Reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

REGLERING AV

VATTENUTTAG

UR

ENSKILDA BRUNNAR

g

U 1994:97 Delbetänkande av Grundvattenutredningen

l

Statens offentliga utredningar WW 1994:97

w Miljö-

och naturresursdepartementet

Reglering av Vattenuttag

ur enskilda brunnar

Delbetänkande av Grundvattenutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds

svarar

Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13735-6 Stockholm 1994 ISSN O375-250X

Till det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden

om planläggning, markanvändning och bebyggelse

Genom beslut den 4 november 1993 bemyndigade regeringen statsrådet Thurdin att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda hur

hushållningen med grundvattnet skall kunna förbättras.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 16 november 1993

expeditionschefen Fredrik Damgren som särskild utredare.

Den 13 december 1993 förordnades hovrättsassessorn Christer Ganelind att

fr.o.m. den 1 januari 1994 sekreterare i utredningen.

vara

Såsom sakkunniga förordnades den 15 februari 1994 enhetschefen Torbjörn Fagerlind, professorn Malin Falkenmark, hovrättsassessorn Christina

Jacobsson, vatten- och havsresursplaneraren Yngve Malmquist, byrâdirek-

tören Annika Nilsson, civilingenjören Martin Strid, avdelningsdirektören

Håkan Wahren och geologen Peter Wenster.

Utredningen, som antagit namnet Grundvattenutredningen M 1993: 15, får

hänned överlämna delbetänkandet Reglering av Vattenuttag ur enskilda brunnar.

Stockholm i juni 1994

Fredrik Damgren

Christer Ganelind

Innehåll

Sida

Sammanfattning 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen 1982:1080 11

. .

Förslag till Förordning om ändring i hälsoskyddsförordningen

1983:616 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till Lag ändring i vattenlagen 1983:291 15

om . . . . . .

1 Inledning 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Grundvattnet i Sverige 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1.1 Inledning 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Grundvattnets förekomst 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Grundvattnets kvalitet 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Enskild Vattenförsörjning 29

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Inledning 29

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.2 Kvalitetsproblem 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Problem med vattenbrist 36 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Reglering av enskilda grundvattenuttag 39

. . . . . . . . . . .

3.1 Inledning 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Hydrogeologiska undersökningsmetoder 41

. . . . . . . . . . . . .

3.2.1 Behovet av undersökningar 41

. . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.2 Allmänt hydrogeologiska undersöknings-

om

metoder 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.3 Hydrogeologiska bedömningar i samband med

enskild Vattenförsörjning 45

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.4 Kostnader för hydrogeologiska bedömningar 48

. . . . .

3.3 Gällande lagstiftning 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 överväganden och förslag 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.1 Allmänna utgångspunkter 56

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.2 Behov ändringar i gällande lagstiftning 62

av . . . . . . .

4 Specialmotivering till författningsförslagen 73

. . . . . . . . . 4.1 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen

1982:1080 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Förslaget till förordning ändring i hälsokyddsförordom ningen 1983:616 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen 1983:291 75 . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Grundvattnets förekomst, kvalitet och nyttjande i Sverige

Bilaga 2 Hydrogeologiska undersökningsmetoder

Sammanfattning

Utredningen behandlar i detta delbetänkande frågan om reglering av Vattenuttag ur enskilda brunnar i områden med risk för vattenbrist eller

saltvatteninträngning. Som bakgrund till utredningens överväganden och

förslag redovisas i avsnitt 2 översiktligt vissa uppgifter om grundvattnet i Sverige.

Genom att grundvattnet ingår i vattnets kretslopp år det förnybar en naturresurs i ständig rörelse. Nybildning grundvatten sker när nederav börden är större än avdunstningen från markytan och växtligheten. En grundvattenförekomsts storlek beror på många olika faktorer. Av avgörande betydelse är områdets areal, nederbörden och de geologiska förhållandena.

För Sveriges Vattenförsörjning är grundvatten av stor betydelse. Den

kommunala vattenförsörjningen sker till fjärdedel med utnyttjande

ca en av

naturligt grundvatten. Den enskilda vattenförsörjningen är helt beroende av

grundvatten.

Grundvatten förekommer såväl i jordlager i berggrund. Grundvattensom förekomsterna i jordlager i Sverige är i allmänhet jämförelsevis små. De största vattenvolymerna finns i de sand- och grusavlagringar som bildades under den senaste nedisningen. Jämfört med t.ex. kontinentala Europa är också grundvattenförekomsterna i Sveriges berggrund begränsade. Det mesta grundvattnet i Sveriges berggrund förekommer i sprickor. I vissa yngre sedimentåra lager av kalksten och sandsten finns dock förutsättningar för stora grundvattenuttag.

En betydande del av hushållens vattenbehov tillgodoses enskild genom

Vattenförsörjning. Ca 1,2 miljoner permanentboende baserar sin vattenför-

sörjning på vatten från egna brunnar. Om fritidsboende tas med beräknas drygt 2,5 miljoner människor till större eller mindre del utnyttja vatten från enskilda grundvattentäkter. Antalet brunnar för sådan Vattenförsörjning

uppskattas till mellan 600 000 och 800 000. Årligen anläggs genom

etablerade brunnsborrare mellan 5 000 och 10 000 brunnar.

Många fastighetsägare har problem med sitt brunnsvatten i form av dålig

kvalitet eller bristande tillgång. Oftast beror kvalitetsproblemen att

grundvattnet innehåller höga halter av vissa ämnen det är inte ovanligt men att det är brunnens konstruktion, placering eller dåliga underhåll är som orsaken.

Den vanligaste orsaken till att problem med saltvatten uppstår i brunn

en bedöms vara brunnens tekniska utformning. Problemet kan också bero att uttagen av sötvatten är för stora. De största riskerna för denna typ av problem föreligger i områden med tät permanent- och fritidsbebyggelse längs kusterna, på öar och i låglänta delar nära stora sjöar och vattendrag i Mellansverige. Det är delvis fråga områden där problem med om samma brist på vatten i enskilda brunnar har visat sig. Risken för brist på grundvatten för enskild Vattenförsörjning finns lokalt främst längs våra

kuster och på skärgårdsöar i allmänhet och därvid särskilt i Upplands,

Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus och

Blekinge län samt Gotland och Öland.

Vattenbrist i enskilda brunnar anses generellt ett mindre problem än att vara vattnet är av dålig kvalitet. Lokalt kan dock Vattenbrist vara en fråga av stor

betydelse. Av grundläggande betydelse för att det skall att bedöma vilka

närmare problem som föreligger och vilka lösningar som är tänkbara vid

en förmodad brist på grundvatten eller vid saltvatteninträngning har är att man kunskap om dels nybildningen av grundvatten inom det aktuella området, dels förutsättningarna för avrinning och magasinering grundvattnet, dels av också vattenbehovet inom området. För att dessa frågor skall kunna klarläggas behövs i allmänhet en s.k. hydrogeologisk undersökning. En översikt lämnas i avsnitt 3.2 över olika metoder för hydrogeologiska

bedömningar. Därefter redovisas i avsnitt 3 kortfattat de viktigaste lagarna

genom vilka en reglering av uttag ur enskilda brunnar kan ske, nämligen

vattenlagen, hälsoskyddslagen, plan- och bygglagen samt anläggningslagen.

I avsnitt 3.4 redovisar utredningen sina överväganden och förslag vad gäller

reglering av enskilda grundvattenuttag. Utredningens förslag avser sådana

områden där inte kommunerna enligt lagen allmänna vatten- och

om

avloppsanläggningar är skyldiga att sörja för att vattenförsörjningen ordnas

i ett större sammanhang. Utredningen framhåller att den grundläggande utgångspunkten bör vara att där problem som gäller den enskilda vattenför-

sörjningen kan sägas vara gemensamma för flera fastigheter måste berörda

fastighetsägare i första hand eftersträva lösningar i frivillig samverkan.

Om ett problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning inte kan lösas på den enskilda fastigheten eller om en frivillig samverkan mellan berörda fastighetsägare inte kommer till stånd kan en reglering av uttagen bli nödvändig. Med reglering av vattenuttagen från enskilda brunnar inom ett avgränsat bebyggelseområde får då i första hand förstås införandet av bestämmelser som begränsar uttagen från de befintliga brunnarna. Genom en begränsning av uttagen förutsätts den gemensamma grundvattenförekomsten belastas mindre och risker för olägenheter i de drabbade brunnarna därmed minska. En förutsättning för att minskade uttag ur några brunnar skall få denna positiva effekt möjligheterna till uttag ur andra brunnar är dock att det finns samband mellan uttagen i brunnarna. I många fall är en begränsning av uttagen inte tillräcklig. Det kan då krävas nya brunnar eller andra anläggningar för en gemensam lösning av vattenförsörjningen inom ett område.

Allmänna utgångspunkter för en reglering har varit att problemen med vattenbrist eller saltvatteninträngning är lokalt begränsade. Regler om begränsning vattenuttagen bör därför inte gälla allmänt i landet utan bör av kunna göras tillämpliga inom sådana områden där problemen uppkommer. En reglering måste kunna omfatta såväl existerande uttag. För att nya som det skall vara möjligt att få överblick och kontroll över uttagen inom ett problemområde behövs någon form av anmälnings- eller tillståndsplikt.

Utredningen har övervägt reglering vattenuttag genom nya been av stämmelser i vattenlagen, anläggningslagen eller plan- och bygglagen. Utredningen har dock funnit att det är lämpligast att införa sådana bestämmelser i hälsoskyddslagen. Kommunerna föreslås därför få möjlighet att föreskriva anmälnings- och tillståndsplikt för inrättande och användning anläggning för grundvattentäkt inom områden där det råder eller kan av befaras uppkomma brist sött vatten. I tillståndsbeslut skall sedan villkor för användningen av vattentäkt kunna ställas upp. För befintliga anläggningar föreslås dock bara anmälningsplikt. För sådana anläggningar har kommunen sedan möjlighet att ut med råd och anvisningar samt, om dessa inte följs, förelägganden hur vattentäkten får användas. Grunden om för att hälsoskyddslagstiftningen skall kunna tillämpas är att brist godtagbart vatten för bostads grundläggande behov Sanitär en anses vara olägenhet.

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen 1982:1080

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsoskyddslagen 1982: 1080 dels att 23 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 b §

I områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan be-

uppkomma skall anlägg-

faras

ningar för grundvattentäkter in-

rättas och användas så att sanitär

olägenhet inte uppkommer. Kommunen får föreskriva att det

skall fordras anmälan till eller

tillstånd av sådan nämnd som i 4 § för att inrätta och avses använda anläggning för grundvattentäkt inom sådana områden, om det behövs för att hindra uppkomsten sanitär olägenhet. För av befintlig anläggning får kommunen endast föreskriva anmälningsplikt. Den kommunala nämnden får i tillståndsbeslut föreskriva de villkor behövs för att hindra som uppkomsten av sanitär olägenhet eller för att undanröja sådan

olägenhet. För att tillgodose häl-

soskyddet får nämnden företa

omprövning villkoren och

av därvid föreskriva ändrade eller nya villkor. Tillstånd enligt andra stycket

fordras inte om anläggningen har

tillstånd enligt miljöskyddslagen

1969:387 eller vattenlagen

1983:291. Ett tillstånd av nämnden att

inrätta anläggning gäller i

en fem

år men förfaller om arbetet med

anläggningen inte har påbörjats

inom två år.

Till böter döms den med Till böter döms den med som som

uppsåt eller av oaktsamhet bryter uppsåt eller av oaktsamhet bryter

mot 7 § andra stycket, 7 a § andra mot 7 § andra stycket, 7 § andra

a

stycket eller 12 § eller mot en stycket, 7 b § andra stycket eller

föreskrift som meddelats med stöd 12 § eller mot föreskrift en som

av denna lag samt den som inte meddelats med stöd denna lag

av

uppfyller villkor som meddelats samt den som inte uppfyller vill-

med stöd av 14 kor meddelats med stöd som av 14

Ansvar enligt första stycket inträder för gärningen kan

om ansvar

ådömas enligt brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1988:926.

2. Förslag till

Förordning om ändring i hälsoskyddsförordningen 1983:616

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsoskyddsförordningen 1983:616 att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Områden som avses i 7 § andra Områden i 7 § andra som avses stycket tredje meningen och 7 a § stycket tredje meningen, 7 § a andra stycket andra meningen andra stycket andra meningen och hälsoskyddslagen 1982:1080 7b § andra stycket hälsoskyddslasamt i 11 § andra stycket och 1982: 1080 i 11 § andra gen samt 12 § denna förordning skall mär- stycket och 12 § denna förordning kas ut en särskild karta som skall märkas ut särskild en fogas vid kommunens övriga karta som fogas vid kommunens föreskrifter om hälsoskyddet i övriga föreskrifter hälsoskydom kommunen. det i kommunen.

Föreskrifter som en kommun meddelar med stöd bestämmelse i av en denna förordning skall genom länsstyrelsens försorg och kommunens

bekostnad kungöras i länets författningssamling så snart det kan ske.

Föreskrifterna skall kommunens försorg anslås samt införas i genom ortstidning. Kommunen skall se till att tryckta exemplar av de samlade föreskrifterna finns att tillgå för allmänheten. Kommunen skall skyndsamt underrätta länsstyrelsen de föreskrifter om som kommunen har meddelat enligt första stycket. Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller också när kommunen har före- också när kommunen har föreskrivit tillståndsplikt enligt 7 § skrivit tillståndsplikt enligt 7 § om om andra stycket tredje meningen och andra stycket tredje meningen och 7 a § andra stycket andra me- 7 a§ andra stycket andra eller ningen hälsoskyddslagen 1982: anmälnings- och tillståndsplikt 1080. enligt 7 b § andra stycket hälsoskyddslagen 1982: 1080.

1 Senaste lydelse 1989:71.

2 Senaste lydelse 1990:269.

Kommunen skall skyndsamt underrätta fastighetsregistermyndigheten när

föreskrifter enligt 11 § första stycket 5 meddelats, ändrats eller upphävts. Denna förordning träder i kraft den

3. Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen 1983:291

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen 1983:291 att 3 kap 2 § skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelsen inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller eljest, i andra fall än som Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20 §§ natur- i 16, 18 och 20 §§ naturavses vårdslagen 1964:882, särskilda vårdslagen 1964:882, särskilda bestämmelser för bebyggande bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ett eller användning ett annan av

mark- eller vattenområde, skall mark- eller vattenområde eller för

vattenföretaget utföras så att syftet användning grundvattenav en med bestämmelserna inte motver- tillgång, skall vattenföretaget utkas. föras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Denna lag träder i kraft den Lagen skall inte tillämpas i mål som avgjorts av vattendomstolen före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1987:139.

Inledning

I direktiven för utredningen dir. 1993:126 framhålls inledningsvis

att

grundvattnet är en begränsad och sårbar naturresurs. Det används för många

olika ändamål, exempelvis livsmedel, till bevattning och

som som transport-

medel av avfall. Ineffektiv och okontrollerad användning kan medföra

att

grundvattnet förbrukas i högre takt än det nybildas. Enligt kretslopps-

en

principen måste vattnet utnyttjas uthålligt och varsamt så att tillgång och

kvalitet bevaras. Nedbrytande och uppbyggande behöver i

processer vara

balans, dvs. förbrukningen av grundvatten får inte överstiga bildningen

av

nytt grundvatten.

Utredningens uppdrag beskrivs i direktiven på följande sätt.

Det övergripande målet för utredaren bör vara att föreslå åtgärder i syfte att bättre skydda våra grundvattentillgångar vid planering och byggande så att de bibehåller sitt värde för framtiden. Utredaren skall under sitt arbete beakta och överväga vad regeringen har anfört i proposition 199293: 180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Utredaren skall undersöka vilka möjligheter det finns att förbättra skyddet av grundvattentillgångarna så att de inte föröds eller skadas exploaterande verksamheter såsom av bebyggelse och anläggningar. Det kan handla att utveckla den fysiska planeringen i om syfte att uppnå ett bättre grundvattenskydd. Utredaren skall det behövs föreslå - om ändringar i lagstiftningen i syfte att förbättra skyddet. Grundvattentillgångarnas utsatthet beror bl.a. på ett stort behov vatten för enskild av förbrukning. Utredaren bör undersöka vilka tekniska möjligheter det finns att minska förbrukningen, t.ex. genom nya kretsloppsanpassade tekniska lösningar på VA-omrâdet. Utredaren skall särskilt utreda problemen med för grundvatten för enskild stora uttag av vattenförsörjning. I första hand bör det utredas det finns metoder att främja frivilliga om överenskommelser mellan fastighetsägarna som åstadkommer en bättre reglering av vattenuttagen. I en del fall torde det inte vara möjligt att nå en önskvärd reglering grundvattenuttagen av utan en fastare reglering. Utredaren skall närmare kartlägga bristerna i den lagstiftning som reglerar Vattenuttag ur enskilda brunnar. l uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i lagstiftningen som ger förutsättningar för att bättre bemästra problemen med överuttag och därav följande vattenbrist, saltvatteninträngning eller andra olägenheter. Härvid bör bl.a. övervägas en lagstiftning om fastare samverkan mellan fastigheter i områden med knappa eller av andra skäl utsatta grundvattentillgångar. Utredaren bör beakta Miljöskyddskommitténs förslag SOU 1993:27 om en ny miljöbalk med en samlad lagstiftning i de delar som berör grundvattenskyddet. Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning tekniska lösningar, t.ex. vattentäkters utfornming och tekniken för vattenbehandling, kan minska problem med saltvatteninträngning m.m. Det bör klarläg gas i vilken utsträckning tillämpningen föreslagna styrmedel är avhängig av av en god hydrogeologisk kunskap om möjliga grundvattenuttag. Utredaren bör därvid utvärdera olika metoder att enkelt göra säkra hydrogeologiska bedömningar. Samtidigt bör

utredaren belysa kostnaden för att göra sådana bedömningar i syfte att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna styrmedel. Utredaren bör analysera de berörda myndigheternas ansvarsområden och åtaganden och föreslå nödvändiga ändringar för att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning. Myndighetsorganisationen måste också vara anpassad till den nya lagstiftning som blir resultatet av pågående utredningar.

Enligt direktiven skall förslag i fråga om reglering av enskild vattenförsörj-

ning lämnas senast den 1 juli 1994 medan övriga förslag skall redovisas

senast den 1 februari 1995. I detta delbetänkande behandlar utredningen

därför frågor reglering Vattenuttag enskilda brunnar. Som

nu om av ur

anges i direktiven är Sverige allmänt sett gynnat av en god tillgång

grundvatten. Då grundvattenförekomster ofta är små kan överuttag eller

föroreningar dock få betydande påverkan. Uttag av för mycket grundvatten

kan leda till brist vatten och i vissa områden till saltvatteninträngning.

Nu nämnda problem behandlas särskilt i direktiven varvid bl.a. följande

framhålls.

Saltvatteninträngning i brunnar kan endast uppstå inom områden under den s.k. högsta kustlinjen, dvs. där det tidigare varit hav. Det innebär främst i skärgårdama, i kustnära områden och i ett bälte tvärs över Sverige från östra Svealand till Bohuslän. Problemet med saltvatteninträngning är främst knutet till grundvatten i berg inom områden där vatten tas enskilda brunnar. Det gäller särskilt i vissa bebyggda skärgårdsområden i närheten av ur storstäderna. Inträngning uppstår när vattenuttaget bli för stort. Successivt högre VAstandard och inflyttning av permanentboende har ökat vattenbehovet och därmed ökat problemen med saltvatteninträngning. Felaktig lokalisering och ibland felaktigt utförande av enskilda brunnar kan också ha bidragit. Under de senaste årens torrsomrar har problemen med saltvatteninträngning förvärrats ytterligare. Möjligheterna att åtgärda saltvattenpåverkade brunnar är oftast begränsad. I de flesta fall är den enda möjliga åtgärden densamma som vid vattenbrist, dvs. att minska vattenuttaget.

Problemen med saltvatteninträngning behandlades redan i propositionen

199091 :90 god livsmiljö. Bedömningarna i propositionen grundades

om en

bl.a. på förslag redovisats Statens naturvårdsverk i rapporten

som av

Sötvatten 90. De här aktuella problemen hade dessförinnan också behandlats

i ett projekt benämnt Salt grundvatten i kustnära områden som initierats av

Länsstyrelsen i Stockholms län och inom ramen för vilket flera rapporter

redovisats.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, har på uppdrag av utredningen

utarbetat dels rapport grundvattnets förekomst, kvalitet och nyttjande

en om

i Sverige, dels en rapport om hydrogeologiska undersökningsmetoder.

Rapporterna ingår bilaga l respektive 2 till detta delbetänkande. Den

som

allmänna bakgrundsbeskrivning lämnas i bilaga 1 är avsedd att utgöra

som

en del av underlaget såväl för behandlingen de frågor redovisas i av som detta delbetänkande som för utredningens fortsatta arbete.

Utredningen vill framhålla att de frågor reglering Vattenuttag om av ur enskilda brunnar som utredningen behandlar i detta delbetänkande har ett samband med flera av de frågor som utredningen återkommer till i det fortsatta arbetet.

2 Bakgrund

2.1 Grundvattnet i Sverige

2.1.1 Inledning

Vatten är en naturresurs av grundläggande betydelse för allt liv på jorden. Inom ramen för vattnets kretslopp och under inverkan solen avdunstar av vattenånga från världshaven. Merparten av denna vattenånga återgår till haven som nederbörd. En mindre del vattenångan förs in över kontinenav terna där den förenas med vattenånga avdunstat från landområdena. som Även denna vattenånga återgår i form nederbörd. Nederbörden av över land avrinner till huvudsaklig del som grund- och ytvatten.

Grundvattnet rör sig under inverkan tyngdkraften och markens egenskaav per från högre till lägre belägna områden i landskapet. Efter kortare eller längre uppehållstid i marken tränger grundvattnet åter upp till ytan och avrinner via källor, bäckar, åar, sjöar och floder till havet. Hur fort transporten går beror lutningen hos grundvattnets tryckyta och jordoch berglagrens genomsläpplighet för vatten.

Genom att grundvattnet ingår i vattnets kretslopp är det förnybar en naturresurs i ständig rörelse. Nybildningen grundvatten sker när nederav börden är större än avdunstningen från markytan och växtligheten. Nybildningen och därmed också tillgången grundvatten i ett område varierar med årstiderna men också mellan olika år.

Som grundvatten betraktas det vatten finns i den s.k. mättade som zonen eller grundvattenzonen, dvs. den del marken där alla och sprickutav porrymmen är fyllda med vatten. Mellan denna mättade och markytan är zon porer och sprickor fyllda med både vatten och luft. Vattnet i denna omättade zon, markvattenzonen, brukar kallas markvatten. Som ytvatten betecknas det vatten som finns i och avrinner via sjöar och vattendrag.

För att beskriva grundvattnets rörelse och förekomst brukar använda man begreppet avrirmingsområde, dvs. ett av s.k. vattendelare avgränsat område. Med vattendelare avses därvid sammanbindningslinjen för punkter utifrån

vilka grundvattnet strömmar i diametralt motsatta riktningar. Vattendelarnas lägen kan för svenska förhållanden normalt bestämmas med utgångspunkt i topografiska uppgifter.

Inom ett avrinningsområde kan man tala om att det finns en eller flera grundvattenförekomster, även de avgränsade av vattendelare. Grundvattenförekomst används härvid som ett centralt begrepp för att ange det grundvatten som finns inom ett avgränsat område. För en grundvattenförekomst kan bl.a. nybildningen, avrinningen och uttagen av grundvatten beräknas.

Vid sidan av begreppet grundvattenförekomst används i grundvattensammanhang ofta också begreppen grundvattentillgång, grundvattemnagasin och akvifer. Ordet grundvattentillgång kan därvid användas för att beteckna en grundvattenförekomst eller del därav som är tillgänglig för ett visst användningsområde. Termen grundvattenmagasin och akvifer används vanligen för en grundvattenförekomst eller del därav som kan utvinnas via en eller flera

brunnar och som är så stor att den har betydelse för Vattenförsörjning. Defi-

nitionsmässigt anses de båda termerna dock snarare syfta det medium som grundvattnet förekommer i än grundvattnet i sig. Utredningen kom-

mer i detta delbetänkande att i huvudsak använda begreppet grundvattenföre-

komst.

En grundvattenförekomsts storlek beror många olika faktorer. Förutom det aktuella områdets areal och nederbörden är också de geologiska förhållandena av avgörande betydelse. Markens por- och sprickvolym bestämmer således hur mycket vatten som kan magasineras inom det område som förekomsten omfattar. Exempelvis kan en isälvsavlagring med sand och mycket vatten, varvid förändringarna i grundvattennivån till grus rymma

följd av tillskott eller bortledande av grundvatten blir långsamma och små.

I morän eller urberg med liten por- eller sprickvolym finns mindre vatten

i en grundvattenförekomst och variationerna i grundvattennivån blir därmed

snabbare och större. Flertalet enskilda vattentäkter i Sverige finns i områden där grundvattenförekomsterna är av det sistnämnda slaget.

För Sveriges Vattenförsörjning är både ytvatten och grundvatten av stor betydelse. Den kommunala vattenanvändningen beräknas till närmare l 000 miljoner kubikmeter per år, varav drygt hälften från ytvatten och ca en fjärdedel från naturligt grundvatten. Den återstående fjärdedelen kommer från anläggningar med s.k. konstgjord grundvattenbildning där grundvatten-

bildningen förstärkts genom infiltration av ytvatten. Den vattenanvändning

som tillgodoses genom enskild Vattenförsörjning beräknas till ca 100 miljoner kubikmeter per år, varav ca en tiondel avser fritidsboendet. Den enskilda vattenförsörjningen är helt beroende grundvatten. Industrin, av som är den totalt sett dominerande vattenanvändaren i Sverige, och jordbruket tillgodoser däremot sina behov till största delen genom ytvattentäkter.

2.1.2 Grundvattnets förekomst

Hur mycket grundvatten bildas och det finns är förhållanden som var som endast i begränsad utsträckning påverkas mänsklig aktivitet. Nybildav ningen av grundvatten styrs i huvudsak av klimatiska faktorer, dvs. främst nederbördens storlek i olika områden och avdunstningen. Hur snabbt avrinningen sker och vilken kapacitet för magasinering av grundvatten som finns inom olika områden är beroende markförhållandena. av

Lokalt kan ändock grundvattenförekomster i hög grad påverkas olika genom åtgärder människan. Å sidan kan av ena som nämnts nybildningen ökas infiltration Å andra sidan kan genom av ytvatten. grundvattenförekomster hotas genom t.ex. stora täktföretag eller vägbyggen och genom annan

samhällsutbyggnad som kan inverka både på nybildningen och avrinningen

av grundvatten inom ett omrâde. Också storleken av de uttag av grundvatten som sker inom ett område påverkar naturligtvis den aktuella grundvattenförekomsten.

I det följande lämnas en översiktlig redovisning grundvattenförekomst-

av

erna i jordlager resp. berggrund för olika regioner i Sverige.

Grundvatten i jordlager

Grundvattenförekomsterna i jordlager i Sverige är i allmänhet jämförelsevis små. De största vattenvolymerna finns i de sand- och grusavlagringar som

bildades under och efter den senaste nedisningen. I jordlagren förekommer

grundvattnet i porer, dvs. i utrymmet mellan jordpartiklama.

Med avseende på grundvattentillgången i jordlager kan Sverige hydrogeo-

ur logisk synvinkel delas in i ett antal regioner. En sådan är Skåne, med undantag för de centrala och nordligaste delarna. Sand- och grusavlagringar

intar där förhållandevis stora ytor. Framför allt sådana överlagras som av

morän har visat sig ha goda förutsättningar för stora grundvattenuttag.

Resten av Sydsverige kan beträffande grundvatten i jordlager delas i upp flera delområden. Det största omfattar sydsvenska höglandet med om-

givningar vilka också inkluderar Blekinge. I delområdet dominerar olika

moränjordarter, ur vilka vanligen bara små grundvattenvolymer kan utvinnas. Ett andra delområde är kustlandet och ådalarna i Halland, där isålvsavlagringar har stor utbredning och nederbörden är riklig. Det gör att förutsättningarna för stora grundvattenuttag är goda. Mellersta och södra Kalmar län har skilts ut som ett särskilt delområde beroende på att isälvsavlagringarna i form av rullstensåsar är flera och större än i Smålands

inland. I och med att området ligger i regnskugga höglandet är dock

av

nederbörden knapp och soltimmama många, vilket innebär att grundvatten-

bildningen är liten. De naturliga grundvattenförekomsterna är därför förhållandevis små, men goda möjligheter till förstärkning genom konstgjord grundvattenbildning finns. I delområdet mellan Oskarshamn och Norrköping

saknas i princip större isälvsavlagringar. Små s.k. läsidesbildningar är dock

vanliga men räcker inte till för några större grundvattenuttag.

På Öland och Gotland förekommer jordlager av betydelse för grundvatten-

utvinning sparsamt, men där de finns spelar de en betydelsefull roll för den

lokala vattenförsörjningen. Sand- och grusfält är visserligen vanliga, men

de är tunna och ger inga större vattenmängder. Temperatur- och nederbörds-

förhållandena gör att området är känsligt för utdragna torrperioder.

En annan region omfattar norra Halland, västra Västergötland, Bohuslän, Dalsland och sydvästra Vännland. Även här är större sand- och grusav-

lagringar sparsamt förekommande. Sänkorna i terrängen är ofta fyllda med

lera och kan inte heller användas för Vattenförsörjning utom i de fall det

finns sand- eller gruslager under leran. Tillsammans med området mellan Oskarshamn och Norrköping utgör denna region totalt sett den som från geologisk synpunkt har de sämsta förutsättningarna i Sverige för grundvattenuttag ur jordlager.

Den östra delen av Svealand, med undantag av östra Uppland, samt södra Norrlands kustland utgör ännu en region. Den karaktäriseras av tämligen rikligt förekommande, stora rullstensåsar, som vanligen ger goda möjligheter till stora Vattenuttag. Även jordtäckta berggrundsdalar kan innehålla

vattentillgångar av intresse, särskilt om jordlagren djupet består

av

grovkornigt material. Måttlig nederbörd och tämligen hög avdunstning under

sommarhalvåret gör att även denna region tidvis kan drabbas av problem

med vattentillgången.

Östra Uppland skiljer sig från områdena västerut på så sätt att rullstensåsarna är mindre och färre. Utsikterna till stora grundvattenuttag är därför måttliga, utom lokalt i den nordligaste delen. Roslagens attraktionskraft för fritidsboende i kombination med de begränsade möjligheterna till Vattenuttag

har skapat problem för vattenförsörjningen, främst i form inträngning

av av saltvatten i vissa brunnar.

Mellersta och norra Norrlands kustland kan sammanföras till ytterligare en

region, där gynnsamma förutsättningar för stora grundvattenuttag främst

finns i sand- och grusavlagringar i älvdalarna. I åsar mellan älvarna är grundvattenförekomsterna betydligt mindre.

Svealands och Norrlands inland utom fjällområdena kan betraktas ännu som en region, med vissa likheter med inre Götaland. De dominerande jordarterna är morän och torv. Sand- och grusavlagringar förekommer vanligen glest, och rullstensåsarna har ofta terränglägen och kornstorleks-

sammansättningar som gör att de inte innehåller större grundvattenmängder.

I dalgångar kan dock förhållandena bättre, liksom i de vara deltabildningar

som uppträder vid den s.k. högsta kustlinjen, dvs. där det tidigare varit hav.

Sveriges kalfjällsområden utgör den sista av de regioner som utskilts

beträffande grundvatten i jordlager i landet. De hydrogeologiska för-

hållandena är fortfarande så gott okända, och det har hittills inte heller som ansetts finnas något större behov att undersöka dem närmare annat än för av

vattenförsörjningen för enstaka större fritidsanläggningar.

Grundvatten i berggrund

Jämfört med t.ex. kontinentala Europa är grundvattenförekomsterna i Sveriges berggrund begränsade. Bara i Skåne och sporadiskt i övriga delar

av landet finns förutsättningar för stora grundvattenuttag. Ytmässigt före-

kommer det mesta grundvattnet i Sveriges berggrund i sprickor. I vissa yngre sedimentära lager, såsom i Skåne och Listerlandet, finns dock

mycket grundvatten i bergarternas porer eller i både och sprickor. I

porer

kalksten högre ålder, t.ex. Öland och Gotland, liksom i ren av som urberget, är förekomsterna helt bundna till sprickor och krosszoner i berggrunden.

Med avseende olika förutsättningar för grundvattenuttag i berg kan

Sverige delas upp i fyra typområden. Det första är sydvästra Skåne och Kristianstadsslätten, som ligger i en randzon mellan det svenska urbergsområdet och mäktiga sedimentbergsområden kontinenten. På Kristianstadsslätten är det främst sandstenen som är intressant, även om den överlagrande kalkstenen också innehåller betydande vattemnängder. I sydvästra Skåne är de ytliga, sprickrika och ställvis porösa kalkstenarna av störst betydelse för grundvattenutvinning ur berggrunden. Grundvattenförekomstema i berggrunden är över lag goda i området.

En annan typ av berggrundsområde utgör de delområden med kambrosilurisk berggrund och prekambrisk sandstensberggrund som finns spridda över landet. Från grundvattensynpunkt är de viktigaste bergarterna sandstenar med por- och sprickakviferer och kalkstenar med sprick- och karstsprickakviferer.

Urberget utgör en tredje områdestyp avseende grundvatten i Sveriges berggrund. Det svenska urberget med dess olika strukturer har formats genom en rad bergskedjeveckningar, vulkanisk aktivitet och andra rörelser i jordskorpan. Förutsättningarna för stora grundvattenuttag får i stort betraktas som dåliga.

Fjällkedjans berggrund utgör den fjärde områdestypen. Grundvattenför-

hållandena i området är dåligt kända, och det ringa antalet kända brunnar

tillåter inte några tillförlitliga medianvärdesberäkningar. De berggrunds-

geologiska förhållandena låter dock ana att möjligheterna till grundvattenuttag varierar i hög grad och att stora grundvattenmängder borde kunna utvinnas på vissa håll.

2.1.3 Grundvattnets kvalitet

Även ytvatten för hälften Sveriges kommunala konsumom svarar ca av tionsvattenförsörjning eftersträvas i första hand grundvatten för detta ändamål. Orsaken är grundvattnets ofta låga, jämna temperatur, att det är fritt från organiska föroreningar och att det innehåller nyttiga ämnen som

lösts ur marken. Enskild Vattenförsörjning baseras tidigare nämnts så som gott som uteslutande på grundvatten. Från borrade eller grävda brunnar

används vattnet vanligen helt utan behandling. Grundvattnet i Sverige är

över lag av god beskaffenhet. Kvaliteten varierar dock, liksom tillgången,

mellan olika delar av landet, mellan olika år och under året.

Grundvatten är vanligen klart, färglöst och utan lukt och med angenäm en frisk smak. Att det är så beror att grundvattnet har genomgått en

reningsprocess. Marken och den omättade zonen kan liknas både vid ett

mekaniskt filter och vid en depå med kemiska substanser för tillsatser till det passerande vattnet. Grundvatten bildas nederbördsvatten. Nederbördsav vattnet har ett lågt innehåll av kemiska ämnen i jonform främst natrium, kalium, kalcium, magnesium, ammonium, väte, sulfat, nitrat och klorid samt lösta gaser som kväve, syre och koldioxid. Men kemiska substanser tillförs marken även i form partiklar och s.k. torrt nedfall. av gaser,

Vilka kemiska substanser och mängden kemiska substanser tillförs av som vattnet på dess väg genom marken beror vilka mineral som ingår i jordmaterialet, på hur stor kontaktytan är och hur lång kontakttiden är mellan

mineral och vatten. Lättvittrade mineral och finkorniga jordarter,

som innebär både stor kontaktyta och lång kontakttid, befrämjar jonbytesprocesser och vittring, vilket generellt ger vattnet stor mängd kemiska en substanser.

