Elförsörjning i ofred : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ELFÖHSÖRJNING

| OFRED Deebetänkande av Eagst/ftn/ngsurredn/ngen SMU

KCFKE Occ SOL

Mo

min

w Statens offentliga utredningar

WEB 1995:51 E Näringsdepartementet

i ofred

Elförsörjning

Delbetänkande av E11agstiftningsutredningen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU OC] Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvalmingskonur.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-384 3953-7 Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

Till statsrådet Andersson

Genom beslut den 26 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen med uppdrag att utarbeta förslag till - ny lagstiftning pâ elområdet m.m. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 25 maj 1992 överdirektören Olof Söderberg som särskild utredare. Utredningen antog namnet Ellagstiftningsutredningen. Utredningsarbetet förutsattes ske i etapper. Resultatet av den första etappen, innefattande ändrade bestämmelser om koncessioner för elektriska starkströmsledningar och för ledningsnät inom ett visst område i syfte att åstadkomma ökad konkurrens på elmarknaden, redovisades i juni 1993 i delbetänkandet Elkonkurrens med nätmonopol SOU 1993:68.

Enligt de ursprungliga direktiven för utredningsarbetet skulle den

andra etappen bl.a. syfta till att få ellagen i sin helhet ersatt med modern lagstiftning. Vidare skulle utredaren bl.a. bedöma hur

förslagen till ändrade bestämmelser påverkat beredskapsverksamheten

på elområdet. Genom tilläggsdirektiv den 1 juli 1993 gav regeringen ytterligare

riktlinjer för arbetet under utredningens andra etapp, bl.a. vad avser frågor om elberedskapen. I ytterligare tilläggsdirektiv den 3 november

1994 uttalade regeringen bl.a. att frågorna kring elberedskapen borde behandlas med förtur och redovisas särskilt.

En förteckning över utredningens sakkunniga, experter och

sekretariat bifogas. Jag får härmed överlämna delbetänkandet Elförsörjning i ofred. I arbetet med detta delbetänkande har som sakkunniga deltagit verkställande direktören Nils Andersson, överingenjören Per Cleverdal, jurkand. Jan Eriksson, kammarrättsassessorn Ronald Liljegren, hovrättsassessorn Bertil Persson, överingenjören Tore Peterson och f.d. hovrättslagmannen Hans Svahn. De experter som deltagit i det nu redovisade arbetet är verkställande direktören Ulf Gunnarsson, enhetschefen Urban Kärrmarck, tekniske direktören Jaak Nöu, enhetschefen Hans Olander, verkställande direktören Folke Pärnerteg, lantmästaren Per-Åke Sahlberg fr.o.m.

den 24 januari 1995, kanslirådet Åke Sundin, kanslirådet Jan Thyberg, departementssekreteraren Bengt Toresson, hovrättsassessorn Anders Weihe samt avdelningsdirektören Hans Wehlin. Utredningens huvudsekreterare är hovrättsrådet Kent Jönsson. I arbetet med detta delbetänkande har inom sekretariatet i övrigt deltagit civilingenjören Staffan Molin, överinspektören William Persäter, ingenjören Ingemar Rydén, hovrättsassessorn Anders Weihe samt Harriet Zaar administration. Betänkandet har färdigställts för

tryckning av assistenten Doris Olsson, departementens utredningsav-

delning i Göteborg. Till delbetänkandet fogas särskilda yttranden. Utredningsarbetet fortsätter enligt givna tilläggsdirektiv.

Stockholm i april 1995

Olof Söderberg

Kent Jönsson

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetets inriktning och några principiella

utgångspunkter

Elsystemet och hoten mot dess funktion nâgra

utgångspunkter 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Mist en mistel för totalförsvaret 35 - . . . . . . . . . . . .

2.2 Elsystemet är byggt för hög driftsäkerhet är

men sårbart för skadegörelse 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Elproduktion 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Elkraftöverföring 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Balans i elsystemet 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Den aktiva effektbalansen 43 . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Den reaktiva effektbalansen och överförings-

förmågan 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.3 Frekvenshållning inom Nordel-systemet 46

. . . . .

2.3.4 Möjligheter att minska elförbrukningen vid allvarliga störningar av elförsörjningen 49

. . . . . 2.4 Hot mot elektriska anläggningar i ofärdstider 53 . . . . . . .

2.4.1 Inledning 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.2 Elförsörjningen ett prioriterat

- angreppsmål 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 Motåtgärder 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Långa avbrott inom elförsörjningen under fredstid

Hot- och riskutredningens scenarier 61 - . . . . . . . . . . .

2.6 Elsystemets framtid och elberedskap 63

. . . . . . . . . . . .

Elförsörjningen och totalförsvaret 67 . . . . . . . . . . . . . . . Vissa grundläggande begrepp 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . Hotbilder enligt gällande riktlinjer för beredskaps-

planering 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vissa grundläggande författningsregler för samhällets förmåga att möta svåra påfresatningar 72

. . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3.3.1 Allmänt om administrativ beredskap

fullmaktslagstiftning 72 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Höjd beredskap och beredskapsplanering 73 . . . . 3.3.3 Förfogande- och ransoneringslagstiftningen

76 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Myndigheter m.f1. inom elberedskapen 82

. . . . . . .. . . . . 3.4.1 NUTEK 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.2 Elförsörjningsnämnden 84

m.m. . . . . . . . . . . . 3.4.3 Svenska Kraftnät 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.4 Övriga centrala myndigheter inom

elberedskapen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.5 Svensk Elberedskap AB 87 . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.6 Kommuner och landsting 88 . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Särskilda bestämmelser om skyddet för elektriska

anläggningar, reparationsberedskap m.m. 90

. . . . . . . . . . 3.5.1 Lagen 1942:335 om särskilda skydds-

åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. 91 . . . 3.5.2 Lagen 1990:217 om skydd för samhälls-

viktiga anläggningar 94

m.m. . . . . . . . . . . . . .

3.5.3 Byggnads- och reparationsberedskapen m.m. 95

. .

Något myndighetsarbetet med elberedskapen förr

om och kommunernas beredskapsarbete 97 nu samt . . . . . . . . 4.1 Om elberedskap före år 1992 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Elberedskap m92 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Myndigheternas nuvarande arbete med elberedskapen 106 . . 4.3.1 NUTEK 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.2 Övriga myndigheter inom funktionen

Energiberedskap 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Elförsörjningen och ÖCB:s programplan för det

civila försvaret 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Något kommunernas arbete med elberedskapen 115 om . . . .

överväganden 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bättre elberedskap 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Närmare den nuvarande organisationen och dess om brister 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 Några grundläggande krav för en god

elberedskap 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.2 Det nuvarande myndighetsarbetet central

nivå, 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.3 Tidigare myndighetsarbete på central nivå,

125 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Särskilt Svensk Elberedskap AB 128 om . . . . . . . 5.2.5 Sammanfattande slutsatser 130 . . . . . . . . . . . . .

sou 1995:51 Innehåll 7

5.3 Hur skall staten verka inom elförsörjningen i krig 132

. . . . 5.4 Vilka förberedelser behövs för utöva central att

statlig ledning i krig 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5 Organisationslösningar 140

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Innebörden av funktionsansvar för

elförsörjning 140

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Bör och förstärkt organisation för en ny

elberedskapen placeras hos NUTEK 147

. . . . . .

5.5.3 Energisamband i fråga beredskap 151

om . . . . . .

5.5.4 Några alternativa organisationslösningar 156

.

5.5.5 Funktionsindelning enligt beredskaps-

förordningen 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6 Elförsörjningsnämnden 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Inledning 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6.2 Elförsörjningsnämndens uppgifter i krig 165

.

5.6.3 Avgränsningen mellan Elförsörjningsnämnden och vissa andra beredskapsmyndigheter 168

. . . . .

5.6.4 Elförsörjningsnärnndens uppgifter i fred 171

. . . . .

5.6.5 Elförsörjningsnänmdens sammansättning och

organisation 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Affärsverket svenska kraftnät uppgifter i krig och förberedelser i fred 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.8 Ny lagstiftning om beredskapsåtgärder vid vissa

elektriska anläggningar 185 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Inledning 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Allmänna synpunkter 186 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.8.3 Lagens tillämpningsområde 189

. . . . . . . . . . . .

5.8.4 Skyldighet att vidta åtgärder 191

. . . . . . . . . . . . 5.8.5 Ansvaret för kostnader 191 . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.6 Förfarandet 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.9 Kostnader för och finansiering elberedskap 194

av . . . . . . . 5.9.1 Nuvarande kostnader 194 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Förslag statlig anslagsnivå för om

elberedskap 200

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.9.3 överväganden och förslag till finansiering

av

elberedskapen 203

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Författningskommentar 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Förslag till lag beredskapsåtgärder vid vissa

om

elektriska anläggningar 209

m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Förslag till ändring i lagen 198423 kärnteknisk om

verksamhet 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

Bilagor

Bilaga Kommittédirektiv 1993:93 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommittédirektiv 1994:119 239 . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2. Elberedskapens organisation i våra nordiska

grannländer 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Om NUTEKs arbete med elberedskap.

PM mars 1995 av experten Urban Kärrmarck 253

. . . Bilaga 4. Förteckning över utredningens sakkunniga,

experter och sekretariat 259 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Förslagen i korthet

Enligt 1992 års totalförsvarsbeslut skall elförsörjningen hög

ges prioritet i beredskapsarbetet. Det finns emellertid oklarhet om vem som i dagsläget har ansvaret för att vidta beredskapshöjande åtgärder för elförsörjningen. I samband med att att Statens vattenfallsverk bolagiserades och Affärsverket svenska kraftnät inrättades år 1992 blev Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning försörjning med bränslen, drivmedel och elkraft. Denna organisation är ett provisorium. En mer permanent lösning bör nu åstadkommas. l betänkandet föreslås bl.a. följande.

Lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. ersätts med ny lagstiftning om beredskapsåtgärder vid

vissa elektriska anläggningar m.m.

Elförsörjningsnämndens nuvarande uppgift att under krig och kris planera, leda och samordna elförsörjningens och att vid resurser behov genomföra förbrukningsreglering av kvarstår.

Elförsörjningsnämnden skall ha som ny uppgift att i fred s.k.

vara

funktionsansvarig myndighet et enligt beredskapsförordningen 1 993 :242

för försörjning med elkraft funktionen Elförsörjning. Uppgiften

innebär att nämnden skall bl.a.

utarbeta underlag för statsmakternas beslut målen för funktio-

- om nen under krig,

samordna beredskapsförberedelser,

-

samordna planering och budgetering beredskapsförberedelser,

- av

samordna och genomföra krigsplanläggning,

svara för att personal utbildas, svara för att övningar genomförs, regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. -

Utöver uppgifter som följer av beredskapsförordningen skall

Elförsörjningsnämnden i fred förbereda elransonering samt vara

prövningsmyndighet enligt den föreslagna lagen beredskapsåt-

om gärder vid vissa elektriska anläggningar m.m.

10 Sammanfattning

Elförsörjningsnämnden skall ha en kansliorganisation som är verksam även under fredsförhållanden.

Elförsörjningsnämndenssammansättning skall spegla den anknytning till olika samhällsintressen som dess uppgift kräver.

Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen Elförsörjning

skall Ajfärsverket svenska kraftnät samt, mot bakgrund av de vara

speciella riskerna vid drift av kärnkraftverk, Statens kärnkraftinspek-

tion.

Som konsekvens av Elförsörjningsnämndens nya uppgifter i fred följer dels att N UT EK: nuvarande ansvar för funktionen Energiförsörj-

ning ändras till att avse enbart försörjning med bränsle och drivmedel, dels att Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar upphör.

Genomförandet av förslagen skall ske oberoende av pågående

överväganden om den s.k. elmarknadsreformen.

Utredningsuppdraget

Uppdraget har varit att överväga vilka principer som i framtiden skall

gälla för beredskapsverksamheten elförsörjningens område, såväl

när det gäller den fredstida planeringen som verksamheten under kriser och i krig. Jag har därför skaffat mig kännedom om de beredskapsförberedelser inom elförsörjningen sker i dag och om det operativa arbete som som blir nödvändigt under kriser och i krig. Huvuddelen av mitt arbete har inriktats ansvarsfördelningen och organisationen inom elberedskapen central nivå. Särskilt betydelsefullt för mitt arbete har därför varit frågan om den närmare innebörden det ansvar för elberedskap som NUTEK har av till följd att verket ansvarig för funktionen Energiförav anges som sörjning i beredskapsförordningen 1993:242.

Bättre elberedskap

Det civila försvaret har enligt 1992 års totalförsvarsbeslut tre upp-

gifter:

att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar

och under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning,

Sammanfattning 11

att under kriser och i krig stödja Försvarsmakten, samt att, för fullföljandet av dessa uppgifter, under kriser och i krig upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

Om det inte finns tillgång till elkraft det nationella elsystemet genom är det sannolikt ytterst svårt att lösa de uppgifter som det civila försvaret har. Den elproduktion som kan åstadkommas genom reservaggregat räcker endast för särskilt vitala behov. Skall det civila försvaret ändå kunna lösa sina uppgifter hjälpligt, behövs omfattande förberedelser, både tekniska och organisatoriska, i fred. Sådant arbete syftar alltså till att åstadkomma en tillräckligt god elberedskap. De statliga myndigheternas beredskapsverksamhet i fredstid och under höjd beredskap styrs främst av beredskapsförordningen. Bestämmelserna i förordningen behandlar myndigheternas verksamhet för totalförsvaret. Detta innebär i fred verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Vissa myndigheters verksamhet inom totalförsvaret hänförs enligt beredskapsförordningen till s.k. funktioner. Energiförsörjningen, till vilken hör försörjningen med bränslen, drivmedel och elkraft, är en sådan funktion. En myndighet som har ansvaret för samordning m.m. inom en funktion kallas funktionsansvarig myndighet. NUTEK är funktionsansvarig myndighet för funktionen Energiför-

sörjning. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är enligt

beredskapsförordningen Elförsörjningsnärnnden, Affärsverket svenska

kraftnät, Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut. En väsentlig del av arbetet med elberedskapen utförs för närvarande av Svensk Elberedskap AB uppdrag av NUTEK.

Elförsörjningsnänmden träder i funktion i krig eller när regeringen

annars bestämmer det. Under annan tid skall nämnden hälla sig

underrättad om det aktuella elförsörjningsläget och om planeringen inom elförsörjningen. När nämnden träder i verksamhet är dess huvudsakliga uppgift att i samverkan med andra totalförsvarsmyndig-

heter tillgodose samhällets behov av genom att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. Om förbrukningsreglering av

införs enligt ransoneringslagen har nämnden till uppgift bl.a. att i den

utsträckning regeringen föreskriver genomföra förbrukningsregleringen. Affärsverket svenska kraftnät har systemansvaret för balans i kraftsystemet. Verket skall enligt sin instruktion svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden. Vilka närmare uppgifter Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut har inom elberedskapen är inte angivet i respektive myndighets instruktion.

12 Sammanfattning

Utöver de angivna myndigheterna med uppgifter inom funktionen Energiförsörjning skall nämnas Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämnden, som är knuten till NUTEK, har till uppgift att pröva frågor enligt 1942 års lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Vidare bör nämnas länsstyrelser och kommuner som i anslutning till sina respektive uppgifter inom totalförsvaret även spelar en viktig roll inom elförsörjningen. Jag har kommit till slutsatsen att det sätt elberedskapen är organiserad på och det arbete som myndigheterna för närvarande kan utföra med denna splittrade och resursmässigt svaga organisation inte motsvarar de krav som rimligen måste ställas, särskilt som elförsörjningen enligt statsmakternas beslut skall ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Mot bakgrund av de oklarheter som den nuvarande ordningen inneburit har jag sökt ge svar på i huvudsak fyra frågeställningar:

Hur skall staten verka inom elförsörjningen i krig Vilka förberedelser behövs för att utöva central statlig ledning i

krig

Vilken författningsreglering behövs 4. Hur skall myndighetsuppgifterna organiseras och finansieras

Hur skall staten verka inom elförsörjningen i krig

Staten har inte anledning att ingripa vad gäller varuförsörjning, t.ex. produktion, överföring och förbrukning av elkraft, förrän situationen är sådan att en rimlig försörjning inte kan tillgodoses genom frivilliga överenskommelser avtal i vanlig mening den gängse markna- - den för I sådan situation måste kravet balans i det varan. en nationella elsystemet beaktas. Denna balans äventyras vid bristsituationer. Staten måste sålunda kunna ingripa i förhållandena mellan producenter, nätföretag och kunder och styra samtliga dessa. Det är fråga att i de extrema bristsituationer som jag syftar om åstadkomma ett slags planhushållning för elförsörjningen. Elkraft-

producenter, nätföretag och förbrukare måste i krigssituationer förmås

att agera så, att totalförsvarets samlade förmåga att värna riket och befolkningen tas till vara bästa möjliga sätt. En mycket viktig aspekt beslutsfattandet är att ett så stort antal

människor möjligt måste uppleva åtgärderna som rättvisa och

som

grundade rationella överväganden. Beslut som gäller elförsörj-

ningen, t.ex. restriktioner gällande elanvändningen, har sådan inom verkan på människors liv att beslutsfattandet bör ligga hos regeringen

sou 1995:51 Sammanfattning 13

eller hos ett organ direkt under den. Inte minst är detta viktigt av psykologiska skäl. Jag är sålunda övertygad om att staten i kriser och krig inte endast skall verka genom Svenska Kraftnät utan att det därutöver behövs en central statlig ledning av elförsörj ningen. Frågan om vilket organ som bör handha denna ledningsuppgitt behandlas i betänkandet i avsnitt 5.5.

Vilka förberedelser behövs för att utöva central statlig

ledning i krig

En funktionsansvarig myndighet skall enligt beredskapsförordningen bl.a.

utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig, samordna beredskapsförberedelser. samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser, samordna och genomföra krigsplanläggning, svara för att personal utbildas, svara för att övningar genomförs samt regelbundet till regeringen redovisa heredskapsläget.

Vad dessa uppgifter konkret torde innebära för en funktionsansvarig myndighet på elberedskapens område diskuteras närmare i avsnitt 5.5 och 5.6. Av den genomgång jag gjort av innebörden i funktionsansvaret har jag konstaterat följande. Möjligheterna att presentera ett tjänligt beslutsunderlag vad gäller elberedskapen är beroende av ingående kunskap om det nationella elsystemets tekniska uppbyggnad samt därmed om de förväntningar som realistiskt kan ställas systemet under olika förhållanden. Det är emellertid inte nog att ha kunskap om det nationella elsystemet. Det fordras också vissa kunskaper om militär teknik och de förhållanden som råder under krig. Endast genom gemensamt utformade scenarier för planering och övning kan en fullständig bild skapas. Utan att dessa krav är uppfyllda blir en tillfredsställande redovisning av elberedskapen inte möjlig att göra. Beskrivningar blir i stället formulerade i svepande termer och kan då inte tjäna till ledning för beslut av statsmakterna om olika åtgärder.

14 Sammanfattning

Hur skall myndighetsuppgifterna organiseras

Det arbete med elberedskapen som måste utföras på myndighetsnivå i fredstid är omfattande och kräver helt andra resurser än de som NUTEK förfogar över för detta ändamål. För att fylla den lucka som nu finns när det gäller myndighetsorganisationen inom elberedskapen har jag undersökt olika alternativ. Dessa har varit följande.

Nuvarande organisation behålls i sina huvuddrag men NUTEKs resurser ökas kraftigt så att verket kan utföra samtliga myndighetsuppgifter utan så stort beroende av Svensk Elberedskap AB som för närvarande. 2. Elförsörjningsnämnden omvandlas till en beslutande nämnd inom NUTEK med verksamhet även i fredstid. NUTEK bibehålls som funktionsansvarig myndighet med Svenska Kraftnät som ansvarig myndighet för elberedskap. 4. Elsäkerhetsverket ges ansvaret för elberedskapen. Svenska Kraftnät blir funktionsansvarig myndighet. Elförsörjningsnämnden ombildas till en myndighet som är verksam även i fredstid.

De alternativ som utöver Elförsörjningsnämnden har undersökts - närmare avser NUTEK och Svenska Kraftnät. Jag har funnit att NUTEK med hänsyn till verkets omfattande uppgifter inom områden som teknisk forskning och utveckling, företagsutveckling, regional utveckling samt energiförsörjning och effektivare energianvändning inte är en lämplig organisatorisk hemvist för de arbets- -

uppgifter som måste lösas inom ramen för elberedskap. Den roll som

ålagts Svenska Kraftnät inom elförsörjningen och som innefattar

affärsmässig verksamhet gör att ansvaret för ledningsuppgifterna central nivå inom elberedskapen inte heller bör placeras här. Svenska

Kraftnät har dock ett eget och långtgående ansvar för sin egen

beredskapsverkamhet. Den lämpligaste lösningen är enligt min

uppfattning att Elförsörjningsnämnden ombildas till en myndighet som är verksam även i fredstid. Jag föreslår därför att Elförsörjningsnämnden ombildas till en myndighet som är verksam såväl i krig som i fredstid.

Elförsörjningsnänmdens uppgifter i krig

Elförsörjningsnämndens nuvarande uppgift i krig är att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser och att vid behov genomföra förbrukningsreglering.

sou 1995:51 Sammanfattning 15

Jag föreslår inte att Elförsörjningsnämndens uppgifter och ansvar i krig skall förändras. Däremot måste det bättre än hittills klargöras vilka konkreta arbetsuppgifter Elförsörjningsnämnden skall utföra i krig för att fullgöra sitt ansvar. Detta är också den grund som den nödvändiga planeringen och förberedelsearbetet i fred måste bygga på. När det gäller elproduktion skall Elförsörjningsnämnden verka för att tillräckliga produktionsresurser finns tillgängliga. Det skall i det längre tidsperspektivet ske genom långsiktig planering och inriktning. Det kan då vara fråga om vilka kärnkrafts- och vattenkraftaggregat som skall utnyttjas med hänsyn till olika relevanta faktorer, t.ex. verkningsgrad. Beslut i dessa frågor hänger intimt samman med frågor om förbrukningsnivåer och överföringsmöjligheter. I det kortare tidsperspektivet skall Elförsörjningsnämnden verka för att undanröja hinder för att utnyttja landets produktionsresurser. Vad avser vattenkraftstationer gäller Elförsörjningsnämndens verksamhet i första hand ett övergripande ansvar för underhåll och

reparation av anläggningarna, Lex. efter skador som orsakats av

sabotage eller andra stridshandlingar. När det gäller värmekraftverken, särskilt de fossileldade kraftstatio-

nema, tillkommer frågor som rör bränsleförsörjningen. Dessa frågor

skall Elförsörjningsnämnden lösa i samarbete med NUTEK, som jag förutsätter är funktionsansvarig myndighet för bränsleförsörjning. Även samarbete med ÖCB och andra myndigheter med viktiga ansvarsområden behövs, t.ex. när det gäller transportfrågor. Särskilda problem är förknippade med elproduktion i kärnkraftverken i krig. När det gäller överföring, dvs. kraftledningar, transformator- och

kopplingsstationer etc är Elförsörjningsnämndens uppgifter huvud-

sakligen att ha ett övergripande ansvar för underhåll samt reparation av skador anläggningarna.

Elförsörjningsnämnden har vidare en viktig uppgift i att medverka

till materielförsörjning för reparationer och underhåll samt fördelning

tillgängliga med hänsyn till angelägenhetsgraden för de

av resurser olika behoven. När det gäller förbrukning är det Elförsörjningsnämndens uppgift att besluta föreskrifter som behövs för förbrukningsreglering och att genomföra sådan reglering. I denna uppgift ingår

även att lämna allmänheten information om regleringsföreskrifterna och ge råd rörande elhushållning. Elförsörjningsnämnden skall också

i den utsträckning regeringen bestämmer pröva överklagade beslut i

ärenden om förbrukningsreglering som fattats av myndigheter på lägre

mva.

16 Sammanfattning

Elförsörjningsnämndens uppgifter i fred

Elförsörjningsnärrmdens arbete i fred bör enligt min mening främst

inriktas på åtgärder som främjar en god organisation och djupa kunskaper hos kraftproducenter och nätföretag. Nämndens planering bör utgå från behovet att kunna bemästra den situation som benämns Strategiskt överfall. I en sådan situation torde elsystemet komma att utsättas för sabotage på ett sätt, i sådan omfattning och med sådana verkningar att de inte helt kan förutses och således inte kan förebyggas annat än delvis. Viktigast för en god elberedskap är därför sannolikt att de myndigheter, företag och personer som är verksamma inom produktion och

överföring av elkraft har en förmåga att verka under stor yttre press

i ett elsystem som är satt under pågående förstöring. Detta förutsätter

givetvis djupa kunskaper, en god planering och en kvalificerad

övningsverksamhet. Eftersom problemen torde bli svårast att bemästra vid ett strategiskt överfall, blir med denna inriktning av Elförsörjningsnärnndens arbete beredskapen mot mindre allvarliga hot ännu bättre. Det arbete med utbildning och övningar som bör ingå som en väsentlig del av Elförsörjningsnämndens verksamhet fordrar, att sakkunskap om det nationella elsystemet förs samman med sakkunskap om militär teknologi, strategi och taktik.

Inom elberedskapen måste det fredstida systemet och dess resurser

ständigt utvärderas och dess förmåga ställas i relation till de krav som en krigssituation kan medföra. Detta kräver i sin tur en ständig utredning och analys av troliga scenarier för ñentliga angrepp. I det följande redovisar jag några huvuduppgifter för nämndens verksamhet i fred. En huvuduppgift för Elförsörjningsnämnden i fred skall vara att utföra de arbetsuppgifter som enligt 17 § beredskapsförordningen åligger en beredskapsmyndighet med ansvar för en viss funktion. Därtill kommer att om förbrukningsreglering av införs skall

Elförsörjningsnärrmden i den utsträckning regeringen föreskriver genomföra regleringen. Härav följer att Elförsörjningsnämnden också

skall förbereda elransonering. Elförsörjningsnämnden skall även vara prövningsmyndighet enligt bl.a. den nya lagstiftning om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar som föreslås i betänkandet. Nämnden består i dag enligt sin instruktion av högst tolv personer. Dess ledamöter utses, enligt 19 § instruktionen, av regeringen för en tid av högst tre år. Jag föreslår att nämnden skall bestå av högst 13 ledamöter. sammansättningen bör spegla den anknytning till olika sarnhällsintressen som dess uppgift kräver.

sou 1995:51 Sammanfattning 17

Jag finner det lämpligast att en särskild organisationskommitté

tillkallas för att göra en nämnare bedömning av resursbehoven för olika ändamål samt genomföra ombildningen av Elförsörjningsnämnden. Kommittén bör härvid bl.a. utarbeta förslag till ny instruktion för Elförsörjningsnämnden och då bl.a. överväga vilka bestämmelser om myndighetens freds- respektive krigsorganisation som bör införas i instruktionen.

Funktionsindelning

Eftersom jag förordar att Elförsörjningsnämnden skall ha ansvaret för

elberedskapen behöver den nuvarande funktionen Energiförsörjning i

beredskapsförordningen delas upp. NUTEK bör i fortsättningen endast för de delar funktionen Energiförsörjning som inte har svara av behandlats inom ramen för mitt utredningsarbete, dvs. försörjning med bränsle och drivmedel. Det synes lämpligt att därvid ersätta den nuvarande benämningen av funktionen med en annan, exempelvis Bränsle- och drivmedelsförsörjning. Frågorna om elberedskap bör hanteras inom ramen för en egen och ny funktion som i bilagan till beredskapsförordningen bör benämnas Elförsörjning.

Jag föreslår vidare att Statens kärnkraftinspektion skall ingå i den

funktionen Elförsörjning, däremot inte Statens strâlskyddsinstitut. nya

Befogenhetsfördelningen mellan Elförsörjningsnämnden och Statens

kärnkraftinspektion under beredskaps- och krigsförhållanden behöver klarläggas; jag föreslår en ordning där viss beslutanderätt kan

överföras från Kärnkraftinspektionen till Elförsörjningsnämnden, dock med garantier för att Kärnkraftinspektionens speciella kompetens

gällande kärnkraftens säkerhetsfrågor kommer att ha stort inflytande på innehållet i Elförsörjningsnämndens beslut.

Ny lagstiftning

Lagen 1942:335 särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggom ningar innehåller regler åtgärder till skydd mot skada genom m.m. om krigshandling eller sabotage på anläggningar väsentlig betydelse för av

energiförsörjningen i landet. Avgörande för en anläggning skall

om

anses vara av väsentlig betydelse för energiförsörjningen är dess

storlek. De gränser sålunda gäller i lagen. Enligt lagen som anges skall eller ombyggnad, ändring eller utvidgning avseende nyanläggning omfattas av lagen utföras ett sätt som i varje som särskilt fall är lämpligt från skyddssynpunkt. Kostnaderna för

18 Sammanfattning

åtgärderna skall anläggningens ägare stå för. Frågor om skyddsåtgärder prövas av en särskild nämnd, Krigsskyddsnärrmden för kraftanläggningar. Lagen tillkom under andra världskriget och måste ses mot bakgrund av de förhållanden och den hotbild som gällde då. Syftet med lagen var att snabbt få till stånd åtgärder för att skydda kraftanläggningar m.m. mot främst luftanfall. Jag har konstaterat att 1942 års lag bär stark prägel av den tid varunder den tillkom. Lagen är i sina huvuddrag oförändrad även om storleksgränser m.m. har ändrats vid ett par tillfällen. Elsystemet har undergått stora förändringar under tiden som ställer krav på även andra typer av åtgärder än som främst avsågs år 1942. Vidare kan konsekvenserna i kostnadshänseende för anläggningshavaren komma i strid med nyligen antagna ändringar i regeringsformen. 1942 års lag är därför en lag med åtskilliga brister. Jag har funnit att de ändringar som behövs är så omfattande att lagen bör ersättas av en ny lag. Syftet med den nya lagen är att den skall ge stöd för beslut av prövningsmyndigheten om att beredskapsåtgärder av flera olika slag skall kunna vidtas vid de anläggningar som omfattas av lagen. Det kan gälla såväl skydd mot vapeninsatser som andra åtgärder för att öka systemets uthållighet. För vissa anläggningar av viss storlek kommer att föreligga anmälningsplikt som innebär att sådana anläggningar får uppföras eller ändras innan anmälan till prövningsmyndigheten skett. Till skillnad mot 1942 års lag innehåller den nya lagen ingen detaljerad uppräkning av anläggningar som skall omfattas. Avsikten är i stället att detta skall ske i en förordning med utgångspunkt i de förutsättningar som anges i lagen. Prövningsmyndigheten skall också kunna besluta i särskilda fall att skyddsåtgärder skall vidtas vid en anläggning som omfattas av anmälningsplikt om den är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett område.

Kostnader och finansiering

De nuvarande årliga kostnaderna för elberedskap kan inte anges exakt. Det finns flera olika anslag på statsbudgeten som används för ändamål som kan karakteriseras som elberedskap. Utnyttjandet av anslagsmedlen varierar starkt mellan olika år. Vissa kostnader täcks av Svenska Kraftnät och belastar sålunda inte statsbudgeten. Huvuddelen av kostnaderna täcks av elkraftbranschen. Den kartläggning jag redovisar i avsnitt 5.9 kan sammanfattas enligt

följande milj. kr

Sammanfattning 19

Anslagna medel över statsbudgeten 199495 ca 72

Medelsförbrukning över statsbudgeten 199394 ca 37

Kostnader hos Svenska Kraftnät 1993 ca 16 4. Kostnader hos elkraftbranschen i övrigt 1994 ca 118

Tillgängliga uppgifter tyder sålunda att den nuvarande sarnrnanlag-

da årliga utgiftsnivån är 171 milj. kr posterna 2-4 ovan. Uppgiften

om medelsförbrukningen över statsbudgeten för budgetåret 199394 bör dock kompletteras med anmärkningen att medelsåtgången budgetåret 199495 förväntas stiga med ca 30 milj. kr. Kostnaderna hos elkraftbranschen kommer i så fall också att stiga med samma belopp

beroende på statsbidragskonstruktionen. Jag uppskattar sålunda att över statsbudgeten anslås innevarande

budgetår 72 milj. kr för kostnader som hänger samman med ca elberedskap. Jag har inte funnit det möjligt att inom ramen för mitt utredningsarbete bedöma om detta belopp är rimligt avpassat till de behov finns. Det måste av huvuduppgifterna för Elförsom vara en

sörjningsnänmden att utreda verkan av olika tänkbara åtgärder för att

elberedskapen skall hållas en bra nivå, därefter ställa verkan mot kostnaderna för åtgärderna och slutligen föreslå statsmakterna vilka resurser som bör satsas. I avvaktan på att ett sådant underlag tas fram föreslår jag att de

statliga anslagsmedlen behålls nuvarande nivå, men med vissa anslagstekniska förändringar. Jag räknar sålunda med att Elförsörj-

ningsnärnndens förvaltningskostnader skall uppgå till 12 milj. kr och att nämnden skall disponera 50 milj. kr för beredskapshöjande åtgärder. Dessa sammanlagt 62 milj. kr utgör praktiskt taget samma belopp den sammanlagda summan av följande två anslag som är som uppförda på statsbudgeten för 199495, nämligen dels XIV E

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 58,3 milj. kr, dels den del av

XIV E 1 Beredskapslagring och industriella åtgärder som anses vara

hänförlig till elberedskap 3 milj. kr. Jag har övervägt två alternativ till hur kostnaderna för elberedskapen skall finansieras. Det första alternativet innebär att finansieringen sker över statens budget på sätt gäller för övriga försvarsutgifter, dvs. med samma som skatteintäkter. Alternativet innebär alltså att några öronmärkta intäkter inte finns för elberedskap. Anslagen förutsätts därvid vara inräknade i den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del. Det andra alternativet innebär att särskilda avgiftsmedel tas in, motsvarande statens kostnader för elberedskap. En metod kan därvid den lösning valts för finansieringen Elsäkerhetsverket och vara som av framgår förordning 1993:560 om elabonnentavgift. Denna som av

20 Sammanfattning sou 1995:51

lösning innebär att elkunderna skall betala en årlig avgift elabonnentavgift till staten. Avgiften debiteras elkunderna via deras elräkningar. Jag förordar att det första alternativet väljs.

Genomförandet

Det är angeläget att det praktiska arbetet med genomförandet av en ny organisation för elberedskapen kommer i gång så fort som möjligt. Med den oklarhet som nu råder inom elberedskapen samtidigt som elkraftbranschen i övrigt är inne i ett intensivt utvecklingsskede finns annars risk för att det uppstår sådana brister i elsystemet ur elberedskapssynpunkt som det i efterhand blir mycket svårt eller till och med omöjligt att åtgärda. Den organisationskommitté som jag förordar bör tillkallas snarast för att göra en närmare bedömning av resursbehoven för olika ändamål. Det blir även en uppgift för organisationskommittén att genomföra nedläggningen av Krigsskyddsnärrmden för kraftanlägg-

ningar och överföra dess uppgifter till Elförsörjningsnämnden.

Förslagen i denna utredning är utformade med utgångspunkt från att den av riksdagen våren 1994 beslutade s.k. elmarknadsreformen kommer att genomföras i sina huvuddrag. Energikommissionen har nyligen förordat att så skall ske den 1 januari 1996. Det finns anledning att understryka att förslagen i föreliggande delbetänkande i allt väsentligt bör genomföras även om fortsatta överväganden kring energipolitiska frågeställningar kommer att leda till ändrade beslut av riksdagen vad gäller elmarknadsreformen.

Författningsförslag

1 Förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa

elektriska anläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag gäller anläggningar för produktion och överföring av samt ledningscentraler för nätdrift och produktion av el, vilka är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett omrâde. I fråga om sådana anläggningar kan enligt denna lag beslutas att beredskapsåtgärder mot inverkan av stridshandlingar skall vidtas. Bestämmelser om tillträdesskydd finns i lagen 1990:217 om skydd för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. Bestämmelser om verkskydd finns i lagen 1994:1720 om civilt försvar.

2 § Regeringen får föreskriva att vissa anläggningar med hänsyn till effekt, spänning, storlek eller funktion är sådana anläggningar som avses i 1 En anläggning omfattas föreskrift enligt första stycket får som av uppföras, byggas om eller annat sätt väsentligt ändras innan anmälan skett till den myndighet regeringen bestämmer prövnings-

myndigheten för prövning enligt 4

Har arbetet inte påbörjats inom två år från det prövningsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall ny anmälan göras.

3 § En anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket skall utformad med beaktande kravet god funktion under vara av störda förhållanden. Den skall utföras med sådant material och på sådant sätt att reparations- och underhållsåtgärder underlättas.

4 § För anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första en

stycket kan prövningsmyndigheten utfärda föreläggande angående de

åtgärder krävs för att uppfylla kraven enligt 3 Ett sådant som föreläggande får göras omfattande eller ingripande än vad som mer skäligen kan krävas med hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse.

22 Författningsförslag

Avser föreläggandet en anläggning som skall uppföras, byggas om

eller väsentligt ändras skall föreläggandet riktas mot den som för egen

räkning avser att utföra eller låta utföra arbetena. I annat fall än som avses i andra stycket skall föreläggandet riktas mot den som äger anläggningen. Ett sådant föreläggande får även riktas mot den som bedriver verksamheten.

5 § Prövningsmyndigheten får utfärda föreläggande enligt 4 § även för annan anläggning än som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket.

6 § Vid ändrade förhållanden får prövningsmyndigheten, utan hinder av vad den förut bestämt, meddela nya eller ändrade föreskrifter.

7 § Mål om tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 till anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket denna lag eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning enligt denna lag har skett. Första stycket äger motsvarande tillämpning för ärende om nätkoncession enligt lagen l902:7l s.1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar om anläggningen omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket.

8 § Den ökning i byggnadskostnaderna som föranleds av åtgärder enligt denna lag skall inte tas i beräkning vid den prövning som avses i 3 kap. 4 § vattenlagen 1983:291. Vid meddelande av tillstånd som anges i 7 § första stycket skall beaktas de föreskrifter prövningsmyndigheten har meddelat i fråga om vattenanläggningars utförande.

9 § Har någon vidtagit åtgärd efter ett föreläggande som grundas annat än att anläggningen skall uppföras, byggas om eller annat sätt

väsentligt ändras, har han rätt till ersättning av staten för de kostnader som åtgärden föranlett om sådant förhållande som avses i 10 § föreligger. Ersättning enligt första stycket utgår inte om kostnaderna är ringa.

lO § Om en anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket uppförts, byggts om eller på annat sätt väsentligt ändrats utan att anmälan skett enligt andra stycket samma lagrum kan anläggningens ägare föreläggas att vidta åtgärder på egen bekostnad för att anläggningen skall uppfylla de krav som anges i 3

11 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Författningsförslag 23

12 § Om ett föreläggande enligt 4 § eller 10 § inte följs, får ätgärderna vidtas av prövningsmyndigheten. En sådan åtgärd får vidtas på den försumliges bekostnad.

13 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av förelägganden har meddelats med stöd av lagen utövas av prövningsmyndigsom heten.

14 § Prövningsmyndigheten har rätt att begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen samt för klarläggande av vilka åtgärder som är påkallade för att anläggningen skall uppfylla kraven enligt 3 Myndigheten har också rätt att för samma ändamål få tillträde till anläggningen.

15 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att tillträde enligt 14 § skall kunna ske och åtgärder med tillämpning av 12 § skall kunna genomföras.

16 § Den som utan att göra anmälan som avses i 2 § andra stycket

påbörjar, uppför, bygger om eller på annat sätt väsentligt ändrar en

anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket döms till böter eller fängelse högst sex månader.

17 § Beslut av prövningsmyndigheten i frågor enligt 10, 11 eller 12 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid Överklagande till kammarrätten.

18 § Ett beslut som prövningsmyndigheten under höjd beredskap

meddelar enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med

stöd av lagen skall gälla omedelbart om inte annat bestäms i beslutet.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs lagen 1942: 335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar I mål och ärenden som har anhängigm.m. gjorts innan den lagen träder i kraft skall äldre bestämmelser nya tillämpas. Beträffande åtgärder vidtagits eller skolat vidtagas enligt äldre som bestämmelser gäller i frågor om rörledningar lagen 1978:160 om vissa rörledningar och i övrigt den nya lagen.

Författningsförslag

2 Förslag till lag

om ändring i lagen 198423 om

kämteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen 1984:3 kärnteknisk om verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsynsmyndigheten får Den myndighet regeringen besluta om de åtgärder som bestämmer får besluta de om behövs samt meddela tillstånds- åtgärder behövs samt medsom havaren de förelägganden och dela tillståndshavaren de föreförbud som behövs i enskilda lägganden och förbud som fall för att denna lag eller före- behövs i enskilda fall för att skrifter eller villkor som har denna lag eller föreskrifter eller meddelats med stöd av lagen villkor har meddelats med som skall följas. stöd lagen skall följas. av Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden hans bekostnad.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag 25

3 Förslag till förordning om beredskapsåtgärder vid vissa

elektriska anläggningar m.m.

Regeringen föreskriver följande.

1 § Med anläggning, som sägs i l § lagen 1996:O0 om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. avses 1 elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst femtusen kilovoltampere; 2 anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter; 3 elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst trettio kilovolt mellan två ledare; 4 transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och en genomgängseffekt av minst tjugotusen kilovoltampere; samt 5 ledningscentraler för nätdrift och produktion av som är anslutna till elektriska anläggningar som avses i denna paragraf.

2 § Elförsörjningsnämnden skall vara prövningsmyndighet enligt lagen 0996:00 om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m.

3 § Elförsörjningsnämnden fär meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen l996:O0 om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m.

Denna förordning träder i kraft den

26 Författningsförslag

4 Förslag till förordning om ändring i beredskapsförordningen 1993:242

Regeringen föreskriver att bilagan till beredskapsförordningen 1993:242 skall ha följande lydelse.

Indelning i funktioner m.m.

myndigheten är beredskansmvndizhet

Funktion Ansvarig Övriga myndigheter

myndighet med uppgifter inom funktionen

Elförsörjning Elförsörjnings- Affärsverket nämnden svenska kraftnät Statens kärnkraftinspektion

Bränsle- och driv- Närings- och medelsförsörjning teknikutvecklingsverket

Författningsförslag

5 Förslag till förordning ändring i förordningen

om

1990:1334 om skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m.

Regeringen föreskriver att 8 § förordningen 1990: 1334 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut i fråga om särskilda Beslut i fråga om särskilda skyddsåtgärder enligt 19-21 §§ skyddsåtgärder enligt 19-21 §§ lagen 1990:217 om skydd för lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar samhällsviktiga anläggningar m.m. skall fattas av länsstyrel m.m. skall fattas av länsstyrel-

sen i det län där verksamheten sen i det län där verksamheten

bedrivs. bedrivs utom i fall som avses i

andra stycket. Beslut som gäller anläggningar som avses i lagen 0996:00 om beredskapsátgärder vid vissa elektriska an-

läggningar m.m. fattas av Elför-

sörjningsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den

Författningsförslag

6 Förslag till förordning om ändring i förordningen

1984: 14 om kämteknisk verksamhet

Regeringen föreskriver att 22 § förordningen 1984:14om kämteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Statens kärnkraftinspektion Statens kärnkraftinspektion utövar tillsyn över efterlevnaden utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen 1984:3 om kärntek- av lagen 198423 om kämteknisk verksamhet och av villkor nisk verksamhet och av villkor eller föreskrifter som har med- eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt delats med stöd av lagen, beövervakar och kontrollerar slut- slutar om åtgärder, förelägganförvar. den och förbud som avses i 18 § första stycket lagen samt övervakar och kontrollerar slutförvar. Bestämmelser om tillsyn från strålskyddssynpunkt, som utövas av Statens strålskyddsinstitut, finns i strålskyddslagen 1988:220. Under höjd beredskap beslutar Elförsörjningsnämnden i stället för Statens kärnkraftinspektion i frågor om förbud enligt 18 § första stycket lagen 0984:3 om kämteknisk verksamhet om förbudet avser driften av en kärnkraftreaktor.

Denna förordning träder i kraft den

Författningsförslag 29

7 Förslag till förordning ändring i förordningen

om

1995:128 om civilt försvar

Regeringen föreskriver att 5 kap. 1 och 2 §§ förordningen 1995:128 om civilt försvar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om att inrätta verk- Beslut om att inrätta verkskydd enligt 5 kap. 2 § lagen skydd enligt 5 kap. 2 § lagen 1994:1720 om civilt försvar 1994:1720 om civilt försvar fattas av länsstyrelsen. fattas av länsstyrelsen utom i

fall som avses i tredje stycket.

Statens räddningsverk skall genomföra utbildning av verkskyddspersonalen. Räddningsverket får dock efter överenskommelse med en kommun besluta att denna skall genomföra utbildningen. Beslut enligt första stycket som gäller anläggningar som avses i lagen 1996:00 om

beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar

m.m.

fattas av Elförsörjningsnämn-

den.

2 § Föreläggande enligt 5 kap. Föreläggande enligt 5 kap.

5 § lagen 1994:1720 om civilt 5 § lagen 1994:1720 om civilt

försvar får meddelas av länssty- försvar får meddelas av länssty-

relsen. relsen utom i fall som avses i

andra stycket .

Föreläggande som gäller an-

läggningar som avses i lagen 1996:00 om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. meddelas av Elförsörjningsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den

:

,gaia zum rieáäiåäåzâåååiåå

ågzømøäwêáiââzaáå :m y :ex:xaäcasåmx ,,; A

.asaâsssvfgçgtsxéøggtâzâaze

.y;§;:xv-:,' m: §11 v

, tâiâñåfâyå

kantat-stå

.mattv

awq,-muopgr-»ø.,ç»yar

§§i§iñb$§ :få

m

Inledning

1 l Utredningsuppdraget

.

Uppdraget är att överväga vilka principer i framtiden skall gälla som

för beredskapsverksarnheten elförsörjningens område, såväl när det

gäller den fredstida planeringen verksamheten under kriser och som i krig. Härvid skall jag utgå från de gällande riktlinjerna för verksam-

heten inom totalförsvarets civila del, särskilt den planeringsinriktning

som har fastställts genom 1992 års totalförsvarsbeslut och innebär som bl.a. att elförsörjningen skall ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Enligt direktiven för mitt arbete bör jag lämna förslag gränsom dragningen mellan myndigheternas och övrigas för att ansvar säkerställa elförsörjningen vid kriser och krig. I uppdraget har sålunda

ingått att överväga hur ansvaret för att säkerställa elförsörjningen

under sådana utomordentligt svåra situationer här skall som avses fördelas. Jag bör också uppmärksamma frågan om nätägares och elkunders ansvar för att genom egna åtgärder eller avtal med leverantörer skaffa rimligt skydd mot störningar i kris och krig.

Mot bakgrund av mina överväganden om fördelningen

av ansvar och uppgifter bör jag pröva behovet av ändringar i nuvarande regelverk för elberedskapen. Jag bör också, mot bakgrund av

principiella överväganden om fördelningen av ansvar mellan myndigheter, branschföretag och användare, föreslå de ändringar i nuvarande

organisation som kan motiverade. vara

I direktiven sägs även att nuvarande ordning för finansiering

av

beredskapen elförsörjningens område visar en splittrad bild. Jag har

uppmanats pröva om dagens punktvisa statliga åtgärder för elberedskapen kan avlösas genom ett generellt krav elsystemets mer funktion i kris- och krigssituationer, varvid bör förutsättas att branschen i allt väsentligt skall bära kostnaderna även för sådana åtgärder som motiveras enbart av beredskapsnyttan. Mina direktiv för arbetet med frågorna bl.a. elberedskap dir. om 1993:93 och dir. 1994:119 fogas som bilaga

32 Inledning sou 1995:51

1.2 Utredningsarbetets inriktning och några principiella utgångspunkter

Uppdraget har krävt att jag skaffat mig kännedom om de beredskapsförberedelser inom elförsörjningen som sker i dag och om det

operativa arbete blir nödvändigt under kriser och i krig.

som Med krig avses i första hand att riket utsätts för ett väpnat angrepp. Med begreppet kris avses i totalförsvarssammanhang kriser med

säkerhetspolitisk bakgrund, således inte fredskriser. Jag utvecklar

närmare dessa och andra grundläggande begrepp i avsnitt 3.1. En utgångspunkt för mina överväganden om elberedskap är elförsörjningens avgörande betydelse för samhället och därmed för totalförsvaret. Utvecklingen har gått dithän att samhället inte kan funutan elkraft. Det blir helt hjälplöst. Detta beskrivs närmare i gera kapitel En grund för överväganden om elberedskap är, som redan nämnts, de övergripande riktlinjer som enligt 1992 års totalförsvarsbeslut prop. 199192:102, bet. 199192:FöU 12, rskr 1991921337 gäller för verksamheten inom totalförsvarets civila del. Regeringen har i propositionen uttalat att elförsörjningen skall ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Riksdagen har ställt sig bakom detta uttalande. Däri-

får statsmakterna anses ha givit till känna att produktion och

genom

överföring av elkraft elförsörjningen är avgörande verksam-

- heter för Sveriges totalförsvar. statsmakterna har med uttalandet att elförsörjningen skall vara prioriterad i beredskapsarbetet angett en hög ambitionsnivá. Myndigheterna förutsätts sedan ta de initiativ som behövs för att genom konkret handlande uppfylla denna ambitionsnivå. Planeringen på nationell nivå av Sveriges totalförsvar är självfallet uppgift för staten. statsmakterna måste ha huvudansvaret för att en förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till

krigsförhållanden. Ansvaret under riksdag och regering ligger hos myndigheterna. Enskilda och företag kan, sätt vår grundlag

föreskriver, åläggas att olika sätt delta i förberedelser och genomförande åtgärder inom totalförsvarets ram. Jag utgick från att det av inte rådde större oklarhet i dessa frågor. Jag inriktade därför inledningsvis arbetet på frågor om åtgärder på detaljnivå. Efter hand kom jag emellertid till insikt om att det finns oklarhet i dagsläget har ansvaret för att vidta beredskapsom vem som höjande åtgärder för elförsörjningen. Det är då svårt att hitta och dra gränsen mellan myndigheternas och övrigas ansvar för elberedskapen. Det blev nödvändigt att närmare överväga begrepp som s.k. myndighetsanknutet respektive branschanknutet ansvar jfr prop. ansvar 199192:49 13 ff. där vissa beredskapsfrågor i samband med s.

sou 1995:51 Inledning 33

Vattenfallsverkets bolagisering behandlas. Det började stå klart för mig att organisationen och ansvarsfördelningen inom elberedskapen har medfört svårigheter att utföra beredskapsarbetet. Min slutsats blev att det inte var en rimlig utredningsuppgift att söka bota bristerna i det dagliga beredskapsarbetet samtidigt som det förelåg grundläggande brister i organisationen. Arbete som gäller det dagliga beredskapsarbetet måste utföras löpande och utförs bäst- dem bär ansvaret för beredskapsåtgärderna. Att vid enstaka av som tillfällen, i tillfällig utredning, utföra sådant detaljarbete ter sig som en också bortkastat, eftersom arbetets resultat snabbt blir förâldrat. Huvuddelen mitt arbete har på grund det nu anförda inriktats av av

på ansvarsfördelningen och organisationen inom elberedskapen på

central nivå. Nuvarande organisation är ett provisorium. I samband med att Vattenfall bolagiserades år 1992 löste statsmakterna inte frågan om huvudmannaskapet för elberedskapen.

Särskilt betydelsefullt för mitt arbete blev därför frågan om den

närmare innebörden det ansvar för elberedskap som Närings- och av

teknikutvecklingsverket NUTEK har till följd av att verket anges som ansvarig för funktionen Energiförsörjning i beredskapsförord-

ningen 1993:242.

Affärsverket svenska kraftnät och andra myndigheter har enligt beredskapsförordningen också ett ansvar inom funktionen Energi-

försörjning, och då närmast för elberedskapen. Av stort intresse är

givetvis också sådana frâgeställninger som är förknippade med att

Svensk Elberedskap AB tidigare Kraftsam Elberedskap, ett av

elkraftbranschen ägt aktiebolag, sedan år 1992 på statens uppdrag avtal med NUTEK sköter omfattande beredskapsuppgifter.

genom Jag har fått uppfattningen att elkraftbranschen har ett stort och

gemensamt intresse och för beredskapsfrågor. Branschen

engagemang

har i handling visat sig villig att ta på sig uppgifter i och även bära

kostnader för det praktiska beredskapsarbetet. Denna inställning knyter till en historisk tradition av samarbete mellan staten och företagen an

inom elkraftbranschen se vidare kapitel 4.

En utgångspunkt för mitt arbete har varit att detta intresse för beredskapsfrågor och den erfarenhet och kompetens som finns inom elkraftbranschen bör tas till vara av regeringen och myndigheterna. Den provisoriska lösning som valdes år 1992 med ett bolag, Svensk

Elberedskap AB, som givits väsentliga beredskapsuppgifter har

emellertid nackdelar. En mer permanent lösning bör nu åstadkommas. Jag anser att en sådan lösning måste syfta till att ta till vara branschens beredskapssamtidigt organisation skapas som tillgodoser engagemang, som en

huvudregeln i grundlagen om att myndighetsuppgifter skall handhas

2 15-0534

34 Inledning

av myndigheter. I det följande lämnar jag bl.a. förslag till ändrad organisation samt

förslag till viktigare författningsändringar som behövs för att förslagen

skall kunna genomföras. Vidare föreslår jag ny lagstiftning som skall ersätta lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

Jag har inte närmare kunnat belysa frågor kring elberedskapen

utifrån ett nordiskt perspektiv. svårigheterna för det nordiska kraftutbytet i en krigssituation diskuteras dock i avsnitt 5.7. En kort

beskrivning av frekvenshållningen inom Nordel-systemet lämnas i

avsnitt 2.3.3. Vidare ges en kort beskrivning elberedskapens av organisation i våra nordiska grannländer i bilaga Till följd av ämnets karaktär har jag inte funnit att en analys och en

redovisning ur ett jämställdhetsperspektiv kan göras ett meningsfullt

sätt jfr Dir. 1994:124. De förslag som presenteras i denna utredning är utformade med

utgångspunkt från att den av riksdagen våren 1994 beslutade s.k.

elmarknadsreforrnen kommer att genomföras i sina huvuddrag jfr SFS 1994:617 och 618, de ytterligare tilläggsdirektiv Dir. 1994: 119 - för mitt arbete som regeringen har utfärdat i november 1994 samt bl.a. SFS 1994:1801. Energikommissionen har nyligen i delbetänkandet SOU 1995:14 Ny elmarknad förordat att så skall ske per den 1 januari 1996. Jag vill emellertid understryka att mina förslag i detta delbetänkande i allt väsentligt bör genomföras även om fortsatta överväganden kring

de energipolitiska frågeställningarna kommer att leda till ändrade beslut av riksdagen vad gäller elmarknadsreformen. Utan en klar ansvarsfördelning och organisation är nämligen risken stor att elberedskapen i vårt land inte kan hålla en acceptabel nivå.

2 Elsystemet och hoten mot dess funktion några utgångspunkter

-

I detta kapitel beskrivs närmare vårt stora beroende av elkraft och det mycket komplicerade tekniska system som behövs för elförsörjningen. Insikten om att systemet är mycket komplext är en viktig utgångspunkt för bedömningar av hur den statliga organisationen för elberedskapen bör utformas. Framställningen innehåller därför en relativt omfattande teknisk beskrivning av elsystemet.

2.1 Mist en mistel för totalförsvaret

-

Sveriges viktigaste basindustrier, främst skogs- och stâlindustrin, är elintensiva. Vi har också i stor utsträckning baserat uppvärmningen av våra bostäder m.m. på elkraft. Elkraften har hittills tillhandahållits förbrukarna till förhållandevis låga priser. De låga elpriserna har varit och viktig förutsättning för vår exportindustris konkurrensär en fönnåga. Fortsatt säker tillgång till billig elkraft är grundläggande för ett ekonomiskt välstånd i landet. Prissättningen har emellertid också bidragit till att elförbrukningen per capita i Sverige är mycket hög,

sett i ett internationellt perspektiv. Samhället fungerar inte längre utan ständig tillförsel av elkraft. Om

kontinuerlig leverans av elkraft inte kan upprätthâllas får det därför en förödande konsekvenser. Redan kortvariga strömavbrott leder till svåra störningar inom de flesta områden i samhället. Jag har redan nämnt att vi baserat en stor del av uppvärmningen av våra bostäder el. Det kan särskilt framhållas att även oljeeldade värmepannor i stor utsträckning upphör att fungera utan tillgång elkraft. Industrin, järnvägsnätet och annan

spårbunden kollektivtrafik lamslås. Stora problem uppstår med bl.a.

livsmedelsförsörjning, vatten och avlopp. En närmare redovisning av konsekvenserna av elavbrott lämnas i Hot- och riskutredningens betänkande Utan stannar Sverige SOU 1995:20.

1 I Snorres Edda berättas hur Balders den goda Frigg, för att skydda sin mor, son tog löfte av alla ting att inte skada Balder, dock inte av misteln. När asarna roade sig med att skjuta prick på den osårbare Balder lurades den blinde Höder av Loke att använda en mistelpil som dödade Balder.

36 Elsystemet och hoten mot dess funktion

En genomgång av olika samhällssektorer och deras elberoende leder

till följande slutsats: Utan ekrafz fungerar inte väsentliga verksamheter

i samhället. Detta gäller redan för de mer traditionella elanväitdningsområdena, belysning, uppvärmning och drivkraft. Allteftersom modern teknik har introducerats har elberoendet ytterligare ökat. Användningen av t.ex. datorer förutsätter en säker tillgång till elkraft som dessutom måste vara av hög kvalitet. Det år högst osäkert om insikten om detta extrema elberoende är tillräckligt spridd. Sannolikt är medvetenheten på många håll låg; planering och uppbyggnad av elberoende verksamheter sker med utgångspunkt från att eventuella elavbrott blir sällsynta och kortvariga. För de mest prioriterade verksamheterna, t.ex. sjukhusens operations- och intensivvårdsavdelningar, finns i många fall reservkraftverk. Sådan verksamhet kan därför fortgå i begränsad omfattning även vid avbrott i den ordinära elkraftförsörjningen. För att även långa elavbrott skall klaras är det viktigt att försörjningen av bränsle till reservkraftverken förbereds, att verken fortlöpande underhålls och att de provkörs med lämpliga intervaller. Det senaste mycket omfattande elavbrottet i det svenska elkraftsystemet inträffade den 27 december 1983. Genom att elavbrottet skedde mellan jul och nyår och vädret var milt blev de negativa konsekvenserna för samhället begränsade. Trots detta uppskattades kostnaderna för samhället till 200-300 miljoner kronor.

2.2 Elsystemet är byggt för hög driftsäkerhet men

är sårbart för skadegörelse

Produktion och överföring av elkraft är en tekniskt komplicerad verksamhet. Elsystemet är driftsåkert under normala förhållanden men är mycket känsligt för skadegörelse. Framför allt gäller detta kraftledningsnätet. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för de olika delar som ingår i det nationella elsystemet med kommentarer om deras funktionssäkerhet och störningskänslighet. Störningar i någon del av kraftsystemet kan medföra omfattande konsekvenser för hela landets elförsörjning.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 37

2.2. 1 Elproduktion

Produktionskapacitet

Ungefär hälften landets behov av elkraft täcks av vattenkraft och av den andra hälften av kärnkraft. Under normala förhållanden svarar således vatten- och kärnkraften för merparten av elproduktionen. Viss elproduktion är baserad fossil- och biobränslen. Sveriges totala elproduktion uppgår till omkring 140 TWh. För merparten landets produktion svarar åtta kraftföretag, vilka under av år 1993 producerade 130 TWh eller ca 92 % av landets elprodukca tion. De större kraftverken ägs av statliga och privata kraftföretag, kommuner och industrier. En liten del av elproduktionen sker i små vatten- och vindkraftverk. De små kraftverken ägs av privatpersoner, privata bolag och lokala eldistributörer. Det finns eldistributionsförehar många små kraftverk inom sina områden. Dessa små tag som kraftverk kan inom sådana områden ha en viss betydelse för elförsörjningen lokalt vid elavbrott i det nationella elsystemet.

Tabell Kraftföretagens andelar av elproduktionen år 1993.

Källa: Svenska Kraftverksförcningen

Vattenkraftproduktion

Vattenkraften för ungefär hälften av landets elproduktion.

svarar Avvikelser mellan olika år beror huvudsakligen skillnader i nederbördsförhållandena. För att säkerställa produktionen över en viss tidsperiod, bl.a. vid torrår, krävs att det finns tillräckliga resurser för lagring vatten under kortare och längre tid. Lagringen sker i av särskilda regleringsmagasin.

38 Elsystemet och hoten mot dess funktion

I landet finns drygt 200 vattenkraftstationer med effekt är en som större än 10 MW. Dessutom finns ungefär 500 kraftstationer i

storleken 1,5-1O MW och ca 1 000 med lägre effekt. Drygt 60

procent av elproduktionen med vattenkraft sker i fyra av landets större älvar. Vattenkraftens produktionskapacitet utnyttjas normalt inte helt. Därför finns som regel goda möjligheter till ökat effektuttag. Detta utnyttjas bl.a., som jag återkommer till, vid den s.k. balanshållningen vid ökat effektbehov. Den elproduktion som baseras vattenkraft är mycket driftsäker till följd av bl.a. lång erfarenhet och väl utvecklad teknik. De allvarligaste olyckor som kan inträffa i samband med utnyttjandet av vattenkraft är dammbrott. Konsekvenserna av ett dammbrott kan bli förödande, framför allt pä grund av översvämningar. Vattnet kan skölja bort stor del been av byggelsen, byggnadskonstruktioner m.m. nedströms dammen och orsaka ytterligare haverier vid nedanförliggande anläggningar. Dammar nedströms kan också översvämmas varför dominoeffekt kan en uppstå. Ett dammbrott med begränsade skador som följd inträffade vid

dammen i Noppikoski i Dalarna år 1985. Vattenmagasinet tömdes. En

miljon kubikmeter vatten rann ut 45 minuter. Vattenflödet medförde skador på broar nedströms m.m. Bortsett från detta fall har inga svårare olyckor av detta slag inträffat i Sverige. Om all produktion i någon av de större älvarna skulle slås ut, vilket i värsta fall skulle kunna bli följden av ett dammbrott, skulle detta få svåra konsekvenser för det nationella elsystemet.

Driftstörningar i form av turbin- och generatorhaverier får inte lika

dramatiska konsekvenser. Vattenkraftstationerna är många till antalet. Störningar vid enskilda kraftstationer, utom möjligen vid de riktigt

stora, behöver därför inte påverka landets elförsörjning i dess helhet.

Kärnkraftproduktion

Den svenska kärnkraften produceras i fyra kraftverk med totalt 12 reaktorer. Deras sammanlagda produktionskapacitet motsvarar ungefär hälften landets elbehov. Under åren 1986-1993 varierade kärnav kraftproduktionens andel av den totala elproduktionen inom landet mellan 42 och 52 procent. Råvaran för tillverkning av kärnbränsle, importeras. För att uran, trygga bränsleförsörjningen sker upphandlingen i flera länder. Dessutom lagras inom landet, bl.a. beredskapsskäl, råvaran för av

kärnbränsletillverkningen. Det kärnbrånsle som finns tillgängligt inom

landet räcker för kärnkraftverkens produktion under cirka två års tid.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 39

Mer omfattande produktionsstörningar vid en kärnkraftsanläggning till följd av t.ex. brand, haveri etc. kan kännbara konsekvenser för landets elförsörjning, då varje anläggning svarar för en förhållandevis stor andel av landets totala elproduktion.

Övrig elproduktion

Övrig elproduktion är främst baserad fossilbränslen och biobräns-

len. Totalt finns i landet drygt 100 kraftvärmeverk och anläggningar för industriellt mottryck. Därutöver finns ett tiotal större kondenskraftverk som i första hand är avsedda som produktionsreserv under t.ex. torrår och perioder med särskilt hög belastning samt vid längre avställningar av kärnkraftverk. Slutligen disponerar kraftföretagen också

gasturbiner, ett 40-tal, som i första hand utnyttjas vid tillfällig

högbelastning och som snabbt tillgänglig reserv vid plötsligt inträffade störningar. Vid de större fossileldade kraftverken sker särskild beredskapslagring av olja och kol för att öka uthålligheten i kris- och krigssituatio-

Oljelagringsutredningen har i sitt betänkande Skyldighet att lagra

ner. olja och kol SOU 1994:116 behandlat frågor som rör sådan beredskapslagring. Regeringen har nyligen grundval av detta betänkande beslutat att lägga fram prop. l99495:176, Beredskapslagring av olja och kol.

Lokalisering av produktionen

En stor del av den svenska elkraften överförs mycket långa sträckor.

Detta beror att de största vattenkraftstillgångarna finns i Norrland

medan tyngdpunkten av förbrukningen finns i mellersta och södra Sverige.

Kärnkraftsutbyggnaden har skapat en bättre regional balans mellan

produktion och förbrukning. Östra Svealand har dock fortfarande ett betydande underskott produktionskapacitet.

Eftersom det finns speciella risker förknippade med kärnkraft, är det osäkert i vilken utsträckning den elproduktionen kan nyttjas under

krigsförhållanden.

Samtidigt bör här pekas det förhållandet att ett mycket stort antal mindre kraftstationer finns i alla delar av landet. Det är i första hand

fråga vattenkraftstationer men även anläggningar för industriellt

om mottryck inom framförallt skogsindustriföretagen. Detta medför å ena sidan större komplexitet i systemet å andra sidan ökade men ger möjligheter till lokal elförsörjning i en störd situation.

40 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Balansen mellan elproduktion och elkonsumtion i olika delar av Sverige kan illustreras med uppgifterna i tabell 2. Tabellens indelning överensstämmer med de s.k. elomrâden som upprättats inom beredskapsplaneringen i enlighet med figur Av tabell 2 framgår att produktionen inom Bergslagens elområde BE och Östra elområdet ÖE inte täckte förbrukningen inom omrâdet. Vid en eventuell avställning kärnkraften under störda av förhållanden ökar obalansen avsevärt mellan tillgänglig produktion och förbrukning i Östra ÖE, Västra VE och Södra SE elområdet. Dessa områden blir då starkt beroende av ett väl fungerande över-

föringsnät.

Tabell 2 Elproduktion och elanvändning inom olika elområden 1992, TWh

El- Produktion Förbrukning omrâde Vatten- Kärn- Fossil- Total Använd- Netto-

Källa: Svensk Elberedskap AB

2.2.2 Elkraftöverföring

Kraftöverföring mellan olika delar av landet sker storkraftnätet. Med storkraftnätet avses de kraftledningar för 220-400 kV som används för att överföra stora mängder elkraft från kraftverken till förbrukningsområden. Merparten av storkraftnätet ägs av staten. Nätet

förvaltas och drivs av Affärsverket svenska kraftnät Svenska

Kraftnät. Storkraftnätet är en av de mest sårbara delarna elsystemet. Det av är en omöjlig uppgift att skydda t.ex. drygt 1 000 mil 400 kV ledningar som i stor utsträckning är framdragna genom skog och obebodda trakter. Det svenska elsystemet är sammankopplat med elnäten i Danmark Själland, Finland, Norge samt, via en likströmsförbindelse, med Tyskland. Därigenom ges möjligheter att utnyttja elproduktionen i de

Elsystemet och hoten mot dess funktion 41

Landets indelning i elområden

Elomrádena utgör elbranschens regionala organ för samverkan över företagsgränsema i beredskapsfrâgor. Elømrådenamedverkari beredskapsplaneringen på regional nivå. Vid størstörningari fredstid kan organisationenenligt regionala överenskommelser stödjaföretagensinsatserför att korta avbrøttstiderna.

Övre Norrlands e område

Nedre Norr nds elormråde

Bergslagens e|.

Iomrádet

ÖE i tabell 2

ska ehmraaet

Västra .

elo rådet

Källa: Svensk Elberedskap AB

42 Elsystemet och hoten mot dess funktion

olika länderna på ett ekonomiskt optimalt sätt. Genom utlandsförbindelserna öppnas också möjligheter till import och export av elkraft. Sammankopplingen ger också högre leveranssäkerhet genom att fler kraftverk och alternativa matningsvägar finns att tillgå. Det svenska Storkraftnätet dimensioneras och utformas enligt ett antal kriterier. Dessa kriterier är gemensamma för de nordiska länderna. Skälet härtill är att det svenska kraftsystemet som redan nämnts i betydande utsträckning är direkt sammanbyggt med de danska, finska och norska kraftsystemen.

De dimensioneringskriterier som valts är baserade värderingar

de konsekvenser för samhället och för industrier som elavbrott kan av medföra. Detta gäller såväl för överföringsnätet som för produktionssystemen. Kriterierna har successivt utvecklats och tar i sin nuvarande utformning särskild hänsyn till risken för stora störningar. Ett av de

grundläggande kriterierna för dimensionering är att bortfall av en

enhet, t.ex. ledning, transformator eller ett stort värmekraften en block, normalt inte skall leda till störningar i elförsörjningen. Storkraftnätet har till följd dessa dimensioneringsprinciper en hög av

driftsäkerhet. En jämförelse visar att det svenska storkraftnätet under

det senaste decenniet haft driftsäkerhet, mätt med hänsyn till en inträffade avbrott hos kunderna, som är fullt jämförbar med andra västeuropeiska överföringssystem. Även driftsäkerheten för regionnäten har varit god i de fall systemen är byggda sådant sätt, att

alternativa matningsvägar finns tillgängliga.

Större, mer eller mindre riksomfattande, störningar storstör- ningar har inträffat med frekvens av mindre än en gång per - en decennium. De har vanligen sin grund i att flera, var för sig mindre sannolika, händelser inträffat samtidigt, t.ex. att fler än en stamlinje fallit ur, eller att ett tekniskt fel inträffat i systemet i kombination med en felmanöver. Från Storkraftnätet transformeras elkraften ned till lägre spänning

och överförs därefter på regionala nät. Spänningen de regionala

näten varierar från 130 kV och ned till 30 kV. Därefter sker ytter-

ligare transformering till lägre spänning och överföring lokala när

med spänning inom området 20 kV ned till 400 V.

De större elproduktionsföretagen äger i allt väsentligt regionnäten

i landet. Flera dessa företag äger även lokalnät som är anslutna till av företagets regionnät. Det finns drygt 270 stycken ägare till lokalnät. De flesta dessa ägare är kommunala bolag eller kommuner. Nära av 70 procent kunderna får sin genom kommunal försorg. av De regionala och lokala näten har under normala förhållanden hög driftsäkerhet. Långa elavbrott som beror på brister i underhållet av

näten är inte så vanliga. Däremot kan bristande underhåll av ledningsupphov till långa elavbrott. De vanligaste orsakerna till

gatorna ge avbrott i de regionala och lokala luftledningsnäten är blixtnedslag,

Elsystemet och hoten mot dess funktion 43

fallande träd, Snöoväder och fasbrott till följd isbildning ledning-

av arna. l fredstid är reparations- och underhâllsbehoven vanligen små, eftersom anläggningar och komponenter har läng livslängd. Därför är också nätägarnas egna reparationsresurser relativt begränsade, såväl vad gäller reparatörer som materiel.

2.3 Balans i elsystemet

Eftersom inte kan lagras, måste elproduktionen i varje stund svara

mot förbrukningen effektuttaget. Detta innebär att elsystemet måste

vara i momentan balans. Svenska Kraftnät har det s.k. systemansvaret för det svenska elsystemet. Verket har därför det övergripande ansvaret för att

elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela

eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och

förbrukning av ström.

Svenska Kraftnät har således ansvaret för de faktorer styr det som samlade kraftsystemets förmåga att i varje ögonblick upprätthålla såväl

frekvens aktiv effektbalans spänning reaktiv effektbalans och

som

överföringsfönnåga på storkraftnätet och utlandsförbindelserna.

Vidare ingår i systemansvaret att vidta åtgärder så att kraftöverföringen hålls inom aktuella överföringsgränser. Leveranssäkerheten på längre sikt ligger inte inom det systemansvar som Svenska Kraftnät har. Svenska Kraftnäts systemansvaf kan alltså i princip definieras ansvaret för den kortsiktiga balansen som mellan produktion och förbrukning inom landet i samverkan med systemansvariga i grannländerna. För att Svenska Kraftnät skall kunna uppfylla detta ansvar måste verket vilka kriterier skall gälla ange som

för dimensioneringen elöverföringssystemet och vilka krav

av som

skall ställas förmågan att åtgärda fel. Svenska Kraftnät måste också

kunna påverka elbalansen.

2.3.1 Den aktiva effektbalansen

Den totala produktionen måste vara lika stor den sammanlagda som

förbrukningen inkl. överföringsförluster. Produktion, inmatning och

överföring av aktiv effekt måste ständigt regleras så att den momenta-

na förbrukningen tillgodoses. Driftsäkerhet i det nationella elsystemet

kräver att det finns reservkapacitet. Man skiljer här mellan normaldriftreserver och störningsreserver.

44 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Förbrukningen varierar naturliga skäl relativt kraftigt under ett av

år och mellan olika år. Detta medför ett behov av att produktions-

kapaciteten är så stor, att den motsvarar den högsta förutsebara förbrukningen. Den högsta förbrukningen under året inträffar vanligtvis den kallaste vardagen under vintern. Som ansvarig för den aktiva effektbalansen måste Svenska Kraftnät

kunna ställa krav vissa produktionsanläggningars egenskaper,

såsom starttiden och förmågan att inom viss tid kunna öka eller minska produktionen av aktiv effekt, s.k. reglerrespons. Elsystemets frekvens är konstant så länge det råder balans mellan produktion och förbrukning aktiv effekt. Man strävar efter att av

frekvensen skall mycket nära 50 Hz. Om produktionen överstiger

vara förbrukningen, ökar frekvensen och tvärtom. Frekvenshållningen är Svenska Kraftnäts men sköts för ansvar närvarande uppdrag riktade till kraftproducenterna. Hos genom Svenska Kraftnät finns den nationella driftcentralen för det svenska

storkraftnätet. Svenska Kraftnät har emellertid ingen egen produktions-

kapacitet. En automatisk frekvenshållning sköts med hjälp av den s.k.

frekvensregleringsreserven primärregleringen. Denna motverkar automatiskt mindre avvikelser i frekvensen mindre än 0,1 Hz. Regle-

ringen sker främst i vissa vattenkraftstationer. Frekvensregleringsstorlek beslutas inom det nordiska samarbetet. Detta reservens beskrivs närmare i det följande. Störningar i effektbalansen hanteras med hjälp av den s.k. störningsreserven, vilken liksom frekvensregleringsmomentana lokaliseras till vissa lämpliga vattenkraftstationer. Den reserven störningsreserven innebär att dessa stationer inte kör momentana maximal effekt utan vid behov omedelbart kan mata in mer effekt. Sekundärreglering kallas den frekvenshållning under normal drift kräver manuella åtgärder. som Den s.k. snabba störningsreserven skall återställa den momentana störningsreserven inom 15 minuter. Den snabba störningsreserven

består huvudsakligen infasade vattenkraftsaggregat och gasturbi-

av ner. Slutligen finns det även s.k. långsam störningsreserv som en används för återställa den snabba inom ett fåtal timmar. att reserven Den långsamma störningsreserven består vanligen av värmekraftanläggningar som hålls disponibla.

