Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv översyn av fiskeriadministrationen m.m. : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Fiskeriadministrationen

i ett EU-perspektiv

Översyn av fiskeriaclministrationen m.m.

SOU 1998:211-

3+

Mrm

Statens offentligautredningar WW 1998:24 w Jordbruksdepartementet

Fiskeriadrninistrationen

i ett

EU-perspektiv

Översyn av ñskeriadministrationen m.m.

a

Betänkande av Fiskeriutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes order@liber. se

.

Internet: www. fritzes. se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. — Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20841-5 Stockholm 1998 ISSN O375-25OX

Till Statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 21 november 1996 dir. 1996:97 chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Åhnberg, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att mot bakgrund av EU-medlemsskapet dels göra en översyn av fiskeriadministrationen, särskilt avseende Fiskeriverket, dels föreslå åtgärder för en effektiviserad forsknings- och utvecklingsverksamhet på fiskets område.

Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Jordbruksdepartementet den 21 november 1996 förre statssekreteraren Nils Gunnar Billinger att vara särskild utredare.

Till sakkunniga utsågs den 3 februari departementssekreteraren Per Högberg, departementssekreteraren Eva Lehndal och avdelningschefen Bengt Strömblom. Samma dag förordnades som experter länsrådet Leif Byman, kustbevakningsöverinspektören Olle Engelbrektsson och överdirektören Mats Olsson. Den 7 mars 1997 förordnades som experter kanslichefen Christer Hoel, sektorchefen Christina Huhtasaari, avdelningschefen Åke Pettersson och organisationsdirektören Thomas Pålsson. Departementssekreteraren Eva Lehndal entledigades den 19 oktober 1997 och departementsrådet Tommie Sjöberg förordnades som sakkunnig den 20 oktober 1997.

Som huvudsekreterare anställdes den 7 januari 1997 avdelningsdirektören vid Statskontoret Viviann Gunnarsson. Som sekreterare anställdes ekonomen Gunilla Tegelskär den 3 februari 1997 och filosofie doktorn Anders Nissling den 7 mars 1997. Den 24 mars 1997 förordnades byråassistenten Margareta Pååg att med verkan från den 25 mars 1997 vara utredningens assistent.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Fiskeriadministrationen i ett EU perspektiv SOU 1998:24. Något särskilt yttrande har inte avlämnats. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i januari 1998

Nils Gunnar Billinger

/Viviann Gunnarsson

ä, .

1356705912;gm

Ä j

trixa 3;1t:;a1;:-s::}3*.;:*;

i.£"é:-;g:::§1i.éi1;~::1;

I

3‘,:zx‘i,§1.v. :ÖJ.Å:":E"- .å V imam ;mil ’m."e::+{1. ;êakézr vzagbü 411542,., . :im: mä-grå Ag u: :mb ma.: ;,;::zm ,5’tF:‘§S.‘.f3’£l{§ :i.‘:r1Ctix-.3.. V - :§;:‘ 5:515‘:wb§¥.is3:rm :A 1er33fés ;s}za1¥7 i Å ..Wsb"v

§z‘é’a‘¢i

.a ‘ :::2sv‘Ti1:i2 arna

MâäufegiåønJ

.73 m i :mad:

DEL I

Del ett innehåller sammanfattning i kapitel 1 beskriver utred-

en som ningens slutsatser mot bakgrund av uppdraget och nuvarande förhål-

landen och kapitel som omfattar en beskrivning uppdraget och

av utredningens genomförande.

l Sammanfattning

1.1¶Utredningens uppgift

Utredningens uppgift har varit att mot bakgrund EU-medlemskapet

av dels göra en översyn av fiskeriadministrationen, särskilt avseende Fiskeriverket, dels föreslå åtgärder för en effektiviserad forsknings- och utvecklingsverksamhet på fiskets område.

I översynen av fiskeriadministrationen har ingått att bedöma vilka ytterligare anpassningar som behövs i den svenska administrationen för att effektivisera arbetet med den fiskeripolitiken.

gemensamma

Utredningen har i översynen utgått från gällande politisk inriktning. Beslut av statsmakterna om annan politisk inriktning förutsätter givetvis andra administrativa system och en annan organisation.

Utredningen har granskat och prövat stöden till undersöknings- och F0 U-verksamhet inom området samt Fiskeriverkets verksamhet i

egen dessa avseenden. Även omfattningen FoU-verksamheten har kart-

av lagts och prövats.

Analysen har även omfattat jämförelser avseende administration och forskningsorganisation i några andra EU-länder, främst Storbritannien och Danmark.

1¶Utgångspunkter

Genom EES-avtalet påbörjade Sverige anpassning till den

en gemensamma fiskeripolitiken som främst rörde handels- och statsstödsfrågor. Vid förhandlingarna om medlemskap deklarerade Sverige att målet

var att det svenska fisket redan från början fullt ut skulle integreras i den gemensamma fiskeripolitiken. Regeringen har i olika sammanhang deklarerat sin avsikt att fortlöpande värdera möjligheterna till besparingar i statens utgifter för administration och förvaltning med hänsyn till medlemskapet i europeiska unionen.

16 Sammanfattning

Regeringen har uttalat att även om den svenska förvaltningsmodellen är ändamålsenlig och i flera avseenden till fördel för statsförvaltningens arbete i EU, kommer statsförvaltningens organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav som den fortlöpande utvecklingen av EU-samarbetet medför. Sådana anpassningar skall leda till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar.

Utredaren har tolkat detta så att den gemensamma fiskeripolitikens administration och organisation i Sverige skall möta de krav som ställs inom EU och effektiviseras utan att kostnaderna för att genomföra fiskeripolitiken blir högre än idag.

I Sveriges finns ett betydande fiske vid kusterna, i insjöar och vattendrag inte regleras den gemensamma fiskeripolitiken. För

som genom detta krävs en nationell fiskeripolitik och en organisation för administration. I l997/98z2, hållbart fiske och jordbruk poängteras även

prop. behovet av ett starkare miljöarbete inom dessa sektorer, vilket påverkar behovet av administration.

Utredaren tolkar direktiven, budgetpropositionen för 1998 och prop. 1997/98:2 så, att det för att fullfölja den svenska fiskeripolitiken, inom EU såväl nationellt, behövs en organisation och administration

som

kan genomföra intentionerna inom såväl den gemensamma fiskesom ripolitiken inom den nationella fiskeripolitiken.

som

Även fisket i ekonomiska och andra avseenden är ett litet politi-

om kområde i Sverige, är det ett stort område i EU med betydande politisk sprängkraft. Besluten inom fiskeripolitiken och Sve-

den gemensamma riges agerande inom detta politikområde har på grund sin speciella

av karaktär fullt utvecklad gemenskapspolitik även stor betydelse för

av Sveriges roll aktivt medlemsland i sin helhet och för vårt totala

som inflytande i EU-samarbetet.

1.3¶Fiskeriadministrationens delar

1.3.1¶Den fiskeripolitiken och den

gemensamma

svenska förvaltningsmodellen

Den gemensamma fiskeripolitiken Common Fisheries Policy, CFP är

fullt utvecklad gemenskapspolitik. I likhet med den gemensamma en jordbrukspolitiken innebär den gemensamma fiskeripolitiken att samtliga medlemsländer omfattas av samma bestämmelser. Den gemen-

ñskeripolitiken är överstatlig politik vars regler blir direkt samma en

Sammanfattning 17

bindande för varje medlemsland. Den gemensamma fiskeripolitiken reglerar alla aspekter på fisket från havet till konsumenten. Detta innebär att fiskeripolitiken, tillsammans med jordbrukspolitiken och ett fåtal andra områden, intar en särställning i det europeiska samarbetet.

Besluten inom den fiskeripolitiken påverkar direkt

gemensamma bland annat följande:

0 fiskresursen och den biologiska mångfalden i haven

EU:s budget, vilken Sverige medfinansierar 0 0 den svenska fiskenäringens ekonomiska förutsättningar

0 regionalpolitiken.

Indirekt påverkas även förutsättningarna för fritidsfisket vilket är en nationell angelägenhet.

Inträdet i EU ett politiskt beslut och den fiskeri-

var gemensamma politiken följde med detta beslut. Den gemensamma fiskeripolitiken i nuvarande utformning förutsätter statliga ingripanden för att genomföra politiken. Den förutsätter också att vissa statliga myndigheter och organ skall finnas eller organiseras i syfte att utföra administration och kontrolluppgifter. Vidare skall varje land lämna vissa uppgifter till ICES samt bedriva forskning och utvecklingsarbete på området.

Sverige har endast deltagit inom den gemensamma fiskeripolitiken under tre år och den svenska statsförvaltningen befinner sig för närvarande i utvecklingsfas med syfte att organisation och ar-

en anpassa betsmetoder till de krav och möjligheter EU-medlemskapet inne-

som bär. Flera utredningar har granskat om den svenska förvaltningsmodellen är ändamålsenlig i förhållande till EU:s arbetsformer. Samtliga utredare har funnit att flera modellens förutsättningar snarare är en

av fördel nackdel i EU-arbetet. I budgetpropositionen för 1997

än en framhöll regeringen att statsförvaltningens organisation och arbetsfor-

även i fortsättningen kan behöva anpassas till de krav som EUmer arbetet i framtiden ställer.

Som framhållits bland annat den förvaltningspolitiska kommis-

av sionen är besluten inom EU ett resultat sammanvävd process in-

av en

vilken myndigheter, företag, organisationer, regeringar och komom missionen verkar. För att Sverige, med bibehållande av sin traditionella förvaltningsstruktur, skall nå framgång är det nödvändigt med täta formella och informella kontakter mellan regeringen och dess myndigheter. I länder med utvecklat ministerstyre kan detta ske smidigt genom att ministern när helst kan utnyttja sin befálsrätt för att styra ad-

som ministrationen. Detta är inte möjligt i Sverige.

Av verksförordningen 1995:1322 framgår att myndigheterna skall medverka i EU-arbetet.

Fiskeriverket och andra myndigheter skall således självständigt, inom givna ramar, inrikta och organisera sitt arbete så att regeringen får det stöd som är nödvändigt för ett framgångsrikt agerande i EU-

sammanhang. En förutsättning för att detta samspel skall fungera inom för

ramen svensk förvaltningsmodell är att de politiska målsättningarna är tydliga. Utifrån en av regeringen formulerad och riksdagen fastställd politisk

av inriktning skall sedan myndigheten, i detta fall Fiskeriverket, självständigt utforma och bedriva sin verksamhet.

En annan förutsättning är att regeringen på ett mer aktivt sätt styr sina myndigheter när det gäller EU-frågor. Regleringsbrev, instruktion och formella regeringsuppdrag är i allmänhet alltför trubbiga styrinstrument. I stället krävs en dialog mellan departementets politiska ledning och verksledningen om strategiska frågor och verksamhetens inriktning. För att underlätta ett sådant arbetssätt förslår utredningen att Fiskeriverket organiseras som ett enrådighetsverk.

Strukturen, med regeringens kollektiva ansvar och självständiga

myndigheter, kan jämföras med EU:s organisation. Regeringskansliet

arbetar huvudsakligen mot europeiska rådet och myndigheterna mot kommissionen. Det finns dock inte någon absolut norm för vem som skall föra Sveriges talan i olika sammanhang. Alla som representerar Sverige i EU-sammanhang skall ha ett mandat eller en instruktion att utgå från. Det gäller både politiska företrädare och tjänstemän och det är ett villkor som kan härledas ur regeringsformen, vilket innebär att det i princip inte är någon skillnad om Sverige i t.ex. en arbetsgrupp företräds av en tjänsteman från departement eller myndighet. Båda skall agera utifrån sin instruktion. Det som fäller avgörandet om delta-

gande är andra faktorer som personlig lämplighet, tillgänglig kapacitet,

arbetsbelastning m.m. I förhandlingar och beslut där det krävs vidare överväganden expertkunskaper, kan personer med god allmän-

än rena bildning och breda politiska kunskaper och omdöme utses att föra Sveriges talan. Sådana tjänstemän står att finna såväl inom regeringskansliet som inom myndigheterna. I samtliga fall krävs dock instruktioner som möjliggör aktiv förhandlingsinsats samt utförlig återrapportering till både regeringskansli och myndighet.

Fiskeriverket och dess tjänstemän har hittills i stor utsträckning anlitats i rådsarbetet. Det finns inget som hindrar att så sker även i frarntiden. Utredningen anser att regeringen om den så önskar, med iakttagande av övergripande policy, tydliga instruktioner och ovillkorlig återrapporteringsskyldighet, kan överlåta ett ännu större ansvar på Fiskeriverket, t.ex. ett generellt uppdrag att förhandla å Sveriges vägnar. Ett sådant förfarande kan bidra till att ytterligare fördjupa samarbetet mel-

Sammanfattning 19

lan regeringskansliet och dess myndigheter utan att de grundläggande principerna för den svenska förvaltningsstrukturen åsidosätts.

De olika delarna av den gemensamma fiskeripolitiken följer olika tidscykler avseende förhandlingar och genomförande. Beroende av ämnesområde överlämnar rådet i varierande grad till kommissionen och medlemsländerna att genomföra fattade beslut. Sakområdenas speciella karaktär i detta avseende får effekter dels på ansvarsfördelning mellan departement och myndighet, dels på hur arbetet kan planeras. Dessa olikheter mellan olika sakområden utgör en viktig faktor när principer om ansvarsfördelning mellan departement och myndighet diskuteras.

1.3.2 Den nationella fiskeriadministrationen

Geografiska avgränsningar styr tillämpningen olika regelverk i Sve-

av rige.

Fritidsfisket inom Sveriges territorium regleras inte av den gemensamma fiskeripolitiken utan styrs av fiskelagen och förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

Två geografiska områden täcks inte detta regelverk. Det är fiske

av på statens vatten odlingsgränsen som regleras i rennäringslagen

ovan och rennäringsförordningen, och fisket i gränsälvama mot Finland som regleras i ett särskilt avtal mellan Finland och Sverige.

När det gäller tillämpningen EG:s förordningar och fiskelagen

av ligger ansvaret på Jordbruksdepartementets fiskeenhet och Fiskeriverket medan länsstyrelsema utför vissa delar av administrationen på delegation från Fiskeriverket eller att ansvaret fördelats till läns-

genom styrelser genom förordning.

För fisket i statens vatten odlingsgränsen är det Jordbruksde-

ovan partementets same- och utbildningsenhet samt Jordbruksverket som har ansvaret och tre länsstyrelser som utför arbetet.

Den nationella fiskeripolitiken administreras i första hand av Fiskeriverket och länsstyrelserna. Jordbruksdepartementets fiskeenhet, har ett övergripande ansvar för att bereda frågor om inriktningen av politiken. Fiskeriverket är den enda myndighet som har föreskriftsrätt avseende fiskets bedrivande och fiskevård. Fiskeriverket kan dock endast reglera fisket i havet och längs kusterna samt i Vänern, Vättern, Mäla-

Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, upp till det första definitiva ren, vandringshindret.

Ansvaret för fiskevården i enskilda vatten tillkommer fiskevattenägaren. Fisket i dessa vatten är inte närmare reglerat men kan vid vanskötsel stoppas enligt en särskild vanhävdsparagraf, 29 § fiskelagen. Denna har dock aldrig utnyttjats. Någon direkt insyn i hur fisket be-

drivs i enskilda vatten har inte staten. Indirekt har detta lösts att

genom fiskevårdsområden har inrättats, enligt lagen om ñskevårdsområden. Fiskevårdsområden har dock inte bildats för alla enskilda vatten. Av landets sjöyta, de stora sjöarna oräknat, ingår endast 40 % i något fiskevårdsområde.

När det gäller den helt nationella delen fiskeripolitiken finns

av redan idag utrymme for både statliga, kommunala och privata initiativ.

Kustbevakningen har uppgifter inom övervakning och kontroll

av såväl det kustnära yrkesfisket som av yrkesfisket i Vänern och Mäla-

Även fritidsfisket allmänna vatten utefter kusterna och i vissa ren. av de stora sjöarna övervakas av Kustbevakningen.

1.3.3 och F oU-verksamhet

Undersöknings-

I utredningens uppgift ingår att föreslå åtgärder för effektiviserad FoU på fiskets område. Vidare skall utredningen lämna ett principförslag som avser gränsdragning mellan den för Fiskeriverkets myndighetsfunktion erforderliga FoU-verksamheten och övrig FoU på området och mot denna bakgrund göra en bedömning av vilken FoU som bör handhas av Fiskeriverket respektive handhas andra utförare.

av

Utgångspunkten för bedömningen har varit att endast sådan FoUverksamhet som har omedelbar betydelse för verkets myndighetsutövning skall handhas av Fiskeriverket. Vidare skall utredningen pröva vilken organisation och vilka arbetsformer som bäst svarar mot Fiskeriverkets behov av kunskapsunderlag för verkets myndighetsutövning.

Även SJFR:s roll, Fiskeriverkets medverkan i olika internationella organisationer på forskningens område och möjligheterna till ökade FoU-insatser genom EG:s ramprogram belyses.

Utredningen har utfört en kartläggning av verksamheten i Sverige och granskat Fiskeriverkets undersöknings- och FoU-verksamhet samt verkets stöd till externt utförd FoU.

Utredningen har tolkat uppgiften så att Fiskeriverket kan vara utförare av undersöknings- och FoU-verksamhet, men att denna endast skall omfatta sådan verksamhet har omedelbar betydelse för ver-

som kets myndighetsutövning. Det innebär att den för Fiskeriverket erforderliga undersöknings- och FoU-verksamheten även kan ha andra utförare. Utredningen har definierat verkets myndighetsuppgifter dels utifrån åtaganden inom den gemensamma fiskeripolitiken, dels utifrån nationell fiskeripolitik.

Därefter har utredningen bedömt vilken undersökningsverksamhet och FoU som är av omedelbar betydelse för verkets myndighetsutövning och verksamhet som är mer perifer utifrån verkets uppgift. Med

Sammanfattning 21

ledning härav har ett förslag utarbetats som klargör vilka av nuvarande verksamheter vid Fiskeriverket som bör avvecklas eller flyttas till an-

utförare. Ytterligare utgångspunkt för granskningen har varit att nan en renodla myndighetsfunktionen med avseende på den gemensamma fiskeripolitiken respektive nationell fiskeripolitik.

Behoven utifrån den gemensamma fiskeripolitiken är definierade i EG:s förordning om ett gemenskapssystem för fisket. Enligt förordningen skall regleringen av fisket bygga på biologiska, socioekonomiska och tekniska analyser. Detta förutsätter att de enskilda medlemsländerna bidrar med data, analys och rådgivning. ICES samordnar och utvecklar detta arbete som utmynnar i biologiskt grundade råd till kommissionen om lämpligt fiskeuttag. Kommissionens förslag ligger sedan till grund för ministerrådets beslut kvoternas storlek och för-

om delning på medlemsländerna.

Erforderliga data samlas inom ramen för den undersökningsverksamhet bedrivs. Denna omfattar den av fiskarena inrapporterade

som fångststatistiken kompletterad med biologisk provtagning landad fisk samt fisket oberoende undersökningar i form av hydroakustiska

av undersökningar och/eller standardiserade provfisken inklusive biologisk provtagning. Vidare krävs uppgifter om fiskeflottans storlek och effektivitet bl.a. i form egenskaper hos använda redskap samt akti-

av vitetsgrad. För förvaltningen behövs dessutom kunskap om socioekonomiska aspekter som lönsamhet och kostnader i olika typer av fisken.

Sveriges anslutning till EU innebär ett åtagande att genomföra den

fiskeripolitiken. Det innebär exempelvis att Sverige gemensamma måste följa beslut fångstmängder, fredade arter och att beslutade

om förordningar på detta område direkt blir svensk lag. Tillämpning av lag är myndighetsuppgift. Beslut av ministerrådet blir därigenom en

en

svensk myndighetsuppgift.

Inom den fiskeripolitiken ingår också vattenbruket,

gemensamma varför stöd från gemenskapen utgår till FoU kring vattenbruket. För att kunna fatta beslut stöd till och regler för vattenbruk behövs kun-

om skap om de olika fiskartemas biologi och dessas potential inom vattenbruket samt om utveckling av metoder och teknik för ökad effektivitet inom produktionen och för att minska vattenbrukets miljöproblem.

Behoven utifiim nationellfiskeripolitikav undersöknings- och FoUverksamhet uppkommer bl.a. att Sverige är anslutet till konven-

genom tionen ICES, FAO:s uppförandekod och FN:s havsrättskonvention.

om Sverige har förbundit sig att med utgångspunkt från vetenskapligt underlag vidta förvaltningsåtgärder leder till ett ansvarsfullt fiske.

som Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar i princip allt fiske, men den

omfattar resurspolitiken tillämpas endast fisket i haven. För del som medlemsstaterna finns det därför ett utrymme för nationell reglering av

fisket i kustzonen och i inlandet. I Sverige regleras de områden som omfattas av statens ansvar, nämligen kustzonen och allmänt vatten i inlandet, d.v.s. i de stora sjöarna och i vattendrag upp till första definitiva vandringshindret.

För att uppfylla målet om ett ansvarsfullt utnyttjande av fiskresurserna i dessa vatten krävs undersökningsverksamhet motsvarande den i

havet, d.v.s. uppgifter om beståndsutveckling och fisketryck.

Fiskeriverkets sektorsansvar för miljön innebär att verket ansvarar för att inom fisket beakta målet att bevara den biologiska mångfalden och därmed verka för att ett rikt och varierat fiskbestånd bibehålls. Ansvaret för den biologiska mångfalden delas med Naturvårdsverket. Fiskeriverkets ansvar har definierats så att det omfattar de kommersiella arterna men också att inte övriga fiskarter påverkas negativt. Fisket är ofta den enskilt största faktorn som påverkar kommersiellt viktiga arter. Det stora fiskeuttaget påverkar inte bara beståndet i sig utan även övriga delar av ekosystemet. Vidare påverkas genom bifångster även andra arter än målarten, inklusive andra djurarter som sjöfågel och säl.

För att varaktigt hushålla med fiskeresursema och för att bevara hotade arter och stammar krävs kunskap om olika fiskevårdsåtgärder så att avvägning kan ske mellan nyttjande och bevarande. Fiskeriverket handhar frågor om stöd till fiskevårdsåtgärder, t.ex. bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn och biotopvård samt meddelar i detta sammanhang föreskrifter om tillstånd och villkor för utsättning och flyttning fisk. För att kunna utarbeta olika åtgärdsförslag krävs kunskap

av om olika arters miljökrav och om effekter av olika fiskevårdsåtgärder, t.ex. bestånds- och biotopvård. Kunskapen om fiskets miljöeffekter

om är för närvarande begränsade och ett omfattande forskningsbehov föreligger.

Genom att fisken påverkas av sin omgivning behövs kunskap om olika miljöstömingars effekter på fiskbestånd. Sådana störningar förekommer med olika omfattning både i stor skala och som mer lokal pâverkan.

I regeringens proposition 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk,

att Sverige för att utveckla ett ekologiskt hållbart och bärkraftigt anges fiske skall verka för att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav i fisket. Omfattningen de ökade FoU-behoven med anledning

av av propositionen är i dag svåra att överblicka men innebär behov av grundläggande kunskaper om fiskars roll i ekosystemet.

Av här redovisade skäl framgår att Fiskeriverket har behov av en omfattande undersöknings- och FoU-verksamhet för att verket skall kunna utföra sina myndighetsuppgifter. Utredningen har funnit att Fiskeriverket kontinuerligt även behöver tillgång till ett stort antal experter

Sammanfattning 23

i arbetet med att ta fram underlag inför beslut om regleringar eller fiskevårdsåtgärder, remissvar och vattenmål.

Fiskeriverket behöver för sin myndighetsutövning kontinuerligt data från undersökningsverksamhet. Det innebär att material måste insamlas, bearbetas och analyseras för att kunna genomföra beståndsuppskattningar, vilka ligger till grund för rådgivning och beslut om lämpliga uttag. Enligt utredningens uppfattning kan detta tillsammans med att utveckla lämpliga beskattningsstrategier och verkets sektorsansvar för miljön beskrivas som Fiskeriverkets kämverksamhet.

Inom Fiskeriverket bedrivs även undersökningsverksamhet och forskning som inte är av omedelbar betydelse för verkets myndighetsutövning och således bör överföras till någon annan utförare eller avvecklas.

Fiskbiologiska undersökningar som avser icke exploaterade men t.ex. hotade arter ligger i första hand inom Naturvårdsverkets ansvarsområde och den verksamhet som pågår vid Sötvattenslaboratoriet vad gäller hotade arter bör därför handhas av annan utförare.

Inom miljöövervakningen t.ex. undersökningar av kalkningseffekter, recipientundersökningar m.m. där fisk ingår som indikatororganism utförs undersökningar på uppdrag Naturvårdsverket vid både Söt-

av vattens- och Kustlaboratoriema. Sådan verksamhet faller utanför Fiskeriverkets primära ansvar och är inte oundgängligen nödvändig för Fiskeriverkets och bör därför överföras till utförare, t.ex. till

ansvar annan

SLU. Miljöövervakningen och recipientundersökningama omfattar till

stor del övervakning ñskbeståndens utveckling över tiden och ger

av

resultat långa tidsserier. Dessa uppgifter kan även utnyttjas i resursom sövervakningen inom Fiskeriverkets kämverksamhet. En överföring av denna verksamhet till utförare bör därför organiseras ett så-

annan dant sätt att data görs tillgängliga för Fiskeriverket.

1.4¶Utredningens överväganden och förslag

1.4.1 för utredningens förslag Principer

Utredningens förslag avseende den framtida organisationen och administrationen på ñskeområdet följer vissa principer. Dessa utgår från utredningsdirektivens krav organisationsutformning som syftar

om en till att renodla verkets roll som regeringens instrument för en ñskeripolitik inom ramen för den gemensamma ñskeripolitiken samt att anpassa

organisationen på ett sådant sätt att samverkan med EG-kommissionens direktorat för fiske DG XIV underlättas.

Den första principiella utgångspunkten vid utarbetandet av förslagen har varit att det i den nya organisationen skall gå att särskilja det som ingår i den gemensamma fiskeripolitiken från det som ingår i nationell politik. Genom att den gemensamma fiskeripolitiken i huvudsak reglerar det marina fisket har en utgångspunkt varit att skilja mellan uppgifter som stöder den marina delen och uppgifter som stöder den del av frskeripolitiken som avser kust- och sötvatten. Denna principiella uppdelning följs i utredningens förslag avseende departementet, Fiskeriverkets centrala delar och för laboratorier och utredningskontor. Genom uppdelningen blir det i framtiden möjligt att forma politiken och beräkna effekter av ändringar utifrån dessa två huvudlinjer eller verksamhetsområden. Dessutom kan de rent nationella delarna i en framtid, om så skulle vara önskvärt, föras samman med andra politikområden eller sektorer utan att störa inriktningen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Den andra principiella utgångspunkten har varit att låta så mycket

möjligt av administrationen av den nationella fiskeripolitiken ligga som på länsstyrelser eller hos privata utförare så nära användarna som möjligt. Kopplingama till miljöpolitiken har här spelat en viktig roll. När det gäller den fiskeripolitiken är näringen så liten att in-

gemensamma riktningen istället har varit att inte splittra resurserna alltför många utförare. Ansvaret för och administrationen av den gemensamma fiskeripolitiken genomförs bäst och effektivast, enligt utredningens uppfattning, i samlad organisation. På så sätt kommer utbytet med DG XIV

en att underlättas. Även samarbetet med departementet både avseende den långsiktiga inriktningen och i omedelbara förhandlingar kan förbättras. När det gäller strukturstöden har vi valt att inte lämna mer ingående förslag avseende den framtida organisationen och administrationen eftersom troligen kommer att få annan inriktning fr.o.m.

programmen en 1999. I denna del kan, med nuvarande administration och resurser, länsstyrelserna ta ett något större ansvar.

En tredje princip har varit att i så stor utsträckning som möjligt överföra till privata utförare sådant som inte är myndighetsuppgifter. I de fall Fiskeriverket även i fortsättningen utför uppgifter som likaväl kan utföras inom den privata sektorn skall verket ha full kostnadstäckning för sina tjänster. Detta gäller t.ex. odling för utsättning och användning i kommersiellt syfte såsom utsättning i Dalälven och viss del

verksamheten i Kälarne. Även SWEDMAR:s verksamhet skall såav

hittills bedrivas med full kostnadstäckning och vara förenlig med som Fiskeriverkets myndighetsuppgifter i övrigt. Myndigheten skall inte bedriva affärsverksamhet.

Sammanfattning 25

En fjärde princip som utredningen har försökt tillämpa är att överföra till andra myndigheter eller till den privata sektorn sådana uppgifter som Fiskeriverket utför uppdrag av andra myndigheter, t.ex. på

uppdrag av Naturvårdsverket eller domstolar. I dessa fall gäller först att avgöra om uppgiften är en myndighetsuppgift. I vissa fall finns emellertid för närvarande ingen annan som kan ta över verksamheten

oavsett om denna kan definieras som en myndighetsuppgift eller inte. När det gäller t.ex. recipientkontroll kan SLU vara en tänkbar framtida utförare om SLU får möjlighet att utveckla sina för detta arbete. En

resurser annan tänkbar framtida utförare kan tillkomma om staten beslutar att inrätta särskilda avrinningsmyndigheter eller vattenmyndigheter

i enlighet med förslagen i utredningen om avrinnigsomrâden.

1.4.2¶Förslag avseende det offentliga åtagandet

Utredningen har analyserat och prövat det offentliga åtagandet inom både den gemensamma fiskeripolitiken och den nationella fiskeripolitiken. Utredningen anser att prövningen visar att administrationen av den gemensamma fiskeripolitiken såväl som den nationella fiskeripolitiken bör vara ett offentligt åtagande med ungefär samma omfattning

som nu.

Prövning avseende den gemensamma fiskeripolitiken

Utredningen konstaterar att inträdet i EU var ett politiskt beslut och att den gemensamma fiskeripolitiken följde med detta beslut. Den gemensamma fiskeripolitiken i nuvarande utformning förutsätter statliga ingripanden för att genomföra politiken. Även Sverige inte hade blivit

om medlem i EU så har Sverige åtagit sig att följa olika internationella överenskommelser området, vilket medför att ñskeriadministrationen ändå skulle vara ett offentligt åtagande.

Om det offentliga åtagandet skall minska måste beslut fattas

av statsmakterna om en annan ordning. Därefter måste ett nytt avtal förhandlas fram och beslutas inom gemenskapen. Vägen till sådana förändringar är lång.

Utredningens förslag avseende framtida administration och forskning inom fiskeriområdet utgår från gällande politisk inriktning. Inriktningen är emellertid att administrationen skall kunna anpassas flexibelt till nya förhållanden. En sådan möjlighet uppkommer då beslut skall fattas om EG:s fiskeripolitik år 2002.

Ansvaret för den gemensamma fiskeripolitiken utgör ett offentligt åtagande för samtliga länder inom unionen. I vissa delar förutsätts re-

26 Sammanfattning

dan i förordningama att administrationen utförs av departementen eller andra statliga organ. I några avseenden kan dock utförandet ligga på organisationer eller företag likaväl på den offentliga förvaltningen.

som Det gäller t.ex. inom resurspolitiken, ñskerikontrollen och inom struk— turstöden där det är möjligt att i vissa fall anlita privata organisationer

och företag.

Utredningen har i sina överväganden gjort bedömningen att med nuvarande politiska grund är det effektivast att samla administrationen

den fiskeripolitiken till de offentliga organ som idag av gemensamma

har uppgiften.

På ett område gör dock utredningen en annan bedömning. Marknadsföringsåtgärder utförs idag Svensk Fisk som finansieras av me-

av del från den före detta svenska prisregleringspolitiken, den s.k. prisregleringskassan. Svensk Fisk fristående organisation inom Fiske-

är en riverket. I Sverige tar normalt enskilda företag eller branschorganisa-

tioner för produktutveckling och marknadsföringsåtgärder. Ut-

ansvar redningen att denna inriktning även bör gälla för fiskeribran-

anser schen. I framtiden bör därför näringen ta ett större eller hela ansvaret för finansieringen marknadsföringsåtgärder. Statsmaktema måste

av inom kort ta ställning till verksamheten vid Svensk Fisk skall fort-

om sätta och i vilka former. Det finns flera sätt att lösa frågan men utredningen har i sin överväganden stannat för ett alternativ där staten även i fortsättningen tar ett begränsat ansvar för konsumentupplysning. De medel står till Svensk Fisks disposition bör utgöra grunden för

som nu denna verksamhet kompletterade med tillskott från branschen. Den lösning utredningen föreslår innebär ingen ökad kostnad för statskas-

som

kan möjliggöra ett stöd och ett igångsättningskapital till en

san men

bransch. Möjligheten att delfinansiera vissa projekt med EUsvag medel ökar också om branschen och staten gemensamt söker projektmedel.

Prövning avseende administration av den nationella

fiskeripolitiken

Den nationella fiskeripolitiken har tillkommit genom politiska beslut

lagar och förordningar till stor del baseras internationella om som överenskommelser. För fiske i sötvatten och längs kusterna gäller vissa internationella överenskommelser om bevarande. Genom lagstiftningen reglerar staten resursuttaget och utövar tillsyn av fiskevårdsåtgärder.

Fiskeriverket får utfärda föreskrifter för fiske i kustzonen och i de stora sjöarna. De baseras på undersökningar av fiskevatten som utförs på flera olika Fiskeriverkets Kust- och Sötvattenslabo-

sätt, genom av

ratorier upplagda undersökningar, Fiskeriverkets utredningsgenom kontor, vid utredningar i vattenmål, länsstyrelsemas fiskeriexgenom pertis eller fiskevattenägare. Länsstyrelserna har uppgifter av som avser tillstånd och tillsyn, prövningar samt fiskevårdsplanering och rådgivning. Uppgifter som avser föreskrifter samt tillstånd och tillsyn är offentliga uppgifter medan uppgifter avseende planering, rådgivning och även undersökningar och åtgärder i samband med fiskevård inte behöver vara en offentlig uppgift. Fiskeriverkets utredningar avseende fiske i vattenmål är exempel på uppgift kan läggas på andra utförare. en som Även Fiskeriverket förordnas i dessa mål behöver det om som expert inte innebära att utredningar skall utföras verkets personal. av Uppgifter som avser planering och privat rådgivning kan överföras till privata utförare. En viss rådgivning allmän karaktär kan av som ges i form av informationsskrifter eller utbildnings- och seminarieinsatser bör dock kunna förekomma i Fiskeriverkets regi. När det gäller fiskevården i privata vatten samt fritidsfisket är utredningens utgångspunkt att det förhållande råder inte ändras, som nu nämligen att fiskevattenägaren är ansvarig för vården sina vatten. av Inom miljövården är det en allmän princip även finns intagen i den som nya miljöbalken att förorenaren skall betala polluter principle, pay ppp. Det har även blivit alltmer vedertaget att överföra denna princip till nyttjaren principle, upp så att denne får ett betalnings-

user pay

ansvar även om varken ägande eller nyttjandet i sig innebär miljöförstöring. Redan tar fiskevattenägama betalt för nyttjandet förnu genom säljning av fiskekort.

De fiskevattenägare som organiserat sig i fiskevårdsföreningar be-

talar en avgift till föreningen. Genom olika initiativ, privata såväl som offentliga, kan fritidsfisket bl.a. inom turistnäringen komma att utvecklas till en ny näringsgren. I takt med att fritidsfisket utvecklas som en näring och kan generera vinst för ägarna till vattnen är det rimligt att dessa i likhet med andra näringsidkare tar ett ökat för tillgången ansvar och för finansiering av undersökningar och forskning är till som gagn för näringen. De flesta frskevårdsområden har idag god fiskevård det en men finns undantag. Det finns f.n. inte några möjligheter för myndigheterna att i tid förhindra att privat ägda vatten förvaltas på ett felaktigt sätt. Först när skadan redan är skedd kan med nuvarande lagstiftning en vanhävdsparagraf tillämpas. Om det i ett sammanhängande vattensystem som förvaltas av flera olika föreningar och ägare finns någon eller några som sköter sina vatten mindre väl kan detta påverka hela vattenområdet. För att i sådana fall åstadkomma bättre fiskevård bör i en

första hand informationsinsatser användas. I vissa fall är emellertid detta inte tillräckligt.

Utredningen föreslår därför ett visst utökat offentligt åtagande för att det skall bli möjligt att i tid vidta åtgärder syftar till vård av bi-

som otoper och fisk. Det kan ske ändring i fiskelagen på så sätt att

genom en ansvaret för tillsynen bör åvila Fiskeriverket men med rätt att delegera uppgifterna till länsstyrelserna. Utredningen har emellertid inte utarbetat förslag till lagtext. För detta krävs ytterligare beredning. Utred-

ny ningen bedömer att uppgiften kan inom länsstyrelsemas nuva-

rymmas rande resurser.

1.4.3 avseende administration av den

Förslag gemensamma fiskeripolitiken

Utredningen har till uppgift att bedöma ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna bl.a. när det gäller arbete med den ge-

mensamma fiskeripolitiken.

Förslagen avseende den fiskeripolitikens tillämpning

gemensamma och administration beskrivs utifrån två olika steg i beslutsprocessen, en

förhandlingsfas genomförandefas. Anledningen till detta är att

och en arbetssätten och rollerna delvis är olika. Förhandlingsfasen består av momenten förberedelser, förhandling, återrapportering och uppföljning medan genomförandefasen tar vid då ett beslut är fattat och skall genomföras i medlemslandet. Denna fas innehåller analys, förberedelse, arbete i förvaltningskommitté, eventuella förhandlingar tillämpning

om samt genomförande i Sverige, d.v.s. införlivandet i svensk administration. Särskilt beskrivs administrationen avseende strukturstöden och fiskerikontrollen.

Underlag för regeringens långsiktiga ställningstaganden

De första åren efter EU-medlemskapet har inneburit en stor arbetsbörda för såväl regeringskansliet för myndigheterna. Anpassning av

som svensk lagstiftning till ett stort befintligt regelverk, introduktion av nya arbetssätt, samt beredning framlagda förslag har dominerat arbetet.

av Tillgängliga har nästan uteslutande använts för att reagera på

resurser förslag. Utrymmet för arbete med frågor och problem på medellång sikt har varit alltför litet och det långsiktiga analysarbetet har fått stå tillbaka. Resursema har inte varit tillräckliga för att både implementera befintlig politik, tidigt ute med analyser inom pågående förhandlingar

vara och dessutom initiera nya frågeställningar.

Erfarenheterna de första åren har emellertid visat att små med-

av lemsländer har goda möjligheter till inflytande med goda och

argument genomtänkta förslag. Inför ordförandeskapet under det första halvåret av år 2001 är det viktigt att Sverige stärker sin EU-kompetens. För att kunna påverka utvecklingen den fiskeripolitiken på

av gemensamma lång sikt, t.ex. avseende beslut för perioden efter år 2002, krävs dels att nya frågeställningar identifieras tidigt, dels att det finns fastlagd

en policy för varje område inom den fiskeripolitiken.

gemensamma

Enskilda frågor kan i många fall behandlas inom kommissionen

under en lång period. För att kunna påverka utvecklingen och nå framgång krävs därför att ett medlemsland tidigt driver genomtänkt och

en konsekvent linje. För att kunna effektivt i detta arbete krävs

agera en fastlagd policy att utgå från. Sverige bör i större utsträckning vända agerandet inom EU från att reagera befintliga förslag till att ta initiativ till ändringar i politik och administration.

För att förbättra kapaciteten för långsiktigt analysarbete föreslår utredningen att Fiskeriverket inrättar en analysenhet direkt under

generaldirektören. Det bör Fiskeriverkets uppgift att på ett tidigt stadi-

vara um tillhandahålla analyser om vad olika förändringar kan tänkas innebära för svensk ñskerinäring och utarbeta förslag till ståndpunkter.

Utredningen föreslår också att Jordbruksdepartementets flskeenhet förstärker sin beställar- och utvärderingsfunktion.

I syfte att förbättra förutsättningarna för ett aktivt långsiktigt

agerande föreslår utredningen att Jordbruksdepartementet för den

gemensamma fiskeripolitikens sakområden utarbetar policydokument. Det kan t.ex. ske i form skrivelse eller proposition till riksdagen. De

av av utredningen föreslagna åtgärderna är särskilt viktiga inför den förestående revideringen av den gemensamma fiskeripolitiken år 2002 samt Sveriges ordförandeskap år 2001.

Underlag för regeringens kortsiktiga ställningstaganden.

Arbetssättet inom EU med ofta korta tider mellan förslag och beslut har inneburit stora påfrestningar i inledningsskedet för såväl departementet som myndigheten.

Utredningens förslag till omorganisation av Fiskeriverket innebär att en marin resursavdelning skapas och att analysenhet inrättas. Genom

en dessa förändringar i Fiskeriverkets ledning och planering kommer F iskeriverkets möjligheter och för att ta fram underlag för för-

resurser handlingar att stärkas. Samtidigt leder detta till förbättrad framför-

en hållning. Utöver dessa åtgärder föreslår utredningen att Fiskeriverkets

för att bistå regeringen i förhandlingsarbetet förstärks med ytresurser terligare ett personår.

Genomförandefasen

Genomförandefasen består dels att genomföra beslutade regelverk i av hemlandet, dels att delta i EU:s arbete med verkställighet och uppav följning. Den verksamheten sker i första hand inom ramen för senare kommissionens olika förvaltningskommittéer. Fiskeriverket för att beslutat regelverk genomförs i Sverige ansvarar och representerar Sverige i förvaltningskommittéema. Ibland behandlas frågor politisk karaktär i förvaltningskommittéema t.ex. frågan av mer fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottan i respektive medlemom sland. På ett område, handelsfrågor, föreslår utredningen att kontakterna bör förstärkas mellan Fiskeriverket och de myndigheter som har ansvaför fiskets handelsfrågor, Kommerskollegium och Generaltullstyrelret Dessa myndigheter remitterar ärenden direkt till Fiskeriverket när sen. fiskefrågor aktualiseras. Fiskeriverket har inte ansvaret för någon handelsfråga det är ändå viktigt att verket kan följa utvecklingen men området och har god kompetens för att kunna besvara remisser efterden allmänna kompetensen fisk är mycket begränsad. som om

Strukturjrågor

Strukturstöden är efter beslut i rådet till största delen ett arbetsområde delegerats till kommissionen att förvalta. I Sverige utgör de två som övervakningskommittéema ett forum för diskussioner om genomföranstödprogrammen för fiskerinäringen. det av Inom kommissionen utvecklas rådets beslut inom kommissionens ständiga kommitté för fiskerinäringens struktur. Där diskuteras sådana frågor tolkningar regler, ändringar i medlemsstaters program, som av procedurer för utvärdering och uppföljning och annat i första hand som har med medlemsstaternas förvaltning av programmen att göra. Nuvarande arbetsfördelning mellan departementet och Fiskeriverket innebär att verket för alla frågor som har att göra med genomansvarar förande. Verket och departementet deltar tillsammans i arbetet med att utarbeta i förhandlingar med kommissionen, i övervaknya program, ningskommitténs sammanträden samt i diskussioner om vissa enskilda frågor i kommissionens förvaltningskommitté. För att effektivisera ar-

bete behövs emellertid tydligare markering vilka Sveriges lången av siktiga politiska ambitioner är. Arbetsfördelning mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna i arbetet med strukturstöden utgår ifrån att länsstyrelserna fattar beslut avseende mål 5a-åtgärdema vattenbruk, hamnar och beredning och Fiskeriatt verket fattar beslut om övriga 5a-åtgärder, samt Pesca. om Gällande beslutsordning fastlades i förordningen 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Inför ett förslag eventuella om förändringar i denna ordning bör beaktas dels hur arbetsfördelningen har fungerat under innevarande period, dels utformning programmens under kommande programperiod. Med tanke på den korta tid som återstår innevarande av programperiod anser utredningen inte att det är meningsfullt att föreslå några ändringar i beslutsordningen. Däremot bör den administrativa hanteringen utvärderas före programperiodens slut och ligga till grund för beslut om de administrativa fonnerna för nästa programperiod. Redan nu har dock ett antal konsekvenser nuvarande beslutsordav ning framkommit. Utredningen föreslår att Fiskeriverket efter samråd med länsstyrelserna och näringen formulerar strategi för olika åten gärdsområden över och följer principer för fördelning samt ser upp av EU-medel på länen. Genom att EU-medlen kanaliseras till Fiskeriverket, i egenskap av fondansvarig myndighet, och att beslutsrätten i vissa ärenden förlagts till länsstyrelserna, uppstår frågan hur EU-medlen skall fördelas till om länsnivå. För 1995, 1996 och 1997 fördelades medlen i huvudsak efter investeringviljan i respektive län. Detta har inneburit att länen har erhållit medel i proportion till hur mycket EU-medlen inkomna ansökav ningar skulle ta i anspråk. Effekten denna princip har blivit något av olika för olika åtgärdsområden, vilket inte kan helt tillfredsstälanses lande. Utifrån utredningens förslag att nuvarande beslutsordning bör bibehållas under innevarande programperiod, det vill säga att länen behåller beslutsrätten för vattenbruksnäringen, utrustning i hamnar och beredning och saluförande är det viktigt modell för fördelning att en ny av EU-medel på länen tas fram. För gemenskapsinitiativet Pesca är det huvudsakliga problemet brist på relevanta ansökningar och inte arbetsfördelning mellan myndigheterna. Nästa programperiod som börjar år 2000 och skall gälla till år 2006, kommer med största sannolikhet att innebära genomgripande förändringar i EG:s struktur- och regionalpolitik. Förslag till nya rådsförordningar för strukturfondema väntas i februari 1998 och ett beslut kommer troligen att fattas i december 1998.

32 Sammanfattning

Det är för närvarande inte möjligt att ha en bestämd uppfattning om vilka kommer att omfatta fisket. I diskussionen inför program som programperiod ansvarsfördelning för handläggning av fiskets nästa om struktur- och regionalstöd, är det viktig avvägning mellan att i enligen het med den s.k. subsidiaritetsprincipen närhetsprincipen lägga besluten så nära de berörda möjligt t.ex. på länsstyrelserna och att som tillämpa enhetliga principer vid fördelning en centraliserad lösgenom ning. Den grundläggande principen inom såväl EG:s struktur- och regionalpolitik inom den svenska politiken är att föra ut så mycket som som möjligt ansvaret till berörda regioner. Det specifika för fiskets områav de emellertid struktur- och regionalpolitiken skall inlemmas i ett är att politikområde, den fiskeripolitiken. Fiskets gemensamt gemensamma stöd kräver därför särskild uppmärksamhet vid fördelning beslutsbeav

fogenheter.

Utredningen föreslår att Sverige bör tidigt och ha förslag till agera policy klar redan innan kommissionens förslag till utformning av en struktur- och regionalpolitik inför nästa programperiod skall behandlas. Ansvarsfördelningen mellan regional och central nivå avseende strukturstöden får fastställas när villkoren för nästa stödperiod är beslutade.

På ett område, yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd, har inom ut-

redningen analyserats huruvida länsstyrelserna skulle kunna ta ett större kunna följa fiskeflottans utveckling och lämna begärd ansvar. För att information till kommissionen förvaltar Fiskeriverket ett register över samtliga fiskefartyg. För att få enhetlig handläggning är det viktigt en

yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd behandlas i ett sammanhang.

att Utredningen därför att Fiskeriverket skall hantera samtliga inanser används för att uppfylla och följa de fleråriga utveckstrument som lingsprogrammen för fiskeflottan. område utredningen har behandlat är hur Fiskeriver- Ett annat som ket nyttjar rådgivande för diskussion strukturstödsärenden grupper av olika åtgärdsområden. Grupperna är stort värde för hanteringinom av stödärenden. Såväl principiella frågor enskilda ärenden tas en av som upp till diskussion. Utredningen Fiskeriverket i sina rådgivande grupper inte anser att diskutera enskilda ärenden. Utredningen föreslår att Fiskeriverket skall

skall organisera sina rådgivande ett sådant sätt att gällande

grupper sekretessbestämmelser beaktas.

Kontrollfrågor

Fiskekontrollen i Sverige följer två regelsystem. Kontrollen av yrkesfisket i marina följer EG:s lagstiftning medan kontrollen av yrvatten

Sammanfattning 33

kesfisket i sötvatten, husbehovsfisket samt fritidsfisket följer svensk lagstiftning.

När det gäller den del fiskekontrollen följer svensk lagstift-

av som ning bestäms organisation och ambitionsnivå nationellt. Det finns inte några hinder för att en medlemsstat använder samma slag av kontroll som EG:s kontrollförordning anger för allt yrkesfiske. I Sverige har vi valt att använda rutin även för yrkesfiske i kustvattnen och i

samma söta vatten.

Den kontroll ingår i den gemensamma fiskeripolitiken skall ut-

som föras enligt EG:s kontrollförordning och är obligatorisk. Fiskeriverket har ansvaret för att en sådan kontroll kommer till stånd. Fiskeriverket har sedan EU-inträdet anpassat organisation och administrativa rutiner till kontrollförordningens krav men ännu återstår väsentliga delar, bl.a. att utveckla det administrativa systemet och en landningskontroll i hamn uppfyller EG:s målsättning.

som

De myndigheter utför kontroll är f.n. Fiskeriverket som svarar

som för kontroll marknadsregleringar och teknisk övervakning av struk-

av turåtgärder, administration och kontroll av uppgifter i det administrati-

systemet, utveckling av ett satellitbaserat kontrollsystem, samt konva troll handelsstandarder. För kontroll vid gränsen mot Norge svarar

av kommunala inspektörer för kontroll transporter avseende handels-

av standards för Livsmedelsverkets räkning och uppdrag av Fiskeriverket. Kustbevakningen för flygspaning, kontroll till sjöss och vid

svarar landning fisk samt på uppdrag Fiskeriverket för kontroll av han-

av av delsstandarder på Gotland. Kustbevakningen svarar också för det anmälningssystem radio skall användas av gemenskapens såväl

per som

tredje lands ñskefartyg för aktivitetsrapporter avseende fisket i som svensk ekonomisk zon, hailingsystemet.

Kontrollförordningen i detalj vilka kontroller som skall utfö-

anger

och vilka dokument som skall användas men anger inte någon amras bitionsnivå för kontrollen och inte hur kontrollen skall organiseras. Det är medlemslandets uppgift att bygga upp en lämplig organisation som bekostas medlemslandet. Organisation och ambitionsnivå skall re-

av dovisas till kommissionen. Dessutom anges i kontrollförordningen att medlemslandet skall ställa tillräckliga till förfogande för att

resurser fiskerikontrollen skall kunna verka efter dessa riktlinjer. Vid den årliga redovisningen överträdelser till DG XIV skall alla länder redovisa

av

uppgifter enligt gemensamma blanketter. samma

Kontrollen i hamn uppnår olika mål i olika länder. Måluppfyllelsen ställs i relation till antalet landningar eller antalet loggboksblad. Ett mål för fiskekontrollen i hamn DG XIV och besökta länder vara

anges av 5 -10 procent. I Sverige uppgick landningskontrollen till 0,5-1 procent år 1996 och ökades under 1997 till drygt 1 procent. Hur landningskon-

2 l7-I452

34 Sammanfattning

trollen bedöms av kommissionen och av andra länder beror av hur dokumenthanteringen i övrigt sker. Medlemsländema skall bygga

upp fungerande datasystem för att säkra datakvalitet och rapporter. Målet för dokumentkontrollen är att 100 procent av inlämnade dokument kan registreras och stämmas av, dubbelkontrolleras. Svårigheten att få rätt indata har medfört att flera länder redan i hamnen gör en första kontroll och parar ihop alla dokument manuellt. I andra länder läggs ansvaret på fiskare och förstahandsmottagare att sända in rätt ifyllda dokument i tid. sedan ihop i datasystemet.

Dessa paras

Det primära syftet med kravet en kontrollorganisation för fisket i samtliga medlemsländer är att medlemsländerna skall övervaka att de överenskomna fiskekvotema inte överskrids. De uppgifter som skall lämnas i loggböcker och vid försäljning fisk ger kunskap om fångs-

av terna. Varje medlemsstat måste ansvara för tillförlitligheten i de data

lämnas till kommissionen. Kontrollens olika moment syftar till att som säkra kvaliteten och riktigheten i de uppgifter som lämnas. Då 70 % av ett lands kvot utnyttjats skall kommissionen meddelas detta. Varje månad lämnas information om de mängder av kvoterade fiskbestånd som landats under föregående månad. En medlemsstat skall också meddela andra medlemsstater vilka landningar som skett av egna fartyg. Härvid används som underlag landningsdeklarationer, loggboksblad och uppgifter om försäljningen avräkningsnotor.

Det yttersta syftet med kontrollen är således att genom övervakning och stickprov kontrollera att de uppgifter som lämnas om fångst och fångstområde är riktiga så att fisket av en kvoterad art kan stoppas i tid. Om inte stopp införs i tid kan kvoten överskridas. Överskridanden skall

kommissionen dras mot nästa års kvot. Vid oriktiga uppgifter kan av av landet även tvingas betala ut ersättning.

Ett annat problem uppstår det inte går att bedöma hur mycket

om

fiskats kvoten. Då kan det bli nödvändigt for landet att av som upp av säkerhetsskäl och för att undvika påföljder stoppa fisket även om kvoten inte är uppfiskad. Sådana stopp betraktas självklart som onödiga av fiskarena. De kan i sin tur leda till irritation inom fiskenäringen.

De av europeiska kommissionen utsända inspektörema kontrollerar organisation, rutiner och ambitionsnivå och återrapporterar resultatet till medlemslandet och kommissionen. Tyvärr kan en negativ bild av svensk förvaltning uppstå om kommunikationen i kontrollfrågor sviktar. Denna kan inverka menligt även vid kontakter inom andra områden eller i förhandlingar.

Efter EU-inträdet har Kustbevakningens insats inom frskerikontrollen utökats avseende landningskontroller och uppgick avseende invägd fisk till 431 st år 1996. Även övervakningen till sjöss har ökats med 3 procentenheter och den totala flygövervakningen med ca 20%. De sist-

nämnda avser dock inte endast frske. Antalet kontroller som avser fritidsfiske och husbehovsfiske är fortfarande stort. Brottsbenägenheten har styrt ambitionsnivån för Kustbevakningens insatser. Under 1997 genomfördes intensifierad frskekontroll temporärt genom omgrupperingar av personal. Fram till i oktober 1997 har 530 landningskontroller genomförts.

Trots ökade insatser är landningskontrollen i hamn således ännu inte tillräcklig enligt EU:s mål. Landningskontroll skall utföras i första hand för att säkra datakvaliteten och förebygga brott. Kommissionen har vid flera tillfällen påpekat vikten av en tillräcklig landningskontroll i Sverige. Detta anfördes även vid utredningens besök vid DG XIV.

Fiskeövervakningen och kontroll till havs har däremot inte föranlett klagomål och bör därför vara av tillräcklig omfattning. Kvalitetskrav och ambitionsnivå bör dock utvecklas och dokumenteras. Kustbevakningen har beviljats bidrag från EU till investeringar för att förbättra frskerikontrollen. Bidragen utbetalades med drygt 8 miljoner kronor 1996 och med drygt 11 miljoner kronor 1997.

Utredningen föreslår att Kustbevakningen även fortsättningsvis bör ha uppdraget att utföra övervakningen av fisket till sjöss och med flyg. Precisering avseende ambitionsnivån för denna del av kontrollen bör även i fortsättningen ske utifrån en analys av brottsbenägenheten samt utifrån ett slumpmässigt urval. Ambitionsnivå för kontrollen bör preciseras avseende yrkesfrske utanför kustzonen, inom kustzonen och i Vänern och Mälaren samt för fritidsfrske där Kustbevakningen normalt opererar. Ambitionsnivån bör ses över årligen och resultatet av kontrollen bör redovisas årligen.

Fiskeriverket har påbörjat förändringar avseende organisationen inom det centrala verket genom att bygga upp en särskild kontrollenhet. I september 1997 inrättades avdelningen för frskerikontroll. Hanteringen av dokument och ADB-systemet är föremål för översyn men det kvarstår flera problem att lösa. Bl.a. tillåter det administrativa systemet ännu inte att loggbok och avräkningsnota kan paras ihop fartygsnivå, vilket innebär att en fullständig dubbelkontroll cross-checking inte kan utföras som är ett krav enligt kontrollförordningen. En av orsakerna till detta är att försäljningsdokumenten behandlas av SCB. Ytterligare ett problem är att registreringen av grunddata kompliceras av otillräckligt eller felaktigt ifyllda loggböcker och avräkningsnotor vilket har medfört problem med rapporterna till kommissionen.

Kontroll av åtgärder för strukturanpassning inom frskesektom

avser åtgärder för att begränsa frskekapaciteten inom gemenskapens fiskeflotta. Denna kontroll bygger på data som hämtas från loggböcker och fartygsregister. För närvarande kan inte data från loggböcker samköras med data från fartygsregistret. Systemutvecklingen inom detta område

måste påskyndas om det administrativa systemet, som är grunden för fiskekontrollen ska kunna utnyttjas rätt.

Fiskeriverket har byggt upp en organisation för kvalitetskontroll som omfattar inspektion och kontroll av marknadsorganisationen för fisk och fiskprodukter. Vidare har en organisation för landningskontroll av industrifisk införts. Det projekt för utveckling av satellitkontroll som verket deltagit i har medfört att kunskap har byggts och på detta

upp område har Fiskeriverket kommit lika långt som övriga EU-länder.

Utredningen föreslår att då utförandet även i fortsättningen skall delas av flera myndigheter bör preciseringar göras i dessa myndigheters instruktioner. Den dialog som Kustbevakningen skall föra med myndigheter som nyttjar dess tjänster bör vad avser fiskekontrollen precise-

Ambitionsnivån bör i regleringsbrev. Även förordningen ras. anges om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen bör preciseras.

Utredningen anser att basen för fiskerikontrollen bör vara ett väl fungerande administrativt system med tillförlitlig datainsamling. Ruti-

för kontroll invägd fisk i hamn, så kallad landningskontroll i ner av hamn, måste införas. Ambitionsnivån bör bestämmas av hur väl det administrativa systemet fimgerar. Fortsatt centraliserad lösning bör prövas framför en decentraliserad lösning. Det är viktigt att utvecklingen av ADB-systemet intensifieras. Registreringen av avräkningsnotor bör överföras från SCB till Fiskeriverket vilket kräver ett resurstillskott i Fiskeriverket som verket har beräknat till tre årsarbetskrafter.

Utredningen har haft att ta ställning till hur landningskontrollen skall organiseras. Två huvudaltemativ har övervägts, förbättringar av den nuvarande ordningen eller överföring av uppgifter från Kustbevakningen till Fiskeriverket. Utredningen har utgått från hur kontrollen utförs idag och jämfört med förhållandena i England, Skottland, Danmark och i viss mån Nederländerna.

Den största bristen i den nuvarande kontrollen är landningskontrollen i hamn. Den nuvarande landningskontrollen som utförs av Kustbevakningen innehåller alla de moment som avses men ambitionsnivån är enligt de siffror som redovisas fortfarande alltför låg. Under första halvåret 1997 utfördes kontroller motsvarande ungefär 1%. Kontroller-

utförs enligt vår bedömning fortfarande inte slumpmässigt vilket bör na vara fallet om antalet kontroller skall kunna hållas nere. Anmärkningarna från kommissionen angående nuvarande organisation samt de samtal utredningen har fört med kommissionstjänstemän pekar mot att den övergångsperiod med större hänsyn som Sverige har som nytt medlemsland snart är till ända.

När det gäller frågan om vem som skall utföra kontrollerna i hamn kan flera alternativ övervägas. Vid jämförelser med andra länder finns olika lösningar, t.ex. lösningar där kontrollen utförs av privata företag,

Sammanfattning 37

lokala myndigheter, andra offentliga huvudmän och inspektorat

av knutna direkt till den ansvariga organisationen. Flera utförare kan övervägas även i Sverige t.ex. Polisen, länsstyrelser, vissa kommuner, privata företag, Kustbevakningen och Fiskeriverket. Vid förändring av organisation bör effektiviteten vara vägledande. Av de nämnda tänkbara utförarna har endast Kustbevakningens personal kunskaper om landningskontroll i hamn. Fiskeriverket har personal med kunskap om industrilandningar. Inte någon av de tänkbara utförama har en färdig organisation för att utföra uppgiften.

Fiskeriverket och Kustbevakningen har av utredningen givits i uppdrag att var för sig utarbeta ett förslag till en svensk organisation för landningskontroll i hamn av det yrkesmässiga fisket inom den gemensamma fiskeripolitiken samt att beräkna kostnaderna för förslaget. Utöver förslag avseende kontroll av yrkesfisket fick Fiskeriverket och Kustbevakningen i uppdrag kontrollnivån eller kontrollens

att ange om organisation/utforrnning avseende det icke yrkesmässiga fisket skulle kunna ändras och i så fall vilka sätt.

Fiskeriverket föreslår en samordnad organisation av kontrollen i hamnar som omfattar, landningskontroll enligt konrollförordningens kontroller i hamn, provtagningar av landningar för industriändamål samt kontroll av handelsstandarder.

Utredningen bedömer att Fiskeriverkets förslag är det mest realistiska, genomarbetade och kostnadseffektiva. Om Fiskeriverket får bygga upp organisationen för landningskontroll ökar även utbytet mellan DG XIV och Fiskeriverket i det dagliga arbetet vilket medför ökad förståelse från båda håll.

Utredningen föreslår att Fiskeriverket som ansvarig myndighet avseende den ñskeripolitiken i Sverige således även för

gemensamma kontrollförordningen får uppgiften att ansvara för landningskontrollen. En organisation för landningskontroll bör byggas upp inom Fiskeriverket enligt Fiskeriverkets förslag. De tillkommande kostnaderna uppgår sammanlagt till 11 miljoner kronor och den totala kostnaden jämfört med idag beräknas därmed bli 13,5 miljoner kronor. En organisation kan vara i drift första halvåret 1999. Intill dess bör Kustbevakningen utföra landningskontroll i hamn enligt nuvarande rutiner. Eftersom Kustbevakningen samtidigt blir av med uppgiften men har fått anslag för verksamheten bör medel motsvarande 11 miljoner kronor överföras från Kustbevakningens budget till Fiskeriverkets budget fr.o.m. år 1999. Kustbevakningen upprätthåller landningskontrollen i hamn nuvarande nivå till årsskiftet 1999. Fiskeriverket bör i sin rekrytering av kontrollanter om så önskas, erbjuda anställning till personer från Kustbevakningen som har erfarenhet av fiskerikontroll.

38 Sammanfattning

Arbetsuppgifterna vid SCB förs över till Fiskeriverket. Detta innebär inte någon kostnad Fiskeriverket använder de medel som nu

om används för upphandling av tjänsten.

Enligt utredningens uppfattning bör Fiskeriverkets personal inte utrustas med andra befogenheter än de som tillkommer fisketillsynings-

då de utför kontrolluppgiften. Orsaken är att kontrolluppgiften

man även innebär information till fiskarena och att skapa förståelse för gällande bestämmelser. I de fall polismans befogenheter behövs bör handräckning påkallas från polisen eller Kustbevakningen. I syfte att stärka Kustbevakningens befogenheter detta område föreslår utredningen att ett tillägg görs i lagen 1994: 1709 EG:s förordningar om den ge-

om

fiskeripolitiken så att Kustbevakningen på begäran inom mensamma sin befogenhet skall lämna den hjälp behövs vid landningskontroll

som i hamn.

-

1.4.4 avseende och FoU-

Förslag undersöknings-

verksamhet

Utredningen har gjort gränsdragning mellan för Fiskeriverket erfor-

en derlig och icke erforderlig undersöknings- och FoU-verksamhet efter två kriterier dels utifrån graden relevans för myndigheten avseende

av ämnesval, dels utifrån graden av forskningsinnehåll:

Sektorsmyndigheten Fiskeriverkets primära uppgifter inom forskningen

är att bedriva fiskeriforskning avser fiskar och skaldjur som är ut-

som

för exploatering. Detta forskningsfält inkluderar redskapsteknik,

satta

produktionsteknik och ekonomi. Det forskningsfält som därefter har

betydelse för fisket och myndighetsuppgiften avser övriga fiskarter och

ekologiska samband. Utanför myndighetsuppgiften ligger forskning

och undersökningar som avser miljön t.ex. recipientundersökningar.

De för myndighetsuppgiften mest angelägna uppgifterna är under-

sökningsverksamhet avseende exploaterade fiskbestånds utveck-

av ling, resursövervakning. Därefter kommer sådant utvecklingsarbete

direkt stödjer undersökningsverksamheten. Efter denna uppgift

som

följer den tillämpade forskning bedrivs för att få bättre kunskap

som

hur fiskresursema kan utnyttjas t.ex. forskning kring olika fiske-

om

vårdsåtgärder. Utanför myndighetens direkta behov forskning be-

av

finner sig grundläggande forskning.

Sammanfattning 39

Utredningen föreslår att dessa principer skall tillämpas vid beslut

om

forskningsinriktning i Fiskeriverket.

Undersökningsverksamhet

När det gäller insamling data för resursuppskattningar krävs i syfte

av att kunna följa trender i beståndsutvecklingen viss omfattning vad

en gäller mängden data framförallt varaktighet. Datainsamlingen

men måste även hålla hög kvalitet avseende metodiken. Den måste ske standardiserat så att resultaten kan jämföras år från år.

Vid sidan av Fiskeriverket kan utgör universitet och högskolor,

forskningsinstitut, länsstyrelser och konsultföretag tänkbara utförare.

Överväganden lämplig utförare bör utgå ifrån de delvis olika krav

om som ställs på undersökningsverksamhet och forskning.

Att det inom undersökningarna krävs standardiserad datainsamling

över lång tid samt att inomvetenskapliga frågeställningar oftast saknas

innebär att universitet och högskolor är mindre lämpliga utförare

som av sådan undersökningsverksamhet.

Vid undersökningar till havs på marina arter liksom vid viss övervakning i de stora sjöarna krävs tillgång till undersökningsfartyg och speciell utrustning i form av trålar och ekolod för hydroakustiska undersökningar samt specialkompetens som det finns mycket begränsad tillgång till. Av denna anledning är inte heller länsstyrelser eller konsultföretag för närvarande tänkbara utförare. Uppgiften bör ligga kvar inom Fiskeriverket.

Vid undersökningar i sjöar, i rinnande vatten och i kustzonen kan flera utförare komma i fråga eftersom beståndsövervakning där ofta utförs med hjälp av enklare metoder. Förutom Fiskeriverket, kan

exempelvis länsstyrelser och konsultföretag vara lämpliga utförare. Fiskeriverket bör dock ha en samordnande roll för undersökningar oavsett vem som utför sådana uppdrag för att upprätthålla kvaliteten i datainsamlingen.

Bearbetning och analys av insamlat material omfattar dels upparbetning av biologiskt material, dels att resultaten samlas i databaser. Resultaten ligger till grund för bedömning olika nivåer för uttag

av genom fiske och därmed för reglering fiskets omfattning. För att avläsa

av trender och finna orsakssamband krävs ofta så långa tidsserier

som över på flera decennier. Att utföra detta arbete hör till Fiskeriverkets kämverksamhet.

Kompetens av detta slag finns idag inte att tillgå på annat håll än vid Fiskeriverket och hos LFI som bedriver undersökningsverksamhet

avseende lax. Det är viktigt att säkerställa kompetensen även avseende

40 Sammanfattning

bearbetning och analys insamlat material för att kunna ta fram resurav söversikter används underlag för Fiskeriverkets myndighetssom som utövning. Det är också rimligt att utvecklingsarbete och metodutveckling vad gäller datainsamling, bearbetning och analys inom resursövervakningen, utförs inom Fiskeriverket. Kompetensen bör vara sådan att resultat inom den grundläggande forskningen kan nya som genereras tas tillvara. Underlag skall göras tillgängliga för forskare från andra institutioner, universitet och högskolor såväl för andra myndighesom Fiskeriverket bör dessutom utveckla databaserna så att de kan utter. nyttjas flera användare t.ex. kommuner, privata användare som husav hållningssällskap och fiskevårdsorganisationer. I dessa fall bör Fiskeriverket ta betalt för data och rapporter. Utredningen föreslår att ansvaret för undersökningsverksamheten inom resursövervakningen skall ligga Fiskeriverket. Fiskeriverket skall handha datainsamlingen när det gäller fiskresursema i havet. Även när det gäller insamlingen data vad ñskresursema i sjöav avser i kustzonen och i rinnande vatten bör ansvaret ligga på Fiskeriverar, ket. Fiskeriverket kan dock upphandla undersökningar av t.ex. länsstyrelser, SLU fl. organisationer. Bearbetning och analys av det inm. samlade materialet skall utföras Fiskeriverket. Sådant utvecklingsarav bete utförs i syfte att förbättra metodik och analys inom resurssom övervakningen skall utföras inom Fiskeriverket. Finansiering bör ske med anslagsmedel och det direkta stöd som kan utgå från DG genom XIV.

Tillämpad forskning

När det gäller forskning, tillämpad eller grundläggande, begränsas de tänkbara utförama till universitet och högskolor, forskningsinstitut som LFI Fiskeriverket. Den tillämpade forskningen och utvecklingsarsamt betet skall användarnas behov eftersom syftet är att ta fram svara mot resultat kan tillämpas för ñskevårdsâtgärder, vattenbruk eller fissom keriteknik. För användbara måste resultaten vara tillförlitliga att vara hålla tillräcklig vetenskaplig kvalitet. Denna typ forskgenom att av ning, där inomvetenskapliga frågeställningar inte står i centrum, tillhör inte universitet och högskolors primära uppgifter. Sverige finns vid sidan Fiskeriverket f.n. få institutioner med I av verksamhet riktad mot olika typer ñskforskning om forskningav men samhällsrelevans i enlighet med regeringens forskningsproposition ens får allt större betydelse kan tillämpad forskning få ett större utrymme vid universitet och högskolor. Uppgiften att ta fram det för Fiskeriverket erforderliga kunskapsunderlaget inom områdena ñskevård, fiskeri-

Sammanfattning 41

teknik, fiskeriekonomi och vattenbruk kan antingen ligga inom Fiskeriverket eller, beroende på frågeställning, utföras av någon annan, LFI eller eventuellt ett universitet t.ex. SLU. När det gäller vattenbruket har ansvaret för att utföra FoU redan lagts ut på institutionen för vattenbruk i Umeå som är en del av SLU.

Utredningen föreslår att tillämpad forskning som är direkt användbar för myndighetsutövningen bör bedrivas såväl inom Fiskeriverket

inom universitetet. Finansiering denna verksamhet bör ske med som av dels anslagsmedel, dels med medel som söks externt, hos t.ex. SJFR, MISTRA, DG XIV, samt för 10:6-medel.

Grundläggande forskning

Grundläggande forskning kännedom om fiskars biologi, miljökrav

ger och ekologiska sammanhang. Den utgör därför en vetenskaplig bas

om

fisk bör utnyttjas. Det ställs höga krav kvalitet i för hur resursen metodik och analys. I det svenska forskningssystemet bedrivs grundläggande forskning framförallt inom universitet och högskolor. När det gäller den del den grundläggande forskningen där avsikten är att

av lägga grund kan komma tillämpning, så kallad riktad

en som att ge grundforskning, identifieras sådana frågeställningar ofta inom sektorsforskningen. Därför kan Fiskeriverket, vid sidan av universiteten utgöra

lämplig utförare. Enligt utredningens uppfattning bör, som en del i en

kompetensutvecklingen, viss forskning av typen riktad grundforskning

utföras inom Fiskeriverket. Behovet av fackkunskap inom respektive ämnesområde, t.ex. fysiologi, genetik, ekologi etc. medför emellertid att grundläggande forskning bäst utförs vid universitet och högskolor.

Den del den grundläggande forskningen som bedrivs för att be-

av

inomvetenskapliga frågeställningar, d.v.s. där målet är att söka svara efter kunskap utan att någon speciell tillämpning finns i sikte, skall

ny inte utföras vid sektorsmyndighet. Finansieringen av riktad grund-

en forskning inom Fiskeriverket skall erhållas i konkurrens med andra utförare, d.v.s. helt utgöras av externa medel från forskningsråd som SJF R, MISTRA och inom för EU:s forskningsprogram

ramen

Av avgörande betydelse för den Fiskeriverket utförda undersök-

av nings- och FoU-verksamheten är att den omsätts i nyttigheter. Den viktigaste nyttan är att kunna stödja Fiskeriverkets kämverksamhet vilket betyder att kunna sådan kunskap kan ligga till grund för

generera som att varaktigt nyttja fiskeresursema och bevara den biologiska mångfalden. Det är största vikt att resultaten håller hög kvalitet avseende

av metodik och analys för att säkra tillförlitligheten. Såväl undersöknings-

FoU-verksamheten bör därför kvalitetssäkras. som

Fiskeriverkets organisation för undersöknings- och FoU-

verksamhet

Den nuvarande organisationen för Fiskeriverkets undersöknings- och FoU-verksamhet omfattas av utredningsavdelningen som består av en central enhet samt verkets tre laboratorier och två försöksstationer. Den centrala enheten är relativt liten med tre årsarbetskrafter. Tidigare tillhörde även Fiskeriverkets tre utredningskontor utredningsavdelningen men dessa har fr.o.m. 1 september 1997 överförts till och miljö-

resursavdelningen.