De kemiska substanser naturligt förekommer i marken och därigenom som tillförs grundvattnet kan påverka vattnets kvalitet både positivt och negativt. På många håll tillförs grundvattnet härutöver kemiska substanser härrör som

från människans aktiviteter och påtagligt kan förändra grundvattnets

som sammansättning, ibland så mycket att dess användbarhet begränsas. Det kan

vara fråga om påverkan av långtransporterade luftföroreningar, i stort

som sett berör hela landet eller markanvändningen, t.ex. skogsbruk eller av jordbruk som har större betydelse den regionala nivån. Det kan också frågan lokal påverkan från deponier Även oförsiktig vara om m.m. användning av grundvattenresursen kan lokalt påverka grundvattnets

kemiska sammansättning t.ex. saltvattenintrångning i bl.a. kustnära

genom områden.

Då vatten både globalt och lokalt är i ständig rörelse är vattnet den kanske viktigaste transportören av både nyttiga och onyttiga ämnen. Eftersom

grundvattnet är en del i vattnets kretslopp påverkas grundvattnet av samma

hot som andra delar i detta kretslopp. Man kan också vända på detta och säga att det som hotar grundvattnet hotar även vattnet i andra fonner.

Då vattnets uppehållstid i marken genomsnittligt är relativt lång i förhållande till t.ex. i vattendrag och sjöar tar det också relativt lång tid att omsätta de vattentransporterade föroreningarna i grundvattcnförekomsterna. Det kan således dröja innan en grundvattenförekomst blivit påverkad de av föroreningar som tillförts nederbörd, mark och ytvatten. När å andra sidan grundvattnet väl fått en hög belastning förorenade ämnen, t.ex. av kväveföreningar, kan dessa också under lång tid finnas kvar i en grundvattenförekomst och därifrån sakta läcka ut till vattendrag, sjöar och hav.

De hittills allvarligaste lufttransporterade föroreningarna, som dessutom till största delen kommer från utländska utsläpp, är svavel och vissa tungmetaller. Den ökade förbränningen av fossila bränslen har medfört att

nederbörden blivit allt surare. Den nederbörden har påverkat grundvatt-

sura nets kemiska sammansättning i olika stor utsträckning beroende markens förmåga att neutralisera den sura nederbörden. Jämfört med länder med övervägande kalkhaltig sedimentär berggrund erbjuder vår berggrund dåliga förutsättningar för neutralisationsprocessen. Påverkan av sur nederbörd är mycket stor i huvuddelen av södra Sverige, speciellt i grunda brunnar. I områden med kalkhaltiga jordar klarar sig grundvattnet dock bättre, trots stort nedfall.

Försurningen kan också medföra förhöjda halter tungmetaller i grundav vattnet. Tungmetallhalterna i grundvattnet är i allmänhet mycket lägre än de halter som betraktas som hälsovådliga. För människan hälsovådliga halter av tungmetaller kan däremot uppkomma genom korrosion vattenledningar, kopplingar, hydroforer m.m. till följd av surt aggressivt vatten. Detta ses hittills som den allvarligaste hålsoeffekten av det sura nedfallets påverkan på grundvattnet.

Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl gav oss en påminnelse om sårbarheten hos

en stor del av livsmedelsförsörjningen på grund av långtransporterade radioaktiva föroreningar. Grundvattnet anses dock ha klarat sig väl eftersom cesium binds till markpartiklar och därför i ringa mängd följer med markvattnet ned till grundvattennivân.

Brukningsmetodema inom jordbruk och skogsbruk kan innebära risker för oönskad påverkan grundvattnet framför allt genom läckage av kväveföreningar men också genom rester av bekämpningsmedel. Vanligtvis är nitrathaltema i grundvatten låga. Där användningen inom jordbruket av stallgödsel eller kvävehaltigt handelsgödsel år stor och givorna större än vad grödoma förmår ta upp kan läckage till grundvattnet dock uppkomma. Problem med höga nitrathalter förekommer många håll i södra Sveriges jordbruksbygder, speciellt i Skåne och Halland och i ytligt grundvatten. På Kristianstadsslätten har höga nitrathalter uppmätts även i det djupa grundvattnet i den för vattenförsörjningen sä viktiga sandstensberggrunden.

I tätbebyggda områden är hoten mot grundvattnets kvalitet av många olika slag. Det kan gälla infiltration från läckande dagvatten- och avloppsvattenledningar, läckage från oljetankar, spill och utsläpp från t.ex. bensinmackar, verkstäder och industrier, lakvatten från avfallsdeponier m.m. Olyckor vid miljöfarliga transporter och annan hantering av farliga ämnen kan innebära stora hot mot grundvattenförekomster. Stora grundvattenuttag inom sådana områden kan också medföra att från större vatten djup dras in mot brunnarna, vilket kan medföra ökade halter av skadliga ämnen i vattnet.

2.2 Enskild Vattenförsörjning

2.2.1 Inledning

När det gäller vattenförsörjningen för samhällenas och hushållens behov brukar tala antingen kommunal man om Vattenförsörjning eller enskild Vattenförsörjning. Till den kommunala vattenförsörjningen hör sådana anläggningar som drivs av kommun. Också anläggning drivs som av annan än kommun förklarats för allmän enligt 31 § men som lagen 1970:244 om allmänna vatten och avloppsanläggningar brukar i detta sammanhang hänföras till kategorien kommunal Vattenförsörjning. Samma sak gäller för enskild anläggning ha allmänförklarats, har förordnande som, utan att ett enligt 17 § Livsmedelsverkets kungörelse SLV FS 1993:35 dricksvatom ten.

Gemensamt för angivna kommunala eller allmänna nu anläggningar är att de lyder under bestämmelserna

i livsmedelslagen 1971:511. Med stöd av

denna lag krävs dricksvattenkvalitet fram till förbindelsepunkten mellan

Vattenförsörjningsanläggningen och den enskilda fastighet är ansluten som till anläggningen. Vattnets kvalitet skall därigenom undergå regelbunden kontroll innan det når konsumenterna. Livsmedelsverket har den centrala tillsynen över livsmedelslagens efterlevnad. Verket har givit föreskrifter ut samt allmänna råd för dricksvattenkontrollen. För den lokala tillsynen svarar kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Den dricksvattenförsörjning inte utgör kommunal som Vattenförsörjning enligt vad som ovan nämnts betecknas i stället som enskild vattenförsörjning. Vattnet tas därvid i allmänhet från en enskild grundvattenbrunn som försörjer eller ett fastigheter. Även mindre anläggningar i en par övrigt, bestående av en eller flera vattentäkter med tillhörande ledningssystem, som drivs av ett antal fastighetsägare gemensamt hänförs till kategorien enskild Vattenförsörjning när förordnanden enligt Va-lagen eller livsmedelslagen inte finns. För den enskilda vattenförsörjningen gäller hälsoskyddslagen 1982: 1080 enligt vilken Socialstyrelsen och Naturvårdsverket har centrala tillsynsuppgifter. Också i detta fall är miljö- och hälsoskyddsnämnderna lokala tillsynsmyndigheter. Någon löpande kontroll från samhällets sida sker normalt inte när det gäller den enskilda vattenförsörjningen utan ingripanden från tillsynsmyndighet förekommer i regel bara efter anmälningar att hälsorisker föreligger. Ansvaret för det finns om att tillräckligt med Vatten i enskilda brunnar och att detta Vatten har godtagbar kvalitet ligger därför i praktiken den enskilde fastighetsägaren.

En betydande del hushållens vattenbehov tillgodoses enskild av genom Vattenförsörjning. Ca 1,2 miljoner permanentboende baserar sin vattenförsörjning vatten från egna brunnar. Om fritidsboendet tas med beräknas drygt 2,5 miljoner människor till större eller mindre del utnyttja vatten från enskilda vattentäkter. Perrnanentboende med vattentäkter återfinns egna huvudsakligen utanför tätbebyggda områden och i kommuner utan dominerande tätbebyggelse. Andelen pennanentboende med Vattenförsörjning egen varierar från kommun till kommun från några få procent till över 50 procent.

Antalet enskilda brunnar för perrnanentboendes Vattenförsörjning uppskattas till ca 400 000, varav cirka hälften är borrade i berg eller i djupa jordlager och övriga är grävda eller anlagda annat sätt. Antalet brunnar för fritidsboende är mycket osäkert uppskattas till mellan 200 000 och men 400 000. Närmare uppgifter brunnsutföranden saknas. Man vet om

emellertid att en stor del brunnarna är enkelt utförda och har dåligt skydd av mot påverkan.

Årligen anläggs genom etablerade brunnsborrare mellan 5 000 och 10 000

brunnar. Av dessa nytillkomna brunnar uppskattas att mellan 1 000 och 2 000 brunnar anläggs i samband med nybyggnad permanentbostäder av

som inte kan anslutas till kommunal Vattenförsörjning och att lika många

anläggs för fritidsboende. Antalet kan uppskattas med ledning uppgifter av

som lämnas enligt lagen 1975:424 uppgiftsskyldighet vid grundvatten-

om

täktsundersökning och brunnsborrning. Lagen föreskriver att den som

yrkesmässigt utför grundvattenundersökning eller brunnsborrning är skyldig

att lämna skriftlig uppgift om arbetet och dess resultat till SGU. I ekonomiska termer uppskattas att nyetableringen brunnar omsätter 400

av ca miljoner

kronor årligen.

Det finns i Sverige drygt hundratalet brunnsborrningsföretag. Av dessa är

ca 70 stycken organiserade i de två branschorganisationerna Svenska

brunnsborrares branschorganisation, Geotec, eller Sveriges Avantiborrare förening.

Förutom de brunnar som anläggs brunnsborrningsföretag anläggs ett av

okänt antal brunnar genom fastighetsägares försorg främst att

genom brunnar grävs i egen regi.

2.2.2 Kvalitetsproblem

Som tidigare nämnts förekommer i huvudsak ingen löpande

offentlig tillsyn

av de enskilda brunnarna. Många fastighetsägare har emellertid problem

med sitt brunnsvatten i form dålig Vattenkvalitet eller bristande tillgång av

vatten. Oftast beror kvalitetsproblem att grundvattnet innehåller höga

halter av vissa ämnen medför komplikationer, det är inte heller som men

ovanligt att det är en brunns eller en vattenberedningsutrustnings felaktiga

konstruktion eller placering eller dåligt underhåll är orsaken. Påverkan som

från eget eller närliggande fastigheters avloppsvatten är inte sällan orsak till

problem när det gäller den enskilda vattenförsörjningen.

Livsmedelsverket har regeringens uppdrag kartlagt dricksvattensituationen i Sverige SLV rapport 1990:7. I rapporten konstateras bl.a. att vatten från enskilda brunnar generellt har sämre kvalitet än det levereras från som

allmänna anläggningar. I den allmänna vattenförsörjningen är vatten bara i

undantagsfall otjänligt, men inom den enskilda vattenförsörjningen är

otjänligt vatten inte ovanligt enligt rapporten.

Kunskaperna om vattenkvaliteten i enskilda brunnar är begränsade. Detta gäller framförallt grävda brunnar. Den enda undersökningen av nationell omfattning initierades av Naturvårdsverket under 1980-talet och avsåg

försurningsproblemen. I SGU:s databaser finns uppgifter från ca 20 000

nyanlagda borrade brunnar som visar vattnets kemiska sammansättning. Ur detta material kan en översiktlig bild fås av hur många brunnar inte som uppfyller Livsmedelsverkets riktvärden och som dänned i många fall skulle behöva åtgärdas. I det följande kommenteras några de vanligaste av problemen i sammanhanget.

Vatten med höga halter av mikroorganismer kan ge hälsomässiga effekter. Orsaken kan vara påverkan från läckande avloppsrör eller gödselhögar i kombination med en brunn i dåligt skick. En undersökning från Skåne visar att många brunnar har höga halter av mikroorganismer speciellt under

sensommaren. Undersökningen visar att så många som 40 procent av de

grävda brunnarna hade otjänligt vatten men endast ca 10 procent av de bergborrade.

De metaller som kan förekomma i dricksvatten och som har betydelse från hälsosynpunkt är i första hand kadmium, bly, koppar, arsenik och aluminium. De undersökningar år gjorda visar att halterna i grundsom vatten normalt ligger långt under gällande gränsvärden. Undantag finns dock. Förhöjda halter av arsenik har t.ex. registrerats inom områden med sulfidmineraliseringar och av aluminium inom försurade områden. Koppar kan lösas ut när vatten med lågt pH-värde stått i vattenledningar en tid. Mycket höga halter har därvid registrerats. Förhöjda halter av bly och kadmium har också noterats effekt utlösning från material i som en av vatteninstallationer. Halterna minskar kraftigt efter det att vattnet omsatts i ledningarna.

Naturvårdsverket har uppskattat 70 000 enskilda vattentäkter behöver att ca åtgärdas på grund av surt vatten. Problemen är störst i södra Sverige men förekommer, om än i mindre omfattning, över hela landet utom i områden med kalkrik jord eller berggrund.

Järn och mangan är de ämnen orsakar mest problem teknisk vid som av art nyttjande av grundvatten. Vid mycket höga halter kan problem förekomma

med utfållningar, missfärgning vatten, sanitetsporslin och tvätt med

av samt metallisk smak. Problemen finns över hela landet.

Hårt vatten, dvs. vatten med höga halter kalcium, kan problem med av ge

kalciumkarbonatutfällningar i vatteninstallationer, t.ex. diskmaskiner och

vännepannor. Problem är vanligt förekommande i regioner med hög kalkhalt i berg eller jord.

Höga nitrathalter kan hälsomässiga effekter, exempelvis försämrad ge

syreupptagning i blodet. Vid förhöjda halter i enskilda vattentäkter är

orsaken ofta påverkan från avloppsinfiltrationsanläggningar eller från

gödsling på närliggande åkennark. Höga halter kan även förekomma

naturligt i bergborrade brunnar i syrefattig miljö. I undersökning från

en Malmöhus län uppskattas att 100 000 svenskar med brunnar dricker egna vatten med för höga nitrathalter.

Förekomst av svavelväte orsakar mycket obehaglig lukt. Problemen är en

vanligast i bergborrade brunnar i syrefattig miljö inom områden med

sedimentär berggrund.

Radon i grundvatten är ett alltmer uppmärksammat problem. Det är främst grundvatten från täkter anlagda i unga graniter som kan innehålla radon.

Radon är lösligt i vatten avgår till större delen till luften vid tvätt,

men t.ex.

disk och dusch, varvid risk föreligger vid inandning. Undersökningar på

senare tid har visat att det också kan risker med att dricka vatten med vara höga radonhalter.

Höga halter av fluorid är vanligt förekommande i bergborrade brunnar över hela landet. Intag höga halter kan medföra hälsoeffekter. Över 30 av procent av nyanlagda brunnar har halter överstiger Livsmedelsverkets som hälsomässiga gränsvärden.

Salt grundvatten har inom vissa områden blivit ett allt vanligare problem. Grundvatten i Sverige har vanligtvis låga kloridhalter, mellan l och 30 l

mg

vatten. Problem med höga kloridhalter förekommer emellertid i områden som tidigare har varit täckta av salt eller bräckt vatten efter den senaste

nedisningen. Sådant så kallat relikt salt havsvatten finns ofta kvar i låglänta

områden, där omsättningen grundvattnet är mycket långsam. I större av delen av det område som någon gång efter den senaste nedisningen legat under havsvatten har ungefär 10 procent av de kända brunnsvattenanalyserna

visat förhöjda kloridhalter varmed avses mer än 100 mg l vatten. För Skåne

är procentandelen något större. På Gotland har höga salthalter konstaterats i nästan hälften av de brunnar som undersökts och rapporterats till SGU.

De främsta problemen med salt grundvatten är smaken och korrosiviteten. Att behandla ett salt grundvatten är också dyrt. Enligt Livsmedelsverket ges

anmärkning från teknisk synpunkt om kloridhalten överstiger 100 mg

Anmärkningen föranleds av risken för korrosion. Överstiger halten 300 mg l

börjar saltsmakcn ge sig till känna, vilket medför att vattnet också är mindre lämpligt som dricksvatten.

Det kan finnas flera orsaker till att salt grundvatten tränger in i brunnar. En orsak är alltför djupt borrade brunnar. Brunnar kan också genom vattenförande sprickor ha kontakt med djupt liggande salta grundvattenförekomster. Stora sötvattenuttag i kustområden och skärgårdsöar liksom i områden med relikt salt grundvatten medför att salt grundvatten kan tränga uppåt och påverka brunnarnas vatten. I strandnära områden vid havet kan stora Vattenuttag också medföra inströmning av havsvatten till brunnarna.

Den vanligaste orsaken till att problem med saltvatten uppstår i en brunn

bedöms vara brunnens tekniska utformning, dvs. främst borrdjupet och

brunnens läge i förhållande till vattenförande sprickor, som bl.a. kan ha förbindelse med djupare liggande salta grundvattenförekomster. Problemen accentueras genom att brunnar borras allt djupare med dagens borrteknik. Problemet är väldokumenterat genom bl.a. uppgifter i SGU:s brunnsarkiv.

Saltvatteninträngning kan också bero på att uttagen av sötvatten är för stora. Det är emellertid inte nämnare belagt hur stor del av problemen med saltvattenintrångning som kan anses förorsakas av för stora sötvattenuttag. De största riskerna för denna typ av problem föreligger i områden med tät permanent- och fritidsbebyggelse längs kusterna, öar och i låglänta delar nära stora sjöar och vattendrag i Mellansverige. Det är delvis fråga om samma områden där problem med brist vatten i enskilda brunnar har visat sig. Farhågor för att stora sötvattenuttag kommer att medföra ökade problem med salt grundvatten i brunnar kommer allt oftare till uttryck från bl.a. berörda kommuner.

För att bli av med avloppsvatten väljs inte sällan att infiltrera det förorenade vattnet i marken i stället för att släppa ut det i ett ytvattendrag. Detta gäller särskilt avloppsvatten från enskild bebyggelse utanför tätbebyggda områden. En stor mängd av de enskilda hushållen och fritidsboendet infiltrerar sitt avloppsvatten i marken och därmed till grundvattnet. En stor del de vattenav lösliga ämnena i avloppsvattnet sprids därvid antingen till grundvattnet eller

till något ytvattendrag. Förutom de mikroorganismer förekommer i

som av-

loppsvattnet är det främst kväve- och i viss mån fosforföreningar som sprids

och kan påverka grundvattnet genom dessa anläggningar. Givetvis förekom-

mer också i små mängder andra typer av föroreningar i hushållens avlopps-

vatten, t.ex. tungmetaller och olika organiska föroreningar. Bakterier dör

oftast snabbt i marken, varför bakteriepåverkan oftast är mycket lokal. en

Det förekommer dock relativt ofta att bakterier kan påverka näraliggande

brunnar.

Avloppsvattnet kan utgöra en betydande del av grundvattenbildningen i en

grundvattenförekomst där flera infiltrationsanläggningar finns. Vid varje

brunn där ett Vattenuttag sker återförs huvuddelen av vattnet till marken i samma område såsom avloppsvatten, mer eller mindre förorenat. När avloppsvattnet infiltreras till grundvattnet i brunnens närområde är risken stor att problem kan uppstå för det egna dricksvattnet eller för hela grundvattenförekomsten. Riskerna för påverkan ökar fler fastigheter tar vatten som ur samma grundvattenförekomst och samtidigt infiltrerar avloppsvattnet i

brunnarnas omedelbara närhet. Vatten är förorenat avloppsin-

som av

filtration åtgärdas genom att föroreningskällan avlägsnas eventuellt i kom-

bination med att vattnet behandlas och marken Alternativt kan saneras. ny vattentäkt anläggas utanför det förorenade området.

Om problem med vattnets kvalitet uppkommer i hushåll med brunn är egen den vanligaste åtgärden att installera någon typ utrustning för vattenbeav redning. Ca 20 procent av hushållen med egen Vattenförsörjning uppskattas

ha någon typ av beredningsutrustning för sitt vatten. Det finns markna-

den olika typer av utrustningar beroende vilket vattenproblem föresom kommer. Nedan nämns några olika typer av vattenproblem och med vilken metod de vanligen kan åtgärdas i små enskilda vattentäkter: Sura vatten kan filtreras genom alkalisk massa. - Järn och manganrika vatten kan oxideras och filtreras sand. - genom Hårda vatten kan åtgärdas jonbyte. - genom

Smittförande vatten kan beredas med hypoklorit eller ultraviolett ljus.

-

Nitratrika vatten kan i viss utsträckning beredas med jonbyte. - Fluoridrika vatten kan beredas med jonbyte eller omvänd - osmos. Kloridrika vatten kan beredas genom omvänd osmos. När det gäller problem med saltvatteninträngning grund av för stora sötvattenuttag är beredning av det salthaltiga vatten som tas ur brunnarna dock inte

någon lämplig åtgärd eftersom den kan medföra ökade uttag som

ytterligare förvärrar problemen.

2.2.3 Problem med vattenbrist

Brist på grundvatten vid enskild Vattenförsörjning kan i och för sig sägas föreligga både då den vattemnängd som kan utvinnas ur en eller flera brunnar är för liten för att tillgodose fastighetens eller fastigheternas mera elementära vattenbehov och då vattnets kvalitet är så dålig att vattnet inte kan användas som dricksvatten. Problemen har dock i allmänhet olika orsaker och lösningarna skiljer sig också normalt från varandra. Utredningen har därför valt att behandla problemen åtskilda. I det föregående har därvid

kortfattat berörts några av de viktigaste problemen som rör vattenkvaliteten

i samband med enskild Vattenförsörjning. Generellt kan den bedömningen göras att problemet att vattnet i enskilda brunnar har dålig kvalitet är vanligare och större än problemet att vattnet i brunnarna inte räcker.

I vissa regioner kan dock problemen med egentlig vattenbrist vara

betydande, i varje fall lokalt. Problemen kan i vissa områden också sammanfalla det sättet att ett hårt utnyttjande av begränsade grundvattenförekomster kan leda till att man når eller utnyttjar vattenförande lager där vattnet är av sämre kvalitet. I de områden där saltvatteninträngning är vanligt förekommande kan man således säga att det ofta föreligger såväl ett kvalitetsproblem som ett kvantitetsproblem.

Egentlig brist vatten föreligger när en brunn sinar eller tillrinningen är för liten. Orsaken till detta kan vara att markområden dräneras vid t.ex. vägbyggen, dikningsföretag m.m., att en brunn tar vattnet från en annan

brunn, att man är inne i en period med ingen eller endast liten grundvatten-

bildning eller att man tar ut mer vatten än vad som rinner till.

Den dominerande orsaken till vattenbrist bedöms vara naturliga variationer

i grundvattenbildningen. Att brunn sinar i period med ingen eller

en en endast liten grundvattenbildning är vanligt främst när det gäller brunnar som

utnyttjar ytliga och små grundvattenförekomster, vanligen grävda brunnar. Man har då helt enkelt använt vatten än vad funnits i den för mer som brunnen åtkomliga grundvattenförekomsten. Det är i detta fall ofta brunnen i sig själv som utgör begränsningen, inte brist mängden grundvatten i området. Problemet angrips vanligen nyanläggning brunn. genom av

Orsaken till att en brunn sinar för att tar ut vatten än rinner man mer som till kan också vara att brunnskapaciteten är för liten. Brunnskapaciteten är beroende av markens porositet eller sprickvolym. Dessa faktorer reglerar den möjliga tillrinningen. I berggrund kan med s.k. högtrycksspolning man eller sprängning öka tillrinningen att vidgar sprickor eller når genom man nya vattenförande sprickor. I jordlager kan förbättringar göras brunnsutav formningen för att öka tillrinningen.

I de nu berörda fallen kan vattenbristen inte sägas bero att den grundvattenförekomst som i och för sig är tillgänglig för fastigheten eller fastigheterna inte skulle räcka. Problemet är i stället att brunnens utformning, djup eller placering är sådan att det inte går att utnyttja grundvattenförekomsten. Inom flera områden i Sverige, främst vid kusterna upplever man emellertid att en verklig brist på grundvatten föreligger. Huruvida bristen faktiskt beror att den grundvattenförekomst skulle som vara möjlig att utnyttja är för liten finns det dock i allmänhet inte närmare utredningar om. Det anses därför svårt att göra en samlad bedömning hur av omfattande de områden är där verklig vattenbrist föreligger i den en meningen att de grundvattenförekomster skulle möjliga att utnyttja som vara inte räcker för att täcka behoven för dem bor i respektive område. som

Översiktliga vattenbalansberäkningar och uppskattningar av grundvatten-

förekomsters storlek visar dock att det finns åtskilliga områden med enskild

Vattenförsörjning och relativt tät bebyggelse där grundvattenförekomsterna

är så begränsade att en verklig bristsituation föreligger.

Faktorer som kan leda till att bristsituation uppkommer är dels en att grundvattenförekomsterna är begränsade grund av markbeskaffenheten och att det område inom vilket nybildning kan ske har liten yta, dels att nybildningen av grundvatten är begränsad grund av klimatförhållandena, dels att vattenförbrukningen är stor grund relativt tät bebyggelse av m.m. Risken för att bristsituationer ska kunna uppstå är givetvis större i områden där ovannämnda faktorer samverkar.

I Sveriges östra delar är nederbördsmängderna förhållandevis små 600

ca

mmår i jämförelse med övriga Sverige ca 700-1200 mmär. Detta

innebär också sämre förutsättningar för grundvattenbildning i de östligaste landskapen, särskilt i kustområdena.

De geologiska miljöer från vilka grundvatten utvinns för enskild Vattenförsörjning är främst berggrund och morän. Moränerna kan generellt sägas ge sämre möjligheter för en säker grundvattenförsörjning såväl kvantitativt som kvalitativt. En mycket stor del brunnarna för enskild Vattenförsörjning av anläggs därför i berggrunden. Områden med små grundvattenförekomster i berggrunden är därför också områden där särskild risk för brist grundvatten för enskild Vattenförsörjning kan föreligga. Sådana områden

finns främst i Upplands, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Göteborgs och Bohus och Blekinge län.

I kommuner inom nämnda regioner där det finns stor andel bebyggelse nu med enskild Vattenförsörjning och ett stort fritidsboende föreligger särskilt stor risk för brist på vatten för enskild Vattenförsörjning i vissa områden. Situationer med brist på grundvatten för enskild Vattenförsörjning bedöms dock endast kunna uppstå i begränsade områden inom kommunerna. Risken bedöms vara särskilt stor där tät permanent- eller fritidsbebyggelse föreligger. Sammanfattningsvis bedöms att risken för brist grundvatten för enskild Vattenförsörjning finns lokalt främst längs Våra kuster och

skärgårdsöar i allmänhet och därvid särskilt i de i det föregående stycket

nämnda länen samt på Gotland och Öland.

Reglering av enskilda grundvattenuttag

3.1 Inledning

Av den tidigare redovisningen framgår det finns att åtskilliga problem vad

gäller den enskilda vattenförsörjningen. De vanligaste och viktigaste

av dessa problem anses vara sådana berör brister i vattnets kvalitet. Till som övervägande del är problem av detta slag möjliga att lösa tekniska genom

åtgärder inom fastigheten. Svårigheterna består bl.a. i att den enskilde

fastighetsägaren ofta har dåliga kunskaper både om de brister kan

som föreligga och om vilka lösningar som finns. Genom att samhällets roll är

begränsad när det gäller den enskilda vattenförsörjningen och att de

genom närmast berörda myndigheterna har små har den enskilde ofta svårt resurser att få det bistånd han sig behöva. Kostnaderna för de insatser anser som berörda branschföretag erbjuder kan uppfattas höga särskilt det som som kan vara svårt att få säkra besked vilka åtgärder är de bästa. om som

Även vattenbrist i enskilda brunnar om generellt är ett mindre problem än att vattnet är av dålig kvalitet kan vattenbrist ändock lokalt fråga vara en av

stor betydelse. Också i dessa fall kan den enskilde fastighetsägarens

bristande kunskap, myndigheternas begränsade och kostnaderna ansvar utgöra hinder mot att problemen hanteras på effektivt sätt. Som nämnts ett

i det föregående kan det också när vattenbrist uppstått i en brunn vara

brister i utrustning eller brunnens placering, utformning och underhåll

som

är den egentliga orsaken till att brunnen inte tillräckliga vattenmängder.

ger Sedan de fall således kan lösas tekniska som genom åtgärder på den enskilda fastigheten skilts ut återstår de situationer då verklig brist vatten kan en

sägas föreligga inom ett område och då en reglering vattenuttagen

av ur områdets grundvattenförekomst därför är åtgärd kan bli aktuell. Det en som är därmed fråga om situationer kännetecknas bl.a. som av att samma problem berör flera fastigheter och att det därför är naturligt att gemensamma lösningar övervägs.

Också i de situationer då risk för saltvatteninträngning föreligger är

en

reglering av uttagen en åtgärd som i många fall kan behöva övervägas.

Även i dessa fall kan tekniska

åtgärder inte sällan lösa problemen. Inom

framför allt vissa kust- och skärgårdsområden med tätare bebyggelse kan

emellertid de totala uttagen överstiga den mängd sötvatten som kan utvinnas ur grundvattenförekomsten. Följden av de alltför stora uttagen kan i dessa områden bli, inte att vattnet i brunnarna tar slut, utan att det blir salt. Eftersom de åtgärder som kan behöva övervägas vid risk för saltvatteninträngning således till en del sammanfaller med dem som är aktuella vid en egentlig vattenbrist finns skäl att behandla dessa två problem i ett sammanhang.

Utredningen kommer i detta delbetänkande att i avsnitt 3.4 redovisa sina överväganden och förslag vad gäller de problem i samband med den enskilda vattenförsörjningen där en reglering av vattenuttagen inom ett område är den åtgärd närmast kan aktuell. I sitt fortsatta arbete som vara kommer utredningen därefter att återkomma till vissa andra frågor som rör den enskilda vattenförsörjningen.

Eftersom grundvattenförhållanden ofta är komplicerade och bedömningar

vad gäller effekterna uttag m.m. svåra att göra krävs normalt s.k. av hydrogeologiska undersökningar underlag för ställningstaganden. I som avsnitt 3.2 berörs vissa frågor kan behöva klarläggas genom sådana som undersökningar. Redovisningen grundas den rapport av SGU som utgör bilaga 2 till detta delbetänkande. Redovisningen och rapporten gör inte anspråk att vara en fullständig beskrivning eller en närmare bedömning av tillgängliga undersökningsmetoder utan syftar främst till att ge en uppfattning undersökningsbehov, metoder och kostnader samt de om svårigheter som kan föreligga i sammanhanget.

Frågor rörande uttag av grundvatten i samband med enskild vattenförsörjning berörs lagstiftning inom flera områden. Till de viktigaste lagarna av i sammanhanget hör vattenlagen 1983:291, hälsoskyddslagen 1982: 180, plan- och bygglagen 1987: 10 samt anläggningslagen 1973: 1149. Utredningen lämnar i avsnitt 3.3 kort redovisning för de bestämmelser en i gällande rätt som är av störst intresse i detta sammanhang.

3.2 Hydrogeologiska undersökningsmetoder

3.2. 1 Behovet undersökningar

av

När vattenförsörjningen i ett område med enskilda brunnar framstår som hotad på grund risk för vattenbrist eller

av saltvatteninträngning är det

viktigt att problemets art och närmare omfattning klarläggs och de att tänkbara orsakerna analyseras. Först därefter är det i allmänhet meningsfullt att diskutera olika möjliga lösningar. Väsentligt är bl.a. de fall kan att som lösas med kanske relativt enkla och billiga åtgärder den fastigheten egna identifieras innan mer kostsamma undersökningar och startas gemensamma åtgärder för ett helt område övervägs. För att man skall kunna konstatera att det är storleken vissa enskilda Vattenuttag eller de totala uttagen inom ett område har skapat eller riskerar skapa problem för brunnar som att i området krävs i allmänhet hydrogeologisk undersökning för en att närmare klarlägga problemen och ange lösningarna.

Av grundläggande betydelse för att det skall bedöma vilka närmare att problem som föreligger vid en förmodad brist grundvatten och vilka lösningar som är tänkbara är att man har kunskap dels nybildningen om av grundvatten inom det aktuella området, dels förutsättningarna för avrinning och magasinering grundvattnet, dels också vattenbehovet inom området. av

Klimatiska faktorer såsom temperatur, nederbörd och avdunstning är avgörande för grundvattnets nybildning. För att kunna beräkna nybildningen för ett område behöver därför kunskap dessa faktorer med bl.a. man om uppgifter om variationer under året och mellan år med olika väderför-

hållanden. Viktiga grundvattenbildningsperioder är vid snösmältning och

höstregn. Under vår och sommar då växter stor del suger upp en av nederbörden och avdunstningen är hög sker ingen eller endast liten nybildning av grundvatten. Nybildningen och därmed också grundvattenvolymerna eller grundvattenförekomsternas fyllnadsgrad kan således variera såväl under längre perioder säsongsvis. som

Genom att en grundvattenförekomst fylls den del nederbörden genom av som kan bilda grundvatten sker också kontinuerlig avrinning från en grundvattenförekomsten. På så sätt är grundvattnet i ständig rörelse från där det infiltrerar till där det läcker ut i bäckar, åar, sjöar eller i havet. Hur vattnet transporteras och rör sig i marken är beroende topografiska och av

geologiska förhållanden som behöver klarläggas. Grundvattnets omsättningstid varierar avsevärt från några timmar till tusentals år. Förändringarna i

grundvattnets volym registreras genom grundvattennivåernas förändringar.

Grundvattennivåförändringarna är således ett relativt mått förändringar i grundvattnets volym. För att få ett mått den verkliga vattenvolymen inom ett område måste också ha kännedom om jordlagrens eller man berggrundens effektiva porositet. Den varierar från t.ex. 0,01 procent senare i urberg till cirka 40 procent i en grusavlagring. Också nu berörda förhållanden behöver beräknas.

Grundvattenvolymerna kan också påverkas av människan antingen genom uttag av grundvatten via brunnar eller genom åtgärder som påverkar

avrinningen, t.ex. dikning eller avledning av dagvatten från asfalterade ytor

Är uttaget grundvatten större än vad nybildas till grundvatm.m. av som en

tenförekomst kommer fortgående sänkning grundvattennivân att ske,

en av dvs. volymen grundvatten i grundvattenförekomsten kommer kontinuerligt minska. Även uttaget är mindre än vad nybildas i grundvatatt om som en tenförekomst ger det ändå upphov till en lokal avsänkning av grundvattenytan inom grundvattenförekomsten. Sker uttaget grundvatten via en brunn av kallas sådan avsänkning brunnens sänktratt. Sänktrattens utbredning en kallas brunnens influensområde. Ju större uttaget är desto större blir influensområdet. Inom brunnens influensområde sker en grundvattenströmning mot uttagspunkten, dvs. mot brunnen. Hur influensområdet

kommer att se ut är beroende markens uppbyggnad, dvs. de geologiska

förhållandena. Dessa varierar vanligtvis i både horisontell och vertikal led. Att säkert fastställa brunns influensområde är därför oftast svårt utan en närmare undersökningar. Särskilt svårt är det att ange eller bedöma influensområdet i berggrund då influensområdet styrs av berggrundens

spricksystem. Om flera brunnar ligger i grundvattenförekomst och

samma

deras influensområden påverkar varandra kompliceras bilden ytterligare.

