Regler för handel med el

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

REGLER FÖR

HANDEL MED EL

NÄRINGSDEPARTEMENTET sou 1996: 49

ÃVÖDzW-E

35V Occ

dä

ä Statens offentliga utredningar WW 1996:49 w Näringsdepartementet

för handel

Regler

med

Betänkande av Utredningen om regler för handel med el, m.m. Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. - En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och inforrnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20231-X gotab 16418. Stockholm 1996 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för näringsdepartementet

Den 17 augusti 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Jörgen

Andersson att tillkalla särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett en förslag till regelverk för organiserad börshandel med el. Möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med de nordiska grannländema skulle även beaktas. Uppdraget innefattar också att utarbeta förslag till den reglering utrikeshandeln med som kan bli nödvändig for att vid av behov kunna säkerställa den inhemska forsörjningstryggheten. Till särskild utredare förordnades kommunalrådet Göthe Anderson. Utredningen, påbörjade sitt arbete i oktober 1995, har antagit som namnet Elbörsutredningen N 1995:07. Sekreterare åt utredningen har varit hovrättsassessom Thed Adelswärd, fil kand Peter Fritz och kammarrättsassessom Maria Hammarberg. Därutöver har byrådirektören Göran Grén och jur kand Maria Westman-Clément varit sekreterare åt utredningen i den del som avser regler for utrikeshandeln med el. biträda utredningen i sin helhet förordnades den Att som sakkunniga 10 oktober 1995 hovrättsassessom Bengt Agartz, Näringsdepartementet och överdirektören Jan Magnusson, Svenska kraftnät. Att experter biträda utredningen i den del som avser organiserad som

börshandel med förordnades samma dag professorn Harry Albinsson,

Industriförbundet, nätverkschefen Kerstin Algéus, Elverksföreningen, kanslirådet Bo Diczfalusy, Näringsdepartementet, vice verkställande direktören Anders Hedenstedt, Vattenfall AB, hovrättsassessom Gent Jansson, Finansdepartementet, civilekonomen Svante Johansson, Svenska Fondhandlareforeningen, byggnadsingenjören Solveig Larsen, Svenska Fastighetsägareförbundet, civilingenjören Rogert Leckström, Svenska Kommunförbundet, hovrättsassessom Ronald Liljegren, Riksförbundet Energileverantörer, enhetschefen Bernt Magnusson, Finansinspektionen, utredningssekreteraren Jan-Erik Moreau, LO, chefsjuristen Sven Nyström, NUTEK och vice verkställande direktören Dag Sehlin, Posten AB. Att därutöver experter biträda utredningen om utrikeshandeln som utsågs Albinsson, Diczfalusy, Hedenstedt, Liljegren och Moreau. Vidare förordnades experter den 22 januari 1996 byrådirektören Martin som Brodén, Kommerskollegium, departementsrådet Arne Rodin, Utrikesdepartementet UDH 2 och avdelningsrådet Per-Ame Sundbom, Konkurrensverket.

I kommittédirektivet angavs att utredarens överväganden och förslag avseende börshandel med skulle delredovisas senast den 30 december 1995 och att uppdraget i sin helhet skulle slutredovisas senast den 31

mars 1996. I december 1995 anmälde vi behov av förlängd tid. Regeringen beslutade den 11 januari 1996 att uppdraget inte skulle

delredovisas utan att slutredovisning skulle ske senast den 31 mars 1996. De förslag som läggs fram i detta betänkande är väl övervägda och genomtänkta för att tjäna som underlag för en lagstiftning som bedöms komma att gälla under en övergångstid intill dess en harmonisering av lagstiftningen i de nordiska länderna genomförts pâ detta område.

De överväganden och förslag som läggs fram i betänkandet har

utformats i samverkan med utredningens sakkunniga, experter och sekreteriat. Särskilt yttrande har avgetts av experten Svante Johansson vilket biträtts av experterna Harry Albinsson och Dag Sehlin. Härmed överlämnas utredningens betänkande Regler for handel med . Uppdraget är härmed avrapporterat.

Stockholm i april 1996

Göthe Anderson

Thed Adelswärd Peter Fritz Göran Grén

Maria Hammarberg Maria Westman- Clément

Innehållsförteckning 5

Innehåü

Ordlista ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsuppdraget och direktiven 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 1 Regler för elbörs m.m.

1 Författningsiörslag 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:981 om

värdepappersrörelse 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Förslag till lag om elhandel 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 1 Den nya ellagstiftningen 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Reglering nätföretagen och prissättning av nättjänster 39 av 2.1.2 Systemansvar, balansansvar och den nationella

avräkningen 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Leveranskoncessionen 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Kontraktsformer den gamla och den nya

elmarknaden 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Nätanslutningsavtalet 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Olika typer av elkontrakt 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Elbörser 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Arbetet för en nordisk elbörs 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Den norsk-svenska elbörsen 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Elektronisk transaktionsbörs 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Behov av regelverk och tillsyn enligt tidigare utredningar 52

2.4.1 Svenska kraftnäts utredning Handelsplats för 52

. . . . . . 2.4.2 Utredning om gemensam elbörs Svenska Kraftnät och - Statnett, mars 1995 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.3 En nordisk elbörs 1996 Nordel, april 1995 53

- . . . . . . . . .

3 Nuvarande regelverk för värdepappersmarknaden i

Sverige samt regelverken i Norge 55 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Bakgrund 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Lag om handel med finansiella instrument LHF 57 . . . . . 3.3 värdepappersrörelse LVR 58 Lag om . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Tillståndspliktiga tjänster 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.2 Tillståndsprövning och tillsyn 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning

3.4 Lag om börs- och clearingverksamhet LBC 63 . . . . . . . . 3.4.1 Börs 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Auktoriserad marknadsplats 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Clearingverksamhet 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.4 Tillsyn m.m. 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Insiderlagen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Den svenska värdepapperslagstiftningen och elhandeln 71 . 3.6.1 Elhandeln och lagen om handel med finansiella

instrument 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Elhandeln och lagen om värdepappersrörelse 74 . . . . . . . . 3.7 Regelverken i Norge 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Den norska ellagen 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Den finansiella lagstiftningen i Norge 79 . . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Pågående lagstiftningsarbete i Norge 81 . . . . . . . . . . . . . .

4 Annan relevant lagstiftning 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Konkurrenslagen 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Konkurrenslagens effekter elmarknaden 84 . . . . . . . . . . 4.2 Kommunallagen 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Kommunal elverksamhet 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Lag om offentlig upphandling LOU 86 . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Effekter på elmarknaden 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Effekter på en elbörs 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Risker i kraftmarknaden och behovet av reglering 93 . . 5.1 Risker i kraftmarknaden 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Risker for aktörerna 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Systemrisker 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.3 Mellanhänder på elmarknaden 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Myndighetsansvar och tillsyn 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Tidigare myndighetsansvar 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Myndighetsansvar den nya elmarknaden 106 . . . . . . . . . 5.3 Behovet av ytterligare reglering 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Sammanfattning 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Regler för avistahandel med el 1 13 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Vad avses med avistahandel med el 113 . . . . . . . . . . . . . 6.2 Behovet av regler for den kortsiktiga handeln med 114 . 6.2.1 Regler for organiserad avistahandel med 114 . . . . . . . . . 6.2.2 Behovet av regler för oorganiserad avistahandel med 121

6.2.3 Tänkbara former för reglering av avistahandel med 122 .

Innehållsförteckning 7

7 Reglering handeln med elderivat 125 av . . . . . . . . . . . . .

7.1 Den nuvarande regleringen av handeln med elderivat 125

. . . 7.1.1 Argument för att låta handel med och elderivat

omfattas värdepappersmarknadslagstiftningen 126

av . . . . . . 7.1.2 Argument mot att låta handel med och elderivat

omfattas av värdepappersmarknadslagstiñningen 129

. . . . . .

7.1.3 Tänkbara former for reglering av handeln med elderivat 132

8 Tänkbara former för reglering av handeln med en elderivat 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Behovet omreglering av elderivathandeln 133

av . . . . . . . . .

8.2 Reglering all handel med elderivat genom

av

ellagstiftningen 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Undantag elderivat från begreppet finansiella

av instrument 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.2 Utvidgning ellagstiftningen till att omfatta handel med

av elderivat 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 En anpassning värdepappersmarknadslagstiftningen 136

av . .

8.3.1 Reglerna handel med finansiella instrument 136

om . . . . . .

8.3.2 Argument for och emot en reglering av mellanhandsverksamhet i ellagstiñningen 137

. . . . . . . . . . .

8.3.3 Befintliga elhandelsföretag ges möjlighet att driva mellanhandsverksamhet på elmarknaden 140

. . . . . . . . . . . .

9 Tillsynsmyndighet 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Eltillsynsmyndigheten får meddela tillstånd till mellan-

handsverksamhet vid all handel med elderivat 143 . . . . . . . . 9.1.1 Fördelar och nackdelar med en samlad tillsyn över

elmarknadens aktörer 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Resursbehov 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Leveranskoncessionärer ges möjlighet att bedriva mellanhandsverksamhet i begränsad omfattning 146

. . . . . . . 9.2.1 Resursbehov 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Tillsyn över elbörsverksamhet 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Utredningens överväganden och förslag 149 . . . . . . . . . .

10.1 Utredningsuppdraget 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 Lagstiftningsbehovet 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Allmänhetens förtroende för elmarknaden 149 . . . . . . . . . . 10.2.2 Elmarknaden viktig del samhällets infrastruktur 150 - en av . 10.2.3 Riskerna vid handel med 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.4 Behovet regler för avistahandel med 151

av . . . . . . . . . .

8 Innehållsförteckning

10.2.5 Behovet av regler för elbörsverksamhet 152 . . . . . . . . . . . .

10.2.6 Behovet av samordning av de nordiska ländernas lagstiftning 154

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l0.2.7 Behovet att anpassa värdepappersmarknadslagstiftningen

till elmarknadens förhållanden 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Utredningens slutsatser och förslag 156 . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.1 En ramlagstiftning för all handel med 156 . . . . . . . . . . . lO.3.2 Grundläggande krav på handel med 158 . . . . . . . . . . . . . 10.3.3 Generella krav på dem som yrkesmässigt handlar med 160

10.3.4 Anmälningsskyldighet för elhandelsföretag och

mellanhänder på elmarknaden 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.5 Tillstånd till elbörsverksamhet 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.6 Regler för elbörsverksamhet 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.7 Tillstånd till elmarknadsrörelse 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.8 Krav på företag som driver elmarknadsrörelse 171 . . . . . . . 10.3.9 Clearingverksamhet på elmarknaden 173 . . . . . . . . . . . . . . 10.3.10 Tillsyn m.m. 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3.11 Finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet 178

. . . .

11 Specialmotivering 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 2 Utrikeshandel

12 Författningsförslag 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:618 om

handel med el, m.m. 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Förslag till lag om ändring i lagen 1902:71 s. 1 inne-

fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 201 .

13 Inledning 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Direktiven 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Nuvarande reglering 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3 Utlandsförbindelser och handelsmönster idag 207

. . . . . . . .

13.3.1 Befintliga utlandsförbindelser 208

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Kraftutbyte 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

14 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 213 . . . . . . .

14.1 Begreppet försörjningstrygghet 214

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Utrikeshandelns inverkan försörjningstryggheten och

internationell ömsesidighet 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning 9

14.3 Försörjningstrygghet och tillträdet till utlands-

förbindelsema 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Import- och exportregleringar 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 EG- rättsliga aspekter 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.1 Definitioner och den rättsliga ramen 220 . . . . . . . . . . . . . . 15.1.2 Import- och exportregleringar 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1.3 Försörjningstrygghet och begreppet allmän säkerhet 223

. . .

15.1.4 Proportionalitetsbedömning och alternativa medel 224

. . . . . l5.1.5 Anmälningsplikt 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

15.2 Hannoniseringssträvanden 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15.3 Ingångna kontrakt 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Slutsats 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Ägandet och förvaltande av utlandsfdrbindelser 231

. . . .

16.1 EG-rättsliga aspekter 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Fria varurörelser och statliga handelsmonopol 232 . . . . . . . . 16.1.2 Offentliga företag och företag som tilldelats exklusiva

eller särskilda rättigheter 234

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.1.3 Konkurrensbestämmelser 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Nuvarande lagstiftning i förhållande till EG-rätten och

behovet av komplettering eller ändring 238 . . . . . . . . . . . . l6.2.1 Nuvarande lagstiftning i förhållande till EG-rätten 240 . . . . . 16.2.2 Behovet av komplettering eller ändring av nuvarande

reglering 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.3 Slutsatser 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

17 Förslag till samlad reglering 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.1 Import- och exportregleringar 243

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Tillkommande utlandsforbindelser 243 . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Specialmotivering 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:618

om handel med el, m.m 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.2 Förslag till lag om ändring i lagen 1902:71 s. 1

innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehållsförteckning

Särskilt yttrande 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1995:112 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gemenskapsrättsliga gränser för Sveriges möjligheter att kontrollera internationell handel med Rapport av Ulf - Bemitz och Olivier Linden. 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ordlista

I denna bilaga lämnas förklaringar till vissa i utredningen förekommande ord och begrepp. Förklaringama skall inte ses som exakta definitioutan ett hjälpmedel vid läsningen av utredningen. ner som

Auktionsbörs Auktionsförfarandet innebär att alla sälj- och köpbud för vissa timmar

kontrakt lämnas till marknadsplatsen före en viss tidpunkt. Avsluten

görs efter det att samtliga köpbud och säljbud rangordnats varefter ett

jämviktspris fastställs. Alla avslut sker till jämviktspriset. Detta system för avslut tillämpas den norska dygnsmarknaden.

Auktoriserad marknadsplats

Företag har fått auktorisation enligt börs- och clearinglagen att

som driva verksamhet syftar till att åstadkomma regelbunden handel som med finansiella instrument. För att få kalla sig auktoriserad marknads-

plats krävs tillstånd från Finansinspektionen. Var och en som uppfyller

de marknadsplatsen uppställda kraven får delta i handeln vid en av auktoriserad marknadsplats.

Avistahandel Avser teoretiskt handel där avslut, betalning och leverans sker samtidigt. l praktiken sker dock avveckling i regel viss tid efter avslutsdagen, hur lång tid varierar mellan olika marknader. På exempelvis aktiemarknaden gäller tre bankdagar. I tidigare utredningar Handelsplats för el, SvK 1993 har avistahandel ansetts utgöra handel där tiden mellan avslut och avveckling är högst vecka. Priserna i avistahandel benämns spoten priser.

Avropskontrakt Kraftkontrakt där volymema bestäms genom att kundens faktiska förbrukning mäts Priset i kontraktet kan bestämt i förväg, med upp. vara

olika priser för olika tider på dygnet respektive året energileveranskontrakt, eller kan det också kopplat till aktuellt spotpris servicekraft-

vara kontrakt.

Avslut Beteckning på att överenskommelse om köp eller försäljning av en finansiella instrument har kommit till stånd.

Avveckling Fullgörande av parternas förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument till varandra genom överförandet av likvider eller finansiella instrument. På avvecklingsdagen skall likviden överföras till

säljaren och de finansiella instrumenten till köparen.

Balansansvarigt företag Företag som tecknat avtal med Svenska kraftnät om att ingå som aktör i den nationella avräkningen.

Balanskraft

Kraftutbyten mellan Svenska kraftnät och balansansvariga företag.

Storleken kraftutbytet bestäms i den nationella kraftavräkningen som skillnaden mellan företagets produktion/inköp och företagets försäljning/förbrukning.

Balanstjänst Den funktion inom Svenska kraftnät som sköter frekvenshållningen i det svenska elsystemet och som sköter den nationella avräkningen.

Börs Företag som driver verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel mellan till verksamheten anslutna medlemmar. För att få kalla sig börs på det finansiella området krävs tillstånd från Finans-

inspektionen.

Börsmedlem Den som av en börs fått tillåtelse att deltaga i handeln vid börsen.

Clearingverksamhet Verksamhet som består i att yrkesmässigt i options- eller terminsavtal

träda part eller på annat sätt garantera att avtalet fullgörs.

som

Riksdagen har genom proposition 1995/96:50 antagit en förändrad

definition av begreppet clearingverksamhet. Ändringen gäller o m den

1 april 1996.

Derivatinstrument Ett kontrakt värde beror priset på en eller flera underliggande vars tillgångar t.ex. valutor, räntebärande papper, råvaror eller aktier. Derivatinstrument används för att hantera eller ta på sig risk för prisförändringar. Terminer och optioner är exempel derivatinstrument.

Dygnsmarknad Benämning på den del av den nuvarande norska norsk-svenska börsen som avser krafthandel för enskilda timmar under nästkommande dygn.

Elektroniskt transaktionssystem Ett handelssystem för registrering och rangordning order och av

deñniering av avslut utifrån förutbestämda marknadsplatsregler där dessa

funktioner utförs av terminalbaserade eller kommunicerande datasystem. Systemet möjliggör kontinuerlig handel.

Elkraftbörs En organiserad marknad för handel med elkraftkontrakt. Kan även omfatta avistahandel och handel med derivatinstrument där elkraft är den underliggande tillgången. En av elbörsens uppgifter är att sprida information om aktuellt pris elkraft.

Fastkraftkontrakt Elkraftkontrakt där volymen är exakt angiven i kontraktet, t.ex. 5MWh/h under årets alla timmar. Priset i fastkraftkontraktet kan vara bestämt i

förväg eller relaterat till aktuellt spotpris. Handel mellan kraftföretag

sker idag normalt med fastkraftkontrakt.

Kontant avräkning Avveckling av ett finansiellt instrument t.ex. termin eller option som inte innebär leverans av varan. I stället sker betalning från endera parten med ett belopp som räknats ut grundval av avistahandeln "varan".

Finansiella instrument Fondpapper och derivatinstrument är avsedda för handel på som värdepappers- eller valutamarknaden.

Fritt tillträde Fritt tillträde till en börs innebär att var och en som uppfyller de krav som ställs i börs- och clearinglagen och börsen får bli börsmedlem. av

God genomlysning God genomlysning vid en börs innebär att börsmedlemmama får en snabb, samtidig och korrekt information om handeln och att allmänheten får tillfälle att ta del av sådan information.

Kontinuerlig handel Handelssystem som är så utformade att köpare och säljare själva kan

välja när de vill ingå kontrakt genom de priser och volymer de avger

order till orderbok. Avslut kan således ske "hela tiden" som en genom

aktörernas växelspel. Förutsättning för att aktörerna skall kunna ingå

kontrakt är att kontraktet är noterat och att handelssystemet är öppet.

Leveranskoncession Innehavaren av en leveranskoncession är skyldig att leverera elkraft till alla elkonsumenter som så vill inom det område som koncessionen avser. Priset på en sådan leverans kan prövas av nätmyndigheten.

Marknad Allmän eller tjänster köps och säljs antingen direkt plats där varor eller genom mellanhänder. Kallas även marknadsplats.

2. Sammanfattande benämning personer med aktuella eller potentiella möjligheter och intressen att köpa eller sälja en vara eller tjänst.

Marknadsgarant

Aktörer som ingått avtal med t.ex en börs om att löpande ställa

bindande köp- och säljbud på börsen för viss minimivolym. Market makers är ett annat namn dessa aktörer.

Neutralitet

Neutralitet på börs innebär att de börsen uppställda reglerna

en av

tillämpas ett likformigt sätt gentemot alla börsmedlemmar av viss

medlemskategori.

Option

En rätt för optionsinnehavaren, mot erläggande av premie, att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja tillgångar eller en rätt att vid framtida tidpunkt få ett belopp som räknats ut grundval av

en

ändringar i en underliggande tillgång. Optionsinnehavaren har rätt men inte skyldighet att begära att avtalet fullföljs. För optionsutfárdaren innebär optionen en förpliktelse att anfordran köpa eller sälja den tillgång optionen avser eller att erlägga betalning. Den underliggande tillgången kan utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument,

valutor, råvaror eller andra tillgångar.

Reglerkraft

Kraft utbyts med balanstjänsten under drifttimmen för upp- och

som

nedreglering av produktion eller förbrukning i syfte att momentant återställa den fysiska balansen mellan tillförsel och förbrukning i det

svenska kraftsystemet.

Spotpris Det pris som noteras i avistahandel brukar benämnas spotpris.

Systemansvar Ansvaret för driftsäkerheten i elsystemet. I detta ligger i första hand ett ansvar för att produktion och konsumtion i varje moment balanseras frekvenshållningen. Fr.o.m. den 1 januari 1995 har Svenska kraftnät detta ansvar enligt lag.

Termin

Ömsesidigt förpliktande avtal mellan två parter om köp respektive

försäljning viss underliggande tillgång se derivatinstiument mot

av en ett i avtalet bestämt pris med leverans och betalning vid en bestämd framtida tidpunkt. Tiden mellan avslut och leverans är längre än vid spothandel. En termin kan innebära att säljaren skall leverera "varan" men kan också innebära

att betalning mellan parterna skall ske grundval av spotpriset på

varan vid leveranstidpunkten kontant avräkning.

Terminer kan vara standardiserade och lämpar sig då för handel på en

börs, eller vara skräddarsydda för parternas speciella behov och i så fall mindre lämpade för börshandel. Terminer kallas engelska för forwards eller furures.

Veckomarknad Benämning på den del norska Statnett Markeds verksamhet som av

avser handel med futureskontrakt med som underliggande vara.

Kontrakt med leverans upp till två år framåt i tiden noteras. På veckomarknaden avvecklas alla kontrakt genom kontoavräkning.

Värdepappersinstitut Företag har tillstånd från Finansinspektionen att driva värdesom pappersrörelse. Exempel verksamheter som kräver tillstånd är

förmedling och förvaltning av terminer och optioner.

Värdepappersrörelse Verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla någon eller

några av följande tjänster;

handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn,

kommissionshandel,

förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument eller i annat fall medverka vid transaktioner avseende sådana instrument mäkleri, handel med finansiella instrument för egen räkning som en tjänst marknaden marknadsgarant,

förvaltning av någon annans finansiella instrument portföljförvalt-

ning, garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden köp eller försäljning av finansiella instrument som om riktar sig till en öppen krets.

Sammanfattning 17

Sammanfattning

Del 1 Regler för elbörs m.m.

Inledning

Utredningen presenterar ett förslag till regelverk för all handel med el.

I huvudsak innebär förslaget följande. Vissa generella krav ställs på all

yrkesmässig handel med och på de företag som driver sådan verksamhet. Dessa skall enligt förslaget stå under tillsyn av en eltillsyns-

myndighet. De generella kraven utgör därvid grunden för tillsynsmyndighetens arbete. I syfte att underlätta tillsynen föreslås en anmälningsskyldighet för alla som yrkesmässigt handlar med el. Elbörsverksamhet föreslås bli tillståndspliktig och särskilda regler införs för hur sådan verksamhet skall få drivas. Enligt förslaget kommer

all elbörsverksamhet, alltså även sådan som inte avser handel med finansiella instrument, att stå under Finansinspektionens tillsyn. Vidare föreslås att clearingverksamhet på elmarknaden endast skall få drivas av

clearingorganisationer som tillståndsprövats enligt lagen om börs- och

clearingverksamhet. En stor del den handel som sker på elmarknaden utgör handel av med finansiella instrument och omfattas därför av värdepappersmarknadslagstifningen. Utredningen föreslår inga förändringar vad avser

dessa lagars tillämpningsområde. Företag som driver handel eller

erbjuder tjänster mellanhänder med sådana elkontrakt som är att som anse som finansiella instrument, bör även fortsättningsvis stå under

Finansinspektionens tillsyn och har att bedriva sin verksamhet enligt

bl a reglerna i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om

värdepappersrörelse.

Utredningen föreslår emellertid att det öppnas en möjlighet för befintliga elhandelsföretag att erbjuda tjänster som mäklare, kommissionärer och portföljförvaltare enligt andra regler än de som gäller enligt tillstånd från Eltillsynsmynlagen om värdepappersrörelse. Efter särskilt digheten föreslås således leveranskoncessionärer, i begränsad omfattning

och ett komplement till elhandelsrörelsen, få erbjuda tjänster som

som

mellanhänder vid handel med elderivat. Istället för att omfattas av lagen om värdepappersrörelse kommer dessa företags verksamhet att regleras

i ellagstiftningen och stå under Eltillsynsmyndighetens tillsyn.

18 Sammanfattning

Bakgrund

Efter bemyndigande från regeringen förordnade statsrådet Andersson i augusti 1995 kommunalrådet Göthe Anderson som särskild utredare med uppdrag att a föreslå ett regelverk för en organiserad handel med el. Experter från elmarknaden och värdepappersmarknaden har biträtt utredningen. Uppdraget har bl a omfattat att utarbeta regler för den kortsiktiga organiserade handeln med el. Utgångspunkten skall enligt direktiven vara att skapa en ramlagstiftning för denna handel. Utredningen är oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov regler för handel av med finansiella kontrakt på elområdet. Vidare skall förslag lämnas till hur tillsynen skall bedrivas. Förslagen får inte utformas så att de hindrar det nordiska samarbetet på elområdet. Flera omständigheter har medfört att arbetet blivit betydligt mer omfattande än vad som kunde förutses då utredningen inledde sitt arbete. Det var då en allmän uppfattning att handel med inte

omfattades av någon mera ingående offentligrättslig reglering. Ut-

redningen kunde emellertid ganska snabbt konstatera att värdepappers-

marknadslagstiftningens regler är tillämpliga vid handel med prissäk-

ringskontrakt avseende k elderivat. Detta kommer att vara den - s dominerande formen handel på den nya elmarknaden. Att elhandel av omfattas av värdepappersmarknadens lagar är ett förhållande som inte har uppmärksammats i de utredningar och lagstiftningsärenden som föregått elmarknadsreformen. Utredningen har därför istället för att endast analysera behovet av och föreslå nya regler för handel med också haft att ta ställning till huruvida det är ändamålsenligt och lämpligt att elhandel omfattas av värdepappersmarknadslagtiftningen. En målsättning för utredningen har varit att tillskapa en samlad ramlagstiftning för all handel med el, särskilt anpassad till det regleringsbehov föreligger på elmarknaden. Att införa en lagstiftning som endast omfattar den kortsiktiga handeln med skulle få till följd som att två mycket olika regelverk skulle gälla vid handel med el; ett för avistahandeln, som utgör den mindre delen, och ett annat för derivathandeln, är den större delen av handeln på elmarknaden. som Utredningen fann vidare på ett tidigt stadium att regler som enbart

kortsiktig handel med inte kan tillgodose de regleringsbehov

avser som föreligger. Riskerna vid all handel med är betydande, även då

denna sker i former inte omfattas av värdepappersmarknadslagstift-

som ningen. Elmarknadens roll som en viktig del av samhällets infrastruktur

utgör i sig också ett tillräckligt skäl för att regler införs för all handel

med el.

Sammanfattning 19

Det bör understrykas att uppdraget har fått utföras under stor tidspress. Det har medfört att det inte givits möjlighet att göra den mera ingående analys, vissa de mycket komplicerade frågor som som av väckts egentligen skulle kräva. På grund härav har också vissa frågor bl a regler om insiderhandel på elmarknaden nästan helt fått förbigås. -

Sammanfattning utredningens allmänna överväganden av Det finns idag ingen särskild offentligrättslig lagstiftning som avser den kortsiktiga handeln avistahandeln med el. Med hänsyn till den - betydelse elmarknaden har som en vital del av samhällets infrastruktur

har utredningen funnit att det erfordras regler som här tillgodoser

behovet av offentlig insyn och ger möjlighet till ingripanden från det

allmänna om så skulle visa sig nödvändigt. Allmänhetens förtroende för

elmarknaden får inte äventyras och det är därför viktigt att säkerställa att aktörerna bedriver sin verksamhet i sunda former och med iakttagande ett gott affärsskick. Detta bör ske genom att generella krav ställs av på alla som yrkesmässigt handlar med och att verksamheten på elmarknaden i sin helhet ställs under offentlig tillsyn. Marknadsplatser för såväl avista- som derivathandel med elbörser -

omfattas idag inte heller av någon lagstiftning som tillgodoser de

särskilda krav som måste ställas på sådan verksamhet. Utredningen att det är väsentlig betydelse för elmarknadens utveckling att anser av elbörser drivs i säkra och effektiva former. Här måste, förutom de allmänna regleringsbehov som nämnts ovan, även den betydelse elbörsverksamhet har för det nationella elsystemet beaktas. En elbörs utgör så central och viktig del elmarknaden, och en av därigenom också det svenska samhällets infrastruktur, att stränga av krav bör ställas den vill bedriva sådan verksamhet. Skulle som handelsplatsen gå omkull kan detta medföra mycket negativa konsekvenser för hela elmarknaden. Detta skulle också i grunden rubba allmänhetens förtroende för marknaden. Endast företag med tillräcklig kunskap och erfarenhet, med erforderlig finansiell styrka och som i övrigt lämpliga bör därför få driva elbörser efter regeringens kan anses tillstånd.

Den främsta funktionen för en börs är att fastställa och sprida

information marknadspriset på den eller de varor som handlas på om börsen. Det är av största vikt att den information som lämnas i detta

avseende är tillförlitlig och korrekt. Detta förutsätter att likviditeten i handeln inte är alltför låg. Om så är fallet föreligger det också en risk

20 Sammanfattning

för att större aktörer kan påverka prisinformationen i eget intresse. Det har ifrågasätts om den organiserade handeln med elderivat i Sverige kommer att bli av så stor omfattning att den prisinformation som kan lämnas från nationell elbörs kommer att åtnjuta förtroende. Detta är en ett av skälen till att det ansetts angeläget att tillskapa en gemensam nordisk elmarknad. Vid börsverksamhet med måste också den systemansvariga myndighetens behov beaktas. För att kunna fullgöra sin uppgift att hålla elsystemet i balans, måste denna myndighet ges möjlighet att säkerställa att riktig infonnation lämnas om handeln. Det är också tänkbart att den

systemansvariga myndigheten i krissituation har behov att påverka

en av i vilka former handeln sker. Elhandel sker och kommer i framtiden i än större utsträckning att ske

prissäkringskontrakt i olika former. Utredningen har konstaterat

genom att merparten dessa kontrakt torde vara att anse som finansiella av instrument enligt lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument. En stor del av handeln på elmarknaden omfattas härigenom

av värdepappersmarknadslagstiftningen och står under tillsyn av Finansinspektionen. Enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse

krävs tillstånd för verksamhet som mellanhand, t ex mäklare eller

kommissionär, på värdepappersmarknaden. Rörelser av detta slag måste

drivas i särskilda värdepappersbolag och dessa är underkastade tämligen detaljerade verksamhetsregler. Enligt utredningens mening kan det i vissa avseenden ifrågasättas om

värdepappersmarknadens relativt komplexa och svårtillgängliga

regelverk är ändamålsenligt för elmarknaden och dess aktörer. Lämpligheten i att Finansinspektionen nu har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen över den större delen elmarknaden och dess aktörer kan av också diskuteras. Möjligheten att helt undanta handel med från värdepappersmarknadslagstiftningen och att istället införa en särskild lag för all handel med har övervägts. Flertalet av de bestämmelser som nu noga reglerar handeln med värdepapper framstår emellertid som sakligt motiverade också elmarknaden. Starka argument kan också anföras mot att införa en lagstiftning som visserligen anpassas till förhållandena på elmarknaden, men som samtidigt i stor utsträckning utgör ett

parallellt regelverk till de lagar som gäller värdepappersmarknaden

i övrigt. Härtill kommer att samordning av de nordiska ländernas en

lagstiftning och handel med elderivat måste

vad avser elbörsverksamhet

ske inom nära framtid. Att nu genomföra en långtgående omreglering

en

i den svenska lagstiftningen har utredningen därför inte funnit lämpligt.

Sammanfattning 21

Det faktum att värdepappersmarknadslagstiftningen är tillämplig vid handel med prissäkringskontrakt på elmarknaden, kan emellertid

medföra svårigheter för de företag verkar elmarknaden. De som nu är tvungna att bilda särskilda värdepappersbolag för att kunna erbjuda sina kunder tjänster mäklare och förvaltare av elkontrakt eller som som kommissionärer. Det kan befaras att många elhandelsföretag kommer att

uppleva värdepappersmarknadens regelverk som ett alltför stort hinder

och att dessa tjänster endast kommer att erbjudas av sådana värde-

pappersinstitut som nu verkar aktie- och optionsmarknadema. Detta kan påverka strukturen på elmarknaden i en riktning som inte varit

avsedd med elmarknadsreformen. Elmarknaden bör även fortsättningsvis främst marknad för distribution av elektrisk kraft, dominerad av vara en elhandelsföretag. Den bör inte utvecklas till att främst bli en ny

kapitalmarknad för spekulation i värdetillväxten i nya former av

finansiella instrument. Utredningen föreslår därför att de befintliga elhandelsföretagen i viss

utsträckning skall möjlighet att erbjuda tjänster mellanhänder

ges som

på elmarknaden enligt särskilda regler i ellagstiftningen och efter tillstånd från eltillsynsmyndigheten.

Förslaget till generella krav för handel med el

Med hänsyn till vad anförts ovan om vikten av att elhandeln sker som i sunda former och med iakttagande gott affärsskick samt att av

samhället tillförsäkras möjligheter till insyn och kontroll över elmarkna-

den och dess aktörer, föreslår utredningen att generella regler införs för all yrkesmässig handel med el. All handel med bör sker så att allmänhetens förtroende för

elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden. Särskilda krav föreslås också för de aktörer som yrkesmässigt driver

handel med el. Dessa skall ha förmåga att kontrollera och hantera de risker verksamheten på elmarknaden är förenad med. Reglerna som

föreslås även omfatta de företag erbjuder tjänster som mellanhänder

som

elmarknaden. I syfte att underlätta eltillsynsmyndighetens arbete föreslår utredningen också generell anmälningsplikt införs för alla

att en

yrkesmässigt att handla med el.

som avser

Med stöd de nämnda bestämmelserna ges eltillsynsmyndigheten

av

möjlighet att tidigt ingripa mot otillbörliga förfaranden och kan

motverka oseriösa företag etablerar sig på den nya marknaden och

bringar denna i vanrykte. Tillsynsverksamheten kan härigenom bidra till

att styra utvecklingen på elmarknaden i en sund riktning.

22 Sammanfattning

Förslaget till regler för elbörsverksamhet

Utredningen föreslår att elbörsverksamhet endast skall få drivas efter tillstånd från regeringen. Regeringen har vid sin prövning att beakta att den planerade verksamheten inte får medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden äventyras, vilket a innebär att den skall drivas i säkra och seriösa former. Vidare krävs att den inte innebär några risker för elförsörjningen, att informationen till den systemansvaria genom ga myndigheten säkerställs. Verksamheten får inte heller på annat sätt vara till skada för elmarknaden, t ex genom att likviditeten i handeln kan förväntas bli så låg att prisbildningen blir otillförlitlig. Utredningen föreslår vidare att de regler som gäller för börser enligt lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet i tillämpliga delar också skall omfatta alla former av elbörsverksamhet. Dessa bestämmelser innebär bl a att krav ställs att verksamheten drivs enligt principerom neutralitet, fritt tillträde och god genomlysning. Börs- och na

clearinglagens bestämmelser innefattar vidare krav på ändamålsenliga

handelsregler samt en skyldighet att övervaka handeln och tillse att denna sker i enlighet med den lagen och andra författningar samt i enlighet med god sed på värdepappersmarknaden. Utredningen föreslår också att särskilda bestämmelser införs med hänsyn till den systemansvariga myndighetens ansvar för balanshållningen på elnätet. Dessa innebär dels att elbörsen skall vara skyldig att lämna den systemansvariga myndigheten den information som krävs för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt ellagen, dels att handeln inte får ske i sådana former t ex i för nära anslutning till leverans att den systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla en säker elförsörjning försvåras.

Förslaget till regler om elmarknadsrörelse

I syfte att underlätta för elmarknadens nuvarande aktörer att fortsätta verka elmarknaden föreslår utredningen att dessa ges möjlighet att erbjuda tjänster som mäklare, portföljförvaltare och kommissionärer enligt särskilda regler i lagen om elhandel. Tillståndet skall kunna meddelas av eltillsynsmyndigheten, som också har att utöva tillsynen

över dessa företag. Denna möjlighet bör endast stå öppen för de företag

som redan är verksamma på elmarknaden. Företag som önskar nyetablera sig som mellanhänder eller driva en renodlad sådan verksamhet bör

däremot vara hänvisade till att göra detta enligt reglerna i värdepappersmarknadslagstiftningen. Utredningen har funnit det lämpligt att begränsa

den krets av företag som skall ges möjlighet att driva elmarknadsrörelse

Sammanfattning 23

till sådana har leveranskoncession enligt lagen 1994:618 om som handel med el. En ytterligare förutsättning för att tillstånd skall kunna lämnas är att tjänsterna erbjuds ett komplement till etablerad elhandelsrörelse som en och att mellanhandsverksamheten är av begränsad omfattning, både i absoluta tal mätt och sett i relation till den elhandel som företaget bedriver i övrigt. Förslaget innebär därför att tillstånd endast skall kunna lämnas till den verksamhet beskrivits i en till ansökan fogad plan. som

Tillsynsmyndigheten härigenom möjlighet att bedöma om de

ges nämnda kriterierna är uppfyllda. Om mellanhandsverksamheten ökar i omfattning så att den inte längre ryms inom vad som angetts i planen, erfordras nytt tillstånd. Utredningens förslag innebär vidare att verksamhetsregler för de företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse införs i lagen som

elhandel. Ett grundläggande krav är att verksamheten drivs så att

om

allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls. Vidare skall

företag driver elmarknadsrörelse ha en tillräcklig förmåga att som hantera de risker är förenade med verksamheten. De skall utarbeta som plan för hur riskerna skall hanteras. Krav ställs vidare på att företaget en

fortlöpande skall ha ett bundet eget kapital minst en miljon kronor. Dessa krav i förening med tillsyn från eltillsynsmyndighetens sida

en

utgör enligt utredningens uppfattning en tillräcklig garanti för att företag driver elmarknadsrörelse har en erforderlig kapitaltäckning.

som Företag driver elmarknadsrörelse skall enligt utredningens som förslag även underkastade ett särskilt sundhetskrav, motsvarande vara

värdepappersinstitut. Härigenom kommer reglerna för

det som gäller för elmarknadsrörelse att knytas till de krav ställs motsvarande som

verksamheter på värdepappersmarknaden. En särskild eltillsynsmyndighet skall enligt utredningens förslag ges det övergripande ansvaret för tillsyn över all handel med och alla

aktörer på elmarknaden. Några förändringar föreslås inte vad avser

Finansinspektionens uppgifter utom i ett avseende, nämligen såtillvida att all börsverksamhet elmarknaden alltså även spothandeln -skall

stå under inspektionens tillsyn. För närvarande står de företag elmarknaden bedriver handel som med finansiella instrument endast under Finansinspektionens tillsyn. Genom utredningens förslag kommer dessa företag att också stå under

eltillsynsmyndighetens tillsyn. Avsikten är att denna myndighet skall ha

det övergripande ansvaret för tillsynen över elmarknaden. Sedan

eltillsynsmyndigheten byggt erforderlig kompetens torde Finans-

upp

inspektionens roll på elmarknaden bli begränsad till tillsyn över de

aktörer bedriver renodlad finansiell verksamhet i större som en mera omfattning.

24 Sammanfattning

Avslutande synpunkter

Det nu framlagda förslaget har utarbetats efter det att omregleringen av elmarknaden trätt i kraft men innan verksamheten hunnit komma igång allvar. Det kommer att ta viss tid innan det nya sättet att handla med etablerat sig. Det är i nuläget mycket svårt att förutsäga vilka aktörer som kommer att etablera sig på marknaden och i vilka former handeln kommer att ske. Utredningen vill därför understryka samhällets behov

av att noga följa utvecklingen elmarknaden och av att ha en beredskap att ingripa fortsatta reformer ellagstiftningen.

genom av I några avseenden har utredningen kunnat konstatera att det redan nu

föreligger behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder. Det förslag som

utredningen lägger fram medför inte några hinder för den fortsatta utvecklingen av en gemensam nordisk elmarknad. Förslaget innebär emellertid inte någon direkt anpassning till de regler som nu gäller i t ex Norge. Där pågår för övrigt en översyn av regleringen handeln av med råvaruderivat. De legala förutsättningarna för att få driva elbörsverksamhet eller erbjuda tjänster som mellanhand elmarknaden skiljer sig idag i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Det framstår som nödvändigt för att den nordiska elmarknaden skall bli effektiv och välfungerande att en harmonisering snarast sker av de lagar som reglerar handeln med i de nordiska länderna Utredningen kan vidare konstatera att vissa frågor på grund av tidsbrist fått sättas åt sidan. Behovet reglering insiderhandel av en av elmarknaden framstår enligt utredningens uppfattning som mycket stort. Det föreligger emellertid svårigheter att utpeka vilka förfaranden som skall anses utgöra insiderhandel och var gränsen mellan tillåtna och otillåtna förfaranden skall dras. Eftersom regler om insiderhandel, för att alls bli effektiva, torde kräva någon form straffsanktion, är det av en grannlaga uppgift att utforma sådana regler. Även detta arbete bör enligt

utredningens uppfattning snarast inledas.

Sammanfattning 25

Del 2 Utrikeshandel med el

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag är att närmare utreda behovet av och och möjligheterna till en utökad reglering av utrikeshandeln med och föreslå lämpliga former för en sådan reglering. I direktiven till

utredningen anges att en möjlig form för reglering som bör studeras är

en särskild koncession för export och import av el. I direktiven anges

också att utredningen skall behandla frågan om prövning

av tillkommande utlandsförbindelser. Vidare skall utredningen analysera vilka regler som skall gälla för redan ingångna kontrakt om någon form av import eller exportrestriktioner införs, samt ange vad som krävs for

att eventuella villkor följs. Samtliga frågor har belyst ur ett EG-rättsligt

perspektiv.

Motiv till reglering

Det sker och kommer att ske stora förändringar i reglerna för elmarknadema i de europeiska länderna. Utvecklingen går mot större öppenhet i handeln. Sverige, Norge och Finland tillsammans med England går i täten för denna utveckling. Det går dock inte att bortse från att det kommer att råda skilda förutsättningar för att bedriva handel mellan länderna och mellan företagen i de europeiska länderna ännu en tid. Det kan därför inte uteslutas att utrikeshandeln med kan utvecklas på ett sätt äventyrar den svenska försörjningstryggheten. som På den svenska elmarknaden finns det endast ett fåtal kraftproducenter, var av en står för ca 50 procent av

produktionsresursema. För att elmarknadsreformen i Sverige skall bli framgångsrik måste de svenska kraftföretagen mötas av konkurrens från

utländska företag. Strävan är att skapa en väl fungerande nordisk elmarknad sikt kan utvecklas till en integrerad nordeuropeisk som elmarknad. Utlandsförbindelsema är således av strategisk betydelse för att åstadkomma en fungerande konkurrens på den svenska elmarknaden. Utgångspunkten i hela reformarbetet har också varit att utlandsforbindelsema skall kunna utnyttjas på icke-diskriminerande villkor av alla aktörer på marknaden. Det har också konstaterats att det

är svårt att i lag reglera hur tillgänglig kapacitet utlandsförbindelser skall fördelas. Vad beträffar de statligt ägda utlandsförbindelsema har

staten valt att lägga dessa i ett neutralt nätbolag utan egna produktionsintressen för att därigenom garantera alla aktörers tillträde till handelsforbindelsema.

26 Sammanfattning

Import- och exportregleringar

Utredningen finner efter analys primärrätten, att varje export- eller en av importreglering handeln med el, oavsett form, kan stå i strid med av artiklarna 30 och 34 RomF. Mot bakgrund detta har utredningen sett av över vilka alternativ stått till buds för att uppfylla rekvisiten för som undantag enligt artikel 36 RomF. Kraven ställs för att erhålla som undantag är att åtgärden med vilken en medlemsstat hindrar samhandeln, är nödvändig för att uppfylla det skyddsvärda syftet. Vidare måste

medlemsstaten välja den åtgärd minst stör gemenskapshandeln, den

som

s.k. proportionalitetsprincipen. Utredningen föreslår därför en modell

innebär att endast exporten regleras. Import av skall således vara som fri. För att ytterligare minska den handelshindrande effekten föreslår utredningen att huvudregeln skall frihandel även för export. Om vara

den svenska regeringen finner att den svenska försörjningstryggheten är

hotad skall den dock ha möjlighet att under vissa tidsperioder införa krav på koncession för export. Utredningens bedömning är att begreppet försörjningstrygghet inte bör definieras i lag utan det bör vara upp till

regeringen att med hänsyn till aktuella förhållanden avgöra om

tryggheten i elförsörjningen hotas. Ett latent krav exportkoncession strider inte mot EG-rätten enligt utredningens uppfattning. Beträffande de kontrakt ingåtts tiden före införandet av som koncessionskrav är det utredningens uppfattning att även dessa skall

omfattas föreslagen reglering. Denna lösning bör kombineras av en

av

statistisk övervakning anmälningsplikt.

Det står dock riksdagen fritt att också besluta att regeringen ges möjlighet att införa krav på koncession för import av om det visar sig

påkallat för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. Vi

vara finner emellertid inte att behov av en sådan möjlighet föreligger för närvarande.

Ägande och förvaltande av tillkommande utlandsförbindelser

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att strävan bör vara att nya utlandsförbindelser ägs och förvaltas Svenska kraftnät. av staten genom

Detta har också varit utgångspunkten för utredningens övervägande. Nuvarande lagstiftning innehåller ett stadgande om att den som söker nätkoncession för utlandsförbindelse skall vara lämplig ur allmän

en

synpunkt. I förarbetena till lagen bl.a att hänsyn vid

anges

lämplighetsprövningen skall tas till om det är lämpligt om annan än

Sammanfattning 27

Svenska kraftnät skall erhålla koncession. Med nuvarande staten genom lagstiftning har staten således redan ett stort inflytande över etablerandet utlandsförbindelser. Utredningen finner dock att det finns av nya anledning att i lagstiftningen ytterligare tydliggöra vikten av ett neutralt ägande utlandsförbindelsema. av

Ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande är

emellertid inte är att föredra sett ett EG-rättsligt perspektiv. ur Utredningen förordar i stället en komplettering till nuvarande lagstiftning innebär att sökande av nätkoncession för som utlandsförbindelse måste på lämpligt sätt säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. Det är

utredningens uppfattning att en dylik lösning tillgodoser Sveriges behov

att reglera ägandet och förvaltandet utlandsförbindelsema. av av

Utredningsuppdraget och direktiven

Enligt sina direktiv Dir 1995:112 skall utredningen föreslå ett

regelverk för organiserad börshandel med där möjligheterna att

en bedriva börshandel i samarbete med de nordiska länderna beaktas. Förslag skall också lämnas till den reglering av utrikeshandeln med kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. som Utgångspunkten för förslagen skall enligt direktiven vara att skapa ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el. Reglerna för en en handelsplats för skall tillgodose kraven neutralitet, fritt tillträde, information, sekretess, tillsyn och offentlighet samt en möjlighet till

insyn i prisbildningen. Utredningen skall inledningsvis analysera de

existerande regler är tillämpliga börshandel med och ange i som vilken utsträckning dessa behöver kompletteras för att tillgodose de uppställda kraven. Utredningen är även oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov kompletterande regler för handel med finansiella av kontrakt där är den underliggande Förslaget om regler för en varan. organiserad handel med skall utformas med hänsyn tagen till samhällets behov inflytande över och insyn i börsfunktionen. Förslag av skall lämnas hur tillsynen skall bedrivas. I direktiven explicit att de föreslagna reglerna inte får utformas anges så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat samarbete mellan de nordiska länderna elområdet. Utredningen skall i ett andra skede analysera, och i förekommande fall lämna förslag till särskilda regler, behov finns för att begränsa om utrikeshandeln med el. Syftet med en sådan reglering skulle vara att skapa möjlighet att begränsa sådan eventuell utrikeshandel med som medför negativa effekter för försörjningstryggheten. Det ingår också i uppdraget att analysera det finns behov av att under ett om

övergångsskede, då varierande grad av öppenhet tillämpas på de

en

europeiska ländernas elmarknader, upprätthålla någon särskild form av

kontroll över utrikeshandeln. De regler som föreslås skall utformas så att de inte skapar hinder för den kortsiktiga handeln med vare sig

inom Sverige eller med de nordiska grannländerna. En analys skall också göras vilka regler som skall gälla för redan ingångna kontrakt.

av

I uppdraget ingår även att utreda behovet och möjligheten att genom

lagstiftning staten ensamrätt till att äga och förvalta tillkommande ge utlandsförbindelser. Direktiven i sin helhet framgår av bilaga

Del 1

för elbörs

Regler

m.m.

F örfattningsförslag 31

1 Författningsförslag

1.1 till i

Förslag lag om ändring lagen

1991 :981 om värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap 1 § lagen 1991:981 värdepappersom rörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1kap1§ Denna lag gäller värdepappersrörelse. Denna lag gäller värdepappersrörelse. För utländska företags verksamhet i För utländska företags verksamhet i Sverige gäller bestämmelserna i denna Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. För filialer till lag i tillämpliga delar. För filialer till utländska företag gäller i övrigt lagen utländska företag gäller i övrigt lagen 1992:160 om utländska filialer m. m. 1992:160 om utländska filialer m. m. Lagen gäller inte verksamhet som drivs Lagen gäller inte verksamhet drivs som av Riksbanken, Riksgäldskontoret, av Riksbanken, Riksgäldskontoret,

Kammarkollegiet eller av försäkrings- Kammarkollegiet, försäkringsbolag med bolag med koncession enligt försäk- koncession enligt försäkringsrörelringsrörelselagen 1982:713. selagen 1982:713 eller av leveranskon-

cessionär som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse enligt 6 § lagen 1 9xxsxxx om elhandel. Lagen gäller inte heller sådan förvalt- Lagen gäller inte heller sådan förvaltning av finansiella instrument som är ning av finansiella instrument är som reglerad i annan lag. reglerad i annan lag. 3 a § Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för verksamhet som bedrivs med stöd av en verksamhet som bedrivs med stöd av en auktorisation som börs eller marknads- auktorisation som börs eller marknadsplats enligt lagen 1992:543 om börs- plats enligt lagen 1992:543 om börsoch clearingverksamhet. och clearingverksamhet, eller med stöd tillstånd att driva elbörsverlcsamhet av

enligt 14 § lagen l9xxsxxx om elhan-

del.

3 SOU996349

32 Författningsförslag

1.2 Förslag till lag om elhandel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

T illämpningsområde

1 § Denna lag gäller handel med el, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbörsverksamhet. Lagen gäller inte verksamhet som enligt 15 a § lagen 1902:71 s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, bedrivs av

den systemansvariga myndigheten.

Definitioner

2 § I denna lag betyder handel med el." yrkesmässigt bedriven verksamhet helt eller delvis

som består i förvärv eller överlåtelser av elektrisk kraft eller av elkontrakt, där syftet inte endast är att tillgodose behovet av elektrisk kraft för egen

konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan elleverans,

elhandelsföretag: företag som driver handel med el, mellanhänder på elmarknaden: företag som elmarknaden tillhandahåller någon de tjänster anges i 6 § 2 st, av som elbörs: företag fått tillstånd enligt denna lag att driva elbörsverksom samhet, elbörsverksamhet: verksamhet att samla upp, sammanställa som, genom och offentliggöra information om köp- och säljbud samt priset vid

gjorda avslut avseende eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma regelbunden handel med i en omfattning som inte kan anses som

ringa, elmarknadsrörelse: verksamhet som bedrivs av leveranskoncessionär och består i att på elmarknaden tillhandahålla någon av de tjänster som anges i 6 § 2 st.

Allmänna bestämmelser om handel med

Generellt krav på all handel med el

3 § Handel med skall ske så att allmänhetens förtroende för

elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed elmarknaden.

F örfattningsförslag 33

Krav på elhandelsföretag

4 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall ha en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisation, godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra en och erforderlig förmåga att hantera dessa risker.

Anmälningsplikt

5§ Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall, innan verksamheten inleds, underrätta Eltillsynsmyndigheten sin om avsikt att driva handel med el. Till anmälan skall fogas en redogörelse för den planerade verksamhetens art och omfattning.

Elmarknadsrörelse

Tillstånd till elmarknadsrörelse

6§ Efter tillstånd från Eltillsynsmyndigheten får företag som innehar leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 handel med om driva elmarknadsrörelse. Tillstånd får ges för handel med elkontrakt för annans räkning i eget namn, förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av elkontrakt eller förvaltning av någon annans elkontrakt.

7 § Ansökan om tillstånd till elmarknadsrörelse skall vara skriftlig och avse en eller flera av de i 6 § angivna tjänsterna. Ansökan skall innehålla en beskrivning av den verksamhet företaget bedriver, de uppgifter som behövs för att bedöma den planerade verksamhetens art och omfattning samt företagets förmåga att driva verksamheten i enlighet med denna lag och andra författningar.

Förutsättningar för tillstånd

8 § Tillstånd till elmarknadsrörelse får endast meddelas om den planerade verksamheten utgör ett komplement till den elhandel företaget bedriver i övrigt samt är av begränsad omfattning.

34 Författningsförslag

9 § Tillstånd att driva elmarknadsrörelse får endast meddelas om

det kan antas att den planerade verksamheten kommer att drivas i

enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Regler för elmarknadsrörelse

10 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende

för elmarknaden upprätthålls och så att den inte är till skada för

elmarknaden.

Ett företag driver elmarknadsrörelse skall ha säkra rutiner för

som kontrollen över de finansiella risker som är förenade med verksamheten

samt en plan för hur dessa risker skall hanteras.

11 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende

för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser

inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund. Ett företag driver elmarknadsrörelse skall som i sin verksamhet handla på ett ärligt och rättvist sätt, -

handla med erforderlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet,

inneha och effektivt använda sådana resurser och rutiner som behövs för att rörelsen skall kunna bedrivas på ett riktigt sätt, vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om sådana -

omständigheter är väsentliga i sammanhanget,

som undvika intressekonflikter och, sådana inträffar, se till att kunderna - om behandlas rättvist, samt i övrigt följa alla de regler gäller för verksamheten. - som

12 § Ett företag som fått tillstånd att driva elmarknadsrörelse skall

ha ett bundet eget kapital alltid uppgår till minst en miljon kronor.

som

Eltillsynsmyndigheten får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från kravet på bundet eget kapital såvitt avser visst företag.

Sekretess

13 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett företag som driver elmarknadsrörelse, vilken i den egenskapen får kunskap om en

uppdragsgivares affársförhållanden eller personliga förhållanden, får inte

obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i

strid med uppdragsgivarens intresse.

Författningsförslag 35

Elbörsverksamhet

T illståndsplikt för elbörsverksamhet

14 § Elbörsverksamhet får endast drivas efter tillstånd av regeringen.

Förutsättningar för tillstånd

15 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas om det kan antas att den avsedda verksamheten inte kommer att rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden, medföra risker för elförsörjningen eller till skada för elmarknaden. vara

16 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas

företag som uppfyller de villkor som gäller för auktorisation som börs enligt 2 kap. lagen 1992:543 om börs och clearingverksamhet.

Regler för elbörsverksamhet

17 § Bestämmelserna börs i 4 och 10 12 kap lagen om - 1992:543 börs- och clearingverksamhet skall, med det undantag om i andra stycket, gälla även för en elbörs. som anges elbörs gäller inte bestämmelserna i 4 kap 1 § 1 och 2 st lagen För en

1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

18 § En elbörs skall utöver vad som krävs enligt 4 kap 2 § lagen -

1992:543 börs- och clearingverksamhet även till att handeln

om - se med vid börsen sker enligt denna lag och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Förhållandet till den systemansvariga myndigheten.

19 § En elbörs är skyldig att fortlöpande lämna information om

handeln till den systemansvariga myndigheten på det sätt och i den utsträckning den systemansvariga myndigheten begär.

som

20 § Handeln vid elbörs får inte ske ett sådant sätt att den en

systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla driftssäkerheten hos det nationella elsystemet försvåras. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får

meddela närmare föreskrifter hur kravet på en säker elförsörjning om

36 Författningsförslag

skall beaktas vid handeln med på börsen.

Börsmedlemmar

21 § Till börsmedlem får endast antas den har tillräckliga

som finansiella och i övrigt är lämplig att delta i handeln. resurser

22 § Om en börsmedlem inte längre uppfyller kraven för med-

lemskap skall elbörsen besluta att medlemskapet skall upphöra.

Har ett börsmedlem skap upphört grund av beslut enligt första stycket,

får medlemmen, det finns särskilda skäl, utföra köp- eller säljorder

om

vid börsen för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

23 § Börsmedlemmama skall lämna elbörsen de upplysningar som behövs för att elbörsen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra författningar.

Clearingverksamhet

24 § Clearingverksamhet avseende eller elkontrakt får endast

drivas av företag som fått tillstånd som clearingorganisation enligt lagen

1992:543 om börs och clearingverksamhet. För verksamheten gäller

bestämmelserna i 11 och 12 kap lagen om börs- och clearingverksamhet.

Tillsyn m.m.

25 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag, med undantag av vad

som anges i 26 utövas av Eltillsynsmyndigheten.

26 § Företag som har tillstånd att driva elbörsverksamhet enligt

denna lag står under tillsyn av Finansinspektionen.

27 § Eltillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplys-

ningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsyns-

myndigheten får meddela föreskrifter om

vilka upplysningar ett företag rutinmässigt skall lämna till myndig-

Författningsförslag 37

heten, skall innehålla enligt 5 vad en anmälan vad ansökan tillstånd skall innehålla enligt 7 en om 4. vad ett företag har att iakttaga enligt 10 och 11 §§. beräkning bundet eget kapital enligt 12 av

29 § Eltillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och

förbud behövs för att denna lag, eller föreskrifter eller villkor som som meddelats med stöd denna lag, skall efterlevas.

har av

30 § Är det osäkert huruvida lagen är tillämplig viss verksamhet får Eltillsynsmyndigheten förelägga den driver verksamheten att som

lämna de upplysningar behövs för att bedöma om lagen är

som tillämplig.

31 § Ett tillstånd enligt 6 § får återkallas av Eltillsynsmyndigheten

företaget att överträda denna lag eller någon föreskrift som om genom har meddelats med stöd denna lag eller på annat sätt visat sig av olämplig att utöva sådan verksamhet som tillståndet avser. Om det är tillräckligt får tillsynsmyndigheten meddela varning istället för att återkalla tillståndet.

Om ett tillstånd återkallas får tillsynsmyndigheten besluta hur

rörelsen skall avvecklas.

32 § Ett tillstånd enligt denna lag har lämnats till elbörsverksom samhet får återkallas regeringen. av

33 § Meddelar Eltillsynsmyndigheten föreläggande eller förbud enligt denna lag får myndigheten förelägga vite.

Överklagande

34§ Eltillsynsmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten. Beslut meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrift som meddelats med stöd lagen skall gälla omedelbart, om inte annat som av bestäms.

35 § Föreskrifter överklagande myndighets beslut som om av en

38 F örfattningsförslag

har meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Elhandelsföretag får bedriva handel med utan krav på anmälan

enligt 5 § under tre månader från lagens ikraftträdande. Företag som före ikraftträdandet av denna lag bedrev elbörsverksamhet får bedriva sådan verksamhet utan tillstånd enligt 14 § under tre

månader från lagens ikraftträdande.

Bakgrund 39

2 Bakgrund

I detta kapitel skall vi inledningsvis redogöra för huvuddragen i den elmarknadsreform som riksdagen antog den 25 oktober 1995 1995/96:

NUl och trädde i kraft den l januari 1996. I följande avsnitt

som diskuteras hur kommer att handlas på den nya elmarknaden. I avsnitt 2.3 redovisas hur den norska elbörsen är utformad samt hur den elektroniska transaktionsbörs som håller att utvecklas av Statnett, Svenska kraftnät och OM i Stockholm är tänkt att fungera. Avslutningsvis refereras vad som framkommit vad avser regelverk

för elbörser i de olika börsutredningar som föregått denna utredning.

2.1 Den

nya ellagstiftningen

En ny ellagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1996. Den nya

ellagstiftningen innebär bl.a. att elkonsumentema får möjlighet att välja

elkraftleverantör. Vissa viktiga förändringar på elmarknaden skedde

dock tidigare. Den l januari 1992 delades Statens vattenfallsverket i två företag, Vattenfall AB och Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät övertog genom delningen ansvaret för det svenska stamnätet, inklusive huvuddelen av utlandsförbindelsema. Den l januari 1995 ålades Svenska kraftnät genom lag ett särskilt ansvar för elsystemets tekniska funktion systemansvaret.

Den ellagstiftningen innebär genomgripande förändringar för

nya såväl de företag i dag för elförsörjningen som för som ansvarar

elkonsumentema. Den nya ellagstiftningen skapar också möjligheter för

nya aktörer att komma in marknaden.

Nedan redogörs för några av de centrala delarna av den nya

lagstiftningen.

2.1.1 Reglering av nätföretagen och prissättning av

nättjänster

Den ellagstiftningen som trädde i kraft den l januari 1996 innebär

nya

40 Bakgrund

omreglering handeln med i den bemärkelse att kunderna är fria en av att välja med vill teckna kontrakt om elkraftleveranser. För vem man nätägama innebär emellertid inte elmarknadsreforrnen någon omreglering. För att bygga och driva elnät krävs det tillstånd nätkoncession. Det finns två typer av nätkoncessioner:

Nätkoncession för område, som normalt ges för ledningar med en

spänning på 20 kV eller lägre.

Nätkoncession för linje, som ges for ledning med högre spänning. I första hand utgörs sådana linjer av Svenska kraftnäts stamnät och kraftföretagens regionala nät, till vilka kraftverk, större industrier och lokalnät är anslutna.

Från och med den 1 januari 1996 är de som äger elnät skyldiga att i den

ekonomiska redovisningen skilja nätverksamheten från annan verksam-

het. Nätverksamhet och handel med elkraft eller kraftproduktion får inte

heller bedrivas i samma juridiska person. Nätverksamheten utgör ett s.k. naturligt monopol. Med naturligt monopol verksamhet som är så beskaffad att det är i det menas en närmaste omöjligt for konkurrerande företag att etablera sig på marknaden. Med hänsyn härtill är nätägare skyldig att ansluta alla en

elkonsumenter och elproducenter i området till sitt nät. Nätägaren är

också skyldig att tillåta inmatning och uttag elkraft oberoende av av är kraftleverantör eller vem som är mottagare av elkraften. vem som Det är vidare nätägarens ansvar att svara för mätning av inmatning respektive elkraft samt rapportera dessa mätvärden till kunder, uttag av kraftleverantörer och till den centrala avräkningen hos Svenska kraftnät

se nedan.

Den ellagstiftningen ställer krav att nättariffen utformas som

nya

s.k. punkttariff. Med detta att konsumenter och producenter

en menas har nätkostnad oberoende av vem man handlar med. Nätavgiften samma varierar dock beroende på nätet en elkonsument eller en var kraftproducent är ansluten. En elkonsument betalar således samma nätkostnad oberoende elkraften t.ex. köps lokalt belägen av om av en

kraftproducent eller elkraften köps kraftproducent som har

om av en

sina produktionsanläggningar i en helt annan del av landet. Kraft-

producentema får också betala nätavgifter oberoende av till vem samma elkraften säljs. På detta sätt utgör det samlade elektriska nätet inom landet marknadsplats för alla är anslutna till nätet. Tack vare en som

systemet med punkttariff möjliggörs börshandel med elkraft.

Nättariffer och övriga villkor bestäms av nätägama utan något

Bakgrund 41

forhandsgodkännande. Nätägama står dock under tillsyn av Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK. Konsumenter och producenter som är missnöjda med nätägarens avgifter, service och övriga villkor kan få

saken prövad hos NUTEK vars beslut i frågan kan överklagas till allmän forvaltningsdomstol.

2.1.2 Systemansvar, balansansvar och den nationella

avräkningen

System- och balansansvar är begrepp som introduceras i den nya ellagstiftningen.

Systemansvar

Elsystemet måste vara leveranssäkert vilket i sin tur ställer krav

driftsäkerhet. Frekvensen måste hållas på nätet 50 Hertz genom att

produktion och konsumtion hela tiden balanseras. Vidare måste spänningen hållas inom givna ramar så att stamnätet aldrig överbelastas m.m. För att klara detta måste någon ha ett överordnat ansvar ett systemansvar. Sedan den 1 januari 1995 är Svenska kraftnät den systemansvariga myndigheten. El tas ut i miljontals olika uttagspunkter på olika spänningsnivåer

och matas av kraftproducenter i ett flertal inmatningspunkter. Svenska

kraftnäts uppgift är att se till att lika mycket elkraft hela tiden tillförs nätet som tas ut. För att klara denna uppgift tar Svenska kraftnät löpande bud på reglerresurser från de företag som har kapacitet tillgänglig för reglering. Svenska kraftnät måste alltid ha tillgång till tillräckligt mycket reglerresurser för att kunna garantera stabiliteten i systemet. Om kraftföretagen inte frivilligt ställer reglerkapacitet till förfogande har Svenska kraftnät rätt att beordra att tillgänglig kapacitet ställs till förfogande. Det är främst företag som har större produktionsanläggningar vilka

kan öka eller minska produktionen med kort varsel snabbare än 10

Även

minuter som deltar i denna s.k. sekundärreglering. konsumenter

med bortkopplingsbar förbrukning kan komma ifråga för sekundärregle-

ring. Mindre obalanser mellan produktion och konsumtion korrigeras

med hjälp reglerutrustning som finns installerad på de större

av

produktionsanläggningama. Denna utrustning känner av frekvensavvikel-

ser och reglerar automatiskt effekten i kraftverket. Denna automatiska frekvensreglering kallas primärreglering.

42 Bakgrund

Figur 2.1 Bud på reglerresurser för uppreglering och för nedreglering

Pris

J

i

Nedreglering Upprêglering

4 4

Balansansvar Även det är Svenska kraftnät för att det alltid är om som ansvarar balans mellan tillförsel och uttag av el, är det kraftproducentema, återförsäl j arna och elkonsumentema som ekonomiskt är ansvariga för att inte tas ut än vad som tillförs systemet. mer Ett nytt begrepp, balansansvar, införs i den nya lagstiftningen.

Balansansvar för en uttagspunkt har den som i ett avtal med Svenska

kraftnät åtagit sig att betala för att tillföra elsystemet lika mycket elkraft

som tas ut i uttagspunkten. För varje uttagspunkt måste det finnas någon

har balansansvaret. I princip kan vem som helst åta sig att vara som balansansvarig, även kunden själv.

Den nationella avräkningen

För varje balansansvarig upprättar Svenska kraftnät ett avräkningskonto.

På detta konto hos Svenska kraftnät bokförs all elkraft som den balansansvarige matar på nätet och all elkraft som tas ut i de punkter

där denne har åtagit sig balansansvaret. Elkraft som handlas mellan balansansvariga bokförs också på kontot. Ett saldo kontot beräknas för varje timme.

Bakgrund 43

Figur 2.2 Balanskonto hos Svenska kraftnät + -

Uppmätt Uppmätt uttag från

inmatning på nätet nätet

Köp av fastkraft Försäljning av

fastkraft

Ev. Ev. försäljning köp av av

balanskraft balanskraft

Eftersom det i praktiken varken är möjligt eller önskvärt att de balansansvariga är i perfekt balans uppstår positiva och negativa saldon. Ett negativt saldo innebär att den balansansvarige köpt elkraft från Svenska kraftnät och ett positivt saldo innebär att den balansansvarige sålt elkraft till Svenska kraftnät. Den elkraft som detta sätt utbyts med Svenska kraftnät kallas balanskraft. Svenska kraftnät fastställer principerna för prissättning balanskraft. av

Mätning och rapportering mätdata av Tillsammans med information elkraftaffárer mellan balansansvariga om företag utgör mätdata från de olika inmatnings- och uttagspunkterna det viktigaste underlaget för den nationella avräkningen avräkningen av de balansansvariga. Mätdata från samtliga inmatnings- och uttagspunkter behöver dock inte rapporteras till Svenska kraftnät. Undantagna är alla de uttagspunkter där elkraft köps från leveranskoncessionären i området avsnitt 2.1.3. Dessa uttagspunkter är undantagna eftersom leverans-

se

koncessionärens förbrukning bestäms skillnaden mellan vad som som matas i området och vad tas ut andras kunder, d.v.s. som en som av Detta är orsaken till att kraven mätning i vissa avseenden restpost. är högre kunden köper elkraften från annan leverantör än om en leveranskoncessionären. De krav ställs på mätama för de kunder som inte köper elkraft som

leveranskoncessionären i området nedan mätarna skall

från se är att

44 Bakgrund

kunna registrera och lagra mätvärden för förbrukningen timme för timme. Enligt lagstiftningen är det nätägarens att sätta de

ansvar upp mätare som krävs. Det är också nätägarens att samla mätväransvar den och att rapportera dessa till den nationella avräkningen. Även kunderna konkurrensmarknaden har få som agerar rätt att

förbrukningsstatistik för sin uttagspunkt eller sina uttagspunkter direkt

från nätägaren. Eventuella tvister mellan kund och nätägaren i frågor rör som mätinstallation, kostnader för mätare, rapportering statistik kan av m.m.

prövas av NUTEK vars beslut kan överklagas till allmän förvaltnings-

domstol.

2.1.3 Leveranskoncessionen

I den nya lagstiftningen finns regler som möjliggör mjuk övergång en till den elmarknaden. Detta görs ett system med leveransnya genom koncessioner som ges av NUTEK för högst fem år. Inom en eller flera nätkoncessioner för områden, dvs lokalnät, blir en innehavare av leveranskoncession leveranskoncessionären skyldig att leverera till alla kunder som så önskar. Han blir samtidigt, på begäran av kund, skyldig att underkasta sig reglering bl.a. elpriset. av Leveranskoncessionär får leverera kraft inom sitt område utan krav på timregistrerande mätare. Systemet med leveranskoncession berör inte kunder som är anslutna till nätägare med nätkoncession för linje, d de kunder är v s som anslutna till ett regionnät.

2.2 Kontraktsformer

på den gamla och på

den nya elmarknaden

Elkonsumenter har på den nya elmarknaden minst två olika avtal, ett avtal med nätägaren och ett avtal med elkraftleverantören. De elkonsumenter som byter leverantör, d.v.s. köper elkraft från någon än annan leveranskoncessionären i området måste direkt eller indirekt ha ett avtal

med ett balansansvarigt företag.

Bakgrund 45

2.2.1 Nätanslutningsavtalet

I avtalet med nätägaren bestäms det pris elkonsumenten betalar för som

transporten av el. Som nämnts ovan skall en s.k. punkttariff tillämpas, vilket innebär att konsumenten får tillgång till hela det svenska nätet och att pris på elkraft betalas oberoende av varifrån elkraften

samma

köps.

De allra flesta elavbrott som drabbar elkonsumenter beror av

problem på nätet. Oftast rör det sig om lokala problem till följd av

snöfall, hård vind eller åska. Risken för och konsekvenserna av elavbrott

är således i praktiken en fråga som regleras med nätägaren.

Andra frågor regleras med nätägaren elkonsument som är när en kan kopplas bort från nätet och vilka åtgärder en nätägare måste vidta

för att ha rätt att verkställa en bortkoppling. Ett skäl till elkonsument skall kopplas från nätet är att kunden

att en inte betalar den leverantör är balansansvarig för kundens utsom

tagspunkt. Den balansansvariga har själv inga praktiska möjligheter att

avbryta leveransen till kunden utan måste be nätägaren om hjälp med

att koppla bort elkonsumenten. Detta trepartsförhållande förutsätter att

avtal också finns mellan den balansansvarige och nätägaren, samt i förekommande fall mellan nätägare och leveranskoncessionär.

2.2.2 Olika typer av elkontrakt

Det finns i princip fyra olika kontraktsformer är tillämpbara när det som

gäller elkontrakt. Dessa fyra kontraktsformer beskrivs schematiskt i

nedanstående figur.

Avropskraft rörlig Fasta volymer

volym

Fast pris 1 2

Spotmarknadspris 3 4

I stort sett samtliga kontrakt mellan konsumenter och elleverantörer och mellan kraftföretag och återdistributörer är i dag utformade som

kontraktstyp Kontraktstyp 1 energileveranskontrakt innebär att kunden betalar abonnemangsavgift rätt att ta ut en viss effekt. Kunden får

en som ger

46 Bakgrund

också betala för den energi som tas ut i uttagspunkten. Denna energimängd mäts upp. Variationer i kundens uttag hanteras av den producent inom vars leveransområde kunden befinner sig. Ett leveransområde definieras i princip av kraftföretagens regionnät. Prisnivån bestäms normalt för ett år i taget, men det förekommer också längre avtalsperioder. Priset är normalt olika för olika tider dygnet och året

Denna kontraktstyp passade bra den gamla elmarknaden men har

sina begränsningar en elmarknad med konkurrens, där köparen i

princip är fri att köpa delleveranser från andra leverantörer eller

vidaresälja elkraften. En elkonsument kan endast ha ett energileveransavtal för en uttagspunkt.

Kontraktstyp 2 fastkraftkontrakt användes tidigare nästan enbart

när de större kraftföretagen utbytte elkraft sinsemellan. Dessa kontrakt är omsättningsbara eftersom de inte är knutna till någon bestämd uttags-

eller inmatningspunkt på nätet. Kontrakten är exakt definierade vad

energiinnehåll och priset bestäms vid avslut. Avveckling avser av kontraktet baseras således inte mätvärden eftersom volymema är angivna i kontraktet. En elkonsument kan ha obegränsat antal fastkraftavtal. Om kunden inte har eget balansansvar måste dock den balansansvariga leverantören godkänna fastkraftavtalen. Orsaken är att dessa avtal kommer att återfinnas den balansansvariges konto i den centrala avräkningen.

Kontraktstyp 3 servicekraftkontrakt användes inte på den gamla

elmarknaden men kan få stor betydelse på den nya elmarknaden. Detta kontrakt tecknar kunden med den balansansvarige leverantören. I detta kontrakt är priset kopplat till aktuellt spotpris. De faktiska volymema baseras på uppmätt förbrukning i kundens uttagspunkt. Följden denna kontraktstyp är att leverantören inte tar någon av prisrisk leverantören får alltid betalt till aktuellt marknadspris. - Elkonsumenten kan således, utan någon risk för den balansansvarige

leverantören, tillåtas bygga upp en elkraftporzfölj med fastkraftkontrakt.

Genom att teckna ett servicekraftkontrakt kan en elkonsument köpa elkraft till spotpris utan att själv vara aktör på börsen. Elkonsumenten kan också utnyttja kontrakt med finansiell avveckling för sin riskhantering t.ex. terminer och optioner. Kontraktstyp 4 kan vara aktuellt att använda om prissäkring med kontrakt som avvecklas finansiellt blir vanligt den nya elmarknaden.

Bakgrund 47

2.3 Elbörser

Tidigare förekom i Sverige ett omfattande samarbete mellan elproducenterna för att optimera elproduktionen. Under senare år har samarbetet begränsats till att enbart omfatta utbyte av tillfällig elkraft till marknads-

pris, inom ramen för den s.k. Nya Produktionsoptimeringen NPO. En

starkt bidragande orsak till denna utveckling är att Konkurrensverket vid flera tillfällen förklarat att organiserat produktionssamarbete inte är förenligt med en fri elmarknad. l Svenska kraftnäts utredning, Handelsplats för el, anges att någon form av organiserad handel med tillfällig elkraft är ett nödvändigt inslag på en fri elmarknad. Utredningen pekar att det finns många olika sätt

att organisera handeln på, men att en sådan handel av praktiska orsaker

bör ske i börslika former. Utredningen visar vidare att en s.k. elkraftbörs måste utformas så att såväl kraftföretag som återförsäljare, mäklare och kunder ska kunna handla på börsen. En stor fördel med att organisera handeln med elkraft i börslika former är att avslutspriser offentliggörs, vilket speciellt gynnar mindre aktörer. Andra fördelar är att transaktionskostnadema blir lägre; kunderna behöver inte söka upp många leverantörer och förhandla med dem och leverantörerna behöver inte söka upp olika kunder. En elkraftbörs leder också till lägre administrationskostnader genom att

börsen kan rapportera avslutsinformation till den nationella avräkningen.

Ytterligare en fördel med börshandel är att köpare och säljare kan vara anonyma för varandra.

2.3.1 Arbetet för nordisk elbörs

en

I Norge infördes konkurrensutsatt elmarknad 1991. Den nya svenska en ellagstiftningen har stora likheter med den norska. En bärande princip i båda fallen tar sig uttryck i punkttariffen som infördes i Norge i maj 1992 och i Sverige på stamnätet den 1 januari 1995 och på resterande inhemska nät den 1 januari 1996. Samtidigt som man i Norge införde

punkttariffen infördes den s.k. reglemiarknaden, som gjorde det möjligt

för norska kunder och återförsäljare att teckna avtal om balanskraft. Dessa två förändringar medförde att aktiviteterna kom igång ordentligt på den norska elmarknaden. Sedan 1971 har de ca 100 kraftproducentema i Norge haft tillgång till en elkraftbörs. I början av 1992 öppnades denna börs för elkonsumenter och elhandlare utan egen

elkraftproduktion.

Även i Finland går utvecklingen mot ökad konkurrens på en

48 Bakgrund

elmarknaden. En ny ellagstiftning infördes den l juni 1995 och ett punkttariffsystem togs i bruk den 1 november 1995. Hur frågor som rör systemansvar och tillträde till utlandsförbindelsema skall lösas är ännu inte beslutade. Sammanfattningsvis kan konstateras att utformningen av ellagstift-

ningen och övriga regelverk kommer att vara snarlik i de tre nordiska

länderna Norge, Sverige och Finland. I Danmark finns däremot inte några konkreta planer att följa de övriga nordiska ländernas exempel. Inom ramen för den nuvarande danska ellagstiftningen är dock konkurrens i princip möjlig. I praktiken är det ägarstrukturen i elförsörjningen förhindrar en fungerande konkurrens. som I dag finns det en mycket klart uttalad politisk vilja att åstadkomma en gemensam nordisk elmarknad. I juni 1995 slöt energiministrama i Sverige, Norge, Finland och Danmark en principöverenskommelse om att arbeta för en integrerad nordisk elmarknad. Arbetet har varit inriktat på att skapa regelverk för handel mellan länderna som gäller för samma handel inom Norge, Sverige och Finland. Det som krävs är i korthet att utlandsförbindelsema betraktas som vanliga nät, dvs utlandsförbindelintegreras i de norska, svenska och finska punkttariffema, samt att serna de systemansvariga företagen etablerar en enhetlig syn vissa tekniska och administrativa frågor. Svenska kraftnät och dess norska motsvarighet Statnett har ett nära systemtekniskt samarbete. Svenska kraftnät har för avsikt att gå hälftenägare i den norska kraftbörsen, vilken har som fungerat som en svensk-norsk elkraftbörs sedan januari 1996. Även tidigare hade de svenska aktörer möjlighet att handla den norska elkraftbörsen. Betydelsefulla förändringarna som genomfördes

inför den svenska omregleringen var att gränstariffen mellan Sverige och

Norge togs bort vid börshandel, samt att det har inrättats ett kontor i

Stockholm som skall underlätta för svenska börsaktörer. Möjlighet att

handla i svensk valuta finns vid handel på dygnsmarknaden. En annan

förändring är att tidsgränsen på sex månader fram i tiden, som tidigare

den bortre gränsen för svensk aktör att handla, utökas till att vara var en samma som för en norsk aktör, för närvarande 3 år. Clearing kommer även fortsättningsvis att ske med Statnett Marked som motpart. Svenska och norska aktörer kommer vidare att få lika stort inflytande i t.ex. Marknadsrådet, spelar en stor roll i börsens utveckling, prissättning som o.s.v.

