Svenskt fiske : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i i I

Svenskt fiske

slutbetänkande av utredningen om

fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter

min

mg Statens

offentliga utredningar MW 1993:103 E] Jordbruksdepartementet

Svenskt fiske

slutbetänkande

av Qtredningen om

ñskerinäringens utvecklingsmöjligheter Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13487-X Stockholm 1993 ISSN 0375250X

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartmentet

Genom beslut den 8 juli 1992 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepanmentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag generaldirektören Per Wramner att vara särskild utredare. Den 26 augusti 1992 utsågs till sakkunniga direktören Yngve Björkman, förbundsordföranden Reine Johansson, förbundsordföranden Sven Kollberg samt generalsekreteraren Thomas Söderberg. Vidare utsågs till experter departementssekreteraren Johan Bodegård, avdelningschefen Tore Gustavsson, överdirektören Stefan de Mare, verkställande direktören Roger Mattiasson, departementssekreteraren Agne Pettersson samt departementssekreteraren Christina Tuvelind. Tuvelind entledigades fr.o.m. den 2 september 1993. Den 12 maj 1993 förordnades departementssekreteraren Ann Lemne som expert i utredningen. Genom beslut den 24 september 1992 bildades en parlamentarisk referensgrupp till utredningen i vilken följande förordnades att ingå: Erling Bager, Lisbet Calner, Kaj Larsson, Roland Mattisson, Carl G Nilsson, Carl Olov Persson, Sven-Olof Petersson och Claus Zaar. Till sekreterare förordnades den 8 juli 1992 avdelningschefen, numera departementsrâdet Bengt Strömblom. Genom beslut den 15 februari 1993 förordnades departementssekreteraren Eva Lehndal till biträdande sekreterare. Utredningen har i december 1992 överlämnat sitt delbetänkande SOU 1992: 136 Svenskt fiske nuläge och utvecklingsmöjligheter. - Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Svenskt fiske. Inget särskilt yttrande har avlämnats.

Stockholm i november 1993

Per Wramner

Bengt Strömblom Eva Lehndal

Innehåll

Inledning och sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Block I

Den svenska fiskerinäringen

1 Fisket i Sverige 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Fiskepolitik 21 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21 2.2 Nya förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det svenska prisregleringssystemet avvecklas 22 2.4 Marknadsreglering . . . . . . . . . . . . . . på fiskets område 22 2.5 Ny fiskelag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2.6 Beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . om ekonomiskt stöd till fisket via Jordbruksdeparte-

mentets huvudtitel D Fiske 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Svensk resursförvaltning ett internationellt perspektiv 25 ur 3.1 Inledning . . 25 3.2 Utvecklingen i Yästerhavet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.3 Utvecklingen i Ostersjön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 3.4 Effekterna vita . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av 27 zonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Fiske och miljö 29 4.1 Sambanden mellan fiske och miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 4.2 Miljösituationens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . betydelse för fisket 29 4.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 4.2.2 Hav och kustvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 4.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sjöar och vattendrag 33 4.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fiskets inverkan på miljön 34 4.4 Biologisk mångfald . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Fiskevård 37

5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 5.2 Miljövård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 5.3 Biotopvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 5.4 Beståndsvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 5.5 Fiskevårdens finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 5.6 Fiskevårdsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Fisktillgångar i svenskt vatten översikt 41 - en 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . 41 6.2 Havsfisket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 6.2.1 Yästerhavet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 6.2.2 Ostersjön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 6.3 Det kustnära fisket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 6.3.1 Fisktillgång-allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 6.3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 6.3.3 De olika kuststräckoma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 6.4 Insjöñsket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 6.4.1 De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . stora sjöarna 47 6.4.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ovriga sjöar 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Fångsten 49 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Saltsjöñskets fångster 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Fångstens utveckling fram till i dag 49 . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Fångsten i dag 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Det kustnära fiskets fångster 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . x m Insjöñskets fångster 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Fångster i de stora sjöarna 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fritidsfiskets fångster 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fiskfångstens fördelning mellan olika kategorier av fiskande 59 . . . .

De fiskande 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Yrkesñskama 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Allmänt 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Saltsjöñskama 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Insjöñskarna 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fritidsfiskama 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fiskeflottan 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Fartyg och redskap för havsfiske 67 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Fartyg och redskap för kustfiske 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Fartyg och redskap för insjöñske 68 . . . . . . . . . . . . . . . . o N Den svenska ñskeflottan 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Fiskeflottan i dag 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Fiskeflottans sammansättning 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fiskeflottan i saltvatten 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kustñskeflottan 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Inledning 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Insjöñskeflottan 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fiskefartygens värde 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fartygsutvecklingen fiskets område 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fiskemönster 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den svenska ñskeflottans rörelser generellt 81 - . . . . . . . . . . . . . . 1992 års fiske 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ett års ñskemönster en modell 90 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vattenbruk 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inleding 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Arter svenskt vattenbruk 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Produktionen inom svenskt vattenbruk 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Import och export 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Marknad och villkor 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6 Miljö 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.1 Miljösituationen 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.2 Miljökostnader 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fisksjukdomar och hälsokontroll 110 . . . . . . . . . . . . . . .område . . . . . . Forskning och utvecklingsverksarnhet på vattenbrukets 1 13 .

Fisket som företag 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska problem inom fiskerinäringen nuläge 115 - . . . . . . . . 12.2.1 Allmänt 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l2.2.2 Inñskning 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.3 Prisregleringsavgiftens avveckling 117 . . . . . . . . . . . . . . 12.2.4 Deprecieringseffekt 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.5 Skuldsättning och kapitalkostnad 118 . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.5 Investeringsvilja 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.6 Soliditet 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3 Ekonomiskt stöd till fisket 122 123.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Nuvarande ram för det ekonomiska stödet 123

12.3.3 . . . . . . . . . Fiskeriverkets riktlinjer för lämnande av ekonomiskt

stöd budgetåret 199394 124 12.4 skattefrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 12.4.l Andard företagsbeskattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 12.4.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avdrag for ökade levnadsomkostnader for yrkesfiskare 128

13 Fiskindustrin m.m. 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 129 13.2 Hamnar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 13.3 Transport och distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 13.4 Förstahandsmottagama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 13.5 Fiskberedningsindustrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 13.5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Koncentration och produktivitet 132 13.5.2 Arbetsställen och sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . . . 133 13.5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . Förädlings- och produktionsvärde 135 13.5.4 Fiskberedningsindusüins . . . . . . . . . . . . . . . verksamhet 135 13.5.5 . . . . . . . . . . . . Marknad 137 13.5.6 Transport och emballage m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

138 13.6 Handeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 13.7 Att fiska och förädla själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . några ñskeföretag 141 - . . . . . . . . . . . .

14 Fiskkonsumtion i Sverige 143

14.1 Hälsoaspekter på Fiskkonsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 14.2 Fiskkonsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 14.2.1 Nationell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . capita statistik per 144 14.2.2 Fiskkonsumtion i olika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . grupper 146 14.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . Den totala fångsten och ñskkonsumtionen

ett av metodproblemen 146 - 14.3 Djupfrysta ñskprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 14.4 Konsumtion sill och strömming . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av 149 14.5 Okad avsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av svensk fisk produktutveckling 150 - . . . . . . . . 14.6 Konsumtionsvärdet fisk och ñskprodukter 151 av . . . . . . . . . . . . .

15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter 153

. . . . . 15.1 Import och export 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Handeln några viktigare marknader avtalssituationen 156 - . . . . . 15.3 De nordiska länderna som fiskexportörer 159

15.4 lnköpsallianser . . . . . . . . . . . . . . . . 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Forskning och utvecklingsverksamhet på fiskets område 163

16.1 Nuläge . 163 16.2 Framtida behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Fiskets betydelse 169

17.1 Fiskets bidrag till bruttonationalprodukten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Fiskerinäringens omfattning i Sverige 170 17.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Yrkesñskarna i Sverige 170 17.2.2 Vattenbruket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 17.2.3 Förstahandsmottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 17.2.4 Fiskberedningsindustrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Fiskets betydelse regionalt och lokalt 177

17.3.1 Sotenäs kommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 17.3.2 Fisket i Stockholmsregionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . -en skärgårdsnäring 179 17.4 Fritidsfiske och ñsketurism . . . . i Sverige 181 17.4.1 Fisketurism generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 17.4.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fisketurism i Jämtland ett exempel 182 - . . . . . . . . . . . . . 17.5 Sysselsättning inom fiskerinäringen-en sammanfattning 183

. . . . .

Block SOU 1993: 103

Vissa frågor, överväganden och förslag

18 Inledning 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Statens och näringens roll 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 Hushållning med fiskresursema 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20.1 Inledning 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 Individuella kvoter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.3 Begränsning av fiskeansträngningen 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.4 Licens för yrkesfiske 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5 Kapaciteten inom fiskeflottan 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.6 Miljökonsekvensbeskrivningar fiskets område 197 . . . . . . . . . .

21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 199 . . . . . . . . . . . . . . . 21.1 Inledning 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2 Stöd till fiskevårdsinsatser m.m. 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.3 FoU-inriktning 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.4 Utbildning på fiskets område 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.5 Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet 203 . . . . . . . . . . . . . . . 21.6 Regionalpolitiskt stöd på fiskets område 204 . . . . . . . . . . . . . . . . 21.7 Främjande av det kustnäia fisket 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.8 Främjande av insjöfisket 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.9 Främjande av vattenbruket 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22 Näringspolitiska åtgärder för fiskerinäringens främjande 217

22.1 Inledning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.2 Fisket 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.3 Vattenbruket 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

23 Kontrollorganisation 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.1 Bakgrund 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2 Kontrollorganisation inom EG 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.3 Ett svenskt kontrollsystem 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24 Finansiering 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.1 Inledning 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.2 Prisregleringskassan 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.3 Behov och förslag till finansiering 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.4 Finansiering via prisregleringskassan 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.5 Finansiering av fiskevården 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Direktiv 1992:83 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning och sammanfattning

Uppdraget

Regeringen beslöt den 8 juli 1992 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda den svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen har i uppgift att bedöma det svenska yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och lång sikt med beaktande av bl.a. europaintegrationen och beståndsutvecklingen inom den svenska fiskezonen och angränsande vatten. Utredningen skall vidare enligt direktiven bedöma situationen och det eventuella behovet av åtgärder inom den samlade fiskerinäringen, dvs. fisket, forstahandsmottagarna, beredningsindustrin och parti- och detaljhandeln, i syfte att förbättra och underlätta tillgången och en stabil avsättning av fisk och fiskprodukter av hög kvalitet i hela landet. I uppdraget betonas särskilt att utredningen har i uppgift att analysera möjligheterna att utveckla det yrkesmässiga insjöñsket och det kustnära fisket, bedöma om regionalpolitiskt stöd kan lämnas samt analysera ñskerinäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på fiskets område. I direktiven påpekas vidare att utredningen skall bedöma behovet av särskilda åtgärder per den 1 juli 1993 och lämna förslag om sådana åtgärder, exempelvis kvalitetskontroll, sorteringsbestämmelser, överskottshantering samt administrationen av dessa i ett övergångsskede till ett eventuellt medlemskap i EG. Enligt direktiven bör redovisa sina slutliga förslag till regeringen senast den 1juli 1993. Utredningen har fått förlängd utredningstid fram till november 1993.

Delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske nuläge och

-

utvecklingsmöjligheter

Utredningen överlämnade i december 1992 delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske nuläge och utvecklingsmöjligheter till regeringen. Delbetän- kandet innehöll förslag till sådana åtgärder som borde träda i kraft den 1 juli 1993.

Slutbetänkandet

Slutbetänkandet, som nu överlämnas till regeringen, är uppdelat i två block. Det första blocket innehåller en bred beskrivning av den svenska fiskerinäringen. I samband med de förändringar som sker finns det ett stort behov av en samlad beskrivning av näringen i dess helhet. Den senaste breda beskrivningen finns redovisad i SOU 1977:74 Fiskerinäringen i framtiden. Block I , benämnt Den svenska fiskerinäringen, sammanfattas i kapitel

Inledning och sammanfattning

Slutbetänkandets andra block tar upp de problemställningar utredningen formulerat utifrån fiskerinäringens aktuella situation, med hänsyn tagen till dels europaintegration, dels beståndssituationen. Idelbetänkandet SOU 1992: 136 har utredningen i enlighet med sina direktiv redovisat förslag som i första hand avser budgetåret 199394. Flera dessa förslag har genomförts. Ytterav ligare ställningstaganden redovisas i detta slutbetänkande. Block har därför samlingsbetecltningen Vissa frågor, överväganden och förslag. Block II inleds med en genomgång av förslagens förutsättningar med tanke på att flertalet av utredningens tidigare förslag helt eller delvis genomförts, att riksdagen fattat beslut om en ny fiskelag och att EG-förhandlingar pågår kapitel 18. I kapitel 19 berörs kortfattat näringens roll. statens resp. I kapitel 20 diskuteras behovet bättre hushållning med fiskresursema av en i syfte att uppnå ett lönsamt fiske och jämn råvaruförsörjning. Förslag om kompletteringar av bestämmelserna i fiskelagen läggs, bl.a. ett förslag farom tygstillstånd. Avslutningsvis föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar bör göras på fiskets område. Utredningen lägger i kapitel 21 förslag om strukturåtgärder på fiskets område. De förändringar i det statliga stödsystemet, som utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136, har huvudsakligen genomförts under våren 1993. Syftet har varit att anpassa det svenska stödsystemet till EG:s system. Förslag som avser kustnära fiske 21.7, insjöfiske 2l.8 och vattenbruk 21.9 har samlats i särskilda avsnitt. I övrigt lämnas förslag FoU-verkom samhetens inriktning 21.3, stöd till fiskevårdsinsatser 21.2 stöd till red- , skapsutveckling 21.5, utbildningen på fiskets område 21.4 samt regionalpolitiskt stöd 21.6. I kapitel 22 tar utredningen några näringspolitiska frågor har särupp som skilt intresse för fiskerinäringen. För fiskets del avsnitt 22.2 behandlas fartygsfonder, skatt på drivmedel samt ersättning för ökade levnadsomkostnader. För vattenbrukets del 22.3 lämnas förslag som rör lagervärderingen. Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136 att Fiskeriverket bör få ansvaret för landningskontrollen fisk. Utredningen lägger vissa principiav ella synpunkter på denna kontrollfunktionen i kapitel 23. I kapitel 24 går utredningen så slutligen igenom ñnansieringsfrågor. I avsnitt 24.3 redovisas de ändamål för vilka en finansiering utanför statsbudgeten bör sökas. I avsnitt 24.4 föreslår utredningen en fördelning kvarvaranav de medel i prisregleringskassan. Fiskevårdsavgift som alternativ finansieringsform till statliga budgetmedel och prisregleringsmedel diskuteras slutligen i avsnitt 24.5.

Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen lägger bl.a. fram följande förslag: Begränsning av fångstansträngningen bör spela en större roll i regle- ringen av det svenska fisket, först ett komplement till nuvarande som system med nationella kvoter, i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstru-

Inledning och sammanfattning 10

ment. Med ett sådant system bör det möjligt med anpassning till de vara en biologiska resurserna samtidigt som fångststopp och konkurrens om kvoter undviks. - Den nya fiskelagen, som träderi kraft den l januari 1994, bör kompletteras med krav på tillstånd för användning av fiskefartyg över viss storlek. Därigenom underlättas erforderliga begränsningar av fångstansträngningen. Genom i första hand omprioriteringar inom befintliga resursramaer bör - FoU-insatsema öka, bl.a. inom områdena fisksjukdomar, kust- och insjöfiske samt bevarande av biologisk mångfald. Ekonomiskt stöd bör införas till förvärv av fiskeredskap med större se- lektivitet, dvs. redskapstyper som ger mindre bifångster än dagens redskap.

Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja yrkesmässigt kust-

nära fiske resp. insjöfiske. Dessa program bör innefatta bl.a. fiskevård, beståndsprognoser, skattemässig jämställdhet mellan bensin och diesel, fiskeregler som gynnar småskaligt yrkesfiske samt åtgärder för att underlätta för yrkesfisket att få tillgång till enskilda vatten.

Åtgärdsprogam bör komma till stånd för att främja vattenbruket. Det bör

bl.a. innefatta stormskadeförsälcring, bidrag till enskilda fiskodlare ur de s.k. foderavgiftsmedlen, exempelvis för övergång till året-runt-slakt, ökade satsningar på att förebygga ñsksjukdomar samt skattemässig likställighet mellan fisk i odling och djur i jordbruk. En översyn bör göras av skattereglema för fiskare och ñskeföretag, bl.a. genom att schablonavdraget vid vistelse till sjöss höjs. Prisregleringen fiskets område upphör den 1 januari 1994. Återstå- ende medel ur prisregleringskassan bör användas följande sätt, i huvudsak under budgetåret 199495:

Utsättningar av ñsk; 9,0 miljoner kronor Trygghetsförsäkring för fiskare; 8,0 miljoner kronor Regionalt stöd till 0st- och Sydkusten; 5,0 miljoner kronor Exportfrämjande åtgärden 5,0 miljoner kronor

Överskottshantering; 5,0 miljoner kronor

Kvalitetskontroll av fisk; 2,5 miljoner kronor Reserv, bl.a. produkt- och redskapsutveckling; 8,0 miljoner kronor Summa; 42,5 miljoner kronor

Behovet av medel för fiskevård inkl. bildande av fiskevårdsområden har ökat under de senaste åren. Utredningen ser ingen annan möjlighet att finansiera nödvändiga fiskevårdsåtgärdema än genom en allmän fiskevårdsavgift.

Inledning och sammanfattning ll

Block I

Fiskerinäringen

i

Sverige

1 Fisket i

Sverige

Inledning I betänkandets första block görs en bred beskrivning av det svenska fisket. I detta kapitel sammanfattas huvuddragen av beskrivningskapitlen.

Fisket i Västerhavet, Östersjön och insjövatten

Svenskt havsfiske bedrivs i Västerhavet, dvs. Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak samt i Östersjön. Av figur 1 framgår indelningen i fångstornråden liksom indelningen i kuststräckor. Västerhavet har sedan länge varit det viktigaste fångstområdet för svenskt fiske. Vid slutet av 1970-talet utvidgade Norge och EG-ländema sina fiskegränser till 200 nautiska mil, vilket innebär att Sverige måste föra årliga förhandlingar med EG och Norge för att få tillgång till de traditionella fångstplatserna i Nordsjön.

Sverige utvidgade vid samma tid sina ñskegränser i Östersjön. Gränsdrag-

ningen öster om Gotland, den s.k. vita zonen, löstes dock inte förrän 1988. Till dess kunde fisket bedrivas oreglerat i detta stora havsområde. Det omfattande fiske i vita zonen bedöms vara en av huvudorsakema orsakerna till datorskbestånd i Östersjön. Även andra faktor såsom bristande saltgens svaga vatteninflöde från Västerhavet och störningar i miljön har minst lika stor betydelse for torsksituationen. Den bristande torsktill gången har påverkat svensk ñskerinäring lcraftigt, då torsken sedan början av 1980-talet utgjort ryggraden i yrkesfisket. Torskñsket har nu i många fall blivit företagsekonomiskt olönsamt att bedriva. De flesta andra kommersiella arter är kvoterade, varför det är svårt för torskñskare att övergå till annat fiske. Bestånden av sill och strömming är mycket goda, men marknaden för dessa arter är svag. De totalt sett viktigaste fiskarter är torsk, sillströmming, makrill, gråsej,

kolja, skarpsill, nordhavsräka, havskräfta, och lax. Östersjön svarar för

ungefär hälften av de svenska fångsterna i dag. Tillgången på främst och lax äri hög grad beroende av att utsättningar

görs. För laxen i Östersjön är situationen särskilt allvarlig då en, troligen

miljörelaterad, sjukdom M 74 orsakar hög dödlighet hos nykläckta yngel. Detta innebär mindre utsättningar lax. Även den redan tidigare av svaga naturliga rekryteringen av vild lax svag har drabbats. Även i inlandsvatten bedrivs yrkesmässigt insjöñske, framför allt i de ett stora sjöarna, dvs Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas högprisarter som lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och sik.

Kapitel I Fisket i Sverige 15

Allt färre yrkesfiskare fångar allt mer fisk Under efterkrigstiden har antalet yrkes- och binäringsfiskare i Sverige rninskat- från mer än 20 000 år 1945 fram till ca 4 000 fiskare i dag. Samtidigt har fñngstema ökat. I början av 1940-talet landades ca 100 000 ton fisk. Vid mit- .en av 1960-talet var fångsterna uppe i nästan 400 000 ton. Därefter har fån gsterna sjunkit till 200 000-300 000 ton. Denna utveckling har kunnat ske genom att allt större och bättre utrustade fartyg används. Fiskeflottan växte snabbast under 1960-talet, när som svenskt fiske stod på toppen med ett fortfarande fritt Nordsjöhav. De största fartygen i den svenska ñskeflottan är på ca 700 bruttoton BRT. De är emellertid relativt små i jämförelse med de stora långdistansfartyg på ca 3 000 BRT som de stora fiskenationema, t.ex. Japan och Ryssland, har. Listan över de främsta fiskenationema toppas av Kina med 13 miljoner ca ton, vilket också inkluderar vattenbruk Kina är världsledande i fisk- och algodling. Sverige kommer på 48:e platsen med ca 245 000 ton. Våra nordiska grannländer Norge och Danmark ligger betydligt högre; 12:e ca 2 milj. ton resp. 13:e plats ca 1,7 milj. ton. FAO Food and Agriculture Organization pekar på de begränsade möjligheterna att nämnvärt öka fisket i världen. Tvärtom krävs avsevärt bättre skötsel av fiskbestånden för att bibehålla dagens fångstnivåer. Samtidigt kommer efterfrågan på fisk att öka. FAO menar därför att fiskpriser i framtiden blir högre och att vattenbruket får en ökad roll. Vattenbrukets andel av den totala fiskproduktionen, som idag är drygt 10 % bedöms år 2010 kunna uppgå till uppemot 15 %.

F iskodling

Det svenska vattenbruket omfattar bl.a. odlingar för vattenkraftsföretagens kompensationsutsättningar, sättfiskodlingar för sportfisket och matfiskodlingar. Den tillståndsgivna volymen ligger drygt 20 000 ton. Vattenbrukets produktion omfattar dock endast 6 00 ton matfisk, varför det finns utrymme för en utveckling av det svenska vattenbruket. Som exempel kan nämnas att Sverige importerar ca 2 000 ton sötvattenslcräftor, medan den inhemska produktionen av odlade kräftor är 8 ton.

E Gss tullmurar försvårar svensk

Den svenska exporten av fisk och fiskprodukter omfattar i huvudsak konserver och hel fisk torsk och sill, det senare framför allt genom direktlandningar i Danmark. Sverige exporterar för ca 900 miljoner kronor, men importerar för ca 2,7 miljarder kronor. EG:s tullmurar försvårar beredda exporten av fiskprodukter. Exporten av högförädlade fiskprodukter, dvs. sådana varor som kan säljas direkt till konsumenten, är större till EFTA-ländema än till EG. För svensk fiskerinäring är därför ett EG-medlemskap med ett omedelbart avskaffande av tullarna av stor betydelse. EES-avtalet innebär tullfrihet

Kapitel 1 Fisket i Sverige 16

för bl.a. torsk, torskfiléer och kaviarsubstitut, inte för de för svensk men fiskerinäring så viktiga produkterna sill, lax, makrill, räkor och havskräfta.

Sysselsärtningen inom fisket Sedan yrkesfiskarna landat sin fångst, tas den om hand av ca 160 förstahandsmottagare. Dessa består, förutom av de fyra ñskauktionerna på västkusten, av försäljningsföreningar som ägs av fiskarna själva, beredningsföretag m.fl. Den största förstahandsmottagaren Göteborgs fiskauktion. Inom ñskberedningsindusnin arbetar ca 3 000 personer. Fisk- och fiskkonservindustrin finns koncentrerad till västkusten. I Sotenäs kommun dominerar Abba-fabriken, som ensam svarar för nästan en fjärdedel av sysselsättningen i hela den svenska fiskberedningsindustrin. Många företag, som tillverkar och bereder fiskvaror, är emellertid så små att de inte kommer med i den ofñciella statistiken. Sammanlagt finns 307 fiskanläggningari Sverige som står under miljö- och hälsoskyddskontroll. Inom den direkta fiskerinäringen, dvs fisket, fisk- och fiskkonservindustrin, vattenbruket och första handelsledet, uppskattas antal sysselsatta till 7 500-8 00 personer. För att fiskerinäringen skall fungera behövs även service i form av exempelvis skeppsvaw, nätbinderi, oljeföretag och transporter. För vattenbrukets del behövs bl.a. kläckerier och foderimportörer. Utredningen gör bedömningen att totalt sett är närmare lO 000 personer sysselsatta inom svenskt fiske. Dessa sysselsättningssiffror omfattar inte den del av fisket som ingår i fritids- och turismsektom. 2,2 miljoner svenskar intresserade av fritidsfisket. 1,4 miljoner av dessa sportñskar. Det inhemska sportñsket är en miljardindustri Sportñsket är därför en viktig källa till kompletterande sysselsätt- . ning och inkomster glesbygd.

Fisk som livsmedel Sill och strömming har under lång tid varit ett viktig livsmedel i Sverige. Konsumtionen av färsk sillströmming visar en klar, nedåtgående trend. Den sillprodukt som säljer bäst är inläggningar. För att öka försäljningen av sill strömming görs försök att utifrån fars eller massa hitta nya användningsområden. Hittills har inte dessa försök inte lett till något kommersiellt genombrott för fiskfärs på fet fisk. Totalkonsumtionen av fisk ligger dock tämligen stabilt, men med vissa förskjutningar mellan olika varuslag. Framför allt har försäljningen av skaldjur har ökat. De tidigare vardagsrättema gjorda på sillströmming och torsk tenderar att ersättas med finare fisk till helgen. Distribution och försäljningen av fisk har förenklats genom djupfrysningstekniken, vilket har stor betydelse då detaljhandeln har omstrukturerats med färre fiskbutiker eller fiskdiskar som följd. Försäljningen av färsk fisk sker också med fiskbilar.

Kapitel 1 Fisket i Sverige 17

F iskevård SOU 1993: 103 Miljöstömingar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske, då dessa störningar minskar tillgången på de for fisket intressanta arterna eller gör dessa mindre lämpliga som livsmedel. Ett de viktigare sätten främja fisket av att är att bevara eller återställa goda miljöforhållanden för de arter som fångas. Framför allt drabbas fisket av övergödning och spridning giftiga ämav nen, men även av fysiska ingrepp i naturen, såsom vattenkraftsutbyggnad. För fisket i sjöar och vattendrag utgörs det största hotet det nedfalav sura let som till stora delar orsakas svavel- och kväveutsläpp utanför våra gränav ser. Ett miljömål på fiskets område är att slå vakt om den biologiska mångfalden. Det ligger i hög grad i fiskets eget intresse att detta mål uppfylls. Fiskevården är en viktig del i den allmänna miljövården och naturresuishållningen. Genom fiskevård kan långsiktigt hög avkastning i fisket skapas eller en bevaras.

F iskerinäringens ekonomiska problem Bristen på torsk i Östersjön samt svårigheten få avsättning för sillströmatt ming har försatt den svenska fiskerinäringen i svår ekonomisk situation. Detta har bl.a. inneburit att ett tiotal av de större, moderna fiskefartygen har sålts till utlandet under 1993. Försäljningspriset har kraftigt understigit produktionskostnaden. För närvarande har också ett flertal av företag, specialiserat sig på besom redning av torsk och sill, ställt in betalningar eller försatts i konkurs. Staten drabbas också av att fiskeföretag och beredningsindustri kommit på obestånd. Den totala nettoutgiften för budgetåret 199293 var ca 12 miljoner kronor. Under perioden 1987-1992 har beloppet varit betydligt lägre, ca 0,5 miljoner kronor i genomsnitt.

Ändrade förutsättningar för stöd till fiskerinäringen

EES-avtalet innebär att det fr.o.m. den 1januari 1994 inte längre är möjligt att stödja fisket genom generella pristillägg. Sådana stöd har i huvudsak lämnats för fisket efter sillströmming. Piisregleringens avskaffande innebär att förutsättningarna för fiske ändras, framför allt for fiskeföretagen syd- och ostkusten. Fiskerinäringens situation påverkas även omläggningen den av av generella näiingspolitiken. Konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas och politiken inriktas på att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige. Användningen de kvarvarande medel prisregleringskassan inriktas av ur på att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrensförmåga och överbrygga den nuvarande bekymmersamma situationen för näringen inför ett medlemskap i EG. Då förväntas det svenska fisket få del av EG:s olika stödformer.

Kapitel I Fisket i Sverige 18

Karta över fiskeområden och kuststräckor SOU 19933103

Dessa fångstområden överensstämmer med internationella havsforskningsrådets ICES statistikomrâden som ingår i ett kvadratiskt rutnätsystem avgränsat av varje halv breddgrad och varje hel längdgrad 30 x 30 sjömil. Dessa rutor slås samman till olika fångstområden vars gränser anges med längd- och breddgrader eller räta sammanbindningslinjer mellan landfasta punkter.

Indelningen i kuststräckor följer länsgränsema: Västkusten Göteborgs och Bohus Hallands

Sydkusten Malmöhus Kristianstads Blekinge

Ostkusten, södra Kalmar Gotland Östergötlands Södermanlands Stockholms Uppsala

Ostkusten, norra Gävleborgs Västemorrlandss Västerbottens Norrbottens

Östersjön Illd Nordsjön Skagerrak Vastkusten Illa .Kanegen ö.

Sléxgo

Kapitel 1 Fisket i Sverige 19

Fiskepolitik

2.1 Inledning

I 1978 års ñskeripolitiska beslut prop. 197778:112 anges målen på fiskets område som ett inkomstmål, ett konsumentmål, ett produktionsmål, ett effektivitetsmâl och ett regionalpolitiskt mål. Dessa mål preciserades 1985 prop 198485:l43, JoU 198485:32: Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är att vi skall utnyttja - våra vatten- och fisktillgdngar pd sådant sätt att de långsiktigt medverkar till vår livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestdnden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion avfär landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk pd icke traditionellt vis, dvs. form i av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreration.

2.2 Nya förutsättningar

Genom internationella överenskommelser, framför allt inom ramen for EFTA, EES och ett förestående medlemskap i EG skapas väsentligen ändrade förut-

sättningar för fiskerinäringen. Detta berörs även under block se bl.a. kap.

18 och 19. EFTA-statema träffade våren 1980 en överenskommelse om att fisk och andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i BETA-konventionen fr.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensvillkoren skulle vara avskaffat senast den 1 januari 1994. I prop. 198990:123 om fisket redovisades BETA-överenskommelsen och dess konsekvenser for svensk ñskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens forslag att godkänna överenskommelsenl prop. 199091:87 om näringspolitik for tillväxt redogjordes för anpassningama av prisregleringen på fisk till följd av överenskommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan erinran och samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i takt med motsvarande process i övriga EFTA-stater bet. 199091:JoU25, rskr l9909lz283. Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet mellan EFFA-statema och EG behandlar en rad for fiskerisektom väsentliga områden även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma ñskeripolitik. I EES-

Kapitel 2 F iskepolitik 21

avtalet ingår en överenskommelse om tullättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om statsstöd, gränsskydd och direktlandningar. Bestämmelserna innebär att prisregleringsavgiften, i dag helt finansierar prisregleringen som på fisk, måste avvecklas såvitt avser imponerad fisk. Även systemet med importlicenser måste med något undantag avvecklas. EES-avtalet träder med all sannolikhet i kraft den 1januari 1994. Sverige har ansökt om medlemskap i EG och befinner sig för närvarande i förhandlingar med EG. Avsikten är att förhandlingarna skall avslutad i vara sådan tid att ett svenskt medlemskap kan bli möjligt den l januari 1995. Utredningen hari delbetänkandet SOU 1992:136 närmare redovisat EESavtalet, EG:s fiskeripolitik och det svenska prisregleringssystemet. Här redovisas kortfattat några av de beslut på fiskets område som fattats sedan delbetänkandet lades fram. Det gäller beslut om prisregleringens avveckling avsnitt 2.3, ny lag om marknadsreglering på fiskets område avsnitt 2.4 och ny fiskelag avsnitt 2.5. Slutligen redovisas beslut de statliga medlen om för fisket for innevarande budgetår avsnitt 2.6.

2.3 Det svenska prisregleringssystemet avvecklas

l prop. l99293;184 föreslogs att prisregleringen på fisk i allt väsentligt avvecklas den 1juli 1993 till följd av internationella överenskommelser. I propositionen föreslog regeringen att medel ur prisregleringskassan bör, under budgetåret 199394, användas för exportfrämjande åtgärder, produktutveckling, inforrnationsverksamhet, fiskets trygghetsförsäkring, utsättning av fisk, bidrag till bildande av producentorganisationer på fiskets område samt För att bekosta avvecklingen prisregleringen. av Vidare angavs det statliga ekonomiska stödet till fiskets rationalisering i fortsättningen endast bör ha formen bidrag och lånegarantier. Förslaget av innebar således att fiskerilånen skulle avskaffas. Rationaliseringsstödet skulle vidare syfta dll att modernisera fiskeflottan och dess storlek och anpassa sammansättning till fisktillgången. Bidraget för skrotning av fiskefartyg höjs. Stöd i form av lånegaranti föreslogs i fortsättningen kunna lämnas även till fiskodlingsföretag. Jordbruksutskottet 199293:JoU21 förordade att prisregletingen avvecklas senast den 1 januari 1994, dvs. den tidpunkt då generella stödåtgärder senast skall vara awecklade enligt 1989 års EFTA-avtal. Utskottet föreslog vidare att medel som avsatts för konsumentfrämjande åtgärder skulle utnyttjas för långsiktig infonnationsverksamhet i syfte att öka konsumtionen fisk. av

2.4 Marknadsreglering på fiskets område

I prop. 1992932199 lämnar regeringen förslag om ny lag 1993:649 om marknadsreglering om fiskets område. Denna kompletteras med försenare ordning 1993:651 om marknadsreglering fiskets område. Lagen har trätt ikraft den 1 juli 1993.

Kapitel 2 F iskepolitik 22

Den nya lagen bygger EG:s bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden i fråga om fisk- och fiskodlingsprodukter. Nuvarande bestämmelser om import- och exportlicens överförs i huvudsak oförändrade från lagen l974:22 om prisreglering fiskets område till den nya lagen. Med stöd av lagen kan föreskrifter meddelas som reglerar villkoren för försäljning av fisk, bildande av producentorganisationer och deras verksamhet samt ett nytt förenklat och till EG anpassat prisregleiingssystem. Jordbruksutskottet l99293rloU25 tillstyrkte lagförslaget i huvudsak.

2.5 Ny fiskelag

l prop. 1992932232 lämnade regeringen förslag om ny fiskelag 1993:787. Lagen träder i kraft den 1 januari 1994 och ersätter lagen 1950:596 om rätt till fiske. Bestämmelserna som avgränsar fiskerätten förs utan större förändringari sak över från fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna har fått en ny språklig och redaktionell utformning för att göra dem mera lättillgängliga och överskådli Föreskrifter för fiskevården skall i fortsättningen endast utfärdas av regeringen och i vissa vattenområden av Fiskeriverket. När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Bla. görs rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för fiitidsfisket. Vad gäller fiske med handredskap likställs utländska medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall ha varat i minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock först fr.o.m. 1995.

2.6 Beslut om ekonomiskt stöd till fisket via

Jordbruksdepartementets huvudtitel D Fiske

De medel i statsbudgeten som avser fisket anvisas till största delen via Jordbruksdepartementets huvudtitel D. Fiske. Visst stöd fördelas även över andra anslag. De anslag som huvudsakligen rör yrkesfisket och fiskerinäringen i övrigt är under innevarande budgetår:

D Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 4 084 000 D Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag 26 391 000 D Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på Gotland, förslagsanslag 5 000 000 D Ersättning för intrång i enskild fiskerätt, förslag l 000 000 D Bidrag till ñskevårdreservationsanslag 3 612 000

Kapitel 2 F iskepol itik 23

Några anslag SOU 1993: 103 Anslaget D Främjande av fiskerinäringen skall användas för FoU på fiskets område och i samråd med Skogs- och jordbrukets forskningsråd inom ramen för det samlade FoU-programmet på fiskets område 3,7 mkr. Vidare skall anslaget användas för bidrag till fisketillsyn samt bidrag till fiskare med anledning av avlysning av Fiskevatten

Anslag D Särskilda insatser för fisket har följande poster:

Anslag D Bidrag till fiskevård disponeras för bidrag enligt förordningen 1985:440 om statsbidrag till fritidsfisket. Men anslaget skall i första hand användas for bidrag till kostnader för bildande av de fiskevårdsomräden för vilka har ansökts om förrättning före den l september 1990.

Kapitel 2 F iskepolitik 24

Svensk resursförvaltning ur ett internationellt perspektiv

3.1 Inledning

I detta kapitel redovisas vissa aspekter på den internationella förvaltningen av de frskeresurser som har stor betydelse för Sverige, främst i Nordsjön och Östersjön. Viktiga moment i denna utveckling har varit de förändringar som skett på den internationella havsrättens område, särskilt utvidgningen av fiskeoch ekonomiska zoner, de bilaterala ñskeriavtal som Sverige slutit med zoner EG och med länder i vårt närområde samt de internationella frskeriorganisa-

tionemas verksamhet, i synnerhet Fiskerikommissionen för Östersjön.

3.2 Utvecklingen i Västerhavet

Sedan länge har det svenska fiskets tyngdpunkt, resursmässigt och ekonorniskt, funnits på västkusten. Huvudsakliga fångstområden har varit Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Traditionellt sett har fisket i dessa vatten varit fritt, i allmänhet in till fyra nautiska mil från kusterna. År 1959 bildades för Nordostatlanten, inkl. Nordsjön, den Nordostatlantiska fiskerikomrnissionen, inom vars ram medlemsländerna, bl.a. Sverige, beslutade om gemensamma frskeregler och nationella kvoter. Den tekniska utvecklingen på fångstsidan liksom otillräcklig reglering innebar ett överutnyttjande av frskeresurserna, vilket bl.a. ledde till nordsjösillens kollaps med åtföljande fångststopp under 1970-talet. Denna utveckling påskyndade förmodligen utvecklingen mot utvidgade nationella frskezoner, även i Nordsjön. Efter det att Norge och EG 1977 utvidgat sina ekonomiska zoner resp. frskezoner till 200 nautiska mil fanns inte längre något fritt frskevatten i Nordsjön. Några år tidigare hade Sveriges liksom många andra länder flyttat ut sina frskegränser till tolv nautiska mil. Detta påverkade dock inte nämnvärt fiskemönstret, eftersom möjlighet ändå gavs till traditionellt fiske i området mellan sex och tolv nautiska mil. Det betydande svenska fisket i Nordsjön drabbades hårt av Norges och EG-ländemas åtgärder eftersom utvidgningama berörde fångstplatser som sedan mycket lång tid hade utnyttjats av svenska västkustfiskare. Sverige var således de stora förlorarna. Visserligen slöt Sverige bilaterala fiskerien av avtal under denna period med Norge och EG om ett fortsatt svenskt fiske i Nordsjön, men dessa avtal förutsatte årliga förhandlingar om fångstemas storlek m.m.. Dessa avtal skapar alltjämt osäkerhet om det framtida fångstutrymmet. EG-avtalet, är ett s.k. balansavtal, innebär att EG-länderna som likvärdiga frskerättigheter i den svenska fiskezonen i Östersjön. Trots ges

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 25

ihärdiga Försök från svensk sida lyckades man inte i ramavtalen med EG och Norge få in hänvisningar till tidigare traditionellt fiske. Det är värt att notera att fiskeförhållandena i Skagerrak och Kattegatt inte påverkades av utvidgningarna ñskezonema. I av dessa områden regleras fiskeforhållandena av 1966 års Skagerrak-avtal med Norge och Danmark och i det svensk-danska Kattegatt-avtalet från 1932. Båda avtalen ger under avtalens giltighetstid, i princip, rätt till utnyttjande ñsktillgångarna gemensamt av oberoende av ñskezonernas utsträckning.