Utredningsavdelningens uppgift är att svara för det biologiska, fiskeritekniska och fiskeriekonomiska kunskapsunderlag erfordras

som för att verket skall kunna fullgöra myndighetsuppgiftema. Det betyder att avdelningen skall ansvara för att tillfredsställa de behov av kunskapsunderlag som övriga avdelningar inom verket efterfrågar. Den centrala enheten ansvarar för planering, samordning och arbete med övergripande nationella och internationella FoU-frågor. Enheten handlägger även stöd till extern FoU och representerar Fiskeriverket i flera samarbetsorgan bl.a. SIFR:s programorgan för fiskforskning, Naturvårdsverkets miljöövervakningsnämnd och arbetsgrupp för FoU kring biologisk mångfald samt Nordiska ministerrådets grupp för fiskeriforskning. Tillsammans med Havsfiskelaboratoriet representerar den centrala enheten Sverige även i STECF inom EU och i ICES:s beslutande råd.

FoU-verksamheten inom Fiskeriverket bedrivs för närvarande vid tre laboratorier, Havsfiske-, Kust- och Sötvattenslaboratoriema, vid två försöksstationer, samt i viss utsträckning även vid de tre utredningskontoren i Jönköping, Härnösand och Luleå. Sammanlagt bedrivs verksamhet vid 14 platser. Enligt utredningens uppfattning skulle ökad samverkan mellan laboratoriema leda till effektivisering.

Fiskeriverkets totala undersöknings- och FoU-verksamhet finansieras till största delen med externa medel. De medel som verket förfogar över, anslaget C1 samt 10:6-medel, motsvarar enligt den av utredning-

genomförda enkätundersökningen cirka 40% under 1997 se bilaga en 2. Under de senaste åren har förändringar skett vad gäller finansiering av verkets undersöknings- och FoU-verksamhet. Medel som Fiskeriverket tidigare har förfogat över, t.ex. prisregleringsmedel, villkorsmedel och anslaget C2 avsåg extern FoU har upphört. Samtidigt har

som besparingskrav ålagts Fiskeriverket för anslaget C1. Andra, externa, finansieringskällor har tillkommit, t.ex. MISTRA och olika former av EU-stöd. Dessa är dock bundna till speciella områden och begränsar därmed möjligheterna för Fiskeriverket att styra verksamheten mot för verket angelägna problemområden. De för verket mest centrala forskningsprojekten finansieras med egna medel. Laboratoriema har hittills

Sammanfattning 43

agerat relativt självständigt vilket har lett till bristande samordning mellan enheterna. Förhållandena kräver att det görs klara prioriteringar av den undersöknings- och FoU-verksamhet som kan anslagsfrnansieras och att extern finansiering måste sökas för att komplettera den prioriterade verksamheten.

En Ny organisation bör formas så att Fiskeriverkets centrala enheter ansvarar för övergripande planering och styrning av verksamheten. Till detta hör att sätta ambitionsnivåer och prioritera samt att fördela insatser till egen undersöknings- och FoU verksamhet eller till externa utförare.

Undersöknings- och FoU-verksamheten inom verket bör organiseras så att en avdelning omfattar fisket i havet och en avdelning som omfattar fisket i sötvatten och i kustzonen. Genom en sådan organisatorisk styrning och med hjälp av en väl genomförd verksamhetsplanering av undersöknings- och FoU-verksamheten kan verket centralt erhålla erforderligt kunskapsunderlag i den löpande verksamheten och samtidigt successivt precisera kraven de undersökningar och den FoU som verket behöver. På så sätt inriktas verksamheten mot relevanta frågeställningar och effektiviteten kan därmed förbättras.

En avvägning måste göras mellan kämverksamhet och stödjande verksamhet oberoende av hur verksamheten som helhet finansieras. Styrningen bör vara sådan att dubbelarbete minimeras och så att frågeställningar löses gemensamt. Exempel på områden där samordningsvinster kan erhållas är, förutom åldersanalys, t.ex. redskapsselektion, metodik för hydroakustiska undersökningar, och rekryteringsmodeller Även problematiken kring m.fl. vandrande arter kan lösas bättre

genom samverkan.

I all FoU-verksamhet gäller att större enheter befordrar kontinuitet i verksamheten genom att kompetensen i organisationen då kan vara mer varierad och ge utrymme för både bredd och djup. Detta gäller speciellt fiskeriforskning där frågeställningarna ofta tvärvetenskaplig ka-

är av raktär.

Utredningen föreslår att Fiskeriverkets undersöknings- och forskningsverksamhet koncentreras geografiskt till två enheter. Dessa knyts direkt till fackavdelningama med avseende på ämnesområde. Till Enheten för marina undersökningar förs verksamhet för undersöknings- och FoU-verksamhet som avser behoven inom den gemensamma fiskeripolitiken, d.v.s. marin verksamhet. Till Enheten för kustoch sötvattensundersökningar förs verksamheter relaterade till den nationella fiskeripolitiken, i huvudsak de områden som nu täcks av Sötvattens- och Kustlaboratoriema. Därvid skall dessa verksamheter i ökad utsträckning integreras och koncentreras. Kustfrågor kräver samordning även med den marina verksamheten. Uppdelningen motsvarar

44 Sammanfattning

därför inte fullständigt en uppdelning utifrån den fiskeri-

gemensamma politiken respektive nationell ñskeripolitik avseende arter. Utredningen föreslår inte någon ändring avseende forskningsfartygen.

Samarbete med andra forskningsorgan och forskningsinstitut

Eftersom Fiskeriverket besitter en omfattande kompetens när det gäller undersöknings- och FoU-verksamhet anlitas verkets laboratorier ofta av andra avnämare, inte minst av Naturvårdsverket. Om sådan uppdragsverksamhet blir alltför omfattande kan fokusförskjutning i förhål-

en lande till huvuduppgiften uppstå. Utredningen föreslår därför att Fiskeriverket skall begränsa sin uppdragsverksamhet till att endast omfatta objekt som även är av väsentlig betydelse för verkets behov av kunskapsunderlag och bas för kämverksamheten.

Laxforskningsinstitutet.

Laxforskningsinstitutet, LFI, är en ideell förening. Inom föreningens ram samverkar kraftindustrin med fiskeintresset, vilket företräds av Fiskeriverket. Fiskeriverket står för minst 20% av finansieringen. LFI:s arbete omfattar resursövervakning i form av beståndsuppskattningar, utvärdering av olika beskattningsmönster m.m. LFI ställer personal till förfogande när det gäller laxfrågor i ICES och NASCO. Fiskeriverket svarar med anledning av detta för 25% av en tjänst vid LFI.

Resursövervakning och rådgivning med avseende beskattning hör till Fiskeriverkets kärnverksamhet. Det gäller speciellt problematiken kring laxen i Östersjön som enligt regleringsbrev är en prioriterad uppgift för Fiskeriverket. Utredningen föreslår att överläggningar inleds med LFI i syfte att avveckla Fiskeriverkets engagemang i LFI. Samtidigt överförs till Fiskeriverket den speciella funktionen avseende resursuppskattningar.

Universiteten

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, intar en särställning bland universiteten eftersom det är ett universitet för sektorn med finansiering från Jordbruksdepartementet. Enligt utredningens uppfattning skall Institutionen för vattenbruk i Umeå även i fortsättningen ansvara för forskningsfrågor som rör vattenbruket. Utredningen föreslår därför att ett ökat samarbete bör utvecklas med Lantbruksuniversitetets institution

Sammanfattning 45

för vattenbruk även i frågor som rör vissa vandringsñskar, lax och havsöring.

Samarbetet med Övriga universitet och högskolor är av stor vikt för Fiskeriverkets laboratorier då Fiskeriverket inte utför grundläggande forskning. Samarbete med universiteten ger värdefulla tillskott till Fiskeriverkets F0U-verksamhet innebär också att forskningen vid

men universiteten kan riktas mot för sektorn relevanta frågeställningar. Det är därför en fördel om Fiskeriverkets laboratorier kan lokaliseras till universitetsorter. En del i ett sådant samarbete bör vara att doktorander vid universiteten bereds möjlighet att utföra sin uppgift inom Fiskeriverkets enheter men med handledning från universiteten. Inom enheterna bör finnas möjlighet att finna biträdande handledare vilket även kan bidra till att personal vid enheterna tillgodogör sig aktuella forskningsrön. Ett sådant doktorandsamarbete kan vara av speciell vikt for rekrytering av personal till Fiskeriverket, speciellt som ñskeribiologisk utbildning saknas i Sverige.

Det är utredningens uppfattning att Fiskeriverket som ansvarig myndighet för sektorn bör ta initiativ till att samla den kompetens som finns inom landet i ñskeribiologiska frågor. Detta kan ske genom att Fiskeriverket anordnar symposier, seminarier m.m.. På så sätt kan även den kunskap som finns inom universitet och högskolor tas tillvara av myndigheten.

Utredningen föresår att samarbetet med universiteten utvecklas avseende doktorander, adjungerade professurer, gästforskning m.m. samt att Fiskeriverket utvecklar ett för sådant samarbete med forsk-

program ningsinstitutioner vid universiteten.

Internationella havsforskningsrådet, ICES

ICES är en opolitisk mellanstatlig organisation för vetenskapligt utbyte av information om havet och dess resurser eftersom gemensamma insatser krävs när det gäller att hushållning. Detta sker genom att främja och koordinera forskningsaktiviteter i de olika medlemsländerna. ICES verkar på områdena ñskeri, oceanograñ och miljöfrågor. Arbetet utmynnar i vetenskapligt baserad rådgivning till medlemsländerna och till internationella organ, däribland EU. ICES utgör en paraplyorganisation där experter från de olika medlemsländerna deltar i olika kommittéer och arbetsgrupper. Att delta i detta internationella samarbete får anses vara speciellt viktigt för ett litet land som Sverige som därmed får tillgång till FoU-resultat på rad områden, även där de

en nationella insatserna är små.

46 Sammanfattning

Fiskeriverket är huvudansvarig inom SIKO, Svenska ICES kommittén. Övriga intressenter är SMHI, Naturvårdsverket m.fl. Inom SIKO utarbetas förslag avseende olika intressenters medverkan i arbets- och studiegrupper. Jordbruksdepartementet fastställer de ekonomiska ramarna och förordnar de svenska representantema.

Det mesta arbetet med att ta fram underlag till ICES sker i det ordinarie arbetet vid de olika institutionerna och bekostas således av projekt eller anslagsmedel. Sverige bör delta i sådana arbetsgrupper som är av betydelse för EU-arbetet. Efterfrågan på rådgivning från ICES ökar, inte minst från EU:s sida. Dessutom har bristfällig statistik i ,det kommersiella fisket medfört att det för att göra tillförlitliga beståndsuppskattningar krävs allt fler fiskeoberoende provtagningar. Sammantaget innebär detta att arbetet inom ICES ökar.

När det gäller uppskattningar fiskresursema bidrar Sverige enligt

av ICES uppfattning under genomsnittet i bearbetnings- och analysarbetet och endast i liten omfattning när det gäller att utveckla nya modeller. Undantag finns dock, t.ex. för lax. Utredningen föreslår därför att Sveriges deltagande i ICES bör bibehållas på minst samma nivå som för närvarande med finansiering via anslag från Jordbruksdepartementet. Sverige bör i större omfattning bidra i arbetet med att uppskatta fiskresursema.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd, SJFR

SJFR har på regeringens uppdrag ett övergripande att fördela

ansvar forskningsmedel inom området fisk och fiske. Rådet skall i enlighet med sin instruktion stödja och främja i första hand grundläggande och långsiktig forskning ett hållbart utnyttjande av de biologis-

som gagnar

Stödet till fiskforskning omfattar både grundläggande ka resurserna. och tillämpad forskning inom fiskerinäringen inklusive vattenbruket. Detta antingen inom för programorganet för fisk, sektori-

ges ramen ell forskning, eller inom ämnesutskotten för disciplinär forsk-

något av ning: organismbiologi, ekologi, cellbiologi och kemi samt ekonomi och samhälle.

SJFR:s stöd till fiskeriforskningen, d.v.s. undersökningar av fiskar och skaldjur är utsatta för exploatering vilket förutom biologi och

som ekologi även inkluderar tekniska och ekonomiska aspekter, bör enligt utredningens uppfattning kunna öka. Inom programorganet för fiskforskning bör stöd utgå till FoU är relevant för sektorn, d.v.s. till

som både grundläggande och tillämpad forskning som kan komma att omsättas i nyttigheter. Stöd bör utgå till FoU med betydelse för t.ex. fiskerinäringen, vattenbruket och inom fiskevården samt för bevarande av

biologisk mångfald. Den nuvarande sammansättningen på ledamöterna och prioriteringssystemet innebär att relevansen för sektorn inte priori-

teras tillräckligt jämfört med mer disciplinär, inomvetenskapliga krite-

rier. Mot bakgrund av att stora förändringar i fiskets förutsättningar har skett under det senaste decenniet, inte minst EU-inträdet, bör

genom vissa FoU-områden prioritet. Detta gäller t.ex. miljöansvaret

ges annan inom fisket. De prioriteringar för närvarande råder utarbetades i

som Programmet för fiskforskning i Sverige SJFR i samverkan med

av dåvarande Fiskeristyrelsen 1987. Ett nytt program för fiskforskning bör utarbetas.

Utredningen föreslår att uppdraget till SJFR ändras på så

sätt att relevanskriteriet ges ökad betydelse. Utredningen förordar att Programorganets sammansättning förändras. Detta skall ske med beaktande av kvalitetsnormer och starkare styrning mot projekt med för

en sektorn relevanta frågeställningar. Det kan ske antingen genom att

antalet ledamöter utökas med ytterligare representanter för sektorsintressena eller genom att sammansättningen ändras. Forskarrepresentanternas roll i sammanhanget bör vara att bedöma ansökningamas kvalitet medan sektorsföreträdama skall svara för prioritering med avseende på relevans.

Utredningen föreslår vidare att den princip som skall råda vad gäller tilldelning av medel bör vara sådan att, bland de ansökningar

som uppfyller ställda kvalitetskrav, väljs de med högst sektorsrelevans.

EU-stöd

På fiskets område förekommer, del i CFP, två slag stöd till

som en av FoU-verksamhet i medlemsländerna, nämligen dels stöd via

ramprogrammen för forskning och utveckling, dels stöd direkt från DG XIV för mer tillämpade projekt och undersökningsverksamhet. Stöd utgår till verksamheter med ett tydligt gemenskapsintresse och skall vara additativt, d.v.s. komplettera inte ersätta de enskilda ländernas FoU på området. Projekten drivs i samarbete med andra länder och stöd utgår med vanligen upp till 50% av projektkostnadema.

När det gäller stöd inom det pågående fjärde ramprogrammet har

nu Sverige varit framgångsrikt i jämförelse med andra länder. Sverige har erhållit motsvarande 4,5-5,1% tilldelade medel, vilket skall jämföras

av med det finansiella bidrag på cirka 2,7% Sverige svarat för. Även

som när det gäller det direkta stödet från DG XIV hävdar sig Sverige väl. Under 1995 erhölls 2,7% av medlen och under 1996 3,9%. Stöd via ramprogrammen har framförallt gått till universiteten men också till projekt vid Fiskeriverket. Att Sverige har varit framgångsrikt i fråga

om

48 Sammanfattning

EU-medel visar att svensk forskning hävdar sig väl i den internationella konkurrensen och är ett bevis på att den svenska FoU-verksamheten håller hög kvalitet. Mot bakgrund att Sverige hittills har varit fram-

av gångsrikt avseende medel för FoU från EU anser utredningen att det inte föreligger behov av att inrätta någon ny funktion för detta.

Medel enligt 10 kap. 6 vattenlagen

Enligt 10 kap 6§ vattenlagen fastställs och utdöms i vattenmål avgift

en i syfte att kompensera den skada kan antas påverka fisket. Avgif-

som ten skall enligt vattenlagen främja fisket inom landet och enligt förordning 1983:945 användas till att bekosta forskning och utveckling in-

fiskevården enligt Fiskeriverkets bestämmande. Med hänsyn till om medlens har användningen begränsats till FoU som rör söt-

ursprung vatten, sötvattensarter och vandringsfisk. Intäkterna av avgifterna uppgår årligen till ca 7 miljoner kronor.

Fiskeriverket samråder med SJFR om medlens användning. Frågor

medlen behandlas även i Fiskeriverkets rådgivande grupp för om forskningsfrågor. Regeringen godkänner användningen de medel

av

används i Fiskeriverkets och länsstyrelsemas verksamhet. I takt som med att anslagen till Fiskeriverket har minskat har medlen i allt högre grad kommit att användas i verkets interna FoU. Fiskeriverkets möjligheter att i samråd med SJFR främja extern fiskforskning är mycket be-

gränsade.

Utredningen att de så kallade 10:6-medlen även fortsättnings-

anser vis skall handhas Fiskeriverket. De skall kunna användas till såväl

av undersökningsverksamhet till forskning. Anslaget bör göras till-

som gängligt för forskare såväl inom utom Fiskeriverket. Det kan

som åstadkommas ett ansökningsförfarande och genom ett utökat

genom samarbete med SJFR. Regeringen bör överföra till Fiskeriverket beslutsrätten medlens användning med villkoret att SJFR skall ansva-

om

för den vetenskapliga bedömningen av forskningsansökningama. ra

1.4.5¶Organisatoriska konsekvenser av utredningens

förslag

Utredningen har i sina förslag avseende översynen av ñskeriadministrationen vägt olika möjligheter och stannat för att även i fortsättningen hålla fiskeriorganisationen samlad i Fiskeriverket och i länsstyrelserna. Ett vägande skäl till detta är att den gemensamma ñskeripolitiken ge-

Sammanfattning 49

nomförs effektivare samlad organisation och väl upparbetade

med en kontaktvägar.

Koncentrationen av administrativa uppgifter avseende den gemen-

fiskeripolitiken till Fiskeriverket bodelning inom hela samma samt en verket mellan nationell frskeriadministration och administrationen av den fiskeripolitiken medför att det bör vara möjligt att

gemensamma välja att administrera fiskeripolitiken i två skilda organisationer i framtiden.

Utredningens utgångspunkt har därför varit att den nya organisatio-

skall utformas så att uppgifter som ingår i den gemensamma fiskenen ripolitiken skiljs från uppgifter ingår i nationell politik. En uppdel-

som ning utredningen följer i sina överväganden och förslag i fråga om

som alla nivåer i organisationen, departementet, Fiskeriverkets centrala delar, laboratorier och utredningskontor.

Eftersom fisket utövas över hela landet är det nödvändigt att länsstyrelserna även i fortsättningen har god kompetens för uppgifter inom

en fisket. Det har dock inte varit möjligt att göra någon uppdelning avseende den nationella och fiskeriadministrationen inom

gemensamma länsstyrelserna eftersom varje länsstyrelses uppgifter inom fisket sammantaget är liten. Endast ett fåtal länsstyrelser har mer än två ârsarbetskrafter avsatta för frskefrågor. Så mycket möjligt administratio-

som av

den nationella fiskeripolitiken bör ligga på länsstyrelser eller nen av hos privata utförare så nära användarna möjligt. Kopplingarna till

som miljöpolitiken spelar här en viktig roll. När det gäller den gemensamma fiskeripolitiken är det istället koncentration och sammanhållning av

en

kan medföra en förbättrad effektivitet. Utbytet med DG resurserna som XIV kan underlättas och det viktiga samarbetet med departementet både avseende den långsiktiga inriktningen och i förhandlingar på kort sikt underlättas. Utredningen föreslår därför inte några ändringar avseende fördelningen av uppgifter mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna när det gäller den fiskeripolitiken. Om inriktningen av

gemensamma strukturstöden, efter år 2000 kommer att få annan utformning kan

en detta förhållande komma att ändras.

Förutom Jordbruksdepartementet utgörs aktörerna inom admi-

av nistrationen den fiskeripolitiken Fiskeriverket,

av gemensamma av länsstyrelserna, Kustbevakningen och i viss mån av Statens jordbruksverk. Fiskeriverket myndighet med sektorsansvar för förvaltning-

är en

fiskeripolitiken under regeringen. De uppgifter Fiskeriverket har en av att verkställa regleras verkets instruktion, lagar, förordningar

genom och regleringsbrev. Inom det område den gemensamma fis-

som avser keripolitiken finns inte anledning att ändra rådande formella förhållanden. Däremot krävs ett fördjupat och utökat samarbete med departementet i denna del. I denna del får myndigheten roll som liknar

en

stabsmyndighetens. Arbets- och rollfördelningen mellan departementet

och verket kan utvecklas inom ramen för den nuvarande förvaltningsmodellen genom fördjupad dialog och överenskommelser. Utredningen anser att den svenska förvaltningsmodellen bör bibehållas inom fiskeriadministrationen och att organisationsförändringar bör göras inom ramen flit modellen. Samarbetsformema mellan departement och myndigheter bör följas upp regelbundet.

Inom den nationella fiskeriadministrationen bör sektorsmyndigheten Fiskeriverket, ha ansvar för alla frågor som omfattas av statens ansvar oavsett geografisk tillhörighet. Två områden inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde ingår f.n. inte i Fiskeriverkets ansvarsområde, fiske på statens vatten odlingsgränsen och fisket i gränsälvama

ovan mot Finland. Ansvariga för dessa frågor är på myndighetsnivå Jordbruksverket och finsk/svenska gränsälvskommissionen och på Jordbruksdepartementet same- och utbildningsenheten respektive fiskeenheten.

Fisket i enskilda vatten är inte närmare reglerat och länsstyrelserna har f.n. ansvaret för uppgifter inom fiskevården och fisketillsynen.

För att få en mer enhetlig hantering av beståndsuppföljning med hänsyn till Fiskeriverkets ansvar för fiskeresursema och den biologiska mångfalden och en enhetligare nationell administration av fiskefrågor borde dessa följa samma princip för administration och organisation oavsett geografisk belägenhet och ägarskap. Detta skulle i så fall kräva

flera lagändringar bl.a. i fiskelagen, rennäringslagen och lagen om fis-

kevårdsområden. Om en sådan princip fullföljdes skulle fiskefrågor som nu hanteras inom Jordbruksdepartementets same- och utbildningsenhet föras över till fiskeenheten. Fiskeriverket som sektorsmyndighet skulle därefter, om regeringen så beslutar, kunna bli ansvarig myndighet för samtliga frågor om fiske. Länsstyrelsernas roll och uppgifter på fiskets område enligt nuvarande lagstiftning behöver i princip inte ändras även om ansvaret för fiske i sin helhet åläggs Fiskeriverket. Fler uppgifter av regional och lokal karaktär kan med fördel ändå överföras till länsstyrelserna genom att Fiskeriverket av regeringen bemyndigas överföra uppgifter till annan myndighet.

Utredningen har den principiella uppfattningen FiskeriverketA bör

att som sektorsmyndighet svara för frågor om nyttjande av fiskeresursen inom Sveriges territorium och ekonomiska zon oavsett ägarförhållanden.

Sammanfattning 51

Fiskeriverkets ledningsform

Fiskeriverket leds idag av en generaldirektör som biträds av en lekmannastyrelse med vissa beslutsbefogenheter. Ledningsformen för myndigheten bör anpassas till de förutsättningar som nu gäller med ökad delegering verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar. En klar

av ansvarsbild underlättar dialogen mellan myndigheten och regeringen.

Ett annat viktigt skäl för att förändra ledningsformen är att medlemskapet i europeiska unionen ställer delvis andra och nya krav regeringen. Regeringens styrning av myndigheterna måste ske mer direkt och på ett tydligare sätt än tidigare. Regeringen måste nu med hjälp av myndigheterna, ofta med kort varsel, kunna enhetligt och sam-

agera ordnat i olika förhandlingssituationer och kontakter med EU:s organ. Vidare måste analyser och utvärderingar, ställningstaganden och politik i ett långsiktigt perspektiv kunna utföras under längre perioder i ett utvecklat samarbete mellan regeringen och myndigheten.

Regeringens möjligheter att styra myndigheterna strategiskt, samordnat och effektivt ökar myndighet har ledningsformen enrå-

om en dighetsverk. Inom för de konstitutionella regler som gäller kan

ramen då regeringen utan omvägar eller fördröjande omständigheter föra en dialog med den har det avgörande ansvaret för verksamheten. Mo-

som dellen med enrådighetsverk tillgodoser kraven på såväl en tydlig ansvarsbild behovet av att stärka regeringens stynnöjligheter bl.a.

som genom att klargöra politiska prioriteringar.

Det finns exempel på att flera myndigheters generaldirektörer deltar i beredningen den politik Sverige för inom ramen för den euro-

av som peiska gemenskapen. En sådan modell bör även tillämpas avseende fiskeripolitiken.

Den förvaltningspolitiska kommissionen anförde i sitt slutbetänkande I medborgarens tjänst, samlad forvaltningspolitik för staten, att

en den nuvarande formen för lekmannastyrelse med delat ansvar bör avskaffas. Kommissionen framhöll beslutsbefogenheten är uppde-

att om lad mellan verkschefen och styrelsen blir ansvaret oklart. Att styrelsen på gång är rådgivande och beslutande gör dess roll diffus.

en

Utredningen delar förvaltningspolitiska kommissionens bedömning i detta fall vilket innebär att utredningen förordar att Fiskeriverkets styrelse läggs ned samt att Fiskeriverkets ledningsform ändras till enrådighetsverk utan insynsråd. Modellen med enrådighetsverk tillgodoser kraven på såväl tydlig ansvarsbild behovet att stärka rege-

en som av ringens styrmöjligheter bl.a. genom att klargöra politiska prioriteringar

och samordna arbetet i EU. Ändringen kräver att Fiskeriverkets instruktion omarbetas.

Fiskeriverkets organisation

Fiskeriverket har sedan EU-inträdet successivt utvecklat sin organisation för att möta de krav som den gemensamma fiskeripolitiken ställer. Detta arbete har intensifierats under den tid utredningen har arbetat år 1997. De delar av organisationen som nu nästan enbart har uppgifter inom den gemensamma fiskeripolitiken är i det centrala verket marknads- och strukturavdelningen, avdelningen för fiskerikontroll som inrättades i september 1997, samt intemrevisionen som har bemannats under 1997. Av Fiskeriverkets laboratorier har Havsñskelaboratoriet så gott som helt uppgifter avseende den gemensamma fiskeripolitiken.

Övriga delar av verksamheten riktas mot nationell ñskeripolitik eller administrerar en blandning av uppgifter som har att göra med såväl den gemensamma ñskeripolitiken som den nationella.

För att kunna värdera och anpassa insatserna för dessa båda delar av ñskeripolitiken var för sig bör Fiskeriverkets organisation som tidigare framhållits indelas i två verksamhetsområden, ett för den gemensamma fiskeripolitiken och ett för den nationella fiskeripolitiken. Om en sådan delning inte fullt ut kan åstadkommas med organisatoriska förändringar bör verkets interna redovisning anpassas så att det blir möjligt att bedöma effektiviteten för vardera verksamhetsområdet för sig.

Ytterligare faktorer som påverkar organisationen är de föreslagna förändringarna avseende undersöknings- och FoU-verksamheten. Des-

förslag får, de genomförs, flera olika konsekvenser både avseensa om de effektivitet och kostnader. Vidare är det, för att stärka arbetet inom gemenskapspolitiken på lång sikt nödvändigt att inom verket inrätta en analys- och utredningsenhet. Även Fiskeriverkets organisation för och arbete med strukturstöd kan komma att förändras marginellt under innevarande programperiod. Dessutom krävs att ett beslut fattas om hur fiskerikontrollen skall organiseras.

Fiskeriverkets nuvarande organisation beskrivs i kapitel Personalresursen den 1 januari 1997 uppgick till 228 årsarbetskrafter. Vid en uppdelning av Fiskeriverkets nuvarande personal enligt de föreslagna kriterierna skulle 72 årsarbetskrafter föras till den nationella delen och 126 årsarbetskrafter föras till den del som hanterar den gemensamma fiskeripolitiken. Administrativa avdelningen har oförändrat 21 årsarbetskrafter.

Stab för långsiktiga analyser

För att Fiskeriverket skall kunna ge regeringen underlag till långsiktiga

ställningstaganden om inriktningen av ñskeripolitiken bör verket för-

stärka sina resurser för analyser. Sådana analyser bör omfatta större delar av fiskeripolitiken. En stabsfunktion med denna inriktning inrättas direkt under generaldirektören. I staben bör ingå personer med särskild

kompetens avseende långsiktiga utredningar inom fiskeripolitikens oli-

ka delar samt med kompetens inom t.ex. ñskeriekonomi, analyser

av data från beståndsövervakning och Fiskevård samt utveckling och forskning fiskets område. Staben bör i ett inledningsskede omfatta ca 4-5 personår. Nuvarande stab dras och funktionerna för juridik m.m. flyttas till den administrativa avdelningen.

Den administrativa avdelningen

Vid Fiskeriverket pågår en successiv kompetensutveckling på skilda områden som inte föranleder någon förändring avseende organisationen. En förändrad organisation med uppdelning på en del för den gemensamma fiskeripolitiken och en nationell del bör inte medföra behov av några stora förändringar i den administrativa avdelningens arbets-

uppgifter.

fiskeripolitikens administration

Den gemensamma

Administrationen av den gemensamma fiskeripolitiken organiseras i tre avdelningar, en marknads- och strukturavdelning, en resursavdelning avseende marina vatten och en kontrollavdelning.

Marknads- och strukturavdelningen får i stort sett samma innehåll som idag, men kompetensen avseende handelsfrågor bör stärkas. Ansvaret för verksamheten med vattenbruk kan ligga kvar inom avdelningen men i vattenbruket finns även ett nationellt intresse, nämligen odling för utsättning av ñskevårdsskäl. Kompetensen och samordningen inom verket såväl som med länsstyrelserna avseende vattenbruksfrågor bör stärkas. Avdelningen deltar i förvaltningskommittéer samt ger regeringen underlag till förhandlingar avseende ändringar i politiken samt deltar i förhandlingar efter regeringens begäran.

Avdelningen för marina resurser bildas genom att nuvarande resursoch miljöavdelningen delas. Avdelningen administrerar resurspolitiken i marina vatten och därtill hörande politik inom CFP, deltar i förvaltningskommittéer, ger regeringen underlag till förhandlingar avseende

54 Sammanfattning

ändringar i politiken samt deltar i förhandlingar efter regeringens begäran.

Enheten för marina undersökningar ingår i avdelningen. Denna består av Havsfiskelaboratoriets verksamhet i Lysekil och Karlskrona samt undersökningsfartygen. Verksamhet från Kustlaboratoriet tillförs i lämpliga delar. Enheten utför undersökningar samt den forskning och utveckling som Fiskeriverket planerar inom området. Enheten deltar vidare i ICES och andra internationella forskningsorgan. Inom ramen för avdelningens arbete deltar enheten i expertgrupper och förvaltningskommittéer samt i förhandlingar. Enhetens Verksamhetsinriktning, budget och resultat bör särredovisas.

Avdelningen för fiskerikontroll och statistik administrerar Fiskeriverkets uppgifter inom den gemensamma fiskeripolitikens ñskerikontroll. Inom enheten organiseras administrativ dokumenthantering och kontroll, rapporter till DG XIV, samarbete och avtal med övriga utförare inom kontrollverksamheten främst Kustbevakningen. Den centrala kontrollavdelningen deltar i kommissionens förvaltningskommittéer och expertgrupper området samt deltar i förhandlingar efter regeringens begäran. Den lokala jjøsiska fiskerikontrollen bör organiseras

enhet inom kontrollavdelningen om detta kommer att ligga på som en Fiskeriverket, däremot den fysiska kontrollen har utförare

om en annan bör avdelningen för fiskerikontroll ha ansvaret för att avtal upprättas med utförare. I fiskerikontrollen ingår även uppgifter som avser marknads- och strukturordningarna.

Nuvarande utredningsavdelning dras in. Vissa samordnande funktioner bör hanteras av den stab för långsiktiga analyser som föreslås.

Organisation för administration nationell fiskeripolitik

av Samtliga uppgifter som avser administration av nationell fiskeripolitik samlas i en avdelning, nationella avdelningen. I avdelningen bör ingå: 0 vissa delar av den nuvarande resursavdelningens arbete, nämligen

enheten för nationella resursfrågors verksamhet avseende bestånds-

vård och Fiskevård i vatten som inte regleras i CFP

i avdelningen ingår även Fiskeriverkets ansvar för undersökningar i 0

vattenmål

frågor avseende fritidsfisket 0 frågor avseende nationell ñskeripolitik i övrigt t.ex. sektorsansvaret

för miljön m.m.

Om även statens vatten odlingsgränsen, gränsälvarna och fis-

ovan kevården i enskilda vatten i framtiden ingår i Fiskeriverkets ansvar hän-

förs dessa uppgifter till denna enhet. Föreskrifter avseende nationellt fiske och flertalet remisser bör också handläggas inom avdelningen. I den nationella avdelningen kommer att ingå enheten fär kust- och sötvattensundersökningar omfattar, de uppgifter idag utförs som som av Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm, inklusive beståndsuppskattningar och databasen RASKA hanteras vid kontoret i Örebro. som Även verksamheten vid försöksstationema i Kälarne och Älvkarleby bör ingå. Delar verksamhet från Kustlaboratoriet tillförs. Enheten av för undersökningar i kust- och sötvatten bör för rådgivning svara om fiskevârd, miljö, fritids- och turistfiske. Även vissa administrativa uppgifter som avser reglering och att besvara remisser bör föras till enheten. Enheten förläggs till Drottningholm. Utredningskontoren avvecklas särskilda kontor och inlemmas i som den nationella avdelningen där de tills vidare bör bilda särskild en enhet. Inriktningen bör vara att successivt tillämpa de principer för organisation som utredningen har använt. Detta innebär att Fiskeriverkets myndighetsuppgift avseende vattenmål bör utföras personal inom av verket men i övrigt bör så mycket av utredningsarbetet möjligt som överföras till andra utförare. En tänkbar offentlig utförare är annan länsstyrelsen. Den påbörjade indragningen kontoret i Jönköping bör av fullföljas. Om Fiskeriverket förslaget särskild miljöprövgenom om en ningsnämnd i samband med miljöbalksutredningen utökade ges uppgifter kan det offentliga åtagandet inom detta område utökas. Utredningen föreslår att frågan Fiskeriverkets avseende detta om resurser arbete åter prövas efter det att ett beslut har fattats regeringen. av Utredningen sammanfattar sitt övergripande förslag enligt följande:

0 Omfördelningar inom Fiskeriverkets centrala förvaltning bör göras enligt utredningens förslag. Detta innebär att för den centrala administrationen inrättas fem avdelningar och stab för långsiktiga en analyser. Tre avdelningar administration den avser av gemensamma

fiskeripolitiken; marknads- och strukturavdelningen, avdelningen

för fiskerikontroll och statistik samt marin resursavdelning. En avdelning avser administration av nationell fiskeripolitik, nationell avdelning. En avdelning intern administration, administrativa avser avdelningen. 0 Samtidigt dras utredningsavdelningen och uppgifterna delas upp på avdelningen för marina resurser, nationella avdelningen och analysstaben. 0 Avdelningen för fiskerikontroll inrättades i september 1997 som permanentas och utvecklas avseende ñskeristatistik. 0 Den nuvarande staben dras in och expertfunktionema överförs till den administrativa avdelningen.

56 Sammanfattning

Utredningskontoren ingår i den nationella avdelningen där de tills 0 vidare bildar en särskild enhet. Frågan om Fiskeriverkets resurser avseende detta arbete bör åter prövas det offentliga åtagandet på

om detta område utökas med anledning av ny miljöbalk, förslag till nya vattenmyndigheter, gränsälvsutredningen m.fl. Undersöknings- och forskningsverksamheten sammanförs till två 0 enheter: Enheten för marina undersökningar skall bedriva undersökningssamt FoU-verksamhet med avseende på behoven inom CFP, d.v.s. marin verksamhet. Enheten lokaliseras till Lysekil. Enheten för kust- och sötvattensundersökningar skall inriktas mot frågeställningar relaterade till den nationella ñskeripolitiken, d.v.s. verksamhet avseende kust- och sötvatten. Verksamheten kommer då

arter lever i sötvatten, vandringsfiskar och fisket i att avse som kustzonen. Enheten skapas sammanslagning av Kustlabo-

genom en ratoriet och Sötvattenslaboratoriet. Den nya enheten lokaliseras till Drottningholm.

Verksamheter som avvecklas

I samband med verksamheten vid Kustlaboratoriet i Öregrund delas

de två enheterna måste hänsyn tas till den omfattande uppupp nya dragsverksamhet bedrivs. Nuvarande åtaganden medför att det

som krävs övergångsperiod. Uppdelningen bör dock vara klar vid års-

en skiftet 1999/2000. Fiskeriverkets verksamhet iÄlvkarleby utgörs FoU kring lax och

av havsöring, bl.a. förfogar verket över ett strömvattensakvarium och en konstgjord bäck. Fiskeriförsöksstationens verksamhet omfattar också

odlingsverksamhet för kompensationsutsättning lax och havsöring i

av Dalälven enligt vattendom. I Älvkarleby bedriver även Vattenfall

en

AB odlingsverksamhet för kompensationsutsättning av lax i Dalälven.

Utredningen att odling inte är ett statligt åtagande och föreslår att

anser den odling bedrivs i Fiskeriverkets regi avvecklas. överläggningar

som inleds med Vattenfall AB att överföra anläggningen samt att lång-

om

siktigt säkra forskningsanläggningama.

Den verksamhet bedrivs vid Kälarne omfattar åtgärder för att

som bevara hotade lax- och öringstammar. Arbetet omfattar att ta fram lämpliga ñskevårdsâtgärder, utveckla metoder för att upprätthålla genetisk variation samt att hålla hotade stammar i odling i form av en levande genbank. Hyreskostnaden är mycket hög. I årsredovisningen för 1995/96 omräknat till 12 månader uppgick den till 4,2 miljoner kronor. Hyran har under 1997 omförhandlats och uppgår vid slutet 1997 till

av

Sammanfattning 57

3.1 miljoner kronor per år. Innevarande hyreskontrakt löper ut år 2001. Enligt utredningens uppfattning kan anläggningen inte drivas vidare

de höga kostnaderna för lokalerna. Anläggningen bör därför avp.g.a. vecklas eller föras över till huvudman. Ansvaret for arbetet

en annan med levande genbank och att bevara hotade lax- och öringstammar

en skall ligga hos nationella avdelningen.

Svensk Fisk och SWEDJWAR

Förslag avseende Svensk Fisk redovisas tidigare i sammanfattningen. SWEDMAR:s verksamhet bör drivas på ett sådant sätt att full kostnadstäckning erhålls.

1.4.6¶Konsekvenser avseende övriga myndigheter

Länsstyrelsernas för fiskefrågor uppgick enligt årsredovisning-

resurser

för 1995/96 till 69 årsarbetskrafter. en

Utredningen genomförde i samarbete med länsstyrelserna en enkät för att undersöka hur stor andel resurserna som används för arbete

av inom den fiskeripolitiken. Länsstyrelsemas uppgift om-

gemensamma fattar för närvarande främst olika åtgärder avseende struktur och regionalstöden inom fisket. Enligt resultatet enkäten användes totalt näs-

av tan 23 årsarbetskrafter under perioden 1 juli 1995 till 1 juli 1997 för hanteringen EU-stöd inom strukturpolitiken. Genomsnittet per år blir

av 11,5 årsarbetskrafter. Resursåtgången varierar kraftigt mellan länen, såväl antalet ärenden under den valda perioden. Göteborgs- och

som Bohus län är klart dominerande. Enligt länsstyrelsemas bedömning av resursåtgången kommer den under de två återstående åren av nuvarande programperiod ungefär lika stor, 10 årsarbetskrafter. En ök-

att vara ning bedöms dock bli följden av insatser inom projektverksamhet avseende turist- och husbehovsfiske samt fiskevård inom ramen för mål 5b, Leader och Interreg bedöms resursbehovet öka med totalt 1-2 årsarbetskrafter under 1998 och 1999. Utredningens förslag avseende länsstyrelsemas fortsatta arbete med strukturstöden innebär inte någon förändring under innebärande programperiod av arbetsfördelningen mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna.

Länsstyrelsemas uppgifter avseende den nationella frskeriadministrationen kan beräknas till 57 årsarbetskrafter. Dessa är ojämnt for-

ca delade på länen eftersom arbetsuppgifterna inom fisket varierar över landet. Några länsstyrelser har speciella uppgifter avseende fisket ovan odlingsgränsen och i gränsälvama. Även länsstyrelserna

om genom

utredningens förslag ges vissa ökade uppgifter bör inte länsstyrelsemas resurser totalt öka avseende fiskefrågor. Emellertid är det av betydelse att det finns en sakkunnnig person i fiskefrågor vid samtliga länsstyrelser.

Länsstyrelserna bör koncentrera sina uppgifter till sitt offentliga uppdrag enligt lagar och förordningar, d.v.s. till frågor rör till-

som stånd, undantag, tillsyn och överklaganden. I rollen ingår också att på olika sätt främja fiskets intressen och möjligheter i arbetet med regional utveckling, miljö- och landskapsvård etc. Möjligheten att knyta an det ñskerelaterade arbetet till andra sektorer i en helhetssyn regionen är i själva verket ett av huvudargumenten för den principutgångspunkt som framhålls i kapitel 10.6, nämligen att föra ut så mycket som möjligt av den nationella fiskeadministrationen på länsstyrelserna. Rådgivning om ñskevård bör även i fortsättningen ingå i länsstyrelsemas uppgifter. Däremot bör länsstyrelserna begränsa sina åtaganden avseende planeringen av flskevården i enskilda vatten. För fiskevården i enskilda vatten har fiskevattenägama enligt den frskelagen huvudansvaret

nya och principen om ägarens ansvar i detta avseende bör ges möjlighet att få genomslagskraft. Däremot är det viktigt med en möjlighet till ökad tillsyn enligt förslag i nästa avsnitt.

Länsstyrelserna bör enligt utredningens uppfattning även få utökade möjligheter att använda medel och åtgärder som utdöms enligt vattenlagen kap. 10 § 5 avseende vård av vatten som skadats genom byggnation m.m. Fiskeriverket har redan delegerat ca 70% av ansvaret och 30- 40% av medlen. Dessa uppgifter kan i än högre grad överföras från Fiskeriverkets utredningskontor till länsstyrelsemas sakkunniga. Förutom att principen om delegering upprätthålls medför en sådan förändring att åtgärderna kan bli bättre och medlen användas mer effektivt eftersom länsstyrelserna med sin bredd och lokala förankring kan tillföra en regional aspekt som i dessa fall bör ge ett extra värde.

Utredningen anser inte att länsstyrelsemas föreskriftsrätt bör återinföras. Erfarenheterna av den lokala föreskriftsrätten är att ett alltför stort antal föreskrifter ökade administrationen. Vissa tolkningsproblem och överklaganden förekommer f.n. då Fiskeriverket är enda myndigheten med föreskriftsrätt men detta uppvägs av minskad administration totalt vilket medför högre effektivitet.

När det gäller tillsyn av privata vatten bör fiskevattenägama fortsatt ansvara för vården av sina Fiskevatten. Länsstyrelser utövar tillsyn, men bör i ökad utsträckning överlåta till frskevårdsföreningar och riksorganisationen, Fiskevattenägamas Riksförbund, att planera och utföra åtgärder för fiskevård. Fiskevården i privata vatten bör betalas nyttja-

av ren. Länsstyrelsemas uppgifter kan öka något om Fiskeriverket delegerar rätt till ökad tillsyn i privata vatten efter lagändring vanhävdspa-

av

Sammanfattning 59

ragrafen i fiskelagen. Utredningen anser dock att denna ändring medför marginellt utökade uppgifter.

Organisatoriska konsekvenser som avser arbetsfördelningen mellan

Kustbevakningen och Fiskeriverket i sammanfattningen under

anges utredningens förslag under rubriken Kontrollfrågor. Tillsynen fri-

av tidsfisket ingår i Kustbevakningens nuvarande uppgifter. Fiskeriverket bör i samråd med Kustbevakningen sätta ambitionsnivå för över-

en vakningen av fritidsñsket. Kustbevakningen bör årligen till Fiskeriverket meddela resultatet av tillsynen fritidsfisket. Mot bakgrund

av av rapporteringen bör ambitionsnivån revideras.

Avseende Naturvårdsverket bör ansvarsfördelningen mellan verken, såsom nu, fortlöpande klargöras i förhållande till sektorsansvaret.

1.4.7¶Effekter av föreslagna förändringar

Enligt utredningens direktiv skall förändringar avseende fiskeriadministrationen leda till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar. De i förslagen framförda förändringarna innebär sammantaget en omfattande strukturförändring av fiskeriadministrationen och forskningsorgnisationen. Samtliga förslag har var för sig tillkommit i syfte att effektivisera fiskeriadministrationen inom de politiska idag gäller.

ramar som Flera av de i förslagen ingående förändringarna medför omfördelningar av kostnader utan att de påverkar statskassan.

För att hämta hem effektivitetsvinster och besparingar krävs ett omfattande genomförandearbete som bl.a. Jordbruksdepartementet och Fiskeriverket redan har påbörjat. Inte minst har de besparingskrav som lagts på Fiskeriverket under de senaste två budgetåren medfört att verket kontinuerligt har tvingats göra interna omfördelningar och effektiviseringar för att hålla budgeten. Några stora ytterligare besparingar bör därför inte påräknas vid nuvarande inriktning av fiskeripolitiken och betoningen av sektorsmyndigheten Fiskeriverkets miljöansvar.

För att åstadkomma en förändring organisationsstrukturen krävs

av en övergångsperiod för genomförande under vilken ett visst tillskott av resurser kan bli nödvändigt. Bl.a. är detta fallet vid omorganisation inom den centrala delen av Fiskeriverket, laboratoriema, utredningskontoren och framför allt avseende fiskerikontrollen.

Utredningen har valt att redovisa vilka effekter som uppstår genom utredningens förslag i ett stabilt läge efter en omställningsperiod. Detta kan, enligt utredningens bedömning inträffa tidigast under andra halvåret 1999. Effekterna på statsbudgeten beräknas därför för år 2000. De myndigheter som påverkas av förändringarna bör åläggas att i sina års-

redovisningar lämna uppgift om kostnaderna i samband med förändringarna samt att utvärdera effekterna av omställningen.

Kostnadseffekter

Det är utredningen slutsats att det inte finns tillräckliga motiv för att ändra det offentliga åtagandet. I ett avseende som gäller Nya Svensk

Fisk föreslår utredningen en minskning av åtagandet som dock inte

medför några direkta förändringar avseende statskassan. På en punkt föreslår utredningen vidgning av det offentliga åtagandet, nämligen avseende tillsynen av ñskevårdsåtgärder för privata vatten. Denna uppgift bedömer utredningen kan tillföras utan fler resurser och uppgiften påverkar därför inte heller statskassan.

Bortsett från de beskrivna två mindre förändringarna avseende det offentliga uppdraget skall detta ha samma omfattning som idag. Detta medför att varje minskning kostnaderna eller förbättring av kvalite-

av ten till kostnad innebär en effektivitetsvinst och varje ökning av

samma I ; kostnaderna eller försämring av kvaliteten vid samma kostnad innebär en effektivitetsförlust.

F ör Jordbruksdepartementet, fiskeenheten innebär utredningens förslag viss förstärkning avseende det långsiktiga policyarbetet, att ruti-

i det kortsiktiga förhandlingsarbetet stärks, att beställar- och utnerna värderingskompetensen stärks samt att en person speciellt arbetar med nationella fiskefrågor. Redan nu är dock fiskeenhetens kapacitet ansträngd. Fiskeenhetens resurser har under 1997 utökats med en medarbetare och EUI-kansliet har rekryterat en medarbetare med särskild inriktning mot fiskefrågor. Förstärkningama vid departementet har inte tillkommit följd utredningen utan i det normala planerings-

som en av arbetet. Utredningens förslag kan motivera ytterligare resursför-

en stärkning motsvarande en årsarbetskraft.

Konsekvenserna för Fiskeriverket blir flera. Utredningens förslag avseende ledningsform för Fiskeriverket kommer att medföra kost-

ny nadsbesparingar i form att kostnaderna för styrelsen bortfaller. Å

av andra sidan kommer det intensifierade samarbetet med departementet att medföra ökade kostnader.

Inom Fiskeriverket bör den långsiktiga analyskapaciteten stärkas vilket medför att resurserna utökas med 4-5 årsarbetskrafter. Förändringen uppvägs emellertid delvis av att utredningsavdelningen samtidigt läggs ned. Inrättande av analysenheten bedöms emellertid kunna utföras utan kostnader för statskassan.

Fiskeriverkets resurser för att bistå regeringen i förhandlingsarbetet bör stärkas. Även Fiskeriverkets kompetens inom fiskets handelsfrågor

SOU 1998224 Sammanfattning 61

bör stärkas. Dessa två förändringar innebär att Fiskeriverket kan behöva ett visst resurs- och kompetenstillskott. Med de föreslagna organisa-

tionsförändringama och pågående omstruktureringar inom verket

anser utredningen att det till stor del är rekryteringsfråga hur förstärkning-

en en kan tillgodoses. Genom organisationsförändringar kommer det

m.m. att krävas en ny avdelningschef för resursavdelningen för marina

resurser, utredningens förslag bör även leda till stramare intern planering

en och resursfördelning. Dessutom har departementets fiskeenhet och EUI-kansli stärkts med kan underlätta förhandlingsarbetet.

resurser som Fiskeriverket bör vid genomförandet av organisationsförändringen särskilt tillse att det finns tillräckliga med förhandlingskapacitet.

resurser Detta bör i första hand ske genom omfördelningar arbetet inom

av verket men kan under ett övergångsskede kräva ett resurstillskott

c:a en årsarbetskraft.

Utredningens förslag avseende strukturstöden medför viss förbättrad effektivitet men medför inte extra kostnader för Fiskeriverket.

En fiskerikontroll enligt utredningens förslag får två direkta konsekvenser. För det första att vissa frågor idag utförs SCB hämtas

som av hem till Fiskeriverket och för det andra att hamnkontrollen medför ett rekryteringsbehov inom Fiskeriverket på 18 Det första försla-

personer. get finansieras med medel som idag används för att köpa tjänsten från SCB. Det andra förslaget medför att medel motsvarande 11 miljoner kronor måste tillföras. Det är utredningens uppfattning att dessa medel bör överföras från Kustbevakningen därefter får minskad bud-

som en get för fiskerikontroll. Med en sådan uppläggning skulle förändringar avseende organisation av kontrollfrågoma inte medföra någon ytterligare kostnad för statskassan. När det gäller datasystemet har redan Fiskeriverket erhållit tillskott i budgeten och från EU. Vid uppbyggnaden av kontrollorganisationen bör Fiskeriverket tillförsäkras medel för

en övergångsperiod som varar tills dess frågan överföring från Kust-

om bevakningen är löst. Kan frågan lösas fr.o.m. 1999 års budget behövs inget resurstillskott från statskassan.

Förslagen avseende undersöknings- och FoU verksamheten medför att Fiskeriverket ges ett resurstillskott i syfte att förbättra kvaliteten och öka omfattningen de marina undersökningarna. Resurstillskottet beräknas till cza l miljon kronor. Övriga förslag avseende avvägningen mellan olika ämnesområden och forskningsnivåer medför inte några direkta kostnader utan är fråga för ledningen att hantera inom

en ramen för verksamheten.

De organisatoriska förändringarna avseende Fiskeriverkets laboratorier medför en direkt kostnadsbesparing i det fall Kälarne läggs ned med cza 3,1 miljoner kronor för uteblivna hyreskostnader. Kontraktet löses först år 2001 vilket kan medföra att kostnader uppstår Fiske-

om

62 Sammanfattning

riverket väljer att lösa kontraktet tidigare. Om Fiskeriverket minskar sitt

i Älvkarleby medför detta inte några direkta besparingar engagemang eftersom den kompetens avseende laxfrågor Fiskeriverket f.n. har

som där, inordnas inom verksamheten vid den nationella avdelningen. Om någon besparing skall kunna göras vid en nedläggning av Kustlaboratoriet och flyttning verksamheten är beroende av hur nuvarande loka-

av ler i Lysekil och Drottningholm kan användas. Uppdragsverksamheten bör dock även vid överföring till annan huvudman vara självñnansierande och inte medföra att ytterligare resurstillskott krävs. Å andra sidan kan utredningens förslag avseende Kustlaboratoriet och utredningskontoren medföra att vissa data måste upphandlas som komplement för att kunna utveckla RASKA-databasen.

Utredningen att förändringarna avseende laboratoriema och

anser utredningskontoren kan genomföras inom ekonomisk ram och att de medför kvalitetsförbättringar. En uppföljning av kostnaderna bör göras

organisationen har genomförts. då den nya

De förändringar utredningen föreslår avseende den nationella

som ñskeripolitiken medför inte några ytterligare kostnader. Enligt utredningens uppfattning kommer synliggörandet den nationella fiskeri-

av administrationen i särskild avdelning inom Fiskeriverket att medföra

en effektivitetsvinster.

Utredningens förslag avseende länsstyrelserna förväntas inte medföra kostnadsökningar eller besparingar.

Kustbevakningen skall enligt utredningens förslag avseende kontrollorganisationen skall minska sin budget för fiskerikontroll med 11 miljoner kronor budgetåret 1999. Samtidigt ökas Fiskeriverkets budget med motsvarande belopp.

sammanfattningen den direkta påverkan statsbudgeten

summerar budgetåret utredningens förslag.

2000 av

Tabell 1.1. Resurstillskott och resursminskningar som påverkar statsbudgeten för år 2000, kr. Ändamål Resurstillskott/minskning

Jordbruksdepartementet., ñskeenheten 500 000

-

2 och

Uppdraget utredningens

genomförande

1¶Uppdraget

Enligt direktivet skall utredningen koncentreras kring två huvudområden:

att utföra en översyn ñskeriadministrationen, särskilt avseende av Fiskeriverket att föreslå en effektiviserad FoU-verksamhet på fiskets område.

I översynen av fiskeriadministrationen har ingått att bedöma vilka ytterligare anpassningar behövs i den svenska administrationen för som att arbeta effektivt i förhållande till den fiskeripolitiken. gemensamma

Utredningen har prövat:

Fiskeriverkets roll och uppgifter samt föreslår organisation och dimensionering för verket avseende den fiskeripolitiken gemensamma såväl som för den nationella fiskeripolitiken. Utredningen har särskilt uppmärksammat rutiner och administration fiskerikontrollen av samt av strukturstöden. Den svenska förvaltningsmodellens funktionssätt inom fiskeriadministrationen. Utredningen har i detta sammanhang bedömt ansvarsfördelningen mellan regeringen och Fiskeriverket samt i förhållande till andra myndigheter som verkar inom området. Länsstyrelsemas roll och uppgifter inom ñskeriadministrationen, bl.a. avseende strukturstöden. Konsekvenserna vissa omfördelav ningar av uppgifter mellan Fiskeriverket och länsstyrelsema belyses. Hur samarbete och samordning kan förbättras med andra myndigheter, främst länsstyrelserna avseende strukturfonder såväl som na-

tionell administration, Kustbevakningen avseende kontrollorganisa-

tionen och Naturvårdsverket avseende fiskets miljöansvar.

Utredningen belyser det offentliga åtagandet inom fiskeriadministrationen. I analysen har ingått att utifrån ett definierat offentligt åtagande bedöma vilka uppgifter bör överföras till annan utförare, av-

som vecklas eller utföras uppdragsverksamhet. Särskilt har utredningen

som uppmärksammat utredningskontorens avgiftsñnansierade verksamhet avseende vattenmål och övrig uppdragsverksamhet, särskilt laboratori-

uppdrag från Naturvårdsverket. emas

Utredningen belyser även frågor organisation och förvaltnings-

om struktur i förhållande till andra medlemsländers fiskeriadministration, särskilt Storbritannien och Danmark.

Avseende F oU-verksamhet på fiskets område har utredningen kartlagt den undersöknings- och FoU-verksamhet som finns på fiskets område. Utredningen lämnar ett principförslag till gränsdragning mellan den undersöknings- och FoU-verksamhet som ingår i myndighetsuppgiften och sådan verksamhet som ligger utanför myndighetsuppgiften. Utgångspunkten för analysen har varit att endast sådan FoU verksam-

har omedelbar betydelse för Fiskeriverkets myndighetsutövhet som ning skall handhas verket. Analysen har omfattat bedömning av

av myndighetens behov undersökningar och FoU för att fullgöra myn-

av

dighetsuppgiften, prövning lämplig utförare, organisationsfonner

av

finansiering. Även huvudmannaskapet för forskningsfartygen har samt bedömts. SIFR:s samordnande roll samt övrig forskningsorganisation belyses liksom även Fiskeriverkets medverkan i olika internationella organisationer. Speciellt har bedömning utförts i förhållande till finan-

siering forskning från EU.

av

2.2 av fiskeriadministrationen

Översyn

Genom EES-avtalet påbörjade Sverige anpassning till den gemen-

en

ñskeripolitiken främst rörde handels- och statsstödsfrågor. samma som Vid förhandlingarna medlemskap deklarerade Sverige att målet var

om

det svenska fisket redan från början fullt ut skulle integreras i den att

fiskeripolitiken. Regeringen har i olika sammanhang bl.a. gemensamma i 1994/95:40 budgeteffekter Sveriges medlemskap i Euro-

prop. om av peiska unionen deklarerat sin avsikt att fortlöpande värdera möj-

m.m. lighetema till besparingar i statens utgifter för administration och forvaltning. I budgetpropositionen för år 1997 uttalade regeringen att även

den svenska förvaltningsmodellen är ändamålsenlig och i flera avom seenden till fördel för statsförvaltningens arbete i EU, kommer statsförvaltningens organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav den fortlöpande utvecklingen EU-samarbetet medför. För-

som av slagen skall leda till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar.

Utredaren har tolkat detta så att den gemensamma fiskeripolitikens administration och organisation skall möta de krav som ställs inom EU samtidigt som kostnaderna för att genomföra fiskeripolitiken i Sverige inte får bli högre än idag.

Genom Sveriges geografiska betingelser finns även i insjöar och vattendrag ett betydande fiske som inte regleras den

genom gemensamma fiskeripolitiken. Om detta fiske inte helt skall lämnas utan tillsyn krävs en nationell fiskeripolitik och en organisation och administration av denna politik. I prop. 1997/98:2, hållbart fiske och jordbruk poängteras behovet av ett starkare miljöarbete inom dessa sektorer.

Utredaren tolkar direktiven, budgetpropositionen

för 1998 och prop. 1997/98:2 så att det för att fullfölja den svenska fiskeripolitiken, inom EU såväl som nationellt, behövs organisation och administration

en som kan genomföra intentionerna inom såväl den gemensamma fiskeripolitiken som den nationella fiskeripolitiken.

2.3 för

Utgångspunkter fiskeripolitiken

Det övergripande målet i svensk fiskeripolitik, en ansvarsfull hushållning med vatten- och fiskeresursema så att de långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen, har gamla anor. Fiske i havet, i kustvattnen och i älvarna har alltid varit en viktig del av livsmedelsförsörjningen i landet. De stora norrlandsälvama innehåller förutom vattenkraft även viktiga matfiskar. Vid reglering av älvarna fick exploatörema tidigt ersättningsanspråk på sig vattendomar där olika åtgärder för att

genom bevara och återställa fisket utdömdes. Dessa domar är fortfarande viktiga för fiskevården.

Vårt inhemska fiske täcker inte behovet av fisk för konsumtion utan Sverige är nettoimportör av fisk och fiskprodukter. Yrkesfiskets fångster för konsumtion uppgår till ungefär 100 000 ton medan fritidsfiskets fångster enligt de senaste mätningarna uppgår till över 70 000 ton. Det betyder att konsumtionen av fisk i Sverige till en mycket stor del täcks av fiske till husbehov och för nöje, fritidsfiske.

Sverige tillsammans med Finland skiljer sig från övriga EU-länder genom att det finns ett tämligen stort fiske även i sötvatten som inte enbart är ett sport- och turistfiske. Detta är en för EU ny frågeställning som lämnats till Sverige och Finland att hantera inom den nationella fiskeriadministrationen. Till skillnad från Sverige har Finland valt att prioritera det finska fisket i inlandsvatten och för en aktiv politik inom den gemensamma fiskeripolitikens ram främst där landet har egna intressen.

3 17-1452

Det finns för närvarande inga intentioner från EU:s sida att närmare reglera fisket i inlandsvatten. Däremot får inte fritidsflske enligt EG:s

grundförordning om den gemensamma fiskeripolitiken inkräkta på det marina yrkesfisket.

Den svenska regeringen har valt att föra en aktiv marin fiskeripolitik inom den fiskeripolitiken. Samtidigt finns det från rege-

gemensamma ringen inte någon uttalad avsikt att den svenska nationella fiskeripolitiken skulle skötas med lägre ambitionsnivå. Tvärtom har de alltmer

en långtgående biologiska krav och miljökrav som ställs genom att Sveri-

deltar i det internationella miljöarbetet fått följd att målsättningge som

för vattenmiljöema och kraven att bibehålla en biologisk mångarna fald har skärpts. Dessa tendenser i bl.a. Fiskeriverkets regle-

anges ringsbrev för 1997, i budgetpropositionen för 1998, prop. 1997/98:1 och i prop. 1997/98:2 hållbart fiske och jordbruk.

För att nå uppsatta mål behövs undersökning och övervakning även

de nationella ñskresursema. I sin tur betyder det att administrationen av avseende fisket i inlandsvatten måste anpassas till dessa krav. Administrationen den fiskeripolitiken i olika med-

av gemensamma lemsländer medför att det behövs en nationell organisation for detta

betalas medlemslandet. Därutöver krävs administration av de som av delar fiskeripolitiken som är nationella och som i Sverige utgör en

av ansenlig del.

2.4¶Avgränsningar

I utredningens uppdrag ingick inte att värdera fiskeripolitiken. Utredningen har i sina slutsatser och förslag förutsatt att den rådande poltiken ligger fast.

Avseende Fiskeriverkets organisation har utredningen valt att ange huvudinriktningar mot bakgrund den gällande politiken. Utred-

av nu ningen har också beräknat ett totalt resursbehov för fiskeriadministrationen. Det är Fiskeriverkets uppgift att närmare bedöma behovet av

inom avdelningar och enheter inom givna ramar. resurser

Uppdraget och utredningens genomförande 67

2.5¶Utredningens genomförande

Fiskeriutredningen påbörjades den 7 januari 1997 och avslutades den 15 januari 1998. Utredningen har genomfört 13 sammanträden

varav två heldagsseminarier. De två heldagsseminariema behandlade fiskforskningens roll och organisation samt fiskeriadministration i förhållande till den svenska förvaltningsmodellen. Vid seminariet om fiskforskning inbjöds föreläsare från Statens Jordbruksverk, SMHI och det danska Fødevare- Lantbrugs og Fiskeriministeriet. Till seminariet om den svenska förvaltningsmodellen inbjöds särskilt personer som diskussionspartner från Miljödepartementet, Naturvårdsverket, Jordbruksdepartementet, Utrikesdepartementet, Statskontoret och Svenska representationen i Bryssel. Till övriga sammanträden har, utöver förordnade sakkunniga och experter, inbjudits personer från Fiskeriverket och andra myndigheter vid behov. Två särskilda möten har genomförts med Kustbevakningen. Naturvårdsverket och Miljödepartementet har besökts flera gånger.

Jordbruksdepartementet har besökts vid flera tillfällen. Därutöver har en intervjuundersökning med personalen inom fiskeenheten genomförts. Materialet har inarbetats i betänkandet.

sekretariatet har biståtts med material och underlag från Jordbruksdepartementet, Fiskeriverket, Kustbevakningen och länsstyrelserna. Samtliga intresseorganisationer har lämnat material till utredningen och besökt eller besökts av utredningen.

Sekretariatet har genomfört tre studieresor till Bryssel varvid Europeiska kommissionen besökts i syfte att särskilt kartlägga verksamheten inom DG XIV samt samarbetet i ñskefrågor med andra generaldirektorat. Speciellt har frågor om strukturstöd, ñskerikontroll, finansiering och intern administration samt forskning studerats. Även beslutsgång och kommittologi har studerats. Svenska representationen i Bryssel har besökts tre gånger och intervjuer har genomförts med samtliga personer

berörs fiskefrågor. Materialet har inarbetats i betänkandet. som av

Sekretariatet har genomfört resor till Storbritannien och Danmark för att studera den engelska, skotska och danska fiskeriadministrationen och forskningsorganisationen. Till Danmark genomfördes två resor med besök vid Fødevare- Lantbrugs- og Fiskeriministeriet, Fiskeridirektoratet, Strukturdirektoratet, Fiskerikontrollen, Danmarks Fiskeriundersøgelser samt ICES huvudkontor. Till Storbritannien genomfördes en resa till Ministry of Agriculture Fisheries and Food i London. Den brittiska förvaltningen men framför allt den danska förvaltningen har

68 Uppdraget och utredningens genomförande

bidragit med ett omfattande skriftligt material avseende fiskeriorganisationen och den danska förvaltningsstrukturen. På utredningens begähar Svenska ambassaden i Haag gjort förfrågningar avseende Neran derländsk frskeriadministration och ett material om detta har tillsänts utredningen. Dessutom har utredningen sökt information avseende utländsk frskeriadministration via internet. Sekretariatet har gjort intervjuer och studiebesök vid samtliga enheter inom Fiskeriverket. Fiskeriverkets avdelningschefer och laboratoriechefer har deltagit vid sammanträden och seminarier, utredningskontorens intendenter har deltagit i seminarier eller besökt utredningen. Samtliga laboratorier samt enheterna vid Älvkarleby och Kälarne har besökts vid minst ett tillfälle. Som underlag för bedömningar avseende Fiskeriverkets undersöknings och FoU-verksamhet har enkät genomförts enligt bilaga en En enkätundersökning har även utförts avseende omfattningen av länsstyrelsernas hantering strukturstöden. Enkätundersökningen har av genomförts länsstyrelsen i Norrbottens län och har inarbetats i beav tänkandet. Utredningen har sammanträffat med de fackliga organisationerna vid Fiskeriverket vid tre tillfällen.

2.6 av betänkandet

Disposition

Betänkandet är indelat i tre delar. Del ett, innehåller en sammansom fattning i kapitel l utredningens slutsatser mot bakgrund av uppdraav och nuvarande förhållanden och kapitel omfattar beskrivget som en uppdraget och utredningens genomförande. Del två är deskripning av tiv och omfattar kapitel 3 till och med Del 3 omfattar kapitlen 10 till och med 13 och behandlar utredningens förslag. Dessutom finns två bilagor, bilaga 1 beskriver fiskeriadministrationen och forskvarav ningsorganisationen i Storbritannien och Danmark och bilaga 2 är en redogörelse för den enkät gick ut till samtliga organisationer som som sysslar med frskeriforskning i Sverige och som har använts som underlag för utredningens bedömningar avseende forskningen. En beskrivning fiskerisektom i Sverige redovisas i kapitel Den av frskeriadministration f.n. gäller i Sverige avseende både den gesom frskeripolitiken och nationell frskeripolitik beskrivs i kapitel mensamma

Den frskeripolitiken beskrivs ingående i kapitel I gemensamma kapitel 6 beskrivs administrationen i Sverige den gemensamma fisav keripolitiken. I kapitel 11 presenteras förslag hur administrationen kan

förbättras dels i olika förhandlingsfaser, dels vid genomförande.

Uppdraget och utredningens genomförande 69

I kapitel 7 beskrivs den legala grunden för nuvarande nationella fiskeripolitik och i kapitel 8 görs en genomgång av den statliga organisation som för närvarande finns för att administrera både den gemensamma och den nationella fiskeripolitiken. Förslag avseende den nationella fiskeripolitiken lämnas i kapitel 13.

I kapitel 9 redogörs för den nuvarande forskningens roll och organisation och i kapitel 12 föreslås förändringar som rör undersökningsoch FoU-verksamheten.

I kapitel 10 analyseras det offentliga åtagandet samt framförs vissa förslag och i kapitel 13 föreslås förändringar för organisation och administration avseende hela fiskeriadministrationen. En beskrivning av förslagens konsekvenser avslutar kapitlet.

DEL

Del två är deskriptiv och omfattar kapitel 3 till och med En beskrivning av fiskerisektom i Sverige redovisas i kapitel Den fiskeriadministration som f.n. gäller i Sverige avseende både den

gemensamma ñskeripolitiken och nationell ñskeripolitik beskrivs i kapitel 4. Den gemensamma fiskeripolitiken beskrivs ingående i kapitel I kapitel 6 beskrivs administrationen den fiskeripolitiken. I ka-

av gemensamma pitel 7 beskrivs den legala grunden för nuvarande nationella ñskeripolitik och i kapitel 8 genomgång den statliga organisation

görs en av som för närvarande finns för att administrera både den gemensamma och den nationella ñskeripolitiken. I kapitel 9 redogörs för den nuvarande forskningens roll och organisation samt Fiskeriverkets undersökningsverksamhet.

3 och fritidsfisket

Fiskerinäringen

3 i

Fiskerinäringen Sverige

1 1

Förutsättningar

.

Förutsättningarna för fiskerinäringen i Sverige är beroende

av geografiska och biologiska förhållanden. Genom medlemskapet i EU regleras

marknaden och produktionen genom den fiskeripolitiken.

gemensamma Härigenom blir fiskerinäringen också beroende av yrkesfisket i andra länder såväl inom EU i länder utanför EU. Näringens omfattning

som bestäms även av efterfrågan fisk samt marknadens förutsättningar.

Svenskt yrkesfiske har traditionellt sin tyngdpunkt på västkusten i Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak där de viktigaste fiskartema för konsumtion är torsk, sill/strömming, makrill, nordhavsräka och havskräfta. I Västerhavet bedrivs även ett inte obetydligt fiske för foderändamål av främst skarpsill. I Östersjön fiskas främst torsk, lax och strömming. En tyngdpunktsförskjutning skett mot fisket i Östersjön senare år.

Från att förr ha varit en fri i hav och i vattendrag har fisk bli-

resurs vit en alltmer begränsad tillgång. Världens fiskeflottor blev under 1960 och 1970-talen och effektiva och vissa bestånd blev kraftigt

mer mer överfiskade genom alltför intensivt fiske. Tilltagande problem med vattenmiljöema har bidragit till att uppmärksamheten alltmer har kommit att riktas även mot miljöhoten. Fisk som biologisk hotas

resurs

långsiktigt av inverkan från såväl fisket miljöförstöringen.

som av

Av dessa orsaker har fisket i allt större omfattning kommit att omgärdas av olika internationella avtal och regleringar styr fördel-

som ningen av fisket mellan olika länder fiskar I

som samma resurs. avsnitt 3.4 redovisas de multilaterala fiskeöverenskommelsema utgör

som grunden för fiskenäringen i varje land såväl för EU.

som

Produktionen och utveckling fiskerinäringen styrs dessa regle-

av av ringar som syftar till att fördela mellan olika intressenter samt

resursen

74 F iskerinäringen och fñtidgisket

att reglera fisket så att ñskresursen kan utnyttjas uthålligt. Den gemen-

ñskeripolitiken inom EU har sin grund i de internationella avsamma talen. Härigenom regleras även den svenska ñskerinäringens tillgång på fisk dessa överenskommelser och avtal samt av svenska ñs-

genom

keregleringar. Även prissättningen på fisk regleras den

genom gemen-

fiskeripolitiken. samma

Fiskerinäringen omfattar yrkesñsket i havet, yrkesñsket i sötvatten, förstahandsmottagning fisk, lagring beredningsindustri och odling

av

fisk vattenbruk. Vid sidan producentema och första handelsleav av det finns även detaljhandel med fisk samt import och export av fisk

en och ñskeriprodukter.

3.1¶Internationella jämförelser

Det svenska saltsjöñsket, mätt i ton levande vikt, jämfört med EU-

var ländema det sjätte största är 1994. Störst fiske har Danmark. Därefter kommer Spanien, Storbritannien, Frankrike, Italien och Sverige. Luxemburg har inte något fiske och Österrike och Belgien har endast ett litet fiske.

Tabell 3.1: Årliga fångster EU 15, 1000 ton

EU 15 Källa: Eurostat, Yearbook 96

F iskerinäringen och fiitidsfisket 75

Tyskland har minskat sitt fiske alla EU länder sedan 1985. Svemest av rige har ökat sitt fiske, vilket främst beror på den stora mängden foderfiske som påbörjades under 1990-talets början ersättning för utesom blivet torskfiske. Danmark och Sverige är de enda EU-länder har som ett större fiske av foderñsk.

Diagram 3.1: Årliga fångster för några EU-länder, 1000 ton

1000t0riZ000

1400 1200 0 n

10O 0 O o , 0 800 . g I

5--t--2

., - 4. - . 200 U 41 V V V v 0. 1 : : 1 : : a . . 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994

År -I-Danmaxk -D-Tyskland -3I—Spanien —O—Frankrike -Italien -o-Nederländema -—- Finland -+— Sverige -0- Storbritannien

Källa: Eurostat, Yearbook 96

76 F iskerinäringen och fiitidyisket

DG 14 uppskattade de totala nationella landningama inom EU år 1994, justerat för Sverige och Finland som då ännu inte var medlemmar, till 6 260 000 ton. Danmark hade de största landningama medan Belgien hade de minsta.

