Skyldighet att lagra olja och kol : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Skyldighet

lagra

att

och kol

olja

SMB

1994: 1 16 Slutbetänkande 1993 års

av oljelagringsutredning

WN

Statens offentliga utredningar BMW, l9941 16 W Näringsdepartementet

Skyldighet lagra

att

olja och kol

slutbetänkande 1993 års oljelagringsutredning av Stockholm 1994 -

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningax SOU av och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets lörvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13774-7 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet

Genom beslut den 18 februari 1993 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg, att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 1 mars 1993 såsom särskild utredare generaldirektör Bengt A. W. Johansson.

Den 5 mars 1993 förordnades som sakkunniga direktör Harry Albinsson, kraftverkschef Lars Dalgren, direktör Karl-Axel Edin och direktör Tommy Nordin samt som experter departementssekreterare Gunnar Balsvik, enhetschef Ingvar Enqvist, överste Lars Hellgren, kansliråd Åke Sundin, direktör Eva Sylvén och kansliråd Jan Thyberg.

Balsvik och Enqvist entledigades den 14 februari 1994 då enhetschef Urban Kärrmarck och departementssekreterare Bengt Toresson förordnades att vara experter.

Till sekreterare förordnades den 1 mars 1993 rationaliseringschef Åke Hjalmarsson.

Utredningen har antagit namnet 1993 års oljelagringsutredning OLU 93.

Utredningen överlämnar härmed slutbetänkandet SOU 1994:116 skyldighet att lagra olja och kol. De sakkunniga har avgett tre särskilda yttranden som fogas till slutbetänkandet. Utredningens arbete är därmed slutfört. Stockholm i augusti 1994

Bengt A. W. Johansson Åke Hjalmarsson

7 ORGANISATION OCH FINANSIERING AV

OLJELAGRINGEN 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.1 Regeringens ställningstagande 99 . . . . . . . . . . . . . .. 7.2 Ekonomiska effekter 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8 TILLSYN OCH REGLER 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1 Nuvarande tillsyn 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1.1 Beslut om lagringsmängd 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1.2 Kontroll av att lagringsskyldigheten

fullgörs 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . .lagerredovisning . . . . . . . . . . . . . 8.1 3 Bolagens och kontroll 112 . . . . .. 8.1.4 Dispenser och förfrågningar 114 . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1.5 Revision 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1 6 Rapportering . . . . till IEA och EU 115

. . . . . . . . . . . . . . .. 8.2 RRV:s synpunkter 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2.1 Kontrollen över lagren 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2.2 Statsmakternas möjligheter att förfoga

över lagret 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2.3 Färre lagringsskyldiga företag 118 . . . . . . . . . . . . .. 8.3 överväganden och förslag 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3.1 Minskning av antalet lagringsskyldiga 120 . . . . . .. 8.3.2 Dubbel lagringsskyldighet 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3.3 Lagerrapportering 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3.4 Resurser för tillsyn 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3.5 Förfogande över lager under kriser och krig. 130

8.3.6 Statliga myndigheters lagring av olja 132 . . . . . ..

9 GENOMFÖRANDE 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SÄRSKILDA YTTRANDEN 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Bilaga 1 Tilläggsdirektiv dir. 1994:9

SAMMANFATTNING

Utredningens OLU 93 uppdrag är att göra översyn en av beredskapslagringen av olja och kol.

I ett delbetänkande SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja behandlade OLU främst frågan om i hur stor omfattning beredskapslagring av olja behöver ske inför en neutralitets- eller krigssituation. 0LU:s bedömningar och förslag innebar att en kraftig minskning kunde göras av beredskapslagren av olja. Som följd härav en föreslog OLU att de statliga beredskapslagren olja av helt skulle avvecklas och erforderliga lager i stället byggas upp i näringslivet. statsmakterna har under våren 1994 beslutat i enlighet med 0LU:s förslag.

Den del av uppdraget som redovisas nu avser återstående uppgifter enligt de ursprungliga direktiven dir. 1993:18 och de ytterligare uppgifter som ålades utredningen med tilläggsdirektiven dir. 1994:9.

I det följande presenteras 0LU:s viktigare förslag.

Olja och kol för produktion av

I delbetänkandet behandlade OLU inte behovet olja av för produktion av el. Motivet härför var att behovet av olja för elproduktion utgör en del i större frågeen ställning som behöver behandlas samlat.

I detta slutbetänkande diskuterar OLU totalförsvarets behov av el i bl.a. en neutralitetssituation och i krigssituationer av olika slag.

Det svenska samhället är i fred starkt beroende av tillförsel av el för att fungera. El används i stor utsträckning i industrin, i servicenäringar, i offentlig verksamhet och i hushåll. Vårt samhälles uppbyggnad, vår livsföring och vår levnadsstandard förutsätter helt enkelt omfattande och ostörd tillförsel av el.

också i kris- och krigssituationer är samhället i hög grad beroende av el. Civilbefolkningen behöver för sin överlevnad ha el för bl.a. uppvärmning samt tillagning och bevarande av mat. För att det civila samhället skall kunna stödja försvarsmakten behöver bl.a. vissa industrier, serviceföretag och bensinstationer tillgång till el.

På grund den avgörande betydelse som tillgång till av el har, har militära och civila ledningsorgan samt sjukvården och en rad andra verksamheter anskaffat reservkraftverk för att kunna klara de allra viktigaste uppgifterna. sammantaget är den mängd el som kan produceras i sådana reservkraftverk mycket liten i förhållande till de samlade behoven i kris- och krigssituationer. Civilbefolkningens, serviceföretagens och angelägen industris viktiga behov kan i praktiken inte tillgodoses genom små reservkraftverk. Dessa allmänna behov måste även i krigssituation tillgodoses från en det ordinarie elnätet. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt att el om än i minskad omfattning kan - tillföras prioriterade förbrukare och allmänheten också i krigssituationer. Detta är enligt OLU:s uppfattning av stor betydelse för att totalförsvaret skall kunna bjuda ett effektivt motstånd vid ett militärt angrepp på Sverige.

Vid ett strategiskt överfall och vid ett mer omfattande militärt anfall måste man räkna med att överföringen av el från de norra till de södra delarna av landet kan allvarligt störd. Kärnkraften kan då också vara vara

avstängd. En stor del av den ordinarie elproduktionen är därmed inte tillgänglig.

För att de mest angelägna behoven av el hos allmänheten såväl personer som företag ändå skall kunna till- - godoses i sådana situationer är det nödvändigt att befintliga oljekondensverk, gasturbinanläggningar för produktion av el och kraftvärmeverk då kan användas till sin fulla kapacitet under viss tid.

OLU föreslår därför att den som innehar ett oljekondensverk eller en gasturbinanläggning för produktion av el eller som driver ett kraftvärmeverk skall hålla i lager olja och i förekommande fall kol som behövs för att driva anläggningen så att denna med full kapacitet kan framställa el under en bestämd tidsperiod, vars längd anknyter till den av regeringen angivna planeringsmässiga varaktigheten av ett mer omfattande militärt anfall på Sverige.

Förslaget innebär att innehavare av oljekondensverk behöver lagra något mindre olja än för närvarande. Lagringsskyldigheten avseende kol och olja för dem som driver kraftvärmeverk bör också sammantaget minska något. Däremot medför förslaget viss ökning en av kraven på beredskapslagring för innehavare gasturav binanläggningar.

Olja och kol för produktion av värme

Ungefär 70% av lägenheterna i flerbostadshus och 10% av småhusen värms med fjärrvärme. Även lokaler olika av slag värms i stor utsträckning med fjärrvärme. Värmen framställs i värmeverk och kraftvärmeverk och överförs i rörsystem. Ett värmeverk producerar endast värme, medan ett kraftvärmeverk även producerar el. Ungefär hälften av småhusen värms endast med el och ungefär en tredjedel kan växla mellan olja, el och ved.

Svårigheter att klara fjärrvärmeförsörjningen för bostäder och lokaler kan väntas uppkomma endast vid ett militärt angrepp på Sverige som inträffar under vinterhalvåret.

Kol och olja svarar för närvarande för ungefär 16 resp. 13% av energiinsatserna i fjärrvärmeverken. Härutöver används bl.a. trä, torv och avfall. Situationen är därmed nu radikalt annorlunda än i början av 1970talet, då olja svarade för ca 95% av energiinsatsen.

OLU föreslår att den som driver ett värmeverk eller ett kraftvärmeverk även i fortsättningen skall vara skyldig att lagra olja och kol. Om tillsynsmyndigheten - NUTEK anser att en betryggande planering finns för tillför- sel i krig av de inhemska bränslen som normalt används vid verket, bör omfattningen av beredskapslagringen av olja och kol bestämmas med utgångspunkt i den mängd olja och kol normalt förbrukas under årets kalla som månader. Storleken av beredskapslagret skall medge produktion av värme under en bestämd tidsperiod, vars längd anknyter till den av regeringen angivna planeringsmässiga varaktigheten av ett mer omfattande militärt anfall på Sverige.

Bränsle bör finnas i sådan mängd att förutsättningar finns att i fjärrvärmeanslutna fastigheter hålla inomhustemperaturen vid +18 grader på dagen och +16 grader på natten.

OLU vill fästa uppmärksamhet vid att under senare år en väsentlig förändring har skett i fråga om vilka bränslen som används i värmeverk och kraftvärmeverk. I stor utsträckning används numera inhemska bränslen av olika slag. Tillförseln av sådana bränslen kan inte förutsättas förbli ostörd vid ett militärt angrepp på Sveri- Beredskapsåtgärder som avser olja och kol är därmed ge. inte längre tillräckliga för att säkra en nödvändig försörjning med värme och el om landet utsätts för ett militärt angrepp.

Beredskapslagring av kol

Liksom olja är kol ett importerat fossilt bränsle. Det måste förutsättas att importen kol kan upphöra i av en situation när landet utsätts för ett militärt angrepp eller krigshandlingar förekommer i vår nära omvärld. Däremot finns inte anledning att utgå från att kraftiga störningar i handeln med och transporterna av kol skall inträffa redan i ett säkerhetspolitiskt krisskede med höjd politisk spänning mellan stormakterna.

I Sverige används kol numera främst i värmeverk och kraftvärmeverk för produktion av hetvatten för fjärrvärmenät och för framställning av el.

Som framgått föreslår OLU att värmeverk och kraftvärmeverk skall beredskapslagra olja och kol i sådan omfattning att de kan producera tillräckligt med värme under en bestämd tidsperiod. Kraftvärmeverk skall därtill lagra olja och kol i sådan omfattning att de med maximal kapacitet kan producera el under bestämd en tidsperiod.

Inom svensk industri används numera kol för energialstring främst vid tillverkning av cement samt inom massa- och pappersindustrin.

Mer än hälften av den kol för energialstring försom brukas inom industrin används av cementtillverkarna. Försörjningen med cement i krigs- och neutralitetssituationer baseras emellertid inte längre i väsentlig mån på att produktion skall ske under krigsförhållanden. Någon beredskapslagring för ändamålet behövs alltså inte. OLU föreslår därför att lagringsskyldighet inte längre skall uppkomma till följd av att kol förbrukas i tillverkning av cement.

Även i fråga om andra militära eller civila förnödenheter förutsätts försörjningen inte i väsentlig mån

kunna baseras på produktion när ett mer omfattande militärt anfall på Sverige har inletts. I en neutralitetssituation kan emellertid viss produktion antas vara möjlig. OLU föreslår att även andra industriella kolanvändare än cementtillverkare i fortsättningen befrias från skyldighet att hålla beredskapslager av kol inför krigs- eller neutralitetssituationer.

0LU:s förslag innebär att endast kol som förbrukas vid värmeverk och kraftvärmeverk skall ge upphov till lagringsskyldighet och beredskapslagring av kol. Detta innebär att av myndigheter föreskrivna beredskapslager kol vid ett antal industriföretag kan avvecklas. av

Finansiering av oljelagringen

I delbetänkandet SOU 1993:87 föreslog OLU att beredskapslagringen av oljeprodukter inför en neutralitets- eller krigssituation skulle utföras i eller i nära anslutning till det kommersiella distributionssystemet och att det var naturligt att lagringen i fortsättningen genomförs av näringslivet.

Regeringen har anslutit sig till denna uppfattning och i tilläggsdirektiven dir. 1994:9 anges att en utgångspunkt för utredaren skall vara att finansieringen oljelagringen för såväl krigssituationer som fredsav kriser i fortsättningen skall åvila näringslivet.

OLU har översiktligt analyserat de ekonomiska konsekvenserna för berörda intressenter av att näringslivet finansierar lagringen. Särskilt har beaktats effekterna utvidgad lagringsskyldighet på kapitalbindning av en och soliditet inom oljehandeln.

Storleken på det kapital som främst oljehandeln behöver binda i tillkommande lager uppgår enligt 0LU:s bedömning till omkring miljard kronor. Vid full lånefien

nansiering av lagren kan de lagringsskyldiga oljehandelsföretagens soliditet antas försvagas med i genomsnitt mindre än en procentenhet från drygt 30% till drygt 29%.

Enligt OLU:s uppfattning bör den tillkommande kapitalbindningen och soliditetsförsvagningen så vara av begränsad omfattning att den utan större svårigheter kan hanteras av de berörda företagen. Det kan erinras om att lageruppbyggnaden är avsedd att genomföras stegvis först under lagringsåren 199697, 199798 och 199899. Företagen får därmed anses ha gott tid för om att vidta finansiella förberedelser av olika slag.

Mot denna bakgrund föreslår OLU att de lagringsskyldiga, dvs. oljehandelsföretag och i förekommande fall storförbrukare, skall äga de tillkommande lagren för krigs- och neutralitetssituationer och också för svara finansieringen av lagren. Det betyder att oljehandelsföretag och storförbrukare skall hålla beredskapslager både för oljekriser tidigare benämnda fredskriser och för krigssituationer. Den samlade mängd olja, som företagen skall hålla i lager för båda dessa ändamål, är dock mindre än den som de före år 1987 skyldiga var att hålla i lager för endast säkerhetspolitiska krigsoch avspärrningssituationer.

Företagens kostnader för att hålla de tillkommande lagren får förutsättas i sista hand komma att bäras av dem som använder oljeprodukterna. Kostnaderna varierar för olika oljeprodukter, men översiktliga beräkningar pekar mot att kostnadsökningen kan motsvara 0,5 till 1,5 öre per liter förbrukad bensin eller diesel- och villaolja. Den samlade kostnadsökningen kan bedömas uppgå till 100 a 150 miljoner kronor år. per

Beredskapslagring av flygfotogen

Beredskapslagring av flygfotogen för svenska civila flygplan har sedan länge genomförts av staten, senast NUTEK. Detta gäller beredskapslager såväl för genom fredskriser för neutralitets- eller krigssituasom tioner. Någon tvångslagring av denna oljeprodukt hos näringslivet har således inte förekommit tidigare.

Försvarets materielverk lagrar för Försvarsmaktens räkning den mängd flygfotogen som bedöms nödvändig för militära flygplan i ett säkerhetspolitiskt krisskede och för neutralitets- eller krigssituation. en

Mot bakgrund statsmakternas beslut att den statliga av beredskapslagringen olja för främst den civila delen av totalförsvaret skall avvecklas, är den naturliga av lösningen att ett nödvändigt beredskapslager av flygfotogen byggs i näringslivet och att näringslivet upp också skall svara för finansieringen av detta lager. I fråga flygfotogen råder dock särskilda förhållanden om som behöver uppmärksammas.

Kostnader för drivmedel utgör en väsentlig kostnadspost för flygbolagen. Flygbolagen kan i viss utsträckning välja plats och land för att tanka flygplanen. Påtagliprisskillnader för flygfotogen vid bränslepåfyllning ga i olika länder kan därför påverka tankningsmönstret vid flygning i internationell trafik. Vid flygning i inrikes trafik finns inte samma valmöjlighet för flygbolagen.

Dessa omständigheter har påverkat utformningen av bl.a. svenska beskattningsreglerna för flygfotogen. Sålunde da utgår varken mervärdeskatt eller allmän energiskatt på flygfotogen, oavsett bränslet används i inrikes om eller utrikes trafik. Däremot finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik. Vidare kan nämnas att Luftfartsverket ansett det nödvändigt att anpassa och minska av-

giftsbelastningen vid tankning av flygfotogen vid verkets flygplatser.

En skyldighet för importörer, säljare och förbrukare i praktiken säljare att hålla beredskapslager av flygfotogen höjer kostnaderna för säljaren och leder till att priset på flygfotogen höjs. En möjlighet vore att lägga hela kostnaden för beredskapslagring av flygfotogen på den inrikes trafiken. Endast en tredjedel av den flygfotogen som säljs i landet för civila ändamål används dock i inrikes trafik. Det betyder att kostnadsgenomslaget i så fall blir tre gånger så stort som om kostnaderna får belasta all flygfotogen som säljs för civila ändamål i landet. Risken för snedvridande effekter av olika slag skulle då öka. OLU anser därför att all flygfotogen som säljs i landet för civila ändamål bör grunda skyldighet att hålla beredskapslager.

OLU föreslår att beredskapslager av flygfotogen byggs upp i näringslivet i en omfattning som svarar mot vad OLU angav i delbetänkandet, minskad med en mängd som finns i tankar som Luftfartsverket innehar. I praktiken kommer säljarna på den svenska marknaden att få hålla lagret.

Kostnaden för att hålla ett beredskapslager flygav fotogen av denna omfattning kan bedömas uppgå till omkring ett öre per liter flygfotogen som årligen säljs i Sverige för användning i civila flygplan. I effeken tivt bedriven verksamhet, som i övrigt är belastad med rimliga kostnader, bör enligt 0LU:s uppfattning en prishöjning av så begränsad omfattning inte i väsentlig mån påverka flygbolagens normala tankningsmönster.

Färre lagringsskyldiga företag

OLU utgår från att beredskapslagringen av olja för krigs- och neutralitetssituationer skall åstadkommas att lagen 1984:1049, LBOK om beredskapslagring genom olja och kol tillämpas. OLU vill erinra om att LBOK av ursprungligen utformades för detta ändamål. Sedan år 1987 används emellertid lagen främst för att reglera oljelagring i näringslivet för fredskrisändamål.

syfte att beredskapslagringen av olja till de I anpassa aktuella beredskapsbehoven och för att underlätta tillsynsarbetet, föreslår OLU att antalet lagringsskyldiga bör minskas. Detta bör ske på tre olika sätt.

För det första bör regel införas om koncernlagring. en sådan regel bör innebära att lagringsskyldigheten En kan beräknas för koncernen som helhet och att moderbolaget i koncernen skall svara för fullgörandet av skyldigheten.

införande koncernlagring för oljehan- Fullständigt av delsföretag medför att rapporteringen från 33 företag upphör och ersätts med rapportering från nio koncernmoderbolag. Nettoförändringen skulle alltså bli en minskning med 24 lagringsskyldiga.

För det andra bör lagringsskyldigheten slopas för tillverkningsindustrier. Den skyldighet att hålla beredskapslager, för närvarande åvilar tillverkningssom industrin, skall i stället föras över till oljehandelsföretagen och raffinaderierna. Slopad lagringsskyldighet för tillverkningsindustrier medför att 42 företag med sammanlagt 60 anläggningar upphör att vara lagringsskyldiga. Sådana industrier som själva importerar olja skall dock även i fortsättningen vara lagringsskyldiga.

För det tredje bör gränsen höjas för när en återför-

säljare av olja blir lagringsskyldig. Med återförsäljare avses en säljare som inte har import olja. egen av För närvarande är den som under ett år sålt 20 000 m3 olja lagringsskyldig. OLU föreslår att denna gräns höjs till 50 000 m3. Därmed minskar antalet lagringsskyldiga företag med sex.

Sammantaget innebär dessa tre förslag till regeländringar att antalet lagringsskyldiga kan minskas från 134 till ungefär 62 och att antalet anläggningar med lagringsplikt hos förbrukare kan minska från 105 till ungefär 45. Genomförs förslagen skulle således antalet lagringsskyldiga och antalet anläggningar står som under NUTEK:s tillsyn minska till mindre än hälften.

Konsekvenser av ett EU-medlemskap

OLU har sökt klarlägga konsekvenserna för den svenska beredskapslagringen av olja och kol ett svenskt av medlemskap i EU.

Om Sverige blir medlem i EU, skall ett 90-dagarslager av olja hållas som tillgodoser såväl IEA:s som EG:s regler. De två organisationernas beräkningsgrunder skiljer sig åt, men enligt 0LU:s bedömning är inte det troligt att den mängd olja, som Sverige skall hålla i lager enligt EG:s bestämmelser, är större än den som redan nu hålls för att fullgöra åliggandet enligt IEPavtalet. EG:s regler bör i allmänhet medföra något mindre krav på lager för länder själva inte som utvinner olja.

Enligt 0LU:s bedömning är det svårare att avgöra vilken effekt EG:s regler kan få på lagrens fördelning på olika produkter. Avgörande härför kan det på vara sätt vilket tillsynsmyndigheten väljer att omräkna lager av råolja till oljeprodukter olika slag av

OLU har noterat att såväl IEA:s som EG:s regler medger att lager, lagringsskyldig har i ett annat som en medlemsland, kan få tillgodoräknas under vissa villkor. En förutsättning är att de två berörda regeringarna träffar överenskommelse i frågan. Enligt nuvarande en svenska regler gäller dock att beredskapslager skall förvaras inom landet. OLU förslår att denna föreskrift ändras så att överensstämmelse nås med IEA:s och EG:s regler.

EU gäller viss lagringsskyldighet för innehavare Inom anläggningar där el produceras med fossila bränslen. av Innebörden av reglerna är att främst innehavare av olje- och kolkondensverk samt olje- eller koleldade kraftvärmeverk skall hålla ett bränslelager som möjliggör elproduktion med full kapacitet i minst 30 dagar. Enligt 0LU:s bedömning bör denna lagringsskyldighet bli tillgodosedd med de förslag OLU nu lämnar i fråga som beredskapslagring av olja och kol för oljekondensom verk och kraftvärmeverk.

Tillsyn av beredskapslager

överföring uppgiften att genomföra krigslagringen En av olja från staten till näringslivet innebär att ökade av krav ställs på myndighetstillsyn. NUTEK behöver ha goda möjligheter att fortlöpande kontrollera att beredskapslager respektive produkt faktiskt hålls i lager av i enlighet med de föreskrifter som meddelas.

tillsynen beredskapslagringen ingår att besluta om I av lagringsmängd, att kontrollera att lagringsskyldigheten fullgörs, att hantera dispenser och förfrågningar, att genomföra revision hos de lagringsskyldiga samt att rapportera till IEA och EU.

För de olika arbetsmoment som ingår i tillsynen av beredskapslagringen av främst olja, använder NUTEK för

närvarande omkring tre årsarbetskrafter. styrande för omfattningen och svårighetsgraden i tillsynsarbetet är bl.a. antalet lagringsskyldiga.

Som framgått föreslår OLU regeländringar innebär som att antalet lagringsskyldiga minskas till mindre än hälften. Formen för tillsyn av de stora oljehandelsföretagen kan vidare förenklas. Antalet dispensärenden som behöver handläggas minskar dessutom. Sammantaget innebär detta att tillsynsarbetet kvantitativt sett väsentligt underlättas.

Mot denna bakgrund kan, enligt OLU:s uppfattning, en fullgod tillsyn säkerställas beredskapslagringen av av olja och kol för såväl oljekriser krigssituationer som med den mängd resurser som NUTEK för närvarande disponerar för ändamålet.

Genomförande

I detta slutbetänkande presenterar OLU rad förslag en om förändringar i fråga lagringsskyldighet om och beredskapslagring av olja och kol. Flertalet ändringar är sådana som förutsätter riksdagens medverkan.

Regeringens förslag om förändringar i LBOK med anledning av 0LU:s olika förslag kan eventuellt behöva redovisas för riksdagen vid två tillfällen. Ett första tillfälle bör kunna i början Då vara av 1995. bör bl.a. förslag lämnas om finansieringen oljelagringen och av om slopandet av beredskapslagring av kol för industriella användare av kol. Vissa författningsändringar kan visa sig kräva längre beredningstid och några av förslagen behöver kunna tillämpas först från och med lagringsåret 199697. Detta gäller bl.a. de regeländringar som starkt minskar antalet lagringsskyldiga och införandet av lagringsskyldighet i fråga flygom fotogen.

1 UPPDRAGET

1.1 Direktiv och etappindelning

Med beslut den 18 februari 1993 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol.

I direktiven dir. 1993:18 sammanfattas uppdraget på följande sätt.

En särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag om lagringen av olja för krigssituationer mot bakgrund av ändrade säkerhetspolitiska och marknadsmässiga förhållanden. Utredaren skall också överväga frågor om oljelagringens framtida organisation och finansiering. Därvid skall prövas möjligheterna till ökad samordning av lagringen för krig och för fredskriser. Uppdraget skall innefatta även beredskapslagring av kol.

Direktiven i sin helhet fogades till OLU:s delbetänkande SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja.

I direktiven angavs att utredningsarbetet skulle bedrivas i etapper.

I den första eta en, som skulle redovisas senast den 30 september 1993, skulle förslag lämnas om kraven på oljelagringen för krigssituationer. Vidare skulle konsekvenserna av dessa krav på kostnaderna och tidsplanen för en omstrukturering av befintliga lager anges.

Prövningen av lagerbehoven borde också omfatta den särskilda lagringen hos vissa statliga myndigheter m.fl.

I den andra eta en, som enligt direktiven skulle redovisas senast den 30 april 1994, skulle övervägas

frågor lagringens framtida organisation. Arbetet i om denna del borde omfatta oljelagring för såväl fredskrikrig. också frågan om ansvarsfördelning mellan ser som och de lagringsskyldiga företagen borde ingå i staten övervägandena, liksom frågan om verksamhetens finansiering.

Vidare skulle konsekvenserna för den svenska beredskapslagringen av olja och kol av ett medlemskap i EU klarläggas.

det visade sig lämpligt att behandla frågor om Om beredskapslagring kol särskilt, fick dessa frågor av redovisas i en tredje etapp senast den 30 juni 1994.

1 Delbetänkande

OLU har i huvudsak kunnat följa den i direktiven angivna etappindelningen. I ett delbetänkande SOU 1993:- 87 Beredskapslagring av olja behandlades således främst frågan omfattningen av den beredskapslagring om olja behövs inför neutralitets- eller krigsav som en situation.

OLU fann det emellertid naturligt att i delbetänkandet även lämna ett förslag till huvudsaklig inriktning i en fråga uppgiftsfördelningen mellan staten och näom ringslivet vad gäller beredskapslagring av olja.

I delbetänkandet anförde OLU att det fortsatta utredningsarbetet förutsatte överläggningar med företrädare berörda intressen ansvarsfördelningen i fråga om för om beredskapslagringens genomförande. För att dessa överläggningar skulle kunna bedrivas målinriktat och leda till avsett resultat inom rimlig tid, ansåg OLU att det önskvärt att regeringen beslutade att den uppgiftsvar fördelning i stort som OLU angett, dvs. att beredskapslagringen olja även för en neutralitets- eller av

krigssituation skall genomföras av näringslivet, skulle ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet.

I ett särskilt yttrande som fogades till delbetänkandet uttalade de sakkunniga bl.a. att ett beredskapslager av olja för en krigssituation är en statlig angelägenhet. Staten borde därför äga ett eventuellt sådant lager. Om lagret för statens räkning hanteras av näringslivet borde enligt de sakkunniga den självklara förutsättningen gälla att staten ersätter företagen för denna hantering.

1 Proposition och tilläggsdirektiv

I prop. 199394:141 om beredskapslagring olja för av krigssituationer redovisade regeringen för riksdagen sina förslag med anledning OLU:s delbetänkande. av Regeringens förslag överensstämde i allt väsentligt med utredningens. I propositionen redovisade regeringen bl.a. även sin bedömning av hur finansieringen av lagringen borde ordnas.

Den 3 februari 1994 beslöt regeringen tilläggsdirekom tiv dir. 1994:9 till utredningen. I dessa närmare ges riktlinjer till utredningen i vad finansieringen avser av oljelagring för krigssituationer. utgångssom en punkt för utredningens arbete skall gälla att näringslivet i fortsättningen skall för finansieringen svara av såväl denna lagring lagringen för s.k. fredskrisom ser. Utredaren skall översiktligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för berörda intressenter den av angivna finansieringsmodellen.

I tilläggsdirektiven anges vidare att utredaren skall överväga hur tillsynen av beredskapslagringen hos de lagringsskyldiga företagen kan förbättras. också behovet hos tillsynsmyndigheten av resurser för att säkerställa en fullgod tillsyn skall prövas.

Avslutningsvis anförs i tillåggsdirektiven att utredabör kunna redovisa utredningsuppdraget i dess ren innefattande också de återstående frågorna helhet, dvs. oljelagringen, senast den 30 juni 1994. om

Tilläggsdirektiven i sin helhet återges i bilaga 1.

1 Arbetets bedrivande

enlighet med vad anförs i tilläggsdirektiven I som redovisar OLU de återstående frågorna i uppdraget i detta slutbetänkande.

avslutande etapp arbetet har OLU anlitat en I denna av konsult för att ta fram underlag som bl.a. belyser elproduktion och elkonsumtion i fred, kris och krig samt denna produktions beroende av fossila bränslen.

har vidare haft överläggningar med leverantörerna OLU på den svenska marknaden av gasol respektive flygfotoi syfte att klarlägga konsekvenser av beredskapsgen lagring i näringslivet av dessa produkter.

Till har inkommit skrivelser från EFO AB om be- OLU redskapslagring kol, från Svenska Gasföreningen om av beredskapslagring gasol och från Svenska Petroleum av Institutet s.k. dubbel lagringsskyldighet för oljeom produkter.

anlitat juridiskt biträde för att belysa frågor OLU har om s.k. dubbel lagringsskyldighet.

På uppdrag OLU har NUTEK i maj 1994 redovisat förav slag till åtgärder för att förbättra tillsynen av beredskapslagringen. Vidare har NUTEK på uppdrag av OLU vissa ekonomiska konsekvenser av utredningens beräknat förslag till ansvarsfördelning i fråga om beredskapslagringen av olja.

I syfte att klargöra konsekvenserna för den svenska beredskapslagringen av olja och kol av ett svenskt medlemskap i EU har OLU vid besök inhämtat information och synpunkter från tjänstemän vid danska myndigheter, EU:s ministerrådssekretariat, EG-kommissionen DG XVII och IEA-sekretariatat.

I enlighet med vad som anförs i direktiven har OLU i denna etapp samrått med Ellagstiftningsutredningen N 1992:04 om beredskapsåtgärder avseende produktion av el med olja och kol.

Ellagstiftningsutredningen har därvid anfört att den på nuvarande stadium av sitt arbete med elberedskapsfrågor inte har några erinringar i sak mot förslagen. Vidare har Ellagstiftningsutredningen anfört att eftersom dess arbete kring elberedskapsfrågorna ännu inte är slutfört - det inte kan uteslutas att utredningen längre fram ser skäl att återkomma med synpunkter på de förslag som OLU nu redovisar.

För att inte missförstånd skall uppstå vill OLU fästa uppmärksamhet vid två begreppsmässiga frågor.

I delbetänkandet SOU 1993:87 använde OLU begreppet begränsat anfall. Definitionen detta begrepp baseraav des på innehållet i de regeringen beslutade av 1993- 01-28 föreskrifterna för det operativa förberedelsearbetet.

