Småskalig elproduktion samt mätning och debitering av elförbrukning slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

SMÅSKALIG ELPRODUKTION SAMT MÄTNING OCH DEBITERING

AV ELFÖRBRUKNING

Slutbetänkande av

LEKO-utredningen

E61:

/cB

SOU

04a

än

w Statens offentligautredningar

WW 1999:95

W Näringsdepartementet

Småskalig elproduktion

samt och

mätning

av

debitering elförbrukning

K O ,øéøváä-føåø.

- 7/541,

Slutbetänkande Utredningen om

av

översyn av leveranskoncessionssystemet m.m.

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie

svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-813-9 Stockholm 1999 ISSN O375-Z5OX

Till statsrådet och chefen för

näringsdepartementet

Genom beslut den 20 maj 1998 bemyndigade regeringen chefen för Närings- och handelsdepartementet att tillkalla särskild utredare med en uppdrag över det gällande systemet med leveranskoncessioner för att se försäljning och analysera systemet bör avskaffas eller i någon av om form permanentas. Med stöd bemyndigandet förordnades den 15 juli 1998 generalav direktören Lars Ljung särskild utredare. som Den 30 september 1998 förordnades sakkunniga civilingensom jören Carl Mattsson Kommunförbundet, verkställande

Svenska

direktören Jan Samuelsson Sveriges Elleverantörer, civilingenjören Thorstein Watne Svenska Kraftverksforeningen, samt departementssekreteraren Karin Widegren Närings- och handelsdepartementet. Samma dag förordnades experter biträdande avdelningschefen som Ankner Konkurrensverket, juristen Olle Högrell Statens

Stig-Ame

energimyndighet, ombudsmannen Anders Mattsson Hyresgästernas Riksförbund, chefsjuristen Bertil Persson Affärsverket svenska kraftnät, verkställande direktören Christer Söderberg SERO, byrådirektö-

Carin Wahren Konsumentverket, samt departementssekreteraren

ren Andreas Zsiga N ärings- och handelsdepartementet. Från uppdraget expert entledigades den 28 oktober 1998 byråsom direktören Carin Wahren och förordnades byrådirektören Sylvia Lindell Konsumentverket. Från uppdraget expert entledigades som den 14 december 1998 juristen Olle Högrell och förordnades civilingenjören Annelie Gabrielson Statens energimyndighet. Från uppdraget sakkunnig entledigades den l januari 1999 verkställande disom rektören Jan Samuelsson och förordnades elhandelschef Ulf Sävström Sveriges Elleverantörer. Från uppdraget som expert entledigades den 1999 departementssekreteraren Andreas Zsiga. Från uppdraget 1 mars expert entledigades den 1 juli 1999 civilingenjören Annelie som Gabrielson och förordnades enhetschefen Lars Erik Hyltefors Sta-

tens energimyndighet. Den 27 augusti 1998 förordnades avdelningsdirektören Svante Eriksson sekreterare i utredningen. Samma dag förordnades att vara civilekonomen Annica Lindahl att vara biträdande sekreterare. Den 15 1999 förordnades juristen Iris Heldt samt juristen Olle mars Högrell sekreterare i utredningen under perioden den 15 mars att vara till den 15 april respektive den 15 till den 4 april 1999. mars

Utredningen har antagit namnet LEKO-utredningen.

Utredningen har den 1 april 1999 avgivit delbetänkandet Öppen elmarknad SOU 1999:44.

Experten Bertil Persson respektive experten Christer Söderberg har avgivit särskilda yttranden.

Härmed avlämnas utredningens slutbetänkande Småskalig elproduktion samt mätning och debitering elforbrukning SOU 1999:95.

av

Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm den l september 1999

Lars Ljung

/Svante Eriksson

Annica Lindahl

Sammanfattning

LEKO-utredningen tillsattes 1998 med uppgift att utvärdera sommaren med leveranskoncession. En sådan koncession ger ensamrätt systemet inom visst geografiskt område sälja till kunder vars förbrukatt ett ning timvis. Koncessionen innebär även skyldighet att inom inte mäts området leverera för normala förbrukningsändamål till alla elanvändare så önskar och att köpa från små produktionsanläggningar. I som båda fallen skall priset vara skäligt. Riksdagen den 4 december 1998 regeringen till känna att alla gav hushåll hinder skall kunna byta elleverantör. Dagens krav på att utan installera särskild timmätare för att kunna byta leverantör kommer en därmed avskaffas för flertalet elanvändare. Istället införs s.k. schaatt blonberäkning från den l november 1999. När schablonberäkning införs öppnas hela elmarknaden för konkur- Härmed kan leveranskoncessionssystemet inte längre upprätthålrens. las. Systemet kommer därför att upphöra den 1 november 1999. Mot denna bakgrund har regeringen i tilläggsdirektiv angivit att utredninguppgift utvärdera systemet inte längre är aktuell. Arbetet har ens att därför givits inriktning. en ny Enligt tilläggsdirektiven skulle utredningen till den l april 1999 analysera olika konsekvenser införandet av schablonberäkning. Detta av redovisades i delbetänkandet Öppen elmarknad SOU 1999:44. Vidare i tilläggsdirektiven två frågor utredningen skall anges som behandla till den l september 1999. Dels skall utredningen analysera behovet skydd för små elproducenter då leveranskoncessionssysteav upphör. Dels skall utredningen överväga mätperiodens längd met om bör regleras och elräkningen bör baseras på faktisk förbrukning. om föreliggande slutbetänkandet behandlar dessa frågor. Det nu De överväganden görs i slutbetänkandet sammanfattas nedan. som

Överväganden om småskalig elproduktion

Småskalig elproduktion står för 1,5 % Sveriges elproduktion, elca av ler knappt 2 TWh/år. Småskaliga är sådana kraftverk som kan leverera

en effekt högst 1 500 kW. Den småskaliga elproduktionen utgörs om främst av vattenkraft och vindkraft. Det finns 1 200 små vattenkraftca verk, producerar 1,5 TWh/år, och 400 vindkraftverk, som ca ca som producerar ca 0,4 TWh/år. Till detta kommer vissa kraftvärmeverk. Systemet med leveranskoncession ger småskalig elproduktion ett särskilt skydd. Således är leveranskoncessionären skyldig att köpa från små kraftverk är belägna inom det område koncessionen som omfattar s.k. mottagningsplikt. Detta skall också ske till ett skäligt pris. LEKO-utredningens överväganden om småskalig elproduktion har utgått ifrån det skydd leveranskoncessionen Under utredningens ger. gång har det dock visat sig att fokuseringen på småskalighet är för snäv. Flera omständigheter talar nämligen för att ett bredare perspektiv bör anläggas på frågan om vilken roll elproduktion baserad på fömybara energikällor den småskaliga produktionen utgör del-

varav en

mängd bör spela i energiförsörjningen.

En sådan omständighet är att tids elprisets utsenare prognoser om veckling talar för att det framtida elpriset kommer att ligga avsevärt lägre än vad tidigare bedömts. Således bedömer Energimyndigsom heten att elpriset kommer att ligga på nivån omkring 20 öre/kWh fram till år 2010. Detta kan jämföras med att 1997 års energipolitiska program genom vilket bl.a. inrättades investeringsstöd till småskalig vattenlcraft och vindkraft byggde på Energikommissionens bedömning att elpriset skulle stiga till 30 öre/kWh fram till år 2010. ca En andra omständighet som talar för att ett bredare perspektiv bör anläggas är att flera iakttagelser gjorts i utredningsarbetet som sammantaget tyder på att det kan finnas skäl att ompröva dagens gräns för småskalighet, l 500 kW. En tredje omständighet är att EU-gemensamma regler för stöd till elproduktion baserad på förnybara energikällor kan komma att presenteras inom några år. Från EU-kommissionens sida tycks ambitionen att dessa regler bör utgå ifrån stödsystem vara som skapar konkurrens mellan olika produktionsanläggningar baserade på förnybara energikällor ett exempel på sådana stödsystem är s.k. gröna certifikat. Enligt LEKO-utredningens mening är det inte självklart att sådana stödsystem endast bör omfatta småskalig elproduktion, åtminstone med den definition detta begrepp givits i Sverige. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att översyn bör göras en av den förnybara elproduktionens förutsättningar. Översynen bör ha ett bredare perspektiv än den avgränsning till småskalig elproduktion som gällt för LEKO-utredningens arbete. Syftet med översynen bör att vara bedöma vilka långsiktiga förutsättningar bör gälla för förnybar elsom produktion, samt att analysera vilka metoder och eventuella stöd m.m. som bäst kan bidra till att uppnå dessa förutsättningar. Enligt utredningen bör marknadsnära lösningar eftersträvas. Inriktningen på över-

Sammanfattning 9

bör därför sådan att stödsystem som skapar konkurrens synen vara mellan olika produktionsanläggningar baserade på förnybara energikällor t.ex. gröna i första hand prioriteras. Därvid bör i

certifikat

också belysas det finns skäl för staten att medverka till översynen om särskild marknadsplats för förnybar kan utvecklas. att en Innan allmän översyn gjorts förutsättningarna för förnybar elen av bedömer utredningen att det inte är meningsfullt att söka

produktion

utveckla långsiktig och definitiv lösning ersättning för det en som skydd leveranskoncessionen givit småskalig elproduktion. I 1998/99: 137 har regeringen föreslagit att innehavare småprop. av skaliga anläggningar bör garanterad avsättning för sin under ges perioden den 1 november 1999 till utgången år 2000, då leveransav koncessionssystemet ursprungligen tänkt att upphöra. För dessa 14 var månader har regeringen föreslagit att mottagningsplikten skall etableras ett upphandlingsförfarande där anbudsgivama förbinder sig att genom köpa hela eller delar den småskaliga elproduktionen till en i anbudet av

angiven garanterad prisnivå.

Det är svårt att bedöma den utredningen föreslagna överom av kan ske i sådan takt att den utmyrmar i regler kan träda i synen nya som haft redan när de 14 månader förslaget i prop. 1998/99:l37 omsom fattar löper ut. Det är dock inte osannolikt att denna process kan ta längre tid. Om så visar sig bli fallet kan det från den l januari 2001 och fram till dess översynen kunnat genomföras och omsättas i ett nytt regelverk komma att behövas ytterligare temporär lösning. Såvitt uten redningen kan bedöma torde behovet temporär lösning i sådana av en fall på sin höjd omfatta ett eller ett par år. Givet förutsättningen ytterligare temporär lösning kan komma att en behövas har utredningen koncentrerat sig på att söka bedöma det att om under året/åren närmast efter år 2000 finns behov av ett skydd motsvarande den mottagningsplikt och rätt till skäligt pris som leveranskoncessionen idag ger småskalig elproduktion. Utredningen föreslår att ett system med mottagningsplikt bör behållas temporär lösning behövs under året/åren närmast efter år om en 2000. Det är i och för sig inte givet att den småskaliga elproduktionen behöver mottagningsplikten. Men eftersom olika politiska beslut och uttalanden under år klargjort att den småskaliga produktionen senare bör gynnad ställning, så torde det ur samhällets synvinkel vara ges en rationellt att åtminstone på kort sikt anordna någon form av organiserad hantering den småskaliga produktionen. Detta bl.a. med hänsyn till av att den omfattar ett stort antal anläggningar, ca 1 600 st. En mottagningsplikt för någon aktör torde erbjuda lämplig metod för sådan en en organiserad hantering. Om det mer permanent finns behov av en mottagningsplikt bör belysas i den översyn utredningen föreslagit.

Utredningen föreslår vidare att om en temporär lösning behövs under året/åren närmast efter år 2000, så bör mottagningsplikten bygga på en upphandlingsmodell, motsvarande den regeringen initierat för som perioden den l november 1999 t.o.m. utgången år 2000. För detta av talar flera skäl. Ett är att det med hänsyn till det korta tidsperspektiv som gäller för utredningens överväganden krävs starka skäl för att välja någon modell för mottagningsplikten än den är under annan som nu införande. Utredningen har inte funnit att några sådana starka skäl föreligger. Ett annat skäl är att upphandlingsmodellen ligger väl i linje med den utveckling mot mer konkurrensbaserade lösningar eftersom strävas av EU-kommissionen. Samtidigt vill utredningen betona att upphandlingsmodellen inte behöver vara statisk. Tvärtom torde erfarenheter göras i den pågående nu upphandlingsomgången, som kan leda till att modellen kan utvecklas och förbättras inför eventuell upphandling. Genom att upphanden ny lingsmodellen innebär marknadsvärdering den småskaliga en av produktionen bidrar den också till att skapa ett referenspris för förnybar elproduktion. Med hjälp detta referenspris skulle marknadsplats av en för den småskaliga kraften kunna utvecklas, successivt skulle som .kunna ta över upphandlingens roll. LEKO-utredningen har inte analyserat hur staten bäst skulle kunna stimulera sådan utveckling. Men en som framgått utredningen att sådan analys bör ingå i den allanser en männa översyn utredningen föreslagit. Upphandlingsmodellen förhindrar dock på intet sätt att marknadens aktörer kan utveckla andra former för att handla med den småskaliga kraften, så finner lämpligt. om man Beträffande frågan om skäligt pris har utredningen svårt att uttala sig om det när leveranskoncessionssystemet upphör alltjämt bör finnas sådana regler, eller om hur skälighetsbegreppet i sådana fall bör definieras. Detta bl.a. därför att sådan bedömning påverkas vilka sluten av satser som dras i den översyn utredningen föreslagit. Utredningen har därför valt att istället analysera vilken ersättning den småskaliga elproduktionen torde behöva för att klara sig. Analysen har utgått från två frågor: vilken ersättning torde krävas för fortvarig drift av den volym småskalig elproduktion skall byggas ut med som hjälp av de investeringsstöd för vindkraft och småskalig vattenkraft som inrättats genom 1997 års energipolitiska och vilka konseprogram, kvenser torde uppstå ersättningen fortsatt ligger på dagens nivå. om Några av utgångspunktema för analysen bör kort nämnas. Bland annat har utredningen antagit att långsiktig bärkraftighet kräver att innehavare av små kraftverk får ersättning kostnadstäckning en som ger och acceptabel avkastning från verksamheten. Vidare har utredningen valt att spegla konsekvenser såväl avskrivningstiderna 12 år för av vindkraft och 20 år för småskalig vattenkraft dubbelt så långa som av

tider. Detta eftersom olika aktörer har olika syn på vilken avskrivningstid bör gälla för investeringar detta slag. som av Genom 1997 års energipolitiska inrättades investeringsstöd program för bl.a. vindkraft och småskalig vattenkraft. Stödens mål är att på fem år öka årsproduktionen från vindkraft med 0,5 TWh och från småskalig vattenkraft med 0,25 TWh. utbyggnadsmålen med investeringsstöden skall nås torde krä- För att ersättning för vindkraften uppgår till 25-35 öre/kWh, vas en som ca avskrivningstid på 12 år. Detta förutsätter dock att det driftstöd med en på 15,1 öre/kWh vindkraften idag s.k. miljöbonus alltjämt som ges utgår. För den småskaliga vattenkraften torde ersättningen behöva till 35-45 öre/kWh, avskrivningstiden sätts till 20 år. Med

uppgå ca om

dubbelt så långa avskrivningstider blir ersättningskravet ca 15-25 öre/kWh plus miljöbonus för vindkraften och 25-35 öre/kWh för ca den småskaliga vattenlcraften. I dagsläget får innehavare små kraftverk 25 öre/kWh för den av ca säljs till leveranskoncessionär. Om denna nivå upprätthålls som en torde viss utbyggnad vindkraft fortsatt komma att ske, förutsatt en av att miljöbonus alltjämt utgår. Däremot är det tveksamt om utbyggnadsmålet för vindkraft enligt 1997 års energipolitiska program helt kan uppnås vid ersättning på 25 öre/kWh. För småskalig vattenkraft toren de sådan ersättningsnivå vara otillräcklig för att uppnå utbyggnadsen målet.

När leveranskoncessionssystemet upphör den 1 november kommer

den småskaliga kraften den upphandling regeringen initierat att genom värderas på marknadens villkor. I dagsläget uppgår marknadspriset på till 10-12 öre/kWh. Marknadens värdering den småskaliga ca av kraften torde därför bli avsevärt lägre än den ersättning som krävs för att uppnå utbyggnadsmålen i 1997 års energipolitiska program. Mot bakgrund att Energimyndigheten bedömer att elpriset komav att ligga omkring nivån 20 öre/kWh fram till år 2010 kan markmer nadspriset inte heller på lägre sikt förväntas stiga till en sådan nivå att

utbyggnadsmålen kan uppnås.

Härmed torde någon form offentligt stöd behöva utgå, utöver daav investeringsstöd och miljöbonus till vindkraften, för att en fortgens varig drift den volym småskalig elproduktion avses byggas ut av som 1997 års energipolitiska program skall kunna uppnås. genom Om ett sådant stöd ett driftstöd och omfattade samtliga gavs som små kraftverk torde kostnaden för stödet, med dagens marknadspris på el, komma att uppgå till minst 300-400 mkr år, även om avskrivper ningstidema sätts till 24 år för vindkraften och 40 år för den småskaliga vattenkraften. Om innehavare små kraftverk skulle motsvarande av ges förutsättningar helt utan några driftstöd, men med hjälp av ett större

investeringsstöd, torde investeringsstödet behöva uppgå till ca 75-80 % för såväl vindkraft som småskalig vattenkraft. Utredningen har även sökt bedöma vilka konsekvenser fortsatt en ersättning på dagens nivå skulle för de små kraftverk idag är i som drift eller under uppförande. För vindkraften torde dagens ersättning om 25 öre/kWh ge en acceptabel avkastning för åtminstone befintliga kraftverk i storlekarna 500-700 kW och för kraftverk under uppförande i storlekarna 700-1000 kW, förutsatt att miljöbonus alltjämt utgår. För den småskaliga vattenkraften torde ersättningsnivån 25 öre/kWh leda till stagnation och på sikt något minskad produktion. Uppskattningsen vis kan kraftverk motsvarande en årsproduktion på 0,lO-0,l5 TWh komma att avvecklas inom den närmaste tioårsperioden.

Överväganden om mätperiodens längd och om eventuell debitering på basis av faktisk förbrukning

Elräkningen baseras idag för den överväldigande majoriteten husav hållen på en uppskattning av elförbrukningen, dvs. det sker prelimien när debitering. Detta eftersom en exakt uppgift om elförbrukningen endast kan fås i samband med att elmätaren avläses, vilket för hushållskunder sker en gång per år i normalfallet. Efter den årliga avläsningen korrigeras eventuella avvikelser preliminärdebiteringen kan som ha medfört jämfört med den faktiska förbrukningen. I slutändan betalar elanvändaren således endast för den han faktiskt förbrukat. Utredningen har analyserat om preliminärdebiteringen bör avskaffas och om elräkningen istället alltid bör baseras på faktisk förbrukning. En sådan förändring skulle medföra vissa fördelar. Bl.a. skulle kunden inte vid något räkningstillfälle behöva betala för annat än den han faktiskt förbrukat. Vidare torde tätare avläsningar innebära vissa fördelar för den schablonberäkning skall införas den 1 november som 1999. En ökad uppmärksamhet på den elförbrukningen torde egna också öka kundens benägenhet att spara energi. Ett avskaffande av preliminärdebiteringen skulle dock även medföra ökade kostnader. Främst handlar det att kostnaderna för måtaravom läsningar ökar, eftersom elmätaren måste läsas inför varje faktureav ringstillfälle. Om preliminärdebiteringen avskaffas finns sannolikt även skäl att i samband med detta ställa krav på att elförbrukningen skall presenteras tydligare på elräkningen, vilket skulle medföra vissa kostnader. Sannolikt torde även andra, i dagsläget oidentifierade, kostnader

uppstå om preliminärdebiteringen avskaffas.

LEKO-utredningen har försökt uppskatta storleken på de fördelar och kostnader som torde uppstå preliminärdebiteringen avskaffas. om

Sammanfattning 13

Underlaget dock inte sådant att utredningen med säkerhet kan avgöra är fördelarna överstiger kostnaderna eller Mot denna bakgrund finom utredningen inte skäl att rekommendera statsmakterna att för närvaner rande vidta några särskilda åtgärder för att avskaffa preliminärdebiteringen. För detta talar också att elmarknadens aktörer under det näråret kommer att fullt upptagna med att införa, och anpassa maste vara sig till, schablonberäkningen. har preliminärdebiteringen fr.o.m. juli 1999 i huvudsak av- I Norge för hushåll med större elförbrukning än 8 000 kWh/år, det vill skaffats % hushållen. De norska erfarenheterna tyder på att den säga ca 80 av vinsten med avskaffa preliminärdebiteringen finns att hämta största att Norska hushåll skall minst fyra gånger år fak-

på energisparsidan. per

i efterskott baserat på uppmätt förbrukning, samt på elräkningen tureras grafisk information elförbrukningen. Åtgärderna antas leda till ges om att hushållen minskar sin elförbrukning med 5 %. Om motsvarande åtgärder skulle genomföras i Sverige, så torde elförbrukningen minska även här. Potentialen för att med dessa spara åtgärder torde dock mindre än i Norge, låt att dess exakta vara vara storlek är svår att bedöma. Enligt utredningens mening bör närmare studeras vilken potential finns för att energi genom att avskaffa preliminärdebitesom spara ringen. Utredningen föreslår därför att ett försök med fakturor baserade på faktisk förbrukning bör genomföras i ett avgränsat geografiskt område. Samtidigt bör analyseras effekterna att på ett tydligt, grafiskt av illustrera elförbrukningen på elräkningen. Med hänsyn till att sparsätt potentialen främst torde finnas bland kunder som bor i eluppvärmda bostäder bör försöksverksamheten i första hand omfatta hushåll med el- Ansvaret för försöksverksamheten bör lämpligen ges till Enervänne. gimyndigheten, eventuellt i samarbete med Konsumentverket. Med hjälp ett sådant försök kan värdet, och behovet, av att avav skaffa preliminärdebiteringen, och även av att förbättra elräkningens utseende i övrigt, lättare bedömas. Förbättrade kunskaper kring detta torde kunna utvinnas att följa utvecklingen av den även genom noga norska reformen, och att följa olika försök med att utveckla genom upp elräkningen tidigare gjorts på olika håll i Sverige. som LEKO-utredningen således att det för närvarande inte finns anser skäl för statsmakterna att vidta några särskilda åtgärder för att avskaffa preliminärdebiteringen, att försöksverksamhet ändå bör genommen en föras. Samtidigt bör påpekas att flera skäl talar för att preliminärdebiteringen på sikt kan försvinna, även inte statsmakterna särskilt om skulle verka för detta. Ett skäl är att kundernas krav på service och på fakturering efter faktisk förbrukning torde öka när de efter schablonberäkningens införande får lättare att byta elleverantör. Ett annat skäl är

att kostnaden för att fjärravläsa elförbrukningen på sikt lär minska, vilket bör leda till att fler nätföretag bedömer investering ifjärrav-

att en läsningssystem blir lönsam. Sådana system är i dagsläget relativt dyra att installera, medför å andra sidan endast marginella merkostna-

men der för extra avläsningar när de väl installerats.

l uppdrag och Utredningens uppläggning

l 1 Direktiven

.

1.1.1 Utredningens ursprungliga uppdrag

LEKO-utredningen inledde sitt arbete den 1 september 1998, med uppgiften att utvärdera leveranskoncessionssystemet.

En leveranskoncession är ett tillstånd att bedriva kommersiell verksamhet med elhandel inom ett visst geografiskt område. Med koncessionen följer både förpliktelser och fördelar. Förpliktelsema består i att leveranskoncessionären inom området är skyldig att till skäligt pris dels, med vissa undantag, leverera för normala förbrukningsändamål till alla elanvändare så önskar, dels köpa från innehavare av

som småskaliga produktionsanläggningar. Fördelarna består främst i att leveranskoncessionären har ensamrätt att inom det geografiska området sälja till kunder förbrukning mäts timvis.

vars

Leveranskoncessionssystemet infördes i samband med att elmarknaden refonnerades den 1 januari 1996. Systemet tänkt som en

var femårig övergångslösning i avvaktan på att förutsättningarna på elmarknaden utvecklats dithän att kravet på timvis mätning inte längre kunde utgöra hinder för att byta elleverantör, och för att ge den

anses småskaliga elproduktionen möjlighet att sig till fri marknad.

anpassa en

Enligt LEKO-utredningens ursprungliga direktiv dir. 1998:37 skulle utredningen över leveranskoncessionssystemet och analysera

se

det bör avskaffas eller i någon form perrnanentas. Arbetet skulle om redovisas senast den l november 1999. Genom tilläggsdirektiv dir. 1998:82 dock utredningen den l oktober 1998 i uppdrag att med

gavs förtur, till den 1 februari 1999, analysera vissa kunder borde un-

om dantas från grundprincipen timvis mätning av elanvändningen.

om

16 Utredningens uppdrag och uppläggning

Utredningens nya inriktning

I samband med beredningen propositionen Genomförandet Euroav av paparlamentets och rådets direktiv regler för den inre om gemensamma marknaden för el, l997/98:159 redovisade Näringsutskottet m.m. i betänkandet Vissa elmarknadsfrågor 1998/99:NU4 sin uppfattsom

ning att LEKO-utredningens uppdrag borde skärpas och

preciseras. Utskottet föreslog att utredningen skulle i uppdrag lägga fram ges att förslag om att undantag från grundprincipen timvis mätning skulle om göras för vissa kunder. Riksdagen beslutade den 4 december 1998 i enlighet med Näringsutskottets förslag rslcr. 1998/99:53. Istället kommer från den 1 november 1999 s.k. schablonberäkning användas för att de kunder som undantagits från kravet på timvis mätning.

Riksdagens beslut förändrade förutsättningarna för LEKO-utredningen på ett genomgripande sätt. Flertalet de frågor kring av eventuella undantag från timvis mätning utredningen som hade att överväga var i praktiken redan avgjorda.

Mot denna bakgrund inlämnade LEKO-utredningen den 22 december 1998 en särskild skrivelse till regeringen. I skrivelsen konstatera-

des att leveranskoncessionssystemet inte kan upprätthållas schanär blonberäkning införs och hela elmarlcnaden därmed öppnas för kon-

kurrens. Riksdagens beslut sades därför innebära utredningens att

huvuduppgift, att utvärdera leveranskoncessionssystemet, inte längre

var relevant. Vidare konstaterades att det inte längre fanns

anledning

för utredningen att lämna ett delbetänkande den 1 februari 1999.

I skrivelsen föreslog utredningen också inriktning utreden ny av ningsarbetet. Att utforma de praktiska detaljerna kring schablonmer

beräkningen ansågs inte LEKO-utredningens uppgift,

vara utan ansvaret för detta borde enligt utredningens mening istället läggas på Affärsverket svenska kraftnät i samarbete med Statens energimyndighet och branschen. LEKO-utredningens fortsatta arbete föreslogs istället om-

fatta att göra samlad bedömning förutsättningarna för

en av att införa schablonberäkning på basis myndigheternas arbete, utreda av samt att vissa preciserade detalj frågor, t.ex. hur skyddet för den småskaliga som elproduktionen bör hanteras när

leveranskoncessionssystemet upphör.

Regeringen delade i allt väsentligt LEKO-utredningens ståndpunkter. Således gavs Svenska kraftnät den 28 januari 1999 i uppdrag att i samråd med Energimyndigheten föreslå och utfonna ett system för schablonberäkning som skall träda i kraft den 1 november 1999. Vidare

gavs LEKO-utredningen den 11 februari 1999 tilläggsdirektiv nya

1 Övergripande bedömningar beträffande schablonavräkning och det fortsatta utredningsarbetet avseende leveranskoncessionssystemet LEKO dnr U-17.

Utredningens uppdrag och uppläggning 17

dir. 1999:19 i vilka regeringen säger sig dela utredningens bedömning att leveranskoncessionssystemet i dess nuvarande form inte kan behållas då schablonberäkning införs, och att utredningens ursprungliga direktiv vad avser utvärdering av leveranskoncessionssystemet därmed inte längre är aktuella.

I tilläggsdirektiven angavs ett flertal frågor som LEKO-utredningen skulle redovisa senast den 1 april 1999. Dessa frågor, som i första hand avsåg att analysera olika konsekvenser av införandet av schablonberäkning, behandlades i utredningens delbetänkande Öppen elmarknad SOU 1999:44. Delbetänkandet utgjorde ett väsentligt underlag för regeringens proposition Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. 1998/99:l37, vilken skall behandlas av riksdagen i början av hösten.

I tilläggsdirektiven angavs också två frågor som skall redovisas senast den l september 1999. Dessa frågor, vilka behandlas i detta slutbetänkande, handlar om att utredningen skall 0 analysera behovet av skydd för små elproducenter då leveranskon-

cessionssystemet i dess nuvarande form upphör, samt 0 överväga om mätperiodens längd bör regleras och om elräkningen

bör baseras på faktisk förbrukning samt lämna förslag på de författningar som kan behövas i ett sådant sammanhang.

De ursprungliga direktiven samt de två tilläggsdirektiven återges i bilagoma 1-3.

1.2 Arbetets

uppläggning

LEKO-utredningen har valt att i slutbetänkandet koncentrera sig på de två delfrågor som anges i tilläggsdirektiven. Detta innebär bl.a. att utredningen inte haft som ambition att, utöver vad som gjorts ovan, sammanfatta det övriga utredningsarbete som bedrivits. Mot denna bakgrund har utredningen valt att i slutbetänkandet heller inte beskriva bakgrundsfakta kring den refonnerade elmarknaden eller om leveranskoncessionssystemet, m.m. Sådana redovisningar finns i utredningens skrivelse den 22 december 1998, varför den som önskar ta del

av av sådan information hänvisas dit.