Ett stort grundvattenuttag kan förutom till konflikter mellan brunnsägare leda till minskad grundvattenvolym och därmed till minskat flöde till ytvattendrag med risk för andra konflikter följd. Stora uttag kan också som leda till kvalitetsförändringar dels att naturliga kemiska förhållanden genom störs uttaget och de variationer i grundvattenytan, som uttaget förorsakar, av dels att brunnens influensområde når områden där grundvattnet genom

förorenats t.ex. avloppsinfiltration. Vidare kan uttagen leda till sänkning

av

av det hydrostatiska trycket med åtföljande risk för marksättningar och

skador på t.ex. byggnader eller höjning saltvattengränsen. av

På samma sätt som en grundvattenförekomst påverkas grundvatav uttag av

ten ur brunnar sker en påverkan vid bortledning grundvatten via

av

dikningsföretag. Dikningar har en stor ytmässig utbredning medan brunn

en är anlagd på en avgränsad plats. Dikningen berör endast den ytligare delen av grundvattenförekomsten medan en brunn påverkar densamma ned till

större djup. Ett dikningsföretag kan sin ytmässigt genom stora utbredning

dränera avsevärda mängder vatten kort tid. Särskild betydelse har diken

i perioder med stor grundvattenbildning, t.ex. vid snösmältning eller

omfattande höstregn. Dikena avleder då stora mängder vatten som annars kunnat bilda grundvatten. På exempelvis Gotland och Öland har stora kanaler med anslutande mindre diken anlagts för att öka arealen jordbruksmark eller för att utnyttja jordbruksmarken effektivare. De kanalerna stora är grävda genom jordlagren och oftast nedsprängda bit i den övre delen en

av berggrunden. En stor del av det tillgängliga grundvattnet återfinns just

i den övre uppspruckna delen berggrunden. Ju effektivare denna del

av av

berget dräneras desto mindre tillgång till sött vatten kommer att finnas för

t.ex. sommarperioden.

Även allmänt kan beskriva effekterna om man av stora Vattenuttag eller av

bortledning av grundvatten kan det vara svårt att definiera en gräns där man

kan säga att överuttag föreligger. Överuttag kan definitivt anses föreligga

om uttagen av grundvatten är större än den genomsnittliga årsvisa nybildningen av grundvatten för den aktuella grundvattenförekomsten. I detta fall är risken för konflikter olika typer uppenbar. Om

av grundvattenuttagen är

större än den periodvisa grundvattenbildningen, t.ex. för sommarmånaderna,

kan problem uppstå periodvis i form t.ex. sinande brunnar, saltvattenav påverkan m.m under senare delen av sommaren. Om problem uppstått är det dock inte alltid klart att de beror vad kan betecknas som som överuttag. Problem kan inte alltid hänföras till mängden vatten som tas ut.

Problemet kan t.ex. också vara en felaktigt utförd brunnsanläggning. Detta

bedöms som vanligt t.ex. vid saltvatteninträngning beroende på brunnen

att borrats för djup. För att det skall gå att med någon grad säkerhet bedöma av

att ett konstaterat problem på en fastighet beror för stora uttag i

närområdet krävs i allmänhet att vissa undersökningar genomförs. Eftersom

sambanden ofta kan mycket komplicerade kan det dock så vara vara att

osäkerheten kvarstår också när undersökningar genomförts.

Förutom det undersökningsbehov som föreligger när problem redan uppkommit finns naturligtvis ett behov av tillförlitligt underlag inför beslut om ny bebyggelse eller nya vattenförsörjningsanläggningar. De närmare behoven av förundersökningar är varierande bl.a. beroende på hur stora vattenbehoven är och vilken typ av grundvattenförekomst som avses bli

utnyttjad. I sommarstugeomrâden och andra områden där många brunnar

kan behöva anläggas i ett mycket begränsat område, kan man göra

hydrogeologiska bedömningar baserade vattenbalansberäkningar och be-

räkningar tillgängliga grundvattenförekomster. Det är viktigt att sådana

av beräkningar görs innan ett område byggs ut eller när det gäller att avgöra tillåtligheten att ett område eller enskilda fastigheter omvandlas från av

fritidsboende till pennanentboende, vilket regelmässigt innebär ökade

Vattenuttag.

3.2.2 Allmänt om hydrogeologiska undersökningsmetoder

Syftet med hydrogeologisk undersökning är att undersöka en grundvat-

en tenförekomst, såväl vad avser kvantitet som kvalitet. Generellt kan sägas att valet metoder beror på vattenbehovets storlek och på de geologiska av förutsättningarna på platsen samt eventuellt tillgängligt material från tidigare gjorda undersökningar i form av kartor, rapporter, uppgifter om befintliga brunnar och vattenanalyser m.m. Olika tillvägagångssätt tillämpas beroende på att utnyttja grundvatten i lösa jordlager såsom om man avser

sand- och grusavlagringar, i det kristallina urberget, dvs. i gnejs och granit,

eller i lagrade sedimentära bergarter såsom t.ex. sandsten och kalksten.

Vanligen inleds hydrogeologisk undersökning med en inventering av

en

tidigare rapporter samt tillgängligt kartmaterial, såväl vanliga topografiska

kartor som hydrogeologiska, jordartsgeologiska, berggrundsgeologiska och

geofysiska kartor. I inledningsfasen av en hydrogeologisk undersökning

ingår även sökning data i SGU:s brunnsarkiv brunnar i området och av om vanligen även kompletterande inventering av brunnar i fält. När befintliga

data sammanställts kan nödvändiga, kompletterande undersökningar vidtas.

För att klarlägga uttag grundvatten bäst kan ske inom ett visst var av

område utnyttjas vanligen olika geofysiska undersökningsmetoder. Dessa

metoder bygger på att större mängder grundvatten i regel förekommer i särskilda strukturer i jord och i berg. Dessa strukturer har fysiska egenskaskiljer sig från omgivande geologiska bildningar på ett mer eller per som

mindre markant sätt. De vanligen använda geofysiska metoderna utnyttjar variationer i följande egenskaper: morfologiska, elektriska, magnetiska, seismiska och gravimetriska.

De geofysiska undersökningarna syftar i första hand till information

att ge sådana förhållanden på djupet, i

om nere jordlagren och berggrunden, som

inte kan iakttas från markytan. Med de geofysiska metoderna får man information förhållanden flera platser eller över område om ett större på ett mer tids- och kostnadseffektivt sätt än utföra antal genom att ett stort

borrningar. De geofysiska mätningarna ligger till grund för val platser

av

för olika borrningsarbeten. För att sedan nämnare fastställa

grundvatten-

volymerna i t.ex. en isälvsavlagring, en grusås, utförs sonderingsborrningar

samt borrningar för observationsbrunnar och produktionsbrunnar.

Vid sonderingsborrningarna fastställs hur jordarterna är lagrade varandra.

Man bestämmer exakt vilka djup olika sand- och gruslager förekommer,

hur mäktiga de är och hur komstorleksfördelningen är. Dessa

uppgifter ligger till grund för bedömningar var brunnar för observation grundvatav tennivâer skall placeras samt produktionsbrunnar skall var anläggas och hur de skall konstrueras.

Av de olika förundersökningsmetoderna kan man säga att provpumpningar är de viktigaste, i den meningen att det är först när sådana

genomförts och utvärderats, kan säker på storleken, kvaliteten och tillförlitsom man vara

ligheten hos en grundvattenförekomst. Provpumpningar kan genomföras på

olika sätt beroende på hur stora ekonomiska eller andra värden berörs, som

hur stora grundvattenuttagen skall bli, vilken

typ av grundvattenförekomst som skall utnyttjas och dess storlek, risken för påverkan

kringliggande

befintliga brunnar, risken för kvalitetsförändring med tiden samt årstids-

variationer i tillgången på grundvatten.

3.2.3 Hydrogeologiska bedömningar i samband med enskild

Vattenförsörjning

Variationer i tillvägagångssätt och i val metoder förekommer beroende

av

både på lokala förutsättningar och på utför undersökningen. De

vem som metoder som oftast kan bli aktuella för hydrogeologiska bedömningar av möjligheterna till enskilda Vattenuttag kan grovt indelas i tre ambitionsnivåer

vad gäller noggrannhet, tillförlitlighet och kostnad.

Den första nivån innebär studier av tillgängliga hydrogeologiska och

geologiska kartor samt uppgifter från SGU:s brunnsarkiv och eventuellt

av andra arkiv och databaser t.ex. kommunala. Den andra nivån innebär komplettering med vattenbalansberäkningar och beräkningar av tillgängliga grundvattenmagasin. Den tredje nivån innebär därutöver översiktliga undersökningar frågor gäller vattenkvaliteten samt provpumpningar med av som utvärderingar. Nivå ett innefattar endast skrivbordsarbete med studier av kartor och sammanställning av uppgifter från befintliga arkiv och databaser medan den andra nivån även innefattar visst beräkningsarbete och besiktning

i fält och den tredje ytterligare arbeten i fält samt provpumpningar med

utvärderingar.

Hydrogeologiska bedömningar i nivå ett kan med ledning av bl.a. hydrogeo-

logiska kartor information de vattenvolymer som allmänt kan vara ge om möjliga att utvinna från t.ex. brunnar i berggrunden i området eller från en viss sand- och grusavlagring. Vidare bör information kunna erhållas om det i trakten i stort är eller inte är risk för salt grundvatten eller grundvatten med höga fluorhalter. Från SGU:s och eventuellt andra förekommande arkiv och databaser kan information erhållas hur mycket vatten de närmast om kringliggande, registrerade brunnarna ger och i vissa fall även uppgifter om vattenkvaliteten. Bedömningarna i nivå ett bör kunna ge sådan information att man kan avgöra om det över huvud taget föreligger några möjligheter att erhålla de grundvattenmängder önskas. De kan även peka eventuellt som förekommande risker beträffande vissa kvalitetsfrågor.

Volymen grundvatten som kan tas ut i ett område begränsas i första hand av två faktorer. Den ena är den mängd grundvatten som nybildas i området och den andra är förutsättningarna för att detta grundvatten skall kunna

magasineras i området. I nivå två utvidgas arbets- och kostnadsinsatserna

med konkreta beräkningar vattenbalansen och volymerna hos de inom av

området tillgängliga grundvattenförekomstema. Beräkningarna skall då

kunna visa dels grundvattenbildningen i sig skulle kunna räcka till för om

berörda fastigheter, dels tillräckliga vattenvolymer kan magasineras i

om området för att förse tomterna med vatten också under t.ex. sommannåna-

der med låg nybildning.

I nivå tre utvidgas arbets- och kostnadsinsatserna ytterligare med arbeten i fält syftar till att samla in data gäller just det aktuella området och som som

den eller de brunnar skall utnyttjas för vattenförsörjningen och som kan

som

ge ett så bra beslutsunderlag som möjligt inom rimliga kostnadsramar. Det

kan röra sig om provtagning och analys vatten från brunnar för vilka

av

data saknas, studier tidsmässiga variationer grundvattenkvaliteten,

av av

mätning av grundvattennivåer, geofysiska mätningar för t.ex. bedömning av

risken för salt grundvatten. Det kan också röra sig korta

om provpump-

ningar genomförda vid ett visst tillfälle till grund för bedömningar hur

av situationen skulle i slutet under ett torrår. vara av sommaren

För att belysa hur översiktlig vattenbalansberäkning kan göras och

en

betydelsen av att vatten kan magasineras inom området kan följande

räkneexempel göras. Exemplet avser en större ö i Stockholm skärgård med

dåliga förutsättningar för grundvattenbildning, tät berggrund och tunt

jordlager. Den del av nederbörden som kan bilda grundvatten kan för ett

sådant område uppskattas till 75 mmår. Detta

ger en grundvattenbildning

inom l ha 10 000 m2 på 750 m3år. Den genomsnittliga vattenanvänd-

ningen per person antas vara 200 ldygn vid pennanentboende eller

motsvarande 73 m3år. För fritidsboende motsvarande antas vattenan-

vändning vara drygt 80 ldygn eller ungefär 5 m3 år om vattenanvändningen

sker 60 dagar om året. Nybildningen grundvatten l ha skulle i detta

av

räkneexempel räcka till cirka 10 personers vattenanvändning vid permanent-

boende. Omräknat skulle familj 4 vid pennanentboende med

en om personer

normal vattenanvändning behöva cirka 4 000 m2 markyta för erhålla

att

tillräcklig grundvattenbildning för sitt behov.

Eftersom vattenbehoven grund ökat fritidsboende är högre under

av

sommarmånaderna är vattemnagasineringen stor betydelse. För

av att

beräkna den magasinerade vattenvolymen under sådan period, exempelvis

en

månaderna juni och juli, kan följande antaganden göras. Antagandena

grundar sig mindre gynnsamma förhållanden som i exemplet

ovan men

är inte orealistiska för Stockholms skärgård. I berget antas det söta

grundvattnet kunna utnyttjas ned till 40 meters djup och berget ha

en

sprickvolym, dvs. magasinsvolym, om 0,05 procent. För ett område på l ha

kan den magasinerade vattenvolymen därmed antas uppgå till 200 m3.

Eftersom nybildningen kan i stort sett obefintlig under denna period är

vara

man helt hänvisad till det vatten som magasinerats. Sannolikt är att endast

halva den angivna volymen kan utnyttjas praktiska och tekniska skäl. För

av

fritidsboende skulle vattnet då räcka till 20 vattenanvändning

ca personers

under de två sommarmånaderna. Omräknat skulle fritidsboende familj

en

om 4 personer med normal vattenanvändning behöva 2 000 m2 markyta

ca för att grundvattenvolymen skulle vara tillräcklig för familjens vattenbehov.

I Stockholms skärgård varierar fastigheternas tomtareal normalt mellan

700 m2 och 2 000 m2. Mer än fem fritidsfastigheter inom l ha skulle, under

ovan angivna antaganden, sannolikt innebära att det uppstod brist vatten. En tätare koncentration av bebyggelse torde inte vara ovanlig i Stockholms

skärgård. Beräkningarna ovan är genomsnittsberäkningar och tar därför inte

hänsyn till de faktiska förhållandena olika fastigheter. För en specifik

fastighet kan därför förutsättningarna för grundvattenbildning vara bättre

eller sämre än vad som framgår av exemplen.

3.2.4 Kostnader för olika hydrogeologiska bedömningar

Det är svårt att närmare ange kostnader för olika hydrogeologiska bedömningar. Kostnadsnivåema för undersökningar avseende ett område av 10-200 hektars storlek med de i det föregående skisserade olika ambitionsnivåema

har av SGU översiktligt uppskattats följande sätt. Ambitionsnivå ett, dvs.

studier av tillgängliga hydrogeologiska och geologiska kartor samt av uppgifter från SGU:s brunnsarkiv samt andra arkiv och databaser, kräver 2-4 arbetsdagar vilket motsvarar en kostnad på mellan l0 000 och 20 000

kronor. Ambitionsnivå två med vattenbalansberäkningar och beräkningar av

tillgängliga grundvattenmagasin kräver 5-10 arbetsdagar. Kostnadsmässigt

motsvarar det mellan 25 000 och 50 000 kronor. Ambitionsnivå tre med undersökningar som gäller Vattenkvalitet samt provpumpningar med

hydrauliska beräkningar kräver lO-15 arbetsdagar vilket innebär mellan

50 000 och 75 000 kronor. Härtill kommer kostnader för direkta arbetsinsatser för t.ex. brunnsborrning. Ovan angivna kostnader inkluderar inte mervärdeskatt.

3.3 Gällande lagstiftning

Vattenlagen

Vattenlagen år tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. I lagen finns också bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen. Med vatten-

företag enligt l kap. 3 § vattenlagen bl.a. byggnadsåtgärder i

avses

vattenområden samt åtgärder för att bortleda yt- eller grundvatten. Vattenan-

läggning är en anläggning som har tillkommit ett vattenföretag med genom till anläggningen hörande manöveranordningar. Med vattentäkt i avses lagen bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning, värrneutvinning eller bevattning.

För att få utföra ett vattenföretag skall företagaren ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras. Var och råder en enligt 2 kap. 2 § vattenlagen över det vatten finns inom hans fastighet. som Rådighet över fastighets vatten kan också tillkomma någon till följd upplåtelse av av fastighetsägaren. Även den vill utföra vissa som företag har enligt 2 kap. 4 och 5 sådan rådighet. Detta gäller bl.a. i fråga den vill utföra om som

vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän en värmeförsörjning eller

bevattning.

Ett vattenföretag får i princip inte utföras tillstånd. Från denna utan

huvudregel finns undantag. Grundprincipen är därvid enligt 4 kap. 2 §

vattenlagen att endast vattenföretag som uppenbart inte skadar allmänna eller

enskilda intressen undantas från tillståndsplikten. Det är företagaren

som måste visa att det är uppenbart att företaget inte medför någon skada. I 4 kap. 1 a § 1 vattenlagen anges uttryckligen att tillstånd inte krävs i vissa fall. Detta gäller bl.a. i fråga vattentäkt för eller tvåfamiljsfastigom en en-

hets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning.

Till jordbruksfastighets en husbehovsförbrukning av vatten räknas inte

vatten som används för jordbruksbevattning prop. 198182: 130 431. Var

s. och en som vill bevattna inom jordbruksfastighet i ett område där en vattentillgången är knapp är skyldig att söka tillstånd till vattentäkt prop. 198182: 130 168, dvs. vattenföretaget kan då inte sådant s. anses vara som avses i 4 kap. 2 § vattenlagen.

Om ansökningar tillstånd till skilda vattenföretag prövas om samtidigt och företagen på grund av att de berör samma vattentillgång eller någon av annan orsak inte kan utföras vid sidan varandra i enlighet med av ansökningarna samt någon samfällighet enligt vattenlagen inte bildas, skall enligt 3 kap. 8 § vattenlagen företagen möjligt jämkas så att de kan om komma till stånd utan väsentligt förfång för någon dem. Om sådan av en jämkning inte kan göras, skall företräde ges det företag från allmän som eller enskild synpunkt kan antas medföra störst fördel.

I 5-7 kap. vattenlagen finns exempel former för samverkan mellan fastigheter i fråga markavvattning, bevattning och vattenreglering. Samom

verkansformerna förutsätter att deltagande vattenföretag är tillståndspliktiga.

Frågor tillstånd till andra vattenföretag än markavvattningsföretag, vilka om vid förrättning, prövas vattendomstolen. En dom tillstånd till prövas av om ett vattenföretag kan omprövas enligt bestämmelserna i 15 kap. vattenlagen för tillgodose allmänna intressen, t.ex. hälsoskyddet. Ansökan om sådan att prövning görs Kammarkollegiet, är den myndighet som bevakar av som allmänna intressen i vattenmål. Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av vattendomstolen även på ansökan den driver eller vill driva en av som vattentäkt är beroende av samma vattentillgång. Vid en sådan som omprövning kan angivna bestämmelser i 3 kap. 8 § vattenlagen ovan tillämpas.

Tillsynen över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länsstyrelsen enligt bestämmelser i 18 kap. vattenlagen. Om någon utför ett vattenföretag att ha nödvändigt tillstånd till det, får länsstyrelsen enligt 21 kap. 3 § utan vattenlagen vid vite förelägga honom att vidta rättelse.

Bestämmelser skydd för vattenförsörjningen finns i 19 kap. vattenlagen. om Enligt den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § är alla vill bedriva som sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder kan skada en yt- eller som

grundvattentillgång utnyttjas eller kan komma att utnyttjas för

som

vattentäkt skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av

verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan. Länsstyrelsen kan vid vite förelägga företagare att iaktta den allmänna aktsamhetsregeln. Länsstyrelen

kan vidare enligt l9 kap. 2 § förordna behövligt Skyddsområde för

sen om vattentäkt, s.k. vattenskyddsomrâde. Därvid skall länsstyrelsen föreskriva en de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom vattenskyddsområdet behövs för att tillgodose syftet med området. Föreskrifter som som innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att annans mark i får endast meddelas ansökan kommun eller den i

tas anspråk av

intresse vattenskyddsområdet fastställs. Om sådana föreskrifter

vars meddelas har fastighetsägarna och innehavare av särskild rätt till fastighet

enligt 19 kap. 7 § rätt till ersättning för skadan. Om synnerliga men upp-

kommer vid användningen fastigheten, skall den lösas om ägaren begär av det.

I 2 kap. 9 § vattenlagen finns särskild regel för fall

en av allvarlig

vattenbrist, som orsakas torka eller jämförlig omständighet. I

av annan ett sådant fall är den utövar ett vattenföretag eller råder över vattentillsom en

gång skyldig att avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den

allmänna vattenförsörjningen eller för något annat allmänt behov. Denna

skyldighet gäller oavsett om verksamheten är tillståndspliktig eller ej. Den

som avstår vatten är berättigad till ersättning för den skada han härigenom

lider. Länsstyrelsen får vid vite förelägga företagaren eller rådighetshavaren

att iaktta sin skyldighet. Avsikten med bestämmelsen är i första hand att

tillfälligt säkerställa den allmänna vattenförsörjningen i en katastrotliknande

situation. Även andra allmänna ändamål än Vattenförsörjning kan till-

godoses. Bestämmelsen skall t.ex. kunna tillämpas när det vid hotande

missväxt behövs vatten för att tillgodose jordbrukets behov vatten. Vid av

en tillfällig grundvattensänkning skall bestämmelsen också kunna användas

om det är angeläget att till skydd för bebyggelse bibehålla grundvattennivån

på viss höjd prop. 1981822130 s. 410.

I 22 kap. 7 § vattenlagen finns bestämmelser fördelning vatten när om av flera fastigheter är beroende grundvattentäkt för sin husbehovsav samma

förbrukning. Vattnet skall då fördelas mellan fastigheterna efter vad som är

skäligt om fastigheternas behov inte kan täckas helt. En fastighet fär därvid inte berövas vatten vartill den med hänsyn till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör ha företräde. anses

Fördelningen får jämkas vid ändrade förhållanden. Tvister om fördelning

enligt denna paragraf prövas av vattendomstolen efter ansökan stämning. om

Hälsoskyddslagen

Hälsoskyddslagen är en s.k. ramlag och innehåller endast ett fåtal materiella

föreskrifter om hälsoskyddet. Meningen är att ytterligare föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter skall meddelas dels av regeringen, dels med regeringens bemyndigande av kommunerna.

I l § hälsoskyddslagen definieras begreppet hälsoskydd. Med begreppet förstås åtgärder som har till syfte att förhindra att Sanitär olägenhet

uppkommer eller att undanröja en sådan olägenhet. Med sanitär olägenhet

avses alla former av störningar som kan ha skadlig inverkan

en

människas hälsa. Bedömningen skall göras på hygieniska och medicinska

grunder. Dock skall inte alla störningar som kan vara skadliga för

[

människans hälsa betraktas som sanitär olägenhet. Störningar som är ringa eller helt tillfälliga faller utanför definitionen. Frågan huruvida en störning skall vara ringa eller är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Helt tillfälliga störningar skall inte räknas som sanitär olägenhet. Detta innebär att en störning måste ha en viss varaktighet för att anses som sanitär olägenhet. Hit räknas förutom fasta störningar även regelbundna störningar samt störningar som återkommer vid flera tillfällen om än inte med någon regelbundenhet prop. 198182:219 s. 56.

Av 2 § hälsoskyddslagen framgår att varje kommun svarar för hälsoskyddet inom kommunen. Vid sin planering skall kommunen verka för att hälsoskyddet tillgodoses. Vid meddelande kommunala föreskrifter till skydd av mot sanitära olägenheter skall tillses, att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller görs obefogad inskränkning i den enskildes annars frihet.

Enligt 6 § hälsoskyddslagen skall ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan sanitär olägenhet. Denna regel är tillämplig sanitära olägenheter av alla slag. Utöver denna allmänna regel innehåller lagen i 7-12 §§ speciella bestämmelser i vissa hänseenden.

Enligt 13 § hälsoskyddslagen får regeringen eller, efter regeringens be-

myndigande, kommunen meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sani-

tära olägenheter. Speciella bemyndiganden finns också i bl.a. 7 och 7 a §§

hälsoskyddslagen. Enligt dessa bestämmelser kan en kommun bl.a. införa

tillståndstvång inom vissa delar kommunen för avloppsanläggning eller

av

vännepumpsanläggning.

Enligt 3 § 5 hälsoskyddsförordningen skall en bostad för att hindra

uppkomsten sanitär olägenhet ha tillgång till vatten i erforderlig mängd av

och godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och

av andra hushållsändamål. Av rättsfallet R 1988:7 framgår vidare att ett krav måste ställas bostad är att den har tillgång till vatten för som en förtäring, livsmedelsberedning och hygien i tillräcklig omfattning och av kvalitet och brister härvidlag måste hänförliga till sanitär godtagbar att anses

olägenhet uppkomst det åligger miljö- och hälsoskyddsnämnden att

vars hindra.

I ll § första stycket 5 hälsoskyddsförordningen föreskrivs kommun

att en får meddela föreskrifter skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvatom tentäkter för att förhindra sanitär olägenhet.

I 14 § hälsoskyddslagen stadgas att den berörda kommunala nämnden i särskilda fall får meddela de villkor behövs för hindra som att uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med nyttjande plats eller lokal av en en som allmänheten har tillträde till. Bestämmelsen nämnden möjlighet att beger träffande en viss verksamhet eller i samband med att viss plats eller lokal en utnyttjas meddela de villkor som kan behövas för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet eller undanröja sådan olägenhet. I praktiken torde bestämmelsen användas då man i förväg vill villkoren för verksamange en het. Bestämmelsen innebär inte ett bemyndigande för nämnden att meddela generella föreskrifter utan ger endast nämnden rätt att i ett enskilt fall uppställa de krav som kan behövas från hälsoskyddssynpunkt.

Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden hälsoskyddslagen och av bestämmelser meddelade med stöd lagen utövas inom varje kommun av av den nämnd som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Nämnden får, enligt 18 § hälsoskyddslagen, meddela

de förelägganden och förbud behövs för att lagen eller bestämmelserna

som skall efterlevas. I brådskande fall eller när det finns särskilda skäl får annars ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i andra fall först

sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar inte följts. Detta

innebär att nämnden bör eftersträva att lagstiftningen följs utan att nämnden

tillgriper de maktmedel som står till dess förfogande. Först sedan det visat

sig att nämndens råd och anvisningar inte följs bör nämnden ingripa med

förelägganden eller förbud. Är omständigheterna i visst fall sådana ett att ett dröjsmål inte kan riskeras eller har nämnden grundad anledning anta att dess råd eller anvisningar inte skulle följas får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart prop. l98182:219 66. s.

Plan- och bygglagen

För att mark skall få användas för bebyggelse skall den från allmän vara

synpunkt lämplig för ändamålet. Lämpligheten från allmän synpunkt vägs

emellertid vid lagens tillämpning mot den enskildes intresse. Denna

avvägning sker bl.a. vid planläggning och vid prövning av ansökningar om

bygglov.

I 2 och 3 kap. plan- och bygglagen finns bestämmelser som bl.a. syftar till skydd av och hushållning med grundvatten. Sålunda skall vattenförhållandena och möjligheterna att ordna Vattenförsörjning beaktas vid lokaliseringen bebyggelse. Byggnader skall placeras och utformas så att av inverkan grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen begränsas. Byggnader skall vidare medge god hushållning med vatten. Fritidshus med högst två bostäder skall i skälig utsträckning omfattas av dessa krav. Detta

innebär att byggnadsnämnden vid bygglovsprövning kan ställa krav på

byggnadernas utförande i nyssnämnt avseende.

Vidare finns sedan år 1991 i 8 kap. 6 § plan- och bygglagen möjlighet att

införa bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall. Om grundvattensitua-

tionen i ett område är sådan att det finns risk för att brist eller saltvatteninträngning skall uppkomma kan kommunen detaljplan eller områdesgenom bestämmelser bestämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra sådana anläggningar för grundvattentäkt som enligt 4 kap. l a § 1 vattenlagen inte kräver tillstånd. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt att genom detaljplan eller områdesbestämmelser införa bygglovsplikt till skydd för grundvattnet inom ett område. Ett bygglov som meddelas kan förenas med villkor t.ex. det största djup till vilket en brunn får borras. om

Av motiven till detta stadgande prop. 199091 146 s. 53 f. framgår att det : infördes i avvaktan en översyn av reglerna om uttag och fördelning av grundvatten för enskild Vattenförsörjning. Föredragande statsråd anförde i detta sammanhang bl.a. följande: Problemen med bristande tillgång på grundvatten har emellertid under de senaste åren blivit akuta många platser. Det är således angeläget att åtgärder vidtas så snart som möjligt. Jag lägger därför fram vissa förslag gör det möjligt för kommunerna att, nu som inom områden där det kan befaras att det uppstår problem med vattenförsörjningen, införa restriktioner med avseende på åtgärder som ökar grundvattenuttagen eller som kan medföra risker för förorening av

grundvattenmagasin. De mig föreslagna åtgärderna får sedan övervägas

av förutsättningslöst av utredningsmannen.

Anläggningslagen

Enligt anläggningslagen kan inrättas anläggning som är för flera gemensam fastigheter och tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem. Sådan anläggning kallas gemensamhetsanläggning. Fråga om gemensamhetsanläggning prövas enligt l §anläggningslagen av fastighetsbildningsmyndigheten vid förrättning. Rätt att begära anläggningsförrättning tillkommer enligt 18 § anläggningslagen, förutom ägare fastighet av som skall delta i anläggningen, bl.a. kommunen samt länsstyrelsen beträffande anläggning som är av större betydelse från allmän synpunkt. Gemensamhetsanläggning får enligt 5 § anläggningslagen inrättas bara för fastighet för vilken det är väsentlig betydelse att ha del i anläggningen, det s.k. av väsentlighetsvillkoret. Villkoret syftar till att skydda en fastighetsägare från anslutning till anläggning som han inte har någon påtaglig nytta Ett av. annat villkor är det s.k. båtnadsvillkoret i 6 § anläggningslagen, vilket innebär att anläggning skall medföra fördelar ekonomisk eller art av annan som överväger de därmed förenade kostnaderna eller olägenheterna. Vid sidan av väsentlighetsvillkoret och båtnadsvillkoret finns det s.k. opinionsvillkoret i 7 § anläggningslagen. Om inte behovet gemensamhetsanläggav ning är synnerligen angeläget får enligt opinionsvillkoret anläggning inte inrättas ägarna de fastigheter skall delta allmänt motsätter om av som mera sig det och har beaktansvärda skäl för det.

Förrättningskostnader för bildande av gemensamhetsanläggning skall enligt 29 § anläggningslagen, om anläggningsbeslut meddelas, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen efter vad är som skäligt.

En för flera fastigheter anläggning för Vattenförsörjning, gemensam som består av vattentäkt med tillhörande pumpanläggning och vattenledningar till olika nyttjare, kan inrättas med stöd av anläggningslagen. Detta är typ en av gemensamhetsanläggning som är vanlig idag.

3.4 Överväganden och förslag

3.4.1 Allmänna utgångspunkter

Enligt 2 kap. 3 § plan- och bygglagen skall bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn bl.a. till möjligheterna att ordna Vattenförsörjning och avlopp. Det angivna kravet skall beaktas såväl vid planläggning som vid bygglovsprövning. För att problem av den typ som utredningen behandlar, dvs. främst risk för vattenbrist eller saltvatteninnu trängning i enskilda brunnar, skall kunna undvikas är det därför en första förutsättning att ny bebyggelse inte tillåts inom riskområden innan undersökningar presenterats som visar att vattenförsörjningen kan ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Eftersom vi i Sverige normalt inte behövt betrakta vattenförsörjningen för enskild bebyggelse utanför tätorterna som ett stort problem har kravet på underlag i berört avseende oftast inte heller behövt ställas så högt. Med nu den kunskap vi nu har finns det emellertid anledning att inom många områden ägna betydligt större uppmärksamhet problemet att trygga den enskilda vattenförsörjningen än som tidigare skett. Av den inledningsvis lämnade redovisningen framgår översiktligt i vilka delar av landet som de naturliga förutsättningarna för grundvattenuttag är sämre än i övrigt. I den översiktliga fysiska planeringen bör det vara möjligt att grundval av tillgängligt material precisera inom vilka delar av en kommun som grundvattenförekomsterna kan vara begränsade och särskild uppmärksamhet därför behöver ägnas vattenförsörjningsfrågorna vid bedömningen av om ny bebyggelse är lämplig.

Utredningen återkommer i sitt fortsatta arbete till frågan om behovet av ett bättre skydd för grundvattenresurserna i den fysiska planeringen. När det gäller, att vid prövning bebyggelse kan tillåtas, beakta vattenförav om ny sörjningsfrågorna dock gällande lagstiftning i och för sig ge de synes möjligheter behövs. Det där frågan om att vid som synes mera vara tillämpningen ställa tillräckliga krav på underlag. Eftersom de problem med vattenuttagen enskilda brunnar alltmer uppmärksammats under ur som år finns i redan bebyggda områden räcker det emellertid inte att senare bevaka den nytillkommande bebyggelsen.

När det gäller befintliga bebyggelseområden med enskild

Vattenförsörjning

är möjligheterna att påverka vattenuttagens storlek åtgärder inom

genom

för bebyggelseregleringen begränsade. Även tillgången

ramen mera om på

dricksvatten inte var något problem när många områden för bl.a. fritids-

boende korn till har en fortlöpande utbyggnad och förtåtning, ett ökat

permanentboende och ökade krav på standard medfört att vattenför-

brukningen många håll ökat kraftigt. Att inom ramen för tillämpningen

av plan- och bygglagstiftningen förhindra en sådan utveckling av boendet

har visat sig svårt.

När vattenbrist eller kvalitetsproblem uppstår inom befintliga bebyggelseområden med enskilda brunnar och det är klarlagt att den grundvattenförekomst som finns i området inte längre räcker för de sammantagna vattenbehoven kan frågan ställas till vilken del det är samhällets uppgift respektive de enskilda fastighetsågarnas uppgift att lösa de problem uppstått. Av som betydelse är därvid kommunens ansvar enligt lagen 1970:244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Enligt 2 § nämnda lag skall kommunen sörja för eller tillse att allmän va-anläggning kommer till stånd om Vattenförsörjning och avlopp med hänsyn till hälsoskyddet behöver ordnas

i ett större sammanhang för viss bebyggelse.

Eftersom de områden det här är fråga i regel byggts ut med utgångsom punkten att vattenbehovet skall klaras genom enskilda brunnar torde frågan om att kommunen skall ta över ansvaret för vattenförsörjningen oftast inte aktualiseras. Med hänsyn till de nu aktuella områdenas belägenhet torde också kostnaderna för anslutning till existerande kommunala va-nät ofta bli så höga anslutning inte är realistisk. Utredningen vill i detta att en sammanhang även framhålla att de strävanden som nu finns att söka nya kretsloppsanpassade tekniska lösningar syftar till lägre Vattenförbrukning kan tala som emot att stora kostnader i dag skall läggas ned på omfattande va-an-

läggningar för nu aktuella områden. Utredningen återkommer till denna

fråga i det fortsatta arbetet.