I ett beslut 1993-12-22 om fortsatta förberedelser

inför

nästa totalförsvarsbeslut har regeringen ånyo behandlat detta begrepp. Mot bakgrund härav har OLU valt att anpassa terminologin och i detta betänkande används inte längre uttrycket begränsat anfall. I stället används uttrycket ett mer omfattande anfall. Detta åsyftar ett anfall är omfattande som mer än ett strategiskt överfall och som genomförs med större styrkor efter mer omfattande anfallsförberedelser och med parallella anpassningar av det svenska försvarets

förmåga. Denna begreppsändring innebär, enligt 0LU:s bedömning, ingen saklig ändring av förutsättningarna för planeringen av bränsleberedskapen.

andra begreppsfrågan gäller s.k. fredskriser. OLU Den anförde i delbetänkandet SOU 1993:87 att en fredskris inledande delen säkerhetspolitisk kris och den av en får likartade konsekvenser för Sverige på oljeområdet. NUTEK anslöt sig härtill i sitt remissyttrande och hävdade att det på oljeförsörjningens område knappast finns anledning att alls göra någon åtskillnad mellan fredskriser och för Sverige militärt hotande säkerhetspolitiska kriser. Regeringen anslöt sig till denna uppfattning och anförde att för båda krisfallen bör användas benämningen oljekris.

I detta betänkande genomför OLU analyser av behoven av bränslen i olika slag av krissituationer. Därvid genomi några fall separata analyser för en fredskris förs respektive ett krisskede i en säkerhetspolitisk kris. görs i syfte att fånga upp eventuella nyansskill- Detta nader mellan kriser med olikartad politisk bakgrund. I allmänhet framkommer därvid att påfrestningarna för är likartade och att samma slag av åt- Sveriges del kan och bör användas för att motverka effekterna gärder i bränsleförsörjningen. Även om således av störningarna begreppet oljekris är en lämplig sammanfattande benämning, utesluter detta enligt 0LU:s uppfattning inte kan behöva göras för kriser med skilda att analyser politiska bakgrunder.

betänkande görs ofta hänvisningar till lagen I detta 1984:1049 beredskapslagring av olja och kol. För om författning använder OLU förkortningen LBOK. På denna motsvarande sätt används förkortningen FBOK för förordningen 1984:1050 om beredskapslagring av olja och kol.

2 OLJA FÖR ELPRODUKTION

I delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja lämnade OLU förslag i fråga om den mängd olja som bör beredskapslagras inför en neutralitets- eller krigssituation. I delbetänkandet behandlades dock inte behovet av olja för produktion av el. Motivet härför var att behovet av olja för elproduktion utgör del i en en större frågeställning som OLU avsåg behandla i nästa etapp i utredningsarbetet.

OLU återkommer nu till denna fråga och behandlar i detta kapitel främst frågor om beredskapslagring av olja att användas för drift oljekondenskraftverk av och gasturbinanläggningar för framställning elektrisk av kraft i olika kris- och krigssituationer.

OLU utgår från att erforderlig beredskap skall åstadkommas med bränslelagring enligt LBOK. Ellagstiftningsutredningen har till uppgift att allmänt över reglese ringen och finansieringen av beredskapsåtgärder på elförsörjningens område.

2.1 Nuvarande ordning

Enligt LBOK skall den som innehar gasturbinanläggen ning för framställning av elektrisk kraft eller ett oljekondenskraftverk hålla i lager viss mängd sådan olja som behövs för att driva anläggningen. Lagringsskyldighet inträder när den installerade effekten överstiger viss nivå.

I fråga om gasturbinanläggningar bestäms den mängd olja som skall lagras av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgång per megawattimme och beräknad årlig drifttid. Enligt FBOK bestäms lagringsmängden av tillsynsmyndigheten, dvs. av NUTEK.

fråga oljekondensverk bestäms mängden av regering- I om med utgångspunkt i landets beredskapsbehov. I FBOK en föreskriver regeringen de volymer, sammanlagt 500 000 m3 olja, några kraftföretag med större kondensverk som skall hålla i beredskapslager.

sammanhanget bör nämnas att kraftverk, dammar, led- I ningar och transformatorstationer enligt lagen 1942:3särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanlägg- 35 om ningar skall utföras på ett ur skyddssynpunkt m.m. lämpligt sätt. Detta betyder att produktionsanläggningar och viktigare nätstationer ofta har ett ganska skydd mot krigshandlingar och sabotage. Dessutom gott vidtar kraftföretagen åtgärder för att förhindra eller begränsa störningar i fred av torrår, storm, snö, haverier, kriminalitet och terrorism m.m. Även brand, åtgärder med dessa syften är självfallet av stor bebegränsa de störningar som uppstår om tydelse för att landet utsätts för krigshandlingar.

kan också nämnas att beredskapslagring av kärn- Det bränsle ombesörjs kraftföretagen genom Svensk Kärnav bränslehantering AB enligt ett avtal mellan bolaget och

NUTEK.

2.2 Produktion och förbrukning av i fred

produktionen el i Sverige uppgick år Den samlade av till Twh år. Huvuddelen av produktionen 1991 ca 140 per skedde i vattenkraftverk 62 Twh och kärnkraftverk 74 produceras el i kombination med ånga Twh. Dessutom hetvatten i industriella mottrycksanläggningar 3 eller i kraftvärmeverk 3 Twh. Under år 1992 och TWh och

1993 påverkades produktionsbilden av att flera kärnkraftsblock var tagna ur drift. Av detta skäl används siffror avseende år 1991 för diskussionen i detta kapitel.

Härutöver finns ett halvdussin oljekondensverk och ett 40-tal gasturbinaggregat. Oljekondensverkens funktion är att utgöra reservkapacitet i händelse av främst torrår med låg produktion vattenkraft. Normalt av produceras mindre än 1 TWh per år i dessa verk. Ett extremt torrår kan omkring 10 TWh behöva produceras. Den tekniskt möjliga produktionen i dessa verk uppgår till ca 20 Twh per år.

Gasturbinanläggningarnas funktion är att klara tillfälliga förbrukningstoppar och tillfälliga bortfall av andra kraftverk samt att klara stabiliteten i näten lokalt. Normalt är produktionen betydligt mindre än 1 Twh per år, eller motsvarande drygt 50 timmars drift. Den tekniskt möjliga produktionen uppgår till ca 10 TWh per år.

I tabell 2.1 presenteras produktionskapacitet och faktisk produktion av el år 1991 i olika slag av anläggningar.

2.1 Elproduktion i Sverige år 1991

Produktionsmetod Produktion Möjlig produktion Twhår TWhår

Anm. Möjlig produktion av vattenkraft vid normal nederbörd. Den samlade förbrukningen av el i Sverige uppgick år 1991 till ca 140 Twh per år inklusive förluster. Huvuddelen av elförbrukningen skedde i bostäder, servicesektorn och tillverkningsindustrin. I tabell 2.2 presenteras elförbrukningen år 1991 fördelad på olika användningsområden. Elförbrukningen förändrades inte påtagligt under år 1992 och 1993. Nettot av elutbytet med omvärlden, främst de nordiska länderna, var år 1991 drygt 1 TWh.

2.2 Elförbrukning i Sverige år 1991

Användningsområde Twhår

Bostäder, service, värmeverk m.m. 71

2.3 Produktion och förbrukning av i kriser och krig

Förutsättningarna för produktion och förbrukning av el är olika i de skilda slag av kriser som kan vara aktuella och för vilka någon form av planering och andra förberedelser kan behöva göras på initiativ av stats-

makterna. I det följande diskuteras förutsättningarna i några olika krissituationer.

2.3.1 Fredskris

En fredskris definieras traditionellt som ett läge då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld.

som har redovisats ovan produceras i Sverige normalt en mycket liten andel el i anläggningar där olja används som bränsle. Främst sker detta i kraftvärmeverk. I dessa verk förbrukas årligen omkring 100 000 m3 olja och 300 000 ton kol samt en hel del andra bränslen för att producera el. Import av olja för detta ändamål ingår i den nettoimport är utgångspunkten för som beräkning av den lagring av olja sker i landet med som anledning av sveriges åliggande enligt IEP-avtalet.

För oljekondensverk och gasturbinanläggningar finns vanligtvis mycket små kommersiellt motiverade lager. I de slag av fredstida situationer då verken behöver tas i drift får oljekondensverk, efter medgivande av regeringen eller tillsynsmyndigheten, tillfälligt ta i anspråk beredskapslagret.

Vid en fredskris på oljeområdet finns det anledning att räkna med att höga priser på olja och knapphet eller befarad knapphet på olja leder till att förbrukarna i ökad utsträckning använder sig el för t.ex. bostadsav uppvärmning. I en sådan situation bör det normalt finns goda förutsättningar att något öka elproduktionen i kärnkraftverken och framför allt i vattenkraftverken, vilka båda har lång uthållighet. Vidare kan förutsättas att storkraftnätet och den lokala distributionen är intakt och kan klara viss ökad förbrukning även under

de vintermånader då produktionen och förbrukningen brukar vara som högst.

För innehavare av gasturbinanläggningar och oljekondensverk fastställs den mängd olja som skall beredskapslagras av regeringen eller NUTEK. De mängder olja som lagras innebär att i första hand behovet i en krigssituation tillgodoses. Någon lagring som syftar till uppfyllandet Sveriges åliggande enligt IEPav avtalet förekommer för närvarande inte. Skälet härtill är främst att förbrukningen normalt är mycket låg, men att den för enskilda anläggningar kan fluktuera starkt mellan åren. Det kan vara svårt att anpassa den fysiska lagringen härtill.

0LU:s uppgift i detta sammanhang är att pröva behovet beredskapslagring av olja för produktion av el. En av mycket liten andel elproduktionen baseras normalt på av olja. Vid behov kan elproduktionen i Vattenkraftverk och kärnkraftverk normalt ökas. Viss reservkapacitet finns således. Mot denna bakgrund anser OLU att det inte heller i fortsättningen är nödvändigt att innehagasturbinanläggningar eller oljekondensverk med vare av kort årlig drifttid åläggs någon lagring för oljekriser. Skulle anläggningar och verk av dessa slag ha en drifttid som är längre förändras dock förutsättningar- I sammanhanget behöver vissa EG-regler på området na. beaktas. OLU återkommer till detta i avsnitt 2.4.

OLU går över till att diskutera behovet av olja för nu produktion el i olika slag av säkerhetspolitiska av krissituationer.

2.3.2 Strategiskt överfall

Regeringens beslut om inriktningen av de operativa försvarsförberedelserna och planeringen innebär att totalförsvaret skall ha en omedelbar och permanent

förmåga att med framgång kunna möta ett strategiskt överfall på Sverige.

Vid ett strategiskt överfall på Sverige kan förutsättas att angriparen med bl.a. luftangrepp och sabotageåtgärder försöker störa produktionen, överföringen och distributionen av el i landet. Vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och totalförsvar är starkt beroende av tillgång till el. Utan tillförsel av el upphör praktiskt taget all verksamhet inom industrin, servicenäringarna och administrationen. Endast verksamheter som har tillgång till dieseldrivna reservelverk eller andra reservanordningar kan förutsättas kunna bedriva den i en krigssituation nödvändiga verksamheten utan extern tillförsel av el.

Produktionsanläggningarna för el har ett ganska gott skydd mot luftanfall, mot andra krigshandlingar och i vart fall mot enklare sabotageförsök. Av naturliga skäl är det svårare att skydda kraftledningar och transformatorstationer eller andra nätinstallationer mot att skadas av krigshandlingar m.m. Dessa frågor har belysts i olika FOA-rapporter.

I förutsättningarna för totalförsvarets energiförsörjning ingår att kärnkraftverken skall kunna stängas i av krig prop. 198687:95 bil. 12 102. Det finns s. därför anledning att här räkna med att kärnkraftverken kan stängas av när ett strategiskt överfall inleds. Ett tekniskt skäl för detta är att kärnkraftverkens hjälpmaskineri är känsligt för frekvensfall. Vidare kan förutsättas att överföringsledningarna från de stora vattenkraftverken i Norrland och viktiga transformatorstationer utsätts för krigshandlingar, syftar till som att förhindra överföring av stora mängder el till de mellersta och södra delarna av landet. Sammantaget innebär detta att det i ett strategiskt överfall finns anledning att räkna med att tillgången på el kan bli starkt begränsad i de mellersta och södra delarna av landet.

Även bl.a. försvarsmaktens krigsförband, vissa om civila ledningsorgan och delar av sjukvården kan förutsättas fungera i en sådan situation - bl.a. som en följd av att reservkraftverk finns - minskar förutsättningarna för det civila samhället att stödja försvarsmakten tillförseln av el upphör eller blir om svårt störd. Vidare minskar möjligheterna att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar och att trygga livsnödvändig försörjning. Viktiga samhällsfunktioner blir svåra att upprätthålla utan tillförsel av el.

Hur elförbrukningen i fred normalt fördelas på olika användningsområden redovisades i tabell 2.2.

självfallet kan elförbrukningen begränsas kraftigt om inriktningen är att främst stödja försvarsmakten och att erbjuda civilbefolkningen livsnödvändig försörjning. En stor del elanvändningen i tillverkningsav industrin kan sålunda upphöra. Däremot behövs el i inte oväsentlig omfattning för t.ex. uppvärmning och servicenäringar. En begränsning av elförbrukningen kräver dock en omfattande reglerutrustning - som för närvarande finns installerad endast i begränsad utsträckning eller mycket omfattande och tidskrävande manuella ingrepp i nätstationer och andra installationer. Den del direkt kan kopplas bort utan alltför omfattande som konsekvenser för totalförsvaret begränsas till avkopplingsbara elpannor och storförbrukare direkt anslutna till regionalnäten.

ett räkneexempel över behovet av el i landet vid som ett strategiskt överfall kan antas att förbrukningen för uppvärmning kan begränsas till 70% av normalförbrukningen, för servicesektorn till 60%, för industrin till 30% och för samfärdseln till 30%. Sammantaget innebär det att förbrukningen av el reduceras till ca normalförbrukningen. Det innebär minskning 55% av en med 55-60 TWh på årsbasis. Inklusive förluster förutsätter det produktion på 80-90 TWh på årsbasis. en

som jämförelse kan nämnas att förbrukningen el i av juli månad, då industrin har låg aktivitet och bostadsuppvärmning inte behövs, brukar uppgå till 60 TWh på ca årsbasis. Därmed är det uppenbart att, förbrukningen om under perioden december februari begränsas till - 80-90 TWh på årsbasis, det innebär mycket låg en standard i fråga om elförsörjning.

Om kärnkraftverken stängs av minskar elproduktionen med ca 70 TWh på årsbasis. Redan därmed skulle produktionen underskrida det i räkneexemplet angivna behovet el. av Bristen är emellertid inte större än att den i vart fall under varmare delar av året kan täckas med utökad elproduktion i oljekondensverk, gasturbinanläggningar och kraftvärmeverk. En förutsättning är då att överföringen av el kan ske från Norrland till Mellanoch Sydsverige.

Om det i stället antas att kärnkraftverken är avstängda och att ungefär hälften av vattenkraftkapaciteten blir otillgänglig genom störningar i överföringssystemet, understiger den möjliga elproduktionen avsevärt det i räkneexemplet angivna behovet el i ett strategiskt av överfall.

I situationer av detta slag är det mycket angeläget att så stor produktion som möjligt av el kan ske i befintliga oljekondensverk, gasturbinanläggningar och kraftvärmeverk - i synnerhet som dessa i stor utsträckning finns i Mellan- och Sydsverige. I ett strategiskt överfall kan möjligheten till elproduktion vid enheter av nämnda slag vara avgörande för möjligheterna att inom större eller mindre delar landet kunna stödja av försvarsmakten, värna civilbefolkningen och upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

Obalansen mellan produktion och förbrukning el i av fredstid är särskilt stor i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa strategiskt

viktiga områden är därför särskilt sårbara vid störningar i överföringen av el.

Slutsatsen denna diskussion är att det är nödvändigt av att olja lagras så att vid ett strategiskt överfall produktion el kan ske vid befintliga oljekondensverk av och gasturbinanläggningar. Elproduktion vid kraftvärmeverk behandlas i kapitel 3.

Utgångspunkten bör att olja lagras i sådan mängd vara att för oljekondensverk och gasturbinanläggningar elproduktion kan ske under viss tid. Hur lång maximal denna tid bör är inte givet. Det strategiska vara överfallet saknar nämligen entydig tidsdimension. Frågan uthålligheten bör därför avgöras efter det om motsvarande diskussion förts om behovet av olja att en för produktion el i en neutralitetssituation respekav tive situation med ett militärt anfall som är mer en omfattande än ett strategiskt överfall.

2.3.3 Krisskede

neutralitetssituation eller ett mer omfattande En militärt anfall skall i planeringen ses som alternativa utvecklingar efter ett krisskede. Detta krisskede antas varaktighet till tolv månader med succesha en av upp sivt hårdnande politisk konfrontation och med störningar inom ekonomi och handel. Väsentliga störningar i den internationella handeln, främst vad gäller strategiska förväntas uppträda först mot slutet av en varor, sådan tolvmånadersperiod då en snabb utveckling mot stormaktskrig inte kan uteslutas.

ett sådant krisskede kan samhällsverksamheten och Under ekonomiska aktiviteten i landet inledningsvis pågå den ungefär normalt. Efter hand kan emellertid all som verksamhet antas bli i allt högre grad påverkad av den politiska konfrontationen samt av störningar i utri-

keshandeln.

Även om vissa försvarsinriktade försvarsförberedelser görs som tar i anspråk en del el och konsumenterna kanske i ökad utsträckning använder el för att spara olja, måste ändå antas att successivt minskande en aktivitet i näringslivet leder till att förbrukningen av el i landet minskar.

Under krisskedet kan produktionen, överföringen och distributionen av el förutsättas vara i huvudsak intakt och fungera normalt. Kärnkraftverken kan förutsättas vara i drift under praktiskt taget hela krisskedet prop. 198687:95 bil. 12 s. 102. Om kärnkraftverken på grund av ett upplevt överhängande krigshot stängs av under krisskedets allra sista del, är det troligt att bortfallet av el delvis balanseras av minskad elanvändning i tillverkningsindustrin. mindre Om en brist på el skulle uppkomma i en sådan situation kan den hanteras genom någon form av förbrukningsreglering. Om krisskedet inte inträffar ett uttalat torrår med låg tillrinning till vattenmagasinen, är det knappast aktuellt att i denna situation använda oljekondensverk och gasturbiner för elproduktion. Detta gäller oavsett om krisskedet för Sveriges del antas leda till en neutralitetssituation eller ett militärt anfall på Sverige.

Vad som sagts innebär att, vad gäller behovet att kunna producera el med olja, i väsentlig mån parallellitet föreligger mellan en fredskris och huvuddelen ett av säkerhetspolitiskt krisskede.

Slutsatsen av denna diskussion är att någon särskild lagring av olja för att möjliggöra utökad elproduktion vid oljekondensverk och gasturbinanläggningar under ett säkerhetspolitiskt krisskede inte behöver ske. De lager som verken håller av kommersiella skäl och oljekrislager, som kan vara tillgängliga i en sådan situation, bör vara tillräckliga.

2.3.4 Neutralitetasituation

neutralitetssituation innebär att krig mellan stor- En pågår vårt närområde. Försvarsmakten skall då makter i kunna upprätthålla efter omständigheterna anpassad en beredskap mot ett väpnat angrepp. Svenskt territoriums integritet skall kunna skyddas effektivt mot såväl avsiktliga som oavsiktliga kränkningar.

neutralitetssituation kan förutsättas att utri- I en keshandeln starkt begränsas och näst intill upphör. Utrikeshandel kan enligt planeringsförutsättningarna förutsättas bidra till försörjningen med viktigare inte militära och civila förnödenheter. Samma antagande kan gälla för import och export av el, även om det i och sig bör finnas tekniskt sett goda möjligheter att för upprätthålla normal import av el från Norge.

avsnitt 2.3.2 redovisades ett räkneexempel avseende I förbrukningen el inom olika samhällssektorer i av samband med ett strategiskt överfall. Resultatet var minskning med 55-60 TWh på årsbasis i förhållanatt en till normal förbrukning kan antas ske. Inklusive de det produktion på 80-90 Twh på förluster förutsätter en årsbasis. Den ekonomiska aktiviteten i samhället kan något högre i neutralitetssituation nog antas vara en vid ett strategiskt överfall. Detta räkneexempel kan än ändå i stora drag tillämpligt på den föranses vara brukningen el är nödvändig även i en neutraliav som tetssituation.

gäller produktionen av el förutsätts att kärn- När det kraftverken kan avstängda. I sådana fall skulle vara produktionen i räkneexemplet underskrida det angivna behovet elkraft. Bristen är emellertid inte större av den kan täckas med utökad elproduktion i oljeän att kondensverk, gasturbinanläggningar och kraftvärmeverk. förutsättas att i neutralitetssituation Det kan en överföringen el från Norrland till Mellan- och av Sydsverige fungerar i huvudsak normalt. Viss ökad mängd

el framställd vid vattenkraftverken kan därmed bli tillgänglig för förbrukarna. Om något kärnkraftsblock kan hållas i drift förbättras situationen avsevärt.

Slutsatsen av denna diskussion är att det är önskvärt att olja lagras så att i en neutralitetssituation utökad produktion av el kan ske vid befintliga oljekondensverk och gasturbinanläggningar. Utgångspunkten bör vara att olja lagras i sådan mängd att maximal elproduktion kan ske under hela eller en del neutraliav tetssituationens antagna varaktighet. Frågan vad om som är en lämplig uthållighet i drifttid behandlas i det följande. Elproduktion vid kraftvärmeverk behandlas i kapitel 3.

2.3.5 Mer omfattande militärt anfall

Ett militärt anfall som är mer omfattande än ett strategiskt överfall, innebär att ett väpnat sker angrepp på Sverige i en huvudriktning över havet mot vår kust eller över landgränsen efter det att omfattande mer förberedelser på svensk sida kunnat vidtas. Totalförsvaret skall ha förmåga att möta ett sådant med angrepp hela krigsorganisationen efter kompletteringar under en återtagningstid på högst ett år.

Vid ett mer omfattande anfall kan förutsättas att nästan ingen utrikeshandel förekommer. Import och export av el från eller till t.ex. de nordiska länderna antas således inte förekomma.

I avsnitt 2.3.2 redovisades ett räkneexempel avseende förbrukningen av el inom olika samhällssektorer i samband med ett strategiskt överfall. Resultatet var en minskning med 55-60 Twh på årsbasis i förhållande till normal förbrukning. Inklusive förluster förutsätter det en produktion på 80-90 TWh på årsbasis. I förhållande till detta räkneexempel kan det antas att i ett mer omfattande militärt anfall elförbrukningen inom till-

verkningsindustrin blir ännu något lägre. Möjligen kan också behovet el för bostadsuppvärmning och inom av servicesektorn sänkas ytterligare något. Inklusive förutsätter det produktion på 60-70 Twh på förluster en årsbasis. Detta motsvarar ganska väl den normala produktionen och förbrukningen av el i juli månad.

Vid ett omfattande anfall förutsätts här att kärnmer kraftverken är avstängda. Liksom vid ett strategiskt överfall kan förutsättas att överföringsledningarna från Norrland och viktiga transformatorstationer utsätts för krigshandlingar, som syftar till att förhindra överföring stora mängder el till de södra av landet. När det gäller de två angreppstyperdelarna av karaktär, finns det anledning att utgå från att ett nas omfattande anfall har längre utsträckning i mer en ett strategiskt överfall. Krigshandlingarna i tiden än omfattande anfallet kan också efter hand antas det mer beröra hela eller större delen av landet och innefatta truppstyrkor. I och med att förloppet i ett stora sådant anfall kan förmodas vara i tiden något mer utdraget och stridshandlingarna periodvis utföras med något mindre intensitet, kan det vara rimligt att anta enklare reparationer storkraftnätet och disatt av tributionsnätet kan utföras i någon omfattning. Detta så möjligen medge viss överföring av el från kan i fall vattenkraftverken i Norrland till förbrukare i Mellan-

och Sydsverige.

antas att knappt hälften av vattenkraftkapaciteom det ten blir tillgänglig samt att oljekondensverk, gasturbinanläggningar och kraftvärmeverk används till sin kapacitet bör det möjligt att åstadkomma en fulla vara produktion motsvarande 60-70 TWh på årsbasis.

betyder att elproduktion kan åstadkommas som Detta en totalt sett skulle kunna medge stöd till försvarsmakten livsnödvändig försörjning för befolkningen. och en Detta innebär dock inte att alla delar av landet eller invånare löpande kan få tillgång till tillräcklig alla

mängd el. Förstörelse genom krigshandlingar av transformatorer, överföringsledningar och distributionsledningar, som inte går att återställa eller tekniskt åtgärda på annat sätt, kan medföra att större eller mindre områden av landet inte kan få tillräcklig eller ens någon tillförsel el under del den tid av en av som anfallet pågår.

Med hänsyn till den avgörande betydelse som tillgång till el har för att samhället skall fungera och totalförsvaret skall kunna verka, är detta allvarlig en situation. I och med att el i stor omfattning används för uppvärmning av bostäder, kan brist på el innebära en fara för den livsnödvändiga försörjningen om det mer omfattande anfallet inträffar under vintermånaderna.

Liksom vid ett strategiskt överfall är storstadsområdena särskilt sårbara vid störningar i överföringen av el.

slutsatsen av denna diskussion är att det är nödvändigt att olja lagras så att vid ett mer omfattande militärt anfall produktion av el kan ske vid befintliga oljekondensverk och gasturbinanläggningar. Utgångspunkten bör vara att olja lagras i sådan mängd att maximal elproduktion kan ske under den tid ett omfattande som mer anfall enligt planeringsanvisningarna bedöms pågå. Elproduktion vid kraftvärmeverk behandlas i kapitel 3.

2.4 EG:s regler

I direktiven anges att OLU skall klarlägga konsekvenserna för den svenska beredskapslagringen olja och av kol av ett medlemsskap i EU och redovisa behov att av anpassa gällande svenska regler. OLU behandlar EUfrågor i kapitel 6, fråga detta slag men en av behandlas redan i detta sammanhang.

att säkerställa möjligheten att producera el I syfte vid störningar i tillförseln av bl.a. olja och kol europeiska gemenskapernas råd den 20 maj 1975 beslöt de direktiv 75339EEG som innebär att elproducenter ett vid sina värmekraftanläggningar thermal power stations skall hålla miniminivå av lager av fossila en bränslen, är tillräcklig för att säkerställa prosom duktion el för en tid av minst 30 dagar. av

vissa bränsleslag och för små an- Undantag görs för inom industrin. om skyldigheten att hålla läggningar skapar svårigheter särskilt allvarligt slag lager av någon anläggning, kan en myndighet i medlemslandet för eller delvis befria den från lagringsskyldigheten. helt

att de lager, skall hållas vid kraft- Vidare gäller som får minskas med mängd som motsvarar 25% av verk, en fredskrislager olja byggts upp vid kraftverken av som är förbehållna för användning vid sådana kraftoch som verk.

myndighet i medlemslandet kan medge att ett kraft- En får i anspråk lagret, dvs. underskrida miniverk ta kraftverket möter svårigheter att få milagret, om tillgång till bränsle. EG-kommissionen skall under-

rättas om sådana medgivanden.

lagringsskyldighet detta slag i I Sverige skulle en av de större kondenskraftverken i första hand kunna avse Stenungsund, Slite, Marviken och Hässelby. Karlshamn, får emellertid hållas för troligt att också kraft- Det med hög turbineffekt, t.ex. verken i Malmö, värmeverk Uppsala, Västerås och Örebro, Norrköping, stockholm, kunna beröras. Däremot torde gasturbinanläggskulle ningarna för elproduktion inte bli berörda.

de stora kondenskraftverken i Sverige När det gäller kunna göras gällande att landets elförsörjning skulle endast i marginell utsträckning är beroende av att kapacitet utnyttjas. Detta belyses av den dessa verks

korta tid varje år som de normalt är i drift. Detta förhållande skulle möjligen kunna åberopas som ett skäl för nedsättning av lagringsskyldigheten.

Som framgått i avsnitt 2.3.1 är de svenska oljekondensverken för närvarande inte skyldiga att hålla fredskrislager av olja. Någon mängd finns därmed inte som vid ett svenskt EU-medlemskap till 25% skulle kunna avräknas mot den här aktuella särskilda lagringsskyldigheten.

Dessa EG-regler behöver uppmärksammas när förslag utformas rörande omfattningen av beredskapslagringen av olja för produktion av el.

2.5 Förslag

Det svenska samhället är i fred starkt beroende av tillförsel av el för att fungera. El används i stor utsträckning i industrin, i servicenäringar, i offentlig verksamhet och i hushåll för att bl.a. driva produktionsutrustningar och för att värma eller kyla olika utrymmen. Även när andra energislag än el används för något ändamål, är el ofta nödvändig för den reglerutrustning som styr driften av anläggningarna. Den spårbundna trafiken är i stor utsträckning beroende el. av Radio- och telekommunikationer samt belysning är beroende av tillförsel av el för att fungera. Vårt samhälles uppbyggnad, vår livsföring och vår levnadsstandard förutsätter helt enkelt omfattande och ostörd tillförsel av el. Den betydelse el har för samhället och människorna demonstreras på ett tydligt sätt varje gång elavbrott av mer eller mindre omfattande karaktär inträffar i fred.

också i kris- och krigssituationer är samhället i hög grad beroende av el. Även samhället kan klara sig om med en tillfälligt minskad elförbrukning, är ändå

funktioner inom Sveriges nationella ledningsvitala starkt beroende tillgång system och totalförsvaret av Civilbefolkningen behöver för sin överlevnad till el. för bl.a. uppvärmning samt tillagning och bevarha el behöver el för att vatten skall ande av mat. Pumpar tillgängligt och avloppssystemen skall fungera. vara Sjukvården behöver tillgång till el för att driva

och för belysning. För att det civila utrustningar samhället skall kunna stödja försvarsmakten behöver

industrier, serviceföretag och bensinstabl.a. vissa tillgång till el. Centrala, regionala och lokala tioner totalförsvaret behöver tillgång till ledningsorgan inom för att viktiga samhällsfunktioner skall kunna el upprätthållas. Alarmeringsutrustningar är för sin

i viss utsträckning beroende av el. Elberoenfunktion i krigssituationer har belysts i FOA-rapporter. det

avgörande betydelse tillgång till På grund av den som har militära och civila ledningsorgan samt el har, sjukvården rad andra verksamheter anskaffat och en för att kunna klara de allra viktigaste reservkraftverk tillförsel el från det vanliga uppgifterna, även när av uteblir, t.ex. i samband med ett militärt angrepp nätet på vårt land. Sammantaget är den el som kan produceras

reservkraftverk mycket liten i förhållande i sådana samlade behoven i kris- och krigssituationer. till de mycket viktiga och avgränsade verksamheter kan Endast på sätt. Civilbefolkningens, servicetillgodoses detta och angelägen industris viktiga behov tillföretagens och kan i praktiken heller inte tillgodogodoses inte små reservkraftverk. Dessa allmänna behov ses genom krigssituation tillgodoses från måste därför även i en ordinarie elnätet. Mot denna bakgrund är det mycket det viktigt att el än i minskad omfattning - kan - om prioriterade förbrukare också i kris- och tillföras krigssituationer. Detta torde av betydelse för att vara

effektivt motstånd

totalförsvaret skall kunna bjuda ett

vid ett militärt angrepp på sverige.

Diskussionen i avsnitt 2.3.1 och 2.3.3 pekade mot att

de mest angelägna elbehoven bör kunna tillgodoses i en s.k. fredskris och i ett säkerhetspolitiskt krisskede, dvs. vad som numera sammanfattande benämns oljekris, en utan att särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa kapacitet för produktion av el. Det avgörande är att man i dessa två fall inte behöver räkna med att överföringen av el från vattenkraftverken i Norrland till förbrukarna i Mellan- och Sydsverige blir svårt störd.

Diskussionen i avsnitt 2.3.2 och 2.3.5 pekade däremot mot att man vid ett strategiskt överfall och vid ett mer omfattande militärt anfall måste räkna med att överföringen av el från de norra delarna till de södra delarna av landet kan vara allvarligt störd. Kärnkraften kan också antas vara avstängd, när landet utsätts för krigshandlingar i samband med ett militärt angrepp.