Bakgrund 49

2.3.2 Den norsk-svenska elbörsen

På börsen handlas timkontrakt och veckokontrakt. Timkontrakten avser fysisk leverans av elkraft medan veckokontrakten avvecklas finansiellt.

Timkontrakten handlas på spotbörsen, den s.k. dygnsmarknaden.

Dygnsmarknaden omsatte mellan 10 och 20 % av den totala elkraft-

försäljningen i Norge. Köp- eller säljbud kan anmälas genom att buden

faxas eller, för de kunder som är anslutna via terminal, genom att buden skickas via datorkommunikation.

Buden består i att köparen anger hur mycket de vill köpa under varje timme och vad de är beredda att betala för elkraften. Säljare lämnar motsvarande säljbud. Många aktörer anmäler både köp- och

säljbud i form av pris/volym kurvor se figur.

-

Senast klockan 12.00 skall buden för hela nästkommande dygn vara

inlämnade. Efter klockan 12.00 betraktas buden som bindande offerter.

Buden skall innehålla pris och kvantiteter för dygnets 24 timmar. Ibland

måste också budgivama redovisa i vilken del av systemet elkraften ska köpas eller säljas, s.k. anmälningsområde. Detta krävs när det befaras

uppkomma nätbegränsningar, s.k. flaskhalsar. Sverige är ett anmälnings-

område.

Större aktörer lämnar bud varje dag, medan mindre aktörer oña

lämnar bud för en vecka i taget. På detta sätt är det möjligt för små

aktörer, inte vill lägga ner så mycket tid på elkraftinköp, att

som

utnyttja börsen. Utifrån buden beräknas ett pris som ger balans mellan utbud och efterfrågan. Ett pris beräknas för varje timme och, vid behov, för varje anmälningsområde. Senast klockan 16.00 dagen före leveransdagen informeras budgivama om prisnivån och vad buden resulterat i för

affärer.

Figur 2.3 Prisbildningen på dygnsmarknaden

Pris kr/MWh Prisbildning på spotmarknaden säljbud i stigande prisordning

Marknadspris i avtagande

A r kvantitet, MW

50 Bakgrund

Genom att affärerna bestäms genom ett auktionsförfarande, baserat

i förväg inlämnade bud, har inte budgivama full kontroll hur mycket

kommer att köpas eller säljas. Eftersom alla utbyten sker till som marknadspriset jämviktspriset kan emellertid en kund, som är beroende

av att få leverans från dygnsmarknaden, lägga ett mycket högt bud. På

motsvarande sätt kan en leverantör som måste sälja lägga ett mycket lågt bud. Veckokontrakt handlas på den s.k. veckomarknaden. Det finns i dag tre typer av Veckokontrakt, grundkraftkontrakt, dagkraftkontrakt och nattkraftkontrakt. Handeln i nattkraftkontrakt är liten.

Figur 2.4 Dagkraft- och grundkraftkontrakt på veckomarknaden

MW

DAGKRAFT

GRUND- KRAFT

mån tis tors fred lörd

ons

Kontrakt för grundkraft jämn effekt under alla veckans 168 avser en timmar. Kontrakt för dagkraft avser jämn effekt för tiden mellan 07.00 och 22.00, måndag till fredag. Genom att kombinera dessa två kontraktstyper kan kunderna efterlikna sina egna behov. I dagsläget finns det prisnoteringar på kontrakt med leverans upp till två år i framtiden. Priset på Veckokontrakt bestäms på motsvarande sätt som dygnsmarknaden, dvs genom en sluten budgivning. Sedan l april 1995 pågår dock även telefonbaserad kontinuerlig handel. Dessa försök har fallit så väl ut att Statnett Marked överväger att införskaffa ett mer

flexibelt handelssystem, s.k. elektronisk transaktionsbörs se nedan.

en

Till skillnad från kontrakt som handlas dygnsmarknaden leder

inte veckokontrakten till fysisk leverans och kontrakten avräknas inte i den nationella avräkningen. I stället sker en finansiell avveckling av kontrakten.

Bakgrund 51

2.3.3 Elektronisk transaktionsbörs

På den norska-svenska elkraftbörsen sker avsluten på dygnsmarknaden genom en form av daglig auktion. För att kunna erbjuda börsaktörerna kontinuerlig handel undersöker Svenska kraftnät och Statnett möjligheterna att byta till ett modernare handelssystem. Det handelssystem man är intresserad av är ett s.k. elektroniskt transaktionssystem. Ett sådant handelssystem är under utveckling i samarbete mellan Statnett, Svenska kraftnät och OM i Stockholm. Vissa intressenter, speciellt svenska kraftföretag anser att kontinuerlig handel, där avslut kan ske hela tiden, är att föredra framför en daglig auktion. Preliminärt har Svenska kraftnät och Statnett angett att kontinuerlig handel för kontrakt som leder till fysisk leverans kan införas 1997. En anledning till att man väntar till 1997 är att Statnett utnyttjar spotmarknaden dygnsmarknaden för att hantera flaskhalsar det norska nätet. Under 1996 kommer också flaskhalsar de förbindelser som kan uppstå mellan Sverige och Norge att hanteras med hjälp av spotmarknaden. Om kontinuerlig handel utan begränsning införs för spothandel måste stamnätsföretagen skaffa sig andra instrument att hantera situationer då näten riskerar att bli överbelastade. En möjlighet är att en kontinuerlig handel införs men begränsas vid kapacitetsbrist i nätet. Till skillnad från en auktionsbörs är alla bud till en elektronisk transaktionsbörs offentliga, vad gäller pris och kvantitet. Aktörerna är dock anonyma för varandra, men givetvis inte för börsen. Säljare av ett kontrakt anmäler budet till börsen. På motsvarande sätt anmäler köpare köpbud till börsen. Säljbud och köpbud placeras omedelbart i den elektroniska orderboken som är tillgänglig för alla som är aktörer börsen. Så snart ett köpbud och ett Säljbud kan matchas ihop sker avslut. Parterna informeras automatiskt om sina affärer. En fördel med den elektroniska transaktionsbörsen jämfört med en auktionsbörs är att den medger stor flexibilitet för aktörerna. Börsen passar både för aktörer som enbart handlar under normal kontorstid, som för aktörer med dygnet runtbevakning. Praktiska drifthänsyn kommer att sätta en gräns för hur nära

drifttimmen leveranstimmen affärer kan ske. Svenska kraftnät har

preliminärt angett att två timmar kan vara en rimlig gräns. Det finns svenska aktörer som menar att 1 timme normalt bör räcka till.

52 Bakgrund

2.4 Behov av regelverk och tillsyn enligt tidigare utredningar

I detta avsnitt redovisas vad de olika elbörsutredningar som föregått denna utredning har kommit fram till när det gäller behovet av regelverk och tillsyn för en elbörs. Vi tar här endast upp vad som sagts avseende statliga regler. Utöver eventuella krav som ställs av staten har börsen sitt eget kompletterande regelverk.

2.4.1 Svenska kraftnäts för

utredning Handelsplats

I Svenska kraftnäts utredning Handelsplats för från 1993 finns ett avsnitt behandlar behovet av regelverk och tillsyn över en elbörs. som Svenska kraftnät tar egentligen inte ställning till om det finns behov av ett speciellt regelverk för elbörser utan hänvisar till en rapport Svenska kraftnät beställt av juristfirman FöretagsJuridik Nord. Författaren till denna bilaga anser att traditionella elkraftkontrakt uppvisar få likheter med den typ av finansiella instrument som förekommer på värdepappersmarknaden. En slutsats är att det skulle vara olämpligt att tillämpa värdepappersmarknadslagstiftningen handel i traditionella elkontrakt. FöretagsJuridik Nord anvisar några olika modeller för reglering av en börs och indentifierar, med viss förebild från värdepappersmarknaden, områden vilka bedöms erfordra reglering. Riskerna för prismanipulationer och övrig oönskad prispåverkan diskuteras. Vidare diskuteras principen god genomlysning varvid det konstateras att elmarknaden om kan behöva ökad spridning av information jämfört med situationen 1993. Vad avser övervakning och tillsyn anser FöretagsJuridik Nord att tillsyn och övervakning av en elkraftbörs kan och bör inrättas på olika

nivåer. Om aktiebolagsformen används för inrättandet av en svensk

elbörs ansvarar styrelsen för att handeln bedrivs i ändamålsenliga former. I den mån det anses som lämpligt kan vidare en särskild inrättad nämnd eller annat partssammansatt användas för tillsyn och organ övervakningsuppgifter. Därutöver anser Företagsjuridik Nord att inrättandet av ett tillsynsorgan eller en tillsynsmyndighet är önskvärt. Tillsyn i denna del bör baseras på lag.

Bakgrund 53

2.4.2 elbörs Svenska

Utredning om gemensam -

kraftnät och Statnett, 1995

mars

I utredningen konstateras att aktörerna måste ha förtroende för elbörsen om någon handel skall ske över börsen. En elbörs med tillhörande clearingfunktionen måste ha ett regelverk som är förankrat i ländernas energilagstiftning, m.m.

Om det inte stiftas speciella lagar som reglerar elbörsverksamheten,

måste den allmänna energilagstiftningen med tillhörande föreskrifter tillämpas. Utredningen bedömer också att det kan bli aktuellt att inrätta särskilda kontrollorgan för elbörsen. Svenska kraftnät och Statnett konstaterar att spotmarknaden är en kortsiktig marknad för fysisk elhandel och att denna handel kommer att påverka de fysiska förhållandena för produktion och förbrukning. Enligt utredningen betyder detta att den systemansvarige driftskoordinatom måste sätta villkoren för driften och hänsyn börs tas till detta när

reglerna för spothandel bestäms. Utredningen anser vidare att prissäkringsmarknaden är den marknad med den största potentiella förlustrisken. Denna marknad kan dessutom verka något komplicerad för vissa aktörer. Det anses därför vara av stor

vikt att avtal och regelverk för denna marknad är solida. När det gäller regler för utländska aktörer som önskar agera på börsen Svenska kraftnät och Statnett att dessa regler bör så långt anser det är möjligt vara lika dem som gäller för aktörer inom den gemensammarknaden. Man konstaterar dock att handel med länder utanför den ma marknaden kan komma att regleras genom koncessionsgemensamma villkor utan att närmare formerna för detta. ange

2.4.3 En nordisk elbörs 1996

Nordel, april 1995

- Utredningen avser med en elbörs främst en plats för kortsiktiga kraftutbyten leder till fysiska leveranser, spothandel. Börsen skall som neutral och garantera aktörerna opartisk handel och anonymitet. vara en Utredningen ställer inga krav på speciella statliga regler för elbörser. Utredningen konstaterar att det i Norge krävs koncession för att

organisera handelsplats för fysisk spothandel, men att motsvarande

en

krav inte finns i förslagen till ny finsk eller svensk ellagstiftning. Man konstaterar också att reglerna för utrikeshandel är olika i de

nordiska länderna. I Norge krävs koncession för såväl kortsiktig som långsiktig elhandel med utlandet och endast Statnett har meddelats

54 Bakgrund

koncession for handel kontrakt på upp till 6 månader. I Sverige och i Finland finns inga sådana restriktioner i den föreslagna ellagstift-

ningen.

Utredningen anser det heller inte som självklart att handel på en gemensam nordisk elkraftbörs skall betraktas som "utrikeshandel". Orsaken skulle enligt utredningen vara att handeln äger rum på en gemensam marknadsplats "det nordiska stamnätet" och elbörsens clearinginstans är motpart i alla affärer, medan de bakomliggande parterna i handeln är anonyma.

Värdepappersmarknadslagstüiningen 55

3 Nuvarande regelverk for värdepappersmarknaden i Sverige samt regel-

verken i Norge

I detta kapitel kommer allmän beskrivning att ges av de viktigaste

en

regerverk för den finansiella marknaden i Sverige. Kapitlet kommer särskilt att belysa den gällande finansiella lagstiftningens effekter

elhandeln. Kapitlet avslutas med en översiktlig genomgång av Norges

ellag och finansiella regelverk.

3.1 Bakgrund

Den svenska värdepappersmarknaden har under de senaste femton åren genomgått genomgripande förändringar. En kraftig ökning av omsättningen aktie- och penningmarknadema och uppkomsten av nya

marknader för derivat olika slag samt utvecklingen av nya finansiella av instrument samt ökad internationalisering har kännetecknat uten vecklingen.

Under perioden 1980 1995 har årsomsättningen för aktier

fondbörsen ökat från 8 miljarder kronor år 1980 till 665 miljarder ca kronor år 1995. År 1990 infördes Stockholm Automated Exchange SAX vid Stockholms fondbörs, vilket medfört att börsombud numera

kan delta i handeln från vilken plats de vill. En särskild marknad för

mindre och medelstora företag, den s.k. OTC-listan, tillkom år 1982. Vissa företag, varken kan noteras vid fondbörsen eller OTC-listan, som kan sedan 1988 noteras på den s.k. O-listan. Handeln med dessa aktier sker också genom SAX.

Vid dåvarande Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission

AB OM Stockholm AB OM inleddes handel med aktie- - numera -

optioner i juni 1985. Numera sker handel med både optioner och

terminskontrakt avseende aktier samt med räntebärande värdepapper och aktieindex.

Genom bankernas emissioner bankcertifikat och Riksgäldskonto-

av

rets introduktion statsskuldväxlar och riksobligationer i början av

av

56 VärdepappersmarknadsIagstütningen

1980-talet växte fristående marknad för handel med räntebärande en ny papper, den s.k. penningmarknaden, fram. Den resurskrävande och riskabla manuella hanteringen av värdepapper i fysisk form har i allt högre omfattning ersatts av datoriserade system för elektronisk papperslös handel. Ett motsvarande system för handel med obligationer en särskild obligationsbörs SOX påbörjades vid Stockholms Fondbörs i slutet av år 1991. Huvuddelen av alla fondpapper handlas på den svenska som värdepappersmarknaden är dematerialiserade i Värdepapperscentralens VP-system som är ett kontobaserat värdepapperssystem. Systemet tillämpas sedan början av år 1991 fullt ut på aktier, obligationer m.m. som är registrerade i Värdepapperscentralen VPC AB. Dessa värdepapper är registrerade på ett s.k. VP-konto hos VPC. Genom det satellitbaserade informationssystemet Stockholm Information Exchange SIX kan anslutna användare få minutaktuell information från börser och även från vissa nyhetsbyråer. År 1987 tillsattes värdepappersmarknadskommittén för göra att en översyn av lagstiftningen på värdepappersmarknaden. Enligt direktiven

Fi 1987: 1 1 och Fi 1988:27 skulle kommittén bl.a. överväga frågor som

rörde tillsynen över värdepappersmarknaden, regler för fondbörsverksamhet, optionsmarknadens verksamhet, fondkommissionäremas verksamhet och insiderhandel. De viktigaste utredningsuppgiftema angavs vara fondbörsens ställning och organisation, optionsmarknadens organisation, nonnbildning och kontroll, reglerna för börsverksamhet, fondkommissionäremas verksamhet, insiderhandel, fristående optionsrätter och vissa aktiebolagsrättsliga frågor. Kommittén lämnade i oktober 1989 betänkandet "Värdepappersmarknaden i framtiden" SOU 1989:72. Kommitténs förslag till insiderlagstiftning togs upp i proposition 1990/91:42 om insiderhandel vilken antogs av riksdagen. Insiderlagen 1990: 1342 trädde i kraft den 1 februari 1991. Kommitténs förslag rörande handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument och om fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappersmarknaden behandlades i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden. Riksdagen beslutade i anledning av propositionen två lagar: lag om nya 1991 :980 om handel med finansiella instrument och lag 1991 :98 1 om värdepappersrörelse, vilka båda trädde i kraft den 1 augusti 1991. De återstående delarna av värdepappersmarknadskommitténs betänkande togs upp i proposition 1991/92:l13 om ny börslagstiftning m.m. Riksdagen antog lag 1992:543 om börs- och clearingverksamhet vilken trädde i kraft den 1 januari 1993. Ovan nämnda lagar kompletteras av förordningar och föreskrifter.

Värdepappersmarknadslagstüiningen 57

Med stöd bemyndigande i lag har regeringen i relativt stor omfattav ning på detta område gett Finansinspektionen FI i uppdrag att meddela föreskrifter. Finansinspektionens föreskrifter finns i Finansinspektionens Författningssamling FFFS som även innehåller inspektionens allmänna råd till aktörer m.fl. värdepappersmarknaden.

3.2 Lag 1991:980 om handel med

finansiella instrument LHF

Genom lagen handel med finansiella instrument upphävdes lagen om 1979:750 rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Den om handelslagen innehåller huvudsakligen näringsrättsliga regler som nya riktar sig till samtliga aktörer på värdepappersmarknaden. Dessa står under Finansinspektionens tillsyn. Verksamheten på värdepappersmarknaden skall ske i enlighet med den grundläggande principen om att handeln skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet att upprätta prospekt vid emission fondpapper och vid erbjudanden om av köp eller försäljning finansiella instrument. Det föreskrivs också av skyldighet anmäla och offentliggöra vissa förvärv och överlåtelser av att aktier. Den grundläggande principen är att handel med finansiella instrument skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Bestämmelsen utgör måttstock för utformningen av de finansiella en instrument får förekomma marknaden och en grund för som Finansinspektionens verksamhet. Avsikten är att öka skyddet för investerare i värdepapper och att möjliggöra för Finansinspektionen att ingripa då handel sker i strid med god sed på värdepappersmarknaden.

De znition " znansiellt instrument" och fond P apper"

av

I lagen handel med finansiella instrument definieras begreppen om "finansiellt instrument" och "fondpapper". Med "fondpapper" bl.a. avses aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter är utgivna för allmän omsättning. Under begreppet fondsom faller främst aktier och andra börsnoterade värdepapper. papper Begreppet "finansiellt instrument" är vidare till sin omfattning. Med detta begrepp "fondpapper och rättighet eller förpliktelse avses annan

58 Värdepappersmarknadslagsminingen

avsedd för handel på värdepappersmarknaden". Det förutom avser

fondpapper i praktiken huvudsakligen s.k. derivat, främst optioner och

terminer av olika slag som är avsedda för handel värdepappersmarknaden.

Avtal avräkning

om Vid handel på de finansiella marknaderna är det inte ovanligt att avtal

träffas mellan parterna två eller flera om avräkning s.k. nettning

av

ömsesidiga förpliktelser att leverera och att betala. Avräkningen kan närmast beskrivas som ett kvittningsförfarande utöver betalningsför-

som pliktelser även omfattar skyldighet att leverera finansiella instrument eller valuta. Syftet med avräkningen är att den faktiska utväxlingen av finansiella instrument, valuta och betalningar avsevärt kan minskas

vilket bl.a. reducerar storleken på betalningsöverföringama och minskar

exponeringen mot andra parter.

Tillsyn m. m.

Finansinspektionen har att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna

i lagen. Inspektionen får förelägga den deltar i eller medverkar vid

som handel med finansiella instrument att upphöra med detta om handeln strider mot den grundläggande principen sundhetskrav eller mot om

förfogandereglema. Ett föreläggande får förenas med vite.

3.3 Lag 1991:981 om värdepappersrörelse

LVR

Genom lagen om värdepappersrörelse upphävdes fondkommissionslagen 1979:748 och lagen 1985:571 om värdepappersmarknaden. Lagen om

värdepappersrörelse föreskriver tillståndsplikt för den som yrkesmässigt

tillhandahåller vissa tjänster på värdepappersmarknaden. De tillståndspliktiga tjänsterna är kommissionshandel, viss fönnedlingsverksamhet, förvaltning av annans finansiella instrument, egen handel samt garantigivning och medverkan vid emissioner. Lagen innehåller krav på att den

som tillhandahåller dessa tjänster skall göra det så att rörelsen kan anses

sund. Endast svenska aktiebolag och banker samt vissa utländska företag

kan få tillstånd att driva värdepappersrörelse. Begränsningar och tillståndsplikt gäller för värdepappersbolags och utländska värdepappers-

Värdepappersmarknadslagstüiningen 59

företags rätt att driva verksamhet, ge kredit samt att förvärva annan egendom. Det ställs vidare krav på att bolagen skall ha en viss kapitaltäckning. Företag driver värdepappersrörelse står under som Finansinspektionens tillsyn och är skyldiga att fortlöpande lämna upplysningar dit.

3.3.1 Tillståndspliktiga tjänster

Lagen är tillämplig all värdepappersrörelse utom sådan som bedrivs

Sveriges riksbank och sådan förvaltning av finansiella instrument av

är reglerad i lag. Från kravet på tillstånd görs i 1 kap. 3 a §

som annan undantag dels för auktoriserade börser och marknadsplatser, dels för vissa bank- och kreditmarknadsföretag med säte i andra EES-länder.

Värdepappersrörelse får huvudregel endast drivas efter tillstånd av

som

Finansinspektionen. Tillståndet kan avse en eller flera av följande

tjänster: handel med finansiellt instrument för annans räkning i eget namn, förmedling kontakt mellan köpare och säljare av finansiella av instrument eller andra fall medverkan vid transaktioner avseende av sådana instrument, handel med finansiella instrument för egen räkning, förvaltning någon annans finansiella instrument, av garantigivning eller medverkan vid emissioner av fondpapper annan eller erbjudanden köp eller försäljning finansiella instrument som om av är riktade till en öppen krets.

Nedan kortfattad presentation de olika tillståndspliktiga

ges en av tjänsterna.

Kommissionshandel

Handel med finansiella instrument för annans räkning men i eget namn

är detsamma kommissionshandel. En huvudman kommittenten ger

som

ett avtal kommissionsavtal mellanman kommissionären i

genom en uppdrag att köpa eller sälja finansiella instrument honom men i eget Kommissionären behöver inte namnet sin huvudman. namn. uppge

Han behöver inte upplysa om att han handlar på uppdrag någon

ens

annan. Äganderätten till det han köper och rätten till den betalning han

får då han säljer övergår genast till huvudmannen. Denna typ verksamhet har sedan länge bedrivits fondkommisav av sionsbolagen. De på uppdrag försäkringsbolag och företag agerar av

60 Värdepappersmarknadslagstwningen

men åtar sig även uppdrag direkt från privatpersoner.

F örmedl in gsverksamhet

Med förrnedlingsverksamhet avses främst olika typer av mäklarverksam-

het. En mäklare, eller förmedlare, är en kontaktlänk mellan två parter som vill göra en affär. Karaktäristiskt för en mäklare är att han själv inte disponerar över de finansiella instrument han förmedlar och han utsätter sig därför inte för någon kurs- eller prisrisk i sin förmedlingsverksamhet.

Egen handel

Egen handel är handel med finansiella instrument som bedrivs yrkesmässigt och där det primära syftet är att tillhandahålla tjänst åt andra en aktörer på marknaden t.ex. som marknadsgarant. Det är alltså själva handeln, dvs. köp och försäljning olika finansiella instrument, av som skall vara huvudmomentet i företagets affärsidé. Inkomstema i rörelsen kommer från skillnaden mellan köp- och säljkurser och inte från

värdetillväxten i de finansiella instrumenten. I begreppet ligger också att

hålla ett lager som service kunderna. Enligt förarbetena skall förvärv

som utgör ett led i ett industriföretags normala kapitalförvaltning inte

anses falla under begreppet egenhandel eftersom det inte är naturligt att säga att det ingår i företagets affärsidé att utföra tjänster andra aktörer marknaden. Detta gäller även verksamheten drivs i ett om särskilt bolag som endast ägnar sig kapitalförvaltning. Med tillståndspliktig egenhandel avses således endast sådan handel som bedrivs

yrkesmässigt och där det primära syftet är att utföra tjänster andra

aktörer på marknaden.

En kategori företag som detta sätt ägnar sig åt egenhandel är marknadsgaranterna. Enligt avtal med en marknadsplats eller emittent åtar sig marknadsgaranten att fortlöpande ställa köp- och säljkurser på

vissa finansiella instrument. På detta sätt kan säljare och köpare de av aktuella värdepapperen vara säkra på att alltid kunna avyttra respektive

förvärva dessa. Det finns ofta flera konkurrerande marknadsgaranter.

Härigenom ökar marknadens likviditet och skillnaderna mellan köp- och säljkurser minskar.

Värdepappersmarknadslagstwningen 61

Förvaltning av någon annans finansiella instrument

Tillståndsplikten träffar också verksamhet som består i att mot betalning förvalta någon annans finansiella instrument, även kallat portföljförvaltning. Denna verksamhet bedrivs i dag av fondkommissionärer, banker och finansbolag även fristående förvaltare. Att ge råd om men av förvaltning till den som ber om sådana i enskilda affärer utgör enligt förarbetena inte tillståndspliktig verksamhet.

Medverkan vid emissioner och erbjudanden köp och försäljning om

av finansiella instrument

Den tillståndspliktiga verksamheten kan bestå i att garantera att en emission kommer att fulltecknas eller i att utforma villkor eller liknande vid emissionen liksom att ta hand den praktiska hanteringen. En om förutsättning är att emissionen eller erbjudandet riktar sig till en öppen krets.

Y rkesmässighet m. m.

Värdepappersrörelse omfattar någon av de ovannämnda tjänsterna

som får alltså endast bedrivas efter tillstånd från Finansinspektionen. Särskilt tillstånd fordras för och de olika typerna av verksamhet. var en av

Med "värdepappersrörelse" avses verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla någon av de uppräknade tjänsterna. För att verksamheten tillståndspliktig enligt värdepapperslagen krävs

skall vara att förvaltningen sker yrkesmässigt och riktar sig direkt till allmänheten.

Beträffande begreppet "yrkesmässig" anförde departementschefen att

detta medför krav på att det skall vara fråga om mer än enstaka uppdrag att även marknadsföringen av tjänsten skall tillmätas betydelse. Ett men

företag i annonsering erbjuder värdepapperstjänster skall omfattas

som lagen, även marknadsföringen endast resulterar i ett fåtal av om uppdrag.

Det allmänna sundhetskravet och rörelseregler

Värdepappersrörelse skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och att enskildas kapitalinsatser inte

otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.

Regeln innebär bl.a. att prövning skall ske av företagets organisation,

62 Värdepappersmarknadslagstütningen

verksamhet enligt bolagsordningen och inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad samt att dess verkställande ledning och större ägare skall uppfylla sådana kunskapskrav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att det på ett långsiktigt och stabilt sätt skall kunna driva en sund värdepappersrörelse. Det påpekas särskilt i förarbetena att begreppet "sund värdepappersrörelse" inte är statiskt, utan varierar beroende på utvecklingen av värdepappersmarknaden. Dess närmare

innehåll bör fastställas med ledning av Finansinspektionens allmänna råd

och praxis samt de rekommendationer som utges Svenska av a

Fondhandlareföreningen, Aktiemarknadsnämnden, Näringslivets

Börskommitté och liknande organisationer. Tredje kapitlet i lagen om värdepappersrörelse upptar begränsningar

i värdepappersbolags och utländska värdepappersföretags rätt att

förvärva egendom, driva sidoverksamhet och att kredit. Vidare ge lämnas föreskrifter om förfarandet med redovisningsmedel, skyldighet att följa börsers och auktoriserade marknadsplatsers beslut om handelsstopp samt skyldighet att upprätta avräkningsnotor.

3.3.2 Tillståndsprövning och tillsyn

Endast svenska aktiebolag, bankinstitut och utländska företag kan få tillstånd att driva värdepappersrörelse. Svenska aktiebolag som erhållit sådant tillstånd kallas värdepappersbolag. Vad avser svenska aktiebolag krävs att företagets bolagsordning inte strider mot lagen om värdepappersrörelse eller annan författning, att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse samt att bolaget i övrigt uppfyller villkoren enligt lagen. Vidare krävs att Finansinspektionen godkänner bolagsord-

ningen, samt att bolaget har en verkställande direktör och en styrelse

med minst fem ledamöter. Värdepappersbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort. Finansinspektionen har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek. Kravet aktiekapitalets storlek har ändras från och med den 1 januari 1996 då en anpassning skett till EG:s regler enligt direktivet om kapitalkrav. Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 730 000 ecu för bolag som driver egenhandel eller vid emissionsmedverkan. Motsvarande krav för mäklare och kommissionärer är minst 125 000 ecu och minst 50 000 ecu för bolag som förmedlar andelar i värdepappersfonder. Slutligen krävs även att bolaget har ett aktiekapital som med hänsyn till verksam-

Värdepappersmarknadslagstütningen 63

hetens art och omfattning är tillräckligt stort. Bankinstitut får meddelas tillstånd att driva värdepappersrörelse om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. För utländska företag gäller att dessa får driva värdepappersrörelse från självständig filial i Sverige om företaget står under tillsyn av en en myndighet eller annat behörigt organ i sitt hemland och att verksamheten i Sverige kan antas komma att uppfylla kraven en sund värdepappersrörelse. Värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag får endast förvärva sådan egendom behövs i rörelsen. Finansinspektionens som tillstånd erfordras vid förvärv av aktier eller andelar i företag om förvärvet ingår ett led i organisationen av företagets verksamhet. som Deras rätt att förvärva finansiella instrument är begränsad till vissa risknivåer, vilka fastställs Finansinspektionen. Krav ställs även på av

värdepappersbolagens kapitaltäckning.

Värdepappersinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. Finansinspektionen skall genom sin tillsyn se till att en sund utveckling av

värdepappersmarknaden främjas. Värdepappersinstituten är skyldiga att

lämna inspektionen de upplysningar som behövs. Inspektionen har även rätt att förordna revisor, sammankalla styrelsen och i vissa fall samman-

kalla en extra bolagsstämma i värdepappersbolag och svenska bankinstitut. Finansinspektionen kan även förelägga värdepappersinstitut att

upphöra med handel på vissa marknader. I vissa fall kan inspektionen återkalla ett meddelat tillstånd eller meddela en varning.

3.4 1992:543 börs- och

Lag om clearing-

verksamhet LBC

Lagen börs- och clearingverksamhet trädde i kraft den l januari

om 1993. Genom lagen upphörde börsmonopolet för Stockholms fondbörs.

Börs- och clearinglagen erbjuder etableringsfrihet och möjlighet till

frivillig auktorisation av företag som driver verksamhet som syftar till att åstadkomma handel med finansiella instrument. Clearingverksam-

heten har varit föremål för översyn prop 1995/96:50 med lagändringar

följd. Dessa träder i kraft den 1 april 1996. som

Grundtanken med lagen är att stimulera nyetableringar och därmed

främja ökad konkurrens på börsområdet. Incitament för den som en att bedriva börsverksamhet bör att skaffa sig auktorisation avser vara och därmed få värdefull kvalitetsstämpel på verksamheten. en

5 SOUl996:49

64 Värdepappersmarknadslagstwningen

Lagen om börs- och clearingverksamhet erbjuder två former av auktorisation för företag som organiserar handel med finansiella instrument, nämligen börs och auktoriserad marknadsplats. Börsen är den som underställs de strängaste kraven. Handeln värdepappersmarknaden förutsätter rutiner och system både för uträkning av parternas förpliktelser och för betalning och leverans. Dessa funktioner har sammanfattats i begreppet clearing. Genom börs- och clearinglagen ändrades reglerna för clearingverksamhet avseende optioner och terminer. Vissa grundläggande krav har införts när det gäller t.ex. kvalitet, sundhet och finansiell styrka. Även för medlemmarna i clearingorganisation uppställs krav en

kapitalstyrka och lämplighet.

3.4.1 Börs

Företag driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden som handel med finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar och uppfyller vissa kvalitetskrav skall kunna få som auktorisation som börs. Något auktorisationstvång föreligger inte. För att få auktorisation som börs skall företagets verksamhet antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitetskrav som kännetecknar en sund handel med finansiella instrument. Detta innebär bl.a. att det skall finnas ändamålsenliga regler för hur handeln vid en börs skall gå

till och att börsen skall ha nödvändiga säkerhets- och kontrollsystem för

handeln. För att börsverksamhet skall anses sund skall också en

iakttagas principerna fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning.

om En auktoriserad börs skall drivas i aktiebolagsfonn eller som ekonomisk förening. Frågor om auktorisation prövas av Finansinspektionen. Ett utländskt företags filial i Sverige kan efter tillstånd från Finansinspektionen få auktorisation som börs.

Finansiella resurser

Vilka finansiella resurser en börs behöver är avhängigt börsverksamhetens omfattning och de eventuella risker som sammanhänger med denna verksamhet. Av väsentlig betydelse är därvid om börsen, direkt eller indirekt, tar för clearing och avveckling de affärer som ansvar av utförs vid börsen att gå som motpart eller garant. genom Ett företag driver en börs får delta i handeln. Följaktligen som

Värdepappersmarknadslagstwningen 65

utsätts inte börsforetaget for de risker som hör samman med själva handeln. En börs ansvarar normalt inte för hantering av betalning eller leverans av värdepapper. Ansvaret för detta ligger på börsmedlemmarna eller clearingorganisationen om en sådan finns. För det fall att ett företag utöver börsverksamhet även bedriver clearingverksamhet ställs andra och i vissa hänseenden strängare krav företaget. Det kan förekomma andra typer av risker som gör att en börs behöver ett visst reservkapital. Exempelvis kan en börs ådra sig ersättningsskyldighet för olika fel som uppstår i verksamheten. Det kan röra sig om fel som begås av anställda på börsen eller av tekniska fel för vilka börsen inte kan få ersättning av någon utomstående. Det är viktigt att det företag som erhållit statlig auktorisation har ett tillräckligt stort kapital för att klara av eventuella skadeståndskrav som kan uppkomma i verksamheten. En börs som är aktiebolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är

tillräckligt stort. För en börs som är en ekonomisk förening skall

motsvarande krav avse summan av gjorda medlems- och förlagsinsatser.

Börsmedlemskap

För börs skall fungera väl måste dess medlemmar motsvara högt att en ställda krav på kompetens och finansiella resurser. Så länge som endast sådana aktörer är anslutna till en börs föreligger goda förutsättningar for att de värdepappersaffärer som görs på en börs kan fullfoljas. Börsmedlemmar får endast vara Sveriges riksbank och värdepappersinstitut med tillstånd att driva kommissionshandel, förmedlingsverksamhet eller handel för egen räkning. Ett utländskt företag kan också vara medlem under förutsättning att företaget i sitt hemland har rätt att delta i börshandel av liknande slag och som där står under tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ.

Utöver dessa formella krav gäller ett allmänt lämplighetskrav för

medlemskap. Börsen är skyldig att göra en självständig prövning av om sökanden är lämplig som medlem. Till börsmedlem får antas endast den som har tillräckliga finansiella resurser. En börsmedlem måste uppfylla de krav på finansiell styrka som är befogade att ställa med hänsyn till hur handeln är organiserad och i vilken omfattning medlemmen avser att delta i handeln. Prövningen skall också avse sökandens allmänna

lämplighet. Denna prövning skall ske utifrån objektiva och sakliga

grunder.

Om en börsmedlem inte uppfyller förutsättningarna för börsmed-

66 Värdepappersmarknadslagstytningen

lemskap skall börsen utesluta medlemmen. Om de formella förutsättningarna inte längre är för handen skall medlemskapet upphöra. Uteslutning kan komma i fråga om medlemmen inte längre har de nödvändiga finansiella resurserna eller har visat sig olämplig som medlem.

Börsens verksamhet

En börs får, utöver själva börsverksamheten, endast ägna sig åt sådan verksamhet som har nära samband med denna. Om särskilda skäl finns

får Finansinspektionen tillåta en börs att driva även annan verksamhet.

Börs- och clearingverksamhet kan alltså drivas i ett och samma

företag. Det föreligger inte något hinder mot att börsen ägnar sig den

typ av marknadsinfonnationstjänster som fondbörsen i dag erbjuder allmänheten eller åt utbildningsverksamhet med anknytning till den handel som bedrivs vid börsen. En börs kan förvärva större eller mindre andelar i andra företag om förvärvet ingår som ett led i organisationen av verksamheten. För detta krävs Finansinspektionens tillstånd. Notering och handel vid en börs kan avse alla typer av finansiella instrument.

Inregistrering av fondpapper

För att fondpapper, dvs. väsentligen aktier eller obligationer, skall få inregistreras vid en börs skall fondpapperen och utgivaren av dessa uppfylla vissa minimikrav. Utgivaren av inregistrerade fondpapper är skyldig att fortlöpande informera börsen om sin verksamhet och offentliggöra uppgifter om verksamheten. Börsen beslutar efter ansökan av den som har gett ut fondpapperen i frågor om inregistrering.

Inregistrering av fondpapper vid en börs får inte ske förrän ett prospekt,

en särskild redogörelse över verksamhetens förhållanden, godkänts av

börsen och därefter offentliggjorts.

Rapporteringskyldighet

Varje börsmedlem skall till börsen rapportera avslut i vid börsen noterade finansiella instrument som har gjorts utanför börsen för egen eller annans räkning. En börs skall offentliggöra information om köpanbud, säljanbud, betalkurser och omsättning beträffande de

Värdepappersmarknadslagstüiningen 67

finansiella instrument som noteras vid börsen.

3.4.2 Auktoriserad marknadsplats

På auktoriserad marknadsplats får finansiella instrument noteras och en handlas. För att få auktorisation som marknadsplats skall det företag driver marknadsplatsen, liksom dess verksamhet, uppfylla vissa som grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Bl.a. skall det finnas ändamålsenliga regler för hur handeln på marknadsplatsen skall till samt ett tillfredsställande säkerhets- och kontrollsystem för handeln. Notering och handel med finansiella instrument vid en auktoriserad av marknadsplats får inte ske förrän marknadsplatsen givit sitt tillstånd till detta. Utgivaren fondpapper skall fortlöpande informera marknadsplatsen av sin verksamhet samt offentliggöra de upplysningar beträffande om verksamheten och de fondpapper betydelse för bedömningen som är av

kursvärdet. Om det vid en auktoriserad marknadsplats förekommer

av

handel med fondpapper är inregistrerade vid börs, skall

som en

marknadsplatsen till börsen rapportera de avslut som gjorts vid

marknadsplatsen eller anmälts dit. Börs- och clearinglagen uppställer inte något krav medlemskap eller särskilda kvalifikationer för att delta i handeln vid auktoriserad en marknadsplats. Marknadsplatsen får således själv bestämma vilka förutsättningar skall gälla för att få deltaga i handeln där. som Auktorisation meddelas Finansinspektionen. Ett utländskt företags av filial i Sverige kan efter tillstånd från Finansinspektionen få auktorisation som marknadsplats.

Skillnader mellan auktoriserad marknadsplats och börs

Huvuddelen de grundläggande regler och principer som gäller för en av börs skall också tillämpas beträffande en auktoriserad marknadsplats. Vissa skillnader finns dock. Inregistrering fondpapper skall endast kunna ske vid en börs. av

De till inregistreringssystemet hörande reglerna om börsprospekt

gäller inte vid notering fondpapper vid en auktoriserad marknadsav plats. För börs krävs att alla deltar i handeln är medlemmar i en som börsen. Till medlem får antas endast vissa angivna aktörer. För deltagande i handeln vid auktoriserad marknadsplats krävs inte något en

68 Värdepappersmarknadslagstwningen

medlemskap eller särskilda kvalifikationer. En auktoriserad marknadsplats medges större frihet än börs när det en

gäller kravet för notering av fondpapper och tidpunkten för offent-

liggörande av uppgifter om handeln.

3.4.3 Clearingverksamhet

Tillståndsplikt gäller för verksamhet går ut på att yrkesmässigt i som options- eller terminsavtal träda som part eller på annat sätt garantera att ett avtal fullgörs. Enligt LBC får sådan verksamhet endast drivas av företag som fått ett sådant tillstånd och clearingorganisationen måste bl.a. ta säkerheter för att reducera sin riskexponering. I Sverige egen är det för närvarande endast OM som bedriver clearing av optioner och terminer. OM:s clearing kan beskrivas enligt följande. Sedan ett optionseller terminsavtal träffats på OM:s marknadsplats, överlämnas det till

clearingen. OM träder därefter som part i avtalet varigenom partsförhållandet mellan den ursprungliga säljaren och köparen bryts. Ansvaret

för att avtalet fullföljs övergår därmed OM. När en part önskar utnyttja en option utser OM genom ett slumpmässigt förfarande den

motpart som har att fullfölja det han genom avtalet har utfäst sig. För

att försäkra sig om att en part kan fullfölja en affär kräver OM säkerhet för gjorda åtaganden. Options- och terminsavtal kan också lämnas till

OM:s clearing utan att ha träffats OM:s marknadsplats.

För att få tillstånd att bedriva clearingverksamhet krävs att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Det skall bl.a. finnas ändamålsenliga regler för hur clearingen skall gå till. Det skall också finnas tillfredsställande säkerhets- och kontrollsystem. Tillstånd får meddelas aktiebolag eller ekonomisk förening.

Frågor om tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ett utländskt företag kan få tillstånd att bedriva clearingverksamhet via en filial i

Sverige.

Finansiella resurser

Vid clearing av optioner och terminer åligger det clearingorganisationen att till att det ställs betryggande säkerheter för gjorda åtaganden och se

att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. För att

begränsa riskerna krävs att deltagarna har väl fungerande riskhanterings-

system. Dessa system skall förebygga och begränsa att kredit- och

Värdepappersmarknadslagstütningen 69

likviditetsrisker uppstår samt förhindra störningar i data- och kommunikationssystemen skulle hota det finansiella systemets stabilitet. som

Ett aktiebolag driver tillståndspliktig clearingverksamhet skall

som ha aktiekapital är tillräckligt stort med hänsyn till verksamhetens ett som

art och omfattning. För en ekonomisk förening gäller motsvarande krav vilket innebär gjorda medlems- och förlagsinsatser skall

att summan av

motsvara de uppställda kraven. En clearingorganisation skall ha kapital, garanti, försäkring eller

liknande kunderna ett tillfredsställande skydd mot förluster som som ger kan drabba dem till följd av clearingen.

En clearingorganisation får, utöver clearingverksamhet i företaget,

endast driva sådan verksamhet har nära samband med den. som

C learingmedlemskap

Medlemskap i clearingorganisation får endast beviljas den som har

en

betryggande kapitalstyrka och i övrigt bedöms vara lämplig att

en som

delta i clearingen. Om clearingmedlem inte längre uppfyller kraven

en

skall clearingorganisationen besluta att medlemskapet skall upphöra.

3.4.4 Tillsyn m.m.

Börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer står under tillsyn Finansinspektionen. De skall lämna inspektionen de

av

upplysningar sin verksamhet som inspektionen begär.

om

Finansinspektionen får beträffande börs, auktoriserad marknads-

en

plats eller clearingorganisation förbjuda att ett beslut verkställs. Har

redan beslutet verkställts, får inspektionen förelägga företaget att göra

rättelse, om detta är möjligt. Finansinspektionen kan återkalla auktorisationen som börs eller auktoriserad marknadsplats eller tillståndet att driva clearingverksamhet. Beträffande clearingorganisation kan återkallelsen förenas med förbud

en fortsätta verksamheten. I stället för återkallelse av auktorisationen att

eller tillståndet kan Finansinspektionen meddela varning.

Vid beslut återkallelse ett tillstånd att bedriva clearingom av

verksamhet får Finansinspektionen besluta om hur rörelsen skall

avvecklas.

Finansinspektionen får vid vite förelägga den som driver clearingverksamhet tillstånd att upphöra med verksamheten. Den som i

utan handel med finansiella instrument använder beteckningama börs eller

70 Värdepappersmarknadslagstmningen

auktoriserad marknadsplats auktoriserad sådan kan

utan att vara som

föreläggas att upphöra med detta.

3.5 Insiderlagen 1990:1342

Sverige saknade före år 1972 lagstiftning om insiderhandel. Affärer som ansågs ohederliga eller brottsliga kunde i viss mån beivras var genom

den allmänna strafflagstiftningen och civilrättsliga regler. Genom

genom lagen 1971:827 om registrering av aktieinnehav infördes den första

lagstiftningen som direkt syftade till att hindra eventuell insiderhandel.

Reglerna gällde sekundärt i förhållande till brottsbalken. Genom lagen 1985:571 om värdepappersmarknaden infördes direkta

förbud mot insiderhandel. Lagen tillämplig endast på och

var personer

information med särskild anknytning till aktiemarknadsbolag

dvs. som

enligt då gällande definition avsågs börsbolag och OTC-bolag. Reglerna omfattade inte allmänt kurspåverkande omständigheter. Den nya insiderlagen 1990: 1342 trädde i kraft den l februari 1991.

Genom lagen utvidgades och skärptes förbudet mot att information om

icke offentliggjord kurspåverkande omständigheter utnyttjades för handel på värdepappersmarknaden, dvs. insiderhandel. Offentliganställda tjänstemän omfattas också bestämmelserna. Aktieägare omfattas

av av förbudet såvitt rör information omständigheter i de bolag där de äger om

aktier. Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag, dvs. enligt den definition som gäller enligt insiderlagen, svenskt aktiebolag

som givit ut aktier vilka är noterade vid börs eller auktoriserad marknadsen plats, har anmälningsskyldighet för eget och vissa närståendes innehav av fondpapper. De uppgifter då lämnas skall registreras. som Den personkrets som omfattas av förbud mot insiderhandel utvidgades i den nya insiderlagen till att omfatta och var en som genom

anställning, uppdrag eller annan befattning fått kännedom icke

om en

offentliggjord kurspåverkande omständighet. Om personen ifråga för

informationen vidare till utanför den angivna kretsen träffas en person även denne såsom tipsmottagare av förbudet. Som ovan nämnts omfattas

också olika slag offentliganställda tjänstemän insiderlagen. Dessa

av av

skall, om det är påkallat med hänsyn till tillgången kurspåverkande

av information inom den myndighet dit de är knutna, kunna åläggas

skyldighet att anmäla innehav av fondpapper samt förändringar i sitt

innehav.

Insiderreglerna gäller alla slags fondpapper och likställda instrument som det handlas med på värdepappersmarknaden, oberoende de

av om

är utgivna av ett aktiemarknadsbolag. Det är alltså tillräckligt att t.ex.

Värdepappersmarknadslagstwningen 71

aktier i ett litet familjeföretag omsätts på marknaden för att insiderförbudet skall gälla. Definitionen av fondpapper har följande lydelse enligt insiderlagen. "Aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag depåbevis". Med fondpapper jämställs enligt insiderlagen även ränteoption, räntetermin, indexoption och indextennin. Det straffbara området begränsas således till de fondpapper och däri likställda finansiella instrument som räknas upp i lagen. Förbudsregeln omfattar varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som, när informationen eller uppgiften blir allmänt känd, är ägnad att väsentligt påverka kursen fondpapperet. Personer med insyn i aktiemarknadsbolag är skyldiga att anmäla eget och vissa närstående fysiska och juridiska personers innehav av aktier och ändringar i innehavet av aktier i bolaget. Aktieägare som äger minst tio procent aktiekapitalet eller röstetalet anses ha insynsställning. av Anmälan skall göras till Finansinspektionen som även skall föra ett

register över gjorda anmälningar. Detta insiderregister är offentligt.

Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i insiderlagen. Straffet för insiderbrott är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år, allt under förutsättning att gämingen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken. För oaktsamhet är straffmaximum fängelse högst ett grov ar.

3.6 Den svenska värdepapperslagstiftningen

och elhandeln

3.6.1 Elhandeln och lagen om handel med finan-

siella instrument

Som framgått avsnitt 3.2 definieras "finansiellt instrument" som av ovan

fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. För att avgöra i vilken mån de lagar som avser

handel med finansiella instrument är tillämpliga på elmarknadens avtal måste inledningsvis några begreppsbestämningar göras.

72 Värdepappersmarknadslagstmningen

Till att börja med kan konstateras att den finansiella lagstiftningen

inte är direkt tillämplig handel med råvaror som sådana. Avtal om leverans av där köparen erlägger betalning och säljaren i nära anslutning till detta levererar elektrisk kraft omfattas således inte av vare sig lagen om handel med finansiella instrument eller annan värdepappersrättslig lagstiftning. Sådan handel, där säljarens och köparens prestationer utväxlas i omedelbar anslutning till avtalsslutet, brukar kallas avistahandel. I många fall ingås ett avtal om leverans av en vara relativt lång tid innan leverans och betalning skall ske. Avtalet ingås på grundval av det marknadspris som råder vid avtalets ingående. Parterna riskerar att

marknadspriset förändras under den tid som förflyter fram till leverans-

tidpunkten. Om marknadspriset skulle öka har säljaren gjort en dålig affär, eftersom han, om han har det som skall levereras i sitt lager, skulle ha kunnat avyttra det till det högre priset. Har säljaren ingått leveransavtalet, utan att ha tillgång till det han utfäst sig att leverera, måste han själv införskaffa varan till ett högre marknadspris än det som gällde då avtalet ingicks. För köparens del är avtalet i motsvarande mån en god affär. Han kan sägas ha försäkrat sig mot prishöjningar under tiden från avtalsslutet fram till leveranstidpunkten. Det omvända

kommer att gälla vid minskat marknadspris, avtalet blir lönsamt för

säljaren och en förlust för köparen.

En parts rättigheter och förpliktelser enligt ett avtal kan ofta överlåtas

någon annan. Den som ingått ett avtal om leverans av en vara sex månader kan under mellantiden överlåta rätten till varan på en senare, annan part. Om kontraktet avser leverans av en viss mängd elkraft till priset 20 öre/kWh och marknadspriset sex månader senare är 25 öre/kWH, är det möjligt för innehavaren av kontraktet att då överlåta sina rättigheter enligt kontraktet för 5 öre/kWh. Kontraktets värde kommer således att variera med det förväntade priset den vara avtalet avser. Ett sådant kontrakt som beskrivits ovan brukar betecknas som ett terminsavtal. På en marknad där det alltid finns tillgång till den vara som terminsavtalet och där marknadspriset alltid är känt, kan handeln avser

med terminsavtal ytterligare förfmas. I stället för att vid den i kontraktet angivna tidpunkten leverera varan till det angivna priset, s.k. fysisk

avräkning, kan endera parterna i stället i pengar erlägga mellanskillav

naden mellan det på leveransdagen gällande marknadspriset och det pris

skulle erläggas enligt avtalet. I det ovannämnda exemplet skulle som säljaren således, i stället för att leverera varan, erlägga 5 öre/kWh till köparen. Denne kan sedan, om han så önskar, själv införskaffa varan på marknaden. Detta sätt att avveckla ett kontrakt kallas för finansiell

Värdepappersmarknadslagstyftningen 73

avveckling. Avräkningen mellan parterna i ett terminsavtal med

finansiell avveckling kan ske löpande. Varje dag jämförs det i avtalet

angivna priset med marknadspriset och en av parterna får erlägga mellanskillnaden till motparten. På detta sätt konstruerade terminsavtal brukar med en engelsk term benämnas futures medan terminsavtal där avvecklingen sker på slutdagen betecknas som forwards. En option är ett bindande avtal om att i framtiden ingå ett nytt avtal leverans till ett visst pris. Utfärdaren av optionen kan om av en vara förbinda sig att vid tidpunkt köpa eller sälja t.ex. elektrisk en senare kraft, till ett förutbestämt pris. Om han förbundit sig att ingå avtal om försäljning en viss mängd till priset 20 öre/kWh under vecka 24 av och marknadspriset denna vecka visar sig vara 18 öre/kWh, har optionen inget värde för köparen eftersom han kan köpa till ett lägre pris marknaden. Om däremot marknadspriset denna vecka är 22 öre/kWh har

optionen ett stort värde. Optionen kan sägas ha utgjort försäkring för

en köparen att inte behöva betala än ett visst belopp per kWh för den mer elektriska kraften. Utställaren av optionen kräver normalt ersättning i

form av en premie.

El är tidigare inte kan lagras. Detta medför som sagts, en vara som att alla avtal köp elkraft normalt ingås en viss tid före den om av faktiska leveransen. Detta skulle kunna uttryckas så att elkontrakt alltid form terminsavtal. Av praktiska skäl kan emellertid handel med är en av där kort tid förflyter mellan avtal och leverans definieras som avistaavtal. Detta är nödvändigt för att ett dagspris skall kunna definieras. Vilka avtal på elmarknaden är då finansiella instrument att anse som Avtal leverans medför rättigheter och förpliktelser för parterna. om av Att naturaförpliktelsen i detta fall är skyldighet att leverera respektive en ta emot just elkraft har ingen betydelse i detta sammanhang. Frågan är därför främst när dessa rättigheter och förpliktelser skall anses vara

avsedda för handel på värdepappersmarknaden. Denna fråga kan inte

besvaras någon enkel formel. Om endast mycket kort tid skall genom förflyta mellan avtalsslutet och avvecklingen bör avtalet normalt inte kunna ett finansiellt instrument. Dels kommer det då inte att anses som finnas någon större praktisk möjlighet att omsätta kontraktet marknaden, dels kommer inte marknadspriset att hinna förändras så

mycket att handel med kontraktet blir meningsfull. Exakt var gränsen skall dras är dock bedömningsfråga. Om kontraktet inte kan eller får

en

överlåtas kommer det i flertalet fall heller inte omfattas av lagstiftningen finansiella instrument. Inte heller denna regel är emellertid alldeles

om

klar. Det har i vissa speciella undantagsfall förekommit att Finansinspektionen ansett avtal, enligt sin lydelse inte varit överlåtbara,

som

74 Värdepappersmarknadslagstwningen

som finansiella instrument. Vad som kan sägas med relativt stor säkerhet är därför endast att flertalet avtal elmarknaden kan vara att anse som finansiella instrument och att de prissäkringskontrakt som nu förekommer på den norska elbörsen, med all säkerhet är att anse som sådana. Som framgått av ovan förda resonemang om terminsavtal, är det från den synpunkt som en köpare eller säljare av elkraft har, inte meningsfullt att göra någon principiell skillnad mellan kontrakt som skall leda till fysisk leverans och kontrakt som skall leda till finansiell avveckling. Från ekonomisk synpunkt sett har båda typerna av avtal i stort samma egenskaper och riskerna är desamma för parterna oavsett vilken avvecklingsform som valts. Beträffande futures är dock motpartsrisken mindre eftersom en kontinuerlig avräkning sker. Sammanfattningsvis torde både termins- och optionsavtal med som

underliggande vara elderivat omfattas av bestämmelserna i lagen

om handel med finansiella instrument åtminstone i de fall där avsikten är att de skall bli föremål för handel en elbörs. I sådana fall är enligt nu

gällande lag Finansinspektionen tillsynsmyndighet över handeln med

dessa elderivat och en viss skyldighet att upprätta prospekt föreligger.

3.6.2 Elhandeln och

lagen om värdepappersrörelse

Eftersom avtal om leverans av i vissa fall är att anse som finansiella instrument kommer också lagen om värdepappersrörelse att vara tillämplig beträffande handel med dessa elderivat. Detta innebär att ett yrkesmässigt tillhandahållande av de tjänster som anges i lagen om värdepappersrörelse är tillståndspliktiga även då tjänsterna derivat avser med som underliggande tillgång. Tillstånd lämnas Finansinav spektionen som också är tillsynsmyndighet. För att få tillstånd att driva värdepappersrörelse måste dels det allmänna sundhetskravet i lagen

antas komma att bli uppfyllt, dels måste företaget bl.a. uppfylla vissa rörelseregler och krav på kapitaltäckning.

Nedan följer en redogörelse av värdepappersrörelser innebär att som

yrkesmässigt utföra vissa tjänster. Med "elverk" avses i nedan angivna

exempel den del av de nuvarande elverken som efter den 1 januari 1996

endast bedriver handelmed och som inte har någon nätverksamhet.

Kommissionshandel är handel med en vara eller ett finansiellt instrument för annans räkning men i eget namn.

En elhandlare t.ex. ett elverk som köper och säljer bedriver inte

någon kommissionshandel då de handlar i eget och för namn egen räkning. Elverket skulle däremot kunna kommissionär det köpte vara om

Värdepappersmarknadslagstüiningen 75

elkontrakt på uppdrag av ett visst företag men i eget namn. Tillstånd

skulle då behövas av Finansinspektionen.

Med förmedlingsverksamhet avses främst vanlig mäklarverksamhet.

Vad är att förmedla kontakt och sammanföra köpare och som avses säljare finansiella kontrakt med varandra. Mäklaren är normalt inte av part i avtalet mellan köparen och säljaren och tar inte heller några egna prisrisker. Ett elverk som köper och säljer elkraft vidare till sina kunder

bedriver inte förrnedlingsverksamhet. Elverket kan också tänkas köpa

finansiella instrument med som underliggande tillgång. De finansiella instrument som elverket inte vill behålla kan avyttras till andra köpare.

Inte heller i detta fall är verksamheten att betrakta som förmedlingsverk-

samhet, utan icke tillståndspliktig handel med och finansiella en

instrument. Elverket kommer således inte behöva tillstånd för att

fortsätta driva förmedlingsverksamhet enligt lagen om värdepappers-

rörelse. Handel med kontrakt för räkning. Med handel med finansiella egen

instrument handel som bedrivs yrkesmässigt och där det primära

avses är att tillhandahålla en tjänst åt en kund. Det är alltså själva handeln, dvs. köp och försäljning av olika finansiella instrument, som skall vara huvudmomentet i företagets affärsidé. Med tillståndspliktig egenhandel endast sådan handel bedrivs yrkesmässigt och där det primära avses som syftet är att utföra tjänster andra aktörer på marknaden. Ett elverk köper och säljer omfattas inte, vid dess normala som hantering elkontrakt, av egenhandelsbegreppet eftersom det inte kan av sägas ingå i företagets affärsidé att utföra tjänster åt andra aktörer marknaden. Ett elverks inköp av och förvärv av finansiella instrument samt motsvarande försäljningar i den normala elhandelsverksamheten

utgör således inte egenhandel. Elverkets handel med utgör en normal

elhandelsverksamhet inte kräver tillstånd. Om elverket däremot som skulle åta sig att den öppna marknaden fortlöpande erbjuda sig att köpa och sälja elderivat var och en som vill omsätta dessa i pengar av skulle verksamheten att "handel för egen räkning". vara anse som Tillstånd skulle krävas Finansinspektionen för att utöva denna typ av av verksamhet.

Med förvaltningsverksamhet uppdrag att mot betalning och

avses efter vissa riktlinjer förvalta finansiella instrument. Förvaltaren annans ombud för kunden, dvs. han agerar i kundens namn för agerar som kundens räkning. Exempel på sådan verksamhet är portföljförvaltning.

Ett elverk som får i uppdrag att för en kunds räkning mot betalning

och efter vissa riktlinjer t.ex. köpa och sälja elderivat eller göra vissa omplaceringar utgör förvaltningsverksamhet. För att bedriva denna typ

76 Värdepappersmarknadslagstütningen

av verksamhet krävs att förutsättningarna för en sund värdepappersrörelse är uppfyllda samt att Finansinspektionen lämnat sitt tillstånd. Reglerna om medverkan vid emission av fondpapper m.m. torde vara särskilt aktuellt för denna utredning.

3.7 Regelverken i Norge

3.7.1 Den norska ellagen

Allmänt

I Norge regleras krafthandeln av Energiloven av 29. juni 1990 nr. 50

med tillhörande föreskrifter. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1991. Genom den nya energilagen öppnades näten och konkurrens infördes i

produktions- och försäljningsleden. Enligt energilagen måste alla

nätägare ställa överföringskapacitet till förfogande för andra aktörer.

Den så kallade "oppdekkningsplikten", vilket innebar att den kraft som

såldes inom en lokal/regional marknad måste produceras inom samma marknad, avskaffades och ersattes med en leveransplikt. Leveransplikten innebär att energiverken måste leverera kraft till kunderna inom sitt område men är oförhindrade att anskaffa nödvändig kraft det sätt de själva väljer. Kunderna kan däremot köpa kraft av en annan leverantör än den som har leveransplikt. Härigenom får inte energiverken en garanterad avsättning för sin kraft. Punkttariffer har också införts på samtliga nät. Det är därmed möjligt för varje kund att få tillgång till den nationella kraftmarknaden. Det är nätägarens uppgift att i överföringskostnaderna räkna med kostnaderna för transport över- och underordnade nät, så att den enskilde kunden presenteras en samställd tariff. Från och med 1993 års bokslut måste elverken redovisa kostnader och

intäkter enligt aktiebolagslagens regler samt särredovisa produktions-

och distributionsverksamheterna. Tidigare räckte det för de kommunala energibolagen att redovisa nettot intäkter minus kostnader. Någon insyn i var intäkterna och kostnaderna kom ifrån var således inte möjlig

och grunderna för en effektiv reglering av nättjänstema saknades.

Myndigheter

Närings- och Energidepartementet och Norges Vassdrags- och Energi-

verk NVE reglerar handeln med genom att bevilja omsättningskon-

Värdepappersmarknadslagstgftningen 77

cession. För att nätägare och elåterförsäljare skall få bedriva verksamhet

krävs således en omsättningskoncession. Enligt energilagen kan en

koncession, vid första ansökningstillfállet, ges för en period av två år.

Därefter kan omsättningskoncession beviljas för maximalt tio år. Alla

omsättningskoncessioner är emellertid givna med en varaktighet till den 15 juli 1996. Systemet med omsättningskoncession är för tillfället under

utvärdering av NVE och av Närings- och energidepartementet.

I samband med att elmarknadsreformen genomfördes i Norge delades

gamla Statkraft upp i två bolag, dels ett produktionsbolag, Statkraft SF, och dels ett nätbolag, Statnett SF.

Statnett SF är ett statligt bolag som har ansvaret för storkraftnätet och koordinerar driften av elsystemet och eländen med utlandet. som Statnett SF har koncession på utrikeshandeln med där kontrakten har

en varaktighet understigande sex månader. Statnett Marked AS, som är ett dotterbolag till Statnett SF, har beviljats omsättningskoncession enligt energilagen för att organisera

marknaden för handel med fysisk el. Statnett Marked har även tilldelats koncession för att administrera utlandshandeln med kontrakt som understiger månader. Statnett SF har som ovan nämnts däremot sex

koncession på själva utrikeshandeln.

T illsynsmyndighet

Norges Vassdrags- och Energiverk NVE är ett direktorat underställd det norska Närings- och energidepartementet. NVE beviljar anläggnings-

och omsättningskoncessioner. Dess roll liknar, vad det gäller energifrågor, de uppgifter som den svenska nätmyndigheten NUTEK har. NVE har till uppgift att tillvarata kundernas intressen genom att övervaka såväl de konkurrensutsatta verksamheterna, produktion och

försäljning, som monopolverksamheten, näten. NVE övervakar att företagen håller särskilda räkenskaper för de olika verksamhetsgrenama produktion, överföring, distribution samt försälj-

ning. De konkurrensutsatta verksamheterna hanteras genom att det krävs

omsättningskoncession för alla säljer el, även så kallade traders.

som av

NVE kontrollerar dessutom att nätföretagens tariffer är rimliga och att inte diskriminering sker av kunder som t.ex. byter leverantör. Som ett

led i sitt arbete sammanställer NVE omfattande statistik över tariffer,

prisutveckling, Slutligen har NVE till uppgift att hantera klagomål

m.m. samt medla vid tvister mellan parterna på elmarknaden.

78 Värdepappersmarknadslagstmningen

Utrikeshandel

Utrikeshandeln med är reglerad flera sätt. Statnett SF, som är ett norskt Statsföretag, äger idag alla utlandsförbindelser med undantag av någon regionalledning till Sverige. För nytillkommande utlandsförbindelser skall Statnett vara ensamägare. För att få bygga och driva en utlandsförbindelse krävs en anläggningskoncession. En sådan koncession beviljas av NVE. Ett visst antal villkor, som finns angivna i energilagen, skall beaktas för att koncession skall beviljas. Som exempel kan nämnas att anläggningen skall leda till en rationell energiförsörjning och att villkor får uppställas i själva koncessionen för att undvika skador på natur och kulturvärden. Den norska exporten av elkraft är som antytts ovan begränsad av koncessioner vars storlek bestäms av Stortinget.

Handel med tillfällig kraft upp till 6 månader är i princip förbe-

hållen staten. Statnett SF har erhållit en sådan koncession. Handeln med sker över den norska börsen, som drivs av Statnett Marked, varigenom alla norska elproducenter får tillgång till exportmarknaden på lika villkor. Stortinget har beslutat om en exportkvot på 5 TWh. Ett kontrakt inom denna kvot får inte ha en varaktighet som överstiger fem år. Statnett SF har ansvaret för att administrera fördelningen av denna exportkvot på kraftföretagen. Denna reglering av utrikeshandeln motiveras av att det inte skall uppstå någon press det norska vattenkraftsystemet och att leveranssäkerheten skall kunna upprätthållas ett tillfredsställande sätt. För import och export över 5 TWh kan koncession endast beviljas av Stortinget om särskilda skäl föreligger. Det kan i koncessionen uppställas sådana villkor som är påkallat av allmän hänsyn.

Kontrollen det uppställda regelverket för utrikeshandeln, inklusive

av villkoren i beviljade koncessioner, efterföljs åvilar NVE. Beviljandet av koncessioner sker utifrån faktiskt ingångna kontrakt. Koncession innebär att koncessionshavaren får en exklusiv rätt till fasta kontrakt en särskild utlandsförbindelse. Anledningen till detta är bl.a. att innehavaren skall kunna finansiera byggandet av den nya utlandsförbindelsen. Det är emellertid endast en del av den sammanlagda

utnyttjandetiden för kabeln som binds upp på detta sätt. Den återstående

utnyttjandetiden används för utbyte av tillfällig kraft, varvid kraftflödet förbindelsen skall i riktning från det land som för tillfället har lägst pris på den elektriska energin. Detta skrivs som ett särskilt koncessionsvillkor. Den elkraft som importeras eller exporteras på detta sätt handlas över börsen.

Värdepappersmarknadslagstüiningen 79

3.7.2 Den finansiella lagstiftningen i Norge

Lag om värdepappershandel

Lag om värdepappershandel av 14. juni 1985 nr. 61 ersatte den tidigare fondmäklarlagen. Värdepappershandelslagen reglerar primärt om-

sättningen av värdepapper och derivat där den underliggande tillgången

är värdepapper. Lagen reglerar bl.a. fondmäklarföretagens uppgifter och uppställer vissa begränsningar i deras verksamhet. Begränsningen i

verksamheten har tolkats så sätt att fondmäklare inte har anledning att engagera sig varken i råvarumarknaden eller i handeln med derivat där den underliggande tillgången är en råvara. I den nuvarande lagens första paragraf ges legaldefmitionen av begreppet värdepapper. Begreppet är mycket vid i sin utformning. Ett värdepapper representerar rättighet eller förpliktelse i förhållandet en mellan ägaren värdepapperet och värdepapperets utställare. En av skillnad görs mellan värdepapper som ger rätt till betalning och de som rätt till "ytelser" eller som ger upphov till andra rättigheter. Till den ger första gruppen hör olika typer av obligationer. Till den andra gruppen hör t.ex. aktier, teckningsrätter och optioner. Avsikten med uppräkningen av olika värdepapperstyper är att med exempel ange de allra vanligaste och kända formerna värdepapper som kan bli föremål för av viss omsättning. Departementet kan bestämma vilka värdepapper, där allmän omsättning kan bli aktuell, som legaldefmitionen av värdepapper skall omfatta. Regeln har kommit till i syfte att fånga upp marknadens behov att typer av värdepapper introduceras. Handel med råvaror av nya eller råvaruderivat, t.ex. elderivat, omfattas inte av lagstiftningen.

Handel med derivat

Regeringen fastställer vilka optioner skall vara föremål för allmän som omsättning. Den officiella kursen handeln med optioner får endast fastställas av en norsk börs. Vidare skall börsen organisera systemet kring handeln med optioner samt se till att det vid varje optionsavtal

finns en fungerande clearingorganisation som garanterar att avtalet

kommer att fullföljas. I föreskrift december 1994 om handel med optioner och terminer finns liknande regler intagna för terminer. Med optionshandel värdepappershandel med optioner eller avses indexoptioner, dvs. köp, försäljning, marknadsföring och teckning av

optioner och indexoptioner. En option är definierad som ett avtal om rätt

att köpa eller sälja ett antal värdepapper till en fastställd kurs innan eller

6 SOU/996349

80 Värdepappersmarknadslagstmningen

eventuellt vid en bestämd tid. Som värdepapper räknas således optioner som är knutna till de olika värdepapperstyper som finns uppräknade i lagens första paragraf obligationer, aktier m.m. och som är avsedda för allmän omsättning. Bestämmelsen förutsätter att optionsavtalet är knutet till ett eller flera konkreta norska eller utländska värdepapper. Med termin menas ett avtal om leverans av ett antal värdepapper till en fastställd kurs innan eller vid en bestämd tidpunkt. Termin är inte definierat som ett värdepapper i lagen men begreppet terminshandel är definierat som värdepappershandel med terminer.

Insiderhandel

I lag om värdepappershandel finns en reglering av insiderhandel som

avser missbruk av förtrolig aktieinfonnation. Köp och försäljning

av börsnoterade värdepapper får inte göras av någon som har förtroliga upplysningar rörande förhållanden i det företag som utställt värdepapperet, och som kan antas få väsentlig betydelse för kursen värdepapperet. För handel med optioner och terminer omfattas personkretsen av dem som har förtroliga upplysningar om det företag som har utställt värdepapperet som avtalet gäller. Sanktioner vid brott mot insiderregeln är böter eller fängelse högst ett år.

Lag om värdepappersbörs

Handel med värdepapper en börs regleras av börslagen 17. juni 1988 nr. 57. Börshandel har i Oslo förekommit sedan början artonav hundratalet och en börslag infördes redan år 1818. Senare inrättades

börser även i andra städer. Oslobörsen är en självägande institution av

offentligrättslig karaktär. I börslagstiftningen anges vissa generella

föreskrifter om börsverksamhet, som i allt väsentligt tar sikte

Oslobörsen. Ledningen över börsen utövas av två organ, ett börsråd och en börsstyrelse. För börsverksamheten skall finnas särskilda föreskrifter som fastställs av regeringen. Börsrådet har att yttra sig över ändringar

i föreskrifterna. Fondmäklarföretag med vederbörligt tillstånd kan bli medlem av börsen. Börsstyrelsen kan utfärda varning eller besluta

om suspension eller uteslutning av börsmedlem eller enskild mäklare som inte följer uppställda regler. Den kan också besluta om att ett värdepapper skall strykas från notering om det inte längre uppfyller villkoren för

registrering eller andra särskilda skäl föreligger. En ytterligare sanktion

är utdömande av vite på upp till 10 gånger värdepapperets årsavgift till

Värdepappersmarknadslagstütningen 81

börsen. Också börsmedlemmar och mäklare kan åläggas ett liknande vite. Oslobörsen samarbetar med tillsynsmyndigheten, Verdipapirsentralen VPS och andra institutioner i övervakningen av marknaden. Börsverksamheten kan i Norge endast drivas med regeringens tillstånd. Med börs förstås självägande institution som organiserar en regelbundna och offentliga kursnoteringar vid omsättning av aktier, obligationer och andra värdepapper. På Oslobörsen handlas t.ex. med standardiserade börsnoterade optioner och terminer. Börslagen är en ramlag ger vissa allmänna föreskrifter för börsverksamhet. som Undantag från vissa lagens krav kan emellertid göras för mindre av

börser noterar regionala värdepapper. I börslagen stadgas också att

som

regeringen kan bestämma att det på börsen skall kunna ske notering av

kurser på värdepapper som skall levereras och avräknas vid en senare

tidpunkt, dvs. optioner och terminer. Börslagen är emellertid inte tillämpbar på handel med elderivat

eftersom råvaruderivat inte betraktas ett värdepapper i värdesom

pappershandelslagens mening.

I Norge har central börsfunktion inrättats som ett led i arbetet en med att säkerställa den öppna elmarknadens funktion. Den norska elbörsen är statligt ägd och drivs av Statnett SF, som har systemansvaret i landet. Statnett SF har organiserat elbörsverksamheten i ett dotterbolag, Statnett Marked AS. För att vara aktör på den norska elbörsen måste

aktörerna ingå ett aktörsavtal och/eller ett handels- och clearingavtal.

För handel på elbörsen krävs att aktörerna erhållit omsättningskoncession NVE. För att handla elbörsen kräver Statnett Marked att av aktörerna ställer säkerhet. Storleken på säkerheten är satt i relation till

värdet och prisrisken för den handlade volymen. Den norska elbörsen

och dess verksamhet har behandlats ingående i kapitel 2 avsnitten 3.2 och 3.3.

Verdipapirsentralen VPS för kontobaserad, papperslös registrering

vissa värdepapper inrättades i Norge år 1986. VPS karaktäriseras som av

självägande institution och har ensamrätt inom sitt område. Sedan år

en

1987 är VPS-anslutning obligatorisk för börsnoterade aktier och

obligationslån. Kredittilsynet har direkt terminalförbindelse till VPS:s en databas led i sitt tillsynsarbete. Även mellan börsen och VPS som ett förekommer ett informationsutbyte.

3.7.3 Pågående lagstiftningsarbete i Norge

Lagen värdepappershandel är för närvarande under översyn.

om

Utredningen värdepappershandelslagen överlämnade sitt första

om

82 Värdepappersmarknadslagstwningen

delbetänkande om Investeringsföretag till finansdepartementet den 16 december 1994 NOU 1995:1 Investeringsforetak. Utredningen innehöll

förslag till nya regler om tillåtelse att utöva dels investeringstjänster och

dels verksamhet som fondmäklarföretag. Utredningens andra del-

betänkande, "Verdipapirhandel", avlämnades till finansdepartementet den

19 december 1995. Utredningen har bl.a. lämnat förslag till en ny lag om handel med värdepapper. Lagförslaget innehåller bl.a. regler om att

fondmäklarföretag i framtiden skall betecknas som investeringsföretag och att ett nytt begrepp, finansiellt instrument, skall införas i den nya

lagen. Utredarna ansåg emellertid att det borde tillsättas en särskild

utredning med uppdrag att undersöka vilka särskilda behov som kan tänkas föreligga för råvaruderivatmarknad och vilka anpassningar i en Förhållande till de regler som gäller för värdepappersmarknadema som är nödvändiga. Utredarna föreslår vidare att denna särskilda utredning skall lämna förslag till vilka regler som bör ställas mäklarverksamhet med varuderivat. Eftersom erfarenheterna av varuderivatmarknader i Norge är mycket begränsade bör utredningen lämpligen ske med utgångspunkt från de erfarenheter som uppkommer i anslutning till elderivatmarknaden. Enligt uppgift kommer den föreslagna norska utredningen sannolikt att inleda sitt arbete under våren 1996 och ha till uppgift att presentera ett förslag till reglering av börshandel och krav elmäklarverksamhet under början av år 1997.

Annan relevant lagstiftning 83

4 Annan relevant lagstiftning

I detta kapitel behandlas i korthet konkurrenslagen, kommunallagen och

lagen om offentlig upphandling samt deras effekter på elmarknaden.

4.1 Konkurrenslagen l993:20

En konkurrenslag trädde i kraft den 1 juli 1993. De materiella ny konkurrensreglema i lagen har utformats efter förebild från EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler.

Lagen innehåller två principiella förbud, nämligen mot konkurrens-

begränsande samarbete mellan företag och missbruk av dominerande

ställning. I lagen finns också regler om kontroll av företagsförvärv. Den

l juli 1992 inrättades Konkurrensverket vars uppgift är att, till nytta för konsumenten, undanröja hinder för en effektiv konkurrens.

Lagens huvudsakliga innehåll

Konkurrenslagen har till ändamål att undanröja och motverka hinder för effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, en tjänster och andra nyttigheter. Lagen innehåller som ovan nämnts två generella förbud. Det är ett förbud mot konkurrensbegränsande ena samarbete mellan företag där syftet är att begränsa konkurrensen marknaden eller detta resultat. Det andra är ett förbud för ett som ger eller flera företag att missbruka sin dominerande ställning marknaden. Konkurrensverket kan i enskilda fall medge undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Undantag från

förbudet skall också kunna gälla för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för enskilda undantag gruppundantag. Avtal som är förbjudna är ogiltiga.

Möjlighet finns att efter ansökan hos Konkurrensverket få ett s.k. icke-ingripandebesked är förklaring att avtalet eller förfarandet som en inte omfattas förbuden i konkurrenslagen. av Överträdelser förbuden skall kunna medföra skadeståndsskyldighet av

84 Annan relevant lagstiftning

och konkurrensrättsliga ingripanden. Det kan ske i form av åläggande att vid vite upphöra med en pågående överträdelse eller ett åläggande att betala en konkurrensskadeavgift för en redan inträffad överträdelse. Kontroll av företagsförvärv innebär en skyldighet att anmäla företagsförvärv för godkännande om de berörda företagen tillsammans har en omsättning minst fyra miljarder kronor. Sådana företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket för prövning. Ett ingripande skall kunna ske om företagsförvärvet får antas leda till mer påtagliga effekter som är skadliga för konkurrensen i ett mer långsiktigt perspektiv.

4.1.1 Konkurrenslagens effekter på elmarknaden

Grundtanken i den förändrade ellag som trädde i kraft den 1 januari 1996 är att främja konkurrensen så att kunderna skall kunna välja den elleverantör som erbjuder de bästa villkoren. För att detta skall vara möjligt kommer nätägaren vara skyldig att tillåta att andra utnyttjar näten på det beskrivs i kapitel Kundernas elpris kommer i sätt som framtiden att bestå av en nätavgift, ett pris på den elektriska kraften och eventuella skatter. Konkurrenslagens förbud mot missbruk av en dominerande ställning gäller beteenden som drabbar andra företag eller konsumenter. Om en elleverantör bedöms ha en dominerande ställning och missbrukar denna att påtvinga köparna oskäliga priser eller genom att tillämpa genom oskäliga villkor eller genom att helt enkelt vägra att leverera kan detta angripas med stöd av konkurrenslagen. En enskild konsument som anser att en elleverantör missbrukar sin dominerande ställning, genom t.ex. oskäliga priser, kan anmäla detta till Konkurrensverket. Om Konkurrensverket finner att beteendet innebär en överträdelse av förbudet mot dominerande ställning kan företaget åläggas att upphöra med överträdelsen. Uttrycket "dominerande ställning" hänför sig till ett företags möjlighet att agera oberoende av konkurrenter på en viss marknad. En

sådan marknad kan avse en enskild produkt eller ett visst geografiskt

område som t.ex. ett distributionsområde. En dominerande ställning i

konkurrenslagens mening behöver inte innebära att företaget i fråga är dominerande eller betydande i ett nationellt perspektiv. Förbud mot konkurrensbegränsande avtal kan bli tillämpligt om det oskäliga priset är resultatet av ett samarbete mellan företagen.