3.3 Utvecklingen i Östersjön

Liksom Sverige berördes många andra Östersjöns strandstater mycket

av negativt av de kraftigt minskade ñskemöjlighetema i Nordsjön. Det förelåg därför, vid denna tidpunkt, risk för stor en betydande överflyttning av fångst-

kapacitet till Östersjön

från andra havsområden, vilket skulle påverka det rela-

tivt goda beståndsläget i Östersjön negativt. För svenskt vidkommande fanns det därför goda skäl till en utvidgning ñskezonen i Östersjön, dels för

av att bättre kunna skydda bestånden, dels för delvis kompensera de kraftigt att

minskade fångstmöjli ghetema i Nordsjön. Det faktum att det i Östersjön

endast finns ett fåtal ekonomiskt värdefulla fxskslag satte dock naturliga gränser för en sådan kompensation. Ett viktigt skäl för utvidgning den annat en av svenska fiskezonen att stärka förhandlingspositionen det gällde var när att trygga svenska fiskemöjligheter i EG-ländemas, även andra men staters, fiskezoner. Sverige slöt vid denna tid bilaterala utbytesavtal med Sovjetuni-

onen, Polen och Östtysldand.

Vissa östersjöländer motsatte sig zonutvidgningar. De ansåg det rådanatt de fiskemönsnet liksom det fria fisket skulle behållas. De huvudsakliga skä-

len Östersjöns begränsade storlek och

var det stora antalet strandstater. Dessa länder ansåg också att den förvaltning fisket skedde inom för av som ramen

Fiskerikommissionen för Östersjön tillräcklig för skydda bestånden.

var att

Östersjökommissionen, tillkom

som 1973, har till uppgift att förvalta fisk-

tillgångarna i Östersjön överenskommelser

genom om gemensamma fiskeregler och högsta tillåtna fångstmängder, s.k. TAC. Av naturliga skäl fördelades

de gemensamma TACzema, vid denna tidpunkt, på medlemsländer och inte på nationella fiskezoner. Det traditionella fisket var därför, i princip, det enda

fördelningskriteriet. Sveriges beslut att utvidga fiskezonen till Östersjöns mitt-

linje togs, mot bakgrund andra länders motstånd, först efter det av att den

svenska delegationen vid Östersjökommissionens session 1976 misslyckades

med att få till stånd TAC-fördelningen. Den fördelningen en ny nya skulle inte bara ta hänsyn till de traditionella fiskemönstret till de olika utan även havsområdenas produktivitet och storlek vid en utvidgning fiskezonema. av En sådan fördelning skulle ha inneburit avsevärd ökning en av de svenska kvoterna eftersom en utvidgad svensk fiskezon skulle omfatta 40 % ca av

Östersjöns totala Traditionellt

yta. uppgick däremot de svenska fångsterna av

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 26

viktigare fiskslag vid denna tidpunkt till mellan 8 och 15 % totalfångstema. av Efter Sveriges utvidgning sin fiskezon 1978 måste Östersjökonventioav nen ändras så att gemensamt överenskomna TAC:er fördelades på nationella fiskezoner och inte som nationella ñskekvoter, vilka i princip fritt kunde fiskhelst i Östersjön. Detta principiellt mycket viktig föras upp var som var en ändring, som skulle ha fått en ännu större betydelse för det svenska fisket om inte konflikten med Sovjetunionen om gränsdragningen öster om Gotland, den s.k. vita zonen, hade uppkommit och förblivit olöst fram till 1988.

3.4 Effekterna av vita zonen Det faktum att ett så stort och produktivt område som vita zonen 3, 5 % av totala ytan, förblev oreglerat och därmed i princip utgjorde fritt hav, fick omfattande konsekvenser för fisket i Östersjön. Detta gällde såväl beståndsvården och fördelningen av fiskeresursema, där Sverige drabbades särskilt hårt, effektiviteten i arbetet inom Östersjökommissionen. Dessa effekter som är kännbara än i dag, fem år efter uppgörelsen om vita zonen. De kvantiteter lax och torsk, som under 1980-talet fångades i detta för torsken viktiga lekområde, var mycket omfattande. För laxen beräknades fångsterna i genomsnitt, under åren 1984-1987, uppgå till 1 000 ton per år, vilket motsvarade närmare

30 % av all lax som fångades i Östersjön utom Finska viken. Av torsk fång-

ades under samma peiod ca 43 0 ton per år i vita zonen eller närmare 20 %

av totalfångstema i Östersjön. Av denna kvantitet beräknades EG:s fångster i

genomsnitt per år uppgå till ca 25 000 ton, Sveriges till ca 2 00 ton, Sovjetunionens till ca 12 000 ton och Färöarnas till ca 4 0 ton. Av beståndsskäl var detta omfattande, oreglerade fiske mycket olyckligt. Inte bara på grund av fiskets stora omfattning utan även då situationen omöj-

liggjorde överenskommelser inom Östersjökommissionens ram vad gällde

fastställande av TAC:er för lax och torsk, eftersom vissa länders omfattande fångster i vita zonen togs till intäkt för stora kvotansprâk. Detta missgynnade i hög grad svenska krav på ökade TAC-andelar. Den stora tillgången på värdefulla fiskslag i vita zonen påverkade också Sveriges förhandlingsposition mycket negativt i förhandlingar med EG om kvotutbyte. Gränsöverenskommelsen med Sovjetunionen 1988 fick omgående positiva effekter.

Redan vid Östersjökommissionens sessionen samma år lyckades man för

första gången nå en överenskommelse om en torsk-TAC, som även var fördelad medlemsstaterna. Vid sessionen 1990 lyckades man även nå en uppgörelse om en TAC och en TAC-fördelning för lax. Genom gränsöverenskommelsen och den gradvisa reduceringen av EG:s

kvoter i Östersjön ökade även de svenska fiskamas fångstrnöjligheter i Nord-

sjön. Detta innebar att en större del av den svenska fiskeflottan kunde sysselsättas i Nordsjön i stället föri Östersjön. Det är ingen tvekan om att de stora överuttagen av både torsk och lax i vita zonen under en så lång period under 1980-talet har haft stor betydelse for den

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 27

rådande mycket svåra beståndssituation. Man bör därför inte heller undcrskat- SOU 1993: 103 ta betydelsen av att en uppgörelser TAC:er för både torsk och lax kom till om stånd. TACzcrna har begränsat uttagen, vilken den senaste tidens återkomman-

de ñskestopp är bevis på. Dessutom stärker de Östersjökommissionen

som

förvaltningsorgan i Östersjön.

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 28

4 Fiske och miljö

4.1 Sambanden mellan fiske och miljö

Miljöstöringar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske, då den minskar tillgången på för fisket intressanta arterna eller gör fisken mindre lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift, när det gäller att främja fisket, ligger därför i att bevara eller återställa goda miljöförhållanden för de arter som utnyttjas av fisket. Eftersom det i allmänhet rör sig om aner i naturliga ekosystem är detta till stor del liktydigt med att verka för allmänt goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag. Fiske inkl. fiskevård är en verksamhet vars miljöpåverkan i de flesta fall är obetydlig eller obefintlig. I de fall sådan påverkan likväl uppträder har fisket i allmänhet ett eget intresse av att den begränsas till acceptabla nivåer. Därtill kommer att fisket, enligt den i svensk miljöpolitik grundläggande principen om sektoriellt rniljöansvar, har ett ansvar för att så sker.

4.2 Miljösituationens betydelse för fisket

4.2.1 Inledning

De former av miljöforstörelse, som främst drabbar fisket, är dels föroreningar i första hand övergödning och spridning av giftiga ämnen, dels ingrepp i naturmiljön fysiska ocheller biologiska. Miljöförstörelsen påverkar nivån på fiskproduktionen och fiskfaunans sammansättning i allmänhet negativt från fiskets synpunkt samt fiskköttets lämplighet som föda genom förekomst av giftiga ämnen.

4.2.2 Hav och kustvatten

4.2.2.1 Övergödning

Övergödning eutrofering orsakas tillförsel organiskt material och

genom av växtnäringsämnen i första hand fosfor- och kväveföreningar. Tillförseln sker främst via också via luft. Övergödning har drabbat våra vatten, men omgivande hav och många sjöar och utgör ett problem, särskilt i vattenområden som direkt påverkas av stora befolknings- och industricentra, slättbygder med intensivt jordbruk etc.

Övergödning ökar den biologiska produktionen, vilket i inledningsske-

ett de kan vara positivt för fiskets avkastning, den snart upphov till men ger grumling, syrebrist, förändrad artsammansättning, döda bottnar m.m. I detta skede påverkas fisket negativt.

Kapitel 4 Fiske och miljö 29

Västerhavet SOU 1993: 103 I Skagerrak och Kattegatt har under de senaste 20-40 åren skett stora miljöförändringar. Den totala tillförseln av närsalter har ökat kraftigt. Mellan 1930 och 1980 ökade kvävebelastningen fyra gånger och fosforbelastningen tre till sju gånger. Västerhavet uppvisar flera tecken på övergödning, exempelvis en ökning av den naturliga vårblomningen, ökad primärproduktion under sommaren i västra och södra Kattegatt, Öresund och Stora Bält, ökad förekomst av exceptionella blomningar samt en ökad frekvens av nya giftiga nrikroa] ger. Särskilt de båda sistnämnda konsekvenserna av övergödningen skadar fiskfaunan. Till detta kommer att eutrofieringsprocessen i viktiga avseenden är självaccelererande. En ökad planktonförekomst har bl.a. gjort vattnet, särskilt i Kattegatt, partikelrikare och därmed mindre genomsläppligt för ljus. Detta har medfört att siktdjupet i stort sett halverats. Bottenvegetationen i kustnära områden uppvisar tydliga tecken på näringsrika förhållanden. Speciellt har det skett en markant minskning av djupgränsen för de fastsittande makroalgema. Vidare uppvisar numera många fjordar och bukter höga biomassor av fintrådiga, ettåriga alger. Fiskbiomassan har visat sig vara korrelerad med den totala biomassan av vegetation, medan antalet fiskarter uppvisar en negativ relation till mängden fintrådiga alger. De marina grundområdenas stora betydelse som barnkammare och skafferi för kommersiellt viktiga fiskarter påverkas, huvudsakligen negativt, när algvegetationen förändras. Syrgasbristi början av hösten har under 1980-talet blivit vanligare och mera långvarig. Efter hand har även sänkta halter under vår och sommar observerats, liksom ñskdöd på grund av syrebrist. Praktiskt taget hela Västerhavets grundare mjukbottenfauna har påverkats under de senaste femtio åren. Den syrebrist detta lett till drabbar stationära arter t.ex. havskräfta i sydöstra Kattegatt hårdare än rörliga eftersom dessa kan fly och återvända när situationen förbättrats. Ändrad bottenfauna innebär givetvis ett förändrat utbud av föda för de bottenlevande fiskartema, vilket kan påverka fisket negativt. Flera ekonomiskt betydelsefulla fiskarter uppvisar för närvarande svaga bestånd, särskilt i Kattegatt, men det är svårt att avgöra i vilken grad detta beror på miljöstömingar, hårt frsketryck eller naturliga fluktuationer. Att övergödningen spelar en viktig roll torde dock vara odiskutabelt. Torsken visar dålig rekrytering, vilket kan bero störda lek- och uppväxtområden. Detsamma gäller rödspättan, där bottnar med syrebrist och ökad förekomst av fintrådi ga alger kan vara en orsak. I de områden i södra Kattegatt, som drabbats av syrebrist, har beståndet av havskräfta i stort sett försvunnit. Här uppvisar också sandskädda mfl. arter ökad förekomst av hudsjukdomar.

Östersjön

Östersjön har under lång tid eutroñerats allt särskilt under 1960- och

mer, 1970-talen. Det galleri hög grad kustvatten också utsjön. I centrala Östermen

Kapitel 4 Fiske och miljö 30

sjön har ytvattnets kväve- och fosforhalter vintertid nästan tredubblats sedan 1960-talet. I Bottenhavet är det framför allt djupvattnets näringsinnehåll som har ökat. Tillförseln av näringsämnen har sannolikt ökat tre till gånger sedan sex sekelskiftet. Den ökande näringstillgången har åtföljts av en stigande produktion av planktonalger. En tydlig förändring är Ökad grumlighet. En förannan ändring är att bottendjur nu uppträder långt talrikare på de grundare bottnama än i början av seklet.

I egentliga Östersjöns djupare delar har utvecklingen varit Under

en annan. ett skikt av salt vatten råder en mer eller mindre permanent syrebrist, vilken påverkar en tredjedel av bottenarealen, 70 000 km2. Syrebristen är främst ca

en följd av att Östersjöns utlopp är trånga och grunda och begränsade möj-

ger

ligheter för inflöde av salt och syrerikt vatten västerifrån. Övergödningen har

dock påtagligt förvärrat situationen genom att syrgasförbrukningen ökat på grund av ökat nedfall av dött planktonmaterial.

Övergödningen har påverkat fiskproduktionen i Östersjön så den totala

att biomassan av fisk tycks ha än fördubblats under l980-talet. Exempelvis mer har sill och skarpsill ökat kraftigt, sannolikt genom att dra fördel av den öka-

de tillgången på djurplartkton. Även rovñskar har ökat, gös. Övergödning-

t.ex. en innebär också ändrad artsammansättning. Ett exempel är en i kustnära vatten ökad förekomst av mörtñskar, men efter hand en allt sämre förekomst av flera ekonomiskt intressanta arter.

Övergödningens betydelse för de starkt ökade ñskfångstema i Östersjön

under de senaste decennierna är inte klarlagd, flertalet forskare bedömer men att den har haft en positiv effekt, än begränsad sådan. Samtidigt sig de om ter negativa konsekvenserna allt mer uppenbara. Det är ingen tvekan om att en minskning av näringstillforseln är mycket angelägen från fiskets synpunkt.

Förändringarna i de djupare delarna av Östersjön hotar inte bara bottenfau-

nan utan även den fisk som uppehåller sig Vatten av den salthalt, som torsken behöver för sin fortplantning, finns endast i djupområden i södra

Östersjön. Där råder ofta så svår syrebrist torskäggen dör, vilket

numera att

tillsammans med ett hårt fiske bidragit till att Östersjöns torskbestånd minskat

drastiskt sedan mitten av l980-talet. Syrebristen har ett direkt samband med de väderberoende inflödena av salt, syrerikt vatten västerifrån. Dessa inflöden har varit begränsade under en följd av år. Situationen förbättrades emellertid 1993, men det är ännu för tidigt att fastslå konsekvenserna för torskreproduktionen.

4.2.2.2 Spridning av miljögifter

Olika slags miljögifter, t.ex. tungmetaller och klororganiska substanser, tillförs våra hav och påverkar frskfaunan. Dessa föroreningar är ofta långlivade och ackumuleras till allt högre koncentrationer i levande organismer, t.ex. i feta fiskar som lax och sill. De giftiga ämnena påverkar havsorganismema på

Kapitel 4 Fiske och miljö 31

olika störningar i tillväxt- och fortplantningsmekanismema. SOU 1993: 103 sätt, t.ex. genom Hur stora skador som redan skett på bestånden är svårt att bedöma, men kraftiga reproduktionsstömingar har konstaterats bl.a. utanför petrokemiska industrier. Koncentrationema giftiga ämnen är större i Östersjön än i Västerhavet. av Halterna av vissa ämnen har i flera fiskarter passerat rekommenderade gränsvärden. Detta gäller framför allt lokalt, i särskilt belastade områden, men också generellt såsom för sill i delar Östersjön och torsklever i södra mer av Östersjön. Effekterna i Västerhavet av tungmetaller och klororganiska substanser så- PCB, DDT och dioxiner är svårbedömda. I Östersjön är däremot situasom tionen mer allvarlig. I detta innanhav har det under lång tid skett stora utsläpp från många länder. Med låg utspädning har koncentrationema av föroreningar ökat. Under senare decennier har dock utsläppen av flera ämnen kraftigt reducerats. Det största problemet i Östersjön är de klororganiska substansema. Trots minskade utsläpp utgör dessa substanser ett hot mot fisket genom att negativt påverka fiskfaunan och frskköttets lämplighet som föda. Halterna av PCB är fortfarande avsevärt högre än i Västerhavet. Klorerade vedrester från skogsindustrin är fortfarande rikligt förekommande i naringskedjor och ytsedinrent. Förhöjda tungmetallhalter har konstaterats bl.a. i fisk, men det är oklart om dessa har någon större betydelse annat än lokalt. Sådana nivåer, som kan förekomma i insjöfrsk och påverka lämpligheten som föda, påträffas normalt

inte i Östersjön.

Ett mycket allvarligt problem for laxen i Östersjön är sjukdomssyndromet M 74, som kan vara miljögiftsbetingad. Den yppar sig i form av beteendeförändringar såsom balansrubbningar samt genom nedsatt fertilitet. De två senaste åren har den naturliga reproduktionen reducerats till en bråkdel av vad den tidigare varit. Även kompensationsodlingen har drabbats hårt. Ett intensivt forskningsarbete har påbörjats för att utröna karaktären av och orsakerna bakom M 74.

4.2.2.3 Övriga miljöstörningar

En rad andra miljöstömingar påverkar också fiskfaunan i Västerhavet och

Östersjön. Det är fråga om såväl fysiska ingrepp i som förorening av den ma-

rina miljön. Den allvarligaste påverkan på fiskfaunan i havet och därigenom på fisket har skett genom vattenkraftsutbyggnad och liknande ingrepp i vattendrag som utgör lek- och uppväxtområden för lax och havsöring. Detta är huvudorsaken

till de vilda laxstammamas prekära situation i Östersjön. Där till kommer över-

fiske och M 74 som akuta hot. Fisket skadas också av andra storskaliga ingrepp i vattenmiljön. Ett aktuellt exempel är planerna på bro över Öresund. Fiskeriverket har där pekat en på de negativa effekterna for m.fl. i Öresund och framhållit att negativ arter

Kapitel 4 Fiske och miljö 32

påverkan på den för torsken i Östersjön så avgörande inströmningen

av vatten västerifrån inte kan uteslutas. Muddring, tippning, utfyllnad och liknande ingrepp är vanligt förekommande, inte minst i grunda vikar, skärgårdsområden etc. Genom sin höga frekvens och genom att framför allt drabba viktiga lek- och uppväxtområden har sådan rniljöförstörelse en negativ inverkan på fisket. Denna förstärks i många fall av att småbåtshamnar, industri- och bostadsbebyggelse o.d. samtidigt kommer till stånd i de drabbade områdena. Exploatering av mineralresurser på havsbotten framför allt sandsugnin - g ses på många håll som ett hot mot fisket. Verksamheten hari dag inte någon större omfattning. Påverkan på fisket torde därför enbart vara lokal. Olja och oljeprodukter når haven vid utvinning, transporter, rafñnering etc. och vid användning i fordon via dagvatten, anläggningar etc. Den kontinuerliga föroreningen vid normaldrift tycks inte påverka fiskfaunan negativt, annat än lokalt. Däremot utgör risken för större olyckor, haverier etc. ett potentiellt hot mot fisket. Det gäller inte minst risken for ett tankerhaveri i Östersjön.

I Östersjön finns stora mängder dumpade kemiska stridsmedel från andra

världskriget. Kunskapen om miljöeffekterna är otillräckliga, inom Helmen singforskonventionen görs en kartläggning och miljöbedömning skall som presenteras i mars 1994.

4.2.3 Sjöar och vattendrag

Det största hotet mot merparten av den svenska ñskfaunan i sötvatten utgörs av det sura nedfallet, som till betydande delar orsakas svavel- och kväveutav släpp utanför våra gränser. I första hand drabbas näringsfattiga vatten i de övre delarna av vattensystemen, medan näringsrika vatten på välbuffrade jordar är förskonade. Av landets totalt ca 85 000 sjöar beräknas omkring 20 % vara påtagligt försurade och uppvisar skador fiskfaunan. Av totalt ca 300 000 km vattendrag bedöms 30-40 % vara försurade. l ca 5 000 av de försurade sjöarna upprätthålles en acceptabel Vattenkvalitet genom kalkning. Andelen försurade sjöar är störst i västra Götaland och Svealand. I de rinnande vattnen utgör surstötar, främst under snösmältningen, ett stort hot mot fiskfaunan, även i stora delar av Norrland. Genom bl.a. ökad urlakning av metaller och förhöjda halter i ytvattnen sker en ökad anrikning av metaller i fisk. I de halter är aktuella i svenska som vatten, påverkas dock inte ñskbestånden i sig, men väl deras tjänlighet för konsumtion. En mycket problematisk metall i detta avseende är kvicksilver. De svenska utsläppen har kraftigt reducerats, men tidigare utsläpp från främst klor-alkaliindustrier ligger lagrade i marken och transporteras ut i sjöar och vattendrag. Kvicksilvertransporten till sjöarna har på så sätt ökat de senaste trettio åren. Trots utsläppsreduktionema ökar alltså mängden kvicksilver i marken. För att halterna i tisk skall minska långsiktigt, krävs att nedfallet reduceras med

2 13-1213 Kapitel 4 Fiske och miljö 33

50 % i jämförelse med dagens nivå, vilket inte är realistiskt på kort sikt. I de näringsrikare sjöama, däri vissa fall ett yrkesfrske Förekommer, är kvicksilverhaltema däremot låga. Några av dessa sjöar, i synnerhet Vänern, var tidigare påtagligt belastade av punktutsläpp, men efter det att industriprocesser ändrats har dessa utsläpp upphört och kvicksilverhalten i fisk minskat. Under 1960-talet blev övergödning ett påtagligt problem i många sjöar. I första hand drabbades naturligt högproduktiva sjöar belägna i näringsrika områden och nära tätorter. I dag är problemet av mindre omfattning. Flertalet kraftigt övergödda sjöar är mycket små. Endast sex är större än 400 ha. Bland dessa ingår dock delar av Vänern Dättem och Hjälmaren Hem- och Mellanfjärden. Andra för ñsket värdefulla sjöar med övergödningsproblem är Ringsjöarna-Sätoftasjön och

Finjasjön i Skåne samt Roxen och Glan i Östergötland.

Organiska miljögifter har analyserats i liten omfattning i sötvattenfrsk. I likhet med kvicksilver utgör förekommande halter inget hot mot ñskbestånden, men kan i vissa fall påverka ñskens tjänlighet som föda. I allmänhet är dock halterna låga. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 orsakade ett ston nedfall av bl.a. radioaktivt Cesium över nordöstra Svealand och mellersta Norrland. Halterna av Cesium steg snabbt. Nedfallet påverkade inte ñsksamhällena direkt men väl frskarens möjlighet att äta eller sälja fångsten. Även halterna kulminerat, om kommer det att ta lång tid innan normala koncentrationer nås i ñsk från de mest belastade sjöama. Fiskbestånden i sjöar och vattendrag påverkas negativt även av andra miljöstömingar av vilka flera funnits under lång tid. Vattenkraftsutbyggnad och annan vattenreglering har bl.a. medfört artförändringar och produktivitetsminskningar sjöar. I nästan alla vattendrag i inlandet är ñskbestånden innestängda mellan dammar. De naturliga avrinningsförhållandena i vattendragen har förändrats påtagligt. Fiskfaunan har i hög grad utarmats genom alla dessa ingrepp. Skogsbrukets avverkningar och dikningar medför negativa effekter i form av bl.a. försämrade avrinning, minskad näringstillgång och minskade skyddsmöjligheter för fisken, främst i små rinnande vattendrag. Skogsbilvägar blir ofta definitiva vandringshinder för fisk. Jordbruket orsakade tidigt stor skada på ñskbestånden genom utdiknin gar och sjösänkningar. Dagens negativa påverkan utgörs huvudsakligen av tillförsel av växtnäring och bekämpningsmedel samt rensningar och vattentag i vattendrag.

4.3 Fiskets inverkan på miljön

Fiske och ñskevård kan påverka miljön på olika sätt, både direkt och indirekt. Påverkan är i allmänhet inte särskilt långtgående och generellt får ñskesektom anses vara jämförelsevis väl anpassad till miljövårdens krav. Det finns dock

Kapitel 4 Fiske och miljö 34

anledning att uppmärksamma vissa frågor. Beträffande vattenbrukets miljöpåverkan hänvisas till kapitel 11. En viktig miljöeffekt följer av själva syftet med fisket, nämligen att beskatta en eller flera arter. Beskattningen kan leda till balansförskjutningar inom det akvatiska ekosystemet Effekterna blir uttalat större beskattningen mer är. Både djurarter högre upp t.ex. fiskätande fåglar och längre nedi näringskedjan t.ex. bottenfaunan kan påverkas. Överfiske leder normalt inte till att ett bestånd reduceras till nivåer där risk för utrotning uppstår. Även utan begränsningar fisket i allmänhet av avtar fisketrycket av praktiska och ekonomiska skäl innan denna nivå nås. Ett un-

dantag är den vilda laxen i Östersjön som drabbas hårt av ett fiske är di-

som mensionerat efter den rika förekomsten av odlad lax. En liknande situation råderi Vänern. Bifångster av dels andra fiskarter än målartema, dels ungfisk inom målartema är ett stort generellt problem inom fisket. Frågan om bifångster vid

industrifiske i Östersjön är föremål för undersökningar Fiskeriverket. Det

av är givet att stora bifångster av ungtorsk inte underlättar rekryteringen till det sviktande fiskbara beståndet torsk i Östersjön. Hittillsvarande av resultat tyder att bifångsterna varierar kraftigt, bl.a. beroende på och hur fisket var bedrivs. Bifångster utgör ett problem även genom att de oftast slängs tillbaka i havet och därmed bidrar till övergödningen. Bifångstema av fåglar och däggdjur är i svenska vatten sannolikt begränsade. Enda undantaget är möjligen tumlare som fångas i garn och drunknar. Enligt preliminära bedömningar kan uppemot 100 tumlare drunkna detta sätt runt våra kuster varje år, vilket är en hög siffra med tanke på stammens begränsade storlek. Fiske kan också ge upphov till direkta fysiska ingrepp i miljön, framför allt vid bottentrålning. Störst miljöeffekt har sannolikt s.k. bomtrålning efter bl.a. plattfisk. Metoden har aldrig praktiserats av det svenska fisket annat än under en tvåårig försöksperiod i ett fall och förbjöds i svenska vatten av Fiskeriverket 1992. Effekten av trålfisket efter havslcräfta diskuteras då detta fiske har stor omfattning. Havsbottnarna påverkas ned till ett djup av 40 cm i sedimentskiktet, vilket är mer än vid andra former av bottentrålning. Pågående undersökningar tyder dock på att påverkan av bottnarna är begränsad, t.ex. vad gäller bottenfaunans ansammansättning och biomassa. Andra miljöproblem, som har något lägre dignitet, är nedskräpning, slitage, störning av djurlivet etc. i samband med fiske. Fiskevårdsåtgärder är generellt sett positiva för miljön, men kan i vissa fall innehålla inslag som är tveksamma eller t.o.m. negativa från allmän miljövårdssynpunkt. Exempel sådana fiskevårdsåtgärdema kan vara direkta ingrepp i miljön t.ex. för att förbättra lekbiotoperi ett vattendrag, utsättning av fisk som kan sprida sjukdomar samt främmande fiskarter och fiskstam-

mar samt rotenonbehandling för att slå ut det existerande fiskbeståndet i en

sjö och ersätta det med för fisket intressantare arter. Samhällets regelssystem

Kapitel 4 Fiske och miljö 35

t.ex. tillståndsplikt och etablerad praxis gör dock att de negativa effekterna SOU 1993: 103 av sådana fiskevårdsåtgärder i allmänhet begränsas till vad som kan accepteras från miljövårdssynpunkt.

4.4 Biologisk mångfald

Riksdag och regering har slagit fast ett miljömål fiskets område enligt vilket fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. För att slå vakt om den biologiska mångfalden krävs att också inomartsvariationen bevaras. Denna är betydande hos flera ñskarter t.ex. lax som reproducerar sig i lokala, från varandra åtskilda - stammar. Det ligger i hög grad i fisket eget intresse att den biologiska mångfalden bevaras. Som framgår av föregående avsnitt påverkas mångfalden negativt av dels störningar i vattenmiljön, dels fisket som sådant inklusive ñskevården. Den sistnämnda hotfaktom har minskat påtagligt under senare år. Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden inom bl.a. fiskets område håller på att intensifieras. Regeringen uppdrog i februari 1993 åt Statens naturvårdsverk att i samråd med bl.a. Fiskeriverket utarbeta en svensk landstudie om biologisk mångfald. I propositionen 199394:30 om en strategi for biologisk mångfald framhåller föredragande att bl.a. Fiskeriverket bör utarbeta en aktionsplan för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald inom sitt ansvarsområde. Planen bör utarbetas med utgångspunkt i den ovan nämnda landstudien och bör ange åtgärder för att genomföra den svenska strategin på detta område. På så sätt skall också arbetet med den praktiska tillämpningen av principen om sektorsansvar inom naturvårdsomårdet föras vidare. Fiskeriverket arbetar också aktivt, genom bl.a. FoU-insatser, tiskereglering och upprättande av genbanker, för att bevara den mest hotade delen av mångfalden inom fiskeområdet. Det gäller i första hand de vilda laxstammarna, flodkräftan och malen.

Kapitel 4 Fiske och miljö 36

5 Fiskevård

5.1 Allmänt

Fiskevården syftar till att skapa eller bevara långsiktigt hög avkastning i en fisket. Den är i allt väsentligt en del av den allmänna miljövården och naturresurshushållningen jfr avsnitt 5.2. Genom 1991 års ñskeripolitiska beslut har flskevården lyfts fram i ñskeripolitiken.

5.2 Miljövård

Grundläggande för fiskevården är den allmänna miljövården, dvs. det att finns en lämplig miljö för fiskarna att leva Exempel sådant arbetet är att motverka spridning av miljögifter, övergödning, försurning Betydelsen etc. av miljövårdsfrågoma kan illustreras sambandet mellan övergödningen av av

Östersjön och nedgången torskbestånden, även andra faktorer också

av om spelar in. Ett annat inslag i det allmänna miljövårdsarbetet, har avgörande betysom delse för fiskevården, är naturvårdens strävanden att värna värdefulla om naturrniljöer och biologisk mångfald reservatsbildning, naturvårdshängenom syn i jord- och skogsbruk, fysisk planering m.m. I många fall är akvatiska miljöer direkt eller indirekt berörda och då är dessa åtgärder av stor betydelse för ñskevården, inte minst när det är frågan om att slå vakt om miljöer särav skilt värde för fiskfaunan såsom lek- och uppväxtorrtråden i form av grunda havsvikar plattfiskar m.m., strömmande vatten laxfisk etc. Ansvaret för natuwårdsarbetet ligger i första hand på miljösektom, men mer specifika ñskevårdsintressen som berörs desto blir det angelägenmer en het också för fiskesektorn. Fiskeriverket har exempelvis ett klart uttalat ansvar enligt vattenlagen att hävda ñskevårdens intressen i vattenmål.

5.3 Biotopvård

Biotopvården skiljer sig från den allmänna miljö- och naturvärden, genom att vara inriktad på speciella lokala miljöer av särskild betydelse för fiskfaunan. Detta innefattar åtgärder för att vårda, förbättra eller restaurera sådana lokala miljöer. I praktiken är biotopvård främst inriktad på att förbättra förutsättningarna för naturlig fortplantning av lax och öring. Förbättringar kan göras genom att återskapa vandringsvägar med hjälp av t.ex. laxtrappor eller lämpliga lek- och uppväxtplatser med hjälp av utläggning av grus, sten, block m.fl. åtgärder. Det kan också vara fråga om att gynna fortplantning t.ex. gös av genom vegetationsröjning av gnmdområden.

Kapitel 5 Fiskevård 37

Biotopvården är helt angelägenhet för fiskesektom. Biotopvårdsåtgären der har en stor och strategisk betydelse för fiskevårdsarbetet, bl.a. genom att de i betydande utsträckning riktas på de begränsande faktorerna vad gäller fiskbeståndens numerär och ger bestående effekter. Det bör dock framhållas att yrkesfiskets viktigaste arter torsk och sill i praktiken knappast kan gynnas genom sådana åtgärder.

5.4 Beståndsvård Beståndsvården är helt inriktad på ñskbestånden och syftar till att skapa från fiskets synpunkt optimala bestånd. Detta kan främst ske genom lämplig omfattninginriktning av beskattningen ocheller utsättning. Ett fiske av rätt omfattning varken över- eller underbeskatming och inriktning bl.a. en allsidig beskattning som även omfattar mindre attraktiva arter är en ñskevårdsåtgärd av grundläggande betydelse. Utsättning av fisk har under senare år kommit att spela en minskande roll i fiskevårdsarbetet jämfört med biotopvård. De har dock avgörande betydelse för vissa arter och är fortfarande den del av fiskevården som det totalt sett satsas mest resurser på. För arter som lax och ål, dvs arter där den naturliga reproduktionen resp. uppvandringen till sjöar starkt har minskat starkt, är behovet av utsättningar stort. Viktiga delar av beståndsvården, som på senare år fått ökande betydelse, är åtgärder för att bevara hotade fiskarter och fiskstammar samt att bekämpa fisksjukdomar.

5.5 Fiskevårdens finansiering

Fiskevård är i första hand ett ansvar för ñskevattenägaren. Staten har dock ett övergripande ansvar och kan vidta åtgärder för att bevara miljön, reglera fisket, stimulera till biotopvårdsåtgärder etc. Biotopvârden har allt mer kommit i förgrunden i fiskevårdsarbetet. Denna åtgärder hämmas dock i hög grad brist på medel. Även betydantyp av av om de och ökande insatser har gjorts under senare år, bl.a. för att förbättra de naturliga reproduktionsmöjlighetema för laxfisk, återstår mycket att göra. Viktiga finansieringskällor för biotopvården utöver insatser från fiske- vattenägamas sida är statliga anslag anslag D Bidrag till fiskevård, som dock inte används längre för detta ändamål, vattenavgiftsmedel s.k. 10:5medel, villkorsmedel etc. samt arbetsmarknadsmedel. Regelmässigt görs också betydande ideella arbetsinsatser av sponñskeklubbar, fiskevårdsområdesföreningar mfl. Betydelsen av dessa ideella insatser kan inte nog understrykas. Fiskeriverket har under tioårsperioden 1981-1990 anslagit ca 15 miljoner kronor till biotopvård, men bidragsgivningen har sedan 1991 i praktiken upphört. Anslaget används främst för statsbidrag till kostnaderna för att bilda nu

Kapitel 5 Fiskevård 38

fiskevårdsområden. Enligt uttalande av riksdagen skall anslaget avvecklas när de frskevårdsområden erhållit bidrag som ansökt sådant före den 1 septemom ber 1991. I form av vattenavgiftsmedel utdömda av vattendomstol kompensasom tion för skada på fisket finns totalt ca 50 miljoner kronor tillgängliga ca 900 domar att användas till fiskevårdsåtgärder. Medlen har främst använts för biotopvårdande åtgärder och utsättningar. Insatsema har fördelats jämnt mellan utsättningar och biotopvård. Möjligheterna att göra biotopvårdsinsatser i större utsträckning är begränsade; Dels är villkoren i vattendomar ofta snäva och beaktar inte behovet av sådana åtgärder, dels saknas ofta medel för de vattenområden där behoven är störst. Genom ett flertal regeringsbeslut i samband med vattenkraftsutbyggnader i Norrland samt Stålverk 80 i Luleå finns s.k. villkorsmedel på 28 miljoner ca kronor fonderade. Medlen används i större utsträckning till biotopåtgärder och undersökningar än vad gäller vattenavgiftsmedel i övrigt. Användningen ligger i storleksordningen en ä två miljoner kronor per år. Arbetsmarknadsmedel används främst för större enskilda satsningar på biotopvård, t.ex. återställning av nedlagda tlottleder. Utsättningar av fisk finansieras flera olika sätt. Kraftbolagen sätter enligt vattendomar ut betydande mängder framför allt lax för att kompensera av skador på reproduktionen som uppkommit genom vattenkraftsutbyggnaden. Den beräknade årliga kostnaden är ca 40 miljoner kronor. Denna utsättning blir bestående, även om de de närmaste åren kan påverkas negativt av sjukdomen M 74. De utsättningar som finansieras med vattenregleringsmedel är i allmänhet av stort värde för fiskevården. Vissa ytterligare medel finns avsatta för utsättning utan att komma till användning, eftersom de enligt vattendomama skall användas för åtgärder som är mindre meningsfulla t.ex. utsättning av gädda. Även prisregleringsmedel används för utsättningar som syftar till att främja det yrkesmässiga insjöfrsket och det kustnära fisket. Dessa utsättningar som omfattar ål, lax, gös, m.fl. arter har avgörande betydelse, framför allt för insjöfrsket efter ål. Under de senaste åren har för detta ändamål avsatts ca 9 miljoner kronor årligen. Genom att prisregleringen upphör fr.o.m. 1994 kommer dessa utsättningar att stå utan finansiering. Om de upphör kommer i första hand insjöfrsket att drabbas hårt. EG-medel finansierar ytterligare laxutsättninger. EG betalar för sitt fiske

på lax i Östersjön med ett årligt belopp till Sverige, för utsätt-

som svarar ningen. Även anslaget för fiskevård D6 har använts för att finansiera utsättningar. Under åren 1981-1990 har totalt ca 8 miljoner kronor använts för detta ändamål- mer i början än i slutet. Andelen anslaget använts till av som utsättningar har minskat från drygt 50 % till drygt 20 %, vilket illustrerar en allmän utvecklingstendens inom frskevården.

Kapitel 5 Fiskevård 39

5.6 Fiskevårdsområden SOU 1993: 103

Under perioden 1981-1990 har genom bildandet av fiskevårdsområden stora områden blivit tillgängliga för allmänhetens fiske. Samtidigt har en ny organisationsstmktur skapat väsentligt bättre förutsättningar för samordningen av beslut inom biologiskt avgränsade områden vad avser såväl det praktiska fiskevårdsarbetet som olika former av fiskeregleringar. Till de fiskevårdsåtgärder som oftast initierats av fiskevårdsområden hör byggande av ñskvägar, vilket är kostsamma åtgärder, som ställer krav på gemensam förvaltning och som därföri många fall inte skulle ha blivit av om fiskevårdsområden inte bildats. Under perioden har antalet fiskevårdsområden ökat från 332 till l 328, dvs fyrdubblin Även ñskevårdsområden har en den totala sjöareal som täcks av fyrdubblats från 276 000 ha till 1 100 O0 ha. Detta innebär att ca 38 % av landets totala sjöareal ingår i fiskevårdsområden, vilket kan jämföras med knappt 10 % tio år tidigare. År 1981 ingick drygt 6 000 km rinnande i vatten fiskevårdsområden, vilket motsvarar knappt 6 % av vattendragen. Tio år senare omfattas mer än 25 % eller 27 500 km rinnande vatten av fiskevårdsområden. Det återstående medelsbehovet för att slutföra det planerade bildandet av fiskevårdsområden med nuvarande bidragsnornxei kan beräknas till ca 20 miljoner kronor. Genom den nya fiskelag, som träder i kraft den 1 januari 1994, tar fiskevattenägama själva över det ansvar för regleringar av fisket i sjöar och vattendrag. För att ägarna i praktiken skall kunna ta detta ansvar krävs normalt att ett fiskevårdsområde bildas. Om ett sådant inte kommer till stånd kan följden bli ett oreglerat fiske med svåra konsekvenser för fiskevården, framför allt för vandringsfisk. Därför har den nya fiskelagen drastiskt ökat det redan tidigare starka behovet av fiskevårdsonlråden för vatten med splittrad ägarbild, dvs. merparten av landets sjöar och vattendrag.