I utredningsarbetet har sammanträden med sakkunniga och experter hållits vid sammanlagt 13 tillfällen.

Utredningen har sedan den inledde sitt arbete hösten 1998 också inhämtat synpunkter från ett antal olika aktörer vid sammanlagt ett nittiotal möten. Bland dessa aktörer finns leveranskoncessionärer och

18 Utredningens uppdrag och uppläggning

lokala nätföretag, konkurrerande elhandelsföretag, innehavare av småskaliga elproduktionsanläggningar, tillverkare och leverantörer av elmätare, olika intresseorganisationer, myndigheter, m.fl. Utredningen har även varit i kontakt med Vindkraftsutredningen M 1998:05. Vida-

har studiebesök gjorts vid ansvariga departement och myndigheter i re Danmark, Finland och Norge, samt vid EU-kommissionens generaldirektorat för energi DGXVII.

Mycket av det empiriska underlaget till slutbetänkandet inhämtades under hösten och våren, och finns redovisat i utredningens skrivelse av den 22 december 1998 och i delbetänkandet. Detta gäller t.ex. flertalet

de uppdrag som utredningen lagt ut på myndigheter och konsulter. av Dessa uppdrag har handlat om att 0 Svenska Kraftnät analyserat vissa aspekter kring balansavrälcning i

schablonavräknad elmarknad,

en

Energimyndigheten redovisat myndighetens erfarenheter av hur 0

leveranskoncessionssystemet kommit att tillämpas i praktiken,

Price Waterhouse analyserat konsekvenserna för leveranskoncessio- 0

näremas ekonomi av ett införande av schablonberäkning,

ÅF -Energikonsult analyserat den timvisa elmätningens fördelar,

SIFO undersökt de lokala nätföretagens och leveranskoncessionä-

attityder i olika avseenden, samt att

rernas 0 EME Analys respektive Sycon Energikonsult i olika avseenden ana-

lyserat den småskaliga elproduktionens ekonomiska förutsättningar.

Underlag för den tidigare skrivelsen, delbetänkandet och det före-

nu liggande slutbetänkandet har även utgjorts av en mängd litteratur och annat skriftligt material, i huvudsak framgår av den litteraturför-

som teckning redovisades i delbetänkandet. Underlagslitteratur som

som tillkommit sedan dess framgår av slutbetänkandets fotnoter.

1.3 Betänkandets

disposition

Den fortsatta framställningen har disponerats på följande sätt.

I kapitel 2 redovisar utredningen sin analys av behovet av skydd för den småskaliga elproduktionen då leveranskoncessionssystemet upphör.

I kapitel 3 redovisar utredningen sin bedömning av om mätperiodens längd bör regleras och om elräkningen bör baseras på faktisk förbrukning. I kapitel 4 behandlas de generella direktiv som gäller för utredningen.

2 beträffande

överväganden

småskalig elproduktion

1 Bakgrund

Småskalig elproduktion utgör ca 1,5 % av landets totala elproduktion, eller knappt 2 TWh per år. Som småskaliga räknas produktionsanläggningar kan leverera effekt högst 1 500 kW. Även flera

som en om om anläggningar är belägna i närheten av varandra och gemensamt matar in på ledningsnätet, betraktas de enligt ellagen som separata anläggningar. De småskaliga anläggningarna är anslutna på lokalnätsnivå.

Den småskaliga elproduktionen utgörs främst vattenkraft och

av vindkraft. Totalt finns ca 1 200 små Vattenkraftverk, som producerar ca 1,5 TWh per år, och ca 400 vindkraftverk, i vilka produceras ca 0,4 TWh per år. Till detta kommer vissa kraftvärmeverk.

Systemet med leveranskoncession ger småskalig elproduktion ett särskilt skydd. Således är leveranskoncessionären skyldig att köpa från småskaliga produktionsanläggningar som är belägna inom det geografiska område koncessionen omfattar den s.k. mottagningsplikten. Detta skall också ske till ett skäligt pris.

Leveranskoncessionssystemet infördes i samband med att elmarknaden refomierades den 1 januari 1996. Motsvarande skydd för den småskaliga elproduktionen har dock funnits sedan 1988, då det i ellagen infördes regler om att den lokale eldistributören skulle vara mottagningspliktig och att ersättningen skulle kunna skälighetsprövas. Tidigare styrdes eldistributöremas inköp av småskalig kraft av allmänna branschrekommendationer som togs fram i slutet av 70-talet, de s.k. EKOVISAM-reglerna ekonomiska villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp till 1 500 kW.

Ett syfte med leVeranskoncessionssystemet var att ge innehavare av småskaliga produktionsanläggningar möjlighet att under en övergångsperiod verksamheten till de förändrade villkor fri el-

anpassa som en

Kraftvärmeverk mindre än 1 500 kW utgör en marginell del av den småskaliga elproduktionen, varför kraftslaget inte vidare behandlas i kapitlet.

20 Överväganden betráfande småskalig elproduktion

marknad skulle komma att innebära. Systemet var tänkt att gälla i fem år, det vill säga t.o.m. år 2000.

När schablonberäkning införs den l november 1999 kan systemet med leveranskoncession emellertid inte behållas. Enligt tilläggsdirekti-

skall LEKO-utredningen därför analysera behovet skydd för ven av små elproducenter då leveranskoncessionssystemet upphör. Utredning-

analys omfattar det skydd för småskalig elproduktion leveens som ranskoncessionen ger, dvs. mottagningsplikt och rätt till skäligt pris.

I kapitlet redovisas utredningens syn på detta. I avsnitt 2.2 beskrivs ersättningsprinciper och stöd som gäller för småskaligt producerad el. I avsnitt 2.3 redovisas vissa övriga fakta kring den småskaliga elproduktionen. I avsnitt 2.4 beskrivs stödformer i några andra länder och vissa utvecklingstendenser inom EU. I avsnitt 2.5 redovisas utredningens överväganden och förslag.

2.2 och stöd till

Ersättning småskalig

elproduktion

I avsnittet beskrivs de ersättningar och stöd som kan utgå till innehavare av småskaliga produktionsanläggningar, nämligen ersättning från leveranskoncessionären för levererad 2.2.1, ersättning från nätägaren för anläggningens nätnytta 2.2.2, statligt driftstöd till vindkraft, s.k. miljöbonus 2.2.3, samt statliga investeringsstöd till småskalig vattenkraft och vindkraft 2.2.4.

Inledningsvis bör sägas att när leveranskoncessionssystemet upphör den l november 1999 kommer av naturliga skäl någon leveranskoncessionär som köper den småskaligt producerade elen inte längre att finnas. Vilka ersättningsregler som därefter kommer att gälla vid försäljning av småskaligt producerad framgår av avsnitt 2.5.2. Övriga

ersättningar och stöd som beskrivs i avsnittet påverkas däremot inte av att leveranskoncessionssystemet upphör.

2.2.1 Ersättning från leveranskoncessionären

Innehavare av en leveranskoncession är skyldig att, om det inte finns särskilda skäl till undantag, köpa från småskaliga produktionsanläggningar som är belägna inom det geografiska område koncessionen omfattar. Det bör noteras att denna mottagningsplikt endast innebär

en skyldighet för koncessionshavaren. Innehavare av en småskalig anlägg-

ning behöver däremot inte utnyttja mottagningsplikten, utan kan sälja till någon annan om han så vill.

Ersättningen för den säljs till leveranskoncessionären skall

som

skälig. För skälighetsbedömningen svarar Energimyndigheten. Utvara gångspunkten för skälighetsbedömningen är att ersättningen skall base-

på leveranskoncessionärens genomsnittliga intäkter per kWh över ras året vid försäljning till hushâllskunder och andra mindre förbrukare, med avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren.

Med nuvarande regelverk krävs elanvändare låter installera

att en utrustning möjliggör timvis mätning av elförbrulcningen om han

som vill byta elleverantör. Denna utrustning är relativt dyr, för hushållskunder högst 2 500 kr inkl. det takpris infördes den

moms genom som l juli 1997. Majoriteten hushållen är därför i praktiken utestängda

av från den konkurrensutsatta delen elmarknaden, något dock för-

av som ändras när schablonberäkning införs den l november 1999.

Den bristande konkurrens som hittills varit för handen innebär att hushållens elpriser är relativt höga. Med den ersättningskonstruktion

leveranskoncessionssystemet inneburit för den småskaliga elprosom duktionen har detta i sin tur medfört att den småskaliga produktionens ersättning under år legat över marknadspriset på el. Enligt den

senare undersökning EME Analys gjort utredningen ligger således den

som ersättning leveranskoncessionärerna betalar för levererad i ge-

som nomsnitt på 25 öre/kWh.

ca

2.2.2 Ersättning från nätägaren

Att elproduktionsanläggning är ansluten till ett nät kan innebära

en vissa fördelar för nätägaren. Dels kan inmatningen av från anläggningen medföra minskade energiförluster inätkoncessionshavarens ledningsnät. Dels kan det faktum att anläggningen är ansluten till ledningsnätet möjliggöra att koncessionshavarens avgifter för att ha sitt nät anslutet till koncessionshavares ledningsnät reduceras. För värdet

annan

dessa fördelar har elproducenten rätt till ersättning från nätägaren. av

Regeln att elproducent skall ges ersättning för de fördelar an-

en läggningen medför för nätägaren är generell och omfattar alla elproducenter, inte endast innehavare små kraftverk. Specifikt för småska-

av liga produktionsanläggningar gäller däremot att innehavaren betalar en reducerad nättariff i relationen med det lokala nätföretaget.

2Ekonomiska förutsättningar för den småskaliga elproduktionen rapport till

- LEKO-utredningen 1999-02-26.

Innehavare av en småskalig anläggning skall sålunda för överföring av endast betala den del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden för mätning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät. Innehavaren skall dessutom betala engångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten Regeln om reducerad nättariff har tillkommit av praktiska skäl, i syfte att förenkla hanteringen av den småskaliga elproduktionen.

Sammantaget får innehavare av små kraftverk en nettoersättning från lokalnätsägama som i allmänhet ligger på ca l-3 öre/kWh att dö-

den studie EME Analys utfört utredningen. Enligt EME Anama av lys svarar ersättningen när det gäller anslutning av småskaliga vattenkraftverk och enskilda vindkraftverk i stort sett mot de minskade kostnader nätägaren har till följd av att produktionen är ansluten till nätet.

2.2.3 till vindkraften

Miljöbonus

Till vindlcraftsproducenter utgår ett statligt driftstöd, som for närvarande uppgår till 15,1 öre/kWh s.k. miljöbonus. Stödet gäller vindkraft generellt, och inte just småskalig vindkraft. Samtliga vindlcraftverk som hittills installerats är dock, med något enstaka undantag, mindre än 1 500 kW se vidare avsnitt 2.3.2.

Miljöbonusen är kopplad till nivån på energiskatten för el, och är därmed beroende beslut som berör denna nivå. Från den 1 januari

av 1999 uppgår skatten i nonnalfallet till 15,1 öre/kWh, vilket därmed också utgör nivån på miljöbonusen. Den mottagningspliktige leveranskoncessionären äger rätt att kvitta miljöbonusen till inköpt vindkraft mot den energiskatt han redovisar för försäljning av till sina kunder.

2.2.4 Investeringsstöd till vattenkraft och

småskalig

vindkraft

Genom 1997 års energipolitiska program inrättades femåriga investeringsstöd för småskalig vattenkraft 15 % av investeringen för verk större än 100 kW och för vindkraft 15 % av investeringen för verk

3När schablonberäkning införs kommer innehavare små kraftverk alltjämt

av att betala en reducerad nättariff. På sikt skall all produktion timmätas. För små kraftverk kommer kostnaden för tirnrnätare och dess installation dock inte att behöva betalas av innehavaren, utan denna kostnad kommer istället att ingå i kostnadsunderlaget for den gemensamma nättariffen.

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 23

större än 200 kW. För båda kraftslagen har dock investeringsstöd, med varierande nivåer, funnits tidigare: för den småskaliga vattenkraften under perioden 1975 till 1987 och för vindkraften sedan 1991.

Stödens mål är att den årliga produktionen småskalig vattenkraft

av på fem år skall öka med 0,25 TWh, och att den årliga produktionen av landbaserad vindkraft under samma period skall öka med 0,5 TWh.

I sammanhanget bör påpekas att 1997 års energipolitiska program byggde på de elprisprognoser som Energikommissionen redovisade, dvs. att elpriset skulle ligga på minst 30 öre/kWh år 2010. Enligt Energimyndighetens senaste bedömningar kommer elpriset dock sannolikt att ligga på nivån omkring 20 öre/kWh fram till år 20105.

2.3 Vissa övriga fakta kring den småskaliga

elproduktionen

I avsnittet beskrivs bl.a. ägarförhållanden och kostnadsstruktur för småskalig vattenkraft 2.3.l och vindkraft 2.3.2. Mer utvecklade reso-

vilka ersättningsnivåer som behövs för lönsamhet redovinemang om sas dock i första hand i avsnitt 2.5.3.

Beskrivningama är således uppdelade per kraftslag. En generell iakttagelse, det finns skäl att nämna inledningsvis, är dock att den

som småskaliga elproduktionen geografiskt sett är relativt koncentrerad. T.ex. sker vindkraftsproduktion i första hand i områden med goda vindförhållanden, som Gotland och västkusten.

Den geografiska koncentrationen framgår av den undersökning SIFO utfört åt utredningen Att döma av SIFO:s rapport har 10 % av landets lokalnätsägare småskalig elproduktion av mer betydande omfattning fler än 10 kraftverk ansluten till sina nät, medan 40 % av de lokala nätföretagen helt saknar småskalig elproduktion i sitt område. Resterande 50 % av de lokala nätföretagen torde i genomsnitt ha ca 2-3 små kraftverk anslutna till sina nät.

4Prop. 1996/97:84, bet. l996/97:NU12, rskr. 1996/972272. Stöd infördes även för investeringar i anläggningar för kraftvänneproduktion med biobränslen. 5Se t.ex. rapporten Energieffektivisering i Sverige inför strategi och

- en handlingsplan för rationell energianvändning Energimyndigheten, juni 1999. 6Leveranskoncession undersökning uppdrag LEKO-utredningen

- en av 1998-11-13.

24 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

2.3.1 Småskalig vattenkraft

Vattenkrafttekniken har en lång historia i Sverige, så även den småskaliga vattenkraften7. Under 1900-talets första decennier byggdes ett stort antal små Vattenkraftverk. Under 50-, 60-, och 70-talen lades emellertid ca 3 000 anläggningar ned av tekniska och/eller ekonomiska skäl.

Idag finns ca l 200 små Vattenkraftverk i drift. Antalet har varit relativt stabilt under det senaste decenniet. Dessa kraftverk har en sammanlagd effekt på ca 300-350 MW, och producerar ca 1,5 TWh per år.

Statens energiverk uppskattade 1984 den teoretiska utbyggnadspotentialen för småskalig vattenkraft till ytterligare ca 3-4 TWh/år Av detta antogs ca 1 TWh/år komma från återuppbyggnad av nedlagda kraftverk och utbyggnad vid befintliga dammar inte utnyttjas for

som vattenkraftändamål. I rapporten betonas dock att bedömningen endast avser den teoretiska potentialen, och att potentialen reduceras kraftigt om hänsyn även tas till att vissa älvområden undantagits från vattenkraftutbyggnad, samt till att motstående intressen i övrigt och ägarförhållanden m.m. i praktiken kan påverka förutsättningarna.

Enligt rapport från 19979 fördelar sig ägandet den småskaliga

en av vattenkraften, uttryckt som andel av total installerad effekt, som i tabellen nedan.

Tabell Ägande av små Vattenkraftverk, andel av total installerad effekt

Som framgår av tabellen produceras en relativt stor del av den småskaliga vattenkraften i kraftverk som ägs av stora kraftbolag eller lokala

7Vad räknas småskalig vattenkraft är inte självklart. Som kommer att

som som framgå av avsnitt 2.4 har flera EU-länder satt gränsen vid en effekt 10 MW. I Sverige har vi dock sedan länge haft gränsen 1,5 MW. En förklaring som förmedlats till utredningen år att 1,5 MW etablerades som en teknisk standard när kraftbranschen i början av 70-talet sökte utveckla en lämplig turbintyp för elutvinning ur mindre vattendrag. 8Se rapporten Små Vattenkraftverk l984:4. 9 Elsystem med distribuerad elproduktion Elforsk Rapport 97:22, citerad efter Sycon.

Överväganden betráfande småskalig elproduktion 25

eldistributörer. Det bör dock noteras att den rapport uppgifterna

som hämtats ifrån är två år gammal. Mot bakgrund att många lokala el-

av distributörer sedan dess köpts upp av de stora kraftbolagen kan antas att kraftbolagens andel idag är större än i tabellen och de lokala eldistributöremas andel mindre.

Tabellen återger de olika ägartypemas andelar total installerad

av effekt. Om man istället utgår ifrån antal kraftverk blir bilden

en annan. De privata ägarna torde i detta fall stå för mer än 50 %, dvs. det finns många privata ägare, men deras kraftverk är i allmänhet små. Denna bild bekräftas statistik förmedlats till utredningen Sveriges

av som av Energiföreningars Riksorganisation SERO. En stor del de anlägg-

av ningar som ägs av privatpersoner torde for övrigt vara s.k. mikrokraftverk, mindre än 100 kW.

Att döma av Sycons arbete åt utredningen utgör de småskaliga vattenkraftverken en mycket heterogen skara, varje kraftverk är i princip unikt. Detta beror på att kraftverken dels har anpassats till den teknik som var ledande då de uppfördes, från tidigt l900-tal och fram till idag, och dels har anpassats till det aktuella topografiska och

geografiska läget, som kan skifta starkt mellan olika anläggningar. När de byggdes var dock de flesta vattenkraftverken ekonomiskt motiverade, låt vara att 150 anläggningar under perioden 1975-1987 ett direkt

gavs investeringsstöd totalt 126 mkr.

om

Enligt Sycon är det också svårt att precisera standardiserade kostnader för småskalig vattenkraft. Som framgår nedanstående

av genomgång kan således kostnader för såväl investeringar för drift och

som underhåll variera kraftigt. Det bör noteras att genomgången beskriver de verkliga kostnaderna, utan hänsyn till att den enskilde kraftverksägaren kan erhålla investeringsstöd.

Investeringskostnader lör småskalig vattenkraft

Att döma av den tidigare nämnda rapporten från Statens energiverk medför ett uppförande ett småskaligt Vattenkraftverk i första hand de

av kostnadstyper som framgår av nedanstående ruta.

m Sycon har avlämnat rapporterna Ekonomiska förutsättningar för små producenter av elektrisk kraft 1999-06-11 och Ekonomiska förutsättningar för små producenter av elektrisk kraft utan stöd 1999-07-08.

26 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

Kostnader för byggnadsarbeten

dammar

-

vattenvägar tunnlar, kanaler, rännor och tuber

-

kraftstationsbyggnad

-

Kostnader för mekanisk och elektrisk utrustning

turbin/-regulator

-

lyftanordningar

-

luckor, grindar etc

-

- generator m.m.

transformator

-

kontrollutrustning

-

övrig elektrisk utrustning

-

Övriga kostnader

administration

-

projektering

-

vattendomstolskostnader

-

räntor under byggnadstiden

-

I Statens energiverks rapport redovisas kostnadsfördelningen för ett 60tal investeringsprojekt, varav merparten avsåg renovering av befintliga anläggningar. Bland dessa stod byggnadsarbeten i genomsnitt för 55 % av den totala projektkostnaden, mekanisk och elektrisk utrustning för 40 %, och övriga kostnader för 5 %.

Enligt Sycon är kostnaden för utbyggnad bl.a. beroende av hur vattendomen är utformad med avseende på regleringsmöjligheter m.m. Rena nyetableringar av småskalig vattenkraft kan antas vara mycket dyra idag. Kostnaderna för att bygga små kraftverk minskar dock om det redan finns damm eller andra byggnader. Enligt Energikommissionen är de små Vattenkraftverk som byggts under senare tid också etablerade till sådana platser. Detta gäller t.ex. fem småskaliga vattenkraftverk vars kostnader analyserades av kommissionen". Kostnadema för byggnationema varierade i dessa fall mellan 2,4 och 4,1 lq/kWh, år. Enligt Sycons bedömning är det också mycket svårt att finna kraftverkslägen som möjliggör en utbyggnad till kostnad under

en 2 kr/kWh, år.

" Omställning av energisystemet. Underlagsbilagor, del l SOU 1995:140. 2 Kr/kWh, år "kron0r per årskilowattimme" är ett nyckeltal som används vid investeringsbedömningar av kraftverksprojekt. Måttet fås att dividera

genom investeringskostnaden med förväntad årlig elproduktion.

Överväganden betráfande småskalig elproduktion 27

Drift- och underhållskostnader för småskalig vattenkraft

Kostnaderna för drift och underhåll kan variera kraftigt mellan olika anläggningar. En viktig förklaring till detta är anläggningamas varierande lägesspecifika förhållanden. Utöver detta påverkas kostnaderna bl.a. av ålder och storlek, på så vis att nya och stora kraftverk tenderar att ha lägre drift- och underhållskostnader än gamla och små. Som framgått ägs de större kraftverken oftast av stora kraftbolag eller lokala eldistributörer, medan de verk som ägs av privatpersoner i allmänhet är små. Sycon pekar också på att drift och underhåll av damm med avbördningsanordningar kan medföra betydande kostnader, och i vissa fall stå för hälften av de totala drift- och underhållskostnadema.

Att kostnaderna kan variera kraftigt framgår även av att de rörliga kostnaderna för drift och underhåll i de fem objekt Energikommissionen analyserade uppgick till mellan l och 4 öre/kWh, medan Sycon anger att drift- och underhållskostnadema i allmänhet uppgår till mellan 5 och 8 öre/kWh.

Total produktionskostnad för småskalig vattenkraft

Att såväl investerings- som drift- och underhållskostnadema varierar innebär också att varierande uppskattningar av den totala produktionskostnaden kan ses i olika sammanhang. Enligt Energikommissionen bör man nonnalt räkna med en ekonomisk livslängd på 40 år. Med denna avskrivningstid uppskattades den totala produktionskostnaden för de fem objekt kommissionen analyserade till mellan 16 öre/kWh vid 2,4 kr/kWh, år och 28 öre/kWh vid 4,1 kr/kWh, år.

Huruvida 40 år är en rimlig avskrivningstid är dock inte givet. Således Sycon, efter samtal med banker finansierar små vatten-

menar som kraftsprojekt, att de lån erbjuds oftast har löptid på 20 år. Med

som en en sådan avskrivningstid bedömer Sycon att det för anläggning

en som idag planeras torde krävas en ersättning på ca 45-50 öre/kWh vid 4 kr/kWh, år för att kostnaderna skall täckas och en acceptabel avkastning uppnås. Sycon uppger att man i kalkylen tagit hänsyn till relevanta kostnader, däribland t.ex. skatt, försäkringar och administration, samt avsättning för större revisioner av verket.

SERO har till utredningen uppgivit att produktionskostnaden vid en avskrivningstid på 20 år och 4 kr/kWh, år torde uppgå till 51 öre/kWh.

13Sycon att även stött på enstaka fall där kostnaden är så hög

uppger man pass som 20 öre/kWh.

28 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

Avslutningsvis bör att den ovan gjorda genomgången av

upprepas kostnader avsett de verkliga kostnaderna, utan hänsyn till att den enskilde kraftverksägaren kan erhålla investeringsstöd.

Utredningen återkommer till bedömningar kostnader, lönsamhet

av m.m. i avsnitt 2.5.3.

2.3.2 Vindkraft

De svenska satsningama på vindkraft inleddes under 70- och 80-talen. Kraftverken till att börja med relativt små 55 kW och uppåt, men

var har successivt ökat i storlek. Idag säljs verk i storlekar upp till 1 650 kW, volymförsäljningen verk på 600-700 kW".

men avser

Flertalet vindkraftverk har installerats under 90-talet. Utvecklingen tog fart sedan ett särskilt investeringsstöd infördes genom 1991 års energipolitiska beslut, och i synnerhet sedan nivån på investeringsstödet höjdes 1993, och sedan miljöbonusen infördes den l juli 1994.

Tillväxten har varit relativt snabb under 90-talet. 1991 fanns ca 50 vindkraftverk över 50 kW med en sammanlagd effekt på knappt 10 MW och årlig produktion på 0,01 TWh. I maj 1999 hade antalet kraft-

en ca verk ökat till drygt 400, med installerad effekt på drygt 180 MW,

en och årsproduktion på ca 0,4 TWh.

en

Potentialen för vindkraft undersöktes offentlig utredning i

av en slutet 80-talet. Utredningen skulle redovisa lämpliga områden för

av

utbyggnad med stora vindkraftverk 3 MW motsvarande en årsproen duktion 10 TWh på land och 20 TWh till havs. Potentialen på land

om uppskattades till 6,7 eller 2,9 TWh/år, beroende på om minsta avstånd till bebyggelse sattes till 300 eller 500 medan den avsedda mängden

m, till havs bedömdes kunna uppnås utan problem.

I första hand är det mindre och medelstora företag och organisatio-

köpt och installerat de svenska vindlcraftverken. Enligt Sycon ner som fördelar sig ägandet mellan olika grupper som i nedanstående tabell.

Teknikutvecklingen tycks nu ha nått ett läge då gränsen för småskalig elproduktion, 1 500 kW, börjar bli suboptirnal for vindkraften. Enligt vad utredningen erfarit sker således "nedväxling" av de stora verk som nu planeras/installeras, i syfte att erhålla det skydd som leveranskoncessionen ger. 5 Läge för vindkraft SOU 1988:32.

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 29 Tabell 2. Ägande av vindkraftverk år 1998, baserat på antal verk

Vindlcraftsprojekt som bedrivs i foreningsform bygger i allmänhet på att en medlem tecknar sig för en mängd maximalt motsvarar

som hans egna förbrukning. Den kraft som produceras i dessa verk ett 60tal går ut på nätet, men avräknas som andelskraft till medlemmarna, varför den inte når den kommersiella marknaden. Enligt Sycon torde ca 15-20 % av den totala vindkraftsproduktionen vara av detta slag, vilket motsvarar ca 0,06-0,08 TWh/år.

Som framgått har utbyggnaden av vindkraft i huvudsak skett under 90-talet. Härmed utgör vindkraftverken en långt mer enhetlig grupp än de små vattenlcraftverken. Detta innebär bl.a. att kostnaderna inte varierar på samma sätt som för de små vattenkraftverken, vilket också framgår av nedanstående genomgång av kostnader. Det bör noteras att genomgången beskriver de verkliga kostnaderna, utan hänsyn till att den enskilde kraftverksägaren kan få investeringsstöd och miljöbonus.

Investeringskostnader för vindkraft

Av Sycons studie framgår att investeringskostnadema till största del utgörs av kostnad för inköp av verket. För de kraftverk som byggdes under åren 1991-1997 stod denna kostnad i genomsnitt för 85 %

ca av uppförandekostnaden. Till detta kommer kostnader för el- och teleanslutning ca 10 %, projekteringskostnad ca 3 % samt markkostnad ca 2 %.

Enligt Sycons bedömning är investeringskostnaden sådan att vindkraftverk i storleksklassen 600 kW ligger på ca 3,6 la/kWh, år i ett bra vindläge och ca 4,2 kr/kWh, år i ett medelbra. För verk i storleksklassen 1 500 kW anger Sycon ca 4,0 kr/kWh, år i ett bra vindläge och ca 4,7 kr/kWh, år i ett medelbra.

Att de mindre vindkraftverken framstår som mer lönsamma torde bl.a. bero på att de tillverkats i större serier och

är en mera mogen produkt, och därför blir billigare. Enligt Sycon hindrar detta dock inte att investeringar i större verk ändå i vissa situationer kan att föredra,

vara

30 Överväganden betráfande småskalig elproduktion

flera skäl. Till exempel kan man få ut en större produktion på en av given areal till lägre ljudnivå. Vidare kan det i vissa fall vara lättare att få tillstånd för ett större verk, på grund mindre landskapspåverkan.

av Totalt sett kan större anläggning härmed bli billigare till följd av att

en kringkostnadema relativt sett blir lägre. Att satsa på större verk kan också ett sätt att få värdefull erfarenhet som kan vara nödvändig om

var

i framtiden vill satsa på t.ex. vindkraft till havs. man

Drift- och underhållskostnader för vindkraft

Drift- och underhållskostnaderna tycks relativt lika för olika vind-

vara lcraftverk, låt viss tendens kan noteras till att kostnaderna

vara att en sjunker med stigande storlek på verken.

Sycon har i sin studie analyserat kostnader för drygt 300 svenska vindkraftsprojekt, för vilka investeringsstöd sökts enligt föregående eller nuvarande regler. Bland dessa kraftverk ligger drift- och underhållskostnadema överlag på 8 öre/kWh för verk upp till 250 kW, och

ca på 5-6 öre/kWh för verk i storleksklassema 500 kW och uppåt.

ca

Motsvarande siffror Energikommissionen, som uppskat-

angavs av tade de totala driftkostnadema för vindkraftverk till ca 5-6 öre/kWh, inklusive service, administration och försäkringar.