Det bör dock uppmärksammas att det kan finnas områden aktuellt slag av nu där situationen visar sig sådan att kommunen med tillämpning den vara av nämnda bestämmelsen i va-lagen kan bli tvingad att sörja för vattenförsörjningen. Utredningen ser det inte som sin uppgift att nännare in på i vilka situationer dessa bestämmelser kan bli tillämpliga. Utredningen konstaterar

endast att där så sker kommer vattenförsörjningen fortsättningsvis att vara

en kommunal angelägenhet. De frågor om reglering av uttagen från enskilda

brunnar som utredningen nu behandlar blir därmed inte längre aktuella. De överväganden som utredningen gör i det följande avser därför endast de områden där det också i fortsättningen kommer att vara de enskilda fastighetsägarnas ansvar att sörja för vattenförsörjningen.

Med nu angivna utgångspunkter blir det utanför områden med kommunal Vattenförsörjning i första hand en uppgift för de berörda fastighetsägarna att var och en för sig eller gemensamt finna lösningar när problem med bl.a. vattenbrist eller saltvatteninträngning uppkommer i enskilda brunnar. Kommunens roll blir därvid främst att inom ramen för tillgängliga resurser medverka med information och rådgivning samt att för att väsentliga svara samhällsintressen såsom hälso- och miljöskyddet inte åsidosätts. Kommunens närmare uppgifter i sistnämnda hänseenden framgår av den lagstiftning rör dessa frågor. Även statliga kan självfallet i lagstiftningen ha som organ givits tillsynsuppgifter av betydelse i sammanhanget.

Som framgått av den tidigare redovisningen kan problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning i många fall vara hänförliga till förhållanden som enbart berör den enskilda fastighet där problemen visar sig. Genom tekniska åtgärder som avser den egna brunnen och den egna fastigheten kan fastighetsägaren i sådana fall finna lösningar som inte behöver beröra angränsande fastigheter. Det kan vara fråga om ny eller förbättrad utrustning, bättre underhåll eller i vissa fall en ändrad utformning av en brunn eller anläggande av en ny brunn. Att det ibland kan innebära fördelar från kostnadssynpunkt eller i andra avseenden fastighetsägare samverkar om i sådana situationer hindrar inte att problemen i de nu berörda fallen i princip får ses som den berörde fastighetsägarens ensak. Eventuell samverkan sker då helt på frivilliga grunder. Självfallet måste beaktas att de åtgärder som vidtas inte i sig skapar problem som tidigare inte funnits på grannfastigheter.

I de fall där ett vattenförsörjningsproblem inte kan anses begränsat till en

enstaka fastighet och uttag eller åtgärder som görs på en fastighet påverkar brunnar på fastigheter i närområdet blir situationen svårare att hantera. Problemen kan i sådana fall endast lösas i samverkan mellan berörda fastighetsägare. Att samverkan underlättas om de berörda fastighetsägarna har en gemensam syn på hur problemen kan lösas är uppenbart. Den första svårigheten i sammanhanget kan emellertid vara att det inte ens föreligger

enighet om att problemet är gemensamt. Insatser från kommunala eller statliga myndigheter eller från berörda villaägare- och fritidshusägareföreningar eller andra organ för att öka kunskapen och förståelsen de om av komplicerade samband som föreligger vid utnyttjandet grundvattenav en förekomst kan därvid stor betydelse. När oenighet mellan vara av en

fastighetsägarna inom ett område kvarstår om hur man skall lösa en

situation med vattenbrist eller

saltvatteninträngning kan frågan om att

påtvinga någon eller några fastighetsägare reglering vattenuttagen

en av aktualiseras.

Med reglering av vattenuttagen enskilda brunnar inom avgränsat ur ett bebyggelseområde får i första hand förstås införandet av bestämmelser som

begränsar uttagen från de befintliga brunnarna. Motivet för sådan

en

begränsning bör då vara att vissa uttag är för stora i den meningen att de

medför att vattenbrist eller andra olägenheter uppstår i angränsande brunnar.

Genom begränsningen av uttagen förutsätts den grundvatten-

gemensamma förekomsten belastas mindre och riskerna för olägenheter i de drabbade

brunnarna därmed minska. En förutsättning för att minskade uttag några

ur brunnar skall få denna positiva effekt möjligheterna till uttag andra ur brunnar ur samma grundvattenförekomst är att det finns ett samband mellan uttagen ur brunnarna

En reglering av grundvattenuttagen det sätt angivits kan den

som nu om lyckas få den effekten att problemen för de drabbade inom berörda områden lindras. Om huvudproblemet är att den tillgängliga grundvattenförekomsten inte räcker för det sammantagna vattenbehovet krävs emellertid ytterligare åtgärder för att problemen skall kunna lösta. Endast i det fallet att det anses

går att hävda att någon eller några fastighetsägares vattenuttag är så stora

att de framstår klart onödiga skulle kunna säga regleringen i som man att

sig innebär tillräcklig åtgärd den kan begränsa dessa och detta

en om uttag löser de övrigas problem.

I de fall befintliga brunnar och den närmast tillgängliga grundvattenföre-

komsten inte räcker för områdets vattenbehov kan det bli aktuellt att

undersöka möjligheten att ordna vattenförsörjningen brunnar och

genom nya med utnyttjande av längre bort belägna .grundvattenförekomster. I sådana fall torde gemensamma lösningar nödvändiga. Om ytterligare grundvara

vattentäkter av praktiska eller ekonomiska skäl inte är tillgängliga kan den

återstående lösningen att söka fördela den begränsade vara grundvatten-

resursen genom en längre gående reglering som kan framstå som skälig med hänsyn till alla berörda intressen.

Syftet med det senast förda resonemanget har varit att framhålla att det inom ramen för vad som kan betecknas som en situation som kräver en reglering av vattenuttagen kan uppkomma en rad olika delproblem som kräver olika slag av åtgärder och där förutsättningarna att åstadkomma lösningar i samverkan mellan berörda fastigheter kan skifta. Som ut-

redningen tidigare framhållit bör den grundläggande utgångspunkten vara

att där problem som gäller den enskilda vattenförsörjningen kan sägas vara för flera fastigheter måste berörda fastighetsägare i första gemensamma hand eftersträva lösningar i frivillig samverkan.

För de fall där samverkanslösningar inte kan nås frivillig väg är det angeläget att berörd lagstiftning är utformad så att berörda konflikter kan hanteras så smidigt och praktiskt som möjligt och till så låga kostnader som möjligt. Utredningen kommer i det följande att diskutera vilka förändringar

i gällande regler som kan underlätta en prövning av de aktuella frågorna.

Det bör emellertid redan nu framhållas att det finns en klar motsättning mellan intresset smidiga och enkla regler som kan underlätta gemensam- i av i hetslösningar även i de fall då vissa fastighetsägare motsätter sig lösningarna â och kraven på rättssäkerhet och noggrann beredning av komplicerade frågor. x 1 Ett betydande problem i sammanhanget är svårigheterna att med tillräcklig säkerhet och samtidigt till rimliga kostnader kunna fastställa de närmare sambanden mellan uppkomna olägenheter en fastighet och de uttag som

görs fastighet. Därav följer också svårigheter att kunna

en annan

garantera att lösningar reglering uttagen är effektiva.

genom av

Som tidigare berörts kan överslagsmässiga beräkningar göras av nybild-

ningen grundvatten och de teoretiskt möjliga uttagsvolymerna inom av av ett område. Sådana beräkningar kan sedan ställas mot det uppskattade vattenbehovet varvid kan få uppfattning om den eventuella man en

vattenbrist som kan finnas för området som helhet. Överslagsmässigt kan

därmed också behovet begränsningar totalt uttagsvolymerna beräknas. av av Detta innebär emellertid inte i den vanliga situationen där varje fastighets vattenbehov tillgodoses uttag brunn att man utan vidare genom ur egen kan fördela den beräknade möjliga uttagsvolymen de olika fastigheterna

efter dessas respektive behov eller fördelningsgrund och räkna med

annan

att det faktiskt går att ta ut just den vattenvolym skulle som belöpa varje fastighet ur denna fastighets brunn. Att en viss begränsning görs uttagen av ur en brunn innebär således inte att det automatiskt går i stället att ta ut motsvarande mängd mer ur en angränsande fastighets brunn.

De komplicerade samband föreligger när det gäller grundvattnets

som rörelse och uttagsmöjligheterna inom olika delar området för av en gemensam grundvattenförekomst har betydelse för hur reglering en av vattenuttagen i de aktuella problemområdena skall kunna utfonnas. Regleringen bör därmed snarare få karaktären av relativt schabloniserade

begränsningar av vattenuttagen utifrån en försiktighetsprincip än av ett

försök till fördelning mera i detalj tillgänglig nyttighet.

av en

Innan utredningen närmare behandlar de olika lagar där det i första hand

kan vara aktuellt att överväga förändringar kan underlätta reglering

som en

av enskilda vattenuttag bör ytterligare några allmänna utgångspunkter för

en

sådan reglering beröras. Eftersom problem med vattenbrist eller saltvatten-

inträngning är lokalt begränsade bör regler om begränsning av vattenuttagen

inte gälla generellt över hela landet utan kunna göras tillämpliga inom

sådana områden där problemen uppkommer. Eftersom problemen före-

kommer inom områden med befintlig bebyggelse måste reglering

en av vattenuttagen, om den skall kunna fylla någon funktion, kunna också avse

existerande uttag trots de principiella invändningar alltid kan anföras

som mot vad som kan betraktas som inskränkningar i pågående markanvändning. En reglering av uttagen inom ett område förutsätts till stor del kunna ske

genom råd och anvisningar eller föreskrifter har likartad utformning

som en

för flertalet eller alla fastigheter inom området. Möjlighet bör dock finnas

att meddela särskilda föreskrifter för enstaka fastigheter. För att det skall

vara möjligt att få överblick och kontroll över uttagen torde någon form av

amnälnings- eller tillståndsplikt behövas.

Som framhållits inledningsvis är grundvatten att betrakta förnybar

som en

och samtidigt begränsad naturresurs. Utnyttjandet denna måste

av resurs därför ske i former inte medför att grundvattenförekomsterna som långsiktigt hotas. När det gäller de löpande uttagen av vatten bör den grundläggande utgångspunkten vara att de sammantagna vattenuttagen ur en grundvattenförekomst inte får överstiga den nybildning av grundvatten som sker inom det berörda området. Härutöver utredningen att det vid anser bedömningen av frågor om reglering av uttag kan vara rimligt att också

beakta bl.a. vilka bidrag till nybildningen av grundvatten inom ett område som kan anses hänförliga till olika fastigheter.

För att en bostad skall kunna användas för sitt syfte måste den ha tillgång till vatten av godtagbar kvalitet för att kunna användas bl.a. som dricksvatten, till matlagning och för personlig hygien. Vattnets fundamentala betydelse för levnadsförhållandena är också grunden för att det skall vara rimligt att lägga restriktioner på en fastighets vattenanvändning för att trygga en angränsande fastighets elementära vattenbehov. En annan fråga är hur långtgående restriktioner som kan anses motiverade och vilket vattenbehov som det skall anses nödvändigt att trygga. Som tidigare berörts beräknas den genomsnittliga vattenförbrukningen uppgå till ca 200 liter per person och dygn när det gäller perrnanentboende och 80 liter när det gäller fritidsboende. Att det inom områden med vattenbrist kan vara nödvändigt att acceptera uttag på lägre nivåer än dessa är uppenbart. Utredningen ser det dock inte som möjligt att generellt ange nivåer för vad som är ett grundläggande vattenbehov eller vad som är en rimlig inskränkning i en pågående vattenanvändning. Sådana bedömningar måste göras från fall till fall med hänsyn främst till hur stora Vattenuttag som över huvud taget är möjliga samt till övriga omständigheter i de enskilda fallen.

3.4.2 Behov av ändringar i gällande lagstiftning

Vattenlagen

Eftersom vattenlagen är den lagstiftning som reglerar användningen av vattenresurserna ligger det nära till hands att överväga möjligheterna att åstadkomma den önskvärda regleringen av vattenuttagen från enskilda brunnar med stöd i första hand av vattenlagen. Som tidigare nämnts innehåller vattenlagen regler om tillståndstvång för vattentäkter varvid undantag dock gjorts för en en- eller tvåfamiljsfastighets husbehovsförbrukning. Vattenlagen innehåller också regler bl.a. om skydd för vattenförsörjningen, om former för samverkan mellan fastighetsägare vid vissa typer av vattenföretag samt om tillsyn över vattenföretag. Allmänt sett kan man således säga att vattenlagen innehåller just det slag av regelsystem som borde vara aktuellt för de frågor utredningen har att behandla. Den allmänna erfarenheten, dokumenterad i de utredningar av Länsstyrelsen i Stockholms län och Naturvårdsverket som nämnts i inledningen, synes dock vara att gällande regler i vattenlagen är svåra att tillämpa för att reglera uttag från

enskilda brunnar i samband med sådana problem med vattenbrist och

saltvatteninträngning som här berörts. Frågan är då närmast vilka ändringar

i vattenlagen skulle kunna underlätta sådan som en reglering.

Det är därvid naturligt att överväga

en tillståndsplikt i vattenlagen även för

grundvattentäkt för eller tvåfamiljsfastigheters en- husbehovsförbrukning.

Det är främst sådana vattenföretag finns i aktuella som problemområden. Som anförts är det dock inte realistiskt tänka ovan att sig en allmän till-

ståndsplikt utan en tillståndsplikt bör gälla endast i de delar landet där

av

problemen förekommer. Vattenlagen är emellertid inte uppbyggd

på ett

sådant sätt att tillståndsplikt inom vissa områden kan införas

en utan om-

fattande ändringar. Det finns även andra problem. Den ansöker

som om

tillstånd till ett vattenföretag enligt vattenlagen för den

svarar utredning som är behövlig i målet. I många fall torde det behövas relativt omfattande

utredningar för att avgöra t.ex. om och vilka begränsningar

av vattenuttagen

som behöver göras. Sådana utredningar bör regel utföras

som av experter och kan bli kostsamma. I ansökningsmålen gäller allmän som regel att sökanden för både sina och

svarar egna motpartens rättegångskostnader. Om

en utvidgad tillståndsplikt skulle införas skulle den enskilde därför riskera

att drabbas av höga rättegångskostnader. Reglerna i vattenlagen om sökandens utredningsskyldighet och kostnadsansvar skulle behöva ses över för att åstadkomma ett förfarande är till de som anpassat föreliggande problemen. Det är enligt utredningen tveksamt problemets omfattning om motiverar så relativt stora ändringar det här skulle bli som fråga om.

Utredningen gör, som tidigare nämnts, den bedömningen att det krävs

anmälnings- eller tillståndsplikt för att en reglering Vattenuttag skall bli

av effektiv. Det förhållandet det inte råder

att tillståndsplikt för husbehovstäkter

innebär att länsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet inte får

vetskap om när en

grundvattentäkt i ett bristområde tillkommer. Förutsättningarna för

att bedriva en förebyggande samhällelig kontroll med stöd av vattenlagen är

därför dåliga även länsstyrelsen skulle utvidgade om ges möjligheter i sin

tillsynsverksamhet. Det kan också ifrågasättas länsstyrelsen har den om kännedom om de lokala förhållandena behövs för effektiv som en tillsyn.

Utredningen har övervägt möjligheten att göra mindre ändringar i vattenla-

gen utan att utvidga tillståndsplikten. Ett alternativ har varit att göra tillägg

i 19 kap. vattenlagen. Syftet med kapitlet är dock främst att genom begräns-

ningar i markanvändningen skydda vattentäkt bl.a. en mot föroreningar

medan det för utredningens del i detta sammanhang är fråga om begränsningar i utnyttjandet vattentäkten sådan. Det synes därför strida mot av som lagens systematik att införa begränsningar i den enskildes vattenanvändning i detta kapitel. Härtill kommer den ersåttningsregel som finns i 19 kap. 7 § vattenlagen samt svårigheter för länsstyrelsen att kontrollera att meddelade föreskrifter efterlevs.

Ett annat alternativ utredningen övervägt är att föreslå ändringar i som 2 kap. vattenlagen. I 2 kap. 9 § finns regler för fall allvarlig vattenbrist. av Jordbruksverket har i rapporten Bevattning 2 000 föreslagit ett nytt stadgande i detta kapitel till skydd för naturmiljön vid vattenbrist. Båda stadgandena gäller tillfälliga inskränkningar av en företagares rådighet vid extraordinär situation. Är det, såsom i de fall utredningen behandlar, inte en fråga tillfälliga inskränkningar i ett vattenföretag får, såsom sker idag om beträffande tillståndspliktiga vattenföretag, begränsningen göras efter ansökan tillstånd. Också reglering i 2 kap. de enskilda vattenutom en av därför strida lagens systematik. Även det anförts i tagen synes mot som

ersättningsskyldighet och kontrollsvårigheter äger tillföregående stycke om

lämpning i förevarande fall.

I 22 kap. 7 § vattenlagen finns som tidigare nämnts bestämmelser om fördelning vatten för husbehovsändamål när flera fastigheters behov inte av

kan täckas grundvattentillgång. Bestämmelserna, vars innehåll

av samma

inte helt synes överensstämma med de utgångspunkter utredningen här har

angivit för en reglering, torde inte ha fått någon egentlig praktisk an-

vändning. Utredningen bedömer att en reglering enligt bestämmelser av

detta slag i vattenlagen, även bestämmelsernas innehåll modifierades för om att bättre överensstämma med utredningens utgångspunkter, innebär ett

förfarande med delvis praktiska svårigheter som tidigare redovisats

samma avseende en tillståndsprövning enligt vattenlagen.

Vattenlagen innehåller nämnts också regler om samverkan mellan som fastigheter i frågor markavvattning, bevattning och vattenreglering. om

Syftet med bevattningssamfällighet är således bl.a. att vid vattenbrist

en fördela mellan bevattnare inbördes. De samverkansfonner som finns vattnet

i vattenlagen förutsätter emellertid att vattenföretaget år tillståndspliktigt

enligt vattenlagen. Utredningen finner därför att inte heller vattenlagens former för samverkan är aktuella att tillämpa vad gäller de frågor utredningen nu behandlar.

Med hänsyn till vad anförts har utredningen inte funnit skäl som att nu föreslå några ändringar i vattenlagen i syfte att inom för denna ramen lag underlätta en reglering vattenuttagen från enskilda brunnar. av

Hälsoskyddslagen

En bostad skall enligt hälsoskyddslagstiftningen ha tillgång till i vatten erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål. I de områden där det råder verklig brist på sött grundvatten finns inte sådan tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och av godtagbar kvalitet. Brister härvidlag kan vara att hänföra till Sanitär olägenhet uppkomst det åligger vars miljö- och hälsoskyddsnämnden att hindra. Nuvarande regler i hälsoskyddslagstiftningen ger nämnden möjlighet att meddela råd och anvisningar samt att ingripa med förelägganden när problem uppkommit. Reglerna emellertid ger inte kommunerna tillräckliga möjligheter förebyggande att genom åtgärder hindra uppkomsten dessa problem. De möjligheter finns för kommuav som nerna att införa föreskrifter skydd för enskilda grundvattentäkter med om stöd 11 § första stycket 5 hälsoskyddsförordningen får av anses otillräckliga i detta sammanhang jfr prop. 198788 239. s.

En förebyggande kontroll grundvattenuttagen i områden där det råder av brist vatten förutsätter bl.a. att myndigheterna har kännedom de om brunnar och andra anläggningar för Vattenförsörjning finns i problemsom områdena. Sådan kännedom möjlighet att förhindra ger en olämplig lokalisering vad gäller nya uttag och att ställa olika miljö- och hälsomässiga krav anläggningars utförande och användning. För att skapa möjligheter för en sådan kontroll behövs bestämmelser i hälsoskyddslagen som ger kommunen möjlighet att föreskriva anmälnings- eller tillståndsplikt för grundvattentäkter i vissa områden inom kommunen. Utredningen föreslår att sådana bestämmelser införs.

Hälsoskyddslagen innehåller redan idag regler som ger kommunen möjlighet att införa tillståndsplikt inom vissa områden kommunen. Sådan möjlighet av finns för avloppsanordning och värrnepumpsanläggning i 7 och 7 §§ a hälsoskyddslagen. Den nya regleringen bör utformas med dessa stadganden som förebild.

I båda de nämnda fallen har kommunen givits möjlighet att föreskriva att nu det inom vissa delar av kommunen skall fordras tillstånd för inrättande av respektive typ av anläggning. På motsvarande sätt bör kommunen nu ges möjlighet att föreskriva att det inom områden där risk föreligger för vattenbrist eller för saltvatteninträngning skall krävas tillstånd för inrättande brunn eller annan anordning för uttag av grundvatten. Som tidigare av

framhållits är det inom många områden de redan pågående uttagen som

utgör problemet. För att bli effektiv måste regleringen därför kunna omfatta

även uttag från befintliga brunnar. Utredningen har emellertid bedömt att

en tillståndsplikt för fortsatta uttag av vatten ur befintliga brunnar dels är en alltför ingripande åtgärd, dels riskerar att medföra administrativ en hantering inte är motiverad. Utredningen föreslår därför att kommunen som i stället skall kunna föreskriva att det inom de berörda områdena krävs en skriftlig amnälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden för fortsatta uttag av

grundvatten från befintliga brunnar. Redan genom en amnälningsplikt får

kommunen möjlighet att skaffa sig den information om uttagsmängder m.m. som behövs för att behovet av en närmare reglering skall kunna bedömas.

Både ett tillstånds- och ett anmälningsförfarande ger sedan miljö- och hälso-

skyddsnämnden möjlighet att lämna råd och anvisningar men också att meddela de föreskrifter i enskilda fall kan behövas. Sådana föreskrifter som föreslås i tillståndsfallen kunna meddelas i form av villkor för tillståndet. I anmälningsfallen kan miljö- och hälsoskyddsnämnden med stöd av 18 § hälsoskyddslagen meddela förelägganden eller förbud. Det är inte tänkt att det skall föreligga någon skillnad mellan de båda fallen bortsett från att föreskrifter med stöd 18 § normalt skall föregås råd eller anvisningar av av vad gäller möjligheten att meddela inskränkningar i användningen av en -

anläggning.

Utredningen vill framhålla de samordningsfördelar det innebär att reglera frågorna uttag enskilda brunnar med stöd av hälsoskyddslagen. om ur

Genom att miljö- och hälsoskyddsnämnderna regelmässigt hörs när det

gäller vattenförsörjningsfrågor i samband med planläggning eller bygglovs-

prövning har de redan kompetens att behandla berörda frågor och en god en kännedom de lokala förhållandena. Det nära samband som föreligger vid om enskild Vattenförsörjning mellan hanteringen av frågorna om dels vattenuttag, dels behandling avloppsvatten gör också miljö- och hälsoskyddsav

nämnderna lämpade att pröva frågor reglering vattenuttag. Infiltration

om av avloppsvatten i närheten berörda brunnar kan ett väl så stort hot av av vara mot brunnarna som vattenbrist och saltvatteninträngning.

Nu föreslagen reglering i hälsoskyddslagen syftar till av Vattenuttag att förhindra uppkomsten sanitär olägenhet att bostad lider brist av genom en på sött grundvatten, eller att undanröja sådan olägenhet. Det krävs därför att det i vart fall föreligger risk för brist sött grundvatten för att

amnälnings- och tillståndsplikt skall få införas. Bedömningen av vilket

underlag som krävs för att kommunen skall kunna införa sådan plikt måste självfallet ske med utgångspunkt i den lokala vattensituationen. Det är svårt att generellt ange vilka krav man skall ställa på underlaget för kommunens ställningstagande. Närmare riktlinjer i dessa avseenden bör utformas av

berörd central tillsynsmyndighet i form allmänna råd. Utredningen

av redovisar i det följande några tänkta situationer i syfte viss vägledning att ge i frågan.

En indikation att ett område lider brist på sött eller i fall vatten vart

riskerar att drabbas sådan brist är förhöjda salthalter i det

av vatten som tas från brunn. Är det endast brunn i en en en grundvattenförekomst som drabbats av sådana problem ligger det nännast till hands att misstänka att

det är fråga om en felaktig brunnskonstruktion. Vanligen har då borrat

man för djupt och nått ända ner till saltvattengränsen. Uppkomsten ett sådant av

problem visar ändock att det finns risk för att enskilda fastighetsägare kan

drabbas av salt vatten vid nyanläggning brunn. Om flera brunnar inom av en samma grundvattenförekomst har eller har haft sådana problem finns det starka skäl som talar för att det råder brist sött vatten eller risk för en sådan brist. Om en kommun vattenprover eller SGU:s genom egna genom arkiv över kemiska analyser kan påvisa flera fall saltvatteninträngning av inom en grundvattenförekomst kan detta också utgöra tillräckligt underlag

för att införa anmälnings- eller tillståndsplikt. I andra fall kan bristen

vatten visa sig genom att brunnar sinar. Finns det flera brunnar i ett område

som uppvisar sådana problem måste även detta vara tillräckligt för att införa

tillstånds- eller anmälningsplikt för Vattenuttag inom området.

Har en kommun inte tillgång till sådant material visar att problem

som

redan uppstått men ändå gör den bedömningen att området är sådant att det

finns risk för brist sött vatten bör det krävas viss utredning stöder som detta. En sådan utredning kräver som regel studier tillgängliga hydrogeoav logiska kartor och geologiska kartor samt av uppgifter från SGU:s arkiv,

sammanställning av uppgifter om befintlig bebyggelse och befintligt

grundvattenutnyttj ande samt i vart fall översiktliga vattenbalansberäkningar.

Olika grundvattenförekomsters utbredning kan ofta avgränsas med tillräcklig noggramihet med hjälp av befintligt underlag, främst geologiska och topografiska kartor. Att bestämma vilket område och därmed vilka fastigheter och brunnar som bör omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt torde därför i allmänhet inte kräva omfattande undersökningar.

I ett område där tillstånds- eller anmälningsplikt införts har miljö- och

hälsoskyddsnämnden sedan möjlighet att ge råd och anvisningar eller meddela föreskrifter om vattenanvändningen när det gäller fastigheter med uttag ur samma grundvattenförekomst. Det kan gälla bevattningsförbud under sommarmånaderna, införande av vattensnål teknik eller förbud mot nya vattentoaletter. Råd och anvisningar bör därvid ofta kunna lämnas redan i samband med att anmälnings- eller tillståndsplikt införs och grundas på samma underlag. Kommunen bör i princip också kunna föreskriva att vattnet i ett område med betydande problem får användas endast för förtäring, livsmedelsberedning och hygien. En sådan föreskrift är givetvis svår att kontrollera. Ett alternativ kan därför vara att föreskriva ett högsta tillåtet grundvattenuttag. Ett sådant beslut bör kunna förenas med föreskrift om att vattenmätare skall installeras. Vilka krav i denna situation skall ställas som

på underlaget för nämndens beslut är avhängigt bl.a. av hur genomgripande

restriktioner som införs. Om situationen inom ett område bedöms som så allvarlig att nämnden avser att föreskriva ett högsta tillåtet grundvattenuttag

som innebär en kännbar restriktion för den eller de fastigheter som berörs

bör krävas dels att olägenheterna för drabbade fastigheter är dokumenterade, dels att det inte är osannolikt att ett samband mellan uttagen på de olika

fastigheterna föreligger. Mera omfattande begränsningar av vattenuttagen

behöver dock oftast bara gälla under vissa perioder då belastningen är som

högst och nybildningen av grundvatten som lägst, t.ex. sommarmånaderna. Sådana tidsbegränsade inskränkningar bör i regel kunna ses som försiktighetsätgärder som inte kräver ett lika omfattande beslutsunderlag som mera bestående restriktioner.

Den nu föreslagna regleringen enligt hälsoskyddslagen bör endast avse sådana anläggningar för grundvattentäkt som inte tillståndsprövats enligt vattenlagen. Det bör i sammanhanget observeras brunn för två eller flera att en fastigheters husbehovsförbrukning inte är undantagen från tillståndsplikt i vattenlagen enligt bestämmelsen i 4 kap. l a § Den kräver dock enligt 4 kap. 2 § vattenlagen ofta inte tillstånd eftersom det i de flesta fall är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom

företagets inverkan på vattenförhållandena. I sådana områden där det råder

brist på sött grundvatten torde brunnen dock

vara tillståndspliktig jfr prop.

l98l82zl3O 431. Med få undantag torde det så de s. vara att grundvattentäkter som finns i ett bristområde och förser tvâ eller fler hushåll som inte har tillstånd enligt vattenlagen. Dessa omfattas emellertid då enligt

förslaget av regleringen enligt hälsoskyddslagen.

För att myndigheter inte skall komma till olika resultat bör vattendomstolen, i de fall en grundvattentäkt inom ett bristområde prövas enligt vattenlagen,

ta hänsyn till de inskränkningar som meddelats med hänsyn till hälsoskyd-

det. I 3 kap. 2 § vattenlagen finns idag föreskrivet att vissa bestämmelser

utanför vattenlagen skall beaktas vid utförandet ett vattenföretag. Det är av fråga om bestämmelser för bebyggande eller annan användning ett markav

eller vattenområde. Det är rimligt att stadgandet görs tillämpligt också

beträffande användningen av en grundvattentillgång.

Troligen är det ett fåtal tillståndsprövade vattenföretag har verksamhet

som

inom ett bristområde. Normalt har det företag enligt vattenla-

som prövats gen givits de begränsningar som är behövliga med hänsyn till bristsituationen. Skulle så inte fallet kan det i vissa fall angeläget införa vara vara att tillfälliga begränsningar, med stöd av hälsoskyddslagen, som går längre än vad angivits i vattendomen 198182: 130 sådana

som se prop. s. 564. I fall

torde inskränkning för en grundvattentäkt kunna göras med stöd bestäm-

av melsen i 14 § HL.

Utredningen är medveten om att hälsoskyddslagen för närvarande är föremål

för en genomgripande översyn liksom lagstiftning på miljöområdet.

annan Enligt en i mars 1994 lämnad lagrådsremiss om en ny miljöbalk skall

hälsoskyddslagen inordnas i miljöbalken. Det är därvid tänkt att grund-

läggande aktsamhetsregler i nuvarande hälsoskyddslagstiftning skall överföras till miljöbalken medan närmare bestämmelser hälsoskyddet om skall tas in i föreskrifter som beslutas av regeringen eller tillsynsmyndigheten. Utredningen redovisar emellertid sina överväganden och förslag

utifrån de nuvarande reglerna i hälsoskyddslagen. De anpassningar till

en kommande miljöbalk som kan erfordras får därvid ske vid förslagens fortsatta beredning.

Plan- och bygglagen

Som nämnts i avsnitt 3.3 har i plan- och bygglagen införts möjlighet att genom detaljplan eller områdesbestämmelser föreskriva bygglovsplikt inom särskilda områden. Bestämmelsen infördes år 1991 i avvaktan den prövning av frågor om reglering av Vattenuttag från enskilda brunnar som utredningen nu har i uppdrag att göra. Bestämmelserna torde inte ha använts i någon större omfattning. De ändringar utredningen nu föreslagit i hälsoskyddslagen har i huvudsak samma syfte som bygglovsplikten för grundvattentäkter. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete i anslutning till övriga överväganden som rör plan- och bygglagen att också pröva frågan om den särskilda bygglovsplikten för grundvattentäkter bör finnas kvar.

Anläggningslagen

Som utredningen tidigare framhållit är en samverkan mellan berörda fastighetsägare oftast en förutsättning för att olägenheter i form av vattenbrist eller saltvatteninträngning skall kunna få en tillfredsställande lösning. I de fall då reglering vattenförsörjningen inom ett område en av

innebär att uttagen ur olika brunnar begränsas kan föreskrifter av myndig-

heter sällan isolerade få tillräckligt genomslag. Kommunen har inte heller möjligheter utöva heltäckande tillsyn över efterlevnaden. Även att en om föreskrifter enligt hälsoskyddslagen det slag utredningen föreslagit kan av vara nödvändiga för att ge en stadga regleringen och för att skapa den legala grunden för ingripanden behöver föreskrifterna kompletteras med aktiva insatser från de boende inom området där problemen finns. I sådana fall då en reglering av uttagen från befintliga brunnar behöver kompletteras med åtgärder i form nyanläggning brunnar, ledningssystem m.m. för av av att öka tillförseln av vatten till den aktuella bebyggelsen är det nödvändigt att åtgärderna sker i samverkan mellan fastighetsägarna.

Samverkan kan naturligtvis ske i helt frivilliga former genom villa- eller

stugföreningar eller på annat sätt. Avtal mellan berörda fastighetsägare, eventuellt kompletterade med servitut kan vara andra former för samverkan. Inte sällan torde dock någon form av fastare reglering av samarbetet vara nödvändig särskilt när det blir fråga om ekonomiska insatser för nya anordningar för områdets Vattenförsörjning. I sådana fall kan gemensamma

det vara aktuellt att inrätta gemensamhetsanläggning enligt anläggnings-

lagen.

Anläggning för vattenförsörjning är idag en typ av gemensamhetsanläggning

som är vanlig. En sådan

gemensamhetsanläggning består då i regel av brunn

med tillhörande pumpanläggning och vattenledningar till olika nyttjare. Idag

förekommer dock sällan sådana anläggningar i de problemområden som

beskrivits ovan. I dessa områden tar som regel en fastighetsägare vatten ur

en egen brunn och använder inte pumpanläggning eller vattenledning till-

sammans med annan fastighetsägare. Brunnarna förser normalt endast en

fastighet och fastighetsägaren har inte med annat gemensamt övriga

fastighetsägare än att de tar vatten grundvattenförekomst. Vad

ur samma

som då skulle för deltagarna i vara gemensamt en samfällighet skulle

möjligen vara grundvattenförekomsten sådan eller kanske som rätten att ta

ut vatten ur grundvattenförekomsten. Enligt utredningen är det tveksamt om

anläggningslagen kan tillämpas i dessa områden enbart för att reglera

uttagsvolymerna. Även skulle om man kunna tänka sig att låta nyttighet en

av det slag som grundvattenförekomst är kunna en utgöra en gemensam-

hetsanläggning är det mycket svårt att i tillräcklig grad precisera och

avgränsa en sådan nyttighet.

I de fall då det alternativ eller som komplement till en reglering uttagen av

kan bli aktuellt med brunnar och andra nya anordningar för områdets

Vattenförsörjning blir en tillämpning anläggningslagen större intresse. av av

Även i dessa fall kan det emellertid vara svårt att samtliga fastigheter att

delta i en gemensamhetsanläggning.

En regel som kan utgöra ett problem i sammanhanget är 5 § anläggnings-

lagen. Enligt detta stadgande, det s.k. väsentlighetsvillkoret. måste det vara

av väsentlig betydelse för fastighet delta i

att gemensamhetsanläggning för

att fastigheten skall kunna anslutas utan medgivande från

fastighetsägaren. Syftet med regeln är att den enskilde fastighetsägaren i

princip skall skyddas

mot att hans fastighet skall nödgas delta i en anläggning som han inte har

någon påtaglig nytta av. En anslutning till gemensamhetsanläggning måste

således för hans del innebära någon

förbättring för att 5 § anläggningslagen

inte skall utgöra ett hinder. I problemområde finns ett det som regel brunnar

som aldrig haft problem med bristande vattentillgång eller

saltvatteninträngning. En fastighetsägare själv inte har och inte heller

som har haft sådana

problem kan därför att han inte har någon anse påtaglig nytta av en gemen-

samhetsanläggning.