Kapitel 5 Fiskevård 40

6 i svenskt

Fisktillgångar vatten en översikt

-

6.1 Inledning

I detta kapitel beskrivs de vatten och de fisktillgångar inkl. skaldjur som nyttjas av det svenska yrkesfisket, dvs. Nordsjön, SkagerrakKattegatt och Östersjön. Havsfiskets resurser redovisas årligen av Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium, varför utredningen hänvisar till främst publikationerna Resurs 93 och Resurs 94 för en mer detaljerad redogörelse. Resurserna för det kustnära fisket och insjöfisket beskrivs ingående. Orsaken dels utredningens uppdrag att särskilt belysa utvecklingsmöjligheterna för dessa båda former av yrkesfiske, dels avsaknaden av sammanställningar över deras resurser beståndssituation, prognoser etc. Förutsättningarna för ett lönsamt yrkesfiske varierar, framför allt på grund av hydrografiska och biologiska förhållanden. Till de marknadsmässiga förutsättningarna för ett lönsamt fiske återkommer utredningen i senare kapitel. Störst är artiikedomen i Västerhavet Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt där ca 25 kommersiellt viktiga fiskslag regelbundet fångas. De värdemässigt viktigaste artema är torsk, sill, havskräfta och nordhavsräka avsnitt 6.2.1. Utsjöfisket i Östersjön domineras torsk, sill, skarpsill och lax avsnitt av 6.2.2. Det kustnära fisket i Östersjön är inriktat på högprisarter och som lax. Viktiga är också sik och siklöja samt gös, gädda och abborre avsnitt 6.3. Yrkesmässigt insjöfiske bedrivs framför allt i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. De ekonomiskt viktigaste arterna i detta fiske gös, ål, sik och siklöja avsnitt 6.4.

6.2 Havsfisket Svenskt havsfiske bedrivs framför allt i den svenska fiskezonen. I Kattegatt och Skagerrak förvaltas resursen gemensamt med EG resp. EG och Norge. Dessutom har fisket, genom internationella överenskommelser, möjlighet att utnyttja andra fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. staters

6.2.1 Västerhavet

Nordsjön spelar i dag en mindre roll som svenskt fiskevatten. Endast 4 % av den totala fångsten 1992 kom därifrån. De för svenskt fiske viktigaste arterna i Nordsjön sill, makrill, gråsej, kolja och torsk. Beståndssituationen i Nordsjön kan sammanfattas enligt följande. De bottenlevande fiskslagen, t.ex. torsk, kolja och gråsej är för närvarande överexploaterade. Situationen för räka är relativt god, medan tillgången makrill varierar.

Kapitel 6 F isktillgångar 41

SkagerrakKattegazt svarar i dag för knappt hälften av de svenska fångsterna 46 % 1992. I SkagerrakKattegatt fångas huvudsakligen sill, skarpsill, torsk, makrill, nordhavsräka och havskräfta. Beståndssituationen i SkagerrakKattegatt kännetecknas, liksom i Nordsjön, av överexploatering av de bottenlevande ñskslagen, med undantag för vissa plattfiskarter som flundra. Torskens lekbiomassa i Skagerrak är relativt stabil på en acceptabel nivå, medan den i Kattegatt, där ñsketrycket är högt, befinner sig en betydligt lägre nivå. Havskräftebeståndet är relativt hårt pressat. Beståndet av räka i Skagerrak är i dag starkt.

6.2.2 Östersjön

Östersjön inkl. Öresund i dag för ungefär hälften de svenska

svarar av

fångsterna 49 % 1992. De viktigaste arterna i Östersjön är sillströmming,

torsk, skarpsill och lax. Nedan berörs situationen för torsk och lax. För sill och skarpsill är beståndssituationen mycket god.

Torsk i Östersjön

I Östersjön är torskbeståndet mycket Torsken har vändemässigt utgjort svagt. ryggraden i det svenska yrkesfisket sedan början av 1980-talet. Orsaken till nedgången av torskfångstema är främst den svaga återväxten hos torskstammen sedan slutet av l980-talet. Beståndets kraftiga minskning under senare år beror på flera omständigheter. Torskäggens överlevnad är beroende av vattnets salthalt och syrehalt. - Lågt irgflöde av salt, syrerikt vatten från Västerhavet de senaste årtiondena har lett till att de salta miljöerna återfinns på färre och djupare områden i Östersjön. I dessa djupområdcn är emellertid syrehalten för låg för att torskäggen skall kunna överleva. Torskleken har tvingats in i en marginal mellan låg salthalt och låg syrehalt som med åren blivit allt snävare. Ett genombrott av saltvatten Öresund och Bälten kan förbättra situationen, först på genom men några års sikt. Det mesta tyder i dag på att saltvattengenombrottet i januari 1993, det största sedan 197576, inte är tillräckligt stort för att generera en märkbar effekt på reproduktionen i Gotlandsdjupet. Den låga vattenomsättningen och i viss mån övergödningen har lett till minskade syrehalter. De näringsämnen som tillförs havet orsakar en stor växtproduktion i form av bl.a. mikroskopiska Växtplankton. När dessa Växtplankton dör sjunker de till botten och förbrukar bottenvattnets syre vid sin nedbrytning. Även betydande utbyte djupvatten skett är det, med tanke på om ett av dagens stora lager av organiskt material, tveksamt de effekom gynnsamma terna kommer att kvarstå någon längre tid. Tillförseln till djupvattnet av organiskt material bedöms idag vara 5-10 gånger högre än vid sekelskiftet. Det enda som på sikt varaktigt kan förbättra syresituationen är en kraftig minsk-

ning av kväve- och fosforbelastningen på Östersjön.

Kapitel 6 F isktillgângar 42

Torsken i Östersjön har blivit utsatt för hårt fisketryck under det senaste decenniet. Detta har till stor del berott det i princip oreglerade fiske som bedrevs fram till slutet av 1980-talet i den s.k. Vita zonen. Se kap. 3. Torskbestånden i Östersjön lekbiomassa någonsin är nu nere den minsta som noterats. Det finns därför en uppenbar risk för att antalet lekande torskar inte räcker till för att producera en normal årsklass, vilket kan innebära en försening av återuppbyggnaden av bestånden på åtminstone en generation, dvs. 3-4 år. Sambandet mellan lekbiomassa och rekrytering är emellertid oklart.

Lax i Östersjön

Varje laxförande vattendrag har sin egen unika laxstam som under årtusenden anpassats till detta vattendrag. Laxens barnkammare är älvarna och de stora åama. Här kläcks romkornen. Laxungama lever här 1-3 år innan de är stora nog att under våren ge sig

ut i havet. I Östersjön vandrar huvuddelen av laxen ned till de södra delarna

och livnär sig bl.a. på sill och skarpsill. Efter l-4 år vandrar laxen tillbaka till sin älv för att leka.

Åtskilliga de vilda laxstammarna har utplånats exploatering

av genom av vattendragen för kraftändamål. Som kompensation svarar vattenkraftintressentema för utsättningar vid de utbyggda älvarna.

I Östersjön

blandas den odlade och den vilda laxen och leveri samma om-

råden. Laxbeståndet i Östersjön hålls uppe genom den odlade laxen och ger

därigenom underlag för ett betydande fiske, vilket leder till att beskattningen av naturlaxen också blir stor. Endast en av tio laxar är vild, resten är odlade. För de odlade bestånden når i regel tillräckligt många laxar tillbaka till älvarna för att täcka behovet av avelsfiskari odlingama. Så är dock inte fallet med alla de vilda bestånden. I en älv med naturbestånd behövs minst 25 gånger fler leklaxar än i odling på grund av den stora naturliga dödligheten från rom till

smolt. Östersjölaxen utnyttjar inte den naturliga reproduktionspotentialen i

älvarna och befinner sig under hot om genetisk utarmning. Enligt Intemationella Havsforskningsrådet riskerar fortsatta uttag nuvarande nivå att leda till utrotning av åtminstone vissa av de vilda laxstammarna. Flertalet laxar fångas i havsfisket redan under sin andra vinter i havet vid en vikt av ca 2 kg. Laxens tillväxtpotential utnyttjas inte då. Efter ytterligare en vinter i havet skulle dessa laxar ha vägt över 6 kg. Såväl vilda som odlade bestånd hotas av M 74, som orsakat mycket hög dödlighet hos nykläckta yngel våren 1992 och 1993. Detta har bl.a. inneburit att utsättningar inte kunnat ske i tillräcklig omfattning i vissa älvar med försämrad naturlig rekrytering på bestånden av vuxen lax som följd. Situationen bedöms som mycket oroande.

Kapitel 6 F isktillgdngar 43

6.3 Det kustnära fisket SOU 1993: 103 6.3.1 Fisktillgång allmänt - De bestånd som står till det kustnära fiskets förfogande växlar kraftigt mellan olika kuststräckor. Skillnaderna bestäms främst av salthalten och tillgången på skyddade områden med stabila hydrograñska förhållanden. De topografiska förhållandena har stor betydelse då dessa påverkar vattentemperaturen i högre grad än breddgraden. Den enda marina betydelse för det kustnära att av fisket, som leker utmed alla våra kuster, är sillen. Låg salthalt förhindrar de kommersiellt viktiga skaldjuren, blåmusslan undantagen, att fortplanta sig i

Östersjön. Bland plattñskama reproducerar sig skmbbskädda och piggvar i

Östersjön, i nästan hela Bottniska viken är salthalten för låg. Flera norra men sötvattenaner, bl.a. abborre, gädda, gös och sik, leker i de salthalter som råder från Blekinge och norrut. Siklöjan fortplantar sig dock endast i Bottenviken och norra Bottenhavet. De kustlekande beståndens storlek bestäms främst av lek- och uppväxtområdenas storlek och kvalitet. Skyddade, stabila och grunda områden, lämpliga för rekrytering finns främst utmed kuststräckan Uppland-Blekinge, i Norrbotten samt i Bohuslän. Det förstnämnda avsnittet är speciellt betydelsefullt för arter som abborre, gädda och gös. Där sötvattenfiskarna saknar goda rekryteringsförhållanden i havet, utnyttjar flertalet av dem kustnära sötvatten. Detta är speciellt vanligt utmed Norrlands och Skånes kuster. För kustfisket i Bohuslän är de viktiga arterna ål, torsk och plattfiskar, vilka leker till havs, men utnyttjar skärgården som yngel. I avsnitt 6.3.3 beskrivs de olika kuststräckoma närmare och deras fisktillgångar. Ålen emellertid samlat för hela landet avsnitt 6.3.2. tas upp Kusternas karaktär av öppna system gör det svårt att identifiera och avgränsa olika bestånd. En skatming av resurser kan därför som regel inte utgå från bcståndsbegreppet utan bygger i stället på en uppskattning tillgången på av fisk, alternativt hur mycket man uthålligt kan fiska i ett visst kustavsnitt. Prognoser försvåras av vädrets stora betydelse för rekryteringen liksom människans påverkan vid sidan av fiske genom miljöstörningar, utsättningar - m.m.

6.3.2 Ålen har en mycket stor betydelse for det kustnära fisket i Sverige. Den leker i Sargassohavet, varifrån larvema efter några år i Atlanten driver in till västkusten som glasål. Vid kusten övergår de till bottenlevande yngel, gulål. När lämpliga uppväxtmiljöer vid västkusten fyllts, vandrar de ålar som utgör över-

skottet vidare till Östersjön eller upp i sötvatten. Efter 10-15 år i uppväxt-

ca områdena återvandmr ålen som blankäl till Sargassohavet. Tillförseln till västkusten av glasål har avtagit starkt sedan 1950-talet. Den senaste någorlunda stora indriften inträffade 1978 och 1979. Därefter ägde en snabb minskning

Kapitel 6 F isktillgângar

rum till en mycket låg nivå 1986-1991. En viss ökning skedde 1992 och 1 993. Den långsiktiga minskningen av tillförseln av glasål påverkar västkusten minst, medan Bottniska viken och inlandsvatten påverkas mest. Gulålsuppvandringen i svenska vattendrag har avtagit i stort sett fortlöpande sedan 1950-talet och har numera i det närmaste upphört. Ett oroande tecken är att medelvikten hos blankålen ökar, vilket indikerar att fisket troligen alltmer blir beroende av gammal från östersjöorrtrådets nordliga delar. Om några kan läget för östersjöñsket bli kritiskt. Det är mot denna bakgrund som behovet av utsättningar av ålyngel måste bedömas.

6.3.3 De olika kuststräckorna

Norrlandskusten Norrbotten -Gästrikland

De for kustfisket viktigaste arterna vid norrlandskusten är Siklöja, sik, strömming, lax och öring samt periodvis torsk. Siklöjan har det högsta fångstvärdet. Detta fiske är nästan uteslutande inriktat på rom och utnyttjar bestånden fullt ut. Två sikformer förekommer i Bottniska viken, vandringssik, som reproducerar sig i älvarna, samt havslekande sik, vilken leker utmed hela norrlandskusten. De största bestånden finns emellertid i norra Bottenviken och i de norra och södra delarna av Bottenhavet. Inslaget av vandringssik torde vara större i de nordliga kustområdena, där fisket främst sker i älvmynningama under lekvandringen, dvs. sensommar och höst. Siken är över lag utsatt för ett hårt fisketryck. Strömmingen har sannolikt lika stor betydelse som siken för det norrländska kustfisket. De starkaste bestånden finns i södra Bottenhavet. Ett avsevärt utökat fiske är möjligt.

Öring rekryteras naturligt från ett stort antal större eller mindre vattendrag,

vilket medför att beståndet är fördelat på många lokala populationer. Dessutom görs stora utsättningar. Laxen är mycket viktig för det norrländska kustfisket. Fisket bygger till betydande del på kompensationsutsättningar. Andra viktiga arter lokalt är abborre, gädda och lake som kan ge underlag för ett utökat fiske.

Östersjökusten Uppland -Småland, inkl. Gotland

Vid östersjökusten är ålen den ekonomiskt viktigaste arten. Strömming och torsk liksom abborre och gädda är också betydelsefulla. Gös, skrubbskädda flundra, piggvar, sik, öring, lax och lake har mer lokalt intresse. En stor del av det kommersiella fisket utövas av fiskare utan licens som inte behöver redovisa sin fångst. Därför är fångstuppskattrtingama osäkra, vilket försvårar beståndsuppskattningama. Det torde dock vara klart att många bestånd är mycket stora i relation till kustfiskets beskattning.

Kapitel 6 F isktillgângar 45

Abborren är sannolikt den talrikaste och jämnast spridda sötvattenarten vid SOU 1993: 103 östersjökusten. Tillgången på rekryteringsområden är god, och då arten är tämligen stationär bildar den ett mycket stort antal bestånd. Gäddan förekommer allmänt utmed hela kuststräckan, men den är mer koncentrerad till grunda områden än abborren. Den är stationär och uppdelad antal bestånd. ett stort Rekryteringen förväntas bli god för båda arterna och de kan bära en ytterligare beskattning. Relativt starka kustbestånd av gös finns i Bråviken samt i Stockholms län och angränsande delar av grannlänen. Arten är inte lika allmänt utbredd som abborre och gädda, sannolikt eftersom den ställer mer speciella krav på rekryteringsområden. Generellt sett är det dock troligt att den tål ett högre fisketryck. Sik förekommer utefter hela kuststräckan. Den leker främst i skärgården. Bestånden är snabbväxande och fiskarna når betydande storlek. Emellertid tillåter beståndssituationen i allmänhet inte ett mer omfattande fiske.

Sydkusten Blekinge och Skåne Ål och torsk är de viktigaste arterna för denna kuststräcka. Dock har deras betydrlse minskat till följd av nedgång i bestånden. Tillgången på kustnära torsk hänger samman med den allmänna beståndssituationen för denna art. Andra nyttjade arter är sill, skrubbskädda, öring och piggvar samt, speciellt i Öresund, sjurygg och homgädda. Laxen är också lokalt viktig, framför allt i Pukaviksbukten.

Västkusten Halland -Bohuslän Ålen, fiskas som som gulål med småryssjor och tinor, är den klart viktigaste arten för kustfisket på västkusten. Prognosen är negativ liksom för allt annat svenskt ålfiske. Torsk förekommer men bestånden har minskat betydligt. Bland andra viktiga arter kan nämnas skarpsill, sill, plattfiskar och skaldjur. Ett betydande fiske efter skarpsill sker under höst och vinteri Bohusläns skärgårdar. Tidvis förekommer stora kvantiteter sill nära kusten. Havsöringen har främst intresse för fritidsfisket och är utsatt för ett hårt fisketryck. För kustfiskare viktiga plattñskarter är rödspotta, piggvar, slätvar och äkta tunga. Bland skaldjuren är havskräftan numera den för svenskt fiske utan jämförelse viktigaste arten. På år har ett kustnära fiske med kräftburar senare utvecklats i nona Bohuslän. Ett tidigare hårt fiske har bidragit till en kraftig minskning av hummerbestånden. Begränsningar av fisket verkar dock ha gett goda resultat. Fisket efter krabba är också av betydelse och skulle kunna utvecklas utan risk för bestånden. Blåmussla och ostron har haft viss betydelse för kustfisket. Tillgången på blåmussla är mycket stor, men numera outnyttjad på grund konav kurrens från odlare. Den naturliga tillgången på ostron är ringa, arten är främst av intresse för odling.

Kapitel 6 F isktillgångar 46

6.4 Insjöfisket

Den sammanlagda arealen av alla Sveriges insjöar uppgår till ca 38 500 kmZ, vilket utgör drygt 9 % av landets yta. Ca 26 000 km utgörs av sjöar större än 4 kmZ, vilket ansetts som den minsta sjöenhet som krävs för att en yrkesfiskare skall kunna få rimlig utkomst. De svenska vattendragens längd är i en storleksordningen 6 000 mil. Generellt kan sägas att fisket, såsom det bedrivs i dag, inte kan öka nämnvärt i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren på de intressanta arterna lax, röding och gös, men väl på abborre, gädda, lake och sik. På många andra håll finns biologiskt utrymme för ett utökat fiske.

6.4.1 De stora sjöarna

Vänern

Vänern är Sveriges största sjö med en yta av 5 500 kmZ, vilket motsvarar 13 % av sötvattensarealen i Sverige. Vänern är enligt naturresurslagen av riksintresse för yrkesfrsket och för det rörliga friluftslivet, inkl. fritidsfisket. Sjöns stammar av Klarälvs- och Gullspångslax samt Klarälvs- och Gullspångsöring är likaså klassade som skyddsvärda och av riksintresse. Vänern hyser 35 arter och stammar av fisk. De viktigaste fiskarterna sett från yrkesfiskets synpunkt är siklöja inkl. löjrom, gös, lax, öring, gädda, sik, och abborre. För fritidsfisket intar lax och öring en särställning, men även gädda, gös och abborre är av ston intresse för detta fiske.

Vättern Vättern är Sveriges näst största sjö med en yta av l 856 km2. Vättern är av riksintresse med avseende både på naturvård och yrkesñske. Flera tillrinnande vattendrag, som är viktiga reproduktionsområden för Vätterns öring- och harrbestånd, klassas också som varande av riksintresse för naturvärden. Vätterns vatten är mycket rent och karaktäriseras av stort siktdjup 10-14 meter, låga fosforhalter och låg växtplanktonbiomassa. Under de senaste 25 åren har kvävehalterna fördubblats vilket inger oro för artförskjutnin gar i växtplanktonsamhället. De har störst betydelse för yrkes- och fritidsfisket är röding, arter som öring, lax, harr, siklöja, sik, gädda, abborre och lake. Laxen kan inte föröka sig i Vättern och beståndet måste därför upprätthållas utsättningar. Taket för utsättningar har satts till 40 000 om året. Utgenom år legat kringt 38 000. Fångststatistik och sättningsmängden har under senare märkningar visar att utplantering av lax i Vättern hör till en av de mest lönsamma ñskevårdsåtgärdema i sötvatten.

Kapitel 6 F isktillgångar 47

Mälaren Mälaren utgör ett riksintresse för yrkesmässigt fiske. Totalt innefattar sjön ca l 100 km2. Fisket är vid normalår lika viktigt i alla delar Mälaren. Gös, av gldda, abborre, och siklöja är de ur kommersiell synpunkt viktigaste fiskarterna.

Hjälmaren

Hjälmaren är till storleken Sveriges fjärde sjö med total areal 478 kmen av Karaktäristiskt för Hjälmaren är dess låga medeldjup och höga närsaltskoncentration. Vindama medför att temperaturskiktning sällan bildas. Vattenmassorna cirkulerar hela tiden vilket medför hög syrgashalt. Därigenom får även djupt belägna områden hög sommartemperatur vilket hög produkger tion. De för fisket viktigaste arterna är gös, gädda, abborre, ål, sik och kräftor.

6.4.2 Övriga sjöar

I övriga sjöar förekommer ett visst yrkesfrske, detta är inte den ornfattmen av ning som de biologiska medger. I de flesta sjöar, även med resursema en arestörre än 4 km2, bedrivs enbart fritidsfiske. Yrkesfrsket har sålunda betyen dande utvecklingspotential. Detta gäller inte minst kräftfrsket. För framför allt är utsättningar nödvändiga. De viktigaste arterna är ål, gös, kräftor, abborre, gädda, sik, Siklöja, röding, öring, lax och regnbåge. Betydelsen skiftar beroende på geografi och ñskeinriktning.

Kapitel 6 F isktillgângar 48

Fångsten

7.1 Inledning

I detta kapitel beskrivs det svenska yrkesfiskets fångster i olika vattenområden liksom utvecklingen fram till dagens situation. Vissa uppskattningar av möjliga framtida fångstuttag redovisas också. Enligt direktiven bör utredningen särskilt analysera möjligheterna att utveckla det yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket. Fångstema i de vattenområden som är av särskilt intresse for dessa kategorier fiskande beskrivs därför mer ingående. Vidare tas fritidsfiskets fångster upp.

7.2 Saltsjöfiskets fångster

De uppgifter som redovisas i detta avsnitt avser det svenska yrkesfisket i Nordsjön, SkagerrakKattegatt samt Östersjön. Fångster från fritidsfiske, dvs. husbehovsfiske och sportfiske, ingår inte i redovisningen. Materialet baseras på de uppgifter från förstahandsmottagare som Statistiska Centralbyrån SCB samlar in. Vissa kompletteringar har gjorts med ledning av fiskeloggböckema samt uppgifter från Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium.

7.2.1 Fångstens utveckling fram till i dag

Det var på västkusten som utvecklingen mot allt större fartyg, starkare motorer och modernare utrustning gick snabbast med en kraftig ökning av fångsterna som resultat. Fisket var framför allt inriktat på sill. Fångsten exporterades till övervägande del, främst genom direktlandningar i danska hamnar. Från 1950-talets mitt och fram till mitten av 1960-talet skedde en mycket stark utveckling västkustfisket, vilket återspeglas i rekordhöga totalfångster på av

runt 350 000-375 000 ton under denna period se figur 1.

Under den senare hälften av 1960-talet uppstod dock ett prisfall sill. Samtidigt blev överfiskning ett kännbart problem med en kraftig nedgång i silltillgången, framför allt i Nordsjön, men även i Skagerrak och Kattegatt, som resultat. Fiskeflottan reducerades märkbart under denna den första stora fiskelcrisen under efterkrigstiden. På 1970-talet började sillfångstema åter öka, men med ändrade fångstområden, eftersom det rådde förbud för sillfiske i Nordsjön och kraftiga regleringfisket i Skagerrak och Kattegatt. Genom etablering av ZOO-milsgränsen ar av korn det svenska fisket att sikt begränsas. Omkring hälften av västkustfisk-

ets sillfångster i Östersjön. När den svenska fiskegränsen i Östersjön

togs nu flyttades ut 1978 förstärkte detta den påbörjade förskjutningen av tyngdpunki svenskt fiske. Genom utvidgningen kom drygt tredjedel Österten en av sjöns vattenareal omfattas den svenska fiskezonen. Östersjöfisket svaraatt av

Kapitel 7 F ângsten 49

de 1990 för ca 60 % av yrkesñskets samlade fån gstvärde. Många västkust-

fartyg befinner sig i Östersjön under del året. Se kap. 10 Fiske-

en stor av mönster. Det svenska fisket är traditionellt koncentrerat till ett fåtal ñskslag. Ca 80- 90 % av den totala fångsten består torsk, skarpsill och sill. Volymmässigt av dominerar sillen sedan lång tid tillbaka. Under 1980-talet ökade dock torskfisket kraftigt, framför allt på.syd- och ostkusten. I figur 1 redovisas saltsjöfiskets fångster under perioden 1913-1992 och i figur 2 totaltfångstens sammansättning 1982-1992.

Figur Saltsjöñskets fångster 1913-1992, tusen ton

fNk

i

I

2°°°°° v v

AÄFPvásxkusienM

AA

100000 ..f.., Ostkuston 0 1 v | I I I I I I i 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

Fångsten to m 1948 ärangiven ilandadvikt, om 1949 i hel Iârskvikl. Västkusten inkluderar fisklandad i utlandet. Kuststräckeindeningen är i enlighet medilandlöringsstatistiken. Källa: Historisk statistik Fiskestatistisk Fiske årsbok. - en översikt, SCB.

Figur Totalfângstens sammansättning 1983-1992

1000ton

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Källa: SCB,Fiske 1992 En översikt -

Kapitel 7 F ångsten 50

F astprisberäkning sill och torsk av För att få en uppfattning om prisutvecklingen har SCB åt utredningen räknat fram utvecklingen av kilopriset på sill resp. torsk i förstahandsledet under tiden 1914-1992. Utgångspunkten är 1914 års priser. Priset per kilo är beräknat på landad vikt och baseras på sill och torsk till konsumtion. Detta redovisas i figur 3 och Priset på sill och torsk låg som allra högst under första och andra världskrigen. Under 1980-talet har priset på sill blivit allt lägre for att plana ut under 1990 och framåt. Priset på torsk har däremot stigit och ligger nu över 1914 års priser i fasta priser.

Figur 3. Kilopriset på sill i första handelsledet 1914-1992 i förhållande till levnadskostnadsindex, öre per kilo i 1914 års priser

Öre per kg 49

30 -

20 -

1914 árs pris I AAA

AA g V .I \

W

10-

0 l I I 1930 1950 1970 1990

Figur 4. Kilopriset på torsk i första handelsledet 1914-1992 i förhållande till levnadskostnadsindex, öre per kilo i 1914 års priser Öreper 50

A l

30 A

V

1914 års prls

W

20 -

10 - I I l l 1910 1930 1950 1970 1990

Kapitel 7 F ångsten 51

7.2.2 Fångsten i dag

Under 1980- och 1990-talet dominerar fångst av sillströmming och torsk. 1992 var mängden torsk sammanlagt drygt 19 000 vilket kan jämföras ton, med 52 000 ton år 1985, dvs. en tillbakagång med 63 % eller uttryckt ca som landningsvärde 203 miljoner kronor 1992 jämfört med 251 miljoner kronor 1985 löpande priser. Se även utvecklingen för torsk i fasta priser i figur 4 ovan.

Tabell Fångst av viktigare ñskslag år 1992 och 1990, landad vikt i ton och tlcr

I l deredovisadevärdenaingår utbetaldaprisstödochpristillägg Källan SCB,Fiske 1992 En översikt - Av den totala fångsten 1992 på drygt 300 O0 ton är foderñsk ca 165 000 ton följt av sillströmming drygt 93 000 ton det landas som mest av, om man enbart beaktar mängden. Torsken har det högsta fångstvärdet med ca 206 miljoner kronor. Torskfångstens värde minskade dock under perioden 1990-1992 med 19 %. Foderñskens och sillens landningsvärde i Sverige är 93,5 miljoner kronor resp. 141 miljoner kronor. År 19921andades 120 000 ton på västkusten, vilket kan jämföras med sydkustens 41 000 ton och ostkustens drygt 12 000 ton. Resten landades utomlands, främst i Danmark. På västkusten är foderñsk och sill de viktigaste fiskslagen. På sydkusten dominerar sillströmming med foderñsk på andra plats. På både väst- och sydkusten är torsken den tredje landade Ostkusmest arten. ten landar mest sillströmming, därefter kommer torsk och på tredjeplats foderñsk. Värdet av 1992 års landningar i första handelsledet vari genomsnitt kg per för torsk 10:79 kr, sillströmming 1:50 kr och foderlisk 0:56 kr. Då ingår inte utbetalda prisstöd och pristillägg i de redovisade värdena. Totalt har landningarna ökat med 60 0 ton eller ca 25 % under perioden 1990-1992. Värdemässigt har landningarna minskat under perioden med

Kapitel 7 F ângsten 52

drygt 142 miljoner kronor eller ca 16 %. Det totala landningsvärdet för år 1992 är drygt 744 miljoner kronor.

Svenskafångster 1992färde1ade efter fângstområde Fångstema i saltsjöfisket per fångstområde 1992 redovisas i tabell Fångsten av sillströmming, torsk, foderfisk m.fl. arter i olika områden beskrivs även i kap. 10 Fiskemönster. I följande tabell redovisas fångsterna per ñskslag och fångstornråde under 1992 i hel fárskvikt. Omräkning från landad vikt till hel fárskvikt görs av SCB med hänsyn till att rensning och ibland även viss beredning sker ombord på ñskefartygen. Därav följer att den angivna vikten i tabell 1 och 2 är olika.

Tabell 2. Fångst av viktigare ñskslag fördelad på havsornråde 1992 samt totalfångst 1990, hel fárskvikt, ton Fiskslag Nordsjön Skagen-rak, Östersjön med Totalt Kattegatt Öresund l 992 1990 352 696 1 048 813 - Lax 25 967 992 1 259 - Siklöja 1 080 1 080 1 673 - - Torsk 823 5 294 g 16 244 22 361 57 451

Källa: SCB,Fiske 1992 En översikt -

Värdet av de svenska jisktillgångarna

Tabell Totala värdet av de svenska ñsktillgångama 1991 års landningar Område Värde, mkr Nordsjön, norsk zon kvotvärde 45.052 Nordsjön, EG-zon kvotvärde 47,407 a- SkagerrakKattegatt kvotvärde 322,322 Ostersjön g kvotvärde g 497,218 Sza kvoterat ñske kvotvärde 911,999 g lnsjöñske fångstvärde 34,079 Okvoterat fiske 182,393 v Totalsumma 1l28,471

Kapitel 7 F ângsten

Av ovanstående tabell framgår att det nuvarande totala årliga värdet i av svenska vatten tillgängliga resurser uppgår till drygt 1,l miljarder kronor. De kvoterade tillgångarna utgör ca 81 % kvotvärdet, de okvoterade av arterna svarar för ca 16 % av det totala värdet medan resterande 3% värdet insjöavser av fisket.

7.2.3 Det kustnära fiskets fångster

Genom bearbetning av Fiskeriverkets loggsboksstatistik har fångsterna i kustñsket under 1992 kunnat särskiljas. Det kustnära fisket har avgränsats följande sätt: Baslinjen är gräns mellan kust och hav. - All fångst innanför baslinjen, dock räkor, från fartyg mindre än 12 meter förs till kustñsket - All fångst innanför baslinjen av sik, Siklöja, ål, gös, gädda, abborre och öring fors till kustfisket, även om den fångas av fartyg större än 12 meter. Snörpvadsñsket förs till kustñsket. - Burfångad havskräfta förs till kustñsket. - Allt fiske i Bottenviken förs till kusrfisket. -

Kustñskets fångst 1992 finns sammanställd i tabell Det bör observeras att uppgifterna i princip härrör från fångst innanför baslinjen. Vidare bedrivs ett kommersiellt fiske utan licens, varför loggboksstatistiken inte innefattar allt yrkesmässigt fiske, vilket särskilt påverkar uppgifterna for östersjökusten. Uppgifterna ger emellertid en uppfattning storleksordningen på de fångster om som tas nära kusten.

Tabell Fångstema i kustñsket under 1992, viktigaste arterna, ton Fiskslag Skagen-ak Östersjön Östersjön Botten- Summa Kattegatt syd 1 nord viken

. . . . . -.

. ... - 14 - 14 , - -

Kapitel 7 Fångsten 54

Fiskeriverkets loggboksstatistik 1992 Av tabellen framgår att SkagerrakKattegatt svarar for hälften av den totala fångsten i kustñsket. Nästan 85 % av fångsten här utgörs av sill och skarpsill, huvudsakligen för konsumtion. Den värdefullaste arten i kustñsket i SkagerralcKattegatt är dock havskräfta. Andra viktiga arter är torsk och ål. Östersjön syd från Öresund till Uppland för nästan 30 % av norra svarar den totala kustñskefångsten. Torsk är både till mängd och värde den viktigas- Ål också ekonomisk betydelse. Det fångas även te arten. är av stor stora mängder sill, främst för konsumtion. Andra viktiga arter är lax, gädda och abborre. Östersjön nord och Bottenviken för 10 % vardera av den totala svarar ca fångsten. I Östersjön nord är lax den värdefullaste arten i kustñsket, följd av sik. Andra viktiga arter är strömming och torsk. I Bottenviken är siklöja viktigast, både vad avser mängd och värde. Andra for kustñsket viktiga arter är lax och sik.

7.3 Insjöñskets fångster

Kunskapen om den historiska utvecklingen av det yrkesmässiga insjöñsket är begränsad. Helt klart är emellertid att det minskat avsevärt i omfattning under 1900-talet. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren uppgick sålunda fångstmängden 1920 till 6 800 ton fisk och 357 400 tjog lcräftor. Både beträffande fångstmängd och värde var gädda och abborre de viktigaste fiskslagen. De senaste åren har det yrkesmässiga insjöñsket uppgått till drygt 2 000

ton. Merparten av fångsterna ca 75 % tas i de fyra största sjöama. I relation

till det totala yrkesfisket svarade 1992 fisket i sötvatten för mindre än 1% av fângstmängden och 5 % av värdet.

Kapitel 7 F ângsten

Tabell Det yrkesmässiga insjöfrsket 1991 och 1992, ton och tkr

Källa: SCB,Fiske 1992 En översikt - Gös var den mest betydelsefulla frskarten i det yrkesmässiga sötvattensñsket 1992. Den svarade för en fjärdedel av värdet eller 8,7 miljoner kronor av totalt 35,4 miljoner kronor. Betydelsefulla arter är dessutom siklöja och ål. Värdet av siklöjan uppgick 1992 till 5,7 miljoner kronor, vilket är en ökning med 2 % jämfört med 1991. Ålens värde uppgick 1992 till 6,2 miljoner kronor, vilket är en ökning med 7 % jämfört med 1991. De totala fångsterna för 1991 och 1992 sammanfattas i tabell Mängduppgiftema avser hel farskvikt och värdet i första försaljningsledet.

Tabell Det yrkesmässiga fisket i sötvatten 1992, värde i första handelsledet, tkr. Vänern Vättern Malar-an Hjälmaren Övriga Totalt Totalt vatten 1992 1991

- Totalt 1992 13 052 4 358 5 870 4 041 8 056 35 377 - Totalt 1991 13427 4 083 4 545 4 130 7 894 34 079 - Källa: SCB,Fiske 1992 En översikt -

Viss del av fångsten används för foderändamål. Enligt den officiella statistiken har denna ökat under senare år från 208 ton 1987 till 468 ton 1992. Genomsnittspriset per kilo under de två senaste åren har legat 0:68 kronor.

Kapitel 7 F ångsten

Som jämförelse de totala fångsterna foderfisk från det kan nämnas att av svenska yrkesfisket 1992 uppgick till 165 000 ton till ett värde av 93,5 milca joner kronor, vilket ett genomsnittspris på ca 0:56 kronor. De aktuella arger terna från insjöfisket är ospecificerade. Den sötvattensan som bedöms dominera är Siklöja. Vid framställning fiskmjöl fraktas fisken till Ängholmen är den av som enda fiskmjölsfabriken i Sverige.

7.3.1 Fångster i de stora sjöarna

De sjöarnas dominerande roll vad gäller yrkesmässigt insjöfiske motistora verar en närmare beskrivning av dessa.

Vänern

År 1992 fångades 1 100 ton fisk till ett förstahandsvärde drygt 13 miljoca av kronor. Av den totala fångsten i Vänern svarar fritidsñskare for ca 20 %. ner Trots att antalet yrkesfiskare under tiden 1983-1992 har halverats till ca 100 har de totala fångstem under perioden ökat med 175 ton och personer, fångstvärdet i löpande förstahandspriser med drygt 5 miljoner kronor. Löjsvarade För 60 % 3 miljoner kronor denna uppgång. Laxfångsrommen av under motsvarande period ökade från 31 ton till 55 ton; en ökning med ten nästan 80 %. De ökade fångsterna har sin främsta orsak i bättre båtar och och redskap. De variationer, kan noteras mellan skilda år och perioder, kan till viss del som förklaras med naturliga fluktuationer i fiskbestånden, klimat och väderförhållanden samt förekomst av alger i vattnet som slammar igen näten. lax och öring i Vänern har varierat kraftigt i det yrkesmässiga Fångsten av fisket under årens lopp. För tidsperioden 1914-1923 redovisas i medeltal 23 ton, vilket kan jämföras med 1971 då fångsten var nere i 0,5 ton. År 1992 noterades det hittills största laxfisket. Detta år landades 55 ton lax och öring av yrkesfiskarna. Dagens relativt goda laxfångsteri Vänern är ett resultat av odling och utsättning, framför allt genom Laxfond Vänerns försorg.

Vättern

Det yrkesmässiga fiskets fångster 1991 och 1992 uppgick till 169 resp. 167 ton. De viktigaste arterna 1992 kvantitativt sett var sik, röding och lax. År 1992 uppgick förstahandsvärdet yrkesfiskets fångst till 4,4 miljoav ca kronor. Många fiskare säljer emellertid fångsten direkt till konsument eller ner bereder den olika sätt för försäljning, vilket ger ett väsentligt högre pris än vad statistiken visar. Se kap. 13. Fiskindustiin. Under år har fisket rationaliserats betydligt genom ökad användning senare större båtar med avancerad teknisk utrustning bl.a. hydrauliska dragrullar av för nätfiske och förbättrade fångstmetoder t.ex. fiske med laxfällor.

Kapitel 7 F ångsten 57

Mälaren År 1992 uppgick yrkesfiskets fångster till 245 ton med ett förstahandsvände av 5,9 miljoner kronor. Dominerande arter kvantitativt främst sett var gös, men även gädda, abborre och ål. Gösen stod för nästan 60 % eller 3 miljoner kronor av det samlade värdet. Enskilda år uppgår fångsten till 480 ton. Genomsnittsvärdet för fångsterna är 24 krkg, vilket med ovanstående fångstutfall årliga fångstvärden på ger ca 9 miljoner kronor. Som en kompensation for avtagande invandring från havet har en av sto-

ra utplanteringar av har gjorts. Åtgärden har medfört lönsamt yrkesfis-

att ett ke ändå har kunnat bedrivas, även under år med dålig tillgång på andra arter än ål. Ålfisket har genom utsättningar ökat från 10 till 30 ton den senaste tioårsperioden.

Hjälmaren

År 1992 uppgick yrkesfiskets fångster till 207 ton med ett förstahandsvärde av 4 miljoner kronor. Dominerande gös, gädda, abborre och ål. arter var Omfattande ålutsättningar har under de senaste tjugo åren genomförts. Detta har resulterat i ökning av yrkesfiskets ålfångst från 2 till 27 ton ca ton 1992. Ålfisket har en avgörande betydelse för att ett bärkraftigt yrkesfiske skall kunna bedrivas. Även omfattande utsättningar av signalkräfta har utförts framför allt under senare delen av 1980-talet och början l990-talet. Resultaten är mycket posiav tiva. Yrkesfiskets kräftfångst har under de senaste två åren ökat med ca 25 % årligen. Kräftñsket kommer att få allt större betydelse för det yrkesfisket i Hjälmaren.

