Miljösamverkan i vattenvården : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Ösamverkan i

Vattenvården

slutbetänkande Utredningen avrinningsområden av om Stockholm 1997

rm

m Statens offentliga utredningar

WW 1997: 155 W Miljödepartementet

Miljösamverkan

i

Vattenvården

slutbetänkande Utredningen av om avrinningsområden Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 1010 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Stenvalvsbro över Åbroaån som rinner ut i Immeln, Skåne.

Foto: Lars Torstensson, tel. 044-12 48 62

ISBN 91-38-20737-0 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den l 1 juli 1996 chefen för Miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett administrativt system för avrinningsområdesvis hantering vattenav

anknutna miljö- och resursfrågor dir. 1996:57. I uppdraget ingick vidare att klargöra förutsättningarna för

att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett delavrinningsomráde samt att undersöka möjligheterna att påbörja försöksverksamhet med syfte att skaffa erfarenheter administrativa av nya system. Med stöd av bemyndigandet förordnades riksdagsledamoten Eva Eriksson till särskild utredare. Sekreterare har varit hovrättsassessorn Björn Larsson och departementssekreteraren Björn Rehnlund. Uppdraget skulle enligt direktiven redovisas senast den 1 juni 1997.

Regeringen har efter framställan av utredaren medgett förlängd tid till

den 31 oktober 1997 för fortsatt arbete med i första hand miljösamverkan. Som experter har deltagit Ulrika Askling, Jordbruksdepartementet,

Anders Berntell, Miljödepartementet, Maja Brandt, SMHI, Per-Olov Davidsson, Hushållningssällskapet i Halland, Magnus Fröberg,

Naturvårdsverket, Lena Gipperth, Uppsala Universitet, Arne Gustafsson, Lantbruksuniversitetet i Uppsala, Jan Gustavsson, Jordbruksverket, Arne Joelsson, Länsstyrelsen Hallands län, Jan Johansson,

Länsstyrelsen Östergötlands län, Per Lagerud, Miljöbalksutredningen,

Hans Leghammar, Havsmiljögruppen Argos, Yngve Malmqvist,

Boverket, Sören Persson, LRF t.o.m. den 23 oktober 1997, Lotten Sjölander, Svenska Kommunförbundet och Lars-Erik Wretblad, Mälardalsrådet. Utredningen har antagit namnet Utredningen avrinningsorrlráden. om Jag har tidigare överlämnat delbetänkandet En vattenadministny ration Vatten är livet SOU 1997:99. - Jag får härmed överlämna betänkandet Miljösamverkan i vattenvården . Till betänkandet har särskilda yttranden fogats experterna Yngve av Malmqvist och Lotten Sjölander. Mitt uppdrag är härmed avslutat.

Stockholm den 31 oktober 1997

Eva Eriksson /Björn Larsson

Björn Rehnlund

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Uppdraget 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Arbetets bedrivande 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Miljösamverkan som begrepp 17 . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Miljösamverkan som komplement till generella

föreskrifter och tillstånd 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Några pågående samverkansprojekt 23

. . . . . . . . . . . . . 3.1 LRF:s arbetsmodell 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Hurnlebäcksprojektet 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Delavrinningsomrâdet 24 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Projektområdet 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Miljösituationen i området 24 . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Projektet 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.5 Åtgärder 26

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6 Erfarenheter 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Näsumsprojektet 28

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Delavrinningsområdet 28 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Projektområdet 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Miljösituationen i området 28 . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Projektet 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Kävlingeån-projektet 30

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Området 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Miljösituationen 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Målsättningen med projektet 30 . . . . . . . . . . . . 3.4.4 Andra pågående och planerade åtgärder 31 . . . . .

3.4.5 Åtgärdsprogrammet 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.6 Avtalet mellan kommunerna 31 . . . . . . . . . . . . 3.4.7 Finansieringen 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.8 Administrationen av projektet 33 . . . . . . . . . . . 3.4.9 Anläggningen av en damm 33 . . . . . . . . . . . . . 3.4.10 Erfarenheter 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Höjeå-projektet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Området 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Miljösituationen 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning

3.5.3 Målsättningen med projektet 37 . . . . . . . . . . . . 3.5.4 Andra pågående och planerade åtgärder 37 . . . . . 3.5.5 Finansiering 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.6 Administrationen av projektet 37 . . . . . . . . . . . 3.5.7 Genomförda delprojekt 38 . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.8 Arbetsmetoder 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.9 Resultat 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Gullmarn 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Området 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Miljösituationen i området 39 . . . . . . . . . . . . . 3.6.3 Gullmarnplanen 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.4 Nuvarande samarbete iGul1marnområdet 40 . . . . 3.7 Mässaingsboån-Brunnsjön 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Områdes- och problembeskrivning 41 . . . . . . . . 3.7.2 Hittills vidtagna åtgärder 43 . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Ytterligare åtgärder 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Miljösamverkan i området 43 . . . . . . . . . . . . . 3.8 Emån 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Områdes- och problembeskrivning 44 . . . . . . . . 3.8.2 Samverkan inom avrinningsområdet 45 . . . . . . . 3.8.3 Genomförda eller påbörjade åtgärder 46 . . . . . . .

Vattenvårdsförbund 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsformer och uppgifter i dag 50 . . . . . . . . . . . . . . . Behov av och önskemål om utvecklade arbetsformer,

nya uppgifter 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till utvecklade arbetsformer, nya uppgifter 55 . . . . Sammanfattning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samverkan om vattenvárd m.m. genom förrättning 59 . . . . Bakgrund 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagen om vattenförbund 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Bakgrund 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Förarbetena 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Föredragandens kommentarer 62 . . . . . . . . . . . 5.2.4 Möjlig utveckling av lagen om vattenförbund 63 . 5.3 Anläggningslagen 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Lagen om förvaltning av samfálligheter 66 . . . . . . . . . . . 5.5 Möjlighet till ett enhetligare system 66 . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Skäl för ett enhetligare system 67 . . . . . . . . . . . 5.5.2 Vad skiljer lagarna 68 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Vissa frågor av betydelse för en enhetlig

lagstiftning 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Sammanfattning 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

6 En internationell utblick 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Åland 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Slutsatser. 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Frankrike 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Agence de 1eau 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Regionala miljömyndigheter 75 . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Vattenförvaltningsplaner, SDAGE och

SAGE. 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Information om kväveläckage, CORPEN. 77 . . . . 6.2.5 Samverkan mellan jordbrukare, Ferti Mieux. 77 - 6.2.6 Slutsatser. 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Norge. 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Storbritannien 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Miljösamverkan i vattenvárden 81 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Sammanfattning betänkandet SOU 1997:99 En ny av vattenadministration Vatten är livet 81 - . . . . . . . . . . . 7.1.1 Administrationen 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Finansiering 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Miljösamverkan på olika nivåer 83

. . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Vilken funktion skall miljösamverkan fylla 83 . . . . . . . . . 7.4 Vilket kan samverkansgrupper 84 ansvar man ge . . . . . . . 7.5 Krav samverkansgrupperna 86 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Stimulansmedel 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.7 Former för överlämnande uppgifter eller medel 88

av . . . .

8 E Uss miljöstöd och miljösamverkan 91 . . . . . . . . . . . . . 8.1 Synpunkter på miljöstödet till enskilda jordbrukare 91 . . . . 8.2 Föreslagna ändringar i miljöstöden 92 . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Miljöstöd i samverkansprojekt 93

. . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Vattenavgijter 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Bakgrund 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Uppgifter behöver finansieras 96

som . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Finansiering uppgifter 97 av nya . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Uttag vattenavgifter 98 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Uttag nationell avgift 98 av en . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Uttag distriktsvisa avgifter 98 av . . . . . . . . . . . 9.5 Vattenanvändning som bör avgiftsbeläggas 100 . . . . . . . .

9.5.1 Avgift utsläpp av förorenat vatten 101

. . . . . . 9.5.2 Avgift uttag av vatten 101 . . . . . . . . . . . . . 9.5.3 Avgift nyttjande av vatten för kraft-

framställning 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.6 Storleken på och fördelningen av vattenavgifterna 103

. . .

9.7 Scenariostudier av avgiftens fördelningseffekter 104

. . . . . 9.8 Sammanfattning 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehållsförteckning

10 Försöksprojekt 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.1 Nyköpingsân/Örsbaken 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . ..

10.1.1 Områdes- och problembeskrivning. 111

. . . . . . . 10.1.2 Pågående arbete 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.3 Projekt Örsbaken 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.4 Fortsatt arbete 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Genevadsâstudien 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l0.2.1 Bakgrunden till studien. 116 . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Syftet med studien 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.3 Genomförande 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.2.4 Området 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.5 Organisation 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.6 Spelmaterial 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.7 Information 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.2.8 Förväntade resultat 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.9 Tidsplan 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Mässingsboån Brunnsjön 123

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.1 Pågående arbete. 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.2 Fortsatt arbete 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Emân 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

lO.4.l Pågående arbete. 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Fortsatt arbete 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Fortsatt arbete med vattenfrágorna 127 . . . . . . . . . . . . . 11.1 Finansiering av försöksprojekt 128 . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Uppföljning av försöksprojekt 129 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Kvarstående arbete 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 En kommitté eller delegation för genomförandet av

en samordnad vattenadministration 130 . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 1996:57 137 . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1997: 155

Sammanfattning

I delbetänkandet En ny vattenadministration Vatten är livet lämnades principiella förslag hur en avrinningsområdesvis vattenadministration kan utformas. Detta betänkande bygger vidare de idéer som presenterades i delbetänkandet.

Vad är Miljösamverkan

Miljösamverkan är ett begrepp som används en mängd initiativ och

arbetsformer. Det saknas emellertid en enhetlig definition. Miljösamverkan kan definieras följande sätt.

Samverkan förutsätter flera inblandade aktörer varav i vart fall

någon inte är myndighet eller kommun.

Deltagande i en samverkansgrupp bör normalt vara ett frivilligt

åtagande. Samverkansgruppen skall verka inom ett begränsat geografiskt område. Samverkansgruppen kan i samråd med den avrinningsvisa admini-

strationen ta fram en lokal åtgärdsplan för att uppnå ett av en myndig-

het fastställt mål. En kunskapsdel bör finnas med som ett led i samverkan.

Inom ramen för en samverkansgrupp bör man kunna dispens från generella föreskrifter antingen inom det egna företaget eller genom

byte av åtgärder mellan företag. Samverkansgruppen eller en behörig myndighet bör ha möjlighet att ansöka om resurser och att besluta om omfördelning av resurser inom samverkansområdet. Samverkansgruppen skall redovisa sitt gemensamma arbete visst sätt.

Det kan finnas behov av externa samordnare inom större geografiska

områden än samverkansomrâdena.

De vattenvårdande organisationerna

Idag finns ett stort antal vattenvårdande organisationer. Sammansätt-

ningen av organisationerna och inriktningen på arbetet varierar. I

organisationerna finns kunskaper och erfarenheter som måste tas till vara i det fortsatta arbetet med vattenfrågorna. En avrinningsom-

rådesbaserad övergripande organisation skulle tveklöst göra det lättare

10 Sammanfattning

att ta till vara dessa kunskaper och erfarenheter. Vattenvårdsförbunden bör delta mer aktivt i i kommunernas planeringsarbete. Detta kan ske genom att de görs till obligatoriska remissinstanser. För att detta skall något genomslag i den kommunala planeringsprocessen krävs dock att kommunerna tar till sig de erfarenheter och kunskaper som förbunden kan bidra med. Det krävs en formaliserad regional planeringsprocess med äterverkan den kommunala planeringsprocessen för att fullt ut kunna ta till vara de kunskaper och erfarenheter som vattenvârdsförbunden besitter. Lagen om vattenförbund kan vara ett effektivt verktyg i arbetet med miljöförbättrande åtgärder inom vattenområdet. Genom en utvidgning

av lagens kompetensomrâde kan den anpassas till dagens verklighet

och problem. Lagen bör kunna tillämpas även beträffande Vattenkvalitetsförbättrande åtgärder.

Miljösamverkan

En mängd olika vattenvârdande samverkansprojket har startats i landet. Genom att testa olika samverkansformer och arbetsmetoder kan man tillgodogöra sig kunskaper och erfarenheter. Det är inte möjligt att föreslå någon enhetligt modell för samverkan. På flera häll i landet arbetar man med att dra i gång olika försöksprojekt rörande vattenfrågor. Jag har deltagit i diskussionerna kring vissa projekt och även valt att bidra med pengar till några av dem. Projekten är intressanta ur olika synviklar och kommer att bidra med kunskaper inom en mängd olika områden. Miljösamverkan kan fylla en funktion på flera olika nivåer. Avrinningsmyndigheterna bör samråda med olika aktörer och organisationer i arbetet med att beskriva områdena och att ta fram distriktsvisa åtgärdsplaner. På andra nivåer kan syftet med samverkan variera allt efter de lokala förutsättningarna och behoven. Samverkan bör som huvudregel vara frivillig och stimuleras fram i de fall den kan leda till positiva resultat för miljön.

Det bör vara möjligt att lämna över förvaltningsuppgifter såsom

planering och fördelning av medel till olika samverkansgrupper. Om uppgifter lämnas över bör det bara göras till organisationer som uppfyller vissa krav och som bildats genom förrättning. l vissa fall kan det vara befogat att tvinga in motsträviga aktörer i en sådan samverkansorganisation.

E U:s miljöstöd och miljösamverkan

Miljöstödet till jordbruket bör utformas så det är möjligt för samverkansgrupper och kommuner att söka stöd för åtgärder pä enskilda

SOU 1997: 155 Sammanfattning l l

fastigheter.

Avgifter på vattenanvändning

En avgift på utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. En motsvarande avgift uttag av vatten för användning, inklusive uttag av vatten för bevattningsändamål, bör tas ut. Slutligen

bör en avgift införas för nyttjande av vatten för kraftframställning.

Avgiften bör till en del tas ut enligt en generell fördelningsnyckel för hela landet. Denna del av avgiften skall tillföras statskassan i syfte att finansiera statens ökade kostnader för en ny vattenadministration samt en generell ambitionshöjning i arbetet med vattenanknutna frågor. Till en andra del bör avgiften beräknas och tas ut distriktsvis. Denna del av avgiften skall helt âterföras inom distriktet i syfte att stödja och i viss mån fullt ut finansiera vattenförbättrande åtgärder som annars inte skulle kunna komma till stånd.

Fortsatt arbete

Utredningens tvâ betänkanden är av principkaraktär och det finns en mängd olika frågor kvar att lösa. Remissvaren delbetänkandet pekar det nödvändiga att driva arbetet med en avrinningsomrâdesvis administration vidare. Staten bör kunna dra nytta av erfarenheterna i flera av de projket som drivs eller som kommer att startas. Det är därför rimligt att staten är med och finansierar projekten. För att kunna använda de resultat som kommer ut ur de olika projekten måste någon form av samlad uppföljning och resultatvärdering finnas. Det fortsatta arbetet med en avrinningsomrâdesvis administration och uppföjning av projekten bör anförtros en kommitté eller delegation. Denna bör vara parlamentariskt sammansatt och arbeta under en tillräckligt lång tid för att kunna lämna förslag hur man bör genomföra ett kommande ramdirektiv för vatten.

Inledning

1 Bakgrund

Dagens sätt att arbeta med miljöfrågor bygger i stor utsträckning på individuella bedömningar av punktkållor. För punktkällor med en

påverkan på miljö och hälsa meddelas råd eller förelägganden i sam-

band med tillsyn eller så föreskrivs villkor i samband med att tillstånd för verksamheten meddelas. Vilka anläggningar som skall mil-

jöprövas och vem som skall ansvara för prövningen regleras i miljöskyddsförordningen. När den prövande myndigheten skall ta ställning

till villkor för en verksamhet måste skäligheten i villkoren, dvs. den miljöpåverkan som exempelvis ett utsläpp ger upphov till samt beskaffenheten på det område till vilken utsläppet sker, vägas mot rimligheten i åtgärderna. Här skall man således beakta dels vad som är tekniskt möjligt, dels vad som är ekonomiskt rimligt. Det har inte

varit lätt göra någon samlad prövning av vilka utsläpp som totalt kan

accepteras inom ett visst omrâde, exempelvis ett avrinningsområde. Generella föreskrifter har inte kunnat meddelas för punktkällor med undantag för källor i ett område som av regeringen förklarats

som särskilt föroreningskänsligt. Så har dock skett i ytters fall.

För diffusa källor har inte utsläppsvärden eller villkor kunnat fastställas. I stället har man arbetat med generella villkor avseende sådana aktiviteter m.m. som bedömts påverka utsläppen, exempelvis läckage av närsalter från jordbruksmark. För jordbruksmark har Jordbruksverket meddelat generella föreskrifter vad avser bl.a. djurhållning, gödselhantering och markbearbetning. Inte heller här har man i någon större utsträckning kunnat ta hänsyn till den totala belastningen i ett område. De generella föreskrifterna har i stället ofta varit rikstäckande och endast i liten utsträckning anpassats till de geografiska och klimatbetingande olikheterna i landet. Mot bakgrund av vad som redovisats ovan förstår man att det även varit i stort sett omöjligt att byta åtgärder såväl inom sin egen anläggning mellan anläggningar. Detta oavsett om en åtgärd utanför som den egna anläggningen gett en större reduktion av det totala utsläppet i området till samma eller lägre kostnad än den i tillståndsvillkor eller generella föreskrifter angivna åtgärden. Under många år har möjligheten till någon form av lokal samverkan inom miljöområdet diskuterats. Även möjligheten köpa och att

sälja utsläppsrätter inom ett begränsat geografiskt område har diskute-

14 Inledning

rats och utretts. En förutsättning för en lokal samverkan har dock varit att man inom ett avgränsat geografiskt område kunnat bedöma de samlade åtgärdernas effektivitet. För punktkällor har det varit möjligt att göra sådana bedömningar då man i röret ut från källa en kunnat mäta exempelvis halten av ett visst ämne och utifrån det be-

räknat den totala belastningsförändringen. För diffusa källor kan man

inte göra detta vis utan här får man i stället mäta förekomsten av ett ämne ute i recipienten. Om man i stället för individuella villkor och generella föreskrifter vill övergå till en ordning där man i viss mån överlåter ansvaret för de utsläppsbegränsande åtgärderna till utsläpparen, måste det finnas en möjlighet för myndigheterna att i stället för individuella mål sätta upp mål för ett i naturen avgränsat geografiskt område, exempelvis avrinningsområden. Ett sätt att ange mål för miljöarbetet inom ett avrinningsområde är att sätta upp värden för vad naturen tål i form av

olika belastningar eller halter av vissa ämnen. Sådana värden brukar

oftast benämnas miljökvalitetsnormer.

Den 4 juli 1996 överlämnade Miljöbalksutredningen sitt förslag till

miljöbalk till regeringen SOU 1996:103. Förslaget till miljöbalk

innebär att många av de lagar som i dag har en inverkan på arbetet med miljöfrågorna samlas i en balk. I förslaget till miljöbalk ingår att

man även inför begreppet miljökvalitetsnormer och ger regeringen eller den myndighet regeringen utser möjlighet att föreskriva sådana normer. En miljökvalitetsnorm är enligt förslaget ett värde som byg-

ger på vetenskapliga fakta och värderingar om vad naturen tål. En

miljökvalitetsnorm får inte överskridas. Om så ändå sker måste enligt förslaget åtgärder vidtas för att minska de totala utsläppen till en sådan nivå att normen kan innehållas. Tillstånd får därmed inte medges till en verksamhet som bidrar till att en miljökvalitetsnorm inte kan innehållas eller uppnås. För att uppnå en miljökvalitetsnorm kan det även krävas omprövning av gällande tillstånd i syfte att skärpa

meddelade tillståndvillkor. Man kan även tänka sig en skärpning av

generella föreskrifter för det aktuella området.

Genom införandet av miljökvalitetsnormer får samhället en möjlig-

het att, förutom att ange högsta tillåtna utsläpp i det enskilda fallet, ange högsta tillåtna halt av prioriterade ämnen i ett geografiskt avgränsat område. Därmed öppnas möjligheten för myndigheterna att överlåta de lokala utsläpparna att så som de finner bäst vidta de åtgärder som krävs för att miljökvalitetsnormen skall kunna uppnås och långvarigt innehållas. Man kommer därmed att gemensamt inom ett område kunna vidta de åtgärder som till lägsta kostnad ger de

nödvändiga utsläppsbegränsningarna.

En sådan form av samverkan brukar oftast benämnas miljösamverkan.

SOU 1997: 155 Inledning

1 Uppdraget

Den 11 juni 1996 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare

med uppgift att utarbeta ett administrativt system för avrinningsom-

rådesvis hantering av vattenanknutna miljö- och resursfrågor dir. 1996:57. Utredaren skall vidare klargöra förutsättningarna för att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett delavrinningsområde som ett komplement till dagens åtgärder för att minska jordbrukets miljöbe-

lastning. I denna del av uppdraget ingår även att analysera om det

inom ramen för det administrativa systemet är möjligt att effektivt målstyra, kontrollera och, vid behov, sanktionera sådana arbetsformer.

I uppdraget ligger slutligen att undersöka möjligheterna att påbörja

försöksverksamhet i syfte att skaffa erfarenheter av nya administrativa system.

Uppdraget skulle, enligt direktiven, ha redovisats senast den 1 juni

1997. Efter hemställan från utredaren har dock regeringen genom beslut vid sammanträdet den 12 juni 1997 förlängt utredningstiden till den 31 oktober 1997. I ett delbetänkande En ny vattenadministration Vatten är livet -

SOU 1997:99 från den 23 juni 1997 har jag redovisat en principskiss till ett nytt avrinningsomrâdesbaserat administrativt system.

Förutom de särskilda direktiven gäller generella direktiv för samtliga kommittéer och särskilda utredare. Jag har i mitt arbete beaktat direktiven dir. 1992:50 om regionalpolitiska konsekvenser och di-

rektiven dir. 1994:23 om prövning av offentliga åtaganden.

1.3 Arbetets bedrivande

Efter redovisningen mitt delbetänkandet har jag koncentrerat mitt av fortsatta arbete på de två kvarstående frågorna miljösamverkan och försöksverksamhet. Redan under våren 1997 besökte och samrådde jag med företrädare för flera olika projekt med inriktning mot lokal samverkan m.m.

Nämnas bör Länsstyrelsen i Södermanlands län, Nyköpings kommun,

Nyköpingsâns vattenvârdförbund, Vätternförbundet, Göta Älvs vattenvårdsförbund, Länsstyrelsen i Hallands län, Uppsala Universitet och Mälardalsrådet. Utöver detta besökte utredningens sekreterare miljösamverkansprojekt i Kävlingeåns, Höjeåns, Humlebäckens, Mässingboâns och Brunnsjöns avrinningsområden eller delavrinningsområden.

16 Inledning sou 1997:155

Efter det att delbetänkandet redovisades har jag besökt och samrâtt med företrädare för Emâförbundet, Mässingsboâns och Brunnsjöns avrinningsomräde, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Hedemora kommun, Säters kommun och Lantmäteriverket. Vissa av de företrädare som jag träffade under våren har jag nytt träffat och samrått med under hösten. Utanför Sverige besökte jag under våren det Åländska Lagtinget och Landskapsstyrelsen. Efter sommaren har jag besökt det Franska miljöministeriet, företrädare för det Franska vattenparlamentet för

Seine-Normandie Agence de leau Seine-Normandie samt den Franska miljöorganisationen France Nature Environment. Jag har också

haft kontakt med vattenbyrån den engelska motsvarigheten till

Naturvårdsverket Environment Agency, Thames Region.

2 Miljösamverkan som begrepp

Miljösamverkan är ett begrepp som används på en mängd initiativ och arbetsformer. Det saknas en enhetlig definition. Man kan definiera det följande sätt.

Samverkan förutsätter flera inblandade aktörer varav i vart fall

någon inte är myndighet eller kommun. Samverkan i myndighetsutövning faller alltså utanför begreppet miljösamverkan. Deltagande i en samverkansgrupp bör normalt vara ett frivilligt åtagande.

Samverkansgruppen skall verka inom ett begränsat geografiskt område. Samverkansgruppen kan i samråd med den avrinningsvisa

administrationen ta fram en lokal åtgärdsplan för att uppnå ett av en myndighet fastställt mål. En kunskapsdel bör finnas med som ett led i samverkan.

Inom ramen för en samverkansgrupp bör man kunna dispens

från generella föreskrifter antingen inom det egna företaget eller genom byte av åtgärder mellan företag.

Samverkansgruppen eller en behörig myndighet bör ha möjlighet

att ansöka om resurser och att besluta om omfördelning av

inom samverkansornrådet. resurser Samverkansgruppen skall redovisa sitt gemensamma arbete på visst sätt. I förekommande fall skall de enskilda deltagarna i ett

samverkansprojekt redovisningsskyldiga för det arbete

kunna vara som utförts det egna företaget. Det kan finnas behov av externa samordnare inom större

geografiska områden än samverkansområdena.

En av de frågor jag har att behandla rör miljösamverkan. Förutsättningarna för att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett

delavrinningsområde skall utredas. Miljösamverkan skall enligt mina

direktiv utgöra ett komplement till dagens åtgärder för att minska jordbrukets miljöbelastning. Den första fråga man bör ställa sig är vad

själva begreppet miljösamverkan innebär. Finns det någon definition av begreppet I utredningens direktiv hänvisas bl.a. till en av Naturvårdsverket beskriven modell för miljösamverkan. Vidare

hänvisar regeringen till en arbetsmodell som LRF och Sveriges Lantbruksuniversitet har tagit fram för att minska växtnäringsläckaget.

18 Miljösamverkan som begrepp

Naturvårdsverket har behandlat miljösamverkan i Rapport 4561, Kampen mot alger och miljögifter, april 1996. Verket använder begreppet miljösamverkan på ett angreppssätt som beskrivs följande sätt, s. 31

Ingen känner sin gård bättre än jordbrukaren själv. Med ökad kunskap och insikt om problemen skulle ett antal lantbrukare gemensamt, men med stöd av rådgivning, kunna utforma åtgärder för att på ett kostnadseffektivt sätt minska kväveutlakningen från åkermarken i ett avrinningsområde. Detta angreppssätt kallar vi fortsättningsvis för miljösamverkan. Idén är att jordbrukarna i ett avgränsat område får ett gemensamt intresse och ansvar för det vatten de påverkar. Miljösamverkan ger mer flexibla lösningar för att nå minst samma ambitionsnivå som konventionella styrmedel ger, men är mer kostnadseffektivt. Miljösamverkan ska vara ett parallellt angreppssätt till nuvarande och framtida styrmedel. I ett

avrinningsområde med miljösamverkan kan länsstyrelserna och

kommunerna dels ange mål, dels vara tillsynsmyndigheter. Vi föreslår att miljösamverkansgruppen bygger hela sitt âtgärdsarbete egenkontroll i samarbete med en samordnare. Gruppen redovisar miljöarbetet i en årlig miljörapport till tillsynsmyndigheten, som därigenom får en enklare tillsyn.

Så långt tycks miljösamverkan inte innebära annat än att jordbruksföretag skall samverka i kunskapsdelen för att därefter besluta om vad som bäst Å

är att genomföra den egna gården. andra sidan utesluter man inte att en åtgärd inom en del av det aktuella området kan leda till att man underlåter att genomföra åtgärder inom andra delar av området.

Tyngdpunkten tycks dock ligga på att man skall genomföra gårdsvisa åtgärder och lämna rapporter för varje företag. Modellen tycks vidare innebära att samverkan skall vara frivillig och tillämpas parallellt med andra styrmedel, t.ex. regionala föreskrifter. Även LRF:s och SLU:s arbetsmodell bygger på en gemensam kunskapsdel och gårdsvisa insatser, se vidare avsnitt 3.1. Naturvårdsverket har vidareutvecklat synen på delaktighet i miljöarbetet i Rapport 4735 Kväve från land till hav, s. 72.

Det finns vidare skäl att samordna miljöarbetet mellan olika typer av aktörer inom avrinningsområdet jordbrukare, industri, VA, vattenbrukare etc. Det måste till instrument som uppmuntrar och initierar sådant samarbete. Vi tror att nyckelorden för detta samarbetet är insikt, kunskap och ansvar.

I rapporten behandlar man även andra aktörer och begreppet miljösamverkan kan möjligen utökas till att avse alla de aktörer som finns

Miljösamverkan som begrepp 19

inom ett visst omrâde, alltså inte bara jordbrukarna. Mitt uppdraget beträffande miljösamverkan tar emellertid endast sikte samverkan mellan jordbrukare. Jag anser dock att begreppet miljösamverkan bör användas i ett vidare sammanhang än bara för samverkan mellan jordbrukare. Naturvårdsverket skriver vidare i sin rapport, s. 72.

Ett sätt att stimulera miljösamverkan kan att meddela dispens vara från vissa bestämmelser för dem som ingår i en samverkansgrupp,

under förutsättning att gruppen gemensamt vidtar de åtgärder som

ger bättre resultat än de åtgärder som det meddelas dispens från.

Verket tycks mena, även om det inte uttrycks klart, att det bör vara möjligt att omfördela åtgärder inom området på så sätt att en dispens för de samverkande parterna kan leda till att åtgärder skall vidtas endast inom vissa begränsade delar av samverkansområdet. Man är då inne på tankar om byte av åtgärder mellan olika aktörer. Tanken att

byta åtgärder mellan olika aktörer i en samverkansgrupp är intressant

men förutsätter sannolikt en viss omfördelning av resurser inom gruppen. En omfördelning kan bestå i att man t.ex. gemensamt finansierar en viss anläggning och på så sätt erhåller dispens från generella bestämmelser. Lokaliseringen av en anläggning ger sannolikt upphov till frågor om ersättning till markägare osv.

Begreppet miljösamverkan används i olika sammanhang för att

beteckna olika typer av samverkan miljöområdet. I utredningens direktiv tar man sikte samverkan jordbruksområdet men jag ser

inga skäl att begränsa begreppet på detta sätt. Utan att göra anspråk på

att slutligt definiera begreppet vill jag ändå redan nu försöka mig på att ringa in det. Jag menar att min behandling av olika former av miljösamverkan ryms inom direktiven men inte med den i direktiven angivna uppdelningen mellan å ena sidan miljösamverkan mellan jordbrukare och å andra sidan en avrinningsområdesvis hantering av vattenanknutna miljö och resursfrågor. Jag tror att ett försök till definition underlättar förståelsen av betänkandet. Ett försök till

definition kan se ut på följande sätt:

Samverkan förutsätter flera inblandade aktörer varav i vart fall

någon inte är myndighet eller kommun. Samverkan i myndighetsutövning faller alltså utanför begreppet miljösamverkan. Jag vill dock påpeka att i den mån dispensmöjligheter och ekonomiska ersättningar öppnas för samverkansgrupper bör motsvarande möjligheter stå till buds för enskilda initiativ. Jag tänker t.ex. stora anläggningar och jordbruk där man inom det egna företaget kan vidta alternativa kostnadseffektiva åtgärder om man befrias från vissa krav. Det är inte säkert att samverkan alltid leder till de bästa resultaten. Deltagande i en samverkansgrupp bör normalt vara ett frivilligt åtagande.

20 Miljösamverkan som begrepp

Samverkansgruppen skall verka inom ett begränsat geografiskt område. Samverkansgruppen kan i samråd med den avrinningsvisa administ-

rationen ta fram en lokal åtgärdsplan för att uppnå ett av en myndighet

fastställt mål. En kunskapsdel bör finnas med som ett led i samverkan. Inom ramen för en samverkansgrupp bör man kunna dispens från generella föreskrifter antingen inom det egna företaget eller genom byte av åtgärder mellan företag. Samverkansgruppen eller en behörig myndighet bör ha möjlighet att ansöka om resurser och att besluta om omfördelning av resurser inom samverkansområdet. Samverkansgruppen skall redovisa sitt gemensamma arbete på visst sätt. I förekommande fall skall de enskilda deltagarna i ett sam-

verkansprojekt kunna vara redovisningsskyldiga för det arbete som

utförts det egna företaget. Det kan finnas behov av externa samordnare inom större geografiska områden än samverkansomrâdena. Om denna eller en liknande definition används kommer begreppet miljösamverkan att kunna användas för de mest skilda initiativ miljöområdet. Eftersom jag anser att samverkan inte kan kommanderas, möjligen stimuleras fram, är frivilligheten ett viktigt inslag. Just frivilligheten stämmer väl överens med tankarna ett underifrånperspektiv som förs fram bl.a. i Agenda 21 arbetet. Vad man i första hand bör rikta sig är alltså att öppna för möjligheter till samverkan och stimulera samverkan i de fall det kan medföra goda resultat. Jag utesluter emellertid inte att det kan finnas situationer där det kan vara befogat att tvinga in enskilda eller organisationer i ett samarbete kring en särskild fråga. Vidare bör man i samband med att man diskuterar om dispensmöjligheter, byte av åtgärder och omfördelning av resurser försöka behandla olika samverkansmöjligheter ett likartat sätt så att det inte uppkommer en hel flora av olika legala samverkansformer och kombinationsmöjligheter. Å andra sidan får synen samverkan inte begränsas så att möjligheter som man inte kan förutse i dag inte blir möjliga på grund av ett allt för snävt regelsystem.

2.1 Miljösamverkan som komplement till generella

föreskrifter och tillstånd

Frivillighet bör alltså vara ett av kriterierna för olika former av miljösamverkan. Jag tror inte tanken att generellt lagstifta fram samverkan. Om man håller fast vid att samverkan normalt skall bygga på frivillighet krävs att det finns ett generellt regelsystem och

Miljösamverkan som begrepp 21

tillstândsförfarande vid sidan av olika samverkansgrupper samt att man inom ramen för samverkansprojekt kan göra avsteg från det generella systemet. Olika samverkansformer skall därför ses som ett komplement till dagens regelsystem. Man kan tänka sig att stimulera fram samverkansprojekt genom dispenser av olika slag samt genom att låta samverkansgrupper själva bestämma var åtgärder skall vidtas och eventuellt hur medel skall fördelas inom gruppen. Samverkan i viss form kan göras till en förutsättning för olika bidragsformer. Om man inom en samverkansgrupp skall vidta vissa åtgärder och fatta vissa

beslut kan det finnas skäl att ställa krav hur en samverkansgrupp skall vara organiserad. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt

Några pågående samverkansprojekt

3.1 LRF:s arbetsmodell

LRF och SLU har tagit fram en arbetsmodell för avrinningsområdesvis v

hantering av vissa frågor. Modellen finns beskriven i ett gemensamt

dokument från LRF och SLU som man kallar Vattendraget en av- -

rinningsområdesmodell. Arbetsmodellen har sedan vidareutvecklats

bl.a. i samarbete med Naturvårdsverket. Modellen bygger på tanken att generella detaljregler om hur mark skall brukas m.m. inte är kostnadseffektiva. Lösningarna bör i stället

vara anpassade till varje områdes och gårds förutsättningar. Arbetet

skall vara konsensusbaserat vilket innebär att alla aktörer inom ett visst område skall vara delaktiga i och överens om de gemensamma målen och vilka åtgärder som bör vidtas. Modellen bygger vidare att det skall etableras samverkansgrupper i olika områden och att dessa grupper skall bestå av lantbrukare och eventuellt andra aktörer i ett område. En sådan grupp bör för att kunna fungera inte vara större än 25-30 lantbrukare. len sådan grupp skall

även myndigheter och kommuner kunna delta och bidra med kunska-

Arbetet i gruppen skall bygga på frivillighet, vilket innebär att det per. parallellt med samverkansgruppema även måste finnas ett regelsystem

griper in beträffande de som av olika anledningar inte vill delta

som i en samverkansgrupp. En viktig del arbetet i samverkansgruppema skall vara att utbilda av

deltagarna i frågor rörande närsaltsproblem och vilka åtgärder som kan

vidtas. Kunskapsdelen skall vara gemensam och så sätt skall erfarenheter kunna vidarebefordras inom gruppen.

Inom gruppen och området skall man ta fram en miljöplan med en problembeskrivning och källfördelning bidraget från olika mark-

av

typer och bebyggelse Med probleminventeringen som grund

m.m. skall ta fram mål för arbetet dels områdesnivå, dels man

gårdsnivå och för punktkällor. Målfonnuleringen skall sedan resultera i beslutar genomföras. Åtatt man sig för vilka åtgärder som skall gärderna på områdesnivå är de sammantagna effekterna varje gård

och punktkälla. En samordnare kan knytas till en samverkansgrupp och denne bör

i så fall även ha rollen som rådgivare till de enskilda gruppmed-

lemmarna Drygt ett tjugotal samverkansgrupper har hittills juni 1997 startats

Några pågående samverkansprojekt SOU 1997: 155

med arbetsmodellen som grund. LRF arbetar med att vidareutveckla modellen och fler projekt är på gång. Inom ramen för utredningen har två samverkansprojekt som bygger LRF:s modell studerats, Humlebäcksprojektet och Näsumsprojektet.

3.2 Humlebäcksprojektet

3.2. 1 Delavrinningsområdet

Humlebäcken är en del av Vegeåns avrinningsområde i nordvästra Skåne. Bäcken rinner ut i Vegeån som i sin tur mynnar i Skälderviken. Delavrinningsområdet utgör ca 15 % av Vegeåns avrinningsområde.

Huvuddelen av Humlebäckens delavrinningsområde ligger i Åstorps

kommun Söderåsens nordsluttning samt i ett flackt lerjordsområde nedanför sluttningen. Bäcken avvatmar drygt 7 000 ha. Ungefär hälften av området består av åkermark och cirka en fjärdedel av skogsmark.

3.2.2 Projektområdet

Det egentliga projektområdet består av ca 2 100 ha åkermark i Åstorps

kommun och ca 950 djurenheter. 84 % av gårdarna har djurproduktion och 58 % av djuren är svin.

3.2.3 Miljösituationen i området

Vegeån har förhöjda värden av närsalter och åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med problemen. Omfattande provtagningar har sedan 1970-talet genomförts i området. Problemen i Vegeån beror till stor del utlakning från åkermark men även på den stora livsmedelsindustri som finns i Bjuv. Humlebäcken är ett av de mest förorenade biflödena till Vegeån. Den genomsnittliga årliga uttransporten av kväve från Humlebäcken har beräknats till 242 ton och den årliga uttransporten av fosfor till 4,1 ton. Enligt de beräkningar som gjorts kommer 70 % av kvävet respektive 64 % av fosfor från åkermark. Utsläppen från reningsverk har beräknats till 18 respektive 12 %.

Några pågående samverkansprojekt 25

3.2.4 Projektet

För att kunna uppfylla den av riksdagen beslutade 50-procentiga reduktionen av kväve och fosfor till vatten startade Länsstyrelsen i

dåvarande Kristianstads län år 1991 en specialinriktad växtodlingsrådgivning till alla lantbruk i delavrinningsområdet. Uppslutningen var

god och rådgivningen mottogs positivt av de berörda lantbrukarna. Själva Humlebäcksprojektet inleddes år 1994 efter ett initiativ från LRF. LRF beskrev projektet i en skrivelse till länsstyrelsen och begärde att länsstyrelsen skulle utfärda dispenser från delar av 6 b § lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark samt från 7 § sprid-

ningsrestriktioner under vissa tider av året, 8 § krav lagringskapacitet och ll § krav på viss andel höst- och vinterbevuxen mark

förordningen 1979:426 om skötsel av lantbruksmark. Länsstyrelsen uttalade i ett beslut att man i princip ställde sig bak

projektet, dock under vissa angivna förutsättningar. Till att börja med

konstaterade länsstyrelsen att det endast kunde bli fråga om in-

dividuella dispenser och att dispens från kraven lagringskapacitet 8

§ inte kunde komma i fråga. Därefter listades följande förutsättningar: Minst 75 % lantbrukarna i området skall delta i projektet. av Miljöskyddslagen och Naturvårdsverkets allmänna råd om miljö-

skydd vid djurhållning skall uppfyllas.

Den presenterade beräkningsmodellen uppdateras fortlöpande efterhand kunskap kommer fram. som ny Varje lantbrukare skall inkomma med en presentation av gödselhantering och en beräkning av kväveförluster år 1985. Dessa be-

räkningar sammanställs och ett beräknat medeltal kg/ha eller kg/resp. djurslag utgör sedan grunden för plan över hur en 50 % reducering

en

förlusterna skall kunna genomföras gårdsnivå.

av Planerna lämnas till länsstyrelsen och utgör grunden för ev. dispens. De revideras efter årliga analyser av projektets utveckling. Länsstyrelsen för tillsyn att uppgjorda planer i allt väsentligt svarar

uppfylls. Vid stora avvikelser kan utfärdad dispens dras tillbaka.

En referensgrupp med representanter för LRF; Åstorps kommun

MHK Statens Jordbruksverk samt länsstyrelsen inrättas. Gruppen skall fortlöpande följa projektets utveckling. Länsstyrelsen är sammankallande. Projektet inleddes med en lcunskapsdel där alla intresserade lantbrukare samlades i studiegrupper för att information och diskutera

projektet. Därefter beräknades kväveförlusterna på gårdsnivâ, både till vatten och luft. De enskilda lantbrukarna genomförde en gårdsanalys

enligt den beräkningsmodell som tagits fram av LRF. Lantbrukarna gjorde beräkning situationen år 1985 och en beräkning av en av situationen år 1993. På så sätt fick man en uppfattning av effekterna

redan genomförda åtgärder samt även effekterna av de ändringar i

av

26 Några pågående samverkansprojekt

lagstiftningen som gjorts under mellantiden. Beräkningarna visade även vilket resultat som kvarstod att uppnå. Beräkningsmodellen bygger på en uppskattad normal utlakning av kväve och tabeller med förlustfaktorer för olika åtgärder. Normalutlakningen bestämdes till 30 kg kväve per ha åkermark för år 1985. Utifrån beräkningsmodellen kunde man sedan se vilka effekter olika åtgärder har samt välja vilka

åtgärder som är mest kostnadseffektiva och möjliga att genomföra

den enskilda gården. Det rör sig alltså om åtgärder på gårdsnivå och man tar inget kollektivt ansvar för en viss sammanlagd miljöeffekt. De deltagande lantbrukarna har upprättat beräkningar av kväve och fosforförluster sina respektive gårdar. Dessa beräkningar har sedan legat till grund för dispensansökningar till länsstyrelsen. Inledningsvis var endast 13 lantbrukare intresserade och eftersom länsstyrelsen ansåg att deltagandet var för dåligt beviljades till att börja med endast individuella dispenser från vinterspridningsbestämmelserna under vintern 1993/94. Därefter anslöt sig ytterligare 14 lantbrukare till projektet och en sammanlagd areal om l 500 ha och 750 djurenheter korn att ingå. Länsstyrelsen fattade beslut om individuella dispenser från 7 och 11 §§ förordningen 1979:426 om skötsel av jordbruksmark under perioden 1995-02-21-1999-12-31. Sedan kraven på nedbrukning av gödsel obevuxen mark skärpts till fyra timmar i bl.a. Skåne har dispenserna utökats så att det ursprungliga syftet med dispenserna inte förlorats. I samband med att dispenserna meddelades lade man från länsstyrelsen till vissa förutsättningar utöver de som nämnts ovan. Deltagarna skall sålunda upprätta en ny förlustberäkning efter varje växtsäsong och denna skall ges till länsstyrelsen senast den 31 januari nästkommande är. Deltagarna skall uppfylla övriga regler enligt 6 b § skötsellagen.