Total produktionskostnad för vindkraft

Enligt Sycon erbjuder banker finansierar vindkraftsprojekt i all-

som mänhet lån med löptid på 12 år. Med sådan avskrivningstid upp-

en en skattar Sycon att det för verk 600 kW, är under uppförande,

om som nu torde krävas intäkter på 50-60 öre/kWh i ett bra vindläge och ca

ca 60-70 öre/kWh i ett medelbra, för att täcka den totala produktionskostnaden och uppnå acceptabel avkastning.

en

Detta kan jämföras med att Energikommissionen räknade med 25 års avskrivningstid och då uppskattade den totala produktionskostnaden för vindkraftverk i storlekar mellan 200 och 500 kW till 30-31 öre/kWh

ca i ett bra vindläge, och 35-36 öre/kWh i ett sämre. Som framgått

ca ingick kostnader för bl.a. service, administration och försäkringar, däremot ingick inte kostnader för eventuella reinvesteringar.

Avslutningsvis bör upprepas att den ovan gjorda genomgången av kostnader avsett de verkliga kostnaderna, utan hänsyn till att den enskilde kraftverksägaren kan erhålla investeringsstöd och milj öbonus.

6 Omställning energisystemet. Underlagsbilagor, del 1 SOU 1995:140.

av 7 ibid.

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 31

Utredningen återkommer till bedömningar kostnader, lönsamhet

av m.m. i avsnitt 2.5.3.

2.4 Stöd till i

förnybar elproduktion Europa

och inom EU

utvecklingen

Att utveckla elproduktion baserad på förnybara energikällor

är ett vanligt energipolitiskt mål internationellt sett. Eftersom kostnaderna för sådan elproduktion i allmänhet är klart högre än för traditionella produktionsfonner är offentliga stöd till förnybar elproduktion vanligt förekommande, t.ex. har samtliga EU-länder sådana stöd i någon form.

Som bakgrund till utredningens överväganden den småskaliga

om elproduktionen i Sverige redogörs i avsnittet för fyra typer av stöd som förekommer i olika europeiska länder: garantipris och mottagningsplikt, inköpskvoter, investeringsstöd samt skattelättnader o.d.. I avsnittet beskrivs även EU:s arbete med att skapa gemensamma regler för stöd till elproduktion som baseras på förnybara energikällor.

Vilka kraftslag som stöds varierar mellan olika länder. Ambitionen tycks dock ofta att stödnivåema efter olika kraftslags för-

vara anpassa utsättningar att klara sig på marknaden. Detta innebär att tekniker

som befinner sig långt ifrån marknaden, t.ex. solcellssystem, ofta

som ges mest stöd. Det innebär också att storleksgränsen för vilka kraftverk

som får stöd kan variera mellan olika kraftslag och mellan olika länder, t.ex. har flera länder 10 MW som gräns för småskalig vattenkraft.

2.4.1 Stöd direkt

som ger högre ersättning

Flera länder använder metoder högre direkt ersättning till för-

som ger nybar elproduktion än till övrig elproduktion. Bland dessa länder kan en intressant skiljelinje noteras mellan de som valt att stimulera utbudet genom garantipriser, i allmänhet kombinerat med mottagningsplikt, och de som valt att istället reglera efterfrågan med hjälp inköpskvoter.

av

8 Eftersom avsnittet är tänkt som bakgrund till övervägandena om Sveriges småskaliga elproduktion behandlas dessa typer av stöd samt i första hand småskalig vattenkraft och vindkraft. Det bör dock noteras att, liksom i Sverige, stöd till FoU kring förnybar elproduktion och stöd till andra förnybara energikällor, t.ex. biobränslen, förekommer i många länder.

32 Överväganden betráfande småskalig elproduktion

Garantipris och mottagningsplikt

System med garanterad ersättning för den producerade kraften, och mottagningsplikt för t.ex. eldistnbutörema, är utbudsstimulerande i den meningen inga hinder finns för tillträde till marknaden för den för-

att nybara elproduktionen, alla producenter vill kan sälja sin el. Så-

som dana system kan snabb tillväxt av förnybar elproduktion, i syn-

ge en nerhet garantipriset är högt.

om

Ett flertal länder har system med garantipris och mottagningsplikt,

Tyskland, Spanien och, än så länge, Danmark i Danmark är dock t.ex. förändringar gång, vidare under nästa rubrik.

se

Garantipriset kan konstruerat på olika sätt. I vissa fall fastställs

vara det, för viss tidsperiod, myndighet. I andra fall kan priset,

en av t.ex. en

i Sverige, kopplat till det pris den mottagningspliktige levesom vara rantören tar ut av sina kunder.

Ersättningsnivåema varierar mellan olika länder. Bland de länder som

högst ersättning märks bl.a. Tyskland och Danmark. I Danmark ger

har ersättningen till vindkraften hittills motsvarat 70 svenska t.ex. ca öre/kWh, där ersättningen beräknats 85 % av hushållens elpris ex-

som klusive skatter och avgifter detta pris uppgår till 45 svenska

ca

via statsbudgeten finansierad "miljöbonus", motsva-

öre/kWh plus en

rande 32 svenska öre/kWh.

ca

I sammanhanget bör påpekas att systern med garantipris och/eller mottagningsplikt varken finns i Finland eller i Norge, eftersom man i dessa länder att sådana stödordningar inte är förenliga med en

anser konkurrensutsatt elmarknad.

Inköpskvoter

System med inköpskvoter är efterfrågestyrande i så måtto att staten an-

att viss andel elkonsumtionen skall komma från förnybar proger en av duktion. Den reglerade efterfrågan innebär att tillträdet till marknaden inte är helt fritt för producentema, låt att ambitionen i flertalet län-

vara der är att öka den förnybara elproduktionen, varför inköpskvoterna i allmänhet är tämligen vida.

System med inköpskvoter bygger i allmänhet på endera av två modeller: upphandling eller s.k. gröna certifikat.

I Storbritannien och även i Irland har ett system med upp-

man handling. Så kallade Regional Electricity Companies är enligt lag skyldiga att köpa viss kvot av den de säljer från produktionsanlägg-

en ningar är baserade på förnybara energikällor. Vid hittills fyra till-

som fällen under 90-talet har från regeringen utgått direktiv om att denna

Överväganden betráfande småskalig elproduktion 33

kvot skall öka med viss procent, samt vilka kraftslag som därvid en om skall prioriteras. Elbolagen har sedan varit skyldiga att upphandla den mängden och mixen bland intresserade producenter, eller stipulerade för motsvarande produktion. älva ansvara viss priskonkurrens, den förnybara

Upphandlingsforinen ger men

elproduktionens relativt sett höga kostnader innebär ändå att de vinnande anbuden i allmänhet legat över det pris elbolagen i nästa led kan ta sina kunder. Mellanskillnaden täcks genom ett statligt bidrag som ut av finansieras särskild avgift. genom en System med gröna bygger på att den som produceras

certifikat

med förnybara energikällor säljs på den vanliga elmarknaden till det pris där att producenterna tilldelas certifikat som har ett som ges, men dem för sina relativt sett höga kostnader. värde som kompenserar värde uppstår att staten ålägger kunderna, eller el- Certifikatens genom handelsföretagen, köpa viss mängd certifikat, dvs. åläggs en att en man inköpskvot producerad med förnybara energikällor och certiviss av fikaten utgör beviset för att ett sådant inköp skett. Handeln med och handeln med certifikat bedrivs åtskilda från varandra, dvs. och certifikat behöver inte komma från samma produ- Certifikatshandeln kan med fördel bedrivas på en börs, där koncent. och fri prissättning kan bidra till att produktionen styrs till de kurrens anläggningar har effektivast teknik och lägst kostnader. som System med gröna certifikat är under introduktion i bl.a. Nederländerna och Danmark. I samband med att den danska elmarknaden avregleras kunder skall kunna handla i konkurrens fr.0.m. den 1

alla

januari 2003 avvecklas successivt det system med garantipris som tidigare beskrivits, och införs istället stegvis ett systern med gröna certifikat. Förändringen blir dock knappast dramatisk för den danska fömybara elproduktionen, eftersom producenterna alltjämt kommer att garelativt högt pris. Detta på grund att fri prissättning inte ranteras ett av kommer råda på certiñkatsmarknaden, utan staten istället kommer att ett band motsvarande 12-32 svenska öre inom vilket certiatt ange ca fikatsprisema tillåts tluktuera.

2.4.2 samt skattelättnader o.d.

Investeringsstöd

Att stöd till investeringar i anläggningar för elproduktion baserad ges på förnybara energikällor är relativt vanligt. Sådana stöd finns, med varierande inriktningar, i bl.a. Nederländerna, Finland och Norge. I

9 Tilldelningen certifikat sker med någon fördelningsnyckel, t.ex. en viss av mängd "certifikatsenheter producerad kWh e.d. per

34 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

Finland t.ex. kan vid investeringar i vindkraftverk stöd med högst ges 40 % av kostnaden. Vid investeringar i anläggningar baserade på andra förnybara energikällor, t.ex. småskalig vattenkraft gränsen sätts vid l MW, kan stöd utgå med högst 30 %. I Norge finns ett investeringsstöd för vindkraft på 25 %. Småskalig vattenkraft inte investeringsges stöd. Däremot är all vindkraft och de Vattenkraftverk är mindre än som l MW befriade från i Norge förekommande investeringsavgift på en 7 %. I flera länder också elproduktion baserad på förnybara energiges källor skattelättnader olika slag. Sådana regler finns, med varierande av inriktningar, i bl.a. Finland, Danmark, Norge och Nederländerna. I Finland t.ex. ger detta småskalig vattenkraft ett stöd motsvarar som ca 4 svenska öre/kWh och vindkraft ett stöd motsvarar 6 svenska som ca öre/kWh. I Norge behöver innehavare vindkraftverk inte betala av mer än halva den s.k. elavgiften, vilket ett stöd motsvarar ger som ca 3 svenska öre/kWh. Någon motsvarighet för småskalig vattenkraft finns inte, låt att riktigt små anläggningar högst 90 är helt vara kW befriade från elavgiften om den produceras används för eget som bruk.

2.4.3 inom EU

Utvecklingstendenser

Att utveckla förnybara energikällor är sedan några år ett viktigt mål för gemenskapens energipolitik. Bland annat har fastslagits att förnybara energikällor år 2010 bör ha marknadsandel på 12 % inom unionen en som helhet, att jämföra med 6 % idag. ca Enligt EU-kommissionen har garantipris och mottagningsplikt hittills varit den mest framgångsrika metoden för att skapa snabb tillväxt av förnybar elproduktion. Enligt kommissionen är dock nackdel med en garantipris och mottagningsplikt att sådana system inte upphov till ger konkurrens mellan olika produktionsanläggningar baserade på förnybara energikällor, varför kostnadspressen kan låg och teknikutvara vecklingen kan hämmas. I det avseendet menar kommissionen att stödsystem styr eftersom frågan, inköpskvoter, är bättre, eftersom de skapar konkurrens som mellan olika produktionsanläggningar baserade på förnybara energikällor, vilket incitament för teknikutveckling och sjunkande priser. I ger framtiden bör därför enligt kommissionens mening prioritera stödman

2° Se t.ex. Electricity from renewable and the internal electrienergy sources city market. Working paper of the European Commission 1998.

Överväganden betrájfande småskalig elproduktion 35

på detta sätt bättre kan utnyttja marknadskraftemas försystem som måga att sänka kostnaderna för produktionen. Många medlemsländerna delar kommissionens åsikt att konkurav rensbaserade lösningar är den väg bör sträva mot. Ambitionen man tycks också att på sikt skapa regler för stöd till elvara gemensamma baserad på förnybara energikällor, låt vara att medlemslän-

produktion

inte kunnat kring utfonnningen ett sådant direktiv. derna ännu enas av döma de kontakter LEKO-utredningen haft med kommissio- Att av för energi DGXVII går det heller inte i dagslä-

nens generaldirektorat

säkert när ett direktiv kan komma att presenteras, eller hur get att säga det i detalj kan komma att se ut. mer

2.5 överväganden och förslag

2.5.1 Utgångspunkter

Enligt tilläggsdirektiven skall LEKO-utredningen analysera behovet av skydd för små elproducenter då leveranskoncessionssystemet upphör, vilket kommer ske i samband med att schablonberäkning införs den att november 1999. Eftersom regeringen i 1998/991137 föreslagit l prop. övergångslösning den småskaliga elproduktionen ett moten som ger svarande skydd från den 1 november 1999 till utgången år 2000, då av leveranskoncessionssystemet ursprungligen tänkt att upphöra, har var utredningens analys dock inriktats på tiden efter år 2000. Mot bakgrund att utredningen tillsatts för att utvärdera leveransav koncessionssystemet har arbetet koncentrerats till det skydd, i form av mottagningsplikt och rätt till skäligt pris, leveranskoncessionen ger som småskalig elproduktion. Under utredningens gång har det dock visat sig fokuseringen på småskalighet sannolikt är för snäv. Flera omstänatt digheter talar nämligen för att ett bredare perspektiv bör anläggas på frågan vilken roll elproduktion baserad på förnybara energikällor om den småskaliga produktionen utgör delmängd bör spela i

varav en

energiförsörjningen. Några sådana omständigheter redovisas nedan.

De förändrade betrajfande framtida elprisutveckling.

0 prognoserna Som framgått avsnitt 2.2 bedömer Energimyndigheten att elpriset av kommer att ligga på nivån omkring 20 öre/kWh fram till år 2010, att jämföra med att Energikommissionen, låg till grund för 1997 som års energipolitiska räknade med ett elpris på ca 30 program, öre/kWh år 2010. Att förutsättningarna förändrats på detta sätt borde rimligen ha stor betydelse för på den förnybara elprosynen

36 Övervägandenbeträfande småskalig elproduktion

duktionens roll i energiförsöijningen, med avseende bl.a. på om olika typer stöd bör utgå, och i sådana fall till vilka anläggningar. av

0 Osäkerheter om hur småskalig elproduktion lämpligen bör definie-

ras. Flera faktorer talar för att det kan finnas skäl att ompröva dagens gräns för småskalighet, 1,5 MW. Som framgått avsnitt av 2.3.2 börjar t.ex. gränsen 1,5 MW att utgöra teknisk begränsning en för vindkraften. Vidare definierar flera andra EU-länder framsom gått av avsnitt 2.4 småskalig vattenkraft mindre än 10 MW. som

0 De kommande EU-gemensamma reglerna för stöd till elproduktion baserad på förnybara energikällor. I dagsläget är det svårt beatt döma både när ett direktiv beträffande stöd till förnybar elproduk-

tion kan komma att presenteras, och hur reglerna i detalj kan mer komma att se ut. Som framgått avsnitt 2.4.3 eftersträvar dock av EU-kommissionen marknadsnära lösningar t.ex. av en typ gröna certifikat som det enligt utredningens mening knappast är givet att man bör inskränka till att omfatta småskalig elproduktion, åtmins-

tone med den definition detta begrepp givits i Sverige.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den förnybara elproduktionens förutsättningar bör över. Översynen bör ha bredare ses ett perspektiv än den avgränsning till småskalig elproduktion gällt för som LEKO-utredningens arbete, låt vara att översynsarbetet kan komma att visa att fokuseringen på småskalighet alltjämt bör behållas. Syftet med

översynen bör vara att bedöma vilka långsiktiga förutsättningar som bör gälla för förnybar elproduktion, samt att analysera vilka metoder

och eventuella stöd m.m. som bäst kan bidra till att uppnå dessa för-

utsättningar. Enligt utredningens mening bör marlmadsnära lösningar eftersträvas. Inriktningen på översynen bör därför sådan konvara att kurrensbaserade modeller t.ex. gröna i första

som certifikat hand prio-

riteras. I översynen bör också belysas det finns om skäl för staten att medverka till att särskild marknadsplats för förnybar kan en utvecklas.

Innan en allmän översyn gjorts förutsättningarna för förnybar elav produktion bedömer utredningen att det inte är meningsfullt söka att utveckla en långsiktig och definitiv lösning ersättning för det som

skydd leveranskoncessionssystemet givit småskalig elproduktion.

Utredningen har svårt att bedöma ett allmänt översynsarbete kan om ske i sådan takt att det utmynnar i regler kan träda i kraft redan nya som när den i prop. 1998/99: 137 föreslagna övergångslösningen upphör vid årsskiftet 2000/2001. Det är dock inte osannolikt att det under ett eller ett par år därefter kan finnas behov ytterligare av en temporär lösning.

1999:95 Överväganden beträffande småskalig elproduktion 37 SOU

denna bakgrund har utredningen koncentrerat sig på att analy- Mot hur sådan eventuell temporär lösning bör ut under året/åren sera en se efter år 2000. Om det uppstår ett behov temporär lösning närmast av en så bör den enligt utredningens mening rimligen under denna period, på det skydd i form bl.a. mottagningsplikt som idag bygga vidare av leveranskoncessionen och fr.o.m. den l november 1999 och ges av som framåt kommer att den övergångslösning regeringen 14 månader ges av Analysen har därför koncentrerats till det skydd leveransföreslagit. dvs. mottagningsplikt behandlas i avsnitt 2.5.2 koncessionen ger, som och skäligt pris 2.5.3.

2.5.2 Frågan om mottagningsplikt

föreslår allmän översyn bör göras förutsättning- Utredningen att en av förnybar elproduktion. Om översynen inte kan bedrivas i sådan arna för den i regler kan träda i kraft den l januari 2001, takt att utrnynnar som ytterligare temporär lösning behövas under ett eller par år. så kan en dessa utgångspunkter handlar utredningens överväganden kring Givet mottagningsplikt två frågor: behövs det överhuvudtaget en mottagom ningsplikt under året/åren närmast efter år 2000, och bör i sådana vem fall lämpligen åläggas mottagningsplikten under denna period. Dessa frågor behandlas i tur och ordning nedan.

Behövs det överhuvudtaget en mottagningsplikt

Som framgått avsnitt 2.1 har innehavare av småskaliga produktionsav varit garanterade avsättning för sin sedan 1988, då anläggningar regler mottagningsplikt infördes i ellagen. I vilken mån det finns om på konkurrensutsatt elmarknad kom där-

behov av mottagningsplikt en

för diskuteras inför den reformering elmarknaden som genomatt av fördes den l januari 1996. hade att föreslå lagstiftning för den

Ellagstiftningsutredningen, som

reformerade elmarknaden, menade att bestämmelserna om mottagningsplikt förenliga med principerna för elmarknadsreformen, inte var nämligen produktion och försäljning skulle konkurrensutsättas. att av Utredningen ansåg därför att dessa regler borde slopas.

2 Elkonkurrens med nätrnonopol. Delbetänkande Ellagstiftningsutredav ningen sou 1993:68.

38 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

I den fortsatta regerings- och riksdagsbehandlingen" ifrågasattes dock denna producentkategori på kort sikt skulle kunna få avsättom ning för sin elproduktion om mottagningsplikten slopades. Bland annat framfördes att flera av de berörda anläggningarna hade tillkommit efter det att bestämmelserna om mottagningsplikt infördes i ellagen. Om innehavare av småskaliga anläggningar skulle sälja direkt till slutkund en antogs de vidare svårigheter att finna godtagbara lösningar för att garantera kunden en säker leverans. Dessa producenter sades vanligen heller inte ha den organisation som är nödvändig för att finna kunder för sin produktion. På kort sikt antogs övergången till fri elmarknad bl.a. dessa en av skäl komma att innebära vissa problem för den småskaliga elproduktionen. I ett längre tidsperspektiv antogs den kunna hävda sig på den konkurrensutsatta elmarknaden, men för att bl.a. innehavare små ge av produktionsanläggningar möjlighet att anpassa sig till den fria marknaden infördes systemet med leveranskonccssion för period fem år. en av Om bedömningama gjordes inför elmarknadsreformen riksom var tiga borde den småskaliga elproduktionen efter år 2000 kunna klara sig utan garanterad avsättning för sin el. Om så är fallet eller är dock svårt att avgöra enligt utredningens mening. Olika erfarenheter som gjorts i utredningsarbetet pekar nämligen i olika riktningar. Å sidan talar de bedömningar EME Analys i sin ena gör rapport till utredningen för att mottagningsplikten inte längre behövs. Enligt EME Analys bör nämligen alla producenter kunna sälja sin förutsatt att priset är rätt, låt vara att det pris till vilket allsmåskaligt producerad kan säljas torde vara lägre än marknadspriset på el. Å andra sidan talar vissa omständigheter för att den anpassningsprocess till en fri marknad som förutskickades inför elmarknadsreforrnen inte fullt ut kommit till stånd bland den småskaliga elproduktionen. Till exempel visar den undersökning SIFO utfört utredningen att 42 % av de tillfrågade nät- och elhandelsföretagen inte tror att den småskaliga elproduktionen skulle få avsättning utan dagens skydd, och att ytterligare 12 % är tveksamma till detta. Vidare Sycon i sin studie åt menar utredningen att i synnerhet sådana kraftverksägare inte har elprosom duktion som huvudsyssla har små möjligheter att själva på markagera naden. Detta sägs främst bero på brist på kapital, även på en men avsaknad av kunskap och för att hitta kunder. resurser Sammantaget kan LEKO-utredningen mot denna bakgrund inte med säkerhet avgöra den småskaliga elproduktionen skulle klara sig om utan mottagningsplikt.

22Prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358. Prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2.

Överväganden betrájfande småskalig elproduktion 39

Trots osäkerheten kring huruvida den småskaliga elproduktionen behöver mottagningsplikt, så LEKO-utredningen att det finns

en menar skäl ändå behålla ett system med mottagningsplikt under året/åren

att närmast efter år 2000.

Utgångspunkten för detta är att olika politiska beslut och uttalanden under år klargjort att den småskaliga elproduktionen bör ges en

senare gynnad ställning". Mot denna bakgrund utredningen att det ur

menar samhällets synvinkel torde rationellt att åtminstone på kort sikt an-

vara ordna någon form organiserad hantering den småskaliga produk-

av av tionen, med hänsyn till att den omfattar ett stort antal anläggningar cal 600 st. En mottagningsplikt för någon aktör torde erbjuda en lämplig metod för sådan organiserad hantering.

en

Sammanfattningsvis LEKO-utredningen att det inte är givet

menar att den småskaliga elproduktionen behöver mottagningsplikten, men att

organiserad hantering de småskaliga anläggningarna ändå av en av andra skäl lämplig temporär lösning behövs under året/åren

vore om en närmast efter år 2000. Utredningen föreslår därför att ett systern med mottagningsplikt för någon aktör i sådana fall bör behållas under denna period. Om det permanent finns behov mottagningsplikt bör

mer av en belysas i den översyn utredningen föreslagit.

Vem bör lämpligen åläggas mottagningsplikten

Leveranskoncessionssystemet tänkt att gälla i fem år, till utgången

var

år 2000. Genom att schablonberäkning införs den l november 1999 av kommer systemet dock att upphöra vid detta datum.

I den proposition där regler för den reforrnerade elmarknaden först föreslogs sades emellertid att leveranskoncessionema skulle gälla i tre år. Riksdagens näringsutskott ansåg dock att den småskaliga elproduktionen borde ett skydd, motsvarande vad leveranskoncessionen för-

ges väntades i ytterligare två år, även om man vid en utvärdering av

ge, leveranskoncessionssystemet skulle finna att det borde avvecklas efter de tre åren.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen i sitt delbetänkande Öp-

elmarknad SOU 1999:44 att den småskaliga elproduktionen från pen den 1 november 1999 och tills dess fem år förflutit sedan leveranskon-

23Ett exempel är att riksdagen genom 1997 års energipolitiska beslut uttalat att volymen småskaligt producerad kraft skall Öka se avsnitt 2.2.4. Ett annat exempel är att regeringen i prop. 1998/99:l37 uttalat att det är viktigt att förutsättningarna är goda för den småskaliga och ofta miljövänliga elproduktionen. 24Prop. 1993/94: 162, bet. l993/94zNU22, rskr. l993/94z358.

40 Överväganden beträjfande småskalig elproduktion

cessionssystemet infördes, dvs. till utgången år 2000, borde av ges ett skydd som så långt möjligt motsvarar dagens. Under denna period

borde enligt utredningen någon aktör åläggas mottagningsplikt och en innehavare små kraftverk garanterad ersättning av ges en som motsvarar vad de kan antas ha fått schablonberälming inte införts den om l november 1999, vilket utredningen bedömde till 21 öre/kWh. I delbetänkandet prövade utredningen ett antal tänkbara alternativ för mottagningsplikten, nämligen att den skulle läggas på

Svenska kraftnät,

de lokala nätägama,

Svenska kraftnät och de lokala nätägama i kombination,

samtliga elhandelsföretag,

ett av staten och övriga berörda intressenter särskilt etablerat in-

köpsbolag, eller på

0 de elhandelsföretag som idag är leveranskoncessionärer.

Av dessa alternativ fann utredningen att två möjliga, nämligen var att antingen lägga mottagningsplikten på ett särskilt inköpsbolag, eller på de företag som idag är leveranskoncessionärer. Vid samlad bedömen ning av för- och nackdelar fann utredningen dock att ett inköpsbolag

vore att föredra. I prop. 1998/99:l37 avvisade regeringen utredningens idé om ett särskilt inköpsbolag och ett garantipris. Istället föreslogs att marknadens aktörer skall möjlighet att på frivillig basis åta sig ges mottagningsplikten från den 1 november 1999 t.o.m. utgången år 2000. av Detta åtagande borde enligt regeringen initieras konkurrensuppgenom handling där anbudsgivama förbinder sig att köpa hela eller delar av elproduktionen från de små producentema till i anbudet angiven en garanterad prisnivå. Mot denna bakgrund regeringen den 8 juli gav 1999 i uppdrag Svenska kraftnät att initiera sådan upphandling. en Det faktum att modell för mottagningsplikten under inen ny nu är förande innebär att andra förutsättningar råder för de överväganden om mottagningsplikten som utredningen gör i det här sammanhanget, än vad som gällde inför delbetänkandet.

Utredningen har koncentrerat sig på att analysera hur temporär en lösning bör se ut ifall sådan lösning kommer att behövas från den 1 en januari 2001 och fram tills dess den utredningen all-

av föreslagna

männa översynen av den förnybara elproduktionen kunnat genomföras och omsättas i ett nytt regelverk. Enligt utredningens torde

bedömning

denna tidsperiod på sin höjd omfatta ett eller år. Det korta tidsett par perspektiv som härmed gäller för övervägandena talar för det krävs att starka skäl för att välja någon lösning för mottagningsplikten annan än

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 41

den upphandlingsmodell är under införande. Detta bl.a. med som nu hänsyn till att innehavare små produktionsanläggningar rimligen så av

långt möjligt bör stabila planeringsförutsättningar.

ges För det finns skäl att inte frångå upphandlingsmodellen talar att den ligger väl i linje med den utveckling mot merkonkurrensäven att baserade lösningar eftersträvas EU-kommissionen se avsnitt som av 2.4.3. Vad marknadsanpassning är upphandlingsmodellen för avser övrigt utvecklad än de lösningar diskuterades i utredningens mer som delbetänkande, dvs. de i första hand torde kunna komma i fråga som alternativ till upphandlingsmodellen. Eftersom de lösningar som som analyserades i delbetänkandet bygger ett i förväg definierat garantipris får nämligen inte initiala marknadsvärdering krafman samma av vid upphandling, t.ex. kan man med ett särskilt inköpsten som ges en bolag inte förrän i efterhand när inköpsbolaget sälj kraften vidare få er uppfattning kraftens värde på marknaden. en om Vid samlad bedömning finner LEKO-utredningen att det inte föen religger några starka skäl talar emot att använda en upphandlingssom modell temporär lösning behövs under året/åren närmast efter år om en 2000. mottagningsplikt skall finnas under denna period föreslår Om en utredningen därför att upphandlingsmodellen fortsatt bör tillämpas.

