt negativa effekter i ett långsiktigt perspektiv, Aven delar av förvärv skall kunna förbjudas,

sou 1993:68 389 Bilaga 4

4. TÄNKBARA EFFEKTER AV DE NYA KONKURRENSREGLERNA PÅ ELMARKNADEN

4.1. Inledning

l

Den nuvarande ellagen 1902171 har inte till syñe att åstadkomma eller främja konkurrens inom g l elområdet. Tvärtom har elsektom i Sverige i likhet med de flesta andra länder med stats- - maktemas goda minne betraktats och behandlats som en form av teknisk försörjning, snarare än en marknad i ekonomisk mening. Marknadstillträde och prissättning har reglerats. Bland annat dessa förhållanden har gjort att konlurrenslagen hañ mycket begränsad tillämpning inom sektorn. l Med ellag kommer denna situation sannolikt att förändras. I och med att lagen syftar till en ny att främja konkurrens for åtminstone krañleveranser, kan man tänka sig att det kommer att uppträda konlcurrensbegränsningar som kommer att strida mot konkurrenslagen. Eftersom förutsättningarna for konkurrens skiljer sig väsentligt mellan nättjänster och krañleveranser, behandlas dessa områden i det följande var för sig.

4.1.1. Nättjänster 1 Kännetecknande för nättjänsterna är att olika överföringsledningar normalt sett inte är utbytbara ur i köparens perspektiv. Vill man transitera ström från punkten A till punkten B är man vanligen hänvisad till att utnyttja en viss ledning. Det finns inga alternativ. Den relevanta marknaden kommer vad avser nättjänster således att bli mycket begränsad. Den som säljer transiteringstjänster ledningen har alltså under sådanaomständigheter monopol marknaden för transitering av krañ mellan punkterna A och B. Företaget har en totalt dominerande ställning denna marknad och inga konkurrenter. Möjligheterna att etablera konkurrerande nät eller enstaka ledningar är i praktiken små.

Konkurrensbegränsande avtal

Såväl horisontella som vertikala konkurrensbegränsandeavtal skulle kunna förekomma vad gäller l nättjänster. Horisontella kartellavtal är mindre sannolika mellan företag som inte konkurrerar och inte kan bedömasbli konkurrenter. Det förefaller därför osannolikt att nättjänstföretag skulle ha anledning

l eller möjlighet att begränsa den inbördes konkurrensen genom avtal, och att 6 § i den nya

konkurrenslagen skulle bli tillämplig av dennaanledning. Naturligtvis kan man inte utesluta att det i vissa fall kan ñnnas möjlighet att transitera kraft mellan två punkter via olika företags ledningar. I så fall kommer dessa företag sannolikt att betraktas som konkurrerande leverantörer av transiteringstjänster, och eventuella konkurrensj begränsandeavtal dem emellan bör falla under 6 Utlandsförbindelsema kan utgöra ett exempel detta.

Bilaga 4 390 SOU 1993: 68

Däremot torde det vara fullt tänkbart med konkurrensbegränsandevertikala avtal, t.ex. i fråga om nyttjanderätten till distributionsnäten. Exempelvis skulle nätägaren kunna tänkas ingå olika typer av avtal med vissa kraltleverantörer ocheller kunder. Dänned kan konkurrenslagen bli tillämplig vad gäller nyttjanderätten till distributionsnäten.

Missbruk av dominerande ställning

Med tanke nättjänstföretagens karaktär av lokala monopol, och företagens dominerande ställning, förefaller det ligga närmare till hands att befara missbruk av dominerande ställning. Dett skulle t.ex. kunna ta sig uttryck i oskäligt höga transiteringsavgifter, gynnande eller missgynnande av viss transitör edyl., vilket i och för sig skulle göra 19 § tillämplig. Vad gäller prissättning syftar förbudet mot missbruk av en dominerande ställning till att komm relativt grova övertramp och inte till att detaljreglera villkoren för ett monopol. Således kan man hävda att det i konkurrenslagens l9 § finns en nödbroms vad gäller prissättning. För att transiteringen skall fungera samhällsekonomiskt effektivt räcker det emellertid inte med en sådan nödbroms. Principer för prissättning, tillträde till nätet etc. måste därför special regleras i annan form och övervakas av en särskild myndighet. Detta stöds också av en analys av den EG-praxis Konkurrensverket skulle ha att bygga om ett högt pris ledningstjänster skulle angripas som ett missbruk av en dominerande ställning, I och med att den nya konkurrenslagen införs kommer EG:s konkurrensrättsliga praxis att, åtminstone inledningsvis, vara vägledande. I General Motors Continental 2675 slog EG-domstolen fast att det kan vara missbruk av e dominerande ställning att ta ut priser som är för höga i förhållande till det ekonomiska värdet av e tjänst. Domstolen avstod dock från att ta ställning till efter vilka kriterier detta skulle bedömas, eftersom företaget före prövningen sänkt priserna. Att döma av fallet United Brands 2776 var domstolens ståndpunkt att om priset inte överstiger kostnaderna, så skulle priset inte kunna vara för högt. Många har tolkat begreppet kostnad att det skall inkludera en skälig vinst. I samma ärende yttrade domstolen att det faktum att Chiquitas bananer var 7 % dyrare än konkurrerande bananer inte nödvändigtvis innebar att Chiquitas priser var för höga, Man avstod emellertid från att ta ställning till hur stor prisskillnaden hade behövt vara för att det skulle vara fråga om missbruk. I fallet Lucazeau v. SECAM l 1088 lade domstolen emellertid till, att om ett dominerande företags produkter var dyrare än motsvarande produkter från andra leverantörer andra marknader, kunde priserna vara för höga även om vinsterna inte var det. Om priserna översteg rimliga kostnader föreslog domstolen således att man skulle jämföra med motsvarande produkter andra marknader. Sammanfattningsvis kan man kanske sägaatt EG-domstolen i princip anser att unfair prices kan utgöra ett sådant missbruk av en dominerande ställning som faller under artikel 86, vilken i svensk lag kommer att motsvaras av 19 Domstolen har emellertid inte gjort några preciseringar av vad som skall anses utgöra ett unfair price. En myndighet som får till uppgift att övervaka nättjänstföretagen kan däremot komma att behöva ta ställning till mycket konkreta och komplexa frågor. Det kan t.ex. röra sig om huruvida den avskrivningsmetod som nätägaren använder, och gör att hans transiteringskostnader är väsentligt högre än genomsnittet, är försvarbar med som hänsyn till förutsättningarna i detta enskilda fall och den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom området eldistribution. Sådana bedömningar av prisreglerande karaktär ligger inte i linje mer Konkurrensverkets uppgifter och konkurrenslagstifiningens syfie.

sou 1993: 68 391 Bilaga 4

Det bör emellertid noteras att missbruk enligt 19 § inte enbart behöver hänföra sig till prisförhållanden. Det kan också ta formen av t.ex. diskrimineringsåtgärder, leveransvägran eller kopplingsförbehåll. Även en monopoliserad nättjänstverksamhet måste styras av speciella om regler under tillsyn av särskild myndighet, kan fall av uppenbart konkurrensrättslig karaktär uppkomma. l sådanafall bör konkurrenslagen vara tillämplig och handläggningen huvudsakligen ske i Konkurrensverket. Det handlar här gränsdragning mellan tillsynsmyndigheten för ellagen om en respektive Konkurrensverkets tillämpning av konkurrenslagen. Man kan tänka sig att ett företags agerande avseendeutnyttjandet nättjänstema kan uppfylla ellagenskrav men ändå strida mot av konkurrenslagens bestämmelser. Exempelvis kan nätägaren kräva att utnyttjaren av nätet måste köpa kraft eller andra varor från f honom för att få transitera nätet kopplingsförbehåll. i Det bör dock observeras att sådanakonkurrensbegränsningar är direkt och avsedd som en effekt, eller ofrånkomlig följd, av en av riksdagen lagform i beslutad offentlig reglering inte kan i en T angripas med stöd av nya konkurrenslagen.

Företagsförvärv

T För att Konkurrensverket över huvud taget skall vara behörigt att granska ett förvärv måste de berörda företagen tidigare nämnts, omsätta minst fyra miljarder kronor. Förvärvsprövningen som tar alltså bara sikte stora aktörers förvärv. Försäljningen elkrañ omsätter i dag ca 35 miljarder kronor. Den totala kostnaden för av transitering utgör ca 10 procent av detta, dvs. ca 3,5 miljarder. Det är alltså värt att notera att om ~ ‘ alla nät drevs nättjänstföretag, utan annan verksamhet, skulle en enskild aktör i princip av rena kunna köpa upp samtliga nät i Sverige utan att den nya enheten fick en sådanomsättning att Konkurrensverket över huvud taget var behörigt att granska förvärven. Om nättjänstföretagen emellertid kommer att ingå i koncerner med även andra verksamheter, L t.ex. krañproduktion, kommer de naturligtvis i många fall att nå upp till denna omsättningsgräns. i Nästa fråga är då sådanavertikala förvärv av ledningsnät skapar eller förstärker en domiom j nerande ställning. det köpande företagets isolerade perspektiv kommer förvärvet medföra ökning

i

Ur att en av dominansen. En bokstavsnära tolkning av lagtexten skulle innebära att även förvärv av ett i i monopolföretag skulle medföra en sådan dominans för det förvärvande företaget, att kravet uppkomst eller förstärkning dominans i 34 § skulle vara uppfyllt detta oaktat att dominansen av för det förvärvande företaget övertagits från den tidigare ägaren. Genom den vertikala knytningen a kan i vissa fall även en förstärkning av maktpositionen uppkomma. Man måste också ta ställning till om uppkomsten av den dominerande ställningen väsentligen hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av effektiv konkurrens den svenskamarknaden. Om nättjänsten betraktas som ett monopol, måste man konstatera att någon

i konkurrens vad gäller utbjudandet av dennatjänst överhuvud taget inte verkar tänkbar. Det

f förefaller därför svårt att hävda att förvärvet, även om det skulle bedömas medföra en dominans-

i ökning för förvärvaren, väsentligen skulle hämma konkurrensen. Konkurrensen skulle inte vara större om den tidigare ägaren hade kvar nätet. Därmed framstår det osannolikt att förvärv ledningsnät i någon väsentlig omfattning som av skulle kunna stoppas med stöd av konkurrenslagen. Undantagssituationer kan dock tänkas där i faktisk eller potentiell konkurren hämmas av ett förvärv.

Bilaga 4 392 SOU 1993: 68

4.1.2. Kraftleveranser

Krañleveranser kommer, om de av regering och riksdag beslutade riktlinjerna för den nya elmarknaden genomförs, att kännetecknas av i stort sett helt motsatt situation jämfört med transiteringstjänster. Elkrañskunder kommer att vara fria att välja mellan olika kraftleverantörer. Elkr är en relativt homogen produkt, vilket innebär att den relevanta produktmarknaden blir mycket vid. Transportkostnadema är vidare låga i förhållande till produktionskostnadema, varför också den relevanta geografiska marknaden blir mycket vidsträckt. Konkret innebär det att marknaden kommer att bedömas som mycket vid och ett stort antal krañleverantörer kommer att bedömas som konkurrerande med varandra. denna I marknadssitua tion kan man förvänta sig att konkurrenslagen kommer att bli tillämplig främst vad gäller konkurrensbegränsandeavtal, och i mindre utsträckning vad gäller förvärv och missbruk av dominerande ställning.

Konkurrensbegränsande avtal

Såväl vertikala som horisontella konkurrensbegränsandeavtal kan tänkas vad avser kraftleveranser. Horisontella avtal är de som verket bedömer kunna påverka konkurrensen mest, varf analysen begränsastill dessa. Det kan emellertid inte uteslutas att även vertikala avtal i vissa fall kan träffas av förbuden. De krañleverantörer som kan tillhandahålla elkraft, som ur kundens perspektiv kan fylla en lik värdig funktion, kommer att bedömas som konkurrenter agerande samma marknad. Den fria transiteringen medför att många leverantörer kommer att ses som konkurrenter. Sådanaföretag kan ha incitament att försöka begränsa konkurrensen sinsemellan genom avtal eller liknande. Sådana avtal kan komma att strida mot 6 Detta skulle t.ex. bli aktuellt om konkurrerande krañleverantörer ett eller annat sätt skulle försöka samordna sina priser, vare detta skulle avse råkraft eller lågspänd elström, Enligt 6 § andra stycket 1 bedöms avtal om prise särskilt allvarliga. Även utbyte av information om priser eller kostnader kan vara förbjudet, i som synnerhet om det har till syñe eller resultat att uppnå en samordning av priset. Det är svårt att å priori se något hållbart skäl till varför avtal om prissamordning för kraftleveranser skulle kunna motivera undantag enligt 8 Avtal marknadsdelning träffas också av förbudet se 6 § andra stycket 3. På den nuvaranc om elmarknaden finns strikt geografisk kunduppdelning mellan krañbolagen. Detta är en direkt en följd nuvarande reglering i form av koncessionsgivning. Om kraftbolagen emellertid, trots en r av ellag, avtal, beslut branschforening eller liknande sammanslutning, eller ett samordnat genom av förfarande försöker upprätthålla en sådangeografisk kunduppdelning kommer detta förfarande med stor sannolikhet att träffas av förbudet i konkurrenslagen. Inte heller detta i sammanhang förefaller det finnas vägande skäl till varför sådana avtal skulle beviljas undantag.