Om inmatningen effekt från flera stora produktionsanläggningar

av samtidigt skulle falla bort, finns stor risk att den momentana störningsblir otillräcklig och att frekvensen sjunker så mycket att reserven resultatet kan bli storstörning. För att motverka detta finns en

utrustning för frekvensstyrd belastningsfrånkoppling i vissa nät.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 45

Om frekvensen sjunker kopplas förbrukning automatiskt bort så att

balansen kan upprätthållas. Denna bortkoppling sker successivt och börjar i princip vid frekvensen 49,0 Hz. Den last som kontrolleras på detta sätt delas in i fem steg, där varje steg motsvarar 10 procent ca av den totala lasten. Det bör i detta sammanhang framhållas att det också är mycket känsligt att med bibehållen balans åter koppla in bortkopplad last. Detta måste ske i sådana steg att balansen inte hotas. Svenska Kraftnät samordnar den momentana störningsreserven, övervakar och påverkar den aktiva balansen under störd drift och har

rätt att beordra infasning av snabb störningsreserv. Som en sista åtgärd för att återställa balansen finns möjlighet till manuell bortkoppling av förbrukning, företrädesvis att vissa

genom geografiska områden kopplas ur.

2.3.2 Den reaktiva effektbalansen och

överföringsförmågan

Att upprätthålla den reaktiva effektbalansen är lika viktigt som att

upprätthålla den aktiva effektbalansen. Spänningen avspeglar den

reaktiva balansen. Alltför höga spänningar kan skada de anläggningar

som är anslutna till storkraftnätet. Låga spänningar lägre förmåga

ger att överföra effekt. Även de reaktiva är indelade i normaldriftreserver och reserverna störningsreserver. Normaldrijireserverna reglerar automatiskt spänningen inom ett visst intervall i anslutningspunkterna till storkraftnätet. Svenska Kraftnät kan ställa krav uttag och inmatning av

reaktiv effekt i dessa anslutningspunkter.

Den momentana reaktiva störningsreserven skall kunna användas inom 5 sekunder om spänningen i någon punkt över- eller understiger fastställda gränsvärden. Denna störningsreserv förläggs till i nätet

speciellt installerade reaktiva produktionsanläggningar samt produktionsanläggningar som är nära anslutna till storkraftnätet.

Numera kan variationerna i det reaktiva effektbehovet huvudsakligen

kompenseras genom reglering av magnetiseringen i generatorerna i

kraftstationerna. Svenska Kraftnät kan ställa krav på att störningsreserver för spänningsregleringen skall finnas och egenskaper som dessa störningsreserver skall ha. Svenska Kraftnät har också rätt att beordra när störningsreserverna skall användas. Kraven på frekvens- och spänningshållningen medför också höga krav styrning och övervakning av systemet. För varje given tidpunkt krävs information om elproduktionen, belastningen, nätets

46 Elsystemet och hoten mot dess funktion

status och nivåer i vattenmagasinen. Denna kontinuerliga informations-

överföring medför givetvis särskilda sårbarhetsproblem.

På regional nivå sköts övervakningen och styrningen av nät och

produktionsanläggningar från regionala driftcentraler.

Styrning och övervakning av de lokala näten sker från lokala driftcentraler. Dessa får information och order från såväl Svenska Kraftnät som de regionala driftcentralerna. Kommunikation mellan elsystemets olika enheter sker via högspänningsledningarna, radiolänkar och telenätet.

2.3.3 Frekvenshållning inom Nordel-systemet

Den norska elförsörjningen bygger i princip helt vattenkraft. I Danmark sker elkraftproduktionen uteslutande i värmekraftverk. Sverige och Finland har blandning en produktionsmix där en - -

vattenkraftbaserad produktion uppgår till ca 50 procent i Sverige och

30 procent i Finland och där övrig produktion huvudsakligen är

ca baserad på värrnekraft. Mellan de nordiska länderna finns i dag ett

tjugotal förbindelser, vilka används för omfattande överföring av

en elkraft. Enligt vissa bedömningar har det ekonomiska utbytet,

besparingseffekten, detta samarbete uppgått till flera hundra

av miljoner kronor årligen. Investeringar som gjorts för dessa Samkör-

ningsförbindelser hör till de mer lönsamma inom elkraftindustrin. Samkörningen är mycket fördelaktig, eftersom typen av produktion olika i de nordiska länderna. År då nederbörden är riklig kan

är vattenkraftlandet Norge exportera elkraft till värmekraftlandet Danmark. Under år med liten nederbörd finns förutsättningar för ett elkraftutbyte i motsatt riktning. Detta ger förutsättningar att optimera

investeringarna vad gäller elkraftproduktion samt att använda den produktionskapacitet där elkraft kan produceras billigast.

Den nordiska samkörningen och övrigt samarbete har lett till att ett samarbetsorgan bildats, vilket skedde år 1963. Denna rådgivande sammanslutning för främst det nordiska elkraftsamarbetet kallas Nordel och består företrädare för elkraftindustrin i samtliga av nordiska länder. Syftet är att främja nordiskt och internationellt

samarbete beträffande produktion och överföring av elenergi. En de uppgifter samarbetet omfattar är frekvenshållningen

av som inom det synkrona Nordel-systemet. Detta system omfattar Danmark öster Stora bält, Finland, Norge och Sverige. Ett synom kront system kännetecknas bl.a. av att alla infasade synkromnaskiner måste rotera i takt, dvs. frekvensen är densamma i hela systemet. Elkraftutbytet inom det synkrona området sker med hjälp av växelströrnsförbindelser, medan elkraftutbytet mellan Nordel-systemet och

Elsystemet och hoten mot dess funktion 47

andra elkraftsystem sker med hjälp likströmsförbindelser. Förav bindelser av sistnämnda slag finns för närvarande mellan Sverige och Jylland Konti-Skan, mellan Norge och Jylland och mellan Sverige och Tyskland Baltic-Cable. Inom det synkrona systemet finns vidare en likströmsförbindelse mellan Finland och Mellansverige Fenno- Skan. Som jag tidigare beskrivit måste det alltid råda momentan effektbalans i elkraftsystemet, dvs. förbrukningen elkraft måste alltid av motsvara imnatningen. Normalt hålls nätfrekvensen vid 50,0 Hz med mycket små frekvensavvikelser. Under normal drift hålls frekvensavvikelsen inom +- 0,1 Hz med standardavvikelse 0,03 Hz. en om ca Frekvensavvikelserna kan sägas vara ett av måtten på den levererade elkraftens kvalitet. Normalkvaliteten fullt tillräcklig för de synes vara flesta elkunderna. I samband med bortfall av elproduktionsenheter eller fel i överföringsnäten, kan frekvensen kortsiktigt underskrida 49,9 Hz. För det fall frekvensen skulle underskrida 47,5 Hz måste de stora värmekraftaggregaten, bl.a. kärnkraftverken, kopplas bort för att undvika att de skadas. Vattenkraftaggregaten är mer robusta och tål normalt att frekvensen sjunker ned till 45 Hz utan att de tar skada. Moderna transformatorer är dimensionerade så att inte heller de accepterar alltför stora frekvensändringar. Inom Nordel har ett dimensionerande bortfall produktion av fastställts. Detta är det största bortfall som kan förväntas ske oftare än en gång vart tredje år. Målsättningen inom Nordel är att det dimensio-

nerande produktionsbortfallet inte skall medföra att frekvensen sjunker

under 49 Hz och att frekvensen 30 sekunder efter bortfallet skall vara högre än 49.5 Hz. Om det inom Nordel-systemet skulle inträffa ett produktionsbortfall som medförde att frekvensen sjönk till 48,8-49 Hz påbörjas, som

tidigare beskrivits, bortkoppling av elförbrukning, s.k. belastningsfrånkoppling BFK. Genom styrning av elkraftproduktionen håller balans mellan

man produktionen och den varierande förbrukningen. Att förbrukningen ständigt varierar inses lätt, eftersom ett mycket stort antal förbrukare efter gottfinnande kan öka eller minska sin elanvändning. Produktionsstyrningen kan delas upp i tre olika moment: produktionsstyrning

enligt plan, automatisk frekvensreglering och korrektion inställd

av produktion eller ändring av avtalat kraftutbyte.

Produktionsstyrning enligt plan bygger en förbrukningsprognos.

Prognosen omsätts i s.k. körorder, vilka leder till att aggregaten i

kraftstationerna ställs in en viss produktion. Svaret frågan

om

huruvida produktionsstyrningen leder till ekonomiskt goda resultat är

givetvis helt beroende av med vilken precision förutsägelserna kan goras.

48 Elsystemet och hoten mot dess jñmktion

Den avvikelse mellan produktion och förbrukning som är oundviklig, trots goda prognoser, hanteras genom den automatiska frekvens regleringen. Turbinregulatorerna ändrar då automatiskt produktionen i de inkopplade aggregaten vid frekvensavvikelser. Man talar om aggregatens reglerstyrka. Vid behov korrigeras inställningen av produktionen manuellt, bl.a. för att undvika en olämplig produktionsfördelning. Inom Norden finns mellan de systemansvariga i respektive land överenskomna riktlinjer för frekvensreglering. Dessa syftar bl.a. till att trygga en tillfredsställande kvalitet på nätfrekvens och synkrontid samt att möjliggöra en ännu bättre ekonomi i det nordiska elkraftsystemet genom ett gott utnyttjande av de gemensamma produktionsresurserna och överföringsnäten. Vart och ett av de nationella elsystemen förutsätts under normal drift ha en effekttillgâng som är så stor att det inom 15 minuter skall kunna täcka förbrukningen inom det egna systemet samt avtalad försäljning och driftreserv, med avdrag för avtalat inköp. När det

gäller produktionsstyrning enligt plan förutsätter riktlinjerna att det

senast vid övergången till varje ny timme finns en utarbetad produktionsplan som täcker behoven. För den automatiska frekvensregleringen skall inom Nordel finnas en viss total reglerstyrka. Fördelningen för varje nationellt elsystem bestäms alltefter den årliga elförbrukningen. Inom N ordel skall också finnas viss sammanlagd frekvensregleringsreserv, som skall vara aktiverad vid 49,9 Hz.

Frekvensreglerstyrkan och frekvensregleringsreserven skall, inom

de nationella systemen, kunna planeras så att såväl samkörningsmöjligheterna som det egna elsystemet kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Vidare finns det inom Nordel en överenskommelse om storleken och fördelningen av den momentana störningsreserven. Behovet fastställs veckovis med utgångspunkt i det dimensionerande fallet av

produktionsbortfall. I allmänhet bestäms reservens storlek av effekten

i det största värmekraftverk som är i drift i systemet, vilket är det dimensionerande fallet i Norden. Reserven fördelas mellan länderna i proportion till det dimensionerande produktionsbortfallet i varje land. Det skall också finnas en reaktiv störningsreserv samt en snabb och en långsam störningsreserv. När det gäller den reaktiva störningsreserven har varje delsystem ansvaret för denna.

Elsystemer och hoten mot dess funktion 49

2.3.4 Möjligheter att minska elförbrukningen vid

allvarliga störningar av elförsörjningen

Under de senaste 20--25 åren har den svenska energianvändningen genomgått väsentliga förändringar. Sålunda har elförbrukningen under denna period än fördubblats, samtidigt som oljans betydelse har mer minskat. Elkraft har i stor utsträckning ersatt olja vid uppvärmning av bostäder och i industriella processer. Utvecklingen åskådliggörs i tabell

Tabell Energitillförsel år 1970, 1980, 1990 och 1993 TWh

1 Inkl torv och avfall

Källa: NUTEK

Även när det gäller elanvändningen och fördelning mellan konsu-

menter för olika slags förbrukning har det skett väsentliga föränd-

ringar sedan början av 1970-talet. Ökningen av elanvändningen i

absoluta tal framgår tabell 4. Uppgifterna i tabellen visar också att av industrins andel den totala elanvändningen år 1970 var drygt 52 % av 33 63 TWh, medan förbrukningen i sektorn bostäder, service av då 35 % 22 63 TWh. År 1993 hade industrins andel m.m. var ca av

sjunkit till 35 % 49 140 TWh, medan andelen för bostäder,

av service under period ökade till drygt 51 % 71 av 140 m.m. samma TWh.

50 Elsystemet och hoten mot dess funktion Tabell Elanvändning âr 1970, 1980, 1990 och 1993 TWh

Källa: NUTEK

Elförbrukningen varierar, vid sidan av mer långsiktiga förändringar,

mellan olika år. Sådana variationer beror främst på faktorer som

temperaturförhållanden och kapacitetsutnyttjandet inom industrin, och

då framför allt den elintensiva.

Vidare skiftar förbrukningen avsevärt under ett och år.

samma Sådana variationer beror i första hand temperaturskillnaderna

mellan sommar- och vinterhalvåret. Variationerna i förbrukningen har

efter hand förstärkts av den ökade användningen för uppvärrnav ningsändamål. Det faktum att en stor del industrin gör semesterav

uppehåll under perioden juli-augusti bidrar ytterligare till att elförbrukningen är som lägst då. De dagar under sommaren då för-

brukningen är som lägst motsvarar den omkring tredjedel en av förbrukningen under vissa vinterdagar.

Kalla vintrar ligger förbrukningstopparna nära den maximala

produktionskapaciteten. Risken finns då att systemet kan överbelastas och kollapsa. Statens vattenfallsverk ansåg sig år 1987 sådana skäl av

nödsakat att avisera reducerade elleveranser. Vid beredskapsplane-

om ringen måste man givetvis ta hänsyn till att vårt samhälle är särskilt

känsligt för elavbrott under vinterhalvåret. Hur elförbrukningen under

åren 1989-1993 varierade mellan olika månader visas i nedanstående diagram.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 51

Diagram. Elförbrukning per månad åren 1989-1993 i medelvärde TWh

Twh 16 -

10 a.

2 1

OJ

KHMJNUTEK

I det följande redogörs översiktligt för vissa åtgärder som kan behöva

vidtas inom elförsörjningen vid allvarligare störningar. Åtgärdernas

yttersta syfte är att förhindra att det nationella elsystemet slås ut i sin helhet. Först behandlas möjliga åtgärder vid en akut effektbrist, därefter vad kan göras vid en energibrist något längre sikt. som Med ejjfektbrist sådana situationer där behovet av effekt avses överstiger den tillgängliga effekten. Bristen kan bero otillräcklig momentan produktionskapacitet ocheller överföringskapacitet. Energibrist innebär att produktions- och överföringsresurser finns tillgängliga, att energi saknas i erforderlig mängd för att möta men

efterfrågan. Energibrist i elproduktionen kan uppstå t.ex. under torrår

med åtföljande lågt vattenstånd i vattenmagasinen eller vid brist uran, kol eller olja i värmekraftverken. De åtgärder syftar till att minska följderna av en akut ejjfektbrist som kan och måste genomföras inom ramen för det löpande - ordinarie arbetet med att övervaka driften elsystemet. Det måste, av tidigare påpekats, alltid råda balans nätet. Hanteringen av som akuta situationer och problem kräver omedelbara åtgärder. Om effektbrist plötsligt uppstår, och om inte de s.k. störningsreen då räcker till, måste uttaget elkraft från nätet minskas. serverna av Detta kan åstadkommas att last kopplas bort i den omfattgenom ning situationen kräver. l annat fall kan frekvensen nätet snabbt

52 Elsystemet och hoten mot dess jâtnktion

sjunka, vilket kan få till följd att bl.a. kärnkraftverken måste fasas ur. Om detta förlopp sker snabbt, finns stor risk för ett totalt sammanbrott av hela det nationella elsystemet, eftersom det då inte finns tid att anpassa utmatningen av effekt från nätet, dvs. elförbrukningen. Det är därför nödvändigt att med mycket kort varsel kunna

verkställa bortkopplingar stora delar förbrukningen näten.

av av För att detta skall vara möjligt krävs planer med prioritering bl.a. mellan olika kategorier av förbrukare. Grunderna för sådan priorite ring och planeringen av hur bortkopplingen bör genomföras är självfallet mycket viktiga. Det är Svenska Kraftnät som i fredstid har ansvaret för att i egenskap av systemansvarig myndighet planera och verkställa den bortkoppling av last som måste göras om en akut effektbrist uppstår. Automatisk belastningsfrånkoppling tillämpas i flera de regionala av näten. Vissa områden kopplas automatiskt bort vid effektbrist, enligt

en uppgjord plan. Ägarna till de berörda regionnäten kommer att i

avtal med Svenska Kraftnät förbinda sig att för att 45 procent svara ca av belastningen successivt skall kunna kopplas bort automatiskt, om frekvensen faller under en viss nivå. Det är alltså ägarna till regionnäten som bestämmer vilka delar av respektive nät kopplas bort som automatiskt. Sådana frekvensstyrda system för automatisk belastningsbort-

koppling har under senare år installerats i elsystemen i samtliga nordiska länder. Andelen automatiskt frånkopplingsbar belastning

varierar i de olika länderna mellan 20 och 50 procent.

Bestämmande för vid vilken frekvens den automatiska belastningsfrånkopplingen träder i funktion är bl.a. de tekniska förutsättningarna

för en säker drift vid kärnkraftverken och villkor bestäms som av olika nätkomponenters egenskaper.

Roterande bortkoppling Robo är ett annat sätt att reducera belastningen. Med detta begrepp menas att strömmen i vissa områden

kopplas till och från efter ett visst system, t.ex. så stadsdel har att en

tillgång till under förmiddagen och under eftermiddagen.

en annan Om roterande bortkoppling skall ske, förutsätts denna i dag göras manuellt. Syftet är att säkerställa att effektbrist inte uppkommer.

Roterande bortkoppling kan användas både vid akut brist på och i

ett läge då man bedömer att en akut bristsituation kan uppstå. Åtgär-

den kan tillämpas såväl vid brist produktionskapacitet vid brist

som

överföringskapacitet.

Härutöver har ytterligare förberedelser gjorts för att kunna hantera effektbrist under fredstid. Sålunda har träffats överenskommelser mellan vissa elleverantörer och vissa större kunder att de om senare med kort varsel skall beredda att minska sin elförbrukning. Det vara kan avse t.ex. elpannor, industri och produktion fjärrvärme i av anläggningar som alternativt kan utnyttja bränslen.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 53

Vad härefter gäller situationer med energibrist eller mer långvarig

ejjfektbrist kan sparkampanjer och därefter ransonering av olika slag

bli aktuella. En närmare redovisning förutsättningarna för ransonering och av tillämpningen ransoneringslagen lämnas i avsnitt 3.3.3. Det kan av dock redan här anmärkas att för att ransoneringslagen skall kunna

tillämpas i fredstid krävs händelser undantagskaraktär. av ren

Efter energiberedskapsutredningens arbete åren 1974-1975 SOU

1975:60 och 61 har omfattande bedömningar gällande frågan om mer elransonering inte publicerats. När ansvaret för elberedskapen fanns

hos Statens vattenfallsverk utfördes visserligen visst förberedelsearbete med avseende ransonering. Något underlag för säkra bedömningar

hur olika slags ransoneringsätgärder skulle påverka förbrukningen av i dag finns emellertid inte. I detta sammanhang kan nämnas att såväl inom Försvarets forsk-

ninganstalt FOA inom NUTEK och Svensk Elberedskap AB har

som gjorts vissa antaganden hur stor den nödvändiga elförbrukningen om kan beräknas bli i olika krigssituationer. Sådana bedömningar har

också gjorts i Oljelagringsutredningens tidigare nämnda betänkande

Skyldighet lagra olja och kol SOU 1994:116. Beträffande att samtliga sådana antaganden gäller att de naturliga skäl är behäftade av med osäkerhet. Det har också betydelse om bedömningarna avser stor behov energi eller effekt. Det kan nämnas att enligt vissa beav dömningar skulle behovet energi i krig kunna motsvara ca 50 av procent det fredstida behovet. av

2.4 elektriska anläggningar i ofärdstider

Hot mot

2.4.1 Inledning

nödvändigt för kunna hålla god elberedskap att man har Det är att en

sä bra bild möjligt hur presumtiv angripare kan väntas

en som av en till väga. Även det kan förenat med stor osäkerhet att om vara försöka förutse olika händelseförlopp måste olika scenarier studeras.

Viss ledning för kan hämtas genom studium av verkliga resonemangen från tid: Mellanösternkrigen mellan Israel och

krigsmiljöer senare

de FN-sanktionerade bestraffningsätgärderna gentemot dess grannar, Irak andra krigsskådeplatser Korea, Vietnam, Afganistan, samt som Libanon och f.d. Jugoslavien. Även olikheterna mellan dessa om krigsmiljöer är många, kan viktig slutsats dras, nämligen att en

elsystem är del den militära operationen och styrs

angrepp mot en av militära målsättningar. Som några huvudpunkter kan nämnas av följande.

54 Elsystemet och mot dess funktion

z z

Det sker omfattande insatser mot elektriska anläggningar, liksom -

mot anläggningar i övriga försörjningssystem. Dessa insatser syftar till att nedbringa motståndarens styrka och att bryta civilbefolkningens

psykologiska uthållighet och motståndskraft.

Elsystemen utsätts tidigt för omfattande skadegörelse eftersom detta -

ger starka psykologiska effekter på civilbefolkningen och de civila

stödsystemen och därmed påverkar motståndarens militära styrka och uthållighet. Angreppen har i de flesta fallen resulterat i kollaps i det

nationella elsystemet och framtvingat övergång till improviserad lokal elförsörjning.

Angriparen visar under hela krigsförloppet ett tydligt intresse att

- av

hålla nere det angripna landets elförsörjning. Han har inga behov

egna

av att elförsörjningen fungerar.

Angrepp genomförs som en kombination flyg- och sabotage- - av insatser och kompletteras med bekämpning reparationsenheter av samt

oskadliggörande av nyckelpersonal.

Elektroniska angrepp mot produktions-, transformerings- och -

driftledningsanläggningar har ännu inte kunnat iakttas, men kan i

framtiden bli en del av hotbilden. Däremot finns för kortvapen

slutning av elledningar utan fysisk förstöring koltrådsbomber.

I det följande utvecklas något vilka hot mot det elektriska

systemet som förefaller ha särskild relevans för Sveriges vidkommande.

2.4.2 Elförsörjningen ett prioriterat angreppsmål

--

Allmänt

Elförsörjningen är på grund av sin stora betydelse för samhället

en av de högst prioriterade totalförsvarsfunktionerna. Samtidigt är det inte möjligt att skydda elsystemet i dess helhet. Elektriska anläggningar,

i vart fall ovan jord, kan lätt identifieras från såväl flygplan och

satelliter som av på marken uppträdande kartläggare. Den nation som avser att angripa Sverige kan förutsättas ha god tid för förberedelser. En angripare har stora möjligheter att i öppna handlingar få kunskap om elsystemets uppbyggnad. I krig bedöms det totala elbehovet, som redan berörts, lägre än vara i fred. Det exakta behovet är svårt att beräkna. Vissa bedömare menar att det kommer att uppgå till cirka hälften normalbehovet. På grund av

Elsystemet och hoten mot dess funktion 55

förändringar i den krigstida samhällsbilden, jämfört med freds-

av förhållanden, kan regionala förskjutningar i elbehoven uppstå. Dessutom kommer skador i elsystemet att framtvinga prioriteringar i

elanvändningen. Landets elförsörjning är, tidigare konstaterats, sårbar och som anläggningarna förhållandevis lätta att utsätta för åverkan och förstörelse. Sådan åverkan kan av en främmande makt utföras antingen förberedelse till ett väpnat angrepp eller som stridshandlingar som under pågående krig. Äverkan på de elektriska anläggningarna kan emellertid förekomma även under fredstid, ligistdåd eller inhemska terroristsom rena av utan anknytning till utländska intressen. Det kan exempelvis grupper fråga om utpressning eller hämndaktioner. vara Som förberedelse inför ett väpnat angrepp av landet är det av stor vikt för angripare att kunna förhindra eller försena mobilisering en och att lamslå viktiga samhällsfunktioner, t.ex. krigsviktiga industrier och transporter. Effektivaste sättet att åstadkomma detta är troligen elförsörjningen. Ett annat syfte med att under ett förbereangrepp delseskede skada elsystemen kan att genom terror söka bryta ned vara den psykiska motståndskraften hos befolkningen.

Under pågående krig kommer angriparen att inrikta sina ansträng-

ningar såväl på att förhindra och störa militära transporter och militär materielförsörjning att lamslå samhällsfunktionerna. Båda syftena som nås i betydande grad man lyckas slå ut elförsörjningen. om Om främmande makt avser att ockupera vårt land för att utvidga en sitt territorium och dra nytta våra tillgångar, är det osannolikt att av denna makt för att nå sitt mål tillgriper förstörelse som inte kan med rimliga ansträngningar. Detta gäller då i första hand repareras förstörandet kraftverksdammar, kraftstationer och andra större av

elanläggningar.

I planeringen totalförsvaret förutses emellertid även möjligheten av att ett militärt kan utgöra ett led i en vidare konflikt mellan angrepp

stormakter. Syftet med ett Sverige kan då vara att vinna

angrepp terräng och luftrum för att nå utgångsläge i den ett gynnsammare vidare konflikten. I ett sådant läge kan inte förvänta sig att en man angripare de elektriska anläggningarna med hänsyn till eventuell sparar egen framtida nytta av dem. Förstörelse viktiga anläggningar sker sannolikt genom sabotage av och flygangrepp, och i invaderade områden även genom angrepp av markstyrkor. I den fortsatta framställningen kommer dessa angreppsalternativ att beröras, främst sabotagehotet, och de motåtgärder som bör utföras eller förberedas att diskuteras.

56 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Sabotage ett ökande hot -

Särskilda enheter för sabotageuppdrag finns sedan länge inom

stormaktsblockens krigsorganisation. I detta sammanhang bör också uppmärksammas tendenserna till ökad våldsamhet i fredskriminaliteten samt det faktum att sådan typ av terroristverksamhet sedan som tidigare är känd utomlands inte heller kan uteslutas i Sverige. Militära sabotageförband leds av chefer för högre förband. De kan insättas med det övergripande syftet sabotage olika slag att genom av understödja en invasion. Förbanden kan också, särskilt vid ett överraskande angrepp, söka skapa kaos för att få landet att ge upp. Förberedelser för sådan sabotageverksarnhet kan pågå på olika sätt redan i fred. Sabotage är en från angreppssynpunkt sett synnerligen kostnads-

effektiv bekämpningsmetod. Förberedelser kan ske långt före

angreppstidpunkten. Angreppen kan sättas in på exakt rätt plats och vid rätt tidpunkt, utgående från angriparens behov effekt. Anav greppsmetod kan väljas med hänsyn till önskat resultat. För elförsörjningens del innebär sabotagehotet att kan sättas in på större angrepp bredd och mot andra punkter i systemet än vad konventionella bekämpningsmetoder med t.ex. flyg medger. Inom totalförsvaret pågår ett omfattande arbete med att studera vad hotet från sabotageförbanden innebär och vilka åtgärder som krävs för att förbättra skyddet mot sabotage. Det är viktigt att information, utbildning och förebyggande åtgärder genomförs. En hög medvetenhet om sabotagehotet samt bra en utbildning i skydd och bevakning kan tillsammans med byggnads- och bevakningstekniska åtgärder snabbt höja vår skyddsnivå i fred och öka vår försvarsförmåga i händelse av beredskapshöjning och krig.

Angriparens syften

Sabotagehotet utgör en del av den totala hotbilden. De faktorer som främst styr angriparens sabotageinsats torde vara hans syfte i stort och hans bedömning av våra motåtgärder. Angriparens syfte i stort med sabotageinsatser kan att skapa vara

förutsättningar för initiala framgångar genom att t.ex.

störa eller försvåra vår politiska och militära ledning olika nivåer, försvåra eller hindra kommunikationer och samband, -försvåra eller fördröja beredskapshöjningar och mobilisering, försvåra våra försvarsåtgärder i angriparens anfallsriktning, -

skapa handlingsförlamning och kaos i allmänhet i vårt samhälle.

-

Elsystemet och hoten mot dess funktion 57

För att uppnå dessa syften torde sabotageverksamheten inledningsvis behöva genomföras samtidigt mot flera olika funktioner i samhället,

där elförsörjningen är en av de viktigaste funktionerna. För att detta

skall vara möjligt krävs en omfattande underrättelseverksamhet redan i fred. Vid ett strategiskt överfall SÖ kan syftet förkorta tiden för vara att förbekämpning och att öka den totala förbekämpningseffekten. SÖ

definieras i beredskapsplaneringen ett inleds mot

som angrepp som vårt land innan vi mobiliserat och utgångsgrupperat huvuddelen det av militära försvaret och vidtagit motsvarande åtgärder inom de civila delarna av totalförsvaret. Vid andra angreppsfall kan syftet med sabotageverksamheten vara att minska vår uthållighet. Målvalen vid dessa angreppsfall kan delvis bli annorlunda än vid SÖ. Antalet sabotageinsatser

mot elförsörjningen kan tänkas bli högre vid SÖ än förbereds med

om angreppet om-

fattande förbekämpning. Detta grund att angriparen vid SÖ

av

bedöms ha stort behov av att fördröja vår krigsorganisering med

hänsyn till att han själv inledningsvis är relativt svag. Deltagarna i en sabotagegrupp torde vara väl utbildade för den uppgift de skall fullgöra. Förberedelser för deras verksamhet genomförs redan i fredstid genom inhämtande underlag för mâlval, av rekognosering och planläggning av angrepp. Inhämtande nödav vändiga uppgifter för såväl sabotageangrepp som angrepp genom andra metoder kan ske på olika sätt, t.ex. av utländsk personal med

officiella uppgifter i vårt land, vid besök av olika anläggningar,

genom öppen information i broschyrer osv. Sabotageförbanden och deras utrustning kan sändas till vårt land redan långt före den planerade insatsen. De kan sannolikt i vissa fall

ledas av eller få hjälp av personer som sedan tidigare befinner sig i

landet.

Troliga sabotagemål inom elförsörjningen

Sabotageenheter kan sättas in mot mål är viktiga för fiende att som en slå ut i ett tidigt skede och mot mål är svåra att slå ut med konsom

ventionell flygbekämpning. Målen kan utgöras såväl

av personer som anläggningar. Anläggningar som kan väntas bli betraktade som primära mål av en angripare är framför allt produktionsanläggningar och överföringsanläggningar, alltså kraftstationer, ledningar, transformatorstationer och ställverk. Valet av objekt och angreppsmetod är beroende bl.a. av angriparens syften, resurser och kunskaper samt de skyddsåtgärder av som vidtagits vid anläggningarna.

58 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Överföringsanläggningar såväl ledningar som ställverk - är

vitala delar i systemet, är förhållandevis svåra att skydda och lätta som att skada. Den omedelbara effekten elförsörjningen i stort, om t.ex. knutpunkt i storkraftnätet slås ut, är dessutom avsevärt större än en stor kraftstation går förlorad. Näten får därför ses som troliga om en angreppsmâl. Samtidigt bör dock framhållas att det är möjligt att återuppbygga överföringsanläggningar med rimliga insatser, om ersättningsmateriel finns tillgänglig inom landet. Vidare torde driftledningscentraler, såväl för kraftproduktion som för kraftöverföring viktiga mål. En begränsad aktion mot dessa vara kan orsaka störningar med konsekvenser inom ett stort område, t.ex störning eller utslagning kraftstationer längs en hel älv eller av av kontrollen kraftöverföringen inom en hel region. av

Om sabotagegrupp lyckas ta sig in i en kraftstation kan den

en

förstöra vitala anläggningsdelar och orsaka stora skador som tar lång

tid återställa. Detta innebär att produktionsresurs blir utslagen att en under lång tid. Däremot påverkas sannolikt inte övriga anläggningar. Mål för sabotagegrupper kan vidare, som tidigare nämnts, vara viktiga beslutsfattare och andra nyckelpersoner. Operatörer i led-

ningscentraler, reparatörer, specialister och liknande kan t.ex. utgöra

sådana nyckelpersoner.

Angrepp från luften

Flyganfall mot större och viktigare elanläggningar kan företrädesvis

förväntas vid ett s.k. strategiskt överfall se avsnitt 3.2 och i inled-

ningsskedet i andra krigsfall. Härigenom kan flera vitala delar av elsystemet, t.ex. betydelsefulla ställverk, transformatorer och

kraftstationer, skadas kort tid. Detta får troligen ytterligare till följd

kraftbalansen störs så kraftigt att det nationella systemet kollapsar att och driften successivt måste återuppbyggas. Anfallen torde komma att ske med bomber, målsökande robotar eller raketer. Raketer och robotar kan bäras lätt attackflyg och av av med hög fart och låg höjd, vilket gör dem till svåra

jaktattackflyg

mål för luftförsvaret. Angrepp kan också ske markbaserade, målsökande robotar, genom vilket krigen i Mellanöstern gett flera vittnesbörd om. Genom förfinad

styrteknik kan mycket hög precision och målförstörelse

numera uppnås. De mål i första hand kan förutses bli aktuella för angrepp från som luften är kraftstationer, vitala knutpunkter i elnätet och sannolikt även ledningscentraler. Angrepp med automatkanoner och raketer mot ledningsstolpar har visat sig låg utdelning. Vid det s.k. Gulfkriget användes särskilt ge

Elsystemet och hoten mot dess funktion 59

utvecklade koltrådsbomber, fälldes över kraftledningarna, och där som

koltrådarna kortslöt faserna och därigenom slog ut kraftöverföringen.

Strategiska mål för flyganfall kan med lätthet lokaliseras numera

med hjälp av bl.a. satellitfoto. Med hjälp dessa kan anflygnings-

av vägar och angreppsmetoder planeras i förväg, robotar programmeras osv.

Markanfall

Fientliga markförband kan självfallet inom de områden de intagit utföra samma förstörelse som sabotage- och flygförbanden. Vill angriparen nä långtidseffekter eller utöva terror, kan han välja ren att dessutom rasera kraftverksdammar eller öppna dammluckor och tömma vattenmagasinen, vilket ytterligare kan medföra stora skador på markområden och bebyggelse nedströms dammarna.

2.4.3 Motåtgärder

Vår beredskap och planering av motåtgärder måste fortlöpande

anpassas till de hot som kan befaras. Härvid måste samverkan ske en

mellan kraftföretagen själva, polisen, bevakningsföretag, driftvärn,

hemvärn och försvarsmakten i övrigt. I förevarande avsnitt redovisas

bl.a. vilka tekniska åtgärder som kan komma i fråga för ett effektivt skydd. I avsnitt 3.5 kommer att redovisas vissa författningsbestärmnel-

ser som bl.a. tar sikte skyddet av anläggningar.

Skydd av elanläggningar kan bestå såväl av fortiñkatoriska skydd och larmsystem som av anpassade rutiner, utbildad och skyddsmedveten personal, kontroller, bevakning

osv.

Redan i fred måste rimlig beredskap finnas mot sabotage såväl

från enskilda och från inhemska terrorgrupper från eventuella som fientligt sinnade främmande makter. Sådan beredskap kan bl.a.

innebära inpasseringskontroll och bevakning viktigare anläggningar,

av

inhägnader, inbrottslarm, rapportering till polismyndigheten

om misstänkta företeelser etc. Däremot är ledningsnätet mycket svårt att skydda och därför också speciellt sårbart. Den långa tid Sverige fått njuta av fred medför, naturligt att nog,

vaksamhet mot sabotage och misstänksamhet onormala företeelser

mot är låg. God beredskap förutsätter därför utbildning och information till berörd personal om de risker och hot finns och det som om ansvar var och en bär för att medverka i skyddsarbetet. Viktiga frågor här är kontroll av främmande vill få tillträde till anläggpersoner som ningarna, kontroll av anlitade entreprenörer osv.

60 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Vid krig eller krigshot krävs förstärkt bevakning av anläggningarna.

Sabotageförbandens användbarhet och möjligheter att nå sina mål

beror i utsträckning våra åtgärder för att möta hotet. Genom stor dessa förband har fördelen att kunna välja mål, tid och plats för att av

planerade sabotage, måste våra motåtgärder präglas av stor bredd.

Genom skärpt vaksarnhet, snabb rapportering och samverkan mellan alla enheter inom totalförsvaret minskar sabotageförbandens handlingsmöjligheter. Polisiära och militära enheter med förmåga att bekämpa dessa förband måste snabbt kunna sättas in. Bevakning sabotagehandlingar bör förberedas i samråd med mot berörda myndigheter. Bevakningen kan enbart anläggningen eller avse

utsträckas till omgivningen och tillfartsvägar. Vid planläggningen bör

beakta eventuella behov inhägnad, vägspärrar, minering, man av teknisk materiel för bevakning, åtgärder vid besök av utomstående,

rapporteringsrutiner, sambandsmöjligheter osv.

Planläggning skyddet anläggning mot direkta krigshandav av en lingar måste ske i samarbete även med de militära förband, som

för denna uppgift. Här kan det bli fråga om försvar mot såväl

avsatts från marken som mot luftanfall. angrepp För att minska risken för skador vid framförallt flyganfall krävs i många fall uppbyggda fortifikatoriska skydd, som t.ex. kan bestå i

bunkrar, splitterskydd betong etc. Där så är möjligt bör vital

av utrustning, såsom transformatorer och ställverk placeras så, att man utnyttjar det skydd terrängen kan ge. Särskilt större vattenkraftstationer har ofta placerats i bergrum bl.a. i syfte att erhålla ett gott

fortifikatoriskt skydd. Lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar syftar till att säkerställa att åtgärder

m.m. denna typ kommer till stånd. av För skydd flyganfall finns för viktigare anläggningar avdelade mot lokalt baserade luftvärnsförband. Det kan vidare vara ändamålsenligt

till de flygförband har till uppgift att avvärja anfall mot

att se att som områden där viktiga elanläggningar är lokaliserade får information om

dels belägenheten väsentliga elektriska skyddsobjekt dels om

av

prioriteringen av dessa.

Utöver dessa olika motåtgärder bör även den typ av åtgärder nämnas vidtagits med stöd de särskilda beredskapsmedel som som av anslogs i samband med 1987 års försvarsbeslut. Medel anvisades då

för att stimulera kraftföretag att vidta beredskapsåtgärder såsom

installation reservanordningar och åtgärder för att kunna starta och av driva elsystemet i separata delsystem. De åtgärder har vidtagits med stöd av dessa medel syftar till att som öka elsystemets uthållighet och flexibilitet. Målsättningen är att förbättra möjligheterna att starta och driva separata delsystem, s.k. ödrift, storkraftnätet skulle sättas ur funktion. om De åtgärder som kan vidtas är t.ex.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 61

tekniska förstärkningsåtgärder i kontroll- och fjärrstyrnings-

system,

förberedelser vid produktionsanläggningar för dödnätsstart, hus-

turbindrift och drift av separata delsystem, vilket kräver

installation av frekvensregleringsutrustning,

dieselaggregat, komplettering av regionala och lokala nät, -

komplettering av driftövervakningsutrustning

manualer, utbildning och övning för drift under störda förhållanden, åtgärder i ledningsnät för säkrare matning, anskaffning av reservkomponenter till vissa produktions- och

distributionsanläggningar,

installation av styr- och reglerteknik för målinriktade leveranser.

Det finns med hänsyn till bl.a. de åtgärder vidtagits i princip som möjlighet att inom några områden i landet, i större städer, t ex etablera ö-drift. Ett sådant ö-driftfall kan exempelvis innebära att delar av nätet i Stockholmsområdet separeras från landet i övrigt. De

elproduktionsanläggningar som finns inom Stockholmsområdet

utnyttjas sedan för att försörja prioriterade matningsomrâden med el.

2.5 Långa avbrott inom elförsörjningen under

fredstid Hot- och riskutredningens

-

scenarier

Inom Hot- och riskutredningen Fö 1992:03 har man arbetat med ett

antal tänkbara händelseförlopp med långvariga avbrott i elförsörj-

ningen i fred. Tre s.k. scenarier har därvid tagits fram och redovisats

i det tidigare omnämnda betänkandet Utan stannar Sverige SOU 1995:20. Dessa scenarier kriser kan inträffa i fredstid avser som men

de är väl ägnade att ge en god belysning de svåra påfrestningar

av

som elförsörjningen kan utsättas för i krig. Jag har därför funnit anledning att.i korthet beskriva innebörden av dessa scenarier.

Scenario 1

I samband med ett svårt oväder en dag i slutet av november över södra och västra Sverige sker saltbeläggning på ledningar och i ställverk och kortare avbrott i eltillgången i Göteborgsområdet. Saltbeläggningen fortsätter. På morgonen nästa dag 400 kVrasar en ledning över Göta älv och ett större ställverk i Göteborg havererar.

62 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Vid 14-tiden denna dag är Göteborg, Kungsbacka, Mölndal, Borås, Alingsås, Kungälv, Stenungsund, Uddevalla och Lysekil med

omgivande områden totalt 800 000 invånare strömlösa. Blötsnö

- -

leder till att ytterligare 40 000 hushåll, jordbruk och mindre

ca industriföretag utanför tätorterna i Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Halland två timmar senare är strömlösa.

Scenario 2

I januari månad står fem kärnkraftsreaktorer avställda för oförutsedda

reparationsarbeten. En bedömning har gjorts att det genom import av el, oljekondensdrift och hård körning vattenkraften i norra Sverige

av

går att klara elförsörjningen utan konsumtionsdämpande åtgärder. Enstaka dagar med mycket stark kyla, när överföringsförmågan i stor-

kraftnätet inte räcker till, kan det emellertid bli problem i södra Sverige.

Måndag 24 januari råder stark kyla, 20 minusgrader i

morgon Götaland och 25 i Svealand. Då skadas storkraftnätet genom flera organiserade sabotageåtgärder. Nätet kollapsar och alla kärnkraftverk snabbstoppar. Hela Sverige söder Dalälven blir utan el. Genom om omkopplingar går det emellertid att få ström i delar av nätet, i vissa fall s.k. ö-drift. Nya attacker mot ledningarna leder emellertid genom till ytterligare störningar. Stor oklarhet råder om bakgrunden till sabotagen. På kvällen den 24 januari meddelar en internationell terroristgrupp via TT att tar på sig ansvaret för aktionerna och man säger sig ha syfte att visa att man har förmåga att lamslå en som nation. Man aviserar vidare aktioner mot något av storstadsområdena. Mot bakgrund risken för avbrott i nätdriften och därmed behov av nya snabbstopp i kärnkraftverken beslutar Kärnkraftinspektionen att av nya

ingen reaktorerna får återstartas utan inspektionens tillstånd.

av

Scenario 3

Kärnkraftverken genomgår fortlöpande modernisering med inrikt-

en ning att förbättra styr- och reglersystemen. En dag i början av oktober inträffar ett snabbstopp i reaktorn Oskarshamn varvid bränslet skadas. Anledningen till snabbstoppet bedöms vara vissa

prograrnrneringsfel. En vecka senare har det framkommit att de först

orsakerna inte förklarar hela förloppet. Kärnkraftinspektionen antagna beordrar då avställning samtliga nio kokarvattenreaktorer tills av frågan blivit helt klarlagd, erforderliga åtgärder vidtagits och inspektionen godkänt dessa. Det går inte att förutsäga hur länge de nio reaktorerna skall behöva avställda. Den första bedömningen tyder vara

Elsystemet och hoten mot dess funktion 63

på en eller ett par veckor, det visar sig arbetet med men att utredningar och åtgärder tar längre tid. Kärnkraftinspektionen ger tillstånd till drift av Forsmark 1-3 elva veckor efter händelserna i Oskarshamn och till drift övriga avställda reaktorer under period av en av åtta veckor efter beslutet Forsmark. om

2.6 Elsystemets framtid och elberedskap

Det svenska elsystemet har sedan det togs i drift i slutet förra av århundradet fortlöpande utvecklats och förbättrats. Under 1950- och

1960-talet genomfördes stora investeringar i infrastrukturen, dä

elkraftnätet förnyades och byggdes ut. Hur kommer systemet att ut ett decennier Svaret är se om par av största betydelse för hur elberedskapen kommer utvecklas i att framtiden och vilka krav kommer att ställas på den. I Scenario som

20052 har Elverksföreningen beskrivit en tänkbar utveckling av

elsystemet 10 år framåt. Jag tecknar här bild, till viss del hämtad en från Scenario 2005, hur elkraftsystemet kan komma utvecklas av att framöver. Jag vill därvid lyfta fram teknik kan fä betydelse som stor

för den framtida elförsörjningen, och därigenom är intresse för

som av elberedskapen. Vid en avveckling kärnkraften krävs stor och genomgripande av en förändring av hela det nationella elsystemet. Det är ovisst vilken

teknik som träder in som ersättning, och produktionsanlägg-

om nya

ningar blir stor- eller småskaliga. Om de får lokalisering

en annan medför det behov överföringsnät. av nya Tekniken med högspänd likström har med kraftelektronikens

hjälp

utvecklats och kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till växelströms-

överföringar på långa distanser. Skälet till detta är främst att lik-

strömssystemen kan göras mer kompakta och att kraftöverföringen inte

begränsas av ledningarnas växelströmsmotstånd, är avsevärt högre som

än likströmsmotständet. En stor fördel är att likströmsledningar-

annan na inte omges av kraftfrekventa magnetfält, vilka i dag tilldrar sig intresse med hänsyn till eventuellt ökad cancerrisk. Likströmstekniken kan därigenom göra det lättare att finna lämplig placering kraftav

ledningar i bebyggda områden. Om överföringen skulle komma att ske med likström ända till förbrukarna, kommer det att medföra omvälvande förändringar vad gäller

utveckling av elapparater, som då i vissa fall kanske kan bli

än lättare, mindre och billigare.

2 Scenario 2005 Svenska Elverksforeningen 1994. -

64 Elsystemet och hoten mot dess funktion

Inom områdena datorteknik och informationsteknologi har en explosionsartad utveckling ägt rum under de senaste decennierna. Inget tyder pâ att denna utveckling nått eller ens närmar sig sitt slut. Morgondagens datorer kan förväntas ha prestanda som medger be-

handling tusenfalt större informationsmängd än i dag. Överföring

av bild, ljud och data sker allt med hjälp fiberoptik. Genom av mer av integration sådan information i s.k. multimediateknik underlättas av användningen datorteknik och kommunikationssystem. Detta av kommer att kunna få tillämpning för förbättrad övervakning och styrning elproduktion och kraftöverföring, vilket ökar driftsäkerav heten. Kraftfullare datorer också möjlighet till säkrare och förfinade ger driftsimuleringar. Härigenom kan hela systemets drift optimeras på ett bättre sätt, vilket bl.a. möjlighet att driva det nationella systemet ger med högre verkningsgrad. Med hjälp av kraftfullare datorer kan man också ytterligare förbättra kontrollsystemen och få större kunskaper

egenskaperna hos det nationella systemet och om hur det uppträder

om vid olika drift- och felfall. Detta förbättrar i sin tur möjligheterna att undvika sammanbrott i systemet. Datorteknikens utveckling kan emellertid till även inom andra områden betydelse för vara gagn av elförsörjningen. T.ex. kan tillförlitliga, lokala väderprognoser ge mer

underlag för förbättrad planering drift, underhåll och reparationer,

av t.ex. vid snöoväder. Med utnyttjande bildinformation och avancerad bildbehandling av erbjuds många möjligheter till bl.a. optisk övervakning och nya

feldiagnosticering. Exempel tillämpning sådan teknik är

av

fjärrövervakning sprickbildning i darnrnbyggnad och kontroll av

av en smutsbeläggning på vitala komponenter. Genom att studera den internationella utvecklingen kan dras vissa slutsatser vart den är på väg. Ett exempel är den massiva insatsen om i USA och Japan beträffande forskning och utveckling av hög-

temperatursupraledande material. Målet är att utveckla generatorer,

transformatorer, överföringssystem m.m. utan värmeförluster, vilket

skulle medföra avsevärt högre produktions- och överföringsförmåga

hos utrustning given storlek och dessutom försumbara kostnader av en

för energiförluster.

Science och Technology Agency i Japan förutser i sin framtidsstudie

från 19923 högtemperatursupraledare kommer att finnas till-

att

gängliga för kommersiellt bruk omkring år 2020. Supraledande

magnetlager SMES, i vilka kan lagra stora mängder energi utan man nämnvärda förluster, kan komma något tidigare. SMES skulle kunna

3 The fifth Technology Forecast Study, National Institute of Science and Technology Policy NISTEP, STA november 1992.

Elsystemet och hoten mot dess funktion 65

finna tillämpning som lager för reservenergi, inte minst i beredskaps-

sammanhang. Effektivare solceller, förutses verkningsgrad på närmare som en 40 procent, kan bli intressanta i framtiden, närmast för uppvärmning av byggnader. För detta behövs komplement ett lämpligt energisom lagringsmedium, där bränsleceller kanske kan framtida vara ett alternativ. Vilken betydelse framtidens teknik kommer att få för driftsäkerheten

vid produktions- och överföringsanläggningar och för elberedskapen

låter sig inte överblicka. Troligt är att systemen visserligen blir driftsäkrare basis den allt utvecklade datortekniken, av mer men att kontrollsystemen kan bli fysiskt sårbara och störningsmer mer känsliga. Enligt min uppfattning går det inte att med någon trovärdighet

förutsäga vare sig hur hur produktion, överföring eller användning

av elkraft kommer att ske i framtiden. Detta gör det också omöjligt i att

ett längre perpektiv kunna beskriva förväntade sårbarhetsproblem, lämpliga elberedskapsåtgärder och säkerhet i elförsörjningssystemet. I stället blir det viktigt att vid utveckling och förnyelse elsystemet

av

fortlöpande beakta beredskapsaspekterna genom att på ett lämpligt sätt skydda känslig utrustning och skapa flexibla system möjliggör

som

alternativa överförings- och kommunikationsvägar

etc.

Det allra viktigaste torde emellertid även framgent bli utbilda

att och Öva personalen för att utveckla dess kunskap om systemet och hur

det skall handhas. Med hjälp initiativ- och improvisationsförmåga

av

kan denna kunskap nyttjas till att i varje situation finna den bästa lösningen för att så långt möjligt upprätthålla landets elförsörjning.

3 15-0534

3 Elförsörj ningen och totalförsvaret

l Vissa grundläggande begrepp

Elförsörjningen ingår som en del i det civila försvaret. Det civila försvaret indelas i samhällssektorer eller funktioner med ansvarig en myndighet för varje funktion. Funktionsindelningen för det civila försvaret liksom ansvariga myndigheter och övriga myndigheter med uppgifter inom funktionerna regleras i beredskapsförordningen 1993:242. Planeringen inom det civila försvaret skall enligt 1992 års försvarsbeslut främst utgå från de påfrestningar Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp samt de försörjningsproblem kan som uppstå i samband med allvarliga, krigshotande internationella kriser och i en neutralitetssituation jfr 1994951171 8. 1992 års prop. s. försvarsbeslut redovisas närmare i det följande.

Målet för beredskapsverksamheten inom elförsörjningen är, i

enlighet med vad som uttalades i prop. 199192: 102 totalförsvarets om utveckling, att trygga samhällets behov av under kriser och i krig. l dessa sammanhang används ofta begreppet elberedskap. Vad gäller begreppen krig och kris avses med krig i första hand att riket utsätts för ett väpnat angrepp. Med begreppet kris i avses totalförsvarssammanhang kriser med säkerhetspolitisk bakgrund, således fredskriser.

Med totalförsvar avses enligt l § beredskapsförordningen den

verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas. Ett nutida krig drabbar hela samhället. I ett sådant måste civila och militära resurser samordnas och samverka för att samhället skall uppnå största möjliga motståndskraft. Detta år tanken bakom begreppet totalförsvar. Målsättningen är att totalförsvaret skall ha sådan styrka en och beredskap att en angripare kan förutse och förvänta sig att lida sådana förluster och tvingas till sådana uppoffringar att det inte ter sig rimligt i förhållande till de fördelar kan stå att vinna. Om denna som målsättning kan uppnås fyller totalförsvaret ett fredsbevarande syfte. Definitionen av begreppet totalförsvar knyter till 1 § lagen an 1992:1403 om höjd beredskap där det att beredskapen kan anges höjas för att stärka totalförsvaret. Beredskapsbestännnelser för totalför-

68 Elförsörjningen och totalförsvaret

svaret kan inte tillämpas vid kriser som har säkerhetspolitisk

bakgrund fredskriser, såsom större naturkatastrofer, oroligheter inom

landet eller liknande. Det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret. I fred förberedelser i avsikt att stärka beredskaavses I krig all civil verksamhet behövs för att stödja pen. avses som Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en

livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga sarnhällsfunktioner.

Begreppet civilt försvar har som nyss sagts sin motsvarighet i begreppet militärt försvar den militära sidan. Det civila försvaret är således inte någon myndighet eller organisation utan all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret. Av särskilt vikt för det civila försvaret är den nyligen antagna lagen 1994:1720 civilt försvar som träder i kraft den 1 juli 1995. om Denna lag reglerar kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas inom det civila försvaret. En närmare redovisansvar ning härav lämnas i avsnitt 3.4. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd. om När det gäller det civila försvaret bör särskilt framhållas den s.k. ansvarsprincipen. Denna innebär att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar under krig, om verksam-

heten skall upprätthållas då prop. 199495:7 s. 51. Principen syftar

inte på viss person utan på den myndighet, nämnd etc. som ansvarar

för viss verksamhet. Denna princip är vägledande för det civila

en försvaret. Tanken är att grundvalen för en verksamhet är relativt konstant, trots de mycket stora svårigheter för verksamhetens bedrivande ett krig torde föra med sig. Detta synsätt leder till som slutsatsen att det är lättare för den är insatt i den normala dagliga som verksamheten att bemästra svårigheterna i en krigssituation. Därmed finns fördelar att vinna i att låta den har verksamhet i stora som en fred bedriva den även i krig. Avsikten är att så sätt undvika den förvirring kan uppkomma i redan ansträngd situation om som en

verksamheter flyttas till speciella organ. Huvuduppgifterna för det civila försvaret är enligt 1992 års totalför-

svarsbeslut FöU 199192:12 s. 42 följande:

värna civilbefolkningen mot verkningar krigshandlingar och

att av under kriser och i krig trygga livsnödvändig försörjning, en att under kriser och i krig stödja Försvarsmakten, samt -

för fullföljande dessa uppgifter, under kriser och i krig

att, av -

upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

Begreppet kris detta sammanhang redan påpekats inte de

i avser som

s.k. fredskriserna. Totalförsvaret befattar sig nyss berörts inte som

Elförsörjningen och totalförsvaret 69

med fredskriser. Det kan här anmärkas att begreppet kris inte heller används i beredskaps- eller fullmaktslagstiftningen. Det civila försvaret är som nyss nämnts enligt beredskapsförordningen indelat i ett antal funktioner för att få till stånd en bättre samordning av beredskapsförberedelserna och en effektivare ledning av verksamheten under kriser och i krig. En funktion omfattar verksamhet som är väsentlig för totalförsvaret och som åtminstone i krig kräver någon form av central statlig -- ledning eller inriktning. En funktion är således en samhällssektor vars verksamhet har stor betydelse för försvarsansträngningarna, befolkningens skydd och överlevnad eller för samhällets fortbestånd. För varje funktion har i beredskapsförordningen utpekats en ansvarig myndighet. Exempel en funktion är Energiförsörjning försörjning med bränslen, drivmedel och elkraft. Jag återkommer till detta längre fram när jag redogör för myndigheterna inom elberedskapen.

3.2 Hotbilder enligt gällande riktlinjer för beredskapsplanering

I 1992 års totalförsvarsbeslut fastställdes följande mål för totalförsvaret FÖU 199192:12 s.39.

Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet, att en angripares förluster och andra uppoffringar i sambandmed försök att utnyttja vån land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde och skapar respekt för vår vilja och förmåga att till det yttersta försvara hela vårt land om skulle utsättas för ett militärt angrepp. Ett militärt angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhetoch skall vara den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering. Försvaret skall kunna fullföljas i alla former militära och civila som folkrätten medger. - - Planeringen inom totalförsvaret skall utgå från att ett militärt angrepp kan komma att inledas innan vår mobilisering till fullo genomförts. Totalförsvaret skall motverka att Sverige dras i krig eller kriser i omvärlden, skydda landet mot verkningarna och trygga för landet nödvändig försörjning. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet. Totalförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga i dessa avseenden grundas främst det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig. Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka FNzs i fredsbevarande operationer. Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att medborgarnaså långt möjligt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar

70 Elförsörjningen och totalförsvaret

även i fortsättningen bygger plikttjänstgöring. Härtill kommer de viktiga insatser som görs i de frivilliga försvarsorganisationerna. Folkrörelser är av stor betydelse när det gäller att förankra totalförsvarsidén i samhället.

Regeringen beslöt den 22 december 1993 om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. I beslutet angavs följande preliminära utgångspunkter för inriktning av totalförsvarsplaneringen.

Den säkerhetspolitiska situationen efter det kalla kriget karaktäriseras av instabilitet, regionala konfliktrisker och svårförutsägbarhet i stora delar av östra Europa. Samtidigt har den militärpolitiska situationen för hela Västeuropa genomgripande förbättrats. Åtminstone i ett kortsiktigt perspektiv är också Sveriges militärpolitiska läge mer gynnsamt än tidigare. Avgörande för Sverige är dock att situationen i Europa långsiktigt präglas av ett stort mått av osäkerhet en rad områden.

Inriktningen av det svenska totalförsvaret kommer i hög grad att bestämmas av det militärstrategiska läget i norra Europa och av vår strävan att bidra till militär stabilitet i det nordeuropeiska området. Det grundläggande är och förblir därvid att utvecklingen av det svenska totalförsvaret skall ge fortsatt handlingsfrihet för Sverige att självständigt kunna försvara det egna territoriet.

Det är en svensk strävan att aktivt delta i arbetet med att främja stabilitet och fred i Europa. En utgångspunkt för totalförsvarsplaneringen bör vara att också i vår försvarspolitik strävar efter handlingsfrihet för ett effektivt svenskt deltagande i sådant framtida europeiskt säkerhetssamarbete som främjar våra säkerhetsintressen.

Regionala konflikter kommer även fortsättningsvis innebäraomfattande internationella engagemang. Som en planeringsförutsättning bör gälla att det är en svensk strävan att delta i det internationella samfundets kris- och konflikthantering. Detta innebär höga krav, såväl kvantitativa som kvalitativa, förmåga att medverka i internationella fredsfrämjande insatser och i annan krishantering samt katastrofhjälp.

De exakta formerna och strukturerna för det framtida säkerhetssamarbeteti Europa kan i dag inte förutsägas. En utgångspunkt bör dock vara att EU och NATO under överskådlig tid förutsätts utgöra de huvudpelare vilka det fortsatta europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetetkommer att vila.

Som grund för det fortsatta arbetet inför nästa totalförsvarsbeslut bör gälla att Sverige vid mitten av 1990-talet blir medlem i EU. En utgångspunkt skall härvid vara att Sverige som medlem fullt ut kommer att delta i unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete. Det är dock väsentligt att även belysa viktigare säkerhetspolitiska konsekvenser av att Sverige, och eventuellt ytterligare nordiska länder, även fortsättningsvis kommer att stå utanför EU.

Ett svenskt medlemskap i EU kan förutses komma att ytterligare stärka våra möjligheter att upprätthålla en tillräcklig utrikeshandel även under kriser. Frågor rörande försörjning i olika krissituationer bör därför huvudsakligen ses i ett EU-perspektiv.

Planeringen skall utgå från att totalförsvaret både skall kunna hantera ett brett spektrum av lågnivåhot och kunna möte existentiella militära säkerhetshot. Osäkerheten om Rysslands utveckling står därvid i centrum. Den yttersta och avgörande dimensioneringsgrunden för totalförsvaret bör därför vara de militära hot som i olika tidsperspektiv kan sammanhängamed utvecklingen Ryssland. För i stabiliteten i det nordiska området

Elförsörjningen och totalförsvaret 71

förblir det av avgörande betydelse att en stark säkerhetspolitisk koppling mellan det nordiska området och VästeuropaUSA bibehålls.

Ryssland saknar dag militär förmåga till omfattandekonventionella militära anfalls i operationer mot Västeuropa En mer omfattande uppbyggnad av rysk militär förmåga i detta hänseende förutsätter en ekonomisk och social konsolidering och återhämtning. En sådanrysk styrkeuppbyggnadbör inte förutsättasske utan att väsentliga politiska och militära motåtgärder också vidtas i övriga Europa.

Utgående från att det nordeuropeiska området alltjämt är av stort strategiskt intresse för såväl Ryssland som USA och andra västländerbör totalförsvarets planering utgå från att ett militärt angrepp mot Sverige skulle utgöra led i en större konflikt som berör vitala stormaktsintressen.

Angrepp mot Sverige bör därvid förutsättas vara del i en sådan större konflikt som i varierande omfattning och med olika medel skulle beröra alla staterna i det fennoskandiska området och i Baltikum. Genom förmåga att försvara Sverige kan totalförsvaret verksamt bidra till fortsatt säkerhetspolitisk stabilitet i Nordeuropa.

I regeringsbeslutet preciserades vidare vissa av de i 1992 års totalförsvarsbeslut använda begreppen enligt följande.

Strategiskt överfall betecknar en form av väpnat angrepp som karaktäriseras enligt följande: Syftet med angreppet förutsätts vara att mycket snabbt nå strategisk och operativ framgång innebärandeobestridd kontroll över de viktigaste delarna av Sverige. Genom inledandekraftsamling mot vitala funktioner inom Sveriges politiska och militära ledningssystem samt mot totalförsvarsobjekt i övrigt strävar angriparen efter att uppnå en sådan kollaps i de svenska militära försvarsmöjlighetema att fortsatt styrketillförsel och ockupation i huvudsak kan ske utan effektiv svenskmilitär motverkan. Angreppets geografiska inriktning i övrigt styrs av behovet att försvåra svensk mobilisering och utnyttjandet av insatsberedda förband samt att begränsaverkan av övriga viktiga totalförsvarsfunktioner. Detta torde innebära att angreppet inte kan genomföras utan en kraftfull insats mot Stockholmsområdet, främst mot bakgrund av koncentrationen av ledningsfunktioner till detta område. Angreppet förutsätts ske i ett läge med förhöjd politisk spänning i Europa och inledas med endast kort militär förvarning. Angriparens initiala styrka och sammansättning förutsätts därmed bl.a. begränsas av att den förvarning som ges av angreppsförberedelserna inte ska ge grund för väsentliga beredskapshöjningar svensksida. Begreppet rymmer därutöver i sig inget ställningstagande till vilken angripamivá ett sådant angrepp kan antas ha. Totalförsvaret skall fortlöpande ha en betryggande förmåga att motstå ett sådant angrepp. Totalförsvaret skall sålundafortlöpande kunna anpassa förmåga och beredskap med hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Vid ett strategiskt överfall styrs angreppets uppläggning av en strävan att maximalt exploatera svagheter i det svenska försvarets fredstida beredskap, dessmobiliseringsberoende samt det moderna samhälletsi vissa avseenden stora sårbarhet. Skillnaden mellan ett strategiskt överfall och andra former av väpnat angrepp mot de för Sverige mest centrala områdena gäller angreppsmetod,däremot inte det antagna syftet med angreppet. Mellan ytterlighetsfallen dvs. å ena sidan angrepp med så begränsadeobserveradeangreppsförberedelser att inte vidtagit någon mobilisering och å andra sidan angrepp som genomförs efter mer omfattande förberedelser och motsvarande anpassningsåtgärder svensk sida finns en rad tänkbara scenarier. Dessa består av successivt mer omfattande angreppsfall som i sin inledande fas kan innehålla många av de huvudmoment som också ingår i ett strategisktöverfall. Någon skarp gräns

72 Elförsörjningen och totalförsvaret

mellan strategiskt överfall och sådana mer omfattande kustinvasionsfall kan inte dras. Däremot skulle en mer omfattande kustinvasion med utgångspunkt från dagens förhållanden kräva sådanaangriparförberedelser att betydande parallella anpassningar av det svenska försvarets omedelbara förmåga skulle möjliggöras. Med utgångspunkt från de krav anpassningsförmåga som ställs på det svenska totalförsvaret kan ett antal tidsperspektiv särskiljas. I ett kortsiktigt tidsperspektiv skall förmågan mot strategiskt överfall kunna anpassas till den politiska och militära utvecklingen i vårt närområde genom beredskapshöjningar inom totalförsvarets grundorganisation och genom selektiv mobilisering. I ett något längre tidsperspektiv för närvarande angett till högst ett år skall - förmågan hos krigsorganisationen i sin helhet kunna höjas så att hela krigsorganisationen är omedelbart användbar direkt efter en snabbt genomförd mobilisering. Det handlar då väsentligen om kompletterande repetitionsutbildning och begränsadeåtgärder för att öka den materiella tillgängligheten. Begreppet återtagning avser i statsmakternas uppgiftsställning till totalförsvarets myndigheter denna form av anpassning. Termen återtagning har ibland också använts med en vidare och mer långsiktig innebörd än den ovan angivna. När sådan mer långsiktig anpassning av försvarets förmåga åsyftas bör ordet återtagning undvikas. I stället bör de mål som gäller för anpassningen sättas i fokus åsyftat innehåll nivå respektive tidsperspektiv. Återtagning är sålunda inte tillräckligt för att medge omfattande materiella och mer utbildningsmåssiga kompletteringar i existerande krigsorganisation. Sådana förstärkningar kräver tidsperspektiv uppemot fem år och sker genom åtgärder som inryms i de fleråriga totalförsvarsbesluten. Det handlar då väsentligen om vad som med hänvisning till nuvarande planering skulle kunna beskrivas som uppfyllnad bristtäckning av identifierade mer omfattande obalanser som begränsar olika funktioners operativa förmåga. I ett långt tidsperspektiv slutligen från fem är och längre skall försvarets - förmåga kunna förändras genom mer omfattande uppbyggnad av krigsorganisationens omfattning och innehåll. Befälskadern kan utökas, utbildningskapaciteten kan byggas ut väsentligt, nya funktioner kan tillföras, ny organisationsbestämmandemateriel kan införas i större omfattning etc. Det handlar då givetvis om nya statsmaktsbeslut som innebär en grundläggandeomprövning av försvarets fortsatta utveckling, dvs. praktiken i ett nytt totalförsvarsbeslut.

3.3 Vissa grundläggande författningsregler för samhällets förmåga att möta svåra påfrestningar

3.3.1 Allmänt om administrativ beredskap

fullmaktslagstiftning

För att upprätthålla produktion och andra viktiga samhällsfunktioner under krig och andra extremt svåra situationer kan statsmakterna behöva använda tvångsåtgärder som normalt förutsätter lagstiftning. Detta kräver att regeringen ges större makt, eftersom riksdagens

ställningstagande inte kan inväntas i en sådan situation. I Sverige har valts dengmetoden att redan i fredstid införa regler som i möjligaste

mån skapar en grund för legalt handlande även i kriser. Förutsättningarna för riksdagen att bemyndiga regeringen att under krig och andra säkerhetspolitiska kriser meddela föreskrifter i ämnen

Elförsörjningen och totalförsvaret 73

som annars fordrar lagform i 13 kap. 6 § regeringsfonnen. Ett anges sådant bemyndigande får riksdagen för situationer när landet ge befinner sig i krig eller krigsfara eller när det råder utomordentliga förhållanden antingen grund av att det är krig utanför Sveriges gränser eller på grund att Sverige har varit i krig eller krigsfara. av Riksdagen har med stöd av nyss nämnda bestämmelse ett genom

antal fullmaktslagar bemyndigat regeringen att under krig och andra

utomordentliga förhållanden besluta åtgärder skulle om som annars kräva riksdagens medverkan. En fullmaktslag är med andra 0rd lag en genom vilken riksdagen ger regeringen rätt fullmakt att meddela föreskrifter som annars skall meddelas lag. Dessa fullmaktsgenom lagar kan sägas utgöra grunden för Sveriges administrativa beredskap. I dessa lagar samt i viss annan lagstiftning regleras bl.a. förfogande, ransonering och allmän tjänsteplikt. Den typiska fullmaktslagen är utformad så att den automatiskt träder i tillämpning om Sverige är i krig. Vidare brukar den innehålla en bestämmelse om att regeringen får besluta att lagen skall tillämpas om landet är i krigsfara eller om det råder utomordentliga förhållanden på grund av att det är krig utanför landets gränser eller att Sverige av

varit i krig eller krigsfara. Normalt skall riksdagen inom viss tid

godkänna ett sådant beslut. Av stor betydelse för tillämpningen av den nu aktuella lagstiftningen är regeringens möjligheter att besluta om höjd beredskap vilket närmare behandlas i följande avsnitt.

3.3.2 Höjd beredskap och beredskapsplanering

Lagen 1992:1403 om höjd beredskap

Som en allmän förutsättning för beredskapshöjning gäller enligt 1 §

första stycket lagen 1992:1403 höjd beredskap att syftet skall om vara att stärka totalförsvaret. Det finns alltså inte utrymme att enligt denna lag vidta åtgärder i fredskriser.

Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap.

Högsta beredskap gäller om Sverige är i krig, oavsett om detta getts

till känna av regeringen. Varje myndighet, kommun etc. kan

som konstatera att Sverige är i krig skall alltså agera som om beslut om högsta beredskap gäller. Detta utgör en yttersta garanti för att totalförsvaret sätts i funktion. Departementschefen anförde i samband med lagens tillkomst prop. 199293:76 s. 44 f. att det är nödvändigt att fullmaktslagarna automatiskt sätts i tillämpning landet kommer i krig. Totalförsvaret måste om träda i funktion vid ett krigsutbrott även om regeringen av någon

74 Elförsörjningen och totalförsvaret

anledning inte kan fatta beslut eller inte nå ut med besluten till dem skall När det är fråga krigsfara eller utomordentliga som agera. om förhållanden på grund av krig utomlands eller på grund av krig eller krigsfara Sverige befunnit sig i är dock enligt samma uttalande som situationen Vid sådana förhållanden förutsätts att regeringen en annan. kan fatta beslut på normalt sätt. Det anses då inte innebära någon mer betydande omgång för regeringen att besluta om tillämpning av fullmaktslagarna samtidigt som den beslutar om att höja beredskapen. Förutsättningarna för att sätta fullmaktslagarna i tillämpning bör enligt

departementschefens mening desamma som för att höja be-

vara redskapen. Huvudregeln förutsätts dock vara att regeringen även vid krigsutbrott på något sätt lyckas ge till känna att Sverige kommit i krig. Förutom då riket är i krig är lagen tillämplig när Sverige är i krigsfara eller när det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att av Sverige har varit i krig eller krigsfara. Regeringen får i detta fall besluta skärpt eller högsta beredskap. om Högsta beredskap bör enligt lagens förarbeten användas när Sverige

är i krigsfara eller när samhällsfunktionerna utsätts för extrema

annars

påfrestningar, exempelvis efter ett krig där landet drabbats av

omfattande förstörelse till följd av krigshandlingar. Beslut höjd beredskap kan vara generellt eller endast avse en om viss del av landet eller en viss verksamhet.

Vid höjd beredskap skall kommuner, landsting och kyrkliga

kommuner vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt av

användning tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under

av rådande förhållanden skall kunna fullgöra sina uppgifter inom

totalförsvaret. Detta gäller även de enskilda organisationer och företag

enligt överenskommelser eller grund är skyldiga att som annan fortsätta sin verksamhet i krig. Vilka åtgärder det är fråga om framgår av särskild lagstiftning.

Beredskapsförordningen 1993:242 m.m.

Innehållet i beredskapsförordningen 1993:242 avser i huvudsak de

statliga myndigheternas verksamhet för totalförsvaret i fredstid och vid

höjd beredskap, beredskapslarm Vilka uppgifter detta innebär

m.m. för myndighet framgår avsnitt 3.4.1, där det kort redovisas vilka en av

uppgifter i detta hänseende åligger NUTEK som funktionsansva-

som rig myndighet.

Elförsörjningen och totalförsvaret 75

En beredskapshöjning kungörs sätt författningar

samma som utfärdade av regeringen, men därutöver även i ljudradion och televisionen. Om högsta beredskap gäller i hela landet kan detta ges till känna genom beredskapslarm. Om Sverige är i krig och förbindelse med regeringen inte finns får civilbefälhavaren besluta om beredskapslarm. Om varken regeringen eller civilbefälhavaren finns tillgänglig, får länsstyrelsen besluta att beredskapslarm skall ges. Angående civilbefälhavare kan nämnas att Sverige, enligt l § förordningen 1988:1121 med instruktion för civilbefälhavarna, delas in i tre civilområden. Enligt instruktionen är civilbefälhavaren högsta

civila totalförsvarsmyndighet inom ett civilomrâde. Till civilbefäl-

havare utser regeringen en av landshövdingarna i civilområdet. Att beredskapslarm ges har mycket långtgående verkningar. Vid sådant larm skall bl.a. lagen om totalförsvarsplikt, förfogandelagen,

ransoneringslagen och prisregleringslagen tillämpas i sin helhet. Bestämmelser om myndigheternas beredskapsplanering finns i 12 §

och 13 I 12 § anges att varje myndighet i sin verksamhet skall

beakta totalförsvarets behov. I 13 § anges att planeringen verksam-

av

heten för totalförsvaret skall ske i samverkan med de statliga och

kommunala myndigheter, sammanslutningar och näringsidkare är som berörda.

Lagen 1982:1004 om skyldighet för näringsidkare, arbetsmark-

nadsorganisationer m. att delta i totalförsvarsplaneringen

Ägare eller innehavare av industriella anläggningar och andra

näringsidkare m.fl. är skyldiga att begäran totalförsvarsmyn-

av

dighet delta i totalförsvarsplaneringen. De myndigheter inom

som

elförsörjningen har rätt att begära sådan medverkan är NUTEK och

Svenska Kraftnät. Bestämmelser härom finns i lagen 1982: 1004 om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att

delta i totalförsvarsplaneringen samt i tillämpningsförordningen till

denna lag. Enligt lagen skall ägare eller innehavare industriella anläggningar av m.fl. lämna de upplysningar om personal, lokaler, maskiner och annan

utrustning, produktion, förbrukning av energi, råvaror och andra förnödenheter m.m. som totalförsvarsmyndigheten behöver för sitt arbete. Skyldighet föreligger även i övrigt, om det behövs, att

medverka vid planeringen av de egna uppgifterna inom totalförsvaret.

Totalförsvarsmyndigheten har möjlighet att utfärda de förelägganden

som behövs för att lagen skall följas samt sätta ut vite.

76 Elförsörjningen och totalförsvaret

Den på grund bestämmelserna i lagen har fått utföra arbete som av har medfört betydande kostnader har möjlighet att få ersättning som för detta av allmänna medel. Lagen innehåller även bestämmelser om sekretess samt straffbestämrnelser.