Samtidigt vill utredningen understryka att upphandlingsmodellen inte behöver statisk. Tvärtom torde erfarenheter göras i den nu vara pågående upphandlingsomgången, kan leda till att modellen kan som utvecklas och förbättras inför eventuell ny upphandling. Genom att en upphandlingsmodellen innebär marknadsvärdering den småskaen av liga produktionen bidrar den också till att skapa ett referenspris för förnybar elproduktion. Med hjälp detta referenspris skulle en markav nadsplats för den småskaliga kraften kunna utvecklas, som successivt skulle kunna ta över upphandlingens roll. LEKO-utredningen har inte analyserat hur staten bäst skulle kunna stimulera sådan utveckling, en har däremot pekat på sådan analys bör ingå i den allmänna men att en utredningen föreslagit. Upphandlingsmodellen förhindrar dock översyn på intet sätt att marknadens aktörer kan utveckla andra former för att

handla med den småskaliga kraften, man så finner lämpligt. om

2.5.3 Frågan om skäligt pris

Med dagens regelverk har innehavare av små produktionsanläggningar rätt till skälig ersättning för den levereras till enleveranskoncessom sionär. Som framgått avsnitt 2.2 skall ersättningen motsvara vad av leveranskoncessionären tar ut hushållskunder och andra mindre förav

42 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

brukare, med avdrag för skäliga kostnader för administration och m.m. skälig vinst. Ersättningen ligger i genomsnitt på 25 öre/kWh. ca LEKO-utredningen kan svårligen uttala sig det bör finnas regler om om skäligt pris för småskalig elproduktion även efter det att leveranskoncessionssystemet upphört, eller hur skälighetsbegreppet i sådana om fall bör definieras. För det talar bl.a. att flera de faktorer bör av som beaktas i sådan bedömning torde beroende vilka slutsatser en vara av som dras i den allmänna översyn av den förnybara elproduktionens förutsättningar som utredningen föreslagit. Mot denna bakgrund har LEKO-utredningen valt att i detta avsnitt istället analysera vilken ersättningsnivå småskalig elproduktion behöver för att klara sig. Med hänsyn till att kostnadsstrukturen, framsom gått av avsnitt 2.3, ser olika ut för olika små kraftverk torde denna nivå variera beroende på hur stor volym småskaligt producerad kraft som eftersträvas. I analysen har utredningen därför utgått från två delfrågor:

0 Vilken ersättningsnivå torde krävas för fortvarig drift den av produktionsvolym som skall uppnås med hjälp av de investeringsstöd for småskalig vattenkraft och vindkraft inrättats 1997 som genom års energipolitiska program Denna volym är för småskalig vattenkraft dagens 1,5 TWh/år samt inom fem år ytterligare 0,25 TWh/år, och för vindkraft dagens 0,4 TWh/år samt inom fem år ytterligare 0,5 TWh/år. 0 Vilka konsekvenser torde uppstå om ersättningen fortsatt ligger på dagens nivå

Mot denna bakgrund har LEKO-utredningen givit Sycon i uppdrag att analysera hur lönsamheten för innehavare små kraftverk påverkas av av olika ersättningsnivåer, samt vilken nivå torde krävas för att som uppfylla utbyggnadsmålen i 1997 års energipolitiska Sycon har program. bl.a. utgått ifrån uppgifter som erhållits från Energimyndigheten de om anläggningar för vilka investeringsstöd sökts och mindre enkätunen dersökning som Sycon gjort bland ägare av små kraftverk. Nedan redogörs för vissa utgångspunkter gällt för utredningens som analys. Därefter behandlas de två delfrågoma.

25Denna ersättningsnivå anges i EME Analys rapport till utredningen, från februari 1999. Eventuellt kan ersättningen sedan dess ha sjunkit något.

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 43

Vissa utgångspunkter för analysen

Enligt utredningens mening bör den ersättning innehavare småska-

av liga produktionsanläggningar behöver för att klara sig kostnadstäck-

ge ning och acceptabel avkastning från verksamheten.

En långsiktigt acceptabel avkastning bör motsvara avkastningen på

helt säker investering, t.ex. långa statsobligationer, samt kompensera en för den risk verksamheten innebär. Risken för innehavare av en

en småskalig produktionsanläggning påverkas bl.a. ekonomiska, poli-

av tiska, klimatologiska och tekniska faktorer.

Enligt Sycon långa statsobligationer idag en effektiv ränta på

ger 5 %. Utöver det torde riskfaktom behöva värderas till ca 3-5 %. Detta mot bakgrund att banker Sycon talat med menar att internräntan

av som

investering i vindkraft eller småskalig vattenkraft bör uppgå till för en 8-10 % för att projektet skall bedömas som så pass säkert att bankerna är villiga att låna ut pengar till investeringen.

Enligt utredningen kan antas att den enskilde kraftverksägarens långsiktiga krav på avkastning, med dagens ränteläge, ligger på samma nivå 8-10 % den internränta i enlighet med föregående

som som stycke torde krävas för att kunna erhålla extern finansiering.

På kort sikt kan dock enskild kraftverksägares lönsamhetskrav på

en insatt kapital lägre. I synnerhet torde detta fallet om anlägg-

vara vara ningen är lågt belånad och/eller behovet ny extern finansiering är

av litet. För att kraftverksägaren skall acceptera lägre avkastning torde

en dock krävas att han kan förvänta sig ökande intäkter på längre sikt.

Om avkastningen på det insatta kapitalet permanent ligger på en

mer nivå endast motsvarar, eller kanske t.o.m. understiger, avkast-

som ningen på t.ex. långa statsobligationer dvs. om avkastningen med da-

ränteläge ligger på 3-5 % torde verksamheten inte vara långgens ca siktigt bärkraftig.

Vilken ersättning krävs för att innehavare småskalig

som en av en produktionsanläggning skall uppnå kostnadstäclcning och acceptabel avkastning från verksamheten beror bl.a. på vilken avskrivningstid som används. Efter diskussioner med banker som ger lån till den här typen

investeringar Sycon att avskrivningstiden bör sättas till 12 år av menar för vindkraft och 20 år för småskalig vattenkraft. Som framgått av avsnitt 2.3 finns dock andra aktörer att avslcrivningstidema

som anser

26Internränta är metod for att värdera olika investeringsaltemativs avkastning.

en Metoden går ut att bestämma den räntefot vid vilken investeringens nuvärde är lika med noll. Denna räntefot kallas för investeringens internräntefot eller internränta, och uttryck för den årliga avkastning eller forräntning som investerings-

ger altemativet i fråga ger på det satsade kapitalet.

44 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

snarare bör vara dubbelt så långa. I analysen har utredningen därför valt att så långt möjligt spegla konsekvenser såväl avskrivningstider av på 12 respektive 20 år som av dubbelt så långa tider. Med hänsyn till att beräkningarna påverkas av vilka antaganden som görs om bl.a. avkastningskrav och avslcrivningstid, och mot bakgrund av att kostnadsstrukturen kan variera kraftigt mellan i synnerhet olika små Vattenkraftverk, bör de resultat i tabellfonn nedan redovisas som ses som räkneexempel. Såvitt utredningen kan bedöma ger dock redovisningen en god bild av situationen i stort.

Ersättning som torde krävas för fortvarig drift av den volym som skall uppnås genom 1997 års energipolitiska program Som framgått de banker Sycon kontaktat att internräntan för menar som en investering i en småskalig elproduktionsanläggning bör uppgå till minst 8-10 % för att extern finansiering skall kunna erhållas. Eftersom den utbyggnad som skall uppnås genom 1997 års energipolitiska program knappast kan komma till stånd utan låneñnansiering bedömer LEKO-utredningen att ett uppfyllande utbyggnadsmålen kräver att av investeringarnas internränta uppgår till minst 8 %. Av naturliga skäl är det svårt att exakt säga hur kostnadsbilden kan komma att ut för alla de kraftverk är tänkta att byggas se som genom 1997 års energipolitiska program. För att ändå söka uppskatta vilken ersättningsnivå som torde krävas för att uppnå utbyggnadsmålen, har LEKO-utredningen antagit att denna ersättningsnivå är liktydig med den nivå som skulle ge 8 % internränta för sådana kraftverk idag som är under uppförande eller planeras. Med utgångspunkt i bl.a. de ansökningar om investeringsstöd som finns samlade hos Energimyndigheten har Sycon konstruerat ett antal typfall beskriver förutsättningarna som för sådana anläggningar. Utifrån dessa typfall har Sycon beräknat vilken ersättning enskild en lcraftverksägare torde behöva för att internräntan skall uppgå till 8 %. Resultatet av beräkningama visas nedan i tabell 3 för vindkraft och tabell 4 för småskalig vattenkraft I tabellerna visas kravet på ersättning såväl med 12/20 års avskrivning som dubbelt så långa tider, samt med respektive utan investeringsstöd 15 % och miljöbonus till vindkraft l5,l öre/kWh.

Överväganden betráfande småskalig elproduktion 45

Tabell 3. Krav på ersättning för att uppnå 8 % internränta vindkraft

Typ vindkraft- Med inv. stöd Med inv. stöd Utan stöd. Utan stöd.

av o. o. verk miljöbonus. Av- miüöbønus. Av- Avskrivning Avskrivning

skrivning 12 år skrivning 24 år 12 år 24 år Under uppförande 35 öre/kWh 23 öre/kWh 57 öre/kWh 43 öre/kWh 150-250 kW Under uppförande 33 öre/kWh 21 öre/kWh 56 öre/kWh 42 öre/kWh 500-700 kW Under uppförande 25 öre/kWh 15 öre/kWh 46 öre/kWh 34 öre/kWh 700-1000 kW Under uppförande 34 öre/kWh 21 öre/kWh 56 öre/kWh 42 öre/kWh 1000-1500 kW

Att anläggningar i storlekema 700-1000 kW enligt tabell 3 framstår

klart lönsamma än verk i övriga storleksklasser kan enligt som mer Sycon till del förklaras med att dessa verk byggts i mer förmånliga

en vindlägen. Med hänsyn till att beräkningarna i denna storleksklass byg-

relativt litet antal objekt bör dock siffrorna tas med viss förger på ett siktighet.

Tabell 4. Krav på ersättning för att uppnå 8 % internränta småskalig

vattenkraft

små Med inv. stöd Med inv. stöd. Utan stöd. Av- Utan stöd. Av- Typ av vattenkraftverk Avskrivn. 20 år Avskrivn. 40 år skrivn. 20 år skrivn. 40 år Planerademed 24 öre/kWh 21 öre/kWh 27 öre/kWh 24 öre/kWh 2,1 kr/kWh, år Planerade med 32 öre/kWh 28 öre/kWh 37 öre/kWh 31 öre/kWh 3,1 kr/kWh, år Planerade med 41 öre/kWh 34 öre/kWh 47 öre/kWh 39 öre/kWh 4,0 kr/kWh, år

Alternativen utgår från verklig kostnad. Om investeringsstöd utgår enligt dagensnivå 15 % blir värdena för kraftverksägaren 1,8, 2,6 resp.3,4 kr/kWh, år.

kommentar till tabell 4 bör sägas att de två sista alternativen Som en 3,1 respektive 4,0 lcr/kWh, år bäst torde överensstämma med majori-

de anläggningar är i drift eller planeras, medan alternativet teten av som 2,1 kr/kWh, år torde mycket ovanligt avsnitt 2.3.1.

vara se

Att döma den första kolumnen i tabellerna 3 och 4 torde fortvarig

av drift den produktionsvolyrn skall uppnås genom 1997 års ener-

av som gipolitiska kräva ersättning för vindkraften ligger på

program en som

46 Överväganden beträffande småskalig elproduktion

ca 25-35 öre/kWh plus miljöbonus och för den småskaliga vattenkraften på 35-45 öre/kWh, förutsatt att avskrivningstidema ca sätts till 12 år för vindkraften och 20 år för den småskaliga vattenkraften. Med

dubbelt så långa avskrivningstider tyder tabellerna på ersättningsatt kravet blir ca 15-25 öre/kWh plus miljöbonus för vindkraften och ca 25-35 öre/kWh för den småskaliga vattenkraften. 3 Med hänsyn till att marknadspriset på för närvarande ligger på ca 10-12 öre/kWh, och att Energimyndigheten bedömer priset på lång att sikt fram till år 2010 kan antas stiga till 20 öre/kWh, talar tabelca lerna för att utbyggnadsmålen enligt 1997 års energipolitiska program knappast kan uppnås inte någon fonn offentligt stöd utgår, om av utöver dagens investeringsstöd och miljöbonus till vindlcraften. Detta

gäller oavsett avskrivningstidema 12/20 år eller 24/40 år används. om a Om ett sådant stöd skulle baseras på de ersättningsnivåer som, att döma tabellerna 3 och krävs för att uppnå utbyggnadsmålen, och av om stödet skulle omfatta samtliga vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk, så torde den totala kostnaden för stödet, med dagens mark-

nadspris på el, komma att uppgå till minst 300-400 mkr år, även per om avskrivningstidema sätts till 24 respektive 40 år".

Ett alternativt sätt att uppnå motsvarande förutsättningar för inneha-

vare av småskaliga anläggningar att låta dem helt utan några driftvore stöd sälja sin på marknaden till det pris där att istället som ges, men kompensera dem med ett större investeringsstöd. Sycon har beräknat

hur stort investeringsstödet i sådant fall måste för acceptabel vara att en avkastning skall uppnås. Att döma Sycons torde, med daav rapport gens marknadspris på el, för såväl vindkraft småskalig vattenkraft som krävas ett investeringsstöd på 75-80 % för investeringens internca att ränta skall uppgå till 8 %.

27Ett årligt driftstöd utgå till 0,4 0,5 TWh antas + vindkraft och 1,5 + 0,25 TWh småskalig vattenkraft dvs. dagens volym plus den byggas ut som avses genom 1997 års energipolitiska program. Stödbehovet kWh har beräknats per som skillnaden mellan den ersättningsnivå utredningen bedömer nödvändig som vid avskrivningstidema 24/40 år: 15-25 öre/kWh tör vindkraft 25-35 öre/kWh resp. för småskalig vattenkraft och marknadspriset på el. För beräkningen har nödvändig ersättningsnivå satts till värdena mitt i de två vilket innebär spannen, en viss förenkling. Marknadspriset 10-12 öre/kWh. antas vara ca

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 47

Konsekvenser torde uppstå ersättningen fortsatt ligger på som om dagens nivå

Utredningen har sökt bedöma vilka konsekvenser torde uppstå om som fortsatt ligger på dagens nivå, dvs. 25 öre/kWh. Efterersättningen ca utredningen i delbetänkandet föreslog ett garantipris på 21 öre/kWh som för perioden den l november 1999 t.o.m. år 2000 har dock även denna

ersättningsnivå behandlats i analysen. Vad ersättningsnivå på 21-25 öre/kWh skulle betyda för den uten byggnad eftersträvas i 1997 års energipolitiska program framgår som de ovanstående tabellerna 3 och Förutsatt att miljöbonus alltjämt av utgår torde dagens ersättningsnivå på 25 öre/kWh viss fortsatt utge en vindkraft, döma tabell Om denna ersättning är tillbyggnad av att av räcklig för utbyggnadsmålet beträffande vindkraften helt skall kunna att uppnås dock tveksamt, låt att målet tycks kunna nås om är mera vara avskrivningstiden till 24 år. Om ersättningen sjunker till 21 sätts öre/kWh eller mindre försämras förutsättningarna. För den småskaliga

vattenlqaften torde dagens ersättning på 25 öre/kWh, att döma tabell av otillräcklig för att uppnå utbyggnadsmålet, oavsett om avvara skrivningstiden sätts till 20 eller 40 år. befintliga, i drift varande anläggningar är förutsättningarna i För avseenden olika för de två kraftslagen. En väsentlig skillnad är flera givetvis vindkraften får miljöbonus på 15,1 öre/kWh. Vidare är att en vindkraftverken, framgått avsnitt 2.3, långt enhetlig som av en mer de småskaliga vattenlqaftverken, vilket bl.a. innebär att de har grupp än likartad kostnadsstruktur. I det här sammanhanget har det också en mer betydelse den information finns samlad vindkraften är avatt som om bättre. I sett samtliga vindkraftverk har uppförts under 90sevärt stort talet och delfinansierats med investeringsstöd. Härmed finns heltäck-

ande information anläggningarna samlad hos Energimyndigheten. om Någon motsvarande samlad information kring den småskaliga vatten-

kraften finns inte, utan i detta fall är kunskapen de enskilda kraftom verken relativt bristfällig. Enligt Sycon krävs i själva verket beträffande den småskaliga Vat-

tenkraften uppgifter samlas på ett strukturerat sätt, t.ex. i en att mera nationell databas, innan med någorlunda säkerhet kan börja kvanman tifiera effekter olika åtgärder. LEKO-utredningen har inte haft möjav

28Utredningen bedömde att ersättningen skulle ha legat 21 öre/kWh under

denna period schablonberäkning inte införts den 1 november 1999. Att om ersättningen antogs ha blivit lägre än dagens beror att utredningen antog att konkurrensen hushållskundema i viss mån skulle ha ökat även om kravet om på timmätning funnits kvar, varfor viss prispress skulle ha förekommit. en

lighet att uttömmande undersöka beståndet små kraftverk. Kunmer av skapsläget kommer dock att förbättras att Svenska kraftnät i genom samband med den pågående upphandlingen mottagningsplikten nu av för perioden den 1 november 1999 till utgången år 2000 genomför av

en inventering av de små produktionsanläggningama.

I dagsläget är det dock lättare att bedöma vilka konsekvenser en ersättning på 21-25 öre/kWh skulle få för vindkraften än for den småskaliga vattenkraften. Med utgångspunkt i de ansökningar investeom ringsstöd finns samlade hos Energimyndigheten har Sycon för som några olika storlekar av vindkraftverk, antingen är under uppfösom rande eller redan är i drift, beräknat hur internräntan varierar vid ersättningsnivåema 21 respektive 25 öre/kWh tabell 5 nedan. För beräk-

se

ningarna har förutsatts att investeringsstöd och miljöbonus erhållits.

Tabell Intemränta vid olika ersättning och avskrivningstid vindkraft

Typ av vindkraft- Int. ränta vid Int. ränta vid Int. ränta vid 25 Int. ränta vid 25 verk 21 öre/kWh. 21 öre/kWh. öre/kWh. äre/kWh. Avskrivn. 12 år Avskrivn. 24 år Avskrivn. 12år Avskrivn. 24 år Under uppförande 1,1 % 7,3 % 3,2 % 8,9 % 150-250 kW Under uppförande 2,0 % 7,9 % 4,1 % 9,5 % 500-700 Kw Under uppförande 5,8 % 10,8 % 8,1 % 12,6 % 700-1000 kW Under uppförande 1,9 % 7,9 % 4,0 % 9,4 % 1000-1500 kW Befintliga 2,1 % 8,0 % 4,3 % 9,7 % 150-250 kW Befintliga 6,4 % 11,2 % 8,7 % 13,0 % 500-700 kW

Att befintliga vindkraftverk enligt tabellen framstår lönsammare än som verk i motsvarande storleksklasser under uppförande torde ha flera orsaker. Sycon pekar t.ex. på att investeringsstödet tidigare högre var än idag nivån varierade mellan 25 och 35 %, att jämföra med dagens 15 %, och att befintliga vindkraftverk lokaliserats till platser med rela-

tivt sett bättre vindenergitillgång.

Som framgått antar utredningen att den enskilde lcraftverksägarens långsiktiga avkastningskrav, med dagens ränteläge, motsvarar det krav på intemränta 8-10 % banker ställer för låna till som att ut pengar en investering i en småskalig anläggning. Vidare antar utredningen att lcraftverksägarens kortsiktiga avkastningskrav kan lägre, i vara synnerhet om anläggningen är lågt belånad och/eller behovet av ny extern

finansiering är litet.

Överväganden betráfande småskalig elproduktion 49

Mot denna bakgrund talar tabell 5 för att, förutsatt att miljöbonus alltjämt utgår, ersättningsnivån 21-25 öre/kWh torde ge acceptabel avkastning för åtminstone befintliga Verk i storlekarna 500-700 kW och för verk under uppförande i storlekarna 700-1000 kW, om avskrivningstiden sätts till 12 år. Med dubbelt så lång avskrivningstid tycks däremot acceptabel avkastning uppnås i samtliga de fall som illustreras i tabell

Beträffande den småskaliga Vattenkraften är det som framgått svå-

att bedöma Vilka konsekvenser ersättning på 21-25 öre/kWh rare en skulle få för de verk idag är i drift. Vissa indikationer ges dock av

som den studie EME Analys utfört utredningen.

EME Analys bl.a. att många de små Vattenkraftverken

uppger av

på lönsamhetsgränsen vid dagens ersättning på 25 öre/kWh, opererar Vilket bl.a. får till följd att både underhåll och investeringar skjuts på framtiden. EME Analys hänvisar också till att man inom branschen bedömer att 500 de l 200 små Vattenkraftverk som idag är i

ca av ca drift är i så dåligt skick att de riskerar att bli nedlagda inom den närmaste tioårsperioden. Enligt branschens bedömning skulle ca hälften av de nedläggningshotade verken kunna leva vidare om ersättningsnivån 25 öre/kWh upprätthålls.

Bland det drygt hundratal små Vattenkraftverk som renoverades med hjälp det investeringsstöd fanns under perioden 1975 till 1987

av som torde situationen vara något bättre. Enligt EME Analys är de renoverade anläggningarna idag i gott skick, varför de sannolikt inte riskerar att bli nedlagda även om ersättningen skulle sjunka relativt mycket. Däremot EME Analys att kraftverksägarna i dessa fall kan

menar problem med att betala räntor och amorteringar på de lån som togs i samband med upprustningen.

Enligt EME Analys kan en försämrad lönsamhet innebära ett hot mot verksamheten för i första hand de kraftverksägare som har små finansiella reserver. Enligt LEKO-utredningens bedömning torde detta innebära att det främst är de små Vattenkraftverk som ägs av privatpersoner som riskerar att läggas ned. För detta talar också att de Verk som ägs av privatpersoner i allmänhet är små och därför tenderar att ha relativt sett högre drift- och underhållskostnader se avsnitt 2.3.1.

Att det kan antas att det främst är kraftverk ägda av privatpersoner som är nedläggningshotade, och att dessa Verk i allmänhet är små, innebär att de nedläggningshotade verken sannolikt står för en begränsad andel av den småskaliga Vattenkraftens samlade produktion. Om, som branschen bedömer, hälften av de nedläggningshotade verken kan räddas ifall dagens ersättningsnivå på 25 öre/kWh kan upprätthållas, så kan uppskattas att Verk med en samlad årsproduktion om 0,10-0,l5 TWh kan komma att avvecklas inom den närmaste tioårsperioden.

50 Överväganden betrájfande småskalig elproduktion

Sammanfattande kommentarer beträffande frågan skäligt pris

om I avsnittet har utredningen sökt bedöma vilken ersättning torde

som krävas för att möjliggöra fortvarig drift av den småskaliga elproduktionsvolym som skall uppnås med hjälp av de investeringsstöd för småskalig vattenkraft och vindkraft som inrättats 1997 års energi-

genom politiska program. Utredningen har även analyserat vilka konsekvenser som torde uppstå om ersättningen fortsatt ligger på dagens nivå.

Av de utgångspunkter som gällt för analysen bör bl.a. nämnas att utredningen antagit att för att den småskaliga produktionen skall vara långsiktigt bärkraftig, så krävs att innehavare av små produktionsanläggningar får en ersättning som ger kostnadstäclming och acceptabel avkastning från verksamheten. Eftersom olika aktörer har olika syn på vilken avskrivningstid som bör gälla för investeringar detta slag har

av utredningen vidare så långt möjligt sökt spegla konsekvenser av såväl avskrivningstiderna 12 år för vindkraft och 20 år för småskalig vattenkraft som av dubbelt så långa tider.

Beträffande Vilken ersättningsnivå som krävs för att möjliggöra fortvarig drift av den produktionsvolym som skall uppnås med hjälp

av de investeringsstöd för vindkraft och småskalig vattenkraft som inrättats genom 1997 års energipolitiska program kan sägas att denna ersättning för vindkraft torde behöva uppgå till ca 25-35 öre/kWh plus miljöbonus och för småskalig vattenkraft till ca 35-45 öre/kWh, förutsatt att avskrivningstidema sätts till 12 respektive 20 år. Med fördubblade avskrivningstider blir ersättningskravet ca 15-25 öre/kWh plus miljöbonus för vindkraft och ca 25-35 öre/kWh för småskalig vattenkraft.

Om dagens ersättningsnivå 25 öre/kWh upprätthålls torde en viss utbyggnad vindkraft fortsatt komma att ske, förutsatt att miljöbonus

av alltjämt utgår. Om däremot också utbyggnadsmålet helt kan uppnås för vindkraften tveksamt. För den småskaliga vattenkraften torde

är mera ersättningsnivån 25 öre/kWh vara otillräcklig för att uppnå utbyggnadsmålet.

När leveranskoncessionssystemet upphör den l november 1999 kommer den småskaliga kraften den regeringen initierade

genom av upphandlingen att värderas på marknadens villkor. Med hänsyn till att marknadspriset på idag ligger på ca 10-12 öre/kWh kommer den ersättning som den småskaliga elproduktionen då kan förväntas erhålla att vara avsevärt lägre än vad som torde krävas för att uppnå de utbyggnadsmål för småskalig vattenkraft och vindkraft slagits fast

som genom 1997 års energipolitiska program. Mot bakgrund att Ener-

av gimyndigheten bedömer att elpriset kommer att ligga omkring nivån 20 öre/kWh fram till år 2010 kan marknadspriset inte heller på längre sikt förväntas stiga till en sådan nivå att utbyggnadsmålen kan uppnås.

Överväganden beträffande småskalig elproduktion 51

För att en fortvarig drift skall kunna uppnås av den volym småskalig elproduktion avses byggas ut genom 1997 års energipolitiska

som program torde således någon form av offentligt stöd behöva utgå, utöver dagens investeringsstöd och miljöbonus till vindkraften.

Om ett sådant stöd gavs som ett driftstöd och omfattade samtliga små kraftverk torde kostnaden för stödet, med dagens marknadspris på el, komma att uppgå till minst 300-400 mlq per år, även om avskrivningstidema sätts till 24 år för vindkraften och 40 år för den småskaliga vattenkraften. Om innehavare av små kraftverk istället skulle ges motsvarande förutsättningar helt utan olika typer av driftstöd, men med hjälp av ett större investeringsstöd, torde investeringsstödet behöva uppgå till ca 75-80 % för såväl vindkraft som småskalig vattenkraft.

Beträffande vilka konsekvenser som torde uppstå om ersättningen fortsatt ligger på dagens nivå 25 öre/kWh kan i övrigt sägas att denna ersättningsnivå och kanske även några öre/kWh lägre för vindkraften torde ge en acceptabel avkastning för åtminstone befintliga verk i storlekarna 500-700 kW och för verk under uppförande i storlekarna 700-1000 kW, förutsatt att miljöbonus alltjämt utgår. För den småskaliga vattenkraften torde dagens ersättningsnivå på 25 öre/kWh leda till stagnation och på sikt en viss minskning av produktionsvolymen. Uppskattningsvis kan kraftverk motsvarande en årsproduktion på 0,10- 0,15 TWh komma att avvecklas inom den närmaste tioårsperioden om ersättningen fortsatt ligger på 25 öre/kWh.

3 Bör alltid baseras

elräkningen på faktisk förbrukning

l Bakgrund

Mätning elförbrukningen hos en kund vars förbrukning inte timmäts

av skall, enligt förordning 1995:1179 om mätning och rapportering av Överförd el, ske minst en gång per år. För mätning och rapportering inom ett område innehavaren av nätkoncession.

svarar

Enligt de inom branschen utarbetade allmänna avtalsvillkoren för försäljning från leveranskoncessionär till konsument skall

av en en debitering grundad på avlästa mätvärden ske minst en gång om året, om inte särskilda skäl föreligger.

Faktureringen elförbrukningen sker dock med tätare intervall.

av Viss variation finns i detta avseende mellan olika elhandelsföretag, i allmänhet handlar det dock varje månad, varannan månad eller

om kvartalsvis.

Eftersom exakt uppgift om kundens elförbrukning endast kan fås

en i samband med att elmätaren avläses baseras faktureringen vid flertalet tillfällen på uppskattning av förbrukningen, dvs. det sker en prelimi-

en när debitering. Korrigering, som för kundens del kan innebära plus eller minus, sker sedan när mätaren lästs av.

Sammantaget innebär detta att den överväldigande majoriteten av hushållen preliminärdebiteras vid flertalet av årets faktureringstillfállen. En gång året sker dock i normalfallet en avläsning av elmätaren,

om varefter en faktura baserad på faktisk förbrukning erhålls. I samband med detta korrigeras eventuella avvikelser som preliminärdebiteringen kan ha medfört jämfört med den faktiska förbrukningen. I slutändan betalar elanvändaren således alltid för den han faktiskt förbrukat.

Systemet med preliminärdebitering har kritiserats av bl.a. Konsumentverket. Kritikerna menar att hushållen istället vid Varje faktureringstillfälle bör debiteras i efterhand på basis av faktisk förbrukning.

Enligt tilläggsdirektiven skall LEKO-utredningen överväga om mätperiodens längd bör regleras och om elräkningen bör baseras på faktisk

förbrukning samt lämna förslag på de författningar kan behövas i som ett sådant sammanhang. I kapitlet beskrivs inledningsvis synen på preliminärdebiteringen i Finland och Norge 3.2 samt tidigare svenska försök med att utveckla elräkningen 3.3. Därefter redogörs för vilka huvudsakliga kostnader som skulle uppstå om elkundema debiterades i efterhand för faktisk förbrukning 3.4 samt vilka fördelar skulle kunna utvinnas som genom en sådan förändring 3.5. I avsnitt 3.6 redovisas utredningens överväganden och förslag.