Den som inte uppfyller dessa två krav mister sin individuella

dispens. Vattendragsprovtagningarna skall fortsätta i den omfattning som referensgruppen bedömer nödvändigt.

3.2.5 Åtgärder

Lantbrukarna skall redovisa gårdsanpassade åtgärdspaket och genomföra dessa. Exempel åtgärder är att anpassa gödselgivor, öka andelen vårspridning av stallgödsel, låta åkerareal vara beväxt på höst och vinter, anpassa jordbearbetningen, anlägga skyddszoner mot vattendrag, anlägga dammar och använda fosforfria diskmedel i mjölkrum.

År 1992, alltså innan projektet inleddes, hade Åstorps kommun

beslutat att anslå medel för att inrätta skyddszoner längs Humlebäcken. Markägarna eller arrendatorerna träffade avtal med kommunen att,

Några pågående samverkansprojekt 27

mot en årlig ersättning på l 500 kr/km båda sidorna, anlägga minst fem meter breda skyddszoner. Avtalen gällde för en tid av fem år. Sedan nya bestämmelser om skyddszoner enligt förordningen 1995:133 om miljöstöd trädde i kraft sades avtalen upp i de fall lantbrukarna var berättigade till stöd enligt förordningens bestämmel- Enligt förordningen kan ersättning utgå om skyddszonen är minst ser. 200 meter. Några lantbrukare i omrâdet hade inte tillräckligt långa sträckor längs bäcken. I de fallen erbjöd kommunen nya avtal och beslutade i samband med det att samma ersättningen som enligt förordningen, 3 500 kr/ha åkermark, skulle erbjudas.

3.2.6 Erfarenheter

Projektet har fallit ut väl och lantbrukarna är nöjda med den ökade frihet dispenserna medfört. Lantbrukarna har utom i ett fall som fullföljt sina åtaganden gentemot länsstyrelsen. En lantbrukare har inte lämnat beräkningar över växtnäringsförluster och har därför mist sin dispens. Deltagarna i projektet samt myndighetsrepresentanterna är eniga om att det inte varit möjligt att genomföra projektet utan en drivande kraft bland lantbrukarna. Inom för projektet har man inte ansett sig ha behov av annat ramen än individuella dispenser. Några kollektiva undantag från bestämmelser har inte efterfrågats och inte heller möjligheter att byta åtgärder mellan gårdarna. Diskussionerna inom ramen för projektet har lett till att kunskapen ökar och förståelsen för åtgärderna ökat samt att man i större utsträckning utbyter erfarenheter och även hjälper varandra andra sätt. Ett problem år dock bristen rådgivare. Länsstyrelsen har klarat av att rådgivare i projektet har ingen möjlighet att följa upp i ökad agera men utsträckning eller ta sig an ett stort antal liknande projekt inom ramen

för länsstyrelsens nuvarande organisation.

Inom projektet har uppmärksammat att det för närvarande inte man är möjligt att få miljöstöd för att återskapa eller anlägga våtmarker annat än åkermark. På Söderåsen, i anslutning till bäckens källor finns en utdikad mosse. Mossen ligger tre fastigheter, en fastighetsägare har planterat skog och en använder den utdikade mossen till betesmark. Det skulle vara relativt enkelt att återskapa mossen genom att dämma utflödet och så sätt sätta marken under vatten. Eftersom upp det inte går att ersätta markägarnas ekonomiska förluster har de olika markägarna inte kunnat enas om att återskapa vâtmarken. Vad gäller minskningen av kväveförluster tyder beräkningarna att de insatta åtgärderna är effektiva och att uttransporten på sikt skall kunna minska. De mätningar som gjorts pekar i liknande riktning även

28 Några pågående samverkansprojekt

om stor försiktighet måste iakttas vad gäller mätresultat eftersom

uttransporten i stor utsträckning påverkas nederbörden. av

3.3 Näsumsprojektet

Projektet har stora likheter med Humlebäcksprojektet men har kommit i gång något senare.

3.3. 1 Delavrinningsområdet

Det aktuella området ligger i Skråbeåns avrinningsområde kring Holjeån och Fäbrobäcken i nordöstra Skåne. Vattendragen rinner ut i Ivösjöns del. Ivösjön i sin tur har förbindelse med Hanöbukten

norra

via Skräbeån.

3.3.2 Projektområdet

Projektet drivs i en del av delavrinningsområdet som ligger i Bromölla

kommun och omfattar i princip Näsums församling. Projektområdet är

ca 3 600 ha. Skogsmark utgör den största marktypen med 1 890 ha, åkermarkens areal uppgår till 1 330 ha, betesmarken till 300 ha och övrig mark till 80 ha. Området består till största delen av lätta jordar men det finns även inslag av lerjordar. Den dominerande grödan åkermarken är vall, ca 550 ha. Vidare odlas vårkorn, potatis, övriga spannmål och sockerbetor. Inom området finns ca 2 000 nötkreatur, 1 800 svin, 1 000 höns och 750 får.

3.3.3 Miljösituationen i området

lylätningar i Fäbrobäcken har visat ett mycket näringsrikt tillstånd.

Aven Holjeån har förhöjda värden och lantbruket antas påverka värdena i vattendragen.

3.3.4 Projektet

Liksom Humlebäcksprojektet inleddes Näsumsprojektet med en kunskapsdel. Näsums LRF-avdelning samlade under 1,5 år områdets lantbrukare och diskuterade lantbrukets och andra källors bidrag till näringstransporterna. Olika åtgärder att minska bidragen diskuterades.

Några pågående samverkansprojekt 29

Efter den inledande kunskapsdelen ansökte LRF-avdelningen om att länsstyrelsen skulle godkänna ett projekt som bygger att man vidtar

åtgärder gårdsnivå för att öka utnyttjandet av växtnäring och minska

förlusterna till vatten och luft. Även detta projekt byggde alltså på insatser på gårdsnivå och att länsstyrelsen utfärdar individuella

dispenser från vissa bestämmelser. I projektansökan sades att projektet skulle inledas med rådgivning till de enskilda lantbrukarna samt att denna rådgivning skulle följas av studiematerial kring växtnäringsfrågor. I studiematerialet ingår en beräkningsmall för kväveförluster till vatten och en åtgärdsmeny för att kunna besluta om vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas på de enskilda gårdarna. Lantbrukarna skall efter rådgivningsdelen arbeta fram femåriga åtgärdsplaner för de egna

gårdarna. Inledningsvis anmälde 28 lantbrukare att de var intresserade

av att delta i projektet. Ett sådant deltagande medför att 80-85 % av

åkerarealen omfattas av projektet. Länsstyrelsen ställde sig positiv till projektet under tiden 1996-12- 01-2001-12-01. Länsstyrelsen angav i sitt beslut att de enskilda lantbrukarna kunde dispens från 7 § förordningen 1979:426 om skötsel av jordbruksmark. Dispensen i den delen innebär att fastgödsel får spridas på lerjord under perioden l-30 november och på övriga

jordar under perioden 15-30 november om gödseln nedmyllas samma

dag den sprids. Länsstyrelsen angav även att dispens kan erhållas från bestämmelsen i jordbruksverkets föreskrifter 1996:50 om odling på

höst- eller vinterbevuxen mark. Dispensen i den delen innebär att

kemisk bekämpning tillåts grönmarksarealer från den l oktober. Länsstyrelsen ställde upp ytterligare krav för att stödja projektet.

Anslutningen till projektet skall under hela perioden uppgå till minst

75 % av arealen.

Deltagarna erhåller individuell dispens.

Deltagarna skall uppfylla övriga regler enligt 6 b § skötsellagen.

Deltagarna skall uppfylla miljöskyddslagens regler. Deltagare som inte uppfyller ovanstående krav mister sin individuella dispens. Deltagarna erhåller en enskild rådgivning STANK-körning genom länsstyrelsen. Vattendragsprovtagningarna skall fortsätta i den omfattning som bedöms nödvändig.

En referensgrupp med representanter för Näsums LRF-avdelning,

Bromölla kommun, Statens Jordbruksverk och länsstyrelsen följer projektets utveckling. Länsstyrelsen är ordförande och sammankallande medan LRF är sekreterare. 29 lantbrukare erhöll därefter individuell dispens från de nämnda reglerna.

30 Några pågående samverkansprojekt

3.4 Kävlingeå-projektet

Kävlingeå-projektet är ett relativt nystartat samverkansprojekt mellan nio kommuner i Kävlingeåns avrinningsområde. Projektet, som inleddes den 1 juli 1995, går ut att under en tolvårsperiod anlägga en viss areal dammar, våtmarker och skyddszoner i avrinningsområdet.

3 .4. 1 Området

Kävlingeåns avrinningsområde är sammanlagt 1 217 kmz och ligger i delar av nio skånska kommuner. Kävlingeån rinner ut i Lommabukten

i Öresund. Avrinningsområdets största vattendrag är Kävlingeån,

men det finns ett antal biflöden såsom Bråän, Klingavälsån och Björkaån. I området finns flera större sjöar. Vombsjön är den största och den och Krankesjön ligger relativt centralt i avrinningsområdet. I områdets sydöstra del ligger tre något mindre sjöar, Sövdesjön, Snogeholmssjön och Ellestadssjön. Området innehåller stora jordbruksornråden och våtmarksandelen har genom utdikning minskats betydligt under årens lopp. Vidare har vattendragen rätats ut och transporttiden för vatten till Öresund har minskat väsentligt. Området är relativt tättbefolkat med flera tätorter med reningsverk.

3.4.2 Miljösituationen

I området har man konstaterat omfattande övergödning i sjöar,

vattendrag samt även i kustvattnet. För att nå de av riksdagen beslutade målen om halvering av kvävetillförseln och för att uppnå en väsentlig förbättring för sötvattensmiljöerna har man räknat med att den totala kvävebelastningen behöver reduceras med 1 100 ton per år,

vilket utgör en tredjedel av den totala kvävebelastningen i Kävlingeåns

avrinningsområde. Beträffande fosfor behöver en väsentlig minskning av belastningen uppnås.

3.4.3 Målsättningen med projektet

Inom projektet har man satt upp fyra mål. För det första skall man åtgärderna långsiktigt reducera kväve- och fosfortransporten till genom sjöar, vattendrag och hav. Tillsammans med andra pågående och föreslagna åtgärder skall man genom projektet uppnå en minskning av kvävetransporten i Kävlingeån med 1 100 ton per år vilket motsvarar ca 30 % av den totala belastningen. För det andra skall man gynna djur och växter som är knutna till vatten i jordbrukslandskapet, dvs.

Några pågående samverkansprojekt 31

öka den biologiska mångfalden. Det tredje målet innebär att man skall öka den allemansrättsliga arealen i ett landskap som domineras av åkermark. Det sista målet innebär att man skall ta fram metod en ny för hållbar utveckling genom samarbete mellan å ena sidan kommunala och statliga myndigheter och å andra sidan lantbrukare. Målsättningen med projektet sträcker sig alltså längre än till att minska kväve och

fosforbelastningen i området. Målsättningen innehåller däremot inget

om samverkan mellan lantbrukarna, något som betonas i vissa andra projekt, t.ex. Humlebåcksprojektet.

3.4.4 Andra pågående och planerade åtgärder

Utsläppsmålet för projektet skall ses i ljuset av andra beslutade och planerade åtgärder inom avrinningsornrådet. Det handlar om utbyggnad av reningsverk, förbättringar vad gäller enskilda avlopp och olika typer

av åtgärder inom jordbruket. Inom jordbruket nämns åtgärder som optimering av gödselgivor, förbättrad gödselhantering, ökad areal

vintergrön mark och omställning av åkermark till annan användning. Dessa övriga åtgärder beräknas ge en sammanlagd minskning av kvävebelasmingen med 800 ton per år och resterande del av minskningen, 300 år, skall uppnås Kävlingeå-projektet. Även ton per genom beträffande fosfor kommer dessa övriga åtgärder att spela en betydande roll.

3 5 Åtgärdsprogrammet

. Inom ramen för Kävlingeå-projektet arbetar man med två åtgärder. För det första skall 300 ha dammar och våtmarker anläggas. Vidare skall

210 ha odlingsfria skyddszoner etableras utmed olika vattendrag i

avrinningsomrâdet. Resultatet av åtgärderna kommer att följas kontinuerligt. Projektet bestod till en början av fyra etapper om vardera tre år. Den första etappen av projektet har dock förlängts med ett år på grund av ett LIFE-projekt och pågår till halvårsskiftet 1999, dvs. under fyra år. Under den tidsperioden skall sammanlagt 60 ha dammeller våtmarksyta och 15 ha skyddszoner anläggas. Vidare skall uppföljningsprogrammet påbörjas.

3.4.6 Avtalet mellan kommunerna

Hela projektet bygger ett samarbetsavtal mellan de nio berörda kommunerna, Eslöv, Lund, Hörby, Höör, Sjöbo, Tomelilla, Kävlinge, Ystad och Lomma. Avtalet i sin tur bygger underlagsrapporter för

32 Några pågående samverkansprojekt

var sin del av avrinningsområdet. Den första delen beställdes av Kävlingeåns vattenvårdsförbund och den andra av de berörda kommunerna. Avtalet löper över tolv år och innehåller fyra etapper om vardera tre år. Efter varje genomförd etapp skall en utvärdering göras. Parterna har förbundit sig att bidra med finansiering under hela tolvårsperioden, men om syftet med projektet förfelas finns vissa möjligheter att dra sig ur samarbetet. Avtalet bygger vidare att det är de enskilda kommunerna som ytterst ansvarar för att våtmarker och skyddszoner blir anlagda i de egna kommunerna. Det är alltså de enskilda kommunerna som formellt beslutar om entreprenadupphandling och avtalsskrivning med jordägama. Ersättningen för anläggningen och markersättning betalas från en gemensam pott för hela avrinningsområdet.

3.4.7 Finansieringen

Den totala kostnaden för projektet har beräknats till 85 mkr enligt 1993 års prisnivå. Kostnaderna för etapp 1 uppgår till sammanlagt 19 miljoner kr i 1997 års prisnivå. I enlighet med samarbetsavtalet skall 60 % av kostnaderna komma från kommunerna enligt en viss fördelning och 40 % av kostnaderna skall täckas på annat sätt, genom stats- och landstingsbidrag osv. Fördelningen av kostnader mellan kommunerna baserar sig befolkningsunderlag, areal inom avrinningsområdet samt nyttan av åtgärderna inom respektive kommun. I kommunerna nedströms Vombsjön, som ligger i en utpräglad slättbygd, har nyttan för den biologiska mångfalden och det rörliga friluftslivet bedömts som större än i övriga kommuner. Dessa kommuner betalar därför en större andel 50 % över den som betalas enligt fördelningsprincipen. Kommunerna har accepterat fördelningen. Kostnadsfördelningen mellan kommunerna står i proportion till var

våtmarkerna och skyddszonerna placeras. Åtgärder prioriteras till

områden med höga närsaltkoncentrationer i vatten för att uppnå en god kostnadseffektivitet för närsaltsreduktionen i dammar och våtmarker. Den första etappen av projektet har kunnat finansieras fullt ut. Det kommunala bidraget visade sig bli 56 % alltså något mindre än planerat. Man har sökt och erhållit EU-anslag genom den s.k. LIFEfonden. Sammanlagt har man fått bidrag från LIFE-fonden till 25 % av kostnaderna för etapp Ansökan om anslag från LIFE-fonden gjordes tillsammans med Höjeå-projektet och bidraget fördelades med 70 % eller drygt 4,6 miljoner kr på Kävlingeå-projektet. Vidare har man fått bidrag från landstingets miljövårdsfond, donatorer och privata markägare som vill använda dammarna för bevattningsändamål. De lantbrukare pä vars mark en damm, våtmark eller skyddszon anläggs uppmanas att söka miljöstöd och så sätt tillkommer ytterligare

Några pågående samverkansprojekt 33

medel till projektet.

3.4.8 Administrationen projektet

av

Enligt samarbetsavtalet skall det finnas en programberedning. Beredningen består av en ledamot och en ersättare från var och en av de samverkande kommunerna. Ledamöterna och ersättarna väljs av kommunerna. Programberedningen är alltså den politiska ledningen för projektet. Den skall lämna förslag till kommunerna lämpliga projekt att genomföra. Vidare skall programberedningen svara för en samordnad upphandling, samordning i genomförandet och uppföljningen av projektet. Under programberedningen sorterar en arbetsgrupp med tjänstemän från kommunerna. Arbetsgruppen bereder de ärenden som skall behandlas av programberedningen. En referensgrupp bestående av representanter för lantbruksnäringen, vattenvårdsförbundet, naturvårdsoch fiskevårdsorganisationer, länsstyrelsen och forskare har bildats och biträder programberedningen med råd och information. Kontakten med referensgruppen förmedlas via arbetsgruppen. Det praktiska arbetet med projektet har handlats upp och ligger en konsultfirma. Konsulten har bl.a. hand om åtgärdsplanering, projektering, genomförande, utvärdering och rapportering. Det är vidare konsulten som ansvarar för de kontakter med markägare, entreprenörer och övriga myndigheter som behövs för att kunna genomföra projektet.

3.4.9 Anläggningen av en damm

Arbetet med att anlägga damm eller skyddszon sker i flera olika en en steg. Underlagsrapporterna innehåller förslag på placering av dammar och skyddszoner. Det första steget består i att informera om projektet och på så sätt väcka intresse hos markägare som har lämpliga områden för dammar eller skyddszoner. Man har riktat information direkt till markägare inom avrinningsområdet. I området finns ca l 300 LRFanslutna markägare och dessa har fått en informationsbroschyr om projektet. Tillsammans med lokala LRF-avdelningar, dikningsföretag osv. har informationsmöten arrangerats. I de fall man känt till att en viss markägare har ett lämpligt område har han kontaktats personligen med information projektet. Vidare har arbetat via media. År om man 1995 hölls den första presskonferensen och man har därefter följt upp med en andra presskonferens i samband med att de första dammarna blev klara. Intresset från media har varit relativt stort, både lokalt, regionalt och nationellt.

34 Några pågående samverkansprojekt

Efter den inledande informationsinsatsen har intresseanmälningar

samlats och en första gallring och prioritering har gjorts. Prioriteringen av ansökningarna görs utifrån den information som markägarna

lämnar vilken jämförs med befintligt kartmaterial och andra till-

gängliga uppgifter. Anmälningarna bedöms därefter utifrån behov och lämplighet med tanke på storlek, markanvändning och förhållandet till andra projekt i närheten. De projekt som bedöms vara mest intressanta besöks och diskuteras med markägarna. En preliminär bedömning av möjligheten att anlägga en damm görs. Därefter går man vidare med projektering av de prioriterade projekten och preliminära förslag på lokalisering och utförande skickas till länsstyrelsen för samråd. När man kommit så långt ingår markägaren och den aktuella kommunen en förhandsförbindelse om att anlägga en damm eller en skyddszon. I förbindelsen behandlas markersättningens storlek. Även om det är de enskilda kommunerna som är avtalspart är det Kävlingeå-

projektet som finansierar anläggningen av dammar och skyddszoner.

Om en damm skall användas även för bevattningsändamål eller om den skall användas av kommunen för dagvattenhantering betalar dock Kävligeäprojektet högst 60 % av anläggningskostnaden. I de fallen utgår ingen markersättning. Den normala markersättningen för ett hektar god åkermark är 40 000 kr under hela avtalsperioden, 30 år. Om ett projekt erhåller miljöstöd från EU utesluter detta inte att Kävlingeå-projektet går in med reducerad ersättning. När förhandsförbindelsen ingåtts påbörjas upphandlingen av entreprenaden. Den kommun som dammen skall ligga i ansvarar för upphandlingen av entreprenaden. Anläggningsarbetet kan inledas först när samrâdsbeslut fattats av länsstyrelsen. Förhandsförbindelsen ersätts efter slutbesiktning av ett avtal om upplåtelse av mark till damm eller skyddszon mellan markägaren och den aktuella kommunen. Ett Standardavtal har tagits fram. Avtalen löper 30 år. Det förlängs automatiskt med fem år i taget om det inte sägs upp två år före avtalstidens utgång. Markägaren upplåter ett visst antal kvadratmeter av sin mark för en damm eller skyddszon.

Området markeras en karta som bifogas avtalet. Anläggningskostnaden betalas av Kävlingeå-projektet, indirekt av de deltagande

kommunerna eller andra finansiärer. Normalt utgår även markersättning som betalas med ett engångsbelopp för hela avtalsperioden. En eventuell förlängning av avtalstiden berättigar inte till ytterligare markersättning. Det är markägaren som skall svara för skötseln av det område som upplåts. Avtalet innehåller därför vissa bestämmelser om skötseln marken. En damm får inte användas för

av intensivt vatten-

bruk såsom fiskodling som kräver utfordring. Om en markägare bryter avtalet skall markersätmingen helt eller delvis betalas tillbaka. Om fastigheten överlåts skall markägaren göra förbehåll för avtalet i samband med överlåtelsen och på så sätt säkra att avtalet blir gällande

Några pågående samverkansprojekt 35

även för den nye fastighetsägaren. Ett avtal av detta slag kan regist-

reras i fastighetsregistret. Vad ett sådant avtal får för betydelse för en ny ägare är något oklar. Problemet har behandlats av miljöbalksutred-

ningen i SOU 1997:32 Följdlagstiftning till miljöbalken s. 440 ff. I det

betänkandet föreslår utredaren en lösning som innebär att avtal av denna typ, naturvårdsavtal, erhåller sakrättsligt skydd och att de kan skrivas i fastighetsregistret. Den lösning som miljöbalksutredningen föreslår torde undanröja de sakrättsliga problemen kring denna typ av avtal. Den föreslagna lösningen rör emellertid bara avtal som ingåtts efter det att reglerna träder i kraft och problem kan uppkomma beträffande befintliga avtal. Ett sätt att komma till rätta med sådana problem är att vid ett eventuellt ikraftträdande av nya regler, omförhandla befintliga avtal och så sätt ge upplåtelsen sakrättsligt skydd. När dammen eller skyddszonen anlagts är det normalt markägaren som skall plantera eller så kring dammen eller skyddszonen.

3.4. 10 Erfarenheter

Organisationen av projektet och den finansiella fördelningen gör att man kan satsa på dammar och skyddszoner de platser i avrinningsområdet där de gör störst Över hela projektperioden kommer nytta. enligt samarbetsavtalet en utjämning till stånd så att de kommunala insatserna etappvis står i proportion till kommunnyttan. Om så inte skulle vara fallet kan frågan om projektet står i strid med den kommunala lokaliseringsprincipen komma upp. Eftersom projektet endast arbetar med dammar, våtmarker och skyddszoner år det beträffande sådana anläggningar som erfarenheter vunnits. Man har konstaterat att miljöstödet för sådana anläggningar inte alltid är ändamålsenligt utformat. Kravet på att en skyddszon skall

vara 200 m lång och att minimiersättningen är 1 000 kr har uppfattats

som omotiverade begränsningar. Vidare har kravet att vattendragen skall finnas på topografiska kartan fått oförutsedda konsekvenser beträffande kulvertar som grävts upp och vattenflödet frilagts men även då vissa vattendrag saknas på kartan. Om reglerna var mer flexibla kunde miljöstödet i högre utsträckning användas för delfinansi-

ering av Kävlingeå-projektet och därmed kunde ambitionsnivån i

projektet höjas. Beträffande våtmarker och dammar anses stödbeloppen alltför låga om man vill lägga dammarna där de gör störst nytta, vilket kan vara god åkermark. Kostnaden för en bra damm kan beräknas till 200 000-300 000 kr per ha medan miljöstödet endast uppgår till 60 000 kr per ha under en 20-årsperiod. Kravet att det är markägaren som skall söka miljöstöd begränsar användningsområdet. Det borde vara möjligt för kommuner eller vattenvârdsorganisationer att söka

36 Några pågående samverkansprojekt

miljöstöd. Bevattningsdammar kan inte komma i fråga för miljöstöd

vilket onödigt begränsar utbyggnaden sådana. av

Från Kävlingeå-projektet har man även efterlyst stödform

en ny som kan användas i samverkansprojekt. Det finns, menar man, flera goda idéer men bristen stöd från staten eller EU gör att kommuner m.fl. inte själva vill ta sig att genomföra och bekosta utbyggnad av dammar m.m. Stöd bör kunna lämnas direkt till organisation och en inte nödvändigtvis riktas till markägaren direkt.

3.5 Höjeå-projektet

Höjeå-projektet har stora likheter med Kävlingeå-projektet. I båda projekten koncentrerar man sig utbyggnad våtmarker, dammar av och skyddszoner. Höjeå-projektet har pågått sedan år 1992 och det drivs av tre kommuner, Lund, Staffanstorp och Lomma genom Höje å vattendragsförbund.

3.5.1 Området

Höje ås avrinningsområde ligger söder om Kävlingeåns avrinningsom-

råde. Än rinner i Lommabukten. I området finns jordbruksareut stora aler men även skogsmark och flera tätorter där Lund är den största. Höje å är det dominerande vattendraget men det finns även flera biflöden. I områdets sydöstra de finns ett par sjöar, Häckebergasjön och Björkesåkrasjön. Landskapet har genomgått stora förändringar de senaste 200 åren. Bl.a. har arealen vâtmark minskat med 90 % genom utdikning osv. De öppna vattendragens längd har halverats under samma period.

3.5.2 Miljösituationen

Vattendragen har utsatts för stora utsläpp av kväve och fosfor från framför allt jordbruket och tätorterna. Före utbyggnaden av Lunds och Staffanstorps avloppsreningsverk beräknades 57 % av kväveutsläppen komma från jordbruket och 35 % från reningsverk. Motsvarande värden för fosfor är 49 % respektive 24 %. Enskilda avlopp beräknas stå för 15 % av fosforutsläppen. Utsläppen har lett till kraftig övergödning i vattendragen och i havet.

Några pågående samverkansprojekt 37

3.5.3 Målsättningen med projektet

Inför projektstarten anlitades en konsult tog fram plan för som en landskapsvården. Iden planen sades att målsättningen för arbetet var att ta fram åtgärdsförslag som bidrar till att minska transporten av kväve, fosfor och organiskt material till havet, förbättra Vattenkvaliteten i ån med avseende på kväve, fosfor och syrgasförhållanden, öka den vattenrnagasinerande förmågan i avrinningsområdet, skapa bättre förutsättningar för ett rikt och varierat växt- och djurliv i och utmed vattendragen, berika landskapsbilden och öka tillgängligheten till ån för det rörliga friluftslivet. Projektet drivs genom vattendragsförbundet. Målsättningen med samtliga åtgärder i området är att minska kvävebelastningen med 350 ton per år, vilket utgör hälften av den totala kvävebelastningen i avrinningsområdet. Inom Höjeå-projektet genomförs samma typ av åtgärder som i Kävlingeå-projektet och målsättningen är att anlägga 120 ha damm eller våunarksyta och 60 ha skyddszoner under en IO-årsperiod. Fullt genomfört beräknas projektet svara för en reduktion av kvävebelastningen till havet med 120 ton kväve per år.

3.5.4 Andra pågående och planerade åtgärder

Inom området arbetar man även med andra typer av åtgärder. Reningsverken har byggts om så att kväveutsläppen minskat med 150 ton per år. Vidare arbetar man på jordbrukssidan med olika brukningsmetoder och gödselhantering för att begränsa kväve- och fosforläckaget.

3 5 Finansiering

.

Kommunerna har tagit sig att bidra till finansieringen av projektet. De deltagande kommunerna satsar i storleksordningen 2 miljoner kr per år i tio år. Landstingets miljövårdsfond har bidragit med icke obetydliga belopp. Markägare har medfmansierat bevattningsdammar. Vidare har projektet, tillsammans med Kävlingeå-projektet erhållit EUbidrag från LIFE-fonden. Slutligen finns möjligheten att söka miljöstöd för olika åtgärder.

3.5.6 Administrationen av projektet

Administrationen av projektet påminner om Kävlingeå-projektet med den skillnaden att vattendragsförbundet är den beslutande organisationen där den politiska styrningen äger rum. I vattendragsförbundet finns

38 Några pågående samverkansprojekt

en arbetsgrupp bestående av kommunala tjänstemän och under

arbetsgruppen sorterar en konsult som har hand om de mer praktiska

frågorna på liknande sätt som i Kävlingeå-projektet. Det kommunala deltagandet är mer indirekt i Höjeå-projektet.

3.5.7 Genomförda delprojekt

Sedan starten har man anlagt 25,5 ha våtrnarksyta. Man har utnyttjat ll befintliga dammar genom att leda diken med näringsrikt vatten genom dem. Vidare har 21,7 ha skyddszoner anlagts längs vattendrag

i avrinningsområdet. Totalt har man satsat ca 10,4 miljoner kr i

projektet. Alla siffror avser förhållandena i december 1996.

3.5.8 Arbetsmetoder

Vid anläggandet av en våtmark eller en skyddszon arbetar man i

princip på samma sätt som i Kävlingeå-projektet.

3.5.9 Resultat

Projektet har pågått några år och mätningarna av kväve- och fos-

forreduktionen i en av de anlagda dammarna visar på goda resultat och stämmer väl överens med de beräkningar som tidigare gjorts av kvävereduktionen i dammar och våtmarker. Resultaten visar en reduktion av 1 ton kväve per ha dammyta och år. Vidare har dammarna och skyddszonema gynnat fågel- och viltlivet i jordbrukslandskapet. En genomförd fågelinventering vid ett antal dammar inom Höjeå- och Kävlingeå-projekten samt en inventering av djurlivet i dammarna har visat att dammarna och våtmarkerna har en mycket positiv effekt den biologiska mångfalden i det intensiva jordbrukslandskapet.

3.6 Gulhnarn

Området kring Gullmam och Örekilsälven de områden är ett av som

ingår i Naturvårdsverkets fallstudier av samordnad vattenplanering.

Studien har hittills gjorts inom ramen för det s.k. kväveuppdraget och som utgångspunkt för studien har man använt sig av förslaget till ramdirektiv för vatten.

Några pågående samverkansprojekt 39

3.6.1 Området

Gullmarn är Sveriges enda tröskelfjord. Den sträcker sig ca 30 km in i landet. Det största vattendraget som rinner ut i Gullmarn är Örekilsälven. Örekilsälvens avrinningsområde huvudavrinningsär ett område enligt SMHI:s indelning. Älven är 7 mil lång och ca avrinningsområdet ligger i nio kommuner och två län. Tre av kommunerna berörs dock endast marginellt.

3.6.2 Miljösituationen i området

Gullmarn är ett marint reservat och den marina miljön har ett mycket högt skyddsvärde. I själva fjorden omsätts vattnet normalt en gång per år och man har senare tid kunnat konstatera att försämringar ägt bland annat har låga syrehalter uppmätts och algblomningen ökat. rum, Gullmarn ingår i det område i Bohuslän som enligt Naturvårdsverket är högprioriterat när det gäller att sätta in åtgärder för att komma till rätta med kväve och fosforbelastning Rapport 4735 Kväve från land till hav. I delar Örekilsälvens avrinningsområde är förstora av surningen det stora problemet. I vissa delar av området är även eutroñeringen allvarligt problem och Örekilsälven har näringsett ett rikt tillstånd. En dominerande del av kvävetillförseln och mer än hälften fosfortillförseln till Gullmarn tros komma från älven. av

3 3 Gullmarnplanen

. I området kring Gullmarn och Örekilsälven finns sedan ett antal år ett samarbete mellan fem av kommunerna och länsstyrelserna. Samarbetet resulterade i att den s.k. Gullmarnplanen antogs år 1984 av Munkedals, Lysekils, Uddevalla, Färgelanda och Dals-Eds kommuner. Planen

samlat åtgärdsprogram för Örekilsälvens avrinningsområde och

är ett områdena med direktavrinning till Gullmarn. Planen har som över-

gripande mål att motverka en ökad föroreningsbelastning och på sikt

minska belastningen på de mest förorenade delarna av fjorden samt att successivt sträva efter att förbättra vattenkvaliteten. Planen har beskrivits markanvändningsplan och tyngdpunkten i planen som en

ligger på tillståndspliktiga verksamheter. Åtgärder för jord- och

skogsbruk är endast redovisade i allmänna ordalag. Planen tar upp ett antal åtgärder som skall genomföras och pekar samtidigt ut vem som skall genomföra åtgärderna, oftast en kommun eller länsstyrelsen. Planen antogs alltså år 1984 och har i samband med att kommunerna

antagit Översiktsplaner i vissa delar arbetats in i dessa. Översiktspla-

täcker i regel det behandlas i Gullmarnplanen och man har nerna som

40 Några pågående samverkansprojekt

bl.a. därför ifrågasatt om den numera fyller någon egentlig funktion. Planen innehåller som sagt en hel del åtgärder skall vidtas. Det som är framför allt kommunerna som skall vidta åtgärder, i vissa fall i samverkan med länsstyrelsen. Mycket av det som behandlas i planen har genomförts, annat har blivit inaktuellt. Exempel på åtgärder som blivit genomfördra är tillsyn av enskilda avlopp samt meddelande av

råd beträffande sådana avlopp, kartläggning förorenande verksam-

av heter, ombyggnad av reningsverk och informationsinsatser rörande gödsling och växtodling. Utöver planen har man i kommunerna vidtagit olika typer åtav

gärder. En sarnrådsgrupp för ett biflöde har bildats Valboån,

recipientkontrollen har utvecklats och man har påbörjat arbetet med att

inventera möjliga våtmarker och skyddszoner samt även i vissa fall

anlagt sådana. I planen föreskrivs vidare att det årligen skall hållas kommungemensamma diskussioner med länsstyrelsen. Planen skulle därutöver ses

över inom fem år. Dessa åtgärder har inte blivit genomförda. Man har

nu startat ett arbete med att följa upp Gullmarnplanen och se i vilken riktning man kan utveckla det avrinningsornrådesvisa arbetet.

3.6.4 Nuvarande samarbete i Gullmarnomrädet

Jordbruket anses vara en av de största orsakerna till eutroñeringen och

man har i vissa områden riktat in sig på jordbruksfrâgor. I samrådsgruppen för Valboån har man anställt en rådgivare för att arbeta med växtnäringsrådgivning och att ta fram en informationsstrategi för att

etablera kantzoner och våtmarker. Man har även tagit fram förslag till

konkreta åtgärder att genomföra. Åtgärderna är främst anläggning av

våtmarker och kantzoner. Man har lyckats identifiera möjliga åtgärder men ännu inte kunnat genomföra dem i någon större utsträckning. I det aktuella området finns ca 450 lantbrukare och samtliga har kontaktats med information om problemen och möjliga åtgärder. Ett antal möten har anordnats men man lyckades inte i sin målsättning att utse lokala vattenansvariga i LRF :s lokalavdelningar. En arbetsgrupp, Gullmarn-gruppen har bildats. I gruppen finns

deltagare från de fem kommuner som antog Gullmarnplanen samt från

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län och även

Naturvårdsverket. Gruppen har hittills haft två sammanträden där man diskuterat hur Gullmarnplanen skall följas upp och hur samverkan inom området skall vidareutvecklas. I gruppen har man behandlat

frågor om hur åtgärderna i Gullmarnplanen genomförts, vad som inte

blivit gjort och möjliga orsaker till det. Vidare diskuterar man om man bör revidera planen och i så fall vilken inriktning man bör ha på arbetet. En tanke som förts fram är att göra en beskrivning av området

Några pågående samverkansprojekt

utifrån de krav som ställs i förslaget till ramdirektiv för vatten.

Mycket av den information som krävs finns i och för sig tillgänglig men inte sammanställd på det sätt som förutsätts i ramdirektivet, se mitt tidigare betänkande En ny vattenadministration Vatten är livet -

SOU 1997:99 s. 30 ff. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har

tagit fram ett GIS system EDB-väst som skulle kunna användas för

en digitaliserad beskrivning av området. En sådan informationssammanställning skulle kunna ligga till grund för ett fortsatt arbete med att

ta fram åtgärdsplaner för omrâdet. Sannolikt behövs någon form av

projektanställning för att vidare med en digitaliserad beskrivning av

områden. Ett problem tycks dock vara att varken länsstyrelserna eller

kommunerna har möjlighet att finansiera en sådan anställning.

I gruppen diskuteras även att mer konkret arbeta med att ta fram

förslag åtgärder som skall genomföras. Det finns inom området

planerade åtgärder, bl.a. våtmarksprojekt, som dock hittills inte kunnat finansieras. Det handlar alltså för närvarande om samverkan mellan kommuner och myndigheter för att ta ett samlat grepp på de vattenanknutna frågorna i området. Samverkan med privata aktörer sker inte på denna

nivå men väl i andra former. Precis som när det gällde Gullmarnpla-

nen tycks samverkan förutsätta att de enskilda kommunerna och

myndigheterna själva arbetar vidare med de frågor som behandlas i

gruppen. Organisationen av samarbetet är informell och flexibel. Samverkansorganet har ingen egen budget eller någon möjlighet att fatta beslut som binder kommunerna. Såvitt framkommit finns inga planer på att formalisera samverkan, t.ex. genom att bilda ett kommunalförbund.

3.7 Mässingsboån-Brunnsjön

3.7.1 Områdes och problembeskrivning

Mässingsboåns avrinningsområde är 7 039 ha stort och beläget mellan

Hedemora och Säter i Dalarnas län. Ån har tvâ källflöden dels Mässingsboån som rinner upp i de sydvästra skogsbeklädda delen av avrinningsområdet, dels Seebäcken som har sin början i skogsmark i områdets nordvästra del. De två källflödena förenas mitt i avrinnings-

området och Mässingsboån rinner sedan i den 6 km långa huvudfåran

genom ett böljande jordbrukslandskap innan den når Brunnsjön, vilken genom Broån avvattnas till Dalälven. Fyra av områdets åtta delområden är jordbruksdominerade med 62 till 87 % åkermark, Källflödenas delområden består huvudsakligen av skog. Sjöandelen, 5 %, är förhållandevis liten. Brunnsjön har de i särklass högsta halterna av kväve och fosfor

42 Några pågående samverkansprojekt

inom Dalälvens vattensystem. Främst de höga halterna av fosfor leder till att sjön i stort sett årligen drabbas av en omfattande algblonming och att sjöns stränder år kraftigt bevuxna med vass och annan vegetation. Dessa problem har lett till att sjöns värde för rekreation är starkt begränsat trots att den ligger i direkt anslutning till Hedemora. För att minska problemen i Brunnsjön krävs en drastisk minskning av närsaltsbelastningen till sjön. Med utgångspunkt från studier kan man fastställa i vilken omfattning fosforbelastningen till sjön måste minska för att dess tillstånd skall förbättras. Man har genomfört en beräkning för Brunnsjön med utgångspunkt från två olika år, ett torrår låg belastning och ett blött år hög belastning. I tabellen nedan redovisas belastningen från olika källor under dessa år samt hur mycket som teoretiskt kan tas bort genom olika åtgärder.

Källa År 89/90 År 93/94 Teoretiskt

torrt blött möjligt att ta

kg fosfor/år kg fosfor/år bort kg fosfor/år

Enskilda av- 260 260 150 lopp Reningsverk 170 45 10

Lantbrukets 90 75 50 punktkällor

Skog och 250 300 0 övrig mark

Åkermark 500 1 500 200-1 100

Totalt ca 1 300 ca 2 200 ca 400-1 300

Enligt den använda beräkningsgrunden ligger gränsen för en "farlig belastning sjön kring 800 kg fosfor ett torrt år respektive 1 200 kg ett blött år. För att nå denna nivå måste tillförseln av fosfor till Brunnsjön minska med ca 500 kg ett torrt år, respektive ca 1 000 kg ett blött år. För att nå en acceptabel, långsiktigt hållbar nivå, måste belastningen minska med ytterligare 300 kg ett torrt år, respektive 600 kg ett blött år. Detta innebär en minskning med 60-70 % av dagens halter och jämfört med vad som i tabellen anges som teoretiskt möjligt är det tveksamt om denna högre nivå kan nås.

Några pågående samverkansprojekt

3.7.2 Hittills vidtagna åtgärder

Hedemora kommun har antagit en målsättning att nytt göra sjön badbar. I syfte att uppnå detta har reningsverk och andra större punktkällor i hög grad åtgärdats. Hittills vidtagna åtgärder har dock inte varit tillräckliga för att ge de minskningar av fosfortillförseln och därmed de förbättringar i vattenkvaliteten som år önskvärda. Fosforn härstammar i dag i första hand från jordbruksmarken som

utgör 38 % av avrinningsområdet och därutöver till mindre del från

små punktkällor som enskilda avlopp. Från jordbruksmarken frigörs fosforn via erosion dels från markytan och dels i markproñlen, s.k. inre erosion.