Diagram 3.2: Nationella landningar 1994, EU 15, 1000 ton

Nederländerna Sverige Portugal 8% 6% Storbritannien 4% 10,7% Italien Belgien 6,6% Finland 0,5% 1,6% Irland 4,8%

Frankrike 8,3%

Danmark Grekland 31% 2,9%

Spanien -- 12,70/0 Tyskland 3,4%

Källa: DG 14

Av stora fiskenationer utanför EU fiskade år 1994 Island 1 571 000 ton, Norge 2 333 000 ton, USA 6 073 000 ton, Kanada 1 023 000 ton och Japan 8 143 000 ton. Det japanska fisket är 1 miljon ton större än EU:s sammanlagda fiske och USA:s fiske är 1 miljon ton mindre än EU:s sammanlagda fiske. Sedan år 1985 har Island minskat sitt fiske med 100 000 ton, Kanada har minskat med 450 000 ton och Japan med ca ca 4 000 000 ton. USA har ökat sitt fiske under tid med 1 000 000 samma ton och Norge med 300 000 ton. EU:s fiske har minskat med ca 150 000 ton under samma tid. Värdet landningama rangordnar nationerna på ett annat sätt än av storleken på den landade fångsten. Beräkningar vid DG 14 uppskattade de totala nationella landningamas värde 1994 till 6 102 miljoner ECU. Danmark landade den största volymen kom först sjunde plats men avseende värdet fångsten. Fångstema från Spanien, Italien och av Frankrike mest värda. Värdet av fångsten beror av sammansättvar ningen olika fiskslag. Sverige och Danmark har stora mängder av som foderfisk samt sill i sina fångster fiskar stor andel totalt sett men en

F iskerinäringen och fritidsfisket 77

värdet av fångsten är lägre än då fångsten innehåller fisk för kon-

mer sumtion. Värdefulla arter som betingar höga försäljningspriser är äkta tunga sjötunga och andra plattfiskar m.m.

Diagram 3.3: Nationella landningar, EU 15, miljoner ECU

Nederländerna svefge

Storbritannien

7,2% L6/0 Belgien

96%

’ 1,2%

Damrmk

Itahen

6’0%

19,1%

Tyskland

2,1%

Finland

0,5%

Spanien

Fmnkn-kc

13,3% 243%

2,2% Grekland Portugal

9,7% 2,7%

Källa: DG 14

Den totala produktionen i vattenbruket år 1994 var 996 000 ton för EU-ländema inklusive Finland, Sverige och Österrike då inte

som var medlemmar. Den svenska produktionen utgör endast 0,7% av den totala produktionen. Artsammansättningen varierar för olika länder. Frankrike och Spanien har exempelvis en mycket stor andel skaldjur och blötdjur i sin produktion medan Finland, Sverige och Tyskland har stor andel sötvattensfisk och laxfiskar i sin produktion.

78 F iskerinäringen och fritidsfisket ‘

Diagram 3.4: Produktion i vattenbruket 1994, EU 15 Sverige Nederländerna Storbritannien 0 7% I ,0% 8,6% Portug Danmark 0,7% 4,3% Tyskland % tenke Italien °~4"/" 157%

Belgien Spanien 0 1% 189%

Finland

1,7%

Grekland I 0

Frankrike 2":f,‘/33’

28,2% ’

Källa: DG 14

3.1.3¶Import och export

EU helhet är nettoimportör fisk och fiskprodukter. Inom EU är som av det Danmark och Nederländerna är nettoexportörer och alla de som andra länderna importörer. Värdet den svenska importen har nästan av fördubblats mellan 1990 och 1995. Värdet exporten har mer än förav dubblats och handelsnettot har ökat med ca 300 miljoner kronor.

Tabell 3.2: Import och export av fisk, skaldjur m.m., preliminära uppgifter for 1996, miljoner kronor Fisk, skaldjur 1991 1992 1993 1994 1995 1996

m.m.

svenskfångad

fisk i utlandet Källa: SCB Utrikeshandelsstatistiken

F iskerinäringen och fritid.y‘isket 79

Redovisningen av utrikeshandeln med fisk baseras t.o.m. 1994 på tulldeklarationer men fr.o.m. EU-inträdet 1995, redovisas uppgifter blanketter direkt från importörer och exportörer. Sverige importerar l främst från Norge och Danmark. Före 1995 även importen från

var USA och Ryssland nämnvärd. Av hela livsmedelsimporten uppgick andelen import av frsk- och frskprodukter år 1990 till 14,2 % och år 1995 till 14,9%. Av den totala varuimporten uppgick import av fisk och frskprodukter till 0,76% år 1990 och 0,87% 1995.

Det största exportlandet var före år 1995, Finland. I övrigt gick exporten främst till länder inom EG och EFTA. Av den totala livsmedelsexporten uppgick export av fisk och fiskprodukter till 13,9% år 1990 och 16,8% år 1995. Exporten har ökat något men handelsbalansen är fortfarande negativ. Av den totala varuexporten utgjorde exporten av fisk och ñskprodukter 0,26% år 1990 och 0,37% år 1995.

Genom inträdet i EU har förutsättningarna för frskindustrin förändrats. Före EU-inträdet var svensk export till EU av beredda frsk- och skaldjursprodukter belagda med tull medan motsvarande produkter från EU-länder kunde införas i Sverige tullfritt, ett mycket ojämlikt konkurrensförhållande.

Enligt SOU 1997:167, En livsmedelsstrategi för Sverige, har förhållandena redan under de två första åren under medlemskapet förändrats. Den svenska exporten av beredda frsk- och skaldjursprodukter var 1994 ca 180 miljoner kronor medan EU:s export till Sverige uppgick till 500 miljoner kronor år. År 1996 hade den svenska exporten till

per EU ökat till 655 miljoner kronor, en ökning med drygt 500 miljoner kronor.

3.1.4¶Yrkesfrske

Traditionellt har de för svenskt fiske viktigaste arterna i Västerhavet varit sill, makrill, gråsej torsk och kolja samt skaldjur som räka och havskräfta. De viktigaste arterna i Östersjön är sill/strömming, skarpsill, torsk samt lax. När det gäller det kustnära fisket varierar vikten av olika arter med olika kuststräckor. Ål är för hela kusten viktig art.

en Dessutom förekommer i olika kombinationer yrkesfrske av gädda, gös, abborre, lax samt sik och siklöja. I de stora sjöarna, Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren bedrivs också ett yrkesfiske där de viktigaste arterna är lax, gös och gädda.

Antalet yrkes- och binäringsfiskare har minskat under hela efterkrigstiden mellan åren 1945 och 1980 uppgick minskningen till 75%, från 20 000 till 5 000. Under den senaste 10-årsperioden har minskningen varit 24% och under den senaste S-årsprioden 10%. År 1995 fanns totalt 3 287 yrkesfiskare varav 362 binäringsfiskare. Av de 2 925

80 F iskerinäringen och fiitidsfisket

yrkesfiskama med fiske som huvudnäring var 2 670 saltvattensfiskare och 255 sötvattensfiskare.

Tabell 3.3: Antal fiskare 1995 fördelat på kuststräckor

Huvud- Binärings- Summa näringsfiskare fiskare

Källa: SCB, Fiskeriräkningen den 1januari 1995

Fiskare med en tillfällig yrkesfiskelicens, avvecklingslicens som inte uppfyller kraven för att ingå i fiskeriräkningen för 1995 uppgick den 1 januari 1995 till 359 st. Sedan den föregående fiskeriräkningen 1990 har den inkomstnivå som krävs för att ingå i statistiken för yrkesfiskare sänkts från en lägsta intäkt av fiske 30 000 kronor per år till 18 000 kronor per år.

F iskerinäringen och fiitidsfisket 81

Tabell 3.4: Antalet fiskare den 1januari 1995 fördelat på län Län Saltvattens Sötvattens Binärings Summa

fiskare fiskare fiskare

Göteborgs- 1 054 2 118 1 174 och Bohus Blekinge 279 1 38 318 Kalmar 236 29 265

- Halland 239 1 10 250 Malmöhus 176 12 21 209 Kristianstad 166 1 16 183 Gotland 115 17 132

-

Källa: SCB, Fiskeriräkningen den 1januari 1995

För saltsjöfisket finns fångststatistik sedan 1913. Ost och sydkustens landningar har under nästan hela perioden legat kring 25-30 000 ton. Västerhavets fångster däremot fyrdubblades mellan 1940 och 1960 för att därefter sjunka fram till början av 80-talet. Under de senaste 20 åren har fångsterna i Västerhavet åter ökat. År 1992 låg fångsterna i Västerhavet strax under 200 000 ton men har de senaste åren ökat kraftigt vilket beror den ökade mängden landad foderfisk. År 1992 än

av mer fördubblades mängden landad foderfisk. Foderfisket har därefter legat kvar på denna nivå men sjunkit något under 1996.

82 F iskerinäringen och fiitidsfisket

Under 1995 var den totala mängden, från saltsjöfisket ilandförd fisk 395 721 ton, en volymökning på 4% sedan 1994. Värdet fångsten

av uppgick år till 913 miljoner kronor och Värdeökning till 3%

samma sedan föregående år. Av denna fångst var 290 084 ton foderfisk till ett värde av 194 miljoner kronor. Foderfrsken utgjorde 73% av landad mängd men endast 21 % av värdet. De viktigaste fiskslagen avseende avkastningen visas i nedanstående tabell för de senaste fem åren samt år 1996 preliminära uppgifter.

Av den landade fisken 1995 uppgick foderfisken till 290 000 ton och den landade fisken för konsumtion uppgick till ca 106 000 ton. De i utlandet, företrädesvis i Danmark, direktlandade fångsterna uppgick 1995 till 208 128 ton och 1996 till 171 446 ton 1995 landades ca 25%

all strömming och sill för konsumtion utomlands och 1996 hade desav sa landningar ökat till 50%.

Tabell 3.5: Saltsjöfisket, landad vikt i ton

Källa: SCB

F iskerinäringen och fritidsfisket 83

Diagram 3.4: Saltsjöfiskets fångster för några viktiga fiskslag, ton

1000 510

0 : T 1 c :

.

1991 1992 1993 1994 1995 1996

år

-o-Torsk -I- Sill/Strömming -A- Foderfisk

Källa: SCB

Under början av 1990-talet har minskade och torskfångster och minskad efterfrågan på sill/strömming för konsumtion ersatts med stora mängder foderñsk som även består av bl.a. sill och strömming samt skarpsill. Andelen foderñsk ökade från 4 % 1991 till 21 % 1995. År 1996 minskade andelen åter till 16%.

Tabell 3.5: Saltsjöfiskets avkastning, landat värde 1991-1995, miljoner kronor för de mest fiskade artema.

Strömming

Källa: SCB

84 F iskerinäringen och fiitidyisket

Värdet av fångsterna för de angivna fiskslagen utgör omkring 90%

av det totala värdet under samtliga år. Priset för foderfisken är mycket lågt år 1996 ca 700 kronor ton. Torskens värde än elva gånger

per var mer så stort 8 000 kr per ton och sillens ca 2 700 kronor ton.

per

Diagram 3.5: Landat värde för några viktiga fiskslag, 1991-1996, miloner kronor

miljoner

k

x | | l

r r I I

1991 1992 1993 1994 1995 1996

Torsk -I- Sill/Strömming -A- Foderfisk

-- Källa: SCB

I det yrkesmässiga fisket i sötvatten uppgick fångsterna år 1995 till 1 927 ton och värdet i första handelsledet 41,6 miljoner kronor, vil-

var ket är en minskning med 137 ton eller 6% sedan 1990. Fångstema

av sik och gädda har minskat mest medan fångsterna av ål, löjrom och abborre ha ökat mest. Värdet av fångsten har under samma tid stigit med 7,6 miljoner kronor eller 22%. En viss del men inte hela värdehöjningen kan förklaras av att fiskarena har övergått till mer värdefulla fisken. Sik är emellertid också en värdefull fisk fångstmängd har

vars minskat.

1¶Vattenbruk

Vattenbruket som näring är i Sverige förhållandevis liten men den är en viktig del av EU-politiken och en betydligt större näring i vissa andra EU-länder samt i Norge. Vattenbruket bedrivs i konkurrens konsu-

om menterna med fritidsfisket och yrkesfisket men är ofta också en förutsättning för fritidsfisket genom odlingen av fisk till utsättning, sättñsk. Vattenbruket är den enda areella näring där tillstånd enligt miljöskyddslagen krävs för att få starta verksamhet. Länsstyrelserna handlägger frågor om tillstånd.

F iskerinäringen och fritidsfisket 85

Vattenbruksföretag finns över hela Sverige men inriktningen är något olika beroende på de ligger. De län som har de flesta produ-

var centema är Jämtland, 55 matfisk och sättfisk, Kalmar 36 matfisk och kräftor, Norrbotten 34, mest matfisk men även sättfisk, Östergötland, 32 mest matfisk och kräftor och Västerbotten, matfisk och sättfisk. Ca 40 % alla företag stod för ungefär 90 % av den odlade kvantiteten

av 1995.

Tabell 3.7: Vattenbruksföretag exkl. kompensationsodlingar Fiskslag 1991 1992 1993 1994 1995 1996

sättfisk 24 27 23 13 22 25 Mat o.

kräftor Kräftor 88 109 137 129 135 125 Totalt 462 454 515 497 467 442 Källa: SCB, Statistiska meddelanden beställningsnr. J 60 SM 9701

I vattenbruket uppgick produktionen år 1995 till 6 040 ton till värdet 119 miljoner kronor. Den dominerande fiskarten är regnbåge och den producerade mängden uppgick till 5 772 ton. År 1996 producerades 5 460 ton matfisk i slaktad vikt som motsvarar 6 436 ton i hel färsk vikt. Detta ökning med 396 ton jämfört med föregående år. Det

är en sammanlagda värdet för produktionen inom vattenbruket beräknas till 136 miljoner kronor vilket innebär minskning av med 17 miljoner

en kronor jämfört med 1995.

86 F iskerinäringen och fiitidsfisket

Tabell 3.8: Produktion hel färskvikt ton exklusive kompensationsod-

lingar

Källa: Statistiska meddelanden beställningsnr. J 60 SM 9701

Enligt branschorganisationen Vattenbrukamas riksförbund skulle odling av sättfisk kunna utvecklas mer, speciellt om fritidsfisket ökar. Matfiskodling har också en potential för tillväxt. Det finns f.n. 20 företag som står för 95% av odlad kvantitet. Speciellt i Norrland är företagen små och beroende av offentliga medel, bl.a. EU-stöd. En viktig åtgärd för att ytterligare stödja företagandet inom vattenbruket att

vore Öka forskning och utveckling mot näringen och dess infrastruktur såsom skaländringar, förpackningar, frakter m.m.

Den enda gemensamma marknadsorganisationen som finns inom vattenbruket är AquaWest AB. Under 1997 fanns planer att bilda Vattenbrukamas producentorganisation i syfte att förbättra marknadsföringen av odlad fisk.

l Beredningsindustri

Försäljningsvärdet av produktionen i svensk fiskindustri låg under början av 1990-talet kring 2 miljarder kronor.

F iskerinäringen och fiitidsfisket 87 Tabell 3.9: Industriproduktion av fiskprodukter, saluvärde miljoner kronor

Beredd, konserv., kaviar 1 349 1 286 1 303 1 319 1 364 1 543 Beredd, konserv., kräft- och blötdjur 170 177 188 184 190 176 Fett och olja 53 29 60 93 92 96 Total produktion 2 206 1 918 1 959 1 894 1 908 2 122 Källa, SCB Industristatistik

I SOU 1993:103, Svenskt Fiske sammanfattas omfattning och inriktning av ñskindustrin i Sverige. Den omfattar, via förstahandsmottagarna, transporter och mellanlagring i förhållande till nästa led i bearbetningskedjan, grossister, detaljister såsom fiskaffárer, livsmedelskedjor och restauranger, beredningsindustri, försäljning beredda varor samt

av export och import.

Enligt SCB:s industristatistik omfattade beredningsindustrin år 1994, 41 arbetsställen och sysselsatte 1 444 personer, vilket utgör 2,4% av det totala antalet anställda inom livsmedelsindustrin samma år. Sedan 1989 har antalet sysselsatta minskat med 40%. Under samma tid minskade antalet anställda inom livsmedelsindustrin som helhet med ca 20%.

Inom EU ökar efterfrågan på fisk och skaldjursprodukter. Tillväxten har varit kraftigast på frysta och konserverade produkter. De tre största företagen som tillverkar konserverade produkter inom EU är Saupiquet, Heinz och Unilever. Dessa företag har tillsammans en marknadsandel på 25%. De tre största företagen på marknaden för djupfrysta produkter är Unilever, Nestlé och Pescanova. Tillsammans har de omkring 50%

marknaden. Det största företaget i Sverige är ABBA Seafood som av tillhör den norska koncernen ORKLA.

3.1.7 handel och konsumtion

Detalj

Detalj handel

Strukturförändringar inom detaljhandeln har medfört att de stora kedjorna KF, ICA och Dagab-koncemen m.fl. tar över delar specialhan-

av deln. En följd av detta har blivit att antalet detaljister inom området färsk fisk har minskat från 60-talet och till Under åren 1993-1995

nu. låg antalet detaljister kring 450. Nästan hälften dessa finns i väst-

av kustlänen. Sämst försörjt med ñskaffárer är norrlandslänen. De sju nordligaste länen inklusive Värmland hade endast 30 fiskaffärer

sammanlagt år 1995.

Konsumtion

Konsumtionen av fisk- och fiskprodukter minskade under början

av 1990-talet. Från 1991 till 1996 minskade konsumtionen

med 1,8 kg per person. Både konsumtionen av färsk och beredd fisk har minskat. Den största nedgången färska sillfiskar. Även konsumtionen fär-

avser av diglagade fiskrätter, ñskbullar m.m. har minskat. Konsumtionen

av torsk, lax samt kräft- och blötdjur har ökat. Minskningen fiskkon-

av sumtionen har inte motsvarats av en ökning av andra animalier även

om konsumtionen av frysta och färdiglagade köttprodukter har ökat med 1,4 kg. Istället är det konsumtionen färska köksväxter grönsaker

av som sallad, blomkål, gurka m.m. som har den största ökningen, 3,7 kg. Preliminära data för 1996 indikerar ökning samtliga fiskproduk-

en av ter.

Tabell 3.10: Konsumtion fisk och fiskprodukter och år

av per person 1991-1996 preliminära uppgifter för 1996, kg

Källa: Fiskeriverket, Fakta om fiske 1996

Tabell 3.11: Konsumtion av fisk och fiskprodukter, 1996 preliminära uppgifter, miljoner kronor år

per Beredning/år 1991 1992 1993 1994 1995 1996 Färsk fisk, hel, styckad eller 2 016 1 975 2 172 2 420 2 308 2 299 filé

ka/beredda Summa 8 394 7 994 8 441 9 371 8 847 9 047 Källa: Fiskeriverket, fakta om fiske 1996

3.2¶Fritidsfiske

Fritidsfiske omfattar sportfiske och husbehovsfiske och har av tradition varit av stor betydelse för landets invånare. Tillsammans med jakten gav fisket ursprungligen möjlighet till överlevnad. I takt med ut-

en vecklingen tillkom så småningom ett rent rekreativt fiske. Fritidsfisket har därmed mer och mer övergått från ett husbehovsfiske till ett sportfiske, ett fiske utövat på fritid med handredskap för sport och rekreation och inte för avsalu.

På Fiskeriverkets uppdrag har Statistiska centralbyrån genomfört två enkätundersökningar i syfte att kartlägga fritidsfiskets omfattning. Den första avsåg år 1990 och den andra år 1995, Fiske 95. Enligt den senare studien uppgår antalet i någon mån är intresserade

personer som av fiske till 3,1 miljoner varav 0,4 miljoner är mycket intresserade. Intresset är betydligt större hos män än bland kvinnor och störst i Norrlands inland. Undersökningen av sport- och husbehovsfisket i Sverige 1995 indikerar därmed att det svenska fritidsfisket och intresset för detta fiske ligger kvar på samma höga nivå i motsvarande studie från 1990.

som

I studien framkommer bl.a. att de fångstmängder redovisas inte

som är ringa, omkring 79 000 ton, vilket skall jämföras med yrkesfiskets fångster som under år 1995 uppgick till 1 927 ton i sötvatten och i marina vatten till ca 396 000 ton varav ca 100 000 ton gick till konsumtion. Av fritidsfiskets fångster stod sportfiske med handredskap för 62 % och husbehovsfisket, d.v.s. fiske med andra redskap än handredskap för 38%. Fångsten användes till egen föda 50%, såldes eller gavs bort, 29% användes till djurföda eller annat 8 %. Omkring 13% fångsten

av släpptes tillbaka. Medelfångsten per capita 218 kg för husbehovs-

var fiskare, 27 kg för sportfiskare och för en blandad kategori 34 kg.

90 F iskerinäringen och fiitidyisket

Tabell 3.12: Fångster inom sport och husbehovsfisket 1995 med upp-

delning på arter och användning i ton.

Släpp Egen djur- Såldes Annat Totalt

tes föda föda / gåva

sötvatten fisk.

sill

arter Summa 8 030 31 797 378 18 537 1 175 63 327

Källa: Fiskeriverket och SCB

Enkäten redovisar i fråga artsammansättningen av fångs-

en annan ten. Summan den redovisade fångsten avseende denna fråga uppgick

av till 63 327 ton.

Fångsten torskfiskar i yrkesfisket 1995 uppgick till 32 283 ton,

av

enbart torsk 28 595 ton och övriga torskfiskar som långa, kolja, varav gråsej, lyrtorsk, vitling, kummel m.fl. 3 688 ton. I fritidsfisket var fångsten torskfiskar torsk, sej, kummel m.fl. 11 586 ton varav 1

av 182 släpptes. Återstår 10 404 ton användes. Denna mängd ut-

ton som gör så andel 32% den i yrkesfisket landade mängden torsk-

stor som av fiskar. Fångsten laxfiskar i yrkesfisket samma år 795 ton, varav

av var 478 ton landades i saltsjöfisket. Av denna mängd var 446 ton lax och

32 ton öring. I det yrkesmässiga sötvattensfisket uppgick den sammanlagda fångsten lax, öring, röding och sik till 317 ton. I fritidsfisket

av uppgick fångsten laxfiskar 11 586 1 128 ton släpptes, åter-

av ton varav

har gått till konsumtion. Denna mängd utgör drygt står 10 358 ton som

vad fiskades i yrkesfisket. Även fritidsfisket 13 gånger mer än som avseende makrill, sill och strömming var avsevärt.

Behovet fortsatta studier denna typ är stort. Idag sker begrän-

av av sade informationsinsatser med hjälp befintligt infonnations- och ut-

av redningsmaterial, särskilt de faktablad lättillgänglig infonna-

som ger tion fisk, fiske och fiskvård tillsammans med informationsmaterial

om

F iskerinäringen och fritid.g‘isket

som producerats av andra än Fiskeriverket, t.ex. Turistrådet, Turistdelegationen, Naturvårdsverket, Sportfiskarna och Fiskevattenägama. Efter samråd med Turistdelegationen och Sveriges Rese- och Turistråd AB Turistrådet utarbetar Fiskeriverket utvecklingsplan för en svensk fisketurism. Detta sker tillsammans med företrädare för Fiskevattenägama, Sportfiskama, Länsstyrelserna, Turistdelegationen och Turistrådet. Insatser för fisketurism ingår bland de satsningar får stöd som genom EG:s strukturfonder och gemenskapsinitiativ. Främst finns sådana projekt inom mål 5b och mål 6 samt INTERREG och PESCA Aquaturism. I EU-sammanhang satsas i dag runt 80 milj kr för att utveckla ñsketurismen europeisk marknad. mot en Fiskeriverket för PESCA och deltar i övrigt med sakkunansvarar skap. Ansvaret för den regionala utvecklingen fisketurismen åvilar av länsstyrelserna. En utveckling fisketurismen förväntas medföra av många nya arbetstillfällen vilket medför att fisketurism för många län kan vara ett medel att uppnå det verksamhetsmålet för länsstyrelserna som ingick i regleringsbrevet för 1997 om ökad tillväxt och sysselsättning i länen.

3.3¶Aktörer

3.3.1 aktörer

Offentliga

De offentliga aktörerna avseende yrkesfisket och fritidsfisket är Fiskeriverket, länsstyrelserna, Kustbevakningen och i viss mån kommuner. Några andra myndigheter har vissa speciella uppgifter avseende fisk och fiske t.ex. Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Statens Veterinännedicinska anstalt. De offentliga aktörerna beskrivs ingående i de följande kapitlen. mer

3.3.2 Privata aktörer och

organisationer

Sveriges Fiskares Riksförbund

Sveriges Fiskares Riksförbund, SFR, politiskt obunden organisaär en tion med uppgift att tillvarata yrkesfiskamas intressen. Huvudkontoret

92 Fiskerinäringen och fritidsfisket

är beläget i Göteborg. Sveriges Fiskares Riksförbund är uppdelat i fem regionförbund täcker olika kuststräckor respektive insjöfisket: som

Svenska Västkustfiskamas Centralförbund, SVC Bohuslän och 0

Halland

Skånes Fiskareförbund, SF Svenska Sydkustfiskarenas Centralförbund, SSC Blekinge Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund, SOC hela ostkusten från gränsen mellan Blekinge och Småland inkl. Gotland och Öland

samt Svenska Insjöfiskamas Centralförbund, SIC, som omfattande samt- 0 liga organiserade insjöfiskare.

Medlemsantalet uppgår till 2 700, ungefär hälften är boca varav på västkusten. Förutom enskilda och regionala förbund satta personer kan också fiskarägda förstahandsmottagare beviljas medlemskap i SFR. För närvarande är sju fiskarägda förstahandsmottagare medlemmar i förbundet. Sveriges Fiskares Riksförbund driver för yrkesfisket centrala frågor i kontakter med regering och riksdag, statliga myndigheter, centrala organisationer etc. Förbundet är remissinstans för riksdag, regering och myndigheter i frågor med anknytning till fisket. SFR har för medlemräkning kontakter föranledda EU-medlemskapet samt övriga marnas av internationella frågor inom fiskarenas organisationer t.ex. förberedelser inför internationella förhandlingar, arbetet inom den gemensamma europeiska fiskeriorganisationen Europêche, Nordiska Fiskares Miljösekretariat De regionala förbunden arbetar med regionala och lokala m.m.. frågor. Enligt stadgarna skall SFR bl.a.:

verka för fast sammanhållning mellan landets fiskare en företräda och förhandla för fisket i förhållande till statsmakterna och övriga samhällsgrupper följa fiskarägda förstahandsmottagare samt verka för tillfredsställan- 0 de samarbete med och mellan de ekonomiska föreningarna föranstalta utredningar rörande frågor allmän betydelse för 0 om av fisket arbeta för god miljö i hav, sjöar och vattendrag en informera fiskets förhållanden och öka kunskapen fiskets om om praktiska utövande verka för fiskarenas vidareutbildning inom sitt yrkesområde 0 tillvarata de svenska fiskarenas intressen vid internationella för- 0 handlingar

F iskerinäringen och fritidyisket 93

0 utveckla det internationella samarbetet med fiskets intresseorganisa-

tioner i berörda länder 0 värna om levande i hav och sjöar god bestândsvård,

resurser genom

selektiva redskap 0.s.v.

SFR:s styrelse består representanter för de olika regionförbunden

av samt representanter för de fiskarägda förstahandsmottagama. Förbundets högsta beslutande organ är kongressen sammankallas vart

som tredje år. Förbundets verksamhet finansieras medlemsavgifter.

genom SFR ger ut en tidning, Yrkesfiskaren utkommer 21 gånger år.

som per

Fiskbranschens Riksförbund

Alla större företag inom handel och industri är organiserade i Fiskbranschens Riksförbund.

Fiskbranschens Riksförbund företräder fiskberedningsföretag och fiskgrossister. Förbundet har 60 medlemsföretag tillsammans

ca. som har ca. 3 000 anställda. Bland medlemmarna återfinns inte bara enskilda företag utan också sammanslutningar företag. Förutom åtta större

av beredningsföretag ingår Sveriges Sill-, Fisk- och Skaldjursproducenters förening, Sveriges Fiskgrossisters Riksförbund samt Sveriges Fiskgrossister i Göteborg

Förbundet utgör branschens remissinstans och är dess företrädare inför Regering och myndigheter. Verksamheten bedrivs främst

genom dess ordförande och kansli samt styrelse. Medlemmar informeras

genom förbundets nyhetsblad, Aktuellt, vilket utkommer gång

ca en per månad.

Förstahandsmottagarna

Fiskförsäljningen är i stor utsträckning organiserad fiskarenas

genom egna organisationer. På ostkusten såldes fisken tills för ett år sedan

par genom försäljningsföreningar. Dessa har nu nästan helt ersatts av privata uppköpare. I Skåne säljs fisken till övervägande del privata

genom grossistföretag. På västkusten finns, förutom försäljningsföreningar, tre fiskauktioner, Göteborg, Smögen och Strömstad Göteborgsauk-

varav tionen är den största auktionen och förstahandsmottagaren. Strömstads auktion handlar främst med räkor och havskräftor.

Ungefär 160 fångstmottagare är registrerade som uppgiftslämnare

hos SCB. Därutöver finns ett antal ensamföretagare kombinerar

som fiske med försäljning och beredning. Dessa är också registrerade

som uppgiftslämnare hos SCB. Enligt SCB förekommer dessutom viss

en

94 F iskerinäringen och fritidsfisket

handel med fisk vid sidan de uppgifter som lämnas. Denna handel av berör dock troligen fiskslag inte omfattas av systemet med lägstsom priser på fisk administreras Svenska Fiskares Producentorganisom av sation. SCB kan dock inte omfattningen av denna handel. ange Handeln med sötvattensfisk sker också genom uppköpare. Till skillnad från de redovisade uppgifterna avseende handeln med saltsjöfiskad fisk bygger redovisningen handeln med sötvattensfisket till SCB på av uppgifter från de enskilda ñskarena. Syftet är i detta fall att även få med den del fångsten som inte säljs genom uppköpare. av

Vattenbrukarnas Riksförbund

Vattenbrukamas Riksförbund, VRF, är den gemensamma organisatioför odlare fisk och skaldjur i Sverige. Rätt att bli medlem har nen av fysisk eller juridisk sysslar med vattenbruk eller som leverperson som och säljer tjänster eller fömödenheter till vattenbruksnäringen eller erar på annat sätt bedöms verksam inom förbundets verksamhetssom vara område. Ca. 125 företag är medlemmar i förbundet. Dessa är verksamma över hela landet. Företagen är antingen inriktade på fisk för konsumtion eller fiskodling för utsättning eller för vidare leverans till mat-

matfisk

fiskodling sättñsk. Härutöver är några medlemmarna verksamma av inom kompensationsodling odlar för utsättning enligt domar i vattenmål. Det finns också några medlemsföretag odlar kräftor och som musslor. Vattenbruk omfattar matfiskodling är en ung näring i Svesom rige från slutet 70-talet, medan odling fisk för utsättning och av av kompensation har funnits mycket längre. Bland de odlare som står för matñskproduktion står 20 företag för 95% den odlade kvantiteten. ca av Förbundets ändamål är att tillvarata vattenbrukamas intressen genmyndigheter, regionalt, nationellt och internationellt. VRF är temot bl.a. Regeringens och Fiskeriverkets remissorgan i vattenbruksärenden och finns med i de Fiskeriverkets rådgivande grupper som behandlar av frågor med anknytning till vattenbruk. Vidare förbundet genom ett ger serviceaktiebolag medlemmarna service, bl.a. i form av rådgivning om EU-stöd och försäkringsfrågor. VRF har också avtal med en milt.ex. jökonsult advokatbyrå för rådgivning i dessa specifika frågor. och en VRF äger 50% i Fiskhälsan AB har näringens och statens uppsom drag att övervaka och rådgivare till odlingsföretag i ñskhälsofråvara gor. Förbundet utövar sin verksamhet förbundsstämma, förgenom bundsstyrelse och arbetsutskott. Förbundsstämman är dess högsta beslutande Förbundets verksamhet finansieras genom medlemsavorgan. gifter samt återstående medel från det avvecklade systemet genom nu

F iskerinäringen och fritidyisket 95

med foderavgiftsmedel. Fiskeriverket beslutar i samråd med VRF om användandet foderavgiftsmedel, vilka beräknas förbrukade år av vara 1999. Härefter skall VRF:s kansli självfinansierande. vara

VRF har två informationsorgan. Tidningen Vattenbruk kommer

ut med ett året och i reportageform bild näringen. nummer om ger en av VRF-EXPRESS är ett enklare månatligt nyhetsblad ut till som ges medlemmar, myndigheter och ett antal övriga prenumeranter.

Fiskhälsan

Fiskhälsan FH AB har fiskodlingsnäringens och statens uppdrag att sköta den odlade fiskens förebyggande hälsovård, den organiserade fiskhälsokontrollen. Anslutning till fiskhälsokontrollen är frivillig och

öppen för alla fiskodlingsföretag. Över 85% landets fiskodlingsfö-

av retag är anslutna till Fiskhälsan. Fiskhälsan FH AB ägs till lika delar Laxforskningsinstitutet och av Vattenbrukamas Riksförbund. Statens Jordbruksverk utövar tillsyn över verksamheten. Som rådgivande finns fiskhälsonämnd organ en med representanter från näringen och från myndigheterna. Kontoret med kansli- och konsulentfunktion finns i Älvkarleby. På kansliet är tre anställda och på fältet arbetar tre ñskerikonsulenter och två distriktveterinärer. Dessa gör besök och utför provtagningar vid anslutna fiskod-

lingar. All diagnostik och undersökning sker vid Statens Ve-

av prover terinärmedicinska Anstalt. Fiskhälsokontrollens uppgift är att förhindra uppkomst och spridning av smittsamma fisksjukdomar till fiskodlingar och till fria vatten. Både odllare av sättfisk och matfisk deltar. Sverige kan uppvisa ett gott hälsoläge för odlad fisk jämfört med övriga Europa. Detta har uppnåtts bl.a. genom att en organiserad ñskhälsokontroll har verkat under lång tid. Det finns idag två samverkande fiskhälsokontroller:

0 den obligatoriska fiskhälsoövervakningen där samtliga registrerade ñskodlingar, enligt EG:s regler, ingår.

0 det frivilliga fiskhälsokontrollprogrammet där 75% de registrera-

av de företagen deltar.

I det obligatoriska programmet samverkar Jordbruksverket och Fiskhälsan. Aktuella projekt är förebyggande behandling ñsksjukav domar med vacciner och andra preparat, kvalitetssäkringsprogram för djurhälsa, djuromsorg och djurskydd i anslutning till sättfisk- och mat-

fiskodlingar.

96 F iskerinäringen och fritidsfisket

Sveriges Fiskevattenägareförbund

Förbundet partipolitiskt obunden organisation med uppgift att

är en tillvarata fiskevattenägamas gemensamma intressen och verka för fiskevårdens och fiskets utveckling i landet. Organisationen bildades 1968

initiativ hushållningssällskapen och Lantbrukamas riksförbund,

av LRF.

Det finns 17 länsförbund och 2 provinsförbund. Dessa representerar 110 000 vattenägare vilket utgör ungefär 60% av samtliga vattenägare i landet. Organisationen har ett centralt kansli i Stockholm och ett tiotal regionalt placerade fiskekonsulenter som samarbetar med hushållningssällskapen. Fiskekonsulentema information och råd till medlem-

ger

och ut tidningen Fiskevård, kompendier Enligt Fiskemarna ger m.m. vattenägama driver organisationen aktiv näringspolitisk bevakning,

en bl.a. att remissorgan och genom bevakning av media och

genom vara press.

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsfirbund

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskeförbundet,

rikstäckande organisation. Medlemmarna är antingen klubbar, har en 600 st eller enskilda 40 000 st. Organisationens huvuduppgift

personer, är att ta tillvara och utveckla medlemmarnas intressen i frågor kring sportfisket. Förbundet sig företräda sportfisket och fiskevården

anser inom svensk fiskeripolitik. Många de frågor förbundet arbetar

av som med det allmänna fiske- och miljövårdsintresset t.ex. att driva

gagnar frågor ökade möjligheter till sportfiske, det fria handredskapsfisket,

om miljöfrågor försurning och kalkning, finansiering av fiskevården

om inom landet, värnande hotade arter samt utbildning och praktiskt

om arbete med fisketillsyn.

Organisationen är uppbygd med 27 distrikt som ungefär omfattar länen. Några distrikten har kanslier med anställd personal men fler-

av talet verkar ideellt arbete. Samtliga distrikt har styrelse och

genom egen är ansvariga för ungdomsverksamhet, fiskevård, utbildning och tävling. Tre distrikten har tagit över ansvaret för skötsel och upplåtelse av

av kommunalt ägda vatten, Göteborg, Stockholm och Malmö. Förbundsstyrelsen är riksomfattande och ledamöterna utses av distriktens representanter riksstämman vartannat år. Styrelsen förfogar över ett förbundskansli med 10 anställda för ekonomi, organisation,

som ansvarar tävling, ungdom, fiske- och miljövård samt administration.

Förbundet har tidning, Sportfiske, utkommer med 12

en egen som nummer per år.

Tidningen tillsammans med medlemmarnas avgifter är grunden i ekonomin. Förbundet uppbär dessutom ett statligt stöd för verksamheten som 1997 uppgår till 1 821 000 kronor, vilket utgör ca 15 % för-

av bundets centrala omsättning. Summan har minskats över åren och är ungefär 1 miljon kronor lägre än för fem år sedan, bl.a. fick förbundet då ett årligt fiskevårdsbidrag från Fiskeriverket på 800 000 kronor.

ca

3.4¶Multilaterala fiskeöverenskommelser

Förenta nationernas havsrättskonvention den 10 december 1982 är

av grunden för havsfisket och internationella överenskommelser. Konventionen ger kuststatema rätt att intill 200 sjömil utöva suveräna rättigheter avseende bl.a. fisket. Enligt konventionen är kuststatema skyldiga att verka för bevarande av fisktillgångama i dessa zoner samt att samarbeta med andra stater i fråga om bevarande och förvaltning fisk-

av tillgångarna i de fria haven. Överenskommelsen har både gemenskapen och enskilda länder som parter. Riksdagen fattade beslut om att godkänna konventionen under 1996 enligt 1995/96: 140.

prop.

Konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd av den 10 december 1982 vidareutvecklar havsrättskonventionens bestämmelser

om samarbete för bevarande av fiskbestånden i ekonomiska zoner och i det fria havet. Enligt konventionen skall kuststater och andra stater som fiskar på de fria haven samarbeta i regionala organisationer för att åstadkomma långsiktigt bevarande och optimalt utnyttjande av fisktillgångarna antogs den 4 december 1995 av FN:s generalförsamling. Konventionens regler om bordande och inspektion tillåter inspekterande stat att på de fria haven enligt vissa kriterier vidta åtgärder mot fiskefartyg med annan flagg.

EG och alla dess medlemsländer för sig medlemmar i FAO.

är var Inom FAO har gemenskapen deltagit i arbetet med en uppförandekod för ansvarsfullt fiske. Denna antogs av FAO:s konferens i slutet

av 1995 och är ett frivilligt instrument med principer för förvaltning av fiskeresursema, fångst, vidareförädling, vattenbruk och forskning i syfte att åstadkomma ett varaktigt nyttjande fiskbestånden.

av

Deltagandet i internationella fiskeorganisationer och internationella regionala fiskeorganisationer påverkar i hög grad utformningen

av gemenskapens bestämmelser. På samma sätt påverkades tidigare svenska bestämmelser. Förutsättningarna under vilka Sverige bedriver havsfiske har därför inte ändrats i någon större omfattning medlemskapet i

genom EU. Däremot kan Sverige inte ensamt avgöra vilken hållning landet skall inta inom dessa organisationer eftersom överenskommelser görs av gemenskapen som en enhet.

4 17-I452

98 F iskerinäringen och fiitidsfisket

För gemenskapens fiske i dess helhet kan emellertid andra geografiska områden vara av intresse än som tidigare var fallet för Sverige. En art som inte har något större kommersiellt intresse för svenska fiskare är tonfisk. Tonfiskfisket inom gemenskapen i övrigt är dock betydande varför gemenskapen som helhet anser det viktigt att bevaka detta fiske. Sverige deltar i dessa internationella regionala organisationer som aktiv deltagare i gemenskapen. Eftersom gemenskapen har den externa kompetensen inom för den fiskeripolitiken har Sverige

ramen gemensamma som nation utträtt som part ur Gdansk-konventionen, konventionen om bevarande av Nordostatlantens laxbestånd och konventionen för framtida multilateralt samarbete fisket i Nordostatlanten enligt regering-

om ens beslut av den 29 juni 1995 Jo 95/1775.

Till följd rekommendationer från de internationella regionala or-

av ganisationerna beslutas om olika gemenskapsbestämmelser. Dessa tar oftast formen av förordning vilket medför att de blir direkt bindande för medlemsländerna i Europeiska unionen.

En för svenskt fiske betydande överenskommelse där gemenskapen deltar är Gdansk-konventionen som rör fiske och bevarande av de levande tillgångarna i Östersjön. Genom konventionen upprättades fiskerikommissionen för Östersjön, IBSFC International Baltic Sea Fishery Commission bl.a. lägger fram rekommendationer om reglering av

som fiskeredskap, fiskemetoder, vilken fisk f°ar behållas, landas, salufö-

som

eller utbjudas, fredningstider och fredningsområden, fiskeansträngras ningar och kvoter främjar ett ändamålsenligt utnyttjan-

samt annat som de och bevarande av resurserna.

Konventionen framtida multilateralt samarbete om fisket i

om Nordostatlanten omfattar Nordostatlanten, Norra Ishavet med angränsande hav utom Östersjön och Bälten. Den reglerar kommissionsarbetet bl.a. inom NEAFC North East Atlantic Fisheries Commission som i princip alla fisktillgångar med undantag av havsdäggdjur och sta-

avser tionära arter.

I organisationen NASCO North Atlantic Salmon Conservation Organization utförs arbete enligt konventionen bevarande laxbe-

om av stånden i Nordatlanten. Samarbetet bedrivs i syfte att bevara, återställa och befrämja samt på ett ändamålsenligt sätt förvalta laxbestånden i detta område. Gemenskapen deltar i organisationen som en part i konventionen.

Konventionen framtida multilateralt samarbete i Nordatlantens

om västra del anses vara den mest betydelsefulla och omfattar fiskevattnen i västra Atlanten utanför Kanadas ekonomiska zon. Från tillämpningsområdet är undantaget vissa arter bl.a. lax, tonfisk och val. Samarbetet bedrivs inom organisationen NAFO North Atlantic Fisheries Organization. Rekommendationer antagits NAFO har medfört ge-

som av menskapsbestämmelser bl.a. fångstbegränsningar, tekniska åtgärder

om

F iskerinäringen och fritidsfisket 99

för bevarande, internationella kontrollåtgärder samt bestämmelser för behandling och överföring av vetenskapliga och statistiska data.

Konventionen om bevarande av levande marina tillgångar i Antarktis, CCAMLR har även tillträtts av gemenskapen. I konventionen om bevarande av tonfisk i Atlanten, ICCAT är gemenskapen också medlem. Till följd av gemenskapsfisket i Indiska Oceanen har gemenskapen även anslutit sig till avtalet om inrättande av en tonfiskkommisalc.. för detta hav.

Utöver överenskommelser inom FN och med internationella regionala organisationer träffas återkommande av gemenskapen överenskommelser om fisket med tredje land. Sådana avtal om fiske i Atlanten och Indiska Oceanen finns med länder i Europa, Afrika och Nord- och Sydamerika. Genom dessa avtal skapas ytterligare fiskemöjligheter för medlemsländemas fiskeflottor. Verksamheten står för 40 procent av gemenskapens fiskebudget. Olika avtalskonstruktioner förekommer, t.ex. ömsesidiga avtal som ger båda parter tillgång till fiske i varandras vatten vilket bl.a. tillämpats i förhållande till Norge. Avtalen kan även

gemenskapens fiskare möjlighet att fiska på bestånd som inte till ge fullo utnyttjas av den andra parten eller lättnader i motpartens marknadstillträde, t.ex. minskade tullar. I avtal med utvecklingsländer har fiskemöjligheter bytts mot ekonomisk ersättning Via gemenskapens budget och gemenskapens fiskeföretagare. I en andra generations fiskeavtal erbjuder gemenskapen som motprestation handelsförmåner och stöd till vetenskapligt och tekniskt utvecklingssamarbete eller samarbetsprojekt med ländernas fiskare. Ett sådant avtal har bl.a. tecknats med Marocko i förhållande till gemenskapsfiskare från Spanien, Portugal, Frankrike och Grekland.

De svenska fiskeavtalen med tredje land som fanns vid EU-inträdet administreras gemenskapen med bibehållna rättigheter och skyldig-

av heter för Sverige. Under avtalens giltighetstid ankommer det på rådet att genom beslut med kvalificerad majoritet skapa förutsättningar för att detta fiske bibehålls i framtiden.

Gemenskapen förvaltar de tidigare bilaterala svenska avtalen med Polen och Ryssland för Sveriges räkning. Även det tidigare bilaterala avtalet med Norge angående svenskt fiske i norsk ekonomisk zon förvaltas gemenskapen. Dessa avtal kommer i framtiden att göras om

av till avtal för EU 15 d.v.s. avtal som gäller för samtliga medlemsländer.

Våren 1997 hölls inom ramen för Nordsjösamarbetet en ministerkonferens med fiske- och miljöministrar. Konferensen behandlade frå-

ett förbättrat internationellt samarbete i Nordsjön. inom fiskegan om och miljösektorema. Vid konferensen antogs en politisk deklaration, Bergendeklarationen, som behandlar frågan om hur försiktighetsprincipen bör tillämpas i fiskeripolitiken i syfte att skapa ett mer långsiktigt

ekonomiskt hållbart fiske. Genom deklarationen har, för första gången i det mellanstatliga fiskerisamarbetet, ekosystemansatsen införts. Detta innebär fortsatt integrering inom miljö- och fiskeriförvaltningen genom att verka för att ekosystemens övergripande natur, integrering och funktion, produktivitet och biologisk mångfald bevaras samt att hänsyn tas till behov av skydd för akvatiska arter och deras miljöer.

I det internationella arbetet deltar tjänstemän från både departementet och Fiskeriverket vid såväl multilaterala som bilaterala förhandlingar och ofta vid kommittémöten i kommissionen.

4¶Fiskeriadministration i

Sverige

4.1¶Utgångspunkter i fiskeripolitiken

Fiskeripolitiken i Sverige består flera delar. Genom Sveriges med-

av lemskap i EU deltar Sverige fullt ut i den för samtliga medlemsstater obligatoriska fiskeripolitiken Common Fisheries Policy CFP. Detta innebär inte endast att genomföra EU:s beslut i Sverige utan också att var med och påverka beslutens utfomming. Hittills har mycket kraft gått åt till att införa och genomföra den administration som genereras av EU-politiken. Samtidigt krävs ett arbete för att delta i förslagsarbete och förhandlingar om nya handlingssätt. Den gemensamma politiken inom EU är inte statisk utan utvecklas genom en ständigt pågående

Detta gäller även fiskeripolitiken. process.

Den fiskeripolitiken alla aspekter på fiske men

gemensamma avser tillämpas endast för marina vatten. Regeringen har i 6 kap. 1 § förordningen 1994:1716 fisket, vattenbruket och fiskerinäringen före-

om skrivit att Fiskeriverket är den myndighet som, om inte annat följer av andra föreskrifter, skall utföra de uppgifter som enligt EG:s förordning-

den fiskeripolitiken ankommer på en behörig ar om gemensamma myndighet eller en medlemsstat. Fiskeriverket får överlämna till annan myndighet att fullgöra viss sådan uppgift.

Detta betyder att det finns gräns mot den nationella fiskeripoliti-

en ken går mellan olika slag av fisken där syftet med fisket är avgö-

som rande. Den fiskeripolitiken tillämpas således avseende

gemensamma yrkesfiske men inte avseende fritidsfiske. En annan avgränsning är geografisk. Den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas endast för marina vatten utanför kustlinjen baslinjen. Dessa två avgränsningar medför att ett land Sverige med ett stort kust- och insjöfiske dels måste

som följa den gemensamma fiskeripolitiken avseende yrkesfisket i marina vatten, dels behöver ha en nationell politik för de delar av fisket som inte regleras genom den gemensamma politiken. Det fiske som inte fullt ut regleras av den gemensamma fiskeripolitiken består av det yrkesmässiga kustfisket innanför baslinjen och i sötvatten samt fritidsfisket i marina såväl som i söta vatten.

102 F iskeriadministration i Sverige

I detta kapitel beskrivs fiskeriadministrationen i Sverige såsom den är 1997 d.v.s. 2-3 år efter EU-inträdet. Beskrivningen görs myndighetsvis och redovisar hur myndigheterna hanterar administrationen f.n. I kapitel 5 beskrivs den gemensamma fiskeripolitiken och i kapitel 6 beskrivs organisation och administration av den gemensamma fiskeripolitiken inom EU och i Sverige. I kapitel 7 beskrivs den svenska lagstiftningen och i kapitel 8 uppgifter och administration avseende de delar av administrationen som avser den nationella politiken. Mer ingående beskrivningar av forsknings- och undersökningsverksamheten finns i kapitel 9 varför organisation och administration avseende laboratorier, utredningskontor, försöksstationer m.m. endast beskrivs översiktligt i detta kapitel.

4.2¶Administration, kostnader

organisation,

Administrationen av nuvarande fiskeripolitik med både en nationell och

gemensam del sköts av samma myndigheter som före EU-inträdet. en

Att politiken i princip nu har två tillämpningsområden har inte medfört några mer långtgående ändringar i fråga om vilka aktörerna inom administrationen är. Personalen inom myndigheterna har utvecklat sin kompetens avseende de nya arbetsprocessema i förhållande till den gemensamma fiskeripolitiken. I några fall har även kompletterande kompetens tillkommit genom nyrekryteringar.

Administrationen av fiskeripolitiken utförs främst av Fiskeriverket och länsstyrelserna. Jordbruksdepartementets ñskeenhet, har ett övergripande för inriktningen av politiken, förhandlingar samt vissa

ansvar

administrativa uppgifter t.ex. överklaganden föranledda av Fiskeriverkets föreskrifter. Kustbevakningen har uppgifter inom övervakning och kontroll såväl det marina yrkesñsket som av yrkesfisket i de stora

av sjöarna. Även fritidsfisket på allmänna vatten utefter kusterna och i vissa av de stora sjöarna övervakas av Kustbevakningen. Vissa myndigheter ansvarar för till fiskeripolitiken angränsande områden. Naturvårdsverket t.ex. har det övergripande ansvaret för miljön men sektorsmyndighetema, däribland Fiskeriverket, svarar för frågor inom sitt verksamhetsområde. Även Sjöfartsverket, Livsmedelsverket, Kammarkollegium och Kommerskollegiet ansvarar för frågor med anknytning till ñskeriadministrationen. Kommerskollegiets uppgifter beskrivs kortfattat i kapitel 6 då anknytningen till fiskeripolitiken främst rör handelsfrågor som har anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken.

Många kommuner har sakkunniga fiskets område liksom fiskeritillsyn. Kommunernas administration i detta avseende ingår dock inte i utredningens uppdrag.

F iskeriadministration i Sverige 103

Utöver den statliga administrationen tillkommer det ansvar för fisket som uppbärs av ägare till privata vatten samt nyttjare av dessa vatten. Fiskevården inom privata vatten finansieras till största delen genom avgifter som tas ut för fiskekort. Statligt stöd utgår till fiskevattenägare för att bilda fiskevårdsomrâden.

Kostnaderna för administration av fiskeripolitiken uppgick under budgetåret 1995/96, omräknat till kalenderår till ca 310 miljoner kronor vari ingår: Jordbruksdepartementet ca 8 Fiskeriverket ca 179 anslag 81, länsstyrelserna ca 41 anslag 37 och Kustbevakningen ca 81 miljoner kronor. Finansieringen via anslag var ca 208 miljoner kronor.

4.3¶Regeringskansliet

Medlemskapet i EU har inneburit att departementets organisation och administration har setts över vid flera tillfällen under de senaste åren. Det svenska beslutet att behålla den svenska förvaltningsmodellen för den statliga organisationen med förhållandevis små sakdepartement med policyskapande funktioner och med självständiga myndigheter med specialistkompetens har medfört att en ökad samordning såväl mellan departement och myndigheter som mellan olika departement har varit nödvändig.

Organisationsanpassningama påbörjades redan före EU-inträdet men först vid inträdet stod de verkliga behoven klara.

Inom Jordbruksdepartementet har en omstrukturering skett mellan

olika enheter samtidigt den del departementet som arbetar med

som av den gemensamma jordbrukspolitiken har utökats väsentligt. Ett särskilt EU-sekretariat inrättades i departementet 1995. sekretariatet har utvecklats successivt under 1996 och 1997 till nuvarande kansli för EUsamordning och internationella frågor, EUI. Först under hösten 1997 inrättades en funktion inom kansliet för samordning av fiskefrågor.

Inom departementet finns nu, förutom EUI-kansliet, sex sakenheter: animalieenheten vegetabilieenheten, livsmedelsenheten, miljö- och landsbygdsenheten, fiskeenheten och same- och utbildningsenheten. Det finns också ett rättskansli och en administrativ enhet. Sammanlagt är 110 personer anställda vid Jordbruksdepartementet.

Fiskeenheten

Fiskefrågoma samlades inom en separat enhet inom Jordbruksdepartementet först år 1992. Innan dess hanterades fiskefrågor tillsammans

med skogs-, forsknings-, same- och jaktfrågor på departementet. Enhe-

ten behövde på kort tid finna sina arbetsformer inom ramen för den

104 F iskeriadministration i Sverige

svenska politiken samtidigt som förhandlingar om medlemskap i EU pågick. Internationella fiskefrågor handlades först inom departementets internationella sekretariat överfördes till fiskeenheten 1995.

men

Efter EU-inträdet administrerar fiskeenheten i departementet alla frågor som rör fiske, den gemensamma fiskeripolitiken såväl

som nationella frågor. Fiskeenheten arbetar med frågor rör yrkesfisket,

som fritidsfisket, vattenbruk, förvaltning av havs- och fiskresursema, marknadsreglering av fisk och fiskprodukter, strukturstöd på fiskets område samt administrativa ärenden om Fiskeriverket. Enheten biträder även UD med underlag till instruktioner i handelspolitiska frågor som rör fisk. Arbetet avser förhandlingar inom EU såväl som arbete inom andra internationella organisationer såsom FAO, HELCOM, OECD m.fl., utformning av politik och strategier på längre och kortare sikt, styrning och vissa ärenden om överklagningar normgivningen. Enhetens be-

av manning är sammanlagt åtta årsarbetskrafter.

Inom rättssekretariatet finns en person med särskild inriktning på ñskefrågor som arbetar med sådana frågor till 60%.

ca

Införandet av den gemensamma fiskeripolitiken i Sverige har krävt kompetensuppbyggnad inom fiskeenheten och ett nytt arbetssätt med tätare samarbete med Fiskeriverket såväl som med representationen i Bryssel. Detta har poängterats ytterligare genom att departementets resurser har varit begränsade.

Personalomsättningen har under de senaste åren varit stor samtidigt som personalen har utökats. Arbetsfördelningen inom Fiskeenheten såväl som mellan fiskeenheten och Fiskeriverket är därför beroende av att enskilda personers kompetens kan utnyttjas på bästa sätt. Nationella frågor och frågor om den gemensamma fiskeripolitiken har delats upp på så sätt att samtliga medarbetare hanterar både rent nationella frågor och frågor avseende den gemensamma fiskeripolitiken. Den stora arbetsbelastningen under de första åren av EU-inträdet har inneburit att samtliga medarbetare har fått lov att utföra uppgifter då det behövts vid sidan av den arbetsfördelning som skulle gälla. En av medarbetarna arbetar dock huvudsakligen med förhandlingar inom EU och andra till EU anknutna frågor. Två medarbetare arbetar på ungefär halva sin tid med övriga internationella frågor och förhandlingar t.ex. FAO, regionala ñskeorganisationer och OECD. En person arbetar huvudsakligen med marknadsfrågor och handelspolitiska frågor samt med veterinära frågor. En person arbetar huvudsakligen med resursfrågor och förberedelser för förhandlingar i dessa frågor men ansvarar även för vissa nationella förvaltningsfrågor, bl.a. överklaganden och frågor om gränsälvar. Strukturfrågor och kontrollfrågor har varit uppdelade på 1-2 olika personer som samtidigt har ansvarat för fiskets miljöfrågor.

F iskeriadministration i Sverige 105

EUI-kansliet

Kansliet ansvarar för samordning av frågor inom departementets område rör Sveriges medlemskap i EU samt andra internationella frå-

som

EU-samordningen fiskefrågor integrerades inte i verksamheten gor. av från början utan fram till oktober 1997 sköttes samordningen på detta område Fiskeenheten. Fr.o.m. denna tidpunkt har dock ytterligare en

av

anställts vid EUI-kansliet med uppgift att särskilt samordna fisperson kefrågoma.

Inom Regeringskansliet har Fiskeenheten tidigare svarat för all samordningen av ärenden såväl inom Jordbruksdepartementet som gentemot UD. Sedan inrättandet en fiskefunktion inom EU-kansliet sker

av emellertid samordningen av Coreper-frågor tillsammans med detta. Även ståndpunkts-pm och instruktioner inför rådsarbetsgrupper och ministerrådsmöten hanteras i samråd med EUI-kansliet.

nu

Arbetsformer

Medlemskapet har ställt stora krav på flexibla och effektiva arbetsfor-

Fiskeenheten och Fiskeriverket har utvecklat ett mycket nära sammer. arbete fungerat trots bristen på resurser genom informella arbets-

som former och utbyte personal mellan departementet och verket. Kraven

av på väl utvecklade rutiner har dock ibland fått stå tillbaka för ett mera pragmatiskt handlande. Under hösten 1997 har emellertid Fiskeenheten och Fiskeriverket utvecklat och förñnat arbetsfördelning och rutiner sinsemellan.

Kompetens och dimensionering

Inom frskeenheten har EU-anslutningen krävt en betydande kompetensuppbyggnad och omprioritering mellan arbetsuppgifter. Fiskeenheten har utökat antalet medarbetare från fem till åtta men det råder ändå ständig resursbrist. Det faktum att personalomsättningen har varit hög har bidragit till att uppbyggnad av kompetens och utveckling av personalen såväl arbetsfördelning och rutiner har skett långsamt. I

som av syfte att försöka följa alla aktuella fiskefrågor inom EU har det långsiktiga utvecklingsarbetet och arbetet med nationella ñskefrågor fått stå tillbaka.

106 Fiskeriadministration i Sverige

Representationen

Sveriges ständiga representation i Bryssel utgör en egen myndighet som före medlemskapet hade 25 anställda. Nu är antalet 90, varav 25 kommer från UD och återstoden från alla övriga departement utom försvarsdepartementet. För hantering av fiskefrågor finns en tjänst som fiskeriattaché och en kanslist. Lantbruksrådet har även funktion som fiskeråd och hanterar därför vissa frågor inom ñskeområdet. Vissa frågor kan även hanteras andra inom representationen. Fiskeriattaché

av och lantbruksråd tillsätts av Jordbruksdepartementet och skall därför i sakfrågor ses som departementets förlängda arm. Representationen deltar i visst beredningsarbete i Sverige och kan ersätta departementet i vissa fall vid förhandlingar.

4.4¶Fiskeriverket

Fiskeriverkets administration har sedan EU-inträdet genomgått förändringar. Redan i den organisation som fanns före EU-inträdet fanns en viss uppdelning mellan frågor om yrkesfiske och fritidsfiske. De senaste tre åren har verket successivt fortsatt att renodla de uppgifter som har att göra med den gemensamma fiskeripolitiken.

4.4. l Historik

Den tidigare centrala myndigheten på fiskets område, Fiskeristyrelsen omvandlades instruktion, 1991:827, till Fiskeriverket. Beslutet

genom innebar olika organisatoriska konsekvenser varav den viktigaste var att länsfiskenämndema avskaffades, varvid verksamheten integrerades i länsstyrelserna. Ansvarig för fiskefrågor inom länsstyrelsen blev en länsexpert. Vid Naturvårdsverkets omorganisation år överfördes

samma Kustlaboratoriet till Fiskeriverket. Antalet utredningskontor reducerades från sju till fyra och senare till nuvarande tre.

Verkets centrala del organiserades i tre avdelningar, administrativa avdelningen, fiskeriavdelningen och utredningsavdelningen som inrättades 1985. Den med centralt för verksamheten vid de tre

senare ansvar laboratoriema, ñskeriförsöksstationema och utredningskontoren.

Fiskeriverket ändrade åter sin organisation den 1 mars 1995 dels med anledning av EU-inträdet, dels mot bakgrund av det utökade miljö-

F iskeriadministration i Sverige 107

ansvar som tilldelats verket genom en ändring i instruktionen 1994:79. Första steget mot en EU-anpassad organisation var att dela fiskeav-

upp delningen i en avdelning för marknads- och strukturfrågor och

en avdelning för resurs- och miljöfrågor. Nästa steg i anpassningen gjordes under 1995 då en organisation med kvalitetskontrollanter inrättades. Det tredje steget 1996 innebar intemkontrollfunktion inrättades

att en och särskild kontrollenhet organiserades för administration och

att en uppföljning av fångster för kvothanteringen. Vid kontrollenheten registreras grunddata från frskarenas loggböcker och från avräkningsnotor som utgör dokumentation vid det första försäljningstillfållet. Analyser och rapporter avseende dessa data utförs samt behandling av statistik och rapporter till EU avseende dessa data. De fysiska kontrollerna utförs såsom även före EU-inträdet Kustbevakningen 1996 inrät-

av men tades två tjänster inom Fiskeriverket för kontroll av industrifrsk vid an-

läggningen på Ängholmen.

Betoningen på miljöansvaret har inneburit en starkare roll som ansvarig sektorsmyndighet. Detta innebär bl.a. att verket tillsammans med andra sektorsansvariga myndigheter inom de areella näringarna samverkar med Naturvårdsverket för att utveckla långsiktiga strategier kring långsiktigt hållbart utnyttjande av resurser och biologisk mångfald.

Sedan EU-inträdet har regeringen varje år givit Fiskeriverket olika uppdrag i regleringsbreven i syfte att inrikta verkets verksamhet mot en större EU-anpassning. Samtidigt har även miljöfrågomas betydelse betonats.

4.4.2¶Den legala grunden

Av Förordningen 1996:1515 med instruktion för Regeringskansliet framgår att Fiskeriverket är central myndighet under Jordbruksde-

en partementet. Instruktionen bearbetades inför EU-medlemskapet och är nu mer kortfattad samtidigt som fler föreskrifter om myndighetens arbetsuppgifter har tagits in i Verksförordningen 1995:1322.

Enligt förordningen 1996:145 med instruktion för Fiskeriverket skall Fiskeriverket verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna på ett sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelstörsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Vidare skall verket i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön, i samråd med naturvårdsmyndighetema verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Dessa övergripande mål gäller såväl på det nationella planet som i förhållande till EU.

I Fiskeriverkets instruktion anges även några mer detaljerade områden för verksamheten. Fiskeriverket skall:

108 Fiskeriadministration i Sverige

0 medverka till att förutsättningar skapas för en livskraftig ñskenäring,

till vilken också vattenbruket hör, och underlätta näringens

anpass-

ning till och utveckling på en fri marknad 0 följa, utvärdera och hålla regeringen informerad om utvecklingen

inom näringen 0 bistå regeringen och medverka i arbetet med internationella fiskefrå-

gor och förhandlingar

0 medverka till att öka fiskemöjlighetema för allmänheten, och 0 främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets om-

råde.

Bland särskilda uppgifter ochbefogenheter upptas att Fiskeriverket förvaltar prisregleringskassan för fisk som avsåg medel i det nu avslutade svenska prisregleringssystemet.

Fiskeriverket får ta ut ersättning för tjänster, material och publikationer som rör undersökningar och utveckling inom fiskets område, planering av Vattenvård och fiskevård, vattenbruksplanering, utredning

och undersökning som rör vattenbyggnadsföretag samt utredning av

miljökonsekvenser inom fiskets område och recipientkontroll. Fiskeriverket får även ta ut ersättning vid försäljning av fisk från anläggningarna i Älvkarleby och i Kälarne.

Fiskeriverket får bedriva sådan tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt och på de villkor

som tjänsteexportförordningen 1992: 192 föreskriver.

Verksförordningen 1995:1322 tillämpas på Fiskeriverket. Verksförordningens 35 § som avser överklaganden till regeringen av myndighetens beslut är dock inte tillämplig. Istället har likalydande text förts in i instruktionen utom avseende Fiskeriverkets beslut i ärenden om forskningsbidrag som, enligt instruktionen, inte får överklagas.

Av 7 § Verksförordningen följer bl.a. att myndigheten skall samarbeta med andra myndigheter för att vinna fördelar för staten som helhet, samt beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till totalför-

svaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken. Enligt 16 § skall en myn-

dighet ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten inom

Europeiska unionen genom att fortlöpande hålla regeringen informerad

om hur verksamheten utvecklas. Myndigheten skall ställa den personal till förfogande för Sveriges deltagande i EU som regeringen begär.

Fiskeriverket bemyndigas att inom skilda ämnesområden utföra uppgifter och utfärda föreskrifter. Dessa bemyndiganden både

avser åtgärder av rent nationell karaktär och sådana som behövs för komplet-

tering och verkställighet av EG:s lagstiftning om den gemensamma fiskeripolitiken. I 9 § och bilaga 1 till författningssamlingstörordningen

F iskeriadministration i Sverige 109

1976:725 anges att Fiskeriverket skall låta kungöra sina föreskrifter i Fiskeriverkets författningssamling FIFS.

Enligt 7 kapitlet 2 § regeringsfonnen skall vid beredning av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Härav följer att Fiskeriverket är skyldigt att svara på remisser från regeringen. Flertalet remisser kommer från Jordbruksdepartementet och från Miljödepartementet, kan även komma från

men andra departement Kommunikationsdepartementet och Näringsde-

som partementet. Antalet remisser från Miljödepartementet har på senare år ökat, främst beroende på verkets uttalade sektorsansvar för miljön. Som central myndighet på fiskets område och som sektorsmyndighet besvaras även remisser från andra myndigheter. Särskilt bör nämnas Naturvårdsverket som ofta i sina regeringsuppdrag har att samråda med Fiskeriverket.

Enligt 4 § Förvaltningslagen 1986:223 skall varje myndighet lämupplysningar, vägledning, sådan hjälp till enskilda i

na råd och annan frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Denna serviceskyldighet följer även av 7 § verksförordningen. En viktig och omfattande del verksamheten är att infonnation, såväl i form av publikationer

av ge och annat skriftligt material som i form av muntliga upplysningar. Denna information gäller till stor del fiskeregler och föranleds bl.a. av verkets författningsutgivning. Informationen gäller också i hög grad områ-

fiskerikontroll, strukturstöd och FoU-verksamhet. den som

Med anledning författningsarbetet följer också krav i lagen

av 1977:65 om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Av förarbetena till denna lag följer att myndigheten är skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att bekantgöra föreskrifter hos allmänheten.

4.4.3 särskilda

Några uppgifter

Enligt 36 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva avgifter för myndighets verksamhet enligt lagen

om eller enligt föreskrifter meddelats med stöd av den. I

som 6 kap. 2 § förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

om föreskrivs att Fiskeriverket får meddela föreskrifter om ansökningsavgift i sådana ärenden.

I 51 § fiskelagen föreskrivs att länsstyrelsens beslut enligt fiskela-

eller enligt de föreskrifter meddelas med stöd av den får övergen som klagas hos Fiskeriverket. I 6 kap. 6 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen föreskrivs att beslut länsstyrelsen får

av överklagas hos Fiskeriverket.

l 10 F iskeriadministration i Sverige

4.4.4 Regleringsbrev för budgetåren 1997 och 1998

Utöver verksinstruktionema ger regeringen årliga direktiv i regleringsbrev. Dessa kan variera i omfattning men under de senaste åren har detaljeringsgraden ökat. Regleringsbreven är ett av de viktigaste instrumenten för regeringens styrning av myndigheterna.

Fiskeriverkets regleringsbrev för år 1997 såväl för år 1998 är

som omfattande och mycket detaljerade med en lång rad deluppdrag. Det övergripande målet för Fiskeriverket har inte ändrats under de senaste åren och anges vara:

0 En ansvarsfull hushållning med fiskeresursema så att de ger en god

långsiktig avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden be-

varas, konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen utvecklas och tillgång på fisk av god kvalitet till fördel för konsumentintresset främjas.

Målformuleringen jämställer i än högre grad än instruktionen produktionsmålet med miljömålet samtidigt som konsumentintresset betonas.

Verksamhetsmålen är uppdelade på mål i förhållande till fiskerinäringen, fiskeresursema och fritidsfisket.

När det gäller fiskerinäringen betonas arbetet inom EU. I regleringsbrevet för 1998 anges målet vara att Fiskeriverket skall vara aktivt och pådrivande inom EU:s gemensamma fiskeripolitik särskilt avseende fiskerikontrollen och handels- och marknadsfrågor. I likhet med 1997 skall verkets rutiner effektiviseras vad gäller utformningen av svenska ståndpunkter inom EU. För 1997 betonades även en utveckling av arbetet vad gäller analys- och konsekvensutredningar inom den gemensamma fiskeripolitikens olika områden interna och externa resurser, struktur, marknad bl.a. så att konsument- och producentperspektiven förtydligas, förbättrad kontroll på fiskets område, särskilt landningskontrollen och arbetet med EG:s strukturstöd enligt strukturplanen för mål 5a fiske och programmet för gemenskapsinitiativet Pesca.

Avseende området fiskeresurser är målet att förhindra att beslutade fångstkvoter överskrids. Åtgärder för att förhindra överskridanden prioriteras båda åren. Under 1997 angavs att Fiskeriverket skulle verka för biologisk mångfald på fiskets område och särskilt att forskningsprogrammet reproduktionsstömingar hos Östersjöfisk genomförs. År

om 1998 skall Fiskeriverket redovisa en lägesrapport för hur den internationella aktionsplanen för den vilda Östersjölaxen kan genomföras. För 1998 anges även mål för en förbättrad fiskevård samt för ekologisk balans mellan vilda och odlade laxstammar i Östersjön.

F iskeriadministration i Sverige 1 1l

Avseende fritidsfisket skall Fiskeriverkets insatser för dess utvecklingsmöjligheter ske med beaktande av tillgängliga medel och den gemensamma fiskeripolitikens krav.

I regleringsbreven för såväl år 1997 som år 1998 fick Fiskeriverket dels flera preciserade krav på återrapportering, dels särskilda uppdrag att redovisas vid olika tidpunkter under verksamhetsåren. Kraven på återrapportering avser redovisningens struktur och preciserade områden.

De preciserade områden skulle redovisas under år 1997 omfat-

som tade 15 uppdrag. För år 1998 har dessa utökats till 16 uppdrag. Flera uppdrag har återkommit bl.a.:

I vilka insatser som vidtagits for att förbättra kontrollen på fiskets

område 0 redovisning och bedömning av insatserna för att nå verksamhets-

målen avseende arbetet med EG:s strukturstöd fiskets område 0 detaljerad redovisning av deltagande i EU-arbetet

särredovisning av Nya Svensk Fisks verksamhet med resultat- och

balansräkning redovisning och bedömning verkets insatser för att nå verksam-

0 av

hetsmålen avseende fångstkvoter

bedömning Sveriges havsområden, sjöar och vattendrag samt 0 av

därmed belysa fisketillsynen och fiskevården

För 1997 lade riksdagen ett besparingskrav på Fiskeriverkets anslag 0

för förvaltningsändamål på 6 miljoner kronor för perioden 1995/96

-

1997.

4.4.5¶Verksamhetsgrenar

I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 samma övergripande

angavs mål för år 1997. Särskilda Verksamhetsmål angavs för områdena,

som fiskevård och resursutnyttjande.

Fiskeriverket har redan i årsredovisningen for budgetåret 1995/96 börjat redovisa sina verksamheter enligt den modell enligt regle-

som ringsbrevet skall användas for 1997 med uppdelning fiskerinäring, fritidsfiske och fiskeresurser.

Verksamhetsgrenen fiskerindringen omfattar verksamhet som ryms inom EU:s gemensamma fiskeripolitik och som syftar till att reglera, stödja och utveckla fisket näring. Även genomförande sektor-

som av planen och kompetensuppbyggnad på områdena struktur och marknad hör till detta område. Inom fiskerinäringen indelas verksamhetsområdet i yrkesfiske, vattenbruk, beredning och marknad.

l 12 F iskeriadministration i Sverige

Verksamhetsgrenen Fritidsfiske omfattar såväl husbehovsfiske med mängdf°angande redskap fritidsfiske med handredskap och fis-

som keturism. Dessa fisken regleras inte närmare i den fiske-

gemensamma

ripolitiken.

Verksamhetsområdet F iskeresurs avser verksamhet syftar till

som att ge en långsiktig avkastning på frskeresursema resursreglering samt bevara vattenmiljö och den biologiska mångfalden Fiskevård. Resursreglering omfattar all verksamhet är relaterad till beståndsöver-

som vakningen och det arbete som leder fram till beslut kvoter. Fiske-

om vård innefattar alla åtgärder till skydd för fiskbestånden t.ex. regleringar om fredningstider, minimimâtt och bevakning fiskets intressen i

av vattenmål och miljöskyddsärenden.