På en omreglerad marknad för elleveranser kommer ett stort antal

Annan relevant lagstiftning 85

elföretag att konkurrera med varandra genom att det i den förändrade ellagen står samtliga elanvändare fritt att välja elleverantör. Elnäten har

alltså gjorts allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå.

sådan marknad kan elleverantörema ha incitament att försöka På en begränsa konkurrensen sinsemellan avtal eller liknande. Sådana genom avtal kommer att strida mot förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Så skulle kunna bli fallet konkurrerande kraftleverantörer skulle om försöka samordna sina priser. Även utbyte information priser av om eller kostnader kan förbjudet speciellt om det har till syfte att vara uppnå samordning priset. När det gäller elkraftleveranser kommer en av konkurrenslagen bli tillämplig beträffande konkurrensbegränsande avtal.

4.2 Kommunallagen 1991:900

Med den kommunala kompetensen, förstås enligt kommunallagen, en kommuns behörighet att befatta sig med ett visst slag av angelägenheter.

Kompetensen omfattar de uppgifter som kommunen har rätt att

ombesörja. En kommuns handlingsfrihet är emellertid begränsad av

vissa kommunalrättsliga principer. En grundläggande förutsättning för

den kommunala kompetensen är att de intressen kommunen skall som tillgodose är lokaliserade till kommunen. Lokaliseringsprincipen

förhindrar i princip kommun att bedriva verksamhet inom en annan

en kommuns område. Ett kommunalt bolag kan således inte konkurrera utanför den kommungränsen. För den kommunala verksamheten egna

gäller regel självkostnadsprincipen. Principen, vilken dock inte är

som undantag, innebär att högre avgift inte får tas ut än vad som utan en mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen svarar tillhandahåller. Kommunala taxor måste i princip utformas så att

avgifterna inte överstiger kommunens självkostnad. Likställighetsprin-

cipen innebär att alla konsumenter skall behandlas rättvist och objektivt. Konsumenter och konsumentgrupper får inte särbehandlas. Offentliginnebär, med beaktande sekretess kan råda i särskilt

hetsprincipen av att

konkurrensutsatt kommunal verksamhet, att konkurrenter till kommunala företag har möjligheter att få insyn i frågor som rör t.ex. kommunal upphandling.

4.2.1 Kommunal elverksamhet

Fr.o.m. den 1 januari 1996 kommunala elföretag under vissa

ges

förutsättningar konkurrensvillkor är likvärdiga dem gäller för

som som

86 Annan relevant lagstiftning

övriga företag på marknaden. Dessa företag kommer således att undantas från vissa kommunalrättsliga principer. Produktion och handel

med är undantagna från principen att kommunal verksamhet endast får bedrivas inom den kommunen. Även kommunal nätverksamhet egna

undantas i viss mån. Kommunal elverksamhet i företagsform skall

bedrivas på affärsmässiga grunder i stället för med iakttagande av självkostnads- och likställighetsprincipen. Syftet med undantagen är att kommunala elföretag skall kunna konkurrera med andra marknadsaktörer lika villkor. Undantag medges endast verksamheten särredoviom sas och bedrivs i samma associationsform övriga aktörer, dvs. som vanligtvis i aktiebolagsfonn.

4.3 Lag 1992:1528 om offentlig upphandling LOU

Lagen om offentlig upphandling bygger bl.a. på sex EG-direktiv. Lagen innebär en omdaning i flera viktiga avseenden jämfört med de regelverk

för offentlig upphandling som tidigare gällt i Sverige. Skillnaden ligger

främst i att det är vidare krets omfattas lagen, att en som av annonse-

ringsskyldighet föreligger, att pågående upphandlingsförfarande skall

kunna prövas av domstol samt att skadestånd skall kunna utkrävas enligt lagen om offentlig upphandling.

Lagens huvudsakliga innehåll

För den svenska upphandlingen har affärsmässighet, konkurrens och objektivitet varit de grundläggande krav skall uppfyllas. I denna del som

innebär EG-direktiven eller EES-avtalet inte någon förändring. Kraven

betonas snarare ännu starkare. Förändringen ligger i stället i de medel

som skall utnyttjas för att dessa krav skall uppfyllas. Kretsen de

av upphandlande enheter omfattas det regelverket har också som av nya utvidgats betydligt. Lagen om offentlig upphandling bygger som nämnts bl.a. på EGsex

direktiv. De fyra första direktiven behandlar upphandling

av varor,

byggentreprenader, tjänster och rättsmedel i de s.k. klassiska sektorerna.

Det femte direktivet behandlar upphandling tjänster och av varor,

byggentreprenader inom försörjningssektorn. Det sjätte direktivet är ett rättsmedelsdirektiv för försörjningssektorn. Till de klassiska sektorerna hör staten, kommunerna, landstingen och kyrkan samt de bolag, föreningar, samfälligheter dessa har ett

m.m. som

Annan relevant lagstiftning 87

betydande inflytande i och som inte har en kommersiell eller industriell verksamhet. Till försörjningssektorn hör ovan beskrivna organisationer som bedriver t.ex. produktion, distribution och transport inom vatten-, energitransport- och telekommunikationssektorerna oavsett om de har eller , inte har kommersiellt eller industriellt intresse. Även privata organisationer bedriver sådan verksamhet med stöd av ett särskilt tillstånd som omfattas av reglerna för försörjningssektorn. Reglerna vid upphandling för de olika sektorerna skiljer sig på så sätt att reglerna inte är lika stränga för organisationer inom försörjningssektorn och att det finns fler undantag för dessa än vad som finns för organisationer som tillhör de klassiska sektorerna.

Olika tröskelvärden

Det finns olika sätt att upphandla beroende på om det som upphandlas värdemässigt ligger över eller under de s.k. tröskelvärdena. För de klassiska sektorerna ligger tröskelvärdet för varor och tjänster 1,6 miljoner kronor upphandlingstillfälle. Från den 1 januari 1996 per sänktes värdet för statliga myndigheter vid upphandling av varor och tjänster till 1 030 miljoner kronor grund av ett avtal med WTO GATT. För försörjningssektorn ligger tröskelvärdet, med undantag for telekommunikationssektorn, 3,2 miljoner kronor.

Upphandlingsförfaranden vid värden Över tröskelvärdet

Det finns tre olika former upphandlingsförfaranden när det som av upphandlas värdemässigt ligger över tröskelvärdet.

Öppen upphandling innebär att upphandlingen annonseras i den

Europeiska Gemenskapens Officiella Tidning. Alla leverantörer har rätt att få ta del förfrågningsunderlaget och att lämna skriftliga anbud av inom vissa angivna tider. Den upphandlande enheten väljer ut det bästa anbudet och antar detta utan förhandling. Selektiv upphandling innebär tvåstegsprocess. Den upphandlande enheten uppmaning en annonserar en till olika leverantörer att inkomma med anbud där de t.ex. beskriver sin ekonomiska ställning och sitt tekniska kunnande. De leverantörer som bäst uppfyller kraven väljs ut och får med i själva upphandlingen. vara Ett förfrågningsunderlag skickas ut till respektive leverantör som inom viss angiven tid har att lämna ett skriftligt anbud. Den upphandlande en enheten väljer därefter ut det bästa anbudet och antar detta utan

88 Annan relevant lagstiftning

förhandling. Förhandlad upphandling går till på samma sätt som vid selektiv upphandling men med den skillnaden att förhandling får ske med en eller flera leverantörer. Utanför försörjningssektom är förhandlad upphandling en undantagsform och får endast användas vid i lagen särskilt angivna tillfällen. Sammanfattningsvis kan sägas att vid upphandling över tröskelvärdet kan de upphandlande enheterna omfattas reglerna för de som av klassiska sektorerna som huvudregel endast välja mellan öppen eller selektiv upphandling. Inom försörjningssektom kan de upphandlande enheterna välja fritt mellan de tre olika upphandligsfomiema.

Upphandligsförfaranden vid värden under tröskelvärdet

Det finns två olika former av upphandlingsförfaranden när det som upphandlas värdemässigt ligger under tröskelvärdet. Förenklad upphandling sker genom att den upphandlande enheten annonserar eller genom skriftlig inbjudan vänder sig direkt till intressanta leverantörer. Detta förutsätter att de känner tillräckligt många för att kunna utnyttja befintlig konkurrens. Alla leverantörer har rätt att få ut förfrågningsmaterialet och att lämna skriftliga anbud. Den upphandlande enheten får därefter förhandla med eller flera leveranen törer. Direktupphandling innebär ett upphandlingsförfarande utan krav på skriftliga anbud. Detta förfaringssätt används om värdet på det som skall upphandlas är lågt eller om synnerliga skäl föreligger. Sammanfattningsvis kan sägas att vid upphandling under tröskelvärdet skall alla upphandlande enheter använda sig av förenklad upphandling. Direktupphandling kan däremot användas om värdet det som skall upphandlas är lågt eller om det föreligger synnerliga skäl.

4.3.1 Effekter på elmarknaden

Genom omregleringen av elmarknaden den 1 januari 1996 har elleverantörema splittrats upp i minst två juridiska personer. Nätverksamhet får inte bedrivas i samma juridiska person som produktion och köp och försäljning av el. Lagen om offentlig upphandling, vid upphandling över de s.k. tröskelvärdena, bygger i huvudsak på EG-direktiv. Till direktiven finns inte några förarbeten som kan tjäna till stöd för en viss tolkning. Enligt Romfördraget art. 177 måste en nationell domstol i slutinstans begära tolkningsbesked från EG-domstolen om den nationella domstolen är

Annan relevant lagstiftning 89

tveksam till hur EG-rätten i det enskilda fallet skall tolkas. Nedanstående synpunkter och exempel är således enbart den tolkning av EGrätten svenska myndigheter för närvarande gör på området. Ett som fullständigt tolkningsbesked föreligger inte förrän de svenska högsta domstolsinstansema och/eller EG-domstolen har uttalat sig i de olika frågorna.

De undantag som finns inom försörjningssektom som innebär att den upphandlande enheten inte behöver följa lagen vid upphandling och som är intresse för elproducenter och organisationer som driver nätverk-

av

samhet för energidistribution är följande:

köp energi och/eller bränsle för energiproduktion m.m., - av köp enbart görs för vidareförsäljning även om andra har rätt att - som sälja på samma villkor, noteras och omsätts på råvarumarknad elbörs. - som en Tveksamhet råder vad undantaget för köp av energi och/eller om

bränsle för energiproduktion egentligen omfattar. Nämnden för offentlig

upphandling NOU har hittills tolkat undantaget på så sätt att all

upphandling energi och/eller bränsle för energiproduktion som görs

av

för verksamhet som t.ex. avser produktion eller distribution av eller

skall omfattas undantaget oavsett vad energin eller bränslet skall gas av användas till. Motsvarande undantag finns inte för de klassiska sektorerna eller för andra verksamheter inom försörjningssektorema. Organisationer bedriver handel med anses inte tillhöra som

försörjningssektom.

Nedan följer några exempel på de vanligaste konstellationema och

förklaring till vilka regler gäller efter den 1 januari 1996.

en som

En kommun har köp och försäljning el kvar i kommunen.

av Nätverksamheten ligger i ett kommunalt bolag. Kommunen har inte

någon egen produktion av el.

Kommunen tillhör den klassiska sektorn eftersom kommunen varken har nätverksamhet eller bedriver elproduktion. Kommunens köp av

elkraft måste således upphandlas enligt reglerna i lagen om offentlig

upphandling. Kommunens elhandelsverksamhet kan emellertid leverera elkraft till kommunens lokaler m.m. utan ytterligare upphandling egna eftersom intern handel inte omfattas av lagen. Nätbolaget befinner sig inom försörjningssektom och kan därmed

köpa för att täcka nätförluster utan upphandling eftersom det finns ett undantag för köp energi och bränsle för energiproduktion.

av En kommun har nätverksamheten kvar inom kommunen men har lagt

köp och försäljning el i ett kommunalt bolag. Kommunen har inte

av

någon egen elproduktion.

Den del kommunen bedriver nätverksamhet befinner sig av som

90 Annan relevant lagstiftning

inom försörjningssektom. Då nätverksamheten köper för att täcka Förluster kan det göras utan upphandling eftersom det finns ett undantag för köp av energi och bränsle för energiproduktion. Det kommunala bolag köper och säljer tillhör inte försörj-

som ningssektom eftersom bolaget varken har elproduktion eller driver nät. Genom att kommunala bolag som bedriver handel med undantagits

från självkostnads- och lokaliseringsprincipema betraktas dessa bolag

som kommersiella. De kommer därmed inte heller att omfattas av reglerna för de klassiska sektorerna och blir därmed helt undantagna från bestämmelserna i lagen.

En kommun har lagt nätverksamheten och köp och försäljningen

av

el i två olika kommunala bolag. Kommunen har inte någon

egen

elproduktion. Nätbolaget befinner sig inom försörjningssektom. Nätbolaget kan köpa för att täcka nätförluster utan upphandling eftersom det finns ett

undantag för köp energi och bränsle för energiproduktion. Det av kommunala bolag som köper och säljer tillhör inte försörjningssektom eftersom bolaget varken har elproduktion eller driver nät. Genom att

kommunala bolag som driver handel med undantagits från självkostnads- och lokaliseringsprincipema kommer bolagen att betraktas

som kommersiella. De blir därmed helt undantagna från bestämmelserna i

lagen.

4.3.2 Effekter

på en elbörs

Nätverksamheten befinner sig inom försörjningssektom. När nätverksamheten köper för att täcka nätförluster kan det göras utan upphandling eftersom ett undantag finns för köp energi och bränsle för av

energiproduktion. Genom att reglerna i lagen om offentlig upphandling

inte är tillämpliga kan nätverksamheten köpa för att täcka nätförlusten på en elbörs.

Genom att kommunala bolag driver handel med undantagits

som

från självkostnads- och lokaliseringsprincipema kommer bolagen att betraktas kommersiella. Köp lagts i ett kommunalt bolag

som av som

blir helt undantagna från reglerna i lagen offentlig upphandling och

om

bolaget kan köpa direkt på en elbörs. När köp- och försäljningsverksamheten bedrivs inom kommunen

befinner sig verksamheten inom den klassiska sektorn. Köp måste av

upphandlas enligt upphandlingsreglema i lagen offentlig upphand-

om

ling. Motsvarande förhållande föreligger när en kommun eller kommu-

nalt företag köper för uppvärmning, belysning Detta innebär, osv.

Annan relevant lagstiftning 91

vilket är högst otillfredsställande, att kommunen inte kan köpa direkt från elbörs. Möjligen kan kommunen utnyttja elbörsen så sätt att, en när de upphandlar el, i förfrågningsunderlaget begära priset som avdrag

eller påslag för ett vid visst tillfälle gällande börspris. Sammanfattningsvis kan konstateras att alla upphandlande enheter inom försörjningssektorerna, samt troligtvis de kommunala bolagen som

bedriver handel med el, kan handla en elbörs. Anledningen till att kommunala bolag som bedriver handel med kan handla en elbörs

är att dessa bolag troligtvis inte omfattas av lagen om offentlig

upphandling. Upphandlande enheter utanför försörjningssektorerna som inte har produktion av inom samma juridiska person, måste upphandla enligt reglerna i lagen om offentlig upphandling. Det innebär att sådana upphandlande enheter inte kan handla en elbörs, men möjligen kan utnyttja elbörsen att, då de upphandlar el, i förfrågningsunderlagenom get begära priset som avdrag eller påslag för ett vid visst tillfälle

gällande börspris.

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 93

5 Risker i kraftmarknaden och

behovet av reglering

Det är naturligtvis omöjligt att med någon precision förutsäga hur handeln på den nya elmarknaden kommer att utvecklas. I detta läge kan vi endast spekulera i vilka nya handelsformer, marknadsplatser och aktörer som kommer att etableras. Detta kapitel inleds med en diskussion om de risker som aktörerna på den nya elmarknaden kommer att utsätta sig själva och andra för. Riskerna kommer, efter förebild från den finansiella marknaden, delas in i risker för enskilda aktörer och systemrisker. Därefter skall vi redogöra för vilka myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn över elmarknadens aktörer. I avsnitt 5.3 diskuteras behovet av eventuell ytterligare reglering av de aktörer som kommer att handla med el, samt behovet av att reglera elbörser. I avsnitt 5.4 redovisar vi våra slutsatser vad avser behovet av ytterligare reglering.

5.1 Risker i kraftmarknaden

Traditionellt har all handel med elektrisk kraft skett bilateralt mellan producenter och distributörer eller elkonsumenter och mellan distributörer och elkonsumenter. Så gott som alla elkontrakt var utformade

som s.k. energileveranskontrakt se avsnitt 2.2.2.

Genom att kontrakten utformats som energileveranskontrakt har det varit kraftproducenterna som ansvarat för att elsystemet alltid tillförts lika mycket energi som kunderna tagit ut från nätet. svängningarna i marknaden, t.ex. vid kraftigt vikande efterfrågan vid en lågkonjunktur eller vid extrem väderlek, har kraftproducenterna tagit hänsyn till i sina investeringsplaner. Eftersom dagens kraftproducenter och distributörer hittills verkat på en monopolmarknad har marknadsrisken varit begränsad. Risken för att en kraftproducent eller en återdistributör skall komma på obestånd har därför varit liten. Många av dessa företag är dessutom kommunalt eller statligt ägda vilket ytterligare minskar risken för konkurs.

94 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering

Så som beskrevs i kapitel 2 organiserar de tidigare distributörerna verksamheten idag i ett nätföretag och i ett företag bedriver handel som med elkraft. Att bedriva elkrafthandel i konkurrens helt är en ny verksamhet för dessa företag och har ganska små likheter med den verksamhet som bedrevs i skydd av monopolet. Efter hand kommer helt

nya aktörer att dyka upp på marknaden t.ex handlare traders och

mäklare. Erfarenheten från Norge pekar på att dessa aktörer ofta är organiserade som aktiebolag, ofta med ganska litet eget kapital. De företag som yrkesmässigt bedriver handel med elkraft kommer vi här i fortsättningen att benämna elhandelsföretag. Dessa företag utgör ett mellanled mellan elkraftproducenter och elkonsumenter. Verksamheten består i att köpa och sälja elkraft och prissäkringskontrakt. Aktörer som i den finansiella lagstiftningen benämns som mellanhänder, t.ex. mäklare, kommissionärer och portföljförvaltare benämner vi mellanhänder. De tidigare distributörerna kan på den elmarknaden nya komma att verka både som elhandelsföretag och som mellanhänder.

5.1.1 Risker för aktörerna

Aktörerna på den nya elmarknaden kommer att utsatta för olika vara former av risker. Förutom olika former marknadsrisker kommer de av att utsättas för kreditrisk och motpartsrisk.

Marknadsrisk

Den helt dominerande risken for elhandelsföretag är marknadsrisken. en

Med elhandelsföretag menas, som nyss nämnts, företag

som agerar som mellanled mellan elkraftproducenter och elkraftkonsumenter. Flertalet dagens distributörer kommer att elhandelsföretag. Även av agera som flertalet av dagens producenter kommer att handla med elkraft, också sådan elkraft man inte själv producerat.

Marknadsrisken kan delas in i volymrisk, likviditetsrisk och prisrisk.

Volymrisken är för producenten osäkerheten om den framtida

produktionsförmågan i de egna kraftverken. Speciellt variationer i

nederbörd som kan samlas i vattenmagasin innebär osäkerhet för upp en producenterna.

Både producenter och elhandelsföretag kommer i ökad utsträckning riskera att tappa kunder. Tidigare har producenter och distributörer

kunnat räkna med att leverera elkraft till alla kunder inom området. En

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 95

viktig faktor för att ett elhandelsföretag skall kunna behålla sina kunder är inköpspriserna är konkurrenskraftiga. Även kontrakterade kunder att

innebär ofta en viss volymosäkerhet eftersom kunden normalt kan

variera sitt uttag av elkraft inom ramen för kontraktet. På elmarknaden kommer det i princip alltid att finnas kraft att köpa frågan är bara till vilket pris. Risken för fysisk ransonering är och -

kommer att vara liten. Orsaken härtill är att vi har så pass mycket

vattenkraft i Sverige och i Norge. Vattenkraften är lätt att reglera vilket

gör att effekttopparna under dagtid nästan alltid klaras. Om elsystemets

långsiktiga produktionsförmåga understiger den förväntade efterfrågan kommer det att resultera i ökade priser detta kommer att dämpa efterfrågan och leda till ökat utbud. Slutsatsen är att den största risken aktörerna på den nya elmarknaden har att hantera är prisvariationer. Den prisrisk som aktörerna är utsatta för är osäkerheten kring det framtida elpriset satt i relation till hur företagets elkraftbalans ser ut. Ett företag som har sålt mer kraft än det har täckning för med egen produktion eller med kontrakterat inköp sägs "ligga kort" i marknaden, dvs. har behov av att köpa spotkraft. En sådan aktör utsätter sig

för risken att spotpriserna blir höga, men kan samtidigt tjäna mycket

pengar om spotpriserna blir låga. Något år efter den norska elmarknadsreformen var det ett antal företag som råkade ut för kraftiga förluster genom att ligga kort i marknaden under en period då spotpriserna ökade kraftigt. På motsvarande sätt har ett företag som har överskott på egen produktion eller som har kontrakterat för mycket elkraft behov att sälja spotkraft. Risken här är att spotpriserna blir låga. Vi har förstått att det förekommer att distributörerelhandelsföretag tecknat långa kontrakt som innebär en skyldighet att köpa vissa minimivolymer. Detta har gjorts utan att teckna motsvarande långa kontrakt med kunderna. Om marknadspriset på kraft blir lägre är inköpspriset riskerar företaget betydande förluster. Det enda sättet att verka som elkrafthandlare utan att ta betydande risker är att arbeta med en balanserad kraftportfölj, d.v.s. att hela tiden matcha försäljningskontrakt mot inköpskontrakt. Att agera utan att ta några marknadsrisker alls är sannolikt omöjligt. Det finns anledning att anta att priset på spotkraft kommer att variera kraftigt, d.v.s. marknaden kommer att vara volatil. Det kan också antas att prisvariationerna kommer att vara svåra att prognostisera. Det är t.ex. inte lätt att förutse nederbördsmängden eller kärnkraftens tillgänglighet på ett till fem års sikt.

7 SOU196514

96 Risker i krafimarknaden och behov av reglering

Bild 5.1 Pris dygnsmarknaden januari och februari, prisområde Sverige 1996 800

Motpansrisk

Kunder på den "gamla" elmarknaden har normalt inte behövt fundera över eventuella motpartsrisker, eftersom man bara haft möjlighet att köpa från ett enda företag. Risken för att ett av de gamla monopol-

företagen skulle gå i konkurs var dessutom mycket liten.

Frågan om motpartsrisker kommer i högsta grad att bli aktuell för elmarknadens aktörer eftersom många av elkontrakten är långsiktiga. Avtal om elkraftleveranser till fast pris under sju år förekommer. En kund som tecknar avtal med ett elhandelsföretag om elkraftleveranser

i sju år framåt till ett fast pris måste vara mycket säker på att leverantören klarar sitt åtagande även om marknadspriset på elkraft stiger under perioden.

På motsvarande sätt måste elhandelsföretag kunna lita på att kunden kan fullgöra sin del av avtalet även om marknadspriset på kraft blir

lägre än det kontrakterade priset

När det gäller handel med finansiella instrument hanteras motpartsrisker ofta genom att köpare och säljare ställer säkerheter. Detta kan göras oberoende av om affären görs upp bilateralt eller om affären sker på en börs.

SOU 1996.-49 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 97

Kreditrisk

Traditionellt har kraftaffärer avräknats månadsvis. Om en elleverantör beviljar 30 dagars kredit betyder det att kunden betalar upp till två månader efter det att kraften faktiskt tagits ut från nätet. Brister kunden

i betalning måste leverantören agera för att få kunden bortkopplad från nätet, vilket tar ytterligare minst två veckor. Sammantaget betyder det

att leverantören riskerar att förlora upp till tre månaders försäljning om en kund kommer på obestånd.

Risker för aktörer Slutsats -

Den dominerande risken för framtidens elhandelsföretag är prisrisken,

dvs. den risk som uppstår till följd av att priset på elkraft fluktuerar.

Prisrisken förväntas vara betydande eftersom spotmarknadspriset är volatilt och prisförändringar svåra att förutse. Dessutom är det svårt att

elkrafthandlare utan att delvis exponeras för prisrisker. De agera som

aktörer som bedriver elhandel måste således besitta betydande kompe-

tens om marknaden och ha tillgång till tillförlitliga

riskhanteringssystem.

Om ett elhandelsföretag inte klarar av sina åtaganden kan det komma att få allvarliga ekonomiska konsekvenser för både företagets kunder och leverantörer. Kunderna får däremot alltid sin elkraft.

Det i praktiken inträffar om ett elhandelsföretag inte kan

som fullgöra sina åtaganden är att elhandelsföretaget inte längre accepteras som balansansvarig gentemot Svenska kraftnät. Kunden måste snarast kontraktera balansansvarig leverantör. Om kunden under en en ny kortare tidsperiod saknar balansansvarig leverantör kommer Svenska kraftnät att träda in leverantör. Eftersom huvudregeln är att elkraft som betalas efter leveranstidpunkten, riskerar kunden endast att få betala ett

högre pris för elkraften den ursprunglige leverantören klarat sina

än om åtaganden. För den kraftproducent som sålt elkraft till det elhandels-

företag som inte kan fullgöra sina åtaganden finns en uppenbar risk att betalning inte erläggs för den elkraft som redan konsumerats.

Effekterna att ett elhandelsföretag kommer på obestånd är av

sannolikt begränsade till de företag eller privatpersoner som är direkt

inblandade. elhandelsföretag skulle tvingas till konkurs till följd Om en för riskabla affärer kan dock allmänhetens förtroende för elmarknaav den och elmarknadens aktörer hotas speciellt om det leder till att enskilda konsumenter drabbas ekonomiskt.

98 Risker i krajimarknaden och behov reglering av

Systemrisker

Ett av de viktigaste motiven till den finansiella lagstiftningen är att skapa regler och institutioner som ger ett effektivt och säkert finansiellt system. Ett led i detta är, som beskrivs i kapitel att reglera de företag som är mellanhänder i handeln med finansiella instrument inklusive börser och clearingorganisationer.

En relevant frågeställning är om motsvarande motiv finns till att

reglera elhandeln. D.v.s om handeln med på något sätt kan äventyra

elsystemets leveranssäkerhet eller den långsiktiga försörjningstryggheten

av el. Den statliga Energikommissionen har i ett betänkande från februari

1995 SOU 1995: 14 belyst frågan elsystemets leveranssäkerhet och

om

långsiktig försörjningstrygghet av el. Utredningen konstaterar att tryggheten i elförsörjningen är i viss mån beroende risken för elavbrott

av

eller fysisk elransonering. Denna del försörjningstryggheten är

av av kortsiktig natur och behandlas nedan under rubriken leveranssäkerhet. Energikommissionen ansåg i nämnda betänkande att i begreppet

försörjningstrygghet också ligger att priset på elkraft inte får bli så högt att det allvarligt hotar konkurrenskraften för svensk industri eller leder

till kraftigt höjda levnadskostnader för svenska hushåll. Den långsiktiga

försörjningstryggheten är i hög grad beroende av investerings-

utvecklingen i kraftproduktionen dvs. de etablerade producenternas av

vilja att investera i nya produktionsanläggningar och drivkrafterna för

nya aktörer att investera i elkraftproduktion. ny

Leveranssdkerhet

Den kortsiktiga leveranssäkerheten för elkund beror på säkerheten en i hela kedjan från kraftstation till kundens anslutningspunkt. Avbrott i elleveranserna är oftast kortvariga, från minuter till några timmar, och uppstår i de allra flesta fall till följd ett inträffat fel på av

nätet. På de lägre spänningarna är avbrottsfrekvensen mycket beroende av om man bor i tätort eller på landsbygd. Många fel drabbar luft-

ledningar i samband med åska, storm eller snöfall. Stamnätets ledningar

med anknytningar är byggda så att de i allmänhet inte påverkas

av

vädret eller mycket snabbt återgår till normalläge. Stamnätet ingår

vidare i hopmaskade system, och så dimensionerat, att enstaka fel inte leder till avbrott i några leveranser.

SOU 1996.-49 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 99

Så som beskrevs i kapitel 2 har Svenska kraftnät ett särskilt ansvar

för att koordinera systemet och svara för balanshållning. Som ett led i detta kommer Svenska kraftnät att aktivt behöva påverka flödet i nätet genom att betala producenter för att dessa skall öka eller minska produktionen i vissa kraftstationer. För att kunna sköta de uppgifter Svenska kraftnät ålagts måste Svenska kraftnät bl.a. ges möjlighet att i förväg få kännedom om det förväntade kraftflödet på nätet.

Försörjningstrygghet

I Energikommissionens rapport konstateras att den nya

konkurrensutsatta elproduktionen innebär en viktig förändring i det att producenter och elhandelsföretag i framtiden kommer att ges ett kommersiellt ansvar för sina åtagande, dvs. i första hand ett ansvar gentemot kunderna att klara de utfástelser om pris som gjorts. Teoretiskt är det inte någon risk att investeringar på den nya elmarknaden uteblir förutsatt att konsumenterna ges möjlighet att teckna långsiktiga leverans- eller prissäkringsavtal. För att klara dessa åtaganden måste kraftproducenterna i sin tur investera i ny kraftproduktion. Om däremot rätten att köpa elkraft förvägras elkonsu-

menterna genom att ransonering och prisreglering regelmässigt införs

finns en risk att investeringar uteblir. Erfarenheter från bl.a. England visar att möjligheterna att få

avsättning för kraften på långa avtal underlättar nyinvesteringar. Det

gäller speciellt för nya aktörer som, till skillnad från de etablerade producenterna, ofta är beroende av externt kapital.

Behovet av information

Energikommissionens bedömning var att den nya konkurrenssituationen på elmarknaden inte skulle äventyra vare sig leveranssäkerheten eller

den långsiktiga försörjningstryggheten. Kommissionen hade dock två

frågetecken. Det ena gällde om aktörerna kunde förväntas ha tillgång till tillräckligt bra marknadsinformation för att kunna fatta rationella beslut. Det andra var om en fungerande elbörs skulle kunna etableras. Exempel på uppgifter som kan behöva sammanställas och distribueras var enligt energikommissionen aktuella data om vattenmagasinens innehåll och aggregerad information om bilaterala handelsavtal. Kommissionen ansåg också att långsiktiga och tillförlitliga

prognoser över kapacitets och efterfrågeutvecklingen i elsektorn skall redovisas regelbundet av ansvariga myndigheter.

100 Risker i krafimarknaden och behov reglering

av

Energikommissionens rapport har behandlats i regeringens proposition 1994/952222. Regeringen anslöt sig i propositionen till bedömningen att en skärpt övervakning av marknadens utveckling är nödvändig i samband med att den nya ellagstiftningen träder i kraft. Vad avser etablerandet av en elbörs pekade energikommissionen på

att en elbörs skulle ge köpare och säljare betydligt bättre besluts-

underlag än om handeln enbart sker direkt mellan parterna. Genom en elbörs skulle det finnas möjlighet att fortlöpande avläsa marknadspriset på både det för timmen aktuella priset och priset på framtida leveranser. En elbörs skulle också reducera aktörernas risk att inte kunna komplettera sin kraftportfölj genom att köpa eller sälja kraft på marknaden. Energikommissionen pekade också på att en elbörs är en

nödvändig institution för elsystemets effektiva drift, och uppmanade regeringen att säkerställa att en elbörs etableras samt pekade på att

samhället bör skapa ett regelverk för en sådan verksamhet. Regeringen anslöt sig till denna del energikommissionens av slutsatser och ett resultat är denna utredning.

Clearingverksamhet

Den typ av börs som är aktuell för elmarknaden kommer med stor

sarmolikhet vara en s.k. transaktionsbörs. Det betyder att det till börsen knyts en clearingorganisation som har till uppgift att träda in som

motpart i alla affärer som görs upp via börsen. På detta sätt minskar riskerna för enskilda aktörer. Clearingorganisationen kommer att

reducera sin egen riskexponering genom att ta säkerheter från börs-

aktörerna.

I en ny proposition, clearingverksamhet m.m. proposition

1995/96:50, föreslås en ny lagstiftning på området. Många av de resonemang som förs i utredningen är relevanta för elmarknaden. I propositionen anförs:

en clearingorganisation kan bidra till att avsevärt minska riskerna .. för deltagarna vid clearing och avveckling. Emellertid beror graden av riskreducering på clearingorganisationens finansiella och

operativa styrka. Om tvivel skulle uppstå i fråga om organisationens

förmåga att hantera aweckling och avvecklingsproblem kan svåra

konsekvenser uppkomma för bl.a. clearingmedlemmarna. En clearingorganisations oförmåga att hantera avveckling har i den

internationella diskussionen pekats ut som en potentiell orsak till en

Risker i kraftmarknaden och behov reglering 101

av

systemkris. Det sagda innebär att krav bör ställas på en clearinginstitution som hanterar risker. Sådana krav kan avse organisationens finansiella styrka, operativa kapacitet och riskhanteringssystem.

proposition 1995/96:50, sid 45

Systemrisker slutsats -

Tidigare har vi konstaterat att handel med kan innebära betydande

ekonomiska risker. Detta kan få negativa ekonomiska konsekvenser för de inblandade företagen och leda till att allmänhetens förtroende för elmarknaden äventyras. Frågan är konsekvenserna kan bli sådana om

att elsystemets leveranssäkerhet eller den långsiktiga försörjningstrygg-

heten kan hotas. Det finns inte något självklart på den frågan. Det går inte att svar belägga att den typ dominoeffekter bedöms kunna uppstå på de av som finansiella marknaderna och kan hota hela det finansiella systemet som kan uppstå på elmarknaden inom överskådlig framtid. Det är emellertid

sannolikt så att elbörs eller clearingorganisation skulle gå i

om en en konkurs, eller på annat sätt riskerar att mista aktörernas förtroende, kan

det få betydande konsekvenser också för andra än de direkt berörda

företagen. Om t.ex. elbörs där kortsiktiga leveranskontrakt handlas en plötsligt skulle upphöra att fungera skulle det kunna leda till på-

frestningar på den systemansvariga myndigheten eftersom aktörerna inte

skulle kunna handla sig i balans. Utan ett tillförlitligt spotpris avräkningspris skulle det vidare innebära stora problem för de företag som

tecknat finansiella prissäkringskontrakt som relateras till spotpriset på

elkraft.

En oseriös verksamhet från en börs eller en clearingorganisation

eller ett stort elhandelsföretag kan även få andra konsekvenser än rent ekonomiska, t.ex. att konkurrensen på marknaden fungerar sämre än

den skulle göra. En förutsättning för investeringar i ny elproduk-

annars tion är att elkunderna är beredda att teckna långa avtal. Det visar på

betydelsen att elkonsumenterna känner förtroende för de företag som

handlar med elkraft.

5.1.3 Mellanhänder på elmarknaden

Så framgått kapitel 3 krävs det tillstånd för att bedriva vissa

som av

verksamhet på värdepappersmarknaden. Företag som har

typer av

tillstånd att bedriva sådan verksamhet kallas värdepappersinstitut.

102 Risker i krajimarknaden och behov reglering av

Verksamheter som kräver tillstånd är att yrkesmässigt tillhandahålla följande tjänster; kommissionshandel, mäklarverksamhet, marknads-

garantverksamhet, portföljförvaltning samt garantigivning

m.m. Motiven för att kräva tillstånd för dessa tjänster är delvis andra än de som redovisas tidigare i detta avsnitt. Vi har i första hand behandlat

den prisrisk som elhandelsföretag utsätter sig för. Här handlar det inte

primärt om marknadsrisker utan risken för att kommissionär, en portföljförvaltare eller mäklare skadar sin uppdragsgivare genom okunnigt, vårdslöst eller oetiskt agerande. För viss mellanhandstyp av verksamhet kan också motpartsriskerna betydande inte vara om

erforderliga säkerheter tas.

En portföljforvaltare t.ex. förvaltare aktieportfölj, en av en spekulerar med andras tillgångar och inte sina Även kommisegna. en sionär agerar ombud för kund, även kommissionären utåt som en om agerar i eget namn. Kommissionären riskerar således inte sina egna utan kundens medel. En kund som anlitar mäklare för att t.ex. köpa en en valutatermin är på motsvarande sätt angelägen att mäklare gör om sitt yttersta för att få ett fördelaktigt pris möjligt. Dessa som som exempel visar att riskerna med att anlita portföljförvaltare, kommissionärer eller mäklare inte i första hand är dessa bedriver att en

riskfylld verksamhet och kan gå i konkurs utan att de sitt

genom agerande inte sätter kundernas intressen i första rummet eller hanterar kundernas medel på ett kompetent sätt. Om kommissionär en som agerar som ombud för elköpare skulle gå i konkurs kan emellertid konsekvenserna bli likartade de skulle uppstå elhandelsföresom om ett tag går i konkurs. Det förutsätter dock att kommissionären inte uppfyllt sin skyldighet att separera uppdragsgivarens medel. För att motverka ett tveksamt agerande från värdepappersinstituten

ställs det krav på att dessa företag inte handlar med värdepapper för

egen räkning, d.v.s inte själv spekulerar på marknaden. Det ställs också

krav på kapitaltäckning, organisation

m.m. Den form av egenhandel får bedrivas värdepappersinstitut som av

utan sidoverksamhetstillstånd, är s.k. marknadsgarantverksamhet. En marknadsgarant, eller market maker, åtar sig att fortlöpande ställa köpoch säljkurser i syfte att öka likviditeten i handeln med värdepapper. En marknadsgarant kan t.ex. i gengäld få handla på börs till reducerade

en

avgifter. Andra former av ersättning kan också förekomma.

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 103

Likheter och olikheter mellan elmarknaden och

den finansiella marknaden

En viktig skillnad mellan elmarknaden och den finansiella marknaden är att strukturen på handeln med elkraft kommer sannolikt att avvika från den struktur som återfinns på den finansiella marknaderna. På elmarknaden kommer det i första hand att finnas producenter som säljer

den kraft producerar, konsumenter som köper in den kraft som

man konsumeras, samt elhandelsföretag som fungerar som ett led mellan producenter och konsumenter. I detta avseende liknar således elmarknaden andra varumarknader mer än den finansiella marknaden.

En orsak till att "normala" elkontrakt får karaktären av prissäkrings-

instrument och delvis kan ersättas med t.ex. terminer med finansiell avveckling är att inte kan hållas i lager. Elkraft måste produceras samtidigt som den konsumeras, vilket gör att ren avistahandel är omöjlig. För att möjliggöra handel där tiden mellan avslut och avveckling är kort måste i praktiken den kortsiktiga handeln organiseras

i börslika former se avsnitt 2.3. Med undantag för s.k. servicekraft-

kontrakt kommer avistahandel på elmarknaden således i praktiken ske på en organiserad handelsplats. Till likheterna mellan elmarknaden och de finansiella marknaderna hör att såväl vissa typer av "normala" elkontrakt som elterminer med finansiell avveckling kan omsättas. Eftersom värdet av kontraktet bestäms av förväntningar om det framtida spotpriset på elkraft kan ett

elkontrakt vara en värdehandling i sig på samma sätt som t.ex. en

aktieoption eller en valutatermin. Det betyder att handel med elkontrakt

t.ex. kan utnyttjas av ett företag som vill spekulera i prisförändringar

på marknaden. Eftersom elmarknaden kan förväntas vara volatil kommer spekulation att vara riskabel, samtidigt som det finns möjligheter att göra stora vinster. Marknaden kan således komma att dra till sig aktörer som tidigare inte varit intresserade av att köpa och sälja el. Så som beskrevs i kapitel 2 bedrivs det på den norsk/svenska börsen bl.a. handel med prissäkringskontrakt med finansiell avveckling. Det är tänkbart att denna handel på sikt kommer att växa och dra till sig andra

aktörer än de producenter och elhandelsföretag som i dag använder instrumenten primärt för prissäkring. Det är också tänkbart att utvecklingen kommer att gå i riktning mot att gamla och nya aktörer

väljer att handla med hjälp av mäklare eller kommissionärer. Det är

också tänkbart att företag etableras som erbjuder sig att förvalta ett

företags innehav av elterminer. Med förvalta menas här att löpande

köpa och sälja terminerna kunden i syfte att åstadkomma en

värdetillväxt.

104 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering

I dag finns det minst ett svenskt värdepappersinstiutut som mäklar elterminer och eloptioner med finansiell avveckling. Detta företag har också sidoverksamhetstillstånd för att agera som elhandelsföretag, t.ex. möjlighet att teckna avtal om balansansvar med Svenska kraftnät.

Elhandelgöretag eller mellanhand

Kommer de normala elhandlarna, dvs. dagens eldistributörer, att agera som kommissionärer, mäklare och portföljförvaltare på den nya elmarknaden eller kommer den verksamheten att tas över av helt nya företag eller företag som i dag är värdepappersbolag Ett kommunalt elhandelsföretag skulle kunna ha följande affärsidé på den nya elmarknaden, "affärsidén är att med låg riskexponering förse elkonsumenter som är belägna i eller har anknytning till kommunen med elkraft till så fördelaktiga villkor som möjligt". Företaget har

då i princip fyra olika alternativa sätt att agera för att förse kunderna

med elkraft:

l Först teckna inköpskontrakt och därefter kontraktera kunder,

2 först kontraktera kunden och därefter teckna inköpskontrakt, 3 försöka att teckna inköps- och försäljningskontraktet samtidigt, 4 agera som ombud för kunden på marknaden.

Eftersom företaget har ambitioner att minska sin riskexponering

egen på marknaden kan företaget och kunderna komma överens om strategi nummer dvs. att företaget agerar som ombud för elkonsumenten. För kunderna kan detta vara ett bra alternativ eftersom kunden slipper att betala de riskpåslag elhandelsföretaget annars måste ta ut. Framtidens elhandelsföretag kan således ha önskemål om att agera som mellanhand, t.ex. mäklare, inom ramen för sin normala verksamhet. Det är också möjligt att mindre leveranskoncessionärer väljer att låta större elhandelsföretag hjälpa till med inköp av spotkraft och prissäkringskontrakt. Vilket skulle kunna liknas vid den roll som en

portföljförvaltare har på den finansiella marknaden.

Mellanhänder pá elmarknaden slutsats - Vår slutsats blir att mellanhandsverksamhet i form kommissionsav handel och mäklarverksamhet sannolikt kommer att förekomma på elmarknaden. Om lagstiftaren inte direkt förhindrar det kommer

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 105

verksamheterna att bedrivas såväl nya aktörer och aktörer från den av finansiella marknaden kommunala elföretag och andra elsom av handelsföretag inom ramen för sin övriga verksamhet. Vår bedömning är att det inte behöver innebära någon nackdel för elmarknadens aktörer elhandelsföretag tillåts erbjuda kunderna t.ex. om mäklartjänster. Det kan ett sätt att hantera risker som gagnar alla vara inblandade parter. Det är emellertid viktigt att de företag som, utan att riskera sitt eget kapital, utför tjänster andra på marknaden och då med kunskap omdöme och integritet, speciellt om företaget själv agerar tar positioner i marknaden.

5.2 och tillsyn Myndighetsansvar

5.2.1 Tidigare myndighetsansvar

Tidigare hade Statens vattenfallsverk det övergripande ansvaret för

elsystemet. Detta har praktiskt tagit sig uttryck i att de större kraft-

bolagen ingått ett antal formella och informella överenskommelser. Före den 1 januari 1992 reglerades kraftföretagens samarbete i huvudsak genom två avtal, dels stamnätsavtalet och dels samkörningsavtalet. Statens vattenfallsverk var part i båda avtalen. Samkörningsavtalet reglerade samarbetet avseende leveranssäkerhet

och produktionsoptimering. Som grundläggande krav på deltagarna uppställdes tillfredsställande leveranssäkerhet i huvudsak genom

en

kraftproduktion eller långfristiga avtal samt möjlighet att snabbt

egen

styra produktionen. Avtalet fastställde också principerna för utbyte av

tillfällig kraft mellan avtalsparterna. Vidare förband sig företagen att hjälpa varandra vid kraftbrist och att delta i frekvensregleringen. Av avtalet framgick vidare att Statens vattenfallsverk hade det yttersta ansvaret för landets elbalans. Stamnätsavtalet reglerade villkoren för de ickestatliga elkraftföretagens tillgång till stamnätet. I samband med bolagiseringen Statens vattenfallsverk den 1 av januari 1992 upphörde Vattenfalls övergripande för elförsörjansvar ningen. intentionerna att Vattenfall skulle ges samma spelregler som var

övriga kraftföretag. De få specifika myndighetsuppgifter som låg på

Vattenfall, elberedskap och forskning inom elområdet, överfördes till NUTEK.

För kraftsystemets påverkan på miljön har Statens naturvårdsverk ett övergripande ansvar, medan Statens kärnkraftinspektion har ansvaret

för säkerheten i de svenska kärnkraftverken.

106 Risker i kraftmarknaden och behov reglering

av

Statens energiverk hade ett övergripande att värna det ansvar om s.k. energiintresset dvs. att samhällets krav på billig och säker

energiförsörjning tryggas på ett sätt som tillgodosåg högt ställda krav på miljö och säkerhet. Uppgiften uppfylldes genom utredningar på t.ex.

regeringens uppdrag eller på eget initiativ, att fungera genom som remissinstans i energipolitiskt relevanta frågor, genomföra olika typer

av konsekvensbedömningar m.m. Verket hade dessutom det operativa

ansvaret för flertalet av de energipolitiska programmen. På Statens energiverk fanns också myndighetsuppgifter såsom koncessionsgivning

för elektriska ledningar, föreskrifter om elsäkerhet, tillsynsansvar för starkströmsförordningen samt energiberedskap.

Statens energiverks uppgifter fördes över till NUTEK år 1991. För

elsäkerhetsuppgifterna bildades år 1993 Elsäkerhetsverket. Av NUTEKs instruktion framgår att verket bl.a. har ett övergripande för

ansvar

omställningen av energisystemet. NUTEK har också ett övergripande

ansvar att värna om näringslivets utveckling. Eftersom energiförsörj-

ningen och särskilt försörjningen med elenergi har stor betydelse för

utvecklingen av svensk industri sammanfaller dessa intressen. I dag är ansvarsförhållandena på elmarknaden delvis förändrade eller håller på att ändras. Som nämndes bolagiserades Statens vattennyss fallsverk den 1 januari 1992. Samtidigt överfördes storkraftnätet till Affärsverket svenska kraftnät. Den 1 januari 1995 ålades Svenska kraftnät systemansvaret.

Myndighetsansvar på den nya elmarknaden

Affärsverket svenska kraftnät har i dag det operativa ansvaret för storkraftnätet, dvs. 220 kV och 400 kV nätet. Svenska kraftnät har, som nyss nämnts, också det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar

av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning

av

elkraft systemansvar. Myndighetsansvaret för att tillse att landets elnät utveckla och drivs

effektivt samt för att effektivitetsvinsterna också kommer elkonsumenterna till del ligger på Nätmyndigheten vid NUTEK, också har det som övergripande ansvaret för att övervaka den ellagstiftningen. nya Ansvarsförhållandena när det gäller elnäten och nätstabiliteten är således väl definierade.

När det gäller elsystemets långsiktiga utveckling vad leverans-

avser

förmåga och prisutveckling är myndighetsansvaret mer komplext.

Risker i krajimarknaden och behov av reglering 107

Samhället sätter ramarna; säkerhetskrav på kärnkraftverk, miljökrav,

miljöskatter, Ansvaret på myndighetsnivå för dessa ramar ligger

0.s.v. på Naturvårdsverket, Kärnkraftinspektionen m.fl. NUTEK, i egenskap

energiansvarig myndighet, har här ett ansvar för att företräda det

av s.k. energiintresset gentemot andra intressen. Samhället har också det övergripande ansvaret för att konkurrensen på elmarknaden fungerar tillfredsställande mellan svenska kraftbolag

och mellan svenska och utländska kraftbolag. Myndighetsansvaret ligger i första hand på Konkurrensverket. Men även andra myndigheter har

uppgifter i syfte att främja konkurrensen. Svenska kraftnät skall t.ex. enligt sin instruktion 1991:2013 främja konkurrens.

Finansinspektionen bedriver tillsyn över vissa av de företag som

kommer att verka på den nya elmarknaden. Det finns redan i dag s.k. värdepappersinstitut som mäklar elterminer och eloptioner med finansiell avveckling.

Det finns således ett stort antal myndigheter som har uppgifter inom

elförsörjningsområdet var och en med sin speciella funktion. Samord- ningen av alla dessa verksamheter sker i praktiken inom departementen, speciellt inom näringsdepartementet.

5.3 Behovet

av ytterligare reglering

I samband med att elhandeln i Norge konkurrensutsattes infördes krav på koncession för de företag handlar med omsättningssom koncession. De formella krav som ställs på företag som enbart handlar med är emellertid små. För dessa aktörer är koncessionskravet mer likna vid anmälningsförfarande. Även Statnett Marked måste ha att ett omsättningskoncession för att kunna bedriva börsverksamheten. en Kravet på koncession gäller enbart för företag som handlar med kontrakt leder till leverans elkraft. Aktörer som handlar med som av kontrakt som avvecklas finansiellt omfattas inte av koncessionskravet.

Redan i Ellagstiftningsutredningens betänkande Elkonkurrens med

nätmonopol SOU 1993:68, diskuterades behovet av ett motsvarande

krav iden svenska ellagstiftningen. Utredningen konstaterade att en

nya återförsäljare av kan utsätta sig själv och sina kunder för stora

ekonomiska risker. Ellagstiftningsutredningen drog emellertid den slutsatsen att reglering motsvarande den norska inte var ändamålsen-

en lig. De motiv framfördes att det oklart vilka konkreta krav som var var bör ställas på de företag som handlar med el. Utredningen var som

också orolig för att elköpare skulle kunna invaggas i en falsk trygghet

elsäljaren kan uppvisa ett papper på statlig auktorisation. Det om

108 Risker i krafrmarknaden och behov av reglering

konstaterades också att det i Sverige finns en restriktiv hållning till auktorisation av näringsidkare. De områden där auktorisation kan komma i fråga är där liv, hälsa, säkerhet, och personlig integritet eller större värden for den enskilde står på spel. Ellagstiftningsutredningen föreslog i stället att nätmyndigheten NUTEK noga skulle följa utvecklingen och vid behov föreslå

regeringen erforderliga förändringar. Det angavs också att nätmyndig-

heten bör ha ett speciellt informationsansvar gentemot köpare av el. Frågan huruvida den finansiella lagstiftningen var tillämplig på de aktörer som handlar med diskuterades inte i utredningen. Så som framgår av avsnitt 5.1 bedömer vi att elhandel är förenat med ekonomiska risker som normalt inte förekommer på andra marknader med undantag från de finansiella marknaden. Riskerna med elhandel är de samma oavsett om elkontrakten avvecklas finansiellt eller om det sker en fysisk leverans. Det torde också vara så att de aktörer som agerar som elhandelsföretag måste ges möjlighet att arbeta med såväl traditionella leveranskontrakt som med finansiella instrument som terminer och optioner. T.ex. kommer prissäkringskontrakt mellan svenska och norska aktörer sannolikt uteslutande ske med kontrakt som avvecklas finansiellt. Bara för att elhandel kan innebära stora risker för inblandade parter är det naturligtvis inte självklart att verksamheten skall regleras. Som framgår av kapitel 3 omfattas emellertid delar av elhandeln redan i dag av den finansiella lagstiftningen. Att så är fallet har inte uppmärksammats av tidigare utredningar och kan således leda till oönskade konsekvenser för elmarknaden. Det är därför angeläget att konsekvenserna av såväl den nuvarande lagstiftningen som alternativa regleringar belyses. Fyra principiellt olika regleringsalternativ framstår som tänkbara:

1 Låt handel med och med derivat av el, som fallet är i dag, styras

av ellagstiftningen, värdepappersmarknadslagstiftningen, och övrig

svensk lagstiftning. Komplettera nu gällande lagstiftning med ett regelverk för organiserad kortsiktig handel med för faktisk leverans.

2 Låt handel med omfattas den reglering finns i ellagen och av som i övrig svensk lagstiftning men undanta handel med elderivat från den finansiella lagstiftningen. Komplettera gällande lagstiftning med ett nu regelverk för organiserad handel med såväl elderivat kortsiktig som handel med för faktisk leverans.

i kraftmarknaden och behov reglering 109

Risker av

3 Som alternativ 2 komplettera med särskilda regler för de men företag som agerar som mellanhänder på elmarknaden.

4 Som alternativ 2 komplettera med särskilda regler både för de men företag som agerar som elhandelsföretag och för de företag som agerar mellanhänder på elmarknaden.

Alternativ ett torde vara det enklaste ur lagstiftningssynpunkt. Genom

att bibehålla den distinktion som finns mellan avistakontrakt och derivatkontrakt som finns i den finansiella lagstiftningen uppnås

kontinuitet i lagstiftningsarbetet. Utredningens primära uppgift enligt

direktiven är dessutom att ta fram ett regelverk för en elbörs för handel med tillfällig kraft som avser faktiska leveranser. Å andra sidan kommer stor del "normal" elhandel i detta en av alternativ sannolikt att omfattas av den finansiella lagstiftningen och

omfattas Finansinspektionens tillsyn. Det måste beaktas att det finns

av väsentliga skillnader mellan elmarknaden och den finansiella marknaden och att strukturen på elhandeln kommer att avvika från den struktur återfinns på den finansiella marknaderna. Riskerna är inte heller som de på de två marknaderna. På de finansiella marknaderna sker samma en stor del av handeln via mellanhänder. Ett motiv till regelverket på värdepappersmarknaden är att minska risken för finansiella kriser till följd av att banker eller värdepappersinstut går omkull och i fallet drar med sig andra finansiella institut. Motsvarande motiv till att reglera handeln på elmarknaden torde inte finnas. Alternativ två innebär att handel med elderivat undantas från den finansiella lagstiftningen. Det innebär att elhandeln successivt kan utvecklas för att passa den nya marknadens behov. Det kan vara en

fördel att låta elmarknadens aktörer finna sina egna roller utan styrning

från den finansiella lagstiftningen. Alternativet medför dock att samhällets möjligheter att kunna ingripa mot mäklare, kommissionärer m.fl. som förmedlar elterminer eller eloptioner kommer att vara väsentligt mindre än möjligheterna att ingripa mot de aktörer som förmedlar andra typer av finansiella instrument. Risken finns att oseriösa aktörer som inte skulle tillåtas agera på de finansiella marknaderna dras till elmarknaden. Alternativet innebär också att elclearing och börshandel med såväl elderivat som avistakontrakt måste regleras

inom ramen för ellagstiftningen. Alternativ tre och fyra innebär att ett nytt regelverk för handel med

och elderivat utarbetas helt utifrån elmarknadens behov och förutsättningar. Ett sådant regelverk torde bli mer ändamålsenligt och mer begripligt för elmarknadens aktörer jämfört med att tillämpa det

110 Risker i krajimarknaden och behov av reglering

finansiella regelverket på elderivat. Detta alternativ kräver dock ett mer

omfattande lagstiftningsarbete än alternativ ett.

5.4 Sammanfattning

Elhandel är förknippad med betydande risker. I de allra flesta fall

kommer emellertid effekterna av ett elhandelsföretags eller en mellanhands agerande vara begränsat till företaget och dess kunder och leverantörer. Om ett elhandelsföretag eller mellanhand får en en

mycket stor verksamhet, t.ex. genom att fungera i börslika former,

kan konsekvenserna av t.ex. en konkurs eller ett oseriöst agerande påverka hela elmarknaden negativt. Speciellt angeläget är det att verksamheter som innebär en koncentration av motpartrisker bedrivs

i betryggande former. Någon risk för elsystemets tekniska funktion

torde inte föreligga så länge Svenska kraftnät har inflytande över den kortsiktiga handeln.

Vi har funnit att det från risksynpunkt inte är meningsfullt att skilja

mellan "normal" elhandel, dvs. elkontrakt leder till fysisk som leverans, och handel med elderivat vilka avvecklas finansiellt. Handel med långsiktiga leveranskontrakt är från en elkonsuments, ett elhandelsföretags eller mellanhands perspektiv förknippade med

exakt samma risker som terminer och optioner med finansiell avveckling. Elsystemets tekniska funktion påverkas i första

hand av

den kortsiktiga handeln med leveranskontrakt, inte av längre kontrakt, fysiska eller finansiella.

Endast en liten del av den "normala" elhandeln sker via kontrakt som kan anses vara avistakontrakt. Avistahandeln kommer till största del ske på en organiserad marknadsplats spotbörs. Den normala är att ett elkontrakt till sin funktion är att betrakta derivatsom instrument, i vissa fall är de omsättningsbara och är då att betrakta som finansiella instrument.

En stor del av elhandeln regleras redan idag den finansiella - av

lagstiftningen. Konsekvenserna av detta förhållande har inte analyserats av de utredningar som föregått elmarknadsreformen. I

detta kapitel har vi pekat på att det finansiella regelverket å ena

sidan kan anses vara otillräckligt eftersom det nästan uteslutande

reglerar mellanhandsverksamhet. Å andra sidan kan det finansiella

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering lll

regelverket delvis anses vara för långtgående med hänsyn till att riskerna på elmarknaden, utifrån det allmännas perspektiv, inte kan anses vara lika stora som på de finansiella marknaderna.

När det gäller börs och clearingverksamhet finns det anledning att ställa större krav än på andra företag som bedriver, eller medverkar till elhandel.

8 SOU/996549

Regler för avistahandel med el 113

6 för avistahandel med

Regler

6.1 Vad avses med avistahandel med el

Med avista avses i allmänhet sådana avtal och marknader där av-

vecklingen av parternas förpliktelser sker i omedelbar anslutning till

avslutet. Då så inte är fallet talas istället om derivat och derivatmarknader. För att ett avtal skall kunna avvecklas avista måste i princip säljaren

naturagäldenären ha tillgång till det sålda, eller i vart fall kunna

- skaffa sig tillgång till detta i mycket nära anslutning till avtalsslutet. I de fall avtalet avser en lös sak kan detta åstadkommas genom att säljaren har ett handelslager från vilket han snabbt kan leverera. El kan inte lagras för senare leverans och heller inte transporteras

annat sätt än de ledningsnät som är förbundna med produktions-

genom

anläggningen. Detta begränsar möjligheten att delta som säljare i den egentliga avistahandel med el, till sådana aktörer som har omedelbar tillgång till el, antingen genom egna produktionsanläggningar eller

genom avtal med ett sådant företag. Även på sådana marknader brukar betecknas avistamarknasom som

der måste praktiska skäl viss tid förflyta mellan avslut och

- av - en avveckling. Hur lång denna tid är varierar beroende på vilken typ av marknad det är fråga om. På avistamarknaden för aktier skall avveckling

ske senast tre dagar efter avslut. På penningmarknaden sker avvecklingen obligationsaffárema inom fem dagar medan det vid affärer i

av statskuldväxlar liksom vid avistahandel valutamarknaden får högst två dagar mellan avslut och avveckling.

På den spotbörs dygnsmarknaden som drivs av Stattnet Marked

- i Oslo, sker leverans inom 10-34 timmar efter avslut. Till skillnad av mot vad som är fallet på flertalet andra avistamarknader clearas avtalen på denna börs genom att Stattnet Marked inträder som motpart till

säljare och köpare. Betalning erläggs så sätt att Stattnet Marked fakturerar köparen samtliga dennes inköp under en viss vecka den första vardagen i nästkommande vecka. Fakturan skall betalas inom sex bankdagar. Stattnet Marked gottskriver därefter säljaren det inbetalade beloppet inom tre bankdagar. Totalt kan således normalt upp till tre

114 Regler för avistahandel med el

veckor förflyta från avslut till slutlig avveckling. Vid mellankommande

helger kan tiden mellan avslut och avveckling bli ytterligare något längre. Avistahandel med kan också förekomma utanför en organiserad

handelsplats. Särskilt producenter av elkraft kan ha ett behov av kortsiktigt kraftutbyte. För normala elkonsumenter torde avistahandel

med vid sidan av spotbörsen däremot inte vara av intresse. Det förekommer dock att elkonsumenter tecknar avropskontrakt med en

leverantör, där priset relateras till det pris som gäller på avistamarkna-

den för k servicekraftkontrakt. Denna form av kontrakt torde vara - s att anse som ett avistaavtal.

6.2 Behovet för

av regler den kortsiktiga

handeln med

6.2.1 för

Regler organiserad avistahandel med

Utredningens direktiv tar i första hand sikte att ett förslag till regler för organiserad handelsplats för kortsiktig handel med skall

en lämnas. Här pekas också vissa behov som regleringen bör tillfredsställa. Handelsplatsen bör sålunda vara neutral och får inte dis-

kriminera vissa aktörer. Den skall ha så stor omsättning och likviditet att enskilda aktörer inte ges möjlighet att påverka prisbildningen. Vidare skall reglerna tillgodose kravet på offentlighet och insyn i prisbildningen

samt utformas med hänsyn till samhällets behov av erforderligt inflytande över och insyn i börsfunktionen.

Vad börs är en

En organiserad marknadsplats för kortsiktig handel med är att anse

som en form av råvarubörs, låt vara en ganska speciell sådan. Några

andra råvarubörser förekommer för närvarande inte i de nordiska

länderna. Begreppet börs har fått sitt närmare innehåll i anslutning till förhållandena värdepappersmarknaden. Inledningsvis skall en kort beskrivning begreppet, så som det används på värdepappersmarkna-

av den, göras.

I värdepappersmarknadskommitténs betänkande "Värdepappersmarknaden i framtiden" SOU 1989:72 behandlas frågan om vad som

Regler för avistahandel med el 115

konstituerar en börs och vilken funktion den har på marknaden relativt ingående. Det resonemang som fördes i utredningen var i huvudsak följande. Om ett stort antal fysiska eller juridiska personer är innehavare av värdepapper får räkna med att det alltid finns någon som vill man omvandla dessa till likvida medel. För dessa medel vill han kanske köpa andra värdepapper. Om flera innehavare av värdepapper samtidigt vill byta dessa mot pengar och tvärt om har en marknad i värdepapperen

uppstått. På sådan marknad måste den som vill sälja något i princip

en kontakta alla tänkbara köpare för att vara säker på att försäljningen sker till bästa möjliga pris. På motsvarande sätt förhåller det sig med en köpare måste kontakta alla säljare för att kunna fastställa det bästa som priset. Transaktionskostnadema även kallade sökkostnadema blir då - mycket höga. På marknad där ett större antal köpare söker kontakt med många en säljare är det naturligt att mäklare börjar uppträda. Dessa har som affärsidé att sammanföra sälj- och köpintressen. Genom sin verksamhet kommer de att skaffa sig kunskap om vilka sälj- och köpbud som finns

marknaden och på så sätt få en egen uppfattning om dagspriset. Det

underlättar handeln genom att minska sökkostnadema. Vissa mäklare med god kunskap marknadsläget kan övergå till att själva fortlöpanom de lämna köp- och säljbud. Härigenom har grunden för en s k market maker-marknad lagts. Transaktionskostnadema på sådan marknad är en avsevärt lägre än på marknad där alla måste söka kontakt med alla. en Det räcker med att kontakta eller ett par market makers för att få en en uppfattning den gällande "kursen". Systemet karaktäriseras dock av om prisspridning och relativt höga transaktionskostnader. Köp och försäljningar värdepapper kommer att ske till olika priser eftersom av samma inte tar sig tid att ta reda på det bästa priset finns. En marknad man var med market makers är alltså effektivare än det förstnämnda systemet

är ändå inte riktigt effektivt eftersom all prisinformation inte finns

men

samlad och tillgänglig ett ställe.

Om handeln knyts till central marknadsplats minimeras sökkosten nadema. Genom att någon samlar upp sälj- och köporder och sorterar bort sådana bud ligger för långt ifrån varandra kommer prisinsom formationen på ett lättillgängligt sätt att återspegla det bästa säljpriset

och det bästa köppriset. När handeln är organiserad detta sätt kan den

sägas ha karaktär börshandel. Den centrala marknadsplatsen utgör då av

själva börsen.

Börsens funktion i det sistnämnda handelssystemet är att utforma regler för handeln och för information och övervakning. Den att svara

skall också svara för prisinformation, möjliggöra avslut och kontinuerligt

116 Regler för avistahandel med el SOU 1996.49

återrapportera till marknaden. Dessutom måste den fullgöra transaktionstekniska uppgifter i samband med handeln. Uppsamlandet av köp- och säljorder och fastställandet betalkursen av kan ske olika sätt. Traditionellt har det skett genom en auktionsmarknad, där handlarna träffas i en lokal och ropar ut de priser de är villiga att göra avslut till. Nu sker börshandel nästan uteslutande i datoriserade system. Datorn samlar upp och rangordnar buden samt bokför de avslut som kommer till stånd. Genom den informationsteknologiska utvecklingen erfordras alltså inte längre något "börsgolv" eller annan fysisk plats där köpare och säljare möts. Det är tillräckligt att de kopplar upp sig mot ett datanätverk från vilken plats som helst i världen, för att en "marknadsplats" skall ha uppstått. Det kan med den nya teknologin till och med föreligga stora svårigheter att fysiskt lokalisera handeln till ett bestämt land i ett sådant system. Det kan hävdas att handeln skall anses ske i det land där den del av datanätet befinner sig, i vilket buden sammanställs eller avslut sker. Utvecklingen är emellertid snabbt på väg dit hän att det inte längre är meningsfullt att tala om en viss dator, centralprocessor eller "server" i ett sådant nätverk. Handeln kan ske "på nätet", vilket innebär att den i princip sker överallt där en användare önskar koppla upp sig för att träffa avtal om köp eller försäljning.. Möjligheten att samla upp och sammanställa information om lämnade bud och gjorda avslut behöver i ett sådant nätverk inte vara lokaliserat till en central server, utan kan finnas i varje användares egen dator. Börser kan således sägas ha två huvudfunktioner; att samla upp köpoch säljbud och fastställa marknadspriset samt att sammanföra sälj- och köpanbud och möjliggöra avslut. Det är dock inte nödvändigt att den organiserade verksamheten innebär att båda dessa uppgifter utförs, för att den skall anses ha börskaraktär. Om verksamheten endast går ut på att samla prisinfonnation och offentliggöra förekommande avslut, kan den i vissa fall ändå betecknas som en börs. Aktörema nyttjar informationen för att träffa nya avtal men gör upp affärerna sinsemellan utan börsens medverkan.

Behovet regler för börsverksamhet vid kortsiktig handel med el av Det kan konstateras att för att en marknadsplats för skall bli nyttjad av marknadens aktörer måste den åtnjuta förtroende. Detta innebär att marknadsplatsen själv måste tillse att det finns ett regelverk för handeln som bl a uppfyller kraven på neutralitet och likabehandling, god

genomlysning och fritt tillträde samt att handeln sker under säkra och

Regler för avistahandel med el 117

ordnade former. En sådan självreglering blir sannolikt mer detaljerad och långtgående vad avser krav på neutralitet och likabehandling samt

insyn i prisbildning m m, än vad som är möjligt att åstadkomma genom lagstiftning. Från allmän synpunkt torde därför behovet av materiella

regler för hur handeln skall bedrivas, inte särskilt stort. Även sett vara

från marknadsplatsens egen synpunkt föreligger det emellertid behov av

insyn och kontroll från det allmännas sida. Sådana regler kan ge aktörerna trygghet i handeln och ökar deras förtroende för marknadsplatsen. Om någon börs inte finns eller om den inte lyckas fylla sin uppgift,

t genom att den inte åtnjuter marknadens förtroende eller genom att

ex

aktörerna ogillar de regler gäller för handeln där eller de former

som

under vilka handeln sker, kommer snart alternativa marknadsplatser eller former för handeln att etableras. Köpama och säljarna kommer att söka

sig till den plats eller det tekniska system där de på det rationellaste och mest prisvärda sättet får tillgång till den säkraste informationen om det vid varje tidpunkt gällande bästa köp- eller säljbudet. Skulle en viss marknadsplats inte motsvara aktörernas behov och förväntningar, kommer denna marknadsplats därför inte att kunna bibehålla sin roll. Handeln skulle helt enkelt ske på något annat sätt eller på någon annan marknadsplats. Det existerar redan en handelsplats för kortsiktig handel med i

Norge. Denna är inte omfattad några särskilda näringsrättsliga

av bestämmelser det slag utredningens direktiv avser. Visserligen kan av

det antas att den norska tillsynsmyndigheten N VE inom ramen för den allmänna tillsynsverksamhet som är kopplad till kravet tillstånd

-

omsättningskoncession för all handel med fysisk el, även beaktar

sådana krav på organiserad marknadsplats som nu avses. Dessa har en emellertid, såvitt utredningen känner till, inte preciserats i någon norsk

författning eller i några av NVE utfärdade föreskrifter. Någon möjlighet

att i svensk lag ställa krav på hur avistahandel med skall bedrivas i ett främmande land finns utan bindande internationella överenskom- -

melser givetvis inte.

-

Definition och reglering börsverksamhet i värdepappersmarknads-

av

lagstiftningen

I den gällande svenska värdepappersmarknadslagstiftningen finns

nu

inget tillståndskrav för börsverksamhet. Värdepappersmarknadskommit-

tén föreslog ett sådant och definierade därvid börsverksamhet på

följande sätt: "... att köp- och säljanbud samt uppgifter om betalkurs

1 18 Regler för avistahandel med el

beträffande fondpapper och andra finansiella instrument regelbundet

genom automatisk databehandling eller vid auktion eller på annat

liknande sätt sammanförs och att grundval härav information ges om

marknadsläget i syfte att åstadkomma handel, allt under förutsättning att verksamheten inte drivs i mindre omfattning". I remissbehandlingen av utredningens förslag framfördes kritik mot definitionen. Bankinspektionen, riksbanksfullmäktige, bankorganisationema och Svenska Fondhandlareföreningen uttryckte farhågor för att

den skulle ge upphov till gränsdragningsproblem. Några remissinstanser ansåg att en klar åtskillnad måste göras mellan informationssystem och börsverksamhet och ansåg att en avslutsfunktion måste vara kopplad till handelssystemet eller marknadsplatsen för att börsverksamhet skulle

föreligga. Andra remissinstanser ansåg definitionen oklar och menade

att den även kunde omfatta system för marknadsinformation.

Departementschefen avvisade kommitténs förslag att tillstándstvång

skulle införas för börser. Han ansåg att utvecklingen på börsområdet och datorsystemens funktioner avsevärt försvårade möjligheterna att i en lagtext åstadkomma en precis och funktionell avgränsning börsverkav samhet. Riskerna var enligt hans uppfattning uppenbara att, oberoende av hur förfinad en sådan avgränsning görs, möjligheterna att sätta den ur spel ändå skulle vara betydande. Det förelåg också risk att en alltför tekniskt betingad definition av börsverksamhet skulle medföra att handeln tog former var mindre effektiva och säkra än vad de annars som

behövde vara. Enligt LVR fordras tillstånd för förmedling av kontakt

mellan köpare och säljare finansiella instrument och medverkan i av annat fall vid transaktioner avseende sådana instrument. Denna definition är så vitt utformad att den inrymmer all typisk börsverksamhet. Departementschefen anförde vidare: "Med utgångspunkt i att verksamhet av börskaraktär, oavsett vilka slag av finansiella instrument den avser, i grunden är tillståndspliktig enligt LVR tillgodoses det allmänna intresset av att sådan verksamhet inte skall kunna drivas i former som står utanför insyn och kontroll. Jag ser det därför inte som

nödvändigt att i den nya börslagstiftningen införa auktorisationsplikt,

utan auktorisation bör ske på frivillig basis. Därmed minskar,i enlighet med vad jag tidigare sagt, behovet av en otvetydig börsdefirition".

På kapitalmarknadema föreligger alltså ingen tillståndsplikt för börsverksamhet. Detta har, som framgått ovan, bl a motiverats med att sådan verksamhet ändå är en tillståndspliktig form av värdepappers-

rörelse, att svårigheter föreligger då det gäller att klart definiera

begreppet "börsverksamhet" och att det finns skäl att allmänt främja en

ökad konkurrens på börsområdet. Incitamenten för den som vill driva

Regler för avistahandel med el 119

börs att skaffa sig den auktorisation lagen medger, vilken medför att en

vissa grundläggande krav måste uppfyllas, har värdepappersmarkna-

dema ansetts tillräckligt starka utan tillståndsplikt. På avistamarknaden för förhåller det sig i flera avseenden

annorlunda än värdepappersmarknaden. Eftersom produktionen och

förbrukningen alltid måste hållas i balans, är det nödvändigt för av den systemansvariga myndigheten att fortlöpande få information om de avtal ingåtts avistamarknaden såväl på som utanför en eventuell som börs. Detta innebär att Svenska Kraftnät måste kunna ställa krav hur rapporteringen ingångna avtal från spotbörsen sker. Regler om detta av

finns redan idag delvis i ellagstiftningen.

Det finns elmarknaden ett särskilt behov av att handeln äger rum

i mycket nära anslutning till leveransen. Ju närmare leveranstidpunkten

det finns möjlighet att köpa och sälja el, effektivare blir

prisbildningen och optimeringen av elproduktion och elanvändning.

Skulle handeln med fysisk kraft splittras på flera marknadsplatser upp skulle detta kunna medföra sämre prisbildning och större svårigheter en

att upprätthålla ett kostnadseffektivt system för balanshållning på nätet.

Om informationen mellan marknadsplatsen för fysisk och den

systemansvariga myndigheten skulle missvisande eller upphöra att

vara fungera, skulle detta, även vid mycket kortvariga störningar, kunna få

allvarliga konsekvenser för elförsörjningen. Svenska Kraftnät som systemansvarig myndighet kan också komma att vilja utnyttja

handelssystemet avistabörs för att hantera k flaskhalsar i elnätet. en s

Det sagda talar för att den organiserade avistahandeln med endast bör ske på marknadsplats, över vilken också den systemansvariga

en

myndigheten har inflytande och kontroll.

I de utredningar föregått ellagsrefonnen har befarats att som likviditeten i avistamarknaden helhet för är för låg för att en som

organiserad handel med god genomlysning skall kunna tillskapas. Detta

utgör ett skälen för att gemensam nordisk elbörs ansetts behövlig. av en

Om uppdelning avistahandeln med sker, så att handel

en av nu samtidigt bedrivs på flera marknadsplatser, föreligger det därför också uppenbar risk för att likviditeten kommer att bli alltför låg en respektive marknad. Prisbildningen kan därmed komma att bli missvisande. Visserligen kommer detta sannolikt att leda till att de marknadsplatser har lägst likviditet, efter tid tvingas upphöra med sin som en verksamhet och att handeln då kommer att öka i motsvarande mån på andra marknadsplatser. Under ett inledningsskede kan emellertid konkurrens mellan olika marknadsplatser, vilkas ägare har finansiell styrka att "hålla ut", leda till att likviditeten överallt blir för låg. nog

Detta kommer att medföra större osäkerhet i prisbildningen och

en

120 Regler för avistahandel med el

medföra problem för aktörerna, som måste nyttja flera marknadsplatser. Det kan också konstateras att "börskonkurrens" under inledningsskedet

av elmarknadsrefonnens genomförande, särskilt om den ledde till att någon marknadsplats grund av obestånd tvingades upphöra med sin verksamhet, allvarligt skulle kunna skada aktörernas och allmänhetens förtroende för elmarknaden. På dagens svenska elmarknad finns ett hundratal producenter. Vattenfall AB svarar dock för ungefär hälften av rikets elproduktion och

Sydkraft för knappt en fjärdedel. Det föreligger en allmän risk för att

stora aktörer på en marknad kan påverka priserna på denna. Detta är

också ett av skälen till att tillskapande av en gemensam nordisk börs

ansetts önskvärd. Härigenom kommer de stora aktörernas inflytande den gemensamma kraftmarknaden att minska vilket medför bättre konkurrens och stärker tilltron till marknadens funktion hos övriga aktörer. Om en uppdelning av handeln sker på flera marknadsplatser, blir osäkerheten större vad gäller de stora aktörernas möjligheter att påverka marknadsprisema i en för dem riktning. gynnsam Det kan slutligen konstateras att handel med avistakontrakt en organiserad marknadsplats form råvarubörs. Sådan verksamutgör en av het har tidigare inte bedrivits i Sverige och bortsett från den norska kraftbörsen heller inte i de övriga skandinaviska länderna. Erfarenhet saknas alltså i huvudsak av hur sådan handel bör regleras. Till detta kommer att el, som förut flera gånger anmärkts, är mycket speciell en

råvara med alldeles speciella egenskaper. Utvecklingen elmarknaden

har under de senaste åren också gått mycket fort. Så är även fallet med

den tekniska utvecklingen i övrigt. Det är svårt att förutsäga vilka

nya former handeln kommer att få och hur marknaden kommer att utvecklas. Detta är också ett starkt argument för att samhället bör förbehålla sig

möjligheten att i förväg pröva innovationer då det gäller sättet

om nya

att köpa och sälja är förenliga med intresset av en trygg elförsörjning

och stabil prisbildning på elmarknaden.

Definition av elbörsverksamhet

Det är förenat med relativt stora svårigheter att i lag definiera vad börsverkamhet är, d v s vilken verksamhet som skall tillståndsplik-

vara tig som börs. Problemet har på kapitalmarknaden lösts att all genom verksamhet skulle kunna börsverksamhet där är som anses vara

tillståndspliktig. Börsverksamhet är form tillståndspliktig

en av

värdepappersrörelse som inte erfordrar särskilt tillstånd men för vilken

Regler för avistahandel med el 121

möjlighet till auktorisation erbjuds. Det har därför inte funnits ett så

uttalat behov att precisera just börsverksamhet. av Starka skäl talar för att särskilt tillstånd bör krävas för elbörsverksamhet. Svårighetema är emellertid lika stora att definiera den tillstånd-

spliktiga verksamheten på elmarknaden som i kapitalmarknadslagstift-

ningen. Om definitionen görs vid kommer verksamheter kanske inte som borde omfattas tillståndsplikten och de regler som knyts till denna, av viss mäklarverksamhet eller market making, att drabbas. Altematit ex är att göra inskränkt definition. Denna riskerar att inte vet en mera

innefatta alla de former organiserad elhandelsverksamhet som bör

av föremål för tillståndsplikt. vara

En möjlighet är att, i likhet med värdepapperslagstiftningen, införa

tillståndsplikt också för sådan verksamhet gränsar till börsverksamsom het. Detta kommer då främst mäklarverksamhet. Härigenom kan att avse

tillsynsmyndighet i varje enskilt fall bedöma, huruvida den verksam-

en het bedrivs sådan omfattning eller är avsedd att bedrivas på som är av sådant sätt att det finns anledning att betrakta den som börsverksamett het.

Målet för all börsverksamhet torde att sprida information om

vara marknadspriset den omsätts i syfte att tillskapa en vara som

organiserad marknadsplats för handeln. Utgångspunkten för definitionen

elbörsverksamhet bör därför att det är sådan verksamhet som av vara

att sammanställa köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut

genom

syftar till att åstadkomma regelbunden handel med el.

en

6.2.2 Behovet regler för oorganiserad

av

avistahandel med

Utöver den avistahandel med äger spotbörsen, torde

som rum kortsiktig handel med inte ske i någon större omfattning på fram-

tidens elmarknad. Avistahandel med utanför den organiserade handelsplatsen kan i huvudsak endast tänkas få någon nämnvärd omfattning i två speciella fall. Elproducenter kommer även i framtiden

ha ett behov kortsiktigt kraftutbyte. Denna form handel kan lätt att av av eller mindre börslika former. Vidare kan enskilda elkonsumenter få mer

ingå avtal leverans el, där priset är direkt beroende marknads-

om av av

priset för på spotmarknaden.