3.7.3 Ytterligare åtgärder

För att minska förlusten av fosfor krävs ändrade brukningsmetoder som förlänger perioden då vegetation täcker marken, som medför att marken inte övergödslas och som höjer mullhalten i marken. Exempel åtgärder är förändrade växtföljder, jordbearbetning, utarbetande av näringsbalanser m.m. Jordbruken bedrivs dock redan enligt hävd, efter samhälleligt accepterade och beprövade metoder samt enligt befintlig lagstiftning. Vidare krävs åtgärder för att fysiskt stoppa de partiklar som ändå eroderar lossnar. För detta krävs åtgärder i vattensystemet såsom skyddszoner, dammar, artificiella våtmarker m.m. Genomförandet av sådana åtgärder kräver dock i stor utsträckning ekonomiska bidrag. Detta kan fås bl.a. från miljöstödet till jordbruket. Dock begränsas här ofta möjligheterna till bidrag genom de olika krav som satts upp bl.a. i de svenska tillämpningsföreskrifterna.

3.7.4 Miljösamverkan i omrâdet

Som ett led i arbetet med att minska tillförseln av fosfor till Brunnsjön och därmed göra sjön badbar bildades hösten 1993 Arbetsgruppen för Mässingsboån-Brunnsjön. l gruppen finns representanter från Hedemora och Säters kommuner, jordbrukare i området, fiskevårdsområdet samt Länsstyrelsen i Dalarnas län. sammansättningen av gruppen speglar de intressenter som på ett eller annat sätt kan påverka Mässingsboån och Brunnsjöns Vattenkvalitet. Arbetsgruppen arbetar kunskapsbaserat och har via länsstyrelsens miljöövervakning, konsultuppdrag och forskningsprojekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet samlat data som ger en god bild av tillståndet

Några pågående samverkansprojekt

i avrinningsområdet och av vad som orsakar vattenvârdsproblemen. Denna kunskap har man sedan via seminarier, studiecirklar och demonstrationsprojekt försökt sprida till boende och andra med verksamhet i området. I dag råder i stort sett enighet mellan myndigheter, VA-ansvariga, boende och jordbrukare i Brunnsjöns avrinningsområde om vad det är som orsakar vattenvårdsproblemen. Däremot har man ännu inte uppnått fullständig enighet om vilka åtgärder som måste vidtas för att göra sjön badbar. Man har dock redan i demonstrationssyfte och därmed i begränsad omfattning låtit anlägga några kantzoner och även gjort en mindre dämning i själva âfåran diket. Möjligheten att gå vidare i samarbetet kring olika åtgärder begränsas emellertid av gällande regleringar och utformningen av miljöstödet till jordbruket. Arbetsgruppen önskar därför vissa dispenser från gällande föreskrifter för att kunna vidare i sitt arbete, se vidare avsnitt 10.3. De hittills vidtagna åtgärderna som inkräktat odlingsbar åkermark m.m. har bekostats av Hedemora kommun genom bidrag till berörda markägare.

3.8 Emån

3.8. 1 Områdes- och problembeskrivning

Emån är 22 mil lång och avvattnar ett område 4 500 kmz. om Sammanlagt 22 kommuner och 2 län ligger helt eller delvis i området. Inom många delar av Emåns sträckning, inklusive biflödena, finns ett väl utvecklat meander- och kvillsystem. Emån är belägen i ett välutvecklat kultur- och odlingslandskap med höga biologiska värden. Bland annat finns i Emån en artrik, ca 30 fiskarter, och värdefull sötvattensfauna, däribland några av de nordligast belägna reproduktionsplatserna för mal och den för Emån specifika havsöringen. Det finns också gott om exempel viktiga rast- och häckningsplatser för fågellivet. En stor del av ästräckan har pekats ut som riksintresse för såväl friluftsliv som för kulturmiljövärd. Inom avrinningsområdet finns för närvarande en rad miljöanknutna problem. I flera av systemets sjöar innehåller bottensedimenten höga halter miljögifter såsom kvicksilver och PCB. Även höga halter av av

PAH har påvisats. Miljögifterna kommer i första hand från tidigare

industriell verksamhet. Vidare har delar av åsträckan där den genomkorsar jordbruksbygder invallats i syfte att eliminera översvämningar i samband med höga vattenflöden. Genom invallningarna har tidvis våtmarker torrlagts och förvandlats till jordbruksmark. Dessa områden var viktiga för miljön och artrikedomen. Den reglering av vattenflödet som finns i dag, tillsammans med det industriella utnyttjandet av vattnet riskerar vid vissa tillfällen att begränsa

SOU 1997: 155 Några pågående samverkansprojekt 45

vattenflödet till under en för miljön acceptabel nivå. Vidare påverkas vattnet negativt genom en ökning av såväl slam- humushalten. som

3.8.2 Samverkan inom avrinningsområdet

I bygderna runt Emån och dess avrinningsområde brottas man i många fall med problem såsom brist arbetstillfällen och därtill kopplad avfolkning. För att på olika sätt främja samhällsutvecklingen i Emåområdet har ett samarbetsprojekt startats. I projektet deltar kommuner, länsstyrel-

ser, LRF, Emåns vattenförbund, ñskevattenägare, hembygdsföre-

ningar, sportñskeklubbar, naturskydds- och Ornitologiska föreningar. Ett viktigt mål för projektet är att samhällsutvecklingen, inklusive jord- och skogsbruk samt Övrigt näringsliv, skall ske ett miljömässigt hållbart sätt. Som exempel miljörelaterade målsättningar i detta arbete kan närrmas: Bevarandet och utvecklandet av ett natur-, kultur- och odlingslandskap med rik biologisk mångfald. Förbättrandet av vattenkvaliteten och utjänmandet mot mer naturliga vattentlöden i Emåns vattensystem. Stöd till lokala initiativ som utnyttjar områdets unika natur- och kulturresurser. Emåprojektet stöds aktivt av Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Det följs också nära av Boverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och SMHI. Projektet leds av en grupp med representanter för ovan nämnda intressenter som till sitt förfogande har ett mindre kansli. Arbetet med att vidta olika åtgärder bedrivs i ett antal arbetsgrupper: Vattenhushållning i Emån med biflöden. Jord- och skogsbruk. Fisk och fiske. Hantering av dagvatten. Näringsliv och turism. Natur och kultur. Uppgifter med inriktning mot miljö- och resursfrågor är bl.a.

framtagandet av en vattenhushållningsplan Vattenhushållningsgruppen

och miljömål för bl.a. vattenkvaliteten i Emån Natur- och kulturgruppen. Arbetet inom projektet finansieras bl.a. av länsstyrelserna, vattenförbundet, Sötvattenlaboratoriet, landstingen i Jönköpings- och Kalmar län samt kommunerna. Till detta kommer medel från EU:s strukturfonder mål 5B.

Några pågående samverkansprojekt

3.8.3 Genomförda eller påbörjade åtgärder

Vattenhushállningsgruppen

Gruppen arbetar för närvarande med att ta fram det bakgrundsmaterial som krävs för att en vattenhushållningsplan skall kunna utarbetas.

Detta arbete beräknas vara klart i början av år 1998. Under våren 1998 kommer därefter planen att arbetas fram av något utomstående företag eller institution. Upphandling av denna tjänst pågår för närvarande.

Dagvattengruppen

Under hösten 1998 anställs personal för att göra en heltäckande

kartering av hårdgjorda ytor, exempelvis takytor, i tätorterna inom avrinningsomrädet. Karteringen skall enligt planerna redovisas i ett GIS-

system för att så sätt kunna fungera som underlag för beräkningar

av dagvattenflöden och som underlag för prioriteringar av olika

åtgärder.

Fisk- och Fiskegruppen

Gruppen arbetar bl.a. med att försöka klarlägga orsakerna till den havsvandrande emå-öringens nedgång i reproduktion. Utifrån detta

arbeta skall om möjligt åtgärder vidtas. Det pågår även ett projekt i syfte att föda upp och plantera ut inhemsk röding i sjön Mycklatlon. I dag är den inhemska rödingen på stark tillbakagång, troligen på grund av att den konkureras ut av inplanterade fiskarter.

Jord- och skogsbruksgruppen

Inom området har det bildats olika lokala vattendragsgrupper. Syftet med grupperna och deras arbete är att genom vidtagande av konkreta åtgärder förbättra vattenkvaliteten i respektive delavrinningsornråde.

Jord- och skogsbruksgruppen arbetar för närvarande med utbildning av lantbrukare inom de olika delavrinningsornrådena.

Natur- och kulturgruppen

Gruppen har inventerat och i rapport presenterat alla riksintressen en

inom Kalmar läns del av avrinningsområdet. Man har även lämnat

förslag på ytterligare områden som bör pekas ut som riksintressen. Man har också gjort en sammanställning över de goda exempel som finns inom området vad gäller naturvård och kulturminnesvård.

Några pågående samverkansprojekt 47 Näringslivs- och turismgruppen Gruppen har med hjälp av högskolan i Kalmar påbörjat ett projekt i syfte att höja och där så krävs skapa miljökvalitet i servicenäringarna och näringslivet i stort.

4 Vattenvârdsförbund

De kunskaper och erfarenheter som finns samlade inom vattenvårdsorganisationerna måste tas till vara i det fortsatta arbetet med vattenfrâgorna. En avrinningsomrâdesbaserad övergripande organisation skulle tveklöst göra det lättare att ta tillvara dessa kunskaper och erfarenheter. Vattenvårdsförbunden bör delta mer aktivt i kommunernas planeringsarbete. Detta kan ske genom att de görs till obligatoriska remissinstanser. För att detta skall få något genomslag i den kommunala planeringsprocessen krävs dock att kommunerna tar till sig de erfarenheter och kunskaper som förbunden kan bidra med. Det krävs vidare en formaliserad regional planeringsprocess med återverkan på den kommunala planeringsprocessen för att fullt ut kunna ta till vara de kunskaper och erfarenheter som vattenvårdsförbunden besitter.

4. 1 Bakgrund

I dag bedrivs ett omfattande arbete med vattenfrâgorna inom olika ideella sammanslutningar som vattenvårdsförbund, vattenvårdsföreningar olika vattenvârdskommittéer m.fl. I fortsättningen kommer jag att kalla dessa olika former vattenvårdande föreningar för vattenav vårdsförbund. Även inom de i lag SFS 1976:997 reglerade vattenförbunden bedrivs sådant arbete. Jag återkommer till vattenförbunden och deras arbetssätt i avsnitt Vattenvårdsförbunden och vattenförbunden är aktörsorienterade organisationer. De i första hand interkommunal nivå. agerar De i dag existerande Vattenvårdsförbunden bygger i stort sett alltid på en hantering av vattenfrâgorna inom områden som avgränsas av vattendelare dvs. avrinningsomrâden, eller delar därav. De äldsta Vattenvårdsförbunden bildades under 1950-talet som en reaktion mot det vid denna tid alltmer uppenbara vattenhygieniska problemen i vattendragen. Betydelsefullt för bildandet av de första förbunden var också att i 1949 års byggnadslags efterföljd växte insikten att man genom översiktlig planering och planläggning kunde vinna stora för-

delar i vattenvårdande syfte. Till exempel genom lokalisering vat-

av

50 Vattenvârdsförbund

tenvårdande anläggningar och insatser i övrigt inom avrinningsområden till områden där de gjorde störst nytta till lägsta kostnad. När det första svenska vattenvârdsförbundet bildades för Kävlingeän år 1955 hade redan en bredare insikt väckts om att en samordning i organiserad form var nödvändig för att lösa vattenvårdsproblemen. Så tidigt år 1959 hade ett 20-tal vattenvårdsförbund eller liknansom de organisationer bildats. De kom främst att koncentrera sin verksamhet till frivillig samordnad recipientkontroll och rådgivning till myndigheter och kommuner m.fl.

När recipientkontrollen gjordes obligatorisk genom lagstiftning år

1969 miljöskyddslagen var det naturligt för länsstyrelserna att anlita

vattenvårdsförbunden för en samordnad recipientkontroll. Under 1970-talet tillkom nio förbund, de flesta troligen som en följd av lagstiftningen om recipientkontroll. Mot bakgrund av att många vattenvårdsförbund tillkommit som en följd av tvingande lagstiftning kan frivilligheten ifrågasättas. Man bör även fråga sig hur många organisationer i dag hade existerat om inte den samordnade recipientsom kontrollen gjorts obligatorisk. Sedan 1980-talets början har ytterligare ett drygt 15-tal vattenvårdsförbund eller liknande vattenvårdande organisationer bildats, bl.a. för Vänern och Mälaren. Detta bl.a. med anledning av att Na-

turvårdsverket förklarat miljöövervakningen av de stora sjöarna som

regional fråga. För dessa tvâ vattenvårdsförbund är dock inen nya riktningen densamma för de förbund som bildades under 1950som huvudsakligen övervakning och recipienttalet och senare, nämligen kontroll. Under samma period har därutöver ett 10-tal frivilliga kustvattenorganisationer bildats. Merparten av dessa har haft den sam-

ordnade recipientkontrollen som viktigaste grund för bildandet.

4.2 Arbetsformer och uppgifter i dag

År 1993 utförde Jan-Erik Gustafsson vid KTH undersökning i en avsikt att ta reda på i vilken utsträckning förbunden under 1990-talet fungerat eller planerade att fungera som aktiva planeringsaktörer. Ett frågeformulär sändes ut till sammanlagt 1 291 medlemmar i förbunden. Medlemsantalet uppvisade stor variation med alltifrån i Saxån-Braåns vattenvårdskommitté, till 120 i Fyrisåns vattenförbund. Kommunerna är i vissa fall medlemmar i flera förbund och det sammanlagda antalet kommunala medlemmar var 325. Kommunernas

representation varierade mellan 2 och 21. I 13 förbund utgjorde kom-

representation 50 procent eller mer. Utöver kommunerna munernas ett stort antal aktörer industrier, länsstyrelser, landsting, var som

lantbruksnåmnder, skogsvârdsstyrelser, LRF, fiskerättsorganisationer, sportfiskeföreningar, enskilda fastighetsägare m.fl. medlemmar i

SOU 1997: 155 Vattenvårdsförbund 51

förbunden. Den vanligaste medlemskretsen var en kombination av kommuner, industrier och ett fåtal myndigheter. Medlemskretsen utgör ett stort kunskapsunderlag vilket bl.a. kommer till uttryck i 416 enskilda styrelseuppdrag. Förbundens medlemmar fick bl.a. svara vilka verksamhetsområden de bildats för, vad de sysslar med i dag, samt vad de avser att inrikta verksamheten mot i ett långsiktigt perspektiv 3-10 år. Av svaren framgick klart att den helt dominerande verksamheten, i många fall den enda, är den samordnade recipientkontrollen. Förebyggande av eutroñering är den näst viktigaste aktiviteten. I fram-

tiden förväntas, enligt många, informationsspridning och bevarande-

åtgärder få ökad betydelse. Endast tolv förbund eller ca en fjärdedel uppgav sig år 1993 arbeta med vattenplanering och hushållning. I ett längre perspektiv uppger sig en tredjedel vilja syssla med planering av vattenanvändning. Femton förbund har antingen framställt en vattenöversikt eller en vattenvårdsplan. Sex av dessa kom till före år 1985. Ytterligare sju har framställt någon annan form av plandokument. Det stora flertalet förbund var inte alls engagerade i översiktsplanearbetet år 1990. Endast tolv förbund Fyrisån, Kävlingeån, Lidan- Nossan, Ljusnan-Voxnan, Lyngern, Mörrumsån, Nybroån, Ringsjökommittén, Saxån-Braån, Segeån, Vegaân, Vättern deltog på något sätt i planarbetet. De allra flesta av dessa som remissinstans till ett fåtal kommuners Översiktsplaner inom respektive avrinningsområde.

Endast Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund, Ringsjökommittén och

Vätternförbundet har ett mer aktivt sätt försökt påverka översiktsplaneringen. Enkätundersökningen visade att något egentligt försök till en samordnad förvaltning av yt- och grundvattenresurserna inte gjorts inom kretsen av vattenvårdsförbund. Inte ett enda förbund ansvarar t.ex. för ett samordnat provtagningsprogram för grundvatten inom sitt område. Tjugo förbund uppgav att ingen systematisk provtagning av grundvatten förekommer. Att förbunden i dagsläget, med några undantag, inte fungerar som aktiva planeringsaktörer speglas även i de kanaler förbunden använder sig av för att sprida kännedom om sin verksamhet. De vikti-

gaste kanalerna för informationsspridning är i huvudsak årsberättel-

serna och via representanter för medlemmarna. Som allmän slutsats av enkätundersökningen framgick att förbundens viktigaste verksamhet är den samordnade recipientkontrollen, vars resultat normalt redovisas i årsberättelserna. Sällan har förbunden agerat som aktiva planeringsaktörer i den mening att de presenterat långsiktiga mål för vattenresursutvecklingen inom sina avrinningsområden eller presenterat en plan för vattenanvändning och vattenkvaliteten. De flesta kommunala översiktsplanerare verkar inte heller

52 Vattenvárdsförbund

ha någon kännedom det kunskapsunderlag som förbunden repreom senterar. Den bild som Jan-Erik Gustafssons undersökning ger av de vattenvårdande organisationernas verksamhet bekräftas i stort av en kommunundersökning Naturvårdsverkets vattenskyddsenhet gesom nomförde under år 1996. Av denna undersökning framgick dock att

ett mindre antal organisationer initierat en diskussion om ett förändrat

arbetssätt följd av det pågående Agenda 21 arbetet. som en

4.3 Behov och önskemål utvecklade arbets-

av om

former, nya uppgifter

Vattenvårdsförbunden har de senaste åren alltmer kommit att söka sig varandra i syfte att stödja varandra och utbyta erfarenheter. Nåmot

got enhetligt stöd för inrättandet av en formaliserad paraplyorganisa-

tion med detta syfte har dock inte framkommit. Tills vidare sker större sammandragningar vart annat år i syfte att då knyta kontakter och föreläsningar eller i övrigt utbyta erfarenheter m.m. Nästa genom möte kommer att genomföras under hösten 1998, troligen med Motalaströms vattenvårdsförbund som arrangör. Vattenvårdsförbunden besitter stora kunskaper och erfarenheter av arbete med de vattenanknutna frågorna. De har ofta även en historisk

koppling till tiden för de första insatserna mot vattenföroreningar och de har i stort sett alltid arbetat avrinningsornrådesvis. Jag anser dem

därför kunna mycket viktiga aktörer i den nya samordnade vatvara tenadministrationen jag föreslagit i delbetänkandet. Genom sina som erfarenheter från arbetet med vattenfrågorna i avrinningsperspektiv torde de också, i den utsträckning de själva vill, snabbt kunna ta tag

i olika frågor inom avrinningsområdesbaserad vattenadministra-

en tion. En fråga jag dock ställt mig är varför Vattenvårdsförbunden som inte i större utsträckning än vad som hittills skett tagit del i kommu-

planeringsarbetet och därutöver även arbetet med Vattenkvali-

nernas tetsförbättrande åtgärder, avsnitt 4.2. Vad gäller vattenförbättrande se åtgärder kan bristen engagemang förklaras med att åtgärder före-

skrivs i samband med tillståndsprövningen och i generella föreskrifter

och att avvägning olika åtgärder inom ett visst omrâde normalt en av inte görs. Med tanke att kommunerna från och med 1990 års översiktsplanering även skall beakta hushållningen med vattenresurserna är det i alla fall svårt att förstå att kommunerna inte där, med mycket större entusiasm än vad som hittills skett, använt sig av vattenvårdsförbundens odiskutabla kunskaper och erfarenheter på detta område.

Ett påstående jag vid flera tillfällen stött är att kommuner-

som

inte önskar se ett aktivt deltagande i planeringsarbetet av vatten-

na

sou 1997: 155 Vanenvårdsförbund 53

vårdsförbunden. Man vill så att säga inte ha någon inblandning i de kommunala angelägenheterna. Däremot använder man sig gärna av det data- och kunskapsunderlag som vattenvårdsförbunden tagit fram. Jag kan inte avgöra om det ligger någon sanning i dessa påståenden. Dock kvarstår det faktum att de allra flesta kommunerna inte släppt in vattenvårdsförbunden i planeringsprocessen. Möjligen kan det bero att planeringsprocessen i dag sker inom de kommunala gränserna och i mycket liten utsträckning med beaktande av avrinningsornrädena, vilka i stort sett alltid delas upp av såväl läns- som kommungränser. Kunskaper avseende avrinningsomrâden skulle därmed kunna uppfattas som mindre betydelsefulla vid den kommunala planeringen. Om så verkligen är fallet vet jag inte heller, dock visar åtminstone möjligheten att dagens sätt att planera kommunvis långtifrån alltid är tillräckligt ur i vart fall ett vattenbaserat perspektiv. Skall de kommunala planmonopolet kvarstå samtidigt som vattenfrågorna, vad avser såväl resursutnyttjande som Vattenkvalitet, ändå kan hanteras på ett rationellt och ändamålsenligt sätt krävs att den kommunala planeringen förstärks med en regional planering.

Vad gäller planering med avseende vattenkvaliteten och utnytt-

jandet av vattnet ur resurssynpunkt kan en sådan regional planering enligt mitt förslag i delbetänkandet ske vid de av mig föreslagna avrinningsmyndigheterna. Jag har tidigare framfört att planerna skall vara bindande för kommuner, domstolar och myndigheter i deras verksamhetsutövning beträffande bl.a. tillståndsprövning, meddelande av råd, förelägganden och övrig tillsyn. Mot bakgrund av vad som ovan anförts beträffande den kommunala översiktsplaneringen av vattenresurserna, inklusive vattenkvaliteten, bör planerna vara bindande för kommunerna i den kommunala översiktsplaneringen av vattenfrågorna. I dag finns en möjlighet för regeringen att enligt plan- och bygglagen besluta om inrättande av regionplaneförbund. Ett sådant förbund kan bildas om det finns behov av samordning av flera kommuners översiktsplanering i frågor om användning av vatten- och markområden. Regeringen får dock bara besluta om sådana förbund om samverkan inte kommer till stånd annat sätt. Om och i så fall var och hur en i övrigt kommunövergripande eller regional översiktsplanering skall ske och vilken ställning den skall ha i förhållande till den kommunala planeringen har jag i dag svårt att ta ställning till då den knappa tid som står till mitt förfogande inte medger någon närmare analys av frågan. Det är också tveksamt om denna fråga omfattas av mina direktiv. För att om möjligt utröna orsaken till att vattenvårdsförbunden inte i större utsträckning deltagit i planerings- och åtgärdsarbetet anordnade jag ett seminarium den 15 september i år. Syftet med seminariet

var att diskutera såväl nuvarande uppgifter samt eventuella önskemål,

Vattenvårdsförbund sou 1997:155

behov och frågeställningar främst kring möjligheten till ett utvecklat ansvarstagande och ett större deltagande för vattenvårdsorganisatioi exempelvis planeringsfrågorna. Jag ville också tillfälle att nerna diskutera frågor som Organisationsform samt möjlighet till och behov av avgiftsuttag med dessa lokala aktörsinriktade organisationer. Vid seminariet fanns en tämligen stor enighet kring att man från förbundens sida fäster stor vikt vid det frivilliga deltagandet. Ett påtvingat deltagande genom exempelvis förrättningsförfarande, se avsnitt vill man inte ha. Frivilligheten ansågs som en grundpelare och en förutsättning för förbundens ofta lyckosamma arbete med den samordnade recipientkontrollen. Huruvida detta verkligen är ett frivilligt deltagande då den samordnade recipientkontrollen inte är frivillig kommenterades dock inte i någon större utsträckning. Många, om än inte alla, var också tveksamma till att utvidga sitt ansvarsområde mot planerings-, men kanske främst, åtgärdsfrågorna. Man såg därvid en risk för att man skulle få en myndighetsroll. I stället önskade behålla och renodla sin roll som kunskapsförsörjande orgaman nisation. Man såg i många fall även ett problem med att engagera sig i någon form av avgiftsuttaxering i annat syfte än att enbart finansiera de åtgärder krävs för uppfyllandet av den föreskrivna samordnasom

de recipientkontrollen.

Paradoxalt framförde dock flera av förbunden vid seminariet nog samt även efteråt, direkt till mig eller till mitt sekretariat, att man har problem med deltagandet i förbunden vad avser de areella näringar- Jordbrukare och skogsbrukare deltar gärna som medlemmar gena. sina branschorganisationer. I vissa fall förkommer även att ennom skilda brukare är medlemmar. Däremot ställer sig såväl organisationerna de enskilda brukarna i stort sett alltid utanför den del av som arbetet som innebär att man är med och finansierar recipientkontroll och i vissa fall även övervakning. Detta får till följd att de medlemsom representerar punktkällorna, såsom kommunala avloppsremar ningsverk och industrier, får bekosta en recipientkontroll som nog så ofta även den påverkan uppkommer genom utsläpp från avser som skogs- och jordbruk samt i vissa fall även enskilda avlopp. Problemet så allvarligt att flera av förbunden frågat efter möjligheter anses som att tvinga de areella näringarna i arbetet med och finansieringen av recipientkontrollen.

Uppenbarligen finns här motsättning mellan önskemålet om ett

en frivilligt deltagande och behovet av att alla som påverkar miljön deltar i ett vattenvårdsförbund och därtill är med och finansierar recipientkontrollen och eventuellt även viss övervakning av det aktuella området.

Vattenvårdsförbund

4.4 Förslag till utvecklade arbetsformer,

nya

uppgifter

Jan-Erik Gustafsson, KTH, har av mig fått i uppdrag att utreda och

lämna förslag hur vattenvårdsförbundens arbete med vattenplaneringsfrågor och genomförandet av vattenkvalitetsförbättrande åtgärder

skulle kunna vidareutvecklas. Arbetet har redovisats i en preliminär rapport den 15 oktober 1997. En slutlig version är att vänta i mitten av november.

Gustafsson inleder med att konstatera att Sverige än så länge befinner sig i ett förstadie till en aktörsorienterad Vattenförvaltning. Han anser dock att vattenvârdsförbunden i ett långsiktigt Agenda 21 pers-

pektiv är väl lämpade för att interkommunal nivå initiera en ut-

hållig planering och användning av mark och vattenresurserna. Han

motiverar detta bl.a. med att förbunden redan i dag, genom att man ofta ansvarar för den samordnade recipientkontrollen, har en direkt

och kontinuerlig tillgång till vattendata som kan användas för planering av vattenanvändningen. Vidare skulle vattenvârdsförbunden ofta

kunna och fylla en roll där myndigheterna på länsstyrelse- och kommunnivå i dag varken har pengar eller personal för att nå ut och

agera med olika planeringsinitiativ.

Gustafsson pekar att vattenvârdsförbunden under vissa förutsättningar skulle kunna arbeta med en rad andra frågor. Med hjälp av Naturvårdsverkets bedörrmingsgrunder för yt- och grundvatten bör vattenvârdsförbunden exempelvis kunna initiera och genomföra en

diskussion miljömål och miljökvalitetsnormer. Vidare bör man

om

överväga inte vattenvârdsförbunden i syfte att förbättra och ut-

om

veckla redan befintliga vattenmiljödata även skall anförtros att samla

in uppgifter om grundvattenresurserna i sina områden.

Gustafsson det också viktigt att överväga om inte förbunden

anser bör göras helt oberoende länsstyrelsernas och kommunernas tillav stånds- och tillsynsenheter. I dag sitter representanter från just dessa enheter i många förbundledningar vilket i vissa fall skulle kunna inverka hämmande vissa aktiviteter.

I den mån finansiella finns tillgängliga bör vattenvårdsför-

resurser bunden enligt Gustafsson aktivt kunna arbeta även med genom-

förandet av projekt i vattenkvalitetsförbättrande syfte. Detta bör kunna genomföras såväl i egenskap av egen byggherre som genom upphandling. Att vattenvârdsförbunden fram till i dag inte i större utsträckning tagit del i planerings- och âtgärdsfrågorna anser Gustafsson till hu-

vudsaklig del bero på bristen på ekonomiska och personella resurser. Dagens medlemsavgifter skall bara täcka de allmänna förvaltningskostnaderna och är därför alltför obetydliga för att kunna finansiera en mer kontinuerlig verksamhet och därtill anställd perso-

56 Vattenvârdsförbund sou 1997:155

nal. Gustafsson förordar därför att resurser olika sätt bör frigöras

såväl nationellt som regionalt och lokalt för vattenvårdsförbundens g arbete med planerings- och resursfrågorna. Dessa resurser bör i för-

hand användas för i l

sta att respektive förbund anställa en vattenhushållningsrådgivare. Vattenhushållningsrådgivaren skall fungera som

katalysator och förmedlare av vattenresursinformation mellan de en olika intressenterna. Vattenhushållningsrådgivaren skall även kunna

fungera som en kvalificerad rådgivare regionala och lokala poli-

tiker, delta i den översiktliga planeringen och Agenda 21 arbetet. Slutligen skulle en vattenhushållningsrådgivare kunna arbeta med att föra ut kunskap om vattenresursproblemen till allmänheten. För att säkerställa vattenvårdsförbunden som aktörsorienterade organisationer behöver de enligt Gustafsson även ekonomiska resurser

för genomförandet av åtgärdsprojekt. Dessa resurser kan till en mindre del eventuellt frigöras inom förbundens medlemskrets. I övrigt

föreslår han att medel bl.a. skall sökas från EG:s miljöfonder. I

frivilligorganisationer finns enligt Gustafsson ingen legal

egenskap av

grund för vattenvårdsförbunden att ta ut miljöavgifter. Däremot me-

han att de skulle kunna få ta del av och fördela framtida intäkter nar

från ett avgiftssystem i syfte att genomföra miljöförbättrande åtgär-

der. Sammanfattningsvis föreslår Gustafsson en rad åtgärder i syfte att

stärka vattenvårdsförbunden som aktiva planeringsaktörer. Åtgärder

som han anser bör genomföras oavsett resultatet av de pågående förhandlingarana om EG:s förslag till ett ramdirektiv för vatten. Naturvårdsverket bör åläggas att föra register över samtliga vattenvårdsorganisationer och inte i dag bara de förbund som bil-

som dats med stöd av lagen om vattenförbund.

Regeringen bör i ett tillägg till regleringsbrevet föreskriva att vat-

tenvårdsförbunden och liknande organisationer blir obligatoriska remissinstanser i arbetet med kommunala Översiktsplaner. Vattenvårdsförbunden bör utan kostnad få tillgång till vattenresursdata som finns samlade eller lagrade hos statliga verk som SMHI, SGU och SNV.

Brukare grundvatten bör vara skyldiga att lämna uppgifter om

av

grundvattenuttag och grundvattenkvalitet till registrerade vattenvårdsförbund. Förbunden bör ha möjlighet att hantera och administrera ett samordnat grundvattensövervakningsprogram liknande den samord- g

nade recipientkontrollen.

För att stimulera vattenvårdsförbunden att anställa en kompetent

vattenhushållningsrådgivare bör staten under en femårig försöksperiod i

bidra med 25 % av lönekostnaderna.

För att stimulera vattenvårdsförbunden att genomföra vat-

tenkvalitetsförbättrande åtgärder bör regeringen föreskriva momsbe-

Vattenvårdsförbund 57

frielse på projektbidrag från myndigheter till de registrerade förbunden.

4.5 Sammanfattning

Jag att det är yttersta vikt att de kunskaper och erfarenheter anser av finns samlade inom vattenvårdsorganisationerna tas till vara i det som fortsatta arbetet med vattenfrågorna. En avrinningsområdesbaserad övergripande organisation skulle tveklöst göra det lättare att ta tilldessa kunskaper och erfarenheter. vara Jag kan inte ta slutlig ställning till om organisationsformen för vattenvårdsförbunden skall vara frivillig som i dag eller om man i

större utsträckning skall övergå till en Organisationsform med en

möjlighet till tvingande medlemskap, såsom exempelvis för vattenförbund, avsnitt Självfallet måste organisationernas önskemål om se fortsatt frivilligt deltagande så långt möjligt beaktas. Samtidigt har en jag svårt att se hur man skall kunna lösa frågorna om de areella näringarnas deltagande och finansiella bidrag till recipientkontrollen utan att åtminstone i viss män övergå till en organisation med möjlighet att tvångsansluta aktörer som påverkar vattnets kvalitet. Redan i dag är det dock fullt möjligt för tillsynsmyndigheterna att när så befogat ålägga exempelvis jord- och skogsbrukare att geanses

nomföra nödvändig recipientkontroll. Hittills har detta bara skett i yt-

terst begränsad omfattning och då endast för djurhâllare med fler än 100 djurenheter. Varför så är fallet har jag inte kunnat finna något

på. Möjligen kan det bero på en tolkning av miljöskyddslagen

svar så sätt bara företag med tillstånd enligt miljöatt man tror att stora skyddslagen kan åläggas recipientkontroll. En sådan tolkning kan ifrågasättas. Ett aktivt tillsynsarbete från berörda myndigheter mer

mot jord- och skogsbruksföretag skulle självfallet bidra till att under-

lätta de frivilliga organisationernas arbete med och finansiering av

recipientkontrollen.

Om den samordnade recipientkontrollen med stöd av miljöskyddsj jord- och skogsbruksföretag kan lagen skulle utvidgas till flertalet dock fråga sig vari frivilligheten ligger då därmed i stort sett man alla källor någon betydelse enskilt eller i grupp skulle vara tvingaav

de att genomföra recipientkontroll. Jag delar Jan-Erik Gustafssons uppfattning att vattenvårdsförbunden mer aktivt bör delta i kommunernas planeringsarbete. Detta kan ske att göra dem till obligatoriska remissinstanser i kom-

genom planeringsarbete. För att detta skall få något genomslag i munernas den kommunala planeringsprocessen krävs dock att kommunerna tar till sig de erfarenheter och kunskaper som förbunden kan bidra med. Vidare krävs att kommunerna i egenskap av medlemmar i förbunden

58 Vattenvårdsförbund

medger att dessa ett meningsfullt sätt ges mandat och finansiella möjligheter. Jag tror också att det krävs en formaliserad regional planeringsprocess med återverkan på den kommunala planeringsprocessen för att fullt ut kunna tillvarata de kunskaper och erfarenheter som vattenvårdsförbunden besitter samt även för att fullt ut kunna beakta frågorna om vattenresursutnyttjande och Vattenkvalitet i planeringsarbetet. Jag återkommer i avsnitt 7 till vattenvårdsförbundens möjligheter att aktivt delta i åtgärdsarbetet samt att i bl.a. detta syfte fördela medel för genomförandet av vissa angelägna åtgärder. Jag vill dock redan nu säga att jag är tveksam till att ge en frivillig organisation utan

möjlighet till tvångsmedel och utan en strikt styrning av organisationsformen något ansvar i dessa frågor. Med tanke förbundens

relativt stora ovilja att ta en aktiv del i just dessa frågor torde det inte heller bli en fråga för någon framtida diskussion. Däremot bör det vara möjligt att i större utsträckning engagera de i lag reglerade vattenförbunden i dessa frågor. Slutligen vill jag här också peka de problem som kan uppstå i de fall en länsstyrelse ingår som fullvärdig medlem i ett vattenvårdsförbund. Länsstyrelserna påverkar inte själva vattenmiljön men har ansvar för frågor som tillståndsgivning och tillsyn, vilket i sin tur påverkar andra medlemmar. Länsstyrelserna får därför som jag ser det en icke önskvärd dubbel roll när de deltar i vattenvårdsförbund och andra liknande organisationer. Enligt min uppfattning bör deltagandet i vattenvårdsförbund, liksom i vattenförbund, se avsnitt endast förbehållas sådana aktörer som direkt påverkar en vattenmiljön. Motsvarande resonemang kan föras beträffande kommunerna. Kommunerna bör i vattenvårdsförbunden representeras av företrädare för den verksamhet, oftast kommunala reningsverk, som medför en direkt påverkan på vatten och av tjänstemän eller politiker från andra delar av förvaltningen. Givetvis skall inte detta hindra länsstyrelserna och kommunerna från att i övrigt alla sätt stödja vattenvårdsförbunden i deras arbete.

5 Samverkan om vattenvård m.m.

genom förrättning

Lagen om vattenförbund kan vara ett effektivt verktyg i arbetet

med miljöförbättrande åtgärder inom vattenområdet. Genom en

utvidgning av lagens kompetensomrâde kan den anpassas till dagens verklighet och problem. Lagen bör kunna tillämpas även beträffande vattenkvalitetsförbättrande åtgärder.

1 Bakgrund

Bestämmelser om samverkan som rör mark och vatten finns i dag i första hand i tre regelsystem: Samverkan mellan fastighetsägare m.fl. för att utföra och förvalta anläggningar regleras i anläggningslagen 1973:1149. gemensamma Samverkan mellan fastighetsägare m.fl. för att genomföra markavvattningsföretag regleras i vattenlagen 1983:291. Samverkan mellan fastighetsägare och vissa andra intressenter rörande underhåll av vattendrag m.m. regleras i lagen 1976:997 om vattenförbund. Gemensamt för de tre regelsystemen är att samverkan beslutas inom ramen för ett förrättningsförfarande. De har även det gemensamt att förvaltningen av de sammanslutningar som tillskapats i allt väsentligt regleras genom lagen 1973:1150 om förvaltning av samfälligheter. Nedan beskrivs två av regelsystemen. Jag har i första hand koncentrerat mig på lagen om vattenförbund och redogör där även för de förarbeten som ligger till grund för lagen. Detta mot bakgrund av att lagen om vattenförbund har flest beröringspunkter med mitt uppdrag samt att vattenförbunden i många fall skulle kunna fungera vid en vidareutveckling av dagens många frivilliga vattenvårdsförbund, vattenvårdsföreningar, vattenvårdskommittéer m.m. Jag kommer även att föra en kortfattad diskussion kring möjligheterna att slå samman dagens olika lagar på området till en enhetlig och gemensam lagstiftning, dock utan att ta slutlig ställning i denna fråga.

60 Samverkan om vattenvård m.m. genom förrättning

5.2 Lagen om vattenförbund

Ett vattenförbund är en sammanslutning med uppgift att genom rensning, reglering eller vissa andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt och miljöbefrämjande utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. För ett vattenförbund skall ett verksamhetsområde bestämmas. Frågan om bildandet av ett vattenförbund prövas vid en förrättning. Rätten att ansöka om förrättning har den som kan vara medlem i vattenförbundet. Medlem i förbundet skall i första hand vara den som enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen har medgivits rätt att inverka vattenbeskaffenheten eller vattenförhållandena inom verksamhetsområdet. Även den nyssnämnda rått påverkar vattenförsom utan hållandena skall om det är av betydelse för förbundets verksamhet vara medlem. Vidare får kommun eller sammanslutning av fiskerättsägare ingå som medlem. Ansökan om förrättning ställs till berörd länsstyrelse, vilken förordnar en förrättningsman. Om det är synnerligen angeläget från allmän synpunkt får en förrättningsman förordnas även utan ansökan. Om hinder inte möter skall beslut om bildandet av vattenförbund meddelas i ett utlåtande, som skall innehålla uppgifter om vattenförbundets verksamhet och verksamhetsområde samt om medlemmar och andelstal. När det bestämts att ett vattenförbund skall bildas, skall medlemmarna vid sammanträde utse styrelse och fatta beslut om stadgar. Förutom vissa specialbestämmelser rörande stadgar och styrelse gäller i övrigt bestämmelserna i lagen 1973: 1150 om förvaltning av samfalligheter i tillämpliga delar.

5.2. 1 Bakgrund

Den 29 november år 1968 tillkallades sakkunninga med uppdrag att se över den dåvarande vattenlagen Vattenlagsutredningen. Beslutet hade bl.a. sitt ursprung i att riksdagen år 1967 begärt en skyndsam utredning av behovet av lagstiftning i syfte att effektivisera de frivilliga vattenvårdsförbundens verksamhet. Riksdagen pekade bl.a. på att det kan finnas problem vid bildandet av frivilliga förbund samt att bildade förbund mycket fort kan upplösas. Vidare framhöll riksdagen problemet med att frivillig grund kunna finansiera åtgärder och de möjligheter som en tvingande Organisationsform kan ha vad gäller att driva in de medel som erfordras även från passiva medlemmar. I september år 1973 överlämnade utredningen sitt tredje delbetänkande, Revision av vattenlagen. Del Vattenförbund SOU 1973:31, till regeringen med förslag till en lag om vattenförbund.

Samverkan om vattenvård m.m. genom förrättning 61

5.2.2 Förarbetena

Enligt utredningen ägnade sig de då befintliga frivilliga vattenvårdsförbunden i huvudsak recipientkontroll i ett visst område. Medlemmar var vanligen kommuner och större industrier med behov av att använda det aktuella vattenområdet. Utöver vattenvårdsförbunden pekade utredningen på att det även finns frivilliga vattendragsförbund vars främsta uppgift ofta år underhåll av vattendraget i fråga, dvs. främst rensning, vegetationsbekämpning m.m. Utredningen framhöll att det, även om kvaliteten ute i många vattendrag påtagligt förbättrats, fortfarande fanns ett behov av att styra upp det vattenvårdande arbetet. Som ett exempel på ett svårhanterat område nämndes störningar till följd av tillförsel av närsalter från jord- och skogsbruket. Utredningen korn i sitt arbete fram till att frågan om underhåll av vattendrag var alltför viktig för att kunna göras beroende av frivilliga överenskommelser. Man pekade därvid de motsättningar som finns

mellan torrläggningsföretag och avledande av avloppsvatten. Man

avfårdade alla tankegångar på att staten eller kommunerna skulle åläggas ett ansvar för underhållet av vattendragen då detta skulle föra över ett ekonomiskt ansvar som enligt miljöskyddslagen och statsmakternas uttalanden i andra sammanhang skall bäras av de som förorsakar störningar i miljön. Man exempliñerade detta med jord- och skogsbruk samt större anläggningar med utsläpp av närsalter till vatten. Enligt utredningen fanns det starka skäl som talade för en generell lagreglerad samordning mellan olika vattenintressen i sammanslutningar med fastare former än de dåvarande frivilliga sådana. Som viktiga delar av en sådan samordning pekade man på frågor om anslutningsrätt, anslutningstvång och kostnadsfördelning. Som exempel andra vattenintressen än rent underhåll pekade man sjö- och vattendragsrestaureringar, regleringar i syfte att tillgodose recipientoch vattenförsörjningsintressen samt minskning av översvämningsrisker, dock inte reglering för kraftändamål. Man nämnde också frågor recipientkontroll. Som en sammanfattande beskrivning av de ovan som nämnda åtgärderna och syftet med samordningen använde man sig av uttrycket hushållning med vatten. Lagstiftningens huvuduppgift var enligt utredningen att främja frivillig samverkan, dock med behov av vissa tvångselement avseende anslutning och kostnadsfördelning. För att skydda enskilda mot alltför långtgående ekonomiska förpliktelser föreslog man att även organisationsformen och de inre rättsförhållandena borde regleras i lag. Man pekade också de likheter som fanns beträffande de föreslagna förbunden och hur man i andra fall löst frågan om tvångssamfälligheter bl.a. i anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfálligheter. Som ett villkor för förbundsbildning angavs att samverkan mellan

Samverkan om Vattenvård m.m. genom förrättning

intressenterna för att främja hushållningen med vatten i ett visst vattenområden skall vara av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Man menade också att förbund inte bör bildas om de som kan bli medlemmar mer allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Bildandet bör alltså kräva ett uttalat stöd från en viss opinion av de berörda intressenterna, opinionsvilkoret. Som stöd för förslaget att tvångsmässigt kunna ansluta intressenter till förbundet anförde utredningen att åtgärder för att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna bör ses som ett led i skyddet av den yttre miljön. Ett särskilt ansvar åvilar därmed, enligt utredningen, de som olika sätt tar vattenresurserna i anspråk och genom exempelvis utsläpp av avloppsvatten påverkar dem. Därmed bör inte bara så kallade torrläggningsintressenter som exempelvis jordbrukare utan även utsläppare av avloppsvatten kunna anslutas till förbunden. Utredningen förslog att i första hand de som enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen har rätt att utnyttja vattenresurserna skall vara medlemmar i förbundet samt att de vid behov tvångsmässigt skall kunna anslutas. Utöver detta kunde man tänka sig en rad frivilliga medlemsgrupper som kommuner, fiskevårdsföreningar m.m. Från medlemmarna borde, enligt utredningen, vid behov en avgift motsvarande de administrativa kostnaderna kunna utkrävas. En sådan

avgift, kallad förbundsavgift, bör allmänt fördelas med lika stora

belopp samtliga medlemmar. Kostnader med anknytning till åtgärder vilka år att hänföra till en viss Verksamhetsgren bör dock fördelas enbart mellan medlemmar med anknytning till verksamhetsgrenen och med en skälighetsprövning utgående från varje medlems intresseanknytning. I samband med själva bildandet av förbundet, enligt beslut av länsstyrelsen, bör stadgar fastställas och deras lagenlighet prövas. För att underlätta denna process bör enligt utredningen ett förslag till normalstadgar utarbetas.