För att de mest angelägna behoven el hos allmänheten av såväl personer företag skall kunna tillgodoses - som i samband med militära angrepp på landet är det nödvändigt att bl.a. befintliga oljekondensverk och gasturbinanläggningar för produktion el kan användas av till sin fulla kapacitet under viss tid.

I den inriktning av de operativa försvarsförberedelserna som regeringen beslutat 1993-01-28 den anges varaktighet hos det mer omfattande militära anfallet som skall förutsättas i planeringen. Motsvarande anges inte för det strategiska överfallet. Det kan dock antas att det strategiska överfallet har kortare varaktigen het än det mer omfattande anfallet. Det betyder att det sistnämnda ställer större anspråk på beredskapsåtgärder än det strategiska överfallet. Detta gäller i vart fall de för OLU nu aktuella åtgärderna, främst består som av beredskapslagring av olja för elproduktion.

I delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja gjorde OLU bedömningen att försörjningsberedskapen på oljeomrâdet inför vad då benämndes som ett begränsat anfall - och för den delen också en neutralitetsitua-

tion inte i väsentlig mån borde baseras på förut- sättningen att återtagning kan ske. Inriktningen borde i stället vara att i landet skall finnas huvuddelen av de lager av olja som behövs för att totalförsvaret skall kunna klara ett s.k. begränsat anfall. Regeringen har i 199394:141 redovisat samma uppfattning. prop.

Mot denna bakgrund föreslår OLU att den som innehar ett oljekondensverk skall hålla i lager sådan olja som behövs för att driva verket med full kapacitet under en tidsperiod överensstämmer med den i regeringens som beslut 1993-01-28 angivna planeringsmässiga varaktigheten ett omfattande militärt anfall på Sverige. av mer

Omfattningen den beredskapslagring av olja, som av följer härav, är något mindre än den samlade mängd på m3 för närvarande anges i 6 § FBOK. En viss 500 000 som minskning beredskapslagringen av olja kan således av ske på detta område.

Gasturbinanläggningarna bör i och för sig kunna producera el under lika lång tid som oljekondensverken. I och med att el framställd i vattenkraftverken i en krigssituation inte i så stor utsträckning kan användas reglerkraft för att balansera spänningen i elnätet, som måste gasturbinanläggningarna användas även för detta ändamål. Det betyder att alla gasturbinanläggningar inte kan förutsättas vara i drift under hela anfallet. Det finns därmed inte anledning att begära att alla anläggningar skall kunna ha en drifttid som motsvarar längden på det mer omfattande anfallet. Det är heller inte skäligt att differentiera lagringsskyldigheten mellan olika anläggningar.

Mot denna bakgrund föreslår OLU att den som innehar en gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft skall hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva anläggningen med full kapacitet under en tidsperiod motsvarar fem sjättedelar av den i som regeringens beslut 1993-01-28 angivna planerings-

mässiga varaktigheten av ett omfattande militärt mer anfall på Sverige.

Omfattningen av den beredskapslagring olja av som följer härav är något större än den mängd besom av redskapsskäl för närvarande lagras av innehavarna av motsvarande gasturbinanläggningar.

Den föreslagna beredskapslagringen av olja vid oljekondensverk och gasturbinanläggningar kan åstadkommas med stöd av LBOK.

Regeringens beslut om inriktningen de operativa av försvarsförberedelserna berör en rad olika frågor och är hemligt. Enligt OLU:s uppfattning är det lämpligt att regeringen med ett särskilt regeringsbeslut, som bör vara hemligt, anger längden på den tidsperiod under vilken drift med full kapacitet skall kunna ske vid oljekondensverk och gasturbinanläggningar. Med ledning härav bör lagringsmängden fastställas för varje innehavare av sådant verk eller anläggning. Den mängd som skall hållas i lager behöver därmed inte i anges FBOK.

Mot denna bakgrund föreslår OLU att utformningen av LBOK 20 § ändras så att innehavare av ett oljekondensverk inte bara av regeringen utan även myndighet av som regeringen bestämmer får åläggas att hålla i lager sådan olja behövs för att driva som verket. Lagringsmängden bör bestämmas av regeringen eller myndighet av som regeringen bestämmer med utgångspunkt i riktlinjer som meddelas av regeringen.

Med en beredskapslagring av olja av denna omfattning vid oljekondensverk bör den lagring kan föranledas som av det i avsnitt 2.4 nämnda EG-direktivet bli täckt.

Den uthållighet som OLU har använt för att ange omfattningen av beredskapslagring olja för produktion av av el har, som framgått, ett omedelbart samband med regeringens beslut om inriktningen de operativa av

försvarsförberedelserna. OLU har antagit att den avsedda beredskapslagringen skall åstadkommas med stöd av LBOK. Innehavare av oljekondensverk och gasturbinanläggningar skall således liksom för närvarande åläggas en lagringsskyldighet.

Regeringen har emellertid gett Ellagstiftningsutredningen tilläggsdirektiv dir. 1993:93. I dessa anges bl.a. att den utredningen skall pröva om olika punktvistatliga åtgärder för elberedskapen kan avlösas sa ett generellt krav på elsystemets funktion i genom mer kris- och krigssituationer.

OLU förutsätter att, om E1lagstiftningsutredningen finner det lämpligt att föreslå ändrade former för att säkerställa nödvändig elproduktion i krigssituationer, utredningen låter regeringens beslut om inriktningen av de operativa försvarsförberedelserna bli styrande för försörjningsberedskapen på elområdet.

Frågan kan naturligtvis ställas om det är möjligt att på elmarknad öppnas för konkurrens, bl.a. från en som utländska producenter, ålägga innehavare av vissa slag elproduktionsanläggningar i Sverige en kostnadskräav vande lagringsskyldighet. Det nämnda EG-direktivet kan dock möjligen medverka till en harmonisering av lagringsskyldigheten för fossileldade kraftverk i olika länder.

Kostnaderna för lagring av vissa mängder bränsle är inte de enda som vållar problem på en avreglerad elmarknad. I sammanhanget behöver också uppmärksammas hur underhåll, miljöåtgärder, reinvesteringar och nyinvesteringar avseende oljekondensverk och gasturbinanläggningar skall organiseras och finansieras i konkurrensneutrala former så att tillräcklig reservkapacitet kan bibehållas i landet. Enligt 0LU:s uppfattning ankommer det på Ellagstiftningsutredningen att pröva denna fråga.

3 OLJA OCH KOL FÖR PRODUKTION AV

VÄRME OCH EL

I föregående kapitel behandlades behovet av att för främst krigssituationer beredskapslagra olja för att möjliggöra produktion av el i oljekondensverk och gasturbinanläggningar. Däremot behandlades inte behovet av olja och kol för produktion el i kraftvärmeverk. av OLU återkommer till denna fråga. nu

Som en bakgrund till överväganden elproduktion i om kraftvärmeverk samt behovet beredskapslagring av av olja och kol vid kraftvärmeverk belyses i detta kapitel även värmeförsörjningen för bostäder och lokaler. Behovet av olja för uppvärmningsändamål behandlades i delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja. I det sammanhanget behandlades dock inte behovet av kol för uppvärmningsändamål. Denna fråga berörs därför i detta kapitel medan allmänna frågor beredskapslagom ring av kolbränsle behandlas i kapitel Vidare 4. behandlas i detta kapitel frågan skyldighet för om den som driver kraftvärmeverk och värmeverk att beredskapslagra oljeprodukten gasol.

3.1 Nuvarande ordning

Enligt LBOK skall den driver kraftvärmeverk som eller värmeverk, och som importerat eller förbrukat en viss mängd olja eller kol, lagra mängd bränsle en som bestäms med utgångspunkt i verkets eget beredskapsbehov. Regeringen bestämmer storleken detta av beredskapslager.

Innebörden härav är att 25-30 större verk av dessa slag håller ett fredskrislager av olja som motsvarar 25% av den mängd förbrukas under ett år. Någon fredssom krislagring av kol förekommer inte. Dessutom lagras för närvarande ungefär lika stor andel av årsförbruken ningen olja för neutralitets- och krigssituationer. av Det betyder att den som driver ett större kraftvärmeverk eller värmeverk skall hålla ett beredskapslager motsvarar ungefär hälften av verkets årsförbrukning som olja. För krigs- och neutralitetssituationer lagrar av driver större kraftvärmeverk eller värmeden som ett verk kol i mängd som motsvarar 26% av den mängd kol en förbrukas under ett år. Föreskrift härom finns i som förordningen 1994:115 beredskapslagring av olja om och kol under lagringsåret 199495. m.m.

Lagring för beredskapsändamål vid kraftvärmeverk och värmeverk förekommer således i fråga om olja och kol. 1985:635 försörjningsberedskap på Enligt lagen om naturgasområdet skall även säljare och förbrukare m.fl. naturgas vidta beredskapsåtgärder av olika slag. För av kraftvärmeverk och Värmeverk som använder naturgas är det i allmänhet fråga lagring av ersättningsbränsle. om

När det gäller försörjningen med inhemska bränslen som trä och torv finns ett särskilt system som är m.m. inriktat på planering av åtgärder som skall vidtas i främst ett krigsläge. Detta baseras på förordningen 1992:390 om förberedelser för leverans av varor och tjänster. NUTEK har utfärdat allmänna råd till länsstyrelserna hur arbetet skall bedrivas. Planläggningen om såväl avverkning och transport av bränsleråvaomfattar beredning och distribution av färdigt bränsle. ra som För de företag berörs upprättas s.k. K-företagsplasom med inriktningen att företagen skall ges möjlighet ner att fortsätta sin verksamhet i kriser och krig. Avsikten är att den livsnödvändiga värmeförsörjningen till befolkningen skall kunna tryggas också under krisförhållanden, bl.a. genom fortsatta leveranser av

skogsbränslen till de kommunala värmeverk som har möjlighet att använda sådana bränslen.

En del av energiinsatsen i kraftvärmeverk och värmeverk utgörs av avfall och industriell spillvärme olika av slag. Viss osäkerhet finns om planeringen för hur dessa slag av energiinsatser skall kunna upprätthållas eller ersättas i krigssituationer.

3.2 Värmeförsörjning i fred

Värmeförsörjningen i fastigheter sker på flera olika sätt. Småhus värms i stor utsträckning med el. upp Produktionen av el är till helt dominerande del baserad på vattenkraft och kärnkraft. En stor del flerbosav tadshusen värms upp med fjärrvärme. Vid upphettning av vatten i fjärrvärmeverken används bränslen av flera olika slag samt el. Många fastigheter har egen panna eller delar panncentral med grannfastigheter. I dessa fall eldar man framför allt med olja också med men träbränslen.

Den följande redovisningen koncentreras på bostäder. Dessa består av 1,8 miljoner småhus och miljoner 2,2 lägenheter i flerbostadshus.

I början av 1970-talet hade inemot 85% 1,2 miljoner av antalet småhus oljeeldning, avsevärd men en andel inemot 15% 0,2 miljoner hade direktverkande - el. Nu är bilden långt mer varierad. Ungefär hälften småhuav sen 0,85 miljoner har sin uppvärmning baserad på el i form av elradiatorer eller vattenburen elvärme. Knappt 10% 0,15 miljoner har fjärrvärme. Ungefär 10% 0,18 miljoner har enbart oljepanna, medan drygt 30% har kombinerade system där det är möjligt att använda olja, el eller ved och att växla mellan dessa bränslen.

Omkring 850 000 småhus är således direkt beroende av eltillförsel för uppvärmning. Flertalet övriga småhus är i praktiken beroende av ostörd eltillförsel för att småhusens brännare, pumpar och reglerutrustningar och fjärrvärmenätens pumpar skall kunna fungera.

När det gäller lägenheter i flerbostadshus uppvärms den allra största delen av dem, ungefär 70% 1,5 miljoner, med fjärrvärme. De som inte är anslutna till fjärrvärmenät uppvärms främst med egen panna eller en för flera fastigheter gemensam värmecentral, där man använder olja eller andra bränslen. Även på detta område har kraftig förändring skett sedan början av 1970en talet. Då var ca 70% av flerbostadshusen uppvärmda med oljepanna och endast ca 20% var anslutna till egen fjärrvärme.

övriga fastigheter består av näringsfastigheter, exempelvis industrilokaler, kontorslokaler, affärslokaler och sjukhus. Omkring hälften av dessa är fjärrvärmda och omkring en tredjedel värms med egen oljepanna.

3.3 Produktion av värme och

I ett fjärrvärmesystem pumpas hetvatten runt i ett rörnät inom ett område där fastigheter är anslutna till nätet via värmeväxlare. Vattnet i fjärrvärmenätet hettas upp i pannor och i värmepumpar.

De värmeverk där vattnet för fjärrvärmenäten hettas upp använder numera en lång rad olika slag av bränslen. Sålunda används kol, olja, trä, el, avfall sopor, naturgas, torv, industriell spillvärme, hetvatten, hyttgas, gasol och avfallsgas.

Kol och olja svarar för de största energiinsatserna med 16 resp. 13%. Ungefär lika mycket el används i fjärrvärmeverkens värmepumpar och elpannor. Situationen i

fjärrvärmeverken är därmed radikalt annorlunda än i nu början av 1970-talet, då olja svarade för 95% ca av energiinsatsen.

Omkring 25 större fjärrvärmeverk är utformade som kraftvärmeverk. Det innebär att el produceras med hjälp av en ångturbin och att fjärrvärmenätet fungerar som kylare av vattnet. En hög termisk verkningsgrad nås därmed. Ett tämligen fast förhållande råder mellan möjlig värme- resp. elproduktion. Ungefär femtedel en av energin tas normalt ut i form el och i av resten form av värme.

Den tekniska konstruktionen är i regel sådan att kraftvärmeverken kan producera el med full effekt endast under den kalla delen av året, dvs. när det finns ett stort värmebehov och därmed stor kylkapacitet i värmenätet. Vid denna tid på året är i regel också elbehovet som störst. Några verk har emellertid byggts eller byggts om så att de kan drivas även utan värmeleveranser. Det betyder att de i praktiken är jämförbara med kondenskraftverk.

Normalt produceras 3-4 TWh el år i kraftvärmeverper ken. Produktionsförmågan brukar antas ligga på inemot 10 TWh per år. Möjligen kan under kortare tid på vintern ett relativt sett ännu högre kapacitetsutnyttjande ske.

3.4 Förbrukning och produktion värme i kriser av och krig

För att värmeförsörjningen till bostäder och lokaler skall fungera, behöver tillförseln el fungera, av fjärrvärmeverken behöver i drift och olja vara behöver finnas för bl.a. villauppvärmning. Beredskapsåtgärder av olika slag vidtas för närvarande för så långt att möjligt säkerställa detta.

Sålunda säkerställs tillgång på olja för främst småhusuppvärmning i fredskrissituationer samt i neutralitetsoch krigssituationer genom beredskapslagring som för närvarande föreskrivs eller genomförs av staten.

För att säkra driften vid värmeverk och kraftvärmeverk lagrar dessa olja i enlighet med vad som föreskrivs av staten för fredskrissituationer samt olja och kol för neutralitets- och krigssituationer. Även beträffande naturgas och inhemska bränslen vidtas vissa beredskapsåtgärder.

El har också en viktig roll i värmeförsörjningen. Inemot hälften av småhusen har elvärme och de flesta övriga småhus behöver el för brännare, pumpar och reglerutrustning. Omkring 5% av lägenheterna i flerbostadshus har elvärme. Dessutom används el i inte oväsentlig omfattning som energiinsats i fjärrvärmeverken. Pumpar och annan utrustning i fjärrvärmeverken kräver också tillförsel el för att rörnät och pannor skall av fungera. Beredskapsåtgärder avseende bl.a. elproduktionsanläggningar och elnätet m.m. vidtas för att öka säkerheten för elförsörjningen i krigssituationer. Även i fråga kärnbränsle vidtas beredskapsåtgärder. om

Det finns anledning att betona den avgörande direkta och indirekta betydelse som tillgång till el har för att värmeförsörjningen skall fungera. Omvänt kan sägas att elförsörjningen fungerar i en krigssituation, om kan också värmeförsörjningen i allmänhet lösas på något sätt.

Riktigt stora svårigheter att klara värmeförsörjningen för bostäder och lokaler kan förutses inträffa vid en kombination två förutsättningar. Den ena är självav fallet att temperaturen utomhus är sådan att uppvärmning bostäder och lokaler är nödvändig. Denna situaav tion kan sägas råda åtminstone under av vinterhalvåret. Den andra förutsättningen är att landet utsätts för ett militärt Oavsett om ett sådant karaktäriseras angrepp.

som ett strategiskt överfall eller ett omfattande mer anfall kan krigshandlingarna väntas allvarligt störa överföringen av el men även de ibland långväga trans-

porterna av inhemska bränslen, särskilt trä och torv. överskottsenergi från industrier, som i fred används för fjärrvärmeändamål, kan också upphöra att vara tillgänglig vid ett militärt angrepp.

OLU konstaterar att av staten initierade beredskapsåtgärder av olika slag för närvarande vidtas i fråga om olja, kol och naturgas samt även i fråga om el, kärnkraft och vissa inhemska bränslen. Dessa åtgärder tillsammans med kommersiella lager gör att goda förutsättningar finns att klara värmeförsörjningen i kris-

och neutralitetssituationer. Förutsättningarna att klara värmeförsörjningen i en krigssituation med militärt angrepp är dock sämre.

OLU anser att det även i fortsättningen bör vidtas beredskapsåtgärder syftar till att tillräcklig som uppvärmning kan ske av bostäder och lokaler vid ett militärt angrepp på landet inträffar som under vinterhalvåret; Omfattningen beredskapslagringen av av olja och kol bör emellertid minskas och till anpassas en tidsperiod som överensstämmer i med den regeringens beslut 1993-01-28 angivna planeringsmässiga varaktigheten av ett mer omfattande militärt på anfall sverige.

Energiinsatsen i värmeverken domineras inte längre av importerade fossila bränslen. I stället används en rad olika inhemska bränslen Rimlig säkerhet måste m.m. finnas för att även sådana bränslen är tillgängliga för värmeverken i situationer där krigshandlingar förekommer i landet. Beredskapsåtgärder med stöd av LBOK är därmed ensamma inte längre tillräckliga för att säkra nödvändig värmeförsörjning.

I en del fjärrvärmeverk tillförs spillvärme från någon närbelägen industri. Detta skulle kunna innebära en risk för värmeförsörjningen i krigssituation en där

verksamheten vid sådan industri upphör. Enligt vad en OLU inhämtat är det emellertid inom branschen ett vedertaget krav att verk som använder spillvärme skall ha full företrädesvis olja. Reserven skall reserv av finnas antingen i den egna eller industriföretagets anläggning. Viss elbaserad reserv kan förekomma. Tillräcklig säkerhet för värmeförsörjningen kan därmed i många fall föreligga.

Med hänsyn till den betydelse som försörjningen med värme har i en krigssituation som inträffar under vinterhalvåret, anser OLU att det är angeläget att NUTEK och länsstyrelserna med stöd av lagen 1964:64 kommunal beredskap senare lagen om civilt försvar, om lagen 1982:1004 skyldighet för näringsidkare, om arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen och förordningen 1992:390 om förberedelser för leverans av varor och tjänster uppmärksammar den planläggning av tillförseln av inhemska bränslen olika slag som innehavare av värmeverk och av producenter inhemska bränslen gör inför krigssituaav tioner. Härvid bör även beroendet i fjärrvärmeproduktionen industriell spillvärme m.m. uppmärksammas. av

3.5 El från kraftvärmeverk

I krigssituationer kan ett lokalt och regionalt betydelsefullt tillskott el erhållas från kraftvärmeav verken. För att möjligt söka tillgodose behovet av om el vid ett strategiskt överfall och vid ett mer omfattande militärt anfall, har OLU i kapitel 2 föreslagit att för oljekondensverk och gasturbinanläggningar för framställning el skall lagras en sådan av mängd olja behövs för att verken skall kunna drivas som med full kapacitet under på visst sätt definierad en tidsrymd. Därvid angavs att elproduktion vid kraftvärmeverk skulle behandlas särskilt. OLU tar nu upp denna fråga.

som nämnts i det föregående produceras vid kraftvärmeverken el och värme i en tekniskt sammanhållen process. Beroende på hur anläggningen är utformad, kan omvandlingen av energi till el värme resp. ske med större eller mindre grad av flexibilitet.

Produktion av el och värme sker i praktiken med samma slag av bränslen. Det betyder att främst kol, olja, naturgas, gasol, industriell spillvärme, torv, avfall och trä används för produktion av både el och värme. som en följd av gällande skatteregler brukar dock användningen av de högbeskattade fossila bränslena hänföras främst till elproduktion.

I kapitel 2 redovisade OLU uppfattningen att tillgång till el är av avgörande betydelse för samhällets möjlighet att fungera i krigssituation. en Denna bedömning ledde till förslag om viss beredskapslagring av olja vid oljekondensverk och gasturbinanläggningar. Enligt OLU:s uppfattning är det angeläget att också de större kraftvärmeverken, har nästan lika som stor samlad kapacitet för elproduktion gasturbinanläggningarna, som vid behov kan drivas med maximalt produktionsutbyte av el i samband med ett militärt angrepp på Sverige.

som nämnts använder de flesta kraftvärmeverk normalt olika slag av inhemska bränslen tillsammans med olja och kol. För att maximal elproduktion skall kunna åstadkommas, förutsätts dock i de allra flesta anläggningar att utöver inhemska bränslen även används en ökad mängd importerade fossila bränslen. När elproduktionen maximeras, ökar därför förbrukningen av olja ocheller kol i såväl relativa absoluta som tal jämfört med normal drift.

Enligt 9 § LBOK gäller i fråga lagringsskyldiga om som driver kraftvärmeverk att regeringen bestämmer storleken av beredskapslagret olja och kol utgångsav med punkt i verkets eget beredskapsbehov. Hittills har detta gjorts enligt en schablon för som samtliga verk

har lett till en sammanlagd beredskapslagring för fredskriser och för krigssituationer motsvarande drygt hälften av föregående års förbrukning.

Med hänsyn till de mellan verken skiftande tekniska förutsättningarna, bör storleken av beredskapslagret för den som driver kraftvärmeverk fastställas på grundval det enskilda lagringsskyldiga kraftvärmeverkets av kapacitet, tekniska konstruktion och möjligheter att använda olika bränslen samt de bränslelogistiska förutsättningarna. Enligt 0LU:s uppfattning bör den lagringsmängd för olja eller kol som bestäms medge att verket kan producera maximalt med el för en drifttid motsvarar vad regeringen i beslutet 1993-01-28 om som inriktningen de operativa försvarsförberedelserna av angett planeringsmässig varaktighet av ett mer som omfattande militärt anfall på Sverige.

Antalet kraftvärmeverk, som för närvarande är lagringsskyldiga, är drygt 25. Det bör vara möjligt för tillsynsmyndigheten, dvs. NUTEK, att analysera varje verks förutsättningar och på grundval härav fastställa beredskapslagrets storlek. Det betyder att regeringen för närvarande, behöver bestämma storleken på inte, som beredskapslagret. Detta bör i stället göras av tillsynsmyndigheten med ledning av de riktlinjer avseende bl.a. uthållighet som regeringen anger.

3.6 Gasol

finner det lämpligt att i detta sammanhang även ta OLU fråga om skyldighet att beredskapslagra gasol. upp en

För närvarande är den som importerar eller säljer gasol lagringsskyldig för denna oljeprodukt. Industriella förbrukare samt värmeverk och kraftvärmeverk är däremot inte lagringsskyldiga på grund av sin förbrukning.

Gasol används som bränsle i omfattning en av ungefär 500 000 ton eller ca 1 milj. m3 år. per Därutöver används stora mängder gasol insatsvara i som en den petrokemiska industrin.

Huvuddelen av den industriella gasolanvändningen för energiändamål sker inom pappers- och massaindustrin, jord- och stenvaruindustrin, verkstadsindustrin och livsmedelsindustrin. Den industriella användningen av gasol motiveras främst särskilda av gasens egenskaper, bl.a. god reglerbarhet och renhet. Sammantaget används inom industrin mer än 400 000 ton m3 eller ca 800 000 per år.

Gasol används också för produktion av värme i fjärrvärmeverk och för elproduktion i kraftvärmeverk. Totalt används ungefär 85 000 ton eller m3 ca 170 000 per år för dessa ändamål. Den gasol används i som kraftvärmeverk och värmeverk kan vid behov enkelt ersättas med olja och eventuellt även med andra bränslen. I väsent-

lig mån har skatteskäl motiverat gasolanvändning i kraftvärmeverk och värmeverk.

Det är dyrare och mer komplicerat att lagra gasol än att lagra olja. Gasol måste nämligen lagras antingen under tryck eller kyla.

0LU:s förslag i delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja innebär att statens nuvarande beredskapslager av gasol avvecklas och att ett mindre lager skall byggas i näringslivet. upp I syfte att begränsa kostnaderna för näringslivet och samhället anser OLU att den som driver ett kraftvärmeverk eller värmeverk skall vara lagringsskyldig för förbrukning av gasol. Förbrukningen av gasol bör därvid räknas samman med förbrukningen andra lagringsbränslen. av Leverantörernas skyldighet att hålla beredskapslager minskar i motsvarande mån. Tillsynsmyndigheten bör normalt kunna medge att ett kraftvärmeverk eller ett värmeverk lagrar annat lagringsbränsle än gasol, företrädesvis eldnings-

olja. Därmed begränsas kostnaderna för denna beredskapslagring något.

3.7 Förslag

kapitel behandlas de beredskapsåtgärder i fråga I detta olja och kol bör vidtas för att främst i en om som krigssituation nödvändig produktion av värme och el skall kunna ske i kraftvärmeverk och värmeverk.

utgår från att stora eldningsanläggningar i kriser OLU och krig i de allra flesta fall använder samma bränslen under normala förhållanden. Kraftvärmeverk och som värmeverk normalt eldas med olja eller kol förutsom alltså använda olja och kol även i krigssituatiosätts Användning dessa bränslen förutsätts således ner. av inte i väsentlig mån ersättas med ökad användning av

inhemska bränslen eller el.

Samtidigt bör noteras att i en rapport Ds 1993:85 har fastbränsleeldningens elberoende särskilt belysts. Därvid framkom att fastbränsleeldad panncentral har en ett behov el, är ungefär dubbelt så stort som av som elbehovet för motsvarande oljeeldad anläggning. en tillkommer i fastbränslepanna elförbrukning Bl.a. en i fläktar, transportörer och askutmatning. för motorer fastbränsleanläggning skall kunna drivas vid För att en i eltillförseln krävs därför ett dubbelt så avbrott stort reservkraftaggregat.

Mot bakgrund av de relativt höga kostnaderna för reservkraften räknar många kommuner, som har fastbränslei sitt fjärrvärmesystem, med att vid eldade pannor avbrott i elförsörjningen ställa av dessa pannor. De oundgängliga värmebehoven skulle i stället tillgodoses oljeeldade pannor som normalt används som reserv genom eller för spetslast. Det kan alltså inte uteslutas att eldning med fastbränslen kol, trä och torv i en som

krigssituation med otillräcklig eltillförsel i någon utsträckning ersätts med ökad eldning med olja i större anläggningar.

Vad först gäller värmeverken har OLU konstaterat att svårigheter att klara värmeförsörjningen för bostäder och lokaler i första hand kan väntas uppkomma vid ett militärt angrepp på Sverige, inträffar som under vinterhalvåret.

För att skapa bästa möjliga förutsättningar att klara en tillräcklig värmeförsörjning i krigssituationer, behöver även i fortsättningen beredskapslagring ske av importerade fossila bränslen olja och kol. som

OLU har till uppgift att göra översyn en av beredskapslagring av olja och kol. Däremot har inte OLU i uppdrag att behandla beredskapsåtgärder avseende naturgas, spillvärme eller inhemska bränslen olika av slag. OLU:s översyn visar emellertid betydelsen att åtav gärder även vidtas beträffande andra bränslen än olja och kol. OLU anser att det är angeläget att planläggning och andra åtgärder vidtas i fråga hur om värmeverken skall kunna tillföras andra slag bränslen av än olja och kol som de normalt använder.

Även när lager finns importerade av fossila bränslen och inhemska bränslen kan tillföras verken, kan väsentliga störningar inträffa i värmeförsörjningen i en krigssituation följd störningar som en av i tillförseln av el till kraftvärmeverk och värmeverk, till elvärme i småhus samt till brännare, pumpar och regelerutrustning i små och stora fastigheter med egna pannor.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår OLU att den som driver ett värmeverk även i fortsättningen skall vara skyldig att lagra olja och kol. Om tillsynsmyndigheten anser att en betryggande planering finns för tillförsel i krig de inhemska bränslen av som normalt används vid värmeverket, bör omfattningen av bered-

skapslagringen olja och kol bestämmas med utgångsav punkt i den mängd olja och kol som normalt förbrukas under årets kalla månader. Storleken av beredskapslagret skall medge tillräcklig produktion av värme under bestämd tidsperiod. Varaktigheten av denna tidsen period bör motsvara den i regeringens beslut 1993-01- 28 angivna planeringsmässiga varaktigheten hos ett mer omfattande militärt anfall på Sverige.

Vad därefter gäller de kraftvärmeverk som kommer i fråga för beredskapslagring av olja och kol, kan konstateras att dessa tekniskt sett är ganska stora värmeverk dessutom producerar rätt mycket el. I egenskap som värmeproducent bör ett sådant verk ha i princip av samma lagringsskyldighet som ett värmeverk.

Som har framgått i det föregående tillmäter OLU tillgång på el mycket stor betydelse för att totalfören svaret skall kunna verka och bjuda ett effektivt motstånd vid ett militärt angrepp på Sverige. I krigssituationer kan ett lokalt och regionalt betydelsefullt tillskott el erhållas från kraftvärmeverken. Detta av bör särskilt beaktas vid bestämmandet av beredskapslagrets storlek.

Mot bakgrund vad anförts föreslår OLU att den av som driver ett kraftvärmeverk även i fortsättningen som skall lagra olja och kol. Om tillsynsmyndigheten anser att betryggande planering finns för tillförsel i en krig de inhemska bränslen som normalt används vid av kraftvärmeverket, bör det förutsättas att motsvarande tillförsel kan ske i en krigssituation. Storleken av olja och kol bör då bestämmas så beredskapslagret av att kraftvärmeverket under bestämd tidsperiod dels i en tillräcklig utsträckning kan producera värme, dels med maximal effekt kan producera el. varaktigheten av denna tidsperiod bör motsvara den i regeringens beslut 1993- 01-28 angivna planeringsmässiga varaktigheten hos ett omfattande militärt anfall på Sverige. mer

Med tillräcklig produktion värme bör av avses en mängd som medger att konsumtionen för bostadsuppvärmning kan

motsvara ca 70% av den normala. Bränsle bör finnas i sådan mängd att förutsättningar finns att i fjärrvärmeanslutna fastigheter hålla inomhustemperaturen vid +18 grader på dagen och vid +16 grader på natten.

Med hänsyn till att ganska tekniska beräkningar och

bedömningar behöver göras som grund för fastställandet

av storleken av varje värmeverks och kraftvärmeverks

beredskapslager av olja och kol är det, enligt OLU:s uppfattning, lämpligt att det är tillsynsmyndigheten och inte som nu regeringen bestämmer på - som storleken beredskapslagret. Regeringen bör i stället meddela riktlinjer för tillsynsmyndigheten avseende b1.a. drifttid och kapacitetsutnyttjande.

I föregående kapitel avsnitt 2.4 redovisades ett EGdirektiv som gäller för innehavare av värmekraftanläggningar. Direktivet innebär att ett minimilager av fossila bränslen skall hållas säkerställer som produktion av el för en tid minst 30 dagar. håller av OLU för troligt att detta direktiv även gäller för större kraftvärmeverk. Med beredskapslagring en av olja och kol av den omfattning OLU föreslår som för kraftvärmeverk, bör den lagring som kan föranledas det av nämnda direktivet bli täckt.