I detta sammanhang bör emellertid ett ingripande enligt hälsoskyddslagen berör hela området kunna omständighet som visar att också som ses som en

den aktuelle fastighetsägaren kan ha nytta av den gemensamhetsanläggning

behövs för tillfredsställande helhetslösning för området. Ytterligare som en omständighet bör kunna betydelse vid bedömningen av en som vara av

nyttan för fastighet att delta i gemensamhetsanläggning är fastighetens

en en storlek och belägenhet. En liten fastighet inte kan anses bidra med som

nybildningen grundvatten inom området kan annat än en begränsad del av av

hävdas i större behov gemensamma lösningar än en stor fastighet vara av

yta för betydande del av nybildningen av grundvatten för den

vars svarar en

aktuella grundvattenförekomsten.

Gemensamhetsanläggning får inte inrättas om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen allmänt motsätter sig åtgärden och har mera

beaktansvärda skäl för det, det så kallade opinionsvillkoret. I förarbetena till

syftet med anläggning skulle kunna förfelas om stadgandet anges att en

anläggningen får inrättas i strid med en allmän fastighetsägaropinion.

Opinionsvillkoret gäller dock inte om behovet av anläggningen är synnerli-

angeläget. I områden där det finns starka motsättningar mot deltagande gen Vattenförsörjning kan även detta

i gemensamhetsanläggning för reglering av

hinder bilda gemensamhetsanläggning. I

stadgande utgöra ett mot att en många de fall är aktuella torde dock inte detta villkor vara något av som nu hinder. Samma torde det s.k. båtnadsvillkoret i 6 § avgörande gälla om

anläggningslagen.

Utredningen har övervägt det finns anledning att i detta sammanhang om

aktualisera ändringar anläggningslagen för att underlätta en tillämpning

av i de berörda situationerna. Den balans mellan olika intressen som nu bestämmelserna i anläggningslagen syftar till att tillgodose är emellertid i här aktuella fall. Utredningen har inte funnit att det framviktig även

kommit föreslå ändringar i anläggningslagen vid sidan

tillräckliga skäl att nu de redan föreslagna ändringarna i hälsoskyddslagen. av

Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag ändring i hälsoskyddslagen

om 1982:1080

7 b § Paragrafen som är ny, innehåller bestämmelser om anläggningar för grundvattentäkt. Den är utformad med 7 och 7 förebild. a som

I första stycket slås fast att det grundläggande syftet med bestämmelserna är

att, i områden där knapphet sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma, hindra uppkomsten av sanitär olägenhet, dvs. att en bostad inte

har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och godtagbar kvalitet. I

av

begreppet knapphet på sött grundvatten inbegrips såväl det fallet att brunnar

sinar som att brunnarna drabbas av saltvatteninträngning. Det är alltså fråga om situationer där brist grundvatten uppstår dä den tillgängliga vattemnängden är för liten eller då vattnets kvalitet omöjliggör användningen av vattnet som dricksvatten. Med anläggning för grundvattentäkt avses anläggning för bortledande av grundvatten ur en grundvattenförekomst.

I andra stycket finns bestämmelser att amnälnings- och tillståndsplikt

om kan införas för inrättande och användande anläggning för grundvattentäkt av inom vissa områden kommunen där det råder eller kan befaras av uppkomma brist på grundvatten för den enskilda vattenförsörjningen. Det är fråga om områden där det antingen finns bostäder som inte har tillgång till vatten i erforderlig mängd och godtagbar kvalitet eller finns risk för att av sådana problem skall uppkomma och där orsaken är att grundvattenuttagen från brunnar i området är eller kan befaras bli för stora. I sådana områden har kommunen rätt att föreskriva anmälnings- eller tillståndsplikt, det om behövs för att hindra uppkomsten sanitär olägenhet. Kommunen får av därigenom möjlighet att förhindra tillkomsten av eller påverka användningen av nya anläggningar. Härigenom kan kommunen förhindra en olämplig

lokalisering eller ställa krav anläggningens användande. Äldre anlägg-

ningar skall dock inte kunna omfattas av tillståndsplikt. För dessa an-

läggningar bör endast kunna föreskrivas anmälningsplikt. Genom an-

mälningsplikten får dock kommunen kännedom om alla anläggningar av

ifrågavarande slag. Kommunen kan därefter ge råd och anvisningar för hur anläggningarna skall användas i området. Följs inte dessa har kommunen möjlighet att meddela förelägganden och förbud enligt 18 § hälsoskyddslagen. Ansökan eller anmälan skall ske till nämnd som har att fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

I tredje stycket ges kommunen möjlighet att i ett tillståndsbeslut föreskriva villkor för att en anläggning för grundvattentäkt skall få inrättas och användas. Det är fråga om villkor som behövs för att hindra uppkomsten av Sanitär olägenhet eller undanröja sådan olägenhet. Som angivits ovan är det viktigt att kommunen kan ställa krav anläggningen och hur den används. I områden där det finns risk för saltvatteninträngning kan det t.ex. finnas behov av att föreskriva ett maximalt borrdjup som en förutsättning för att tillåta en anläggning. Det måste även finnas möjlighet att begränsa användningen av vattnet. Kommunen kan därför i tillståndsbeslutet föreskriva olika inskränkningar i användningen. Det kan exempelvis gälla

förbud för bevattning av trädgård eller förbud att inrätta vattentoalett. Andra

villkor kan vara krav på vattensnål teknik. I vissa fall kan det finnas behov av att föreskriva ett högsta tillåtna grundvattenuttag. I sådana fall kan kommunen ställa som villkor att vattenmätare installeras så att kommunen har möjlighet att utöva tillsyn över verksamheten. Föreskrifterna får inte medföra oskäliga inskränkningar. I många fall bör villkoren kunna begränsas till att gälla vissa perioder då belastningen är som högst, t.ex. sommarmånaderna. Nu nämnda fall bör som en exemplifiering på ses villkor som kommunen kan tänkas ställa en anläggning för att bevilja tillstånd. Kommunen ges också möjlighet att ompröva villkoren för ett tillståndsbeslut om hälsoskyddet kräver det. I tillståndsbeslutet bör därför erinras om att villkoren kan omprövas.

I jiärde stycket anges att anmälnings- och tillståndsplikten inte gäller om anläggningen har tillståndsprövats och fått tillstånd enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen.

Föreskriften i femte stycket om giltighetstiden för ett tillstånd har 7 och

7 a som förebild. Ett tillstånd att inrätta en anläggning för grundvattentäkt kanske inte utnyttjas förrän efter flera år. Grunderna för tillståndet kan då ha förändrats och ett nytt ställningstagande från nämnden kan vara önskvärt. Tillståndet för att inrätta en anläggning gäller i fem år men förfaller arbetet med anordningen inte har påbörjats inom två år. En om

anläggning som färdigställts inom den angivna femårsperioden behöver således inte något nytt tillstånd efter utgången denna tidsperiod. av

23 § Paragrafen har ändrats så att också överträdelse 7 b § andra stycket av medför straffansvar på sätt överträdelse de övriga i samma som av paragrafen angivna bestämmelserna.

4.2 Förslaget till förordning ändring i hälsoskyddsför-

om ordningen 1983:616

13 § Paragrafen har ändrats så att också de områden i vilka införts anmälnings-

och tillståndsplikt enligt 7 b § andra stycket hälsoskyddslagen skall märkas

ut en karta samma sätt som de övriga i paragrafen angivna bestämmelserna.

14 § Föreskrifterna i tredje stycket syftar i nuläget till att informera allmänheten om att kommunen föreskrivit tillståndsplikt enligt 7 § andra stycket tredje meningen och 7 a § andra stycket andra meningen hälsoskyddslagen.

Paragrafen har ändrats så att också anmälnings- och tillståndsplikt enligt

7 b § andra stycket omfattas av informationsplikten.

4.3 Förslaget till lag ändring i vattenlagen 1983:291

om

3 kap. 2 § Andra stycket har ändrats så att det omfattar, förutom bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenområde, även bestämmelser för användning av en grundvattentillgång. Vid tillståndsprövning av ett vattenföretag, som är tänkt att lokaliseras inom ett område där det råder anmälnings- och tillståndsplikt enligt 7 b § hälsoskyddslagen, skall tillståndsmyndigheten ta hänsyn till att kommunen, genom att föreskriva sådan plikt, bedömt att området har eller kan befaras få brist sött grundvatten.

En ändring av stadgandet har bedömts nödvändig för att det även skall omfatta användandet av en grundvattentillgång. Den definition begreppet av vattenområde som ges 1 kap. 3 § tredje stycket tyder på att grundvattenen tillgång inte är att anse som ett vattenområde i vattenlagens mening.

BILAGA 1

W

SGU

.Sveriguaøloglchaüxderøbzøtg

GRUNDVATTNETS FÖREKOMST,

KVALITET OCH NYTTJANDE I

SVERIGE

Bakgrundsbeskrivning till grundvattenutredningen

M 1993:15, Förbättrad hushållning med

grundvatten.

Uppsala, Juni 1994

BILAGA 1

W

SGU

.Sverigesobølogkkallrzdemibzürg

GRUNDVATTNETS FÖREKOMST,

KVALITET OCH NYTTJANDE I

SVERIGE

Bakgrundsbeskrivning till grundvattenutredningen

M 1993:15, Förbättrad hushållning med

grundvatten.

Uppsala, Juni 1994

BAKGRUNDSBESKRIVNINGTILL GRUNDVATTEN-

UTREDNINGEN, KOMMITTEDIREKTIV 1993:126

GRUNDVATTNETS FÖREKOMST,

KVALITET OCH NYTTJANDE I SVERIGE

Sammanfattning Sid 3

A. Inledning Sid 5

B. Vattnets kretslopp Sid 6

Vattenflöden Sid 6 - Vattnets cirkulation v Sid 6 -

C. Grundvattneti Sverige Sid 10

Grundvattnets förekomst: definitioner, -

egenskaper och variationer Sid 10

Grundvatten i jordlager Sid 18

-

Grundvatten i berggrund Sid 23

- Grundvattenkvalitet Sid 28 -

Grundvattnet och klimatförändringar Sid 31

-

D. Hot mot grundvattnet. Sid 33

Regional påverkan Sid 34

-

Lokal påverkan Sid 40

-

1 Grundvattenuttag Sid 41

2 Deponier, förorenade markområden Sid 45

mm

3 Avsiktlig infiltration förorenat vatten Sid 45

av

4 Olyckor Sid 47

E. Användning av grundvatten Sid 47

Dricksvattenförsörjning. Sid 48

-

1 Kommunal dricksvattenförsörjning Sid 49

2 Enskild dricksvattenförsörjning Sid 50

Övrig grundvattenanvändning. Sid 56

--

1 Jordbrukets Vattenförsörjning Sid 56

2 Industrins Vattenförsörjning. Sid 56

3 Energi Sid 58

Grundvattnet som recipient Sid 58

-

Grundvattnet i ett ekologiskt perspektiv Sid 59

-

F. Problem i samband med grundvattnets mängd, kvalitet och nyttjande. Sid 60

Salt Sid 60 grundvatten -

Försurning Sid 64 -

Kväveföreningar i grundvattnet Sid 64 -

Järnhaltigt grundvatten Sid 68 -

Radon i Sid 68 grundvattnet -

Svavelväte Sid 69 -

7. Fluorid Sid 71 -

Områden där brist på grundvatten för enskild - Vattenförsörjning föreligger eller

förväntas uppstå Sid 72

Bilagor:

Typ Vattenförsörjning för pennanent boende i småhusfastigheter av

enligt fastighetstaxeringen. SCB 1993

2. Typ Vattenförsörjning för fritidsfastigheter enligt fastighetsav taxeringen. SCB 1993

Typ Vattenförsörjning för folkbordförda innevånare inom av kommunerna enligt VAV 1992

SAMMANFATTNING

Grundvattnet är viktig del vattnets kretslopp och är därmed en av också en viktig del i det ekologiska systemet.

Sverige har vid en internationell jämförelse ett gynnsamt klimat för en relativt stor grundvattenbildning. Grundvattenbildningen utgör förutsättningen för de goda grundvattenförekomster som generellt kan anses föreligga i Sverige. Volymen utvinnbart grundvatten i marken beror på de geologiska formationemas egenskaper. I Sverige finns stora grund-vattenförekomster främst i sand- och grusavlagringar och i vissa sedi-mentära bergarter. Utbredningen sådana geologiska av formationer är ytrnässigt relativt liten, bra grundvattenförande men formationer finns över hela landet. För stora behov grundvatten, av t för kommunal Vattenförsörjning och ex bevattning, är man således hänvisad till vissa fonnationer. För mindre behov för enskild t ex Vattenförsörjning finns i allmänhet goda förutsättningari hela landet.

Grundvattenkvaliteten kan också generellt betraktas god som men variationer föreligger. Grundvattnets kvalitet påverkas dels naturliga av förhållanden som nederbördens kvalitet och markens mineralogiska sammansättning, dels av olika mänskliga aktiviteter.

Hot mot grundvattnets mängd föreligger generellt inte. Långsiktiga klimatförändringar kommer att påverka grundvattensituationen. Det är emellertid inte klarlagt hur temperaturhöjning påverkar t ex en grundvattnets mängd. Lokalt kan påverkan ske genom för stora grundvattenuttag så att bristsituationer kan uppstå.

Då vattnet både globalt och lokalt är i ständig rörelse är vattnet kanske den viktigaste transportören både nyttiga och onyttiga ämnen. Ser av man till hoten är det främst transporten miljöfarliga eller miljöav störande ämnen som är aktuella. Grundvattnet tar emot sådana ärrmen från mängd olika aktiviteter, t utsläpp i atmosfären från industrien ex processer och trafik, jordbruk, boende, deponier och olika olyckor. Man kan dela in hoten i två kategorier, dels sådana där spridnin gsprocesserna t ex luftföroreningar eller aktiviterna t ex skogs- och jordbruk påverkar stora arealer regional påverkan ,dels sådana där påverkan är att betrakta som areellt begränsad t deponier, avloppsex infiltration eller grundvattenuttag för Vattenförsörjning lokal påverkan. De allvarligaste regionala hoten bedöms försumingen och vara kväveföreningar. Lokalt förekommer en mängd ämnen som utgör hot mot t ex Vattenförsörjning och vattendrag. Sådana ämnen är tungmetaller, organiska miljögifter och växtnäringsämnen. Mikroorganismer är också ett vanligt förekommande problem i samband med enskild vattenförsörjning. Problem med dricksvattnets kvalitet orsakade av naturligt förekommande ämnen, främst järn, mangan, fluorid, klorid salta grundvatten, radon och svavelväte relativt är vanliga.

De huvudsakliga användningsområdena för grundvatten är för vatten försörjning och som recipient.

Den kommunala Vattenförsörjningen baseras till i det närmaste 50 % naturligt och konstgjort grundvatten. Enskild Vattenförsörjning för permanentboendet omfattar ca 1.2 miljoner människor och baseras nästan uteslutande grundvatten. Fritidsboendet i nära 0.6 miljoner fastigheter bedöms basera sin Vattenförsörjning till övervägande del på grundvatten. Jordbruk, industri och vännepumpar använder också förhållandevis stora grundvattenmängder.

Grundvattnet som recipient bör ses i det ekologiska perspektivet, dvs del i vattnets kretslopp och som därvid påverkar växter, djur som en och människor.

Brist på grundvatten för enskild Vattenförsörjning kan sägas uppstå antingen då den tillgängliga vattenmängden för liten för ett rimligt behov eller då vattnets kvalitet omöjliggör användningen av vattnet som dricksvatten.

Bristsituationer för enskild Vattenförsörjning bedöms endast kunna uppstå i begränsade områden. Risken bedöms särskild stor där ett tätt permanent- och fritidsboentle föreligger och boendets Vattenförsörjning inte är kommunal.

Det finns inte underlag för att nämnare kvantifiera bristen grundvatten för enskild Vattenförsörjning. Områden där sådan brist förekommer eller riskerar att öka finns i begränsad utsträckning främst längs våra kuster och skärgårdsöarna och i låglänta delar nära stora sjöar och Vattendrag i Mellansverige i allmänhet och särskilt i Upp-

lands, Stockholms, Södermanlanciaöstergötlands, Göteborgs och

Bohus och Blekinge Öland. län samt Gotland och

A. INLEDNING

Grundvattenutredningen M 1993:15 har givit Sveriges geologiska undersökning, SGU, i uppdrag att sammanställa en bakgrundsbeskrivning av grundvattnets förkomst, kvalitet och nyttjande i Sverige. Bakgrundsbeskrivningen skall utgöra ett underlag för olika ställningstaganden i utredningen.

Syftet med bakgrundsbeskrivningen är att ge en allmän information om grundvattnet i Sverige. Informationen skall dels tillgänglig för vara en lekman, dels utgöra underlag för utredningens överväganden behov om och inriktning av åtgärder.

Bakgrundsbeskrivningen har tagits fram av enheten för hydrogeologi vid SGU. I arbetet har deltagit en arbetsgrupp representerande olika specialiteter inom det hydrogeologiska området. Utredningens sakkunniga har bidragit med synpunkter under arbetets gång.

B. VATTNETS KRETSLOPP

B.l Vattenñöden

Av allt vatten finns lagrat på jorden är bara en liten del sötvatten.

som Den allra största delen, eller 96.5 procent. finns i haven. Sötvattnet ca

fördelas i princip i lika delar mellan grundvatten och glaciärer. En liten

del, 2 promille, förekommer vattenånga, sjöar, floder och mark-

ca som

fuktighet. Det vatten finns i de olika lagren magasinen har olika

som

lång lagringstid uppehållstid. Man räknar med att uppehållstiden, dvs

den tid det tar för ett fullständigt utbyte av vatten, för vattnet i glaciär-

10 000 år, i grundvattenförekomsterna ca 5000 år, i världs-

ema ca

haven 2600 år, i sjöarna 10 år, i marken 11 månader, i floderna

ca ca ca

12 dagar och i luften 10 dagar. I tabell B.1.1 redovisas volymerna

ca ca

olika vattenförekomster på jorden efter Shiklomanov, The world

av

water How much do really know about them,

resources: we

UNESCO, IHP 25-year commemorzitive symposium, Paris, 1990.

Tabell B.1.1. Vattenförekomster påjorden

Typ vatten- Volym, km3 x 1000 Andel av den totala Andel av sötvatten-

av

förekomst vattenmängden, % mängden, %

B.2 Vattnets cirkulation

Vatten är ett förnyelsebart ämne vital betydelse för allt liv på jorden.

av

Med solen som energikälla och under inverkan av gravitationskraften drivs gigantisk där avdunstnin lyfter vattenånga från

en process gen

världshaven i omfattning 505 000 km3år. Av denna volym åter-

en av bördas 454 500 km till haven nederbörd. 50 500 km3 förs som som

vattenånga över landområdena där den förenas med 68 500 km3

lokalt genererad nederbörd. Tillsammans ger dessa mängder en årlig

nederbörd 119 000 km3 över landområdena. Av denna nederbördsav

mängd avrinner huvuddelen 47 000 km3 som grund- och ytvatten.

Grundvattnet rör sig under inverkan tyngdkraften och markens

av

egenskaper till lågområden i landskapet där det efter kortare eller längre uppehållstid tränger till markytan och avrinner via bäckar,

upp

åar, sjöar och floder till havet. I fig. lB.2.l visas de olika komponenterna i vattnets kretslopp, den hydrologiska cykeln.. Från Grundvattnet i Sverige, SGU Ser Ah 17, under utgivning.

nr

4-

nandevä

Tran spirarbn och avdunsfnrhj

I

t

Nederbörd

-o-r w 1 nu

- .. aff n .tt ut ; 0 5:43:

bildr ;A4

3,23. ,

l

i --:;.i;s

-a i i .:3 . i x °“

çrundvaffenjra

l

U

l

Fig. B.2.1. Vattnets kretslopp

Om istället betraktar situationen årsbasis för

man Sverige Water in

Sweden, 1977 kommer till att det totala inflödet vattenånga

man av från havsområdena är 2 500 km3. Nederbörden 325 km3

uppgår till och avdunstningen till 150 km3. Avrinningen grund- och ytvatten till

haven blir då 175 km3 och utflödet km3.

av vattenånga 2 325 I tigt B.2.2 visas medelavrinningen för perioden 1961 1990

- i mm

vattenpelare

Den vattenvolym som står till förfogande för Sveriges invånare är i princip lika med avrinnin gen. Räknat per person blir det nästan 22 000 m3. Den regionala fördelningen inom landet framgår ñg. B.2.3

av

l 192000 ,

4000 ,

12000 Y

Fig. B.2.2 Medelavrinningen i Fig. B.2.3. Den regionala vattentill-

Sverige 1961 90 SMHI gången i Sverige, m3person ån

-

Water in Sweden, 1977

Medelavrinningens storlek kan sägas vara lika med den teoretiskt största grundvattenbildningen. Genom att en viss del av grundvattnet har mycket kort omloppstid kan det betraktas som en övergångsform mellan gmnd- och ytvatten, är underordnad betydelse för som av uthållig Vattenförsörjning. En del av nederbörden som skulle kunna bilda grundvatten avleds snabbt genom olika anläggningar, tex dikessystem och hårdgjorda ytor. Storleken av de grundvattenvolymer

är praktiskt utvinnbara påverkas dessutom av olika geologiska

som

förutsättningar. Ett mera praktiskt uttryck för den för människan

tillgängliga grundvattenbildningen bedöms kunna vara den

genomsnittliga lågvattenavrinningen, vilken i sin tur motsvarar det

gmndvattenflöde som skapas av grundvatten med relativt lång omsättningstid. Se ñgl B.2.4.

Nederbörd

Tran spiraVon

Avdunstniry

qr-undvhffen

bidniqg

V:

f R

Omálfadzon

mark vafrenzow_.\\

f%.

-

d A

c a . : s.. Q. I v . . á- . v .- ,

T1

o

rZmdvafcnyfa

7 vvvä

Snqbbçsfråmnn

I

yrg, 101 a

dagar-måna der

å

Mellanströmnin

.7 mar

N

Låryaam, djup

.sfrámnW,

regional 0 - 1000 år

Fig. B.2.4. Grundvattenbildning och grundvattenströmning

C. GRUNDVATTNET I SVERIGE

C.l Grundvattnets förekomst: definitioner, egenskaper och variationer.

I det föregående redogjordes översiktligt för vilka vattenförekomster som finns och dessas storlek ur såväl det globala som nationella perspektivet. För praktiska ändamål är det i allmänhet det lokala perspektivet som är intresse för att bedöma vattenförekomster och hur av dessa kan tas i anspråk för olika syften. Det vatten avrinner via som vattendragen har till övervägande del under kortare eller längre tid varit grundvatten. Grundvatten är det vatten som finns i den mättade zonen eller grundvattenzonen, d.v.s. den del av marken där alla poroch sprickutrymmen är fyllda med vatten. Mellan markytan och den mättade zonen porer och sprickor fyllda med både vatten och luft. Denna del kallas den omättade zonen eller markvattenzonen.

För att beskriva och kvantifiera en grundvattenförekomst kan man för svenska förhållanden utgå från begreppet avrinningsomrâde. Ett avrinningsområde begränsas av vattendelare. Inom avrinningsområdet finns inströmningsområden, där grundvattnet har en nedåtriktad rörelse, och utströmningsområden, där vattnet rör sig uppåt, mot markytan. Se fig. B.2.3 och B.2.4.

Ett avrinningsområde innehåller minst en men vanligtvis flera grundvattenförekomster, även de avgränsade vattendelare. Med begreppet av vattendelare avses sammanbintlningslinjen för punkter utifrån vilka grundvattnet strömmar i diametralt motsatta riktningar. För svenska förhållanden kan vattendelarnas lägen normalt bestämmas med topografiska förhållanden som utgångspunkt. Under vissa förutsättningar kan vattendelaren vara rörlig dvs den kan ändra läge då grundvattnets trycknivå ändras.

Grundvattenförekomst är det grundläggande och allmänna begreppet för att beskriva grundvattenförhållandena. Genom att man har gränav sat en grundvattenförekomst kan det vatten som avrinner från den, grundvattenavrinningerz G bestämmas om man känner till hur mycket nederbörd P som tillförs den och hur stor avdunstningen E är G P E. A -

Om man betraktar grundvattenförekomst utifrån någon särskild en aspekt kan man istället tala om att den en tillgång utifrån den aspekten. Vanliga aspekter på grundvattenförekomster är kommunal och enskild Vattenförsörjning, bevattning, lakvattenrecipient, geoteknik sättningar, bärighet, skred m.m., energilagring, energiutvinning, grundvattenskydd och ekologi. Med termen grundvattentillgâng avses således en grundvattenförekomst som betraktas med avseende på något speciellt syfte. Här kan en analogi göras med begreppen mineralföre-

ll

komst, som är det allmänna begreppet, och malm, är det ekonom-

som iska, baserat ett antal restriktioner kan växla från tid till som annan.

Av definitionen följer att en grundvattenförekomst inte alltid är

en

grundvattentillgång, och begreppen är således inte synonyma.

I grundvattensammanhang används ofta termerna akvifer och grund-

vattenmagasin. Därmed avses vanligen en grundvattenförekomst som

kan utvinnas via en eller flera brunnar och som är så stor att den har

betydelse för Vattenförsörjning. Definitionsmässigt syftar de båda

ter-

merna det medium som grundvattnet förekommer i än på

snarare

grundvattnet självt.

I den förestående beskrivningen grundvattenutvinning i jord och

om

berg kap. C 2 och C3 relateras vanligen till grundvattenutvinning i

enstaka brunnar. Om emellertid flera brunnar tar sitt vatten från en

och samma grundvattenförekomst reduceras den möjliga utvinningen

för den enstaka brunnen, eftersom det totala uttaget inte får överskrida

det totala flödet genom grundvattenförekomsten.

Ett fundamentalt begrepp i sammanhanget är grundvattennivå. Där-

med avses den nivå i grundvattenzonen där det hydrostatiska trycket

är lika stort som atmosfärstrycket. I praktiska sammanhang är denna

nivå lika med nivån för vattenytan i brunn. en

I figurerna C.1. 1-3 illustreras flertalet av ovanstående begrepp.

ivrinnirgsområde

Varrenddarc

Vaftcndearc

Fig C.1. Avrinningsområde

Vafendeare J d - . . . . i

i

Grundvañm 1

förekomst

çr-undvarenavrrvninj

xxx

Va tfenvcnk

l .f 49:a... .

çé;

qrundvaren

ngagg

L %

Hkvffec jrundvarfenmfyasfn

J F 4

Fig. C.1.3. Grundvattcntillgång

Genom tyngdkraftens inverkan är grundvattnet alltid i rörelse från områden med höga grundvattennivåer högt grundvattentryck mot sådana med lägre. Flödeshastigheten beror på lutningen hos grundvattnets tryckyta och jord-berglagrens genomsläpplighet för vatten.

Där grundvattennivån når till markytan och denna upp om är genomsläpplig för vatten bildas källor eller våtmarker. I tex lertäckta dal-

gångar kan tryckytan ligga högre än markytan. Om det tätande ler-

lagret punkteras fås självrinnande eller artesiskt vatten.

Genom att grundvattnet ingår i

vattnets kretslopp är det en förnybar naturresurs. Nybildningen sker när nederbörden större än avdunst-

ningen och transpirationen från marken och växtligheten. Den omättade zonen måste dessutom ha ett visst vatteninnehåll.

Påfyllningen av grundvattnet liksom tärandet på tillgångarna visar sig i variation-

erna i grundvattennivå. De är olika i olika delar landet, vilket av visas i figur C.1.4. Grundvattnet

ur i Sverige, SGU Ser. Ah nr 17

Tillgången på grundvatten i ett område varierar också mellan olika

år och beror dessutom på magasinets eller sprickvolym, dvs

por-

förmågan att lagra vatten. Ett stort magasin i tex isälvsavlagring

en med sand och grus rymmer mycket vatten, och förändringarna i grundvattennivån och därmed tillgången vid tillskott eller bortförande av vatten är långsamma och små. I ett litet magasin i morän eller urberg kan variationerna stora och snabba, eftersom vara poreller sprickvolymen är liten. De flesta de enskilda vattentäkterna i av Sverige är anlagda i sådana magasin. Figur C.1.5 visar dels de all-

männa principerna för grundvattenbildning, dels förhållandena i

båda typerna magasin i ett område vid Motala. Grundvattnet

av ur

i Sverige, SGU Ser Ah 17.

nr

Även främst till om ytvatten, av gån gs- och tekniskt-ekonomiska skäl, utgör hälften råvaran för

ca av Sveriges kommunala konsumtionsvattenförsörjning eftersträvas i första hand grundvatten för detta

ändamål. Orsaken är grundvattnets ofta låga, jämna temperatur, att

det är fritt från organiska föroreningar och det innehåller

att nyttiga ämnen som lösts ut ur marken. Privat konsumtion baseras så gott som uteslutande grundvatten. Från borrade eller brunnar grävda kan vattnet vanligen användas helt

utan behandling. Tillgången på

grundvatten kan ökas på konstgjord väg att ytvatten infiltregenom ras i sand- och grusavlagringar.

Grundvattnet i Sverige är över lag god beskaffenhet. Kvaliteten

av

varierar dock, liksom tillgången, mellan olika delar landet, mellan

av

olika år och under året. De tidsmässiga variationerna

exemplifieras i

figur C.1.6, som visar förändringarna i halterna några de

av av

ämnen som brukar undersökas vid fysikalisk kemisk vattenanalys.

- Exemplet är från en källa i Halland, ingår i SGUs grundvattensom

observationsnät. ur Grundvattnet i Sverige, SGU Ser Ah

nr 17.

GRUNDVATTNETS TIDSMÖNSTER

den till antalet vanligaste förändringar i vattentillskott är med liten tidsförskjuming Akviferer som reagerar är olika i olika delar av mönster eller regimer som följer nybildningen av grundvatten i vån land. I sådana årstidsvariationema utjämnade typen avdunstning. I akviferer är skillnader i nederbörd och stora Sverige. Det beror på

vanligen inte. och något mönster syns nedan har fyra av SGUs i olika landsändar. I figuren

i kurvor över grundvattennivån

Regimema kan utläsas huvudmönster finns i Sverige. exempel de fyra som mätstationer valts ut som

Arjeplog

gmndvattenbildningen i norra

Den huvudsakliga

samband med snösmältningen Sveriges inland sker i

Grundvattennivåerna stiger snabbt och senvåren.

försommaren. Sedan kommer när sitt maximum

grundvattnet. i stället vanligen inget tillskott till som

övergång från till vinter En snabb sommar tappas av. kontinuerligt, och de når sitt nivåerna sjunker gör att

före snösmältningen. minimum strax

JHÅHJJASON

Sveg

delen Norrlands område omfattar större av I ett som inland och ñälltrakter och kustland. södra Norrlands

grundvatten för-

Svealand sker nybildning av

norra också under kort period vid snösmältningen en utom låg och nederbörden hösten. Då är avdunsmingen

mark. Det gör att nivåkurfaller otjälad som regn och två rninima. De högsta får två maxima van våren och de lägsta

grundvattennivâerna finns

under senvintem.

Sigtuna

och mot Gävlebulçten I södra Sveriges inland upp

grundvattennivåerna på sen-

förekommer de lägsta

hösten börjar nybildningen av

Under sommaren.

uppehåll med sjunkan-

grundvatten, och efter ett kort

snö fonnivåer när nederbörden mest faller som de

snösmältmngen. När den är avsätter stigningen vid

slutad står grundvattnet som högst.

Vellinge

kustområden och i det Svealands och Götalands I

Sverige är snöperioden så kort. om sydligaste inre av

inte nämnvärt påverkar

förekommer. att den den ens

Från lägsta grundvatten-

grundvattenbildningen. en

därför kontinuerlig stignivå tidigt hösten sker en

högst våren. JFHAMJJASOND ning, och nivån är som

Fig. C.1.4

Grundvattenbildning

100 mm. - Regn 007 småt vatten

50-

100 ..

J F M A M J A J O N D

För att nytt grundvatten skall kunna bildas. fordras vattenv trots tâlmligen riklig nederbörd. Juli och att de övre marklagren är så fuktiga att ett vattentillaugusti är vanligen de regnrikaste månaderna skott får vatten att rinna vidare nedåt och fylla året. Grundvattennivåerna sjunker och ytavrinning i grundvattenmagasinet. Hur det fungerar kan man se vattendragen av utläckande grundvatten minskar.

när man vattnar en lcrukväxt. Först fylls markfuktigmen upphör vanligen inte helt. heten på. och efter en stund börjar rinna vatten ut ur Varentillskotten består och smaltvatten. av regn hålet i blomkrukans botten. Underskottet i mariduktighet beror avdunstning Hög markfuktighet råder under den kyliga delen och växternas transpimtion. Efter fuktigupptag av av året, då avdunstningen är liten och växterna vilar. het i marken kvarstår den effektiva nederbörden. dvs I samband med och snösmalming under denna regn den bidrar till grundvattenbildningen. som period sker också den mesta grundvattenbildningen. Bilden visar förhållandena i Gävlenakten under Omvänt är marlcfuktigheten ofta låg på sommaren. perioden 1961-1990 och bygger modellberilc-

och därför bildas det inget eller bara litet grundning som gjorts vid SMI-II.

Grundvattennivåer

meter under -1 ü -. 13-.. i i markytan

-Z n q

z - Litet magasin -3. l f

a 1

13111 5-

Stort magasin

Grundvattenytans nivå förändras under året bero- isälvsavlagring med sand och och med t ex en grus

ende på hur och när nybildningen grundvatten porvolym långsamt och med små nivåav stor reagerar sker. Variationsmönstret år olika för skilda områden förändringar. även förhållandevis om stora vatten-

i landet, och det är heller inte riktigt likadant nån år volymer tillförs eller avlägsnas.

till år. Figuren bygger på många års observatioovan Hur stora skillnaderna är mellan högsta och i område vid Motala. Den visar förhållandena ner ett lägsta grundvattennivå under ett år beror förutom i både litet. snabbreagerande magasin med ganska ett tillförda vattenmängder på jordlagrens och berggrun- nivåskillnader under året och i magasin stora ett stort

dens porositet och sprickvolym. I ett litet grund- långsamt och med små variationer. De som reagerar

vattenmagasin i mor-Lin eller urberg kan variationema heldrigna kurvorna månadsmedelvärden för avser vara stora och snabba, eftersom por- eller sprickvoly- perioden 1977-1992, och de sueckade visar de hög-

men år liten. De flesta av de privata brunnarna i Sve- och de lägsta uppmätta månadsvärdena under sta rige är nedförda i sådana magasin. Ett stort magasin i perioden.