5.2.3 Föredragandens kommentarer

Med utredningens betänkande som underlag lade regeringen den 6 maj 1976 fram prop. 1975/76:2l5 med förslag till vattenförbund m.m. Remissinstanserna hade genomgående, med ett fåtal undantag bl.a. Naturvårdsverket, varit övervägande positiva till förslagen. Föredraganden ställde sig också i mycket stor utsträckning bakom förslaget. Beträffande möjligheten att helt förlita sig på frivilliga sammanslagningar anfördes att:

Samverkan om vattenvárd m.m. genom förrättning 63

Underhâllsfrågorna är alltför viktiga för att helt göras beroende

av överenskommelser. Det kan inte vara rimligt att enstaka men betydelsefulla intressenter skall dra sig undan samarbete eller helt sabotera detta. En lagstiftning ger enligt min mening de positiva intressenterna i samarbetet behövligt stöd och dessutom får den fortsatta verksamheten erforderlig stadga. En lagstiftning torde också vara nödvändig för att man skall kunna till stånd

en rättvis fördelning av kostnaderna förenade med verksamheten.

Föredragande anförde vidare att lagstiftningen borde utformas så att även andra angelägna aktiviteter än underhåll omfattas. Som exempel nämndes restaurering av sjöar och vattendrag avseende inte bara vattenkvaliteten i sig utan även omhändertagande av förorenad mark och bottensediment. Vidare nämndes också vattenreglering i syfte att få till stånd en ur allmännt miljövårdsintresse önskvärd minsta vattenföring samt vidare en fungerande och samordnad recipientkontroll.

Som en utgångspunkt för utformningen av lagen om vattenförbund angav föredraganden anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Beträffande anslutningsskyldiga medlemmar anförde föredraganden

att den borde vidgas utöver vad utredningen föreslagit, dvs. företag med tillstånd enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen. Som exempel på ytterligare medlemmar med anslutningsskyldighet nämndes anmälningspliktiga enskilda avloppsanläggningar, jord- och skogsbruk, större vägar med avrinning till vatten samt avledning av vatten för bevattningsändamål. För dessa förordades därmed även anslutningsrätt. Föredraganden anförde också att även kostnaderna för finansiering av åtgärder med enbart ett allmänt intresse såsom restaurering av sjöar bör fördelas mellan alla dem som inverkar vattenförhållandena.

5.2.4 Möjlig utveckling av lagen om vattenförbund

Lagens syfte är att främja miljövårdsintressen i vattendrag, att stödja frivilliga initiativ samt att vid behov göra det möjligt att tvinga in motsträviga intressenter, som på ett eller annat sätt påverkar ett vattendrag, i ett samarbete. Vidare medger förbundsformen en

möjlighet avgift fördela kostnader för åtgärder i syfte att

att genom en

vidta för vattenmiljön angelägna åtgärder. Detta avser även kostnader för åtgärder som endast har ett allmänt intresse. Vidare kan sådana

kostnader fördelas inte bara verksamheter med tillstånd enligt

gällande lagstiftning utan även på alla andra verksamheter med en påverkan på vattenmiljön, således även de areella näringarna.

Jag anser att lagen om vattenförbund skulle kunna vara ett bra

Samverkan om vattenvård m.m. genom förrättning

instrument för samverkan kring miljöföbättrande åtgärder i vattendrag. Tyvärr har lagen kommit att utnyttjas i tämligen begränsad omfattning, t.0.m. i dag har knappt tio vattenförbund bildats. Anledningen till detta sägs ofta vara problem med ett omfattande och omständligt förrättningsförfarande. Jag är något tveksam till denna förklaring. Visserligen är ett ett förrättningsförfarande inte problemfritt, inte minst om det omfattar många sakägare Som klart framgår skall dock ett vattenförbund bildas först om det s.k. opinionsvilkoret är uppfyllt. Om så är fallet och om delägarkretsen inte är för stor torde inte förrättningen behöva bli särskilt svår och långdragen. Det kan därmed ligga närmare till hands att tro att det varit svårt att uppfylla opinionsvillkoret, dvs. att det har varit svårt att berörda företag inklusive kommuner längs med ett vattendrag intresserade av att vidta åtgärder i syfte att förbättra vattenmiljön. Möjligen kan det också vara så att den "piska" som lagen om vattenförbund visst sätt innebär, på samma sätt kravet om recipientkontroll, har tvingat fram frivilliga som överenskommelser om vidtagande av åtgärder. Med en förhoppningsvis förändrad syn vattenfrâgornas betydelse ur såväl resurs- som kvalitetssynpunkt och därtill behovet av kvalitetsförbättrande åtgärder i syfte att uppnå kommande miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer, kombinerat med en ny avrinningsområdesbaserad vattenadministration, tror jag att möjligheten till att bilda vattenförbund kan komma att utnyttjas nytt och i betydligt större utsträckning än hittills. Lagen om vattenförbund begränsar de vidtagna åtgärderna till rensning och underhåll, reglering med avseende minsta vattenföring samt recipientkontroll. Om förarbetena studeras framgår dock klart att det hela tiden är fråga om åtgärder i miljöförbättrande syfte. Att exempelvis vattenkvalitetsförbättrande åtgärder i syfte att minska halterna närsalter, organiska gifter m.m. inte nämnts torde enligt av min uppfattning bero vid tidpunkten för lagförslagets att man utarbetande inte trodde att dessa frågor i ett längre perspektiv skulle komma att utgöra ett problem. På flera ställen påpekas i stället de framgångar som gjorts med att minska utsläpp och därmed förbättra vattenkvaliteten samt vidare förhoppningar om en snar ytterligare förbättring. Skulle man i dag lägga förslag till en lag om vattenförbund är jag övertygad om att även åtgärder i syfte att minska halterna av främmande ämnen eller exempelvis närsalter i onaturligt höga koncentrationer hade omfattats av lagen. När man i förarbetena talar om hushållning med vatten som ett samlingsnamn på de utpekade åtgärder som lagen bör omfatta hanmar mycket nära dagens diskussioner och vokabulär kring dessa man frågor. Även i vattenlagen använder hushållning med vatten om man enbart resursutnyttjande synpunkt tycker jag att det dåtida försöket ur till ett utökat samlingsnamn och begrepp för åtgärder i syfte att bättre

Samverkan om vattenvârd m.m. genom förrättning

hushålla med och tillvarata vatten såväl miljö hushållnings-

ur som synpunkt är tilltalande. För att göra lagen om vattenförbund maximalt operativ i de nu gällande förhållandena beträffande Vattenkvalitet jag att det till anser

de uppgifter som räknas upp även bör fogas vidtagande åtgärder i

av

syfte att minska förekomsten av ämnen i vattnet till en sådan nivå att

god Vattenkvalitet kan uppnås. Detta skulle göra det möjligt för intressenter längs ett vattendrag att gemensamt, och vid behov med

inslag av tvångsmedel, genomföra vattenkvalitetsförbättrande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är att bygga dammar och återskapa våtmarker i syfte att öka avgången av kväve till luft och även i syfte att öka sedimentation av partikelbundet fosfor och på så sätt minska

halterna av dessa ämnen i vattnet. Jag tycker också att man bör införa den sammanfattande beteck-

ningen hushållning med vattenresurser för bl.a. dessa åtgärder och i lagen definitionsmässigt ge det en vidare betydelse. Alla åtgärder

som

syftar till förbättring av vattenkvaliteten eller bidrar till ett effektivt, resursbesparande och miljövänligt utnyttjande vattenresursema bör

av

således omfattas av begreppet hushållning med vattenresurser. På så

sätt öppnas även möjligheten för förbunden att vidta nya åtgärder i detta syfte även om de inte specifikt nämns i lagen. Som exempel

detta kan nämnas åtgärder i syfte att främja en återetablering av en för

ett vattendrag naturlig artrikedom och även storlek de olika populationerna. Ett mycket aktuellt område är underlättandet av återetablering av vandrande fiskarter i rinnande vattendrag genom

byggandet av ñsktrappor m.m.

Jag ser positivt vattenförbundens möjlighet att spela aktivare en

roll i det framtida avrinningsornrådesvisa arbetet med vattenfrågorna exempelvis avseende prioriteringar och fördelning av medel. Jag

återkommer jag till denna fråga i avsnitt 7.

5.3 Anläggningslagen

Enligt anläggningslagen kan en gemensam anläggning inrättas för flera

fastigheter. Med anläggning jämställs i tillämpningen grönområden

m.m. som kräver gemensam skötsel. Lagens bestämmelser om

fastighet äger motsvarande tillämpning tomträtt, gruva och, om det

är lämpligt, även byggnad eller annan anläggning på ofri grund samt även naturreservat.

Frågan om gemensamhetsanläggningar prövas lantmäterimyndig-

av

heten vid en förrättning efter ansökan av i första hand fastighetsägare som skall delta i anläggningen. Rätt att ansöka om förrättning tillkommer även kommunen och hyresgästorganisation samt i vissa fall länsstyrelser, tvångsförvärvare, väghållare m.fl.

Samverkan om Vattenvård m.m. genom förrättning

Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Samråd skall ske med sakägarna och med de myndigheter som berörs anläggningen. Om villkoren till skydd för allmänna och enskilda av intressen är uppfyllda meddelar lantmäterimyndigheten ett anläggningsbeslut, i vilket bl.a. anges anläggningens ändamål, läge, storlek och beskaffenhet, deltagande fastigheter och deras andelstal för utförande och drift samt det utrymme som upplåts för anläggningen. De deltagande fastigheterna utgör en anläggningssamfällighet.

5.4 Lagen om förvaltning samfalligheter

Förvaltning anläggningssamfallighet sker enligt lagen

av en 1973:1150 om förvaltning av samfálligheter.

För mindre anläggningar förekommer s.k. delägarförvaltning, vilket

innebär att delägarna beslutar gemensamt om nödvändiga förvaltningsåtgärder. Pâ begäran delägare skall emellertid en samfällighetsförening av bildas. Detta sker ett sammanträde som hålls av lantmäterimyngenom digheten, den myndigheten förordnar. Vid sammanträdet eller av som antas stadgar och styrelse utses. Sammanträde får även hållas utan en begäran från sakägare, om det sker i anslutning till en förrättning enligt t.ex. anläggningslagen och om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfállighetsföreningen bildas.

Samfállighetsföreningens ändamål är att förvalta den samfállighet för

vilken den bildats. Föreningen får inte bedriva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfálligheten skall tillgodose. Utdebitering för att täcka föreningens förvaltningskostnader skall ske enligt de i anläggningsbeslutet angivna andelstalen och verkställs att styrelsen upprättar inkomst- och utgiftsstat som föreläggs genom en föreningsstämman för godkännande.

5.5 Möjlighet till ett enhetligare system

Det kan naturligtvis diskuteras om det är befogat att i lagstiftningen ha

tre olika system för så pass näraliggande frågor. I det följande diskuterar jag kortfattat och utan att ta ställning i sakfrågan möjligheterna att integrera lagen om vattenförbund i anläggningslagen. Jag vill dock redan här peka på att jag bedömmer det som betydligt viktigare att enligt mitt resonemang i avsnitt 5.2 modernisera lagen om vattenförbund så att alla åtgärder i syfte att förbättra vattenkvaliteten omfattas, än att arbeta in lagen vattenförbund i anläggningslagen. om

Samverkan om Vattenvård m.m. genom förrättning 67

En eventuell sammanslagning bör därför avvaktas tills dess att nödvändiga förändringar gjorts i lagen om vattenförbund. Skall en sammanslagning övervägas bör därvid även en sammanslagning med berörda delar i vattenlagen övervägas. Jag har dock inte haft möjlighet

att analysera denna frågeställning.

5.5.1 Skäl för ett enhetligare system

Lagen om vattenförbund kräver att en förrättningsorganisation skapas i varje enskilt fall där lagen skall tillämpas. Förrättningsmannen som tillsätts av länsstyrelsen skall ha kunskaper om såväl de miljö- och vattenrättsliga frågorna som om själva förfarandet för att uppnå samförstånd mellan sakägarna och åstadkomma det efterfrågade resultatet. Lagen om vattenförbund har bara utnyttjats i ett knappt tiotal fall sedan den inrättades. Parallellt finns det en delvis statlig, delvis kommunal organisation, lantmäterimyndigheterna, som har till uppgift att handlägga förrättningar för fastighetssamverkan enligt anläggningslagen. Ett tusental anläggningsförrätmitrgar genomförs varje år och lantmäterimyndigheterna har stor vana av att rent praktiskt hantera samverkansfrågor. Specialistkunskaper i de enskilda fallen knyts till myndigheten genom sakkunnigförordnande. Den l januari 1998 upphör den nuvarande lagstiftningen om enskilda vägar. Enligt nuvarande ordning kan enskilda vägar i vissa fall hanteras ett sätt som i vissa delar liknar reglerna om vattenförbund, t.ex. att länsstyrelsen utser en särskild förrättningsman och att ett verksamhetsområde avgränsas. I och med de nya reglerna fr.o.m. är 1998 sker all samverkan rörande vägar med stöd av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Man kan här eventuellt tolka lagändringen som en viljeyttring från lagstiftarens sida att förenkla lagstiftning och undanröja dubbelreglering.

En kraftigt utökad samverkan för olika former av miljövård är enligt

min uppfattning en förutsättning för ett fortsatt effektivt arbete med dessa frågor. Även utökad samverkan beträffande utnyttjande en av mark och vatten kan förutsättas. Förutom de frågor som jag tar upp i detta betänkande kan nämnas den diskussion som fördes inom ramen för Grundvattenutredningen, vilken hade till uppgift att utreda hur hushållningen med grundvatten kunde förbättras. I sitt delbetänkande Reglering av Vattenuttag ur enskilda brunnar SOU 1994:97, konstaterar utredningen att problemen med vattenbrist och saltvatteninträngning i många fall endast kan lösas i samverkan mellan berörda fastighetsägare. Utredningen föreslog dock inga konkreta lagstiftningsåtgärder i detta syfte. Genom en enhetlig lagstiftning för fastighetssamverkan kan man

68 Samverkan om vattenvård m.m. genom förrättning

uppnå bl.a. den fördelen att förrättningsorganisationen kan upprätthålla hög kompetens vad gäller själva förfarandet, dvs. att åstadkomma samförståndslösningar. Det torde också vara så att en samordning av

flera olika åtgärder med liknande syfte ökar möjligheten till långsiktigt

hållbara lösningar. Det finns således omständigheter som talar för att man bör införa en

enhetlig lagstiftning för fastighetssamverkan. Jag anser dock att den

huvudsakliga anledningen till att vattenförbund bildats inte främst har med dessa frågor att göra utan i stället kan bero bristande vilja

att genomföra sådana åtgärder.

5.5.2 Vad skiljer lagarna åt

En jämförelse mellan bestämmelserna i dels lagen om vattenförbund dels anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter visar att regelsystemen till stora delar är likartade. Redan i förarbetena till lagen om vattenförbund diskuterades möjligheten att knyta den nya regleringen till gällande bestämmelser om samfälligheter, varmed avsågs anläggningslagen och bestämmelser om vissa vattenföretag i vattenlagen. Det huvudsakliga skälet till en

separat lagstiftning var att bestämmelserna i anläggningslagen och i

vattenlagen tar sikte gemensamma anordningar som är av stadigvarande, främst ekonomisk betydelse, för en grupp av näraliggande fastigheter. Vattenförbundens verksamhet avsågs däremot omfatta

åtgärder med betydelse främst från allmänna vattenvårdssynpunkter. Vidare ansågs det inte lämpligt att knyta delaktighet i ett vattenförbund l

till innehav av en viss fastighet. En annan skillnad var att verksamheten i ett vattenförbund varken kan eller bör fullt ut preciseras från i

i

början.

5.5.3 Vissa frågor av betydelse för en enhetlig lagstiftning

Skall lagen om vattenförbund och anläggningslagen samordnas till en

gemensam enhetlig lagstiftning bör vissa frågor beaktas och analyseras.

Vidare bör i detta fall även berörda delar av vattenlagen samordnas med en sådan ny lagstiftning. Jag har dock inte haft tillräckligt med tid till mitt förfogande för att närmare kunna analysera och kommentera denna fråga.

Syfte

Portalparagrafen i anläggningslagen bör ändras så att det klart framgår att lagen är tillämplig för annan fastighetssamverkan än den som tar l

mmg

Samverkan om vattenvárd m.m. genom förrättning 69

sikte utförande av anläggningar, alltså även alla former av samverkan kring vattenfrâgor i miljöförbättrande syfte.

Vissa förfarandefrágor

Förrättningsförfarandet som tillämpas vid anläggningsförrättningar bör

kunna göras tillämpligt även vid förrättningar i vattenvårdande syfte.

Kompetenskravet förrättningsmannen enligt lagen om vattenför-

bund torde kunna lösas med sakkunnigförordnande. Naturvårdsverkets speciella roll vid vattenvärdsförrättningar torde kunna lösas genom införandet av vissa särbestämmelser. Möjligen kan detta ske att de föreslagna miljödomstolarna utformas så att de genom

även kan pröva beslut som överklagas enligt förrätmingslagstiftningen.

Delägarkretsen

Även de rättigheter finns att enligt miljöskyddsom merparten av som

lagen eller vattenlagen inverka på vattenbeskaffenheten är knutna till fastigheter utvidgning göras beträffande vilka rättsinnehavare

bör en

skall ingå i kretsen anslutningsberättigade eller anslutnings-

som av skyldiga. Utvidgningen bör göras så sätt att alla som bedriver någon form vattenpåverkande verksamhet omfattas. Detta är särskilt av viktigt vad avser de areella näringarna.

Ändamål och avgränsning

Frågan syfte och avgränsning kräver omsorgsfull analys. En

om en övergång från verksamhetsområde till anläggningslagens anslutning efter väsentlighet kan eventuellt lösas genom en precisering av

väsentlighetsvillkoret. Det är självfallet helt ofrånkomligt att även

lagen vattenvårdsförbunds inriktning åtgärder med betydelse om främst allmänna vattenvärdssynpunkter omfattas. ur På motsvarande sätt bör även övervägas hur båtnadsvillkoret i

anläggningslagen skall bedömas vid samverkan i miljövårdande syfte.

Även reglerna vad ett beslut enligt anläggningslagen skall om innehålla mäste justeras. En sådan justering är dock värde även för av

de traditionella gemensamhetsanläggningarna. Exempelvis har i flera

sammanhang efterfrågats möjligheten att närmare reglera drift och

underhåll av gemensamma anläggningar, främst i miljövårdande syfte.

Förvaltning

I allt väsentligt gäller redan i dag bestämmelserna i lagen om förvaltning samfälligheter för vattenförbund. De smärre skillnader som av finns torde kunna undanröjas.

Samverkan om vattenvård m.m. genom förrättning

5.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser jag att lagen om vattenförbund redan som den är utformad i dag kan vara ett effektivt verktyg i det aktörsbaserade arbetet med miljöförbättrande åtgärder inom vattenområdet. Genom en utvidgning av lagens kompetensornråde från rensning, reglering och recipientkontroll till att även avse vattenkvalitetsförbättrande åtgärder ur såväl enskild som allmän synpunkt kan den anpassas till dagens verklighet och problem. Jag anser att man därför

till de uppgifter som räknas upp i lagen även bör foga vidtagande av

vattenkvalitetsförbättrande åtgärder, exempelvis i syfte att minska förekomsten av vissa ämnen i vattnet. Jag anser vidare att man bör införa den sammanfattande beteckningen hushållning med vattenresurser för bl.a. dessa åtgärder. Begreppet kan i lagen ges en vidare betydelse så att alla åtgärder som syftar till förbättring av vattenkvaliteten eller bidrar till ett effektivt, resursbesparande och miljövänligt utnyttjande av vattenresurserna omfattas. På så sätt öppnas även möjligheten för förbunden att vidta nya åtgärder i detta syfte även om de inte specifikt nämns i lagen. Som exempel på detta kan nämnas åtgärder i syfte att främja en återetablering av en för ett vattendrag naturlig artrikedom och även storlek de olika populationerna. Vad gäller likheter mellan lagen om vattenförbund och anläggningslagen samt lagen om förvaltning av samfálligheter anser jag det inte uteslutet att en samordning till en gemensam lagstiftning skulle kunna underlätta och effektivisera bildandet och drivandet av gemensamma anläggningar i syfte att förbättra miljön i sjöar och vattendrag. Jag vill dock betona att det enligt min mening inte är brister i lagstiftningen som i första hand begränsat bildandet av vattenförbund. Skall en samordning av lagen om vattenförbund och anläggningslagen genomföras bör därför detta ske först s0mett andra steg efter det att lagen om vattenförbund anpassats i enlighet med mina förslag i frågan. Vidare bör därvid även en samordning med berörda delar i vattenlagen analyseras och övervägas.

6 En internationell utblick

Avrinningsområdesvis förvaltning och olika former av samverkan kring miljöfrågor mellan olika aktörer är inget sätt något nytt eller unikt för Sverige. EG-kommissionens förslag till ramdirektiv för vatten kommer om det antas att innebära att avrinningsområdena skall utgöra

grunden för förvaltningen vattenresurser. Man kan därför förvänta av

sig ökat intresse för sådana frågor bland medlemsländerna. Jag har

ett

inte haft tid eller möjlighet att genomföra någon mer omfattande

komparativ studie hur olika länder hanterar frågor kring avrinningsav

orrirådesvis Vattenförvaltning och samverkan kring miljöfrågor. I stället har jag valt att några länder som pekats ut som särskilt in-

se Jag har under utredningens gång besökt Åland och Frankrike tressanta. och hämtat in material om Norge och Storbritannien.

1 Åland

Åland har enligt självstyrelselag rått att stifta lagar på vattenen egna området. vattenlag trädde i kraft den 1 januari 1997. Eftersom En ny

Åland, som en del av Finland, är bundet av EG-rätten har man

anpassat lagen till ett antal direktiv på vattenområdet. utformad så den Ålands Syftet

Lagen är att passar praktiska behov.

med lagen är att vatten och vattenområden skall användas det sätt

som bäst gagnar en uthållig utveckling. Åtgärder som motverkar en

uthållig utveckling är inte tillåtna. Lagen tillämpas på nyttjande, skydd

och vård yt- och grundvatten, markanvändning och andra

av

verksamheter och åtgärder som riskerar att påverka vatten. I lagtexten sägs särskilt att lagens tillämpningsområde inte är begränsat till fasta

föroreningskällor, även de diffusa källorna omfattas alltså. I inledningen till lagen finns ett antal definitioner av termer som återkommer i lagen, t.ex. en definition av vad en kvalitetsnorm är. I lagen finns ett antal allmänna kravbestämmelser som skall tillämpas i olika verksamheter. Det handlar bl.a. om skydd för Vattenkvalitet, hänsyn till allmänna och enskilda intressen, val av plats, skyddsåtgärder och försiktighetskrav. Kvalitetsnormer för vatten utgör ett centralt instrument i lagstiftningen. Normer kan utfärdas av Landskapsstyrelsen om det behövs för

att med stor säkerhetsmarginal klara de allmänna krav som formuleras

i lagen, krav att normal flora och fauna skall finnas, att inga

En internationell utblick

hälsorisker skall uppkomma osv. Det är och skyldighet att var ens efter förmåga och tillfälle genom aktivt handlande och genom att avstå

från påverkan skydda och vårda vattnet. Det finns alltså allmän

en handlingsplikt för alla och en var. Detta skall jämföras med att lagen även gäller diffusa källor. Man kan alltså fråga sig hur den enskilde

bilägaren skall uppträda. Rimligen är han skyldig att minimera sin bilanvändning men det rör sig sannolikt mer om en markering än

en reell handlingsregel. En särskild bestämmelse reglerar vilken rättsverkan en kvalitetsnorm skall ha. Till exempel får inte ny eller ändrad markanvändningsâtgärd vidtas om man därigenom riskerar att vattenkvaliteten försämras eller förbättring försvåras i ett område som omfattas av en kvalitetsnorm. Vissa undantag finns i lagtexten.

Om en kvalitetsnorm inte kan uppnås skall Landskapsstyrelsen ta fram en vattenförbättringsplan för området. Ansvaret för genomföran-

det kan delegeras till kommunerna eller till en kommunal nämnd. Det

slutliga ansvaret för genomförarandet kan dock inte delegeras. Även

planens rättsverkan regleras direkt i lagtexten. Åtgärder får inte vidtas

som står i strid med planerna. Pågående verksamheter påverkas inte automatiskt av en plan utan det krävs särskilda beslut i de enskilda fallen. Hittills april 1997 har man inte fastställt några kvalitetsnormer eller förbättringsplaner. Det har varit svårt att ta fram normer bl.a. på grund av att de åländska vattnen i stor utsträckning påverkas av

strömmar och vindar i Östersjön och vattenkvaliteten därmed varierar

starkt. Man hoppas dock att kunna ta fram normer för inre vatten.

En annan tanke i lagen är att man kan utnyttja s.k. förbättringsöverskott som uppkommer grund av en viss åtgärd. Om ett

överskott uppstår kan 2/3 av överskottet utnyttjas i annan verksam-

het. Man kan även tänka sig att någon annan än den som skapat

förbättringsöverskottet kan få rätt att utnyttja det, en form av handel med utsläppsrättigheter kan uppkomma. Möjligheterna att arbeta med förbättringsöverskott har begränsats till tillståndspliktig verksamhet. Det är Landskapsstyrelsen som i tillståndsärendet skall bestämma vilket förbättringsöverskott som uppkommit utöver vad som följer av lagens krav på åtgärder, alltså effekter av frivilliga åtgärder. För-

bättringsöverskottet får bara användas inom ett visst område som anges

i tillståndsbesluten. Så sent som i april år 1997 hade inga ärenden rörande förbättringsöverskott aktualiserats. Om man konstaterar att ett visst försiktighetsmått som baserar sig

på bästa möjliga teknik är allt för kostsamt i förhållande till nyttan har

man möjlighet att välja ett lindrigare försiktighetsmått. Om man väljer en lindrigare nivå kan detta i en vattenförbättringsplan kombineras med

avgifter som helt eller till viss del motsvarar kostnadsskillnaden mellan

nivåerna. Avgifterna läggs i en förbättringsfond som kan utnyttjas för andra mer kostnadseffektiva åtgärder enligt vattenförbättringsplanen. Det är kommunerna som ansvarar för annan planering än vattenför-

En internationell utblick 73

bättringsplaner. Intressant att notera är att ett vattenföretag eller

vattenfarlig verksamhet inte får strida mot vattenförbättringsplaner, byggnadsplaner, generalplaner m.fl. uppräknade planer. Planernas inbördes förhållande regleras inte i vattenlagen eller i annan lag men effekten blir att verksamhet inte är tillåten om den strider mot någon av planerna. Detta medför att en åtgärd som i och för sig är tillåten

enligt en kommunal plan kan vara förbjuden enligt vattenförbättrings-

planen. Även det omvända förhållandet kan tänkas vilken medför att en kommun kan besluta om strängare regler än som framgår av en

vattenförbättringsplan.

1 1 Slutsatser .

Det är svårt att dra några slutsatser av den åländska lagstiftningen

eftersom den är ny och man inte hunnit tillämpa den i någon egentlig

omfattning. Lagstiftningen är emellertid i sig mycket intressant och

visar bl.a. på att det är möjligt att lagtekniskt lösa frågor om omfördelning av medel mellan olika verksamheter. En sådan lösning kan mycket väl komma att behövas inom ramen för miljösamverkan på olika plan i Sverige.

6.2 Frankrike

Frankrike har sedan år 1964 arbetat med vattenfrågor med avrinningsområden som indelningsgrund. Landet är indelat i sex större avrinningsområden efter de stora floderna. Inom varje område finns en

förvaltningsorganisation, Agence de leau. Organisationen består av en tlodområdeskommitté comité de basin och ett verkställande förvalt-

ningskontor förvaltningskontoret kallas vanligen Agence de leau,

men är egentligen den verkställande delen av organisationen. I den

fortsatta framställningen använder jag begreppen kommittén och förvaltningskontoret för de olika delarna av organisationen och

begreppet Agence de leau för organisationen som sådan. Agence de leau är inga myndigheter utan offentligt ägda organisationer som skapats genom vattenlagstiftningen. De sorterar både under miljöministeriet och ñnansministeriet men budgetfmansieras enbart via finans-

minsiteriet. I Frankrike arbetar men med femåriga vattenplaner och enligt den senaste antagits i år är det huvudsakliga målet för vattenadsom

ministrationen att i enlighet med den franska vattenpolitiken och EGdirektiven skydda vattenresurserna, motverka föroreningar och

garantera att de marina miljöerna är i balans. Den nya franska vattenpolitiken bygger på tre element. En vattenlag antogs år 1992 ny

En internationell utblick sou 1997:155

som definierar vattenresurserna som nationella tillgångar. Vidare har man inrättat ett vattendirektorat inom miljöministeriet och under detta lagt ett antal regionala miljömyndigheter. Slutligen har man satsat betydligt mer pengar än tidigare vattenrelaterade frågor.

6.2.1 :Agence de leau

Agence de leau är alltså en organisation som har vissa uppgifter vad gäller förvaltningen av vattenresurser. Organisationen är ingen myndighet utan mer av ett samverkansforum för de olika aktörerna på vattenområdet. Organisationen är fristående från myndigheterna och kan göra sina egna prioriteringar. Rollen som samverkansorgan ses tydligt i sammansättningen av kommittén. Kommittén år det beslutande organet och i den finns representanter för den statliga administrationen, politiker samt vattenanvädarnas representanter. Ungefär en tredjedel av ledamöterna kommer från respektive sektor. Bland vattenanvändarna finns framför allt representanter för industrin, fisket och jordbruket men det finns även representanter för andra näringar och naturvårdsorganisationer. Kommittéerna är alltså sammansatta av olika intressen och den bärande tanken bakom detta är att kommittéerna skall vara ett forum för diskussion och samråd och att denna process skall leda till samsyn rörande de vattenanknutna frågorna. Kommittén skall genomföra den franska vattenpolitiken inom sina respektive områden. Genomförandet skall anpassas till de lokala och regionala förhållandena och manifesteras i olika planer. Planerna kan ses som ett resultat av överläggningarna mellan de olika intressena som finns i kommittén, alltså en plattform som alla är överens om. Man tar fram en övergripande femårsplan för varje Agence de leau men även andra planer för mindre områden eller särskilda frågor. Den sjunde femårsplanen har antagits för tiden 1997-2001. Arbetet med planen pågick en läng tid och man strävade efter att stabilisera utgifterna eftersom de hade ökat kraftigt mellan femte och sjätte planerna. Även kommittéerna är självom ständiga och kan göra egna prioriteringar har departementen möjlighet att styra planeringen genom riktlinjer. I planerna behandlas bl.a. frågor om mål för Vattenkvalitet, åtgärder skall genomföras och hur de skall finansieras. Ungefär hälften av som åtgärderna rör vattenrening och i övrigt handlar det om olika åtgärder inom industri och jordbruk m.m. I kommittéerna har man möjlighet att bestämma hur resurser skall fördelas. Detta innebär att medel kan styras till de åtgärder som gör störst nytta. De olika intressenterna har stora möjligheter att genom kommittéerna påverka inriktningen på åtgärdsplaneringen. En annan viktig uppgift för kommittéerna är att utifrån de åtgärder

En internationell utblick 75

som skall genomföras enligt femârsplanen fastställa avgifterna för vattenanvändning. Det är framför allt sådana brukare som får vatten levererat via vattenverk som får betala avgifter. Jordbrukare med egna brunnar har, främst grund av praktiska svårigheter, inte betalat avgifter till Agence de leau i någon större omfattning. Avgifterna grundar sig bl.a. på uttagens storlek och påverkan på vattenkvaliteten, alltså både uttags- och utsläppsavgifter. Den s.k. PP-principen används för att se till att vattenanvändare får klart för sig vilka kostnader vattenanvändningen medför. Förvaltningskontoren bistår kommittéerna med underlag till

planeringen och besluten om vattenavgifter. Kontoren skall även vara

den exekutiva delen av Agence de leau och verkställa planer och beslut. Förvaltningskontoren har en styrelse som även den är partssammansatt. Det finns även lokala kontor för att stärka organisationens lokala förankring. Förvaltningskontoren och de lokala kontoren arbetar med att genomföra planerna. En mängd olika åtgärder vidtas inom olika områden. Man strävar hela tiden efter samförståndslösningar och genomdriver inte åtgärder mot de inblandades vilja. Förvaltningskontoren arbetar mycket med olika typer av avtalslösningar där enskilda företag åtar sig att utföra något och i gengäld får viss ersättning. På jordbrukssidan har man arbetat detta sätt vad gäller bevattningsfrågor, brukningsmetoder, djurhållning osv. Eftersom förankringsprocessen är viktig arbetar man även med teknisk rådgivning och utbildning för att uppnå bra resultat. Jordbruket har fått stora bidrag genom Agence de leau men ännu inte betalat avgifter för vattenanvändningen i någon större utsträckning. Den förhandlingsmodell som används har emellertid lett till att det blir allt svårare för

jordbruket att hävda att de inte skall betala avgifter. De konfronteras

i kommittéerna och andra organ med andra vattenanvändare som betalar avgifter.

6.2.2 Regionala miljömyndigheter

Sedan år 1992 finns 22 regionala miljömyndigheter. Sex av dem är kopplade till de sex flodområdena. De regionala miljömyndigheterna sorterar under vattendirektoratet i miljöministeriet. Deras uppgift är att genomföra den nationella lagstiftningen och EG-rätten. De skall vidare övervaka hur vattenresurser förvaltas och medverka i utvecklingen av sådana resurser i samverkan med Agence de leau och lokala myndigheter. De regionala myndigheterna har även en rådgivande roll i olika vattenfrågor och ansvarar för utvecklandet av en databank. Agence de leau har alltså möjlighet att styra genom finansiering och de regionala miljömyndigheterna skall se till att lagar osv. efterföljs.

76 En internationell utblick

6.2.3 Vattenförvaltningsplaner, SDAGE och SAGE

Agence de leau och de regionala miljömyndigheterna skall enligt vattenlagen från år 1992 ta fram styrande vattenförvaltningsplaner för de sex flodområdena, Schéma Directeur dAménagement et de Gestion des Eaux, SDAGE. Planerna tog tre år att arbeta fram bl.a. beroende på den förankringsprocess som genomfördes. Precis som beträffande

de femåriga planer som tas fram av Agence de leau skall vattenför-

valtningsplanema tas fram i samarbete mellan myndigheter, kommuner

och privata aktörer. I vissa områden var miljöorganisationerna inledningsvis mer positiva till vattenförvaltningsplaner än övriga

aktörer. Detta ledde till att de första utkasten till planer i stor

utsträckning kom att påverkas av miljöorganisationernas krav och

önskemål. Efter hand vaknade dock övriga intressenter till och planerna kom senare att bli mer balanserade mellan olika intressen.

Miljöorganisationerna har inte alls samma representation i kommittéer-

de olika näringarna varför näringsintressena väger tyngre i na som beslutsprocessen. Målsättningen var att alla aktörer skulle delta i planeringen och slutligen ställa sig bakom planerna. I planerna har man listat olika problem och målsättningen för arbetet de kommande 10-15 åren. Vattenförvaltningsplanerna för de sex tlodområdena är

alltså mer övergripande och målinriktade än de femåriga åtgärdspla- Vattenförvaltningsplanerna skall vara styrande för övrig

nerna. planering och verksamhet. De beaktar befintlig lagstiftning och EGrätten och ställer i vissa avseenden högre krav än i nationell lagstift-

ning och EG-rätt. Myndigheter och andra skall i sin verksamhet följa

vattenförvaltningsplanerna. Stöd till åtgärder kan bara ges om åtgärderna är förenliga med planerna. Vattenförvaltningsplaner kan vid behov tas fram för delavrinnngsområden eller andra områden, Schéma dAménagement et de Gestion des Eaux, SAGE. I en SAGE kan man identifiera mål för vattenarbetet, utreda orsaker till miljöproblem, identifiera känsliga områden, föreslå åtgärder m.m. Initiativet att ta fram en SAGE kommer normalt från den lokala nivån och prefekten i en kommun kan lägga fram ett

förslag till SAGE. Agence de leau och de regionala miljömyndigheterna medverkar vid sådan planering. Om en SAGE antas av

prefekten bildas en organisation som skall genomföra planen. Åtgärder

inom för SAGE kan finansieras av Agence de leau eller på ramen en

annat sätt. Om en SAGE antagits skall åtgärder som vidtas i området stämma överens med planen. Hittills har endast ett 15-tal sådana planer

tagits fram.

En internationell utblick 77

6.2.4 Information om kväveläckage, CORPEN

På initiativ från miljöministeriet och jordbruksministeriet har man bildat en organisation, CORPEN, för att informera jordbrukare om kväveläckage m.m. CORPEN är en kommitté med representanter för myndigheter, industri och jordbrukare m.fl. De båda ministerierna har delvis olika på jordbruk och organisationen har kommit till stånd syn även för att skapa ett forum för diskussion och samförstånd mellan ministerierna. Man tror inte att enbart lagstiftning ger tillräckliga resultat och vill därför föra ut kunskap och samla aktörer. Utan kunskap om bakgrunden till en viss lagstiftning kommer den inte att accepteras. Inom CORPEN arbetar man alltså med information till jordbrukarna och inte med att ta fram regelverk för jordbruket. CORPEN sysslar även med metodutveckling och för ut erfarenheterna från den verksamheten till jordbrukarna. Förhållandet mellan de olika aktörerna kan kortfattat beskrivas så att lagstiftaren bestämmer regelverket, CORPEN informerar och Agence de leau kan finansiera projekt.

6.2.5 Samverkan mellan jordbrukare, Ferti-Mieux

Vid sidan Agence de leau har man inrättat samrådsgrupper för att av minska växtnäringsläckaget. De första grupperna bildades år 1991 och år 1994 fanns 41 samrådsgrupper som sammanlagt involverade mer än 20 000 jordbrukare och mer än en miljon hektar mark. Grupperna är alltså stora och förutom jordbrukare deltar representanter för myndigheter, lokala politiker, vattenintressenter m.fl. Ferti-Mieux-projekten är fristående organisationer med egna sekretariat. Projekten finns framför allt i de känsliga regionerna. Man arbetar inom projekten med att upprätta omrâdesbeskrivningar och prioriteringsplaner för åtgärder. I organisationen finns en styrgrupp skall besluta om planen. Man strävar efter att samtliga som inblandade skall överens om åtgärderna. Efter beskrivning och vara planering riktar sig med rådgivning till de enskilda brukarna om man till exempel hur arbetar med fånggrödor, kantzoner osv. Just man rådgivning och information till lantbrukarna anses vara en mycket viktig del av arbetet. Man tycks inte tro på enbart regelstyrning utan poängterar att förankring av lagstiftning är en avgörande förutsättning för att den skall följas. Efter det att åtgärder vidtagits sker en uppföljning för att ta till vara sådana erfarenheter som kan användas i det fortsatta arbetet. Deltagande i projekten sker på frivillig våg och en bärande tanke år att de åtgärder vidtas inte skall påverka jordbruksföretagets som

78 En internationell utblick

ekonomi negativt.