7.4 Fritidsfiskets fångster

SCB och Fiskeristyrelsen redovisar i rapporten Fritidsfiske -90 bl.a. fritidsfiskets fångster. Med fritidsfiske avses här fiske bedrivet på fritid med handredskap sportfiske eller med andra redskap nät, ryssjor, mjärdar som m.m. Här ingår också fiske efter kräftor och andra skaldjur. Fritidsfiskare som använder nät och andra mängdfångande redskap benämns husbehovsfiskare. Se även kap. 9 De fiskande. Samtliga fritidsfiskares fångst under de senaste 12 månademas fiske uppgavs totalt till mellan 34 000 och 53 00 ton. Om man plockar bort de fiskare som fångar mer än 100 kg, eftersom dessa intensiteten i sitt fiske genom avviker från flertalet av fritidsfiskare, blir fångsten istället mellan 26 000 och 44 00 ton. De totala fångsterna efter ñskslag framgår följande tabell. av

Kapitel 7 Fångsten 58

- Saltvattenfisk torsk, gråsej, bleka, flatñsk, makrill, m.fl. 6 100 9 900 - Kräftor 600 6 600 - Andra skaldjur än kräftor - Fisk av övriga arter l 300 2 500 -

7.5 Fiskfångstens fördelning mellan olika kategorier av

fiskande Den officiella fångststatistiken är baserad på fångstuppgifter från licensierade yrkesfiskare. I de stora sjöarna hämtas uppgifter även från icke licensierade fiskare som har dispens för fiske med större antal redskap. Inom begränsade kustavsnitt och i Vänern har kompletterande uppgifter inhämtats från andra kategorier fiskande, vanligtvis genom enkätundersökningar. Genom dessa undersökningar ges en närmare bild av fångstens fördelning mellan olika kategorier fiskande. Såväl det yrkesinriktade fisket som fritidsfisket varierar avsevärt i omfattning och inriktning i de undersökta områdena. Fiske med nät och även fasta redskap har stor omfattning bland icke licensierade fiskare längs Bottenviken. Här är också yrkesfisket omfattande. Längre söderut är yrkesfisket av blygsammare omfattning, bortsett från ett ganska omfattande strömmingsfiske. Fritidsfisket tar merparten av fångsten i stora områden. En stor del av fångsten, bl.a. av ekonomiskt viktiga arter, tas av fritidsfiskare i Bohuslän. Det gäller exempelvis hummer, krabba, öring och rödspotta. Dessa studier visar att annat fiske, än det som framgår av den officiella statistiken, har stor omfattning både i kilo och i kronor räknat. En pågående studie i Öresund antyder att 90 % fångsten där tas fritidsfiskare. ca av av Även andra uppgifter utredningen tagit del indikerar att det föresom av kommer ett omfattande fiske vid sidan av det licensierade yrkesfisket. Det hävdas också att det inte enbart rör sig om ett sport- eller husbehovsfiske utan även är ett kommersiellt fiske, dvs. att fångsten försäljs. Detta fiske påverkar fiskbestånden och yrkesfiskets marknad negativt. Vidare inverkar det fångststatistikens tillförlitlighet och även på andra förhållanden som t.ex. förutsättningarna att utvärdera utsättningars betydelse och lönsamhet. Den nya fiskelagen, som träder i kraft den 1 januari 1994, avser att begränfritidsfisket med män gdfångande redskap. För att bedriva ett yrkesmässigt sa fiske, dvs. ett kommersiellt fiske, fordras i dag ingen yrkesfiskelicens. Den nya fiskelagen innehåller ett sådant krav.

Kapitel 7 F ångsten

8 De fiskande

8.1 Inledning

I detta kapitel beskrivs såväl de som bedriver yrkesmässigt fiske som fritidsñske. Beskrivningen av yrkesfiskarna baseras fiskeriräkningen 1990 medan beskrivningen av fritidsfiskama baseras påen enkätundersökning samma år. Antalet yrkes- och binäringsfiskare har minskat under hela efterkrigstiden, från drygt 20 000 1945 till ca 5 00 1979 se figur l. Under det senaste decenniet har minskningen planat ut och 1992 var antalet yrkesfiskare knappt 4 000. Med yrkesfiskare avses här de fiskare som har minst halva sin inkomst från fiske. Tillgänglig fångststatistik visar att det svenska fisket fångstmässigt nådde sin höjdpunkt vid mitten av l960-talet. Sedan 1970-talet befinner sig fisket på en lägre nivå, främst ifråga om antalet sysselsatta personer, men även i fråga om fångstrnängd.

Figur Antal yrkes- och biyrkesfiskare 1914-19851

20000 man

Yrkesfiskarefm ,u .I..-v 4 X 10000 X

o 7 l I V I I I 1910 1925 1940 1955 1970 1985 UVadbiyrkesñskamabeträffarbör observeras lägsta att gräns för uppgiftslämnande1970 och 1973 var l 000 kr i infiskat belopp. 1976 var gränsen 2 000 kr, 1979 10000 kr och 199030 000 kr. Källa: SCB,Fiske 1987 en översikt - De flesta yrkesfiskarna är och har historiskt sett varit bosatta västkusten. Andra världskriget medförde att Nordsjön och avlägsnare vatten iston sett avstängdes for svenskt fiske. Brist livsmedel och därmed höga priser stimulerade samtidigt till ett intensivare fiske i tillgängliga vatten. En avsevärd uppgång skedde iostkustfisket, men även en viss uppgång kan noteras på sydkusten. Under efterkrigstiden minskade antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckor, men kraftigast har tillbakagången varit ostkusten. Minskningen på ostkusten skedde huvudsakligen 1950-talet. Däremot skedde minsk-

Kapitel 8 De fiskande 61

ningen på västkusten först under 1970-talet, då fiskemöjlighetema i Nordsjön drastiskt reducerades se figur 2.

Figur Antal yrkesfiskare fördelade på kuststräckor 1914-1985 8000

Västkusten 6000 llX

V

ull 4000 v

0 I I I 1910 1 925 1940 1 955 Källa: SCB,Fiske 1987 en översikt - 8.2 Yrkesfiskarna 8.2.1 Allmänt Enligt den senaste fiskerirälcningen uppgick antalet fiskare den 1 januari 1990 till 3 823, varav 3 250 var yrkesfiskare och 573 hade fiske som binäring. Av fiskarna var 3 473 eller90 % saltsjöfiskare och 350 sötvattensfiskare. Av saltsjöfiskama var det endast drygt 10 % som hade fiske som binäring, medan knappt en tredjedel av fiskarna i sötvatten var binäringsfiskare.

Tabell Antalet fiskare den 1 januari 1990

Källa SCB,Fiskeriräkningenden l januari 1990

De flesta yrkesfiskarna är bosatta västkusten. l 374 eller 42 % av yrkesfiskarna är bosatta i de två västkustlänen. Av binäringsfiskama är hälften bosatta på ostkusten. Av 1990 års yrkesfiskare var 78 % yrkesfiskare för 5 år sedan och 62 % var yrkesfiskare även för 10 år sedan. Det är inte någon större skillnad mellan kuststräckoma vad gäller rörligheten i yrket hos de som var yrkesfiskarel990.

Kapitel 8 De fiskande 62

Fiskare är till övervägande del ett manligt yrke.Av yrkesñskama är mindre SOU 1993: 103 än l % kvinnor. 8.2.2 Saltsjöfiskarna Antal och geografisk fördelning Enligt ñskerirälmingen 1990 var yrkesfiskarna huvudsakligen saltsjöñskare. Fördelningen mellan kuststräckoma kan för yrkesñskama grovt beskrivas som 45-30-25 % för västkusten, ostkusten resp. sydkusten. För binäringsfiskarna är motsvarande fördelning 20-60-20. Tabell Antal yrkesfiskare efter kuststräcka 1990

1 Fiskeriräkningenför 1990 resp. 1985,SCB

Tabell Antalet fiskare den l januari 1990 fördelade på län Län. Yrkesfiskare Binärings Summa Fr90 Fr85 fiskare fiskare

- Källa: SCB,Fiskeriräkningen januari 1 1990

Ãldersfördelning

Yrkesñskama på västkusten har den lägsta medelåldern, 39 år, och en relativt hög andel ñskarei åldern 20-34 år. Medelåldern bland fiskarna syd- och ostkusten är över 40 år med tyngdpunkt i intervallet 35-49 år. Under 1980talet har en föryngring skett, särskilt bland västkust- och insjöñskare.

Kapitel 8 De fiskande 63

F iskeinriktning Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i saltsjöfisket är trålfiskare. I Hallands och Göteborgs och Bohus län är andelen trålfiskare över tre fjärdedelar. Nedgången i antalet yrkesfiskare i saltvatten är betydligt mindre för gruppen trålfiskare än för övriga yrkesfiskare. Se tabell

Tabell Antal yrkesfiskare efter fiskeinriktning 1990 och 1985 Län m.m. Övriga yrkes- Summa yrkes- Trålfiskare fiskare fiskare 1990 1985 1990 1985 1990 1985 Saltvattenñskaxe Göteborg 0 Bohus 863 929 282 377 l 145 1 306

Kalla: SCB,Fiskerirakningen den 1 januari 1990 Tabell Andel trålfiskare av yrkesfiskarna 1990

Källa: SCB,Fiskeriräkningen den 1 januari 1990

8.2.3 Insjöfiskarna Antal och geografisk fördelning Antalet fiskare i sötvatten uppgick 1990 till totalt 350, varav nästan en tredjedel var binäringsfiskare. Av det totala antalet sötvattensfiskare återfinns ca 70 % i de stora sjöarna. Av yrkesfiskarna var mer än 80 % verksamma i de stora sjöarna och då främst i Vänern tabell 6. Tabell Antal yrkesfiskare i sötvatten 1990

Källa: SCB,Fiskeriräkningenden1januari 1990 Kapitel 8 De fiskande

Ãldersfördelning

Medelåldern för yrkesfiskare i sötvatten är högre än för saltsjöfiskare, men har sjunkit påtagligt under 1980-talet. Medelåldern 1990 var 44 år med en tyngdpunkt iintervallet 35-49 år, men många insjöfiskare ocksåi åldern var 50-64 år.

8.3 Fritidsfiskarna Fiskeriverket och SCB genomförde 1990 utredning fritidsfisket i en om Sverige. Utredningen omfattar fritidsfiskets båda grenar, dvs. både sportfiske och husbehovsfiske. Sportfiske definieras som ett fiske med handredskap och endast för det egna hushållet, medan husbehovsfiske definieras som ett fiske som främst bedrivs med andra redskap är handredskap och huvudsakligen för det egna hushållet.

F riticisfiskets ongfattning

Fritidsfiskets totala omfattning enligt Fritidfiske -90 har varit stabilt under 1970- och 1980-talen. En jämförelse med en liknande undersökning som genomfördes av 1973 års fiskevattenutredning visar att handredskapsfisket då var ungefär lika omfattande som i dag medan däremot fisket med enbart andra redskap ökat från 75 000 till 280 000 fiskare. Ca 2,8 miljoner av Sveriges innevånare mellan 18 och 74 år är intresserade av fritidsfiske. Intresset är störst i de norra delarna av landet. Ca 2,2 miljoner hade fiskat någon gång under det senaste året. Drygt 360 000 hade fiskat mer än 20 gånger på ett år. Den största gruppen av de som fiskar 1,2 miljoner gör det en till fem gånger per år. Fisket i sötvatten dominerar klart i jämförelse med fisket i havet. Drygt en miljon fritidsfiskare har fångat sin fisk enbart i sötvatten mot drygt 600 000 enbart i saltvatten. Ca 1,1 miljoner personer använder fritidshus utgångspunkt för sitt som fiske. Drygt 600 000 turisçfiskade, dvs. idkar ett fiske kräver att är som man borta från hemmet eller fritidshuset och övernattar minst en natt. Hela 990 000 personer har själva eller genom någoni hushållet tillgång till markområde med tillhörande fiskerâtt. Ca 1,4 miljoner fiskare använder enbart handredskap och ca 280 000 enbart andra redskap. Av de ca 580 000 som fångade laxartad fisk använder ca 400 OO enbart handredskap.

3 13-1213 Kapitel 8 De fiskande 65

9 Fiskeflottan

9.1 Inledning

Yrkesfisket i Sverige är helt beroende av fartyg, både för att komma till fiskeplatser och för att bedriva fisket. Fiskeflottan återspeglar till stor del fiskets struktur. I detta kapitel skall de olika fartygstypema längs kusterna, till havs eller i insjöarna beskrivas.

9.1.1 Fartyg och redskap för havsfiske

Moderna ñskefartyg kan delas in följande huvudgrupper: Kust- och kortdistamfartyg omfattar fartyg på 60-600 bruttoregisterton - BRT och inkluderar snörpvadsfartyg, snurrevadsfartyg, räktrålare, silltrålare och ñsktrålare. Stora delar av den svenska ñskeflottan tillhör denna grupp av fartyg. Kombinationsfartyg, som är moderna fartyg som inte sällan fryser en del av fisken ombord ocheller förvarar fångsten i kyltankar. De är på 400-1 200 BRT, är 45-80 meter långa och har maskiner 700-2 000 hästkrafter EHK. Till denna grupp kan de största svenska frskefanygen till 700 upp BRT hänföras. Dessa fartyg saknar frysmöjligheter, men är oftast utrustade med kyltankar. De fiskar både med trål och ringnot. Till detta kommer tre typer av fartyg som ingår i den svenska fiskeflottan: -Distanstrålarefabriksfartyg är stora långdistansfartyg på 2 800-3 000 BRT för världsomspännande havsfiske. Det är fiskenationer som Japan och Ryssland som satsar ett sådant fiske. Moderfartyg, som fungerar som beredningsfabrik och forrådsfartyg för en flotta på 10-40 mindre trålare och transportfartyg. Frysfartyg, dvs. fartyg som fryser hel fisk ombord. -

De viktigaste redskapen framgår av följande uppställning Trål kan dras av en eller två ñskebåtar, vilket kan vara flyttrål som används pelagiskt och kan ställas in önskat ñskedjup eller bottentrål som Drivgarn är en räcka flytande garn som sätts öppen i sjö för fångst av pe- lagiska fiskar som sill, makrill och lax. Gamen sätts ut i en länk som kan vara åtskilliga kilometer lång. Ringnot är det största redskapet. Vid fiske efter sill eller makrill använ- der man vadar som är över 6500 m långa och över 160 rn djupa.

9.1.2 Fartyg och redskap för kustfiske

Kustfiskeflottan består till betydande del av fartyg som främst är lämpade för ett kustnära fiske, men någon strikt gräns mellan havs- och kustñskeflottoma

Kapitel 9 F iskeflottan 67

finns inte. De vanligaste fartygen i kustñsket är plastbåtar i storleksordningen 4-10 meter med motorer på ca 30-100 EHK. Träbåtar förekommer också vanligen 4-8 m, 20-30 EHK liksom ett antal stålfartyg i allmänhet är som större 10 m, 100 EHK.

9.1.3 Fartyg och redskap för insjöfiske

Insjöñskeflottan består till 80 % av fartyg på till 8 meters längd. Några upp exempel på fartyg som kan användas för insjöfiske: Stålbåt på 35 fot l0,6 x 3,7 m, har lastrum För ett hundratal ñsklådor och skans för 2-4 man. Utrustad för garn eller krokfiske. Motor 130 EHK.

Båt på 30 fot 8,9 x 3 m för nätfrske eller lättare trålñske. Plats för två

kojer och lastrum på 2,5 m3. Båt på 6,6 x 2,2 m med plats för två kojer. Motor på 30 EHK. - ca Insjöñske använder huvudsakligen tre olika typer av redskap: Insnärjningsredskap som nätgarn for främst fångst av gös, gädda, abborre, sik och Siklöja. Insnärjningsredskap används hela året om. lnstängningsredskap som rvssjor och bottengarn även burar, miärdar och tinor. Ryssjor används relativt grunt vatten och är väl lämpade for och gädda. Krokredskap medför de lägsta investeringarna, men är det mest arbets- krävande systemet. Vintertid förekommer saxfiske gädda.

9.2 Den svenska ñskeflottan

Den svenska fiskeflottans utveckling illustreras i figur Perioden avser 1914-1985. Redovisningsprincipema har ändrats något under denna tid. Det kan dock generellt konstateras att en minskning av antalet fartyg har pågått successivt sedan mitten av l950-talet. Då inleddes också en utveckling mot allt större fartyg, starkare motorer och modernare utrustning.

Figur Antal fiskefartyg 1914-1985 30000

Z

4X

0 1 | I I I I 1 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 Källa: SCB,Fiske 1987 En översikt - Kapitel 9 F iskeflottan 68

9.2.1 Fiskeflottan i dag Det totala antalet fartyg var enligt 1990 års fiskeriräkning 4 358. Av dessa var 2 725 fartyg under 8 meter, vilket motsvarar 63 % av det totala antalet fiskefartyg. Efter 1990 omfattar SCB:s fartygsregister enbart fartyg om minst 8 meter. Detta innebär att för mer än hälften av fiskefartygen saknas aktuellare uppgifter än de från 1990 års ñskeriräkning. Av frskebåtama var l 438 eller 53% hemmahörande på västkusten. Fördelningen på kuststräckor resp. insjövatten av båtar under 8 meter 1990 redovisas i följande tabell.

Tabell Fartyg 8 meter fördelade på kuststräckor och sjöar 1990 Kuststräcka m.m Antal fartyg 8 meter Saltvatten 2 550 Västkusten I 438 Sydkusten 527 Ostkusten 585 Sötvatten 175

Källa: SCB,Fiskeriråkningen den1 januari 1990

Totala antalet registrerade fiskefartyg med en längd av minst 8 meter uppgick den 31 december 1992 till 1 835. Av dessa var 548 längre än 12 meter. Fiskefartygen över 8 meter är jämnare fördelade mellan kuststräckorna än ñskebåtar under 8 meter. På hela ostkusten finns 713 större fartyg medan det på västkusten finns 657. Till detta kommer 407 större fartyg på sydkusten och 64 i sötvatten. Se tabell

Tabell Antal fartyg 2 8 meter fördelade på kuststräckor och sjöar 1992 Kuststräcka m.m Antal fartyg 2 8 meter Saltvatten l 771 Västkusten 657 Sydkusten 401 Ostkusten syd 486 Ostkusten nord e 227 Sötvatten 64 Vänern 41

Källa: SCB J51 SM 9301 Den sammanlagda motorstyrka var ca 380 000 EHK och sammanlagda bruttotonnage uppgick till drygt 52 000 BRT för fartyg med en längd över 8 meter.

Kapitel 9 F iskeflottan 69

Tonnage och maskinstyrka fördelar sig på kuststráckor enligt nedanstående tabell.

Tabell Bruttoton och maskinstyrka fördelad procentuellt per kuststräcka Kuststräcka Andel BRT Andel maskinstyrka

Källa: SCB, 51 SM J 9301

9.2.2 Fiskeflottans sammansättning

Den svenska licensierade flottan bestod i september 1993 av 439 skepp fartyg om 12x4 meter och över och 1 230 båtar. Fiskeriverket har utifrån Svensk Fisks statistik gjort en uppskattning av hur flottan fördelar sig efter typ av fiske enligt Följande.

Tabell Fiskeflottan efter ñskeinriktning sept. 1993 Sillñskare 227 fartyg 168 skepp, 59 båtar Fiskñskane 234 45 skepp, 189 båtar Kombifrskare 138 44 skepp, 94 båtar Räkñskare 202 83 skepp, 119 båtar

Övrigñskare 868 99 skepp, 769 båtar

1 669 fartyg

Torskñskare, som ingår i grupperna fiskñskare, kombiñskare och övrigñskare, uppskattas till ca 130 skepp och 210 båtar. Fördelningen ovan är en skattning som bör kunna ge en fingervisning om antal fartyg och storlek skeppbåt i ñskeflottoma inom olika fisken.

9.3 Fiskeflottan i saltvatten

Antalet frskefartyg över 8 meter i saltvatten uppgick till 1 771 år 1992. De redovisas i tabell Enligt 1990 års uppgifter var antalet sådana fartyg l 835

se tabell 2 ovan. Många av Fiskefartyg över 8 meter meter används i ett kustnära fiske se vidare avsnitt 9.4.

Tabell Fiskefartyg 8 m i saltvatten 1992

Källa: SCB,J51 SM930l Kapitel 9 F iskeflottan 70

Här skall först göras en karaktäristik av de ñskefartyg är mellan 8 och som 12 meter, därefter beskrivs de svenska fiskeskeppen, dvs fartygen över 12 meter

F iskefartyg mellan 8 och 12 meter Fiskefartyg mellan 8 och 12 meteri saltvatten fördelade sig den 31 december 1992 kuststráckoma enligt tabell

Tabell 6. Fiskefartyg 8 -12 meteri saltvatten efter kuststräckor 1992

Källa: SCB,J51 SM9301

År 1990 var medelåldern för fartygen i storleksklassen 8-12 meter medianvärde ca 10 år för alla kuststräckor utom for södra ostkusten där medelåldern var ca 16 år. Det skall dock noteras att på södra ostkusten har kraftig en föryngring skett sedan 1985; medelåldern har sjunkit från 22 år till 16 år. Övriga kuststräckor uppvisar en något högre medelålder år 1990 jämfört med 1985. Se tabell Uppgifter om fartygsålder saknas for 1992.

Tabell Fiskefanyg 8-12 meter, fartygens medelålder medianvärde1990 och 1985

Källa: SCB,Fiskeriråkningenden januari 1 1990

Endast 160 fartyg mellan 8-12 meter 15% hade trålutrustning 1990. Dessa trålfartyg finns nästan uteslutande på västkusten och ostkusten. norra De vanligaste byggmaterialen för fiskebåtarna är trä och plast. På södra ostkusten är de flesta båtar byggda i medan plast är dominerande på västkusten. Västkusten dominerar denna del av ñskeflottan genom det stora antalet fartyg i Göteborgs och Bohus län. Geografiskt fördelar sig fartygen 1992 enligt följande.

Kapitel 9 F iskeflottan 71

Tabell Fiskefanyg 8-12 meter fördelade på län 1992 SOU 1993: 103 Län Antal l Göteborgs och Bohus 311 .

.

Källa: SCB,J51 SM9301

En ökning har skett i denna del av ñskeflottan med 40 fartyg mellan 1991 och 1992. Fiskeriräkningen 1990 och 1985 redovisade 1 103 resp. 1 286 fartygi den storleksklassen. Totalt innebär det alltså att en minskning skett med 61 fartyg mellan 1985 och 1992. Se tabell

Tabell Antal ñskefartyg 8-12 meter 1985-1992 Antal fartyg 8-12 meter

Källan SCB,J51 SM9301

Fiskeskepp över 12 meter År 1992 fanns i saltvattenflottan 546 fartyg om minst 12 meters längd, vilket kan jämföras med 529 fartyg 1990. I tabell 10 redovisas skeppen fördelade efter kuststräcka.

Tabell 10. Antal ñskefartyg 2 12 meter fördelade kuststräcka 1991 och 1992

Källa: SCB J 51 SM 9301 Från 1985 till och med 1991 har en stadig ökning av antalet fiskeskepp skett. Denna trend vände dock under 1992 så att skeppen nu har minskat med 9 st i

Kapitel 9 F iskeflottan 72

jämförelse med 1991. Utvecklingen sedan 1985 har dock inneburit en ökning med 20 fartyg, vilket framgår av tabell 11.

Tabell ll. Antal ñskefartyg 2 12 meter 1985-1992 Antal skepp

Källa: SCB J 51 SM 9301

Den största delen av skeppstlottan eller 46% finns i Göteborgs och Bohus län. Totalt finns mer än hälften 55% skeppsflottan på västkusten och av knappt 20% på sydkusten. De 546 skeppen fördelas på följande län enligt följande.

Tabell 12. Fiskefartyg 2 12 meter länsvis fördelade 1992 Län Antal Göteborgs och Bohus län 253 2. Blekinge 54

13 11. Södermanlands . 10 12. Västernorrlands 6 13 Östergötlands 6 - 14. Uppsala e I Hela riket S46 Källa: SCB J 51 SM 9301

Skeppen har betydligt högre medelålder än fartygen mellan 8 och 12 meter enligt ñskeriräkningen 1990. En föryngring flottan har skett i de flesta disav trikt sedan 1985. Det finns dock områden där medelåldern är relativt hög. Detta gäller främst norra Bohuslän. Den modernaste skeppsflottan finns i Göteborgs- och Sölvesborgsdistrikten med en medelålder på 20 år. På övriga västkusten och sydkusten, liksom på södra ostkusten, är medelåldern ca 30 år. Norra ostkusten har en ung skeppsflotta med en medelålder på 12 år. Se tabell 13.

Tabell 13. Fiskeskeppens medelålder medianvärde

SCB, Fiskeriräkningenden januari 1 1990 Kapitel 9 F iskeflonan 73

Av skeppen har 432 eller ca 80 % trålutrrtstning. Detta kan jämföras med far- SOU 1993: 103 tygen i storleksordningen 8-12 meter, som har trålutrustning till 15 %. Av Västkustens skepp har mer än 90 % trålutmstning. På Sydkusten är motsvarande siffra ca 70 %, på södra ostkusten ca 65 % och på norra ostkusten ca 80 %. De flesta fiskeskeppen är byggda i På de flesta kuststräckor, utom norra ostkusten, har ca 60 % av fartygen trä som byggmaterial och 40 % stål. På norra ostkusten med en ung skeppsflotta är stål det dominerande byggmaterialet. Uppgifterna om trålutmstning och byggmaterial härrör sig från 1990 års fiskeriräkning.

9.4 Kustfiskeflottan

9.4.1 Inledning

Utredningen har bearbetat Fiskeriverkets fångststatistik i ett försök att beskriva den flotta som bedriver ett kustnära fiske. En exakt gränsdragning mellan kust- och havsfisket är svår att göra, inte minst i den officiella statistiken. Eftersom ett kustfiske är en småskalig verksamhet och många yrkesmässiga utövare hittills saknat yrkesfiskelicens blir mörkertalet stort. Utredningen betecknar kusçfartyg som de fartyg som främst är lämpade för ett kustnära fiske. De avgränsningar som har gjorts i bearbetningen av fångststatistziken innebäri princip att baslinjen får markera gräns för kust- resp. utsjöfisket. I praktiken utgör inte baslinjen en gräns för utövandet av fisket längs kusterna. Med undantag för ålfisket har kustfisket skiftande förutsättningar och traditioner efter olika kuststräckor, vilket gör det svårt att beskriva kustfisket som en och samma företeelse överallt i Sverige. Den följande presentationen av kustfiskeflottan bör därför läsas som en grov beskrivning av de inblandade fartygen. Följande avgränsning har gjorts i fångststatistiken: Baslinjen den tänkta linjen som dras mellan de yttersta skären är av- gränsningen mellan hav och kust. A11 fångst innanför baslinjen, räkor undantagna, från fartyg mindre än - 12 meter förs till kustfisket oavsett redskap. Räkor räknas i detta sammanhang som havsfiske. All fångst innanför baslinjen av sik, siklöja, ål, gös, gädda, abborre och öring förs till kustfisket oavsett fartygets storlek. Snörpvadfisket förs till kustfisket. - Burfångad havskräfta förs till kustfisket. - Allt fiske i Bottenviken bedöms som kustfiske. - Den beskrivning av ñskeflottan i kustfisket, som görs i detta avsnitt, syftar till att visa vilken omfattning och inriktning ett kustnära fiske har. I tabell 14 redovisas antalet fartyg som bedrivit kustfiske under 1992 fördelade efter fartygstyp och havsområde.

Kapitel 9 F iskeflottan 74

Tabell 14. Fartyg i kustfrske 1992 Typ av fartyg Skagerrak Kattegatt Östersjön Östersjön BoltenvikenSummá syd 1 nord 2

l Fr.o.m subdivision23 t.o.m. 29 S till breddgraden59 30 ° 2 Östersjön nord Bottenhavet,dvs 5 30. Bottenvikeningårinte redoavser norr om utan visasseparat.

Av tabellen framgår att mer än 40 % av det totala antalet fartyg i kustfisket

finns i södra Östersjön, dvs 393 fartyg. Även i SkagerrakKattegatt

finns en stor kustfisketlotta på 292 fartyg. Kustñsket bedrivs främst med mindre fartyg. Det bör dock noteras att en femtedel av fartygen i Bottenviken är skepp samt att ca 7 skepp deltagit i kustfisket i Skagerrak. Skeppen har främst bedrivit snörpvadsfrske efter sill och skarpsill. Fångstema i detta fiske är avsevärt större än i båtamas mer småskaliga fiske. Båtar fartyg 12 x 4 meter är framför allt byggda i plast, det finns men även ett stort antal träbåtar.

Mellan olika kustområden finns vissa skillnader. I södra Östersjön, med

flest antal kustfrskebåtar, är det en liten övervikt för trä byggmaterial. som För övriga områden dominerar plastbåtar. Kustñskebåtama iplast har en medelålder av mellan 7 och 13 år. Detta kan jämföras med medelåldern i den totala svenska båtflottan dvs fartyg 12 m som 1992 var 22 år. Plastbåtarnas motor-styrka varierar i princip efter båtstorlek mellan 30-270 EHK. Medelåldema för kustfrskebåtari trä varierar mellan 16 och 40 år, vilket är avsevärt mycket högre än för kustñskebåtar i plast. De yngsta träbåtama är de mellan 4-8 meter; byggår 1961-1974. Den genomsnittliga motorstyrkan för träbåtar i kustfisket varierar mellan 20 och 180 EHK. Kustfrskebåtarna i stål är nästan uteslutande längre än 8 meter. Medelål-

dern för stålbåtar i kustfisket skiftar mellan 9 och 13 år. I södra Östersjön

finns dock några enstaka båtar om 4-8 meter i stål och med en motorstyrka

70 EHK. I norra Östersjön och Bottenviken är de flesta stålbåtarna längre än

10 meter. De nyaste båtarna i stål finns i Skagerrak och Kattegatt. De är i genomsnitt byggda 198283 och är över 10 meter. De kraftigaste motorerna finns stålbåtar på 8-10 meter i Bottenviken 200 EHK. Tidigare har nämnts att skeppen i kustñsket är få Under 1992 har 7 skepp deltagit i kustfisket i Skagerrak och 23 skepp i Bottenviken.

9.5 Insjöñskeflottan

Av det totala antalet frskefartyg år 1990 var 229 5 % fartyg i insjövatten. Fördelningen av fartygen i storlek och efter insjövatten redovisas i tabell 15.

Kapitel 9 F iskeflottan 75

Tabell 15. Fiskefartyg i insjövatten, 1990

- V

Källa: SCBFiskeriräkningen1990

Av tabellen framgår att insjöflottan till nästan 80 % består av fartyg kortare än 8 meters längd. Av insjöfartygen är 175 fartyg under 8 meter, 53 fartyg mellan 8-12 meter samt 1 skepp. I de större storleksklassema är antalet fartyg i stort sett oförändrat jämfört med 1985, för de minsta fartygen finns inga jämförbara siffror. Nästan hälften av fiskefartygen finns i Vänern. De senaste uppgifterna om antalet ñskefartygi insjövatten är SCB:s redovisning den 31 december 1992. Enligt den fmns 62 fartyg om 8-12 meter och 2 skepp. Fartygens fördelning framgår av tabell 16 under 8 meter finns inte redovisade.

Tabell 16. Fiskefartyg i insjövatten, 1992 Insjövatten Längd i meter Summa 8-12 12- Vänem A39 2 41 Vättern 10 . 10 . -- Mälaren -

Kalix SCB 51 SM J 9301

Utvecklingen från tidpunkten vid fiskerirälmingen 1985 till 31 december 1992 är följande beträffande båtar i storleken 8-12 meter:

Tabell 17. Antal ñskebåtar 8-12 meter 1992-1985 Antal båtar 8-12 m 1992

Källa: SCB 51 SM 9301 J Båtar denna storleksklass 8-12 m har ökat med 7 fartyg under perioden 1985-1992. Av SCB:s statistik framgår att 9 fartyg har tillkommit mellan 1990 och 1992. Kapitel 9 F iskeflottan 76

Medelåldern medianvärde för insjöfartygi storleksklass 8-12 meter är 10 år. Endast 8 av dessa 53 fartyg har trålutrustning. Fartygen är vanligtvis byggda i stål.

9.6 Fiskefanygens värde

Genom Sjöassuradöremas Förening och dess medlemmar har följande uppgifter om fiskefartygens värde tagits fram. I Sjöassuradörema ingår försäkringsbolag som bl.a. försäkrar ñskefanyg exempelvis Skandia, Trygg Hansa, Länsförsäkringar, Folksam och Bohusläns Sjöförsäkringsförening. Bland de bolag som står utanför föreningen och som har en del fartyg försäkrade kan nämnas Atlantica och lokala bolag. Totalt antal försäkrade ñskefartyg per den 1 januari 1993 hos medlemmarnai Sjöassuradörema var ca 1 300 fartyg, varav 540 var träfartyg, 245 stålfartyg och resterande 515 plastfartyg. Fartygen var försäkrade för ca 1 370 miljoner kronor, varav träfartygen svarade för ett försäkringsvärde 225 miljoner kronor, stålfartyg för 975 miljoner kronor och plastfartyg för 170 miljoner kronor. Enligt 1990 års ñskeriräkning är det vanligaste byggmaterialen för fartyg i storleksklassen 8-12 meter trä och plast. 41 % av dessa fartyg är byggda trä och 30 % är byggda i plats. De flesta ñskefartyg som är 12 meter eller längre är byggda av trä. 60 % har trä som byggmaterial medan 36 % är byggda av stål.

Tabell 18. Fartygens 2 8 m fördelning efter byggmaterial och kuststräcka

resp. vissa insjöar

- Hjälmaren

Källa: SCB Fiskeriräkningen1990 Om det genomsnittliga försäkringsvärdet fördelas fartyg enligt ñskeriräkningen 1990 kan ett samlat värde den svenska ñskeflottan beräknas enligt tabell 19.

Kapitel 9 F iskeflottan 77

Tabell 19. Uppskattat värde den svenska frskeflottan 2 8 av meter Material Antal Ca-värde Total uppskattning Stål 332 3,900 mkr 1 294,8 mkr Trä 767 0,416 mkr 319,1 mkr

lfflast 465 0,330 mkr 153,5 mkr

Ovrigt 69 Summa ca l 633 1 767,4 mkr

Detta räkneexempel ge en grov uppskattning de svenska frskefartygens värav de fartyg 2 8 m till ca 1,8 miljarder kronor. I denna sammanställning har alltså beaktats ca l 600 ñskefartyg av totalt 4 358 st enligt 1990 års frskeriräkning. Resterande 2 700 fartyg är under ca 8 meter och dessa finns inte angivna i den offentliga statistiken efter byggmaterial. Värdet av dessa är inte uppskattat.

9.7 Fartygsutvecklingen på fiskets område

Den svenska frskeflottan består idag av ca 440 licensierade frskeskepp och över l 200 frskebåtar. Antalet frskeskepp har minskat i synnerhet under senare år. Medelåldern frskeskeppen är 28 år. Fiskebåtarna har lägre ca medelålder även om spridningen är stor.

Byggmaterial

Ser man utvecklingen från andra världskriget, då samtliga frskefartyg byggdes i trä, bröts denna trend omkring 1960. Stålñskefartyg började byggas i

Sverige eller importerades från grannländema dåvarande Östtyskland.

samt Storleken på dessa fartyg var mellan 25 och 30 meter med motorer på 300- 500 EHK. År 1967 byggdes det sista större träñskefartyget i Sverige. Fiskebåtarna byggdes såväl i trä som plast och stål. Under 1960-talet växte frskeflottan snabbt. Svenskt fiske stod topp ifråga om ilandförda fångster, nya typer av fiske och fartyg infördes bl.a. i ringnotsfrsket. I Nordsjön, som ännu fritt, togs stora fångster sill, var av makrill och annan fisk. I slutet av 1960-talet blev överfrskningen ett faktum. Det svenska fisket komi kris och under åren 1969 till 1971 såldes en stor del av det toppmodema tonnaget till utlandet, i synnerhet till Danmark. Under slutet av 1970-talet, när fisket åter blev bättre, köptes många fartyg tillbaka till Sverige. Särskilt populära blev de stålfartyg som byggts i långa

serier i Östtyskland; 30-33 meter långa med 700-1 000 EHK.

motorer Från mitten av 1980-talet kom nybyggnation igång såväl större av som mindre fartyg. Nya fartyg för trålfrske byggdes som häcktrålare, dvs nålen sätts ut och tas in över aktern. Dessutom byggdes ett antal fartyg på omkring 40 meter långa med utrustning for både trål- och ringnotsfrske. De större fartygen har huvudmotorer på l 500-2 500 EHK, mycket kraftiga winschar, sidopropellrar både för och akter. I en del av dessa fartyg har lastrummen delats in i tankar, där fångsten förvaras i nedkylt havsvatten. Detta har inneburit en stor rationalisering i förhållande till förvaring av fisk isad i lådor. I

Kapitel 9 F iskeflottan 78

slutet 1980-talet ökade kraftig fisket efter torsk i Östersjön och många av nya fartyg, som byggdes då, anpassades för detta fiske.

Modernisering av fartyg

Modernisering av äldre fartyg, byggda 1960- och 70-talet, har skett genom ombyggnad ofta med ny styrhytt, mäss, pentry, duschar, toaletter osv. Komforten ombord har förbättrats väsentligt. I nya fartyg byggs hytter för 1-2 istället för den traditionella skansen. Även vid ombyggnad äldre farman av tyg bygger man in hytter. I lastrummen har arbetet underlättats genom installation av nedläggningssystem. De tunga momenten med lådor och is, när fångsten tas om hand, har elirninerats. Containers, som rymmer 81 kg fisk plus och vatten, har kommit på 1990-talet. På arbetsdäck har installerats rens- och sorteringsmaskiner med bandtranspon av fisken emellan de olika arbetsmomenten. Arbetet på däck har också rationaliserats genom installation av tråltrummor för intagning av trålen, ett arbete som tidigare krävde mångaman när stora trålar skulle tas ombord. Vidare har olika typer av winschar underlättat intagning av sveplinor m.m. Trålarnas storlek har under senare år ökat enormt. Många fartyg pumpar in fisken direkt från trålens lyftstrut. Vid lossning av fisk används hydraulkranar, dessa används även för andra tunga lyft ombord. Med hjälp av vacumpumpar kan fisk flyttas från lastrum upp på däck och över till kaj.

Elektronisk utrustning

Under de senaste tio åren har elektroniken ombord ökat mycket snabbt. Det är elektronik som ñskletningsinstrument, sändare från trålen upp till fartyget med uppgifter om trålens höjd och bredd, temperatur i vattnet osv. Positionsbestämning har blivit mera exakt med hjälp av satellitsändare GPS. Elektroniska sjökort och skrivare som plottrar in varje tråldrag är vanliga ombord. Kommunikationsapparater som fax och data underlättar kontakten med land.

Kapitel 9 F iskeflottan 79

10 Fiskemönster

10.1 Bakgrund

Vid en genomgång av det fiske som bedrivits under ett kalenderår finns variationer i fråga om fångstornråden, arter, redskap m.m. från månad till månad. Variationema fiskemönstret styrs av ett flertal faktorer, främst biologiska - och ekonomiska förutsättningar samt regleringar av fisket. Variationema begränsas vidare av de frskeresurser som står till det svenska yrkesfiskets förfogande.

Biologiska faktorer Vissa arter kan vara lämpligast att fiska med ett bestämt redskap under en bestämd tid på året och eventuellt i ett bestämt område. Beståndens storlek kan variera från år till år.

Ekonomiska faktorer Även det tekniskt är möjligt att fiska viss art kan det lönsamom rent en vara att fiska Det kan föreligga skillnader i lönsamhet i fisket efter mare en annan. olika arter under olika delar av året.

Interna regleringar Yrkesfiskama tillämpar frivilliga begränsningar av fångstansträngningen.

Internationella överenskommelser Inom Östersjökommissionen beslutas varje år de totala fângstuttagen i Ösom tersjön av sill, skarpsill, torsk och lax samt om eventuella förändringar i de gemensamma fiskereglema. Varje stat tilldelas en viss resurs inom resp. zon. Därefter följer bilaterala överenskommelser om ñskeutbytet. I norsk nordsjözon erhåller Sverige årliga kvoter av de arter som traditionellt fångats inom detta område. l EG:s nordsjözon får svenska fiskare fiske-

rättigheter mot att EG-fartyg får fiska i den svenska zonen i Östersjön.

För fisket i Skagerrak och Kattegatt träffas årligen internationella överenskommelser med EG och Norge. Vid fiskestopp till följd av t.ex. uppñskade kvoter kan alternativen vara att fiska efter andra arterpâ andra områden eller att ligga vid kaj.

10.2 Den svenska fiskeflottans rörelser generellt

- För den svenska ñskeflottans rörelser över de fiskevatten, som står till förfogande, kan följande generella drag tecknas. I detta sammanhang berörs bara fiskeflottan i saltvatten.