3.3.3 Förfogande- och ransoneringslagstiftningen m.m.

Förfogande- och ransoneringslagarna har i stort samma syfte, nämliatt göra det möjligt för statsmakterna att i krissituationer tillgodogen totalförsvarets och folkförsörjningens behov av förnödenheter. De se två lagarna kompletterar därför varandra och kommer i stor utsträckning att tillämpas myndigheter. Lagtekniskt har också av samma förfogande- och ransoneringslagarna utformats så lika varandra som möjligt. I det följande redogörs närmare för dessa lagar som torde få stor betydelse för elförsörjningen de kommer i tillämpning. om I detta sammanhang bör även nämnas prisregleringslagen 1989:978 gör det möjligt för regeringen att under vissa förutsom sättningar föreskriva ett visst skäligt pris vid försäljning av såväl varor som elkraft och tjänster.

Förfogandelagen 1978:262 m.m.

Förfogande innebär att egendom beslut av myndighet tas i genom anspråk för att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrânkomliga behov. Inom för förfogandelagen 1978:262 får endast försörjningsramen politiska intressen tillgodoses. Detta innebär att förfogande endast får omfatta egendom vikt för totalförsvaret eller folkförsörjsom är av ningen. Det skall också anmärkas att förfogande inte får ske om totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster utan olägenhet kan tillgodoses annat sätt. Begreppet egendom används i förfogandelagen i stället för begreppet

förnödenhet som används i ransoneringslagen. Bakgrunden är att

begreppet förnödenhet inte omfatta fast egendom och att anses förfogandelagen är avsedd att ge möjlighet till förfogande även över fastigheter, t.ex. för befästningsändamål eller inkvartering av personal. Vad gäller elektrisk ström innefattas detta enligt uttryckligt stadgande i ransoneringslagen i begreppet förnödenhet. För att nå syftet att utsträcka förfoganderätten till att omfatta också fastigheter infördes i förfogandelagen begreppet egendom i stället för förnödenhet som beteckning på de objekt kan tas i anspråk genom förfogande som

Elförsörjningen och totalförsvaret 77

prop. 197778:72 sid. 87. Begreppet egendom innefattar inte enbart lösa saker och fast egendom utan också alla rättigheter av ekonomisk natur. Förfogande får inte riktas mot staten. Det skall i detta sammanhang göras skillnad mellan statens egendom och sådan egendom som ägs av statliga företag som självständiga juridiska personer. Den sistnämnda egendomen är inte undantagen från förfogande. Detta innebär att förfogande inte kan riktas mot Svenska Kraftnät, som är en del av staten, men däremot mot Vattenfall AB, som är ett av staten ägt bolag. Den allmänna innebörden av förfogande regleras i 5 Fastighet tas i anspråk genom nyttjanderätt. Annan egendom tas i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt. Nämnda slag av förfogande riktas alltid mot egendomens ägare. Egendom är emellertid inte sällan upplåten med nyttjanderätt, belastad med servitut eller liknande rätt. Om en sådan rättighet skulle bestå skulle syftet med ett förfogande kunna förfelas. Därför finns möjlighet att genom förfogande upphäva eller begränsa nyttjanderätt, servitut och liknande rätt samt att skapa nyttjanderätt i andra hand. En sådan åtgärd kräver inte ägarens samtycke och kan alltså innebära att

en nyttjanderätt tillskapas utan att förfogandet över huvud riktas mot

ägaren. I 5 § första stycket 3-5 regleras förfogande över produktions- och transportmedel samt annan egendom som behövs för framställning

eller förvaring av egendom eller för transporter.

Ägaren eller innehavaren av bl.a. fastighet och industrianläggning

kan genom förfogande enligt 5 § första stycket 3 åläggas att utöva verksamhet för eller annat sätt medverka till framställning av egendom för statens eller annans räkning. Det utmärkande för denna

typ av förfogande år att det inte är fastigheten etc. som är intressant

utan det ändamål som den används till. Föreskriften gör det möjligt att

ålägga en fabriksägare att upprätthålla en produktion som är betydelse-

full för totalförsvaret eller folkförsörjningen.

Behovet av arbetskraft vid fabriker eller av förare för att ombesörja transporter kan inte tillgodoses inom ramen för förfogande. Vid höjd beredskap kan här i stället bestämmelserna om allmän tjänsteplikt i lagen 1994:1809 totalförsvarsplikt bli tillämpliga. Dessa frågor om berörs även i avsnitt 3.5.3. Enligt 7 § förfogandelagen är det regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer som beslutar om förfogande. Förfogande skall riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. Om

Sverige är i krig eller krigsfara, eller om det råder sådana utomordent-

liga förhållanden här är föranledda krig utanför Sveriges som av gränser eller krig eller krigsfara som landet befunnit sig får regeav ringen meddela generella förfogandebeslut, dvs. som avser alla eller

78 Elförsörjningen och totalförsvaret

viss krets av ägare och innehavare av egendom det slag det är av som fråga om. Lös egendom skall enligt 10 § tas i anspråk med äganderätt den om kan antas bli förbrukad eller förstörd eller väsentligt minska i värde. Annan lös egendom tas ianspråk genom nyttjanderätt. En nyttjanderätt

skall som huvudregel gälla tills vidare inte särskilda skäl föreligger

om att den begränsas till att gälla viss tid.

Ägaren eller innehavaren av egendom som blivit föremål för

förfogande kan enligt ll--l3 bl.a. vara skyldig att sätta egendomen i skick, att tåla eller vidta ändring av inredning m.m samt andra åtgärder som beñnns erforderliga och att vårda egendomen.

I 1 och 2 §§ förfogandeförordningen 1978:558 regleras vilka

myndigheter som får besluta om förfogande. När det gäller förfogande för Försvarsmaktens räkning beslutar Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk. När det gäller förfogande för annans räkning än Försvarsmakten beslutas förfogande om det gäller

transportmedel: av Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Överstyrelsen

för civil beredskap ÖCB, eller länsstyrelsen i det län där transportmedlet finns,

fastigheter och radi0anläggningar: av länsstyrelsen i det län där fastigheten eller anläggningen finns,

annan egendom än nämnda och tjänster: av myndighet som regeringen bestämmer i särskild ordning. Förordningen innehåller i övrigt bestämmelser om företrädesrätt till

egendom vid förfogande, innehållet i beslut om förfogande, taxor,

besiktning, lokala värderingsnämnder, handläggning ersättningsav

ärenden, utbetalning av ersättning, uppgiftsskyldighet m.m.

Förordningen 1992:391 om uttagning av egendom för totalförsvarets behov innehåller föreskrifter för förberedelse för förfogande över bl.a. mark och byggnader som myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter under krigsförhållanden sådana förhållanden som avses i l § och 2 § första stycket i förfogandelagen. Förfogandet förbereds genom uttagning av egendomen. Verkställighetsföreskrifter rörande denna förordning meddelas i fråga uttagning mark och byggnader ÖCB, efter hörande om av av av Försvarsmakten. Enligt 1 § förordningen 1992:390 om förberedelser för leverans av varor och tjänster skall myndigheter under regeringen som behöver tillförsäkra sig leverans av varor och tjänster som är viktiga för totalförsvaret under förhållanden som avses i 1 § eller 2 § första

stycket förfogandelagen krigsförhållanden, se i det föregående

Elförsörjningen och totalförsvaret 79

anmäla detta till den myndighet som har funktionsansvaret inom det

verksamhetsområde där varorna och tjänsterna produceras.

Med avseende elberedskap torde denna föreskrift innebära, att en myndighet under regeringen som har ett särskilt behov av att tillförsäkra sig leverans av elektricitet under krigsförhållanden skall anmäla

detta till NUTEK i dess egenskap av ansvarig myndighet för

funktionen Energiförsörjning. Den funktionsansvariga myndigheten skall enligt 2 § träffa avtal med företag om att dessa under förhållanden som avses i 1 § skall tillhandahålla och tjänster företagsplanläggning. Även varor en annan myndighet kan, efter tillstånd av den funktionsansvariga myndigheten, träffa sådana avtal. ÖCB får efter hörande Försvarsmakten meddela föreskrifter för av verkställighet av förordningen.

Ransoneringslagen 1978:268

Regeringen får, med stöd av ransoneringslagen 1978:268, meddela föreskrifter försäljning, användning m.m. i fråga om förnödenom vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen. Regeringen kan heter av

exempelvis förbjuda försäljning eller ange de villkor som skall gälla

för försäljning 6§.

Ransoneringsföreskrifter kan även omfatta stat, kommun och

landsting.

Ransoneringslagen kan till skillnad mot förfogandelagen tillämpas

i såväl kris i anledning av krig som i fredskris. De fredstida händelser

som kan föranleda ransoneringslagens tillämpning skall dock vara av undantagskaraktär. I lagen används begreppet utomordentlig

händelse.

Ransoneringsutredningen föreslog en särskild bestämmelse i ran-

soneringslagen för att möjliggöra ransonering av elektrisk kraft även i de fall där försörjningssvårigheterna inte hänför sig till en utomordentlig händelse jfr 197778:75 52. Kraftindustrin ifrågasatte prop. s.

behovet sådan särbestämmelse och pekade då på att det inte

av en förelåg större sannolikhet för att en separat elbrist skall uppkomma, än för sådan brist i del energisektorn. Kraftindustrin en en annan av föreslog därför att alla orsaker till elbrist som inte beror på krig eller krigsfara skulle betraktas som utomordentli ga händelser. Kraftindustrin menade att alternativet var att bygga ut bestämmelsen i fråga till att innefatta knapphet uppstått annan anledning än till följd av - som av utomordentlig händelse all energi och förnödenheter i övrigt av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen. Kraftindustrin fick stöd för sin ståndpunkt av Statens industriverk. Verket menade att elkraftsystemet hade byggts ut så att det numera

80 Elförsörjningen och totalförsvaret

tillgodosåg högt ställda krav på leveranssäkerhet. Med hänsyn härtill

och då vattenkraften inte längre spelade så dominerande roll en som tidigare ansåg verket visserligen att det inte fanns stöd för en särbehandling elkraft i ransoneringslagen. Å andra sidan anförde av verket att det kunde praktiskt och arbetsbesparande ha vara att en bestämmelse av den karaktär den utredningen föreslagit som som om elkraft. Denna bestämmelse borde emellertid i så fall enligt verkets

mening täcka alla för landets försörjning väsentliga förnödenheter i

fråga om vilka förutsebara bristsituationer inte helt uteslutna. var Departementschefen fann dock ingen anledning föreslå att en särbestämmelse för elkraft och inte heller att begreppet utomordentlig händelse skulle speciell innebörd elområdet. Tanken ges att bestämmelsen i fråga skulle behållas utvidgas till att gälla men bristsituationer avseende alla slags förnödenheter kunde han inte

acceptera. Särbestämmelsen avseende elkraft i utredningens lagförslag

fick därför utgå i sin helhet.

I ransoneringslagen används begreppet förnödenhet, inte har

som

någon legal definition. Till förnödenhet räknas lösöre dock inte

pengar eller andra betalningsmedel, elektrisk kraft samt annan energi

se prop. l97778:75 s. 69. Förnödenhet anses inte omfatta fast

egendom jfr i det föregående förfogande egendom. om -

Ransoneringslagen innehåller även vissa bestämmelser för-

om fogande, 13--17 §§. Dessa bestämmelser bör mot bakgrund ses av att

förfogandelagen har ett snävare tillämpningsområde än

ransone-

ringslagen. Ransoneringslagens bestämmelser förfogande är

om av

särskilt intresse för elförsörjningen varför de här redovisas utförligt.

Förfoganden krävs, i viss utsträckning, för effektiv förbrukningsen

reglering. Om Sverige exempelvis till följd av råvarubojkott skulle lida

svår brist på en viktig förnödenhet och importör i fråga en av varan innehar ett stort lager av denna, som han vägrar sälja i hopp om

kraftiga prisstegringar, har det ansetts orimligt inte kunde

om man

förfoga över för fördelning bland dem kunde ha behov

varan som av den. I detta läge kan regeringen eller myndighet regeringen som bestämmer förfoga över lagret. Erfarenheterna från oljekrisen åren 1973-1974 ansågs också visa tillfredsställande reglering att en av bristvaror förutsatte möjligheter till förfogande. Möjligheten till förfogande har dock begränsats till visst särskilt fall. Regeatt avse ringen kan inte enligt ransoneringslagen meddela generella föreskrifter

om förfogande. Enligt departementschefen se l97778z75 57

prop. s. bör det också i första hand ankomma på regeringen att fatta besluten om förfogande. Förfogande enligt ransoneringslagen får ske enbart när det är oundgängligen nödvändigt för att ransonering skall kunna genomföras. Därigenom markeras att förfogande får ske först när andra rimliga utvägar inte står till buds. Det bör observeras att förfogande enligt

Elförsörjningen och totalförsvaret 81

ransoneringslagen enbart kan rikta sig mot näringsidkare. Näringsidkarbegreppet skall emellertid fattas i vidsträckt bemärkelse, dvs. varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art faller under tillämpningsomrädet. I 13 § anges under fyra punkter de fall när förfogande enligt ransoneringslagen kan komma i fråga. Enligt punkterna 3 och 4 kan förfogande närmast ske avseende lageranläggningar och transvaror, portmedel, varför de inte är av omedelbart intresse för elförsörjningen. Den ur elberedskapssynpunkt mest intressanta möjligheten till förfogande regleras i punkt Enligt denna punkt är det möjligt att

ålägga näringsidkare som i sin rörelse innehar bl .a. industrianläggning

att utöva verksamhet eller annat sätt medverka till framställning av förnödenhet som omfattas av regleringen. I samband med ransonering av elektricitet kan även särskilda avgifter tillämpas för att hindra att mer än tillåten mängd energi

förbrukas. I detta syfte har en bestämmelse om överförbmkningsavgift

tagits in i 38 § ransoneringslagen. Den mest effektiva sanktionsformen mot överförbrukning av ledningsbunden energi är givetvis avstängning. Sanktionen har också

funnits med i särlagstiftningen angående bl.a. elransonering alltsedan

1940-talet. Avstängning är en mycket drastisk åtgärd men det anses

nödvändigt att denna möjlighet finns tillgänglig, bl.a. vid upprepade återfall i överförbrukning. Myndighet som regeringen bestämmer

ges därför i 39 § möjlighet att stänga av förbrukare från ytterligare tilldelning eller att tilldela honom mindre än han annars skulle ha fått.

Här bör uppmärksammas att avstängning enligt 39 § ransonerings-

lagen är en sanktion som skall avse en viss förbrukare. Avstängning

i dessa fall måste skiljas från de avstängningar som motiveras av t.ex. tillfälliga överbelastningar samt avstängningar som kan vara ett led i

en reglering enligt den centrala ransoneringsbestämmelsen i 6

Den situationen att obalans mellan produktion och förbrukning uppkommit elnätet kan innebära att strömförbrukare i elsammanhang används termen last som en sista utväg måste kopplas bort för

att undvika kollaps av nätet, vilket kan bli följden om exempelvis frekvensen blir för låg. Oftast sker sådana bortkopplingar automatiskt genom exempelvis överlast- eller underfrekvensskydd som löser ut när vissa gränsvärden uppnås. Denna typ av avstängningar och bortkopplingar, som således är något annat än ransonering enligt ransoneringslagen, styrs i första hand av avtalen mellan förbrukare och leverantörer. Rättsligt sett torde sådana avbrott i elleveranser som beror bortkoppling vara att bedöma pä samma sätt som andra strömavbrott, dvs. enligt vanliga köprättsliga regler och enligt leveransavtalen.

82 Elförsörjningen och totalförsvaret

Bortkoppling torde också kunna komma till användning vid förbrukningsreglering avseende elkraft enligt 6 t.ex. genom att elektricitet enbart finns tillgänglig för hushåll under vissa tider. Sådana in- och bortkopplingar torde främst vara motiverade av tekniska

hänsyn en del i ett upprätthållande av systemet för att undvika över-

belastningar. Dessa bortkopplingar som då sker under tillämpning av ransoneringslagen får ses som en nödvändig förutsättning för förbrukningsregleringen och kan i sådant fall, lika lite som ransoneringen i sig, ge rättslig grund för ersättningskrav från konsumenter.

3.4 Myndigheter m.fl. inom elberedskapen

Som tidigare redovisats hänförs de statliga myndigheternas verksamhet i totalförsvaret till olika funktioner med en angiven myndighet som ansvarig för funktionen direkt under regeringen. Skälet till denna indelning är att man velat fördela ansvaret för beredskapsförberedeli fred och för verksamheten under kriser och krig på nivån serna under regeringen. Ett grundläggande krav en funktion är att den innefattar för totalförsvaret viktig verksamhet som kräver någon form av central statlig ledning.

Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB är ansvarig för funktionen

Civil ledning och samordning vilket innebär ÖCB enligt givna att bestämmelser har det övergripande lednings- och samordningsansvaret

inom hela den civila delen av totalförsvaret. Övriga myndigheter med

uppgifter inom denna funktion är civilbefälhavarna och länsstyrel- Vad gäller funktionen Energiförsörjning, som innefattar serna. elförsörjningen, är NUTEK angiven som den myndighet som är ansvarig för funktionen. Andra myndigheter inom funktionen är

Elförsörjningsnämnden, Svenska Kraftnät, Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Vidare bör nämnas Krigsskyddsnämn-

den för kraftanläggningar, som är knuten till NUTEK. I det följande lärrmas en kort beskrivning av de myndigheter som är knutna till elförsörjningen samt av det av kraftindustrin ägda Svensk Elberedskap AB. Vidare berörs något kommunernas verksamhet inom elberedskapen. Vad gäller civilbefälhavare och länsstyrelser har dessa viktiga roller men eftersom uppgifterna är av mer övergripande art i anslutning till dessa organs allmänt centrala roll inom totalförsvaret redovisas de särskilt.

Elförsörjningen och totalförsvaret 83

3.4. l NUTEK

Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK är enligt sin in-

struktion 1991:960 central förvaltningsmyndighet för frågor

om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställningen energiav systemet. Utgångspunkt för verksamheten skall vara den ökade internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken som ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot generella medel och mer färre selektiva åtgärder. Verket skall därvid svara för statliga insatser för att främja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag, en balanserad regional utveckling och energiförsörjning samt effektivare energianvändning. NUTEK:s verksamhet är indelad i sex verksamhetsområden med inriktning på följande områden.

Utredningar och utvärderingar NUTEK-Analys.

Teknisk forskning och utveckling NUTEK-Teknik. Företagsutveckling NUTEK-Företag. Regional utveckling NUTEK-Regional.

Energiförsörjning och energianvändning NUTEK-Energi.

Elmarknaden NUTEK-Elmarknad.

Därutöver finns en administrativ enhet och en informationsenhet. Verket leds av en generaldirektör. NUTEK har en styrelse bestående av högst 13 personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Som chef för respektive verksamhetsområde samt för informationsenheten och administrativa enheten finns en direktör. Antalet anställda vid NUTEK uppgick hösten 1993 till ca 440 personer. NUTEK är således ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning inom totalförsvaret och har enligt 10 § i sin instruktion i en krigs- eller krissituation det övergripande samordningsansvaret för

landets energiförsörjning. Verkets planering skall inriktas mot åtgärder

som under kriser och i krig tillgodoser samhällets behov av bl.a. elkraft. För att säkerställa att totalförsvarets krav beaktas skall

NUTEK samråda med Överbefälhavaren, ÖCB och övriga berörda

totalförsvarsmyndigheter.

Som funktionsansvarig myndighet åligger det NUTEK enligt 17 §

beredskapsförordningen att

i samråd med de myndigheter som har uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig,

84 Eljärsörjningen och totalförsvaret

samordna beredskapsförberedelser, samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser,

samordna och genomföra krigsplanläggning,

svara för att personal utbildas, svara för att övningar genomförs samt regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.

Underlag för beslut om funktionens inriktning och resursåtgâng på fem års sikt skall utarbetas genom programplanering. NUTEK skall i likhet med andra funktionsansvariga myndigheter samt civilbefälhavarna planera för att under höjd beredskap, i den omfattning regeringen beslutar, kunna informera regeringen om händelseutvecklingen, tillståndet och förväntad utveckling inom respektive ansvarsområde samt om vidtagna och planerade åtgärder. Enligt 11 § i verkets instruktion skall NUTEK planera och samordna ransoneringar och andra regleringar som gäller förbrukning av energi. I dessa frågor skall NUTEK samråda med ÖCB. Vidare skall NUTEK, i den utsträckning som regeringen föreskriver, genomföra ransonering och annan förbrukningsreglering av fast bränsle, drivmedel och annat flytande bränsle, ledningsbunden energi med undantag för elektrisk kraft samt Smörjmedel. - Inom NUTEK finns en särskild nämnd, Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, som har till uppgift att pröva ärenden enligt lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Denna verksamhet beskrivs närmare i avsnitt 3.5.

3.4.2 Elförsörjningsnämnden m.m.

Elförsörjningsnämnden träder i verksamhet vid krig eller när rege ringen annars bestämmer det. Under annan tid skall nämnden hålla sig underrättad om det aktuella elförsörjningsläget och om planeringen inom elförsörjningen. Det förberedelsearbete som i fredstid är nödvändigt för att Elförsörjningsnänmden skall kunna träda i verksamhet utförs i praktiken av

Svensk Elberedskap AB se nedan, 3.4.5. För närvarande är detta

bolags verkställande direktör av regeringen förordnad som chef för Elförsörjningsnämndens kansli. När Elförsörjningsnämnden träder i verksamhet är det enligt 3 § i dess instruktion 1988:520 dess huvudsakliga uppgift att i samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter tillgodose samhällets behov av genom att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. Nämnden övertar också de övriga totalförsvarsuppgifter inom elförsörjningsområdet som annars åligger NUTEK enligt särskilda

Elförsörjningen och totalförsvaret 85

föreskrifter. Det erinras dock i instruktionen om att NUTEK behåller det övergripande samordningsansvaret för energiförsörjningen funktionen. När förbrukningsreglering införs därmed torde avses av ransonering enligt ransoneringslagen har Elförsörj ningsnämnden till -uppgift att, i den utsträckning regeringen föreskriver, genomföra

förbrukningsregleringen samt att svara för långsiktig planering och

inriktning av elproduktionen. I den mån det inte ankommer på annan myndighet skall nämnden besluta de föreskrifter som behövs för att

genomföra förbrukningsregleringarna samt lämna allmänheten information regleringsföreskrifterna och råd rörande elhushållning.

om Elförsörjningsnänmden består av högst tolv personer varav en är ordförande och är vice ordförande. Det finns också ett kansli som en leds av en chef. Kansliet skall vara indelat i fyra enheter:

en enhet för förbrukningsfrågor,

2. en enhet för elproduktionsfrågor,

enhet för materielförsörjning och reparationsverksamhet samt en för rådgivning i fråga om tekniska frågor i anslutning till

reglering produktion och förbrukning av el, samt

av 4. enhet för överklagande- och rättsfrågor, administration, inen

formation, totalförsvarsfrågor samt övriga frågor.

I instruktionen finns vidare bestämmelser om verksförordningens tillämpning i fråga nämnden, om ärendenas handläggning, om om änstetillsättning ledamöter, kanslichef och dennes ställföreträdare utses av regeringen.

Enligt ett regeringsbeslut den 25 augusti 1988, ställt till Statens

vattenfallsverk, föreskrevs att även regional nivå bestående av

en elområde och elblock skulle utformas. Verket skulle också lämna förslag till regeringen på de skulle inneha befattning personer som

chef samt ställföreträdare för dessa regionala organ. Någon

som gällande offentlig reglering sådan organisation föreligger dock av en inte efter bolagiseringen Vattenfall. Kraftindustrin har inrättat en av frivillig regional organisation med elområden och särskilda elbefälhavare vilket närmare redovisas i avsnitt 3.4.5.

86 Eüörsörjningen och totalförsvaret

3.4.3 Svenska Kraftnät

Affärsverket svenska kraftnät Svenska Kraftnät inrättades den

l januari 1992. Svenska Kraftnät driver och förvaltar det svenska storkraftnätet inkl. de statligt ägda utlandsförbindelserna. Detta innebär att verket har en nyckelroll inom elberedskapen. Svenska Kraftnät har enligt sin instruktion 1991:2013 till uppgift att ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter är som

anknutna till kraftöverföringssystemet. Därvid skall Svenska Kraftnät

bygga ut storkraftnätet baserat samhällsekonomiska lönsamhetsbe-

dömningar, främja konkurrens inom elöverföringsområdet, främja forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten, svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt

verksamhetsområde under kris- och krigsförhållanden samt bedriva

tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde.

Svenska Kraftnät leds av en styrelse. Den består enligt Svenska Kraftnäts instruktion av högst sex personer. I styrelsen ingår dessutom Svenska Kraftnäts generaldirektör och personalföreträdarna vid verket. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Styrelsen ansvarar för Svenska Kraftnäts verksamhet och för att statens intressen som ägare tas till vara i affärsverkskoncernens företag och i andra företag där Svenska Kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar. Under styrelsen leds Svenska Kraftnäts verksamhet generalav en direktör. Generaldirektören för den löpande verksamheten ansvarar en-

ligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar. Vid Svenska

Kraftnät finns överdirektör är generaldirektörens en som ställföreträdare. Svenska Kraftnät är organisatoriskt indelat i sex enheter, verksledning och stab. Svenska Kraftnäts personalstyrka uppgår till 170 ca personer. Därutöver sysselsätter Svenska Kraftnät drygt 200 personer, som arbetar entreprenad med drift och underhåll i landet. runt om

Som beredskapsmyndighet skall Svenska Kraftnät i likhet med andra beredskapsmyndigheter i fred planera för sin verksamhet under höjd beredskap. Myndigheten skall kunna över till krigsorganisation och

kunna vidta övriga åtgärder för den beredskapen organisationsegna

beredskap. För det fall Svenska Kraftnät under höjd beredskap skall

flytta verksamheten skall detta planeras och förberedas. En särskild plan för verksamheten under krig skall upprättas. Planen skall innehålla uppgifter om

myndighetens planerade verksamhet i krig, 2. myndighetens krigsorganisation,

1995:51 Elförsörjningen och totalförsvaret 87 SOU

de personer som skall tjänstgöra i krigsorganisationen och 4. vad i övrigt behövs för att myndigheten skall kunna höja sin

som beredskap och bedriva verksamheten under höjd beredskap.

3.4.4 Övriga centrala myndigheter inom elberedskapen

Övriga centrala myndigheter inom elberedskapen är Statens kärn-

kraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut.

Statens kärnkraftinspektion instruktion 1988:523 är en central för-

valtnings- och tillsynsmyndighet med uppgift att se till att hög säkerhet

uppnås i svensk kärnteknisk verksamhet. Inspektionen skall därvid ta

initiativ till säkerhetshöjande åtgärder. I verksamheten ingår att granska säkerheten vid anläggningar, genom regelbundna inspeknya tioner följa verksamheten vid anläggningar i drift samt genomföra återkommande säkerhetsgranskningar av anläggningar. Dessa uppgifter

är i huvudsak oförändrade under krig eller beredskapstillstånd. Några

särskilda bestämmelser för drift av kärntekniska anläggningar under

sådana förhållanden har utfärdats. Hithörande frågeställningar har

dock aktualiserats i samband med vissa beredskapsövningar för

regeringskansliet och centrala förvaltningsmyndigheter. Statens strålskyddsinstitut instruktion 1988:295 är tillsynsmyn-

dighet enligt strålskyddslagen och har därjämte till uppgift att vara samordnande för olika strålskyddsintressen i landet. Verksamorgan heten omfattar olika områden såsom kärnteknik, sjukvård, industri Institutet granskar fortlöpande strålskyddet vid de kärntekniska m.m. anläggningarna samt vid övriga industrier där farlig strålning

förekommer. Det finns en särskild beredskapsorganisation för fredstida

kärntekniska olyckor.

3.4.5 Svensk Elberedskap AB

Svensk Elberedskap AB kraftverksföreningen ägt är ett av Svenska

bolag med uppgift att bedriva beredskapsplanering inom elförsörj-

ningen. Enligt bolagsordningen skall bolaget sålunda leda och samordna beredskapsplanering och därmed sammanhängande säkerhetstjänst och riskanalys inom svensk elförsörjning. Bolaget skall därvid tillhandahålla tjänster främst till branschföretag. Därutöver skall bolaget företräda branschen central nivå i frågor som berör elförsörjningens beredskap samt i övrigt idka annan verksamhet förenlig med angivna arbetsområden. Bakgrunden till bolagets bildande är Vattenfalls bolagisering och frågan skulle överta de uppgifter som låg på Vattenfalls om vem som

88 Elförsörjningen och totalförsvaret

beredskapssektion när denna sektion upplöstes. Detta redovisas

närmare i kapitel 4. Uppgifterna flyttades först till branschorganet Kraftsam och därefter, sedan Kraftsam upphört, till Svensk Elberedskap AB som särskilt inrättades för detta ändamål.

Svensk Elberedskap AB är således ett bolag ägs elkraft-

som av branschen. Det har bildats på frivillig grund. I detta sammanhang bör dock erinras om den tidigare redovisade lagen 1982:1004 om

skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl.

att

delta i totalförsvarsplaneringen. Enligt denna lag skall bl.a. ägare till

industriella anläggningar medverka vid planeringen de av egna uppgifterna inom totalförsvaret om det behövs.

I Svensk Elberedskap AB arbetar ett tiotal En de

personer. av viktigaste uppgifterna gäller förberedandet den verksamhet av som

Elförsörjningsnänmden samt elområdena se nedan skall bedriva i

krig och kris. Bolaget är även engagerat i den beredskapsplanering som sker ute i företagen, reparationsberedskapen Ett särskilt

m.m. verksamhetsområde gäller det fysiska skyddet anläggningar, av driftvärn m.m. Enligt ett särskilt avtal, ingånget mellan NUTEK och Kraftsam som

numera ersatts av Svensk Elberedskap AB, är parterna bl.a. överens om att Svensk Elberedskap AB på branschens uppdrag för

ansvarar ledning och samordning av såväl den branschgemensamma operativa

beredskapsplaneringen som den företagsanknutna beredskapsplaneringen samt samverkar med totalförsvarsmyndigheter och övriga samhälls-

organ på central, regional och lokal nivå. Svensk Elberedskap AB har träffat avtal med sju kraftföretag i

landet om den beredskapsverksamhet som skall bedrivas inom ifråga-

varande geografiska område, elområde. Avtalet omfattar ett uppdrag kraftföretaget att hålla ett regionalt organ, benämnt elbefälhavaren i respektive elområde, organiserat med ett särskilt elområdeskansli.

Avsikten är att när Elförsörjningsnänmden träder i funktion skall

elbefälhavaren fungera som dess regionala Som tidigare organ. framhållits är det inte fråga någon statligt reglerad organisation. om Kanslierna finansieras av elkraftbranschen. I avtalen regleras den

beredskapsplanering som de olika kanslierna skall genomföra på uppdrag av Svensk Elberedskap AB.

3.4.6 Kommuner och landsting

Inom kommun och landsting svarar kommunstyrelsen respektive lands-

tingsstyrelsen för att beredskapsförberedelserna får enhetlig

en inriktning och genomförs ett ändamålsenligt sätt. Av stor betydelse för denna verksamhet är den reglering av detta förberedelsearbete som

Eüörsärjningen och totalförsvaret 89

från den l juli 1995 finns i lagen 1994:1720 civilt försvar med om tillämpningsförordning 1995:128 och som tidigare fanns bl.a. i civilförsvarslagen. Det bör dock framhållas att dessa bestämmelser är

generellt tillämpliga för beredskapsarbetet i kommuner och landsting

och inte speciellt anpassade för elberedskapen. Viktiga förberedelseåtgärder gäller upprättandet nödvändiga av planer för verksamheten under höjd beredskap. En förbeannan redelseåtgärd är utbildning. Vidare kan nämnas anskaffning av ledningsplatser och skyddade uppehållsplatser och andra särskilda anläggningar som behövs för det civila försvaret. Kommunen är skyldig att vidta alla de beredskapsförberedelser är nödvändiga som för att kommunens verksamhet skall fungera under de svåra förhållanden som kan råda under krig. Detta innebär även anskaffande av reservanordningar och anordnande av reparationsberedskap områden som bl.a. försörjning med elektricitet, gas och värme i fall där kommunen enligt lag är skyldig eller frivilligt har åtagit sig att svara för sådan verksamhet. I de fall det är andra huvudmän än kommunen som för svarar verksamheten gäller dock inte bestämmelsen. Frågan ansvaret för om beredskapsåtgärder i dessa fall kommer att övervägas särskilt prop. 199495:7 s. 59. Kommunen skall enligt 2 kap. 2 § lagen om civilt försvar verka för att beredskapsförberedelserna för den civila verksamhet bedrivs som i kommunen av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner

samt organisationer och företag får en enhetlig inriktning och för att

samverkan kommer till stånd mellan dem. Kommunen har den sammanhållande rollen. Det ankommer kommunen att ta initiativet till de samråd som krävs för att få denna samverkan till stånd.

Kommunens skyldighet gäller, av naturliga skäl, enbart sådan

verksamhet som är inriktad kommunen. Kommunen har självfallet inte ansvar för samordning rikstäckande eller regional verksamhet. av Sådant ansvar åvilar statliga myndigheter; när det gäller elberedskap

alltså NUTEK som ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörj-

ning.

I 2 kap. 4 § anges att varje kommun, landsting och kyrklig kommun

skall medverka i sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna och som genomförs ett annat sådant eller av organ av en statlig myndighet och som berör kommunen, landstinget eller den kyrkliga kommunen. Denna bestämmelse bör ses mot bakgrund av likheterna mellan verksamheten under höjd beredskap hos bl.a. en statlig myndighet och en kommun. De verksamheter som bedrivs i olika delar av samhället under höjd beredskap tangerar, överlappar och berör varandra. För att en övning skall kunna genomföras på ett realistiskt och verklighetstroget sätt krävs ofta medverkan från andra

90 Eljförsörjningen och totalförsvaret

berörda organ. Paragrafen innebär ett åläggande för kommuner m.fl. att medverka och delta vid sådana övningar. Kommunen skall fortlöpande informera den myndighet regeringen bestämmer här avses länsstyrelserna om de beredskapsförbere- -- delser som vidtagits och om de övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret. Syftet är att staten skall ges möjlighet att följa och utvärdera beredskapen på den kommunala nivån. upp I 3 kap. finns regler om den verksamhet som skall bedrivas under höjd beredskap. Kommunstyrelsen ansvarar under höjd beredskap för ledningen av den del det civila försvaret som kommunen skall bedriva. Komav munstyrelsen skall då också i likhet med vad som gäller under normala förhållanden verka för att beredskapsförberedelserna i civila verksamheter bedrivs av andra inom kommunen får en enhetlig som inriktning och att de berörda samverkar. Kommunen har inte rätt att ge bindande föreskrifter. Kommunen skall under höjd beredskap, eller då ransoneringslagen tillämpas, medverka i åtgärder som vidtas för försörjningen. annars Detta skall ske i den omfattning regeringen bestämmer. Kommunen skall bl.a. medverka vid allmän prisreglering och ransonering. Regeringen skall givetvis även under höjd beredskap kunna följa beredskapsläget inom kommunerna och därför skall kommunen upp hålla den myndighet regeringen bestämmer underrättad om detta och om de övriga förhållanden som är av betydelse.

3.5 Särskilda bestämmelser skyddet för

om

elektriska anläggningar, reparationsberedskap

m.m.

I avsnitt 2.4 har redovisats olika former av hot som kan riktas mot elektriska anläggningar samt vissa motåtgärder som kan komma i fråga. Motåtgärder kan utgöras av såväl skyddsåtgärder som syftar till skydd mot luftanfall samt tillträdesskydd. Frågor härom regleras m.m. i lagen 1942:335 särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanom

läggningar den s.k. krigsskyddslagen samt lagen 1990:217

m.m. skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. I denna lagstiftning, om i fråga 1942 års lag delvis är föråldrad, regleras dock inte som om alla åtgärder kan komma i fråga för skyddet av elektriska som anläggningar. Med hänsyn till den utveckling som skett har reparationsberedskapen fått mycket stor betydelse. Bestämmelser härom

finns i förordningen 1989:205 om byggnads- och reparationsbe-

redskapen. Av stor betydelse är bl.a. även de bestämmelser som från den 1 juli 1995 finns i lagen om civilt försvar där särskilt bestämmel-

Elförsörjningen och totalförsvaret 91

serna om verkskydd är viktiga. Bestämmelserna om verkskydd, som således ännu inte trätt i kraft, behandlas i samband med mitt förslag

i avsnitt 5.6.4 om att Elförsörjningsnämnden skall besluta

om verkskydd vid vissa elektriska anläggningar. Slutligen skall nämnas den särskilda lagen 1984:1049 beredom skapslagring av olja och kol som är betydelse för innehavare av av

gasturbinanläggningar och oljekondensverk. Denna lagstiftning har som jag tidigare nämnt setts över av 1993 års oljelagringsutredning.

Regeringen har nyligen i prop. 1994952176, Beredskapslagring av olja och kol lagt fram förslag till delvis nya riktlinjer för denna

lagring. Hithörande frågor berörs inte närmare i det följande.

3.5.1 Lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar m.m.

Lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m., den s.k. krigsskyddslagen, trädde i kraft den 1 juli 1942. Den har därefter varit i kraft i sina huvuddelar i oförändrat skick. Lagen kom till efter en utredning som tillsattes i oktober 1941 efter initiativ av överbefälhavaren. Orsaken var att det inom för-

svarsstaben fanns önskemål om enhetliga författningsbestämrnelser

rörande skyldighet att vid utförande av elektrisk starkströmsanläggning vidta åtgärder till skydd för anläggningen mot anfall från luften eller annars mot skadegörelse genom krigsåtgärd. Det ansågs av utomordentlig vikt att anläggningar för kraftproduktion och överföring kunde skyddas och att nödvändiga åtgärder

vidtogs redan när anläggningen byggdes. Visserligen hade

man åstadkommit i stort sett tillfredsställande resultat frivillighetens väg.

De större kraftföretagen hade på egen bekostnad och frivilligt

medverkat till att anläggningarna redan från början blev skyddssynur punkt ändamålsenligt planerade och utförda. Det ansågs emellertid inte bra att åtgärder till stärkande av kraftindustrins motståndskraft vilade

enbart på frivilliga åtaganden.

Lagens tillämpningsområde framgår 1 Där att lagens av anges bestämmelser skall gälla beträffande anläggning av väsentlig betydelse för energiförsörjningen i fråga åtgärder till skydd mot skada om

genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage.

I 2 § anges storleksgränser och typer anläggningar som är sådana av anläggningar som avses i 1 dvs. är väsentlig betydelse för av energiförsörjningen i riket. Storleksgränserna har höjts flera gånger på så sätt att lagen numera kan sägas omfatta större kraftverk och

vattenregleringsanläggningar samt storkraftnätet. Redan vid lagens till-

komst anfördes att det inte enbart är storleken anläggning av en som

92 Elförsörjningen och totalförsvaret

avgör vilken betydelse den har. Man ansåg dock att det för underlättandet av bestämmelsernas tillämpning måste anses värdefullt, att deras tillämpningsområde blir så entydigt som möjligt angivet, och detta bäst torde kunna ske genom att- angiva anläggningarnas -- storlek. När det gäller frågan omfattningen av skyldigheten att vidta om skyddsåtgärder ansågs det omöjligt att precisera det antal olika åtgärder skall vidtas. I 3 § anges därför endast att en anläggning som i lagen skall utföras ett med hänsyn till förhållandena i som avses varje särskilt fall lämpligt sätt. Detsamma gäller ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning. Vad gäller befintliga anläggningar anges i 4 § att ägaren är skyldig att vidta erforderliga åtgärder till minskandet av faran för sådan skada avses i 1 § samt åtgärder för att begränsa verkningarna av uppsom komna skador. Han är skyldig att vidta åtgärder endast i den mån det inte har skett tidigare. En anläggning som prövats enligt 3 § skall vara lämpligt utformad

skyddssynpunkt. Denna bedömning torde kunna ändras efterhand

ur

tiden går och förhållandena ändras. En anläggning som var

som lämpligt utformad med hänsyn till den militära teknik som fanns och

de hotbilder gällde 1950-talet är inte för den skull lämplig för

som 1990-talets beredskapskrav. Den skall då kunna prövas enligt 4 § även den inte byggs ändras eller utvidgas. om om, Vad vidare gäller de skyddsåtgärder, som skall vidtas vid befintliga anläggningar ansågs det mest ändamålsenligt att utforma bestämmeloch lämplighetsbedömning möjlig i varje serna så att en skälighets- är enskilt fall. I 4 § finns en exemplifiering där några av de viktigaste åtgärderna för att minska faran för och verkningarna av anges krigshandlingar.

Ägaren skall sålunda bl.a. verkställa nödig förstärkning av anlägg-

ningens skydd mot brand- och annan bombskada. Härmed avses enligt

lagmotiven givetvis även anskaffning och underhåll av erforderliga

brandredskap

. Vidare skall han utföra skyddsrum och sådana andra erforderliga

skyddsanordningar personal för anläggningens skötsel och skydd

samt lämpligt förvaringsrum för förråd. Han skall även svara för utbildning och övning av personal, avsedd att vid anläggningen fullgöra till det civila försvaret hörande uppgifter, samt vidtaga nödiga åtgärder för snabbt avhjälpande av driftavbrott. I 4 § finns även bestämmelse om att regeringen förordnar om en skyldighet att hålla bevakning. Det är ovisst om denna bestämmelse har någon praktisk betydelse. Särskilda bestämmelser om bevakning finns i stället i lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar vilket närmare kommer att redovisas i nästa avsnitt.

Elförsörjningen och totalförsvaret 93

I 5 § krigsskyddslagen anges att åtgärderna inte får vara oskäligt betungande. Detta måste enligt förarbetena bedömas med hänsyn till

ett företags avkastning. Åtgärderna fick inte vara så kostsamma att ett

företags tillkomst eller utveckling hindrades. Det kunde anses bättre ur försvarets och folkförsörjningens synpunkt att en oskyddad anläggning byggdes än att det överhuvudtaget inte byggdes någon anläggning. I de fall önskvärda skyddsåtgärder inte skäligen helt kunde bäras av en anläggnings ägare borde därför enligt förarbetena statsbidrag kunna utgå. För prövning av bl.a. frågor om vilka åtgärder som bör utföras vid en anläggning finns inom NUTEK en särskild nämnd, Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämndens verksamhet regleras i NUTEK:s instruktion 38--44 §§. Nämnden består av en ordförande som skall vara jurist och ha erfarenhet som domare, och sex andra ledamöter. Av dessa övriga ledamöter skall en utses förslag av vardera

Försvarsmakten, .

Överstyrelsen för civil beredskap,

. Affärsverket svenska kraftnät, . NUTEK, . de kommunala och enskilda kraftföretagen, samt . petroleumindustrin . Ärendena avgörs efter föredragning nämndens sekreterare. av Ordföranden kan dock överta beredningen och föredragningen.

Nämnden kan uppdra ledamot eller någon annan att besiktiga

en anläggning. Ärendena skall avgöras så snabbt att byggnadsarbetena inte fördröjs.

Den som skall bygga en anläggning som avses i krigsskyddslagen

eller verkställa väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av

sådan anläggning skall enligt 11 § anmäla anläggningen för prövning

enligt 3 § till Krigsskyddsnämnden. Om anmälningsskyldigheten försummas kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Inhämtande av Krigsskyddsnämndens utlåtande är obligatoriskt i vissa mål om tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 och vid koncessionsprövning för starkströmsledning enligt ellagen.

Krigsskyddsnämnden får enligt 16 § krigsskyddslagen förelägga den

som skall utföra åtgärd att göra detta vid äventyr av att vite annars kan dömas ut. Om åtgärden ändå inte utförs kan åtgärden enligt samma paragraf utföras på den försumliges bekostnad. Krigsskyddsnärnnden kan begära handräckning av länsstyrelsen. I krigsskyddslagen finns vidare bl.a. bestämmelser om skyldighet att tåla besiktning, vid äventyr av bötesstraff.

94 Elförsörjningen och totalförsvaret

3.5.2 Lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga

anläggningar m.m.

I lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. finns särskilda bestämmelser som tar sikte tillträdesskyddet. Lagen gäller skydd mot sabotage, terrorism m.m. och är tillämplig även andra anläggningar än inom energiförsörjningen. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om skyddsobjekt och om skyldigheten att vidta särskilda skyddsåtgärder samt centrala bestämmelser om militära skyddsområden. Syftet med reglerna i lagen är att åstadkomma ett förstärkt tillträdesskydd vid bl.a. sådana anläggningar som är viktiga för energiförsörjningen. Ett förstärkt tillträdesskydd åstadkoms i det enskilda fallet genom olika typer av fysiskt skydd samt genom en effektiv bevakning. I den mån vissa maskiner eller andra lösa saker bör bli föremål för bevakning, förutsätter en effektiv sådan att de är placerade inom en anläggning eller ett område. I ett sådant fall bör området eller anläggningen göras till föremål för skyddsåtgärderna. Om en anläggning genom ett särskilt beslut förklarats vara skyddsobjekt gäller vissa bestämmelser om bevakning Det är dock m.m. möjligt att förelägga innehavaren att vidta vissa skyddsåtgärder utan att anläggningen förklarats vara skyddsobjekt. Beslut om skyddsobjekt och föreläggande om åtgärder meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Gäller det anläggningar som tillhör Försvarsmakten, riksdagen eller regeringen fattas besluten av Försvarsmakten respektive regeringen. I övriga fall fattas besluten av den länsstyrelse där anläggningen är belägen. Bland de anläggningar och områden som kan utgöra skyddsobjekt finns statliga förvaltningsbyggnader och anläggningar som används för eller är avsedda för energiförsörjning. Som exempel på anläggningar av sistnämnt slag anges i förarbetena prop. 198990:54 s. 62 kraftverk av olika slag, fjärrvärmeverk och dammbyggnader. Om Sverige kommer i krig eller krigsfara eller det råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig får även andra anläggningar eller områden än de som räknas upp i lagen förklaras vara skyddsobjekt. För att en anläggning eller ett område skall kunna förklaras vara skyddsobjekt krävs i princip ägarens medgivande eftersom ett sådant beslut kan medföra att en ägares faktiska möjligheter att disponera egendomen inskränks. Som nyss sagts kan dock ägaren föreläggas att vidta vissa skyddsåtgärder utan att anläggningen förklaras vara skyddsobjekt. Skyddsobjektet skyddas genom tillträdesförbud. Om det bedöms som tillräckligt kan ett tillträdesskydd ersättas med förbud mot att ta

Elförsörjningen och totalförsvaret 95

fotografier eller att göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet eller mot att bada, dyka, ankra eller fiska där. Ett tillträdesförbud kan också kompletteras med ett förbud mot att fotografera avbilda 0.d. För bevakning av skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal. Den bevakar ett skyddsobjekt som och som inte är polisman benämns skyddsvakt. Skyddsvakterna har

långtgående befogenheter att ingripa mot obehöriga.

Den som bedriver verksamhet av väsentlig betydelse för totalförsvaret kan föreläggas att anordna bevakning, sätta upp inhägnader eller

vidta andra liknande skyddsåtgärder. Åtgärderna skall vara avsedda att

skydda mot sabotage, terrorism eller spioneri eller till undvikande av skador genom fientlig verksamhet. Ett sådant föreläggande kan som redan nämnts gälla även anläggning som inte förklarats vara skyddsobjekt. Beslut fattas normalt av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Den som förelagts att vidta skyddsåtgärder har rätt till ersättning av staten för sådan kostnad eller skada som åtgärden medfört för honom. Reglerna om ersättning innehåller dock vissa begränsningar. Ersättningen skall bestämmas med beaktande av den nytta som åtgärden kan medföra för den ersättningsberättigade. Ersättning skall vidare inte betalas för kostnad eller skada som är ringa. Anspråken prövas i den ordning som föreskrivs i förfogandelagen.

3.5.3 Byggnads- och reparationsberedskapen m.m.

Byggnads- och reparationsberedskapen är en beredskapsorganisation som skall vara verksam i krig och, om regeringen så bestämmer, vid krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda

av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Den har till uppgift att utföra nybyggnads-,

reparations- och röjningsarbeten för försvaret. Särskilda bestämmelser om denna verksamhet finns i förordningen 1989:205 om byggnads-

och reparationsberedskapen. Beredskapsorganisationen skall omfatta byggbranschen och vara uppbyggd av bygg-, maskin-, installations- och konsultföretag genom avtal eller andra överenskommelser med staten. l fred skall Försvarsmakten i samverkan med berörda myndigheter ingå överenskommelser med så många företag som möjligt av det slag som angetts. Försvarsmakten skall också organisera och förbereda byggnads- och reparationsberedskapens verksamhet. Byggnads- och reparationsberedskapens resurser skall fördelas på de arbeten som beställarna inom totalförsvaret anmäler behov av.

96 Elförsörjningen och totalförsvaret

Fördelningen skall beredas av särskilda samordningsorgan och beslutas den myndighet överbefälhavaren efter samråd med ÖCB beav stämmer. När det gäller behovet av arbetskraft har sedan länge funnits speciell utbildning för vapenfria värnpliktiga för reparationer och underhåll m.m. av kraftledningar. När lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt träder i kraft den 1 juli

1995 införs totalförsvarsplikt som beroende på omständigheterna kan

fullgöras som värnplikt eller civilplikt. Den som då fullgör civilplikt kan enligt förordningen 1995:238 om totalförsvarsplikt tjänstgöra inom Drift och underhåll inom elproduktion och nätverksamhet.

4 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen förr och nu samt kommunernas beredskapsarbete

4.1 Om elberedskap före år 1992

Den nuvarande organisationen och arbetssättet inom elberedskapen bör ses mot bakgrund av hur användningen av elkraften i samhället utvecklades och de erfarenheter som då gjordes. Vid sekelskiftet och strax därefter kom frågan elkraftens om användning att bli av nationellt intresse. Det ansågs då angeläget att staten hade ett avgörande inflytande kraftledningsnätets och elkraftproduktionens utbyggnad. Detta kom bl.a. till uttryck genom lagbestämmelser om krav på tillstånd

koncession för kraftledningar. Bestämmelserna utformadesså att

koncessionerna var tidsbegränsade för att öka statens inflytande. Ett av motiven för tidsbegränsningen var att villkoren skulle kunna ändras vid koncessionstidens utgång och ett annat var att staten skulle kunna lösa in en ledning när tillståndet gick ut. Statsmakternas intresse av kontroll blev allt starkare med tiden, eftersom det visade sig att samhällsutvecklingen medförde ett allt

större användningsområde för elkraft och därmed kraftigt ökade behov

av sådan. Riksdagen beslöt år 1908 att bilda myndigheten Kungliga Vattenfallsstyrelsen Vattenfall, för att bygga ut och förvalta statens vattenrätter. Staten engagerade sig från denna tid starkt, främst

finansiellt, för att elkraften skulle bli tillgänglig i hela landet.

I mitten av 1930-talet blev frågan samhällets styrning utom av byggnaden av det rikstäckande ledningsnätet särskilt aktuell att genom

två enskilda kraftbolag beslutade att bygga kraftledning för 220 kV,

en vilket Vattenfall motsatte sig. Diskussionerna kring detta ledde fram

till lösningen att ett långtgående samarbete mellan Vattenfall samt de

privata och de kommunala kraftproducenterna inleddes. Samarbetet fungerade bra, varför kraftproducenterna ville starta ett gemensamt stamlinjebolag. Regeringen föreslog i stället riksdagen att anslå medel för att Vattenfall framdeles skulle bygga, äga och driva samtliga kraftledningar för 220 kV och högre spänning. Riksdagen biföll år 1946 regeringens förslag. Statsmakterna hade således ett mycket stort intresse för kontroll av elsystemets utbyggnad i Sverige. Detta var naturligt, då denna utbyggnad var ett avgörande led i samhällsutvecklingen.

4 15-0534

98 Något om nzyndighetsarbetet med elberedskapez

Frågor om s.k. elberedskap aktualiserades mot slutet av 1920-talet. Vattenfall, Generalstaben och Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap inledde i början av 1930-talet ett samarbete med avseende beredskap inom elförsörjmngen. Arbetet ledde fram till upprättandet Allmän plan för förberedelser för den elektriska av en kraftförsörjningen vid krig eller krigsfara APEK. Denna plan innehöll riktlinjerna för de förberedelser som borde vidtas i fred för att trygga elförsörjningen i krig. Planen fastställdes av de tre myndigheterna år 1934. Förberedelserna skulle avse en allmän reglering av elförsörjningen, den drifttekniska ledningen produktion och överföring av elkraft, av det tekniska samarbetet mellan olika kraftföretag samt åtgärder för att trygga driften av kraftstationer och nät. APEK innehöll också en fördelning arbetsuppgifterna mellan myndigheterna, främst Vattenav fall, och vissa större företag. Vattenfall utformade med APEK som utgångspunkt en Organisationsplan och instruktion för den centrala drifttekniska ledningen vid krig eller krigsfara den elektriska kraftproduktionen och disav tributionen det tekniska samarbetet mellan olika kraftföretag samt av i landet. Instruktionen godkändes Rikskommissionen och Generalstaben av samt åtta större kraftföretag. I början av år 1935 bemyndigades av Vattenfall Kungl. Majzt att organisera en central driftsledning av CDL i enlighet med riktlinjerna i instruktionen. CDL skulle organiseras Vattenfall och stå under ledning av dess av generaldirektör. I CDL skulle vidare ingå representanter för de stora privata kraftföretagen vilka också skulle vara blockchefer, Försvarsstaben m.fl. Under CDL fanns Riksdriftsbyrå RD. Vattenfall utsåg dess chef en och försåg RD med personal. Vid sidan RD fanns ett Riksdriftsråd av i samråd med RD skulle sköta den drifttekniska ledningen av som anläggningar stor betydelse för landets elförsörjning. av

Sverige delades in i 13 stycken elblock senare blev det 14.

Blocken organiserades kring Vattenfalls lokala förvaltningar samt vid enskilda och kommunala kraftföretag. Inom varje block fanns en blockdriftsledning. Denna skulle ha så bred sammansättning som en möjligt med representanter för olika kraftföretag, militären och länsstyrelsen. CDL trädde i verksamhet hösten 1939 och var i funktion fram till krigsslutet. CDL verkade under Statens bränslekommission som, från den 1 juli 1940, det centrala regleringsorganet för bränsle- och var kraftfrågorna och enligt sin instruktion 1940:581 vidare skulle som utöva ledningen den under rådande utomordentliga förhållanden av erforderliga regleringen av bränsleförsörjningen°.

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 99

Samarbetet inom CDL fungerade bra, bl.a. med avseende på den

s.k. riksdriftsplanen, som innehöll rapport kraftbalansläget för

en av den gångna veckan och för den kommande. Sådana en prognos rapporter har sammanställts veckovis alltsedan år 1939 och gör det även nu. Prognosdelen avskaffades dock under 1960-talets mitt. Rapporten sammanställs i dag Vattenfall AB och har titeln av

Sveriges Elförsörjning . CDL-företagen träffade år 1944 en överenskommelse inne-

av börd att CDL-organisationen skulle bestå även i fredstid. CDL skulle under fred verka för en rationellt ordnad produktion och distribution

av kraft inom landet. Därigenom blev CDL kraftföretagens branschorganisation såväl som beredskapsorganisation, med uppgift

en att vidta förberedelser för den verksamhet organisationen skulle som bedriva i krig.

Under 1950-talet ökade förbrukningen elkraft mycket kraftigt,

av bl.a. mot bakgrund av den högkonjunktur då rådde. Kraftindusom strin hade svårt att möta elbehovet och att skapa produktionsannya läggningar i den takt efterfrågan krävde. Situationen på den finansiella

marknaden var också sådan att det förknippat med svårigheter

var att

finna finansiering för den erforderliga utbyggnaden elsystemet. Allt

av

detta innebar att samhällets behov elkraft förutsatte samordning

av en

inom elförsörjningen.

Även de ökade möjligheterna till samordning av resurserna för produktion och överföring av elkraft, uppkom utbyggnasom genom den av elsystemet, ledde till ett önskemål ett för om gemensamt organ hela kraftindustrin. Samarbetet inom CDL fyllde detta behov och hade särskilt stor betydelse under perioder då det rådde brist på elektrisk kraft, exempelvis under torrår.

En av de viktigaste arbetsuppgifterna för CDL att göra be-

var

dömningar av det framtida behovet elkraft, fem till tio års sikt.

av

Genom detta arbete gavs underlag för Vattenfalls och kraftföretagens bedönmingar av om nya produktionsanläggningar och nät borde byggas samt bedömningar av elkraftbalansen, inom de nännaste åren,

med befintliga och planerade anläggningar. I början av 1950-talet hade inom Riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap frågan om den lämpliga krigsorganisationen inom elförsörjningen kommit upp. Huvudfrågan vilket under

var organ som regeringen skulle svara för regleringen elförsörjningen i krig. Detta av

aktualiserade också frågan vilket förberedelse- och planerings-

om arbete som behövde utföras i fred. Regeringen fastställde våren 1955

vissa riktlinjer för beredskapsarbetet. Dessa innebar i allt väsentligt att den drifttekniska ledningen samt förbrukningsreglering under krig

skulle skötas av CDL som krigsorganisation. CDL och elblocken förutsattes vara myndigheter i krig. Ordförande och chef för CDL i krig skulle generaldirektören för Vattenfall Det skulle finnas vara. ett

100 Något myndighetsarbetet med elberedskapen

om

till CDL knutet råd, bestående av elblockcheferna och en representant för Elverksföreningen och en för dåvarande Vattenkraftföreningen

Svenska Kraftverksföreningen. CDL skulle ha ett kansli med två

byråer, riksdriftbyrän och konsumtionsbyrån.

Den drifttekniska ledningen elproduktionen och överföringen

av förutsattes då, liksom utövas på samma sätt i krig som i fred. Om nu, det inte gick att komma fram frivillighetens väg utan det skulle krävas ålägganden, förutsattes att CDL skulle ha befogenhet att tillämpa allmänna förfogandelagen 1954:279. Den myndighet ansvarig för det beredskapsarbete som som var

måste utföras ifred, Vattenfall. Det utarbetades detaljerade planer

var

för CDLs verksamhet i krig, Plan för organiserandet av krafthushållningen i krig POK. Planen godkändes av Riksnämnden för

ekonomiskt försvar år 1958. CDL-företagen på sin sida åtog sig att

bistå med erforderliga fredstida förberedelser för krigsorganisationen

och övrig försvarsplanering. Den regionala organisationen med elblock var av avgörande betydelse för beredskapsplaneringen hade också stort värde för

men den fredstida verksamheten, bl.a. vid situationer med kraftbrist och andra störningar samt för informationsverksamhet. Indelningen ändrades år 1966 på det sättet att landet delades in i sex elområden -

i enlighet med militär- och civilområdena och elblocken inordnades

-under dessa elområden.

Under den första hälften av 1960-talet överarbetades krigsorganisa-

tionen inom elförsörjningen nytt. CDL skulle vid krig eller

krigsfara få ställning myndighet. I CDL-styrelsen var alltjämt

som

Vattenfalls generaldirektör ordförande. I övrigt skulle styrelsen bestå

företrädare för de totalförsvaret som hade särskilt stort av grenar av beroende elkraft samt ledamöter med god kännedom om svensk av elförsörjning, skulle representera den enskilda kraftindustrin. varav en Under styrelsen skulle finnas ett verkställande organ, en riksdriftledning, med tre riksdriftledare även här med en från den enskilda kraftindustrin. CDL skulle också ha ett kansli, under riksdrift-

ledningen, med fyra byråer; driftbyrån, reparationsbyrån, konsumoch allmänna byrån. I kansliet skulle arbeta personal från tionsbyrân

Vattenfall och från den enskilda kraftindustrin. CDL skulle leda

elkraftproduktionen i landet samt driften av stamnätet. När det gällde den regionala krigsorganisationen infördes två nivåer,

elområden 6 stycken och elblock. Chef för ett elområde var en elbefälhavare och för ett elblock elblockchef. Samtidigt utökades en antalet elblock från 14 till 32. Dessa ändringar gjordes för att anpassa

organisationen till de tidigare inrättade militär- och civilområdena samt

även till länsindelningen och till försvarsornrådena. Elomrädena och

elblocken skulle också vara myndigheter i krig.

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 101

Det var alltjämt Vattenfall som i egenskap myndighet i fred av var ansvarig för planläggningen av beredskapen och det praktiska fredstida arbetet. Det samarbete mellan CDL-företagen som inte rörde beredskapsfrågorna skedde också från år 1967 med regional organisation med en utgångspunkt i de sex elområdena. I början av 1970-talet gjordes boskillnad inom det fredstida CDL mellan ena sidan beredskapsfrågorna och på andra sidan det kommersiella samarbetet. Beredskapsfrågorna sköttes av CDL-företagens beredskapsnämnd, som skulle bistå Vattenfall i dess ansvar för det fredstida beredskapsarbetet. Inför belastningssäsongen 196970 hade ett extremt torrår sänkt nivån i vattenmagasinen kraftigt. Torkan fortsatte. I början av år 1970 uppkom elkraftbrist av den anledningen och till följd av mycket kallt väder samt ett haveri i det stora värrnekraftaggregatet i Stenungsund. Det var således olyckliga omständigheter som samverkade. En kampanj för frivilligt elsparande inleddes men visade sig inte räcka till. Med hänsyn till att CDL inte var avsett att sättas i funktion annat än i krig, men även av vissa andra skäl, inrättade regeringen våren

1970 en särskild central ransoneringsmyndighet, Statens elransoneringsnämnd SERN, för att genomföra förbrukningsreglering i den omfattning som erfordrades. I SERN ingick ledamöter som represente-

rade kraftindustrin, näringslivet och arbetsmarknadens parter. SERN utfärdade vissa restriktioner för elanvändning samt införde bestämmelser om kvotransonering för förbrukare med större årsförbrukning än 1 GWh. Regleringsâtgärderna var i kraft ca en månad. SERN upphörde då försörjningssituationen blev bättre. Även vid energikrisen 197374 inrättades en Statens elransoneringsnämnd och utfärdades

vissa begränsade restriktioner för elanvändning.

Vattenfall var inte som myndighet engagerad i administra- - tionen av elkraftregleringen år 1970 och 197374 men tillhandahöll tillsammans med kraftindustrin i övrigt personal för SERNs verksamhet. Vattenfalls direkta ansvar gällde för krig men krigsorganisationen

regional nivå, som hade anknytning till elkraftföretagens dis-

tributionsområden, kom till användning både år 1970 och 197374. SERN upplöstes vid båda tillfällena efter det att kriserna klingat ut. I slutet av 1970-talet ersattes CDL-företagens beredskapsnåmnd av Kraftindustrins beredskapsråd KBR.

Vattenfallsverkets arbete med beredskapsfrågor går således tillbaka till 1930-talet, i den gamla CDL-organisationen. Enligt Vattenfalls-

verkets instruktion såväl av år 1974 som av år 1982, 1974:798 resp.

1 Angående SERN och energikrisen 197374 se SOU 1975:60 bl.a. s. 81 ff.

102 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

1982:705 skulle verket ombesörja beredskapsplanläggning av rikets

elenergiförsörjning.

En utförlig redogörelse för de arbetsuppgifter som Vattenfall ansågs ha i fråga om elberedskap lämnas i prop. 197677:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. Där redovisades inriktningen för delprogramrnet Elkraft s. 201 ff..

Försörjningen med elektrisk energi skall under såväl fredskris som avspärrning, krig och efterkriskrigstid tryggas för totalförsvarsfunktionerna och befolkningen i sådan omfattning att motstándsförmågan och samhällets viktigaste funktioner kan vidmakthållas. För att trygga angiven försörjning skall elkraftindustrin under ledning och samordning av Statensvattenfallsverk ombesörja beredskapsplanering av rikets elkraftförsörjning syftande till att säkerställa dels erforderlig produktion, överföring och distribution av elkraft, dels en väl avvägd reparationsberedskap, ombesörja beredskapsplanering för elkraftmyndighetemas verksamhet under fredskriser, beredskapstillständoch krig, förbereda försörjningsreglerande konsumtionsbegränsande åtgärder inom elkraftens område, ombesörja planering av undanförsel av sådan försörjningsviktig utrustning och materiel som kan bedömas primärt bli hotad vid krig, ombesörja planering av förstöring av för en angripare betydelsefulla elkraft- anläggningar Övereller annan egendom inom ansvarsområdet, som ankommer befálhavaren att planlägga för. Statens vattenfallsverk skall lämna myndigheter och kraftföretag erforderliga anvisningar i ovan nämnda avseenden. Vidare skall verket medverka till att kraftanläggningama ges ett mot betydelsen väl awägt skydd i form av bevakning, civilförsvar och byggnadstekniska skyddsåtgärder.

Sedan mitten av 1970-talet arbetade Vattenfallsverket med att organisera en elförsörjningsnämn , främst för förbrukningsregleringsfrågor. I budgetpropositionen 1984 prop. 198384: 100 bil. 14 s. 136 lades förslag om att inrätta en myndighet, benämnd Elförsörjningsnämnden, fram för riksdagen. Det sades i propositionen s. 137 att nämnden i icke kristid inte skulle bedriva någon löpande verksamhet eller ha anställd personal. Elförsörjningsnänmden inrättades den 1 januari 1986 och som följd härav avvecklades Kraftindustrins beredskapsråd. Det ålág Elförsörjningsnärnnden enligt dess instruktion 1985:921 att särskilt fullgöra de uppgifter som överlåtits nämnden med stöd av ransoneringslagen 1978:268 eller föreskrifter som meddelades med stöd av denna lag. Nämnden skulle därutöver svara för vissa frågor om beredskapsplanläggning inom elenergiområdet under beredskapstillstånd eller krig. Vidare skulle nämnden handlägga de besvärsärenden som regeringen bestämde och, i den mån denna uppgift inte ankom någon annan myndighet, lämna allmänheten

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 103

information om de föreskrifter gällde förbrukningsreglering

som om av elenergi samt råd rörande hushållningen med elenergi.

Elförsörjningsnärrmden inrättades som synes i huvudsak som en

myndighet för ransoneringsfrâgor. I en ny instruktion för Elförsörjningsnämnden är 1988 1988:520 utvidgades nämndens uppgifter väsentligt. Elförsörjningsnämnden var då central förvaltningsmyndighet för

elförsörjningen och därmed sammanhängande frågor denna bestäm-

melse upphävdes år 1992. l krig eller när regeringen annars bestämmer det är nämndens huvudsakliga uppgift att i samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter tillgodose samhällets behov av genom att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. Når

förbrukningsreglering av införs har Elförsörjningsnämnden till

uppgift att, i den utsträckning regeringen föreskriver, genomföra förbrukningsregleringen samt att svara för långsiktig planering och inriktning av elproduktionen. I den mån det inte ankommer på någon annan myndighet skall nämnden besluta de föreskrifter som behövs för att genomföra förbrukningsregleringarna samt lämna allmänheten information om regleringsföreskrifter och råd rörande elhushállning. Nämnden skall också pröva överklagade beslut i den utsträckning som regeringen bestämmer. Vattenfall behöll, trots att Elförsörjningsnänmdens uppgifter utökades, ett i sak oförändrat ansvar enligt den nya instruktion som Vattenfall fick år 1988 1988:851. År 1983 hade Statens energiverk inrättats. Tre år 1986, senare,

överfördes huvudmarmaskapet för beredskapsfrâgor inom energiför-

sörj ningen från Överstyrelsen för ekonomiskt försvar till Energiverket.

Enligt förordningen 1986:294 om ledning och samordning inom

totalförsvarets civila del var Statens Energiverk ansvarigt för funktio-

nen Energiförsörjning. I denna funktion ingick elkraft. Då liksom nu

fanns möjligheten för funktionsansvarig myndighet att inrätta en del-

funktion. Statens energiverk utnyttjade denna möjlighet och inrättade

delfunktionen Elkraft. Uppgifterna inom delfunktionen Elkraft

överlämnades till Vattenfall.

Det kan noteras att Elförsörjningsnärrtnden inte nämndes som

myndighet med ansvar inom funktionen i förordningen om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del; här nämndes enbart

Vattenfall, Statens kärnkraftinspektion och Transportrådet.

Vidare kan anmärkas att Statens energiverk var central förvaltningsmyndighet för energifrågor medan den vilande Elförsörjningsnämnden var central förvaltningsmyndighet för elförsörjningen. Samtidigt skulle Vattenfall verka för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av elenergi i landet. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK inrättades vid halvårsskiftet 1991 SFS 1991:960, samtidigt som Statens energiverk

104 Något myndighetsarbetet med elberedskapen om

avvecklades. NUTEK fick ansvaret för funktionen Energiförsörjning ändring av 5§ förordningen 1991:1283 om ledning och genom samordning inom totalförsvarets civila del. Inte heller vid detta

ändringstillfälle nämns Elförsörjningsnämnden som ansvarig myndig-

het inom funktionen.

4.2 Elberedskap m92

Statens vattenfallsverk upphörde att myndighet genom verkets vara s.k. bolagisering från årsskiftet 19911992. Det finns därför skäl att närmare redovisa de överväganden som gjordes i fråga om elberedskap när Vattenfallsverket skulle ombildas till aktiebolag. I detta avsnitt förs också vissa egna resonemang om den fördelning av ansvaret för elberedskapen som gäller i dag. I 199091:87 Näringspolitik för tillväxt, behandlades prop. om bl.a. frågor bolagisering Statens vattenfallsverk. Under om av

rubriken Ledning och samordning av beredskapsplaneringen s. 175

anfördes.

Enligt sin instruktion skall statens vattenfallsverk leda och samordna beredskapsplaneringen för landets elförsörjning med inriktning mot åtgärder som tillgodoser samhällets behov elkraft i kris- eller krigssituation. Enligt förordningen 1986:294 om av en ledning och samordning inom totalförsvarets civila del skall Vattenfall, efter delegering från statens energiverk, ansvara för delfunktionen elkraft. Vattenfall vidare för förberedelserna inom elförsörjningsnämnden vad avser ansvarar verksamheten i kris och krig. Den löpande fredstida verksamheten sköts för närvarande stab cirka 15 tjänstemän vid Vattenfalls beredskapssektion. av en om I och med att statens vattenfallsverk ombildas till bolag bör verkets nuvarande uppgifter att leda och samordna beredskapsplanläggningen för landets elförsörjning överföras till annan myndighet.

Här kan konstateras att det i praktiken inte rådde någon tvekan om att

det Statens vattenfallsverk som ansvarade för att förbereda var

Elförsörjningsnämndens verksamhet i krig eller när Elförsörjnings-

nämnden satts i verksamhet av regeringen. annars I 199192:49 vissa frågor vid överföring av verksamheten prop. om vid Statens vattenfallsverk till aktiebolagsform behandlades bl.a. beredskapsfrâgor. Under rubriken Bakgrund anfördes bl.a. följande s. 13.

En allmän strävan inom beredskapsplaneringen för den civila delen av totalförsvaret är att skapa klara gränsdragningar mellan statens och företagens ansvar under kris och krig. Utgångspunktenhar varit att följa den s.k. ansvarsprincipen. Denna innebär att anför verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar också i kris och krig. svaret en Statens omfattar upprätthâllandet av lednings- och samordningsuppgiften ansvar mellan företagen och myndigheterna. I företagens ansvar inför en krissituation ingår ett

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 105

nödvändigt förberedelsearbeteunder fredstid. På elomrádethar staten för närvarande ett ansvar både för myndighetsfrâgorna och för de företagsanknutnafrågorna.

Om nuvarande organisation m.m. angavs bl.a. följande prop. 199192:49 s. 13.

Inom funktionen har bl.a. Vattenfall ett ansvar för beredskapsplaneringen inom delfunktionen Elkraft. Vattenfalls ansvar omfattar den myndighetsanknutna funktionsuppgiften ledning och samordning. Vattenfall svarar dessutom i nära samarbete med elbranschen för huvuddelen av det operativa företags- eller branschanknutnaplaneringsarbetet.

Under föredragandens överväganden samma prop. s. 14 uttalades

bl.a.

I och med att Vattenfall ombildas till aktiebolag den l januari 1992 bör enligt NUTEK verkets Vattenfall, egen anm. nuvarande myndighetsanknutna ansvar inom elberedskapsomrádet föras över till NUTEK som har det samordnande ansvaret för hela funktionen. NUTEK får härigenom goda möjligheter att bevaka samhällets intressen. Enligt min mening bör den branschanknutnaoperativa beredskapsplaneringenkunna hanteras av elbranschen. Kraftsam är ett av Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen gemensamt organiserat planerings- och utredningsorgan. Av NUTEK:s rapport framgår att kraftindustrin avser att organisera och finansiera ett planeringskansli knutet till Kraftsam. Till Kraftsam överlåts enligt NUTEK:s förslag uppgiften att genomföra beredskapsplaneringen. NUTEK föreslår att detta planeringskansli får till uppgift att svara för den branschanknutna planeringen inom elförsörjningen. Det affärsverk som från den l januari 1992 har ansvaret för storkraftnätet bör enligt min mening motsvarande sätt svara för beredskapsuppgiften för storkraftnätet. Jag har erfarit att utredningen om storkraftnätets organisation m.m. arbetar med denna utgångspunkt. Det är en uppgift för NUTEK att snarast träffa överenskommelse med berörda parter om en lämplig utformning av beredskapsorganisationeninom elförsörjningsområdet.

Affärsverket svenska kraftnät Svenska Kraftnät inrättades den 1

januari 1992. Svenska Kraftnät skall enligt sin instruktion 1991:2013 på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnads-

effektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet. Enligt sin instruktion skall

Svenska Kraftnät därvid också svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden. I det senaste totalförsvarsbeslutet prop. 1991922102 konstateras att Statens vattenfallsverk har bolagiserats och att Svenska Kraftnät har inrättats. Vidare konstateras följande sid. 316-317.

106 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

Statens vattenfallsverks ansvar för de myndighetsanknutna frågorna överfördes den l januari 1992 till NUTEK. Regeringen framhöll i propositionen 199192:49 att den branschanknutna operativa beredskapsplaneringen bör kunna hanteras av det av elbranschenorganiseradeoch finansieradeplaneringskansliet vid Kraftsam. Affärsverket svenska kraftnät som från den l januari 1992 har ansvaret för storkraftnätet inklusive de statligt ägdautlandsförbindelserna svarar motsvarande sätt för beredskapsuppgiften storkraftnätet. Nuvarande uppgifter statens kärnkraftinspektion ligger kvar oförändrade. Elförsörjningen är enligt regeringens uppfattning ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Resurser bör därför ställas till NUTEK:s förfogande för att stimulera Svenska Kraftnät, kraftföretag, eldistributörer m.fl. att i sin löpande verksamhet ytterligare stärka beredskapen genom bl.a. installationer av reservanordningar, särskilda åtgärder i distributionsnäten och insatser som möjliggör start och drift av separatasystem...