6.2.6 Slutsatser

Det franska systemet kännetecknas av att man arbetar mot konsensuslösningar. Alla inblandade parter skall vara delaktiga i arbetet med de vattenanknutna miljöfrågorna. En effekt av detta synsätt är att man inte kan för fort fram med lagstiftning. Å andra sidan pekar på ny man att en väl förankrad lagstiftning och åtgärdsplanering har betydligt större effekt än en lagstiftning som ingen respekterar. Samverkan i olika organisationer är alltså ett genomgående drag i det franska vattenarbetet. En annan viktig slutsats man kan dra är att arbetet med vattenfrågor måste ta tid. Effekterna av åtgärder låter ibland vänta sig. Fransmännen har trettio års erfarenhet av samverkan och i det perspektivet anser man sig ha åstadkommit en hel del. Den femåriga planeringen inom Agence de leau och den 10-15 åriga planeringen i SDAGE tyder att man betonar det långsiktiga arbetet. Samverkan har den positiva effekten att olika intressen möts och deras argument och synsätt ställs emot varandra. Det blir då svårare att skjuta över ansvaret på andra. Framför allt har man sett detta beträffande jordbruket. Om en myndighet talar enbart med representanter för jordbruket är det svårt att komma fram till vilket ansvar jordbruket har och vilka åtgärder som bör vidtas. Det är även mycket svårt att nå lösningar om hur jordbruken skall bidra ekonomiskt till verksamheten som bedrivs av till exempel Agence de leau. Argumentet från jordbruket är att man inte har råd att betala för sin miljöpåverkan. Detta i kombination med svårigheter att mäta jordbrukets Vattenuttag har lett till att jordbruket inte bidragit till finansieringen av Agence de leau i någon nämnvärd omfattning. Jordbruket har däremot erhållit stora bidrag från Agence de leau. Om man å andra sidan ställer jordbruket mot industrin och övriga näringar är det svårare för en part att hävda att man inte har något ansvar eller skall bidra till finansiering av den vattenvårdande verksamheten. Agence de leau har rätt att ta ut avgifter för vattenanvändning och pengarna används till miljöförbättrande åtgärder inom området. Kopplingen mellan avgifter och åtgärder medför att vattenanvändarna tydligt hur deras avgifter används. Även vissa år enbart ser om man betalar avgifter sker en utjämning över tiden så att de olika sektorerna, möjligen med undantag för jordbruket, ser att pengar förs åter till den egna sektorn. Jordbruket har inte betalat avgifter i den utsträckning som det erhållit stöd.

En internationell utblick 79

6.3 Norge

Sedan mitten av 1980-talet har ett antal samverkansgrupper, så kallade bekkelag, bildats i Norge. Ett bekkelag är en ideell förening som har som målsättning att reducera tillförseln av näringsämnen till ett visst vattendrag. Bekkelagen bygger på ett underifrånperspektiv och har vanligen tillkommit initiativ från enskilda jordbrukare. Vanligtvis består bekkelagen av 15-25 medlemmar, de flesta jordbrukare men även enskilda hushåll, företag, ñskeföreningar och kommuner kan vara

medlemmar. Syftet är att så många som möjligt av de som påverkar

vattenkvaliteten i bäcken skall vara medlemmar. Deltagandet är dock frivilligt även om ett socialt tryck etableras för att med samtliga berörda. Till laget kan man även knyta personer från olika organisationer, myndigheter och kommuner. Inom bekkelagen arbetar man med att identifiera utsläpp och att hitta praktiska lösningar pâ läckageproblemen. Man trycker på att ett bekkelag inte får omfatta ett alltför stort område. För större vattendrag rekommenderar man att flera bekkelag bildas för olika delar av vattendraget. I bekkelagen arbetar man med att beskriva områdena och identifiera

utsläppskällor. Med hjälp av rådgivare upprättas växtnäringsbalanser på gårdarna och man planerar åtgärder som skall genomföras på gårds-

nivå. Åtgärderna tar ofta sikte på frågor om gödsling. Man kontrolle-

rar och mäter läckage från gödselbrunnar och mäter kvaliteten vattnet. Inom ramen för bekkelagen förekommer också vissa sociala aktiviteter.

6.4 Storbritannien

I England och Wales har man sedan mycket lång tid tillbaka arbetat avrinningsområdesvis med vattenfrågorna. Redan för ca 60 år sedan

påbörjades ett avrinningsornrådesbaserat atbete i syfte att skydda landet

mot översvärrmingar. Allteftersom åren förflutit har arbetet kommit att vidareutvecklas med en rad andra frågor såsom produktion och distribution av farskvatten, vattenresursutnyttj ande och vattenkvalitetsförbättrande åtgärder. Arbetet har i all huvudsak bedrivits inom åtta olika flodornrådesdistrikt. Totalt omfattar England och Wales ca 140

huvudavrinningsområden.

1987 bildades National River Authority NRA med en regional indelning i de åtta distrikten. I och med bildandet av NRA överfördes alla vattenanknutna frågor inklusive de miljörelaterade till distrikten.

Under samma period har frågorna om produktion och distribution

tillsammans med vissa andra icke vattenrelaterade frågor förts över till privata företag. Den l januari 1996 bildades Environment Agency EA. EA är en

80 En internationell utblick

central myndighet med ansvar för alla miljöfrågor. Under det centrala EA finns åtta regionala organisationer. Dessa bygger på avrinningsområden och är identiska med de tidigare NRA-distrikten. Vad man i praktiken gjort är att man fört över alla miljöfrågor till de regionala organ som tidigare sysslade enbart med de vattenanknutna frågorna. Distrikten har sedan delats upp i olika mindre områden ca 3 till 4

per distrikt areas och i varje sådant områden har distriktet lokalkon-

tor. Det operativa arbetet sker i första hand ute i distrikten och då ofta på lokalkontoren medan den centrala myndigheten svarar för övergripande policyfrågor m.m. I arbetet med vattenfrågorna tar man vart femte år fram områdesbeskrivningar för de ca 140 huvudavrinningsområdena Catchments. Beskrivningarna tas fram i samråd med berörda lokala aktörer och organisationer. Utgående från beskrivningarna och en centralt fastställd policy, inklusive miljökvalitetsmål, arbetar med sedan fram en åtgärds-

plan i syfte att uppnå de uppsatta miljökvalitetsmålen. Åtgärdsplanen

tas även den fram i samarbete med berörda aktörer och organisationer. Planen bygger, förutom obligatoriska moment, helt frivilliga åtgärder, alltså åtgärder som de berörda aktörerna självmant tagit sig att utföra under den kommande femårsperioden. I den utsträckning de överenskomna åtgärderna inte bedöms som tillräckliga för att uppnå miljökvalitetsmålen framhålls detta i planen. Man pekar därvid även vilka resterande åtgärder som bedöms som nödvändiga. Planerna uppdateras varje år fram tills dess att femårsperioden förflutit och ett nytt arbete med beskrivning och därtill hörande ny plan påbörjas. Om åtaganden gjorda i åtgärdsplanen inte uppfylls påpekas det i den årliga uppdateringen. Ett tillbakaträdande från gjorda utfástelser resulterar således i att man som aktör pekas ut vid uppdateringen. Arbetssättet med områdesbeskrivningar och åtgärdsplaner härstammar från tiden med NRA och är inget nytt för EA. Totalt arbetar ca 9 500 peroner inom EA och dess regionala och lokala kontor. Arbetet med att ta fram en beskrivning av och en åtgärdsplan för var och ett av de ca 140 huvudavrinningsområdena uppskattas kosta ca 1 till 2 miljoner kr. Detta är dock bara en mindre del av det totala arbete som bedrivs inom EA. Arbetet inom EA skall i stort sett helt bekostas med olika former av avgifter, bl.a. avgifter nyttjande av vatten. Den totala kostnaden för EA:s arbete uppgår i dag till knappt 6 mdr kr., varav ca 4,5 mdr kr. används för arbete med vattenfrågor. I dag är ca 75 % av verksam-

heten avgiftsñnansierad.

7 Miljösamverkan i vattenvården

Miljösamverkan kan fylla en funktion flera olika nivåer. Avrinningsmyndigheterna bör samråda med olika aktörer och organisationer i arbetet med att beskriva områdena och att ta fram distriktsvisa âtgärdsplaner. På andra nivåer kan syftet med samverkan variera allt efter de lokala förutsättningarna och behoven. Samverkan bör som huvudregel vara frivillig och stimuleras fram i de fall den kan leda till positiva resultat för miljön. Det bör vara möjligt att lämna över förvalmingsuppgifter såsom planering och fördelning av medel till olika samverkansgrupper. Om uppgifter lämnas över bör det bara göras till organisationer som uppfyller vissa krav och som bildats genom förrättning. I vissa fall kan det vara befogat att tvinga in motsträviga aktörer i en sådan samverkansorganisation.

Mina resonemang kring miljösamverkan bygger att idéerna om avrinningsområdesvis förvaltning enligt mitt tidigare betänkande genomförs. Jag förutsätter även att den avrinningsområdesvisa förvaltningen och vissa åtgärder finansieras med hjälp av vattenavgifter i enlighet med tankarna i mitt förra betänkande. Inledningsvis görs därför kort sammanfattning av de tidigare redovisade idéerna. en

7.1 betänkandet SOU 1997:99

Sammanfattning av

vattenadministration Vatten är livet

En ny -

7. 1 1 Administrationen .

Sverige bör med huvudavrinningsområdena som bas delas i ca tio avrinningsdistrikt. Distrikten skall bestå av ett eller flera avrinningsornråden, kustornråden med direktavrinning till havet, samt kustvatten. Inom varje sådant distrikt bör man utse en fristående enhet vid en länsstyrelse till ansvarig avrinningsmyndighet. Avrinningsmyndigheterna skall beskriva distrikten och analysera olika verksamheters påverkan på vattenresurserna. För varje avrinningsdistrikt bör miljökvalitetsmål beslutas. Sådana miljökvalitetsmål kommer till stor del att bestå av miljökvalitetsnormer. Avrinningsmyndigheten bör ges

82 Miljösamverkan i vattenvården

för att ta fram och fastställa åtgärdsplaner i syfte att uppnå ansvar

relevanta miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. Åtgärdsplanerna

bör vara bindande för domstolar, kommuner och myndigheter. De länsstyrelser som inte får en avrinningsmyndighet, kommunerna, vat-

tenvårdsförbund, organisationer och privata intressenter bör ges stor

möjlighet att påverka det distriktsvisa arbetet. Obligatoriska samrådsförfaranden bör finnas. Avrinningsmyndigheterna bör även det övergripande ansvaret för miljöövervakning och kalkning. Inom avrinningsdistrikten bör länsstyrelserna samverka om miljöprövningsenheterna. Det bör bara finnas en miljöprövningsmyndighet i varje distrikt. Miljödomstolarnas geografiska områden bör anpassas till avrinningsdistrikten.

Inom huvudavrinningsområdena 119 st bör kommunerna sträva

efter att, så långt det är möjligt, samverka om prövningsverksamsom heten sâ sätt att antalet prövningsenheter begränsas till en per avrin-

ningsområde. Sådan samverkan kan ske genom kommunalförbund eller

nämnd. Även tillsynsverksamheten, och då främst hantegemensam ringen anmälningsärenden, bör om möjligt begränsas till en enhet av per avrinningsområde. Miljöbalken bör så det är möjligt att genomföra ett avanpassas

rinningsområdesbaserat administrativt systern för hantering av vattenfrågorna. Miljökvalitetsmål bör definieras för avrinningsdi-

strikten och regleras i miljöbalken. Åtgärdsplaner för att uppnå målen bör tas fram för avrinningsdistrikten. Ätgärdsplanernas rättsverkan bör

regleras i balken. De bör vara bindande för domstolar, kommuner och myndigheter. Innehållet i åtgärdsplanerna kan regleras i balken, annan lag eller i förordningar. Även i övrigt bör miljöbalken så att anpassas

den vid ikraftträdandet tillåter en avrinningsdistriktsvis administration.

7. 1.2 Finansiering

En avgift utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. Avgiften bör såväl stora som små punktkällor samt avse även diffusa källor såsom skogs och jordbruk. Intäkten från avgiften eller del av den bör vid behov användas för att finansiera tillkommande arbete med vattenfrägorna och för att höja kvaliteten i arbetet men även för befrämjandet av miljösamverkan det lokala planet. Storleken avgiften måste sättas så att inte enskilda belastas orimligt hårt eller så att lönsamheten i företag äventyras. Sådana avgifter bör i största möjliga utsträckning samordnas med motsvarande avgifter

eller skatter med samma syfte, exempelvis kan skatten på handels-

gödsel behöva reduceras. Frågan om avgifter behandlas vidare i avsnitt

Miljösamverkan i vattenvárden 83

7.2 Miljösamverkan olika nivåer på

Med miljösamverkan menar jag ett stort antal samverkansformer olika nivåer. Jag har i avsnitt 2 försökt avgränsa begreppet visst sätt. Detta betänkande tar sikte miljösamverkan för att uppnå en bättre Vattenkvalitet. Det är dock svårt och knappast lämpligt att sträva efter att renodla de olika samverkansprojekten till att endast hantera vattenanknutna frågor. Själva formen för samverkan bör därför inte vara beroende av att endast vattenanknutna frågor hanteras. Som jag varit inne tidigare är begreppet miljösamverkan brett. Samverkan kan ske en mängd olika nivåer och med en mängd olika aktörer inblandade. Avrinningsmyndigheterna bör samråda med olika aktörer och organisationer i arbetet med att beskriva områdena och att ta fram distriktsvisa åtgärdsplaner. Planerna bör inte fastställas i samverkan, utan av avrinningsmyndigheterna, men det är viktigt att de olika intressena får komma till tals under processen med att ta fram materialet. Samverkan kommer att behövas i olika stora områden beroende på vilka problem och vilka aktörer som finns i området. Det kan handla om åtgärdsgrupper för ett relativt stort område eller om små samverkansgrupper i ett mycket begränsat område. Vem som bör delta i sådan samverkan måste variera frän fall till fall. Om det finns skäl att samverka inom ett visst område bör dock målsättningen vara att samtliga aktörer, eller företrädare för dem, som på något sätt påverkar vattenkvaliteten skall engageras i samverkan. Inom ett mindre jordbruksområde bör till exempel så många som möjligt av jordbrukarna delta. Vidare bör samverkansgruppen engagera företrädare för kommuner och myndigheter på liknande sätt som varit fallet i t.ex. Humlebäcksprojektet. Jag är inte främmande för samverkan utan inblandning av myndigheter eller kommuner, till exempel samverkan mellan jordbrukare enbart i kunskapsdelen. Sådan samverkan kan t.ex. ordnas av de egna organisationerna. Myndigheter och kommuner kommer att spela en roll i miljösamverkan t.ex. som förmedlare av kunskap och som beslutsfattare. Myndigheterna och kommunerna bör endast delta som medlemar i samverkansgrupper om de genom någon verksamhet påverkar vattenkvaliteten t.ex. genom utsläpp eller uttag. I så fall skall de delta i denna roll och inte som myndighet eller kommun.

7.3 Vilken funktion skall miljösamverkan fylla

Miljösamverkan bör som huvudregel vara frivillig och stimuleras i de fall den kan leda till positiva resultat för miljön. Samverkan bör även

84 Miljösamverkan i vattenvården

stimuleras när den kan leda till ökad kostnadseffektivitet. Genom samverkan bör man på olika sätt kunna bidra till att förbättra vattenkvaliteten. För att samverkan skall vara meningsfull krävs att man uppnår något som inte är möjligt om var och en agerar var för sig. En samverkan måste alltså leda till någon form av positivt resultat. Man kan tänka sig olika positiva effekter av samverkan. På distriktsnivå kan samverkan resultera i att beslutsunderlaget för avrinningsmyndigheten blir bättre och att planerade åtgärder har stöd bland dem som skall genomföra åtgärderna. På de lägre nivåerna kan syftet med samverkan variera alltefter samverkans inriktning. De positiva effekterna måste få variera. Det kan till exempel handla om samverkan för att uppnå utsläppsminskningar men även samverkan i kunskapsfrågor. Kunskaper som sedan kan utnyttjas av de enskilda verksamhetsutövarna. Man kan tänka sig att en samverkansgrupp åtar sig ett visst beting som skall uppfyllas genom samverkan, till exempel en viss minskning av utsläpp av förorenande ärrmen. Det mål som så sätt kan kopplas till en viss grupp kan vara en del av åtgärdsprogram för att uppfylla ett miljökvalitetsmål eller en miljökvalitetsnorm för ett avrinningsområde. Avrinningsmyndigheterna bör arbeta med att initiera och stimulera sådan samverkan som leder till miljöförbättringar eller ökad kostnadseffektivitet.

7.4 Vilket ansvar kan man samverkansgrupper

ge

Samverkan i olika former kan bland annat syfta till att förbättra vattenkvaliteten. Avrinningsmyndigheterna bör ha möjligheter att i viss utsträckning delegera ansvar till samverkansgruppena. På distriktsnivå

bör man engagera samverkansgrupper i åtgärdsplaneringen. Däremot

bör själva åtgärdsplanerna beslutas av avrinningsmyndigheterna. Jag tror inte ett system med bindande planer som beslutas i en samverkansgrupp som bland annat består av företrädare för de olika näringarna. Det franska systemet bygger delvis på att planeringen görs i de partssammansatta Agence de leau, men jag vill alltså inte föreslå något liknande. Däremot är det viktigt att avrinningsmyndigheterna involverar dessa intressenter i planeringsprocessen ett tidigt stadium. De olika avrinningsmyndigheterna måste därför initiera samverkansformer för det distriktsvisa arbetet och kanske även vara beredda att till viss del finansiera sådan samverkan. Jag anser att man i stor utsträckning bör kunna använda sig av vattenvårdsförbunden för sådan samverkan. Jag vill dock inte så långt att jag föreslår en obligatorisk form av samverkan i vattenvårdsförbund. Möjligheten att kunna påverka den distriktsvisa planeringen bör vara en tillräcklig

Miljösamverkan z vattenvården 85

morot för att olika intressenter skall sig i förbunden eller engagera andra motsvarande samverkansorgan.

I åtgärdsplaneringen ligger även att lämna förslag till hur Vattenav-

gifterna skall användas inom distrikten. De olika aktörerna kommer sannolikt att vara mycket intresserade att påverka hur medel av fördelas mellan olika typer av åtgärder och verksamheter. Man kan tänka sig att den distriktsvisa planeringen leder fram till att en viss minskning av utsläpp bör ske i ett visst område. Man kan då inom avrinningsmyndigheten fatta beslut åtgärder ett eller om mer mindre detaljerat sätt. Om man väljer en hög detaljeringsnivå kan planeringen ligga till grund för beslut insatser och hur de skall om

finansieras. I så fall kan avrinningsmyndigheten besluta om och avsätta

medel till insatsen. Om man ä andra sidan nöjer sig med att besluta om en viss minskning bör avrinningsmyndigheten kunna lämna över ansvaret för den detaljerade planeringen och fördelningen medel till av en samverkansgrupp. Om en grupp skall få rätt att besluta åtgärder eller förom om

delning av ett ramanslag måste avrinningsmyndigheten kunna ställa

vissa krav på samverkansgruppen. Jag menar att det bör vara möjligt för avrinningsmyndigheterna att delegera visst till olika ansvar samverkansgrupper. Avrinningsmyndigheten bör i samband med sådant

överlämnande av planeringsansvar, genomförandeansvar eller

ansvar för fördelning av medel besluta om villkoren för samverkansgruppen.

Avrinningsmyndigheten bör formulera mål och fatta beslut om tilldelning av medel. Vidare bör avrinningsmyndigheten besluta om

eventuella dispenser från det generella regelsystemet. Om avrinningsmyndigheten inte är den instans som kan besluta om dispenser bör avrinningsmyndigheten i stället som en del bindande åtgärdsplan av en besluta att dispenser skall ges varefter den myndighet som hanterar dispensärenden har att fatta beslut. Sammanfattningsvis anser jag att avrinningsmyndigheterna bör ha

möjlighet att delegera frågor rörande ätgärdsplanering, genomförande

och fördelning av medel till olika samverkansgrupper eller organisationer. Om sådant överlämnande skall ske måste eller gruppen organisationen uppfylla vissa krav. I sammanhanget bör notera att man om en uppgift innefattar myndighetsutövning så krävs lagstöd för att få lämna över uppgiften till ett bolag, förening, samfállighet, en en en stiftelse eller en enskild individ, 11 kap. 6 § tredje stycket RF. Jag utesluter inte att uppgifter som innefattar myndighetsutövning skall få lämnas över till olika samverkansorgan. Om vill kunna lämna man över sådana uppgifter krävs alltså att det sker till viss lagreglerad en organisation som uppfyller vissa krav och att det finns lagstöd för överlämnandet. I vart fall uppgifter som innebär att fatta beslut om fördelning av medel inom ett område torde utgöra myndighetsutövning och därmed kräva lagstöd.

86 Miljösamverkan i vattenvården

7.5 Krav samverkansgrupperna

Eftersom jag ser ett behov av samverkan olika nivåer är det svårt

att behandla miljösamverkansgrupper som något enhetligt. Precis som

de geografiska områdena kan variera bör organisationsformerna

variera. Det går därför inte att föreslå någon enhetlig modell. Däremot

kan man ställa upp krav på olika organisationsmodeller om man tänker sig att överlämna någon form av makt till dem. Avrinningsmyndigheterna bör ha vissa möjligheter att lämna över frågor rörande till

exempel åtgärdsplanering, genomförande och fördelning av medel till

samverkansgrupper. Samverkansgrupperna bör uppfylla vissa krav om de vill sådana uppgifter överlämnade till sig. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning fâr överlämnande endast ske till vissa

typer av organisationer nämligen bolag, föreningar, samfálligheter

eller stiftelser. Jag anser dock att överlämnande av uppgifter till en samverkansgrupp bara bör komma i fråga om det sker till erkända och lagreglerade associationsformer, detta oavsett om uppgiften innefattar myndighetsutövning eller inte. De associationsformer som räknas upp i ll kap. 6 § tredje stycket RF är enligt min uppfattning tillräckliga och man behöver inte skapa nya former särskilt för miljösamverkan. Nästa fråga är om alla typer av associationer som räknas upp bör komma i fråga för delegering av ansvar. Bolag bör av principiella skäl inte komma i fråga. Uppgifterna som kan överlämnas kan leda till omfattande konsekvenser och det är viktigt att besluten har så brett stöd som möjligt i det område som berörs. Därför bör överlämnande av

uppgifter endast ske till associationer som bildats efter förrättningsför-

farande. Om man skall fördela medel eller i övrigt ha hand om

förvaltningsuppgifter bör organisationerna vara öppna för insyn. Offentlighetsprincipen bör därför gälla i verksamheten. Det är vidare

viktigt att allmänheten genom t.ex. miljöorganisationer får möjlighet att delta i olika samverkansgrupper. Samverkan kan annars bli allt för aktörsorienterad. Man kan i detta sammanhang jämföra med det franska systemet där miljöorganisationerna är representerade i olika organ.

Alla samverkansgrupper behöver inte uppfylla de uppställda kraven, det är inte säkert att det alltid är lämpligt att överlämna förvalt-

ningsuppgifter till samverkansgrupper.

Uppgifter bör alltså endast lämnas över till associationer som

uppfyller vissa krav och som bildats genom förrättning. I vissa fall kan ett lyckat resultat vara beroende av att i princip alla berörda aktörer deltar i samverkan. Man får då ställa sig frågan om det skall att tvinga fram samverkan i vissa fall om man inte kommer fram genom frivillighet. Jag vill inte utesluta möjligheten att låta avrinningsmyndigheterna ta initiativ till en samverkan i de fall man inte lyckas komma fram till en frivillig samverkansform. Det kan

Miljösamverkan i vattenvárden 87

finnas situationer då nyttan av ett visst samarbete är så stor att man bör ha möjlighet att med även de som inte deltar frivilligt. Man kan då tänka sig olika typer av förrättningsförfaranden för att få till stånd samverkan. Jag har behandlat förrättningsförfaranden i avsnitt 5. en Jag vill dock återigen trycka att frivillighet bör eftersträvas och att tvång endast skall kunna tillgripas i vissa särskilda situationer och att förutsättningarna och formerna måste vara lagreglerade. Det får alltså inte handla något godtycke från avrinningsmyndigheternas sida. om

7.6 Stimulansmedel

Som jag varit inne bör samverkan som huvudregel vara frivillig. Samverkan kan komma till stånd av många orsaker och initiativ från flera håll. De samverkansformer jag studerat har initierats av

enskilda, organisationer eller kommuner. Kännetecknande för sam-

verkan där enskilda är inblandade är att det finns en eller flera drivande krafter inspirerar och entusiasmerar. Det går dock inte som att lita att det alltid skall finnas sådana eldsjälar eller att de som finns skall orka att arbeta förutsättningarna inte är goda. Det bör om därför finnas vissa möjligheter att stimulera fram en samverkan. Det kan handla att inom en samverkansgrupp ges större om man friheter än vad är fallet genom generellt verkande regler. En som eller de enskilda deltagarna kan tillåtas att göra avsteg från grupp generella regler i vissa fall. Det finns redan i dag exempel på samverkansgrupper där deltagarna fått dispenser från gällande skötsellagen. Även länsstyrelsens besluts-

brukningsföreskrifter l om

fattande kollektiv dispens så är det de enskilda brukarna har drag av en formellt får dispens från vissa bestämmelser. De riskerar att som

förlora dispenserna de inte uppfyller vissa bestämda krav.

om Individuella dispenser inom olika områden är inte alltid ändamålsen-

liga. Det bör möjligt att medge undantag från generella regler för

vara visst område inom området vidtar andra åtgärder och att ett om man dessa andra åtgärder är kostnadseffektiva. Om man skall arbeta mer med områdesvisa undantag från generella bestämmelser kan man tänka sig i stället fastställa andra regler eller att låta brukarna själva att avgöra vad skall göras. Om väljer den senare lösningen bör som man området med i samverkan och därmed i stort sett alla inom vara omfattas det sanktionssystem kan finnas inom ramen för av som samverkan. Om dispens för ett visst område och bara man ger en ställer krav de deltar i samverkan kan detta leda till att det är som bättre ekonomiskt för den enskilde brukaren att stå utanför rent och därmed inte åta sig några förpliktelser samtidigt som man gruppen får del generell dispens. Generella dispenser bör därför bara av en komma i fråga samtliga inom området deltar i samverkan, frivilligt om

88 Miljösamverkan i vattenvárden

eller efter ett förrättningsförfarande. Uppnår man inte detta kan man

i stället arbeta med individuella dispenser. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att analysera inom vilka områden det kan vara aktuellt att låta avrinningsmyndigheten eller någon annan myndighet meddela

dispenser. Jag får nöja mig med att konstatera att man i det fortsatta

arbetet bör beakta möjligheten av såväl individuella som områdesvisa

dispenser.

Jag har föreslagit att avrinningsmyndigheterna i viss utsträckning

skall ta ut avgifter för vattenanvändning. Dessa avgifter bör

återföras till vattenarbetet. Ett sätt att stimulera samverkan är att låta

en grupp besluta om fördelning av resurser. Om en samverkansgrupp

har idéer om åtgärder inom ett visst område bör det vara möjligt att

låta en sådan förening, samfällighet eller annan association få avgöra

hur ett visst ramanslag skall fördelas. Ett ramanslag till ett samverkansorgan kan och bör i så fall förenas med krav på redovisning av

hur pengarna använts. Avrinningsmyndigheterna bör ha relativt stor frihet att avgöra hur de uttagna avgifterna skall användas och vem som skall stå för den slutliga fördelningen. Om det visar sig att åtgärder inom en viss sektor, till exempel jordbruket, är mer kostnadseffektiva

än andra åtgärder behöver det inte finnas någon koppling mellan var

avgifterna kommer ifrån, dvs. vilken sektor eller geografiskt område avgiften tagits ut och fördelningen mellan olika sektorer. Det

som avgörande måste vara resultatet av de valda åtgärderna och att man

väljer sådana åtgärder som är kostnadseffektiva. Någon motsvarighet

till det franska systemet med rättvisetänkande mellan sektorerna är inte eftersträvansvärt.

7.7 Former för överlämnade av uppgifter eller

medel

Om avrinningsmyndighet vill lämna över en uppgift eller ett

en ramanslag till samverkansgrupp bör detta göras på visst sätt. Olika en samverkansgrupper bör behandlas på likartade sätt. När man lämnar

över uppgifter eller pengar är det viktigt att förutsättningarna för överlämnandet är klara och uttryckta på visst sätt. Man kan tänka sig

att arbeta med avtal mellan den överlämnande myndigheten och samverkansorganet. Avtalslösningar är flexibla och innehållet i avtalen

kan anpassas efter förutsättningarna. I avtalen kan man reglera förväntningarna samverkan, förutsättningarna för den och även

behandla frågor om sanktioner vid avtalsbrott. Avtalen kan emellertid inte reglera alla förhållanden rörande samverkan. Om man till exempel vill arbeta med dispenser måste det till formella dispensbeslut som kan

kombineras med avtalade åtaganden om till exempel rapportering. Ett

annat sätt kan vara att villkora en dispens på ett visst sätt. Jag tror

Miljösamverkan i vattenvården 89

dock att avtalade lösningar kan vara att föredra i många fall eftersom ett avtal kräver att parterna är överens om innehållet och att man därmed har bättre förutsättningar att leva upp till målsättningarna. Om man väljer att låta ett samverkansorgan fördela medel måste avtalen förenas med skyldigheter att redovisa men även med återbetalningsskyldighet och eventuellt även med skadestândsklausuler om avtalsvillkoren inte uppfylls.

8 EU:s miljöstöd och miljösamverkan

Miljöstödet till jordbruket bör utformas så det är möjligt för samverkansgrupper och kommuner att söka stöd för åtgärder enskilda fastigheter.

Inom ramen för miljöstödet finns möjligheter för jordbrukare att söka stöd för ett antal olika åtgärder. l flera av de samverkansprojekt jag studerat räknar man med och uppmuntrar de enskilda jordbrukarna att söka miljöstöd för till exempel etablering av våtmarker och kantzoner. I vissa fall går man genom projekten och lämnar ytterligare ersättning eller finansierar åtgärder när regelsystemet kring miljöstöden hindrar ett projekt. Miljöstöden används alltså inom ramen för samverkansprojekt och från flera håll har man pekat brister i stödformerna, brister som medfört att man inte kunnat genomföra angelägna åtgärder. Jag har inte sett det som min uppgift att inom ramen för utredningsuppdraget bedöma det rimliga i olika krav hur miljöstödet skall vara utformat och vilka ersättningsnivåer som skall gälla när stödet riktas till de enskilda jordbrukarna. Sådana frågor behandlas i annan ordning. Jag vill dock utan värdering lyfta fram de synpunkter som lämnats miljöstöd till enskilda jordbrukare. Jag skall i stället se frågan hur miljöstödet förhåller sig till miljösamverkan i olika former.

8.1 Synpunkter miljöstödet till enskilda jordbrukare

I samband med att jag studerat olika samverkansprojekt har man pekat vissa brister i miljöstödets utformning. Till att börja med är det ett flertal företrädare för olika projekt som anser att stödbeloppen generellt är för låga och att detta i sin tur medför att man inte kan anlägga dammar eller våtmarker de platser där de skulle göra störst nytta, till exempel bördig åkermark eller betesmark. Reglerna om skyddszoner uppfattas i flera fall som hinder, framför allt kravet på att en skyddszon skall etableras på en viss sträcka för att berättiga till ersättning. Kravet att ett vattendrag skall vara markerat topografiska kartan ställer till problem i vissa fall, bland annat då

92 EU:s miyöstöd och miljösamverkan

man vill frilägga vattendrag som går i kulvertar och då vattendrag inte är utmärkta kartan. Vidare har man pekat att det inte är möjligt att få miljöstöd om en viss damm även används för bevattningsändamål eller för odling av fisk eller kräftor. Vissa menar att miljöstöd borde kunna utgå även i

dessa fall om dammen uppfyller vissa estetiska och miljömässiga

grundkrav. Sådana dammar kan fylla flera funktioner samtidigt. Miljöstöd kan endast utgå till dammar och våtmarker jordbruksmark och man har påpekat att dammar och våtmarker i vissa fall skulle göra stor nytta även om de placerades i skogsmark. Från vissa håll har man påtalat behovet av att kunna koncentrera miljöstödet till de regioner som är mest utsatta.

8.2 Föreslagna ändringar i miljöstöden

Brister i utformningen av miljöstöden har påtalats i flera olika sammanhang. Det har även lagts fram förslag på förändringar i vissa avseenden. Jordbruksverket har i en rapport Rapport 1997: 10 Utvärdering av det svenska miljöprogrammet för jordbruket lämnat förslag

förändringar vad gäller bland annat skyddszonernas längd och i stödet

för anläggning av extensiv vall. Beträffande skyddszonerna menar verket att den sammanlagda sträckan inte skall understiga 200 meter men att sträckan inte längre behöver vara sammanhängande. Beträffande extensiv vall föreslår verket att stöd skall kunna lämnas i vissa områden utan koppling till skyddszon och utan övre arealbegränsning. Vidare lämnar verket vissa förslag angående våtmarker till som viss del medför att Rådets förordning EEG 2078/92 behöver ändras och att Sverige bör verka för sådan ändring. I rapporten finns även andra förslag förändringar i miljöstödet, bland annat vad gäller fånggrödor. Även Naturvårdsverket har uppmärksammat frågan brister i om miljöstöden. I Rapport 4735 Kväve från land till hav föreslår verket att vissa bevattningsdammar skall berättiga till miljöstöd. Även regeringen har uppmärksammat frågan. I 1997/98:2 prop. Hållbart fiske och jordbruk föreslår regeringen att miljöprogrammet bör utökas med hjälp av höjda ersättningsnivåer, förenklingar och nya stödformer. I propositionen sägs även att regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad bedömning av behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå miljömålen rörande jordbrukets kvävebelastning. I sammanhanget hänvisar regeringen bland annat till resultatet i mitt uppdrag. För att kunna utöka miljöstödet har regeringen i budgetpropositionen 1997/98:1 föreslagit en ökning av anslagen med sammanlagt 700 miljoner kronor per år. Hälften av beloppet

EU:s miljöstöd och miljösamverkan 93

kommer från EU. Genom ökningen kommer hela den ram som avsattes i medlemsförhandlingarna att utnyttjas. Regeringen har lämnat förslag till EG-kommissionen om att utöka våtmarksstödet till att även omfatta betesmark.

8 3 Miljöstöd i samverkansprojekt

. Inom flera samverkansprojekt använder man sig av miljöstöden för att delfinansiera åtgärder. Men stöden riktar sig till de enskilda fastighetsägarna och det finns inga möjligheter för en samverkansgrupp, en kommun eller organisation att söka gemensamma bidrag. Att bidrag ges till de enskilda markägarna begränsar möjligheterna att använda miljöstödet vad gäller gemensamma anläggningar, till exempel våtmarker på flera fastigheter och skyddszoner. Reglerna om miljöstöd finns dels i Rådets förordning EEG 2078/92, dels i förordningen om miljöstöd SJVFS 1995:133. Förordningen om miljöstöd, som kompletterar Rådets förordning, har ändrats ett antal gånger efter ikraftträdandet. Enligt EG-förordningen får stöd lämnas till jordbrukare som förbinder sig att ta jordbruksmark ur produktion under minst tjugo år för att använda den i miljövårdssyfte. EG-förordningen är direkt tillämplig i medlemsländerna varför förordningen i sig-utesluter att stöd kan lämnas till annan än jordbrukaren. Det finns däremot inga regler om hur ansökningsförfarandet skall gå till och begränsningar rörande gemensamma ansökningar. Det torde vara möjligt att inom ramen för EG-förordningen tillåta samverkansgrupper att göra gemensamma ansökningar om miljöstöd, till exempel för gemensamma våtmarker eller längre sträckor av skyddszoner. I förordningen om miljöstöd finns vissa begränsningar vad gäller stödet som medför att stöd bara kan betalas ut till enskilda jordbrukare eller vad gäller våtmarker, markägaren. Jordbrukare som väljer att ingå i en miljösamverkansgrupp bör genom samverkan få möjligheter att genomföra gemensamma projekt till exempel vad gäller våtmarker och skyddszoner. De bör därför ha möjlighet att gemensamt ansöka om miljöstöd för vissa åtgärder som sedan genomförs de enskilda gårdarna eller gemensamma åtgärder. Deltagandet i en miljösamverkansgrupp skulle i så fall leda till ett för

den enskilde jordbrukaren enklare ansökningsförfarande. För ett visst

område skulle ett samlat ansökningsförfarande sannolikt leda till en bättre helhetssyn vilka stödberättigade åtgärder som bör vidtas inom området och var dessa skall lokaliseras. Den beslutande länsstyrelsen skulle med hjälp av en ansökan kunna fördela stödet de enskilda jordbrukarna och markägarna och betala ut det till de enskilda brukarna eller till samverkansgruppen. På detta sätt kan samverkans-

94 EU:s miljöstöd och miljösamverkan

gruppen verka som ombud för de enskilda jordbrukarna men även ta ansvar för att åtgärderna genomförs. En annan möjlighet är att låta kommuner och organisationer, till exempel ett vattenvårdsförbund ansöka om stöd för vissa åtgärder och att kommunen eller organisationen i sin tur avtalar med de enskilda markägarna olika åtgärder. Sådana avtal kan utformas som om naturvårdsavtal i enlighet med Miljöbalksutredningens förslag SOU 1997:32 Följdlagstiftning till miljöbalken. Genom att låta kommuner eller organisationer söka miljöstöd för åtgärder enskilda gårdar kan

man uppnå vissa fördelar. Den enskilde jordbrukaren får kommunen

eller lokal organisation som samtals- och avtalspart. Kommunen en eller organisationen kan bidra med ytterligare medel och så sätt

genomföra åtgärder där det befintliga miljöstödet är otillräckligt. Den

enskilde jordbrukaren behöver då inte söka miljöstöd samtidigt som han söker kommunalt bidrag eller bidrag från organisationen. Ett förfarande där en kommun eller en organisation får söka miljöstöd för att vidta åtgärder jordbrukares fastigheter kan sannolikt utformas så att det inte strider mot EG-förordningen. Stödet kommer under alla förhållanden att till slut tillfalla den enskilde jordbrukaren. Detta sätt att samordna stöd inom ett område skulle kunna användas i de fall det inte är möjligt eller lämpligt att arbeta med samverkansgrupper bestående enskilda jordbrukare. Arbetssättet är ett alternativ till en av jordbrukare som gemensamt söker miljöstöd. grupp av

En tanke med samverkan är att åtgärder skall genomföras där de

görs störst Även miljöstödet bör användas kostnadseffektivt. nytta. Detta i sin tur innebär att möjligheterna till stöd och ersättningsnivåerna till de regionala eller lokala förutsättningarna. bör anpassas

9 Vattenavgifter

En avgift på utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse, både punktkällor och diffusa källor. En motsvarande avgift uttag av vatten för användning, inklusive uttag vatten av för bevattningsändamål, bör tas ut. Slutligen bör en avgift införas för nyttjande av vatten för kraftframställning.

Avgiften bör till en del tas ut enligt en generell fördelnings-

nyckel för hela landet. Denna del av avgiften skall tillföras statskassan i syfte att finansiera statens ökade kostnader för en ny vattenadministration samt en generell ambitionshöjning i arbetet med vattenanknutna frågor. Till en andra del bör avgiften beräknas och tas ut distriktsvis. Denna del av avgiften skall helt återföras inom distriktet i syfte att stödja och i viss mån fullt ut finansiera vattenförbättrande åtgärder som annars inte skulle kunna komma till stånd.

1 Bakgrund

I inledningen till EG-kommissionens förslag till ett ramdirektiv för vatten anges att kostnaderna för allt nyttjande av vatten fullt ut bör bekostas av vattenanvändarna. Detta får enligt kommissionen till följd att vattenpriset korrekt bör spegla de faktiska kostnaderna, inklusive de miljö- och resurskostnader, som vattenanvändningen ger upphov till. Enligt kommissionen skall detta ses som en konsekvens av principen om att förorenaren betalar. Kommissionen skriver även att den anser att kostnaden för förorening av vatten inte bara från punktkällor utan även från diffusa källor omfattas av befintlig lagstiftning som följer principen om att förorenaren betalar. I artikel 12 i förslaget till ramdirektiv anges att medlemsstaterna skall säkerställa en fullständig självkostnadstäckning för de tjänster som tillhandahålls för vattenanvändning, både som helhet och för var och en av de ekonomiska sektorerna. Dessa sektorer skall minst vara uppdelade i hushåll, industri och jordbruk. Kommissionen skall dessutom, där så är möjligt, lägga fram förslag i syfte att säkerställa att samtliga miljö- och resursförbrukningskostnader speglas i priset för vattenanvändning. Som ett första steg mot att låta vattenanvändarna stå de fulla kostnaderna för sitt utnyttjande av vattenresurserna bör man enligt min

96 Vattenavgzjfter

uppfattning identifiera vilka åtgärder och vilka administrativa förändringar som behöver genomföras. Därefter måste man se på vilka olika former av vattenanvändning som kan avgiftsbeläggas i syfte att finansiera dessa frågor. Om det visar sig att finansieringsbehovet är lägre än vad som motsvarar de reella kostnaderna för vattenanvändningen, inklusive miljö och resursförbrukningskostnaderna, bör man därefter utveckla avgiftssystemet så att användningen av vatten fullt ut bekostas av användarna.