Mot bakgrund av vad OLU anfört bör LBOK ändras på ett par punkter. Sålunda bör 9 § andra meningen - som avser värmeverk och kraftvärmeverk utgå och ersättas - av en ny paragraf som fogas in under rubriken Särskilda bestämmelser för vissa anläggningar. En sådan paragraf kan ha följande huvudsakliga lydelse.

Den som driver ett värmeverk eller ett kraftvärmeverk får av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle behövs för som att driva verket. Lagringsmängden bestäms regeringen eller av av myndighet som regeringen bestämmer med utgångspunkt i riktlinjer som regeringen meddelar.

Krigs- och neutralitetsfallen enligt nu gällande planeringsförutsättningar har en kortare varaktighet än enligt tidigare förutsättningar. OLU bedömer därför att den mängd olja och kol, värmeverken och kraftvärmesom verken behöver beredskapslagra, kommer att minska som följd de förslag som OLU redovisat. en av

OLU föreslår vidare att den som driver ett kraftvärmeverk eller ett värmeverk skall vara lagringsskyldig för förbrukningen gasgl. Tillsynsmyndigheten bör normalt av medge att lagringsskyldigheten fullgörs med annat lagringsbränsle, företrädesvis eldningsolja. Syftet härmed är att begränsa kostnaden för beredskapslagring

av gasol.

För att möjliggöra detta bör 7 § LBOK ändras. Sålunda bör under punkt 4 tillkomma ett moment som anger att skyldighet att hålla beredskapslager föreligger även för den vid en anläggning förbrukat minst 1 000 ton som gasol. Förbrukningen gasol bör räknas samman med av förbrukningen andra lagringsbränslen. Normalt bör av lagringsskyldigheten få fullgöras med annat lagringsbränsle. Av dessa skäl bör i paragrafen även tillföras omräkningsregel som förslagsvis anger att ett ton en gasol skall motsvara 1,2 kubikmeter olja. anses

Avslutningsvis vill OLU erinra att under senare år om väsentlig förändring har skett i fråga om vilka en bränslen används i värmeverk och kraftvärmeverk. som Beredskapsåtgärder med stöd LBOK, som avser olja och av kol, är därmed inte längre tillräckliga för att säkra nödvändig försörjning med värme och el om landet en utsätts för ett militärt angrepp.

4 BEREDSKAPSLAGRIN G AV KOL

I direktiven anges att OLU skall göra översyn en av bestämmelserna om beredskapslagring av kol. Utredaren skall redogöra för nuvarande system och pröva de grunder som gäller för fastställande lagringsskyldigav heten mot bakgrund av de förslag läggs fram som om beräkning av lagringsbehoven för olja. Därvid skall, liksom hittills, en utgångspunkt att beredvara skapslagringen av kol skall ta sikte endast på krigssituationer.

4.1 Nuvarande ordning

Enligt LBOK är den importerat, sålt eller som förbrukat vissa mängder kol lagringsskyldig. Kol säljs som eller förbrukas för annat ändamål än energialstring eller som förbrukas i metallurgiska utgör inte lagprocesser ringsbränsle och ger inte upphov till sig vare lagringsskyldighet eller beredskapslagring.

Vid prövning av lagringsskyldighet föreligger, om summeras försäljning eller förbrukning olja och kol, av varvid ett ton kol anses motsvara fem åttondels kubikmeter olja. Även vid beräkningen storleken på av det beredskapslager som en lagringsskyldig skall hålla, försäljning summeras eller förbrukning av olja och kol. Även förbrukning naturgas av beaktas.

Tillsynsmyndigheten får medge att lagringsskyldigheten fullgörs med olja eller kol. Ett antal naturgasförbrukare i syd- och Västsverige har fått tillstånd att lagra kol som ersättningsbränsle för naturgas.

För närvarande är ett värmeverk och ett tiotal par kraftvärmeverk lagringsskyldiga för kol. Endast ett par kolhandelsföretag är lagringsskyldiga. Dessutom är några få industrikoncerner lagringsskyldiga för kol vid något tiotal industrianläggningar.

Kol beredskapslagras endast för neutralitets- och krigssituationer. I förordningen 1994:115 om beredskapslagring olja och kol under lagringsåret av m.m. 199495 föreskrivs att beredskapslager av kol skall hållas i omfattning som i de flesta fall motsvarar en 26% av den årliga förbrukningen.

Av FBOK framgår att kraftverk och värmeverk med beredskapslager olja eller kol skall hålla minst en av tredjedel lagret på den ort där verket är beläget. av Det betyder att huvuddelen av beredskapslagret kan förvaras på annan plats i Sverige.

4.2 Kolanvändnin g

På 1930-talet importerade Sverige ca 7 milj. ton kol och koks år. Kol svarade då för mer än hälften av per energiförsörjning. Under efterkrigstiden ersatlandets tes användning kol för energiändamål praktiskt taget av helt med olja. Under 1970-talet utgjordes nästan all kolimport koks eller metallurgiskt kol avsett för av järn- och stålindustrin. Endast ett par hundra tusen ton år ångkol, som till övervägande del anper var vändes i äldre industripannor. Värme- och kraftvärmeverken använde under denna tid nästan inget kol.

Det kraftigt ökade oljepriset under 1970-talet medförde att kol åter blev ett intressant bränslealternativ. I svenska energipolitiken ingick att användning av den olja skulle ersättas med användning av andra bränslen, bl.a. kol. Fastbränslelagen 1981:599 kan ses i detta perspektiv. Under första hälften av 1980-talet ersattes

olja med bl.a. starkt ökad användning kol hos främst av värme- och kraftvärmeverk, men i någon utsträckning även hos industrin. En topp i fråga användning om av kol för energiändamål synes ha nåtts år 1987. Förbrukningen uppgick då till ca 2,8 milj. ton.

Under senare år har oljepriset varit relativt .gt, beskattningen av kol och olja har ökat och skärpta krav på rening av utsläpp har införts. Vidare har konkurrensen från andra bränslen gasol, som naturgas och biobränslen varit hård. Detta har lett till att användningen av kol för energialstring under år senare har avtagit ganska kraftigt.

År 1992 användes kol för energialstring i olika näringar i en omfattning som framgår följande sammanställav ning.

Av sammanställningen framgår att numera mer än hälften av användningen av energikol sker i kraftvärmeverk. Sådan användning gynnas nämligen gällande regler för av beskattning av bränslen vid elproduktion. Endast ett större och några få mindre värmeverk använder för närvarande kol.

Vid sidan härav importeras än 1,5 milj. ton koks mer och kol för framställning koks för användning av främst i järn- och stålindustrin.

För energiändamål används kol inom industrin främst vid cementtillverkning samt vid några massa- och pappersindustrier.

Några energipolitiska strävanden att öka kolanvändningen i Sverige finns för närvarande inte. Ett antal innehavare kolanvändande värmeverk och kraftvärmeav verk har beslutat om investeringar i pannor m.m. som möjliggör att kol kan ersättas med biobränslen och torv. I fråga om andra verk utreds möjligheterna att åtminstone för värmeproduktion använda biobränslen och torv. Avgörande för den framtida utvecklingen av kolanvändningen i Sverige är de skatter, avgifter och miljöregler som kommer att gälla för kol jämfört med skatter, avgifter och miljöregler för andra bränslen som olja, naturgas, biobränslen och torv. Det finns, enligt OLU:s bedömning, för närvarande inte anledning att förmoda att användningen kol för energialstring av skall öka i vårt land.

4.3 Skrivelse från EFO

Från AB har till utredningen inkommit en skrivelse EFO med förslag till statliga åtgärder för att underlätta avveckling delägarnas beredskapslager av kol. Av en av skrivelsen framgår bl.a. följande.

I början och mitten av 1980-talet köpte de sex kommunala energibolag äger EFO beredskapslager av kol som belägna på ort än där verksamheten bedrivs. Vid annan köptillfället var det känt att lagringsskyldighet skulle införas för bl.a. kommunala värme- och kraftvärmeverk. Säljare lagren staten genom Överstyrelav var för ekonomiskt försvar ÖEF. I flera fall var de sen erbjudna lagren för stora som beredskapslager i förhållande till aktuell förbrukning för det enskilda företaget. Med beaktande landets dåvarande energiav

politik kunde dock, enligt EFO, en ökad kolförbrukning förutses.

EFO:s delägare köpte mer än 400 000 ton kol. I de flesta fall förvaras kolet under vatten i eller gruvor på sjöbotten.

Enligt skrivelsen minskar kraven på beredskapslagnu ring genom minskad kolanvändning. Kärnkraftsavvecklingen flyttas framåt i tiden. Skatter och avgifter på kol har ökat kraftigt. Ombyggnad och nyinstallation av pannor för att elda andra bränslen pågår hos berörda företag.

Kollagren utgör, enligt EFO, ekonomisk belastning en för ägarna och det är angeläget att avveckla beredskapslagren. Kostnader för upptagning och avveckling av lagren uppges variera från plats till plats. Generellt sett sägs dock kostnaden bli hög. I vissa fall kan åläggande från myndigheter medföra en extrem kostnadsnivå eller förbud att miljöskäl ta av bort kolet under fredstid.

EFO anser att beredskapslagring är ett intresse för hela nationen. om lagar för beredskapslagring samt landets energipolitik ändras kraftigt, bör inte enskilda kundkollektiv belastas med avvecklingskostnader. EFO föreslår följande två alternativa lösningar som bör kunna väljas av delägarna.

1. Svenska staten köper tillbaka beredskapslager sålda under perioden 1983-1985. Återköp sker till samma villkor som ursprungliga köp.

2. Företagen skall ha möjlighet att själva eller inom landet förbruka beredskapslagren. För att kompensera företagen för engångskostnader bör skatter och andra statliga pålagor begränsas till den nivå rådde som vid övertagandet beredskapslagren. av

OLU vill tillfoga att det inte bara var EFO:s delägare köpte kol ÖEF under början av 1980-talet. Även som av värme- och kraftvärmeverk i Sydsverige köpte sålunda ett beredskapslager av kol på 150 000 ton beläget i ett vattenfyllt kalkbrott i Klagshamn Lernacken. Detta lager har nu avvecklats med beaktande av miljöregler och utan att några särskilda förmåner beviljats av m.m. staten. Vidare kan nämnas att ett av de kollager som tas upp i EFO:s skrivelse redan har avvecklats.

4.4 överväganden

Utgångspunkten för OLU:s överväganden är att beredskapslagring kol skall ske endast för neutralitetsav och krigssituationer. Det stora antalet oberoende kolleverantörer i olika länder och Världsdelar gör att sannolikheten för ett stort avbrott i koltillförseln till marknaden under fredsförhållanden får anses vara så liten att någon av staten initierad beredskapslagring för en sådan situation inte är motiverad. EG:s direktiv om minimilager av fossila bränslen vid värmekraftverk kan dock behöva uppmärksammas.

En fråga är kol kan anses vara en strategisk annan om vara i en säkerhetspolitisk krissituation. Med en strategisk vara avses en vara som bedöms dels vara oumbärlig för befolkningens överlevnad eller vår försvarsförmåga, dels begränsad tillgång i ett ha en krisskede, under neutralitet och krig.

Enligt OLU:s uppfattning är marknads- och transportförhållandena för kol sådana att anledning inte finns att befara att importsvårigheter skall uppstå under i vart fall inledande del av ett säkerhetspolitiskt krisen skede. Svårare att bedöma är om det under en sen del av ett krigshotande skede kan uppstå importsvårigheter. Med hänsyn till det stora antalet oberoende producenter i olika regioner och den flexibilitet som sjötrans-

porter ger, är det dock svårt att föreställa sig att kol inte skulle komma ut på marknaden eller inte kunna transporteras till följd av avsiktliga åtgärder från någon part. Endast fysiska hinder om uppkommer för sjötransporter till Sverige, kan importen av kol antas störas kraftigt eller helt upphöra. Sådana hinder kan egentligen endast tänkas finnas i samband med krigssituationer i vår del av världen eller svåra isvintrar. -

Mot denna bakgrund anser OLU att någon beredskapslagring av kol inte behövs för ett krigshotande skede som enligt planeringsanvisningarna antas kunna föregå en neutralitets- eller krigssituation.

Avbrott i tillförseln av kol till Sverige behöver, enligt OLU:s uppfattning, befaras endast i samband med motsättningar mellan stormakterna leder till krigssom handlingar i vår nära omvärld eller leder till ett militärt angrepp på Sverige. OLU utgår därför från att någon import kol till Sverige inte av sker under en neutralitetssituation när krig pågår i vår omvärld. Vidare förutsätter OLU att kol inte kan importeras om Sverige utsätts för någon form militärt av angrepp.

Betydligt mer än hälften av användningen kol för av energialstring sker numera i värmeverk och kraftvärmeverk för produktion av hetvatten i fjärrvärmenät och för framställning av el. I kapitel 3 har utredningen redovisat sin syn på behovet olja och kol av för produktion av värme och el i främst olika slag krigsav situationer. Innebörden är den att beredskapslager av olja och kol behöver finnas i landet så att tillräcklig produktion av värme och maximal produktion el vid av en neutralitets- eller krigssituation kan ske under en bestämd tid.

De värmeverk och kraftvärmeverk använder kol har i som regel tekniska möjligheter att i sina system använda också olja. Den omvända utbytbarheten finns dock i regel inte. Möjligheterna till utbytbarhet är ett av

motiven för att det är den samlade förbrukningen av olja och kol avgör lagringsskyldighet föreligger som om och bestämmer beredskapslagrets storlek. De flesta värmeverk och kraftvärmeverk är lagringsskyldiga är som lagringsskyldiga för såväl kol som olja. Möjligheten till utbytbarhet är också ett motiv till att lagringsskyldigheten avseende ett lagringsbränsle kan få fullgöras med ett annat lagringsbränsle.

Mot denna bakgrund anser OLU att värmeverk och kraftvärmeverk bör beredskapslagra bränslet kol på samma grunder verk av dessa slag skall lagra olja för som neutralitets- och krigssituationer. Tillsynsmyndigheten bör liksom hittills kunna medge att lagringsskyldigheten fullgörs med annat lagringsbränsle än det som betingar lagringsskyldigheten.

I enlighet med vad OLU anför i kapitel 3 bör storleken på de beredskapslager av kol värmeverken och kraftvärmeverken skall hålla medge produktion av värme och el under bestämd tidsperiod. Varaktigheten av denna en tidsperiod bör motsvara den i regeringens beslut 1993- 01-28 angivna planeringmässiga varaktigheten av ett omfattande militärt anfall på Sverige. Detta bemer tyder att värmeverken och kraftvärmeverken kraftigt kan minska nuvarande beredskapslager av kol.

I sammanhanget kan erinras om det i kapitel 2 och 3 omnämnda EG-direktivet innebär att elproducenter vid sina värmekraftanläggningar skall hålla ett minimilager fossila bränslen, som är tillräckligt stort för att av säkerställa produktion av el för en tid av minst 30 dagar. Det är troligt att i vart fall de större koleldade kraftvärmeverken berörs av denna lagring. Med en beredskapslagring av den omfattning som OLU nu angett för kraftvärmeverk, bör den lagringsskyldighet som kan föranledas av EG-direktivet bli täckt.

som nämnts används en del kol för energialstring även inom industrin. I första hand är det företag tillsom verkar cement samt massa- och pappersindustrier som förbrukar kol.

Vissa industriföretag har valt att använda kol i stället för olja för energialstring. Anläggningarna är anpassade till detta. Med större eller mindre investeringar kan en övergång ske från det eller ena andra bränslet. Jämfört med olja är användning kol för av närvarande kostnadsmässigt gynnat att fredskrislagav ring motsvarande 25% årsförbrukningen inte av behöver ske.

Regeringens föreskrifter 1993-01-28 för det operativa förberedelsearbetet innebär att någon produktion inom landet av för försörjningen med betydelsefulla militära och civila förnödenheter inte skall förutsättas kunna ske om Sverige utsätts för ett militärt anfall. Av denna anledning utgår Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB i sin planering av produktionen hos kris- och krigsviktiga företag från att de förnödenheter som erfordras för att klara ett väpnat har angrepp producerats senast under ett föregående krisskede och att således dessa finns tillgängliga vid ett krigsutbrott. Viss verksamhet fordrar löpande som leverans av tjänster och förnödenheter måste naturliga av skäl undantas från denna huvudinriktning. på sådana Exempel verksamheter är produktion i livsmedelsindustrier, tryckerier och tvätterier samt reparationer och underhåll.

Utgångspunkten för ÖCB:s planering av produktionen under ett neutralitetsskede är att förnödenheter avsedda för ett krigsfall skall finnas tillgängliga. Den produktion som avses ske under ett neutralitetsskede

avser därför främst kompletteringar.

Mot denna bakgrund kan industriföretagens produktion antas kunna minska kraftigt i neutralitetssituation en och särskilt i en krigssituation. I enlighet med denna

inriktning har ÖCB under senare tid anpassat företagsplanläggningen. Exempelvis har den tidigare mycket omfattande planeringen för cementtillverkning i krigsoch neutralitetssituationer nästan helt avvecklats.

Behovet av cement under t.ex. ett krigshotande skede förutsätts bli tillgodosett med produktion och lageruttag. Viss import av kol förutsätts, som nämnts, vara möjlig i ett sådant skede. Några svårigheter att i en återtagningssituation få tillgång till kol bedöms heller inte föreligga. Behovet av cement i neutralitets- och krigssituationer förutsätts numera kunna tillgodoses med främst lagertillgångar.

Hälften av tvångslagringen av kol inom industrin hålls för närvarande av cementindustrin. Med hänsyn till att behovet av produktion av cement under krigs- och neutralitetssituationer är starkt begränsat som en följd av ändrade planeringsförutsättningar, finns knappast längre ett tillräckligt motiv för att genom tvångslagring förmå cementindustrin att hålla stora beredskapslager av kol.

I sammanhanget bör betonas att tvångslagring hos säljare och förbrukare av olja och kol i allmänhet sker med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager, och inte med utgångspunkt i en viss förbrukares beredskapsbehov. Undantag från denna princip finns dock för särskilda anläggningar såsom värmeverk och kraftvärmeverk där lagringsmängden bestäms med utgångspunkt i verkets eget beredskapsbehov.

Det finns också anledning att erinra om att förbrukning av kol för vissa industriella ändamål redan undantas. Sålunda föranleds ingen lagringsskyldighet eller beredskapslagring av kol som förbrukas eller säljs för förbrukning i metallurgiska processer.

OLU har studerat förteckningen över de företag som enligt NUTEK:s beslut är lagringsskyldiga i fråga om

kol. Vid sidan av cementindustrin rör det sig främst om massa- och pappersindustrier vilkas produktion, enligt 0LU:s uppfattning, knappast kan anses nödvändig vara för att klara försörjningen med militära eller civila förnödenheter i krigs- eller neutralitetssituationer enligt nu gällande planeringsförutsättningar. Massaoch pappersindustrin har i regel också goda möjligheter att i sina fastbränslepannor använda biobränslen i stället för kol.

Enligt 0LU:s uppfattning bör därför även andra kolanvändande industrier än cementtillverkare kunna befrias från skyldigheten att hålla beredskapslager av kol.

4.5 Förslag

I detta kapitel gör utredningen översyn bestämen av melserna om beredskapslagring bränslet kol. av OLU prövar därvid hur beredskapslagringen bör till anpassas de förutsättningar som numera gäller för försvarsplaneringen.

Liksom olja är kol ett importerat fossilt bränsle. Även marknadsförhållandena skiljer om sig kraftigt åt för olja respektive kol, måste ändå förutsättas att importen av kol kan upphöra i situation en när landet utsätts för ett militärt angrepp eller krigshandlingar förekommer i våra nära omvärld. Under krigsoch neutralitetssituationer förutsätts därför försörjningen inte kunna baseras på import kol. Däremot av finns inte anledning att utgå från att kraftiga störningar i handeln med och transporterna av kol skall inträffa redan i ett säkerhetspolitiskt krisskede med höjd politisk spänning mellan stormakterna.

Kol används numera främst i värmeverk och kraftvärmeverk för produktion av hetvatten för fjärrvärmenät och för framställning av el.

Angelägenheten av att i krigs- eller neutralitetssituationer värme och särskilt el kan produceras i värmeverk och kraftvärmeverk belystes i kapitel 3. OLU föreslog där att värme- och kraftvärmeverk skall beredskapslagra olja och kol i sådan omfattning att de kan producera tillräckligt med värme under en bestämd tidsperiod. Vidare föreslogs att kraftvärmeverk skall lagra olja och kol i sådan omfattning att de med maximal effekt kan producera el under en bestämd tidsperiod.

De kompletterande överväganden avseende bränslet kol, som redovisas i detta kapitel, leder utredningen till samma slutsatser.

Krigs- och neutralitetsfallen enligt de gällande planeringsförutsättningarna har en kortare varaktighet än de hade tidigare. OLU:s förslag innebär därför att den mängd kol, som värmeverken och kraftvärmeverken behöver beredskapslagra, kommer att kunna minskas kraftigt. Sammantaget bör verkens lager kunna minskas med motsvarande ca 60 milj. kr.

Enligt OLU:s uppfattning kan det ifrågasättas om det, under de förhållandevis korta kriser som numera ligger till grund för försvarsplaneringen, överhuvud taget är möjligt att utnyttja beredskapslager av kol, som inte hålls på den ort där verket är beläget. Endast kol som ligger förhållandevis nära verket och där rutiner och utrustning finns för hantering och transport har egentligen ett högt beredskapsvärde.

Mot denna bakgrund och med anledning av den förordade kraftiga minskningen av beredskapslagren av kol och för övrigt även i fråga om olja föreslår OLU att i fortsättningen minst två tredjedelar av lagret skall hållas på den ort där värme- eller kraftvärmeverket är beläget. storleksordningen av de lagerminskningar som är aktuella, gör att detta inte kan antas leda till

tekniska problem eller behov av investeringar i lagringsanläggningar m.m. För att uppnå detta bör 9 s FBOK ändras.

I en skrivelse har EFO AB föreslagit att staten skall vidta åtgärder för att underlätta avveckling av EFO:s delägares redan alltför stora beredskapslager av kol.

De beredskapslager, som EFO förordar skall avvecklas, lagras sedan 40 år under förhållanden gör att som kolens kvalitet inte skall försämras. Det betyder att kolen lagras under vatten eller är täckta med sand. Lagringsplatserna är i flera fall avlägsna från den plats där användning avses ske.

OLU anser att det är naturligt att de alltför stora beredskapslager av kol, som EFO:s delägare håller, avvecklas. De aktuella lagren finns under förhållanden och på avlägsna platser starkt begränsar som lagrens värde i en krissituation. OLU konstaterar att i andra fall avveckling av liknande beredskapslager kunnat ske, utan att avsteg gjorts från gällande skatter, avgifter och miljöregler. Förutsättningarna varierar dessutom för det enskilda lagret till följd av lagringsplats och lagringssätt samt kolets fysiska och kemiska egenskaper.

Kolpriset är för närvarande 300 ä 400 kr ton. per Om t.ex. tre fjärdedelar av de beredskapslager EFO-företagen köpte av ÖEF avvecklas frigörs 120 milj. kr. ca Kolet köptes i början av 1980-talet för mellan 275 och 395 kr per ton. Det hos företagen bokförda värdet av kolet varierar mellan företagen och uppgår till ä 120 380 kr per ton.

OLU kan inte tillråda att generella medgivanden lämnas EFo:s delägare vid en avveckling beredskapslager av av kol. Förutsättningarna är alltför olika för detta. En avveckling bör därför ske inom för gällande ramen regler.

Inom industrin används kol för energialstring främst vid tillverkning av cement samt inom massa- och pappersindustrin.

Mer än hälften av det kol för energialstring som förbrukas inom industrin används av cementtillverkarna. Försörjningen med cement i krigs- och neutralitetssituationer baseras emellertid inte längre i väsentlig mån på produktion under krigsförhållanden. Mot denna bakgrund föreslår OLU att lagringsskyldighet inte skall uppkomma till följd av att kol förbrukas i tillverkning av cement och att någon motsvarande beredskapslagring inte skall ske.

I ett strategiskt överfall eller ett mer omfattande militärt anfall på Sverige förutsätts försörjningen med militära eller civila förnödenheter inte i väsentlig mån kan baseras på samtidig produktion. I en neutralitetssituation kan emellertid viss produktion antas vara möjlig. Mot denna bakgrund anser OLU att det är rimligt att även andra industriella kolanvändare än cementtillverkare i fortsättningen befrias från skyldigheten att hålla beredskapslager av kol inför krigs- och neutralitetssituationer. OLU föreslår att så sker. Industriföretagens beredskapslager av kol bör därmed kunna minskas med motsvarande ca 40 milj. kr.

För att genomföra dessa förslag om slopande av industrins beredskapslagring av kol behöver LBOK ändras. En möjlighet är att 6 § första punkten utgår och att ett nytt stycke tillförs med innebörden att i fråga om kol lagen endast tillämpas på kol som förbrukas i värmeverk och kraftvärmeverk.

I kapitel 8 behandlas frågan om lagringsskyldighet för olja för tillverkningsindustrier.

Det förhållandet att tvångslagring slopas för den mängd kol som används av industriella användare innebär inte att alla kollager hos sådana förbrukare kommer att

avvecklas. Alla förbrukare håller med nödvändighet och av eget intresse lager av en storlek som bestäms av transporttekniska, marknadsmässiga och ekonomiska förhållanden. När beredskapslager kol inte behöver av hållas, kan det visa sig att industriföretagen finner

det motiverat att något öka den lagringen. Även egna om någon skyldighet att hålla beredskapslager inte finns,

kommer industriella kolanvändare att hålla lager av sådan storlek att produktionen kan upprätthållas någon

tid om störningar inträffar i tillförseln kol. av

Enligt direktiven ligger frågor beredskapslagring om av naturgas utanför OLU:s uppdrag och bör tas endast upp om de bedöms ha ett direkt samband med utredningens överväganden och förslag.

OLU vill i anslutning härtill erinra att beredom skapslagring av naturgas ofta fullgörs lagring genom av ersättningsbränsle såsom kol, olja eller gasol. OLU förutsätter att även de mängder ersättningsbränslen av som skall lagras anpassas till de gällande planenu ringsförutsättningarna.

5 BEREDSKAPSLAGRING AV

FLYGFOTOGEN

Beredskapslagring av flygfotogen JET A1 för flygplan upptagna i Luftfartverkets luftfartsregister, dvs. svenska civila flygplan, har sedan länge genomförts av staten genom först ÖEF och numera NUTEK. Detta gäller beredskapslager för såväl fredskriser som neutralitetsoch krigssituationer. Som en konsekvens härav har flygfotogen inte varit s.k. lagringsbränsle enligt LBOK.

I och med att statsmakterna beslutat att de beredskapslager av olja som NUTEK för närvarande håller skall avvecklas under 1990-talet, är det nödvändigt att särskilt pröva hur behovet av flygfotogen för civila flygplan bör tillgodoses i olika slag av krissituationer .

5.1 Användning av ñygfotogen

I Sverige säljs omkring 1 milj. 3 flygfotogen år. m per Därav importerades åren 1992 och 1993 mellan 750 000 och 850 000 m3, medan mellan 75 000 och 175 000 m3 framställdes vid raffinaderier i Sverige. Produktionen i Sverige av flygfotogen varierar starkt mellan olika år. Någon export av betydelse förekommer normalt inte.

Flygfotogen används i civila flygplan med jetmotorer - 750 000 m3 och i militära flygplan 250 000 m3 ca - - ca per år. Härutöver förbrukas små kvantiteter flygbensin och jetbensin.

För närvarande fem internationellt verksamma svarar oljebolag för nästan alla leveranser till den svenska marknaden. De största förbrukarna är SAS, utländska flygbolag och flygvapnet.

5.2 Behov och tillgång i olika krissituationer

flygplan upptagna i det militära flygplansregistret För lagrar Försvarets materielverk FMV för Försvarsmaktens räkning sådana mängder flygfotogen och andra flygdrivmedel bedöms nödvändiga för ett säker- - som hetspolitiskt krisskede och för en neutralitets- eller krigssituation. Några ytterligare lagringsåtgärder är därmed inte aktuella för detta behovsområde. Däremot håller försvaret inte några lager avsedda särskilt för fredskrissituationer.

Det sätt på vilket Försvarsmaktens behov av flygfotogen är tillgodosett, kan som ett uttryck för att risken ses mycket stor för att störningar i tillförbedöms vara seln flygfotogen skall uppträda redan tidigt i av situationer där den internationella spänningen stegras och i förlängningen antas kunna leda till krigshandlingar. I delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring olja pekade OLU på att erfarenheterna från av bl.a. Kuwait-kriget talar för att flygfotogen är en oljeprodukt, är särskilt känslig i samband med som internationella kriser av olika slag. En annan erfarenär att den flygfotogen är tillgänglig på marhet som knaden i krissituation kan uppvisa bristande kvalien tet. orsak till detta kan att i sådana situationer vara flygfotogen framställs av för ändamålet mindre lämpliga råoljor och vid raffinaderier som annars inte är inriktade på att framställa flygfotogen.

I fredskris på oljeområdet behövs flygfotogen för en den normala civila flygtrafiken. Flygvapnet behöver också öva i normal omfattning. Risk finns att tillför-

selstörningen inträder tidigare och dessutom blir relativt sett starkare för flygfotogen än för andra produkter. Ett sådant bortfall kan täckas genom att produktionen i raffinaderierna i Sverige inriktas mot att ta fram mer flygfotogen. Om produktionen ställs om minskar emellertid utbytet av andra lätta produkter, främst fordonsdrivmedel. Vidare kan eventuella lager av flygfotogen tas i anspråk. De kommersiella lagren av flygfotogen är dock ganska små och utgör ingen väsentlig reservtillgång.

I sammanhanget kan nämnas att Sveriges lagringsåtagande i förhållande till IEA inte innebär att oljeprodukter av någon särskild sort skall hållas i lager. Däremot innehåller EG:s direktiv 68414EEG bestämmelser om att lager skall hållas av tre olika kategorier av oljeprodukter. Flygfotogen ingår tillsammans med andra mellandestillat i kategori två. Lagringsåliggandet enligt EG:s kategori två kan därför formellt uppfyllas genom lagring av t.ex. eldningsolja 1. Detta tillgodoser emellertid inte syftet med lagringen, eftersom flygplan inte kan drivas med villaolja. En viss del av lagringsåliggandet inom de olika kategorierna får tillgodoses genom att råolja hålls i lager. Dessa frågor om EG:s regler behandlas utförligare i kapitel 6.

I ett säkerhetspolitiskt krisskede med successivt allt starkare motsättningar finns det anledning att räkna med att svåra störningar i oljetillförseln kan inträffa särskilt i en avslutande del av krisskedet, när ett krigshot bedöms föreligga. Särskilt känslig kan marknaden för flygfotogen vara i ett sådant sammanhang. I en säkerhetspolitisk kris som hotar att utvecklas till krig mellan stormakterna, måste man räkna med att tillförseln till Sverige av flygfotogen kan upphöra helt eller delvis. Liksom i en fredskris kan då produktionen i raffinaderierna anpassas till det aktuella behovet av olika produkter. Det är självfallet också önskvärt att eventuella lagertillgångar av flygfotogen kan utnyttjas i en sådan situation.