Missbruk av dominerande stålning

Om elmarknaden kommer att fungera så som förutses i propositionen 199293 : 133 om en elmarknad med konkurrens, så kommer det att finnas många konkurrerande krañleverantörer den svenskamarknaden. Den relevanta marknaden kommer såledesi allmänhet att omfatta kraftleveranser i hela Sverige. Det blir då troligen endast Vattenfall AB som med nuvarande producentstruktur kan ha dominerande ställning vad avser krañproduktion. Om det blir lätt at anses en

SOU 1993: 68 393 Bilaga 4

handla med utländska producenter minskar naturligtvis Vattenfalls marknadsmakt och därmed möjligheter till missbruk. Om flera var för sig icke dominerande leverantörer skulle samarbeta kan man emellertid inte utesluta att de tillsammans skulle en sådan ställning att de skulle bedömas som dominerande och att konkurrenslagens l9 § därför blir tillämplig. l

iFöretagsförvärv

För att ett förvärv skall kunna hindras krävs bl.a. att en dominans skapas eller förstärks. Dominans har här samma innebörd som enligt l9 Ser man till koncentrationsförhållandena i producentledet, är det således i dagsläget endast om Vattenfall ville förvärva en konkurrent som dominanskriteriet skulle kunna uppfyllas. Mot bakgrund av resonemangenovan om dominanssituationen i producentledet är det emellertid inte självklart att Vattenfall skulle anses en sådan ställning, bl.a. med hänsyn till en förväntat ökande internationell elhandel.

4.2. Kraftnätsavtalet

Det statligt ägda stamnätet omfattar i princip samtliga 400 och 220 kV-ledningar i Sverige söder om Skellefteälvsområdet. Stamnätet används till att transportera från krañstationer till regionala nät. Stamnätet utgör också en förutsättning för utbyte av tillfällig kraft mellan producenterna enligt produktionsoptimeringsavtalet. Av de I40 TWh som årligen produceras i Sverige matas omkring 100 TWh stamnätet. Tidigare förvaltades stamnätet av Statens Vattenfallsverk. Villkoren för transitering av krañ nätet reglerades i Stamnätsavtalet som tecknats mellan Vattenfall och transitörerna landets näst Vattenfall elva största elproducenter. Fr.o.m. 1992 drivs - Vattenfall som aktiebolag och stamnätet förvaltas av det nybildade SvenskaKraftnät. I awaktan en permanent lösning avseende organisationen av stamnätsverksamheten och de frågor som regleras i Stamnätsavtalet har krañnätsavtalet träffats mellan SvenskaKraftnät, Vattenfall och de övriga transitörerna. Avtalet motsvarar Stamnätsavtalet frånsett vissa ändringar. De viktigaste ändringarna är att bestämmelserna om inträdesavgifter strukits, och inte heller tas av nya transitörer ut fast årlig avgift och terminalavgiñ enligt Stamnätsavtaletspunkt 7.2.1 respektive 7.2.2. Vidare kan transitör teckna abonnemang utan hinder av vad som tidigare sagts i punkterna 3.1 och 3.7 om erforderliga och förhöjda avgifter under förutsättning att utbyggnad av stamnätet inte ,erfordras l Några bestämmelseri kraftnätsavtalet skulle kunna betraktas som konkurrensbegränsande och därmed kunna komma att bli föremål för prövning enligt 6 § den i nya konkurrenslagen. Transiteringsrätt medges enligt avtalet endast for kraft, som transitören disponerar med äganderätt eller genom långfristiga avtal, eller genom tillfälligt krañutbyte med krañföretag i grannland. Bestämmelsen synes utestänga köpare av som gör mindre uppköp under kortare perioder av förekommande överflödig energi från olika svenskaproducenter och skulle därmed kunna försvåra skapandet av en svensk kraftbörs. Den transiterade kraften skall användasför eget behov eller för egen försäljning inom transitörens avsättningsornråde, dvs. det eller de områden där denne har fasta kunder. Det finns en uppenbar risk att bestämmelsenkan leda till en bibehållen marknadsdelning, vilket

Bilaga 4 394 SOU 1993: 68

därmed även skulle försvåra skapandet av en sådan öppen elmarknad som förordas i prop. 199192: 133 om en elmarknad med konkurrens. I avtalet ställs krav företagens leveranssäkerhet.Kravet innebär att reserv skall finnas för — största aggregat inom vart och ett av företagens geografiskt skilda avsättningsområden. Föq det första bygger detta krav en geografisk marknadsdelning som kan komma att bli förbjuden. För det andra skulle kravet kunna medföra en risk för att vissa aktörer, t.ex. mindre företag och kommuner vilka normalt inte har en reserv av sådan storlek att tillgå, utestängs från stamnätet.

Eftersom Svenska Kraftnät som förvaltare av stamnätet innehar en dominerande ställning vad gäller transitering av högspänd kraft kan även lagens 19 § om missbruk dominerande ställning av komma att bli tillämplig. Krañnätsavtalet gäller längst till utgången av 1993. Bestämmelserna i avtalet skall uttryckligen inte vara prejudicerande för kommande förhandlingar om nya villkor för att utnyttja stamnätet. I den nya konkurrenslagen sägs att i fråga om avtal, som tillämpas när lagen träder krafi den juli l 1993 och som är förbjudna enligt 6 § eller 19 skall förhuden inte gälla, om avtalen inom sex månader från lagens ikraftträdande upphör att tillämpas. I praktiken innebär detta att krañnätsavtalet troligen inte kommer att prövas enligt nya konkurrenslagen eftersom avtalet förväntas upphöra att gälla inom nämnda tidsfrist.

4.3. Produktionsoptimeringsavtalet

Produktionsoptimeringsavtalet gäller fr.o.m. den juli 1 1992 och ersätter Samkörningsavtalet av den 18 juni 1985. De s.k. kontrahenterna i avtalet är tio av Sveriges största elkrañproducenter som tillsammans svarar för över 90 % av landets elproduktion. Produktionsoptimeringen innebär att avtalsparternas krafistationer, oberoende av ägarskap, utnyttjas i ordning efter rörliga kostnader med de billigaste kraftstationema först. För att kunna utnyttja krañstationerna i rätt kostnadsordning måste krañ utbytas mellan kraftproducenterna för att var och skall tillen räckligt med kraft till sina kunder. Sådanakrañutbyten ger upphov till s.k. tillfällig krañ. Nedan behandlasde delar i avtalet som skulle kunna bli föremål för prövning enligt den nya konkurrenslagens6 § och 19 l avtalet anges hur priset för den tillfälliga kraften skall beräknas enligt en vinstdelningsmetod. Priset sätts normalt som ett medelvärde av säljarensoch köparens marginella kraftvärde. Deltagande i det tillfälliga krañutbytet är, med två undantag, frivilligt för kontrahenterna. Enlig avtalet skall parterna solidariskt hjälpa varandra vid eventuell krañbrist. Kontrahenterna förbinder sig vidare enligt avtalet att med tillgängliga produktionsresurser medverka i frekvensregleringen. Detta innebär således att tvångsmässiga leveranser till avtalsenligt beräknat pris föreskrivs. - - Avtalet gäller löpande med tre års uppsägningstid vilket kan betraktas som en relativt lång tid, speciellt en öppen avreglerad elmarknad där elkundema skall kunna välja fritt mellan leverantörerna. Att de största elleverantörema då är bundna av ett avtal enligt vilket de är förpliktigade att i vissa fall leverera skulle kunna en hämmandeeffekt konkurrensen. För deltagarna i produktionsoptimeringen krävs att de skall till största delen kunna täcka sina leveransåtaganden med kraftproduktion som disponeras med äganderätt. Detta krav utestänger många kraftföretag från samkömingen, även de som är leveranssäkra genom långsiktiga avtal om kraftleveranser. Vidare skall samtliga kontrahenter vara överens i frågan för att en ny part skall få

SOU 1993: 68 395 Bilaga 4

inträde i avtalet. Dessa krav synes kunna utestänga många nya aktörer, och skulle dänned samolikt komma att strida mot 6 För behandling frågor enligt avtalet har tillsatts styrgrupp som består av åtta ledamöter, av en hälften utsedda Vattenfall och hälften av de övriga kontrahentema. Vattenfall är således garanav terad inflytande över hälften av platserna medan inflytandet över de fyra resterande platserna fördelas de nio andra kontrahentema. Styrgruppen tycks ha mycket stor makt vad gäller tillämpningen av avtalet. Syftet med produktionsoptimeringen att i driñskedet minimera de totala rörliga angesvara 5 kostnaderna för de enskilda kraftproducentema, dvs. kontrahentema. Som en följd av samarbetet ‘ får hela landet så låga kostnader som möjligt för elproduktionen. Vidare fastställs i avtalet att genom kraftproducentemas samarbete åstadkommes,förutom lägsta möjliga produktionskostnad, ; en rationellare elförsörjning genom att varje producent inte behöver investera i lika stor reservkapacitet som om han vore isolerad. Det sänker kapitalkostnadema for hela systemet. Enligt avtalet garanteras kontrahentema vid samkörningen täckning för sina rörliga kostnader vilket försvagar deras incitament att förbättra effektiviteten. Såledesfrämjas ett statiskt synsätt som motverkar en effektivisering av elproduktionen och som i ett längre tidsperspektiv skulle kunna leda till lägre kostnader i elproduktionen. Elpriserna blir därmed sannolikt lång sikt högre än vid effektiv konkurrens. Effekten av denna konkurrensbegräsning kan bli betydande eftersom deltagarna tillsammans har en dominerande ställning elmarknaden. Vidare finns inga garantier för att de kostnadsbesparingar som kortsiktigt åstadkoms genom produktionsoptimeringen kommer kunderna till del. Sammanfattningsvis förefaller det troligt att produktionsoptimeringsavtalet i flera delar kommer att träffas av förbudet i 6 För att undantag från förbudet skall medges enligt 8 § fordras att avtalet inte bara bidrar till att främja produktionen eller distributionen och tillförsäkrar konsumentskälig andel vinsten detta, utan också att avtalet är nödvändigt för att uppnå denna erna en av av förbättring och inte sätter konkurrensen u: spel för en väsentlig del av marknaden. Om en lika effektiv drift kraftsystemet kan uppnås annat sätt, t.ex. med hjälp av en krañbörs, är det av såledesinte sannolikt att produktionsoptimeringsavtalet skulle beviljas undantag från förbudet.

4.4. Utlandsförbindelserna

4.4.1. Avtal om utlandsförbindelser

Ansvaret för de flesta av Sveriges utlandsförbindelser handhas av SvenskaKraftnät. Ett fåtal utlandsförbindelser ägs av privata kraftproducerande företag, främst Sydkrañ AB. Konkurrensverket har gjort översiktlig bedömning av avtalen för utlandsförbindelserna en mellan Skåne och Själland, samt vissa förbindelser mellan Sverige och Norge. De avtal om utlandsförbindelser som ägs av SvenskaKraftnät har karaktären av rena transiteringsavtal. I avtalen regleras således de i avtalen ingående parternas transiteringsåtagande, abonnerad transiteringseffekt, avgifier for transitering m.m. Utlandsförbindelsen mellan Skåne och Själland ägs till hälften vardera av Sydkrañ och Svenska Kraftnät. Avtalet för denna förbindelse reglerar bl.a. överföringsanläggningamas ägandeförhållanden, fördelning drift och underhåll tekniskt och ekonomiskt, fördelning av överav föringsförmåga transitering, prissättning av fast och tillfällig kraft m.m. Inga andra än ägarna av utlandsförbindelsen äger enligt avtalet rätt att transitera kraft tillfrån Själland.