9.2 Uppgifter som behöver finansieras

Jag har i delbetänkandet föreslagit en rad administrativa åtgärder i syfte att med avrinningsområdena som bas samordna och förbättra arbetet med de vattenanknutna frågorna. Förslagen är så långt möjligt samordnade med de tankegångar som kommer till uttryck i EG-kommissionens förslag till ett ramdirektiv för vatten. Mina förslag innebär ambitionshöjning av arbetet med de vattenanknutna frågorna. en Denna ambitionshöjning kräver i viss mån utökade resurser. I delbetänkandet tog jag även upp frågan om att öka omfattning och höja kvaliteten såväl övervakning och kalkningsverksamheten tillstândsprövning och tillsyn. Även detta kräver självfallet som utökade resurser Ytterligare ett område som jag diskuterat i delbetänkandet är stöd till olika former av lokal miljösamverkan, exempelvis mellan lantbrukare. Detta kan avse stöd till intressanta och angelägna samverkansprojekt på försöksstadiet där viss osäkerhet fortfarande föreligger om det slutliga utfallet. Dagens miljölagstiftning är så utformad att man vid föreskrivandet av åtgärder i syfte att begränsa utsläpp av föroreningar och därmed påverkan miljö och hälsa måste beakta inte bara recipientens skyddsvärde utan även vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Med tekniskt möjligt avses här färdigutprovad och kommersiellt tillgänglig teknik. Med ekonomiskt rimlig avses vad som en snittanläggning inom det aktuella branschområdet torde kunna bära ekonomiskt. I och med det liggande förslaget till miljöbalk införs begreppet miljökvalitetsnormer i den svenska lagstiftningen. Miljökvalitetsnormer anger en högsta belastning miljö, exempelvis högsta tillåtna halt av ett ämne, som naturen tål, utan att påverkan blir oacceptabel. Miljökvalitetsnormer baseras således vetenskapliga fakta om vad belastning medför i form av påverkan och den gällande samhälleen liga bedömningen av vad som är en acceptabel påverkan, det vill säga vad vi anser att naturen tål. Vid bedömningen av hur en miljökvali-

Vattenavgifier 97

tetsnorm skall sättas skall man sålunda inte väga in vad är teksom

niskt möjligt och ekonomiskt rimligt vad gäller åtgärder i syfte

att uppnå normen. Vid fastställandet av villkor för utsläpp från anläggning skall en

miljökvalitetsnormer beaktas så sätt att utsläppet inte bidrar till att

normer överskrids eller inte kan uppfyllas i den aktuella recipienten eller området. Om en miljökvalitetsnorn inte överskrids skall man

dock även i fortsättningen ta hänsyn till vad är tekniskt möjligt

som och ekonomiskt rimligt. Även det liggande förslaget till om en miljöbalk genomförs kommer det alltså också i fortsättningen att kunna finnas lokalt angelägna utsläppsbegränsande åtgärder inte komsom mer att kunna föreskrivas. I vissa, kanske till och med många, områden kommer vattenkvaliteten i området eller mindre att vara mer beroende av huruvida även dess åtgärder genomförs eller inte. Visserligen kanske de för områdena i många fall, än satta normerna om med viss tidsutdräkt, ändå kan uppfyllas. Detta får dock inte, jag som redan påpekat i delbetänkandet, att vi uppnått vattenkvalitetsses som målen. Även när uppnåtts bör vår en norm strävan vara att sikt reducera utsläppen ytterligare mot ett tillstånd med så liten påverkan, i detta fall så god Vattenkvalitet, möjligt. som Skall dessa ytterligare åtgärder kunna genomföras krävs att vi hittar ett system som kan ta vid där möjligheterna till föreskrivande av åtgärder upphör. En helt avgörande del i ett sådant är finansystem sieringen av de aktuella åtgärderna.

Finansiering av nya uppgifter

Vad som enligt ovan behöver finansieras är alltså vattenadminien ny

stration, främst avrinningsmyndigheterna. Vidare skall eventuell

en

ambitionshöjning beträffande vissa de åtgärder genomförs i

av som dag samt ytterligare åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten finansieras. Det är viktigt att under denna punkt framhålla att kostnaden för

den nya vattenadministrationen, samt ambitionshöjningen i arbetet

med vattenfrågorna i första hand skall finansieras med besparingarna på grund av den samordning av vattenfrågorna mina förslag bl.a. som syftar till. Vidare är det helt nödvändigt med resursöverföring en mellan lån och kommuner så sätt att resurserna allokeras till de enheter där huvudansvaret för vattenfrågorna koncentreras.

Jag tror dock inte att en omfördelning av resurser är tillräcklig,

ens vad avser kostnaderna för den nya administrationen. Detta då arbetsuppgifterna för avrinningsmyndigheterna sannolikt blir mer omfattande än det arbete utförs länsstyrelser och kommuner i som av dag. Ytterligare medel behöver alltså tillföras och detta bör enligt

98 Vattenavgzjier

min uppfattning ske genom att man inför avgifter för vattenanvänd-

ning. Jag har därför i delbetänkandet föreslagit att en avgift skall

införas utsläpp av förorenat vatten. Avgiften skall bl.a. användas för att finansiera de merkostnader som en ny vattenadministration och en ambitionshöjning av arbetet med vattenfrågorna medför. Jag återkommer nedan till möjligheten att i detta syfte även avgiftsbelägga såväl uttag av vatten som utnyttjande av vatten för kraftproduktion. Jag har ovan berört behovet av att kunna finansiera genomförandet

av sådana angelägna vattenkvalitetsförbättrande åtgärder som inte kan

föreskrivas med nuvarande och troligen inte heller med kommande

lagstiftning på området. Även kostnader för genomförandet sådana

av åtgärder skulle kunna finansieras genom en avgift nyttjandet av

vatten. En sådan avgift bör dock kunna variera utifrån behoven inom

avrinningsdistrikten. Även denna avgift bör möjligt fördelas om

såväl utsläpp av förorenat vatten som uttag av vatten och nyttjande vatten för kraftproduktion. Jag återkommer nedan till utfornming-

av en av en sådan avgift.

9.4 Uttag av vattenavgifter

9.4.1 Uttag av en nationell avgift

De olika avrinningsmyndigheterna bör organiseras och finansieras på sätt oavsett var i landet de ligger. Detsamma gäller en genesamma rell höjning ambitionsnivån vad gäller övervakning, kalkning, av

tillståndsprövning och tillsyn. Det är därför närmast en finansiering

över statsbudgeten som bör komma i fråga till den del kostnaderna inte kan täckas omfördelning av medel från länsstyrelser och genom kommuner.

Avgiften för vattenanvändning bör således bestå av en del som är

lika över hela landet och som används för att finansiera den nya vattenadministrationen m.m. Den del av avgiften som krävs för att finansiera vattenadministrationen m.m. bör tillföras statskassan och motsvara de ökade kostnader som den nya vattenadministrationen medför för staten.

9.4.2 Uttag av distriktsvisa avgifter

Man kan beträffande de avgifter som skall användas till åtgärder i distrikten tänka sig att de avrinningsmyndigheter som jag gett förslag i delbetänkandet får i uppdrag att peka ut prioriterade åtgärder inom likaledes prioriterade sakområden eller geografiska områden inom distrikten. Det skall här röra sig om åtgärder som med gällande

Vattenavgijier 99

reglering svårligen kommer att kunna föreskrivas eller finansieras men som ur miljösynpunkt ändå är angelägna. En sådan prioriteringsplan bör självfallet grundas det underlag som man i övrigt skall ta fram i form av ornrådes- och aktivitetsbeskrivningar samt ätgärdsplaner i syfte att uppnå satta miljökvalitetsmål. Utifrån en sådan prioriteringsplan kan sedan den totala kostnaden

för genomförandet dessa åtgärder beräknas. Även tidsplanen för

av genomförandet måste fastställas. Detta blir i första hand en fråga som beror på hur angeläget det är att genomföra åtgärderna och hur snabbt åtgärderna bör vidtas. Utifrån kostnaden och tidsplanen samt eventuellt en för landet eller för den aktuella delen av landet fastställd generell fördelningsnyckel, fördelar man sedan distriktsvis de aktuella kostnaderna mellan samtliga vattenanvändare som skall avgiftsbeläggas. Inom distriktet tar man därefter ut avgiften vilken används till att helt eller delvis finansiera genomförandet av åtgärder inom de prioriterade ornrådena. Tillgängliga medel fördelas inom de geografiska områden där de tagits ut, det vill säga avrinningsdistrikten. Fördelningen kan lämpligen ske efter ansökan från aktörer med intresse av att genomföra de utpekade åtgärderna. Man kan här som ett alternativ tänka sig att avrinningsmyndigheten

gör en första uppdelning av den intagna avgiften mellan exempelvis

de i distriktet ingående avrinningsomrâdena eller grupper av sådana avrinningsområden. Därefter fördelas de tillgängliga medlen inom varje sådant område till de specifika åtgärder som skall genomföras. För det fall att avgiften skall fördelas lokalt måste det finnas ett kompetent lokalt organ som ombesörjer denna fördelning. Organet måste då också uppfylla vissa av samhället uppställda krav demokratiska beslutsprocesser, öppenhet och insyn m.m. Genom att delegera den slutliga fördelningen av avgifterna ned till lokala organ ökar man inslaget av privat deltagande och engagemang i arbetet med vattenfrågorna och vattenkvalitetshöjande insatser.

Även för avgift torde öka de betalar avgiften

acceptansen en om som ges en möjlighet att aktivt påverka fördelningen av den. Man kan även tänka sig ett system där avgiften inte bara fördelas utan även uttaxeras på avrinningsområdesnivå. I många fall torde dock områdena vara så små, alternativt ha så vattenanvändare att den uttagna avgiften blir tillräckligt stor för att de prioriterade åtgärderna skall kunna vidtas inom en rimlig tidsperiod. Genom en uttaxe-

ring på distriktsnivå får man ett större avgiftsunderlag och därmed

en bättre möjlighet till omfördelning så att åtgärder kan vidtas även i områden med litet underlag men stort behov. Ett system som bygger på att avgiften beräknas distriktsvis kan naturligtvis ge upphov till vissa regionala skevheter och därmed påverka

konkurenssituationen mellan företag i olika distrikt. I viss mån bör

100 Vattenavgzfter sou 1997:155

detta kunna styras upp med den för åtgärderna beslutade tidsplanen. Fördelningen av avgifterna kan tidsmässigt sättas så att avgiften räknat per år inte blir orimligt hög. Regionala skevheter kan dessutom balanseras genom en regionalisering av miljöstödet så att det uttalat styrs mot de regioner som har de största miljöproblem och därmed störst behov av åtgärder, se avsnitt Ett sytem med avgifter som återförs för genomförande av prioriterade åtgärder liknar i viss mån dagens system med en avgift utsläpp av kväveoxider frän större förbränningsanläggningar. Här sker dock en återföring i proportion till hur man vid varje anläggning lyckats reducera utsläppen. En liknande teknik skulle även kunna användas för utsläppen till vatten. Detta förutsätter dock att avgiften

knyts till en viss förorening samt att utsläppen av denna förorening

något så när exakt går att mäta från respektive källa, inklusive de diffusa källorna. Jag anser att det i dagsläget är mycket svårt att göra detta för många av de mindre punktkällorna. För de diffusa källorna är det så vitt jag förstår i stort sett omöjligt. Skall man försöka konstruera ett sådant system tror jag att man fastnar i diverse olika detaljfrågor. Jag anser därför att det är bättre att åtminstone inledningsvis inte göra detta vis. På några års sikt kan man emellertid knyta storleken på avgiften till vilka åtgärder som vidtagits samt exempelvis vilken standard som man har en reningsanläggning. Det är dock min bestämda uppfattning att man inte bör avvakta ett sådant åtgärdsrelateratsystem innan de jag föreslagit införs. Även

avgifter som ovan

ett system där storleken avgiften relateras till vidtagna åtgärder m.m. kan komma att kräva lång tid att ta fram och förankra hos aktörerna. I avvaktan på att så sker bör en avgift enligt mina förslag införas. Som jag redan framfört bör dessutom en sådan avgift sättas så att den inte blir så hög att den ett orimligt sätt belastar vare sig enskilda eller företag.

9.5 Vattenanvändning som bör avgiftsbeläggas

l delbetänkandet tog jag upp frågan om att lägga avgifter på utsläpp förorenat vatten. Jag vidhåller att sådana avgifter bör införas men av att man inte bör stanna vid det utan sträva efter att avgiftsbelägga allt vattenanvändande i enlighet med principen om att förorenaren skall betala och i enlighet med förslaget till ramdirektiv för vatten. På lång sikt bör avgifterna fullt ut motsvara de samhällskostnader som aktiviteten i fråga ger upphov till. Mina förslag om en tudelad avgift bör därför som ett första steg mot ett system där varje aktivitet bär ses sina egna miljö- och hälsokostnader.

vattenavgifter 101

9.5.1 Avgift på utsläpp av förorenat vatten

För närvarande tas det i Sverige inte ut någon avgift för utsläpp av

förorenat vatten. Dock tar vi vid utsläpp till allmänna avloppsanlägg-

ningar ut avgifter som motsvarar kostnaderna för rening och avledning i form av kapital- och driftskostnader. Detta sker i kommunal regi genom vattenavgifter beräknade per förbrukad enhet färskvatten

eller för större industrier i relation till föroreningshalten i avlopps-

vattnet. För enskilda avlopp tas ingen avgift ut, i stället får brukaren själv bekosta ledningar och reningsåtgärder i enlighet med gällande föreskrifter eller särskilt meddelade råd alternativt tillståndsvilkor. Vad som utöver detta bör övervägas är en avgift som tar sin utgångspunkt i de samhällskostnader som utsläppet upphov till i ger form av miljö- och hälsopåverkan. Jag har i delbetänkandet föreslagit att en avgift utsläpp vatten av bör införas för att finansiera de merkostnader som mina förslag till en ny vattenadministration m.m. torde medföra. Jag anser som jag redovisat ovan att denna avgift för utsläpp av förorenat vatten bör utformas som en tudelad avgift.

9.5.2 Avgift på uttag av vatten

Jag har i mitt delbetänkande tagit upp frågan om en avgift på uttag av vatten och pekat på att en sådan avgift eventuellt kan strida mot gällande svensk rätt. Redan i dag tar ut avgifter som motsvarar kostnaderna för att pumpa upp, rena och distribuera i form av kapital- och driftskostnader. Detta sker i kommunal regi genom vattenavgifter beräknade per förbrukad enhet. För enskilda brunnar tas ingen avgift ut, i stället får brukaren själv bekosta uttaget. Vad som därutöver skulle kunna övervägas är en avgift som baserar sig på de samhällskostnader som uttaget ger upphov till i form av miljöpåverkan. Exempelvis ger de flesta större uttagen upphov till en mer eller mindre stor sänkning av nivån grundvattnet. I skärgårdsområden kan detta bidra till saltvatteninträngning i grundvattenmagasinen. Man kan även överväga inte den påverkan vissa om som Vattenuttag medför på det rörliga friluftslivet, i form av restriktioner beträffande tillgång till sjöar och vattendrag, skulle kunna beaktas vid ett avgiftsuttag. Med Vattenuttag har jag ovan avsett vatten för framställning av dricksvatten samt vatten för processändamål inom industrin En m.m. annan aspekt av vattenanvändning är uttaget av bevattningsvatten. Uttag för bevattning sker ofta vid torka och medför därför risk för en brist på såväl yt- som grundvatten. Uttag bevattningsvatten av ger

102 Vartenavgzjter sou 1997:155

därmed ofta upphov till konflikter vid fördelning av tillgängliga resurser samt risk för en påtaglig miljöpåverkan i vattendragen där en minsta acceptabel vattenföringsnivå inte alltid kan uppehållas. Frågan om huruvida en avgift kan läggas uttag av vatten, och då inte minst de juridiska aspekterna, måste utredas ytterligare, något jag grund av tidsbrist inte haft möjlighet att göra. Jag anser det motiverat att i det fortsatta arbetet med en avgift uttag av vatten även låta en sådan omfatta uttag av vatten för bevattningsändamål. Även vatten bör enligt min uppfattning beläggas med uttag av en tudelad miljörelaterad avgift på samma sätt som jag tidigare föreslagit en avgift på utsläpp av förorenat vatten.

9.5.3 Avgift på nyttjande av vatten för kraftframställning

I förslaget till ramdirektiv för vatten tas inte frågan om en avgift på nyttjande av vattenresurserna för kraftframställning upp. Det i Sverige mycket omfattande utnyttjandet av vattenkraft har dock lett till en omfattande och ofta långt gående påverkan på de vattendrag som utnyttjas. Detsamma gäller de markområden som åtminstone tidvis läggs under vatten i samband med dänming. På samma sätt som man kan motivera att en avgift med utgångspunkt från den miljöpåverkan som ett utsläpp av förorenat vatten alternativt ett uttag av vatten innebär kan även en avgift på utnyttjande av vattenkraft motiveras. Jag anser därför att även utnyttjande av vatten för kraftframställning bör beläggas med en tudelad miljörelaterad avgift. Jag är dock medveten om att sådana avgifter i viss mån redan utgår, antigen som

engångsbelopp eller som årliga inbetalningar. Avgifterna betals till

Fiskeriverket och förvaltas Kammarkollegiet. Dessa influtna avgifav ter används emellertid nästan uteslutande för fisk- och fiskebefrämjande åtgärder. Även sådana åtgärder ofta har allmän miljöom en förbättrande inverkan anser jag att det är det befogat att belägga utnyttjandet av vattenkraft med en direkt miljörelaterad avgift. Självfallet bör en sådan avgift samordnas med de redan befintliga avgifterna. Om man med behov av förbättrad Vattenkvalitet menar åtgärder mot höga halter exempelvis närsalter kan det naturligtvis diskuteav ras om det i Norrlands fjälltrakter finns några direkta ytterligare åtgärder bör genomföras i vattenkvalitetsförbättrande syfte. I vart som fall torde de vara mycket färre än i södra och mellersta Sverige och även i Norrlands kustland. Likaså kan man diskutera om en avgift på utnyttjande av vattenkraft bör användas för att vidta åtgärder i syfte att minska exempelvis förekomsten av giftiga eller övergödande ämi vattnet. Jag dock att man måste ge vattenkvalitet en nen anser

Vattenavgifter

mycket bredare definition än bara halten av ämnen i vattnet. Jag har därför i delbetänkandet framfört att man för de olika distrikten samt i vissa fall, kanske genomgående, även för avrinningsornrâden bör fastställa inte bara miljökvalitetsnormer utan även miljökvalitetsmål. Dessa mål kan förutom av miljökvalitetsnormer även bestå av andra moment som exempelvis att befintlig Vattenkvalitet inte får försämras. Vidare kan det finnas beskrivningar av förekomst, artrikedom och storlek på populationer hos levande organismer i de aktuella vattendragen. Den påverkan som vattenkraftproduktionen medfört för bl.a. Norrland och det behov som finns av att så långt det är rimligt återställa vattendragen till stabila, välbalanserade och livskraftiga vattendrag bör beaktas i arbetet med Vattenkvalitet. Även rent administrativt finns det fördelar med att hantera vattenkraftsfrågorna avrinningsdistriktsvis. Jag har t.ex. i delbetänkandet pekat på att vattendragsutredningen gjort en, på avrinningsområden, baserad regional indelning i landet när det gäller utvalet av skyddsvärda Även vattenanknutna frågor under objekt m.m. som sorterar räddningsverket och de regionala eller lokala räddningsorganisationerna, såsom åtgärder vid översvämningar m.m., skulle tjäna att samordnas under avrinningsmyndighetema och därmed hanteras avrinningsdistriktsvis.

9.6 Storleken på och fördelningen av vattenavgifterna

Avgifterna vattenanvändning bör inte sättas så högt att enskilda belastas orimligt hårt eller så att lönsamheten i företag äventyras. Vid införandet av en tudelad avgift måste den samlade effekten av vattenavgifternas beaktas. Man bör vidare, som jag redan påpekat i delbetänkandet, åtminstone inledningsvis inte sträva efter maximal rättvisa när avgifterna fastställs utan i stället satsa en till sin utformning relativt enkel avgiftsmodell. Om man i för stor utsträckning försöker koppla avgiften till storleken på utsläpp m.m. är det risk för att avgiften inte kommer att kunna tas ut grund av att den blir för svår att beräkna. Det bästa blir det godas fiende. Mot bakgrund av att jag utgått från en för alla tämligen låg avgift bör de eventuella orättvisor som en grov modell ger upphov till kunna accepteras. Egentligen är det bara för de större punktkällorna, där man i fastställda kontrollprogram mäter vattenflöden och halter av miljöfarliga ämnen i vattnet m.m., som man något så när exakt kan koppla avgift till de faktiska utsläppen. en Man bör dock med hänsyn till principen om att förorenaren betalar utreda frågan om differentierade avgifter ytterligare.

104 Vattenavgifter

Som ett exempel schablonavgifter kan man räkna på de enskilda avloppen. Det finns ca 1 miljon enskilda avlopp i Sverige. Om man räknar med att alla sådana avlopp skulle beläggas med en avgift 200 kr per år skulle det inbringa ett årligt tillskott pâ 200 miljoner kr

till arbetet med de vattenanknutna frågorna. Att bygga ett modernt

enskilt avlopp kostar i dag i storleksordningen 50 000 till 100 000 kr. För många av de enskilda avloppen är det dock inte ur miljösynpunkt motiverat att göra sådana utbyggnader. Detta ofta på grund av läge och karaktär den aktuella recipienten. En ensligt belägen fastighet

vid en större sjö har i stort sett ingen påverkan pâ sjön även om avloppet går ut efter endast marginell rening. Avlopp blir oftast ett

problem först när flera fastigheter ligger samlade i grupp. Ju större grupp desto större problem om inte avloppsvattnet renas. För den ovan beskrivna fastigheten kan det ur miljösynpunkt vara svårt att motivera en ytterligare rening när väl eventuella sanitära problem har lösts. Om vi som ett räkneexempel antar att det finns ca 400 000 enskilda avlopp där det enda egentliga problemet är sanitärt skulle man exempelvis kunna dra ner ambitionsnivån där vad gäller rening mot att man i stället avgiftsbelägger dessa med en avgift på 500 kr per år.

En sådan avgift skulle varje år inbringa 200 miljoner kr att användas

för angelägna åtgärder enligt mitt resonemang ovan. Samtidigt skulle kostnaden för fastighetsägaren räknat på ett 100-års perspektiv inte medföra en högre kostnad än om man tvingats bygga ut sin reningsanläggning till liten eller ringa nytta. På liknande sätt kan man utifrån den areal som utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk, de totala djurbesättningarna i landet, de totala

utsläppen av vissa föroreningar från kommunala reningsverk och

större industrier m.m. konstatera att en tämligen marginell avgift skulle kunna generera belopp i miljardstorlek till angelägna åtgärder. Beräkningarna ovan bygger dessutom enbart på en avgift på utsläpp av förorenat vatten. Till detta kommer att jag anser att även uttag av vatten och nyttjande av vatten för kraftproduktion bör avgiftsbeläggas. Sammantaget pekar detta enligt min uppfattning helt entydigt på att det samlade avgiftsuttaget enligt mina förslag inte kommer att bli på något sätt orimligt högt vare sig för enskilda eller företag.

9.7 Scenariostudier av avgiftens fördelningseffekter

Länsstyrelsen i Dalarnas län har i samarbete med Lantmäteriverket tagit fram ett systern kallat Q-vadis för att i ett användaranpassat

gränssnitt behandla och presentera landskaps- och miljöinformations-

data i digital form. Systemet bygger på så kallad GIS-applikation dvs.

sou 1997:155 Vattenavgzfter 105

informationsdata kopplade till geografiska koordinater vilka därmed kan redovisas i olika kartsnitt och med olika typer information av kopplade till varandra. Systemet finns i dag i drift för Dalälvens avrinningsområde. Framtagandet av systemet är ursprungligen genererat av att Dalälvsdelegationen i sitt arbete med att rena Dalälven pekade behovet av denna typ av system som ett verktyg för att kunna visa olika åtgärders effekt på miljötillståndet och vattenkvaliteten. Data finns för närvarande avseende större punktkällor, mark- och vattentyp, mätningar ute i naturen, markanvändning m.m. Data inköps årligen från Lantmäteriverket till en kostnad av ett par hundra tusen kronor per år. Bearbetade data kan sedan i olika redovisningsskikt gratis hämtas av kommunerna bl.a. som underlag för deras planeringsprocess. Q-vadis skulle, i den omfattning som det i dag finns tillgängligt,

inte fullt ut kunna uppfylla kraven omrädesbeskrivningar m.m. en-

ligt EG-kommissionens förslag till ett ramdirektiv för vatten. Q-vadis kan dock vidareutvecklas i nödvändig omfattning. För att bygga ut Qvadis i den utsträckning som erfordras krävs ökade resurser, i första hand av personal men även för upphandling av vissa konsulttjänster. Jag har i delbetänkandet samt ovan diskuterat möjligheten att införa en tudelad vattenavgit på såväl utsläpp av förorenat vatten som uttag av vatten samt nyttjande av vatten för kraftproduktion. En vattenav-

gift enligt mitt förslag får inte belasta enskilda och företag orimligt

hårt. Samtidigt måste avgiften sättas så att de åtgärder som den skall finansiera verkligen kan genomföras. Detta gäller inte minst införandet av en ny vattenadministration. Något förslag till storlek på avgiften och fördelningsnyckel mellan de olika källorna har jag inte kunnat presentera. Detta grund av den korta tid som stått till mitt förfogande. Jag har dock översiktligt kunnat visa att en avgift sannolikt inte behöver bli orimligt hög vare sig för enskilda eller företag. Detta i relation till de uppgifter som jag ansett behöver finansieras. Jag har

inte heller kunnat visa hur en avgift uttags- och fördelningsmässigt,

beroende på hur den utformas och fördelas, kan slå inom ett avrinningsområde eller ett avrinningsdistrikt. Ett utvecklat Q-vadis skulle kunna bearbetas ytterligare och användas för att beskriva olika konsekvenser av ett uttag av en avgift och även en återföring av en sådan resurs till angelägna åtgärder. För att kunna utveckla Q-vadis även vad avser avgiftsproblematiken krävs utöver vad som ovan angetts ytterligare resurstillskott. Man uppnår i så fall ett system där landskaps-, utsläpps- och miljötillståndsdata kan kopplas till prioriterade geografiska områden såväl som prioriterade specifika åtgärder samt slutligen även kostnaden för att genomföra åtgärderna. Utifrån dessa kostnader kan man därefter beräkna och visa hur en avgift skulle slå mot olika vattenanvändare samt även hur

återföringen skulle fördelas inom det aktuella omrâdet, i detta fall

106 Vattenavgifter SOU 1997: 155

Dalälvens avrinningsområde. Genom scenariostudier skulle man kunna avgöra hur långt man kan i att vidta åtgärder utan att avgiften, fördelad över ett visst antal år, blir orimligt hög. Man skulle omvänt kunna uppfattning av vilka åtgärder som skulle kunna utföras en vid ett visst avgiftsuttag, alternativt hur olika långa tidsperioder skulpåverka åtgärdsarbetet. Man skulle även kunna se hur ett avgiftssystem eventuellt skulle kunna medföra en omfördelning av resurserna inom det aktuella området. Länsstyrelsen i Dalarnas län har till utredningen kommit in med en hemställan medel för en vidareutveckling av Q-vadis i enlighet om med de båda steg som jag ovan beskrivit. Totalt uppskattas medelsbehovet till 600 000 kr fördelat med 350 000 kr en projektanställning 1 år och 250 000 kr för konsultarvoden huvudsakligen Lantmäteriverket. Min bedömning är att den information och de erfarenheter som ett vidareutvecklat Q-vadis skulle kunna ge är av stort värde för Sverige inför ett näraliggande ikraftträdande av EG:s ramdirektiv för vatten. Som direktivet ser ut i det förslag som överlämnades från kommissionen till rådet och som för närvarande är föremål för överläggningar inom rådet och dess arbetsgrupper kommer medlemsstaterna att åläggas att ta ut avgifter nyttjandet av vatten.

Dessa avgifter skall motsvara både självkostnadstäckning för de tjäns-

ter tillhandahålls för vattenanvändningen samt de miljö- och som resursförbrukningskostnader som användningen ger upphov till. Sverige bör därför ha en klar bild av hur sådana avgifter kan utformas

och hur storleken och fördelningen av avgifterna påverkar vad vi med avgifterna finansiering kan genomföra samt hur det påverkar de

som eller de verksamheter som kommer att avgiftsbeläggas. Ett vidareutvecklat Q-vadis torde enligt min uppfattning komma att tillföra kunskaper i dessa frågor i sådan omfattning att det kan betraktas ett riksintresse. Under förutsättning att systemet utformas som så att det blir generellt tillämpbart avrinningsområden i hela landet jag det rimligt att medel för genomförandet tillförs länsstyrelsen anser i Dalarnas län utöver vad som krävs för länsstyrelsens ordinarie verksamhet. Då de ekonomiska resurser som jag som utredare råder över är begränsade och inte medger en finansiering enligt länsstyrelsens hemställan har jag i stället valt att överlämna hemställan till regering- Miljödepartementet, för vidtagande av lämplig åtgärd. en,

9.8 Sammanfattning

Sammanfattningsvis jag att en avgift utsläpp av förorenat anser vatten bör införas för alla källor av betydelse och att avgiften bör såväl små punktkällor samt även diffusa källor såsom avse stora som skogs- och jordbruk. Jag vidare att en motsvarande avgift anser

Vattenavgzfter 107

uttag av vatten för användning inom hushålls-, industri och jordbrukssektorn, inklusive uttag av vatten för bevattningsändamäl, bör tas ut. Slutligen bör en avgift införas för nyttjande av vatten för kraftframställning. En avgift enligt ovan bör till en viss del tas ut enligt en generell fördelningsnyckel för hela landet. Denna del av avgiften skall tillföras statskassan i syfte att finansiera statens ökade kostnader för en ny vattenadministration samt en generell ambitionshöjning i arbetet med de vattenanknutna frågorna. Till en andra del bör avgiften beräknas och tas ut distriktsvis. Denna del av avgiften skall helt återföras inom distriktet i syfte att stödja och i viss mån fullt ut finansiera vattenförbättrande åtgärder som annars inte skulle kunna komma till stånd. Som jag redan framfört i delbetänkandet bör vattenavgifterna till viss del även användas i syfte att stödja och stimulera miljösamverkan, exempelvis genom bidrag till finansieringen av åtgärder där utfallet inte är helt säkert men där angelägenhetsgraden bedöms som stor. Avgifter enligt ovan skall ses som ett första steg i genomförandet av vattenavgifter. Det slutliga målet måste vara att genom avgifter belasta nyttjandet av vatten motsvarande de samhälleliga kostnaderna inklusive kostnaden för påverkan miljö och hälsa som nyttjandet innebär. I den mån det finns andra avgifter som i miljöfrämjande eller liknande syfte lagts olika former av nyttjande av vatten bör de avgifter som jag lämnat förslag på, så långt det kan anses befogat, samordnas med dessa redan befintliga avgifter. I syfte att vidareutveckla GIS-systemet Q-vadis samt med detta genomföra scenariostudier avseende avgiftens storlek och olika fördelningsmöjligheter, både vad gäller uttag och återförande, bör länsstyrelsen i Dalarnas län tilldelas 600 000 kr.

10 Försöksprojekt

På flera håll i landet arbetar man med att dra i gång olika försöksprojekt rörande vattenfrågor. Jag har deltagit i diskussionerna

kring vissa projekt och även valt att bidra med pengar till några av

dem. Projekten är intressanta ur olika synviklar och kommer att bidra med kunskaper inom en mängd olika områden.

I mina direktiv ingår att jag skall undersöka möjligheterna att påbörja försöksverksamhet i syfte att skaffa erfarenheter av nya administrativa system för avrinningsområdesvis hantering av vattenanknutna miljöoch resursfrågor. Jag skall därvid söka kontakt med intresserade regioner, med karaktärsmässigt olika avrinningsområden, och undersöka möjligheten att starta försöksverksamhet i ett eller flera områden. Till mitt förfogande för detta ändamål har jag tilldelats 300 000 kr. Jag har tolkat detta som att jag kan disponera de tilldelade medlen i syfte att initiera sådana projekt som jag bedömer som meningsfulla och möjliga att fortsätta driva under en längre period, i syfte att just skaffa erfarenheter enligt skrivningarna i direktiven. Jag har under mitt arbete besökt eller annat sätt varit i kontakt med företädare för ett flertal områden där olika former av samverkan pågår. Jag har beskrivit de flesta av dessa projekt i avsnitt För två av dessa områden, Mässingsboån-Brunnsjön och Emån har jag bedömt initiativen som så intressanta och framför allt så utvecklingsbara att jag valt att stötta det fortsatta arbetet inom projekten.

Även övriga projekt har varit intressanta och gett mig många bra idéer

och uppslag till hur miljösamverkan inom ett avrinningsområde kan bedrivas. I flera fall har man redan hittat bra arbetsformer, säkrat finansieringen och bestämt inriktningen åtgärder. Jag har i de fallen inte bedömt nyttan av ett deltagande från min sida som uppenbar. I den mån det finns problemställningar kvar att lösa för dessa projekt är det min förhoppning att de erfarenheter och de förslag till åtgärder som jag redovisar i det föreliggande betänkandet kan bidra till att lösa dessa. Förutom redan pågående samverkansprojekt har jag haft kontakt med företrädare för två regioner, Nyköpingsåns avrinningsområde och Laholmsbukten/Genvadsåns avrinningsområde, där det finns ett uttalat intresse att påbörja en samverkan i de vattenanknutna miljöfrågorna.

110 Försöksprojekt sou 1997:155

Jag har valt att även stötta starten av dessa två projekt. Nedan redogör jag för de olika projekten. Det har blivit en stor geografisk spridning och även en spridning beträffande omfattningen och inriktningen av projekten. Jag återkommer till frågor om projektens fortsatta bedrivande,

inklusive finansiering och äterrapportering, i avsnitt 11.

Det är viktigt att inte bara aktörerna utan att även miljöo- och

folkbildningsorganisationerna ges möjlighet att delta i de olika för-

söksprojekten. De har enligt min uppfattning goda kunskaper och erfarenheter de nya arbetssätt som kommer att användas i förav söksprojekten. De kan därmed fylla en viktig funktion i det fortsatta arbetet. . Att koppla ihop frågor om land och vatten har förmodligen hittills legat närmare till hands i tropiska länder än vad det gjort för oss i Sverige. Anledningen är att vattnet i de tropiska länderna utgör en tydlig förutsättning för, och en begränsning av, jordbruket och mänskligt liv. Sverige har via SIDA finansierat olika projekt med inriktning mot integrering av mark, skog och vatten. Tanken att

utnyttja avrinningsområdet planeringsenhet har introducerats i

som flera dessa projekt. Ett exempel är kenyanska markvårdsprogramav met, där för ett tiotal år sedan organiserade arbetet efter avman rinningsområden. Denna organisation initierades när det stod klart att spridda åtgärder enskilda gårdar inte hade den effekt skydd av mark och vatten som man förväntat sig. Omorganisationen skapades för att flytta fokus från en gårdsnivâ till en mer enhetlig syn ett större område. Jordbrukarna organiserades i avrinningsomrâdeskommittéer med för planering och uppföljning av arbetet i hela ansvar området. Metoden visade sig framgångsrik, både genom att tekniken förbättrades, och att det blev ett naturligt sätt att engagera alla genom jordbrukare i området i arbetet med att skydda sitt vatten och sin mark. En viktig aspekt som lyfts fram i dessa mark-vatten relaterade annan projekt är demokrati och folklig förankring. Erfarenheterna har visat att projekt bygger problemanalyser gjorda utan att man lyssnat som på de människor "är drabbade" ofta resulterar i suboptimeringar som

med genomförande av åtgärder utan avsed effekt. Därför lägger man

i dag, vid projektplanering, stor vikt vid att involvera de människor bor och lever i berörda områden. En viktig mekanism är att som identifiera och utveckla mekanismer för lokalt inflytande och för att ta vara lokala initiativ. De erfarenheter såväl tekniska som socio-ekonomisk karaktär av växt fram i denna del av världen, bl.a. genom olika SIDA-finansom

sierade projekt, kan vara av stort värde för Sverige i det påbörjade

arbetet mot ett avrinningsområdesbaserat hanterande av vattenfrågorna. Ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter bör därför eftersträvas mellan de

sou 1997:155 Försöksprojekt 111

olika projekt som nu startas upp i Sverige och liknande pågående arbeten på andra håll i världen.

SCC International f.d. Swedforest har fått i uppdrag av SIDA och

INEC att arrangera en internationell kurs i "Watershed management". Kursen kommer att bestå av två delar. En del i Sverige där svenska initiativ och idéer presenteras och diskuteras. Kursens andra del är förlagd till deltagarnas hemmaregion världsdel och kommer att kretsa kring lokala praktiska tillämpningar. De försöksprojekt som nu är väg att startas upp i Sverige kommer förhoppningsvis att kunna utgöra ett betydelsefullt inslag i den svenska delen av kursen. Jag anser att det är viktigt att ta till vara den möjlighet till

erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagarna och de svenska försöksprojek-

ten som Öppnas genom kursen. Det är därför min förhoppning att kontakter redan nu kan knytas mellan SCC International och ledningen

för de projekt som påbörjas i Sverige. På sikt kan förhoppningsvis ett

utbyte av erfarenheter mellan olika projekt i Sverige och övriga delar av världen vara starten på uppbyggnaden av ett internationellt nätverk med inriktning på vattenfrågorna och deras hanterande.

10. 1 Nyköpingsån/Örsbaken

10.1.1 Omrâdes- och problembeskrivning

Nyköpingsân, Kilaån och Svärtaån mynnar alla tre i Nyköpings-

ijärdarna vilka sedan i sin tur via Skanssundet mynnar i fjärden

Örsbaken i Nyköpings/Södermanlands skärgård.

De tre avrinningsområdena utgör ett av de möjliga avrinningsdistrikt som SMHI identifierat och som jag presenterat i delbetänkandet. Avrinningsdistriktet omfattar 120 delavrinningsområden. Avrinningsdistriktet omfattar tre län och tretton kommuner. Utmed åarna finns ca 100 000 fastighetsägare såsom skogsbolag, jordbruk, industrier, kommunala anläggningar, privata bostäder m.m. Inom Nyköpingsåns avrinningsområde bedriver ett vattenvårdsförbund sedan slutet av 1950-talet verksamhet inriktat samordnad recipientkontroll och samordningen av åns reglering. Varje år detaljerad utvärdering erhållna kontrollresultat görs en av varvid bl.a. transporten av kväve och fosfor beskrivs till mängd och ursprung. Dessutom görs statistiska beräkningar och trendanalyser. Det finns således sedan många år ett rikligt material som underlag för olika miljörelaterade bedömningar inom omrâdet, exempelvis bedömningar av övergödningsproblematiken samt av var de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan sättas in mot övergödningen.

Övergödningen betraktas som ett av de största problemen inom

regionen. Länsstyrelsen i Södermanlands län har i sin miljöstrategi

l 12 Försöksprojekt

pekat ut övergödning av mark, sötvatten och hav som ett av fyra prioriterade områden.

10.1Ä2 Pågående arbete

Det finns inom området grupperingar som är aktiva i bl.a. vattenvårdsarbetet såsom Rädda Hallbosjön, Föreningen rädda Tisnaren och Nätverk Nyköpingsån. Nyköpings kommun drev under lång tid frågan om att vidta alternativa åtgärder till en utbyggnad av det kommunala reningsverket i Nyköpings tätort med kväverening. Ett sådant förslag var att anlägga kvävefållor i form av restaurerade våtmarker m.m. längre upp i avrinningsområdet. Då utbyggd kväverening vid de större kustbaserade reningsverken är en åtgärd som faller tillbaka på ett riksdagsbeslut och där EU i viss utsträckning fattat ett liknande beslut har man i kommunen valt att bygga ut reningsverket även om man är tveksamma till kostnadseffektiviteten i åtgärden. Man har dock i samband med beslutet att bygga ut även fattat beslut om att satsa betydande resurser på att utveckla den andra frågeställningen, om alternativa åtgärder längre upp i avrinningsområdet, samt att i detta arbete ta initiativ till ett lokalt och aktörsbaserat åtgärdsarbete med vattenfrågorna.

10. 1 Projekt Örsbaken

Det ovan nämnda lokala och aktörsbaserade åtgärdsarbetet med vattenfrågorna kallas Projekt Örsbaken. Arbetet inleddes med ett heldagsseminarium den 23 oktober 1997. Det övergripande målet med seminariet var att visa behovet av ett helhetsperspektiv i arbetet med de vattenanknutna miljöfrågorna. Arbetet skall basera sig avrinningsområden och därmed bedrivas över kommun- och länsgränser. Detta övergripande mål kan delas upp olika delsyften: att samverka inom avrinningsområdet prioriteras framför administrativa gränser, att alla som bor och verkar inom hela avrinningsområdet skall veta att det är ett sammanhängande system som tar emot det vatten som kommer i form av nederbörd, grundvatten och det vatten som man själv tar ut, använder och släpper ut, att få alla enskilda åtgärder att ta sin givna plats i ett helhetsperspektiv, att få en samlad bild av alla undersökningar och mätningar som finns och att föreslå kompletteringar av dessa så att en klar och entydig bild kan fås av dagens miljötillstånd i området och

Försöksprojekt l 13

att undersöka möjligheter till finansiering av framtida utredningar och förbättringsåtgärder inom avrinningsområdet.

Jag har i mitt delbetänkande redovisat bl.a. projektets arbets- och tidsplan för själva seminariet och dess förberedande.

Projekt Örsbaken bygger på bred en samordning mellan ett stort antal aktörer direkta och indirekta, markägare och företrädare för

samhället. Projekt Örsbaken har tagit i människor i samarbete, avstamp att inom alla delar av samhällets verksamhetsområden, har engagemang

och förmåga att hitta nya kreativa och ofta kostnadseffektiva lösningar

på hur miljlöbelastningen i avrinningsområdet kan minskas. Fantasi och kreativitet i delavrinningsornrådena skapar steg för steg successiva förbättringar. Det blir därmed de många lokala initiativen som långsiktigt ger ett resultat och ett hållbart samhälle. Projekt Örsbaken är därtill åtgärd förbättrad en som ger en landskapsbild och en artrikare flora och fauna. Genom de konkreta åtgärder ute i sjöar och vattendrag som kan förväntas som ett resultat arbetet med förbättra miljön, blir Projekt Örsbaken även av att ett sysselsättningsskapande projekt. Inför seminariet har en arbetsgrupp, där alla berörda sakägare direkt eller indirekt genom sina olika organisationer varit representerade, tagit fram ett förslag till gemensamt ställningstagande. arbetsgruppen har ingått representanter för följande organisationer, myndigheter m.m.: Vägverket, Naturskyddsföreningen, Vattenfall, Länsstyrelserna Södermanlands län, Banverket, Industriförbundet, Svenska Kommunförbundet,

Kommunernas miljönämnder Flens kommun, Nyköpingsåns vattenförbund,

Sveriges Jordägarförbund och LRF. Arbetsgruppens gemensamma synpunkter kan kort sammanfattas

enligt följande: De vattenanknutna frågorna hanteras i dag inom avrinningsområdet

av 3 länsstyrelser och l3 kommuner. Det administrativa systemet är

tungt, svåröverskådligt och tämligen förlegat. Överlämning av

uppgifter mellan kommuner och länsstyrelser kan bli otillfredställande

och insatserna kanske inte alltid följer devisen "mesta möjliga nytta till

minsta möjliga insats". Ett nytt system bör bygga på vattnets väg genom landskapet. Den bärande tanken är att man inom avrinningsområdet skall decentralisera

114 Försöksprojekt

ansvaret för de miljöförbättrande åtgärderna. Ansvaret för åtgärderna bör frarnledes vila de så kallade processägarna, eller i dagligt tal de släpper ut förorenat vatten. som För att skapa förutsättningar för ett sådant miljöarbete måste målen definieras och miljökvalitetsnormer sättas upp. För att lösa de administrativa frågorna måste kommunerna och

länsstyrelserna inom avrinningsomrâdet hitta former för samverkan

över gränserna. Detta blir ett intressant test samhällets förmåga att tänka i nya banor. Vattenvårdsförbundet och LRF har viktiga roller i detta nya arbetssätt.