Det framstår inte troligt att tjänster som mäklare eller portsom

följförvaltare med inriktning enbart på avistamarknaden kommer att

erbjudas i större omfattning. Huruvida kommissionshandel på

avistamarknaden för överhuvud taget är möjlig är beroende av hur

122 Regler för avistahandel med el

man definierar begreppet kommission. Skäl kan anföras för att kommis-

sionslagen överhuvud taget inte kan tillämplig på den kortsiktiga

anses elhandeln. Motiv för att trots det sagda införa regler för all avistahandel med

elkraft kan främst att lagstiftningen härigenom kommer omfatta

vara att

all sådan verksamhet är att organiserad kortsiktig

som anse som en

handel med el. I övrigt synes varken den omfattning avistahandeln kan komma att få utanför organiserad handelsplats eller de risker den

en medför, utgöra skäl för någon ingående reglering. mera

6 7 1 Tänkbara former för

reglering av avistahandel med

Det är fullt möjligt att införa regler endast tar sikte på förutsom

sättningarna att få driva organiserad handelsplats för och på hur

en

denna handel skall äga Som framgått torde emellertid regler

rum. ovan

som endast omfattar organiserade handelsplatser för avistahandel med lätt kunna kringgås. Sådana regler kan därför svårligen uppfylla de

regleringsbehov som angivits i utredningens direktiv.

Två tänkbara former för reglering föreligger i övrigt. Antingen kan

bestämmelser införas omfattar all avistahandel med el, alltså även som sådan handel sker utanför den organiserade marknadsplatsen, eller som

också kan krav uppställas att all kortsiktig handel med skall ske på en organiserad marknadsplats. Det senare alternativet innebär införande börstvång. I lag skulle

av kunna föreskrivas att all avistahandel med måste ske på svensk elbörs och i enlighet med de regler gäller där. Detta skulle emellertid som medföra flera oönskade effekter och stå i strid med andra, klart uttalade

politiska målsättningar för utvecklingen den elmarknaden.

av nya

Ett av huvudskälen till omregleringen den svenska elmarknaden

av

har varit att skapa en rationell och kostnadseffektiv elmarknad. Häri

ligger, som anförs i det i direktiven citerade avsnittet Nordels av rapport

om förutsättningarna för en nordisk elbörs, att denna måste

vara

förståendeskapande, opartisk, finansiellt stabil och öppen för aktörernas synpunkter och behov. Genom ett börstvång skulle incitamentet för börsen att utforma handeln ett sådant rationellt och förtroendeskapan-

de sätt i hög grad minska.

Börstvång på de finansiella marknaderna har varit föremål för omfattande överväganden i tidigare utredningar kapitalmarknadslag-

om

stiftningen. En sådan reglering har dock bestämt avvisats lagstiftaren.

av

Regler för avistahandel med el 123

Till detta kommer att de regler utredningen har att överväga inte får utformas så att de hindrar eller försvårar ett nordiskt samarbete på elområdet. En elbörs finns redan i funktion i Norge. Det kan knappast

komma ifråga att föreskriva att all handel bedrivs med svensk-

som producerad svenska aktörer måste den norska börsen, av äga rum vilken tidigare anförts inte omfattas av någon särskild lagstiftning som det slag Att föreskriva att all handel med måste ske av som nu avses. börs och i enlighet med svenska regler skulle också på en svensk otvivelaktigt utgöra ett hinder för utvecklingen den nordiska av elmarknaden och torde därför inte heller vara en tänkbar lösning. Det bästa alternativet torde således vilket antyds redan i utred- -

ningens direktiv vara att tillskapa en ramlagstiftning för all kortsiktig

-

handel med och att i detta regelverk införa särskilda bestämmelser om

elbörsverksamhet.

De krav bör ställas på organiserad marknadsplats för elhandel

som en torde i huvudsak likartade med de i börs- och clearinglagen vara som gäller för auktoriserade marknadsplatser vad avser krav på fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning utgöra förebild för en särskild reglering elbörsens verksamhet. De nämnda bestämmelserna bör av kompletteras med regler och krav behövs till skydd för elförsörjsom ningen och med hänsyn den systemansvariga myndighetens behov av

inflytande och kontroll över hur handeln en organiserad marknads-

plats bedrivs.

á i

Reglering handeln med elderivat 125 av

7 handeln med elderivat

Reglering av

7.1 Den nuvarande regleringen av handeln

med elderivat

Avistahandel med omfattas idag inte av någon särskild offent-

ligrättslig lagstiftning. Det gör däremot handel med elderivat. En stor

del den normala elhandeln kan förväntas komma att ske genom av

prissäkringsavtal. Den större delen av dessa avtal torde vara att anse

finansiella instrument enligt lagen om handel med finansiella

som

instrument. Härigenom kommer värdepappersmarknadens regelverk att

vara tillämpligt på dessa former av elhandel.

Begreppet "finansiella instrument" är inte entydigt utan relativt svårt

att fastställa. De närmare gränserna för vilka avtal som omfattas av definitionen och vilka som inte omfattas av denna måste avgöras av

tillsynsmyndigheten. Detta kan som närmare kommer att utvecklas

-

nedan föranleda särskilda tillämpningssvårigheter på elmarknaden.

-

En följd att stora delar av handeln med kommer att ske genom

av handel med finansiella instrument är att den då måste ske enligt den

grundläggande regeln i 1 kap 2 § lagen handel med finansiella

om instrument LHF, dvs. så att allmänhetens förtroende för värdepappers-

marknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen

äventyras. Vidare står handeln under tillsyn av Finansinspektionen. De företag erbjuder tjänster mellanhänder vid handel med som som

finansiella instrument omfattas av reglerna i lagen om värdepappershan-

del LVR. I denna lag föreskrivs tillståndsplikt för vissa typer av

tjänster nämligen kommissionshandel, förmedlingsverksamhet, s.k.

marketmaking, förvaltning finansiella instrument och av annans emissionsmedverkan. För de verksamheter som erhåller tillstånd att

bedriva sådana tjänster ställs a krav på kapitaltäckning. Det framstår uppenbart att flertalet av de tjänster som omfattas

som tillståndsplikt enligt LVR också kommer att erbjudas på elmarknaav

den. Elmäklare och portföljförvaltare har redan etablerat sig i Sverige.

Särskilda regler för marknadsgaranter finns i de aktörs- och handels avtal kan tecknas med den norska elbörsen. Kommissionshandel som med elderivat kommer säkert också att förekomma.

126 Reglering av handeln med elderivat

Till begreppet finansiella instrument är vidare knutet regler börsom och clearingverksamhet i LBC. Lagen ger möjlighet till auktorisation som börs och auktoriserad marknadsplats samt innehåller krav på tillstånd för clearingverksamhet och uppställer vissa tvingande regler för sådan verksamhet. Det bör observeras att börsverksamhet i grunden är

en tillståndspliktig form av värdepappersrörelse enligt LVR. En fråga som blivit föremål för ingående överväganden i utredningen är huruvida det är lämpligt att värdepappersmarknadslagstiftningen är

tillämplig på handeln med elderivat. Argument har anförts för och emot

att elderivat skall undantas från begreppet finansiella instrument. Nedan

kommer ett antal av skälen för och emot att handeln med elderivat omfattas av kapitalmarknadens regelverk att presenteras.

7.1.1 för låta

Argument att handel med och elderivat omfattas av värdepappersmarknadslagstiftningen

Behovet reglering är likartat

av

De ändamål som motiverat den offentligrättsliga regleringen av handeln

med finansiella instrument värdepappersmarknaden är i huvudsak tillämpliga också vid handel med finansiella instrument med som underliggande tillgång. Behoven lagstiftning till skydd för investerare av

och av regler som säkerställer att mellanhändema har tillräcklig kunskap och en lämplig organisation av verksamheten samt att de bedriver denna

på ett sådant sätt att förtroendet för marknaden inte äventyras är, i allt väsentligt de samma vid handel med sådana elderivat som utgör

finansiella instrument på elmarknaden som på kapitalmarknadema.

Riskerna är också likartade vid handel med derivat, oavsett det är om aktier, valuta, index eller elektrisk kraft dessa baseras på. som

Ett befintligt, väl övervägt regelverk

Värdepappersmarknadens regler är särskilt anpassade till de risker handeln med finansiella instrument innebär. Lagstiftningen

har succes-

sivt vuxit fram under följd år och grundar sig på

en av noggranna

överväganden av behovet av och formerna för lagreglering. Lagstiftningen omfattar såväl regler för de marknadsplatser där

Reglering av handeln med elderivat 127

handeln bedrivs regler för alla aktörer på marknaden. Den har som nyligen genomgått en omfattande reform och är således modem och väl

anpassad till internationella krav. Det är inte rimligt och ändamålsenligt,

särskilt med hänsyn till den osäkerhet som nu råder beträffande elderivatmarknadens framtida utveckling, att för handel med sådana elderivat är finansiella instrument, tillskapa helt andra regler än de som efter omfattande och ingående överväganden införts för handel med som

värdepapper i allmänhet.

Ett sådant arbete blir omfattande och kräver noggranna övervägan-

den. De regler som nu gäller för handel med finansiella instrument måste analyseras och behovet av dessa regler elmarknaden ingående studeras. Om särskilda regler införs för handel med sådana finansiella instrument är elderivat medan värdepappersmarknadslagstiñningen

som

skall gälla för alla andra typer av finansiella instrument, måste de skilda regelverken harmoniera med varandra. I den mån olika regler skall gälla,

t ex för dem som agerar som mellanhänder elmarknaden i förhållande

till mellanhändema på andra värdepappersmarknader, måste denna

skillnad klargöras. Om elderivathandeln undantas från den finansiella lagstiftningen måste konsekvenserna noga övervägas. Till detta kommer att faktaunderlag beträffande det behov av

reglering kan föreligga på den elmarknaden naturliga skäl

som nya av saknas. Handeln har just inletts och det saknas i stor utsträckning erfarenhet och kunskap om i vilka former handeln kommer att ske. av

Visserligen kan slutsatser i någon utsträckning dras av förhållandena i

Norge. Även här pågår emellertid omreglering handeln med en av finansiella instrument och stora förändringar har nyligen skett vad avser reglerna för elbörsen.

Ett implementerat regelverk

En ramlagstiftning medför alltid en initial osäkerhet beträffande den

ny nämnare tolkningen av bestämmelserna. Denna osäkerhet kan endast undanröjas sedan reglerna kommit att tillämpas under en tid, genom den

praxis som då utbildas vid de myndigheter som har att tillämpa lagstiftningen. Det tar med andra ord viss tid för en ny lagstiftning att "sätta sig". Så torde numera i huvudsak vara fallet med kapitalmarknadslagstiftningen, där reglerna konkretiserats genom Finansinspektiooch domstolarnas praxis. Om handel med elderivat även fortsätt-

nens

ningsvis omfattas av den finansiella lagstiftningen, kommer rättsläget sannolikt att klarare beträffande vilka regler som gäller för sådan

vara

handel, än om nya regler och nya begrepp introduceras.

128 Reglering av handeln med elderivat

Existerande självreglering och handelsbruk på kapitalmarknaden

På kapitalmarknaden finns sedan länge en omfattande självreglering. De olika marknadsplatsema Stockholms Fondbörs, OM Stockholm AB

-

och PMX har alla egna regelverk i form av inregistreringskontrakt och

-

handelsregler som ställer detaljerade krav de aktörer som vill delta

där. Ett antal branschorganisationer värdepappersmarknaden fyller också en betydelsefull roll som normbildare och bidrar till att verksamheten bedrivs på ett seriöst och professionellt sätt. Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges F inansanalytikers Förening, Svenska Bankföreningen och Stockholms Handelskammare är exempel organisationer som genom att utarbeta regler for sina medlemmar och genom att delta i olika etikkommittéer och nämnder samt genom responsaverksamhet

bidrar till regelbildningen. Näringslivets Börskommitté och Aktiemarknadsnämnden spelar också en betydelsefull roll genom att fortlöpande

utfärda rekommendationer och avge uttalanden, som fått ett stort genomslag på aktiemarknaden. På derivatmarknaden har Clearing Control CC HB CCHB till uppgift att fortlöpande kontrollera att aktörerna uppfyller sina åtaganden. Det kommer att ta viss tid innan ett likartat system för självreglering hunnit utvecklas på den nya elmarknaden. Om handel med vissa typer

av elderivat även fortsättningsvis faller under kapitalmarknadslagstiftningen skulle detta medföra att det samlade norrnsystem som lagstift-

ning och självreglering området utgör i förening blir tillämpligt på de nya typerna av finansiella instrument. Om elderivat undantas kommer

inledningsvis endast ramarna lagstiftningen att finnas elmarknaden

- genom nya regler i ellagstiftningen. Om handeln med elderivat omfattas av den nu gällande värdepapper-

slagstiftningen kommer således rättsläget beträffande vilka formella och

informella regler som gäller att vara klarare än om ett helt nytt regelverk införs.

Befintligt system för tillståndsgivning och tillsyn

På värdepappersmarknaden har Finansinspektionen en väl definierad roll som tillståndsgivande myndighet med skyldighet att utöva tillsyn över handeln och över de finansiella marknademas aktörer. Myndigheten har

en fungerande organisation för denna verksamhet. Inom Finansinspektionen finns kunskap om och erfarenhet av hur tillsynsverksamhet

av detta slag skall bedrivas. Det kan att ta lång tid att bygga

upp

motsvarande kompetens inom ramen för ett nytt regelverk.

Reglering av handeln med elderivat 129

Lagstiftaren har redan tagit ställning

Under den nyligen genomförda reformen av värdepapperslagstiftningen

uppmärksammades behovet av ett regelverk som skulle kunna tillämpas

de tidigare okända, finansiella instrument som efter hand kunde nya,

komma att introduceras. Värdepappersmarknadskommittén angav

uttryckligen sin målsättning att behandla alla former för optionssom och terminshandel, oavsett vilka underliggande tillgångar de baserades på, medan regleringen av börshandel med råvaror angavs falla utanför kommitténs uppdrag. I förarbetena till lagen om handel med finansiella

instrument och till lagen om värdepappersrörelse nämns uttryckligen att

nyskapade former råvaruderivat lämpligen borde kunna omfattas av av regleringen. De lagar som gäller kapitalmarknaden har antagits av riksdagen under stor enighet. Lagstiftaren kan således redan sägas ha förutsett behovet av bestämmelser för handel med finansiella instrument det slag elderivaten utgör och även angivit vilka regler som av som skall gälla.

7.1.2 Argument mot att låta handel med och

elderivat omfattas av Värdepappersmarknadslagstiftningen

Gränsdragningsproblem betráfande elkontrakt

Som framgått kapitel 5 kommer större delen handeln på elmarknaav av den att ske med avtal är att beteckna som derivatinstrument. I den som mån dessa är att som finansiella instrument, omfattas handeln för anse

närvarande värdepappersmarknadslagstiftningen. Det är förenat med

av

svårigheter att precisera vilka kontrakt som kommer att anses utgöra

finansiella instrument och vilka faller utanför detta begrepp. En som

leveranskoncessionär vill erbjuda en kund tjänsten att förmedla

som kontakt med leveranskoncessionär eller med en elproducent för en annan att teckna viss typ avtal, kan ha svårigheter att avgöra huruvida en av detta är verksamhet kräver särskilt tillstånd enligt lagen om en som värdepappersrörelse eller om det endast är att anse som mäklarverksamhet avseende en råvara elektrisk kraft. -

Nya typer prissäkringskontrakt på elmarknaden konstrueras

av fortlöpande. Med hänsyn till formerna för handeln och de aktörer som

bör möjlighet att verka på elmarknaden framstår värdepappersmar-

ges knadslagstiftningens indelning av avtal i sådana som utgör och inte

130 Reglering av handeln med elderivat SOU 1 996149

utgör finansiella instrument som mindre ändamålsenlig. Istället för att fokusera på vilken kontrakt omsätts, skulle det kunna typ av som vara

lämpligt att anpassa reglerna till den typ av verksamhet som aktören

bedriver och de risker denna verksamhet medför. Detta kan enklast ske inom för ett gemensamt regelverk för handel med el. ramen

Värdepappersmarknadens regelverk och en reglering av derivathandeln med el har delvis olika syften.

Värdepappersmarknadslagstiftningen innehåller regler som motiveras av skilda behov. Vissa regler, exempelvis det generella kravet på handel

med finansiella instrument och kravet sund värdepappersrörelse, kan

primärt sägas syfta till att upprätthålla god etik och förhindra otillbörli ga förfaranden marknaden. Härigenom åstadkoms ett skydd för enskilda investerare, vilket bidrar till effektiv marknad för handel med en värdepapper. Ett annat motiv för det regelverk som gäller kapitalmarknaden är att skydda det finansiella systemet som sådant. De företag som verkar

på värdepappersmarknadema fyller en mycket väsentlig uppgift genom

att samla riskkapital och kanalisera detta till de privata och upp

offentliga organisationer som är i behov av rörelsekapital. För att våga

placera sina tillgångar det må vara små banksparare eller stora -

försäkringsbolag måste investerarna känna trygghet då de anförtror

sina medel till värdepappersmarknadens mellanhänder. Genom den reglering som värdepappersinstituten har att verka under söker staten åstadkomma att dessa företag är så säkra och stabila att de åtnjuter allmänhetens förtroende. Marknaden för torde främst bli en marknad för producenter, elhandlare och konsumenter av en råvara. Det framstår inte som sannolikt att elderivat i stor utsträckning kommer att handlas av personer och företag som endast vill spekulera i kommande pris-

förändringar. De flesta aktörer som handlar på en elbörs torde däremot

vara intresserade av att handla både med den fysiska varan och med elderivat i syfte att åstadkomma prissäkring och riskspridning. Det är svårt att att ekonomiska problem hos en elhandlare eller en mellanse

hand på elmarknaden skulle kunna ge upphov till den typ av kedjeeffekter som vissa av värdepappersmarknadslagstiftningens bestämmelser

syftar till att förhindra Med hänsyn till den omfattning handeln med elderivat sannolikt kommer att få och de aktörer i huvudsak kommer att handla på som

Reglering av handeln med elderivat 131

marknaden, kan det alltså ifrågasättas om precis samma regler som

gäller för handel med finansiella instrument värdepappersmarknaden

också bör gälla vid handel med elderivat elmarknaden.

Mellanhänder på elmarknaden en ny typ av aktörer -

Den elmarknaden kommer även fortsättningsvis att vara dominerad nya producenter, elhandlare och konsumenter av elektrisk kraft. Dessa har av behov att handla med elderivat för prissäkring. Orsaken till detta är av att elkraft inte kan lagras och att spotmarknaden för är volatil. Handel med prissäkringsinstrument är således en integrerad och naturlig del av elhandeln. Det innebär att många av den klassiska elmarknadens aktörer kommer att vilja erbjuda sina kunder sådana tjänster som är tillståndspliktiga enligt LVR. Genom att också mäklare eller kommisagera som sionärer för kunderna kan deras konkurrenskraft öka. För större elbolag kommer det säkert inte att medföra några större problem att bilda ett värdepappersbolag och söka tillstånd av Finansinspektionen. De har tillräckliga för att relativt snabbt kunna skaffa den kompetens resurser och den organisation som krävs för att handla med elderivat inom ramen för kapitalmarknadslagstiftningens regelverk. Även mindre elföretag har behov att kunna konkurrera den av nya marknaden att erbjuda tjänster mäklare eller kommissionärer genom som vid handel med elderivat, om än i mindre omfattning. Större delen av deras verksamhet består i att de själva tecknar inköpskontrakt avseende elektrisk kraft och sedan kontrakterar kunder. För många av dem skulle det innebära ytterligare omställning, utöver den de redan tvingats en genomgå, tvingas särskilda värdepappersbolag och ansöka att nu starta om tillstånd hos Finansinspektionen, för att bedriva en begränsad verksamhet de uppfattar som en naturlig del av normal elhandel. som Genom att handeln med värdepapper utgör en förhållandevis liten del deras verksamhet, framstår det som tveksamt huruvida de kan få av bedriva sin huvudsakliga verksamhet elhandel som en särskild - sidoverksamhet inom för den tillståndspliktiga värdepappersramen rörelsen.

Genom att tillskapa ett gemensamt regelverk som avser såväl el-

handelsverksamhet som mellanhandsverksamhet elmarknaden och omfattar både för avistahandel och handel med elderivat och ge som mindre aktörer möjlighet att i begränsad omfattning erbjuda tjänster som mäklare av elderivat inom ramen för sin normala affärsrörelse, skulle verksamheten underlättas för elmarknadens klassiska aktörer.

132 Reglering av handeln med elderivat

Två tillsynsmyndigheter för elmarknaden

I kapitel 6 har skisserats en reglering innebär att regelverket för

som avistahandeln med bl a skall innefatta att aktörerna denna marknad

ställs under tillsyn. Det framstår inte som rimligt att Finansinspektionen

skall utöva tillsyn över avistahandel med el. Genom att vissa typer av

elderivat omfattas av värdepappersmarknadslagstiftningen är emellertid Finansinspektionen tillsynsmyndighet för denna typ av elhandel. Som tidigare anförts kommer i stor utsträckning samma aktörer att omväx-

lande handla på avistamarknaden och på derivatmarknaden. Detta medför att två olika tillsynsmyndigheter kommer att ha till uppgift att utöva tillsyn över samma aktörer då dessa utför något som, från deras synpunkt sett, troligen framstår som en sammanhållen verksamhet.

Värdepappersinstituten får ett försteg jämfört med de nuvarande

elhandlama

De företag som redan har tillstånd att driva värdepappersrörelse

kommer i princip att oförhindrade att utöka sin verksamhet till att vara vara mellanhänder i handeln med elderivat. För att kunna erbjuda sina kunder avistakontrakt samt bedriva handel för egen del som balansansvariga aktörer, vilket kommer att efterfrågas, måste dock värdepapper-

sinstituten beviljas tillstånd till detta av Finansinspektionen.

Som anförts ovan kommer det att ta viss tid innan de företag som nu är verksamma som elproducenter och eldistributörer hunnit etablera sig

på den finansiella marknaden. Värdepappersinstituten kommer således

att få ett försteg och kan, i varje fall inledningsvis, komma att utöva en dominerande roll på elmarknaden, vilket inte torde önskvärt. vara

7.1.3 Tänkbara former för reglering av handeln

en

med elderivat

Två huvudaltemativ föreligger vad avser regleringen av handeln med

elderivat. Det ena innebär att handeln med dessa helt undantas från

värdepappersmarknadslagstiftningens tillämpningsområde och att särskilda regler för denna handel införs i ellagstiftningen. Det andra huvudaltemativet innebär att värdepappersmarknadslagstiftningen även fortsättningsvis blir tillämplig då det gäller handel med finansiella

instrument på elmarknaden. Vissa anpassningar kan dock göras inom ramen för detta regelverk, i syfte att underlätta verksamheten för

elmarknadens aktörer. Båda alternativen bör nämnare analyseras vilket kommer att ske i följande kapitel.

T änkbara former för en reglering av handeln med elderivat 133

Tänkbara former för

8 en reglering av

handeln med elderivat

Behovet elderivat-

8.1 av omreglering av

handeln

Som framgått kapitel 7 finns det skäl talar för att värdepappers-

av som

marknadslagstiftningen inte bör göras direkt tillämplig handeln med

och elderivat. Särskilt gäller detta reglerna för mellanhändemas

verksamhet. De krav som ställs i lagen om värdepappersrörelse för att

få bedriva sådan verksamhet framstår i vissa avseenden allt för som rigorösa för elmarknadens förhållanden. Genom att endast företag som

uppfyller dessa krav får bedriva mäklarverksamhet kan elderivat-

marknaden, i varje fall inledningsvis, komma att domineras av värde-

pappersmarknadens nuvarande aktörer. Detta kan komma att skapa en

struktur på elmarknaden inte är önskvärd. Vidare kan det medföra som svårigheter att två myndigheter samtidigt har att utöva tillsyn över elmarknadens aktörer. Det finns således anledning att överväga om inte särskilda regler för handel med elderivat borde införas i ellagstiftningen och denna form handel helt eller delvis undantas från värdepappersav

marknadslagstiftningens tillämpningsområde.

Utredningen har analyserat två tänkbara alternativ. Det första är att definitionen finansiella instrument i 1 kap 1 § lagen om handel med av finansiella instrument LHF ändras, så att alla avtal med som underliggande tillgång faller utanför definitionen. Härigenom kommer elhandel att undantas från större delen den lagstiftning omgärdar av som de finansiella marknaderna. Ett annat och mindre ingripande alternativ är att göra de anpass-

ningar värdepappersmarknadslagstiftningen som är motiverade av

av förhållandena på elmarknaden och dess aktörers behov. Elkontrakt undantas från begreppet finansiella instrument

134 T änkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

8.2 all handel

Reglering av med genom ellagstiftningen

8.2.1 från

Undantag av elderivat begreppet

finansiella instrument

Om elderivat exkluderas från begreppet finansiella instrument, kommer i princip all handel med och elderivat att falla utanför den värde-

pappersmarknadsrättsliga lagstiftningen. Således kommer

inte lagen om handel med finansiella instrument tillämplig någon form att vara av

elhandel och härigenom kommer såväl handeln de företag

som som

agerar elmarknaden att falla utanför Finansinspektionens tillsynsområde. Det bör observeras att även vissa civilrättsliga bestämmelser,

t ex nettningsreglema i 5 kap LHF, kommer att upphöra att gälla vid elhandel. Genom att lagen om värdepappersrörelse inte längre kommer att gälla för elmarknaden, blir de krav som gäller för värdepappersinstitut inte tillämpliga företag som agerar mellanhänder i handeln med elderivat. Härtill kommer att värdepappersmarknadens mellanhänder endast kommer att kunna erbjuda sina tjänster elmarknaden efter

särskilt sidoverksamhetstillstånd från Finansinspektionen.

De regler som gäller för clearingverksamhet kommer inte heller att

gälla vid handel med elderivat och inte heller insiderlagstiftningen.

Sammantaget kommer en lagstiñningsâtgärd av nu nämnt slag att leda till att handel med elderivat, förutom allmän civil- och offentav ligrättslig lagstiftning, endast att omfattas av det fåtal bestämmelser om handeln som idag återfinns i ellagstiftningen. Detta regelverk tar inte i något avseende sikte på handeln med elderivat. Elmarknadens aktörer kommer i huvudsak inte heller att vara föremål för offentlig tillsyn, undantaget den tillsyn NUTEK har att utöva enligt

ellagstiftningen. Reglerna för denna tillsyn har inte utformats med tanke på handel med elderivat. Företag erbjuder tjänster mellanhän-

som som der på elmarknaden kommer inte heller att vara underkastade några särskilda tillståndskrav eller rörelseregler eller vara föremål för någon särskild tillsyn.

T änkbara former för en reglering av handeln med elderivat 135

8.2.2 Utvidgning av ellagstiftningen till att omfatta

handel med elderivat

De främsta argumenten för att undanta handel med elderivat från den

värdepappersmarknadsrättsliga lagstiftningen är att denna lagstiftning inte är anpassad till förhållandena på elmarknaden och att det vore en

fördel att istället tillskapa ett samlat regelverk för all handel med el. Härigenom skulle reglerna kunna göras mindre svårtillgängliga och

bättre anpassade till elmarknadens behov. De regler som gäller för

mellanhändemas verksamhet skulle kunna vara bättre anpassade till elmarknadens förhållanden och sådan verksamhet skulle då kunna få

bedrivas i samma rörelse som elhandel i övrigt. Vidare skulle det vara

fördel elmarknaden i sin helhet stod under tillsyn av en enda en om tillsynsmyndighet. Det kan även antas att elmarknaden, om den omfattas

Värdepappersmarknadslagstiftningen, får en annan struktur och

av kommer att domineras andra aktörer än om all handel med regleras av

i ellagstiftningen. Om elhandel helt undantas från värdepappersmarknadslagstiftningen

måste de behov lagstiftning som föreligger den nya elmarknaden av istället tillgodoses att särskilda bestämmelser införs i ellagstiftgenom ningen. Frågan hur ingripande och omfattande detta regelverk bör vara kan i princip ses utifrån två olika utgångspunkter. Om antar att handel med elderivat i väsentliga hänseenden man skiljer sig från handel med finansiella instrument i övrigt eller att handeln på den elmarknaden inte är förenad med samma risker eller nya medför behov lika omfattande reglering som handeln med andra av en

finansiella instrument har ansetts medföra, kan regelverket inskränkas till ett mindre antal generellt hållna bestämmelser ramkaraktär.

av Sådana bestämmelser kan också utgöra grund för en tillsynsmyndighets verksamhet. Det är sedan möjligt att låta utvecklingen på elmarknaden visa vilka regler efterhand bör införas. som

Finner man å andra sidan att regleringsbehovet i huvudsak är det

vid handel med finansiella instrument, oavsett vilken den samma underliggande tillgången är, kommer åtgärden att undanta elderivat från

kapitalmarknadslagstiftningen visserligen att göra det möjligt att

tillskapa särskild lag för all handel med el, men denna kommer med en

nödvändighet att i stor utsträckning bli ett parallellt regelverk till värdepappersmarknadslagstiftningen. Detta kommer också att bli tämligen omfattande. Det lämpliga i att tillskapa skilda regelverk som till stora delar innehåller likartade regler kan starkt ifrågasättas. Värdepappersmarknadslagstiftningen kommer även i framtiden att

förändras, bl på grund det reformarbete som pågår inom EU. Det a av

136 Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat

föreligger risk för att de två regelverken ändringar i endera en genom av dem, även i de delar som reglerna motiveras av samma regleringsbehov, med tiden kommer att skilja sig åt. Oavsett vilken utgångspunkt man väljer att inta kan det konstateras att det är en omfattande och grannlaga uppgift att söka analysera de bestämmelser som gäller värdepappersmarknaden och avgöra huruvida dessa kan undvaras på elmarknaden eller Ett sådant arbete kräver ingående kunskaper om det tämligen komplexa och svåröverskådliga regelverk som kapitalmarknadslagstiftningen utgör. Härtill kommer

att bedömningen måste grunda sig på osäkra antaganden om hur

elmarknaden kommer att utvecklas i framtiden, vilka former handeln kommer att få och vilka aktörer som kommer att etablera sig.

Utredningen har under den korta tid som stått till förfogande inte

kunnat göra någon mera ingående analys av detta slag. Det kan också ifrågasättas om ett sådant arbete omfattas av utredningens direktiv. Redan vid en relativt summarisk genomgång av de kapitalmarknadsrättsliga lagama har det emellertid visat sig att en stor del av dessa bestämmelser sakligt sett framstår som motiverade även vid handel med elderivat. Följden av att undanta handeln med elderivat från värdepappersmarknadslagstiftningen torde därför just bli en mycket omfattan-

de ellagstiftning med regler som i hög grad liknar de som i allmänhet

gäller för handel med finansiella instrument.

8.3 En värdepappersanpassning av marknadslagstiftningen

Ett mindre ingripande alternativ är att så långt möjligt göra de an-

passningar av värdepappersmarknadslagstiftningen som är motiverade

med hänsyn till förhållandena elmarknaden och dess aktörers behov.

Nedan skall behoven av sådana anpassningar och möjligheten att genomföra dessa behandlas.

8.3.1 Reglerna om handel med finansiella instrument

Delar av den värdepappersmarknadsrättsliga lagstiftningen tar sikte

själva handeln med finansiella instrument. Dessa regler synes inte i sig medföra några svårigheter för elmarknadens aktörer. Det torde tvärt om fördel t de tidigare nämnda reglerna om förfogande över vara en om ex annans finansiella instrument och nettningsreglema i LHF även fortsätt-

T änkbara former för en reglering av handeln med elderivat 137

ningsvis är tillämpliga vid handel med elderivat. Finansinspektionen har att övervaka att bestämmelserna om handeln efterlevs. Inte heller detta torde medföra några olägenheter för elmarknaden.

för och mel-

8.3.2 Argument emot en reglering av lanhandsverksamhet i ellagstiftningen

Ett de främsta argumenten för att värdepappersmarknadslagstiftningen

av inte bör gälla vid handel med är att dess krav på tillstånd för att erbjuda tjänster mellanhand och de krav som ställs sådan som verksamhet kan medföra svårigheter för elmarknadens nuvarande aktörer. En elhandlare kan ibland ha behov av att förmedla kontakt

mellan köpare och säljare av prissäkringskontrakt, att hjälpa till med förvaltning större kunds kraftkontraktsportfölj eller att agera som

av en kommissionär för någon sina kunder. Att detta företag skulle tvingas av

bilda ett särskilt värdepappersbolag efter tillstånd från Finansinspektioför så begränsad verksamhet framstår inte som ändamålsenligt.

nen en

En möjlighet att minska de olägenheter som reglerna i LVR kan medföra är att i ellagstiftningen införa särskilda regler om erbjudande

vissa tjänster mellanhand vid handel med elderivat. Tillav som synsmyndigheten för elmarknaden kan möjlighet att meddela ges tillstånd för verksamhet mellanhand vid handel med elderivat enligt som

regler i ellagstiftningen. Efter att ha erhållit sådant tillstånd skulle ifrågavarande företag kunna utföra tjänster på elmarknaden enligt regler i ellagstiftningen istället för enligt de regler gäller för värdepappers-

som institut. De blivande mellanhändema på den elderivatmarknaden kan nya

indelas i tre grupper. Befintliga värdepappersinstitut med erfarenhet av

och kunskap handel med finansiella instrument kommer att erbjuda om

sina tjänster också på elmarknaden. För denna kategori medför det givetvis inte några svårigheter att leva under det värdepappersmarknadsrättsliga regelverk de är vid att verka under.

vana Nya företag med särskild inriktning mellanhandsverksamhet på elmarknadshandel kommer sannolikt också att etableras. I vilken utsträckning så kommer att ske och vilka typer företag som kommer av

att etableras är mycket svårt att förutse. Det kan finnas skäl att också för nytillkommande aktörer öppna en möjlighet att erbjuda mellanhandstjänster på elmarknaden under andra villkor än de som gäller enligt värdepappersmarknadslagstiftningen. De argument som kan anföras för detta är främst att det på elmarknaden bör finnas möjlighet för mindre företag att etablera sig mäklare eller portföljförvaltare. Vidare bör

som

138 T änkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

förutsättningarna för att få erbjuda sådana tjänster längre sikt göras likartade i de nordiska länderna, vilket kan motivera att särskilda regler införs också för nystartade mellanhandsföretag i den svenska ellagstiftningen. Behovet av en reform som möjliggör nyetablering mellanhänav der på elmarknaden under andra förutsättningar än de följer den som av befintliga värdepappersmarknadslagstiftningen framstår emellertid inte som akut. En harmonisering av reglerna för mellanhandsverksamheten på den nya elmarknaden bör ske i samarbete mellan de nordiska länderna. Ett sådant reformarbete kan antas komma att ta viss tid. I avvaktan på att en sådan omreglering genomförs framstår det inte som

motiverat att göra stora förändringar i den nu gällande lagstiftningen.

Utöver befintliga värdepappersinstitut och nytillkommande aktörer kan ett antal redan nu befintliga elhandelsföretag, vilka före elmarknadsreformen drivit verksamhet elhandlare, i viss utsträckning ha behov som av att komplettera sin elhandelsrörelse med verksamhet mäklare som eller kommissionärer eller av att driva någon form av förvaltningsverksamhet. Det är främst med hänsyn till denna kategori företag av som det finns anledning att överväga om inte mindre rigorösa regler redan nu bör införas vad gäller möjligheterna att driva verksamhet som mellanhänder på elderivatmarknaden. Det kan, med hänsyn till hur den framtida strukturen elmarknaden skall bli, finnas vissa skäl för att den verksamhet dessa företag avser att bedriva faller inom ellagstiftningens och inte värdepappersmarknadslagstiftningens tillämpningsområde. Andra krav skulle kunna ställas kapitaltäckning och kravet att verksamheten bedrivs i en separat rörelse skulle helt eller delvis kunna efterges. Mellanhandsverksamheten blir då inte förbehållen företag som verkar enligt reglerna i lagen om värdepappersrörelse. Det vore mycket otillfredsställande om värdepappersmarknadslagtiñningens krav skulle medföra att befintliga elhandelsföretag förhindrades bedriva en konkurrenskraftig verksamhet på alla delar av elmarknaden och denna istället till stor del övertogs kapitalmarknademas nuvarande av aktörer. Handel med derivat där utgör den underliggande tillgången är inte i sig mindre riskabel än handel med andra former derivat. Med av hänsyn till den stora Volatilitet som avistamarknaden för uppvisar ligger motsatsen närmare till hands. Vad gäller mellanhandsverksamheten torde denna i hög grad likna och vara förenad med samma svårigheter och risker vid erbjudande motsvarande tjänster som av värdepappersmarknaden. Nytillkommande och existerande elmarknadsaktörer har heller ingen egen erfarenhet av den förhållandevis komplicerade verksamhet som derivathandeln som sådan utgör och än mindre

T änkbara former för en reglering av handeln med elderivat 139

någon kunskap mellanhandsverksamhet vid sådan handel. Detta talar om för att kraven på dem vill mellanhänder bör i nivå som agera som vara

med vad som gäller på värdepappersmarknaden i övrigt.

I vissa avseenden kan dock riskerna framstå som mindre uttalade.

Som tidigare nämnts syftar reglerna i värdepappersmarknadslagstiftningen delvis till att skydda betalningssystemet som sådant. Det har här förelegat behov av att tillse att inte obestånd eller för högt risktagande hos aktör medför störningar som sprider sig till större delar av

en

marknaden och därigenom kan orsaka skador på hela samhällsekonom in. Värdepappersmarknadens betydelse för kapitalbildningen och vikten av

att upprätthålla allmänhetens förtroende för de institutioner som verkar

där har också medfört att de regler som kringgärdar verksamheten blivit tämligen rigorösa. På elmarknaden är inte behovet av skydd för betalningssystemet eller kapitalbildningen påtagbart. Däremot gör sig andra regleringsbehov, t ex

skyddet för det nationella elsystemet och allmänhetens förtroende för

elmarknaden gällande. Detta talar för att andra och kanske mindre

ingripande regler kan räcka. Frågan huruvida andra regler än de som gäller enligt lagen om

värdepappersrörelse bör gälla för mellanhänder på elderivatmarknaden är i huvudsak beroende av vilken bedömning man gör i två olika

hänseenden. En första fråga är de nuvarande reglerna medför att den nya om elmarknaden härigenom får andra aktörer och en annan struktur än den önskvärda. Avsikten med elmarknadsreformen har varit att åstadkomma ett rationellare system för distribution och handel med el, inte att

tillskapa marknad för spekulationsaffärer i en ny form av

en ny finansiella instrument. Det kan finnas en risk att de krav som ställs

mellanhandsverksamhet i värdepappersmarknadslagstiftningen medför att kapitalmarknadens aktörer snabbt kommer att skaffa sig en alltför

dominerande ställning på elmarknaden Detta kan leda till att handeln får andra former än de företag ägnar sig åt eldistribution även om som nu fortsättningsvis kan existera och verka på alla delar av elmarknaden.

Värdepappersinstituten har konkurrensfördel genom att de

en

behärskar den delvis komplicerade verksamhet som mellanhands-

verksamhet vid handeln med finansiella instrument utgör. Aktörema

elmarknaden har i gengäld kunskaper om och erfarenhet av handel med och för de större elföretagen synes värdepappersmarknadslagstiftningens krav och regler inte utgöra något oöverstigligt hinder. Hur

utvecklingen kommer att bli beträffande elmarknadens framtida struktur

är i nuläget mycket svårt att uttala sig Det är heller inte säkert att

om.

effekterna av att mindre ingripande regler för mellanhandsverksamhet

140 T änkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

på elmarknaden verkligen skulle leda till att marknaden påverkas i den önskade riktningen. Behovet av att tillskapa regler som är mindre ingripande än de gäller för mellanhänder på elmarknaden får som nu sålunda betecknas som svårbedömt. En andra fråga är huruvida de risker som mellanhandsverksamheten vid handel med finansiella instrument i allmänhet är förknippad med

och de regleringsbehov som lagen om värdepappersrörelse uppfyller

skiljer sig från de risker och behov av reglering som föreligger vid motsvarande verksamhet elmarknaden. Inte heller denna fråga har något säkert eller enkelt svar. Det regelverk som omgärdar mellanhandsverksamheten på värdepappersmarknaden har en mängd olika motiv. Det avser bl a att skydda investerare, upprätthålla allmänhetens förtroende för kapitalmarknadema, förhindra oetiskt beteende från aktörernas sida och till att skydda det nationella betalningssystemet och kapitalbildningen. Uppräkningen kan göras längre. I många fall kan en viss regel samtidigt motiverad flera dessa regleringsbehov. sägas vara av av Utredningen har inte kunnat finna att riskerna vid verksamhet som mellanhand vid handel med elderivat i något avgörande hänseende är mindre än vid handel med andra finansiella instrument. Något behov av att genom bestämmelser i ellagstiftningen skydda betalningssystemet eller upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden finns visserligen inte. I gengäld föreligger här ett likartat behov av att skydda systemet för elförsörjningen och att upprätthålla allmänhetens förtroende för elmarknaden. Att utpeka vissa bestämmelser i lagen om värdepappersrörelse som helt omotiverade eller uppenbart alltför rigida för elmarknadens förhållanden låter sig knappast göras.

Befintliga elhandelsföretag ges möjlighet att driva mellanhandsverksamhet på elmarknaden

Av det ovan anförda framgår att behovet av att införa särskilda regler för mellanhandsverksamhet elmarknaden är särskilt motiverat och i viss mån också brådskar då det gäller elmarknadens nu befintliga aktörer. Huvuddelen av dessa är företag som efter omregleringen av elmarknaden driver elhandel som leveranskoncessionärer. Dessa står enligt ellagen under tillsyn av NUTEK och har genom elmarknadsreformen tvingats göra en omfattande omorganisation av sin verksamhet.

Det är ofta fråga om kommunalt ägda bolag, för vilka det skulle

medföra avsevärda olägenheter att tvingas starta ett särskilt värdepap-

persbolag efter tillstånd från Finansinspektionen för att bedriva

en

T änkbara former för reglering handeln med elderivat 141

en av

begränsad mellanhandsverksamhet. Om de på grund av reglerna i LVR

förhindras erbjuda sådana tjänster som kunderna kan detta i vissa fall

medföra att de förlorar större kunder.

Värdepappersmarknadslagstiftningen kan också medföra att många befintliga elhandelsföretag avstår från att erbjuda tjänster som mellan-

händer elderivatmarknaden och därför inte skaffar sig den erfarenhet

och kunskap sådan verksamhet. Elmarknadsreformen har inte syftat

om

till att åstadkomma en sådan utveckling utan istället att tillskapa en fungerande elmarknad där också de nu befintliga elhandelsföretagen kan

verka.

De argument som kan anföras mot att de nu nämnda företagen tillåts bedriva mellanhandsverksamhet under andra förutsättningar än vad som

gäller enligt LVR är främst att de skyddsändamål och risker som motiverar reglerna i LVR också gäller på elmarknaden. Då det emellertid skulle vara fråga om en begränsad verksamhet hos ett

förhållandevis litet antal företag torde det vara möjligt för tillsynsmyndigheten att noga följa dessa företag. Som förutsättning för tillstånd

skulle kunna krävas att verksamheten endast får utgöra ett komplement

till företagets elhandelsrörelse. Tillståndet skulle kunna begränsas till att viss, särskild plan beskriven verksamhet. Genom sådana

avse i en bestämmelser torde det inte medföra några beaktansvärda risker att

medge att avsteg gjordes från reglerna i lagen om värdepappersrörelse för dessa företag. En reform som begränsar sig till den krets av företag som har

leveranskoncession har flera fördelar. Det skulle motverka allt för en

snabb strukturomvandling på elmarknaden. Samtidigt skulle elmarkna-

dens aktörer och Eltillsynsmyndigheten ges möjligheter att skaffa sig erfarenhet och kunskap om handel med elderivat i begränsad av omfattning. Härigenom kan erfarenheter vinnas i avvaktan på att en nordisk reglering denna verksamhet införs. gemensam av

,ágçââz J I än

T illsynsmyndighet 143

9 Tillsynsmyndighet

Enligt direktiven till utredningen skall utredaren också lämna förslag till hur tillsynen över den föreslagna lagstiftningen skall bedrivas. Vårt

ställningstagande i kapitel 10 påverkas delvis av vilka konsekvenser de olika förslagen i kapitel 8 medför för tillsynsmyndigheten på elmarkna-

den respektive på finansmarknaden.

9.1 får

Eltillsynsmyndigheten meddela

tillstånd till mellanhandsverksamhet

vid all handel med elderivat

Förslaget är i korthet att en ny lag "lag om handel med el" införs. I denna lag regleras all handel med d.v.s. såväl derivathandel som avistahandel och såväl handel för egen del som mellanhandsverksamhet. Finansinspektionen kommer även fortsättningsvis att utöva tillsyn över handel med i den mån elkontrakt betraktas som finansiella instrument

enligt lagen handel med finansiella instrument. Företag som önskar

om bedriva handel med och elderivat som värdepappersbolag enligt lagen

om värdepappersrörelse kan söka tillstånd till detta hos Finans-inspektionen. Enligt den nya lagen om handel med ställs vissa allmänt formule-

rade krav på de företag yrkesmässigt bedriver handel med för som egen del. Dessa företag är skyldiga att anmäla verksamheten till

tillsynsmyndigheten. Den nya lagen ställer ytterligare krav på de företag

som bedriver mellanhandsverksamhet elmarknaden. Dessa krav är

anpassade till det regleringsbehov som finns på elmarknaden men

motsvarar i stora stycken de krav som ställs mellanhänder den finansiella marknaden. För att få agera som mellanhand på elmarknaden krävs tillstånd som meddelas av tillsynsmyndigheten. I den föreslagna lagstiftningen ställs det dessutom ytterligare krav för att få starta och driva elbörsverksamhet. Tillstånd för att driva elbörsverksamhet meddelas av regeringen. Detta förslag är fördelaktigt om det bedöms som önskvärt att åstadkomma samlad tillsyn över de företag som agerar på elmarknaen

l0

144 T illsynsmyndighet

den. Detta kan åtminstone delvis åstadkommas genom att tillsynen över ellagstiftningen integreras med den övriga elmarknadstillsynen den nya NUTEK i dag för. Inte heller i detta förslag kan målet med som svarar samlad tillsyn uppnås fullt ut eftersom Finansinspektionen kommer en

att bedriva tillsyn av viss typ av elhandel handel med finansiella instrument och av vissa av de företag som agerar på marknaden

värdepappersbolagen. För att åstadkomma en samlad tillsyn skulle det

nödvändigt att helt undanta och elderivat från begreppet vara

"Finansiellt instrument". Som framgår av kapitel 10 anser vi att ett

sådant omfattande ingrepp inte är tillrådligt för närvarande utan förutsätter i så fall ytterligare analyser och att en samordning skett med

lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.

9.1.1 Fördelar och nackdelar med en samlad tillsyn

över elmarknadens aktörer

Fördelar

Genom att integrera tillsynen över de företag som vill agera som

mellanhänder elmarknaden med övrig elmarknadstillsyn skapas förutsättningar för samlad tillsyn. Fördelarna med en samlad tillsyn är att elmyndigheten kan skaffa sig total bild över verksamhet på en elmarknaden och de företag som agerar på marknaden. Detta torde vara

stor fördel inte minst mot bakgrund att nätmyndigheten har

en av regeringens uppdrag att följa utvecklingen den nya elmarknaden och vid behov föreslå modifieringar av regelverket. Genom att utöva tillsyn över de företag som agerar som mellanhänder och över en eventuell elbörs måste myndigheten tillföras ytterligare kompetens vilket kan vara till nytta för den övriga tillsynsverksamheten. Genom att tillsynsmyndig-

heten uppgifter och kan det dessutom finnas

ges nya nya resurser förutsättningar för ökad automi från NUTEKs övriga verksamhet, en vilket torde önskvärt. vara För aktörerna elmarknaden torde det vara en fördel att ha en

tillsynsmyndighet som hanterar företaget eller företagsgruppens samtliga

tillståndsärenden. Många av de företag som kommer att agera som mellanhänder elmarknaden kommer sannolikt att i samma eller ett närstående företag driva verksamhet med stöd av leveranskoncession eller med stöd av nätkoncession.

T illsynsmyndighet 145

Nackdelar

En nackdel med den skisserade lösningen är att eltillsynsmyndigovan heten måste tillföras kompetens vad avser tillsyn över mellanhandsverksamhet. Sådan kompetens finns i dag Finansinspektionen. Det

torde inte helt enkel uppgift att på kort tid bygga upp rutiner

vara en och kompetens för att utfärda föreskrifter, pröva tillståndsärenden samt utöva tillsyn på detta område. Frågan är också vad som kommer att hända innan den lagstiftningen träder i kraft. Formellt är de företag nya att bedriva mellanhandsverksamhet den svenska marknasom avser

den skyldiga att ansöka om att bli värdepappersbolag. Det finns redan i dag t.ex. norska företag sannolikt bedriver tillståndspliktig

som verksamhet i Sverige.

9.1.2 Resursbehov

Förslaget innebär nyss nämnts att ytterligare resurser tillförs som nätmyndigheten. Däremot torde inte Finansinspektionen behöva förstärkas till följd förslaget. Denna utredning har inte haft möjlighet av att genomföra någon ingående analys vilket ytterligare resursbehov av

den föreslagna lagstiftningen kräver. De siffror vi anger skall mer ses

indikationer än slutliga ställningstaganden. som

Följande uppgifter tillförs myndigheten med lagförslaget:

1 Registrering och tillsyn över de företag som yrkesmässigt handlar

med räkning. för egen

2 Tillståndsgivning och tillsyn över de företag som agerar mellanhänder på elmarknaden.

3 Föreskrifter och allmänna råd föranledda av den nya lagstiftningen.

Tillsynsobjekten enligt punkt 1 uppgår i dag till mellan 200 och 300

företag. De flesta dessa företag bedriver sin verksamhet med stöd av av

leveranskoncession. Resursbehovet för att hantera dessa företag enligt den lagstiftningen torde vara av mindre omfattning. Emellertid

nya kommer företag handlar med successivt att etableras på nya som marknaden vilket leder till merarbete för myndigheten. Totalt bör merarbetet kunna hanteras med ett tillskott av två till tre personer. Det är svårt att förutsäga hur många företag som kommer att agera

146 T illsynsmyndighet

som mellanhänder på elmarknaden. En uppskattning är att antalet

företag kan uppgå till mellan 10 och 50 stycken. Oberoende av antalet tillsynsobjekt krävs dock vissa basresurser hos tillsynsmyndigheten.

Inledningsvis torde en grupp på fem till sex personer behövas för dessa

uppgifter. Om mellanhandsverksamheten får en betydande omfattning

kan det på sikt krävas ytterligare resurser. En inte obetydlig uppgift kommer att vara att utfärda föreskrifter och allmänna råd med stöd av den föreslagna lagstiftningen. För att klara detta i tid krävs sannolikt en hel del resurser initialt. Resursbehovet av mer permanent natur torde uppgå till en eller två personer.

En mycket grov bedömning ger att tillsynsmyndigheten behöver ett

resurstillskott mellan åtta och tolv personer för att kunna hantera de nya uppgifter som förslaget föranleder. Initialt kan det krävas ytterligare

resurser för att komma igång.

9.2 Leveranskoncessionärer

ges möjlighet

att bedriva mellanhandsverksamhet i

begränsad omfattning

Till skillnad från ovan nämnda förslag är huvudregeln i detta förslag att de företag önskar agerar som mellanhänder elmarknaden söker

som

tillstånd att bli värdepappersbolag. Tillstånd meddelas av Finans-

inspektionen. De enda som har rätt att bedriva mellanhandsverksamhet på elmarknaden utan att vara värdepappersbolag är företag som har s.k.

leveranskoncession. Dessa företag har möjlighet att i en begränsad

omfattning bedriva mellanhandsverksamhet efter tillstånd från eltillsynsmyndigheten. Eltillsynsmyndigheten kommer inte att ställa speciellt stränga krav för att bevilja ett sådant tillstånd. Detta är en övergångs-

lösning tills dessa att lagstiftningen harmoniserats med lagstiftningen i

övriga nordiska länder.

9.2.1 Resursbehov

Detta förslag innebär att Finansinspektionen kommer att få en ökad arbetsbelastning jämfört med dagsläget. Gissningsvis kommer mellan fem och trettio företag att ansöka om att bli värdepappersbolag för att bedriva mellanhandsverksamhet elmarknaden. Finansinspektionen har

rutiner och kompetens för att hantera denna tillståndsärenden. typ av

T illsynsmyndighet 147

Inspektionen har också erhållit en viss kunskap om elmarknaden

eftersom ett de företag som sedan tidigare låg under tillsyn bedriver av mellanhandsverksamhet på elmarknaden. Det går emellertid inte att bortse från att elmarknaden är marknad för Finansinspektionen. en ny

De företag vill bedriva mellanhandsverksamhet på elmarknaden

nya som har dessutom kanske inte tidigare mött de krav som ställs på värde-

pappersbolag. Det kan innebära att dessa tillståndsärenden blir mer resurskrävande än andra ärenden. En sammantagen bedömning är således att även Finansinspektionen kan behöva resurstillskott på några

för att hantera dessa nya företag. personer

Med denna lösning blir arbetsbelastningen på eltillsynsmyndigheten

vad tillståndsgivning och tillsyn över mellanhandsverksamhet av avser avsevärt mindre omfattning än enligt det förslag som redovisas i 9.1 .Vår bedömning är att eller två personer torde räcka för att hantera de en leveranskoncessionärer önskar bedriva mellanhandsverksamhet i som begränsad omfattning. Sammantaget skulle således nätmyndigheten vid

NUTEK behöva förstärkas med mellan 4-8 personer till följd av detta

förslag.

9.3 elbörsverksamhet

Tillsyn

över

En fråga tidigare inte behandlats är vilken myndighet som skall som

bedriva tillsyn över en eventuell elbörs. Utredningens förslag i samtliga alternativ är att tillstånd från regeringen skall krävas oberoende av om

börshandeln avser derivathandel eller avistahandel. Utredningen har

vidare sett det önskvärt att en elbörs kan erbjuda handel i såväl

som avistakontrakt som derivatkontrakt. Med förslag enligt 9.1 har elmarknadsmyndigheten resurser för att bedriva tillsyn över mellanhandsverksamhet elmarknaden, oavsett om handeln avistakontrakt eller derivatkontrakt. Det ter sig således avser naturligt att eventuella elbörser hamnar under tillsyn av elmarknadsmyndigheten. Om Stockholms fondbörs, OM eller något annat som står

under Finansinspektionens tillsyn i dag skulle ansöka om och beviljas

tillstånd att driva derivatbörs är det emellertid sannolikt ändamålsen

enligt att låta Finansinspektionen svara för tillsynen. Med förslag enligt 9.2 kommer elmyndigheten i princip sakna

resurser att utöva tillsyn över mellanhandsverksamhet. Det ter sig därför naturligt att Finansinspektionen blir tillsynsmyndighet för en eventuell elbörs organiserar både derivat- och avistahandel. En eventuell som

avistahandel skulle antingen kunna övervakas

elbörs som enbart bedriver

av eltillsynsmyndigheten eller av Finansinspektionen.

148 Tillsynsmyndighet SOU 1996.49

Eftersom det är osäkert om det kommer att bedrivas tillståndspliktig

elbörsverksamhet i Sverige är det inte aktuellt att överväga behovet av eventuella myndighetsresurser för en sådan tillsyn.

Utredningens överväganden och förslag 149

10 Utredningens överväganden och förslag

10. 1 Utredningsuppdraget

Utredningen har enligt direktiven i uppdrag att utarbeta regler för en organiserad handelsplats för el. Utgångspunkten skall vara att skapa en

ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med och utredningen är

oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov regler för handel

av med finansiella kontrakt elområdet. I direktiven anges att det är viktigt att handeln med bedrivs ett effektivt sätt, samtidigt som försörjningstryggheten inte får hotas. Vidare skall förslag lämnas till hur tillsynen skall bedrivas. Förslagen får slutligen inte utformas så att de hindrar det nordiska samarbetet på elområdet.

10.2 Lagstiftningsbehovet

10.2.1 Allmänhetens förtroende för elmarknaden

Distributionen har hittills i stor omfattning skett genom allmänav nyttiga företag åtnjutit förtroende hos medborgarna. Det är av vikt som att allmänhetens förtroende för elmarknaden inte minskar då den nya

elmarknaden växer fram och nya aktörer uppträder denna. Avsikten med den nyligen genomförda elmarknadsrefonnen har bl

varit att effektivisera handeln med el. En rationell elhandel medför a lägre kostnader, något ytterst kan komma de enskilda elkonsumensom tema till del. En utveckling där ett fåtal aktörer tillgodogör sig ensamma

merparten rationaliseringsvinsten skulle däremot vara mycket

av olycklig. I de fall detta skulle ske förfaranden som kan betecknas genom tveksamma från samhällets synpunkt måste det allmänna ges som

möjlighet att ingripa. I viss mån finns redan dessa möjligheter genom konkurrenslagstiftning och näringsrättslig lagstiftning samt vissa

annan straffrättsliga stadganden. Det finns emellertid trots detta särskild

150 Utredningens överväganden och förslag

anledning att i varje fall i ett inledningsskede noga följa utvecklingen - på elmarknaden och tillse att omregleringen inte leder till från allmän synpunkt oacceptabla effekter. Reglerna för handel på den nya elmarknaden bör därför i likhet med vad som är fallet finansmarknaden ge möjlighet för samhället att ingripa mot förtroendeskadliga, otillbörliga och oetiska förfaranden oavsett var de förekommer elmarknaden.

10.2.2 Elmarknaden del

- en viktig av samhällets

infrastruktur

Elförsörjningen utgör en viktig del av samhällets infrastruktur. Redan detta faktum talar för att särskilda regler som ger möjligheter till offentlig insyn och kontroll över verksamheten erfordras. Av kapitel 5 framgår att riskerna vid handel med el, oavsett i vilka former denna sker, är likartade med riskerna vid den handel äger på som rum värdepappersmarknaden. Vidare utgör den nya formen av elhandel en ny marknad, som i värsta fall kan locka till sig nya, mindre seriösa aktörer. Det måste förhindras att den nya elmarknaden utvecklas på ett sätt som kan medföra skadeverkningar för elmarknaden. Av särskild betydelse är att inte enskilda konsumenters intressen åsidosätts som en följd av bristande samhällsinflytande. Möjligheterna till offentlig insyn och till ingripande från samhället måste också av detta skäl säkerställas vid den nya form av handel med som nu kommer att äga rum. Reglerna bör ge möjligheter till snabba och effektiva ingripanden från det allmännas sida då så erfordras. De måste så långt möjligt hindra oseriösa aktörer från att etablera sig den nya elmarknaden. Det är av stor vikt att den reform som nu genomförs inte äventyras genom att nödvändiga regler som möjliggör samhällsingripanden saknas, om utvecklingen skulle gå i en riktning som från allmän synpunkt framstår som olämplig. Den nya elmarknaden bör emellertid också ges möjlighet att finna sin egen fonn. Lagstiftningen får inte utformas så att den i onödan styr eller stör den process som nu tar sin början, under förutsättning att verksam-

heten äger rum inom de gränser som samhället kan godta. Detaljregle-

ring och ett alltför stelbent och komplicerat regelverk bör därför undvikas. Lagstiftningen bör i stället kännetecknas flexibilitet och av förmåga att anpassa sig till nya typer av verksamhet på elmarknaden.

Utredningens överväganden och förslag 151

102.3 Riskerna vid handel med

Utredningen har funnit att de typer risker föreligger vid handel av som med finansiella instrument på elmarknaden i allt väsentligt är likartade med de risktyper som måste beaktas vid handel med andra finansiella

instrument på värdepappersmarknaden.

Aktörema på elmarknaden, såväl de befintliga elproducentema och

eldistributörema som nytillkommande företag, kommer att vara ovana

vid det sättet att handla. Innan tillräcklig kunskap och erfarenhet nya

hunnit byggas i dessa företag Föreligger det uppenbar fara att

upp en misstag kommer att begås. Det kan också befaras att elmarknaden under ett inledningsskede kan komma att locka till sig mindre seriösa mellanhänder. Genom att erbjuda tjänster elmäklare, kommissionäsom eller rådgivare finns det risk att dessa, av okunskap eller i rer en förhoppningen att göra snabba vinster, kan vara mer benägna att ta risker och göra felbedömningar än motsvarande aktörer de finansiella marknaderna. De risker som hänför sig till mellanhändemas organisa-

tion, rapporteringsvägar och ledning, torde också rent allmänt vara större

i nystartade verksamheter än i etablerade sådana. Det kommer att ta tid innan självreglering motsvarande den på en

kapitalmarknadema har uppstått på elmarknaden. Nya organisationer måste bildas och regelverk måste utarbetas och antas. Kunskap om de

reglerna måste också hinna spridas hos marknadens aktörer och bli nya

accepterade hos dessa. Fram till dess självregleringen elmarknaden

tagit form och den marknaden stabiliserats, finns det anledning för nya

samhället att särskilt följa utvecklingen och att snabbt kunna

noga ingripa då det finns anledning till detta.

Slutligen kan konstateras att spotmarknaden för har uppvisat större benägenhet till kurs- och prisförändringar k Volatilitet vad

stora s än

som är fallet t ex aktie- och optionsmarknadema. Marknadsriskema

framstår därför rent större vid handel med elderivat än vid av som handel med andra värdepapper. Utredningens bedömning vad riskerna vid elhandel leder till avser slutsatsen att samhällets behov kontroll av aktörerna på den nya av elmarknaden är lika stort som den nu är på de etablerade kapitalmarknadema.

10.2.4 Behovet av regler för avistahandel med

Det saknas idag regler för handel med som ger det allmänna

tillräcklig insyn i spothandeln med och erforderliga möjligheter till

152 Utredningens överväganden och förslag

kontroll och ingripanden denna marknad. Den enda offentligrättsliga lagstiftning som finns är den som avser leveranskoncession. Det är, särskilt under inledningsfasen av den marknadens utveckling, viktigt nya att samhället noga kan följa utvecklingen och att det finns möjligheter till ingripanden då så erfordras. Som framgått ovan har utredningen också funnit att all handel med på den nya elmarknaden kommer att vara förenad med vissa risker. Dessa är främst förknippade med handeln med prissäkringskontrakt men föreligger även vid organiserad spothandel.

10.2.5 Behovet för elbörsverksamhet

av regler

Behovet av regler för elbörsverksamhet är a motiverat av att en organiserad marknadsplats för är en viktig del av det svenska samhällets infrastruktur. Det allmänna har ett ansvar för att sådan verksamhet bedrivs i sunda former, på ett sätt som är tillförlitligt och inte medför att elmarknaden utsätts för några risker. Den systemansvariga myndigheten har också ett behov av insyn i handeln. Tillförseln av måste, som framgått ovan, ständigt motsvara konsumtionen av elkraft. Ansvaret för detta åvilar den systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät. För att Svenska kraftnät på ett effektivt sätt skall kunna sköta sin uppgift att hålla det svenska elsystemet i balans måste avistahandeln med ske i mycket nära samarbete med denna verksamhet. Den systemansvariga myndigheten måste ges ett erforderligt inflytande över hur handeln sker och kunna säkerställa att den fortlöpande erhåller korrekt information om ingångna avtal. Skulle en marknadsplats för haverera, kan detta i värsta fall få allvarliga följder för hela det svenska elsystemet. Om flera marknadsplatser för fysisk handel tillskapas, medför detta också negativa effekter för den systemansvariga myndigheten och kan försvåra dess arbete. Även detta är ett tungt vägande skäl för att samhället bör ges ett betryggande inflytande över eventuella nyetableringar av marknadsplatser för el. Av största vikt för en fungerande elmarknad är att den information om priset på och elderivat som sprids är korrekt och fullständig. Om marknadsplatsen lämnar oriktig information kan detta vara direkt skadligt för hela elmarknaden. Förutsättningen för att prisbildningen på en handelsplats för skall bli rättvisande är i sin tur att likviditeten i handeln är tillräckligt stor. Elmarknaden skiljer sig från t ex aktiemarknaden och penning- och obligationsmarknadema bl a genom att antalet aktörer är avsevärt färre. Härtill kommer att det kan antas att en

Utredningens överväganden och förslag 153

betydande del handeln med under överskådlig tid kommer att ske

av bilateralt och inte på börs. Det föreligger alltså en risk för att likvidite-

ten på elbörs kan bli för låg och att prisinformationen därigenom blir

en

missvisande. För att motverka sådan utveckling bör nyetablering av

en marknadsplatser för handel med prövas samhället och få ske av

endast det kan förväntas att detta inte leder till att prisinformationen

om till marknaden blir felaktig. En elbörs utgör så central och viktig del elmarknaden, och en av därigenom också det svenska samhällets infrastruktur, att stränga av krav bör ställas på den vill bedriva sådan verksamhet. Skulle som handelsplatsen gå omkull skulle detta medföra mycket negativa konsekvenser för hela marknaden och i grunden rubba allmänhetens förtroende. Detta får inträffa. Endast företag med tillräcklig kunskap

inte

och erfarenhet, med erforderlig finansiell styrka och som i övrigt kan lämpliga bör därför få driva elbörser. anses Det saknas ännu nämnvärd erfarenhet hur börshandel med av

kommer att utvecklas. Strukturen på elmarknaden, som producent-

sidan domineras ett mindre antal företag, kan ett skäl för att av vara

handeln inte bör ske på flera olika marknadsplatser. En snabb etablering

flera elbörser skulle också kunna få negativa konsekvenser för den av nordiska elmarknad håller på att utvecklas. I gemensamma som avvaktan på att tillräckliga erfarenheter vunnits vilka närmare följ der om den typen handel kan få på elmarknaden, kan det finnas nya av anledning att inta restriktiv hållning till etablering av nya elbörser. en

Ellagstiftningen bör grund det anförda kompletteras med regler

av

som avser elbörsverksamhet. Reglerna bör omfatta organiserade marknadsplatser för såväl spothandel handel med elderivat.

som Tillstånd till börsverksamhet på elmarknaden är en fråga av nationellt intresse. Den måste avgöras efter samlad bedömning av en mängd en samverkande faktorer. Beslutet kommer också att ha betydelse för det ekonomiska samarbetet med övriga nordiska länder. Den bör därför avgöras regeringen efter yttrande från tillsynsmyndigheten och den av systemansvariga myndigheten. Tillstånd bör endast kunna meddelas under förutsättning att den avsedda verksamheten inte kan till skada för elmarknaden anses vara eller elförsörjningen. En svårighet möter vid införande tillståndskrav för elsom av börsverksamhet är att precisera vilken verksamhet som skall omfattas av

regleringen. En utgångspunkt bör vara att verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med eller med derivat som har

en

underliggande tillgång och där information om köp- och säljbud

som

avseende sådana avtal regelbundet sammanför för att skapa information

154 Utredningens överväganden och förslag

om marknadsläget bör vara tillståndspliktig.

Särskilda regler erfordras för hur själva elbörsverksamheten får

bedrivas. Dessa skall bl innefatta krav på handelsregler säkerstäl-

a som

ler principerna om fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning

av

handeln. Därutöver måste även regler elbörsens anknytning till den

om systemansvariga myndigheten och denna myndighets rätt att utöva

inflytande över formerna för handeln regleras.

10.2.6 Behovet av samordning av de nordiska

ländernas

lagstiftning

Av utredningens direktiv framgår att de förslag som presenteras inte får

försvåra handeln med på nordisk elmarknad. Det norska en gemensam

verdipapirhandellovutvalget har bl a i uppdrag att utreda huruvida det är ändamålsenligt eller att låta optioner och terminer baserade på råvaror omfattas av den norska värdepappersmarknadslagstiftningen.

nya I sitt andra delbetänkande "Verdipapirhandel" den 19 som avgavs december 1995, finner utvalget att det i Norge bör tillsättas särskild en utredning med uppdrag att undersöka vilka särskilda behov som

föreligger för en varuderivatmarknad och vilka anpassningar i för-

hållande till de regler gäller för värdepappersmarknadema är som som

nödvändiga mot denna bakgrund. Utvalget föreslår också att denna

utredning skall lämna förslag till vilka krav som bör ställas mäklarverksamhet med varuderivat. Man konstaterar att eftersom erfarenheterna av varuderivatmarknader i Norge är mycket begränsade så bör utredningen lämpligen ske med utgångspunkt i de erfarenheter som nu uppkommer i anslutning till elderivatmarknaden. Den närmare utformningen av reglerna för handel med elderivat i Sverige i allmänhet och de krav skall ställas på mellanhändema på som den svenska elmarknaden i synnerhet bör samordnas med det lagstift-

ningsarbete som nu kommer att inledas i Norge. Enligt uppgift kommer den föreslagna norska utredningen sannolikt att inleda sitt arbete under

våren 1996 och ha till uppgift att presentera ett förslag till reglering av börshandel och krav på elmäklarverksamhet under början 1997. av

Det framstår inte som ändamålsenligt att olika regler skall gälla för

handel med i de länder som gemensamt skall utgöra nordisk en elmarknad. Särskilt olyckligt det de krav ställs på vissa vore om som verksamheter, t ex elbörs- och mellanhandsrörelse, är mycket olika i de

skilda länderna, i synnerhet det redan tillskapats

som en gemensam

handelsplats. Utredningen vill därför framhålla att det föreligger ett

Utredningens överväganden och förslag 155

uppenbart behov av att harmonisera lagstiftningen, vad avser handel

med elderivat, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbörsverkamhet i de nordiska länderna. En samordning av reglerna för elbörsoch mellanhandsverksamhet i Sverige och Norge framstår som särskilt brådskande.

10.2.7 Behovet att anpassa värdepappersmarknadslagstiftningen till elmarknadens förhållanden

Argument kan anföras både för och emot att handel med elderivat

undantas från värdepappersmarknadslagstiftningen. Det faktum att

behovet reglering och riskerna med handeln i huvudsak är de samma av vid handel med finansiella instrument, oavsett vilken underliggande tillgång ett derivat har, talar för att reglerna för handel med finansiella

instrument i huvudsak bör vara tillämpliga också handel med

elderivat i sådana former. som äger rum

Andra skäl talar emellertid för att värdepappersmarknadslagstift-

ningens regler för handel med finansiella instrument inte bör vara direkt tillämpliga på den handel kommer att äga rum på den nya som elmarknaden. Elmarknaden kommer att få annan struktur och en

omfattning än de finansiella marknaderna. Den politiska avsikten med omregleringen har varit att skapa ett rationellt system för produktion och

distribution elektrisk ström. Omsättningen marknaden för elderivat av

kommer liten i förhållande till omsättningen penning- och

att vara aktiemarknadema. Marknaden för elderivat kommer därför inte att medföra risker för det nationella betalningssystemet och för samsamma hällsekonomin, vilket kan motivera vissa avsteg från de regler som ställts för handeln med finansiella instrument. Det framstår också upp tveksamt elderivatmarknaden i någon större omfattning kommer som om att locka till sig privatpersoner eller enskilda investerare. Härvidlag är det dock svårt att göra några säkra prognoser. I gengäld måste behovet reglering till skydd för elförsörjningen beaktas denna elmarknad. av Detta kan motivera att delvis andra krav ställs handeln med elderivat

än de som ställs i värdepappersmarknadslagstiftningen. Behoven offentligrättslig reglering är således likartade men inte

av en exakt de vid handel med elderivat vid handel med andra samma som finansiella instrument. Reglerna för handel med elderivat bör så långt

möjligt utformas med beaktande av elmarknadens specifika förhållanden

och dess aktörers behov. Genom att undanta elderivat från begreppet finansiella instrument och tillskapa särskilda regler för all elhandel, skulle verksamheten för elmarknadens aktörer kunna underlättas,

156 Utredningens överväganden och förslag

samtidigt som de behov av samhällelig insyn och kontroll över handeln

som motiveras av elmarknadens struktur och omfattning tillgodoses i

erforderlig omfattning.

Att undanta handeln med elderivat från värdepappersmarknadslagstiftningen och istället införa särskilda regler, speciellt anpassade till

elmarknadens behov, är emellertid en lagstiftningsåtgärd som kräver

ingående överväganden. Utgångspunkten måste vara att de regler som i allmänhet gäller för handel med finansiella instrument bör gälla också för handel med elderivat, om inte särskilda skäl talar emot detta. Sådana skäl kan vara att en annan typ av aktörer kommer att dominera elmarknaden eller att handel inte sker i samma former som värdepappersmarknaden. Med hänsyn till att elmarknaden nu befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede är det svårt att göra säkra bedömningar i dessa avseenden. Det kan också med fog ifrågasättas om det ligger inom ramen för

utredningens direktiv att föreslå långtgående förändringar i regleringen

av handeln med elderivat. Arbetet med ett sådant lagförslag är i vart fall så omfattande att det inte är möjligt att inom den tid utredningen har fått till sitt förfogande, presentera ett med tillräcklig omsorg och noggrannhet utformat lagförslag.

10.3 slutsatser och

Utredningens förslag

10.3.1 En för elhandel

ramlagstiftning

Sammanfattning: föreslås. En ny lag om elhandel Generella bestämmelser införs för all handel med el. Grundläggande krav ställs på dem som yrkesmässigt handlar med el. Särskilda regler föreslås för elbörser och mellanhänder elmarknaden.

Elmarknadens funktion som en del av samhällets infrastruktur, vikten av att elmarknaden även fortsättningsvis kommer att åtnjuta allmänhetens

förtroende och de risker som elhandel medför, utgör enligt utredningens uppfattning motiv för att samhället bör tillförsäkras erforderliga möjligheter till insyn, kontroll och inflytande över hur elhandeln bedrivs

och hur elmarknaden utvecklas.

Utredningens överväganden och förslag 157

Utredningen föreslår därför att särskild lag om elhandel tillskapas. en I denna bör införas generella bestämmelser hur handel med får om

bedrivas och vissa grundläggande krav ställas på dem som yrkesmässigt ägnar sig åt sådan verksamhet. Kraven bör gälla oavsett om det är fråga

avistahandel med eller handel med elderivat och även för handel om med sådana elkontrakt finansiella instrument. som är att anse som Elmarknaden bör också ställas under tillsyn av en myndighet med för att all elhandel bedrivs i enlighet med de angivna kraven. ansvar Myndigheten skall dessutom utöva tillsyn över den yrkesmässigt som bedriver elhandel och därvid ansvara för efterlevnaden av de allmänna kraven hos dessa rörelser. Utredningen förslår vidare att krav på tillstånd och särskilda rörelseregler införs för vissa typer verksamhet. För elbörsverksamhet bör av krävas tillstånd från regeringen. Tillstånd får meddelas om den

planerade verksamheten inte är till skada för elmarknaden och om den kan förväntas ske i sunda former och i enlighet med de regler som bör

gälla för elbörsverksamhet.

För att erbjuda tjänster mellanhand vid handel med sådana

som elkontrakt utgör finansiella instrument erfordras idag tillstånd från som

finansinspektionen enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. De

krav ställs för att erhålla sådant tillstånd framstår i vissa fall som som alltför rigorösa för de företag verkar elmarknaden. Kravet att som nu mellanhandsverksamheten skall bedrivas i ett särskilt värdepappersbolag

och de kapitaltäckningskrav som ställs på värdepappersinstitut torde

medföra att de företag finns elmarknaden skulle känna sig som nu

förhindrade att erbjuda tjänster mäklare, kommissionärer och

som

portföljförvaltare.

Utredningen föreslår därför att det öppnas en möjlighet för de befintliga företag på elmarknaden som vill erbjuda sig att utföra tjänster mellanhänder vid handel med elderivat att, som ett komplement till som vanlig elhandel, kunna få tillstånd till detta enligt särskilda regler om elmarknadsrörelse i lagen elhandel. Tillståndet, som bör meddelas om

Eltillsysmyndigheten, rätt att utföra tjänster mäklare,

av ger som

kommissionär och portföljförvaltare på elmarknaden som ett

komplement till elhandelsrörelsen och i begränsad omfattning utan

hinder av bestämmelserna i lagen om värdepappersrörelse. Avsikten med förslaget är att befintliga elhandelsföretag skall ges en möjlighet att fortsätta verka på elmarknaden på rimliga villkor.

Möjligheten att få tillstånd att driva elmarknadsrörelse bör därför

begränsas till de företag fanns på elmarknaden då ellagsrefonnen

som

genomfördes. Däremot föreslår utredningen inte någon förändring i de regler gäller för företag etablerar sig på elmarknaden efter

som som

158 Utredningens överväganden och förslag SOU 1996.49

omregleringen. Utredningen har övervägt olika möjligheter att utpeka den krets av företag, vilka existerade elmarknaden före

ellagsreformen och de föreslagna reglerna elmarknadsrörelse

som om därför bör omfatta. De elhandlare som fanns före den 1 januari 1996 har måst bilda företag för nätverksamhet och elhandel. Det är därför nya svårt att utpeka befintliga företag genom bestämmelser som tar sikte på

när företaget påbörjade viss verksamhet elmarknaden. Det lämpligaste sättet att utpeka den avsedda kretsen företag torde

av istället att knyta möjligheten att erhålla tillstånd till innehav vara av leveranskoncession vid ansökningstidpunkten. En leveranskoncession kan t ex överlåtas till en ny aktör och det är också tänkbart att företag som verkade på elmarknaden före den 1 januari 1996, den genom

föreslagna begränsningen inte kommer att ges möjlighet att ansöka

om elmarknadsrörelsetillstånd. Utredningen har emellertid vid samlad en bedömning funnit att innehav av leveranskoncession utgör det mest

ändamålsenliga kriteriet för att utpeka elmarknadens befintliga elhandelsforetag.

l0.3.2

Grundläggande krav på handel med

Sammanfattning: All handel med skall ske så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Regeln syftar till att åstadkomma att all handel med sker på ett sätt som är förenligt med gott affärsskick och att den äger i seriösa och rum ordnade former. Elmarknadens aktörer är i första hand underkastade samma regler och samma krav gott affarsskick gäller vid handel som med andra varor och tjänster. De allmänna lagregler gäller för den som form av handel det är fråga måste givetvis iakttas också vid om elhandel. Detta är en förutsättning för att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas och bör också utgöra grunden för

bedömningen av vad som skall anses utgöra god sed på elmarknaden.

I vissa avseenden måste emellertid kraven handel med ställas

något högre än de krav som gäller vid handel med andra Snart

varor.

sagt varje svensk medborgare och alla svenska företag är beroende

av

elektrisk kraft. Det är av stor vikt att samhällets elförsörjning och de

Utredningens överväganden och förslag 159

som deltar i denna verksamhet åtnjuter allmänhetens förtroende och att handeln med sker i ordnade och seriösa fonner. Höga krav på gott affärsskick och ett sunt agerande ställs dem som yrkesmässigt ägnar sig åt handel med el. Den föreslagna bestämmelsen avser alla former av yrkesmässig elhandel. Den omfattar såväl avtal leverans av fysisk som som avser finansiella kontrakt där någon av parternas förpliktelser är beroende av priset på el. Någon anledning att begränsa tillämpningen till vissa typer företag eller aktörer finns enligt utredningens uppfattning inte. av Bestämmelsen innebär att avtal som ingås elmarknaden varken från allmän eller enskild synpunkt får framstå som otillbörliga. Vid handel som sker mellan elhandelsföretag och enskilda konsumenter bör vid bestämmelsens tillämpning utgångspunkten vara att konsumenterna skall erhålla ett skydd motsvarande det som erbjuds på andra områden. Utredningen hänvisar i denna del till den pågående utredningen om

konsumentskydd vid leverans av Dir 1995:148.