Bilaga 4 396 SOU 1993: 68

Det bör nämnasatt en ledning mellan Skåne och Tyskland, Baltic Cable, planeras tas i drift l99596. I dag ägs utlandsförbindelsen till lika delar av Sydkraft, Vattenfall och det tyska krañföretaget PreussenElektra. För såväl avtalen för utlandsförbindelsema till Norge som avtalet för utlandsförbindelsen mella Skåne och Själland gäller att avtalstiden löper fram till sekelskiftet.

4.4.2. EES-avtalets regler och svensk konkurrenslagstiftning

Det som i det här sammanhanget gör utlandsförbindelsema speciella är det faktum att de med största sannolikhet uppfyller samhandelskiiteriet och därmed faller under EES-avtalets konkurrensregler. Som ovan nämnts bygger den kommande svenska konkurrenslagstiñningen till stora delar den konkurrenslagstiñning som gäller inom EG, vilken också ligger till grund för de konkurrensregler som följer av EES-avtalet. Inom EG tolkas konkurrensbestämmelserna framför allt utifrån EG-domstolens rättspraxis. Utgångspunkten är att den praxis som utbildats inom EG också skall gälla vid tillämpningen av EES-avtalets konkurrensregler och den nya svenska konkurrenslagen, Om avtalsbestämmelsemaeller tillämpningen övrigt begränsar konkurrensen i den svenska marknaden kan vidare den svenskakonkurrenslagen bli tillämplig. Enligt 5 § denna lag skall i emellertid beslut med stöd av konkurrenslagen vara förenliga med EES-lagens konkurrensregler. Det bör dock framhållas att elområdet i likhet med andra områden av infrastrukturkaraktär, t.ex. teleområdet och järnvägarna, hittills i huvudsak inte kännetecknats av någon konkurrens. På i stort sett alla elmarknader Europa i drivs elverksamhet under monopolliknande former. Ofta är del statliga inslaget i dennaverksamhet stort. Detta och det faktum att är en i vissa avseenden speciell har bidragit till att det funnits och finns tröghet när det gäller att olika sätt l l vara en konkurrensutsätta elverksamhet och förverkliga förslaget om en inre energimarknad. EG:s konkurrensregler har hittills inte någon i nämnvärd utsträckning tillämpats vad gäller försäljning eller transitering av kraft. Däremot har man inom EG försökt uppnå en mer konkurrensutsatt elmarknad med hjälp av direktiv. Främst gäller detta det s.k. transitdirektivet som nämnts ovan. Följaktligen är inte EG:s rättspraxis vad gäller eller transitering av särskilt omfattande.

Avtalen för utandsförbindelser

Då tydligare åtskillnad kommer att göras i framtiden mellan krañförsäljning och försäljning av nätkapacitet, torde de avtal, som i dag reglerar bägge verksamheterna, att behöva skrivas om bl.a. den anledningen. Detta blir dock följd den ellagstiñningen och inte ett resultat av en av nya av konkurrensreglerna.

Utandsförbindesen melan Skåne och Själland

Huvudavtalets § 7 mom l stadgar att Kontrahentema förbinder sig att hålla varandra underrättade om eventuella planer utbyte av fast kraft med Kraftimport det danska krañföretaget som äger den danska delen av förbindelsen samt de ekonomiska villkoren härför. Genom denna bestämmelse omintetgörs den potentiella konkurrens som skulle kunna ñnnas mellan Sydkrafl och Vattenfall. Enligt EES-avtalets artikel 53.1 förbjuds särskilt sådana y f konkurrensbegränsande avtal som direkt eller indirekt Wfastställer inköps- eller försäljningspriser. Samma förbud gäller i den svenska konkurrenslagens 6

SOU 1993: 68 397 Bilaga 4

I § 7 7 huvudavtalet står att Prissättning utbyten av tillfällig krafi med Krañimport mom av skall ske grundval härom nämnare överenskomna regler och samordnas mellan Vattenfall av och Sydkrañ Kraflimport. Även här omintetgörs den potentiella konkurrens som skulle gentemot finnas mellan de två, att prissättningen tillfällig krafi skall samordnas mellan Vattenfall genom av och Sydkrafi gentemot Krañimport. I tilläggsavtal l § ll 4 stadgas att Sydkrañ skall ha företräde framför Vattenfall, om nr mom fast krañleverans till Bornholm skulle bli aktuell. Enligt såvälartikel 53.1 som 6 § konkurrenslagen

särskilt sådana avtal förbjudna innebär att marknader eller inköpskällor delas upp. Genom är som stadgandet i § ll marknadsuppdelning ske vad gäller framtida eventuella fasta mom 4 synes kraftleveranser till Bornholm.

Utandsförbindeserna melan Sverige och Norge

Som inledningsvis är avtalen for utlandsforbindelsernamellan Norge och Sverige vad nämnts de Svenska Kraftnät transiteringsavtal. Här finns därför inte några avser som ägs av rena klausuler prissättning varken fast eller tillfällig kraft m.m. Däremot stadgas i § 5 om gemensam av 2 Därest någon kontrahenterna inte fullt utnyttjar sin andel av överforingsfonnågan mom att av de andra kontrahenterna utnyttja ledig kapacitet. Genom detta stadgande synes det bli svårt äger for övriga transitörer, vilka inte ingår i avtalet, att erhålla möjlighet att transitera kraft ledningen då ledig kapacitet finns. I denna bemärkelse skulle § 5 2 kunna betraktas som ett sådant mom konkurrensbegränsande avtal, faller under artikel 53.1 och konkurrenslagens 6 Här finns som också anledning fråga sig vilken betydelse EG:s transitdirektiv kan när EES-avtalet träder i att krañ.

4.5. Branschorganisationer

l det närmaste samtliga svenska elforetag tillhör en eller flera branschorganisationer. Var och en av

organisationerna representerar en stor del av elmarknaden. Förutom Svenska Elverksforeningen SEF, Riksförbundet Energileverantörerna REL och Svenska Krañverksforeningen kan detta i

sammanhang också nämnas Svenska Kommunförbundet. Enligt den konkurrenslagen betraktas även sammanslutningar av företag, exempelvis nya branschorganisationer, företag och vad som i lagtexten sägs om avtal skall tillämpas också som beslut sammanslutning företag och samordnade förfaranden av företag. Nämnda branschav en av organisationer bedriver ett flertal aktiviteter som troligen skulle kunna bedömas som konkurrenshämmande enligt den konkurrenslagens 6 Detta gäller främst olika former av pris- och nya kalkylrekommendationer, inköpssamverkan samt utarbetande av avtalsvillkor med tillhörande

avtalsformulär, I allmänhet hävdas från branschorganisationer att det främsta syftet med pris- och kalkylrekommendationer hjälpa medlemsforetagen med priskalkyler. Speciellt de små företagen är att ha svårigheter att göra egna kalkyler och skulle vara beroende av sådanservice vilken totalt anses minskar deras kostnader. Efiersom branschorganisation skall tillvarata medlemmarnas sett en intressen och verka för att de får stort totalt ekonomiskt utbyte av sin verksamhet som möjligt, finns det starka incitament för organisation att låta nivån en pris- eller kalkylen gemensam rekommendation sådan att den, den tillämpas alla företag som är medlemmar i vara om av organisationen, varje företag större vinst än vad som annars skulle bli fallet. Under dessa ger en

Bilaga 4 398 SOU 1993: 68

omständigheter finns det klara konflikter mellan företags- och samhällsekonomiska mål, dvs. olika typer av rekommendationer minskar förutsättningarna for en väl fungerande konkurrens. Genom inköpssamverkan etc. kan en organisation representerar ett stort antal företag ha som en starkare position gentemot presumtiva leverantörer än vad medlemmarna skulle ha de om uppträdde var för sig. Mot detta måste dock ställas att när t.ex. ett inköpsavtal har slutits har konkurrensen mer eller mindre satts spel i och med att organisationens medlemmar i praktiken ur är bundna till en enda leverantör. Därmed försvåras också inträde marknaden for eventuellt nya leverantörer Nedan redogörs kortfattat för några av branschorganisationemas aktiviteter. REL utarbetar f.n. principer för fastställande av anslutningsavgiñer respektive avgifter för gatubelysning. På en avreglerad elmarknad blir det viktigt att anslutningsavgiñen är korrekt eftersom en for låg eller hög sådan avgift inte, som dagens elmarknad med långvariga kundleverantorsforhållanden, sikt kan regleras biukningsavgifter. Förbundet förhandlar också genom for medlemmarnasräkning med kraftproducenter om villkor för råkrañleveranser. SEF ger ut flera rekommendationer vad gäller priskälkylering och villkorsformulering vid olika slag av elleveranser m.m. Som exempel kan nämnas anvisningar for tariñkalkyler med beräkningsmallar for detaljdistribution av elkrañ. Allmänna bestämmelserfor krañleveranser vid lågspänrting har utarbetats av SEF och Konsumentverket. Bestämmelserna som tillämpas av flertalet eldistributörer behandlar andra villkor än priset vid elleveranser. Sk EBR-publikationer EBR står för elbyggnadsrationaliseriitg utarbetas i samarbete mellan Kraftverksforeningens forskningsstiñelse VAST, Vattenfall och SEF. Här återfinns för bla elverkens kalkylering en kostnadskatalog for olika elektriska arbeten. Utifrån EG:s rättspraxis angående samarbeteinom branschorganisationer kan följande förteckning göras över vad som normalt tillåtet och förbjudet enligt EG:s praxis, vilken även anses kommer att vara vägledande vid tillämpning av EES-avtalet och ny svensk konkurrenslag.

Tillåtet: Åtgärder syftar till att göra hela branschen känd och aktad. som Frågor om säkerhet i produktionsprocesser.

Utgivande av branschtidskriñer. Bedrivande av utbildning, 5 Insamling, sammanställning och offentliggörande uppgifter produktion och . av om omsättning så länge som enskilda företag inte kan identifieras. - Tillhandahållande av standardiserade tryckta formulär sålänge de inte innehåller - som villkor vars tillämpning innebär uttryckligt eller tyst samarbete om priser, rabatter och försäljningsvillkor i övrigt. Förmedling av åsikts- och erfarenhetsutbyte så länge som det inte konfidentiella - avser uppgifter hänforliga till enskilda företag.

Förbjudet: Utarbetande av och beslut om prisöverenskommelser.

Fastställande av rekommenderade priser eller cirkapriser.

SOU 1993: 68 399

Uppdelning av marknader mellan företagen.

Utarbetande och beslut om produktionsbegränsningar. av information, branschstatistik, eller kan härledas till enskilda Förmedling av t.ex. som avser medlemmars prispolitik, både allmänhet priser, i rabatter, övriga affärsvillkor o.dyl. och

beträffande enskilda kunder.

övriga aktiviteter inom för branschorganisation måste en bedömning av Beträffande ramen en utifrån förhållandena i varje särskilt fall. Exempel sådana aktiviteter är tillåtligheten göras anordnande utställningar och gemensam forskning och utveckling. av

SOU 1993: 68 401 Bilaga 4

5. SKYDDET AV SMÅKONSUMENTER OCH MINDRE PRODUCENTER

5.1. inledning

i I nu gällande ellag 1902:7l ges i 2 § möjlighet för elabonnent att begära prövning av sin eltaxa

‘ och övriga villkor for leverans. Det gäller alla abonnenter oavsett storlek eller spänningsnivå,dvs. även småkonsumenter som köper från den lokala distributören. Syfiet med prisregleringen är att i l förhindra att säljaren utnyttjar sin monopolställning till att tillämpa oskäliga priser och leveransvillkor. Den distributör som innehar ornrådeskoncession är i normalfallet även skyldig att tillhandahålla ström till abonnentema. Distributören är dessutom skyldig att köpa ström från små producenter samt underkasta sig motsvarande reglering priset for dessa inköp. Det gäller elproduktionsanläggningar inom av området som kan leverera en effekt om högst 1500 kW, Lex. små vattenkrafistationer. Om nämnda skydd for småkonsumenter resp. små producenter avskaffas i den nya ellagen, kan då den nya konkurrenslagen erbjuda motsvarande skydd En avgörande förutsättning för följande analys är att det står samtliga användare även små- konsumenter fritt att välja sin leverantör av elkrañ, dvs. att elnäten görs allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå.

5.2. Skyddet av småkonsumenter

Elmarknaden kan detta i sammanhang uppdelas i nätverksamhet och leveranser av kraft till konsument detta nät. Transitering näten kan betraktas som monopoliserad verksamhet. y Däremot fomtsätts kraftleveranserna vara konkurrensutsatta.