Kapitel 10 F iskemönster 81

De fiskefartyg som bedriver fiske i Östersjön är mycket varierande

av storlek. De minsta kustfiskebåtarna, som bedriver älfiske och fiske med fasta redskap, är ofta en- och tvåmansbåtar från 5 längd och uppåt. Garnfiske meters bedrivs yrkesmässigt med båtar som är 6 meter och längre. I det kustnära trålfisket används båtar i storleksklassen 10 meter och uppåt, där de flesta är 15- 20 meter långa. Sill-, torsk- och laxfiske längre från kusten bedrivs med fartyg av samma storlek som i Skagerrak och Kattegatt se nedan. År 1990 fanns 1 013 fartyg med en längd större än 8 meter med hemma-

hamn i Östersjön, 240 utrustade med trål. Totala antalet svenska far-

varav var

tyg är dock betydligt större i Östersjön eftersom 20-80 varierande över

ca året västkustfartyg regelbundet bedriver fiske här. I norsk nordsjözon bedrivs ett svenskt licensierat fiske med i princip 41 sillfartyg, 5 iingnotsfartyg med inriktning på sill och makrill och 69 fartyg med huvudsaklig inriktning på fiskfiske torsk, kolja, gråsej m.m. samt riktat fiske efter räka. Sillfisket bedrivs huvudsakligen under maj-december, malcrillfisket under september-november, fiskfiske under hela året räksamt fisket under januari-april 1991. Periodangivelsema kan dock variera från år till år, bl.a. beroende på kvotemas storlek. Det riktade fisket efter sill och makrill bedrivs med fartyg med en längd av 25-40 meter medellängd ca 35 m och ett bruttotonnage 150-500 BRT av medeltonnage 300 BRT. Fiskfiske bedrivs från mindre fartyg. Den vanligaste fartygsstorleken vid denna typ av fiske är 20-39 medellängd 25 m. Tonnaget varierar mellan m 85 och 360 BRT medelvärde 200 BRT. I EGzs nordsjözon var de viktigaste fiskeperiodema för svenska fiskare under 1991 för makrill september-november, för sill maj-december samt för kolja och torsk maj-november. I Skagerrak och Kattegatt förekommer dels fiske på kvoterade arter dels ett värdemässigt mycket betydande fiske på okvoterade arter som havskräfta. Andra viktiga okvoterade arter är ål, rödtunga, bergtunga, äkta tunga, kummel, bleka, havskatt, pigghaj, hummer, krabba m.m. De fiskefartyg som bedriver fiske i Skagerrak och Kattegatt är av mycket varierande storlek. Det totala antalet svenska fiskefartyg i detta område är ca 2 000 1990. De minsta kustfiskebåtama bedriver ålfiske 5 och längre. m Garnfiske och fiske med havskräftburar bedrivs yrkesmässigt med båtar som är 6 meter och längre. Kustnära trålfiske efter fisk och kräfta använder båtar från 10 meter och uppåt.

10.3 1992 års fiske I kapitel 7 beskrivs det svenska yrkesfiskets fångster totalt sett. Detta kompletteras i detta kapitel med fångster efter vissa arter fördelat på fångstområden med stöd av kartor. Dessa områden överensstämmer med internationella havsforskningsrådets ICES statistikområden ingår i kvadratiskt som ett

Kapitel 10 F iskemönster 82

rutnätssystem avgränsat varje halv breddgrad och varje hel längdgrad 30 av 30 sjömil. Dessa rutor slås samman till olika fångstområden. x Fångstområdena ligger också till grund för avsnitt 10.4 där ett urval av fartyg och deras fiskemönster har följts under tre år 1988, 1991 och 1992.

F dngst av alla jiskslag I figur 1 redovisas den svenska flottans fångst av alla fiskslag under 1992. Betydande fångster i södra Östersjön och Skagerrak. Det fångas även tas mycket fisk utefter kusterna. Svenska fiskare bedriver även fiske i Nordsjön.

Sill I figur 2 redovisas fångst av sill för konsumtionsändamål, vilken fångas mer koncentrerat efter Sveriges kuster. Detta kan jämföras med figur 3 som innefattar fångsten av sill totalt. Upptagningsområdet äri detta fall betydligt större. I figur 3 ingår således även sill för foderändamål.

Torsk Den för svenskt yrkesfiske så viktiga torsken fångas efter hela kusten, men

med stark koncentration till södra Östersjön figur 4.

F oderfisk Av 1992 års fångststatistik framgår att de största mängdema som landas är foderfisk 165 000 ton varav 96 00 ton utomlands. Av figur 5 framgår fångstområdena. Efter sydkusten och västkusten tas stora fångster av foderfisk.

Lax

Av figur 6 framgår att laxen fångas mest i södra Östersjön och efter Norr-

landskusten. Lax fångas även i mindre utsträckning västkusten.

Landningshamnar De största landningarna under 1992 av sill skedde i Trelleborg, men stora var också landningarna i Blekinges, Kristianstads och Hallands hamnar. Skarpsillen landades främst i Karlskrona, Kungshamn, Lysekil, Bua och Öckerö. Två riktigt stora rorskhamnar Karlskrona och Simrishamn. landades var västkusten, framför allt i Smögen och Göteborgsområdet samt ostkusten i Västervik. Mycket såldes till danska åluppköpare som har speciella ålsumpar ombord. En stor laxharnn var Herrvik på Gotland. Många fiskarter landades också i Danmark. Skagen och Hirtshals var genomgående störst sill, skrapfisk, skarpsill, makrill och havskräfta. Medan Hanstholm var större på torsk, gråsej, kolja och kummel.

Kapitel 10 F iskenrönster 83

Figur 1

j Svensk fångst av alla fiskslag h á L NW:- 4 Q

zágJ

1 992 ton {

å

fikømkf

ä M V

f

avgq

11 - 50

51 - 200

201 - 1000

- 1001 - 5000

- -

Kapitel 10 F iskemänster 84

Figur 2

1 2 K ä

å M

m -zo

:l y

21 100 -

i: 101- 500

f:

501- 1000 - 5000 1001-

2 5001-

Kapitel 10 F iskemönster 85

Figur 3

Svensk fån st av sill 1992 ton

E

- 2°

E

21 100 -

E

101 son - 501 1000 -

Kapitel 10 F iskentönster 86

Figur 4

Svensk fångst av torsk 1992ton J?

E] E] 1

E3

11- 2:a.: m - 501-

Kapitel 10 F iskemönster 87

Figur 5

Svensk fångst av foderfisk 1 992 ton - -10 501 - 1000 1001 - 5000

K apitel 10 F iskemönster 88

5 sou 1993:103

Figur

Svensk fångst av lax 1992 kg

[j - 300 :j 301 - 1000 E] 1001 - 3000 E: 10000 3001 - - 30000 10001 - - 30001 -

Kapitel 10 F iskemönster 89

10.4 Ett års fiskemönster modell - en Syfte

För att ge en mer detaljerad bild hur svenskt fiske bedrivs under kalenav ett derår har utredningen studerat Fiskeriverkets loggboksstatistik. Denna innehåller en mängd uppgifter, som dock inte i alla delar har kunnat bearbetas med hjälp av datorstöd. Ett avsevärt manuellt arbete har fordrats, vilket har begränsat möjligheten att göra en beskrivning den samlade ñskeflottans rörelav semönster. För att fram ett års fiskemönster har de.: varit nödvändigt att göra ett urval av fartyg.

Metod Tidsperiod De år som har valts ut 1988, 1991 och 1992. År 1988 har valts med tanke på den stora fångsten av torsk detta år. De övriga två åren har valts för att se hur fisket har förändrats till följd av nedgången i torskfisket och hur fisket bedrivs idag.

F artygsgrupp Den fartygsgrupp utredningen valt att studera är fartyg minst 250 BRT. Detta är den största bruttotonnageklassen i SCB:s fiskeriräkning. Ensenaste ligt SCB fanns det 25 fartyg om 250 BRT den 1 januari 1990. Fiskeriverkets register över licensierade fartyg visar att det 1992 fanns 29 fartyg i den aktuella storleksklassen. Dessa var huvudsakligen hemmahörande västkusten. De 29 fartygen varierar mellan 250 BRT och upp till 700 BRT. Den genomsnittliga tonnagestorleken ligger på ca 350 BRT. Redovisningen av ñskemönstret under ett kalenderår bygger på loggboksuppgifter för dessa 29 fartyg. Samma fartyg har följts över de tre åren, vilket har inneburit att beskrivningen för 1991 och 1988 bygger loggboksuppgifter för ett mindre antal fartyg än beskrivningen för 1992. Av de 29 fartygen bedrev 28 fiske år 1991 och 22 år 1988. Av SCB:s preliminära uppgifter över 1992 års avräkningsnotor framgår de 29 fartygens andelar av försäljningen. Beräkningarna baseras landningar såväl i Sverige som i Danmark.

De 29 beskrivna fartygen svarade alltså 1992 för 45 % den försålda mängav den fisk och för 21 av det totala värdet den försålda fisken. Foderfisken

Kapitel 10 F iskenzönster

både i mängd och värde viktigast för fartygsgruppen. Sillen var var av betydligt större betydelse än torsken. Den studerade fartygsgruppen utgör ca 5 % av skeppsflottan och mindre än 1 % av den totala saltsjöñottan.

F ångstømrâden Den minsta studerade geografiska enheten har varit ett fångstområde. Under en månad har ofta mer än en ruta besökts, ibland har fartygen varit i både

Östersjön och Västerhavet under en och samma månad.

Mest besökta fångstømráden De fångstområden som har haft flest besök under perioden har markerats med svart. Hänsyn har inte tagits till antal ñskeanstxängningar, ñsketid eller fångstens storlek per period och område.

Vanligaste fiskeredskapen Beskrivningen anger vilka redskap som är vanligast förekommande, dvs. de redskap som de flesta av fartygen har uppgett att de använt. Hänsyn har inte tagits till hur stora fångster man tagit med resp. redskap. Under varje månad kan mer än ett redskap ha använts.

landningshamnar Beskrivningen anger också landningshamnama. Här bör hållas i åtanke att många landningshamnar i stor utsträckning är transporthamnar, dvs. ingen försäljning sker där utan fisken transporteras vidare till en mottagare annan ort.

Kapitel 10 F iskemönster 91

Figur 7 sou 1993:103

FISKEMÖNSTER 1988 FARTYG 2 250 BRT

-

1:A KVART. JAN.- MARS 2:A KVART. APR. JUNI -

3:E KVART. JULI SEP. 4:E KVART. OKT. DEC. - -

Fångstområdeu som har haft besök av fartyg z 250 BRT I Fångstområden som har haft Hest besök av fartyg 3 250 BRT Kapitel 10 F iskemönsler 92

Fiskemönster 1988 för fartyg på 250 BRT och över I :a kvartalet, januari-mars Av kartan framgår att fisket med fartyg i storleksklassen 250 BRT och över

har bedrivits både i Östersjön och i SkagerrakKattegatt under det första kvartalet 1988. Tyngdpunkten ligger dock i Östersjön med en stor koncentration

av fartyg i och omkring den södra delen av f.d. vita zonen samt söder om Öland. Huvudsakligen fångades torsk, främst med bottentrål, men till viss del även med flyttiål. Visst flyttrålñske efter sill, både för konsumtion och skrap, samt efter skarpsill, främst för konsumtion, förekom. Bland landningshamnarna dominerar Karlskrona stort men landningar har även skett i Slite, Västervik och Trelleborg.

2:a kvartalet, april-juni

Under april månad har fångstområdena utökats till att omfatta en stor del av Bottenhavet och under maj och juni har även områden i SkagerrakKattegatt och Nordsjön tillkommit. Under det andra kvartalet har sålunda en generell breddning av fångstområdena ägt rum. Fortfarande är koncentrationen av fartyg stor i den södra delen av f.d. vita zonen, men ytterligare en tyngdpunkt har funnits i områden i Bottenhavet främst under april och maj. Fisket har varit inriktat på torsk och flyttrål har därvid varit det vanligaste redskapet. Fångstema har huvudsakligen landats i Karlskrona och i hamnar i Västemorrlands län. I SkagerrakKattegatt och Nordsjön har fiskats främst sill konsumtion och skarpsill skrap.

3:e kvartalet, juli-september

Under semestermånaden juli har i det närmaste inget fiske bedrivits. Under augusti och september har den förskjutning mot Västerhavet som inleddes i slutet av andra kvartalet förstärkts. Inget fiske har bedrivits i Bottenhavet. Det kan noteras att fartygen har sökt sig allt längre ut i Nordsjön t.ex. till områ- den alldeles utanför Skottlands kust. Tyngdpunkten under den här perioden finns i Skagerrak där ett flyttrålfiske efter sill skrap, blåvitling skrap och makrill konsumtion har bedrivits.

Fångstema har till största delen landats i Danmark Skagen, Änghol-

och i Rönnäng, även på Öckerö och i Kungshamn. men men

4 :e kvartalet, oktober-december Under det sista kvartalet 1988 har fisket åter intensifierats i Östersjön. Förutom i Skagerrak har fisket även bedrivits i Kattegatt, medan nordsjöfisket har upphört. I SkagerrakKattegatt har fiskats sill, skarpsill och blåvitling

med flyttrål främst skrap. I Östersjön har fiskats torsk med bottentrål, men

det har även förekommit ett visst tlyttrålsñske efter sill och skarpsill för skrapändamål. Bland landningshamnama kan nämnas Skagen, Öckerö och Rönnäng samt Västervik och Karlskrona.

Kapitel 10 F iskemönster 93

Figur g sou 1993:103 FISKEMÖNSTER 1991 FARTYG 2 250 BRT

-

1:A KVART. JAN.- MARS 2:A KVART. APR. JUNI -

3:E KVART. JULI SEP. 4:E KVART. OKT. DEC. - -

Fångstområden som har haft besök av fartyg 2 250BRT I Fångstområden har haft Hest besök fartyg som av z 250BRT Kapitel 10 F iskemånster 94

Fiskemönster 1991 för fartyg på 250 BRT och över 1 :a kvartalet, januari-mars

Kartan över det första kvartalet 1991 är nästan identisk med den för det första

kvartalet 1988. Den största koncentrationen av fartyg finns i Östersjön, i och

omkring f.d. vita samt ett i område söder Öland. Det är nästan utezonen om slutande torsk som har fångats och fisket har skett med flyttrål eller bottenüål. Fångstema hari stort landats i Karlskrona.

2:a kvartalet, april-juni Under det andra kvartalet 1991 har en förskjutning mot Västerhavet påbör-

jats. I början av kvartalet ligger tyngdpunkten alltjämt i Östersjön men under den sista månaden har tyngdpunkten förskjutits till Skagerrak. I Östersjön har

bedrivits ett flyttrålñske efter torsk dock även bottentrål, medan fisket i Skagerrak varit inriktat sill och skarpsill med flyttrål. Bland landningshamnarna kan nämnas Hanstholm och Skagen i Danmark samt Karlskrona och Ängholmen. Något fiske efter torsk i Bottenhavet, såsom skedde under motsvarande period 1988, har inte ägt rum under det andra kvartalet 1991.

3 :e kvartalet, juli-september

Under semesterrnånaden juli har ungefär hälften av fartygen inte bedrivit något ñske. I övrigt kan noteras att fler rutor har besökts jämfört med under det

tredje kvartalet 1988, både i Östersjön och i Nordsjön. Fiske har bedrivits i

områden väst och sydväst om Bergen och ned till områden sydost om Edinburgh. Skagerrak har haft den högsta besöksfrekvensen och fisket har varit inriktat sill, blåvitling och makrill, till viss del har även gråsej, kolja och men torsk fiskats. Bland redskapen dominerar flyttrål för sill och bottentrål för torsk. Fångstema har landats i Danmark Skagen och Hanstholm samt i Ängholmen och Kungshamn.

4:e kvartalet, oktober-december

Under det sista kvartalet 1988 bedrevs inget fiske i Nordsjön och fisket i Skagerrak var begränsat till ett par relativt näraliggande områden. Under motsvarande period 1991 kan däremot noteras fortsatt fiske i mer avlägsna områden i Skagerrak samt i Nordsjön, där Shetlandsöarna har markerats. rutor norr om Tyngdpunkten i fisket ligger dock även under 1991 främst i några kustnära

områden i Östersjön, Öland. Det är främst sill både konsumtion och

norr om skrap, skarpsill skrap, blåvitling skräp och makrill mest konsumtion som har fiskats, men även torsk, gråsej och kolja. Flyttrål används i sillfisket och bottentrål i torskfisket. Fångstema har till stor del direktlandats på ryska moderfartyg i Östersjön, landningar har även skett i Danmark Skagen men

samt i Kungshamn, Öckerö och Ängholmen. Det kan ryska

noteras att moderfartyg tidvis har befunnit sig i Kungshamn, Rönnäng och Öckerö.

Kapitel 10 iskerrtörister F 95

Figur 9 sou 1993:103 FISKEMÖNSTER 1992 FARTYG 2 250 BRT

-

l:A KVART. JAN.- MARS 2:A KVART. APR. JUNI -

V-V áçw .-. I ,. C .- ra 5A . 24:4 x 5% é x , . z. A

3:E KVART. JULI SEP. 4:E KVART. OKT. DEC. - -

Fångstområden som har haft besök av fartyg z 250 BRT

. Fångstområden har haft flest besök fartyg som av z 250 BRT

Kapitel 10 F iskemönster 96

Fiskemönster 1992 för fartyg på 250 BRT och över 1 :a kvartalet, januari-mars Kartan för det första kvartalet 1992 avviker från både 1988 och 1991 genom

att fiske har bedrivits i Nordsjön och även i Bottenhavet. I Östersjön är det

fler områden än tidigare som visar en hög besöksfrekvens och det är främst flyttrålsñske efter sill både konsumtion och skrap och skarpsill skrap som har bedrivits. Landningarna har huvudsakligen skett i Danmark Skagen, i

Karlskrona liksom till ryska moderfartyg i Östersjön.

2:a kvartalet, april-juni

Under det andra kvartalet har ytterligare områden i Nordsjön tillkommit För-

utom i Östersjön har fångstotnråden med stort fiske noterats i Skagerrak

Kattegatt och Nordsjön. Huvudsakligen har ett flytlrålñske efter sill, skarpsill och blåvitling bedrivits. Fångsterna har landats i Danmark Skagen och Hanst-

holm och till ryska moderfartyg i Östersjön men även Ãngholmen.

3 :e kvartalet, juli-september

Under juli månad bedrev drygt en femtedel av fartygen inte något fiske.

Under perioden har fisket i Östersjön tunnats ut och koncentrerats till några få

områden samtidigt som samtliga områden där ett omfattande fiske bedrivits återfinns i SkagerrakKattegatt. Fortfarande är det till övervägande delen ett flyttrålfiske efter sill, skarpsill och blåvitling förekommit. Även ringnot som är återkommande bland redskapen. Vanligaste landningshamnar har varit Ska-

gen, Hanstholm och I-Iirtshals i Danmark samt Ängholmen och Mollösund.

4:e kvartalet, oktober-december Under det sista kvartalet 1992, liksom under 1991, har fisket i Nordsjön utökats till att omfatta områden i höjd med och nordost om Shetlandsöarna. Tyngdpunkten ligger kvar i SkagerrakKattegatt, medan endast ett område i

Östersjön har markerats. Det fiske bedrivits är liksom tidigare till över-

som vägande delen ett flyttrålfiske efter sill, skarpsill och blåvitling. En vecka i november var det torskfiskestopp i Kattegatt. Under den andra halvan av december var det torskfiskestopp i Skagerrak samt stopp i skarpsillfisket i Skagerrak och Kattegatt. Bland landningshamnama dominerar Skagen och Hirtshals samt Ängholmen, även Öckerö och Fiskebäck förekommer. men

Fiskemönstret och dess förändring under 1988-1992 fartyg . 250 BRT

Rörligheten hos de studerade fartygen är stor vilket framgår av kartorna. Ett grundmönster för fartygens rörelser kan grovt beskrivas följande sätt.

Under det första halvåret finns fartygen i Östersjön och fiskar huvudsakligen

4 l3-l2l3 Kapitel 10 Fiskemönster 97

efter torsk. Under året återfinns fartygen i Västerhavet och bedriver resten av främst sillskarpsillfiske. Grundmönstret kan i stort sägas vara karakteristiskt för fartygsgruppens rörelser under tiden före nedgången i torskfisket men redan under 1991 börjar mönstret luckras upp. - Vid jämförelse, kvartal för kvartal, mellan åren 1988, 1991 och 1992 en framkommer både likheter och skillnader i den valda fartygsgruppens fiskemönster. Beskrivningama av fiskemönstret under det första kvartalet överensstämmer nästan helt för 1988 och 1991. Fisket har varit inriktat på torsk och har varit intensivt i några få områden i Östersjön. Under 1992 är bilden förmest ändrad. Samtliga områden med omfattande fiske återfinns visserligen även un-

der 1992 i Östersjön, men det är fler områden än tidigare och det är sillskarp-

sill har fångats. Fiske har även, till skillnad från 1988 och 1991, bedrisom vits i Nordsjön och Bottenhavet. Under det andra kvartalet har generellt en förskjutning mot Västerhavet påbörjats. Under 1988 är koncentrationen av fartyg dock fortfarande stor i två

områden i Östersjön samtidigt ytterligare en tyngdpunkt finns i Bottenha-

som vet. Fisket har varit inriktat på torsk. I början av motsvarande period 1991 är fisket alltjämt intensivt i några områden i Östersjön, under kvartamest men

lets sista månad har ett område i Skagerrak haft störst fiske. I Östersjön har

fångats torsk och i Skagerrak sillskarpsill. Inget fiske har bedrivits i Bottenhavet För 1992 är bilden splittrad med fiske både i områden i Östermer stort sjön och i SkagerrakKattegatt samt Nordsjön. Huvudsakligen har fångats sill, skarpsill och blåvitling. Under det tredje kvartalet kan för samtliga år noteras ett likartat mönster. Fartygen har sökt sig allt längre ut i Nordsjön. Samtliga områden med stort fiske återfinns i Skagerrak. Fisket har varit inriktat på sill skarpsill, blåvitling och makrill. Under det fjärde kvartalet kan för 1988 noteras att fisket åter har ökat i

Östersjön. Områden har markerats i SkagerrakwKattegatt, Öster-

även men

sjön dominerar och nordsjöfisket har helt upphört. I Östersjön har torsk fisk-

ats och i SkagerrakKattegatt sillskarpsill och blåvitling. Under motsvarande period 1991 kan i stället noteras fortsatt fiske i mer avlägsna områden i Skagerrak och Nordsjön bl.a. norr om Shetlandsöarna. Även 1991 ligger dock tyngdpunkten i Östersjön. Främst är det sillskarpsill, blåvitling och makrill har fiskats, torsk, gråsej och kolja. År 1992 är skillnaden som men även mot 1988 än mer markant, då tyngdpunkten finns i SkagerrakKattegatt och endast ett område i Östersjön kan uppvisa stort fiske. Till övervägande del har sill skarpsill och blåvitling fiskats. Sammanfattningsvis kan konstateras nedgången i torskfisket i Östersjön att har inneburit att fisket under 1992 och även delvis under 1991 kommit att inriktas sill och skarpsill och att fångstområden i Västerhavet har ökat i betydelse för den studerade fartygsgruppen.

Kapitel 10 F iskemönster 98

1 1 Vattenbruk

1 1.1 Inledning

Under perioden 1984-1991 dubblades produktionen av odlad fisk och skaldjur. Av 1991 års produktion på ca 16 miljoner ton utgjordes ca 12 miljoner ton av fiskskaldjur och ca 4 miljoner ton av alger. Kina ståri dag for hälften av världsproduktionen. Inom det nordiska vattenbruket producerades 1992 sammanlagt ca 217 000 ton. Norge dominerar med 150 00 Den svenska produktioca ton. nen är på knappt 6 000 ton matfisk. Såväl det nordiska det som svenska vattenbruket minskade mellan 1991 och 1992:

I den svenska officiella statistiken saknas den del av vattenbrukets produktion som avser kompensationsutsättningar och utsättning ñsk i sportfiskevatav ten. Denna produktion uppskattas till 1 500-2 00 ton. Det svenska vattenbruket har under lång tid varit inriktat på att odla fisk for utsättning i sjöar, vattendrag och utmed våra kuster. Genom denna ñskevård har man önskat upprätthålla, förstärka och i vissa fall skapa värdefulla nya Fiskbestånd till gagn för det svenska yrkesñsket lax, öring och ål och sportfisket laxregnbåge, öring, bäckröding, röding och hart. I samband med vattenkraftsutbyggnaden har kraftbolagen i vattendom ofta ålagts att kompensera de skador de åstadkommit, framför allt på lax- och havsöringsbestånden. Bolagen har därigenom kommit att bedriva en relativt omfattande odlings- och utsättningsverksamhet, s.k. kompensationsodling. Förutom odling av fisk for utsättning bedrivs även konsumtionsinriktad odling. Denna har ökat markant under de senaste decennierna. Det svenska vattenbruket av idag består av följande delar: Matfiskodlin g Kompensationsodling Sportñskeodling Kräftodling Musselodling Torsk- och ostronodling på försöksstadiet.

Kapitel 11Vattenbruk 99

11.2 Arter i svenskt vattenbruk

Den viktigaste arten för svenskt vattenbruk är regnbågen, en art som kommer från Nordamerika, men som funnits i Sverige bortåt 100 år. Regnbågen är den av våra laxñskar som uppvisar den högsta tillväxten i söt- och brackvatten. Odlingen av regnbåge i Sverige är framför allt inriktad matñskproduktion. Det är framför allt den stora regnbågen över 1,5 kg som efterfrågas. Den har därmed blivit den viktigaste produkten inom svensk matfrskodling. Odlingen av stor regnbåge sker nästan uteslutande som kassodling. Kassar med flytramar placeras då ut och förankras på lämpliga odlingsplatser utmed våra kuster och i de större inlandsvattnen. Denna odlingsteknik har gjort det möjligt att producera svensk rnatñsk till konkurrenskraftiga priser. Röding har odlats Sverige sedan början av 1900-talet. Fram till 1980-talet avsåg odlingen enbart frskevårdande åtgärder, dvs. odling av fisk med vilt ursprung för utsättning i naturvatten. I flera länder har man nu börjat med odling för konsumtion. I Sverige är rödingodlingen i första hand etablerad i Norrland. Lax är globalt sett en av de viktigaste arterna inom ñskodlingen. I Sverige oldas så gott som ingen lax för konsumtion, annat än i mycket små kvantite ter för lokala marknader. Kompensationsodlingen är däremot mycket ornfattande. Den totala smoltproduktionen var 1991 4,5 miljoner, vilket innebar en minskning från drygt 6 miljoner 1988. Ett stort problem för den svenska laxodling är sjukdomssyndromet M 74. Under 1992 ökade dödligheten till en nivå i de enskilda odlingarna på mellan 60 % och 95 %. Dödligheten ligger på minst samma nivå 1993. har odlats extensivt i mer än 2 000 är. Intensiv odling påbörjades för ca 100 år sedan. Taiwan, Japan och Kina är de största producentema. [Europa produceras den mesta ålen i Italien. Holland och Danmark är också stora producenter. Flertalet ålodlingar använder sig i dag av vildfångad glasål, men även störålar, s.k. sättål, in i del odlingar. Ålens förvandling från gulål till re tas en blankål är avgörande för odlingarnas produktion och produktens kvalitet. I odlin gsmaterialet blir andelen hanar mycket hög. Orsaken till detta är oklart. Det är endast honor som uppnår vikter över 250-300 g och betingar därmed ett högre kilopris. För att kunna bedriva ålodling i Sverige med glasål som odlingsmaterial måste det finnas karantänsanläggning. 1991 fanns sju odlingar med en sammanlagd produktion på 160 ton. De svenska produktionsvolymema är marginella i jämförelse med t.ex. Hollands ålodlingar som hade en produktion på ca 1 000 ton 1991. Utsättning ålyngel i sjöar och vattendrag kan få en ökad betydelse i av Sverige. Flodkräftan har kraftigt decimerats på grund av kräftpesten som kom till Sverige 1907. Vid sekelskiftet fångades flera hundra ton flodkräftor i svenska vatten, vilket kan jämföras med 8 ton i dag. 1969 blev det i större delen av

Kapitel 11 Vattenbruk 100

landet tillåtet att inplantera den amerikanska signalkräftan. Betydande områden är dock undantagna och Fiskeriverket har nyligen föreslagit utvidgen ning av dessa områden. För att säkra svensk stam signalkräfta startades en av 1969 utveckling av en metod för yngelproduktion. I första hand används ynglen för utsättning, men intresset har ökat för odling kräftan under hela av dess livscykel. Den produktionsforrn som för närvarande är mest aktuell är halvintenen siv fonn, där kräftorna odlas i grävda dammar med genomströmmande vatten, och där utfodring i större eller mindre omfattning kan förekomma. Det tar ca fyra år från odlingsstart till första skörd. För anläggningen att skall producera optimalt krävs ytterligare ett flertal år. Under sydsvenska förhållanden kan kräftan uppnå konsumtionsstorlek på två somrar. På detta sätt odlas också flodkräfta, framför allt på Öland och Gotland. Intresset för odling av konsumtionsluäftor har under 1980-talets senare hälft ökat markant. Inte minst har många jordbruksföretag velat undersöka om kräftodling kan vara ett alternativ eller komplement till den traditionella jordbruksproduktionen. Blâmusslan är naturligt förekommande utefter nästan hela den svenska kusten, men det är endast västkusten som musslorna når konsumtionsstorlek. Det hittillsvarande problemet med giftupptagning från giftig algblomning kommer förmodligen att minska genom nya metoder för snabb analys på musslor innan de skördas. Odling av blåmusslor är en energisnål och resursbevarande odlingsfonn som är väl anpassad till svenska förhållanden. Effekterna på miljön får anses vara minimala då t.ex. ingen extra näring tillförs. Ostron förekommer naturligt utefter den svenska Bohuskusten. Fiske efter ostron har alltid utgjort en viktig binäring för befolkningen i Bohuslän. 0stron är undantagna från det fria fisket och det är således endast de har som strandrätten som kan plockafiska ostron. Då den naturliga rekryteringen av ostronyngel är låg och oregelbunden har intresset ökat för att odla ostronyn gel på laboratorium. Tekniken med kläckerier är väl känd och tillämpas i många länder. Odling av ostron är mer arbetskrávande än odling blåmusslor. av Även ostronodlingar innebär en extensiv odling som utnyttjar näringskedjan. Bägge arterna är naturligt förekommande i vår miljö. I takt med torskbeståndets nedgång har intresset för odling av torsk och utsättning i beståndsstärkande syfte ökat. Det torskodlingsprojket som startade vid Fiskeriverkets havsfrskelaboratorium 1990 är primärt inriktat på förstärkningsutsättningar i Bottenhavet, men har efterhand vidgats då odlings-

systemet fungerar för piggvar, rödspotta och torsk från Västerhavet. Östersjö-

torsken har däremot visat sig svår att odla, men ett par tusen torskyngel av östersjöstam har hittills odlats fram.

Kapitel 1I Vattenbruk 101

11.3 Produktionen inom svenskt vattenbruk År 1992 producerades inom svenskt vattenbruk 4 900 ton matfisk i slaktad vikt, vilket motsvarar 5 800 ton i beräknad hel farskvikt. Detta innebär en minskning med 570 ton eller 9 % jämfört med 1991 års resultat. Den slaktade fisken bestod till ca 90 % av regnbåge. Vidare producerades l 350 ton musslor samt 8 ton kräftor. Det sammanlagda värdet av produktionen inom vattenbruket har beräknats till 133 miljoner kronor, vilket är en minskning med 12 miljoner kronor jämfört med 1991. Figur l och tabell 1 visar produktionsutvecklingen av det svenska vattenbruket 1983-1992.

Figur l Produktionen inom svenskt vattenbruk 1983-1992, matproduktion, hel färskvikt Ton 8000

6000 xa

-a- Matfisk 4000 m , ,,__, . m ______.______ -9- Musslor

o I I l I T I I I I I 198319841985198619871988198919901991 1992 Källa: SCB, Vatlenbnlk 1992

Tabell Produktionen inom vattenbruket 1983-1992, hel fárskvikt, ton År Regnbåge Lax Ål Röding Öring Summa Musslor Kräftor matfisk .

Källa: SCB,Vattenbruk 1992

redovisade produktionen kommer kompensationsutsättningar Till den ovan och utsättningar av fisk i sportfiskevatten. Vattenbruksföretagen kan alltefter sin produktionsinriktning indelas i sättfrsk- och matñskproducerande företag. Sättfiskföretagen foder upp ñskyngel. Dessa levereras antingen för utsättning i naturvatten eller till matñskföretagen för vidare uppfödning till färdig konsumtionsñsk. Produktionen av sättfisk sker vanligen i landbaserade odlingar.

Kapitel 1I Vattenbruk 102

De matñskproducerande företagen 323 till antalet 1992. Utöver dessa var fanns 130 företag verksamma med uppfödning av sättñsk för utsättning här ingår vattenlcraftsföretagens odlingar. Av de 323 Företagen bedrev 211 matñskodling, varav de flesta med inriktning regnbåge, ibland dock i kombination med odling av annan matñsk. Under 1992 har antalet matñskodlare minskat jämfört med 1991, medan antalet sättñskodlare och lcräftodlare har ökat.

Tabell Antal producerande företag inom vattenbruket 1991 och 1992

ostron - kräftor 88 109 Summa producerande företag 2 46 2 4 53 l inkl. sättkräftor 2 dessaföretagredovisaslänsvisi kap 18Fisketsbetydelse Källa: SCB,Vattenbruk1992

I sin årliga enkätundersökning fick SCB för 1992 svar från 726 företag som under året bedrivit någon form av odling eller hade för avsikt att göra detta i en nära framtid. Produktionsresultat rapporterades från 453 företag, vilket var 9 färre jämfört med 1991. Antalet konkurser bland vattenbruksföretagen har rört sig mellan 20 och 30 de senaste åren, vilket innebär att varje år har nästan tionde företag vart gått i konkurs. SCB:s mer detaljerade vattenbruksstatistik odlingar. Så exempelavser var vis antalet matñskodlingar 345 1992 se tabell 2 medan antalet vattenbruksföretag som bedrev matñskodling inkl. lciäft- och skaldjur var 323.

Tabell Antal producerande odlingar fördelade efter odlad 1988-1992 att 1988 1989 1990 1991 1992 i

Summa producerade odlingar 378 365 389 371 345 Källa. SCB,Vattenbruk1992

Kapitel 11Vattenbruk 103

Utvecklingen 1988 visar jämn och hög tillväxt i antalet produfram t.o.m. en cerande odlingar. År 1989 bröts utvecklingen och antalet matñskodlingar har därefter minskat med 31%, medan antalet kräftodlingar med än fyrdubblats. Mattiskodlarna producerar främst regnbåge. Ca 90 % av matñskodlarna producerar huvudsakligen regnbåge. En stor del av produktionen av regnbåge härrör från, med svenska mått mätt, stora företag i sydöstra Sverige. Östergötlands, Kalmar och Blekinge län har endast ca 17 % av antalet företag, men svarar för närmare en tredjedel av den totala produktionen. Höga produktionssiffror noteras också för Värmlands län. De kustbaserade odlingarna svarar för merparten av produktionen inom vattenbruket. Ungefär hälften regnbågsproduktionen, hela produktionen av av lax samt hela musselskörden kommer från havsbaserade odlingar.

Tabell 4. Produktionen inom havsbaserat vattenbruk 1990-1992, ton hel färskvikt

Källa: SCB, Vattenbmk 1992

F örsäljningsvärde Värdet av den svenska produktionen av matfisk, kräftor och blötdjur uppgick 1992 till drygt 133 miljoner kronor. När vattenbruket var som mest ornfattande 1988 det samlade saluvärdet 199 miljoner kronor, med andra ord en var nedgång med 32%.

Tabell 5. Matñsk-, kräftdjurs- och blötdjursproduktionens saluvärde 1988- 1992, mkr, löpande priser

1 har korrigeratsjämfört med tidigarepublicering.Värdethar minskats med12,6mkr. 2 inkl. röding och 3 inkl. lax Källa: SCB, Vauenbruk 1992

Kapitel 11 Vattenbruk 104

På grund av stora förändringar inom laxproduktionen är det beräknade saluvärdet av denna produktion osäkert. Därför är laxen inte särredovisad för

1992 utan ingår i posten Övriga.

11.4 Import och export

Sverige importerade nästan 13 000 ton laxfrsk 1992, varav ca 45 % utgjordes av atlantlax och ca 30 % stillahavslax. Importen har ökat med 36 % i jämförelse med 1991 då den var ca 9 500 ton. Atlantlaxen imponeras huvudsakligen färsk och främst från Norge. Stillahavslaxen är fryst och importeras främst

från USA. Övrig import består bl.a. regnbåge, öring och rökt lax.

av Exporten av laxñsk uppgick till ca 2 800 ton 1992. Exporten har totalt minskat med 68 ton i jämförelse med 1991. Regnbågen exponeras nästan uteslutande fryst och då främst till Japan och Danmark. Utöver regnbåge exporteras även laxñsk såsom stillahavslax, öring och atlantlax i form rökt lax. av Importen av musslor, ostron och sötvattenskräftor uppgick 1992 till 3 100 ton, varav 68 % utgjordes av sötvattenskräftor. Kräftoma importerades huvudsakligen från USA. En annan betydelsefull importvara är konserverade musslor, som främst kommer från Danmark. Exporten av musslor, ostron och sötvattenskräftor uppgick 1992 till 871 ton. Det innebar en betydande minskning eftersom exporten 1991 1 441 var ton. Minskningen beror framför allt på en minskad export blåmusslor ej av konserverade till Danmark. Den totala exporten 1992 bestod till 84 % av blåmusslor.

Tabell 6. Import och laxfrsk, kräft- och skaldjur 1991 och 1992, export av ton Import Export 1991 1992 1991 1992

Summa kräft- och skaldjur 2 799 3 101 1 441 8 7 1 1 konserverade Källa: SCB,Vattenbruk1992

Kapitel 11Vazzenbruk 105

11.5 Marknad och villkor

Allmänt Matfiskodlingama domineras som ovan nämnts av de laxartade fiskama, främst regnbåge. Inriktningen lax har i Sverige mer eller mindre upphört på grund av det stora utbudet från Norge. Matfiskodlingen av regnbåge var lyckosam från 1978 och tio år framåt. Under denna period fluktuerade priserna, men i stort rådde stabila förhållanden. Rökeriemai Sverige upptäckte tidigt regnbågens kvaliteter och bytte ut nästan all annan laxfisk mot regnbåge. Vid mitten av 1980-talet nådde den svenska regnbågen till Japan, som är världens största marknad för odlad fisk. Exporten till Japan sker uteslutande av regnbåge i fryst form. Transporten äger rum i fryscontainrar, vilka skeppas med linjebåtar. Regnbågens position i Japan är relativt stark, men den svenska fisken är utsatt för hård konkurrens från främst Chile och Finland. Den inhemska konsumtionsmarknaden präglas av en stark prispress från billig fryst stillahavslax av arterna hundlax och puckellax. Då fryst regnbåge når till butikerna faller detta ofta väl ut menar Vattenbrukamas Riksförbund, VRF, även om priset inte kan konkurrera med t.ex puckellaxens. Odling av röding för konsumtion bedrivs av naturliga skäl främst i norra Sverige. Marknaden är än så länge smal för denna fisk och priserna är sådana att många odlare har svårt att få ekonomi i verksamheten. Totalt sett kan marknaden för den svenska regnbågen sägas ha fem grenar: Frystfärsk till rökerier Fryst till Japan Frystfärsk till grossist Direktförsäljning lokalt Levande för utsättning.

Produktutveckling

Nya produkter från vattenbruket kommer årligen ut på marknaden dels genom att nya arter och stammar tillförs branschen, dels genom ett avelsarbete. Ett exempel på detta är den svenskodlade fjällrödingen Arctic Superior som efter tio års avelsarbete lanserats på konsumentmarknaden. Produktion i odlingsanläggningar som bygger på nya system och metoder för Vattenförsörjning, vattenrening och utfordring är utvecklingsinsatser som kan bidra üll att förbättra ekonomin och arbetsmiljön i branschen. Detsamma gäller odlingssystem som medger slakt året om.