Anställningarna vid beredskapssektionen hos Statens vattenfallsverk överfördes, med något undantag, inte till Svenska Kraftnät eller till någon myndighet. Verksamheten vid Statens vattenfallsverks annan beredskapsenhet flyttades i stället vid årsskiftet 199192 till det av Vattenfall och Svenska kraftverksföreningen gemensamt organiserade planerings- och utredningsorganet Kraftsam. Sedermera korn verksamheten att bedrivas av Svensk Elberedskap AB.

4.3 Myndigheternas nuvarande arbete med elberedskapen

4.3.1 NUTEK

På grundval material NUTEK tillhandahållit utredningen har av som inom utredningen utarbetats följande beskrivning av NUTEKs funk tionsansvar, arbetssätt, problem och lösningar.

De myndigheter som i praktiken omfattas av NUTEK:s samordningsuppgift är Svenska Kraftnät samt Elförsörjningsnämnden. Eftersom Elförsörjningsnämnden inte är en samordningen med Elförsörjningsnämnmyndighet som existerar i fredstid, kanaliseras den till Svensk ElberedskapAB, som svarar för Elförsörjningsnämndens kanslifunktion. NUTEK har valt att utnyttja den sakkunskap som farms vid det planeringskansli som upprättas vid Kraftsam och ingick därför ett avtal med Kraftsam numera gäller avtalet Svensk Elberedskap AB. Svensk Elberedskap AB samverkar med myndigheter m.fl. Detta gäller också den operativa planeringen inom SvenskaKraftnät, eftersom Svenska Kraftnäts verksamhet är integrerad del av elsystemet. Svenska Kraftnät har föredragit att låta Svensk en Elberedskap AB hålla i huvuddelen av den operativa planläggningen för branschen som helhet. Länsstyrelserna planlägger företagen och rapporterar till NUTEK. Svensk Elberedskap AB eller elbefälhavare biträder såväl länsstyrelse som företag med fackkunskap. Företagen i elbranschen har sedan länge frivilligt åtagit sig att planera för en branschgemensam organisation. Denna skall göra det möjligt att utnyttja och omfördela

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 107

tillgängliga kraft- och reparationsresurser sä att de viktigaste kraftbehoven kan tillgodoses även då produktions- och överföringssystem är skadade. Den gemensamma planeringen är en förutsättning för Elförsörjningsnämndens verksamhet i krig. Den samverkan och samordning som Svensk Elberedskap AB svarar för fråntar inte NUTEK ansvaretatt samordnaplaneringen inom funktionen Energiförsörjning och inom ramen för detta samverka med övriga myndigheter m.fi. NUTEK:s begränsade resurser har försvårat samverkan. Perspektiv- och programplaneringen utgör ett viktigt samordningsinstrument. Förutom att NUTEK vid behov begär underlag från Svensk Elberedskap AB och även från Svenska Kraftnät, utgör de färdiga programplanerna viktiga inriktningsdokument. NUTEK har vid några tillfällen givit ut egna separata programplaner som ett komplement till det gemensamma dokument hålls ÖCB. som samman av NUTEK har inte genom något särskilt dokument lämnat skriftlig inriktning utöver programplaner och liknande funktionsövergripande dokumentz. Samverkan och inriktning har i hög grad skett muntligt. Man har i ärliga samverkansmöten kommit överens om verksamhetsplanering vad gäller studier, övningar m.m. NUTEK genomförde nyligen ett s.k. SÖ-projekt i samverkan med Svensk Elberedskap AB och Svenska Kraftnät. SÖ-projektet har kartlagt behovet av åtgärder för att förbättra beredskapeninför ett strategiskt överfall. Ett strategiskt överfall SÖ berör i första hand elförsörjningen inom enerigifunktionen. Sammanfattningsviskan konstateras att det faktum att den branschgemensammadelen av beredskapenvid Statensvattenfallsverk flyttades över till Kraftsam Elberedskap inte medförde nâgra större förändringar i den tidigare arbetsfördelningen mellan NUTEK och Vattenfall bortsett från att NUTEK formellt tog över rena myndighetsuppgifter inom den tidigare delfunktionen. Förekomsten av en särskild myndighet, Elförsörjningsnämnden, som avses ta över samtliga myndighetsuppgifter inom elomrâdct bortsett från övergripande samordning inom energifunktionen från NUTEK i krig, leder till en oklar roll för NUTEK. - SvenskElberedskap ABs roll som fredskansli för Elförsörjningsnämnden ger företaget en myndighetsliknande ställning, vilket också leder till oklarheter. Uppgifterna enligt 17 § i beredskapsförordningen består dels i en inriktande del, dels i ett ansvar för att den egna och andra myndigheter inom funktionen genomför de krigsförberedelser som är nödvändiga. Genom den dialog som ständigt förekommer olika frågor i mellan NUTEK, Svensk Elberedskap AB och Svenska Kraftnät, försäkrar sig NUTEK om att avsedda förberedelser sker. NUTEK får också redovisning från länsstyrelsernaom K-företagsplanläggningen. NUTEK bör i framtiden, som funktionsansvarig myndighet, skaffa sig en helhetssyn hur energin bästasätt bör fördelas mellan olika användarkategorier och över tiden, oberoende av om det rör sig om olja eller el. NUTEK bör därför kontinuerligt följa energibalansen. I en kris- eller krigssituation bör det vara NUTEK:s roll att följa energibalansen. Detta gäller inte den momentana balansen vad gäller elkraft inom det nationella elsystemet, eftersom SvenskaKraftnät ansvarar för den.

2 NUTEK har i oktober 1994 regeringens begäran lämnat en första särskild redogörelse för beredskapsläget inom energifunktionen budgetåret 199394. NUTEK anser sammanfattningsvis, beträffande strategiskt överfall, att förmågan vad gäller är mindre bra, men det är positivt att alltfler kommuner och värdinrättningar skaffar reservkraft. Det är emellertid uppenbart att försörjningen aldrig kan upprätthållas enbart med småskalig reservkraft, dieseldrivna generatorer.

108 Något myndighetsarbetet med elberedskapen om

Det bör även i framtiden vara NUTEK:s uppgift att bedöma energibalansen i bristsituationer och ge rekommendationer till regeringen om eventuella regleringsåtgärder. Det innebär att ansvaret för att ta fram underlag för bedömningar av frågan om behovet av att reglera konsumtionen av bör ligga hos NUTEK, där en samlad avvägning bör göras inom energifunktionen. I förlängningen innebär detta att ansvaret för att utarbeta system för förbrukningsreglering av även i framtiden bör ligga pä NUTEK. NUTEK har i dag ansvaretatt i samrådmed ÖCB planera och samordna ransoneringar och andra regleringar som gäller förbrukning av energi. NUTEK har dock ännu inte utfört något arbete beträffande förbrukningsreglering av elkraft.

En experterna i utredningen har, i anslutning till att nu föreliggande av

betänkande färdigställdes i mars 1995, utarbetat en promemoria om

NUTEKs arbete med elberedskap som återges som bilaga 3 och kommenteras i avsnitt 5.5.2. Det avtal som den 16 oktober 1992 ingicks mellan NUTEK och

Kraftsam Service AB avtalet anses numera reglera Svensk Elbe-

redskap ABs uppdrag för NUTEK har följande lydelse.

Avtal mellan Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK och Kraftsam, nedan kallad parterna, angående beredskapsförberedelser inom elförsörjningen. Elberedskapsverksamheten, som är en del av energifunktionen, regleras i gällande författningar för totalförsvaret samt anvisningar från tillsynsmyndigheten NUTEK och övriga totalförsvarsmyndigheter enligt ledningsförordningen SFS 1986:294 m.fl. författningar. Med elförsörjning branschen avses alla företag som producerar, överför och distribuerar elenergi oavsett ägarförhållanden jämte vattenregleringsföretag. Avtalet omfattar Svenska kraftnät och dess verksamhet. Med beredskapsförberedelser alla åtgärder som syftar till att säkerställa elförsörjningens verksamhet under krisavses och krigsförhållanden samt att tillgodose samhällets behov av elenergi under dessa förhållanden. I planeringen ingår även den säkerhetstjänst som är kopplad till dessa förberedelser. Avtalet utgår från riksdagens beslut 1991-12-18 med anledning av regeringens proposition 199192:49 om vissa frågor vid överföring av verksamheten vid Statens vattenfallsverk till aktiebolagsform. Parterna är överens om att Kraftsam på branschens uppdrag ansvarar för ledning och samordning av såväl den branschgemensamma operativa beredskapsplaneringen som den företagsanknutna beredskapsplanläggningen. Kraftsam samverkar i erforderlig utsträckning med totalförsvarsmyndigheter och övriga samhällsorgan central, regional och lokal nivå samt samordnar sin verksamhet med Svenska Kraftnäts beredskapsplanering. Kraftsam utarbetar begäran av NUTEK underlag till perspektiv- och program- planer samt medverkar i övriga utredningar som berör elförsörjningens beredskap. Kraftsam medverkar efter framställan i av NUTEK bedriven utrednings- utbildnings-, övnings- och inforrnationsverksanhet utanför elförsörjningen, vilken syftar till att öka samhällets förmåga att uthärda kriser inom energiförsörjningen. Kraftsam åtar sig efter framställan från NUTEK att förbereda myndighetsbeslut och att genomföra hela eller delar därav. NUTEK meddelar Kraftsam anvisningar för inriktningen av beredskapsförbe- redelsernainom elförsörjningen samt utövar kontroll över verksamhetens genomförande. Kraftsam rapporterar årligen beredskapsläget inom elförsörjningen till NUTEK och håller i övrigt NUTEK informerad om planerade åtgärder.

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 109

NUTEK medverkar i av Kraftsam bedriven utrednings-, utbildnings-, övnings- och informationsverksamhet inom elförsörjningen. Avtalet gäller från och med den l januari 1992 och tills vidare. Avtalet kan sägas upp med omedelbar verkan, om avtalet till följd av statsmakternas beslut skulle stå i strid med svensk lagstiftning eller EG-rätt och övriga författningar. Avtalet kan omförhandlas utan att uppsägning av avtalet först måste ske. Omförhandling kan påkallas av endera parten till följd av författningsändring eller väsentliga organisatoriska och ansvarsmässiga förändringar hos de avtalsslutande parterna. Parterna kan sägaupp avtalet med en uppsägningstid av 12 månader.

Avtalet sägs nu ha ingåtts med anledning av de uttalanden som gjordes av föredraganden i prop. 199192:49 s. 14 av innebörd att NUTEK hade till uppgift att snarast träffa överenskommelse med berörda parter om en lämplig utformning av beredskapsorganisationen inom elförsörjningsområdet. I detta sammanhang kan nämnas att NUTEK en månad efter det citerade avtalet ingick ytterligare ett avtal med Kraftsam Elbe-

redskap. Detta avtal gäller genomförande av personalkontroll inom elförförsörjningen, undantaget den del som berör myndigheten

NUTEK. Kraftsam Elberedskap skall enligt avtalet bl.a. handha,

handlägga och praktisk genomföra elförsörj ningens personalkontroll °

samt ansvara för den direkta kontakten och samarbetet med både företag och elområden liksom säkerhetspolisens infiltrationsskyddsenhet.

4.3.2 Övriga myndigheter inom funktionen

Energiberedskap

Av naturliga skäl koncentreras uppmärksamheten i framställningen de åligganden som NUTEK har i fråga om elberedskap, eftersom NUTEK är ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning. Som påpekats i det föregående har också Elförsörjningsnämnden,

Svenska Kraftnät, Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet uppgifter inom funktionen. Som ett led i utredningsarbetet har inhämtats beskrivningar från dessa fyra myndigheter av den verksamhet de bedriver enligt beredskapsförordningen. I det följande redovisas, mycket kort, innehållet i dessa redogörelser.

Elförsörjningsnämnden

Regeringen utsåg år 1984 ledamöter i Elförsörjningsnämnden som då var ett organ inom Statensvattenfallsverk. Sedan desshar nämndensledamöter sammanträtt en ä två gånger om âret. Vid sammanträdena redovisas prognoser för elbalansen, aktuella branschfrågor samt inriktniningen av beredskapsplaneringen; studier, utredningar och

110 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

projekt. Nämnden styr inte den fredstida planeringen, eftersom planeringsansvaretåvilar de i fredstid verksamma myndigheterna. Det har förekommit tre beredskapsövningar inom Elförsörjningsnämnden, sedan nämndenkom till. En fjärde övning skall genomföras hösten 1995. Den första övningen är 1984 var i huvudsak inriktad s.k. fredskris. Den andra övningen hölls år 1988 och var en s.k. krisledningsövning. I krisledningsövningen deltog utöver Elförsörjningsnämndensledamöter, även kansliets chefstjänstemän samt de personer som var beredda att vara elbefälhavare i krig. Skeendet i den tredje övningen år 1989 utvecklades från kris till krig Anfall med kort militär förvarning. Denna ledde till en översyn av systemen för förbrukningsreglering. Scenario för övningen âr 1995 skall vara ett strategiskt överfall. Utöver övningar med Elförsörjningsnämnden och hela desskansli, genomförs årligen möten inom kansliets olika byråer och mellan byrâcheferna. Det genomförs också särskild utbildning för den krigsplacerade personalen vid Elförsörjningsnämndens kansli och vid de regionala elområdeskanslierna. Strävan är att personer i chefsbefattningar skall i genom de kurser som anordnas av Försvarshögskolan. Fram till årsskiftet 19911992 skedde planering av Elförsörjningsnämndens verksamhet genom Statens vattenfallsverk, inom dess uppgift att leda och samordna beredskapsplaneringeninom elförsörjningen. Inom Vattenfallsverket leddesberedskapsplaneringen av chefen för beredskapssektionen. Denne utsågs även till chef för Elförsörjningsnärnndens kansli, med regeringsförordnande år 1990. Huvuddelen av personalen vid Vattenfallsverkets beredskapssektion var krigsplacerad i Elförsörjningsnämndens kansli. Sektionen var därmed Elförsörjningsnämndens fredskansli. Statens vattenfallsverks beredskapsuppgifter fördes år 1992 till NUTEK. Inom elkraftbranschen fattades i augusti 1991 beslut som ledde till att Kraftsam Elberedskap bildades nuvarande Svensk Elberedskap AB. Den av regeringen förordnade kanslichefen för Elförsörjningsnämnden blev därmed chef för det organ som skulle genomföra den frivilliga beredskapsplaneringeninom elförsörjningen. Svensk Elberedskap AB utgår från att det är NUTEK som ansvarar för Elförsörjningsnämndensberedskapsplanering,eftersom nämnden inte tilldelats egna resurser för att bedriva verksamhet under annan tid än då nämnden trätt i verksamhet, egen anm.. NUTEK har inte vidtagit några egna åtgärder för nämndensplanering, varför planeringen sker inom ramen för den frivillighet som ligger till grund för Svensk Elberedskap AB:s verksamhet. Planeringen utgår från gällande totalförsvarsbeslut, ÖCB:s programplan samt Svensk Elberedskaps egna studier och utredningar. Samverkan med myndigheter sker fortlöpande. Planeringen inriktas på beredskapför krig, med prioritering av åtgärder för att möta ett strategiskt överfall. NUTEK har inte lämnat några särskilda anvisningar för planeringens genomförande. Fram till och med är 1991 hölls beredskapenför att möta en kris godtagbar nivå. Planeringen för kriser upphörde då NUTEK övertog Statens vattenfallsverks myndighetsuppgifter. Såväl Elförsörjningsnämndens som elbefälhavamas kanslier bemannasi kris och krig med personal från de företag som är verksamma i elkraftbranschen.

Svenska Kraftnät

Svenska Kraftnät skall självt svara för sin beredskapsplanering. Elsystemet är dock till sin natur ett sammanhängande system. För Svenska Kraftnät är det därför viktigt att

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 111

bevaka de delar som rör SvenskaKraftnäts anläggningar och verksamhet, i samverkan med övriga företag inom elförsörjningen. Svenska Kraftnät har drift och underhållsavtal med entreprenörer för Svenska Kraftnäts anläggningar och anläggningsdelar ute i landet. I detta avtal ingår även beredskapsfrågor och förpliktelse för entreprenörer att avtalet skall gälla även i krig. Den operativa beredskapsplaneringeninnebär att Svenska Kraftnät skall planera för att tillgodose behovet av egen personal så att verksamheten skall kunna fortgå under krigsförhållanden. Tillsammans med Svensk Elberedskap AB har Svenska Kraftnät enats om vilken personal som krävs för att Elförsörjningsnämnden i dess verksamhet skall ha kompetens i de frågor som berör Svenska Kraftnäts verksamhet. Detta har inneburit att Svenska Kraftnät skall bestå Elförsörjningsnämnden med viss personal. Det som nu är Svenska Kraftnäts driftledning var tidigare starkt knuten till Statens vattenfallsverks produktionsledning. Nu har Svenska Kraftnät tillsammans med Vattenfall AB diskuterat frågor om driftledning i krig samt även övat sådan. Svenska Kraftnät har en viktig roll för elförsörjningen i fred. Ledningsgruppen har övat för krislägen, med inriktning både mot fred och krig. Detta gav erfarenheter. Förrådsutrymmen och materiel för reparation är av skiftande kvalitet. Detta utreds i avsikt att höja kvaliteten och användbarheten. Särskild uppmärksamhet ägnas frågor om kommunikationsvägar inom elsystemet. Ö-drift kan olika sätt bli intresse i beredskapsarbetet. I krig kan drift av av separata system bli nödvändigt, enligt flera olika scenarier. Tyvärr är ö-drift svårt att öva under fredstid därför att det kan innebära störningar och därmed minskad leveranssäkerhettill kund. Svenska Kraftnät är projektledare för att undersöka möjligheterna till regional ö-drift i Storstockholm. I projektet deltar också andra. Projektet syftar till en kartläggning av vissa tekniska frågor och leda till tekniska förbättringar. utbildning och träning av berörd personal. Erfarenheterna kan förhoppningsvis även användas i andra delar av landet. Svenska Kraftnät har under ett antal år utvecklat en simulator Aristo för att testa olika driftsituationer. Även ö-drift kan simuleras. Inom Vattenfall AB pågår en översyn av skyddsrum. Svenska Kraftnäts anläggningar inventeras samtidigt. Den dagliga driften av storkraftnätet och Svenska Kraftnäts investeringsplaner är inriktade ett starkt elsystem. Naturligtvis vägs beredskapsâtgärder in i arbetet. Ett starkt fredstida nät skapar också förutsättningar för skydd under krigsförhållanden. I Svenska Kraftnät arbetar en person heltid med beredskapsfrågor. Olika delar av verket är också engagerade i beredskapsfrågor för den egna verksamheten. Entre prenörer och elområdeskanslier hanterar frågor som rör Svenska Kraftnäts verksamhet, samma sätt som andra företag inom elkraftbranschen. Driftledning skall genomföras från andra platser än ordinarie fredsarbetsplats. Detta planeras tillsammans med Svensk Elberedskap AB för att man skall säkra kommunikation med Elförsörjningsnämnden. Eftersom Svenska Kraftnät är en beredskapsmyndighet ställs särskilda krav planering. I planeringen ingår att bygga upp en sambandsfunktion som skall kunna verka med krypto m.m. mot samverkandemyndigheter. I planeringen ingår också att planera, säkra och bekosta andra lokaler där delar av Svenska Kraftnäts verksamhet skall kunna genomföras. S.k. BRB-planering förekommer jfr förordning 1989:205 om byggnads- och reparationsberedskapen. Civila byggföretag planerar, enligt avtal med Försvarsmakten, för att i ett beredskapsläge kunna avbryta ordinarie verksamhet och i stället bistå totalförsvaret, med befästningar av olika slag. För att förstärka reparationsresursernai fred har hittills avdelats vapenfria tjänstepliktiga. Främst ledningsreparationspersonal är avsedd för storkraftnätet. Kraftföretagen

112 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

avdelar personal som tar hand om de vapenfria. I flera av kraftföretagen byggs upp en storstörningsberedskap för fredsstörningar. Den används sedan som utgångspunkt för en utökad beredskapsfunktion i krig. Driftcentraler och teleutrustning är väsentliga för elförsörjningens funktion i krig. Därför vidtas olika åtgärder regionalt för att ge dem ett bra skydd. I det dagliga arbetet krävs ett omfattande samarbete och samordning inom elbranschen för att beredskapsfrâgorna skall hanteras rätt. En övertänkt organisationsförändring och lagstöd som långsiktigt tillgodoser beredskapsfrågoma välkomnas av Svenska Kraftnät.

Statens kärnkraftinspektion

Statens kärnkraftinspektion är beredskapsmyndighetoch ingår i funktionerna Energiförsörjning och Befolkningsskydd och räddningstjänst. Kärnkraftinspektionen ser inga egentliga skäl till att ingå i någon av funktionerna och har föreslagit att uppgiften att ingå i funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst skall utgå. Någon samverkan med den funktionsansvariga myndigheten Statens Räddningsverk har inte förekommit sedanår 1988. Kärnkraftinspektionen kan emellertid acceptera att ingå i funktionen Energiförsörjning, dock under förutsättning att rollfördelningen görs tydlig. Samverkan med den funktionsansvariga myndigheten NUTEK har resulterat i en gemensam syn Inspektionens roll inom funktionen, nämligen att myndigheten inte har något primärt ansvar för planering av elförrörjningen i fred eller för energi- el försörjning under beredskapstilLvtándeller krig. Några särskilda bestämmelser för drift av kärntekniska anläggningar under beredskapstillstånd eller krig finns inte varför bestämmelserna i lagen om kämteknisk verksamhet 19843, förordningen om kärnteknisk verksamhet l984:l4, samt de villkor för drift som fastslogsdå drifttillstånd utfärdades fortsatt kommer att gälla. Kärnkraftinspektionens instruktion gäller oförändrad under beredskapstillstånd eller under krig vilket innebär att myndighetens uppgifter är oförändrade under sådana förhållanden. Kärnkraftinspektionens uppgift under beredskapstillstånd och krig kan således inte kombineras med något primärt ansvar för landets energi- el försörjning. Kärnkraftinspektionensbedömningar måstealltid ske säkerhetsmässigagrunder och utgå från de villkor för drift av kärntekniska anläggningar som gäller i fred. Kämkraftföretagen är K-företag och planerar för att kunna upprätthålla driften även under beredskapstillstånd och krig. Kärnkraftinspektionen har ingen invändning mot detta men det innebär inget som helst ställningstagande förväg till de i säkerhetsfrågor som kan komma att aktualiseras. Bedömningarnakommer att kompliceras av att hot som normalt inte förekommer under fredstid kan komma att uppträda, tex terrorhandlingar, sabotage mot verk eller elledningar eller direkta angrepp. Erfarenheterna från 1993 ârs beredskapsövningpekar att det är av värde att Kärnkraftinspektionen är företrädd i funktionen Energiförsörjning för att i snabbt föränderliga hotlägen, som av säkerhetsskäl kräver kortare eller längre avställning av en eller flera reaktorer, komma fram till optimala handlingsstrategier för elförsörjningen. Kärnkraftinspektionen för diskussioner med Svensk Elberedskap AB om frågor som kan vara gemensamma mellan Inspektionen och Elförsörjningsnämnden. Enligt Kämkraftinspektionens mening innebär det en fördel den i oundgängliga samverkan som måsteförekomma mellan Kärnkraftinspektionen och Elförsörjningsnämnden. Elförsörjningsnämnden är ansvarig för att landets elförsörjning fungerar, samtidigt som Kärnkraftinspektionen skall bevaka ett möjligt motstående krav, nämligen att säkerheten vid drift av kärnkraftverken är fullgod. Det är inte uteslutet att konflikter kan uppstå. Fortsatt drift av kärnkraftverk vid lägre säkerhetsnivå, än den som förutsätts i

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 113

regeringens och Kärnkraftinspektionens gällande tillstånd och driftvillkor, skulle kunna uppkomma mycket i speciella krissituationer.

Statens strâlskyddsinstitut

Statens strålskyddsinstitut har inga direkta uppgifter inom funktionen Energiförsörjning under beredskapstillstánd och krig. Den uppgift Strålskyddsinstitutet har är att bedöma konsekvenser vid drift av kärnkraftverken, enligt samma lagar och förordningar som gäller i fred. Denna konsekvensbedömning kan ske inom ramen för verksamheten vid myndighetens beredskapsorganisation.

4.4 ÖCB:s för

Elförsörjningen och programplan det

civila försvaret

Jag redogör i detta avsnitt för vissa delar av Överstyrelsens för civil

beredskap ÖCB senaste programplan för det civila försvaret 199596

199900 september 1994 berör elförsörjningen. ÖCB - som redovisar i programplanen sin bedömning av det civila försvarets önskvärda förmåga vid försvarsbeslutsperiodens slut och bedömda

förmåga den 30 juni 1995 att fullgöra sina uppgifter.

ÖCB uttalar bl.a. följande i inledande avsnitt till programplanen ett s. 5.

El- och teleberoendet inom flera viktiga funktioner är mycket starkt. Många funktioner kan få betydande svårigheter att fungera om och tele slås ut t.ex. genom sabotage eller andra stridshandlingar inom ramen för ett strategiskt överfall. Därmed skulle också försvarsmaktens förmåga till ledning och mobilisering kunna allvarligt äventyras. ÖCB därför att beredskapsarbetet inom el- och telefunktionen måste få ökad anser prioritet.

När det gäller uppgiften för det civila försvaret att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar och att under kriser och

krig trygga en livsnödvändig försörjning sägs i programplanen ingenting om elförsörjningens bedömda eller önskvärda förmåga.

ÖCB gör följande bedömning beträffande det civila försvarets uppgift att under kriser och krig stödja försvarsmakten s. 24.

Önskvärt förmåga

Vid ett strategiskt överfall tillgodoses stödet till försvarsmakten i huvudsak genom samhällets befintliga resurser. Den civila delen av totalförsvaret bidrar till försvarsmaktens möjligheter att lösa sina uppgifter genom de åtgärder som vidtas för att värna civilbefolkningen och säkerställavitala funktioner Transporter, Elförsörjning och Telekommunikationer samt åtgärder i övrigt inom andra viktiga funktioner, bl.a. hälsooch sjukvård. Dessa åtgärder skall i första hand bidra till att en tröskeleffekt skapas som

114 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

kan avhålla från ett sådant angrepp. Om ett angrepp ändå inträffar skall likaså inledningsvis samhällets fredstida resurser kunna bidra med erforderligt stöd. I övrigt kan de åtgärder tillgripas som har vidtagits för att motstå ett väpnat angrepp över kust alternativt landgräns. Förutom elförsörjning är telekommunikationer en nyckelfunktion vid strategiskt överfall. -- - -

Bedömdförmåga

Vid ett SÖ är elförsörjningen liksom telekommunikationerna mycket sårbara - - för sabotage och bekämpning med flyg.

I kap. 6 Bedömd effekt av föreslagna beredskapsförberedelser - s. 54 finner ÖCB det civila försvarets förmåga stödja att att Försvarsmakten kan inte preciseras på grundval av det otillräckliga underlag som finns för närvarande.

När det gäller uppgiften under kriser krig upprätthålla de

att och

viktigaste samhällsfunktionerna redovisar OCB följande i fråga om elförsörjningens önskvärda förmåga s. 28 f..

För elförsörjningen under ett strategiskt överfall, anm. skall elbranschens - - fredstida resurser för produktion, överföring och distribution ha en omedelbar förmåga att även i starkt störda förhållanden upprätthålla eller återupprätta en försörjning. Förmåga skall finnas att kunna distribuera tillgänglig till prioriterade användningsområden. Elförsörjningen måste kunna stå emot svåra störningar, a genom möjlighet till s.k. ö-drift. Stor tillgång till reservdelar och reservkomponenter behöver finnas tillgängliga för att säkerställa elsystemets uthållighet. Förmåga skall finnas att omedelbart med fredsorganisationens resurser kunna inleda reparationer på grund av sabotage eller andra angrepp stamnät eller viktigare anläggningar i regionala nät. Förmåga att genomföra reparationer i C-miljö skall finnas. - - - Den önskvärda förmågan vad gäller elförsörjningen under ett väpnat angrepp över kust alt. landgräns, anm. är densamma vid ett SÖ, dessutom skall utökade som men reparationsbehov kunna tillgodoses. - - -

I fråga elförsörjningens bedömda förmåga uttalar ÖCB s. 29. om

Förmågan att upprätthålla normal elförsörjning vid ett strategiskt överfall är starkt begränsad. Förmågan att återupprätta elförsörjning är begränsad särskilt i strategiskt viktiga områden. I mindre strategiskt viktiga områden kan viss elförsörjning förbli ostörd eller ske med upprättad s.k. ö- drift. - - - Inom elförsörjningen under ett väpnat angrepp över kust alt. landgräns, egen anm. bedöms förmågan inte vara godtagbar då störningskänsligheten är stor. Störningar befaras främst i överföringssystemen, men kan förekomma även i produktions- och distributionssystemen. Kärnkraftens möjligheter till frekvensreglering för drift i instabila nät m.m. är inte studeradeoch åtgärder för att säkra denna är inte vidtagna. Förmågan att genomföra konsumtionsbegränsningarvid neutralitet är god.

Något om myndighetsarbetet med elberedskapen 115

4.5 Något om kommunernas arbete med

elberedskapen

Det övergripande ansvaret för de kommunala beredskapsförberedelserna har kommunstyrelsen. Bestämmelser om förberedelsearbetet finns i lagen 1994:1720 om civilt försvar. Lagen gäller från den 1 juli 1995. Kommunen har, som tidigare redovisats i avsnitt 3.4.6, den sammanhållande rollen för beredskapsförberedelserna för den civila verksamheten som bedrivs i kommunen. Detta innebär att kommunen skall verka för att beredskapsverksamhet som bedrivs av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner samt organisationer och företag får en enhetlig inriktning i vad avser den egna kommunen. Det ankommer således på kommunen att ta initiativet till de samråd som krävs för att få till stånd samverkan mellan berörda parter. Kommunernas hittillsvarande beredskapsförberedelser bedrivs på olika sätt. I större kommuner genomförs ibland beredskapsplanläggningen inom varje förvaltning av en särskilt utsedd beredskapsplanerare. Beredskapsarbetets inriktning och samordning sker sedan centralt i kommunen av en beredskapssamordnare. I mindre kommuner sker i regel beredskapsplaneringen centralt.

Arbetet som beredskapssamordnare och beredskapsplanerare är

vanligtvis ett deltidsarbete men kan i de större kommunerna skötas av en heltidsanställd. En viktig del i kommunernas beredskapsarbete av betydelse för handlingsberedskapen inom bl.a. elförsörjningen är den spel- och övningsverksamhet bedrivs inom totalförsvaret. Enligt ÖCB övas som varje kommun i landet vart fjärde år i att hantera de uppgifter som kan

förmodas förekomma i en allvarlig kris eller i ett krig. Detta sker i de s.k. lokala ledningsövningarna. Länsstyrelserna anordnar och

utvärderar dessa övningar. Störningar i eltillförseln synes vara ett ofta förekommande inslag under dessa övningar. Det är i första hand

personalen i kommunledningens krigsorganisation som övas men

beroende på syftet med övningen kan även representanter för olika förvaltningar, det lokala elföretaget m.fl. medverka. Svenska Kommunförbundet har bl.a. i skrivelse den 13 september 1994 till Ellagstiftningsutredningen framfört vissa allmänna synpunkter på frågan om kommunerna och elberedskapen. Förbundet framhåller att de tekniska försörjningssystemen inom det kommunaltekniska området är ömsesidigt beroende av varandra. Störningar i de överordnade systemen ger verkningar i flera leds Ett långvarigt avbrott i

elförsörjningen får konsekvenser t.ex. för vattendistributionen. Frågan

om olika tekniska försörjningssystems beroende av elkraft är viktig att

116 Något om myndighetsarbetet med elberedskapen

beakta såväl i den normala fredstida driften som i arbetet med beredskapsförberedelserna inom det civila försvaret. I skrivelsen ger förbundet vidare konkreta exempel frågor som bör beaktas i beredskapsverksamheten i syfte att öka säkerheten i olika tekniska system avseende försörjning med elkraft m.m. Som komplettering till yttrande den 13 september 1994 överlämnade Kommunförbundet den 23 september 1994 till Ellagstiftningsutredningen promemorian Kommunerna och elberedskapen från Storstockholms Energiaktiebolag STOSEB. I promemorian redogör STOSEB för förhållandena i vissa kommuner i Stockholmsområdet. Av promemorian framgår att arbetet med elberedskapsfrågor varierar i omfattning mellan dessa olika kommuner. I vissa fall saknas energifrågor helt i den kommunala beredskapsplanen. I andra fall har kommuner inskaffat reservelverk för att kunna driva bl.a. vatten- och fjärrvärmepumpar. Mer omfattande beredskapsplanering sker i vissa kommuner och den kommunala beredskapsplanen omfattar då både eloch värmeförsörjning. I skrivelsen påpekas vidare att för många kommuner är ansvaret för elberedskapen diffust. Särskilt uppfattas gränsdragningen mellan elföretagens och kommunens ansvar som oklart. Det framgår vidare att kommuner som har en egen energirörelse oftast har beredskapspladär ingår. Kommuner som sedan länge saknar eget energiverk ner väntar sig att elföretagen sköter all beredskap. Energifrågor finns i dessa fall inte med i kommunens beredskapsplan. Några kontakter eller avtal med de energiföretag som arbetar orten finns heller inte. De kommuner som nyligen avyttrat sina elrörelser synes inte ha avtalat något om beredskapsfrågor i samband med överlåtelsen.

5 Överväganden

5.1 Bättre elberedskap

Det är ingen överdrift att påstå att vårt samhälle är utomordentligt beroende säker elförsörjning. Det kan här vara tillräckligt att av en peka på den betydelse elkraften har för vår industri och näringslivet i övrigt och inte minst för vårt dagliga liv. Tillgång till är numera nödvändig för de flesta aktiviteter i samhället och långa avbrott i elförsörjningen leder snabbt till allvarliga problem eller t.o.m. till katastrof många områden. Produktion och överföring av är en tekniskt komplicerad verksamhet. Under normala förhållanden är driftsäkerheten hög men särskilt överföringen är känslig för skadegörelse. Elberoendet och sårbarheten gör att det måste finnas en beredskap för att möta de svårigheter uppstår inför yttre hot och i krig. som statsmakterna har uttalat att elförsörjningen måste ges hög prioritet i arbetet med vår beredskap. Det civila försvaret har enligt 1992 års totalförsvarsbeslut tre uppgifter:

att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar

-och under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning, att under kriser och i krig stödja Försvarsmakten, samt -

att, för fullföljandet dessa uppgifter, under kriser och i krig

- av

upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

I krigs- eller krissituation kan det nationella elsystemet vara försatt en funktion. Om det inte finns tillgång till elkraft genom detta system, ur

är det sannolikt ytterst svårt att lösa de uppgifter som det civila

försvaret har. Den elproduktion som kan åstadkommas genom reservaggregat räcker endast för särskilt vitala behov. Skall det civila

försvaret ändå kunna lösa sina uppgifter hjälpligt, behövs omfattande förberedelser, både tekniska och organisatoriska, i fred. Sådant arbete syftar alltså till att åstadkomma en tillräckligt god elberedskap.

Det förändrings- och utvecklingsarbete som ägt rum vad gäller myndigheternas uppgifter och organisation inom elförsörjningen och varit ett led i omstruktureringen elmarknaden har inneburit en som av anpassning inför fri elmarknad. En del dessa förändringar har en av

l 18 Överväganden

redan trätt i kraft. Jag tänker då närmast på bolagiseringen av Vattenfall och bildandet av Svenska Kraftnät vid ingången år 1992. av

Däremot har inte frågan hur elberedskapen skall organise-

om vara rad varit föremål för närmare överväganden ett bredare perspektiv. ur

Av kapitel 4 har framgått att den nuvarande organisationen tillkom

utan att någon mer ingående utredning dessa frågor gjordes när av Vattenfallsverket bolagiserades och därför inte längre kunde vara

beredskapsmyndighet. Det är nu hög tid att närmare och ur ett totalförsvarsperspektiv överväga vilka krav som bör ställas pä elberedskapen och hur den bäst

bör vara organiserad i framtiden.

De statliga myndigheternas beredskapsverksamhet i fredstid och under höjd beredskap styrs främst av beredskapsförordningen

1993 2242. Bestämmelserna i förordningen behandlar myndigheternas

verksamhet för totalförsvaret. Detta innebär i fred verksamhet är som

nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om

samhället till krigsförhâllanden.

Vissa myndigheters verksamhet inom totalförsvaret hänförs enligt beredskapsförordningen till s.k. funktioner. Energiförsörjningen, till

vilken hör försörjningen med bränslen, drivmedel och elkraft, är en sådan funktion.

NUTEK är s.k. funktionsansvarig myndighet för Energiförsörjning.

Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är enligt be-

redskapsförordningen Elförsörjningsnämnden, Svenska Kraftnät, Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Som funktionsansvarig myndighet skall NUTEK enligt beredskapsförordningen

utarbeta underlag för statsmakternas beslut målen för om funktionen under krig, samordna beredskapsförberedelser, samordna planering och budgetering beredskapsförberedelser, av

samordna och genomföra krigsplanläggning,

svara för att personal utbildas, svara för att övningar genomförs samt

regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.

En väsentlig del av arbetet med elberedskapen utförs för närvarande

av det av kraftproducenterna ägda bolaget Svensk Elberedskap AB.

Som grund för detta arbete finns ett avtal med NUTEK.

Elförsörjningsnärrmden träder i funktion i krig eller när regeringen

annars bestämmer det. Under annan tid skall nämnden hålla sig

underrättad om det aktuella elförsörjningsläget och om planeringen inom elförsörjningen. När nämnden träder i verksamhet är dess huvudsakliga uppgift att i samverkan med andra totalförsvarsmyndig-

överväganden l 19

heter tillgodose samhällets behov av genom att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. Om förbrukningsreglering av införs enligt ransoneringslagen har nämnden till uppgift bl.a. att i den utsträckning regeringen föreskriver genomföra förbrukningsregleringen. Svenska Kraftnät skall enligt sin instruktion svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden. Vilka närmare uppgifter Statens kärnkraftinspektion och Statens strâlskyddsinstitut har inom elberedskapen är inte angivet i respektive myndighets instruktion. Viss oklarhet råder därför. Utöver de angivna myndigheterna med uppgifter inom funktionen Energiförsörjning skall nämnas Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämnden, är knuten till NUTEK, har till uppgift att som pröva frågor enligt lagen 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Vidare bör nämnas länsstyrelser och kommuner som i anslutning till sina respektive uppgifter inom totalförsvaret även spelar en viktig roll inom elförsörjningen.

Av den översiktliga redogörelse som jag nu har lämnat framgår att flera myndigheter har uppgifter inom elberedskapen eller i anslutning

till den. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är dock inte

entydig och bland myndigheterna råder oklarhet inte bara om var

ansvaret i olika hänseenden ligger utan också om vad som skall göras. Jag har för min del, vilket jag närmare kommer att utveckla, kommit till slutsatsen att det sätt elberedskapen är organiserad och

det arbete myndigheterna för närvarande kan utföra med denna

som splittrade och resursmässigt svaga organisation inte motsvarar de krav

bör ställas, särskilt som elförsörjningen enligt statsmakternas

som beslut skall ges hög prioritet i beredskapsarbetet. En förutsättning för

god elberedskap är att och organisationsfrågorna får en

en ansvarsbättre lösning än den nuvarande. Jag har därför ägnat stort utrymme i mina överväganden organisationsfrägorna. Utredningsarbetet har också ägnats sådana frågor som att det på elmarknad med konkurrens kan finnas incitament att minska en

eventuell överkapacitet i produktionsledet. En sådan rationalisering

skulle kunna innebära att elkraftproducenterna lägger ner de anläggningar där produktionen kostar mest eller i vart fall ställer av anläggningarna och konserverar dem för eventuell användning i

framtiden. Frågan har därför ställts om samhället behöver ytterligare styrmedel för att säkerställa tillräcklig reservkapacitet inom landet.

En ingående belysning av hithörande frågor har nyligen mer presenterats Energikommissionen idelbetänkandet SOU 1995:14 av Ny elmarknad s. 56--77. För egen del finner jag skäl att framhålla följande.

120 Överväganden sou 1995:51

Från renodlad elmarknadssynpunkt kan det vara naturligt att utbudet i framtiden anpassas till efterfrågan och därmed att viss överkapacitet avvecklas. Hittills har utbyggnaden av produktions- och överföringskapacitet skett relativt planmåssigt. Staten har haft ett betydande inflytande genom att Statens vattenfallsverk varit dominerande inom elkraftbranschen, både vad gäller produktion och överföring. Det har också produktionssidan skett ett omfattande samarbete mellan vissa större företag i branschen genom den s.k. produktionsoptimeringen. Situationen har nu förändrats genom den pågående reformeringen av elmarknaden. Det kommer sannolikt att bli varje elkraftproducerande företag för sig som bedömer om man har tillräcklig kapacitet för att klara sina leveransåtaganden. Staten är engagerad i elkraftbranschen genom Svenska Kraftnät och Vattenfall AB. Svenska Kraftnät har som framgått systemansvaret, vari ingår den momentana balanshållningen i det nationella elsystemet. Svenska Kraftnät har emellertid inget ansvar för den långsiktiga tillgången elkraft. Vattenfall AB har inte heller uppgifter som i detta avseende skiljer det från andra företag. Ansvaret för överblicken över den långsiktiga elkraftbalansen ligger i stället på NUTEK. NUTEK har inga möjligheter att aktivt påverka elbalansen. I huvudsak torde NUTEK:s verksamhet i det avseendet innebära registrering och prognosticering av energibalanser samt att till regeringen rapportera och föreslå åtgärder. Det torde inte heller vara i enlighet med grundtankarna bakom den omvandling av elmarknaden, som pågått sedan arbetet med bolagiseringen av Statens vattenfallsverk inleddes, om staten sökte påverka produktion och överföring av elkraft. Detta är verksamhet som i princip framdeles i allt väsentligt bör bedrivas på ett rent affärsmässigt sätt. Att staten dock av beredskapsskäl måste kunna ställa vissa krav på vissa anläggningars utformning m.m. är något som jag återkommer till. Ur beredskapsperspektiv är inhemsk produktion av särskilt värde. Inom utredningen har framhållits beredskapsvärdet av att produktion blir lokaliserad till södra delen av landet och att produktionen sprids flera anläggningar. Bl.a. NUTEK har inom utredningen hävdat att det i lagstiftning borde slås fast att det inom varje region skulle finnas produktionsanläggningar som kunde tillgodose viss krisnödvändig förbrukning. En avveckling av kärnkraften innebär att elkraftbehovet i sådant fall måste täckas genom annan inhemsk kraftproduktion ocheller ökad import. Det kan hävdas att ökad import av leder till en försämring av förutsättningarna för vår elförsörjning under kriser och i krig. Denna försämring gäller i vissa hotsituationer, men inte i andra. Generellt sett måste det dock ur beredskapssynpunkt anses bättre med inhemsk elproduktion än med import. Med stor säkerhet kommer elkraftproduktion baserad vattenkraft att under överskådlig tid

överväganden 121

finnas i landet. Genom den elkraftproduktionen, kompletterad med

bränslebaserad produktion, torde den mängd elkraft effekt och energi som kan produceras här räcka till för många avspärrningsscenarier.

Som jag redan berört har utbyggnad av produktions- och överföringskapacitet skett relativt planmässigt och staten har haft ett betydande inflytande. Pâ en fri elmarknad kommer rent kommersiella överväganden att få större betydelse. Staten kan inte med hänvisning till elberedskapsskäl kräva att någon uppför t.ex. en elproduktionsanläggning som det inte finns kommersiellt underlag för. En annan sak är att staten måste kunna tvinga fram en viss utfomming av en ny anläggning som en elproducent önskar etablera. Jag återkommer i

dessa frågor i avsnitt 5.8 i samband med mitt förslag till en ny lag om

beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. Staten har givetvis även möjlighet att med ekonomiskt bidrag främja tillkomsten anläggning som kan vara viktig av beredskapsskäl men inte av en tillräckligt intressant ur strikt kommersiell synvinkel. Viktigast för en god elberedskap torde dock vara att det bland driftpersonal, reparatörer och beslutsfattare på olika nivåer finns god kunskap och vana att hantera mycket svåra situationer.

I detta sammanhang vill jag slutligen ta upp ett speciellt problem rör tillgång inom landet till kunnig reparationspersonal fältet.

som Svenska Kraftnät har till skillnad mot vad som var fallet med

Vattenfallsverket ingen egen byggverksamhet. Man anlitar i stället entreprenörer för både underhâllsarbete och nybyggnation i fråga om

storkraftnätet. Inte minst anlitas efter anbudsförfarande utländska entreprenörer. Enligt vad jag erfarit finns i dag i de större kraftföretagen endast ett litet antal anställda linjemontörer med vana från arbete med de 400 kV-ledningar finns i storkraftnätet. Detta arbete kräver särskild som

kompetens. Antalet byggprojekt minskar och nuvarande upphandlings-

regler kan komma att innebära att de arbeten som kommer att bedrivas

på 400 kV-nätet utförs andra företag än svenska. En sådan

av

utveckling är redan gång. Tillgången till erfarna linjemontörer

inom landet för arbete 400 kV-nätet har minskat drastiskt. Det är viktig beredskapsuppgift att tillse att denna utveckling inte innebär en på fältet kommer saknas inom landet i krig och kris. att resurser att

122 Överväganden

5.2 Närmare om den nuvarande organisationen och

dess brister

5.2.1 Några grundläggande krav för en god elberedskap

Det nationella elsystemet är driftsäkert under normala förhållanden. Långvariga elavbrott med nationella verkningar kan dock inträffa vid enstaka tillfällen. Stora störningar av elförsörjningen har hittills inträffat någon gång per decennium. Elsystemet är en del av samhällets infrastruktur, vilket man måste ställa höga funktionskrav. Det grundläggande kravet är, som tidigare framhållits, att det i varje ögonblick och i varje del av systemet måste råda balans mellan tillförsel och förbrukning av elektrisk kraft. Balanskravet medför i sin tur höga krav styrning och övervakning av elsystemet och av de särskilda enheter som ingår i detta för produktion, överföring och förbrukning. Ett nationellt elsystem som medger en driftsäker elförsörjning i fredstid är basen för den beredskap som syftar till att så långt möjligt tillgodose elbehoven under kriser och i krig. Eftersom landets elberoende är så stort, kan man förutsätta att elsystemet är ett av de främsta angreppsmålen för den som vill skada landet. En angripare kan åstadkomma omfattande skador i elförsörjningen. Det är förhållandevis enkelt att sabotera produktions- och överföringsanläggningar med svåra konsekvenser för samhället. Sådana sabotagehandlingar är sannolika bl.a. som ett led i ett s.k. strategiskt överfall. För att möta detta hot och så långt som möjligt trygga elförsörjningen även under svåra förhållanden krävs långtgående förberedelser. Realistiska bedömningar av elförsörjningens förmåga i krig är enligt min mening avgörande för trovärdigheten i totalförsvarstanken som sådan. Det material som jag tagit del av leder mig till slutsatsen att det är

omöjligt att med rimliga ekonomiska insatser säkerställa produktion och överföring av elkraft i alla tänkbara situationer. Vissa elementära

behov av elkraft vid ett totalt sammanbrott i det nationella elsystemet torde dock, med ekonomiskt försvarbara insatser i fredstid, kunna täckas genom från stationära lokala kraftverk och reservelverk. Vidare gäller att även om elnätet är sårbart kan det också snabbt repareras efter skador om resurser till detta finns och i vart fall

partiellt återställas. En förutsättning för detta är dock att reserv-

materiel och personal finns att tillgå samt att det finns elkraftproduktion som är intakt. Som jag har berört i avsnitt 5.1 finns vissa problem när det gäller tillgång inom Sverige till kunnig personal inom speciella områden. Det nu anförda innebär att totalförsvaret måste ha

Överväganden 123

en hög beredskap för att lösa uppgifter utan tillförsel elkraft av genom det nationella elsystemet. Den verksamhet planeras med förhoppsom

ning att elförsörjningens förmåga förblir god, riskerar att lamslås.

I sammanhanget kan nämnas att Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB, liksom även NUTEK, i programplan för det civila försvaret 199596-1999OO gjort bedömningen att förmågan att upprätthålla

normal elförsörjning vid strategiskt överfall är starkt begränsad.

Samma gäller i andra planeringsgrundande angreppsfall. Sammanfattningsvis kan sägas att i krig och under andra exceptionellt svåra förhållanden kommer elförsörjningen att fungera mer eller mindre dåligt. Inte ens ett mycket gediget beredskapsarbete utfört av myndigheter och företag inom elkraftbranschen i fredstid kommer i krig att innebära annat än att elförsörjningen i bästa fall fungerar hjälpligt för de mest elementära behoven. Denna begränsade funktion kan dock vara avgörande för samhällets överlevnad. När det gäller underlag för statliga beslut om elberedskapen i fråga om mål, inriktning och tilldelning av resurser jfr 17 § beredskapsför-

ordningen vill jag anföra följande. Ett gott beslutsunderlag förutsätter ingående kunskaper om verksamheten inom elförsörjningen hos den som tar fram underlaget, både i fråga om detaljer och vad gäller

överblick. Det måste finnas en klar uppfattning om den verksamhet inom elförsörjningen som antas vara nödvändig i kris och krig, och således stå klart vilken verksamhet som förbereds. Vidare krävs planering och samordning av den tänkta verksamheten i krig. Detta medför självfallet behov av omfattande kontakter och samarbete bland dem myndigheter och enskilda som är verksamma inom funktionen. - Jag återkommer i avsnitt 5.4 till vilka förberedelser som behövs för

att utöva central statlig ledning inom elförsörjningen i krig.

5.2.2 Det nuvarande myndighetsarbetet central nivå

Elberedskap i krig förutsätter i dag central rikstäckande ledning. en Det organ som nu skall utöva denna är Elförsörjningsnärrmden. Nämnden träder i verksamhet vid krig eller när regeringen annars bestämmer det. Av den anledningen måste elberedskap i fred på central nivå inriktas på att skapa goda förutsättningar för Elförsörjningsnämnden att lösa sina uppgifter. Enligt den ordning som gäller i dag är NUTEK funktionsansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning. NUTEK är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställningen av energisystemet. Som

124 överväganden

tidigare redovisats innebär detta att NUTEK:s huvudsakliga uppgifter ligger utanför elförsörjningen. Enligt beredskapsförordningen är det NUTEK som skall utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen i krig, samordna beredskapsförberedelser, samordna och genomföra krigsplanläggning m.m. Något särskilt arbete inom ansvariga myndigheter för att förbereda Elförsörjningsnämndens verksamhet sker inte sedan årsskiftet 1991 1992 då Vattenfall bolagiserades. Det har inte heller skett någon statlig reglering den regionala organisation med elområden m.m. av tidigare fanns genom Statens vattenfallsverks försorg. Däremot som har Svensk Elberedskap AB enligt avtal med NUTEK svarat för vissa beredskapsförberedelser inom elförsörjningen. Jag återkommer till detta. NUTEK har vidare för i samråd med ÖCB, planera ansvaret att, och samordna ransoneringar och andra regleringar som gäller förbrukning energi. Verket har dock hittills inte redovisat något av resultat sådant arbete beträffande förbrukningsreglering av elkraft. av Svenska Kraftnät s.k. beredskapsmyndighet enligt beredskapsär en förordningen, vilket innebär att dess verksamhet har stor betydelse för totalförsvaret. Det innebär också att Svenska Kraftnät skall fortsätta sin verksamhet i krig. Det är Svenska Kraftnät under såväl fredsförhållanden som i som krig har systemansvaret för det nationella elsystemet och som har för att elkraft kan överföras storkraftnätet. Detta är Svenska ansvar Kraftnäts primära verksamhetsområde. Att detta verksamhetsområde är avgörande för elförsörjningen torde stå utom diskussion. Svenska Kraftnäts systemansvar torde också utgöra gränsen för verkets beredskapsansvar. Det anförda innebär att Svenska Kraftnät har ett ansvar som är nu inskränkt än vad Statens vattenfallsverks ansvar var t.o.m. år mer 1991. Vattenfallsverkets beskrevs i dess instruktion 1988:851 ansvar

4 § punkten 5 så att verket skulle leda och samordna beredskapsplaneringen för landets elförsörjning med inriktning mot åtgärder som tillgodoser samhällets behov av i en kris- eller krigssituation. I

detta sammanhang bör också 4 § punkten 4 beaktas enligt vilken bestämmelse Statens vattenfallsverk skulle verka för en rationell elenergiförsörjning och effektiv användning av elenergi i landet. en

Jag har i fråga Sveriges elförsörjning tagit del av ett omfattande om

material om beredskapsläget; programplaner, anslagsframställningar,

årsredovisningar och särskilda rapporter. På grundval av detta material, i vissa delar redovisats i kapitel har jag dock inte som kunnat bilda mig någon tydlig bild beredskapsläget för elförsörjav

Överväganden 125

ningen. Jag gör därför följande bedömning av det nuvarande centrala myndighetsarbetet med elberedskapen. Inom Statens vattenfallsverk fanns innan bolagiseringen en fungerande organisation för hantering av sådana elberedskapsfrågor som bör ankomma myndigheterna. Som jag närmare kommer att belysa i avsnitt 5.2.3 överfördes denna organisation inte till NUTEK eller Svenska Kraftnät. Det är inte helt klart vad statsmakterna mot den bakgrunden väntade sig att framförallt NUTEK skulle utföra för centrala uppgifter inom elberedskapen. Klart är dock enligt min mening att den mängd handlingar som sammantaget utgör statsmaktemas beslutsunderlag i dag endast är hållna i mycket allmänna

ordalag. I dessa handlingar finns inte ett tillräckligt material för att

välgrundade bedömningar av beredskapsläget inom elförsörjningen skall kunna göras. Detta är otillfredsställande, särskilt som statsmakterna uttalat att man vill prioritera elförsörjningen inom totalförsvaret. Jag finner sålunda att det beredskapsarbete som utförs av NUTEK och Svenska Kraftnät inte motsvarar sådana förväntningar kan väckas när det talas om ett prioriterat beredskapsområde. Jag som återkommer till frågan om dessa myndigheter bör tilldelas ytterligare resurser för ändamålet eller om man bör söka en annan lösning. Av beskrivningar som lämnats av Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut kan utläsas att det råder oklarhet om vilka

uppgifter dessa myndigheter har inom funktionen Energiförsörjning.

Det är inte bra att två myndigheter inom funktionen är oklara över vilka uppgifter de har. I ett allvarligt läge kan dessa oklarheter leda till förödande konsekvenser.

5.2.3 Tidigare myndighetsarbete central nivå, m.m.

För att förstå den nuvarande organisationen och för att kunna jämföra

den med det arbete som en gång utfördes Statens vattenfallsverk är av det nödvändigt att här göra kort historisk återblick. Framställningen en

bygger på utförligare redogörelser i avsnitten 4.1 och 4.2. Vattenfallsverkets arbete med beredskapsfrågor går tillbaka till

l930-talet. Enligt Vattenfallsverkets instruktion ålåg det verket att

ombesörja beredskapsplanläggning av rikets elenergiförsörjning. Vilka närmare arbetsuppgifter som Vattenfallsverket ansågs ha i

fråga elberedskap framgår uttalanden i prop. 197677:74 om om av inriktningen säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckav ling. Dessa uttalanden har återgetts utförligt i avsnitt 4.1. För att trygga elförsörjningen skulle elkraftindustrin under ledning och samordning av Vattenfallsverket bl.a.

126 överväganden

ombesörja beredskapsplanering av rikets elkraftförsörjning syftande till att säker- ställa dels erforderlig produktion, överföring och distribution av elkraft, dels en väl avvägd reparationsberedskap, ombesörja beredskapsplanering för elkraftmyndigheternas verksamhet under fredskriser, beredskapstillständ och krig, förbereda försörjningsreglerande konsumtionbegränsande åtgärder inom elkraf- tens område.

Vattenfallsverket arbetade sedan mitten av 1970-talet med att organisera en elförsörj ningsnänmd främst för förbrukningsregleringsfrågor. ,

Ett förslag om att inrätta en sådan myndighet, benämnd Elförsörj-

ningsnämnden, lades fram för riksdagen i budgetpropositionen 1984 prop. 198384:10O bil. 14 s. 136. Avsikten var att nämnden i icke kristid inte skulle bedriva någon löpande verksamhet eller ha anställd personal. Elförsörjningsnämnden inrättades den 1 januari 1986. År 1983 inrättades Statens energiverk. Tre år 1986, senare, överfördes huvudmannaskapet för beredskapsfrågor inom energiför-

sörjningen från dåvarande Överstyrelsen för ekonomiskt försvar till

Energiverket. Ändringen kom till uttryck i förordningen 1986:294

om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del, där Energiverket angavs som ansvarig för funktionen Energiförsörjning. I denna funktion ingick elkraft. Då liksom nu fanns möjligheten för

funktionsansvarig myndighet att inrätta en delfunktion. Energiverket

utnyttjade denna möjlighet och inrättade delfunktionen Elkraft. Uppgifterna inom delfunktionen Elkraft överlämnades till Vattenfallsverket. Den löpande fredstida verksamheten kom att skötas av en stab om cirka 15 tjänstemän som ingick i en särskild beredskapssektion. I uppgifterna ingick bl.a. att ansvara för förberedelserna inom

Elförsörjningsnämnden vad avsåg verksamheten i krig och kris se

härom prop. 199091:87 s. 175 NUTEK inrättades vid halvårsskiftet 1991 SFS 1991:960, samtidigt Statens energiverk avvecklades. NUTEK fick ansvaret för som

funktionen Energiförsörjning genom ändring av 5§ förordningen

1991:1283 ledning och samordning inom totalförsvarets civila om del. Statens vattenfallsverk upphörde att vara myndighet genom verkets s.k. bolagisering från årsskiftet 1991 1992. I samband därmed fick NUTEK det ansvar för beredskapsfrågorna som verket nu har. I 1992 års totalförsvarsbeslut prop. 199192:102 behandlas funktionen Energiförsörjning sju sidor, varav beredskapsâtgärder elkraftområdet på en halv sida. Där konstateras att Statens vattenfallsverk har bolagiserats och att Svenska Kraftnät har inrättats. Vidare anförs följande sid. 316-317.

Statens vattenfallsverks ansvar för de myndighetsanknutna frågorna överfördes den 1 januari 1992 till NUTEK. Regeringen framhöll i propositionen 199192:49 att den

överväganden 127

branschanknutna operativa beredskapsplaneringen bör kunna hanteras av det av elbranschen organiseradeoch finansieradeplaneringskanslietvid Kraftsam. Affärsverket svenska kraftnät som från den l januari 1992 har ansvaret för storkraftnätet inklusive de statligt ägda utlandsförbindelserna svarar på motsvarandesätt för beredskapsuppgiften storkraftnätet. Nuvarande uppgifter pä statens kärnkraftinspektion ligger kvar oförändrade. Elförsörjningen är enligt regeringens uppfattning ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsarbetet.Resurser bör därför ställas till NUTEKzs förfogande för att stimulera Svenska Kraftnät, kraftföretag, eldistributörer m.fl. att i sin löpande verksamhet ytterligare stärka beredskapen genom bl.a. installationer av reservanordningar, särskilda åtgärder i distributionsnäten och insatser som möjliggör start och drift av separatasystem...

Att Svenska Kraftnät, som är ett affärsverk och sålunda myndighet,

en skall svara för den operativa beredskapsplaneringen måste rimligen ses mot bakgrund av att verket fick uppgiften att förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet. Dessa uppgifter för Svenska Kraftnät kan härledas från Statens vattenfallsverk. Anställningarna vid beredskapssektionen hos Statens vattenfallsverk överfördes, med något undantag, inte till Svenska Kraftnät eller till någon annan myndighet. Att de anställda blev övertaliga hos Vattenfall AB är självklart, eftersom bolaget inte längre skulle ha något beredskapsansvar. Verksamheten vid Statens vattenfallsverks beredskapsenhet flyttades i stället vid årsskiftet 199192 till det av Vattenfall och Svenska kraftverksföreningen gemensamt organiserade planerings- och utredningsorganet Kraftsam. Sedermera korn verksam-

heten att bedrivas i Svensk Elberedskap AB. Vilka närmare överväganden som föranledde ställningstagandet att beredskapsenheten inte hade plats hos staten undandrar sig min

bedömning. En orsak kan ha varit att beredskapsenheten uteslutande ansågs ha ägnat sig arbete med s.k. branschanknutet beredskapsansvar. Det är inte osannolikt att tidsplanen för beslut om bolagisering

av Vattenfallsverket inte medgav djupgående analyser av vad

mer

statens ansvar för elberedskap innebar. Resultatet blev emellertid att

de anställda hos Statens vattenfallsverk, som besatt kunskap och

tradition inom elberedskapen, anställdes hos Kraftsam. Kompetensen

för elberedskap finns av dessa skäl i dag främst inom Svensk Elberedskap AB. NUTEK fick inte ökade personella resurser för sitt arbete med elberedskap. Det finns olika tänkbara orsaker. En av dessa är att avsikten inte var att NUTEK skulle utföra annat arbete än Statens energiverk hade gjort, trots att NUTEKs ansvar torde ha ökats väsentligt.

128 överväganden

Den genomgång som jag gjort av uttalanden i fråga om elberedskapen då Statens vattenfallsverk bolagiserades samt av de författningsändringar som gjordes har lett mig till följande slutsats: Vattenfallsverkets vidsträckta ansvar för elförsörjningen delades ett högst oklart sätt mellan NUTEK, Svenska Kraftnät samt elkraftbranschen. Ingen förefaller ha gjort klart för sig vad ansvarsfördelningen innebar

eller vilka arbetsuppgifter som skulle utföras av vem. Det är enligt

min mening uppenbart att grunden till de nuvarande oklarheterna i organisationen finns här.

5.2.4 Särskilt om Svensk Elberedskap AB

Svensk Elberedskap AB, ägs elproducenterna genom Svenska som av Kraftverksföreningen, fullgör i dag väsentligt arbete med elbered-

skapen på uppdrag staten, genom NUTEK. Svensk Elberedskap

av AB:s arbete för NUTEK sker i dagsläget med stöd av ett avtal från

den 16 oktober 1992 mellan NUTEK och Kraftsam avtalet har

återgivits i avsnitt 4.3.1. Svensk Elberedskap AB skall enligt avtalet ansvara för ledning och samordning av den branschgemensamma operativa beredskapsplaneringen samt den företagsanknutna beredskapsplaneringen. Svensk Elberedskap AB skall vidare samverka med totalförsvarsmyndigheter och övriga samhällsorgan central, regional och lokal nivå. Bolagets bildande har setts som en speciallösning för att i någon mån kunna behålla en samlad kunskap inom elberedskapen sedan Vattenfallsverkets beredskapssektion upplöstes. Som jag redan nämnt ägs emellertid bolaget elbranschen. Juridiskt sett är Svensk av Elberedskap AB således ett enskilt bolag som staten inte har något inflytande över. Det avtal NUTEK ingått med bolaget kan med hänsyn till hur som det formulerats att NUTEK överlämnat förvaltningsuppgift till ses som bolaget. Parterna har dock under utredningsarbetet förklarat att detta inte varit avsikten och inte heller är fallet. Klart är emellertid enligt min mening att genom avtalet överlämnats uppgifter till Svensk

Elberedskap AB i praktiken innebär att detta bolag utför centrala

som totalförsvarsuppgifter inom elberedskapen. En viktig fråga här särskilt bör uppmärksammas gäller som sekretess. Om myndighet väljer att överlåta vissa uppgifter till en anställda inom myndigheten, kan det uppstå olika andra än personer frågeställningar, en är om och i så fall hur denne uppdragsvarav skall kunna ta del uppgifter är föremål för sekretess hos tagare av som myndigheten eller andra myndigheter. Inte minst när det gäller försvars- och affärshemligheter är sekretess en känslig fråga.

Överväganden 129

Sekretesslagen innehåller bestämmelser om handlingssekretess och

om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Med det allmännas verksamhet avses sådana organ där det kan finnas allmänna handlingar, dvs. myndigheter, riksdagen m.fl. Andra är inte att organ betrakta som myndigheter, även om de skulle ha anförtrotts uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Dessa organs, bl.a. Svensk Elberedskap AB, verksamhetsområde faller således inte under sekretesslagens bestämmelser. För att söka förhindra att uppgifter som är föremål för sekretess lämnas vidare kan då i stället träffas avtal tystnadsplikt. Sådana avtal med om personer som inte omfattas av sekretesslagens tystnadspliktsbestännnelser och därmed inte heller av tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens bestämmelser om meddelarfrihet för offentligt anställda, anses vara tillåtna och får innehålla bestämmelser om civilrättsliga sanktioner i form av t.ex. skadestånd. Sekretesslagen gäller i princip inte den som är anställd av ett privat rättssubjekt. Anlitar myndigheten ett privat aktiebolag som konsult blir

därmed inte sekretesslagen tillämplig på aktiebolagets anställda som

utför uppdraget för aktiebolagets räkning. Då finns emellertid möjligheten för det enskilda företaget att sluta avtal med sina anställda om tystnadsplikt. Från myndighetens synpunkt kan det vara lämpligt att se till att de uppgifter som är föremål för sekretess lämnas ut med förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Dessa frågor har nyligen behandlats av Säkerhetsskyddsutredningen i betänkandet Säkerhetsskydd SOU 1994:149.

Rent principiellt anser jag att det är en olämplig lösning att NUTEK

i fråga om elberedskapen har givits uppgifter vars fullgörande i praktiken kräver att verket i mycket stor utsträckning anlitar hjälp av

konsultbolag. En myndighet som sätts i en sådan situation kommer lätt i en beroendeställning som rimmar illa med myndighetsansvaret. Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att Svensk Elberedskap

AB inte bör ges i uppgift att utföra sådant omfattande arbete avseende den nationella elberedskapen som bolaget utför i dag. Sådant arbete är i första hand en uppgift för statliga förvaltningsmyndigheter. Bolaget

bör inte fullgöra andra uppgifter inom funktionen Energiförsörjning än vilket annat kvalificerat konsultföretag som helst.

Jag vill dock avslutningsvis framhålla följande. Det är elkraftbranschen som med sin kompetens och erfarenhet skall tillhandahålla elektrisk kraft även i krig och kris. Branschen är sålunda den grund på vilken elberedskapen måste vila. Detta innebär att företagen inom elkraftbranschen måste utföra många betydelsefulla uppgifter inom elberedskapen även i fortsättningen. Företrädare för elkraftbranschen har uttalat att branschen har ett stort och gemensamt intresse och engagemang för beredskapsfrågor. Det är utomordentligt viktigt att

5 150534

130 Överväganden sou 1995:51

den känsla sålunda finns inom elkraftbranschen tas till av ansvar som

i det fortsatta planerings- och förberedelsearbetet.

vara

5 .2.5 Sammanfattande slutsatser

Mot bakgrund statsmakternas på elberedskapen som en prioriteav syn rad verksamhet är de förhållanden som jag nu redovisat sådana att förändringar krävs. Jag har övervägt vad som ligger bakom nuvarande situation och olika åtgärder kan vidtas för att arbetet med elberedskapen skall som kunna förbättras. Härvid har jag kommit fram till att en av de viktigaste åtgärderna för närvarande är att åstadkomma en organisation som är tydlig vad gäller ansvaret.

l dagsläget är det uppenbarligen svårt att få klart för sig vem som

har ansvaret för att vidta beredskapshöjande åtgärder för elförsörjningen och som har ansvaret för att bestämma vilka åtgärder som vem skall vidtas. För att göra arbetsuppgifterna inom elberedskapen klara för sig är förståelse för författningsregleringen och ansvarsfördelningen en mellan myndigheterna nödvändig. Det är också nödvändigt att hålla isär enskildas ansvar att utföra sina uppgifter från statens ansvar. Lagar och förordningar inom beredskapsområdet är visserligen i många fall inte lättillgängliga har ett faktiskt innehåll som är väl men

övervägt. Myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret, liksom på

andra områden, får inte bedrivas i andra former än som följer av författningsreglerna. Totalförsvaret, vari elberedskapen ingår, är i första hand en nationell uppgift. Staten har huvudansvaret för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. I vårt ekonomiska system styrs utvecklingen i stor utsträckning av marknadskrafterna. Detta medför vanligtvis att företagen tillgodoser de behov finns utan att staten behöver uppställa särskilda krav. som När det gäller beredskapen för krig och kris förhåller det sig dock annorlunda.

Många företag skulle, staten inte ställde krav beredskap,

om underlåta att vidta förberedelser inför krig och kris. Dessa företag skulle därigenom vinna konkurrensfördelar gentemot de företag som vidtog sådana åtgärder. Sannolikt skulle även delar av det allmänna, exempelvis vissa kommuner, frestas att bereda innevånarna andra nyttigheter än beredskap, valet var helt fritt. Medborgarnas efterom frågan på god beredskap är låg under fredliga förhållanden. Om ett en krig verkligen skulle drabba Sverige torde verkningarna bli så djupgående att det vidare inte alls är säkert att de som vidtagit beredskaps-

Överväganden 131

åtgärder älva skulle vinna fördelar genom åtgärderna. Det finns alltså

starka skäl att understryka att beredskap inte är kommersiellt gångbar. Produktion, överföring och distribution i krig och under kriser

av är ett område där staten måste kunna ingripa, bl.a. genom ransonering och prisreglering. Sådana åtgärder måste handhas av regeringen eller myndigheter under den. Generella föreskrifter kan över huvud taget inte utfärdas av annan än riksdag, regeringen eller en myndighet, eftersom sådana föreskrifter innebär normgivning. Normgivningsmakt kan inte delegeras till enskilt organ. Kontroll av att ställda krav efterföljs, dvs. tillsyn, innebär myndighetsutövning. Utförandet av sådan kontroll kan då med hänsyn till bestämmelsen i ll kap. 6 § regeringsformen endast med lagstöd anförtros annan än myndighet. Statliga ingripanden vad gäller elförsörjningen i kris- och krigssituationer torde kräva beslut om förfoganden enligt ransonerings-

eller förfogandelagen. Rätt att besluta om förfogande i enskilt fall

skulle om förfogandelagen ändras visserligen kunna anförtros - bolag. Detta vore emellertid enligt min mening ett avgörande avsteg

från de grundläggande principer om offentlig maktutövning

som förfogandelagen vilar på. För att ett sådant avsteg över huvud taget skulle vara motiverat krävs att några andra praktiskt genomförbara lösningar inte finns. Så är enligt min mening inte fallet. Ansvar för och ledningsuppgifter inom rikets totalförsvar, vari

elförsörjningen ingår, lämpar sig sålunda inte för bolagisering och än

mindre för att privatiseras. Detta hindrar dock inte att företag efter

åläggande eller uppdrag från staten kan ha viktiga uppgifter inom

totalförsvaret. Detta torde t.ex. vara fallet för stora delar elkraftav branschen.

Sammanfattningsvis anser jag följande.

Staten måste ställa krav att elförsörjningen i rimlig utsträckning

anpassas till totalförsvarets behov och till att dessa krav uppfylls.

se

Staten måste kunna ingripa vad gäller elförsörjningen i krig och under

kriser, bl.a. genom ransonering och prisreglering samt, under särskilt allvarliga förhållanden, genom central ledning av produktions- och

överföringsresurserna.

,

Ansvarsfördelningen inom elberedskapen måste nu göras klarare och

ansvaret definieras tydligare. Antalet beslutsfattande instanser bör

minskas. Dessa frågor är helt avgörande för den framtida elbe-

redskapen. Detta leder mig till en bestämd slutsats: En avgörande

förutsättning för en god framtida elberedskap är att organisations-

frågan får en bättre lösning än för närvarande. Organisationen av verksamheten måste bli sådan att den präglas av klarhet och effektivitet men självfallet också ett starkt av engagemang hos såväl myndigheter som företag och sammanslutningar inom elkraftbranschen.

132 Överväganden sou 1995:51

5.3 Hur skall staten verka inom elförsörjningen i

krig

För att komma fram till lämplig organisation bör först översiktligt en bedömas vilka uppgifter staten skall ha inom elberedskapen. Som jag tidigare anfört har staten huvudansvaret för att elberedskaär god. Staten måste därför genom myndigheterna ställa beredpen skapskrav företag och andra inom elkraftbranschen samt kontrollera att de ställda kraven uppfylls. Genom det förberedande arbetet och planeringen skall förutsättningar skapas inom elkraftbranschen att lösa elberedskapens uppgift under krig. En god elberedskap medger att verksamheten vid företag och myndigheter inom elkraftbranschen kan fortgå och fungera även under svåra påfrestningar. Det nationella elsystemet är rikstäckande och de olika delarna av systemet är intimt beroende varandra. Produktion och förbrukning av

elkraft är geografiskt ojämnt fördelad i landet. Detta innebär som

av jag tidigare redovisat behov av att överföra elkraft långa sträckor. Av dessa skäl är i fredstid driftledningen elsystemet fördelad på cenav tral, regional och lokal nivå. Den centrala nivån inmatning, överföring och utmatning stor- kraftnätet kan sägas vara kärnan i systemet. Det är uppenbart att ett målen för elberedskapen i krig är att driften av storkraftnätet av

skall kunna upprätthållas. Detta medför att det behövs en central drift-

ledning för elförsörjningen i krig. Staten bör ha den viktiga uppgiften att i krig sköta driften av storkraftnätet och ha det s.k. systemansvaret

för det nationella elsystemet en s.k. operativ uppgift. Dessa uppgifter

fullgör staten i fred Svenska Kraftnät. Jag anser det uteslutet genom

att driften av storkraftnätet i krig och systemansvaret inkluderande

den s.k. balanshållningen skall fullgöras annan än Svenska av Kraftnät, eftersom verket redan har det ansvaret i fred. Frågan som för Svenska Kraftnäts vidkommande bör ställas är enbart vilket förberedande arbete måste ske inom verket för att det skall kunna som

fullgöra sina uppgifter under krigsförhállanden. Att det arbetet

framdeles måste omfattande återkommer jag till i avsnitt 5.4. vara

Att ställa krav beredskapsåtgärder i fred och att övervaka

beredskapsläget samt att sköta storkraftnätet är emellertid inte de enda

uppgifterna staten bör ha inom elberedskapen. I dag finns en myndig-

het inrättad regeringen för att i krig eller när regeringen annars av bestämmer det, träda i verksamhet och då planera, leda och samordna

elförsörjningens resurser. Denna myndighet är Elförsörj

Nämnden skall således utöva övergripande central ledning.