4.4.6¶Verksamhetens kostnader för

budgetåret

1995/96

Verksamhetsperioden 1995/96 är den första där Sverige deltagit fullt ut i EU. Genom omläggningen till kalenderårsvis redovisning redovisar Fiskeriverket verksamheten för 18 månader på samma sätt andra

som myndigheter. Dessa två parallella förändringar medför att jämförelser mellan år brister i tydlighet.

Fiskeriverket redovisar i sin årsredovisning för budgetåret 1995/96 även uppgifter som avser kostnader och finansiering omräknat till kalenderår. Några av dessa sammanställningar redovisas.

Tabell 4.1: Verksamhetens kostnader fördelade på verksamhetgrenar kalenderåret 1996, tusen kronor.

vecklingsarbete

Summa 178 879 100 236 Källa: Fiskeriverkets årsredovisning 1995/96

Nya Svensk Fisks verksamhet inkluderas i marknadsfrågor. Inom verksamhetsområdet Fiskerinäring omfattar kostnad på 21,3

som en miljoner kronor avser 6,4 miljoner kronor åtgärder hör till mark-

som nadsåtgärder medan 7,5 miljoner kronor avser åtgärder for yrkesfiske.

F iskeriadministration i Sverige 1 13 Insatsema inom vattenbruket och beredning är av betydligt mindre omfattning. Tabell 4.2: Verksamhetskostnademas organisatoriska fördelning, tusen kronor

Källa: Fiskeriverkets årsredovisning för budgetåret 1995/96 Av verksamhetens kostnader åtgår ca 30% till den centrala förvaltningen och 30% till verksamheten vid laboratoriema.

4.4.7¶Fiskeriverkets finansiering

Fiskeriverkets verksamhet finansieras genom anslag, avgifter, Vattenavgiftsmedel samt med EG-bidrag.

Tabell 4.3: Fiskeriverkets ñnansieringskällor omräknade till kalenderåret 1996, tusen kronor

del

Källa: Underlag i Fiskeriverkets årsredovisning 1995/96

Av den sammanlagda kostnaden för verksamheten under föregående budgetperiod omräknat till kalenderåret 1996, finansierades 38% med anslagsmedel. Posten övrigt på 23,5 miljoner kronor innehåller till

1 14 F iskeriadministration i Sverige

största delen medel för forskning och undersökningsverksamhet

som har gått till laboratoriema.

Tabell 4.4: Verksamhetens kostnader, tusen kronor och finansieringskällor fördelat enheter i procent, budgetåret 1995/96.

Tabellen visar vilka finansieringskällor som dominerar för olika delar av verksamheten. Den administrativa avdelningens kostnader har fördelats på Övriga enheter. Fiskeriverkets verksamhet finansierades föregående budgetår till över 60% med andra medel än anslag. Resursoch miljöavdelningen och Marknads och strukturavdelningen var helt

anslagsfinansierade. Svensk Fisk finansierades av prisregleringsmedel

och Swedmar helt med avgifter. Laboratoriema har olika tyngdpunkt i sin finansiering. Havsfiskelaboratoriet finansierades till 60% med anslagsmedel medan Sötvattenslaboratoriet finansierades till 37% och Kustlaboratoriet till 16% med anslagsmedel. Fartygen anslagsfinansieras till 55%. Utredningskontoren finansieras till en liten del med anslag men Jönköping finansieras ändå till så stor del som 25%.

F iskeriadministration i Sverige 1 15

Fiskeriverket disponerar 1997 följande anslag:

0 C l Fiskeriverket 58 166 000 kr 0 C 2 Strukturstöd till fisket 30 890 000 kr 0 C 3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till

fisket 80 000 000 kr

m.m. C 4 Fiskevård 4 612 000 kr

Härutöver får Fiskeriverket disponera anslagskredit högst

en 4 500 000 kronor. Särskilda resurser för EU-relaterade uppgifter som Fiskeriverket har fått förstärkning kan inte användas vid eventuella

som

omprioriteringar av verksamheten.

Enligt regleringsbrevet 1997 skall verksamhet inom utredningskontoren, undersökningsfartygen och tjänsteexport finansieras med avgifter samt utgöra separata resultatområden. Avgifterna bestäms av Fiskeriverket utom i de fall i 15 § avgiftsförordningen 1992:91.

som avses Inkomster från avgifter får disponeras av Fiskeriverket. Fiskeriverket fastställer, efter samråd med Riksrevisionsverket, taxor för Fiskeriverkets uppdragsverksamhet. Enligt årsredovisningen för budgetåret 1995/96 finansierades utredningskontorens uppdragsverksamhet och undersökningsfartygen helt med avgifter. Tjänsteexporten inom SWEDMAR innebar förlust på ca 2 miljoner kronor.

en

Fiskeriverket disponerar för 1997 även en låneram på 10 miljoner kronor för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneramen får dock inte tas i anspråk i de fall verksamheten finansieras med EG-medel.

När det gäller de medel på sammanlagt 37 miljoner kronor som avsatts i regleringsbrev 1995/96 för verksamheten med Nya Svensk Fisk skall dessa slutregleras. Drygt 29 miljoner kronor av dessa medel redovisas i årsredovisningen för 1995/96 under påbörjade projekt. Den 30 december 1997 fanns 20 miljoner kronor kvar dessa medel.

ca av

Förändringar i Fiskeriverkets anslagssammansättning under de tre senaste budgetåren framgår av nedanstående tabell.

l 16 F iskeriadministration i Sverige

Tabell 4.5: Fiskeriverkets anslag 1994/95, 1995/96 och 1997, tusen kronor Budgetår 1994/95 1995/96 Årsbas 1997

Fiskeriverket D l C 1 C 1 C 1

53 272 93 459 62 372 58 166

Främjande av fiskenäringen D 2 C 2 C 2

3 684 5 684 3 794

Strukturstöd till fisket m.m. D 3 C 3 C 3 C 2 och Särskilda insatser för 26 391 53 837 35 942 30 890 fisket

Från EG-budgeten finansierat C 4 C 4 C 3 strukturstöd till fiske m.m. 120 000 80 000 80 000

Bidrag till fiskevård D 4 C 5 C 5 C 4

3612 5418 3612 4612

Ersättning för intrång i D 5 C 6 C 6 enskild fiskerätt m.m. 1 000 1 500 1 000

Summa 87 959 186 720 173 668

Räknat på årsbas har anslagen sammanlagt reducerats med 13 052 000 kronor för år 1997.

Anslaget C 1 har reducerats med 4 206 000 kronor.

Anslaget C 2 för främjandet av fikenäringen har utgått och ingår fr.o.m. 1997 i anslaget C 1 vilket innebär en reducering med 3 794 000 kronor. C 2 anslaget avsåg medel för det samlade FoU-programmet på fiskets område och disponerades efter samråd med Skogs- och jordbru-

kets forskningsråd.

Anslaget för strukturstöd till fisket m.m. C 3 1995/96 och C2 1997 disponeras för bidrag enligt förordningen 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Anslaget C 3 för 1997 och C 4 för 1995/96 skall i allt väsentligt disponeras för den statliga svenska andelen i det stöd finansieras Fonden för fiskets utveckling

som av vars EG-medel redovisas under C 4 år 1997. Anslaget har reducerats med 5 052 000 kronor men utöver anslaget belopp får Fiskeriverket 1997 disponera 6 miljoner kronor prisregleringsmedlen för nationell medfi-

av nansiering.

Fiskeriadministration iSverige 117

Bidraget för Fiskevård har ökat med 1 miljon kronor 1997 samtidigt som anslaget för ersättning till intrång i enskild fiskerätt har utgått.

4.4.8¶Fiskeriverkets organisation

Myndighetens organisation efter 1 september 1997 beskrivs i nedanstående organisationschema

Fig. 4.1: Fiskeriverkets organisation 1997.

NyaSvenskFisk Internrevisor GD

Stab SWEDMAR Juridik,Information"

l I l l I Fiskerikontroll- Marknads-och Utrednings- Resurs-och Administrativ avdelning strukturavdelning avdelning miljöavdelning avdelning l I l I Havsfiske- Sötvattens- Kust- Utredningslaboratoriet laboratoriet laboratoriet kontor Jönköping Luleå/Hämösand

Östersjö- Örebrolaboratoriet kontor

Forskningsfartyg Fiskeritörsöksstation Alvkarleby

Fiskeriförsöksstation Kälarne

118 Fiskeriadministration i Sverige SOU l998:24

Central ledning

Fiskeriverket är den centrala statliga myndigheten för fiskevård och fiske i Sverige. Fiskeriverket lyder under Jordbruksdepartementet och leds av en generaldirektör som även är ordförande i verkets styrelse.

Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta om sådana föreskrifter som avses i 13 § p.4 verksförordningen 1995:1322, d.v.s. föreskrifter som riktas till enskilda, kommuner eller landsting. Detta gäller dock inte sådana föreskrifter som är av principiellt slag eller av större vikt. Om ett styrelseärende som avser förbud mot eller begränsningar av visst fiske är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för att styrelsen skall vara beslutsför. Generaldirektören får ensam avgöra ärendet om detta är lämpligare. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen, förordning 1997: 140.

För konsumentfrämjande åtgärder på fiskets område har Fiskeriverket ett råd som beslutar på verkets vägnar om disposition av de medel som finns för ändamålet. Rådet består av generaldirektören och sex andra ledamöter som utses särskilt av regeringen, förordning 1997:637. Generaldirektören är rådets ordförande.

Den centrala myndigheten

Fiskeriverkets centrala delar är lokaliserade till Göteborg. Den centrala organisationen är indelad i fem avdelningar och en kontrollenhet. Avdelningama är Marknads- och strukturavdelningen, Utredningsavdelningen, Resurs och miljöavdelningen, Avdelningen för fiskerikontroll samt den Administrativa avdelningen. Direkt under generaldirektören organiseras en stab som handhar juridiska frågor och information samt SWEDMAR., fiskeriverkets internationella konsultgrupp. Dessutom finns en intemrevision samt Nya Svensk Fisk direkt under generaldirektören. Avdelningen för frskerikontroll inrättades den l september 1997 och var tidigare, under ett uppbyggnadsskede, en enhet direkt under generaldirektören.

Resurs- och miljoavdelningen är uppdelad i två enheter varav den

inriktas mot nationell ñskevård och andra mot internationell fisena en kevård. Den 1 september 1997 överfördes utredningskontoren till avdelningen från Utredningsavdelningen.

F iskeriadministration i Sverige 1 19

Avdelningens uppgifter avser fiskevårds- och miljöfrågor samt frå-

fritidsfiske. Avdelningen medverkar i förhandlingar inom EU gor om och övriga internationella förhandlingar om fångstkvoter och fiskeregler, beslutar om regler för fisket såsom fiskekvoter, redskapsbestämmelser, fredningstider, minimimått m.m. Inom fritidsfisket arbetar avdelningen för att öka allmänhetens fiskemöjligheter bl.a. genom fiskevårdsåtgärder samt utvecklar fisketurismen. Underlaget för resurs- och miljöavdelningens uppgifter kommer från laboratoriemas undersökningar. Avdelningen har därför ett utvecklat samarbete med Havsfiskeoch Kustlaboratorierna om beståndsuppskattningar i marin miljö och med Sötvattenslaboratoriet om beståndsuppskattningar i sötvatten. Sötvattenslaboratoriets kontor i Örebro analyserar data avseende sötvatten i den s.k. RASKA-databasen. Genom utredningskontoren bevakas fiskets intressen i ärenden enligt vattenlagen och miljöskyddslagen.

Marknads- och strukturavdelningen ansvarar för frågor om EG:s marknadsregleringar och strukturstöd, administrerar licensregistren för yrkesfiske och fartygstillstånd auktoriserar återförsäljare. Även

samt frågor avseende yrkesfisket i de stora sjöarna som inte direkt regleras genom EU administreras av avdelningen.

Som fondansvarig myndighet rapporterar Fiskeriverket till kommissionen och regeringen strukturstödets användning, rekvirerar medel

om till strukturstödsprogrammen samt fastställer rutiner för strukturstödsprogrammen. Marknads- och strukturavdelningen utbetalar alla stöd inom ramen för mål 5 a och Pesca samt deltar i och upprätthåller sekretariatsfunktionen för övervakningskommittéerna för mål 5 a och Pescaprogrammen.

Avdelningen för fiskerikontroll ansvarar för kvotuppföljning och kontroll fiskets fångster och landningar. Syftet är att förhindra att

av överenskomna kvoter överskrids. Kontrollen sker dels genom en administrativ rutin med uppföljning och avstämning av fiskarenas loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor från försäljningen samt licensregistren, dels genom fysisk kontroll av industrifiske såväl som

konsumtionsfiske. Regionalt finns personal placerad svarar för av som kvalitetskontrollen. Vidare svarar kontrollenheten för inspektion och kontroll av marknadsorganisationen samt transportbestämmelser. Avdelningen handhar även den officiella statistiken på fiskets område.

Utredningsavdelningen administrerar på central nivå Fiskeriverkets utrednings- och undersökningsverksamhet som bedrivs på olika platser i landet ingående beskrivning återfinns i kap. 9. Den centrala en-

mer

heten planerar och samordnar arbetet med övergripande nationella och internationella frågor, handlägger stöd till extern FoU-verksamhet och deltar i SJFR:s beredningsgrupp för fisk, Nordisk arbetsgrupp för fiskforskning, SNV:s miljöövervakningsnämnd, m.fl. samt tillsammans med Havsfiskelaboratoriet i internationella forskningsorgan. Enheten

120 Fiskeriadministration i Sverige

handlägger även ärenden tillstånd för utländska forskningsfartyg

om och verkets fartygstillstånd på andra nationers vatten.

Administrativa avdelningen består av tre funktioner ekonomi, data och personal. Ekonomiadministrationen har under de senaste åren även decentraliserats till övriga enheter, utanför Göteborg. Personalenheten uppdelas i personal, lönehantering och serviceenheter och arbetar med sedvanliga uppgifter inom respektive område. Dataenheten har i uppgift att förvalta nätet, databaserna, och utrustningen. Databasema ligger på en UNIX-server och innehåller ñskeridata, uppgifter om vattendomar samt ekonomi. Avdelningen för ñskerikontroll har egen datapersonal

för systemen inom enhetens verksamhetsområde. som svarar

Stab, juridik och information svarar för Fiskeriverkets behov av juridisk kompetens samt informationsinsatser. I staben ingår en jurist och en informatör.

Internrevisionen, inrättades 1996 och bemannades 1997. EU:s kontroll och uppföljningssystem kräver att myndigheter är fondansva-

som riga och betalar ut stöd har intemrevisionsfunktion. Intemrevisoms

en arbete riktas mot generaldirektorat XX inom komissionen.

S WEDAMR

SWEDMAR bildades 1974 och är Fiskeriverkets internationella konsultgrupp. Ett avtal med SIDA reglerar förhållandena så att Fiskeriverket är institutionell konsult avseende biståndsfrågor fiskets område. Det övergripande målet för verksamheten är att stödja utvecklingsländerna för att kunna utnyttja hav, kust- och inlandsvatten för en uthållig matproduktion och förbättrad levnadsstandard. SWEDMAR tillhandahåller konsulttjänster inom områdena ñskeriadministration, fiskeriforskning, vattenbruksutveckling, kustutveckling, miljöskydd, utbildning, dokumentation, information samt projektadministration.

Under åren 1990-95 svarade SWEDMAR för de Sverige finansi-

av erade projekten i Angola och Guinea-Bissau. Omsättningen uppgick till 50 miljoner kronor år. Verksamheten har därefter minskat och bi-

per ståndssamarbete sker även inom EU. Budgetåret 1995/96 uppgick omslutningen till ungefär 23 miljoner kronor. Personalen har minskats till 5,5 personer.

Nya Svensk Fisk

Nya Svensk Fisk började verksamheten med nuvarande inriktning

1995. Verksamheten finansieras med reserverade medel från sommaren den tidigare prisregleringskassan, 30 miljoner kronor. Prisreglering-

F iskeriadministration iSverige 121

medlen avsattes under tiden före EES-inträdet fiskarena till det då-

av varande svenska prisregleringssystemet. Verkets beslut avseende Svensk Fisks verksamhet fattas av ett särskilt råd som utsetts av regeringen. Generaldirektören är rådets ordförande och övriga representanter kommer från branschens organisationer, konsumentorganisationer och allmänintresset

Rådet har lagt fast ett övergripande mål innebär att Nya Svensk

som Fisk långsiktigt skall främja konsumtionen fisk och skaldjur. Målet

av är att öka konsumtionen från en till två portioner fisk i veckan. Målet bör vara uppfyllt inom en 5-årsperiod. En attitydundersökning genomförs hösten 1997 för att utvärdera effekten av hittills gjorda insatser. Nya Svensk Fisk arbetar främst genom att genomföra riktade kampanjer, projekt och syftar till att öka konsumtionen av fisk

evenemang som och skaldjur. Verksamheten riktar sig såväl till allmänheten som till fiskbranschen.

Lokala enheter

Laboratorier, utredningskontor och övriga lokala enheter beskrivs ingående i kapitel I detta kapitel redovisas endast översiktligt vilka enhe-

finns, personalresurser samt finansiering. ter som

Verksamheterna vid de lokala enheterna styrs genom verksamhetsplanering och i budgetdialogen. Laboratoriema och utredningskontoren utgör separata resultatenheter. Verksamheten i varje lokal enhet är självständig och enhetschefema har mycket stort inflytande verksamhetens inriktning. Till utredningsavdelningen Hör Havsfiskelaboratoriet, Sötvattenslaboratoriet och Kustlaboratoriet. För laboratoriema görs separata intembudgetar samt bokslut.

Havsfiskelaboratoriet i Lysekil med Östersjölaboratoriet i Karlskrona samt forskningsfartygen Argos och Ancylus bidrar med sin verksamhet till information för beståndsuppskattningar från marina bestånd. Resursöversikter ut två gånger år. Informationen kommer

ges per främst från följande källor:

Fångstanalys fisk och skaldjur genom analys av stickprover ur 0 av

kommersiella landningar samt fångster ombord på fartyg. Vid ana-

lysen används även data från loggböcker och från försäljningdoku-

mentation

Hydroakustiska Översikter över sill och skarpsill vars grunddata hämtas 0

från biologiska trålningar med hjälp forskningsfartygen

av

Trålundersökningar kommersiellt viktiga fiskslag utförs med 0 av

hjälp undersökningsfartygen i Skagerrak, Kattegatt och Öster-

av

122 F iskeriadministration i Sverige

sjön. Uppgiften är att beskriva historiska trender för fiskbestånden och att årligen ta fram årsindex för att använda i prognosmodeller.

Sörvattenslaboratoriet i Drottningholm enhet i Örebro och

med en flskeriförsöksstationer i Kälarne och Älvkarleby riktar främst sin verksamhet inom resursövervakningen mot de stora sjöarna samt vattendrag med lax, havsöring och ål. Metoder för resursövervakning är ekoräkningar, trålning, elfisken och insamling av fiskeristatistik. Arbetet bedrivs i nära samarbete med yrkes- och fritidsfiskets organisationer samt med andra kan leverera data till den databas Örebro-

som som kontoret utvecklar, RASKA. En uppgift är förvalta och kvalitets-

annan säkra databasen för fisk i rinnande vatten, elfiskedatabasen. Materialet sammanställs i en årlig resursöversikt. Sötvattenslaboratoriet har även uppgifter inom fiskevården, fiskeriteknik och miljöövervakningen t.ex. analys av kalkningseffekter.

Vid ñskeriforsöksstationen i Älvkarleby bedrivs FoU kring laxñskar fisk samt kompensationsodling och utsättning lax och laxöring för

av Dalälven. Kälames verksamhet är riktad mot fiskevårds och avelsfrågor

hör med odling och utsättning fisk. Där finns förutom som samman av

fryst genbank även levande genbank för vilda laxstammar. en en

Kustlaboratoriet i Öregrund med personal i Forsmark, Ringhals, Simpevarp, Barsebäck och Göteborg bistår Resurs- och Miljöavdelningen med information kustfiskbestånden och fisket i kustzonen.

om En resursöversikt lämnas årligen används underlag för be-

som som gränsning av överfiskade bestånd och för att utveckla rekommendatio-

kustfisket. Materialet används även i samarbetet med övriga ner om Östersjöstater. Extemfmansierad miljöövervakning bedrivs avseende miljöns effekter på fisk bl.a. vid samtliga kärnkraftverk, för skogsindustrin och, särskilt projekt, avseende Öresundsbron. Uppgifter

som från denna verksamhet används även Fiskeriverket i utrednings-

av kontorens verksamhet med vattenmål. Laboratoriet har även uppgifter avseende fiskevården, fiskeriteknik och fiskeriekonomi.

Utredningskontoren är belägna i Jönköping och i Luleå. Kontoret i Härnösand har dragits har tills vidare personal kvar. Kontoren,

men svarar för uppföljning av lax- och havsöringsbeståndens utveckling i de viktigaste vattendragen. I denna övervakning ingår elfiske och kontroll av laxungars utvandring, statistik samt kontroll av fiskvägar. Data ligger till grund för Sötvattenslaboratoriets årliga resursöversikt. Utredningskontoren utgör Fiskeriverkets expertorgan i vattenmål och miljöskyddsärenden. Till vattenmålen hör även uppdrag som utredningskontoren utför ersättning. Även i miljöskyddsärenden kan utred-

mot ningskontoren ha externt finansierade uppgifter t.ex. till koncessionsnämnden.

Fiskeriadministration i Sverige 123

Personal

Fiskeriverket har totalt 230 anställda enligt årsredovisningen 1995/96 236 årsarbetskrafter varav 70 i Göteborg. Övriga anställda fördelas

ca enligt följande.

Tabell 4:6: Antalet anställda 1995,l997 och prognos för 1998, årsarbetskrafter

4.5¶Länsstyrelserna

I detta avsnitt beskrivs länsstyrelsemas samlade uppgift med ñskefrågor. Hantering av EU-stöd ingår som en del av uppgiften.

I kapitel 6 redovisas länsstyrelsemas arbete med EU-stöd mer i detalj och nationella uppgifter redovisas i kapitel

124 F iskeriadministration i Sverige

Allmän inriktning

Varje länsstyrelse utgör formellt central statlig myndighet under In-

en rikesdepartementet. Enligt förordningen 1990:1510 med länsstyrelseinstruktion har länsstyrelserna bl.a. till uppgift att verka för att de fastställda nationella målen inom olika samhällssektorer får genomslag i länet och att svara för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för uppgiften.

Länsstyrelserna skall särskilt, med beaktande fastställda natio-

av nella mål, verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och efter de övergripande mil-

anpassas jö- och regionalpolitiska målen samt kravet på långsiktig, god hus-

en hållning med naturresursema.

Fiskefrågor vid länsstyrelserna

Länsstyrelsen svarar bl.a. för frågor om fisket. Ansvaret vilar dock inte på länsstyrelsen om det finns särskilt föreskrivet att någon annan statlig myndighet skall svara för uppgiften. För länsstyrelserna dominerar arbetet med frågor som har anknytning till den nationella fiskeadministrationen. Av de verksamheter tillförts EU-inträdet är arbetet

som genom med strukturstöden mest omfattande.

I länsstyrelsemas instruktion att det skall finnas länsexpert

anges en för sakområdet fiske. Länsexperten skall under länsstyrelsens ledning ha ett ansvar för sitt sakområde och medverka till samordning mellan olika sakområden inom länsstyrelsen. Innan länsstyrelsen beslutar att förordna länsexpert for fiske skall samråd ske med Fiskeriverket. I det fall Fiskeriverket och länsstyrelsen inte kan bli ense om en anställning hänskjuts ärendet till regeringen för avgörande. För närvarande finns det maximalt länsñskekonsulent län. I några fall delar 2 län på

en per en person.

Fiskeriverket får enligt sin instruktion 11 § besluta att ett ärende som rör Fiskeriverkets ansvarsområde skall överlämnas länsstyrelsen till

av verket for avgörande, om ärendet berör flera länsstyrelsers områden. Fiskeriverket får även delegera vissa uppgifter till länsstyrelserna.

I regleringsbrevet för länsstyrelserna för 1995/96 fastställdes två gemensamma övergripande mål och ett gemensamt Verksamhetsmål för fiskeverksamheten.

Övergripande mål:

0 Länsstyrelserna skall medverka till en ansvarsfull hushållning med

fisktillgångarna.

F iskeriadministration i Sverige 125

0 Länsstyrelserna skall medverka till utvecklingen konkurrenskraf-

av

tiga företag inom fiskerinäringen.

Verksamhetsmål: 0 Länsstyrelserna skall prioritera insatser inom för EG:s struk-

ramen

turstöd till vattenbruket, ñskberedningsindustrin och infrastrukturen

på fiskets område.

I regleringsbrevet för 1995/96 fick Fiskeriverket i uppdrag att utarbeta ett gemensamt system för redovisning och uppföljning länssty-

av relsemas uppgifter på fiskets område. Uppdraget skulle utföras i samråd med länsstyrelserna. Under 1996 redovisades uppdraget till Jordbruksdepartementet och resultatet är att länsstyrelserna redovisar enligt

en gemensam mall i sina årsredovisningar.

Uppgifter

Länsstyrelsemas uppgifter avseende den gemensamma fiskeripolitiken avser hantering av strukturstöd. Uppgifterna avseende den nationella fiskeripolitiken avser främst ñskevård samt fiskeplanering, tillsyn, tillstånd och överklaganden. En närmare beskrivning ges i kapitel

Resurser

Fiskefrågor utgör en liten del av länsstyrelsemas totala verksamhetskostnader. Enligt Jordbruksdepartementets samman-ställning av länsstyrelsemas årsredovisningar för budgetåret 1995/96 uppgick den andel av kostnaderna som används för fiskeriadministration i genomsnitt till 1,5%, motsvarande i genomsnitt 1,8 miljoner kronor och totalt för alla länsstyrelser 59 miljoner kronor. Enligt uppgifter från årsredovisningarna motsvarar anslag 36,8 miljoner kronor omräknat till kalenderår.

Det totala antalet årsarbetskrafter för fiskefrågor inom länen omräknat till kalenderår uppgick år till 54,2. För arbetet med ñskefrå-

samma gor redovisades i genomsnitt omräknat till kalenderår 2,3 årsarbetskrafter men några län redovisar betydligt t.ex. Göteborgs och Bo-

mer, hus län 6,7, Värmland 4,3 Jämtland 6,1 och Norrbotten 3,8.

Arbetsuppgifterna är ojämnt fördelade över länen både till innehåll och volym. Antalet yrkesfiskelicenser uppgår till 2 891 stycken

varav Göteborgs och Bohus Län för 41%. Även antalet ansökningar

svarar om stöd från strukturfondema varierar. Av totalt 774 ansökningar tog Göteborgs och Bohus län emot 360 stycken och använde 65% av sina

126 F iskeriadministration i Sverige

resurser som är inriktade mot fiske till detta. Södermanlands län däremot tog inte emot någon enda ansökan men satsade 15% av resurserna. Minst andel av resurserna satsade Värmlands län 2% som dock i förhållande till yrkesfiskets storlek har stor andel fiskepersonal på läns-

en styrelsen.

4.6¶Kustbevakningen

Kustbevakningen svarar för tillsyn och kontroll avseende fritidsfisket och yrkesfisket.

Kustbevakningen lyder under Försvarsdepartementet. I 5 kap. förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen anges att

om Kustbevakningen till sjöss och vid landning av fisk inom sitt verksamhetsområde kontrollerar efterlevnaden bestämmelser om fiske. Kust-

av bevakningens övervakning sker till havs, i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren enligt vad föreskrivs i lagen 1982:395 om Kustbe-

som vakningens medverkan vid polisiär övervakning.

Kontrollen till sjöss omfattar svenska och utländska fiskefartyg inom såväl den ekonomiska sjöterritoriet. Kustbevakningen utför

zonen som även stickprovskontroller avseende landning av fångster, fiskeloggbok och redskap.

Med stöd bemyndigandet i 5 kap. 4 § andra stycket, förordningen

av

fisket, vattenbruket och fiskerinäringen, har Fiskeriverket överlåtit om

Kustbevakningen att på Gotland utföra kvalitetskontroll fisk och

av fiskprodukter.

Kustbevakningens övervakning avseende fisket omfattar både uppgifter enligt EG:s kontrollförordning som avser det yrkesmässiga fisket i marina vatten och övervakning enligt nationell lagstiftning i kustvatten, Vänern och Mälaren. Den nationella övervakningsuppgiften avser både det yrkesmässiga fisket i dessa vatten samt fritidsfisket.

Fiskerikontroll före EU-inträdet

Fram till EU-inträdet utfördes fiskerikontrollen till havs och i de stora sjöarna i Sverige helt Kustbevakningen. Yrkesfisket såväl som fri-

av tidsfisket kontrollerades.

Den huvudsakliga operativa kontrollinsatsen som utfördes av Kustbevakningen under budgetåret 1992/93 uppgick till 26 700 sjötimmar för fiskekontroll motsvarande 22% av all sjögående tid. Insatsen mot-

kostnad på 46,4 miljoner kronor. Utöver detta användes drygt svarar en 400 flygtimmar. Kalenderåret 1992 genomfördes 331 bordningar inspektioner yrkesfiskefartyg till sjöss vilket motsvarade 0,6% av

av

F iskeriadministration i Sverige 127

det totala antalet landningar. Landningskontroll i land, i hamnar omfattade samma moment som landningskontrollen till sjöss och utfördes även den av Kustbevakningen mindre omfattning, 70 kon-

men var av troller per år. Landningskontroll i den bemärkelse finns enligt

som kontrollförordningen där den invägda fisken även kontrolleras

mot avräkningsnota och loggbok och finns inom övriga länder i EU före-

som kom inte.

En ansenlig del av kontrolltiden och rapporterade förseelser avsåg det kustnära yrkesfisket, fritidsfisket och husbehovsfisket.

Fiskerikontroll efter EU-inträdet

Kustbevakningen har sedan EU-inträdet ökat sjöövervakningen fis-

av ket med tre procentenheter och flygövervakningen med 20%. Kust-

ca bevakningen framhåller att i de fall landningskontroller görs i hamn så kontrolleras den invägda fångsten. Hur många sådana land-

numera ningskontroller utfördes 1995 och 1996 har dock inte uppskattats.

som

Övervakningen av den nationella lagstiftningen är omfattande och antalet kontroller som avser fritidsfiske och husbehovsfiske är fortfarande stort.

Under 1996 avsattes 30 000 fartygstimmar och 500 flygtimmar för ñskeövervakning. Fiskeövervakningen utgör 25% all sjögående

ca av tid. Antalet fiskeinspektioner avseende det yrkesmässiga fisket uppgick totalt till 595 varav 71 st medförde anmärkning och 15 st rapporterades till åtal. Antalet landningskontroller i bemärkelsen kontroll av bl.a. invägd fisk var 431. Övervakningen allt fiske under tid

av samma uppgick till 27 575 ingripanden, 11 187 kontroller som medfört 277 rapporter till åtal.

Under första kvartalet 1997 genomfördes intensifierad ñskekontroll inom regionerna Väst, Syd och Ost. Under januari genomfördes 147 st fullständiga landningskontroller av vilka nio har lett till rapporter

om åtal har lämnats. Fram till i oktober 1997 har 530 fullständiga landningskontroller i hamn utförts och planeringen för hela året är 700. Insatsema genomförs genom temporära omgrupperingar personal.

av

128 F iskeriadministration i Sverige

4.7¶Övriga

myndigheter

4.7.1¶Livsmedelsverket

Livsmedelsverket ansvarar för att utarbeta hygieniska standarder för hantering fisk ombord fiskefartyg samt vid landning, import och

av transport av fisk. Livsmedelsverket ger ut kungörelser med föreskrifter och allmänna råd om hantering av fiskvaror. Livsmedelsverket ger även ut kostråd avseende intaget fisk med hänsyn till halter av olika mil-

av jögifter. Samråd sker med Fiskeriverket avseende insamling av prover samt rådens utformning. Hygieniska kontroller utförs kommunala

av hälsoskyddsinspektörer. En privat organisation, Fiskhälsan, utför hälsokontroller på fisken i odlingama.

4.7.2¶Kommunala livsmedelsinspektörer

Fiskeriverket har för kvalitetskontroll handelsstandarder för fisk som

av importeras till gemenskapen med landtransport till Sverige utnyttjat de kommunala livsmedelsinspektörerna att teckna avtal med vissa

genom kommuner.

4.7.3 Jordbruksverket

Jordbruksverket handhar frågor införsel av fisk liksom frågor om

om fisksjukdomar d.v.s. veterinära frågor. Bl.a. Jordbruksverket för

svarar föreskrifter kontroll vattenbruksanläggningar som utförs av läns-

om av styrelserna.

Den centrala myndighetsfunktionen avseende frågor om fiske på statens vatten odlingsgränsen upprätthålls av Jordbruksverket,

ovan företagsenheten, funktionen för upplåtelse mark samt jakt- och fiske-

av rätt. Förvaltningen utförs tre länsstyrelser. Fiskeriverket har inte nå-

av

för förvaltningen detta fiske. got ansvar av

F iskeriadministration i Sverige 129

4.7.4 Naturvårdsverket

Naturvårdsverket är ansvarig myndighet för miljövårdsfrâgoma. Enligt sin instruktion, SFS 1988:518, omtryck SFS 1991:934 skall verket vara samlande och pådrivande i miljöarbetet såväl nationellt intematio-

som nellt. Verkets arbete skall syfta till att säkerställa god miljö och bio-

en logisk mångfald. Särskilt skall verket i förhållande till sektorsmyndigheterna samt regionala och lokal myndigheter arbeta med mål, vägled-

ning, samordning och uppföljning som rör miljöarbetet.

Fiskeriverkets sektorsansvar för miljön skrevs i instruktionen 1991. Som sektoranvarig myndighet verket för att utveckla

ansvarar den biologiska mångfalden inom verkets ansvarsområde. sektorsansvaret för miljön innebär betoning på miljöuppgiñen. Naturvårdsverket har även en representant i Fiskeriverkets styrelse.

Gränsen mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket är den att Fiskeriverket för alla fisk- och skaldjursarter som nyttjas kommersi-

ansvarar ellt medan Naturvårdsverket för övriga arter. Gränsområdet dis-

svarar kuteras mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket på olika nivåer men det finns inte idag något avtal mellan myndigheterna avseende gränsdragningsfrågan. Ansvaret för alla genetiskt modifierade vattenlevande organismer inklusive bottenfaunan åvilar Fiskeriverket. Vissa arter som ingår i den fiskeripolitikens t.ex. valar, tonfisk

gemensamma program hör däremot till Naturvårdsverkets Sälar är också Naturvårds-

ansvar. verkets ansvar.

Fiskeriverket deltar i arbetet avseende den biologiska mångfalden

det övergripande åvilar Naturvårdsverket. År 1994 fick men ansvaret Fiskeriverket såsom flera andra sektorsmyndigheter regeringens uppdrag att utarbeta en aktionsplan för sin sektor avseende åtgärder som syftar till bevarande och hållbart nyttjande. Arbetet med miljövårdsfrå-

fortsätter i samarbete mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket. gor

I samband med Naturvårdsverkets omorganisation 1991 flyttades verkets laboratorier, forsknings- och undersökningsverksamhet till and-

huvudmän. Bl.a. flyttades Kustlaboratoriet till Fiskeriverket. Naturra vårdsverket köper tjänster andra utförare, bl.a. Fiskeriverket där

nu av främst Kustlaboratoriet och Sötvattenslaboratoriet är utförare. Tjänster-

främst Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Ett flerna avser tal undersökningar avseende miljön bedrivs, vid Kustlaboratoriet, även på uppdrag koncessionsnämnder och vattendomstolar, bl.a. ingår

av

övervakning recipientkontroll vid kärnkraftverk, skogsindustrier och

Öresundsbron. Vid Sötvattenslaboratoriet utförs miljöövervakning

av effekter försurning och kalkning samt forskning avseende vissa söt-

av

5 17-1452

130 Fiskeriadministration i Sverige

vattenlevande arter t.ex. flodkräftan. Sötvattenslaboratoriet utgör Naturvårdsverkets expertorgan när det gäller ñsk i sötvatten.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har vid sidan Fiskeriverkets utredningskontor

av en viktig roll i vattenmålen. Kammarkollegiet för talan i vattenmålen och förvaltar fonderna för vattenavgiftsmedel 1025 och 10:6.

5 Den

gemensamma ñskeripolitiken

Den gemensamma fiskeripolitiken Common Fisheries Policy, CFP är en fullt utvecklad gemenskapspolitik. I likhet med jordbrukspolitiken innebär den fiskeripolitiken att alla gemenskapens länder

gemensamma omfattas av samma bestämmelser.

CFP reglerar alla aspekter på fisket, från havet till konsumenten. Detta gör att fiskeripolitiken tillsammans med ett fåtal andra politikområden intar en särställning i det europeiska samarbetet.

När en gemensam fiskeripolitik infördes år 1983 fastslogs att den skulle gälla för en period om 20 år, d.v.s. till och med år 2002. Förändringar och utvecklingsarbete pågår emellertid kontinuerligt.

I detta kapitel redogörs för den gemensamma fiskeripolitikens framväxt och nuvarande utformning samt för förändringsprocessen och Sveriges roll i denna.

5.1¶Den fiskeripolitikens

gemensamma

bakgrund

Av EG-fördraget följer att det skall finnas jordbruks- och

en gemensam fiskeripolitik. Den marknaden För jordbruk och fiske om-

gemensamma fattar dess produkter fram till och med första bearbetningsledet‘. De

övergripande målen för jordbruks- och fiskeripolitiken är:

att höja produktiviteten att tillförsäkra utövama en skälig levnadsstandard att stabilisera marknaden att trygga försörjningen, samt att tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

Den gemensamma fiskeripolitiken fick dock en senare start än jordbrukspolitiken. Först i början av 1970-talet lades vissa grundläggande principer fast tillgången till fiskresursema i medlemsstatemas mari-

om

‘ Artiklarna 3 och 38

132 Den gemensamma fiskeripolitiken

na vatten, resurspolitik, och om finansiellt stöd för att modernisera sektorn, strukturpolitik samt om åtgärder för att stabilisera marknaden för fiskprodukter, marknadspolitik

Resurspolitiken syftade från början till att alla fiskefartyg från medlemsländema på lika villkor skulle ha tillträde till nyttjande

av resurserna i gemenskapens fiskevatten. När Danmark, Storbritannien och Irland år 1973 blev medlemmar infördes dock ett till tio år begränsat undantag från bestämmelserna fri tillgång till fiskevattnen‘. Utformningen

om av resurspolitiken kom även att påverkas av de stora förändringar i havsrätten som skedde under 1970-talet genom att kuststatema etablerade omfattande fiskezoner 200 sjömil utanför kusterna i Atlanten och Nordsjön och ekonomiska zoner. Följden blev ett ökat behov av internationellt samarbete utanför gemenskapen.

År 1983 införde EG ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresursema, som bl.a. innefattade att medlemsländerna varje år skulle tilldelas bestämd andel de tillgängliga fiskbestån-

en av dens. En fördelningsnyckel fastställdes. Utgångspunkten utgjordes i

av vilken utsträckning medlemsländemas fiskefiottor traditionellt hade nyttjat olika fiskarter, hur stor fiskets betydelse hade varit i olika regioner samt i vad män fiske hade förlorats genom utvidgningen av fiskezonema. Systemet, som fortfarande gäller, bygger på att varje medlemsstat tillförsäkras ett relativt stabilt fiske.

I början av 1980-talet infördes också den första kontrollförordningen med bestämmelser bl.a. uppgiftsskyldighet, inspektioner och

om förfarande när kvoter förbrukats. Även strukturpolitiken utvecklades i och med att EG:s gemenskapssystem för instiftades. År 1983

resurserna infördes en mera omfattande strukturpolitik, bl.a. infördes fleråriga utvecklingsprogram för fisket och vattenbruket.

När gemenskapssystemet för fisket infördes år 1983 fastslogs att politiken skulle gälla för en period om 20 år och att den skulle ses över efter halva tiden. Resultatet den år 1992 genomförda översynen blev

av nya förordningar för såväl resurs-, som struktur- och marknadspolitiken. Överenskommelser med tredje land kan fjärde del

ses som en av fiskeripolitiken, främst kopplad till resursfrågoma men även till marknadsorganisationen.

2Rådets förordning EEG 2141/70 den 20 oktober 1970 inrättandet av

nr av om en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen 3 Rådets förordning EEG nr 2142/70 av den 20 oktober 1970 om en gemensam marknadsordning för fiskenäringens produkter

Artiklarna 100 och 101 i 1972 års anslutningsakt om Danmarks, Irlands, Storbritanniens och Norges tillträde till Europeiska gemenskapen 5 Rådets förordning EEG nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresursema

gemensamma

Den gemensamma ñskeripolitiken svarade år 1996 för procent

ca en av gemenskapens totala budget, vilket motsvarar 875 miljoner

ecu. Medlen användes för strukturåtgärder 52%, fiskeöverenskommelser med tredje land 32% och marknadsorganisationen 5%.

5.2¶Gällande för den

regler gemensamma

fiskeripolitiken

Den gemensamma fiskeripolitiken består tre delar, resurspolitik,

av strukturpolitik och marknadspolitik samt bestämmelser om kontroll i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket. Fiskeripolitiken styrs nästan uteslutande av förordningar och beslut, vilket innebär att lagstiftningen är direkt tillämplig i medlemsländerna utan nationell lagstiftning. I det följande beskrivs de grundläggande förordningarna för respektive politikområde.

5.2. 1 Grundförordningen

Grundförordningen° anger de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken och berör i huvudsak resursen fisk. Målen skall vara att skydda och bevara de levande marina akvatiska är till-

resurser som gängliga och får utnyttjas och att till att dessa långsiktigt

se resurser utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn. Härvid skall hänsyn tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till producentemas och konsumenternas behov.

I detta syfte infördes ett gemenskapssystem för hur resursen fisk får nyttjas, vilket skall ge en varaktig balans mellan resurserna och utnyttjandet. Grundförordningen för tillträde till och förvalt-

anger ramarna ning av resursen, kontroll av fiskeaktiviteterna, samt vilka medel och förfaranden som krävs. En förutsättning för gemenskapssystemets tilllämpning är de i grundförordningen föreskrivna nationella systemen för flskelicenser, vilka skall omfatta alla gemenskapens fiskefartyg. Förordningen fastlägger att Förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk se nedan skall besluta om system för fartygslicensiering och rapportering av fartygsrörelser.

Den gemensamma ñskeripolitiken omfattar enligt grundförordningen i princip allt nyttjande av levande resurser i vattnen och inom vat-

6 Rådets förordning EEG nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk

i 134 Den gemensamma fiskeripolitiken

tenbruket samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter inom medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fartyg. I förordningen finns dock flera viktiga avgränsningar som medför att EG:s fiskelagstiftning både kan och förutsätts bli kompletterad av nationell lagstiftning. Viktigast att notera är att EG endast reglerar yrkesmässiga verksamheter i marina vatten. Medlemsstaterna skall se till att icke yrkesmässiga verksamheter inte äventyrar bevarandet och förvaltningen de resurser som omfat-

av tas av den gemensamma fiskeripolitiken.

Tillträdet till gemenskapens Fiskevatten regleras i huvudsak två sätt:

Medlemsstaterna ges rätt att fram till utgången av år 2002 endast

medge fiske inom kustområdet, ut till tolv nautiska mil från baslin-

jema, från sådana fartyg traditionellt fiskar i dessa vatten och

som

som utgår från hamnar i detta geografiska kustområde. I en bilaga

till grundförordningen regleras dessutom i viken utsträckning andra

nationer har rätt till fiske innanför medlemsstaternas tolvmilsgräns.

2. Det andra sättet att reglera tillträde till fiskevatten sker med ut-

gångspunkt från den relativa stabiliteten. Enligt grundförordningen

skall rådet, för att säkerställa att fiskeresursema utnyttjas på ett håll-

bart, ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt, införa bestämmelser om

villkor för tillträde till farvatten och fiskeresurser och för utnyttjan-

det av dem. Så får ske bl.a. genom begränsning av beskattningsni-

våema. Förordningen att beskattningen resurserna även får

anger av

regleras med begränsning fiskeansträngningama d.v.s. storleken

av

på flottonnaget och dess aktivitet i de fall då begränsning av

fångsterna inte är lämpligt.

För varje fiske eller grupp av fisken skall rådet besluta om högsta tillåt-

fångst Total Allowable Catch, TAC eller högsta tillåtna fiskeanna strängning samt fördela fiskemöjlighetema mellan medlemsstaterna ett sådant sätt att varje medlemsstat tillförsäkras ett relativt, stabilt fiske. Detta sker regelmässigt genom att rådet för varje kalenderår och fångstområde fastställer en högsta tillåten fångstmängd för de flesta kommersiellt gångbara fiskartema. Fångstrnängden fördelas mellan medlemsstaterna enligt särskild årlig förordning. Härigenom blir

en bestämmelserna högsta tillåtna fångstmängder direkt gällande i län-

om derna. I fördelningsnyckeln ingår numera de procentsatser av kvoterade arter som Sverige har förhandlat sig fram till i medlemskapsavtalet.

Medlemsstaterna får enligt förordningen sinsemellan byta alla eller delar de tilldelade fiskemöjlighetema, efter anmälan till Europeiska

av

gemensamma

Unionens kommission kommissionen. Medlemsländema får dessutom vidta nationella förvaltningsåtgärder förutsatt att dessa endast berör det egna landets fiskande. Kommissionen måste dock underrättas sådaom na avsikter i så god tid att de har möjlighet att lämna synpunkter på planerade nationella åtgärder. Begränsningarna i tillträdet till fiskeresursema och flskevattnen skall bidra till ett stabilare fiske och säkerställa särskilda behov i områden som är i hög grad beroende fisket och anknutna verksamheter. av Grundförordningen anger att för att säkerställa genomförandet av regleringama skall ett kontrollsystem införas. Europeiska Unionens ministerråd rådet har i enlighet med förordningen infört ett kontrollsystem för hela sektorn. Medlemsländema är skyldiga att lämna kommissionen den information behövs för tillämpningen systemet. som av För att underlätta tillämpningen bör ett nära samarbete ske i kommissionens förvaltningskommitté för fiske- och vattenbruksprodukter. Grundförordningen anger härutöver att kommissionen skall ha en vetenskaplig, teknisk och ekonomisk kommitté för fiskesektom, som skall rapportera årligen och därvid bl.a. redovisa det ytterligare behov av forskning som finns i sektorn. Vidare inrättas genom grundförordningen en förvaltningskommitté för fiskeri- och vattenbrukssektom. Denna skall ha företrädare för medlemsstaterna och kommissionen. Kommittén skall yttra sig över förslag från kommissionen och om kommissionens beslut avviker från kommitténs yttrande skall rådet underrättas. Rådet kan i sådana fall inom månad fatta annat beslut. en Avslutningsvis fastställs att grundförordningen skall tillämpas med vederbörlig hänsyn till fiskeavtal som gemenskapen har med tredje part eller internationell organisation.

Marknadsordningen

Den gemensamma organisationen marknaden för fiskprodukter av beslutades i början av 1970-talet. Syftet med marknadsordningen var att producenterna skulle få säkra inkomster samt att garantera tillförsel av fisk av tillräckligt hög kvalitet. Den reglering gäller daterar som nu från 19927 och systemet innehåller följandet:

gemensamma marknadsnonner bestämmelser om producentorganisationer ett gemensamt prissystem för överskottshantering, samt regler för handeln med tredje land.

7 Rådets förordning EEG nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för ñskeri- och vattenbruksprodukter

flskeripolitiken 136 Den gemensamma

Gemensamma marknadsnormer

För de viktigare fiskslagen finns fastställt gemensamma försäljningsnorrner, d.v.s. bestämmelser kvalitet och sortering. När be-

om stämmelser fastställts för en vara får denna omsättas endast om den

uppfyller kraven.

Kvaliteten redovisas i form färskhetsklassificering, som sker

av en utifrån fiskens tillstånd vid den tidpunkt då produkten klassificeras och skall justeras i takt med att fiskens nedbrytning framskrider. Klassificeringen sker utifrån fiskens utseende, beskaffenhet och lukt. godkänd fisk får inte användas livsmedel och skall kasseras. Sortering av

som fisk skall ske efter vikt fisk eller antal fiskar per kilo.

per

Ansvaret för klassificering och sortering åvilar säljaren vid första omsättningen. Kontroll att detta är korrekt utfört skall utföras av

av medlemsstaten.

Producentorganisationer

En producentorganisation är organisation som är upprättad initi-

en ativ producenterna, ñskarena, i syfte att vidta åtgärder som bidrar

av till ett rationellt bedrivet fiske och en förbättring av försäljningsvillko-

för dess och härigenom ett stabilare inkomstmönster för fisren varor karena. Producentorganisationer PO är sålunda inte obligatoriska. Finland är dock den enda EU:s fiskenationer som saknar produ-

av centorganisation. En PO kan ha medlemmar från flera medlemsländer. Det är inte tillåtet för PO att förvägra fiskare från andra medlems-

en stater medlemskap. I början 1996 fanns 170 godkända organisa-

av ca tioner inom EU. I Sverige finns fyra.

Organisationerna skall ha produktionsbestämmelser, bl.a. fångstpla-

med åtgärder för fisket till tillgång och efterfrågan, bener att anpassa stämmelser saluföring med regler produkter, kvalitet, storlek,

om om vikt, förpackning och märkning samt villkor för första saluföring på marknaden. En medlemsstat får även överlåta till producentorganisationer att förvalta landets fångstkvoter. Producentorganisationen fördelar då de fastställda kvotema på medlemmarna fartyg eller grupper av fartyg.

Det är den enskilda medlemsstaten fastställer de slutliga kriteri-

som

för godkännande PO EG inom vilka gränser samt fasterna av anger ställer enskild PO skall godkännas eller Medlemsstaten kan

om en även återkalla ett godkännande. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter och intäkter från sålda överskottskvantiteter samt ge-

nom gemenskapsfinansierade bidrag.

Den gemensammafiskeripolitiken 137

Gemensamt prissystem fdr överskottshantering

Inom ramen för marknadsordningen bedrivs marknadsintervention. Före fångstsäsongens början fastställer Rådet ett orienteringspris för de viktigaste ñskprodukterna. Dessa priser gäller för hela Unionen och som regel för ett kalenderår. Orienteringspriset är utgångspunkt vid beräkning av övriga priser.

Orienteringsprisema baseras historiska priser och fastställs med utgångspunkt från i genomsnitt erhållna priser på representativa marknader inom Unionen under de tre senaste åren samt med hänsyn till förväntad utveckling i produktion och efterfrågan.

För de viktigaste fiskslagen fastställer EG ett återtagspris. Detta pris uppgår till mellan 70 och 90 procent av orienteringspriset. Bidrag för återtag utgår enligt EG:s marknadsregler endast till godkända PO. En förutsättning för bidrag till överskottshantering är att organisationen fastställt ett återtagspris för de fiskslag de vill ha med i systemet. Detta återtagspris kan avvika med +/- 10% från det av det av EG beslutade.

Bidrag inom ramen för marknadsordningen

Ekonomiskt stöd kan utgå för nedanstående åtgärder. Producentorganisationerna får ansöka i efterskott om utbetalning av stöd. Åtgär-

derna c till g finansieras av jordbruksfondens garantisektion.

Bildandet P0: producentorganisation kan under de första a av en en

tre åren efter godkännande erhålla stöd för att starta verksamheten.

Stödet får maximalt uppgå till 3%, 2% och 1% av värdet av de varor

saluförs organisationen under dessa tre år, dock maxi-

som genom

malt 60%, 40% 20% organisationens årliga administrativa

resp av

kostnader. Av det utbetalda stödet har medlemsstaten rätt att få 50%

återbetalat genom fiskefonden.

b Inrättande interventionsfonder: under de första fem åren efter

av

inrättandet interventionsfond för överskottshantering ned-

av en se

an kan medlemsstaterna tillhandahålla stöd till producentorganisa-

tionema i form av förmånliga lån för att täcka delar av den förutsed-

da kostnaden för marknadsintervention. Kostnader för sådana för-

måner medfinansieras dock inte av EG.

C Överskottshantering: Producentorganisationema bedriver ett system

med överskottshantering, d.v.s. marknadsintervention. Varor som

inom för den normala försäljningen inte når upp till det gäl-

ramen

138 Den gemensamma fiskeripolitiken

lande återtagspriset köps till detta pris producentorganisatio-

upp av nen. För hanteringen utgår bidrag till PO:n med:

0 87,5 % av återtagspriset för kvantiteter inte överstiger 7 % som av PO:s årliga försäljning, 0 75 % av återtagspriset för kvantiteter överstiger 7 % som men inte 14 % av PO:s årliga försäljning.

För kvantiteter av respektive art överstiger 14 % PO:s försom av säljning utgår således inga bidrag. En sådan nedtrappning stödet av är avsedd att stimulera måttfullhet i fisket och härigenom eftersträva att balans uppnås mellan utbud och efterfrågan.

Stöd utgår endast då varor som återtagits från marknaden lämnas vidare antingen för andra syften än mänsklig konsumtion, t.ex. försäljning för djurföda eller fiskmjölsframställning, eller för sådana ändamål som inte stör den normala marknaden, såsom välgörande ändamål. Mot bakgrund att producentorganisationema kan av erhålla inkomster för återtagna sker viss reduktion de bidrag varor, av som kan utgå. Reduktionen sker enligt schablon bygger en som att bidragsbeloppet skall minskas med ungefär det belopp PO som erhåller vid försäljning överskottsfisken. av

d Förädlingsstöd: För levererade färska, kylda eller levande produkter kan som alternativ till ovanstående stöd förädlingsstöd utgå. En förutsättning är att varan uppfyller vissa krav i fråga kvalitet, storom lek etc. Stödet kan maximalt utgå för 6 procent den under året utav bjudna kvantiteten fiskslaget/skaldjuret ifråga och får inte överav stiga kostnaderna för den totala hanteringen produkterna. Förädav lingen får innebära fryses, saltas, torkas eller kokas. att varan rensas,

e Stöd för privat lagring: vid de tillfällen då priset på frysta produkter sjunker märkbart kan visst bidrag erhållas. Stödet får emellertid inte utgå för mer än 15% den under året totala saluförda kvantiteten av av produkten ifråga. Stödet utgår med ett fast belopp månad efper ter nettovikten och får liksom vid förädling inte överstiga kostnaden för hanteringen. Några regler maximal lagringstid finns inte. om

f Tonfisk för konservering: i syfte att underlätta för gemenskapens tonfiskfiskare kan stöd lämnas till producentorganisationema när importprisema sjunker. I likhet med orienteringspriser räknas ett

fiskeripolitiken 139

Den gemensamma

särskilt producentpris fram och stöd utgår när importprisema under

period legat under en viss procent av producentpriset.

en

g Fast stöd: För vissa produkter som återtas från marknaden utgår ett

s.k. fast stöd, vilket uppgår till 75% det återtagspris PO fast-

av som

ställt före fiskeårets början. De kvantiteter som är berättigade till

stöd får inte överstiga de årliga saluförda kvantitetema för

10% av

berörda produkter. Stödet kan utgå för produkter som försäljs som

djurföda eller till fiskmjölsframställning.

Regler för handel med tredje land

EU:s medlemsländer fångar tillsammans inte tillräckligt med fisk för att täcka det behovet, varför EU är nettoimportör av fisk. Importen

egna regleras bl.a. med tullar och referenspriser.

För flertalet är referenspriset lika med det tidigare nämnda

varor återtagspriset. Det är vanligt att EG i samband med tullnedsättningar föreskriver förutsättning för att erhålla lägre tull är att den im-

att en porterade produkten har ett pris uppgår till minst referenspriset.

som

5.2.3¶Strukturordningarna

Utvecklingsprogram för fiskeflottan

En grundpelama inom fiskets strukturpolitik är strävan efter en mo-

av dern och konkurrenskraftig fiskefiotta samtidigt som man försöker anpassa dess storlek till befintliga resurser.

Rådet fastlägger, mot bakgrund vetenskapliga råd relationen

av om mellan fiskekapacitet och fiskresurser, i beslut hur mycket gemenska-

flotta behöver reduceras under en viss period. pens

Efter förhandlingar med respektive medlemsland beslutar kommissionen ett specifikt för varje land, ett s.k. flerårigt utveck-

om program lingsprogram Multiannual Guidance Programme, MGP där de av rådet beslutade nedskämingsprocenten överförs till medlemsländernas respektive flottor.

Det fleråriga utvecklingsprogrammet med hur mycket olika

anger fisken måste minskas under perioden. Minskningskraven anges i procent for olika slag fartyg beroende vilka redskap som används,

av av vilka arter de fiskar efter och i vilket område fisket bedrivs. Kraven

minskningar fisket i termer fiskeansträngning, vilket om av anges av

140 Den gemensamma fiskeripolitiken

utgör produkten av fartygens kapacitet uttryckt i bruttoton och motorstyrka och deras aktivitet tid till sjöss. Medlemsländerna kan i viss mån välja huruvida de vill genomföra neddragningarna i fiskeansträngning genom minskning i aktivitet eller kapacitet.

Riktlinjerna för den fjärde omgången generationen utvecklingsprogram MGP har fastställts genom rådets beslut 97/413/EG den 26

av juni 1997 om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering

av gemenskapens fiskerisektor under perioden fr.o.m. den l januari 1997 t.o.m. den 31 december 2001 i syfte att uppnå jämvikt mellan resurserna och utnyttjandet av dessa. Beslut hur riktlinjerna skall omsättas i

om särskilda program för respektive lands flotta fattades kommissionen

av den 16 december 1997.

Kommissionen har i förordning 3 fastlagt vilka uppgifter den behöver för att kunna övervaka att de fleråriga utvecklingsprogrammen efterlevs. Medlemsländerna skall bl.a. för varje enskilt fiskefartyg redovisa dess motorstyrka och bruttotonnage.

Licens för yrkesmässigt fiske

I grundförordningen 3760/92 anges, att för att bidra till bättre

en reglering resursutnyttjandet och till ökad insyn, skall ett övergripande

av gemenskapssystem för fiskelicenser införas. I särskild förordning 9 anges de bestämmelser som skall gälla för ett sådant licenssystem. Bl.a. fastslås att alla fiskefartyg i gemenskapen skall ha en licens knuten till fiskefartyget och att medlemsstaten skall utfärda och administrera fiskelicenser för de fiskefartyg för dess flagg.

som

Den gemensamma struktur- och regionalpolitiken

Den gemensamma struktur- och regionalpolitiken syftar till att öka den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan medlemsländerna samt att motverka ett Europa med alltför stora regionala skillnader.

Unionen har sex finansiella instrument för genomförandet sin

av struktur- och regionalpolitik: de fyra strukturfondema, sammanhållningsfonden Cohesion Fund och lån från Europeiska investeringsbanken European Investment Bank, EIB. De fyra strukturfondema är:

3 Kommissionens förordning EG nr 109/94 av den 19 Januari 1994 om ett fiskefartygsregister for gemenskapen 9 Rådets förordning EG 3690/93 den 20 december 1993 ett

nr av om gemenskapssystem för fastställande av bestämmelser om vilka uppgifter som minst måste ingå i fiskelicenser i

gemensamma

0 Europeiska regionala utvecklingsfonden, regionalfonden

European Regional Development Fund, ERDF 0 Europeiska socialfonden, socialfonden European Social Fund,

ESF 0 Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket,

jordbruksfonden European Agricultural Guarantee and Guidance

Fund, EAGGF 0 Det finansiella instrumentet för fiskets utveckling -fiskefonden

Financial Instrument for Fisheries Guidance, FIFG.‘° Sammanhållningsfonden och investeringsbanken finansierar insatser en mera ad hoc basis och styrs sina speciella regler. Struktur-

av egna fonderna verkar inom ett gemensamt regelverk, baserat på fyra principer: koncentration, partnerskap, programplanering och additionalitet ung. tillskottsprincipen.

Den första principen, koncentration, har syfte att främja effek-

som tiviteten i användningen av fondmedlen genom att fondemas verksamhet fokuseras till ett begränsat antal mål, varav en del är regionalt avgränsade och andra är horisontella, d.v.s. gäller i hela unionen.

Den andra principen för hur strukturfondema verkar är partnerskap, vilket innebär ett nära samarbete mellan berörda parter i alla stadier av arbetet. Parterna som avses är dels kommissionen, dels alla de myndigheter och organisationer som utsetts av varje medlemsstat nationell, regional och lokal nivå. Partnerskapet innebär således en organiserad samverkan mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter och näringsliv.

Programplanering utgör den tredje allmänna principen för strukturfondemas verksamhet. Programplaneringen skall ge som resultat att fleråriga program för de olika målen utarbetas och godkänns genom en samarbetsprocess inom partnerskapet. Planeringen avser specifika perioder. Den tidigare programperioden avsåg åren 1988-1993 medan den nu pågående perioden omfattar 1994-1999.

Den fjärde principen, additionalitet, syftar till att undvika att resurserna från strukturfondema endast ersätter nationella offentliga utgifter för strukturâtgärder. Gemenskapens medel skall utgöra ett tillskott till medlemsstaternas egna insatser.

Resursema för unionens strukturpolitik har ökat avsevärt de senaste åren, från 3.7 miljarder år 1985 till 18.3 miljarder ecu år 1992 och

ecu

‘° Det finansiella instrumentet för fiskets utveckling är i juridisk bemärkelse ingen fond. Beteckningen Fiskefonden används emellertid i svenska översättningar av förordningstexter varför begreppet kommer att användas även i denna text.

fiskeripolitiken 142 Den gemensamma

budgeterade 33 miljarder ecu år 1999. För perioden 1994 1999 finns

- 170 miljarder tillgängliga från gemenskapens budget för struktu-

ecu rella åtgärder, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av den totala budgeten för perioden eller 0.45% av hela unionens BNP

Åtgärderna inom ramen för strukturfondema koncentreras till fyra regionalpolitiska mål, vilka svarar för 85% av medlen:

mål 1 för mindre utvecklade regioner ca 70% 0 -

mål 2 för anpassning de regioner som hårdast drabbats av in-

- av dustriell tillbakagång 11% mål 5b för strukturell anpassning i landsbygdsområden 4%

0 -

mål 6 för anpassning i glest befolkade regioner 0.5% avser en-

-

dast Sverige och Finland.

Härutöver finns tre mål som tillämpas i hela unionen utan geografiska begränsningar. De erhåller 15% av medlen:

mål 3 fokuserar på långtids- och ungdomsarbetslöshet 0

mål 4 bistår vid anpassningen till den industriella utvecklingen av 0

redan sysselsatta mål 5a främjar anpassningen inom jordbruks- och fiskerisektom

o

5%.

De olika fonderna kombineras för att finansiera de olika målen; matrisen enligt nedanstående tabell.

kan summeras

Tabell 5.1: Kombination av mål och fonder för finansiering Mål/F ond Re onal Social Jordbruk Fiske 1 X X X 2 X 3 4 Sajordb. 5a fiske 5b X 6 X

Av fondemas totala medelsvolym beslutas 90% inom för de oli-

ramen ka målen på initiativ medlemsstaterna. Utifrån de redovisade

av ovan principerna utarbetas utvecklingsprogram. För de regionala målen kan

Uppgifter från kommissionens First Report on Economic and Social Cohesion 1996 ISBN 92-827-8877-6

gemensamma

flera program finnas i varje land, ett för varje region. För perioden 1994 99 har över 300 program förhandlats fram i partnerskap mellan

medlemsstaterna och kommissionen, varav ungefär hälften mål

avser

Härutöver har 9% av medlen reserverats för s.k. gemenskapsinitiativ, av kommissionen initierade riktade insatser. Inom ramen för 13 olika specifika teman finns ungefär 400 program.

För de program som utarbetas inom ramen för mål och gemenskapsinitiativ gäller att särskilda målsättningar, möjligt uttryckta i kvan-

om titativa termer, skall fastställas för de åtgärder som föreslås. Varje program skall följas upp och utvärderas enligt en standard som fastställts i

rådsförordning Bl.a. skall övervakningskommitté inrättas för en en uppföljningen av varje program. Denna kommitté, som är sammansatt av partnerskapet, d.v.s. i programmet delaktiga på regional och nationell nivå samt företrädare från kommissionen, har till uppgift att studera utvecklingen av programmets genomförande och vid behov föreslå ändringar.

Slutligen har 1% av medlen avsatts för nyskapande åtgärder. De flesta av dessa utarbetas efter anbudsförfarande. Kommissionen beslutar efter att ha efterfrågat anbud avseende olika riktade insatser.

De till fiskerinäringen speciellt riktade stöden är:

Mål 5a utveckling och anpassning av fiskerinäringen

- Programdokument framförhandlat mellan kommissionen och medlemslandet på initiativ av medlemsstaten

Gemenskaps- Pesca skapa arbetstillfällen ifiskeberoende

initiativ regioner

Program förhandlas fram mellan kommissionen och medlemslandet på initiativ av medlemsstaten

Nyskapande Specifika projekt utarbetas initiativ av åtgärder kommissionen.

Härutöver finns stöd till förmån för fiskerinäringen inom ramen för struktur- och regionalpolitiken där fiskerinäringen inte är huvudsaklig målgrupp t.ex. mål 2 och 5b.

‘Z Rådets förordning EEG nr. 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning EEG nr. 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning EEG nr. 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondemas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga fmansieringsorgans verksamheter.

144 Den gemensamma fiskeripolitiken

Stöd via EG:s strukturfondsprogram till verksamheter som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken CFP får dock bara ges via fiskefonden. Stöd som ges via andra strukturfonder måste således avse verksamheter som inte omfattas av CFP. Flertalet strukturfondsprogram innehåller på något sätt de horisontella faktorerna kompetensutveckling, kultur, miljö, turism, ny teknik och små/nya företag. Inom ramen för dessa kan det finnas dels fiskeanknutna projekt, dels generella åtgärder som riktar sig mot en bredare krets.

Direkta stöd till fiskerinäringen

Utvärderingen av den gemensamma fiskeripolitiken år 1992 ledde bl.a. till rekommendationer om bättre samordning av olika regionala och strukturella stöd samt påtalade behovet större socioekonomiska hän-

av syn vid omstruktureringen av fiskesektom.

Dagens stödregim utgör ett resultat av denna översyn. Bl.a. har fiskets strukturstöd fått sitt eget finansiella instrument, allmänt kallad fiskefonden. Fiskefonden regleras, liksom de tidigare tre strukturfondema socialfonden, regionalfonden och jordbruksfonden, av en särskild förordning i vilken föreskrivs hur strukturstödens regelverk skall tillämpas för fiskerinäringen, samt en förordning med mera specifika regler för fiskets stöd

Mål 5a

På förslag medlemsstaten utfonnas utvecklingsplaner för hela fiske-

av rinäringen, såväl flottan fiskehamnar, vattenbruk och bered-

som ningsindustrin. Utvecklingsplanema bildar s.k. programdokument. Des-

skall tjäna som handlingsplaner för längre perioder. De stöd till fissa kerinäringen omfattas dokumenten inordnas i mål 5a fiske, vil-

som av ket utgör fiskerinäringens mest betydande stöd. Nuvarande programdokument löper från 1994 1999. För Sverige och Finland gäller dock

perioden 1995 1999.

-

3 Rådets förordning EEG 2080/93 den 20 juli bestämmelser för

nr av 1993 om implementering av förordning EEG nr 2052/88 om det finansiella instrumentet för fiskets utveckling

Rådets förordning EG nr 3699/93 av den 21 december 1993 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturdstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektom och för beredning och avsättning av dess produkter

Programdokumenten innehåller fyra olika delar:

1 detaljerad beskrivning hela fiskerinäringen inom respektive

en av land,

2 ett avsnitt de målsättningar gäller för näringens olika delar

om som

hamnar, beredningsindustrin 0.s.v,

3 s.k. âtgärdsblad, vari skall fastställas vilka investeringar som skall prioriteras och vilka, såväl kvantitativa som kvalitativa, effekter åtgärderna förväntas få resultat utifrån målsättningarna för varje som fiskerinäringen, del av

4 finansieringsplan hur medlemslandets och gemenska-

en som anger ekonomiska stöd skall fördelas över olika delar av näringen. pens

De tre första delarna benämns ibland sektorplan.

I åtgärdsbladen för flottan skall, med utgångspunkt från det fleråriga

utvecklingsprogammet MGP, bl.a. hur stor del av flottan som anges beräknas föras ut respektive föras in. Resultatet skall uttryckas i motorstyrka och tonnage. Nedanstående åtgärder kan omfattas programdokumentet och av därför medfinansieras gemenskapen. Det är dock medlemslandet av väljer vilka delar skall omfattas. Åtgärderna har rubricerats som som

enligt fiskefondens tillämpningsförordning.

Anpassning av fiskeansträngningen:

upphörande med fiske bl.a. skrotning och försäljning till 0 permanent tredje land

upprättande gemensamma företag och samarbetsprojekt med

0 av företag i tredje land och för fiske utanför gemenskapens vatten

Förnyelse och modernisering av fiskeflottan:

0 nybyggnation

tillämpning bättre fisketeknik, selektiva redskap 0 av t.ex. mera

förbättring hygien- och lagringsförhållanden för fiskprodukter

0 av ombord förbättring arbetsförhållanden och säkerhet ombord och 0 av utrustning ombord på fartygen underlättar kontroll av fisket. 0 som

Stöd till investeringar i vattenbruk, skydd av marina områden t.ex. för att isolera skyddsvärda undervattensområden, utrustning i fiske-

146 Den gemensamma fiskeripolitiken

hamnar samt beredning och saluförande av fiskets och vattenbrukets produkter. Prioritet ges till åtgärder som förbättrar: 0 produktkvalitéten

arbetsmiljön fiskens miljö och hälsa de hygieniska förhållandena samt som reducerar den negativa miljöpåverkan.

Övriga åtgärder:

0 Avsättningsfrämjande åtgärder och uppsökande av nya marknader

marknadsföring, generellt dock inte med anknytning till specifik produkt eller region

0 Åtgärder som initieras av näringen t.ex. för producentorganisatio-

ners program för förbättrad kvalitet och saluföring 0 Tillfälligt stillaliggande med fiskefartyg om det orsakats av oförut-

sedda, enstaka händelser 0 Åtgärder av socioekonomisk karaktär sedan år 1995 kan medel

utgå till förtidspensionering och avgångsvederlag för fiskare då

fartyg skrotas

Nyskapande åtgärder Kommissionen har särskilda medel avsatta för nyskapande åtgärder. Till skillnad från vad som gäller för att utarbeta program enligt de olika målen är det i detta fall kommissionen som tar initiativet. En procent av det totala anslaget till strukturfondema har avsatts för ändamålet och respektive fonds förordning har en särskild artikel som anger vilka slag av projekt som kan avses.

Vad avser fiskefonden anges dock i dess grundförordningm, att 2% av den summa som avsatts för mål 5a-program skall reserveras för ny-

skapande åtgärder.

Exempel på projekt som finansierats genom avsatta medel för nyskapande åtgärder är utveckling kommissionens datasystem för

av

5 Rådets förordning EG nr 2719/95 av den 20 november om ändring av förordning EG nr 3699/93 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektom och för beredning och avsättning av dess produkter 15Rådets förordning EEG nr 2080/93, artikel 4 ‘72% av programperiodens 900 mecu 1994-99, ger 18 mecu, d s ca 3 mecu om

v

, året.

Den gemensamma fiskeripolitiken 147

medlemsländemas ekonomiska rapporteringar om strukturstöden, kommissionens fiskefartygsregister, samarbetsprojekt mellan EU och Marocko, den under 1997 pågående unionsomfattande kampanjen till förmån för ökad fiskkonsumtion samt räntabilitetsstudier som genomförs på uppdrag kommissionen. Vissa av projekten väljs ut efter an-

av sökan om projektmedverkan i Europeiska Gemenskapemas officiella Tidning EGT 0fliczal Journal i

an

Gemenskapsinitiativet Pesca

Kommissionen har rätt att på eget initiativ inrätta särskilda program riktade mot enskilda näringar i svårigheter eller regioner med specifika problem. F.n. finnes t.ex. gemenskapsinitiativ riktade mot regioner där textil-, försvarsmateriel- respektive stålindustrin är tillbakagång Retex, Konver Resider och mot landsbygds- respektive storstadsregioner

resp. Leader resp. Urban.

Ett allt mer rationellt fiske i kombination med hårt ansträngda fiskresurser leder till viss undersysselsättning för fiskarkåren. Följdema blir extra kännbara i de regioner där fisket traditionellt är en dominerande näringsgren och där de alternativa arbetstillfällena är få. För att försöka bidra till att underlätta denna situation inrättade kommissionen i juni 1994 ett särskilt s.k. gemenskapsinitiativ för fiskerinäringen, Pesca

Pesca är direkt riktat mot fiskerinäringen har ett mer socioeko-

men nomiskt perspektiv än det ovan nämnda mål 5a. Syftet är att försöka finna kompletterande eller alternativ sysselsättning till de fiskare som, delvis följd de fleråriga utvecklingsprogrammen, blir undersys-

som en selsatta eller helt utan arbete. Mot denna bakgrund finansieras Pesca inte fiskefonden utan även regionalfondenu och social-

genom av

bara

fonden

.