Distribution Rökerierna levererar vanligen till grossist, men direktförsäljning till butik dominerar i vissa områden. Branschens företrädare menar att de relativt ostmktu-

Kapitel 1I Vattenbruk 106

rerade förhållandena mellan odlare-uppköpare-rökare-konsument kan ha förstärkt svårigheterna för svenska matfrskodlingen. Leveranser av färsk fisk året om bör bidra till att stärka vattenbrukets konkurrenskraft på matfrskmarknaden. Sådana kontinuerliga leveranser ställer speciella krav på odlare och distributörer. För att garantera kunden en förstklassig produkt måste kylkedjan hållas obruten hela vägen från det att fisken avlivas och fram till dess att den färdiga produkten når kunden. Med en obruten kylkedja temperatur mellan +1 C och -3 C kan fisken klassas som färsk under 7-8 dygn. Under en tidsperiod av 3-4 dygn kan färsk ñsk levereras till flertalet europeiska länder. Kostnaderna för kyltransporter bedöms som överkomli ga. Den lokala och regionala marknaden har under perioden 1987-1991 varit mycket betydelsefull för större delen av vattenbruket. Försäljning färsk av fisk utan infrysning i något led har visat sig vara ett konkurrenskraftigt alternativ. Konkurrenskraften bygger sänkta kostnader för infrysning, lagring i fryshus och hantering under frysprocessen Erfarenheten är att kunderna . accepterar ett högre pris för färsk fisk än för fryst.

Ekonomi

Kapitelkostnaden är hög i ett vattenbruksforetag, varför perioder med hög ränta är besvärande, i synnerhet som branschen vanligen endast har intäktsen period per år. Finansieringen sker vanligen med hjälp av krediter från utvecklingsfonder, banker ocheller finansbolag. Fr.0.m. 1993 finns möjlighet för vattenbruksföretag att få statlig kreditgaranti vid investeringar i ñskodlingsföretag enligt förordningen 1993:382 om statligt stöd till yrkesfrsket m.m. Lönsamheten skiftar också mellan olika regioner. Branschens företrädare bedömer att de områden i längden har de bästa förutsättningarna är östersom sjökusten samt DalslandVärmland med Vänern. I dessa områden finns sådana temperaturer och vattenförhållanden som ger de lägsta kostnaderna och oftast även den högsta kvaliteten.

11.6 Miljö

l1.6.l Miljösituationen

För att få bedriva vattenbruk krävs tillstånd enligt ñskerilagstiftningen och miljöskyddslagen. Idag finns en sammanlagd tillståndsgivning på 20 000-25 000 ton fisk medan den sammanlagda produktionen 1992 var drygt 7 000 ton, varav knappt 6 000 ton avsåg matfrsk. Prövningen enligt ñskeriförordnin gen sker dels för att förhindra spridning av frsksjukdomar, dels för att undvika spridning sådana arter och stammar av som kan utgöra ett hot mot värdefulla vilda bestånd. Ansökan prövning om

Kapitel 11Vattenbruk 107

enligt ñskeriförordningen görs hos länsstyrelsen, fattar beslut i ärendet som och svarar för tillsynen. Fiskeriverket utarbetar föreskrifter och allmänna råd. Ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen görs för att fastställa om ett aktuellt vattenornråde tål den föroreningsbelastning, som ett planerat vattenbruk medför. Ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen ställs till berörd länsstyrelse, vilken beslutar i ärendet. Om länsstyrelsens beslut överklagas kan ärendet hänskjutas till Koncessionsnämnden för miljöskydd. Länsstyrelsen utövar årlig tillsyn enligt miljöskyddslagen. För småskaliga anläggningar där föroreningseffekten bedöms vara av liten omfattning har tillståndsprövningen förenklats. Här gäller s.k. anmälningsplikt. Handläggningen hari allmänhet delegerats till kommunernas miljö- och hälsoskyddsnärnnder eller motsvarande. Även andra författningar än ñskeriförordningen och miljöskyddslagen kan bli aktuella när tillstånd söks för vattenbruk, bl.a. naturvårdslagen strandskydd, vattenlagen, plan- och byggnadslagen, sjötrafrkförordningen, och livsmedelslagen. Den enskilde vattenbrukaren har också att förvissa sig om att samtliga vattenägare accepterar att upplåta aktuellt vattenområde för den planerade odlingen. Generellt kan man säga att vattenbruksaktiviteter där foder tillförs systemet ger en negativ miljöpåverkan. Odling av organismer, som lever på de naturligt tillgängliga näringsämnena har däremot en positiv effekt på vattenmiljön. Verksamhet med negativ miljöpåverkan är odling av fisk och kräftdjur, som bygger på att foder tillförts. Föroreningama består i huvudsak av fosfor, kväve och organiskt material som härrör från ett direkt foderspill eller från organismens nedbrytningsprodukter. Vattenbruket kan även ha en renande effekt på vattnet. Till sådan verksamhet räknas i första hand odling av alger och olika typer av skaldjur musslor, ostron m.m., men det kan också vara extensiv odling av ñsk och lcräftdjur. Den renande effekten består i att organismema lever på den naturliga näringen och att den producerade biomassan tas ut ur systemet vid skörd. Den naturligaste och enklaste sättet att minska miljöbelasmin gen från fiskodling är att förbättra foderutnyttjandet. Utvecklingen går mot foder med bättre balansering av fosfor- och kvävehalter. Vattnet från ñskodling kan även renas med olika typer av mekaniska eller biologiska filter. Det är framför allt sjöar och vattendrag i södra Sverige samt vissa kustområden som är olämpliga för sådan ñskodling som kräver fodertillförsel eftersom dessa vattenområden ofta redan har en hög belastning av näringsärrmen. Det kan också var olämpligt att bedriva vattenbruk i näringsfattiga sjöar i t.ex. Norrland, där vattendraget anses vara värt att bevara som ett naturligt näringsfattigt vatten. Med stöd av plan- och bygglagen samt naturresurslagen kan kommunerna styra hur vattenresursema används och på så sätt ange vissa vattendrag som lämpliga för vattenbruk.

Kapitel I 1 Vattenbruk 108

l1.6.2 Miljökostnader SOU 1993: 103

Liksom i övriga nordiska länder krävs det att odlingsföretaget betalar vissa rniljöavgifter. Utredningen har jämfört de svenska miljökostnadema med de som tillämpas i Norge, Danmark och Finland. För Norge fordras tillstånd för ñskodling. Avgiften för detta ligger på ca 7 500 norska luonor. Vid behov sker uppföljning hos odlaren som denne betalar för. Dessa kostnader kan ligga på mellan 10 000-50 000 norska kronor. Någon miljö- eller tillsynsavgift finns inte. Kostnader för provtagning, analyser m.m. ligger på mellan 10 000 och 50 000 norska kronor. Danmark har inga avgifter för prövning, tillstånd eller tillsyn. Förslag om miljöavgift liknande den svenska remissbehandlas for närvarande. I Danmark finns många odlingar i dammar, vilket medför omfattande vattenprover. Uppgifter om kostnader för provtagning saknas. I Finland är avgiften för tillstånd för en odling upp till 10 ton ca 15 000 mark. Avgiften är maximerad till 50 00 mark. Miljöavgiften för kasseodlingar ligger på ca 100 mark per ton och år. Ingen tillsynsavgift finns. Kostnader för provtagning skiljer sig mellan kasseodling och odling i dammar; 150 mark och år 200 mark och år. För Åland finns ca per ton resp. ca per ton särbestämmelser. För Sverige gäller att ansökan om tillstånd skall innehålla vissa bedörrmingar och undersökningar. För framtagande av dessa kan erfordras konsulthjälp. Därtill skall ansökan om tillståndspliktig verksamhet annonseras, vilken den sökande får betala. För tillståndspliktig verksamhet, dvs. fiskodling med mer än 10 tons årsproduktion, är den årliga tillsynsavgiften 75 krton om tillsynen utövas av länsstyrelsen. Om kommunen utövar tillsynen bestämmer kommunen avgiftens storlek. Kommunförbundet rekommenderar en avgift på 70 lcrton. Till detta kommer en avgift på 8 krton for länsstyrelsens samordning av tillsynsverksamheten. Varje odlare med tillståndspliktig verksamhet skall lämna en särskild miljörapport där bl.a. utsläppen från odlingen redovisas. Kostnaderna för prov och analyser är växlar mellan länen från 0 kr till 20 000 kr, i enstaka fall mer. Utredningen erfar att vid en genomgång av miljökostnadema för vattenbruk i de nordiska länderna, är det svårt att göra rättvisande jämförelser. Så har exempelvis Norges ñskodlingar mycket stor kapacitet. En stor del av de finska odlingarna finns på Åland, där kostnaderna är avsevärt lägre än öv- i riga Finland. I Danmark kommer förmodligen ett nytt system att införas. Genomgången visar dock på att vattenbruket även i övriga nordiska länder har väsentliga miljökostnader. Utöver miljöavgifter finns skillnader i företagsbeskattning, fastighetsbeskattning, arrendeavtal etc. mellan de nordiska länderna. Skillnader på dessa område har utredningen inte jämfört, men dessa skillnader är väl så viktiga att beakta vid en nordisk jämförelse av kostnadsfläget. Det är vidare svårt att gö-

Kapitel 1I Vattenbruk 109

ra en rättvisande jämförelse mellan de nordiska ländernas stöd inom exempel- SOU 1993: 103 vis det regionalpolitiska området. Kostnader for ñskhälsokontroll i Norden redovisas i avsnitt 11.7.

11.7 Fisksjukdomar och hälsokonlroll

Fisksjukdomar Fiskodling innebär alltid en risk för att sjukdomar överförs från odlad till vild fisk. För att skydda särskilt värdefulla Fiskbestånd, dit exempelvis vild lax räknas, ges inte tillstånd till fiskodlingar i samtidigt är reprodukvatten som tions- eller uppväxtområden for lax. Man ger inte heller tillstånd för fisknya odlingar i vattenområden som ligger nära odlingar som behövs for att upprätthålla bestånd av lax. I vatten som exempelvis gränsar till särskilt skyddsvärda områden ges endast tillstånd med speciella villkor, t.ex. att odlingen måste anslutas till ñskhälsokontrollen. smittsamma sjukdomar, orsakas bakterie- och virusinfektioner, som av kan i allmänhet spridas mellan ñskodlingsanläggningar. Spridningen kan exempelvis ske med redskap för hantering av fisk, genom omflyttning av tisk och genom att olika smittämnen förs med strömmande vatten. De virus, bakterier och parasiter som orsakar sjukdom hos fiskar är i allmänhet inte sjukdomsalstrande hos människor eller landlevande djur. Två virussjukdomar, infektiös pankreasnekros IPN och hemorragisk virusseptikemi hos laxñsk VHS, har uppträtt vid några enstaka tillfällen i svenska ñskodlingar. Båda sjukdomarna ingår bland de sjukdomar som omfattas av epizootilagen 1980:369. Jordbruksverket har möjlighet att besluta om t.ex. avlivning och smittrening i besättningar där någon sjukdomarna av har påvisats. Staten kan i viss mån ersätta kostnader som uppkommer till följd av sådant beslut. Vissa sjukdomar är anmälningspliktiga, bl.a. furunkulos, BKD och yersinios. Sanering kan beordras utan ersättning till odlama. Restriktioner för införsel av levande fisk och befruktad rom till landet är en viktig del i skyddet mot smittsamma sjukdomar. För sådan import krävs tillstånd av Jordbruksverket. Fiskeriförordningen föreskriver bl.a. smittav skyddsskäl att utplantering och flyttning av fisk mellan olika vattenområden i landet inte får ske utan tillstånd. Huvudansvaret för smittskyddsarbetet och bekämpningen av smittsamma sjukdomar ligger på Jordbruksverket och Fiskeriverket med Statens Veterinärmedicinska Anstalt SVA som expertorgan. Vid medicinering avgör Statens Livsmedelsverk vilka karenstider som skall gälla for de olika preparat som används för behandling av fisk.

Kapitel I I Vattenbruk 110

F iskhälsan AB

Organiserad hälsokoncroll av odlad fisk har funnits i Sverige sedan 1960talet. Hälsokontroll av odlade kräftor startade däremot först 1989. Fiskhälsan ägs till lika delar av Laxforskningsinstitutet och Vattenbrukarnas Riksförbund. Fiskhälsans uppgift är förebyggande hälsovård i anslutna odlingar, men organisationen har också beredskap för sjukvårdsinsatser. Fiskhälsan erbjuder alla vattenbruksföretag en frivillig anslutning. Förebyggande hälsovård innebär dels att odlaren får råd och hjälp, dels att anslutna odlare bidrar till att bygga upp ett system av kontrollerade avelsstationer och sättñskodlingar så att leverans av rom och fisk kan ske mellan odlingar och for utplanteringar på ett srnittskyddsmässigt säkert sätt.

Hälso- och sjulcvdrdskøstnader för odlad fisk

Här redovisas enbart de frivilligt anslutna fiskodlingsföretagens kostnader för anslutning till ñskhälsoprograrnmet.

Anslutna fiskodlingar delas in i kategorier. Årsavgiften i resp. kategori är

sedan till stor del beroende på det enskilda odlingsföretagets behov av sjukvårdshjälp under säsongen. Grundkostnader kan dock anges till: sättfiskodlingzl0 000-35 000 kronor små matfiskodlingar under 5 ton: 3 600-5 0 kronor medelstora matfiskodlingar 5-50 ton: 5 000-7 000 kronor stora matfiskodlingar över 50 ton: 7 000-25 0O kronor. -

Kostnader för hälsoövervakning

Sverige har anmält om vissa garantier enligt EG-direkliv 9167 för att kunna upprätthålla en hög ambitionsnivå vid skydd mot fisksjukdomar. För att kunna erhålla sådana garantier erfordras hälsoövervalming i form av regelbunden provtagning. Årskostnaden för denna provtagning uppgår till 3 500-5 200 kronor for en kustbaserad odling och 7 200-10 000 kronor för en inlandsbaserad odling. Dessa kostnader är oberoende av storlek på ñskodlingen.

Kostnader för fiskhâlsokontroll i Norden

Finland har ett ñskhälsoprogram som startade 1992. Anslutningen är frivillig och odlingamas kostnader är följande:

Avelsanläggningar 5 000 fmk Sättñskodlingar 2 500 fmk Extensiv darnmodling 500 fmk Mattiskodlingar 500-2 000 fmk

Genom avgiften täcks häften av odlingen kostnader vid fiskhälsokontrollen. Kontrollbesöken av veterinär bekostas av länsstyrelsen.

Kapitel I I Vattenbruk lll

lNorge är huvudprincipen att odlarna betalar kostnaderna. Kontrollen utförs av fylkes- och distriksveterinärer. Vid misstanke om förekomst vissa av smittsamma sjukdomar kan staten dock betala undersökningen. Matfiskodlingar kan anslutas till en frivillig hälsokontroll. Ca 80 % av odlarna är anslutna. .nslutningskostnaden är ca 30 000 norska kronor per år för 10-12 besök. Krav finns för sättfiskanläggningarna att dessa skall vara anslutna till en hälsokontroll. Den årliga kostnaden blir då 30 000-50 0 norska kronor. För mindre anläggningar, sk. kultiveringsanläggningar, med enbart produktion av fisk för lokal utsättning krävs endast ett kontrollbesök om året till kostnad av ca l 000 norska kronor. Danmark har idag en obligatorisk anslutning till ett fiskhälsoprogram med minst två kontrollbesök per år. Kostnaden för denna anslutning är 1 800 danska kronor per år för varje odling oavsett storlek. Odlaren har skyldighet att anmäla förekomst av sjukdom. All sjukdomsbekämpning betalas av odlaren liksom extra undersökningar i samband med export. From. 1994 kommer taxan att höjas till 2 600 danska kronor per år för odling av laxfisk med anledning av ökad provtagning i samband med tillämpningen EG:s direktiv av 9167.

E G-azrektt vet 9107 om ajurhalsoaspekter pa akvakulturprodtmter

Sverige har i EES-förhandlingarna accepterat EG:s direktiv 9167 djurom hälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och varor för vattenbruk. Direktivet träder i kraft nio månader efter EES-avtalets ikraftträdande. Finland, Island och Norge har begärt undantag för levande fisk, men tilllämpar i stället sin nationella lagstiftning och betraktas därmed som tredje land. Situationen för dessa länder skall ses över 1995. Direktivet har tillkommit för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar i samband med en ökad rörlighet av vattenbruksprodukter på den gemensamma marknaden. I en särskild lista finns sjukdomar angivna och vilka arter som är mottagliga. litt land kan ansöka om att bli godkänd zon approved zone, vilket innebär att ett område eller hela landet är fri från listade sjukdomar. Sverige har begärt status som godkänd zon för hela landet. Om ett land har kontrollprogram utöver den grundläggande nivån kan landet erhålla tilläggsgarantier additional guaranties för flyttning av fisk till området. All flyttning av fisk till godkända zoner skall åtföljas av ett flyttdokument. För att erhålla och behålla status av godkänd zon eller tilläggsgarantier krävs ett omfattande provtagningsprogram för alla odlingar.

Svensk tillämpning av EG-direktivet 9167

Jordbruksverket är ansvarig myndighet för tillämpningen av direktivet. Jordbruksverket har erhållit tio miljoner kronor för förra budgetåret och lika mycket för innevarande budgetår för genomförande av själva ansökan om god-

Kapitel 1I Vattenbruk 112

känd zon med den tillhörande provtagning behöver göras inom hela som djurhälsovårdsområdet inkl. fisk. Fiskhälsan AB har fått i uppdrag av Jordbruksverket att genomföra kontrollprogam för odlad fisk. Kostnaderna för stan och drift av programmet beräknas till 1,5 miljoner kronor.

11.8 Forskning och utvecklingsverksamhet på

vattenbrukets område Skogs- och jordbrukets forskningsråds SJFR och Fiskeriverket svarar tillför ett sammanhållet forskningsprogram fiskets område. I kap. sammans 16 beskrivs detta närmare. Inom vattenbrukets FoU-verksamhetmedverkar en rad olika institutioner och myndigheter SJFR:s ansvar är bl.a. att stödja forskning rörande odling av fisk, skaldjur och alger samt att svara för en samordning av FoU-verksamheten. Fiskeriverkets FoU-insatser är framför allt riktade mot kombinationen fiskodling Fiskevård. Verkets försöksstation i Kälarne utgör också en resurs for utvecklingsarbetet inom matñskodlingen genom att möjligheter där finns att driva större avelsprojekt. Utöver avelsprojekt på röding och regnbåge, som utförs i samarbete med vattenbruksinstitutionen vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå SLU, pågår följande FoU-arbete vid stationen i Kälarne: Bevarande av genetiska resurser hos stammar i odling - Utveckling av djupfrysningsteknik för upprättande av genbank - Ekologisk karaktärisering av stammar. - Vid anläggningen i Älvkarleby drivs försöks- och utvecklingsarbete, främst kring odling och utsättning av havsöring, samt odlingen effekter på öringens livsmönster. Institutionen för vattenbruk vid SLU verksamhet bl.a. kring följande frågor: - Lax- resp. rödingforskning Utveckling av ny teknik för beteendestudier av fisk - Avelsarbete och genetiska studier på aner inom vattenbruk - Miljöaspekter på ñskodling - Födointag och foderutnyttjande inom intensiv ñskodlin g - Alternativ odling, utveckling av extensivt vattenbruk - Livsmedelsforskning. - Inom Laxforskningsinstitutets LFI ram insamlas och bearbetas märknin gsdata av lax och havsöring i havet. Personal från LFI används också som experter inom Internationella havsforskningsrådet ICES. Vidare bedriver LFI forskning kring laxekologi och laxgenetik, odlingsrelaterade fisksjukdomar m.m. Stiftelsen Vattenbruksutvecklings mål är att främja utvecklingen av vattenbruket i Norrland genom att samordna utvecklingsresurser och föra ut nya rön och erfarenheter till praktisk användning i företagen. Stiftelsen administreras av institutionen för vattenbruk vid SLU i Umeå.

Kapitel 11Vattenbruk 113

Fisket som företag

12.1 Inledning

I detta kapitel har ett antal aspekter på fiskeforetaget ur ett företagsperspektiv samlats. I avsnitt 12.2 sammanfattas några av de viktigare ekonomiska problemen inom näringen, bl.a. den låga infiskningen av i första hand torsk, avsättningsproblemen för sill, skuldsättning och kapitalkosnader, investeringsvilja, Soliditet samt något effekterna av den svenska kronans depreciering om hösten 1992. Det ekonomiska stödet till fisket sammanfattas i avsnitt 12.3 där också Fiskeriverkets riktlinjer för stödgivningen under innevarande budgetår redovisas. Avslutningsvis l2.4 görs en genomgång av några viktigare moment i företagsbeskattningen liksom de förändringar som under hösten 1993 foreslagits av regeringen.

12.2 Ekonomiska problem inom fiskerinäringen nuläge

- 12.2.1 Allmänt Den svenska fiskerinäringen befinner sig för närvarande i en svår ekonomisk situation. Beståndet torsk i Östersjön är svagt till följd bl.a. otillräckligt av av saltvatteninflöde från Västerhavet under en lång period, hårt fisketryck och

störningar i miljön. Östersjötorsken är den viktigaste enskilda arten för det

svenska yrkesñsket. Den svarade 1991 för ca 40 % av yrkesfiskets samlade

inkomster. Bristen torsk i Östersjön har medfört att detta fiske i många fall

blivit företagsekonomiskt olönsamt. Möjligheterna att övergå till annat fiske är begränsade, eftersom fisket efter de flesta kommersiella arterna är kvoterat. Bestånden av sill och strömming är goda, men marknaden för dessa arter är fortsatt svag. Den ekonomiska krisen har bl.a. bidragit till att ett tiotal större, moderna fartyg sålts till utlandet under 1993. Flera av fartygen är byggda i slutet av 1980-talet med produktionskostnader på ca 10 miljoner kronor. Vid försäljningarna har priset understigit hälften av produktionskostnaden. Förlustema har drabbat företagen själva, bankerna och staten. Hårdast drabbade är de fiskeföretag under den senaste sexårsperioden gjort stora investeringar. som De minskade landningarna torsk från Östersjön har även skapat proav blem för de företag har specialiserat sig på beredning av torsk. För närsom varande har ett flertal dessa företag ställt in betalningarna eller försatts i av konkurs. Företag som arbetar med beredning av sill har avsättningsproblem, bl.a. till följd av EG:s tullar.

Kapitel 12 Fisket som företag 115

Statens förluster på grund av att fiskeföretag och beredningsföretag kommit på obestånd har under de senaste åren ökat lcraftigt. Statens totala nettoutgift för budgetåret 199293, efter avdrag för inbetalda garantibelopp och garantiavgifter, är 12,2 miljoner kronor. Motsvarande belopp för perioden 198788 till 199192 vari genomsnitt ca 0,5 miljoner kronor. Internationella överenskommelser medför att det fr.o.m. 1 januari 1994 inte längre möjligt att stödja fisket generella pristilllägg. Denna genom typ av stöd har huvudsak lämnats för sillströmming. i Prisregleringens avskaffande innebär att förutsättningarna för fiske ändras radikalt, framför allt för fiskeföretagen på syd- och ostkusten. Fiskerinäringens situation påverkas även av ontläggningen den generelav la näringspolitiken. Konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas och politiken inriktas på att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige.

l2.2.2 Infiskning

Det totala fångstvärdet i det svenska fisket uppgick det första halvåret 1991 till 491 miljoner kronor, vilket kan jämföras rrnzd 345 miljoner kronor under motsvarande period 1993. Fångstvärdet har sålunda minskat med 146 miljoner kronor eller 30 % på två år. Enbart torskfisket har minskat med drygt 206 miljoner kronor. Minskningi Östersjön har varit proportionellt eftersom del fartyg en större, en har kompenserat ett minskat fiske i Östersjön med ökat fiske i Västerhavet. På ett grund av nedgången i torskfisket har även viss övergång till annat fiske en skett. Industriñsket är det fiske som ökat mest. Av nedanstående tabell framgår förändringen avseende fångstvärde hos vissa fiskslag. Uppgifterna är preliminära.

Tabell Fångstvärde hos vissa fiskslag första halvåret 1991 1993 resp. Fiskslag Värde 1991, Värde 1993, Förändring

Fiskeansträngningen fångst per timme har för torskfisket i Östersjön ökat kraftigt de senaste åren. Enligt Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium var ansträngningen för att fånga en given kvantitet torsk dubbelt så stor 1992 som 1991. Den ökade fiskeansträngningen medför ökade driftskostnader. Hur stora dessa kostnader är emellertid svårt att bedöma.

Kapitel 12 Fisket som företag 116

Prisutvecklingen för de olika fiskslagen har varit varierande. För torsk kan totalt noteras en prisminskning på 1 % om man jämför första halvåret 1993 med första halvåret 1991. Den relativt svaga nedgången beror på att proportiomellan östersjötorsk och västerhavstorsk har förändrats. Av tradition är nerna priserna högre för västerhavstorsk. Om den torsk som sålts västkustens auktioner räknas bort blir prisfallet torsk ca 8 %. För sill till konsumtion kan noteras en prisökning på ca 20 % under perioden. Priserna på foderfisk har ökat i storleksordningen 35-40 %. För kokt räka har priserna varit relativt stabila. För havslcräfta har en prisminskning på runt 20 % under första halvåret 1993, jämfört med första halvåret 1991. Den totala fångsten under första halvåret 1993 multiplicerad med de priser som gällde 1991 ger ett fångstvärde på ca 310 miljoner kronor. Det faktiska fångstvärdet 1993 uppgick emellertid till ca 345 miljoner kronor, dvs. en ökning med totalt 35 miljoner kronor. Om hänsyn tas till inflationen skall ökca

ningen minskas med 15 miljoner kronor. Ökningen beror till viss del på att

ca landningama i Danmark har ökat och att den svenska kronan har sjunkit i värde jämfört med den danska.

12.2.3 Prisregleringsavgiftens avveckling Som nämnts har prisökning skett för de kvantiteter sill som levererats ovan en till konsumtion. Situationen för sillfisket kommer dock att förändras radikalt i och med att det statliga prisstödet avvecklas från den 1 januari 1994. Det totala fångstvärdet för sill under perioden den 1 juli 1992 till den 30 juni 1993 uppgick till 122 miljoner kronor. Det totala pristillägget uppca period till 45,5 miljoner kronor. Pristillägget utgjorde gick under samma ca sålunda 27 % sillfiskamas totala inkomst från sillñske. Detta innebär emelav lertid inte att fiskarens totala inkomst automatiskt kommer att minska med 27 % efter den 1 januari 1994. Pristilläggets betydelse varierar mellan kuststräckoma. Som exempel kan nämnas att på ostkusten var det genomsnittliga förstahandspriset på sill efter avdrag för och lådor under 199293 ca 1:50 krkg. Prisstödet uppgick till samma belopp. På sydkusten var det genomsnittliga priset ca 0:85 krkg och piistillägget 1:20 krkg. På västkusten var motsvarande siffror 1:30 krkg ca resp. 1:00 lcrkg i pristillägg. Ett alternativen till ett sillfiske är en övergång till ett industrifiske. Fångsav terna i detta fiske ökade under det första halvåret 1993 ökat med 74,9 miljoner kronor jämfört med det första halvåret 1991. Skiappriset äri dag ca 0:61 krkg. För att få lönsamhet i detta fiske krävs mycket stora volymer, dvs. fartyg med stor lastkapacitet. Enligt ñskeloggböckerna nästan 80 % de fartyg som fiskade för industriellt ändamål i var av februari 1993 längre än 30 meter. Mot denna bakgrund torde det vara svårt för mindre fartyg att lönsamt bedriva industriñske.

Kapitel 12 Fisket som företag 117

12.2.4 Deprecieringseffekt

Deprecieringseffekten på det totala fångstvärdet 1993 kan uppskattas till ca 32 miljoner kronor. Effekten har beräknats genom att multiplicera fångstvärdet av utlandslandningama med den procentuella valutaförsämringen. Detta fångstvärde uppgick under det första halvåret 1993 till ca 113 miljoner kronor. Den svenska kronan har sedan 1991 fallit med ca 27 öre i förhållande till den danska kronan, vilket innebär en vändeminskning på ca 29 %. Som en följd av att den svenska kronan har sjunkit i värde har fisket drabbats av kursförluster lån i utländsk valuta. Med hjälp uppgifter från någav ra banker har den totala utlåningen i utländsk valuta till fiskeföretag kunnat uppskattas till motsvarande ca 150 miljoner kronor. De totala kursförlustema kan då uppskattas till drygt 40 miljoner kronor. Kursförlustema har drabbat ñskeföretagen olika hårt beroende på hur stor del av inkomsterna som varit i utländsk valuta. De ñskeföretag tagit lån i som danska kronor och samtidigt landat hela sin fångst i Danmark, och därmed fått betalt i samma valuta som lånet, hari princip ingen kursförlust. Vissa banker har enbart lämnat lån i utländsk valuta om fiskeföretaget bedömts få inkomster i samma valuta. Vissa fiskeföretag har lockats låga räntor och av tagit lån i utländsk valuta även om inkomsterna enbart varit i svenska kronor. Det höga ränteläget under hösten 1992 medförde ökade kostnader för fiskeföretagen. Det är svårt att beräkna dessa kostnader. Utifrån uppgifter från några banker kan bankernas totala utlåning till fiskeföretag uppskattas till ca 750 miljoner kronor.

l2.2.5 Skuldsättning och kapitalkostnad Enligt förordningen SFS 1992:284 tillfälliga stödåtgärder till vissa om yrkesñskare kan särskilt skuldsatta fiskeföretag, som drabbats av tillfällig in-

komstsänkning till följd av nedgången i torskñsket i Östersjön, ansöka

om amonerings- och räntefrihet för ñskerilån, fiskberedningslån eller garantilån. Stöd enligt förordningen om tillfälligt stöd kan regeringsbeslut i oktogenom ber 1993 även ges under 1994 till fiskeföretag direkt eller indirekt drabsom bats av nedgången i torskñsket. Sammanlagt 134 ansökningar inkom under oktober-december 1992, varav ca 70 % avsåg skepp. Två tredjedelar av ansökningarna kom från Blekinge, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län. Sökandena lämnade i ansökningarna uppgift om bl.a. fiskerilån, avskrivningslån, banklån och räntor. Uppgifterna ur ansökningarna har ställts för att bild samman ge en av skuldbörda och kapitalkostnad för fartyg i denna del av ñskeflottan. Utredningen gör bedömningen att uppgifterna torde någorlunda rättvisande ge en bild av förhållandena i den svenska fiskeflottan.

Kapitel 12 Fisket som företag 118

Fiskerilân SOU 1993: 103

Den totala summan av sökandenas ñskerilån uppgick till ca 90 miljoner kro- Skeppen hade i genomsnitt ñskerilån på 860 000 kronor, medan båtarnor. ca na i genomsnitt hade drygt 220 00 kronor i ñskerilån.

Tabell Ansökan om ñskerilån 1992 Antal Totalt Genomsnittligt sökande fiskerilån fiskerilån Båtax4l 9 mkr 22200016 Skepp 93 80,0 mkr 860 000 kr Totalt 134 89,1 mkr 665 000 kr

Mer än 90 % av båtarna hade fiskerilån under 500 000 kronor. Ingen båt hade ñskerilån över 1,5 miljoner kronor. Av skeppen hade drygt 50 % tiskerilån på till 1 miljon kronor. Ungefär 40 % hade lån på mellan 1 och 1,5 miljoupp kronor och resterande skepp hade tiskerilån överstigande 1,5 miljoner kroner nor 1,5-2,5 miljoner kronor.

Totala skulder Den totala skulden för de sökande, dvs. summan av fiskerilån, avskrivningslån och banklån inklusive garantilån och utnyttjad checkkredit, uppgick till nästan 319 miljoner kronor. Skeppen hade i genomsnitt ca 3,2 miljoner kroi total skuld, medan båtarnas totala skuld i genomsnitt låg runt nor 510 0 kronor.

Tabell 3. De sökandes totala skulder Antal Total skuld Genomsnittlig sökande - skuld Båtar 41 20,9 mkr j 510 000 kr Skepp 93 297,8 mkr 3 202 000 kr Totalt 134 318,7 mkr 2 378 000 kr

Nästan 70 % båtarna hade totala skulder som understeg 500 000 kronor, av knappt 30 % hade skulder på mellan 500 000 kronor och 1 miljon kronor. Endast några få båtar hade totala skulder på mer än l miljon kronor. Av skeppen hade 40 % totala skulder upp till 2 miljoner kronor, 45 % hade skulder ca på från 2 och upp till 6 miljoner kronor medan resterande skepp hade skulder på mer än 6 miljoner kronor totalt 6-9 miljoner kronor.

Räntekostnader Den sammanslagna räntekostnaden för de sökande uppgick till nästan 30 miljoner kronor. Den genomsnittliga årliga räntekostnaden var för skeppen ca 300 000 kronor och För båtarna ca 45 00 kronor.

Kapitel 12 Fisket företag 119 som

Tabell De sökandes räntekostnader Antal Total ränte- Genomsnittlig sökande kostnad räntekostnad Båtar 41 1 mkr 46 000 kr Skepp 93 27,6 mkr 297 00 kr Totalt 134 29,5 mkr 220 000 kr

Ungefär 95 % av båtarna hade årliga räntekostnader understigande 100000100nor. Omkring 35 % av skeppen hade räntor på under 100 00 kronor, nästan 30 % hade räntor på från 100 000 kronor och till 300 000 kronor, 25 % upp hade räntor på mellan 300 00 kronor och 600 000 kronor medan resterande skepp hade årliga räntekostnader på 600 00 kronor eller mer 600 O0 kronor-1,5 miljoner kr.

12.2.5 Investeringsvilja

För att ge en uppfattning investeringsviljan inom fiskerinäringen har om en sammanställning gjorts av uppgifter om det sammanlagda investeringsbelopp i ansökningarna om statligt stöd under perioden 1987-1992. Stöd i form av ñskerilån, statsbidrag avskiivningslån och lånegazantier har utgått till rationaliseringsinvesteringar i skepp och båtar, förvärv av nya eller begagnade båtar samt förvärv av nya eller begagnade skepp. Många investeringar inom fisket har dock gjorts och görs fortfarande utan nämnda former av statligt stöd, varför nedanstående redovisning inte är heltäckande. Även uppgifter ur ansökningar inte bifallits ingår i sammanställningen. som Det är inte känt om någonnågra investeringarna ändå har genomförts. av Tabellenmanedan visar det totala investeringsbeloppet 1987-1992 fördelat på olika typer av investeringar, dels den procentuella fördelningen, dels de

årliga investerin i fast penningvärde.

Tabell Investeringsbelopp inom fiskerinäringen 1987-1992, % Typ av investering 1987 1988 1989 1990 1991 1992

investeringsbelopp, löpnade priser, tkr 223156 230106 178962 152830 187094 143 141

Kapitel 12 Fisker som företag 120

Tabell Investeringsbelopp inom fiskerinäringen 1987-1992, mkr i 1992 års penningsvärde Typ av investering 1937 1988 1989 1990 1991

Av tabellerna ovan framgår att det skett en markant omsvängning i typ av investering under perioden 1987 till 1992. Intresset för att köpa nya eller begagnade skepp har sjunkit drastiskt; från 83 % av det totala investeringsbeloppet 1987 till 37 % 1992. I absoluta tal innebär det i 1992 års penningvärde en minskning från 256 miljoner kronor till 53 miljoner kronor. Intresset for att köpa nya skepp mer än halverade mellan 1989 och 1990. Den dramatiska minskningen av intresset för att köpa begagnade skepp inträffade mellan 1991 och 1992. Köp av nya eller begagnade båtar har under i stort sett hela perioden legat mellan 7 och 9 % av det totala investeringsbeloppet. I absoluta tal i 1992 års penningvärde innebär det en minskning från runt 24 miljon kronor till drygt 9 miljonjer kronor. . Tyngdpunkten i ansökningarna har helt förskjutits mot rationaliseringsåtgärder. Från att 9 % av investeringsbeloppet avsåg denna typ av investeringar har den ökat till 56 % 1992. Från 1989 till 1990 skedde den första drastiska ökningen; från 13 % till 38 %. Nästa drastiska ökning inträffade mellan 1991 och 1992 då andelen ökade från 35 % till 56 %. Även i absluta tal 1992 års penningvärde är ökningen kraftig. 1987 avsåg ca 30 miljoner kronor xationaliseringsåtgärder medan 79 miljoner kronor avsåg denna typ av åtgärder 1992. Det totala investeringsbeloppet i ansökningarna har minskat från ca 223 miljoner kronor 1987 till 141 miljoner kronor 1992, en minskning på mer än 80 miljoner kronor. Omräknat till 1992 års penningvärde blir minskningen ännu större, från motsvarande drygt 310 miljoner kronor 1987 till 141 miljoner kronor 1992, dvs. mer än en halvering.

Tabell Totala investeringsbelopp i löpande och fasta priser

12.2.6 Soliditet

Det har varit utredningens målsättning att göra räkenskapsanalys för nären att mare belysa fiskeföretagens problem. Analysen avsåg att beskriva följande aspekter på de undersökta företagen. Soliditeten, dvs företagets kapitalstyrka - och därmed dess förmåga att överleva förluster. Lönsamheten, dvs om företaget drivs med vinst eller förlust. - -Finansieringen, dvs hur företaget anskaffat kapital och hur använt man det. Det kan konstateras att en räkenskapsanalys jämför olika som typen av fisken, olika fartygsstorlekar och olika kuststräckor inte har varit möjlig att göra utifrån det material som har stått till utredningens förfogande. I ett avseende har dock studien gett ett tillräckligt entydigt resultat för att det skall vara möjligt att generalisera till den svenska ñsketlottan i dess helhet, nämligen beträffande soliditeten. Soliditeten är ett mått på företagets förmåga att klara förlustperioder. Det viktigaste måttet på ett företags soliditet är det egna kapitalets andel det av totala kapitalet. Ett företag med relativt stor andel eget kapital har bättre förutsättningar att möta konjunktumedgångar och branschkriser företag med ett en liten andel eget kapital. Studien bygger på sammanlagt 37 ftskefartyg; 19 skepp och 18 båtar. Av dessa 37 fartyg uppvisar 21 företag ett negativt eget kapital, vilket innebär att företagets egna kapital till följd Lex. upprepade förluster är förbrukat. Föreav taget har en fordran på ägarenägarna i stället för det normala, är skuld som en genom att ägaren satt in kapital i företaget, när verksamheten startade. Till detta kommer 8 företag med ett eget kapital på mellan 20 000 och 60 000 kronor. I några fall rör det sig om företag med balansomslutning på flera miljoner en kronor. Av de 37 undersökta ñskefartygen har således 29 stycken eller nästan 80 % mycket dålig soliditet. Enligt utredningens bedömning bör bilden vara likartad för den svenska fiskeflottan i dessa helhet.

12.3 Ekonomiskt stöd till fisket

l2.3.l Bakgrund

Det ekonomiska stödet till fisket har huvudsakligen utgått via Jordbruksdepartementets huvudtitel i statsbudgeten samt via prisregleringssystemet . I nedanstående tabell redovisas några viktigare stöd till yrkesfisket under budgetåren 198283-199293. Stöd har även utgått till beredningsindusuin i form av lån och lånegarantier.

Kapitel 12 Fisket som företag 122

Tabell Beviljat stöd till fisket, mkr i löpande priser Fiskerilån Lånegaranti Förlustervid statsbidrag Skrolningslånegarantier avskrivnings- premier lån

Förluster beviljadelánegarantierochñskerilánefteravdragför inbetalningarsom hänförsigtill tidigareinfriadegarantiåtaganden ochIanegamntiavgifter.