5.2.1. Nätverksamhet

Som tidigare framkommit torde tillhandahållandet av nättjänster behöva regleras för att undvika monopolprissättning och andra likartade problem. Ett särskilt problem i samband med småkonsumenter är att kostnaden för att ansluta vissa abonnenter, i synnerhet i glesbygd, kan vara mycket hög. Om man gör den politiska bedömningen 1 att det är önskvärt att dessa kostnader fördelas inom abonnentkollektivet, måste detta lösas annat sätt än via konkurrenslagen.

5.2.2. Kraftförsäljning

De regelverk kan bli aktuella när det gäller krañförsäljning till små konsumenter är Allmänna som bestämmelser för krafileveranser vid lågspänning AB-L-86, och den allmänna konsumentskyddslagstiftningen.

Bilaga 4 402

AB-L-86 är en överenskommelse mellan Svenska elverksforeningen och Konsumentverket. Den reglerar allmänna leveransvillkor men behandlar inte frågan om priset. Konsumentköplagen från l januari 1991 är tillämplig när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer lösa saker till konsument. Såvitt Konkurrensverket kunnat finna betraktas elkra inte som lös sak och skulle därför inte omfattas av denna lag. Syftet med avregleringen av elmarknaden är att skapa en fungerande marknad for elkrañ. Om detta syfte uppnås kommer elleverantöremas möjligheter att sälja till oskäliga villkor, t.ex. oskäligt höga priser, att vara lika begränsade som andra marknader med fungerande konkurrens. Om någon leverantör ändå skulle en dominerande ställning, och skulle missbruka denna genom att påtvinga köparna oskäligt höga priser, andra oskäliga villkor, eller helt vägra leverera kommer detta att kunna angripas med l9 § konkurrenslagen. Även konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsandeavtal m.m. 6 § kan bli tillämpligt om det oskäliga priset är resultatet av ett samarbetemellan företag. Vad avser möjligheten för köparen att pris och andra villkor prövade och skyldigheten för leverantören att leverera elkraft, ser Konkurrensverket därför inget skäl att införa specialregleringar elområdet,

5.3. Främjandet av småskalig elproduktion

I nuvarande ellag infördes år 1988 SFS 1987:1166 en skyldighet för eldistributörer att köpa elektrisk ström från små elproducenter inom koncessionsområdet 2 § mom 4. Konkurrenslagen ger ingen möjlighet till motsvarande favorisering små producenter. Om av producenten en konkurrensutsatt marknad som konkurrenslagen skall främja inte levererar - konkurrenskrañiga villkor kan inte konkurrenslagen användasför att tvinga någon att köpa denna el. Däremot kan denna typ av producent, samma sätt som alla andra företag, naturligtvis utnyttja konkurrenslagen om företaget ansesvara utsatt för beteenden som strider mot konkurrenslagen. Det kan gälla t.ex. missbruk av dominerande ställning vid inköp eller av underprissättning från en större konkurrent.

SOU 1993: 68 403

6. SAM MAN FATTANDE SLUTSATSER

Konkurrensverket har uppdrag av ellagstifiningsutredningen analyserat effektema av den nya svenska konkurrenslagen och EES-avtalets konkurrensregler en avreglerad elmarknad. Eftersom förutsättningarna för konkurrens skiljer sig väsentligt mellan nättjänster och kraftleveranser, behandlas dessa områden var för sig i rapporten. V Då nättjänsterna i allmänhet inte kommer att kunna konkurrensutsättas, kommer reglering en i av dessa att krävas även i fortsättningen. Förbudet mot missbruk av en dominerande ställning syñer till att stävja relativt uppenbara former missbruk. Principer för prissättning, tillträde till nätet etc. måste därför specialreglerasi av annan form och övervakas av en särskild myndighet. Det hindrar dock inte att konkurrenslagstiftningen i vissa fall kan bli tillämplig nätverksamhet. På en avreglerad marknad för kraftleveranser kommer ett ston antal krañtöretag att konkurrera med varandra. En avgörande förutsättning för nedanstående slutsatser är att det genom den kommande ellagen står samtliga elanvändare fritt att välja sin leverantör av elkraft, d.v.s. att elnäten görs allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå. På sådan marknad kan elleverantörerna ha incitament att försöka begränsa konkurrensen en sinsemellan genom avtal eller liknande. Sådana avtal kommer att strida mot den nya lagens 6 § om förbud mot konkurrensbegränsande avtal. Detta skulle tex. bli aktuellt om konkurrerande kraftleverantörer skulle försöka samordna sina priser eller upprätthålla rådande geografiska marknadsdelning. Vad gäller krañleveranser kan man såledesförvänta sig att konkurrenslagen kommer att bli tillämplig främst vad gäller konkurrensbgränsandeavtal. Om dominanssituationer kommer att finnas eller skapas kan emellertid även förbudet mot missbruk av dominerande ställning och förvärvskontrollen komma att bli tillämpliga. Några bestämmelser det i nu gällande kraftnätsavtalet skulle kunna betraktas som konkurrensbegränsande och därmed falla under den nya konkurrenslagens 6 Detta gäller t.ex. stadgandet att transiteringsrätt endast medges för krafi som transitören disponerar med äganderätt eller genom långfristiga avtal eller genom tillfälligt kraftutbyte med krañföretag i grannland. Dock gäller krañnätsavtalet längst till utgången av 1993, vilket innebär att avtalet troligen inte kommer att prövas enligt den nya konkurrenslagen. Det förefaller troligt att också produktionsoptimeringsavtalet i flera delar kommer att träffas det kommande förbudet i konkurrenslagens 6 Detta gäller bl.a. kravet deltagarna att de till av största delen måste kunna täcka sina leveransåtagandenmed krañproduktion som disponeras med äganderätt, liksom att samtliga kontrahenter skall vara överens i frågan för att en ny part skall inträde i avtalet. Avtalsbestämmelserna avseendeUtlandsförbindelserna samt utnyttjandet av dessauppfyller med största sannolikhet samhandelskriteriet i EES-avtalet och faller därmed under avtalets konkurrensregler. EG:s rättspraxis, vilken är vägledande för en tolkning av såväl EES-avtalets konkurrensregler den svenskakonkurrenslagen, är inte särskilt omfattande vad gäller som nya försäljning eller transitering kraft. Det s.k. transitdirektivet ingår EES-avtalet i kan dock få av som betydelse när EES-avtalet träder i kraft. Om avtalsbestämmelsema eller tillämpningen i övrigt begränsar konkurrensen den svenskamarknaden kan vidare den svenska konkurrenslagen bli

Bilaga 4 404 SOU 1993: 68

tillämplig. Enligt 5 § i denna lag skall emellertid beslut med stöd konkurrenslagen förenli

av vara med EES-lagens konkurrensregler. Konkurrensverket har gjort en översiktlig bedömning av vissa avtal om utlandsforbindelser mellan Sverige och annat land. Såväl kommande ellag den konkurrenslagen bör föranled som nya en översyn av dessaavtal. Dels grund av att de reglerar försäljning både kraft och nätav tjänster, vilket sannolikt kommer att strida mot kommande ellag, dels for att vissa stadganden kommer att strida mot konkurrenslagstifiningen. När det gäller branschorganisationemas verksamhet ñnns det, såvitt verket kan bedöma, inslag exempelvis gemensamma kalkyler som kan komma att strida mot den konkurrenslagen. - - nya I den nuvarande ellagen finns det både en möjlighet för köparen att pris och andra leveransvillkor prövade och en skyldighet for en områdeskoncessionär att leverera ström för normal förbrukning. Vad gäller nättjänster, som normalt inte kan konkurrensutsättas, kommer det även i fortsättningen att finnas behov av ett sådant skydd För köparna. Vad gäller tillhandahållandet av elkraft är däremot avsikten att det skall råda fri konkurrens. Elleverantörerna kommer då av allt att döma inte att ha större möjligheter än företag andra marknader med fungerande konkurrens att påtvinga kunderna oskäliga priser eller andra oskäliga villkor. Om någon leverantör ändå skulle dominerande ställning och skulle missbruka denna, en tex. genom att kräva oskäligt pris eller vägra leverera, kan detta angripas med stöd 19 § i av nya konkurrenslagen. Även 6 § konkurrensbegränsande samarbetekan bli tillämplig om Vad avser köparens möjlighet att villkor prövade, och leverantörens skyldighet leverera att elkraft, ser Konkurrensverket därför inget skäl att införa specialregleringar elområdet. Enligt nuvarande ellag är en eldistributör också skyldig att köpa ström från vissa mindre elproducenter inom koncessionsomrâdet. Även konkurrenslagen i vissa fall möjlighet om ger att i ingripa mot en negativ diskriminering mindre producenter, den ingen möjlighet till sådan av ger en positiv diskriminering som ellagens bestämmelserinneburit.

SOU 1993: 68

5 Bilaga

Bilaga 5

u B°$ Ellagstiftningsutredningen

särredovisning

Ekonomisk

av

nätverksamhet inom den svenska

elmarknaden

Rune Ebbö Per Westerlund 8 februari 1993

MI Bohlins

Ekonomisk nätverksamhet

särredovisning av

inom den svenska elmarknaden

Innehållsförteckning

Sida

I Bakgrund 1 Regeringens proposition om en elmarknad med a konkurrens l

b Ellagstifmingsutredningen 2

Vårt utredningsuppdrag 2 c

II Utredningens kärnfrågor 3

III Definition nätverksamhet, särredovisning samt av avgränsning verksamhet 6 mot annan Nätområden 6 a

b Ägarstruktur 8

Principiell definition nätverksamhet 8 c av d Ekonomisk särredovisning av nätverksamhet samt avgränsning verksamhet 9 mot annan

IV Grundregler för den redovisningsmässiga ekonomiska särredovisningen nätverksamhet 12

av

Redovisningsmässiga grundkrav 13

a b Kvalitetskrav redovisningen och god redovisningssed 19 Revision nätverksamhet 20 c av

V Skäliga överföringstariffer för kunderna 22

VI Skälig avkastning för nätägaren 25 VII Incitament för effektivisering nätverksamhet 32 av

VIII Offentlig insyn, uppföljning och kontroll av

nätverksamhet 34

Bilaga 5 Bohlins

Prövning av besvär och anmälningar

Övergången till nytt regelsystem

Särskilda frågor Sammanfattning

411 Bilaga 5

m

Ellagstiftningsutncdningcn Bohnns

Ekonomisk särredovisning av nätverksamhet

inom den svenska elmarknaden

l Bakgrund

Regeringens proposition om en elmarknad med

a konkurrens I regeringens proposition l99192:133 framläggs förslag till mål och strategier för reform av den svenska elmarknaden. en

Målet är ökad konkurrens nå ett rationellt utnyttjande av att genom mer och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta resurserna

möjliga priser.

Vad gäller ekonomisk särredovisning av nätverksamheten formuleras i propositionen intentionerna i korthet följande sätt:

Den har koncession för elektrisk starkströmsledning eller för ett som en ledningsnät inom visst omrâde bör ha skyldighet att mot ersättning ett upplåta ledningskapacitet för transport elektrisk ström till den som av så begär, det är koncessionsinnehavaren eller någon annan oavsett om levererar, utnyttjar eller återförsäljer den elektriska strömmen. Nätsom

verksamhet bör drivas och ekonomiskt separeras från annan verksamhet enligt principer är lättöverskådliga och för dem som

som gemensamma bedriver sådan verksamhet.

Föredraganden konstaterar vidare att de i propositionen föreslagna förändringarna elmarknad med konkurrens kräver lagändringar

om en särskild utredare bör bearbeta förslag till ny lagstiftning i samt att en

enlighet med principerna i propositionen.

Bilaga 5 412

MH

Bohlins Ellagstiftningsutrcdningd

b EIIagstiftningsutredningen

Regeringen utfärdade 1992-03-26 mot denna bakgrund direktiv för

Ellagstiftningsutredningen Dir 1992:39. En särskild utredare tillsatte

1992-05-25 och det egentliga utredningsarbetet startade i augusti 1992.