Fig. 0.1.5

Långtidsvariationer

varierar all misk vittring sönderdelning av mineral, som med- Grundvattnets kemiska sammansättning varierar för vätejoner konsumeras och att a kalcium. tid med tiden. Ungt ytligt grundvatten mera att beläget. Djupt grundvatten rör magnesium, natiium och kalium frigörs och tillförs än äldre och djupare långsamt, och förändringarna det nedsipprande markvattnet. Så länge jonbytes- och sig i allmänhet mycket vittringsprocesserna håller jämna steg med tillförseln är mycket små i detta tröga system. kemi antingen be- vätejoner från det sura nedfallet får inte grundvatt Variationer i grundvattnets är av förändringar i mark- större vätejonkoncentration lägre pH. Däremot tingade av klimatförändringar, net i den kemiska ökar kalcium- och magnesiumkoncentrationema. användning eller förändringar samfrån luf- Om ytterligare vätejoner tillförs grundvattnet. så mansättningen hos det nedfall som kommer bildar dessa tillsammans med vätekarborxat HCO3 ten. kemiska sammansatt- och koldioxid, varvid vätekarbonathalten al- I Sverige har grundvattnets vatten framför allt grund det ned- kaliniteten minskar. ning förändrats av sura vätejoner och sulfat- Svavelutsläppen ökade mycket kraftigt under fallet. Det medför ett tillskott av förs, med viss 1950- och öO-talen, vilket återspeglas i nederbördens joner till marksystemet. Sulfatjoner en till grundvattnet, sulfathalt, i Mellansverige nådde sin kulmen fördröjning, med markvattnet ned som å andra under 1970-talet. Samma utveckling sulfathalterna får högre sulfathalt. Vätejonema av som en joner, kan skönjas i grundvattnet, med större eller mindre sidan byts ut mot så kallade utbytbara som är mark- tidsförskjutning, Diagrammen nedan visar långtids bundna till markpartiklar i den övre delen av kalcium vaiiationema i källa, flödar ut från en isälvsprofilen. Dessa joner är till övervägande del en som magnesium. Längre i markprofilen sker ke avlagring i Halland. och ner

Sulfat. mg 3041 .w . .

L

|

i l i 1990

7D

VätejonkoncenuatiorppH

5.0,, l l . F i i i r

I . l T K l98O . 19910

Fig. C. l.6a

7-0 Viuekzuboxuxt. mg HCOJI g 16 - , n - ..

I I xi..

19i0 I I I I n i 7 1930

Kalcium. mg Cal

W

I 9 I

L950 19á0

8 Magnesium. mg Mgl

1 I

egen 1980 1993 i

1-0 Grundvmtennivá. heldragen kurva uppmätta värden staplar årsmedeivarden m 0.5

MM

0.0 e

U

1970 1980 1990

Fig. C.1.6b

C.2 Grundvatten i jordlager

Akviferema och grundvattenmagasinen i Sverige är jämförelsevis

små. De största vattentillgångarna förekommer, förutom i vissa delar av södra Sveriges sandstens- och kalkberggrund, i de sand- och grusavlagringar som bildades under och efter den senaste nedisningen. En översikt av de geologiska förutsättningarna för grundvattenuttag i jordlagren visas i figur C.2 från Grundvattentillgångari Sverige, SGU Rapp. Medd. nr reviderad av SNV.

I jordlagren förekommer grundvattnet porer, dvs i utrymmet mellan jordpartiklarna. Allt vatten är dock inte åtkomligt genom tex pumpning. Trots att porositeten i både grus, sand och grovmo är ca 30-40% är det betydligt lättare att få ut stora vattenmängder ur det grövre materialet än ur det finare. Det har att göra med att de vidhäftande och kvarhållande krafter som påverkar vattnet är större finkomi jordarten är. Lera och vissa moräntyper har porositeter gare runt 50%, brunnar i sådant material har mycket blygsamma men kapaciteter. Trots detta är ett stort antal av de enskilda, grävda brunnarna i landet anlagda i morän, eftersom det är Sveriges vanligaste jordart Ur grävda brunnar tas ett ytligt grundvatten som är . utsatt för föroreningsrisker. Stora krav måste därför ställas på brunnsutförande och grundvattenskytld när sådana vattentäkter skall anläggas och användas. Främst grund av nederbörds- och temperaturförhållanden kan grunda grävda brunnar också tidvis sina.

Ur vattentäkter i de stora isälvsavlagringarna kan ofta stora vattenmängder utvinnas. Det finns exempel på brunnar som provpumpats under lång tid med kapaciteter flera hundra liter per sekund. Eftersom jordlagren är genomsläppliga också för föroreningar är skyddsaspekterna mycket viktiga också i dessa fall.

Med avseende på grundvatten ijordlager kan Sverige ur hydrogeo-

logisk synvinkel delas i ett antal regioner. En sådan är Skåne,

med undantag för de centrala och nordligaste delarna. Sand- och grusavlagrin gar intar förhållandevis stora ytor. Framför allt sådana som överlagras av morän har visat sig ha goda förutsättningar för stora grundvattenuttag. Det bäst kända området är den jordfyllda förkastningsdal som fått namnet Alnarpsdalen. Ett annat är Vombsänkan där de tämligen goda tillgångarna har förstärkts genom konstgjord grundvattenbildning. Andra intressanta områden är t ex Fyledalen, Sjöbodeltat och isälvsavlagringama vid Kvidinge och på Kristianstadsslätten. Även andra sand- och grusområden är intressanta genom att de erbjuder goda förutsättningar för konstgjord

grundvattenbildning liknande vid Vombsjön. Metoden

sätt som används för övrigt i varierande omfattning i hela landet.

Områden med olika

geologiska förutsättningar för grundvattenutvinning i jordlager

VIKTIGASTE VATTENFÖRANDE BILDNING

TILLGÄNG eiLoNiNGsTYPEn FÖREKOMSTGRAD

makliga rulislens- 39 m u 9 Mycket god å, . . . . Mycket god- grusI å-alvdalar. mån||g-|åg , j goa runstensásaø

rullstensásarisana- mat lg - H -|å g i min G°d°m9 . . can - . . - Ringa- grundagrusavlalåg måttlig gungar ona ler- 4 t ., tackla . KamallsomrádenBedommngsunderlagsaknas

AOYIIOGG

Fig. c.2

Resten Sydsverige kan beträffande grundvatten i jordlager delas av i fyra delområden. Det största omfattar sydsvenska höglandet upp

med omgivningar. Stora delar ligger ovanför högsta kustlinjen, HK, vilket har betydelse för grundvattensituationen. Som benämningen

antyder har områden under HK någon gång efter den senaste nedisningen varit täckta hav eller stora issjöar, vilket har medfört att av jordlagrens uppbyggnad och deras egenskaper som akviferer och grundvattenmagasin delvis annorlunda än över denna gräns. Att landet legat under havsytan innebär också en ökad risk för att salt grundvatten skall påträffas vid brunnsborrning.

I delområdet dominerar olika moränjordarter, ur vilka vanligen bara små grundvattenmängder kan utvinnas. Stora och rikt vattengivande isälvsavlagringar förkommer dock, tex i Lagans och Nissans dalgångar. Vid Apladalen i Värnamo är avlagringarna ca 90 meter mäktiga, och enda brunn har vid provpumpning mer än 200 ls ur en kunnat tas ut. Vattnet ur de stora avlagringarna har vanligen hygglig kvalitet. Utbredda torvområden i väster orsakar kvalitetsproblem hos grundvattnet där i form av låga pH-värden, aggressiv kolsyra, dålig smak, hög vattenfärg och höga järn- och manganhalter. Inom lerslätterna i Västergötland finns problem med höga kloridhalter i grundvattnet.

Ovanför HK har isälvsavlagringarna ofta markerade ytformer, och de grundvattenmagasin som finns i dem är grunda och har därmed begränsat vatteninnehåll. l sydöstra Småland och östra Blekinge förekommer de dessutom bara sparsamt. Konstgjord grundvattenbildning är tämligen vanlig för kommunal Vattenförsörjning.

I den delen delområdet finns jordlager mycket växlande norra av av karaktär, främst morän och isälvsmaterial. Där isälvsmaterial domifinns stora grundvattentillgångar, t ex i Fjärås bräcka vid nerar Kungsbacka, i Rådaåsen vid Linköping och i Mjölbyfältet.

l framför allt centrala Småland finns områden med isälvsavlagringar

täckta av morän, som i vissa fall ger vatten för kommunal försörjning i måttlig omfattning.

Ett andra delområde är kustlandet och ådalarna i Halland, där isälvsavlagrin gar har stor utbredning och nederbörden är riklig. Det gör att förutsättningarna för stora grundvattenuttag är goda. Kvalitetsproblem finns, främst i form av förhöjda klorid- och nitrathalter.

Mellersta och södra Kalmar län har skiljts ut som ett särskilt del-

område beroende att isälvsavlagringarna i form av rullstensåsar är flera och större än i Smålands inland. I och med att området ligger i regnskugga av höglandet är dock nederbörden knapp och soltimmarna många, vilket innebär att grundvattenbildningen är liten. De naturliga grundvattentillgångarna är därför förhållandevis små, men

goda möjligheter till förstärkning genom konstgjord grundvattenbildning finns.

Den begränsade nybildningen grundvatten gör särskilt de små

av att magasinen, varur många enskilda, grävda brunnar får sitt vatten, är känsliga beträffande vattentill gången. Periodvis vattenbrist i sådana brunnar är inte ovanlig, liksom för övrigt i kustområdena vid Östersjon.

I delområdet mellan Oskarshamn och Norrköping, slutligen, saknas i princip större isälvsavlagringar. Små k läsidesbildningar är

s

dock vanliga räcker inte till för några större men grundvattenuttag.

Jordtäcket är över lag tunt, och grävda brunnar därför, liksom i nyssnämnda delområde, känsliga för torka. Kommunal Vattenförsörj-

ning baseras till större delen på ytvatten. Ett undantag är Åtvidaberg,

där grundvattenuttag ur jordlager på 40 ls har kunnat göras. ca

I regionen Öland Gotland förekommer jordlager betydelse för

- av

grundvattenutvinning sparsamt, men där de finns spelar de en betyd-

elsefull roll för den lokala, kommunala vattenförsörjningen. Sand-

och grusfält är visserligen vanliga, de är tunna och inga

men ger större vattenmängder. För enskilda, grävda brunnar är de dock viktiga, liksom de moränområden som förekommer. Temperatur- och nederbördsförhållandena gör att brunnarna känsliga för utdragna tonperioder. Att grävda brunnar sinar på är inte ovanligt. sommaren Till detta bidrar också den omfattande utdikning skett på båda som oarna.

En annan region omfattar norra Halland, västra Västergötland,

Bohuslän, Dalsland och sydvästra Värmland. Även här är större sand- och grusavlagringar sparsamt förekommande. Ett fåtal används för kommunal Vattenförsörjning, de flesta ligger för långt men från tätortema för att kunna utnyttjas rationellt. Sänkorna i terrängen är ofta fyllda med lera och kan inte heller användas för vattenförsörjning utom i de fall det finns sand- eller gruslager under leran. Ställvis används sådana förekomster för förse mindre samhällen att eller enskilda förbrukare med vatten. Tillsammans med området

mellan Oskarshamn och Norrköping utgör denna region totalt

sett den från geologisk synpunkt har de sämsta

som förutsättningarna i Sverige för grundvattenuttag ur jordlager.

Den östra delen av Svealand, med undantag östra Uppland, av samt södra Norrlands kustland utgör ännu region. Den karaken

täriseras av tämligen rikligt förekommande, rullstensåsar,

stora som

vanligen ger goda möjligheter till stora Vattenuttag. Exempel på

detta är Uppsalaåsen, Badelundaåsen och Ljunganåsen. Mellan de stora åsarna finns mindre, också kan utnyttjas för

som vattenförsörjning. Även jordtäckta berggrundsdalar kan innehålla vattentillgångar intresse, särskilt jordlagren på djupet består av om av grovkomigt

material. För enskilda förbrukare som hämtar sitt vatten ur de ovan nämnda avlagringarna är vattenförsörjningssituationen alltså oftast mycket I övrigt domineras regionen dock av leror och gynnsam.

moräner, som endast ger små grundvattenmängder i enskilda uttags-

punkter. Måttlig nederbörd och tämligen hög avdunstning under sommarhalvåret gör att grunda grävda brunnar även i denna region tidvis kan drabbas av vattenbrist.

Östra Uppland skiljer sig från områdena västerut på så sätt att rullstensåsarna är mindre och färre. Utsikterna till stora grundvattenuttag är därför måttliga, utom lokalt i den nordligaste delen. Förutsättningarna för enskild Vattenförsörjning är i stort sett de samma i den nyssnämnda regionen. Roslagens attraktionskraft på frisom tidsboendet i kombination med de begränsade möjligheterna till Vattenuttag har skapat problem med vattenförsörjningen. Främst gäller det inträngning av saltvatten i vissa brunnar.

Mellersta och Norrlands kustland kan sammanföras till norra ytterligare en region, där gynnsamma förutsättningar för stora grundvattenuttag främst finns i sand- och grusavlagringar i älvdalarna. I åsar mellan älvarna är grundvattentillgången betydligt sämre. Att ytvatten trots allt används i så stor utsträckning som sker beror främst tillgången på ytvatten av god beskaffenhet och inte på brist på grundvatten. Regionen karakteriseras för övrigt av stora arealer morän och närmast kusten blottat berg. Grundvattentillav gångarna i moränen är små, vilket kan ställa till problem för förbrukare som hänvisade till grävda brunnar.

Svealands och Norrlands inland utom fjällomrâdena kan betrak-

ännu region, med vissa likheter med inre Götaland. De tas som en dominerande jordartema är morän och torv. Sand- och grusavlagringar förekommer vanligen glest, och rullstensåsama har ofta terränglägen och kornstorlekssammansättningar gör att de inte som

innehåller större grundvattenvolymer. I dalgångar kan dock för-

hållandena bättre, liksom i de deltabildningar uppträder vid vara som högsta kustlinjen. Exempel sådana är Brattforsheden i Värmland och avlagringarna vid Mora. Enskilda vattenförbrukare tar sitt som urjordlager är oftast hänvisade till moränavlagringarna, som i vatten detta avseende i denna region än längre söderut. är gynnsammare

Sveriges kalfjällsområden utgör den sista av de regioner som utskiljts beträffande grundvattentillgångarna i jordlageri landet. De hydrogeologiska förhållandena är fortfarande så gott som okända,

och det inte heller finnas något större behov eller intresse av synes undersöka dem närmare för närvarande, annat än för vattenföratt sörjningen för enstaka större fritidsanläggningar.

C.3 Grundvatten i berggrund

Jämfört med kontinentala Europa

tex grundvattentillgångarna i

Sveriges berggrund liten. Bara i Skåne och sporadiskt i övriga delar

av landet finns förutsättningar för stora grundvattenuttag. De

geo-

logiska förutsättningarna för grundvattenutvinning berggrunden

ur

visas översiktligt i figur C.3.1 Grundvattentillgångari

ur Sverige,

SGU Rapp. Medd. reviderad SNV. nr av

Ytmässigt förekommer det mesta grundvattnet Sveriges berggrund i sprickor. I vissa sedimentära lager, såsom i Skåne och yngre på Listerlandet, finns dock mycket grundvatten i bergarternas porer eller i både och sprickor. I kalksten högre ålder, porer ren av som tex på Öland och Gotland, liksom i förkomstema urberget, är helt bundna till sprickor och krosszoneri berggrunden.

Med avseende olika förutsättningar för grundvattenuttag i berg

kan Sverige delas i fyra typområden. Det första sydvästra upp Skåne och Kristianstadsslätten, ligger i randzon som en mellan det

svenska urbergsområdet och mäktiga sedimentbergsområden på kon-

tinenten. Även mäktigheter hos om berglagren på mer än 2 000 meter har konstaterats vid bl Höllviken det enbart de ytliga a lagren, ned till ca 150 meter, exploateras beträffande konsumtionssom vatten. På Kristianstadsslätten är det främst sandstenen är som intressant, även den överlagrande kalkstenen också innehåller om betydande vattenmängder. Enstaka brunnar i sandstenen kan lämna upp emot 180 000 liter per timme 50 ls. Nonnala uttagsmöjligheter ligger mellan 18 000 och 50 000 liter timme 5 15 ls. per - ca

I sydvästra Skåne är de ytliga, sprickrika och ställvis porösa kalkste-

narna av störst betydelse för grundvattenutvinning berggrunden.

ur De porösa sandstenarna i nordvästra Skåne är också i gynnsamma

detta avseende. Uttagsmöjligheterna varierar mellan 18 000 och

ca ca 72 000 liter per timme 5 20 ls. -

Där berggrunden är sprickig i ytan och överlagras sand och av tex grus finns ofta förutsättningar för stora grundvattenuttag. Så är t ex fallet i sydvästra Skåne.

med olika geologiska

Qmráden

forutsáttnxngar för grundvattenutvinning i berg

VATTENFÖ- VIKTIGASTE GRUNDVATTENTILLGÃNG RANDE aencenuuo

porösa och sprickrika f God måttlig kalk-och sandstenar sprickrika kalkslenar 3 Måttlig. ställvis ringa porösasprickr. sandstanar större sprickzoner i ur-

I Ringmställvcs måttlig bergehgfrämst grannar

och gne|ser Bedömningsundorlag saknas. Fiäukedyans bergarter

Fig. C.3.l

Genom att grundvattentillgåxigen i berggrunden över

lag är god i området används sådant vatten i utsträckning för både kommustor

nal och enskild Vattenförsörjning. Stora vattenmängder används också för konstbevattning i lantbruket. Eftersom tillgången

ytvatten för bevattning tidvis och ställvis begränsad kan konkurrens om grundvattnet tänkas uppstå. Tillskott grundvatten till av ytvatten-

dragen vid extrem lågvattenföring har även diskuterats.

En annan typ av berggrundsområde utgör de delområden med kambrosilurisk berggrund och prekambrisk sandstensberggrund som finns spridda över landet. Fjällkedjans berggrund räknas dock inte in. Delområdena har i flera avseenden likartade hydrogeo-

logiska förutsättningar. De kambrosiluriska bergartema ligger

vanligen i plana lager ovanpå varandra. Grovt schematiserad kan en genomsnittlig lagerserie underifrån sägas bestå sandstenar, skiffav rar, kalkstenar, skiffrar och kalkstenar. Lagerserierna är dock vanligen inte fullständiga i delområdena. De kan också störda vara av förkastnin gar och större sprickzoner.

De prekambriska sandstenarna har omvandlats i högre grad och år

mera kvaitsitiskzi än de kambrosiluriska.

Från grundvattensynpunkt är de viktigaste bergarterna sandstenar med por-sprickakviferer och kalkstenar med sprick- och karstsprickakviferer. Delområdena kan karakteriseras på följande sätt:

Delområde

BCFgillTSålLlCl Viktigaste

akviferbergart

Gotland Kambrosilur Kalkstenar Öland Kalmarsund, fastlandet Sandstenar

Östergötlands sediment- H II

bergsområde

Billingen, Västergötland Närkes sedimentbergs-

område Siljansområdets kambro-

silurberggrund

Almesåkraformationen, Prekambrium Jönköpings län Visingsöformationen Gävlesandstenen Dalasandstenen

Medianvärdet på kapaciteter i kalkstensbrunnar, mestadels enskilda, varierar i olika områden mellan 600 och 3 600 liter timme, ca ca per vilket måste anses tämligen blygsamt. På delar Gotland och ställav vis på Öland kan dock

mediankapaciteter mer ån 3 600 liter per

timme påräknas. Kalkstensberggrunden i Östergötland, Väster-

götland och Närke är med avseende på grundvattenutvinning mindre

intressant än den givande, underliggande sandstenen. I Siljansmer området är kalkstensberggrunden starkt sönderbruten, vilket torde orsaken till de höga mediankapaciteter som där konstaterats, ca vara 6 000 liter per timme.

Brunnar nedförda i kambrosilurisk sandsten ger i allmänhet mera än kalkstensbrunnarna. Medianvärdet ligger mellan ca 4 000 vatten och 7 000 liter timme. Kapaciteter på 50 000 liter per timme per torde kunna förekomma i extremt gynnsamma lägen.

Den prekambriska sandstenen inte fullt lika mycket, men bättre

ger än kalkstenen. Medianvärdena ligger mellan ca 2 000 och 6 000 liter timme. Särskilt förhållanden har konstaterats i den per gynnsamma

porösa och sprickrika Visingsösandstenen.

Urberget utgör tredje områdestyp avseende grundvatten i en Sveriges berggrund. Det svenska urberget med dess olika strukturer har formats rad bergskedjeveckningar, vulkanisk aktivitet genom en och andra rörelser i jordskorpan. Förutsättningarna för stora grundvattenuttag får i ston betraktas som dåliga.

Figur C.3.2 från Grundvattnet i Sverige, SGU Rapp. Medd.

9 visar fördelningen mediankapaciteteri Syd- och Mellan-

nr av sverige, beräknade efter uppgifter från brunnsborrare och ordnade efter olika bergartsled. Den största delen av urberget hamnar inom intervallet 600 3 600 liter timme. Det finns anledning att för- - per moda indelning skulle 600 ca 2 000 liter att en noggrannare ge ca timme. Tre områden har visat sig ha bättre förutsättningar än de per övriga. Från trakten Kristianstad mot centrala Småland av upp medianvårdet 6 000 liter timme och i Hallandsåsens västligca per del 7 000 liter timme. Ett mindre område vid Lindesberg aste ca per har ett medianvärde på ca 3 600 liter per timme. Några områden med mycket blygsamma uttagsmöjligheter kan också urskiljas. Områden har under 600 liter timme finns i

som mediankapaciteter per

trakterna kring Mälardalen, delar av Östergötland, Blekinge, Bohus-

län och Värmland. En modernare och något mera detaljerad bild av

förhållandena framgår SGUs länsvisa grundvattenkartor i den

av

mån de är färdigställda samt den hydrogeologiska Sverigekarta

av som är under framtagande.

Det dock viktigt framhålla att de angivna medianvärdena beatt skriver förutsättningar där oftast slumpen fått avgöra valet av borrplats i stället för de hydrogeologiska förhållandena. Vid val av borr-

platser där hänsyn tas till hydrogeologiska förutsättningar kan uttag

mellan 10 000 och 20 000 liter timme göras. Gynnsamma förpå per

utsättningar föreligger ofta i större sprickzoner och förkastningar.

REGIONER I SYD- OCH MEL-

LANSVERlGES BERGGRUND

MED OUKARTAD GRUND-

VATTENKAPAClTET

S 0 CXHOLM

GÖTEBORG

ugnmuvâaoeu I KÅRAKTERISTIK AV

KANDA BERGBOR REGIONEN runs BRUNNAR Stor grundvattentillgång i grundvatten nunö förekomster med stor utbredning 7ooo uum och mycket goda uttagsmöjligheter

Måttlig grundvattentillgång i grundvatten ä förekomster med relativt stor utbredning 3eoo ltlm och goda uttagsmöjligheter

Liten grundvattentillgång i vanligtvis GOO-SGOOItlm små grundvattenförekomster med varierande uttagsmöjlighet o so 100 km SGU mzsaaozsd

l

600ltlm Mycket liten grundvattentillgång i små grundvattenförekomster med dåliga uttagsmöjligheter

Fig. C.3.2

F jällkedjans berggrund utgör den fjärde områdestypen. Den innefattar även stora partier öster om kalfjällsområdena, beroende på den enhet detta område utgör i förhållande till den övriga berggrunden i Sverige. Grundvattenförhållandena i området är dåligt kända, och det ringa antalet kända brunnar tillåter inte några tillförlitliga medianvärdesberäkningar. De berggrundsgeologiska förhållandena låter dock att möjligheterna till grundvattenuttag varierar i hög ana grad och att stora grundvattenmängder ställvis borde kunna utvinnas, tex ur karstifierad kalkberggrund. Det kan likaledes förmodas att stora delar av området har en grundvattenpotential motsvarande urberget i övriga Sverige.

C.4 Grundvattenkvalitet

Grundvatten är vanligen klart, färglöst och utan lukt och med en angenäm frisk smak. Att det är så beror att grundvattnet har genomgått en reningsprocess. Marken och den omiittade zonen kan liknas vid såväl ett mekaniskt filter som en jonbytarmassa och en depå med kemiska substanser för tillsatser i det passerande vattnet.

Med detta är redan antytt att grundvattnets kemiska karaktär danas på dess väg ner genom marken och därmed intimt förknippad med de markbiogeokemiska processerna.

Grundvatten bildas av nederbördsvatten. Nederbördsvattnet har ett lågt innehåll av kemiska ämnen ijonform främst natrium, kalium, kalcium, magnesium, ammonium, väte, sulfat, nitrat och klorid samt lösta gaser som kväve, syre och koldioxid. De kemiska substanser som tillförs marken med regn kallas vått nedfall. Men kemiska substanser tillförs även i form av partiklar och gaser, torrt nedfall.

När regnvattnet når marken kommer det först i kontakt med humusskiktet, som består av fönnultnade växtdelar. När växtdelarna bryts ned frigörs humusämnen som är sura, sk humussyror. Nedbrytningen av växtdelar och humusämnen innebär att syre förbrukas och koldioxid bildas. Koldioxiden löser sig i vatten och bildar kolsyra, som sönderdelas i vätejoner och vätekarbonatjoner. Kolsyrans och humussyrornas vätejoner angriper mineralpartiklar i skiktet under humusskiktet, urlakningsskiktet, varvid mineralpartiklarna sönderdelas, vittrar. Vittringen innebär att syrornas våitejoner förbrukas och att metalljoner, främst kalcium och magnesium, frigörs från mineralpartiklarna. Genom Vittringen frigörs de för växtligheten nödvändiga metallema, som tas växternas rötter och förs vidare till växterupp av nas övermarksdelar. När dessa dör tillförs de åter humusskiktet, som på så sätt vid sönderdelningen av organiskt material får ett stort förråd av s k utbytbara joner. Därför sker redan i humusskiktetjonbytesreaktioner, varvid en del av de vätejoner som är lösta i regnvattnet byts ut mot främst kalcium och magnesium.

Det vatten som har sipprat genom den översta delen markprofilen av har genom nedbiytningsprocessen, jonbyten och kemisk vittring minskat sitt syre- och vätejoninnehåll ökat pH, men berikats med koldioxid, humusämnen, vätekarbonat, kalcium, magnesium, järn och alu-

minium. Genom att pH ökar fastläggs järn, aluminium och humus-

ämnena i markskiktet under urlakningsskiktet. Detta skikt färgas av järnhydroxid och det organiska materialet och kallas därför för rostjorden. Små mängderjäm och aluminium lämnar alltid rostjorden, men de stora kemiska konstituenter som är lösta i det vatten som sjunker vidare ned mot grundvattnet är kalcium, magnesium, vätekarbonat och de joner som tillförts genom nederbörden såsom sulfat och klorid. Natrium tillförs både mineralvittring och från nederbörgenom den, vilket även kan vara fallet med sulfat. Mängden natrium och klorid i nederbörden är beroende av närheten till havet. Nu har vattnet i stort sett fått den sammansättning som det kommer att ha grundsom vatten, även om en viss vittring sker såväl i den omättade zonen som nere i grundvattenzonen, som långsamt förändrar den kemiska sammansättningen.

Vilka kemiska substanser och mängden av kemiska substanser som tillförs vattnet sin väg genom marken beror vilka mineral som ingår jordmztterialen hur stor kontaktytan är och hur lång kontakttiden är mellan mineral och vatten. Lättvittrztde mineral och finkorniga jordarter, som innebär både stor kontaktyta och lång kontakttid, befrämjarjonbytesprocesser och vittringsintensiteten, vilket generellt ger vattnet en stor mängd kemiska substanser.

De mineral som ingår i jordpartiklzirna kommer primärt från berg-

grunden. I Sverige utgörs den till helt övervägande del graniter och av gnejser som innehåller relativt svårvittrade mineral. Mest svårvittrade är bergarter som i stort sett bara innehåller kvarts, såsom kvartsit och kvartssztndsten. Lättvittrade iir bergarter som innehåller mörka mineral, silikater som i ttllmänhet innehåller olika proportioner kalcium, magnesium och järn. Dessa bergarter brukar sammanföras under benämningen grönstenar. Allra mest lättvittrat är mineralet kalkspat, som utgör huvudbeståntlsdelen i kalksten. Framför allt de yngre kambrosiluriska bergartema är kalkrika. De finns bevarade inom mycket begränsade områden av landets yta. Lyckligtvis har inlandsisen fört med sig kalk från dessa områden så att kalk finns ijordama inom betydligt större områden figur C.4.1, efter G. Lundqvist i

se

Atlas över Sverige.

Kalken har en mycket stor betydelse för vattenkvalitén. Den gör vattnet hårt. Detta är både positivt och negativt. Det negativa är att hushållsmaskiner, Varmvattenberedare, ledningar etc sätts igen, vilket dock kan avhjälpas genom k avhärdning vattnet. Positivt är att s av vattnet är hälsosammare med avseende på hjärt- och kärlsjukdomar, inte år aggresivt ledningar och framför allt att dessa vatten med

ävenledes hög vätekarbonathalt mindre känsliga för försurning.

Kalkrik berggrund Rock:rich In lime Kalkrlkarc jordarter Sail: rlch in lime , Kalkmqterialetstranspodrikrning I Transportdirectionof düintegratedrock: rich in lime

Fig. C.4.1. Områden med förhöjd kalkhalt

Totalhårdheten i grundvattnet är kalcium- och som summan av mag-

nesiumhalterna illustrerar mycket väl den intima kopplingen mellan

grundvattnets kemiska sammansättning och de geologiska förutsätt-

ningarna, såväl berggrunds- jordartsgeologiska se figur C.4.2.

som

Andra kemiska konstituenter, som uppträder i grundvattnet i betydligt

lägre halter kan ha stor inverkan hälsan eller på annat sett begränsa

användbarheten. En del dessa har direkt geologiskt såsom av ursprung tex fluorid, arsenik, järn och mangan medan andra tungmetaller som uppträderi grundvatten endast delvis har geologiskt ursprung Egentligen kommer alla metaller ursprungligen från det geologiska materialet

De kemiska substanser som genereras genom människans aktiviteter tillförs grundvattnet och förändrar dess sammansättning, ibland så

mycket att dess användbarhet begränsas. Det kan vara fråga om påverkan av långtransporterade luftföroreningar, som i stort sett berör hela landet eller av markanvändningen, t ex skogsbruk, jordbruk har

som

större betydelse i den regionala skalan eller av lokal påverkan från

deponier

C.5 Grundvattnet och klimatförändring

Grundvattnets förekomst, dess variation i tid och rum bestäms primärt klimatologiska faktorer. Därför råder ett starkt av samband mellan vattensituationen och klimatförändri ngsproblematik-

Klimatologer förutskickar stora och drastiska förändringar i

en. det globala klimatet beroende människans aktiviteter. Det är

främst de stora förändringarna i atmosfärens koldioxidinnehåll

som oroar. Under de senaste 100 åren har halten ökat med 22 % En fjärdedel av denna Ökning har skett under de Senaste 10 åren Shiklomanov, 1990. Beräkningar visar att vid slutet av detta århundrade kommer koldioxidhalten att vara mellan 15 och 20 % över 1980 års nivå. I genomsnitt medför detta global temperaen turhöjning l° C jämfört med situationen fram till och med av 1960. Ar 2030 -2050 har temperaturen stigit medl ytterligare 2 - 30 C.

Vilka följder dessa beräknade temperaturförhöjnimgar kan få är

dock svåra att överblicka. För ekosystemet viktiga faktorer är markfuktighet, grundvattennivå och avrinning. Dessa bestäms i första hand som skillnaden mellan nederbörd och: avdunstning. Eftersom såväl nederbörd avdunstning sannolikt ökar vid som en temperaturhöj ning är det svårt att förutse vad sonn händer med denna skillnad och därmed ovannämnda faktorer.,

7675 - 32 7650 - 7600 - 7550 - 7500 - 7450 - 7400 - 7350 - 7300 7250 - 7200 -

7050- 7000 - 6950 - 6900 - 6850 - 6800 - 6750 - 6700 - 6650 -

m m m . .w m. S m m, o % m m, w m.m

m m

K M

Fig. 0.4.2

D. HOT MOT GRUNDVATTNET

Det finns en mängd företeelser kan utgöra hot grundvattnet. som mot Hoten riktas främst mot grundvattnets kvalitet och i mindre grad mot

vattenkvantiteten. Grundvattnet är förnyelsebar naturresurs där de

en klimatiska faktorerna styr nybildningen grundvatten. Ändras inte av de klimatiska förhållandena avsevärt så påverkas inte heller nybild-

ningsförloppeti stort.

Då grundvattnet är del i vattnets kretslopp påverkas grundvattnet

en av samma hot som andra delar i detta kretslopp. Man kan också vända på detta och säga att det som hotar grundvattnet också hotar andra former av vattnets förekomst.

Då vattnet både globalt och lokalt är i ständig rörelse är vattnet kanske den viktigaste transportören både nyttiga och onyttiga ämnen. Ser av

man till hoten är det främst transporten miljöfarliga eller miljöstör-

av ande ämnen som avses. Grundvattnet mottager sådana ämnen från en mängd olika aktiviteter, tex utsläpp till atmosfären från industriprocesser och trafik, jordbruk, boende, deponier och olika genom

olyckor. Man kan dela in hoten i två kategorier, dels sådana där spridningsprocesserna, tex luftföroreningar, eller aktiviterna, tex skogs-

och jordbruk, påverkar stora arealer regional påverkan , dels sådana där påverkan är att betrakta lokal, deponier, avloppsinfitrasom tex

tion eller grundvattenuttag för Vattenförsörjning påverkan. lokal

Vattnets uppehållstid i marken är genomsnittligt relativt lång i förhållande till tiden i tex i vattendrag och sjöar. Därigenom utgör grundvattnet en buffert för tillgången på sötvatten i landornrådena. Av sam-

ma anledning tar det också relativt lång tid att omsätta vattentransporterade föroreningar i grundvattenförekomstema och det kan därför

ta

lång tid innan en förorening märks i grundvattnet. Tillförsel till grundvattnet av höga punktbelastningar av förorenande ämnen t

ex

kväveförenin gar kommer därför att under lång tid medföra läckage

av dessa föroreningar till vattendrag, sjöar och hav.

Ytterligare ett hot mot grundvatten som är värt att beakta är den brist på kunskap och medvetenhet om grundvattnets förkomst och uppträdande som generellt kan sägas råda bland planerare och beslutsfattare. Grundvattnet inte, och gmndvattenförhållanden faktorer syns styrs av som kan upplevas komplicerade att förstå. I de kommunala t ex översiktsplanerna har grundvattnet oftast endast berörts summariskt.

D.1 Regional påverkan

Luftburna föroreningar

Föroreningar transporteras med luften kan ha mycket lokala insom hemska källor, kan också ha tranporterats hundratals mil innan de men deponeras. De hittills allvarligaste lufttransporterade föroreningarna, dessutom till största delen kommer från utländska utsläpp, är som svavel- och kväveoxider samt vissa tungmetaller.

Den ökade förbränningen fossila bränslen under industriell tid har av medfört att nederbörden blivit allt Svaveldioxiden som emittesurare. vid förbränningen svavelhaltiga bränslen oxideras och bildar ras av med vattnet svavelsyra. Svavelsyran är helt uppdelad i vätejoner och Halten sulfat i nederbörden ökade markant under slutet sulfatjoner. av 1950-talet och början avl960-talet för att nå sin kulmen i mitten av l960-talet. Sedan dess har sulfathalten långsamt sjunkit. Merparten de substanserna som faller ner över landet är långtransporteav sura rade gränsöverskridande föroreningar från den europeiska kontinenten och Storbrittanien.