Under perioden 198283-198687 beviljades frskerilån huvudsakligen för förvärv av nya skepp. Fr.o.m. budgetåret 198788 är det förvärv av begagnade skepp som har dominerat användningen av ñskerilånen. De två senaste åren 199192 och 199293 har dock lånen främst avsett teknisk utrustning. Jämför avsnittet 12.2.5 Investeringsviljan. Lånegaranti har i huvudsak beviljats för inköp av nya och begagnade skepp. Statens kreditförluster har ökat kraftigt det senaste året och uppgick till for budgetåret 199293 till 12,2 miljoner kronor. Budgetåret 198283 avsåg beviljade statsbidrag till största delen bidrag till ändrad fångstinriktnfng och då främst investeringar i torskrensningsmaskiner. Under budgetåren 198384-198889 kom bidrag i huvudsak att lämnas till förvärv av nybyggda fartyg. Under åren 198990 och 199091 avsåg 2,4 miljoner kronor per år bidrag till inköp av räddningsdräkter. Under budgetåret 199293 lämnades 5 miljoner kronor i bidrag till investeringar som syftar till att höja kvaliteten på fisk. Under budgetåren 199192 och 199293 lämnades 0,8 miljoner kronor resp. 11,5 miljoner kronor i bidrag på grund av havsfiskeförbud. Av 11,5 miljoner kronor 199293 avsåg 11 miljoner kronor torskñskestoppet i

Östersjön april-juli 1993.

Under budgetåren 199192 och 199293 har ett särskilt ostkuststöd utgått med 3,3 miljoner kronor för budgetår. År 199192 användes stödet resp. främst till kvalitetshöjande åtgärder. År 199293 har stödet främst gått till skrotning av fiskefartyg.

12.3.2 Nuvarande ram för det ekonomiska stödet

De anslag under Jordbruksdepartementets huvudtitel D. Fiske som huvudsakligen rör yrkesfrsket och fiskerinäringen i övrigt är under treårsperioden 199394-199596:

Kapitel 12 Fisket som företag 123

D2.Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 4 084 tkr SOU 1993: 103 D3.Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag 26 391 tkr D4.Regionalt stöd till fisket, förslagsanslag 5 000 tkr D5.Ersättning för intrång i enskild fiskerätt, förslagsansl. l 00 tkr D6.Bidrag till ñskevård, reservationsanslag 3 612 tkr

Anslaget D3. Särskilda insatser för fisket fördelar sig enligt följande. Isbrytarhjälp fiskarbefolkningen, förslagsvis 1 tkr 2. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsvis 1 tkr 3. Kontroll på fiskets område 1 500 tkr 4. Bidrag till fiskets rationalisering, förslagsvis 15 000 tkr 5. Bidrag vid stillaliggande med ñskefartyg, förslagsvis 7 889 tkr 6. Till regeringens disposition 2 00 tkr

12.3.3 Fiskeriverkets riktlinjer för lämnande ekonomiskt av stöd budgetåret 199394

Fiskeriverket har inom en medelsram på 15,0 miljoner kronor anslag D anslagspost 4 att fördela rationaliseringsstöd till olika ändamål. Följande riktlinjer för stödgivningen under innevarande budgetår har antagits av Fiskeriverket: Förvärv av nybyggt fiskeskepp med högst 25 % investeringskostav naden och högst 1,5 miljoner kronor. Förvärv av begagnat med högst 20 % investeringskostav naden och högst 0,8 miljoner kronor. Särskilda villkor avseende bl.a. ålder gäller för att bidrag skall medges. Ett annat villkor är att förvärvet skall leda till att fiskeflottan rationaliseras. Förvärv av nybyggd fiskebåt med högst 30 % investeringskostnaden av och högst 0,5 miljoner kronor. Inköp av utrustning, inköp av insjöfiskeredskap och vid ombyggnad av fiskefartyg med högst 20 % investeringskostnaden och högst 0,6 miljoner av kronor. Särskilda villkor avseende ålder gäller för bidrag till ombyggnad och bidrag till fartygsanknuten utrustning. Bidag till .säkerhetsutrustning livräddningsflotte, brandskyddsutrustning och överlevnadsdräkt får lämnas med högst 50% av investeringskostnaden. Bidrag till investeringar i ny utrustning och nya redskap pilotprojekt som inte prövats tidigare inom svenskt fiske får lämnas med högst 50 % av investeringskostnaden. Bidrag till uppförande av mindre anläggning för beredning av fisk, om verksamheten skall bedrivas i kombination med yrkesfiske, får lämnas med högst 30 % av investeringskostnaden och högst 0,2 miljoner kronor. Skrotningsbidrag får lämnas enligt följande: Fartyg vars skrov är 34 år och yngre: högst 4 000 krBRT -

Kapitel 12 Fisket som företag 124

Fartyg vars skrov av 35-45 år: 3 500 krBRT - Fartyg var skrov är 46 år och äldre: högst 3 000 lcrBRT - Skrotningsbidrag får inte lämnas till fartyg vars skrov är kortare än 10 meter. För att erhålla maxbeloppet skall skrotningen ingå i en kedja där det sker en förnyelse och rationalisering av ñskeflottan. St0rmskadeskyddutgår om ett fast ñskeredskap som används för laxeller ålñske skadats eller förlorats i samband med storm. Bidrag lämnas med högst 60 % av skadan eller förlusten.

12.4 skattefrågor

l2.4.l Ändrad företagsbeskattning

Bakgrund

Beslut om att genmomföra en genomgripande skatterefonn fattades 1989- 1990. Det system for företagsbeskattning som gällde fore reformen karakteriserades av en hög formell skattesats, kompletterat med ett flertal reserverin gsmöjligheter. Det nya skattesystemet, som tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering, innebär grundläggande förändringar. De olika reserveringsmöjlighetema ersattes av en mer begränsad, enhetlig skatteutjämningsreserven, den s.k. reserv surven. Samtidigt sänktes skattesatsen för bolag till 30 %. I syfte att komplettera det nya skattesystemet har flera utredningar tillsatts. I Finansdepartementets promemoria Ds 1993:28 Beskattning av enskild näringsverksamhet m.m. redovisas ett sammanhållet förslag till beskattning av enskild näringsverksamhet och aktiebolag. Regeringen avser att lägga proposition i frågan under hösten. Lagrådsrernissen överlämnades till lagrådet den 30 september. De nya reglerna föreslås gälla den 1 januari 1994. I lagrådsremissen redovisar regeringen några viktigare nyheter inom företagsbeskattnin gen. Dessa kommer att behandlas i det följande.

Neutral företagsbeskattning

Huvuddelen av de nya reglerna syftar till att en näringsidkare i princip skall få samma skattemässiga behandling oavsett om han driver sin verksamhet i form av aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma.

Räntdördelning

När inkomsten av en näringsverksamhet skall beräknas får avdrag göras för räntan på det egna kapitalet. Ett belopp motsvarande avdraget redovisas då som inkomst av kapital positiv räntefordelnin g. Är det egna kapitalet negativt beräknas i stället ett tillägg till inkomsten av näringsverksarnheten. Ett belopp motsvarande detta tillägg får då dras av från inkomst av kapital negativ räntefördelning.

Kapitel 12 Fisket som företag 125

Har näringsidkaren ett negativt kapital, när de nya reglerna börjar tilläm- SOU 1993: 103 skall kapitalet ändå noll kronor. Året därpå ökas kapitalet på pas, anses vara med det negativa beloppet. Förslaget i lagrådsremissen innebär bl.a. att avkastningen av kapital i enmansaktiebolag enkelbeskattas oavsett om kapitalet skjutits till som eget kapital eller om det lånats in i bolaget. Positiv räntefördelning ger den enskilde näringsidkaren möjlighet att avkastning på kapital beskattad på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för ägare till enmansaktiebolag. Denna förändring bedöms vara mycket positivt för fiskeföretagen såväl som för övriga företag. Underlag för räntefördelningen är skillnaden mellan tillgångar och skulder vid utgången av närmast föregående beskattningsår dvs. vid beskattningsårets början. Som skuld torde även avsättning i fartygsfond räknas, även om detta inte specifikt angivits. Har ett ñskefartyg sålts och avsättning gjorts till fartygsfond i det tidigare skattesystemet, varefter ett nytt fartyg anskaffas, t.ex. under 1994, innebär detta att räntefördelningen, räknad per den 3112 1993, påverkats av fartygsfonden. Hade beräkning av räntefördelnin i gen stället gjorts per den 3112 1994, dvs. vid beskattningsårets utgång, skulle underlaget kunnat bli högre genom att fanygsfonden inte längre finns kvar. Ett större belopp hade då kunnat beskattas som inkomst kapital i stället för av som inkomst av näringsverksamhet. För fiskeföretag som har fartygsfond skulle det vara värdefullt om fördelningsunderlaget fick beräknas vid beskattningsårets utgång i stället för, som i förslaget, vid beskattningsårets ingång. Oavsett om en sådan ändring kan komma till stånd eller är dock de nya reglerna om räntefordelning en positiv förändring for fiskeföretagen, liksom for övriga företag.

Expansionsmedel

Enskilda näringsidkare ges möjlighet att fondera vinstmedel i verksamheten. De fonderade medlen enkelbeskattas och kan användas för expansion av verksamheten utan ytterligare beskattning. På expansionsmedel utgår en särskild statlig inkomstskatt om 28 %. En minskning av expansionsmedel beskattas som vanlig inkomst av näringsverksamhet och beläggs med egenavgifter eller särskild löneskatt. Samtidigt återbetalas expansionsmedelsskatten. Expansionsmedlen avser delägare i handelsbolag och inte bolaget självt. I övrigt gäller samma regler som för enskild näringsidkare. Den möjlighet som expansionsmedlen innebär, dvs att finansiera en expansion av verksamheten med lågbeskattade vinstmedel, är en positiv nyhet för ñskeföretagen, såväl som för övriga företag. En intressant fråga är om de nya reglerna om expansionsmedel kan fylla motsvarande funktion som de avskaffade reglerna om fartygsfonder för fiskeföretagen. Fartygsfondema innebar i princip att intäkten från en fartygs-försäljning fick fonderas i avvaktan på anskaffning av ett nytt fartyg. Vid en försäljning

Kapitel 12 Fisket som företag 126

av ett fiskefartyg, efter det att de nya reglerna trätt i kraft, kommer visserligen avdrag att kunna göras för ökning av expansionsmedel samt för avsättning till periodiseringsfonder se nedan, men avdragavsättnin g kommer knappast att uppgå till 100 % vilket fartygsfondema innebar. Det är dessutom viktigt att notera att expansionsmedel är beskattade vinstmedel, dvs. den statliga expansionsmedelsskatten på 28 % skall alltid betalas vid ökning av expansionsmedlen. En avsättning till periodiseringsfond skall dessutom återforas till beskatt-

ning i framtiden se nedan. De nya reserveringsmöjlighetema utgör därför

inte ett heltäckande alternativ till de avskaffade fartygsfondema

Periodiseringsfonder och skatteutjáänningsreserven

Skatteutjämningsreserven surven avskaffas enligt förslaget och all-

en ny män reserveringsmöjlighet periodiseringsfonder införs. Dessa fonder är - så utformade att de ger en möjlighet till förlustutjänuiing bakåti tiden, liknande den möjlighet som surven ger. Näringsidkare som gjort avsättning till periodiseringsfond får göra avdrag för avsättningen vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Avdraget får uppgå till högst 25 % av årets inkomst. Näringsidkaren kan disponera fonden efter eget bestämmande, t.ex. för att balansera avskrivning nyförvärav vade tillgångar, täcka en förlust eller redovisa en jämn vinstnivå. Varje fondavsättning måste dock ha återförts till beskattning senast det femte året efter det att avdraget gjorts. En särskild fråga är om ett system med periodiseringsfonder bör kompletteras med en möjlighet till nuvärdesavskrivning. I lagrådsremissen sägs att frågan bör beredas ytterligare, bl.a. med hänsyn till de gynnsamma effekter på likviditeten, som en möjlighet till nuvärdesavslaivning innebär för företagen. Nuvärdesavskrivning innebär att ett engångsavdrag görs vid taxeringen, motsvarande nuvärdet på ca 70-80 % av anskaffningen. För ñskeföretag kan det vara av vikt att notera att det skulle krävas en anskaffning ett nytt av fartyg under samma är som försäljningen av det gamla fiskefartyget skett. Någon form av ersättningsfond skulle stimulera risktagande och investeringsvilja inom fiskerinäringen. Det är tveksamt huruvida förslagen om periodiseringsfonder och expansionsmedel är tillräckliga i detta avseende. En möjlighet är att förslaget till ny lag om ersättningsfonder ändras så att lagen även omfattar försäljning av ñskefartyg. Om systemet med periodiseringsfonder kompletteras med nuvärdesavskrivning skulle detta kunna vara ett alternativ. Reglerna för nuvärdesavskrivning skulle dock behöva justeras så att ñskeforetag får 3-6 år på sig att anskaffa ett nytt fartyg.

F arrygsfo nder Lagen fartygsfond upphörde gälla fr.o.m. 1992 års taxering. Återförom att ingen av fonder, som inte utnyttjats, kan bli ett stort problem for de fiskeforetag som drabbas genom att effektivbeskattning skall gälla vid återforing. Ett

Kapitel 12 Fisket som företag 127

undamöjande av effektivbeskattrtingen eller någon form lättnad iregannan av lema för återföring av fartygsfond skulle ha stor betydelse för de fiskeföretag som har gjort avsättning.

K ttningsrätt mot inkomst av tjänst

Underskott av aktiv näringsverksamhet skall få kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Om verksamheten övertagits från någon närstående medges avdrag endast om denne varit berättigad till avdrag om han själv fortsatt att driva sin verksamhet. Avdrag medges inte om den skattskyldige under en femårsperiod före den nya verksamhetens start bedrivit likartad verksamhet. Reglerna har utformats med tanke på att avdraget syftar till att stimulera nyföretagande. För fiskets del skulle det vara av stort värde om avdrag kunde tillåtas fullt ut dvs. under fem år, även om verksamheten övertagits från närstående. Av tradition går ñskeföretag oftast iarv inom familjen och förslaget till begränsningar i kvittningsrätten skulle få till resultat att generationsväxlingar försvåras.

l2.4.2 Avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfiskare

Yrkesñskare har enligt 23 § kommunalskattelagen rätt till avdrag för ökade levnadsornkostnader vid fiske utom hemorten. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten. Enligt Riksskatteverkets rekommendationer bör avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfiskare medges med 75 lcr per dag. Schablonbeloppet kan frångås om det kan visas att den faktiska ökningen i levnadsomkostnaden varit högre. Yrkas högre avdrag än schablonbeloppet bör utgifterna styrkas.

Kapitel 12 Fisket som företag 128

13 Fiskindustrin SOU 1993: 103

m.m.

13.1 Inledning

Den fisk som går ut på marknaden passerar i allmänhet en förstahandsmottagare 13.4 eller levereras direkt till beredningsindustrin l3.5 medan fisk för industriändamål tas om hand av en fiskmjölsfabrik. I kapitlet behandlas även andra för fisket centrala funktioner såsom hamnar l3.2, transport och distribution 13.3 samt handeln 13.6. Avslutningsvis några exempel ges fiskeföretag som själva förädlar sina produkter 13.7.

Fiskdistribution

De viktigaste leden i fiskdistiibutionen kan förenklat beskrivas på följande sätt. Efter fångst och viss beredning ombord fylls fisken i lådor eller större behållare. När båten anlänt till hamn lossas fångsten och lastas om till bil. Vidaretransport sker därefter via förstahandsmottagare och eventuell mellanlagrin g till mottagande beredningsindustri, grossist, detaljist, konsument eller exportör. Transporter av färsk fisk inom landet sker så gott som uteslutande med speciella kylbilar. Dessa är anpassade för sitt ändamål och tål avrinnande smältvatten. Fisken är Förpackad i trä- eller platslådor, Big-box eller containerbehållare. Förstahandsmottagare kan vara fiskarägda företag, privata grossister eller ñskauktioner. Från förstahandsmottagaren går fisken i huvudsak till beredningsindustri, grossisterdetaljister eller för export. Beredningsindustrin ägs ofta av olika ñskarorganisationer eller är privatföretag. De finns i allmänhet belägna i nära anslutning till de större landningsplatserna och får leveranser direkt från Förstahandsmottagare. Grossisten är ett led mellan förstahandsmottagare och detaljister, storkök, restaurang etc. En viss handel sker även grossister emellan, främst med importerad fisk. Det förekommer betydande export och import av fisk, delvis beroende på säsongsvariationema i fisket och den förhållandevis låga beredningskapaciteten vid säsongstoppama. Svensk råvara exporteras även för filetering utomlands och imponeras sedan tillbaka till Sverige. Leveranser till storkök, främst restauranger och skolkök, sker antingen direkt från förstahandsmottagare eller via grossist. Privatkonsumtion av färsk fisk sker huvudsakligen i områdena närmast kusterna samt till viss del i ett område sträcker sig mellan Göteborg och som Stockholm. Speciella fiskbutiker och ambulerande fiskhandlare, s.k. fiskbilar, med komplett sortiment av fisk finns främst i närheten av landnings-

5 l3-l2l3 Kapitel 13 F iskindustrin 129

platser. l övriga delar av landet är konsumenterna i högre grad hänvisade till vanliga dagligvarubutiker, även för fisk. Ju längre från kusterna, desto färre butiker och desto mer begränsat sortiment.

13.2 Hamnar De flesta av dagens fiskehamnar är lokaliserade till de regioner i vilka fisket sedan länge haft stor betydelse. Hamnama bör ha goda mottagningsresurser för fångsten. Förutom att det skall finnas en organiserad fångstmottagning är det viktigt att det finns tillgång till bl.a. isverk, kyllager och fryshus samt att det finns bunkringsmöjligheter. Vidare är det värdefullt med tillgång till olika slag av verkstäder, trålbinderi, skeppshandel osv. När en fiskare väljer landningshamn spelar avståndet till hamnen en avgörande roll. Många fiskar och landar sin fisk direkt till ñskförsäljningsföreningar. l Halland finns sådana i Bua, Träslövsläge och Glommen. På västkusten finns fiskauktioner i Göteborg, Smögen, Strömstad och Lysekil. I Sverige finns bara fiskmjölsfabrik, Ängholmen, på västsidan Tjörn en av i Bohuslän. lndustrifisk landas i Sverige på plats fraktas till Ängsom annan holmen i containers. Bland östersjöhamnama är det framför allt Trelleborg, Simrishamn, Karlskrona, Västervik och Oxelösund som under senare år varit de mest frekventerade ñskeharrtnama. Det senaste stora hamnbygget i Sverige är Nogersunds nya hamn i Blekinge, som har kostat ca 20 miljoner kronor. För närvarande pågår en större ombyggnad i Räfsnäs ñskehamn, Norrtälje kommun, till en beräknad kostnad av ca 6 miljoner kronor. Denna hamn har haft stor betydelse för bl.a. norrlandsñsket då den har varit relativt isfri. På seår när torskñsket pågått längre söderut i Östersjön har norrlandsñskarna nare legat i hamnar ända till Öland. ner Fångsterna från nordsjöñsket landas ofta i utländska hamnar, i första hand i Danmark. Bland de danska hamnarna är Skagens, Hinshals och Hanstholms hamn de som utnyttjas mest av svenska fiskare. I synnerhet sill- och makrillfångster landas i danska hamnar, men även annan konsumtionsfisk liksom havskräfta. I de danska hamnarna sker också mottagning av industrifisk. Det förekommer att någon enstaka fiskebåt landar fisk, t.ex. äkta tunga, i Holland. Norge har inte spelat någon större roll för landningar. Insjöfiskets hamnar är mestadels små. Spikens fiskeharnn utanför Lidköping vid Vänern är en av de större hamnarna för insjöñsket. I de flesta fiskehamnar finns även fritidsbåtar. Vissa hamnar har också till stor del övertagits av dessa. För yrkesñsket är fritidsbåtarnas närvaro både till för- och nackdel. De bidrar med sina avgifter till hamnens skötsel, men konkurrerar samtidigt om utrymmet i hamnen. Fritidsbåtarna kan också orsaka trängsel och uppta plats vilket försvårar och fördröjer lossning av fångster

Kapitel 13 F iskindustrin 130

samt lastning av förnödenheter och drivmedel. Fritidsbåtsägare å sin sida kan ha synpunkter på att yrkesfiskarna smutsar ner m.m. Enligt Fiskeriverket har det förekommit krav från fritidsbåtägare, framför allt vid kusten, att yrkesfisket skall bort från vissa hamnar. Den hamnutredning som 1988 genomfördes på Jordbruksdepartementets uppdrag i syfte att revidera 1979 års fiskehamnsutredning, kunde konstatera att hamnsituationen generellt var bättre där kommunen tagit ett övergripande harrmansvar. En kommun som inte tagit på sig hamnansvaret försvårade ofta planeringen för yrkesfisket och försvagade därigenom näringen på sikt. En effekt som hamnutredningen pekade på var avsaknaden av samordning av hamnresursen. Ett stort antal hamnar kunde upprätthålla en acceptabel nivå, men till en alltför hög kosmad. statsbidrag kunde tidigare lämnas till anläggning eller förbättring av hamn som behövdes för yrkesfisket. Detta statsbidrag har upphört. Samtliga statliga ñskehamnar har nu överlåtits till kommunerna eller i något fall till andra ägare. Den sista statliga harrmen, Byviken i Umeå kommun, har övertagits av Vägverket.

13.3 Transport och distribution

Vid Institutionen för Transportteknik vid Chalmers tekniska högskola har olika problemställningar rörande transporter av frsk studerats. Den svenska frskenäringen betecknas som mer produktionsinriktad än flertalet andra branscher, vilka är mer marknadsorienterade. Marknadsföringens svaga ställning återspeglas bl.a. i brister i distributionsledet. Avsättningen av produktionen, både inom landet och via export, har givits alltför liten uppmärksamhet. Detta är en av de faktorer som hämmar en utveckling mot mer effektiva distributionssystem. Studien pekar bl.a. på att många försök har gjorts att standardisera frsklådan, men hittills har resultaten inte accepterats i tillräckligt hög grad. Ett annat problem som framhålls är det begränsade samarbetet över förenings- och organisationsgränser, vilket medför att flera transportmoment kan bli onödigt tidsödande och dyra. Än viktigare är enligt studien att det utvecklas distributionssystem som ger rakare och snabbare transporter till konsumenten, främst med hänsyn till den snabba försämrin gen av fiskens kvalitet med tiden. Fisken bör kylas så snabbt som möjligt. För varje grad som temperaturen sänks i området + 4 till -0,5° ökar ñskens hållbarhet med ca 1 dygn, något som kan få stor betydelse för fiskens kvalitet i detaljistledet. Fiskeriverket har under 1992 med medel ur prisregleringskassan lämnat bidrag om 5 miljoner kronor till is- och kylanläggningar. Detta är ett led i att höja kvaliteten på svenskfångad fisk. Bidrag har gått till stora fartyg för installation av tankar ombord RSW-tankar där fisken kan förvaras i nedkylt vatten. I samband med installation ombord är det vanligt att man isolerar lastrummen för att minska avsmältningen av is. Det är framför allt västkustfartyg

Kapitel 13 F iskindustrin 131

som har fått stöd på detta område. En fiskehamn har fått bidrag för inköp av ismaskin. Att investera RSW-tanker m.m. ombord kostar ca 3-4 miljoner kronor. Bidrag har beviljats med 20 %. Fiskerilån har också prövats.

13.4 Förstahandsmottagama

Fislcförsäljningen är på många håll i landet organiserad genom ñskarnas egna försäljningsorganisationer. På ostkusten säljer fiskarna sina fångster i huvudsak genom försäljningsföreningar. Störst bland dessa är SLF Fisk AB f.d. Ostkustñsk. I Skåne sker däremot försäljningen huvudsakligen via privata grossistfirmor. På västkusten finns förutom försäljningsföreningar fyra fiskauktioner; Göteborg, Lysekil, Smögen och Strömstad. Lysekils ñskauktion handlar huvudsakligen med skarpsill, Strömstad med räkor och havskräfta. Göteborgs frskauktion är landets största förstahandsmottagare. Under hösten 1993 invigdes Göteborgs nya ñskauktionshall med fiskare, grossister och detaljister som delägare. För fiskerinäringen i Sotenäs bedöms ñskauktionen i Smögen vara en nyckelfaktor för utvecklingen. Erfarenheterna visar att fiskauktionema har en förmåga att långsiktigt både öka volymen och höja priserna. Runt 160 fångstmottagare är registrerade som uppgiftslämnare hos SCB. Därutöver finns ett antal enpersonsföretag som, förutom att bedriva ñske, även disponerar den egna fångsten i annan rörelse vid sidan av fisket beredning, minutförsäljning, pälsdjursuppfödning m.m. och som är registrerade som uppgiftslämnare hos SCB. Uppköpen fördelade sig 1992 på följande vis: ñskarägda företag 30 %, auktioner 23 %, övriga företag 21 % samt utlandet 26 %.

13.5 Fiskberedningsindustrin

13.5.l Koncentration och produktivitet

I en rapport från september 1991 redovisade Konsumentberedningen hur koncentration och produktivitet i livsmedelsindustrin har utvecklats.

Tabell Koncentration och produktivitet inom fiskberedningsindustrin i jämförelse med livsmedels- resp. tillverkningsindustrin

Källa: Konsurnentberedningens rapport med anledning av uppdrag att följa och utvärdera den livsmedelspolitiskareformen, september 1991 Kapitel 13 F iskindustrin 132

Antalet anställda per arbetsställe var 1988 inom fisk- och ñskkonservindustrin hälften så stort som för livsmedelsindustrin i dess helhet. Rapporten visar också att ñskindustrin hade matvaruindustrins näst högsta produktivitetsutveckling högst låg kvamindustrin. Inom alla delar av livsmedelsindustrin förekom någon form av dominans, dvs. att de fyra största företagens andel utgjorde mer än 70 % av produktionen. För ñsk- och ñskkonservindustrin var den andelen 74 %. Det är Procordiagmppen som är den största ägaren den svenska livsmedelsmarknaden. I ingår bl.a. EkströmsÖnos AB, Abba AB, Felix gruppen AB och Brankato AB. Även multinationella företag äger vissa ñsk- och fiskkonservföretag, t.ex. Svenska Nestlé AB Findusprodukter. Inom KF-koncemen pågår omfattande omstruktureringar, kvar finns bl.a. Foodia Fisk AB och Skandiakonserv AB.

l3.5.2 Arbetsställen och sysselsättning

Enligt SCB regionalt baserade industristatistik för år 1990 är det totala antalet arbetsställen inom tillverkningsindustrin 9 600 st. Av dessa utgör 800 eller drygt 8% industrier inom sektorn livsmedel och dryckesvaror. Fisk- och ñskkonservindustrin ingår med 46 arbetsställen. Med arbetsställe lomenas en kalt fristående enhet inom ett företag som bedriver ett slags verksamhet inom i regel en enda definierad bransch. Av det totala antalet sysselsatta inom tillverlqiingsindusuin, ca 780 000 personer, arbetar 65 000 inom livsmedelsindustrin, dvs. ca 8 %. Inom ñsk- och ñskkonservindustrin sysselsätts 2 036 personer. Av tabell 2 framgår att 70 % av de sysselsatta finns i Göteborgs och Bohus län. Antal sysselsatta har minskat mellan 1989 och 1990 med ca 360 personer, vilket motsvarar 15 %. Huvudsakligen har minskningen skett i Göteborgs och Bohus län.

Tabell 2. Fisk- och ñskkonservindustrin, arbetsställen och antal sysselsatta länsvis år 1990 resp. 1989 SCB Industristatistik regional redovisning Län 1 9 9 0 l 989 . Arbetställe sysselsatta Arbetställe sysselsatta i antal antal g antal antal . A

En något annorlunda bild framkommer om man studerar hur många s.k. ñsk- SOU 1993: 103 anläggningar som står under miljö- och hälsoskyddsnämndemas kontroll. Med ñskanläggnin g avses anläggningar där man tillverkarbereder ñskvaror. Däremot räknas inte ñskodling eller ñskbutik som ñskanläggning. Det finns enligt Livsmedelsverkets SLV statistik 307 ñskanläggningar år 1993, varav 38 stycken är exportföretag.

Tabell Fiskanläggningar, länsvis fördelning SLV Län Fiskanläggning varav exportkontrol. Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län h Alvsborgs län Skaraborgs län lan Orebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län

Flest ñskanläggningar finns på västkusten. Göteborg och Bohus län dominerar med 64 anläggningar. I Stockholms län finns 29 ñskanläggningar; Kalmar län har 24 och Malmöhus län 23. Stockholms län har dock ingen exportkontrollerad anläggning. Dessa finns koncentrerade till Göteborgs och Bohus län 25 av 38. Genom uppgifter i Folk- och bostadsräkningen 1985 resp. den årliga regionala sysselsättningsstatistiken från SCB är det möjligt att beräkna antalet sysselsatta livsmedelssektom i 1985 och 1990. I livsmedelsstatistiken ingår dock inte personer som arbetar med lejda livsmedelstransponer förpackningar till livsmedelsindustrin och -handeln produktion av insatsvaror till jordbruket produktion av andra insatsvaror till livsmedelsindustrin livsmedelsförsäljning i t.ex. varuhus statlig administration av jordbruk, skogsbruk och fiske branschens intresseorganisationer. -

Kapitel 13 F iskindustrin 134

Antal sysselsatta inom ñskberedning och frskkonservering beräknas till ca 2 470 år 1990, vilket är en minskning i jämförelse med 1985 då ca 3 000 var sysselsatta inom sektorn, dvs. en minskning med 18%. Utredningens samlade bedömning pekar på att sysselsättningen inom hela fiskberedningsindustrin inkl. de små anläggningarna ligger på 3 000 ca personer för hela riket.

l3.5.3 Förädlings- och produktionsvärde

Det genomsnittliga förädlingsvärdet per sysselsatt var for hela tillverkningsindustrin 306 000 kr år 1990, vilket kan jämföras med 259 00 kr för livsmedelsindustrin. Förädlingsvärdet hos ñsk- och fiskkonservindustrin ligger över genomsnittet för livsmedelsindustrin med 294 000 kr. Enligt preliminära uppgifter från SCB har tillverkningsindustrin sedan 1980 ökat sin produktionsvolym med 20 % medan motsvarande ökning för livsmedelsindustrin är knappt hälften. Volymförändringarna varierar dock kraftigt mellan olika branscher. Slakteri- och charkindustrin, mejeriindustrin samt frukt- och grönsaksindustrin har praktiskt taget oförändrad produktionsvolym medan bl.a. ñsk- och ñskkonservindustrin har Ökat sin volym med mer än 20 %. Produktionsvärdet av tisk m.m. ligger på 1,3 miljarder kronor för 1990. Den värdemässigt mest betydelsefulla delen inom livsmedelsindustrin är mjölk med ett produktionsvärde på mellan 11 och 12 miljarder kronor.

13.5.4 Fiskberedningsindustrins verksamhet

Fiskberedningsindusnin i Sverige kan delas i följande delar: Konservindustrin Frysindustrin Färskvaruhandel Rökerier och övrig beredning

Ofta sker ñletering i industrier som både kan hantera sill och torsk. Vanligt är att torskfrleterin g främst sker under första halvåret och sillfiletering under andra halvåret. Sillñliteringen byggdes upp under slutet av 1970-talet då relativt goda avsättningsmöjligheter fanns exportmarknaden. Avsättningsproblem för sill har dock medfört ett lågt kapacitetsutnyttjande. Filéad sill resp. torsk utgör halvfabrikat vid framställning av t.ex. inlagda eller konserverade sillprodukter resp. djupfryst torskñlé och färdiga rätter av torskfrlé. Filéer avsätts dessutom direkt till konsumtion. Fileteringsindustrin är starkt koncentrerad till ett fåtal kommuner, nämligen Gotland, Karlskrona, Sölvesborg, Simrishamn, Varberg och Sotenäs. Djupfrysningsindustrin vidareförädlar file av i forsta hand torsk till konsumentförpackade djupfrysta fiskfrléer och färdiga rätter, t.ex. gratänger och

Kapitel 13 F iskinduslrin 135

fiskpinnar. Några av företagen baserar sin produktion på ñskfiléer som köps från fristående ñléberedare, medan andra har egen produktion av filéer. Konservindustrin producerar huvudsakligen sill- och skaldjurskonserver, sillinläggningar, fiskbullar och kaviar. En speciell gren av konservindustrin är surströmmingstillverkningen som är lokaliserad till norrlandskusten. Bland övrig ñskberedningsindustri kan nämnas frskrökerler som producerar rökt och gravad laxñsk samt böckling och andra rökta produkter. Produktionsinriktning samt fångstplats får illustreras av följande uppställning som rör några företag på västkusten april 1993:

Produktionsinriktning Företag Råvara Fångstplats produkt Abba AB sill Skagerrak, Nordsjön, Island, Kanada skarpsill Skagerrak, Engelska kanalen torslcrom Island, Norge Fiskbullar Skagerrak, Nordsjön, Barents hav lutfisk Atlanten via Norge räkor Skagerrak, Nordnorge

Festab AB torsk Östersjön, Västerhavet, Barents hav

vitfisk Skagerrak, Atlanten Alaska Pollack Stilla havet räkor Nordnorge stenbitsrom Öresund, Nordnorge, Kanada

Hållöfisk AB räkor Skagerrak, Nordnorge fiskbullar Skagerrak, Nordsjön, Nordnorge

Strannes Rökeri AB rökt fisk Laxodlingar i Bullam 0. Värmland lax Norge

sillfiléer Östersjön

makrill Irland

Försäljningen av torskñlé och produkter baserade torsk har drastiskt minskats sedan slutet av 1980-talet, vilket är en konsekvens av den reducerade tillgången på torskråvara med periodvis kraftigt stigande priser som följd. Priserna i detaljistledet har i princip stigit oavbrutet fram till 1992, trots ökade rabatter. Härefter har en balans uppnåtts mellan tillgång och efterfrågan, som i dag till viss del lett till fallande priser. För torskindusuin har denna period med väsentligt försämrade marginaler, varit ytterst bekymmersam och resulterat i kraftig utslagning av företag och industrikapacitet.

Kapitel 13 F iskindustrin 136

l3.5.5 Marknad m.m. Marknaden för djupfryst fisk kan delas in i flera segment, t.ex. djupfryst fiskfilé, panerad fisk t.ex. fiskpinnar och frskgratänger. Vidare finns hel djupfryst fisk t.ex. lax och djupfrysta skaldjur. Djupfryst fisk konkurrerar förutom med färsk och konserverad fisk t.ex. fiskbullar även med kött och djupfrysta och konserverade köttprodukter. Djupfrysta hamburgare kan t.ex. vara ett alternativ till fiskpinnar. Fiskgratänger kanske i första hand konkurrerar marknaden for kompletta färdigrätter. Marknadsindelningen är alltså inte självklar. Marknaden for ñskkonserver frsk-, kräft- och blötdjurskonserver kan delas in i två grupper dels produkter som till största delen produceras i Sverige, dels produkter som i huvudsak importeras. Den förstnämnda består gruppen bl.a. av sillkonserver, kaviar och Fiskbullar medan tonfisk, makrill, sardiner, musslor och skaldjur i huvudsak importeras. På marknaden för fiskkonserver finns en del produkter som inte kan ersättas med produkter inom samma varugrupp utan i stället fyller liknande behov som produkter på andra marknader. Kaviar t.ex. konkurrerar snarast med andra sorters Smörgåspålägg, medan alternativet till skaldjurskonserver främst torde vara färska eller frysta skaldjur. För vissa fiskkonserver t.ex. ansjosom vis och matjessill kan det vid speciella tillfällen som jul resp. midsommar över huvud taget vara svårt att finna direkta substitut. Med andra ord kan även marknaden for frskonserveri sin tur delas upp i ett antal delmarknader. Råvaran till matjessill, saltsill och kaviar importeras till stor del eftersom det råder brist på svensk råvara av rätt storlek och kvalitet. Sverige har visserligen överskott på sill, men inte av de storlekar och den kvalitet som industrin efterfrågar. Svensk sillråvara används främst till sillinläggningar i glas. Flertalet konservföretag frléar inte själva utan köper halvfabrikat på tunna från svenska eller utländska beredningsföretag. I Sverige finns numera endast ett fåtal företag kvar som bereder sill. Dessa är belägna på väst- och sydkusten. Skarpsillen som används till ansjovis är vissa år en bristvara. Konservindustrin köper till största delen svensk råvara. Försäljningen av skarpsill sköts av Västkustfrskamas Service AB som före säsongen kommer övens med köparna om ett fast pris. Priset på sill som importeras från Island ligger fast under året då avtal om bl.a. pris och betalningsvillkor årligen skrivs med det för organ som svarar den isländska exporten av sill. Samma förhållande gäller för den isländska exporten av sockersaltad rom råvara till kaviar. Någon motsvarande organisation finns varken i Danmark eller Norge utan varje köpare förhandlar i princip direkt med sina leverantörer. För svensk frskindustri gör de höga tullarna for svenskproducerade fiskprodukter till EG-marknaden det svårt att uppnå önskvärda skalfördelar enligt Fiskbranschens Riksförbund. Företagen, i synnerhet de större foretagsgmpperingarna, investerar huvudsakligen inom EG. Deras svenska sälj- och mark-

Kapitel 13 F iskindustrin 137

nadsbolag förses i ökande utsträckning med produkter från EG-baserade pro- SOU 1993: 103 duktionsenheter. Detta kan illustreras med företaget Abba, vars verksamhet med marknadsföring och produktion bedrivs i Sverige, Danmark och Tyskland. I Norge, Polen, Finland och Österrike finns dessutom marknadsorganisationer är som gemensamma med andra företag i Procordiagruppen. Laxodling i begränsad skala bedrivs i Skottland. För många mindre företag innebär svårigheterna att man minskar eller avstår från investeringar och koncentrerar sig på marknadsföring och distribution. Produktförsöxjningen sker mer och mer i form av legoproduktion utomlands. Import och export av ñsk och ñskprodukter behandlas särskilt i kapitel 15 Sveriges utrikeshandel med fisk och ñskprodukter samt även i kap. ll Vattenbmk.

l3.5.6 Transport och emballage

Transporter är av stor betydelse i ett land som Sverige med stora avstånd. Särskilt gäller detta för distributionen av fisk där leveranserna med hänsyn till kvaliteten måste ske förhållandevis snabbt. Förutom ñskråvaran svarar emballaget för en relativt stor del av tillverkningskostnaden. Glas- och plåtburkama tillverkas av PLM, som dominerar marknaden helt. Det finns dock möjlighet till import, främst från Östeuroen pa. Kaviar säljs i aluminiumtub. Hydro Aluminium Packaging dominerar tubtillverkningen på den svenska marknaden. Uppgifterna om transport- och emballagekostnadema bygger SCB:s industristatistik 1990. De transponkostnader som livsmedelsföretagen själva

ombesörjer ca 28 % av lastbilstransportema ingår inte i redovisningen.

Tabell 4. Transport- och emballagekostnader för fisk- och ñskkonservindustrin, 1990 Benämning Totala Varav kostnader för rörelse- Emballage %av Ledja % av kostn. mkr. rörel- trans- rörelmkr. sekostn. port. sekostn. Fisk- och fiskkonserv-

i SCB: Industristatistik1990

Både transport- och emballagekostnademas andel av de totala rörelsekostnadema är större inom livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin. Till detta kommer att ñsk- och ñskkonservindustrin har i det närmaste de dubbla

Kapitel 13 F iskindustrin 138

emballagekostnadema som livsmedelsindustrin totalt. Däremot svarar tran- SOU 1993: 103 sponkostnadema for en lägre andel.