Elförsörjningsnämnden har ålagts ett utomordentligt ansvar och den

förutsätts ha utomordentliga befogenheter när den träder i verksamhet. Det bör bedömas det fortfarande behövs en sådan central statlig nu om

överväganden 133

ledning av elförsörjningen i krig som den nuvarande nämnden förutsätts utöva. Ett resonemang om lämplig organisation för elberedskapen måste ta sin utgångspunkt i krigssituationer, eftersom målsättningen med beredskapsarbete är viss av statsmakterna bestämd förmåga att möta sådana yttre hot. Man bör ena sidan beakta behoven under s.k. neutralitetssituationer och på andra sidan situationer då väpnat angrepp skett mot Sverige och stridshandlingar pågår här. I neutralitetsfallet förutsätts att samhället fungerar ungefär normalt med avseende på beslutsprocessen. Regeringen och myndigheter under regeringen har då alltså i stort sett normala förutsättningar att fungera. Det förekommer inte heller stridshandlingar i landet. Driftsäkerheten i det nationella elsystemet kommer i allt väsentligt att motsvara den fredstida. Driften av såväl kärnkraften som vattenkraften kan upprätthållas långa tider, även om varutillförseln är störd. Det torde i ett sådant fall finnas relativt god tid att både planera och genomföra förbrukningsreglering av elkraft, dvs. ransonering. Det kan också antas att regeringen vill vara den som fattar ransoneringsbesluten i neutralitetsfallet. . Jag gör den bedömningen att planeringen av elberedskapen i första hand bör avse situationen under väpnade angrepp mot Sverige. Under sådana uppstår troligen de svåraste situationerna som skall bemästras. Planering för sådana situationer ger de bästa förutsättningarna att klara svåra påfrestningar inom elförsörjningen, och därmed även sådana som kan uppstå utan att riket är i väpnad konflikt. Staten har inte anledning att ingripa vad gäller varuförsörjning, t.ex.

produktion, överföring och förbrukning av elkraft, förrän situationen är sådan att rimlig försörjning inte kan tillgodoses genom frivilliga

en överenskommelser avtal i vanlig mening på den gängse markna- - den för varan. De situationer som avses är sådana där skillnaden mellan tillgång och efterfrågan är eller riskerar att bli så stor att den

vanliga avtalsmekanismen inte längre fungerar och prisbilden blir

orimlig. I fråga om elförsörjningen finns för närvarande en ytterligare aspekt på situationer då tillgången inte motsvarar efterfrågan. Detta sammanhänger med det förhållandet att förbrukningen av elkraft för närvarande i praktiken helt bestäms av kunderna. På grund härav är det inte säkert att prishöjningar får omedelbart genomslag förbrukningen, eftersom många kan tänkas förbruka elkraft de inte kan betala. Förhållandena kompliceras ytterligare kravet balans i det av

nationella elsystemet se härom avsnitt 2.3. Denna balans äventyras

vid bristsituationer. Staten måste på anförda skäl kunna ingripa i förhållandena mellan producenter, nätföretag och kunder och styra samtliga dessa. Det är fråga att i de extrema bristsituationer som jag syftar om åstadkomma ett slags planhushållning för elförsörjningen. Sådant

134 Överväganden sou 1995:51

behov torde oundvikligen uppkomma i krigssituationer. Elkraftproducenter, nätföretag och förbrukare måste i krigssituationer förmås att agera så, att totalförsvarets samlade förmåga att värna riket och befolkningen tas till vara bästa möjliga sätt. Vad som är bäst i en given situation måste bedömas på grundval av ett helhetsperspektiv. Elförsörjningen i en krigs- och krissituation måste organiseras så, att hela landets olika behov tillgodoses så bra som möjligt. En mycket viktig aspekt beslutsfattandet är att ett så stort antal människor som möjligt måste uppleva åtgärderna som rättvisa och grundade rationella överväganden. Annars kan den lojalitet och solidaritet som är absolut nödvändig i nationella krislägen äventyras. Det måste således undvikas att åtgärder vidtas enbart på grund av ett regionalt eller annat sårintresse. Sådana åtgärder riskerar att få negativa verkningar för riket som helhet. T.ex. kan varken regionala bedömningar i Skåne eller i Norrland tillåtas fälla avgörandet i fråga disposition över den elkraftproduktion eller de reparationsresurser om som finns i respektive region. Regionala och lokala beslut bör begränsas till frågor om hur den elkraft som finns tillgänglig, sedan riksintressen är tillgodosedda, skall fördelas inom respektive område. Det är också betydelsefullt att central statlig nivå kunna informera en bred allmänhet om skälen för att åtgärder vidtas, för att den acceptans och medverkan som behövs för att åtgärderna skall bli verkningsfulla. Beslut som gäller elförsörjningen, t.ex. om restriktioner gällande elanvändningen, har sådan inverkan människors liv att beslutsfattandet bör ligga hos regeringen eller hos ett organ direkt under den. Inte minst är detta viktigt av psykologiska skäl. Jag är sålunda övertygad om att staten i kriser och krig inte endast skall verka genom Svenska Kraftnät utan att det därutöver behövs en central statlig ledning av elförsörjningen. Frågan om vilket organ som bör handha denna ledningsuppgift behandlas i avsnitt 5.5.

5.4 Vilka förberedelser behövs för att utöva central

statlig ledning i krig

Frågan om vilka förberedelser som bör vidtas redan i fred kan först besvaras sedan analyserat vad som kan behöva göras central man statlig ledningsnivå under olika tänkbara krigsförhållanden. Här avser jag då inte Svenska Kraftnäts centrala driftledning av storkraftnätet och systemansvaret. När det gäller elförsörjningen i neutralitetssituationer krävs främst god beredskap att upprätthålla produktion och överföring av elkraft, en trots handelshinder, samt att genom ransonering kunna fördela tillgänglig elkraft i god ordning.

Överväganden 135

Om Sverige skulle hamna i en situation där landet var avspärrat från utrikes handel med elkraft, bränslen och reservdelar måste tillgängliga resurser för produktion och överföring av elkraft användas på det ur nationell synpunkt mest rationella sättet. Detta kan t.ex. medföra att personal för drift och reparationer bör flyttas från ordinarie arbetsplatser till andra där de behövs bättre. Det kan också innebära behov av förfoganden över bränslen, reservdelar och annan teknisk utrustning så att de kan användas vid andra anläggningar än där de ursprungligen finns. För verkningsfulla beslut om denna typ av åtgärder krävs att besluten fattas med central överblick och kunskap om i första hand försörjningen med elkraft, men också tillgången på bränslen, i landet. Detta är således exempel på beslut som måste fattas på kompetent central nivå för att största möjliga tillgång elkraft skall uppnås. Det är mest sannolikt att ransonering av elkraft måste ske över hela riket samtidigt. Inte minst rättviseskäl talar för att detta bör ske. Det

är självfallet avgörande att man vid en ransonering söker uppnå syftet,

nämligen att de mest angelägna behoven av elkraft ur ett nationellt perspektiv tillgodoses. Detta kan t.ex. gälla frågor om prioritering mellan olika enskilda, bl.a. industrier, vad gäller leveranser av elkraft. Det kan också gälla sådana svåra avvägningsfrågor som lämpliga kvoter till olika förbrukningsändamâl vid s.k. kvotransonering. Att ransoneringen sker rikstäckande och att prioriteringsfrågorna berör hela landet leder till att en ransonering lämpligen måste planeras och ledas central nivå. Bl.a. måste ett centralt organ, i många situationer sannolikt regeringen, utfärda föreskrifter om reglering av handel och användning, men också informera och ge råd om sätt att hushålla med elkraft. I detta sammanhang förtjänar påpekas att föreskrifterna inte kan utfärdas av annan än myndighet, eftersom normgivningsmakt inte kan delegeras till privata subjekt. Det krävs alltså en central statlig myndighet som beslutar föreskrifter och genomför ransonering av elkraft. Det praktiska genomförandet samt kontrollen av förbrukningen och av att ransoneringsföreskrifter följs, förutsätter också en regional och lokal organisation. På

dessa nivåer kan kommuner och företag ha viktiga uppgifter att fylla.

Förhållandena under väpnad konflikt i landet ställer främst krav förmåga att driva det nationella elsystemet trots att det fortlöpande utsätts för förstörelse. Den momentana driftsituationen är en fråga som primärt berör Svenska Kraftnät och de producenter anläggningar är i drift. vars Svenska Kraftnät har det s.k. systemansvaret. Om det väpnade angreppet kommer helt överraskande kan driftsituationen vid angreppets början vara helt normal. Svenska Kraftnät kommer då att inom ramen för sitt fredstida systemansvar söka hålla balans i systemet, trots att anläggningar sannolikt faller ur på grund av

136 Överväganden

sabotage. En viss tid kan hinna förflyta innan det står klart att Sverige angripits och omfattningen av angreppet hunnit bedömas. Om Svenska Kraftnät får indikationer på att större driftstörningar beror på sabotage bör Svenska Kraftnät omedelbart ta kontakt med polis och Försvarsmakten samt vidta förberedelser för att kunna över till krigs-

drift. Det måste därför finnas planer över vilka produktionsanlägg-

ningar som skall vara i drift även under väpnade angrepp och vilken överföring som då skall ske. Det bör, som jag återkommer till, inte vara Svenska Kraftnäts uppgift att utforma dessa planer eller mer långsiktigt fatta beslut om mängden elkraft som i krig skall produceras och inte heller vilka förbrukningsanläggningar som skall matas med ström. Sådana planer och beslut, samt andra mer långsiktiga beslut om driften av det nationella elsystemet, bör i stället fattas av ett central statligt ledningsorgan för elförsörjningen. Det kan exempelvis vara fråga om att fatta beslut om att elförsörjningen inom viss region får ske genom separat drift, s.k. ö-drift. Sådana beslut att överge en sammanhållen drift av det

nationella elsystemet påverkar elförsörjningen i andra delar av landet.

Skulle det vara fråga om ö-drift av en region där produktionskapaciteten överstiger behoven av förbrukning, som t.ex. i Norrland, minskar självfallet den möjliga elförsörjningen i övriga delar av landet. Det kan dock vara nödvändigt att ändå tillåta sådan ö-drift, eftersom den kanske förbättrar möjligheter att tillgodose Försvarsmaktens behov av elkraft och därmed bidrar till att landets förmåga att motstå angrepp stärks. Klart är att Svenska Kraftnät inte rimligen i sin dagliga driftsituation kan göra överväganden av sådant övergripande slag. Det är vidare klart att det inte kan accepteras att exempelvis en regionnätägare eller en civilbefälhavare, på regional nivå, självständigt skulle fatta beslut som kan medföra nöd bland civilbefolkningen i

andra regioner ocheller att landets förmåga att försvara sig minskar.

Det centrala ledningsorganet bör, efter det att planer för krigsdrift i olika situationer har utformats, träffa avtal med företag inom elkraftbranschen att dessa skall fortsätta sin verksamhet under om krigsförhållanden. Detta bör ske inom den s.k. företagsplaneringen grundval av förordningen 1992:390 om förberedelser för leverans av varor och tjänster och bör vara ett viktigt inslag i samordningen av förberedelserna inom elförsörjningen. Syftet är bl.a. att förfogande enligt förfogandelagen skall behöva tillgripas. Avtalen medför att respektive företag år berett att fortsätta sitt arbete i en krigssituation. Företagen kan alltså planera för detta. Därmed kan arbetet med elför-

sörjningen i krig snabbt komma i gång på ett smidigt sätt. I de fall

avtal inte kan träffas bör det på central nivå utredas om behov av förfogande finns inom elförsörjningen. Om sådant behov finns bör förfogande förberedas.

överväganden 137

Planeringen av driften av det nationella elssystemet under krigsförhållanden förutsätter ett mycket nära samarbete inom elkraftbranschen. För Sammanställandet planer för krigsdrift, beav

dömningar av produktionsnivåer och andra långsiktiga driftfrågor

mer

skall samarbetet ske mellan sidan det centrala ledningsorganet

ena och på andra sidan Svenska Kraftnät, nätföretag och

elkraftpro-

ducenter. För den momentana driften i krig, Svenska Kraftnät har som ansvaret för, krävs precis i fred omfattande samarbete mellan som Svenska Kraftnät, nätägare och producenter, låt samarbetet i vara att krig måste vara än mer omfattande. Svenska Kraftnät måste bl.a. genom avtal eller förfogande säkerställa att verket har tillgång till reglerkraft.

Som synes kan både det centrala ledningsorganet för elförsörjningen och Svenska Kraftnät behöva ingå avtal med elkraftproducenter och

nätägare för att kunna lösa sin respektive uppgift i krig. Lämpligen bör avtalen ingås efter nära samråd mellan de båda myndigheterna.

Det centrala ledningsorganet skall ta initiativ och leda den samord-

ning som krävs för dess uppgifter, bör också verka för och men

kontrollera att Svenska Kraftnät vidtar nödvändiga förberedelser för

att verket skall kunna utöva sitt systemansvar i krig.

Ansvaret för att samordna och genomföra krigsplanläggning innebär

inte att det centrala ledningsorganet i detalj skall lägga sig i hur plan-

läggningen för verksamheten bedrivs bland myndigheter och företag

inom elkraftbranschen. Planeringen och den operativa verksamheten i krig bör utföras av dem sköter produktion och dissom tribution av elkraft i fredstid. Det är där kompetens på området finns. Om Sverige utsätts för väpnat angrepp torde, i än större utsträck-

ning än i neutralitetsfallet, uppstå frågor om fördelning och

användning av reparationsmateriel och reparatörer. Primärt måste var och en som skall upprätthålla driften anläggning inom det av en

nationella elsystemet se till att det finns viss reparationsberedskap

en vid anläggningen. För Svenska Kraftnät följer detta dess ansvar av

instruktion och för enskilda kan uppkomma åläggande

ansvaret genom från staten. För att kunna bemästra den situation uppkommer till som följd av den förväntade omfattande skadegörelsen i krig, torde krävas en samordning av samtliga befintliga reparationsresurser. Denna

samordning fordrar i sin tur den centrala överblick och förmåga

att se till helheten som endast kan finnas hos beslutsfattare central en nivå. Min bestämda uppfattning är att de hotbilder för väpnat angrepp som i dag är styrande innebär att ransonering inte kan aktuell anses under ett akut krigsskede. Att använda ordet ransonering när det gäller

sådana begränsningar i elförbrukningen inte är i förväg övervägda

som och planerade, utan beror exempelvis störningar till följd av väpnade angrepp, leder till förvirring. Ordet ransonering bör förbe-

138 Överväganden sou 1995:51

hållas sådan förbrukningsreglering som styrs av ransoneringslagen. Ransonering kan alltså inte rimligen bli aktuell vare sig i Strategiskt överfall eller andra former väpnat utan enbart i situatioav angrepp när Sverige är avspärrat. Man kan visserligen föreställa sig ner utdragna skeenden då stridshandlingar pågår i Sverige men då förhållandena samtidigt i vissa delar av landet är så ostörda att ransonering förnödenheter där kan möjligt. Att reglera förav vara brukningen elkraft enligt ransoneringslagen, enbart inom viss av region där ö-drift sker, förefaller mig dock knappast realistiskt. För det centrala organet skall kunna fullgöra sådana uppgifter att jag behandlat är det viktigt att det inom elberedskapen är som nyss vilka svårigheter kan uppstå vid olika typer av handelshinutrett som der samt vilka begränsningar m.m. som finns till följd av olika internationella åtaganden inom t.ex. EU. Det är också viktigt att det finns gott underlag för beslut t.ex. lagring av bränslen och reservom delar. Vidare bör det finnas tillgång till väl grundade bedömningar om

vilken energiförbrukning i landet är oundgänglig i olika situatio-

som och hur förbrukningen kan variera mellan olika energislag. Detta ner innebär att bl.a. frågor om s.k. utbytbarhet måste penetreras noggrant. Av vikt är det finns väl utarbetade planer för hur tillgänglig yttersta att elkraft, vid olika tänkbara driftsituationer, skall fördelas mellan olika vårdinrättningar och industrier m.fl. elanvändare som ansetts priorite-

rade. Förberedelser för att höja elberedskapen berör ett mycket stort antal

aktörer. Det gäller såväl statliga myndigheter med uppgifter inom

elförsörjningen kommuner, företag och enskilda. Förberedelser som sker så många olika håll måste ha gemensam inriktning om de som skall bli verkningsfulla. Samarbete och samordning beträffande beredskapen i fred är därför

nödvändigt mellan de myndigheter, kommuner, företag och enskilda

i sitt dagliga arbete är verksamma inom elkraftbranschen. som Myndigheterna måste sinsemellan samordna sin verksamhet inom totalförsvaret, särskilt de myndigheter enligt beredskapsförsom ordningen har för samordning inom en funktion. För att ansvar m.m.

åstadkomma samordning beredskapsförberedelserna inom elförsörj-

av ningen krävs god överblick över den verksamhet med produktion en och överföring elkraft bedrivs i fred och planering av den av som verksamhet skall bedrivas i krig. som Jag bör ställa bestämda samhällsekonomiska anser att staten men av skäl begränsade krav fysisk utformning elsystemet och däri av

ingående anläggningar. Sådana åtgärder är heller inte alltid verknings-

militära teknologi i dag finns. Även kraven inte fulla med den som om bör ställas lägre än vad gäller i dag vill jag betona att informasom tion, utbildning och övning samt inte minst konsekvensanalyser av störningssituationer är de viktigaste beredskapsförberedelserna.

Överväganden 139

En relevant och god information till berörda företag m.fl. förutsätter att utbildning och övningar hålls, samt att övningarna fortlöpande förfinas och utvärderas. Detta bör således ständigt pågående vara ett arbete.

Övningar och de scenarier som dessa bygger bör utformas så, att

de förutsätter ett brett samarbete, involverar kommuner, länssom styrelser, företag mfl. Det torde särskild vikt för elberedvara av skapen att till stånd realistiska övningar, bl.a. ledningsfunktioav ner, där samtliga berörda medverkar. Detta gäller Övningar ö-drift, av start mot dött nät etc. Många problem, bl.a. teknisk natur, torde av kunna få sin lösning eller i vart fall bli ingående belysta under sådana övningar. Stora övningar är både svårplanerade och kostnadskrävande. De bör därför genomföras endast om de planeras väl expertis på av området och övningsscenariot är väl genomarbetat. Av dessa skäl bör scenarier företrädesvis utformas på central nivå. Det centrala ledningsorganet måste övervaka att förutsättningarna för övningarna inte står

i strid med den övergripande planeringen för elberedskapen. Övningar

som är väl planlagda leder till att kontakter knyts och därigenom underlättas samordning och samarbete. Det centrala ledningsorganet bör skapa ett systern där det fortlöpande kan hålla sig informerat om verksamhetens förlopp inom elförsörjningen och om de problem som kan uppstå. Ett informationssystem

som fungerar i fred kan underlätta skapandet av det sarnbandssystem som ledningsorganet behöver i krig.

Ansvaret att samordna planering och budgetering innebär att det

centrala ledningsorganet måste ha kännedom alla planerade om

beredskapsåtgärder inom elförsörjningen och om de kostnader även

sådana som staten inte svarar för som läggs ned på sådan beredskap -

inom elberedskapen. Vidare måste åtgärderna och kostnaderna själv-

fallet sammanställas och kunna redovisas samlat.

Underlag för bedömningar den realistiskt sett önskvärda

av

förmågan inom elberedskapen bör arbetas fram med god överblick över det verkliga läget inom elförsörjningen och i samverkan med

Försvarsmakten och övriga totalförsvarsmyndigheter. Detta arbete bör således ske på central nivå och är en uppgift för det centrala statliga ledningsorganet. Det är självfallet så, att den förmåga för det nationella elsystemet som är realistisk att söka uppnå, med hänsyn till tillgängliga medel, inte kan fastställas utan medverkan dem är verksamma inom av som elkraftbranschen. Omvänt innebär detta att bedömningar kostav naderna för att uppnå viss förmåga inte säkert kan göras utan elkraftbranschens aktiva medverkan. Det är ofrånkomligt att mål för verksamheten måste beslutas av statsmakterna med beaktande av de kostnader som kan krävas för att uppnå dessa mål. Detta kan synas självklart måste ändå frammen

140 överväganden

hållas eftersom det med hänsyn till teknikens utveckling inte främst är de tekniska möjligheterna utan kostnaderna som sätter gränser. Att fastställa mål inte kan nås utan orimliga insatser är inte meningssom fullt. Av detta skäl är det särskilt betydelsefullt att ett tillförlitligt kostnadsunderlag tas fram. Detta är också en uppgift för ett centralt ledningsorgan.

5 Organisationslösningar

I detta avsnitt behandlar jag inledningsvis närmare vad som bör ligga i ett funktionsansvar för elförsörjning. Mot den bakgrunden övergår jag därefter till att undersöka den och förstärkta myndigom nya

hetsorganisation för elberedskapen som är nödvändig bör placeras hos

NUTEK, med de förstärkningar denna myndighet som då är av

nödvändiga, eller om organisationsfrågan bör lösas annat sätt.

5.5.1 Innebörden funktionsansvar för elförsörjning

av

En funktionsansvarig myndighet skall som tidigare redovisats först och

främst fullgöra vad som anges i 17 § beredskapsförordningen och

således

i samråd med övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig, samordna beredskapsförberedelser,

samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser, samordna och genomföra krigsplanläggning, svara för att personal utbildas,

för att övningar genomförs samt svara regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.

Vidare skall funktionsansvarig myndighet, genom programplane-

en ring, utarbeta underlag för beslut om funktionens inriktning och resursåtgång på fem års sikt. Fullgörandet uppgifterna enligt beredskapsförordningen fordrar, av vad gäller elförsörjningen, ingående kunskaper om produktion och överföring elkraft samt om det nationella elsystemets struktur. Den av kunskapen finns främst tillgänglig bland dem som i sin dagliga verksamhet producerar och överför elektrisk kraft i det nationella elsystemet, dvs. inom elkraftbranschen.

överväganden 141

Den funktionsansvariga myndigheten måste ha möjlighet att

överblicka den verksamhet som bedrivs inom elkraftbranschen. För att ha den överblicken är det nödvändigt med en ingående kunskap om de företag mfl. som är verksamma inom sektorn samt själva om verksamheten. Utan överblick och kunskaper är det inte möjligt att nä en god samordning av beredskapsförberedelserna inom sektorn. Vilka konkreta åtgärder på elberedskapens område bör då utföras av den funktionsansvariga myndigheten mot bakgrund bestämmelav serna i 17 § beredskapsförordningen l det följande kommenterar jag närmare innebörden av de uppgifter som följer av 17 § beredskapsförordningen punkterna 2-7 ovan. Fullgörandet av dessa uppgifter torde utgöra en förutsättning för att den funktionsansvariga myndigheten skall kunna utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig samt för funktionens inriktning och resursåtgång på fem års sikt, dvs. uppgiften enligt punkt

Att samordna beredskapsförberedelser -

Tanken bakom begreppet totalförsvar är att civila och militära resurser

skall samverka för att stå emot och lindra krigets verkningar. Fredssamhället med alla dess organ utgör basen för Sveriges försvarsresurser. Den s.k. ansvarsprincipen innebär att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då. Förberedelser för att höja elberedskapen kan beröra många; statliga

myndigheter, kommuner, statliga och privata företag samt enskilda.

Förberedelser som sker en mängd olika håll mäste givetvis ske

samordnat och ha en gemensam inriktning för att de skall få avsedd effekt. En rad olika intressen och uppfattningar kan göra sig gällande

inom en samhällssektor som utgör funktion i beredskapsförorden ningen. Detta gäller i synnerhet inom så bred sektor som Energien försörjningen. Därför förutsätter samordningen att någon bestämmer inriktningen och fullgör uppgiften att samordna förberedelserna. Samordning utgör alltså en funktionsansvarig myndighets viktigaste uppgift inom sin sektor av samhället. Om myndigheten inte får till stånd samordning och samarbete med avseende beredskapsfrågor, finns det anledning att befara att kaos utbryter inom funktionen i krig. Samarbetet och samordningen skall ske mellan de myndigheter, kommuner, delar av näringslivet och enskilda som i det dagliga arbetet är verksamma inom sektorn. Vidare skall de funktionsansvariga

myndigheterna sinsemellan samordna sin verksamhet inom total-

försvaret. För att illustrera vad som avses med samordning mellan funktionsansvariga myndigheter kan följande exempel tas. Socialstyrelsen är

142 Överväganden

funktionsansvarig myndighet vad gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.m. För verksamheten inom den funktionen är givetvis tillgång elkraft av största betydelse. Socialstyrelsen skall därför klarlägga behovet av elkraft inom funktionen, t.ex. sjukhusens behov. Socialstyrelsen skall därefter vidta åtgärder för att samordna sin verksamhet med funktionen Energiförsörjning för att på detta sätt söka i möjligaste mån tillgodose sitt behov av elkraft. En sådan samordning torde kunna leda till slutsatsen att sjukvården inte enbart kan förlita sig det nationella elsystemets elförsörjning utan också måste säkra sin elförsörjning genom egna åtgärder. Detta kan exempelvis ske genom anskaffande av reservkraftanläggningar och bränsle till dessa. Den myndighet som är funktionsansvarig för Energiförsörjning torde för sin del kunna förutse ett behov av exempelvis transporter för att verksamheten inom funktionen skall kunna fungera, bl.a. för transport av bränslen och drivmedel men också för transporter av materiel, t.ex. för reparationer av ledningar och stolpar. Myndigheten bör då samordna sin verksamhet för funktionsansvaret med ÖCB som har funktionsansvaret för funktionen Transporter, exempelvis genom uttagning av fordon. Exemplen kan fortsättas i all oändlighet, eftersom samhällets funktioner i krig, liksom i fred, är sammanflätade i ett nät där alla delar hänger ihop.

För att samordning av beredskapsförberedelser inom elberedskapen

skall kunna komma till stånd krävs att den funktionsansvariga myndigheten ser till att det finns en väl utarbetad plan för vilken verksamhet som skall bedrivas i krig.

Denna plan för verksamheten i krig måste självfallet ha som ut-

gångspunkt den verksamhet som bedrivs i fred. Av den anledningen måste myndigheten kartlägga vilken verksamhet som bedrivs under normala förhållanden. Det måste också vara klarlagt vem eller vilka som faktiskt utför verksamheten i fred och som därmed också skall bedriva den i krig. Dessa uppgifter medför behov av omfattande utredningsarbete. Den funktionsansvariga myndigheten måste för samordningens skull också skapa ett system där den fortlöpande kan hålla sig informerad om verksamhetens förlopp inom elförsörjningen och om de problem som kan uppstå. Eftersom en funktionsansvarig myndighet har ett faktiskt ansvar för samordning och inte endast ett ansvar att verka för samordning torde det krävas att samordningen sker genom ledning. Detta bör dock skiljas från ledning av verksamheten som sådan. Den funktionsansvarimyndigheten skall i fred leda den centrala samordningen inom ga elberedskapen inte i någon utsträckning påverka den dagliga men

verksamheten med produktion och överföring av elkraft.

överväganden 143

Inom alla funktioner berör varuförsörjning bör den funktionssom

ansvariga myndigheten ansvara för att noggrann planering och förbe-

redelse sker för förbrukningsreglering. Detta gäller inte minst elberedskapen. I förordningen med instruktion för NUTEK framgår också att verket i samråd med ÖCB skall planera och samordna ransoneringar och andra regleringar som gäller förbrukning av energi. Denna uppgift fordrar också inte obetydligt utredningsarbete. Som framgått tidigare skall den funktionsansvariga myndigheten träffa avtal med företag inom elkraftbranschen, inom den s.k. företagsplaneringen, om leveranser av varor och tjänster under krigsförhållanden. Den ansvariga myndigheten kan ge annan myndighet tillstånd att teckna sådana avtal. Syftet är bl.a. att förfogande enligt

förfogandelagen skall kunna undvikas genom tillämpning av avtalen.

Dessa avtal har ett stort värde för beredskapen. Avtalen medför att företrädare för berörda företag vet att de skall fortsätta arbetet i en krigssituation, och företagen kan planera för detta. Därmed kan åtgärderna i fall av krig snabbt komma i gång på ett smidigt sätt. I de fall avtal inte kan träffas bör den funktionsansvariga myndigheten utreda behovet förfogande inom elberedskapen och, om sådant av finns, svara för att förfogande förbereds, bl.a. genom uttagning. Dessa avtal är alltså viktig del av samordningen av förberedelserna inom en elberedskapen.

Att samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser

-

Detta liksom samordningsansvaret för beredskapsförbeansvar, redelser, innebär att den funktionsansvariga myndigheten måste ha

kännedom alla beredskapsåtgärder som vidtas och planeras inom

om elkraftbranschen och om de kostnader även sådana som staten inte svarar för som läggs ned på sådan beredskap inom branschen. -- Vidare måste åtgärderna och kostnaderna sammanställas och kunna redovisas samlat.

Beredskapsförberedelser måste, för att vara meningsfulla, vara inriktade mot att uppnå viss effekt, s.k. förmåga. Som jag nyss nämnt

måste det finnas plan för verksamheten i krig. Den eftersträvade en

förmågan för elberedskapen bör fastställas av den funktionsansvariga

myndigheten. För att myndigheten skall kunna fastställa vilken förmåga som man skall försöka uppnå, är det nödvändigt att det finns angivna mål för verksamheten inom funktionen. Sådana mål beslutas av statsmakterna, liksom även medlen att fullfölja målsättningarna. När det gäller sådana övergripande mål statsmakterna beslutar är det knappast mer som möjligt att formulera sig så konkret att den funktionsansvariga myndigheten får ingående ledning för sin planering. En förutsättning

144 Överväganden

för en god beredskap är i stället att respektive funktionsansvarig myndighet inom den angivna ramen och efter eget omdöme anordnar sin verksamhet på ett sätt som passar förhållandena inom den samhällssektor som det gäller. Det är ofrånkomligt att målsättningarna för verksamheten inom elberedskapen måste beslutas med beaktande av de kostnader som kan krävas för att uppnå dessa mål. Att fastställa mål som inte kan nås utan orimliga insatser är inte meningsfullt. Av detta skäl är det särskilt

betydelsefullt att ett tillförlitligt kostnadsunderlag kan presenteras för

statsmakterna. Som framgått är elberedskapen ett av statsmakterna prioriterat område inom totalförsvaret. Detta ställningstagande måste anses innebära att statsmakternas önskan är att driftsäkerheten i produktion och överföring av elkraft i krig skall vara hög. Vilken förmåga för det nationella elsystemet som är realistisk att söka uppnå, med hänsyn till tillgängliga resurser, kan inte fastställas utan nära samråd med dem som är verksamma inom elkraftbranschen. Detta innebär också, som jag redan framhållit i avsnitt 5.4, att bedömningar av kostnaderna för att uppnå viss förmåga inte säkert kan göras utan nära samarbete med elkraftbranschen. ÖCB har tidigare övergripande för det civila som sagts ett ansvar försvaret. Detta innebär bl.a. att regeringen i årliga s.k. planeringsanvisningar ålagt ÖCB att lämna förslag till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del det civila försvaret. - För ÖCB skall kunna göra detta måste de funktionsansvariga att myndigheterna lämna underlag för kostnadsberäkningar inom respektive funktion. Även detta ställer höga krav planerad och en samordnad budgetering inom funktionen. Kostnaderna för elberedskap täcks på många olika sätt i dag. Någon samordnad budgetering sker inte såvitt gäller elkraft inom funktionen

Energiförsörjning. Till detta återkommer jag i avsnitt 5.9.

Att samordna och genomföra krigsplanläggning -

Av krigsplanläggning måste först och främst klart framgå vilken verksamhet som skall bedrivas, därefter vilken organisation som skall finnas och slutligen vad var och en inom organisationen skall göra. Det krävs förutom organisationsplan ett slags motsvarighet till arbetsordning för varje företag och annan organisation som skall vara verksam i krig. Visserligen kan man säkerligen räkna med att varken verksamheten, organisationen eller enskilda befattningshavare kommer att fungera enligt ritningarna. Det kommer också utan tvivel att finnas ett be-

Överväganden 145

tydande utrymme för lagande efter läge i de utomordentliga situationer som avses. Värdet av planer etc. är trots detta stort. Detta beror främst att upprättandet av en plan kräver att man tänker igenom organisationsfrågorna och de svårigheter som kan förväntas under krigsförhållanden. Redan sådant tankearbete och diskussioner om lösningar är beredskapshöjande. Vidare kan planerna, även om de inte träffar alldeles rätt, bidra till att motverka handlingsförlamning och förvirring. Ett annat ovärderligt resultat planering är att utrymmet för av oönskade initiativ minskar, dvs. risken minskar för att enskilda befattningshavare, när en extrem situation råder, iklär sig uppgifter och ansvar, som de normalt inte har och därmed inte behärskar.

Ansvaret för att samordna och genomföra krigsplanläggning innebär

inte att den funktionsansvariga myndigheten i detalj skall lägga sig i hur planläggningen av verksamheten för produktion och överföring av elkraft bedrivs på lägre nivå inom funktionen. Inom elberedskapen skall, enligt den s.k. ansvarsprincipen, planeringen av den egna operativa verksamheten utföras av dem som sköter produktion och överföring av elkraft i fredstid elkraftbranschen, som också har -kompetens på det området. Svenska Kraftnät har t.ex. ett eget och mycket långt gående ansvar för att elkraft skall kunna överföras på storkraftnätet även i krig.

Svenska Kraftnät, elproduktions- och nätföretag samt kommuner

skall givetvis upprätta särskilda krigsplaner för sin egen verksamhet.

I planläggningen bör ingå planering av eventuell ö-drift och be-

dömning sådan i vissa situationer är ändamålsenlig. Man bör av om också, om det bedöms att ö-drift i krig kan öka elberedskapens förmåga, noggrant planera var ö-drift bör förberedas. Det sagda

hindrar inte att den funktionsansvariga myndigheten ganska handfast

bör styra inriktningen planeringen och beredd att bistå av vara

Svenska Kraftnät, företag, kommuner och andra med råd om hur de

skall bära sig åt. Myndigheten bör bevaka att erforderlig planering kommer till stånd samt skaffa in och studera de upprättade planerna. På detta sätt skaffar myndigheten sig god bild av beredskapsläget. en Om det finns missförhållanden inom funktionen bör den ansvariga

myndigheten diskutera saken med vederbörande. Om detta inte får

effekt bör myndigheten anmäla förhållandet till regeringen.

Att svara för utbildning och övningar -

Utbildningsverksamhet och övningar torde vara av särskilt vikt vad gäller elberedskap. Den funktionsansvariga myndigheten måste därför till att det hålls övningar av ö-drift, start mot dött nät etc. För att se få till stånd realistiska övningar, bl.a. ledningsfunktioner där av

146 Överväganden

samtliga berörda medverkar, krävs att den funktionsansvariga myndigheten noggrant utformar spelscenarier. Många problem, bl.a.

av teknisk natur, torde kunna sin lösning eller i vart fall bli ingående belysta under sådana övningar. -- För att utbildnings- och övningsverksamheten skall ge bra resultat fordras att sakkunskap om det nationella elsystemet förs samman med sakkunskap om militär teknologi, strategi och taktik. Det ligger i sakens natur att sådana analyser avseende krigsfall i stor utsträckning måste utgå från konstruerade händelseförlopp. Datorsimulering av störningar kan vara en arbetsmetod. Erfarenheter från verkligheten, som t.ex. elavbrott på grund av svåra väderförhållanden, bör kunna utnyttjas

Att regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget -

Att beskriva beredskapsläget förutsätter att de vägledande hotbilderna,

som utgör grund för all beredskapsplanering, analyseras inom

funktionen. Detta arbete skall vad gäller elberedskap utmynna i en uppfattning om de hot som kan vara riktade mot just elförsörjningen. Detta behöver enligt min mening inte innebära att planeringen låses vid ett fåtal tänkta händelseutvecklingar. Sådana läsningar bör om möjligt undvikas. Nästa steg bör vara att analysera hur en angripare skulle kunna gå till väga för att åstadkomma de verkningar han kan tänkas vilja uppnå samt vilken förstörelse som det därmed finns anledning att räkna med. Jag förmodar att sådana analyser skulle kunna leda till att ett antal realistiska och värdefulla övningar kan utformas. För att den funktionsansvariga myndigheten skall kunna göra rimliga bedömningar av hoten mot funktionen måste en nära samverkan med företrädare för Försvarsmakten, ÖCB, länsstyrelser, kommuner m.fl. komma till stånd. Den funktionsansvariga myndigheten bör således göra ingående analyser av hoten mot elförsörj ningen. Planeringsförutsättningarna bör beskrivas så tydligt och konkret som möjligt. Därefter måste bedömas vilka åtgärder som inom elförsörjningen kan vidtas för att t.ex. avhjälpa eller förebygga verkningarna av ett väpnat angrepp samt vilken förmåga som finns att vidta dessa åtgärder. Sådana bedömningar bör enligt min mening ut från de tillgängliga resurserna inom elberedskapen. Analysen bör inriktas på hur de fredstida resurserna skall användas mest effektivt samt hur de kan och behöver kompletteras. Några generella regler för vad en redovisning av beredskapsläget skall innehålla finns inte. Det ankommer därför den funktionsansvariga myndigheten att eventuellt med ledning av föreskrifter som -

Överväganden 147

regeringen utfärdar avseende viss funktion utforma redovisen ningen ett lämpligt sätt. Det måste förutsättas att löpande kontakter sker mellan den funktionsansvariga myndigheten och vederbörande departement. För att ta fram ett bra underlag för redovisningen krävs också analyser de viktigaste samhällsfunktionernas behov av elkraft i av krig. De olika funktionernas elberoende skall, som anförts, i huvudsak utredas respektive funktion, i samverkan med den myndighet som av ansvarar för elberedskapen, dvs. den funktionsansvariga myndigheten. Samhällets behov elkraft i krig skall sedan jämföras med vad av som praktiskt kan presteras inom elförsörjningen under de givna förutsättningarna. Även här torde realistiska övningar spel - - vara mycket värdefulla.

Slutsatser -

Av den genomgång jag nu gjort av innebörden i funktionsansvaret konstaterar jag följande. Möjligheterna att presentera ett tjänligt

beslutsunderlag vad gäller elberedskapen är beroende av ingående kunskap det nationella elsystemets tekniska uppbyggnad samt om därmed de förväntningar som realistiskt kan ställas systemet om under olika förhållanden. Det är emellertid inte nog att ha kunskap om det nationella elsystemet. Det fordras också vissa kunskaper om militär teknik och de förhållanden som råder under krig. Endast gemensamt utformade scenarier för planering och övning kan genom fullständig bild skapas. en Utan ingående kunskaper om det nationella elsystemet och om

krigshandlingars inverkan samhällets funktion blir en tillfredsstäl-

lande redovisning elberedskapen inte möjlig att göra. Beskrivningar av blir i stället formulerade i svepande termer och kan då inte tjäna till ledning för beslut statsmakterna olika åtgärder. av om

5.5.2 Bör en ny och förstärkt organisation för elberedskapen placeras hos NUTEK

Enligt den nuvarande ordningen är NUTEK funktionsansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning innefattar elförsörjningen. som NUTEK har alltså i fred ansvaret för att samordna beredskapsförberedelserna m.m. inom elberedskapen. NUTEK fick sina nuvarande uppgifter på elberedskapens område år 1992 i samband med att Statens vattenfallsverk bolagiserades och blev Vattenfall AB. Som tidigare redovisats överfördes inte Vattenfallsver-

148 överväganden

kets organisation för elberedskapen till någon myndighet. annan NUTEK fick inte heller de resurser som rimligen hade behövts för att

kunna bygga upp en egen organisation för elberedskapen. Skall ansvaret för elberedskapen även i fortsättningen ligga på NUTEK innebär detta att NUTEK:s resurser måste ökas kraftigt. Det

är inte enbart fråga om att utöka verksamheten med det arbete med elberedskap som i dag bedrivs av Svensk Elberedskap AB. Min uppfattning är som framgått att verksamheten inom elberedskapen med inriktning kraftproducenter och nätföretag dessutom bör utökas och intensifieras kraftigt. Detta gäller även den regionala verksamheten inom de s.k. elområdena, vilket jag strax återkommer till. Det krävs vidare att ansvarsförhållandena mellan NUTEK och

Elförsörjningsnärrmden klarläggs. Elförsörjningsnärnnden skall, enligt nu gällande instruktion, när

nämnden inte är i verksamhet enbart hålla sig informerad det om aktuella elförsörjningsläget och beredskapsläget inom elförsörjom ningen. Detta sker genom att ledamöterna sammanträder och informeras. I dag lämnas såvitt framkommit ingen information från NUTEK om beredskapsläget. NUTEK måste således skapa rutiner för

att kunna säkerställa en god information till Elförsörjningsnämnden.

Elförsörjningsnämnden bör rimligen kunna vända sig till främst NUTEK men också till Svenska Kraftnät för att sådan information som Elförsörjningsnänmden ålagts att skaffa sig.

Även Elförsörjningsnämndens rutiner måste Det mäste

ses över. också övervägas vad Elförsörjningsnämnden inom ramen för nuvarande ordning kan göra för att förbättra beredskapssituationen, om den är otillfredsställande. Jag erinrar här att såväl NUTEK ÖCB beom som skriver det aktuella beredskapsläget som, i vart fall, mindre bra. Elförsörjningsnämndens verksamhet i förhållande till Svenska Kraftnät, Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet, i krig eller när regeringen annars bestämmer, måste också klarläggas. Frågor om Elförsörjningsnärrmdens regionala och lokala organisation, dvs. de nuvarande s.k. elområdena och elblocken, måste jag som nyss berört, redas ut. Arbetet med att förbereda den regionala och lokala organisationen har efter Vattenfallsverkets bolagisering såvitt jag förstår helt överförts till Svensk Elberedskap AB. Det är numera oklart vilket ansvar staten genom NUTEK eller Svenska Kraftnät känner för denna organisation.

Att Elförsörjningsnämnden måste ha en regional och lokal organisa-

tion, där elkraftföretagen ingår torde vara helt klart. Det är enligt min

uppfattning självfallet ett myndighetsansvar att se till att en sådan

organisation finns och att den fungerar väl. Om företagen frivilligt medverkar till detta är det bra, annars måste staten använda offentlig maktutövning.

överväganden 149

Sammanfattningsvis innebär lösning med NUTEK som fortsatt en

ansvarig för elberedskapen att den nuvarande organisationen under alla

omständigheter, alltså även den skulle utgöra stommen, måste om överarbetas i väsentliga delar. Ett bibehållande nuvarande ordning med NUTEK som ansvarig av förutsätter vidare att Svenska Kraftnät inleder arbete som motsvarar det mycket tunga verket har. Detta kan t.ex. kräva att ansvar som Svenska Kraftnät organiserar beredskapsenhet och avdelar eller en anställer ett antal skall sköta Svenska Kraftnäts ansvar. personer som Att det arbete borde utföras med elberedskap inom Svenska som Kraftnät, för att verket skall klara systemansvaret i krig, är mycket omfattande torde stå utom diskussion. Frågan om Svenska Kraftnäts

gäller dock i samtliga organisationsalternativ. Jag återkommer

ansvar till detta. Vad jag anfört gäller NUTEK skall behålla det nationella nu om ledningsansvaret för elberedskapen. Det finns dock en rad faktorer enligt min mening innebär att NUTEK inte kan anses som en som

myndighet är väl lämpad att svara för en ny och förstärkt

som organisation inom elberedskapen. Innan jag närmare utvecklar dessa faktorer finner jag emellertid anledning kort kommentera den promemoria om NUTEKs arbete att med elberedskap återges som bilaga som Som har framgått avsnitt 4.3.1 överlämnades denna beskrivning av till mig först i anslutning till att det nu föreliggande betänkandet

färdigställdes i 1995. Det sätt att arbeta beskrivs i bilaga 3

mars som

är i huvudsak, såvitt jag kan förstå, invändningsfritt. Men redogörelär enligt min uppfattning att betrakta som en målsättning för

sen mer hur arbetet bör bedrivas än redogörelse för hur arbetet har som en bedrivits i verkligheten. Jag kan för min del därför inte basera

överväganden hur elberedskapen bör förbättras på denna framställ-

om ning. I stället har jag utgått från den bild successivt vuxit fram som hos mig under utredningsarbetets gång. Som jag tidigare framhållit fordrar uppgifterna enligt beredskapsför-

ordningen ingående kunskaper produktion och överföring av

om elkraft det nationella elsystemets struktur. Den kunskapen samt om finns främst tillgänglig bland dem i sin dagliga verksamhet som producerar och överför elektrisk kraft i det nationella elsystemet, dvs.

elkraftbranschen. Kunskap verksamheten med produktion och

om överföring elkraft jag framhållit, mycket svårtillgänglig av är, som

främst med hänsyn till att verksamheten är tekniskt komplicerad men

också beroende det nationella elsystemet har mycket komplex att en

uppbyggnad. De olika delarna systemet samverkar och är inbördes

av beroende varandra jfr avsnitt 2.3. Elberedskapen i fred innebär av i huvudsak att förbereda det nationella elsystemet och dess operatörer

150 Överväganden

för yttre hot och att skapa förutsättningar för omställning till

en krigsförhâllanden. Det är enligt min mening uppenbart att den myndighet har som ansvar för elberedskap i fred antingen måste ingå i elkraftbranschen eller etablera ett nära samarbete och samråd med denna. Det är samtidigt viktig att myndighetsrollen förblir tydlig. NUTEK har omfattande uppgifter inom områden teknisk forsksom

ning och utveckling, företagsutveckling, regional utveckling

samt

energiförsörjning och effektivare energianvändning. NUTEK ingår inte

i elkraftbranschen. Att svara för elberedskapen med den utökning jag förordar är verksamhet med starkt operativ inriktning och har föga

med de nyss nämnda huvuduppgifterna att göra. NUTEK har enligt

min bedömning redan i dag, bl.a. på grund av dessa omständigheter,

haft svårt att få till stånd nära samråd och samarbete med företagen i

branschen. Sådan samverkan är jag sagt förutsättning för att som en beslutsunderlaget för statsmakterna skall få ett sådant konkret innehåll att det kan läggas som grund för väl underbyggda beslut. Dagens organisation har, som jag pekat på, svårt att prestera sådant underlag. NUTEK:s samarbete med elkraftbranschen har i allt väsentligt skett

genom förmedling av Svensk Elberedskap AB. Denna ordning är

som

framgått mindre lämplig.

NUTEK har vidare tillsyns- och andra myndighetsuppgifter gente-

mot företag i elkraftbranschen och blir, när nu vilande förslag till

ändring i 1902 års ellag träder i kraft, nätmyndighet. Det kan sättas

i fråga om dessa uppgifter, främst koncessionsprövning och tariff-

kontroll, är väl förenliga med hantering elberedskapsfrågor. av Tariffkontrollen innebär bevakning av att tarifferna sätts högre än som motiveras av strikt kommersiella skäl medan rollen ansvarig som för elberedskapsfrågorna kan innebära att myndigheten ålägger vissa

företag att vidta kostnadskrävande beredskapsåtgärder. På grund av det nu anförda är det min uppfattning att ansvaret för elberedskap inte är en naturlig uppgift för NUTEK. Detta gäller såväl

för närvarande som efter det att den vilande ellagstiftningen nu eventuellt har trätt i kraft. Det finns ytterligare en faktor som enligt min mening talar emot att ansvaret för elberedskapen skall ligga kvar NUTEK. Denna sammanhänger med följande förhållande. Elförsörjningsnämnden har, såvitt jag kan se mot bakgrund av samhällets beroende av elektrisk kraft, en viktigare uppgift i krig än NUTEK inom funktionen Energiförsörjning. Ändå är det NUTEK som skall förbereda Elförsörjningsnämndems verksamhet. Ansvaret för elberedskapen i fredstid ligger således hand, en men motsvarande ansvar i krig ligger en annan. Den nuvarande organisationen i fråga om elberedskap stämmer därmed, enligt min mening,

1995:51 Överväganden

SOU

inte överens med de tankar måste ligga bakom beredskapsför-

som ordningens system, bl.a. ansvarsprincipen. Även från allmänna utgångspunkter är det mindre lämpligt att låta han sedan inte skall sköta. Även någon förbereda en verksamhet som

i princip kan sägas ha gällt när Vattenfallsverket skötte

om samma förberedelserna för Elförsörjningsnämnden, var Vattenfallsverket en

del av branschen och därför väl lämpat för uppgiften. Jag anser att en

förutsättning för goda förberedelser i vart fall måste vara att den som sköter dessa har mycket nära anknytning till den verksamhet som en förbereds. Frågan NUTEK med denna utgångspunkt är rätt är om myndighet. Vad jag anfört utgör tunga skäl för att NUTEK inte bör vara den nu myndighet efter förstärkning bör svara för elberedskapen. som ens

Före ett definitivt ställningstagande bör emellertid undersökas om det

finns andra skäl ändå talar för att NUTEK bör ha kvar ansvaret som

för funktionen Energiförsörjning och därmed för elberedskapen. Vad

då närmast kommer i fråga är NUTEK:s ansvar för övrig som om energiberedskap är tillräckligt skäl för att även ansvaret för elberedskapen skall ligga NUTEK. Frågan om det finns tillräckligt sådant samband behandlar jag i nästa avsnitt.

5.5.3 Energisamband i fråga om beredskap

Frågor energi har traditionellt ansetts ha ett så nära samband att om

de i fred lämpligen bör hanteras inom en och samma myndighet

1960-talet Kommerskollegium, 1970-talet Statens industriverk, 1980-

talet Statens energiverk och 1990-talet NUTEK. Ingen av dessa myndigheter har dock i författning haft något väldefinierat ansvar för

elberedskap. Detta behövdes i praktiken inte heller så länge Statens vattenfallsverk existerade myndighet och i egenskap av sin som dominerande ställning inom elkraftbranschen utgjorde den naturliga

basen för landets elberedskap.

Om sambanden mellan olika energislag i beredskapshänseende också starka kan detta leda till att beredskapsansvaret för försörjning

anses

med all slags energi anförtros och myndighet. Existensen

en samma

Elförsörjningsnårrmden innebär dock att funktionen Energiför-

av sörjning är uppdelad i krig och under kris. statsmakterna synes således inte att sambanden mellan olika energislag ger tillräcklig anse anledning hålla energiförsörjningen i krig. att samman Vilka är då sambanden mellan elkraft och andra energislag i be-

redskapshänseende

Elkraft kan framställas med hjälp olja i oljeeldade kraftverk. av Värme kan utvinnas med hjälp olja, och elkraft. Såväl bränslen av gas

152 Överväganden sou 1995:51

som elkraft kan användas för att driva maskiner och fortskaffnings-

medel. Dessa olika energislag är således i viss utsträckning utbytbara. Tillgång till och förbrukning av fasta bränslen, drivmedel, annat flytande bränsle, gas och elkraft har alltså ett samband.

Landets totala energianvändning uppgick år 1993 till 374 TWh och

av denna utgjorde elanvändningen en dryg tredjedel. Den resterande delen av energianvändningen tillgodoses i första hand med olja, kol och inhemska bränslen. NUTEK:s expert har inom utredningen verkat för att sambanden ur beredskapssynpunkt mellan olika energislag skall belysas och härvid framfört följande.

Det finns stora möjligheter att utnyttja landets energiresurser olika sätt. Under krisförhållanden, med de antaganden om försörjningsstandarder m.m. som gäller, kan ca 25 % av den totala energianvändningentillgodoses antingen med elkraft eller med inhemska och fossila bränslen. Den under en kris oundgängligen nödvändigaelen kan till betydandedelar produceras av fossila eller inhemskabiobaserade bränslen.40 % av kriselen kan sålundaproducerasmed annan insatsråvaraän vatten eller kärnkraft. Det bör nämnas att denna andel kan åstadkommas utan nämnvärd tidsutdrâkt för förberedelser. Med en längre tids förberedelser kan andelen ytterligare öka. Upp till 80 % av den krisnödvändiga försörjningen kan behöva åstadkommasmed hjälp av fossila eller biobaserade bränslen. Utbytbarheten är störst i uppvärmningssektorn, lite sikt är i princip all uppvärmning utbytbar. Men även inom själva elgenereringen är utbytbarheten långt större än vad kan förvänta sig. Även inom man industrisektom är utbytbarheten betydande.Endasttransportsektorn kännetecknashittills av en låg utbytbarhet. Avgörande är inte här antalet terrawattimmar som kan sparas in, utan möjligheterna att snabbt i bristsituationer dra ned effektátgángen i elanvändningen. I vilken utsträckning det under en kris kommer att vara möjligt att variera bränsleinsatsenberor dels hur bränslemixen ser ut i initialskedet, dels vilka inhemska bränslemängder som finns tillgängliga, dels ock vilka förberedelser som vidtagits under fredstid för att förbereda en ordnad övergång till annat energislag. Berörda konsumentgrupper kan ofta genom egna beslut och åtgärder variera sin insatsmix av energi. Detta gäller såväl industrier och värmeverk som vanliga hushållskunder. Detta innebär att en framgångsrik reglering av energi inte kan ske bränsleslagsinriktad utan måste göras i ett helhetsperspektiv. Ett förbud att använda för hushållsuppvärmning leder t.ex. enbart till att motsvarande uppvärmning sker med olja och tvärtom. I en situation där brist kan komma att gälla samtliga energislag finns risk för att energikonsumenter med kombinationsmöjligheter helt kan komma att stängas ute från en rimlig energiförsörjning, dvs. de kunder som särskilt investerat i säkerhet får i praktiken minst säkerhet. Det säger sig självt att flexibiliteten i och samordningsmöjligheterna av energianvändningen främst tillgodoses i planeringen innan krisen. Framför allt blir denna förmåga mycket viktig i den mer traditionella krisplaneringen som utgår från kortare eller längre förvamingsperioder. Men även i plötsligt uppdykande kriser, som t.ex. ett strategiskt överfall, är det viktigt att möjligheterna till ett samordnat utnyttjande av energitillgângama och en samordnad reglering av energianvändningen har kunnat förberedas. Under ett akut förlopp någon vecka i inledningsfasen kris eller av en under ett strategiskt överfall blir möjligheterna begränsade att utnyttja flexibiliteten. Det sagdainnebär dock inte att man helt skall underskatta möjligheterna att även under ett sådant skede göra slagkraftiga samordnade prioriteringar. I utvecklingen bortom en vecka ökar möjligheterna till ett samordnatutnyttjande av energisystemenpåtagligt igen.

Överväganden 153

Samordningen tar sin utgångspunkt i två olika dimensioner energitillförsel och energianvändning. Energitillförseln syftar främst till en uthållighet, men även tillgänglighetsaspektenhar en viss betydelse. Energianvändningen syftar förvisso till att garantera såväl uthållighet som tillgänglighet. Men samordningensviktigaste syfte är att åstadkomma en balans inte enbart mellan tillförsel- och användningssidan utan även en balansmellan energisystemetsolika delar. Kommer de olika delsystemen i alltför kraftig obalans finns risk för att hela energiförsörjningen om den inte kollapsar störs - kraftigare än vad förhållandena egentligen bort innebära. Sådanaobalanser kan inträffa om kunderna, en eljest fri marknad men som under en kris regleras, okontrollerat byter sina tillförselsystem. Några exempel visar de praktiska konsekvenserna av samordning. En allmän strävan är numera att vissa extremt samhällsviktiga verksamheter skall ha tillgång till reservkraft. Men tillgång till reservkraft innebär inte med automatik att dessa verksamheter under ett akut krisskede har tillgång till bränsle för att driva sina reservanordningar. Vid en samordnadplanering blir det självklart att sådanaverksamheter ges en låg prioritet vad gäller tilldelning av från det allmänna elnätet samtidigt som de ges en hög prioritet vad gäller bränsletillförsel. Men detta kräver en sofistikerad informationsinhämtning och bearbetning. Hanteras detta i två eller tre olika informations- och planeringssystem, nämligen inom elberedskapen, bränsleberedskapen samt slutligen hos respektive övriga funktionsansvariga myndigheter, är risken uppenbar att information stannar vägen och den exklusiva resurs som reservkraft innebär antingen inte kan utnyttjas alls eller att de resurser som den frigör inte kan användas alternativt sätt. Genom den kommande lagstiftningen avseende beredskapslagring av olja och kol kommer det nu finnas möjligheter att skapa långtgåendegarantier för att värrneverken skall kunna klara sina uppvärmningsbehov utan att utnyttja sina elpannor. Detta innebär att lokalt, regionalt eller centralt kan fattas beslut vid bristande effekttillgång att koppla bort samtliga värmeverk. En sådan bortkoppling kan således ske utan negativa konsekvenser. I Ö-driftsituation då varje bortprioriterad kilowatt är guld värd kan en detta få mycket stor betydelse. I en situation där ingen har ansvaret att se till helheten är det knappast troligt att en sådan lagändring hade kunnat åstadkommas.Sådanalösningar där en av aktörerna tar ett finansiellt ansvar för åtgärder som främst kommer att vara till gagn för konkurrerande aktörer torde vara uteslutna vid en uppdelning av funktionen. I det här fallet drabbas nämligen oljekonsumenterna av en extra kostnad som kanske rätteligen skulle ha burits helt eller delvis av elkonsumenterna. På motsvarande sätt kan exempel tas fram över fördelarna med en samordnad elberedskapsplaneringoch nätövervakning. En av nätmyndighetens viktigaste uppgifter kommer att vara att relatera nätkostnaden till leveranssäkerheten i näten. Det finns självklart stora samordningsfördelarmellan nätverksamheten och elberedskapen.Alldeles särskilt som det tycks råda en allmän uppfattning om att stora delar av elberedskapen, även de delar som rätteligen borde falla producenter och säljare, skall finansieras av nätföretagen.

Jag har uppfattat att NUTEK:s syn i huvudsak kan beskrivas enligt

följande.

Det finns vissa möjligheter att utnyttja landets energiresurser olika sätt. Vid uppvärmningen av bostäder kan ungefär en fjärdedel av den vänne som produceras framställas antingen med elkraft eller med bränslen. Även vid produktionen kan av olika bränslen användasberoende på vilka kraftverk som är i drift. Mängden bränsle som används inom landet kan således variera. Dessutom kan i vissa fall de fossila bränslen som användsför produktion av också användas för uppvärmning.

154 överväganden sou 1995:51

Det finns ett värde i en viss samordning mellan Elförsörjningsnämnden och NUTEK beträffande de åtgärder som respektive myndighet skall vidta kriser och krig. i En sådan samordning skulle syfta till bl.a. att undvika att Elförsörjningsnämnden vid en ransonering inför alltför kraftiga restriktioner vad gäller utnyttjandet av elkraft. Sådana restriktioner skulle kunna leda till att den olja som finns i olika delar landet snabbt förbrukas, eftersom de som har möjlighet att välja mellan olja och elkraft väljer olja. Vidare har framhållits att användningen av elkraft kan behöva minskas kraftigt i krig, , om elsystemets produktions- och överföringsförmåga är kraftigt begränsad. I ett sådant i

i

läge är det angeläget att de som har möjlighet att välja mellan olja och väljer olja. Aven i denna situation behöver såledesde åtgärder som vidtas av Elförsörjningsnämnden j och NUTEK samordnas.

För att Elförsörjningsnämnden och Svenska Kraftnät under kriser och i krig skall l

kunna göra bedömningar vilken elproduktion är möjlig längre respektive

av som kortare sikt måste dessa myndigheter ha tillgång till och till NUTEK kunna lämna ,

l

uppgifter om vilka mängder vatten som finns i magasin liksom vilka mängder bränsle som är disponibla för elproduktion.

4 Vad gäller frågan om vilka bränslemängder som är disponibla för elproduktion finns i en rad faktorer som kräver samordning mellan Elförsörjningsnämnden och NUTEK. Det

bränsle som beredskapslagrasvid vissa kraftverk kan under verkligt svåra förhållanden l

behöva tas i anspråk för andra ändamål såsom uppvärmning eller för transporter. En 1

annan möjlighet är att det bränsle som beredskapslagras för främst uppvärmning kan l

behöva tas i anspråk för elproduktion. Eftersom dessa alternativa sätt att utnyttja l bränslet påverkar förutsättningarna för elproduktion, bör NUTEK och Elförsörjningsnämnden fortlöpande samråda om vilka alternativ för användning av en viss mängd bränsle som kan vara aktuella i kriser och i krig. Ansvaret för denna samordning ligger inom NUTEK:s ansvar för bränsleförsörjningen. NUTEK och Elförsörjningsnämnden bör i krig och kris fortlöpande ta fram material om vilka energiresurser som är tillgängliga och myndigheterna bör lämna regeringen samordnade förslag om hur dessa resurser bör fördelas mellan elproduktion, värmeproduktion och transporter. I detta sammanhang är omfattningen av industrins verksamhet av särskild betydelse eftersom det påverkar hur mycket elkraft som används, mängden spillvärme som finns tillgänglig och hur mycket elkraft som kan produceras de i industriella mottrycksanläggningarna. Slutligen har NUTEK framhållit att en god beredskap i fråga om elkraft och bränslen viss samordning mellan Elförsörjningsnämnden och NUTEK redan i fredsförutsätter en tid. Behovet av samordning torde då, enligt NUTEK, främst gälla beredskapslagringen av bränsle samt förberedelser för ransonering.

Jag delar givetvis NUTEK:s uppfattning att nuvarande ordning förutsätter ett nära samarbete mellan Elförsörjningsnämnden och NUTEK i en krigssituation. Detta är dock inte ett tillräckligt argument sammanhållen funktion Energiförsörjning i fred med NUTEK för en som ansvarig även för elberedskapen. Försörjningen med elkraft måste numera anses helt överordnad försörjningen med fasta och flytande bränslen, eftersom tillgång till el, i ett land som Sverige, år avgörande för samhällets funktioner och dess bestånd. Dessutom är tillgång elkraft i praktiken en förutsättning för utnyttjandet de andra energislag som ingår i funktioav nen.

Överväganden 155

Lagring är det avgörande sättet att förbereda krissituationer vad gäller bränslen. I en bristsituation är det i fråga bränslen nödom vändigt att dessa kan transporteras från lagren till förbrukare och att förbrukningen regleras med hänsyn till tillgängliga lager. Förbrukningen regleras således inte i första hand med fortlöpande produktion. I detta sammanhang kan påpekas att beredskapslagring bränsle till av kärnkraftverken faller utanför funktionen Energiförsörjning.

För elförsörjningen gäller helt andra problem. Elkraft kan i motsats

till bränslen inte lagras. Här är det avgörande att fortlöpande producera och överföra tillräckliga mängder elektricitet. I likhet med bränslen måste elkraft överföras transporteras till förbrukarna, men sådan transport av elkraft skiljer sig högst väsentligt från transport

av bränslen. Överföring av elkraft är extremt sårbar, bl.a. med hänsyn

till överföringsnätens tekniska komplexitet, och ställer helt speciella krav på exempelvis reparationsberedskap.

Förbrukningsreglering av ledningsbunden energi främst men

även gas kräver andra lösningar än ransonering andra förnöden-

av heter. Detta beror främst på att ledningsbunden energi finns direkt

tillgänglig hos konsumenterna och inte säljs över disk. Kontrollen

av förbrukningen och regleringen av den är därför särskilt svår att åstadkomma. Ett strategiskt överfall och andra väpnade angrepp skulle vad gäller elberedskapen främst ställa krav på att beslut operativa åtgärder om

kan fattas omedelbart. Besluten som rör elförsörjningen kommer under

ett sådant överfall främst att gälla åtgärder för att lindra verkningarna av förstörelsen av det nationella elsystemet. Besluten om driftåtgärder på kort sikt måste och skall fattas inom elkraftbranschen, eftersom upprättandet eller mobiliserigen av en särskild organisation vid sidan av den verksamhet som bedrivs i fred skulle innebära en alltför stor tidsförlust.

Oavsett ett visst samband mellan olika energislag är det således

nödvändigt att det upprättas planer och beslutsunderlag för elkraft som

har helt olika karaktär och innehåll än planer beträffande t.ex.

bränslen. Det finns därför inga särskilda samordningsfördelar att vinna. NUTEK har till stöd för en sammanhållen funktion anfört bl.a. att

det kan uppkomma avvägningsfrågor vad gäller användning

av

bränslen för framställning av elkraft eller för andra ändamål, t.ex.

transporter eller uppvämining. Jag har dock inte funnit att förberedelserna för avvägningar mellan olika typer av energi skulle göras bättre och säkrare om besluten rörande elframställningen, som i detta hänseende är att betrakta som

förbrukning av bränsle, fattas av samma myndighet som handhar

försörjningen med bränslen. Det är sagt självklart att NUTEK som och Elförsörjningsnämnden måste samråda i krig.

Överväganden

Jag kan inte heller inse att specifikt branschgemensamma frågor skulle finnas för oljebranschen och elkraftbranschen och därmed inte heller vilka sarnordningsfördelar kan finnas i denna fråga. I vart som fall torde fördelarna av samordning mellan de två, sinsemellan olikartade, branscherna inte framträda i samband med de typer av väpnade angrepp som styr beredskapsplaneringen i dag.

Det är enligt min uppfattning inte realistiskt att genom myndighets-

föreskrifter söka styra användning från t.ex. till olja vad gäller bostadsuppvärmning, förrän i mer långvariga kriser eller krig. Vidare kan det diskuteras hur goda de tekniska förutsättningarna i dag är för sådan statlig styrning över huvud taget. Underlaget för dessa diskussioner kunde vara bättre och jag har inte funnit möjligt att dra nâgra egentliga slutsatser.

Pâ grund av det nu anförda är det min uppfattning att sambanden

mellan elkraft och andra energislag i beredskapshänseende inte är så starka att de trots vad som anförts i föregående avsnitt ändå bör föranleda att NUTEK även i fortsättningen svarar för elberedskapen i fred.

5.5.4 Några alternativa organisationslösningar

Jag kommer här att kort redogöra för nâgra olika lösningar av

organisationsfrâgorna. De två första lösningarna bygger på att NUTEK

fortfarande är nära knutet till elberedskapen men att i första fallet

uppgifterna sköts Elförsörjningsnärnnden i form av en självständig

av nänmd inom NUTEK och i det andra fallet att NUTEK är funktionsan-

svarig myndighet och Svenska Kraftnät beredskapsmyndighet.

Elförsörjningsnämnden omvandlas till beslutande nämnd inom

en

NUTEK och är som sådan verksam även i fredstid

Nuvarande ordning, där NUTEK är ansvarigt för elberedskapen i fred entledigas från detta i krig eller när regeringen annars men ansvar bestämmer det och i stället ett övergripande samordningsanges svar, är oklar till sin innebörd och kan därför leda till mindre bra resultat. Med tanke på hur NUTEK i dag är uppbyggt behöver elberedskapen med denna lösning ställning fristående organ inom verket, ges som jämför Nätmyndigheten och Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Det torde mindre lämpligt med ordning som innebär vara en att N UTEK:s generaldirektör och styrelse skulle vara beslutande organ för elberedskapen i fred och i synnerhet i krig.

överväganden

Det mönster jag tänker mig för detta alternativ har hämtats från den organisatoriska ställningen för den nuvarande Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar inom NUTEK; jämför 28 § NUTEK:s instruktion. Klarhet präglar emellertid inte relationen mellan NUTEK och Krigsskyddsnämnden. Som framgått betecknas Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar i NUTEK:s instruktion som en beslutande nämnd inom NUTEK. Detta för tanken till att Krigsskyddsnämndens beslutsfattande sker inom NUTEK och således del NUTEK:s är en av verksamhet. N UTEK:s instruktion behandlar inte närmare om Krigsskyddsnämn-

den är eller inte är en del av den centrala förvaltningsmyndigheten

NUTEK, utan anger enbart att nämnden är en av tre beslutande nämnder inom verket. Krigsskyddsnämnden synes vara en del av NUTEK, men utan att vara avsedd att stå under verkschefens kontroll. Avsikten är att nämnden skall vara självständig. Ledamöterna i Krigsskyddsnämnden utses av regeringen på förslag av vissa angivna myndigheter m.fl. En av ledamöterna utses dock på förslag av NUTEK. I prop. 198283: 100, bil. 14, som behandlar frågor om organisationen inom Statens energiverk, anförs s. 135 angående bl.a. Krigsskyddsnämnden i huvudsak följande.

...har uppgifter som nära hänger samman med energiverkets uppgifter. Det ter sig därför naturligt att knyta dem nämnderna till verket. Samtidigt mäste beaktas att nämnderna delvis har karaktären av specielladomstolar med uppgifter att slita vissa slag av tvister mellan enskilda parter eller göra vissa rättsliga bedömningar. Anknytningen till verket bör därför vara sådan att administrativa vinster görs utan att nämndernas oberoende ställning kan sättas i fråga. Detta kan ske genom att nämnderna med principiellt samma uppgifter och sammansättning får självständig beslutsrâtt inom verket. Nämnderna upphör som självständiga myndigheter men återuppstår i principiellt oförändrad form inom verkets organisation och utövar verkets beslutsrätt alla i sådana ärenden som de tidigare handlagt.

Krigsskyddsnämnden hävdar i praktiken sin självständighet gentemot NUTEK och den uppfattas sannolikt av omvärlden som en särskild myndighet. Detta är emellertid inte i överensstämmelse med författningsregleringen angående ansvarsförhållanden inom myndigheter. Jag

tänker här verksförordningen 1987:1100 som gäller för bl.a.

NUTEK. Där anges att myndighetens chef, dvs. NUTEK:s generaldirektör, är ansvarig för myndighetens verksamhet och skall se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. Chefen skall också planera verksamheten, övervaka att planerna följs och analysera resultatet. Chefen skall, som också är naturligt, ha det yttersta ansvaret för verksamheten. Detta kan knappast gälla om Krigsskyddsnämndens självständighet skall kunna upprätthâllas.

158 överväganden

Generaldirektören för NUTEK skulle alltså kunna anses som ytterst ansvarig för Krigsskyddsnänmdens verksamhet utan att kunna utse eller entlediga de personer som deltar i besluten eller på annat sätt egen hand kunna påverka beslutsfattandet eller korrigera eventuella missförhållanden inom Krigsskyddsnämnden. Krigsskyddsnänmden inom NUTEK kan sägas vara ett exempel ett slags hybrid bland myndigheter, tillkommen enbart av den anledningen att vissa myndigheter ansetts för små. De oklarheter som uppstår med myndigheter inom myndigheter är otillfredsställande. Sammanfattningsvis kan sågas att NUTEK redan i dag har flera fristående organ inom myndigheten. Jag har inte anledning att närmare kommentera detta men anser inte att jag kan föreslå en lösning som innebär att man fortsätter längs denna väg. Det är också svårt att se hur en sådan fredstida Elförsörjningsnärnnd skall kunna omgestaltas till ett organ för krigstida behov inom NUTEK med all den personal en sådan behöver och som är - överordnad Svenska Kraftnät, Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Att relationen till NUTEK även då är svårtydd är självklart. Det är vidare oklart hur förhållandena inom NUTEK skulle bli i ett krigsläge om ett ledningsorgan för elförsörjningen, med den extrema vikt detta har, finns inom NUTEK. Skulle det då inte vara naturligt att NUTEK:s generaldirektör ingick i detta ledningsorgan Om detta blev resultatet skulle NUTEK:s övriga verksamhet, bl.a. med bränslen, behöva ledas av någon annan än generaldirektören. Min slutsats är sålunda att detta alternativ är olårnpligt.

NUTEK som ansvarig myndighet för funktionen Energiberedskap med

Svenska Kraftnät som ansvarig myndighet för elberedskap

Lösningen skulle innebära att NUTEK som hittills skulle vara funktionsansvarig för Energiberedskap, men att såväl Elförsörjningsnämnden som Krigsskyddsnänmden för kraftanläggningar upphör.

Svenska Kraftnät förvaltar och driver storkraftnätet och ingår i

elkraftbranschen. Som jag strax återkommer till har Svenska Kraftnät redan när det gäller verkets nuvarande ansvarsområde utomordentligt stora beredskapsuppgifter. Jag anser därför inte att verket bör åläggas de ytterligare uppgifter som i det nu diskuterade alternativet skulle komma i fråga. Att på detta sätt lägga elberedskapen två myndigheter skulle dessutom inte heller bidra till att öka klarheten i organisationen. Jag anser att det år viktigt att det råder full klarhet över att det är en myndighet som har det fulla myndighetsansvaret för elberedskapen. Därmed anser jag att detta alternativ inte skall genomföras.

Överväganden

Elsäkerhetsverket tänkbart hemvist för elberedskapen

Med ett betraktelsesätt där samband letas fram skulle det väl kunna hävdas att elberedskapsarbetet skall bedrivas av Elsäkerhetsverket. Beredskapsarbetet kan i vissa stycken inspektion och utbildning anses ha ett visst samband med delar den verksamhet - av som bedrivs hos Elsäkerhetsverket. Därtill kommer att Elsäkerhetsverket har en etablerad regional organisation och att där finns god teknisk kompetens i fråga om elkraft. Det synes dock inte välmotiverat att göra verket till huvudman för elberedskapen i fred, och i synnerhet inte i krig. Jag har inte funnit anledning att fundera djupare i dessa banor.

Svenska Kraftnät-lösningar

Jag betraktade i början av mitt utredningsarbete Svenska Kraftnät som en naturlig organisatorisk bas för den nationella elberedskapen i sin helhet. Emellertid stod inte Svenska Kraftnäts utomordentligt stora egna uppgifter inom elberedskapen klara för mig förrän utredningsarbetet fortgått en tid. Jag vill nu betona att Svenska Kraftnät enligt min mening enbart bör ha det operativa beredskapsansvaret för storkraftnätet och för balanshållningen inom systemet, dvs. det s.k.

systemansvaret. Trots denna uppfattning ser jag emellertid anledning

att här diskutera frågor som uppkommer om Svenska Kraftnät väljs som bas för den nationella elberedskapen i sin helhet. I fredstid är det Svenska Kraftnät som förvaltar och driver storkraftnätet. Svenska Kraftnät ingår således i elkraftbranschen och har där en

vital roll. När det finns en myndighet som ett naturligt sätt är

involverad i den fredstida verksamhet som bedrivs inom viss samhällssektor av betydelse för totalförsvaret, förefaller det rimligt att den myndigheten ges ansvaret för funktionen. Genom att elmarknadsreformen har lagt ansvaret för balanshåll-

ningen i det nationella elsystemet systemansvar se prop.

-

1993941162 s. 161 samt förordningen 1994:1806 om systemansvar

för elektrisk ström på Svenska Kraftnät accentueras detta för- hållande ytterligare. Skäl kan därför finnas för att Svenska Kraftnät övertar N UTEK:s funktionsansvar i fråga om Elförsörjning. Nästa fråga är då hur organisationen för att fullgöra detta funktionsansvar bör utformas inom Svenska Kraftnät. Olika lösningar är här tänkbara och jag antyder i det följande tre konstruktioner som samtliga kan kallas Svenska Kraftnät-lösningar.