Den nederbörden har påverkat grundvattnets kemiska sammansura sättning i olika stor utsträckning beroende på markens förmåga att neutralisera den nederbörden. Neutralisationen sker genom jonsura och vittringsprocesser. Intensiteten i dessa är beroende hur bytes- av

lättvittrade mineral det finns i marken se ovan. Berggrunden i

pass vårt land utgörs till största delen kristallina bergarter, främst gnejs av och granit. Jämfört med länder med övervägande kalkhaltig sedimenvår berggrund dåliga förutsättningar för att tär berggrund erbjuder neutralisera tillskott av starka syror.

Så och vittringsprocesserna håller jämna steg med till länge jonbytesförseln vätejoner från nederbörden förändras inte pH-värdet i av grundvattnet. Däremot blir marken surare i och med att regnvattnets vätejoner byts ut mot de kalcium- och magnesiumjoner som är bundna till Detta medför grundvattnets kalcium- och markpartiklarna. att magnesiumhalter ökar. Svavelsyrans sulfatj oner följer markvattnet med eller mindre fördröjning till grundvattnet, vars sulfatstörre ner halt således ökar. Skulle vätejoner trots allt läcka ner till grundvattverkar vätekarbonatet buffert, dvs med vätejonet som en reagerar varvid vätekarbonathalten minskar, pH-värdet bibehålls. l nerna, men områden med kalkhaltiga jordar kan vätekarbonathalten i stället öka vid större syratillskott.

SGUs grundvattennät och det k PMK- Fasta provtagningsstationer i s inom Naturvårdsverkets nätet grundvattenobservationsnätet program för miljökvalitetsövervalcning visar förändringen i grundvattnets

kemi i vissa fall sedan slutet av 1960-talet se figur C.l.6

Depositionen surt nedfall är störst i sydvästra delen av landet och

av avtar i en gradient mot norr i södra Sverige. l norra Sverige avtar nedfallet från kusten mot norska gränsen. För att få en bild av vari landet grundvattnen är påverkade av antropogent betingad sur nederbörd kan utnyttja det förhållande som beskrivs ovan, att kalcium och magman nesium ökar i förhållande till vätekarbonathalten. Kvoten mellan vätekarbonathalten och totalhårdhet, dvs summan av kalcium och magnesium, är normalt ca men minskar med ökad grad av påverkan. Figu-

D.1.1a och bygger på uppgifter lagrade i brunnsarkivets

rerna som

databas, visar att påverkan är mycket stor i södra Sverige, speciellt i

grunda brunnar. I områden med kalkhaltiga jordar figur C.4. 1

se

klarar sig grundvattnet bra, trots stort nedfall. Vid jämförelse med en brunnarnas pH-värde figur D.1.2 framgår att stor påverkan av sur nederbörd och låga pH-värden i allmänhet sammanfaller men att tydliga avvikelser finns mot Speciellt ytliga grundvatten kan vara norr. naturligt sura, dvs ha låga pI-l-värden.

Lösligheten och rörligheten de flesta tungmetaller och aluminium av ökar med sjunkande pH. Det betyder att försurningen kan medföra förhöjda halter tungmetaller i grundvatten och därmed större transport ut till ytvattendrag. Tungmetaller och aluminium kan lösas ut ur det

geologiska materialet, men en mycket stor del av tex tungmetallema

kvicksilver, bly och kadmium, transporteras med grundvattnet, som luftdeponerade. I södra Sverige kommer merparten från utlandet, medan inhemska källor dominerar i norra Sverige.

Tungmetallhaltema i grundvattnet är i allmänhet mycket lägre än riktvärdena för dricksvattenkvalitet, men en mycket kraftig ackumulering i marken luftburna metaller bly och kvicksilver inger farhågor av som för framtiden. Redan vid mycket låga halter, är de tillräckligt höga nu, för problem i ekosystemet, t för höga halter kvicksilver i att ge som ex fisk.

För människan hälsovådliga halter av tungmetaller kan uppkomma

genom korrosion på vattenledningar, kopplingar, hydroforer etc på grund surt aggresivt vatten. Detta är en av de hittills mest påtagliga

av och kända effekterna av det sura nedfallets påverkan på grundvattnet.

Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl gav oss en påminnelse om hur lätt en

stor del våra livsmedelsresurser, såsom grödor och köttproduktion

av

kan slås ut av radioaktiva långtransporterade föroreningar. Grundvatt-

torde dock ha klarat sig väl, att Cesium binds till markpartiknet p g a lar och därför i mycket ringa grad följer med markvattnet ner till grundvattnet. Mer omfattande undersökningar borde dock ha gjorts av

cesiums eventuella spridning till viktiga grundvattentillgångar, vars resultat kunnat tjäna underlag för beredskap inför eventuella

som framtida kämkraftsolyckor.

7675 36

xjordbrunnar 04 08 10

Fig. D.1.1a

7675 37 7650 - 31 7600 v- 30 7550 - 29 7500 - 28 7450 - 27 7400 - 26 7350 - 25 7300 - 24 7250 - 23

.x . 7000 -

69 7

69 . 3 W 68

6 .

66 1

6 m. 65

Surkvot Mg

HCOsCo +

i

i bergbrunncr

Fig. D.1.lb

77 I T I I I I I 1 T I I ur u o u o u o u o u-n o nu wo o o o o o o o o o o om

Fig. 111.2

Markanvändningen för jordbruk, skogsbruk och tätbebyggda områden kan innebära risker för oönskad påverkan på grundvattnet. Det

framför allt växtnäringsläckzige i form kväveföreningar allvar-

av som ligt förorenar grundvattnet.

Vanligtvis är nitrathalterna i grundvatten mycket låga. Nitrat bildas naturligt genom oxidation av ammonium som frigörs vid förmultning av växter. Nedfallet kväveoxider bidrar också till nitratpoolen i av marken. Växternas behov är emellertid så stort att läckaget till grundvattnet under naturliga förhållanden är mycket litet. Avverkning inom skogsbruket, speciellt kalavverkning av skog, medför att behovet av växtnäring blir mindre än vad som produceras förmultningen. genom Halterna i grundvatten brukar därför öka under period till 5 en av upp ä 6 år innan det åter råder balans mellan växtupptag och bildning av nitrat. Halterna brukar dock inte bli speciellt höga. Det brukar vara

fråga om en ökning från l mgl nitrat till ca 3 -4 mgl. Sammanlagt

stora kalavverkade ytor kan dock medföra att arealförlusterna av nitratkväve via grundvatten till ytvattendragen ökar kraftigt.

Skogstillväxten i sig innebär en försurning i och med att rotupptaget

av positivt laddade näringsämnen motsvaras av en avgång väteav

joner till marken. Genom bortförseln av avverkad skog tar man också

bort så kallade baskatjoner, främst kalcium och magnesium, som annars skulle tillföras marken igen vid förmultningen och bidra till möjligheten att neutralisera den sura nederbörden. Barrskogen ger också en sur förna.

Samhällets krav hög avkastning från jordbruksmark har gjort

att användningen av stallgödsel och kvävehaltigt handelsgödsel har varit och är Är stor. givorna större än vad grödorna fönnår ta upp, så kan läckage uppkomma med markvattnet ner till grundvattnet. Läckagets

omfattning beror på hur stor del av året åkrarna bär gröda, hur stora gödsel givorna är, vilken jordart åkerjorden utgörs av, vilket hydrogeo-

logiskt läge åkern har och mängden nederbörd inklusive bevattning som åkerjorden utsätts för.

Höga nitrathalteri grundvatten hittar vi i områden med lätta åkerjordar, som sand- och mojordar i inströmningsläge och där gödselstora givor används för en kort växtperiod och där inte så kallade fånggrö-

dor som kan ta kväveöverskottet används. De lätta åkerjordarnas

upp

dåliga vattenhållande egenskaper medför också att konstbevattning är

vanlig.

Lerjordar å andra sidan kan så täta att inget eller mycket litet vara vatten tränger igenom ner till grundvattnet. Ofta ligger de också i låg-

lägen, som kan innebära att de hydrogeologiskt sett ligger utström-

ningsläge. Där är grundvattnets strömningsriktning uppåtriktad, vilket medför att grundvattnet blandas nära markytan med det nitratrika

markvattnet och bidrar till ytavrinning till närmaste vattendrag.

Stora problem med halter överstigande både 30 och 44 mgl nitrat förekommer, speciellt i ytligt grundvatten i södra Sveriges jordbruksbygder, särskilt i Skåne och Halland. På Kristianstadslätten har ställvis även det djupa grundvattnet i den för vattenförsörjningen så viktiga sandstensakviferen fått höga nitrathalter.

I tätbebyggda områden och sådana som berörs av befintliga och planerade infrastrukturprojekt är hoten mot grundvattnets kvalitet mångahanda. Förutom påverkan under anläggningstider kan det gälla infiltration från läckande dagvatten- och avloppsvattenledningar, oljetankar, spill i anslutning till bensinmackar och verkstäder, lakvatten från avfallsdeponier samt olika industriverksamheter etc. Det kan be faras att grundvattnet är påverkat av olika miljöstörande ämnen i ett stort antal tättbebyggda orriråden. En rundringning till ett 20-tal komvid handen att det inte förekom någon kontroll av grundmuner gav vattenkvaliteterna inom tätbebyggda områden annat än i samband med grundvattenuttag för kommunal Vattenförsörjning. Det finns därför uppenbart brister i kunskapen hur de tätbebyggda områdena etc om

påverkar grundvattnet För att belysa detta kan följande exempel ges:

I kommun gjordes undersökning ett förorenat industriområde en en av med analyser grundvattenkvaliteten. Som referens till dessa a av analyser togs också ett grundvattenprov uppströms industriområdet

Det visade sig att referensprovet var starkare påverkat av miljöstör

ande ämnen än de tagits inom och nedströms industriområdet som Orsaken till referensprovets dåliga Vattenkvalitet var helt okänd

Vid exploatering av mark för ny bebyggelse eller annan inarkzinvänd

ning borde större hänsyn tas till risker för påverkan av grundvattnet Särskilt borde risk för påverkan stora grundvattentillgångar upp-

märksammas. För att på ett adekvat sätt kunna göra detta måste flödet

mellan grundvattnets in och utströmningsornråden kartläggas;

Ökade grundvattenuttag kan medföra att vatten från stora djup dras in mot brunnen, vilket kan ge ökande salthalter, järn och i vissa fall svavelväte.

D.2 Lokal påverkan

Sveriges landornråden kan indelas i en stor mängd avrinningsområv den. Varje avrinningsområde innehåller en eller flera grundvattenförekomster. En grundvattenförekomst Sverige har i allmänhet en i liten areell utbredning, från uppskattningsvis någon hektar upp till

några kvadratkilometer. Föroreningar som påverkar en eller några få

grundvattenförekomster kan betraktas som lokala. Man bör emellertid observera att föroreningar i grundvattenförekomst som avbördar en

sitt vatten till ett ytvattendrag kan påverka betydligt större områden

föroreningstransporten i ytvattendrageti genom

Nedan beskrivs aktiviteter lokalt kan påverka grundvattenföresom komst och Vattenkvalitet. Dessa aktiviteter kan sammanfattas i följande rubriker:

Grundvattenuttag t ex för enskild Vattenförsörjning Deponier, förorenad mark mm Infiltration förorenat vatten t avlopp, dagvatten av ex mm Olyckor

D.2.1 Grundvattenuttag

Grundvattenuttag sker för en mängd olika syften, tex kommunal och enskild Vattenförsörjning livsmedel, för jordbrukets behov bevattav ning och för djurhållning vattenförsörjnin till industri, för energiutg vinning via värmepumpar och för kylning. För närmare beskrivning av omfattningen av grundvattenanvändningen hänvisas till kapitel E.

Grundvattenuttagen beskrives här i första hand med utgångspunkt i hur dessa påverkar grundvattnet kvantitativt. För att belysa grundvattenuttagens effekter grundvattenförekomsterna görs en jämförelse mellan hur uttagen och de naturliga påverkar processerna grundvattenvolymen.

Naturliga förändringar av grundvattenbildningen

De klimatiska faktorerna temperatur, nederbörd och avdunstning styr

grundvattnets nybildning. Vid beräkning av grundvattnets nybildning

utgår man från den del av nederbörden som skulle kunna bilda grund vatten, dvs nederbörden minus avdunstningen

effektiv nederbörd,

vilket anger den teoretiskt största grundvattenbildningen. En del av det grundvatten bildas har vid vissa klimatsituationer och under som särskilda geologiska förhållanden mycket kort omloppstid innan en det övergår i ytvattenfas. Sådant grundvatten kan också avledas genom dikessystem t ex täckdiken. Hårdgjorda ytor, t asfalterade ex vägar, torg och parkeringsplatser, omöjliggör grundvattenbildning över huvud taget. Från dem sker direkt ytvattenavrinning. För en varje grundvattenförekomst som har praktisk betydelse för något ändamål, tex enskild Vattenförsörjning, måste därför särskild en beräkning göras för att bestämma grundvattenbildningen. Den uttrycks ofta i procent av den effektiva nederbörden och kan alltifrån 100 % ned vara till ca 10 % beroende olika tidsmässiga och lokala förhållanden.

Genom att grundvattenförekomsterna fylls den del nederbörav av den som bildar grundvatten sker också kontinuerlig avtappning en från grundvattenmagasinen till ytvattnet. På så sätt är grundvattnet i ständig rörelse från inströmningsornråden, där det bildas, till utströmningsornråden där det läcker ut i bäckar, åar, sjöar eller havet.

Hur vattnet transporteras och rör sig i marken är beroende av topografiska och geologiska förhållanden. Grundvattnets omsättningstid variavsevärt, från några timmar till IOOO-tals år. erar

Förändringar i grundvattnets volym registreras genom mätningar av

grundvattennivåernas förändringar kapitel C. Dessa är således

se ett

relativt mått på förändringarna i volym. För att få ett mått på de verk-

liga volymema vatten i tex m3 måste man ha kännedom om jord-

lagrens eller berggrundens effektiva porositet, mäktighet och utbredning. Porositeten varierar från tex 0.01 % i urberg till 40% i en ca grusavlagring.

Grundvattnets mängd eller grundvattenförekomstemas fyllnadsgrad

kan således variera i tid såväl under längre perioder som säsongsvis.

Viktiga för grundvattenbildningen är snösmältningen och höstregnen.

Under vår och då växter tar upp en stor del av markvattnet sommar och avdunstningen är hög sker ingen eller endast liten nybildning av grundvatten.

Påverkade förhållanden

Grundvattenvolynwen kan också påverkas av människan antingen ge-

dränering t likning, avledning dagvatten från asfalterade

nom ex av täktverksamhet eller grundvatten via

ytor, m m genom uttag av

brunnar.

Är eller bortledning grundvatten från grundvattenförekomst

uttag av en större än vad nybildas kommer en fortgående sänkning av som grundvattnets trycknivå grundvattenytan att ske, dvs volymen vatten i grundvattenförekomsten kommer att minska kontinuerligt.

Även mindre än vad nybildas i grundvattenföre-

om uttaget som en komst ger det ändå upphov till en lokal sänkning av grundvattenytan

inom grundvattenförekomsten. Sker uttaget grundvatten via en

av brunn kallas sådan avsänkning brunnens sänktratt. Sänktrattens uten bredning kallas brunnens injluensområde. Ju större uttaget är, desto

större blir influensområdet. Inom detta sker en grundvattenströmning

mot uttagspunkten, dvs mot brunnen. Se tig. C.1.3.

Hur influensområdet kommer att ut är beroende av markens uppse

byggnad, dvs de geologiska förhållandena. Dessa varierar vanligtvis i

både horisontell och vertikal led. Att säkert fastställa en brunns influensområde är därför oftast svårt utan nännare undersökningar. Särskilt svårt är det eller bedöma influensområdet i berggrund, genom att ange att influensområdet styrs bergrundens spiicksystem. Om flera brunav

ligger i grundvattenförekomst och deras influensområden

nar samma

påverkar varandra kompliceras bilden ytterligare.

Samma förhållanden beskrivits rörande uttag av grundvatten ur som

. brunnar gäller i det bortledning grundvatten via dikstort när gäller av

ningsföretag. Dikning påverkar grundvattnet utefter horisontell

en sträcka med närmaste omgivning och berör endast den ytligare delen av grundvattenförekomsten. En brunn däremot influerar vattnet utifrån en viss punkt på markytan ned till större djup.

Ett dikningsföretag kan sin ytmässigt utbredning dränera

genom stora avsevärda mängder vatten kort tid. Skulle mängd dräsamma vatten neras i form av ett grundvattenflöde skulle omsättningstiden vara avsevärt längre. Särskild betydelse har diken i perioder med stor grundvattenbildning, tex vid snösmältning eller omfattande höstregn. Dikena avbördar då stora mängder vatten kunnat bidra till som annars grund-

vattenreserven. För att belysa hur misshushållning med sött vatten kan

ske genom dikningar kan Gotland och Öland anges som exempel. Där har man anlagt stora kanaler med anslutande mindre diken för få att större områden med jordbruksmark eller för att effektivare utnyttja jordbruksmarken. De stora kanalema är grävda jordlagren och genom oftast nedsprängda bit i den övre delen berggrunden. En del en av stor av det tillgängliga grundvattnet återfinns just i den övre, uppspruckna delen av berggrunden. Ju effektivare denna del berget dräneras, av desto mindre tillgång till sött vatten kommer finnas för att t ex sommarperioden.

Ett grundvattenuttztg kan huvudsakligen följande effekter och risker

ge för konflikter:

Minskad grundvattentillgång och därmed risk för konflikt med

andra brunnsägare.

Minskat flöde till ytvattendrag med risk för olika konflikter

som

följd.

Kvalitetsförändringar pga att naturliga kemiska förhållanden

störs av uttaget och de variationer i grundvattenytan som

uttaget förorsakar förändringar i järnhalt.

t ex

Kvalitetsföråndringar genom att brunnens influensområde når

områden där grundvattnet förorenats t genom ex avloppsinfiltration.

Sänkning av det hydrostatiska trycket med åtföljande risk för marksåttningar och skador t ex byggnader eller risk för höjning av saltvattengränsen.

Överuttag av grundvatten

Av vad som framgår kan det svårt att definiera gräns där ovan vara en man kan såga att överuttag föreligger i den meningen att uttaget medför negativ effekt i något de berörda avseendena. Som för av grund en sådan diskussion ska utgå från grundvattenförekomst, dvs man en grundvattnet i ett område som omges av grundvattendelare.

Överuttag kan definitivt anses föreligga om uttagen av grundvatten är

större än den genomsnittliga årsvisa nybildningen grundvatten. I

av detta fall är risken för konflikter olika uppenbar. av typer

Om grundvattenuttagen är större än den periodvisa grundvattenbildningen, tex under sommarmånaderna, kan konflikter uppstå, tex med

anledning av sinande brunnar, saltvattenpåverkan mm. Om den resersött grundvatten finns är tillräckligt stor och är rätt explovoar av som aterad behöver emellertid konflikter inte uppstå. Man kan i detta fall tala periodvisa överuttag eller att aktuella uttag ger en störning, om där risk för periodvisa konflikter kan föreligga.

Uttag av grundvatten från en brunn inom ett grundvattenområde ger en

störning genom den sänktratt som uppstår. Störningen behöver ej, men

kan, upphov till konflikter, Konflikt Vattenuttag från ge se ovan. genom enskild brunn kan inom brunnens influensområde. Överuten uppträda tag i den meningen att uttaget av grundvatten från en rätt anlagd en-

skild brunn överstiger grundvattenbildningen i grundvattenornrådet år

inte särskilt vanligt förekommande. Om konflikt uppstått är det inte heller självklart att det är fråga om överuttag. Konflikten kan t ex vara den att brunnen, där uttaget sker, påverkas av grannens avloppsinñltration. Är orsaken till konflikten i brunnen eller avloppsinfrltrauttaget tionen Problemet kan inte alltid hänföras till mängden vatten som tas ut- det kan vara en felaktigt utförd brunnsanläggning. Detta bedöms vanligt i samband med salt grundvatten och då beroende på som t ex att brunnen borrats för djup eller att den är anlagd nedströms en föroreningskälla. I det fall uttaget förorsakar sättningar i marken med åtföljande skador t byggnader kan man emellertid klart hänföra ex skadan till mängden uttaget grundvatten.

Grundvattenbildning i relation till grundvattenuttag för enskild

Vattenförsörjning.

Följande räkneexempel kan belysa förhållandet mellan grundvattenbildning och uttag av grundvatten för enskild vattenförsörjning.

Den del nederbörden kan bilda grundvatten är för ett område av som 200 mmår. Detta grundvattenbildning inom 1 ha 10 000 m2 på ger en 2000 m3år. Den genomsnittliga vattenanvändningeii per person an-tas vara 200 ldygn, vilket motsvarar 73 m3år. Nybildningen av grundvatten 1 ha skulle i detta räkneexempel räcka till ca 27 personers vattenanvändning. Omräknat till nonnal vattenanvändning för en familj 4 skulle den behöva 1480 m3 markyta för att grundvatom personer ca tenbildningen skulle tillräcklig för att fylla vattenbehovet. Detta är vara

den teoretiskt maximala grundvattenbildningen. I praktiken föreligger

emellertid svårigheter att tillgodogöra sig hela denna volym. Ett problem är vattenmagasineringen, som bl a yttrar sig i att vattenbehovet i stort sett är konstant under året medan nybildning av grundvatten bara sker under delar detta. För att fånga upp allt nybildat vatten måste av dessutom sänktratten ständigt vara fullt utbildad när nybildning sker,

vilket inte år praktiskt möjligt. Markens vattengenomsläpplighet är en annan viktig faktor, kopplad till magasineringsförmågan. Se vidare bakgrundsbeskrivningen Hydrogeologiska undersökningsmetoder,

avsnitt 4.2.2.1.

D.2.2 Deponier, förorenade markområden mm

Det finns i Sverige flera tusen platser med gamla avfallsupplag och förorenade markområden sprider föroreningar till miljön. Statens som naturvårdsverk har genomfört branschkartläggning industrier en av och deponier som kan tänkas förorena markområden. Det finns bl a ca 4000 äldre kommunala deponier, drygt 1000 områden med gruvavfal] och flera tusen områden påverkade industriverksamhet. Branschav kartläggningen syftar bl a till att bedöma behovet av efterbehandlingsåtgärder, dvs i vilken omfattning åtgärder behöver vidtas i dessa områden för att minska utsläppen miljöfarliga ämnen till omgivav ningen.

Föroreningar från deponier och förorenade markområden sprids huvudsakligen genom vattentransport och via luften.

När nederbörden inñltrerar i en deponi eller ett förorenat markområde kommer vattnet i kontakt med föroreningarna och påverkas. Påverkansgraden beror materialets art, vittringsgrad och vattnets kerniska egenskaper t ex surheten. De föroreningar kan vattentranssom porteras infiltreras i stor utsträckning till grundvattnet och följer med grundvattenflödet tills det läcker ut till ytvattnet.

Hur omfattande grundvattenpåverkan blir beror dels föroreningsintensiteten, dels på de hydrogeologiska förhållanden råder vid som t ex en deponi. Ligger deponin högt upp i ett avrinningsområde är risken större för omfattande grundvattenpåverkan än om den ligger nära ett utströmningsområde. Eftersom grundvattenrörelserna i det senare fallet är uppåtriktade sker inget läckage från deponin till det underliggande grundvattnet, och lakvattnet kan via t ex avskärande diken tas om hand för rening.

De miljöfarliga ämnen som kan läcka från deponier och förorenade markområden är mångskiftande slag egentligen alla ämnen av som människan i olika tider har hanterat. Dessa ämnen kan grovt hänföras till kategorierna tungmetaller, organiska miljögifter och växtnäringsämnen.

D.2.3 Avsiktlig infiltration förorenat vatten av

För att bli av med förorenat vatten har man valt att i vissa situationer inñltrera det förorenade vattnet till grundvattnet iställer för att leda det till ett ytvattendrag. Detta gäller särskilt för hantering av avloppsvatten i samband med enskild Vattenförsörjning. I någon omfattning infiltreras också t ex dagvatten från bebyggda områden, banvatten från flygplatser, lakvatten från deponier i härför särskilt utförda mm anläggningar.

Det finns sammanlagt uppskattningsvis miljon fastigheter med ca en

småskaliga avloppslösningar. Många av dessa saknar dock längre gående rening än slamavskiljning. Tekniken för avloppsinfiltrationen

varierar, dels beroende vilka krav gällde då den anlades, dels som markförutsättningarna.

Ett vanligt sätt att ta hand avloppsvattnet förr att bygga k om var en s stenkista i marken dit avloppsvattnet leddes. Före stenkistan kunde finnas enkammarbrunn där slammet fekalier,

en rn m avskiljdes,

De vanligaste i dag är slamavskiljare konstruerad med infiltration eller

sk markbådd. I slamavskiljaren avskiljs grövre partiklar och avsättba ra ämnen. Efter slamavskiljaren leds vattnet till infiltrationsanen läggning i marken eller en sk markbädd. En markbädd är en anlägg ning där avloppsvattnet infiltrerar genom en anlagd sandbädd för att sedan ledas ut via ett utlopp. En del av detta avloppsvatten infiltrerar också i marken. Markbädden anläggs vanligen där jordmaterialet är alltför ogenomsläppligt för att vanlig infiltration skall möjlig. vara

Gemensamt för dessa anläggningstyper är att viss del de vatten-

en av lösliga ämnena i avloppsvattnet sprids, antingen till grundvattnet eller

något ytvattendrag. Förutom de mikroorganismer som förekommer i avloppsvattnet är det främst kväveföreningar och i någon mån fosfor som sprids och kan påverka grundvattnet. Givetvis förekommer också

i små mängder andra typer föroreningar i hushållens avloppsvatten, av tex tungmetaller och olika organiska föroreningar. Mikroorganismer

dör oftast snabbt i marken, varför sådan påverkan oftast är mycket

lokal. Det förekommer dock relativt ofta att mikroorganismer kan

påverka näraliggande brunnar,

Avloppsvattnet kan utgöra betydande del grundvattenbilden av

ningen i en grundvattenförekomst där flera infiltrationsanläggningar är anlagda. Det betyder att en stor risk för påverkan finns och därmed

risk för konflikt med vattenförsörjningsintressen. De lösta växtnär-

ingsämnena kan också medverka till igenväxning av ytvattendrag.Vid

varje brunn där Vattenuttag sker produceras också avloppsvatten, mer eller mindre kontarninerat av föroreningar. Genom att avloppsvattnet vanligen infiltreras till grundvattnet i brunnens när-

område är risken stor att problem kan uppstå både med det

egna dricksvattnet och resten av grundvattenmagasinet. Riskerna för

påtaglig påverkan ökar fler brunnar som ligger i samma grundvattenförekomst,

Omfattningen av infiltration av annat förorenat vatten än avloppsvatten till grundvattnet är lite känd. Däremot diskuteras sådan infiltration ofta idag i samband med kretsloppsanpassade tekniska lösningar. Det finns ett stort intresse för att utveckla teknik för t ex lokalt omhändertagande av dagvatten, lakvatten från deponier m m.

I sådan teknik kan just infiltration till grundvattnet ingå

som en

del av den tekniska lösningen. Det lokala omhändertagandet av vattnet bygger att man hanterar det sådant sätt att då det lämnar aktivitetsområdet skall miljöstörande. Inñltration vara i marken medverkar till detta markens genom förmåga att filtrera och fastlägga olika ämnen. En utvecklad sådan teknik kommer sannolikt inneatt bära att anspråk kommer att ställas grundvattenförekomster i samband med t ex dag- och lakvattenbehandling. Detta måste då relateras till förekomsternas värde i samband med Vattenförsörjning.

D.2.4 Olyckor

Genom t ex trafikolyckor, flygplanshaverier eller läckage från depåer eller ledningar och spill olika vätskor finns av många orsaker till att grundvattnet kan påverkas. Vanligt förekommande är spridning av petroleumprodukter i marken.

l diskussionerna om miljöfarliga transporter har särskilt uppmärk sammats risker för olyckor medför hot mot stora grundvatten som magasin, där grundvattenuttag för kommunal Vattenförsörjning görs.

E. ANVÄNDNING AV GRUNDVATTEN

I följande kapitel redovisas grundvattenanvändningen för olika områden. I tabellen E.1 sammanfattningsvis förhållandet anges mellan grund- och ytvattenanvändningen i Sverige.

Tabell E.1: Yt- och grundvattenanvändning i Sverige. Siffrorna anger miljoner kubikmeter.

Ytvatten Grundvatten, Grundvatten naturligt med konstgjord grundvattenbildning

Kommunal Vattenförsörjning 505 224 230 Enskild vattenförsörj ning 90 Fritids-

Består naturligt grundvatten och inñltrerat av ytvatten

Avser främst vatten för bevattning och djurhållning

* Industrins ytvattenanvändning kan adekvat

uppskattas.Angiven

siffra härrör från 1977. Sannolikt är aktuell vattenanvändning mindre.

Industrin är den dominerande vattenanvändaren i Sverige. Sammanlagt används flera miljarder kubikmeter vatten inom främst processindustrin. Endast en mindre del av detta är grundvatten.

För den totala dricksvattenförsörjningen, inklusive den enskilda, nyttjas grundvatten än ytvatten, inräknat vatten från anläggningar mer

med konstgjord grundvattenförstärkning. Det ytvatten som därvid an-

vänds infiltration få grundvattenkaraktär. Om man bortavses genom från de stora tätortsregionerna såsom Stockholm och Göteborg, ser genom de stora vattenbehoven är hänvisade till ytvattenbaserad som dricksvattenförsörjning, tryggar det övriga landet till stor del sina

behov med grundvatten se tabell Ell-l och fig. E.l.l.

Det finns inga säkra prognoser för utvecklingen av dricksvattenförsörjningen avseende yt- kontra grundvattenberoende. Det finns dock flera exempel att man, där man kan, byter ut ytvattentäkter mot

grundvattentäkter. Många kommuner överväger nyanläggning av grundvattentäkter och infiltrationsanläggningar, Orsakerna till denna

trend är bl att ytvattnen ofta är svårbehandlat och att det producea rade dricksvattnet är mindre tillfredställande än dricksvatten baserat grundvatten, ofta har naturligt god kvalitet. Ytvattenanläggsom ningar dessutom sårbara än grundvattenanläggningar. anses vara mera

E.1 Dricksvattenförsörjning

Dricksvattenförsörjning inom tätorter där många hushåll är anslutna

till distributionssystem sker vanligtvis från s k allmänförklasamma

rade vattentäkter eller enskilda vattentäkter med någon typ av förordnande. Vattnets kvalitet genomgår regelbunden kontroll innan det

nyttjas konsumenterna. Statens livsmedelsverk är den centrala av myndighet fastställer kraven vattnets kvalitet fram till förbinsom delsepunkter till fastigheter med sådan Vattenförsörjning. Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd är den lokala tillsynsmyndigheten medan den tekniska förvaltningen ofta sköter genomförandet. Sådan vattenförsörj ning brukar kallas kommunal Vattenförsörjning.

Övrig Vattenförsörjning till hushåll sker från enskilda vattentäkter

utan några förordnanden. Vattnet tas nästan alltid från en grundvattenbrunn försörjer ett mindre antal hushåll, oftast ett till

som två stycket. Vid sådant nyttjande, som benämns enskild Vattenförsörjning, sker ingen kontroll från samhällets sida utan

ansvaret för tillgång vatten och dess kvalitet ligger i praktiken helt den enskilde. Många kommuner har ambitionen att fungera som

rådgivare saknar ofta kompetens och att råd men resurser ge om brunnsutföranden och vattenberedningsut-rustningar. Oftast är det den lokale brunnsborraren eller vattenfilter-försäljaren som står för den tekniska kompetensen vid anläggning av brunnar eller beredning av vatten för enskilt bruk.

E.l.1 Kommunal dricksvattenförsörjning

Enligt Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, VAV, levererar de kommunala vattenverken ungefär 960 miljoner kubikmeter vatten per år till hushållen och industrin i landet, tabell E 1.1-1. Husse hållen använder 530 miljoner kubikmeter. Kommunerna ca sörjer på så sätt för behoven för sju och halv miljon människor, tabell en se

E.1-2. I tätorterna är den totala vattenförbrukningen räknad

per person i genomsnitt 350 liter dygn, ungefär hälften går åt för per varav konsumtion. Förluster ledningsnäten, vatten för allmän service och avloppshantering och för egen förbrukning vid vattenverken utgör mer än 30% av årsproduktionen. Resten, drygt 10%, används av

inmmum.Fmbnmnmgmümrkgmpåsmnmanwåsamn19W%mbL

Tabell E l.1-1: Viltlellllllvillldlllng vid kommunal Vattenförsörjning fördelad på yt- och grundvatten samt konstgjord grundvattenbildning.

TYP Av KOMMUNALT VATTEN 1000 m3

KONST- LAN H ToTALT GRUND- GJoRD YT- VATTEN INFILTR VATTEN

Tabell E l.l-2: Antal länsvis med kommunal respektive enpersoner

skild vattenförsörjning. Exklusive fritidsboende. Källa VAV 1992.

GOTLAND 151292 131829 87,1 19463 12,9 BLEKINGE

GBG ocn Bonus

lika delar naturligt och konstgjort.

E.1.2 Enskild dricksvattenförsörjning

Uppskattningsvis 1,2 miljoner människor i Sverige, främst på landsbygden, är beroende Vattenförsörjning, tabell E 1.l-2. och av egen fig. E.1.2. Ungefär 20 % fastigheterna med permanent boende i av småhus berörs, se tabell E l.2-l. Vattenförsörjningen baseras nästan uteslutande på grundvatten, som utvinns ur borrade eller grävda brunnar. Om räknar med en genomsnittlig användning på 200 man ldygn och vid permanentboende så används ca 90 miljoner person kubikmeter vatten per år.

Tabell E 1.2-1: Antal fastigheter med småhus för pennanentboende

med kommunal respektive enskild Vattenförsörjning. Källa: Fastighetstaxeringen SCB 1993.

LANRIKET TOTALT KOMMUNAL ANsL ENsKILD ANSL UPPG. sAKNAs ANTAL ANTAL PROCENT ANTAL PROCENT ANTAL PROCENT

Fritidsboendets Vattenförsörjning baseras till ca 11 % på kommunal och till 59 % på enskild Vattenförsörjning. För ca 30 % finns inga ca uppgifter typ Vattenförsörjning, se tabell E 1.2-2. Prosom anger av centandelen antalet fastigheter. Med beräkning av vattenföravser en brukning 250 ldygn och fritidsfastighet samt att vattenanvändom ning sker 60 dagar om året ger detta en årlig vattenanvändning om 9 miljoner kubikmeter vatten. Den helt övervägande delen av ca detta vatten bedöms grundvatten. Fritidshusens fördelning över vara landet framgår av fig. E.1.3.

Tabell E 1.2-2: Antal fritidsfastigheter med kommunal, enskild och

sommarvattenförsörjning. Källa: Fastighetstaxeringen SCB 1993.

LÃNRIKET KOMMUNAL ENSKILD SOMMAR TILLG UPPG SUMMA . VATTEN SAKNAS SAKNAS

UPPSALA

Antalet fastigheter för vilka uppgivits att vattentillgång saknas är anmärkningsvärt stort. Orsaken är inte känd.

KOMMUNAL ANVÄNDNING AV

GRUNDVATTEN, MED ELLER

UTAN KONSTGJ ORD GRUND-

VATTENBILDNIN G VAV

1992.