I de fall det är fråga om en mera renodlad finansiell verksamhet utgör de regler gäller för hantering av och handel med som annars värdepapper en utgångspunkt för bedömningen av när handeln kan anses skada allmänhetens förtroende för elmarknaden eller strida mot god sed. Utredningen har övervägt huruvida särskilda bestämmelser om insiderhandel bör införas i lagen handel med el. Det är utredningens om uppfattning att starka skäl talar för att förbud mot insiderhandel behövs

elmarknaden. Svårigheter föreligger emellertid att tillräckligt precist

utpeka den typ av icke offentliggjord information som elmarknaden skall medföra att förbudet mot handel inträder. Ett förbud mot insiderhandel torde, för att bli effektivt, behöva förenas med långtgående befogenheter för tillsynsmyndigheten att utreda misstänkta insiderbrott. Vidare bör förbudet vara straffsanktionerat. Det krävs noggranna överväganden beträffande vilka typer av agerande som skall anses som ett brott mot ett förbud mot insiderhandel. Med hänsyn till den korta tid som ställts till utredningens förfogande har det inte varit möjligt göra de överväganden som krävs för att ett förslag till regler om insiderhandel elmarknaden skall kunna lämnas. Detta är dock något som enligt utredningens uppfattning bör bli föremål för en reglering tämligen omgående. I avvaktan på att särskild reglering av insiderhandel på elmarknaen den införs kommer det generella kravet på all handel med att kunna erbjuda ett visst skydd mot flagranta fall missbruk av icke offentav liggjord kurspåverkande information. Som exempel kan nämnas att en

viss elproducent får kunskap om att produktionskapaciteten av tekniska

orsaker kommer att minska kraftigt i ett visst kärnkraftverk. Om

ll SOUl99ös49

160 Utredningens överväganden och förslag SOU I996.49

producenten då, utan att offentliggöra informationen, köper prissäkringskontrakt i stor omfattning på börsen i syfte att uppnå ekonomiska fördelar framför dem som inte känner till produktionsbortfallet kan det ifrågasättas om inte förfarandet står i strid med god sed på elmarknaden. Ett sådant förfarande kan också medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden skadas. Andra exempel handel som kan strida mot bestämmelsen är att enskilda konsumenter förmås att köpa elderivat, som medför oacceptabla risker för konsumenten. Om konsumenter systematiskt förmås att teckna

kontrakt om fysisk leverans av el, trots att leverantören är medveten om

att kunden saknar balansansvarig leverantör och erforderlig mätutrustning, torde detta också kunna vara ägnat att rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden. Ett annat exempel kan vara att handel sker med sådana prissäkringsavtal, avsedda att avvecklas genom fysisk leverans, som utställaren uppenbarligen inte kommer att kunna infria. I sådana fall bör tillsynsmyndigheten kunna ingripa genom förelägganden eller förbud mot att handla med den aktuella typen av kontrakt.

10.3.3 Generella krav på dem yrkesmässigt

som

handlar med

Sammanfattning: De grundläggande kraven på de som yrkesmässigt bedriver handel med innebär att företagen skall -ha lämplig organisation och godtagbar kontroll över de risker en som är förknippade med verksamheten -ha i förhållande till verksamhetens art och omfattning, erforen, derlig finansiell styrka.

Elmarknadsreformen och utvecklingen av den nya elmarknaden kommer att medföra att handeln med i stor utsträckning kommer att ske med derivatinstrument baserade på el, s k prissäkringskontrakt. Sådana innebär alltid risktagande för någon parterna. Även företag ett av som sedan decennier tillbaka varit verksamma med distribution av saknar kunskap och erfarenhet av handel med en konkurrensutsatt marknad. Enskilda personer och företag är alla i behov av elektrisk kraft och kommer för sin elförsörjning att vara beroende av att de företag som

Utredningens överväganden och förslag 161

skall på elmarknaden kan använda sig av prissäkringskontrakten agera på ett riktigt sätt. Om elhandlare på grund av obestånd tvingas upphöra med sin verksamhet kommer dess kunder visserligen fortfarande att få el, då till ett pris kan högre. Vidare kommer detta att men som vara kunna medföra andra icke oväsentliga olägenheter för kunderna, och framkalla oro hos dem. Skulle konkurser i elhandelsföretag bli vanliga kan detta i grunden rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden. Det är därför ett allmänt intresse att de företag som börjar agera på

elmarknaden har kunskap om och grundläggande förmåga att hantera det

sättet att handla samt att verksamheten äger rum i seriösa och nya ordnade former. Elderivat utgör, rätt hanterade, ett utmärkt sätt att begränsa elhandelsföretags risker. Det föreligger emellertid också en fara att elderivaten

kommer att utnyttjas i rent spekulationssyfte. Företag eller anställda i

företaget kan frestas att handla på ett sätt som visserligen ger möjlighet till goda vinster samtidigt medför oacceptabla risker. Det generella men kravet på elhandelsföretag innebär att de inte, på grund av stor okunskap eller avsaknad erforderliga interna rutiner, får driva verksamheten av utan någon möjlighet att kontrollera eller hantera riskerna i denna. krav bör i detta avseende kunna ställas på elmarknadens Två typer av aktörer. För det första bör krävas att företagets organisation och interna rutiner är lämpliga och tillfredsställande med hänsyn till arten och omfattningen företagets verksamhet. För det andra bör de företag av skall på elmarknaden ha förmåga att hantera riskerna i som agera en elhandeln står i rimlig relation till rörelsens omfattning. Härvid bör som de elkonsumenters intressen som är beroende av dess fortlevnad beaktas. Det bör därför krävas att företagen har möjlighet att fortlöpande kontrollera och följa sin riskexponering. Det bör också finnas upp interna föreskrifter i vilken utsträckning enskilda beslutsfattare har om rätt att i företagets namn handla med elderivat.

Beträffande kravet finansiell styrka hos elhandlare måste åtskillnad göras mellan ett mindre elföretag, som i huvudsak köper och

säljer och uteslutande använder sig elderivat för sin egen prissäkav ring, och ett företag bedriver omfattande handel med eller som en elderivat. Vidare bör kraven vara beroende av företagets roll elmarknaden. Andra krav kan ställas elhandlare som endast har större elproducenter säljare och större industrier som köpare än en som leveranskoncessionär säljer till ett stort antal enskilda personer. som I det förstnämnda fallet torde ofta elhandlarens motparter själva vara kapabla att bedöma vilken risk är förenad med hans verksamhet som

162 Utredningens överväganden och förslag

och att kräva erforderlig säkerhet. I det fallet kan det senare vara av större vikt att tillsynsmyndigheten ställer tydliga krav och tillser att de efterlevs. Det är inte möjligt att generellt ange vilka krav skall ställas på som

eget kapital eller kapitaltäckning hos elhandelsföretag. Det måste istället överlämnas tillsynsmyndigheten att, efter en samlad bedömning

av varje företags verksamhet, avgöra huruvida denna står i rimlig proportion till företagets finansiella styrka. Vad avser stora elhandelsföretag, där en obeståndssituation skulle medföra ekonomiska konsekvenser för ett stort antal privata elkonsumenter eller få betydande effekter för hela elmarknaden, torde de kapitaltäckningskrav i lagen som anges om

kapitaltäckning och stora exponeringar kunna vara till vägledning vid

denna bedömning. Det kan antas att merparten de företag vill mellanhänav som agera der på elmarknaden kommer att erbjuda sina tjänster vid handel med finansiella instrument. Sådan verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse eller tillstånd som elmarknadsrörelse. Det är möjligt att ett litet antal företag kommer att agera som mellanhänder vid handel som inte sker med finansiella instrument, t ex som mäklare för av fysisk leverans på avistamarknaden. Utredningen föreslår att 4 och 5 lagen om elhandel även skall omfatta dem som bedriver mellanhandsverksamhet på elmarknaden. Härigenom kommer företag erhållit som tillstånd till värdepappersrörelse och som agerar på elmarknaden, samt företag som inte medverkar i handel med sådana elkontrakt utgör som finansiella instrument och därför inte är tillståndspliktiga, att omfattas av de generella kraven på handel med el. En kategori av elhandelsföretag som kommer att träffas den av föreslagna bestämmelsen är de som har leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 om handel med el. Det saknas i denna lag regler om återkallelse av leveranskoncession. Med hänsyn till att även ett a sådant företag kan föreläggas att upphöra med sin elhandel, framstår regler om vad som i sådana fall skall gälla beträffande leveranskoncessionen som behövliga. Utredningen förslår att denna fråga blir föremål för närmare överväganden vid kommande översyn en av ellagstiftningen.

Utredningens överväganden och förslag 163

10.3.4 för elhandelsföretag Anmälningsskyldighet

och mellanhänder elmarknaden

på

Sammanfattning: Alla yrkesmässigt bedriver eller avser att som bedriva handel med skall skyldiga att anmäla detta för vara

registrering hos tillsynsmyndigheten. Ansökan skall innehålla en

beskrivning verksamheten och de upplysningar tillsynsmyndigav heten i övrigt är i behov för att kunna fullgöra sina uppgifter. av

Genom ellagsreforrnen har helt ny marknad tillskapats. På en sådan

en

kan det förenat med särskilda svårigheter för en tillsynsmyndighet

vara att identifiera de aktörer etablerar sig och att skapa sig en bild av som deras verksamhet. Så länge det finns utrymme kommer nya företag ständigt att etablera sig. Nya affärsidéer kommer att leda till nya typer elhandelsföretag och mellanhänder. De mindre seriösa företagen av kommer efter hand att tvingas upphöra med sin verksamhet men kan innan dess i vissa fall hinna göra stor skada. Det finns därför anledning

för tillsynsmyndigheten att särskilt följa utvecklingen vad gäller

noga tillkomsten verksamheter elmarknaden. För att ge myndigav nya heten större möjligheter till god kontroll över marknadens utveckling en och för att öka förutsättningarna för tidiga och effektiva ingripanden då

så erfordras, bör en anmälningsplikt införas. Även andra skäl talar för att ett registreringsförfarande är önskvärt.

Erfarenheter från omregleringen den norska elmarknaden visar att det av

är vikt att tillsynsmyndigheten får en samlad bild av alla de företag

av på något sätt deltar i eller medverkar i handeln. Vissa typer av som tjänster kan komma att erbjudas under missvisande beteckningar. Det kan också svårt för tillsynsmyndighet att kontrollera huruvida vara en

rörelse inte blivit tillståndsprövad bedriver verksamhet

en som men som gränsar till tillståndspliktig sådan, överträder gränsen eller Detta som skulle underlättas myndigheten fick vetskap om alla former av om verksamhet på elmarknaden. Under de närmaste åren kommer också sannolikt ett fortsatt reform-

arbete vad gäller reglerna för handel med att äga rum. Utredningen föreslår att Sverige tar initiativ till samordning av de nordiska

en

regelverken på detta område. Också detta är ett skäl för att en så god

bild möjligt bör skapas den nya elmarknadens struktur och som av utveckling.

164 Utredningens överväganden och förslag

Förslaget innebär att den som avser att yrkesmässigt verka som aktör eller erbjuda sina tjänster som mellanhand på elmarknaden skall vara

skyldig att anmäla detta för registrering hos tillsynsmyndigheten och att

därvid ange vilken typ och omfattning av verksamheten samt som avses

grunddragen i hur den skall bedrivas. Närmare bestämmelser om hur

anmälan skall ske meddelas regeringen eller efter regeringens av

bemyndigande, få meddelas av tillsynsmyndigheten.

10.3.5 Tillstånd till elbörsverksamhet

Sammanfattning: Elbörsverksamhet får endast bedrivas efter tillstånd från regeringen. Tillstånd skall kunna meddelas om verksamheten kan förväntas uppfylla kraven på att allmänhetens förtroende for elmarknaden skall upprätthållas och att elförsörjningen inte sätts i fara samt att verksamheten inte kan antas medföra skada för elmarknaden. Vidare skall som förutsättning för tillstånd gälla att sökanden kan uppfylla de krav som ställs börser i 2 kap lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet.

Utredningen föreslår att all verksamhet som, genom uppsamling och

sammanställning av information om köp- och säljbud eller priset vid

gjorda avslut avseende och elderivat, syftar till att åstadkomma organiserad handel i mer än ringa omfattning skall kräva tillstånd av regeringen. Det har därvid ingen betydelse om handeln avser finansiella instrument eller eller om den är att anse som avista- eller derivatbörsverksamhet. För att vara tillståndspliktig bör börsrörelsen ha en viss storlek och

omfattning. Verksamhet som vid en samlad bedömning kan anses som

ringa bör inte kräva tillstånd. Därvid har det dels betydelse vilken omsättning som handeln kan förväntas få, dels hur stor krets av

intressenter verksamheten vänder sig till och inom vilket geografiskt

område den är avsedd att verka. Spridande av information om elpriser till en mindre och sluten krets av personer eller företag bör således falla utanför kravet på tillstånd.

Som generell förutsättning för tillstånd till elbörsverksamhet skall

gälla att verksamheten kan förväntas uppfylla kraven på att allmänhetens

Utredningens överväganden och förslag 165

förtroende för elmarknaden upprätthålls och att elförsörjningen inte sätts i fara samt att verksamheten inte är till skada för elmarknaden. Kraven att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas och att elförsörjningen inte får sättas i fara motsvarar i huvudsak de bestämmelser gäller för all handel med el. Av företag som organiserar handel med marknadsplats bör förväntas att de som en i särskilt hög grad efterlever dessa krav. Endast företag som kan visa sig mycket god kunskap och kompetens vad gäller handel med och ha en elderivat i sin organisation bör kunna tillstånd. ges I kravet på att elförsörjningen inte får sättas i fara ligger att börsverksamheten inte får bedrivas så att den äventyrar balanshållningen i det

nationella överföringsnätet eller försvårar för den systemansvariga

myndighet att fullgöra sina uppgifter. Av särskild vikt är att den som driver elbörsverksamhet skall ha sådana resurser och tekniska system att

oförutsedda avbrott i handeln spotmarknaden inte inträffar. Kommunikationen mellan börsen och den systemansvariga myndigheten samt

mellan börsen och dess medlemmar måste också säkerställd. vara För att tillstånd till elbörsverksamhet skall kunna meddelas krävs

också att den planerade verksamheten inte är till skada för elmarknaden. Med detta bl att verksamheten inte får medföra att prisbild-

avses a

ningen eller kurssättningen på och elderivat blir osäker, t ex grund

för låg likviditet på marknadsplatsen. Med begreppet elmarknaden av

givetvis i första hand den svenska marknaden. Som anförts i

avses

kapitel 2 håller nordisk elmarknad att bildas. Kravet

en gemensam elmarknaden inte får skadas skall därför också ges den innebörden att börsverksamheten inte får medföra skadeverkningar för någon elmaratt knad den svenska elmarknaden är del av. Om således en som en börsverksamhet i Sverige skulle kunna leda till skadeverk-

planerad

ningar för den nordiska elmarknaden bör ansökan om tillstånd till sådan verksamhet inte meddelas.

En ytterligare förutsättning för tillstånd är att företaget uppfyller de

krav ställs för auktorisation börs enligt 2 kap lagen om börssom som

och clearingverksamhet. Härigenom kommer också att krävas att en

elbörs driver sin verksamhet så att allmänhetens förtroende för

värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte

otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund. Enligt börs- och clearinglagen skall börs och därmed även en elbörs en -

därvid tillämpa principerna fritt tillträde, neutralitet och god

om -

genomlysning.

formellt hänseende kommer att 2 kap lagen om börs- och I - genom

clearingverksamhet görs tillämplig svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar att kunna erhålla tillstånd till elbörsverksamhet.

166 Utredningens överväganden och förslag

Börsens bolagsordning eller stadgar skall godkännas regeringen i

av samband med att tillståndet beviljas och får därefter inte ändras utan

Finansinspektionens tillstånd. Börsen skall ha en styrelse på minst fem personer och verkställande direktör. Vidare krävs att aktiekapitalet

respektive summan av gjorda medlemsinsatser och förlagsinsatser med

hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort.

Utländska företag kommer under de förutsättningar i som anges

2 kap 7 § lagen om börs- och clearingverksamhet att möjlighet att

ges driva elbörsverksamhet från filial i Sverige. Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 1 kap 3 lagen om

värdepappersrörelse, så att företag som erhållit tillstånd att driva elbörs

enligt lagen om handel med inte skall behöva tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse i den mån verksamheten är tillståndspliktig enligt den lagen.

10.3.6 Regler för elbörsverksamhet

Sammanfattning: De krav som gäller för börser i lagen om börsoch clearingverksamhet skall i huvudsak gälla också för elbörs-

verksamhet. Härutöver införs särskilda regler om elbörsens för-

hållande till den systemansvariga myndigheten.

Förslaget innebär att de regler som gäller för börser enligt lagen om börs- och clearingverksamhet i huvudsak också blir tillämpliga på elbörsverksamhet. Då det gäller bestämmelserna om börsmedlemskap i 3 kap lagen om börs- och clearingverksamhet har utredningen emellertid funnit det mest ändamålsenligt att införa särskilda regler i lagen om

handel med el. Med hänsyn till att inregistrering av fondpapper inte

kommer att ske vid en elbörs saknas anledning att låta 5 och 6 kap

lagen om börs- och clearingverksamhet vara tillämpliga på elbörsverksamhet. I övrigt medför förslaget att bestämmelserna i 4 och 10 12 kap

lagen om börs- och clearingverksamhet delar skall gälla också för elbörsverksamhet, med vissa smärre ändringar.

Av 4 kap 1 § lagen om börs- och clearingverksamhet följer att notering och handel med alla slags finansiella instrument skall få äga rum vid en börs. Vid en elbörs som tillståndsprövats enligt ellagstift-

ningen bör dock i allmänhet endast notering och handel få med äga rum

Utredningens överväganden och förslag 167

och elderivat. I den mån ett företag önskar notera och driva handel med både elderivat och andra finansiella instrument, bör detta att kräva

tillstånd också enligt lagen om värdepappersrörelse. För att få använda

beteckningen börs vid handel med andra finansiella instrument än elderivat bör också krävas att företaget erhållit auktorisation enligt lagen börs- och clearingverksamhet. 4 kap 1 § andra stycket avser om inregistrering fondpapper och bör inte göras tillämpligt på elkontrakt. av Utredningen föreslår att 4 kap 1 § 1 och 2 lagen om börs- och

clearingverksamhet inte skall tillämplig vid elbörsverksamhet.

vara I 4 kap 2 § föreskrivs att en börs skall ha ändamålsenliga handelsregler samt att börsen skall övervaka handeln och kursbildningen och tillse att den sker i överensstämmelse med lagen om börs- och clearingverksamhet och andra författningar samt i enlighet med god sed på

värdepappersmarknaden. Detta bör gälla också för elbörser med det

tillägget att börsen också skall tillse att handeln sker i enlighet med god sed elmarknaden. Bestämmelsen i 4 kap 3 § lagen om börs- och clearingverksamhet notering kurser liksom kravet börsmedlemmar att rapportera om av avslut gjorts utanför börsen i finansiella instrument som noteras som där, bör gälla även för elbörser. Den sistnämnda bestämmelsen är av särskild betydelse på elmarknaden, där det har befarats att likviditeten i vissa typer elderivat kan bli så låg att kursbildningen inte blir av tillförlitlig. Bestämmelserna i 4 kap 5 7 liksom 10 -12 kap lagen börs- och clearingverksamhet bör också vara tillämpliga även på om elbörsverksamhet. Som anförts är det särskild vikt att börsverksamheten inte ovan av medför några risker för elförsörjningen. Det bör därför införas särskilda regler vad gäller börsens förhållande till den systemansvariga myndigheten. Dessa innebär dels att börsen är skyldig att fortlöpande lämna den

information om handeln till den systemansvariga myndigheten, dels att den systemansvariga myndigheten får meddela de föreskrifter om

börsverksamheten behövs för att den skall kunna fullgöra sin som

uppgift.

168 Utredningens överväganden och förslag

10.3.7 Tillstånd till elmarknadsrörelse

Sammanfattning: Leveranskoncessionär bör ges möjlighet att efter särskilt tillstånd bedriva viss mellanhandsverksamhet i

begränsad omfattning elmarknaden elmarknadsrörelse. Därvid skall särskilt tillstånd att driva värdepappersrörelse

krävas.

Utredningen har funnit att värdepappersmarknadslagstiftningens reglering i vissa avseenden framstår som alltför rigorös och komplicerad

för att vara ändamålsenlig vid handel med el. Särskilt gäller detta det regelverk som omgärdar värdepappersinstitutens verksamhet. Osäkerheten kring elmarknadens utveckling, behovet av att inom de närmaste åren åstadkomma en samordning av de nordiska ländernas regelverk på området och den begränsade tid som stått till utredningens förfogande, medför att vi nu inte föreslår någon mera ingripande omreglering vad avser mellanhandsverksamhet vid handel med elderivat. En eventuell samlad översyn bör istället anstå tills dess en säkrare bedömning av den nya elmarknadens struktur kan göras. Den bör också ske i samarbete med Norge och de övriga nordiska länderna, så att den nordiska elmarknaden regleras av harmoniserade regelverk.

I ett avseende finns det dock anledning att redan nu föreslå en an-

passning av värdepapperslagstiftningen till elmarknadens behov, nämligen då det gäller de nu befintliga elhandelsföretagens möjligheter att erbjuda tjänster som mäklare, kommissionärer eller portföljförvaltare.

Elmarknaden domineras idag av kraftproducenter och elhandelsföre-

av tag som tidigare utgjort en del av de lokala elverken och som nu driver

verksamhet som leveranskoncessionärer. De sistnämnda företagen är

mindre, ofta kommunalt ägda bolag. De regler gäller för värdesom

pappersinstitut kommer att medföra att dessa företag, såvida de inte

bildar särskilt värdepappersbolag, kommer att förhindrade att vara erbjuda tjänster som mellanhänder i handeln med elderivat.

Huvuddelen av de befintliga elhandelsföretagens verksamhet består i att återförsälja el, som de köpt av producenter, andra elhandelsföretag

eller via elbörsen. Vid vissa tillfällen kan emellertid större kund en vara intresserad av att låta elhandelsföretaget agera som mäklare eller kommissionär i stället för återförsäljare vid handeln med elderivat. Det är också möjligt att en större elkonsument vill överlåta elföretaget att

Utredningens överväganden och förslag 169

ombud hantera och administrera en portfölj av elkontrakt som

som tillhör konsumenten. De mindre elhandelsföretagens behov av att få

utföra sådana tjänster torde inte så stort att det för dem framstår vara

framkomlig väg att starta ett särskilt värdepappersbolag för

som en mellanhandsverksamheten. Å andra sidan det olyckligt om all vore sådan verksamhet förbehölls ett fåtal stora företag. Utredningen föreslår därför möjlighet öppnas för elhandelsföreatt en

efter tillstånd från tillsynsmyndigheten för elmarknaden få driva

tag att verksamhet mellanhänder elderivatmarknaden i begränsad som

omfattning elmarknadsrörelse. Genom ändring i lagen värdepap-

en om persrörelse skall de företag erhållit sådant tillstånd få erbjuda som tjänster mellanhand utan att omfattas de bestämmelser som som av

gäller för sådana rörelser värdepappersmarknaden. De skall därvid stå under tillsyn eltillsynsmyndigheten och inte av Finansinspektionen.

av Tillstånd skall kunna lämnas för mäklarverksamhet, kommissionshan-

del och förvaltning annans elkontrakt. Marknadsgarantverksamhet är

av

däremot så särpräglad finansiell verksamhet, förenad med så

en pass risker att det knappast finns anledning att införa möjligheter att stora

meddela tillstånd till detta i ellagstiftningen.

Som förutsättning för tillstånd till mellanhandsverksamhet elmarknaden bör krävas att verksamheten är att som ett kompleanse till den elhandel företaget i övrigt bedriver. Vidare skall den ment

avsedda mellanhandsverksamheten stå i sådan proportion till omfatt-

ningen företagets övriga verksamhet samt till företagets kompetens av

och kapitalstyrka att den framstår begränsad. Det bör understrykas

som sådan mellanhandsverksamhet kan tillåtas enligt detta lagrum att som endast får utgöra sidoverksamhet i förhållande till företagets normala en handel med el. Mellanhandsverksamheten måste därför både mätt i absoluta tal och i relation till företagets övriga verksamhet, framstå satt mindre omfattande. som

Tillsynsmyndigheten skall grunda sitt tillståndsbeslut en ansökan

från företaget, vilken bl skall innehålla en beskrivning av den a verksamheten. En sådan beskrivning bör relativt

planerade vara

detaljerad. Utöver verksamhetens art och omfattning samt utsträckning

i tiden bör framgå vilka risker enligt företagets uppfattning kan

som förenade med mellanhandsverksamheten och hur man avser att vara hantera dessa. Vidare bör framgå vilka interna och externa kontroll- och säkerhetssystem kommer att finnas och hur företagets kunder i som mellanhandsverksamheten skall skyddas. Det är därvid av särskild

betydelse att företaget uppmärksammar de affärsetiska frågor som

uppkommer då inom för rörelse agerar både som man ramen samma mellanhand för klienter och som elhandlare.

170 Utredningens överväganden och förslag

I lagen om handel med föreslås inte någon motsvarighet till de detaljerade bestämmelserna om förutsättningar för tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Det får istället ankomma på tillsynsmyndigheten att med ledning bestämmelserna i värdepappersmarknadsa av lagstiftningen och efter samråd med Finansinspektionen avgöra den om planerade verksamheten kan tillåtas. Tillståndet bör normalt endast omfatta den i ansökan beskrivna verksamheten. Endast små avvikelser från vad som angivits i ansökan bör kunna accepteras utan att en ny tillståndsprövning görs. Om verksamheten utökas eller förändras i nämnvärd utsträckning i förhållande till vad planerades vid som ansökningstillfállet måste normalt en ny prövning göras. I tveksamma fall torde företaget genom underhandskontakter med Tillsynsmyndigheten kunna få besked huruvida ett nytt tillstånd erfordras vid om förändringar i verksamheten. För företag som inte har leveranskoncession eller företag har som detta men där den planerade mellanhandsverksamheten är sådan av omfattning att den inte endast kan anses som ett komplement till handeln med el, inte de föreslagna bestämmelserna att medföra avser några förändringar i förhållande till gällande rätt. I den mån verksamheten faller under värdepappersrörelselagens tillämpningsområde kommer dessa företag således att behöva tillstånd till värdepappersrörelse enligt bestämmelserna i denna lag. Några särskilda regler för sådan mellanhandsverksamhet inte som avser finansiella instrument föreslås inte. Visserligen är det tänkbart att ett företag kan komma att specialisera sig på att erbjuda sådana tjänster. Detta torde dock inte bli särskilt vanligt. Det omfattas i sådana fall av det generella kravet på elhandelsrörelse och anmälningsplikten enligt 4 och 5 lagen om elhandel samt kommer att stå under tillsyn av Eltillsynsmyndigheten. Detta torde ge det allmänna tillräckliga möjligheter till insyn i och kontroll över sådan verksamhet.

Utredningens överväganden och förslag 171

10.3.8 driver elmarknadsrörelse

Krav på företag som

Sammanfattning: De krav bör ställas företag som som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse inryms i huvud-

sakligen i de generella krav elhandelsföretag. Särskilda krav på bundet eget kapital, kontroll över och förmåga att hantera de risker handeln kan medföra samt särskilda uppföranderegler skall

gälla för dessa företag.

Inledningsvis kan konstateras att de generella kraven dem som handlar med kommer att tillämpliga även de företag som vara givits tillstånd att driva elmarknadsrörelse. Dessa innebär bl a att företaget måste driva handeln ett sätt inte är ägnat att rubba som allmänhetens förtroende för elmarknaden eller sätta enskildas elförsörj-

ning i fara. Vidare skall företaget ha en lämplig organisation, till-

fredsställande kontroll över de risker handeln med kan medföra och med hänsyn till verksamhetens art och omfattning tillräcklig förmåga en att hantera dessa risker. Om företaget erhåller tillstånd att driva elmarknadsrörelse kommer detta att påverka den närmare innebörden av de nämnda kraven för företagets del. Företag åtar sig att som mellanhand kommer att få en som agera roll än ett vanligt elhandelsföretag. De kommer att hantera annan tillgångar tillhör tredje man och ha att sätta huvudmannens som intressen framför sina då de utför tjänsterna. Detta ställer delvis egna andra krav på företagets organisation, kontrollsystem och riskhanteringsförmåga.

Företaget måste ha förutsättningar att kunna organisera sin verksam-

het så att någon sammanblandning inte sker mellan de olika rollerna mellanhand och aktör på elmarknaden. Detta torde förutsätta att som

företaget har viss grundläggande finansiell styrka. Utredningen

en föreslår därför att endast företag som har ett bundet eget kapital som uppgår till 1 000 000 kr skall kunna tillstånd till elmarknadsrörelse. ges Beloppet motsvarar ungefär vad krävs för värdepappersbolag enligt som

2 kap 5 § 3 lagen värdepappersrörelse. Företaget skall fortlöpande

p om hålla detta bundna kapital intakt. Närmare föreskrifter hur det egna om bundna kapitalet skall beräknas och vilken rapportering av detta egna

bör ske till tillsynsmyndigheten bör meddelas föreskrifter.

som genom

Tillsynsmyndigheten bör också, särskilda skäl föreligger, ha rätt att

om medge undantag från kravet bundet eget kapital.

172 Utredningens överväganden och förslag

De företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse kommer som nämnts ovan att hantera tillgångar som inte tillhör företaget - självt. I bl a lagen om redovisningsmedel liksom i 18 kap handelsbalken och i kommissionslagen finns bestämmelser vad den om som agerar som mellanman för någon annan har att iaktta och vilket han har ansvar i förhållande till sin huvudman. Redan risken för att huvudmannens tillgångar äventyras på ett otillbörligt sätt måste emellertid undvikas. En

regel motsvarande den som för värdepappersinstitutens del gäller enligt

1 kap 7 § lagen om värdepappersrörelse bör därför gälla också för

företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse. För företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse gäller som det allmänna kravet att alla som yrkesmässigt handlar med skall ha en godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra och en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning erforderlig förmåga att hantera dessa risker. Kravet bör emellertid skärpas och konkretiseras för dessa företag. Det bör därför krävas att de har säkra rutiner för kontrollen av sin riskexponering och en plan för hur riskerna skall hanteras. Vid bedömningen av rutinerna och planen är om

tillfyllest kan lagen 1994:2004 om kapitaltäckning och stora

ex-

poneringar för kreditinstitut och värdepappersbolag vara till vägledning

för tillsynsmyndigheten.

Utredningen har övervägt huruvida krav på kapitaltäckning borde

ställas på de företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse. Sådana krav blir med nödvändighet tekniskt relativt komplicerade För att sådana regler skall fylla sin funktion måste också krav på fortlöpande

rapportering till tillsynsmyndigheten uppfställas. Med hänsyn till att

endast ett mindre antal företag kan förväntas erhålla tillstånd att driva elmarknadsrörelse och då dessa kommer att stå under tillsyn, noggrann har utredningen valt att nu inte föreslå särskilda regler kapitaltäckom

ning. Tillsynsmyndigheten bör emellertid noga följa utvecklingen och

särskilt uppmärksamma om sådana regler bör införas i framtiden. Utöver de ovan nämnda kraven på organisation och finansiell styrka bör även krav på ett godtagbart etiskt uppträdande i förhållande till kunderna ställas företag erhåller tillstånd att som agera som

mellanhänder på elmarknaden. I 1 kap 7 § lagen om värdepappersrörelse

har i anslutning till det allmänna sundhetskravet ett antal uppföranderegler införts. Dessa regler framstår som ändamålsenliga att tillämpa företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse.

Utredningens överväganden och förslag 173

10.3.9 Clearingverksamhet på elmarknaden

Sammanfattning: Clearingverksamhet på elmarknaden bör endast få drivas företag som fått tillstånd som clearingorganiav sation enligt lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet om och bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag. Det skall även gälla clearingverksamhet vid avistahandel med el.

Clearingverksamhet vid handel med finansiella instrument regleras i lagen 9922543 börs- och clearingverksamhet. Bestämmelserna l om om clearing har nyligen ändrats jfr 1995/96:50. Bland annat har prop definitionen clearingverksamhet utvidgats. Med clearingverksamhet av fortlöpande verksamhet består i avses numera som på clearingmedlemmamas vägnar göra avräkningar beträffande

a att

deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i

svensk eller utländsk valuta eller inträdande eller garant ta över ansvaret för

b att genom som part som

förpliktelsemas fullgörande, eller på väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom

c annat

överförande likvid eller instrument. av och clearinglagens bestämmelser innefattande tillståndsplikt för Börsclearingverksamhet är således tillämpliga vid handel med sådana elkontrakt är att finansiella instrument. Däremot utgör som anse som clearing spotbörs för ingen tillståndspliktig verksamhet. Sådan på en clearingverksamhet är emellertid i allt väsentligt att jämställa med motsvarande verksamhet på värdepappersmarknaden. Riskerna framstår helt likartade och de krav ställs clearingorganisationer som som enligt 8 och 9 kap börs- och clearinglagen framstår relevanta och som ändamålsenliga även vid clearingverksamhet på en spotmarknad for el. Avista- och derivatbörsverksamhet drivs inom ramen för samma rörelse vid den elbörs är verksam i Norge. Om sådan verksamhet som också etableras i Sverige framstår det som lämpligt att samma regler skall gälla för clearingverksamhet vid båda typerna handel. Finansav inspektionens tillsynsverksamhet kommer härigenom att omfatta all

clearingverksamhet i företaget. Utredningen föreslår således att börs- och clearinglagens bestämmelclearing görs tillämpliga på alla former av elhandel och att ser om verksamheten endast får drivas av clearingorganisationer som tillstånds-

prövats enligt den lagen.

174 Utredningens överväganden och förslag

10.3 1 O Tillsyn

m.m. .

Sammanfattning: En Eltillsynsmyndighet ges det övergripande ansvaret för tillsyn över handel på elmarknaden. Den skall även

meddela tillstånd till elmarknadsrörelse. Finansinspektionens roll som tillsynsmyndighet blir i huvudsak oförändrad. Spotbörsverk-

samhet för kommer emellertid att falla under Finansinspektionens ansvarsområde.

Förslaget innebär att en myndighet med tillsyn över all handel med

upprättas. Det framstår som lämpligt att den föreslagna tillsynsmyndig-

heten samordnas med den övriga tillsyn över elmarknaden idag som bedrivs av NUTEK.

Tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter och verksamhetsområde vidgas som en följd av utredningens förslag. Förslaget innebär att tillsynsmyn-

digheten utöver tidigare uppgifter skall övervaka att bestämmelserna i den nya lagen om elhandel följs. Tillsynsmyndigheten skall till så att se all handel på elmarknaden sker så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och att den sker i enlighet med god sed elmarknaden. Myndigheten skall därutöver övervaka att de företag som agerar på elmarknaden har en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisation samt godtagbar kontroll över de en risker som handeln med kan medföra. Tillsynsmyndigheten skall således aktivt verka för att lagen efterlevs men koncentrera sina resurser till punktvisa insatser på områden där det

finns anledning att anta att lagen inte följs. Det ankommer på

tillsynsmyndigheten att självständigt bedöma vilka insatser som skall göras. För det fall ett enskilt företag inte har lämplig organisation en

eller otillfredsställande interna kontrollrutiner eller att företagets riskexponering är otillfredsställande stor bör tillsynsmyndigheten i första

hand genom samråd med berört företag försöka få ändring till stånd. en

Uppgiftss/çyldighet

Tillsynsbestämmelsema är allmänt hållna. Avsikten med detta är att tillsynsmyndigheten skall kunna bedriva sin tillsyn ett så effektivt sätt som möjligt och att flexibilitet skall finnas i tillsynen så att den lätt kan anpassas efter ändrade förhållanden på elmarknaden.

Utredningens överväganden och förslag 175

Tillsynsmyndighetens allmänna tillsyn över elhandelsföretag och företag som fått tillstånd att bedriva elmarknadsrörelser samt mellanhänder på elmarknaden sker genom granskning av de uppgifter som myndigheten i sin egenskap av tillsynsmyndighet har rätt att begära in. Tillsynsmyndigheten har rätt att kräva alla de uppgifter och upplys-

ningar som behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra sin

tillsynsfunktion. I detta ligger naturligtvis att myndigheten inte rent rutinmässigt skall kunna kräva in obehövliga uppgifter från företagen

utan kravet på uppgiftslämnande till tillsynsmyndighetem måste stå i rimlig proportion till det syfte som verksamheten har. På motsvarande

sätt och med samma avvägning skall tillsynsmyndigheten kunna genomföra undersökningar hos företagen.

Vilka uppgifter rutinmässigt kan begäras får närmare anges

som regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigav heten. När det gäller inhämtande uppgifter i ett konkret tillsynsärende av finns det däremot inte några begränsningar av vilka uppgifter som myndigheten får begära in.

Elhandelsföretag

Behovet av en viss samhällelig insyn i verksamhet som inte är att anse tillståndspliktig elhandelsverksamhet tillgodoses genom ett krav som anmälningsplikt. Alla företag som driver handel med el, s.k. elhandelsföretag, samt företag som agerar som mellanhänder på elmarknaden åläggs att anmäla företagets verksamhet till tillsynsmyndigheten. Härigenom får tillsynsmyndigheten nödvändig information om elmarknaden och möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen av denna. I anmälan, som skall vara skriftlig, bör bl.a. anges företagets namn, ansvarig ledning, samt företagets verksamhet och dess omfattning.

Anmälningsförfarandet möjliggör för tillsynsmyndigheten att erhålla

nödvändig information om dels handeln och dels de företag som verkar

på elmarknaden. För att uppfylla de krav som på detta sätt ställs på

myndigheten, och för att anmälningsförfarandet skall bli så verkningsfullt möjligt bör det förenas med en rätt att begära uppgifter och som företa inspektioner hos berörda företag.

Elmarknadsrörelse

Elhandelsföretag som innehar leveranskoncession och som i begränsad

omfattning utför tjänster innebär kommissionshandel med el,

som elmäklarverksamhet eller förvaltning av någon annans elkontrakt har

12SOUI996:49

176 Utredningens överväganden och förslag

möjlighet att ansöka om tillstånd för denna verksamhet enligt den nya lagen om elhandel. Dessa tjänster är i många delar likartade de tjänster som tillhandahålls av företag som står under tillsyn av Finans-

inspektionen. Då tillsynsmyndigheten meddelar tillstånd till elmarknads-

rörelse bör detta ske efter samråd med Finansinspektionen så att myndigheten kan utnyttja den kompetens och kunskap som finns inom inspektionen. Elhandelsföretag som söker tillstånd att bedriva elmarknadsrörelse skall till sin ansökan foga detaljerad beskrivning av den planerade en verksamheten. Verksamhetens art och omfattning skall anges likaså vilka risker som är förenade med verksamheten och hur företaget tänkt att hantera dessa. Vidare bör framgå vilka interna och externa kontrolloch säkerhetsrutiner som kommer att finnas samt hur företagets kunder kommer att skyddas. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får utfärda närmare regler vad en ansökan om tillstånd om skall innehålla. För att säkerställa att dessa företag lever upp till de krav och förutsättningar angivits vid tillståndsgivningen krävs att de står under som fortlöpande tillsyn. För att få en så effektiv och ändamålsenlig insyn möjligt i dessa företags verksamhet bör tillsynsmyndigheten ha rätt som att löpande inhämta de uppgifter myndigheten behöver. Tillsom

synsarbetet innebär att tillsynsmyndigheten har möjlighet att genomföra

branschundersökningar på elmarknadsområdet samt på motsvarande sätt

Finansinspektionen kunna infordra den information som kan anses

som erforderlig för att följa utvecklingen detta område. I vissa fall kan det

befogat med stickprovskontroller.

vara Utredningen föreslår att företag erhållit tillstånd att bedriva som elmarknadsrörelse löpande skall rapportera de upplysningar och

uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna utöva en aktiv

tillsyn över såväl handeln som verksamheten.

Elbörsverksamhet

Elbörsverksamhet skall stå under Finansinspektionens tillsyn. Det

framstår inte ändamålsenligt att Eltillsynsmyndigheten bygga

som särskild kompetens för att utöva tillsyn över börsverksamheten. upp en När det gäller elbörsverksamhet bör någon åtskillnad inte göras mellan avista- och derivatbörsverksamhet. Även avistabörsverksamhet en ren

kommer således att falla under Finansinspektionens tillsyn.

Utredningens överväganden och förslag 177

Finansinspektionen förutsätts samarbeta med Eltillsynsmyndigheten när det gäller de särskilda elmarknadsbetingade kraven en elbörs.

Lagens efterlevnad

Tillsynsmyndigheten skall ha möjlighet att kunna förelägga de företag bedriver verksamhet i strid mot i lagen uppställda regler att vid vite som upphöra med viss del eller hela verksamheten. Ett sådant ingripande skall kunna ske mot både svenska och utländska företag som inte

uppfyller lagens krav. Ett upprepat åsidosättande av uppgiftsskyldigheten

bör kunna medföra att ett tillstånd att bedriva elmarknadsrörelse dras in. En möjlighet att kunna utfärda varning bör också finnas.

Vite

Tillsynsmyndigheten får i samband med meddelande föreläggande av

eller förbud utsätta vite. Myndigheten skall inte få döma ut förelagt vite. Därmed kommer lagen 1985:206 om vite att bli tillämplig. Detta innebär att myndigheten får ansöka hos länsrätten om utdömande av

vitet.

Sekretess

Enligt 8 kap 6 § sekretesslagen 1980: 100 gäller sekretess, i den

utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet,

består i bl.a. utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende

som

på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för

uppgift dels enskilda affárs- eller driftförhållanden, om det kan antas om

den enskilde lider skada uppgiften röjs, dels andra ekonomiska

att om

eller personliga förhållanden för den har trätt i affärsförbindelse

som eller liknande förbindelse med den är föremål för myndighetens som

verksamhet. Ordet tillsyn omfatta alla de fall där en myndighet

anses har övervakande eller styrande funktion i förhållandet till en

näringslivet. Under begreppet tillsyn faller också sådan rådgivning som sker led i en myndighets tillsynsverksamhet. I NUTEK:s till-

som synsverksamhet kan sekretess gälla till följd förordnande enligt 8 kap av

6 § sekretesslagen. Detta framgår punkten 9 i bilagan till sekretess-

av

förordningen 1980:657. Enligt denna punkt gäller 8 kap 6 § sekretesslagen när verksamheten består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn

178 Utredningens överväganden och förslag

som handhas av NUTEK. Med stöd av denna bestämmelse bör uppgifter som lämnats av företag som står under NUTEK:s tillsyn åtnjuta

erforderligt sekretesskydd.

10.3.11 Finansiering av tillsynsmyndighetens

verksamhet

Sammanfattning: Medel för tillsynsmyndighetens verksamhet skall aviseras över statsbudgeten. Finansiering av verksamheten bör ske genom en särskild avgift på låg- respektive högspänningsabonnenter.

Hela nätmyndighetens verksamhet vars kostnader uppgår till ca 20 miljoner kronor per år finansieras i dag genom en årlig avgift nätövervakningsavgift som betalas av de som innehar nätkoncession. Den

årliga avgiften är 3 kronor per lågspänningsabonnent och 600 kronor per

högspänningsabonnent. Även Elsäkerhetsverket, också sköter som

uppbörden av nätövervakningsavgiften, finansieras på ett likartat sätt.

Till skillnad från nätmyndigheten finansieras dock Elsäkerhetsverket

genom en avgift där avgiftsskyldigheten ligger direkt elabonnentema.

Årsavgiften till Elsäkerhetsverket är 6 kronor för en lågspännings-

abonnent och 500 kronor för en högspänningsabonnent. Kostnaderna för de myndighetsuppgifter som tillförs nätmyndigheten

genom utredningens förslag uppskattas till mellan 3 och 6 miljoner

kronor per år. Eftersom nätmyndighetens verksamhet i dag finansieras

via avgifter ter det sig naturligt att söka en lösning där också denna

tillkommande verksamhet avgiftsfinansieras. Ett alternativ är att

finansiera den tillkommande verksamheten via statsbudgeten. Vid avgiftsfinansiering av tillsynsverksamhet är det normalt de som tillsynen har att erlägga avgifterna. Det skulle i detta fall avser som betyda elhandelsföretag och företag som driver elmarknadsrörelse. Om verksamheten skulle finansieras via en enhetlig årlig anmälningsavgift

skulle avgiften uppgå till mellan 10 och 20 000 kronor per år. En sådan avgift är på inget sätt betungade för de större företagen på marknaden. Det finns dock en uppenbar risk för att mindre seriösa företag upplever

avgiften som så hög att man helt enkelt låter bli att anmäla verksam-

heten. Avgiften kan därmed bli kontraproduktiv i den bemärkelsen att

Utredningens överväganden och förslag 179

just de företag man vill ha en extra kontroll låter bli att anmäla verksamheten.

Ett alternativ till en enhetlig avgift är att differentiera avgiften genom att t.ex. relatera avgiften till företagens omsättning. Eftersom det

huvudsakliga syftet med de föreslagna reglerna och tillsynen är att försvåra för oseriösa aktörer på elmarknaden kommer tillsynen att agera att vara selektiv och inriktas mot företag och verksamheter som myndigheten inte tidigare känner eller myndigheten fattat misstanke som mot. En avgift som differentieras med hänsyn till företagens storlek ter

sig därför omotiverad. En differentierad avgift kan också bli admini-

strativt betungande både för tillsynsmyndigheten och för de företag som skall lämna beräkningsunderlag. Att låta finansiera den tillkommande verksamheten genom att höja

avgifterna för innehavama nätkoncession är naturligtvis den enklaste

av lösningen rent administrativt. Eftersom nätföretagen för denna kostnad vidare till elabonnentema får också den som reglerna och grupp tillsynen är tänkt bära kostnaderna för verksamheten. Från att gagna principiell synpunkt framstår denna lösning emellertid som mindre lämplig eftersom koppling mellan tillsynsobjekten och tillsynskosten nadema helt saknas.

Ett tredje alternativ är att lägga avgiftsskyldigheten direkt på

elabonnentema enligt de principer tillämpas för finansiering av som Elsäkerhetsverket. Med denna modell finns det i vart fall ett indirekt samband mellan avgiften och motprestationen eftersom det kan anses ligga i alla abonnenters intresse att oseriösa aktörer förhindras att agera på elmarknaden. Denna lösning är också enkel att administrera.

Om man väljer en avgiftsfmansiering av tillsynsmyndighetens

verksamhet bedömer vi att det tredje alternativet, d.v.s. att lägga

avgiftsskyldigheten direkt på elabonnentema, är att föredra. En avgift

direkt de företag ligger under tillsyn riskerar att försvåra som myndighetens arbete genom att mindre seriösa företag får ekonomiska incitament att låta bli att anmäla verksamheten. Genom att lägga avgiften på elabonnentema undviks också ytterligare administrativa kostnader eftersom Elsäkerhetsverket kan sköta uppbörden enligt de rutiner som tillämpas i dag.

:då: 93591 Szâátâ WS 6:3 iiiv :mm gümüä at; V

7 .vf gsüååüåfäauáåwåiümäiä.; v

y i {

f wöigjifiâ, .tsafiigvs .åÅmuáål .mi m

J

s ewa áäfüâm wéâxüww

f

V :men A

Specialmotivering 181

1 1 Specialmotivering

Inledande bestämmelser

T illämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid handel med el, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbärsverksamhet.

Lagen gäller inte verksamhet enligt 15 § lagen 1902: 71 s. I,

som a

innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar, bedrivs av

om den systemansvariga myndigheten.

I paragrafen att lagen gäller vid handel med el. Begreppet

anges definieras i följande bestämmelse. Lagen gäller också vid erbjudande av vissa tjänster mellanhand på elmarknaden samt för elbörsverksamsom het . Handel med kan ofta form handel med finansiella vara en av instrument. I sådana fall är lagen 1991:980 om handel med finansiella

instrument tillämplig på handeln. Den erbjuder tjänster mellanhand vid handel med finan-

som som siella instrument omfattas normalt bestämmelserna i lagen 1991:981 av

värdepappersrörelse. Även denna lag kommer fortsättningsvis att

om

tillämplig vid mellanhandsverksamhet på elmarknaden, utom såvitt

vara de företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse. avser som Enligt 15 § lagen l902:71 l, innefattande vissa bestämmelser a s. elektriska anläggningar med systemansvar för elektrisk ström om avses

det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av ström. Sådan verksamhet den systemansvariga myndigheten bedriver för att

som

fullgöra sin uppgift enligt denna bestämmelse omfattas inte av lagens

tillämpningsområde.

182 Specialmotivering

Definitioner

2 § I denna lag betyder

handel med el: yrkesmässigt bedriven verksamhet helt eller delvis

som

består i förvärv eller överlåtelse elektrisk kraft eller elkontrakt,

av av

där syftet inte endast är att tillgodose behovet elektrisk kraft för

av egen

konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan elleverans, elhandelsföretag: företag som driver handel med mellanhänder på elmarknaden: företag på elmarknaden till-

som handahåller någon de tjänster i 6 § 2 st, av som anges elbärsverksamhet: verksamhet som genom att samla sammanställa upp,

och offentliggöra information köp- och säljbud samt priset vid

om gjorda avslut avseende el eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma

regelbunden handel med el i en omfattning som inte kan

anses som ringa,

elbärs: företag som fått tillstånd enligt denna lag att driva elbörsverk-

samhet, elmarknadsrörelse: verksamhet som bedrivs leveranskoncessionär av och består i att på elmarknaden tillhandahålla någon de tjänster av som anges i 6 § 2 st..

Med handel med el avses yrkesmässigt bedriven verksamhet helt som eller delvis består i förvärv eller överlåtelse av elektrisk kraft eller av elkontrakt, där syftet inte endast är att tillgodose behovet elektrisk av

kraft för konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan

egen elleverans. I lagen görs åtskillnad mellan sådan verksamhet består i att själv som inträda som självständig part i avtal överlåtelser eller elkonom av

trakt, och erbjudande av vissa tjänster som mellanhand på elmarknaden. Endast den förstnämnda typen av verksamhet omfattas begreppet.

av Den som uppträder som mäklare eller kommissionär elmarknaden skall således inte anses bedriva handel med el.

Det krävs att verksamheten skall vara yrkesmässig för att den skall

omfattas av begreppet handel med el. Kravet på yrkesmässighet medför

att det skall vara fråga om återkommande köp och försäljningar inom

ramen för en näringsverksamhet. Härigenom kommer inte privat-

personers köp och försäljningar elkontrakt med finansiell avräkning

av

i liten skala att omfattas, så länge de inte är att betrakta närings-

som

verksamhet. Ett kraftproducerande företag, liksom ett företag

vars

verksamhet består i att köpa eller elkontrakt för vidareförsäljning i vinstsyfte, torde däremot alltid kunna anses bedriva handel med i

Specialmotivering 183

lagens mening, även om verksamheten i sig är av liten omfattning. Begreppet omfattar inte inköp av elektrisk kraft för egen konsumtion och inte heller förvärv eller överlåtelser av elderivat, så länge syftet är att åstadkomma prissäkring den egna elkonsumtionen. Detta gäller av oavsett inköpen görs av privatpersoner eller inom ramen för en om näringsverksamhet. Ett större industriföretag som köper elektrisk kraft

för företagets behov och, i syfte att åstadkomma prissäkring, även köper

och säljer elterminer med finansiell avräkning, skall således inte anses driva handel med el. Om verksamheten däremot består i att investera kapital i eltenniner i förhoppningen dessa skall ge avkastning bör detta form handel med el. anses som en av Rekvisitet att inköpen inte skall ske för egen konsumtion bör ges en relativt vid tolkning. Ett moderbolag som samordnar elinköpen för dotterbolagens räkning eller förening köper för sina meden som lemmars enskilda konsumtion bör således normalt inte grund härav bedriva handel med i lagens mening. - anses

Med elhandelsföretag sådana företag som driver den ovan

avses

beskrivna verksamheten Det har därvid ingen betydelse vilken organisa-

tionsform företaget drivs Med mellanhänder på elmarknaden avses företag som elmarknaden tillhandahåller tjänster mäklare, kommissionär eller förvaltare som någon elkontrakt Dessa typer av verksamhet kommer av annans . närmare att beskrivas i anslutning till 6 Definitionen elbörsverksamhet har varit föremål för relativt av ingående överväganden. Den föreslagna definitionen att träffa alla avser

former organiserade handelsplatser insamlar information om

av som köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut och sprider detta till en öppen krets i syfte att åstadkomma handel. För att anses av personer elbörsverksamhet krävs det således inte att verksamheten också som innefattar ett tillhandahållande system för avslut genom system för av sammanförande lämnade köp- och säljbud. Ett sådant krav skulle av

enligt utredningens uppfattning göra definitionen alltför snäv och kunna

förorsaka gränsdragningsproblem.

Insamlandet informationen om köp- och säljbud samt priset vid av gjorda avslut skall ha till syfte att fastställa marknadspriset för eller det aktuella slaget elderivat. Det har ingen betydelse på vilket sätt av informationsinsamlandet, sammanställningen uppgifterna eller av

offentliggörandet av den sammanställda prisinformationen sker. Det

normala torde att detta sker ett elektroniskt informationsvara genom system och elbörsverksamheten behöver då inte vara lokaliserad till en

viss geografisk plats. Den erbjuder deltagande i ett sådant system

som

för inforrnationsspridning kan rekvisiten i övrigt är uppfyllda

- om -

184 Specialmotivering

anses driva elbörsverksamhet.

För att det skall vara fråga börsverksamhet skall informationen

om om prisbildningen offentliggöras. Ett företag visserligen som sammanställer information priset på endast använder dessa uppgifter om men för eget bruk eller delger informationen till en begränsad och sluten krets av personer bedriver alltså inte elbörsverksamhet i lagens mening. För att elbörsverksamhet skall anses föreligga krävs också att verksamheten syftar till att åstadkomma handel av viss omfattning. Ett

företag som då och då samlar och offentliggör information om priset

på som producerats på visst sätt i syfte att åstadkomma handel med just sådan el, bör normalt inte anses driva elbörsverksamhet. Med elmarknadsrörelse avses verksamhet som bedrivs av sådana leveranskoncessionärer enligt 6 § lagen 1994:618 handel med om som erhållit tillstånd av Eltillsynsmyndigheten att erbjuda någon de av tjänster som anges i 6 § 2 st.

Allmänna bestämmelser om handel med

Generellt krav på all handel med el

3 § Handel med el skall ske så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.

I paragrafen anges de generella krav som ställs på all handel med el. Vad som avses med handel med har behandlats i anslutning till 2 Den föreslagna bestämmelsen avser alla former av yrkesmässig elhandel. Den omfattar såväl avtal som avser leverans av fysisk som finansiella kontrakt där någon av parternas förpliktelser är beroende av priset på el. Bestämmelsen innebär att avtal som ingås på elmarknaden varken

från allmän eller enskild synpunkt får framstå som otillbörliga. Vid

handel som sker mellan elhandelsföretag och enskilda konsumenter bör utgångspunkten vara att god sed innebär att åtminstone lika stor hänsyn tas till konsumentskyddsintresset som vid annan handel. Utredningen hänvisar i denna del till den pågående utredningen om konsumentskydd vid leverans av el. I de fall det är fråga om en mera renodlad finansiell verksamhet

utgör de regler som annars gäller för hantering av och handel med värdepapper en utgångspunkt för bedömningen av när handeln kan anses

skada allmänhetens förtroende för elmarknaden eller strida mot god sed.

Specialmotivering 185

Som anförts i avsnitt 10.3.2 kan Eltillsynsmyndigheten med stöd av denna bestämmelse ingripa mot klara fall av insiderhandel. Som exempel kan nämnas att viss elproducent får kunskap om att en

produktionskapaciteten tekniska orsaker kommer att minska kraftigt

av i ett visst kärnkraftverk. Om producenten då, utan att offentliggöra

informationen, köper prissäkringskontrakt i stor omfattning på börsen i

syfte att uppnå ekonomiska fördelar framför dem inte känner till som

produktionsbortfallet, kan det ifrågasättas om inte förfarandet står i strid

med god sed på elmarknaden. Ett sådant förfarande kan också medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden skadas. Exempel på handel i övrigt kan strida mot bestämmelsen är att som enskilda konsumenter förmås att köpa elderivat, som medför oacceptabla

risker för konsumenten. Om konsumenter systematiskt förmås att teckna

kontrakt fysisk leverans el, trots att leverantören är medveten om om av att kunden saknar balansansvarig leverantör och erforderlig mätutrustning, torde detta också kunna ägnat att rubba allmänhetens vara förtroende för elmarknaden. Ett annat exempel kan vara att handel sker

med sådana prissäkringsavtal, avsedda att avvecklas genom fysisk leverans, utställaren uppenbarligen inte kommer att kunna infria. I

som

sådana fall bör tillsynsmyndigheten kunna ingripa genom förelägganden

eller förbud mot att handla med den aktuella typen av kontrakt.

Krav på elhandelsföretag

4 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall ha med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisaen

tion, godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra

en och erforderlig förmåga att hantera dessa risker.

Bestämmelsen upptar generella krav de företag som driver handel

med eller mellanhänder på elmarknaden. Dessa företag agerar som kommer mycket skiftande storlek och ha varierande att vara av inriktning på sin verksamhet. Det är inte möjligt att i lag närmare precisera de krav bör ställas företagen i de i bestämmelsen som nämnda avseendena. Det bör krävas att företagen har en sådan organisa-

tion fortlöpande kan kontrollera och följa sin riskex-

att man upp bör också finnas interna föreskrifter i vilken ut-

ponering. Det om

sträckning enskilda beslutsfattare har rätt att i företagets namn handla

med elderivat.

Beträffande kravet på organisation och fömiåga att hantera risker

måste åtskillnad göras mellan mindre elföretag, som i huvudsak köper

186 Specialmotivering

och säljer och uteslutande använder sig elderivat för sin av egen prissäkring, och företag som bedriver en omfattande handel med eller elderivat. Tillämpningen av bestämmelsen bör också beroende vara av

företagets roll elmarknaden. Andra krav kan ställas på elhandels-

företag som endast har större elproducenter och stora industrier som

kunder än på ett företag som säljer till ett stort antal enskilda

personer. Det är inte möjligt att generellt vilka krav skall ställas på ange som

eget kapital eller kapitaltäckning hos elhandelsföretag. Det måste istället överlämnas tillsynsmyndigheten att, efter samlad bedömning

en av

varje företags verksamhet, avgöra huruvida riskexponeringen står i rimlig proportion till företagets finansiella styrka. Vad stora

avser

elhandelsföretag, där en obeståndssituation skulle medföra ekonomiska

konsekvenser för ett stort antal privata elkonsumenter eller få betydande

effekter för hela elmarknaden, torde de kapitaltäckningskrav

som anges

i lagen 1994:2004 kapitaltäckning och stora exponeringar för

om

kreditinstitut och värdepappersbolag kunna till viss vägledning vid

vara

denna bedömning.

Det kan antas att merparten de företag vill mellanhänav som agera der på elmarknaden kommer att erbjuda sina tjänster vid handel med finansiella instrument. Sådan verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse eller tillstånd som elmarknadsrörelse. Det är emellertid möjligt att ett litet antal företag kommer att agera som mellanhänder vid handel inte sker med finansiella instrument, som exempelvis som mäklare av för fysisk leverans på avistamarknaden. Bestämmelsen omfattar därför även dem bedriver mellanhandssom

verksamhet elmarknaden. Härigenom kommer företag erhållit

som tillstånd till värdepappersrörelse och på elmarknaden, samt som agerar

företag som inte medverkar i handel med sådana elkontrakt utgör

som

finansiella instrument och därför inte är tillståndspliktiga, att omfattas

av de generella kraven elhandelsföretag.

Anmälningsplikt

5 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall, innan verksamheten inleds, underrätta Eltillsynsmyndigheten sin

om avsikt att driva handel med el. Till anmälan skall fogas redogörelse en

för den planerade verksamhetens art och omfattning.

Specialmotivering 187

Förslaget innebär att den som avser att yrkesmässigt verka som aktör eller erbjuda sina tjänster mellanhand på elmarknaden skall vara som

skyldig att anmäla detta för registrering hos tillsynsmyndigheten och att

därvid vilken typ och omfattning av verksamheten som avses samt ange grunddragen i hur den skall bedrivas. Närmare bestämmelser hur anmälan skall ske får meddelas av om

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av tillsynsmyndig-

heten.

Elmarknadsrörelse

Tillstånd till elmarknadsrörelse

6 § Efter tillstånd från T illsynsmyndigheten får företag som

innehar leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 handel med om el driva elmarknadsrörelse.

Tillstånd får ges för

handel med elkontrakt för annans räkning i eget namn,

förmedling kontakt mellan köpare och säljare av elkontrakt

av eller förvaltning någon annans elkontrakt. av

Paragrafen möjlighet för de företag som har leveranskoncession

ger enligt 6 § lagen handel med att erhålla tillstånd till elmarknadsom rörelse. Efter att ha erhållit sådant tillstånd får företaget genom den

föreslagna ändringen i l § 2 st lagen värdepappersrörelse bedriva

om den verksamhet tillståndet på elmarknaden utan att vara underavser

kastat de regler gäller för värdepappersinstitut.

som Tillstånd kan lämnas för tre olika typer tjänster nämligen handel av med elkontrakt för räkning i eget namn, förmedling av kontakt annans

mellan köpare och säljare elkontrakt och förvaltning av någon annans

av elkontrakt. Dessa tjänster motsvarar de typer verksamhet som avses av

i 1 kap. 3 § 1-2 och 4 lagen om värdepappersrörelse.För en närmare

p beskrivning verksamheterna hänvisas till proposition 1990/91 142, sid av : 106 Med elkontrakt i bestämmelsen sådana avtal där någon av avses

förpliktelse består i leverans eller där förpliktelsen är

parternas av

beroende eller annat sätt knuten till ett elpris.

av

I 1 kap 3 § p 2 lagen om värdepappersrörelse anges även annat

fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument" som en

form tillståndspliktig förmedlingsverksamhet. Definitionen har där

av

188 Specialmotivering

fått denna utformning för vissa, för värdepappersmarknaden

att rymma

speciella verksamheter såsom förmedling lån fondpapper för k

av av s blankning. Motsvarande verksamhet torde knappast förekomma på

elmarknaden och tillägget framstår här därför inte nödvändigt.

som Sådan typ av verksamhet bör i allt fall inte få bedrivas inom för ramen en elmarknadsrörelse.

7 § Ansökan om tillstånd till elmarknadsrörelse skall skriftlig

vara

och avse en eller flera av de i 6 § angivna tjänsterna. Ansökan skall

innehålla beskrivning den verksamhet företaget bedriver, de

en av uppgifter som behövs för att bedöma den planerade verksamhetens art och omfattning samt företagets förmåga att driva verksamheten i

enlighet med denna lag och andra författningar.

Tillstånd till elmarknadsrörelse skall endast lämnas efter en noggrann

prövning från Eltillsynsmyndigheten. Prövningen skall grunda sig på en

detaljerad ansökan innefattande en beskrivning den planerade av verksamheten. Genom att tillstånd endast kan lämnas till den verksamhet ansökan avser kommer en tydligare avgränsning av vad tillståndet avser att ske. Ansökan skall också innefatta en beskrivning av företagets förmåga

att driva verksamheten. Det bör krävas att relativt detaljerade upplysningar lämnas om företagets verksamhet, kompetens och finansiella

styrka vid ansökningstillfállet. Härigenom bereds tillsynsmyndigheten

möjlighet att bedöma huruvida den planerade elmarknadsrörel-

severksamheten kan anses utgöra ett komplement till den övriga

verksamheten och vara av begränsad omfattning. Vidare bör det

härigenom vara möjligt att bedöma om den verksamhet ansökan avser

vid en samlad bedömning kommer att kunna uppfylla de förutsättningar

för tillstånd i 8 och 9 §§. som anges

Förutsättningar för tillstånd

8 § Tillstånd till elmarknadsrörelse får endast meddelas om den

planerade verksamheten utgör ett komplement till den elhandel företaget bedriver i övrigt samt är av begränsad omfattning.

Avsikten med att ge elhandelsföretag möjlighet att erbjuda tjänster

som

mellanhänder på elmarknaden efter särskilt tillstånd från Eltillsynsmyn-

digheten och i enlighet med bestämmelserna i denna lag är att de

Specialmotivering 189

härigenom skall kunna utföra sådan verksamhet som har ett naturlig

samband med handeln med i övrigt, utan att tvingas bilda särskilda

värdepappersinstitut och driva verksamheten enligt bestämmelserna i

lagen om värdepappersrörelse.

En första förutsättning för att tillstånd till elmarknadsrörelse skall

kunna lämnas är därför att den planerade verksamheten har ett samband

med företagets övriga verksamhet. Det krävs således att den planerade

verksamheten utgör ett komplement till befintlig elhandelsrörelse. Ett

en exempel kan att elhandelsföretaget byggt upp en kompetens vad vara

gäller handel med prissäkringskontrakt och därför vill erbjuda sig att utföra tjänster förvaltare större industris "kraftportfölj". Ett

som av en annat exempel kan att företaget huvudsakligen bedriver egen handel vara med också vill kunna erbjuda tjänsten att förmedla kontakt men

mellan säljare och köpare av elkontrakt. Tillsynsmyndigheten har givetvis inte att pröva huruvida de tjänster företaget önskar erbjuda

behövs eller är efterfrågade. Däremot bör erbjudandet av tjänsterna inte framstå i förhållande till företagets övriga verksamhet främmansom en de rörelse. En andra förutsättning för tillstånd att driva elmarknadsrörelse är att denna skall begränsad omfattning. Möjligheten att erbjuda vara av tjänster mellanhand på elmarknaden skall främst stå öppen för som sådana företag, där det vid samlad bedömning inte framstår som en rimligt de bildar ett särskilt värdepappersbolag för denna del av att verksamheten. Om emellertid omsättningen i mellanhandsverksamheten mätt i absoluta tal är stor, bör tillstånd till elmarknadsrörelse inte lämnas. Sådana företag bör istället driva mellanhandsverksamheten inom

för ett särskild värdepappersbolag. Att i lagen ange någon precis

ramen

gräns för när verksamheten är att begränsad, är inte möjligt.

anse som Denna fråga måste överlämnas till rättstillämpningen.

Elmarknadsrörelseverksamheten skall också framstå som begränsad

i förhållande till den verksamhet företaget i övrigt bedriver. Om

omfattningen den planerade mellanhandsverksamheten, satt i relation

av

till företagets övriga verksamhet, framstår som stor kan det visserligen

i allmänhet ifrågasättas den utgör ett komplement till den befintliga om elhandelsverksamheten. Skulle emellertid så befinnas vara fallet måste

också prövas den planerade mellanhandsverksamheten kan anses

om

begränsad i förhållande till företagets storlek, finansiella styrka och

vara omfattningen dess elhandelsverksamhet. av

9 § Tillstånd att driva elmarknadsrörelse får endast meddelas om

den planerade verksamheten kan antas komma att drivas i enlighet med

bestämmelserna i denna lag.

190 Speeialmotivering

Regler för elmarknadsrörelse

J 0 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och så att den inte är till skada för elmarknaden.

Ett företag som driver elmarknadsrärelsen skall ha säkra rutiner för

kontrollen över de finansiella risker är förenade med verksamheten

som samt en plan för hur dessa risker skall hanteras.

Bestämmelsen innehåller de grundläggande kraven på företag driver som elmarknadsrörelse. Rekvisitet att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas har berörts ovan i anslutning till 3§. Elmarknadsrörelsen fâr heller inte till skada för elmarknaden sådan. vara som

I paragrafen föreskrivs vidare att Företaget skall ha säkra rutiner för

kontrollen av de finansiella risker är förenade med verksamheten som och en plan för hur dessa risker skall hanteras. I första hand medför bestämmelsen att företaget måste identifiera och värdera de risker som är förenade med verksamheten samt ta ställning till vilka interna rutiner och handlingsföreskrifter som dessa risker motiverar. Exempel frågor som normalt bör bli föremål för överväganden är vilka befogenheter företagets anställda och verkställande direktör bör ha då det gäller handel med prissäkringskontrakt. Vidare bör det ofta finnas rutiner som säkerställer att korrekt och begriplig information företagets om

riskexponering fortlöpande delges den verkställande ledningen.

Företag som driver elmarknadsrörelse kan också behöva hantera pengar och värdepapper tillhör kunderna. Vid utförandet de som av

nämnda tjänsterna agerar företaget som uppdragstagare och har att följa

andra lagar än de normalt reglerar dess verksamhet. Dessa syftar som

ofta till att skydda uppdragsgivarens intressen. Bestämmelserna i kommissionslagen och i lagen 1944:981 om redovisningsmedel kan

exempelvis vara tillämpliga på mellanhandsverksamheten. Av den plan

för hanteringen av riskerna som företaget är skyldigt att upprätta bör framgå hur företaget avser att skydda sina kunders intressen. Detta

innebär dels att planen bör hur riskerna kan begränsas så att ange företagets egen fortlevnad inte äventyras, dels att företaget visar hur man beaktat de regler som uppställts till skydd för egendom som

företaget innehar för annans räkning.

Specialmotivering 191

11 § Elmarknadsrörelse skall bedrivas så att allmänhetens

förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen

kan anses sund. Ett företag driver elmarknadsrörelse skall som

i sin verksamhet handla på ett ärligt och rättvist sätt,

-

handla med erforderlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet,

-

inneha och efektivt använda sådana resurser och rutiner som behövs

för att rörelsen skall kunna bedrivas på ett riktigt sätt,

vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om

-

sådana omständigheter som är väsentliga i sammanhanget,

undvika intressekonflikter och, sådana inträfar, se till att

- om kunderna behandlas rättvist, samt

i övrigt följa alla de regler som gäller för verksamheten.

-

Bestämmelsen motsvarar 7 § lagen värdepappersrörelse och

om

innefattar de grundläggande sundhetskraven på företag som yrkesmässig tillhandahåller tjänster som mellanhänder på värdepappersmarknaden.

Dessa krav bör ställas också på företag som erbjuder tjänster som mellanhänder på elmarknaden.

12 § Ett företag driver elmarknadsrörelse skall ha ett bundet som

eget kapital alltid uppgår till minst en miljon kronor. T illsynsmyn-

som

digheten får, särskilda skäl föreligger, medge undantag från kravet

om på bundet eget kapital såvitt avser visst företag.

Utredningen har funnit att sådana bestämmelser om kapitaltäckning som

finns i lagen kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

om

och värdepappersbolag inte bör införas för företag som driver elmark-

nadsrörelse. Krav bör emellertid ställas på att företaget har erforderliga finansiella i förhållande till den verksamhet man bedriver. resurser Förebilden för bestämmelsen har varit det bundna egna kapital -

125 000 som enligt 1 kap. 5 § lagen om värdepappersrörelse

ecu -

krävs sådana värdepappersbolag vilkas verksamhet varken innefattar

av

mottagande medel konto, marknadsgarantverksamhet eller

av garantigivning vid emissioner m. Detta motsvarar idag drygt en m miljon kronor. Bestämmelsen innefattar ett krav på att det bundna egna

kapitalet fortlöpande skall hållas intakt på denna nivå. Med hänsyn till

att mellanhandsverksamheten, även mätt i absoluta tal, enligt 8 § skall

begränsad, kommer förevarande paragraf att viss mening innefatta

vara

ett krav på kapitaltäckning.

13SOUl99ös49

192 Specialmotivering

Regler om vad som utgör ett aktiebolags respektive ekonomisk en

förenings bundna egna kapital återfinns i 11 kap 7 § aktiebolagslagen

1975:1385 respektive 9 kap 7 § lagen 1987:667 ekonomiska om föreningar.

Sekretess

13 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett företag som driver elmarknadsrörelse vilken i den egenskapen får kunskap om en ,

uppdragsgivares a/färsförhållanden eller personliga förhållanden, får

inte obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

Bestämmelsen motsvarar 1 kap 8 § lagen om värdepappersrörelse.

Elbörsverksamhet

T illståndsplikt för elbörsverksamhet

14 § Elbärsverksamhet får endast drivas efter tillstånd av regering-

en.

Förutsättningar för tillstånd

15 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas om det kan antas att den avsedda verksamheten inte kommer att rubba

allmänhetens förtroende för elmarknaden, medföra risker för elförsörj-

ningen eller vara till skada för elmarknaden.

Som grundläggande förutsättningar för meddelande av tillstånd till

elbörsverksamhet uppställs tre krav. Det första sammanhänger med det

allmännas behov att tillse att elbörsverksamheten måste drivas så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls. Detta rekvisit har behandlats i anslutning till 3 Det andra kravet att elbörsverksamheten inte får medföra risker för -

elförsörjningen sammanhänger främst med behovet av en nära

knytning av den organiserade elhandeln till systemansvaret för elnätet.

Som en tredje förutsättning for tillstånd till elbörsverksamhet anges att verksamheten inte medför skada för elmarknaden. I detta ligger att

etableringen av börsverksamhet inte får medföra svårigheter för de aktörer på marknaden som har behov av att handla med el. Vidare får

Specialmotivering 193

inte etablering elbörser medföra att handeln blir uppdelad så

av

många marknadsplatser att likviditeten på dessa blir för låg eller att en etablerad och välfungerande marknadsplats utsätts för sådana påfrestningar att den där befintliga handeln sätts i fara.

Som tidigare sagts är erfarenheten elhandel i konkurrens liten, av

såväl i Sverige utomlands. Det är svårt att förutse hur handeln

som kommer att utvecklas och vilka former den kommer att få. Med hänsyn härtill bör ett skäl för att inte omedelbart tillåta etablering av elbörsverksamhet kunna vara att följderna för elmarknaden ännu inte med tillräcklig säkerhet kan överblickas. En svensk-norsk elbörs har relativt nyligen inlett sin verksamhet i Oslo. Det är uttalad målsättning från de nordiska länderna att en en

nordisk elmarknad bör tillskapas. En sådan utveckling har av

gemensam

flera skäl befunnits vara mycket önskvärd. Vid bedömningen huruvida

den tilltänkta elbörsverksamheten kan medföra några skadeverkningar för elmarknaden bör därför också beaktas vilka följder verksamheten f°ar för sådan marknad den svenska elmarknaden är del en gemensam som av.

Regeringen torde vid beredningen av en tillståndsansökan normalt inhämta yttranden från den systemansvariga myndigheten, från Eltillsynsmyndigheten och från Finansinspektionen.

16 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas företag uppfyller de villkor gäller för auktorisation som börs

som som

enligt 2 kap. lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

Genom hänvisningen till 2 kap lagen om börs- och clearingverksamhet

kommer det sundhetskrav ställs på börser i 2 kap 1 § lagen om som

börs- och clearingverksamhet också att gälla för elbörser. Denna

bestämmelse innefattar vidare krav börs i sin verksamhet att en

tillämpar bestämmelserna fritt tillträde, neutralitet och god genom-

om lysning.

Andra kapitlet lagen börs- och clearingverksamhet innehåller

om härutöver vissa formella förutsättningar för auktorisation som börs. Dessa bestämmelser innebär i korthet att svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar kan erhålla auktorisation som börs under förutsättning att bolagsordning respektive stadgar inte strider mot börs-

och clearinglagens bestämmelser eller någon författning, den annan

planerade verksamheten kan antas uppfylla sundhetskravet enligt 2 kap

1 § lagen börs- och clearing verksamhet samt företaget i övrigt

om

uppfyller de villkor som anges i lagen. Möjlighet finns att under vissa

194 Specialmotivering

förutsättningar ansöka om auktorisation innan bolaget eller föreningen

har bildats.

Vidare föreskrivs att en börs bolagsordning eller stadgar skall godkännas av Finansinspektionen i samband med att auktorisation beviljas och att beslut om ändringar bolagsordning eller stadgar

av därefter inte får registreras utan inspektionens tillstånd.

Krav ställs också på att börsen skall ha ett tillräckligt stort eget

kapital. Dess styrelse skall bestå minst fem ledamöter och företaget av skall ha en verkställande direktör.

De nämnda bestämmelserna skall också gälla förutsättningar för

som meddelande av tillstånd till elbörsverksamhet.

Regler för elbörsverksamhet

17 § Bestämmelserna börs i 4 och 10 12 kap lagen om -

1992:543 om börs- och clearingverksamhet skall, med det undantag

som anges i andra stycket, gälla även för elbörs. en För en elbörs gäller inte bestämmelserna i 4 kap 1 § 1 och 2 st lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

De bestämmelser som i börs- och clearinglagen reglerar verksamheten

vid börser, samt den lagens bestämmelser avbrytande handel, om av tillsyn och överklagande skall gälla också för elbörsverksamhet och tillsynen över denna.

18 § En elbörs skall utöver vad krävs enligt 4 kap 2 §

- som lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet även till om - se att handeln med el vid börsen sker enligt denna lag och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Genom bestämmelsen åläggs elbörsen ett för att handeln sker ansvar med beaktande också de regler gäller för handel med el. av som

Elbörsen har således att tillse att såväl börs- och clearinglagen i

som lagen om elhandel efterlevs och att verksamheten vid börsen inte står i strid med dessa bestämmelser.

Specialmotivering 195

Förhållandet till den systemansvariga myndigheten

19 § En elbörs är skyldig att fortlöpande lämna information om

handeln till den systemansvariga myndigheten på det sätt och i den utsträckning den systemansvariga myndigheten begär. som

Enligt 15 § lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska a anläggningar med systemansvar det övergripande ansvaret för att avses elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålla mellan produktion och förbrukning ström. Regeringen har utsett affärsverket Svenska av kraftnät att ha systemansvaret. Av nyssnämnda bestämmelse följer även att regeringen för utfärda föreskrifter om skyldighet för kraftproducenter och elkonsumenter att till den systemansvariga myndigheten ge in uppgifter produktion och konsumtion av ström. om Genom den föreslagna bestämmelsen kommer det även att åligga en elbörs att lämna den information om handeln till den systemansvariga myndigheten, erfordras för att myndigheten skall kunna fullgöra som sina uppgifter enligt ellagen.

20 § Handeln vid elbörs får inte ske på ett sådant sätt att den en systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla driftssäker-

heten hos det nationella elsystemet försvåras. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur kravet på en säker elförsörjning skall beaktas vid handeln med el på börsen.

Enligt bestämmelsen får handeln inte bedrivas så att den systemansvarimyndighetens verksamhet försvåras. Ett exempel kan vara att det ga uppkommer svårigheter att upprätthålla balansen i elsystemet på grund att handel på spotbörs sker alltför kort tid innan leverans. av en

Börsmedlemmar

21 § Till börsmedlem får endast antas den har tillräckliga som

finansiella och i övrigt är lämplig att delta i handeln.

resurser

22 § Om börsmedlem inte längre uppfyller kraven för meden lemskap skall elbörsen besluta att medlemskapet skall upphöra. Har ett börsmedlemskap upphört på grund beslut enligt första av

stycket, får medlemmen, det finns särskilda skäl, utföra köp- eller

om säljorder vid börsen för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

196 Specialmotivering

23 § Börsmedlemmarna skall lämna elbörsen de upplysningar som behövs för att elbörsen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra författningar.