3.2 Förhållandena i Finland och

Norge

Liksom i Sverige baseras i Finland debiteringen på en uppskattning av kundens elförbrukning. Mätaravläsning skall ske minst vartannat år. Trots det relativt glesa avläsningsintervallet har det enligt de finska tjänstemän utredningen talat med inte förekommit någon kritik mot preliminärdebiteringen och några planer på att avskaffa den tycks heller inte finnas. Även i Norge har debitering på basis uppskattad förbrukning och, av som i Sverige, en årlig avläsning tidigare varit det nonnala. Men fr.o.m. juli 1999 gäller för hushåll med större elförbrukning än 8 000 kWh per år, att avläsning skall ske minst fyra gånger år, och i vissa fall per sex gånger per år. I samband med avläsningstillfállena skall kunderna också faktureras i efterhand på basis av de uppmätta värdena. Därtill skall fakturan göras tydligare med hjälp bl.a. grafisk presentation elav av

förbrukningen. Under mellanliggande månader får preliminärdebitering

ske om både kunden och nätföretaget så önskar. Kravet på fler avläsningar riktar sig till de norska nätföretagen. Kravet på fakturering i efterhand avser i första hand nättjänster, också men elförbrukningen i det fall nättjänster och faktureras tillsammans. Med hänsyn till att färre än 10 % de norska kunderna bytt elleverantör av torde gemensam fakturering av nättjänster och det normala. vara Det enskilda nätföretaget får självt avgöra hur vill ordna de man extra mätaravläsningar som tillkommer genom reformen. Självavläsning accepteras dock. De kunder som har så stor elförbrukning att de pass omfattas av reformen, olika skäl inte klarar att själva läsa men som av av sin mätarställning, får fortsatt debiteras basis uppskattad förav brukning om nätföretaget anser att det blir orimligt dyrt att ordna de extra avläsningama på annat sätt. Ett genomsnittligt norskt hushåll förbrukar 18 000 kWh år. ca per Denna förhållandevis stora förbrukning hänger med att samman en mycket stor del av hushållen har elvärme 80 %, att jämföra med ca

Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning 55

25 % i Sverige. Med gränsen 8 000 kWh per år omfattas härmed 1,6 miljoner Norges 2 miljoner hushåll av reformen.

av

Syftet med den norska reformen är att spara energi. Studier har visat att de norska hushållen i allmänhet är ganska omedvetna om sin elförbrukning, att tydligare elräkningar baserade på uppmätt förbruk-

men ning ökar uppmärksamheten, vilket i sin tur medför en ökad benägenhet energi. Det bör poängteras att det är två åtgärder i kombi-

att spara nation antas verka i energibesparande riktning: dels att fakturan

som baseras på den faktiska, avlästa förbrukningen, dels att krav ställs på att fakturan skall göras tydligare med hjälp av grafiska illustrationer över elförbrukningen. Mot bakgrund erfarenheter som vunnits genom

av försöksverksamheter i Stavanger och Oslo bedöms dessa åtgärder leda till att de norska hushållen minskar sin elförbrukning med ca 5 %.

Totalt förbrukar de norska hushållen 36 TWh år. En bespa-

ca per ring på 5 % innebär således en minskning med 1,8 TWh.

Ett norskt hushålls totala elpris inkl. nät, kraft, skatter och avgifter ligger i genomsnitt på knappt 50 Nöre/kWhK Vid en minskning av elförbrukningen antas dock endast den rörliga delen av priset ca 40-45 Nöre/kWh möjlig in på. Hushållens totala besparing till

vara att spara följd reformen beräknas härmed bli ca 700-800 miljoner Nkr dvs.

av 1,8 TWh multiplicerat med 40-45 Nöre/kWh. Eftersom denna besparing delvis innefattar minskade skatter och avgifter beräknas den samhällsekonomiska besparingen bli något lägre, 500-550 miljoner Nkr.

ca

Kravet på minst fyra mätaravläsningar per år innebär ökade kostnader för nätföretagen. För dessa har företagen givits rätt att kompensera sig via nättarifferna. Detta innebär således att hela nätkollektivet deltar i finansieringen reformen, även de elanvändare har för låg el-

av som förbrukning för att själva omfattas av den.

Det är dock inte den faktiska kostnaden som får ingå i det tariffgrundande beräkningsunderlaget. Istället har den ansvariga myndigheten Norges vassdrags- energiverk, NVE räknat ut vad man anser

og är ett rimligt kompensationsbelopp abonnent. För att få den kostnad

per

nätföretaget får lägga till grund för sina tariffer multipliceras komsom pensationsbeloppet med det antal abonnenter inom nätområdet som omfattas det ökade antalet avläsningar.

av

Kompensationen till nätföretagen består av två delar:

En svensk krona är värd 90 norska ören. För att få värdet i svensk valuta

ca bör därför alla angivelser i norska kronor och ören ökas med 10 %.

0 Kompensation för kostnader till följd av tillkommande avläsningar.

De tillkommande avläsningama förväntas ske genom självavläsning,

och antas omfatta följande kostnadskonsekvenser: tryckning av

mätarkort, porto tur och retur, arbetstid för inmatning/scanning,

avskrivningar för en scanner samt uppföljning av kunder som inte

skickar in kort/ skickar in oklart ifyllda kort. Kompensationsbeloppet

för de tillkommande själv- avläsningama har beräknats till ca 13

Nlq per kund och avläsning, varav uppföljning av insända/felaktiga uppgifter beräknats till 4 Nkr.

Kompensation för bortfallna ränteintäkter. Ränteeffekten uppstår

genom att kunderna efter reformen betalar i efterhand istället för att,

tidigare varit vanligt i Norge, betala en del av elräkningen i för-

som

skott. Räntekompensationen ges till nätföretagen, och avser endast

den rörliga delen av nätavgiften. Den fasta nätavgiften, avgifter för

el, skatter ingår således inte. Räntekompensationen har beräk-

m.m. nats till ca 25-30 Nkr per kund och årz.

Även kravet på att fakturan skall göras grafiskt tydligare medför ökade kostnader för företagen. För denna merkostnad ges dock ingen kompensation, eftersom åtgärden att utveckla fakturan anses vara en del av nätföretagets nonnala verksamhet.

Det totala kompensationsbeloppet till nätföretagen beräknas bli

ca 130 miljoner Nkr per år. Av detta utgörs dock ca 45 miljoner Nlcr av kompensation för bortfallna ränteintäkter. Denna del av kompensationen till nätföretagen antas motsvaras av en lika stor räntebesparing för kunderna, varför effekten samhällsekonomiskt sett blir neutral. Den totala samhällsekonomiska utgiften för reformen antas härmed bli ca 85 miljoner Nkr, vilket kan jämföras med den förväntade samhällsekonomiska besparingen om ca 500-550 miljoner Nkr.

3.3 svenska försök med att

Tidigare utveckla elräkningen

Hushållning med energi har varit ett väsentligt energipolitiskt styrmedel sedan 1970-talet. Flera program i syfte att hushålla med energi har bedrivits. Energihushållning har även framhållits som ett motiv för timmätning, i det att den regelbundna information som en timmätare ger

2 Således tycks man i Norge bortse ifrån att åtminstone den rörliga delen av elförbrukningen rimligen borde ge upphov till motsvarande räntekonsekvenser för elhandelsföretagen.

om elanvändarens förbrukning har antagits skapa förbrukningsbeteenden som underlättar en effektiv elanvändning3.

Energihushållningsprogrammen har hållits samman av statens energipolitiskt ansvariga myndighet, dvs. dagens Statens energimyndighet eller dess föregångare Statens energiverk, sedermera NUTEK. Programmen har omfattat ett stort antal åtgärder, t.ex. teknikupphandling och olika informationsinsatser.

Som en del av programmen för förbättrad energihushållning, och ibland fristående, har flera projekt bedrivits i syfte att utveckla elräkningen. Dessa projekt har i allmänhet inte handlat om att ge kunderna fakturor baserade på faktisk förbrukning, utan om att förbättra den information som ges via elrälmingen. Mot bakgrund av att man i Norge ställer krav på att fakturorna både skall baseras på faktisk förbrukning, och vara grafiskt tydligare, finns dock skäl att i det här sammanhanget översiktligt redogöra för erfarenheter från några av dessa projektl.

Statens energiverk inledde 1989 ett samarbete med Tibro Elverk för att undersöka om bättre energiräkningar kunde leda till effektivare energianvändning och en ökad medvetenhet bland kunderna deras

om förbrukning. Försöket pågick fram till 1991, och gav inte upphov till någon fortsättning. Under försökstiden fick l 400 av Tibros elkunder månadsvis rapportering av hushållets energianvändning. Försöket utgick från självavläsning och preliminär debitering elförbrukningen.

av Som bilaga till elräkningen lämnades elrapporter bl.a. visade kun-

som dens förbrukning jämfört med andra kunder. En utvärdering visade bl.a. att kunderna blivit mer energimedvetna, vilket också framgick av att energianvändningen bland dessa kunder minskade med 2 % under försöksperioden.

I Umeå började Umeå Energi AB i samarbete med Svensk Energi Utveckling AB vid årsskiftet 1989/90 ett försök med det s.k. energibrevet, vilket senare perrnanentades. Energibrevet är metod för villa-

en ägare och radhusägare med elvärme att följa upp sin el- och vattenförbrukning. Vid varje månadsskifte läser man själv av sina el- och vattenmätare, ringer ett speciellt telefonnummer och knappar in siffrorna. Via posten får man sedan energibrevet, som med text och diagram visar trender i förbrukningen. Energibrevet är inte kopplat till debiteringen, utan kunderna preliminärdebiteras på traditionellt sett.

3 Se t.ex. prop. 1997/98:l59. 4 En översikt över vad som gjorts på området ges av NUTEK-rapporterna Statistik räkningen bättre kontroll for kimden B 1994:6 och Hushållens

krav på elräkningen och encrgiinfonnation R 1996:7.

annan

58 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

Försöksverksamheten i Umeå omfattade 43 personer, vilka kom från energibolagets personal5. Försöksgruppens sammansättning torde till en del förklara det goda resultat som framkom vid en utvärdering av försöket 1991. Enligt undersökningen minskade försöksgruppen nämligen sin elanvändning med i genomsnitt 6 % under 1990 jämfört med 1989, och med ytterligare 5 % under 1991 jämfört med 1990.

Någon lika utförlig undersökning har inte gjorts sedan 1991. I februari 1999 jämfördes dock medelförbrukningen för ca 2 000 aktiva energibrevskunder med 11 000 kunder inte utnyttjade energibre-

som vet, i övrigt var jämförbara. Jämförelsen visade att förbruk-

men som ningen för 1998 i genomsnitt var ca 1 300 kWh lägre bland de 2 000 energibrevskundema, än bland de 11 000 icke-energibrevskundema.

Ett försök med att presentera statistik över kundens energiförbrukning i grafisk form på räkningen genomfördes i Helsingborg mellan oktober 1993 och oktober 1994. Projektet, som var ett samarbete mellan Helsingborg Energi AB, NUTEK och EllipsData, gav inte upphov till någon fortsättning.

Under försökstiden fick 600 utvalda försökskunder räkningar med statistik i bl.a. grafisk form. Försökskundema representerade olika

större fjärrvärmeförbrukare, fjärrvärmevillor, elvillor samt lägrupper: genheter. Till varje försöksgrupp fanns en kontrollgrupp. Dessa liknade försöksgruppema, fick inte förbrukningsstatistik på räkningama.

men

Den statistik försökskundema fick tillsammans med elräk-

som ningen omfattade bl.a. stapeldiagram som för innevarande och föregående år visade kundens förbrukning varje månad. I en tabell vid sidan om staplarna angavs dels förbrukningsuppgiftema i siffror, dels genomsnittsförbrukningen för ett likvärdigt hus i projektet.

Debiteringsmetodema varierade mellan de olika försöksgnippema.

Större fjärrvärmekunder preliminärdebiterades 12 gånger per år. Kun-

der i fjärrvärmevillor debiterades för faktisk förbrukning 12 gånger per år baserat på självavläsning. Kunder i elvärmevillor respektive lägenheter preliminärdebiterades och fick 6 respektive 3 räkningar per år.

Utvärderingar försöket i Helsingborg visade bl.a. att kunderna

av

nöjdare med energiräkningen efter att den kompletterats med förvar brukningsstatistik. Förhållandevis få 26 % i försöksgruppen var dock efter försöket beredda att betala för att bli debiterade för faktisk förbrukning istället för att preliminärdebiteras°. Vad beträffar energibesparing till följd av den nya räkningen fann man i utvärderingen en tendens

5Enligt Umeå Energis rapport Energibrevet slutrapport 1992-02-12.

- 6I utvärderingen tillfrågades försökskundema om de ville ha en elräkning baserad faktisk förbrukning förutsatt att kostnaden för detta skulle vara 3 % av räkningsbeloppet.

till lägre förbrukning bland försökskundema jämfört med kontrollgruppema, men denna förändring var inte statistiskt säkerställd.

3.4 Kostnader som om

uppstår elräkningen

skall baseras på faktisk förbrukning

Som framgått av avsnitt 3.2 har i Norge framför allt tre typer kostna-

av der uppstått i samband med att preliminärdebiteringen avskaffats:

0 en ränteeffekt till följd av att kunderna tidigare betalat delar av el-

räkningen i förskott, 0 ökade kostnader till följd av att elförbrukningen skall presenteras

grafiskt på elräkningen, samt 0 ökade kostnader till följd av att fler mätaravläsningar måste göras.

Dessa kostnadseffekter är också enligt utredningens mening de som främst bör beaktas i överväganden om att eventuellt avskaffa preliminärdebiteringen i Sverige, låt vara att det inte kan uteslutas att även andra kostnader skulle uppstå. Kostnadseffekterna diskuteras i tur och ordning i avsnitten 3.4.1 till 3.4.3.

3.4. 1 Ränteeffekter

De norska nätföretagen ges kompensation för bortfallna ränteintäkter till följd av att kunderna efter reformen betalar för faktisk förbrukning i efterskott istället för att, som tidigare varit vanligt i Norge, betala en del av elräkningen i förskott. Som framgått avser räntekompensationen

endast den rörliga delen av nätavgiften. Räntekompensationen har beräknats till ca 25-30 Nkr per kund och år, eller totalt 45 miljoner Nkr

ca per år. Eftersom nätföretagens bortfallna ränteintäkter antas motsvaras av en lika stor räntebesparing för kunderna blir effekten samhällsekonomiskt neutral.

Ett avskaffande av preliminärdebiteringen torde medföra ränte-

en effekt även i Sverige, på ett annat sätt än i Norge. I motsats till i

men Norge betalar nämligen svenska elkunder i allmänhet inte i förskott. Enligt uppgift från Sveriges Elleverantörer är således det vanligaste i Sverige att betalningen avser elförbrukningen t.o.m. elräkningens förfallodatum, dvs. på förfallodagen kunden ha förbrukat vad

anses som anges på fakturan. Härmed skulle ett krav på att betalningen skall ske i efterskott och uppmätt, faktisk förbrukning innebära att det jäm-

avse fört med dagens situation tillkommer kredittid sannolikt

en om en

60 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

månad vid varje räkningstillfálle. Denna effekt uppstår rimligen hos både nät- och elhandelsföretagen.

Hur stor ränteeffekten skulle bli i Sverige är svårt att exakt säga. Det beror bl.a. på hur ofta debitering skall ske, vilka kunder skulle om-

som fattas, samt vilka delar det totala elpriset som anses relevanta att ta

av hänsyn till. Men ett räkneexempel antar att debitering sker

om man som

gång kvartal, att ett avskaffande preliminärdebiteringen skulle en per av omfatta de hushåll har elvärme, samt att alla typer av avgifter bör

som räknas med inte bara, i Norge, den rörliga delen nätavgif-

och som av ten, så torde ränteeffekten totalt uppgå till 300 mkr per år7.

ca

Det bör dock poängteras att eftersom de bortfallna ränteintäktema för företagen kan antas upphov till motsvarande räntetillskott för

ge kunderna blir effekten samhällsekonomiskt sett neutral. Om dessutom elhandelsbolagen kompenserar sig via sina priser och nätföretagen, som i Norge, rätt att kompensera sig via nättariffema, så blir även den

ges privatekonomiska effekten neutral för den enskilde kunden.

3.4.2 Kravet på grafisk presentation av

elförbrukningen

Som framgått har i Norge parallellt med avskaffandet av prelimi-

man närdebiteringen även infört ett krav på att elräkningen skall illustrera elförbrukningen på ett grafiskt sätt. Detta mot bakgrund av att refor-

syfte är att energi, och att den bästa effekten i detta avsemens spara ende antas uppnås åtgärderna faktisk förbrukning och grafisk pre-

om sentation kombineras. De norska företagen ges dock ingen kompensation för eventuella kostnader till följd kravet på att fakturan skall

av göras grafiskt tydligare, eftersom detta del av den nor-

anses vara en mala verksamheten.

Om ett eventuellt avskaffande av preliminärdebiteringen även i Sverige skulle ha syfte energi förefaller det rimligt att elräk-

som att spara ningar baserade på faktisk förbrukning borde kombineras med grafisk presentation elförbrukningen. En sådan åtgärd skulle innebära ökade

av kostnader, bör beaktas i övervägandena. Hur stora kostnader den

som grafiska presentationen skulle medföra saknar utredningen dock underlag för att bedöma.

7Hushåll med elvänne torde årligen förbruka ca 27 TWh inklusive hushållsel.

5 %. För enkelhets skull baseras räkneexemplet på det totala Räntan antas vara elpriset, inkl. elskatt och vilket möjligen är oegentligt. Priset har satts

moms, till 75 öre/kWh. Utförligare uppgifter elförbrukning, priser m.m. framgår

om av avsnitt 3.5.2.

faktisk

3.4.3 kostnader för fler

Uppskattning av avläsningar

Ett systern där elkundema i efterhand faktureras för faktisk förbrukning skulle förutsätta att elförbrukningen avläses med tätare intervall än vad som idag sker för det stora flertalet elanvändare. I princip finns tre tänkbara metoder för att utföra tätare avläsningar:

genom självavläsning utförd av elanvändaren, genom manuell avläsning utförd på plats nätföretaget eller någon av annan på dess uppdrag, eller 0 genom fjärravläsning utförd nätföretaget eller någon på av annan dess uppdrag.

Med fjärravläsning avses i det här sammanhanget systern bygger som på att elanvändarens vanliga elmätare kompletteras med eller byts mot en terminal som via t.ex. el- eller telenätet kan kommunicera med en centralt placerad dator, och på så vis tappas på infonnation av om elförbrukningen. Informationen kan därvid elförbrukningen avse per timme, som hittills krävts vid byte av elleverantör, eller med annat tidsintervall, månad. Genom dessa fjärravläsningssystem skat.ex. per pas en kommunikationskanal till elanvändama också kan användas som för andra ändamål än att läsa av elförbrukningen, t.ex. kan de utnyttjas för olika larm- och övervakningstjänster. Systemen också nätföreger tagen information som underlättar en effektivisering nätdriften. av Förutsättningarna for de olika avläsningsmetodema är givetvis i många avseenden olikartade. Till exempel är självavläsning och, i viss mån, manuell avläsning utförd nätföretaget metoder torde av som vara enkla att införa, medan däremot fjärravläsningssystem kräver omfattande installationer. Å andra sidan fjärravläsningssystem hög tillger förlitlighet vad gäller insamling av mätvärden och värdenas korrekthet när systemet väl är i drift, medan i synnerhet självavläsning är en mindre tillförlitlig metod, eftersom vissa elanvändare torde ha svårt att läsa själva och/eller lämnar felaktiga uppgifter. av Även i kostnadshänseende finns skillnader mellan de olika metoderna. Vilken metod lägst kostnader är dock inte givet. Som som ger nedanstående genomgång visar påverkas nämligen kostnadsjämförelsen till viss del av hur ofta avläsning skall ske.

Kostnad för självavläsning

LEKO-utredningen har inte närmare analyserat vad självavläsning skulle kosta i Sverige, utan utgår ifrån att de antaganden och beräkningar som gjorts i Norge i huvudsak är överförbara till svenska för-

62 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

hållanden. Visserligen skulle självavläsning möjligen vara svårare att genomföra i stor skala i Sverige, eftersom svenska lägenhetsinnehavare mindre ofta än norska torde ha sina elmätare lättåtkomligt placerade i lägenheten. Men å andra sidan ett eventuellt avskaffande av preli-

om minärdebiteringen, liksom i Norge, i forsta hand skulle avse eluppvärmda bostäder, vilka oftast är småhus, torde denna omständighet ha mindre betydelse.

Sammantaget antar utredningen därför att kostnaden för självavläsning motsvarar det belopp de norska nätforetagen äger rätt att kompen-

sig med, dvs. i svensk valuta 15 kronor kund och avläsning. sera ca per

Kostnad for manuell avläsning utförd på plats av nätföretaget

Om nätforetagen utför manuella avläsningar med tätare intervall än idag torde kostnaden avläsning bli densamma kostnaden för

per som dagens årliga, manuella avläsning av elmätama.

För att få uppfattning bl.a. denna kostnad har LEKO-utred-

en om ningen särskild enkät ställt vissa frågor kring kostnader för mätar-

i en avläsning till ett tjugotal lokala nätföretag se tabell 6 nedan. Företa-

har valts så att de svarande representerar såväl stora som små fogen

retag, och såväl tätorts- som landsbygds-/glesbygdsnät.

Tabell 6. Nätföretagens kostnader for årlig avläsning, inklusive arbetstid, resor, inmatning i datasystemet, etc.

Bostadstyp Företag med Företag med Genomsnitt Median

lägst kostnad högst kostnad Tätort: fler- 6 kr/kund 200 kr/kund 54 kr/kund 30 kr/kund familjshus Tätort: villa 8 kr/kund 250 kr/kund 65 kr/kund 42 kr/kund Lands- 10 kr/kund 350 kr/kund 87 kr/kund 70 kr/kund /glesbygd Bygger på från 17 lokala nätföretag

svar

Med hänsyn taget till hur många hushåll som totalt finns i respektive bostadstyp torde den vägda genomsnittskostnaden grovt sett ligga på ca 60 kronor kund och avläsning

per

8Varfor de företagen angivna kostnadema varierar såpass kraftigt går inte

av att utläsa enkätsvaren. Storleken på variationen talar dock for att man bör

av betrakta tabellens siffror med viss försiktighet.

faktisk

Kostnad för avläsning med hjälp ljärravläsningssystem av Mot bakgrund av att det hittills krävts timmätning för att kunna byta elleverantör har diskussionen kring fjärravläsningssystem hittills handlat om timbaserade system i första hand. Enligt Sveriges Elleverantörers och Svenska Kraftverksföreningens gemensamma utredning om schablonavräkning från oktober 1998 uppgår hanteringskostnadema vid timmätning för timmätare, terminaler, insamlingsutrustning och timmätvärden till mellan 3 000 och 5 000 la per kund och år. En förklaring till kostnadernas storlek är att installationerna av timmätare i allmänhet inte skett på ett storskaligt och rationellt sätt. En annan förklaring är att det i den stora mängd timvärden som slussas i avräkningssystemet ofta uppstår fel när värdena kommuniceras från de lokala nätföretagen och vidare uppåt, och att stora resurser därför åtgår för rättelser. De rättelsekostnader som nämns i föregående stycke undviks ifall syftet med mätvärdesinsamlingen i första hand är att bilda underlag för fakturor baserade på faktisk förbrukning. I detta fall kommuniceras nämligen inte värdena vidare uppåt i avräkningssystemet från det lokala nätföretaget. Samtidigt blir också antalet mätvärden skall hanteras som avsevärt mindre, eftersom nätföretaget endast vid ett tillfälle behöver mäta den ackumulerade förbrukningen för den period faktureringen omfattar, t.ex. varannan månad. Sammantaget blir kostnaderna för den fjärravläsning är aktuell som i det här sammanhanget väsentligt lägre än vid timmätning. Sålunda visar de kontakter LEKO-utredningen haft med Elmaterielleverantöremas förening samt några av de större mätartillverkama att den totala kostnaden inkl. kapital, drift och underhåll torde ligga på 200-250 kroca nor per kund och år, förutsatt att installationen sker storskaligt. Beloppet 200-250 kronor per kund och år uppges inte påverkas avläsav om ning sker t.ex. en gång varannan eller gång varje månad. en

Kostnadsj ämförelse mellan metoderna

För att jämföra de olika metodernas kostnader har utredningen sökt uppskatta de totala årskostnadema vid ett avskaffande preliminärdeav biteringen respektive vilka merkostnader metoderna i sådant fall skulle medföra jämfört med dagens situation, då årlig avläsning sker en av nätföretaget. Jämförelsen redovisas nedan i tabell För förståelsen tabellen kan sägas att även de tillkommande av om avläsningama skedde med självavläsning torde alltjämt årlig avläsen ning behöva ske manuellt nätföretaget, vilken att döma LEKOav av

64 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

utredningens enkätundersökning i genomsnitt kostar 60 kr/kund se tabellkolumnen "självavläsning totalkostnad". Om däremot fjärravläsningssystem installeras bortfaller behovet den årliga manuella avläs-

av ningen tabellkolumnen fjärravläsning merkostnad.

se

Tabell 7. Total årskostnad respektive merkostnad jämfört med idag för olika avläsningsmetoder och -intervall kr/kund

intervall .Självavläsn Självavläsn Manuell Manuell Fjärravläsn Fjärravläsn för t0t.kost. merkost. avläsn avläsn t0t.kost. merkost. avläsn. t0t.kost. merkost. Var3:e 3 l5+6O 3 l545 460 3 60 200-250 200-250-60 månad 105 240 180 140-190 Varannan 5 15 + 60 5 15 75 6 60 5 60 200-250 200-250 60

månad 135 360 300 140-190 Varje 11 15 + l 1 15 12 60 1160 200-250 200-250 60

månad 60 225 165 720 660 140-190

Det bör betonas att kostnadsuppskattningama i tabell 7 är behäftade med osäkerhet. Men tabellen pekar ändå på vissa intressanta slutsatser:

självavläsning framstår klart billigast, även upp till relativt 0 som många avläsningar år. Det bör dock att denna metod

per upprepas kan svår att använda för vissa kunder och i vissa typer av bo-

vara städer framför allt lägenheter. Om ett avskaffande preliminärdebiteringen exempelvis skulle 0 av bygga på fyra avläsningar år, dvs. kvartalsvis fakturering, så kan

per detta antas medföra merkostnader för ytterligare avläsningar om minst 45 kronor kund och år, även om självavläsning utnyttjas.

per Till detta torde dock tillkomma ytterligare kostnader, t.ex. för att framställa grafiskt, tydligare fakturor, krav ställs på detta

om Redan ett fåtal ytterligare avläsningar år torde medföra att ma- 0 per nuell avläsning nätbolaget inte konkurrenskraftig metod.

av är en Fjärravläsningssystemens kostnader är oberoende av antal avläs- 0 ningar åtminstone med de intervall här diskuteras. Härmed

som blir denna metod alltmer konkurrenskraftig fler avläsningar som görs, och jämfört med att göra ytterligare manuella avläsningar framstår den ganska snabbt som lönsam.

9Däremot kan ränteeffekten antas bli både samhälls- och privatekonomiskt neutral.

faktisk

3.5 Vad skulle om

uppnås preliminärdebiteringen avskaffades

3.5. l

Inledning

Ett avskaffande av preliminärdebiteringen genom tätare mätperioder torde främst medföra fördelar: tre typer av att kvaliteten i schablonberäkningen kan förbättras, att kunden vid varje räkningstillfålle endast betalar för den han faktiskt förbrukat, samt 0 att en ökad uppmärksamhet på den egna elförbrulcningen kan öka kundens benägenhet energi. att spara

Redan inledningsvis bör framhållas att LEKO-utredningen saknar underlag för att säkert avgöra storleken av dessa fördelar, och att utredningen därmed heller inte kan bedöma om fördelarna överstiger de kostnader som i enlighet med vad som sagts i avsnitt 3.4 ofrånkomligen uppstår om preliminärdebiteringen avskaffas. De norska erfarenheterna talar för att de största vinsterna med att avskaffa preliminärdebiteringen finns att hämta på energisparsidan. Mot bakgrund av detta ägnas huvuddelen avsnittet vidare 3.5.2

av se

åt att söka uppskatta hur stor energibesparing ett avskaffande av preliminärdebiteringen kan antas medföra i Sverige. Om de övriga fördelarna kan dock kort sägas följande. Att kvaliteten

i schablonberäkningen påverkas av hur ofta insamlingen mätvärden

av sker framgår Svenska kraftnäts och Energimyndighetens slutrapport av från arbetet med att ta fram en modell för schablonberäkning". Enligt

myndigheterna skulle en tätare mätvärdesinsamling än idag då den för

konsumenter sker en gång per år i normalfallet medföra större noggrarmhet både för elkunderna som kollektiv och för övriga aktörer som berörs av avräkningen. I rapporten gör dock myndigheterna inga försök att kvantifiera hur

pass mycket bättre avräkningen skulle bli om mätvärdesinsamlingen

skedde oftare än en gång per år, varför LEKO-utredningen har svårt att uppskatta värdet på denna fördel. Samtidigt kan dock denna fördel knappast korrekt värderas förrän den schablonberäkning införs den som

° Det bör dock poängteras att syftet med den norska reformen helt tycks vara att spara energi, varför vi inte säkert kan säga om man i Norge åsätter de övriga fördelar som här nämns något värde. l Schablonavräkning förslag till modell. Slutrapport 1999-05-01. -

66 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

l november 1999 baserat på en årlig mätaravläsning varit i drift under någon tid.

Att ett avskaffande av preliminärdebiteringen skulle innebära att kunden vid varje räkningstillfêille endast betalar för den el han faktiskt förbrukat är det argument i olika varianter, i första hand förts fram

som, när preliminärdebiteringen kritiserats i massmedia. Därvid har också lyfts fram enstaka fall där enskilda kunder drabbats av mycket stora efterkrav när preliminärdebiteringen i efterhand korrigerats.

Såvitt utredningen kan bedöma har de fall som speglats i media till stor del uppkommit genom att regelverket tidigare inte reglerade intervallet mellan två mätaravläsningar, varför avläsning kunde ske mera sällan än gång år. Genom att regelverket skärptes den 1 januari

en per 1998 finns dock inte längre denna möjlighet. Härmed torde risken för

situation med stora efterkrav skall uppkomma avsevärt ha reduatt en cerats. Det finns därför knappast skäl att utifrån de fall som lyfts fram

massmedia anta att varje enskild elanvändare skulle anse att värdet av

faktura baserad på faktisk förbrukning är större än de kostnader av en

ett ökat antal mätaravläsningar ofrånkomligen medför. som

3.5.2 Potential för

energibesparing

Som framgått har man i Norge valt att öka antalet mätaravläsningar för hushåll med en elförbrukning som överstiger 8 000 kWh/år. Avsikten med reformen är att fakturor som dels baseras på den faktiska förbrukningen, dels på ett tydligt, grafiskt sätt illustrerar elförbrukningen skall göra kunden mer uppmärksam på sin förbrukning, vilket antas öka benägenheten att spara energi. I Norge förväntas dessa åtgärder leda till att hushållen minskar sin elförbrukning med 5 %.