160 överväganden

a. Elkraftkommission inom Svenska Kraftnät

Det skulle kunna vara möjligt att skapa ett särskilt organ en beslutande nämnd inom ramen för Svenska Kraftnät. Detta organ benämns i det följande Elkraftkommissionen. Kommissionen skulle ha som uppgift att ansvara för den fredstida elberedskapen och härvid även överta de arbetsuppgifter som i dag ankommer på Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Kommissionen skulle ha en liknande sammansättning som den nuvarande Elförsörjningsnämnden. Ledamöterna skulle utses av regeringen; vissa förslag av företrädare för elkraftbranschen. Generaldirektören för Svenska Kraftnät skulle ingå i Elkraftkommissionen, eventuellt som ordförande. Försvarsmakten skulle vara företrädd. Det kunde vara lämpligt att som ledamot även utse en jurist hög nivâ, bl.a. med hänsyn till att det kunde bli fråga om svåra rättsliga bedömningar av ersättningsfrågor vid egendomsintrång. Inom Svenska Kraftnät skulle Elkraftkommissionen besluta i fråga om elberedskapen. Elkraftkommissionen skulle vara självständigt beslutande inom Svenska Kraftnät i de frågor som ligger under nämndens ansvar. Skulle ett beslut av kommissionen i fredstid komma att stå i strid med Svenska Kraftnäts systemansvar borde verket ha möjlighet att föra frågan vidare till regeringen. I krig eller när regeringen annars bestämmer skulle kommissionen

i huvudsak ha de uppgifter som Elförsörjningsnämnden för närvarande

har. Elförsörjningsnärrmden skulle därmed kunna avskaffas. Genom att Svenska Kraftnät driver och förvaltar storkraftnätet samt har systemansvaret räcker sannolikt förfogandelagens bestämmelser som stöd för Elkraftkommissionens befogenheter. Under Elkraftkommissionen skulle finnas ett kansli som också är inrättat inom Svenska Kraftnät. Personalen borde väljas bland dem som har god kunskap om elkraftbranschen och som även har djupa insikter i beredskapsfrågor. Kanslipersonalen skulle självfallet vara anställd av Svenska Kraftnät. Kanslichefen skulle utses av regeringen, liksom dennes ställföreträdare. Detta kansli skulle bereda och verkställa kommissionens beslut i alla de frågor NUTEK och Svenska Kraftnät i dag har att besluta i fråga om elberedskapen enligt beredskapsförordningen.

Råd inom Svenska Kraftnät

Denna konstruktion innebär att Svenska Kraftnät skulle ha ett råd vid sin sida med uppgifter inom elberedskapen. Rådet skulle bestå av producenter och nätägare. Lösningen innebär egentligen inget annat än att den nyss nämnda Elkraftkommissionen ersätts av en församling som är beslutande.

Överväganden 161

c. Svenska Kraftnät har hand elberedskapen. ensam om

Bedömning av Svenska Kraftnät-lösningar

Ett problem som har betydelse för samtliga Svenska Kraftnätlösningar är att Svenska Kraftnät inte bara har uppgiften att för statens räkning driva och förvalta storkraftnätet. Detta skall ske på ett affärsmässigt sätt. Jag avser då bl.a. upphandling reglerkraft. Svenska Kraftnät av kommer i egenskap av systemansvarig myndighet att vara en av landets största köpare av elkraft. Därutöver tillhandahåller Svenska Kraftnät överföringskapacitet till landets elproducenter. Priset för

denna överföringskapacitet skall bestämmas enligt affärsmässiga

grunder. Samtidigt skall Svenska Kraftnät ha tillgång till omfattande mätdata från både elproducenter och andra nätägare jfr prop. 199394: 162 s. 89. Kravet på affärsmässighet både vad gäller köp av reglerkraft och prissättning för överföringskapaciteten innebär att verket i förhållande till övriga aktörer inom elkraftbranschen kan ha motstående intressen. Om Svenska Kraftnät detta sätt har motstående intressen i förhållande till andra agerande elmarknaden kan det framstå som

mindre lämpligt att verket i egenskap av beredskapsmyndighet eller som myndighet med nära anknytning till denna myndighet alternativ

a får insyn i dessas angelägenheter.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla ytterligare ett skäl som

enligt min mening talar emot samtliga Svenska Kraftnät-lösningar och

som också har samband med relationen mellan verket och övriga inom

elkraftbranschen. Vad jag här avser är risken att beredskapslösningar

som enbart är anpassade till den egna verksamheten, dvs. drift av storkraftnätet, tas fram.

Den Svenska Kraftnät-lösning jag närmast övervägt är

som alternativ a. Det har dock av bl.a. skäl som jag nyss berört inom

utredningen saknats förutsättningar för att rimlig grad enighet

en av bland de närmast berörda kring denna lösning. Vad som särskilt talar emot alternativet b. är följande. Min uppfattning är att det är svårt att skapa regler ett som :ger starkt råd. Tanken är att elkraftbranschen skall ha möjlighet .att utöva inflytande, vilket skulle säkerställa att branschens nödvändiga medverkan i beredskapsarbetet sker frivilligt. Det är inte rimligt att branschens enda inflytande enbart innebär rätt att lämna Svenska en Kraftnät förslag lämpliga åtgärder. Sådana förslag torde alltid kunna framställas av envar genom att skrivelse ställs till Svenska en Kraftnät. Att exempelvis tänka sig en ordning innebörd att ett av enigt råd inte fick förbigås utan regeringens medgivande ter sig dock svårt.

6 15-0534

162 överväganden

Vad slutligen gäller alternativ c. kan mot detta alternativ särskilt anföras följande. En förutsättning för en god elberedskap torde vara att företrädare för samtliga delar av elkraftbranschen ingår bland dem som fattar beslut i fråga om elberedskapen. Detta skulle innebära att samordningen och samverkan inom elförsörjningen låg inom själva beslutsfattandet. Att denna samverkan är nödvändigt på ett sätt som inte gäller andra branscher följer av att det nationella elsystemets alla delar bokstavligen hänger ihop och är beroende varandra. Även ö-drift i och för av om sig är möjlig kräver en fungerande elförsörjning att hela det nationella elsystemets funktion âterupprättas. Elförsörjningens strävanden i en krigssituation måste således omfatta hela det nationella elsystemet och involvera hela elkraftbranschen. Det förefaller dock inte lämpligt att företrädare för elkraftbranschen deltar i beslutsfattandet genom att de tar plats i Svenska Kraftnäts ledning, vilket skulle bli fallet om Svenska Kraftnät som myndighet blev ansvarig för elberedskapen. Detta skulle nämligen normalt innebära att de deltog i även det beslutsfattande som följer av Svenska Kraftnäts affärsverksamhet. Det torde vara direkt olämpligt att så sker. Risken att affärsintressen inom Svenska Kraftnät kommer i kollision

med beredskapsintressen bör undvikas. Detta leder till bedömningen

att beslutsfattandet inom Svenska Kraftnäts affärsverksamhet och inom elberedskapen i möjligaste mån bör skiljas åt. Det finns också följande invändning. Den myndighet som skall svara för elberedskapen skall bl.a. tillämpa den nya lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. som jag kommer att föreslå i det följande. Denna lag gör det möjligt att rikta ålägganden mot företag inom elkraftbranschen, däribland Svenska Kraftnät. Det ter sig mindre lämpligt att Svenska Kraftnät i sådant fall skulle tillämpa denna lag mot sina egna anläggningar. Frågan uppstår då vem som skall besluta i Svenska Kraftnäts ställe i dessa frågor.

Eljiärsörjningsnämnden omvandlas till en myndighet som också är

verksam i fred.

Jag vill allmänt framhålla att elberedskapsfrågorna är svårbedömda och att elberedskapen har en central betydelse för samhällets funktio- Det är därför enligt min mening nödvändigt att ansvaret för ner. elberedskapen ges till en myndighet som har möjlighet att koncentrera sig på just dessa frågor. Det är också av avgörande betydelse att ansvaret anförtros en myndighet som kan verka i nära samarbete med elkraftbranschen.

Överväganden 163

Elförsörjningsnämnden fick sin nu gällande instruktion år 1988.

Som framgått av det föregående träder nämnden i verksamhet vid krig eller när regeringen annars bestämmer det. En viktig förutsättning för Elförsörjningsnämnden torde ha varit det nära sambandet med dåvarande Statens vattenfallsverks beredskapssektion. Det var Vattenfallsverket som svarade för de fredstida förberedelserna inom Elförsörjningsnämnden och gav tillgång till kunnig personal och kontakter med andra delar av elkraftsbranschen. Elförsörjningsnämnden hade med andra 0rd en naturlig bas för sin existens. Om Elförsörjningsnämnden skall stå kvar som det statliga ledningsorganet för elförsörjningen i krig är det viktigt att nämnden också i

fortsättningen har en naturlig bas under fredsförhållanden, precis som

var fallet före år 1992. Som tidigare redovisats är det svårt att finna en sådan bas i den nuvarande myndighetsstrukturen. Det lämpligaste är därför att Elförsörjningsnärrmden ombildas och får möjligheter att själv ansvara för elberedskapen i fred. En sådan lösning ligger i princip inte långt ifrån vad som i praktiken gällde före bolagiseringen av Vattenfallsverket även om Elförsörjningsnämnden i sin nya roll naturligtvis inte kan jämföras med detta verk. Dessutom torde en organisationslösning där Elförsörjningsnämnden ansvarar för elberedskapen även i fred kunna anses innebära en anpassning till ansvarsprincipen. Härigenom får Elförsörjningsnämnden ett klart definierat och fullständigt ansvar både i krig och i fred.

Vad gäller ansvarsprincipen och Elförsörjningsnämnden vill jag dock framhålla följande. Ansvarsprincipen innebär, som jag flera

gånger påpekat, att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då. Tanken är att det finns en omfattande fredstida verksam-

het som skall bedrivas även i krig. Efter bolagiseringen av Vattenfall finns dock ingen myndighet som bedriver produktion el. Det är

av

därför svårt att tillämpa ansvarsprincipen fullt ut i detta sammanhang. Mitt förslag om att Elförsörjningsnämnden skall myndighet

vara en

som är verksam även i fredstid innebär dock att elberedskapsfrågorna

får den kontinuitet i fred och kriskrig är vägledande för som tillämpningen av ansvarsprincipen Elförsörjningsnämndens nya uppgift blir med denna lösning att i fred ansvara för landets elberedskap, dvs. att förbereda elförsörjningen inom det nationella elsystemet inför yttre hot och för att ställa om verksamheten till krigsförhållanden. Uppgiften innebär givetvis att Elförsörjningsnämnden skall vara i verksamhet även i fred. I krig eller när regeringen annars bestämmer det, behåller Elförsörjningsnämnden de uppgifter och det ansvar den i dag har. Elförsörjningsnämnden skall sålunda, i stället för NUTEK, utföra de åtgärder som anges i 17 § beredskapsförordningen i fråga om elberedskap. Vidare övertar Elförsörjningsnämnden i detta alternativ

164 Överväganden

de uppgifter som för närvarande ankommer Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Denna nämnd kan alltså läggas ner, varigenom antalet statliga organ inom elberedskapsomrädet minskar. Den främsta fördelen med detta alternativ är enligt min uppfattning att det skapas förutsättningar för entydiga ansvarsförhållanden inom elberedskapen. Man uppnår också att den har att leda elför- l som l sörjningens resurser i krig ges makt att påverka beredskapsläget inom l l elberedskapen. Vidare kan denna organisationslösning ge goda möjligheter att ta till vara det intresse och den kompetens som finns inom elkraftbranschen i fråga om elberedskap. Detta torde kunna medföra stora förbättringar i jämförelse med dagens förhållanden. Jag förordar att detta alternativ genomförs och återkommer i avsnitt 5.6 till detaljerade förslag om uppgifter och organisation för Elförsörj-

i

ningsnämnden i fred.

i

5.5.5 Funktionsindelning enligt beredskapsförordningen

NUTEK är i dag ansvarig myndighet för den funktion som i bilagan till beredskapsförordningen i dess gällande lydelse kallas Energiförsörjning och som bl.a. omfattar försörjning med elkraft. Eftersom jag nu förordar att Elförsörjningsnärnnden skall ha ansvaret för elberedskapen behöver den nuvarande funktionen

Energiförsörjning delas upp. NUTEK bör i fortsättningen endast svara

för de delar av funktionen Energiförsörjning som inte behandlats inom ramen för mitt utredningsarbete, dvs. försörjning med bränsle och drivmedel. Det synes lämpligt att därvid ersätta den nuvarande benämningen av funktionen med en annan, exempelvis Bränsle- och drivmedelsförsörjning. Bilagan till beredskapsförordningen bör ändras i enlighet härmed. Frågorna elberedskap bör hanteras inom ramen för en egen och om funktion som i bilagan till beredskapsförordningen bör benämnas ny

Elförsörjning.

Inrättandet av en särskild funktion för elberedskapsfrågorna, benärrmd Elförsörjning, torde också ligga närmare riksdagens ställningstagande om elförsörjningen som en prioriterad verksamhet inom totalförsvaret än vad dagens organisation gör. Jag kan i fråga om funktionsindelning och sektorers vikt påpeka att såväl Postbefordran Telekommunikationer utgör separata funktioner enligt beredskapssom förordningen. Dessa funktioner torde knappast vara viktigare än elförsörjningens även om ingående jämförelser mellan olika funktioners inbördes vikt inte bör göras.

Överväganden 165

5.6 Elförsörjningsnämnden

5.6.1 Inledning

Jag förordar, som framgått i avsnitt 5.5.5, att den i beredskapsförordningen använda indelningen i funktioner ändras på så sätt, att funktionen Energiförsörjning delas i två funktioner, en för elförsörjning och en för bränsle- och drivmedelsförsörjning. Elförsörjningsnämnden skall enligt mitt förslag ha det centrala statliga ledningsansvaret för elberedskapen i alla situationer, dvs. både i fred och i krig. Den bör genom de personer som är engagerade i

myndighetens arbete ha en sådan kompetens och anknytning till

företagen inom elkraftbranschen, att den som ledningsorgan vinner branschens respekt och förtroende. Givetvis bör allmänna intressen vara företrädda inom myndigheten på så sätt att det aldrig kan uppstå tvekan om att myndigheten tillvaratar Sveriges totalförsvarsintressen och inte tar andra i sammanhanget ovidkommande hänsyn. Vad jag här avser är att inom utredningen har höjts varnande röster om att elkraftbranschen kunde vara benägen att se främst till de egna intressena. Jag vill dock betona att jag för min del anser dessa farhågor överdrivna.

Elberedskapen är en del av det civila försvaret. Elförsörjningsnärrmden skall således verka för att det civila försvarets tre huvuduppgifter

kan fullgöras:

att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar -

och under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning,

att under kriser och i krig stödja Försvarsmakten samt -

att för fullföljandet av dessa uppgifter, under kriser och i krig

upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

5.6.2 Elförsörjningsnämndens uppgifter i krig

Jag har i avsnitt 5.3 redovisat min syn frågan om det behövs en central statlig ledning av elförsörjningens resurser i krig. I avsnitt 5.4 har jag uppehållit mig vid frågan om förberedelser för ledningsuppgiften. Att slutligt och i detalj fastställa uppgifterna för Elförsörjningsnämnden en gång för alla är givetvis inte möjligt. En god elberedskap förutsätter ett fortlöpande tankearbete med vissa fasta ramar. Givetvis måste det ske en ständig utvärdering av de fredstida resurserna. Denna utvärdering skall utmynna i en bedömning av vad som kan vara möjligt att åstadkomma i olika krigssituationer. För att kunna åstadkomma det som ytterst är möjligt krävs självfallet övningar

166 Överväganden

som i sin tur kan ge nya infallsvinklar. Utvärderingarna och övningarna ger således kontinuerligt nytt underlag för vilka förberedelser som

behövs i fred för att uppgifterna i krig skall kunna lösas.

Elförsörjningsnämndens nuvarande uppgift i krig är att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser och att vid behov genomföra förbrukningsreglering. Uppgifterna berör såväl produktion och överföring som förbrukning av elkraft. Elförsörjningsnämndens ansvar är att söka åstadkomma en god elförsörjning. l krig måste det naturligtvis finnas ett operativt kontrollrum för rikets elförsörjning för att Elförsörj ningsnämnden, Svenska Kraftnät och de större kraftproducenterna skall kunna arbeta tillsammans. Jag föreslår inte att Elförsörjningsnämndens uppgifter och ansvar i krig skall förändras. Däremot måste det bättre än hittills klargöras vilka konkreta arbetsuppgifter Elförsörjningsnänmden skall utföra i krig för att fullgöra sitt ansvar. Detta är också den grund som den nödvändiga planeringen och förberedelsearbetet i fred måste bygga på. Det är emellertid som framgått inte för närvarande möjligt att utforma ett slags åtgärdspaket för krig elberedskapens område. Främst beror detta att det inte samlat har utretts vilka resurser och möjligheter till olika åtgärder i krig som finns inom elförsörjningen. Det har inte varit möjligt att inom utredningen råda bot på dessa brister i beslutsunderlaget. Jag kommer därför att mera fritt resonera kring hur ett ledningsansvar i krig kan te sig. Dock bör bland

Elförsörjningsnämndens första uppgifter vara att se till att en sådan

mycket ingående utredning görs av hur elförsörjningens fredstida resurser kan motsvara kraven under krigsförhållanden. Detta fordrar ett mycket omfattande arbete men är enligt min mening nödvändigt om elberedskapen i Sverige skall förbättras. Av budgetpropositionen 1995 prop. 199495: 100 bilaga 5 s. 112 f. framgår att regeringen ser allvarligt på de brister i fråga om elberedskapen som föreligger och att den avser att i samband med förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut låta analysera vilka hot mot el-, tele- och ledningssystemen som bör vara dimensionerande för inriktningen av beredskapsåtgärderna dessa områden. När det gäller elproduktion skall Elförsörjningsnämnden verka för

att tillräckliga produktionsresurser finns tillgängliga. Det skall i det

längre tidsperspektivet ske genom långsiktig planering och inriktning. Det kan då vara fråga om vilka kärnkrafts- och vattenkraftaggregat som skall utnyttjas med hänsyn till olika relevanta faktorer, t.ex. verkningsgrad. Beslut i dessa frågor hänger intimt samman med frågor om förbrukningsniväer och överföringsmöjligheter. I det kortare tidsperspektivet skall Elförsörjningsnämnden verka för att undanröja hinder för att utnyttja landets produktionsresurser. Det direkta underhålls- och reparationsarbetet beträffande olika typer av anläggningar måste självklart skötas av anläggningsinne-

Överväganden 167

havaren. För att innehavaren skall kunna klara ett sådant arbete kan vid vissa anläggningar krävas ett väl fungerande verkskydd, vilket kräver såväl utbildad verkskyddspersonal erforderlig utrustning. som Det bör också finnas bevakning vid de viktigaste anläggningarna. I vissa fall kan det också finnas behov driftvärn. Även Elförsörjav om ningsnämnden är en del av det civila försvaret bör nämnden samarbeta nära med Försvarsmakten i frågor om militärt skydd för anläggningarna. Vad avser vattenkraftstationer gäller Elförsörjningsnämndens verksamhet i första hand ett övergripande ansvar för underhåll och reparation av anläggningarna, Lex. efter skador som orsakats av sabotage eller andra stridshandlingar. När det gäller värmekraftverken, särskilt de fossileldade kraftstationerna, tillkommer frågor som rör bränsleförsörjningen. Dessa frågor

skall Elförsörjningsnåmnden lösa i samarbete med NUTEK, jag

som

förutsätter är funktionsansvarig myndighet för bränsleförsörjning.

Även samarbete med ÖCB och andra myndigheter med viktiga ansvarsområden behövs, t.ex. när det gäller transportfrågor. Särskilda problem är förknippade med elproduktion i kärnkraftverken i krig. I detta sammanhang vill jag framhålla att det förefaller finnas skilda uppfattningar om innebörden av nu gällande bestämmelser när det gäller vem som i krig bör ha beslutanderätten drift om av kärnkraftverken. Detta förhållande år otillfredsställande. Gränsdrag-

ningen mellan Elförsörjningsnänmdens och Kärnkraftinspektionens

ansvar måste göras klar. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 5.6.3. När det gäller överföring, dvs. kraftledningar, transformator- och kopplingsstationer etc är Elförsörjningsnämndens uppgifter huvud-

sakligen att ha ett övergripande ansvar för underhåll samt reparation av skador anläggningarna.

Elförsörjningsnämnden har vidare en viktig uppgift i att medverka till materielförsörjning för reparationer och underhåll samt fördelning av tillgängliga resurser med hänsyn till angelägenhetsgraden för de olika behoven. Detta innebär att Elförsörjningsnämnden själv måste besitta eller ha nära tillgång till en stor kunskap dels om totalförsvarets verksamhet för att kunna göra prioriteringar mellan olika elkunder, dels om det nationella nätets uppbyggnad och funktion för att kunna göra prioriteringar i fråga om reparationer och fördelning av tillgänglig reservmateriel. Vad som sagts ovan om prioritering och fördelning av materiel gäller också personella resurser för kontroll, underhåll och reparation av anläggningarna. Jag återkommer i avsnitt 5.6.4 till frågor om tillgång till resurser för reparation av förstörda överförings- och produktionsanläggningar.

168 överväganden sou 1995:51

När det gäller förbrukning är det Elförsörjningsnämndens uppgift att besluta föreskrifter som behövs för förbrukningsreglering och att genomföra sådan reglering. I denna uppgift ingår även att lämna allmänheten information om regleringsföreskrifterna och ge råd rörande elhushållning. Elförsörjningsnämnden skall också i den utsträckning regeringen bestämmer pröva överklagade beslut i ärenden förbrukningsreglering som fattats av myndigheter på lägre nivå. om Som jag tidigare utvecklat torde ransoneringsátgärder endast bli aktuella i ett mer utdraget fientligt angrepp eller i neutralitetsfallen.

5.6.3 Avgränsningen mellan Elförsörjningsnämnden och

vissa andra beredskapsmyndigheter

Jag övergår till att närmare diskutera vissa frågor som gäller nu avgränsningen mellan Elförsörjningsnämndens ansvar och det ansvar i krig ligger de andra myndigheter som bör ingå i funktionen som Elförsörjning.

I den gällande lydelsen av bilagan till beredskapsförordningen är

nu Svenska Kraftnät, Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet angivna bland de myndigheter som ingår i funktionen Energiförsörjning. Att Svenska Kraftnät skall ingå i den nya funktionen Elförsörj-

ning är självklart och jag kommer i avsnitt 5.7 att behandla Svenska Kraftnäts uppgifter i krig och de förberedelser som kan behöva göras

i fred. Skälet till att Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet

ingår i den nuvarande funktionen Energiförsörjning måste vara dessa

tvâ myndigheters tillsynsuppgifter gentemot kärnkraftverken. De har sålunda ansetts ha uppgifter inom den del av energiförsörjningen som avser elberedskapen.

Elförsörjningsnämndens nuvarande ansvar i krig måste rimligen

innebära att nämnden i sådana situationer står i ett överordnat förhållande till Svenska Kraftnät, Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Samtliga är myndigheter under regeringen. Detta innebär att regeringen kan reglera den inbördes hierarkin myndigheterna emellan alltefter vad som bedöms lämpligt. Jag anser att

Elförsörjningsnärnnden även i fortsättningen skall vara överordnad de

övriga i krig eller när regeringen annars bestämmer. Detta bör dock komma till klart uttryck i de fyra myndigheternas instruktioner. Elförsörjningsnämnden har i uppgift att i krig planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. För att fullgöra sitt ansvar bör Elförsörjningsnämnden ha befogenhet att utforma närmare föreskrifter för hur Svenska Kraftnät skall bedriva sitt systemansvar i krig. Elförsörjningsnämnden skall alltså i krig eller när regeringen annars bestämmer ha befogenhet att fatta beslut som är bindande för Svenska

Överväganden 169

Kraftnät. Dessa beslut kan gälla såväl Svenska Kraftnäts systemansvar

som frågor som Elförsörjningsnämnden har det direkta ansvaret för, t.ex genomförandet av ransonering. De befogenheter Elförsörjnings-

nämnden bör ha, skall givetvis komma till klart uttryck också i Svenska Kraftnäts instruktion.

Jag anser att Statens kärnkraftinspektion också bör ingå i den

nya funktionen Elförsörjning. Relationen mellan Elförsörjningsnämnden

och Kärnkraftinspektionen synes emellertid inte helt klar i

vara nu-

läget. Givetvis kan inte Elförsörjningsnämnden i krig göra de

säkerhetsbedömningar som Kärnkraftinspektionen normalt skall göra, bättre än denna myndighet. Vad det är fråga är i stället de om att förhållanden som kan förutsättas råda under krig gör avvägningarna att troligen måste ges annan tyngdpunkt än i fred med hänsyn till de värden som står mot ren säkerhetshänsyn. Kärnkraftinspektionen bör inte i krig tvingas göra sina bedömningar med andra utgångspunkter än i fred, dvs. myndigheten bör granska olika driftfall säkerur ren hetssynpunkt. Av den anledningen behövs ett kan väga organ som rena

säkerhetshänsyn mot andra hänsyn som motiveras av fiendens hot mot landet. Elförsörjningsnänmden bör detta

vara organ. Elförsörjningsnämnden är i krig det centrala ledningsorganet för

landets elförsörjning. Elförsörjningsnämnden har alltså ett över-

gripande ansvar för tillgången kapacitet för elproduktion, vilken inkluderar kärnkraftverken. Men myndighetsansvaret i fred för säkerheten vid driften av kärnkraftverken ligger enligt det kärntekniska regelsystemet på

Kärnkraftinspektionen. För att Elförsörjningsnämnden skall kunna

fullgöra sitt ansvar att förse landet med elkraft i krig bör Elförsörjningsnämnden under krigsförhållanden slutligt bestämma kärnom kraftverken kan vara i produktion eller skall ställas av. Inför beslut som rör drift kärnkraftverken under krigsförav

hållanden är Elförsörjningsnämnden självfallet beroende den

av särskilda kompetens som bland myndigheterna enbart finns hos

Kärnkraftinspektionen. Av bl.a. den anledningen bör bland Elförsörj-

ningsnänmdens ledamöter finnas under fredsfören person som

hållanden innehar en ledande befattning hos Kärnkraftinspektionen jag

återkommer till frågor om sammansättningen Elförsörjningsnämnav den i avsnitt 5.6.5. Det bör också under krigsförhållanden Kärnkraftinspektionens vara sak att från ren säkerhetssynpunkt göra bedömningar kärnkraftom verken kan vara i drift eller inte. Myndigheten skall enligt min mening göra sina överväganden så fristående det är möjligt. Det är som emellertid oundvikligt att toleransen för risktagande i krig kan antas bli större än i fred. Kärnkraftinspektionens ställningstaganden skall med mitt synsätt under krigsförhållanden ha formen råd till av

Elförsörjningsnämnden utifrån Kärnkraftinspektionens sakkunskap om

170 Överväganden

säkerhetsaspekter. Det bör emellertid, som jag redan uttalat, vara

Elförsörjningsnämnden slutligt bestämmer om kärnkraftverk skall

som ställas Det är härvid nödvändigt att det författningarna klart av. av framgår under vilka omständigheter det ankommer Elförsörjningsnämnden att fatta beslut om avstängning av reaktorer. Det får inte råda någon tvekan när befogenhet och skyldighet att fatta beslut om övergår från en myndighet till en annan. De avvägningsfrågor här kan uppstå kan vara synnerligen som svåra. För säkerställa att tillräcklig hänsyn alltid tas till Kärnkraftatt inspektionens synpunkter kan införas en bestämmelse som ger möjlighet för denna myndighet att tvinga fram ett avgörande den politiska nivån, dvs. regeringen. En sådan bestämmelse skulle av kunna utformas så, att ledamoten från Kärnkraftinspektionen i Elförsörjningsnämnden har möjlighet att om denne menar att -

Elförsörjningsnämnden är beredd att ta oacceptabla risker föra

frågan till regeringen för prövning. Kan förbindelse inte upprätthållas med regeringen det dock nödvändigt att Elförsörj ningsnämndens synes beslut står fast utan att regeringen prövat frågan. Jag vill understryka att vad jag här anfört gäller enbart förhållande-

mellan Elförsörjningsnämnden och Kärnkraftinspektionen när det

na gäller behörighet att i extrema lägen fatta beslut om att en kärnreaktor inte längre skall få användas för att producera elkraft för landets

behov. Men även under krigsförhållanden gäller givetvis föreskrifterna

i 10 § lagen l984:3 kärnteknisk verksamhet, av innebörd att det om är tillståndshavaren för att de åtgärder vidtas som behövs som svarar för att med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under

vilka den bedrivs upprätthålla säkerheten. En sådan åtgärd är i vissa

situationer att omedelbart stoppa driften av anläggningen. Innehavaren denna kan aldrig komma ifrån sitt eget för säker drift av ansvar en att hävda att han i akut situation avvaktar beslut av behörig genom en myndighet eventuell order att stänga en kärnreaktor. Detta om av gäller oavsett behörig myndighet är Kärnkraftinspektionen, om

Elförsörj eller regeringen. Tillståndshavaren har sålunda det fulla för att upprätthålla säkerheten och skall givetvis

ansvaret stänga reaktorn han bedömer fortsatt drift innebära stora säkerhetsom risker. Om fortsatt drift innebär avvikelse från i fred föreskriven säkerhetsnivå skall förhållandet omedelbart anmälas till Kärnkraftinspektionen och Svenska Kraftnät. Vad jag föreslagit i fråga Elförsörjningsnärrmdens behörighet nu om besluta i frågor gäller driften kärnreaktorer bör komma till att som av

uttryck i instruktionen för Elförsörjningsnärnnden, i kärntekniklagen

samt i kärnteknikförordningen l984:l4. Jag har mina förslag till gällande lydelse av kärnteknikanpassat nu lagstiftningen. Några särskilda bestämmelser för drift av kärntekniska anläggningar under beredskapstillstånd eller krig finns för närvarande

Överväganden 171

inte varför kärntekniklagen jag berört utfärdade till-

som nyss samt

ståndsvillkor i princip gäller i sådana lägen. Om anläggningen tagits i anspråk genom förfogande enligt förfogandelagen kan vidare uppstå

särskilda frågeställningar jag här inte skall gå in på. Nu angivna som frågor bör övervägas vidare i det fortsatta beredningsarbetet. När det gäller krigsuppgifter för Statens strâlskyddsinstitut inom elberedskapen finner jag det svårbedömt dessa motiverar mera om att

institutet skall ingå i funktionen Elförsörjning. Strålskyddsinstitutet finns först genom 1993 års beredskapsförordning uppräknat bland de

myndigheter som har uppgifter inom den nuvarande funktionen

Energiförsörjning. Motsvarande bestämmelse i den tidigare gällande förordningen 1986:294 om ledning och samordning inom totalförsva-

rets civila del nämnde inte Strålskyddsinstitutet myndighet med som en

uppgifter inom funktionen Energiförsörjning.

Strålskyddsinstitutet har till utredningen myndigheten uppgett att

inte har direkta uppgifter inom funktionen Energiförsörjning under

beredskapstillstånd och krig och att myndigheten bedömer det inte att

finns något behov att ingå i funktionen Energiförsörjning.

av

Mot bakgrund av Strålskyddsinstitutets redovisade bedömning

ovan

och att jag inte kan se vilka uppgifter inom funktionen Elförsörjning

som myndigheten skall ha, föreslår jag att den inte skall ingå i den nya

funktionen Elförsörjning. Strålskyddsinstitutet har givetvis viktiga uppgifter i krig och ingår också i funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Ett samråd i fråga strålskydd mellan Kärnkraftin-

om spektionen och Strålskyddsinstitutet är självklarhet motiverar en men inte att sistnämnda myndighet enbart detta skäl ingår i funktionen av Elförsörjning.

Det torde emellertid ankomma på den funktionsansvariga myndig-

heten, dvs. enligt mitt förslag Elförsörjningsnämnden, att i sitt löpande arbete överväga vilka myndigheter bör ha uppgifter inom som

funktionen Elförsörjning och vid behov lämna förslag till regeringen om förändringar som behövs. Vid sådana framtida överväganden kan frågan om Strålskyddsinstitutets ställning inom funktionen Elför-

sörjning komma att aktualiseras.

5.6.4 Elförsörjningsnämndens uppgifter i fred

Elförsörjningsnämndens arbete i fred bör enligt min mening främst

inriktas på åtgärder som främjar god organisation och djupa en

kunskaper hos kraftproducenter och nätföretag. Nämndens planering

bör främst utgå från behovet att kunna motstå ett strategiskt överfall. I en sådan situation torde elsystemet komma utsättas för sabotage att

172 överväganden

på i sådan omfattning och med sådana verkningar att de inte ett sätt, helt kan förutses och således inte kan förebyggas annat än delvis. Viktigast för god elberedskap är därför sannolikt att de myndigen

heter, företag och som är verksamma inom produktion och

personer överföring elkraft har förmåga att verka under stor yttre press av en

i elsystem är satt under pågående förstöring. Detta förutsätter

ett som kunskaper, god planering och kvalificerad

givetvis djupa en en övningsverksamhet.

Eftersom problemen torde bli svårast att bemästra i den situation

benämns Strategiskt överfall, blir med denna inriktning av som

Elförsörjningsnämndens arbete beredskapen mot mindre allvarliga hot

ännu bättre. Det arbete med utbildning och övningar som bör ingå som en

väsentlig del Elförsörjningsnämndens verksamhet fordrar, att

av sakkunskap det nationella elsystemet förs samman med sakkunskap om militär teknologi, strategi och taktik. om Inom elberedskapen måste det fredstida systemet och dess resurser

ständigt utvärderas och dess förmåga ställas i relation till de krav som

krigssituation kan medföra. Detta kräver i sin tur en ständig

en utredning och analys troliga scenarier för fientliga angrepp. av I det följande redovisar jag några huvuduppgifter för nämndens

verksamhet i fred.

Funktionsansvar enligt beredskapsförordningen

för Elförsörjningsnämnden i fred bör självfallet vara En huvuduppgift utföra de arbetsuppgifter som enligt 17 § beredskapsförordningen

att

beredskapsmyndighet med för en viss funktion.

åligger en ansvar Jag hänvisar här till avsnitt 5.5.1, där jag utförligt har diskuterat

konkreta åtgärder enligt min uppfattning bör utföras av den

vilka som

beredskapsmyndighet har funktionsansvar i fråga om försörjning

som med elkraft. I två avseenden behövs dock komplettering. Jag syftar först en vad anförts behovet att ingå avtal med företag inom elkraftsom om

samordna beredskapsförberedelser .

branschen under rubriken Att

avtal här åsyftas skall innebära åtagande från kraftföretagets

De som sida fortsätta verksamheten i krig och att producera elkraft för att

Avtalen hela producentens kapacitet i anspråk. Avtalen

staten. bör ta

bör även behandla frågor rimlig ersättning för åtagandet. Min

om kraftproducenter bör sina leveransavtal med uppfattning är att anpassa kunder efter de avtal här Med detta menar jag att avtalen som avses.

med kunderna skall innehålla det närmast självklara att leverans-

avtalen inte gäller i krig. En kund kan därmed inte göra sitt avtal

gällande i krig och ställa anspråk på elleveranser enligt det.

Överväganden 173

Det år enligt min mening uppenbart att nätägare inte med åberopan-

de av ellagens bestämmelser kontraheringsplikt jfr 2 § 4

om mom. SFS 1994:617, kan anses skyldiga att under krigsförhållanden upprätthålla verksamhet med överföring ström Elförsörjav annan. ningsnämnden skall därför också verka för att avtal tecknas med nätägare för att dessa i krig skall fortsätta sin nätverksamhet. Alternativet till avtal mellan Elförsörjningsnämnden och kraftproducenter respektive nätägare år förfoganden enligt 5 § första stycket 3 och 5 förfogandelagen. Beslut om förfoganden bör fattas av Elförsörjningsnämnden. När det gäller förfoganden gentemot kraftproducenter torde det enligt min mening vara uppenbart att ett beslut förfogande måste om innebära ett åläggande att producera för statens räkning. En kund kan således inte enligt ett avtal med elkraftproducenten göra anspråk på den elkraft som produceras efter förfogande enligt förfogandelagen. Det är självklart att ett beslut om förfogande bör utformas så att det står klart att producentens hela kapacitet tas i anspråk. Den andra kompletteringen är hänförlig till rubriken Att regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. Här bör Elförsörjningsnämndens uppgift vara att i samråd med Svenska Kraftnät och Kårnkraftinspektionen årligen sammanställa en rapport med redovisning av beredskapsläget för elförsörjningen inom det nationella

elsystemet och av vidtagna åtgärder enligt beredskapsförordningen.

Rapporten skall också innehålla bedömningar av elberedskapens förmåga i förhållande till styrande hotbilder. Rapporten skall tillställas

regeringen. För att totalförsvarets krav på en god elförsörjning skall

kunna beaktas heltäckande, skall Elförsörjningsnämnden även samråda med Försvarsmakten, ÖCB och länsstyrelserna.

Elförsörjningsnämndens rapport kan tjäna som underlag för NUTEK

när verket skall sammanställa uppgifter för överväganden inom

energisektorn. NUTEK är central förvaltningsmyndighet för frågor

om omställningen av energisystemet har s.k. sektoransvar för -

energi. Detta innebär att NUTEK har kunskap om den s.k. totala energibalansen i landet. NUTEK bör därför med utgångspunkt i denna kunskap ha uppgiften att överväga mer övergripande frågor om energi-

ransonering, t.ex. om möjligheter att längre sikt växla mellan olika energislag. Jag erinrar om att NUTEK till mig understrukit det stora behovet av en sammanhållen planering av energiberedskapen och hävdat att ansvaret för funktionen Energiförsörjning som helhet måste hållas samman hos NUTEK jfr avsnitt 5.5.3.

174 Överväganden

Förberedelser för ransonering

När förbrukningsreglering av införs skall Elförsörjningsnämnden i den utsträckning regeringen föreskriver genomföra regleringen. Härav följer att Elförsörjningsnämnden också skall förbereda elransonering. Detta bör ske i samråd med NUTEK eftersom jag förutsätter att verket är ansvarigt för bränslen m.m. l neutralitetsfallet förutsätts att samhället fungerar ungefär normalt med avseende beslutsprocessen. Regeringen och myndigheter under regeringen har då alltså i stort sett normala förutsättningar att fungera. Det förekommer inte heller stridshandlingar i landet. Driftsäkerheten kommer i allt väsentligt att motsvara den fredstida. Driften av såväl kärnkraftverken som vattenkraftverken kan upprätthållas under lång tid, även om varutillförseln är störd. Det torde i ett sådant fall finnas relativt god tid att både planera och genomföra förbrukningsreglering av elkraft, dvs. ransonering. Det kan också antas att regeringen vill vara den som fattar ransoneringsbesluten i neutralitetsfallet. På grund av dessa skäl bör Elförsörjningsnämnden inte utan att särskilt behov uppkommer ägna alltför stort intresse ransoneringsfrågor. Elförsörjningsnämnden bör givetvis för ransoneringsfrågor och även för övriga beredskapsuppgifter ha regionala organ elområden, länsvis e.d. och även lokala organ med anknytning till nätföretags koncessionsomrâden elblock, kommuner e.d. Nätföretags medverkan vid ransonering kommer att behövas med t.ex. mätning och tilldelning. Elförsörjningsnämnden bör överväga lämplig utformning av föreskrifter för elransonering och för den regionala och lokala

organisationen jfr t.ex. Energiberedskapsutredningens betänkande

Energiberedskap för kristid, SOU 1975:60 s. 359 f.. Att organisatiopå lägre nivå är viktig är sålunda uppenbart. nen

Prövningsmyndighet enligt förslag till ny lagstiftning om beredskapsâtgärder vid vissa elektriska anläggningar, verkskydd m.m.

Elberedskapen i fred måste också innebära ett ansvar att verka för att det nationella elsystemet fysiskt i möjlig utsträckning utformas så att

det är driftsäkert också under svåra påfrestningar. Här bör det i första

hand eftersträvas att systemet tillåter alternativa lösningar, dvs. att det är tekniskt flexibelt. Vid anläggningar som inte kan ersättas och vars återställande tar lång tid bör även fysiska skyddsåtgärder och bevakning övervägas. Med sådana åtgärder kan man i viss utsträckning öka elsystemets förmåga att stå emot yttre hot.

Jag föreslår i det följande avsnitt 5.8 en ny lag om beredskapsåt-

gärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. Denna nya lag skall ersätta 1942 års krigsskyddslag. Elförsörjningsnämnden bör vara

Överväganden 175

den myndighet som skall tillämpa den nya lagen. Detta innebär att Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar bör avvecklas. Jag anser vidare att bestämmelserna om verkskydd i 5 kap. i lagen 1991:1720 om civilt försvar är väl lämpade att utgöra författningsgrund för ålägganden riktade mot innehavare av produktions- och överföringsanläggningar. Genom sådana älägganden kan skapas ett verkskydd som har till uppgift att under höjd beredskap medverka vid skyddet av personalen och verksamheten samt i räddningstjänsten vid den egna anläggningen. Enligt förordningen 1995:128 civilt om försvar är det länsstyrelsen som beslutar att verkskydd skall inrättas. Elförsörjningsnämnden bör vara den myndighet som vid anläggningar för elkraftproduktion och överföring ström beslutar att det skall av finnas verkskydd vid anläggningen. Jag föreslår därför att förordningen ändras i enlighet härmed. Vad gäller utbildning av verkskyddspersonal är det enligt nyss nämnda förordning Statens räddningsverk skall genomföra som utbildningen, med möjlighet att efter överenskommelse överlåta detta till en kommun. Jag anser i princip att Elförsörjningsnämnden bör vara den myndighet som har ansvaret för att utbildning av verkskyddets personal äger rum vid nu aktuella anläggningar samt att detta bör kunna överlämnas till elområde på liknande Räddningsverket sätt som kan överlåta frågorna till en kommun. Dessa frågor bör övervägas vidare i samband med utformningen av en ev. lokal organisation. Jag lägger därför fram några förslag till författningsändringar i denna del. Den som är skyldig att organisera verkskydd vilket till skillnad mot driftvärn är en obeväpnad organisation skall enligt lagen - om civilt försvar betala kostnaderna för utbildningen verkskyddets av personal. Vissa riktlinjer för hur Elförsörjningsnämnden skall bedriva verksamheten avseende verkskydd bör kunna hämtas från den verksamhet Vattenfallsverket tidigare bedrev inom detta område. Fram till år 1992 ankom ledningen civilförsvar vid verksanläggningar av inom elförsörjningen nämligen på Statens vattenfallsverk. Verksamheten styrdes av föreskrifter om verkskydd som Vattenfallsverket utfärdade. Några nya föreskrifter finns inte efter NUTEK:s övertagande av myndighetsuppgifterna inom elberedskapen. Vid vissa anläggningar har dock på frivillig väg verkskydd behållits. För att ge en uppfattning om storleken av ett verkskydd ges här några uppgifter om det numera frivilliga verkskyddet vid Forsmarksverket. Verkskyddet har sin bas i verkets fredstida industribrandkår som består av omkring 30 man. Därutöver tillkommer omkring 40 man så att verkskyddet totalt består omkring 70 Styrkan är av man. försedd med ett antal fordon och övrig utrustning. Personalen är krigsplacerad vid anläggningen med hänsyn till sina ordinarie

176 överväganden

uppgifter. Enligt uppgift från Forsmarksverket är den genomsnittliga

utbildningskostnaden 75 000 krår och varierar starkt beroende hur omfattande utbildning som förekommer respektive år. Det bör också åligga Elförsörjningsnämnden att överväga om en anläggning ingår i det nationella elsystemet bör förklaras som som

skyddsobjekt enligt 4 § lagen 1990:217 om skydd för samhällsvik-

tiga anläggningar m.m. Anser nämnden detta befogat skall nämnden anmäla frågan till den länsstyrelse där anläggningen finns. Det ankommer enligt nu gällande ordning på respektive länsstyrelse att fatta beslut skyddsklassning. Jag föreslår ingen ändring i om

detta förhållande. Elförsörjningsnärnnden i sin nya gestaltning bör

dock noggrant överväga denna ordning även fortsättningsvis bör om

gälla eller om det är mer ändamålsenligt att Elförsörjningsnämnden liksom Försvarsmakten själv kan skyddsklassa anläggningar av

vikt för landets elförsörjning. Eftersom frågan om °skyddsklassning

hittills inte har ägnats uppmärksamhet och få anläggningar inom det

nationella elsystemet har förklarats vara skyddsobjekt bör Elförsörjningsnärnnden så snart det är möjligt bedöma vilka av anläggningarna

bör vara skyddsobjekt. I detta sammanhang kan nämnas att

som

Svensk Elberedskap AB i särskild säkerhetshandbok redovisat en

en

modell för betydelseklassning samt ett antal till denna modell tillhöran-

de urvalskriterier.

När det däremot gäller förelägganden enligt 19 § lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. bör Elförsörjningsnämnden

redan bli den myndighet fattar beslut som rör anläggningar nu som ingående i det nationella elsystemet. Detta bör i sak innebära att

Elförsörjningsnämnden får rikta förelägganden mot den som bedriver verksamhet vid anläggning för produktion och överföring av

en

elektrisk ström, vilken är av väsentlig betydelse för elförsörjningen.

Sådana förelägganden fär avse skyldighet att anordna bevakning, sätta inhägnader eller vidta andra liknande åtgärder till skydd mot upp

sabotage, terrorism och spioneri. Mitt motiv för detta är att det bör

myndighet som skall tillämpa såväl den nu behandlade vara samma lagbestärnmelsen den av mig i avsnitt 5.8 föreslagna nya som

lagstiftningen beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar.

om 8 § förordningen 1990:1334 skydd för samhällsviktiga anläggom ningar bör därför ändras så att Elförsörjningsnämnden anges m.m. den myndighet som skall fatta beslut enligt 19-21 §§ lagen om som skydd för sarnhällsviktiga anläggningar m.m. Detta skall dock endast

gälla för sådana anläggningar som Elförsörjningsnämnden har ansvar

för, dvs. elektriska anläggningar.

överväganden 177

Övriga uppgifter

Min utgångspunkt är att elsystemet utformas för att tillgodose de fredstida elbehoven och den driftsäkerhet som de fredstida leveransavtalen kräver. Det finns samtidigt ett samband mellan den fredstida

driftsäkerheten och den krigstida försörjningsförmågan, även om den

krigstida elförsörjningen i flera hänseenden skiljer sig från den fredstida. Därför måste beredskapsaspekterna beaktas då elsystemet utvecklas. Det är viktig uppgift för Elförsörjningsnämnden att en genom information och rådgivning främja att så sker. I detta sammanhang behandlar jag också vissa uppgifter som hänger samman med behovet av utbildningsinsatser av beredskapsskäl. Denna utbildning måste ta sikte olika driftalternativ. Med driftalternativ här t.ex. alternativa överföringsvägar och ö-drift. avses Det bör sägas, att ö-drift skall vara ett realistiskt driftalternativ om krävs ingående förberedelser och planering. Bl.a. måste lämpliga öar utses, och inom dessa skall en inventering göras av dels tillgängliga produktionsresurser, dels prioriterad och övrig belastning,

dels de tekniska systemen. Överföringsvägar med alternativ måste

undersökas och möjligheterna att starta kraftstationer då nätet är

spänningslöst dödnätsstart måste undersökas. Införskaffande av

reservkraftaggregat kan ibland bli nödvändigt för detta ändamål. m.m.

Vidare måste möjligheterna till frekvenshållning, spänningshâllning, styrning produktion, belastningsfrånkoppling osv. undersökas. Ofta

av

eller mindre omfattande kompletteringar och nyinvesteringar

kan mer

i bl.a. styr-, regler- och övervakningsutrustning bli nödvändiga för att

ö-drift över huvud taget skall vara möjlig. Ett annat exempel förberedelser är utveckling av alternativa reparations- och driftmetoder samt utbildning av personal för att utföra

provisoriska reparationer av t.ex. ledningar samt anskaffande av lämplig materiel för detta. Här bör Elförsörjningsnämnden särskilt

uppmärksamma den utveckling mot minskad tillgång till inhemsk kompetent reparationspersonal, jag berört i avsnitt 5.1 och som överväga lämpliga åtgärder. Byggnads- och reparationsberedskapen, vilken närmare har

beskrivits i avsnitt 3.5.3, är beredskapsorganisation som har till

en

uppgift att utföra nybyggnads-, reparations- och röjningsarbeten för

totalförsvaret. Den skall uppbyggd bygg-, maskin-, installavara av tions- och konsultföretag avtal eller andra överenskommelser genom med staten. I fred skall Försvarsmakten i samverkan med berörda myndigheter sluta överenskommelse med så många byggföretag m.fl.

som möjligt samt organisera och förbereda byggnads- och reparations-

beredskapens verksamhet.

skall kunna upprätthållas kan

Om en acceptabel elförsörjning i krig

Byggnads- och reparationsberedskapen behöva en särskild gren för att

178 Överväganden

klara reparation och underhåll av framförallt näten i elsystemet. En

särskild organisation för sådan reparationsberedskap bör därför tillskapas och stå till Elförsörjningsnämndens förfogande i krigsituatio-

ner. Denna särskilda organisation bör dock samverka med huvudde-

len av Byggnads- och reparationsberedskapen. Elförsörjningsnärrm-

den bör i samverkan med Försvarsmakten närmare utreda dessa frågor. De erfarenheter som uppbyggnaden sådan organisation av en ger, liksom planering och övningar, torde kunna bidra till en högre beredskap hos berörda myndigheter och företag även under svårare

driftstörningar i fredstid.

Elberedskapen, liksom det civila försvaret i stort, måste arbeta med det fredstida samhällets resurser och sårbarhet. Detta gör att teknisk

kompetens, initiativrikedom och uppfinningsförmâga bland operatörerna blir avgörande för möjligheterna att klara elberedskapens svåra

uppgift i krig.

En särskild fråga gäller beredskapslagringen olja och kol. Enligt

av

lagen 1984: 1049 om beredskapslagring olja och kol skall den

av som

innehar en gasturbinanläggning för framställning elektrisk kraft

av eller ett oljekondenskraftverk hålla i lager viss mängd sådan olja som

behövs för att driva anläggningen. Denna lagstiftning har varit föremål

för översyn av oljelagringsutredningen Skyldighet att lagra olja och kol, SOU 1994:116. Regeringen har i en nyligen framlagd proposi-

tion prop. 199495: 176 Beredskapslagring av olja och kol lagt fram förslag om delvis nya riktlinjer för denna lagring. Det blir en viktig

uppgift för Elförsörjningsnämnden att bl.a. hälla sig informerad om oljelagringen.

Det bör även bli en uppgift för Elförsörjningsnämnden att analysera

behovet av att kärnbränsle lagras för beredskapsändamål och föreslå hur staten, om sådan lagring bör ske, skall reglera formerna för den.

5.6.5 Elförsörjningsnämndens sammansättning och

organisation

Elförsörjningsnämnden är som redan framhållits i verksamhet endast

i krig eller när regeringen annars bestämmer det. Under tid

annan

skall nämnden hålla sig underrättad om det aktuella elförsörjningsläget och om planeringen inom elförsörjningen. Någon fast anställd personal

finns inte i fredstid.

Nämnden består, enligt 6 § förordningen 1988:520 med instruktion för Elförsörjningsnämnden, högst tolv Dess leda-

av personer. möter utses, enligt 19 § instruktionen, av regeringen för tid en av

Överväganden 179

högst tre år. En av dessa utses till ordförande och en till vice ordförande. Det finns i dag inga bestämmelser som säger enligt vilka grunder ledamöterna skall utses. För närvarande är elva personer utsedda; fyra riksdagsledamöter, en jurist, generaldirektören för Svenska Kraftnät

tillika ordförande, verkställande direktörerna för Vattenfall AB tillika vice ordförande, Sydkraft AB och Svenska Elverksföreningen

samt befattninghavare vid Svenska kommunförbundet och Sveriges industriförbund. Vid nämnden finns ett kansli lett av en chef, utsedd av regeringen. Inom kansliet skall finnas enheter för förbrukningsfrågor, för elproduktionsfrågor,förmaterielförsörjningochreparationsverksarnhet m.m. samt för överklagande- och rättsfrågor, administration, in-

formation m.m. se närmare avsnitt 3.4.2.

Nämndens ordförande har i allt väsentligt det ansvar för verksamheten och de uppgifter som ankommer myndighetschefer enligt verksförordningen 1987:1100. Detta innebär alltså bl.a. att det är

ordföranden som ytterst bär ansvaret för att Elförsörjningsnämndens arbete präglas av god planläggning och hög effektivitet samt att

verksamheten samordnas med angränsande verksamheter. Mer detaljerade regler om ordförandens, nämndens och kanslichefens befogenheter ges i instruktionen.

Förslag

Jag behandlar först frågan sammansättningen av nämnden.

om

Tidigare har jag avsnitt 5.6.1 understrukit betydelsen av att Elförsörjningsnämnden som myndighet med ledningsansvar för landets

elförsörjning under extraordinära förhållanden har en sådan sammansättning att den, samtidigt som den otvetydigt skall tillvarata Sveriges

totalförsvarsintressen, också har sådan anknytning till företagen

en inom elkraftsbranschen att den vinner branschens respekt och förtroende. Ledamöterna i nämnden bör därför såsom i praktiken sker redan i nuläget utses bland kan anses företräda - personer som såväl allmänna intressen som mer branschanknutna intressen. Med dessa utgångspunkter är det oundgängligen nödvändigt att nämnden också i framtiden har ett större antal ledamöter än som vanligen ingår i styrelserna för centrala statliga myndigheter. Det bör givetvis ankomma regeringen att utse de personer som bedöms lämpliga för uppgiften dels att vara ledningsorgan för elförsörjningen i krig, dels att under fred ansvara för genomförandet av ett omfattande planerings- och förberedelsearbete. För min del anser jag att som ordförande bör utses en person med breda insikter i och erfarenheter från svenskt samhälls- och näringsliv.

180 Överväganden

Jag föreställer mig att ordföranden bör sökas i kretsen erfarna av politiker riksnivå, personer med ingående erfarenhet som industriledare och högre förvaltningstjänstemän med erfarenhet från flera olika samhällssektorer. I nämnden bör vidare ingå en högre befattningshavare vid Svenska Kraftnät samt ytterligare fyra ledande befattningshavare med anknytning till de företag som producerar och överför elkraft. Kärnkraftsproduktionens speciella säkerhetsproblem och Elförsörjningsnämndens betydelse för totalförsvaret motiverar att en högre befattningshavare från Statens kärnkraftinspektion respektive Försvarsmakten också knyts till nämnden. I denna bör också ingå en person med kunskap om och erfarenhet från allmän industriell verksamhet och elanvändningsfrågor i samband med sådan verksamhet. Det är också viktigt att en jurist med kvalificerad erfarenhet av

förvaltningsrättsliga spörsmål ingår.

Nämndens ytterst betydelsefulla uppgifter för samhället helhet som gör det vidare angeläget med god insyn från de aktiva politikernas sida. Jag förordar därför att som ledamöter i närrmden utses även två riksdagsledamöter samt en erfaren kommunpolitiker. En dessa tre av politiker bör ha särskilda kunskaper om sjukvårdens arbetsvillkor. Med denna sammansättning skulle nämnden komma att utgöras av 13 personer och väl spegla den anknytning till olika samhällsintressen

som nämndens uppgifter kräver. Ett udda antal bör väljas med hänsyn

till omröstningsregler. I nämnden bör finnas ett arbetsutskott om tre personer. Ett sådant arbetsutskott kan förutsättas bli den grupp som i praktiken tar ställning till förelägganden enligt den föreslagna lagen beredskapsåtnya om

gärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. samt förelägganden

om verkskydd. Det är givetvis av stor vikt att den jurist jag förutsom sätter skall ingå i Elförsörjningsnämnden på lämpligt sätt är knuten till ett sådant arbetsutskott.

Jag övergår nu till andra frågor sammanhängande med Elförsörj-

ningsnämndens organisation. Jag finner det lämpligast att särskild organisationskommitté en tillkallas för att göra en närmare bedömning resursbehoven för av

olika ändamål samt genomföra ombildningen av Elförsörjningsnärrm-

den. Det blir också en uppgift för organisationskommittén att avveckla NUTEK:s verksamhet med elberedskap och att genomföra nedläggningen av Krigsskyddsnärrmden för kraftanläggningar och överföra dess uppgifter till Elförsörjningsnämnden. Organisationskommittén bör härvid bl.a. utarbeta förslag till ny instruktion för Elförsörjningsnänmden och då bl.a. överväga vilka bestämmelser om myndighetens freds- respektive krigsorganisation som bör införas i instruktionen.

sou 1995:51 Överväganden 181

En utgångspunkt för organisationskommitténs överväganden bör härvid att anställning chef för nämndens kansli tillsätts av vara som regeringen samt att nämndens ordförande i allt väsentligt bör ha det för verksamheten och de uppgifter ankommer på myndigansvar som hetschefer enligt verksförordningen. Detta innebär alltså bl.a. att ordföranden liksom skall vara ytterst ansvarig för Elförsörjningsnu nämndens arbete.

Organisationskommittén bör vidare överväga frågorna om storleken Elförsörjningsnämndens fredstida kansliorganisation central

av nivå. Som jag närmare utvecklar i avsnitt 5.9.2 bör ca 10 personer ingå i denna organisation. Frågor behovet av en regional ocheller om

lokal organisation kan också behöva tas upp av organisationskommit-

tén. Ett alternativ är dock att dessa frågor i stället utreds med förtur Elförsörjningsnärrmden så snart den myndigheten på central av nya nivå börjat verka.

5.7 Affårsverket svenska Kraftnät uppgifter i

-

krig och förberedelser i fred

Svenska Kraftnät har systemansvar för det nationella elsystemet även i krig. Ellagens bestämmelser om systemansvar gäller även då. Svenska Kraftnäts beredskapsansvar uttrycks i 2 § 4. i förordningen 1991:2013 med instruktion för Svenska Kraftnät. Enligt denna be-

stämmelse skall verket svara för den operativa beredskapsplaneringen

inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden.

Enligt min uppfattning bör Svenska Kraftnäts ansvarsområde inom beredskapsarbetet klarare än för närvarande framgå av dess in-

struktion. En sådan precisering bör utgå från följande synsätt.

Svenska Kraftnät är det har det operativa ansvaret för det

organ som nationella elsystemet och därmed är direkt ansvarigt för att vidta som nödvändiga åtgärder för att upprätthålla driften och motverka sammanbrott i systemet. Detta står i full överensstämmelse med ansvarsprincipen. I huvudsak skall Svenska Kraftnät fullgöra samma uppgifter i krig i fred, dvs. de uppgifter ingår i systemansvaret. Den som som viktigaste uppgiften är att för den aktiva effektbalansen svara

frekvenshällningen och den reaktiva effektbalansen spänningshållningen och därmed överföringsförmågan i det nationella nätet.

Svenska Kraftnäts beredskapsansvar är alltså betydande, eftersom

det torde synnerligen svårt att upprätthålla systembalans under de

vara påfrestningar krigsförhållanden innebär. Förberedelserna i fred som för detta arbete i krig måste därför omfattande. Svenska Kraftnäts vara redovisningar till utredningen tyder närmast att verket har uppfattningen att dess uppgifter är begränsade än vad jag har funnit mer

182 Överväganden

och att det nuvarande beredskapsarbetet i fred väl ställda motsvarar krav. Att Svenska Kraftnät när verket bildades fick angivna vagt

uppgifter i fråga om beredskap och inte närmare preciserade ekonomiska ramar för beredskapen har jag tidigare redovisat.

Svenska Kraftnät bör i sin instruktion åläggas i fred vidta de att åtgärder som behövs för att verket skall kunna fullgöra systemansvaret under krig. Att detta kräver förberedelser inte enbart omfattar som

Svenska Kraftnäts anläggningar är uppenbart eftersom

egna systemansvaret sträcker sig längre än till storkraftnätet. Svenska Kraftnät har således ansvaret i krig för att de elektriska

anläggningar inom det nationella elsystemet då är i drift

som samverkar driftsäkert. Kraven driftsäkerheten måste ställas med beaktande av de förhållanden som råder under krig. Svenska Kraftnäts uppgift i krig liksom i fred är att på kort sikt upprätthålla - - balans mellan

produktion och förbrukning ström, inom hela eller delar landet.

av av Svenska Kraftnät har för reparation och underhåll ansvar av

storkraftnätet och de övriga nätföretagen motsvarande för sina

ansvar nät. Svenska Kraftnät har inga reparationsresurser måste egna utan

säkerställa sådana genom att teckna avtal. Övriga innehavare

av nätanläggningarna bör för reparationer vid de anläggningarna. svara egna

Det övergripande ansvaret har emellertid Elförsörjningsnämnden vilket

inkluderar ansvaret för att personal och materiel avsätts för de mest prioriterade objekten, om det uppstår konkurrerande behov.

Enligt min mening 5 § första stycket 3 och 5 förfogandelagen

ger

möjlighet att genom förfogande ålägga t.ex. Vattenfall AB

att

medverka till reparationer. Elförsörjningsnämnden skall

som sagts

vara den myndighet som får besluta om sådant förfogande. Enligt 15 a § ellagen får den systemansvariga myndigheten, enligt

vad regeringen närmare föreskriver, iden utsträckning behövs för som

systemansvaret, beordra kraftproducenter att mot marknadsmässig

ersättning öka eller minska produktionen ström. Denna bestämmelav

se gäller även i krig med reservation för prisregleringar. Min

ev.

bedömning är att 15 a § ellagen dock inte kan läggas till grund för

en

skyldighet att bedriva verksamhet med kraftproduktion under krig. Det

behövs således annat stöd för att hindra att kraftföretag i krig väljer ett att lägga ned sin verksamhet.

Elförsörjningsnämnden skall som tidigare sagts teckna avtal med de kraftproducenter och nätägare som skall bedriva verksamhet i krig.

Även Svenska Kraftnät måste dock teckna avtal för säker på att vara

att tillräcklig reglerkraft finns för den momentana, den snabba och den

långsamma störningsreserven. Svenska Kraftnät och

Elförsörjnings-

nämnden skall självfallet samråda i fråga dessa avtal. om

Som jag tidigare påpekat är alternativet till avtal mellan Elförsörj-

ningsnänmden och kraftproducenter förfoganden enligt 5 § första

stycket 3 och 5 förfogandelagen. Motsvarande gäller också avtal

Överväganden 183

sou 1995:51

mellan Svenska Kraftnät och kraftproducenter. Om förfoganden skulle behövas, bör Svenska Kraftnät göra framställning härom till Elförsörj-

ningsnämnden. Det jag angående Elförsörj ningsnämndens och Svenska Kraftnäts sagt avtal med kraftproducenter och nätägare samt om förfoganden riktade dem eller anledning inte frivilligt tecknar mot som av en annan krigsavtal med Svenska Kraftnät, innebär såvitt jag kan se att elförsörjningens står till statens disposition i krig. resurser I det följande belyser jag ytterligare relativt konkret uppgifter - - Svenska Kraftnät kan tänkas ställas inför i krig och som det som

fredstida planeringsarbetet därför bör inriktas på.

Det är omöjligt att kunna förutse det nordiska kraftutbytet om kommer att fungera i krigssituation. Detta påverkas av en mängd en faktorer, bl.a. den politiska situationen, krigets omfattning, skador i systemet och andra förhållanden. Man bör emellertid förbereda sig för situation, där inget kraftutbyte med andra länder är möjligt. Kan en kraftutbyte inte ske påverkar det t.ex. behovet av störningsreserv inom landet. Det finns då inte heller möjlighet till import vid energi- eller effektbrist och inte möjlighet att överföra kraft från norra Sverige via finska nätet och likströmsförbindelsen över Bottenhavet till Mellan-

sverige Fenno-Skankabeln. I de fall tillgången elkraft är otillräcklig och belastningsfrånkoppling BFK måste tillgripas för att klara frekvenshällningen, inträder också något förändrad situation med ett isolerat svenskt nät en

på grund att nätets styvhet regleregenskaper förändras. Detta

av innebär bortkopplingen viss last momentant medför en större att av en

frekvensökning. På motsvarande sätt medför bortfall av en produk-

tionsenhet större momentan frekvensminskning än när hela det en nordiska nätet är sarnrnanlänkat. Sannolikheten för nätsammanbrott vid

bortfall stora produktionsenheter ökar sålunda om det svenska nätet

av

är isolerat från grannländerna. I Svenska Kraftnäts uppgifter bör ingå att planera för flera tänkbara samkörningsalternativ inklusive ett isolerat svenskt nät. De olika fallen

kan således medföra olika krav produktionsreserv inom landet och

på belastningsfrånkoppling. T.ex. kan det innebära att i en situation

nordiskt kraftutbyte den frånkopplade effekten i varje steg i BFK utan kan behöva reduceras.

I krigssituation skall, liksom i fred, Svenska Kraftnät svara för

en erforderlig störningsreserv finns tillgänglig och vid behov beordra att

infasning tillgängliga Är denna åtgärd inte tillräcklig för

av reserver.

uppehålla frekvensen i nätet skall den automatiska BFKn träda i

att funktion. situation där denna inte skulle fungera avsett sätt, I en

eller där till följd skador överföringsnätet eller produktionsan-

av läggningar tillgänglig effekt ändå är otillräcklig, måste Svenska Kraftnät sista åtgärd för att avvärja ett sammanbrott i systemet som en

184 överväganden

nyttja andra metoder, t.ex. manuell bortkoppling s.k. RoBo, roterande bortkoppling av vissa områden. Vid stora störningar i fredstid och i en störd situation under krig med ständigt återkommande avbrott i kraftöverföringen, oplanerade bortfall av produktionsresurser osv. kan det bli omöjligt att följa några

uppgjorda planer avseende prioritering vad gäller elförsörjning

av

olika förbrukningsanläggningar. I stället tvingas verkställa

man bortkoppling av stora områden genom s.k. GrovRoBo. För att erhålla

en så snabb belastningsbortkoppling som kan krävas för att rädda

driften på det nationella nätet slår man därvid från fjärrmanövrerade brytare på regionnätsnivå och bryter sålunda elförsörjningen inom en hel region under den tid krävs för att bygga effektbalansen som upp till önskad nivå. För att på ett bättre sätt kunna prioritera viktiga förbrukningsanläggningar såsom sjukhus, krigsviktiga industrier, militära anlägg-

ningar osv. skulle krävas s.k. FinRoBo, som innebär bortkopplingar

på lägre nivåer i systemet, med finare selektering av olika förbruk-

ningsanläggningar. Härigenom skulle man kunna undvika att bryta

elförsörjningen av prioriterade objekt. Detta torde kräva kompletteran-

de utbyggnad av fjärrstyrningssystemen för brytare i de lokala

distributionsnäten. När det gäller bortkoppling av olika förbrukningsanläggningar i fredstid krävs emellertid också lösning de juridiska och en av avtalsmässiga frågorna vad avser beslut om att placera olika kunder i olika prioriteringsnivåer. För närvarande accepterar inte vissa elkunder att bli placerade annat än i den högsta prioriteringsnivån, om man skulle tillämpa FinRoBo, och man har t.o.m. hotat med stämning och skadeståndskrav i annat fall. Detta har hämmat möjligheterna att utveckla och använda FinRoBo som ett handlingsalternativ. Om emellertid denna metod inte utvecklas och tillämpas i fred, torde det vara svårt att få den att fungera på ett tillfredsställande sätt i krigstid. I en krigssituation bör det inte finnas hinder mot användning av FinRoBo och mot prioritering av anläggningar enligt riktlinjer som vederbörande myndighet upprättar. Det bör därför viktigt att vara

överväga utveckling av denna metod för belastningsbortkoppling

ur

elberedskapssynpunkt och att utreda vad som krävs för att få den fullt

användbar i en krigssituation. Med hänsyn till krigssituationen bör det vara lämpligt att förbereda

och fastställa prioriteringsordningar och vid effektbrist följa dem i den

utsträckning det är möjligt. Det kan under ett mer utdraget krigsskede exempelvis inträffa, att storkraftnätet fungerar med reducerad men överföringsförrnåga. Den tillgängliga effekten bör då inte användas för mindre viktiga ändamål eller för anläggningar kan utnyttja andra som energislag utan dirigeras till prioriterade ändamål. Ansvaret för att

fastställa prioriteringsordningar bör ligga på Elförsörjningsnänmden,

Överväganden 185

men Svenska Kraftnät har som systemansvarigt oirgan det operativa

ansvaret för verkställigheten. Om produktions- eller överföringsförmågan i det inationella systemet

reduceras till följd haverier, skador till följd stridshandlingar av atv etc. skall Svenska Kraftnät anmäla detta till Elförrsörjningsnämnden

eller till det organ Elförsörjningsnämnden angettt, för

som svarar

felavhjälpning. Svenska Kraftnät skall också anmäla :till Elförsörj

nämnden om det saknas förmåga att klara elförsörjmingen på planerat sätt, t.ex. om vissa områden blir strömlösa under längre tid. Vidare eni skall Svenska Kraftnät rapportera behov ytterliigare produktionsav resurser och reservkraft. Med överenskonma intervaller och i övrigt då niågot anmärknings-

värt inträffar skall Svenska Kraftnät till Elförrsörjningsnärrmden

rapportera relevant information om driften, dvs. produktionsanläggningarnas och överföringssystemets tillgänglighet oczh status, inträffade skador, belastningens storlek och annan informatiion som Elförsörjningsnärrmden bör ha som underlag för sina beslut och sin planering. När i en krigssituation sådana fel uppstår i systezmet som påverkar

landets elförsörjning, har enligt redan nu gällande iordning Elförsörj-

ningsnämnden långt gående befogenheter att vidta lämpliga åtgärder för att göra det bästa möjliga av varje situation. Dettta kan innebära att beordra operativa åtgärder vid kraftstationer via respektive ägares pro-

duktionsledning samt, när det gäller stamnätets överfföringsanläggningar, själv eller via elbefälhavarna vidtaga nödvändiga ingrepp. För

region- och lokalnät bör kunna Elförsörjningsnämntden via elbefälhavarna beordra driftomläggningar, prioritering av rreparationsinsatser osv.

5.8 Ny lagstiftning vid vissa

om beredskapsåtgärder

elektriska anläggningar m.m.

5.8. 1 Inledning

I avsnitt 3.3 och 3.5 har redovisats vissa författninggsregler som avser

samhällets förmåga att möta svåra påfrestningar samt skydd för elektriska anläggningar m.m. Viss ny lagstiftning på: området har ännu inte trätt i kraft. Samtliga lagar som redovisats är viiktiga för totalför-

svaret och därmed för elberedskapen. Endast visssa dem berör

av emellertid elberedskapsfrågoma sådant sätt att de- blivit föremål för överväganden från min sida. Främst gäller detta lagren 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Jag föreslår i detta avsnitt att denna lag skall ersättas av en ny lang om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar Sonn jag redan berört m.m.

186 Överväganden

i avsnitt 5.6.4 bör det vara Elförsörjningsnärrmden som skall vara

prövningsmyndighet enligt den nya lagen. Jag har också där föreslagit att Elförsörjningsnämnden även bör vara den myndighet som prövar vissa frågor enligt lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar samt vissa frågor om verkskydd enligt lagen m.m. 1994: 1720 om civilt försvar såvitt gäller elektriska anläggningar. Jag föreslår också en ändring i 18 § kärntekniklagen av närmast formell art men som krävs för att Elförsörjningsnämnden enligt 22 § kärnteknikförordningen skall kunna besluta i vissa frågor som rör driften kärnkraftverk. Dessa frågor har jag närmare redovisat i av avsnitt 5.6.3. Jag har där också nämnt att frågor som rör driften av kärnkraftverk i de lägen som här kan ifrågakomma inte är särskilt reglerade i kärntekniklagen. I 15 § kärntekniklagen finns en bestämmelse om återkallelse av tillstånd vid synnerliga skäl som kan bättre ägnad lagstöd än 18 § i de fall varom här är fråga synas som eftersom 18 § främst tar sikte på åtgärder av mer utpräglad tillsynskaraktär. Å andra sidan torde det smidigare kunna vara att tillgripa ett tillfälligt förbud i ett skärpt läge. Som jag framhållit i avsnitt 5.6.3 bör de frågeställningar som kan uppkomma i dessa situationer övervägas vidare i det fortsatta beredningsarbetet. Jag föreslår således i detta avsnitt en ny lag som gäller beredskapsåtgärder vid elektriska anläggningar. I övrigt berör mina förslag frågor som kan regleras i förordning.

5.8.2 Allmänna synpunkter

Lagen särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. om

innehåller regler om åtgärder till skydd mot skada genom krigshandling eller sabotage anläggningar av väsentlig betydelse för energi-

försörjningen i landet. Avgörande för om en anläggning skall anses

väsentlig betydelse för energiförsörjningen är dess storlek. De

vara av gränser sålunda gäller i lagen. Enligt lagen skall ny- eller som anges ombyggnad, ändring eller utvidgning i anläggning som omfattas av lagen utföras ett sätt i varje särskilt fall är lämpligt från som skyddssynpunkt. Kostnaderna för åtgärderna skall anläggningens ägare stå för. Frågor skyddsåtgärder prövas av en särskild nämnd, om Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. En översiktlig redogörelse för lagen har lämnats i avsnitt 3.5.1. Lagen tillkom under andra världskriget och mäste ses mot bakgrund de förhållanden och den hotbild som gällde då. Syftet med lagen av att snabbt få till stånd åtgärder för att skydda kraftanläggningar var m.m. mot främst luftanfall.

Överväganden 187

Som redan nämnts utgör tillämpningsområdet anläggningar

av

väsentlig betydelse för energiförsörjningen. En sådan anläggning skall utföras ett ur skyddssynpunkt lämpligt sätt. I 4 § vidare

anges

skyldigheter för ägaren till befintlig anläggning. Han skall bl.a.

en

verkställa nödig förstärkning anläggningens skydd mot brand och

av

annan bombskada, utföra skyddsrum och andra erforderliga skyddsan-

ordningar personal för anläggningens skötsel och skydd samt

lämpligt förvaringsrum för förråd, ombesörja erforderlig utbildning

och övning av personal, avsedd att vid anläggningen fullgöra till civilförsvaret hörande uppgifter, samt vidtaga nödiga åtgärder för snabbt avhjälpande av driftavbrott. Under de drygt femtio år som gått sedan lagen trädde i kraft har

såväl elsystemet som hotbilderna genomgått stora förändringar vilka

redovisats i tidigare avsnitt. Särskilt bör hår noteras att de olika delarna av det elsystem vi hade år 1942 inte så integrerade var som dagens. Man behövde inte sätt kalkylera med samma som nu sammanbrott i storkraftnätet. Ett effektivt bombskydd vid större anläggningar bedömdes goda grunder ett verkningsfullt skydd. som Om Sverige utsätts för ett militärt bör fortfarande angrepp man

räkna med att anläggningar inom elförsörjningen kommer utsättas

att för luftanfall och andra med förstörelsemedel. Även den angrepp om tekniska utvecklingen medfört att elsystemet är stryktåligare än förr nu är känsligheten för störningar stor. Vid uppförandet i fall av vart större anläggningar bör därför fortfarande tillses att de har motståndskraft mot inverkan från olika stridsmedel. Så långt fyller 1942 års lag och de åtgärder som föreskrivs i den fortfarande funktion. en Utvecklingen inom elförsörjningen har emellertid även inneburit att elsystemet är så vidsträckt att det är svårt att skydda med traditionella

medel. Framför allt överföringssystemet med kraftledningar är så omfattande och utsatt att det inte är realistisk målsättning

en att ge detta ett fullständigt skydd eller att omedelbart kunna åtgärda skador.