Lagar och förordningar får inte vara motstridiga eller motverka

varandra. Kommunerna och länsstyrelserna måste ha möjlighet att föreslå nödvändiga förändringar i det befintliga regelverket. Inledningsvis kommer behovet av resurser sannolikt att öka. På sikt bedöms dock resursbehovet komma att minska, jämfört med dagens nivå. " Flera av deltagarna i grupen har dock varit starkt kritiska till förslaget att utsläpp av förorenat vatten skall belastas med en avgift. De fördelar som gruppen främst ser med de ovan redovisade tanke-

gångarna har man sammanfattat som:

Ett ökat lokalt engagemang som präglas av viljan att på nya vägar nå resultat. Lokala initiativ underlättas, vilket snabbt kan leda till resultat. Det geografiska området blir styrande, inte läns- eller kommungrånserna. Färre instanser leder till en bättre överblick och helhetssyn. En gemensam syn olika åtgärders effektivitet..

svårigheterna har sammanfattats som: Rädsla för förändringar och revirtänkande. Många intressegrupper med svårförenliga intressen. En emellanåt motstridig lagstiftning.

Som ett första och mycket viktigt i Projekt Örsbakens fortsatta steg

arbete har kommunstyrelsens ordförande i Nyköpings kommun, Göran

Forsberg, och landshövdingen i Södermanlands län, Bo Holmberg, undertecknat en avsiktsförklaring vad gäller vägval och ambition för det fortsatta arbetet med vattenfrågorna inom det berörda området. Man har därvid även tagit initiativ till ett kommunalt respektive länsvist samarbete kring dessa frågor, vilket även inkluderar hur man

fortsättningsvis administrativt skall hantera vattenfrågorna på ett

enhetligt och gränsöverskridande sätt. Projekt Örsbaken blir därmed enligt min uppfattning ett fullskaleförsök inte bara vad avser lokal samverkan mellan aktörer inom ett

delavrinningsornråde utan även vad gäller såväl kommunal samverkan

som regional samverkan mellan länsstyrelser inom ett avrinningsdi-

Försöksprojekt 115

strikt.

10. 1.4 Fortsatt arbete

Det fortsatta arbetet vad gäller kommunala och länsstyrelsevisa nya samarbetsformer har redan påbörjats. Därtill har Projekt Örsbaken den 29 oktober i år till regeringen lämnat in ansökan att utses till en om nationellt pilotprojekt i syfte att pröva samarbetsformer över såväl nya kommun som länsgränser. Som en del av detta ingår att vill ha man

möjlighet att vid behov söka och medges dispens från vissa tvingande

moment vad gäller genomförandet och uppfyllandet av såväl tillståndsvillkor generella föreskrifter. Även vad gäller det regelverk som som styr möjligheterna för jordbruket att ansöka om bidrag från EU:s miljöfond vill man ha möjlighet att söka dispens så att lokala miljöförbättrande initiativ även ekonomiskt kan uppmuntras utöver vad som i dag är möjligt. Nyköpings kommun har vidare, som initiativtagare till Projekt

Örsbaken, lämnat in en intresseanmälan till Miljödepartementet vad

gäller möjligheten att få disponera medel från de av riksdagen

reserverade 5,4 miljarder kronorna för gröna arbeten. Avsikten är att inom för Projekt Örsbaken uppnå sådan bred samverkan ramen en kring dessa frågor att merparten av de tretton kommunerna gemensamt kan ansöka om sådana medel. Inom det aktuella avrinningsområdet skall man upprätta åtgärdsprogram och vidta åtgärder tar hänsyn som

till helhetsperspektivet och som i hög grad är ett resultat av de många

människornas kraft och kreativitet. Projekt Örsbaken har till Utredningen avrinningsområden den 29 om oktober i år inkommit med en hemställan om medel för att utarbeta en projektbeskrivning samt påbörja en bred informationsaktivitet i hela avrinningsområdet. Jag Projekt Örsbaken är mycket intressant och lovande anser att ett försök att pröva och sikt fullt ut tillämpa ett avrinningsområdesbaserat tänkande i arbetet med de vattenanknutna frågorna, på såväl lokal- som kommunal- och länsnivå. Jag har därför engagerat mig i projektet under dess framväxt från idé till genomfört seminarie. Jag har också genom de medel som stått till mitt förfogande finansiellt stött Projekt Örsbaken.

Jag att Projekt Örsbaken har goda förutsättningar alla

anser att nivåer i samhället fullt ut införa ett avrinningsområdesbaserat tänkande i arbetet med vattenfrågorna. Projektet kommer därvid att tillföra Sverige en mängd värdefulla erfarenheter i det fortsatta arbetet med att över till en sådan administrativ hantering av vattenfrågorna. Det är därför viktigt Projekt Örsbaken kan fortsätta i full omfattning och att att frågor om dispenser och ev. ytterligare finansiering kan lösas m.m.

1 16 Försöksprojekt

skyndsamt och på ett för projektet gynnsamt sätt. Det är vidare viktigt att arbetet kontinuerligt följs av centrala myndigheter och Regeringskansliet samt att återrapporteringen till Regeringskansliet sker regelbundet och utförligt, se vidare avsnitt ll. Fråga om återrapportering har bl.a. tagits upp i samband med att jag behandlat arbetsgruppens framställan om medel.

10.2 Genevadsåstudien

Genevadsåstudien simulering av nya strategier för hantering av vattenresurser är ett projekt som initierats av Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA och av denna utredning. VASTRA är finansierat av medel från löntagarfonderna. VASTRA är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram med representanter för ett stort antal discipliner och universitet m.m.

10.2.1 Bakgrunden till studien

I Laholmsbukten har man sedan lång tid brottats med allvarliga miljöproblem och bukten med delar av tillrinningsområdet förklarades

år 1986 som ett särskilt föroreningskänsligt område. Åtgärder har

vidtagits men inte lett till förväntade resultat. Mot denna bakgrund och efter framställan från Havsmiljögruppen Argos, föreslog länsstyrelen serna i Hallands och dåvarande Kristianstads län i en skrivelse till Miljödepartementet år 1996 att ett pilotprojekt som bl.a. gick ut på att testa ett genomförandesystem för miljökvalitetsnormer skulle startas. Skrivelsen överlämnades till Utredningen om avrinningsområden. Något pilotprojekt så som det föreslogs i skrivelsen har inte kommit till stånd. Däremot har jag i samråd med VASTRA initierat Genevadsåstudien. Genevadsån är ett avrinningsområde som mynnar i Laholmsbukten. Genom att simulera ett händelseförlopp skall de olika aktörerna i området dra lärdomar som kan användas i det fortsatta arbetet i bukten. Erfarenheterna av studien bör även kunna användas i andra områden. Jag har valt att stödja starten av studien ekonomiskt under den förutsättningen att ett större grepp tas över problematiken kring Laholmsbukten. Ett sådant grepp kan innebära att någon form av pilotprojekt startas i bukten och att man vid behov begär en försökslagstiftning för området. Man kan även tänka sig att försök testa ett sådant avgiftssystem som jag lämnat förslag på och då även pröva möjligheten att byta genomförande av åtgärder mot en del av avgifterna. Här nedan lämnar jag en redogörelse för huvuddragen i studien. Framställningen grundar sig de tankar som redovisats i oktober i år,

SOU 1997: 155 Försöksprojekt 1 17

men arbetet med att vidareutveckla studien pågår och det är inte säkert att studien kommer att genomföras exakt pä det sätt framgår som av min redogörelse. Jag utgår dock ifrån att huvuddragen kommer att vara intakta.

10.2.2 Syftet med studien

Syftet med studien är att genom simulering eller spel ett hänav delseförlopp i Genevadsâns avrinningsområde försöka utröna hur avrinningsornrådesbaserad hantering vattenresurser kan fungera, av samt att peka problem, brister och förtjänster med ett sådant

angreppssätt. En avrinningsornrådesbaserad förvaltning enligt mitt delbetänkande samt en lagstiftning baserad miljökvalitetsnormer,

kommer att vara viktiga utgångspunkter för studien. Syftet med studien kan inordnas under tre olika huvudmål. För det första skall en avrinningsområdesvis anpassad lagstiftning testas. För det andra skall avrinningsomrâdesvisa administrationsformer och samverkansformer testas. Slutligen skall effekter olika typer av av åtgärder som kan vidtas inom ramen för lagstiftningen och det administrativa systemet utvärderas.

10.2.3 Genomförande

I simuleringen eller spelet kommer olika aktörer inom Genevadsâns avrinningsområde att delta. Själva spelet kommer att utföras i tre etapper, var och en kulminerande i ett par internatdagar. Före den första spelomgången skall nödvändigt underlag spelplan tas fram samt spelregler och lagregler fastställas. Detta material skall vara förankrat hos deltagarna innan den första spelomgângen inleds.

Den första spelomgången inleds med att ledningsgruppen för spelet

redogör för hur några händelser som har ägt i verkligheten efter rum inledningstidpunkten skulle kunna ha behandlats enligt spelets regler. Därefter för spelledaren spelet vidare i den närmaste framtiden

genom att föra in olika typer händelser, t.ex. tillståndsansökningar,

av anmälningar och andra uppgifter som skall ligga till grund för hur de olika aktörerna skall handla. De nya förutsättningar dessa som händelser medför förs också i spelet. i Efter varje etapp skall ledningsgruppen för spelet göra en utvärdering av spelreglerna och lagstiftningens ändamålsenlighet och eventuella behov av förbättringar. Denna utvärdering kan således innebära nya eller ändrade spelregler respektive lagstiftning. Efter den tredje spelomgängen utvärderas spelet i sin helhet.

1 18 Försöksprojekt sou 1997:155

10.2.4 Området

Händelseförloppet kommer att utgå från Genevadsåns avrinningsområde men inbegripa vattenkvalitetsproblem även i Laholmsbuktens kustornråde. Vattenrelaterade problem i Laholmsbukten kommer i spelet att påverka kraven vattenhanteringen inom avrinningsområdet.

Närsaltsproblematiken kommer att fokuseras särskilt, både med

avseende grundvatten och ytvatten, men även kvantitetsaspekter kommer att ingå. Begränsningen av problematiken kommer att avspeglas i valet av vattenkvalitetsnormer och simulerat händelseförlopp.

l0.2.5 Organisation

Ledningsgrupp

Ledningsgruppen skall bestå fem personer varav några med av ca forskarbakgrund inom olika discipliner och några skall stå för den

administrativa kompetensen. Speltillfállena skall ledas av en spelledare

inte nödvändigtvis behöver delta i det övriga arbete som ledningssom gruppen skall ansvara för. Forskarna i ledningsgruppen skall rekryteras inom VASTRA och ledamöterna med administrativ kompetens från exempelvis Naturvårdsverket eller Jordbruksverket. Ledningsgruppen har ansvaret för att ta fram det underlag behövs för att genomföra som spelet. Ledningsgruppen är också ansvarig för att driva själva spelet att föra händelser, ange nya förutsättningar osv. När det genom gäller att bestämma förändrade miljöförhållanden som olika händelser och kunskap kan komma att medföra kommer ledningsgruppen att ny konsultera forskare inom VASTRA. Spelledarens funktion är att leda själva spelet. Under spelets gång

kommer den övriga ledningsgruppen att assistera med uppgifter och

material. De kommer också att kunna skaffa sig en grund för den utvärderingen skall avsluta studien och presenteras i en rapport. som

Referensgrupp

En på ca åtta personer kommer under tiden materialet till spelet grupp fram att bistå ledningsgruppen med synpunkter upplägg och tas material. Deras roll skall vara rådgivande och observerande. Mellan speltillfällena skall referensgruppen möjligheter att lämna synpunkter hur spelet skall drivas vidare. Under själva speltillfållena skall referensgruppen beredas möjlighet att studera spelet. l denna skall ingå t.ex. representanter från Naturvårdverket, Jordgrupp

Försöksprojekt l 19

bruksverket, Länsstyrelsen i Hallands län, Halmstads och Laholms kommuner, LRF och/eller Hushållningssällskapet, vattenvårdsförbund i Laholmsbuktens tillrinningsornråde, miljöorganisationerna samt någon representant från avrinningsområden där man också experimenterar med avrinningsområdesvis hantering av vattenresurser t.ex. Gullmam,

Emån och Örsbaken. Referensgruppen bereds möjlighet att utvärdera

projektet. Denna utvärdering kan bli en del av slutrapporten.

Spelaktörer

En lagstiftnings funktion är beroende av de människor som skall tillämpa lagen, eller handla under densamma. Därför är det viktigt för

genomförandet studien att aktörerna i möjligaste mån uppträder i

av sina normala roller. Detta kan dock inte tillämpas beträffande den nya

organisation som jag föreslog i mitt tidigare betänkande. En av-

rinningsmyndighet får därför tillskapas och befolkas med lämpliga aktörer, t.ex. från länsstyrelsen. Aktörerna skall ställas ibeslutssituationer är relevanta exempel på vad som kan hända i miljön och som i samhället och de ska få agera som de skulle göra om vissa regler gällde. I vilken mån deras agerande är trovärdigt och hur detta kan ha påverkat det slutliga resultatet är något som måste bedömas i den slutliga utvärderingen av projektet. Sammanlagt kommer 10-15 aktörer att medverka vid varje spelomgång. Alla aktörer kommer inte att medverka under samtliga spelomgångar. Representanter för följande organ och yrkesgrupper kan komma att ingå. Centrala myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket, regionala myndigheter som avrinningsmyndighet och länsstyrelsen, kommunerna, miljödomstolen, lantbruket genom LRF, Hushållningssällskapet och enskilda företag, skogsbruket, reglerings-

företag, sportñsket, kommunala VA-försörjningen, enskilda med egen brunn och/eller avlopp, miljöorganisationer Argos, Naturskydds-

som föreningen och Greenpeace, politiker samt journalister.

Urvärderingsgrupp

En tre forskare från olika discipliner och med hög grupp om ca kompetens bör utvärdera studien. Urvalet till denna grupp bör inte begränsas till enbart svenska forskare utan kan även innefatta forskare från övriga nordiska länder. Dessa skall inte ha deltagit i personer projektet i övrigt utan endast observerat själva spelet och tagit del av

spelmaterialet. Gruppens uppgift är att presentera slutsatser och

konsekvenser kan dras dels utifrån studien som helhet dels som avseende vissa sakområden, t.ex. miljörättsliga konsekvenser,

slutsatser angående organisatoriska behov, miljöövervakningens

funktion osv. Utvärderingen från denna grupp kan antingen presenteras

120 Försöksprojekt sou 1997:155

i en separat rapport eller ingå i slutrapporten.

10.2 6 Spelmaterial

. Det material som deltagarna arbetar med är en spelplan samt regler för spelet och i spelet lagstiftningen. Detta material är utgångspunkten för aktörernas möjligheter att agera.

Spelplanen en beskrivning av Genevadsåns avrinningsområde -

En beskrivning skall tas fram avseende naturförhâllanden geografi, hydrografi, klimat, befolkning och naturresursutnyttjande markanvändning, Vattenuttag, utsläpp osv. i området. Vidare skall sammanställningar av miljöövervakning, plandokument, tillstånd och domar finnas tillgängliga, liksom verktyg för att beräkna flöden vatten och av näringsämnen. Uppgifterna skall gälla en viss tidpunkt, som är spelets inledningstidpunkt. Uppgifter som bedöms som osäkra skall behandlas som sådana även i spelet.

En datakatalog metadatabas skall tas fram som översiktligt beskriver all tillgänglig och relevant information om området. Denna

kommer att utgöra en basresurs kan användas dels vid konstruksom tionen av spelplanen, dels vid komplettering av spelplanen mellan speletapperna.

Spelregler

Regler för spelet tas fram av ledningsgruppen. Ur reglerna skall spelaktörerna kunna utläsa hur de skall och får agera. Dessa regler skall i princip vara klara innan spelet inleds, men kan komma att

behöva revideras under spelets gång om de visar sig olämpliga eller

otillräckliga. Spelreglernas funktion skall därför utvärderas efter varje

etapp.

Spelreglerna anger också de olika spelfunktionerna dvs. vilka aktörer

som finns med i spelet och vilken roll dessa spelar.

Lagregler

Kärnan i spelmaterialet är den lagstiftning som skall testas och som

skall gälla i spelet. Denna skall innehålla ett antal miljökvalitetsnormer

för vatten, samt ändamålsenliga genomföranderegler. De parametrar

som blir aktuella att reglera med miljökvalitetsnormer skall i första hand gälla växtnäringsämnen, men även vattenkvanititetsaspekter kan komma i fråga. Vilka parametrar som skall ingå bestäms tidigt i

Försöksprojekt 121

projektet, i samverkan mellan forskarna i VASTRA och länsstyrelsen.

En mycket viktig del av lagstiftningen är genomförandereglerna, dvs.

kopplingen mellan å sidan miljökvalitetsnormerna och å andra ena sidan de rättigheter och skyldigheter åvilar dem påverkar, som som eller påverkas av, huruvida miljökvalitetsnormerna uppnås. Genomförandereglerna skall vara utformade så att kraven på Vattenkvalitet kan uppfyllas inom föreskriven tid genom att de omsätts i faktiska krav

och restriktioner enskilda aktörer. Målsättningen skall ett

vara genomförande som tar hänsyn till allmänna rättssäkerhetskrav, ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet.

Testlagstiftningen skall omfatta de lagar, förordningar och före-

skrifter som är nödvändiga eller ändamålsenliga för att uppfylla allmänna miljörättsliga krav. Vidare skall den uppfylla EU:s krav genomförande av nu gällande vattendirektiv, bl.a. ytråvattendirektivet, direktivet om kvalitet sådant sötvatten behöver skyddas eller som förbättras för att upprätthålla fiskbestånden, grundvattendirektivet, skaldjursvattendirektivet och nitratdirektivet.

Vid utformningen av testlagstiftningen skall särskilt beaktas

förslaget till ramdirektiv samt förslaget till miljöbalk. Testlagstiftningen skall även utgå från att en avrinningsmyndighets ansvarsområde täcker spelornrådet, och så långt det är möjligt anpassas till förslagen i betänkandet En ny vattenadministration Vatten är livet SOU -

1997:99. Vidare skall lagstiftningen i möjligaste mån utformas så att

riksdagens miljömål för kustvatten kan inarbetas. I övrigt skall svensk

rätt inkluderande EG-rätten tillämpas i spelet.

10.2.7 Information

Information om projektet kommer att behöva lämnas vid olika tidpunkter och till olika intressenter. Bland annat är det viktigt att på ett tidigt stadium lämna information till de aktörer som påverkar vattenkvaliteten i Genevadsâomrädet. Projektet kommer dessutom med stor sannolikhet få publicitet genom framför allt lokala medier. Informationsbehovet är därför något som skall beaktas vid planeringen och genomförandet av studien.

10.2.-8 Förväntade resultat

Genomförandet av studien kommer att ge flera olika typer av resultat. Många olika aspekter av lagstiftning och Vattenförvaltning kommer att kunna belysas. Resultatet av studien kommer naturligtvis att tolkas olika av de olika intressenterna och ha olika värde. Iden vetenskapliga slutrapporten är det därför viktigt att peka olika typer av resultat.

122 Försöksprojekt

Resultatens trovärdighet kommer att bedömas i slutrapporten, dvs. i vilken mån resultaten varit beroende av att de framkommit i en simulering eller om de kan förväntas vara giltiga i verkligheten. Det centrala i slutrapporten blir att visa på vilket sätt studiens syften uppnåtts, dvs. hur den testade förvaltningsstrukturen, lagstiftningen och områdesbeskrivningen fungerat i förhållande till uppställda målsättningar. Resultaten skall kunna visa de för- och nackdelar och brister dessa haft, samt om och i så fall hur problem har kunnat åtgärdas. Resultaten kommer att beröra hur den grundläggande lagstiftningen kan och bör se ut och genomföras, hur de faktiska miljökvalitetsnormerna i ett område kan och bör utformas, vilka krav som skall ställas innehållet i en åtgärdsplan m.m. Ett annat viktigt resultat är att kunna identifiera de områden där befintliga kunskaper är otillräckliga för att man framgångsrikt skall kunna bedriva avrinningsorrtrådesbaserat miljöarbete med utgångspunkt

från miljökvalitetsnormer. Det kan bl.a. gälla förutsättningarna för att

fastställa miljökvalitetsnormer, att övervaka hur dessa följs, att beräkna belastning från ett område av ett visst ämne eller att förutse resultat av olika åtgärder. Vidare kommer projektet att ge underlag för hur olika former av kunskap kan och bör sammanställas för att utgöra stöd för olika aktörer vid planering, genomförande och utvärdering av åtgärder. Erfarenheterna av att ta fram åtgärdsplaner, både vad gäller det faktiska innehållet och proceduren för detta, kommer att vara en viktig kunskap både för lagstiftare, de myndigheter som skall upprätta åtgärdsplaner samt de aktörer som kommer att omfattas av dessa. En erfarenhet är i vilken mån samverkan mellan olika annan påverkande aktörer i ett område kan och bör hanteras.

10.2.9 Tidsplan

September december 1997. Förankring. Planering. Finansiella säkras. Personer som skall ingå i ledningsgrupp, spelaktörer, resurser referensgrupp och utvärderingsgrupp utses.

December 1997 mars 1998. Spelplan, spelregler och lagregler tas fram och remitteras till referensgruppen.

April 1998. Informationsmöte med samtliga aktörer, spelledning, referensgrupp och utvärderingsgrupp. Material inför första spelomgången delas ut.

Maj 1998. Första spelomgången.

Juni -juli 1998. Utvärdering av första spelomgången. Kompletterande

sou 1997:155 Försöksprojekt 123

material skickas ut.

Augusti 1998. Andra spelomgången.

September 1998. Utvärdering av andra spelomgângen. Kompletterande material skickas ut.

Oktober 1998. Tredje spelomgången.

November december 1998. Utvärdering av hela projektet. -

Januari 1999. Slutlig rapport.

10.3 Mässingsboån-Brunnsjön

I avsnitt 3.7 har jag beskrivit avrinningsomrädet Mässingsboån-Brunnsjön, de vattenrelaterade miljöproblem som finns i området samt pågående arbete med åtgärder och miljösamverkan i området.

10.3.1 Pågående arbete

Inom den arbetsgrupp som sedan hösten år 1993 arbetar med att i samverkan mellan brukare genomföra åtgärder i syfte att minska närsaltsbelastningen på Mässingsboån och därmed Brunnsjön finns en ambition att vidare i detta arbete. Man avser att utöka kretsen av jordbrukare som engagerar sig och deltar i arbetet. Vidare vill man underlätta samverkan mellan brukare så de kan vidta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. I syfte att få tillfälle till att informera om det pågående arbetet samt planerna på en utökad samverkan och därtill möjligheterna att på olika sätt stödja och underlätta sådan samverkan genomförde arbetsgruppen för Mässingsboån-Brunnsjön den 6 oktober 1997 ett seminarium i Västerby Bygdegård strax utanför Hedemora. Vid seminariet presenterades förslagen i delbetänkandet, länsstyrelsens synpunkter den pågående samverkan, Hedemora och Säters kommuners mäl för arbetet i Mässingsboån-Brunnsjön samt vidare LRF:s syn arbetet med Vattenkvalitet. Seminariet avslutades med en diskussion om hur det fortsatta arbetet bäst kan bedrivas samt hur vidtagandet av vissa åtgärder skall finansieras.

124 Försöksprojekt

10. 3 2 Fortsatt arbete . Som ett resultat av bl.a. seminariet har arbetsgruppen till utredningen kommit in med en ansökan om medel för studie- och informationsinsatser. Ansökan avser finansieringen av produktionen av en informationsfolder i syfte att inom avrinningsområdet men även inom Dalälvens avrinningsområde i övrigt samt även inom hela landet sprida information om projektet samt vilka åtgärder som kan vidtas i ett avrinningsområde i syfte att förbättra vattenkvaliteten. Ansökan omfattar även finansieringen av en studieresa för arbetsgruppens medlemmar till ett likartat projekt i Finland. Syftet med resan är att utveckla arbetsgruppens kompetens genom att ta del av vad som gjorts i det finska projektet samt att plats möjlighet att diskutera sitt arbetet med personer med liknande bakgrund och erfarenheter. Arbetsgruppen har, genom länsstyrelsen i Dalarnas län, hos Miljödepartementet ansökt om medel för att under en femårsperiod vidareutveckla projektet. Vidare ansöker man om dispenser från gällande regler avseende regelverket för EU-bidrag i syfte att optimera miljöeffekterna av bidragen. Man ansöker även om dispens från gällande regelverk för utbetalning av bidrag till kretsloppsanpassad teknik för enskilda avlopp från den s.k. kretsloppsmiljarden. Ansökan gäller möjligheten att på olika sätt stödja arbetet med att vidta olika åtgärder inom jordbruket för att minska fosfortillförseln, miljöanpassa jordbruket, vidta åtgärder för att kretsloppsanpassa fosforn från enskilda avlopp samt vidta åtgärder för att minska erosionen i diken och vattendrag. Som övergripande målsättning med det fortsatta projektet har man angivit att man genom miljösamråd, information, ändrade bidragsrutiner och ekonomiskt stöd skall till stånd åtgärder som minskar tillförseln av näringsämnen, främst fosfor till Brunnsjön. Resultaten skall redovisas regionalt och nationellt så att erfarenheterna kan spridas till andra jordbruksområden med likartade problem. Hedemora och Säters kommuner har även lämnat in en intresseanmälan till Miljödepartementet vad gäller möjligheten att få disponera medel från de av riksdagen reserverade 5,4 miljarder kronorna för gröna arbeten. Avsikten är att få bidrag för de åtgärder som även har sysselsättningsskapande effekter i området. Såsom exempel kan nämnas arbeten med dämningar, âterskapandet av artificiella våtmarker, breddning av å och dikeskanter m.m. Jag har bedömt att det pågående arbetet i området är mycket intressant. Området, de berörda intressenterna samt de åtgärder som man valt att diskutera och i viss mån redan genomfört är enligt min uppfattning bra exempel lokal samverkan inom jordbrukssektorn.

sou 1997: 155 Försöksprojekt 125

Jag har därför genom de medel som stått till mitt förfogande finansiellt stött arbetsgruppens insatser vad gäller produktionen informaav en tionsfolder. Jag anser att arbetsgruppen och de åtgärder de föreslagit till en fortsatt och utökad samverkan kring främst jordbrukssektorns miljöfrågor har alla förutsättningar att bli lyckosamma. Projektet kommer därvid att tillföra Sverige en mängd värdefulla erfarenheter i det fortsatta arbetet med att generellt för hela landet införa lokal miljösamverkan som ett verktyg i arbetet med att vidta kostnadseffektiva åtgärder syfte att minska påverkan på miljön. Jag därför att anser det är viktigt att arbetsgruppen kan fortsätta i den ansökta omfattningen och att frågor om dispenser och finansiering m.m. kan lösas skyndsamt. Det är vidare viktigt att arbetet kontinuerligt följs av

centrala myndigheter och Regeringskansliet samt att återrapporteringen

till Regeringskansliet sker regelbundet och utförligt, vidare avsnitt se 11.

10.4 Emån

I avsnitt 3.8 har jag beskrivit Emåns avrinningsområde, de vattenrelaterade miljöproblem som finns där samt pågående samverkan inom Emåprojektet i syfte att på ett miljömässigt hållbart sätt främja samhällsutvecklingen i området.

10.4.1 Pågående arbete

Som jag redovisat i avsnitt 3.8 pågår inom Emåprojektet arbeten i syfte att bl.a. förbättra vattenkvaliteten i området. Ett led i detta arbete är utarbetandet av en för området gemensam vattenhushållningsplan.

l0.4.2 Fortsatt arbete

Jag har bedömt det pågående arbetet inom Emåprojektet mycket som intressant. Sättet att bred front samverka kring en rad viktiga frågor är enligt min uppfattning ett bra exempel hur lokala initiativ kan tas till vara och hur samverkan kring viktiga frågor kan utvecklas. De målsättningar man har satt upp och de åtgärder har valt att som man arbeta med år viktiga för en fortsatt hållbar utveckling vårt av samhälle. Det finns en mycket omfattande dokumentation Emåns av avrinningsområde vad avser mark- och vattenförhållanden, berggrund, miljöpåverkande aktiviteter samt miljötillståndet i ån och området i

126 Försöksprojekt sou 1997:155

övrigt. Mot bakgrund av den mycket lovande ansatsen till samarbete kring miljöfrågorna och miljökvaliteten i området och mot bakgrund av att man redan påbörjat ett arbete med att ta fram en vattenhushållningsplan har jag bedömt området som lämpligt för en begränsad test hur delar av förslaget till EG:s ramdirektiv för vatten skulle kunna av tillämpas i området. Jag tänker främst frågorna om områdesbeskrivning, fastställande av miljökvalitetsmål samt utarbetande av en åtgärdsplan i syfte att kunna uppfylla miljökvalitetsmålen. Jag har i detta syfte tagit upp en diskussion kring dessa frågor med företrädare för Emåprojektet och Emåns vattenförbund. Även Naturvårdsverket har deltagit i diskussionerna kring uppläggningen och finansieringen av ett sådant test. Emåförbundet har presenterat en projektplan för metodutveckling avseende vattenadministration enligt EG:s ramdirektiv. Projektet omfattar fyra delprojekt där det första omfattar en områdesbeskrivning enligt artiklarna 5-11 i EG:s ramdirektiv. Det andra delprojektet avser utarbetandet kvantitativa och kvalitativa miljömål för Emåomrâdets av vattenresuser enligt artikel 4. I detta arbete skall nationella miljömål och åtaganden i internationella forum beaktas. Det tredje delprojektet utarbetandet av ett åtgärdsprogram för Emåomrâdet och där avser uppsatta miljömål enligt ramdirektivets artikel 13. Delprojekt fyra

processredovisning och utvärdering av arbetet i de övriga

avser en

delprojekten.

Jag anser att det föreslagna projektet är mycket intressant även ur nationell synvinkel. Genom projektet kan Sverige mycket värdefulla erfarenheter hur förslaget till ramdirektiv skulle kunna tillämpas av samt vilka fördelar och svårigheter som är förknippade med att arbeta enligt direktivet. Jag har därför för avsikt att stödja projektet finansiell. Min förhoppning är att de erfarenheterna som projektet ger, åtminstone i viss mån, skall kunna användas redan i det kommande förhandlingsarbetet beträffande den slutliga utformningen EG:s ramdirektiv för vatten. av Det är viktigt att arbetet kontinuerligt kan följas av Regerings-

kansliet samt att återrapporteringen till Regeringskansliet sker

regelbundet och utförligt, se avsnitt 11.

11 Fortsatt arbete med

vattenfrågorna

Utredningens två betänkanden är av principkaraktär och det finns en mängd olika frågor kvar att lösa. Staten bör kunna dra nytta av erfarenheterna i flera de av projket som drivs eller som kommer att startas. Det är därför rimligt att staten är med och finansierar projekten. För att kunna använda de resultat som kommer fram i de olika projekten måste någon form av samlad uppföljning och resultatvärdering finnas. Det fortsatta arbetet med en avrinningsomrâdesvis administration och uppföjning av projekten bör anförtros en kommitté eller delegation. Denna bör vara parlamentariskt sammansatt och få arbeta under en tillräckligt lång tid för att kunna lämna förslag på hur man bör genomföra ett kommande ramdirektiv för vatten.

Betänkandena inom ramen för detta uppdrag är principbetänkanden med översiktliga förslag till hur man i framtiden bör arbeta med de vattenanknutna frågorna. Jag har inte lämnat några detaljerade förslag, exempelvis innehållet i âtgärdsplanema, samrâdsförfarandet vid utarbetande av planer och miljökvalitetsmål eller utformningen av och storleken på avgifter. Jag har dock i vissa fall pekat behov av förändringar, t.ex. i miljöbalksförslaget. En viktig anledning till att jag inte kunnat på de exakta förändringar som krävs i lagar är bl.a. den m.m. osäkerhet som ännu råder kring den slutliga utformningen av miljöbalken. Jag har utgått från lagrådsremissen, väl medveten om att det kan

komma tämligen omfattande förändringar i det förslaget efter det att

lagrådet yttrat sig och i riksdagsbehandlingen. Den andra huvudorsaken till att förslagen inte är slutliga är att tiden varit alltför knapp. Ett slutligt förslag med den detaljeringsnivå där rimligen kan som man förvänta sig kräver en betydligt längre utredningstid, sannolikt ytterligare ett år eller mer. Därför har jag tyvärr inte kunnat slutföra det uppdrag jag fått och tvingats avsluta det med ett antal olösta frågor.

128 Fortsatt arbete sou 1997: 155

1 l Finansiering av försöksprojekt

Som en del av mitt uppdrag har jag medverkat till att flera försöksprojekt kunnat påbörjas, se avsnitt 10. Syftena med projekten varierar. Det rör sig bl.a. om projekt för att pröva olika former av samverkan, ta fram områdesbeskrivningar och utarbeta förslag till miljökvalitetsmål och åtgärdsplaner i syfte att uppnå dessa miljökvalitetsmål, samt att simulera ett visst händelseförlopp baserat en avrinningsvis administration för vattenfrågor kombinerad med miljökvalitetsnormer och omfattande lokal samverkan. Genom den budget som jag förfogat över har jag finansiellt kunnat stödja starten av vissa projekt. I vissa fall har de även understötts finansiellt av andra intressenter, såsom exempelvis VASTRA i Genevadsåstudien, Nyköpings kommun i projekt Örsbaken och Naturvårdsverket i Emåprojektet. För att de påbörjade projekten skall kunna tillföra kunskaper och erfarenheter av det slag och i den omfattning som jag förväntar mig och som motiverat mitt deltagande i dem, krävs dock att de kan drivas vidare i minst tre till fem år. För att så skall kunna bli fallet krävs att den fortsatta finansieringen säkerställs. Jag förutsätter inte att staten genom Regeringskansliet eller via centrala myndigheter ensam skall stå som finansiär av det fortsatta arbetet. Jag anser dock att de kunskaper och erfarenheter som projekten kan generera är så viktiga för Sverige i det fortsatta arbetet med att utveckla och införa en avrinningsområdesvis vattenadministration, att projekten i stor utsträckning bör kunna betraktas som riksintressen och därmed i vart fall delvis finansieras med statliga medel. I detta sammanhang är det viktigt att erinra om att vi grund EG:s kommande ramdirektiv kan bli tvungna att omorganisera vår av

miljöadministration så sätt att vattenfrågorna hanteras avrinningsom-

rådesvis. De projekt som jag medverkat till kan därvid ge oss många värdefulla erfarenheter inför en sådan omorganisation. Om projekten därutöver ges möjlighet att snabbt utvecklas till den nivå och omfattning ursprungligen avsetts och inte drivs vidare på sparläga, som kan de ge Sverige viktiga erfarenheter och underlag inför förhandlingarna ramdirektivets slutliga utformning och innehåll. om Medel som satsas försöksprojekten bör med all sannolikhet kunna betala sig tämligen snabbt genom att genomförandeprocessen av ramdirektivet underlättas och många onödiga misstag förhoppningsvis kan undvikas. Förutom de projekt där jag själv gått med medel har jag pekat ytterligare några där jag samma sätt som för de övriga projekten att staten genom Regeringskansliet eller centrala myndigheter bör anser in och bidra till finansieringen. Även det i syfte vinna erfarenatt heter inför införandet en avrinningsområdesvis vattenadministration. av

Fortsatt arbete 129

Bland annat gäller detta för den vidareutveckling Q-vadis och de

av möjligheter till scenariostudier hur vattenavgift skulle slå i av en ett

avrinningsområde, enligt förslag från Länsstyrelsen i Dalarnas

län, se avsnitt 9.7.

En statlig finansiering eller delfinansiering också möjlighet

ger att

påverka och, vid behov, förändra utformningen av och inriktningen

projekten. Det ger också staten möjlighet att tydligare påverka sättet en

för och omfattningen av återrapporteringen från projekten. Jag åter-

kommer till frågan om rapportering i avsnitt 11.2. Det är också viktigt

att komma ihåg att en adekvat uppföljning projekten kräver att såväl

av personella som ekonomiska resurser avsätts för detta arbete.

11.2 Uppföljning av försöksprojekt

För att de försöksprojekt som jag varit med att starta upp skall kunna tillföra Sverige erfarenheter och kunskaper i den utsträckning jag

som

tänkt mig krävs att de följs upp, att återkoppling sker beträffande

svårigheter och problem vid genomförandet åtminstone samt att man halvårsvis avrapporterar projekten. Egentligen anser jag att man från statens sida mer eller mindre

kontinuerligt borde följa projektens utveckling. Jag tror att detta skulle

uppskattas i försöksprojekten och ge arbetet där en stadga och en motivation vars avsaknad annars kan riskera projektens fortlevnad. Mot bakgrund av att utredningen avslutas är uppföljningen av projekten en uppgift som måste hanteras ett nytt sätt. Jag återkommer

till denna fråga i avsnitt 11.4. Om frågan inte löses annat sätt bör

statens ansvar för och eventuella deltagande i projekten samt inte minst

ansvaret för áterföringen av erfarenheterna åläggas en eller flera

centrala myndigheter. Om dessa frågor läggs en eller flera centrala myndigheter tror jag dock att det försvårar en kontinuerlig uppföljning. Hur projekten skall övervakas och hur uppföljningen skall ske och återrapporteras till bl.a. Regeringskansliet bör tydligt preciseras i någon form av överenskommelse mellan den övervakande myndig-

heten och projektet i fråga i samband med att frågan om den fortsatta

finansieringen löses. Det är också av yttersta vikt att de erfarenheter som genereras av projekten sprids till myndigheter, kommuner och privata intressenter. Exempelvis bör halvârsrapporter kunna tryckas och spridas i myndig-

heternas rapportserier. Även riksdagen och dess utskott bör så långt

det kan anses motiverat hållas informerade om projektens fortskridande och vunna erfarenheter.

Fortsatt arbete

11.3 Kvarstående arbete

Det återstå alltså en mängd frågeställningar som måste analyseras

innan de principförslag som jag lagt fram kan genomföras. Det gäller

frågor om utformningen av miljökvalitetsmålen, innehållet i åtgärdsplanema, samrådsförfarandet vid framtagandet av åtgärdsplanema och målen, utformningen och storleken på såväl den nationella administrativa avgiften som den distriktsvisa avgift som skall

användas för genomförandet av angelägna åtgärder, möjligheten att i

större utsträckning engagera privata intressenter i arbetet med

vattenfrågorna genom exempelvis delegering av vissa frågor till

vattenförbunden m.m. I det fortsatta arbetet är det nödvändigt att särskilt beakta skogsbrukets miljöpåverkan. Vidare krävs det en rad förändringar i gällande regelverk för att möjliggöra en avrinningsornrådesvis vattenadministration enligt mina förslag. Ett sådant arbete måste bedrivas parallellt med att den slutliga utformningen av ramdirektivet.

11.4 En kommitté eller delegation för genomförandet

av en samordnad vattenadministration

För att kunna slutföra många av de kvarstående uppgifterna krävs att man känner till den slutliga utformningen av miljöbalken samt de förändringar som den genererar i annan lagstiftning och i förordningar Det krävs även att man håller sig kontinuerligt uppdaterad m.m. avseende hur arbetet inom EG med förslaget till ramdirektiv fortskrider. Vidare bör självfallet de erfarenheter och kunskaper som försöksprojekten genererar beaktas vid utarbetandet av de slutliga förslagen till en ny vattenadministration inklusive de lagändringar m.m. som detta kan kräva. Som ett led i detta arbete bör förslagen förankras ute i samhället bland kommuner, myndigheter och i den privata intressesfären. Detta är inte minst viktigt vad gäller den slutliga utformningen av de detaljerade förslag avseende exempelvis åtgärdsplanernas utformning. Förslagen måste också förankras brett inom Regeringskansliets fackdepartement samt i de politiska partierna. Ett sådant arbete ligger normalt inte eller i vart fall endast till liten del Regeringskansliet. Det är också ytterst tveksamt om det finns resurser för en sådan process exempelvis Miljödepartementet. Man kan i och för sig tänka sig att en central myndighet får ansvar för samordningen av vattenfrågorna och den slutliga utformningen av den

Fortsatt arbete

administrativa strukturen. Det fortsatta arbetet med dessa frågor kan

emellertid medföra att många uppgifter i dag ligger olika

som myndigheter som exempelvis Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Boverket och Jordbruksverket skall samordnas och sammanföras under ett gemensamt myndighetsansvar. Det kan därför vara mindre lämpligt

att lägga sådana uppgifter en av dessa myndigheter. Samtidigt

anser jag att det krävs en sådan erfarenhet av arbetet med miljöfrågor och speciellt vattenfrågorna att det inte går att lägga ansvaret på någon annan mer statsrättsligt inriktad stabsmyndighet som statskontoret. Även för myndigheterna är det tveksamt det finns personella och om ekonomiska resurser för ett sådant arbete. Med stor sannolikhet kräver

ett genomförande ett medelstillskott av inte obetydlig omfattning.

Vidare torde inte en myndighet vara mest lämpad för att förankra arbetet i den politiska sfáren.