Sannolikt skulle motsvarande åtgärder leda till en energibesparing även i Sverige. Enligt LEKO-utredningens mening kan dock sparpotentialen antas bli mindre i Sverige än i Norge, av framför allt två skäl. Det är att andelen eluppvärmda bostäder är långt mindre i Sverige

ena än i Norge 25 % av svenska hushåll har elvärme, att jämföra med 80 % i Norge.

Det andra skälet som talar för att sparpotentialen kan vara mindre i Sverige är att de svenska elprisema är klart högre än de norska. Således betalar ett svenskt hushåll med elvärme totalt ca 75 öre/kWh inkl. nät,

Z Visst stöd för att kundernas betalningsvilja är relativt låg ges av det tidigare refererade Helsingborgsförsöket. Utredningen har dock inte haft möjlighet att undersöka vilket värde den enskilde kimden åsätter nyttan av en faktura baserad på faktisk förbrukning.

-

_

Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning 67

kraft och olika skatter, medan ett norskt hushåll, överfört till svensk valuta, totalt betalar ca 55 öre/kWh. De högre svenska elpriserna kan innebära att svenska hushåll med elvärme i högre grad än norska hushåll sökt effektivisera sin elanvändning, t.ex. genom att via tidstariff styra elförbrukningen till lågpristid eller genom att installera värmepump.

Hur stor sparpotential finns är svårt att säga. Någon tydlig indi-

som kation heller de i avsnitt 3.3 refererade svenska försöken

ges inte av med att förbättra elräkningens information. Således visade försöken i Umeå respektive Tibro, vilka byggde på utvecklad förbrukningsstatistik

fortsatt preliminärdebitering, på relativt kraftig drygt 10 % på men en två år, låt att försöksgruppen hämtades ur energibolagets personal

vara respektive en mindre 2 % på två år energibesparingseffekt. Däremot visade Helsingsborgsförsöket, som byggde på utvecklad förbrukningsstatistik och i vissa fall fakturor baserade på faktisk förbrukning, inte på någon statistiskt säkerställd besparingseffekt.

För att kunna korrekt bedöma vilken energisparpotential som finns vid ett avskaffande av preliminärdebiteringen krävs sannolikt, liksom för övrigt skedde innan reformen genomfördes i Norge, att man genomför ytterligare försök med fakturor baserade på faktisk förbrukning inom ett avgränsat geografiskt område. Mot bakgrund av de norska erfarenheterna torde därvid också finnas skäl att analysera betydelsen av att på elräkningen illustrera elförbrukningen grafiskt.

För att ändå bild av energisparpotentialens möjliga storlek

ge en uppskattas denna med hjälp av ett räkneexempel i tabell 8 nedan. Mot bakgrund vad tidigare sagts har följande antaganden gjorts för

av som räkneexemplet: 0 Sparpotentialen torde finnas i den som används för uppvärmning

bostäder. Att döma uppgifter redovisas iprop. 1996/97:84

av av som

respektive i underlagsbilaga 10 till Energikommissionens betän-

kande Omställning av energisystemet SOU 1995:140 är idag ca

700 000 småhus respektive ca 200 000 lägenheter eluppvännda. Tillsammans förbrukar de ca 23 TWh/år för uppvärinningsändamäl.

0 Med hänsyn bl.a. till Sveriges högre elpriser är det inte osannolikt

att svenska hushåll i högre grad än norska redan sökt effektivisera

sin elanvändning, Av detta skäl kan antas att sparpotentialen i

svenska, eluppvännda bostäder är mindre än i motsvarande norska

i exemplet räknar utredningen därför med sparalternativen 1 % re-

spektive 3 %.

68 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

0 Vid en minskad elförbrukning är det åtminstone på kort sikt endast

den rörliga delen det totala elpriset som går att påverka. Att döma

av

av Energimyndighetens sammanställning av nät- och elhandelspriser

per den l januari 1999 är det genomsnittliga totala elpriset 75,5 öre

kWh för villavärmekund. Utifrån myndighetens sammanställ-

per en

ning har för räkneexemplet den genomsnittliga rörliga delen av

totalpriset beräknats enligt följande; el: 24,2 öre, nät: 9,8 öre, el-

skatt: 15,1 öre, samt moms: 12,3 öre, dvs. 25 procents pålägg på det

totala rörliga beloppet per kWh. Totalt uppgår den rörliga delen av

det totala elpriset för villakund med elvärme härmed till ca 61

en

öre/kWh, vilket används i exemplet.

Även utgiften för det enskilda hushållet härmed minskar med 61 0 om

öre för varje sparad kWh, så bör beräkningen av samhällets totala

energisparpotential inte inkludera elskatt och moms vilka utgör ca

27 de 61 öre/kWh som exemplet bygger på. I en beräkning av

av

den totala sparpotentialen bör varje sparad kWh således värderas till

34 öre.

Med dessa antaganden blir resultatet som i tabell 8 nedan.

Tabell 8. Uppskattad energisparpotential för hushåll med elvärme

Energisparpoten- Total energisparpoten tial i Utgiftsminsktial i TWh kronor ning per hushåll

Alt. 1 1 % 23 TWh 0,23 TWh 34 öre/kWh ca 155 kr/år

0,23 TWh ca 80 mkr Alt. 2 3 % 23 TWh 0,69 TWh 34 öre/kWh ca 465 kr/år

0,69 TWh ca 230 mkr

I avsnitt 3.4 sades att om ett avskaffande av preliminärdebiteringen t.ex. skulle bygga på fyra avläsningar per år, dvs. kvartalsvis fakturering, så kan detta antas medföra merkostnader för ytterligare avläsningar om minst 45 kronor per kund och år, även om självavläsning utnyttjas. Totalt för de 900 000 elanvändare som omfattas av räkneexemplet skulle kostnaden således i detta fall bli minst 40 mlcr. Detta

3 För enkelhets skull bortses i exemplet ifrån dels att priserna kan ha minskat sedan den 1januari 1999, dels att lägenhetskunder med elvärme sannolikt betalar ett högre elpris.

Det torde dock tillkomma ytterligare kostnader, t.ex. för att framställa grafiskt, tydligare fakturor, om krav ställs på detta.

Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning 69

kan ställas mot den i tabell 8 uppskattade totala energisparpotentialen för de två alternativen 80 mkr respektive 230 mkr. om ca ca Med typ jämförelse med kostnadsuppskattningama i en annan av avsnitt 3.4 kan energisparpotentialen uppgår till 1 % torde sägas att om endast älvavläsning kunna bli lönsamt, medan sparpotential på 3 % en kan göra alla de metoder diskuteras i avsnitt 3.4.4 lönsamma. som

3.6 Överväganden och förslag

Enligt tilläggsdirektiven skall LEKO-utredningen överväga om mätperiodens längd bör regleras och elräkningen bör baseras på faktisk om förbrukning, dvs. preliminärdebiteringen bör avskaffas. Nedan reom dovisas utredningens på detta. syn Såvitt utredningen kan förstå förutsätter ett avskaffande av preliminärdebiteringen dels att elmätarna avläses oftare, dels att krav ställs på såväl elhandelsföretagen att använda de uppmätta värdena för nät- som debitering. Om vill förvissa sig att elräkningen verkligen baman om på uppmätt, faktisk förbrukning torde det nämligen inte vara tillseras räckligt i Norge, i första hand ställa krav på nätföretagen. att, som Ett avskaffande preliminärdebiteringen innebär ofrånkomligen av ökade kostnader i vissa avseenden. I första hand handlar det att fler om mätaravläsningar måste göras. Men i Norge, krav samtidigt om, som ställs på att elförbrukningen skall presenteras tydligare på elräkningen, grafiska illustrationer, så uppstår vissa kostnader för detta. t.ex. genom Sannolikt torde även andra, i dagsläget oidentifierade, kostnader uppstå. Ett avskaffande preliminärdebiteringen medför även vissa ränteav effekter. Dessa torde dock vara såväl samhälls- som privatekonomiskt

neutrala. Storleken på de ökade kostnaderna går inte att exakt värdera i dagsläget. Utredningen har dock försökt att åtminstone uppskatta kostnaden for de ytterligare mätaravläsningar krävs. Sålunda kan som ett som exempel sägas att ett avskaffande preliminärdebiteringen skulle om av bygga på fyra avläsningar år, dvs. kvartalsvis fakturering, så torde per detta enligt utredningens bedömning medföra merkostnader för ytterligare avläsningar minst 45 kronor per kund och år, även om om självavläsning utnyttjas for de tillkommande avläsningama. Vissa fördelar skulle utan tvivel realiseras om elräkningen baserades på faktisk förbrukning. Således skulle kunden inte vid något räknings-

5 I sammanhanget bör påpekas att elförbrukningen, som i de två sparalterom nativen, minskar med 0,23 TWh 0,69 TWh, så minskar också statens resp. skatteintäkter med 60 mkr resp. 190 mkr.

70 Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning

tillfälle behöva betala för annat än den han faktiskt förbrukat. Vidare torde tätare avläsningar innebära vissa fördelar för den schablonberäkning som skall införas den l november 1999. En ökad uppmärksamhet på den egna elförbrukningen torde också öka kundens benägenhet att spara energi.

I dagsläget saknas dock underlag för att säkert avgöra storleken av dessa fördelar. LEKO-utredningen kan därför inte bedöma om fördelarna överstiger de kostnader som ofrånkomligen uppstår vid ett avskaffande preliminärdebiteringen.

av

Mot bakgrund av svårigheterna att bedöma storleken på i synnerhet fördelarna, men även på kostnaderna, som ett avskaffande av preliminärdebiteringen skulle innebära, finner utredningen inte skäl

att rekommendera statsmakterna att vidta några särskilda åtgärder for att avskaffa preliminärdebiteringen. sådan förändring av regel-

För att en verket för närvarande inte bör vidtas talar också det faktum att elmarknadens aktörer under åtminstone det närmaste året kommer

att vara fullt upptagna med att införa, och anpassa sig till, schablonberäkningen.

Även storleken på fördelarna med att avskaffa prelimi-

om närdebiteringen är svårbedömd kan antas att de största vinsterna finns att hämta på energisparsidan, att döma av erfarenheter från Norge där preliminärdebiteringen fr.0.m. juli 1999 i huvudsak avskaffats för hushåll med större elförbrukning än 8 000 kWh/år. Dessa norska kunder skall minst fyra gånger per år faktureras i efterskott baserat på uppmätt elförbrukning, samt på elräkningen ges grafisk information elför-

om brukningen. Åtgärderna antas leda till att hushållen minskar sin elförbrukning med 5 %.

Enligt LEKO-utredningens mening kan antas att om motsvarande åtgärder som i Norge genomförs i Sverige, så skulle detta leda till en energibesparingseffekt även här. Besparingspotentialen torde dock vara mindre än i Norge, låt vara att dess exakta storlek är svår att bedöma.

Enligt utredningens mening bör potentialen för att spara energi

genom ett avskaffande av preliminärdebiteringen studeras närmare. Det finns därför anledning att genomföra en försöksverksamhet med fakturor baserade på faktisk förbrukning i ett avgränsat geografiskt område. Samtidigt bör även analyseras effekterna att på ett tydligt, grafiskt

av sätt illustrera elförbrukningen på elräkningen. Med hänsyn till att sparpotentialen främst torde finnas bland kunder som bor i eluppvärmda bostäder bör en försöksverksamhet i första hand omfatta hushåll med elvänne. Ansvaret för försöksverksamheten bör lämpligen ges till Energimyndigheten, eventuellt i samarbete med Konsumentverket.

Med hjälp av en sådan försöksverksamhet kan värdet, och behovet, av att avskaffa preliminärdebiteringen, och även att förbättra elräk-

av ningens utseende i övrigt, lättare bedömas. Förbättrade kunskaper kring

Bör elräkningen alltid baseras på faktisk förbrukning 71

detta torde även kunna utvinnas att följa utvecklingen av

genom noga den norska reformen, och att följa upp de försök med att ut-

genom veckla elräkningen tidigare gjorts på olika håll i Sverige.

som

Utredningen således att det för närvarande inte finns skäl för

anser statsmakterna att vidta några särskilda åtgärder för att avskaffa preliminärdebiteringen, försöksverksamhet ändå bör genomföras.

men att en Samtidigt bör påpekas att flera skäl talar för att preliminärdebiteringen på sikt kan försvinna, inte statsmakterna särskilt skulle verka

även om för detta. Ett skäl är att kundernas krav på service och fakturering efter faktisk förbrukning torde komma att öka när de efter schablonberäkningens införande får lättare att byta elleverantör. Ett annat skäl är

för att ijärravläsa elförbrukningen på sikt lär minska i pris, att systemen vilket bör leda till att fler nätföretag finner sådan investering lönsam.

en

Sammanfattningsvis LEKO-utredningen således att det i dags-

anser läget inte finns skäl att komplettera regelverket vad gäller krav på mätperiod eller krav på att elräkningen bör baseras på faktisk förbrukning.

skisserade försöksverksamheten, och utvecklingen i övrigt Den ovan efter schablonberäkningens införande, får visa sådana förändringar

om ändå på sikt bör genomföras.

4 Generella direktiv som för

gäller utredningen

Enligt LEKO-utredningens ursprungliga direktiv dir. 1998:37 skall utredningen beakta vad som sägs i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir.

om 1992:50, pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt redovisa effekter för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

I kapitlet redogörs för hur utredningen behandlat de generella direk-

gällt för arbetet. Redogörelsen omfattar hela utredningsarbetet. tiv som Således behandlas resonemang och förslag både från delbetänkandet Öppen elmarknad SOU 1999:44 och det nu föreliggande slutbetänkandet.

Regionalpolitiska konsekvenser av förslagen

Enligt dir. 1992:50 skall kommittéer och särskilda utredare belysa regionalpolitiska konsekvenser sina förslag. Därvid skall särskilt be-

av aktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servi-

i olika delar landet, samt hur planerade förändringar av taxor, cen av avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet.

I utredningens delbetänkande analyserades olika konsekvenser av införandet schablonberäkning. Två av de förslag som lämnades kan

av sägas ha haft viss regionalpolitisk betydelse. Det ena berörde frågan om byte av elleverantör borde belastas med en avgift. Utredningen föreslog att varje kund skulle få göra fyra avgiftsfria byten per kalenderår, och att nätägaren för byten därutöver skulle ha rätt att ta ut en avgift av kunden. För att inte kunder utanför tätortsornråden skulle missgynnas förordade utredningen att avgiftens storlek borde vara enhetlig för hela landet. Med hänsyn till att regeringen iprop. 1998/992137 istället föreslog att alla byten av elleverantör skall vara kostnadsfria för kunden finns knappast skäl att här närmare belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av utredningens förslag.

74 Generella direktiv gäller för utredningen

som

Det andra av delbetänkandets förslag som hade viss regionalpolitisk betydelse avsåg hanteringen av småskalig elproduktion under perioden den 1 november 1999 t.0.m. utgången av år 2000. För denna period föreslog LEKO-utredningen att ett för ändamålet inrättat inköpsbolag borde åläggas mottagningsplikt och att innehavare av småskaliga anläggningar borde en garanterad ersättning som motsvarade vad de

ges kunde antas ha fått schablonberäkning inte införts den l november

om 1999, vilket utredningen bedömde till 21 öre/kWh.

1998/99: 137 avvisade regeringen emellertid utredningens

I prop. förslag ett särskilt inköpsbolag. Enligt utredningens mening fram-

om står det därför inte som meningsfullt att här belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av detta förslag.

Beträffande förslaget ett garantipris på 21 öre/kWh kan sägas att

om under de 14 månader delbetänkandets förslag tänkt att gälla torde

var denna ersättningsnivå enligt utredningens bedömning ha varit tillräcklig för att merparten de små anläggningarna skulle ha kunnat "övervint-

av ra". Några betydande negativa regionalpolitiska konsekvenser, till följd

avveckling små kraftverk i regionalpolitiskt prioriterade områden, av av torde därmed inte ha kommit att uppstå.

De förslag lämnas i det föreliggande slutbetänkandet saknar

som nu såvitt utredningen kan bedöma regionalpolitiska konsekvenser.

Prövning av offentliga åtaganden

Dir. 1994:23 innehåller riktlinjer för hur kommittéer och särskilda utredare förutsättningslöst skall pröva offentliga åtaganden. Riktlinjer läm-

även för hur effekterna av genomförd verksamhet skall analyseras, nas liksom för redovisningen hur utredningsförslag skall finansieras.

av

LEKO-utredningens ursprungliga uppgift att utvärdera leve-

var ranskoncessionssystemet och analysera det borde avskaffas eller i

om någon form permanentas. Med dessa utgångspunkter skulle utredningsarbetet enligt utredningens initiala planer givits en inriktning som i mycket påminde den förutsättningslösa prövning som efterlyses i

om dir. 1994:23. En sådan ansats framstod också som naturlig med hänsyn till att hela det objekt utredningen tillsatts för att utvärdera leveranskoncessionssystemet rimligen kan betraktas som ett offentligt åtagande, i den meningen att staten med hjälp av systemet under en begränsad tid givit elanvändare vars elförbrukning inte mäts timvis och innehavare av småskaliga elproduktionsanläggningar ett särskilt skydd. Att detta skydd inte krävt offentligt finansiering torde inte förändra bedömningen i detta avseende.

Generella direktiv gäller för utredningen 75

som

Genom riksdagens beslut från den 4 december 1998, som i förlängningen kommer att leda till att schablonberäkning införs den l november 1999, förändrades dock förutsättningarna för utredningen på ett genomgripande sätt. Som konstaterats i såväl LEKO-utredningens särskilda skrivelse av den 22 december 1998 som iprop. 1998/99:l37 kan leveranskoncessionssystemet inte upprätthållas när schablonberäkning införs. Systemet kommer därför att upphöra per den l november 1999. I tilläggsdirektiv dir. 1999: 19 till utredningen uttalade regeringen därför den 1l februari 1999 att uppdraget att utvärdera leveranskoncessionssystemet inte längre var aktuellt. Istället skulle utredningen i första hand analysera olika konsekvenser av införandet av schablonberäkning.

Mot bakgrund av utredningsuppdragets förändrade inriktning, och med hänsyn till att det offentliga åtagandet leveranskoncessionssystemet kommer att upphöra den 1 november 1999, har utredningen inte funnit det meningsfullt att genomföra de analyser efterfrågas i dir.

som 1994:23. Visserligen har utredningen på framför allt en punkt, den småskaliga elproduktionen, såväl idelbetänkandet som i det nu föreliggande slutbetänkandet förordat ett fortsatt offentligt åtagande under en begränsad tidsperiod. Men utredningen har dock även i detta fall valt att inte göra någon mer ingående prövning av det offentliga åtagandet, av skäl som utvecklas nedan.

I delbetänkandet föreslog utredningen att innehavare av småskaliga produktionsanläggningar under perioden den 1 november 1999 t.o.m. utgången av år 2000 borde ges garanterad avsättning för sin el, genom att ett för ändamålet inrättat inköpsbolag skulle åläggas mottagningsplikt. Vidare föreslog utredningen att innehavare små kraftverk

av borde ett särskilt driftstöd i form av ett garantipris på 21 öre/kWh.

ges

Utredningen föreslog att stödet skulle finansieras genom omprioriteringar inom nuvarande anslagsramar inom energiområdet eller, om detta visade sig omöjligt, genom att en tillfällig avgift inrättades för ändamålet. Samtidigt poängterades i delbetänkandet att med den ersättningskonstruktion som leveranskoncessionen inneburit för småskalig elproduktion, så existerar redan en kostnad motsvarande vad stödet kunde antas uppgå till. Denna kostnad har dock finansierats genom att hushållskunder och andra mindre förbrukare betalat högre elpriser än vad de skulle gjort om de handlat sin i konkurrens. Vad utredningen förordade var således att kostnaden istället borde synliggöras genom att det föreslagna stödet finansierades via statsbudgeten.

Att delbetänkandets förslag om mottagningsplikt och garantipris inte föregicks av en förutsättningslös prövning av det offentliga åtagandet berodde i första hand på att den småskaliga elproduktionen inför re- J formeringen av elmarknaden i praktiken utlovats ett skydd motsvarande vad leveranskoncessionen förväntades ge ända till utgången av år 2000. l

76 Generella direktiv som gäller för utredningen

Riksdagens näringsutskott hade nämligen uttalat bet. 1993/94:NU22 att den småskaliga elproduktionen skulle ges ett sådant skydd i fem år, även om man vid en utvärdering av leveranskoncessionssystemet skulle finna att det borde avvecklas efter tre år.

I det nu föreliggande slutbetänkandet föreslår utredningen att en mottagningsplikt fortsatt bör finnas om behov uppstår av en temporär lösning under året/åren närmast efter år 2000. Mottagningsplikten föreslås i sådana fall bygga på en upphandlingsmodell, motsvarande den

regeringen initierat för perioden den l november 1999 t.0.m. utsom gången år 2000. Något förslag garantipris eller dylikt lämnas

av om däremot inte i slutbetänkandet.

Att slutbetänkandets förslag mottagningsplikt för året/åren

om en närmast efter år 2000 inte föregåtts av en förutsättningslös prövning av det offentliga åtagandet har framför allt två skäl. Det ena är att olika politiska beslut och uttalanden under senare år klargjort att den småskaliga elproduktionen bör ges en gynnad ställning. Således har riksda-

1997 års energipolitiska beslut uttalat att volymen småskagen genom ligt producerad kraft skall öka. Vidare har regeringen i prop. 1998/99: 137 uttalat att det är viktigt att förutsättningarna är goda för den småskaliga och ofta miljövänliga elproduktionen. Regeringen har också iLEKOutredningens ursprungliga direktiv dir. 1998:37 angivit att den småskaliga elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor.

Det andra skälet till att utredningen islutbetänkandet avstått från att göra sådan förutsättningslös prövning som anges i dir. 1994:23 är att

en utredningen föreslår att en allmän översyn av den förnybara elproduktionens förutsättningar bör vidtas. En väsentlig fråga för en sådan översyn torde vara om det eventuellt finns behov av ett fortsatt offentligt åtagande på detta område. I avvaktan på den av utredningen föreslagna översynen avser slutbetänkandets förslag om mottagningsplikt också endast året/åren närmast efter år 2000, dvs. den tid som eventuellt kan krävas tills den föreslagna översynen kunnat genomföras och omsättas i ett nytt regelverk

Jämställdhetspolitiska effekter

Enligt dir. 1994:124 skall alla förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare föregås av en analys av och innehålla en redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.

Generella direktiv som gäller för utredningen 77

Såvitt utredningen kan bedöma har inte de förslag som redovisats i delbetänkandet och det föreliggande slutbetänkandet några effekter

nu från jämställdhetssynpunkt. Enligt utredningens mening framstår det därför inte meningsfullt att försöka företa någon analys eller redo-

som visning av sådana effekter.

Effekter för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet

I dir. 1996:49 att kommittéer och särskilda utredare skall ge de

anges brottsförebyggande frågorna ökad uppmärksamhet i utredningsverksamheten. Alla förslag läggs fram skall föregås av en analys av

som och innehålla redovisning effekterna för brottsligheten och för det

en av brottsförebyggande arbetet. Om kommittén eller utredaren bedömer att

sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt en till följd utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta

av anges och särskilt motiveras.

De förslag utredningen redovisat saknar rimligen effekter för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet. Utredningen har därför avstått från att söka analysera eller redovisa sådana effekter.

Särskilda

yttranden

Särskilt av experten Bertil Persson

yttrande

I regeringens ursprungliga utredningsdirektiv dir. 1998:37 nämns som några de frågor som skall behandlas av utredningen och där förslag

av till reglering skall lämnas, frågan om vem som bär det ekonomiska ansvaret för den tas ut konsumenten då balansansvarig saknas

som av och frågan konsumenten skall kunna kopplas bort från nätet på

om grund att ingen har balansansvaret. Härvidlag hänvisades till de för-

av slag till lösningar lämnades Svenska Kraftnät i skrivelse till re-

som av geringen i februari 1997. I den skrivelsen påtalades särskilt det olämpliga i att Svenska Kraftnät skulle den skall kräva den enskilde

vara som elkonsumenten saknar balansansvari på betalning för konsumerad

som g el.

I Svenska Kraftnäts och Statens energimyndighets slutrapport Schablonavräkning förslag till modell presenterades en lagteknisk lösning

- 6 § och 6a § i lagförslaget problemet. Förslaget i 6 § innebar att

av balansansvaret för uttagspunkt skulle bli avgörande för att ett leve-

en rantörsbyte skulle genomfört. Intill dess balansansvarig

anses en ny finns skulle elleveransen ske från den elleverantör och balans-

anses ansvarig som dittills stått för leveransen. Bortkopplingsproblematiken behandlades i 6a

Det lagförslag som presenterades i regeringens proposition 1998/99:l37 innebär emellertid ingen lösning av dessa frågor. Av motivtexten framgår att det inte heller varit avsikten att finna en lösning.

Det kan alltså konstateras att frågan fortfarande kommer att vara olöst även riksdagen godtar de föreslagna ändringarna i ellagen.

om Utredningen har inte närmare berört frågan. Det hade emellertid varit önskvärt att så skett. Enligt min mening är det olyckligt att frågan ännu inte fått en tillfredsställande lösning.

En möjlig lösning, med utgångspunkt i det lagförslag som presente-

i 1998/99:137, skulle kunna vara att införa en sådan anvisras prop. ningsplikt enligt lagförslagets 8 kap 8 § gäller för elanvändare som

som saknar elleverantör, även for det fall balansansvarig saknas.

80 Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Christer experten Söderberg

LEKO-utredningen har haft att utreda övergången till schablonberäkning för kunder med måttliga effektuttag samt villkor och behov

av fortsatt skydd för små elproducenter vid avveckling leveranskon-

en av cessionssystemet.

Den första uppgiften har varit tidskrävande och den tid som funnits över till den andra uppgiften, de små elproducentema, har därför

varit möjlig att genomföra på ett tillfredsställande sätt. Detta har också angivits i slutbetänkandet där man föreslår en fortsatt utredning med en översyn av situationen för de små elproducentema. Jag delar den

uppfattningen.

I andra delar av utredningen har jag avvikande eller delvis avvikande uppfattningar i förhållande till de slutsatser LEKO-utredarna drar, vilket framgår av detta särskilda yttrande.

Detta särskilda yttrande ger även synpunkter på vad som inte tillräckligt hunnit beaktas i LEKO-utredningens slutbetänkande bör

men behandlas i kommande översyn situationen för små elproducen-

en av ter.

Produktionskostnader i småskalig elproduktion

Det tycks inte råda entydiga regler för beräkning produktionskost-

av nader inom energisektorn. Därför florerar ett stort antal värden för samma anläggningstyp beroende på vem som gjort beräkningen och på vilka förutsättningar väljs. Valet kalkylränta och avskrivnings-

som av tid har störst inverkan på produktionskostnaden men även noggrannheten i beräkningen av drifts- och administrationskostnader kan ge stora avvikelser. De specifika driftskostnaderna blir högre mindre en produktionsanläggning är.

Vare sig EME Analys eller SYCON har lämnat sådan information att deras beräkningsmodeller kunnat följas. Sannolikt har inte kostnader för skatter, avgifter, arrenden och eget arbete medräknats.

SERO ställer sig också tveksam till de produktionskostnader som dessa konsulter presenterat och har därför till LEKO-utredningen redovisat egna beräkningar av produktionskostnader.

Även det kan skilja något mellan olika produktionsfonner vind,

om vatten, bio så tycks produktionskostnadema ligga kring 50 öre/kWh. Denna nivå överensstämmer även med vad LEKO-utredningen kommer fram till vid tillämpningen av den kortare av de två avskrivningstider som används i utredningen.

Särskilda yttranden 81

Det är för den fortsatta utredningen ytterst angeläget att man kan beräkningsmodell för produktionskostnader för nya anenas om en läggningar. Likaså är det angeläget att det görs en värdering av produktionskostnadema för äldre anläggningar i olika åldersklasser, i synnerhet småskalig vattenkraft. En förutsättning för bedömningen stödbehovet är realistisk beav en

räkning av produktionskostnaderna.

Behov mottagningsplikt för kraft från småskalig elproduktion av

I utredningsarbetet inför reformeringen elmarknaden bedömdes det av att små elproducenter skulle få svårt att hävda sig utan mottagningsplikt och skälig ersättning. B1.a. därför infördes leveranskoncessionsen systemet under period på fem år och innan periodens utgång skulle en utredning bedöma små elproducenter skulle kunna agera på den en om reformerade elmarlmaden eller någon form fortsatt skydd skulle om av nödvändigt. LEKO-utredningen får ha även detta uppdrag. vara anses SYCON gör i sin rapport bedömningen att småskalig elproduktion kan klara sig utan mottagningsplikt. EME Analys lämnar en något modifierad bedömning där antar att det går att få avsättning för man småskalig kraft på marknaden bara priset är det rätta. Det rör sig då om 2 öre under ett normalt marknadspris vilket skulle motsvara ca 13 ca öre/kWh marknadspriset skulle 15 öre de närmaste åren. En om vara ca sådan ersättningsnivå kan överensstämma med regeringens uppfattning "rimlig nivå och torde därför vara ett alternativ. om SERO gör också bedömningen att det behövs mottagningsplikt även i framtiden till dess att det skapas regler på elmarknaden som gör det möjligt för små producenter i att agera. Nuvarande regler är till för de stora aktörerna vilket inte minst märks på alla sammanslagningar elhandelsföretag till större enheter av bli utslagna i konkurrensen på den reformerade elmarknaden. för att Jag delar inte LEKO-utredarnas osäkerhet behovet av fortsatt motom tagningsplikt.