Däremot finns möjlighet att med olika eller mindre improviserade

mer

åtgärder åstadkomma drift i mindre delsystem, s.k. ö-drift. Åtgärder

av denna typ var inte i blickpunkten vid tillkomsten 1942 års lag.

av Denna utveckling har också medfört att många mindre anläggningar

för elproduktion fått ökad betydelse elberedskapssynpunkt.

ur Driftcentraler för ledning produktion och nätdrift är funktion av en som fått stor betydelse för elsystemets processtyrning. Inråttandet av driftcentraler innebär att personalbehovet för driftledning kunnat minskas. Driftcentralerna får därmed stor betydelse även i krig och bör därför utformas med särskild hänsyn till krigsmiljöns hot och krav på skydd. Av särskilt intresse är hur kostnader för sådana åtgärder kan som komma i fråga enligt lagen skall regleras. 1942 års lag innehåller inga särskilda bestämmelser härom. Det förutsätts att anläggningshavaren

188 Överväganden

för kostnaderna. Som jag närmare kommer att utveckla längre svarar

fram avsnitt 5.8.5 kan detta komma i strid med nyligen antagna ändringar i regeringsformen vilka bl.a. tar sikte ett utvidgat

egendomsskydd.

Det kan således konstateras att 1942 års lag bär stark prägel av den tid varunder den tillkom. Den är i sina huvuddrag oförändrad även om storleksgränser har ändrats vid ett par tillfällen. Elsystemet har m.m. under tiden undergått stora förändringar som ställer krav pä andra typer åtgärder än främst avsågs år 1942. Vidare kan konseav som

kvenserna i kostnadshänseende för anläggningshavaren som nyss sagts komma i strid med nyligen antagna ändringar i regeringsformen. 1942

års lag är således lag med åtskilliga brister. Jag har funnit att de en ändringar behövs är så omfattande att lagen bör ersättas av en ny som lag. För effektiv elberedskap skall kunna skapas och behållas att en krävs mängd insatser skilda slag. Begreppet elberedskap har i en av denna utredning definierats den verksamhet som är nödvändig för som att förbereda det nationella elsystemet inför yttre hot och för att ställa om det till krigsförhållanden. De åtgärder föreskrivs i 1942 års lag utgör med denna som nu definition bara del vad bör ingå i samhällets elberedskap. en av som

Andra viktiga delar utgörs lagringen av olika bränslen som regleras

av

i särskild lagstiftning. I detta sammanhang bör också nämnas be-

vakning anläggningar till skydd mot sabotage m.m. samt driftvärn av och verkskydd också regleras i särskild lagstiftning. Denna som lagstiftning är tillämplig även inom andra sektorer av totalförsvaret än elberedskapen. Även den lag jag föreslår och avses ersätta 1942 nya som nu som års lag skall endast del av den lagstiftning som reglerar ses som en samhällets elberedskap. Särskilt den nyligen antagna lagen 1994:1720 civilt försvar, träder i kraft den 1 juli 1995, blir om som stor betydelse för elberedskapen. Jag tänker här särskilt på denna av lags bestämmelser verkskydd. Enligt dessa bestämmelser har om

verkskyddet till uppgift att i krig skydda och rädda personalen samt

verksamheten vid viss anläggning. Verkskyddet organiseras vid en anläggningar har stor betydelse för totalförsvaret, om anläggsom ningen kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar. Personalen

rekryteras bland anläggningspersonalen. Beslut om att det skall finnas

verkskydd fattas regeringen eller den myndighet som regeringen av bestämmer. Enligt förordningen 1995:128 civilt försvar är denna om myndighet länsstyrelsen. När det gäller anläggningar av väsentlig betydelse för elförsörjningen bör denna myndighet jag föreslagit som

i avsnitt 5.6.4 i stället vara Elförsörjningsnämnden. Syftet med den lagen är att den skall ge stöd för beslut av

nya

prövningsmyndigheten att beredskapsåtgärder till skydd mot

om

Överväganden 189

stridshandlingar skall vidtas vid de anläggningar omfattas som av lagen. För vissa anläggningar av viss storlek föreslår jag anmälningsplikt som innebär att sådana anläggningar får uppföras eller ändras innan anmälan till prövningsmyndigheten skett. Prövningsmyndigheten skall också kunna besluta i särskilda fall att skyddsåtgärder skall vidtas vid anläggning omfattas en som av

anmälningsplikt om den är av väsentlig betydelse för elförsörjningen

i riket eller inom en ort eller ett område.

5.8.3 Lagens tillämpningsområde

Tillämpningsområdet för 1942 års lag är anläggningar är som av

väsentlig betydelse för energiförsörjningen i riket. Med sådan

anläggning avses enligt 2

elektriskt kraftverk som är avsett för generatoreffekt minst en av

tjugofemtusen kilovoltampere,

2. vattenregleringsmagasin, som är avsett att minst etthundra rymma miljoner kubikmeter, elektrisk ledning är avsedd för spänning minst som en av tvåhundra kilovolt mellan två ledare, 4. transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och en

genomgångseffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampere,

5. rörledning för vilken krävs koncession enligt lagen 1978:160 om vissa rörledningar, dock inte rörledning för transport av fjärrvärme.

Storleksgränserna utom såvitt rörledningar har successivt höjts. avser Man kan säga att för närvarande endast större kraftverk och vattenregleringsmagasin samt storkraftnätet omfattas lagen. av Jag behandlar först frågan om huruvida rörledningar bör omfattas av den nya lagen. 1942 års lag blev tillämplig på rörledningar i samband med att lagen om vissa rörledningar trädde i kraft den 1 maj 1978. Rörledningslagen omfattar bl.a. rörledningar för transport råolja, naturgas eller av

produkter av råolja eller naturgas. Skälet till att Krigsskyddslagen

gjordes tillämplig var att man ansåg att rörledningar för transport av sådana produkter i fråga om betydelse för samhällsverksamheten och näringslivet var att jämställa med de anläggningar som redan omfattades 1942 års lag prop. 197778:86 47. Även jag av s. anser att rörledningar är viktiga och måste skyddas mot inverkan från stridshandlingar. Intresset av att skyddsåtgärder vidtas bör dock kunna

i

190 Överväganden

tillgodoses lämplig utformning av villkor i samband med att genom koncession för rörledning meddelas. Eftersom frågan om skyddsåtgärder för rörledningar sålunda kan lösas annat sätt är det inte nödvändigt att rörledningar omfattas av den nya lagen. Denna lag blir härigenom renodlad och kommer endast att avse anläggningar av mer betydelse för elförsörjningen. Härtill kommer att ärenden gäller åtgärder avseende rörledsom ningar handläggs av Krigsskyddsnämnden i en särskild sammansättning. Jag har i föregående avsnitt föreslagit att Krigsskyddsnämndens uppgifter skall övertas av Elförsörjningsnämnden som förvandlas till ett permanent för elberedskapen. Det är inte lämpligt att organ detta specialorgan för elberedskapen även handlägger frågor om rörledningar. Sådana frågor bör handläggas av koncessionsmyndigheten, dvs. NUTEK. Jag vill framhålla att NUTEK alltjämt avses vara funktionsansvarig för försörjningen med bränslen och drivmedel. Rörledningsfrågor hör naturligen hemma i det sammanhanget. bör liksom 1942 års lag kunna tillämpas kraft- Den nya lagen

verk, vattenregleringsmagasin, elledningar samt transformator- och

kopplingsstationer. Som sammanfattande benämning dessa anläggningar bör kunna användas anläggningar för produktion och överföring el. Varje sådan anläggning kan emellertid inte omfattas av lagen. Ytterligare bestämningar bör alltså göras. Det år till en av början uppenbart att lagen bör vara tillämplig på anläggningar som är väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket. Härmed avses främst av

större produktionsanläggningar och storkraftnätet. Som ovan nämnts

har utvecklingen elsystemet lett till att även mindre anläggningar av

kan få stor betydelse beredskapssynpunkt. Jag tänker då i första

ur

hand något mindre produktionsanläggningar och regionnätet samt

anläggningar för driftledning produktion och nätdrift. Även små på av produktionsanläggningar och anläggningar inom lokala nät kan emellertid stor betydelse. Mot bakgrund av vad jag nu har vara av sagt förordar jag att lagen får omfatta anläggningar som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett område. Bestämningar angivet slag är emellertid tämligen vaga och av nu

kan inte tillräcklig ledning för tillämpningen. En precisering

anses ge är alltså erforderlig. I 1942 års lag har löst detta genom att i man lagen nedre storleksgränser för de anläggningar som omfattas av ange lagen. Med det vidgade tillämpningsområde som jag förordar är detta inte lämplig lösning. Storleksgränserna kan vidare lätt behöva en justeras med hänsyn till den tekniska utvecklingen, hotbilder m.m. Jag föreslår därför att regeringen i förordning får föreskriva att vissa anläggningar med hänsyn till effekt, spänning, storlek eller funktion är sådana att de omfattas lagen. Ett sådant bemyndigande kan av meddelas med stöd 8 kap. 7 § regeringsformen. Gränserna bör av

överväganden 191

avpassas så att större produktionsanläggningar, storkraftnätet och de

regionala näten täcks in. Sådana anläggningar bör alltid prövas med hänsyn till behovet åtgärder här är fråga och sådana av varom anläggningar bör inte få uppföras, byggas eller på sätt om annat

väsentligt ändras innan anmälan skett till prövningsmyndigheten.

Även mindre anläggningar kan med hänsyn till sin belägenhet eller

andra omständigheter väsentlig betydelse för elförsörjningen

vara av och då närmast inom ort eller inom ett område. De omfattas då i en och för sig av lagen. Behovet av skyddsåtgärder varierar emellertid. Ofta torde särskilda sådana inte motiverade undantagsvis kan vara men

det inträffa att så år fallet. Prövningsmyndigheten bör då ha möjlighet

att i det särskilda fallet besluta att åtgärder skall vidtas.

5.8.4 Skyldighet att vidta åtgärder

Enligt 3 § i 1942 års lag gäller att anläggning i lagen skall som avses utföras på ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall ur

skyddssynpunkt lämpligt sätt. Detta gäller även ombyggnad, ändring eller utvidgning. I fråga om befintliga anläggningar i 4 §

ges mer

detaljerade föreskrifter om de åtgärder ägaren är skyldig att vidta.

Allmänt gäller enligt 5 § att ingen är skyldig att vidta åtgärd med som

hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter i

avseende å denna skulle vara oskäligt betungande. Jag föreslår att bestämmelserna i den nya lagen skyldighet att vidta åtgärder görs om mer funktionsinriktade. En anläggning bör alltså utformad vara så att kravet god funktion under störda förhållanden beaktas. Den bör vidare utföras på sådant sätt och med sådan materiel att reparationsoch underhållsåtgärder underlättas.

Den nya lagen bör innehålla begränsningsregel liknande den

en som nu finns i 5 § och som innebär att åtgärder får beslutas med som

hänsyn till bl.a. anläggningens omfattning skulle oskäligt

vara betungande.

5.8.5 Ansvaret för kostnader

Som jag redan nämnt anläggningshavaren i dag för de ansvarar kostnader som krävs för att genomföra åtgärder enligt 1942 års lag. Detta gäller såväl kostnader i samband med uppförandet av en

anläggning som kostnader för att vidta åtgärder i befintlig

en an-

läggning. En begränsning av de kostnader som kan drabba anlägg-

ningshavaren följer dock den tidigare redovisade bestämmelsen i av 5 § som innehåller ett förbud mot att besluta åtgärder med om som

192 överväganden

hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter skulle oskäligt betungande. Vid bedömningen skäligheten skall vara av

beaktas företagets räntabilitet. Åtgärder som hindrar ett företags

tillkomst eller utveckling får enligt uttalande av departementschefen

inte föreskrivas prop. 1942:244 s.43. Det kunde enligt departementschefen med hänsyn till riskfördelningen försvarets och folkförur sörjningens synpunkt bättre att men ofullständigt skyddad vara en ny kraftstation uppfördes än att den överhuvudtaget inte kom till stånd.

Vidare kunde det påkallat att statsbidrag utgick till sådana anses

önskvärda skyddsåtgärder inte skäligen borde helt bekostas av

som anläggningens ägare. Ett föreläggande från myndighet innebär att en anläggningsen som havare skall vidta vissa åtgärder avseende t.ex. utformningen av anläggningen kan ett ingrepp i dennes rätt till anläggningen. ses som Under den tid gått sedan lagen trädde i kraft har synen statens som besluta ingrepp i enskildas egendom samt vilka ersättningsrätt att om därvid skall gälla undergâtt förändringar. Särskilt bör

principer som

här nämnas de ändringar i 2 kap. 18 § regeringsfonnen som trätt i

kraft den 1 januari 1995 och enligt vad som uttalas i propositio-

som

innebär precisering det egendomsskydd som Europakonven-

nen en av tionen prop. 199394:117, 13-19 och 48-50. Genom ger s. ändringarna har det införts ett uttryckligt skydd mot inskränkningar i

användningen mark och byggnader rådighetsinskränkningar.

av Inskränkningar får endast ske för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den drabbats inskränkning är tillförsäkrad ersättning som av

för förlusten. Rätten till ersättning är dock begränsad genom att det skall fråga inskränkning mark eller byggnad på sådant sätt

vara om av

pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt

att försvåras eller skada uppkommer är betydande i förhållande till som värdet denna del fastigheten. Ersättningen skall bestämmas av

enligt grunder som anges i lag.

De återgivna bestämmelserna är av betydelse för hur en ny nu sådana åtgärder vid elektriska anläggningar som det

lagstiftning om

här är fråga bör utformad. om vara

När det gäller uppförandet anläggning eller väsentliga

av en ny ändringar befintlig anläggning bör liksom enligt 1942 års lag av en

den skall uppföra anläggningen eller utföra ombyggnadsgälla att som

arbetena ekonomiskt för att den får en sådan utformning även svarar

tillfredsställande beredskapssynpunkt. Detta kan inte anses

som är ur inkräkta någon faktiskt existerande rättighet. Det bör dock

framhållas föreskrivna åtgärder inte får medföra att förutsätt-

att ningarna för företaget rubbas avsevärt.

Gäller det befintlig anläggning och åtgärderna inte föranleds av

en ägaren eller innehavaren planerar att bygga om eller annat sätt att ändra anläggningen är förutsättningarna annorlunda. Enligt min

Överväganden 193

mening kan ett föreläggande att vidta åtgärder i sådant fall

om ett innebära att användningen mark eller byggnad inskränks. Även av om

rådighetsinskränkningarna skulle ligga inom gråzonen torde det från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande lagen

vara mest att utformas så att den fyller kraven enligt grundlagsbestämmelsen jfr prop. 1984852107 153. Jag därför ersättning bör utgå s. anser att med undantag endast för det fall att kostnaderna är ringa. Ersättning bör i aktuella fall utgå fullt avdrag för s.k. nu ut utan fredsnytta. Härigenom skapas ett enkelt system för ersättning för

kostnader som sålunda innebär att anläggningshavaren för

svarar samtliga relevanta kostnader vid åtgärder anläggningar som avser som skall uppföras, byggas om eller på annat sätt ändras medan i staten

övriga fall, med nyssnämnda undantag för fall där kostnaderna är

ringa, svarar för samtliga relevanta kostnader.

5.8.6 F örfarandet

Enligt 11 § 1942 års lag gäller att den utför anläggning, som en som avses i lagen, eller verkställer väsentlig ombyggnad, ändring eller

utvidgning av en sådan anläggning skall göra amnälan hos prövningsmyndigheten för prövning av skyldigheten att vidta skyddsåtgärder enligt 3 Vid anmälan skall fogas erforderliga ritningar

över anläggningen och de uppgifter behövs för prövningen. som I 4 § finns bestämmelser de skyddsåtgärder skall vidtas vid om som

befintliga anläggningar. Enligt 10 § kan prövningsmyndigheten, när

det erfordras, meddela eller ändrade föreskrifter hinder nya utan av vad den förut bestämt. För dessa fall finns inga särskilda förfaranderegler i lagen. Här kan dock nämnas att den äger eller innehar som en

anläggning som avses i lagen är skyldig att tåla att prövningsmyndigheten besiktigar anläggningen för att utröna vilka skyddsåtgärder

som bör vidtas.

Erfarenheterna av anmälningsförfarandet enligt 1942 års lag är

goda. Även mitt förslag innebär

om att tillämpningsområdet vidgas

och att bestämmelserna skyldighet vidta åtgärder om att görs mer funktionsinriktade ser jag inte något skäl att föreslå någon ändring i förhållande till vad gäller. som nu

Vad gäller nytillkommande anläggningar inte omfattas

som av

anmälningsplikt får initiativet ankomma på prövningsmyndigheten. Detta förutsätter att myndigheten håller sig ä jour med utbyggnaden av elsystemet och kontinuerligt bevakar beredskapsintresset. Av kostnadsskäl är det angeläget att prövningsmyndigheten så tidigt

som

möjligt gör sig underrättad om utbyggnadsplaner finns och till

som ser

att den får det beslutsunderlag behövs för prövning frågan

som av om

7 15-0534

194 Överväganden

skyddsåtgärder skall vidtas. Den mot vilken ett föreläggande kan riktas

bör skyldig att tillhandahålla ritningar och andra handligar som vara

behövs för prövningen och att vid behov lämna tillträde till an-

läggningen. Det ligger i sakens natur att förhållandena kan ändras så att en

omprövning prövningsmyndighetens beslut är motiverad. Det kan

av exempelvis så att en krigsviktig industri tillkommit i ett område vara där tidigare förbrukats huvudsakligen för vanliga hushållsändamål.

Vad sagts angående prövningsmyndighetens skyldighet att

som nyss

ta erforderliga initiativ för att få till stånd en prövning bör gälla i

sådana fall.

5.9 Kostnader för och finansiering av elberedskap

l detta avsnitt redovisas först uppskattning de nuvarande en av kostnaderna för elberedskap. Redovisningen avser kostnader som för närvarande finansieras över statsbudgeten, kostnader som bärs av Svenska Kraftnät samt kostnader som elkraftbranschen exkl. Svenska Kraftnät står för. Av skäl redovisas närmare i sammanställningen som

måste uppgifter exakta belopp behandlas med försiktighet.

om

Därefter redovisar jag min bedömning den anslagsnivå och den

av

anslagskonstruktion statsbudgeten jag anser rimlig under det

som

första verksamhetsåret för organisation enligt de överväganden och

en

förslag jag har redovisat i det föregående, särskilt avsnitt 5.5.5.

som Slutligen behandlar jag frågan hur dessa kostnader bör finansieras. om

5.9.1 Nuvarande kostnader

Kostnader finansieras över statsbudgeten

som

I följande tabell redovisas de kostnader för elberedskap som finansie-

statsbudgeten. I de fall ett anslag får användas även för annan ras över verksamhet än elberedskap i tabellen dels anslagsbeloppet i sin anges helhet parentes, dels den del anslagsbeloppet uppskattas

inom av som

hänförlig till elberedskap. vara

1 budgetåret 199495. Källor: Regleringsbrev Uppgifterna avser, om annat anges, Riksrevisionsverkets redovisning statsbudgetens utfall för budgetåret 199394. samt av

Överväganden 195

Anslagsbenämning Anslag 199495 Utgift 199394 tkr tkr IV D 5. 14 103 11 634 Vapenfristyrelsen

Härav uppskattad andel avseende 1 500 1 500 elberedskap

IV D 62. 130 018 111037 Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga

Härav uppskattad andel avseende 7 500 7 500 elberedskap

XIV B Närings- och teknikutvecklings- 184 190 166 142 verket

Härav uppskattad andel avseende 1 250 1 250 elberedskap

XIV E l. Beredskapslagring och industriella 9 154 6 272 åtgärder

Härav uppskattad andel avseende 3 021 2 070 elberedskap

XIV E 2. Åtgärder inom delfunktionen 58 258 24 244 elkraft

Övriga kostnader som finansieras se kommentar se kommentar över statsbudgeten Summa 395 723 319 329

Härav uppskattad andel avseende 71 529 36 5643 elberedskap

Anslaget betecknades t.o.m. budgetåret 199394 H Vapenfristyrelsen. N Anslaget betecknades t.o.m. budgetåret 199394 H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga. w För budgetåret 199495 väntas anslagsbelastningen öka med ca 30 000 tkr jfr kommentaren.

196 Överväganden sou 1995:51

Kommentarer:

Anslaget IV D Vapenfristyrelsen Ramanslag disponeras Vapenfristyrelsen. Enligt Vapenfristyrelsen uppgår som av administrativa kostnader för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom elförsörjningen till ca l 500 000 kr.

Anslaget IV D 6 Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga

Förslagsanslag disponeras Vapenfristyrelsen. Enligt Vapenfristyrelsen uppgår som av kostnader för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom elförsörjningen dagpenning, resor m.m. till ca 7 500 000 kr.

Anslaget XIV B Närings- och teknikutvecklingsverket Ramanslag disponeras NUTEK. Lönekostnader m.m. för personal som arbetar som av med elberedskap motsvarande 2,5 personår uppskattas till ca 1 250 000 kr. Ur anslaget betalasäven medel för arvoden till ledamöter i Krigsskyddsnämnden och Elförsörjningsnämnden ca 40 000 kr. budgetåret 199394.

Anslaget XIV E l Beredskapslagring och industriella åtgärder Reservationsanslag disponeras NUTEK. Anslaget inräknas i den ekonomiska som av planeringsramen för totalförsvarets civila del. Anslaget får, förutom beredskapslagring och industriella åtgärder, användas för åtgärder avsedda att förbättra systemen för krishantering och höja handlingsberedskapen inom energiförsörjningen. Medel från detta anslag används för utgifter avseende åtgärder, utredningar m.m., både inom elförsörjningen och inom försörjningen med bränslen och drivmedel. Den andel anslaget används för utgifter för elberedskap antas uppgå till 33 procent. av som Av Riksrevisionsverkets redovisning av statsbudgetens utfall för budgetåret 199394 framgår att utgifterna under nämnda budgetår uppgick till 6 271 696 kr. och att reservationen under anslaget den 30 juni 1993 var 27 794 095 kr. l99495:l00, bil.l3, s.135. kommer anslaget fr.o.m. budgetåret 199596 Enligt prop. benämnas Handlingsberedskap. Anslaget skall då också användas för att finansiera att NUTEK:s bidrag till kostnaderna för utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, som budgetåret 199293 har belastat anslaget Åtgärder inom delfunktionen elkraft med sedan 14 000 000 kr om året.

Anslaget XIV E Åtgärder inom delfunktionen elkraft

Reservationsanslag disponeras av NUTEK. Anslaget inräknas i den ekonomiska som planeringsramen för totalförsvarets civila del. Anslaget får användasför beredskapsåtgärder elkraftområdet och för utbildning vapenfria tjänstepliktiga. Medlen skall av användas för att stimulera kraftföretag, eldistributörer m.fl. till att i sin löpande beredskapen inom elkraftomrädet. Även verksamhet vidta åtgärder som förbättrar Svenska Kraftnät kan medel för motsvarande åtgärder. För utbildning de vapenfria tjänstepliktiga elberedskapsområdet får NUTEK för av budgetåret 199495 disponera högst 14 000 000 kr. Anslaget har enligt NUTEK delfinansierat ett antal olika projekt inom elförsörjningen. varierar kraftigt mellan olika år eftersom antalet projekt Utgifterna som finansierats som genomförts varierar. De olika projekten har vidare olika karaktär, ex. studier eller tekniska investeringsåtgärder. Den genomsnittliga belastningen av anslaget under den femårsperioden har enligt NUTEK varit 10 400 000 kr. Enligt uppgift från senaste ca Svensk Elberedskap AB uppgår elkraftsföretagens kostnader för de aktuella åtgärderna i genomsnitt till ytterligare 30 000 000 kr år. De åtgärder som här avses har ca per

sou 1995:51 Överväganden 197

enligt Svensk Elberedskap AB betydelsebåde från beredskapssynpunktoch från normal fredstida driftsäkerhetssynpunkt jfr motsvarande kostnadsposti sammanställningenav elkraftföretagens kostnader nedan. Enligt uppskattning av NUTEK kommer behovet av anslagsmedelför olika projekt under budgetåret 199495 att uppgå till ca 40 000 000 kr. Anslaget har sedan budgetåret 199293 delñnansierat utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom elförsörjningen med 14 000 000 kr under respektive budgetår. Av Riksrevisionsverkets redovisning av statsbudgetensutfall för budgetåret 199394 framgår att utgifterna under nämnda budgetår uppgick till 24 243 695 kr och att reservationen under anslaget den 30 juni 1993 var 147 706 342 kr.

Övrig finansiering över statsbudgeten

Statens kärnkraftinspektion och Statens strálskyddsinstitut har uppgett att sådana kostnader som kan anses hänförliga till elberedskap är marginella. ÖCB bedriver en försöksverksamhet med finansiering av reservanordningar avseende kommunalteknisk försörjning. Kostnaderna för den försöksverksamhetmed finansiering av reservanordningar som bedrivs av ÖCB redovisas inte i detta sammanhang.

Kostnader som bärs Svenska Kraftnät av

Svenska Kraftnäts kostnader för beredskapsåtgärder inom verkets ansvarsområde uppgick enligt Svenska Kraftnät under år 1993 till

11 000 000 kr. Utöver dessa kostnader finns även underhållskostnader för andra

åtgärder som vidtagits i beredskapshöjande syfte. Dessa underhålls-

kostnader är enligt Svenska Kraftnät mycket svåra att uppskatta. För år 1993 anges kostnaden till 5 000 000 kr. ca Kostnaderna hos Svenska Kraftnät år 1993 uppskattas därför till sammanlagt ca 16 000 000 kr.

198 Överväganden sou 1995:51

Kostnader som elkraftbranschen exkl. Svenska Kraftnät svarar för avser år 1994 där annat anges

Ändamål Uppskattad utgift tkr Kostnader till följd av bestämmelser i krigsskydds- 5 000 lagen

Kostnader för den typ av åtgärder for 30 000 vilka bidrag utgår anslaget E 2 Åtgärder ur inom delfunktionen Elkraft

Kommentarer:

Kostnader till följd av bestämmelser i krigsskyddslagen

Kostnader till följd bestämmelser lagen i 1942:335 om särskilda skyddsåtgärder för av vissa kraftanläggningar m.m. krigskyddslagen uppgår enligt Svensk Elberedskap 000 kr. Prövningsmyndiget är Krigskyddsnämnden för kraftanlägg- AB till ca 5 000 ningar.

Kostnader för den typ åtgärder för vilka bidrag utgår ur anslaget av E 2 Atgärder inom delfunktionen Elkraft Enligt uppskattning Svensk Elberedskap AB baserat kostnader under år 1989 av t.0.m. år 1993 utgör den årliga genomsnittskostnaden ca 30 000 000 kr. Enligt Svensk Elberedskap AB är det svårt att ange hur stor del av denna kostnad som som kan hänföras till enbart beredskapsnyttan viss åtgärd. Åtgärderna kan ha viss nytta av en en även i fredstid. Svensk Elberedskap AB uppger att ca 70-80 % av det redovisade beloppet kan anses utgöra beredskapskostnad.

Anm. Enligt Svensk Elberedskap AB finansierade Statens vattenfallsverk under perioden år 1987 t.0.m. år 1991 vissa beredskapsâtgärderi egna anläggningar till en kostnad av ca 5 000 000 kr per år.

Överväganden 199

Kostnader för verksamheten vid Svensk Elberedskap AB Uppgår enligt Svensk Elberedskap AB till 8 626 000 kr.

Kostnader för verksamheten vid elomrádenas kanslier Uppgär enligt Svensk Elberedskap AB till 10 600 00 kr

Kostnader för beredskapsplanering hos elkraftföretagen

Uppgår enligt uppskattning av Svensk Elberedskap AB till ca 25 000 000 kr.

Kostnader för driftvärn Uppgâr enligt uppskattning av Svensk Elberedskap AB till ca 30 000 000 kr.

Vissa Övriga kostnader Kostnader för investeringar, drift och underhåll av krigsuppehâllsplatser samt medverkan i totalförsvarets övningar uppgår enligt uppskattning av Svensk Elberedskap AB till ca 5 000 000 kr. Kostnader för materiel för reparationer i krig uppgår enligt uppskattning av SvenskaKraftnät och Svensk Elberedskap AB till ca 4 000 000 kr.

Kommentar till summan av de kostnader som bärs av branschen exkl. Svenska Kraftnät I summabeloppetingår elkraftföretagens kostnader för deras lagringskyldighet enligt lag 1984:1049 om beredskapslagring av olja och kol. Värdet det bränsle som beredskapslagrasvid olje- och koleldade kraftverk uppskattas av NUTEK till ca 750 milj. kr. Denna lagring bekostas i huvudsak av anläggningshavaren, dvs. av olika kraftföretag. Om den ärliga kostnaden för räntor m.m. antas uppgå till 10 procent av värdet det lagrade bränslet, innebär detta en årlig kostnad av 75 milj.kr. Svensk Kärnbränslehantering AB SKB håller ett beredskapslager av kärnbränsle motsvarande 35 TWh enligt avtal med NUTEK. Värdet uppskattas av SKB till ca 750 milj. kr. De årliga hanteringskostnaderna uppskattas av SKB till ca 2-3 milj. kr. Om den ärliga kostnaden för räntor antas uppgå till 10 procent, innebär detta en total årlig kostnad om ca 80 milj. kr.

Sammanställning

milj. kr

Medelsförbrukning över statsbudgeten 199394 ca 37

2. Svenska Kraftnät 1993 ca 16

Elkraftbranschen exkl. Svenska Kraftnät 1994 ca 118

Summa ca 171

2 Elomrâdenas kanslier finansieras enligt Svensk Elberedskap AB dels via detta företag ca 8 milj. kr, dels av det kraftföretag till vilket resp. kansli är knutet ca 3 milj. kr.

200 Överväganden sou 1995:51

Anm. Budgetâret 199495 kan slutsumman förväntas stiga till följd av

ökat utnyttjande av anslaget E2 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

+ 30 milj. kr. och de ökade utgifter då samtidigt bärs av ca som branschen + ca 30 milj. kr..

5.9.2 Förslag om statlig anslagsnivå för elberedskap

I det följande redovisar jag mina bedömningar av den anslagsnivâ och

den anslagskonstruktion statsbudgeten som jag anser rimlig under det första verksamhetsåret för organisation enligt de överväganden

en och förslag jag har redovisat i avsnitt 5.6. Som jag närmare som

kommer att utveckla i avsnitt är det min uppfattning att det

knappast finns någon kostnadspost inom ramen för statliga annan utgifter för civil beredskap som är mer angelägen.

Jag har vid min anslagsberäkning utgått från att medel för verksamheten bör anvisas under tvâ anslag, i det följande benämnda Elförsörj-

ningsnämnden: Förvaltningskostnader respektive Åtgärder för förbätt-

rad elberedskap.

Elförsörjningsnämndens Förvaltningskostnader

En utgångspunkt för min beräkning anslagsbehovet är den

av

kostnadsnivâ i närmast föregående avsnitt har uppskattats för

som lönekostnader för inom NUTEK arbetar med m.m. personer som elberedskap 1,25 milj.kr., för kostnader för verksamheten vid Svensk Elberedskap AB 8 milj. kr. och för kostnader för verksam-

heten vid elområdenas kanslier ll milj. kr.. Sammanlagt uppskattas

dagens kostnader sålunda till ca 20,25 milj. kr. För mina bedömningar anslagets storlek har jag till en början av

utgått från Elförsörjningsnämndens centrala fredskansli behöver

att

ha personalstyrka 10 Detta motsvarar ungefär

en av ca personer. antalet anställda vid Svensk Elberedskap AB idag. Jag gör antagandet

genomsnittskostnaden anställd löne- och arvodeskostnader,

att per

lokaler, inventarier, materiel, resekostnader etc uppgår till ca 800 000

kr. Detta belopp anställd är 150 000 kr lägre än kostnaderna per ca anställd hos Svensk Elberedskap AB. Skillnaden motiveras med att per

arbetet inom Elförsörjningsnämndens fredskansli under år l inte

beräknas medföra reskostnader i samma omfattning som den nuvarande verksamheten inom Svensk Elberedskap AB kräver. De samman-

lagda årliga kostnaderna för Elförsörj ningsnämndens centrala freds-

kansli skulle sålunda komma att uppgå till ca 8 milj. kr.

Överväganden 201

En framtida kostnadsnivå för den regionala organisation kan som

behövas motsvarande dagens elomrâdeskanslier är för närvarande

svårare att bedöma. Jag finner det lämpligast att behovet och av storleken av en sådan regional organisation utreds med förtur när

Elförsörjningsnäimiden enligt mitt förslag börjat verka myndighet

som även i fred. Under utredningstiden bör den regionala verksamhen vidmakthållas på en viss nivå. Jag utgår från att vissa kostnader under denna period, som hittills, täcks elkraftbranschen. Hänsyn härtill av bör enligt min mening tas vid beräkningen för år 1 anslaget. av

Mot här angiven bakgrund föreslår jag att anslaget Elförsörjnings-

nämnden: Förvaltningskostnader beräknas till 12 milj. kr under år Härvid har jag utgått från att anslaget till NUTEK kan räknas med ner 1 milj. kr.

Åtgärder för förbättrad elberedskap

En utgångspunkt för min bedömning lämplig anslagsnivâ är den av nuvarande kostnadsnivån milj. kr. för följande ändamål jfr redovisningen i avsnitt 5.9.1.

Elberedskap inom ramen för anslagetXIV E Beredskapslagring och industriella åtgärder 3,0

Anslaget XIV E Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 58,3

Kostnader till följd av bestämmelsernai krigsskyddslagen och som inte gäller åtgärder i samband med nybyggnader grov uppskattning 1,0

Kostnader för materiel för reparationer i 4,0 krig

Summa 66,3

Anm. När det gäller övriga poster som ingår i sammanställningarnai avsnitt 5.9.1 om nuvarande kostnadsnivå kan påpekasatt

Vapenfristyrelsens anslag för att täcka kostnader för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom elförsörjningen förutsätts överföras till den nya myndigheten Pliktverket.

- Statens kämkraftinspektions och Statens strålskyddsinstituts kostnader förutsätts finansieras hittillsvarande sätt.

SvenskaKraftnäts kostnader för elberedskapförutsätts även fortsättningsvis - bäras av Svenska Kraftnät.

202 överväganden

Elkraftföretagens kostnader till följd av ålägganden om byggnations- och för- stärkningsåtgärder i samband med nybyggnader och väsentliga förändringar av an läggningar förutsätts som hittills finansieras av företagen själva.

Elkraftföretagen förutsätts hittills bära vissa kostnader för sådana åtgärder för - som vilka bidrag för närvarande utgår ur anslaget XIV E Atgärder inom delfunktionen elkraft.

Kostnader för beredskapsplanering hos elkraftföretagen förutsätts som hittills bäras -av dessa.

Generella frågor driftvämet övervägs för närvarande inom Försvarsdepartemen- - om tet.

Elkraftsföretagens medverkan i totalförsvarets övningar m.m. skall som hittills finansieras av företagen själva. anm. Kostnader för utbildning personal och övningar inom ramen för verkskydd av skall också bäras av elkraftföretagen.

Den här redovisade beräkningen nuvarande kostnader innehåller av vissa osäkerheter. De kostnadsposter är kontrollerbara anslagssom

medel visar påfallande stora skillnader mellan anslagna medel och förbrukade medel. Precisionen i de uppskattningar som Svensk

Elberedskap har gjort är svår att bedöma.

huvuduppgifterna för fredsElförsÖrjningsnämnden måste

En av utreda verkan olika tänkbara åtgärder för att elberedskapen vara att av skall hållas bra nivå, och därefter ställa verkan mot kostnaderna en för åtgärderna.

Elförsörjningsnänmden bör, när saken utretts, ha frihet och ansvar

att avgöra var de anslag Elförsörjningsnämnden disponerar gör störst beredskapsnytta. statsmakterna måste också vid anslagsberäkningen

kunna förlita sig på sakkunniga analyser av vilken beredskapsnytta olika anslagsnivåer kan Sådant material bör sikt tas fram som ge.

Elförsörjningsnärrmden, står inte till mitt förfogande nu.

av men Redovisningen nuvarande kostnader för elberedskap och vad jag av anfört leder mig till slutsatsen lämplig anslagsnivå under år nu att en

l bör 50 milj. kr. Jag har härvid utgått från att Oljelagringsut-

vara redningens förslag i betänkandet Skyldighet att lagra olja och kol SOU 1994:116 kommer att genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med den utredningens förslag. Avslutningsvis finner jag anledning att påpeka att den analys av medelsbehovet framöver Elförsörj ningsnämnden förutsätts utföra, som kan komma att leda till andra bedömningar.

överväganden 203

5.9.3 Överväganden och förslag till finansiering av

elberedskapen

I det följande lämnas två alternativa förslag till hur kostnaderna för de anslag som föreslagits i avsnitt 5.9.2 skall finansieras.

Det första alternativet innebär att finansieringen sker över statens

budget på samma sätt som gäller för övriga försvarsutgifter, dvs. med skatteintäkter. Alternativet innebär alltså att några öromnärkta intäkter inte finns för elberedskap. Anslagen förutsätts därvid vara inräknade i den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del. Jag förordar detta alternativ. Det andra alternativet innebär att särskilda avgiftsmedel tas in, motsvarande statens kostnader för elberedskap. En metod kan därvid vara den lösning som valts för finansieringen av Elsäkerhetsverket och

som framgår av förordning 1993:560 om elabonnentavgift. Denna

lösning innebär att elkunderna skall betala årlig avgift elabonnenten avgift till staten. Avgiften debiteras elkunderna via deras elräkningar.

Alternativ J: Finansiering över skattsedeln

Hela det militära försvaret bortsett från den del kostnaden de

av som

värnpliktiga bär genom uteblivna inkomster och stor del det

en av civila försvaret finansieras över statsbudgeten med skatteintäkter.

Enligt FOA-rapporten Finansiering av civil beredskap FOA 1993

är fördelen med denna lösning att totalförsvaret finansieras alla i av landet, på samma sätt som många andra offentliga behov. Finansieringen följer därmed de värderingar ligger bakom skattesystemets som utforrrming.

Skattefinansiering innebär också, fortsätter FOA, att regeringen har

kontroll över hur mycket avsätts för beredskapsâtgärder resurser som jämfört med andra sarnhällsområden. Enligt rapporten är nackdel en

med skattefinansiering att denna bidrar till att höja det generella

skattetrycket. En annan nackdel är enligt rapporten att denna finansieringsform inte ger lika stora incitament att minska kostnaderna för den som ska genomföra en åtgärd som om denne hade finansierat den själv. Syftet med elberedskapen är att få till stånd sådana åtgärder att elförsörjningen i krig kan upprätthållas på rimlig nivå. Det är en

knappast möjligt att relatera nyttan viss beredskapsâtgärd till

av en en viss elkund, nätägare eller producent. Det är därför inte rimligt att peka ut en viss grupp eller vissa företag som bör stå för kostnaderna. Den rimligaste lösningen är därför att det kollektiv har nytta som av åtgärderna får bära kostnaderna. Med hänsyn att alla företag och

204 överväganden

enskilda är beroende av en fungerande elförsörjning är detta personer kollektiv skattebetalarna. Samma bör alltså gälla vad beträffar syn finansiering elberedskap som den som vanligen gäller för finansieav ringen av totalförsvaret.

Större delen totalförsvarets fredstida verksamhet ingår i en

av ekonomisk planeringsram. Jag har i avsnitt 5.9.1 redovisat gemensam de anslag finansierar beredskapsåtgärder inom elförsörjningen och som ingår i denna planeringsram. Det framgår vidare av min som redovisning att stor del kostnaderna för elberedskapen för en av

närvarande finansieras utanför denna planeringsram och då i första

hand av elkraftföretagen. Ombildandet Televerket och Postverket till aktiebolag har av

inneburit att beredskapskostnaderna på dessa områden numera

finansieras med anslagsmedel. Dessa anslagsmedel disponeras av Postoch telestyrelsen. Förändringarna elmarknaden, bl.a. ombildningen Vattenfallsverket till aktiebolag, anser jag motivera att staten också av bär kostnader för elberedskap. Det år vidare angeläget att det på ett samordnat och väl övervägt sätt görs avvägningar hur tillgängliga resurser skall användas och av fördelas mellan olika verksamheter inom den civila delen av totalförsvaret. Därför bör de medel anslås för elberedskapen räknas in som

i den gemensamma planeringsramen för det civila försvaret. Jag det självklart att även om det civila försvarets ramar

anser skulle minskas väsentligt, måste medel för elberedskapen enligt mitt förslag alltid inom dessa Som framgår av avsnitt 5.9.2 rymmas ramar.

beräknar jag anslagsbehovet under år l till sammanlagt 62 milj. kr. Av beloppet avses 12 milj. kr anvisas för Elförsörjningsnämndens

förvaltningskostnader. Återstående 50 milj. kr för Åtgärder för

förbättrad elberedskap bör anvisas i form ett reservationsanslag av

som disponeras av Elförsörjningsnämnden.

Av det sammanlagda beloppet 62 milj. kr under det första om verksamhetsåret förutsätts 1 milj. kr täckas genom en motsvarande

minskning av anslaget för NUTEK:s förvaltningskostnader. Resterande

61 milj. kr motsvaras nästan helt anslaget 199495 XIV E 2. av

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 58,3 milj. kr. Detta anslag bör

inte längre uppfört statsbudgeten. I stället bör motsvarande vara

belopp i sin helhet användas för att täcka Elförsörjningsnämndens förvaltningskostnader och för kostnaderna för åtgärder för förbättrad

elberedskap. Vidare bör det anslag som budgetåret 199495 benämns XIV E Beredskapslagring och industriella åtgärder minskas med 33 procent, dvs. 3 milj. kr., vilket motsvarar den del av anslaget som antas beräknad för sådana åtgärder som avser elberedskap. vara Mina förslag anslag för förbättrad elberedskap ryms under år 1 om sålunda inom för de medel budgetåret 199495 finns ramen som anslagna över statsbudgeten för likartade ändamål. Några ökade

Överväganden 205

utgifter för staten uppkommer sålunda inte genom mina förslag under år Som redan påpekats får resultatet av Elförsörjningsnämndens utredningsarbete visa om anslagsnivån senare behöver justeras uppåt eller nedåt. l detta sammanhang kan noteras att det under anslaget 199495 VI D 2. Post och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden finns en anslagspost, benämnd Telekommunikationsområdet: Totalförsvarsområdet. Denna anslagspost uppgår till 225,1 milj. kr. Jag föreslår vidare att den reservation på anslaget XIV E

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft som kan finnas vid utgången av

det budgetår som slutar när den nya organisationens första verksam-

hetsår börjar, överförs som ingående reservation till det nya

reservationsanslaget Åtgärder för förbättrad elberedskap. Anledningen

är att betalningarna som sker över anslaget sker långt efter det att åtgärderna beslutats. Med hänvisning till vad jag här anfört förordar jag en finansiering enligt alternativ

Alternativ 2: Finansiering genom en särskild avgift elberedskapsavgm

Enligt direktiven bör jag pröva om nuvarande punktvisa statliga åtgärder för elberedskapen kan avlösas genom ett mer generellt krav på elsystemets funktion i kris och krigssituationer. Därvid bör förutsättas att branschen i allt väsentligt skall bära kostnaderna även för sådana åtgärder som motiveras enbart av beredskapsnyttan.

Jag har i det föregående i olika sammanhang uttryckt uppfattningen

att staten, genom regeringen och dess myndigheter, inte rimligen bör undandra sig sitt ansvar för en god elberedskap och att kostnaderna därför i väsentlig mån bör bäras av det allmänna över statsbudgeten och finansieras över skattsedeln. Jag har också deklarerat att jag för min del anser att det inte finns någon annan utgiftspost inom ramen för statliga utgifter för civil beredskap som är mera angelägen än utgifterna för en god elberedskap. Det citerade uttalandet i direktiven kan tolkas som en uppmaning till mig att utarbeta förslag av innebörd att statsbudgeten inte belastas av kostnaderna för elberedskap, utan att dessa i stället skulle bäras av branschen . Att definiera innebörden av begreppet branschen, och att utifrån en sådan definition klarlägga vem som borde vara betalningsskyldig, kan göras på olika sätt. Oavsett vilken metod som väljs torde slutresultatet sannolikt bli, att kostnaderna i sista hand bärs av elkonsumenterna.

206 Överväganden

Jag presenterar i det följande en alternativ finansiering av innebörd att statens kostnader för elberedskap täcks genom att en särskild avgift tas ut. Denna avgift benämns i det följande elberedskapsavgift. Närmast diskuterar jag olika konstruktioner av en sådan avgift. En utgångspunkt är härvid att elberedskapsavgiften betalas av ett så stort kollektiv som möjligt. För detta talar samma motiv som ovan anförts som stöd för förslaget om finansiering över skattsedeln. Om elberedskapen skall finansieras med en elberedskapsavgift kan denna tas ut av antingen elproducenter, nätägare eller elkunder. Det är tänkbart att konstruera en avgift så att den belastar elproducenterna i förhållande till hur mycket man producerar. En sådan lösning är dock olämplig i den situation som uppstår på en avreglerad elmarknad när kunderna i viss mån kan välja mellan att köpa som är producerad i Sverige eller utanför landet. Avgiften skulle inte bli konkurrensneutral. Samma sak gäller i stort sett för en avgift som inte bestäms av hur mycket som produceras, utan av exempelvis installerad produktionskapacitet. I dagens system är det elproducenterna som står för den allra största delen av kostnaderna för elberedskapen. Att även i framtiden låta elproducenterna stå för kostnaderna kan emellertid få icke avsedda indirekta effekter.

En avgiftsskyldighet för nätägarna är en annan metod att finansiera

elberedskapen. Eftersom dessa bedriver monopolverksamhet, skulle avgiften inte få några snedvridande följder ur konkurrenssynpunkt för de svenska elkraftföretagen. Avgiften skulle kunna baseras på antalet anslutna låg- och högspänningskunder. En avgift på anslutning till storkraftnätet skulle ha den fördelen att

det blir få avgiftsobjekt det finns ett hundratal anslutningspunkter till

storkraftnätet. En nackdel med denna lösning är emellertid att industrin skulle få bära nästan hela kostnaden. Samma nackdel finns med att låta avgifterna utgå vid de regionala nätens leveranspunkter. Ett tredje alternativ är att lägga avgiftsskyldigheten elkunderna. Denna lösning har nyligen valts för att finansiera Elsäkerhetsverkets arbete. Detta sker enligt förordningen 1993:560 om elabonnentavgift. Elabonnenter skall, enligt 4 årligen efter debitering inbetala elabonnentavgift till elleverantören. Denne inlevererar avgifterna till statsverket. Avgiften uppgår till 700 kr per år för högspänningsabonnemang och 8 kr för lågspänningsabonnemang. Enligt min mening borde samma lösning kunna väljas för en elberedskapsavgift. Vid en statlig utgiftsnivå om 62 milj krår för elberedskapsåtgärder och samma avgiftskonstruktion som elabonnentavgiften skulle elberedskapsavgiften uppgå till 11 krår för låg-

spänningskunder och 600 krår för högspänningskunder.

Oavsett hur en särskild elberedskapsavgift utformas har den statsrättsligt karaktär av skatt. Den skulle vara avsedd att täcka

Överväganden 207

förhållandevis små statsutgifter för elberedskap. Jag kan för min del inte se några som helst fördelar med att för just elberedskap införa en ñnansieringsmetod som skiljer sig från vad som gäller för kostnaderna för totalförsvaret i övrigt. Av denna anledning har jag avstått från att utforma författningsförslag i denna del.

sou 1995:51 209

6 Författningskommentar

6.1 Förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa

elektriska anläggningar m.m.

1 § Denna lag gäller anläggningar för produktion och överföring av

samt ledningscentralerfär nätdrift och produktion av el, vilka är av

väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett omrâde. 1 fråga om sådana anläggningar kan enligt denna lag beslutas att beredskapsåtgärder mot inverkan av stridshandlingar skall vidtas.

Bestämmelser tillträdesskydd finns i lagen 1990:21 7 om skydd

om för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m.

Bestämmelser om verkskydd finns i lagen 1994:1720 om civilt

försvar.

I denna paragraf anges lagens tillämpningsområde. Som en grund-

läggande förutsättning för att lagens bestämmelser skall kunna tillämpas på anläggning gäller således att den är av väsentlig en betydelse för elförsörjningen i riket, inom en ort eller ett område.

Detta stadgande kompletteras med bemyndigandet i 2 § för regeringen

att ange storleksgränser avseende effekt m.m. för de anläggningar som alltid skall omfattas av lagen. Lagen omfattar anläggningar för produktion och överföring av el. Med sådana anläggningar avses i första hand kraftverk, såväl Vattenkraftverk som andra typer av kraftverk, kraftledningar samt

transformator- eller kopplingsstationer. Även ledningscentraler för

nätdrift och produktion driftcentraler hör hit och anges i

av förtydligande syfte direkt i lagtexten. .

I produktionsanläggning ingår inte enbart generatorn och

en generatorbyggnaden utan alla andra anordningar som ingår i driften av produktionsanläggningen såsom ställverk, transformator, kontroll- och

hjälpsystem. Är produktionsanläggningen ansluten till driftcentral

en ingår nyss nämnts även driftcentralen. Detta gäller även om som ifrågavarande driftcentral betjänar flera kraftstationer eller nätstationer.

Avgörande för avgränsningen av produktionsanläggningen är anslut-

ningspunkten till en överföringsanläggning. Denna punkt bör anses där kraftproducenten levererar elektrisk ström för överföring av vara

210 Författningskommentar

elektrisk ström, dvs. i praktiken i inmatningspunkten till överföringsanläggningen. Till anläggningar för produktion av hänförs också självständiga dammbyggnader för vattenreglering som således inte är direkt anslutna till en kraftstation. Med överföringsanläggning avses anläggning för överföring av elektrisk ström till en förbrukningsanläggning. Häri kan ingå såväl kraftledningar som transformator- eller kopplingsstationer. Om driftövervakningen sker genom en driftcentral ingår denna samma sätt som vid en produktionsanläggning i överföringsanläggningen. Vilka storleksgränser som bör gälla som riktlinjer för att anläggningar skall kunna omfattas av lagen utvecklas närmare i kommentaren till 2 Lagen tar sikte fysiska åtgärder som hänför sig till byggnadskonstruktioner och utrustning som tillhör anläggningen och inte på åtgärder som gäller anordnande av bevakning eller anordnande av verkskydd. I dessa frågor hänvisas därför i andra och tredje stycket till den särskilda lagstiftning som finns om skydd för samhällsviktiga anläggningar samt de särskilda bestämmelserna om verkskydd i den nyligen antagna lagen om civilt försvar.

2 § Regeringen får föreskri va att vissa anläggningar med hänsyn till effekt,

spänning, storlek eller funktion är sådana anläggningar som avses i

En anläggning som omfattas av föreskrift enligt första stycket får

uppföras, byggas om eller pä annat sätt väsentligt ändras innan anmälan skett till den myndighet regeringen bestämmer Qørövningsmyndigheten för prövning enligt 4 Har arbetet inte påbörjats inom tvä är frän det prövningsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall ny anmälan göras.

I denna paragraf lämnas bemyndigande för regeringen att närmare

ange området för lagens tillämplighet när det gäller storleksgränserna för de anläggningar som typiskt sett skall inrymmas under beteckningen anläggningar av väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett område. Avsikten är således inte att det genom en uttömmande uppräkning skall anges vilka anläggningar som omfattas utan endast vilka anläggningar som under alla förhållanden omfattas. Innebörden av att en anläggning inryms under denna beteckning blir att anläggningshavaren vid uppförandet måste beakta de krav som följer av 3 § samt att det blir möjligt att utfärda föreläggande enligt 4 § om anläggningens närmare utformning m.m. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen kan numera små kraftanläggningar ha ett särskilt beredskapsvärde dels genom att

Författningskommentar 21 1

försörja vissa viktiga försvarsanläggningar dels genom att utgöra Startmotor för andra kraftstationer. Den nuvarande effektgränsen 25 000 kilovoltampere infördes år 1970 och innebär att sådana mindre anläggningar inte omfattas av lagen. På grund härav bör nu gälla en väsentligt lägre gräns. Det bör dock beaktas att för mycket små anläggningar kan det med hänsyn till nyttan vara mindre motiverat med kostnadskrävande åtgärder. Den nuvarande spänningsgränsen för ledningar, 200 kV mellan två ledare, infördes likaledes år 1970 och innebär att 1942 års lag endast kan tillämpas på ledningar inom storkraftnätet. Som skäl för höjningen av gränsen anfördes att betydelsen av nät med lägre spänning efterhand minskat och att 130-kil0voltledningar numera var att anse som distributionsledningar prop. 1970:198 s. 8-9. Den ökade betydelse som regionnäten har fått för elberedskapen på senare tid innebär att storleksgränserna bör bestämmas så att även regionnäten täcks in. Vad däremot gäller lokalnäten är det här endast särskilt utpekade anläggningar som kommer i fråga varför det inte är aktuellt att bestämma någon spänningsgräns med hänsyn till dessa. Vad gäller transformator- och kopplingsstationer kan anmärkas följande. Här har även fördelningsstationer och transformatorstationer i regionala nät och lokala nät en viktig roll vid drift under störda förhållanden. Såväl vid uppbyggnaden av näten efter driftavbrott som vid roterande bortkoppling är dessa stationer viktiga. Beredskapsätgärder som behöver vidtas i dessa anläggningar är exempelvis ökade möjligheter till fjärrkontroll, framtagning av drifts- och kopplingsinstruktion m.m. På samma sätt som när det gäller ledningar bör spänningsgränser m.m. bestämmas så att även de regionala näten täcks in. Vad slutligen gäller vattenmagasin har jag inte erfarit att det finns skäl att ändra den nuvarande storleksgränsen. Enligt andra stycket skall anmälan ske till den myndighet regeringen bestämmer innan en anläggning uppförs, byggs om eller annat sätt väsentligt ändras. Utebliven anmälan kan medföra påföljder enligt 10 och 16 §§. Av tredje stycket framgår att ny anmälan måste göras om inte arbetena påbörjas inom två år från beslutet.

3 §

En anläggning omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket skall

som

vara utformad med beaktande av kravet på god funktion under störda

förhållanden. Den skall utföras med sådant material och på sådant sätt att reparations- och underhållsåtgärder underlättas.

En viktig skillnad mot 1942 års lag är att den nya lagen är mer funktionsinriktad, varmed avses att den i större utsträckning tar sikte på även andra åtgärder än skydd mot t.ex. brand- och spräng-

212 Författningskommentar

verkan. Skälen för detta har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen. För mindre anläggningar torde det inte annat än i undantagsfall vara befogat med åtgärder avseende s.k. fortifikatoriskt skydd, medan detta kan komma i fråga vid större anläggningar som i krig kan väntas bli utsatta för stridshandlingar. Särskilt vid större anläggningar är det dessutom så att många åtgärder som avser att förstärka grundkonstruktionen och öka motståndskraften mot brand och sprängskador svårligen och endast till priset av mycket stora kostnader kan vidtas sedan anläggningen väl uppförts. Det är därför angeläget att frågan prövas redan i ett inledande stadium. Även skyddsåtgärder brand- och sprängverkan om mot således fortfarande bör komma i fråga genomför man i dag åtgärder för att öka systemets uthållighet under svåra förhållanden även på annat sätt. Bl.a. förbättrar man möjligheterna att starta och driva separata delsystem i händelse av att storkraftnåtet skulle sättas funktion. ur De åtgärder som här kommer i fråga omfattar bl.a.:

tekniska förstärkningsåtgårder i kontroll- och fjärrstyrningssystem,

förberedelser vid produktionsanläggningar för dödnätsstart, husturbindrift och drift av separata delsystem, vilket kräver

installation av frekvensregleringsutrustning,

-dieselaggregat, -

komplettering av regionala och lokala nät,

-komplettering av driftövervakningsutrustning, manualer, utbildning och övning för drift under störda för- hållanden, åtgärder i ledningsnät för säkrare matning, anskaffning av reservkomponenter till vissa produktions- och distributionsanläggningar. installation av styr- och reglerteknik för målinriktade leveranser Vilka åtgärder som bör genomföras i en anläggning blir beroende

av förhållandena vid just den anläggningen. Det åligger därvid

myndigheten att skaffa sig underlag för en riktig bedömning och

därefter utforma ett föreläggande enligt 4

4 §

För en anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 § första stycket

kan prövningsmyndigheten utfärda föreläggande angående de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven enligt 3 Ett sådant föreläggande

får göras mer omfattande eller ingripande än vad skäligen kan

som krävas med hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse.

Avser föreläggandet en anläggning som skall uppföras, byggas om eller väsentligt ändras skall föreläggandet riktas mot den som för

egen räkning avser att utföra eller låta utföra arbetena.

Författningskommentar 213

I annat fall än i andra stycket skall föreläggandet riktas

som avses

mot den äger anläggningen. Ett sådant föreläggande får även

som riktas mot den som bedriver verksamheten.

Utgångspunkten vid tillämpningen av denna paragraf är att det skett anmälan till myndigheten enligt 2 § att en anläggning som där en

skall uppföras, byggas om eller på annat sätt väsentligt ändras

avses

eller att myndigheten på annat sätt än anmälan fått kännedom

genom härom. Som angivits i den allmänna motiveringen åligger det den som skall uppföraändra anläggning som här avses att generellt beakta en 3 När han planerar anläggningenombyggnaden skall han således även beakta huruvida åtgärder enligt lagen är nödvändiga. Anmälan skall innehålla bedömning och förslag till åtgärder som kan behövas en för att uppfylla lagens krav. Enligt vad jag erfarit har det vid tillämpningen av 1942 års lag

sällan behövts förelägganden om åtgärder utöver vad företaget

föreslagit. Svenska Kraftnät, Vattenfall AB m.fl. sökande innehar god

kompetens på området och deras förslag till åtgärder har oftast kunnat

godkännas. Det får förutsättas att anmälan som regel ger tillräckligt underlag för myndighetens prövning. Om det brister härvidlag åligger det myndigheten till att den får ett fullgott underlag för bedömatt se ningen. Av 14 § framgår att anläggningens innehavare är skyldig att bistå med upplysningar samt lämna tillträde till anläggningen. Utifrån vad då framkommer skall myndigheten därefter besluta om ett som föreläggande om åtgärder skall utfärdas. I första stycket stadgas vidare att ett föreläggande får göras mer

omfattande eller ingripande än vad skäligen kan krävas med

som hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse. Ett liknande stadgande finns i 1942 års lag och som framhållits i den allmänna

motiveringen avsåg man därmed att åtgärder som hindrade ett företags

tillkomst eller utveckling inte fick föreskrivas. Motsvarande gäller även vid tillämpningen den lagen. Det kan också uttryckas så av nya att åtgärder inte får föreskrivas medför att ändamålet med som företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget

rubbas avsevärt. Åtgärderna får inte heller medföra att anläggnings-

havaren drabbas kostnader som inte står i ett rimligt förhållande till av

de fördelar elberedskapssynpunkt som står att vinna.

ur Föreläggande enligt andra stycket fall när anläggning skall avser en

uppföras eller ändras och således byggnadsâtgärder skall genomföras.

Föreläggandet skall då riktas mot den som för egen räkning avser att utföra eller låta utföra åtgärderna, dvs. byggherren. I tredje stycket fall när åtgärder bedöms nödvändiga vid en avses befintlig anläggning utan samband med ändringsarbeten. Det kan gälla såväl anläggning där anmälan trots föreskriven anmälningsskyldigen

214 Författningskommentar

het underlåtits som en anläggning för vilken anmälningsskyldighet inte föreligger men som myndigheten med tillämpning 5 § bör av anser omfattas av lagen. Ett föreläggande kan riktas mot såväl ägaren som den som bedriver verksamheten. Normalt torde dessa identiska. vara I annat fall bör föreläggandet riktas mot ägaren åtgärderna kräver om mer eller mindre omfattande ingrepp i dennes egendom och i övrigt mot den som bedriver verksamheten.

5 § Prövningsmyndigheten får utfärda föreläggande enligt 4 § även för

annan anläggning än som omfattas föreskrift enligt 2 § första

av stycket.

Enligt 2 § första stycket får regeringen föreskriva att vissa anläggningar med hänsyn till effekt, spänning, storlek eller funktion är sådana anläggningar skall omfattas lagen. Det gäller således som av anläggningar av viss storlek som, i likhet med vad gäller, som nu under alla förhållanden skall omfattas. Den utveckling skett inom som

elförsörjningen har emellertid inneburit att även små anläggningar kan

ha ett särskilt beredskapsvärde dels att tillgodose vissa för genom totalförsvaret viktiga behov och dels genom att utgöra Startmotor för andra kraftstationer. Dessa anläggningar är så olika vad gäller effekt, storlek och spänning att det är svårt att precisera dem i föreskrifter enligt 2 Vidare kan det geografiska läget helt vara avgörande. Det är ofta inte motiverat att föreskriva åtgärder för dessa

anläggningar. Det kan emellertid visa sig t.ex. vid krigsplaneringen

av elförsörjningen för ett område att en sådan anläggning är väsentlig av betydelse för elförsörjningen på sådant sätt att åtgärder bör vidtas. Ett föreläggande kan då utfärdas med stöd 5 av

6 § Vid ändrade förhållanden får prövningsmyndigheten, utan hinder av vad den förut bestämt, meddela eller ändrade föreskrifter. nya

En motsvarande bestämmelse finns i 1942 års lag. Som skäl för regeln anfördes bl.a. att det torde, minst med hänsyn till att fordringarna på en anläggnings luftskydd kunde ändras till följd av nyvunna erfarenheter, vara nödvändigt att Krigsskyddsnämnden erhöll rätt att meddela nya eller ändrade föreskrifter. Vid tillämpningen regeln av

gäller den allmänna förutsättning stadgas i 4 § 1 st att ett

som

föreläggande får göras mer omfattande eller ingripande än vad som

skäligen kan krävas med hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse.

Författningskommentar 215

7 § Mål tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 till anläggning som om föreskrift enligt 2 § första stycket denna lag eller till

omfattas av

väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning enligt denna lag har skett. Första stycket äger motsvarande tillämpning för ärende om

nätkoncession enligt lagen 1902:7J s.1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar om anläggningen omfattas av

föreskrift enligt 2 § första stycket.

En motsvarande bestämmelse finns i 1942 års krigsskyddslag. Skälet till att den finns där och inte i vattenlagen respektive 1902 års ellag är fördelen ha alla bestämmelser skyddsåtgärder samlade i en lag. att om Detta bör även gälla den nya lagen.

8 §

Den ökning i byggnadskostnaderna föranleds av åtgärder enligt

som denna lag skall inte tas i beräkning vid den prövning som avses i 3 kap. 4 § vattenlagen 1983:291. Vid meddelande tillstånd i 7 § första stycket skall av som anges

beaktas de föreskrifter prövnin har meddelat ifråga om

vattenanläggningars utförande.

Motsvarande bestämmelser finns i 1942 års lag. Enligt 3 kap. 4 § vattenlagen gäller att ett vattenföretag får komma

till stånd endast fördelarna från allmän och enskild synpunkt av

om företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Vid beräkningen dessa kostnader skall således inte beaktas av kostnader föranletts åtgärder enligt denna lag. som av

9 §

Har någon vidtagit åtgärd efter ett föreläggande som grundas på

än anläggningen skall uppföras, byggas om eller på annat annat att sätt väsentligt ändras, har han rätt till ersättning av staten för de kostnader åtgärden föranlett om sådant förhållande som avses som i 10 § föreligger. Ersättning enligt första stycket utgår inte om kostnaderna är ringa.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen kan ålägganden för anläggningshavare att genomföra åtgärder som de förelagts av

prövningsmyndigheten sådan art att de utgör rådighetsin-

vara av

skränkningar i regeringsformens och Europakonventionens

som avses

regler egendomsskydd. I dessa fall grundar de då rätt till ersätt-

om ning. I 9 § stadgas därför rätt för den som haft kostnader för en sådana åtgärder att få ersättning av staten. Detta gäller dock endast om

216 Författningskommentar

åtgärderna avser en befintlig anläggning och åtgärderna föranleds

av ombyggnad eller andra väsentliga ändringar. Om åtgärderna avser

en anläggning som skall uppföras eller anläggningshavarens eget

initiativ byggas om kan detta inte inskränka någon rättighet anses

sådant sätt att rätt till ersättning kan föreligga.

anses Med ersättning avses full ersättning för kostnaderna. Detta innebär således att någon beräkning huruvida vissa kostnader kan hänföras till s.k. fredsnytta inte skall göras.

10 §

Om en anläggning som omfattas föreskrift enligt 2 § första stycket

av uppförts, byggts om eller på annat sätt väsentligt ändrats utan att anmälan skett enligt andra stycket lagrum kan anläggningens samma ägare föreläggas att vidta åtgärder på bekostnad för att egen an-

läggningen skall uppfylla de krav som anges i 3

För kostnader för åtgärder vid befintliga anläggningar betingas som

av ombyggnad utgår som framgått av 9 § ersättning staten. I 10 §

av stadgas ett undantag från denna princip. Har befintlig anläggning en uppförts utan att föreskriven anmälan gjorts och visar det sig efter prövning att åtgärder enligt denna lag borde ha vidtagits i samband

med uppförandet, kan ägaren föreläggas att vidta åtgärderna på

egen

bekostnad. Detta gäller även om det är föregående ägare varit

som försumlig, vilket innebär att ägare bör kontrollera sådana en ny förhållanden innan förvärvet görs.

11 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Alla förelägganden enligt lagen skall kunna förenas med vite. Vite bör således kunna utsättas även i de fall, där den försummar att vidta som

åtgärder som åläggs honom riskerar att drabbas att åtgärderna

av utförs hans bekostnad. Om vitet sätts tillräckligt högt kan detta

förmå anläggningshavaren att själv vidta åtgärderna, vilket kan

vara en snabbare väg att få åtgärder vidtagna än att anlita särskild entreen prenor.

12 §

Om ett föreläggande enligt 4 § eller 10 § inte följs, får åtgärderna

vidtas av prövningsmyndigheten. En sådan åtgärd får vidtas pä den

försumliges bekostnad.

Denna paragraf ger prövningsmyndigheten möjlighet att genomföra åtgärder i de fall anläggningshavaren vägrar att utföra dem. Prövningsmyndigheten kan då vända sig till särskild entreprenör. Gäller en

Författningskommentar 217

det en befintlig anläggning som i behörig ordning anmälts till prövningsmyndigheten enligt 2 § andra stycket och ägaren därför är berättigad till ersättning för kostnader han haft om han själv vidtagit åtgärderna stannar kostnaderna staten. I detta fall drabbas således

ägaren endast av vitespåföljd om sådant förelagts.

Som nämnts i kommentaren till ll § kan det många gånger vara ett både smidigare och snabbare sätt att få åtgärder vidtagna att sätta ut ett lämpligt avpassat vite.

13 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av förelägganden som

har meddelats med stöd av lagen utövas av prövningsmyndigheten.

14 § Prövningsmyndigheten har rätt att pá begäran få de upplysningar och handlingar behövs för tillsynen samt för klarläggande av vilka som

åtgärder är påkallade för att anläggningen skall uppfylla kraven

som

enligt 3 Myndigheten har också rätt att för samma ändamål fä

tillträde till anläggningen.

I 13 och 14 §§ finns vissa bestämmelser om tillsyn, inspektion m.m. I 14 § föreskrivs en skyldighet för ägare eller nyttjare av en anläggning att bereda prövningsmyndigheten tillträde för att besiktiga eller kontrollera anläggningen eller i övrigt vidta åtgärder enligt lagen. Besiktningen eller kontrollen skall således ha samband med tillämpningen lagen. Syftet kan att undersöka anläggningen för att bedöma av vara

vilka åtgärder som bör komma i fråga. Vidare föreligger skyldighet

att tillhandahålla ritningar och andra handlingar som behövs för att

prövningsmyndigheten skall erforderligt underlag för sitt beslut om

vilka åtgärder som bör vidtas. Ett föreläggande som nu avses kan förenas med vite enligt 11

15 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att tillträde enligt 14 § skall kunna ske och åtgärder med tillämpning av 12 § skall

kunna genomföras.

I undantagsfall kan förekomma att prövningsmyndigheten vägras

tillträde till en anläggning för t.ex. utredning av vilka åtgärder som bör vidtas elberedskapssynpunkt. Det är då möjligt att med hjälp av ur polismyndigheten beredas tillträde till anläggningen.

16 § Den utan att göra anmälan som avses i 2 § andra stycket som påbörjar, uppför, bygger om eller på annat sätt väsentligt ändrar en

2 8 l Författningskommentar

anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 §första stycket döms till

böter eller fängelse högst sex månader.

De viktigaste medlen för att åstadkomma att förelagda åtgärder vidtas torde vara viteshotet samt möjligheten att genomföra åtgärderna på anläggningshavarens bekostnad. En första förutsättning för att lagen skall kunna tillämpas effektivt är dock att det anmäls till prövningsmyndigheten när anläggningar uppförs eller ändras. Denna anmälningsskyldighet måste vara straffsanktionerad. Skall fängelse kunna komma i fråga måste det dock vara fråga om mycket allvarliga och flagranta fall.

17 § Beslut av prövningsmyndigheten i frågor enligt 10, 11 eller 12 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I enlighet med vad som numera gäller inom förvaltningsrättskipningen är första förvaltningsdomstol länsrätt. För att en fråga enligt denna lag därefter skall prövas av kammarrätt bör krävas prövningstillstånd.

18 § Ett beslut som prövningsmyndigheten under höjd beredskap meddelar

enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av

lagen skall gälla omedelbart om inte annat bestäms i beslutet.

Under höjd beredskap kan det vara angeläget att beslut om åtgärder enligt denna lag går att verkställa omedelbart. I ett sådant läge torde det snarare vara undantagsvis som utgången av ett eventuellt över klagande bör avvaktas. Om prövningsmyndigheten således beslutar om åtgärder enligt denna lag när det råder höjd beredskap blir beslutet omedelbart verkställbart om inget annat sägs.

Övergångsbestämmelser

När den nya lagen träder i kraft kommer det att finnas ett antal mål och ärenden som anhängiggjorts dessförinnan. Dessa mål och ärenden skall avgöras med tillämpning av äldre bestämmelser. Den nya lagen blir däremot tillämplig när det gäller åtgärder som vidtagits eller skulle ha vidtagits enligt äldre bestämmelser. Eftersom rörledningar inte omfattas av den nya lagen blir rörledningslagen tillämplig vid sådana anläggningar.

Författningskommentar 219

6.2 Förslag till ändring i lagen 1984:3 Kärnteknisk

om

verksamhet

Ändringen är närmast av formell art men krävs för att Elförsörjnings-

nämnden under höjd beredskap skall kunna fungera som beslutande myndighet i vissa frågor i stället för tillsynsmyndigheten, dvs. Kärnkraftinspektionen. Dessa frågor har närmare behandlats i avsnitt 5.6.3 och 5.8.1.

sou 1995:51 221

Särskilda yttranden

Av sakkunnige Nils Andersson och experten

Folke Pämerteg

Utredarens grundtanke, att elmarknadens parter skall ha fullt ansvar för all verksamhet i fred, överensstämmer med våra värderingar.

Verksamhet i krig är liksom krigsberedskapsplanering områden som

kräver särskild styrning och särskilda åtgärder. Med hänsyn till de speciella förutsättningar, torde uppträda för elförsörj ningen under som krigsförhållanden och den särskilda planering som krigsverksamheten kräver, är det lämpligt att den myndighet, Elförsörjningsnämnden, ansvarar för ledning och samordning av elförsörjningens som verksamhet i krig, även har ansvar för ledning och samordning av fredstida förberedelser för krig. Beredskapsplanering måste ske i nära

samarbete med dem genomför den fredstida verksamheten

som fältet. Beträffande kostnader för och finansiering av elberedskapen och därtill hörande åtgärder har vi följande synpunkter: Nuvarande kostnader för elberedskapen, exkl. medelsförbrukning

över statsbudgeten, uppgå till drygt 130 Mkr per år, avsnitt 5.9.1.

Här ingår Svenska Kraftnäts kostnader för beredskapsâtgärder, men inte elkraftföretagens kostnader för lagring av bränslen för elproduktion i krig. Av redovisningen framgår att ränte- och hanteringskost-

nader för bränslelagring beräknas uppgå till cirka 160 Mkr per år.

Kostnaderna är att hänföra till ålägganden enligt lag 1984:1049 om

beredskapslagring av olja och kol, resp. till avtal mellan NUTEK och

Svensk Kärnbränslehantering AB. Kostnaderna berör ägare till

produktionsanläggningar som använder fossila bränslen resp. uran och

drabbar därmed de enskilda företagen på olika sätt. Pâ avreglerad elmarknad sker produktion och försäljning av en i konkurrens medan nätverksamheten behåller formen av monopol. Finansiering av elberedskapen måste ske konkurrensneutralt, särskilt i de fall då kostnader uppstår i de delar av elkraftbranschen som är utsatta för konkurrens. En framtida tillämpning av nuvarande finansieringsmodell, för t.ex. lagring bränslen, kan få negativ inverkan beredskapen inom av konkurrensutsatta delar av elkraftbranschen. Det föreligger uppenbara risker att företag, organiserar driftvärn eller vidtar andra former som

222 Särskilda yttranden

av beredskapsåtgärder, lägger ner eller nedprioriterar dessa verksamheter om de inte kompenseras för de extrakostnader som åtgärderna medför. Utredaren föreslår en budget 62 Mkr för det första verksamhetsåret. Detta är mindre än 20 % av elkraftbranschens nuvarande kostnader för beredskapen. Med de förändrade förutsättningar för branschföretagen, som elmarknadens avreglering innebär, kan en sådan neddragning medföra att elkraftföretagens beredskap och därmed också elsystemets totala beredskapsförmága sänks till förfång för samhällets samlade totalförsvarseffekt. Vi anser att kostnader för lagring av bränslen, liksom övriga kostnader som uppstår på grund av krav på krigsberedskap bör finansieras enhetligt och konkurrensneutralt. Vi anser att nivån för det första verksamhetsåret, 62 Mkr, är för låg jämförd med de kostnader, cirka 300 Mkr, som elberedskapen medför för elkraftföretagen och föreslår därför uppräkning av förslag till budget till denna nivå. Om den av utredaren föreslagna finansieringen via skattsedeln inte visar sig möjlig att genomföra, kan det andra alternativet, finansiering via nätavgifter, vara att föredra eftersom även denna modell innebär

en konkurrensneutral finansiering av elberedskapen.