Såsom OLU framhöll i delbetänkandet SOU 1993:87 kan fredskris och den inledande delen av en säkerhetspoen litisk kris när det gäller konsekvenserna på oljeområdet knappast skiljas åt i den aktuella situationen. I 199394:141 har regeringen anslutit sig härtill prop. och anfört att det såvitt gäller oljeförsörjningen knappast finns anledning att skilja mellan en fredskris och säkerhetspolitisk kris. För båda krisfallen bör en därför enligt regeringen användas benämningen oljekris. Enligt OLU:s uppfattning innebär detta att behoven i en fredskris och i en säkerhetspolitisk kris, dvs. vad som sammanfattande skall benämnas oljekriser, bör tillgodoses inom för samma slag av åtgärder. ramen

När det gäller behovet av flygfotogen för civila flygplan i oljekriser av olika slag, bör enligt OLU:s uppfattning förutsättas att detta i tillräcklig utsträckning kan tillgodoses import, ianspråktagangenom de av kommersiella lager och framför allt genom omställning produktionen i de svenska raffinaderierna. av Enligt vad OLU har inhämtat kan produktutbytet av flygfotogen JET A1 vid de svenska raffinaderierna höjas till maximalt 9% under förutsättning att tillgång finns till lämpliga råoljor. Det betyder teoretiskt sett att under en månad skulle kunna framställas ä 150 000 m3 flygfotogen. Detta överstiger den 100 000 normala förbrukningen i landet under samma tidsrymd. Samtidigt minskas i motsvarande mån utbytet av motorbensin och dieselbrännolja som också är mycket angelägna produkter i oljekriser.

I oljekris av något slag kan förutsättas att kontaken terna mellan staten och oljebranschen intensifieras. Det är naturligt att diskussioner då förs om vilka åtgärder som bör vidtas för att de mest angelägna oljebehoven skall kunna tillgodoses. Häri kan ingå överenskommelser om lämplig inriktning av de svenska raffinaderiernas produktion, t.ex. att maximal produktion flygfotogen skall ske under någon tid. av

Metoder för att åstadkomma begränsning konsumtioen av nen av flygfotogen för civila flygplan finns och kan användas i en oljekris.

Civila flygplan fyller en mycket viktig roll inför och i en neutralitets- eller kriqssituation. Omfattande och viktiga transportbehov avseende och gods skall personer då genomföras med flyg. Flygtransporter skall ske inom landet samt till och från andra länder. En detaljerad planläggning finns för de svenska civila flygplanen. Med ledning av denna planläggning har behovet flygav fotogen beräknats. Detta behov av flygfotogen ingår i OLU:s förslag SOU 1993:87 bilaga 2 till lagernivå för olika produkter. statsmakterna prop. 199394:141, bet. 199394:NU19, rskr. 199394:31l har godtagit OLU:s förslag.

När det gäller tillgodoseendet behovet flygfotoav av gen för civila flygplan i neutralitets- eller krigsen situation, anser OLU inte att detta bör baseras på förutsättningen att framställning sådant bränsle av kan ske vid de svenska raffinaderierna i slutet ett av krisskede, som antas föregå att krigsfall något av slag. Risken måste nämligen alltför stor att anses vara ett beslut, om produktion av sådan omfattning att lageruppbyggnad kan ske, inte fattas i tid. Självfallet kan heller inte förutsättas att landet utsätts för - om ett militärt angrepp produktion så viktig - av en vara som flygfotogen kan ske vid så sårbara anläggningar som de svenska raffinaderierna.

Mot denna bakgrund är det enligt OLU:s mening nödvändigt att beredskapslager flygfotogen för civila av flygplan hålls för i vart fall neutralitets- och krigssituationer. Beredskapslager för bl.a. detta ändamål hålls för närvarande NUTEK. I och med att detta av lager skall avvecklas, behöver ett lager flygfotogen av av en storlek som i huvudsak motsvarar OLU:s förslag i delbetänkandet SOU 1993:87 byggas i näringslivet. upp

5 Förslag

OLU:s överväganden, hur behovet av flygfotogen för om civila flygplan bör tillgodoses inför neutralitets- och krigssituationer, har lett till slutsatsen att ett beredskapslager för ändamålet bör byggas upp i näringslivet. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på området, behöver dock några förutsättningar härför prövas särskilt.

Priskonkurrensen på marknaden för flygfotogen uppges mycket hård. Produkterna är likvärdiga o:h de vara tillhandahålls ett mindre antal företag med starka av positioner. Drivmedel utgör en väsentlig kostnadspost för flygbolagen och dessa använder datoriserade system för att optimera bränslekostnaderna. Påtagliga prisskillnader för flygfotogen vid bränslepåfyllning i olika länder kan därför påverka tankningsmönstret för flygplan i internationell trafik. I fråga om flygplan i inrikes trafik finns inte möjlighet att tanka i samma andra länder.

Dessa omständigheter har påverkat utformningen av bl.a. svenska beskattningsreglerna för flygfotogen. Sålunde da utgår varken mervärdeskatt eller allmän energiskatt på flygfotogen, oavsett bränslet används i inrikes om utrikes trafik. Däremot utgår miljöskatt på eller en inrikes flygtrafik. Det innebär att skatt tas ut för bränsle förbrukas vid flygningar mellan orter i som Sverige. Vidare kan nämnas att Luftfartsverket avskaffat genomströmningsavgift som tidigare togs ut vid en tankning av flygfotogen vid verkets flygplatser. Avgiften utgjorde 17 öre liter. I stället får nu de per oljebolag som önskar leverera flygfotogen arrendera nödvändig mark av Luftfartsverket. Omläggningen uppges ha inneburit kostnadsminskning för förbrukarna. en

En skyldighet för importörer, säljare och förbrukare -

i praktiken säljare att hålla beredskapslager - av flygfotogen höjer kostnaderna för säljaren och leder sannolikt till att priset på flygfotogen höjs. Hur mycket kostnaderna och priset ökar, beror självfallet på hur stora lager som behöver hållas. Behovet för en krigssituation kan överslagsvis antas kunna tillgodoses till en kostnad av något öre liter flygfotogen per om prishöjningen läggs på all civil förbrukning flygav fotogen. Om också behovet i en oljekris skall tillgodoses, skulle kostnaden och priset höjas mer.

I sammanhanget kan erinras om det sätt på vilket s.k. fartygsbunker för utrikes trafik hanteras. Olja som säljs eller förbrukas för detta ändamål utgör inte underlag för lagringsskyldighet. Det i och för sig vore tänkbart att också undanta flygfotogen säljs eller som förbrukas för drift av luftfartyg i utrikes trafik från lagringsskyldighet. Följden blev då att hela kostnaden för beredskapslagring av flygfotogen skulle läggas endast på den mängd används i inrikes flygtrafik. som

Det är emellertid inte oproblematiskt att lägga hela kostnaden för beredskapslagring av flygfotogen på den inrikes flygtrafiken. Ungefär 70% den flygfotogen av som för civila ändamål säljs i landet används i internationell trafik och endast 30% används i inrikes ca trafik. Det betyder att kostnadsgenomslaget i så fall blir ungefär tre gånger så stort kostnaderna får som om belasta all flygfotogen som säljs för civila ändamål i landet. Risken för snedvridande effekter olika slag av ökar då.

NUTEK:s beredskapslager av flygfotogen förvaras i utrymmen som i de flesta fall innehas oljebolagen. av En ändring av uppgiftsfördelningen föranleder enligt 0LU:s bedömning inte några behov investeringar i av lagringsanläggningar. För närvarande omsätts vidare huvuddelen av NUTEK:s lager flygfotogen oljebolaav av gen enligt avtal med NUTEK. Lagren är inte större än att de smidigt kan omsättas som led i den kommersiella

hanteringen. Företagen bör därför i nämnda avseenden förberedda för att bli skyldiga att hålla vara väl beredskapslager av flygfotogen.

bakgrund OLU att övervägande skäl talar Mot denna anser all flygfotogen säljs i landet för civila för att som ändamål bör grunda skyldighet att hålla beredskaps-

lager.

En mindre del NUTEK:s nuvarande beredskapslager av av förvaras i tankar nedgrävda vid viktigare flygfotogen civila flygplatser. Tankarna, som finansierats med statsbudgetanslag, innehas av Luftfartsverket. Bränslet i tankarna omsätts Försvarsmakten, som i övrigt har av omfattande lagring och omsättning av flygfotogen för en räkning. OLU föreslår att myndigheten Försvarsmakegen regeringen eller myndighet som regeringen ten av av bestämmer får i uppdrag att hålla i lager och omsätta detta bränsle avsett för civila flygplan i neutralitets- eller krigssituationer. Den mängd flygfotogen som säljare behöver hålla i beredskapslager kan därmed minskas något. Försvarsmakten behöver ersättas för kostnaderna för detta uppdrag. Överslagsvis kan antas kostnaderna, inkl. ränta på i lagret bundet kapiatt uppgå till omkring 1,5 milj. kr. per år. tal, kan

För att nödvändiga beredskapslager av flygfotogen skall i näringslivet- i praktiken hos säljarna på byggas upp svenska marknaden föreslår OLU att lagringsskylden dighet i fråga flygfotogen införs för en kvantitet om mot den volym OLU föreslog i delbetänkandet som svarar bilaga 2, minskad med den mängd som finns SOU 1993:87 i Luftfartsverkets tankar. Kostnaden för att hålla ett beredskapslager flygfotogen av denna omfattning kan av bedömas uppgå till omkring ett öre per liter flygfotoårligen säljs i Sverige för användning i civila gen som flygplan. effektivt bedriven verksamhet, som i I en övrigt är belastad med rimliga kostnader, bör enligt

0LU:s uppfattning en prishöjning så begränsad av omfattning inte i väsentlig mån påverka flygbolagens normala tankningsmönster.

För att denna lagringsskyldighet skall inträda behöver LBOK ändras. I första hand behöver 5 § ändras så att flygfotogen inte undantas som lagringsbränsle. Vidare kan möjligen 6 § punkt 3 behöva slopas eller preciseras så att det framgår att den inte gäller i fråga om flygfotogen.

Avslutningsvis vill OLU erinra att uppbyggnaden om av beredskapslager av flygfotogen hos näringslivet är avsedd att ske stegvis under lagringsåren 199697, 199798 och 199899.

6 MEDLEMSKAP I EU OCH OLJELAGRING

I direktiven anges att utredningen bör söka klarlägga konsekvenserna för den svenska beredskapslagringen av olja och kol av ett medlemskap i EU. Behov att av anpassa gällande lagstiftning eller andra föreskrifter till EG:s nuvarande regler bör redovisas. I detta kapitel redovisas EG:s regler för oljelagring och en jämförelse görs med IEA:s motsvarande regler. OLU identifierar en punkt där LBOK bör ändras.

6.1 EG:s regler om lagring

Redan år 1968 utfärdade EG:s Råd ett direktiv 68414- EEG som innebär att medlemsländerna skall hålla vissa minsta lager av råolja eller petroleumprodukter. Enligt direktivet skulle medlemsstaterna hålla lager som motsvarar minst 65 dagars intern förbrukning inom tre kategorier av oljeprodukter.

Genom ett direktiv år 1972 72425EEG höjdes medlemsländernas lagringsåliggande till att motsvara minst 90 dagars intern förbrukning.

Den mängd olja som skall lagras får reduceras med 15% av den mängd olja som utvinns i medlemslandet. Detta har betydelse för oljeproducerande EU-länder Storsom britannien och Danmark.

Den mängd som skall lagras beräknas för var och en av tre kategorier oljeprodukter, nämligen för

- motorbensin för bilar och flygplan,

lätt eldningsolja, dieselbrännolja och fotogen, inkl. flygfotogen, tung eldningsolja. -

Tillgångar råolja kan omräknas till oljeprodukter i av de tre kategorierna på några olika sätt.

föreskriver inte att avdrag skall göras med någon EG del lagren skulle kunna anses vara otillgänglig av som i tankbottnar m.m.

Vid beräkningen lager enligt direktiven får endast av sådana kvantiteter medräknas som respektive medlemsstat förfogar över i händelse av svårigheter med oljeförsörjningen. Detta innebär i princip att lagren skall finnas på medlemsstatens territorium. Dock får oljelager ägs ett företag i ett land, men finns i som av ett annat medlemsland, tillgodoräknas av det första landet överenskommelse finns mellan de berörda om en regeringarna, som gör att lagret i en krissituation kan disponeras av det första landet.

I kapitel 2 Olja för elproduktion samt 3 Olja och kol för produktion av värme och el har OLU behandlat den lagringsskyldighet som enligt ett direktiv 75339EEG gäller inom EU för innehavare av anläggningar som med fossila bränslen olja, kol, naturgas och torv producerar el thermal power stations. Innebörden av reglerna är att främst innehavare av olje- och kolkondensverk samt olje- eller koleldade kraftvärmeverk skall hålla ett bränslelager som möjliggör elproduktion med full kapacitet i minst 30 dagar. Erforderligt lager olja får reduceras med 25% av den mängd olja som av hålls i lager för anläggningen som en följd av fullgörandet skyldigheten att hålla ett lager motsvaranav de 90 dagars konsumtion. Effekterna på lagringen av olja och kol detta direktiv belystes i kapitel 2 och av 3 och behandlas inte ytterligare här.

Det kan noteras att EG:s regler gäller miniminivåer för oljelager. Något formellt hinder föreligger därför inte för den svenska regeringen att till företag verksamma i Sverige rikta längre gående krav på lagring än som direkt följer av EG:s minimiregler.

6.2 IEA:s regler

Redan under 1960-talet utfärdades inom OECD vissa rekommendationer till de europeiska medlemsländerna att hålla lager olja inför eventuella av störningar i oljetillförseln. Under intryck oljekrisen åren av 1973- 1974 utformades ett avtal om ett internationellt energiprogram IEP under aktiv medverkan även av Canada, Japan och Förenta Staterna. År 1974 bildades International Energy Agency IEA med uppgift att genomföra programmet. Numera är samtliga OECD-länder utom Island medlemmar. I organisationen företräds EG-kommissionen av en observatör.

Enligt IEP-avtalet skall medlemsstaterna hålla lager av olja motsvarande minst 60, höjt till senare 90 dagars nettoimport av olja. Eftersom lagringsåliggandet beräknas på grundval nettoimporten inhemsk av medför utvinning av olja att åliggandet minskar.

IEA uttrycker den mängd olja som skall hållas i lager i ton råoljeekvivalenter. Lagringsåliggandet kan därmed fullgöras med vilka slag av råolja eller oljeprodukter som helst.

IEA-reglerna innebär vidare om inte annat visas gälla - - att 10% av befintliga oljelager skall anses vara otillgängliga och därför inte får räknas tillsom en gång vid fullgörandet lagringsåliggandet. av

6.3 Iakttagelser

såväl EU IEA gäller att ett 90-dagarslager av Inom som olja skall hållas de länder som är medlemmar i de av två organisationerna.

framgått används inom EU den interna konsumtionen Som inom IEA nettoimporten olja som grund för att och av ett medlemslands lagringsåligberäkna omfattningen av gande. Detta har betydelse för oljeproducerande länder Storbritannien och Danmark. Dessa länder har knapsom past någon lagringsskyldighet enligt IEP-reglerna. Enligt EG-reglerna däremot reduceras deras lagringsåligganden med endast 15% till motsvarande 90x0,85 dagars intern konsumtion. Dessa skilda beräk- 76,5 ningsgrunder saknar betydelse för Sveriges lagringsåliggande till de två organisationerna, i och med att någon oljeutvinning inte sker i vårt land. numera

till regler innebär EG:s regler inte I motsats IEA:s avdrag skall göras för en mängd olja - normalt 10% att antas otillgänglig. Allmänt sett innebär - som vara detta att lagringsåliggandet inom EU för länder utan oljeutvinning kvantitativt sett är något mindre än egen åliggandet till IEA. Detta gäller även för Sverige.

särskilt intresse är de helt olika sätt på vilka Av och IEA:s regler uttrycker lagringsåliggandets EG:s innehåll. EG uttrycker åliggandet i tre kategorier oljeprodukter och lager motsvarande minst 90 dagars konsumtion skall finnas för var och en av de tre kategorierna. Råolja kan omräknas till oljeprodukter enligt olika regler. IEA, däremot, räknar om nettoimporten av olja olika slag till råolja och uttrycker lagringsav åliggandet i ton råoljeekvivalenter.

På punkt styr EG:s regler lagringen hårdare och denna detta kan betydelse för Sverige. EG:s regler vara av

ger dock avsevärd frihet i valet av hur råolja får omräknas till produkter i de tre kategorierna.

LBOK föreskriver att lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen inom de varuslag som de lagringsskyldiga sålt eller förbrukat. Tillsynsmyndigheten anger den mängd av olika lagringsbränslen som en lagringsskyldig skall hålla i lager. Tillsynsmyndigheten får medge att lagringsskyldigheten fullgörs med annat lagringsbränsle eller med råolja. Den styrning till olika oljeprodukter som lagen bygger på, gör det möjligt för Sverige att uppfylla lagringsåliggandet inom var och en av EG:s tre kategorier. Utrymme torde också i fortsättningen finnas för tillsynsmyndigheten att medge att lagringsskyldigheten fullgörs med annat lagringsbränsle eller råolja.

Enligt såväl EG:s IEA:s regler ingår flygfotogen i som den lagringsgrundande kvantiteten. Tillgångar flygav fotogen ingår också i EG:s andra kategori oljeproav dukter. Enligt nuvarande svenska regler utgör flygfotogen inte lagringsbränsle. Därmed rapporterar inte lagringsskyldiga kommersiella lagertillgångar denna av produkt till tillsynsmyndigheten. IEA har nyligen uppmärksammat detta förhållande i en granskning av Sveriges krisförberedelser. NUTEK inhämtar dock uppgifter om flygfotogen från källa annan och rapporterar tillgångar av flygfotogen till IEA. I kapitel 5 Beredskapslagring av flygfotogen behandlar OLU frågor om denna oljeprodukt.

Det bör vidare noteras att såväl IEA:s EG:s regler som medger att lager som ett företag har i ett annat medlemsland kan få tillgodoräknas under vissa villkor. En förutsättning är att de två berörda regeringarna träffar en överenskommelse i frågan. överenskommelser av detta slag skall rapporteras till EG-kommissionen. Enligt LBOK 12 § gäller att lagringsbränslen skall förvaras inom landet. Enligt OLU:s uppfattning bör denna föreskrift ändras så att överensstämmelse nås med

IEA:s och EG:s regler. En anpassning av bestämmelserna i denna riktning bör kunna medföra vissa lättnader för de lagringsskyldiga företagen. Med hänsyn till att en del det svenska beredskapslagret av olja kommer att av vara avsett för krigssituationer, bör dock endast en del lagringsskyldigheten få fullgöras med olja som av finns i ett annat medlemsland.

För att en lagertillgång i annat land skall kunna tillgodoräknas behöver 12 § ändras. En möjlighet är att till paragrafen fogas ett andra stycke med i huvudsak följande lydelse.

Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer får som medge att lagringsskyldigheten fullgörs med lagringsbränsle finns i annat land. Ett sådant medgivande som skall förenas med de villkor som behövs från beredskapssynpunkt.

Om Sverige blir medlem i EU, skall lager av olja hållas tillgodoser såväl IEA:s som EG:s regler. Enligt som oLU:s bedömning är det inte troligt att den mängd olja, Sverige skall hålla i lager enligt EG:s bestämmelsom är större än den som redan nu hålls för att fullser, göra åliggandet enligt IEP-avtalet. EG:s regler bör i allmänhet medföra krav på något mindre lager för inte oljeproducerande länder.

Ett exempel belyser detta är att när Frankrike, som som höll lager i enlighet med EG:s regler, nyligen inträdde fullvärdig medlem i IEA, medförde detta ett utökat som lagringsåliggande. För att tillgodose IEA:s krav på lager motsvarande bl.a. 90 dagars nettoimport, behövde Frankrike, som inte är ett oljeproducerande land, öka sin lagring uttryckt i EG-termer från 91 till 98,5 dagar. I första hand torde detta bero på att IEA-reglerna föreskriver att 10% av lagren skall betraktas som otillgängliga.

Enligt oLU:s bedömning är det svårare att avgöra vilken effekt lagrens fördelning på de tre kategorierna kan få för olika produkter och sammantaget. Avgörande härför

kan vara det sätt på vilket tillsynsmyndigheten väljer att omräkna råolja till oljeprodukter i de tre kategorierna. OLU förutsätter att NUTEK väljer en omräkningsregel som är lämplig för de lagringsskyldiga och landet och som gör att behovet att omstrukturera befintliga

lager eller att hålla överskottskvantiteter någon av produkt i lager såvitt möjligt elimineras. LBOK 14 § ger möjligheter härtill.

Till EG-kommissionen skall månatligen lämnas en rapport över tillgångar av råolja och oljeprodukter inom de tre produktkategorierna samt lämnas uppgift hur många om dagars konsumtion lagren motsvarar inom de tre kategorierna. Detta innebär i viss mån en utökad rapportering i förhållande till nuvarande rapportering till IEAsekretariatet.

De lagertillgångar med vilka åliggandena till IEA och EU fullgörs måste vara disponibla och kunna användas för att möta störningar olika slag i oljetillförav seln. Såvitt gäller IEA ingår lagringsåliggandet i ett noga reglerat gemensamt system för krisåtgärder, som innefattar också konsumtionsbegränsningar och fördelning av tillgänglig olja. Lager, som är avsedda för krigssituationer och Sverige inte är som berett att använda i en oljekris, kan därmed enligt 0LU:s bedömning rimligen inte tillgodoräknas. Det betyder att oljelager för krigssituationer, vilka Sverige självfallet inte är berett att använda annat i en extrem situation, inte bör inräknas i de tillgångar med vilka åliggandena till IEA och EU fullgörs.

OLU har anledning att uppmärksamma främst frågor om beredskapslagring olja och kol. information av Den utredningen erhållit vid kontakter tjänstemän med i EUrådet och EG-kommissionen samt IEA-sekretariatet har även i viss mån berört förberedelser för gemensamt handlande i krissituationer. Härvid har framkommit att EU synes förlita sig på IEA:s förberedelser för samordnat agerande vid störningar i oljetillförseln. Det är

därför åtminstone för närvarande inte aktuellt att EU utvecklar något eget system för krishantering. Inte är det aktuellt att EU:s medlemmar i IEA:s organ heller skulle företrädas EG-kommissionen. Däremot kan av att EU-medlemmarna söker samordna sina förutsättas inför möten i IEA:s olika organ såväl under synpunkter förhållanden i samband med störningar i normala som oljetillförseln. som medlem i EU behöver Sverige delta

i sådan samordning.

skapandet den inre marknaden i EU med fri rörlighet av för inkl. olja, kan påverka förutsättningarna varor, för lagerhållning samt krisåtgärder som frisläpp av lager och konsumtionsbegränsande åtgärder i EU-länderna. Konsekvenser och åtgärder med anledning härav kan ännu inte överblickas.

7 ORGANISATION OCH FINANSIERING AV

OLJELAGRINGEN

I direktiven anges att utredningen i andra etapp bör en överväga frågor om oljelagringens framtida organisation och finansiering. I denna del bör arbetet omfatta oljelagring för såväl fredskriser krig. som

I delbetänkandet SOU 1993:87 Beredskapslagring av olja drog OLU slutsatsen att kostnadseffektiv been redskapslagring av oljeprodukter inför neutralitetsen eller krigssituation förutsätter att beredskapslagringen utförs i eller i nära anslutning till det kommersiella distributionssystemet eller större förbrukare. OLU ansåg därför att det naturligt lagringen var att genomförs av näringslivet. Inom ramen för sådan huvuden saklig inriktning finns dock olika tänkbara lösningar vad gäller bl.a. organisation och finansiering OLU som avsåg pröva i det fortsatta utredningsarbetet. OLU behandlar frågor av detta slag i detta kapitel.

7.1 Regeringens ställningstagande

I delbetänkandet anförde OLU att det önskvärt att var regeringen beslutar att den uppgiftsfördelning i stort som OLU angett, dvs. att beredskapslagringen av olja även för en neutralitets- eller krigssituation skall genomföras av näringslivet, skall ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet.

Med anledning av OLU:s förslag på denna punkt meddelade regeringen i februari 1994 tilläggsdirektiv dir. 1994:9 till utredningen. I tilläggsdirektiven anger

regeringen att utgångspunkt för utredaren skall vara en finansieringen oljelagringen för såväl krigssiatt av fredskriser i fortsättningen skall åvila tuationer som näringslivet. Därvid skall ett enhetligt och lätt administrerat system eftersträvas. Den lösning som, enligt regeringen, ligger närmast till hands är att lagringsskyldigheten enligt LBOK utvidgas så att den omfattar också behoven vid neutralitet och krig. I likhet med vad gällde fram till år 1987 torde med som sådan modell kostnaderna för lagringen i sista hand en få bäras av användarna.

tilläggsdirektiven erinrar regeringen den syn på I om finansiering beredskapsåtgärder på ansvaret för av energiområdet har kommit till uttryck i tilläggssom direktiven dir. 1993:93 till Ellagstiftningsutred- Enligt dessa direktiv skall elbranschen i allt ningen. väsentligt bära kostnaderna även för sådana åtgärder beredskapsnyttan. Det är från som motiveras enbart av rättvise- och konkurrenssynpunkt önskvärt att liknande principer för fördelning beredskapskostnader skall av tillämpas för alla energislag. Detta gäller inte bara för olja utan även för kol, som ingår i utredarens uppdrag, och för naturgas, som ligger utanför uppdraviss utsträckning kan dock, enligt regeringens get. I behöva tas till särskilda förhåluppfattning, hänsyn landen inom respektive bransch.

Med beaktande detta skall utredaren lägga fram ett av till finansiering oljelagringen för krigssiförslag av tuationer. Utredaren skall därvid översiktligt analyseekonomiska konsekvenserna för berörda intressenra de angivna finansieringsmodellen. Särskilt ter av den skall beaktas effekterna av en utvidgad lagringsskyldighet på kapitalbindning och soliditet inom oljehandeln. Regeringen anför vidare att det är angeläget att systemet i möjligaste mån konkurrensneutral ges en utformning.

Mot bakgrund av sin analys bör utredaren överväga behovet av ändringar i gällande lagstiftning eller andra åtgärder i syfte att bl.a. att motverka eventuella negativa effekter för de berörda företagen den av ändrade finansieringsmodellen.

I prop. 199394:141 om beredskapslagring olja för av krigssituationer, där regeringen tog ställning till förslagen i 0LU:s delbetänkande, redovisade regeringen för riksdagen den nu återgivna på finansiesynen ringen. Därvid uttalade regeringen att det framstår som följdriktigt att de berörda företagen också ges ansvaret för att äga de tillkommande lagren och för svara finansieringen av lagringen.

I propositionen anger regeringen att den att avser lägga fram förslag om bl.a. finansieringen beredav skapslagringen av oljor för riksdagen på grundval av 0LU:s slutbetänkande.

7.2 Ekonomiska effekter

OLU skall således lägga fram förslag till finansiering av oljelagringen för krigssituationer samt översiktligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för berörda intressenter av den angivna finansieringsmodellen. Särskilt skall beaktas effekterna utvidgad av en lagringsskyldighet på kapitalbindning och soliditet inom oljehandeln.

Med anledning av vad regeringen anfört i tilläggsdirektiven och i propositionen tar OLU till utgångspunkt för beräkningen av de ekonomiska konsekvenserna att de tillkommande oljelagren för krigs- eller neutralitetssituationer skall ägas och finansieras de berörda av företagen. I det följande uppmärksammar OLU de ekonomiska konsekvenser detta kan få för oljehandelsföretag och konsumenter.

Lagringsskyldiga företag har för närvarande beredskapslager avsedda för fredskriser eller oljekriser. Om företagen därutöver skall hålla även lager för krigsoch neutralitetssituationer får de en utökad lagringsskyldighet och behöver binda mer kapital i lager. I och med att krigslagringen främst skall utgöras av drivmedel och andra lätta produkter, är det i praktiken oljehandelsföretagen behöver öka sin lagring. Storförsom använder främst tyngre produkter och påverkas brukarna därmed nästan inte alls.

Storleken på det tillkommande kapital som behöver bindas i olja kan beräknas som den volym som skall multiplicerat med priset för de olika oljeprolagras dukterna. Vid aktuella priser och valutakurser är det fråga ett tillkommande kapitalbehov på omkring en om miljard kronor. Det statliga lager som avvecklas binder för närvarande ett avsevärt större kapital.

Lagringsutrymmen behövs självfallet för de tillkommande lagren. Samtidigt frigörs lagringsutrymmen som staten närvarande använder. Cisterner kan också finnas för tillgängliga på marknaden. Det är därför inte givet att lagringsskyldigas ökade behov lagringsutrymmen i de av större utsträckning behöver föranleda investeringar i lagringsutrymmen. OLU förutsätter i beräkningarna nya att något behov att binda nytt kapital i lagringsutav inte finns. Däremot uppkommer en cisternkostnad rymmen oavsett om lagringsutrymmen köps eller hyrs. Denna kostnad beaktas i beräkningarna.

Det ökade kapitalbehovet för oljelager kan tillgodoses främst med eget kapital eller med lånat kapital. Om oljebolagen finansierar hela det tillkommande beredskapslagret med lånat kapital försvagas företagens soliditet. Beräkningar som gjorts pekar mot att soliditeten för oljehandelsföretagen skulle försvagas med i genomsnitt 0,9 procentenheter från 30,1% till 29,2%. Försvagningen varierar mellan 0,3 och 1,8 procentenheter för de elva oljehandelsföretag som ingått i

beräkningen. För närvarande varierar de elva företagens soliditet mellan 10% och 50%.

Kapitalbehovet för att finansiera det tillkommande beredskapslagret av olja kan således tillgodoses med lånat kapital eller eget kapital. Beroende på den finansieringsform som de olika företagen väljer, leder detta till kapitalkostnader i form räntor på lånat av kapital eller avkastningskrav på det kapitalet. egna

Det får, som regeringen anfört i tilläggsdirektiven, förutsättas att den tillkommande kapitalkostnaden samt kostnader för cisternhyror och hantering fullt ut kommer att slå igenom i de priser slutkonsumenterna som får betala för oljeprodukterna. Den samlade kostnadsökningen kan bedömas uppgå till 100 150 milj. kr. a per år.

Kostnadsökningen för motorbensin kan bedömas motsvara en höjning av konsumentpriset med 0,5 ä 1 öre liter per förbrukad bensin beroende på vilken räntesats som används i kalkylen. För en normalbilist skulle det betyda en ökad kostnad på 15 kronor året. om

Motsvarande beräkning för motorbrännolja och lätt eldningsolja pekar på kostnadsökningar motsvarar som 1 å 1,5 öre per liter förbrukad olja. För villaägare en som använder oljeeldning skulle det betyda kosten nadsökning med 65 kronor om året.

7.3 Förslag om finansiering och organisation

Med anledning av vad regeringen anfört i tilläggsdirektiven dir. 1994:9 till OLU och i propositionen prop. 199394:141 om beredskapslagring av olja för krigssituationer, har OLU vid den översiktliga analysen de av ekonomiska konsekvenserna utgått från att de berörda

företagen skall äga och finansiera de tillkommande lagren.

Storleken på det kapital som behöver bindas i tillkommande lager uppgår enligt OLU:s bedömning till omkring miljard kronor. De lagringsskyldiga oljehanen delsföretagens soliditet kan, enligt OLU:s bedömningar, antas försvagas med i genomsnitt mindre än en procentenhet från drygt 30% till drygt 29%. Den ökade lagervolymen medför också ökade risker för redovisningsmässiga förluster vid prisfluktuationer på olja.

Enligt OLU:s uppfattning är den tillkommande kapitalsoliditetsförsvagningen vid lånefinansibindningen och ering så begränsad omfattning att den utan större av svårigheter kan hanteras av de berörda företagen. Det kan erinras att lageruppbyggnaden är avsedd att om genomföras stegvis först under lagringsåren 199697, 199798 och 199899. Företagen har därmed gott om tid för att vidta finansiella förberedelser av olika slag.

bakgrund föreslår OLU att de lagringsskyldi- Mot denna dvs. oljehandelsföretag och i förekommande fall ga, storförbrukare, skall äga de tillkommande lagren för krigs- och neutralitetssituationer och också svara för finansieringen av lagren.

Det betyder att oljehandelsföretag och storförbrukare skall hålla beredskapslager för oljekriser och för krigssituationer. Den samlade mängd olja som företagen skall hålla i lager är dock mindre än den som de före år skyldiga att hålla i lager för endast 1987 var säkerhetspolitiska krigs- och avspärrningssituationer.