I75-100%

Åk50-7596

25-50% 0-25%

Uppgift saknas

ñgEll

FOLKBOKFÖRDA

Rx

ANTAL

KOMMUNINVÄNARE MED

VATTENFÖR-

ENSKILD

SÖRJNING VAV 1992.

ANTAL PERSONER

I 5000 5000 3000 - D 3000

Fig E.1.2

ANTAL TAXERADE FRITIDSHUS

PER KOMMUN

SCB FTR93

ANTAL FRITIDSHUS I 5000 2000 5000 - 2000

E.2 Övrig grundvattenanvändning

E.2.l Jordbrukets Vattenförsörjning

Ijordbruket förbrukas knappt 100 miljoner kubikmeter vatten per år för djurhållning och bevattning, enligt statistiska centranbyrån, SCB. Av dessa är 15 miljoner kubikmeter grundvatten. En utredning från jordbruksverket visar att under torrår ca 25 miljoner kubikmeter

grundvatten tas ut förjordbruksbevattning. Antalet användare är ca

l 500. Bevattning med grundvatten kräver mycket god tillgång och förekommer därför mest i Skåne, där brunnar i sedimentbergartema ofta är rikt vattengivande. Lokalt förekommer också bevattning med grundvatten i områden med kambrisk sandstensberggrund och i

anslutning till större isälvsavlagringar. Fig E.2.l ur Bevattning

2 000, Jordbruksverket, bil SGU visar var mera än 5 liter per sekund kan tas ut ur enstaka brunnar, vilket är en förutsättning för att bevattning med grundvatten skall kunna övervägas.

Andra användare grundvatten för bevattning är vissa större trädav gårdsanläggningar och golfbanor.

E.2.2 Industrins Vattenförsörjning

Även industrin använder i viss utsträckning grundvatten för eget vissa processer. Många bryggerier baserar sin verksamhet vatten från brunnar och använder vattnets egenskaper i sin marknadsegna föring. Totalt för industrin dominerar dock ytvatten som process vatten. Några säkra siffror för industrins användning av grundvatten har inte stått att erhålla. Från kommunala ledningsnät tas ca 12 miljoner kubikmeter per år. och bortsett från pappers-, massa- och malm- och mineralindtistrin, som till helt övervägande del använder ytvatten i sina processer, produceras ungefär lika mycket från egna vattentäkter. En stor del detta används i verksamheter med höga av kvalitetskrav, tex livsmedels- och kemisk-teknisk industri. Om det försiktigtvis antas att ltälfteit av detta senare vatten Litgörs av grundvatten och att hälften det kommunalt levererade industrivuttnet är av grundvatten, fås en förbrukning av grundvatten i Sveriges industri av 100 150 miljoner kubikmeter per år. -

SGU

guwaumua-...ç

Områden 5

med goda förutsättningar attt utvinna mer än l s brunn

Öiiç Å ä § + i

0 V.. Q

Kiruna

Ötnoro C

maj I l

IFK

, 1 4 I 4

- r

:

4.

. x

å s l

3 3 U u vO

@hylooud

l

Berggund anor vidsträckta m: med sand och grus

laalvanvlaçi ng sand och grus

100km t

Fig 5.2.1

E.2.3 Energi

Teknik för energiutvinning från mark och grundvatten utvecklades under slutetet av 1970-talet och början av 1980-talet. Tekniken bygger på att med hjälp av värmepumpar omvandla markens energiinnehåll så att det blir användbart för främst uppvärming av bostäder. Energiutvinningen bygger på två principer, nämligen:

Utvinning av grundvattnets energiinnehåll Utvinning av markens energiinnehåll

Grundvattnets energiinnehåll är 1.1 kWhm3 och grad temperatur-

sänkning. Utvinningen av energin går till så att grundvatten pumpas till en värmepump där värmeväxling och temperaturhöjning sker. Den grundvattenmängd som behövs för t ex uppvärmning av en normal villa är ca 30 ggr större än vad som åtgår för dricksvattenförsörjningen i samma villa. Det behövs således förhållandevis stora grundvattenmängder när grundvattnet används som energikälla. Grundvattenenergianläggningar finns främst i sådana geologiska formationer som har stora grundvattentillgångar, bl a Skånes sedimentära bergarter och sand- och grusavlagringar. Antalet grundvattenenergianläggningar är inte exakt känt men kan uppskattas till ca 2000 st.

Risker för problem och konflikter finns främst genom den relativt stora mängd grundvatten som pumpas upp men också genom hanteringen av den stora vattenmängden. Det är vanligt att det nedkylda vattnet återinfiltreras i marken eller avbördas till ett ytvattendrag eller via dagvattensystem.

Markens energiinnehåll Litvinnes genom att s k kollektorer kyler marken och på så sätt startar ett värmeflöde mot kollektorerna, som uppfångar och transporterar energin till en värmepump för temperaturhöjning. Kollektorerna är vanligtvis plastslangar med kylvätskor sprit, glykol som placeras antingen ytnära i jordlager markvärme eller i djupa bergborrade brunnar kylslangsbrunnar. Antalet anläggningar av denna typ är inte heller känt men uppskattas till fler än 10 000.

Förutom nedkylnin g av marken kan påverkan på grundvattnet ske genom läckage av kylvätskor.

E.3 Grundvattnet som recipient

Grundvattnet används som recipient, avsiktligt och oavsiktligt, för

vatten som i olika grad är förorenat eller för andra vätskor. Det kan vara nederbörd kontaminerad av luftföroreningar, avlopp, dagvatten

från vägar, lakvatten från deponier eller t ex olja från en trafikolycka.

Enligt SNVs formulering miljömålet för grundvatten skall det kun-

av na drickas utan föregående rening. Att använda grundvattnet recisom pient strider helt mot detta mål. I praktiken är det ändå så att grund-

vattnet mer eller mindre avsiktligt får motta föroreningar, ofta lokalt, i

sådana mängder att användbarheten dricksvatten blir starkt besom

gränsad. Det gäller t ex användningen av gödsel- och bekämpnings-

medel inom jordbruket. Spridning vägsalt för

av halkbekämpning och dammbindning kan påverka små akviferer i närheten av stora vägar.

Användningen av grundvattnet som recipient innebär alltid en konflikt mellan olika intressen, främst miljö- och vattenförsörjningsintressen.

E.4 Grundvattnet i ett ekologiskt perspektiv

I det ekologiska perspektivet måste ställa människans man utnyttjande av grundvattensystemet i relation till andra intressenters behov. Hittills har människan ansetts ha självklar förtur en att utnyttja grundvattnet, men idag börjar allt fler röster höjas för ett annat synsätt. Man frågar sig vad det egentligen är som säger att människans behov i första hand ska tillgodoses. Kanske lekplats en för havsöring i en bäck, som får sitt vatten från utläckande grundvatten, är lika viktig det kommunala vattenbehovet. Eller som

kanske en planerad dragning järnväg får stryka på foten för

av en att den skulle komma att förändra grundvattenförhållandena och

därmed inkräkta på en ovanlig flora beroende utläck-

som av ande kalkrikt grundvatten.

Våtmarker och grundvatten är beroende varandra flera av ur aspekter. Våtmarker med dess unika flora och fauna skulle endast undantagsvis kunna existera utan grundvatten, som till stora deler är det vatten som tillförs våtmark. Våtmarkens beroende en av

grundvattnet är främst ett kvantitativt beroende. Möjligen skulle

våtmarken kunna påverkas förändrad grundvattenkvalitet av men en sådan påverkan är än så länge outforskad.

Idag förbrukar svenskar för hushållsändamål drygt 200 liter

högvärdigt vatten, till stor del grundvatten, per person och dygn.

Av denna vattenmängd används 190 liter för bad, dusch, tvätt samt som transportmedium för fekalier. Endast 10 liter används i mat-

lagning och som dryck.

I vissa kommuner har vid utbyggnad bostadsområden förav nya

sök gjorts att anlägga en ekologisk grundsyn planering utifrån

-

naturens förutsättningar. Statens naturvårdsverk avser inför det fortsatta utredningsarbetet att nännare belysa frågeställningar

om

hushållning med grundvatten genom kretsloppsanpassade lösningar.

F. PROBLEM I SAMBAND MED GRUNDVATTNETS MÄNGD, KVALITET OCH NYTTJANDE

F.l Salt grundvatten

Grundvatten i Sverige har vanligtvis låga kloridhalter, mellan 1 och 30 mgl vatten. Problem med höga kloridhalter förekommer emellertid i områden tidigare har varit täckta av salt eller bräckt vatten som efter den senaste nedisningen. Sådant så kallat relikt saltvatten finns ofta kvar i låglänta områden, där omsättningen av grundvattnet är mycket långsam. I strandnåra områden vid havet kan stora Vattenuttag medföra inströmning recent havsvatten till brunnama. Nya underav sökningar har vidare visat att mycket gammalt salt grundvatten förekommer stora djup under markytan, förmodligen över hela landet.

Figur F.1.1 Grundvattnet i Sverige, SGU Ser Ah 17 visar de

ur nr

områden som någon gång efter den senaste nedisningen legat under havsytan. I större delen detta område har ungefär 10% av de kända av brunnsvattenanalyserna visat förhöjda kloridhalter, mer än 100 mg Cll vatten. För Skåne är procentandelen något större. På Gotland har höga salthalter konstaterats i nästan hälften av de brunnar som undersökts och rapporterats till SGU.

De främsta problemen med salt grundvatten är smaken och korrosiviteten. Att behandla ett salt grundvatten är också dyrt. Enligt livsmedelsverket anmärkning från teknisk synpunkt om kloridhalten ges överstiger 100 1 Cl. Anmårkningen föranleds av risken för korromg

sion. Överstiger salthalten 300 mgl Cl börjar också saltsmaken ge sig

till känna. Enligt dricksvattenkungörelsen innebär detta dock inte att vattnet år otjänli gt. Något gränsvärde vid vilket detta inträffar finns inte angivet i facklitteraturen.

Det finns flera orsaker till att salt grundvatten tränger in i brunnarna, såsom:

Alltför djupt borrade brunnar. Brunnar vattenförande sprickor har kontakt med som genom djupare liggande magasin med salt grundvatten. Stora sötvattenuttag, som i kustotnråden, på skärgårdsöar och i övriga områden med relikt salt grundvatten medför att detta kan tränga uppåt och påverka brunnarnas vatten.

Omrade belögef ovanför högsta kustlinjen HK

Område nedanför HK

med risk för höga klorid-

halter i grundvañnef

Fig. 121.1

De vanligaste orsakerna till att problem med salt vatten i brunnar uppstår bedöms vara brunnamas tekniska utformning och saltvatteninträngning genom för stora sötvattenuttag.

Med brunns tekniska utformning främst borrdjupet och en menas brunnens läge i förhållande till vattenförande sprickor, som bl a kan ha förbindelse med djupare liggande salta grundvattenmagasin. Denna orsak, som bedöms som den allra vanligaste till de registrerade problemen, accentueras genom att brunnar borras allt djupare med dagens moderna borrteknik. Problemet är väldokumenterat genom bl.a uppgifter i SGUs brunnsarkiv. Brunnsarkivet bedriver rådgivningsverksamhet för att skapa medvetenhet kring problemen med salt grundvatten.

Det är inte närmare belagt hur stor del av problemen med salt grundvatten som förorsakats av saltvatteninträngning genom för stora sötvattenuttag. De största riskerna för denna typ av problem föreligger i områden med tätt pennanent- och fritidsboende längs kusterna, öar och i låglänta delar nära stora sjöar och vattendrag i Mellansverige. Farhågorna för att stora sötvattenuttag kommer att Öka problemet med salt grundvatten i brunnar emellertid stora och kommer till uttryck allt oftare från kommuner och tex sommarstuguägarföreningar.

Saltvattenproblematiken illustreras i figurerna F.1.2 och F.1.3. Från Salt grundvatten, Länsstyrelsen i Stockholm, 1987, nytryck 1993

Den första bilden visar ett förhållande som vanligt i områden nära havet och på skärgårdsöar. Sött grundvatten iir lättare än salt och kan sägas flyta ovanpå det salta vattnet. Om brunn borras för djupt i ett en sådant område ökar risken för att den skall påverkas av salt grundvatten.

Figur F.1.3 illustrerar vad kan hända vid ett stort Vattenuttag vid som bottnen av en djup brunn. Om det finns salt grundvatten på större djup höjs gränsen mellan sött och salt vatten när sötvatten pumpas ur brunnen. Salt vatten kan då tränga via sprickor i berggrunden. Högre placerat vattenintag och mindre Vattenuttag minskar risken för att en skada skall inträffa.

63 Fig. 91.2 Fig. F13

F.2 Försurning

Surt och försurningspåverkat grundvatten finns inom stora områden av södra Sverige se figurerna D.1il och D.li2 . Surt grundvatten finns också i andra delar landet, även orsakerna inte alltid är av om helt klara. Även i områden med kalkhaltig berggrund har grund vattnets kemiska sammansättning förändrats p g a försurningen, Men i sådana områden har de för den skull inte blivit korrosiva. Korrosivi-

teten är den för människan mest påtagliga effekten av försurningen.

En försurningsinventering utförts i Naturvårdsverkets regi visade som att 70 000 brunnar för perrnanentboende har så korrosivt vatten att ca vattenledningar av koppar går sönder och att alltför höga kopparhalter erhålls i ledningsnäten, Det betyder att drygt 15% av brunnarna för permanentboende är påverkade Bertills, U., et al., 1989, Försurningsläget i enskilda vattentäkter i Sverige, SNV Rapport 3567. De

brunnar som har för surt vatten är framför allt Men i

områden med stor belastning av surt nedfall och dålig förmåga att neutralisera det nedfallet år även bergbrunnar påverkade figur

sura se

Della och b.

Försurningsinventeringen av brunnar visade att kadmiumhalterna är låga i förhållande till de hygieniska gränsvärdet, däremot var kopparhalterna i nattståndet kranvatten från kopparledningar mycket höga

Således översteg 54% av de 630 undersökta brunnarna 1.0 mgl och

25% översteg 3.0 mgl. Även alurniniumhalterna har befunnits vara höga. 7% 700 undersökta brunnar hade således halter över 0.5 mgl av och enstaka halter på upp till 2 ingl Bertills et al, 1989. Aluminium löses ur marken medan kopparn kommer från ledningarna

En undersökning som utfördes av Statens livsmedelsverk i samarbete med SGU visade att ingen av de 280 brunnar som ingick i undersökningen hade vatten med kadmium- och blyhalter som översteg gränsen för vad som bedömdes som tjänligt med anmärkning Stenström, T., 1989, Kadmium och bly i brunns och grundvatten. Vatten, Vol 45 no 2.

Kunskapen om försurningens effekter sikt är emellertid alltför ofullständig varför utvecklingen bör följas med stor uppmärksamhet a genom fortsatt forskning.

F13 Kväveföreningar i grundvattnet

Halterna av kväveföreningar i grundvattnet är i allmänhet mycket låga. Nitrathalterna i grundvatten i skogsekosystem är vanligen mindre än l mgl. Höga halter förekommer framför allt i kommuner

med stor andel jordbruksbygd, vilket framgår av kartan i figur F.3.

Kartan är baserad data 9355 brunnar uppgifter från 1982 och om framåt från brunnsarkivet.

% A 7

SGU,

Brunmarlcivet

Antal 9355 analyser.

Nitrat i dricksvatten.

|

Kommunmedelvärden

mgU.

20 t05

Fig. F.3.1

Att problem med höga nitrathalter inte är ett nytt problem framgår av figur F.3.2 den undersökning presenterades av O. Arrhenius i ur som Den kemiska denudationen i Sverige, Socker, handlingar band häfte 11, 1954. I den landsomfattande undersökningen som genomfördes under 1940-och 50-talen i regi Statens Institut för av Folkhälsan ingick nära 10 000 enskilda brunnar. Trots att den genomfördes innan handelsgödsel i någon större utsträckning kommit till användning och det gamla växelbruket med vall fortfarande dominerade ger den i stort sett samma kartbild som den som är baserad på brunnsarkivets data. Löfgren, S., 1992, Jordbrukets inverkan på ytoch grundvatten: tillstånd, utveckling, orsak och verkan. Underlagsrapport till delprojektet Eutrofiering inom MIST. SNV Rapport 4150.. Nitrathalterna var högst i södra Sverige och avtog mot norr, med de högsta halterna i landets jordbruksområden med liten andel vinterbevuxen mark. Särskilt höga halter förekom i Skåne och i Halland.

Av brunnsarkivets data framgår att 12% av de grunda brunnama

l 100 st hade nitrathalter över 30 mgl, och 5% över 50 mgl. Om

även de djupa brunnama inkluderas blir motsvarande siffror 7% och

2% totalt 9 548 analyser.

En sammanställning som gjordes i början av 1980-talet av nitrathalti 15 000 enskilda brunnar i ett 60-tal av landets mer tätbefolkerna ca ade områden visade att 100 000 personer använde vatten med mer ca än 50 mgl nitrat Thoms, C. och Joelsson, A., 1982, Nitrati grundvattentäkteri Sverige. SNV PM 1598. Vatten med så höga halter skall inte ges till spädbarn under 1 år.

Även anslutna till kommunala vattentäkter konsumerar personer vatten med förhöjda nitrathalter. SCB har gjort en sammanställning av VAVs data över nitrathaltema i råvatten från kommunala grundvattentäkter Johansson, C., 1992, Vattenverksstatistik. Rapport Miljöstatistik, 6s. Den visade att de flesta vattenverk i landet har låga nitrathalter 2mgl utom i Skåne och Halland, där värden upp mot 80 mgl uppmätts. Förhöjda halter förekommer även vid vissa vatten-

verk i smålandslänen, Älvsborgs län, Uppsala län och Gävleborgs län.

Tabellen nedan visar hur många personer som är anslutna till vattenverk med olika nitrahalt i råvattnet.

Tabell F.3.1. Nitrathalt i kommunalt råvatten

- 5 10 600 000 - 10 20 200 000 - 20 100 000

Fig. F.3.2. Nitrathalteri grundvattnet under 1940- och 1950-talen.

F.4 J ärnhaltigt grundvatten

Höga järnhalter i konsumtionsvatten är förenat med framför allt tekniska problem, men järnhaltigt vatten kan även vara olämpligt för viss

matlagning. Halter över 0.4 mgl medför missfärgning av tvätt och sanitetsporslin. Det också lukt och smak till vattnet. Järn kan

ger också falla ut i ledningar och bidra till igensättning.

Järn- och även manganhalterna är beroende av pH- och framför allt av

tillgången på löst syre i vattnet redoxförhållandena. Därför före-

kommer höga järn- och manganhalter särskilt i djupa brunnar i ur-

bergsornråden, men problem kan även förekomma i mycket grunda

brunnar med bristfällig konstruktion tillåter att humöst ytligt vatsom ten med organiskt bundet järn tränger in. Statistik brunnsarkivets

data visar att ca 30% av alla brunnar har järnhalter som föranleder

anmärkning, medan motsvarande siffra för mangan är ca 20%.

F.5 Radon i grundvattnet

I grundvatten kan finnas radongas, huvudsakligen som radon-222.

Radongas frigörs från vatten till inomhusluften sönderfaller i

som radondöttrar. Dessa kan efter inandning öka risken för lungcancer Även förtäring radonhaltigt vatten utgöra av anses numera en hälsorisk.

Höga halter radioaktivitet förekommer huvudsakligen i magmatiska bergarter och i synnerhet i unga graniter, pegmatiter, syeniter och por-

fyrer. Höga halter av radon har särskilt påträffats i Bohuslän, Blekinge

och i Mellansverige. Uppspruckna krosszoner i berggrunden utgör riskområden för höga radonhalter.

Grävda brunnar möjliggör att radongasen i vattnet kan avluftas. Halt-

erna är därför i regel låga, medan de är högre i djupa brunnar och

även i brunnar som utgörs av rörspetsar neddrivna till grundvattenförande lager genom tätande lera.

De data om radonhalt i brunnsvatten som finns lagrade i brunnsarkivet

l 191 brunnar visar att ungefär 10% har halter överstigande 500

Bql Becquerel per liter vatten, medan ungefär 4% överskrider l 000 Bql. En undersökning från 1980-talet visade att så mycket 15% som av enskilda brunnar i berg hade en radonhalt över 1 000 Bql och 5%

över 2 000 Bql Nylund, Th., 1987, Radon i grundvatten Ett plane-

ringsproblem KTH, inst f kulturteknik, Meddelande Trita-Kut 3036. Diagrammen i figur F.5 visar den stora skillnaden i haltfördel-

ningen radon i jord- och bergbrunnar data från brunnsarkivet.

av

69 Radon Ijordbrunnar

900-101

GCD-WD

31- 4G

o 100 200 300 400 500 000 700 800 Antal

Radon l bergbtunnot

2ID 19002000 10001900 17001800 15001700 15001500 14001500 13001400 12001300 11001200 10001100 9001000 1100900 700500 600700 500500 400500 300400 200300 100200 0100 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 Antal

Fig. F

F.6 Svavelväte

Svavelväte är giftig bara förekommer under mycket

en gas, som syre-

fattiga reducerande förhållanden.. Den ger en obehaglig lukt

av

ruttna ägg.

Svavelväte i brunnsvatten har blivit ett allt vanligare problem. Varför

utvecklingen är sådan är inte tillräckligt utrett. Svavelväte analyseras

vanligen inte, men redan mycket låga halter den karaktäristiska

ger

lukten, som avslöjar dess närvaro. I brunnsarkivet har 104 observationer registrerats. De är med få undantag lokaliserade till områden

med sedimentär berggrund figur F.6, kan ha relativt höga

se som

halter svavel. Ibland kan höga svavelhalter i

berggrunden förklara de höga halterna, men förekomsten i urberg är ibland svårförklarlig.

XT

z

Svavelväte i brünnsumggifter

konstaterat

5 x u z z f 1

Brunnsarkivetjf

SGU,

.

r .

184 observationer

Fig F.6

F.7 Fluorid

Fluorid förekommer alltid i grundvatten i varierande halter. Halterna är geokemiskt betingade. Dricksvatten med halter mellan 0.75 och 1.5 mgl vatten anses i vårt land ge skydd mot karies tandröta, medan halter som överstiger 1.5 mgl kan ge fläckar på tandemaljen hos småbarn. Halter under 0.75 mgl inget eller ett mycket litet skydd mot ger tandröta. Halter över 6 mgl innebär risk för skelettskador. Vatten med så höga halter klassas otjänliga. som

Grundvatten i Sverige har i allmänhet låga fluoridhalter. Enligt uppgifter från brunnsarkivet har 54% av 9 584 undersökta brunnar halter understiger 0.8 mgl figur medan 24%

som se F.7.1, endast faller

inom det haltintervall 0.8 till 1.5 mgl kariesprofylax

som ger se

figur F.7.2. Halter över 1.5 mgl förekommeri 22% av brunnama,

medan endast 13% har halter över 2.0 mgl se figur F.7.3.

Generellt förekommer grundvatten med förhöjda fluoridhalter i områ-

den med unga graniter och pegmatiter, där förekomsten flusspat av

och fluorapatit lokalt kan skadligt höga halter. Höga halter brukar

ge förekomma i bergborrade brunnar med mjukt vatten och högt pH, medan jordbrunnar sällan ger vatten med tillräckligt höga halter för att ge skydd mot karies.

. Fluorid 0.8 mg l i Antal 5231 st av totalt 9548 analyser. SGU, Brunnsarlcivet, 1992-09-25.

Fluorid 08-75 mgL i brunnszgaftm

Antal 2274 totalt 9:548 anafzyger. i

st av Fluorid 2.0 mgl i brunnsvatteru; ,ar SGU, Antal -. 1287 st av totalt 9548

aznalfer.

Brunnsarlcivet, SGU.

1992-031257

7992 -03 -25 . Brunvtsarkvuei

Fig. F.7.2 Fig. F.7.3

F.8 Områden där brist på grundvatten för enskild vatten försörjning föreligger eller förväntas kunna uppstå.

En brist på grundvatten för enskild Vattenförsörjning kan sägas uppstå antingen då den tillgängliga vattenmängden är för liten för ett rimligt

behov eller då vattnets kvalitet ombjligör användningen av vattnet

som dricksvatten.

För liten vattenmängd

Brist vatten i en brunn kan ha olika orsaker

Markornråden dräneras vid tex vägbyggen, dikningsföretag mm se kap. D 2.1

En brunn tar vattnet från en annan brunn. För att belägga detta måste

man uppvisa att ett hydrauliskt samband föreligger mellan brunnama.

Det krävs vanligen ett relativt omfattande arbete för att säkert belägga

ett sådant samband även om man ofta på mer eller mindre sannolika

grunder kan bedöma detta. Om en brunn sinat på grund av uttaget ur

en annan brunn ligger båda brunnarna i samma grundvattenförekomst.

Grundvattenförekomsten, båda parter är beroende av för sin som

Vattenförsörjning, styrs inte av fastighets gränser. Det förefaller därför

rimligt att söka lösa konflikten så att parterna enas om hur de samfällt

skall utnyttja den gemensamma resursen på bästa möjliga sätt.

Brunnen har sinat under period utan eller med endast liten grunden vattenbildning. Detta är vanligt främst i vattentäkter belägna i ytliga och små grundvattenmagasin, vanligen grävda brunnar. Man har helt

enkelt använt vatten än vad funnits i det för brunnen tillgäng-

mera som liga grundvattenmagasinet. Det förekommer att ägare till sinade brunnar lägger skulden för detta grannen fast orsaken till problemet är naturliga förhållanden samt den egna vattenanvändnin gen. Den helt dominerande orsaken till vattenbrist bedöms naturliga vara variationer i grundvattenbildningen. Det är brunnen i sig själv som utgör begränsningen, inte mängden grundvatten. Problemet löses vanligen anläggning brunn. genom av en ny

Brunnen sinar för att man tar ut vatten än vad rinner till. Ormer som

saken till detta kan vara att brunnskapaciteten är för liten eller att till-

rinningsområdet grundvattenbildningsområdet är för litet. Ökad egen användning av vatten kan också medföra att man hamnar i bristsituen ation. Brunnskapaciteten är beroende markens porositet eller sprickav volym. Dessa faktorer reglerar den möjliga tillriimirigen. I berggrund kan man med högtrycksspolning hydraulisk uppspräckning eller sprängning öka tillrinningen genom att vidgar sprickor eller når man

nya vattenförande sprickor. l jordlager kan förbättringar göras

av

brunnsutfonnningen t ex filterbrunnar för att öka tillrinningen.

Av ovanstående framgår att brist på grundvatten för enskild vattenförsörjning är ett relativt begrepp.

I flera områden i Sverige, främst i kustområden, upplever man att

brist grundvatten föreligger. Huruvida bristen faktiskt beror på för

liten grundvattenvolym är i allmänhet inte närmare klarlagt. Det finns därför inte underlag att närmare kvantifiera eventuell bristsituation en

i detta hänseende. Generella bedömningar vattenbalansberäkningar och beräkningar grundvattenmagasinets storlek i samband med

av grundvattenuttag för enskid Vattenförsörjning anger emellertid att brist kan uppstå särskilt inom grundvattenförekomster utnyttjas som av en stor andel permanentboende och fritidsboende med enskild vattenför-

sörjning. I fortsättningen behandlas frågan därför med utgångspunkt i

risken för att brist på volymen grundvatten för enskild vattenförsärjning kan uppstå.

De faktorer utgör grund för detta som som

Områden med liten grundvattenbildning Områden där grundvattenförekomsterna små Områden där användningen grundvatten för enskild av Vattenförsörjning är stor.

Risken för att bristsituationer ska kunna uppstå är givetvis störst i områden där ovannämnda faktorer samverkar.

I Sveriges östra delar är nederbördsmängdema förhållandevis små ca

600 mmår i jämförelse med övriga Sverige ca 700 1200 mmår.

-

Detta innebär också sämre förutsättningar för grundvattenbildning i de

östligaste landskapen, särskilt i kustområdena.

De geologiska miljöer från vilka grundvatten utvinnes för enskild vattenförsörjning är främst berggrund och morän. Enskilt boende på stora

grundvattenförekomster t sand- och grusavlagringar bedöms ut-

ex göra endast mindre del. Moränerna kan generellt sägas ge begränen

sade möjligheter till stabil grundvattenförsörjning såväl kvantitativt

en kvalitativt. En mycket stor andel brunnarna för enskild Vattensom av försörjning anläggs därför i berggrunden. Områden med små numera

grundvattenförekomster i berggrunden är därför också sådana där sär-

skild risk för brist på Vatten för enskild Vattenförsörjning kan föreligga. Sådana områden finns främst i Upplands, Stockholms, Söder-

manlands,Östergötlands, Göteborgs och Bohus och Blekinge län se

figur C.3.1-2.

I kommuner har stor andel boende med enskild Vattenförsörjning som och stort fritidsboende, tex Norrtälje kommun, risken för att ett

brist på vatten för enskild Vattenförsörjning kan uppstå i vissa områ-

den särskilt Genom statistik från VAV och SCB förhållanstor. ges en devis god bild enskild Vattenförsörjning vid permanent- och fritidsav boende fig. E.1.2 och E.1.3 samt bilagorna l 3. -

Situationer med brist på grundvatten för enskild Vattenförsörjning bedöms endast kunna uppstå i begränsade områden inom kommunerna och då i någon eller några grundvattenförekomster. Risken bedöms särskilt vid ett tätt permanent- och fritidsboende utan komvara stor munal Vattenförsörjning.

Sammanfattningsvis bedöms risken för brist grundvatten för enatt skild Vattenförsörjning finns främst längs Våra kuster och skärgårdsöar

i allmänhet samt särskilt i Upplands, Stockholms, Södennanlands,

Östergötlands, Göteborgs och Bohus och Blekinge län samt på Got-

land och Öland.

Brist på vatten genom dålig Vattenkvalitet

Problem med Vattenkvalitet i enskilda brunnar måste betecknas som mycket Vanliga. Vattenkvalitetsproblem kan ha sitt ursprung i

naturliga förhållanden i marken människan påverkade förhållanden. av

Vattenkvalitetsproblem naturliga förhållanden i marken kan pga av höga järn-, fluorid-, kalk-, tungmetall- eller radontex vara mangan-, halter. Salt grundvatten är också naturligt förekommande problemet -

felaktig anläggning brunnen eller för stora uppstår genom av genom

uttag av sött grundvatten. Ett grundvatten kan också surt, vara av naturliga orsaker i form av att den geologiska miljön är sur. Problemen åtgärdas vanligen genom att man olika sätt behandlar vattnet. Beträffande salt vatten låter sig dock detta ännu så länge inte göra inom rimliga ekonomiska gränser.

De kvalitetsproblem som kan uppstå på grund människans påav verkan är mångskiftandet Man kan strukturera detta i två huvudkate-

gorier, nämligen regional påverkan och lokal påverkan. se kapitel D.

Till den första kategorin hör luftföroreningar försurning, tung-

metaller m m och markanvändning av typ skogsbruk, jordbruk och

tätbebyggda områden, och till den andra bl avloppsinñltration, a deponier, förorenad mark och olyckor.

När det gäller föroreningspåverkan på brunnar gäller som grundregel att man i första hand angriper orsaken till föroreningen. Om inte det låter sig göras behandlar vattnet, brunnen ett man ger bättre tekniskt skydd mot föroreningar eller finner ett nytt läge för sin vattentäkt..

En av de vanligaste orsakerna till förorening i enskilda brunnar är att ytvatten eller ett ytligt grundvatten tillåts rinna in i brunnen samt att smådjur eller insekter t ex möss, grodor, maskar tar sig in i den. Många av de befintliga brunnarna har för dålig teknisk konstruktion för att hindra de nämnda typerna föroreningar. Brunnens näromav råde samt brunnskonstruktionen behöver i många fall över och ses åtgärdas. En mycket stor del av nyanläggning av brunnar görs därför

att den gamla brunnen har dålig Vattenkvalitet eller kan sina. Nya

brunnar utförda seriösa brunnsborrare får oftast ett gott skydd av genom den teknik som tillämpas idag. Det finns emellertid inte några normer detta område, heller fastställda tekniska allmänna råd.

Brist på möjligheter till grundvattenförsörjning grund av att grundvattenkvaliteten är för dålig för att kunna användas för enskild vattenförsörjning kan definieras följande sätt:

Bristande möjligheter till grundvattenjörsörjning för enskild vattenförsörjning föreligger när grundvattnet är av sådan kvalitet att det kan behandlas till godtagbar dricksvattenkvalitetför rimlig kosten nad och när möjligheter för annan grundvattenutvinning inte föreligger.

Med ovanstående definition grund bedöms att det främst är salt som grundvatten som kan ge upphov till sådan brist se kapitel F. l. Skälet till bedömningen är svårigheterna att behandla sådant vatten och de höga kostnaderna för detta. Andra problem är svårlösta som och kan uppträda i sådan utsträckning att definitionen kan tillämpas är före-komsten av kväve-, järn- och manganföreningar. Förhöjda kvävehalter kan bl a uppstå genom jordbruksaktiviteter och

avloppsinfiltration och kan påverka större områden och hela grundvattenförekomster. Måttligt järn- och manganhaltiga vatten ar vanligt förekommande i hela Sverige men går i regel att behandla med gott resultat med vedertagen teknik och till rimliga kostnader Järn halter i grundvattnet, vilket förekommer och mangan i mycket höga sina håll, gör däremot att vattnet inte kan behandlas ett tillfredsställande sätt.

Brist grundvatten för enskild Vattenförsörjning grund av dålig grundvattenkvalitet kan enligt ovan anses föreligga i begränsade områden främst längs kusterna, öar och i låglänta delar nära stora sjöar och vattendrag i Mellansverige salt grundvatten, i delar av jordbruksintensiva regioner kvävehaltiga vatten samt ställvis i hela landet mycket höga järn- och manganhalter

Risken för att vattenbrist kvalitetsskäl ska kunna uppstå 1 större av omfattning än vad som för närvarande fallet hör samman dels med

den mänskliga påverkan grundvattnet se kapitel D och dels med

ökat uttag grundvatten för enskild Vattenförsörjning av avloppsinfiltra-tion, se kapitel D23; salt grundvatten.. se kapitel F. 1k

BILAGOR

Typ av Vattenförsörjning för permanent boende i småhusfastigheter enligt fastighetstaxeringen. SCB 1993 2. Typ av Vattenförsörjning för fritidsfastigheter enligt fastighetstaxeringen. SCB 1993. 3.Typ av Vattenförsörjning för folkbokförda innevånare inom kommunerna enligt VAV 1992.

ANTAL SMÅHUS FÖR PERMANENT BOENDE

1 6 Sid

Tabell Typ av Vattenförsörjning för permanent boende i småhusfastigheter

enligt fastighetstaxeringen: SCB 1993

SUMMA KOMMUNALT ENSKILT ÖVRIGT KOMMUNER VATTEN VATTEN ANTAL ANTAL PROcENT ANTAL PROCENT ANTAL PROCENT

TIERP

TROSA ÖDEsHÖG 1453 1007 59,1 404 27,7 47 32 1045 545 51.3 353 34.7 35 3A YDRE 2252 1553 59.1 520 27A 79 35 11NDA BOXHOLM 1311 937 753 304 232 20 15 ÅTVIDABERG 2915 2205 755 552 22A 53 20

1 Källa: SCB PTR93

ANTAL FRITIDSHUS

2 6 Sid

A

ANTAL FRITIDSHUS

ANTAL FRITIDSHUS

ANTAL FRITIDSHUS