Särskilda yttranden 223

Av sakkunniga Ronald Liljegren och Bertil Persson

Det nordiska samarbetet

I bilaga 2 återfinns en kortfattad redovisning av vissa utländska förhållanden. En djupare analys av hur beredskapsfrågan inklusive finansieringsfrågan har lösts eller kan tänkas lösas i våra nordiska grannländer saknas dock. I själva betänkandet finns dock utöver avsnitt 2.3.3 Frekvenshållning inom Nordel-systemet och ett kort omnämnande i avsnitt 5.7, inget som rör förhållandet till vår omvärld. Således saknas närmare analyser ocheller överväganden om vad en utökad nordisk handel med kan komma att innebära i beredskapssarnrnanhang. Vid en starkt integrerad nordisk elmarknad torde det vara av vikt att de olika ländernas ransoneringslager inte skiljer sig från varandra några betydelsefulla punkter, alternativt att mellan ländernas regeringar har ingåtts överenskommelser om vad som skall gälla i en kriseller krigssituation. Det vore värdefullt och enligt vår mening helt nödvändigt att dessa och liknande frågeställningar närmare belyses. I detta sammanhang bör även påpekas att Nordel inte har någon formell status utan endast utgör ett samarbetsfonim för i huvudsak de olika ländernas elproducenter. Mot bakgrund av att såväl Norge som numera även Finland och Sverige kommer att få en förändrad elmarknad med förhoppningsvis en gemensam marknadsplats och då ländernas elsystem rent tekniskt är nära sammankopplade med varandra finns enligt vâr mening behov av att analysera huruvida det föreligger behov av en formaliserad samverkan mellan de nordiska länderna i frågor som hittills handlagts inom Nordel.

224 Särskilda yttranden

Av sakkunnige Bertil Persson

Organisationsfrágan

Jag delar utredningsmannens uppfattning att den framtida organisationen av landets elberedskap måste utformas på ett sätt som gör att statens respektive branschens ansvar och fördelningen av ansvaret mellan olika myndigheter framstår som klar och tydlig. Utredningsmannen har förordat en lösning med Elförsörj ningsnämnden EFN som central

myndighet för elberedskapsfrågor både i fred och i krig. Jag kan inte se några principiellt tungt vägande skäl mot en sådan ordning, men det

sätt på vilket detta alternativ presenterats i betänkandet har dock inte

förmått övertyga mig om att utredningsmannens förslag bör ge-

nomföras. Min tveksamhet mot förslaget gäller främst frågan om hur ansvaret skall fördelas mellan EFN och andra myndigheter inom elförsörjningsområdet, men också den föreslagna nämndens sammansättning och organisation.

Utredningsmarmen har inte på ett tillräckligt klargörande sätt

förmått redovisa hur ansvaret skall fördelas mellan EFN och andra beredskapsmyndigheter. Vad angår förhållandet gentemot Svenska Kraftnät kan här nämnas några exempel på sådana oklarheter. Det gäller t.ex. frågan om i vilken omfattning EFN skall ta del i Svenska Kraftnäts operativa verksamhet, bl.a vad avser frågor om ö-drift. En annan sådan fråga är på vilket sätt och i vilken omfattning EFN skall kunna besluta hur Svenska Kraftnät skall sköta sitt systemansvar i krig. Vad angår EFNs framtida organisation och sammansättning tycks utredningsmannen utgå från föreställningen att EFN på något sätt både

kan vara en del av en industribransch och en myndighet. I betänkandet betonas nämligen på ett flertal ställen att tanken är att elkraftbranschen skall ha möjlighet att delta i beslutsfattandet och

därigenom säkerställa att branschens nödvändiga medverkan i beredskapsarbetet sker frivilligt. I samband med redovisningen av förslaget om en Elkraftkommission i avsnitt 5.5.4 sägs t.ex. att en förutsättning för en god elberedskap torde vara att företrädare för samtliga delar av elkraftbranschen ingår bland dem som fattar beslut i fråga om elberedskapen. Liknande tankar återfinns i avsnitt 5.6. Jag delar inte denna uppfattning om en statlig myndighets samman-

sättning och beslutsfattande. Det är klart olämpligt att genom en sådan

utfornming riskera en myndighets saklighet och opartiskhet.

sou 1995:51 Särskilda yttranden 225

F inansi eringsfrâ gan

Svenska Kraftnät har huvudansvaret för 30 transformatorer och ca stållverk samt är delägare i ca 90 stationer Svenska Kraftnät har dessutom telefunktioner i ytterligare anläggningar. Detta förhållande innebar stora svårigheter att fastställa kostnadsfördelningen mellan Svenska Kraftnät och andra inblandade parter. Om Svenska Kraftnäts beredskapskostnader skall finansieras via egen driftbudget innebär det ett invecklat och svårt sätt att beräkna kostnader. En omständlig administration blir alltså nödvändig. Denna omständighet samt framför allt den omständigheten att - finansieringsfrågan bör lösas på ett sätt är likformigt för hela elsom branschen talar för att Svenska Kraftnäts beredskapsåtgärder finansieras på samma sätt som övriga branschaktörers.

Svenska Kraftnäts beredskapsarbete

Svenska Kraftnät har dimensionering beredskapsarbetet samma av rörande storkraftnätet som när det fanns beredskapsenhet inom en Statens Vattenfallsverk. Svenska Kraftnäts beredskapsarbete är - som mycket annat arbete hos Svenska Kraftnät decentraliserat i den -meningen att många medarbetare och entreprenörer inom sina - verksamhetsområden arbetar med operativa beredskapsuppgifter. Detta arbete hålls samman genom den beredskapsansvarige är placerad som vid staben.

8 .50534

226 Särskilda yttranden sou 1995:51

Av Urban Kärrmarck, Hans Olander och experterna Hans Wehlin

Civil beredskap bygger samhällets inneboende styrka och robusthet. Statligt finansierade beredskapsåtgärder syftar till att förstärka denna styrka och robusthet inför situationer med höjd beredskap och ett väpnat angrepp mot landet. Vi beklagar att utredaren har avstått från att diskutera vilka krav leveransförmåga bör ställas elsystemet såväl under normala som förhållanden med olika påfrestningar som vid ett väpnat angrepp. ställningstagande till sådana krav behövlig utgångspunkt för är en bedömning nödvändiga beredskapsförberedelser. Utredaren har i av stället valt att framför allt diskutera organisatoriska ansvarsfrågor på

myndighetsnivå.

Vi biträder utredarens förslag att bryta ut elförsörjning ur funktio- Energiförsörjning och göra elförsörjning till en egen funktion nen enligt beredskapsförordningen. Därigenom framhävs elförsörjningens dominerande betydelse för försvarsberedskapen. För att tillvarata samordningsvinster vi det lämpligt att ansvaret för funktionen anser Elförsörjning ligger hos myndighet som har sektorsansvaret för samma energifrågor. I likhet med utredaren vi det angeläget att ansvarsfrågorna anser renodlas. Det är angeläget tydlig skiljelinje finns mellan vad att en

myndighetsuppgifter och vad är enskilda företags-

som är statens som uppgifter. Det är också angeläget att säkerställa en helhetssyn i perspektivet fred krig vad utvecklingsfrågor och myndig- - avser hetsåtgärder. Helhetssynen bör innebära att även de säkerhets- och skyddskrav krigshandlingars inverkan på samhällets funktion som medför, vägs in i de dagliga myndighetsbesluten om det nationella elsystemet. till utredaren vi inte Elförsörjningsnämnden skall I motsats anser att organiseras beredskapsmyndighet med särskilda förberedelx som en seuppgifter i fred såsom funktionsansvarig myndighet. Elförsörjningsnämnden bör behålla sin nuvarande status och vid höjd beredskap motsv. bemannas med representanter från företag i branschens

producentled och olika distributionsled samt från berörda myndigheter,

däribland Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK samt Svenska Kraftnät. I Elförsörjningsnämnden bör även ingå representanter från behovssidan. Att, utredaren föreslår, organisera Elförsörjningsnämnden med som uppgifter i fred innebär att myndighet skapas med endast en ny beredskapsuppgifter inför ett väpnat angrepp utan naturlig koppling till fredstida påfrestningar. Det innebär enligt vårt förmenande att den naturliga kopplingen mellan problem och åtgärder i perspektivet fred

Särskilda yttranden 227

krig går förlorad och personalen på Elförsörjningsnämnden sikt fjärmas från den dynamiska fredstida utvecklingen. Det kommer också att innebära kompetens- och ansvarstvister med övriga myndighetsaktörer såsom NUTEK och Svenska Kraftnät och kanske också med branschen. Vi anser att en tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter och bransch liksom mellan myndigheter bäst kommer till uttryck om

NUTEK är funktionsansvarig myndighet för funktionen Elförsörjning

och därigenom ikläder sig rollen som statens beställare av elberedskap. Beställningarna skall rikta sig mot elsystemets aktörer, dvs. såväl mot elkraftbranschens enskilda företag som mot Svenska Kraftnät. I den statliga beställarrollen ligger dels att formulera krav, dels tillämpa ekonomiska och administrativa styrmedel samt dels att följa upp och utvärdera vidtagna åtgärder. Dessa uppgifter anser vi ett naturligt sätt har anknytning till NUTEKs uppgifter som nätmyndighet och koncessionsgivare samt till denna myndighets övriga uppgifter inom el- och bränsleområdet som central energimyndighet. NUTEK bör därför inneha de uppgifter som utredaren föreslår för fredsoren ganiserad elförsörjningsnämnd. I myndighetens funktionsuppgift skall

även ingå att svara för att Elförsörjningsnämnden bemannas med

lämplig personal och kan organiseras vid höjd beredskap samt att svara för organisationens utbildning och övning.

Utredaren ifrågasätter om NUTEK Elmarknads uppgifter som s.k. nätmyndighet, främst koncessionsprövning och tariffkontroll, är väl förenliga med hantering av elberedskapsfrågor. Vi vänder oss bestämt mot detta ifrågasättande och finner det både legitimt och från

effektivitetssynpunkt angeläget att dessa myndighetsfrâgor bättre samordnas inom NUTEK. NUTEK har sålunda inom NUTEK Elmarknad fredstida uppgifter då det gäller tillståndsfrågor nybyggnad, om utökning och förändring i elnätsystemet. I detta ligger att verka för att elnätsystemet utformas för att tillgodose de fredstida elbehoven och den leveranssäkerhet som krävs i fred. Det finns sålunda ett klart samband mellan NUTEKs båda uppgifter avseende fredstida leverans-

säkerhet och förberedelser för elberedskapen under höjd beredskap. De uppgifter, den kompetens och personal som utredaren anser skall

tillföras en fredsorganiserad elförsörjningsnämnd bör i stället tillföras NUTEK. För att säkerställa att branschens synpunkter, kunnande och erfarenheter tillvaratas och utnyttjas i beredskapsförberedelserna bör goda kontakter finnas etablerade mellan NUTEK, branschen och den personal, som ingår i Elförsörjningsnämndens krigsorganisation. Dessa kontakter kan formaliseras genom att ett särskilt branschråd i beredskapsfrågor knyts till myndigheten för att bistå NUTEK med de

upplysningar och synpunkter som kan vara av betydelse för planering-

en och beredningen av viktigare ärenden.

228 Särskilda yttranden sou 1995:51

Vi anser att en särskild organisationskommitté bör se över Elförsörjningsnämndens krigsorganisation samt även överväga alternativa sätt att anpassa elförsörjningens nuvarande regionala krigsorganisation med hänsyn till Svenska Kraftnäts krigsuppgifter, nätägarnas samordningsbehov och ledningsstrukturen i övrigt.

Särskilda yttranden 229

Av Per-Åke

experten Sahlberg

Utredningen har enligt regeringens direktiv till uppgift över och att se komma med förslag på beredskapsverksamheten på elförsörjningens område, såväl när det gäller den fredstida planeringen som verksamheten under kriser och i krig. Utredarens förslag saknar den nödvändiga kopplingen mellan planeringen för att motverka följder av elavbrott i fredstid och planeringen för verksamhet under kriser och i krig. Ett krisläge går inte direkt från fred till krig. Däremellan finns i dagens samhälle och krisutveckling en räcka av händelser som kallas

för ett skymningsläge. Detta skyrrmingsläge kan uppstå flera olika

av orsaker och kan orsaka lika allvarliga konsekvenser för samhällsfunktionerna som ett krig: Exempelvis sabotage av teroristgrupper eller naturhändelser som kan slå hårt mot elförsörjningen. Utredaren har inte i tillräcklig grad beaktat detta verkliga förhållande. Han har i stället till stor del ägnat sig att utreda elberedskapen i krig och då lagt vikten vid den organisatoriska uppbyggnaden och baserat sitt förslag på administrativa kriterier. För att uppnå syftet med beredskapsförberedelser i fred, kris och krig måste beredskapsfrågorna ett naturligt vis länkas in i den

ordinarie fredstida verksamhetsplaneringen. Därför krävs en koppling mellan de organ som har det fredstida beredskapsansvaret i hela

kriskedjan från naturligt driftsläge i fred över det s.k. skymningsläget till eventuellt krigsläge. Detta samband anser jag saknas i utredningsförslaget. I en krissituation kommer det att krävas beslut om olika prioriteringar när det gäller vilka sarnhällsfunktioner som skall få tillgång till elleverans. För att kunna fatta riktiga beslut i en krissituation krävs att beslutsfattarna har nödvändig kännedom om de olika samhällsfunk-

tionernas betydelse för folkförsörjningen och totalförsvaret. Som

exempel vill jag peka på livsmedelsförsörjningens betydelse och dess

stora beroende av elförsörjning i både fred och krig. Mekanisering och

omstruktureringen av hela livsmedelssektorn från bondgårdar till livsmedelsindustrier har sedan slutet av 1980-talet radikalt förändrat förutsättningarna och elberoendet är totalt för t.ex. ventilation, mjölkning, vatten och foderförsörjning. Detta krav på kännedom om de olika samhällsfunktionernas betydelse för beredskapen i både fred och krig har enligt min mening inte beaktats i tillräcklig grad i utredarens förslag om att ombilda Elförsörjningsnämnden. Som framhålls i utredningsdirektiven bör elberedskapen omfatta både freds-, kris- och krigslägen. Beredskapsplanering och det operativa arbetet bör därför ha sin bas i och få en mera framträdande

230 Särskilda yttranden sou 1995:51

plats i de redan uppbyggda organen. Vidare måste kravet på känneolika samhällsfunktioners roll i beredskapen tillgodoses. dom om Därför anser jag att förslaget angående elberedskapens organisation inte kan läggas till grund för beslut.

sou 1995:51 Bilaga 1 231

E

Kommittédirektiv

å E

Dir. 1993:93 Tilläggsdirektiv till utredningen N 1992:04 för översyn av lagstiftningen på elområdet m.m.

Dir. 1993:93

Beslut vid regeringssammanträde 1993-07-01

Chefen för Näringsdepartementet,statsrådet P. Westerberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att utredningen N mao-z för översyn lagstiftningen på av elområdet, m.m. Ellagstiftningsutredningen genom tilläggsdirektiv ges anvisningar inför det fortsatta arbetet med att ersätta lagen l902:7l s.l innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ellagen med modern lagstiftning. I uppdraget ingår bl.a. att se över nuvarande skade ståndsregler i ellagen och att omarbeta lagen språkligt och redaktionellt. Utredaren skall också redovisa förslag till riktlinjer för beredskapsverksamhetenpå elområdet.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade den 26 mars 1992 chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till ny lagstiftning elområdet dir. 1992:39. Utredaren, som antagit namnet Ellagstiftningsutredningen N 1992:04, har i dag till regeringen överlämnat betänkandet Elkonkurrens med nätmonopol SOU 1993:68. Av direktiven till Ellagstiftningsutredningen framgår att arbetet med den nya ellagen bör genomföras i etapper. Enligt direktiven skall den andra etappen bl.a. syfta till att få ellagen i sin helhet ersatt med modem lagstiftning. Vidare bör utredaren bl.a. bedöma hur förslagen till ändrade

232 Bilaga I

bestämmelserpåverkar beredskapsverksamheten elområdet och lämna de förslag till förändringar av elberedskapens organisation som kan bli nödvändiga.

En ny ellagstinnlng

Det fortsatta arbetet bör syfta till att ellagen slutligt ersatt med modern lagstiftning såväl i sak som redaktionellt och språkligt. Utredaren bör därvid särskilt pröva möjligheten att dela upp ellagen bl.a. i en eldistributionslag och en elsäkerhetslag. En utgångspunkt för utredarens överväganden bör vara de av riksdagen fastställda riktlinjerna för den fortsatta refonneringen av elmarknaden samt utredarens egna förslag i betänkandetElkonkurrens med nätmonopol.

Ivángsátgdrder vid återkallelse av nätkoncession

Enligt betänkandet bör regleringar så långt det är möjligt undvikas den konkunensutsatta delen av elmarknaden, dvs. produktion och försäljning el. Även med konkurrens elmarknaden behövs dock av en kontroll av nätverksamheten. Kontrollen kommer bl.a. att gälla att ledningar och nät skäliga villkor hålls öppna och tillgängliga för alla som behöver användadem för att överföra elektrisk kraft. Utredaren föreslår därför i betänkandet att de nuvarande linje- och områdeskoncessionema ersätts med nätkoncession för linje respektive för område. Enligt utredaren kan det i vissa fall finnas behov att helt eller delvis återkalla nätkoncession. Detta kan gälla bl.a. om koncessionshavarenväsentligen åsidosätter koncessionsförskrifter eller andra förpliktelser i ellagen. Det bör i dessa fall finnas möjlighet att bl.a. med hänsyn till anslutna kunders behov av elektrisk kraft säkerställa en fortsatt användning av ledningsnäten. Utredaren bör nu överväga i vilken utsträckning staten behöver kunna vidta tvångsåtgärder i samband med återkallelse av nätkoncession och lämna förslag till sådana åtgärder. Utredaren bör vidare överväga om och på vilka villkor det bör vara möjligt för innehavaren av en nätkoncession att under koncessonstiden frånträda en meddelad koncession.

Enklare omprövning av nätkoncession

Enligt utredarens förslag skall nätkoncession ges för bestämd tid, dock längst 40 år. Bestämmelser om tidsbegränsad koncession har funnits i ellagen sedan lagens tillkomst. Ett syfte med tidsbegränsningen var att

Bilaga I 233

koncessionenskulle kunna omprövas i sin helhet när koncessionstidengick ut Det har visat sig att en sådan omprövning inte alltid har varit möjlig eller lämplig. Utredaren bör nu överväga i vilken utsträckning det finns behov av att införa ett förenklat prövningsförfarandc vid omprövning av tidigare meddelad nätkoncessionoch lämna förslag till regler om ett sådant förfarande. Utredaren bör redovisa konsekvenserna av ett förenklat prövningsförfarande bl.a. om intressenavseende markanvändningoch miljöhänsyn kan tillgodoses ett tillfredsställande sätt.

Det rättsliga förhållandet avseendebLa. flyttning av krajilednlng

Ledningshavares rätt att med stöd av koncession dra fram och bibehålla kraftledningar kan ske flera sätt. Ett år att ledningshavaren genom frivilligt avtal eller nyttjanderätt kommer överens med markägarenom intrånget för ledningen. Ett annat är att tednlngshavaren genom expmpriation får tillträde till marken. Det numera vanligaste sättet år att lednlngshavmn genom fönättning enligt ledningsrättslagenskaffar sig få att ha kramadningen annans mark. Beträffande vissa frågor som rör relationen mellan ledningshavaren och andra intressenter lir den rättsliga situationen oklar. Det gäller t.ex. frågan om vem som skall betala flyttning av kmillbdning om marken planeras att användasför annat ändamål, Utredaren bör analysera behovet av kompletterande regler beträffande relationerna mellan ledningshavaren och andra intressenter samt i förekommande fall lämna förslag till sådana.

Skadesldnáregler samt följddndringar r annan lagstiftning

De nuvarande skadestándsreglemai ellagçn ålderdomligt utformade Ochdet råder Viss osäkerhet om deras räckvidd och tillämpning i vissa fall. A: 1992gjordes en av EES-avtalet föranledd komplettering som innebar en anpassningtill ett BCE-direktiv om produktansvnf PPDP, l99ll92zl35, bet. l99l92tNU3l, rskr. 1991921387. Utredaren bör utvärdera de nuvarande skadeståndircglemn och deras tillämpning. Utredaren bör vidare analysera och lämna förslag till hur skadestándreglemabör mpdcmisemsv En ny lagstiftning medför behov av ändringar i annan lagstiftning. Utredaren bör lämna förslag till sådanaändringar, Det finns också ett starkt behov av att modernisera de förordningar som nu anknyter till ellagen, bla. förordningen 1957:601 om elektriska starkströmsanläggningar. Utredaren bör kartlägga behovet av kompletterandeföreskrifter till den nya lagstiftningen och lämna förslag till sådana.

9 15-0534

234 Bilaga 1

Särskilt om elberedskapen

Utredaren bör överväga vilka principer som i fortsättningen skall gälla för beredskapsverksamheten elförsörjningens område, når det gäller såväl den fredstida planeringen som verksamheten under kriser och i krig. Utredaren bör därvid utgå från de gällande riktlinjerna för verksamheten inom totalförsvarets civila del. Av betydelsei detta sammanhangär särskilt den plancringsinriktning som har fastställts genom 1992 års totalförsvarsbeslut prop. 1991921102, bet. l99l92:FöUl2, rskr. l99ll92z337 och som innebär bl.a. att elförsörjningen skall ges hög prioritet i beredskapsarbetet.

Ansvaret för att säkerställa eyömørjningen

Utredaren bör lämna förslag om gränsdragningenmellan myndigheternas och övrigas för att säkerställa elförsörjningen vid kriser och krig. ansvar Också frågan om nätägares och elkunders ansvar för att genom egna åtgärder eller avtal med leverantören skaffa sig ett rimligt skydd mot störningar i kris och krig bör uppmärksammas. Utredaren bör i frågor om fördelning av ansvaret för beredskapsåtgärder samråda med Hot- och riskutredningen Fö 1992:03. En given myndighetsuppgiñ är att fonnulera de krav leveranssäkerhet som bör ställas elförsörjningssystemet i kris- och krigssituationer utifrån totalförsvarets behov. En myndighetsuppgift är prioriteringen av annan leveranser vid kapacitetsbrist och fastställande av miniminivåer för verksamheter som är särskilt viktiga från totalförsvarssynpunkt. Uppgiften att svara för den operativa beredskapsplaneriugenär däremot inte nödvändigtvis en myndighetsuppgift. Sedan den l januari l992, då Vattenfall bolagiserades, ligger denna uppgift under normala förhållanden elbranschen genom Kraitsam Elberedskap och Aflärsverket svenska kraftnät. Under vissa allvarliga kriser och i krig skall ansvaret föras över till en särskild statlig myndighet, Elförsörjningsnämnden. Enligt instmktionen för Blförsörjningsnämnden 1988:520 skall nämnden i samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter tillgodose samhällets behov av el genom att planera, leda och samordna elförsörjningens resurser. Utredaren bör överväga om denna ordning är ändamålsenlig. Om så inte bedöms vara fallet bör utredaren pröva en lösning som innebär att producenteroch övriga aktörer, t.ex. genom ett samägt branschanknutet organ, för den operativa ledningen av elsystemet också i kris- och krigssvarar situationer. Därigenom bättre överensstämmelsenås mellan vad skulle en som gäller i fred och i kris eller krig i enlighet med den grundläggande principen för ansvarsfördelning inom totalförsvarets civila del.

Bilaga 1 235

3 p

En fönrtsättning för en sådanlösning är att branschenär beredd att fort löpande redovisa de åtgärder som den har vidtagit och planerar att vidta för att de av myndigheterna ställda kraven skall kunna uppfyllas. Formema för redovisningen och för den tillsyn som i övrigt kan behövasbör övervägas av utredaren. Ett alternativ till en branschanknutenledningsfunktion är att Affärsverket svenska kraftnät ges en utvidgad beredskapsroll, mot bakgmnd verkets av systemansvar för det nationella överföringssystemet och detta systemsstora betydelse från beredskapssynpunkt.Utredaren bör överväga även en sådan lösning.

Behovet av ändrade regler Er elberedskapen

Mot bakgrund av sina överväganden om fördelningen av ansvar och upp gifter bör utredaren pröva behovet av ändringar i nuvarande regelverk för elberedskapen. Bland de frågor som bör analyseras är möjligheten att i lagstiftningen formulera ett generellt krav att elsystemet skall utformas så att en rimlig försörjning kan upprätthållas såväl vid fredstida störningar som i krig. En annan viktig fråga är behovet av lagstöd för det skall organ som svara för det operativa ledningsansvpreti kris- och krigsssituationer. Detta gäller särskilt för det fall att uppgiften läggs på ett organ som inte har formell ställning som myndighet. Utredaren bör i sammanhangetbeakta vikten av att en eventuellt utökad branschsamverkan kring beredskapsfrågoma inte får effekter som är oförenliga med den nya konkurrenslagstiftningen. Vidare måste klara regler skapasför prövning av beslut om fördelning av resurser som fattas under kriser och i krig, liksom av krav ersättning från dem som drabbas av konsumtionsbegränsningar.

Finansieringen av beredskaprátgärdema

Nuvarande ordning för finansiering av beredskapen elförsörjningens område visar en splittrad bild. Enligt lagen 1942:335 särskilda om skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar kan ägaren till en anläggning över en viss storlek åläggas att ge den ett utförande är lämpligt från som skyddssynpunkt. Likaså kanägare till större elproducerandegasturbiner och oljekondensverk åläggas att hålla vissa oljelager med stöd av lagen 1984: 1049 om beredskapslagring av olja och kol. För vissa andra slag av beredskapshöjandeåtgärder hos elföretagen lämnas emellertid sedan år 1987 statsbidrag. Utredaren bör pröva om dessa punktvisa statliga åtgärder för elberedskapen kan avlösas genom ett mer generellt krav elsystemetsfunktion i

236 Bilaga 1

kris- och krigssituationer. Därvid bör förutsittas att branschen allt väsent- i ligt skall bara kostnadernaäven för sådanaåtgärder som motiveras enbart av beredskapsnyttan.Såvitt galler frågan om skyldigheten att lagra olja för elproduktion bör utredaren samrådamed 1993 år: oljeiagringsutredning N I993:02.

Ändringar beredrkapsørganisatiøneøt

Också den nuvarande beredskapsorganisationen elförsörjningens område är splittrad. Enligt beredskapsförordningen 1993:242 ir Näringsoch teknikutvecklingsverket NUTEK ansvarig myndighet för funktionen energiförsörjning inom totalförsvarets civila del. Därmed har NUTEK i en kris- eller krigssittration det Övergripande samordningsansvaret för landets energiförsörjning. Andra myndigheter med uppgifter inom funktionen är Elförsörjningsnimnden, Aiilrsverket svenska kunnat och Statens kämiuaftinqektion. Av dessa myndigheter träder Elförsörjningsnämnden i verksamhet endast i krig eller nlr regeringen annars bestämmer det. Också regionala statliga myndigheter och kommunerna har uppgifter inom elförsörjningen. Utredaren bör mot bakgrund av sina principiella överväganden om fördelningen av ansvar mellan myndigheter, branschföretag och användare föreslå de ändringar l nuvarande organisation som kan vara motiverade. Därvid bör också behovet av ändringar i instruktionerna för de berörda myndigheterna beaktas. Även i övrigt bör utredaren uppmärksamma eventuella behov av ändringar i gällande författningar beredskapsområdct till följd av utredarens övervägandenoch forslas.

Arbetets uppläggning

Utredaren bör vara oförhindrad att PP till övervägande även andra frågor, inom ramen för översynen av eliagen, som utredningsarbetet kan föranleda. För utredaren gäller regeringen; direktiv angåendeutrvdningsiönlagens inriktning dir. 1984:5, och ISO-aspekter i utredningaverksamheten dir. 1988:43 samt om regionalpolitiska kqrtaçkvçnser dit. 1992:50. Utredaren bör senast den 15 december 1994 till regeringen redovisa sina övervägandenoch förslag. Om det visar sig igçnpligt får utredaren redovisa övervägandena i beredskapsfrågansärskilt,

sou 1995:51 Bilaga J 237

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag har anfört. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemstållan.

Näringsdepartementet

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen

N 1992:04 för

översyn av lagstiftningen 1994:119

på elomrâdet, m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 3 november l994

Sammanfattning av uppdraget

Utredningen N l992t04 för översyn lagstiftningen

av

elområdet, m.m. Ellagstiftningsutredningen till-

ges genom läggsdirektiv anvisningar inför det fortsatta arbetet med att ersätta lagen l902:7l I, innefattande vissa bestämmelser s. om

elektriska anläggningar ellagen med modern lagstiftning. l

uppdraget ges bl.a. tidsplan för arbetet. en ny

Bakgrund

Regeringen bemyndigarle den 26 I992 chefen för

mars

Näringsdepartementet att tillkalla särskild utredare med

en

uppdrag att utarbeta förslag till lagstiftning elomrâdet

ny dir. 1992:39. Utredaren har antagit

namnet Ellagstiñningsutredningen.

Av direktiven till

Ellagstiftningsutredningen framgår att

arbetet med den ellagen bör genomföras i nya etapper. Regeringen beslutade den l juli 1993 tilläggsdirektiv med om

anvisningar inför det fortsatta arbetet dir. 1993:93.

Detta skall syfta till att ellagen ersatt med modern

lagstiftning såväl i sak redaktionellt och språkligt.

som Utredaren skall särskilt pröva möjligheten dela

att upp ellagen i en eldistributionslag och elsäkerhetslag. l en uppdraget ingår

240 Bilaga 1 sou 1995:51

över nuvarande skadeståndsregler i ellagen. Utredaren att se skall också redovisa förslag till riktlinjer för heredskapsverksamheten på elområdet. Enligt direktiven skall utredaren avsluta sitt arbete den 15 december 1994. Riksdagen antog våren 1994 regeringens förslag om en ny ellagstiftning prop. 199394:162, bet. l99394:NU22, rskr. 199394:358. Riksdagen beslutade om dels ändringar i ellagen. dels lag, lagen 1994:618 om handel med el, m.m. en ny Enligt riksdagens beslut skall det regelverket träda i kraft nya den l januari 1995. Sommaren 1994 tillkallades kommission. Energien

kommissionen N 1994:04. med parlamentarisk samman-

sättning. Enligt direktiven dir. 1994:67 skall kommissionen

granska de pågående energipolitiska programmen för om-

ställning och utveckling energisystemet och analysera av behovet förändringar och ytterligare åtgärder. Vidare skall av Energikommissionen mot bakgrund av elmarknadens

avreglering följa utvecklingen den svenska elmarknaden och föreslå de åtgärder kan motiverade för att

som anses vara säkerställa effektiv elförsörjning. Kommissionen skall en slutligen lägga fram förslag med tidsangivelser för om program omställning av energisystemet. Regeringen har nyligen i propositionen Vissa ändringar i ellagen, prop. l99495:18 lagt fram förslag om att m.m. ikraftträdandet den riksdagen beslutade elmarknadsav av

reformen skall skjutas upp för att skapa möjligheter för

Energikommissionen att genomföra en bredare konsekvensanalys de nya reglerna för elmarknaden. av Regeringens förslag innebär således att den nu gällande

lagstiftningen elomrádet kommer att tillämpas i avvaktan Energikommissionens ställningstagande. När det gäller ellagen

föreslås dock att de föreskrifter som reglerar Aliärsverket

svenska kraftnäts systemansvar skall träda i kraft den 1 januari

1995.

Regeringen har denna dag beslutat om tilläggsdirektiv för Energikommissionens fortsatta arbete dir. 1994:120.

Enligt direktiven skall kommissionen med förtur analysera

sou 1995:51 Bilaga 1 241

möjligheterna att genomföra elmarknadsreformen ett sätt som inte låser konnnissionens fortsatta arbete. Om kommissionen finner att detta är möjligt skall kommissionen snarast överlämna sitt förslag i frågan med de eventuella ändringar i regelverket bedöms nödvändiga. som vara Kommissionen skall enligt sina direktiv härvid väga in frågan om elmarknadens avreglering i ett större energi-, miljö- och näringspolitiskt perspektiv.

Utredningsuppdraget

Regeringen har erfarit att Ellagstiltningsutredningens arbete är försenat. Förslaget om en ny tidsplan för ikraftträdandet

av elmarknadsreformen innebär att även tidsplanen för utredningens fortsatta arbete kan ändras. Ellagstiftningsutredningen bör med förtur behandla elberedskapen och redovisa sina överväganden och förslag i beredskapsfrågan särskilt. Utredaren bör i sina överväganden och förslag ha som utgångspunkt den av riksdagen beslutade nya ellagstittningen. dvs. lagen 1994:617 om ändring i lagen l902:7l s. l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och lagen 1994:618 om handel med el, m.m.

tdsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör senast den 28 februari 1995 till regeringen redovisa sina bedömningar och förslag beträffande

elberedskapen. Utredarens överväganden och förslag i övriga lagstiftningsfrågor bör redovisas till regeringen senast den l

juli 1995. Utredaren bör ha fortlöpande kontakter med Energikommissionen vid utformningen de lagförslag av som avser eldistributionen.

Bilaga 2 243

Elberedskapens organisation i våra nordiska grannländer

Inledning

I denna bilaga lämnas vissa uppgifter om bl.a. hur elberedskapen är organiserad i våra nordiska grannländer. För de olika länderna länmas en översiktlig redogörelse av de författningar m.m. som är av betydelse för elberedskapens utfornming. Norges energilag, i vilken utförliga bestämmelser om elberedskap ingår, är särskilt intresse av eftersom den omarbetades i samband med reformeringen den av norska elmarknaden. En mer utförlig redovisning lämnas därför av den norska lagstiftningen inom området. Vad gäller Danmark och Finland är beredskapen inom elförsörjningen inte lika utförligt reglerad.

Norge

Allmänt om försvarsberedskap och beredskapslagstijftning

Norge, som är medlem i NATO, har valt att lägga en s.k. totalförsvarslösning som grund för landets försvarsberedskap. Totalförsvaret består av det militära försvaret och den civila beredskapen. Detta innebär att landets samlade resurser tas i anspråk för att lösa de uppgifter som man kan komma att ställas inför. Den civila beredskapen kan definieras som förberedelser i fred för att stärka samhällets motståndskraft och planläggning av hur de civila resurserna skall användas i kriser och i krig. De övergripande målsättningarna för den civila beredskapen är bl.a. att förbereda det civila samhället på ett sådant sätt att omställningen från fred till krig kan ske snabbt och effektivt med bibehållande av ett organiserat samhälle. Det militära försvaret skall tillförsäkras nödvändigt civilt stöd och totalförsvarets civila del samt befolkningen skall få sina viktigaste behov täckta. Befolkningens liv och hälsa skall

skyddas och en omställning till den högsta möjliga självförsörjnings-

graden skall kunna genomföras. Den civila beredskapen skall även förbereda landet på att klara kriser, forsyningskriser samt sikkerhetskriser, katastrofer och

244 Bilaga 2

större olyckor i fred. Direktoratet for sivilt beredskap har det övergripande samordningsansvaret för den civila beredskapen. I direktoratets instruktion sägs bl.a. följande.

Direktoratet skal i samråd med Koordineringsrådet for sivilt beredskap, trekke felles retningslinjer for den sivile beopp

redskapsplanleggning og forestå den sentrale samordning av

denne.

Olje- energidepartementet ansvarar för beredskapsförberedelserna og inom olje-, gas och elkraftområdet. Norges vassdrags- energiverk har ansvaret för att samordna og

beredskapsförberedelserna inom elförsörjningen och skall leda

elförsörjningen under beredskap och i krig. Till stöd för Norges vassdrags- og energiverks arbete med be-

redskap har Olje- energidepartementet inrättat ett råd i vilket

og kraftföretagen, Forsvarets overkommando och Direktoratet for sivilt

beredskap år representerade.

Den norska elförsörjningen och kraven på beredskap

På den norska elmarknaden det landsomfattande statliga svarar

Statkraft SF för 25 procent produktionen. Övriga, närmare

ca av sextio elproducenter står för den resterande delen. Huvuddelen av det norska stamnätet det statliga stanmätsbolaget Stattnet SF. ägs av Stattnet har ansvaret för driften och utvecklingen av stamnätet. Norge det land i Norden där tankarna på en elmarknad med var konkurrens först tog form och genomfördes. Den nya energilag Lov

29. juni 1990 50 om produksjon, omforming, overforing,

av nr. omsetning fordeling energi energiloven som gäller og av m.m.

sedan 1 januari 1991 syftar primärt till att till stånd en mer effektiv

elmarknad. I samband med denna reformering av den norska elmark-

naden omarbetades lagstiftningen energiberedskapsområdet Ot.

prp. nr. 43 1989-90. När det gäller leveransplikt i fråga elkraft föreskriver Energiom loven bl.a. följande. Inom ett geografiskt område kan en områdeskoncession för utbyggnad och drift av elektriska anläggningar under ges

viss spänningsnivå inom området 3 kap. § 2. Den som ges en

en sådan områdeskoncession skall leverera elektrisk energi eller värmeenergi till abonnenterna inom det område som koncessionen gäller för. Departementet kan dispens från leveransplikt när szerliga grunner ge tillsier det 3 kap. § 3 st..

En grundläggande bestämmelse ransonering av elkraft finns i

om

Bilaga 2 245

3 kap. 3 § 4 st. där det stadgas följande. Departementet kan sette i verk rasjonering när ekstraordinzere forhold tilsier det. Bestämmelsen i stycket ersätter, tillsammans med motsvarande bestämmelse för ransonering av fjärrvärme 5 kap. 4 4 st., den tidigare ransoneringslagstiftningen på omrâdet. I kommentarerna till lagbestämmelserna Ot.prp. nr.43, 1989-90, 5.88 sägs bl.a. följande när det gäller bestämmelser om undantag från leveransplikt.

Unntaksbestemmelsen kan kun komme til anvendelse når tilknyt-

ningen ikke med rimelighet kan etableres vanlige betingelser. Dette kan vzere aktuelt ved tilknytning til fritidsbebyggelse, seteranlegg eller turisthytter. Unntaksbestemmelsen kan videre komme til anvendelse der levering fra annet fordelingsverk er rasjonelt ut fra geograñske, tekniske eller ökonomiske hensyn.

När det gäller ransonering av energi sägs i lagkommentarerna bl.a. följande.

Departementet viser til at rasjonering kan iverksettes när det på grunn av ekstraordinare forhold er eller kan bli knapphet på elektrisk energi og det ut fra allmenne hensyn finnes påkrevet for å sikre at energien blir best mulig utnyttet. Med ekstraordinzere forhold menes forhold energiverkene ikke me rimelighet vil kunne sikre seg mot. Vannmangel innen de grenser som statistisk materiale gir grunnlag for å vente kan inntre, vil ikke grunn for å sette i verk rasjonering i medhold av denne bestemmelse. Heller ikke kan kraftmangel som skyldes feilslâtte prognoser eller for lave utbyggingsprogrammer regnes som ekstraordinzere forhold. Energiverkene må sörge for balanse mellom tilgang og etterspörsel annen måte, dvs. gjennom

sikring af krafttilgang, f.eks. ved kjöp av kraft i markedet, energiökonomisering og ved utforrning av priser og salgsvilkår.

I energilagens 6 kap. Beredskap ges bestämmelser om bl.a. ledningen

av elförsörjningen under beredskap och i krig samt om beredskapsåt-

gärder vid anläggningar. I kapitlet föreskrivs bl.a. följande. Kraftförsörjningen skall under beredskap och i krig underställas Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon. I denna organisation ingår de enheter som står för kraftförsörjningen i fred. Norges vassdragsog energiverk skall samordna beredskapsplanläggningen och leda kraftförsörjningen under beredskap och i krig. För att ge Norges vassdrags- og energiverk råd om planläggning och genomförandet av beredskapsarbetet i fredstid upprättar departementet ett beredskapsråd. Departementet ger instruktioner till rådet 6 kap. § 1.

246 Bilaga 2 sou 1995:51

När det gäller beslutande myndighet för bl.a. skyddsåtgärder för kraftanläggningar föreskrivs i 6 kap. 2 § bl.a. följande. Norges vassdrags- og energiverk kan fatta beslut om skydd av anläggning som är av betydelse för landets kraftförsörjning och av kraftförsörjningens ledning och drift. Viktiga och principiella frågor skall Norges vassdrags- og energiverk framlägga för Beredskapsrådet för kraftförsörjningen. Om Norges vassdrags- og energiverk fattar beslut i strid med Beredskapsrådets anbefallningar, kan Beredskapsrådet få frågan prövad departementet. Beslut om åtgärder för att säkra organisatioav ledning och drift vid beredskap och i krig kan träffas både vad nens

gäller personell, materiell och byggnadsteknisk skyddsåtgärd.

Beslut om skyddsåtgärder mot skador till följd av krigshandlingar eller sabotage kan fattas för befintliga anläggningar, anläggning under

byggnad eller planerad anläggning som är eller troligen kommer att bli

av betydelse för landets kraftförsörjning. Med anläggning enligt ovan förstås:

Kraftverk med generatoreffekt på minst 15 000 kVA.

Transformator- eller kopplingsstation med en genomgångseffekt på minst 10 000 kVA och omformarstation med en genomgångseffekt på minst 2 000 kVA. Elektrisk ledning är avsedd för minst 132 kV nominell som spänning.

4. Dammanläggning eller annan regleringsanläggning som kan

magasinera minst fem miljoner kubikmeter vatten.

5. Fjärrvärmeanläggning med effekt på minst 10 000 kW.

en 6. Driftscentraler.

När speciella förhållanden föreligger, kan Norges vassdrags- og energiverk bestämma att också anläggningar som inte fyller minimikraven, skall anläggning särskild betydelse för landets anses som av kraftförsörjning 6 kap. § 3. I 6 kap. 4 § föreskrivs bl.a. att företag som bedriver verksamhet omfattas detta kapitel, kan åläggas att på egen bekostnad som av

utföra de skyddsåtgärder mot krigsskada och sabotage som Norges

vassdrags- energiverk finner motiverad. Medför genomförandet av og

åtgärd väsentliga utgifter för företaget som inte uppvägs av

en motsvarande fördelar, fastställer Norges vassdrags- og energiverk den ersättning företaget skall ha. När det nödvändigt och utan hänsyn till tidigare ålägganden, anses

kan eller ändrade åtgärder krävas att utföras. Åläggande kan inte

nya omfatta anskaffning av vapen. anläggning inte drivs för ägarens räkning, kan utgifter och När en ersättningar enligt 6 kap. 4 § fördelas mellan ägare och brukare efter vad kan rimligt. Blir åläggande skyddsåtgärd genomfört som anses om

Bilaga 2 247

väsentligen av hänsyn till en enskild användare elektrisk kraft eller av värmeenergi, kan de utgifter detta medför helt eller delvis belasta användarna. I 6 kap. 7 § föreskrivs att konungen får bestämma att det skall uttas avgifter för att täcka utgifterna för Norges vassdrags- og energiverks

arbete med kraftförsörjningsberedskap.

Elförsörjningens organisation i kris och krig

Elförsörjningen skall således under beredskap och i krig underställas

Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon. I denna organisation ingår

de enheter som står för kraftförsörjningen i fred. Bland de nordiska länderna är det endast i Norge som det i lagstiftning ställs krav på att

kraftföretagen skall vara med i en sådan gemensam beredskapsorgani-

sation. Norges vassdrags- og energiverk skall leda kraftförsörjningen

under beredskap och i krig.

Norges vassdrags- og energiverks särskilda organ för att leda

Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon är Kraftforsyningens

sentrale ledelse. I denna centrala ledning ingår cheferna för Norges vassdrags- og energiverk, Stattnet SF och för Statkraft SF eller ersättare som dessa bemyndigar. Dessutom ingår stabspersonal från Norges vassdrags- og energiverk, Stattnet och Statkraft.

När Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon övertar ansvaret för

landets kraftförsörjning blir Stattnet direkt underställt Kraftforsyningens sentrale ledelse. Stattnet skall då vara Kraftforsyningens sentrale ledelses utövande organ när det gäller reglering av elproduk-

tion och fördelning av tillgänglig kraft.

Under Kraftforsyningens sentrale ledelse verkar regionala enheter

som motsvarar Stattnets indelning i tre regioner. Stattnets tre regionchefer har i beredskapssammanhang utvidgade befogenheter

som

Kraftforsyningens regionsjefer. Regioncheferna utses av Norges

vassdrags- og energiverk. Vid krigsberedskap skall dessa leda kraftförsörjningen inom sitt ansvarsområde i linje med direktiv från Kraftforsyningens sentrale ledelse och de prioriteringar görs som av

respektive s.k. landsdelsberedskapsfylkesmenn. Den centrala ledningen av landets kraftförsörjning skall emellertid upprätthållas så länge

som

möjligt. I varje fylke i betydelsen län finns Kraftforsyningens fylkes-

representanter utsedda för elförsörjningen. Kraftforsyningens fylkes-

representanter skall vid krigsberedskap leda kraftförsörjningen i fylket

i enlighet med direktiv från överordnad myndighet inom Kraft-

forsyningens beredskapsorganisasjon och den s.k. fylkesmannens

prioriteringar. Samordning av produktion och överföring skall liksom i fred ske central och regional nivå så länge sambandet kan som

248 Bilaga 2

upprätthâllas. Vid större olyckor och katastrofer i fredstid skall Kraftforsyningens fylkesrepresentanter bidra till att elförsörjningens resurser inom fylket används på ett ändamålsenligt sätt utan att gripa in i de olika kraftföretagens ansvar och administration.

Danmark

Allmänt om försvarsberedskap och beredskapslagstiftning

Danmarks säkerhetspolitik baseras att landet har ett totalförsvar och

på landets medlemskap i bl.a. NATO. Medlemsskapet i NATO är dock förenat med vissa förbehåll. I fredstid skall det varken permanent finnas någon utländsk trupp eller några kärnvapen på danskt territorium. I händelse krig kommer det danska försvaret att förstärkas av med särskilda trupper från andra länder. Det danska totalförsvaret består av det militära försvaret, räddningsberedskapen, polisen och den civila beredskapen. Det danska totalförsvaret är den samlade och samordnade insatsen på alla områden i syfte

att upprätthålla försvarsviljan och säkra det bästa möjliga utnyttjandet

alla militära och civila resurser till att förebygga krig, att försvara av

landet och att upprätthålla ett organiserat och fungerande samhälle,

inräknat att skydda befolkningens liv och egendom Danmarks

totalförsvar, Forsvarskommandoen m.fl. 1993. När det gäller den civila beredskapen stadgas bl.a. följande i Lov nr. 1054 af 23. december 1992 Beredskapsloven, 2 Det civile beredskabs opgave er at planlaegge og trzeffe foranstaltninger med henblik under krise eller krig at videreföre Samfundets funktioner samt at yde stötte til landets samlede forsvar. I detta ingår sikring fordeling af forsyninger af entver art. og De olika ministerierna för respektive verksamhetsområde ansvarar

inom den civila beredskapen. Beredskabsstyrelsen är under Indenrigsministeriet s.k. koordinerande myndighet för övriga myndigheter

m.m. med beredskapsuppgifter.

Den danska elförsörjningen och kraven på beredskap

I Danmark svarar, under normala förhållanden, tvâ organisationer med skilda elnätsystem för kraftförsörjningen, nämligen ELKRAFT och ELSAM. ELKRAFT står för försörjningen på Själland medan ELSAM

försörjer Jylland. I de båda organisationerna ingår ungefär 120

producerande företag. Något mindre än hälften av företagen ägs av

kommuner. En lika stor del ägs av kooperativa företag medan

sou 1995:51 Bilaga 2 249

återstoden utgörs av privata aktiebolag. Beredskapsplaneringen inom elförsörjningen faller inom Miljø- og Energiministeriets ansvarsområde och är enligt bekendtgørelse nr. 364 af 9.juni 1993 delegerat till Miljøstyrelsen. I enlighet med ett avtal mellan ministeriet och de enskilda organisationerna inom elförsörjningen sköter dessa om beredskapsplanläggningen med Danske Elvaerkers Forening som koordinator. Danske Elvaerkers Förening har tillsatt en kommitté med representanter från elförsörjningens organisationer och koordinerar beredskapsplanläggningen via denna kommitté. Det finns i den danska lagstiftningen ingen särskild reglering av beredskapsâtgärder inom elförsörjningen med undantag av lov 1976-

02-25 54 elforsyning senast ändrad 1993-06-30 nr. 445 § 13

nr. om i vilken bl.a. följande föreskrivs.

Energiministeren kan, när energipolitiske hensyn, herunder mulighederne for forögelse af forsyningssikkerheden, taler derfor, med rimeligt varsel pålzegge elforsyningsvirksomheter:

at oprethode lagre af brmndsel i et nzermere fastsat omfang.

Elförsörjningens organisation i kris och krig

Enligt lov om forsyningsmaessige foranstaltninger med senare ändringar lovbekendtgørelse nr. 88 af 26. februar 1986 har alle forsyningsministre ° för elförsörj ningens vidkommande miljö- och energiministern befogenhet att i en nödsituation fastställa be- -stämmelser användning, fördelning, prisreglering och placering av om behållningar i den omfattning som situationen kräver. I en kris- eller krigssituation sköter, enligt Beredskabsstyrelsen, de enskilda organisationerna driften elförsörjningen. Danske Elvarkers av Forening har inga uppgifter i sådana sammanhang. Det är de enskilda organisationerna genomför nödvändiga prioriteringar mellan olika som användare av el.

Finland

Allmänt om försvarsberedskap och beredskapsplanering

I Finland omfattar försvaret det militära försvaret, räddningstjänst och

befolkningsskydd, ordning och säkerhet, gränsbevakning samt

försörjningsberedskapen.

250 Bilaga 2 sou 1995:51

I lagen om tryggande av försörjningsberedskapen, nr. 390, år 1992

ges bestämmelser om försörjningsberedskapen i vilken bl.a. beredskapen inom elkraftförsörjningen ingår. Försörjningsberedskapen syftar till att med tanke s.k. undantagsförhâllanden trygga befolkningens utkomst, landets näringsliv och de ekonomiska funktioner är nödsom vändiga för landets försvar 1 §. Handels- och industriministeriet svarar för utvecklandet av

försörjningsberedskapen. Ministeriet har den högsta ledningen av

förberedelserna. Varje förvaltningssektor skall utveckla försörj ningsberedskapen inom sitt verksamhetsområde 4 §.

För att utveckla och upprätthålla försörjningsberedskapen finns en

Försörjningsberedskapscentral. Denna är administrativt underställd handels- och industriministeriet 5 §. Av förordning om Försörjningsberedskapscentralen, nr. 1391, år 1992 framgår att Försörjningsberedskapscentralen även skall bl.a. främja samt följa och samordna myndigheternas beredskap att styra landets ekonomiska liv under

exceptionella förhållanden l 5 stycket. För planeringen av försörjningsberedskapen inom den industriella

sektorn har det inom Försörjningsberedskapscentralen bildats s.k. pooler för olika industriområden. Kraftekonomipoolen svarar för beredskapsplaneringen inom elkraftförsörjningen.

Den finska elförsörjningen och kraven på beredskap

Det statliga företaget Imatra Voima IVO står för ca 45 procent av landets samlade elproduktion. IVO äger även storkraftnätet och svarar för överföringen. Finland har ytterligare ett större kraftföretag, Teollisuuden Voimansiirto Oy TSV, som bildats av industrier med

egen elproduktion. Syftet med TSV är att samordna elproduktionen

mellan dessa elproducerande industrier och överföra den egna kraften. Det finns inga särskilda bestämmelser i den nuvarande finska ellagen nr. 319 år 1979 som reglerar elberedskap. I Finland har

utarbetats ett förslag till ändrad ellagstiftning Regeringens proposition

till riksdagen med förslag till elmarknadslag, 25 augusti 1994 i som många delar liknar det förslag till svensk lagstiftning som föreslogs i prop. 199394: 162 Handel med i konkurrens. Avsikten med det nya finländska lagförslaget är bl.a. att hinder för konkurrens undanröjs inom produktion och försäljning av el. Monopoldelen av elmarknaden, dvs. nätverksamheten, regleras och övervakas. Elöverföringsnäten öppnas för alla som önskar elöverföring och överföringen skall ske lika villkor för alla kunder. Elmarknadslagen avses träda i kraft i mitten av år 1995, dock så att det skall stadgas en övergångsperiod som för vissa ändringar gäller till ingången av år 1996 och för vissa till ingången av 1997. Lagförslaget

sou 1995:51 Bilaga 2 251

ligger för närvarande hos riksdagen i avvaktan pâ b1.a. den fortsatta utvecklingen på den svenska elmarknaden.

Elförsörjningens organisation i kris och krig

Försvarsekonomiska planeringskommissionens kraftekonomipool gör,

med hjälp av fältorganisationer planerings- och förberedelsearbeten

under normalförhållanden beträffande funktionsberedskapen för landets kraftförsörjning i undantagsförhållanden. Poolen stöder sig i sin verksamhet på branschens intressegrupper och deras medlemsföretag samt arbetar i samarbete med den försvarse-

konomiska planeringskommissionens övriga organ och med myndig-

heterna. Den kristida verksamheten bygger i huvudsak på kraftförsörj ningens funktioner i normalförhållanden. Då man planerar kraftförsörjningen för kristida funktion strävar man till, att klara sig så långt som möjligt med normala arrangemang också i kristid de arrangemang och förberedelser, som skall trygga kristida verksamhet söker man ombesörja redan under normalförhållanden - de personer, som normalt ansvarar för kraftförsörjningen, sköter samma uppgifter vid kristida kraftförsörjning.

l Fältorganisationerna kraftförsörjningens regionorganisationer utgörs av och kraftförsörjningsföretagen Ellagstiftningsutredningens anm..

sou 1995:51 Bilaga 3 253

Om N UTEKs arbete med elberedskap

PM 1995 Urban Kärnnarck

mars av experten

NUTEK är energiansvarig myndighet med uppdrag att lämna underlag

till regeringen inför energipolitiska beslut, omsätta de energipolitiska

besluten, bevaka energiintresset samt att vara funktionsansvarig myndighet för energiförsörj ningen under kriser och i krig. Energifunktionen omfattar försörjningen med bränslen och drivmedel samt elkraft.

Att vara funktionsansvarig myndighet innebär bl.a. att i fredstid i

samråd med övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under kriser och i krig, att samordna planering, budgetering och genomförande av beredskapsförberedelser, samordna och genomföra krigsplanläggning och övningar samt svara för att personal utbildas. Dessutom skall den funktionsansvariga myndigheten regelbundet redovisa beredskapsläget samt utarbeta programplan för funktionen. Vid skärpt beredskap skall funktionsansvarig myndighet samordna verksamheten inom funktionen och i den utsträckning som det behövs samordna denna verksamhet med andra myndigheter inom totalförsvaret. Vid högsta beredskap skall funktionsansvariga myndigheter och civilbefälhavarna hålla regeringen informerad om händelseutvecklingen, tillståndet och förväntad utveckling inom resp. ansvarsområde samt om vidtagna och planerade åtgärder. NUTEK skall kunna utöva funktionen energiförsörjning i enlighet med de förutsättningar som anges i 1992 års totalförsvarsbeslut och i regeringens beslut den 28 januari 1993 angående operativa försvarsförberedelser. Detta innebär bl.a. att

NUTEK skall permanent ha beredskap att bidra till förmågan att förhindra framgång för ett överraskande inlett angrepp som

kraftsamlas mot vitala funktioner, s.k strategiskt överfall.

En försörjningskris på energiområdet skall, efter beslut av

regeringen, kunna mötas med förberedda och verkningsfulla

åtgärder inom en vecka. Full beredskap skall kunna uppnås inom

30 dagar. Detta innebär bl.a. att ransoneringar och andra förbrukningsregleringar skall kunna genomföras inom denna tid.

254 Bilaga 3

NUTEK är tillsynsmyndighet för beredskapslagringen av olja och kol. Denna beredskapslagring fullgörs av oljebranschen samt av vissa användare såsom kraftvärmeverk, kondenskraftverk och gasturbiner. I prop. 199495:176 Beredskapslagring av olja och kol föreslås att lagringsskyldigheten för dessa anläggningar skall prövas individuellt, och att NUTEK ges ansvaret för detta.

NUTEK har i sin fredstida roll som funktionsansvarig myndighet att

samverka dels med övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen, dvs. främst SvK och EFN, varvid EFN representeras av Svensk Elberedskap AB, dels med ÖCB, HKV övriga funktionsansvariga samt myndigheter. På regional nivå samverkar NUTEK med CB och länsstyrelser. Slutligen samverkar NUTEK med företag verksamma inom funktionen. NUTEK:s filosofi när det gäller all energiberedskap är, att de

normala aktörerna på marknaden så långt möjligt skall fortsätta att

fungera i krig liksom i fred. Det gäller såväl bränslen och drivmedel som elförsörjning. NUTEK eftersträvar ett samarbete i beredskapsfrågor med representanter för resp. bransch, som skapar förutsättningar för en fungerande krigsorganisation inom branschen i fråga. Svensk Elberedskap AB ägs av kraftindustrin genom Svenska kraftverksföreningen och ansvarar branschens uppdrag för samordningen av den krigsberedskapsplanering som rör produktion, överföring och distribution av m.m. NUTEK har ett samarbetsavtal med Svensk Elberedskap AB. Ett sådant samarbete förutsattes av regeringen då myndighetsansvaret för elberedskapen överfördes till NUTEK. Samarbetet innebär att Elberedskap genomför en stor del av de

beredskapsuppgifter inom elförsörjningen som inte är att betrakta som myndighetsutövning. NUTEK har dock det yttersta ansvaret i fred för

beredskapen inom funktionen. Uppgiften att leda och samordna elförsörjningens resurser i krig övertas vid krigsutbrottet eller när regeringen så bestämmer av Elförsörjningsnärnnden, EFN, som är vilande i fred. EFN har också

till uppgift att genomföra ransoneringar elområdet. EFN:s kanslichef är tillika VD för Svensk Elberedskap AB. De praktiska förberedelserna för EFN :s verksamhet genomförs av Svensk Elbered-

skap AB, som fungerar som EFN:s fredskansli. NUTEK:s krigstida roll när det gäller elförsörjningen är således

begränsad till dels att följa upp elförsörjningsläget som en del i den

totala energibalansen, dels att verka för att åtgärder för förbrukningsreglering, lageruttag o.d. blir samordnade mellan olika energislag med hänsyn tagen till den flexibilitet som finns mellan dessa, dels långsiktiga försörjningsfrågor. 1992 års försvarsbeslut innebär större krav än tidigare totalförsvarets förmåga att fungera utan någon egentlig tid för komplettering- Utifrån statsmakternas inriktning att en permanent förmåga skall ar. finnas att möta ett strategiskt överfall, har NUTEK i sitt arbete

sou 1995:51 Bilaga 3 255

prioriterat verksamhet som syftar till att bygga upp en sådan förmåga. Som grund för detta arbete slutfördes under år 1994 det s.k. SÖen

projektet i samverkan med SvK och Svensk Elberedskap. I projektet

analyserades såväl hotbilden som konsekvenser och behov av åtgärder för att målet skall kunna nås. I maj 1995 genomförs en övning av NUTEK:s krigsorganisation. Förberedelserna för denna övning har haft hög prioritet under såväl år 1994 som år 1995. Det innebär att verkets krigsorganisation har aktualiserats, en arbetsordning för krig har tagits fram, arbete pågår med att bygga upp ett informationssystem samt rapportrutiner för uppföljning av energibalansen i kris och krig och för rapportering till regeringen. Ramarna för denna rapportering ges av totalförsvarets gemensamma FARIT-rapporteringssystem, som även det är under utveckling under ÖCB:s ledning. I förberedelsearbetet och i övningsledning ingår representanter för de myndigheter NUTEK har att samverka med. NUTEK ansvarar också för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga från l juli 1995 civilpliktiga för tjänstgöring som linjereparatörer och driftbiträden vid kraftindustrin i krig. Tillsammans med Svensk Elberedskap och SvK har en utredning genomförts för att anpassa utbildningens omfattning och inriktning till nya förutsättningar till följd av den nya pliktlagen, hotbildens förändring samt till de strukturella förändringar som pågår inom kraftindustrin inför elmarknadens avreglering. NUTEK kommer från 1 juli 1995 att ta över de

administrativa uppgifter för pliktpersonalen, som tidigare har legat på

Vapenfristyrelsen. Förberedelser pågår för detta Övertagande i samverkan med ÖCB, VFRIS, Svensk Elberedskap, SvK de samt berörda utbildningsanstalterna. Under ett krigsförlopp kan störningar i elförsörjningen inte undvikas. Detta gäller särskilt i ett strategiskt överfall. NUTEK verkar därför pâ olika sätt för att användare som inte kan undvara själva skaffar reservkraft. I detta syfte är NUTEK i den ÖCB:s representerat referensgrupp för kommunalteknisk försörjning, som har möjlighet att lämna bidrag till bl.a. reservkraftverk.

Även frågan ö-drift har aktualiserats åtminstone

om som ett sätt att

tillgodose vissa elbehov om det nationella elsystemet skulle slås ut

under lång tid. NUTEK har i sin bidragsgivning till kraftindustrin bl.a. stött tilläggsinvesteringar i anläggningar för att möjliggöra dödnätsstart och reglering i ö-drift. Detta gäller såväl vattenkraftstationer som vissa kommunala kraftvärmeverk. Regional ö-drift kräver betydligt mer omfattande förberedelser. NUTEK finansierar en studie av ö-drift i Storstockholmsområdet, som är ett samverkansprojekt mellan samtliga aktörer som skulle bli inblandade vid regional ö-drift i regionen. Liknande studier planeras för övriga storstadsområden. Resultatet av den första etappen visar dels ett behov av investeringar i bl.a. reservkraft, dels att det är nödvändigt att bestämma rollfördel-

256 Bilaga 3

ning, förbereda informationsutbyte, att ta fram instruktioner och att ova. När det råder brist på tillgänglig effekt, måste en prioritering av användarna ske för skall kunna nå balans. SÖ-hotbilden att systemet har nödvändiggjort att det tas fram färdiga grundprioriteringar av användare på såväl regional som lokal nivå. Den inledande fasen av SÖ innebär tidigare prioriterade användare såsom krigsviktig ett att industri m.m. inte kan prioriteras. Nya grunder för prioritering måste därför tas fram. Försvarets forskningsanstalt har haft en viktig roll i arbetet med att ta fram metoder för sådan prioritering inom den civila delen totalförsvaret. Utifrån dessa idéer har CB M i samverkan av med Svensk Elberedskap genomfört grundprioritering för SÖ inom en civilområdet. NUTEK verkar i sitt inriktningsarbete gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser för att motsvarande arbete genom-

förs även i övriga civilomrâden, och att arbetet fortlöpande aktualise-

ras och fördjupas. Att fördela tillgänglig effekt i SÖ handlar i hög grad att inom ett om för de tekniska möjligheterna göra det bästa möjliga. Inte ramen förrän i ett efterkrigsskede kommer förhållandena att vara så stabila,

att det finns förutsättningar för att genomföra ransoneringar i vanlig

mening. Förutsättningarna för att då genomföra dessa kommer att vara

beroende av situationen. Det finns därför inte skäl att genomföra

långtgående förberedelser för ransonering av el. Däremot har NUTEK olika konsultstudier sökt följa den tekniska utvecklingen bl.a. genom

vad gäller möjligheterna för distributörer att styra last genom s.k.

rundstyrning. Elmarknadens avreglering kommer att göra denna typ teknik intressantare för distributören. Det är då viktigt att NUTEK av följer utvecklingen och vid behov påverkar den. Även inom andra områden strävar NUTEK efter att följa utvecklingen vad gäller systemens robusthet. Svensk Elberedskap har nära kontakt med kraftföretagen och känner till deras planer i stort. Därutöver är det av intresse för NUTEK att studera särskilda områden, t.ex. utvecklingen av tekniken för fjärrkontroll, som driftcentraler och automatiserad styrning. I samverkan med ÖCB och Svensk Elberedskap studerar NUTEK denna typ av frågor. Skydd och bevakning kraftanläggningar aktualiseras särskilt av av SÖ- scenariot, då och sabotage mot kraftanläggningar kan angrepp förekomma innan försvarsmakten hinner mobilisera. Inom ramen för krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar kan NUTEK marginellt påverka det fortiñkatoriska skyddet i viktiga anläggningar vid ny- eller tillbyggnad. Nämndens verksamhet har genom åren inneburit att huvuddelen de viktigare anläggningarna har ett visst fortifikatoriskt av skydd. Skyddet måste dock i många fall kompletteras innan det är

fullgott. I ett SÖ-perspektiv är detta mindre tillfredsställande. Frågor

om skyddsklassning och militärt skydd för bl.a. kraftanläggningar sköts länsstyrelserna under medverkan av Svensk Elberedskap. Det av

Bilaga 3 257

skydd som kan avdelas från försvarsmaktens sida är helt otillfredsstäl-

lande. I ett SÖ-perspektiv är det vidare viktigt att skyddsresurserna

kan vara på plats tidigt. Mot denna bakgrund är driftvärnet en viktig NUTEK utreder för närvarande vilka förutsättningar det finns resurs. att i framtiden hålla ett effektivt driftvärn mot bakgrund av branschens omstrukturering. NUTEK:s principiella uppfattning är dock att skydd och bevakning bör vara en militär angelägenhet. Funktionen energiförsörjning ingår som andra funktioner i totalför-

för planering och uppföljning. ÖCB:s samordnande roll

svarets system innebär ÖCB för den civila delen totalförsvaret tolkar försvarsatt av departementets och överbefälhavarens anvisningar för lång och kortsiktig planering. NUTEK har samma sätt en samordnande roll för energifunktionen. Behovet av samordning med andra myndigheter i planeringsprocessen naturliga skäl mindre. Samverkan sker är av främst med Svensk Elberedskap och SvK. Den årliga programplaneringen går till ÖCB plan för hela så, att sammanställer en gemensam det civila försvaret, där NUTEK:s underlag kommer in som en del. ÖCB kan därefter lägga sina synpunkter på de avvägningar bör som ske utifrån ett helhetsperspektiv. Vid vissa tidpunkter, främst inför eller efter ett försvarsbeslut har NUTEK funnit det motiverat att lägga

fram egna, mer omfattande programplaner eller perspektivstudier, som

då presenteras separat. Det finns strävan att i ökad utsträckning finna metoder för en målstyrning inom det civila försvaret. Här pågår en metodutveckling, där FOA på ÖCB:s uppdrag har viktig roll. Det handlar emellertid en komplex verklighet, och om att styra verksamheter utan om en

egentliga maktmedel. Därför är det en lång och mödosam process att

nå fram till användbara målformuleringar. I samma process ingår

strävan att finna fungerande rutiner för uppföljning. NUTEK med-

verkar i detta arbete, parallellt med egen verksamhet i syfte att finna fungerande mål olika nivåer. Det senare arbetet har i hög grad

kanaliserats till det projekt som drivs som förberedelse för den tidigare

nämnda övningen. De ökade kraven uppföljning innebar bl.a. att NUTEK regeringens uppmaning i oktober 1994 lämnade en separat redovisning av beredskapsläget inom funktionen.

sou 1995:51 Bilaga 4 259

Förteckning

över

utredningens sakkunniga,

experter och sekretariat

Särskild utredare: Söderberg, Olof, överdirektör, fr.0.m. den l juni 1992

sakkunniga: Andersson, Nils, verkställande direktör, Svenska kraftverksföreningen, fr.0.m. den ljuli 1992 Cleverdal, Per, överingenjör, Svenska elverksföreningen, fr.0.m. den 13 september 1993 Eriksson, Jan, jur.kand., Sveriges Industriförbund, fr.0.m. den 13 september 1993 Liljegren, Ronald, kammarrättsassessor, Svenska kraftnät, senare Riksförbundet Energileverantörer, fr.0.m. den l juli 1992 Persson, Bertil, Svenska Kraftnät, hovrättsassessor, fr.0.m. den 1 juli 1994 Peterson, Tore, överingenjör, Svenska kommunförbundet, fr.0.m. den 13 september 1993

Svahn, Hans, f.d. hovrättslagman, fr.0.m. den l oktober 1993

Experter:

Balsvik, Gunnar, departementssekreterare, Finansdepartementet,

t.o.m. den 23 januari 1994 Brändström, Age, försäkringsjurist, Länsförsäkringsbolagen, fr.0.m. den 10 mars 1994 Gunnarsson, Ulf, verkställande direktör, Kalmar Energi AB, fr.0.m. den 13 september 1993 Hellner, Cecilia, departementssekreterare, Näringsdepartementet, fr.0.m. den 13 juni 1994 Kärrmarck, Urban, enhetschef, Närings- och teknikutvecklingsverket, fr.0.m. den 1 oktober 1992 Nöu, Jaak, teknisk direktör, Elsäkerhetsverket, fr.0.m. den 13 september 1993 Olander, Hans, enhetschef, Närings- och teknikutvecklingsverket, fr.0.m. den ljuli 1992

l redovisning En av de personer som medverkade under den första etappen av utredningens arbete finns i SOU 1993:68 s. 3-4. Den nu aktuella förteckningen omfattar personer som medverkat i utredningens arbete fr.0.m. den l juli 1993.

260 Bilaga 4 sou 1995:51

Pärnerteg, Folke, verkställande direktör, Svensk Elberedskap AB, fr.0.m. den 13 september 1993

Sahlberg, Per-Åke, lantmästare, Lantbrukarnas riksförbund, fr.0.m.

den 24 januari 1995 Samuelsson, Jan, verkställande direktör, Riksförbundet Energileverantörer, t.0.m. den 21 augusti 1994

Sundin, Åke, kansliråd, Försvarsdepartementet, fr.0.m. den 13

september 1993 Sävström, Ulf, departementssekreterare, Näringsdepartementet, t.0.m. den 12 juni 1994 Thyberg, Jan, kansliråd, Näringsdepartementet, fr.0.m. den 13 september 1993 Toresson, Bengt, departementssekreterare, Finansdepartementet, fr.0.m. den 24 januari 1994

Wehlin, Hans, avdelningsdirektör, Överstyrelsen för civil beredskap,

fr.0.m. den 13 september 1993 Weihe, Anders, hovrättsassessor, fr.0.m. den 1 januari 1995

Sekreterare: Gustafsson, Gunilla, hovrättsassessor, t.0.m. den 30 juni 1994 Jönsson, Kent, hovrättsråd, fr.0.m. den 28 mars 1994 Persäter, William, överinspektör, t.0.m. den 31 december 1994

Bitr. sekreterare: Molin, Staffan, civilingenjör, t.0.m. den 31 januari 1995 Rydén, Ingemar, ingenjör, t.0.m. den 31 augusti 1994 Svensson, Helen, hovrättsassessor, fr.0.m. den 1 januari 1995 Weihe, Anders, hovrättsassessor, fr.0.m. den 16 maj 1994 t.0.m. den 31 december 1994 Zaar, Harriet, administratör, t.0.m. den 31 december 1994

Statens offentliga utredningar

1995 Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40. Ãlvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 4l. Allmän behörighetför högskolestudier. U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. - 42. Framtidsanpassad Gotlandstrañk.K. . Lângtidsutredningen1995. Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . - Várdenssvåraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M. Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.A. iasylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47. Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen.Fi. av 48. EG-anpassade körkortsregler. K.

ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. Fi. 12.Mervärdesskatt Nya tidpunkter för 50.Kunskapsläget kämavfallsområdet1995.M. redovisningoch betalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N. 13.Analys av Försvarsmaktensekonomi. Fö. 14.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 15.Könshandeln.S. 16.Socialt arbete mot prostitutioneni Sverige.S. 17.Homosexuellprostitution. S. 18.Konst i offentlig miljö. Ku. 19.Ett säkraresamhälle.Fö. 20.Utan stannar Sverige.Fö. 21 Staden vattenutanvatten. Fö. . 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. 24. Gasmolnlamslår Uppsala.Fö. 25.Samordnadoch integreradtågtrafik på Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. 26. Underhállsbidragoch bidragsförskott, Del A och Del B. S. 27.Regional framtid + bilagor. C. 28. Lagen om vissainternationellasanktioner - en översyn.UD. 29. Civilt bruk av försvarets resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 31.Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. 32. IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 33.Ersättning för ideell skadavid personskada.Ju. 34. Kompetensför strukturomvandling.A. 35. Avgifter inom handikappomrádet.S. 36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. - Fi. 37 Várt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. . - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.U. 39. Somereflections on SwedishLabour Market Policy. A. Någrautländskaforskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik.A.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet Pensionsrättigheter och bodelning.[8] Grön diesel miljö- och hälsorisker. [3] - Nya konsumentregler.[ll] Lángtidsutredningen1995. [4] [T och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Förslag till samverkansformer.[32] Översyn skattebrottslagen.[10] nya av Ersättning för ideell skadavid personskada.[33] Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Sambandet Redovisning Beskattning.[43] redovisning och betalning. [12] - Aktiebolagets organisation.[44] Förmåner och sanktioner en samlad redovisning.[36] - Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB Prognoser över statens inkomster och utgifter. [49] samt polislagen. [47] Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet Kvalificerad eftergymnasial Yrkeshögskolan- Lagenom vissa internationellasanktioner yrkesutbildning.[38] en översyn. [28] Allmän behörighet för högskolestudier. [41] - Försvarsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Muskövarvets framtid. [6] Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] - Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle.[19] Kompetens för strukturomvandling.[34] Utanel stannar Sverige. [20] Some reflections on SwedishLabour Market Staden vattenutan vatten. [21] Policy. [39] Radioaktivaämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] Någrautländskaforskares syn svensk Brist elektronikkomponenter. [23] arbetsmarknadspolitik.[39] Gasmolnlamslár Uppsala.[24] Effektivare styrningoch rättssäkerhet Civilt bruk av försvarets resurser i asylprocessen. [46] regelverken,erfarenheter helikoptrar. [29] , Kulturdepartementet Socialdepartementet offentlig miljö. [18] Konst i Vârdenssvåra val. Vårt dagligablad Pstödtill svensk dagspress.[37] slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5] Näringsdepartementet Könshandeln.[15] Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.[16] Ett renodlat näringsförbud.[1] Homosexuell prostitution. [17] Ny Elmarknad+ Bilagedel.[14] Underhállsbidrag och bidragsförskott, Elförsörjning i ofred. [51] Del A och Del B. [26] Avgifter inom handikappomrâdet.[35] Civildepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Kommunikationsdepartementet Samordnad och integreradtågtrafik på Miljödepartementet Arlandabanan och i Mälardalsregionen.[25] Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Älvsäkerhet.[40] Ett vidareutvecklatmiljöklassystem i EU. [31] Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] Grundvattenskydd.[45] EG-anpassade körkortsregler. [48] Kunskapsläget kämavfallsomrádet1995. [50]