8 94/C 185/08 1°Rådets förordning EEG 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av

nr förordning EEG 4253/88 tillämpningsföreskrifter för förordning EEG nr

nr om 2052/88 samordningen de olika strukturfondemas verksamheter dels

om av inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter, innehåller regler om s.k. gemenskapsinitiativ. 2°Kommissionens meddelande 94/C 180/01 PESCA av den 1juli 1994 2‘ Rådets förordning EEG 2083/93 den 20 juli 1993 om ändring av

nr av förordning EEG 4254/88 genomförandebestämmelser till förordning

nr om EEG nr 2052/88 vad gäller Eurpeiska regionala utvecklingsfonden 22Rådets förordning EEG 2084/93 av den 20 juli 1993 om ändring av

nr förordning EEG 4255/88 genomförande bestämmelser till förordning

nr om EEG nr 2052/88 vad gäller Europeiska socialfonden

148 Den gemensamma fiskeripolitiken

En av uppgifterna för regionalfonden är att främja och förbättra förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i regionerna. Fonden kan i detta syfte finansiera lokala utvecklingsprojekt och investeringar i näringslivet som möjliggör att arbetstillfällen skapas eller bibehålls, i synnerhet i små och medelstora företag. Fonden uppmuntrar särskilt till att utveckla och nyttja lokala resurser.

Socialfonden skall underlätta tillträdet till arbetsmarknaden och utveckla färdigheter och kvalifikationer. Fonden kan i detta syfte finansiera omskolning, yrkesutbildning och vidareutbildning, liksom rekryteringsstöd i samband med nyinrättade arbetsplatser.

Till skillnad från de horisontella, d.v.s icke geografiskt avgränsade, åtgärderna inom mål 5a, är Pesca ett regionalt stöd, riktat mot särskilt fiskeberoende regioner. De stödberättigade områdena väljs med-

ut av lemslandet i samråd med kommissionen grundval bl.a. sysselsätt-

av ning inom fiskerisektom, arbetslöshet i regionen som helhet och avstånd till större stad. Ett grundläggande kriterium är dock att de utvalda områdena i huvudsak omfattas av de s.k. målområdena 2 och 5b Bakgrunden härtill är att Pesca främst utgör ett komplement till målen 2 och 5b sedan dessa visat sig otillräckliga för att tillgodose behoven for fiskeberoende regioner. Syftet är att bidra till en mera diversifierad näringslivsstruktur i regionen och arbetsskapande åtgärder finna

genom sysselsättningsalternativ för fiskare. Medlemslandet kan välja att diversifiera till helt andra sektorer och/eller att vidga verksamhetsfáltet inom själva fiskerisektorn. Exempel på stödberättigade åtgärder inom den senare kategorin är:

utveckling av fiskehamnar för nya ändamål utvidgning av fiskarnas yrkesmässiga kunskaper satsningar på sjö- och fiskeanknuten turism bildande av kontaktytor med andra Pescaregioner for idé- och erfarenhetsutbyte

0 särskilda projekt av allmänt intresse, t.ex. pilotprojekt for resursför-

valtning eller kvalitetsförbättring.

Vilken fond skall finansiera åtgärden ifråga beror dess karaktär.

som av Rent fiskeanknutna projekt, såsom ett pilotprojekt for resursförvaltning, finansieras av fiskefonden, en turistsatsning skulle finansieras av regio-

Z3Något tillägg i kommissionens meddelande om Pesca 94/C 180/01 med anledning av tillkomsten av mål 6 då Sverige och Finland blev medlemmar har inte gjorts men det framgår av artikel 1 i det svenska Pescabeslutet att projekt inom mål 6-regionen inte kan finansieras.

Den gemensamma fiskeripolitiken 149

nalfonden medan utbildningssatsningarfinansieras från socialfonden. De program som nu löper gäller för perioden 1995-99.

Indirekta stöd till fiskerinäringen

Utöver de riktade stöden till fiskerinäringen finns stöd inom ramen för EG:s allmänna struktur- och regionalpolitik som indirekt kan komma även fiskerinäringen till godo.

Det handlar i dessa fall inte att utveckla fisket i sig utan regionen

om eller näringslivet som helhet. De fonder som är aktuella är i huvudsak regional- och socialfonden, även jordbruksfonden kan bli aktuell i

men de fall ett projekt med anknytning till fiske avser kompletterande sysselsättning för lantbrukare.

Mål 1 och 6

Målen 1 och 6 gäller i särskilda stödområden vilka fastställs efter förhandling mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kriterierna är en bruttonationalprodukt lägre än viss procent av unionens genomsnitt

en respektive gles befolkning. För dessa områden skrivs allmänna utvecklingsplaner. För fiskets del kan regionalfonden t.ex. in och finansiera

utveckling turistfisket eller infrastrukturella satsningar såsom en av byggnationer kajer och andra hamnanläggningar och socialfonden

av kan finansera utbildningssatsningar.

Det horisontella mål 5a fiske ingår integrerad del av mål 1

som en och 6-programmen med samma regler som för mål 5a i övriga delar av unionen, bortsett från finansieringen nedan Additionalitet.

se om

Mål 3

Mål generella sysselsättningsåtgärder för redan arbetslösa, sär-

3 avser skilt riktade mot långtidsarbetslösa och Detta mål är av indirekt

unga. intresse för fisket näring omfattar personer som blivit friställ-

som men da från fiskerinäringen liksom från alla andra näringar.

Mål 4

kompetensutveckling inom företag och organisationer för Mål 4 avser att stärka konkurrenskraften inom dessa. Företag och organisationer

150 Den gemensamma fiskeripolitiken

inom fiskerinäringen liksom inom alla andra branscher kan söka medel för dylika satsningar.

Mål 2 och 5b

Av något mer specifikt intresse för fiskerinäringen är dock målen 2 och 5b. Översynen av den gemensamma fiskeripolitiken år 1993 fick bl.a. som resultat rekommendationer om bättre samordning av de olika regionala och strukturella stöden och behovet större socioekonomisk

om av hänsyn vid omstruktureringen fiskesektom. Förutom att den särskil-

av da fiskefonden instiftades, blev en av följderna att fiskerinäringen kom att omnämnas bland de kriterier berättigar till stöd enligt de båda

som målen 2 respektive 5b.

Mål 2 syftar till att underlätta för regioner med industriell tillbakagång och mål 5b avser utveckling av landsbygdsområden. I den förordning behandlar hur dessa målområden skall väljas ut 24 påtalas nu

som särskilt att socioekonomiska effekter omstruktureringen av fiskeri-

av sektom skall kunna utgöra grund.

Eftersom fiskefonden inte är finansiär för dessa mål, är det inte åtgärder riktade mot den yrkesmässiga fiskerinäringen som kan komma ifråga utan, i likhet med vad gäller för målområdena l och gene-

som rella satsningar mot näringslivet i regionen, inklusive turistfisket, infrastrukturella satsningar och kompetensutveckling.

Övriga gemenskapsinitiativ

Av de 13 olika gemenskapsinitiativ finns kan, förutom Pesca, initi-

som ativen Leader och Interreg vara av visst intresse för fiskerinäringen. Leader syftar till att utveckla landsbygden genom att stimulera företagande och initiativförmåga. Interreg är ett gränssamarbetsprojekt som syftar till att påskynda integrationsprocessen i Europa genom att minska de hinder som nationsgränser kan utgöra.

.

I både Leader- och Interregprogrammen kan insater med anknytning till fiske komma ifråga stöd från regional- social- eller jord-

genom bruksfonden. Det är följaktligen insatser inte är direkt riktade mot

som det yrkesmässiga fisket som kan komma ifråga. Insatsema kan gälla

2‘ Rådets förordning EEG 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av

nr förordning EEG nr 2052/88 om strukturfondemas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter

Den gemensamma fiskeripolitiken 151

generella satsningar mot näringslivet i området, infrastruktursatsningar och kompetensutveckling.

Nästa programperiod

Nuvarande program enligt de olika målen och gemenskapsinitiativen gäller fram till och med år 1999 25. I mitten juli 1997 presenterade

av kommissionen sin övergripande strategi för den struktur- och regionalpolitik som avses följa från och med år 2000. Den föreslagna strategin utgör en del av dokumentet Agenda 2000. Dokumentet innehåller även en analys över de stater som ansökt om medlemskap i unionen och de förestående förhandlingarna med dessa, samt anger riktlinjerna för den fortsatta reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vad avser struktur- och regionalpolitiken föreslår kommissionen:

0 En total summa på 275 miljarder ecu 1997 års priser avsätts för

strukturfonderna och den s.k. sammanhållningsfonden för perioden

2000 2006. Summan kan jämföras med de 200 miljarder ecu som

-

avsattes för perioden 1993 1999. Av den föreslagna summan före-

-

slås 45 miljarder for nya medlemsstater och 20 miljarder för sam-

manhållningsfonden. Under perioden 1993-99 ökade anslaget till

strukturfonderna successivt. Under kommande period kommer an-

slaget till strukturfonderna för nuvarande medlemsstater EU 15

istället att stegvis minskas, från 31,3 miljarder år 1999 till 27,3

ecu

år 2006.

De nuvarande sju målen mål l 5a och 5b, samt mål 6 reduce- 0 -

ras till tre: två regionala mål och ett horisontellt mål för mänskliga

resurser.

0 Andelen av befolkningen EU 15 som omfattas av något regionalt

mål sänks från 51% till mellan 35 och 40%.

25Med undantag mål 2-programmen som löper över treårsperioder Sverige

av och Finland dock har medgivits undantag och har program som löper över fem år, i likhet med våra övriga program.

152 Den gemensamma fiskeripolitiken

Tre mål

Förslaget innebär fortsatt hög prioritet för de mindre utvecklade re-

en gionerna enligt mail Ungefär två tredjedelar den totala potten för

av EU 15 beräknas riktas mot dessa regioner.

För nuvarande mål 6-regioner endast finns i Sverige och Fin-

som

land och de nuvarande mål l-regioner som fortsättningsvis inte skulle

stödberättigade enligt mål skall speciella övergångsarrange-

vara

inrättas. Vilka dessa arrangemang skulle vara framgår dock inte. mang

Ett nytt mål ägnat åt ekonomisk och social omstrukturering, kommer att omfatta följande regioner:

områden genomgår ekonomiska förändringar nedgång inom

0 som

industri eller service

landsbygdsområden på tillbakagång

ñskeberoende regioner i kris

storstadsdistrikt med svårigheter.

Alla dessa regioner möter strukturella problem i form av ekonomiska svårigheter, hög arbetslöshet eller avfolkning. Ett begränsat antal geografiska områden betydande storlek föreslås identifieras i syfte att

av

underlätta för en integrerad strategi.

De mål 2-programmen kommer att främja ekonomisk diversifie-

nya ring med riktat stöd för små och medelstora företag samt större tyngdpunkt på yrkesutbildning, bevarande av miljö och bekämpning av soci-

utslagning, i synnerhet i storstadsregioner.

I syfte att förenkla föreslås, liksom idag är fallet med mål

att samtliga fonder involveras genom ett integrerat proprogrammen,

region. De regioner idag omfattas av mål 2- eller Sbgram per som

inte längre skulle vara stödberättigade under de nya program men som kriterierna, kan komma att erhålla ekonomiskt stöd under en övergång-

speriod.

Ett nytt mål 3 föreslås inrättas för regioner som inte omfattas av mål 1 eller Det kommer att bistå medlemsstaterna att anpassa och modernisera system och för utbildning, fortbildning och sysselsätt-

program ning. Det målet kommer att främja aktiviteter inom fyra områden:

nya

underlättande av ekonomiska och sociala förändringar livslånga utbildnings- och fortbildningssystem

en aktiv arbetsmarknadspolitik

bekämpning av social utslagning.

Den gemensamma fiskeripolitiken 153

Färre gemenskapsinitiativ

Det finns för närvarande 13 olika gemenskapsinitiativ med 400 program, lika många som alla andra strukturella åtgärder tillsammans. Mot bakgrund att flera initiativen ägnas samma ämnen som huvud-

av av

föreslår kommissionen att begränsa dem till att omfatta programmen, tre områden:

gränsöverskridande samarbete

landsbygdsutveckling mänskliga med särskild uppmärksamhet mot lika möjlig-

resurser, heter för olika grupper.

Övriga nuvarande gemenskapsinitiativ kommer att inbegripas i något

de målen. Härigenom skall andelen struktunnedel som avsätts av nya för gemenskapsinitiativ minskas från nuvarande nio procent till fem.

Nyskapande åtgärder

Slutligen konstaterar kommissionen att de projekt som initieras under rubriken nyskapande åtgärder, vilka under innevarande period tar upp

1% strukturfondema, måste förbättras. Dagens situation med ett ca av stort antal spridda och svårövervakade miniprojekt måste undvikas. I fortsättningen skall medlen i stället koncentreras till mer omfattande projekt för att underlätta förvaltning och övervakning.

Ökad kostnadseflektivitet

I syfte att kunna effektivisera användningen av struktunnedel, föreslår kommissionen förenklad förvaltning samt större flexibilitet och de-

en centralisering vid implementering de olika stödprogrammen. Kom-

av missionen kommer dock att kräva större selektivitet och stringens när de olika åtgärderna skall fastställas i programmen samt att begreppet partnerskap måste få verklig mening. Övervaknings- och utvärde-

en ringssystemen förbättras och görs mer rigorösa.

Det minskade antalet mål och gemenskapsinitiativ skulle utgöra ett första steg mot förenkling. Ett minskat antal program med flera in-

en volverade fonder torde minska den administrativa bördan samt stärka den integrerade ansatsen.

Fiskets roll i den nya politiken

Om kommissionens förslag genomförs skulle fiskefondens insatser fortsatt utgöra del integrerade för mål 1-regioner. Lika-

en av program ledes skulle fiskefonden nyttjas tillsammans med övriga fonder inom det nya mål inom för ett samlat för respektive region.

ramen program

Även utanför de mål och 2-regionema skulle fiskets

nya omstrukturering kunna fortsätta att stödjas. Något detaljerat förslag på utformning finns emellertid inte. I dokumentet Agenda 2000

sägs endast att det skall täcka Unionens samtliga kuststräckor. Ingenting nämns om det yrkesmässiga sötvattensfisket. Inte heller diskuteras beredningsindustri eller vattenbruk i inlandet utanför de utpekade stödregionerna.

Stödet till fiskerinäringen kommer dock enligt förslaget att finansieras, inte av fiskefonden utan av jordbruksfondens garantidel. Även strukturstödet till jordbruket utanför målregionema kommer att finansieras genom jordbruksfondens garantidel.

Genom att finansiera fiskestödet jordbruksfondens garanti-

genom del, vilken finansierar den gemensamma jordbrukspolitiken CAP och inte utgör del strukturfondema, begränsar strukturfondemas

en av man anslag till fiskerinäringen till målområdena men näringen får ändå stödmöjligheter utanför de regionerna.

Vad avser nuvarande mål 6-området skulle detta enligt Agenda 2000 försvinna efter en utfasningsperiod. Enligt tjänsteman vid kommissionens fiskeridirektorat pågår dock förhandlingar internt inom kommissionen som pekar att det gleshetskriterium som idag gäller för mål 6 skulle komma att införlivas i mål I sådana fall skulle fisket i mål 6-regionerna fortsatt stödjas inom för ett nytt mål

men ramen

Implementering av den nya politiken

Kommissionen avser lägga fram förslag till rådsförordningar i feb-

nya ruari 1998. Förslagen skall omfatta dels allmänna regler olika må-

om lområden, förhandlingsprocesser etc., dels specifika förordningar för respektive strukturfond. Enligt generaldirektoratet för fiske, DG XIV, skall vidare förslag tillämpningsförordning till fiskefonden utarbetas till juli 1998.

Beslut i ministerrådet hoppas man skall kunna fattas i december 1998, vilket skulle medge ett år för medlemsländerna och kommissionen att förhandla fram de olika

programmen.

Kontrollförordningen

Fiskerikontrollen utgör en integrerad del av den Europeiska unionens fiskeriförvaltning. I grundförordningen anges att ett kontrollsystem för hela ñskesektom skall införas, vilket skedde genom en ny förordning om kontroll 1993. Förordningen utvidgar den tidigare kontrollen till att även omfatta fiske i Medelhavet, i öppet hav och i tredje lands vatten.

Medlemsstater har juridisk skyldighet att säkerställa att alla åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken genomförs. Vid införandet av kontrollsystemet beslutades att ansvaret skulle ligga på medlemsländerna och att en särskild kontrollmyndighet skulle utses i varje land. Ett alternativ som övervägdes var att en inspektionsenhet ansvarig för hela gemenskapen skulle inrättas men rättsliga, politiska och praktiska skäl talade emot. Bl.a. önskade medlemsländerna utöva den internationellt garanterade rätten att patrullera de vatten som står under deras jurisdiktion och de flesta medlemsländerna hade redan en ansvarig kontrollmyndighet.

Kontrollmyndighetemas roll är att vaka över att all relevant lagstiftning tillämpas effektivt, på ett kostnadseffektivt sätt och med ett minimum av störningar för fiskerinäringen.

Kontrollförordningen, som omfattar alla aspekter av ñskeripolitiken, innehåller föreskrifter om bevarande och förvaltning av fiskresursema, strukturåtgärder och åtgärder avseende marknadsor-

den gemensamma ganisationen. Kontrollförordningen stipulerar följande huvudområden för verksamheten:

Inspektion och kontroll fiskefartygen och deras verksamhet

av

Övervakning av fångsterna

Kontroll av vilka fiskeredskap som används Reglering och stopp av fiskeverksamheten

Inspektion och kontroll av vissa åtgärder för att förbättra och anpas-

sa strukturerna inom fiskerisektom, inbegripet vattenbruket 0 Inspektion och kontroll av vissa åtgärder rörande den gemensamma

organisationen av marknaden för fiskeriprodukter.

Dessutom innehåller förordningen bestämmelser om kommissionens rätt att inspektera den nationella fiskerikontrollen samt om sanktioner.

Kontrollförordningen är mycket detaljerad till sin utformning. Ned-

beskrivs de huvudsakliga bestämmelserna för hur medlemsländerna an skall utföra verksamheten.

2°Rådets förordning EEG nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem for den gemensamma ñskeripolitiken

156 Den gemensamma fiskeripolitiken

Inspektion och kontroll av fiskefartyg och deras verksamhet

Förordningen anger att fartyg skall inspekteras och kontrolleras till sjöss och i hamn. Vid inspektioner skall all verksamhet och dokumentation rörande landning, försäljning, transport och lagring av fisk samt registrering av landningar och försäljning undersökas. Kontroll av redskap skall utföras.

Medlemstaten skall själv besluta om hur denna inspektion skall ske men den skall genomföras så att de inte gör onödiga ingrepp i den normala verksamheten. Förordningen anger inte någon ambitionsnivå för kontrollerna. Flera länder och kommissionen betraktar dock för närvarande kontroll av ca. 10% av alla landningar som ett riktmärke. Beroende av hur det totala kontrollsystemet byggs upp kan nivån på den fysiska kontrollen anpassas.

I april 1997 fattades ett beslut om kontroll av vissa fiskefartyg med satellitbaserad överföring av information. Beslutet skall träda i kraft i sin första fas 30 juni 1998. De fartyg som då kommer att omfattas är fartyg längre än 24 meter som fiskar på öppet hav eller i vissa tredjelandsvatten eller som fiskar för industriändamål. I den andra fasen, som skall starta 1januari 2000, skall alla fartyg över 24 meter utrustas med sändare. Fartyg som enbart fiskar inom 12 nautiska mil från baslinjen eller tillbringar mindre tid än 24 timmar till sjöss skall dock undantas från skyldigheten.

Övervakning av fångsterna samt reglering och stoppav

fiskeverksamheten

De nationella myndighetema är ansvariga för uppföljningen av de nationella kvotema och för att överfiske inte sker. För att möjliggöra kvotuppföljning har en rad bestämmelser införts i kontrollförordningen. Loggbok skall föras av alla fartyg över l0 m. I dessa skall för varje fiskeresa anges fångstmängd ombord av varje art, datum och plats för fångst samt vilket fiskeredskap som använts. Loggboken skall inom 48 timmar efter landning skickas till kontrollmyndigheten tillsammans med en landningsdeklaration.

Vid försäljning av fångsten upprättas ett försäljningsdokument med information om arter och storleksklasser, pris och mängd, användning av fångster som dragits tillbaka från marknaden, säljarens och köparens namn samt dag och plats för försäljning. I Sverige kallas detta dokument för avräkningsnota det svenska begreppet kommer att användas

fortsättningsvis. Även försäljningsdokumenten avräkningsnotoma

27Rådets förordning EG nr. 686/97

gemensamma

skall skickas till kontrollmyndigheten inom 48 timmar efter avslutad försäljning.

I beräkningar av kvotutnyttjandet används avräkningsnotoma för att avgöra totala fångstmängden art. Med hjälp loggböcker och

av en av landningsdeklarationer fördelas fångsten på havsområden och kvoten kan avräknas. Den information loggböcker, landningsdeklarationer

som och avräkningsnotor ger används vid sidan av kvotavräkning också för sammanställning av statistik över fisket. Bl.a. skall uppgifter angående förbrukad kvot i försäljningsdokumentationen överensstämma med uppgifter i loggböcker och landningsdeklaration.

Tredjelandsfartyg som har tillåtelse att fiska inom medlemsstats

en vatten skall föra loggbok och lämna landningsdeklaration

som ovan. Tredjelandsfartyg skall anmäla om de avser landa fångst i en medlemsstat 72 timmar i förväg. Denna tidsgräns kan ändras medlemslandet

av och Sverige tillämpar timmar i Östersjön. Tredjelandsfartyg

ex. sex skall också anmäla när de avser träda i medlemslands ekonomiska zon samt anmäla i vilken hamn fisken avses landas hailing system. Ytterligare skyldighet att lämna uppgifter och genomföra stickprovskontroll gäller omlastning av fångster till havs samt dokumentation

av transporter av importerad eller landad fisk till försäljningsplatsen.

Förordningen stipulerar att varje medlemsstat en gång per månad till kommissionen skall sända information om vilka mängder varje

av kvoterat fiskbestånd som landats under föregående månad. Vidare skall varje stat då 70% av kvoten utnyttjats meddela kommissionen detta och göra en prognos över när kvoten beräknas vara fullt utnyttjad. En medlemsstat skall också informera andra medlemsstater om landningar av dess fartygs fångster i detta land.

Varje medlemsstat skall fastställa ett datum då den nationella kvoten av en viss art skall anses förbrukad och då förbjuda sina fartyg att fiska på beståndet. Denna åtgärd skall meddelas kommissionen infonne-

som rar övriga medlemsstater. Efter anmälan fastställer kommissionen det datum då kvoten officiellt har förbrukats. Om en medlemsstat överskrider sin kvot skall kommissionen göra ett avdrag på nästa års kvot. Avdragets storlek fastställs med hänsyn till överfiskets omfattning, fall av överfiske tidigare år och beståndets biologiska tillstånd.

För att hantera informations- och dataflödet skall varje medlemsstat ha en databas som medger dubbelkontroller och granskning av uppgifter. Avstämningen mellan loggbok och försäljningsdokument, s.k. cross-checking, betonas särskilt av kommissionen. Behörigheten kontrolleras genom att loggboken skall stämmas mot registret över

av yrkesfiskelicenser.

158 Den gemensamma fiskeripolitiken

Kontroll fiskeredskap

av Förordningen innehåller bestämmelser om vilka slag av redskap som får användas för olika arter samt hur redskap inte aktivt används

som skall stuvas och förvaras. I loggboken skall för varje ñsketillfälle varje fiskeresa kan dock innehålla flera ñsketillfállen anges maskstorlek och redskapstyp. Kommissionen förbehåller sig också rätten att besluta om att endast ett begränsat antal redskap f°ar finnas ombord på ett fartyg under samma ñskeresa.

Inspektion och kontroll av åtgärder för strukturanpassning inom

fiskesektorn, inbegripet vattenbruket

Åtgärder för att begränsa ñskekapaciteten hos gemenskapens fiske-

flotta skall regelbundet kontrolleras. De tekniska kontrollerna skall omfatta omstrukturering, förnyelse och modernisering av fiskeflottan, anpassning fiskekapaciteten stopp i fisket temporärt eller defi-

av genom nitivt, begränsning vissa fartygs verksamhet, begränsning av

av fiskredskapens utformning, antal och användningssätt, samt utvecklingen inom vattenbruket. Tillämpningsföreskrifter för denna kontroll

fartygs maskinstyrka, registertonnage, stillaliggandeperioder, kan avse redskapens karakteristika och antal per fartyg.

Inspektion och kontroll marknaden förjiskprodukter

av Medlemsstaterna skall vidare kontrollera att reglerna för den gemen-

marknadsorganisationen följs. Dessa kontroller skall -avse hansamma delsstandarder, särskilt minsta tillåtna storlekar, och prisreglering vid överskott. Kontrollen sker i hamnar, vid landningsplatser, auktioner och andra förstahandsmottagare. Landningar klassificeras med avseende på art, storlek och fárskhet. Kontrollen utförs stickprovsvis på den sorterade fisken.

Tillämpning och granskning kontrollen samt sanktioner

av Kommissionen skall övervaka att kontrollförordningen tillämpas. För

inspektionsenhet inrättats. Inspektörema har rätt att närvara

detta har en vid den nationella kontrollmyndighetens inspektion och kontroller, men får inte själva utföra kontroll. Inspektörema rapporterar om kvaliteten på den nationella kontrollen till kommissionen. Kommissionen kan kräva ytterligare information och rekommendationer förbättring-

ge om

Den fiskeripolitiken 159

gemensamma

ar av kontrollprogrammet. Kommissionen upprättar därefter rapport

en som sänds till ansvarigt ministerium angående utfallet inspektioner-

av na och vilka förbättringar behövs.

som

Medlemsstaten är ansvarig för att åtgärder vidtas mot fysiska eller juridiska personer om bestämmelserna överträds. Dessa åtgärder skall beröva de ansvariga det ekonomiska utbytet överträdelsen och

av avskräcka från ytterligare överträdelser. Påföljdema kan omfatta böter,

beslag av redskap och fartyg, tillfälligt stillaliggande, tillfällig indrag-

ning av licensen eller återkallande licensen. Förordningen förskriver

av vidare hur fiskmängder tagits olovligt skall hanteras med avseende

som på medlemsstatens kvoter.

Varje medlemsstat skall årligen rapportera tillämpningen

om av kontrollförordningen. Rapporten skall beskriva det genomförda kontrollprogrammet samt utvärdera insatserna. Till rapporten skall fogas

en särskild rapport som fattar överträdelser och sanktioner, dels till sjöss, dels i hamn. Vidare skall åtgärder planeras för att förbättra

anges som kontrollen.

Ekonomiskt stöd till kontrollverksamheten

Via DG XIV kan medlemsländerna få ekonomiskt bidrag till att bygga upp och förbättra sin kontrollverksamhet. Något generellt

program finns dock inte utan bidrag kan utgå efter ansökan medlemsstaten

av och efter förhandling med kommissionen. I ett uppbyggnadsskede kan medel erhållas för att införskaffa nödvändig grundläggande utrustning, även fordon. I ett senare skede finns möjlighet till medel för framför allt utbildning och utvecklingsprojekt, t.ex. utveckling datasystem.

av Bidragen kräver en egen insats från medlemsstaten

160 Den gemensamma fiskeripolitiken

5.3¶Ändringar av politik och regler

Den gemensamma fiskeripolitiken styrs nästan uteslutande av förordningar och beslut. Förordningama är direkt bindande i samtliga medlemsstater och utgör alltså direkt svensk rätt. Även beslut är direkt bin-

dessa kan rikta sig till enskilda medlemsländer eller juridisdande men ka Förordningar och beslut kräver ingen kompletterande na-

personer. tionell lagstiftning för att implementeras, till skillnad från direktiv som är bindande till sin målsättning lämnar utrymme för medlemssta-

men terna att lagstifta hur det skall genomföras i landet. Härutöver kan

om rådet yttranden och rekommendationer som allmänna till

avge är mera sin karaktär.

I detta avsnitt redogörs för arbetsgången inom EU-organen vid utveckling lagstiftning och Sveriges medverkan i processen.

av ny

5.3.1 inom EU:s institutioner

Arbetsgång

Inom EU:s beslutsprocess är det kommissionen, rådet och Europaparlamentet är de mest betydelsefulla Kommissionen är det

som organen. enda formellt kan lägga fram förslag till lagstiftning, rå-

organ som ny det är det huvudsakliga beslutande organet och parlamentet måste konsulteras, med olika grad inflytande, innan beslut kan fattas. Nedan

av beskrivs de tre institutionerna och dess roller inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Vidare omnämns kortfattat andra viktigare organ inom Europeiska unionen, nämligen Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken.

Rådet

Arbetet inom rådet utförs på olika nivåer: förberedande arbetsgrupper, permanenta och särskilda kommittéer, attachégrupper, Coreper kommittén för medlemsstaternas ständiga representanter i Bryssel samt möten inom rådet då ministrarna med ansvar för ett visst område i respektive medlemsland samlas.

Arbetsgrupperna kan fungera på ad hoc basis, i syfte att ge-

en nomföra uppgifter under begränsad period, men det finns också

en

gemensamma

grupper som betraktas som mer permanenta och som ålagts kontinuerliga uppdrag. De huvudsakliga arbetsgruppema inom fiskets är:

ram

0 gruppen för intern fiskeripolitik, vilken för strukturpoliti-

ansvarar

ken, interna resurser, pris- och marknadsfrågor 0 gruppen för extern fiskeripolitik, som handhar fiskeavtal med tredje

land samt internationella organisationer och konventioner.

Fiskets rådsarbetsgrupper sammanträder 1 2 mötesdagar vecka.

ca - per Härutöver hålls möten i samband med förhandlingar med tredje land och internationella organisationer. Verksamheten inom är

grupperna inte reglerad i något fördrag utan arbetssättet följer utvecklad praxis.

en

Flera av rådets kommittéer kan också studera olika aspekter på den gemensamma fiskeripolitiken även om fisket inte är dess exklusiva arbetsområde, t.ex. kommittén för tullar och tariffer arbetsgruppen för ekonomiska frågor och särskilda ländergrupper bl.a. Centraleuropagruppen och EFTA-gruppen.

Coreper genomför en preliminär granskning av de förslag som läggs fram avvkommissionen inför ministerrådets sammankomster. Coreper sammanträder i två olika konstellationer, i Coreper I hanteras alla frågor med bäring på den gemensamma marknaden och i Coreper utrikespolitik och budgetfrågor. fiskeripolitiken hante-

Den gemensamma ras således inom Coreper Fiskefrågor behandlas 10 15 gånger

ca per år. Härutöver hanteras vissa specifika fiskefrågor inom andra grupperingar, såsom internationella handelsrelationer samt budgetära frågor, vilka hanteras inom ramen för respektive särskilda artikel 113kommitten 28och budgetkommittén.

Inom ramen för ministerrådet samlas fiskeansvariga ministrar fyra till sex gånger per år. Inom rådets generalsekretariat finns en särskild enhet för fiskefrågor Direktion III, Fiske.

Om en överenskommelse nåtts i Coreper, fattar ministerrådet det formella beslutet utan vidare debatt s.k. A-punkter. De frågor

som inte lösts i arbetsgrupp eller Coreper behandlas under rådets sammankomster som diskussionspunkter B-punkter.

Beslutsgången för en flskefråga inom rådet är som regel följande:

Interna/ Externa arbetsgruppen Coreperl Ministerrådet

28 Enligt fördraget, artikel 113 3 skall kommissionen vid förhandlingar med tredje land om handelsavtal, inom ramen för de direktiv som rådet utfärdat, samråda med en särskild kommitte, den s.k. 113-kommitten.

6 17-1452

Ordförande i rådets olika arbetsgrupper, Coreper och ministerrådet är alltid representant från det land innehar ordförandeskapet inom

en som rådet vilket roterar halvårsvis mellan medlemsländerna. Ledamöterna representerar medlemsstaterna och agerar enligt instruktioner från sina regeringar.

Dagordning inför mötena i både i interna och externa arbetsgruppen för fiskeripolitik sänds vanligen ut tre till fyra dagar före möte men ibland mindre än 48 timmar i förväg. I princip framför ledamöterna bara sin ståndpunkt de har avvikande åsikt i förhållande till lig-

om en gande förslag eller har något särskilt intresse att framföra.

om man av Om ett land har ståndpunkt som avviker från förslaget, förutsätts att

en denna anmäls redan på detta stadium i beslutsprocessen. Eventuella reservationer måste sedan följas upp och lyftas eller bekräftas i proces-

Coreper och ministerrådet. sen genom

Rådet fattar beslut enligt vad regleras i Romfördraget från 1957

som och Fördraget Europeiska unionen 1992. Besluten omfattar:

om

reglering tillträdet till fiskevatten och fiskresurser bl.a. kvotför- 0 av

delning marknaden och system för handel strukturâtgärder internationella förbindelser i fiskefrågor, samt forskning och studier.

Kommissionen

Kommissionen har tjugo ledamöter varav en är ordförande. Postema innehas för fem år och fördelas så att varje medlemsland har åtrninsto-

post. I motsats till vad är fallet inom rådet, skall kommissione en som

ledamöter tillvarata EU:s intressen och företräder nens gemensamma sålunda inte de enskilda medlemsstaterna. Kommissionärsledamot för fisket är för närvarande Emma Bonino, Italien.

Kommissionen har ensamrätten att lägga förslag till ny lagstiftning. Denna exklusiva initiativrätt gör kommissionen till EU-samarbetets drivkraft. Institutionen har sålunda central roll som pådrivare av

en unionens utveckling. Härutöver har kommissionen övervakande, verkställande, förhandlande och förvaltande funktioner.

Kommissionens arbete bedrivs inom ett antal generaldirektorat indelade efter sakområde, f.n. 24 st. Ansvarigt för fiskets frågor är generaldirektorat XIV, fiske.

Då olika förslag utarbetas anlitar kommissionen experter från medlemsländerna. Ett system med expertkommittéer har byggts upp. Ett förslag avseende viss fråga utarbetas alltid inom det ansvariga di-

en

Den gemensamma fiskeripolitiken 163

rektoratet men bereds tillsammans med övriga direktorat som berörs av förslaget enligt av kommissionens generalsekretariat fastlagd kon-

en sultationsprocedur. Konsultationer mellan olika generaldirektorat DG sker generaldirektörsnivå lagstiftning är involverad. Även under

om ett direktorats arbete med att utforma inledande utkast förekommer dock informellt samarbete med andra direktorat.

Om ärendet gäller förslag till ny lagstiftning skall, sedan generaldirektörema blivit överens, förslaget sändas vidare till kommissionärer-

kabinett för godkännande av kommissionärema Härefter kan nas förslaget sändas till rådet ett färdigt förslag. Normalt tar det ca sex

som veckor från det konsultationsprocedur inleds tills dess att försla-

att en get kan överlämnas till rådet.

Det är kommissionens ledamöter som fattar beslut om att lägga fram ett förslag. Kommissionen sammanträder normalt en gång per vecka och beslut fattas med enkel majoritet d.v.s. mer än hälften av de närvarande skall vara positiva till förslaget.

Efter beslut inom kommissionen går det officiella förslaget vidare till ministerrådet och Europaparlamentet.

Europaparlamentet

Parlamentets 626 medlemmar representerar medborgarna i medlemsländerna och väljs direkta val vart femte år. De möts vanligen

genom för plenum vecka månad. Härutöver träffas de inom ramen för

en per särskilda utskott. De 20 permanenta utskotten är parlamentets motor. En stor del parlamentets arbete består att granska och föreslå änd-

av av ringar förslagen lagstiftning. Parlamentets övriga uppgifter, förutom

av rollen i lagstiftningsprocessen, avser bl.a.:

övervakning kommissionens arbete

av

godkännande av kommissionsledamöters utnämningar

indirekt initiativrätt d.v.s. parlamentet kan kräva att kommissionen

utarbetar förslag viss fråga

om

rätten att tillsätta särskilda kommittéer för att undersöka ev. felak- 0

tigheter vid implementering gemenskapens lagstiftning.

av

29Undantaget från denna procedur är dock handelsförhandlingar avseende World Trade Organisation WTO då förhandlingarna sker inom ramen för EGfördragets artikel 113, vilket innebär att kommissionens ståndpunkt inte behöver

kommissionärema utan det är kommissionen som sådan som beslutar, passera d.v.s. på generaldirektörsnivå.

164 Den gemensamma fiskeripolitiken

Varje parlamentsmedlem tillhör åtminstone ett av de 20 utskotten, vilka ansvarar för olika sakomrâden. Det finns bl.a. utskott för utrikes- och försvarspolitik; ekonomiska och monetära frågor samt industripolitik; forskning, utveckling och energi; regionalpolitik; jordbruk och landsbygdsutveckling; samt fiske.

Sedan några år tillbaka har Europaparlamentets intresse för den gemensamma fiskeripolitiken ökat med anledning av de växande socioekonomiska aspekterna på fisket samt samspelet med andra gemensamma frågor.

Frågor som handlar om fiske behandlas huvudsakligen av Fiskeriutskottet, vilket samlas minst 14 gånger per år for att yttra sig om meddelanden och förslag till lagstiftning från kommissionen. Under parlamentets formella sammankomster antas sådana yttranden. Fiskeriutskottet kan också, på eget initiativ, ta sig an vilken annan fråga som helst med anknytning till fiskeripolitiken. Parlamen-

den gemensamma tarikema kan ställa skriftliga och muntliga frågor med avseende på fiskeripolitiken till kommissionen, vilka kommissionen är skyldiga att svara på.

Ekonomiska och sociala kommittén

Liksom är fallet med Europaparlamentet, skall Ekonomiska och sociala kommittén Ecosoc konsulteras vad vissa frågor inom för

avser ramen

fiskeripolitiken och kan rådfrågas avseende andra. den gemensamma Den kan också avge yttranden på eget initiativ. Under de senaste fem,

åren har aktiviteten inom kommittén vad fiskets frågor ökat sex avser avsevärt.

Regionkommittén Regionkommittén introducerades år 19943 och har 222 medlemmar, vilka väljs medlemsstaterna utnämns officiellt av rådet för fyra-

av men årsperioder. Dess arbete bedrivs inom åtta olika kommissioner, t.ex. kommissionen för utbildning, kommissionen för regional och ekonomisk utveckling etc. Fisket behandlas inom ramen för kommissionen för markanvändning, jordbruk, jakt, fiske, skogsbruk, marin miljö och högländer.

3° EG-fördragets artkilar 197 och 198 3 EG-fordragets artikel 198A

Regionkommittén måste konsulteras av kommissionen eller rådet inom fem politikområden direkt påverkar lokala och regionala som myndigheters ansvar, nämligen:

ekonomisk och social sammanhållning cohesi0n, inklusive 0 strukturfondema transeuropeiska transporter, telekommunikation och energi

hälsa utbildning och ungdomsfrågor, samt kultur.

Härutöver kan kommittén på eget initiativ yttranden inom andra avge

områden de berör regionerna, t.ex. jordbruks- och ñskeripo-

som anser

litik generellt.

Vad ñskefrågor skall Regionkommittén konsulteras avseende avser förslag till lagstiftning med anknytning till strukturfondema. Härutöver kan nämnas att Regionkommittén i januari 1996, på eget initiativ, avrapport regionala konsekvenser den gemensamma fiskegav en om av

ripolitiken

Andra institutioner och organ

Det finns ytterligare institutioner och organ som har en gemensamma

roll och kompetenser berör, gemenskapens politik och följaktli-

som

den gemensamma ñskeripolitiken.

gen Vad juridiska frågor har ett hundratal ärenden beträffande den avser

ñskeripolitiken tagits till Europeiska gemenskapernas

gemensamma domstol. Ärendena har huvudsakligen berört frågor med anknytning till resurspolitiken nästan hälften fallen, tillträde till vatten och handel. av Revisionsrätten, utarbetar särskilda och årliga rapporter avsesom ende förvaltningen den budgeten, uttalar sig när det av gemensamma gäller användningen de ekonomiska medel som tilldelats fisket. av

Europeiska investeringsbanken deltar ofta i finansieringen de

av kostsamma projekten inom strukturstödsområdet, framför allt i de mest s.k. cohesion länderna, d.v.s. Spanien, Portugal, Grekland och Irland.

Procedurer för hörande av parlamentet

Kommissionen har alltid haft den förslagsställande makten och rådet den beslutande. Samspelet i lagstiftningsprocessen mellan dessa båda

3296/C 129/01

166 Den gemensamma fiskeripolitiken

organ och de övriga organen, i första hand parlamentet, har dock förändrats genom åren. Tre olika procedurer förekommer: konsultation, samarbete och medbestämmande. Den procedur skall använ-das

som

beror av den fördragsartikel ett förslag till lagstiftning grundar sig på.

För alla frågor som hänför sig till artikel 43 och 228 i EG-fördraget

används konsultationsproceduren. Häri inbegrips de allra flesta frågor-

na inom den gemensamma fiskeripolitiken. Om frågorna gäller avtal med tredje land innebär associering med ömsesidiga rättigheter

som och förpliktelser eller avtal som får omfattande budgetmässiga effekter, kan dock samarbets- eller medbestämmandeproceduren bli aktuell.

Konsultationsproceduren daterarfiån Romfördraget 195 7

Enligt konsultationsproceduren lämnar kommissionen ett förslag till parlamentet och Ecosoc. I vissa fall skall det också föreläggas Regionkommittén. De tre organen avger yttranden i vilka de eventuellt föreslår ändringar. Kommissionen har dock enligt denna procedur ingen skyldighet att ta hänsyn till ändringsförslag. Kommissionen förelägger härefter ministerrådet förslaget kan välja att anta förslaget det

som som står, ändra i det och härefter anta det eller att inte anta det alls. Beslut skall fattas med kvalificerad majoritet. Denna procedur används t.ex. avseende statsstöd och jordbrukspolitik.

Samarbetsproceduren introducerades i och med Enhetsakten 1987

Enligt denna procedur skall rådet, efter att de fått förslaget från kommissionen, besluta om en gemensam ståndpunkt för förslaget. Förslaget skickas härefter till parlamentet tillsammans med rådets ståndpunkt och kommissionens yttrande över denna, till parlamentet för en andra granskning. Efter den andra granskningen kan dock rådet fortfarande, med följande av vissa procedurregler och efter hörande kommissio-

av nen, anta förslaget utan att ta hänsyn till parlamentets ändringsförslag.

Samarbetsproceduren används för del lagstiftning har med

en som den inre marknaden att göra, t.ex. vissa miljö- och transportfrågor.

Medbestämmandeproceduren, efter Maastrichtfördrage 1993

Som ett svar på debatten om det s.k. demokratiska underskottet, d.v.s. det faktum att det enda direkt folkvalda organet inom dåvarande Euro-

Artikel 238 i EG-fördraget.

Den fiskeripolitiken 167

gemensamma

peiska gemenskapen i slutet alltid kunde ändras av ministerrådet, introducerades medbestämmandeproceduren då Maastrichtfördraget trädde i kraft i november 1993. Begreppet "negativt bifall" negative assent infördes. Detta innebär att parlamentet, genom absolut majoritet, kan lägga in veto mot lagstiftning inom 14 olika områden, av vilka några är utbildning, hälsa och konsumentskydd samt inträde i unionen av nya medlemmar. En procedur liknande denna används då unionens budget antas, vilket innebär att en budget inte kan antas utan parlamentets

godkännande.

5.3.2¶Sveriges medverkan i utvecklingsprocessen

Inträdet i EU innebar stor omställning för Sverige och den svenska

en statsförvaltningen. I synnerhet är omställningen stor inom de områden där det finns fullt utvecklad gemenskapspolitik. Fiskeripolitiken är

en ett sådant område.

Erfarenheterna de första åren har visat att små medlemsländer

av har goda möjligheter till inflytande. För att nå framgång i arbetet med förändring och utveckling inom ett område fiskeripolitiken krävs

som emellertid förberedelser och ett genomtänkt agerande.

noggranna

Sverige har gått in i medlemskapet utan att frångå den svenska förvaltningsmodellen. Arbetsfördelningen mellan riksdagen och regering-

och myndigheter har förblivit i princip oförändrad. Däremot har en medlemskapet inneburit att arbetsmetodema måste ändras till de nya förhållandena. Den svenska statsförvaltningen befinner sig därför i en utvecklingsfas med syfte organisation och arbetsmetoder till

att anpassa de krav och möjligheter EU-medlemskapet innebär. Av särskild

som betydelse är snabb handläggning, god framförhållning, väl beredda och förankrade ståndpunkter samt kontakter med såväl kommissionen som andra medlemsländer. Medlemskapet ställer sålunda krav på smidiga och flexibla samarbetsformer mellan regeringen och dess myndigheter.

Den svenska förvaltningsmodellen

Den svenska förvaltningsmodellen med relativt små departement, vilka

för policyfrågor och med fristående myndigheter innehar ansvarar som specialistkompetens är i jämförelse med andra EU-länder unik. I övriga EU-länder ingår normalt de verkställande organen med sin specialistfunktion i ministerierna och står därmed under regeringens direkta ledning. I Sverige utformar regeringskansliet riktlinjer och förhandlingsmandat för EU-arbetet medan myndigheterna normalt ansvarar för huvuddelen underlagsarbetet samt för att beslut verkställs.

av

168 Den gemensamma fiskeripolitiken

Enligt regeringsformen är det regeringen ingår överenskomsom melser med stat eller mellanstatlig organisation. Instruktioner annan en till svenska förhandlare har ofta formen riktlinjer från det ansvariga av statsrådet eller från sakansvariga departement kan också utgöras men av ett regeringsbeslut. Enligt riktlinjerna bör sådana instruktioner alltid vara föremål för beredning. gemensam Regeringen leder förvaltningsmyndighetemas verksamhet. När anställda vid myndigheter företräder Sverige inom EU sker det som representant for regeringen utom i de fall expert förordnats i expertgrupp och inte for självständig myndighet. Myndighetens anställda en skall inhämta direktiv från regeringen. I detta kapitel beskrivs endast arbetet med utvecklingen den av gemensamma fiskeripolitiken. Genomförandet av beslutad lagstiftning behandlas i kapitel I EU:s beredningsprocess skall ansvaret fördelat så att Jordvara bruksdepartementet generellt för förhandlingar i rådets arbetssvarar grupper och Fiskeriverket svarar för arbetet inom kommissionen, vilket stämmer överens med att frågor av politisk karaktär i allmänhet behandlas inom rådet medan kommissionen implementerat, verkställer och övervakar. En del av kommissionens arbete med att implementera beslut fattade inom rådet kan dock utvecklas till politiskt känsliga frågeställningar. Ett exempel detta är kommissionens arbete med att fatta beslut om medlemsländemas fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottan MGP. Härav följer att departementet även deltar i kommissionens arbete när så är motiverat.

Regeringskansliets arbete i beredningsfasen

Det övergripande samordningsansvaret för EU-ärenden innehas Utav

rikesdepartementet.

Ett särskilt EU-sekretariat inrättades inom Utrikesdepartementet 1995. En del i samordningsarbetet är ansvaret för instruktionerna till Coreper. EU-sekretariatet även för att ärenden från ansvarar representationen i Bryssel fördelas till berörda departement och säkerställer att ärendena bereds och avgörs. På motsvarande sekretariatet sätt ansvarar for att representationen får direktiv for fortsatt handläggning, t.ex. vad avser bevakning av språkreservationer. Det är också EU-sekretariatets uppgift att ha det övergripande ansvaret för kontakterna med kansliet för riksdagens EU-nämnd. För att kunna ta tillvara Sveriges möjligheter till inflytande i för oss viktiga sakfrågor är det av avgörande betydelse att kunna snabb i vara beredningen av ärenden. Det är viktigt att få fram ståndpunkter så tidigt

gemensamma

som möjligt i olika sakfrågor och att svenska initiativ är väl samordnade och genomarbetade. Det finns således ett stort behov att dels av kunna samordna arbetet inom regeringskansliet, dels ha utrymme för samråd med andra länders regeringar för att skapa allianser. Ytterligare krav ställs på beredningsprocessen att antalet ärenden inom genom många områden har ökat markant sedan EU-anslutningen. Fonnema för den organisation och de rutiner för administration som tillämpas inom regeringskansliet i EU-arbetet finns samlade i specien ell cirkulärserie EU-sekr/cirk, utgiven UD:s EU-sekretariat. Den 18 av januari 1995 kom det första cirkuläret ut och därefter har ytterligare sex cirkulär utgivits. Ansvaret för beredningen olika sakfrågor ligger således hos de av olika sakdepartementen. EU-frågoma skall där samordnas särav en skild funktion. Respektive departement skall vidare ha det antal beredningsgrupper som behövs för beredning av EU-frågoma med andra departement. Dessa beredningsgrupper skall sammansatta devara av partementsföreträdare och i vissa fall företrädare för centrala förvalt-

ningsmyndigheter.

Varje departement har också ansvaret för att det på området organiseras samråd med berörda intresseorganisationer. Detta kan skötas genom remissförfarande eller i särskild EU-referensgrupp. Någon formell referensgrupp finns inte på fiskets område utan kontakter tas vid behov och möten ordnas då frågor av särskild betydelse är aktuella för förhandling. Ett resultat av att ansvaret för beredning sakfrågor ligger på av respektive departement är att varje departement ansvarar för arbetet med instruktioner till ministerrådets arbetsgrupper. Instruktionema skall normalt utgå från ståndpunkts-pm utarbetas till varje förslag en som från kommissionen. Om instruktionen skall ha skriftlig eller annan form avgörs från fall till fall. Den särskilda jordbrukskommittén SJK rapporterar ofta direkt till ministerrådet, utan beredning i Coreper, vilket också gäller den s.k. 1l3-kommittén handelsfrågor. För dessa kommittéer gäller därför att instruktion till mötena alltid skall beredas gemensamt med EUsekretariatet inom Utrikesdepartementet. Från varje möte skall skriftlig rapport lämnas senast ett dygn efen ter det att mötet avslutats. Detta är viktigt för den fortsatta behandlingen av frågan såväl internt i Sverige inom EU-organen. som

E UI-kansliet

Jordbruksdepartementets EUI-kansli har att samordna EU-anknutna frågor inom departmentets verksamhetsområde. Frågorna hanteras både

inom Särskilda jordbrukskommittén den jordbrukspoli-

gemensamma tiken och Coreper I den fiskeripolitiken samt vissa ve-

gemensamma terinära, fytosanitära och livsmedelsrelaterade frågor. Den interna EUberedningen inom Jordbruksdepartementet är anpassad efter Särskilda jordbrukskommitténs dagordning. När resurserna varit knappa har samordningen på fiskets område fått stå tillbaka. l oktober 1997 anställdes dock särskilt för samordning fiskets frågor.

en person av

Representationen

Sveriges ständiga representation i Bryssel är formellt en myndighet under Utrikesdepartementet. De olika fackdepartementen ansvarar dock för sina sakfrågor. På representationen tjänstgör person som fiskeri-

en attaché och lantbruksrådet avsätter även viss tid för fiskets frågor.

En viktig uppgift för representationen är att överlämna information till och från Sverige angående frågor kommer upp inom rådets ar-

som betsgrupper interna och externa gruppen, Coreper och ministerrådsmöten. Uppgiften innebär till stor del undersökande verksamhet och innebär ett stort antal kontakter med inblandade parter såväl inom EU:s med övriga länders representationer.

organ som

Fiskeriattachén rapporterar formellt till chefen för fiskeenheten på Jordbruksdepartementet informerar även direkt till berörda hand-

men läggare på såväl departement Fiskeriverket. Det senare är viktigt

som för möjligheterna att ett tidigt stadium kunna förbereda ståndpunkter till de olika mötena.

Parallellt med att ståndpunkts-pm utformas i Sverige tar representationen kontakter med andra medlemsländers representationer för att inhämta och förmedla deras synpunkter och vid behov även med kommissionen och rådssekretariatet.

Vid möte inom rådets arbetsgrupper eller ministerrådet ingår alltid fiskeriattachén i förhandlingsdelegationen. Dennes roll är att ta kontakter med andra länder, kommissionen och rådssekretariatet under pågående förhandling samt att föra protokoll. Representationen kan även ersätta departementet i rådsarbetsgrupper. I möten inom Coreper deltar endast representationen och dess minister för talan.

F iskeenheten

Inom fiskeenheten arbetar åtta inklusive assistent och enhets-

personer, chef. Samtliga eller mindre involverade i EU-arbetet. Härutöver

är mer finns inom departementets rättssekretariat resurser för juridiska frågor på fiskets område. Ett nära samarbete med såväl EUI-kansliet och Re-

gemensamma

presentationen i Bryssel som med Fiskeriverket är en nödvändighet för att fullgöra uppgifterna i beredningsprocessen.

Arbetsfördelning i beredningsfasen

Kommissionen presenterar vanligen ett förslag till lagstiftning i ett s.k. KOM-dokument skickas till rådet och Europaparlamentet. En formell

som presentation av förslaget gör kommissionen normalt vid ett rådsarbetsgruppsmöte. Den vidare behandlingen sker i rådsarbetsgrupp och Coreper och därefter i ministerrådet för beslut.

Både Fiskeriverket och Jordbruksdepartementet får dokumenten från såväl kommissionen rådet. Medlemsstaterna kan dock få in-

som formation om att förslag är under utarbetande långt tidigare, antingen genom att delta i någon av kommissionens förberedande expertgrupper eller på mera informella vägar, t.ex. via de kontakter som tas från Representationen i Bryssel. Ofta föregås också förslagen rapport i

av en ämnet från kommissionen. Det är viktigt att det så tidigt som möjligt finns en samordnad svensk ståndpunkt. När väl kommissionens slutliga förslag presenteras kan det vara svårt att få gehör för mer omfattande förändringar.

Processen från första utkast från kommissionen till beslut om en färdig förordning tar ofta lång tid, ibland flera år. Häremellan kan det dock krävas snabba ställningstaganden i vissa delar av ett ärende.

Jordbruksdepartementet skall remittera KOM-dokument till berörda myndigheter och intresseorganisationer. Utifrån inkommet underlag skall en fakta-pm skrivas till jordbruksdepartementets EUI-kansli. Härefter bereds den svenska ståndpunkten internt inom departementet mellan såväl fiskeenheten, EUI-kansliet och representationen

och en ståndpunkts-pm upprättas.

Inför det att förslaget tas upp till beredning i någon rådets arbets-

av grupper skall en instruktion utfärdas för mötesdeltagama. Kallelse sänds från rådssekretariatet till både Fiskeriverket och Jordbruksdepartementet men kommer ofta med mycket kort varsel, vanligen först två till tre dagar före möte. Information om mötesdatum och dagordningspunkter brukar emellertid ges vid föregående möte, vilket gör det möjligt att påbörja förberedelserna innan kallelse skickas ut.

Instruktionen bör bestå av en kommenterad dagordning. Första gången en fråga tas upp till behandling skall ståndpunkts-pm utgöra del av instruktionen. Instruktionen sammanställs och bereds enligt riktlinjer från UD:s EU-sekretariat. Fiskeenheten svarar för att instruktioner skrivs och efter beredning med andra departement skickas de till mötesdeltagama direkt ifrån fiskeenheten i de fall instruktionen avser en arbetsgrupp. Beredning med den politiska ledningen sker endast om det

172 Den gemensamma

är fråga avgörande karaktär. Fiskeenheten avgör vilka de frå-

en av av

skall tas inom arbetsgrupp bör beredas med den gor som upp en som politiska ledningen. Såväl fiskeenheten EUI-kansliet deltar dock

som normalt i beredningen.

Det är i första hand Jordbruksdepartementet som skall representera Sverige vid förhandlingar inom rådets arbetsgrupper. Fiskeenhetens särskilde chefsförhandlare skall normalt vara delegationsordförande. Jordbruksdepartementet bestämmer hur delegationen härutöver skall fonneras.

På plats inför mötet tar den svenska delegationen kontakt dels med andra länder för att efterhöra deras ståndpunkter, dels med kommissio-

för att t.ex. diskutera Sveriges särskilda problem i viss fråga. nen

För uppföljningen i Sverige mötesresultaten krävs en snabb åter-

av rapportering mötesutfallen. Skyldighet att återrapportera gäller där-

av för inom 24 timmar efter möten i rådets arbetsgrupper. Rapporten skall visa hur den svenska ståndpunkten förhåller sig till övriga länders, kommissionens och ordförandeskapets och om ändring-

eller kompromissförslag framlagts eller kan väntas, bedömningar av ar eventuella förändringar olika länders ståndpunkter och Sveriges

av av möjligheter att få gehör för sin ståndpunkt. Det är viktigt att redogöra för ordförandens och kommissionens slutsatser, särskilt frågans vidare hantering så att redan innan formell kallelse skickas ut vet när

man en frågan skall hanteras inom viss nivå nästa gång. Vid beredning med politiska ledningen inför Coreper eller ministerrådsmöte skall EUIkansliet samordna och anmäla frågan för beredning.

I Coreper representeras medlemsstaten ministern vid representa-

av tionen. Jordbruksdepartementets fiskeenhet för att utarbeta

ansvarar instruktion till Coreper enligt UD:s cirkulär. Förslag till instruktion lämnas till Jordbruksdepartementets EUI-kansli, bereder frågan

som och sänder instruktionen till UD för vidare befordran till representatio-

nen.

När frågan lyfts till ministerrådet skall ñskeenheten ansvara för utformning s.k. ministerråds-pm, anföranden samt kommenterad dag-

av ordning till Riksdagens EU-nämnd. Även här är det dock EUI-kansliet

skall koordinera ärendet med andra departement. som

Fiskeriverkets arbete i beredningsfasen

Fiskeriverket skall i beredningsfasen i första hand bistå Jordbruksdepartementet i sin egenskap expertmyndighet. Verket skall lämna un-

av derlag till fakta-pm, ståndpunkts-pm och instruktioner. I syfte att ligga väl framme bör sådant material så långt möjligt förberedas redan innan

formell remiss lämnas från Jordbruksdepartementet. Faktaunderlaget en

Den gemensamma fiskeripolitiken 173

bör innehålla tillräckligt med information för att Jordbruksdepartementet skall kunna utforma en ståndpunkts-pm.

Verket hör i sin beredning berörda intressenter, i första hand Sveri-

Fiskares Riksförbund eftersom det till största delen är resursrelateges rade frågor behandlas i rådet. Övriga intressenter som konsulteras,

som

än sällan, är t.ex. Vattenbrukamas Riksförbund och Fiskbranom mer schens Riksförbund.

Eventuella diskussioner med andra medlemsländer bör om möjligt redovisas tillsammans med information från kontakter med kommissio-

eller rådet i de fall sådana förekommit i ärendet. nen

Inför Jordbruksdepartementets arbete med instruktionsskrivning skall Fiskeriverket ge underlag i form av en kommenterad dagordning. Underlaget bör beakta:

förhandlingsläget grad av enighet, möjliga allianser etc

frågans hittillsvarande behandling förväntad hantering vid mötet t.ex. om beslut förväntas

andra medlemsländers, kommissionens och ordförandeskapets ställ-

ningstaganden.

I den mån tidigare dokumentation behandlat ovanstående skall underlaget innehålla hänvisningar till sådant material, t.ex. tidigare instruktioner eller mötesprotokoll.

Fiskeriverket deltar tillsammans med eller på uppdrag av departementet i rådets externa och interna rådsarbetsgrupper. En särskilt angi-

representant från Fiskeriverket är f.n. ställföreträdande delegaven tionsledare. I övrigt är verkets roll att komplettera departementet med sakkunskap. Fiskeriverket uppträder även tillsammans med departementet när frågor politisk karaktär behandlas inom kommissionens

av förvaltningskommittéer. I dessa är Fiskeriverket ordinarie de-

grupper legationsledare.

För att uppnå ett bra förhandlingsresultat krävs regelbundna kontakter mellan Fiskeriverkets och kommissionens tjänstemän där specifika svenska åsikter på ett enklare sätt kan framföras.

Snabb rapportering är ofta avgörande för frågans vidare hantering. Detta gäller särskilt ändringar eller kompromissförslag har fram-

om lagts eller länderna med kort varsel erbjuds kalla särskild expertis

om till mötet.

Inför möten inom Coreper eller ministerrådet skall Fiskeriverket bistå ñskeenheten, bl.a. med att studera eventuella kompromissförslag

lagts fram sedan möte inom rådsarbetsgrupp. som

På och miljöavdelningen, deltar i de flesta möten i fis-

resurs- som kerisektoms rådsarbetsgrupper, finns för närvarande fyra handläggare

som arbetar med bevakning av EU-frågor. Av dessa har två till stor del koordinerande och arbetsledande funktion.

Nedan redogörs för Fiskeriverkets deltagande avseende olika ärendegrupper som främst hanteras inom rådet.

F iskekvoter

Förhandlingar om fiskekvoter är en regelbundet återkommande uppgift. Varje år förhandlas om ñskekvoter i alla havsområden där EU fiskar, både inom EU:s egna vatten och för de vatten där kvoter förhandlas bi- eller multilateralt. Fiskeriverkets engagemang innebär dels förberedelser genom dialog med SFR och Jordbruksdepartementet, dels förslag till ståndpunkts-pm, liksom deltagande i förhandlingarna tillsammans med eller på uppdrag av departementet.

Allmän bevakning av frågor i externa och interna rådsarbetsgrupperna

Arbetet innebär att Fiskeriverket följer utvecklingen i en rad frågor och även rapporterar om sådana till Jordbruksdepartementet, så att information och signaler kan inarbetas så tidigt som möjligt i svenska ståndpunkter.

F öraljupat periodvis deltagande ifrågor av särskild betydelse

De viktigare av dessa är för närvarande införandet av ett förvaltningssystem för Östersjön, fördelning av Atlantoskandisk sill, Nordsjökonferensen, Aktionsplanen för lax, EG:s tredjelandsavtal, regionala fiskerikommissioner och FN:s konventioner. I samtliga dessa exempel och i andra liknande följer Fiskeriverket utvecklingen i sakfrågor och belyser aspekter av betydelse för Sverige samt lämnar förslag till Jordbruksdepartementet om ståndpunkter.

Även övriga avdelningar är engagerade i förberedelser inför och deltagande i rådets arbetsgrupper men i mindre utsträckning. Härutöver medverkar Fiskeriverkets laboratorier i beredningsfasen.

6 och administration av

Tillämpning den gemensamma ñskeripolitiken

I detta kapitel redovisas kommissionens organisation och arbete. Härefter följer beskrivning av hur den gemensammafiskeripolitiken

en tillämpas och administreras i Sverige.

EU-medlemskapet har föranlett vissa organisatoriska förändringar i Sverige i syfte att och underlätta genomförandet av den ge-

anpassa

ñskeripolitiken. Inom den för genomförandet huvudansva-

mensamma riga myndigheten, Fiskeriverket, har arbetet organiserats så att avdelningamas respektive ansvarsområden så långt möjligt skall spegla or-

ganisationen inom kommissionens generaldirektorat för fiske.

6.1¶Kommissionens löpande tillämpning

och administration

Rådet delegerar rätten att verkställa inom rådet beslutad gemen-

till kommissionen. I detta arbete ingår också att be-

skapslagstiftning

sluta viss kompletterande lagstiftning i form kommissionsförord-

om av ningar eller -beslut, Frågorna behandlas inom för kommissionens

ramen

förvaltningskommittéer, i vilka medlemsstaterna finns representerade.

6.1.1¶F iskeridirektoratet, DG XIV

Fiskeridirektoratet, DG XIV, är uppdelat i fyra avdelningar:

Avdelning administrerar generella horisontella frågor och 0 A som

frågor den marknadsordningen, handelsfrågor och

om gemensamma

sanitära frågor Därutöver finns enheter för bl.a. kontakter med andra

institutioner inom EU, Rådgivande kommittén för ñskefrågor och de

icke-offentliga organisationerna t.ex. branschorganisationer, kom-

munikation samt statistik och fiskeriekonomi.

176 Tillämpning och administration av den fiskeripolitiken gemensamma

0 Avdelning B administrerar frågor internationella organisationer om och ñskeavtal med tredje land. 0 Avdelning C administrerar frågor bevarande och miljö, kontroll om och inspektioner samt forskning och vetenskapliga analyser. 0 Avdelning D administrerar frågor om struktur och fiskeberoende regioner bl.a. koordination med andra strukturfonder, kopplingar mellan strukturpolitiken och resurspolitiken samt generella frågor inom strukturområdet

Härutöver finns två stabsfunktioner, för juridiska frågor och för en en budget- och personalfrågor. För att biträda kommissionen i dess arbete har härutöver inrättats ett antal kommittéer. Kommittéema har till uppgift yttranden och att avge fungerar genom en rutin med obligatoriska rådfrågningsförfaranden,

förvaltningskommitté, eller frivilliga rådfrågningsförfaranden, rådgi-

vande kommitté. I de rådgivande kommittéema är deltagarna antingen yrkesverksamma eller forskare/specialister. I förvaltningskommittéema representerar medlemmarna sina respektive länder. Inom fiskets område har inrättats följande kommittéer:

Ständiga förvaltningskommittén för fiskerinäringens struktur Förvaltningskommittén för fiskeriprodukter Förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk Rådgivande kommittén för fiskefrågor Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen samt 0 Kommittén för FAIR-programmet forskningsfrågor.

Inom ramen för dessa kommittéer har i sin tur bildats olika expert- eller arbetsgrupper. I arbetet inom dylika grupper representerar medlemmarna inte sina enskilda medlemsländer utan utses kommissionen i av egenskap av sakkunniga. Bl.a. finns för: grupper

samråd och förhandlingar med tredje land tullfrågor resursförvaltning

flskforskning

kontroll marknad fiskets ekonomi samt strukturåtgärder

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 177

Rådgivande kommittén för liskefrågor

Kommissionen vill ha goda kontakter med näringen men försöker kanalisera samarbetet till organiserade former. Genom den rådgivande kommittén for ñskefrågor har näringen sin formella kontakt med kommissionen.

Rådgivande kommittén för ñskefrågor består av representanter för fisket, vattenbruket, beredningsindustrin, konsumenterna, finansieringsinstitut samt transportindustrin. Samtliga 45 ledamöter tillhör någon av paraplyorganisationema för respektive delsektor Respektive paraplyorganisation nominerar sina ledamöter varefter kommissionen fattar formellt beslut om utnämningar. Enligt nuvarande regelverk har organisationerna följande antal mandat:

Fiskeriproducenter 2 Kooperativa fiskerisammanslutningar

- Fiskeriindustrin Handel med ñskeriprodukter Kooperativa kreditinstitut Affärsbanker som finansierar marina aktiviteter Arbetstagare inom fiskerinäringen Konsumenter

Kommissionen kan rådfråga kommittén om alla frågor som har samband fiskeripolitikens regelverk. Även frå-

med den gemensamma

socioekonomisk karaktär och förslag som kommissionen senare gor av

lägga fram för rådet kan ställas till kommittén. avser

Rådgivande kommittén för fiskefrågor sammanträder i plenum. Kommittén är dock främst verksam genom sina sex arbetsgrupper:

priser och marknadens organisation, inre och yttre ñskresurser, fiskeflottans struktur, struktur för beredning och saluförande, strukturer för vattenbruket, samt sociala strukturer.

De yttranden som olika intressegrupper avger inom arbetsgruppema rapporteras till kommissionen i form protokoll. Ibland görs mera

av formella yttranden i plenarsession, som ordföranden överlämnar till kommissionen.

av gemensamma

6.1.2¶Fiskeridirektoratets samarbete med andra

direktorat

Generaldirektorat XIV Fiske, arbetar gentemot andra direktorat med vilka det finns gemensamma beröringspunkter. I det följande beskrivs DG XIV:s viktigaste samarbetsrelationer.

Diagram 6:1 Fiskedirektoratets huvudsakliga samarbetspartners

DG I yttre förbindelser

-

DG V sysselsättning DG VI -jordbruk

-

DG VIII utveckling 0 biståndspolitik DG XI miljö

- -

DG XI V- FISKE

DG XII forskning DG XVI regionalpolitik

- -

DG XX kontroll o uppföljning DG XXI tullar indirekta skatter

- - o

DG XXIV Sanitära frågor

-

Avdelning A, Generella horisontella frågor och marknad

Enhet A1 ansvarar för de externa kontakterna, utanför kommissionen, d.v.s. med parlamentet, Regionkommittén, Ekonomiska och Sociala kommittén etc. samt med yrkesorganisationema Rådgivande kommittén för fiskefrågor. Härutöver har enheten en representant vid rådets alla möten interna och externa gruppen, Coreper samt ministerrådsmöten.

Enhet A4 ansvarar för den gemensamma marknadsorganisationen, handelspolitik och sanitära frågor. I denna egenskap har enheten kontakter med ett antal andra direktorat, t.ex.:

0 DG beträffande internationella handelsavtal WTO, EEA, GSP

m.m. 0 DG VI, när det gäller de finansiella aspekterna av återtag inom ra-

men för Producentorganisationemas arbete återtagen finansieras via

jordbruksfonden

Tillämpning och administration den gemensamma 179 av

DG VIII, när det gäller ACP-ländema Lomékonventionen, t.ex. om 0 bistånd undantag från de normala handelsnonnema består av DG XI, beträffande CITES Convention on International Trade in 0 Endangered Species DG XXI, avseende tullfrågor, d.v.s. hanteringen tullfria kvoter 0 av och import till permanent reducerad eller borttagen tull antingen inom för internationella handelsavtal eller i syfte att tillgodose ramen

beredningsindustrins behov av råvaror

DG XXIV, för sanitära frågor 0

Härutöver sker informationsutbyten med EU:s statistikorgan EUROSTAT. Livsmedelsrelaterade och veterinära frågor hanterades tidigare av DG VI jordbruk direkt konsekvens av utbrotten av BSE men som en kosjukan beslutades under våren 1997 inrättande av ett

Galna om

särskilt direktorat med för sanitära frågor, DG XXIV. Det ansvar grundläggande syftet är att stärka fokuseringen de sanitära, konsumentrelaterade frågorna samt att frikoppla dessa frågor från producentintresset är starkt inom DG Vlzs arbetsområde. som DG XXIV skall hantera alla sanitära frågor som avser konsumentskyddet direktiv utgör grunden för arbetet är 91/493; 91/492 och som 91/67 inklusive inspektioner de anläggningar i tredje land som är av godkända eller skall godkännas for försäljning av livsmedelsprodukter till EU, samt relevant administration i dessa länder. Direktoratet är lo-

kaliserat till Bryssel själva inspektoratfunktionen är placerad

men Irland. Inspektoratet inrättades under sommaren 1997 och sysselsätter 40-50 DG XXIV skall konsultera både DGI och XIV avca personer. seende fiskefrågor. Enhet A4 har efter den senaste omorganisationen också huvudansvaret för vattenbrukssektorn. Härigenom har avdelningen kontakter med ett stort antal andra direktorat:

DG I handelsfrågor, t.ex. ärenden norsk odlad lax 0 om DG III farmaceutiska frågor t.ex. rester av fodertillsatser i 0

fisken

DG V arbetsvillkor DG VI veterinära frågor t.ex. ñsksjukdomar DG VIII vattenbruksprojekt vanlig del i biståndet är en DG XI habitatdirektivet gäller lokaliseringen anläggningar av samt lämpligheten i att odla viss art på visst ställe

3" Convention the conservation of European wildlife and natural habitats L on 38/18, 10.2.82;

av gemensamma

0 DG XII vattenbruksforskning inom FAIR-programmet 0 DG XVI driver projekt utveckling kustområden Coastal om av zone development vilka bl.a. omfattar vattenbruk 0 DG XXII inom ramen för programmet Leonardo bedrivs utbytesverksamhet mellan universitet och odlingar vad

avser personal samt vattenbruksutbildning DG XXIV vetenskapliga råd vad avser alla livsmedelsfrågor

Avdelning B, Internationella organisationer och fiskeavtal med tredje land

Avdelningen har kontakter med DG bl.a. har att övervaka att som övriga direktorat följer internationella handelsavtal. DG I har befogenhet att avbryta en förhandling som leds av DG XIV för att lösa eventuella meningsskiljaktigheter mellan DG I och DG XIV. Genom att biståndsverksamhet i många fall berör fiskerinäringen har avdelningen kontakter med DG VIII. Bl.a. organiserar DG VIII möten med s.k. "Fisheries Development Advisers i Europa till vilka DG XIV

inbjuds.

Under 1997 diskuteras samverkan mellan biståndspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken vad gäller tredje landsavtal. Bl.a. ordnades i februari ett möte i Finland i denna fråga. Bland förslagen för att öka samverkan har funnits formaliserade "samråd" mellan DG XIV och DG VIII.

Avdelning C, Bevarande och kontroll

För avdelning C är DG XI, miljö, ett viktigt direktorat, med vilka man samarbetar kring flera konventioner, t.ex. OSPARC Oslo- Pariskonventionen och HELCOM Helsingforskonventionen och regionala konventioner till skydd mot havsföroreningar. DG XI är huvudansvarigt för frågorna men så fort det rör den gemensamma ñskeripolitiken blir DG XIV involverade. Ett annat samarbetsområde är Nordsjökonferensen där både fiske- och miljöfrågor behandlas. Enheten för forskning har omfattande kontakter med DG XII, forskning. Härutöver kan nämnas DG I vad avser fångstkvoter och DG VIII, utveckling och bistånd. Kontakterna med DG VIII väntas öka med anledning av arbetet inom ICCAT the International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas.