Företagens kostnader för att hålla de tillkommande lagren får, nämnts, förutsättas i sista hand bäras som använder oljeprodukterna. Kostnaderna varav dem som ierar för olika oljeprodukter, men översiktliga

beräkningar pekar mot att kostnadsökningen kan motsvara 0,5 till 1,5 öre per liter förbrukad bensin eller diesel- och villaolja.

När det gäller den administrativa metod med vilken den utökade beredskapslagringen olja för krigssituatioav ner skall åstadkommas, föreslår OLU att i likhet LBOK med vad som gällde före år 1987 tillämpas för lagring även med detta syfte. Tillvägagångssättet bör vara att den andel av främst oljeförsäljningen ett företag som skall lagra, från nuvarande 25% lagras för oljekrisom ser enligt Sveriges IEP-åtagande, höjs med ett antal procentenheter som kan variera mellan olika oljeprodukter för att tillgodose även behovet i krig. Det är en betydande fördel att lagring för fredstida oljekriser och krigssituationer kan hanteras i administratisamma va system. Enligt OLU:s uppfattning är ett enhetligt system av detta slag lätt att administrera. I kapitel 8 föreslår OLU att vissa ändringar görs i de regler som avgör vilka som är skyldiga att hålla beredskapslager av olja.

I direktiven anges att det är angeläget att systemet ges en i möjligaste mån konkurrensneutral utformning. LBOK innebär att säljare och förbrukare olja påav verkas proportionellt i förhållande till den mängd olja som berörda företag säljer eller förbrukar. I detta sammanhang finns skäl att betona att från näringslivets sida inte har hävdats att lagen i viktiga avseenden skulle snedvrida konkurrensen mellan olika företag. Såvitt OLU kan bedöma verkar i lagen huvudsak konkurrensneutralt mellan de berörda företagen.

Mot denna bakgrund föreslår OLU att beredskapslagringen i näringslivet av olja för krigssituationer skall åstadkommas att LBOK tillämpas. genom OLU vill erinra om att LBOK ursprungligen är utformad för detta ändamål.

tilläggsdirektiven att utredaren bör överväga I anges behovet ändringar i gällande lagstiftning eller av andra åtgärder i syfte bl.a. att motverka eventuella negativa effekter för de berörda företagen av den valda

finansieringsformen.

har övervägt fördelar eventuellt kan vinnas OLU om att beredskapslagringen av olja på uppdrag av de genom lagringsskyldiga företagen sköts av ett särskilt bolag helt eller delvis ägs av de lagringsskyldiga. som Organisatoriska lösningar av detta slag finns i en rad europeiska länder, där man uppenbarligen ansett att en sådan organisation erbjuder fördelar för såväl före-

tagen som staten.

har i denna organisationsfråga fört samtal med OLU företrädare för Svenska Petroleum Institutet SPI. Därvid har framkommit att SPI, utifrån de antaganden görs i 1992 års försvarsbeslut och i nuvarande som säkerhetspolitiska läge, inte kan se motiven för en uppbyggnad ett särskilt tvångslager av olja utöver av vad följer IEP-avtalet. Besked har lämnats att som av för närvarande inte kommer att framföra förslag SPI till åtgärder från statsmakterna, t.ex. lagstiftning eller kreditgarantier, skulle kunna underlätta en som uppbyggnad i näringslivet av lager av olja för en krigs- eller neutralitetssituation. För att minimera oljeindustrins och därmed samhällets kostnader för tvångslagring avser SPI att fram till en eventuell kontrollstation hösten 1995 i stället aktivt arbeta för föreliggande del söka få ändring till stånd av att i en det beslut som riksdagen fattat.

Mot denna bakgrund anser sig OLU inte ha anledning att närvarande lämna några förslag åtgärder från för om statsmakternas sida för att underlätta för företagen att fullgöra den utökade beredskapslagringen av olja. dock att det bör möjligt för de berörda OLU anser vara att aktualisera sådana förslag vid ett senare tillfälle, t.ex. när statsmakterna slutligt taçit ställning

till frågan om finansieringen beredskapslagringen av av olja.

I delbetänkandet SOU 1993:87 diskuterade OLU möjligheten att försörjningsberedskapen på oljeområdet inför ett militärt angrepp eller en neutralitetssituation baseras på s.k. återtagning, dvs. att olja anskaffas vid ett senare tillfälle när situationen motivera anses det. 0LU:s slutsats var att inriktningen bör att i vara landet skall finnas huvuddelen de lager olja av av som behövs för att totalförsvaret skall kunna klara de krav som ett militärt angrepp eller neutralitetssituation en reser. statsmakterna har under våren 1994 prop. 1993- 94:141, bet. 199394:NU19, rskr. 199394:311 godtagit 0LU:s förslag till minskad lagring baserat på bl.a. denna förutsättning.

I den andra etappen av 0LU:s arbete har de sakkunniga, vilka företräder oljebranschen och storförbrukare av olja, förordat att företagen inte skulle behöva olja ha i lager, utan att det skulle räcka att företagen har lagringsutrymmen i beredskap. Företagen skulle på anmodan av staten lagra in bränsle när det säkerhetspolitiska läget anses påkalla detta. Syftet sådan med en lösning är självfallet att minska kapitalbindningen och omsättningskostnaderna.

I delbetänkandet avvisade OLU möjligheten att i väsentlig mån bygga oljeberedskapen på återtagning. Skäl härtill var den mycket stora betydelse oljeprodukter har i krigs- eller neutralitetssituation en och risken för att ett beslut om återtagning fattas så sent att det visar sig omöjligt att i den aktuella krissituationen bygga upp oljelagren till erforderlig nivå.

OLU gör fortfarande samma bedömning i denna fråga och kan inte ens i den nuvarande gynnsamma säkerhetspolitiska situationen förorda det ökade risktagande som en förlitan på återtagning skulle innebära. OLU vill betona att det är naturligt det råder vissa skillnaom

mellan statens inställning till säkerhetspolitiskt der risktagande och kommersiella företags inställning till

olika slag risker. Mot denna bakgrund - och med av anledning statsmakternas nyligen fattade beslut av således inte skäl att ändra sin uppfattning i ser OLU fråga försörjningsberedskapen på oljeområdet bör om hur

utformas.

8 TILLSYN OCH REGLER

I tilläggsdirektiven dir. 1994:9 till OLU uttalas att en överföring av uppgiften att genomföra krigslagringen av olja från staten till näringslivet innebär ökade krav på myndighetstillsyn. Tillsynsmyndigheten bör ha goda möjligheter att fortlöpande kontrollera att beredskapslager av respektive produkt faktiskt hålls i lager i enlighet med de föreskrifter meddelats. som

Utredaren skall enligt direktiven överväga hur tillsynen av beredskapslagringen hos de lagringsskyldiga företagen kan förbättras. också behovet hos tillsynsmyndigheten av resurser för att säkerställa en fullgod tillsyn skall prövas. Utredaren skall utgå från att NUTEK även i fortsättningen skall ha denna uppgift.

I en granskningsrapport riktade Riksrevisionsverket RRV år 1992 kritik mot bl.a. NUTEK:s tillsyn i fråga om fredskrislagring av olja.

I detta kapitel behandlas frågor om tillsynen beav redskapslagringen av olja. Mot bakgrund gällande av nu planeringsförutsättningar behandlas därvid även några regler för lagringen som är betydelse för tillsynsav arbetet. Avslutningsvis berörs även frågor vissa om statliga myndigheters lagring olja. av

8.1 Nuvarande tillsyn

I detta avsnitt beskrivs hur NUTEK för närvarande bedriver tillsynen över beredskapslagren olja i av näringslivet.

Tillsynsarbetet tar i anspråk sammanlagt ca tre årsarbetskrafter. I arbetet används i stor utsträckning datorstöd.

tillsynen beredskapslagringen ingår främst följan- I av de arbetsmoment.

- Beslut om lagringsmängd Kontroll av att lagringsskyldigheten fullgörs - Dispenshantering och förfrågningar - Revision av lagringsskyldiga - - Rapportering till IEA och EU

Innehållet i de olika arbetsmomenten presenteras i det följande, varvid även formerna för oljebolagens lagerredovisning beskrivs.

8.1.1 Beslut om lagringsmängd

NUTEK fastställer den mängd lagringsbränsle som varje lagringsskyldig skall hålla i beredskapslager under lagringsåret. Lagringsåret löper mellan den 1 juli och den 30 juni. Lagringsmängden grundas på den lagringsskyldiges försäljning eller förbrukning av olja under föregående kalenderår basåret. För bl.a. innehavare av oljekondensverk samt för statliga myndigheter bestämmer regeringen lagringsmängden.

Företag skall lämna uppgift om försäljning eller förbrukning till NUTEK senast den 1 februari varje år. senast i april skickar NUTEK ut ett beslut om lagringsmängd för det kommande lagringsåret. En avstämning mot totalförbrukningen i landet och nettoimporten av lagringsbränslen under basåret görs innan lagringsskyldigheterna fastställs. Samtliga importörer av lagringsbränslen fångas upp genom att SCB till NUTEK lämnar en lista över importörer av sådana bränslen.

Ett omsorgsfullt arbete i detta skede minskar behovet

av arbetsinsatser under resten året i form hanteav av ring av dispenser och omprövningar. En betydande del av arbetet i detta skede går ut på att vid beräkning av basmängder göra korrigeringar för försäljningar mellan lagringsskyldiga. Antalet lagringsskyldiga företag är för närvarande så stort som ca 160, vilket gör arbetet tidskrävande.

8.1.2 Kontroll av att lagringsskyldigheten fullgörs

Den som är skyldig att hålla beredskapslager skall varje månad lämna uppgift den mängd bränsle han om som vid utgången av föregående kalendermånad hade i lager. Rapporteringen sker under straffansvar. Efter kontroll och justeringar mot lagertransaktioner mellan lagringsskyldiga och beviljade dispenser framgår beredom skapslagret hållits under månaden. Vid brist kan NUTEK debitera lagringsavgift.

Med föreskriven rapportering kan lagerläget den sista i månaden utläsas. Däremot kan med denna inte rapport kontrolleras att beredskapslagret hållits varje dag under månaden.

I syfte att begränsa onödig fysisk förflyttning av oljeprodukter tillämpar de större oljehandelsföretagen sinsemellan ett system med s.k. varulån. T.ex. kan ett företag som har sålt olja i norra sverige, inte men som har en egen produkt på plats, låna av ett annat företag på plats. Oljan kan sedan lämnas tillbaka i södra Sverige. Lämnade varulån får tillgodoräknas i lagret medan mottagna varulån dras av.

Enligt LBOK skall beredskapslagringen fullgöras med varor som den lagringsskyldige äger. De större oljehandelsföretagen kan dock få generella tillstånd NUTEK av att inlagra hos andra större oljehandelsföretag. Andra lagringsskyldiga kan också av NUTEK få tillstånd att i visst fall inlagra hos annan lagringsskyldig. Inlagring

innebär att en lagringsskyldig uppdrar åt en annan lagringsskyldig att ombesörja lagring för hans räkning. Transaktioner av detta slag försvårar kontrollen av att lagringsskyldigheten fullgörs.

8.1.3 Bolagens lagerredovisning och kontroll

Det sätt på vilket oljehandelsföretagens lagerredovisning går till är av stor betydelse för att bedöma kvaliteten i deras rapportering till NUTEK och för utformningen av tillsynen. oljebolagens lagerredovisning och egen kontroll presenteras därför ganska utförligt i det följande.

Vid fartygsleveranser av olja till depåer, vid pumpning mellan depåer och vid lastning till fartyg finns vanligtvis oberoende inspektör närvarande, vilken har en till uppgift att fastställa och kontrollera den lossade eller lastade volymen. I undantagsfall genomför depåpersonalen volymmätningen utan att en inspektör finns närvarande. Volymmätningen baseras på pejling av cisterner, bergrum och fartygstankar. Under transporterna uppkommer oundvikligen ett visst svinn. Transportsvinnet följs upp kontinuerligt av bolagens internrevisorer. Befraktaren görs ansvarig för skillnader mellan ilastade och avlastade volymer som är större än de normala.

Cisterner, bergrum och övriga lagringsutrymmen skall ha gällande mätbevis fastställda av myndigheter. Bolagens internrevisorer ser till att mätutrustningarna kontrolleras på vederbörligt sätt.

Vid utleveranser olja sker volymmätning både i av utlastningsanordningen, s.k. rackmätare, och i tankbilen. Vid varulån mellan oljehandelsföretag skrivs ett varulåneallegat baserat på den kontrollerade volymen. För egna uttag görs dagliga avstämningar mellan tankbilarnas utlevererade volymer till kunderna och ut-

lastad volym. Depåerna stämmer dagligen att de av utlevererade volymerna enligt rackmätarna överensstämmer med kundfakturering, returer och varulån. Det finns således en nära koppling mellan lagerredovisningen och fakturerings- och reskontrasystemen i bolagen. För bensinstationer är rutinerna desamma, dvs. de har en daglig avläsning av pumpar och avstämning mot försäljningsrapporter och kassaredovisning.

De större oljehandelsbolagen har datoriserade lagerredovisningssystem. Lagerförändringar matas in med normalt ett dygns eftersläpning. Vid helger kan eftersläpningen vara något längre. Bolagen har därmed daglig kontroll över sina lager ett beräknat inte som men fysiskt inventerat eller pejlat lager.

Utöver den dagliga avstämningen vid depåerna sker en månatlig avstämning alla lagerpunkter, av genom att cisternerna pejlas antingen personal av egen eller extern kontrollpersonal. Pejlingen sker i regel den sista i varje månad. Pejlingsresultatet och svinnet analyseras varje månad av ansvariga för lagerpunkter och företrädare för redovisningsfunktionen i företagen. Svinnet redovisas till internkontrollfunktion, en en revisionskommittê eller motsvarande för utvärdering av svinnets storlek och för bedömning behovet åtav av gärder.

Utöver de månatliga pejlingarna genomförs i företagen stickprovskontroller och inventeringar året under av interna och externa revisorer. Varje lagerpunkt, även nyckelräkneverk, inventeras minst gång år en per av oberoende personal.

Varulånen mellan bolagen noteras transaktion för transaktion dagligen och stäms mellan bolagens varulåneav avdelningar en gång i månaden. Vid differenser i uppgifter utreds orsakerna och justeras.

8.1.4 Dispenser och förfrågningar

NUTEK kan bevilja lättnader i lagringsskyldigheten. Det är vanligt att företagen önskar tillstånd att lagra en produkt och för s.k. inlagring, dvs. att någon annan lagrar produkten för hans räkning. önskemål om annan att få lagra en annan produkt än den föreskrivna är särskilt vanliga i skeden när produkter som möter äldre specifikationer håller på att bytas ut mot produkter uppfyller specifikationer, t.ex. i fråga om som nya miljöegenskaper.

Ungefär 150 skriftliga ansökningar behandlas varje år. Därtill kommer ett hundratal fall där besked kan ges direkt telefon. Antalet ansökningar har ökat år per från år och ansökningar där rent ekonomiska motiv kan skönjas har blivit fler. Bedömningarna uppges ha blivit allt svårare att göra. Den nuvarande lagstiftningen ger i vissa fall stor frihet till tolkning, medan det i andra fall finns tydliga bestämmelser som ger inte avsedda konsekvenser, t.ex. s.k. dubbel lagringsskyldighet. sistnämnda fråga behandlas i ett följande avsnitt.

8.1.5 Revision

Genom revision kontrollerar NUTEK varje år att ett urval företag fullgör sin lagrinqsskyldighet. Revisiosom utförs av externa revisorer med erfarenhet nerna, från petroleumbranschen, koncentreras för närvarande till företag som är skyldiga att hålla stora beredskapslager. Antalet företag som varje år revideras brukar ungefär fem säljare och två till tre förvara brukare.

Förutom kontroll av att uppgifterna i företagens en lagerrapporter är korrekta, inriktar NUTEK varje revision mot frågor som varit aktuella i tillsynsarbetet sedan föregående revision. Det kan gälla t.ex. varulån

och inlagringar samt kontroll förhållanden av som åberopats i dispensansökningar.

Revisionerna har i allmänhet visat att företagen fullgör sin lagringsskyldighet och att de lämnar riktiga uppgifter i sina rapporter till NUTEK. En vanlig anmärkning är emellertid att de stora oljehandelsföretagen ibland utnyttjat sitt generella inlagringstillstånd till att först i efterhand justera eventuella brister genom överenskommelser inlagring sinsemelom lan.

NUTEK har låtit studera några oljebolags interna rutiner för lagerredovisning och kontroll. Revisorer med erfarenhet av oljebranschen har granskat rutinerna och därvid inte funnit skäl till några anmärkningar.

8.1.6 Rapportering till IBA och EU

En av hörnstenarna i IEP-avtalet är medlemsländernas gemensamma informationssystem. För Sveriges del svarar NUTEK för en stor del av rapporteringen. Informationssystemet har avgörande betydelse för möjligheterna att tillämpa de olika slag av krisåtgärder ingår i som IEPavtalet. Systemet utgör även en grund för flera andra IEA-aktiviteter. Statistiken används för planering också utanför IEA och utgör ett viktigt underlag för internationella analyser och bedömningar energiav marknadernas utveckling.

NUTEK lämnar månatligen till IEA på oil svar en Monthly and gas questionnaire. Rapporten utgör grund för IEA en att

- beräkna medlemsländernas lagringsåliggande, - kunna genomföra s.k. triggerberäkningar, - beskriva handelsmönstret mellan länder, - övervaka ländernas lagringsåliggande.

Förutom inhemsk produktion redovisar NUTEK i rapporten den svenska importen och exporten av olja och gas fördelad på olika länder. Oljan delas upp i, förutom råolja och feedstock, alla fraktioner från gasol till petroleumkoks. Återflöde från den petrokemiska industrin redovisas också, liksom raffinaderiernas egenförbrukning och förluster. Rapporten behandlar även bunkers för utrikes sjöfart samt leveranser av flygdrivmedel till den internationella flygtrafiken samt bränsleleveranser till kraftindustrin. Lagren redovisas i råoljelager och produktlager fördelade på uppdelade samtliga raffinaderifraktioner. Motsvarande rapport lämnas för naturgas.

Härutöver redovisar NUTEK varje månad råoljepriset i en särskild rapport.

NUTEK lämnar dessutom årligen svar på en Annual oil questionnaire. Den utgör sammanfattning på årsbasis en månadsrapporterna och innehåller också fullständiga av uppgifter oljeanvändningen fördelad på ett stort om antal sektorer.

Underlaget för dessa rapporter är de lagringsskyldiga företagens månadsrapporter, särskilda enkäter till oljeföretagen och storkonsumenterna samt utrikeshandelsstatistiken och SCB:s leverans- och förbrukningsstatistik. NUTEK:s interna databas uppdateras månatligen och rapporterna till IEA framställs i stort sett automatiskt.

som följd EES-avtalet har Sverige från den 1 en av januari 1994 även viss rapporteringsskyldighet till EGkommissionen. Beredskapsfrågor ingår inte i EES-avtalet och någon lagerrapportering sker därför inte. NUTEK rapporterar däremot konsumentpriser på oljebaserade drivmedel och bränslen varje månad. Importpriser på råolja och produkter rapporteras varje kvartal. Härutöver skall varje kvartal rapporteras inhemska distributionskostnader och raffinaderimarginaler.

NUTEK skall till EG-kommissionen även årligen rapportera vissa planerade större infrastrukturinvesteringar inom olje-, gas- och elförsörjningen. oljeområdet Inom avses framför allt nyinvesteringar eller större uppgraderingar av raffinaderier, eventuella pipelines, större terminalanläggningar och depåer.

8.2 RRV:s synpunkter

I en granskningsrapport F 1992:27 riktade Riksrevisionsverket RRV kritik mot bl.a. NUTEK:s verksamhet i fråga om fredskrislagring olja. detta avsnitt av I sammanfattas de förslag som RRV därvid redovisade och som är av betydelse i detta sammanhang. Såväl NUTEK som Svenska Petroleum Institutet har på olika sätt ifrågasatt vissa av RRV:s synpunkter.

8.2.1 Kontrollen över lagren

RRV föreslog att metoderna för rapportering och revision skulle utvecklas. RRV ansåg att den månatliga rapporteringen bör ske vid slumpvis valda datum. RRV förespråkade också att policy utformas för en ny hur revisionsinsatserna skall fördelas mellan olika lagringsskyldiga på ett sätt tar hänsyn till som dessas betydelse och storlek. Vidare ansåg RRV att det är rimligt att det finns ett samband mellan kontrollinsatserna och den aktuella marknadssituationen. Oro på oljemarknaden kan motivera intensifierad kontroll.

8.2.2 statsmakternas möjligheter att förfoga över lagret

För att förbättra beredskapen för fredskris då en IEPavtalet inte trätt i kraft föreslår RRV att oljekrislagen ändras så att förfoganderegeln inte är kopplad till

beslut att utlösa oljetilldelningssystemet. En IEA:s om skulle göra det möjligt för regeringen sådan förändring i krisläge fatta ett unilateralt beslut om att att ett samlade oljereserver. På så sätt förfoga över landets enligt RRV, större handlingsfrihet för regeskapas, ringen inför olika situationer.

8.2.3 Färre lagringsskyldiga företag

Enligt torde tvångslagret kunna fördelas på betyd- RRV ligt färre lagringsskyldiga än vad som nu är fallet beredskapen försämras. Ungefär 90% av lagret utan att stycken lagringsskyldiga. En reformering hålls av ca 30 systemet att avskilja de små företagen som är av genom i bör således inte innebära någon lagringsskyldiga dag ökning lagringsplikten och kostnaden för de större av företag blir kvar i systemet. som

Tillsynen bör, enligt RRV, underlättas avsevärt om de

lagringsskyldiga blir färre och en mer homogen grupp. IEA-länderna att de lagringsskyldi- Exempel finns bland endast utgörs av importörer och producenter. ga

8.3 överväganden och förslag

tillsyn över beredskapslagringen av olja som NUTEK Den behöver utföra är i stor utsträckning en följd av det regelsystem gäller. Regelsystemets utformning har 1 som sin stor betydelse för tillsynsmyndighetens behov tur för att kunna utöva tillräcklig kontroll. av resurser Skall tillsynen förbättras är det därför nödvändigt att

diskutera reglerna och de avsikter som ligger bakom

dessa.

för det nuvarande systemet med många Viktiga skäl lagringsskyldiga har varit bristen på cisternutrymme uppbyggnadsperioden, önskemål om att av beredunder

skapsskäl sprida lagren till större förbrukare och en strävan att söka fördela kostnaderna för beredskapslagringen på många företag. De ursprungliga ekonomiska och beredskapsmässiga motiven har emellertid numera förlorat en del av sin betydelse.

Avsikten att sprida oljelagringen till många lagringsskyldiga har inte kunnat förverkligas. Många små förbrukare och återförsäljare har nämligen visat sig obenägna att själva ombesörja beredskapslagringen. De har i många fall svårt att ta på sig den ekonomiska risk som det innebär att hålla sådana lager. De har därför ofta mot kostnadsersättning uppdragit till något av de större oljehandelsföretagen att för deras räkning ombesörja lagringen.

Beredskapslager av olja som finns hos förbrukare kan i praktiken inte utnyttjas på annat sätt än förgenom brukning vid respektive anläggning. Lagringsformen leder därför till att det under kriser saknas flexibilitet och handlingsfrihet för den del lagringen av som förbrukarna står för. Härtill kommer att enligt gällande planeringsförutsättningar försörjningen med viktigare i krigssituationer i liten varor numera utsträckning skall baseras på samtidig produktion. Betydelsen av att beredskapslager av olja finns hos tillverkningsindustrier minskar därmed.

Mot denna bakgrund finns det skäl att ändra inrikt-

ningen i beredskapslagringen olja på

av ett sätt som gör att en större del av lagringen kommer att hållas i de delar av det kommersiella distributionssystemet, där det redan av logistiska skäl lagras olja. Därmed ökar förutsättningarna att i en krissituation flexibelt utnyttja oljan genom att styra den till i den aktuella situationen prioriterade användare. Därmed kan också antalet lagringsskyldiqa företag minskas, vilket kan underlätta tillsynen av beredskapslagringen.

I det följande presenterar OLU förslag och synpunkter i

frågor är betydelse för fördelningen av skyldigsom av heten hålla beredskapslager och för tillsynen över beredskapslagringen av olja och kol.

8.3.1 Minskning av antalet lagringsskyldiga

Antalet företag är skyldiga att hålla beredskapslasom olja och kol uppgår för närvarande till 57 ger av säljare och 77 förbrukare. De senare har sammanlagt 105 lagringspliktiga anläggningar.

Av säljarna ingår 33 lagringsskyldiga företag i nio oljehandelskoncerner. Därutöver finns tio säljföretag helt eller delvis skaffar olja genom egen import. som De övriga säljföretagen är återförsäljare.

Av de lagringsskyldiga förbrukarna är 29 värmeverk eller kraftvärmeverk med 39 anläggningar. Bland de övriga förbrukarna, som huvudsakligen är tillverkningsindustrier, är sex importörer.

De nio största oljehandelskoncernerna svarar för närma- 90% beredskapslagringen. övriga säljare och re av förbrukare svarar för 2,6% respektive 8,4%. Beredskapslagringen är således koncentrerad till ett ganska litet antal bolag och koncerner.

Tekniken för att åstadkomma en korrekt kostnadsfördelning mellan lagringsskyldiga och inte lagringsskyldiga är ett rabattsystem. Detta innebär att om en lagringsskyldig köper olja annan lagringsskyldig, av en förhandlar köparen till sig en rabatt som motsvarar kostnaden för den beredskapslagring han åtar sig. Storleken på rabatten, liksom kostnadsgenomslaget till den slutlige konsumenten, bestäms konkurrensen på av marknaden.

I syfte att anpassa lagringen till de aktuella beredskapsbehoven och för att underlätta tillsynsarbetet

anser OLU att antalet lagringsskyldiga bör minskas. Detta bör ske på tre olika sätt.

För det första föreslår OLU att regel en om koncernlag- ;ing införs för oljehandelsföretag och raffinaderier. Den definition av koncern, moderbolag och dotterbolag som finns i aktiebolagslagen 1975:1385 bör kunna tillämpas. En sådan regel bör innebära lagringsatt skyldigheten beräknas för koncernen helhet och att som moderbolaget i koncernen skall för fullgörandet ansvara av skyldigheten.

En sådan regelförändring påverkar inte koncernens samlade beredskapslagring eller den ekonomiska situationen, men skulle förenkla företagets planering och administration. Eftersom stor del NUTEK:s en av arbete med dispenser gäller koncerninterna transaktioner, skulle också tillsynsmyndighetens arbete underlättas.

Fullständigt införande av koncernlagring för oljehandelsföretagen innebär att rapporteringen från före- 33 tag upphör och ersätts med rapportering från nio koncernmoderbolag. Nettoförändringen skulle alltså bli en minskning med 24 lagringsskyldiga.

Ett införande av koncernlagring förutsätter att LBOK ändras. Koncernlagring kan generell vara en regel eller en möjlighet som får tillämpas efter medgivande av tillsynsmyndigheten. OLU avstår från att lämna ett förslag till närmare innehåll i lämplig författen ningsändring på denna punkt. Erforderliga författningsändringar bör övervägas i särskild ordning.

För det andra föreslår OLU att lagringsskyldigheten för förbrukare ändras så att lagringsskyldigheten slopas för tillverkningsindustrier. Den skyldighet hålla att beredskapslager, som för närvarande åvilar tillverkningsindustrin, skall i stället föras över till oljehandelsföretagen och raffinaderierna. slopad lagringsskyldighet för tillverkningsindustrier, inte själva som

importerar olja, medför att 42 företag med sammanlagt anläggningar upphör att vara lagringsskyldiga. 60 Lagringsskyldighet avseende ca 130 000 m3 olja, främst tjock eldningsolja, flyttas därmed från tillverkningsindustrier till oljehandelsföretag och raffinaderier. mängd är redan hel del inlagrat hos olje- Av denna en handelsföretag m.fl.

OLU har i kapitel 2 och 3 betonat den stora betydelse produktion el och värme med olja och kol kan ha som av denna bakgrund OLU att i en krigssituation. Mot anser lagringsskyldigheten måste behållas för den som driver värmeverk eller ett kraftvärmeverk eller innehar en ett gasturbinanläggning för framställning av elektrisk oljekondensverk. Olja som lagras vid kraft eller ett anläggningar dessa slag skulle i en krigssituation av troligen också förbrukas vid anläggningen. I dessa fall alltså fördel att förbrukarna är lagringsär det en skyldiga.

i kapitel 4 föreslagit att kol som används i OLU har industrin inte längre skall utgöra underlag för lagringsskyldighet eller beredskapslagring. Däremot skall driver ett värmeverk eller ett kraftvärmeverk den som även i fortsättningen vara skyldig att beredskapslagra

kol.

slopande lagringsskyldighet för förbrukning av olja av sker i tillverkningsindustrier förutsätter att LBOK som ändras. OLU kan inte bedöma om det är lämpligast att begreppet tillverkningsindustri definieras och företag tillhör denna kategori undantas från lagringsskylsom dighet, eller det möjligen är bättre att peka ut om vissa kategorier t.ex. innehavare av värmeverk, kraftvärmeverk, gasturbinanläggningar och oljekondenlagringsskyldiga. OLU avstår även på sverk m.fl. - som denna punkt från att lämna ett närmare förslag till författningsändring. Erforderliga författningsändringar bör övervägas i särskild ordning.

För det tredje föreslår OLU att gränsen höjs för när en återförsäljare av olja blir lagringsskyldig. Med återförsäljare avses en säljare som inte har import egen av olja. För närvarande är den som under ett år sålt 20 000 m3 olja lagringsskyldig. OLU förslår att denna gräns höjs till 50 000 m3. Därmed minskar antalet lagringsskyldiga med sex företag. Lagringsskyldighet avseende 60 000 m3 oljeprodukter skilda ca av slag flyttas därmed till främst de större oljehandelsföretagen. Ungefär hälften av denna mängd finns redan inlagrad hos de större företagen. För att åstadkomma denna förändring behöver mängdangivelsen i LBOK 7 § punkt 3 mom. c ändras.

Sammantaget innebär dessa tre förslag till regeländringar att antalet lagringsskyldiga minskar från 134 till ungefär 62 och att antalet anläggningar med lagringsplikt hos förbrukare minskar från 105 till ungefär 45. Genomförs förslagen skulle således antalet lagringsskyldiga och antalet anläggningar står under som NUTEK:s tillsyn minska till mindre än hälften.

När det gäller olja innebär förslagen att omfören delning av beredskapslagren skall ske mellan olika kategorier lagringsskyldiga. När det däremot gäller kol innebär förslaget inte omfördelning utan minsken en ning av beredskapslagringen samt att kategori been frias från tvångslagring.

OLU förutsätter att tillsynsmyndigheten noga följer de effekter av olika slag som en ändrad fördelning av lagringsskyldigheten i fråga om olja kan medföra.