Mottagare småskaligt producerad av

Sedan 1996 är leveranskoncessionärema mottagningspliktiga för den småskaliga elproduktionen. Detta har fungerat godtagbart frånsett att uppfattningen vad är skälig ersättning har skilt sig avsevärt mellan som producenter och koncessionärer. Det stora antalet prövningsärenden visar på detta. En anledningarna till meningsskiljaktigheterna kan av

4 19-1596

82 Särskilda yttranden

vara de olika budskap som lämnades i samband med övergången till den reformerade elmarknaden. Leveranskoncessionärema fick budskapet att agera marknadsmässigt på en avmonopoliserad marknad och producentema att deras villkor inte skulle försämras. Detta har ofta lett till stora skillnader i bedömningar och skapat avsevärd irritation mellan

parterna.

i

Det torde med detta som bakgrund svårt att få leveranskoncesvara l sionärerna att på frivillig basis äta sig köpa kraft från små elprodu- 1 att l center till rimliga villkor. Den Svenska Kraftnät initierade I av an- l budsupphandlingen torde uppfattning marknadspriset på småge en om skalig kraft, detta förfaringssätt ingen säkerhet för framtiden men ger och kan enbart betraktas möjlig tillfällig lösning. Även den som en om nu initierade upphandlingen skulle peka på rimlig ersättningsnivå en kan marknaden om något år ge helt andra nivåer och den priskänsliga småskaliga produktionen skulle därmed sakna den säkerhet är som en förutsättning för långsiktiga investeringar. För att skapa stabilitet och säkerställa att energimålen uppfylls bör istället ansvaret for mottagande småskalig kraft läggas på Svenska av Kraftnät som i sin tur eventuellt kan organisera denna uppgift i ett dotterbolag. På detta sätt kan staten reglera de villkor krävs för att som småskalig i elproduktion ska uppnå de uppsatta produktionsmålen och é att de villkor uppställdes vid övergången till den reformerade elsom marknaden uppfylls. På detta sätt får staten också insyn i och ett samlat den grepp om småskaliga elproduktionen samt skaffar sig erfarenheter försäljning av av relativt stora kvantiteter småskaligt producerad kraft på marknaden i den mån Svenska Kraftnät inte kan eller önskar använda inköpt för att täcka egna ledningsförluster. Finansiering stödet bör ske av genom höjning av stamnätsavgiften vilket kan göras ganska flexibelt beroende på den skicklighet med vilken det statliga bolaget lyckas sälja den småskaliga elen på marknaden. När marknadsreglema 4 på sikt är anpassade för småskalig förnybar elproduktion kan staten privatisera och sälja detta inköps- och försäljningsbolag. Under en övergångsperiod t.o.m. 2000-12-31 har SERO bedömt att en garanterad ersättning till producenten ska 26 vara öre/kWh exkl. nätersättning vilket skulle motsvara ett behov att höja starrmätsavgiften 0,2 öre/kWh. ca För att nå energimålen och få en ersättningsnivå bättre överenssom stämmer med produktionskostnadema behöver ersättningen höjas ytterligare sannolikt kommer även marknadspriserna att öka varför men en höjning av stamnätsavgiften från år 2001 torde bli begränsad. Elkunderna får på den avreglerade elmarknaden sänkning elen av priset på 5-7 öre/kWh ca 10 % det totala priset får av men genom

ä

l

,,,,

Särskilda yttranden 83

höjningen stamnätsavgiften en kostnadsökning på 0,2-0,4 öre/kWh av ca det totala elpriset. 0,5 % av En lösning finansieringen via stamnätsavgiften som i princip av drabbar alla elkunder i relation till sin elanvändning överensstämmer också med de intentioner EU har att alla elkonsumenter solidariskt skall bidra till introduktionen mer förnybar energi. av

Orsaker till sjunkande kraftersättning

Bl. Energikommissionen uttalade att små elproducenter på den rea. formerade elmarknaden skulle få sämre villkor än tidigare. Man uttalade också att de ekonomiska villkoren skulle stimulera till nybyggnad. Övergången till den reformerade elmarknaden gav också under 1996 i stort oförändrad ersättning, något högre ersättning från leveranskoncessionären något försämrad ersättning for nätnyttan. 1997 men en ersättningen från leveranskoncessionären i genomsnitt 26 öre/kWh var ersättningen för nätnytta hade sjunkit ytterligare något och var men 1,5-2 öre/kWh. 1997 genomfördes beslutet takpris på entimmesmätare vilket om fick prisnivån att sjunka något. Denna utveckling har fortsatt under 1998 och 1999. I augusti 1999 är ersättningsnivån från leveranskoncessionären 22 öre eftersom den andra ändringen, schablonberäkning, ca redan börjat märkas i sänkta hushållstariffer. Två ändringar i leveranskoncessionssystemet har alltså bidragit till sjunkande elpriser för hushållskunder. Bidragande till nuvarande kostnadssänkningar för hushållskunder har givetvis även de sjunkande råkraftpriserna varit SERO bedömer att de haft någon större inmen verkan. Hade de två nämnda ändringarna genomförts skulle troovan ligen prissänkningen för hushållskunder varit ganska liten. Ytterligare prissänkande faktor för kraftersättningen har varit en Energimyndighetens beslut i ett prövningsärende 1998 att höja leveranskoncessionärens vinstmarginal till ca 2,5 öre/kWh, detta trots att en utredning utförd Price Waterhouse till LEKO-utredningen visat att av den genomsnittliga vinstmarginalen för leveranskoncessionärema varit 1,5 öre/kWh. Denna uppgift har inte redovisats i LEKO-utredningen.

Vad behövs för att nå produktionsmålen

Det är huvudsakligen tre faktorer kan få nuvarande stagnation i som produktionstillväxten att upphöra.

84 Särskilda yttranden

0 lånsiktiga energipolitiska Spelregler 0 en ersättningsnivå i paritet med produktionskostnadema 0 enklare tillståndsgivning för nybyggnad

Den småskaliga marknadens tilltro till energipolitiken är f.n. mycket låg. Alltför många ändringar har genomförts under 1990-talet och de flesta har varit till nackdel för de små elproducentema. I tider av en osäker framtid väljer att avvakta med sina investeringar. man Ersättningsnivåema har med nuvarande regelsystem sjunkit i stället för att tidigare stiga. Det gör att differensen till produktionskostnasom dema har ökat och benägenheten hos investerarna att täcka in framtida prisökningar i kalkylen minskar. I och med införandet miljöbalken har tillståndsprocessen försvåav rats och fördyrats. Detta gäller i synnerhet vind- och vattenkraft. Detta utgör ett betydande hinder för dessa produktionsslag och översyn en av

regelverket för tillståndsgivning till små produktionsanläggningar bör

genomföras. I de länder där ersättningsnivån varit hög och tillståndsprocessen nonnal har småskalig elproduktion fått ett betydande uppsving. Detta gäller företrädesvis Tyskland, Danmark, Portugal och Spanien. För vindkraften har uppsvinget varit kraftigt frånsett Danmark har men även vattenkraften utvecklats hyggligt i dessa länder. Tyskland och Danmark har stimulans hemmamarknaden blivit världsgenom av ledande i Vindkraftteknik och tillverkningskapacitet lyckats sänka samt produktionskostnadema högst avsevärt. Detta faktum den motsäger tes som EU-kommissionen framför och redovisas i LEKO-utredsom ningen att höga ersättningar minskar incitamentet att sänka produktionskostnadema. För att nå energimålen är det SERO:s bedömning villkoren måste att förbättras avseende de nämnda tre faktorerna vilka utgör hinovan ett der för den fortsatta utvecklingen.

Synpunkter på framtida kraftersättning

Elmarknaden är i kraftig turbulens efter avregleringen och marknadsreglema storskalighet och de har god ekonomisk uthålgynnar som en lighet. Små elproducenter har mycket svårt att hävda sig på denna marknad men efter en övergångsperiod och viss anpassning reglerna på elav marknaden bör de små producentema ha större förutsättningar att kunna klara sig. Denna övergångsperiod bör år dvs. fram till vara tre utgången av år 2002. Under denna period bör för staten ta ansvaret ett

Särskilda yttranden 85

garantipris till småskalig elproduktion så att ersättningen blir 26, 28 och 30 öre/kWh för åren 2000, 2001 2002. Miljöbonus bör dessutom resp utgå till alla produktionsformer. Den kan dock differentieras så att den utgår med 125 % under de första 10 åren efter nybyggnad och de första fem åren efter upprustning/modemisering, i övrigt 85 %. Krav på miljöanpassad drift för att erhålla miljöbonus bör uppställas. När det gäller gmndersättningen kan det övervägas en viktning om så att de minsta anläggningarna får något högre ersättning för att en kunna täcka sina något högre specifika driftskostnader. Staten bör organisera köp och försäljning den småskaliga kraften av både under treårsperioden egentligen 99-11-01 till 2002-12-31 och även efter densamma efter hand kan inköpsbolaget sannolikt primen vatiseras under förutsättning stabil marknad finns för den småatt en skaliga elproduktionen. Staten bör kvoter småskaligt producerad elenergi som måste ange av ingå i elleverantöremas forsäljningsvolym. Dessa kvoter kan säljas som fristående certifikat av producentema. Dessa åtgärder tillsammans med lämplig statlig finansiering bör på sikt kunna åstadkomma balans mellan kraftintäkter och produktionskostnader.

Gränsen för småskalig kraftproduktion

Gränsen för små produktionsanläggningar i Sverige går vid 1 500 kW och den utgör också gräns för många stödåtgärder för småskalig elproduktion. Denna gräns tillkom under 1970-talet och är mycket låg i internationell jämförelse. Den visar sig också alltför låg för att motsvara utvecklingen nu vara inom småskalig produktionsteknik och bättre överensstämmelse med en övriga EU-länder bör eftersträvas. heller inom övriga EU-länder finns enhetliga gränser men ett genomsnittsvärde är 5 000 kW. Det borde således utredas om en höjning den svenska gränsen till 5 000 kW. av

Finansiering

I utredning de ekonomiska villkoren upptar finansieringsfråen om viktig plats. gorna en I SYCON:s rapport pekas på finansiärernas krav på återbetalningstid vilket också den ekonomiska avskrivningstiden på anläggningen. ger Med hänsyn till alla förändringar på elmarknaden har finansiering via

86 Särskilda yttranden

banker blivit svårare eftersom banker och andra

finansieringsinstitut

anser att de ekonomiska villkoren blivit sämre och därmed har möjligheterna för låntagaren att betala ränta och amorteringar försämrats. Stora anläggningar kan finansieras på obligationsmarknaden eller via investeringsbanker och får där fördelaktiga villkor. För att åstadkomma motsvarande villkor för små produktionsanläggningar borde utredas motsvarighet till den tidigare vattenkraftlånefonom en den kunde skapas energilånefond som en för små produktionsanläggningar. Då skulle den allt dominerande posten i produktionskostnaden, kapitalkostnaden, kunna reduceras och produktionskostnaden sänkas.

Speciella förhållanden kring småskalig vattenkraft

Små Vattenkraftverk skiljer sig från övriga småskaliga produktionsformer dels för att beståndet har hög genomsnittsålder dels därför en att anläggningarna uppvisar heterogen bild både avseende storlek och en utförande. Det är svårt att hitta typiska små Vattenkraftverk. Ett förhållande är speciellt för denna tillståndsgivsom grupp är ningen med vattendom. Det innebär också att produktionsanläggningen läggs ned kvarom står ansvaret att reglera dammen i enlighet med vattendomen. 1997 tillkom dessutom strikt för dammägaren. Det innebär denne ansvar att är ansvarig för skador till tredje oberoende vilken orsak förman av som orsakade skadan. Vill en kraftstationsägare riva ut damm inte en som längre har någon kommersiell användning krävs vattendom och därmed sannolikt höga ersättningsanspråk från sakägare. Det är därför angeläget att speciell uppmärksamhet ägnas de små vattenkraftverkens situation och att de ekonomiska villkoren kan motivera att även dammar kan rustas och behållas.

Speciella förhållanden för havsbaserad vindkraft

Tidigare leveranskoncessionsområden omfattar bara landområden. Vindkraft till havs faller därför utanför alla regler knutna till som är leveranskoncession. I samband med att Svenska Kraftnät enligt SERO:s tidigare förslag får överta all mottagningsplikt ensamma för småskalig elproduktion, är det lämpligt att förhållandena för havsbaserad vindkraft också uppmärksammas så att även denna inordnas under vissa regelverk.

Särskilda yttranden 87

Prövning av villkorens skälighet

Rätten att få villkoren prövade bör även fortsättningsvis finnas för de små elproducentema.

Sammanfattning

Jag bedömer att det är möjligt att nu lägga förslag om utfommingen

ersättningen till små elproduktionsanläggningar från 2001-01-01. av Åtskilliga frågor är ännu olösta och regeringen bör besluta om en över-

de ekonomiska villkoren för små elproducenter. För att ge en såsyn av dan översyn tillräcklig tid bör staten ta ansvaret för ersättningen till små elproducenter under förlängd övergångsperiod t.0.m. år 2002 med

en

garanterad ersättning enligt mitt och SERO:s förslag. En sådan Överen

bör även innefatta regler för tillståndsgivning, skapande av en statsyn lig energilånefond och utredning den speciella situationen för

en om småskalig vattenkraft.

Det också angeläget att göra översyn effektgränsema för

är en av små produktionsanläggningar. En norrnering beräkningsmodellen

av för produktionskostnader bör arbetas fram och samtliga relevanta poster i drifts- och administrationskostnader bör definieras.

LEKO-utredningen har givits alltför kort tid att arbeta med förhållandena kring den småskaliga elproduktionen och jag bedömer att det behövs ytterligare utredningar för att klarlägga deras kostnadsbild samt deras påverkan på sysselsättning, miljö och teknisk utveckling liksom för att synkronisera våra regler med de håller på att växa fram i

som EU.

sou 1999:95 Bilaga 1 89

Kommittédirektiv

Översyn av leveranskoncessionssystemet, mm.

Dir. 1998:37 Beslut vid regeringssammanträde den 20 maj 1998.

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas med uppdrag att över det gällande En se med leveranskoncessioner för försäljning av och analysera systemet systemet bör avskaffas eller i någon form permanentas. om I uppdraget ingår att överväga behovet fortsatt skydd för elkundav med liten förbrukning och för små elproducenter samt att, om sådana er skydd bedöms nödvändigt, föreslå lämpliga regleringar. Utredaren vara skall också behandla vissa frågor med anknytning till koncessionsdäribland utformningen reglerna för mottagningsplikt av systemet, av från små elproducenter, lämpligheten att använda schablonmätning för vissa kundkategorier samt vissa frågor regleringen av balansansvarom et på elmarknaden.

Bakgrund

Ellagstiftningen

Riksdagen beslöt hösten 1995 att ett nytt regelverk för elmarknaden skulle träda i kraft den 1 januari 1996 prop. l994/95z222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2. Beslutet innebar omfattande förändringar i lagen l902:7l 1, innefattande vissa bestämmelser om eleks. triska anläggningar ellagen. Genom beslutet infördes vidare en ny lag, lagen 1994:618 handel med el, m.m. om I juni 1997 beslöt riksdagen i enlighet med regeringens förslag att ett tak på högst 2 500 kronor skall gälla för de kostnader som nätförefår debitera enskild konsument med låg elforbrulming för timtagen en registrerande mätutrustning och dess installation prop 1996/97:85, bet. 1996/97:NUl1, rskr. 1996/97:266. Riksdagen beslöt i oktober 1997 att bestämmelserna i ellagen och lagen handel med el, skulle föras till en ny ellag om m.m. samman

prop 1996/972136, bet 1997/98:NU3, rskr. 1997/98:27. Det materiella innehållet i den ellagen baseras i huvudsak på den från år 1996 nya gällande ellagstiftningen. Vissa ändringar och kompletteringar lagav stiftningen har dock gjorts utifrån förslag i Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande Ny ellag SOU 1995:108, Elbörsutredningens betänkande Regler för handel med SOU 1996:49 och betänkandet från Utredningen om konsumentskydd vid leverans el, Konsumentskydd av på elmarknaden SOU 1996:104. Ellagen 1997:857 trädde i kraft den ljanuari 1998.

Utvecklingen på elmarknadema i Europa

Elmarknadema i de nordiska länderna har under 1990-talet genomgått betydande strukturella förändringar. I Norge, Sverige och Finland har elmarknadema omreglerats på ett sådant sätt att elnäten har öppnats och konkurrens har införts i produktions- och försäljningsleden. Omregleringama har genomförts i olika takt. I Danmark har ellagstiftningen ändrats från den l januari 1998, vilket innebär en viss öppning elmarkav naden. Det finns nu en gemensam norsk-svensk elmarknad, på vilken även större finska och danska aktörer deltar. Principerna för elsamarbetet mellan de nordiska länderna slogs fast de nordiska energiav ministrarna i ett gemensamt uttalande år 1995. Syftet med elmarknadsreformerna har varit att effektivisera produktionen och distributionen ökad kostnadspress och av genom en en ökad handel över gränserna. Utvecklingen mot öppnare och effektivare elmarknader i Norden har

föregått den omstruktureringsprocess som äger i de flesta

nu rum industriländer. I Europeiska unionen trädde ett direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för i kraft den 19 februari 1997 direktiv 96/92/EG. I USA, Australien och Nya Zeeland pågår omregleringar av elmarknadema och i Japan förbereds också sådan en omstrukturering. EG:s elmarknadsdirektiv innebär bl.a. ett krav på att medlemsstaterna gradvis skall öppna sina elmarknader för konkurrens. Detta kan ske efter olika principer, mellan vilka medlemsstaterna kan välja. Direktivet skall genomföras i medlemsstaternas nationella lagstiftningar inom två år från det att det trädde i kraft. I svensk lagstiftning bedöms detta inte komma att kräva några ändringar eller kompletteringar, förutom att regler skall införas offentliggörande nättaom av riffer. En proposition med förslag till sådan komplettering beräknas en föreläggas riksdagen inom kort.

Bilaga 1 91

Flera EU-länder planerar att öppna elmarknadema snabbare än vad krävs enligt direktivet. I Nederländerna och Spanien pågår en lika som genomgripande omstrukturering tidigare i de skandinaviska ländsom Också i Tyskland förbereder regeringen större öppning för erna. en konkurrens än vad krävs enligt elmarknadsdirektivet. I Storbritansom nien pågår arbete med att förstärka inslagen konkurrens på den ett av i redan tidigare relativt öppna marknaden. I det fortsatta arbetet med att över och lagstiftningen för l se anpassa l den svenska elsektom bör det ett övergripande mål att elmarknavara den skall organiseras så att svenska elkunder kan dra nytta av fördelmed elhandel med andra länder. Samtidigt bör svenska elkunder i arna skyddas från prishöjande influenser från länder med bristande marknadsfunktioner, ömsesidigheten är med avseende på elt.ex. om svag marknademas öppenhet.

i

l

Systemet med leveranskoncession

Leveranskoncession är särskild koncession för leverans av till en kunder inom område för nätkoncession utan krav på timvis mätning ett elanvändningen. Det skall inom varje område finnas en leveransav koncessionär är skyldig att leverera för normala förbrukningssom ändamål till alla kunder inom området inte önskar byta elleveransom Kunden har rätt att få elpriset prövat. Leveransskyldigheten omfattör. dock inte för uppvärmningsändamål inom ett område där fjärrtar värme eller naturgas distribueras eller avses att bli distribuerad. Den kund önskar köpa från annan leverantör än innehavsom en leveranskoncessionen för området kan göra så månader aren av sex efter anmälan till koncessionshavaren. Om elen köps från någon annan än leveranskoncessionären krävs timvis mätning den som kunden av förbrukar. Vidare är leveranskoncessionären skyldig att köpa från en elproduktionsanläggning finns inom området och som kan leverera en som effekt högst l 500 kW. Dessa små elproducenter har möjlighet att om få skäligheten i ersättningen från koncessionshavaren prövad. Bestämmelserna leveranskoncession innefattar också regler om om meddelande och överlåtelse leveranskoncession och ändring av av gränserna för leveransområde. Systemet med leveranskoncession föreslogs för första gången i 1993/942162 Handel med i konkurrens. Det föreslogs som en prop. övergångslösning i avvaktan på att förutsättningarna på elmarknaden a har utvecklats dithän att kravet på timvis mätning inte längre kan anses

m

l l

92 Bilaga I

utgöra hinder för små kunder att byta leverantör. Leveranskoncessionen

skulle därför meddelas för tid längst tre år.

en av

Energikommissionen föreslog i delbetänkandet Ny elmarknad SOU

1995: 14 att systemet med leveranskoncessioner skulle förlängas till att

gälla i fem år från det att lagstiftningen trädde i kraft. Den utvärdering av systemet, som skulle göras i god tid före utgången koncessions-

av tiden, borde särskilt beakta de små konsumenternas och producentemas villkor.

I proposition 1994/952222 föreslog regeringen att den vilande ellag- | stiftningen med vissa förändringar skulle träda i kraft den l januari l 1996. I fråga leveranskoncessionssystemets giltighetstid

om och utvär- | deringen av systemet följde regeringen Energikommissionens forslag. g Regeringen betonade att det är ett viktigt mål för elrefonnen att stärka

elkundemas ställning, och att regeringen avsåg följa utveckl att noga I lingen på elmarknaden. I propositionen sades vidare att utvecklingen

för de små kunderna, och deras möjligheter att utnyttja de förändringar

l

r som reformen innebär, särskilt bör beaktas. Systemet med leveransj koncession, främsta

vars syfte är att skapa trygghet för små elkunder r vid övergången till den lagstiftningen, bör utvärderas i god tid före

nya j

utgången av den femåriga koncessionsperioden. Härigenom skapas f underlag för prövning systemet med leveranskoncession och

en av om l systemet bör avvecklas eller förändras för tillgodose de små elkun-

att ç demas och elproducentemas behov. Ett viktigt inslag i utvärderingen

bör enligt propositionen vara att bedöma hur kostnaderna för mätning

har utvecklats liksom övriga faktorer kan ha betydelse för de små

som

elanvändamas möjligheter att dra de förhållandena.

nytta av nya

Den 1 juli 1997 trädde den tidigare nämnda regeln ett tak på

om

högst 2 500 kronor för timregistrerande mätutrustning i kraft.

I den nya ellagen, som trädde i kraft den 1 januari 1998, har elhand-

elslagens bestämmelser leveranskoncession förts över i huvudsak

om

oförändrade och samlats i ett särskilt kapitel. En förändring har gjorts,

som innebär att priset på levererad från eller inköpt innehavare

av av

leveranskoncession kan prövas på nätrnyndighetens eget initiativ, dvs.

inte som tidigare endast på begäran av en kund är missnöjd med

som

leveransvillkoren.

Bilaga 1 93

Uppdraget

Skydd för mindre elkunder

Frågan leveranskoncessionssystemets fortsatta berättigande har av om knutits till enbart de mindre elkundemas möjligheter att anlita många elleverantör leveranskoncessionären. Kravet på timvis en annan än har då hinder för elanvändarna att få lägre elprismätning setts som ett schablonmätning för alla mindre elkunder har föreer, och en fortsatt

språkats.

Nätmyndigheten konstaterar i rapporten Utvecklingen på elmarkinförandet takprisregeln den l juli 1997 har förändrat naden 1997 att av för leverantörsbyten på ett påtagligt sätt. Under år förutsättningarna endast enstaka exempel på hushåll eller 1996 fanns det grupper av övergått till eller höll på att övergå till andra små elanvändare som för kunna byta elleverantör. Enligt undersökning som timmätning att en lät genomföra år 1997 hade då de flesta leveranskoncesmyndigheten anmälningar leverantörsbyte. Elhandelsbolag sionärer tagit emot om marknadsföra sig direkt till villakunder med elvänne. Flera har börjat bensinbolag har börjat sälja eller planerar att sälja på konsument- Villaägamas Riksförbund, m.fl. har tecknat ramavtal marknaden. HSB, elhandelsföretag, medlemmarna möjlighet att teckna enmed som ger skilda avtal elleveranser till fördelaktiga villkor. om konkurrensen mindre elkunder är således främst in- Den ökande om med förhållandevis stor elanvändning villariktad mot kunder en

med elvärme, jordbruksfastigheter, näringsverksamheter, etc.

kunder mindre elanvändare exempelvis villaägare och boeller grupper av stadsrättsföreningar. underströk i proposition 1994/952222 att leveranskon- Regeringen främsta syfte är att skapa trygghet för små elkunder cessionssystemets till den lagstiftningen. Utredaren skall därför särvid övergången nya inrikta sin utvärdering på att undersöka det finns ett fortsatt skilt om skyddsbehov för elkunder olika skäl inte kan beräknas vilja elsom av kunna hantera upphandling på den konkurrensutsatta markler en av naden. En sådan kan lägenhetskunder, för vilka den ekonogrupp vara miska vinsten lägre elpris är avsevärt lägre än för villakunder av ett och för vilka det kan svårt att förhandla med elvärrne, vara ensamma sig till lägre elpris. Det kan också krävas ett betydande upphandett för de mindre elkundema, vilket innebär kostnader i form lingsarbete tidsåtgång och besvär med att skaffa fram information. Detta reduav den fördel möjligheten att kunna byta elleverantör skulle incerar som nebära. möjligheten att handla i konkurrens kan inte ome- Den nya delbart beräknas lätthanterlig för alla elkunder. vara

94 Bilaga 1

Om utredaren finner att ett fortsatt skydd för vissa kundgrupper är önskvärt skall utredaren utarbeta ett förslag till lämplig reglering. en

Skydd för små elproducenter

Småskalig elproduktion, dvs. elproduktionsanläggningar kan le-

som verera en effekt om högst 1 500 kW, stöds såväl direkt investgenom erings- och driftsstöd som indirekt avgiftsbefiielse. Till biogenom bränslebaserade kraftvärmeanläggningar, vindkraftverk och småskalig vattenkraft kan investeringsstöd utgå, och till vindkraft betalas dessutom ett driftsstöd i form av energiskattelindring den s.k. miljöbonusen. Mindre elproduktionsanläggningar behöver inte betala annan nätavgift för inmatning av än engångsavgiñen för anslutning och den del av nättariffen som motsvarar kostnaden för mätning och rapportering. Leveranskoncessionären i området är skyldig att köpa den som levereras från små elproducenter inom området. Regeringen gjorde i proposition l994/95z222 bedömningen att den reducerade nättariff för små elproducenter föreslogs där, i kombisom nation med bestämmelsen köpskyldighet för innehavaren leveom av ranskoncession, innebar att den småskaliga elproduktionen ett lika gavs gott skydd som tidigare. NUTEK redovisar i Utvecklingen på elmarknaden 1997 bedömningen att de ekonomiska villkoren för den småskaliga elproduktionen har försämrats. Anledningarna till detta är bl.a. att leveranskoncessionärer och nätföretag av konkurrensskäl inte är villiga att betala än mer nödvändigt för sina elinköp respektive att regionnätstariffernas utformning har ändrats på ett sätt som är ofördelaktigt för många små elproducenter. NUTEK pekar samtidigt på att koncentrationen småskalig elproav duktion, främst vindkraft, i vissa delar landet har skapat problem för av såväl nätkoncessionären som leveranskoncessionären i dessa områden. Det kan befaras att elkundema i områdena kommer att få betala såväl ett högre elpris som en högre nättariff än de skulle ha gjort med en mindre omfattande etablering småskalig elproduktion. av Ett annat problem, som också lyfts fram, är att den legala gränsen för stöd till små-

skaliga elproduktionsanläggningar 1 500 kW kan motverka fortsatt

en utveckling mot större och effektivare vindkraftverk. Utredaren skall vid sin utvärdering systemet med leveranskonav cession särskilt granska den småskaliga elproduktionens förutsättningar. Den småskaliga elproduktionen bör tillförsälcras rimliga ekonomiska villkor. Utredaren skall i samband dänned beakta utvecklingen

Bilaga I 95

och reglerna för stöd inom EU till elproduktion från förnybara av energikällor. Mindre elproducenter har möjlighet att utnyttja det stöd som lenu veranskoncessionärens mottagningsplikt innebär, men kan också när ekonomiskt fördelaktigt välja att sälja till andra. En sådan valdet är frihet för elproducentema kan medföra högre kostnader för elhandels-

företag med mottagningsplikt, särskilt det finns ett stort antalsmåom skaliga elproducenter i företagens områden. Det kan därför ifrågasättas elproducentema skall medges total valfrihet när det gälom de små en utnyttja systemet med mottagningsplikt. Elkundema kan också ler att för elmarknaden för att lämna leveranskoncession-

utnyttja regelverket

och köpa fritt på elmarknaden. Det finns alltså en obalans när ären rättigheter och skyldigheter för leveranskoncessionärer och

det gäller

Utredaren skall analysera frågan sådan mindre elproducenter. om en obalans ändamålsenlig att upprätthålla på längre sikt. är skall lämna förslag till stödsystem för småskalig el- Utredaren ett utgångspunkt skall att stödet skall bidra till teknik-

produktion. En vara

och stärka konkurrenskraften för energiteknik baserad på utvecklingen energislag. Om utredaren bedömer att det finns skäl att förnybara baserat på mottagningsplikt för från mindre ifrån ett systern som är skall i stället förslag lämnas alternativa styrmedel för elproducenter om främja småskalig elproduktion med låg miljöpåverkan. att

Timvis mätning och schablonmätning

på mätning har setts ett hinder för småkunder att utnyttja Kraven som elhandel innebär. Enligt ellagen skall kostnadde möjligheter en öppen för mätutrustning och dess installation debiteras den enskilda konen Regeringen uppdrog i december 1995 NUTEK och Afsumenten. svenska kraftnät utreda och föreslå åtgärder för att åstadfärsverket att billiga Myndigheterna föreslog i rapporten Fri elkomma mätsystem. marknad för alla avräkningen elleveranser till hushållskunder och att av andra kunder med låg elförbrukning inte skall grundas på timvis mätning, beräknas med hjälp s.k. typkurvor schablonavräkning. utan av föreslogs komplement till schablonmätning för mindre Ett takpris som elkunder. Syftet med detta att undvika tröskeleffekter för de kunder var ligger strax ovanför gränsen för schablonmätning. som 1997 föreslog regeringen regel i ellagen som innebär I mars en ny tak på högst 2 500 kronor skall gälla för de kostnader som nätföatt ett får debitera enskild konsument med låg elförbrukning för retagen en timregistrerande mätutrustning och dess installation. Riksdagen beslöt i

96 Bilaga 1

enlighet med regeringens förslag prop 1996/97:85, bet. 1996/97:NU11, rskr. 1996/972266. Lagändringen trädde i kraft den l juli 1997. I propositionen underströk regeringen att kravet på timvis mätning också tillgodoser behovet ett effektivt utnyttjande elsystemet. av av Regeringen påpekade vidare att utvecklingen har varit snabb både när det gäller teknik för mätning och kommunikation mätinformation. av Det takpris för timregistrerande mätutrustning regeringen föreslog, som och som riksdagen beslutade borde kunna sänkas i takt med den om, att tekniska utvecklingen leder till sänkta kostnader och därmed säkerställa en fortsatt prispress på mätutrustning. Regeringen framförde vidare, med hänvisning också till skrivelse en från Svenska kraftnät den nationella balansavräkningen januari om 1997, att ett ställningstagande till schablonmätning bör övervägas ytterligare. Viktiga krav vid införande ett system med schablonmätning av är enligt propositionen att kan säkerställa effektiv elanvändman en ning, ett effektivt utnyttjande elsystemet och Väl fungerande av en handel. Utredaren skall i detta sammanhang analysera effekterna för elmarknadens funktionssätt, bl.a. när det gäller balansansvaret och de ekonomiska konsekvenserna för de leverantörer har leveranskonsom cession. Som beskrivits ovan har regeln om ett takpris på mätutrustning påtagligt förändrat förutsättningarna för leverantörsbyten. Inlåsningen av elkunderna är inte längre ett lika starkt motiv för att ta bort kravet på timvis mätning och införa ett systern med schablonmätning. Det kan dock av rättviseskäl, konkurrensskäl eller kostnadsskäl finnas anledning att frångå kravet på timvis mätning för kunder med låg elanvändning, dvs. lägenhetskunder och liknande. En viktig del i utredarens utvärdering är att analysera behovet och konsekvenserna undanta av att kunder med låg elanvändning från gmndprincipen timvis mätning. om

Övriga frågor

Utredaren skall granska ytterligare ett antal frågor i samband med utformningen av ett system för skydd för mindre elförbrukare och små elproducenter. I proposition 1993/94:l62 Handel med i konkurrens framförde regeringen följande i samband med förslaget att inrätta om ett system med leveranskoncession. Det finns inte anledning att befara det inte att skulle finnas tillräckligt många elleverantörer är intresserade som av att få leveranskoncession. Eftersom det inom varje leveransornråde bedöms komma att finnas ett stort antal kunder inte önskar byta levesom

Bilaga 1 97

rantör är det troligt att det kommer att finnas ett ekonomiskt värde i att ha den ensamrätt till leverans till dessa kunder leveranskon-

som cessionen medför.