Tillämpning och administration den fiskeripolitiken 181 av gemensamma

Avdelning D, Struktur och fiskeberoende regioner

Avdelningen samarbetar framför allt med de andra fondansvariga direktoraten samt med DG XIX budget och DGXX kontroll och uppföljning vad de finansiella aspekterna på programmen. avser Rutinen för att ändra eller godkänna ett program t.ex. inom ramen för mål 5a fiske följer särskild konsultationsprocedur. DG XIV skall en konsultera DG V sysselsättningspolitik och därmed ansvariga för soci-

alfonden, DG VI jordbrukspolitik och ansvariga för jordbruksfonden, DG XVI regionalpolitik och ansvariga för regionalfonden samt DG

XIX budget, DG XX fmanskontrollen och kommissionens interna juristfunktion Legal Service. När alla direktoraten har godkänt förslaget delges det ansvarig kommissionär de övriga kommissionärerav

härefter godkänner beslutet genom skriftlig procedur.

na som Kommunikationen sker således främst skriftligt men möjlighet finns för interna Möten sammankallas dock främst i händelse av möten. oenighet eller då det är mycket ont tid för godkännande. om Härutöver skall möten inom övervakningskommittéema för de olika

föregås intern delgivning. Inför övervakningskom-

programmen av en mittéer inom mål 5a skall mötesmaterial delges DG XX. Avser mötet en övervakningskommitté för Pesca skall även DG V och XVI delges, efäven social- och regionalfonden är medñnansiärer för Pesca. tersom

Kontroll och uppföljning

XX, kontroll och uppföljning, har särställning inom kommissio- DG en

i egenskap intern kontroll- och revisionsmyndighet.

nen av XX:s verksamhet omfattar i huvudsak att kontrollera och effek- DG utbetalningar från fonder till medlemsländernas olika program, tuera intemrevision inom kommissionen. Härutöver granskas medsamt lemsländemas rutiner för utbetalning och användning medel från av EG:s fonder. Revisionen omfattar både redovisning och förvaltning. De tjänstemän arbetar med kontroll medlemsländerna ansvasom av för bestämda länder. Sedan omorganisation år 1996 har tyngdrar en förskjutits något från kontroll mot utvärdering och metodut-

punkten

veckling, bl.a. vad resultatrevision. Denna utveckling är delvis en avser följd det nordiska inflytandet både på DG XX och DG XIX budget. av Ansvaret för att upprätta och förbättra metoder för budgetering, uppföljning och effektivitet ligger på DG XIX. Ansvaret delas efter olika administrativa skeenden så att det upp krävs från flera olika vanligen tre behöriga personer innan attester beslut penningtransaktioner kan effektueras. om

182 Tillämpning och administration den fiskeripolitiken av gemensamma

Ansvarig chef på respektive sakenhet skall utfärda framställan en om att utgifter bör täckas viss fond. Därefter sker kontroll inav en en om DG XX av att utgiften hänförs till rätt område i budgeten, det att finns medel kvar för ändamålet, att utgiften är rätt slag och den av att är förenlig med principer effektiva och sunda finanser. Efter denna om kontroll utfärdar den ansvariga chefen betalningsorder vidarebeen som fordras till en ekonomichef vanligen finns sådan vid varje DG, skild en från sakenheten. Betalningsordem kontrolleras vid DG XX och först därefter kan ekonomichefen utföra utbetalningen. Formen för

budgete-

och kontroll har beslutats särskild förord-

ring,35utbetalning genom en

ning . DG XX utför även kontroller i medlemsländerna att administratiav va rutiner och organisation uppfyller ställda krav. Bl.a. krävs att myndigheter som hanterar utbetalningar strukturfondsmedel skall ha av funktioner för internkontroll. DG XX kontrolleras i sin Revitur av sionsrätten årligen rapporterar till parlamentet angående DG XX:s som förvaltning och intemrevision.

6.2 i

Tillämpning Sverige

Enligt EG-fördraget skall rådet när de beslutar lagstiftning överlåta om kommissionen att genomföra beslutade regler. Rådet kan dock i vissa fall förbehålla sig rätten att direkt genomföra reglerna. I kommissionens

arbete med att genomföra beslutad lagstiftning kan bl.a. ingå fatta att kompletterande, mer detaljerad, lagstiftning.

Medlemsländernas medverkan i genomförandefrågoma sker dels

genom deltagande i kommissionens förvaltningskommittéer, dels genom direkta kontakter med tjänstemän på DG XIV. Fiskeriverket är ansvarigt för att verkställa de beslut inom den gemensamma ñskeripolitiken som fattas inom EU och är den myndighet

som representerar Sverige i kommissionens förvaltningskommittéer. De frågor som beslutas i förvaltningskommittéema skall, eftersom de byg-

ger på beslut av rådet, generellt inte ha politisk karaktär. Det händer emellertid att även politiskt känsliga frågor hanteras inom förvaltningskommittéema eller att fråga då den operationaliseras får politiska en följder. Mot denna bakgrund deltar även departementet när så anses motiverat.

Inför möte inom förvaltningskommittéema skriver verket yttrande

till Jordbruksdepartementet. Härefter skriver Jordbruksdepartementet

instruktioner för verkets deltagande.

35Financial regulation No 2730/94 OJ L 293, 12.11.94

Tillämpning och administration den gemensamma fiskeripolitiken 183 av

Ibland krävs kompletterande nationella regler även till de förordningar eller beslut fattas rådet eller kommissionen. Så är t.ex. som av fallet vad gäller fartygstillstånd. Det är regeringens ansvar att säkerställa att kompletterande lagstiftning finns. Liksom regeringen ställer kommissionen krav på information och underlag för kontroll medlemsländemas verksamhet. Kommissionen av följer och utvärderar beslutade åtgärder före, under och efter geupp nomförandet. Uppföljning och utvärdering görs antingen av kommissionens inspektörer eller uppmaning till landet att lämna egna genom begärda uppgifter eller översända beslutad nationell kompletterande

lagstiftning.

Nedan redovisas några viktigare exempel EU-relaterade ärendeoch frågor Fiskeriverket för samt vilka andra grupper som ansvarar myndigheter i samarbete med Fiskeriverket svarar för administrasom tionen dessa frågor. Mot bakgrund utredningens direktiv behandav av las i synnerhet struktur- och kontrollfrågor.

6.2.1¶Resurspolitiken

Resurspolitiken beslutas främst efter överläggningar inom rådets interna arbetsgrupper. Reglerna är oftast detaljerade till sin utformoch externa ning och lämnar endast mindre del genomförandet kommissioen av Resultatet förhandlingarna kräver dock viss implementering och nen. av komplettering på svensk nivå. Efter slutförda kvotförhandlingar åligger det Fiskeriverket att utfärda bestämmelser och riktlinjer för fisket, att upprätta baslistor och månadslistor med uppgift fiskets omfattning i tredje lands zon och att om dessa listor uppdaterade. Fiskeriverket har även i uppgift att inhålla formera fiskerinäringen, Kustbevakningen och allmänheten om besluinnebörd. Härutöver skall efterlevnaden följas genom kontrolltens upp verksamheten. Fiskeriverket medverkar även i arbetet inom kommissionens kommitté för vetenskapliga, tekniska och ekonomiska frågor Scientific Technical and Economical Committee for Fisheries, STECF genom både Havsfiskelaboratoriet och Utredningsavdelningen centralt. STECF rådgivande kommitté bl.a. arbetar med att utforma modeller är en som ekonomisk rådgivning vid fastställande fiskekvoter. Råden skall för av komplement till den biologiska rådgivning som utarbetas av utgöra ett ICES.

184 Tillämpning och administration den fiskeripolitiken

av gemensamma

Marknadspolitiken

De handelspolitiska frågorna beslutas inom rådet. Frågor kring marknads-

normer, producentorganisationer och överskottshantering hanteras däremot

till största delen inom kommissionen. Det främsta undantaget är de årliga

förhandlingarna om orienteringspriser, vilka beslutas inom rådet.

om

Allmän bevakning marknadsfrågor för fiskeri- och av vattenbruksprodukter

Fiskeriverket är den myndighet för

som ansvarar marknadsregleringen

av fisk och fiskprodukter. Detta innefattar bl.a. kontroll att fastställda av marknadsstandarder efterlevs samt rapportering nationell markav nadsinformation till kommissionen.

Verket handlägger även frågor rörande auktorisation förstaav handsmottagare. För närvarande är 130 företag auktoriserade. ca

Producentorganisationerna och de ekonomiska stöden

Sverige har inte utnyttjat alla marknadsstöd. I avsnitt 5.2.2 redovisas

samtliga stöd som kan finansieras EU. Av dessa utnyttjar Sverige av endast stöd för överskottshantering respektive fast stöd. För år 1995 och

1996 har det totalt utgått 10,5 13,5 miljoner kronor i bidrag till resp.

Sveriges fyra producentorganisationer PO för återtagen fisk. Huvuddelen av bidragen har utgått för överskottshantering.

Härutöver beviljades fem miljoner kronor prisregleringsmedel i av bidrag under år 1994 för att bilda de fyra producentorganisationema.

Denna åtgärd föregick alltså inträdet i unionen. Återtagssystemet är en uppgift för Fiskeriverket. Verket utövar till-

syn över producentorganisationema och är den myndighet kan

som godkänna en PO. Verket har även kvalitetskontrollanter fysiska som gör kontroller av den fisk återtas från marknaden. som Stödet beräknas på årsbasis i efterskott. Producentorganisationerna har emellertid möjlighet att erhålla stöd i förskott månadsvis säkerom het kan ställas, en möjlighet organisationerna i regel utnyttjar. Ansom sökningama sänds till Fiskeriverket, utför kontroll som av att uppgifterna i ansökan är korrekta. Ansökan sänds därefter till Statens Jordbruksverk som är utbetalningsställe för stödet och således betalar ut stöd till organisationerna samt rekvirerar medel från EU jordbruksfondens garantisektion. Jordbruksverket för ansvarar även de säkerheter ställs för stödet bankgaranti 105% utbetalt som om av bidrag. Efter fiskeårets avslutande gör Fiskeriverket genomgång en av

Tillämpning och administration den fiskeripolitiken 185

av gemensamma

producentorganisationernas verksamhet och inte några betydelse-

om fulla felaktigheter upptäcks föreslår Fiskeriverket Statens Jordbruksverk att återlämna de ställda säkerhetema.

Till skillnad från vad som är fallet i flera andra medlemsländer har Sverige dock valt att inte lägga ut den nationella förvaltningen av fis-

kekvoter på producentorganisationema.

Handelsfrågor med tredje land

Handelsfrågoma omfattar avtal med tredje land om frihandel, beslut om tullkvoter eller tullnedsättningar till u-länder, beslut kvoter till följd

om av EU:s utvidgning de s.k. kompensationsförhandlingama samt beslut om kvoter och suspensioner i fall där det råder brist på råvaror för

gemenskapens beredningsindustrier.

I Sverige är UD ansvarigt departement för handelsfrågor. UD kontaktar Jordbruksdepartementet för synpunkter och utredningsarbete. Fiskeriverket är utredande myndighet och remissorgan. Ibland kontaktas Fiskeriverket direkt av den under UD ansvariga myndigheten, Kommerskollegium. I tullfrågor är det Generaltullstyrelsen och Kommerskollegium som är ansvariga myndigheter. Kommerskollegium ansvarar för t.ex. tullsuspensioner och Fiskeriverket är endast remissorgan. Tullfrågoma är för Fiskeriverkets del inte alls lika omfattande som de frågor som rör olika handelsavtal.

Strukturpolitiken

Inom strukturpolitiken förekommer förhandlingar och beslut om övergripande lagstiftning endast inför en ny programperiod, dels för strukturstöden, dels för de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottan.

Rådet har överlåtit kommissionen att förhandla om och förvalta specifika program för de enskilda medlemsländerna, såväl vad avser stöden som de fleråriga utvecklingsprogrammen. Beslut fattas inom kommissionens förvaltningskommitté för ñskerinäringens struktur.

Utvecklingsprogram för den svenska fiskeflottan

Fiskeriverket utarbetar underlag inför förhandlingar med kommissionen om de fleråriga utvecklingsprogrammen MGP samt följer upp att åtagandena genomförs, exempelvis genom att styra flottans kapacitet och värdera andra åtgärder syftar till att begränsa ñskeansträngningar-

som na. Härutöver utvärderas pågående och avslutade program.

186 Tillämpning och administration den fiskeripolitiken

av gemensamma

Yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd

Det främsta instrumentet Fiskeriverket har till sitt förfogande för att reglera flottans storlek är rätten att utfärda fartygstillstånd. Ett särskilt tillstånd licens krävs i enlighet med EG:s regler för att få använda visst fartyg i yrkesmässigt fiske.

Fiskeriverket är också beslutande myndighet i ärenden om personlig yrkesfiskelicens. Personliga yrkesfiskelicenser krävs inte enligt EG:s regelverk Sverige har, för att förbehålla resursen till näringsidkare,

men valt att, redan före EU-anslutningen, inrätta ett system där det krävs en personlig yrkesfiskelicens för att kunna erhålla fartygstillstånd.

Länsstyrelserna mottar ansökningar yrkesfiskelicens och över-

om sänder dem tillsammans med eget yttrande och förslag till beslut till Fiskeriverket. Ansökningar om fartygstillstånd sänds direkt till Fiskeriverket och inget yttrande från länsstyrelsen begärs in.

Före beslut rådgör Fiskeriverket med Rådgivande grupp för yr-

en kesñskefrågor, i vilken Sveriges Fiskares Riksförbund och dess regionförbund finns representerade.

Fartygsregister

Fiskeriverket förvaltar ett fartygsregister som innehåller uppgifter om samtliga svenska fartyg med längd av fem meter eller mer som får

en användas i yrkesmässigt fiske. Registret innehåller, förutom uppgifter

ägare, samtliga uppgifter som krävs enligt EG:s förordning om reom gister över fiskefartyg däribland dess motorstyrka och bruttotonnage.

Genomförande och tillämpning av struktur- och regionalpolitiken

I Sverige är de för fisket viktigaste stöden mål 5a och gemenskapsinitiativet Pesca. Även mål 5b och 6 har dock viss betydelse för fiskerinäringen.

Partnerskap och subsidiaritet

En de största reformerna struktur- och regionalpolitiken började i

av av och med 1992 års översyn. Medlemsländema tog över beslutsrätten för enskilda stödärenden fr.o.m. de program som inleddes år 1994. Tidigare hade varje enskilt beslut avsåg fiskets mål 5a handlagts av kom-

som

Kommissionens förordning EG nr 109/94 av den 19januari 1994 om ett fiskefartygsregister för gemenskapen

Tillämpning och administration den fiskeripolitiken 187

av gemensamma

missionen. Besluten togs inom för Ständiga kommittén för fiske-

ramen risektoms struktur. Bakgrunden till ändringen beslutet att föra

var en politik som lägger besluten så nära berörd part som möjligt,subsidiaritetsprincipen.

Genom detta förfarande har det s.k. partnerskapet intagit central

en roll i hanteringen av strukturstöden. De olika skall utarbe-

programmen tas, finansieras, granskas, övervakas och utvärderas inom för

ramen partnerskapet. Detta kan se olika ut i olika länder skall alltid inklu-

men dera kommissionen och berörd medlemsstats behöriga myndigheter och finansieringsorgan. Härutöver deltar, utifrån respektive lands nationella bestämmelser och praxis, de ekonomiska och sociala intressenter på nationell, regional och lokal nivå som medlemsstaten utser.

Som tidigare berörts inleds medlemslandets arbete med ett program med att lämna en sektorplan till kommissionen. I sektorplanen beskrivs näringen samt de strategier man avser tillämpa och de åtgärder som skall vidtas för att uppnå vissa mål. Tillsammans med sektorplanen skall lämnas en begäran medfinansiering åtgärderna från kom-

om av missionen. Kommissionen anger särskilt att det är viktigt att, förutom behöriga myndigheter, övriga delar av partnerskapet deltar då förslagen utformas. Med utgångspunkt från sektorplanen förhandlar sedan kommissionen och medlemsstaten fram ett programdokument, även kallat gemenskapsprogram. I dagligt tal i Sverige går hela dokumentet under benämningen sektorplan.

Övervakningskommittéer och utvärdering

Efter omröstning inom Ständiga kommittén för fiskerinäringens struktur fattar kommissionen beslut om ett programdokument. Därefter skall en s.k. övervakningskommitté upprättas inom ramen för partnerskapet. Dess uppgift är att följa hur programmen framskrider och föreslå ändringar där sådana behov finns. Övervakningskommittén sammanträder normalt två gånger per år. Det finns särskilda bestämmelser om vilka rapporter och utvärderingar som skall föreläggas övervakningskommittén.

Förutom de rapporter och utvärderingar som skall tas fram inom partnerskapet, skall en särskild, oberoende utvärderare bedöma programmets effekter och effektivitet. Sådana utvärderingar lämnas både efter halva programtiden och efter periodens slut. Den oberoende utvärderingen är för såväl kommissionen som för medlemslandet ett viktigt verktyg för att granska huruvida de satsade medlen används rationellt och för rätt ändamål.

För fiskerisektorn i Sverige finns två övervakningskommittéer, en för mål 5a och en för Pesca. I dessa berörda departement och svenska

188 Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken

myndigheter på central, regional och for Pesca även lokal nivå, näring-

samt kommissionen och Europeiska investeringsbanken. Jordbruksen departementet har ordforandeposten i båda kommittéema.

Vilka departement och myndigheter som deltar i en övervakningskommitté beror av vilka fonder som finansierar programmen. Eftersom Pesca finansieras såväl ñske- som regional- och socialfonden deltar

av

central nivå förutom Fiskeriverket även NUTEK och Arbetsmarknadsstyrelsen, i egenskap fondansvariga för respektive regionalfon-

av den och socialfonden.

Beslutsfattande och rådgivande grupper

I Sverige har subsidiaritetsprincipen uttryckts genom att såväl beslut

underlagsarbete i så stor utsträckning som bedömdes praktiskt som möjligt har lagts på regional nivå samt att näringens intressenter och den lokala nivån utgör rådgivande instanser. För mål 5a gäller att regeringen beslutat att dela beslutsrätten mellan Fiskeriverket och läns-

upp styrelema. Fiskeriverket beslutar om:

Anpassning fiskeansträngningen

av Förnyelse och modernisering av fiskeflottan Skydd marina områden

av Övriga åtgärder

Länsstyrelserna beslutar om:

Stöd till investeringar i vattenbruk Utrustning i ñskehamnar samt Beredning och saluförande fiskets och vattenbrukets produkter.

av

Av de stödområden står till förfogande för medlemsländerna inom

som

for mål 5a har se avsnitt 5.2.3.2 har Sverige valt bort stöd till: ramen

0 Upprättande av gemensamma företag och samarbetsprojekt, inom

ramen för Anpassning av ñskeansträngningen och 0 Åtgärder av socioekonomisk karaktär förtidspensionering m.m.,

inom for Övriga åtgärder.

ramen

Vad avser rubriken Övriga åtgärder har Sverige istället inkluderat en åtgärd under samlingsnamnet Studier och pilotprojekt, inom ramen för vilken alla aktörer och delsektorer kan söka stöd för studier och nydanande projekt.

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 189

Utgångspunkten för uppdelningen av beslutsbefogenheten mellan Fiskeriverket och länsstyrelsema var att Fiskeriverket skulle kon-

ges trollen över allt som berörde själva flottan. Fiskeriverket hade redan tidigare rätt att besluta om fartygstillstånd, d.v.s. tillstånd som erfordras för att få bedriva yrkesmässigt fiske med visst fartyg, och kontrollerade därigenom flottans storlek samt administrerade det nationella fartygsregistret. Regeringen bedömde det också som fördelaktigast att Fiskeriverket beslutade om nationellt övergripande frågor såsom avsättningsfrämjande åtgärder och studier och pilotprojekt medan länsstyrelserna fick beslutsrätten för vattenbruk, beredning samt utrustning i hamnar.

Till sin hjälp har Fiskeriverket inrättat rådgivande grupper, som har till uppgift att diskutera frågor om stöd. För de områden där Fiskeriverket beslutar finns rådgivande grupper för:

yrkesfiske, där Fiskeriverket, Sveriges Fiskares Riksförbund och 0

dess regionförbund är representerade 0 forskning, med representanter för Sveriges Fiskares Riksförbund,

Fiskevattenägarna, Sportfiskama, vattenbrukets FoU, Vattenbrukarnas Riksförbund, SJFR, sötvattnens FoU, marin FoU, fiskeriteknik, förädling samt Fiskeriverket centralt och de tre laboratoriema. Gruppen diskuterar ärenden om studier och pilotprojekt

0 avsättningsfrämjande åtgärder marknadsföring med representanter

för Sveriges Fiskares Riksförbund, Vattenbrukamas Riksförbund, Fiskbranschens Riksförbund, Exportrådet samt Fiskeriverket inkl. Svensk Fisk.

För ärenden där Länsstyrelsen beslutar finns en rådgivande grupp för:

0 vattenbruk med representanter för Vattenbrukets Riksförbund, Fis-

keriverket och länsstyrelserna.

Beträffande Pesca har Fiskeriverket beslutsrätten efter hörande av en rådgivande grupp för Pesca med representanter från kommissionen, NUTEK, Arbetsmarknadsstyrelsen, Länsstyrelser, kommuner, Sveriges Fiskares Riksförbund, Vattenbrukamas Riksförbund, Fiskbranschens Riksförbund samt Fiskeriverket.

37Beslutsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen 1994: 1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

av gemensamma

Ansvarsfördelning mellan myndigheter

Eftersom beslutsbefogenheten för vissa åtgärdsområden förlagts till länsstyrelserna medan Fiskeriverket är s.k. fondansvarig myndighet för Fonden för fiskets utveckling, krävs ett nära samarbete och uttalad

en

ansvarsfördelning mellan myndigheterna.

Fiskeriverket sköter alla rutinmässiga kontakter med kommissionen som t.ex. att äska medel från fiskefonden och delta i Ständiga kommittén för fiskerinäringens struktur. Fiskeriverket upprätthåller sekretariatsfunktionen för övervakningskommittéema för såväl mål för

5a som Pesca. Verket utvecklar också, tillsammans med andra fondansvariga myndigheter, administrativa rutiner för handläggning och rapportering.

Fiskeriverket hanterar vidare samtliga de rapporter som skall upprättas för fiskets stöd. Rapporter olika slag skall föreläggas:

av

0 kommissionen DG XIV fiske halvårsvis redovisning utbetal-

- om

ningar samt årlig redovisning, på projektnivå, om åtgärdemas ge-

nomförande,

0 UCLAF Unité de Co-ordination de Lutte Anti-Fraud, kvartalsvis

redovisning av eventuellt upptäckta oegentligheter,

0 Jordbruksdepartementet kvartalsvis redogörelse över utbetalningar

av EU-medel samt över kommande utbetalningar,

en prognos 0 Övervakningskommittén halvårsvisa lägesrapporter över såväl det

ekonomiska som fysiska genomförandet.

Härutöver skickas kontinuerligt information direkt via datasystemen från Fiskeriverket till NUTEK i dess egenskap koordinerande

av myndighet för samtliga fondansvariga myndigheter.

Det faktum att vissa beslut ligger regional nivå medför att de

medel Fiskeriverket, i egenskap fondansvarig myndighet, erhåller från

av EU behöver fördelas på respektive län. En eller flera gånger per år fat-

Kommissionens förordning EG nr 1796/95 av den 25 juli 1995 om genomförandebestämmelser för det stöd som beviljas genom Fonden för Fiskets Utveckling FFU framlagda inom ramen för de åtgärder som föreskrivs i förordning EG nr 3699/93 3°Kommissionens förordning EG nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område.

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 191

tar Fiskeriverket, för respektive berört åtgärdsområde, beslut om länsvisa ramar inom vilka länen kan fatta beslut.

Till dags dato har den länsvisa fördelningen medel huvudsakligen

av grundat sig investeringsviljan i respektive län. Stödbeloppet har räknats fram utifrån inkomna ansökningar till fastställda datum och länen har erhållit medel i proportion till behovet.

Fiskeriverket utfärdar föreskrifter och allmänna råd för samarbetet mellan länsstyrelserna och verket. Av dessa framgår att:

Länsstyrelsen skall:

mottagare samtliga ansökningar, oavsett beslutsinstans,

vara av

i de fall länsstyrelserna är beslutande, skicka kopia av ansökan till 0

verket för registrering,

i de fall Fiskeriverket är beslutande, yttra sig i ärendet och överläm- 0

detta tillsammans med ansökan i original till verket,

na

inhämta skuldebrev och hantera säkerheter för samtliga åtgärdsom- 0

råden oavsett beslutsinstans de flesta stöd utgår i form av avskrivningslån

genomföra fysisk inspektion av genomförda investeringar, oavsett 0

beslutsinstans, avseende varje investering över en viss investe-

ringsvolym samt stickprov för övriga.

Fiskeriverket skall:

registrera och löpande följa utvecklingen samtliga ärenden genom 0 av

särskilt datasystem, sköta utbetalningar EU-medel för samtliga stödområden.

0 av

Härutöver har såväl Fiskeriverket länsstyrelserna i uppgift att in-

som formera och bistå sökanden med ansökningsblanketter. Länsstyrelserna skall dessutom granska och komplettera inkomna ansökningar, samt preliminärt godkänna utbetalning. Begäran om utbetalning vidarebefordras härefter till Fiskeriverket för slutligt godkännande.

Utbetalningar medel från regional- eller socialfonden avseende

av Pesca, Fiskeriverket gentemot NUTEK och AMS. Efter att Fis-

agerar keriverket fått begäran utbetalning från stödmottagaren, fyller Fis-

om keriverket i de dokument krävs för utbetalning. Därefter utbetalar

som NUTEK eller AMS stödet direkt till den reelle mottagaren.

gemensamma

Additionalitet

En av den gemensamma struktur- och regionalpolitikens viktigaste grundprinciper är den s.k. Additionalitetsprincipen. Den innebär att finansieringen från gemenskapens fonder inte skall utgöra ersättning för tidigare nationella insatser, utan ett tillägg till dessa. Kommissionen och medlemsstaten skall därför då ramarna för respektive fast-

program ställs, säkerställa att medlemsstaten bibehåller sina offentliga utgifter för strukturåtgärder inom området ifråga på minst samma nivå

som under föregående programperiod. Om landet medlem skall belop-

är en ny pen jämföras med utgifterna före medlemskapet.

Som offentliga utgifter räknas även den finansiering som kommer från regional och lokal nivå. Det är därför medlemslandet väljer

som varifrån den nationella offentliga medfinansieringen av stöden skall hämtas.

Oavsett av om medfinansieringen är central eller regional och oberoende av inom vilket program åtgärden finansieras, gäller att EU bidrar med upp till 30% av investeringskostnaden om stödmottagaren är privat och 50% det är ett offentligt står för satsningen. Även

om organ som icke-offentliga organ kan emellertid få 50% medfinansiering under förutsättning att a de inte bedriver verksamhet under marknadsmässiga villkor och b investeringen finansieras uteslutande offentliga medel.

av Analogt kan offentliga bolag som bedriver verksamhet under marknadsmässiga villkor begränsas till den lägre stödsatsen. EU finansierar dock en högre andel av kostnaden, upp till 50% för privata respektive 75% for offentliga organ, om åtgärden äger rum inom mål 6- och 1områdena. Den nationella offentliga medfinansieringen måste alltid uppgå till minst 5% av åtgärdens totala kostnad. Enligt det svenska

programmen för fiskerinäringen mål 5a och Pesca skall dock i normalfallet utgå 10% offentlig medfinansiering.

Avseende mål 5a fiske har Fiskeriverket genom sitt anslag C2, Strukturstöd till fisket m.m., för 1997 medel för att täcka huvuddelen av den nationella medfinansieringen. Ett undantaget är åtgärden Utrustning i fiskehamnar, for vilken det i programmet stadgas att det är regional medfinansierng som skall användas.

För åren 1995 och 1996 fick regional finansiering delvis även användas för åtgärderna Vattenbruk och Beredning, eftersom Fiskeriverkets 18-månadersanslag for budgetåret 1995/96 inte tillräckligt för

var att medfinansiera medel för 24 månader från fiskefonden.

Beträffande Pesca är det huvudsakligen regionala medel

som används för den nationella medfinansieringen.

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 193

Regionalt finns inte några särskilda medel avsatta för fiskerisektom, vilket har inneburit svårigheter då projekt skall genomföras. Nedan följer en sammanställning av de olika stöd som i huvudsak nyttjats for regional och lokal medfinansiering:

Anslag A1 Näringsdepartementet Regionala utvecklingsmedel

-

disponeras länsstyrelserna, kan nyttjas för nationell medfinansisom av ering av strukturstöd. Ur detta anslag avsätts också medel till landsbygdsstöd, sedan årsskiftet 1996/97 dock inte kan nyttjas for med-

som finansiering av åtgärder direkt riktade mot fiskerinäringen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Däremot kan dessa medel användas till anslutande områden t.ex. fisketurism inom mål 5b och Tillfälligt småföretagsstöd kan nyttjas för medfinansiering till de fiskeföretag som uppfyller de villkor som finns angående stödfonnen. Reglerna för tillfälligt småforetagarstöd stadgas i förordning 1994:773 tillfäl-

om ligt småföretagarstöd. Bl.a. anges att det kan lämnas i hela landet till företag har högst 50 anställda och årsomsättning högst 7 miljo-

som en ner ecu samt att stöd kan lämnas med högst 15 procent av investeringsutgiften.

Kommunala medel används nationell medfinansiering i huvud-

som sak vid finansiering av investeringar i hamnar och inom ramen för Pesca. Kommunallagen förbjuder emellertid individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare från kommuner och landsting och tillåter endast åtgärder som allmänt främjar näringslivet.

Vattenavgiftsmedel nyttjas i huvudsak finansiering av fiske-

som vårdsåtgärder. Vattenavgiftsmedlen är knutna till vissa geografiska områden och till vissa åtgärder, vilket innebär att de inte kan användas som generell medfinansiering utan enbart i de fall villkoren sammanfaller med den tänkta åtgärden.

Stödens ekonomiska omfattning

Det stöd hittills utgått helt eller delvis inom ramen för den gemen-

som

fiskeripolitiken, d.v.s. struktur- och regionalpolitikens mål 5a samma inkl. mål 5a inom mål 6-området och Pesca, kan inom Sverige kvantifieras enligt nedanstående tabell där rubriken Region sammanfattar övriga regionala medel, t.ex. landstingsmedel och kommunala medel.

7 17-1452

194 Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken

Tabell 6:1: Beviljat stöd inom mål 5a och Pesca t.o.m. 12 december 1997, tusen svenska kronor.

EU Sverige

§ta_t Region

Regf Socf Fiskef FiV Län Mål5a 200.467 68.854 9.642 13.244

- - Pesca 239 1.156 2.246 455 985 1.736

EU-stödets omfattning avseende stöd enligt mål 5a i respektive medlemsland beror bl.a. av fiskerinäringens storlek samt det nationella stödets betydelse före medlemskapet. För Pesca prioriterar medlemslandet, i samråd med kommissionen, mellan de olika initiativ man väljer att genomföra i landet. Varje medlemsland erhåller en samlad pott för samtliga gemenskapsinitiativ. För att sätta det svenska stödet i relation till övriga länders stöd redovisas nedan EU:s ungefärliga totala finansiering,

Tabell 6:2: EU-stödets årliga omfattning enligt programdokumenten i några medlemsländer avseende mål 5a fiske inklusive mål och 6regioner och Pesca under perioden 1995-1999 miljoner svenska kronor -kurs ECU/SEK 8,60: Stöd Sverige Finland Danmark Storbrit. Holland Portugal 5a 76 46 200 177 79 306 Pesca 7 6 28 61 18 41 Källa: DG XIV.

bild av stödets spridning inom Sverige redovisas nedan För att ge en beviljade EU-medel fiskefonden inom för mål 5a inklusive i

ramen mål 6-regionen fördelat per län i procent. Beloppen redovisas dels separat för vissa huvudsakliga stödområden, dels som en totalsumma per län för dessa utvalda stödområden. De mera landsomfattande insatserna, såsom marknadsforingsåtgärder och utsättningar av fisk, har inte tagits med i redovisningen.

Stödets volym varierar kraftigt mellan länen. Variationen följd

är en av att medlen hittills fördelats på länen i proportion till investeringsviljan i respektive län. I de flesta fall sammanfaller detta med de regioner där näringen redan är av betydande storlek.

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 195

Tabell 6:3: Geografisk spridning ñskefonden beviljade medel för

av ur vissa stödområden t.o.m. den 12 december 1997. Uppgifterna för Skåne län har särredovisats för f.d. Kristianstad respektive Malmöhus län.

EU-MEDEL ÅTGÄRD

LÄN Skrotn.NybyggnM0d.fartVattenbr Hamnar Beredn. Pil.proj Total

Mål 6 Mål 6-regi0nen i Sverige omfattar Norrlands inland samt Kalix och Haparanda kommuner. Totalt omfattas sju län. Stöd inom mål 6programmet beslutas vanligtvis inom s.k. länsvisa beslutsgrupper, vilka utgör självständiga, för ändamålet inrättade, myndigheter. Stöd till fiskerinäringen enligt mâl 5a inom mål 6-0mrådet utgör dock ett undantag. Samma beslutsgång och arbetsfördelning gäller i övriga landet gäller

som även inom mål 6-regi0nen. De särskilda utbildningsinsatser riktade mot

196 Tillämpning och administration den fiskeripolitiken

av gemensamma

fiskerinäringen som finns inom mål 6-programmet åtgärd 3.7, finansierat av Socialfonden hanteras dock i de länsvisa beslutsgruppema.

Arbetet med rapportering och utvärdering sker i samarbete mellan sekretariatet för mål 6 NUTEK och för mål 5a fiske Fiskeriverket. Lägesrapporter för regionens 5a-stöd utarbetas av Fiskeriverket men föreläggs båda övervakningskommittéema. Utvärderingen for 5a-stöd i mål 6-regionen ingår formellt i utvärderingen för mål infonna-

6 men tionsutbyte sker mellan utvärderarna för mål 5a fiske respektive mål Vidare är Fiskeriverket ansvarigt för att rekvirera medel från kommissionen för fiskets åtgärder enligt mål 5a inom mål 6-regionen.

Mål 2 och 5b

Fiskeriverket är inte direkt involverat i arbetet med mål 2 och 5b, eftersom fiskefonden inte finansierar åtgärder inom dessa Liksom

program. för mål 6 finns för mål 2 och 5b särskilda beslutsgrupper, för varje

en mål 2-program fem st och en för varje 5b-program fem st. Som ett exempel beskrivs kortfattat hanteringen av mål 5b-programmet för sydöstra Sverige.

Den särskilda beslutsgruppen för sydöstra Sverige har 15 ledamöter med företrädare för kommunerna, landstingen, länsstyrelserna och länsarbetsnämndema i regionen. Ordförande är landshövdingen i Jönköpings län.

Programmet omfattar tre insatsområden: företagsutveckling, utveckling av mänskliga resurser och utveckling natur- och kulturresurser.

av Projektidéer kan inlämnas från kommuner, lokala intressegrupper, organisationer eller företag i samverkan. Så många medñnansiärer som möjligt bör ingå. Ansökan lämnas till ett 5b-sekretariat som finns på varje länsstyrelse. Bidrag kan härefter komma ifråga efter behandling av sekretariatet och bedömning av beslutsgruppen.

I princip kan även yrkesfisket och därtill hörande näringar få stöd, men endast om projektet stämmer överens med 5b-områdets program och om det står klart att projektet inte kan finansieras inom mål 5a fiske. I praktiken handlar det mest om turistfiske. Målet kan t.ex. vara att öka besöksantalet och förlänga turistsäsongen vilket man söker uppnå genom produktutveckling, kompetensutveckling och marknadsföring.

Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken 197

6.2.4¶Kontroll

Organisation

Fiskerikontrollen omfattar som redovisats under kapitel 5 såväl resurspolitiken marknads- och strukturpolitiken. Huvudmyndighet för

som ñskerikontrollen är Fiskeriverket. Kustbevakningen, Polisen, Länsstyrelsen, Tullverket och Livsmedelsverket svarar för sådana kontrolluppgifter faller inom respektive myndighets ansvarsområde. Fiskeri-

som verket för sammanställning av den årliga rapporten om tillämp-

svarar ningen av kontrollförordningen.

En indelning kontrollen kan göras i dels fartygsaktiviteter till

av sjöss, dels dokumentkontroll och fysisk kontroll i fångst-, distributionsoch försäljningsledet. Den senare omfattar:

hamnkontroll landningskontroll, kvalitetstillsyn, livsmedelshygien

tullkontroll transportdokument

administrativ dokumentkontroll loggbok, avräkningsnotor, landnings- 0

och omlastningsdeklaration samt

kontroll uppgifter i fartygsdatabasen fiskeflottans kapacitet och 0 av om

verksamhet.

Landningskontrollen i hamn invägd fångst, loggbok, land-

avser ningsdeklaration, redskap och avräkningsnota

Fiskeriverket

Verket övervakar bl.a. att de årliga kvotema som tilldelas Sverige i såväl EU:s farvatten i tredjelandszoner inte överskrids. Detta sker

som med hjälp uppgifter från radiorapporter, fiskeloggböcker ca 75 000

av

år och avräkningsnotor 100 000 år. Verket för löpande per ca per register över ñskefartyg, ñskefartygstillstånd ca 2 400 st och personliga licenser 3 200. Fiskeriverket är även ansvarig myndighet för

ca

kvalitetskontrollen landad fisk.

av

Fiskeriverket också för följande åtgärder enligt kontrollför-

svarar ordningen:

0 reglering och stopp av ñskeverksamheten,

av gemensamma

0 inspektion och kontroll av vissa åtgärder för att förbättra och

anpas-

sa strukturerna inom fiskerisektom, inbegripet vattenbruket, 0 inspektion och kontroll vissa åtgärder rörande den

av gemensamma

organisationen av marknaden för fiskeriprodukter, 0 åtgärder i händelse av att gällande bestämmelser inte följs

tillsammans med de rättsvårdande myndigheterna.

Från och med den 1 december 1996 har Fiskeriverket särskild kon-

en trollfunktion. Avdelningen för fiskerikontroll består centralt av ca 13 årsarbetskrafter, varav ca 6,5 arbetar med loggboksregistrering. Regio-

nalt finns ytterligare sju tillhör avdelningen fem

personer som varav inom den regionala kvalitetskontrollen och två kontrollanter vid indust-

rilandningshamnen på Ängholmen.

Marknads- och strukturavdelningen svarar för kontroll av marknadsregleringen prisregleringen och för teknisk övervakning strukturåt-

av gärder.

Vad avser resurspolitiken avdelningen för kontroll allmänt för

svarar informationen fisket och fångsterna. Nyttjare sådan information

om av är dels Fiskeriverkets Miljö- och Resursavdelning, för styrning fis-

av ket, dels dess Utredningsavdelning beträffande underlag till arbetet med beståndsuppskattningar och resursöversikter m.m.

Inom marknadspolitikens område svarar Kontrollavdelningen för kontroll vid landning färskhets- och kvalitetsnormer. För kontrollen

av på Gotland har Fiskeriverket engagerat Kustbevakningen att i samband med sina ordinarie arbetsuppgifter även svara för kontroll av handelsstandarder. På uppdrag av Fiskeriverket utförs kontroll vid landgränsen mot Norge av de kommunala inspektörer som för Livsmedelsverkets räkning utför hygienkontroll av transporter som passerar landgränsen.

Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1997 beslutat om följande Verksamhetsmål betydelse för fiskerikontrollen:

av

0 Fiskeriverket skall tillsammans med Kustbevakningen förbättra

kontrollen på fiskets område, särskilt landningskontrollen. 0 Åtgärder som förhindrar överskridande av kvoter skall särskilt prio-

riteras.

Kustbevakningen

Kustbevakningen svarar inom sitt verksamhetsområde för fiskerikontrollen till sjöss och vid landning av fisk i enlighet med 5 kap. förordningen 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Kustbevakningen svarar genom sina sambandsplatser i Gryt och

Tillämpning och administration den fiskeripolitiken 199

av gemensamma

Kungshamn för att samla in den fartygsaktivitetsrapportering som sker enligt det s.k. hailingsystemet. Enligt detta system skall fartyg innan man går i viss zon rapportera vem man är och vart man är på väg. Efter avslutat ärende skall fartyget åter ta kontakt och rapportera var

varit och vad fångat. Aktivitetsrapportering över långa distanman man

sker även via Stockholm Radio. I Kustbevakningens uppgifter ingår ser även tillsyn efterlevnaden av bestämmelser om ñskeredskapens ut-

av formning m.m.

Andra myndigheter

Tullverket enligt 3l§ Fiskeriverkets föreskrifter FIFS 1995:23

svarar för sådan kontroll transportdokument vid import till Sverige av fisk

av och fiskprodukter avses i artikel 13.6 i rådets förordning nr

som 2847/93.

Livsmedelsverket och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder utför den hygieniska kontrollen vid beredningsindustrier, fiskauktioner

m.m.

Fiskeriverket har uppdragit Statistiska centralbyrån SCB att samla in och registrera avräkningsnotor. De insamlade uppgifterna överförs via elektronisk post till Fiskeriverket. Fonnema för det fortsatta samarbetet diskuteras.

Polis länsstyrelserna särskilt förordnade

och de av männen för viss ñsketillsynsverksamhet. Tillsynen främst

svarar avser kontroll på inre vatten och i sötvattensområdet av de föreskrifter som Fiskeriverkets utfärdar av fiskevårdsskäl.

Av bestämmelser i sjölagen 1994:1009 följer att registrering av svenska fartyg skall ske vid Sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Registreringen innefattar frågor tilldelning nationalitets- och dist-

om av riktsbeteckning för fiskefartyg. Fiskelicenser fartygstillstånd enligt förordningen gemenskapssystem för fiske och vattenbruk4°

om ett handläggs dock Fiskeriverket.

av

Av förordningen skeppsmätning framgår att .Sjöfartsverket

om

SFV för skeppsmätningsverksamheten i Sverige. Genom

ansvarar mätningen fastställs ett fartygs bruttodräktighet och nettodräktighet volymmått samt, i fråga svenska fartyg, skrovets största längd och

om största bredd. Mätningspliktiga är skepp, vilket enligt l kap. 2 § sjöla-

1994:1009 är fartyg skrov har största längd minst tolv gen vars en av meter och en största bredd av minst fyra meter.

° Rådets förordning EEG 3760/92

nr

200 Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken

Metoder för kontrollen

Förvaltning av kvoter

Kvotavräkning avseende svenska kvoter sker mot landade mängder enligt uppgifter från försäljningsledet med avräkningsnotor. Eftersom avräkningsnotoma inte innehåller information om fångstområde, och kvotavräkningen sker mot fångstområde, måste denna information tillföras från loggböckerna. Även svenska landningar i andra länder räknas in då kvoten avräknas. I de fall landningar sker i länder där Sverige ännu inte har avtal om att erhålla avräkningsnotor sker kvotavräkning mot loggboksuppgifter.

Systemet är under utveckling och flera brister finns fortfarande. Ett problem är den bristande kvaliteten på lämnade uppgifter i avräkningsnotoma och loggböckerna. Vad gäller avräkningsnotoma är ett oacceptabelt stort antal felaktigt förda vad gäller landningsdatum och signalkod eller nationskod på fartyget som landat fångsten. Kvotavräkningen blir som följd härav osäker. Den nu praktiserade modellen för kvotavräkning tar inte heller automatiskt hänsyn till fiskestopp i områden med liten kvot, vilket medför att fångsten efter stoppet både kan minska och öka utan att någon fisk tas.

En fångstjoumal planeras införas för det småskaliga kustfisket fartyg under tio meter från och med 1januari 1998 och därmed ersätta loggboken för dessa. Sverige har på detta område haft strängare krav på loggbok än vad EG:s regelverk föreskriver loggbok för fartyg som är 10 meter eller däröver. Genom att en fångstjoumal bättre kan anpassas till det småskaliga fisket än vad EG:s loggbok medger, bedöms loggboksuppgiftema bli av högre kvalitet.

Fiskeriverket använder för sin prognosverksamhet uppgifter från såväl loggböcker och avräkningsnotor som från radiorapporteringen avseende svenska kvoter i tredje land. När det bedöms att 70% av en kvot är nyttjad skall en rapport lämnas till kommissionen med en prognos över tidpunkt för när kvoten bedöms vara uppñskad. Brister i de befintliga datasystemen gör att svarstiderna vid rapportkömingar är mycket långa ca 8-12 timmar, särskilt under årets slut när stora datamängder ackumulerats. Datalagring i ett s.k. Data Warehouse utreds för närvarande. Svarstidema bör om denna teknik införs kunna minska högst väsentligt och endast uppgå till några få minuter.

Sedan 1978 administrerar Fiskeriverket med hjälp av en särskild databas Kvotbas tredjelandsaktiviteter på svenskt vatten i Östersjön. Kustbevakningen har fortlöpande tillgång till uppgifter ur den särskilda databasen och inrapporterar passage och ut ur zoner samt aktivitet till

Tillämpning och administration den gemensamma fiskeripolitiken 201

av

denna dygnet runt. Fiskeriverket håller databasen uppdaterad beträffande avtal, fartyg, kvoter, m.m. och använder databasen för avräkning av de för tredjelandsfartyg tillgängliga fiskekvotema i svensk ekonomisk

i Östersjön. Under 1997 avser Fiskeriverket att integrera Kvotbas i zon Fiskeriverkets Loggbas i syfte att nå högre grad integrerad fiske-

en av rikontroll. Loggbas omfattar fångstdatabasen, fartygsregistret samt systemet för uppföljning av strukturstödsprogrammen.

Kontrollavdelningen svarar för registrering av utländska landningsdeklarationer och mottar via SCB även tillhörande avräkningsnotor. Avdelningen även för den månatliga rapporteringen utländ-

svarar av ska landningar i Sverige som följer av bestämmelserna i kontrollförordningen.

Hamnkontroll

Kustbevakningens hamnkontroll omfattar främst kontroll av att landad fisk uppfyller bestämmelserna om minimimått, att landade kvantiteter stämmer överens med uppgifterna i loggboken samt att korrekta landningsdeklarationer upprättas.

Hamnkontrollen utförs integrerad del den övriga kustbe-

som en av vakningsverksamheten. I internationell jämförelse täcker den svens-

en ka hamnkontrollen alltför få landningar vilket också påpekats av kommissionens inspektörer. Under 1996 genomfördes 431 landningskontroller. Genom de budgetförstärkningar som kustbevakningen erhöll för budgetåret 1997 har förstärkt landningskontroll i hamn skett. Under

en första kvartalet 1997 genomfördes 425 kontroller, vilket uppräknat till kalenderår ungefär motsvarar 3% alla landningar medan det riktvär-

av de mål inom EU är 10%.

som ses som

Fiskeriverkets kvalitetskontroll vid landning sker stickprovsvis i en ambulerande verksamhet längs kusterna. Under 1995 utfördes 112 inspektioner på kuststräckan Svinesund-Trelleborg och 94 inspektioner på kuststräckan Trelleborg-Haparanda. Vid gränspassage sker kontroll vid fem gränskontrollstationer mot Norge. Sju sådana kontroller utfördes under 1996.

I kvalitetskontrollen har uppmärksammats avvikelser från handelsstandardema huvudsakligen i form felaktig sortering. I några fall har

av fisk utdömts inte uppfyllt kvalitetskraven. Detta har i 106 fall un-

som der 1995 lett till skriftliga påminnelser klassificering av fisk där

om Fiskeriverket har påtalat angelägenheten att bestämmelserna följs.

av En allmän information i dessa frågor har även utsänts till fiskare direkt eller via förstahandsmottagare av fisk. Det är producentorganisationer-

eller fiskarena skall märka ut kvaliteten. Fiskeriverket skall gena som

stickprov endast kontrollera märkningen är rätt gjord. nom om

202 Tillämpning och administration den fiskeripolitiken

av gemensamma

Kontroll av industrilandningar kontroll av artsammansättning i fångsten sker vid Ängholmens fiskmjölsfabrik. Verksamheten bedrivs fram till 1998-07-01 i form av ett EU-fmansierat projekt. För närvarande landas vid fabriken 90 000 ton fisk årligen, främst sill/strömming

ca och skarpsill. Samtliga landningar kontrolleras vad gäller artsammansättning och storleksfördelning. Provtagningen sköts av två jourarbetande kontrollanter. Vid varje landning tas tre prover om 10 kg fisk vardera. Kontrollanterna tar även prover som skall ligga till grund för Havsfiskelaboratoriets arbete med beståndsuppskattningar.

Kontroll av strukturâtgärder

Vid Fiskeriverket är ca 7 personer sysselsatta med frågor om teknisk övervakning av strukturåtgärderna. Till stöd för övervakningen registreras, i Fiskeriverkets databas, information om yrkesñskelicenser, ñskefartyg, fartygstillstånd, fiskeloggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor samt uppgifter rörande de strukturâtgärder som berör fiskefartygen.

Kontroll av fiskefartygens data, såsom dräktighet, maskinstyrka, fiskeredskap och segment enligt den gruppering av fartyg som utförs i anslutning till de fleråriga utvecklingsprogrammen MGP, sker i samband med förnyelse av fartygstillstånden. Tillstånden är tidsbegränsade till maximalt fem år. Under år 1995 har Fiskeriverkets fiskefartygsregister utvecklats i enlighet med de krav som ställs i kontrollförordningen.

Då permanenta åtgärder för att upphöra med fiske genomförs, t.ex. skrotning eller försäljning till tredje land, ansvarar Fiskeriverket för kontrollen av att åtgärderna de facto vidtas. I samband med skrotning skall särskilt skrotningsbevis utfärdas av en tjänsteman vid Sjöfartsinspektionen, Tullverket, Kustbevakningen, Polisen eller av annan person som Fiskeriverket utser. Därmed dras också fartygstillståndet och fartyget avregistreras.

Planering och genomförande av temporära fiskestopp sköts av Fiskeriverket efter samråd med fiskets organisationer. Kustbevakningen kontrollerar att fiske inte sker under sådana stopp.

Kontroll av marknadsregleringen

Utöver den kontroll handelsstandarder utförs inom för

av som ramen kvalitetskontrollen sker en kontroll av prisregleringen. När producentorganisationerna fastställer sina återtagspriser kontrollerar Fiske-

Tillämpning och administration den fiskeripolitiken 203

av gemensamma

riverket med stickprov att priserna ligger inom det av EG godkända

intervallet.

Att organisationerna upprätthåller sina återtagspriser och inte säljer produkter under dessa priser kontrollerar Fiskeriverket genom stickprovskontroll på avräkningsnotor och återtagsblanketter.

Då säljare anmäler återtag produkter från marknaden beslutar

av Fiskeriverkets kontrollant huruvida återtaget skall inspekteras eller om produkterna omedelbart kan fraktas till köparen. I syfte att förhindra att återtagen fisk kommer ut på den ordinarie marknaden färgas denna fisk. Genom granskning fakturor hos producentorganisationema kontrol-

av leras att återtagen fisk försålts djurföda eller liknande.

som

Fiskeriverket genomförde under 1996 en omfattande kontroll av producentorganisationernas verksamhet. Därvid framkom inte några uppgifter tyder på påtagliga brister i organisationemas verksamhet.

som

Diskussioner har forts om att vidta åtgärder för att minimera risken för att återtagen fisk förs ut på marknaden igen. En lösning som har diskuteras är att begränsa antalet hamnar där man tillåter återtag. Detta skulle kunna underlätta för Fiskeriverkets kontrollanter att inspektera större kvantiteter än vad som sker i dag.

Då producentorganisationer ansöker om ekonomisk kompensation

för återtagna produkter sker kontroll de uppgifter som organisatio-

av nerna redovisar. Vid kontroll har vissa felaktigheter påvisats, såsom att blanketter inte har varit korrekt ifyllda eller att det uppstått felaktigheter vid beräkningar. Dessa fel har hittills inte varit av den art att organisationen förvägrats ekonomisk kompensation.

Åtgärder i händelse att gällande bestämmelser inte följs

av I Sverige beivras överträdelser av ñskebestärmnelser främst genom de straffrättsliga påföljder utdöms de allmänna domstolarna. I

som av fiskelagen 1993:787 och i lagen 1994:1709 om EG:s förordningar

den gemensamma fiskeripolitiken finns föreskrifter om sådana om påföljder och särskild rättsverkan vid överträdelser av EG:s regelverk. Straffskalan innefattar böter eller fängelse i högst sex månader. När

det gäller olaga trålñske gäller, enligt ñskelagen, att bötesbeloppet

till lägst ettusen svenska kronor och högst ett krontal som normeras motsvarar etthundra gånger antalet hästkrafter i motorn det fiskefartyg som använts för bogsering av trâlen.

Domstolama kan förverka fiskefartyg, redskap och fångster. Bestämmelserna tillämpas i regel så att värdet av vid överträdelser använda redskap och upptagna fångster förverkas, d.v.s. att penningbelopp utkrävs.

204 Tillämpning och administration av den gemensamma fiskeripolitiken

Under 1995 genomförde Kustbevakningen sammanlagt 386 fiskeinspektioner inom svenskt fiskeområde inre vatten, territorialhav och ekonomisk zon. 32 dessa medförde någon form anmärkning

av av avseende bestämmelser och 14 st rapporterades till åtal.

Vid sidan av de straffrättsliga påföljdema kan Fiskeriverket ingripa administrativt genom permanent eller tillfälligt återkallande av fartygstillstånd eller begränsning av sådana tillstånd avseende giltighetsperiod, fångstområden, fångstsätt, redskap och fiskarter. En administrativ sanktion är även återkallelse av auktorisering som förstahandsmottagare av fisk. Detta har emellertid inte tillämpats.

7 Nationell

Fiskeripolitik

1 Inledning

I detta kapitel belyses de delar fiskeripolitiken faller utanför den

av som gemensamma fiskeripolitiken. I avsnitt 7.2 redovisas hur EG:s regelverk införlivats i grundläggande nationell lagstiftning. Den gemen-

fiskeripolitiken omfattar enligt basförordningen alla aspekter

samma fisket. Förutom marknads- och strukturfrågor avses även nyttjandet av alla i vatten levande Däremot begränsas regleringarna inom

resurser.

för resurspolitiken till yrkesmässigt fiske i marina vatten. Yrramen kesmässigt fiske i sjöar och vattendrag samt fritidsfiske regleras således inte gemensamt inom EU utan är en fråga för varje medlemsland. Det finns dock vissa marknadsregler för sötvattensfiske. Den kompletterande svenska lagstiftning behövs finns i Lagen 1994:1709 om EG:s

som

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, Fiskelagen

1993:787, Förordningen 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen samt i Fiskeriverkets föreskrifter FIFS.

Andra lagar berör fisket är Lagen LOFO 1981 :533 om fiske-

som vårdsområden, Vattenlagen Vattenlagen, 1983:291, Lagen l987:12

hushållning med naturresurser m.m. och Naturvårdslagen

om 1964:822. De senare är föremål för översyn i samband med Miljö-

balksutredningen. Sambandet mellan fisket, miljölagstiñningen och

miljövården är komplicerat. Från att ha varit restriktion pâ fisket

en övergår miljöhänsynen alltmer till att bli integrerad del och nödvän-

en dig förutsättning för ett långsiktigt hållbart fiske. Kopplingama mellan

miljöpolitiken och fiskeripolitiken i dess nuvarande utformning be-

skrivs i ett särskilt avsnitt i detta kapitel, 7.12.

7.1.1 i EG:s regelverk Geografiska avgränsningar

De geografiska avgränsningama i EG:s regelverk gör nationella komp-

letterande föreskrifter nödvändiga. EU har till exempel tills vidare för-

206 Nationell F iskeripolitik

behållit fisket i havet innanför tolv nautiska mil från baslinjema för medlemsstaternas fiskare samt för andra nationer traditionellt egna som fiskar där grundförordningen 3760/92, artikel 6. Medlemsstaterna ges således en långtgående bestämmanderätt i såväl inlandsvatten i som marina vatten innanför baslinjen. Detta kommer även till uttryck genom bestämmelsen i basförordningens artikel 10 enligt vilken medlemsstaterna under vissa förutsättningar får vidta åtgärder för förvaltning av resurser som fiskas av de egna fiskarena. Artikeln gäller i princip ända ut i de ekonomiska blir nämnda geografiska och zonema men genom andra avgränsningar främst tillämplig där endast den nationens egna medborgare får fiska. Utöver det yrkesmässiga fisket förekommer ett omfattande fritidsfiske med handredskap samt ett relativt omfattande fritidsfiske med rörliga redskap, huvudsakligen nät.

7.1.2¶Ansvariga myndigheter

Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för förvaltning fiskeav resursema. Enligt verkets instruktion, förordning 1996:145 med instruktion för Fiskeriverket, omfattas fiskerinäringen, vattenbruket beredningsindustri och fritidsfiske. Fiskevård ingår del som en av uppgiften bl.a. genom att myndigheten har sektorsansvar för miljön och därför skall verka för biologisk mångfald och ett rikt fiskbestånd. en Vidare ingår i myndighetsuppgiften att främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets område. Någon avgränsning dessa av uppgifter i förhållande till den gemensamma fiskeripolitiken inte anges i instruktionen. Någon ambitionsnivå inte särskilt för områden anges som ligger utanför den gemensamma fiskeripolitikens Däremot ram. begränsas Fiskeriverkets för fiskevården att Fiskeriveransvar genom ket endast får meddela föreskrifter för fiske i havet, längs kusterna samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön till första samt upp definitiva vandringshinder. För fiskevården i övriga vatten ansvarar fiskevattenägaren. Fiskeriverkets organisation för att utföra uppgifter

inom den nationella fiskeripolitiken utgörs huvudsakligen delar

av av den centrala myndigheten, Kust- och Sötvattenslaboratoriema inklusive försöksstationen i Kälarne saint utredningskontoren. När den samordnade länsförvaltningen genomfördes, 1991, inlemmades fiskenämndema i länsstyrelserna övertog ansvaret för den som regionala fiskevården samt ansvaret för att den nationella fiskeripolitiken får genomslag även på det regionala planet. Dessa uppgifter fullgörs vid länsstyrelsema främst expertfunktionen för fiske, länsexav pert. Sådana uppgifter kan direkt hänförliga till länsstyrelserna vara genom lag eller förordning. I andra fall har handläggningen ärenden av

Nationell Fiskerip0litik207

överförts till länsstyrelserna genom myndighetsföreskrifter. I vissa fall kan även Fiskeriverket besluta att ärenden skall överlämnas till den centrala myndigheten för beslut om ärendet berör flera länsstyrelser.

Beträffande yrkesfisket i marina vatten regleras den inom den ge-

fiskeripolitiken vilket behandlas i kapitlen 5 och Yrkesmensamma fisket i de stora sjöarna regleras nationellt enligt en liknande mo-

m.m. dell där grunden är redskapsbegränsningama. Yrkesfiskare är skyldiga att lämna vissa uppgifter fisket till Fiskeriverket. Fiskeriverket ut-

om övar tillsyn efterlevnaden reglerna och Kustbevakningen kon-

av av trollerar till sjöss och vid landning fisk inom sitt verksamhetsområde

av efterlevnaden bestämmelserna fiske. Fiskeriverket kan även

av om överlåta till andra myndigheter att utöva vissa delar av kontrollen. I övriga fall förordnas fisketillsyningsmän av länsstyrelsen.

7.2¶Hur EG:s regelverk kompletterats i

grundläggande nationell lagstiftning

När Sverige blev medlem i EU underordnades den svenska fiskerilagstiftningen de förordningar EG har utfärdat inom ramen för den

som

fiskeripolitiken. En relativt omfattande nationell fiskerigemensamma lagstiftning måste dock finnas vid sidan av EG:s regler. Orsaken är att det behövs föreskrifter om hur EG:s förordningar verkställs samt åtskilliga kompletteringar. Därutöver finns bestämmelser av rent nationell karaktär.

Den nationella fiskeregleringens gräns mot EG-rätten framgår av grundförordningen 3760/92. I artikel 1 och 3.1 i denna förordning

att den fiskeripolitiken omfattar i princip allt nyttanges gemensamma jande levande i vatten och inom vattenbruket samt bered-

av resurser ning och avsättning fiskeri- och vattenbruksprodukter inom med-

av lemsstatemas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fartyg. I artikel 2 begränsas dock den gemensamma resurspolitiken hållbart utnyttjande fiskeresursen till att avse endast

av yrkesmässigt fiske efter marina arter. Det är därför nödvändigt att i nationell lagstiftning reglera övrigt fiske dels utifrån basförordningens allmänna inriktning, dels utifrån nationell ambitionsnivå.

Efter de lagändringar genomfördes 1 juni 1995 och 1 januari

som 1996 har den svenska fiskerilagstiftningen anpassats till den av EG tilllämpade systematiken där bestämmelser normalt går att hänföra till något de tre politikområdena resurser, struktur eller marknad. Resur-

av spolitiken innefattar vård och nyttjande av ñskeresursema. Fiskelagen 1993:787 omfattar allt resursreglering d.v.s. både den sär-

som avser

208 Nationell Fiskeripolitik

skilda regleringen kvottilldelning det marina yrkesfisket ingenom av om den gemensamma fiskeripolitiken och regleringen av resurserna inom den nationella delen. Struktur och marknad regleras i lagen

1994:1709 om EG:s förordningar den fiskeripoliti-

om gemensamma ken. I förordningen 1994:1716 fisket, vattenbruket och fiskerinäom ringen har i det närmaste samtliga regeringsföreskrifter samlats. Vad avser nationella bidrag till fiskevård finns vissa kompletterande författningar bl.a. i Förordningen 1985:440 om statsbidrag till fritidsfisket. Utöver den gemensamma fiskeripolitiken finns vissa regler och lagar inom andra politikområden men som påverkar fiskeripolitiken. Detta gäller främst naturvårdslagstiftningen, veterinärlagen och lagen om genetiskt modifierade organismer.

7.3¶Nationell

lagstiftning

7.3.1 och fisket,

Fiskelagen förordningen om vattenbruket och fiskerinäringen

Grunden för den nationella lagstiftningen på resursområdet följer i huvudsak av fiskelagen medan bestämmelserna fiske i fiskeförordom ningen 1993:1097 inför EU-medlemskapet i närmast oförändrat skick överfördes till främst 2 kap. förordningen 1994:1716 fisket, vatom tenbruket och fiskerinäringen. De egentliga fskebestämmelsema finns i myndighetsförskrifter kungjorda i Fiskeriverkets författningssamling, FIFS. Fiskelagen reglerar det yrkesmässiga fisket såväl som fritidsfisket utom för det geografiska område som omfattar fjällen odlingsovan gränsen och avtalet mellan Finland och Sverige avseende gränsälvama. Enligt 19 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter för fiskevården. Regeringen har i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen endast i ett fåtal fall utfärdat grundläggande bestämmelser för fiskevården långsiktig karaktär. Närmast föreskrifterna i 2 av avses kap. 5 och 6 om förbud mot fiske efter mal och flodpärlmussla och mot fiske med sprängämnen, bedövande eller dödande ämnen, elektrisk ström, skjutvapen eller sådana redskap som fisken kan spetsas med. Att förbud mot användning av gift och sprängämne vid fångst och dödande av fisk skall införlivas i medlemsstaternas nationella lagstiftning följer numera av EG:s direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992, art och ha-

bitatdirektivet som behandlar bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

Regeringens rätt att besluta om föreskrifter har i huvudsak förts vidare till Fiskeriverket bemyndigandet i 2 kap. 7 § förordningen

genom

fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Där anges att Fiskeriverket om får meddela föreskrifter för fiskevården som berör fisket i havet och längs kusterna samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland samt i kustmynnande vattendrag och vattendrag som

i de stora sjöarna upp till första definitiva vandringshinder. Fismynnar keriverket får också föreskriva att yrkesmässigt fiske som sker ge-

om

viss fiskemetod används och inom ett visst område endast nom att en får ske efter tillstånd verket. Med stöd av sitt bemyndigande har

av verket utfärdat föreskrifterna FIFS 1993:30 fisket i Kattegatt och

om Skagerack med angränsande sötvattensområden, föreskrifterna FIFS 1993:31 fisket i Östersjön med angränsande sötvattensområden

om och föreskrifterna FIFS 1993:32 om fisket i vissa sötvattensområden.

Genom att Fiskeriverket endast kan reglera fisket i havet och längs kusterna samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, till det första definitiva vandringshinder, har ansvaret för

upp beståndsvården i de flesta insjövatten överlämnats till fiskevattenägarna

vidare avsnitt 7.6.

se

7.3.2 Statens vatten ovan odlingsgränsen

För fisket på statens vatten odlingsgränsen gäller särskilda be-

ovan stämmelser inte finns intagna i fiskelagen. Regler om detta fiske

som finns istället i Rennäringslagen 1991:437, Rennäringsförordningen 1993:384 och Jordbruksverkets föreskrifter rätt till upplåtelse av

om småviltjakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen SJV FS 1993:95. Föreskrifterna utgör grunden för länsstyrelsemas uppdrag att förvalta fisket inom berörda områden. Av rennä-

ringslagen framgår även omfattningen av samebymedlemmamas nytt-

janderätt till fiske. De län har ett förvaltningsansvar är Norrbottens

som län, Västerbottens län och Jämtlands län. Fiskeriverket har inte något förvaltningsansvar i dessa områden.

Fiskevårdens inriktning för statens vatten i fjällområdena har formulerats dels i regeringens 1992/93:32, Samema och samisk

prop. kultur dels i regeringens beslut 1993-O7-01, Nytt system för

m.m., upplåtelser rätt till småviltjakt och fiske på statens mark ovan od-

av lingsgränsen och på renbetesfjällen. Enligt länsstyrelserna tillämpas

denna inriktning.

7.3.3 F insk-svenska Gränsälvskommissionen

Det finns en särskild överenskommelse mellan Finland och Sverige som reglerar åtgärder i gränsälvama som medför byggnation i vatten, vattenreglering, förorening och fiske. Överenskommelsen gäller

som svensk lag, Lag 1971:850 med anledning av gränsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland. Överenskommelsen skall tillämpas på vattenområdena Könkämä och Muonio älvar, den del av Tome älv och de sjöar där riksgränsen mellan Finland och Sverige löper, de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöde till gränsälvama, de särskilda utflöden bildas Tome älvs

som av skilda mynningsgrenar samt den del Bottniska viken ligger in-

av som om finska och svenska Nedertomeå socknar.

Fisket inom överenskommelsens särskilda fiskeområde regleras i avtalet som tillämpas svensk lag. Regeringen eller den myndighet

som som regeringen bestämmer får under 1997 enligt Lagen 1997:201

om befogenhet att besluta om fisket inom Tome älvs fiskeområde, meddela föreskrifter om fisket i dessa områden. F.n. beslutar de svenska och finska regeringama i samråd om föreskrifter rörande fisket i gränsälvsområdet, Den Svensk-finska Gränsälvskommissionen beslutar i särskilda fall. Närmare bestämmelser finns i förordningen FIFS 1997: 12 om fisket i Tome älvs fiskeområde. Kommissionen består 6 med-

av lemmar som har tillsats av vardera statens regeringar. Ordförandeskapet innehas växelvis mellan Sverige och Finland för ett år gången. En av de svenska delegatema skall utses länsstyrelsen i Norrbottens län.

av

Regeringen har tillsatt en utredning, Översyn det gränsöverskri-

av dande miljö- och fiskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsområdet, dir. 1997:79 i syfte att förnya överenskommelsen mellan Finland och Sverige. Utredningen skall vara klar den 31 december 1997.

7.4¶Fiske i sötvatten

7.4.1¶Yrkesfiske

EU:s resurspolitik tillämpas inte på yrkesfisket i de stora sjöarna eller andra sötvatten. I stället sker resursregleringen nationella före-

genom skrifter om begränsningar av fiskets omfattning. Dessa föreskrifter

omfattar licenser, redskapsbegränsningar, förbudsområden och fisketider. Enligt 21 och 30-32 fiskelagen föreskrivs om fartygstillstånd och yrkesfiskelicens. Samma system för yrkesfiskelicens som krävs för yr-

kesñske i marina vatten tillämpas även yrkesfiske i sötvatten utan stöd av enskild fiskerätt.

Enligt 2 kap. 8 § förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinä-

om ringen får Fiskeriverket även föreskriva att kräftfiske allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön får bedrivas endast efter tillstånd av verket eller av länsstyrelsen.

EU:s lagstiftning täcker visserligen allt territorium men reglerar endast den marina akvatiska resursen. Enligt artikel 2.2 i basförordningen skall medlemsstaterna till att icke yrkesmässiga verksamheter inte

se äventyrar bevarandet och förvaltningen som omfattas av

av resurser den resurspolitiken. Det bör noteras att den svenska

gemensamma strukturplanen som utarbetats inom ramen för den gemensamma strukturplanen omfattar även det yrkesmässiga insjöfisket. Ett yrkesmässigt insjöfiske betydelse blev vid Sveriges inträde i unionen ett nytt in-

av slag. De fleråriga utvecklingsprogrammen MGP omfattar dock inte insjöfisket eftersom EU inte reglerar fiskeflottans storlek i dessa vatten. Skrotningsbidrag till insjöfartyg kan inte utgå. Stöd kan inte heller utgå till utsättning fisk avsedd för insjöfisket. Insjöfisket omfattas inte

av heller stödet till skydd marina områden. I övrigt tillämpas struk-

av av turplanen även i insjöfisket analogt med kust- och havsfisket.

7.4.2¶Icke yrkesmässigt fiske

Regeringen har med stöd 21 § fiskelagen begränsat redskapsan-

av vändningen för icke licensierat fiske fritidsfiske. Redskapsbegränsningen gäller allt icke yrkesmässigt fiske oberoende av om fisket sker i marina eller söta vatten. I kapitel 2 13 § i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen anges att den som fiskar med rörliga redskap i vatten är fritt för var och en begränsas fisket genom att en-

som dast nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och håv får användas. Vida-

begränsas användningen till endast redskap samtidigt. Fiskerire sex verket prövar frågor undantag från redskapsbegränsningen. Nor-

om malt sett krävs dock yrkesfiskelicens för fiske utöver det som här an-

ges.

Vad med fasta redskap definieras i 7 § fiskelagen. Defi-

som menas nitionen gör det möjligt att särreglera användningen dessa ofta stora

av och mängdfångande redskap. I 10 och 11 fiskelagen föreskrivs om tillståndsplikt för fiske med fasta redskap utan stöd av enskild rätt samt för utsträckning sådana redskap från enskilt vatten ut i allmänt vat-

av ten. Av 2 kap. 2 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen framgår att länsstyrelsen prövar frågor tillstånd och att så-

om dant, med vissa undantag, får beviljas endast fiskare bedriver yr-

som

2 l 2 Nationell F iskeripolitik

kesmässigt fiske. I Fiskeriverkets föreskrifter FIFS 1993:30 fisket om i Kattegatt och Skagerrak med angränsande sötvattensområden har även införts tillståndsplikt för fasta redskap på enskilt vatten. Skälet till detta är att fisket enskilt vatten västkusten i princip är lika fritt som fiske på allmänt vatten, enda undantaget är fiske efter ostron. Enligt 13 § fiskelagen har utländska medborgare rätt att fiska med

handredskap i utsträckning svenska medborgare. Övrigt

samma som fiske utan stöd av enskild rätt är tillåtet i den mån regeringen bestämmer. Stadigvarande bosatta utländska medborgare har rätt samma som svenska medborgare. Länsstyrelsen prövar frågor tillstånd till fiske om för utländska medborgare och annat än yrkesmässigt fiske som avser enligt 2 kap. 4 § förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäom ringen.

Fisketurism

I budgetpropositionen 1995/96 uttalades att insatser för utveckling av fritidsfiske och fisketurism bör beaktas med hänsyn till tillgängliga men resurser och den fiskeripolitikens krav. Det finns inte gemensamma någon lagstiftning reglerar fördelningen fiskresursen mellan som av yrkesfiske och fritidsfiske i andra inlandsvatten än i de stora sjöarna. Enligt nuvarande definition omfattar fritidsfisket både sportfiske och husbehovsfiske. Insatser för fisketurism ingår bland de satsningar som får stöd genom EU:s strukturfonder. Ansvaret för den regionala utvecklingen fisketurismen åvilar av länsstyrelserna. Många län har lång erfarenhet fisketurism. även en av Enligt prop. 1996/97:1 konstaterade regeringen i sin sammanfattning av anslaget C1 att fritidsfiske och fisketurismens utvecklingspotential är en fråga som berör regionala och lokala aktörer, bl.a. länsstyrelserna.

7.5 och

Uppgiftsskyldighet tillsyn

Enligt 22 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter skyldighet för den beom som driver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter fångst, redskap och om fångstområde. Fiskeriverket meddelar sådana föreskrifter FIFS 1995:23 om kontroll på fiskets område. De nationella föreskrifterna om uppgiftslämnande behövs både för att verkställa EG:s kontrollförordning 2847/93 och för det yrkesmässiga fisket inom sötvattensområdet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, enligt 23 § fiskelagen, meddela föreskrifter hur fiskeredskap och vatom tenbruksanläggningar skall märkas samt hur fiskeredskap skall märkas innehavare. Märkningstvång utgör ett nödvändigt komplement till av

föreskrifterna yrkesfiskelicens och redskapsbegränsningar. Fiskeri-

om verket har meddelat föreskrifter märkning redskap som används om av vid fiske och för utrnärkning fiskeredskap och vattenbruksanläggav ningar FIFS 1994:14. Enligt 34 § fiskelagen föreskrivs att för tillsyn över efterlevnaden av lagen eller föreskrifter meddelats med stöd av den f°ar regeringen som eller den myndighet regeringen bestämmer utse fisketillsynsman. I 5 kap. 2 § förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen beom myndigas länsstyrelsen att förordna fisketillsynsmän. Fiskeriverket har med stöd 6 kap. 8 § fiskelagen utfärdat föreskrifter FIFS 1985:3 av om fisketillsynsmän. Den myndighet regeringen bestämmer får meddela de förelägsom gande och förbud behövs för att lagen eller föreskrifter som medsom delas med stöd den skall efterlevas, 35 § fiskelagen. Enligt förordav ningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 5 kap. 3 § får Fiskeom riverket och länsstyrelsen meddela sådana förelägganden och förbud.