Bestämmelserna i 21-23 motsvarar 3 kap l § 2 st samt 2 och 3

lagen om börs- och clearingverksamhet. Någon begränsning vilka

av som får antas som börsmedlemmar, motsvarande den som finns i 3 kap 1 § l st lagen om börs- och clearingverksamhet, har inte ansetts erforderlig för elbörser.

Clearingverksamhet

24 § Clearingverksamhet avseende eller elkontrakt får endast

drivas av företag som fått tillstånd som clearingorganisation enligt

lagen 1992:543 om bärs och clearingverksamhet. För verksamheten gäller bestämmelserna i 11 och 12 kapitlen i den lagen.

Genom bestämmelsen utvidgas det tillståndspliktiga området för clearingverksamhet till att omfatta all sådan verksamhet på elmarknaden,

oavsett om handeln avser finansiella instrument eller inte. De regler om

clearing som återfinns i 8 och 9 kap börs- och clearinglagen kommer

också att gälla for all clearing vid handel med el. Vidare bör de bestämmelser om tillsyn och överklagande som finns i 11 och 12 kap.

börs- och clearinglagen göras tillämpliga.

Tillsyn m.m.

25 Tillsyn över efterlevnaden denna lag, med undantag vad

av av

som anges i 26 utövas av Eltillsynsmyndigheten.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer Eltillsynsmyndigheten. All tillsyn som rör elbörsverksamhet enligt 26 § i denna lag ligger utanför Eltillsynsmyndighetens ansvarsområde.

26 § Företag som har tillstånd att driva elbörsverksamhet enligt

denna lag står under tillsyn av Finansinspektionen.

Specialmotivering 197

Den tillsyn över börsverksamhet som Finansinspektionen har att utöva

enligt 11 kap. lagen börs- och clearingverksamhet gäller enligt 17

om

§ i denna lag även elbörsverksamhet. I tillsynsfunktionen ingår bl.a. att

Finansinspektionen har rätt att infordra de uppgifter som behövs för att kunna bedriva en effektiv och flexibel tillsyn. Finansinspektionen bör i frågor av specifik elmarknadskaraktär

samråda med Eltillsynsmyndigheten.

27 § Eltillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplys-

ningar och handlingar behövs för tillsynen. som

Paragrafen behandlar Eltillsynsmyndighetens rätt att erhålla den

muntliga och skriftliga information som behövs för att kunna bedriva en

effektiv tillsynsverksamhet. Eltillsynsmyndigheten har rätt att kräva in alla de uppgifter och upplysningar behövs för att myndigheten i enskilda tillsynsärenden

som

skall kunna fullgöra sin tillsynsfunktion. Myndigheten skall inte rutinmässigt kunna kräva uppgifter från företagen utan kravet på uppgiftslämnande bör stå i rimlig proportion till syftet med kontrollen.

På motsvarande sätt och med samma avvägning skall myndigheten kunna genomföra undersökningar hos företagen.

Tillsynsmyndigheten kan på eget initiativ inhämta uppgifter men det kan också ha sin grund i anmälan till myndigheten, t.ex. att en

en elmarknadsrörelse erhållit tillstånd elmäklare utvidgat som att agera som sin verksamhet till att även förvalta annans elkontrakt.

I de flesta fall torde uppgifter kunna inhämtas helt formlöst mellan

myndigheten och aktören på marknaden. Enligt 33 § i denna lag finns möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande som får förenas med vite.

28 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsyns-

myndigheren får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag rutinmässigt skall lämna till myndig-

heten, skall innehålla enligt 5 vad en anmälan

vad ansökan tillstånd skall innehålla enligt 7

en om

vad ett företag har att iakttaga enligt 10 och 11 §§. beräkning bundet eget kapital enligt 12

av

198 Specialmotivering

I punkten 1 anges att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Eltillsynsmyndigheten, kan föreskriva att företagen rutinmässigt lämnar vissa uppgifter till tillsynsmyndigheten med syfte att effektivisera myndighetens arbete. Exempel på sådan uppgift är företagets årsredovisning. Av anmälan enligt punkten 2 skall exempelvis framgå vilket namn företaget har, vilken eller vilka personer som är ansvariga för företagets verksamhet, vilken verksamhet som företaget bedriver och i vilken omfattning. En ansökan om tillstånd enligt punkten 3 skall innehålla, förutom företagets namn, ansvarig ledning och bevis om beviljad leveranskoncession, en beskrivning av den verksamhet som företaget bedriver samt en detaljerad beskrivning av den planerade mellanhandsverksamhetens art och omfattning. Av ansökan skall vidare framgå företagets förmåga att driva den planerade mellanhandsverksamheten samt vilka risker som kan vara förenade med verksamheten och hur företaget tänker att hantera dessa. Det bör också framgå vilka interna och externa kontrolloch säkerhetssystem som kommer att finnas och hur företagets kunder i mellanhandsverksamheten kommer att skyddas. Enligt punkten 4 skall Eltillsynsmyndigheten se till att en elmarknadsrörelse har tillräckligt säkra rutiner för kontrollen över de finansiella risker är förenade med verksamheten samt en plan för hur dessa som risker skall hanteras. Vid bedömningen av om rutinerna och planen är tillräckliga kan lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag vara till vägledning för tillsynsmyndigheten. I ll § har tagits in uppföranderegler för en elmarknadsrörelse efter förebild från l kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse. Punkt Utöver vad som framgår av specialmotiveringen till 12 § i denna lag får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsynsmyndigheten meddela föreskrifter för beräkning av det bundna egna kapitalet.

3 0 § Är det osäkert huruvida lagen är tillämplig på viss verksamhet får Eltillsynsmyndigheten förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Eltillsynsmyndigheten har rätt att begära upplysningar från ett företag om det är osäkert huruvida den verksamhet som företaget bedriver omfattas av lagens bestämmelser. Eltillsynsmyndigheten skall kunna

49 Specialmotivering 199 SOU I 996:

rikta formell förfrågan till företag kan misstänkas ägna sig åt en som tillståndspliktig elmarknadsrörelse.

Föreläggande att lämna upplysningar får enligt 33 § förenas med

vite.

31 § Ett tillstånd enligt 6 § får återkallas av Eltillsynsmyndigheten företaget att överträda denna lag eller någon föreskrift som

om genom har meddelats med stöd denna lag eller på annat sätt visat sig av olämplig att utöva sådan verksamhet som tillståndet avser.

Om det är tillräckligt får myndigheten meddela varning i stället för att

återkalla tillståndet.

tillstånd återkallas får myndigheten besluta hur rörelsen skall

Om ett avvecklas.

Paragrafen reglerar återkallelse ett tillstånd för en elmarknadsrörelse. av tillståndet skall återkallas krävs att företaget i något väsentligt För att hänseende brutit mot bestämmelser i denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd denna lag. Avsikten är inte att enstaka av en överträdelser skall leda till att tillståndet dras in. Det är först när det framgår företaget vägrar att låta sig tillrättaföras återkallelse bör att som

tillgripas. I mindre flagranta fall kan tillsynsmyndigheten istället för

återkallelse meddela varning. Återkallas tillståndet måste företaget däremot få viss tid på sig att avveckla verksamheten. I beslutet om

återkallelse måste därför när verksamheten senast skall upphöra.

anges

32 § Ett tillstånd enligt denna lag har lämnats till elbörsverksom samhet får återkallas av regeringen.

Vad i ll kap. tillsyn i lagen om börs- och clearingsom anges om

verksamhet gäller i tillämpliga delar elbörsverksamhet.

33 § Meddelar Eltillsynsmyndigheten föreläggande eller förbud

enligt denna lag får myndigheten förelägga vite.

får i samband med föreläggande eller förbud

Eltillsynsmyndigheten

utsätta vite. Myndigheten skall inte döma ut förelagt vite. Lagen

1985:206 vite blir därigenom tillämplig. Vitesförfarande som ger

om förelägga företag vite skall kunna

tillsynsmyndigheten rätt att ett överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

2 Del

Utrikeshandel med

F örfattningsförslag 201

12 Författningsförslag

12.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:618 om handel med el, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:618 om handel med el,

m.m. att det skall införas en ny paragraf 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen kan under perioder då den

svensk försörjningstryggheten kan anses hotad, införa krav på koncession för export av el. Koncession kan beviljas av regeringen inte allmän hänsyn till om

landets försörjningstrygghet talar emot

ett sådant beviljande.

12.2 Förslag till lag om ändring i lagen

innefattande vissa bestämmel-

1902:71 s. 1 ser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1902:71 s. 1 innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar att 2 § 2 mom skall

ha följande lydelse.

202 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§2mom

Nätkoncession får meddelas endast om Nätkoncession får meddelas endast om

anläggningen är lämplig från allmän anläggningen är lämplig från allmän

synpunkt. synpunkt. Nätkoncession för linje får endast Nätkoncession för linje får endast om om det finns särskilda skäl meddelas för det finns särskilda skäl meddelas för

ledning som är avsedd för spänning som ledning som är avsedd för spänning

som inte överstiger högsta tillåtna spänning inte överstiger högsta tillåtna spänning for de områden med nätkoncession som for de områden med nätkoncession som

berörs av ledningen. berörs ledningen.

av Nätkoncession för område får bara Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör med meddelas området utgör med en om en hänsyn till nätverksamheten lämplig hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis för ett område helt eller delvis som sammanfaller med ett annat sammanfaller med ett annat koncessionkoncessionsomrâde. sområde. Nätkoncession utlands- Nätkoncession utlandssom avser en som avser en förbindelse får inte meddelas om förbin- förbindelse får inte meddelas förbinom

delsen allvarligt skulle försämra möjlig- delsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elför- heterna att långsiktigt upprätthålla elför-

sörjningen i landet. sörjningen i landet. Nätkoncession får endast beviljas den Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämplig att från allmän synpunkt är lämplig att som utöva nätverksamhet. utöva nätverksamhet. Vid prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på

lämpligt sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-

Nätkoncession diskriminerande villkor. Nätkoncession

för område får endast beviljas den för område får endast beviljas den

som som

dessutom är lämplig att bedriva nätverk- dessutom är lämplig att bedriva nätverk-

samhet inom det begärda området. samhet inom det begärda området. Nätkoncession får inte strida mot Nätkoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmel- Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre inte motverkas, får dock mindre serna

F ärfattningsförslag 203

avvikelser göras. avvikelser göras. Vid prövning frågor om meddelan- Vid prövning av frågor om meddelanav de nätkoncession skall lagen de av nätkoncession skall lagen av 1987:12 hushållning med natur- 1987:12 om hushållning med naturom tillämpas. resurser m.m. tillämpas. resurser m.m. Nätkoncession får inte överlåtas utan Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd regeringen eller efter rege- tillstånd av regeringen eller efter regeav

ringens bemyndigande, av nätmyndig- ringens bemyndigande, av nätmyndig-

heten. Vid prövning ansökan heten. Vid prövning av ansökan om av om överlåtelse nätkoncession skall fjärde överlåtelse av nätkoncession skall fjärde av stycket tillämpas. stycket tillämpas.

w :2r.u:4v:, L.. ";:".J-Tñ é åf

i g%;:;{.,$2 F{.-v"3{3T1{:i..iâå§-›§ w:::x;

:am:

t v :Mari wii-t. :m: Väwgsâêâkgxzøzásøváäv

Inledning 205

13 Inledning

Denna andra del av utredningen som rör utrikeshandeln är uppdelad i sex kapitel utöver det kapitel där lagförslaget återfinns. Inledningskapitlet ger bakgrunden i form av direktiv, nuvarande reglering samt utlandsförbindelser och handelsmönster i dagsläget. Kapitel 14 beskriver motiven för Sverige att reglera utrikeshandeln. I kapitel 15 och 16 görs en rättslig analys av möjligheterna att införa import- och exportregleringar samt svenska statens möjligheter att äga och förvalta tillkommande utlandsförbindelser. Analysema görs främst ett EGur rättsligt perspektiv. I kapitel 17 redovisas ett förslag till samlad reglering av utrikeshandeln och tillkommande utlandsförbindelser. Slutligen, i kapitel 18, återfinns en specialmotivering till lagförslagen.

13.1 Direktiven

Riksdagen beslutade våren 1994 om en reformering av elmarknaden i enlighet med de förslag regeringen lagt fram i propositionen Handel med i konkurrens 1993/94:162. Sommaren 1994 tillkallade regeringen en kommission, Energikommissionen, med parlamentarisk sammansättning. Enligt sina direktiv dir. 1994:67 skulle kommissionen särskilt behandla utrikeshandeln med och de regionalpolitiska frågorna. I tilläggsdirektiv till Energikommissionen i november 1994 dir. 1994:120 angavs beträffande utrikeshandeln med att utvecklingen inom EU mot en omreglering av elmarknadema går långsammare än vad som tidigare hade förutsatts. Kommissionen fick därför i uppdrag att analysera det arbete som pågår inom EU och bedöma hur detta påverkar utformningen av elmarknadsreformen. Riksdagen beslutade i december 1994 att skjuta upp elmarknadsrefonnens ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissionen att genomföra bredare en konsekvensanalys av de nya reglerna innan reformen trädde i kraft. Energikommissionen överlämnade därefter i februari 1995 delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995: 15 med förslag till kompletteringar av regelverket för elmarknadsreformen. I regeringens proposition Ny ellagstiftning 1994/95 :222 föreslogs ett antal ändringar och komplette-

206 Inledning

ringar i den vilande ellagstiftningen. Dessa trädde i kraft den 1 januari

1996. Energikommissionen i sitt delbetänkande att det på kort sikt angav inte finns anledning att vänta sig mer omfattande utrikeshandel med en

och att det därför inte, i ett kortare perspektiv, finns något behov av

ökad styrning och kontroll utrikeshandeln. Det sker emellertid för av närvarande snabb förändring reglerna för elmarknadema i flera en av

europeiska länder, i riktning mot en större öppenhet i handeln. Under en övergångsperiod kommer därför skilda förutsättningar att råda för

möjligheterna att bedriva handel med mellan länderna, och mellan företagen i dessa länder. Det kan därför inte utslutas att utrikeshandeln

med under vissa förutsättningar kan utvecklas ett sätt som äventyrar den svenska försörjningstryggheten. Genom beslut vid regeringssammanträde den 17 augusti 1995 uppdrogs mot denna bakgrund utredare att lämna förslag till den

en reglering utrikeshandeln med kan bli nödvändig för att av som

säkerställa försörjningstryggheten Kommittédirektiv 1995:112; Regler

för organiserad handel med el, m.m.. Utgångspunkten för analysen skall enligt direktiven vara att

utrikeshandeln normalt är till fördel för Sverige. Då syftet med en

eventuell reglering är att skapa möjligheter till begränsning av sådan utrikeshandel medför negativa effekter för försörjningstryggheten,

som

måste regleringen utformas ett sådant sätt att handelns positiva

effekter inte äventyras. Mot denna bakgrund bör enligt direktiven en särskild koncession för export och import av övervägas.

Enligt direktiven skall utredaren också behandla frågan om pröv-

ningen tillkommande utlandsförbindelser. I prop. 1994/952222 av framhölls att strävan bör att utlandsförbindelsema ägs och en vara

förvaltas staten, för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig

av

försörjningstrygghet. Utredaren bör pröva behovet av och möjligheten att lagreglering tillgodose denna strävan. Vidare skall

genom en

utredaren analysera vilka regler skall gälla för redan ingångna

som kontrakt.

13.2 Nuvarande

reglering

finns i lagen l902:71 s.1 in- De grundläggande bestämmelserna nefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, nedan

benämnd ellagen. Enligt 2 § 1 ellagen skall en ansökan om mom. nätkoncession utlandsförbindelse prövas av regeringen. som avser en

Inledning 207

Enligt 2 § 2 mom. ellagen får nätkoncession meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Vad gäller nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får sådan inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Enligt förarbetena bör vid prövningen ett antal bedömningskriterier tillämpas, exempelvis förbindelsens betydelse för den allmänna tillgången av överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i det svenska elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten. Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande att dessa bedömningskriterier borde införas i själva lagtexten. Generellt gäller att vid prövning frågor meddelande av nätkoncession skall lagen av om l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. För närvarande föreligger ingen särskild koncession för export och

import av el. Energikommissionen föreslog dock i sitt delbetänkande att

sådan särskild koncession införs. Enligt kommissionen bör det finnas en

en presumtion för att koncession beviljas, men regeringen skall ha

möjlighet att kunna avslå en sådan begäran om allmän hänsyn till

landets försörjningstrygghet talar emot ett beviljande av en sådan

koncession. Vidare innehåller lagen 1994:618 om handel med el, m.m regler som rör utrikeshandeln. I lagens § 2 föreskrivs att den som ingår avtal medför att import eller export av elektrisk ström kommer att pågå som under tid minst månader skall göra anmälan om avtalet till en av sex

den myndighet regeringen utser. En sådan anmälan skall göras inom en månad från det avtalet ingicks. Denna generella anmälningsplikt trädde i kraft den l januari 1996. I regeringens proposition 1994/95:222 föreslås utvidgning anmälningsplikten så att denna omfattar även

en av uppgift om motpart.

13.3 Utlandsförbindelser och handelsmönster i

dag

Som bakgrund till de följande kapitlen skall vi inledningsvis redogöra

för de ekonomiska drivkrafterna till att knyta ihop olika länders

elsystem.

Inriktningen har hittills varit att varje land skall vara självförsörjande på elkraft. Huvudsyftet med att knyta samman elsystemen har varit att minimera de totala rörliga produktionskostnadema genom handel med s.k. tillfällig kraft. Denna handel har till stor del styrts av kraftföretagens rörliga produktionskostnader. Vinstema av handeln har fördelas enligt

208 Inledning

den vinstdelningsprincip som rekommenderats av de nordiska kraftpioducentemas samarbetsorganisation NORDEL. Den främsta fördelen med denna s.k. samköming är att de rörliga

produktionskostnadema i det totala produktionssystemet sänkts, i

synnerhet under år när förutsättningarna avviker från det planerade 02h normala. t.ex. vid torrår eller vâtår. Det finns speciellt stora fördehr med att koppla samman elsystem med mycket vattenkraft med elsystem med mycket värmekraft. Orsaken är att det ofta är billigt att reglera vattenkraftproduktion, d.v.s. att öka produktionen för att möta 1:elastningsvariationer eller bortfall av annan produktion. I ett elsystem med en stor andel vattenkraft finns det sällan någon risk att effekten i den samlade produktionen inte skall räcka till. Däremot finns risk för att den totala mängden vatten inte skall räcka till att producera all den energi behövs. I ett vännekraftsystem är situationen den omvändi. som Genom att integrera ett värmekraftsystem och ett vattenkraftsystem uppnås två fördelar. För det första kan vattenkraften utnyttjas, vill-et minskar behovet att bygga värmekraft, som enbart kommer att utnyttjas under ett fåtal timmar. För det andra kan den befintliga värmekraftan utnyttjas mer de år det är ont om vatten i stället för att det ställs knv på investeringar i dyr reservproduktion eller i flerårsmagasin för att kunna spara vatten.

13 .3.1 utlandsförbindelser

Befintliga

Det nordiska kraftsamarbetet startade redan 1912 då ett bilateralt aval träffades mellan Sydkraft och kraftföretagen Själland om en förbindelse under Öresund. Det första avtalet elsamarbete mellan Norge 0:h om Sverige tecknades i början av 1930-talet i samband med elektrifieringsn malmbanan Kiruna-Narvik. År 1958 tack att storkraftnätei i av vare , Sverige och Finland byggts ut, kunde det första avtalet om samköming i norr mellan Sverige och Finland tecknas. De elektriska förbindelsena mellan de fyra nordiska länderna Sverige, Norge, Finland och Danmak har successivt byggts ut och i dag finns totalt 22 större förbindelser mellan de fyra länderna. Av dessa går 20 mellan Sverige och ett grannland. Elsystemen i Norge, Finland, Sverige och Själland är hopknutna med växelströms-förbindelser och har således samma frekvens. Man säger att dessa system körs synkront. Jylland är kopplat till det synkrona nordiska systemet via likströmsförbindelser till Norge och Sverige. Jylland ir också anslutet till Tyskland och dänned till det samkörande europeiska

Inledning 209

systemet UCPTE, växelströmsförbindelser. genom

har likströmsförbindelse med Tyskland. Även Sverige är

Själland en

anslutet till Tyskland via likströmsförbindelse Baltic cable. Det

en

finska systemet är vidare anslutet till det ryska systemet genom en

likströmslänk i södra Finland.

I tabellen nedan presenteras data för de befintliga överföringsförbindelsema mellan Sverige och våra grannländer.

e

förmåga MW svenska delen

+- +-

st växe ström + +

Hovgård -650--1300

st ero- växe m

Tegelstrupgård

orge tsem oten - l v ejm ö erpströmmen- ea orgv - e ogsäter en e 1- etäjäs v e m växe ström +0-+750 v yn- Keminmaa -750--950 1x ssaus växe enno- +e.. c e +- c

Uppgifterna överföringsfönnåga gäller tillåtna planenliga utbyten.

om

Att bestämma överföringsförmåga för en växelströmsförbindelse är oftast ett komplext problem som kräver analys av de sammankopplade

Kraftföretagen Preussen Electra, Sydkraft och vattenfall äger en tredjedel vardera av Baltic Cabel.

210 Inledning

systemens egenskaper vid belastningssituationer. Överföringsgränsema

för normal drift måste sättas så att marginaler finns för att klara flertalet stömingssituationer utan att leveranssäkerheten för hela systemet påverkas. I tabellen betyder ett minustecken att kraften exporteras från Sverige och ett plustecken att den importeras till Sverige. Eftersom kapaciteten på växelströmsförbindelsema varierar beroende på

belastningsfcârhållanden är överföringskapaciteten i vissa fall angiven

som ett intervall. Den totala kapaciteten på våra utlandsförbindelser till summerar drygt 7 000 MW. Om hela kapaciteten utnyttjas for export eller import skulle teoretisk närmare 60 TWh år kunna importeras eller per exporteras. En sådan stor Utrikeshandel är emellertid inte i praktiken

möjlig att klara med hänsyn till dimensioneringen det övriga nätet i

av norden.

Kraftutbyte

Kraftutbytet mellan Sverige och våra grannländer bestäms till helt

övervägande del av rådande kraftsituation och varierar mellan åren och

under året. I tabellen på nästa sida redovisas kraftutbytet åren 1988 till

1994.

Inledning 21 1

venges port mar TWh

verlges export

3 3 3 9

Av tabell framgår att Sveriges har varit nettoexportör av elkraft nästa

under hela perioden 1988-1994 med undantag för år 1994 då Sverige nettoimportör. Kvantitetema är dock relativt begränsade och uppgår

var

endast till någon eller några procent den totala inhemska produk-

av tionen.

ettoexport,

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 213

14 Motiv för

Sverige att reglera

utrikeshandeln

Elmarknadsreformens huvudprincip är att åstadkomma en klar boskill-

nad mellan å sidan produktion och försäljning av och å andra ena sidan överföring nätverksamhet. Produktion och försäljning skall av ske i konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen regleras och övervakas på särskilt sätt för att säkerställa en effektiv nätverksamhet. Reforrnen innebär också förändringar vad gäller utrikeshandeln. Tidigare skedde all utrikeshandel mellan kraftproducenter i respektive land. Dessa hade i praktiken leveransskyldighet gentemot de en elkonsumenter fanns inom producentemas leveransområde. På den som elmarknaden har utländska kraftproducenter samma möjlighet att nya sälja elkraft i Sverige svenska producenter. För att utrikeshandeln som skall största möjliga ekonomiska utbyte bör den dock präglas av ge ömsesidighet, d.v.s. att svenska producenter ges motsvarande möjligheter att sälja elkraft i utlandet. Om svenska konsumenter och producenter skall kunna träffa avtal med konsumenter och producenter i andra länder blir en avgörande fråga för den svenska marknadens effektivitet att utlandsförbindelsema är tillgängliga för alla icke diskriminerande villkor. Vid en jämförelse

med våra grannländer finner att i Norge ägs utlandsförbindelsema

man det statliga nätföretaget Statnett. I Finland ägs idag utlandsförbindelav

det statliga kraftföretaget IVO sannolikt kommer dessa att

serna av läggas över i ett nationellt nätföretag ägt av bl.a. IVO och det privata

kraftföretaget PVO. I Sverige ägs sedan 1991 merparten av utlands-

förbindelsema Svenska kraftnät. I riktlinjerna för verksamheten med av storkraftnätet prop. l99l/92zl33, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1992/92:133, sägs a.tt utlandsförbindelsema bör ses som en viktig del storkraftnätet och att principen därför bör vara att utlandsförbindelav ägs och förvaltas av Svenska kraftnät. sema

214 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln

14.1 Begreppet Försörjningstrygghet

Begreppet försörjningstrygghet är mångfacetterat och svårt att definiera.

Traditionellt har forsörjningstrygghet i första hand uppfattats

som elsystemets förmåga att fysiskt förse elkonsumenterna med kraft, d.v.s. att risken för elavbrott och elransonering skall hållas på en rimlig nivå. I begreppet försörjningstrygghet ligger också att priset på inte skall bli så högt att det allvarligt hotar konkurrenskraften för svensk industri eller leder till kraftigt höjda levnadskostnader för svenska hushåll.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. I 1991

års energipolitiska riktlinjer betonas detta:

"En säker tillgång till ett rimligt pris är en viktig förutsättning

för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energi

politiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt

för den elintensiva industrin som omfattar viktiga basnäringar som pappersindustrin, gruvindustrin och stålindustrin är detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på sätts efter marknadens villkor."

Ett viktigt krav i sammanhanget är att utvecklingen fortgår utan så tvära

och kraftiga prisförändringar att elkundemas möjligheter att planera för

framtiden omöjliggörs. I en tryggad elförsörjning ligger således att regelverket för produktion och överföring av är sådant att kundernas

behov av tillgodoses på ett kostnadseffektivt sätt till stabila och rimliga priser. Försörjningstrygghet är ett begrepp som är föränderligt över tiden. Det nordiska samarbetet och de steg som vidtagits och kommer att vidtas inom den europeiska unionen för att tillskapa en inre marknad för påverkar vår syn på försörjningstryggheten. Under tiden för den

monopoliserade elmarknaden behövde man endast ta hänsyn till den

svenska forsörjningstryggheten. I och med omregleringen av den svenska elmarknaden och det nordiska samarbetet, tillkommer ytterligare faktorer som måste iakttas. I EU:s försök att skapa en inre marknad för

handel med har utgångspunkten varit att fler nätverk som kan

sammanlänkas mer kommer detta att öka solidariteten mellan medlemsstaterna och leda till en ökad flexibilitet för den europeiska

industrin. En inre marknad för handeln med kommer följaktligen att

vidga begreppet ytterligare. I uttalanden från kommissionen och i EG-

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 215

domstolens praxis har frågan om en medlemsstats möjligheter att

begränsa handeln och konkurrensen med hänvisning till landets

försörjningstrygghet varit föremål för prövning. Sammanfattningsvis kan sägas att tillgängliga domstolsavgöranden

och kommissionsbeslut pekar på att, under övergångsperioden fram till

dess att den inre marknaden för handel med är genomförd, med-

lemsstatema möjlighet att genom nationella åtgärder begränsa ges en konkurrensen eller hindra de fria varurörelsema för att vidmakthålla en

nationell försörjningstrygghet. Förutsättningarna härför har varit att

åtgärderna har varit ändamålsenliga, att inga andra mindre ingripande åtgärder varit tillgängliga och att ingreppen hållits till ett minimum. Varken domstolen eller kommissionen har definierat begreppet försörjningstrygghet, däremot gjort bedömningar i de enskilda men fallen de nationella åtgärderna har kunnat beviljas undantag från om

gemenskapsreglema fri konkurrens och den fria varurörligheten. En

om

definition i författning av begreppet försörjningstrygghet vore olycklig

med tanke på dess omfattande och i tiden föränderliga betydelse.

14.2 Utrikeshandelns inverkan

på försörjningstryggheten och internationell ömsesidighet

Skillnader i kostnader och priser central betydelse för att handel är av

skall uppstå mellan olika länder. Farhågoma om utrikeshandelns inverkan försörjningstryggheten grundas ofta antagandet att de svenska elpriserna skulle stiga följd ökad utrikeshandel.

som en av en

I Energikommissionens delbetänkande Ny ellagstiftning redovisades produktionskostnader och priser i Norden och i Tyskland. Energikom-

missionen fann att det på kort sikt inte finns någon anledning att vänta omfattande utrikeshandel med el, bl.a. därför att utrikessig en mer förbindelsemas kapacitet är begränsad. Kommissionen fann dock att det

inte kan uteslutas att utrikeshandeln med i ett längre tidsperspektiv

kan utvecklas på ett sätt äventyrar den svenska försörjningstryggsom heten. I dag råder olika förutsättningar vad gäller tillträdet till de europeiska ländernas elmarknader. Strävandena inom EU att upprätta en inre marknad för elektricitet och har ännu inte krönts med framgång. gas Vissa länder har infört regler för att skapa förutsättningar för konkur-

medan andra fortfarande har en monopolmarknad. Denna brist på

rens, internationell ömsesidighet medför risk för konkurrenssnedvridningar, en

216 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln

eftersom anpassningsmekanismema är helt olika på konkurrensutsatt en

marknad jämfört med en monopolmarknad. Vid riksdagens behandling

av regeringens proposition om en elmarknad med konkurrens prop. 1991/92: 133 betonade näringsutskottet det önskvärda i att ta hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet för att sådana konkurrenssnedvridningar skall undvikas bet. 1991/92:NU 30. Vid ministerrådets energiministrarna möte den 29 november 1994 konstaterades bl.a. att fullbordandet av den inre marknaden för kräver flexibla lösningar, som måste tillämpas i en anda av ömsesidighet mellan medlemsländerna och leda till en likvärdig och icke-diskriminerande öppning marknaav dema. Dessa slutsatser har bekräftats och upprepats vid rådssenare möten. I Norge, där särskild koncession för export och import införts, var avsaknaden av ömsesidighet ett viktigt argument för att reglera utrikeshandeln. Bl.a. anfördes det från norsk sida att det inte rimligt var att svenska producenter skulle ha fri tillgång till den norska kraftmarknaden samtidigt som norska producenter hade begränsade möjligheter i Sverige. att agera

14.3 Försörjningstrygghet och tillträdet till

utlandsförbindelsema

Inledningsvis nämndes att elmarknadsreformen syftar till effektiv en

konkurrens mellan kraftföretagen. Detta möjliggörs att alla

genom aktörer möjlighet att utnyttja de elektriska nätet icke-diskrimineges rande villkor. För att inte felaktiga nättariffer skall tillämpas i handeln

med har lagstiftningen utformats så att nätverksamhet inte får

bedrivas i samma bolag som produktion och handel. Vad beträffar statliga utlandsförbindelser har svenska staten valt att låta samtliga

förbindelser förvaltas av Svenska kraftnät. Syftet med att skapa ett

fristående nätföretag med neutral ägare att garantera alla aktörer en var

tillgång till näten icke-diskriminerande villkor. I ellagstiftningen ställs

krav på nätkoncession för att äga och förvalta elektriska linjer och

utlandsförbindelser. Koncessionsinnehavaren åläggs skyldighet att

en upplåta ledningen annan för överföring av ström. En relevant fråga i detta sammanhang är frågan ledig kapacitet om på utlandsförbindelsema. Det är en stor risk att kapaciteten i utlandsförbindelserna begränsar möjligheterna att utbyta kraft. I detta fall uppstår frågan om hur transporträttighetema skall fördelas och hur

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 217

förbindelsema skall utnyttjas på ett optimalt sätt. Det har utpekats i

tidigare utredningar att det inte skall vara tillåtet att hålla trans-

porträttighetema strategiska skäl se SOU 1993:68 s. 141. Detta är

av dock ytterst svårreglerad situation, nämligen hur man skall kunna en finns ledig överföringskapacitet och anledningen visa att det faktiskt att till vägran att utföra transiteringen beror något annat än kapacitetsbrist. Mot bakgrund det uttalade syftet i direktiven att reglera av utrikeshandeln för säkerställa långsiktig försörjningstrygghet, kan att en frågan tillträdet till utlandsförbindelsema icke-diskriminerande om villkor beroende hur stor del förbindelsema som ägs och vara av av förvaltas svenska staten Svenska kraftnät ang. tillgång till av genom utlandsförbindelsema på icke-diskriminerande villkor se SOU 1993:68

s. 188 ft. Även finansieringen utlandsförbindelser med länder som inte av nya har öppen elmarknad är fråga är beroende av vem som äger en en som förbindelsen. Finansieringen i dessa fall bygger ofta att det finns handelsavtal mellan producenter i respektive land. Även långsiktiga om står ägare till förbindelsen måste staten kanske acceptera att staten som

långsiktiga transiteringsavtal tecknas för att klara finansieringen. Dylika

långsiktiga avtal vissa producenter motsvarande rättigheter som om

ger själv ägde förbindelsen. En fördel med om staten skulle äga man

förbindelsen är att även andra än kontraktsparterna ges möjlighet att förbindelsen efter det att transiteringskontrakten löpt ut. utnyttja En koncentration på produktionssidan kan allmänt anses vara ett

för konkurrensen marknaden. Genom ökad konkurrens

problem en

från utlandet, främst från Norge även från Finland och Danmark, men minskar emellertid de producentemas dominans. I dagsläget görs stora därför ansträngningar för att skapa goda förutsättningar för handel stora mellan de nordiska länderna och där målet är att skapa en integrerad nordisk elmarknad. Om de stora producentema subventionerar utbyggnaden utlandsförbindelser och export elkraft för att på så av av

höja elprisnivån i Sverige är det utveckling inte ligger i

sätt en som samhällets intresse. En investering i utlandsförbindelse kan således en

sig dålig investering ett samhällsekonomiskt perspektiv,

te som en ur

mycket lönsam för eller flera kraftproducenter. I ellagen

men vara en

finns angivet koncession endast får beviljas ledningen är lämplig

att om

från allmän synpunkt. Denna paragraf gäller såväl för utlandsförbindel-

för inhemska ledningar. ser som

Import- och exportregleringar 219

15 Import- och exportregleringar

Som redan framgått är utrikeshandeln allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen. I dagsläget finns det inte heller något behov av ökad styrning och kontroll utrikeshandeln med el. Frågan har dock av möjligt lägga vissa restriktioner på utrikeshanuppkommit om det är att deln med denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten. om En eventuell reglering, t.ex. i form koncession för export och import av el, måste dock utformas ett sådant sätt att handelns positiva av effekter inte samt att den inte står i strid med Sveriges äventyras internationella åtaganden. Sverige medlem i WTO bunden de multilaterala regler för är som av varuhandeln enligt allmänna tull- och handelsavtalet GATT. GATT innehåller, både när det gäller tullar och andra avgifter och på de icke tariffára handelshindrens område, ett principstadgande riktat mot

nationella regler diskriminerar mellan utländska varor art I och

som

krav på nationell behandling dessa art III.

uppställer ett allmänt av Vidare finns principiellt förbud mot kvantitativa restriktioner för ett XI. Avgifter och formaliteter förknippade med

import och export art

och får inte heller överstiga de verkliga kostnaderna för import export i fråga VIII. GATT uppställer också regler icke-

tjänsten art om diskriminering statliga handelsföretags agerande art XVII. En

av reglering utrikeshandeln i form import- och exportrestriktioner av av måste därför stå i överensstämmelse med bestämmelserna i GATT. Som den Europeiska Unionen måste dock Sverige i handeln medlem av gentemot övriga medlemsländer efterkomma de mer långtgående enligt Romfördraget regler är direkt tillämpliga och som reglerna - som har direkt effekt i Sverige. Den rättsliga bedömningen nedan kommer

därför att göras med utgångspunkt från tillämpliga gemenskapsrättsliga

stadganden. Det bör tilläggas att sådan bedömning även äger en

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vilket bl.a.

tillämpning inom inkluderar Norge. EG:s primärrättsliga regelverk d.v.s. Romfördraget är i flera elområdet. Då betraktas f°ar avseenden tillämpligt på som en vara därför eventuell reglering inte stå i strid med reglerna om varors fria en dessa regler därför först på sin

rörlighet. En grundläggande analys av är

220 Import- och exportregleringar SOU 1996:49

plats. I anslutning till detta skall även andra möjligheter till regleringar, utöver import- och exportkoncession, analyseras. Inledningsvis hänvisas

också till den till utredningen bifogade rapporten gemenskapsom rättsliga gränser för Sveriges möjligheter att kontrollera internationell

handel med el, gjorts under ledning professor Ulf Bemitz

som av

bilaga 2. På det sekundärrättsliga området har direktiv antagits öppenhet

om

i prissättningen för och och transitering högspänd el.

gas om av Sedan några år tillbaka pågår också ett arbete syftar till att skapa som

en inre elmarknad. Hur dessa harmoniseringssträvanden påverkar möjligheterna att införa import och exportregleringar skall också kort

beröras.

15.1 EG-rättsliga aspekter

15.1.1 Definitioner och den

rättsliga ramen

Det har tidigare rått osäkerhet huruvida skulle betraktas tjänst som en eller en vara i Romfördragets mening. Enligt artikel 60 skall med tjänster anses "prestationer normalt utförs mot ersättning, i den som utsträckning de inte faller under bestämmelserna fri rörlighet för om varor, kapital och personer". Varubegreppet finns sådant inte som

definierat i fördraget. EG-domstolen har däremot i sin rättspraxis slagit

fast att med skall förstås produkter vilka kan "värderas i varor pengar och som sådana kan bli föremål för kommersiella transaktioner" mål 7/68 Kommissionen mot Italien 1969 ECR 634. 1 fallet Campus Oil mål 72/83 1984 ECR 2727 uttalade domstolen vidare att principen om fria varurörelser omfattar alla med undantag sådana varor, av som

uttryckligen undantas från fördragets tillämpningsområde. Vad

som avses därmed är vapen, ammunition och krigsmateriel. Relativt nyligen

klargjorde vidare EG-domstolen att elektricitet måste utgöra

anses en vara vid tillämpningen av artikel 30 RomF mål C-393/92 Almelo mot Ijsselmij, ECR 1994 ECR 1477. Domstolen uttalade också att elektricitet klassas enligt den tulltaxan CN som en vara gemensamma 27.16 och att domstolen redan i mål Costa mot ENEL mål 6/64 1964

ECR 1141 ansett att elektricitet kunde komma inom tillämpningsområdet för artikel 37 rör anpassning statliga handelsmonopol

som av en -

artikel som lyder under varuavsnittet i Romfördraget. Import och

export av skiljer sig därför i princip inte från import och export andra av

Import- och exportregleringar 221

och eventuell reglering handeln får därför inte stå i strid varor en av med reglerna fria rörlighet inom EU. om varors Enligt artiklarna 30 och 34 RomF skall kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser främst artikel 30 som rör -

import utgör grundstenama för varors fria rörlighet inom gemenskapen

och har visat sig vara effektiva instrument för avvecklandet av en rad typer av handelshinder. Rättspraxis på detta område är mycket omfattande. EG-domstolen har gjort en mycket vid tolkning av begreppet "åtgärder med motsvarande verkan". Förbudet omfattar alla åtgärder som

direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom

gemenskapen mål 8/74 Dassonville 1974 ECR 837. Avgörande för bedömningen är därför inte utformningen av åtgärden utan den verkan åtgärden har eller kan ha. Reglerna är riktade till medlemsstaterna. Med

åtgärder förstås därvid förvaltningsmässigt eller lagstiftning

genom

införda förvaltningsmässi förfaranden och varje handling som

normer, ga härrör från ett offentligt organ. Som åtgärder betraktas inte enbart

förfaranden gäller direktimport respektive direktexport. Även

som förfaranden träffar reimport/reexport, transitering och parallellsom import utgör åtgärder. Det bör påpekas att det tycks finnas en viss skillnad i EG-domstolens

tolkning mellan importbestämmelsen art. 30 och exportbestämmelsen

art. 34. Domstolen har i sin praxis inte tolkat artikel 34 lika extensivt artikel 30. Detta kan i och för sig bero på att domstolen inte givits som

möjlighet att bedöma nationella åtgärder som gällt exportsitua-

samma tionen i utsträckning skett beträffande importsituationen. samma som Till skillnad från import har domstolen oftast krävt bevis för att diskriminering förelegat eller att syftet varit att diskriminera mål 15/79 Groenveld 1979 ECR 3409. Det har i doktrinen också ifrågasatts huruvida den nämnda Dassonville-definitionen kan tillämpas i en ovan

exportsituation.

Enligt artikel 36 RomF skall bestämmelserna i artiklarna 30 och 34 inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller

transitering grundas på hänsyn till bl.a. allmän moral, allmän

som ordning eller säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta förtäckt been gränsning handeln mellan medlemsstaterna. Denna undantagsbeav stämmelse har tolkats restriktivt bl.a. mål 46/76 Bauhuis 1977 ECR 5 och EG-domstolen har slagit fast att den endast gäller skyddshänsyn icke-ekonomisk natur bl.a. mål 7/61 Kommissionen mot Italien av en

1961 ECR 3 17. Domstolen har framförallt med hjälp av proportionali-

l5 SOUI996:49

222 Import- och exportregleringar

tetsprincipen dvs. att åtgärden är det minst ingripande medlet att

tillgodose skyddshänsynet utformat mycket stränga krav för att nationella åtgärder som medför handelshinder skall kunna berättigas. Den medlemsstat som åberopar undantaget i artikel 36 åläggs bevisbördan mål 251/78 Denkavit 1979 ECR 3369. Därutöver har domstolen i sin rättspraxis ansett att vissa åtgärder som

i sig måste anses falla under förbudet i artikel 30, men som tillgodoser

vissa s.k. tvingande hänsyn mandatory requirements / exigences.

impératives är berättigade under förutsättning att de gäller utan skillnad på inhemska och importerade varor. Som sådana tvingande hänsyn har hittills godtagits bl.a. skyddet för miljön och konsumentskydd.

15.1.2 Import- och exportregleringar

Alla regleringar som i någon mån anknyter till en varas gränsöverskridande utgör öppet diskriminerande åtgärder. Att krav importlicenser står i strid med artikel 30 framgår tydligt av domstolens praxis. Redan

1971 i fallen International Fruit förenade målen 51-54/71, 1971 ECR 1107 uttalade EG-domstolen att nationella regleringar kräver, som om

så endast som en forrnalitet, import eller exportlicenser eller liknande tillstånd står i strid med gemenskapens regler om fria varurörelser.

Förbud mot licenser gäller även för det fall att licensen syftar till att insamla statistik mål 41/76 Donckerwolcke 1976 ECR 1921. Mot denna bakgrund torde det inte råda något tvivel om att en begränsning i utrikeshandeln med el, vilken form den än tar sig, utgör en åtgärd med motsvarande verkan enligt artiklarna 30 och 34 i RomF. En begränsning i utrikeshandeln är i sig diskriminerande och ett undantag från förhuden i artiklarna 30 och 34 kan därför endast grundas

någon av de hänsyn som finns uppräknade i artikel 36. Bedömningen

görs i två steg: det eller de regleringsintressen som den nationella åtgärden är avsedd att säkerställa måste finnas uppräknade i artikel 36 och de måste stå i proportion till det skyddsvärda syñet. Sålunda

handlar det om att i varje enskilt fall göra en intresseavvägning mellan det nationella regleringsintresset och det gemenskapsrättsliga intresset

av fria varurörelser.

Import- och exportregleringar 223

15.1.3 Försörjningstrygghet och begreppet

allmän säkerhet

Med utgångspunkten att utrikeshandeln normalt är till fördel för Sverige

och dess handelspartner, skall syftet med eventuell reglering vara att

en

skapa möjligheter till begränsning sådan utrikeshandel med som

av

medför negativa effekter för försörjningstryggheten.

I fallet Campus oil mål 72/83, 1984 ECR 2727, ansåg EGdomstolen att syftet att säkerställa en ständig tillförsel av en minsta

mängd petroleumprodukter kunde ett mål innefattas i

vara som begreppet allmän säkerhet enligt artikel 36 RomF. Domstolen tolkade även för första gången räckvidden av begreppet allmän säkerhet:

"På grund av petroleumprodukters utomordentliga betydelse som

-

energikälla i modern ekonomi är de av grundläggande betydelse

en för ett land, eftersom inte bara dess näringsliv utan framför allt dess institutioner, dess väsentliga offentliga verksamheter och till och med invånarnas överlevnad beror av dem.

Ett avbrott i tillförseln av petroleumprodukter, med därav följande

risker för landet, skulle därför innebära ett allvarligt hot mot den allmänna säkerhet staterna enligt artikel 36 i fördraget får lov som att skydda".

"Syftet att säkerställa en ständig tillförsel av en minsta mängd

-

petroleumprodukter sträcker sig bortom rent ekonomiska intressen

vilka inte i sig kan anföras i samband med artikel 36 och kan därför ett mål innefattas i begreppet allmän säkerhet". vara som

"De regler antas i detta syfte måste berättigade utifrån - som vara objektiva omständigheter motsvarar behovet av allmän säkerhet. som

När väl har konstaterat att reglerna är berättigade, är det inte

man uteslutet att artikel 36 kan tillämpas, även om reglerna är sådana att det utöver de mål rör allmän säkerhet också skall vara möjligt som att uppnå andra mål ekonomisk natur medlemsstaten kan av som tänkas eftersträva".

I Campus oil det således fråga ett grundläggande nationellt var om

intresse som inte kunde ifrågasättas ur gemenskapssynpunkt. Det kan

särskilt intressant att notera att den omständighet att tillgodoseendet vara

224 Import- och exportregleringar

av det nationella intresset tillika hade ekonomiska aspekter likväl inte var tillräckligt för att klassificera den nationella föreskriften uttryck som för ekonomiska hänsyn. I fallet Kommissionen mot Grekland mål C-347/88 1990 ECR 4747 prövades huruvida upprätthållandet ensamrätt att importera av

petroleumprodukter kunde berättigas med hänsyn till försörjningssäkerheten. En sådan reglering av införsel där dessutom försäljningsprisema reglerades av den grekiska staten ansågs av domstolen alltför

som en

ingripande åtgärd eftersom marknaden helt kunde styras av statliga

intressen ekonomisk natur. av Skyddandet av allmän säkerhet behandlades också i fallet Richardt mål C-367/89 1991 ECR I-4621 vilket gällde ett förbud i Luxemburg mot att föra ut varor som klassificerats strategiska till det forna som Sovjetunionen. Domstolen betonade i sitt avgörande att artikel 36 skall

tolkas så att begreppet allmän säkerhet omfattar såväl medlemsstats

en inre säkerhet som dess yttre säkerhet. Domstolen slog således fast att import, export och transit av strategiska produkter kan hota stats en allmänna säkerhet. Mot denna bakgrund torde man med säkerhet kunna säga att en begränsning av gemenskapshandeln med i syfte att säkerställa försörjningstryggheten innefattas i begreppet allmän säkerhet och att artikel 36 RomF är tillämplig. Några andra av de skyddshänsyn uppräknas i som artikel 36 torde inte komma på fråga. Efter Campus oil bör det dessutom stå klart att länder som är beroende av import t.ex av

elektricitet kan tvinga importörer att täcka en viss del av sitt behov från

dyrare inhemska källor för att hålla dessa vid liv. Resonemanget blir däremot svårare att tillämpa på länder som är nettoexportörer av elektricitet, eftersom dessa inte står utan energikällor i händelse av strypt tillförsel.

Proportionalitetsbedömning och alternativa

medel

En handelshindrande åtgärd, vilken i och för sig kan berättigas får inte ha mer restriktiva effekter samhandeln än vad som erfordras för att tillgodose det skyddsvärda syftet. För att kunna utnyttja undantaget i artikel 36 måste därför medlemsstaten enligt proportionalitetsprincipen välja den åtgärd som minst stör gemenskapshandeln. Frågan uppstår därför huruvida en särskild koncession för export och import av är det alternativ som är bäst lämpat för att säkerställa försörjningstrygg-

Import- och exportregleringar 225

heten. De möjligheter som står till buds beskrivs nedan. I punkterna a

till och med redogörs för olika alternativ alla behandlar kon-

e som cession för import- och/eller export. Alternativ a är den lösning som

måste ha största handelshindrande effekt och således löper största anses

risken för att underkännas vid proportionalitetsbedömning, medan

en

alternativ e är den lösning som minst stör gemenskapshandeln. I punkt

f beskrivs alternativ lösning, nämligen införandet av en allmän

en

prisreglering.

Allmän koncession för import och

a export

Ett permanent koncessionssystem införs för både import och export. För att få koncession bör den sökande kunna styrka att det finns ett ingånget avtal import och/eller export av som gäller under förutsättning att om sökt koncession beviljas. Koncessionen beviljas av regeringen. Huvudregeln skulle att koncession beviljas, men regeringen har möjlighet vara att avslå sådan begäran allmän hänsyn till landets försörjningsen om

trygghet talar emot ett beviljande koncessionen. Det är inte helt

av

uteslutet att ett sådant system skulle stå sig vid en proportionali-

tetsbedömning i EG-domstolen. Då det föreligger ett flertal alternativ avsevärt lindrar den handelshindrande effekten och som måste som säkerställa att mål uppnås, d.v.s. att säkerställa den anses samma

svenska forsörjningstryggheten, är det dock föga troligt att ett permanent

allmänt koncessionssystem för import och export klarar proportionalitetsbedömningen.

b Selektiv koncession för import och export

Ett permanent koncessionssystem införs för både import och export som i alternativ a. Vissa länder omfattas däremot inte systemet och av

åtnjuter fullständigt och automatiskt undantag från koncessionsplikten.

På detta sätt tar hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet man att undantar de länder redan avreglerat sina elmarknagenom man som der. Man inför reglering å la carte. Ett sådant selektivt s.a.s. en

koncessionssystem skulle grundas objektiva kriterier, men likväl EGrättsligt diskriminerande. I praktiken skulle vidare detta alternativ

anses

svårgenomförbart eftersom det är vanskligt att fastställa graden av

vara

omreglering och således dra gränsen för vilka länder som skulle åtnjuta

undantag.

226 Import- och exportregleringar

c Fri import koncession för export

-

Ett permanent koncessionssystem införs som i alternativ a, men gäller endast för export. Då farhågoma om utrikeshandelns inverkan försörjningstryggheten ofta är kopplade till antagandet att elprisema skulle stiga som en följd av en ökad export till länder med högre av elpriser, är det således primärt exporten, och inte importen, som kan komma att utgöra ett hot mot den svenska försörjningstryggheten. Det kan vara svårt att påvisa att koncession för import skulle vara nödvändig för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. I detta alternativ går importen således fri från koncessionsprövning, vilket också är en fördel mot bakgrund den omständigheten att EG-domstolen generellt av

tolkat exportbestämmelsen artikel 34 RomF mindre extensivt än

importbestämmelsen.

d Fri import och export koncessionkrav för import och export

då försörjningstryggheten hotas

Ett latent, d.v.s. icke-pennanent koncessionssystem för import och export införs. Koncession för import respektive export krävs under en tidsperiod då den svenska regeringen anser att försörjningstryggheten är hotad. Huvudregeln skulle således under normala förhållanden vara frihandel. Med utgångspunkten att utrikeshandeln normalt sett är till fördel för den svenska elförsörjningen och då det i dagsläget inte tycks föreligga något omedelbart behov av en reglering, skulle ett sådant latent koncessionssystem vara att förorda. Vidare för ett latent systern med sig den fördelen att det endast riskerar att bli föremål för en domstolsprövning då det sätts i kraft.

15.1.5 Anmälningsplikt

Ovanstående lösning bör kombineras med en statistisk övervakning för att regeringen fortlöpande skall äga kännedom om handeln med och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag. Om det skulle vara nödvändigt att införa krav på koncession används övervakningen som för tillse

kontrollinstrument att att regleringen följs. Som nämnts ovan

gäller EG-rättens förbud mot import- och exportlicenser även för det fall att licensen syftar till att insamla statistik. Anmälningsskyldigheten måste mot denna bakgrund utformas som en ren statistisk övervakning

Import- och exportregleringar 227

och inte administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen vara 1994:618 handel med el, bör därför kvarstå i sin nuvarande om m.m., form.

Fri import och koncessionkrav för

e export -

export då försörjningsttjyggheten hotas

Ett latent, d.v.s. icke-perrnanent koncessionssystem införs som i alternativ d, gäller endast för export. Koncession för export krävs men under tidsperiod då den svenska regeringen anser att försörjningsen tryggheten är hotad. Huvudregeln skulle således under normala

förhållanden frihandel. Under tidsperioder då försörjningstryggheten

vara hotad skulle endast exporten beläggas med koncessionskrav medan anses importen är fri. Även denna lösning bör kombineras med en statistisk övervakning beskrivits under d. Detta alternativ är det som som ovan

minst stör gemenskapshandeln och borde sannolikt klara proportionali-

tetsbedömningen.

f Allmän prisreglering

Ett annat alternativ kan att inte alls reglera utrikeshandeln utan vara

istället införa allmän prisreglering på den svenska marknaden. Detta

en kan ske i form fastställande ett maximipris eller genom prisstopp. av av

EG-domstolen har slagit fast att prisregleringar som gäller för såväl inhemska importerade normalt sett är förenliga med artikel

som varor

30. En prisreglering kan däremot få verkningar som är oförenliga med artikel 30 när det fastställda priset är på så låg nivå att försäljningen av importerade antingen omöjliggörs eller försvåras jämfört med

varor avsättningen inhemska bl.a. målen 65/75 Tasca 1976 ECR av varor 291 och 13/77 Inna mot ATAB 1977 ECR 2115. För att inte falla under förbudet i artikel 30 RomF måste sådan reglering därför en

undvika öppen diskriminering och behöva omfatta alla varor i

förevarande fall all elektricitet konsumeras på den svenska

som marknaden oberoende mål 181/82 Rousse 1983 ECR av ursprung 3849. Dessutom måste indirekt diskriminering undvikas vid sättandet ett maximipris. Härvid måste hänsyn tas till alla kostnader som av

särskilt belastar importerade samt till utländska produktionskost-

varor

nader. Med tanke på att produktionskostnadema i utlandet och särskilt den europeiska kontinenten t.ex. i Tyskland är betydligt högre än

i Sverige torde därför ett sådant maximipris komma att bli mycket högt. Det kan därför endast utgöra ett effektivt instrument i kampen mot

mycket stora prisökningar. Införandet av en prisreglering har vidare

228 Import- och exportregleringar

nackdelarna att verka restriktivt konkurrenshänseende och ur vara onödigt betungande för den svenska inhemska marknaden. Detta alternativ skulle således gå stick i stäv med omreglering den en av svenska elmarknaden.

15.2 Harmoniseringssträvanden

Det är uppenbart att längre integrationen drivs mot en gemensam marknad, desto svårare blir det att upprätthålla restriktiva föreskrifter. Undantaget i artikel 36 RomF kan i princip inte åberopas när sekundärrättsliga regler föreligger. När ett direktiv specialreglerar ett område gör EG-domstolen därför sin bedömning utifrån direktivets regler och medlemsstaternas möjligheter hand begränsas starkt. att agera egen När kommissionen presenterade sitt första förslag upprättandet om av den inre marknaden för elektricitet och COM91 548 slutlig, gas angavs att den inre marknaden skulle upprättas gradvis. 1990 och 1991 antogs direktiv öppenhet i prissättningen för och

om gas nr

90/3 77/EEG och transitering högspänd

om av nr 90/547/EEG. Vad

gäller inre marknadsdirektivet har i dagsläget ännu inte någon gemensam ståndpunkt kunnat nås. Vid årsskiftet 1995-96 kvarstod oenigheten mellan medlemsländerna. Det spanska ordförandeskapet

som avslutade

sitt arbete vid årsskiftet 1995-1996 gick på eget ut med ansvar deklarationen att direktivförslaget nu är i sin absoluta slutfas och att det bör vara möjligt att nå ståndpunkt vid nästa rådsmöte. en gemensam Denna optimism delas dock inte i alla läger och det är därför i dagsläget omöjligt att förutse vilket resultat som kommer att nås och vid vilken tidpunkt. Mot denna bakgrund bör den svenska regleringen endast kunna komma på fråga fram till dess inre marknad för föreligger inom att en EU. Regleringen måste därför över och troligen slopas vid ett ses svenskt införlivande av direktivet.

15.3 Ingångna kontrakt

Om det blir aktuellt att införa koncessionskrav för export kommer av redan ingångna kontrakt om elöverföring till utlandet att påverkas. Som koncessionskravet är tänkt att fungera är det endast den exporterar som som kan komma att lida skada vid en tillämpning lagstiftningen. av Risken för skada uppstår endast exportören nekas koncession för om

Import- och exportregleringar 229

den han enligt sitt kontrakt skall exportera. Frågan är således om

exportören har rätt till ersättning från staten för den han inte kan exportera p.g.a. att han nekas koncession.

Enligt bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation

eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för

förlusten. Bestämmelsen antyder således att egendom skall överföras på något sätt så att den tidigare ägaren förlorar rådighet över eller besittningen sin egendom. Utredningen anser att så inte är fallet då

av koncession nekas och att därför bestämmelserna i 2 kap. 18 § regerings-

formen inte kan anses tillämplig i detta fall. Det föreslagna kon-

cessionskravet är ett utslag hänsyn till allmän säkerhet och om av

regeringen beslutar att införa koncessionskrav är det en åtgärd som

om allmänt och nationellt intresse. Det är mot bakgrund härav är av

utredningens uppfattning att staten inte är ersättningsskyldig för

eventuella skador ett införande koncession för export kan medföra av

för dem redan tecknat avtal överföring av till ett annat land.

som om

Utredningen ser inte någon anledning att undanta redan ingångna

kontrakt från att omfattas koncessionskravet. Att förhand fastställa av

rimlig tidsgräns för vilka kontrakt som skall omfattas av

en koncessionskravet är svårt. Slutsatsen blir därför att exportörer redan har ingått kontrakt som

enligt vilka de skall leverera till utlandet skall omfattas fullt ut av koncessionskravet om ett sådant införs av svenska regeringen.

15.4 Slutsats

Det torde inte råda något tvivel begränsning i utrikeshandeln om att en med el, vilken form den än tar sig, utgör en åtgärd med motsvarande verkan enligt artiklarna 30 och 34 R0mF. En begränsning i utrikeshandeln är i sig diskriminerande och ett undantag från förbuden i artiklarna

30 och 34 kan därför endast grundas på någon de hänsyn som finns

av

uppräknade i artikel 36. EG-domstolen har i sin rättspraxis uttalat att

begreppet allmän säkerhet i artikel 36 innefattar en medlemsstats strävan

att säkerställa försörjningstryggheten. Den nationella åtgärden måste dock nödvändig för att uppfylla det skyddsvärda syftet och

vara

medlemsstaten måste enligt proportionalitetsprincipen välja den åtgärd minst stör gemenskapshandeln. Sålunda handlar det om att i varje

som

enskilt fall intresseavvägning mellan det nationella regleringsin-

göra en

tresset och det gemenskapsrättsliga intresset av fria varurörelser.

230 Import- och exportregleringar

Det är inte helt uteslutet att krav på allmän koncession för export och

import av skulle stå sig vid en sådan proportionalitetsbedömning. Det

kan dock svårt att påvisa att koncession för import skulle vara vara

nödvändig för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. Då farhågoma om utrikeshandelns inverkan på försörjningstryggheten ofta

är kopplade till antagandet att elprisema skulle stiga som en följd av en ökad export av till länder med högre elpriser, är det primärt exporten, och inte importen, som kan komma att utgöra ett hot mot den svenska försörjningstryggheten. För att lindra den handelshindrande effekten av ett allmänt koncessionssystem för både export och import, vore det

därför lämpligare att belägga endast exporten med koncessionskrav.

Importen skulle således vara fri, vilket också är fördel mot bakgrund en av den omständigheten att EG-domstolen generellt tolkat exportbe-

stämmelsen artikel 34 RomF mindre extensivt än importbestämmelsen.

För att ytterligare lindra den handelshindrande effekten förespråkas dock ett latent, icke-permanent koncessionssystem. Huvudregeln skulle således under normala förhållanden vara frihandel. Under tidsperioder då försörjningstryggheten enligt regeringens bedömning hotas skulle endast exporten beläggas med koncessionskrav medan importen är helt fri. Denna lösning bör kombineras med en statistisk övervakning s.k. anmälningsplikt för att regeringen fortlöpande skall äga kännedom am handeln med och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag. Anmälningsplikten måste utformas som en ren statistisk övervakning och inte vara administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen am handel med el, m.m., bör därför kvarstå i sin nuvarande form. Även de kontrakt ingåtts tiden före införandet koncessimsom av skrav för export skall omfattas av föreslagen reglering. Slutligen bör framhållas att den svenska regleringen endast kan gälla under en övergångsperiod, d.v.s. fram till dess att en inre marknad för föreligger inom EU.

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 231

Ägande

16 och förvaltande av

utlandsförbindelser

Frågan ägande och förvaltande tillkommande utlandsförbindelser om av sammanfaller till stor del med frågan om tillgången till förbindelsema för alla aktörer på elmarknaden icke- diskriminerande villkor. Hit hör också kravet att hög effektivitet vid utnyttjandet tillgodoses ett konkurrensneutralt sätt. Av Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU1 framgår att riksdagen att tillkommande utlandsförbindelser skall anser ägas och förvaltas staten. Av direktiven följer att utredaren skall av behandla frågan behovet och möjligheten lagreglering om av att genom tillgodose strävan att utlandsförbindelsema ägs och förvaltas av en

staten. Sverige är som medlem i EU förpliktigad att följa gemenskapsrätten. Även gemenskaprätten inte direkt reglerar äganderätten och

om

medlemsstaternas egendomsordning, finns det regler i Romfördraget som

skall tillse att bl.a. inte principerna den gemensamma marknaden om

och de fria varurörelserna kringgås. I detta kapitel följer en EG-rättslig

analys reglerna statliga handelsmonopol och offentliga företag av om eller företag tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter. I slutet som

kapitlet återfinns analys den nuvarande lagstiftningen och

av en av behovet av att ändra denna.

16.1 EG-rättsliga aspekter

I gemenskapsrätten lämnas frågan äganderätt orörd. Artikel 222

om RomF slår nämligen fast att fördraget inte i något hänseende skall

ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Samtidigt skall med-

lemsstatema enligt artikel 3a RomF införd unionsfördraget, föra genom

ekonomisk politik baseras nära samarbete med andra

en som medlemsstaters ekonomiska politik, den inre marknaden, gemensamt fastställda mål och enligt principen öppen marknadsekonomi med om en fri konkurrens.

Av artikel 5 följer vidare lojalitetsförpliktelse som innebär att med-

en

lemsstatema skall vidta lämpliga åtgärder för att tillse att de gemenmålsättningarna fullgörs och samtidigt avstå från att införa

samma

232 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

åtgärder som kan äventyra att fördragets mål uppnås. En medlemsstat

har följaktligen ett begränsat utrymme för att nationellt besluta eller om, bibehålla åtgärder, står i strid med gemenskapsrätten. som

16.1.l Fria varurörelser och

statliga handelsmonopol

Även Romfördraget inte direkt reglerar äganderätten, finns

om det be-

stämmelser som skall förhindra att diskriminering sker i handeln mellan medlemsstaterna mellan statligt ägda rättssubjekt och privat ägda sådana, när det gäller försäljningsvillkor eller villkoren för avsättning

av varor.

Artikel 37 RomF innehåller bestämmelser statliga handelsmonopol.

om

Artikeln tillämpas varje organ genom vilket medlemsstat, rättsligt

en eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart

påverkar import och export mellan medlemsstaterna. Bestämmelserna tillämpas även på monopol som staten överlåtit på andra t.ex

genom

koncession och således inte enbart formella monopol. Syftet med artikeln är bl.a. att tillse att medlemsstater inte försöker kringgå

bestämmelserna de fria varurörelsema i artiklarna 30-36 RomF om

genom statliga handelsmonopol.

För att utgöra ett monopol enligt artikeln räcker det med att ett organ

har transaktioner av varor sin huvudsakliga uppgift och att

som varorna

ingår i handeln med andra länder inom gemenskapen. Organet skall

vidare ha aktiv roll i dessa transaktioner

en se mål 6/64 Costa mot

ENEL 1964 ECR 585. Ett monopol behöver dock inte nödvändigtvis

innebära att staten har total kontroll över handeln, vilket alltså innebär

att artikelns tillämpningsområde är relativt stort. Domstolen har uttalat begränsningar av artikelns omfattning

genom att den endast omfattar åtgärder faller inom ett monopols specifika som verksamhetsområde som måste vara handel med varor målen 1 19/73 se Peureux 1979 ECR 975 och 155/73 Sacchi 1974 ECR 409 Varuhandeln måste dock ske på den inre marknaden eftersom artikeln

inte omfattar handel med tredje land.

Rättsfallet Manghera mål 59/75 1976 ECR 91 innebar en

prejudicerande tillämpning av artikel 37. I det slog domstolen fast at artikel 37 endast tillämpas på monopol styr tillgången ocl

som

efterfrågan varor från andra länder. Det står alltså medlemsstatemt fritt att diskriminera de medborgarna. Vidare anförde domstolen

egna at

även om det inte är direkt uttalat, så faller exklusiva import- eller exporträttigheter av vissa varor inom artikelns tillämpningsområde. I det aktuella fallet fann domstolen att det endast den del monopolet

var av

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 233

som berörde exklusiva import- och exporträttigheter som måste upphöra

och inte själva monopolet. På samma grund har domstolen i senare fall krävt att exklusiva importmonopol för bl.a. telekommunikation och elektricitet skall avvecklas. Sammanfattningsvis kan konstateras att ett statligt handelsmonopol

som faller under artikelns tillämpningsområde måste påverka tillgången

och efterfrågan på varor från andra länder och på det sättet diskriminera importerade till förmån för varor av inhemskt ursprung. varor

Införande av nya handelsmonopol

Bestämmelsen i artikel 371 syftar till att gradvis anpassa redan

befintliga monopol. I artikel 372 RomF finns bestämmelser som

stadgar att medlemsstat inte heller skall vidta några nya åtgärder som en

strider mot punkten l i artikeln eller som begränsar räckvidden av

artiklarna berör tullavveckling och avskaffande av kvantitativa som restriktioner mellan medlemsstaterna. Domstolen uttalade förvisso i målet Sacchi mål 155/73 Sacchi 1974 ECR 409 att det inte fanns några hinder för medlemsstat, sett från ett allmänt intresse och för ett en icke-ekonomiskt ändamål, att begränsa konkurrensen genom att bevilja s.k. särskilda rättigheter till ett företag eller annan verksamhet. Men i Costa mot ENEL mål 6/64 Costa mot ENEL 1964 ECR 585 uttalade domstolen att artikel 37 förbjuder nya former av villkor som diskriminerar mellan medlemsstaterna vid anskaffning och avsättning av

Ett monopol är kommersiell natur och som påverkar

varor. som av handeln borde således svårt att upprätthålla och än mindre införa vara utan att diskriminerande effekter uppstår.

Anhängiggjorda mål vid EG-domstolen och statliga handelsmonopol

Den 13 juni 1994 anhängiggjorde kommissionen en talan om fördrags-

brott mot fem medlemsstater Irland, Nederländerna, Italien, Frankrike

och Spanien. I samtliga fall behandlas frågan import- och ex-

om

portrestriktioner enligt artiklarna 30, 34, 37 och 90 RomF.

av Domstolen har ännu inte prövat dessa, utan avgörandet väntas komma under år 1996. I sin talan mot Irland mål C-156/94 har kommissionen bl.a. anfört att ett statligt monopol som åtnjuter en särskild rättighet att importera vissa och på ett godtyckligt sätt avgör tillgång och varor som efterfrågan på dessa och därigenom även priset, är diskriminerande varor enligt artikel 37. Kommissionen att de särskilda rättigheter som menar Irland påfört ett särskilt är i strid med artikel 372. Vad beträffar organ

234 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser SOL1996.49

undantaget från artiklarna 30 och 34 i artikel 36 RomF kommisanser sionen att Irland inte har visat att åtgärderna är nödvändiga. Irland ha", enligt kommissionens mening, inte heller visat att det inte finns andra åtgärder att tillgripa som skulle inverka mindre den fria rörlighetei, för att uppnå samma mål.

Kommissionens talan mot Spanien mål C-160/94 grundas

samma argumentation som i fallet mot Irland. Skillnaden mellan de txå målen är att kommissionen i sin talan mot Spanien ifrågasätter for-

dragsenligheten av spansk lagstiftning beträffande avvecklingen ev statliga monopol, särskilt vad avser exklusiva importmonopol. Kommis-

sionen anser att den spanska lagstiftningen beviljar särskilda rättigheter till ett statligt organ och därigenom exkluderar andra ekonomiska operatörer från själva systemet. Som en beståndsdel i systemet ingår nämligen en exklusiv rätt för ett statligt monopol till allt som berör

internationella uppkopplingar och internationellt utbyte av elkraft.

Kommissionen har något kryptiskt anfört att saken vore annorlunda on det statliga organet hade haft en option till rättigheterna än snarare särskilt tilldelade rättigheter, d.v.s. att alla aktörer borde ha haft tillgårg

till de internationella uppkopplingama och det internationella kraftutbytet. Slutligen har kommissionen anfört att den spanska lagstiftningen

inte lämnar någon möjlighet för andra operatörer att få tillstånd till internationella uppkopplingar och internationellt utbyte. De anhängiggjorda målen beskrivs endast kortfattat i EGT C 202/94/EG och det är naturligtvis svårt att uttala vad de kommer at innebära för den framtida tillämpningen av EG-rätten avseende monopol elområdet. Onekligen kommer utfallen vara av största intresse får framtida tillämpning av bl.a. artikel 37 RomF.

l6.1.2 Offentliga företag och företag tilldelats

som

exklusiva eller särskilda rättigheter

Enligt artikel 90 1 skall medlemsstaterna, beträffande offentliga företag

och företag som de beviljar exklusiva eller särskilda rättigheter, inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot regleri fördraget, i synnerhet bestämmelserna i artiklarna 6 och 85-94 Roml.

En medlemsstat får inte heller genom investeringar i offentliga företag

eller företag som man tilldelat exklusiva eller särskilda rättigheter kringgå bestämmelserna i artikel 92 RomF statsstöd. Bestämmelserna tillämpas på alla organ som staten råder över eller som staten har til.-

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 235

delat exklusiva eller särskilda rättigheter se mål 155/73 Sacchi 1974

ECR 409. Den direkta skillnaden mellan artiklarna 90 och 37 RomF är att

tillämpningsområdet för artikel 37 är snävare genom att den endast

omfattar varor och därför ofta används i samband med artiklarna 30-36 RomF. Artikel 90 däremot kan tillämpas i samband med flera andra bestämmelser, artiklarna 6 RomF principen om likabehandling,

artiklarna 30-36 RomF fri rörlighet för varor, 52 och 53 RomF rätten till fri etablering, 59 RomF fri rörlighet för tjänster och 85-94 RomF

konkurrensbestämmelsema inklusive bestämmelser om statsstöd.

Av artikel 902 framgår att företag som tilldelats uppdraget att till-

handahålla tjänster allmänt ekonomiskt intresse eller som har av karaktären fiskala monopol, skall vara underkastade reglerna i av

fördraget, särskilt konkurrensreglema, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter

tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får dock inte som

påverkas i omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Detta

en innebär att ett företag skall tillhandahålla tjänster av allmänt som ekonomiskt intresse inte får hota den gemensamma marknaden med fri konkurrens sin verksamhet. I ett kommissionsbeslut från den 16 genom

januari 1991 sselcentrale, Kommissionsbeslut 91/50/EEG framgår att

sista meningen i artikel 902 hänvisar till skapandet av den inre

marknaden. Beträffande artikel 902 bör även två av de fall som är anhän-

giggjorda vid domstolen nämnas målen C-156/94 och C-158/94, se

under 4.1.1. I dessa har kommissionen anfört att artikel 902 ovan

RomF inte medger undantag från artikel 30 för statliga företag som

tilldelats särskilda rättigheter att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, om dessa till fördel för egen räkning och för att skydda sin egen verksamhet hindrar import från andra medlemsstater.

Kommissionen anför klart och tydligt att den inte anser att undantag kan medges enligt artikel 902 RomF om nationella åtgärder öppet strider mot bestämmelserna om den fria varurörligheten.

I sin dom i Corbeau mål C-320/911993 ECR 2533 gav domstolen

uttryck för att tjänster är av allmänt ekonomiskt intresse endast om de

kommer alla tillgodo inom medlemsstatens territorium och om de erbjuds till enhetliga tariffer och liknande kvantitet utan att ta hänsyn till

speciella situationer eller förtjänstmöjligheter vid varje tillfälle. I senare rättspraxis märks en attitydförändring från domstolens sida, där den i

viss mån presumerar att offentliga företag eller företag som tillförts särskilda rättigheter strider mot artikel 90l RomF och att undantags-

möjligheten enligt 902 RomF därför omgående undersöks.

236 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

I artikel 903 sägs slutligen att kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i artikeln tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna. Slutsatsen blir att artikel 90 kan tillämpas i samband med ett antal olika bestämmelser i fördraget och att det härav är svårt att förutse vilken talan som kan komma att föras i samband med dess tillämpning. Genom domstolens attitydförändring till företag som omfattas av

artikeln verkar det som om existensen offentliga företag eller företag

av som tilldelats särskilda rättigheter presumeras strida mot artikel 90l och att domstolen därför omgående undersöker om det finns möjligheter

till undantag enligt 902. En medlemsstat anmäls bör därför

som vara väl förberedd att kunna visa varför det är av allmänt ekonomiskt intresse att ett företag har tilldelats särskilda rättigheter och att handeln inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

16. 1.3 Konkurrensbestämmelser

Artikel 90 innebär att offentliga företag och företag som tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter skall underkastade reglerna i vara fördraget, särskilt konkurrensreglema. Det främsta målet för den gemensamma konkurrenspolitiken skall vara att garantera den fria rörligheten och frigöra produkter och produktionsfaktorer. Alla hinder för fritt ekonomiskt utbyte skall undanröjas så att fri konkurrens råder.

Konkurrensreglema gäller uteslutande för företag. Begreppet företag

definieras inte i Romfördraget, men enligt förarbetena till konkurrenslagen prop. 1992/93:56 omfattas varje form av verksamhet ekonoav misk eller kommersiell natur. Det spelar ingen roll om verksamheten är avsedd att ge ekonomisk vinst eller Det spelar heller ingen roll i vilken juridisk form verksamheten bedrivs, utan det viktiga är att någon form ekonomisk eller kommersiell verksamhet bedrivs. Även av

offentliga organ kan falla under begreppet, med undantag för de fall

då det är frågan om myndighetsutövning.

Konkurrensreglema i artiklarna 85 och 86 RomF innehåller två

grundläggande förbud. Artikel 85 ställer upp ett förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och artikel 86 innehåller ett förbud mot missbruk

av dominerande ställning. Artiklarna korresponderar med bestämmelser-

na i 6 resp. 19 § konkurrenslagen SFS 1993:20. I samband med artikel 90 är det framför allt artikel 86 som har tillämpats. Vid domstolens tillämpning av artikel 86 undersöks om ett företag

i dominerande ställning har missbrukat denna ställning. rättsfall

I senare

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 237

från domstolen där offentliga företag eller företag som tillerkänts exklusiva eller särskilda rättigheter, och där artiklarna 86 och 90 tillämpats, har domstolen i viss mån ändrat inställning.

Från att tidigare ha klarlagt missbruket av en dominerande ställning, har domstolen börjat lägga tonvikten på att identifiera existensen av

exklusiva eller särskilda rättigheter som leder till att ett företag får en

dominant ställning, och som till sin utformning sannolikt kan leda till missbruk.

l rättsfallet Höfner mål C-4l/90 1991 ECR 1979 tillämpade

domstolen för första gången artikel 90 i samband med artikel86. Målet gällde en tysk federal arbetsförmedling som tilldelats ett lagstadgat

monopol. Domstolen slog för det första fast att arbetsförmedlingen innehade en dominerande ställning och för det andra att en dominerande ställning i sig inte är i strid med artikel 86 Slutligen anförde domstolen

. att en medlemsstat ändå bryter mot artikel 86 och 901 genom att tilldela ett företag särskilda rättigheter då företaget vid utnyttjandet av dessa rättigheter leds till att missbruka sin dominerande ställning. I ett annat mål som rörde ett grekiskt TV-monopol mål C-260/89 ERT 1991 ECR 2925 fann domstolen att beviljandet av särskilda rättigheter till företag som gör att de är tvungna att bryta mot artikel 86 för att fullgöra sina skyldigheter strider mot artikel 90 l. I rättsfallet Porto di Genova mål C-179/90 1991 ECR 5889 sammanförde

domstolen slutsatserna från Hofner och ERT, men krävde ändå bevis för

att den dominerande ställningen missbrukats. I Porto di Genova framkom en ytterligare aspekt som diskuterats i doktrinen, nämligen huruvida ett offentligt företag eller ett företag som tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter, passivt kan missbruka sin dominerande ställning. Ett passivt missbruk skulle enligt doktrinen vara ineffektivitet som beror på ovilja att modernisera. Ineffektiviteten för alltså med sig

att företaget inte kan tillgodose marknadens efterfrågan dess tjänster.

I rättsfallet Corbeau mål C-320/91l993 ECR 2533 hindrade ett statligt postmonopol privata aktörer från att erbjuda sina tjänster på

marknaden. Domstolen intog en något annorlunda hållning i detta

rättsfall. Domstolen anförde utan att närmare analysera artikel 901 RomF, att denna måste läsas samman med artikel 902 och undantaget för ett allmänt ekonomiskt intresse. Domstolen menade att det var

skäligt att begränsa konkurrensen vad gäller tillträdet till vissa ekono-

miskt fördelaktiga delar av en tjänst som omfattar många delar, så länge som inte dessa delar går att separera från den övriga verksamheten. Följaktligen borde det finnas en möjlighet att begränsa konkurrensen för vissa delar av ett system som är direkt relaterade till funktionen för resterande del och som skäligen måste uppfattas som nödvändiga för att

16 SOUI9$6:49

238 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

garantera hela systemets funktion. Generaladvokaten i målet anförde att det inte är någon skillnad mellan åtgärder som utvidgar redan befintliga särskilda rättigheter och att införa dylika, eftersom båda hindrar

konkurrensen. Den egentliga frågan var i stället huruvida åtgärderna i

fråga kunde anses vara objektivt försvarbara med hänsyn till det allmänna ekonomiska intresset.