En fortsatt utveckling med sjunkande mätkostnader och allt fler elkunder som väljer att lämna leveranskoncessionären kan ändra de ekonomiska förutsättningarna för leveranskoncessionssystemet.

På samma sätt kan en växande småskalig elproduktion inom vissa områden öka leveranskoncessionärernas kostnader. I utredarens utvärdering skall det därför också ingå att analysera om leveranskoncessionssystemet, eller det nya system som eventuellt föreslås i stället, kan beräknas att även i framtiden ha så god ekonomisk bas att det kan kommersiellt

en vara en intressant uppgift att handha det. Om utredaren lämnar förslag om konsumentskydd respektive stöd till småskalig elproduktion, som inte innefattas i en reglering av kommersiella verksamheter, skall även det framtida finansieringsbehovet belysas, och förslag lämnas om hur finansieringen skall utformas.

Frågan ett fortsatt system med leveranskoncession eller något

om skyddssystem som ersätter detta hänger vidare samman med den nationella balansavräkningen för elleveranser. I det nuvarande systemet är leveranskoncessionären balansansvarig för sina elkunder gentemot Svenska lcraftnät, och de kunder som önskar lämna koncessionären måste teckna kontrakt med ett annat balansansvarigt företag. Skulle leveranskoncessionssystemet föreslås att upphöra, eller ersättas med något annat system för konsumentskydd, skall utredaren i sitt förslag också redovisa hur balansansvaret för de nuvarande kunderna hos leveranskoncessionärema skall organiseras.

I samband med dessa frågor som rör balansansvaret skall utredaren behandla ytterligare några frågor och lämna förslag till reglering. Svenska kraftnät har den 5 februari 1997 i en skrivelse till Närings- och handelsdepartmentet pekat på bl.a. att en elkonsument köper sin

som från en annan än en leveranskoncessionär är skyldig att se till att det finns någon som är balansansvarig i hans uttagspunkt. Vad som gäller om konsumenten inte uppfyller denna skyldighet är dock inte reglerat. Konsumenten kan med nuvarande regler utan att ha gjort något fel bli utan balansansvarig. Då uppstår frågan om vem som bär det ekonomiska ansvaret för den som tas ut av konsumenten, och även frågan om konsumenten skall kunna kopplas bort från nätet på grund att

av ingen har balansansvaret. Svenska kraftnät har lämnat förslag till lösningar som bör övervägas.

Utredaren skall vidare behandla de frågor med anknytning till leveranskoncessionssystemet och behovet av skydd för elkunder och små elproducenter som i övrigt kan komma att aktualiseras i utredningsarbetet.

98 Bilaga I

I utredningsarbetet skall utredaren följa utvecklingen i Norden och inom EU och beakta utvecklingen av EG-reglema på elområdet samt hur motsvarande lagstiftning utformas i andra länder, särskilt inom området.

Ovrigt

Utredaren skall senast den l november 1999 redovisa sitt arbete och lämna förslag till ny lagstiftning.

Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 samt i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och redovisa effekter för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

l Bilaga 2 99

l

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen N 1998:03 for översyn av leveranskoncessionssystemet, m.m.

Dir. 1998:82 Beslut vid regeringssammanträde den l oktober 1998.

Sammanfattning av uppdraget

Utredningen N 1998:03 för översyn av systemet med leveranskoncessioner, ges genom tilläggsdirektiv uppdrag att med förtur analys-

m.m., era behovet och konsekvenserna av att undanta kunder med låg elförbrukning från grundprincipen om timvis mätning av elanvändningen.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade den 20 maj 1998 dir. 1998:37 chefen for Närings- och handelsdepartementet att tillkalla särskild utredare med

en uppdrag att se över det gällande systemet med leveranskoncessioner för försäljning av el. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den l november 1999.

Enligt utredningens direktiv viktig del utredarens utvärd-

är en av ering att analysera behovet och konsekvenserna av att undanta kunder med låg elanvändning från grundprincipen om timvis mätning. Kravet på timvis mätning har setts som ett hinder för kunder med låg förbrukning att utnyttja de möjligheter en öppen elhandel innebär. Av rättviseskäl, konkurrensskäl och kostnadsskäl kan det finnas anledning att frångå kravet på timvis mätning för kunder med låg elanvändning, dvs. lägenhetskunder och liknande.

Inom elbranschen pågår genom Svenska Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer för närvarande utredning hur ett system

en av med schablonavräkning kan införas. Enligt vad regeringen har erfarit kommer denna utredning att bli färdig under hösten 1998.

I samband med kritiken avseende kravet på timvis mätning har framförts att det nuvarande regelverket inte främjar en kostnadseffektiv och snabb installation av mätare för timvis mätning.

100 Bilaga 2

Utredningsuppdraget

Det är angeläget att göra det lättare för kunder med låg elförbrukning att utnyttja de möjligheter en öppen elhandel kan innebära. Utredaren skall med förtur behandla frågan om ett undantag från grundprincipen om timvis mätning för kunder med låg elförbrukning. Utredaren skall överväga om det är möjligt att lämna ett förslag om ett sådant undantag innan uppdraget i övrigt har slutförts.

Ett sådant förslag om undantag skall innehålla en lämplig avgränsning av de elkunder som omfattas av undantaget. En utgångspunkt för utredaren skall vara att undantaget skall gälla hushåll vars elförbrukning enbart utgörs av s.k. hushållsel samt andra kundkategorier med elförbrukning på motsvarande nivå. Utredaren skall även undersöka behovet av andra avgränsningar.

Utredaren skall vidare föreslå en tidpunkt för ett ikraftträdande

av eventuella regeländringar på området. I detta sammanhang skall utredaren beakta eventuella behov av teknisk och administrativ anpassning hos bl.a. elföretag, nätforetag och Affársverket svenska kraftnät till ett system som undantar de föreslagna kundkategoriema från grundprincipen om timvis mätning.

Utredaren skall vidare analysera om det finns skäl att vidta åtgärder för att snabbt åstadkomma allmän och kostnadseffektiv installation

en av timmätare och föreslå eventuella kompletterande regler kan

som behövas för detta.

Utredaren skall informera sig om det arbete som nu genomförs inom elbranschen i frågan.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren skall senast den l februari 1999 till regeringen redovisa sina resultat i fråga om undantag från giundprincipen om timvis mätning för kunder med låg elförbrukning samt eventuella förslag till åtgärder för en snabbare och mer kostnadseffektiv installation mätare för timvis

av mätning.

Bilaga 3 101

Kommittédirektiv

till utredningen N 1998:03 för översyn

Tilläggsdirektiv

av 1everanskoncessionssystemet, m.m.

Dir. 1999:19 Beslut vid regeringssammanträde den ll februari 1999.

Sammanfattning av uppdraget

Utredningen N 1998:03 för översyn av leveranskoncessionssystemet,

leveranskoncessionsutredningen ges genom tilläggsdirektiv i m.m. uppdrag att med förtur behandla vissa frågor som sammanhänger med införandet ett system för schablonavräkning av elleveranser.

av

Genom detta tilläggsdirektiv ändras också tidpunkten för utredarens slutliga redovisning till regeringen till den 1 september 1999.

Bakgrund

Regeringen har den 20 maj 1998 beslutat om direktiv för utvärdering av systemet med leveranskoncessioner och bemyndigat näringsministern att tillkalla en särskild utredare dir. 1998:37. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 november 1999.

Regeringen har den l oktober 1998 genom tilläggsdirektiv dir. 1998:82 uppdragit utredaren att med förtur analysera behovet och konsekvenserna att undanta kunder med låg elförbrukning från

av grundprincipen om timvis mätning av elanvändningen. Enligt dessa direktiv skall utredaren överväga om det är möjligt att lämna ett förslag om ett sådant undantag innan uppdraget i övrigt har slutförts. Resultatet i denna fråga skall redovisas till regeringen senast den l februari 1999.

I samband med beredning av prop. 1997/98:l59 Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler for den inre marknaden för el, m.m., redovisade Näringsutskottet i betänkandet 1998/99:NU4 Vissa elmarknadsfrågor följande ställningstagande beträffande frågan om timvis mätning. Leveranskoncessionsutredningen ges i uppdrag att lägga fram förslag om att undantag från grundprincipen om timvis mätning skall göras för kunder med ett säkringsabonnemang om högst 25 A. På sikt bör timmätarkravet kunna slopas även för

102 Bilaga 3

övriga mindre förbrukare med ett sälcringsabonnemang om högst 63 A. Uppsägningstiden bör inte överstiga en månad. Vid byte av elleverantör bör inte någon administrationsavgift eller liknande tas ut av konsumenten. De nya bestämmelserna bör träda i kraft så snart som möjligt och senast den 1 november 1999. Regeringen bör återkomma till riksdagen under våren 1999 med ett förslag i frågan. Arbetet med de centrala frågeställningar gällande bl.a. effekterna på leveranskoncessionssystemet, balansansvaret och utformningen av schablonkurvor bör med hänsyn till tidplanen bedrivas parallellt med att utredningen slutför sitt arbete och regeringen lägger fram en proposition.

Riksdagen beslutade den 4 december 1998 i enlighet med Näringsutskottets förslag rslcr. 1998/99:53.

Med anledning av riksdagens ställningstagande har leveranskoncessionsutredningen i skrivelse den 22 december 1998 framfört sin syn på arbetsläget och hur det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas. Utredningens bedömning är att flera av de frågor som den har i uppdrag att besvara till den l februari 1999 är avgjorda genom riksdagens ställningstagande och att leveranskoncessionssystemet i sin nuvarande form inte kan bestå efter den 1 november 1999. Utredningen anför också att det inte är meningsfullt att utredningen avlämnar ett delbetänkande den 1 februari 1999.

Den tidplan för införande av ett system för schablonavrälcning som riksdagen beslutat om kräver att det praktiska förberedelsearbetet inleds snarast. Regeringen har därför på förslag av leveranskoncessions-utredningen den 28 januari i år uppdragit Affársverket svenska kraftnät Svenska kraftnät att i samråd med Statens energimyndighet föreslå och utforma ett system för schablonavrälcning av elleveranser skall

som träda i kraft den 1 november 1999. De delar av uppdraget som avser krav på ändrad lagstiftning eller i övrigt kräver riksdagens ställningstagande skall redovisas senast den l mars 1999. Arbetet skall bedrivas i nära samarbete med företrädare för företagen inom elförsörjningen och

leveranskoncessionsutredningen. Uppdraget har dock så långt det är

möjligt gjorts oberoende av utredningens återstående arbetsuppgifter.

Utredningsuppdraget

Det nya regelverket på elmarknaden har inneburit konkurrens i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och en ökad valfrihet för elkunderna. Det är angeläget att samtliga kunder ges möjlighet att utnyttja de fördelar som en öppen elhandel kan innebära.

Bilaga 3 103

Samtliga idag beviljade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Regeringen delar leveranskoncessionsutredningens bedömning att leveranskoncessionssystemet i dess nuvarande form inte kan behållas då sehablonavräkning införs. Utredningens ursprungliga direktiv vad avser utvärdering leveranskoncessionssystemet är därmed inte längre ak-

av tuellt. I uppdraget till Svenska kraftnät ingår att ta fram förslag till hur övergången till ett nytt regelverk bör genomföras, i huvudsak vad gäller rapportering schablonvärden, balansansvar och balansavräkning.

av Svenska kraftnät skall också identifiera behovet av eventuella övergångsbestämmelser i detta sammanhang. De författningsändringar som behövs, och som Svenska kraftnät har att föreslå, kan innebära väsentliga förändringar för leveranskoncessionärema fore koncessionstidens utgång. Leveranskoncessionsutredningen bör analysera de praktiska och juridiska konsekvenserna av detta.

Inom nuvarande system med timvis mätning har nätföretagen en nyckelroll. Införandet schablonavräkning för vissa kunder torde in-

av nebära ökat vidgade arbetsuppgifter och i viss mån även ökade

ansvar, kostnader för nätföretagen. I uppdraget till Svenska kraftnät ingår att föreslå de kompletteringar av författningar som behövs för att precisera den lokala nätägarcns vidgade ansvar vid schablonavräkning. Vidare ingår att överväga behovet av förändringar av vissa nu gällande bestämmelser i syfte att tydliggöra och anpassa nätägarcns roll i det nya systemet.

Nätforetagen kan förväntas få vissa administrativa kostnader i samband med leverantörsbyten. Utredningen bör överväga hur dessa kostnader skall hanteras och förslaget påverkar gällande regelverk för

om nätföretagen. Vidare bör utredningen överväga om mätperiodens längd bör regleras och elräkningen bör baseras på faktisk förbrukning

om samt lämna förslag på de författningar som kan behövas i ett sådant sammanhang. Härvid skall det arbete som Svenska kraftnät bedriver utgöra ett underlag för leveranskoncessionsutredningens ställningstagande.

Genom de nuvarande kravet på timvis mätning har ett antal elförbrukare erlagt avgift till nätföretaget för kostnader för utrustning för timvis mätning. Utredaren bör överväga om ägande till sådan utrustning bör hanteras på särskilt sätt och om dessa kunder skall ges rätt till ekonomisk kompensation i någon form.

En viktig del utredningens fortsatta arbete är att analysera beho-

av

skydd för små elproducenter då leveranskoncessionssystemet i vet av dess nuvarande form upphör. Vad som därvid bör behandlas framgår närmare av utredningens ursprungliga direktiv dir. 1998:37. Vid behov skall utredningen också lämna förslag till Övergångsbestämmelser i

104 Bilaga 3

samband med att det nuvarande regelverket ändras, för att tillförsäkra små elproducenter det skydd som bedöms nödvändigt.

När det gäller småskalig kraftproduktion finns i ellagen 1997:857 särskilda regler för anslutning till elnäten och överföring av el. B1.a. har innehavare den nätkoncession för område inom vilket kraftverket

av ligger vissa förpliktelser gentemot kraftproducenten. Dessa regler har skapats i syfte att bl.a. främja utvecklingen av kraftproduktion från förnybara energikällor. Reglerna berörs inte direkt av de förändringar i leveranskoncessionssystemet som kan förutses. Det har dock uppmärksammats att nätkoncessioner för område, liksom område för leveranskoncessioner, vanligen inte sträcker sig längre än till strandlinjen. Det kan således ifrågasättas om exempelvis havsbaserad vindkraft omfattas dessa gynnsamma regler. Vid utredningens överväganden om

av behovet av skydd till små elproducenter bör dessa förhållanden beaktas.

När leveranskoncessionssystemet i dess nuvarande form upphör kan det finnas en risk att vissa kunder kan komma att sakna avtal med en elleverantör. Utredningen skall överväga behovet av skydd för dessa kunder. De synpunkter som framförts av Konsumentverket i dess särskilda yttrande till leveranskoncessionsutredningen bör övervägas i detta sammanhang.

Också vad avser övriga nu gällande bestämmelser inom leveranskoncessionssystemet bör utredningen analysera konsekvenserna av det förändrade regelverket och vid behov föreslå åtgärder. En utgångspunkt bör vara att den i ellagen föreskrivna åtskillnaden mellan produktion och handel med och överföring av skall kvarstå.

Tidplan, arbetsformer m.m.

Utredningen skall senast den l april 1999 redovisa sina överväganden rörande de frågor som har en direkt koppling till införandet av schablonavräkning, inbegripet eventuella förslag till reglering. Vid detta tillfälle skall utredningen också redovisa en samlad bedömning av vägval och konsekvenser av utredningens och myndigheternas förslag beträffande utformning av system för schablonavrälming.

Vad gäller återstående frågor, dvs. i huvudsak skyddet för mindre elproducenter samt övriga konsekvenser som sammanhänger med att leveranskoncessionssystemet i dess nuvarande form upphör, skall utredningen senast den l september 1999 redovisa sina överväganden och vid behov lämna förslag till kompletterande regler.

Näringsdepartementet

l

KUNGLi SEBL i

199a-.it1 232

STOCKHOLM

Statens offentliga 1999 utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler+Bilagor. Ju. 32 Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju. . SteriliseringsfråganiSverige1935-1975. 33 Botryggt Betalarätt.Särskildaboendefonnerför . . - Ekonomiskersättning. äldresamtavgifter for äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. . God sedi forskningen.U. 34. Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35. Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.Fö. 36.Likvidation aktiebolag.Ju. . av Märk väl Fi. 37.Underrättelsetjänsten översyn. ö.F . - en Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

C Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39. Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U.

Ju. 40 Demokratini denoffentligasektornsförändring. . Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs- . Bör demokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenfilmvårdscentral.Ku.

12 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Ny luñfartslag.N. . skriftserie.Ju. 43. Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju.

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelrnarknad.N.

14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45. Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch

15 Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. . arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.En studie inkomsteroch om 16.Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.

17.GarantipensionochBosätmingstilläggförpersoner 47. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. föddaår 1937eller tidigare. 48 Lära Estonia.Denandradelrapportenoch . av 18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19 Artikel 7 EG:svarumärkesdirektiv.i 49. Invandraresomföretagare.Ku. . Ändringari vammärkeslagen.Ju. 50. skyddsjaktpåvarg.M.

20.Sverigeochjudarnastillgångar.UD. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. S. . 21. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52. Inkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer. - av av personermedfunktionshinder.S. S.

22.Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53 Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. . värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.Ennytullag. Fi.

skriftserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav 23. Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningav nyamål 3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57 Rikstrafiken Ennymyndighet.N. . fiskt avgränsadestrukturfondsprogramrnen.N. 58.Löserjuridikendemokratinsproblem

25 Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . - 26. Införselavbeskattadevaror.Fi. 59 Begränsadfastighetsskatt.Fi. . 27 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60. Kundvänligaretaxi. N. . jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28. Kontantmetodför småföretagare.Fi. 62. Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29. Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan - tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30. Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill Representativdemokrati.Demokratiutredningens - . mediekoncentrationslag.m.m.Ku. skriftserie.Ju.

31. Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65.Barnombudsmannenföreträdarefor barnoch 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav

-

ungdomar.S. informationomnarkotikautveckling. 66. Godvård lika villkor omstatensstyrningav 91. Enöversynavjämställdhetslagen.N.

-

hälso-ochsjukvården 2+ bilagor.S. 92.Premiärför personalval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats 93.Detungafolkstyret.ForskarvolymVl.

- - miljökonsekvens.KASAMsyttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju. FUD-program98. M. 94.Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi.

68.BrandkatastrofeniGöteborg. 95.Småskaligelproduktionsamtmätningoch

DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. debiteringavelforbrukning.N. 69.Individenocharbetslivet.Perspektivpå det

samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. 70.Gentekniknämnden.U. 71. Oseriösabostadsfönnedlare.S. 72.Boendesocialaeffekteravkonkurseroch

bostadsrättsföreningaroch

rekonstruktioner-

egnahem. 73.Handikappombudsmannensframtida

förutsättningarocharbetsuppgifter.S. 74.Demokratinochdetgemensammabästa.

Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 75. Rättplatsför vindkraften.Del ochl Del M. 76.Maktdelning.Forskarvolym

Demokratiutredningen.Ju. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar-

volym II. Demokratiutredningen.Ju. 78.Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför

-

jordbruket.Jo. 79.Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat

skattskyldiga.Fi. 80.Demokratiopinioner.

Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 81.Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.

Ju. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessi banker

m.m.Fi. 83.Globaliseing.ForskarvolymIX. Demokrati-

utredningen.Ju. 84.Civilsamhället.ForskarvolymVIII.

Demokratiutredningen.Ju. 85.Bredbandför tillväxt i helalandet.

Närings-,regional-ochvältärdspolitiska

aspekterpå IT-infrastukturen.N. 86. Czn ärdöd längelevePC:n Nyamöjligheter

-

for Sverige.

En rapportfrånhearingen"EfterPC:n"anordnad

avIT-kommissionenjuni 1999.N. 87.Vagnbolagför järnvägen.N. 88.Granskningskommissionensbetänkandeianledning

avBrottsutredningeneftermordetpåstatsminister

Olof Palme.Ju. 89.Statsbidragtill handikapporganisationer.

Statens offentliga 1999 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Premiärför personval.92

DetungaFolkstyret.ForskarvolymV1. Nya förmånsrättsregler Bilagor. l+ Demokratiutredningen.93 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

utredningensskriftserie.8 Att slaktaettfär i Guds Omreligionsfrihetoch Utrikesdepartementet namn. demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

Rasism,nynazismochfrämlingskap. Sverigeochjudamastillgångar.20

Demokratiutredningensskriftserie.10 Följdleveranseri sambandmed krigsmateriel. exportav Bör demokratinavnationaliseras 3 8

Demokratiutredningensskiftserie.1 1 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Försvarsdepartementet

skriftserie.12 Östersjöområdet. EffektivareTotalförsvarsstödi 6 Etik ochdemokratiskstatskonst. Internationellkonflikthantering attför beredasig - Demokratiutredningensskriftserie.13 tillsammans.29

Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemal.15 Underrättelsetjänsten 37 - enöversyn. Artikel 7 EGzsvarumärkesdirektiv.i Ändringari varumärkeslagen.19 Socialdepartementet

Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins SteriliseringsfråganiSverige1935-1975.Ekonomisk värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie ersätming.2

22 GarantipensionochBosättningstilläggför personer Tillsyn överadvokaterm. m. 31 födda år 1937eller tidigare.17 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav Likvidation avaktiebolag.36 personermedfunktionshinder.21 Demokratini denoffentligasektornsförändring. Bo Betala Särskildaboendefonner tryggt- rätt. för äldre Demokratiutredningensskriftserie.40 samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33 Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksarnhet.43 Ökadesocialbidrag. studieEn ominkomsteroch Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 socialbidragåren1990till 1996.46

Globaliseringenochdemokratin. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. 51 Demokratiutredningensskriftserie.56 lnkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.52av Löserjuridiken demokratinsproblem Barnombudsmannenföreträdareför barnoch- Demokratiutredningensskriñserie.58 ungdomar.65 Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Godvårdpå lika villkor omstatensstyrning Representativ demokrati.Demokratiutredningens hälso-ochsjukvården 2 bilagor. 66 av + skriftserie.64 Oseriösabostadsfönnedlare.71 Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati- Boendesocialaeffekteravkonkurseroch utredningensskriftserie.74 rekonstruktioner bostadsrättsföreningar - och Maktdelning.Forskarvolyrn Demokratiutredningen. egnahem.72

76 Handikappombudsmarmensframtidaförutsättningaroch Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskarvolym11. arbetsuppgifter.73 Demokratiutredningen.77 statsbidragtill handikapporganisationer. 89 Demokratiopinioner. Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovavinformation Demokratiutredningensskriftserie.80 omnarkotikautveckling.90 Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.81

Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningen. Finansdepartementet

83 Märk väl 7 Civilsamhället.ForskarvolymVIII. Demokratiutredningen.84 Införselavbeskattadevaror.26

Granskningskommissionens Kontantmetodför småföretagare.28 betänkandeianledningav Brottsutredningeneftermordet statsminister Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. 35w

Olof Palme.88 Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47 -

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ennytullag. 54 Rikstrafiken Ennymyndighet.57

- Begränsadfastighetsskatt.59 Kundvänligaretaxi. 60 Bilen, miljön ochsäkerheten.62 Individenocharbetslivet.Perspektivpå detsamtida Källskattpåutdelningochroyalty till begränsat arbetslivetkringsekelskiftet2000.69 skattskyldiga.79 Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regional- Vårdslöskreditgivningsamtsekretessi bankerm.m.82 ochvälfárdspolitiskaaspekterpå IT-infrastrukturen.85 Förmånerochökadelevnadskostnader.94 PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheterför

-

Sverige.Enrapportfrånhearingen"EñerPC:n" Utbildningsdepartementet anordnadavIT-kommissionenjuni l999.86

Vagnbolagförjärnvägen.87 God sedi forskningen.4

Enöversynavjämställdhetslagen.91 Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering Kunskapslyñet.39

avelförbrukning.95 Att läraochleda Enlärarutbildningförsamverkan

ochutveckling.63

Miljödepartementet Gentekniknamnden.70

Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch Jordbruksdepartementet platsvalsprocessen.45

skyddsjaktpåvarg.50 Yrkesfisketskonkiurenssituation.3

KÄRNAVFALL metod plats miljökonsekvens. Samema ettursprungsfolki Sverige.25 - - -

- KASAMsyttrande SKBsFUD-program98.67

miljöprogramför över Jordbrukochmiljönytta nytt-

Rättplatsfor vindkraften.Del 1ochDel 2. 75 jordbruket. 78

Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill detindustriellasamhället.18

Förslagtill Yttrandefrihetenochkonkurrensenmediekoncentrationslagm. m.30 Svensktmedborgarskap.34 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsforslag samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen filmvårdscentral.41 Invandraresomföretagare.49 Konvergensochförändring.Samordningavlagstiñningenför medie-ochtelesektorema.55 BrandkarastrofenGöteborg.i DrabbadeMedierMyndigheter.68

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningavnyamål 3 inomEG:sstrukturfonder.23 EG:sstrukturstöd.Nyorganisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb

ocharbetslöshetsersättningen.27 Ny luñfartslag.42 Oppenelmarknad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671

71.

Box 6430. x 13 82 Stockholm.

order@faktainfo.se wwwfaktainfose