7.6¶Fiskevård

I svensk lagstiftning finns specifika regler och förbud mot fiske endast i ett fåtal fall. Regleringen i allmänna vatten omfattar endast vissa meto-

der för fisket samt den beståndsuppskatming som kan genomföras ge-

undersökningsverksamheten inom Fiskeriverket. Genom avgränsnom Fiskeriverkets normgivningsrätt överlämnades ansvaret för bening av ståndsvården i de flesta insjövatten till fiskevattenägarna. I proposition 1992/931232 fiskelag, anför statsrådet att om m.m. "när det gäller andra insjövatten än de stora sjöarna bör som princip gälla att fiskevattenägarna tar ansvaret för beståndsvården utan någon särskild reglering. Därmed bör enligt statsrådet inte obetydlig del av en det nuvarande regelbeståndet kunna undvaras." Inriktningen i den nya fiskelagen har varit att samla reglerna nationellt, begränsa föreskrifteroch inte fortsätta med uppdelning genom länsvisa länsfiskestagor. na en Trots större betoning på vikten fiskevård för att stärka ett hållen av bart fiske och behålla den biologiska mångfalden har staten inte några instrument att tillgå för att föregripa utfiskning eller kraftig minskning bestånden. Enligt 29 § fiskelagen gäller att den som har fiskerätt av om i enskilt och vansköter fisket att fiska för mycket eller för vatten genom lite får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket sätt som be-

214 Nationell F iskeripolitik

hövs. Fiskeriverket kan åberopa denna vanhävdsparagraf och skaom dan är mycket omfattande men då är det oftast för sent att återställa fisket. Paragrafen har hittills inte använts. Ett problem i sammanhanget kan att det finns olika typer vara av ägandeförhållanden, enskilt ägande, samfällt ägande, enskilda ägare som bildat fiskevårdsområde Om ett vatten är utsatt för m.m. som

misshushållning när det gäller fisket och vanhävdsparagrafen därför

borde tillämpas, kan detta inte alltid ske därför att fisket ägs gemensamt och det finns inte någon enskild att rikta föreläggande person emot. När det gäller utplantering fisk gäller EU:s habitatdirektiv. Överav klagningar angående utsättningar har ökat starkt.

7.6. 1 Fiskevårdsområden

När myndigheternas normgivningsrätt inom stora delar sötvattenav sområdena försvann fick lagen 1981:533 fiskevårdsområden störom re betydelse. Lagen tillkom i syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården samt att främja fiskerättsägamas intressen. gemensamma Bakgrunden är att så långt möjligt undanröja de hinder för ett rationellt fiske och ändamålsenlig fiskevård i sötvatten uppdelningen en som av det enskilda fisket på många delägare innebär. Genom lagen erbjuds

fiskevattenägama en möjlighet till ändamålsenlig förvalt-

gemensam ning av sina vatten. Enligt 10 § lagen om fiskevårdsområden görs ansökan bildande om av fiskevårdsområde hos Länsstyrelsen. Frågan bildande ett fisom av kevårdsområde skall sedan utredas vid förrättning, såvida det inte är en uppenbart att förutsättningar för bildande saknas. Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detta 12 §. Av stadgan för fisen kevårdsområdesförening skall framgå grunderna för fiskets nyttjande och fiskevården 18 §, däribland frågan huruvida föreningens om verksamhet skall vara begränsad till fiske med vissa redskap eller till fiske efter vissa fiskarter. Länsstyrelsen skall föra register över sina beslut enligt lagen fisom kevårdsområden, 6 kap. 7 § förordningen fisket, vattenbruket och om fiskerinäringen. Ytterligare föreskrifter om verkställighet lagen får av meddelas Fiskeriverket har utfärdat föreskrifter FIFS 1982:3 av som om fiskevårdsområden. Enligt Fiskeriverkets bedömning har det visat sig att de möjligheter som lagen om fiskevårdsområden erbjuder och den omfattning i vilken fiskevårdsområden har bildats inte fullt ut tillgodoser de allmänna in-

Nationell F iskeripolitik215

i sådana inlandsvatten klassats riksintressanta med tressena som som hänsyn till fritidsfisket eller har skyddsvärda arter eller stammar. som

7.6.2 till fiskevård

Statsbidrag

Enligt 1997 års regleringsbrev får anslaget C4, Fiskevård beviljas till typer insatser: bildande fiskevårdsområdesföreningar, länsstytre av av relsemas fisketillsyn samt till biotop- och fiskevård såsom utsättningar angelägna arter och för att bevara hotade fiskarter. Till besluten röav rande bildande fiskevårdsområde fogas villkor upplåtelse av fisav om ke till allmänheten. Anslaget uppgår för 1997 till 4,6 miljoner kronor. I propositionen prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk redovisar regeringen ökad satsning på förbättrad fiskevård. Sverige skall en en

tillämpning försiktighetsprincipen verka för ett långsiktigt

genom av och ekonomiskt bärkrafcigt fiske att integrera miljöaspekter och genom beakta ekologiska krav. Insatsområdena är desamma som tidigare men förstärkningen skall riktas mot ñskevårdsinsatser, främst i kustområdeoch i de sjöarna samt i förhållande till det fria handredskapsna stora fisket. I budgetpropositionen prop. 1997:98:1 tillförs anslaget C4 ytterligare 15,4 miljoner kronor för 1998 och uppgår därmed sammanlagt

till 20 miljoner kronor. Handläggning bidragsärenden regleras i Förordningen av 1985:145 statsbidrag till fritidsfisket inom vissa områden och om Förordningen 1985:440 statsbidrag till fritidsfisket. Genom ändom ring i sistnämnda förordning den l juli 1990 1990:478 upphörde möjligheten lämna statsbidrag till bildande fiskevårdsomrâden. Biatt av drag fick dock även i fortsättningen lämnas i de fall ansökan om bildande hade gjorts före den l september 1990. Genom regleringsbrevet för 1997 har det blivit möjligt att lämna bidrag även i de fall där ansökan har inkommit efter september 1990.

7.7 och odling av fisk

Utplantering

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får enligt som 28 § fiskelagen meddela föreskrifter krav på särskilt tillstånd och om villkor för att fisk skall få sättas ut, flyttas eller odlas. Fisk får utom planteras eller odling anläggas endast efter tillstånd från länsstyrelsen, 2 kap. 16 § förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. om Tillstånd får inte för sådana arter eller stammar som är olämpliga ges med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd f°ar inte heller ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar.

Då de biologiska förutsättningarna är likartade i odling och vid utplantering behandlas de i föreskrifter. För bedömning sjuk-

samma av domsfrågor används Statens Veterinännedicinska Anstalt SVA

som officiell remissinstans vid tillståndsprövning. Ansvarig myndighet för smittskydd i landet är Statens Jordbruksverk SJV, bl.a. bevakar

som och införlivar EU:s direktiv i svensk lagstiftning. I sammanhanget aktuella föreskrifter är bl. a. Obligatorisk hälsoövervakning odlad fisk

av SJVFS 1994:94, Hälsokontroll husdjur SJVFS 1993:42, och

av Anmälningspliktiga djursjukdomar SJVFS 1995:49. Samråd

sker som regel med Fiskeriverket i fiskefrågor.

EU:s habitatdirektiv och konventionen biologisk mångfald har

om inneburit en mer strikt syn odling och utplantering fisk. Detta har

av i sin tur medfört att antalet överklagningar till Fiskeriverket odlings-

av och utplanteringstillstånd har ökat kraftigt.

Ytterligare föreskrifter om utsättning och flyttning fisk samt

av om fiskodling och slakt av odlad fisk meddelas Fiskeriverket, 2 kap. 18

av § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Med stöd av detta har Fiskeriverket meddelat föreskrifter FIFS 1993:29

om odling, utplantering och flyttning fisk.

av

7.8¶Övrig reglering enligt Fiskelagen

7.8.1 fiske

Samäganderätt av

I 15 § fiskelagen bemyndigas länsstyrelsen att ansökan från någon av delägarna av en fastighet som innehas med samäganderätt, besluta om hur fisket skall bedrivas.

7.8.2 Fiskådra

Länsstyrelsen får enligt bestämmelser i 17 och 18 fiskelagen besluta att fiskådra skall gå i del vattnet än vad i grund-

en annan av som anges reglema samt medge undantag från bestämmelsen att fiskådran skall hållas fri från fiskredskap.

Nationell Fiskerip0litik217

7.8.3 till naturvårdens intressen

Hänsyn

Enligt 20 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvärden. Regeringen har i 2 kap. 12 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen föreskrivit att Fiskeriverket meddelar sådana föreskrifter. Fiskeriverket eller länsstyrelsen får besluta att miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas för att göra det

om möjligt att bedöma vilken inverkan en fiskemetod eller utsättning av en fiskart har på miljön. Naturvårdsverket skall ges tillfälle att yttra sig.

7.9¶Vattenlagen Uppgifter enligt

För byggande i vatten krävs i princip tillstånd enligt Vattenlagen 1983:291. Ansökan att bygga i vatten görs hos någon av landets

om

vattendomstolar, sin dom meddelar tillstånd i vilket sex som genom

de villkor gäller för företaget. Ett undantag utgör de delar av anges som Torne och Muonio älvar utgör riksgräns, där vattenmålen hand-

som

Finsk-Svenska Gränsälvskommissionen. läggs av

Enligt Vattenlagen skall Fiskeriverket yttra sig till vattendomstolen

vattenföretagets inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreom slå de bestämmelser behövs till skydd för fisket. Om Fiskeriverket

som finner att yttrande inte kan utan undersökning på platsen skall

avges verket anmäla detta till vattendomstolen, som förordnar om sakkunnigutredning enligt 32 § Vattenlagen.

Sedan tillkomsten 1918 års vattenlag har bedömningar av skador

av på fisket till följd byggnationer i vatten varit en omfattande uppgift

av för den centrala fiskerimyndigheten och dess regionalt placerade utredningskontor. Kammarkollegiet för talan i vattenmål och länsstyrelserna utför bl.a. undersökningar och tillsyn med anknytning till vattendomar. Vid vattendomstolama förekommer tre typer av mål, ansökningsmål, stämningsmål, och förrättningsmål. De domar enligt vattenlagen som oftast har störst betydelse för fisket är domar avseende vattenkraftanläggningar. Eftersom de flesta sådana mål är gamla förekommer i dessa fall mest omprövningar. En vattendom får omprövas tidigast efter 10 år

i många fall omprövas de först efter 30 40 år. För närvarande men tillkommer 10-15 nya mål per år och ca 30 omprövas. Cza 100 mål är under fiskeribiologisk undersökning och hydrologisk/biologisk omprövning.

218 Nationell F iskeripolitik

Faktorer som inverkar på den framtida omfattningen större för-

av ordnanden i vattenmål är bl. utvecklingen energi- och trafikområ-

a. dena. Nya mer omfattande förordnande t.ex. Öresundsbroprojektet

som och Brunnsbergs kraftverk har tillkommit under år.

senare

7.9. 1

Ansökningsmål

Flera myndigheter berörs vattenmål, bl.a. Kammarkollegiet, Fiskeri-

av verket, länsstyrelser och Naturvårdsverket.

Påverkan på fisket i mål som rör byggnation i vatten har ur samhällets synvinkel ansetts vara viktig faktor att beakta, vilket också

en kommer att gälla i fortsättningen enligt förslaget till miljöbalk.

I fiskefrågor har vattendomstolama sedan vattenkraftsutbyggnadens början förordnat Fiskeriverket som sakkunnig, oftast har förordnandena varit utställda på respektive utredningskontor, tidigare personligt

som förordnande för fiskeriintendenten. Vattendomstolen har hittills utnyttjat Fiskeriverket som domstolens sakkunnige, främst med hänsyn till dess opartiskhet och samlade fiskerikompetens men även av praktiska skäl. Konsultföretagen inom branschen är hittills få och anlitas oftast av sökanden.

Vattendomstolen kan också med stöd av rättegångsbalken och med åberopande av 13 kap. 32 § vattenlagen på eget initiativ förordna fiskesakkunnig i ett vattenmål. Detta sker i större vattenmål och kan gälla både allmänt och enskilt fiske. I många fall kan den skada ingrep-

som pet innebär eller effekten de åtgärder krävs för fisket inte avgö-

av som ras direkt. I sådana fall kan Vattendomstolen fastställa prövotid

en under vilken frågorna skall utredas vidare.

I vattenlagen finns särskilda bestämmelser om sådana större vattenföretag som skall underställas regeringens prövning 11 kap. 1-3 vattenlagen. Den som vill utföra ett sådant företag är skyldig att i god tid innan närmare undersökning av företaget påbörjas, underrätta bl.

a. Fiskeriverket i de fall verksamheten bedöms beröra fiskeintresset 11 kap. 8 § vattenlagen. Om företaget kan medföra skada eller inverkan på fisket har Fiskeriverket rätt att förordna nödvändiga utredningar,

om som genomförs på företagets bekostnad 11 kap. 10 § vattenlagen. På denna bestämmelse grundade sig exempelvis de omfattande undersökningar föregick prövningen Öresundsbron.

som av

Att avge yttranden är en myndighetsuppgift som hittills utförts utan kostnad i de fall yttrandet kan baseras på befintligt material. Om det inte är möjligt att yttra sig utan undersökning på platsen, skall Fiskeriverket anmäla detta till Vattendomstolen, som förordnar om sakkunnigutredning enligt 13 kap. 32 § vattenlagen. Kostnader för dessa under-

Nationell Fiskerip0litik219

sökningar och yttranden liksom inställelsekostnad vid vattendomstolen täcks av den sökande enligt 20 kap. 6 § vattenlagen. Fiskeriverket debiterar enligt en särskild taxa som är fastställd i samråd med Riksrevisionsverket.

Vattenlagen 12 kap. reglerar prövningen av markavvattningsföretag. Förrättningsmannen är då skyldig att samråda med Fiskeriverket i de fall fisket kan beröras. Kammarkollegiet kan föra talan vid förrättningen det finns yrkanden fiskets område. Sådana ärenden före-

om kommer inte mer än någon gång per år, men de kan ibland kräva omfattande handläggning.

7.9.2¶Vattendomen

Vattendomstolens beslut, Vattendomen, kan innehålla bestämmelser och villkor till skydd för fisket och vattenmiljön eller beslut om fiskeavgifter. Den som vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket är enligt 3 kap. 11 § vattenlagen skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla sådana anordningar behövs för att fisken

som skall kunna komma fram eller för att fisket skall bestå, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av företaget kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller i något angränsande vattenområde. I mål som rör allmänt fiskeintresse kan många olika åtgärder komma ifråga. Det kan t.ex. gälla att reglera vattenföringen, biotopåtgärder, att bygga fiskvägar, förbud mot arbeten som gör vattnet grumligt under viss tid, särskilt skydd av de platser där fisk leker, föreskrifter om kompensationsutsättningar, bestämmelser tidpunkt för omprövning, att upprätta kon-

om trollprogram samt att betala vattenavgifter.

Fiskeriverkets utredningskontor utför en fortlöpande uppföljning av de skadekompenserande åtgärderna, bl. i de stora målen avseende lax

a.

gäller årliga utsättningar omkring 1,8 miljoner laxungar som av laxsmolt. Frågor om minimitappning i samband med regleringar krä-

ofta omfattande fiskeribiologiska utredningar liksom omfattande ver kontroll.

Enligt 10 kap. 5 § vattenlagen får vattendomstolen, om det är lämpligare, i stället för att meddela villkor ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för att främja fisket i det vatten som berörs eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift. I yttrande till vattendomstolen ger Fiskeriverket genom utredningskontoren förslag till skadekompenserande åtgärder eller förslag till en avgift enligt 10 kap. 5 § vattenlagen. Även Kammarkollegiet inte yrkar åtgärder kompensation

om som

220 Nationell F iskeripolitik

för det allmänna fiskeintresset i målet bedömer vattendomstolen

genom sin officialprövning dessa frågor enligt 3 kap. § ll och 10 kap. 5 § vattenlagen med ledning av Fiskeriverkets yttrande.

Enligt 10 kap. 6 § vattenlagen skall den som innehar tillstånd till företag betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fisket inom landet om vattenföretaget kan antas skada fisket eller vattenståndsforhållandena. Avgiften utgår enligt avgiftsenhet och storleksklasser enligt 10 kap. 7 och 8 vattenlagen. Kammarkollegiet framställer yrkandet på förslag från Fiskeriverket. Enligt Förordningen avgifter enligt

om vattenlagen 1983:945 skall sådana medel användas för att bekosta forskning och utveckling inom fiskevården i enlighet med vad Fiskeriverket bestämmer. Samråd skall ske med Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJF R då det gäller medlens användning.

Regeringen måste godkänna Fiskeriverkets eller länsstyrelsemas användning av vattenavgiftsmedlen inom den egna verksamheten.

7.9.3¶Omprövningar

Villkoren för ett vattenföretag kan omprövas enligt 15 kap. 3 § vattenlagen. Beslut kan även omprövas enligt 15 kap. 4 § vattenlagen om det visar sig att anordningar som vidtagits eller de villkor som meddelats till skydd för fisket enligt 3 kap. ll § och 10 kap. 5 § är mindre ändamålsenliga. Fiskeriverket, genom utredningskontoren, svarar för de fiskeutredningar och det underlagsmaterial som Kammarkollegiet behöver i detta avseende. Utredningama är ofta av samma karaktär som i ansökningsmål och kan vara omfattande. Ett hundratal ärenden är för närvarande under utredning för eventuell omprövning.

7.9.4¶Speciella mål

Vattenlagen gäller för de äldre kärnkraftverken vid Ringhals och Barsebäck medan miljöundersökningama vid Forsmarks- och Oskarshamnsverken drivs med stöd av Miljöskyddslagen. För de båda äldre kärnkraftverken föreligger slutdomar, i vilka föreskrivs ett fortlöpande kontrollprogram under hela drifttiden som utförs av Fiskeriverket.

Det omfattande de mål rör bygge i gäller Öre-

mest av som vatten sundsbroförbindelsen vars kontrollprogram utförs av Fiskeriverket.

Vid statens utbyggnad av vattenkraften vid Älvkarleby i Dalälven bestämdes i en Kungl. Majzts resolution 1913 att Vattenfallsstyrelsen skulle anlägga, utrusta och underhålla en laxodlingsanstalt. Driften sköts av Fiskeriverket. Den årliga avkastningen engångsavgift

av en

Nationell F iskerip0litik221

bekostar odling och utsättning av lax och havsöring från försöksstationen.

7.9.5 roll i Vattenmål

Kammarkollegiets

Kammarkollegiet arbetar med två typer av ärenden, ansökningsärenden och omprövningsärenden. Kollegiet skall, om det behövs, föra talan i Vattenmål för att tillvarata allmänna intressen. Detta innebär att Kammarkollegiet kan framställa yrkanden och överklaga domar. Även berörd kommun har talerätt för lokala allmänna intressen. Däremot saknar andra myndigheter sådan talerätt.

För att bedöma om talan skall föras kontaktar Kammarkollegiet Fiskeriverket, Länsstyrelsen och i större mål Naturvårdsverket. Om Kammarkollegiet beslutar föra talan avges synpunkter först efter det att Fiskeriverket och länsstyrelsen avgivit yttranden. Det allmänna fiskeintresset är ofta det viktigaste allmänna intresset som Kammarkollegiet har att bevaka i vattenmålen och yrkanden i denna del har hittills oftast sammanfallit med vad Fiskeriverket föreslagit i sitt yttrande.

I omprövningsmål är det Kammarkollegiet som uppträder som sökande. Omprövningama går i korthet ut att förändra och/eller nyskapa villkor för äldre vattenrättsliga tillstånd. Minst 95% av omprövningarna gäller det allmänna fiskeintresset. Inför en ansökan om omprövning krävs såväl fiskeribiologiska som tekniska och hydrologiska undersökningar.

Merparten de omprövningar är aktuella enligt vattenla-

av som nu

bör avklarade inom fem år. Detta innebär att verksamheten gen vara därefter kommer att plana ut på en lägre nivå.

I förslaget till ny miljöbalk ges förutom Kammarkollegiet även länsstyrelserna och Naturvårdsverket rätt att begära omprövning av både äldre vattenrättsliga tillstånd och miljötillstånd. Denna rätt ges dock inte till Fiskeriverket. För att förverkliga den föreslagna omläggningen måste dessa myndigheter bygga upp en vattenrättslig kompetens.

7.10¶Övriga fiskerifrågor

l 0.1 Veterinära

frågor

Ansvarig myndighet för Veterinära frågor är Jordbruksverket som ger ut föreskrifter som berör fisket med stöd av ett flertal lagar. Epizootilagen

222 Nationell F iskeripolitik

1980:369 reglerar anmälningspliktiga sjukdomar hos fisk. Lagen 1992: 1683 om provtagning av djur rör obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk. I djurskyddslagen 1988:534 regleras transport och skötsel av odlad fisk. Lagen 1985:342 om kontroll av husdjur reglerar frivillig hälsokontroll av odlad fisk.

Genom Fiskhälsodirektivet 91/67/ EEG djurhälsovillkor för ut-

om släppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk regleras förflyttningar av fisk för att förhindra spridning av sjukdomar. Detta direktiv behandlar dock inte spridningen av främmande populationer eller ekologiska effekter. För att skydda svensk fiskodling och den vilda fiskfaunan har Sverige hos EU sökt garantier för att smittsamma sjukdomar inte skall föras in i landet. Jordbruksverket prövar tillstånd att föra in djur för utplantering enligt förordningen 1994:542 om införsel av levande djur.

Vid införsel av fisk, fiskrom, blötdjur och kräftdjur finns en samrådsskyldighet med Fiskeriverket. Fiskeriverket deltar även i det föreskriftsarbete som berör fisket och är remissinstans i veterinära frågor.

7.10.2¶Genmodifierade organismer

Gentekniklagen 1994:900 och genteknikförordningen 1994:901 innehåller regler tillståndsprövning och ansvarsfördelning mellan

om myndigheter. Fiskeriverket för vattenlevande organismer.

har ansvar Verkets föreskrifter FIFS 1995:10 om genetiskt modifierade vattenlevande organismer reglerar denna verksamhet.

Reglerna för användning genmodifierade organismer GMO in-

av går inte i den gemensamma fiskeripolitiken men styrs av två EUdirektiv, dels av direktivet om innesluten användning av genmodifierade organismer 90/219/EEG och dels av direktivet om avsiktlig utsättning och utsläppande marknaden av genmodifierade organismer 90/220/EEG. Med avsiktlig utsättning menas enligt direktivet "varje form av avsiktligt införande av GMO eller en kombination av GMO i miljön utan särskild inneslutning, varmed avses fysiska hinder eller en kombination fysiska och kemiska eller biologiska hinder vilka syftar

av till att begränsa kontakter med människor i allmänhet och med miljön". Tillsynsmyndighet för vattenlevande organismer är Fiskeriverket såväl det gäller innesluten användning, avsiktlig utsättning som utsläppande på marknaden.

Utvecklingen på genteknikområdet går snabbt och intresset att använda GMO ökar. Vissa organismer, t.ex. laxfisk, bedöms som högriskarter kan spridas till vilda populationer. Riskbedömningar

då generna är svåra att göra särskilt för vattenlevande organismer då erfarenhet

Nationell F iskerip0litik223

saknas. Verksamhet pågår inom EU att revidera direktiven och även att ta fram regler för riskbedömning. Några svenska ansökningar om utsättning av vattenlevande GMO finns inte men förfrågningar om innesluten användning har förekommit.

Fiskeriverket har i detta fall ansvar för alla vattenlevande organismer och inte enbart de som omfattas i fiskelagstiftningen d.v.s. fisk, kräftdjur och blötdjur.

Inom Utbildningsdepartementet har tillsats en parlamentarisk utredning avseende bioteknik under hösten 1997, Dir. 1997:120, Biotekniken i samhället möjligheter och risker.

-

Dumpning

Det finns ett förbud mot att dumpa avfall, fast ämne, vätska eller gas inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska lag, 1971:1154 om

zon, förbud mot dumpning avfall i vatten. Enligt kan undantag

av

från lagens föreskrifter beviljas regeringen eller myndighet

av

som regeringen bestämmer. Enligt Dumpningskungörelsen,

1971:1156 medger Naturvårdsverket sådana undantag efter samråd med Fiskeriverket. Medgivandet skall avse visst slag och viss mängd avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen.

7.10.4 ande för fisket hindrande vrak

Undanröj av

Sjöfartsverket prövar möjligheten att undanröja fartyg eller andra större föremål som sjunkit i vattenområden där fiske bedrivs och som vållar väsentligt förfång för sådant fiske som är av viss omfattning. Sjöfartsverket skall samråda med Fiskeriverket vid prövning av sådana ärenden.

7.1 1 i förhållande till

Miljöpolitik

Fiskeripolitik

7.1 1.1 Sektorsansvaret för milj ön

Fiskeriverket har sektorsansvar för miljön och skall enligt sin instruktion i samråd med naturvårdsmyndighetema verka för en biologisk

224 Nationell Fiskeripolitik

mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Samhällssektoremas miljöansvar fastställdes riksdagen 1988 i samband med

av den miljöpolitiska propositionen prop. 1987/88:85. Varje samhällssektor skall ansvara för att förhindra att nya miljöskador uppstår och för att lösa de problem redan finns. Genom sektorsansvaret och

som hur dessa frågor betonas i instruktioner och regleringsbrev avvägs ansvaret för miljön mot nyttjandet av den biologiska

resursen.

I regeringens proposition Hållbart fiske och jordbruk prop. 1997/98:2 redovisas åtgärder för ett hållbart fiske. Regeringen bedömer att sektorsansvaret är en förutsättning för ett framåtsyftande miljöarbete på fiskets område och skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns företrädare det utvidgade sektorsansvar föreslås

som anses vara en gemensam angelägenhet för såväl myndigheter som näringssidan. Viktiga åtgärder som framhålls i detta sammanhang är att Sverige

ge-

nom tillämpning av försiktighetsprincipen aktivt skall verka för ett

långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav. Genomförandet av den intemationella aktionsplanen för Östersjölaxen skall prioriteras och satsningama ökar för att förbättra fiskevården.

Vid FN :s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 antogs Agenda 21 som ett långsiktigt handlingsprogram för hållbar utveckling. Som central myndighet för en areell näring och med ett sektorsansvar för miljön och den biologiska mångfalden berörs Fiskeriverket av flera av kapitlen i Agenda 21. De för verkets ansvarsområde två viktigaste kapitlen i agendan är kapitel 15 bevarandet den biolo-

om av giska mångfalden och kapitel 17 om skyddet för oceaner och hav. Det senare kapitlet behandlar även innanhav och kustområden samt skyddet av den marina miljön och de marina tillgångarna. Eftersom fisket utgör en viktig del av dessa ingår rekommendationer om skydd för fiskresurserna. Fiskeriverket har på särskilt regeringsuppdrag redovisat arbetet i anslutning till Agenda 21 i en skrivelse i oktober 1996.

I ett särskilt regeringsbeslut i december 1996 har Fiskeriverket tillsammans med ett antal andra statliga myndigheter fått i uppdrag att ingå i ett pilotprojekt, Miljöledningssystem i statlig förvaltning. Myndigheterna skall under 1997 göra en miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt påbörja och så långt som möjligt utarbeta en handlingsplan för fortsatt integration miljöhänsyn i myndighetens verk-

av samhet. Fiskeriverket är den enda sektorsansvariga myndigheten som fått ett sådant uppdrag.

Nationell F iskeripolitik225

7.11.2¶Naturvårdspolitiken och EU:s direktiv

Naturvårdens intressen kan inverka begränsande på fisket främst ge-

att vissa områden fredas från fiske och att vissa arter skyddas nom av

mot exploatering. Naturvårdspolitiken inom Europeiska gemenskapen regleras i hu-

vudsak art- och habitatdirektivet 92/43/ EEG och fâgeldirektivet

av 79/409/EEG. Enligt art- och habitatdirektivet skall naturområden som innehåller naturtyper eller arter av intresse för gemenskapen skyddas. Dessa områden tillsammans med särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet skall ingå i ett sammanhängande nätverk benämns Natu-

som

2000. Varje land skall bidra till bildandet av Natura 2000 i en utra sträckning står i proportion till omfattningen på dess territorium

som och de typer livsmiljöer och habitat anges i direktiven. Na-

av av som turvårdsverket har regeringens uppdrag att för Sveriges del arbeta med Natura 2000 tillsammans med länsstyrelser och sektorsmyndigheter.

Medlemsstaterna skall enligt habitatdirektivet vidta nödvändiga åtgärder för att skydda växter och djur. I direktivet finns en lista som omfattar de växter och djur vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses.

EU:s direktiv har införlivats i svensk lagstiftning främst Naturvårdslagen, avsnitt 7.13.5.

7.11.3¶Biologisk mångfald

Vid FN:s konferens miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 un-

om dertecknades konvention biologisk mångfald. Konventionens

en om mål är att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess beståndsdelar samt att främja rättvis fördelning av nyttan som upp-

en står vid nyttjandet genetiska Hösten 1993 beslöt riksdagen

av resurser.

svensk strategi för bevarande biologisk mångfald och hållbart om en av

nyttjande av mångfalden. Enligt proposition 1993/94:30, Strategi för biologisk mångfald, är

målen för natur- och miljövården inom fiskets område att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. I detta inkluderas bl.a. att slå vakt om alla fiskarter i landet. Det är även väsentligt att bevara variationer inom arter eftersom den i många fall är betydelsefull. I princip likalydande for-

8 17-1452

226 Nationell F iskeripolitik

muleringar finns i proposition 1993/942158, fisket där särom m.m., skilt bevarandet lax, flodkräfta och mal nämns. av Fiskeriverket har haft ett uppdrag att utarbeta aktionsplan for en miljöfrågoma inom fisket. Av budgetpropositionen för 1997 framgår att regeringen planerar att återkomma under året beträffande de förslag som Fiskeriverket redovisat. Detta framgår också proposition av 1996/97:75, Skydd av hotade arter samt aktionsplanen för biologisk mångfald.

7.1 1.4 Naturresurslagen

Lagen om hushållning med naturresurser NRL 1987:12 berör m.m. tre områden är direkt kopplade till fisket. Ett sådant område är som yrkesfiskets och vattenbrukets riksintressen, 2 kap. 5 § lagen hushållom ning med naturresurser Fisket berörs också riksintressen m.m. genom for naturvård, 2 kap. 6 § lagen hushållning med naturresurser om m.m. och riksintressen for friluftslivet, 2 kap. 6§. Enligt tillämpningsförordningen 1993:191 beslutar Fiskeriverket om riksintressen för yrkesfisket. Naturvårdsverket beslutar riksintressena enligt 2 kap. 6 § efter om samråd med Fiskeriverket. Fiskeriverket självt kan således endast fastställa riksintressen för yrkesfisket och vattenbruket och inte for fisk och fiske i allmänhet. Detta förhållande, fortfarande består i förslaget som till miljöbalk, skall i ljuset vad sägs i verkets instruktion ses av som om sektorsansvar for miljön, biologisk mångfald, rikt och varierat fiskbestånd och fiskemöjligheter for allmänheten. I 3 kap. 6 § lagen hushållning med naturresurser finns om m.m. vattenområden införda där vattenkraft eller vattenöverledning för vattenkraft inte får utföras. Detta berör i hög grad fiskets intressen och Fiskeriverket har varit involverat i den översyn skett och utsom som mynnat i utredningen Omtankar vattendrag. om

7.1 1

Naturvårdslagstiftningen

Naturvårdslagen 1964:822 reglerar skyddet såväl biotoper av som växter och djur från naturvårdens synpunkt. Lagen inte Fiskeriverger ket några direkta befogenheter eller skyldigheter. Indirekt berör dock lagen verkets ansvarsområde. Ansvarsfördelningen är oklar mellan Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas befogenheter i förhållande till Fiskeriverket vid skydd grundar sig naturvårdsmotiv. som

Vid skydd biotoper finns olika grader av skydd från nationalparav ker till naturreservat och naturvårdsområden. Flera av de reservat som rör havet är särskilt intresse för fisket och kan uppfattas som kontroav versiella. Av naturvårdslagen framgår inte att ñskelagstiftningen begränsar möjligheterna till reservatsbildning i fall där det grundläggande syftet är skydd för fisk, vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Inom för ñskelagstiftningen finns föreskrifter för fisramen kevården kan läggas till grund för bildande av fredningsområden, som

införande fredningstider, redskapsbestämmelser m.m. En jämförelse

av kan göras med det undantag, avseende fiskar, vattenlevande blötdjur och vattenlevande Kräftdjur finns i 9 kap. 1 § i förslaget till miljösom balk, där möjligheten att med stöd Miljöbalken meddela särskilda av bestämmelser till skydd för djur och växtarter regleras. Det föreslagna undantaget innebär att nuvarande möjligheter enligt naturvårdslagen §§ och 14 b för Naturvårdsverket och länsstyrelserna att införa 14 a skyddsbestämmelser med avseende på fisk utgår.

Enligt naturvårdslagen f°ar skyddsbestämmelser införas grund av

internationella åtaganden. Sådana åtaganden finns bl.a. i konventioner rörande skydd tonfisk och småvalar. Den atlantiska tonfisken skydav das internationell konvention, International Convention for the av en Conservation of Atlantic Tunas ICCAT. Sverige har under tiden före medlemskapet i EU deltagit observatör i ICCAT. Numera bevakas som Sveriges intressen EU. Arbete med skydd småvalar sker i den av av internationella sammanslutningen Agreement the Conservation of on Small Cetaceans of the Baltic and North Seas ASCOBANS där Sverige representeras Naturvårdsverket. Fiskeriverket medverkar i arav betet på nationell nivå. När det gäller frågan nationell behörighet med avseende på om nämnda konventioner bör beaktas att den gemensamma ñskeripolitiken enligt grundförordningen omfattar alla levande marina akvatiska resur- Således ingår förutom all fisk inklusive tonfisk bl. även vattenleser. a. vande däggdjur valar. Den svenska fiskelagstifiningen avgränsas som dock till att gälla endast fisk samt vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Föreskrifter vård och nyttjande vattenlevande om av däggdjur finns i stället i jaktlagstiftningen. Enligt 2 § Jaktlagen 1987:259 med vilt i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra avses

eller förfölja vilt. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket bemyndigas i jaktlagstiftningen att i olika avseenden besluta i frågor om jakt.

Milj öskyddslagen

Vid prövning av ärenden enligt miljöskyddslagen 1969:387 skall Koncessionsnämnden för miljöskydd bl.a. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan. Det finns dock inte något lagstadgat krav för Fiskeriverket att avge yttrande i dessa ärenden på sätt det i Vattenlagen finns ett samma som krav att verket skall avge yttrande. Praxis innebär att Fiskeriverket bereds möjlighet att inkomma med yttrande till Koncessionsnämnden. I enlighet med verkets sektorsansvar för miljöfrågor inom fisket avgör Fiskeriverket från fall till fall om ärendet är sådan betydelse för fisav ket att det bör bevakas.

7.1 1.7 till

Förslaget Miljöbalk

Miljöbalksutredningen lämnar i sitt betänkande Miljöbalken, skärpt en och samordnad miljölagstiftning för ett hållbar utveckling, SOU

1996:103, ett förslag till miljöbalk. I betänkandet Följdlagstiftning till

miljöbalken, SOU 1997:32 anges förändringar i lagar inte ingår i som

miljöbalken. Enligt planerna skall en proposition lämnas till riksdagen

under våren 1998 Miljöbalken skall komma att gälla från och med om den 1januari 1999. I miljöbalken sammanförs bestämmelserna i flera centrala miljöoch resurslagar, såsom miljöskyddslagen, naturvårdslagen, naturresurslagen, gentekniklagen, vattenlagen samt ett tiotal andra lagar, till en gemensam miljö- och resurslagstiftning. Fiskelagen föreslås inte ingå i miljöbalken. De delar av Vattenlagen som ingår i miljöbalken har skrivits in i kapitel 11, Vattenverksamhet i förslaget till miljöbalk. Vissa förändringar förekommer. Den viktigaste förändringen är att det kommer att finnas en ny lag med särskilda bestämmelser Vattenverksamhet. I denna om lag, 6 kap. 5 § kommer att finnas bestämmelser särskilda fiskeavom gifter som får bestämmas istället för att det meddelas villkor enligt kap. 11 8 § första stycket, förslaget till miljöbalk. Vattendomstolama avskaffas och ansökan om tillstånd kommer att prövas miljödomstolen av eller i vissa fall länsstyrelserna. Omprövning får ske tillståndsav av myndigheten miljödomstolen efter vad är skäligt och domstolen som kan ändra beslut, upphäva eller meddela villkor eller andra benya stämmelser. Omprövning kan bl.a. ske följande skäl, efter 10 år av

Nationell F iskeripolitik229

eller den kortare tid på grund vad följer av Sveriges med-

som av som lemskap i Europeiska unionen föreskrivs regeringen eller den myn-

av dighet regeringen bestämmer, om en miljökvalitetsnorrn inte upp-

som fylls, teknik väsentligen skulle förbättra kontrollen, om det visar

om ny sig att anordningar vidtagits till skydd för fisket med stöd av 11

som kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga. I fråga om tillsyn kommer denna troligen att preciseras i författning. I lagen anges i 5 avd. 26 kap. 3 § att tillsyn skall utövas Naturvårdsverket, generalläkaren, de stat-

av liga myndigheter regeringen bestämmer, länsstyrelsen och kom-

som munerna.

Enligt förslaget till miljöbalk regleras inte Fiskeriverkets uppgifter

i tidigare vattenlag. Om Fiskeriverket i fortsättningen skall ha som

uppgifter tidigare måste dessa regleras i författning. Fiskesamma som riverkets uppgifter enligt Miljöbalken kan komma att utökas genom att inte endast vattenmål utan även miljömål i övrigt omfattas.

I förhållande till nuvarande lagstiftning medför förslaget till Miljöbalk få materiella förändringar. Enligt förslaget till följdlagstiftning till miljöbalken föreslås förändring i 20 och 37 fiskelagen. Detta innebär att den bestämmelse i fiskelagen som straffbelägger brott mot ñskeförbud har meddelats för visst område med anledning av fö-

som retag enligt vattenlagen eller äldre lag upphävs då motsvarande bestämmelse kommer att finnas i förslaget till miljöbalk. Begreppet miljökonsekvensbeskrivning i frskelagen ersätts med analys. Motivet till denna ändring är att miljökonsekvensbeskrivning förbehålls sådan åtgärd enligt miljöbalken.

I förslaget saknas emellertid hänvisning till ñskelagstiftningen i

en de fall ett marint reservat skall bildas och det grundläggande syftet är att skydda Fiskbestånd. Någon skyldighet för länsstyrelsen att i andra fall reservatsbildning berör fiske och ñskevård samråda med

av som Fiskeriverket finns inte heller. Fiskeriverket får en ökad skyldighet att bevaka allmänna ñskeintressen i miljöskyddsmål. Hur Miljöbalken kan komma att påverka förhållandena i framtiden och vilka effekter det kan få för Fiskeriverkets expertfunktion detta område är ännu oklart. Eventuellt måste detta klargöras i samverkan mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket.

å cpsrxwzáu-.â .e‘fZ§,{ ha.:

8¶Nationell fiskeriadministration

Administrationen av den nationella fiskeripolitiken utförs främst av Fiskeriverket och länsstyrelserna. Jordbruksdepartementets fiskeenhet, har ett övergripande för inriktningen politiken. Kustbevak-

ansvar av ningen har uppgifter inom övervakning och kontroll av såväl det kustnära yrkesfisket yrkesfisket i de stora sjöarna. Även fritidsfisket

som av

allmänna vatten utefter kusterna och i vissa av de stora sjöarna över-

Kustbevakningen. vakas av

Utöver den statliga administrationen tillkommer det ansvar för fisket

ankommer på ägare till privata vatten samt nyttjare av dessa vatsom ten. Fiskevården på privata vatten finansieras till största delen genom avgifter tas ut för ñskekort. Statligt stöd utgår till ñskevattenägare

som främst för att organisera ñskevårdsomrâden.

I detta kapitel beskrivs den administration finns för den natio-

som nella ñskeripolitiken. Där så är nödvändigt beskrivs gränsen mot administrationen av den gemensamma fiskeripolitiken.

8.1¶Omfattning av nationell politik

Grunden för den nationella fiskeripolitiken finns i ñskelagen, lagen om fiskevårdsomräden, vattenlagen samt rennäringslagen med till lagarna hörande författningar. I naturvårdslagen, naturresurslagen m.fl. finns även bestämmelser påverkar ñskeripolitiken kapitel 7.

som

Den nationella fiskeripolitiken omfattar allt vatten i den mån det inte är reglerat EU. När det gäller Sveriges sötvatten omfattar det statliga

av ansvaret vad gäller regleringen av fisket de stora sjöarna, Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland samt vattendrag upp till första vandringshindret, statens vatten ovan odlingsgränsen samt i övrigt statligt ägda vatten. Fiskeriverket har dock ett ansvar för exempelvis biologisk mångfald i övriga vatten. Ansvaret fördelas så mellan Fiskeriverket och Jordbruksverket att Fiskeriverket ansvarar för samtli-

dessa vatten utom för vatten odlingsgränsen där Jordbruksverga ovan

232 Nationell fiskeriadministration

ket är ansvarig myndighet och länsstyrelserna utför uppgifter i anslutning till detta fiske.

Gränsälvama Muonio och Tome älvar med biflöden regleras

genom ett särskilt avtal mellan Finland och Sverige och administreras

av finsk/svenska Gränsälvskommissionen.

För privata vatten ansvarar ägaren. Genom bildande fiskevårds-

av områden kan ansvaret samordnas för ett eller flera vattendrag. För bildande av fiskevårdsområden utbetalas statligt bidrag. För 60 % de

av privata vattnen har bildats fiskevårdsområden. Övergripande fiskevårdsbestämmelser ges ut av Fiskeriverket.

Den nationella fiskeripolitiken omfattar:

0 Fiskevård t.ex. biotopvård och utsättningar, insatser for bevarande

av

hotade arter yrkesfiske i sötvatten fritidsfisket, d.v.s. sportfiske och husbehovsfiske expertförordnanden och utredningar i samband med vattendomar

fisketillsyn.

8.2 fiskeenheten

Jordbruksdepartementet,

Jordbruksdepartementet, fiskeenheten ansvarar för den nationella politiken på fiskets område samt vissa nationella förvaltningsfrâgor bl.a. överklaganden avseende Fiskeriverkets normgivning. Frågor om fiskepolitiken i området ovan odlingsgränsen hanteras av Jordbruksdepartementets same- och utbildningsenheten.

8.3¶Fiskeriverket

Enligt förordningen 1996:145 med instruktion for Fiskeriverket skall Fiskeriverket verka för ansvarsfull hushållning med fisktillgångama

en på ett sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Vidare skall verket i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön, i samråd med naturvårdsmyndighetema, verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Fiskeriverket har därför uppgiften att avväga produktionsmålet mot

miljömålet.

I Fiskeriverkets instruktion anges även några mer detaljerade områden för den nationella delen av verksamheten. Fiskeriverket skall:

Nationell fiskeriadministration 233

0 medverka till att öka fiskemöjlighetema för allmänheten, och 0 främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets om-

råde.

punkten avser allt fiske således både inom den gemen- Den senare

samma fiskeripolitiken och nationellt.

8.3.1¶Uppgifter

Fiskeriverket utfärdar föreskrifter avseende både det fiske som regleras genom den gemensamma fiskeripolitiken och den nationella regleringen. Föreskrifterna kungörs i Fiskeriverkets författningssamling, FIFS. Före 1993 hade länsstyrelserna en omfattande föreskriftsrätt genom de s.k. länsfiskestadgoma. Föreskriftsrätten upphävdes emellertid genom ñskeforordningen 1993:1097. Avsikten med indragningen av länsstyrelsemas föreskriftsrätt att samla större delen regelgivningen för

var av att uppnå bättre samordning och översikt samt för att göra bespa-

en ringar i administrationen. Inte heller förordningen 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen länsstyrelserna föreskriftsrätt.

ger Däremot får länsstyrelserna i vissa fall meddela undantag avseende gällande regler, ge tillstånd och utfärda förbud. Genom att föreskriftsrätten har samlats hos Fiskeriverket har detta arbete vid myndigheten blivit betydande.

I myndighetsansvaret ingår även skyldighet för Fiskeriverket att

en

på remisser från regeringen. Flertalet remisser kommer från svara Jordbruksdepartementet och från Miljödepartementet, men kan även komma från andra departement som Kommunikationsdepartementet och Näringsdepartementet. Antalet remisser från Miljödepartementet har på senare år ökat, främst beroende verkets uttalade sektorsansvar for miljön. Som central myndighet fiskets område och som sektorsmyndighet besvaras även remisser från andra myndigheter. Särskilt bör nämnas Naturvårdsverket ofta i sina regeringsuppdrag har att

som samråda med Fiskeriverket.

Enligt 4 § Förvaltningslagen 1986:223 skall varje myndighet läm-

upplysningar, vägledning, råd och sådan hjälp till enskilda i na annan frågor rör myndighetens verksamhetsområde. Denna serviceskyl-

som dighet följer 7 § verksförordningen. En viktig och omfattande

även av del av verksamheten är att ge information, såväl i form av publikationer och annat skriftligt material som i form av muntliga upplysningar. Denna information gäller till stor del fiskeregler och föranleds bl.a. av verkets författningsutgivning. Informationen gäller också i hög grad områden som fiskerikontroll och strukturstöd.

234 Nationell fiskeriadministration

Med anledning av författningsarbetet följer också krav i lagen 1977:65 om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Av förarbetena till denna lag följer att myndigheten är skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att bekantgöra föreskrifter hos allmänheten.

8.3.2 särskilda

Några uppgifter

Enligt 36 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av den. I 6 kap. 2 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen föreskrivs att Fiskeriverket får meddela föreskrifter om ansökningsavgift i sådana ärenden.

I 51 § fiskelagen föreskrivs att länsstyrelsens beslut enligt fiskelagen eller enligt de föreskrifter som meddelas med stöd av den får överklagas hos Fiskeriverket. I 6 kap. 6 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen föreskrivs att beslut av länsstyrelsen får överklagas hos Fiskeriverket.

8.3.3 Verksamhetsområden

Verksamhetsmålen är uppdelade mål i förhållande till tre områden fiskerinäringen, fiskeresursema och fritidsfisket. När det gäller fiskerinäringen ingår administrationen nästan fullständigt i den gemensamma fiskeripolitiken. Verksamhetsområdet fritidsfiske omfattas helt av nationell administration. Däremot blandas Fiskeriverkets administration inom Verksamhetsområdet fiskeresursema. Detta kommer även till sy-

i regleringsbrevets målfonnuleringar 1997 för detta område som nes bl.a. följande sägs. Avseende området fiskeresurser skall:

0 Fiskeriverket verka för biologisk mångfald på fiskets område och

särskilt att forskningsprogrammet om reproduktionsstömingar hos

Östersjöfisk genomförs.

Avseende fritidsfisket enligt målet i regleringsbrevet skall Fiskeri-

verkets insatser för dess utvecklingsmöjligheter ske med beaktande av tillgängliga medel och den gemensamma fiskeripolitikens krav.

Bland de preciserade kraven återfinns endast ett som avser det

mer nationella fisket nämligen redovisning utnyttjande av de resurser

en av

ställts till förfogande genom vattendomar s.k. 10:5 medel. som

Nationell fiskeriadministration 235

I Fiskeriverkets årsredovisning för räkenskapsåret 1995/96 upptas för varje Verksamhetsgren operativa mål och prestationer. För verksamhetsgrenen fiskerinäringen upptas inte några mål eller prestationer med anknytning till nationell fiskepolitik. För verksamhetsgrenen Fritidsfiske upptas tre operativa mål och tre prestationer:

Mål Ökad upplåtelse fiskevatten god kvalitet.

av av 0 Prestation Beslut av fiskeriverket fördelning statsbidrag till

om av

fiskevårdsområden.

0 Mål Förbättrad kunskap de svenska fritidsfiskets, särskilt

om

sportfiskets omfattning inriktning och samhällsekonomiska värde. 0 Prestation Undersökningen om fritidsfisket i Sverige 1995.

0 Mål 3 Fler konkurrenskraftiga verksamheter inom fisketurismen och

aktiviteter som främjar fisketurismens utvecklingsmöjligheter. 0 Prestation 3 Rapport om fisketurismens samhällsekonomiska förut-

sättningar och konferensen Fisketurism en naturlig näring.

-

Fiskeriverkets bedömning av utfallet och resultatet var att behovet

av statsbidrag till bildandet av fiskevårdsområdet kvarstår och att de bidrag som utgivits under året har följt reglerna och uppgått till 1,4 miljoner kronor. Kunskaperna det svenska fritidsfisket har ökat vä-

om sentligt genom rapporten om fisketurismen och konferensen.

Verksamhetsområdet fiskeresurser omfattar både verksamhet

som regleras enligt den gemensamma fiskeripolitiken och den helt nationella. Fiskeriverket i sin inledning att det krävs tillgång till kunska-

anger per om dels beståndssituationer, dels det fisketryck som bestånden är utsatta för att kunna skapa ändamålsenliga fiskebestämmelser och för att kunna bedriva en tillfredsställande fiskevård. De under året framtagna resursöversiktema är speciellt betydelsefulla eftersom de ligger till grund för verkets nationella föreskrifter om fiske. En annan nationellt betingad övergripande uppgift att upprätta aktionsplan för

var en biologisk mångfald. Under Verksamhetsområdet redovisas mål och prestationer samt resultat för tre olika områden. Området, resursreglering av vissa bestånd, upptar två områden som helt kan hänföras till den gemensamma fiskeripolitiken, nämligen sillfisket och torskfisket. Det tredje delområdet rör laxfisket i Östersjön att lax är

som genom en vandringsfisk både berör den gemensamma fiskeripolitiken och den nationella. Delområdet omfattar fyra mål och fyra prestationer. På detta område blandas nationella mål och mål enligt den fiske-

gemensamma ripolitiken. Fiskeriverkets bedömning utfallet och resultatet är att de

av

åtgärder som har vidtagits har haft stor betydelse för uppvandringen

av lekande vildlax under 1996 och att en förhållandevis stark årsklass för 1997 torde utvecklas vilket ökar möjligheten att förhindra utslagning eller genetisk utarrnning av de vilda bestånden. För området fiskerikontroll finns inga mål angivna som har att göra med den nationella politiken. Området fiskevård däremot tar upp enbart mål har med

som nationella regleringar att göra. I inledningen anförs att förvaltningen av bestånd som inte regleras genom nationella kvoter till stor del är parallell med regleringen av kvoterade arter. Sex mål och sex prestationer upptas.

0 Mål Utveckla och pröva kvantitativa resursskattningsmodeller

anpassade för kustfisket viktiga bestånd samt följa beståndens variationer och ge prognoser för viktigare bestånd.

0 Prestation Fiskeriverket har genomfört provfisken med standardi-

serad teknik i sammanlagt 12 områden för några viktiga arter samt

givit prognoser för tre arter.

0 Mål 2. Följa beståndsvariationer och ge prognoser för fisk i sötvat-

ten och i kustmynnande vattendrag samt utveckla fiske- och fiskevårdsmetoder viktiga fiskarter främst i de stora sjöarna.

av

0 Prestation Data har samlats från 21 kustmynnande vattendrag och

4 vattendrag i inlandet samt från 1300 provfiskade vattendrag i lan-

det. Årliga ekoräkningar m.fl. undersökningstekniker har använts

för beräkning av ñskbestånden i Vänern, Vättern och Mälaren. Fis-

kestatistik har samlats in från yrkesfiskare i inlandet. Kvalitetskontrollerade data från provfisken avseende uppföljning av miljöövervakningen och effekter av kalkning. Effekter av avrinning och temperatur på laxfiskbestånden har utvärderats.

0 Mål Med stöd av resursöversikter och olika föreskrifter medverka

till att förutsättningarna förbättras för både fritidsfiske och yrkesfiske.

0 Prestation 13 utredningar rörande nationella regleringar har utar-

betats. Dessa har legat till grund för nationella regleringar. Besvär över länsstyrelsemas beslut med stöd Fiskeriverkets föreskrifter

av samt dispensansökningar har behandlats i 37 ärenden. Information om fiskebestämmelser har lämnats i ett stort antal fall.

0 Mål Utforma siklöjetrålar så att fångsten icke könsmogna fis-

av

kar reduceras.

Nationell fiskeriadministration 23 7

0 Prestation Försök med s.k. sorteringspanel har utförts och över-

levnaden har kontrollerats genom sumpning.

0 Mål Utveckla ñskevårdsmetoder och utarbeta åtgärdsplaner för

flodkräfta, sjölevande laxñskar samt vissa hotade arter. 0 Prestation Utvecklingsarbetet har redovisats i tre vetenskapliga

artiklar, elva rapporter samt i råd och anvisningar.

0 Mål Utveckla ñskevårdsmetoder för strömmande vatten. 0 Prestation Resultat från studier har redovisats i tio vetenskapliga

artiklar samt i en sammanfattande volym med råd och anvisningar.

Fiskeriverket bedömer utfallet och resultatet så att genomförda

analyser har givit en god bild av tillståndet i många olika bestånd vilket har legat till grund för regleringar av fisket. I många fall har det även inneburit möjligheter till ökat fiske. För att fullt ut uppnå uppsatta mål krävs tillförlitligare modeller, förbättrat underlagsmaterial, utökade övervakningsinsatser så att det blir bättre efterlevnad av beslutade föreskrifter samt en fortsatt minskning av miljöstörande verksamheter. En betydande ökning av insatserna avseende resursövervakningen på kustoch sötvattensbestånd har skett genom omprioriteringar i verksamheten. Under 1996 har en samlad översikt över kust- och insjöbestånden för första gången levererats och Fiskeriverket bedömer att sådana översikter kan ge bättre underlag for beslut om ändrade fiskeregler.

8.3.4 och administration för nationell

Organisation

reglering

Fiskeriverkets organisation är inte indelad så att resurserna för verksamheten inom den nationella delen och den del som avser den gemensamma fiskeripolitiken kan särskiljas fullt ut. Sedan EU-inträdet har organisationen anpassats till kraven i den gemensamma ñskeripolitiken. Ytterligare förändringar under 1997 har medfört anpassningar men det behövs fler åtgärder för att kunna särskilja den nationella administrationen från administrationen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Utredningen uppdrog Fiskeriverket att göra en översiktlig beräkning hur fördelas för olika enheter des-

av resurserna om man delar upp sa i resurser för att administrera och uppfylla den nationella ñskeripolitiken och resurser for den gemensamma ñskeripolitiken. Den 1 mars 1997 hade Fiskeriverket sammanlagt 228 årsarbetskrafter. Av dessa var 72 inriktade mot uppgifter inom nationell ñskeripolitik och 126 mot

mot uppgifter den gemensamma fiskeripolitiken. En fördelning mellan enheter skulle uppstå enligt nedanstående tabell.

Tabell Fördelning av Fiskeriverkets personal vid uppdelning på

en nationell och gemensam fiskeripolitik CFP, antal årsarbetskrafter.

Nationell CFP Gemensamma

funktioner

F iskeriförsöksstat. Kälarne

Resurs- och miljöavdelningen arbetar med frågor avseende både den gemensamma och den nationella fiskeripolitiken. Fiskevårds- och miljöfrågor samt frågor om fritidsñske och turistfiske hör till den nationella delen. Avdelningen medverkar i internationella förhandlingar

om fångstkvoter och ñskeregler, beslutar om regler för fisket såsom fis-

Nationell fiskeriadministration 239

kekvoter, redskapsbestämmelser, fredningstider, minimimått mm som i princip hör till den gemensamma fiskeripolitiken.

Marknads- och strukturavdelningen ansvarar för frågor som till största delen avser den gemensamma fiskeripolitiken. Yrkesfisket behandlas helhet, därför handhar avdelningen även frågor avseen-

som en de yrkesfrsket i de stora sjöarna som inte direkt regleras genom EU administreras av avdelningen.

Avdelningen för fiskerikontroll svarar endast för frågor som avser

den gemensamma ñskeripolitiken.

Utredningsavdelningen administrerar central nivå både utrednings- och undersökningsverksamhet och forskning som avser nationell fiskeripolitik fiskeripolitiken på olika platser i

och den gemensamma landet.

Den administrativa avdelningen utgör en resurs för hela verket och dess verksamhet fördelas i intembudgeten på övriga verksamheter.

Lokala enheter

Laboratorier, utredningskontor och övriga lokala enheter beskrivs i kapitel 4 och I detta kapitel redovisas endast översiktligt vilka enheter som har arbetsuppgifter avseende den nationella fiskeripolitiken samt något mer ingående uppgifterna vid utredningskontoren.

Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm med enhet i Örebro och 0 en

Fiskeriförsöksstationer i Kälarne och Älvkarleby har arbetsuppgifter som till mycket stor del knyter an till nationell fiskeripolitik. Vid kontoret i Örebro utvecklas RASKA-projektet landsom-

genom en fattande databas för kust och insjövatten skall användas för re-

som sursöversikter, modellering och prognoser i syfte att förbättra och rikta fiskevården.

0 Kustlaboratoriet i Öregrund med personal i Forsmark, Ringhals,

Simpevarp, Barsebäck och Göteborg har arbetsuppgifter som till mycket stor del knyter an till nationell ñskeripolitik samt uppdragsverksamhet inom miljöområdet. Utredningskontoren i Jönköping och Luleå samt i Härnösand har

uppgifter som med få undantag knyter an till svensk reglering.

Fiskeriverkets utredningskontor

Inom Fiskeriverket har resurs- och miljöavdelningen ansvaret för ärenden enligt vattenlagen och miljöskyddslagen. Utredningskontoren hör sedan 1991 till utredningsavdelningen men utredningskontorens uppgifter används främst resurs- och miljöavdelningen. Uppgifterna består dels i att avge yttranden i ansökningsärenden enligt vattenlagen, dels i att utföra utredningsuppdrag i samband med vattenmål och vissa insatser av forskningskaraktär.

Arbetsuppgifterna utförs huvudsakligen verkets två utrednings-

kontor i Jönköping och Luleå. Kontoret i Luleå har även personal i Härnösand. Fiskeriverket samordnade kontoren i Luleå och Härnösand under 1996 genom att inte tillsätta tjänsten som fiskeriintendent i Härnösand. Frågan om att flytta verksamheten vid utredningskontoret i Jönköping till det centrala Fiskeriverket har utretts men f.n. gäller att Jönköpingskontoret finns kvar. Fiskeriverket har inriktningen att stärka integrationen med resurs- och miljöavdelningen

.

Antalet utredningskontor/ñskeriintendentdistrikt var under en lång följd av år sju kontor fanns förutom i Luleå, Härnösand och Jönköping även i Gävle, Örebro, Kalmar och Göteborg. Minskningen av antalet kontor berodde huvudsakligen den minskade vattenkraftutbyggnaden vilket medför att antalet utredningar successivt minskar. I samband med att de tidigare regionala fiskestadgoma togs bort krävdes också mindre insatser av utredningskontoren.

Utredningskontoren leds av en ñskeriintendent som i huvudsak är finansierad via verkets förvaltningsanslag medan personalen i övrigt är finansierad genom uppdragsverksamhet i vattenmål eller andra uppdrag. Uppgifterna betalas enligt särskild taxa. Vid sidan av fiskeri-

en intendentema finns tio biologer och fiskerikonsulenter samt två kontorsassistenter anställda vid kontoren. Till detta kan komma särskilt anställd personal under fáltsäsongen. Utredningskontoret i Jönköping har t.ex. vissa tider haft upp till tio personer anställda i projekt eller tidsbegränsat.

.

Verksamhet relaterad till vattenmål upptar omkring 40% av verksamheten i Luleå, 65% av verksamheten i Härnösand och 75% av verksamheten i Jönköping. Under budgetåret 1995/96 18 månader handlades vid de tre utredningskontoren 439 vattenmål. Av dessa mål krävdes mer omfattande utredningar i ca 65 fall samt mindre utredningar i 135 mål. Antalet förordnanden som sakkunnig är för närvarande cirka 70

stycken vid de tre utredningskontoren sammantaget. Några av de ärenden förordnandena är förenade med långa prövotider och

som avser kommer inte att slutföras förrän efter sekelskiftet.

För den personal arbetar med vattenmål krävs en bred kompe-

som tens, bl.a. kunskaper inom fiskeribiologi, allmän biologi och statistik,

också praktiska erfarenheter från fältundersökningar liksom kunmen skaper i exempelvis fiskeriteknik. Den speciella karaktär som utredningar vattendomstolen har kräver också kunskap om vattenlagens regler och vattendomstolamas arbetssätt. För genomförandet av undersökningarna disponerar utredningskontoren resurser i form av exempelvis båtar, fiskeredskap, elfiskeutrustning och telemetriutrustning.

8.4¶Länsstyrelserna

I detta avsnitt beskrivs länsstyrelsernas uppgifter med fiskefrågor avseende den nationella regleringen. I kapitel 6 redovisas länsstyrelsernas arbete med EU-stöd.

8.4.1¶Ansvar för fiskefrågor vid länsstyrelserna

Länsstyrelsen i fiskefrågor regleras i fiskelagen, förordningen

ansvar

fisket, vattenbruket och fiskerinäringen, rennäringslagen samt i om vattenlagen. Enligt länsstyrelsernas instruktion skall det finnas en länsexpert för sakområdet fiske. Länsexperten skall under länsstyrelsens ledning ha för sitt sakområde och medverka till samordning

ett ansvar mellan olika sakområden inom länsstyrelsen. Innan länsstyrelsen beslutar att förordna länsexpert för fiske skall samråd ske med Fiskeriverket. I det fall Fiskeriverket och Länsstyrelsen inte är ense om en anställning skulle ärendet tidigare hänskjutas till regeringen för avgöran-

försöken med samordnad länsförvaltning för Skåne län och de. När nu Kalmar län utvärderats har i länsstyrelseinstruktionen 3 § införts att länsstyrelserna beslutar efter samrådet och att besvärsrätten upphör. Det finns för närvarande länsfiskekonsulent per län. I några fall är

en tjänster vakanta. Det gäller bl.a. Gotlands län och Västmanlands län. I dessa fall har utredning avseende samordning av länsexpert mellan fle-

instruktionen medger samordning. ra län pågått. Den nya

Fiskeriverket får i vissa fall besluta att ärenden skall överlämnas till verket för beslut om det berör flera länsstyrelser.

8.4.2¶Verksamhetsmål för fiskeverksamheten

I regleringsbrevet för länsstyrelserna för 1995/96 fastställdes två gemensamma övergripande mål och ett gemensamt Verksamhetsmål för fiskeverksamheten. De övergripande målen att länsstyrelserna skulle medverka till var en ansvarsfull hushållning med fisktillgångama och att länsstyrelserna skulle medverka till utvecklingen konkurrenskraftiga företag inom av fiskerinäringen. Endast ett av dessa mål, det första, avsåg den nationella politiken. Verksamhetsmålet angav att länsstyrelserna skulle prioritera insatser inom för EG:s strukturstöd till vattenbruket, fiskberedningsinramen dustrin och infrastrukturen på fiskets område. I regleringsbrevet för 1995/96 fick Fiskeriverket i uppdrag att utar-

beta ett gemensamt system för redovisning och uppföljning länssty-

av relsemas uppgifter på fiskets området. Uppdraget skulle utföras i samråd med länsstyrelsema. Under 1996 redovisades uppdraget till Jordbruksdepartementet och resultatet är att länsstyrelserna i redovisar enligt en mall i sina årsredovisningar vilket medför att det är gemensam lättare att sammanställa länsstyrelsemas samlade uppgifter på området.

8.4.3¶Resurser

Enligt länsstyrelsemas årsredovisningarr uppgår antalet årsarbetskrafter för verksamhet inom fiskeområdet till 54,2 för budgetåret 1995/96 omräknat till kalenderår. Enligt den enkät utredningen lät länsstyrelsom serna utföra uppgår antalet årsarbetskrafter vid samtliga länsstyrelser för uppgifter avseende EU:s strukturstöd till 11. Antalet årsarbetsca krafter för nationell fiskeriadministration uppgår enligt denna beräkning till 43. Variationen mellan länen är dock ganska stor. I vissa län åtgår nästan alla för administration den fiskeresurser av gemensamma ripolitiken och i andra län åtgår mycket administration för nationella frågor. I Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län förvaltas statens vatten av länsstyrelserna vilket medför viss tillkommande administration.

8.4.4¶Uppgifter

Länsstyrelsemas fiskeadministration kännetecknas att de flesta av ar-

betsuppgifterna är författningsstyrda. Därutöver finns arbetsuppgifter

Nationell fiskeriadministration 243

härledda från länsstyrelsemas regleringsbrev samt uppgifter som delegerats från Fiskeriverket och Naturvårdsverket enligt viltskadekungörelsen. Vissa länsstyrelser har definierat egna regionala verksamhetsmål för fisket. Länsstyrelsemas uppgifter på fiskets område varierar även utifrån förutsättningarna i övrigt och utifrån de geografiska förhållandena. Länsstyrelsemas del i fiskeadministrationen redovisas här utifrån den struktur för återrapportering används länsstyrelsemas och som av är densamma för Fiskeriverket. Den indelas i ñskenäringen, som som fritidsfisket och fiskeresursema.

Fiskenäringen

Enligt förordningen fisket, vattenbruket och fiskerinäringen om 1994:1716 utför länsstyrelserna arbete med licenser, EU-stöd, fiskerilån, tillstånd att fiska med fasta redskap, samt vattenbruk. Följande uppgifter avseende nationella politik utförs i förhållande till Fiskeriverket:

fiskerilån avseende administration av lån beslut tillstånd för att fiska med fasta redskap allmänt vattenom område och kronoholmar vattenbruk avseende beslut om tillstånd att anlägga fiskodling samt 0 tillstånd till insättning fisk i odling. Länsstyrelsen är skyldig att av hålla register över odlingar.

Fiskodlingar regleras även Fiskeriverkets föreskift 1993:29 av Jordbruksverkets föreskrift SJV FS 1994:94, där länsstyrelsen samt av är skyldig att utöva tillsyn med kontrollbesök vid vissa anläggningar. Rapportering sker i dessa fall till Statens veterinärmedicinska anstalt. Ett till fiskerinäringen angränsande område är viltskadeskydd som avbeslut ersättning för sälskador och bidrag till att motverka sälsser om kador. Länsstyrelsens uppgift framgår 1996/97:1 samt i jaktav prop. förordningen 1996:727. Ersättning och bidrag utbetalas till fiskare samarbetet sker med Naturvårdsverket då upphovet till skadan, men sälen, är ett däggdjur inte ingår i Fiskeriverkets ansvarsområde. som

Fritidsfiske

Länsstyrelserna har arbetsuppgifter avseende fiskevårdsområden och vissa statliga nationella stöd. 0 Fiskevårdsområden regleras i 1981:533 och FIFS 1982:3. Länsstyrelsen tar initiativ till och beslut bildande fiskevårdsområde om av samt är skyldig att hålla register över fiskevårdsområden i länet. 0 Statliga stöd avser handläggning, beslut och kontroll fiskevårdsav

bidrag samt handläggning och beslut statligt stöd till biologisk

om

återställning av kalkade vatten. Fiskevårdsbidragen är delegerade

från Fiskeriverket medan Naturvårdsverket har för kalkade ansvaret vatten. Fritidsfiske och fisketurismens utvecklingspotential fråga för är en regionala och lokala aktörer, bl.a. länsstyrelserna.

Fiskeresurser

Områden som medför arbete för länsstyrelserna är: utsättning fisk, av

fisketillsyn, dispenser, vissa uppgifter enligt vattenlagen samt uppgifter

på några speciella områden. Författningar som styr länsstyrelsens medverkan i arbete med fisk är främst förordningen 1994:1716 resursen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och olika föreskrifter av Fiskeriverkets författningar. Även vattenlagen 1983:291 och fiskelagens bestämmelser fiskådra medför vissa uppgifter för länsstyrelom serna:

0 För utsättning av fisk och kräftdjur krävs länsstyrelsens tillstånd.

0¶Fisketillsyningsmän förordnas och utbildas länsstyrelserna.

av

0 Dispenser avseende diverse undantag från författningar, att ut-

som färda elfisketillstånd, tillstånd till rotenonbehandling och tillstånd för utländska medborgare att fiska i vissa vatten. Dispenser meddelas även från ett stort antal paragrafer avseende t.ex. fiske med fasta

redskap, förbudstider och redskapsförbud.

0 Länsstyrelserna fattar även beslut avseende, att förklara ett område för kräftpestsmittat, vid särskilda skäl, tillstånd till fiske mal ge av och flodpärlmussla samt att använda sprängmedel, dödande eller

bedövande ämnen för vetenskapligt syfte. Enligt fiskelagen beslutar länsstyrelserna om flyttning av fiskådra samt meddelar dispens från

förbud att fiska i fiskådra. Länsstyrelserna fattar även beslut om hur fisket ska bedrivas på samägd fastighet.

Enligt vattenlagen är länsstyrelserna tillsynsmyndigheter. Länssty-

0 relsernas ñskefunktion skall motta anmälningar om rensningsföretag, besluta bygdeavgiftsmedel samt användning av vissa om om vattenavgiftemedel enligt vattenlagen kap. 10 5

Den sistnämnda uppgiften enligt vattenlagen sköts efter delegation från Fiskeriverket. Fiskeriverket är såsom central myndighet området även den främsta samarbetsparten i övriga fall. Då det gäller tillståndsplikten angående bestämmelser kräftpest länsstyrelsen om som fattar beslut gör Fiskeriverket varje år sammanställning av från om en

länsstyrelserna inrapporterade kräftpestutbrott.

Utöver de i författning stadgade uppgifterna bedriver länsstyrelserna i varierande grad rådgivning till avnämare och allmänhet. Rådgivning och information fiskebestämmelsema samt kontakter med åklagarom väsendet och polismyndigheten ñskerilagstiftningen är omfattande om uppgifter för länsstyrelserna trots att dessa uppgifter inte är reglerade i författning. Länsstyrelserna lämnar även underlag till Fiskeriverket då föreskrifter upprättas samt yttrar sig över förslagen och informerar nya allmänheten. Länsstyrelserna samlar också in statistik över älvfisket och det kustfiske bedrivs icke licensierade fiskare. Statistiken som av vidarebefordras till Fiskeriverket. Även inom länsstyrelserna förekområdgivning ñskesakkunniga bl.a. i planärenden och naturvårdsämer av renden.

Några särskilda uppgifter i vissa länsstyrelser

Fisket i statens vatten odlingsgränsen och på renbetesfjällen förovan valtas länsstyrelsema i berörda län, Norrbottens-, Västerbottens- och av Jämtlands län. Jordbruksdepartementet ansvarar för frågorna genom och utbildningsenheten, funktionen för jakt- och viltvård. Den same-

centrala myndighetsfunktionen upprätthålls Jordbruksverket, före-

av tagsenheten, funktionen för upplåtelse mark samt jakt- och frskerätt. av Vid berörda länsstyrelser finns ett speciellt beslutsorgan, rennäringsdelegationen, beslutar i frågor principiell karaktär. I övriga som av frågor, huvudsakligen frskeupplåtelser, beslutar länsstyrelserna. Fiskeupplåtelser omfattar allmänt fiskekort för handredskapsflske, tillstånd att fiska med rörliga redskap samt fiske för avsalu. Allmänt fiskekort säljs återförsäljare. Länsstyrelserna upplåter även genom handredskapsfiske särskilda tillstånd i vissa vatten där fiskegenom

246 Nationell fiskeriadministration

upplåtelsen begränsats, kvoterat fiske. Länsstyrelserna beslutar även om underupplåtelser till medlem i sameby, sammanslutning av samebymedlemmar eller fastighetsägare delar rätt till med som vatten staten. Tillstånd till fiske för avsalu kan lämnas till fiskesamema, licensierade fiskare och innehavare fjällägenheter. Information till allmänheten av om vilka vatten är upplåtna, upplåtelsetider, regler för fisket som m.m. utges årligen i form av broschyrer och bilagor till fiskekort. Fisketillsynen i statens vatten i fjällen sker i första hand särgenom

skilt förordnade fisketillsyningsmän på länsstyrelsens uppdrag

som utför bevakning. Insatsema är nära samordnade med tull- och polisverk-

samheten i fjällområdet.

Berörda länsstyrelser har ett nära samarbete i frågor berör som statens vatten i dessa områden. Detta har bl.a. fört med sig fisatt samma keupplåtelseavgifter tillämpas i de berörda länen. Samverkan sker också vid utvecklingen av olika metoder för kvotering fisket och andra av metoder för att behålla ett uthålligt fiske.