I kommittédirektiven ingår bl att Ellagstifmingsutredningen skall a

behandla följande frågor vad gäller överföringsnäten:

regler om en särskild skyldighet för koncessionsinnehavare att ekonomiskt sänedovisa nätverksamheten och att offentligt redovisa tariffer och villkor för kraftleveranser, de möjligheter som bör finnas för att pröva skäligheten i tariffer och leveransvillkor.

c Várt utredningsuppdrag

Med utgångspunkt från återgivna punkter i utredningsdirektiven ovan

uppdrog E1lagstiftningsutredningen den 19 november 1992 Bohlins Revisionsbyrå AB att- delvis basis av tidigare genomförda förstudier

genomföra en huvudstudie för breddning och fördjupning de - av

centrala frågeställningarna i sammanhanget samt inkluderande framläg-

gande av förslag till lösningar.

Vi fullföljer uppdraget att härmed avlämna denna promemoria. genom

[SSUA

413 Bilaga 5

IM Ellagstiftningsutredningen Bohlins

Utredningens kärnfrágor

Grunden för behovet ekonomisk särredovisning av nätverksarnav en heten på den svenska elmarknaden utgörs av det förhållandet att nät-

verksamheten, dvs överföringen av elektrisk ström på en starkströms-

ledning eller ledningsnät, i princip utgör ett s k naturligt tekniskt

ett monopol för koncessionsinnehavaren till skillnad från förhållandet vid produktion eller försäljning elström, vilka områden är eller avses av bli konkurrensutsatta.

Den ekonomiska särredovisningen nätverksamheten i vid

av

bemärkelse, alltså inklusive lagföreskrifter, tillämpningsregler, uppfölj-

ning och kontroll har sålunda mål att förenklat uttryckt etc, som - säkerställa överföring elektrisk ström sker till för kunden skäliga att av tariffer och villkor, medverka till effektivt resursutnyttjande samt ge nät-

ägaren koncessionsinnehavaren l skälig avkastning på sitt i nätverk-

samheten insatta egna kapital.

De centrala frågeställningarna kämfrågoma i vår utredning blir härige-

följande sammanfaller i stort med fortsättningsvis använda huvud-

nom rubriker:

Definition nätverksamhet, särredovisning samt avgränsning

av mot eventuella andra verksamhetsgrenar som nätägaren bedriver.

Grundregler för den redovisningsmässiga, ekonomiska särredo-

visningen av nätverksamheten. Revision och god redovisningssed för nätverksamhet. av

Hur skäliga överföringstariffer för kunderna skall kunna

åstadkommas.

‘ i egenskap

Vi använder fortsättningsvis beteckningen natägarcn, eftersomdet snarast är av ägare. vissaprisrcglcrskall iakttagas,viss avkastning kunna påräknas, viss redovisningupprätthålls som etc.

Bilaga 5 414 M Ellagstiftningsutmdni Bohnns

Principer för beräkning av skälig avkastning för nätägaren av denne i nätverksamheten insatt eget kapital.

Offentlig insyn, uppföljning och kontroll av nätverksarnhet.

Incitament för effektivisering av nätverksamhet.

Prövning av besvär och anmälningar angående tariffer, villkor,

avkastning till nätägare, tillgänglig ledningskapacitet etc.

Övergången till nya regler.

Av det ovan återgivna citatet från propositionen 199192:l33 framgår at

nätverksarnheten bör bedrivas enligt principer som är lättöverskådliga och gemensamma för dem som bedriver sådan verksamhet.

Det regelsystem inklusive uppföljningsarrangemang m m, som vi

föreslår nedan, är i enlighet därmed avsett att tillämpas på all nätverk-

samhet, dvs oavsett om nätverksamheten anknyter till storkraftnätet, regionalt nät eller lokalt nät .

Vidare skall regelsystemet tillämpas lika och avgifter, tariffer, villkor etc vara desamma, oavsett om överföringen gäller en extern kund

eller intern kund, t ex kraftförsäljningen inom samma företag.

Den begränsning i nätägarens avkastning avkasmingstak, som antyd

ovan, appliceras på den totala nätverksamheten rörelsegrenen nät-

verksarnhet, alltså inte tariffnivå, dvs inte enskilda tariffer.

Härigenom kan avkastningsprincipen begränsningsåtgärden hållas

gemensam oavsett vilken karaktär, vilken ägare etc, som nätverksarnheten har.

Att föreskriva tvingande regler för tariffstruktur och avgiftsberäkning vore enligt vår uppfattning mindre lämpligt, dels därför att tillämpningei

° Lokalt nåt bcnåmnesiblanddistributionsnät. Vi använder emellertidfortsättningsvis benämningen lokalt nä ellerlokalnät.

lS5U

415 Bilaga 5 MI Ellagstiftningsutredningen Bohlins

skulle bli praktiskt komplicerad, dels därför att de olika nätägarnas förutsättningar och policy ofta är väsentligt olika, t ex beträffande

Nätstxukmr Belastningstäthet Geografiskt läge Företagets totala verksamhetsfält Företagets ekonomiska policy.

Skäliga olikheter dylik karaktär bör tillåtas att i rimlig utsträckning av avspegla sig i den marknadsmässiga tariffutforrnningen för elöverföring.

Nätägaren måste emellertid åläggas att iakttaga en sådan avgifts- och tariffstruktur och sådana villkor, att diskriminerande prissättning med

avseende de olika kundkategoriema inte uppkommer.

Det bör ankomma Uppföljningsinstansen se nedan att följa tillämp-

ningen härav och vid behov uppta diskussion med nätägare, ge anvisningar eller direktiv.

Bilaga 5 416 MI Ellagstiftningsutrcdni Bohlins

Definition av nätverksamhet, särredovisning samt avgränsning mot annan verksamhet

a Nåtomráden Det svenska elnätsystemet består av tre huvudområden:

Storkraftnätet Regionala kraftnäten Lokala kraftnäten

Storkraftnätet z omfattar kraftledningar och nätstationer för spänningar från 220 kV till

400 kV, inklusive utlandsförbindelsema nationella kraftnät.

Nätet har en ledningslängd 16 000 km och möjliggör överföring

av ca ai mellan landets regionala delar, framför allt från vattenkraftproduktionen i norra Sverige och söderut.

Storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelsema förvaltas av affärsverket Svenska Kraftnät, alltså är renodlad nätverksamhet, som en inriktad på att säkerställa det svenska elsystemet, underlätta fn hande en mellan kraftföretag, återförsäljare och industri samt med andra länder.

Regionala kraftnäten

som huvudsakligen omfattar ledningar för 130 kV och 70 kV i viss

utsträckning också 50 kV och 40 kV samt transformeringsanläggningar;

400130 kV och 22070 kV, utgör förbindelser mellan storkxaftnätet och

de lokala näten.

MM Ellagstifmingsutrcdningcn Bohlins

Lokala kraftnäten distributlonsnâten

med spänningar till och med 20 kV ombesörjer distributionen från

upp

regionala nät till förbrukama, dvs industrier, näringsidkare, hushåll etc.

Avgränsningen mellan nätområdena bör i princip ske i högspäxmings-

ställverken enligt följande skiss: T

Stamnät

..°.°z‘.’‘..

Regionalnät j 130, 70, 50, 40 kV

20, 10, 6 kV

Lokalnät L

0,4 kV

Avgränsningen mellan lokalnät och förbrukare bör ske vid huvudsäkringelmätare.

Bilaga 5

m

Ellagstiftningsunednin 30mm

b Ägarstruktur

Ägarstrukturen för det svenska elnätsystemet totalt ger följande princi-

piella bild avrundade tal:

Antal företag Aktiebolag

Med viss generalisering kan det dominerande ägandet appliceras

nätområdena enligt följande:

Storkraftnätet Svenska Kraftnät affärsverk Regionala näten Stora kraftföretag Lokala näten Kommunala företag, stora kraftföretag och ekonomiska föreningar

c Principiell definition av nätverksamhet

En i varje detalj otvetydig definition av nätverksarnhet låter sig svårligen

enkelt utfonnas.

Följande principiella definition kan däremot uppställas för begreppet

nätverksamhets innehåll, avgränsning mot annan verksamhet etc:

419 Bilaga 5 M Ellagstiftningsutmdningen Bohlins

Nätverksamhet definieras principiellt såsom hos nätägaren

koncessionsinnehavaren externt eller internt efterfrågad eller beställd

tjänst, bestående i överföring elektrisk ström mellan imnamingsav

och uttagspunkter, belägna storkraftnätet eller regionala starkströms-

‘ ledningar eller ledningsnät eller lokala starkströmsledningar eller ledningsnät.

Inköp ocheller försäljning av elektrisk ström är inte att betrakta som

nätverksamhet dock att nätägarens eventuella kompensation för nätför-

luster ingår i nätverksamhetens kostnader.

d Ekonomisk särredovisning av nätverksamhet samt

avgränsning mot annan verksamhet

Krav på legal avgränsning nätverksamheten, dvs tvingande regel för av att nätverksarnheten skall samlas inom egen juridisk person, t ex aktiebolag eller ekonomisk förening, anser vi inte att det finns skäl att generellt ställa. Detta skulle sannolikt i många fall leda till inte oväsentliga merkostnader för nätverksamheten, eftersom operativa samordningsfördelar skulle bortfalla. Särskilt framträdande skulle detta bli för mindre företag. I stora företag med betydande nätverksamhet är det däremot sannolikt en fördel, nätägaren väljer att renodla verksamheten genom att skapa en om legalt avgränsad nätverksamhet.

Organisatorisk avgränsning anser vara ett självklart krav för

bedrivande av nätverksamhet framdeles.

Principiellt bör kravet utformas så sätt, att nätverksamheten

hanteras och redovisas såsom en egen självständig rörelsegren. Detta

innebär bl ekonomisk särredovisning nätverksamheten, inklusive a av resultat- och balansräkningar samt årsredovisning för nätverksamheten,

vilket material skall underkastas särskild granskning av företagets

revisorer.

Genom stringent definition och avgränsning av nätverksamheten,

kompletterat med konkreta regler för särredovisningen se särskilt avsnitt

nedan, särskild granskning företagets revisorer samt kontinuerlig

av

Bilaga 5 420

M55 Ellagstiftningsutrcdnin

Bohlins

uppföljning av särskild Uppföljningsinstans, i bör risken för k kors-

s

subventionering i praktiken ha eliminerats.

Till skillnad från övrig elöverföringsvetksamhet i Sverige är storkraft-

nätet en entydig nätverksamhet. l

Genom sin renodlade verksamhet och placering inom organisa- å

en egen tionsenhet, affarsverket Svenska Kraftnät, innebär inte storkraftnätet

i

några väsentligare särredovisningsproblem gränsdragningsproblem

och kostnads-

g

och intäktsfördelningsproblem.

De regionala kraftnäten liksom de lokala kraftnäten ingår däremot ofta i företag som bedriver även annan verksamhet, t kraftproduktion, ex

kraftförsäljning och fjärrvärmerörelse. Därvid uppkommer gränsdragningsproblem och fördelningsproblem mellan nätverksamheten och övrig

verksamhet.

En speciell frågeställning uppkommer och nätägare

om en samma bedriver nätverksanthet inom geografiskt skilda områden. Det bör då ankomma Uppföljningsinstansen att i samråd med nätägaren finna lämplig lösning.

De konkreta problemen uppkommer framför allt inom den redovis-

ningsmässiga ekonomiska särredovisningen av nätverksamheten och

kommer därför att penetreras under detta avsnitt nedan.

Generellt föreslår vi dock följande utgångspunkter för ekonomisk sär-

redovisning:

Nätägaren skall alltid särredovisa intäkter och kostnader,

som

entydigt hör till nätverksamheten.

Benämningen Uppföljningsinstarts användesfortsättningsvis som beteckning denstatliga funktiont ex myndigheteller nämnd. som boringai systemet för ekonomisksårredovisning i vid bemärkelse natverksamhet av se vidareundersärskiltavsnittnedan.

421 Bilaga 5

u

Ellagstiftningsutmdningen Bohnns

Nätägaren skall så långt möjligt vidtaga åtgärder för att särskilja

nätkostnader från kostnader för annan verksamhet. Där samkostnader med annan verksamhet inte kan undvikas, skall nätkosmademas andel beräknas efter adekvata fördelningsgrunder

och fdrdelningsnycklar.

Fördelningsgnmder och fördelningsnycklar skall dokumenteras och

kontinuerligt följas upp samt vid behov justeras.