16.2 Nuvarande i förhållande

lagstiftning

till EG-rätten och behov

av komplettering eller ändring

Enligt gällande lagstiftning lag 1902271 s l innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar ellagen är det regeringen prövar ansökan nätkoncession för utlandsförbindelser 2 § l som om

mom.. Vid sin prövning skall regeringen först pröva om det är lämpligt

från allmän synpunkt att bevilja koncession för anläggningen 2 § 2 första stycket. Vidare sägs att nätkoncession inte får meddelas om mom

förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt

upprätthålla elförsörjningen i landet och koncession får endast beviljas den som är lämplig från allmän synpunkt att utöva nätverksamhet 2 § 2 mom fjärde och femte stycket. Slutligen skall nätkoncession förenas med de villkor behövs för att skydda allmänna intressen m.m.2 § som

3 mom.. I det följande skall möjligheterna enligt gällande lagstiftning att tillgodose den uttalade principen att staten skall äga och förvalta

utlandsförbindelsema analyseras. För att finna svar på hur gällande lagstiftning skall tillämpas och vilka möjligheter den erbjuder måste framför allt förarbetena och

tidigare uttalanden riksdag och regering ses över. Av special-

av motiveringen till prop. 1993/94: 162 s. 146f framgår att lämplighetsprövningen enligt ellagen 2 § 2 mom första stycket, avser att hindra att samhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs. Koncession skall alltså

inte lämnas till ledningar där tillräcklig överföringskapacitet redan

nya

finns eller då en ny ledning orsakar onödigt stor skada för tredje man. Lämplighetsprövningen avser nätkoncession i allmänhet och inte

specifikt utlandsförbindelser. I den allmänna motiveringen till samma proposition 5.99 anges att

i samband med prövningen av en ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse bör t.ex. förbindelsens betydelse för den allmänna tillgången till överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i det svenska

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 239

elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten vägas i regeringens bedömning. I prop. 1994/ 1995:222 s. 41 sägs att den nu införda ändringen i ellagen i 2 § 2 mom fjärde stycket avseende bedömningsgrunder vid prövning av ansökan om koncession, ger staten ett stort inflytande över etableringen av utlandsförbindelsema. På samma sida uttrycks i sista stycket att strävan skall vara att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten. Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande SOU 1995:14 ett tillägg till första stycket i 2 § 2 mom. ellagen av följande innehåll: Vid meddelande nätkoncession avser utlandsförbindelse skall av som dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning. Energikommissionen ansåg att formuleringen innebar att fler faktorer därmed skulle beaktas vid regeringens prövning av koncessionen. Bland faktorerna nämndes behovet förbindelsen ett av ur

långsiktigt försörjningstrygghetsperspektiv, betydelsen förbindelsen kan

ha för driftsäkerheten av det svenska elsystemet och innefatta den omständigheten utlandsförbindelse för att klara driftsäkerheten att en ny skulle kräva alltför omfattande förstärkningar av exempelvis storkraftnätet och slutligen det faktum att utlandsförbindelsema utgör en viktig del landets infrastruktur, så många skall ha tillgång till SOU av som 1995:14 s. 95.

Beträffande lämplighetsbedömningen i 2 § 2 mom femte stycket av den söker nätkoncession sägs i specialmotiveringen till prop.

som

1993/94: 162 s. 148, att det ingår i lämplighetsprövningen att ta hänsyn

till det är lämpligt att än staten Svenska kraftnät som om annan genom skall erhålla koncession koncessionen gäller utlandsförbindelse. om I riktlinjerna för verksamheten med det svenska storkraftnätet underströks att koncession kan medges även för utlandsförbindelse i vilken Svenska kraftnät inte är delägare eller på annat sätt disponerar

kapacitet. I SOU 1993:68 Elkonkurrens med nätmonopol s. 188 sägs

att: "Emellertid kan det inte uteslutas att även någon annan kommer att vilja anlägga utlandsledning ...Kanske blir det aktuellt för Svenska en

kraftnät att ingå som part i ett ägarkonsortium, kanske vill ett statligt

eller enskilt företag bygga utlandsförbindelse". I båda fallen en egen

skall bedömningen koncessionsansökan ske mot bakgrund av den av

av statsmakterna uttalade principen att Svenska kraftnät skall äga en tillräckligt stor del utlandsförbindelsema. av

240 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

16.2.1 Nuvarande i förhållande

lagstiftning

till EG-rätten

I den nuvarande lagstiftningen anges att nätkoncession endast får meddelas den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Detta gäller alla nätkoncessioner även nätkoncessioner som avser utlandsförbindelser. I regerings proposition Handel med i konkurrens prop. l993/94:l62 angavs s. 148 att det i bedömningen skall vägas in sökandes allmänna kompetens och utformning av den

organistion skall handha nätverksamheten. Om sökande tidigare

som bedrivit nätverksamhet bör också hans tidigare agerande som nätägare vägas in. Vidare angavs i nämnda proposition att hänsyn vid en lämplighetsprövning avseende nätkoncession för utlandsförbindelse i förekommande fall får tas till om det är lämpligt att annan än Svenska kraftnät erhåller koncession. Detta mot bakgrund av att riksdagen hade uttalat att staten genom Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandsförbindelsema, en uppfattning som även

nuvarande riksdag stödjer se 1995/96:NU1 s. 22.

En tillämpning av den nuvarande regleringen för att uppfylla riksdagens riktlinjer i ägandefrågan kan eventuellt leda till att Sverige anmäls för åtgärder i strid med artiklarna 30-34, 86 och 90 RomF. Att artikel 90 skulle tillämpas beror på att Svenska kraftnät torde anses vara

ett företag enligt artikelns mening, inte minst p.g.a. verksamhetens natur.

Det är i dag inget statligt monopol enligt bestämmelserna i artikel 37 RomF, eftersom än staten genom Svenska kraftnät redan i dag annan

äger en utlandsförbindelse t.ex Baltic Cable och att den nuvarande

regleringen inte utesluter att annan kan söka och beviljas koncession för

en utlandsförbindelse Det finns dock möjlighet att artikel 37 kan bli

. aktuell i ett skede, nämligen om tillämpningen av svensk senare lagstiftning leder till att uteslutande staten kan äga eller förvalta utlandsförbindelser. Svenska kraftnät torde även vara att anse som ett företag som anförtrotts tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt 902 och skall som sådant särskilt iaktta konkurrensbestämmelserna.

Svenska kraftnät har anförtrotts uppgiften att tillse att det svenska

storkraftnätet skall fungera på ett för hela Sverige tillfredsställande sätt. Förvaltningen av utlandsförbindelsema utgör en viktig del i denna uppgift. Av rättsfall från domstolen följer att den anser att under vissa betingelser kan det vara berättigat att begränsa konkurrensen för vissa delar i ett system är direkt relaterade till funktionen för resterande som del Corbeau. Även nuvarande lagstiftning inte direkt står i strid

se om

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 241

med EG-rätten kan det bli nödvändigt for staten att rättfärdiga ett undantag från EG:s bestämmelser. Undantaget för allmänt ekonomiskt intresse medges enligt 902 RomF. En viktig förutsättning är dock att Sverige kan försvara sitt agerande på objektivt försvarbara grunder. Nationella domstolar kan tillämpa artikel 90 och följaktligen även pröva undantaget i artikel 902. Nationell domstol kan således göra en bedömning huruvida det är omöjligt för bl.a. Svenska kraftnät att av fullgöra sina åligganden med fullständig tillämpning konkurrensen av bestämmelserna. Det har under kapitel 4.1.2 nämns att domstolen intagit annorlunda attityd gentemot offentliga företag och företag som en tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter. Domstolen verkar numera existensen dessa strider mot artikel 901 och underpresumera att av söker omgående undantagsmöjligheterna i 902. Det gäller härmed att Sverige klart definierar vilka grunder ämnar försvara sin man nuvarande reglering. Denna argumentation bör enligt utredningens

uppfattning bygga på när regeringen skall

samma resonemang som pröva ansökan koncession för utlandsförbindelser. om Objektivt försvarbara grunder är t.ex att ett statligt ägande inte på något hindrar samhandeln, utan tvärtom tillser att denna sker på lika sätt villkor för alla aktörer elmarknaden och att konkurrensen därigenom

Energiförsörjning och säkerställandet av försörjningstryggheten

gynnas. fråga ankommer medlemsstaten att definiera och faller är en som inom medlemsstats exklusiva sfär, så länge som åtgärderna är en ändamålsenliga och innebär minsta möjliga inverkan samhandeln.

16.2.2 Behovet av komplettering eller ändring

av nuvarande reglering

Utredningen vill inte utesluta möjligheten för riksdagen att föreskriva i lag tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av att Det är dock utredningens uppfattning att nuvarande lagstiftning staten. endast är i behov komplettering enligt vilken det vid prövning av av en nätkoncession för utlandsförbindelser särskilt skall beaktas hur sökanden säkerställa att ledningen kommer att upplåtas icke-disavser att kriminerande villkor. tillträdet till utlandsförbindelsema icke-diskriminerande Frågan om villkor kan i hög grad beroende hur stor del av förbindelserna vara av ägs och förvaltas svenska staten Svenska kraftnät såsom som av genom

varande neutral ägare dvs ägare inte har ekonomiska

en en som intressen i företag bedriver elproduktion eller handel med el. En som

komplettering enligt ovannämnda lydelse innebär en prövning i varje

242 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

enskilt fall, vilket inte utesluter att även andra än Svenska kraftnät ges möjlighet att söka och erhålla koncession. Den föreslagna kompletteringen är därför enligt utredningen den lösning bäst tillfredsställer som

riksdagens uttalade i ägandefrågan och som samtidigt inte direkt står i strid med EG-rätten. Utredningen vill dock understryka tillämp-

att en

ning som i praktiken innebär att endast staten beviljas koncession kan

komma att innebära överträdelse EG-rätten. en av

Nuvarande lagstiftning med angiven komplettering skulle kunna

beskrivas som ett uttryck för att det är önskvärt att staten äger och förvaltar tillkommande utlandsförbindelser, att det inte är uteslutet men att annan än staten kan tillgodose kraven icke-diskriminerande tillträde till förbindelsema, ett neutralt ägarskap samt garantera fri en konkurrens och således beviljas koncession.

l6.2.3 Slutsatser

Utredningen finner att det med all sannolikhet finns en risk för att

en

konflikt med EG-rätten kan komma att uppstå Sverige inför

om en

lagstiftning som uttryckligen stadgar att endast staten kan äga och förvalta utlandsförbindelsema. Nuvarande lagstiftning med komplet-

en

tering, enligt vilken det vid prövning av nätkoncession för utlands-

förbindelser särskilt skall beaktas hur sökanden att säkerställa att avser ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor, står inte direkt i strid med EG-rätten. En tillämpning kommer att innebära som att det i praktiken endast är staten kan beviljas koncession kan som förvisso komma att visa sig problematisk. Den förslagna kompletteringen utesluter inte möjligheten för regeringen att bevilja koncession för utlandsförbindelse till än annan staten. En dylik lösning borde tillgodose Sveriges behov att av kontrollera ägandet och förvaltandet tillkommande utlandsförbindelav

ser. Vidare klargör kompletteringen bedömningsgrundema avseende

sökandens lämplighet så att kravet på lika tillträde icke-diskriminerande villkor tillgodoses.

Förslag till samlad reglering 243

17 Förslag till samlad reglering

17.1 Import- och exportregleringar

I dagsläget föreligger ingen särskild koncession för export och import el. innehåller lagen 1994:618 handel med el, m.m. av Däremot om regler utrikeshandeln. I lagens § 2 föreskrivs att den som ingår som rör

avtal medför att import eller export ström kommer att pågå

som av tid minst månader skall göra anmälan avtalet till under en av sex om den regeringen En sådan anmälan skall göras inom

myndighet utser. en månad från det avtalet ingicks. Denna generella anmälningsplikt trädde

ikraft den 1 januari 1996.

syfte skapa möjligheter till begränsning sådan utrikeshandel I att av

med medför negativa effekter för försörjningstryggheten, föreslås

som latent, d.v.s. icke-permanent koncessionssystem för export. Detta sker ett

lämpligast att paragraf införs under rubriken

genom en ny "Utrikeshandel" i lagen handel med el. Utredningen föreslår ett om

stadgande utformat enligt följande: Regeringen kan under perioder då den svenska försörjningstrygg-

heten hotad, införa krav på koncession för export el. Konanses av kan beviljas regeringen inte allmän hänsyn till landets cession av om

försörjningstrygghet talar emot ett sådant beviljande.

regeringen fortlöpande skall äga kännedom handeln med För att om och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag bör föreslagen

reglering kombineras med den redan lagstadgade anmälningsplikten. Anmälningsplikten måste utformas statistisk övervakning

som en ren

och inte administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen om

vara handel med bör därför kvarstå i sin nuvarande form. m.m.,

17.2 Tillkommande utlandsförbindelser

betona vikten att tillkommande utlandsförbindelser skall För att av utnyttjas på icke-diskriminerande sätt och för att regeringen ett ge

bedömningsgrunder vid sin prövning förbindelsema ytterligare av föreslås ett nytt led i 2 § 2 mom fjärde stycket:

244 Förslag till samlad reglering

Nätkoncession får endast beviljas den från allmän synpunkt som är lämplig att utöva nätverksamhet. Vid prövning nätkoncession för av utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på lämpligt sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på ickediskriminerande villkor. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området. Föreslagen komplettering innebär också att regeringen möjlighet ges att förtydliga med vilka villkor koncession skall förenas, bl.a. lika en tillträde till förbindelsema, iakttagande lika behandling, rationellt av användande av förbindelsen och andra hänsyn t.ex. miljö. som

Specialmotivering 245

18 Specialmotivering

18.1 till lag ändring i Förslag om lagen 1994:618 om handel

med el, m.m.

2 § Regeringen kan under perioder då den svensk försörjningstrygga

heten kan anses hotad, införa krav på koncession för export av eL

Koncession kan beviljas av regeringen om inte allmän hänsyn till landets försörjningstrygghet talar emot ett sådant beviljande.

Utlandshandel är allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen.

I ett kortare tidsperspektiv finns det inte något behov av styrning eller kontroll av utrikeshandeln av el. Föreslagen ändring innebär att en

möjlighet införs för regeringen att lägga vissa restriktioner på utrikeshandeln med om denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten.

Vidare innebär lagändringen ett införande av ett latent kommande,

d.v.s ett icke-permanent koncessionssystem för export av el. Regeringen

kan införa krav på koncession för export under en tidsperiod då den

anser att försörjningstryggheten är hotad. Huvudregeln skall således

under normala förhållanden vara frihandel. Under tidsperioder då

försörjningstryggheten anses hotad skall således exporten beläggas med

ett koncessionskrav, medan importen är fri. För att regeringen fortlöpan-

de skall äga kännedom om handeln med och för att ha tillgång till ett

objektivt beslutsunderlag, skall lagändringen kombineras med en

statistisk övervakning enligt den redan lagstadgade anmälningsplikten i lagens 2 Regeringen skall i sin bedömning av huruvida försörjnings-

tryggheten är hotad, ta hänsyn till om tillgången på till ett rimligt pris

kan säkerställas. Vidare skall regeringen väga in kravet på att elkraft tillhandahålls svenska kunder på ett kostnadseffektivt sätt till stabila priser. Regeringen skall vid sin bedömning göra en avvägning i varje enskilt fall rnot

246 Specialmotivering

bakgrund av gemenskapsrätten och mot bakgrund den nivå av av hannonisering gemenskapen nått vid tidpunkten för regeringens bedömning.

18.2 Förslag till lag i om ändring lagen

1902:71 s.l, innefattande vissa bestäm-

melser om elektriska anläggningar.

2 § 2 mom fjärde stycket.

Nätkoncession får endast beviljas den från allmän synpunkt är som lämplig att utöva nätverksamhet. Vid prövning av nätkoncession för

utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på lämpligt sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-

diskriminerande villkor. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

I regeringens proposition 1994/952222 Ny ellagstiftning framhålls att en

strävan bör vara att tillkommande utlandsförbindelser för ägs och förvaltas av staten genom Svenska kraftnät. Mot bakgrund av det uttalade syftet att reglera utrikeshandeln med för att säkerställa den långsiktiga svenska försörjningstryggheten kan frågan om tillträdet till förbindelsema icke-diskriminerande villkor beroende hur stor vara av del av forbindelsema som ägs av svenska staten genom Svenska kraftnät.

Föreslagen ändring av 2 § 2 mom innebär en komplettering av befintlig lagstiftning som möjliggör för regeringen att vid sin prövning

av sökande av nätkoncession för utlandsförbindelse, pröva om denne på lämpligt sätt kan säkerställa att ledningen verkligen kommer att upplåtas

på icke-diskriminerande villkor. Ändringen innebär en prövning i varje

enskilt fall varvid det inte är uteslutet, att regeringen kan bevilja

koncession för utlandsförbindelse till annan än staten genom Svenska kraftnät, om sökande på lämpligt sätt säkerställer kravet på lika tillträde till förbindelsen på icke-diskriminerande villkor.

Särskilt yttrande 247

Särskilt

yttrande

Särskilt yttrande experten Svante Johansson, Svenska Fondhandav lareföreningen. Yttrandet har biträtts av experterna Harry Albinsson, Industriförbundet och Dag Sehlin, Posten AB.

I huvudsak ett väl motiverat förslag

Utredningen har valt att föreslå reglering handeln med där de

en av

elkontrakt som är finansiella instrument även fortsättningsvis lyder under de regler gäller för hantering och handel med värdepapper.

som

För leveranskoncessionärer öppnas möjlighet att i begränsad

en

omfattning erbjuda mellanhandstjänster utan att krav ställs på att koncessionären samtidigt är värdepappersinstitut. Nya regler skapas

vilka syftar till att tillgodose samhällets skyddsintressen vad avser de elkontrakt inte är finansiella instrument. På det stora hela synes som utredningens förslag på ett lämpligt sätt tillgodose önskemålet att skydda förtroendet för elmarknaden samtidigt kontinuitet i lagstiftningen, som lagtillämpningens förutsägbarhet och rationalitet i tillsynen uppnås.

T illståndskrav för elbörs avviker från tidigare principer

På ett område har Elbörsutredningen valt att föreslå regler avviker

som

från de principer rådet på värdepappersområdet, nämligen genom

som att föreslå att elbörser skall vara tillståndspliktiga och att tillstånd skall meddelas av regeringen.

Fara för elbörsmonopol

Nuvarande lagstiftning beträffande värdepappersbörser har sitt ursprung

i värdepappersmarknadskommittén Fi 1987:11. I sitt betänkande

föreslog denna att det dåvarande monopolet för Stockholms Fondbörs skulle avskaffas och ersättas med tillståndsplikt och att tillstånd skulle meddelas regeringen efter behovsprövning.

av

Detta förslag kritiserades flera remissinstanser, bl.a. Riksgälds-

av

kontoret, Näringsfrihetsombudsmarmen, Riksbanksfullmäktige, Sveriges Industriförbund, Småföretagamas Riksorganisation samt Svenska

248 Särskilt yttrande

Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen, för att det skulle

försvåra konkurrensen och leda till sämre effektivitet i marknaden. Remissinstansema ansåg alltså att de effektivitetsvinster konkurrensen, eller den potentiella konkurrensen, mellan olika börser medför överväger

risken för fragmentering likviditeten. Kritiken finns refererad i

av regeringens prop. 1991/92:113. Praktiska erfarenheter har värde-

pappersområdet bekräftat nyttan av att en börsorganisation utsätts för

konkurrens eller potentiell konkurrens. De faktiska omständigheter som föreligger beträffande den svensk-

norska elbörsen pekar mot att den av elbörsutredningen föreslagna regeln att regeringen meddelas tillstånd för elbörs efter skadeprövning kan få samma olyckliga konsekvenser behovsprövning. Den

som en svensk-norska elbörsen är tänkt att drivas i ett bolag som till hälften vardera nätmyndighetema i Sverige respektive Norge. Regeringen ägs av har alltså att ta ställning till konkurrerande börsers inverkan på

elsystemet och elmarknaden samtidigt den svenska nätmyndigheten

som är ägare till den befintliga börsen. Skrivningen i den norska St Meld nr 11 1995-96, där det sägs att "Et

felles eierskap i Statnett Marked AS förutsätter at det ikke etableres

en

egen handelsplass i Sverige som konkurrerer med Statnett Marked", utgör ytterligare en komplikation. Det ligger nära till hands att tänka sig

att blotta förekomsten av denna passus anses innebära att varje konkurrerande elbörs är till skada för elmarknaden. Slutsatsen blir att elbörsutredningens förslag i realiteten innebär risk för skapande ett av elbörsmonopol.

T illståndsplikt träffar både el för leverans och finansiella instrument

Tillståndsplikten för elbörser träffar såväl börser som avser handel med kortsiktig för leverans som börser som avser finansiella instrument

med som underliggande värde elderivat. Skillnaderna mellan de olika slagen av elkontrakt är dock så stora att även om det skulle vara motiverat att kräva tillstånd för elbörser som noterar för leverans så är tillståndsplikten därmed motiverad för börser som noterar elderivat. Handel med för leverans har viss inverkan på driften elsystemet av

och det finns visst fog för argument att funktionen hos en elbörs kan

påverka detta. Argumentet mister dock i styrka när betänker att man större delen av omsättningen av för leverans kommer att ske i form att bilaterala kontrakt som handhas över börs. Elderivat har ingen inverkan på elsystemet och för börser som uteslutande noterar sådana

Särskilt yttrande 249

går det inte att tänka sig situation där handeln skulle kunna inverka

en

menligt elsystemet.

Vad beträffar de norska kravet att konkurrerande verksamhet

etableras i Sverige måste notera att norsk lagstiftning helt saknar

man

reglering det vi i Sverige betecknar som finansiella instrument

av som

med underliggande värde. Norska myndigheter saknar alltså

som

möjlighet att under gällande lag i Norge förbjuda konkurrerande

nu

börser vilka noterar elderivat. Det förefaller vara alltför långtgående att tillmötesgå de norska önskemålen att förbjuda svenska konkurre-

genom rande börser för finansiella instrument.

Definitionen börsverksamhet

av

När börsverksamhet är tillståndspliktig blir definitionen av sådan avgörande. Den föreslagna legaldefinitionen "verksamhet som genom att regelbundet samla sammanställa och offentliggöra information om

upp,

köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut avseende eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma regelbunden handel med

samt

i omfattning inte kan ringa" sönderfaller i två delar.

en som anses Den delen beskriver sådana aktiviteter som all elhandel och i ena

synnerhet alla mellanhandstjänster bygger på, nämligen att samla information köp- och säljbud gjorda avslut, allt i syfte att

om samt om

få till stånd regelbunden handel. Den andra delen handlar om att denna information offentliggörs. Det skiljer börsverksamhet från annan

som mellanhandsverksamhet enligt denna definition är alltså att börsen

sprider information bud, priser och avslut.

om

Definitionen slår fel

I sitt förslag hade värdepappersmarknadskommittén en till sitt sakliga

innehåll identisk definition börsverksamhet. Denna blev av remissav

instansema kritiserad dels därför att den var för vag och gav upphov till

åtskilliga gränsdragningsproblem dels därför att den tog sikte på

informationsspridningen och därför träffade vad som primärt var att betrakta informationssystem. Flera remissinstanser ansåg att

som

definitionen borde innehålla hänvisning till att börsfunktionen

en

innefattar möjligheten att genomföra avslut samlat auktionsför-

genom farande eller motsvarande. Samma kritik drabbar elbörsutredningens

förslag. Som skäl för att skydda elbörsen från konkurrens anförs att

likviditeten kan splittras. Denna farhåga framstår överdriven. Vi är

som

250 Särskilt yttrande

övertygade om att den nu verksamma norsk-svenska elbörsen har möjlighet att uppnå fullgod likviditet kraft. Det förefaller av egen dessutom bakvänt att försöka skydda likviditeten att lägga genom

restriktioner på andra aktörers informationsspridning. Hotet mot börsens

likviditet kommer vad beträffar för leverans från handel med bilaterala kontrakt, och vad beträffar finansiella instrument från börser etablerade i andra jurisdiktioner. I inget fallen är det möjligt att av lagstifta bort hotet.

Lösning i enlighet med proposition 1991/92:113 förespråkas

I regeringens prop. 1991/92:1 13 anvisar departementschefen elegant en lösning på motsvarande problem vad avser värdepappersbörser. Han

konstaterar att all börsliknande verksamhet är tillståndspliktig såsom

utgörande mellanhandstjänster. Staten har alltså tillräckliga medel att få insyn i och kontrollera all börsliknande verksamhet vad finansiella avser instrument, och detta gäller således redan för elderivat. Företag så som önskar kan erhålla frivillig auktorisation börs och underkastar sid som då ytterligare krav. Genom att auktorisationen är frivillig blir den exakta definitionen av börsverksamhet mindre avgörande. Auktorisation meddelas av Finansinspektionen. Denna ordning kan utan vidare

åtgärder tillämpas finansiella elkontrakt och borde

för sådana vara den naturliga. När det gäller börshandel med för leverans bör motsvarande

lösning sökas. Alla elhandelsföretag föreslås bli skyldiga att underrätta tillsynsmyndigheten om sin verksamhet och till anmälan foga en

redogörelse för den planerade verksamheten. Tillsynsmyndigheten har

också möjlighet att löpande begära uppgifter verksamheten och

om

vidare att förelägga elhandelsföretag att upphöra med viss uppenbart olämplig verksamhet. Dessa möjligheter är visserligen något än

svagare

de som står till buds på det finansiella området kopplat till kravet

men på att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls, och

enskildas elförsörjning inte äventyras torde fullt tillräckliga möjligheter

att stoppa osunda verksamheter finnas. Auktorisation börs för som

handel med för leverans kan därmed göras frivillig och definitionsfrågorna blir mindre avgörande.

Bilaga 1 251

4%

WIRE W

Dir. 19951112

Kommittédirektiv

Regler för organiserad handel med el, m.m.

den 17

Beslut vid regeringssammanträde augusti

1995 Sammanfattning uppdragetEn utredare skall

av

föreslå ett regelverk för en organiserad börshandel med el, där

-

möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med våra nordiska

grannländer beaktas, lämna förslag till den reglering utrikeshandeln med som kan bli

- av

nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten.

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1994 reformering elmarknaden om en av bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/942358 i enlighet med de förslag regeringen lagt fram i propositionen Handel med i konkurrens 1993/94:162.

Sommaren 1994 tillkallade regeringen kommission, Energi-

en

kommissionen N 1994:04, med parlamentarisk sammansättning.

Energikommissionen skall enligt sina direktiv dir. 1994:67 granska de pågående energipolitiska for omställning och utveckling av

programmen energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare

åtgärder. Enligt direktiven skulle kommissionen särskilt behandla

utlandshandeln med och de regionalpolitiska frågorna. Riksdagen beslutade i december 1994 att skjuta upp elmarknadsreformens ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissioatt genomföra bredare konsekvensanalys av de nya reglerna för

nen en elmarknaden innan reformen träder i kraft prop. 1994/95:84, bet.

1994/95:NU10, rskr. 1994/952141. Kommissionen fick i uppdrag att

252 Bilaga I

med förtur behandla bl.a. frågan utrikeshandeln med el. om Energikommissionen överlämnade i februari 1995 delbetänkandet Ny

elmarknad SOU 1995:15 med förslag till kompletteringar

av regelverket för elmarknadsreformen. Regeringen har nyligen

överlämnat propositionen Ny ellagstiftning 1994/95:222 där det föreslås ändringar och kompletteringar i den vilande ellagstiftningen och

att denna skall träda i kraft den 1 januari 1996.

Ellagstiftningsutredningen N 1992:04 har i uppdrag att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elomrädet. Utredningen har nyligen överlämnat betänkandet Elförsörjning i ofred SOU 1995:51.

Utredningen skall slutföra sitt arbete senast den 1 november 1995.

Organiserad handel med el

De nya regler som föreslås i propositionen kommer att leda till en

förändrad rollfordelning på elmarknaden, där kundens behov står i

centrum. Genom att det står varje kund fritt att välja leverantör kommer

den nuvarande regionala avgränsningen av elförsörjningen att luckras upp. Det är också sannolikt att kontrakt med skiftande varaktighet och

varierande villkor i övrigt kommer att utvecklas for att bättre än i dag

tillgodose kundernas specifika behov.

Huvuddelen av handeln med förväntas liksom hittills ske genom tidsbundna kontrakt mellan kraftproducenter och distributörer eller slutförbrukare. En effektiv marknad förutsätter emellertid också det att

finns en väl fungerande kortsiktig handel med med öppen

prisbildning. Ett tiotal företag i dag för merparten elproduktionen i svarar av

Sverige. Ettkostnadseffektivtutnyttjande av produktionsanläggningarna, dvs. att anläggningar med de lägsta rörliga produktionskostnaderna

används i första hand, förutsätter att kraftproducenterna har möjlighet

att köpa s.k. tillfällig kraft av varandra. Också återdistributörer och

större förbrukare har ett intresse att kunna täcka del sina av av en av

behov genom kortsiktig handel med el.

För närvarande sker en samordning den svenska elproduktionen av

genom den s.k. produktionsoptimeringen, är ett produktions-

som

samarbete mellan de större kraftforetagen. Konkurrensverket har dock i beslut den 24 november 1994 funnit att produktionsoptimeringen i sin nuvarande form inte är förenlig med konkurrenslagen l993:20. Verket

har därför avslagit kraftproducenternas ansökan s.k. ickeom

ingripandebesked. Verket har dock medgett undantag för samarbetet

fram t.o.m. den 31 december 1995. Beslutet inte

att bevilja

Bilaga 1 253

icke-ingripandebesked har av kraftproducenterna överklagats till Stockholms tingsrätt. Regeringen gör i propositionen 1994/951222 Ny ellagstiftning

bedömningen att en organiserad handelsplats for en elbörs

ytterligare kan förbättra handeln samt förbättra prisinformationen och

beslutsunderlaget för producenter, leverantörer och förbrukare av el. Det också att en elbörs för handel med tillfällig kraft som avser anges

faktiska leveranser har betydelse både för elsystemets effektiva drift och

för Svenska kraftnäts möjligheter att handha systemansvaret. Börsen

skall därför ses som en del av elsystemets infrastruktur.

Regeringen konstaterar att Svenska kraftnät som systemansvarig

myndighet har central roll i elsystemet, och att affärsverket med sin en kompetens och sina resurser bör medverka till att en elbörs etableras

för den svenska marknaden. Med hänsyn bl.a. till att det i dag saknas regler som uppfyller samhällets krav på en elbörs bör

huvudmannaskapet för en börs tills vidare ligga hos Svenska kraftnät. I Norge, där reformering av elmarknaden genomfördes år 1991, en har en central börsfunktion inrättats som ett led i arbetet med att säkerställa den öppna elmarknadens funktion. Börsen är statligt ägd och drivs av Statnett SF, som har systemansvaret i landet. Statnett har organiserat verksamheten i ett dotterbolag, Statnett Marked A/S.

Svenska kraftnät fick i augusti 1992 i uppdrag av regeringen att

utreda förutsättningarna för en svensk börs för handel med och, om det fanns sådana förutsättningar, lämna förslag till organisation av en sådan elbörs. Svenska Kraftnät överlämnade i mars 1993 rapporten Handelsplats för el. I rapporten konstateras att det finns tekniska förutsättningar för att etablera en börs för handel med i Sverige. I en bilaga till rapporten görs en genomgång av lagstiftningen vad börsverksamhet och värdepappershandel. Lagen 1992:543 om avser

börs- och clearingverksamhet innehåller regler om börsverksamhet,

anordnande och hållande av andra marknadsplatser samt

clearingverksamhet. Reglerna gäller för sådan verksamhet som rör

handel med finansiella instrument. Lagen reglerar en rad förhållanden,

såsom sundhetskrav, fritt tillträde, neutralitet, genomlysning, sekretess,

övervakning av handeln, information m.m. Därutöver finns andra lagar som reglerar eller har betydelse för handeln med finansiella instrument. Dit hör lagen 1936:819 om skuldebrev, lagen 1991:880 om handel med finansiella instrument, lagen 1991:981 om värdepappersrörelse och insiderlagen 1990: 1342. Enligt rapporten är nämnda regelverk dock inte direkt tillämpliga på handel med el. Energikommissionen framhåller i sitt delbetänkande att det finns,

l7

254 Bilaga 1

framför allt för elkunder och små producenter, ett behov den öppna av prisinformation som tryggas genom en organiserad handel. En elbörs

på nordisk basis skulle också kunna fylla en viktig funktion för hela det nordiska elsystemet. Även kommissionen konstaterar dock det i dag

att saknas svensk lagstiftning som är tillämplig på detta område. Kommissionen rekommenderar därför regeringen att låta utarbeta

förslag till en lagstiftning som reglerar organiserad handel med el. Svenska kraftnät och dess norska motsvarighet Statnett har nyligen

redovisat en utredning om en gemensam svensk-norsk elbörs, med

inriktning på handel med tillfällig kraft. I rapporten konstateras att det finns tekniska förutsättningar för att skapa en svensk-norsk elbörs. Det

finns emellertid behov ett standardiserat regelverk for börsens av

verksamhet. Också samarbetsorganisationen Nordel har nyligen publicerat en rapport om förutsättningarna för en nordisk elbörs. I

rapporterna identifieras ett antal krav bör ställas på sådan som en

elbörs, bl.a. att den är förtroendeskapande, opartisk, finansiellt stabil

och öppen för aktörernas synpunkter och behov. Inom ramen för det nordiska samarbetet uppdrog de nordiska energiministrarna i februari iår ämbetsmannakommittén för energi-

och näringspolitik att utreda och redovisa förslag till ändamålsenliga former för kraftutbyte och elhandel som omfattar alla nordiska länder. En redovisning skedde vid de nordiska energiministrarnas möte i juni

i år. Vid mötet gjorde energiministrarna ett gemensamt uttalande där

man slog fast att det, bl.a. mot bakgrund de förändringar skett

av som

på elmarknaderna, är viktigt att utveckla det nordiska elsamarbetet.

Vidare konstaterades att det finns behov att etablera organiserad av en

handelsplats, där priset för kortsiktigt elutbyte kan fastställas, och att

Sverige och Norge avser att inrätta organiserad marknadsplats för en

en s.k. elbörs med utgångspunkt i samarbetet mellan Statnett och

Svenska kraftnät.

Kontroll av utrikeshandeln med

Sverige har under en lång följd år haft ett omfattande utbyte kraft av av

med de nordiska grannländerna. Det har främst rört sig utbyte

om av

s.k. tillfällig kraft för att utjämna tillfälliga eller säsongsmässiga variationer i utbud och efterfrågan.

Nuvarande ellag 1902:7l s. 1 innehåller inte några särskilda regler

som avser utrikeshandel med el. Under senare år har emellertid viktiga förändringar skett i förutsättningarna för utrikeshandel med el. Bland

annat har ny teknik för s.k. undervattenskablar utvecklats. Det är

SOU 1996.-49 Bilaga 1 255

möjligt att överföra långa sträckor med god ekonomi. Ett

numera uppmärksammat projekt där denna teknik används är den s.k. Baltic Cable mellan Sverige och Tyskland. Vidare pågår sedan några år en förändring av regelverken för elområdet i många länder, med sikte på att introducera ett större mått av konkurrens.

Vid riksdagens behandling av regeringens proposition om en

elmarknad med konkurrens prop. 1991/922133 betonade näringsutskottet det önskvärda i att ta hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skall undvikas bet. 1991/92:NU 30.

I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen prop.

1993/94:162 om handel med i konkurrens konstaterade näringsutskottet att det sker utveckling på elmarknaderna i Europa, en

men att arbetet med att skapa en inre marknad på den europeiska

kontinenten går långsammare än i Norge och Finland. Mot denna

bakgrund ansåg utskottet att det fanns skäl att ytterligare analysera

utlandshandelns konsekvenser för den svenska elförsörjningen. I tilläggsdirektiv till Energikommisionen i november 1994 dir. 1994:120 angavs beträffande utlandshandeln med att utvecklingen inom EU mot en avreglering av elmarknaderna går långsammare än vad tidigare hade förutsatts. Kommissionen fick därför i uppdrag att som analysera det arbete som pågår inom EU och bedöma hur detta bör påverka utformningen av elmarknadsreformen i Sverige. I sitt delbetänkande framhåller Energikommissionen beträffande

utrikeshandeln med att det i dag inte finns anledning att vänta någon omfattande svensk elexport med prishöjande effekter. På längre sikt

ökar dock osäkerheten om utvecklingen i omvärlden. Kommissionen

konstaterar att den vilande ellagstiftningen ger staten möjligheter att

utöva en viss kontroll över utrikeshandeln med el. Vid prövningen av ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse bör ett antal

bedömningskriterier tillämpas, exempelvis förbindelsens betydelse för

den allmänna tillgången på överföringskapacitet till utlandet, driftsäker-

heten i det svenska elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten. Kommissionen föreslår att dessa bedömningskriterier införs i själva

lagtexten. Kommissionen föreslår vidare att det skall införas en särskild

koncession för export och import av el. För att få en sådan koncession bör den sökande kunna styrka att det finns ett ingånget avtal om export och/eller import av som gäller under förutsättning att sökt koncession beviljas. Koncessionen skulle beviljas av regeringen. Huvudregeln bör vara att koncession beviljas, men regeringen skall ha möjlighet att kunna avslå en sådan begäran om allmän hänsyn till landets

256 Bilaga I

försörjningstrygghet talar emot ett beviljande av en sådan koncession. I regeringens proposition 1994/952222 Ny ellagstiftning föreslås,

mot angiven bakgrund, att ellagen kompletteras med bestämmelse en som innebär att nätkoncession för utlandsförbindelse inte får meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt

upprätthålla elförsörjningen i landet. Det framhålls också strävan

att en bör vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av

staten, för att tillgodose intresset av långsiktig försörjningstrygghet.

Vidare föreslås utvidgning den anmälningsplikt, avseende längre en av kontrakt, som finns i den vilande ellagstiftningen. När det gäller frågan om en eventuell reglering utrikeshandeln av

med framhåller regeringen att ytterligare utredning är nödvändig. Utlandshandel är allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen. I ett kortare tidsperspektiv finns det inte något behov av ökad styrning

och kontroll av utrikeshandeln med el. Det bör dock införas en möjlighet att lägga vissa restriktioner på utrikeshandeln med om

denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten. En särskild

koncession för export och import av bör därför övervägas. En eventuell reglering av utrikeshandeln måste dock utformas på ett sådant sätt att handelns positiva effekter inte äventyras. EG:s regelverk är i flera avseenden tillämpligt på elområdet. Det gäller bl.a. Romfördragets regler fria varurörelser samt om

konkurrensreglerna. Vidare har direktiv antagits om öppenhet i

prissättningen för gas och nr 90/377/EEG och transitering

om av

högspänd nr 90/547/EEG. Sedan några år tillbaka pågår också

inom EU ett arbete syftar till att skapa förutsättningar för inre

som en elmarknad. Det råder i dag osäkerhet vilket resultat kommer om som att nås och vid vilken tidpunkt. Vid ministerrådets energiministrarna möte den 29 november 1994 konstaterades bl.a. att fullbordandet den inre marknaden för av

kräver flexibla lösningar, måste tillämpas i anda

som en av

ömsesidighet mellan medlemsländerna och leda till likvärdig och

en icke-diskriminerande öppning marknaderna. Dessa slutsatser av bekräftades vid rådsmötet den 1 juni 1995. Samtidigt konstaterades

emellertid att ett antal frågor måste diskuteras vidare, innan

en gemensam ståndpunkt kan antas.

sov 1996:49 Bilaga 1 257

Utredningsuppdraget

Allmänt

Den regeringen föreslagna reformeringen av elmarknaden syftar till

av att skapa förutsättningar för ökad valfrihet för elkonsumenterna och att åstadkomma en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen. Det är viktigt att handeln med bedrivs på ett effektivt sätt, samtidigt som

forsörjningstryggheten inte får äventyras. Utredaren skall mot denna

bakgrund dels lämna förslag till regler för en organiserad börshandel med el, dels närmare utreda behovet av och möjligheterna till en utökad

reglering utrikeshandeln med och föreslå lämpliga former för en

av

sådan reglering.

Börshandel med

En organiserad börshandel med kan spela en viktig roll både för den fysiska handeln med och för att åstadkomma en effektiv

riskhantering. En elbörs på nordisk basis skulle på motsvarande sätt

fylla en viktig funktion för hela det nordiska elsystemet. En organiserad handelsplats för måste för att fylla sitt syfte åtnjuta

ett stort förtroende hos alla utnyttjar den. Det innebär bl.a. att den som måste vara neutral och att den inte får diskriminera vissa aktörer samt att den har så stor omsättning och likviditet att enskilda aktörer inte ges möjlighet att påverka prisbildningen. Verksamheten måste vidare följa

vissa givna regler och bör även vara föremål för tillsyn och kontroll. Energikommissionen framhåller i sitt delbetänkande att det i dag saknas svensk lagstiftning som kan anses vara direkt tillämplig på en organiserad handelsplats för el. Kommissionen föreslår därför att regler

tas fram tillgodoser kravet på neutralitet, fritt tillträde, som

information, sekretess och tillsyn.

Utredaren skall lämna förslag till det regelverk som krävs för en

organiserad handelsplats för el. Utöver nyss nämnda krav skall reglerna också tillgodose krav på offentlighet och möjlighet till insyn i prisbildningen. Utredaren bör i sitt arbete inledningsvis närmare analysera vilka existerande regler som är tillämpliga på börshandel med och i vilken utsträckning dessa regler behöver ändras eller

ange kompletteras för att tillgodose de angivna kraven på en organiserad börshandel med el. Utgångspunkten för förslagen skall vara att skapa en ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el. Utredaren är dock oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov av kompletterande regler för handel med finansiella kontrakt på elområdet.

258 Bilaga I

En handelsplats för skulle, på sätt andra delar samma som av infrastrukturen, utgöra en vital samhällsfunktion. För att den skall åtnjuta allmänt förtroende är det angeläget att samhället ett ges

tillräckligt inflytande över och erforderlig insyn i börsfunktionen. Flera av de uppgifter som en börs fyller har också ett nära samband med den löpande driften av elsystemet. En förutsättning för att börsen skall

svara mot dessa krav är att den är knuten till systemansvaret för det nationella

elsystemet. Utredarens förslag skall utformas med hänsyn tagen till

dessa förhållanden. Utredaren skall också lämna förslag till hur

tillsynen skall bedrivas.

Utredaren bör i sitt arbete ta del av de erfarenheter vunnits i som Norge i samband med introduktionen börs för handel med el. av en Reglerna får inte utformas så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat samarbete mellan de nordiska länderna på elområdet. Utredaren bör i sitt arbete utgå från börsfunktion inrättas i att en samband med att den ellagstiftningen träder i kraft. Arbetet bör nya därför bedrivas skyndsamt.

Regler för utrikeshandeln med

Som Energikommissionen angivit finns det på kort sikt ingen anledning

att vänta sig en mer omfattande utrikeshandel med el, bl.a. därför att

utrikesförbindelsernas kapacitet är begränsad. Genom de nämnda nyss

kompletteringarna av den vilande ellagen, beträffande kriterierna för prövning av utlandskoncession och den utökade anmälningsplikten för långsiktiga kontrakt med el, skapas goda förutsättningar för

en samhällskontroll av utrikeshandeln med el.

Det sker emellertid för närvarande snabb förändring reglerna

en av för elmarknaderna i flera europeiska länder, i riktning mot större en öppenhet i handeln. Under övergångsperiod kommer därför skilda en

förutsättningar att råda för möjligheterna att bedriva handel med

mellan länderna, och mellan företagen i dessa länder. Som energi-

ministrarna i ministerrådet har uttalat är det angeläget

att

liberaliseringen av de europeiska elmarknaderna sker på ett sätt

som

medger Ömsesidighet vad avser förutsättningarna för handel och

tillträdet till de andra ländernas marknader. Det kan inte heller uteslutas

att utlandshandeln med under vissa förutsättningar kan utvecklas på ett sätt som äventyrar den svenska försörjningstryggheten. Utredaren skall mot denna bakgrund analysera under vilka

omständigheter det kan finnas behov särskilda regler begränsning av om av utrikeshandeln och i så fall lämna förslag till sådana regler.

SOU 1996.49 Bilaga 1 259

Utgångspunkten för analysen skall att utrikeshandel normalt är till vara

fördel för Sverige och dess handelspartner. Syftet med en eventuell

reglering skall därför vara att skapa möjligheter till begränsning av sådan utrikeshandel med medför negativa effekter för som försörjningstryggheten. Det bör vidare beaktas om det under ett övergångsskede, då varierande grad av öppenhet tillämpas på de en

europeiska ländernas elmarknader, kan finnas skäl att upprätthålla

någon särskild form kontroll, för att säkerställa att det råder av ömsesidighet i handeln med och i fråga tillträdet till de nationella om marknaderna. En möjlig form för reglering är en särskild koncession för export och import el. En sådan reglering har införts i Norge. av

Utredaren är dock oförhindrad att föreslå andra former av reglering om

det visar sig vara mer ändamålsenligt.

I sitt arbete skall utredaren också behandla frågan om prövningen av

tillkommande utlandsförbindelser. I prop. 1994/952222 anförs att en strävan bör att utlandsförbindelserna ägs och förvaltas av staten, vara

för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet.

Utredaren bör pröva behovet av och möjligheten att genom en

lagreglering tillgodose denna strävan.

De regler föreslås skall utformas så att de inte skapar hinder som för kortsiktig handel med vare sig inom Sverige eller med våra en nordiska grannländer. Vidare skall utredaren analysera vilka regler som

skall gälla för redan ingångna kontrakt, om det skall finnas möjligheter

att ställa särskilda villkor på kontrakt om utlandshandel t.ex. i upp form koncessionsvillkor och vad som krävs för kontroll av att av sådana villkor följs.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredarens överväganden och förslag avseende börshandel med skall redovisas med förtur och senast den 30 december 1995. Uppdraget i sin helhet skall slutredovisas senast den 31 mars 1996.

Utredaren skall samråda med Ellagstiftningsutredningen

N 1992:04.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att

pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Näringsdepartementet

U, g, å.âêz4:.°ö-zvr.e sip 1 v-

5 .. s ø. h Jag .-Täff,'§3-§2 7:155. " M : En ill.i v

- Ãåeçliäåäâüi. å, ggn. 22:23:.:m, . iårâeiá

:z:.ru.§§å:i:"24 våâsalv nsiázfkxx;

.äáeé vårxrsi gmfzu :çâåáñnâffszléiáaáf

êuususxitig;tis. g-záswêáxia é å Jamáaaââtáif ixgsazl . .;v,1iê52;. n .. 1-4 å Hg ..

Wå;:2$ 2z;5;;.,.,5:, zøxtw mig; ;m r§i.{êi'§i$ Ein :på au{ 4

5:Ali;v7. 1üssÅa§ÃTÃå7-.HQ.à mf

:L:

mv ázájwg ...råriäåigåäfgüg; 5580.

f n .

wisászøxøzxâfsä: ååm

§.33Ã3YTä arga; .- §

åädâ.: kjâcåüjágâiâå ,imêqezbiT

.x- .. w

Bilaga 2 261

Gemenskapsrättsliga gränser för Sveriges möjligheter att

kontrollera internationell handel med el

Rapport till utredningen om regler för organiserad handel

med

Av

Prof. Ulf Bernitz, Juridiska fakulteten, Stockholms

universitet

och Olivier Linden, LLM i europeisk rätt

Översättning: Bo Diczfalusy

Januari 1996

262 Bilaga 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Del INLEDNING

Kapitel Uppdraget

Kapitel Tillämpning av gemenskapsrätten inom elsektorn 2.1 Gemenskapsrätten och den svenska lagstiftningen

2.2. Tillämpning av Gemenskapens regler fri rörlighet

om 2.2.1 Principen om icke-diskriminering 2.2.2 Reglerna om fri varurörlighet 2.2.3 Reglerna om fri rörlighet för tjänster 2.2.4 Tänkbara undantag 2.3 Tillämpning av Gemenskapens konkurrensregler 2.4 Förslaget till direktiv om en inre marknad för elektricitet 2.5 Elsektorns särställning i gemenskapsrätten

Kapitel Konsekvenser av en överträdelse gemenskapsrätten av 3.1 Möjliga förfaranden gentemot den svenska lagstiftningen 3.1.1 Förfaranden av enskilda 3.1.2 Förfaranden av kommissionen 3.2 Möjliga påföljder vid överträdelser av gemenskapsrätten 3.2.1 Ogiltighet av oförenlig lagstiftning 3.2.2 Skadestånd

DEL DE OLIKA ALTERNATIVEN

Kapitel 4: Frånvaro av reglering

Kapitel Allmän prisreglering

5.1 Tänkbar utformning av en prisreglering

5.2 Förenlighet med reglerna om fri varurörlighet

5.2.1 Frånvaro av diskriminering

5.2.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF

5.3 Förenlighet med konkurrensreglerna 5.4 Slutsatser

Bilaga 2 263

Kapitel 6: Kontroll av utrikeshandeln 6.1 överträdelser reglerna fri rörlighet av om 6.1.1 Importrestriktioner art. 30 RomF 6.1.2 Exportrestriktioner art 34 RomF

6.1.3 Reglering av överföringen art. 59 RomF

6.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF

6.2.1 Ändamålsenligheten av en kontroll av utlandshandeln

6.2.2 Formen för reglering av utrikeshandeln

Del 3:SLUTSATSER

Kapitel 7: Sammanfattning och slutsatser 7.1 Frånvaro av reglering 7.2 Allmän prisreglering 7.2.1 Accepterande av en rimlig prisökning på 7.2.2 Vägran att acceptera några prisökningar 7.3 Reglering av importen och exporten av

7.3.1 Ãndamâlsenligheten av en reglering av utrikeshandeln

7.3.2 Det minst begränsande sättet att reglera utrikeshandeln 7.4 Slutord

264 Bilaga 2

Del INLEDNING

Kapitel l: Uppdraget

Sedan den 1 januari 1996 är den svenska elmarknaden, efter norsk förebild, helt avreglerad. Alla konsumenter kan välja sina leverantörer av el, och varje distributör har rätt att leverera till de kunder han

önskar. En av de viktigaste konsekvenserna denna liberalisering är

av att konkurrensen kommer att driva ned elpriserna i Sverige. Dessa priser är redan bland de lägsta i Europa.

Avregleringen påverkar också utrikeshandeln. Exempelvis har tysk

en

konsument rätt att köpa i Sverige, och en italiensk leverantör rätt att

leverera till de kunder han önskar. Denna öppenhet kan emellertid

innebära ett hot mot den svenska försörjningstryggheten på längre sikt.

Eftersom elpriserna är högre i andra länder finns det risk för att

öppenheten i utrikeshandeln leder till kraftiga prisökningar på den

svenska elmarknaden.

Så länge Sveriges handelspartners skyddar sina egna elmarknader

genom monopol och regleringar kommer detta hot att bestå. Det förs en diskussion inom den Europeiska gemenskapen att avreglera den om europeiska marknaden, kommissionens förslag har hittills inte men tilltalat medlemsstaterna, och ingen enighet har ännu nåtts. De åtskilda marknaderna kommer därför troligen att bestå ännu tid. en

Med hänsyn till att de europeiska elmarknaderna inte har liberaliserats

överväger den svenska regeringen att anta en lagstiftning skyddar

som den svenska elsektorn för riskerna med fri utrikeshandel. en Utredningen om organiserad handel med har i uppdrag att bl.a.

föreslå en reglering av handeln i syfte att säkra den svenska försörjningstryggheten på lång sikt. Ett av de problem väcks i

som

samband med en sådan kontroll är förenligheten med EG:s regelverk. Syftet med denna rapport är att undersöka under vilka betingelser ett sådant säkrande av försörjningstryggheten kan bedömas förenligt

vara med gemenskapsrätten.

Priserna i Tyskland är exempelvis dubbelt så höga de svenska. som

SOU 1996.-49 Bilaga 2 265

Rapporten består av tre avsnitt:

Ett inledningsavsnitt som beskriver de gemenskapsrättsliga regler som

är tillämpliga på elsektorn och som den svenska lagstiftningen måste underkasta sig. I avsnittet analyseras också de legala konsekvenserna av en eventuell överträdelse av gemenskapsrätten genom en svensk lagstiftning kapitel 1 3. -

En beskrivning av ett antal möjliga sätt att säkra försörjningstrygg-

heten på den svenska elmarknaden och en genomgång av de villkor som

de olika alternativen måste uppfylla för att vara förenliga med gemen-

skapsrätten kapitel 4 -6.

Ett slutavsnitt där de olika förslagen till lösningar sammanfattas och - , slutsatser presenteras. I bilaga finns en referenslista kapitel 7 och bilaga.

Kapitel 2: Tillämpning av gemenskapsrätten inom elsektorn

I detta kapitel allmän beskrivning av de regler i gemenskapsges en rätten, som är tillämpliga på elsektorn. Först beskrivs EG-rätten och

dess effekter på det svenska rättssystemet avsnitt 2.1 Därpå görs en

. genomgång av de grundläggande legala principerna i Unionsfördraget

avsnitt 2.2 och 2.3. Slutligen diskuteras det föreslagna direktivet om

en inre marknad för avsnitt 2.4. I ett avslutande avsnitt berörs

elsektorns ställning i förhållande till gemenskapsrätten avsnitt 2.5.

2.1 Gemenskapsrätten och den svenska lagstiftningen

Den 1 januari 1995 blev Sverige fullvärdig medlem av den Europeiska Unionen Genom undertecknandet Anslutningsfördraget förband sig av Sverige inte bara att följa ett antal internationella regler, utan också att underkasta sig en ny rättsordning. I själva verket utgör den europeiska gemenskapen i sig en egen rättsordning. Dess regler är direkt

tillämpliga i medlemsstaterna principen om direkt effekt och den

nationella lagstiftningen måste stå i överensstämmelse med

gemenskapsrätten principen om företräde. Vid överträdelse av dessa

2 I denna rapport kommer beteckningama Europeiska Gemenskapen EG och Europeiska Unionen EU att användas synonymt.

266 Bilaga 2

regler genom nationell lagstiftning har alla fysiska och juridiska personer rätt att få sin sak prövad enligt gemenskapsrätten.

EG utgör ett komplicerat rättssystem. Det består ett antal lagregler av och rättsprinciper. Till den första kategorin, och överst i hierarkin, återfinns Fördraget om den Europeiska Unionen T EU. Den utgör Unionens "grundlag", och innehåller regler om de gemensamma institutionerna men också om skapandet den inre marknaden av som

omfattar de s.k. fyra friheterna fri rörlighet för tjänster,

varor, personer och kapital, och de gemensamma politikområdena konkurrens, jordbruk etc.. Under Fördraget finns den sekundära

lagstiftningen, som består av förordningar och direktiv. Genom dessa kan Fördragets principer tillämpas, och de är överordnade nationell lagstiftning.

Rättsprinciperna, i form av rättspraxis från EG-domstolen i Luxemburg och EG-kommissionens beslut, är grundläggande i EG-rätten. Lika viktigt som att förstå reglerna i Unionsfördraget är kunskapen hur om dessa regler tolkas av Domstolen. Domstolen fungerar som en sorts

författningsdomstol genom sin tolkning av Fördraget och sekundär-

av lagstiftningen. Dess beslut är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Förenligheten med gemenskapsrätten, det rör Fördraget, den oavsett om

sekundära lagstiftningen eller Domstolens beslut, är ett nödvändigt

villkor vid antagande av all nationell lagstiftning.

2.2. Tillämpning av Gemenskapens regler fri rörlighet om

EG-fördraget syftar till att åstadkomma en inre marknad, dvs. "ett

område utan inre gränser där fri rörlighet för tjänster,

varor, personer

och kapital säkerställs" Artikel 7a i Fördraget. Elsektorn, är

som en del av den inre marknaden, är helt och hållet underkastad de regler som

avser dessa friheter. Speciellt gäller reglerna icke-diskriminering

om

avsnitt 2.2.1, och reglerna om fri rörlighet för varor avsnitt 2.2.2 och tjänster avsnitt 2.2.3. För att möjliggöra mindre strikt

en

tillämpning av dessa regler ger gemenskapsrätten visst utrymme för att skydda de nationella elmarknaderna avsnitt 2.2.4.

2.2.1 Principen icke-diskriminering

om

Reglerna om fri rörlighet och den inre marknadens funktion grundas på den rättsliga princip om icke-diskriminering föreskrivs i Fördraget

som

Bilaga 2 267

Artikel 6. Enligt denna princip är det förbjudet för medlemsländerna

att vidta åtgärder som gör åtskillnad på nationella och utländska

marknader, till förfång för de sistnämnda. Att principen om ickediskriminering upprätthålls är föremål för strikt kontroll av gemenskapens institutioner Kommissionen och Domstolen. Kontrollen avser

såväl direkt som indirekt diskriminering.

En direkt eller öppen diskriminering föreligger när en nationell

rättsregel gör åtskillnad på inhemska och utländska varor, tjänster eller

personer.Detta skulle t.ex. vara för handen om en särskild skatt tillämpades på importerad elektricitet, eller om den nationella lagstiftningen ställde speciella krav på utländska företag som önskar bygga ett

kraftverk, medan motsvarande krav inte ställdes på inhemska företag.

Öppen diskriminering är strängt förbjuden enligt gemenskapsrätten, och

möjligheterna till undantag för medlemsländerna för att skydda

nationella intressen är starkt begränsade.

En indirekt eller dold diskriminering föreligger när en nationell regel

inte formellt skiljer på inhemska och utländska varor, tjänster eller personer, men där effekterna blir mer kännbara för sistnämnda kategori. Exempelvis skulle en särskild skatt på kärnkraftgenererad el, som tillämpades likadant på nationell och utländsk produktion, utgöra en dold diskriminering om kärnkraftsel nästan uteslutande importerades från andra medlemsländer i EU. I detta fall skulle enbart den importerade utländska elen drabbas av skatten. Liksom i fråga om öppen

diskriminering ser gemenskapsrätten mycket strängt på dold

diskriminering. Möjligheterna att få undantag är dock något större om

diskrimineringen är indirekt.

2.2.2 Reglerna om fri varurörlighet

Elenergins natur har sedan länge diskuterats inom EU. Vissa med-

lemsländer har anfört att har de egenskaper som kännetecknar en

tjänst, medan andra har hävdat att är en vara. Numera föreligger inte

längre några tvivel, efter ett beslut i Domstolen nyligen där det slogs

fast att skall betraktas som en vara och därför är underkastad

tillämpningen av gemenskapsreglerna om fri varurörlighet. Dessa regler

innehåller förbud mot åtgärder av medlemsländerna som hindrar import

3 Fallet C-393/92 City of Almelo 1994 ECR I-1477.

268 Bilaga 2

avsnitt 2.2.2.1 eller export avsnitt 2.2.2.2.

2.2.2.1. Inga restriktioner pá importen

Artikel 30 i Fördraget är en av de mest tillämpade i gemenskapsrätten.

Den innehåller ett strikt förbud mot "kvantitativa importrestriktioner

samt åtgärder med motsvarande verkan". Uttrycket "kvantitativa

restriktioner" avser i första hand importkvoter. Uttrycket "åtgärder med

motsvarande verkan" har fått en vidsträckt tolkning av EG-domstolen. Sådana åtgärder innefattar alla "handelsregler uppställs som av medlemsländerna som innebär hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller

potentiellt, för handeln inom Gemenskapen.

Denna tolkning innebär för det första att förbudet i artikel 30 inte bara är tillämpligt vid en faktisk vägran att acceptera produkt utan också en när importen enbart försvåras och, för det andra, att det inte behöver

bevisas att handelshinder föreligger; det räcker med att det finns

en sådan möjlighet. Med andra 0rd är förbudet i artikel 30 tillämpligt när importen av en produkt från ett medlemsland till ett annat är eller kan göras onödigt komplicerad.

Denna tolkning är mycket vittgående; den fokuserar på den restriktiva effekten på handeln inom gemenskapen och inte bara på att en

diskriminering föreligger. I själva verket innebär all statlig lagstiftning

som riktar sig mot produkter viss begränsning handeln. En en av starkare begränsning i ett medlemsland innebär att utländska pro-

ducenter, vars produkter uppfyller lägre krav på begränsningar i sina

hemländer, missgynnas.

Om Sverige t.ex. ålägger elleverantörerna avgift med syfte att

en ge konsumenterna information om framställningssättet för deras " grön"

eller "icke-grön" el innebär det att gemenskapshandeln försvåras

eftersom utländska leverantörer är mer avvaktande till att exportera till en marknad där det ställs högre krav än på deras hemmamarknader.

4 Fallet 8/4 Procureur du Rai v. Dassssonville 1974 ECR 837.

Bilaga 2 269

År 1979 uppställde Domstolen, i det berömda Cassis de Dijon-fallet5,

principen ömsesidigt erkännande. Den innebär att en produkt, som om har tillverkats och marknadsförts i ett medlemsland, med beaktande av de legala krav gäller i detta land, också skall erkännas i alla de som andra medlemsländerna vilka således måste godta lagreglerna i det ,

förstnämnda landet. Detta innebär att om en tysk leverantör tillåts distribuera i Tyskland utan att vara tvungen att informera sina kunder om hur elen framställts, så skall han ha samma möjlighet i alla andra medlemsländer. Har man i svensk lagstiftning infört ett krav på att kunderna skall informeras om hur elen framställts, så gäller detta krav

inte för den tyske leverantören.

Domstolen accepterade dock att skillnader mellan de nationella

lagstiftningarna kan leda till vissa begränsningar i gemenskapshandeln.

På vissa villkor är sådan nationell lagstiftning således förenlig med gemenskapsrätten. Dessa villkor innebär för det första att den nationella lagstiftningen i fråga tillämpas på ett likvärdigt sätt på importerade och inhemska frånvaro direkt diskriminering och för det andra varor av att den är nödvändig för att uppnå berättigade mål s.k. "tvingande

hänsyn" såsom skydd av folkhälsan, affärsmoralen, konsumentskydd eller skydd miljön. Ett tredje villkor gäller också: det är kravet på

av

att den åtgärd som vidtas av medlemsstaten står i proportion det tvingande hänsyn som den syftar till att uppnå

Om dessa villkor är uppfyllda är medlemsstatens åtgärd inte förbjuden enligt gemenskapsrätten. Det innebär att Sverige endast har rätt att kräva tysk leverantör att han skall informera sina kunder om sin av en produkts egenskaper så länge detta krav ställs på alla leverantörer

oavsett nationalitet g det är nödvändigt för att skydda miljön och/eller konsumenterna, 99h är proportionellt mot detta mål, dvs. inte

är mer långtgående än vad som är absolut nödvändigt.

Tolkningen förbudet i artikel 30 RomF mot åtgärder som har av verkan kvantitativa restriktioner är mycket strikt.

motsvarande som

Aven om Cassis de Dijon-fallet innebar en uppmjukning av denna

5 Fallet 120/78 Cassis de Dijon 1979 ECR 649.

° Detaljerna kring tillämpningen av proportionalitetsprincipen behandlas i avsnitt 2.2.2.4.

18SOUl99bs-J9

270 Bilaga 2

tolkning, är det uppenbart att medlemsländernas frihet att införa regler som riktar sig mot tillverkning eller försäljning produkter inom deras av eget land är starkt begränsad. Det är inte ovanligt lag, har att en som antagits i god tro av ett medlemsland, innebär en begränsning av handeln av det enkla skälet att den uppställer krav är hårdare än som i andra medlemsländer.

För att undvika missbruk till följd av EG-domstolens restriktiva tolkning, har den nyligen mjukat upp sin kontroll av medlemsländernas åtgärder genom att medge att förbudet i artikel 30 inte omfattar

lagstiftning som reglerar "vissa säljåtgärder" som inte är diskriminerande trots att gemenskapshandeln begränsas7. Räckvidden

av denna nya tolkning är ännu inte klarlagd. Det är okänt vilka

"säljåtgärder" som täcks av detta uttryck, och under vilka

omständigheter de är tillämpliga på elsektorn. Denna osäkerhet kommer att beaktas i denna rapport.

2.2.2.2. Inga restriktioner pd exporten

På motsvarande sätt som art. 30 innehåller art. 34 ett förbud mot "kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder har motsvarande som verkan". Tolkningen av art. 34 är emellertid mindre strikt än när det gäller art. 30. Domstolen godtar således åtgärder medlemsländerna av som begränsar gemenskapshandeln, så länge de tillämpas likvärdigt på

alla inhemska varor inklusive exportvaror.

Det är därför tillräckligt för ett medlemsland att kunna visa att dess

lagstiftning inte är diskriminerande, för att den skall förenlig med vara art. 34. Om vi jämför med exemplet i avsnitt 2.2.2.1, så hindrar art. 34 inte att svensk lag kräver information hur elen har framställts, om även om en svensk exportör av måste underkasta sig strängare regler

än vad som gäller för hans konkurrenter i Tyskland tyska leverantörer

som levererar pä sin hemmamarknad omfattas inte dessa regler. av

7 Jfr. fallen C-267 och 268/91 Keck and Mithouard 1993 ECR I-6097.

3 Jfr. det viktiga fallet 15/79 Groenveld 1979 ECR 3409.

Bilaga 2 271

2.2.3 Reglerna om fri rörlighet för tjänster Enligt gemenskapsrätten är det inte tillräckligt att garantera elenergins

fria rörlighet; det är också nödvändigt att inte begränsa den fria

rörligheten för verksamheter som hänger samman med elsektorn. En

tysk producent måste exempelvis ha rätt att bygga ett kraftverk i

Sverige och utnyttja det svenska elnätet på samma villkor som svenska företag. Produktion och överföring av är underkastade gemenskapsrättens regler om fri rörlighet för tjänster.

Reglerna fri rörlighet för tjänster grundas på den rättsliga principen om om likabehandling, som innebär att ett medlemsland bara får uppställa regler för tjänstesektorn så länge de inte diskriminerar utländska företag i förhållande till inhemska. I motsats till reglerna om fri varurörlighet

avsnitt 2.2.2.1 innebär begränsning av handeln, till följd av skilda

en nationella regelverk, inte något förbud mot regler av medlemsländerna som är likvärdiga för alla företag.

Om Sverige t.ex. kräver att de som överför skall ha tillstånd för detta så kommer utländska företag, inte är underkastade sådana krav i som sitt hemland, att vara tveksamma till att etablera sig på den svenska marknaden. Detta innebär en begränsning i gemenskapshandeln, men skulle inte innebära något brott mot reglerna fri rörlighet för om tjänster, eftersom svenska företag behandlas likadant.

2.2.4 Tänkbara undantag

Gemenskapsrätten medlemsländerna möjlighet att tillämpa dis-

ger

kriminerande lagstiftning, detta är berättigat med hänsyn till

om

nationella intressen. Reglerna undantag återfinns i art. 36 avseende

om

fri varurörlighet och art. 66 avseende fri rörlighet för tjänster och

innebär att strikta och kumulativa villkor måste vara uppfyllda.

Medlemsländer åberopar nationella intressen för att rättfärdiga som diskriminerande lagstiftning behöver inte ha tillstånd för detta av kommissionen eller EG-domstolen. Men om någon klagar på den nationella lagstiftningen vid EG-domstolen eller nationell domstol, en

så måste medlemsstaten visa att villkoren i art. 36 och 66 är uppfyllda. Om medlemslandet inte lyckas övertyga Domstolen så kommer denna

att förbjuda den aktuella lagstiftningen.

Det första villkoret hänför sig till den typ mål som ett medlemsland av

åberopar. I både art. 36 och art. 66 finns en begränsad lista med mål.

Det enda dessa mål berör elsektorn är målet om allmän av som

272 Bilaga 2

säkerhet. Domstolen har slagit fast att detta mål innefattar begreppet

försörjningstrygghet för energiprodukter°. Det är inte möjligt för ett medlemsland att hänvisa till andra motiv, såsom konsumentskydd eller skydd av miljön, för att få diskriminerande åtgärder godtagna.

Det andra villkoret hänför sig till avsaknad harmonisering på

av

gemenskapsnivå. Ett medlemsland kan bara åberopa försörjningstrygghet för att rättfärdiga diskriminerande åtgärder i

elsektorn om gemenskapsrätten inte reglerar frågan. Det innebär så att

snart försörjningstryggheten är säkrad genom gemensamma direktiv, är

medlemsländernas rättigheter uttömda när det gäller att införa

diskriminerande lagstiftning i syfte. När det gäller

samma

försörjningstrygghet på energiområdet har några direktiv antagits, men

dessa är mycket allmänna och helt otillräckliga for att säkerställa

att

detta mål uppnås. Medlemsländerna kan fortfarande åberopa argumentet om försörjningstrygghet för att rättfärdiga diskriminerande åtgärder i

elsektorn.

Det tredje och sista villkoret är det svåraste att uppfylla; det går under beteckningen proportionalitetstestet. Alla åtgärder syftar till att

som

säkerställa försörjningstryggheten kan inte undantas enligt gemenskaps-

rätten; det är bara åtgärder som är proportionella mot detta syfte som kan medges undantag enligt art. 36 och 66 . Detta innebär att den

begränsande lagstiftning som är i fråga skall ha så liten effekt

som möjligt på gemenskapshandeln. Med andra ord skulle Domstolen vägra

att ge undantag för en åtgärd i ett medlemsland som var ägnad att säkra

9 I fallet Campus Oil medgav Domstolen att behovet av att säkra försörjningstryggheten för oljeprodukter kunde rättfärdiga att diskriminerande åtgärder vidtogs Republiken Irland. Se fallet 72/83 av Campus Oil 1984 ECR 2727.

° Sådana motiv kan bara motivera icke-diskriminerande åtgärder som begränsar handeln mellan medlemsländerna. Jfr. principen ömsesidigt om erkärmande i avsnitt 2.2.2.1.

" Villkoren i proportionalitetstestet gäller också Cassis de Dijon-regeln: en icke-diskriminerande åtgärd motiveras skyddet miljön som av av och/eller konsumentskyddet är inte förbjuden enligt art. 30 den år om

proportionell mot dessa mål se avsnitt 2.2.2.1 ovan.

Bilaga 2 273

försörjningstryggheten, det möjligt att vidta en annan åtgärd om var uppfyllde samma syfte men som var mindre diskriminerande vad som avser utrikeshandeln.

2.3 Tillämpning av Gemenskapens konkurrensregler

Konkurrensreglerna utgör, liksom reglerna om de fyra friheterna, ett av

de medel i Fördraget för att nå målet om ekonomisk som anges

integration. Gemenskapens regler konkurrens syftar till att hindra

om medlemsstaterna och privata företag från att bibehålla eller införa

hinder för handeln inom den gemensamma marknaden. Detta skydd

omfattar två uppsättningar regler: sådana som innebär ett förbud för privata företag att skapa begränsningar i handeln genom avtal eller

missbruk dominerande ställning art. 85 och 86R0mF och sådana

av en riktar sig mot medlemsländer, och som avser sådant statsstöd som som begränsar handeln och därmed är oförenligt med den gemensamma marknaden art. 92 RomF.

Inom för syftet med denna rapport krävs ingen utförlig be-

ramen

skrivning konkurrensreglerna. De har bäring på lagstiftningen i

av medlemsländerna endast i de fall då denna uppmuntrar till konkurrensbegränsande överenskommelser mellan företag eller missbruk av en dominerande ställning. Exempelvis skulle en statlig regel om ett maximipris på utgöra ett brott mot konkurrensreglerna om fastställan-

det detta pris skedde i samarbete med privata företag.

av

Inte heller det generella förbudet mot att ge statligt stöd behandlas i

denna rapport, eftersom detta knappast bidrar till att uppnå syftet med

uppdraget. Det bör emellertid nämnas att statligt stöd som grundas på icke-diskriminerande kriterier är förenligt med de gemensamma konkurrensreglerna. Detta gäller t.ex. när ett medlemsland använder

skatteinstrumentet för att bibehålla låga priser i elsektorn. Gemenskaps-

rätten medger statliga åtgärder såsom sänkta konsumtionsavgifter på el, om de tillämpas lika på inhemsk och importerad el.

2.4 Förslaget till direktiv om en inre marknad för elektricitet

I och med att det finns privata och offentliga monopol i elsektorn inom

2 Detta förbud diskuteras utförligare i kapitel 5.3 nedan.

274 Bilaga 2

Unionen, så finns det långtgående begränsningar i handeln och därmed många överträdelser av reglerna om fri rörlighet och konkurrens. Hittills har emellertid kommissionen endast fört de mest uppenbara handelshindren inför EG-domstolen. Vad beträffar de andra överträdelserna så förväntar sig kommissionen politisk lösning en

genom att ett direktiv antas avreglering elsektorn och skapande

om av av en inre marknad.

Kommissionen har lagt fram flera förslag för Ministerrrådet, men hittills har ingen ståndpunkt kunnat antas, och motståndet är gemensam fortfarande så starkt att en lösning torde dröja. Men även ett om direktiv antas kommer det inte att leda till fullständig avreglering en av elsektorn, såsom har skett i Norge och Sverige. I bästa fall kommer det att ge möjlighet för medlemsländerna att välja mellan två system för avreglering: Tredjepartstillgång TPA och Ensamköparsystem Single

Buyer, SB.

Eftersom elmarknadsdirektivet ännu inte har antagits är det inte möjligt att utgå från det i denna rapport. Likväl bör målet total om en av-

reglering av elmarknaderna inom gemenskapen hållas i minnet vid analysen av de långsiktiga hoten mot försörjningstryggheten, och

kommer också att refereras till vid presentationen olika lösningar för av den svenska regeringen.

2.5 Elsektorns särställning i gemenskapsrätten

Under mer än trettio år var elsektorn undantagen från tillämpningen av gemenskapens regler. Detta återspeglade allmänhetens uppfattning att energifrågor var så känsliga att de borde förbehållas de enskilda medlemsländerna. Detta ledde till en hög toleransnivå vad de avser

3 De exklusiva import- och exportråttighetema för i fem medlemsländer Frankrike, Irland, Italien, Spanien och Nederländerna ifrågasätts f.n. av kommissionen inför Domstolen. Ett beslut väntas till andra hälften av 1996.

I TFA-systemet har alla elproducenter rätt att leverera till alla kunder, och vissa kunder har rått att välja leverantör. I SB-systemet införs konkurrens i produktionen och distributionen, nätägaren rätten att leverera men ges till slutkonsumenterna.

Bilaga 2 275

starkt reglerade och slutna elmarknaderna inom EG. När avreglerings-

politiken gjorde sitt intåg i början 1990-talet ökade antalet fall som av fördes inför EG-domstolen.

Eftersom tillämpningen gemenskapsrätten på elsektorn är av sent av

är den legala osäkerheten emellertid betydande. De förslag till

ursprung handlingsalternativ för den svenska regeringen, som presenteras i denna kan därför inte betraktas helt säkra; tvivlen på deras rapport, som förenlighet med gemenskapsrätten kvarstår så länge det inte finns några avgöranden från Domstolen.

I denna sfär osäkerhet, där trender är nästan lika viktiga som legala av

instrument, finner man en förståelse från gemenskapsinstitutionernas

sida när det gäller de risker är förknippade med de nationella som

elmarknaderna. Detta gäller i synnerhet när det gäller att trygga

försörjningstryggheten; ett medlemsland som åberopar detta argument för att försvara diskriminerande åtgärder skulle troligen få en mer omfattande behandling i Domstolen, än vad gäller för motsvarande som frågor i andra sektorer.

Kapitel 3: Konsekvenser överträdelse av gemenskapsrätten av en

Respekterandet gemenskapsrätten innebär för svensk del att strikta av

villkor gäller när lagstiftning införs om långsiktig försörjningstrygghet. Som nämndes i början förra kapitlet är den europeiska gemenskapen

av ett rättssystem har företräde framför de nationella rättssystemen. som Detta innebär i motsats till vad normalt gäller för att - som internationell offentlig rätt överträdelse av gemenskapsrätten - en kommer att medföra mycket kännbara och verkningsfulla effekter för Sverige.

I detta kapitel diskuteras de risker som är förknippade med den svenska

lagstiftningen, den innebär överträdelse gemenskapens regler

om en av fri rörlighet och konkurrens. Diskussionen uppdelas två frågor: om

Vilken åtgärder kan Sverige bli föremål för Avsnitt 3.1

- typ av

Vilka sanktioner kan drabba Sverige vid en överträdelse av gemen-

-

skapsrätten Avsnitt 3.2..

276 Bilaga 2

3.1 Möjliga förfaranden gentemot den svenska

lagstiftningen

Om en överträdelse sker gemenskapsrätten svensk

av genom lagstiftning

som avser handeln med el, eller det råder tvivel reglernas om om

förenlighet med gemenskapsrätten, så kan två typer förfaranden ske

av

inför domstolen: Förfaranden enskilda avsnitt 3.1.1 och/eller

av

förfaranden av kommissionen avsnitt 3.1.2.

3.1.1 Förfaranden av enskilda

Var och en som har ett berättigat ekonomiskt intresse kan väcka talan

vid nationell domstol vid överträdelse gemenskapsrätten. en av Principen om direkt effekt, är hörnsten i gemenskapens som en rättssystem, innebär att enskilda får åberopa EG:s regler för försvara att

de rättigheter som Fördraget tillerkänner dem, dessa rättigheter har

om överträtts genom en åtgärd medlemsstaten. Denna princip gäller av reglerna om fri rörlighet art. 30, 34, 36 och 59

R0mF och om

konkurrens art. 85 och 86 R0mF, liksom det generella förbudet mot

diskriminering art. 6 R0mF.

Sådana enskilda kan vara företag eller privatpersoner. Det kan

vara en svensk konsument frihet att köpa från utländsk leverantör vars en har beskurits genom åtgärd begränsar utrikeshandeln. Det kan en som

också röra sig om ett svenskt eller utländskt elföretag rättigheter

vars enligt gemenskapens regler att handla fritt har inskränkts den genom

svenska lagstiftningen. Det bör observeras att enskilda inte behöver lida verklig skada av den svenska lagstiftningen; potentiell begränsning

en av handeln är tillräcklig för att ärendet skall kunna föras till EGdomstolen.

Ett klagomål från enskild inför nationell domstol följer de en en nationella rättegångsreglerna. Genom gemenskapsrätten del att utgör en av det svenska rättssystemet, måste den nationella domstol som har att behandla ärendet beivra brott mot gemenskapens regler, även om överträdelsen är en följd lag antagits den svenska av en som av

riksdagen. En svensk domare har t.o.m rätt att föreskriva tillfälliga

5 En av de grundläggande fallen i EG-rätten gällde klagomål av en italiensk elkonsument, Mr. Costa, vägrade att betala sina elräkningar som med argumentet att den italienska lagen nationalisering elsektom stod om av i strid med Fördraget. Se fallet 6/64 Costa ENEL 1964 ECR 585. v.

Bilaga 2 277

åtgärder sätter lagstiftningen ur spel, till klagandens förmån. som

Om svensk domare är osäker på huruvida ett brott mot fördragsen reglerna föreligger, kan han hänskjuta ärendet till EG-domstolen i

Luxemburg för ett förhandsavgörande reglerna om detta återfinns i art.

177 RomF. Domstolar i högsta instans är skyldiga att hänskjuta sådana

ärenden till EG-domstolen. I ett förhandsavgörande ger Domstolen sin tolkning gemenskapsrätten. Om den anser att en överträdelse har av Domstolen vilka villkor detta sker; det ankommer sedan skett anger på på den ansvariga nationella domstolen att avgöra huruvida dessa villkor

är uppfyllda i den nationella lagstiftningen i det aktuella fallet.

3.1.2 Förfaranden av kommissionen

Om kommissionen tar ett fall inför EG-domstolen är denna skyldig

upp

att avgöra det. Oavsett hur Domstolen beslutar förenligt eller inte så

har dess beslut företräde framför alla nationella beslut; gemenskapsrättens homogenitet bibehålls därigenom i hela Unionen. Domstolens beslut kan inte överklagas.