Ett sätt att genomföra en avrinningsbaserad administration för vattenfrågorna är att tillsätta en kommitté eller delegation med ansvar för dessa frågor. Kommittén eller delegationen bör därvid parallellt med arbetet att vidareutveckla mina förslag följa och återrapportera arbetet i projekten samt arbetet inom EG med att ta fram ett slutligt

förslag till ramdirektiv för vatten. Kommittén eller delegationen bör

bestå av parlamentariker och företrädare för såväl allmänna

som

privata intressen. I kommittén eller delegationen kan en första politisk och samhällelig förankring ske av förslagen samtidigt som man genom

sakkunniga från berörda fackdepartement kan förankra förslagen i Regeringskansliet. I sekretariatet till kommittén eller delegationen kan

tillgången till kompetent personal med kunskaper och erfarenheter av

viktiga områden såsom naturvetenskap, teknik, juridik, ekonomi och

statsvetenskap tillförsäkras. Ytterligare kunskaper kan tas in genom

experter olika områden. Ordföranden för kommittén eller delegatio-

nen bör ges ställning som nationell samordnare av vattenfrågorna.

Tiden för genomförandet av mina förslag och därmed kommitténs eller delegationens fortlevnad bör i stor utsträckning samordnas med

ikraftträdandet av EG:s ramdirektiv för vatten dvs. troligen i början av

ZOOO-talet. Fram tills dess kommer med stor sannolikhet den nuvaran-

de utformningen av direktivet att förändras. Vi kommer under denna tid även att behöva förändra eller i vart fall ta fram förslag till förändringar av miljöbalken m.fl. lagar, förordningar m.m. Arbetet med miljölagstiftningen och vattenadministrationen kommer därför i

hög grad att vara en dynamisk och interaktiv process. Jag anser att även detta talar för en separat organisation som skall arbeta med dessa frågor. De ekonomiska resurser som måste avsättas för arbetet i en kommit-

eller delegation bör enligt min bedömning inte, eller i ytterst ringa omfattning, överstiga de resurser som annars måste tillföras den myndighet vilken ett sådant uppdrag läggs.

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande Yngve av Malmqvist

Fysisk planering en underskattad vattenvårdsmöjlighet

-

Vattenfrågorna i Sverige är uppsplittrade ett 40-tal sektorsmyndigheter där den horisontella överblicken oftast saknas. Behovet av samordning och kunskapsuppbyggnad gällande relationerna vatten- och markanvändning är stort för att nya vattenanknutna miljöolyckor typ Hallandsåsen och skredet i Vagnhärad inte skall uppstå. Möjligheterna

att genom fysisk planering, främst översiktsplanering, förebygga dessa

typer av olyckor är underskattad. Detta kan kanske förklaras att av

vattenrelaterade markfrågor inte fått ordentlig genomslagskraft i den

tidigare översiktsplaneringen samt att länsstyrelserna hållit låg profil en främst gällande grundvatten och regional Vattenförsörjning. På senare är har det emellertid framkommit att kommunerna ofta har tillgång till en mängd kvalificerade vattenplaner av olika slag men att dessa av

olika skäl ännu inte tagits med i översiktsplanen. Lagstiftningarna

Plan- och bygglagen och Naturresurslagen fungerar bra och borde utnyttjas bättre för att använda planering som förebyggande miljövård, som är ett inte särskilt kostnadskrävande verktyg när det gäller att tänka efter före.

Fransk och svensk Vattenförvaltning jämförelse

- en

Frankrike har inte varit täckt av inlandsis och har därför en annan landskapsuppbyggnad än Sverige. Det franska landskapet präglas av floder och stora milsvida akviferssystem. I den franska vattenförvaltningen är grundvattenfrågona därmed lättare att administera än hos oss. Sverige har mer än 92 000 sjöar och ett okänt antal troligtvis flera hundratusen akviferssystem med några hektars storlek. De -

franska Vattenförvaltningsplanerna tillkom när Frankrike hade än

mer

3 000 kommuner och det i den situationen omöjligt att lägga

var

vattenplaneringen på kommunal nivå. I dag har man i Frankrike

12 000 kommuner medan det vattenadministrativa systemet fortfarande ser likadant ut. I Sverige har vi 288 självständiga kommuner med för att ansvar ange markens och vattnets användning i sina grunddrag. Länsstyrelsen

134 Särskilda yttranden

har ett samordnande ansvar i kommunernas vattenplaneringsfrågor. l den omgången av översiktsplanering har Boverket och Naturnya vårdsverket gemensamt verkat för att kommunernas kompetens i vattenfrågor skall förstärkas och att bl.a. framförhållningen gällande framtida i Vattenförsörjning även den enskilda förstärks. I den - fysiska planeringen betonas även vikten av underifrånperspektivet och medborgarmedverkan i enlighet med Agenda 21 i den fysiska

planeringen. Olika medborgargrupper ingår i samrâdsförfarandet och

säväl vatten- vattenvårdsförbunden är naturliga samråds- och som remissinstanser i kommunernas översiktsplanering.

Miljösamverkan

Tanken miljösamverkan i syfte att minska närsaltsutläckaget till

vatten och därmed försöka uppnå de nationella kvävemålen är en

utmärkt idé. Formerna för detta kan diskuteras eftersom detta måste

bl.a. vattnets kretsloppsperspektiv då mer än 90 % av allt

ses ur först varit grundvatten. Detta innebär att det är viktigt att ytvatten skydda inströmningsområden för grundvatten då verksamheter inom dessa områden till stor del präglar såväl ytvattnet kvalitets- som

kvantitetsmässigt. Olämpliga verksamheter i ett utströmningsområde

kalavverkning, användande kemiska bekämpningsmedel, t.ex. av övergödsling eller oljespill kan prägla grundvattnet under flera år och kontinuerligt verka kvalitetsförsämrande ytvattnet. Till detta kommer användandet såväl yt- grundvatten för vattenförav som sörjning eller bevarande mark för framställning av konstgjort av grundvatten. Även verksamheter grustäkter, vägar, järnvägar, som industriområden och bebyggelse inströrrmingsområden kan vara

olämpliga såväl yt- grundvattensynpunkt. Såväl yt- som

ur som grundvatten bevarande vattenbalansen i landskapet är viktiga som av

biotopsynpunkt. Vidare har man att ta hänsyn till vårt vattenan-

ur knutna kulturarv och skydd av landskapsbild. Frågan att låta vattenförbunden hjälpa till med att bilda och om

centralt administrera ytvattenförorenande verksamheter genom att låta

förorenande fastigheter bilda samfálligheter enligt anläggningslagen

kan intresse med tanke bl.a. begränsning av kväve- och

vara av

fosforutsläpp. De förorenande verksamheternas komplexitet kräver dock att dessa samfálligheter även får arbeta med begränsningar av

markanvändning i inströmningsområden samt även omfatta såväl enskild Vattenförsörjning som annan t.ex. täktverksarnhet. Därmed

tillskapas oklara gränsområden gällande de kommunalt ansvarstagande och vattenförbundens rätt till myndighetsutövning. Förslaget strider

mot det planeringssystem finns i landet avseende såväl mark som som vatten och dess användning.

Särskilda yttranden 135

Betänkandet innehåller många oklarheten och vissa felaktigheter och bör därför inte genomföras i sina myndighetsförslag. Ännu återstår så

många frågor att lösa som behöver lagändring. Det förslag som

Boverket tidigare lämnat i sitt yttrande innebär att länsstyrelserna stärks i sin samordnande roll.

Särskilt yttrande av Lotten Sjölander

Utredaren har enligt direktivet fått i uppdrag att utarbeta system för avrinningsomrâdesvis hantering av vattenanknutna miljö- och naturresursfrågor. Vidare skall utredaren ge konkreta förslag till administrativa organisationsmodeller och förutsättningarna för att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett delavrinningsområde. Jag har tidigare anmält avvikande mening bl.a. vad avser förslaget att dela in Sverige i ca tio avrinningsmyndigheter och i stället ansett att förslaget ska bygga befintliga strukturer utgående från lokala aktörer, kommuner och länsstyrelser i samverkan. Nuvarande plan- och bygglagstiftning medger mellankommunal samverkan varför förslaget att den kommunala planeringen förstärks med en regional planering för att hantera vattenfrâgorna endast medför ytterligare byråkratisering av befintligt system. En ökad ambitionsnivå inom vattenvården föreslås finansieras med de besparningar som beräknas uppkomma genom en ökad samordning, Jag anser att föreliggande förslag snarare kräver ökade resurser både personellt och ekonomiskt. En ambitionshöjning på vattenområdet motiverar olika former av avgifter. Föreslagna avgifter bör i första hand knytas till konkreta åtgärder inom avrinningsområdet som t.ex. avgifter på dagvatten. Min avvikande mening om grundförslaget kvartstår. I föreliggande förslag saknas en enhetlig bild av hur vattenarbetet är tänkt att bedrivas. Redovisade förslag är direkt motsägeslsefulla, å ena sidan förordas frivillighet, å andra sidan påpekas vikten av ökad styrning.

SOU 1997: 155 Bilaga 1 137

Kommittédirektiv

mm

System för avrinningsomrádesvis Dir.

vattenadministration 1996:57

Beslut vid regeringssammantråde den ll juli 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utarbeta ett administrativt system för avrinningsområdesvis hantering av vattenanknutna miljö- och resursfrågor. Utgångspunkter för det administrativa systemet skall bl.a. de förslag till vara miljökvalitetsnormer presenteras i Miljöbalksutredningens som Ml993:04 förslag till miljöbalk SOU 1996:103, ny nitratdirektivet, samt kommande krav i EU:s ramdirektiv för vatten. Vidare skall utredaren klargöra iörutsâttningama för att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett delavrinningsområde som ett komplement till dagens åtgärder för att minska jordbrukets miljöbelasming. Möjligheterna att påbörja ñrsöksverksamhet med syfte att skaffa erfarenheter av nya administrativa system skall också undersökas.

Bakgrund

Naturvårdsverkets uppdrag havs- och vattenfrâgor om

Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95

Naturvårdsverket i uppdrag att inom för arbetet med ramen

138 Bilaga 1 sou 1997:155

havs- och vattenfrägor utveckla effektrelaterade miljömål mer utforma kostnadseffektiva åtgärder. Förslag till åtgärder samt for att uppfylla det 50-procentiga reduktionsmälet for utsläpp av kväve till havet skulle redovisas. Den l april 1996 redovisade Naturvårdsverket detta uppdrag i Kampen mot alger och miljögifter Rapport 4561. rapporten I rapporten redovisas att bruttoutsläppen av kväve i södra Sverige beräknas minska med 25-30 procent mellan åren 1985 - 1997. Den naturliga kväverening som sker i mark och vattendrag på väg till havet har då inte beaktats. I de områden där kväveutsläppen från jordbruket är störst, framför allt i sydvästra Sverige, har minskningen varit minst, omkring 10 procent. Detta trots att insatserna för att minska kväveläckaget har varit störst där. Naturvårdsverket har i rapporten redovisat ett antal möjliga

åtgärder for att minska kväveutsläppen till Östersjön och

Västerhavet. Detta gäller framför allt jordbruks- och VAsektorerna. För att minska kvävebelastningen, främst när det gäller punktutsläpp, på ett optimalt sätt kan det enligt verket vara möjligt att införa ett avgiftssystem liknande den NOx kväveoxid-avgift tillämpas för utsläpp från som

energiproduktionsanläggningar.

För jordbrukssektom verket att ändringar av anser brukningsrutiner, regler och miljöstöd behövs. För att optimera insatserna både miljömässigt och på ett kostnadseffektivt sätt krävs helhetssyn i vattenvårdsarbetet. Nya samarbetsformer en behöver utvecklas for skyddet våra vatten, med av avrinningsområdet som grund, exempelvis genom att miljösamverkansgrupper bildas inom jordbrukssektom. Dessa miljösamverkansgrupper skulle vara ett komplement till nuvarande och framtida andra styrmedel med syfte att halvera

utsläppen av kväve från jordbruket.

Grunden till Naturvårdsverkets förslag om miljösamverkan ligger i att jordbrukarna i ett avgränsat område skapar ett gemensamt intresse och ansvar för vattenkvaliteten. I ett

delavrinningsområdeskallkommunemaoch/ellerlänsstyrelserna

sou 1997:155 Bilaga I 139

dels ange bindande mål för belastningen från samverkans-

området, dels vara tillsynsmyndigheter samt godkänna planen för miljösamverkan. Miljösamverkansgruppen bygga hela

avses sitt åtgärdsarbete på egenkontroll i samarbete med en samordnare. Miljöarbetet skall redovisas i årlig miljörapport en till tillsynsmyndigheten. Jordbrukaren skall, med stöd av rådgivning, kunna utforma åtgärder är kostnadseñektiva som för det specifika företaget för att minska kväveutlakningen. Krav på utbildning skall ställas. En samordnare av

miljösamverkansgruppen, vilken skall godkännas tillsyns-

av myndigheten, bör utses. Verket föreslår vidare att föreskrifterna för att minska belastningen av bl. a. närsalter regionalt. anpassas Några färdiga förslag till åtgärder med utgångspunkt i de här redovisade principiella utgångspunktema för att minska kvävebelastningen har Naturvårdsverket inte presenterat. Verket avser att göra så till sommaren 1997. Sådana förslag då avses grundas på specifika beräkningar för miljöbelastning avrinningsområdesvis med hjälp bl.a. ett geografiskt av informationssystem GIS-system.

Miljökvalitetsnormer

Den 4 juli 1996 överlämnade Miljöbalksutredningen förslag till en ny Miljöbalk till regeringen. I utredningens betänkande föreslås att föreskrifter skall få meddelas för geografiska områden eller för hela landet om kvaliteten på mark, luft eller naturen i övrigt. Sådana föreskrifter kallas för miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller stömingsnivåer människor eller miljön kan utsättas för utan som betydande fara. Miljökvalitetsnormema skall närmare bestämt

ange högsta eller lägsta tillåtna förekomst kemiska eller - av biotekniska produkter,

140 Bilaga 1 sou 1997:155

högsta eller lägsta tillåtna förekomst någon viss organism av kan tjäna till ledning för bedömningen av tillståndet i som miljön, högsta tillåtna nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller sådan störning, eller annan högsta eller lägsta tillåtna nivå eller värde för vattenstånd eller vattenilöde. Om det behövs för miljökvalitetsnorm skall uppfyllas att en skall enligt förslaget regeringen, länsstyrelse eller kommun upprätta åtgärdsprogram. I ett åtgärdsprogram skall anges ett bl.a. de åtgärder skall vidtas för att miljökvalitetsnormen som skall uppfyllas, skall vidta åtgärderna samt när de vem som

Åtgärdsprogrammet skall omprövas med

skall vara genomförda. minst fem års mellanrum. Förslaget innebär vidare att myndigheter och kommuner skall till att åtgärdsprogrammet följs så att miljöse kvalitetsnormema uppfylls när de planerar, prövar tillstånd, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Av åtgärdsprogrammet skall framgå hur verksamheter skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer uppfylls. Tillstånd får inte meddelas för verksamheter medverkar till att miljökvalitetsnorm som en överträds. Tillstånd får återkallas eller omprövas när en miljökvalitetsnorm har överträtts. Utredningens förslag till Miljöbalk är föremål for nu remissbehandling och regeringen att under år 1997 lägga avser proposition Miljöbalk till riksdagen där också förslag om om bindande miljökvalitetsnormer ingår. I avvaktan på proposition och riksdagens beslut bör också ett parallellt och frivilligt system utredas och prövas i ett par regioner.

vattenpolicy E U :s

Ett förslag till ramdirektiv för vatten avses att presenteras av Europeiska kommissionen före 1996 års slut. Kommissionen har i rapport till Rådet föreslagit att ett sådant ramdirektiv en bl.a. bör innehålla hänvisning till försiktighetsprincipen, en krav på förebyggande åtgärder, åtgärder vid källan, och en

SOU 1997: 155 Bilaga I 141

progressiv minskning av utsläpp miljöfarliga ämnen samt att av förorenaren skall betala. Syftet med ett ramdirektiv på vattenområdet är att uppnå hög miljöskyddsnivå för vatten, en såväl yt- som grundvatten, och kustnära vatten. Ramdirektivet kan också komma att innehålla krav på att ta fram avrinningsområdesspecifika åtgärdsprogram för att god Vattenkvalitet skall kunna uppnås i ett avrinningsområde.

Färsöksverksamhet och samverkansgrupper

Regeringen konstaterar att det finns ett intresse av att genomföra en försöksverksamhet olika projekt för att genom utveckla och pröva administrativa system för införandet av miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten. Detta kan vara en möjlighet att snabbt kunna införa miljökvalitetsnormer för vattenvårdsarbetet i hela Sverige. Genomförandet sådan av försöksverksamhet bör ske regionalt och på frivillig basis. Lantbrukamas Riksförbund och Sveriges Lantbruksuniversitet har tagit fram förslag till arbetsmodell för en att minska växtnäringsläckaget. Modellen bygger bl.a. på att man genom samverkan mellan ett antal lantbrukare i ett avrinningsområde skulle vidta de för området mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska näringsläckaget. Systemet bygger på frivillighet. Arbetsmodellen har likheter med den av Naturvårdsverket beskrivna modellen om miljösamverkan.

Uppdraget

Administrativt system

Utredaren skall lämna förslag till ett administrativt för system avrinningsområdesvis hantering vattenanknutna miljö- och av resursfrågor. Uppdraget skall i första hand inriktat på vara

närsaltsutsläpp från jordbruket. Utredaren skall även belysa hur

systemet skulle kunna tillämpas på andra utsläppskällor samt

142 Bilaga 1 sou 1997:155

annan miljöpåverkan på landets vattentillgångar, inklusive grundvatten. Utgångspunkt för det administrativa systemet skall de förslag om miljökvalitetsnormer och tillhörande vara åtgärdsprogram som tas upp i Miljöbalksutredningens förslag

till ny miljöbalk samt kommande krav i EU:s ramdirektiv for

vatten och bestämmelser i EU:s nitratdirektiv. Vidare bör utredaren belysa om systemet även kan omfatta kalkningsinsatser. Såväl legala som administrativa konsekvenser av förslaget skall belysas. Ekonomiska konsekvenser för samtliga berörda aktörer skall beräknas. Utredaren skall ge konkreta förslag till administrativa organisationsmodeller och hur dessa skall finansieras samt ev. behov av författningsändringar.

Miljösamverkan

Utredaren skall utreda förutsättningarna för att tillämpa miljösamverkan mellan jordbrukare i ett delavrinningsområde ett komplement till dagens åtgärder för att minska som jordbrukets miljöbelastning. Utredaren skall analysera om det inom för det administrativa systemet är möjligt att ramen effektivt målstyra, kontrollera och, vid behov, sanktionera sådana samarbetsformer. Utredningen skall därvid kunna ge underlag for fortsatta bedömningar metodens tillämplighet om och behov av ytterligare prövning t.ex. genom försöksverksamhet. Utredaren skall pröva om miljösamverkan kan utgöra komponent för att uppfylla en uppställd miljöen kvalitetsnorm. Syftet med införandet av en miljösamverkansmodell skulle att på ett kostnadseffektivt sätt minska miljöpåverkan från vara jordbruket för att uppfylla uppställda miljökvalitetsnormer, för att uppfylla mål för EU:s vattenpolitik och för att snarast möjligt uppfylla det halveringsmål för utsläpp av kväve från jordbruket har satts upp genom att öka jordbruksnäringens som delaktighet i miljöarbetet. Utredaren skall göra bedömning för- och nackdelar en av med miljösamverkansmodellen i jämförelse med regionalt

Bilaga I 143

anpassade föreskrifter såsom metod för att minska närsaltsutsläpp från jordbruket. I detta sammanhang bör även hänsyn tas till möjligheterna att övervaka miljösamverkansgruppens måluppfyllnad. Möjligheter till och utformning sanktionssystem eller av ev. liknande, avseende miljösamverkansgruppen i de fall miljösamverkansgruppen inte uppnår åtagna mål respektive om en enskild i gruppen inte vidtar de åtgärder han/hon åtagit sig, skall presenteras. l Norge, Frankrike och på några platser i Sverige finns idag modeller för miljösamverkan liknande det som Naturvårdsverket skissat på. Utredaren bör dra nytta de av erfarenheter som gjort där. Utredaren bör belysa hur en miljösamverkansmodell ställer

sig i förhållande till EU:s miljöersättningsprogram för

jordbruket och till nitratdirektivet. Avseende behovet av och förslag till konkreta åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan ligger ansvaret för detta arbete på sektorsmyndigheten. Erfarenheter av törsöksverksamhet avseende miljösamverkan och bedömningar av samverkansmodellens tillämplighet bör därför kunna tas tillvara av sektorsmyndigheten.

F ärsäksverksamhet

Utredaren skall söka kontakt med intresserade regioner, med karaktärsmässigt olika avrinningsområden, t.ex. Laholmsbuktens och Mälarens avrinningsområde, för att undersöka möjligheterna att starta försöksverksamhet, i ett eller flera områden, med syfte att skaffa erfarenheter av nya administrativa system för avrinningsområdesvis hantering av vattenanknutna miljö- och resursfrågor.

Tidsplan och arbetsformer

Uppdraget skall redovisas senast den l juni 1997. I rapporten

144 Bilaga I

skall behövliga författningsförslag finnas redovisade.

ev. Utredaren skall samråda med Naturvårdsverket,

Jordbmksverket och Miljöbalksutredningen. Övriga berörda,

t.ex. lantbruksnäringen, vissa länsstyrelser och kommuner skall hållas informerade om utredarens arbete samt ges tillfälle att

framföra synpunkter.

Utredaren skall samråda med Naturvårdsverket i deras arbete med att vidareutveckla de förslag som verket presenterade i Naturvårdsverkets uppdrag om havs- och vattenfrågor såsom

exempelvis förslag till införande ett nytt avgiftssystem för att

av minska närsaltsbelasmingen, främst från punktkällor. Utredaren skall i den mån det är aktuellt beakta regeringens direktiv l992:50, 1994:23, 1994:124, 1996:49 till samtliga kommittéer och särskilda utredare.

Miljödepartementet

Trycktav REGERJNGSKANSLIET S OFFSETCENTRALStockholm 1996

sååå.

nås

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg. U. 32. Följdlagstiñning till miljöbalken. M. - Inkomstskattelag,del l-lll. Fi. 33. Att lära över gränser. En studie av 0500:5 . Fastighetsdataregister. Ju. förvaltningspolitiska samarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfonnation. M. 34. Övervakning miljön. M. av Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för 35. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade. A. 36. Bekämpande av penningtvätt.Fi.

Länsstyrelsemasroll i trafik- och fordonsfrågor. K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg. U.

Byråkratin i backspegeln.Femtioår av förändring 38. Myndighet eller marknad. . på sex förvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi.

Röster om barns och ungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet lnfonnationsteknik. Ju. . Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- 40. Unga och arbete.ln. . hetsanpassning statsförvaltningens av 41. Statenoch trossamfunden

struktur. Fi. Rättslig reglering

l0. Ansvaret för valutapolitiken.Fi. Grundlag - Skatter, miljö och sysselsättning.Fi. Lag om trossamfund . - 12.lT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch Lag om Svenskakyrkan. Ku. slutsatserfrån en hearinganordnad av 42. Staten och trossamfunden

IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten. Ku.

lT-kommissionens rapport l/97. K. 43. Statenoch trossamfunden

Regionpolitik för helaSverige. N. Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen . lT i kulturens tjänst.Ku. och de kyrkliga arkiven.Ku. . Det svårasamspelet. Resultatstymingens framväxt Statenoch trossamfunden . och problematik. Fi. Svenskakyrkans personal. Ku.

16 Att utveckla industriforskningsinstituten. N. 45. Staten och trossamfunden . I7. Skatter, tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering. Ku.

+ Bilagor. F 46. Statenoch trossamfunden

l8. Granskning av granskning. Statlig medverkanvid avgiñsbetalning.Ku.

Den statliga revisioneni Sverige och Danmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden

19.Bättre information om konsumentpriser. ln. Den kyrkliga egendomen. Ku.

20. Konkurrenslagen1993-1996.N. 48. Arbetsgivarpolitik i staten.

Växa i lärande. Förslagtill läroplanför barnoch För kompetensoch resultat.Fi. . unga 6-l6 år. U. Grundlagsskyddför nya medier.Ju. . 22. Aktiebolagetskapital. Ju. Alternativa utvecklingsvägar för EUzs . 23. Digital dem0kr@ti. Ett seminarium om Teknik, gemensamma jordbrukspolitik. Jo.

demokratioch delaktighetden8 november1996 Brister i omsorg . anordnat av Folkomröstningsutredningen, lT- en fråga om bemötande av äldre. kommissionenoch Kommunikationsforsknings- Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.lT-kommissionens rapport 2/97. K. en fråga om bemötande äldre. av S. - 24. Välfärd i verkligheten Pengar räckerinte. 53. Avskaffa reklamskatten Fi. - 25. Svensk mat- EU-fat. Jo. 54. Ministem och makten.

26. EU:sjordbrukspolitik och denglobala livsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen. Jo. 55. Statenoch trossamfunden.Sammanfattningama av

27. Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagen från de statligautredningama. Ku.

28. I demokratinstjänst. Statstjänstemannens roll och 56. Folket som rådgivareoch beslutsfattare.

vårt offentliga etos. Fi. + Bilaga l och2. Ju.

29. Bampomografifrågan. 57. l medborgarnas tjänst.

lnnehavskriminalisering m.m. Ju. En samlad förvaltningspolitik för staten. Fi.

30. Europa och staten. Europeiseringensbetydelseför 58. Personaluthyming. A.

svenskstatsförvaltning.Fi. 59. Svenskhemmet Voksenäsensförvaltningsfonn. Ku.

3 . Kristallkulan tretton röster om framtiden. Betal-TV inom SverigesTelevision. Ku. . lT-kommissionens rapport 3/97. K.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

6l. Att växa bland betong och kojor. 89. Handelnmedskrot och begagnade varor. N. Ett delbetänkande barns och ungdomars 90. Ändrad organisation för det statligaplan-, byggom uppväxtvillkor i storstädemasutsatta områden från och bostadsväsendet. ln. Storstadskommittén. 9l. Jaktens villkor en utredning om vissa jaktfrågor. - 62. Rosorav betong. Jo. En antologi till delbetänkandet Att växa bland 92. Medieföretagi Sverige Ägandeoch betong och kojor från Storstadskommittén.S. strukturförändringar i press, radio och TV. Ku. 63. Sverigeinför epokskiftet. 93. Hantering av fel i utjämningssystemet för lT-kommissionens rapport 5/97.K. kommuner och landsting.ln. 64. Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd 94. Konkurrensneutralt transportbidrag. N. + Bilagedel.A 95. Forum för världskultur 65. Polisensregister.Ju. en rapport om ett rikare kulturliv. Ku. - 66. Statsskuldspolitiken. Fi. 96. Lokalförsörjning och fastighetsägande. 67. Återkallelse uppehållstillstånd.UD. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. av 68. Grannlands-TV i kabelnät. Ku. Fi. 69. Besparingari stort och smått. U. 97. Skydd av skogsmark.Behovoch kosmader. M. 70. Totalförsvaret och frivilligorganisationema 98. Skydd av skogsmark.Behov ochkostnader. uppdrag, stödoch ersättning. Fö. Bilagor. M. - 7l. Politik för unga. 99. En ny vattenadministration.Vatten är livet. M. + 2 st bilagor. ln. l00. Nya samverkansfonnerinom denSjöhistoriska 72. En lag om socialförsäkringar. museiverksamheten.Ku. 73. Infor en svenskpolicy om säker elektronisk l0l. Behandling av personuppgifter om kommunikation. Referatfrån ett seminarium totalforsvarspliktiga. Fö. Närings-och 102.Mat Miljö. Svensk strategifor EU:s anordnatav lT-kommissionen, handelsdepartementet och SElS den l l december jordbruk i framtiden. Jo. 1996. IT-kommissionens rapport 6/97. K. 103.Rapport medförslag om sändningsorter.Ku. 74. EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional l04. Polis i fredenstjänst. UD. utveckling. Jo. l05. Agenda21 i Sverige. 75. Bosättningsbegreppet. Skatterattsligaregler för Fem år efter Rio resultat och framtid. M. fysiska personer. Fi. l06. En fond för unga konstnärer. Ku. 76. Invandrarei värd och omsorg l07. Den nya gymnasieskolan en fråga om bemötande av äldre. problem och möjligheter. U. - - 77. Uppföljning av inkomstskattelagen.Fi. 108.Att lämna skolanmed rak rygg Om rätten till - 78. Medelsförvalming kommuner i och landsting. ln. skriñspråketoch om förskolansoch skolans 79, Försäkringsmäklare.En Iagöversyn av möjligheter att förebygga och möta läs-och Försäkringsmäklarutredningen. Fi. skrivsvårigheter.U. 80. Refonnerad stabsorganisation. F 109. Myndighetsansvaret för transport av farligt 81. Allmännyttiga bostadsföretag. gods.Fö. + Bilaga. ln. l 10. Säkrare obligationer Fi. 82. Lika möjligheter. ln. l l Branschsanering och andrametoder mot - 83. Om makt och kön -i spåren av offentliga ekobrott.Ju. organisationersomvandling.A. l l2. En samordnadmilitär skolorganisation. 84. En hållbar kemikaliepolitik. M. l l3. Mot halva makten elva historiska essäer om - 85. Förmånefter inkomst Samordnatinkomst kvinnors strategieroch mäns motstånd. A. begrepp for bostadsstöden och nya l l4. Styrsystem och jämställdhet.Institutioneri kvalifikationsregler for rätt till förändring och könsmaktensframtid. A. sjukpenninggrundandeinkomst. l l5. Ljusnande framtid eller ett långt farväl 86. Punktskattekontroll alkohol, tobak och Den svenska välfärdsstaten ijämforande av Fi. belysning.A. mineralolja,m.m. 87. Kvinnor, män och inkomster. l l6. Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention Jämställdhetoch oberoende. A. om barnets rättigheter förverkligasi Sverige. 88. Upphandlingför utveckling. N. l l6. Barnets bästa en antologi.S. -

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

ll7. Nobelcenteri Stockholm ett informations- och 153. Arbetskraftensfria rörlighet trygghet och - aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och jämställdhet Bilagedel.A. + samhälle.Ku. 154. Patientenhar rätt. 118. Deladestäder. 155.Miljösamverkan i vattenvården. M. ll9. En tydligare roll för hälso-och sjukvården i folkhälsoarbetet. 120.Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, utveckling. En Kartläggning. U. l2l. Skolfrågor Om skolai en ny tid. U. - 122. Rättigheter luñfartyg. i K. 123.Ett effektivare näringslörbud.N. 124.lT-kommissionenshearing om den nya medie-och programvaruindustrin.Andrakammarsalen, Riksdagen,1997-06-16.K. 125 Ett svenskt investerarskydd.Fi. 126.Bilen, miljön och säkerheten.Fi. 127.Straffansvarför juridiska personer. Del A+B. Ju. 128.Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden. UD. 129.Kollektivtrafik i tid + Bilaga. K. 130.Effektivare statlig inköpssamordning.Fi. l3l. Lag om premiepension.Fi. 132.Antimicrobial Feed Additives. Jo. 133.Antimikrobiella fodenillsatsersammandrag. Jo. 134. Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och rättssäkerhet. l35. Ledare,makt och kön. A. 136. Kvinnors och mäns löner varför såolika A. - 137.Glastakoch glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden. A. 138.Familj, makt ochjämställdhet.A. 139.Hemmet,barnenoch makten. Förhandlingar om arbeteoch pengar i familjen. A. 140.Fonogramersättning.Ku. l4l. Bokeni tiden. Ku. l42. Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. 143 Större EU säkrare Europa.UD. . - 144. Försvarets fastigheter. Fonner för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktadförvaltning. Fi. 145.Förvaltamed miljöansvar.Statsförvaltningens arbeteför ekologiskhållbarhet.M. l46. Grunddata i samhälletstjänst. Fi. - I47. Barns bilder av åldrande en fråga om bemötande äldre. S. av - 148. Utbildningskanalen. U. 149. Miljön i ett utvidgat EU. M. ISO.EU:sjordbrukspolitik och östutvidgning. Jo. l5l. Foodandthe environment,Swedishstrategy for the future of EU agriculture.Jo. 152. Uppehållstillstånd grund av anknytning. UD.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Barnets bästa en antologi. l 16

- Deladestäder. 118 Fastighetsdataregister. 3 En tydligare roll för hälso- och sjukvårdeni Aktiebolagets kapital. 22 folkhälsoarbetet. 119 Barnpomograññågan. Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och lnnehavskriminaliseringm.m. 29 rättssäkerhet. 134 Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 Högkostnadsskyddmot sjuklönekosmader.142 Grundlagsskydd för nya medier.49 Bams bilder av åldrande Folket som rådgivareoch beslutsfattare. en fråga om bemötandeav äldre.147 + Bilaga 1 och 56 - Patientenhar rätt. 154 Polisensregister. 65

Branschsanering och andrametoder mot ekobrott. 1 1 1

- Kommunikationsdepartementet

Straffansvar för juridiska personer. Del A+B. 127 Länsstyrelsemasroll i trafik- och fordonsfrågor.6

Utrikesdepartementet 1T-problem inför ZOOO-skiftet. Referat och slutsatserfrån

Återkallelse uppehållstillstånd.67 en hearinganordnadav 1T-kommissionenden av 18 december. lT-kommissionens rapport 1/97. 12 Polis i fredens tjänst. 104 Digital demokr@ti. Ett seminarium om Teknik, Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden.128 demokratioch delaktighetden 8 november1996 StörreEU säkrareEuropa. 143 - Folkomrösmingsuuedningen,IT- Uppehållstillstånd anknytning. 152 anordnatav grund av Kommunikationsforskningskommissionenoch

Försvarsdepartementet beredningen. lT-kommissionens rapport 2/97. 23

Kristallkulan tretton röster om framtiden. Totalförsvaret och frivilligorganisationema lT-kommissionensrapport 3/97. 31 uppdrag,stöd och ersättning.70 - Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. 35 Behandling av personuppgifter om Sverige inför epokskiñet. totalförsvarspliktiga. 101 lT-kommissionensrapport 5/97. 63 Myndighetsansvaret för transportav farligt gods.109 Inför en svensk policy om säker elektronisk En samordnadmilitär sko1organisation.1I2 kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av

1T-kommissionen, Närings- och handelsdepartementet

Socialdepartementet

och SElS den 11 december1996. Röster om bamsoch ungdomars psykiskahälsa. 8 lT-kommissionensrapport 6/97. 73 Välfärd i verkligheten Pengar räckerinte. 24 - Rättigheteri luñfartyg. 122 Brister i omsorg lT-kommissionens hearing den nya medie- och om en fråga om bemötande äldre. av 51 Andrakammarsalen, - programvaruindustrin. Omsorgmedkunskapoch inlevelse 124 Riksdagen, 1997-06-16. en fråga om bemötande äldre. av 52 - Kollektivtrafik i tid + Bilaga. 129 Att växa bland betong och kojor.

Ett delbetänkande om barns och ungdomars Finansdepartementet

uppväxtvillkor i storstädemasutsatta områden från lnkomstskanelag,del 1-111. 2 Storstadskommittén.61 Byråkratin i backspegeln. Femtioår av förändring sex Rosor av betong. förvaltningsområden.7 En antologi till delbetänkandet Att växa bland Flexibel förvaltning. Förändringoch verksambetong och kojor från Storstadskommittén.62 hetsanpassning av statsförvaltningensstruktur. 9 En lag om socialförsäkringar.72 Ansvaret för valutapolitiken.10 Invandrare i vård och omsorg Skatter, miljö och sysselsättning.1 1 en fråga om bemötande äldre. av 76 - Det svåra samspelet. Resultatstymingensframväxt Förmånefter inkomst Samordnatinkomstbegrepp och problematik. 15 för bostadsstöden kvalifikationsregler för och nya Skatter,tjänster och sysselsättning.

rätt till sjukpenninggrundandeinkomst. 85 + Bilagor. 17 Barnetsbästa i främsta rummet. FN:s konvention Granskningav granskning. om barnetsrättigheter förverkligas i Sverige.1 16 Den statliga revisionen i Sverigeoch Danmark.18

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kontroll Reavinst Värdepapper. 27 Vuxenpedagogiki Sverige. Forskning,utbildning, 1 demokratinstjänst. Statstjänstemannens roll och utveckling. En Kartläggning. I20 vårt offentliga etos. 28 Skolfrågor Om skolai enny tid. 121 - Europa och staten. Europeiseringensbetydelseför Utbildningskanalen.148 svensk statsförvaltning.30 studie OECD:s Jordbruksdepartementet Att lära över gränser. En av förvaltningspolitiska samarbete.33 Svenskmat- EU-fat. 25 Bekämpande penningtvätt. av 36 EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- Myndighet eller marknad. försörjningen.26 statsförvaltningensolika verksamhetsfonner. 38 Alternativa utvecklingsvägar för EU:s Arbetsgivarpolitik i staten. gemensamma jordbrukspolitik. 50 För kompetensoch resultat. 48 EU:sjordbrukspolitik, miljön och regional Avskaffa reklamskatten 53 utveckling. 74 Ministem och makten. Jaktensvillkor en utredning om vissa jaktfrågor. 91 - Hur fungerarministerstyre i praktiken 54 Mat Miljö. Svensk strategiför EU:s l medborgarnas tjänst. jordbruk framtiden.102 i En samladförvaltningspolitik för staten. 57 Antimicrobial FeedAdditives. 132 Statsskuldspolitiken.66 Antimikrobiella fodertillsatser sammandrag. 133 Bosättningsbegreppet. Skatterättsligaregler för EU:sjordbnrkspolitik och östutvidgning. 150 fysiska personer. 75 Food and the environment, Swedish strategy for the Uppföljning av inkomstskattelagen. 77 future of EU agriculture. l5l Försäkringsmäklare.En lagöversynav Försäkringsmäklamtredningen. 79 Arbetsmarknadsdepartementet Reformeradstabsorganisation. 80 Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stödfor Punktskattekontroll av alkohol, tobak och arbetshandikappade. 5 mineralolja, m.m. 86 Personaluthyrning. 58 Lokalförsörjning och fastighetsägande. Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd En utvärdering av statens fastighetsorganisation.96 + Bilagedel. 64 Säkrare obligationer 110 Om makt och kön i spåren offentliga - av Ett svensktinvesterarskydd.125 organisationers omvandling.83 Bilen, miljön och säkerheten. 126 Kvinnor, män och inkomster. Effektivare statlig inköpssamordning. 130 Jämställdhetoch oberoende. 87 Lag om premiepension.131 Mot halva makten elva historiska - essäerom Försvarets fastigheter. kvinnors strategieroch mäns motstånd.1 13 Formerför en kostnadseffektivoch Styrsystem ochjämställdhet.Institutioner i verksamhetsinriktadförvaltning. 144 förändring och könsmaktensframtid. l 14 Grunddata i samhällets tjänst. 146 Ljusnande framtid eller ett långt farväl - Den svenska välfärdsstatenijämförande

Utbildningsdepartementet

belysning. 115 Den nya gymnasieskolan steg för steg. 1 Ledare,makt och kön. 135 - Växa i lärande. Förslag till läroplanfor bam och Kvinnors och mäns löner varför såolika 136 unga 6-16år. 21 Glastakoch glasväggar Den könssegregerade Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg. 37 arbetsmarknaden.137 Besparingari stort och smått.69 Familj, makt ochjämställdhet. 138 Den nya gymnasieskolan Hemmet, barnenoch makten.Förhandlingar om problem och möjligheter. 107 arbete och pengar i familjen. 139 - Att lämnaskolanmed rak Om rätten till Arbetskraftensfria rörlighet trygghet och rygg - skriftspråket och om förskolansoch skolans jämställdhet + Bilagedel. 153 möjligheter att förebygga och möta läs-och skrivsvårigheter.108

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Inrikesdepartementet

lT i kulturenstjänst. l4 Bättre infonnation om konsumentpriser. 19 Staten och trossamfunden Ungaoch arbete. 40 känslig reglering Politik för unga. Grundlag + 2 st bilagor. 7l - Medelslörvalming i kommuner och landsting. 78 - Lag om trossamfund Lag om Svenskakyrkan. 4 l Allmännyttiga bostadslöretag. - Staten och trossamfunden + Bilaga. 81 Begravningsverksamheten. 42 Lika möjligheter. 82 Statenoch trossamfunden Ändrad organisationför det statligaplan-, bygg- Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och och bostadsväsendet. 90 de kyrkliga arkiven. 43 Hantering av fel i utjämningssystemet för Statenoch trossamfunden kommuneroch landsting. 93 Svenskakyrkans personal.44

trossamfunden Miljödepartementet

Statenoch Stöd,skatteroch finansiering. 45 Förbättrad miljöinfonnation. 4 Statenoch trossamfunden Följdlagstiñning till miljöbalken. 32 Statlig medverkanvid avgiñsbetalning. 46 Övervakning av miljön. 34 Statenoch trossamfunden En hållbar kemikaliepolitik. 84 Den kyrkliga egendomen.47 Skydd av skogsmark.Behovoch kostnader.97 Statenoch trossamfunden. Sammanfattningama av Skydd av skogsmark.Behov och kosmader. förslagenfrån de statliga utredningarna. 55 Bilagor. 98 Svenskhemmet Voksenåscns törvaltningsfonn. 59 En ny vattenadministration.Vatten är livet. 99 BetaI-TV inom SverigesTelevision. 60 Agenda21 i Sverige. Grannlands-TVi kabelnät. 68 Femår eñer Rio resultat och framtid. 105 - Ägande och Förvalta med miljöansvar. Statsförvaltningens Medieföretagi Sverigestrukturförändringari press, radio ochTV. 92 arbeteför ekologisk hållbarhet. 145 Forum för världskultur Miljön i ett utvidgat EU. 149 en rapport om ett rikare kulturliv. 95 Miljösamverkan i vattenvården. 155 - Nya samverkansformerinom den Sjöhistoriska museiverksamheten. 100 Rapportmed förslag om sändningsorter. 103 En fond för unga konstnärer. l06 Nobelcenteri Stockholm ett infomiations- och aktivitetscentrumkring naturvetenskap, kultur och samhälle.l 17 Fonogramersättning. 140 Bokeni tiden. l4l

Närings- och handelsdepartementet

Regionpolitik för hela Sverige. 13 Att utveckla industriforskningsinstituten. l6 Konkurrenslagen1993- 996. l 20 Upphandlingför utveckling. 88 Handelnmedskrot och begagnade varor. 89 Konkurrensneutralttransportbidrag. 94 Ett effektivare näringslörbud.123

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM TELEFON n FAX 08-690 91 91, 08-690 91 90