Företagets revisorer skall vid sin granskning ägna särskild upp-

märksamhet att fördelningsgrunder och fördelningsnycklar för samkostnader är adekvat utformade och använda. Väsentligare fördelningsgrunder och fördelningsnycklar som används för beräkningen av nätverksamheten skall redovisas i årsredovisningen över nätverksamheten och i övrigt vara offentliga. -

Bilaga 5 422

m Bohlins Ellagstiftningsutredni

IV Grundregler för den redovisningsmässiga ekonomiska särredovisningen av nätverk-

samhet

Inom ramen för denna utredning har studier gjorts över vad gäller det

redovisningsmässiga nuläget på relevant område hos ett antal aktörer

nätägare, dels för att få en uppfattning om aktörernas synpunkter och planer och dels för att få underlag för bedömning av konsekvenserna av en övergång till ekonomisk särredovisning av nätverksamhet.

Vi har sålunda haft erfarenhetsutbyte med såväl större kraftbolag

privata, statliga, kommunala, medelstora och mindre bolag, kommunala förvaltningar samt ekonomiska föreningar.

Vi har också genom medverkan från Svenska Elverksföreningen kunnat få en indikation på läget hos mångfald nätägare, tack att en vare Energibas, dvs det redovisningssystem framtagits föresom genom ningens försorg, används flertalet nätägare, kommer att beröras av som av särredovisningen.

Vi har inte i något fall bibringats uppfattningen att införande av krav på särredovisning av nätverksamheten enligt de riktlinjer vi föreslår, skulle komma att orsaka några väsentligare övergångs- eller anpassningsproblem. Inte ens hos kommunala förvaltningar, som torde ha minst gemensamt med det aktiebolagslags- och bokföringslagsorienterade regelsystem som föreslår nedan, torde anpassningsproblemen vara särskilt omfattande. I vissa fall kanske särredovisning nätverksamen av

heten till och med ger kommunen anledning till sådana förändringar i organisation och redovisningssystem i sig är positiva andra skäl.

som av Vissa nätägare kan emellertid eventuellt behöva viss tid för en anpass-

ning, varför vi föreslår att Uppföljningsinstansen möjlighet att på

ges

vissa punkter medge dispens upp till ett år med ikraftträdandet. Om särskilda skäl Föreligger bör Uppföljningsinstansen kunna pröva dispens även för längre tid.

ISSUA

423 Bilaga 5 MI Ellagstiftningsulrcdningcn Bohlins

Beträffande på ekonomisk särnedovis-

frågan om olika långtgående krav ning för stora nätägare respektive för små, vi inte några skäl till

ser

M i differentiering i de grundläggande kraven.

Däremot föreslår vi att Uppföljningsinstansen möjlighet att medge

ges praktiska förenklingar i tillämpningen, den efter prövning firmer om att någon nätägare med klart begränsad nätverksamhet skulle oskäligt belastas av en strikt tillämpning.

Redovisningsmässiga grundkrav

Vi föreslår ett antal redovisningsmässiga grundkrav för explicit

tillämpning nätverksamhet:

Tillämpning aktiebolagslagens och bokföringslagens intentioner av Ik Principiell ekonomisk särredovisning Resultaträkning Balansräkning Kompletterande uppgifter

Årsredovisning

Revision särredovisningen m m av företagets revisorer jämte av aktivt revisionsuttalande över granskningen.

Offentlighetskrav årsredovisning, revisionsberättelse, över-

föringstariffer samt beräkningsunderlagen för dessa.

Vad gäller tillämpning av aktiebolagslagens och bokföringslagens inten-

tioner vårt förslag att understryka att även för icke-aktiebolag avser skall nämnda lagar i praktiskt tillämplig utsträckning utgöra grund- - -

reglema för hur nätverksamheten skall bedrivas.

Vad avser anpassningen härtill hos icke-aktiebolag ankommer det

Uppföljningsinstansen att utöva adekvat tillsyn.

Bilaga 5 424

m Bohlins Ellagstiftningsutrednin

Beträffande ekonomisk sänedovisning och avgränsning

har vi ovan under avsnitt HI redovisat generella krav och riktlinjer, vi som anser bör gälla.

Nedan samt i bilaga utgör ett principförslag med redovisnings-

som

mässiga riktlinjer för nätverksamhet, redovisar vi konkreta synpunkter på innehåll i och innebörd vårt förslag.

av

Resultaträkning

Resultaträkning för nätverksamheten, uppgjord efter gängse före-

tagsekonomiska riktlinjer, är nödvändighet för adekvat särredoen en visning.

Resultaträkningen bör principiellt och i sammandrag ha följande innehåll ytterligare specificering och precisering framgår bilaga l:

av

intäkter

Kostnader Driftkostnader och underhåll Nätförluster Administrationskostnader

Resultat före avskrivningar

Avskrivningar enligt plan

Resultat efter avskrivningar Finansiella poster

Resultat efter finansiella poster

Extraordinära poster

425 Bilaga 5 MIG Ellagstifmingsutredningen Bohlins

Resultat före bokslutsdlsposltioner

Bokslutsdispositioner

Resultat före skatt Beräknad skattebelastning

Redovisat ársresultat

Följande generella riktlinjer skall i normalfallet gälla vad avser resultat-

räkningens innehåll, eventuellt redovisat i notform se vidare bilaga 1:

intäkter Intäkterna skall redovisas fördelade externa intäkter och interna intäkter.

Driftkostnader och underhåll Kosmadema specificeras huvudgrupper.

Nätförluster Nätägaren skall inräkna kostnaderna för överföringsförluster i sina

kalkyler och förutsätts kompensera sig i överföringsavgiftema.

Skulle av särskilda skäl annat förfarande tillämpas skall förklaring härom redovisas.

Adminlstrationskostnader

Kostnaderna skall specificeras huvudgrupper.

Avskrivningar enligt plan

Enhetliga avskrivningsprinciper är nödvändiga, bl a ur likställighetssyn-

punkt med avseende de olika aktörerna såväl nätägare som olika

kunder samt för att möjliggöra ändamålsenliga uppföljningar och jämförelser mellan nätägama vad framför allt resultatutveckling och

avser

avkastning.

Bilaga 5

m

Ellagstiftningsutrednin Bohüns

Avskrivningar på anläggningarna överföringsnäten beräknas i resultaträkningen därför i enlighet med god redovisningssed med utgångspunkt från historiska anskaffningsvärden och linjär avskrivning enligt plan, grundad på anläggningamas ekonomiska livslängd.

Vi vill påpeka, att vi inte ser hinder för om nätägaren så skulle före- - i draga att andra avskrivningsbegrepp används i intema beräkningar. I den officiella resultaträkningen, som avses utgöra utgångspunkt för

avkasmingsuppföljning se nedan, skall dock alltid ovan redovisade

avskrivningsbegrepp användas.

Vidare skall nätägaren i underlag för offerter, fakturering eller liknande beräkningar för överföringsavgifter eller tariffer, alltid ange avskrivningar beräknade i enlighet med vad som ovan anvisas.

Vi förutsätter vidare att bland Uppföljningsinstansens uppgifter skall

ingå att fortlöpande följa avskrivningsreglemas tillämpning samt vid

behov lämna kompletterande anvisningar.

Finansiella poster Finansiella poster skall uppdelas finansiella intäkter och finansiella kostnader.

Beträffande räntekostnadema skall fördelning redovisas med angivande av räntesats och motsvarande skuldbelopp.

Extraordinära poster Uppdelning skall ske intäkter och kostnader samt, om väsentligt

belopp, grunden för transaktionen eventuellt i notforrn.

Bokslutsdispositloner

Karaktär och belopp skall anges.

Beräknad skattebelastnlng

Den beräknade skattebelasmingen, beräknad efter adekvat fördelnings-

grund, skall anges.

427 Bilaga 5 Ellagstiftningsutredningen

u Bohlins

Det bör ankomma på revisorerna i företaget att ägna särskild omsorg att resultaträkningen motsvarar allmärma anvisningar för nätverksarnhet samt generellt ger en rättvisande bild av verksamheten. Balansräkning I enlighet med gängse företagsekonomiska riktlinjer skall balansräkning för nätverksamheten upprättas. Innehållet kan i princip och sammandrag antagas bli följande:

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Summa tillgångar

Kortfristiga skulder Lângfristiga skulder Summa skulder

Obeskattade reserver Eget kapital Summa skulder och eget kapital

Följande generella kommentarer bör understrykas i

se övrigt bilaga 1:

Omsáttnlngstlllgángar

Gängse uppdelning på undergrupper skall göras.

Bilaga 5 428 Ellagstiftningsuuednin

m Bohlins

Anlåggnlngstillgángar

Dessa tillgångar torde komma att helt domineras av nätanläggningama,

vilka, såsom ovan antytts, skall upptas till historiskt anskaffningsvärde efter avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt plan, vilket allmänt brukar benärrmas planenligt restvärde.

Skulder

Skulder kortfristiga såväl som långfristiga redovisas med uppdelning

- på interna skulder respektive externa skulder.

Obeskattade reserver Redovisning sker i enlighet med gängse bokslutsprinciper med angivande av beräkningsgrunder.

Eget kapital Om nätverksarnheten utgör en legal särredovisning, dvs utgör ett eget aktiebolag eller liknande, framgår det kapitalet den formella egna av balansräkningen för verksamheten.

Om nätredovisningen däremot organisatorisk ekonomisk

utgör en sär-

redovisning, dvs en särredovisad rörelsegren dyl såsom del av

e en en organisatorisk enhet, innehåller även andra rörelsegrenar, t som ex elkraftproduktion och elkraftförsäljning, beräknas

det egna kapitalet

såsom differensposten mellan övriga poster i balansräkningen för nätverksamheten.

Beräkningen av eget kapital enligt balansräkningen respektive justerat eget kapital blir därvid i princip följande:

Eget kapital: Tillgångar enligt balansräkningen.

Avgår: Skulder enligt balansräkningen Obeskattade reserver enligt balansräkningen. Eget kapital enligt balansräkningen.

I55UA

429 Bilaga 5 Ellagstiftningsutmdningcn M Bohlins

Justerat eget kapital: Eget kapital enligt balansräkningen.

Tillkommer: 70% x obeskattadc rcserver.

Justerat eget kapital för nätverksamheten.

I likhet med vad vi framhållit beträffande resultaträkning för nätovan verksamheten bör det också vad gäller balansräkning för nätverksarnheten ankomma på revisorerna i företaget att ägna särskild uppmärksamhet balansräkningen upprättas i enlighet med för nätverksamhet att

gällande regler.

Anläggningsregister

I enlighet med god redovisningssed skall i princip särskilt anläggnings-

register upprättas för nätverksamheten.

dock rimligt Uppföljningsinstansen rätt att medge dels

Det är att ges

tidsmässig dispens högst ett år för registrets upprättande, dels medge

om praktiska förenklingar, där strikt tillämpning skulle framstå som en oskäligt belastande för nätägaren.

b Kvalitetskrav pá redovisningen och god

redovisningssed

Som vi framhållit bör regelsystemet för särredovisning av nätverkovan

samhet baseras på intentionerna i aktiebolagslagen och bokföringslagen

med enahanda giltighet även för de nätägare inte verkar i aktiesom bolagsforrn.

Enligt vår uppfattning kan därför i ellagstiftningen hänvisning ske till

dessa lagar i tillämpliga delar.

Som komplettering till lagstiftningen kommer det emellertid att bli nödvändigt med branschfokuserade anvisningar och rekommendationer i redovisningsfrågor, eftersom lagstiftningen rimligen inte kan belastas

med alltför detaljerade och föränderliga anvisningar.

Bilaga 5

M Ellagstiftningsulrednin

Bohlins

Den bilaga vi utarbetat inom

som ramen för denna utredning, avses

utgöra de principiella grundreglerna och utgångspunkten för

vara

mera kompletta och genomarbetade anvisningar.

Vi förutsätter att det uppdrages Uppföljningsinstansen

i samråd med -

framför allt nätföretagens branschorganisationer

att utarbeta kompletta -

anvisningar för den redovisningsmässiga särredovisningen nätverk-

av samhet.

I detta sammanhang bör man också försöka att forma vad skulle som

kunna kallas god redovisningssed för nätverksamhet.

Självfallet måste utvecklingen området följas kontinuerligt och vid

-

behov justeringar i anvisningarna vidtagas vilka uppgifter bör falla

-

inom Uppföljningsinstansens arbetsområde.

c Revision av nätverksamhet

Vad gäller revision och revisorer med avseende på nätverksamhet har vi

kortfattat följande synpunkter jämte förslag:

Nätverksamheten kommer i de flesta fall bedrivas

att som en rörelsegren.

Då denna verksamhet är ett k naturligt monopol är det väsentligt s att

särredovisningen är otvetydig och följer fastställda riktlinjer.