Av intäkterna av upplåtelseavgiftema fiskekortavgiftema går 1/3

till samefonden, 1/3 länsstyrelsen och 1/3 till berörda samebyar. Länsstyrelsens andel finansierar administration upplåtelsema, infonnaav tion, provisioner till återförsäljare, fiskevård inklusive fiskeundersökningar samt tillsyn. Länsstyrelsemas organisation påverkas uppgifav ten liksom även resursbehoven. Inom vardera berört län används för detta speciella arbete inom fiskeadministrationen 1 fiskerikonsulent, ca 1/3 assistent och årsarbete för tillsyn och fältarbete.

8.5¶Kustbevakningen

Kustbevakningens övervakning avseende fisket omfattar både uppgifter

enligt EG:s kontrollförordning det yrkesmässiga fisket i

som avser marina vatten och övervakning enligt nationell lagstiftning i kustvatten, Vänern och Mälaren. Den nationella övervakningsuppgiñen både avser det yrkesmässiga fisket i dessa vatten samt fritidsfisket. Fram till EU-inträdet utfördes fiskerikontrollen till havs och i de stora sjöarna i Sverige helt Kustbevakningen. Yrkesfisket såväl friav som tidsfisket kontrollerades. En ansenlig del av kontrolltiden och rapporterade förseelser avsåg det kustnära yrkesfisket, fritidsfisket och husbehovsfisket.

8.6¶Övriga myndigheter

8.6.1¶Jordbruksverket

Den centrala myndighetsfunktionen avseende frågor om fiske på statens vatten odlingsgränsen upprätthålls Jordbruksverket, före-

ovan av tagsenheten, funktionen för upplåtelse mark samt jakt- och fiskerätt.

av Förvaltningen utförs tre länsstyrelser. Fiskeriverket har inte något

av

för förvaltningen detta fiske. Statens ansvar och förvaltning ansvar av

fiskeresurserna inom detta område regleras på annat sätt. av

8.6.2¶Naturvårdsverket

. Naturvårdsverkets verksamhet avseende miljöövervakning och biologisk mångfald gränsar till Fiskeriverkets och Länsstyrelsemas verksamhet. Verksamheten styrs dock enligt andra lagrum. Den administration kan komma i fråga avser upphandling av Fiskeriverkets

som tjänster avseende undersökningar, recipientkontroll och miljöövervak-

ningsuppgifier. Andra frågor där fiskexpertis krävs är i vattendomar

och i koncessionsärenden. I dessa frågor köps kompetensen av domstolarna. Ytterligare ett område är besvarande av remisser där både Fiskeriverket och länsstyrelserna skall svara.

8.6.3¶Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har vid sidan av Fiskeriverkets utredningskontor en viktig roll i vattenmålen. Kammarkollegiets för det allmännas talan i vattenmålen och förvaltar fonderna för vattenvårdsmedel 1025 och 10:6 samt bevakar det allmänna fiskeintresset.

Q m 252151: §éi:%1t:21eL;

:rä: each sms . L .

mig: zsssätásárásaømuáirgg

L A Ö av l

9 roll och

Forskningens organisation

1 Inledning

En förutsättning för svensk fiskeripolitik är att det finns undersökningsoch FoU-verksamhet på området. Sådan verksamhet bedrivs vid Fiskeriverket, Laxforskningsinstitutet, Sveriges lantbruksuniversitet och vid olika institutioner vid övriga universitet.

Utredningen skall enligt direktiven göra en kartläggning av undersöknings- och FoU-verksamheten inom området fisk och fiske i Sverige och särskilt granska Fiskeriverkets verksamhet på området. Med denna granskning bakgrund skall utredningen föreslå åtgärder för

som en effektiviserad undersöknings- och FoU-verksamhet på området.

9.2¶Definitioner

Forskning innebär att besvara en frågeställning på ett vetenskapligt sätt vad gäller metodik och analys för att erhålla ny kunskap.

Forskning indelas vanligen i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete FoU, gränserna mellan områdena är flytande. Med

men grundforskning att ta fram kunskap utan någon bestämd tillämpning i

avses sikte men kan även innefatta forskning med avsikt att lägga en grund som kan komma att tillämpning. Med tillämpad forskning avses forskning

ge riktad mot bestämd användning. Utvecklingsarbete innebär utnyttjande av befintliga forskningsresultat för att ta fram nya produkter, processer, system eller väsentliga förbättringar av redan existerande. Vidare används termen undersökningsverksamhet med vilken avses sådant arbete som innebär att med vetenskaplig metodik genomföra återkommande undersökningar av rutinkaraktär.

Strategisk forskning FoU med målsättningen att långsiktigt bygga

avser upp kunskap inom ett specifikt område med förväntade problem eller möjligheter för långsiktig förnyelse eller strukturförändring. Med sektors-

250 Forskningens roll och organisation

forskning avses FoU inom ett avgränsat område i samhället, i motsats till disciplinär forskning eller allmän inomvetenskaplig forskning. vilken bedrivs utan avseende på samhällsnytta. Med tvärvetenskaplig forskning

sådan FoU för att genomföras kräver insatser inom flera menas som vetenskapliga discipliner t.ex. naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Fiskeribiologi innefattar vetenskapliga undersökningar av fiskar och skaldjur är utsatta för exploatering/fångst. Området omfattar allmänna

som undersökningar avseende biologi och ekologi, beståndsundersökningar och prognoser med hjälp av populationsdynamiska modeller samt inverkan av omvärldsfaktorer, såväl naturlig som antropogen mänsklig påverkan fiskar och skaldjur. Begreppet fiskeriforskning innefattar förutom fiskeribiologi även tekniska undersökningar av t.ex. fångstmetodik, processer för beredning och lagring m.m. samt studier av ekonomiska aspekter inom fisket, t.ex. effekten av olika regleringsåtgärder.

9.3¶Övergripande mål för undersöknings- och

FoU-verksamhet inom området fisk och

fiske

9.3.1 Allmänna mål och syften

I regeringens proposition Forskning och samhälle 1996/97:5 anges att forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. Ett övergripande mål för FoU-verksamheten på området fisk och fiske är att få fram sådan kunskap kan ligga till grund för ett varaktigt utnyttjande av

som fiskresursema och bibehållande av den biologiska mångfalden. Ett annat mål för forskningen är att besvara inomvetenskapliga frågeställningar.

Enligt forskningspropositionen bör man sträva efter att inom samma organisation främja såväl tillämpad som mer grundläggande forskning. Sektorsansvar för FoU när det gäller vård och utnyttjande av de biologiska

inom området fiske och vattenbruk ligger inom Jordbruksderesurserna partementet fördelar till SJFR, SLU och Fiskeriverket.

som resurser Forskningen är både grundläggande och tillämpad. Ansvaret mellan Fiskeriverket och SJFR fördelas så att Fiskeriverket i huvudsak ska finansiera och bedriva utvecklingsverksamhet och viss tillämpad forskning medan SJF R i allt väsentligt skall svara för finansieringen av grundforskning och tillämpad forskning. SLU har genom dess Institution för vattenbruk det huvudsakliga ansvaret för att utföra FoU inom området produktion av konsumtions- och sättfisk och problematiken kring detta.

Forskningens roll och organisation 251

Fiskeriforskningen bör bidra till att skapa en bärkraftig fiskesektor, såväl ekologiskt som ekonomiskt och utgöra underlag för förvaltningsåtgärder omfattande biologisk rådgivning, redskapsteknologi, socioekonomiska aspekter samt ett effektivt och kvalitativt utnyttjande fiskrâvaran. För

av detta fordras förståelse av biologiska sammanhang, olika förvaltningsstrategiers biologiska och socioekonomiska effekter samt kunskaper fisk

om som råvara för livsmedel. Problemställningama kräver ofta tvärvetenskapliga angreppssätt.

Då fisken är en del av miljön påverkas den omgivningen, fisken

av men och därmed fisket påverkar också självt miljön. Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för miljöfrågor. Som sektorsmyndighet för fisket kommer Fiskeriverket i kontakt med miljöfrågor berör fisket, vilket även är

som uttalat i verkets instruktion, genom att verket fått ett sektorsansvar för miljön. För FoU kring miljöproblem gäller allmänt att den ska bidra till att kunskap erhålls om både orsaker och effekter. Forskningen ska ligga till grund för miljöarbetet så att hot kan upptäckas, mätas och förebyggas. Inom miljöövervakningen är studier akvatiska system ändamålsenligt i

av och med att vatten och därmed eventuella föroreningar samlas från ett

upp stort tillrinningsområde och därigenom utjämnar tillfälliga förändringar.

Att använda fisk som miljöindikator har fördelar då provtagning är

enkel och fiskar som individer är långlivade. När det gäller bevarande den

av biologiska mångfalden fordras mer kunskap om de biologiska systemen och dess reaktioner på mänskligt utnyttjande. Även när det gäller övervakning av den biologiska mångfalden kommer fisk att vara en betydelsefull variabel.

9.3.2 Mål för FoU inom den

gemensamma

fiskeripolitiken CFP

Enligt EG:s rådsförordning 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, artikel skall gemensamhetsbestämmelser bygga på tillgängliga biologiska, socioekonomiska och tekniska analyser. Kommissionens vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté STECF sammanställer årligen en rapport om fiskeresurser och utveckling fisket.

av EU förlitar sig i detta avseende på det material enskilda länder tagit

som fram och redovisat antingen Internationella havsforskningsrådet

genom ICES eller direkt till kommissionen. Förutsättningar för att tilldelas fiskeresurser av gemensamma bestånd innebär förpliktelser att bidra till arbetet med beståndets förvaltning. Att bidra med data och kompetens är en del i denna förpliktelse. Omfattningen av erforderlig datainsamling är fastlagd men en process pågår inom DG XIV för att forrnalisera kraven på

252 Forskningens roll och organisation

medlemsländerna i detta avseende. STECF i den årliga rapporten

anger även om behov finns av ytterligare vetenskapligt underlag, bl.a. har STECF efterlyst ekonomiska analyser motsvarande de biologiska analyser som erhålls från ICES.

EU:s ramprogram för forskning inom fiskområdet har som övergripande mål att ge en vetenskaplig bas för ett långsiktigt utnyttjande av fiskeresurserna genom ökad kunskap om de akvatiska ekosystemen och samspelet mellan fisket och miljön. För genomförandet förutsätts att det finns nationell forskning inom de av EU prioriterade områdena. Inom det nu pågående 4:e ramprogrammet prioriteras bl.a. se vidare punkt 9.5.3 om EU-stöd:

miljöfaktorers inverkan akvatiska resurser fiskets effekter på miljön arters biologi för optimering inom vattenbruket socioekonomiska aspekter på fiskerinäringen förbättrade metoder för beståndsuppskattningar.

Som stöd för CFP:s genomförande utgår även direkt stöd från DG XIV

till FoU-verksamhet inom prioriterade områden avseende mer tillämpad FoU och direkta undersökningar. Följande områden är för närvarande prioriterade se vidare punkt 9.5.3 om EU-stöd:

insamling av data som behövs för förbättrade beståndsuppskattningar,

uppskattningar av discards del av fångst som tas tillvara utan

slängs över bord utvärdering av bestånd som inte övervakas kontinuerligt sambandet fiskeinsats och beståndspåverkan fiskets inverkan på miljön förbättrad kommunikation mellan forskare och fiskare.

Även för att genomföra detta krävs nationell kompetens och insatser.

För att uppnå målsättningen om att fiskeresursema utnyttjas på ett långsiktigt ansvarsfullt sätt fordras såväl biologisk rådgivning som kunskap om socioekonomiska effekter av olika typer av förvaltningsåtgärder inom aktuella fisken. Inom CFP regleras endast det yrkesmässiga fisket i marina vatten. Det förutsätts att övrig reglering, d.v.s. av fiske i kust och sötvatten, kompletteras med nationell reglering. Den gemensamma förvaltningen omfattar nyttjande alla levande i vatten inom medlemsländer-

av resurser nas territorier. Kvoterade arter är för närvarande: torsk, sill, skarpsill, makrill, kolja, vitling, gråsej, bleka, kummel, tunga, rödspotta, havskräfta, räka samt lax i Östersjön.

Forskningens roll och organisation 253

För den biologiska rådgivningen lämpliga fångstuttag krävs om en långsiktig övervakning av bestånden. Detta görs dels analys genom av fångststatistik på landad fisk loggböcker, fångst och fiskeansträngning med hjälp av så kallade populationsdynamiska modeller samt också genom fiskeoberoende övervakning i form provfisken för att erhålla relativa av

beståndsuppskattningar trender. I och med att tillförlitligheten i statistiken från landningskontroller inte är tillräcklig efterfrågar kommissionen

en utökning av fiskerioberoende data provfisken med medlemsländergenom

nas undersökningsfartyg. Befintliga beståndsuppskattningsmodeller representerar inte slutgil-

en tig metodik utan utvecklas ständigt. För närvarande pågår t.ex. utveckling av flerartsmodeller, vilka till skillnad från använda enartsmodeller tar nu hänsyn till sambandet mellan arter genom att inkludera predationsförhållanden, d.v.s. tar hänsyn till den dödlighet orsakas att fisk äter fisk. som av För att utveckla och kvalitetssäkra befintliga modeller också utveckla men nya modeller utgår stöd till undersökningar från kommissionen bl.a. som stöd från DG XIV. För genomförandet krävs som ovan nämnts utnyttjande av kompetens i de olika medlemsländerna. För att långsiktigt förstå beståndsvariationer och kunna göra prognoser om utvecklingen, fordras ökade biologiska kunskaper inte minst vad gäller rekryteringsprocessema. Ökade kunskaper behövs samband om t.ex. mellan arter d.v.s. predationsförhållanden samt födoval och för de vanor enskilda arterna. Vidare behövs ökad kunskap omgivningsfaktorers om påverkan på bestånden, såväl naturliga variationer variationer som p.g.a. mänsklig påverkan, inte minst när det gäller reproduktionen och därmed rekryteringen. Kunskap behövs om det allt intensiva fiskets långsiktimer ga effekter på bestånden, t.ex. effekter fångst oönskade p.g.a. av arter/storlekar och förändrade sammansättning bestånden och därmed av eventuella effekter på ekosystemet. För denna kunskapsinhämtande typ av utgår stöd via EU:s För genomförandet krävs samverkan ramprogram. mellan forskare i de olika medlemsländerna. För att besluta om förvaltningsåtgärder krävs information om fiskeflottan, vad avser kapacitet, effektivitet och aktivitetsgrad. I detta sammanhang fordras kunskap fiskeriemas ekonomi och sociala aspekter. Kunskap om om kostnadsstrukturen och sambandet mellan denna och exploateringsmönstret på resurserna fordras, liksom kunskap marknadens reaktioner. om Kommissionen efterfrågar ökad fokusering inom detta problemkomplex. För förvaltningsåtgärder fordras även kunskap om effektivitet och selektionsmönster vilka arter och vilka storlekar målarten fångas av som hos olika fiskeredskap och båttyper. Av stor betydelse är kunskap om selektivitetsgraden för att i fisket undvika fångst individer av yngre som senare ska rekryteras till fisket. Detta för att kunna utfärda föreskrifter om lämpliga maskstorlekar och minimimått.

254 Forskningens roll och organisation

Då fiskeresursema är begränsade förutsätts även att produkten fisk utnyttjas på ekonomiskt bästa sätt. För ett optimalt resursutnyttjande fordras därmed kunskap metodik att bevara kvaliteten under hela produktions-

om kedjan från fångst till försäljning men också att en Standardiserad kvalitetskontroll utarbetas.

För att skapa sysselsättning och för att öka utbudet av fiskprodukter är vattenbruket viktig Verksamhetsgren inom gemenskapen. Mot denna

en bakgrund är utveckling av vattenbruket föremål för gemenskapens strukturstöd. För utveckling vattenbruket krävs ökade kunskaper om bl.a.

av arters biologi samt att utveckla metoder och teknik för ökad effektivitet i produktionen och för att minska vattenbrukets miljöeffekter.

För att i enlighet med EU:s habitat- och sötvattensdirektiv svara för bevarande arter och biotoper utanför CFP-reglering fordras grundläg-

av gande kunskap fiskartemas utbredning och miljökrav, både biologiska

om och icke biologiska faktorer, samt effekter mänsklig påverkan. För att

av fullfölja målsättningen krävs kartläggning/övervakning aktuella bestånd

av och eventuella miljöproblem samt, för vidtagande av lämpliga åtgärder, kunskap om fiske- och biotopvård.

9.3.3 Mål för FoU vid sidan CFP

av

Internationell grund

Sverige är anslutet till konventionen Internationella havsforskningsrå-

om det, ICES, och har därför förbundit sig artikel 5 att förse rådet med upplysningar bidrar till att konventionens mål fullföljs samt att i

som största möjliga utsträckning underlätta att den rådet samordnade forsk-

av ningen genomförs. Genom Sveriges deltagande i andra internationella organisationer Nordostatlantiska fiskerikommissionen NEAFC,

som Fiskerikommissionen för Östersjön IBSFC, Nordatlantiska laxorganisationen NASCO och Nordsjökonferensen, vilka hämtar råd från ICES förutsätts att Sverige bidrar med erforderliga upplysningar till ICES.

I enlighet med FN:s Havsrättskonvention artikel 61.2 skall kuststaten, med utgångspunkt från bästa vetenskapliga underlag genom adekvata bevarande- och förvaltningsåtgärder garantera att de levande resurserna i den exklusiva ekonomiska zonen EEZ inte hotas av överexploatering. För detta fordras kunskap om beståndsstatus och exploateringsgrad.

Enligt FAO:s Uppförandekod för ett ansvarsfullt fiske anges att det för all förvaltning fisket behövs vetenskaplig rådgivning och att det är

av respektive lands att tillse att erforderliga resurser för detta finns.

ansvar

Forskningens roll och organisation 255

Nationell grund

I Fiskeriverkets instruktion 1996: 145 att Fiskeriverket skall verka

anges för en ansvarsfull hushållning med fiskeresursema långsiktigt med-

som verkar till livsmedelsförsörjningen. Vidare skall Fiskeriverket i enlighet med sektorsansvaret, i samråd med naturvårdsmyndighetema, verka för biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Vidare

skall verket medverka till att förutsättningar skapas för livskraftig

en fiskenäring till vilken också vattenbruket hör.

I ett nationellt FoU-program Fiskforskning för Sverigedel 1 1987 och del 2 1988 utarbetat av SJFR och dåvarande Fiskeristyrelsen ett

anges övergripande forskningsprogram på fiskets omrâde. Enligt detta ansvarar

Fiskeriverket för undersöknings- och utvecklingsverksamheten inom

yrkesfisket, fritidsfisket och fiskevården liksom stöd till detta, medan det övriga ansvaret för FoU-stöd, d.v.s. i huvudsak till grund- och tillämpad

forskning, ligger på SJF R. Vid sidan av långsiktiga mål och prioriteringar har i regleringsbrev till

Fiskeriverket under de senaste åren angivits områden som särskilt skall beaktas:

0 frågor som rör fisket i Östersjön, bl.a. undersökningar rörande torskfis-

ket 0 utveckling av det yrkesmässiga insjöfisket och kustnära fisket

selektivitet hos fiskredskap som grund för ett balanserat utnyttjande 0 Verka för att forskningsprogrammet om reproduktionsstömingar på

östersjöfisk genomförs

sektorsansvaret för fiskets miljöfrågor 0 bevarandet av laxstammarna 0 verka för biologisk mångfald.

Vidare har regeringen uppdragit Fiskeriverket att utreda och verka för bevarande och återuppbyggnad flodkräftbestånden. Verket har på

av

uppdrag av regeringen också att utarbeta en aktionsplan för miljöfrågoma

inom fisket i syfte att ange åtgärder för bevarandet biologisk mångfald

av och ett hållbart nyttjande fiskeresursema.

av

ICES-underlag

För förvaltning av bestånd med gemensamt fiske krävs att uppgifter

om fiskeriema samordnas för att målet långsiktigt ansvarsfullt nyttjan-

om de skall uppnås. Inom ICES planeras samordning nationell FoU.

av Vidare sker en gemensam resultatbearbetning underlag för ICES

som

256 Forskningens roll och organisation

årliga biologiska rådgivning vilken utnyttjas i olika internationella organisationer till vilka Sverige är anslutet. Rådgivningen omfattar beståndsstatus och lämpliga fångstuttag och bygger analys av fångststatistik samt på uppgifter från fiskeoberoende provfisken.

Omfattningen erforderliga undersökningar är fastlagd. För att upp-

av rätthålla kvalitet i den biologiska rådgivningen krävs dock en viss nivå. Under år har kvaliteten på svenska och övriga nationella fångstdata

senare enligt ICES varit otillfredsställande vilket rådet meddelat ansvariga ministrar i respektive medlemsland. Rådet har för avsikt att när det gäller rådgivningen i fortsättningen tillämpa försiktighetsprincipen inom fisket. Detta kommer att innebära att när data gällande ett bestånd bedöms vara alltför knapphändiga kommer rådet att rekommendera fångstuttag med säkerhetsmarginal vidare krav på undersökningsverksamhet nedan.

se

Hushållning med jiskeresurserna

För att i enlighet med Fiskeriverkets instruktion 1996:45 uppfylla må-

ansvarsfull hushållning med fiskeresursema i inlandsvatten let om en och i kustzonen krävs information beståndsutvecklingen motsva-

om rande den i havet. I och med att exploateringsgraden är lägre på de flesta bestånd i kust- och insjöfisket, jämfört med i haven, kan fångststatistik i fisket endast i undantagsfall utnyttjas samma sätt. Detta medför att det för att följa beståndsutvecklingen i högre utsträckning krävs provñskeinsatser, dvs. användande av relativa mått registrera trender, i olika typer av sjöar och utmed kuststräckor.

En omständighet dessutom försvårar insamling och använd-

som ning fångststatistik för inlands- och kustvatten är det annorlunda

av exploateringsmönstret för flertalet arter. Nyttjandet omfattar inte

av bara yrkesfisket utan även ett ofta betydande fritidsfiske sport- och husbehovsflske vilket försvårar upptagning av statistik. Sammantaget medför detta att alternativa modeller behöver utvecklas för att följa bestånd i inlands- och kustvatten.

För att ansvarsfullt kunna hushålla med fiskeresursema är kunskap

fiskeredskapens selektivitet och fångstkapacitet viktig för att kunom

utfärda lämpliga bestämmelser. Behov att förbättra selektivitena av

lämplig utformning fiskeredskapen finns för att vårda ten genom av bestånden bättre. Syftet är att minska fångst av oönskade storlekar, d.v.s. individer skall rekryteras till fisket. Ändamålsenliga

yngre som redskap med hög selektivitet är också viktigt bevarandesynpunkt

ur och för att upprätthålla den biologiska mångfalden så att fångster av icke önskvärda fiskarter liksom fåglar och däggdjur kan minskas.

av

Forskningens roll och organisation 257

Konkurrenskraftiga företag

Utveckling fångstredskap och fisken efter nya målarter utgör ett led

av i målsättningen att skapa konkurrenskraftiga företag inte minst när det gäller utvecklingen inom insjöñsket och det kustnära fisket. Ett effektivt sätt att selektera fångsten men också att åstadkomma en god produkt är att utveckla redskap där fisken hålls levande.

För att uppnå att hushållning med fiskeresursema även ger god avkastning och konkurrenskraftiga företag, finns behov av att utveckla bioekonomiska modeller där olika exploateringsmönsters inverkan på fisket och lönsamheten kan värderas för att skatta den långsiktiga potentialen inom olika typer av fisken.

F iskevårdsåtgärder biologisk mångfald

- För att i enlighet med regeringens proposition Strategi for biologisk mångfald 1993/94:30 uppfylla målet bevarande av fiskeresurser-

om

samt att verka för den biologiska mångfalden behövs kunskap om na lämpliga fiskevårdsåtgärder som möjliggör avvägningar mellan utnyttjande och bevarande. För biotop- och beståndsvård fordras fiskeribiologisk kunskap för att göra bedömningar effekter olika åtgärder,

av av inte minst krävs goda ekologiska kunskaper för att säkerställa och/eller

återskapa rekryteringsmiljöer.

I rad sammanhang är utplantering av fisk en viktig åtgärd för att

en vårda och bevara bestånd. För detta krävs kunskap om lämpligt utsätt-

ningsmaterial i form stammars egenskaper, genetiska bakgrund och

av

risker för sjukdomsspridning.

om

För bevarande biologisk mångfald med målsättning att fisk och

av skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd behövs kunskap status, utbredning och

om miljökrav för arter och stammar är hotade och därmed kräver spe-

som ciella bevarandeåtgärder.

Fisket och miljön

I och med att fisken påverkas av sin omgivning behövs för både resursbevarande och för bevarande biologisk mångfald, kunskap om mil-

av jöstömingars effekter på olika bestånd. Miljöstömingar omfattar storskaliga miljöförändringar t.ex. försurning sjöar och rinnande

som av vatten, övergödning drabbar såväl inlandsvatten, kustzonen och

som miljön i haven, samt spridande giftiga substanser vilka anrikas i nä-

av

9 17-I452

258 Forskningens roll och organisation

ringskedjan. Miljöstömingar omfattar även störningar från lokala punktkällor med effekter i närområdet, t.ex. olika industrianläggningar.

Fiskets miljöfrågor har genom de stora fångstuttagen och utvecklandet av vissa redskap alltmer kommit i fokus. Fisket påverkar miljön ett flertal sätt. När det gäller bestånden av kommersiellt viktiga arter som t.ex. torsk och sill är fisket den enskilda faktor i störst ut-

som sträckning påverkar bestånden. I och med att dessa arter har central

en roll i ekosystemet påverkar fiskeuttaget även ekosystemets struktur och funktion. Fisket påverkar vidare genom bifångster även andra fiskarter än målarten liksom andra djurarter t.ex. säl och sjöfåglar. Dessutom påverkas havsbottnen och dess fauna genom att redskap släpas på bottnen. Kunskap om fiskets effekter på den omgivande miljön är begränsade, varför behov av undersökningar effekten fiskets omfattning

om av och användandet av olika fiskemetoder föreligger.

9.4¶Allmänna krav FoU inom området fisk

på

och fiske

Allmänt ska FoU-verksamheten hög relevans bidra till samhäl-

genom lets utveckling. Att kunna nyttiggöra forskningsresultaten samt att tillgängliga resurser används på ett effektivt sätt är en viktig del rele-

av vansen. Inom fiskerisektom efterfrågas FoU som utvecklas i linje/parallellt med inriktningen den förda politiken. Såväl grundläg-

av gande som tillämpad verksamhet av hög kvalitet behövs for att säkerställa underlag for god rådgivning och förvaltning.

Fiskeriforskningen är präglad av att den består av en rad olika discipliner och kräver analys av alltifrån biologiska till ekonomiska, sociala och tekniska aspekter, d.v.s. innefattar integrerade lösningar. I Sverige är forskningen fiskets område splittrad se forsknings-

programmet Fiskforskning för Sverige och den forsk-ningspolitiska

propositionen Forskning och samhälle 1996/97:5. Speciellt univer-

sitetsforskningen bedrivs i små forskargrupper.

9.4.1 Krav

på undersökningsverksamhet

Övervakning av fiskresursema liksom miljöövervakningen kräver för att vara ändamålsenlig dels långsiktighet, dels att den bedrivs i tillräcklig omfattning. Endast med fleråriga undersökningar kan förändringar och trender påvisas. Provfisken är bara användbara under förutsättning

Forskningens roll och organisation 259

att fångststatistiken från ett år till ett annat kan jämföras. För att åstadkomma tillförlitliga analyser krävs ofta långa tidsserier.

När det gäller omfattningen måste t.ex. fångststatistik omfatta alla fiskerier nyttjar ett specifikt bestånd och dessutom täcka hela ut-

som bredningsområdet. Hur omfattande datainsamlingen måste vara kan

svårt att fastställa. För att uppnå analysnivå som ger statistiskt vara en säkra resultat krävs mycket stora insatser som med nuvarande resurser inte är genomförbart. Ett mått på omfattningen dataunderlaget

om kan vara tillräckligt kan erhållas i samband med tillämpningen av

anses försiktighetesprincipen ICES har för avsikt att använda sig av i sin

som rådgivning. Detta innebär att ICES i sina rekommendationer kommer att föreslå ett fångstuttag med säkerhetsmarginal i de fall där tillräckligt säkra beståndsuppskattningar inte kan göras utifrån tillgängligt dataunderlag. Undermåliga undersökningar kan därmed leda till ett underutnyttjande av fiskeresursema.

För ändamålsenliga krävs även att undersökningarna håller

att vara hög kvalitet vad gäller metodik för insamling av data. Insamling måste ske under standardiserade former och bör, för att kunna användas långsiktigt, kvalitetssäkras.

9.4.2¶Krav på forskning

Inom sektorsforskningen är forskningens relevans en primär målsättning. Forskningen skall mot användarnas behov. Krav måste ock-

svara så ställas på tillförlitligheten, d.v.s. forskningens kvalitet. Granskning

vetenskaplighet kan oftast bara göras vid internationell jämförelse. av Ett sätt att erhålla löpande kvalitetsgranskning av forskningsresultat är att publicera studierna i internationella vetenskapliga tidskrifter, varvid resultaten för publicering genomgår granskning det internationella

av forskarsamhället. Ett annat sätt är att anlita internationell vetenskaplig

expertis vid utvärdering av olika forskningsområden.

Forskningen måste inte bara lösa aktuella problemställningar med omedelbar tillämpning utan även svara mot nya och delvis okända behov. Det är i detta perspektiv behov även grundläggande forskning

av med långsiktig strategisk inriktning. Fiskeriforskningen innebär i och med allt komplicerade problemställningar integrerade analyser som

mer spänner över flera discipliner. För att mot krav på både relevans,

svara hög vetenskaplighet och långsiktighet krävs det forskarrniljöer av en viss storlek där kompetens inom delvis olika discipliner kan samlas och verka över en längre period så att viss stabilitet uppnås.

För ett litet land Sverige, med ett begränsat antal forskare, är

som det viktigt att delta i det internationella arbetet för att kunna ta del av

260 Forskningens roll och organisation

forskningsutvecklingen. Forskningsresultat områden där den svenska forskningen är liten kan sålunda snabbt göras tillgängliga samtidigt som ett kontinuerligt utbyte av idéer och resultat inom det internationella forskarsamhället bidrar till kvalitetssäkring den svenska forsken av ningsverksamheten.

9.5¶Svensk översikt

fiskforskning - en

Inom utredningen genomfördes tidigare nämnts enkätundersöksom en ning för att kartlägga var FoU-verksamhet i Sverige äger vilken rum, verksamhet som bedrivs och hur den finansieras. Målsättningen att var få information all FoU-verksamhet omfattande fisk och fiske i vid om bemärkelse, d.v.s. inte bara de tillämpade inriktningarna om mer som

beståndsövervakning, ñskevård och vattenbruk utan även grundläggan-

de ämnesområden som ekologi, genetik, fysiologi etc. En förfrågan utgick till olika institutioner som kunde förväntas ha verksamhet inom området: Fiskeriverkets laboratorier och utredningskontor, LFI, SVA, SLU samt institutioner vid övriga universitet och högskolor. Sammanställningen motsvarar förhållandena under 1997 och redovisas i bilaga 2 där resursåtgång redovisas huvudaktör samt uppdelat Fiskeriverper kets laboratorier och utredningskontor respektive fördelat de olika universiteten. Här följer en kort sammanfattning. För indelningar och definitioner bilaga. se Enligt enkätsvaren uppgår Jordbruksdepartementets stöd till undersöknings- och FoU-verksamheten till sammanlagt 44 miljoner kronor 1997 vilket motsvarar 33% av de totala Stödet fördelar sig resurserna. på 22,8 miljoner anslag till Fiskeriverket, 2,8 miljoner till SLU och som 18,4 miljoner genom stöd via SJFR. Motsvarande bidrag inom Miljödepartementets ansvarsområde uppgår till 9,8 miljoner kronor 7,7% via NV och för Utbildningsdepartementet till 18,4 miljoner 15% i form av institutionsanslag vid universiteten 12,7 miljoner och stöd via genom NFR 5,7 miljoner. Av övriga större finansiärer uppgår EU-medel till undersökningsoch FoU-verksamheten inom fisk och fiske i Sverige till 12,3 miljoner kronor 1997, motsvarande 13,7% de totala Av EU stödet av resurserna. var medlen ungefär lika fördelade mellan stöd via forskningsprogrammen, direkt från DG XIV respektive strukturstöd. Vidare industsvarar rin, framförallt kraft- och skogsindustrin, för stöd i form medel till av recipientundersökningar och genom avgifter enligt vattendomar. Dessa motsvarade enligt enkätsvaren 20,4 miljoner eller 16% de totala av resurserna 1997.

Forskningens roll och organisation 261

Det sammanlagda antalet årsarbetskrafter inom undersöknings- och FoU-verksamhet på området fisk och fiske uppgår enligt enkäten till 272, fördelat på 105 årsarbetskrafter forskande personal personer med projektansvar, 79 assistenter och 88 doktorander. Av dessa finns 84 årsarbetskrafter vid Fiskeriverket, 10 vid LFI, 37 vid SLU och 128,5 vid övriga universitet.

Den totala medel for FoU inom området fisk och fiske upp-

summan går under 1997 till 126 miljoner. Hälften av resurserna 49% eller 62,4 miljoner förbrukas vid Fiskeriverket. Till verksamheten vid universiteten åtgår 40,3 miljoner 32%. Av övriga utförare åtgår 13,4 miljoner vid SLU och 6,5 miljoner vid LFI.

Finansieringen av undersöknings- och FoU-verksamheten inom F iskeriverket utgörs till största delen av externa medel. Anslag via budget motsvarar 29% och övriga interna anslag som 10:6 medel 10%. Resterande 61% finansieras med externa medel.

Tabell 9.1: Resursförbrukning uppdelat på monitoring beståndsuppskattningar, miljöövervakning, tillämpade områden fiskevård, fiskeriteknik, fiskeriekonomi, vattenbruk respektive grundläggande områden ekologi, fysiologi, genetik etc. under 1997.

Tabell 9,2: Resursförbrukning uppdelat på forskningskategorier 1997.

Inomvetenskaplig forskning 25,2 19,9%

Uppdelat på marina fiskar, Sötvattensfiskar och vandringsfiskar lax, havsöring och ål inkluderande såväl kommersiella som icke kommersiella arter, fördelar sig resurserna på 36% för marina fiskar, 37% för Sötvattensfiskar och 27% för vandringsfiskar. För de marina fiskarna åtgår merparten till tillämpad FoU som bestånduppskatt-

av resurserna ningar och fiskeriteknik och endast en liten del, 19%, till mer grundläggande forskning. Även för sötvattensfisk åtgår över hälften FoU-

av resursema till tillämpade inriktningar beståndsövervakning, fiskevård,

262 Forskningens roll och organisation

vattenbruk medan grundläggande forskning motsvarar 36%. Verksamheten när det gäller vandringsfisk utgörs däremot till större delen, 54%, av grundläggande inriktningar.

9.6¶Aktörer och intressenter

I detta avsnitt redovisas de huvudsakliga utförama FoU-verksamhet

av inom området fisk och fiske i Sverige. De olika aktörernas organisation och verksamhet beskrivs liksom hur verksamheten är finansierad och vilka som utgör de primära avnämama. Pågående projekt redovisas för varje organisation eller organisatorisk enhet.

9.6. l Fiskeriverket

Fiskeriverket skall i enlighet med instruktionen verka för ansvarsfull

en

hushållning med fisktillgångarna samt i enlighet med sitt sektorsansvar

för miljön verka för biologisk mångfald och därmed ett rikt och varierat fiskbestånd. I instruktionen anges vidare att Fiskeriverket skall främja

forskning och bedriva utvecklingsarbete på fiskets område. I enlighet

med uppdraget inom programmet Fiskforskning för Sverige ansvarar Fiskeriverket för undersöknings- och utvecklingsverksamhet inom yrkesfisket, fritidsfisket och fiskevården och stöd till detta. Övrigt FoUansvar, d.v.s. i huvudsak till grund- och tillämpad forskning, ligger på SJFR. För att nå dessa mål och uppfylla de krav som ställs, bedriver Fiskeriverket egen och stöder extern forsknings-, undersöknings- och utvecklingsverksamhet. Resultaten utgör grunden för verkets beslut och åtgärder inom resursförvaltning och inkluderar fiskeriteknik och fiskeriekonomi, fiskevård, fiskets miljöfrågor, bevarande och biologisk mångfald. Fiskeriverket bedriver med budgetmedel undersökningsverksamhet och stödjer extern forskning som är angelägen för verkets

myndighetsutövning. Dessutom bedrivs inom Fiskeriverket med externa medel sådan FoU som stödjer och kompletterar undersökningsverksamheten.

Forsknings- och undersökningsverksamhetens uppgift är att förse

Jordbruksdepartementet, Fiskeriverket och internationella organisationer till vilka Sverige är anslutet med kunskapsunderlag. Den samlade FoU-kompetensen som finns inom verket har lett till att också andra

myndigheter, länsstyrelser, kommuner men även enskilda företag vän-

der sig till Fiskeriverket med FoU-uppdrag. I den mån Fiskeriverket

Forskningens roll och organisation 263

bedömt att den kunskap kan erhållas sådana uppdrag även som genom ligger i verkets intresse har verket åtagit sig sådana uppgifter. Fiskeriverkets FoU-verksamhet är organiserad inom Utredningsavdelningen där laboratoriema och forsöksstationema ingår som enheter och i viss utsträckning inom Resurs- och Miljöavdelningen där utredningskontoren ingår. Arbetet inom dessa enheter är organiserat inom följande områden:

resursövervakning fiskevård/bevarande miljö Fiskeriteknik/ekonomi.

Prioriteringar Fiskeriverkets FoU-verksamhet grundas vad av formuleras i verkets instruktion, regering och riksdag särskilt som av angivna områden samt områden inom EU:s forskningsprogram.

Behovet kunskapsunderlag inom Resurs och miljöavdelningen

av och inom Marknads- och strukturavdelningen formuleras inom fem huvudområden, d.v.s. utgör fackavdelningamas beställning till Utredningsavdelningen:

Resursövervakning, prognosverksamhet 0 För säkra ett långsiktigt resursutnyttjande behövs för både hav-, kustatt och insjöñsket rådgivning i form en årlig resursöversikt. av

0¶Miljöövervakning

En årlig översikt miljöforhållanden betydelse för fisket och fiskeav av vården önskas. Laboratoriema och utredningskontoren skall vara remissinstans i olika miljöfrågor.

Fiskevård/bevarande 0 Utveckling och utvärdering fiskevårdsmetoder för att upprätthålla av såväl biologisk mångfald ett optimalt nyttjande av fiskresursema. som Effektstudier olika ñskevårdande åtgärder och regelverk. av

Fiskeriteknik 0 Fiskerisektorns fortsatta utveckling är beroende långsiktig och av en bärkraftig förvaltning samt ett högt utnyttjande fångsten. Därför beav hövs utveckling selektiva redskap vad storlek, art och oönskaav avser de bifångster. Utveckling redskap för levandefångst av fisk kan ge av ökat ekonomiskt utbyte och bättre resurshushållning. en

264 Forskningens roll och organisation

0 Fiskeriekonomi Belysning av ekonomin krävs såväl på företags- regional och

som nationell nivå i olika slag fisken och vid tillämpning olika strategier

av av för fiskeriförvaltning. Sportfisket och turistfiskets ekonomiska betydelse tillkommer som viktig faktor.

Till dessa områden skall även läggas ett forskningsperspektiv, d.v.s. behov av stödjande undersökningar i form av grundläggande FoU for kunskapsuppbyggnad.

Fiskeriverkets FoU-verksamhet behandlas i verkets Rådgivande grupp för forskningsfrågor i vilken representanter finns för yrkesfisket, vattenbruket, sportfisket, fiskevattenägarna och det övriga forskarsamhället universitet, SJFR, Laxforskningsinstitutet. I den rådgivande gruppen diskuteras/godkänds inriktningar och prioriteringar.

Havsfrskelaboratoriet

Havsfiskelaboratoriet är beläget i Lysekil där verksamheten startade 1929 då Statens havsfiskelaboratorium invigdes under den Hydrografisk-Biologiska kommissionen. Arbetsuppgifterna omfattade redan från början fiskeribiologiska och frskeritekniska undersökningar. Laboratoriet inlemmades 1948 i den nyinrättade Fiskeristyrelsen. År 1991 tillkom en ny avdelning, Östersjölaboratoriet i Karlskrona, med sin

som belägenhet avlastar laboratoriet i Lysekil när det gäller undersökningar och provtagningar i Östersjön. I Lysekil arbetar 36 personer och i Karlskrona sju. Laboratoriets Verksamhetsinriktning i sammanfattning är att:

0 göra prognoser och beräkningar av utvecklingen av fisk- och skal-

djursbestånden i havet 0 utveckla selektiva fiskemetoder med syftet att minska mängden icke

önskad bifångst 0 studera fiskets effekter på den omgivande miljön samt miljöns in-

verkan på fiskresursema.

För den materialinsamling fordras för undersökningarna förfo-

som

gar laboratoriet över forskningsfartygen U/F Argos och U/F Ancylus. Expeditioner genomförs i samarbete med SMHI parallellt med den

som biologiska provtagningen utför insamling av hydrografiska data. I och med att fisktillgångama i havet fiskas och administreras tillsammans med andra nationer inom ramen för EU:s fiskeripolitik

gemensamma

Forskningens roll och organisation 265

CFP, sker merparten av FoU insatserna vid Havsfiskelaboratoriet i samarbete med motsvarande forskningsinstitut i andra länder, framförallt inom ramen för ICES.

Resurs

Resursövervakningen av de marina fiskbestånden syftar till att bilda utgångspunkt för bedömning av bestånden i form beståndsstorlek

av och rekrytering på de för fisket viktiga målartema. Insamlade data bearbetas i samarbete med övriga nationers laboratorier som är engagera-

de i respektive bestånd och utgör grunden för den biologiska rådgivningen om lämpliga fångstuttag inom ICES:s rådgivning.

Övervakningen av bestånden utförs genom analys av den till Fiskeriverket inrapporterade fångststatistiken från ñskarenas loggböcker och

förstagångsköpamas avräkningsnotor kompletterad med biologisk provtagning som regelbundet utförs på landningar i det kommersiella

fisket. Genom uppgifter ur loggböcker erhålls data om redskap, tid-

punkt och fångstområde och från avräkningsnotor, uppgifter om fångstmängder. Kompletterande uppgifter fås genom stickprov varvid

ålderssammansättning, medelvikt åldersgrupp, könsmognad

per m.m.

kan uppskattas. Som ett oundgängligt komplement till analyser av de kommersiella

fångsterna utför laboratoriet fiskeoberoende undersökningar med forsk-

ningsfartygen i form av hydroakustiska undersökningar ekolod på

pelagisk fisk sill, skarpsill och trålundersökningar på bottenlevande

fisk torsk, kolja, vitling m.fl.. Vid hydroakustiska undersökningar

uppskattas fiskbiomassan genom mätning av intensiteten i akustiska ekon. Detta sker i kombination med biologiska prover för att bestämma

artfördelning, åldersstruktur m.m. Vid trålundersökningar utförs

tråldrag på bestämda stationer med standardiserad utrustning för skatt-

ning av förändringar i bestånden. Genom uppskattning av mängden

lekmogen fisk och rekrytering ungfisk av olika arter erhålls ett index

som kan användas i prognosmodeller. Trenden i beståndsutvecklingen

kan beskrivas och prognoser för de närmaste 1-2 åren kan beräknas. Prioriterade arter är torsk, sill, skarpsill, havskräfta och råka. Laboratoriet ger två gånger per år ut resursöversikt där beståndsutvecklingen

en för de intressanta marina målartema för svenskt fiske redovisas.

De ñskeribiologiska modeller som används inom resursövervakningen utgör inte en färdig metodik utan utvecklas ständigt. Detta sker varefter förståelsen för biologiska och ekologiska ökar. Havs-

processer fiskelaboratoriet deltar, i samarbete med institutioner i andra länder,

266 Forskningens roll och organisation

framförallt inom olika EU-projekt. Pågående projekt redovisas med

finansieringskälla inom parentes:

Trålundersökningar av pelagisk och demersal fisk Cl, EU. Hydroakustiska Översikter av pelagisk fisk Cl, EU. Fångstanalys av fisk och skaldjur C1, EU. Separation av sillbestånd i Västerhavet C1, EU. Fångstanalys av torsk i Östersjön C1. Bifångster vid industritrålfiske i Östersjön C1.

Standardisering av beståndsanalys av torsk i Östersjön Cl, EU. Östersjötorskens reproduktionsbiologi Cl, EU.

Miljö

Undersökningar om fiskets påverkan på miljön respektive miljöns inverkan på ñsktillgångama ges ökad prioritet inom både EU och ICES och ingår i Fiskeriverkets sektorsansvar. Vid Havsñskelaboratoriet pågår för närvarande en undersökning om trålningens effekter på bottenfaunasamhället och fiskbestånden i ett område där trålfiske varit förbjudet. Vidare studeras övergödningens effekter på havskräftebeståndet i Kattegatt genom att effekterna återkommande syrebristsituationer

av årligen följs. Utbredning och täthet av beståndet analyseras i förhållan-

de till hydrografiska data. Data i form av trender i beståndsutvecklingen

utgör i sig ett värde för miljöövervakningen när det gäller påverkan på Fiskbestånd. Uppgifter om utvecklingen inom olika bestånd tillställs därför Helsingforskommissionen. Pågående projekt är:

0 Effekter på fisk och bottenfauna trålning i Gullmarsfjorden

av

NMR, NV, EU. 0 Havskräftebeståndet i Västerhavet C1, WWF.

F iskevård/bevarande

Vid Havsfiskelaboratoriet pågår, inom ett EU-projekt, sammanställning av äldre trålundersökningar för att utvärdera eventuella förändringar i frekvensen av icke kommersiella arter. Vidare pågår arbete med att ta fram strategier för lämpliga fiskevårdsåtgärder hummer och krabba.

av Pågående projekt är:

0 Hummems ekologi Cl. 0 Utvärdering av effekter av utsättning av odlad plattfisk Cl, EU.

Forskningens roll och organisation 267

Teknik/ekonomi

Ökad Selektivitet hos fångstredskap är stor vikt för att undvika fångst

av av yngre fisk och därmed bättre uppnå ett långsiktigt utnyttjande av fiskresursema. Att finna rätt maskstorlek för optimalt fiske på respekti-

målart ges hög prioritet inom den gemensamma fiskeripolitiken. ve Havsflskelaboratoriet genomför en rad försök med olika metodik med inriktning på framförallt trålning av torsk i Östersjön och havskräfta i Västerhavet varvid selektion hos redskap och överlevnad av utselekterade individer undersöks.

Från både EU:s och ICES:s sida har ett ökat behov av fiskeriekonomisk kunskap efterfrågats som ett komplement till den biologiska rådgivningen då förvaltningsåtgärder även bör innefatta bedömningar av åtgärdens effekt på det ekonomiska utbytet liksom sociala konsekven-

För att uppnå balans mellan resursbevarandet och socioekonoser. en miska aspekter efterfrågas bioekonomiska modeller. Vid Havsfiskelaboratoriet bedrivs, i samarbete med Miljöekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet, för närvarande en undersökning där olika exploateringsmönsters inverkan fisket av havskräfta utvärderas. Projekt som pågår är:

Bioekonomisk modellering havskräftefisket MISTRA, SJF R.

av

Överlevnad utselekterad fisk och havskräfta C1, EU.

av

Selektion genom rist i räktrål C1, EU.

Selektivitet i gamñsket på torsk i Östersjön C 1 EU.

,

Selektivitet i trålñsket torsk i Östersjön C1, EU, NMR.

Utveckling selektivitet i plattfisktrål C1, EU.

av

Upprättande selektionsdatabas EU.

av

Selektion i siklöjetrål 10:6, EU.

Avnämare

Den största delen av Havsfiskelaboratoriets verksamhet utförs i samarbete med motsvarande institut i andra länder genom deltagande i ICES:s arbetsgrupper och inom olika EU-projekt. Uppgifter rörande beståndsövervakning, redskapsförsök rapporteras förutom till

m.m. Fiskeriverket även till ICES respektive EU:s fiskeridirektorat.

268 Forskningens roll och organisation

Finansiering

Enligt svaren i den enkät Fiskeriutredningen utfört vidare bilasom se ga 2 omfattar Havsfiskelaboratoriets FoU-verksamhet 1997 totalt 17,7 miljoner kronor. Finansieringen sker till 46% anslag C1. Restegenom rande medel erhålls genom extern finansiering. Medel från EU svarar för 35%. Den största delen är bidrag från DG XIV för projekt till stöd for att genomföra CFP, d.v.s. kompletterande biologisk provtagning både inom det kommersiella fisket och fiskeoberoende provtagningar, vidareutveckling av beståndsmodeller samt undersökningar selektiav vitet hos olika typer av redskap. Vidare erhålls medel i mindre omfattning från MISTRA 2,8%, NMR 3,4%, SJFR l,7%, NV l,4% samt från privata stiftelser.

Kustlaboratoriet

Kustlaboratoriet överfördes till Fiskeriverket från Naturvårdsverket NV 1991. Verksamheten bedrivs på flera platser runt Sveriges kust. Moderlaboratoriet är beläget i Öregrund där 12 arbetar. Övrig personer verksamhet bedrivs i Göteborg 7 personer, Ringhals 2 personer, Barsebäck 1 person och Simpevarp 4 personer. Laboratoriets huvudsakliga verksamhet omfattar att:

0 göra beräkningar och ge prognoser om fiskebestånden i kustzonen för beståndsvårdande åtgärder och utveckling kustfisket av utveckla rekryteringsmodeller för kustfiskbestånd utveckla fångstteknik, både för ökad selektivitet i redskap och nya metoder för att främja fiskets utveckling 0 undersöka långsiktiga effekter på fiskfaunan inom miljöövervakningsprogrammen 0 bedriva olika typer recipientkontroller övervaka miljötillståndet av

utanför industrianläggningar.

Delar av Kustlaboratoriets verksamhet bedrivs på uppdrag vatav tendomstolar och koncessionsnämnden för miljöskydd. Kustlaboratoriet deltar vidare med anslag från NV i den nationella miljöövervakningen för kustområden. När det gäller för marin miljöövervakning program representerar Kustlaboratoriet Sverige internationellt inom ICES, Helsingforskonventionen, HELCOM och Oslo-Pariskonventionen,

Forskningens roll och organisation 269

OSPRACOM. Inom flera områden pågår samarbete med Finland och de baltiska staterna. Laboratoriet förfogar genom avtal med Forsmarks kraftgrupp över den s.k. biotestsjön. Anläggningen utgör en fullskalig experimentanläggning och består av ett inneslutet område utanför kämkraftverket i Forsmark. Kraftverkets kylvatten leds genom sjön varvid kontrollerade studier av effekter fisk och det övriga ekosystemet kan utföras.

Resurs

Kustlaboratoriets beståndsövervakning baseras i huvudsak på kontroll av beståndens förändringar med tiden, d.v.s. relativa mått, men också på analys av fångststatistik inom det kommersiella fisket för kvantitativa skattningar. Informationen skall ge underlag för eventuella begränsningar fisket på överexploaterade bestånd också för ökade fis-

av men keinsatser på lågt exploaterade bestånd. Arbetet bedrivs genom enkätförfrågningar, bearbetning av fångststatistik och standardiserade provfisken. Provfisken sker dels i ett antal referensområden men också inom kämkraftskontrollen och annan externt finansierad miljöövervakning. Även uppdrag med kortare varaktighet innebär komplement till

resursövervakningen, inte minst i form av ökad geografisk täckning.

Med hjälp statistisk analys utvärderas beståndsförändringar och

av utifrån skattningar av årsklass-styrka antal ungfisk producerade under

leksäsong i form av yngeltäthet inom ett område, görs prognoser. I en Bottniska viken följs beståndsförändringama av sik och abborre. I egentliga Östersjön följs abborre, gädda, skrubbskädda, torsk och ål, samt vid västkusten torsk och ål. Då kvantitativa beståndsuppskattningar är svåra att tillämpa på flertalet kustbestånd pågår i samarbete med institut i Finland och de baltiska staterna ett utvecklingsarbete som riktas mot utveckling alternativa metoder. Studier har även påbörjats

av för vissa arter som för närvarande inte utnyttjas för konsumtion men som kan komma att exploateras i framtiden, såsom valthomssnäcka. En resursöversikt sammanställs årligen och tillställs Fiskeriverket. Följande

projekt pågår:

0 Beståndsövervakning av kustnära fiskbestånd Cl, 0 Beskrivning av Sveriges kustfiske och kustfiskfauna C1.

270 Forskningens roll och organisation

Miljö

De primära målen är att ge kunskap om miljöstömingars effekter på fisk och därmed fisket och fiskets effekter miljön. Undersökningarna utgör underlag för att bedöma stömingars omfattning och eventuella åtgärder. Flertalet undersökningar bedrivs på uppdrag vattendom-

av stolar och koncessionsnämnd. Bl.a. ansvarar laboratoriet för sakkunskap i kämkraftsmål och svarar för genomförandet kontrollpro-

av grammen vid landets kämkraftsanläggningar. Laboratoriet är vidare förordnat att övervaka bygget Öresundsförbindelsen samt att stå för

av

recipientundersökningar utanför två skogsindustrier, Värö- och Möns-

terås bruk. Kustlaboratoriet har även uppgift att följa storska-

som mer

liga miljöförändringar undersökningar i ett antal referensområ-

genom den inom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Dessutom utförs mätningar i lokalt opåverkade områden vilka används som jämförelsedata till recipientkontrollen.

Beståndsutvecklingen för typiska kustarter följs samt i vissa områden även så kallade indikatororganismer t.ex. abborre och tångla-

som ke, varvid även fortplantning, tillväxt och miljögiftsbelastning följs.

Resultat från miljöövervakningsundersökningama redovisas löpande

genom Fiskeriverkets rapportserie. Förutom rapportering till Fiskeriverket görs resultaten även tillgängliga för Naturvårdsverket, Strålskyddsinstitutet och länsstyrelser.

Kustlaboratoriet bedriver även vissa undersökningar vad avser fiskets och vattenbrukets miljöeffekter. Exempelvis undersöks miljöförbättrande effekter av blåmusselodlingar genom musslomas filtrering

av vatten och därmed upptag och reduktion av närsalter. Laboratoriet bedriver vidare undersökningar för att utveckla sälsäkra fiskeredskap och minska säldöden se nedan. Pågående projekt är:

0 Integrerad fiskövervakning i referensområden NV, Cl. 0 Kärnkraftens miljöpåverkan kämkraftindustrin.

0¶Recipientkontrollprogram löpande och enstaka undersökningar av

skogsindustrin skogsindustrin, NV. Påverkan på fisk byggande i vatten vattendomar bl.a. Öresunds-

0 av

förbindelsen Öresundskonsortiet m.fl..

0 Regional miljöövervakning i Kalmar län Kalmar läns kustvatten-

förbund.

Forskningens roll och organisation 271

0 Musselodling som miljöförbättrande åtgärd MISTRA, EU, Vattenbrukamas riksförbund. Energifördelning hos fisk utnyttjande av intagen föda finansiering 0 för andra projekt. inom ramen

F iskevård/b evarande

Kustlaboratoriet bedriver undersökningar rörande lek- och uppväxtförhållanden också utsättningar för upprätthållande av fiskresursema men

och den biologiska mångfalden. Lämpliga åtgärder för bevarande och

restaureringar viktiga rekryteringsmiljöer utvecklas i samarbete med av Naturvårdsverket är betydelse även för t.ex. länsstyrelser, men av kommuner, m.fl. Analysema baseras på standardiserade provtagningar i ett antal

typområden. Yngeltäthet och tillväxt uppskattas och omvärldsfaktorers

framförallt temperaturens inverkan på årsklassvariationen följs. Analysema ligger till grund för utveckling av rekryteringsmodeller för in-

verkan naturliga omvärldsfaktorer på rekryteringprocessema. Re-

av sultaten utnyttjas för bedömning av olika områdens rekryteringspotentioch kan därmed utnyttjas även inom beståndsövervakningen för pro- Rekryteringen och möjligheterna att stärka beståndet gegnoser. av utsättningar är särskilt viktiga. Rekrytering till Västerhavet och nom Östersjön undersöks varvid riktlinjer för utsättningar tas fram utifrån skattningar årsklassvariation. Kustlaboratoriet deltar i den arbetsav inom ICES arbetar med ñskrekrytering. Följande projekt grupp som pågår inom området fiskevård/bevarande:

Restaurering rekryteringsmiljiSer1/HSTRA, NV.

0 av Rekrytering och utsättningsstrategier för 1016, C1. 0

Teknik/ekonomi

Med syftet att utveckla det kustnära fisket samt bibehålla fiskresursema bedriver Kustlaboratoriet undersökningar som avser utveckling av

fångstteknik. Arbetet med redskapsutvecklingen är inriktat mot ökad

selektion, d.v.s. minska fångsten oönskade storlekar ungfisk och av arter även säl och sjöfåglar. Syftet är att förbättra näringens möjligheter att kunna fånga och hålla fisken levande vilket kräver att genom

även lagringsmetodik utvecklas.

Utveckling redskap fångar fisken levande, exempelvis rysav som hög prioritet. Sådana redskap innebär, förutom det mest effeksjor, ges

272 Forskningens roll och organisation

tiva sättet att selektera oönskad fångst, god produkt och möjlig-

även en het till långtidsförvaring i syfte att skapa jämnare och tidsbestämda leveranser av arter som bl.a. abborre. Delar av arbetet sker på uppdrag

av länsstyrelser utmed ostkusten inom projektet utveckling kustfisket i

av Östersjön. I projektet utvärderas även den ekonomiska potentialen. Ytterligare ett försök som pågår avser utveckling av sälsäker fångstteknik för att motverka skador på redskap och minimera säldöd. Pågående projekt är:

0 Utveckling av kustñsket i Östersjön bl.a. utveckling levande-

av

fångande redskap länsstyrelser, EU.

0 Utveckling av selektiva fiskemetoder bl.a. sälsäkra redskap

MISTRA, NV, EU, WWF.

Avnämare

Genom engagemang inom olika miljöövervakningsprogram sker resultatredovisning förutom till Fiskeriverket till NV, SSI och berörda industrier. När det gäller resursskattningar, ñskevårdsåtgärder och fiskets utveckling utgör resultaten även underlag för bl.a. länsstyrelser och kommuner.

Finansiering

Kustlaboratoriets FoU-verksamhet motsvarade enligt utredningens

enkät 17,9 miljoner 1997. Verksamheten finansieras till stor del, 43,5%, av medel från industrin genom uppdrag i form kontrollprogram och

av till en mindre del, 16%, anslagsmedel. Laboratoriet har nyligen blivit

av engagerat i ett större MISTRA-projekt inom "sustainable coastal

zone management vilket motsvarar 20% av den totala finansieringen. I övrigt erhålls medel från NV 5,7%, länsstyrelser 6% och EU:s

genom strukturfonder 7%.

Sötvattenslaboratoriet

Sötvattenslaboratoriet är beläget vid Drottningholm där verksamheten startade 1932. I och med att ñskefrågoma 1948 överfördes från Lantbruksstyrelsen till den nybildade Fiskeristyrelsen medföljde också Sötvattenslaboratoriet. Vid laboratoriet arbetar 36 5 vid

personer varav kontoret i Örebro där arbete med resursövervakning i de sjöarna

stora

Forskningens roll och organisation 273

nationell databas för sötvattensñsk pågår. Laboratoriet förfogar och en över försöksstationen i Älvkarleby där 3 arbetar med ekolo-

personer giska frågor rörande lax och havsöring. Anläggningen, SEL strömvattensekologiska laboratoriet, består av ett strömvattensakvari-

med rinnande vatten inomhus och utomhus en särskilt utformad um experimentbäck. Även Dalälvens naturliga fåra utnyttjas där

en del av vattenföring och in- och utvandring fisk kan kontrolleras. Även i

av laboratoriet i Drottningholm finns experimentella anläggningar i form

akvarier och utomhusdammar. Laboratoriet har även det vetenskapav liga ansvaret för försöksstationen i Kälarne se nedan. Sötvattenslaboratoriets verksamhet omfattar att:

0 övervaka ñskbestânden i sjöar och vattendrag på i första hand all-

mänt vatten

bedriva undersökningar om lämpliga fiskevårdsåtgärder för beva- 0

rande och nyttjande av resursen fisk i sjöar och rinnande vatten med

inriktning både mot yrkes- och fritidsfisket

undersöka även icke kommersiella men hotade arter för framtagande 0

av bevarandestrategier

inom olika miljöövervakningsprogram registrera miljöstömingars 0

inverkan på fiskbestânden 0 administrera märkning av fisk i inlandsvatten.

Resurs

Resursövervakningar bedrivs i syfte att samla data för en övergripande bedömning hur fisk i sötvatten Analysema används

av stor resursen för utveckling både yrkes- och fritidsfisket. Arbetet omfattar i första

av hand de stora sjöarna där den största delen av det yrkesverksamma fisket äger men också vattendrag med lax, öring och âl. I de stora

rum sjöarna utförs övervakningen att bearbeta insamlad fångststatis-

genom tik, ekoräkningar och provñsken i form av trålningar på i första hand bytesfisk siklöja, och spigg. Analysema utförs med hänsyn till

nors effekten på utsättningar lax och öring. Siklöjan är bytesfisk men

av en är samtidigt också kommersiellt en mycket viktig art i Vänern och i Mälaren.

Inom ramen för projekt RASKA Resursövervakning av sötvattensfisk inklusive katadroma och anadroma arter, d.v.s. respektive lax och öring utför laboratoriet i samarbete med utredningskontoren och LFI också insamling, registrering, och utvärdering data från rad

av en olika källor t.ex. länsstyrelser, fiskeklubbar m.m. Verksamheten

som

274 Forskningens roll och organisation

syftar till att upprätthålla nationell databas och komma med översiken ter för fisk i sötvatten inklusive lax, havsöring och i sjöar och kustmynnande vatten. Laboratoriet handhar även den nationella databasen för fisk i rinnande vatten elñskedatabasen. I denna databas registreras provñsken i hela landet inklusive uppgifter från de nationella och regionala miljöövervakningsprogrammen. Databasen innehåller även fysikaliska, kemiska och biologiska omvärldsfaktorer och utgör ett viktigt redskap i utvärderingen av fisk och ñskeresurser i olika regioner. Vidare administrerar Sötvattenslaboratoriet självfinansiering genom all märkning av fisk i inlandsvatten. Denna databas utnyttjas för bedömning av fiskevårdsåtgärder så lämplighet utsättningar och som av optimal utsättningsstorlek i olika typer av vatten. Resultatet från resursövervakningen utnyttjas förutom Fiskeriverket också länsstyrelav av ser och fiskeorganisationer. I anslutning till resursövervakningen pågår ett antal stödjande projekt för att ge ökad kunskap rekrytering och beståndsutveckling om av bl.a. lax, gös, siklöja och signalkräfta. Pågående projekt inom området resurs är:

I Övervakning av de pelagiska ñskbestånden i Vänern, Vättern, Mälaren och Storsjön genom ekoräkningar 10:6, länsstyrelser. 0 Resursövervakning av sötvattensñsk inklusive katadroma och anadroma arter RASKA paraplyprojekt 10:6. Elfiskedatabas nationell databas för provfisken 10:6, NV. Fångststatistikanalys av licensierat yrkesñske i inlandsvatten budget. Utveckling av rekryteringsmodeller för gös 10:6. Vandringsvägar, tillväxt och överlevnad hos gös märkning och återutsättning 10:6. Introduktion och beståndsutveckling signalkräfta 10:6. av Föryngringsproblematiken hos siklöja i Mälaren 10:6. 0 Utbyte och effekt lax- och öring utsättningar i Vänern och Vätav tern 10:6. 0 Märkning av fisk i inlandsvatten självñnasierad försäljning genom av märken.

Miljö

Mot bakgrund av att ñsksamhället är beroende den miljö i vilken av fisken lever utgör övervakning miljöns tillstånd och kunskap av om eventuell påverkan på fisk viktig del i hur bevarandeåtgärder utforen

Forskningens roll och organisation 275

och hur fisken som resurs utnyttjas. Laboratoriet utför miljöövermas vakning som omfattar försumings- och kalkningseffekter, övergödning samt står som datavärd för den nationella miljöövervakningen i sötvatten. Undersökningarna bedrivs i huvudsak uppdrag av NV.

Arbetet omfattar datainsamling genom standardiserade provfisken nät och elñske i både påverkade sjöar och rinnande vatten och i opåverkade referensvatten. Laboratoriet genomför i detta sammanhang även arbete för att utveckla metodik och kvalitetssäkra övervakningen samt deltar i arbetet med att utveckla en nordisk provfiskestandard. Arbete pågår även med att förbättra och kvalitetssäkra metodik för åldersanalys av fisk.

Resultaten från övervakningsprogrammen utnyttjas för bedömningar

miljötillstånd och mänsklig påverkan men också för övervakning av av den biologiska mångfalden. I anslutning till detta pågår för närvarande projekten Riksinventering 1996 och Fennoskandiens fiskfauna där fiskfaunans status och förändring under 1900-talet analyseras. Sådan kunskap behövs för att kunna utvärdera den naturliga utvecklingen i förhållande till mänsklig påverkan. Vid laboratoriet bedrivs även en del

grundläggande projekt för att erhålla ökad kunskap om fisksammer hällenas funktion och därmed möjlighet till förbättrad analys av över-

vakningsdata. För närvarande pågår följande projekt:

Nationell miljöövervakning i referenssjöar NV, C1. 0

Utveckling av provfiskemetodik inom miljö- och resursövervakning 0

NV, C1.

Svensk och nordisk fiskfauna status och förändring över 100 år 0 -

1026, NMR, NV. 0 Databas för sjöprovfisken datavärdskap för fisk inom miljööver-

vakningen NV, C1.

Indikatorer i fisksamhällen för bedömning miljötillstånd i sjöar 0 av

och rinnande vatten C1, SLU.

Utvärdering återställningsåtgärder i kalkade vatten NV. 0 av

0¶Uppföljning av kalkningseffekter IKEU NV.

Skonsamma skogsbruksmetoder längs vattendrag SILVA WWF, EU, skogsbolag.

F iskevård/bevarande

Med syfte att ta fram kunskap lämpliga fiskevårds- och bevarande-

om åtgärder för Fiskeriverkets handläggning av fiskevårdsbidrag, Vattenavgifismedel och EU:s strukturstöd genomför Sötvattenslaboratoriet bl.a.

276 Forskningens roll och organisation

mer grundläggande undersökningar fiskars ekologiska krav. Underom sökningarna omfattar arter och bestånd nationellt intresse. av Arter som prioriteras är lax och havsöring där studier livshistoria av

och populationsdynamik ett bestånds utveckling över pågår i

tiden

samarbete med LFI och flera universitet. Vidare pågår undersökningar som gäller kompensationsodlingens påverkan på fiskens beteende och genetiska sammansättning samt hur utsättning odlade fiskar av kan påverka de vilda bestånden. Detta arbete sker framförallt vid försöksstationen i Älvkarleby. Vidare studeras ål, art är viktig för både en som insjöñsket och det kustnära fisket och minskat under de som avsevärt senaste decennierna. Utvecklingen i både naturliga och introducerade bestånd studeras bl.a. i kontrollerade sjöar med syfte få kunskap att om

optimala fiskevårdsåtgärder. För bedömning utsättningseffekter

av

krävs mer grundläggande kunskaper ålens livsstrategi varför under-

om sökningar om ålens ålder, tillväxt och könsval pågår. När det gäller ålen representerar Sötvattenslaboratoriet Sverige i ICES och European Inland Fisheries Advisory Commission EIFAC. Arbete pågår även med att ta fram ett åtgärdsprogram för flodkräftans bevarande alltifrån inventeringar till âtgärdsförslag. I samarbete med NV och Riksmuseet pågår också arbete med att ta fram bevarandestrategier för vissa hotade fiskarter mal, nissöga, grönling, vårlekande siklöja, asp, groplöja, och röding i södra Sverige. Inom området Fiskevård/bevarande pågår följande projekt:

0 Flodkräftans bevarande l0:6, NV, SJFR, stiftelse. 0 Habitatval och interaktioner i fisksamhällen SJFR.

0¶Analys av storleksfördelningar i fisksamhällen för förvaltning

av sötvattensfisksamhällen EU. 0 Livsmönster hos anadrom laxñsk inklusive effekter kompensaav

tionsutsättningar 10:6.

0 Planer för åtgärder för hotade arter och stammar fisk bl.a. mal, av asp, groplöja, vårlekande siklöja 1026, NV, WWF. 0 Effekter och utbyte ålñskevård 10:6. av

Tekn iir/ekonomi

Vid laboratoriet pågår tillsammans med personal från övriga laboratorier försök med selektion i siklöjeñsket i Vänern.

Forskningens roll och organisation 277

Avnämare

Sötvattenslaboratoriets avnämare representerar en vid grupp. Vid sidan

Fiskeriverket är NV den huvudsakliga avnämaren genom de uppdrag av

NV lagt på laboratoriet. Laboratoriet utgör NV:s expertorgan när som det gäller fisk i sötvatten. Med länsstyrelserna finns ett omfattande utbyte. Främst gäller det kunskapsöverföring från Sötvattenslaboratoriet men Sötvattenslaboratoriet utnyttjar också kompetensen vid länsstyrelserna t.ex. i samband med arbetet med provfiskedatabaser.

Kunskapsöverforing i form av rådgivning sker också till kommuner, fiskevårdsområden och ideella organisationer vad gäller lämpliga fiskevårdsåtgärder. Internationellt representerar Sötvattenslaboratoriet Sverige i framförallt EIFAC men också ICES t.ex. när det rör lax och havsöring. Laboratoriet deltar tillsammans med SIDA även i miljöövervakning och resursutnyttjande i bl.a. Indien och Baltikum.

Finansiering FoU-verksamheten omsatte enligt enkäten totalt 17,3 miljoner 1997. Till största delen finansieras verksamheten med medel från Fiskeriverket. 32% utgörs av anslagsmedel Cl-medel och 22,5% av anslag i form av 10:6 medel. Medel från NV för olika typer av miljöövervakningsuppdrag motsvarar 27% av resurserna. Dessutom tillkommer flera mindre finansiärer, bl.a. EU 4%, forskningsråd 5,5%, länsstyrelser 2% och privata stiftelser 3,5%.

Kälarne försöksstationen

Verksamheten vid Kälarne började redan under 1920-talet i Lantbruksstyrelsens regi. Då Fiskeristyrelsen bildades 1948 medföljde anläggningen. Stationen, i sin nuvarande form byggdes upp under 1981-83 i syfte att utgöra nationell Anläggningen är fullskalig for-

en resurs. en söksfiskodling och ägs för närvarande av Specialfastigheter Sverige AB, ett dotterbolag till Vasakronans AB, med Fiskeriverket som lokalanvändare. På stationen arbetar nio Verksamheten bedrivs i

personer. samarbete med framförallt SLU också med LFI, länsstyrelser och

men utredningskontoren. Det vetenskapliga ansvaret för verksamheten har Sötvattenslaboratoriet. i

278 Forskningens roll och organisation

Verksamhetens inriktning rör områdena ñskevård, bevarande och vattenbruk med avseende på laxfisk och omfattar att:

0 bevara hotade lax- och öringstammar inklusive metodik för att upprätthålla genetisk variation

0 utveckla biotopvård, utsättningsstrategier och återintroduktion

av laxfisk i främst rinnande vatten 0 i samarbete med SLU bedriva avelsarbete laxfiskstammar för

konsumtionsodling.

Stationen fungerar genbank med avel på utrotningshotade som en stammar av lax och öring. Hög prioritet till utveckling avelsmetodik i kombination med ges av regelbunden analys av genetisk variation. För att ge underlag för råd fiskevårdsåtgärder avseende både beom varande och nyttjande av resursen fisk i rinnande vatten utvecklas me-

toder för utsättningsstrategier och återskapande naturliga ekosystem.

av

Undersökningarna omfattar både grundläggande biologi och uppfölj-

ningsåtgärder. Verksamheten drivs i samarbete med bl.a. SLU, länsstyrelsen, utredningskontoret i Härnösand och Sötvattenslaboratoriet. Vidare pågår avel för att utveckla stammar för produktion av sättfisk inom

ñskevård och konsumtionsodling varvid kartläggning egenskaper

av hos olika stammar i form tillväxt och könsmognad är viktig del. av en Överskott försöksñsk sker sättfisk av avyttras. Försäljning av för fiskevårdsåtgärder, till konsumtionsodlare och för "put and take-fiske

iordningsställda vatten för spöñske.

Pågående projekt vid stationen är:

Bevarande av Gullspångslax och Gullspångsöring 10:5, WWF.

Bevarande av genetiska resurser och egenskapskartering hos laxfisk

i odling länsstyrelsen, WWF, fiskförsäljning. Fryst genbank av Östersjölax vattenregleringsföretag.

0 Avelsprogram på regnbåge för matfiskodling EU, SLU, vattenbrukamas riksförbund, SJFR.

0¶Avelsprogram på röding for matfiskodling EU, SLU, stiftelsen vattenbruksutveckling.

0 Nyttjande av fiskbestånd biologisk och ekonomisk optimering EU, länsstyrelsen, kommuner, 10:6, SLU.

Beskattningsmodeller för strömfiskbestånd finansiering klar.

Skonsamma skogsbruksmetoder längs vattendrag SILVA 1026. 0 Effekter av skogslandskapets utseende akvatiska ekosystem

finansiering klar.