Enligt art. 169 RomF får kommissionen föra talen inför Domstolen på eget initiativ eller efter ett klagomål av en enskild. Den lg, men behöver inte, agera; kommissionen avgör själv om den vill ta upp ett ärende. Kommissionen använder sina maktbefogenheter för att förhandla med medlemsländer, nationella regler står i strid med vars

gemenskapslagstiftningen, om ändringar som tar hänsyn till deras skyldigheter gentemot gemenskapen. Beroende på hur allvarlig

överträdelsen är och på de nationella intressen som står på spel, kan dessa förhandlingar pågå i månader och t.o.m. år innan en överenskommelse kan nås eller ärendet hänskjuts till Domstolen. Ibland

accepterar kommissionen tillfälliga lösningar av kompromisskaraktär.

I föreliggande fall, och med beaktande av elsektorns speciella ställning i gemenskapsrätten, är det inte givet att kommissionen skulle inleda ett förfarande vid EG-domstolen om den svenska lagstiftningen i något avseende ansågs åsidosätta gemenskapsrätten. Kommissionen kan dock

utnyttja sina rättigheter närhelst den önskar. Att kommissionen inte

vidtar rättsliga åtgärder hindrar inte heller enskilda från att väcka talan i nationella domstolar.

En eventuell överenskommelse mellan Sverige och kommissionen om

innehållet i en svensk lag kan därmed inte ses som en garanti för att

278 Bilaga 2

denna lagstiftning får stå oemotsagd i prövning enligt gemenskaps-

en rätten. Ett exempel från ett annat område utgörs förhandlingsav en

överenskommelse mellan Sverige och Kommissionen, System-

om

bolagets framtida existens, som inte har hindrat en enskild från att ta

upp fallet i EG-domstolen efter ett hänskjutande från svensk en tingsrätt.

3.2 Möjliga påföljder vid överträdelser av gemenskapsrätten

Om svensk lagstiftning i något avseende beñnns oförenlig med

vara gemenskapsreglerna om fri rörlighet eller konkurrens är två typer av påföljder tänkbara:

Den nationella lagstiftningen blir ogiltig avsnitt 3.2.1

-

Staten kan bli skyldig att betala skadestånd för effekterna över-

- av

trädelsen avsnitt 3.2.2.

3.2.1 Ogiltighet oförenlig lagstiftning

av

Om EG-domstolen finner att en nationell lagregel är oförenlig, så gäller denna regel inte längre. Domstolens beslut är bindande för medlemsländerna, dvs. de verkställande, lagstiftande och dömande organen. Dessa är skyldiga att bortse från den oförenliga svenska lagstiftningen. Om de vägrar att göra detta har och rätt med stöd var en att, av

Domstolens beslut, begära hos sin nationella domstol att inte omfattas

av lagen. Ogiltigheten inträder redan då överträdelsen sker, och inte vid

beslutstidpunkten, vilket innebär att skyldigheter åläggs enskilda

som

är ogiltiga från början.

3.2.2 Skadestånd

En överträdelse av gemenskapens rättigheter till följd statliga av

åtgärder kan medföra en skyldighet för svenska staten att betala

skadestånd om överträdelsen har lett till ekonomiska förluster för

individer eller företag. Denna skadeståndsskyldighet har nyligen

uppmärksammats av EG-domstolen i det berömda Francovich-fallet. Räckvidden av detta fall är dock fortfarande ganska osäker. Nya beslut, som kan klargöra rättsläget, förväntas snart från EG-domstolen.

S Fallet C-6 och 9/90 Francovich and Bonrfaci 1991 ECR 1-5357.

1996:49 Bilaga 2 279 sou

DEL 2: DE OLIKA ALTERNATIVEN

Kapitel 4: Frånvaro av reglering

Tillämpningen gemenskapsreglerna fri rörlighet och konkurrens

av om förefaller att i viss mån stå i konflikt med Sveriges nationella intresse

av att säkra den långsiktiga försörjningstryggheten för el. För att lösa

denna konflikt föreslås i denna rapport tre olika alternativ: Frånvaro av reglering kapitel 4 -

En allmän prisreglering kapitel 5

- En reglering import och export kapitel 6. - av av

Genomgången det första alternativet blir mycket kort eftersom det

av inte innebär några problem vad forenligheten med gemenskapsavser rätten. Frånvaron reglering på nationell nivå är helt i linje med av

gemenskapens idé, innebär att marknadskrafterna och inte statliga

som ingrepp skall reglera de ekonomiska förhållandena inom elsektorn och åstadkomma anpassning utbudet till efterfrågan. l sitt förslag till en av direktiv inre marknad för har kommissionen inspirerats av om en denna liberala inställning.

Men även frånvaro reglering på nationell nivå inte innebär några om av problem vad förenligheten med gemenskapsrätten, så löser det avser

inte heller problemet med prisökningar till följd den svenska

av

marknadens öppenhet i förhållande till de reglerade marknaderna.

Kommissionens förslag till lösning är att reglera handeln på gemenskapsnivå, åtminstone tills direktivet inre elmarknad men om en har antagits så kommer problemet med risker för kraftiga prisökningar

att bestå.

Det ankommer på Sverige att avgöra om dess elmarknad kan vänta

avreglering på europeisk nivå, eller om en viss reglering krävs redan

en

i dagsläget. I det fallet kan Sverige välja antingen en generell

senare prisreglering gäller utan diskriminering for all tillförsel av el, eller som att reglera utrikeshandeln. Båda dessa lösningar begränsar utrikeshandeln direkt eller indirekt, och måste därför tillämpas med

iakttagande av strikta villkor.

Som allmän kommentar till de olika alternativ som presenteras i en rapporten kan redan från början konstateras att Sveriges nationella mål skulle uppnås på ett mer effektivt sätt genom en reglering av

280 Bilaga 2

utrikeshandeln än genom allmän prisreglering, å andra sidan

en men skulle det enklare att åstadkomma förenlighet med vara

gemenskapsrätten om prisreglering valdes i stället för reglering

en av

import och export.

Kapitel 5: Allmän prisreglering

Ett tänkbart styrmedel i kampen mot kraftiga prisökningar för kan

vara att dämpa ökningen genom nationell prisreglering. En sådan

en reglering måste omfatta all säljs eller förbrukas i Sverige, som

oavsett dess ursprung inhemsk eller importerad, för att inte

vara diskriminerande. I detta kapitel antal olika presenteras ett typer av

prisregleringar som skulle kunna tillämpas avsnitt 5.1. Därefter sker

en genomgång av de villkor, på vilka sådana regleringar är förenliga med gemenskapsrättens regler fri varurörlighet och konkurrens om

avsnitt 5.2 och 5.3

5.1 Tänkbar utformning prisreglering

av en

Den reglering som föreslås i detta kapitel syftar till bibehålla

att en

rimlig prisnivå i Sverige. Den innebär att priserna lagregleras på ett

icke-diskriminerande sätt. Därigenom skulle den svenska

lagstiftningen

stå i ett bättre förhållande till gemenskapsrätten än den bestod i om en reglering utrikeshandeln

av se kapitel 6. I princip står en allmän

prisreglering inte i strid med reglerna fri varurörlighet och konkurom

rens. Förenligheten är en följd av att ingen direkt diskriminering

förekommer, kan dock ifrågasättas vissa grundläggande villkor men om

inte är uppfyllda se avsnitt 5.2 och 5.3.

Fördelen med att regleringen dpriori är förenlig med gemenskapsrätten måste dock vägas mot en betydande nackdel: prisreglering skulle

en

begränsa konkurrensen, vilket kan stå i motsatsställning till de allmänna liberaliseringssträvandena på den svenska elmarknaden. En prisreglering innebär ett ingrepp i de fria marknadskrafterna när det gäller

att

balansera utbudet mot efterfrågan. Om exempelvis utbudet är otillräckligt för att täcka efterfrågan kommer den prisökning, skulle

som utjämna detta, inte till stånd.

Bilaga 2 281

Hur mycket konkurrensen begränsas av en prisreglering beror emellertid på vilken form av reglering som väljs. En prisreglering kan utformas på flera olika sätt:

fastställande ett högsta försäljningspris: I detta fall bestämmer

- av

svenska myndigheter ett försäljningspris som inte får överskridas. Hur

mycket konkurrensen begränsas beror till stor del på maximiprisets nivå. Om nivån är låg kan det innebära en avsevärd begränsning av konkurrensen. ett prisstopp: Denna åtgärd har mindre påverkan på handeln än en -

högstprisreglering. I detta fall förbjuder myndigheterna företagen inom elsektorn att höja priserna, oavsett prisernas nivå. En sådan åtgärd kan tillämpas tillfälligt och i första hand vid försörjningskriser. Ju längre prisstoppsperioden är, desto mer begränsas konkurrensen.

Möjligheterna att reglera priset begränsas inte till dessa två typer. Det

är t.ex. möjligt att begränsa tillämpningen av en högstprisreglering

att sätta den kraft under viss tid dvs. den tid som behövs genom ur en för att minska överefterfrågan. Det är också möjligt att införa dispenser så att elföretag, som får allvarliga ekonomiska problem, får rätt att höja priserna.

En strikt tillämpning av en högstprisreglering kan med andra ord i viss mån till den ekonomiska verkligheten i elsektorn. När det anpassas

gäller förenligheten med gemenskapsrätten kommer avsnitt 5.2 och 5.3 i första hand att behandla en strikt tillämpning av en högstprisreglering, utom för de fall de legala effekterna av andra former av prisreglering skiljer sig från en sådan tillämpning.

5.2 Förenlighet med reglerna om fri varurörlighet

En allmän prisreglering är tillämplig på all tillförsel av el, oavsett var leverantören finns. Eftersom producerad i Sverige och i t.ex.

Tyskland skulle vara föremål för samma högstpris, föreligger ingen

direkt diskriminering. En indirekt diskriminering skulle emellertid vara

för handen försäljningen av importerad försvårades i förhållande

om

till inhemskt producerad el, till följd av prisregleringen.

Detta skulle exempelvis fallet om det maximipris som fastställdes vara

av de svenska myndigheterna var så lågt att tyska företag som har

-

högra produktionskostnader i sitt hemland inte kunde importera till

- Sverige med rimlig lönsamhet. Svenska företag, som har fördelen av

282 Bilaga 2

lägre produktionskostnader, skulle således få en fördel. Denna situation är inte acceptabel enligt gemenskapsrätten om den inte kan motiveras med hänsyn till allmän säkerhet.

Den rättsliga analysen av en prisreglerings förenlighet med gemenskapsrätten sker i två steg:

-för det första är, enligt art. 30 RomF, all diskriminering direkt eller

indirekt förbjuden. Det avgörande elementet, som avgör om en

prisreglering är diskriminerande, består i fastställandet av maximipriset. för det andra kan Sverige, om prisregleringen är diskriminerande och -

således står i strid med art. 30, åberopa försörjningstrygghetsskäl med

stöd av art. 36 RomF.

Först diskuteras under vilka förhållanden prisreglering tillämpas

en som

på den svenska marknaden är förenlig med art. 30 RomF avsnitt

5.2.1. Därefter diskuteras, om det andra fallet är för handen, på vilka

villkor ett undantag kan medges enligt art. 36 RomF avsnitt 5.2.2.

5.2.1 Frånvaro av diskriminering

I art. 30 RomF förbjuds begränsningar den fria varurörligheten i av form av t.ex. sådan prisreglering diskriminerar utländska som produkter. Detta skulle vara för handen i elsektorn det högsta om

tillåtna försäljningspriset för fastställdes på så låg nivå att

en

importörerna inte kunde återvinna sina "importkostnader" eller tvangs

sälja till förlust eller med för låg marginal. EG-domstolen sin - genom rättspraxis och kommissionen har skapat en komplicerad modell för när prisreglering är förenlig med art. 30 RomF.

Modellen bygger på idén att beräkningen av det maximalt tillåtna

försäljningspriset skall beakta såväl inhemska som utländska kostnader.

Dessa kostnader består av: "importkostnader", som utgörs av de extrakostnader som det för med -

sig att importera över nationsgränserna avsnitt 2.1 .1;

Problemet med en prisreglerings förenlighet med reglerna fri om varurörlighet rör enbart importen art. 30 RomF. En sådan åtgärd av varor diskriminerar per definition inte exporten detta innebär att art. 34 av varor; inte övertråds genom att ett högstpris på införs i Sverige.

Bilaga 2 283

produktionskostnaderna i utlandet avsnitt 5.2.1.2.

-

Detta "beaktande" avser såväl fastställandet av ett högsta försäljningspris undantag från dessa regler som medges av som

medlemsstaterna för privata företag avsnitt 5.2.1.3. Det får därigenom ett avgörande inflytande på metoden för att beräkna detta pris avsnitt

5.2.1.4.

5.2.1.1 inkluderande av "importkostnaden"

Vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset skall hänsyn tas

till de kostnader föranleds av att nationsgränsen överskrids. Med som "importkostnader" avses speciellt långa tidsintervall mellan säljbud

utomlands och leveranser i Sverige, kostnader för Valutaväxling

m.m. Till detta kan läggas de särskilda kostnader som uppkommer för importörer i form av transportkostnader på de svenska utlandsförbindelserna t.ex. speciella tariffer för utnyttjandet av Baltic Cable.

Avsikten med dessa regler prisreglering inte skall avskräcka är att en importörer av från att komma på den svenska marknaden, genom att "importkostnaderna" inte inräknas. Om man vid beräkningen av högstpriset bortser från dessa kostnader, föreligger en överträdelse av art. 30 RomF.

5.2.1.2 Inkluderande av kostnaderna i utlandet

Att "importkostnaderna" inkluderas vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset är inte tillräckligt för att garantera att en prisreglering är förenlig med art. 30 RomF. Bestämmelsen innebär att vid beräkningen måste ta hänsyn till de kostnader som uppstår i man

andra europeiska länder.

Denna skyldighet syftar till att undvika situationer då en utländsk

leverantör, har mycket höga produktionskostnader, inte har som

möjlighet att ta ut dessa kostnader på det svenska importpriset därför att svenska myndigheter har fastställt ett alltför lågt maximalt försäljningspris. Samtidigt skulle svenska leverantörer kunna distribuera på sin hemmamarknad genom att maximipriset utgick enbart från deras låga produktionskostnader. Följden av en sådan prisreglering

skulle bli att den svenska marknaden stängdes.

284 Bilaga 2

Av denna orsak uttalade EG-domstolen i ett tidigare EG-fall att det pris som fastställs av de nationella myndigheterna skall grundas på de verkliga kostnaderna för produkten på den inhemska och de europeiska marknaderna. De verkliga kostnaderna för en produkt omfattar kostnader for forskning, råvarukostnader, arbetskraftskostnader, administration, transporter, marknadsforingskostnader m.m. Om

Sverige väljer att införa ett högsta tillåtna försäljningspris så måste man ta hänsyn till såväl sina egna låga produktionskostnader som de högre

produktionskostnaderna hos sina europeiska handelspartner när priset fastställs.

5.2.1.3 Dispenserfrán tillämpningen av ett högstpris

Skyldigheten att inkludera utländska kostnadselement såsom "import-

kostnaden" och produktionskostnaderna i utlandet vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset påverkar också kriterierna för när

ett elföretag kan få dispens att höja priserna. Gemenskapsrätten förbjuder tillämpningen av en högstprisreglering som gäller för alla leverantörer, om enbart inhemska företag ges möjligheter till undantag.

En tillåtelse från svenska myndigheter för företag att höja priserna

måste grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande. Om t.ex. tillstånd att höja priserna till svenska elföretag med ges ekonomiska svårigheter, som beror på ett besvärligt ekonomiskt läge i landet, så måste samma undantagsmöjligheter finnas för utländska företag som är i en liknande situation i sitt hemland. De svenska

myndigheternas definition av ett "besvärligt ekonomiskt läge" måste

omfatta såväl nationella som utländska förhållanden inom EU; i annat fall står regeln i strid med art. 30 RomF.

1 4 Beräkningsmetoden

.

Som framgått ovan krävs i gemenskapsrätten art. 30 RomF att, då

en

prisreglering införs hänsyn tas till produktionskostnader i utlandet och

, "importkostnader" vid bestämningen det högsta tillåtna försäljningsav

priset och villkoren för dispens. Detta krav innebär att beräknings-

metoden skall vara öppen. Av den svenska lag, vilken genom en

s Fallet 65/75 Tasca 1976 ECR 291.

SOU 1996.49 Bilaga 2 285

prisreglering införs, skall således framgå vilka olika produktionskostnader fastställandet priset grundas på, och på vilket sätt de som av beaktats i kalkylen.

När det gäller beräkningsmetoden ger gemenskapsrätten medlemsstaterna ganska spelrum. Även det i 30 R0mF ett stort om art. krävs att nationell prisreglering skall beakta de kostnader som en uppkommer för importerade produkter, så är det inte klart i vilken utsträckning dessa kostnader skall beaktas. EG-domstolen har alltid lämnat stort utrymme för medlemsländerna att beräkna det högsta tillåtna försäljningspriset, så länge de inte enbart beaktar inhemska förhållanden eller förfördelar utländska importörers leveranser.

EG-kommissionen och EG-domstolen kräver starka motiv för de klaganden som med stöd av art. 30 R0mF ifrågasätter en prisreglering, I ett nyligen avgjort fall tillbakavisade Domstolen kommissionens argument att den grekiska maximiprisregleringen för oljeprodukter gynnade inhemska produkter. Kommissionen hade inte frambragt tillräckligt underlag för att på ett övertygande sätt kunna visa att de olika kostnadselementen i prisregleringen hade beräknats på ett sätt som missgynnade importörer.

Detta exempel visar hur viktigt det är att en nationell prisreglering beaktar utländska produktionskostnader; på vilket sätt de beaktas är en sekundär fråga i gemenskapsrätten, och bör inte skapa några problem med förenligheten så länge den diskriminerande effekten inte är alltför uppenbar. Om ett fall rörande den svenska lagstiftningen tas upp i EGdomstolen kommer domstolen att göra skönsmässig bedömning. en Något fastlagt schema för bedömningen finns inte, utan en avvägning kommer att göras mellan de positiva tillräckligt beaktande av utländska produktionskostnader och negativa elementen begränsningar av handeln inom Gemenskapen.

Det är därför inte möjligt att ange en modell för vad som kan accepteras enligt gemenskapsrätten. Att beakta de höga produktionskostnaderna i Tyskland vore till exempel förenligt med art. 30 R0mF, att ge dem obetydlig vikt i beräkningsmodellen skulle men innebära prisdiskriminering och därmed en överträdelse av denna en

9 Fallet C-347/88 Commission v. Greece 1990 ECR 4747.

l9 SOUI99b:49

286 Bilaga 2

bestämmelse. Om Sverige väljer att reglera priserna för bekämpa

att alltför höga elpriser i elsektorn, och tvekar över regleringens man förenlighet med gemenskapsrätten, så bör bedömning göras den en av

föreslagna lagstiftningen och speciellt av beräkningsmetoden.

I praktiken skulle beaktandet utländska kostnader vid beräkningen av av

högsta tillåtna försäljningspris medges de svenska myndig-

som av

heterna leda till en ökning priserna på den svenska marknaden,

av eftersom priserna är bland de lägsta i Europa. Effekten prisav en

reglering skulle bli att undvika en alltför kraftig prisökning. Maximi-

priset skulle bli ett genomsnitt av priset på den svenska marknaden och på de andra europeiska marknaderna, där produktionskostnaderna är mycket högre.

Om den svenska regeringen anser att detta genomsnittspris fortfarande

är alltför högt och vill bibehålla det i nivå med priserna på den inhemska marknaden, måste den basera beräkningen det högsta

av

tillåtna försäljningspriset enbart på de inhemska

produktionskostnaderna. En sådan reglering skulle innebära en

överträdelse av art. 30 RomF. Den skulle emellertid kunna rättfärdigas av behovet att upprätthålla försörjningstryggheten för el, och Sverige skulle då kunna åberopa reglerna i art. 36 RomF.

5.2.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 R0mF

Om den svenska lagstiftningen fastställer ett alltför lågt maximalt försäljningspris, som därmed utgör indirekt diskriminering, skulle

en det fortfarande vara möjligt för Sverige att åberopa undantaget i 36 art.

RomF och att göra prisregleringen förenlig med gemenskapsreglerna om fri varurörlighet. Som framgick i kapitel 2 avsnitt 2.2.4 kan ett medlemsland rättfärdiga diskriminerande åtgärder med hänvisning till behovet att säkra försörjningstryggheten.

av

Att förhindra alltför höga priser i elsektorn är ett legitimt mål

som

innefattas i begreppet försörjningstrygghet, och den svenska lagstiftningen kan därför grundas på art. 36 RomF. För att detta undantag skall tillämpas måste beräkningen det av högsta tillåtna försäljningspriset medföra minsta möjliga begränsning handeln

av

mellan medlemsländerna. Detta är den s.k. proportionalitetsprincipen. De svenska myndigheterna måste kunna visa det tillåtna

att maximipriset inte kan höjas

utan att försörjningstryggheten

sov 1996:49 Bilaga 2 287

marknaden äventyras.

Tillämpningen proportionalitetsprincipen på elsektorn är osäker. Än

av så länge finns ingen rättspraxis, och det är därför inte möjligt att förutse resultatet av en domstolsprocess med någon säkerhet. Det

ankommer på Sverige att visa, med ekonomiska argument, att den

reglering införs elpriserna är det enda sättet att åstadkomma som av

försörjningstrygghet. Ju mindre den svenska lagstiftningen beaktar utländska produktionskostnader, svårare blir det för Sverige att

framgångsrikt hävda att det är det enda möjliga sättet att undgå att

forsörjningstryggheten hotas och mindre är således utsikterna att

regleringen bedöms vara förenlig med gemenskapsrätten.

Ett sätt på vilket Sverige skulle kunna vägra acceptera prisökningar från

utländska marknader, samtidigt som man inkluderar utländska produktionskostnader vid beräkningen högstpriset, vore att enbart beakta av dessa kostnader om de inte är följden av en monopolsituation. En sådan

kompromisslösning skulle ha viss möjlighet att klara proportionalitets-

testet eftersom den grundas på ett integrationsvänligt argument, nämligen en fullständig avreglering av den europeiska elmarknaden.

Tillämpningen av en sådan lösning skulle innebära för det första att det är möjligt att identifiera och särskilja de "objekti- va" produktionskostnader som skulle ha rått i ett läge med fri konkur-

avreglerade marknader från den produktionskostnad som uppstår

rens till följd av avsaknaden av konkurrens;

för det andra att enbart de "objektiva" produktionskostnaderna i

utlandet och i Sverige inkluderas vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset.

Om dessa två villkor kan uppfyllas skulle det maximala försäljnings-

priset ligga mycket nära de faktiska elpriserna i Sverige, där elmarknaden redan är avreglerad. Därmed skulle elpriserna bibehållas på en låg

nivå med hjälp prisreglering. En sådan åtgärd skulle

av en vara diskriminerande eftersom utländska producenter inte skulle kunna komma in på den svenska marknaden med oförändrad vinst. Trots

m Om maximipriset t.ex. bestäms till 25 öre måste Sverige visa att ett fastställande på nivån 26 öre skulle ha inneburit ett så uppenbart hot mot dess elmarknad att försörjningstryggheten inte längre kunde säkerställas.

288 Bilaga 2

denna diskriminerande effekt har den svenska prisregleringen beaktat

utländska produktionskostnader på ett objektivt sätt, och kan därför undantas från förbudet i art. 30 RomF.

Det bör återigen understrykas att tillämpningen proportionalitetsprin-

av

cipen på en åtgärd som prisreglering inom elsektorn är osäker. Den lösning som består i att inkludera utländska "objektiva" kostnader vid

beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset har god chans en att klara proportionalitetstestet. Men denna chans skulle ännu vara större om alla produktionskostnader i utlandet beaktades. På

motsvarande sätt skulle chansen till framgång mindre inte helt

vara men försumbar om beräkningsmetoden enbart beaktade inhemska produktionskostnader.

5.3 Förenlighet med konkurrensreglerna

Fastställandet av ett högsta tillåtna försäljningspris är förenligt med

gemenskapens konkurrensregler inte Sverige kräver att vissa om elföretag deltar vid beräkningen priset. EG-domstolen godtar inte av delegering av normgivningsmakten från staten till företag, eftersom

detta påverkar konkurrensen; det utgör ett konkurrensbegränsande avtal om priser mellan oberoende och konkurrerande företag vilket strider

mot art. 85 och/eller 86 RomF..

Tre situationer kan uppkomma: priset beräknas utan att något konkurrerande företag deltar. I detta fall respekteras konkurrensreglerna.

priset beräknas i samarbete med ggg konkurrerande företag. Ett

-

sådant samarbete står i strid med konkurrensreglerna. Om de deltagande företagen är enbart inhemska överträds dessutom reglerna fri

om

varurörlighet diskriminering. priset beräknas i samarbete medsamtliga konkurrerande företag. Då

-

sker ingen överträdelse konkurrensreglerna.

av

Med "deltagande" att företagen är inblandade i någon del

menas av

beslutet, och utan hänsyn till betydelsen denna inblandning, även

av om

det rör sig om en förfrågan utan avgörande betydelse för beslutet. Med

"konkurrerande företag" avses alla företag på elmarknaden, privatägda

såväl som offentligt ägda. Undantag medges för ägaren till högspänningsnätet som kan delta i fastställandet försäljningspriser eftersom

av

han naturligen är skyddad från konkurrens och därmed är opartisk.

SOU 1996.49 Bilaga 2 289

Dessutom kan såsom NUTEK delta vid beräkningen av maximiorgan priset.

5.4 Slutsatser

Fastställandet ett högsta tillåtna försäljningspris på elmarknaden kan

av utgöra ett effektivt medel mot alltför höga energipriser. Om Sverige väljer denna typ av reglering kommer det sannolikt inte att uppstå några problem vad förenligheten med gemenskapsreglerna om fri avser

varurörlighet, inte det pris som fastställs av svenska myndigheter

om är så lågt att det utgör ett hinder för importörer att komma in på den svenska marknaden. För att undgå detta förbud måste beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset ske med viss omsorg. Detta pris

skall beakta produktionskostnaderna i Sverige och, i viss mån, i andra

europeiska länder.

I själva verket beror frågan prisreglerings förenlighet med

om en gemenskapsrätten på vilken prisökning Sverige är berett att acceptera: Om Sverige accepterar en betydande men begränsad prisökning, -

att beakta de utländska produktionskostnaderna vid beräkningen

genom

det maximalt tillåtna priset, så står regleringens förenlighet med

av gemenskapsrätten utom allt tvivel.

Om Sverige vägrar att acceptera en betydande prisökning genom att

-

inte beakta de utländska produktionskostnaderna vid beräkningen av

högsta tillåtna försäljningspris, så är chanserna mindre att man får undantag från gemenskapsrätten.

Slutligen måste fastställandet av ett högsta tillåtna försäljningspris vara förenligt med gemenskapens konkurrensregler, om det inte har bestämts efter samarbete med enbart svenska elföretag.

Kapitel 6: Kontroll av utrikeshandeln

Ett alternativ till prisreglering är att reglera utrikeshandeln. Detta

en

har, till skillnad från fastställandet av ett maximipris, inte nackdelen av

begränsa den interna konkurrensen. Å andra sidan har reglering att en

utrikeshandeln betydligt begränsande effekt på handeln inom

av en mer gemenskapen, eftersom den enbart riktar sig mot import och export av

el. I själva verket står reglering import och export uppenbart i

en av

strid med gemenskapsreglerna fri varurörlighet, och kan bara

om

beviljas undantag under speciella förutsättningar.

290 Bilaga 2

Det torde inte föreligga något problem med forenligheten med

gemenskapens konkurrensregler eftersom den reglering handeln

av som beskrivs i detta kapitel inte innebär något ekonomiskt stöd med statliga svenska medel till inhemska företag, eller

uppmuntrar till konkurrensbegränsande samarbete mellan elföretag

-

eller till missbruk dominerande ställning från eller flera

av en ett

företags sida

På grund av detta inriktas detta kapitel helt och hållet på reglerna om fri varurörlighet. Överträdelser dessa regler beskrivs

av först avsnitt

6.1, varefter de villkor, på vilka ett undantag från gemenskapsrätten

kan beviljas, diskuteras avsnitt 6.2.

6.1 Överträdelser reglerna fri rörlighet

av om

I kapitel 2 beskrevs gemenskapsrättens princip icke-diskriminering.

om Denna regel, som utgör grunden för den marknadens gemensamma funktion, innebär att medlemsstat inte får lag en anta en som gynnar den inhemska marknaden på bekostnad likvärdiga europeiska av marknader. I det sammanhanget är det uppenbart reglering att en av import och export, oavsett i vilken form, är diskriminerande. Den utgör

t.0.m. en direkt diskriminering, och utgör därför allvarlig

en överträdelse av reglerna om fri rörlighet.

Reglering av utrikeshandeln med omfattas i själva verket olika av tre bestämmelser i Romfordraget: Art. 30 behandlar restriktioner på som

importen av varor avsnitt 6.1.1, art. 34 behandlar restriktioner

som

på exporten av varor avsnitt 6.1.2 och art. 59 den fria

som avser

rörligheten för tjänster avsnitt 6.1.3.

2 Detta kan innebära ett kollektivt eller enskilt missbruk domineav en rande ställning eller en konkurrensbegrånsande åtgärd i Sverige, detta men beror i så fall inte på en lagstiftning reglering utrikeshandeln. om av Tillämpningen av Sveriges och gemenskapens konkurrensregler påverkas inte av en sådan reglering.

r l Bilaga 2 291

l

l l

6.1.1 Importrestriktioner art. 30 RomF

Art. 30 innehåller ett förbud mot importrestriktioner och åtgärder med

motsvarande verkan. Detta förbud är helt tillämpligt på en reglering av importen el. En sådan åtgärd skulle ha en begränsande effekt på av

gemenskapshandeln, och eftersom den är diskriminerande kan den inte bli föremål för den mjukare tolkning nyligen har börjat tillämpas

som EG-domstolen. av

Det bör noteras att förbudet i art. 30 gäller all reglering av importen även regleringen inte är direkt diskriminerande. Om t.ex. om regleringen är formalitet t.ex. en anmälningsplikt för import av en ren krav på tillstånd så föreligger likväl en överträdelse av reglerna utan fri varurörlighet. Och om regleringen endast avser om

överföringsverksamheten är underkastad reglerna fri rörlighet

som om

för tjänster och inte försäljningen el, så får detta ändå som indirekt

av effekt att handeln mellan medlemsländerna begränsas, och utgör därmed

överträdelse av art. 30 RomF. en

6.1.2 Exportrestriktioner art 34 RomF

Art. 34 innehåller förbud mot kvantitativa exportrestriktioner och

ett åtgärder med motsvarande verkan. Eftersom reglering av utrikeshanen deln diskriminerar i förhållande till försäljning av på den exporten

lokala marknaden, så utgör denna åtgärd överträdelse av art. 34

en

RomF. Vad tillämpningen av art. 30, så är en exportreglering en

avser dess utformning. Även åtgärd med motsvarande verkan, oavsett om denna reglering bara riktas mot överföringen av el, som är en tjänst, så sker överträdelse reglerna fri varurörlighet eftersom en av om regleringen har indirekt diskriminerande effekt på exporten av el. en

6.1.3 Reglering av överföringen art. 59 RomF

För att undgå förbudsreglerna fri varurörlighet art. 30 och 34 har om

diskuterat att reglera överföringen i stället för köp och försäljning

man el. Fördelen med denna lösning är att en reglering av överföringen av

n År 1993 inledde EG-domstolen period med större tolerans för en begränsningar handeln mellan medlemsländerna. Från tillämpningen av av art. 30 RomF undantas vissa statliga åtgärder reglerar "vissa som säljarrangemang" för inhemska och utländska produkter. För på samma sätt utförligare beskrivning, kapitel 2 avsnitt 2.2.2. l om konsekvenserna en se fallet Keck and Mithouard. av

292 Bilaga 2

skulle vara underkastad reglerna fri rörlighet för tjänster art. 59 om

RomF som är mer toleranta än reglerna fri varurörlighet. Över-

om föringsverksamhet har alltid åtnjutit fördelen gemenskapsrättens av

mindre rigorösa tillämpning reglerna fri rörlighet för tjänster.

av om

En reglering av överföringen på utlandsförbindelserna skulle

av

emellertid medföra konsekvenser reglering

samma som en av utrikeshandeln. Även den hade varit förenlig om med reglerna om fri rörlighet för tjänster, så hade det inte inneburit att reglerna fri om

varurörlighet inte var tillämpliga. Enligt gemenskapsrätten är reglering

av överföringen av ett indirekt sätt att reglera handeln, och inget

hindrar att en privatperson åberopar art. 30 och 34 inför EG-domstolen

för att få till stånd ett avskaffande åtgärden. av

Samma resonemang gäller för reglering rätten att bygga

en av

förbindelser till utlandet koncessionsprövning. Om inte sådana

genom

förbindelser ställer speciella tekniska och/eller miljömässiga krav,

jämfört med inhemska ledningar, så skulle statlig en

koncessionsprövning utgöra en diskriminering mellan inhemska och

utländska europeiska marknader. Enligt gemenskapsrätten betraktas ett sådant system som ett indirekt sätt att reglera utrikeshandeln. Om å andra sidan konstruktionen utlandsförbindelser ställer särskilda krav av

på teknisk kompetens eller miljöhänsyn, så är särreglering förenlig

en

med gemenskapsreglerna om fri rörlighet för och tjänster.

varor

Bortsett från sistnämnda fall så skulle reglering överföringen en av av el, som inte tillämpas likvärdigt på hemmamarknaden och på exporten,

23I direktivet 66/ 162/EEC uteslöt Ministerrådet överföringsverksamhet från skyldigheten att avskaffa begränsningar i friheten att erbjuda tjänster. Se EGTl966 L 42/584.

u I detta fall får regleringen av utlandsförbindelser inte innehålla villkor som inte är nödvändiga för att uppfylla de tekniska och miljömässiga kraven. Om begränsningarna avseende konstruktionen av överföringsledningar inte kan motiveras försörjningstrygghet, så skulle av regleringen innebära överträdelse reglerna fri rörlighet. en av om

Bilaga 2 293

inte undgå förbuden i art. 30 och 34 RomF. Det enda sättet för den svenska lagstiftningen att undvika att bli fälld enligt gemenskapsrätten är att åberopa det undantag i art. 36 RomF som avser

försörjningstrygghet.

6.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF

Gemenskapsrätten utrymme för statliga åtgärder, som innebär ger överträdelser reglerna fri varurörlighet, att undantas på grundval av om de skäl räknas i art. 36. Ett dessa skäl, allmän säkerhet, av som upp av

har av EG-domstolen utvidgats till att omfatta försörjningstrygghet. l

själva verket finns det ingen annan möjlighet för Sverige än att åberopa detta argument, för att upprätthålla förenligheten med gemenskapsrätten. I kapitel 2 diskuterades tillämpningen av detta argument på elsektorn, och slutsatsen blev att Sverige bara kan hävda reglering utlandshandeln faller inom undantagsreglerna i art. att en av

36 om den är proportionell mot målet att säkra försörjningstryggheten.

Enligt proportionalitetstestet krävs att diskriminerande åtgärder i så liten

utsträckning som möjligt begränsar gemenskapshandeln. Denna test är nyckelfrågan när det gäller förenligheten med reglerna om fri rörlighet.

Om klarar den så kan den svenska lagstiftningen omfattas av man tillämpningen art. 36, vilket innebär att den undantas från förbuden av

i art. 30 och 34 RomF. Om man inte klarar den, så kan lagstiftningen

inte grundas på argumentet om forsörjningsttygghet för att motivera överträdelser art. 30 och 34; i detta fall skulle den vara förbjuden. av

För att klara proportionalitetstestet så måste den svenska lagstiftningen

kunna besvara följande två frågor:

Är reglering utrikeshandeln den lämpligaste dvs. minst begränsan- - av

de åtgärden för att säkra försörjningstryggheten for el Svaret blir beroende på hur definitionen av försörjningstrygghet utformas.

Vilket de olika sätt, på vilka utlandshandeln kan regleras, innebär - av

den minsta begränsningen gemenskapshandeln I detta fall beror

av

7-5 Den enda fördelen med att reglera utlandsförbindelsema i stället för utlandshandeln år att det förstnämnda kan anses utgöra en mindre

ingripande åtgärd vid tillämpning av proportionalitetsprincipen se avsnitt

6.2.2.1.

294 Bilaga 2

svaret på utformningen av den reglering som utövas de svenska av

myndigheterna.

Den första frågan riktar in sig på möjligheterna för Sverige att

kontrollera utlandshandeln med avsnitt 6.2.1, medan den andra frågan gäller formen for en reglering enligt svensk lagstiftning avsnitt

6.2.2.

6.2.1 Ändamålsenligheten av en kontroll av utlandshandeln

Den första frågan för proportionalitetstestet gäller ändamålsenligheten av att Sverige inför en reglering av utlandshandeln. Enligt gemenskapsrätten skall man överväga andra åtgärder säkrar försörjningstrygg-

som

heten för på ett mindre diskriminerande sätt än reglering

genom av

import och export av el. Det argument som ger stöd för den svenska lagstiftningen utgår från tanken att ändamålsenligheten av en reglering av utlandshandeln beror på vad innefattas i målet försörjnings-

som om trygghet. Med andra ord kan man klara proportionalitetstestet om

begreppet försörjningstrygghet definieras på ett sådant sätt att det enbart

kan säkerställas genom en reglering import och export. av

Först presenteras den rättsliga tankegången bakom detta argument

avsnitt 6.2.1.1 och därefter diskuteras vilka legala konsekvenser en sådan tillämpning skulle medföra avsnitt 6.2.1.2.

I Rättslig tankegång

Argumentet för en reglering utlandshandeln baseras på strikt av en

definition av begreppet försörjningstrygghet. Denna definition måste vara så strikt att inga andra åtgärder än reglering import och

en av export kan säkerställa den. Följande exempel, där tre olika definitioner

ges av begreppet forsörjningstrygghet, illustrerar tankegången:

i Exempel Försörjningstrygghet definieras som behovet att hindra

alltför kraftiga prisökningar.

Alltför kraftiga prisökningar utgör hot

ett mot försörjningstryggheten,

och därför måste medlemsländerna ha rätt vidta

att diskriminerande

åtgärder för att förhindra dem. För att skydda sina låga priser skulle

Bilaga 2 295

den svenska regeringen föreslå en reglering av utlandshandeln som utformas antingen som kvantitativa restriktioner t.ex. en begränsning den mängd importeras och exporteras eller som en reglering av som import- och exportpriserna; ett tredje sätt vore att kombinera prisav reglering med kvantitativa regleringar.

Det är uppenbart att den svenska lagstiftaren härigenom stärker

försörjningstryggheten och således inom ramen för art. 36

agerar RomF. Det finns emellertid mindre begränsande metod, nämligen en en

prisreglering, som skulle uppfylla samma mål. Detta alternativ, som

diskuterades i kapitel tillämpas likvärdigt på inhemsk produktion och

import av el. Enligt gemenskapsrätten är en prisreglering mindre diskriminerande än en reglering av gemenskapshandeln, och syftar

också till att bibehålla låga priser.

Om försörjningstrygghet innebär att hindra alltför kraftiga prisökningar på el, så kan reglering av import och export inte klara proportionali-

en

tetstestet, eftersom det finns mindre begränsande sätt att åstadkomma

detta.

ii Exempel Försörjningstryggheten definieras som tillgodoseendet

av all efterfrågan

I detta exempel förutsätter försörjningstryggheten att all inhemsk

efterfrågan är tillgodosedd. För att nå detta mål är det möjligt att reglera gemenskapshandeln genom att t.ex. begränsa exporten när den inhemska produktionskapaciteten inte är tillräcklig för att tillgodose efterfrågan.

Liksom i det första exemplet är det uppenbart att Sverige, genom att

reglera utrikeshandeln, skulle säkra försörjningstryggheten för el, som

den definieras här, och regleringen skulle därför falla innanför tillämpningsområdet för art. 36 RomF. I detta fall existerar emellertid ett

mindre begränsande alternativ, nämligen att avstå från reglering, som skulle uppfylla syftet. Enligt gemenskapsrätten säkerställer den

marknadens icke-diskriminerande funktion, som grundas gemensamma

på de naturliga utbuds- och efterfrågemekanismerna på europeisk nivå,

att samma mål uppnås som vid en reglering av handeln, men utan diskriminering.

Om försörjningstrygghet innebär att all efterfrågan tillgodoses så kan

en reglering av import och export inte klara proportionalitetstestet,

eftersom det finns ett icke-diskriminerande alternativ för att uppnå

296 Bilaga 2

målet.

iii Exempel Försörjningstrygghet definieras som en kombination av

att hindra alltför kraftiga prisökningar och att tillgodose all efterfrågan

I det tredje exemplet kombineras de båda föregående situationerna. Eftersom en reglering av handeln, inklusive gemenskapshandeln, kan

uppfylla vart och ett av målen att tillgodose hela efterfrågan och att bibehålla låga priser, så kan den också säkerställa försörjningstrygg-

en het som innehåller båda komponenterna. . u I detta fall, i motsats till de två tidigare, existerar inga andra lösningar än en reglering av import och export för att säkerställa att låg en prisnivå råder och att hela efterfrågan tillgodoses. Om vi studerar de lösningar som föreslogs i exempel 1 och 2 närmare, ser att de inte

kan garantera försörjningstryggheten som den har definierats här.

en allmän prisreglering: genom att fastställa ett högsta tillåtna

-

försäljningspris på den inhemska marknaden kan priset bibehållas på en

låg nivå, men regleringen kan utgöra ett hot mot balansen mellan utbud

och efterfrågan. I exempelvis ett läge där den inhemska produktions-

kapaciteten är otillräcklig för att tillgodose hela efterfrågan skulle

regleringen hindra importen att "fylla gapet" till följd av de högre

priserna på importen. frånvaro av reglering: marknadskrafterna på europeisk nivå åstadkom- mer balans mellan utbud och efterfrågan på el, hindrar inte men en prisökning på den svenska marknaden.

I frånvaron av andra lösningar som säkrar försörjningstryggheten skulle

en svensk reglering av import och export ha en god möjlighet att klara proportionalitetstestet, trots att sådan reglering är extremt disen kriminerande.

I de tidigare exemplen användes ett argument utgår från strikt

som en

definition av begreppet försörjningstrygghet; definition

en som kombinerar kravet på priser förhindrandet alltför kraftiga prisav .

ökningar och volymer att balansera utbudet mot efterfrågan. Genom- v

gången av detta argument vore emellertid ofullständig utan gransken ,v ning av hur det konkret kan tillämpas på den svenska elmarknaden.

SOU 1996.49 Bilaga 2 297

1 2 Rättsliga konsekvenser . Tillämpningen det argument diskuterades i avsnitt 6.2.1.1 av som medför vissa legala konsekvenser har att göra med den strikta som

definitionen av försörjningstrygghet, den begränsade tidsrymden för

regleringen och skapandet regional elmarknad för de nordiska av en länder har avreglerat sina elmarknader. som

i Definition begreppet försörjningstrygghet i den svenska lagstift-

av ningen. En förutsättning för tillämpningen ett legalt argument, som grundas av

på strikt definition försörjningstrygghet, är att Sverige har rätt att

en av själv definiera detta begrepp. I ett tidigare fall slog EG-domstolen fast

medlemsländerna själva har rätt att definiera begreppet allmän moral

att liksom begreppet allmän säkerhet, är ett av de skäl för undantag som, räknas i art. 36 RomF. På motsvarande sätt kan man dra som upp slutsatsen att det ankommer på Sverige och inte på EU att definiera vad Sverige med försörjningstrygghet för el. menar

Sveriges frihet att definiera begreppet försörjningstrygghet är emellertid begränsad till objektiva kriterier. Ett medlemsland kan således inte hävda att varje hot mot dess nationella intressen är ett hot mot försörj-

ningstryggheten. I Sveriges fall måste detta begrepp definieras som en

kombination två välgrundade mål: av

förhindrande av alltför kraftiga prisökningar på den inhemska

marknaden. Detta är ett mål uppenbarligen innefattas i begreppet som

försörjningstrygghet, och kan därför av Sverige definieras som en beståndsdel i denna. Alltför kraftiga prisökningar skulle påverka hela

den svenska ekonomin negativt. Detta är tillräckligt som skäl för ett statligt ingripande i form en reglering av importen och/eller av exporten.

Täckandet hela efterfrågan: Detta är också ett mål som upp- - av

enbarligen innefattas i begreppet försörjningstrygghet, och kan därige- Sverige definieras som en del av säkerheten. Om produktionen

nom av otillräcklig förefaller risken för en viss grad av förlamning av vore samhällsekonomin tillräckligt hot för att rättfärdiga att vara ett en reglering av exporten.

7 Fallet 121/85 Conegate v. Customs and Excise Commissioners 1986 ECR 1007.

298 Bilaga 2 s0U 1996:49

Som framgick i avsnitt 6.2.1.1 så utesluter denna kombination alla andra lösningar än reglering utrikeshandeln. För att undvika

av missförstånd och eventuella klagomål är det viktigt att i den svenska

lagstiftningen ange en definition av begreppet försörjningstrygghet och

att nämnda dess två komponenter.

ii Begränsad varaktighet för regleringen

Ytterligare en fråga måste beaktas; det gäller varaktigheten av regleringen av handeln med mellan medlemsländerna. Denna

reglering är mer ändamålsenlig än frånvaron reglering eftersom den,

av

som framgick av avsnitt 6.2.1.1, förhindrar prisökningar på den

inhemska marknaden. Å andra sidan skulle frånvaron av kontroll bara

leda till prisökningar så länge de utländska europeiska marknaderna var skyddade från konkurrens.

Det är frånvaron konkurrens förhindrar tillkomsten av som av en gemensam marknad. Existensen av monopoliserade marknader stör det

samspel mellan utbud och efterfrågan leder till

som ett "konkurrensutsatt pris", och lagstiftning reglerar handeln mellan en som medlemsländerna skall uppfattas som en tillfällig åtgärd, i avvaktan på

att den avreglering som har skett i Sverige kommer till stånd också i andra medlemsländer i EU. Det innebär att så Sveriges kolleger

snart

i EU har avreglerat sina elmarknader, så kan Sverige inte längre motivera en reglering import och export med att vill förhindra

av man

alltför kraftiga prisökningar. Vid den tidpunkten får antingen

man reglera den inhemska marknaden på motsvarande sätt

genom en allmän

prisreglering eller avstå från alla regleringsåtgärder.

En svensk lagstiftning reglerar gemenskapshandeln kan därför bara

som upprätthållas tillfälligt. Det bör därför nämnas i lagstiftningen att den

gäller för en begränsad tid t.ex. tre eller fem år, med möjligheter till förlängning och att den skall upphöra att gälla övriga europeiska

om marknader avregleras, och i vart fall före ikraftträdandet EGav direktivet om en inre marknad för el. På det sättet skulle den svenska

27 Se avsnitt 2.2.4. Så fort direktivet om en inre marknad för har antagits på gemenskapsnivå, upphör Sveriges rått att vidta diskriminerande åtgärder för att säkra försörjningstryggheten, inte EG-kommissionen om medger att Sverige får fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

Bilaga 2 299

regeringen anpassa sitt förslag till EU:s avregleringsprogram. En sådan lagstiftning kan också skapa ett tryck på andra medlemsländer att avreglera sina elmarknader.

Proportionalitetsprincipen kan bara upprätthållas om regleringen av

gemenskapshandeln tillämpas under en begränsad tidsrymd; i annat fall kan inflationsbekämpning, som utgör en del i begreppet försörjnings-

trygghet, inte åberopas, och tillgodoseendet av all efterfrågan skulle

utgöra dess enda beståndsdel. I det fallet skulle frånvaron av reglering vara ett mer ändamålsenligt sätt att uppnå målet, och regleringen av

utrikeshandeln skulle inte längre klara proportionalitetstestet.

iii Skapandet av en regional elmarknad

Frågan om varaktigheten hos den lagstiftning som reglerar utrikeshandeln hänger samman med frågan om skapandet av en regional elmarknad för de medlemsländer som redan har avreglerat sina marknader. Detta gäller speciellt Norge lyder under motsvarande regler

som

genom EES-avtalet, Finland och Storbritannien. Frågan är om dessa länder kan åtnjuta ett fullständigt och automatiskt undantag från den

svenska handelsregleringen. Detta skulle vara ett första steg mot att

åstadkomma en regional elmarknad.

Frågan måste besvaras med eftertanke, eftersom denna frågeställning

hittills inte har varit föremål för prövning i EG-domstolen. I princip

innehåller gemenskapsrätten inget förbud mot att Sverige beviljar automatiska undantag från sin egen reglering av import och export av el, under förutsättning att dessa avvikelser baseras på objektiva kriterier som hänger samman med förhindrandet av alltför kraftiga prisökningar

på el, eller tillgodoseendet av hela sin efterfrågan. Länder som Norge

73 Ett andra steg skulle vara upprättandet av gemensamma regler.

29 Exempelvis tillåter Schengen-avtalet borttagandet av alla gränskontroller för personer mellan de länder som har undertecknat avtalet, men utan att skapa nya regleringar gentemot de länder som inte undertecknat, vilket skulle vara fallet För den regionala elmarknaden.

3° Sådana kriterier kan inte hänvisa till graden av avreglering på andra länders marknader, eftersom detta inte är objektivt. Å andra sidan kan de hänvisa till den låga prisnivån på andra utländska marknader, oavsett om dessa marknader är avreglerade eller inte.

300 Bilaga 2

och Finland kan således få undantag från regleringen, eftersom deras priser är så låga.

Länder som Frankrike, vars pris också är lågt, kan emellertid inte förvägras att undantag motsvarande det Norge kan få, med som motiveringen att den franska marknaden är skyddad från konkurrens. På motsvarande sätt kan andra länder som har avreglerat t.ex. Storbritannien, men som inte har så låga priser, inte undantas från regleringen. Om man inte respekterar villkoret om objektiva kriterier kan detta äventyra hela regleringen, eftersom detta skulle innebära att bekämpandet av prisökningar på elmarknaden inte de svenska av

myndigheterna uppfattas som en del av försörjningstryggheten.

Sammanfattningsvis kan således en reglering av utrikeshandeln med

införas i Sverige. En sådan reglering kan också utesluta vissa med-

lemsländer såsom Finland eller Storbritannien, under förutsättning att den grundas på en strikt definition av begreppet försörjningstrygghet och att den tillämpas under en begränsad tidsperiod. Om dessa villkor är uppfyllda är det första villkoret i proportionalitetsprincipen uppfyllt,

avseende ändamålsenligheten av en reglering. För att förenlig med vara gemenskapsrättens regler om fri varurörlighet måste regleringen också

uppfylla det andra villkoret i testet, som rör regleringens form.

6.2.2 Formen för reglering utrikeshandeln av

Som framgick i avsnitt 6.2.1 så kan Sverige införa en lagreglering av utrikeshandeln som är förenlig med gemenskapens regler fri om varurörlighet. Denna rätt att lagstifta begränsas dock av vissa krav på

hur regleringen skall utformas. En reglering import och export kan

av utformas på många olika sätt: den kan inriktas på handeln med eller

överföringen av el, den kan vara permanent eller tillfällig, den kan

innehålla mer eller mindre strikta undantagsregler etc.

Proportionalitetsprincipen gäller också beträffande detta val: den

innebär att den svenska lagstiftningen måste utformas på det sätt som

innebär den minsta begränsningen utrikeshandeln. Detta krav

av

omfattar syftet med regleringen avsnitt 6.2.2.1, dess omfattning

avsnitt 6.2.2.2 och de kriterier som den grundas på avsnitt 6.2.2.3.

Bilaga 2 301

6.2.2.1 Syftet med regleringen

En reglering av utrikeshandeln kan inriktas antingen mot verksamheter som rör köp och försäljning, eller mot överföringsverksamheten, Båda sätten är effektiva medel att hålla nere den svenska prisnivån för el. En

reglering av köp och försäljning innebär emellertid en starkare begränsning av handeln med andra medlemsländer. Därför

rekommenderar vi att regleringen inriktas på överföringen av från andra länder. Det finns två skäl till detta.

För det första har en reglering av köp och försäljning av effekter som går utöver en enkel reglering av import och export: den begränsar också mellanliggande verksamheter. Exempelvis skulle aktiviteter på börsen, såsom köp av från en utländsk säljare, omfattas av

regleringen även om de inte nödvändigtvis innebar ett fysiskt flöde av el. Om Sverige inte på ett övertygande sätt kan visa att sådana

aktiviteter påverkar försörjningstryggheten negativt dvs. förhindrandet alltför kraftiga prisökningar på och tillfredsställandet av all av efterfrågan så skulle regleringen vara alltför begränsande för att klara

proportionalitetstestet och därmed kunna få undantag enligt art. 36

RomF.

För det andra innehåller det föreslagna direktivet om en inre marknad

för viss reglering av överföringsverksamheten, men inte av köp

en och försäljning. I gemenskapsrätten har också överföringsverksamhetens speciella egenskaper uppmärksammats. En reglering av denna verksam-

het bedöms därför vara en mildare åtgärd. Detta argument är av

generell natur snarare än strikt legalt. Om EG-domstolen tar upp ett fall där proportionalitetsprincipen skall tolkas, kommer domaren att väga regleringens positiva effekter mot de negativa. Med argumentet att en reglering av överföringen övervägs i gemenskapsrätten kan Sverige ställa denna typ reglering i ett bättre sken än en reglering av köp och av försäljning.

Om man väljer att i svensk lagstiftning införa en reglering av överfö-

ringen till och från andra länder, kommer regleringen att omfatta av antingen tillträdet till överföringsnäten eller konstruktionen av nya överföringsledningar för el. Det råder inget tvivel om att ett system

med tillståndsgivning koncessioner skulle innebära en mindre

begränsning handeln med medlemsländerna, eftersom den bara

av

3 Jfr. speciellt fotnot 23 i detta kapitel

20SOUI99á:49

302 Bilaga 2

tillämpas vid ett tillfälle. Så snart elektrisk ledning har byggts

en omfattas den inte längre regleringen. av

Å andra sidan är en sådan reglering inte lika effektiv direkt som en reglering av tillträdet till nätet, medel for att hindra alltför kraftiga som prisökningar och tillgodose all efterfrågan. Den svenska lagstiftningen bör således inriktas på konstruktionen utlandsförbindelser för att av

klara proportionalitetstestet, inte kan hävda och visa

om man att det

är ett otillräckligt medel för att trygga forsörjningstryggheten för el.

2 Regleringens omfattning

Enligt proportionalitetstestet skall omfattningen reglering av en av utrikeshandeln innebära minsta möjliga begränsning av gemenskapshandeln. Två typer av reglering kommer att diskuteras: Ett system med permanenta tillstånd för import och export: i detta systern krävs tillstånd för all handel med andra länder. Ett system med tillstånd som begränsas till vissa tidsperioder: t.ex. ett -

regelverk för tillstånd som endast sätts i kraft vid försörjningskris

en för el. För att ha information infor ett krisläge införs ett system med

permanent anmälningsskyldighet for import och export.

Ett tvåstegsförfarande, där ett systern med permanent anmälnings-

skyldighet under normala omständigheter kombineras med tillfälliga perioder med tillståndstvång i krislägen skulle ha mindre be-

en

gränsande effekt på handeln inom Gemenskapen än ett permanent tillståndssystem. Sverige klarar således proportionalitetstestet om man

väljer ett tvåstegsforfarande, om man inte kan visa att endast ett system

med permanent tillståndsskyldighet krävs för att upprätthålla försörjningstryggheten.

Vad beträffar omfattningen kontrollen utrikeshandeln, så ställs tre

av av

ytterligare frågor i proportionalitetstestet: Omfattar regleringen både import och export En reglering

- av

antingen import eller export är självfallet mindre begränsande. Det är emellertid fortfarande möjligt att hävda att det från ekonomiska utgångspunkter är mer effektivt med en kombinerad reglering import

av

och export för att nå försörjningstrygghetsmålet. Medges undantag från regleringen Att medge undantag från till-

stånden, om de beviljas på objektiva grunder, är ett sätt att mildra de

Bilaga 2 303

begränsande effekterna på handeln inom Gemenskapen. Men liksom

i det förra fallet skulle avsaknad undantagsmöjligheter inte en av innebära att den svenska lagstiftningen fälls, man kan visa att om beviljande undantag skulle motverka uppfyllelsen av målet om av

forsörjningstrygghet.

Kommer tillstånd för import och export att ges i varje individuellt -

fall, eller for bestämd tidsperiod oavsett antalet kontrakt Den

en lösningen är mindre begränsande för den gemensamma handeln, senare

precis i de tidigare fallen skulle Sverige kunna hävda att

men som

behovet att säkra försörjningstryggheten kräver ett särskilt tillstånd för

varje import- och exportkontrakt.

En allmän kommentar skall ges till dessa tre frågor: i princip skall

omfattningen den reglering som meddelas genom svensk lagstiftning av så lite begränsande möjligt. Men i praktiken ger EGvara som domstolen medlemsländerna ett visst utrymme för att finna mer effektiva sätt att upprätthålla törsörjningstryggheten. Eftersom domarna i Luxemburg kommer att göra avvägning mellan de negativa en

effekterna på handeln och de positiva effekterna för försörjningstryggheten, så ligger det i Sveriges intresse att åstadkomma

så få sådana negativa effekter som möjligt, for att öka systemets

förenlighet med gemenskapsrättens regler om fri rörlighet.

6.2.2.3 Kriterier för regleringen

Proportionalitetsprincipen innebär slutligen att de kriterier som

tillämpas vid regleringen utrikeshandeln inte får innebära en större av

begränsning än nödvändigt. Dessa kriterier avser priser och/eller volymer för handlas med andra länder. Enligt

som

proportionalitetsprincipen skall det undersökas vilka prisnivåer och

volymer avgör huruvida import och export kan förbjudas eller som tillåtas, och i fall tiden kan begränsas till perioder med onormala

32 Exempelvis skulle ett automatiskt undantag kunna medges för import och export begränsade mängder el, och/eller för priser under en viss av nivå. I detta fall skulle elföretagen inte behöva ansöka om tillstånd av regeringen.

33 Samtidigt år detta ett sätt att minska antalet potentiella klagomål.

304 Bilaga 2

förhållanden eller krislägen. Vidare skall beräkningsmetoden för dessa nivåer vara öppen och tillämpas objektivt på all import och

export av el.

Det skall återigen påpekas att EG-domstolen Sverige ett visst

ger manöverutrymme vid fastställande av dessa nivåer. Domarna har inte

ekonomisk kompetens att avgöra ett visst kriterium är tilltaget i

om

överkant. Det ligger därför i Sveriges intresse att ställa kriterier

upp

som har så liten påverkan på gemenskapshandeln möjligt, och

som som

har beräknats på ett öppet och objektivt sätt.

Del 3: SLUTSATSER

Kapitel 7: Sammanfattning och slutsatser

Sedan den l januari 1995 ingår Sverige i ett nytt och komplicerat rättsligt system, den europeiska unionen. Sveriges medlemskap innebär

att varje beslut som fattas av riksdagen lagar etc. eller regeringen

förordningar, administrativa beslut etc. måste förenliga med

vara gemenskapsrätten. Detta företräde gäller utan undantag för alla samhällssektorer, däribland elsektorn speciellt berörs gemenskasom av pens regler om fri rörlighet och konkurrens.

Enligt förstnämnda regler skall varor t.ex. el och tjänster t.ex.

produktion och överföring av el röra sig fritt inom Unionen, utan inre

gränser och utan att diskrimineras på grund ursprungsland. I av

synnerhet råder förbud för medlemsländerna att skapa hinder för

importen art. 30 RomF och exporten art. 34 RomF,

av varor om

inte dessa åtgärder grundas på hänsyn till skyddet nationella

av

intressen såsom försörjningstryggheten för art. 36 RomF. Detta

undantag är emellertid omgärdat strikta villkor. av

De gemensamma konkurrensreglerna syftar till säkerställa

att att konkurrens råder på den gemensamma marknaden. Genom dessa regler

3 Det senare avser enbart ett tvâstegsförfarande, där permanent eller en tillfällig anmålningsskyldighet kombineras med tillfälliga tillstånd.

Bilaga 2 305

förbjuds alla åtgärder vidtas företag och av medlemsländerna som av

och har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen inom EU.

som

Exempelvis är avtal mellan privata företag om att bestämma ett marknadspris förbjudna art. 85 RomF liksom missbruk av en domine-

rande ställning art. 86 RomF. Liknande förbud gäller för statligt stöd

art. 92 RomF. Den svenska konkurrenslagstiftningen liknar gemenska-

pens konkurrensregler.

Att medlemsländerna och företagen efterlever dessa gemensamma regler säkerställs ett förbättrat och effektivt system för kontroll av genom förenligheten, grundas på intensiv rättslig aktivitet av EG-domstosom len och kommissionen. Var och en som har ett berättigat intresse t.ex. inhemska eller utländska elföretag eller elkonsumenter, andra med-

lemsländer eller kommissionen kan föra ett ärende till domstol

domstol och/eller EG-domstolen när gemenskapens regler

nationell

har överträtts genom en statlig åtgärd. Om den nationella lagstiftningen inte är förenlig med gemenskapsrätten är den ogiltig, och den felande

medlemsstaten är ansvarig; den kan t.o.m. åläggas att betala skadestånd för att ersätta dem har drabbats av överträdelsen. som

Det är mot denna bakgrund som Sverige har anledning att bedöma huruvida regler, rör elmarknadens organisation, är förenliga med som

gemenskapsrätten. Denna rapport syftar till att göra en sådan be-

dömning: uppdraget innebär att finna lösning på konflikten mellan en Sveriges nationella intresse av försörjningstrygghet för och efterlevnaden av gemenskapsrätten. Tre lösningar har undersökts: Frånvaro

av reglering avsnitt 7. l, en allmän prisreglering avsnitt 7.2 och en reglering utrikeshandeln med avsnitt 7.3. För varje föreslagen

av lösning har bedömning gjorts av dess förenlighet med gemenskapsen

rätten och dess effektivitet när det gäller att upprätthålla försörjnings-

tryggheten.

7.1 Frånvaro av reglering

Lösningen att Sverige avstår från att reglera elsektorn såväl hela

marknaden som utrikeshandeln är förenlig med gemenskapsrätten. Från strikt legal utgångspunkt är det den bästa lösningen, och ligger helt

en

i linje med Gemenskapens idé att försörjningstryggheten i princip

upprätthålls på det effektivaste sättet genom att marknadskrafterna får balansera utbudet mot efterfrågan.

306 Bilaga 2

7.2 Allmän prisreglering

En av de åtgärder som föreslås i rapporten innebär att ett högsta tillåtna

pris fastställs för försäljningen i Sverige. Detta är ett effektivt

av

medel för att bibehålla rimlig prisnivå på elmarknaden och, eftersom

en

det tillämpas på alla leverantörer oavsett nationalitet, icke-dis-

en kriminerande åtgärd. Från EG-rättslig utgångspunkt är därför en

prisreglering att föredra framför en reglering import och export.

av

Att ingen direkt diskriminering föreligger är emellertid inte till-

ett

räckligt villkor för att säkerställa prisreglering förenlig

att en är med gemenskapsreglerna om fri varurörlighet art. 30 RomF. I själva verket kan en indirekt diskriminerande effekt uppstå sådan åtgärd om en tillämpas så strikt att den enbart eller i första hand drabbar importörerna av el. Det skulle fallet det högsta tillåtna vara om

försäljningspriset fastställdes på så låg nivå att enbart inhemska

en leverantörer kunde vidareföra sina produktionskostnader för till konsumenterna med skälig vinst. Importörer, priser är för höga till vars

följd av höga produktionskostnader, skulle i detta fall i praktiken

hindras från att komma in på marknaden.

När det gäller den svenska elmarknaden så beror på frågan svaret om

förenligheten av en prisreglering på vilken ökning elpriset, till följd

av av öppenheten gentemot utländska marknader, Sverige är berett som att acceptera. Två olika situationer kan urskiljas: Om Sverige kan acceptera en påtaglig men rimlig ökning elpriser- - av na, så torde en prisreglering inte skapa några problem vad avser

förenligheten se avsnitt 7.2. l.

Om Sverige vägrar att acceptera några påtagliga ökningar

- av

elpriserna, så är prisregleringens förenlighet med gemenskapsrätten

osäker. Vad som kommer att gälla blir då beroende vilka av ekonomiska och legala argument Sverige åberopar avsnitt

som se

7.2.2.

De kriterier som tillämpas i gemenskapsrätten för avgöra

att om en

prisreglering är alltför strikt är en beräkning av de högsta tillåtna försäljningspriser som gäller på marknaden. Eftersom detta pris avgör vilken prisökning som Sverige är berett att så är

acceptera, fastställandet av detta pris centralt när det gäller avgöra statlig att en

åtgärds förenlighet med reglerna fri varurörlighet.

om

Bilaga 2 307 SOU 1996.-49

7.2.1 Accepterande rimlig prisökning på av en

Om Sverige kan acceptera att elpriserna, till följd av den svenska marknadens öppenhet, stiger till viss rimlig nivå, så blir syftet upp en med att fastställa ett högsta tillåtna elpris inte att förbjuda prisökningar begränsa dem.I praktiken innebär detta att beräkningen av det utan att högsta tillåtna försäljningspriset tar hänsyn till såväl de svenska som de

utländska produktionskostnader leverantörerna vidkänns.

som

Enligt gemenskapsrätten får medlemsstaterna själva fastställa nivån på

maximipriset, och i synnerhet föreskrivs ingen på förhand bestämd beräkningsmetod för detta pris. Däremot krävs det att "betydande" hänsyn till den produktionskostnad importörerna får vidkännas

tas som vid beräkningen maximipriset. Det finns ingen definition av vad som av

med "betydande", det förefaller sannolikt att åsättandet av

menas men

endast 10 % vikt för utländska produktionskostnader vid beräkningen priset inte är tillräckligt för att garantera prisregleringens förenlighet

av

med gemenskapsrätten.

Under förutsättning beräkningsmetoden för det högsta tillåtna att

försäljningspriset tar hänsyn till utländska och inhemska produktionskostnader så skulle reglering elpriserna i Sverige vara förenlig

en av med gemenskapens regler om fri varurörlighet.

7.2.2 Vägran att acceptera några prisökningar

Om Sverige bedömer att även måttliga prisökningar skulle innebära ett betydande hot mot försörjningstryggheten, så skulle en prisreglerings

förenlighet med gemenskapsrätten osäker. I detta fall skulle de vara

utländska produktionskostnaderna inte eller åtminstone inte till en

beaktas vid beräkningen det högsta tillåtna försälj-

betydande del av

ningspriset. Denna beräkning skulle leda till att maximipriset fastställdes låg nivå, eftersom det då enbart skulle grundas på de på en

inhemska elproduktionskostnaderna som är bland de lägsta i Europa. För importörer från "reglerade" marknader skulle det i praktiken bli omöjligt komma på den svenska marknaden, vilket skulle öka

att

risken för att den svenska lagstiftningen skulle bedömas vara oförenlig

med gemenskapsrätten.

Det enda legala argument skulle kunna åberopas av Sverige i den som situationen är i själva verket fastställandet ett så lågt maximipris att av

skulle det enda sättet att säkra försörjningstryggheten på lång sikt,

vara

därför bör kunna åtnjuta den undantagsregel finns i

och att man som

36 RomF. I praktiken skulle det innebära att Sverige med hjälp

art. om

308 Bilaga 2

av ekonomiska argument kan visa, betydande

att en prisökning vore ett hot mot den långsiktiga försörjningstryggheten för i Sverige,

så

skulle den svenska prisregleringen kvalificera

sig för undantag enligt art. 36 R0mF.

7.3 Reglering importen och exporten

av av

Reglering av utrikeshandeln strider definition

per mot

gemenskapsrätten. När det gäller fastställandet mycket lågt

av ett

maximalt försäljningspris för

se avsnitt 2.2 kan detta endast komma

i åtnjutande av det undantag från förenligheten finns i 36

som art. R0mF. Enligt denna bestämmelse måste

en reglering av import och

export av vara den enda, eller åtminstone den minst begränsande,

åtgärden för att säkra försörjningstryggheten för el. Det innebär

att en

reglering av utrikeshandeln måste uppfylla två samtidiga villkor: Regleringen av import och export måste det ändamålsenliga

- vara mest

sättet att trygga försörjningstryggheten för

se avsnitt 7.3.1

Av de olika tänkbara sätten att reglera utrikeshandeln får endast det -

minst begränsande tillämpas i Sverige

se avsnitt 7.3.2.

7.3.1 Ändamålsenligheten av en reglering av utrikeshandeln

För att kunna hävda att reglering utrikeshandeln en av mellan medlemsländerna är det mest ändamålsenliga sättet säkra försörj-

att

ningstryggheten i Sverige, måste Sverige definiera begreppet försörjningstrygghet på ett sådant sätt att reglering import och är

en av export det enda sättet att säkra den. Det rättsliga föreslås i argument som denna rapport är att definiera detta begrepp kombination som en av att

bibehålla låga elpriser och att tillgodose all efterfrågan för utbudet skall alltid tillgodose efterfrågan.

Det är uppenbart att en prisreglering som är mindre begränsande än

en reglering av handeln kan säkerställa att det första målet uppnås låga priser, att det utgör ett hot det andra målet. men mot På motsvarande

sätt skulle frånvaron reglering leda till balans mellan utbud

av och

efterfrågan, men med en prisökning följd. Det sista påståendet

som

gäller dock bara så länge övriga europeiska elmarknader

är reglerade. Så snart de har avreglerats kommer marknadskrafterna att leda till såväl

en sänkning av elpriserna som balans mellan utbud och efterfrågan.

En reglering utrikeshandeln i Sverige kan därför enbart

av betraktas

Bilaga 2 309

som en tillfällig åtgärd som motiveras av att den europeiska elmarknaden inte fungerar som en konkurrensmarknad. Under förutsättning att Sverige gör en strikt definition av begreppet forsörjningstrygghet, och att regleringen endast upprätthålls under en begränsad tidsperiod, skulle antagandet av en lag som reglerar import och export av kunna åtnjuta undantag enligt art. 36 RomF.

7.3.2 Det minst begränsande sättet att reglera utrikeshandeln

Det rättsliga argument som består i att göra en strikt definition av

försörjningstrygghet för är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor

för att en reglering av utrikeshandeln skall kunna åtnjuta undantag enligt art. 36 RomF. Enligt denna bestämmelse krävs också att den reglering som Sverige infor innebär minsta möjliga begränsning av

gemenskapshandeln. Det sista villkoret innebär att syftet, omfattningen

och de kriterier som regleringen av import och export grundas på inte får vara mer diskriminerande än nödvändigt för att säkra

försörjningstryggheten.

När det gäller syftet med regleringen skulle den vara mindre begränsande om den riktades mot Överföringen av tillträdet till utlandsförbindelserna eller konstruktionen av nya utlandsförbindelser än om den riktades mot köp och försäljning av själva elenergin.

När det gäller regleringens omfattning skulle den vara mindre begränsande om den innebar en kombination av en permanent anmälnings-

plikt under normala omständigheter och ett tillfälligt tillståndssystem

som var begränsat till krislägen. Om regleringen enbart avsåg

exporten eller importen skulle den ha större chans att få undantag enligt art. 36 RomF. I rapporten beskrivs andra former av reglering som skulle vara mindre begränsande, t.ex. möjligheter att acceptera avvikelser som motiveras av objektiva kriterier till förmån för importörer eller exportörer, eller ändamålsenligheten av en individuell kontroll av varje import- eller exportkontrakt ijämförelse med en mer

övergripande kontroll.

De kriterier som regleringen grundas på måste fastställas på objektiv grund och skall vara så lite diskriminerande som möjligt. Om den svenske lagstiftaren t.ex. föreskriver ett alltför lågt pris for import och export av el, som inte får överskridas, så är en sådan reglering inte förenlig med gemenskapsrätten. Och om det genom den svenska lagstiftningen införs import- och exportkvoter för el, som fastställs på

310 Bilaga 2

en onormalt låg nivå i förhållande till målet om försörjningstrygghet,

så kommer denna reglering inte att klara proportionalitetstestet och är därmed oförenlig med gemenskapsreglerna om fri rörlighet.

7.4 Slutord

Slutsatsen av denna rapport är, föga förvånande, att effektivare en

åtgärd är för att upprätthålla försörjningstryggheten, mindre förenlig

är den med gemenskapsrätten och hårdare krav måste ställas på den. Med undantag för det fall då ingen reglering tillgrips, eller då en prisreglering medger en betydande men begränsad prisökning, så kan i själva verket den grundläggande frågan om olika föreslagna åtgärders

förenlighet med gemenskapsrätten inte ges ett entydigt positivt svar.

Det avgörande är hur de rättsliga argument som framförts här används eller missbrukas, och speciellt vilken faktisk betydelse de har vid beräkningen av ett högsta tillåtna försäljningspris eller vid definitionen

av försörjningstryggheten för el. Ju mer åtgärden begränsar

gemenskapshandeln, desto tyngre bevisbörda åligger den svenska regeringen, vilket gör den mer utsatt och ökar risken för att blir man fälld.

Bilaga 2 311

Bilaga

Referenslista

Denna referenslista hänvisar enbart till tillämpningen av gemenskapsreglerna på elsektorn.

Böcker

L. Hancher "EC Electricity Law", Chancery Law, 1992.

- J .H.V. Stuyck and A.J Vossestein, "State Entrepreneurship, National - . Monopolies and European Community law", Kluwer, 1993.

2. Artiklar

S. Beeston and N. Charbit, "Third Party Access in the energy sector in EC law", Oil and Gas Law and Taxation Review 1995 nol, pp.5- 10. J.-L. Buendia Sierra, "The Concept of Third Party Access under the -

EEC Treaty Rules" i J .H.V. Stuyck and A.J. Vossestein, "State Entrepreneurship, National Monopolies and European Community

law", Kluwer, 1993, pp.41-46. Third Access and European Law, EuZW, Heft - Fr. v. Burchard, Party 22/1992, pp.693-697. M. Börresen, Lavér, "Third Party to electricity and natural - access in Sweden", Oil and Gas Law and Taxation Review 1995 nol, gas pp.34-37. P. Conradi Andersen, "Free Movement of Electricity, Third Party -

Access and Quantitative Restrictions", Legal Issues of European

Integration, 1995, pp.49-84.

C. D. Ehlermann, "Quelles regles de fonctionnement pour marché

intérieur de lénergie", Revue du Marché Commun et de l°Union

Européenne no 380 7-8/94, pp.450-459. M. Empel, "Comments the Energy sector" i J .H.V. Stuyck

- van on

and A.J Vossestein, "State Entrepreneurship, National Monopolies and

.

European Community law", Kluwer, 1993, pp.39-40.

A. Piquet, "Le secteur électrique européen et marché intérieur de - Pénergie", Cahiers Juridiques de lElectricité et du Gaz 1/92, pp.1-5. Gowan, "La normalisation et marché intérieur de Pénergie", -

Energy in Europe no 21 7/93, pp.95-98.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Om kön och fördelning av fritidsresurser.C 1990-talet.U. . Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskning och Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30.Borgenärsbrotten en översyn 11 kap. - av Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 3 .Attityder och lagstiftningi samverkan O Ett ár med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Möss och människor.Exempel bra l Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och lT-användningblandbarnoch ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. . - Om järnvägenstrañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . lO. Forskning för var vardag.C DNA-register. Ju. . ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36.Högskola i Malmö. U. tvâ- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. .Kommuner och landstingmed betalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39.Rapport från klimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheterpá - 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. finansmaktensomrâde.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42 Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament . . och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen, av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked. Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelniexpropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck. bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. Sverige, EU och framtiden. EU 96-k0mmitténs 48. ShapingSustainableHomesin Urbanizing an bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat lI. N. UD. 49. Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. U. 2 Reform och förändring. Organisationoch . verksamhetvid universitetoch högskolorefter 1993árs universitets-och högskolereform.U. 22.Inflytande riktigt Om elevers rätt till inflytande.delaktighetoch ansvar. U. 23.Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24 Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga . EU-ländersförslagoch debattinför regeringskonferensen 1996.UD. 25. Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Banverkets myndighetsroll m.m. 33

Enskildavägar. 46 Möss och människor. Exempel bra

lT-anvândning bland barn och ungdomar.32 Finansdepartementet

Justitiedepartementet Kommuner och landsting med betalnings-

svårigheter. 12 Kriminalunderrättelseregister Budgetlagregeringensbefogenheter DNA-register. 35 ftnansmaktens omrâde. 14 Elektronisk dokumenthantering. 40 Borgenärsbrotten en översynav ll kap. Presumtionsregeln iexpropriationslagen.45 brottsbalken. 30

Översyn skatteflyktslagen. Utrikesdepartementet av Reformerat förhandsbesked.44 Vem bestämmer vad EU:s interna spelreglerinför

regeringskonferensen 1996. 4 Utbildningsdepartementet

Politikomráden under lupp. Frågor om EU:s första 1996. 5 Dennya gymnasieskolan hur gär det l pelareinför regeringskonferensen Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering.2 Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 20 erfarenheter av arbetet i EU. 6 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och vid universitetoch högskolorefter 1993 års säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 universitets-och högskolereform.21 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga Inflytande riktigt Om eleversrätt till och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte inflytande,delaktighetoch ansvar. 22 utvidgning. 15 En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. 27 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, Det forskningspolitiskalandskapeti Norden utträdesrätt. medborgarskapoch mänskliga 1990-talet. 28 rättigheteri EU. 16 Forskning och Pengar. 29 Sverige.EU och framtiden. EU 96-kommitténs Högskolai Malmö. 36 bedömningar inför regeringskonferensen 1996.19 Cirkelsarnhället.Studiecirklars betydelserför Fran Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga individ och lokalsamhälle.47 EU-länders förslagoch debatt inför

regeringskonferensen 1996. 24 Jordbruksdepartementet

Demokratioch öppenhet. Om folkvalda parlament Offentlig djurskyddstillsyn.13 och offentlighet i EU. 42

Jämställdheten i EU. Spelregler och Arbetsmarknadsdepartementet verklighetsbilder. 43 Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.34

Försvarsdepartementet Kulturdepartementet Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier bostadsbidrag, dagpenning, Från massmediatill multimedia efter muck, försäkringar. 18 att digitaliserasvensk television. 25

Statens maritima verksamhet. 41 Näringsdepartementet

Socialdepartementet Kartläggningoch analysav den offentliga sektorns

Sveriges medverkani FN:s familjeâr. 37 upphandlingav varor och tjänstermed

miljöpåverkan.23

Kommunikationsdepartementet Shaping Sustainable Homes an Urbanizing

World. SwedishNational Report for Habitat ll. 48 Omjärnvägens trafikledning m.m. 9 Ålders- Reglerför handelmed el. 49 EU-mopeden. och behörighetskrav för

tvá- och trehjuliga motorfordon. l l

Bättretrafik med väginformatik. 17

Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. 26

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Forskningför vár vardag.10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel. 31

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparken38 Rapport från klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFON: 08-690 9190 ISBN 91-38-2023 l-X ISSN O375-25OX Omslagsbild:AndersKörling