Vi tror att

de som har störst möjlighet kontinuerligt granska

att att särredovisningen

efterlevs är de ordinarie revisorerna, samtidigt dessa redan

som är inne i bilden.

Revisorerna har den ordinarie granskningen redan haft genom möjlighet att sätta sig in i verksamheten och de speciella frågor är förknippade

som med elverksamhet. Därför bör granskningen nätverksamhetens av särre-

dovisning kunna ske ett tillägg till den ordinarie revisionen,

som utan särskilt omfattande extra insats. Det därför kostsam och vore en även i

övrigt inte särskilt lyckad lösning att andra revisorer än de ordinarie, skulle göra särskild granskning sänedovisningen.

en av

431 Bilaga 5 Ellagstiftningsutredningen MM Bohlins

del ingår det vidare redan i revisorernas uppgift att granska

Till viss aktiebolagslagen 11:8 pkt 9 framgår, att bolag större rörelsegrenar. Av väsentligen oberoende varandra, skall driver rörelsegrenar som är av som bmttoresultatet dessa separat. I den mån bolagen lämnar redovisa av

i förvalmingsberättelsen eller i årsredouppgifter för olika rörelsegrenar övrigt, skall revisorerna sålunda granska dessa som ett led i

visningen i

revisionen.

skall aktiebolagslagen, i enlighet med god revisions- Revisorerna enligt sed, granska aktiebolagens årsredovisningar samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Speciella bestämmelser för

relativt ovanliga förekommer i några fall. Om revisorerna är men revisorerna har anmärkt på något inom företagens tillämpning av t ex

och avgiftsförfattningama, föreligger generell skyldighet att

skatte- en till överlämna avskrift revisionberättelsen.

myndigheterna en av

för krigsmateriel föreskrivs att revisorerna i I lagstiftningen export av bolag eller i statliga myndigheter exporterar krigsmaterial, är

som till överlämna avskrift revisionsberättelsen

skyldiga att regeringen en av anmärkningar beträffande krigsmaterielexporten. Vidare skall

vid

revisorerna vid begäran verifiera de uppgifter om den genomförda

företagen regelbundet lämnar till myndig-

krigsmaterielexporten, som heterna. Detta sker genom speciella intyg.

intyg förekommer även inom andra områden, exempelvis

Denna typ av stödverksamheten. Revisorerna skall bedöma

inom den regionalpolitiska och verifiera de uppgifter företagen lämnar till myndigheterna.

som

sålunda skyldiga förenklat uttryckt lämna in intyg från

Företagen är att revisorerna, för de statliga stöd de har ansökt om att som

innebär, revisorerna åläggs att i revisionsberättelsen

Vårt förslag att

aktivt uttala sig hur särredovisningen skett med utgångspunkt

om

och anvisningar. Ett dylikt åläggande måste från gällande lagstiftning inkluderas i lagstiftningen för att bli gällande.

Bilaga 5 432

M55 Ellagstiftningsutrcdnin

Bohlins

V Skäliga

överföringstariffer för kunderna

Som framgår av den inledningsvis citerade propositionen

199192:133 är

ett av de väsentligaste syftena med reformeringen av den svenska

elrnarknaden att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser.

Eftersom överföringen elkraft till skillnad

av från produktion och - å

delvis också kraftförsäljning- kan betraktas

som monopolbaserad, är det il i av intresse att etablera regelsystem, bl ett som a garanterar att inte |

monopo1vinstcr uttages i överföringsavgiftema eller diskriminerande prissättning för någon kundgrupp förekommer.

Detta är inte möjligt lösa med enda åtgärd, att en utan det fordras ett antal samverkande regler och insatser för tillförsäkra kunderna att

skäliga avgifter och tariffer för överföring elektrisk ström

av samt

eliminera risken för diskriminerande prissättning mellan kundgruppema.

Det regelsystem som vi föreslår bygger framför allt följande hörn-

stenar, varav en del redan redovisats medan övriga ovan, penetreras nedan:

Lagregler och anvisningar för bedrivande nätverksamhet,

av

inklusive skyldighet för nätägaren medge att överföring, om ledig överföringskapacitet föreligger.

Ekonomisk särredovisning och avgränsning av nätverksamhet

från eventuellt verksamhet hos nätägaren, inklusive

annan skyldighet för nätägaren att upprätta resultaträkning, balansräkning

och

årsredovisning avseende nätverksarnheten.

Samma tillämpning regelsystemet ägarförhållanden

av oavsett eller nätområde och oavsett kunden är eller intern, om extern tex

kraftförsäljningen inom samma företag.

Regler och anvisningar för hur resultat, avkastning

m m för nätverksamheten skall beräknas.

433 Bilaga 5

Ellagstiftningsutredningcn M Bohlins

Revision den ekonomiska särredovisningen för nätverksarnav för säkerställa lagregler och anvisningar efterlevs. heten, att att

Avkastningsta , indikerar högsta nivå för avkastning till

som en

på denne i nätverksamheten insatt eget kapital eller

nätägaren av -

armorlunda uttryckt eliminerar risken för uttagande av

-

monopolvinster.

Uppföljningsinstans statlig, som dels följer upp priser, avkast-

ning, utveckling avseende nätverksamhet och med möjlighet att etc åstadkomma direktiv för nätverksamheten, dels medverkar till rationaliserings- och stnrkturutveckling nätverksamhet, dels är av den offentliga kontakten för aktörerna nätägare och kunder.

Dömande instans för pröva och avgöra besvär och anmälatt ningar etc avseende nätverksamhet.

Vår uppfattning är sålunda att med väl avvägda och utformade insatser enligt denna redovisning, kan skäliga överföringstariffer, villkor och

förutsättningar i övrigt säkerställas för överföringskundema och de

-

negativa riskerna monopolverksamhet elimineras.

av en

Som framhållits innebär vårt förslag att avkastningstaket den för

ovan

vinstbegränsande åtgärden appliceras den totala

nätägaren nätverksamheten, inte tariffnivå, dvs inte enskilda tariffer.

Vi har vidare föreslagit Uppföljningsinstansen uppdrages att följa

att tillämpningen avgifter, tariffer, villkor etc, så att risken för av

diskriminerande prissättning med avseende olika kundkategorier

elimineras.

i princip frihet inom den iakt- Härigenom kan nätägaren ges att ram, som tagande avkastningstak och icke-diskriminerande prissättning ger,

av

utforma den tariff- och villkorsstruktur, som han finner ändamålsenlig.

gizaga 5 434

Ellagstiftningsulrcdni

PFH5

Bohlins

Vår uppfattning är att regelsystemets utfomming härigenom bidrager till att eliminera onödiga inskränkningar i marknadsaktöremas nätägare

och kunder värdefulla handlingsfrihet.

Eftersom tariffstruktur, villkor är central

m m en fråga inom nätverk-

samhet, vill vi trots nyssnämnda synpunkter ändå kommentera

- - frågan

något.

Vi återger därför i bilaga 2 ett exempel

på vad vi uppfattar som normal

tariffstmktur för överföring på regionala och lokala

nät.

Vad gäller storkxafmätet är tarifförhållandena väsentligt avvikande från

de regionala och lokala näten, t i princip endast

ex en nätägare, Svenska

Kraftnät, annan nätstruktur, långa överföringsavstånd, frekventa trafikförändringar etc. Vi finner det därför naturligt

att

tariffpenetreringen för storkraftnätet bedrivs i särskild ordning.

För undvikande av risk för missförstånd vill vi emellertid vad vi upprepa

framhållit ovan, att det föreslagna regelsystemet sådant,

som inklusive

tex avkastningstak, avses fullt ut gälla alla nätområden, alltså

även storkrafmätet.

lSSUA

1993:68 435 Bilaga 5 SOU Ellagstiftningsutredningen MI Bohlins

Vl avkastning för nätägaren Skälig

Då det gäller ersättning till nätägaren för dennes ekonomiska

5 i i nätverksamheten föreligger sannolikt olika åsikter och engagemang olika argument för olika mätmetoder, som berör t ex:

kapitalbas

justerat eget kapital

-

anläggningamas återanskaffningsvärde

-

avkastningsnorm marknadsränta — real ränta -

avkastningsnivá

marknadsmässig styrd avkasmingsnivå. -

Vår generella utgångspunkt är att det inte finns skäl att avkastningsmäs-

sigt betrakta, följa eller försöka styra nätverksarrtheten något upp kan bedömas medverka till att göra nätverksamhet likannat sätt, än som värdig med normal, konkurrensutsatt affärsverksamhet i allmänhet. en

Skäligheten i detta understryks dels att för de två övriga konkurrens-

av

leden i elförsörjningskedjan, dvs för produktion och kraftförsälj-

utsatta ning, förutsätts inte några reglerande system vara erforderliga, dels av att

att nätverksarnheten skulle kunna göras om man ponerar

konkurrensutsatt, så skulle sannolikt inte något särskilt regelsystem för

nätverksamhet vara aktuellt.

Vårt sålunda uppfattningen att det är skäligt att i förslag bygger

princip inte påverka nätägarens avkastning det egna kapital som

in i nätverksanrheten, så länge avkastningen inte överstiger denne satt

nivå, kan bedömas normal för konkurrensutsatt affärs-

en som som

verksamhet i allmänhet. Som framgår bilaga 3 är räntabilitet

av

Bilaga 5 436

,M88 Ellagstiftningsutrcdni

‘ o Ins hl

justerat eget kapital efter skatt det enda korrekta uttrycket för ägarens avkastning på i verksamheten insatt kapital.

För att på ett naturligt och för alla nätägare, kunder, parter Uppfölj-

ningsinstans, marknad kommunicerbart kunna

sätt utforma lagregler och riktlinjer för nätverksamhet, kunna följa den upp ett okomplicerat sätt samt kunna jämföra den med andra verksamheter, bör enligt vår uppfattning ovan åsyftade avkastningstak utformas såsom avkastningen på justerat eget kapital efter schablonskatt 30% för nätverksamheten.

l

Vi finner det emellertid naturligt Uppföljningsinstansen att för att få ett allsidigt underlag vid sin bedömning kompletterar med ytterligare avkastningstal, i första hand avkastning på totalt kapital ocheller avkastning på sysselsatt kapital.

Riktmärket för skälig avkastning på nätägaren av i nätverksamheten insatt eget kapital bör sålunda normal vara avkastning för ett marknaden arbetande kapital.

Det marknadsmässiga avkastningskravet fördelar sig i princip på:

krav real avkastning

kompensation för bedömd inflation

premie för risk affarsrisk, finansiell risk

Mot denna bakgrund bör enligt vår man uppfattning för att fastlägga skälig avkastning enligt söka två parametrar: ovan

dels eftersträva att fastlägga en marknadsmässig indikator med viss långsiktighet och i princip nonchalerbar risk, indikerar marknadens som

realräntekrav plus intlationsbedömning,

dels göra en bedömning skälig premie med hänsyn till bedömd av risk.

437 Bilaga 5 Ellagstifmingsutredningen M Bohlins

täcker sålunda marknadsmässig ersättning för

Den förra parametem medan den täcker ersättning för realavkastning och inflation, senare täcker sålunda de två parametrarna vad bedömd risk tillsarnrnantaget skälig marknadsmässig avkastning

i princip kan betraktas som

som

kapitalet ifråga.

statsobligationer fem års återstående löptid kan betraktas Långsiktiga riskfria och innefattar dessutom den långsiktiga aspekten. som i princip

för dylika obligationer innehåller sålunda Den effektiva marknadsräntan marknadens krav real avkastning och på ersättning för

i princip bedömd inflation och med långsiktig synvinkel.

-

effektiva marknadsräntan för statsobligationer med fem års Den därför god indikation för den först-

återstående löptid utgör en ovan

dvs för marknadsmässigt realavkastningskrav nämnda parametem, jämte ersättning för bedömd inflation.

det finns kontinuerlig marknad med ornfat- Det bör också noteras, att en nämnda slag statsobligationer, vilket är viktigt i tande material för av detta sammanhang.

statsobligationer under de senaste åren framgår av kurva Räntenivån för

genomsnittsvärden, återges i bilaga 4.

över som

från nuvarande utgångspunkter kan statsobligations-

Vi konstaterar att räntan sägas ligga nivån tio procent.

riskpremie utgör den andra parametem i redovisningen ovan, Den som

skall i princip täcka affärsrisk och finansiell risk.

uttryck för den osäkerhet finns i verksamheten Affärsrisken är som mellan åren, risk för avvikelse i bedömningar etc, medan

variationer sammanhänger med det kapitalet normalt

den finansiella risken att egna

efterställd ställning vid finansiella svårigheter för företaget.

har en

storlek varierar i affärssammanhang väsentligt,

Kravet på riskpnemiens

allt efter riskbedömningen.