För att beredskapslagringen skall kunna genomföras utan onödiga kostnader finns regler s.k. inlagring, dvs. om att lagringen på uppdrag och mot ersättning ombesörjs av annan lagringsskyldig. I vilken utsträckning inlagring behöver medges, hänger med vilken krets samman företag som är lagringsskyldig. Införs koncernlagring, lagringsskyldigheten slopas för förbrukande tillverk-

ningsindustrier och gränsen höjs för när återförsäljare blir lagringsskyldiga minskar behovet av inlagring. När ställning tagits till de föreslagna regeländringarna i fråga vilka skall vara lagringsskyldiga, kan det om som lämpligt att pröva om också reglerna för inlagring vara bör ändras.

fråga rörande inlagring bör dock behandlas redan i En sammanhang. Enligt vad OLU erfarit vållar en detta formulering i LBOK 22 § problem vid tillämpningen. I paragraf sägs att tillsynsmyndigheten får medge denna att lagringsskyldig säljer oljeprodukter i en som större delen landet, utan tillstånd i varje särskilt av fall uppdrar åt annan sådan lagringsskyldig att en tillfälligt ombesörja lagring av oljeprodukter för hans

räkning.

formulering tillkom när oljemarknaden i Sverige Denna dominerades ett halvdussin rikstäckande oljebolag av sålde alla slag oljeprodukter. omvandlingen i som av oljebranschen i Sverige under senare år har medfört att differentierad företagsstruktur har framträtt. en mer har lett till att uttrycket en lagringsskyldig Detta säljer oljeprodukter i större delen av landet som blivit oprecis och därmed kommit att lämna utrymme för viss godtycklighet i tillämpningen av bestämmelsen.

att åsyftat uttryck bör ersättas med ett nytt OLU anser uttryck, är ändamålsenligt utifrån dagens förutsom sättningar och kan ge klarhet i tillämpningen. OLU som föreslår att nuvarande uttryck ersätts med en lagringsskyldig som importerar lagringsbränsle och som säljer oljeprodukter eller en lagringsskyldig som driver oljeraffinaderi inom landet och som säljer oljeprodukter. Innebörden härav är att även bl.a. företag är specialiserade på någon enstaka produkt, som eller har en geografiskt starkt begränsad marknad, som kan få ett generellt tillstånd till inlagring under förutsättning att de samtidigt är importörer.

8.3.2 Dubbel lagringsskyldighet

Beredskapslagringen av bränsle regleras i LBOK. Ett företag är lagringsskyldigt, det basåret om under köpt lagringspliktigt bränsle ett lagringspliktigt av annat företag och sedan sålt bränslet, företagets om försäljning under basåret uppgått till minst m3 20 000 olja. Vid beräkningen de kvantiteter såld av vara som skall ligga till grund för att fastställa den mängd bränsle som skall lagras, får avdrag göras för de kvantiteter som sålts till någon som under kalenderåret närmast före försäljningen sålt eller förbrukat bränsle inom samma varuslag i sådan omfattning att lagringsskyldighet uppstått.

Anledningen till att ett sådant avdrag får göras är att det företag som köpt bränslet måste räkna in detta i basmängden som ligger till grund för att bestämma företagets lagringsskyldighet. Om ingen sådan avräkning fick ske, skulle den sålda kvantiteten lagringspliktigt bränsle grunda lagringsskyldighet hos två företag. Såsom reglerna är utformade kan det emellertid inträffa

att dubbel lagringsskyldighet ändå inträder, nämligen när bränsle sålts till ett företag inte som var lagringsskyldigt under kalenderåret före försäljningen,

men som därefter blivit lagringsskyldigt. I ett sådant fall beräknas på grundval av samma kvantitet bränsle lagringsskyldighet såväl för det företag sålt som varan som det företag som köpt Detta problem varan. har uppmärksammats av bl.a. Svenska Petroleum Institutet som i en skrivelse i december 1993 hemställt att OLU behandlar denna fråga.

OLU konstaterar att under vissa förutsättningar samma bränslekvantitet kan utgöra basmängd hos två olika företag och ge upphov till dubbel lagringsskyldighet. Denna konsekvens av reglerna är, enligt 0LU:s uppfattning, inte avsedd. Den torde ha sin förklaring i att på omvänt sätt den situationen kan inträffa att ett företag säljer till ett företag lagringsskyldigt som var

under kalenderåret före försäljningen men vars lagringsskyldighet därefter upphör. I detta fall ger den sålda mängden lagringspliktigt bränsle inte upphov till lagringsplikt hos något företag. Den i vissa situatiouppkommande dubbla lagringsskyldigheten kan emelner lertid upplevas som orättvis av den som drabbas av den och det bör därför finnas ett sätt att undvika denna.

Om koncernlagring införs och gränsen höjs för när lagringsskyldighet inträder för återförsäljare, bör åtskilliga potentiella fall av dubbel lagringsskyldighet försvinna. Enligt OLU:s uppfattning bör emellertid ett medel tillskapas som ger tillsynsmyndigheten rätt att medge befrielse från lagringsskyldighet när dubbel lagringsskyldighet ändå visar sig uppkomma.

Den nuvarande bestämmelsen i 24 §, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att då synnerliga skäl föreligger medge undantag från lagringsskyldigheten, går inte att tillämpa i detta fall. I rättspraxis har nämligen konstaterats att det fall, det här är fråga om, inte kan betecknas som som synnerliga skäl. En ny bestämmelse måste därför införas i lagen, regeringen eller tillsynsmyndigheten som ger rätt att nedsätta lagringsskyldigheten då någon som är lagringsskyldig sålt lagringspliktigt bränsle till ett företag visar sig självt ha blivit lagringssom senare pliktigt. Vid bedömningen av om befrielse från lagringsskyldigheten skall medges, måste det av omständigheterna framgå att någon lucka i lagringsskyldigheten inte uppstår på grund av att lagringsskyldigsenare heten senare bortfaller för det företag till vilket det lagringspliktiga bränslet sålts.

OLU föreslår att LBOK ändras på så sätt att i 24 § ett tredje stycke tillförs med i huvudsak följande lydelse.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge befrielse från lagringsskyldigheten helt eller delvis då den till vilken lagringspliktigt bränsle sålts under ett kalenderår själv blivit lagrings-

pliktig för motsvarande kvantitet bränsle under det närmast följande lagringsåret.

8.3.3 Lagerrapportering

En lagringsskyldig skall varje månad lämna NUTEK uppgift om den mängd bränsle han vid utgången som av föregående kalendermånad hade i lager. RRV har riktat kritik mot denna regelbundna rapportering.

En svaghet i detta system är att månatlig lagerrapen port, som utvisar lagersaldot den sista i månaden, inte ger en bild av det genomsnittliga eller lägsta lagervärdet under månaden. Detta skulle de lagringsskylge diga en möjlighet att systematiskt styra lagerhållningen så att lagringsskyldigheten endast på uppfylldes rapporteringsdagarna.

OLU vill erinra om att marknadens behov är styrande för oljehandelns planering tillförseln råolja av av och produkter samt utleveranser av produkter. Dessa flödens tidsmässiga placering kan inte påverkas särskilt mycket av oljeföretagen. Dessutom är produktion och raffinering av olja samt fartygs och tankbilars kapacitet optimerad på sätt gör att det knappast är möjligt som att anpassa tillförsel och utleveranser med sikte på rapporteringstillfällena. Det finns inte belägg för att lagervolymerna systematiskt skulle styras så att lagringsskyldigheten uppfylls endast på rapportdagarna.

Om företagen skall kunna redovisa lagret slumpmäsen sigt vald dag, måste de dagligen pejla och inventera sitt varulager samt stämma sina varulånesaldon. av Kostnaden för detta står, enligt 0LU:s uppfattning, inte i rimlig proportion till de fördelar som eventuellt skulle vinnas.

När det så gäller kvaliteten på månadsrapporterna från oljehandelsföretagen, vill OLU erinra att om dessa

baseras på pejlade och inventerade lagerlägen som justeras för lagerlån. En avstämning görs mellan den fysiska och ekonomiska lagerbokföringen. Lagerredovisningen utgör ett viktigt internt styr- och kontrollinstrument i ett större oljebolag. Företagsledningarna och bolagens revisorer tillmäter det inventerade lagervärdet en avgörande betydelse. Detta medför, enligt 0LU:s uppfattning, att det månatligen inventerade lagervärdet ger en så pålitlig bild av lagret som kan åstadkommas. Det skulle bli mycket svårt att säkerställa kvaliteten på en lagerredovisning som inte direkt anknöt till företagens interna redovisning och behov.

Det är emellertid viktigt att tillsynsmyndigheten har kunskap om kvaliteten i oljehandelsföretagens internoch externrevision för att kunna bedöma tillförlitligheten i månadsrapporteringen. Det finns därför anledning för tillsynsmyndigheten att regelbundet med företagen och deras revisorer gå igenom och bedöma den internkontroll som finns i fråga om lagerredovisningen. Så länge en sådan utvärdering ger vid handen att företagens internkontroll är tillfredsställande, finns ingen anledning till särskilda revisioner.

Ett annat sätt att kontrollera hur företagen fullgör sin lagringsskyldighet kunde vara att företagens revisorer årligen skulle intyga att företagen hållit föreskrivna lagernivåer. Ett sådant system tillämpas i Danmark. Det förefaller, enligt OLU:s uppfattning, dock för närvarande knappast vara nödvändigt att överväga att ålägga även svenska revisorer en motsvarande uppgift.

När det gäller de mindre säljföretagen, som ofta är familjeföretag eller enmansbolag, utsätts inte lagerrapporteringen alltid för samma hårda internkontroll. Här kan finnas möjligheter till bristfällig lagerredovisning. Eventuella felaktigheter avslöjas dock enkelt genom vanliga revisioner. Redan vetskapen om att NUTEK, liksom skattemyndigheten, gör stickprovskontroller

avskräcker troligen de flesta från att redovisa felaktiga lager. Det finns inga belägg för att det skulle förekomma medvetet vilseledande eller felaktig lagerredovisning. De brister emellanåt som har kunnat iakttas har som regel utgjort bagatellavvikelser eller rent slarv.

De resurser som kan frigöras, genom att de stora oljehandelsbolagen inte behöver stickprovgranskas, kan till en del föras över till kontroll mindre av företag med lagringsskyldighet.

Som nämnts gör oljehandelsföretagen dagliga beräknade, men inte pejlade, avstämningar av lagerläget för olika produkter. Därmed finns möjlighet i svår att en oljekris eller i krigssituation en väsentligt förbättra myndigheternas möjligheter att få snabbt helt aktuell information om tillgången på olja. Denna dagliga lagerredovisning kan dessutom i andra situationer där det är nödvändigt granskas NUTEK. Enligt av OLU:s uppfattning finns det under nuvarande förhållanden inte tillräckliga skäl för att kräva att oljehandelsföretagen skall lämna uppgifter om den beräknade dagliga lagersituationen, inte del i månatlig ens som en en rapport.

Mot bakgrund av vad som anförts anser OLU att de lagringsskyldiga, liksom hittills, månatligen bör rapportera lagerläget vid utgången varje kalendermånad. av

Enligt OLU:s uppfattning är det naturligt att NUTEK:s kontrollmetoder anpassas till olika lagringsskyldigas förutsättningar. I fråga de större oljehandelsföreom tagen och raffinaderierna bör det främst vara lämpligt att NUTEK granskar företagens internkontroll. fråga I om de mindre företagen kan sedvanlig stickprovsmässig revision vara lämplig.

I sammanhanget kan nämnas att NUTEK och Svenska Petroleum Institutet avser att bilda en samarbetsgrupp för

att utveckla rapporteringsrutinerna mellan företagen och tillsynsmyndigheten.

8.3.4 Resurser för tillsyn

För de olika moment som ingår i tillsynen av beredskapslagringen av främst olja, använder NUTEK för närvarande omkring tre årsarbetskrafter. Styrande för omfattningen och svårighetsgraden i tillsynsarbetet är bl.a. antalet lagringsskyldiga. Hur stor volym som skall beredskapslagras har däremot liten betydelse i sammanhanget.

OLU föreslår regeländringar som innebär att antalet lagringsskyldiga minskas till mindre än hälften. Formen för tillsyn de stora oljehandelsföretagen kan vidare av förenklas. Antalet dispensärenden som behöver handläggas minskar dessutom om koncernlagring införs. Detta innebär att tillsynsarbetet underlättas väsentligt. Samtidigt föreslås nya och mer komplicerade regler för beräkning av omfattningen av värmeverks och kraftvärmeverks skyldighet att hålla beredskapslager.

Mot denna bakgrund kan, enligt OLU:s uppfattning, sammantaget en fullgod tillsyn säkerställas av beredskapslagringen av olja och kol för såväl oljekriser som krigssituationer med den mängd resurser som NUTEK för närvarande disponerar för ändamålet. Av stor betydelse för kvaliteten i tillsynen är emellertid också att de tjänstemän som ansvarar för tillsynen har en god kompetens som successivt kan utvecklas.

8.3.5 Förfogande över lager under kriser och krig

I direktiven att utredaren bör överväga frågan om anges ökade möjligheter för regeringen att förfoga över

fredskrislagren i s.k. subkriser, då dvs. systemet för fördelning av olja enligt IEP-avtalet inte har aktiverats.

Enligt OLU:s uppfattning är det självklart att, om riket kommer i krig eller riket är i krigsfara, staten skall ha lagliga möjligheter att överta äganderätten till egendom såsom oljelager finns som i landet. I krigssituationer kan förfogandelagen 1978:262 användas för ändamålet. I allvarliga oljekriser när IEA:s fördelningssystem tillämpas kan staten också med stöd av oljekrislagen 1975:197 överta äganderätten till olja för att Sverige skall kunna fullgöra en tilldelningsskyldighet.

Däremot är det enligt OLU:s uppfattning olämpligt att vid en störning i tillförseln av olja som är så lindrig att någon s.k. trigger i IEP-avtalets krishanteringssystem inte utlöses bortfallet är mindre än 7% staten med stöd tvångslagstiftning av övertar äganderätten till olja. En sådan åtgärd skulle inte stå i rimlig proportion till situationens begränsade allvar. Ett lindrigt bortfall i oljetillförseln medför nämligen knappast mer än att medborgarnas bekvämlighet i vissa avseenden nedsätts.

Erfarenheter från lindriga oljekriser är att oljehandelsföretagen och marknaden har goda förutsättningar att säkra en efter omständigheterna rimlig oljetillförsel till landet. Om staten i sådan situation en använde tvångsåtgärder kan befaras att den nödvändiga positiva

medverkan från de på marknaden agerande oljehandelsföretagen skulle upphöra. Detta skulle allvarligt kunna hämma tillförseln av olja till Sverige. OLU ser därför inget behov av att öka möjligheterna för staten att med tvångsmedel förfoga över oljelager i lindriga oljekri-

ser.

8.3.6 statliga myndigheters lagring av olja

Enligt LBOK 1 § beslutar regeringen om statliga myndigheters beredskapslagring.

I FBOK 2 § anges att en statlig myndighet som säljer eller förbrukar dieselbrännolja, eldningsolja eller kol skall hålla beredskapslager i samma omfattning som om LBOK hade varit tillämplig. Ett sådant beredskapslagers tillsynsmyndigheten. För närvastorlek fastställs av rande är ingen statlig myndighet lagringsskyldig på denna grund.

Enligt FBOK 2 § kan vidare en statlig myndighet också genom särskilt beslut av regeringen åläggas att lagra olja eller kol. Sådana beslut har regeringen fattat beträffande Överbefälhavaren, Statens järnvägar och Vägverket.

Regeringens beslut 1990-01-18 om försvarets beredskapslagring gäller den närmare fördelningen av lagringsansvaret mellan dåvarande Statens energiverk numera NUTEK och Överbefälhavaren i fråga om försvarets behov av drivmedel m.m.

På detta område inträder delvis nya förutsättningar som gör att beslutet behöver ändras. En särskild myndighet statens oljelager övertog den 1 juli 1994 NUTEK:s - oljelager. Uppgiften är att förvalta och avveckla krigslagren av olja. När avvecklingen skett skall en del försvarets behov av drivmedel tillgodoses från av de lager som näringslivet skall hålla. Försvarets skyldighet att hålla beredskapslager av bl.a. fordonsdrivmedel bör uttryckas tydligt. De mängder det nu är frågan om behandlades i första etappen av 0LU:s arbete. Regeringen bör föreskriva att Försvarets materielverk skall utföra denna lagring på uppdrag från Försvarsmakten.

Regeringens beslut 1993-06-24 §g galler om beredskapslagring av dieselbrännolja för järnvägstransporter. Genom beslutet skall SJ hålla i lager ett i förhållande till sin förbrukning normalt fredskrislager samt vad som bedöms behövas för krigssituation. en

Det nämnda beslutet innebar väsentlig minskning en av SJ:s skyldighet att hålla beredskapslager olja. av Enligt 0LU:s bedömning bör detta medföra kostnadsbeen lastning som i huvudsak motsvarar den andra storsom förbrukare av olja får med den OLU föreslagna fiav nansieringen av beredskapslagringen olja för krigsav situationer. Om SJ skulle ombildas till ett aktiebolag skulle den särskilda lagringen upphöra och i stället skulle LBOK gälla. Kostnadsbelastningen skulle bli ungefär densamma, genom att SJ till en lagringsskyldig leverantör fick betala ett pris som innefattar dennes kostnader för motsvarande beredskapslagring. OLU ser ingen anledning föreslå att år 1993 fattat beslut ändras.

Regeringens beslut 1991-10-03 Vägverkets beredom skapslagring av drivmedel innebar att Vägverkets lager lades in i en av nuvarande NUTEK:s lagringsanläggningar. Vägverket ersätter NUTEK för de kostnader som är förenade med lagring och omsättning bränslet. av

För denna lagring inträder förutsättningar när nya NUTEK:s lagring avvecklas och Vägverkets produktionsdivision ombildas till ett aktiebolag i enlighet med statsmakternas beslut prop. 199394:180, bet. 199394- :TU32, rskr. 1993942116. I bolagsform kommer denna verksamhet att vara lagringsskyldig enligt bestämmelserna i LBOK. Troligen är dock inte förbrukningen av olja vid någon anläggning så omfattande att lagringsskyldighet inträder. I stället kommer förbrukande enheter att till lagringsskyldiga leverantörer få betala ett pris som innefattar kostnaden för beredskapslagring.

Enligt OLU:s bedömning är här aktuellt beredskapslager främst avsett för den verksamhet som utförs av Vägverkets nuvarande produktionsdivision. OLU föreslår att detta beredskapslager, som finansierats med anslagsmedel, vederlagsfritt överförs till avvecklingsmyndigheten Statens oljelager och får ingå i de samlade statliga oljelager som skall avvecklas. Regeringen bör fatta ett beslut av denna innebörd.

statlig myndighet innehar

Enligt FBOK 3 § skall en som gasturbinanläggning för framställning av elektrisk en kraft hålla ett beredskapslager. Numera finns ingen sådan myndighet. OLU anser att bestämmelsen kan slopas.

Dåvarande Statens vattenfallsverk var skyldigt att till följd av bestämmelser i FBOK hålla beredskapslager av olja och kol på några olika grunder. I och med att verket ombildats till Vattenfall AB gäller samma bestämmelser om beredskapslagring för bolaget som för andra elproducenter. Enligt OLU:s uppfattning ankommer det på E1lagstiftningsutredningen att pröva frågor om hur beredskapen på elförsörjningens område skall kunna finansieras i konkurrensneutrala former.

9 GENOMFÖRANDE

I vart och ett av kapitel 2-8 i detta slutbetänkande presenterar OLU förslag om förändringar i fråga om lagringsskyldighet och beredskapslagring olja och av kol. Flertalet ändringar är sådana förutsätter som författningsändringar. OLU har i första hand sett som sin uppgift att lämna förslag sakliga ändringar om som bör genomföras i fråga om beredskapslagringen olja av och kol. OLU har därför inte lämnat fullt genomarbetade förslag till alla författningsändringar behövs för som att åstadkomma de sakliga ändringarna. I detta avseende fordras således fortsatt beredning OLU:s förslag. av

I detta kapitel lämnar OLU förslag om hur de olika förändringarna kan genomföras efter det att berörda myndigheter och organisationer beretts tillfälle yttra sig över förslagen.

organisation och finansiering

I prop. 199394:141 om beredskapslagring av olja för krigssituationer angav regeringen att den avsåg att lägga fram förslag om bl.a. finansieringen beredav skapslagringen av oljor för riksdagen på grundval av OLU:s slutbetänkande.

l

slutbetänkandet redovisar OLU olika ekonomiska effekter som uppkommer om näringslivet får svara för finansieringen. Mot bakgrund härav föreslår OLU i kapitel 7 att de lagringsskyldiga, dvs. oljehandelsföretag och i förekommande fall storförbrukare, skall äga de tillkommande lagren för krigs- och neutralitetssituationer och också svara för finansieringen lagren. av

En sådan ordning innebär att LBOK tillämpas för här aktuell lagring. Detta kräver inte någon ändring av LBOK. Förslaget innebär emellertid ett utökat åliggande för enskilda och bör därför underställas riksdagens prövning.

I syfte att så snart som möjligt ge de lagringsskyldiga klarhet om förutsättningarna, är det önskvärt att en proposition i ärendet kan föreläggas riksdagen tidigt under år 1995.

slopad beredskapslagring för industriella kolanvändare

I kapitel 4 föreslår OLU att kolanvändning hos tillverkningsindustrin främst cementindustrin samt massa- och pappersindustrin inte längre skall utgöra grund för lagringsskyldighet och beredskapslagring. Förslaget, som har sin grund i numera gällande planeringsförutsättningar för totalförsvaret, innebär en väsentlig minskning av kollagringen för berörda företag. Avsevärda kapitalbelopp kan frigöras av företagen.

OLU anser att dessa lättnader för företagen bör genomföras utan dröjsmål. Detta förutsätter dock att LBOK ändras. I kapitel 4 redovisas översiktligt hur nödvändiga lagändringar kan utformas. Enligt OLU:s bedömning bör detta vara en så förhållandevis enkel författningsändring att förslag bör kunna föreläggas riksdagen samtidigt med förslaget om finansieringen av beredskapslagringen av olja. Förutsättningar finns därmed att slopa tillverkningsindustrins lagringsskyldighet i fråga kol från och med lagringsåret 1995om 96.

olja för elproduktion

OLU fäster stor vikt vid att i samband med ett even-

tuellt militärt på Sverige angrepp så mycket el som möjligt kan produceras i befintliga oljekondensverk,

gasturbinanläggningar och kraftvärmeverk. Detta förutsätter att för de olika verken finns bl.a. olja och kol

i tillräcklig mängd.

För samtliga dessa slag av verk kan regeringen bestämma

den mängd bränsle som skall hållas i beredskapslager.

Den delvis nya inriktningen kräver knappast någon

lagändring. Däremot är det, enligt OLU:s uppfattning,

lämpligt att den avsedda inriktningen redovisas för riksdagen innan den börjar tillämpas. En sådan redovis-

ning bör ges i sådan tid att den nya inriktningen kan

gälla från och med lagringsåret 199596.

Vid behov kan därefter förslag till ändringar i LBOK

utformas som gör denna lättare att tillämpa, bl.a.

genom att tillsynsmyndigheten enligt riktlinjer som meddelas av regeringen, får bestämma den mängd olja och

kol som skall lagras. OLU har i kapitel 2 och 3 presenterat översiktliga förslag till sådana författnings-

ändringar. Regeringens förslag i dessa avseenden bör

föreläggas riksdagen i sådan tid att de kan tillämpas

senast från och med lagringsåret 199697.

Beredskapslagring gasol av och flygfotogen

När det statliga beredskapslagret av olja för främst krigssituationer avvecklas, skall ett till sin omfatt-

ning mindre beredskapslager byggas upp inom näringsli-

vet.

I syfte att i någon mån begränsa kostnaden för bered-

skapslagring av gasol, bör den som driver värmeverk och

kraftvärmeverk åläggas lagringsskyldighet för förbrukning av gasol. Tillsynsmyndigheten bör normalt medge

att denna lagringsskyldighet fullgörs med annat lagringsbränsle, främst eldningsolja, som är enklare och billigare att lagra än gasol.

OLU redovisar i kapitel 3 översiktligt vilka lagändringar behövs. Regeringen bör föreslå riksdagen som de ändringar i LBOK som behövs i sådan tid att bestämmelserna kan gälla från och med lagringsåret 199697, dvs. det år då lageruppbyggnaden avses inledas hos näringslivet.

Flygfotogen är för närvarande inte lagringsbränsle. Det betyder att LBOK behöver ändras för att beredskapslager detta bränsle skall byggas upp i näringslivet. OLU av redovisar i kapitel 5 översiktligt vilka lagändringar kan behövas. Regeringen bör föreslå de ändringar i som LBOK som behövs. Sådana förslag bör lämnas till riksdagen i sådan tid att bestämmelserna kan gälla från och med lagringsåret 199697, dvs. det år då lageruppbyggnaden avses inledas hos näringslivet.

Lagringsskyldiga kategorier

Mot bakgrund av gällande planeringsförutsättningar för totalförsvaret och i syfte att underlätta tillsynen av beredskapslagren olja hos näringslivet föreslår OLU av i kapitel 8 förändringar i de regler som avgör om ett företag blir lagringsskyldigt.

OLU föreslår 1 att en möjlighet till koncernlagring införs för oljehandelsföretag och raffinaderier, 2 att lagringsskyldigheten för tillverkningsindustrier slopas och 3 att mängdgränsen höjs för när återförsäljare av olja blir lagringsskyldiga.

Dessa förändringar av enskildas åligganden förutsätter att LBOK ändras. Författningsändringen avseende återförsäljare är av enkelt slag. De två första förslagen kan emellertid, enligt 0LU:s bedömning, vara något mer

komplicerade. OLU har i dessa två fall avstått från att lämna förslag till närmare innehåll i lämpliga författningsändringar. Erforderliga författningsändringar bör övervägas i särskild ordning.

Förslag till ändringar i LBOK bör presenteras för riksdagen i sådan tid att bestämmelserna kan gälla från och med lagringsåret 199697.

Några andra förslag

Under vissa speciella förutsättningar kan kvantisamma tet olja ge upphov till lagringsskyldighet hos två företag. Några sådana fall har förekommit under årens lopp. OLU redovisar i kapitel 8 ett förslag till ändring i LBOK som syftar till att göra möjligt det för regeringen eller tillsynsmyndigheten att medge befrielse från lagringsskyldigheten i ett sådant fall. I denna fråga bör regeringen lämna förslag till riksdagen i sådan tid att bestämmelsen kan tillämpas från och med lagringsåret 199596 .

Såväl IEA:s som EG:s regler för beredskapslagring av olja medger att under vissa förutsättningar lagringsskyldigheten fullgörs med bränsle finns som i annat land. Enligt LBOK är detta för närvarande inte möjligt för svenska lagringsskyldiga. OLU föreslår i kapitel 6 att det för ett lagringsskyldigt företag skall vara möjligt att tillgodoräkna sig lager i ett annat land och redovisar ett översiktligt förslag till ändringar i LBOK. Även denna författningsändring, som synes vara av enkelt slag, bör föreslås riksdagen i sådan tid att den kan tillämpas från och med lagringsåret 199596. De villkor, som staten bör ställa när medgivande lämnas att fullgöra en del av lagringsskyldigheten med olja som finns i ett annat land, behöver dock övervägas närmare.

OLU föreslår i kapitel 8 också en mindre, men klargörande, ändring i definitionen av vilka lagringsskyldiga utan tillstånd i varje särskilt fall får uppdra åt som att fullgöra lagringsskyldigheten inlagring. En annan ändring av LBOK på denna punkt är av enkelt slag och bör regeringen föreläggas riksdagen i sådan tid att av den kan gälla från och med lagringsåret 199596.

I samband med att LBOK ses över med anledning av OLU:s förslag, bör även prövas om det inte är möjligt att i LBOK närmare precisera de grunder på vilka lagringsavgift för den som inte håller fastställt beredskapslager skall beräknas. Om detta visar sig möjligt, bör det också vara möjligt att inte ange lagringsavgiftens storlek i FBOK, utan att den vid behov beräknas av tillsynsmyndigheten enligt angivna grunder. Detta bör vara arbetsbesparande och dessutom innebära att avgiften får en omedelbar anknytning till aktuella oljepriser, något som är särskilt betydelsefullt under perioder med oro på oljemarknaden.

Sammanfattningsvis innebär vad som nu sagts att regeringens förslag om förändringar i LBOK med anledning av OLU:s olika förslag eventuellt kan behöva redovisas för riksdagen vid två tillfällen. Ett första tillfälle bör kunna i början år 1995. Förändringarna kan då vara av tillämpas för lagringsåret 199596. Vissa författningsändringar kan Visa sig kräva längre beredningstid och några förslagen behöver kunna tillämpas först från av och med lagringsåret 199697. I dessa fall kan förslagen föreläggas riksdagen på senhösten 1995 eller tidigt år 1996.

Därutöver behöver regeringen inom ramen för sin egen kompetens besluta om bl.a. ändringar i FBOK som OLU föreslagit samt besluta om riktlinjer, som skall ligga till grund för tillsynsmyndighetens beslut om den mängd olja och kol som olika kategorier av lagringsskyldiga skall hålla i lager.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

av sakkunniga Tommy Nordin och Harry Albinsson

Utredaren lägger ett antal förslag, vi kan instämma som i, såsom att de lagringsskyldiga företagen föreslås bli färre; att en viss anpassning sker till EG:s beredskapslagringsregler; samt vissa förenklingar i tillsynen av befintliga beredskapslager.

Vi kan däremot inte acceptera att näringslivet under de närmaste åren skulle åläggas att rent fysiskt bygga upp ett lager av oljeprodukter avsedda för ett kommande krig till ett värde motsvarande miljard ca 1 kronor och en årlig merkostnad på i storleksordningen 100-150 miljoner kronor en kostnad under nuvarande - som mycket kärva samhällsekonomiska förhållanden kommer att få bäras av folkhushållet.

Anledningen till vår ståndpunkt är bl.a. att vi i utredningen inte kunnat finna att det föreslagna krigslagret egentligen behövs. De lager olja och oljeproav dukter som redan nu finns hos krigsmakten, oljebolagen och näringslivet i övrigt än väl räcka till synes mer för att täcka det behov oljeprodukter skulle av som behövas för att lösa den försvarsuppgift gäller som enligt förutsättningarna i 1992 års försvarsbeslut. vi har i detta sammanhang också noterat att företrädare för den svenska försvarsmakten själva bedömer att ett angreppskrig av tänkt huvudfiende av kända skäl icke skulle kunna iscensättas under överskådlig framtid.

Vi anser sålunda att det inte är ekonomiskt försvarbart att under rådande samhällsekonomiska och säkerhetspolitiska förhållanden bygga ett särskilt krigslager, upp som icke behövs för att täcka krigsmaktens operativa

behov enligt de planeringsförutsättningar som gäller samtidigt i nuvarande ekonomiska krisläge ger och som upphov till betydande företags- och samhällsekonomiska kostnader.

Om det ändå, för icke redovisade och sålunda av oss okända skäl, skulle bedömas att det i ett krigsläge bör finnas ett särskilt lager av oljeprodukter utöver de lager som redan finns, talar allt för att detta i stället skulle kunna lösas genom att staten ingår ett avtal med berörda företag med innebörd att dessa, när läget så påkallar, på anmodan av staten inom viss tid är skyldiga att lagra in den extra volym oljeprodukter utredaren föreslår att företagen nu skall lagra in som och vidmakthålla i avvaktan på ett framtida krig.

av sakkunnige Lars Dalgren

Utredningen utgår från en helt annan omvärldsbeskrivning och hotbild än vad som gällt i samband med tidigabeslut beredskapslagring. Kravet på och möjligre om heterna till en flexibel och kostnadseffektiv anpassning, till vid tid efter annan rådande omvärldsförhållanden, måste vara ännu tydligare än vad utredningen anger och också tydligt återspeglas i kommande regelverk för beredskapslageruppbyggnad.

Jag vill i detta sammanhang betona den överensstämmelse i uppfattning som råder mellan de sakkunniga i utredningen inom främst följande områden.

1 Behov av särskild lagring

Enligt min mening finns i dag inte tillräckliga skäl för att binda resurser och kostnader för någon upp lagring utöver de volymer som finns i det kommersiella

systemet. Däremot bör myndigheten fortsatt ges direktiv och resurser för att noga och löpande pröva om behov av särskild lagring uppkommer.

Ett särskilt skäl för ovanstående är att utredningsarbetet visat att ökad lageruppbyggnad kol och olja av kan ske med, i dessa sammanhang, kort varsel eftersom befintlig infrastruktur är fortsatt tillgänglig och marknaden stor.

2 Beräkning av lagrens storlek

Om det, trots ovanstående, beslutas om att särskild lagring skall ske bör för fjärrvärmeområdet den valda komfortnivån, och därmed lagerbehovet kunna ifrågasättas. En något sänkt innertemperatur utöver utredningens förslag innebär ytterligare minskad bränsleförbrukning men i krigs- och beredskapssammanhang sannolikt en marginell börda för befolkningen.

För fjärrvärmeområdet har vidare under år bränssenare leflexibiliteten ökat kraftigt, inte minst ingenom troduktionen av biobränslen. Den för varje fjärrvärmeområde rådande alternativsituationen måste tillsynsmyndigheten noga beakta vid föreskrivande de mängder av oljakol som skall lagras för värmeförsörjningen.

En ytterligare aspekt på och ett argument mot att nu föreskriva fasta lagringsvolymer, är det faktum att värmebehovet över året varierar med minst faktor 10 en mellan varmaste och kallaste månad. Det är mot denna bakgrund inte rimligt att hela året föreskriva beredskapslagring utgående från förhållandena vid fulldrift vid kallaste årstid. Ett sådant synsätt är enligt min mening både ickeflexibelt och onödigt kostnadskrävande.

3 Finansiering av särskild lagring

Slutligen vill jag betona att det, om beslut tas om särskild lageruppbyggnad, inte är rimligt att enskilda

företag och värmeverk åläggs kostnader för detta. Att lagringen som sådan kan ske effektivare om den samordnas med de kommersiella lagren vid varje tidpunkt är ställt utom allt tvivel, men kostnaden för dessa merkvantiteter bör tas av staten. Populärt uttryckt för staten krig, inte värmeverken.

av sakkunnige Karl-Axel Edin

Utredningen föreslår att de företag som har oljekondensverk, gasturbinverk och kraftvärmeverk åläggs att hålla krigslager motsvarande ett visst antal dagars fulleffektdrift av kraftverken. Detta innebär i stort oförändrad lagringsvolym för oljekondensverken och gasturbinverken och ökad lagringsvolym för kraftvärmeverken. Den årliga kostnaden för att hålla dessa lager kan uppskattas till cirka 100 miljoner kronor per år motsvarande ett diskonterat nuvärde på drygt 1 miljard kronor, lagringsskyldigheten består många år. om

Mot utredarens förslag finns tre viktiga invändningar.

1 Behov av krigslager för elproduktion

Med hänsyn till den stora kostnaden är enligt min mening underlaget för utrednings förslag bristfälligt. En av de antaganden som förslaget bygger på är att elförbrukningen i Sverige skall upprätthållas på 55 procent dagens nivå. Någon utredning om varför man av valt denna nivå finns emellertid inte. Det kan nämnas att den normala fredstida elförbrukningen i Sverige är cirka 3 gånger så stor som genomsnittet för andra länder i Europa. Detta kan hänföras till huvudsak två förhållanden, att Sverige har en stor elintensiv industri och mycket elvärme. I ett krigsläge kommer i stort sett all denna industri att vara avställd och en

stor del av annan exportindustri också, vilket motsvarar ett bortfall av cirka 30 procent av elförbrukningen. När det gäller elvärme kan större delen av förbrukningen elimineras övergång genom till annan uppvärmning och sänkning inomhustemperaturen. av En sänkning av temperaturen till 16 grader innebär en halvering av energibehovet. Inom service och handel där förbrukningen ökat med 200 procent sedan 1970 kan elförbrukningen reduceras avsevärt i ett krigsläge. Jämfört med de ohyggliga förhållanden i övrigt som ett krig innebär för medborgarna är det orimligt att utgå från att skall upprätthålla man en så hög komfortstandard i bostäder, kontor och kommersiella lokaler som den av utredningen antagna elförbrukningsnivån förutsätter.

Enligt min mening hade det varit rimligare att anta att 30 procent av elkonsumtionen skall kunna upprätthållas i ett krigsläge. Elkonsumtionen per innevånare i Sverig ge i ett krigsläge skulle då fortfarande vara i nivå med exempelvis dagens fredstida elkonsumtion i Tyskland och bara 10 procent under den svenska elkonsumtionen år 1970.

Med den utgångspunkten kan, med de övriga antaganden om tillgängligheten olika kraftverk av som utredningen bygger på, elförsörjningen klaras utan extra krigslager för elproduktionen.

2 Alternativ till lagring olja av

Även utgår från om man att de skulle finnas motiv för att hålla beredskap att köra oljekondens-, gasturbinoch kraftvärmeverk i ett krigsläge är enligt min mening utredningens förslag att detta skall ske genom lagring av olja dåligt underbyggt. Ett alternativ till statligt tvång att lagra olja som borde ha beaktats är att staten föreskriver att de aktuella kraftverken skall hålla beredskap att lagra upp olja inför en hotande konflikt. som framgår underlagsmaterial av till ut-

redningen vid oljekondensverken på 2-3 veckor kan man fylla lagren till den föreskrivna nivån. För gasturbinverken kan detta ske på kortare tid än 6 veckor. Det torde knappast några större svårigheter att fortvara löpande göra en bedömning av om ett krigsläge kan uppstå inom de närmaste 6 veckorna som underlag för att ta ställning till staten skall påfordra att de om aktuella företagen fyller på sina lager. Även om oljepriserna inför en hotande konflikt då skulle ha ökat avsevärt är merkostnaden för att vänta med upplagringen mycket liten jämfört med att, som i dagens system och det som utredaren föreslår, hålla ständiga krigslager.

Mitt förslag är att om det anses finnas behov av att använda de aktuella kraftverken i krig dagens system med lagringstvång ersätts med ett system där staten i lag föreskriver att de aktuella anläggningsägarna håller lagringsanläggningar i sådant skick att upplagring av vissa angivna volymer kan ske inom ett angivet antal veckor. Kostnaderna för ett sådant system kan grovt uppskattas till högst en tiondel av kostnaderna för dagens system.

Motsvarande system skulle enligt min mening tillämpas generellt för krigslagringen, både för elproduktion och när det gäller oljebolagens beredskap att leverera olja i ett krigsläge.

3 Finansiering av krigslaqren

Den kostnad på cirka 100 miljoner kronor per år för den tvångslagring som utredaren föreslår skall gälla för elproduktionen drabbar till allra största delen två företag, Vattenfall AB och sydkraft AB. som redovisats i särskild skrivelse från Kraftsam till Näringsen departementet är det inte rimligt att två företag ensidigt skall belastas med kostnaderna att hålla beredskapslager på den nya konkurrensmarknad för el som vi får den 1 januari 1995. systemet för finansiering av tvångslagringen innebär en snedvridning av konkurrensen

i förhållande till andra svenska elproducenter och även till utländska leverantörer som kan komma att sälja el på den svenska marknaden.

Att låta ägarna till oljekondens- och gasturbinverken själva betala för lagerhållningen kommer också på sikt att försämra beredskapen eftersom den extra kostnaden kommer att leda till att de aktuella kraftverken skrotas i förtid. Trots att dagens system för finansiering är ohållbart och motverkar syftet med beredskapslagringen har utredningen inget förslag till lösning. Jag förutsätter att detta beaktas av Ellagstiftningsutredningen i dess förslag till finansiering av elberedskapen.

t®

Kommittédirektiv

WW

Dir. 1994:9

Tilläggsdirektiv till 1993 års oljelagringsutredning

N 1993:02

Dir. 1994:9

Beslut vid regeringssammantrâdcden 3 februari 1994

Sammanfattning av uppdraget

Den sårskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol 1993 års oljelagringsutredning ges närmare riktlinjer för uppdraget i vad avser finansieringen av oljelagring för krigssituationer. Som utgångspunkt för arbetet gäller att näringslivet i fortsättningen skall svara för ñnansieringen av såväl denna lagring som lagringen ñr s.k. fredskriser.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade den 18 februari 1993 chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol. Enligt direktiven dir. 1993:18 skulle utredaren redovisa den första etappen i sitt arbete senast den 30 september 1993. Denna del av uppdraget avsåg behovet av oljelagring för icrigssituationer, dvs. situationer då landet vid en stonnaktskonflikt i Europa antingen har dragits i krig eller står neutralt. l den första etappen ingick också frågan om kostnader och tidsplan för att genomföra en omstrukturering av den statliga oljelagring som sköts av Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK. Uppdraget omfattar inte den militära lagringen inom törsvarsrrtaktm. Utredaren överlämnade i slutet av september delbetänkandet Beredskapslagring av olja SOU 1993:87. l betänkandet föreslogs att beredskapslagringen olja inför krigssituationer skulle anpassas till av behovet enligt de planeringsförutsåttningar for totalförsvaret som nu gäller,

vilket innebär kraftig minskning nuvarande lager. Vidare föreslogs en av att de statliga civila beredskapslagren av olja skulle avvecklas helt till utgången juni 1999. I stället skulle lager byggas upp i näringslivet under av trcårsperioden 199697-199899. Enligt förslaget borde, innan denna uppbyggnad inleds, senast under hösten 1995 en översiktlig avstämning göras några förutsättningar ändrats som borde påverka lagrens av om storlek och sammansättning. Förslaget innebär att den civila beredskapslagringen av olja for krigssituationer efter femårig övergångstid genomförs helt av enskilda en företag i anslutning till deras kommersiella hantering av oljeprodukter. Staten förutsätts liksom ha det överordnade ansvaret för nu försörjningsberedskapen oljeområdet inför kriser av skilda slag. Detta innebär enligt utredaren att statsmakterna fastställer målen eller ambitionsnivån för beredskapen och att en myndighet exempelvis NUTEK genomför analyser tillgångar och behov, förbereder - av konsumtionsbegränsande åtgärder samt utövar tillsyn och kontroll över lagringen. I det fortsatta arbetet skall utredaren överväga bl.a. frågor om ansvarsfördelning, organisation och finansiering av den samlade beredskapslagringen av olja. Uppdraget innefattar alltså i denna del även lagringen för s.k. fredskriser, ombesörjs av oljehandelsföretag och som nu storförbrukare grundval av den lagringsskyldighet som föreskrivs i lagen 1984:1049 om beredskapslagring av olja och kol. l betänkandet framhålls att detta arbete förutsätter överläggningar med företrädare för berörda intressen. För att dessa överläggningar skall kunna bedrivas målinriktat och leda till avsett resultat inom rimlig tid är det enligt utredaren önskvärt att regeringen beslutar att den föreslagna fördelningen av uppgifter skall ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser att i februari 1994 överlämna proposition till riksdagen med förslag om beredskapslagring en av olja för krigssituationer.

Ansvarsfördelning och finansiering

Utredarens förslag att den statliga beredskapslagringen genom NUTEK om skall awecklas helt och att näringslivet efter en övergångstid skall ha hand om lagringen för krigssituationer har godtagits av alla remissinstanser. Enighet råder att sådan ordning förutsättningar för såväl ökad om en ger effektivitet bättre tillgänglighet för lagren. Vissa i verksamheten som remissinstanser har dock anslutit sig till ett särskilt yttrande av de sakkunniga i utredningen som företräder näringslivets organisationer. Där uttalas att lagringen skall ses som en statlig angelägenhet och att lagren följaktligen skall ägas av staten. Om näringslivet skall genomföra lagringen

enligt utredarens förslag är det, menar man, en självklar förutsättning att staten ersätter företagen för denna hantering. Utredarens fortsatta arbete skall grundas på den fördelning av uppgifter inom beredskapslagringen som föreslås i delbetänkandet. Som framgått innebär detta att lagringen även för krigssituationer skall genomföras av näringslivet. l betänkandet tas inte ställning till denna uppgift skall om begränsas till hanteringen av lagren eller om den skall innefatta också ägande och finansiering av dem. Enligt de ursprungliga direktiven skall utredaren utgå från att kostnaderna för beredskapslagringen av olja fortsättningen skall finansieras med långtgående kostnadsansvarför verksamhetensintressenter och minskad belastning statsbudgeten. Detta gäller oavsett vilka lösningar som väljs i fråga ansvarsfördelning och organisation. om Eftersom konturerna av den framtida lagringen för krigssituationer nu framträder klarare kan mer preciseraderiktlinjer för utredarensarbete med finansieringsfrågan ges. Hittills har ansvaret för finansieringen kostnaderna för av beredskapslagringen av olja fördelats mellan och näringslivet på staten skilda sätt. Fram till år 1987 var oljehandeln och storförbrukama enligt lag skyldiga att hålla lager för krig och avspärming som var anpassadetill de då gällande kraven på relativt lång uthållighet. Genom 1987 års totalförsvarsbeslut övertog staten ansvaret för huvuddelen av den civila krigslagringen, medan oljehandcln och vissa storförbrukare ålades att hålla lager för fredskriser. Denna omläggning ledde till en väsentlig minskning av lagringsskyldigheten för de berörda företagen. Den medförde samtidigt att de volymer som företagen i fortsättningen skyldiga lagra kunde var att integreras med den kommersiella lagringen, vilket innebar betydande fördelar för företagen. Utredarens förslag innebär att också krigslagringen skall integreras med företagens övriga oljelagring. Syftet är främst att lösa de problem med inkurans och låg tillgänglighet som kännetecknar den nuvarande statliga lagringen. Någon fysisk avgränsning mellan de skilda slagen av lager kommer alltså enligt förslaget knappastlängre att finnas annat än i sådana fall då åtskild lagring år nödvändig med hänsyn till särskilda krav på tillgänglighet eller skydd för krigslager. En utgångspunkt för utredaren skall vara att finansieringen av oljelagringen för såväl krigssituationer som fredskriser i fortsättningen åvilar näringslivet. Därvid skall ett enhetligt och lättadministrerat system eftersträvas. Den lösning som ligger närmast till hands är att lagringsskyldigheten enligt lagen 1984:1049 om beredskapslagring av olja och kol utvidgas så att den omfattar också behoven vid neutralitet och krig. I likhet med vad som gällde fram till år 1987 torde med sådan modell en kostnaderna för lagringen i sista hand bäras av användarna.

l sammanhanget kan erinras om den syn ansvaret för finansiering av beredskapsåtgärder energiområdet som har kommit till uttryck i tilläggsdirektiven dir. 1993:93 till Ellagstiftningsutredningen. Enligt dessa direktiv skall elbranschen i allt väsentligt bära kostnaderna även för sådana åtgärder motiveras enbart av beredskapsnyttan. Det är från rättvisesom och konkurrenssynpunkt önskvärt att liknande principer för fördelning av beredskapskostnader skall tillämpas för alla energislag. Detta gäller inte bara för olja utan även för kol, ingår i utredarens uppdrag, och för som ligger utanför uppdraget. l viss utsträckning kan dock naturgas, som hänsyn behöva tas till särskilda förhållanden inom respektive bransch. Med beaktande av detta skall utredaren lägga fram ett förslag till oljelagringen för krigssituationer. Utredaren skall därvid finansiering av översiktligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för berörda intressenter av den angivna ñnansieringsmodellen. Särskilt skall beaktas effekterna utvidgad lagringsskyldighet kapitalbindning och soliditet av en inom oljehandeln. Det är också angeläget att systemet ges en i möjligaste mån konkurrensneutral utformning. Mot bakgrund av sin analys bör utredaren överväga behovet av ändringar i gällande lagstiftning eller andra åtgärder i syfte bl.a. att motverka eventuella negativa effekter för de berörda företagen av den ändrade ñnansieringsmodellen.

Tillsyn

En överföring av uppgiften att genomföra krigslagringen av olja från staten till näringslivet innebär ökade krav myndighetstillsyn. Den nuvarande tillsynen NUTEK riktar sig i huvudsak mot den lagring för genom fredskriser som sker hos oljehandeln och vissa storförbrukare. När lagringsskyldigheten utvidgas till att omfatta också lager för krigssituationer måste företagen redovisa dessalager särskilti förhållande till fredskrislager och kommersiella lager. Tillsynsmyndigheten bör ha goda möjligheter att fortlöpande kontrollera att beredskapslager av respektive produkt faktiskt hålls i lager i enlighet med de föreskrifter som meddelats. Utredaren skall överväga hur tillsynen av beredskapslagringen hos de lagringsskyldiga företagen kan förbättras. Också behovet hos myndigheten av resurser for att säkerställa en fullgod tillsyn skall prövas. Tillsynen över oljelagringen utövas för närvarande av NUTEK. Utredaren skall utgå från att NUTEK även i fortsättningen skall ha denna uppgift. Detsamma gäller de planerings- och samordningsuppgifter beträffande oljelagringen som följer bl.a. av NUTExzs roll som ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning inom totalförsvarets civila del.

Redovisningen av arbetet

Enligt de ursprungliga direktiven skall utredaren slutligt redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1994. med möjlighet att särskilt redovisa den del av uppdraget som gäller frågor beredskapslagring kol den om av senast 30 juni 1994. Utredaren bör kunna redovisa utredningsuppdraget i dess helhet, dvs. innefattande också de återståendefrågorna om oljelagringen, senast den 30 juni 1994.

Näringsdepartementet

Kmegz.. ansv.. ä99á09-1 9 sT{T:3ê§-§-Dê-M

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 35. Vår andes stämma ochandras, . statistiken. Fi. Kulturpolitikochinternationalisering. Ku,

Kommunerna, Landstingen ochEuropa 36.Miljö och fysisk planering. M. . + Bilagedel.C. l Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder . Mänsföreställningar kvinnorochchefskap. om S. l900-taletiSverige. UD. . Vapenlagen ochEG.Ju. 38.Kvinnor,barnocharbeteiSverigel850-l993.UD. . Kriminalvårdochpsykiatri.Ju. 39.Gamla ärungasom blivitäldre.Omsolidaritet . SverigeochEuropaEnsamhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåretI993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU,EES och miljön. M. 41. Ledighetslagstittningen en övers A. . - Historisktvägval Följderna forSverigeiutrikes- 42.Statenochtrossamfunden. C. . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43,Uppskattad sysselsättning skatternas om betydelse respektive intebli medlemiEuropeiska unionen. UD. förden privatatjänstesektorn. F

O Förnyelse ochkontinuitet om konstochkultur 44. Folkbokforingsuppgiftema i samhället. Fi. . A i framtiden. Ku. 45.Grunden förlivslångtlärande. U.

.Anslutningtill EU Förslagtill övergripande - 46. Sambandet mellansamhällsekonomi, transfereringar

lagstiftning. UD. ochsocialbidrag. S.

Omkrigetkommit...Förberedelser förmottagande 47. Avveckling av denobligatoriska anslutningen . av militärtbiståndl949-l969 Bilagedel. + SB. till Studentkårer ochnationer. U.

Suveränitet ochdemokrati .Kunskap utveckling bilagedel.A. för +

+ bilagedel med expertuppsatser. UD. Utrikessekretessen. Ju.

.JlK-metoden, m.m. Fi. Allemanssparandet en översyn. Fi. . - Konsumentpolitik i enny tid.C. Minneochbildning.Museernas uppdrag och . . På väg. K. organisation bilagedel.Ku. + . Skoterkörning påjordbruksochskogsmark. .Teaternsroller.Ku. . Kartläggning ochåtgärdsforslag. M. Mästarbrcv för hantverkare. Ku. . Års-ochkoncernredovisning enligtEG-direktiv. Utvärdering praxisi asylärenden. av Ku. . . Del och I ll. Ju. Rättentill reformerat bilstöd.S. . ratten- Kvaliteti kommunal verksamhet- nationell Ett centrum för kvinnor som vâldtagits och . . uppföljningochutvärdering. C. misshandlats. S.

Renarolleri biståndetstyrningocharbetsfördelning - 57.Beskattning fastigheter, av del Principiella . i en effektivbiståndstörvaltning. UD. utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m. 20.Reformerat pensionssystem. Fi.

2l. Reformerat pensionssystem. BilagaA. 58.6 JuniNationaldagen. Ju.

Kostnader ochindiv 59.Vilkavattendrag skallskyddasPrinciperoch

22.Reformerat pensionssystem. BilagaB. förslag.M.

Kvinnors ATPoch avtalspensioner. 5O Vilkavattendrag skallskyddasBeskrivningar av . 23.Förvaltabostäder. Ju. vattenområden. M.

24.Svensk alkoholpolitik en strategiforframtiden. S. 60.Särskilda skäl utformningochtillämpning av - - 25.Svensk alkoholpolitik bakgrund ochnuläge.S, 2 kap. 5 §ochandrabestämmelser i - 26 Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen. Ku. . 27.Vård alkoholmissbrukare. av 61.Pantbankernas kreditgivning. N.

28.Kvinnorochalkohol. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi.

29.Barn Föräldrar Alkohol. 63.Personnummerintegritet och effektivitet. Ju. - - bO.Vallagen.Ju. 64.Med raps i tankarnaM.

.Vissamervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. 65.Statistikochintegritet,del2 Lag om - - 32.MycketUnderSamma Tak.C. personregister för officiellstatistik m.m. Fi.

33.Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, 66.Finansiella m.m. tjänsteri förändring.Fi.

Ku. 67.Räddningstjänst i samverkan och entreprenad.

34 Tekniskt utrymme förytterligare FV-sändningar. Ku. Fö. . 68 Otillbörligkurspáverkan ochvissainsiderfrâgor. Fi. .

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69.OntheGeneralPrinciples of Environment 99.Domaren i Sverigeinförframtiden Protection. M. utgångspunkter för fortsattutredningsarbete. - 70.[nomkommunal utjämning.Fi. DelA+B. Ju. 71.Omintygochutlåtanden utfärdas hälso- som av 100.Beskattningen vidgränsöverskridande ochsjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. omstniktureringar inomEG, m.m. Fi. 72 sjukpenning, arbetsskada ochförtidspension lO1.Höj ribban . förutsättningar ocherfarenheter. S. Iärarkompetens föryrkesutbildning. U. - 73.Ungdomars välfärdochvärderingar en under- 102.Analysochutvärdering bistånd.UD. av sökning levnadsvillkor, om livsstilochattityder.C. 103.Studiemedelsfinansierad polisutbildning. Ju. 74.Punktskatterna ochEG.Fi. 104.PVC en plan för att undvikamiljöpåverkan. M. - 75.Patientskadelag. C. lO5.Ny lagstiftning radioochTV. Ku. om 76.TradeandtheEnvironmenttowards a 106.Sjöarbetstid. K. sustainable playingfield.M. 107.Säkrare finansiering framtidakärnavfalls av 77 Tillvaronströsklar.C. kostnader. M. . 78.CitytunnelniMalmö.K. 108.Säkrarefinansiering framtidakärnavfalls- av 79.Allmänhetens bankombudsman. Fi. kostnaderUnderlagsrapporter. M. - 80.iakttagelser under reform Lägesrapport en frân 109.Tågetkommer.K. - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet 110.Omsorgochkonkurrens. S. ochhögskolor det av nya resurstilldelningssystemet Bilarsmiljöklassning lll. ochEG.M. för grundläggande högskoleutbildning. U. 112.Konsumenterna livsmedelskvaliteten. och 8l. Nylag om skiljeförfarande. Ju. Enstudie konsumentupplevelser. av Jo. 82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket 113.Växande råvaror.M. . - svensktillämpning EG:smiljöprogram. av Jo. ll4. Avfallsfriframtid.M. 8b Övergång verksamheter ochkollektiva 115. Sjukvârdsreformer i andraländer.S. . av uppsägningar. EUochdensvenska arbetsrätten. A. 116.Skyldighet lagraoljaochkol. N. att 84.Samvetsklausul inomhögskoleutbildningen. U. 85.Nylag om skatt energi. Enteknisk översyn ochEG-anpassning. - Motiv. Del Författningstext ochbilagor.Delll. Fi. - 86.Teknologiochvärdkonsumtion inomsluten somatisk korttidsvárd 1981-2001. S. 87.Nyatidpunkterför redovisning ochbetalning av skatterochavgifter.Fi. 88.Mervärdesskatten ochEG.Fi. 89.Tullagstiftningen EG.Fi. och 90.Kart-ochfastighetsverksarnhet finansiering, samordning och författningsreglering. M. 9 Trafikenochkoldioxiden Principerför - att minska . trafikenskoldioxidutsläpp. K. 92.Miljözonerför trafiki tätorter. K. 93.Levande skärgårdar. Jo. 94.Dagspresseni 1990-talets medielandskap. Ku. 95 Enallmänsjukvârdsförsäkring i offentligregi. . 96.Följdlagstiftning till miljöbalken. M. 9l Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar.M. . 98.Beskattning förmåner.Fi. av

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsråds Barn FöräldrarAlkohol.[29]

- - Omkriget kommit... Förberedelser för mottagande Gamla är ungasom blivit äldre.Omsolidaritet mellan av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. generationerna, Europeiska äldreáret 1993.[39] Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar Justitiedepartementet ochsocialbidrag. [46]

Vapenlagen Rättentill ratten reformerat bilstöd. [55] ochEG[4] - Kriminalvård och Ett centrum för kvinnor som váldtagits och psykiatri.[5] Års- ochkoncernredovisning enligtEG-direktiv. misshandlats. [56]

Del 1ochll. Ju.[17] Omintygochutlåtanden som utfärdas av hälso-

Förvalta bostäder. [23] ochsjukvårdspersonal i yrkcsutövningen. [71] Vallagen. [30] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension

Utrikessekretessen. [49] - förutsättningar ocherfarenheter. [72]

6 Juni Nationaldagen. [58] Teknologiochvárdkonsumtion inom sluten

Personnummer somntisk korttidsvárd 1981-2001. [86] - integritetocheffektivitet.[63] Ny lag om skiljeförfarande. [81] Enallmänsjukvärdsförsâkring i offentlig regi.[95]

Domaren i Sverigeinförframtiden Omsorgochkonkurrens. [110]

utgångspunkter för fortsattutredningsarbete. Sjukvárdsreformer i andraländer. 15] - DelA B. [99] + Studiemedelsfinansierad Kommunikationsdepartementet polisutbildning. [103] På väg. [15] Utrikesdepartementet Citytunneln i Malmö.[78] Historiskt vägval Följdernafor Sverigeiutrikes-och Trafikenochkoldioxiden Principerför att minska säkerhetspolitiskt hänseende trafikenskoldioxidutsläpp. [91] av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen.[8] Miljözonerför trafiki tätorter.[92]

Sjöarbetstid. [106] Anslutningtill EU Förslagtill övergripande lagstiftning. [10] Tågetkommer.[109]

Suveränitet ochdemokrati + bilagedel Finansdepartementet med expertuppsatser. [12] Renarolleri biståndet styrning ocharbetsfördelning Ändrad ansvarsfördelning för denstatligastatistiken. [1] i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sverige ochEuropa. Ensamhällsekonomisk

Sexualupplysning ochreproduktivhälsaunder1900-talet konsekvensanalys. [6]

i Sverige. [37] JlK-metoden m.m. [13]

Kvinnor, barn ocharbete i Sverige1850-1993. [38] Vissa mervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. [31] - Analys och utvärdering av bistånd.[102] Uppskattad sysselsättning om skatternas betydelse fördenprivatatjänstesektom. [43] Försvarsdepartementet Folkbokforingsuppgiftema i samhället. [44] Räddningstjänst i samverkan Allemanssparandet en översyn.[50] och entreprenad. [67] - Beskattning fastigheter. av del Principiella - Socialdepartementet utgångspunkter för beskattning fastigheter av [57] m.m. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] Mänsföreställningar kvinnorochChefskap. om [3] Reforrnerat pensionssystem. Statistikochintegritet,del2 [20] Reformerat pensionssystem. - Lag om personregister för officiellstatistik [65] BilagaA. m.m. Kostnader ochindivideffekter. Finansiella tjänsteri förändring.[66] [21] Reforrnerat pensionssystem. Otillbörligkurspáverkan ochvissainsiderfrâgor. [68] BilagaB. lnomkommunal utjämning.[70] KvinnorsATPochavtalspensioner. [22] Svenskalkoholpolitik Punktskatterna ochEG.[74] - en strategi framtiden. for [24] Allmänhetens bankombudsman. Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25] - [79] Att förebygga Ny lag om skattpåenergi. alkoholproblem. [26] Vård alkoholmissbrukare. [27] EnteknisköversynochEG-anpassning. av Kvinnorochalkohol. - Motiv. Del [28] - Författningstext ochbilagor.DelIl. [85]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Nya tidpunkterför redovisning ochbetalning av Arbetsmarknadsdepartementet

skatterochavgifter.[87] Ledighetslagstiñningenöversyn - en [41] Mervärdesskatten EG. och [88] Kunskap för utveckling bilagedel. + [48] Tullagstiftningen ochEG.[89] Övergång av verksamheter ochkollektiva upp Beskattning förmåner.[98] av sägningar. EUochden svenska arbetsrätten. [83] Beskattningen vidgränsöverskridande

omstruktureringar inomEG, m.m. [100] Civildepartementet

Utbildningsdepartementet Kommunerna, Landstingen ochEuropa.

+ Bilagedel. [2] Grunden för livslångtlärande. [45] Konsumentpolitik i enny tid.[14] Avveckling den av obligatoriska anslutningen till Kvalitet verksamhet nationell i kommunal studentkârer ochnationer.[47] uppföljningochutvärdering. [18] iakttagelser under en reform Lägesrapport från - MycketUnderSamma Tak.[32] Resursberedningens uppföljningvid sex universitet Statenoch trossamfunden. [42] ochhögskolor det av nya resurstilldelningssystemct Ungdomars välfärd och värderingar en underför grundläggande högskoleutbildning. [80] sökning levnadsvillkor, om livsstiloch attityder. ]73] Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. [84] Patientskadelag. [75] Höjribban Tillvarons trösklar.[77] Lärarkompetens för yrkesutbildning. [101]

Miljö- och naturresursdepartementet Jordbruksdepartementet EU, EESoch miljön.[7] Förstärkta miljöinsatser ijordbruket . Skoterköming päjordbruks- ochskogsmark. svensk tillämpning EG:s av miljöprogram. [82] - Kartläggning ochåtgärdsforslag. [16] Levande skärgårdar. [93] Miljö och fysiskplanering. [36] Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. strålskyddsforskning. Långsiktig [40] Enstudie konsumcntupplevelser. av [112] Vilkavattendrag skall skyddasPrinciperoch

förslag.[59] Kulturdepartementet Vilkavattendrag skall skyddasBeskrivningar av Förnyelse och kontinuitet - om konst ochkultur vattenområden. [59]

i framtiden. [9] Med raps i tankarna[64] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden,[33] m.m. OntheGeneral Principlesof Environment

Tekniskt utrymme Förytterligare TV-sändningar. [34] Protection. [69] Vårandes stämma ochandras. towards - TradeandtheEnvironment - a Kulturpolitikochinternationalisering. [35] sustainable playing field. [76]

Minneochbildning.Museernas uppdrag och Kart- ochfastighetsverksamhet

organisation bilagedel.[51] + finansiering, samordning och författningsreglering. - Teaterns roller. [52] 1901

Mästarbrev för hantverkare. [53] Följdlagstiftning till miljöbalken.[96] Utvärdering praxisi asylärendent av [S4] Reglering Vattenuttag enskildabrunnar. [97] av ur Särskilda skäl utformningochtillämpning 2 kap. av PVC planför undvika miljöpåverkan. [104] - - en att 5 §ochandrabestämmelser i utlänningslagen. [60] Säkrare finansiering framtida kämavfallskostnader. av Dagspressen i 1990-talets mcdielandskap. [94] [107] Nylagstiftning radioochTV. [105] om Säkrare finansiering framtida kämavfallskostnader av Undcrlagsrapporter. [108] Näringsdepartementet - Bilars miljöklassning ochEG.[111] Pantbankernas kreditgivning. [61] Växande råvaror.[113] Skyldighet lagraoljaochkol. [116] att Avfallsfriframtid.[114]

FRITZES

Pos-rmnnss: 10647 STOCKHOLM FAX 08-20 5021, TELEFON 08-690 90 90 ISBN 91 -38-13774-7 ISSN O375-250X