Ellagstifmingsuuedni

Kraftindustrin helhet måste ha

som anses en långsiktig inriktning med

förhållandevis goda

planeringsmöjligheter och stabil resultatutveckling.

Vår uppfattning är därför för kraftindustrin

att som helhet bör

riskpremien vara förhållandevis låg, 4

ca procent.

Huruvida nätverksamheten risksynpunkt skall bedömas

ur annorlunda än kraftindustrin helhet, har inte kunnat studeras som inom ramen för denna

utredning, utan bör ingå i Uppföljningsinstansens förberedande i

arbete att närmare penetrera.

Vår bedömning från nuvarande utgångspunkter är, att riskpremien för

nätverksamhet bör ligga i intervallet 2-4 procent, eventuellt med

differentiedng för olika nät.

Vårt förslag vad avkastningstak

avser för nätverksamhet innebär i

sammanfattning sålunda följande:

Nivå f n

Realränta och inflation indikeras statsobligationer med - av fem års återstående löptid 10%

Riskpremie bedömd med hänsyn till risknivå

- 2-4%

Avkastningstak för nätverksamhet 12-1 4%

Procentsatsen för avkastningtaket bör fastställas

först efter studier av

adekvat riskpremie för nätverksamhet vid aktuell samt tidpunkt.

Avkastningstaket 12-14% skall jämföras med resultat efter

finansiella poster och schablonskatt 30% för nätverksamheten, uttryckt

såsom räntabilitet, dvs i procent justerat kapital för

av eget nätverksarnheten.

439 Bilaga 5

Ellagstiftningsutredningen FHI Bohlins

föreslår vi tolkningen, så länge räntabiliteten Som vi framhållit ovan att schablonskatt för nätverksamhet inte över-

på justerat eget kapital efter avkastningstakets nivå, betraktas avkastningen på nätägarens

stiger

justerade kapital såsom skälig.

egna

Avkastningstaket inriktat på normalfallet. Specifika

bör vara nätverksamheten kan göra det skäligt att avvika från förutsättningar i detta.

risken i viss nätverksarnhet kan Finns skäl därtill, tex genom att en

särskilt låg, bör avkastningstaket för den specifika

bedömas vara nätverksarnheten justeras ned i motsvarande grad.

uteslutas skäl kan finnas att temporärt medge ett Det bör heller inte att

redovisats Exempelvis kan det för

högre avkastningstak än som ovan. inte uteslutas, vissa företag, om de det första året särredovisning att av vidtaga mycket drastiska förändringar, kommer att inte skall tvingas

avkastiiingstaket. Det kan därvid skäligt att Uppfölj-

överskrida vara

ningsinstansen kan överväga att medge en viss anpassningsperiod.

avstämnin avkastnin stak skall särskilt Nätä arens beräknin 8 av 8 mot 8 8 revisorer och redovisas i årsredovisningen över granskas av företagets nätverksamheten.

räntabiliteten överstiga avkastningstaket bör det ankomma

Skulle situationen jämte lämpliga åtgärder.

Uppföljningsinstansen att överväga

föreligger, bör Uppföljningsinstansen, såsom

Om särskilda skäl därtill motsvarande överväganden, även om påpekats ovan, dock göra

räntabiliteten ligger under avkastningstaket.

bör ingå årsvis följa avkast-

Bland Uppföljningsinstansens uppgifter att

enligt för varje nätägare bedriver nät-

ningen räntabiliteten ovan som

verksamhet.

lSSUA

Bilaga 5 440

M55 Ellagstiftningsulrcdni

Bohlins

Det bör också observeras att skälig räntabilitetsnivå inte något

är

konstant begrepp. Det bör därför ankomma på Uppföljningsinstansen att följa utvecklingen och vid behov göra justering Avkastningstaket.

av

Som jämförande perspektiv redovisade

ovan beräkning av avkasmingstak kan noteras följande räntabilitet på justerat

eget kapital,

beräknad på i princip enahanda sätt

avser koncern och år 1991:

Nivå % Vattenfall 12 Sydkraft 15

Stockholm Energi

14 Stora Kraft 7 Skellefteå Kraft 11

Ovägt genomsnitt 12

Andra exempel, dock inte lika näraliggande:

Asea 17 Atlas Copco 10 Sandvik i ll SCA 7 Procordia 18

Ovägt genomsnitt 13

Beträffande avkastningstakets nivå generellt

sett bör observeras den

roll detta skall spela i sammanhanget, nämligen

markera den gräns för

avkastningen, över vilken åtgärder bör övervägas för reducera

att

avkastningen eller annorlunda uttryckt, prövning huruvida

- av

avkastningen tenderar att oskälig monopolvinst bör

vara göras.

441 Bilaga Ellagstiftningsutredningen

Ovan redovisade avkastningstal, är normala utfall, ger

som 12-13 med övre talen vid 17-18 procent.

gmppgenomsnitt procent

Ägarens avkastningskrav Vattenfall och Svenska Kraftnät, som

torde kunna betraktas accepterad miniminivå, är 12

närmast som

beräknat Det är enligt vår uppfattning

procent, samma sett som ovan. finns nivåskillnad mellan detta avkastningskrav och rimligt att det en

med beaktande den roll detta skall spela i ett avkaslningstaket, av

regelsystem för nätverksamhet.

Mot bakgrtmd vad vi redovisat vi, att ett avkastningstak

av ovan anser

på 12-14 med nuvarande utgångspunkter, är en rimlig avvägning

procent mellan olika intressen i sammanhanget.

norska regelsystemet har något avvikande beräkningsteknik för

Det en ersättning till nätägaren, omräknat till jämförbara siffror kan men det norska avkastningstaket faller inom intervallet 12konstateras, att 14 procent.

Det bör observeras avkastningstaket enligt ovan primärt inriktas

att det kapitalets avkastning och därför endast indirekt mot mot egna -

prisutvecklingen.

måste mycket noggrant följas och vid behov

Att prisutvecklingen påverkas Uppföljningsinstansen är självklart enligt vår uppfattning.

av

Det bör därför övervägas detta ett otvetydigt sätt skall underom

strykas Uppföljningsinstansen eller annan statlig funktion

genom att - -

uppgiften att vidmakthålla explicit regel, som begränsar prisut-

ges en

vecklingen överföringstjänster i viss relation till lämpligt index, t ex KPI eller NPI, dvs ett direkt på priserna verkande pristak.

undvika risken för missförstånd vill vi i detta sammanhang För att

vi finner det i princip självklart att Uppföljningsinstansen

upprepa, att

kommer komplement till avkastningstak räntabilitet

att som

justerat och pristak arbeta med flertal andra indikaeget kapital ett torer för få allsidigt underlag för bedömning av tak för skälig

att ett

avkastning till nätägaren samt skälig prisutveckling.

Bilaga 5 442

EH55 Ellagstiftningsuuedn

Bohlins

VII incitament för

effektivisering av nätverksam-

het

Enligt vår uppfattning finns det inga enkla, praktiska

patentlösningar för incitament för effektiviseringar, måste

utan man snarare eftersträva

olika samverkande åtgärder

och samverkan mellan aktörerna,

framför allt nätföretagen, Uppföljningsinstansen

och koncessionsmyndigheten.

i

Våra synpunkter i sammanhanget är i korthet följande:

Nätförlusterna överföringsförlustema bör i nonnalfallet falla på nät-

ågaren, som i praktiken är den ende kan påverka förlusterna. som Härigenom får nätägaren ett incitament driva att nätverksamheten effektivt

genom rätt avvägning mellan drift, underhåll, investeringar och överföringsförluster.

I princip bör samma gälla andra insatser

resonemang även för effektiviseringar av verksamheten. Genom den föreslagna

utfomtningen av regelsystemet med avkasmingstak på totala nätverksamheten,

ges nätägaren

utrymme incitament att- inom rimliga gränser eftersträva effektivi-

-

seringar inom hela nätverksamheten.

Långsiktigt tror dock, som antytt även andra insatser

ovan, att bör etableras.

Vi vill i sammanhanget erinra

om koncessionsmyndighetens NUTEK redan etablerade arbetsmetodik för ökad rationalisering

och bättre struktur inom elbranschen.

Koncessionsmyndighetens operativa analysskede är inriktat på målet

ömsesidigt accepterat handlingsprogram för företaget ifråga enligt

följande huvudpunkter:

Orienterande inledande diskussion.

Aktuella problem respektive framgångar.

443 Bilaga 5 Ellagstiftningsutredningcn

Företagets affärsidé diskussion och värdering. -

Företagsanalys genomgång och erfarenhetsutbyte.

-

Sammanfattning förutsättningar, läge, möjligheter.

av Handlingsprogram för företaget samsyn om vad, hur, när, vem etc. -

Vi sålunda att medveten bearbetning och dialog mellan

tror en aktörerna såsom komplement till koncessionsmyndighetens redan ett idag omfattande arbete och därmed också omfattande erfarenhet - -

bedriven för statsmaktemas del främst Uppföljningsinstansen och

av koncessionsmyndigheten, är den framför allt på sikt mest fruktbara - för effektivisering nätverksamheten. Härav framgår också det vägen av

sambandet mellan Uppföljningsinstansen och

ovan påpekade nära koncessionsmyndigheten.

I detta ömsesidiga, breda och kontinuerliga effektiviseringsarbete bör

Uppföljningsinstansen och koncessionsmyndigheten tilldelas medvetet

drivande roller för att uppnå en positiv effektiviseringsutveckling.

Vi föreställer att det finns goda möjligheter till en gynnsam oss utveckling, dels tack samarbetet sådant, dels tack vare att såväl vare som Uppföljningsinstansen koncessionsmyndigheten snabbt kommer att som kunna bygga värdefull referensbank av normtal, nyckeltal, upp en praxisvärden såväl avseende branschen som avseende de enskilda etc,

företagen. Med utnyttjande b l detta material bör välgrundade,

av a

konstruktiva och insiktsfulla effektiviseringsåtgärder kunna drivas.

Det kan i sammanhanget förtjäna att observeras, att det antal nätägare kommer ha någon omfattande nätverksamhet, torde komma som att mera relativt begränsad del totalantalet, vilket underlättar att vara en av

Uppföljningsinstansens möjligheter till bearbetning.

Vi föreslår alltså, att nämnda två instanser tilldelaskompletteras med

uppgifter i enlighet med vad vi här skisserat.

Bilaga 5 444

MI Ellagstiftningsutredn

Bohlins

VIII

Offentlig insyn, uppföljning och kontroll av

nätverksamhet

Av kommittédirektiven Dir. 1992:39 framgår bl följande a att frågor

skall behandlas:

Skyldighet för nätägaren att offentligt redovisa tariffer

och villkor för kraftleveranser. 5

Möjligheter som bör finnas för att pröva skäligheten i tariffer och

leveransvillkor.

Eftersom nätverksamhet, såsom konstaterats, ovan är av monopol-

karaktär, blir offentlig insyn, uppföljning och kontroll

naturliga inslag i

ett regelsystem för särredovisning nätverksamheten.

av

Beträffande offentlig insyn förefaller det

oss naturligt att denna

fokuseras att i lagstiftningen föreskriva framför

allt följande skyldigheter för nätägaren vad avser nätverksamhet:

Offentliga avgifter, tariffer och villkor.

Offentlighet vad gäller beräkningsunderlag för offerter och faktu-

rering.

Offentlighet angående kapacitetsutnyttjande överförings-

av

ledningar och nät samt skyldighet förfrågan lämna att uppgift

därom.

Avge offentlig årsredovisning efter i

tillämpliga delar samma riktlinjer som följer aktiebolagslagen och bokföringslagen.

av

Lämna kompletterande särskilda uppgifter i årsredovisning och till den som efterfrågar sådana allt i omfattning och karaktär

- som

föreskrivs i lag eller anvisningar för nätverksamhet.

Uppgiftsskyldighet till Uppföljningsinstansen vad gäller nätverk-

samhet.

445 Bilaga 5 Ellagstiftningsutredningen

nätverksamhet bör ansvaret för

Vad avser uppföljning och kontroll av

inom den statliga funktion, vi i

detta enligt vår uppfattning samlas som denna utredning kallat Uppföljningsinstans. Dennas organisatoriska placering har vi dock inte övervägt inom ramen för uppbyggnad eller