13.6 Handeln Livsmedelshandeln består av dels partihandel, dels detaljhandel. Med partihandel i vid mening förstås försäljning av varor till andra än privatpersoner, huvudsakligen till detaljhandeln, men även till storhushåll såsom restauranger och skolor. Med detaljhandel förstås försäljning till privathushåll och privatpersoner. Till detaljhandeln räknas följaktligen försäljning i butik, butiksbussar, kiosker, torghandel och försäljning genom hembesök. Under efterkrigstiden har handeln, särskilt dagligvaruhandeln, genomgått en mycket snabb stmkturomvandling. Såväl grossister som butiker har blivit färre och större. I ett fynioårigt perspektiv domineras dagligvaruhandeln strukturomvandling av bl.a. självbetjäningens genombrott, ny Förpackningsteknik samt blockbildning såväl horisontellt vertikalt. Integrationsgraden som varierar från samverkan i frivilliga kedjor till centralstyrda och helägda filialföretag. Av partihandelns totala omsättning på ca 580 miljarder kronor svarar livsmedelsbranschen för 25 % ca 145 miljarder kronor. Omsättningen for fisk och ñskkonserver utgör 5 % ca 7 miljarder kronor av livsmedelsbranschens omsättning. I Sverige finns ett femtiotal företag som kan betecknas som ñskgrossister och som har specialiserat sig på att sälja färsk fisk och skaldjur till butiker, restauranger och andra storhushåll. En del företag kombinerar grossiströrelsen med annan verksamhet, t.ex. förstahandsmottagnin eller beredningsverkg samhet samt export av fisk och skaldjur. De ñskgrossister som inte själva är förstahandsmottagare köper sin ñsk från förstahandsmottagare eller på fiskauktion. Eftersom det under en stor del av året är brist på många slag av vitñsk och skaldjur kompletteras den svenskfångade fisken ofta med en betydande import. För att sälja färsk fisk krävs en aktiv marknadsbearbetning eftersom färsk fisk inte alltid är en självklar del av sortimentet för t.ex. livsmedelsbutiker. De större fiskgrossisterna får ofta hjälpa sina kunder att utbilda kunniga säljare för butikernas fiskdiskar. På motsvarande sätt krävs hjälp med menyförslag och recept till restauranger och storhushåll för att få dessa fisk på att ta upp matsedeln. Det är skälet till att regleringsforeningen Svensk Fisk inom ramen för sin verksamhet bedrivit infonnation, utbildning och marknadsföring av fisk. För partihandel med livsmedel, dryckesvaror, tobak m.m. växlar intäkterna från fisk och ñskkonserver bl.a. beroende på foretagsstorleken.

Kapitel 13 Fiskindustrin 139

Tabell 5. Intäkter för fisk och frskkonserver i partihandeln 1991

Intäktslag: Företâgsstorlek efter antal anställda, mkr

v04: v--s-49 so- Totalt v v v

Fisk och ñskkonserver 926 3544 2 494 6 964

. 13% 00,5% 2,4% 43% .V - v

3áfsá75ji

i 034- -143s72t

102951- King söii låapport 24, Miranda iéêij i i

Av tabellen framgår att hos företag med färre än 50 anställda är andelen intäkter från fisk och frskkonserver betydligt större än hos de större företagen. För den allra minsta gruppen 0-4 anställda är dryckesvaror den betydelsefullaste intäkten, medan de övriga företagens största enskilda intäktsslag

utgörs av övriga varor såsom tandkräm, tvål, hushållspapper osv. ca 29 %

av de totala rörelseintäkterna.

Detaljhandel

Detaljhandelns omsättning har sjunkit kraftigt under 1992, i första hand beroende på en kraftig nedgång för sällanköpsvaruhandeln. Handeln med livsmedel har däremot varit relativt stabil. Omsättningen i livsmedelsdetaljhandeln 1989 var ca 82 miljarder kronor, vilket motsvarar 24 % av den totala dctaljhandelsomsätmingen på 339 miljarder lcronor. Livsmedelshandeln var den omsättningsmässigt största delbransch inom detaljhandeln 1989. Varuhushandel hade 40 % av sin omsättning knuten till livsmedel. På konsumentmarknaden säljs fiskkonservemai huvudsak via de tre stora grossisterna ICA, KF och Dagab. Det förekommer även att mindre producenter och importörer säljer och levererar direkt till större butiker och varuhus. Färsk opaketerad fisk kräver manuellt betjänade diskar, vilket innebär krav på inredning och ytor. Tillsammans med svårigheter att få en jämn tillgång färsk fisk samt särskilda kompetenskrav på personal medför det att det ofta anses svårt att få lönsamhet i ñskförsäljningen. Färsk fisk kan också utgöra en kundmagnet för en livsmedelsaffär. På frågan vilka egenskaper man värderar högst hos livsmedel toppas svaren av färskhet, näringsvärde och bra råvaruinnehåll . Antalet fiskdiskar uppskattades 1977 till ca 1 500 varav ca 300 fanns i rena fiskaffárer. Härtill kom ca 200 ambulerande försäljningsställen. De ca 5 % av allivsbutikema som har fiskdisk är i allmänhet lokaliserade i närheten av landningsharrmar. Genom paketering av färsk fisk har antalet försäljningsställen åter börjat öka. Antalet ñskdiskar uppskattas idag till ca 1 500-2 000. Bortåt 7 000 livsmedelsbutiker har djupfryst fisk, rökta varor och eventuellt skaldjur.

Kapitel 13 F iskindustrin 140

Från fiskbranschens håll framkommer det mycket litet på fiskbuti- SOU 1993: 103 att satsas ker, eftersom dessa har relativt stora fasta kosmader. l stället görs investeringar vagnar i och bilar. En investering i fiskbil kan ligga på uppåt 800 000 kr. Färskfiskförsäljningen i Göteborg är omfattande. l Göteborgs Fiskhandlarförening finns 100 medlemmar. Runtom i Göteborg finns 30 fiskbutiker och 32 fasta försäljningsställen. Till detta skall läggas ca 68 fiskbilar som kör med Göteborg som utgångspunkt. Bilarna täcker stora avstånd t.0.m. Norrland. Ett mer vanligt distiibutionssätt kan vara följande: Fiskbilen kör från Göteborg på onsdagen och anländer till en mellansvensk stad torsdagen. Försäljning sker sedan t.0.m. lördag. Under denna tid kan fiskbilen omsätta lika mycket som en butik under en hel vecka.

13.7 Att fiska och förädla själv några ñskeföretag

- För att öka värdet på fångsten förädlar många insjöfiskare sin fisk. Fisken säljs, såväl färsk som förädlad, direkt till olika kategorier kunder. För att försöka belysa vad kombinationen fiske-hantering-forädling-försäljning betyder besökte utredningen tre anläggningar under våren 1993.

K langshamns fiskehamn vid Vättern

Klangsharrm vid nordvästra Vättemstranden är hemmaharrm för fyra licensierade yrkesfiskare. Dessa levererar all fångst till ett gemensamt ägt handelsbolag. Fiskevatten arrenderas i närbelägna sjöar, vilket utgör ett värdefullt komplement till fisket i Vättern. Handelsbolaget betalar ett kilopris på fisken som ligger något över grossistpriset. För färsk lax betalade man 1992 t.ex. 40 kr kg medan det genomsnittliga grossistpriset var 36,60 krkg. Handelsbolaget tar emot fisk från ytterligare två Vättemñskare och köper vid behov eller efter beställning även in fisk från annat håll. Bolaget har lokaler för omhändertagande och förädling av fångsten samt butik för direktförsäljning i hamnen. Den egna förädlingen består i att man flår lake, fileterar, varmröker sik, röding, lax och samt gravar lax. Kallrökning av lax sker hos en fiskarkollega. För att kunna hålla ett komplett sortiment året runt djupfryses fisk då tillgången är god och förädlas vid senare tillfälle. Utrustning för vakumförpackning finnes. Av serviceskäl tillhandahåller man även djupfrysta räkor, plattfisk, inlagd sill m.m. Ca 50 % av den totala omsättningen säljs, vanligtvis efter anbud, i större partier till olika kommunala och militära inrättningar, storkök samt hotell i närheten. Handelsbolaget har en heltidsanställd och ytterligare två säsongsanställda för fiskhantering och försäljning samt en deltidsanställd revisor.

K dllandsö, Spiken i Vänern Spiken är Vänerns största fiskeläge med tolv licensierade fiskare och ytterligare några som bedriver yrkesinriktat fiske dispens. Direktförsäljning av

Kapitel 13 F iskindustrin l4l

olika fiskprodukter har pågått sedan länge i Fiskehamnen. I fiskeläget finns fyra fiskeföretag som i varierande grad förädlar och direktförsäljer fisk. Det företag som besöktes är ett familjeföretag som drivs aktiebolag. Tidigare som kombinerades fisket med visst jordbruk. Förutom fiske i Vänern arrenderas ytterligare fiskevatten. Aktiebolagets affärsidé är att förädla hela den egna fångsten och sälja denna på plats. Den egna fångsten räcker dock inte riktigt till under högsäsong. Fisk fryses under perioder med god tillgång för förädling under högsäsong. Förädlingen beståri varmrökning av främst lax, sik och ål, men även andra arter på beställning. Utrustning för vakumförpacknin g finns. När den egna laxfångsten tar slut röks regnbåge och odlad norsk lax under säsongresten av en. Sikfångsten kompletteras genom inköp från andra fiskare. Hela den egna fångsten, bortsett från del av löjrommen, säljs direkt i den sommaröppna butiken. Under sommaren har två heltidssysselsättning. Till detta kommer personer fyra timanställda. På hösten har man lika många anställda för tömning av siklöja. Till kommande sommar avser man att anställa ytterligare en person för fiskrensning och förberedelser för rökning för att kunna intensifiera det egna fisket.

Ringsjöfisk vid Ringsöarna och Sätoftasjön Ringsjöfisk är beläget vid Ringsjön i Malmöhus län. Fiskevattnen ägs eller arrenderas av en enskild finna också äger båtar, motorer, redskap och all som annan utrustning som krävs för det direkta fisket. AB Ringsjöñsk bedriver fisket och svarar för ålutsättningar. Ca hälften av ålen och en del av gösen säljs till grossist, resten fångsten säljs till aktieav ett bolag, JB Fisk. Detta bolag bedriver förädling och butiksförsäljning på platsen. JB Fisk köper fisken till ett pris, något över grossistpris, tjänar ändå men ca 20 % genom att slippa mellanled. Genom att vatten- och redskapsägaren är delägare i Ringsjöfisk och en delägare i samma bolag även är delägare i JB Fisk. är banden starka mellan bolagen. Förädlingsgraden är långt driven och försäljningen omfattande. Man säljer färsk och djupfryst fisk gös, abborre, gädda, braxen, sik samt rökt fisk ål, sik, braxen. Dessutom röker man inköpt lax. Man lägger sillfiléer efter egna recept, tillverkar fiskpatéer, soppor, gratänger och steker gäddbiffar. Man köper in och vidareförsäljer Även bl.a. rökt sill och makrill, räkor m.m. om förädling och försäljning av inköpta produkter utgör en del av omsättningen, det fisket i Ringsjön som utgör basen för verksamheten. Läget efter vägen i sundet mellan Ringsjöama och närheten till flera större städer är utmärkt. Försäljning sker även till hotell och restauranter. AB Ringsjöfisk har 2,5 heltidsanställda och en praktikant. JB Fisk har lika många på heltid samt två deltidsanställda. Den enskilda firman avser att expandera och upplåta ytterligare lokaler till försäljningsbolaget bl.a. för uteservenng.

Kapitel 13 F iskindustrin 142

14 Fiskkonsumtion i Sverige

14.1 Hälsoaspekter på fiskkonsumtion

Fisk är bra mat med högt näringsvärde. Fisken är proteinrik och har en bra aminosyrasammansättning. Fettmängden är relativt låg i flertalet fiskar. Även feta fiskar, som lax och sill, är långt magrare än exempelvis falukorv. Den feta fisken innehåller dessutom en typ av fett med en hög halt av s.k. essentiella fettsyror. Fisk är en viktig källa för mineraler och spårämnen. Saltvattenñsk ger ett nödvändigt tillskott av jod. Både söt- och saltvattenñskar viktiga källor för selen. Fisk innehåller samtliga vitaminer. Fiskleverolja, som innehåller stora mängder vitamin D och vitamin A, var länge den viktigaste källan för detta vitamin i födan. Fisk innehåller också en inte obetydlig halt av flera B-vitaminer. Det finns även epidemiologiskt stöd för att äta fisk. Risken att dö i hjäninfarkt är omvänt relaterad till hur mycket fisk man äter, dvs. de som äter mera fisk dör mera sällan i hjärtinfarkt. Det förefaller som skillnaden framför allt finns mellan de som inte alls äter ñsk och de som äter fisk åtminstone någon gång i veckan. Det är de fleromättade n-3 fettsyrorna, som anses påverka både blodfetthalt, blodtryck och benägenhet att bilda proppar och därmed minska risken för hjärtinfarkt. Det har dessutom visats att personer, som drabbats av hjärtinfarkt och därefter ökar konsumtionen av fet fisk, löper mindre risk att under åren efter infarkten dö i en ny hjärtinfarkt, än de som inte äter fet fisk. Det finns också andra aspekter på fiskkonsumtion. En sådan aspekt är de kemiska föroreningar som kommer från miljön och som finns anhopade i fisk. Det gäller främst kvicksilver, vissa organiska klorföreningar samt radioaktivt cesium. I svenska Fiskevatten det framför allt gädda, abborre, lake, gös och som kan innehålla höga halter kvicksilver. Cesiumproblemet, som är en följd av det radioaktiva nedfallet efter Tjemobylolyckan, berör delar av Norrland och kommer långsamt att försvinna. De fettlösliga organiska klorföreningarna, t.ex. DDT, PCB och dioxiner, finns framför allt i fet fisk liksom i torsklever, från Östersjön och Bottniska viken. Begränsningar i fiskkonsumtionen rör framför allt fisk som fångats nära vissa industriorter vid kusten samt vissa sötvattenarter. Det finns vatten som är så förorenade att de är svartlistade av Livsmedelsverket. I sådana fall blir det förbjudet att sälja eller ge bort fisk som fångats där. Gravida kvinnor får rådet att inrikta sin fiskkonsumtion i huvudsak på de fiskarter som kan ätas utan inskränkning. Fisk som fångats i öppna havet kan med några undantag ätas utan inskränkning.

Kapitel 14 F iskkonsumtion 143

14.2 Fiskkonsumtion Uppgifter om fiskkonsumtionen i Sverige finns i Statens jordbruksverks livsinedelsstatistik, hushållsbudgetundersökningar och kostundersökningar. Konsumtionen per capita speglar mängden fisk och fiskprodukter som konsumeras i hela riket under ett visst år medan hushållsbudgetundersökningar ger upplysningar om inköpen av fisk i olika hushållstyper. Data från kostundersökningar ger information om hur mycket fisk som ätits under en viss period.

l4.2.1 Nationell per capita statistik

I Jordbruksverkets statistik används två begrepp, nämligen direktkonsumtion och totalkonsurntion. Uppgifter om direktkonsumtion avser totala leveranser från producenter av livsmedel till enskilda hushåll och storhushåll samt naturakonsumtion producentemas hemmaforbrukning, hemodling av grönsaker och frukt, bärplockning, jakt, fiske m.m.. Kvantitetsangivelsema i direktkonsumtionen redovisas i möjligaste mån i den form varorna når konsumenten och avser varomas netlovikter. Detta innebär att avdrag görs for handels-, distributions- och lagringssvinn i leden innan varorna når konsumenten. Totalkonsumtion definieras som den totala åtgången olika råvaror för av humankonsumtion. Detta innefattar dels de produkter som levereras direkt till konsumenten i oförädlad form, dels de råvaror och halvfabrikat livsmedelsindustrin förbrukar för att tillverka direktkonsumerade livsmedel av högre förädlingsgrad. Totalkonsumtionen beräknas i allmänhet genom att produktionen, som kan vara liktydig med skörd, slakt, fångst m.m., justeras för utrikeshandel och lagerändringar. I dessa beräkningar görs inget avdrag för svinn. Statistiken över ñskkonsumtion nationell nivå hör till de områden som är behäftade med relativt stora metodproblem. Problemen gäller bl.a. osäkerhet om den totala fångsten, industri- och handelsstatistikens detaljeringsgrad, omräkningsfaktorer mellan produktvikt, hel färskvikt och ätlig del m.m. I tabell 1 redovisas totalkonsumtionen av fisk uttryckt som hel farskvikt samt direktkonsumtionen enligt den nationella statistiken. Av tabellen framgår att totalkonsumtionen ökat något under perioden 1960-1990. Direktkonsumtionen av färsk ñsk har däremot minskat medan en ökning skett vad gäller fryst, filéad fisk och ñsk- samt skaldjursberedningar. Som en jämförelse redovisas i tabell 2 totalkonsumtionen av ñsk och skaldjur i de nordiska länderna. Konsumtionen är särskilt hög på Island och lägst i Danmark.

Kapitel 14 F iskkonsumtion 144

Tabell Total- och direktkonsumtionen kg person och år av ñsk i Sverige per 1960-1990 19603 1970 1980 1990 Totalkonsumtion i landad vikt 24,3 26,7 28,5 31,0 färsk och fryst ñsk 16,5 16,9 18,5 17,4 konserver och beredningar 7,8 9,8 10,0 13,6 -

Direktkonsumtion i produktvikt

Annan saltvattensñsk, hel, styckad eller ñlead, fárskl 1,2 0,3 0,3

Sötvattensñsk, hel, styckadeller filead, färskll 1 1,5 1,1

Summa färsk fisk 1I 5,6 6,4

, g

0 Fiskkonserver, andra slag exkl. kaviar och Fiskbullar 9 Ä 0,8 0,9 Annan beredd fisk färdigiagadc ñskrätter, - . ñskbullar m.m. r I 1,5 1,9 - i . Fiskñléer och fiskpinnar, panerade 0,8 0,9 ; . l , Summa konserver och beredd fisk 14,9 9 l 6,8 6,7 ; . .. -

Kräft- och blötdjur, färska, frysta, saltade e och torkade, Konserver 0,4 1,4 1,5 Kräft- och blötdjur, beredda eller konserverade 0,3 0,8 1,2 1 Även filéad djupfrystfisk ingår 2 Produktioninom vattenbruket ingårhär 3 Uppgifterna är helt jämförbaramedde som redovisasför 1970-1990

Tabell Per capita konsumtion ñsk och skaldjur i de nordiska länderna av 1980-1988 uttryckt som hel färskvikt, kgperson och år Land 198 0 1988

Danmark 27 15 . i 29 31 Finland Islandl 1368 11917 Norge 34 46 Sverige , 28 31 . j A V 1 Uppgifter avser data från hushållsbudgetundersökrtingar 1978-79 51985-86

Kapitel 14 F iskkonsumtion 145

l4.2.2 Fiskkonsumtion i olika grupper

Uppgifter om frskkonsumtionen i olika kan hämtas från hushållsbudgrupper getundersökningar och individuella kostundersökningar. I Sverige genomförde SCB i samarbete med Livsmedelsverket 1989 undersökningen Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor. Av undersökningen framgår att hushåll med äldre köper personer mest ñsk. Barnfamiljer, främst ensamstående med barn, köper minst. Ide redovisade mängdema ingår dock inte fisk konsumeras utanför hemmet. Utgifsom ter för utemåltider varierar betydligt mellan olika hushållstyper, varför uppgifterna inte speglar den totala konsumtionen av fisk och därför bör tolkas med en viss försiktighet. Så har exempelvis ensamstående störst utgifter för utemåltider Skillnaderna mellan olika delar av landet är marginell vad gäller de totala inköpen. Däremot är inköpen av laxñsk störst iövre Norrland, vilket sannolikt avspeglar den större andelen egenproduktion fritidsfrske förekomsom mer Vissa skillnader ses även för sillströmming. Undersökningen innehåller även uppgifter vad och hur mycket olika om personer ätit under en sjudagarsperiod. Det framgår bl.a. barn äter mindre att fisk än vuxna samt att spridningen i intaget är betydande. Andelen inte som ätit fisk under veckan var 5-20 %. Andelen högst bland ungdomar var samt hos män med kort utbildning eller tillhörande arbetarhushåll. Undersökningen visar också att ñskintaget tenderar att ökai relation till utbildningsnivå hos män, inte hos kvinnor. Samma tendens för sociomen ses ekonomisk gruppering. Pensionärer äter mer fisk än övriga och ensamstående kvinnor med bam äter mer än övriga kvinnor. I övrigt är skillnaderna relativt små mellan regioner och hushållstyper. En viss tendens till högre konsumtion iStockholms och Göteborgs tätortsområden kan skönjas. Jämför uppgifman ter om intag med inköpsdata kan man notera att de låga inköpen fisk bland av ensamstående hushåll med barn inte motsvaras av en låg konsumtion. Detta kan sannolikt förklaras med att ensamstående och deras barn i stor utsträckning äter dagens huvudmåltider utanför hemmet

14.2.3 Den totala fångsten och tiskkonsumtionen - ett av metodproblemen

Inledningsvis nämndes de statistiska metodproblemen kring ñskkonsumtionen nationell nivå. Osäkerheten gäller bl.a. den totala fångsten. Detta framgår särskilt när man försöker få uppfattning fritidsñskets betydelse för en om konsumtionen. Om man studerar den totala årliga konsumtionen Färsk sötvattensav t.ex. fisk finner man att den uppgick till 13 000 i slutet 1970-talet jämfört ca ton av med 9 400 ton år 1989. Även statistiken visar på nedgång så om en är det ändå en stor differens mellan den kvantitet sötvattensñsk som tas av det yrkesmässiga insjöfisket

Kapitel 14 F iskkonsumtion 146

200 och den kvantitet färsk sötvattensfisk konsumeras ca ca 2 ton som

9 400 ton. Differensen blir dessutom än större om man från den fångade kvantiteten drar exporten. Skillnaden består kustfångad sötvattensfrsk, imav port samt fisk som fångas i det icke yrkesmässiga fisket. Enligt studien Fritidsfiske -90 redovisas ett omfattande fiske; bara gädda, abborre och gös beräknas fångsten uppgå till 11 300-13 900 ton. Fritidsfiskets fångstuppgifter är i undersökningen angiven med visst förbehåll om användningen. Storleksordningen fångsterna indikerar dock att det är avsevärda mängder som ändå tas fritidsfisket. Samtidigt har studien satt en gräns vid 100 kilo för av att eliminera dem som inte kan betraktas som fritidsfiskare. Motsvarande finsk undersökning av fritidsfisket visar att av fångsten användes 70 % direkt som människoföda medan 10 % såldes eller skänktes bort. Även denna del har troligen använts mat, vilket gör att den verkliga som andelen som använts som livsmedel ligger mellan 70 och 80 %. Konsumtionen ñsk i Sverige är, med hänsyn bl.a. till det omfattande friav tidsfisket, svår att få klar bild av. Fångster från fritidsfisket får dock anses en ha stor betydelse för folkhushållningen. Trots svårigheter att göra jämförelser torde man kunna sluta sig till att konsumtionsmönstret varit tämligen stabilt under de senaste 10 åren, men med smärre förskjutningar mellan olika vanislag.

Figur l Konsumtion av fisk, kräft- och blötdjur, 1960-1992, kg per person och år Kgperson 12 1 10- Färsktisk

0. , -- I i,

6 psl

Konserveradfisk och skaldjur 4 Fryst liéad lisk : då 2 .m

j...,... 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Pågrund av en översyn av beråkningsunderlaget år uppgifterna fr.0.m. 1988inte helt jämförbara medtidigare år. 1 Färska skaldjuroch frleadfryst fisk ingår hår. Källa: Livsmedelskonsumtionen 1989-1992, Jordbruksverket

14.3 Djupfrysta fiskprodukter

Försäljningeni livsmedel redovisas i statistik från Djup- Sverige av djupfrysta frysningsbyrån, registrerar de varor som levererats av resp. företag för som

Kapitel 14 F iskkonsumzion 147

försäljning som djupfrysta livsmedeli detaljhandeln ellertill storhushåll. Uppgifterna avser således enbart märkesvaror direkt imponerade livsmedel samt som säljs under handelskedjomas eget namn eller importeras fárdigpackat. Marknaden för djupfryst fisk och skaldjur har under perioden 1975-1992 utvecklats enligt följande.

Tabell Marknadsutveckling djupfryst fisk och skaldjur 1975-1992 av TotalmarknadenÃr Djupfryst fisk, ton Djupfrysta skaldjur, ton 1975 25 700 7 835 1992 32 251 17 900 Konsument DÅr 1975 . 16 590 6 264

4 1 Konsumentmarknaden 2 Storhushållsmarknaden Källa: Djupfrysningsbyrån

Sammantaget har under perioden 1975-1992 försäljningen av djupfryst fisk resp. skaldjur, särskilt den ökat lcraftigt För fisk har öksenare varugruppen, nin en varit 25 % och för skaldjur än fördubbling. mer en Mönstret är ungefär det samma på såväl konsument- storhushållsmarknaden. som

K onsumentrrtarknaden för djupfryst fisk Bristen på torsk och ett periodvis högt pris gör att volymema för denna fisk successivt minskar, även om den fortfarande är den dominerande fiskarten. Alaska Pollack går fram mycket starkt som alternativ till torsk. Även volymerna på djupfryst lax, rödspätta och sillströmming ökar. Hel och ñlead rå ñsk har drygt 75 % av den totala ñskvolymen i frysdiskama. Skaldjursförsäljningen visar på fortsatt uppgång under 1992. Det främst är räkor utan skal 1 000 ton kräftor samt med skal 350 ton som ökar. Den nya gruppen surimiprodukter, som stod still 1991, ökar återigen kraftigt till 150 ton.

Storhushâllsmarknaden för djupfryst fisk På storhushållsmarknaden minskade försäljningsvolymen djupfryst fisk med 2 % under 1992. Rå, hel och ñléad fisk ökade dock med ett par procentenheter, främst genom större volymer for Alaska Pollack, lax och rödspätta, medan torsk, sej, sill och strömming och blåkveite minskade. Ökade gjorde också förstekta produkter medan panerade produkter och bulk fardiglagat fortsatte att tappa. Försäljningen av skaldjur minskade påtagligt.

Kapitel 14 Fiskkonsumtion 148

Djupfryst -färskhet året om Den mycket starka utvecklingen under 1992 går emot alla tidigare erfarenheter försäljning djupfryst i lågkonjunktur. Förklaringar till detta kan bl.a. av av en vara följande: Priset på djupfrysta produkter i butik har på stora delar av sortimentet, t.ex. färdigmat, sänkts eller stått stilla. Kvaliteten har förbättrats och antalet varianter ökat. - En mycket snabb förskjutning i svenska folkets matvanor har kunnat ob- - Det blir allt fler lätta, snabba luncher och tyngre samlade middagsserveras; mål byggda på förädlade basvaror hemma.

14.4 Konsumtion av sill och strömming

Sill och strömming har i Sverige under lång tid varit ett viktigt livsmedel. Fisket efter sillströmming har därmed utgjort basen för det svenska yrkesfisket. Konsumtionen sill och strömming är därför av särskilt intresse. av Västerhavssill, oftast är större och har högre fetthalt, går till stor del till som beredning, medan strömmingeni större utsträckning går till direktkonsumtion. Regleringsforeningen Svensk Fisk har ställt samman uppgifter om sillkonsumtionen i Sverige. Uppgifterna inkl. landningar, export och import och där viss omräkning skett export och import till hel vara. Resultatet visar en av stadigt nedåtgående tendens sedan 1980. Från en sillkonsumtion på över 50 000 ton 1980 har den minskat till ca 35 000 ton 1992.

Figur Konsumtion sillströmming i Sverige 1980-1992 av

sillströmming i Sverige 1980 1992

19801981 1982198319841985198619871988198919901991 1992 DIAGRAM8 9

Efter ha varit relativt oförändrad under många år har försäljningen av sillatt inläggningar det senaste året ökat med 8 %. Det är framför allt sillinläggningi glasburkar haft stor försäljningsökning. En viktig orsak är att nya ar som en

Kapitel I4 F iskkonsumtion 149

produkter som tagits fram har fallit väl Vidare har konsumentpriserna ut. sänkts. Färsk sill och strömming svarar för minskningen sillkonsumtionen, av trots låga konsumentpriser. Detta påverkar hela kedjan. Yrkesfiskaren får dåligt betalt. Grossistemas och detaljhandlarnas marginaler blir så små att produkten blir närmast ointressant. Omstruktureringen av livsmedelshandeln orsakerna till det föränden av rade konsumtionsmönstret. Den traditionella ñskhandeln, som sålde hel rund fisk, har till stor del försvunnit. Tillgängligheten färsk fisk och därmed färsk sill strömming har minskat. Ett köpmotstånd kan märkas hos vissa konsumentgrupper, bl.a. för att fisken inte anses benfri, även den filead. om Produktutveckling och marknadsföring är medel används för som att vända den nedåtgående tendensen för sillströmming. Så har exempelvis de två senaste åren sammanlagt 4 miljoner kronor från prisregleringsmedlen avsatts för produktutveckling av sillprodukter. Under våren 1994 kommer Svensk Fisk att satsa 3 miljoner kronor kampanj för en att marknadsföra produkter av sillströmming. lett projekt, som delvis finansieras prisregleringsmedel, samarbetar de av svenska västkustfiskama och beredningsindustrin på västkusten med Institutct för liv smedeisfoisktung SIK. Projektet har mål att förse marknasom den, i första hand storhushållen, med färdiga rätter baserade på sillfärs.

14.5 Ökad avsättning av svensk fisk produktutveckling

- Det finns ett stort antal livsmedelprodukter bygger på fisk och fiskfärs. som Att sönderdela fisken för att göra Fiskbullar och fiskpudding har gamla m.m. anor. Med införandet av maskinell rensning och avblödning, ofta numera ombord, har hela kedjan från rund fisk till ñskfärs blivit möjlig att effektivisera. Iden svenska ñskeflottan finns emellertid ett ston antal båtar lämnar vidasom re beredningssteg att bli utförda i land på traditionellt vis. För insjöfiske är lake en underutnyttjad fisk, det går göra bra färsprodukter som att av. Med den ofta relativt goda tillgången fet fisk som sillströmming och vikande tillgång på vitñsk görs ansträngningar för att hitta nya användningsområden för fars eller massa från fet fisk. Det höga fettinnehållet, med benägenhet att härskna, och den mörka färgen den typiska smaken upphov samt ger till speciella problem. Vissa produkter som t.ex. sillbullar hör ihop med sillens smak och arom. I färsprodukter eftersträvar likna traditionella vitsom att fiskprodukter, exempelvis fiskpinnar, måste färg och arom från sillen tas bort eller maskeras. Några riktiga genombrott för konsumentprodukter tillverkade fars från fet fisk har inte ägt rum ännu, kanske beroende på att den nuvarande tendens att öka fiskkonsumtionen mest har handlat antingen traditionella fiskproom dukter, surimi-baserade produkter eller rena hälsomedel. Institutet för livsmedelsforskning framhåller att det finns ett kunnande tillverka färdiga produkatt ter, och med hjälp av olika utvecklingsprojekt och en marknadspassad pro-

Kapitel 14 F iskkonsumtion 150

duktutveckling bör det finnas goda möjligheter få till stånd produktion att en av sillfarsprodukteri Sverige. Både inom och utanför Norden pågår arbete med att utveckla produktionen olika färsprodukter. I Sverige har SIK fortlöpande kontakter med övriga av nordiska institutioner liksom med andra europeiska forskningsinstitutioner.

14.6 Konsumtionsvärdet av fisk och fiskprodukter

År 1992 konsumeradesi Sverige totalt 53 900 ton färsk ñsk, 22 900 ton frysta filéer, 54 200 ton produktvikt konserverad och beredd ñsk samt 16 000 ton färska, frysta, saltade eller torkade kräft- och blötdjur samt 10 700 ton produktvikt beredda eller konserverade ldäft- och blötdjur. Den totala konsumtionen 1992 motsvarade ett värde av 8,6 miljarder kronor. Under perioden 1983-1992 har ñsk samt kräft- och blötdjur inkl. konserver och andra beredningar svarat för ca 7 % av den totala livsmedelskonsumtionen i Sverige. Konsumtionsvärdet, mätt i löpande priser, uppvisar en stadig ökning. Med hjälp konsumentprisindex har konsumtionsvärdet räknats upp till 1992 års av penningvärde, vilket något annorlunda bild. Konsumtionsvärdet 1992, ger en 8,6 miljarder kronor, innebär reell minskning med 780 miljoner kronor en jämfört med 1983 års konsumtionsvärde av fisk. För åren 1986-1989 översteg konsumtionsvärdet 10 miljarder kronor i 1992 års priser.

Tabell Konsumtionsvärdet av fisk och ñskprodukter 1983-1992, mkr

av varugruppen den utvecklats på samma sätt som värdet av den totala livsmedelskonsumtionen, dvs. minskning med ca 8 % mellan 1983 och 1992. Detta bör inneen bära att fisk och ñskprodukter i ston har försvarat sin ställning under 1980talet och i början av 1990-talet. Se tabell

Tabell Konsumtionsvärdet livsmedel totalt 1 1983-1992, mkr av

1 Exkl. malt, läskedrycker, alkoholhaltigadrycker ochtobaksvaror. Kapitel 14 F iskkonsumtion 151

15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter

15.1 Import och export

Utrikeshandeln med fisk och ñskprodukter omfattar dels den egentliga importen och exporten, dvs. de varupartier som förs in eller ut över landets gränser, dels den export som sker då svenska fiskare för iland fångster direkt i utländska hamnar. Direktlandningar utomlands är inte inräknade i den officiella utrikeshandelsstatistikens utförseluppgifter. Däremot ingår utländska ñskares landnin gar i införseluppgiftema. Fiskestatistiken från SCB beaktar däremot direktlandningar utomlands och lägger dessa uppgifter med de export- och importuppgifter som härsamman

rör från utrikeshandelsstatistiken se tabell 1.

Av den totala svenska importen 1991 ca 300 miljarder kronor utgjordes

ca 19 miljarder av livsmedel ca 6%. Importen av livsmedel var betydligt stör-

re än exporten. Den största varugruppen inom livsmedel importsidan var frukt och grönsaker, ca en tredjedel av det totala importvärdet. Fisk- och skaldjursprodukter importerades för ca 2,7 miljarder kronor, vilket motsvarar 14 % den totala livsmedelsimporten eller knappt 1 % av det totala importav värdet. Av den totala varuexporten 1991 på ca 330 miljarder kronor utgjordes ca 6 miljarder av livsmedel 2 %. En viktig produktgrupp på exportsidan 1991 var ñsk- och skaldjursprodukter 1,0 miljarder kronor som svarade för ungefär 17 % av den totala livsmedelsexporten eller knappt 0,5 % av det totala exponvärdet. Se även import och export i kapitel l 1 Vattenbruk. I SCB:s särskilda ñskestatistik redovisas import och export av fisk och fiskprodukter inkl. direktlandningar utomlands.

Kapitel 15 Utrikeshandel 153

Tabell Import och ñskprodukter 1992 och 1991, fördelat efter SOU 1993: 103 export av ett antal länder, ton och mkr

Danmark 33 141 600,4 35660 629,5 179322 436,1 98 603 Norge 54 976 1 086, 3 56 499 1 011, 3 4 377 78,8 4 661 Finland 446 11, 7 124 3 7 544 130,2 10182 s Island 11 032 103, 7 9 255 120,2 48 1 51 Sovjet. 315 9 1 369 13,2 5 346 7,0 18751 h Ryssland 1 170 25,4 5 868 7,0 - - - Tyskland 2 443 35, 7 1 441 27, 5 5 476 79,3 4 626 Nederl. 3670 98,3 3634 118,7 2130 22,8 3656 Österrike

Grönland 2 314 63, 3 2 808 78,6 - - japan 95 4 770 7 837 31,2 1 287 pS Övriga . länder 20480 350,0 17708 350 8 950 75, 6 10432 i

Summa 142874 2 711,7 142108 2 668,3 222186 925,7 154921 Källa: SCB.Fiske 1992 En översikt -

Under 1991 importerade Sverige 142 000 ton fisk och ñskprodukter till ett värde av ca 2,7 miljarder kronor. Importen 1992 hade värde, dvs. samma 2,7 miljarder kronor, men volymen hade Ökat något till 143 000 ca ton. Knappt 40 % av Sveriges import av ñsk- och skaldjurspnodukter kommer från Norge till ett värde av ca 1,1 miljarder lcronor. Danmark står för 23 % av importen, motsvarande ca 600 miljoner 1992. Den svenska ñskeexporten omfattar huvudsakligen konserver och hel ñsk huvudsakligen direktlandningar samt i mindre omfattning beredd fisk. Exporten av hel fisk domineras av torsk och sill. Värdet den svenska ñskeexav porten understiger kraftigt värdet av importen. Exporten 1992 var 926 miljoner kronor, vilket innebar en minskning från 1991 då 1,0 miljarexporten var der kronor. Danmark står för 47 % av exportvärdet av fisk och ñskprodukter 436 miljoner kronor, följer Finland med 14 % 130 miljoner kronor. Exporten till Norge är drygt 8 % 79 miljoner kronor.

Import och export av sillströmming och torsk

Exporten domineras, som nämnts sillströmming och torsk. I tabell ovan, av 2 redovisas import och export av dessa arter under perioden 1980-1992 i form färsk, fryst och filéer, dock saltad, konserverad eller på sätt annat förädlad fisk. I och med att tulltaxenumren har ändrats from. 1988 försvåras jämförelser med tiden dessförinnan.

Kapitel 15 Utrikeshandel 154

Tabell Import och sillströmming och torsk 1980-1992, ton SOU 1993: 103 export av och mkr

Källa: SvenskFisk

Dessa siffror visar på en nedgång av exporten för sillströmming resp. torsk, dock med kraftiga svängningar mellan åren. För sillströmming är Sverige nettoexportörer, men Sverige är en nettoimportör av torsk. Nettoexporten av sillströmming uppgår till 71 miljoner kronor medan nettoimporten av torsk uppgår till 122 miljoner kronor. I det svenska prisregleringssystemet ingår bl.a. licenstvång för export och import. I praktiken har systemet använts för att förhindra import av färsk sill och torsk när svenskproducerad vara funnits tillgänglig. På senare tid är det dock i stort sett enbart vid import av sill som ansökningar avslagits.

Import och export av högförädlade livsmedel

Exportrådet sammanställer statistik över export och import av högförädlade livsmedel. Detta definieras av Exportrådet som industriellt förädlade produkter som inte behöver någon vidareförädling i utlandet, dvs. produkter som kan säljas direkt till konsument eller storhushåll. I tabell 3 redovisas exporten av högförädlade ñskprodukter inkl. rökt ñsk. I tabell 4 redovisas export och import mellan 1990 och 1992 av högförädlade ñskprodukter, beredda eller konserverade dock rökt fisk.

Tabell Sveriges export av förädlade livsmedel på fiskets omrâde, 1991, mkr Land Rökt fisk Fisk och Skaldjurskonserver- EFTA:

EG:

forts tabell 3 SOU 1993: 103 Land Rökt fisk Fisk och Skaldjurskonserver

ÖVRIGA:

Övriga länder V 0,2 8,0 Summa Övriga 0,6 14,7 TOTAL EXPORT 11,9 235,1 Källa: Exportrådet

Tabell Import och export av högforädlade ñskprodukter 1990-1992, mkr

Import Export 1990 1991 1992 1990 1991 1992

Fisk, kräftdjur och

blötdjur i 862,1 869,7 880,0 237,4 235,2 223,2 Källa: SCBUtrikeshandel

Av totala exporten 247 miljoner kronor går huvuddelen till EFTA-ländema 71 %. Finland är det främsta exportlandet med sammanlagt drygt 95 miljoner kronor. EG omfattar 56 miljoner kronor eller 23 % av den totala exporten. En svag nedgång kan noteras i under perioden 1990 till 1992 exporten sammanlagt 6%. Bakom totalminskningcn döljer sig ökning en av exporten till EFTA medan exporten till såväl EG som övriga länder minskat. Importen av högförädlade ñskprodukter är dock betydligt större än exporten. Importen har också ökat under perioden 1990 till 1992 med sammanlagt 2 %.

15.2 Handeln på några viktigare marknader

avtalssituationen - Villkoren för handeln med olika länder är väsentlig del vid bedömningen en av svenskt fiskes konkurrenskraft. I detta avsnitt redovisas villkoren i de viktigare avtalen. Som en bakgrund redovisas något de årens utveckom senare ling EG- resp. BETA-marknaden.

Kapitel 15 Utrikeshandel 156

Handeln på EG- resp. EFTA-marknaden Medan den totala importen av fisk och fiskprodukter varit relativt stabil under de senaste åren har exporten fallit. Värdet av importen 1992 beräknades till ca 2,7 miljarder kronor och exporten till ca 0,9 miljarder kronor. De senaste fem åren har exporten av obearbetade produkter varit betydligt större till EG-ländema än till EFTA-ländema. Av 1992 års export av obearbetade produkter beräknas produkter för 314 miljoner kronor till EG och 72 miljoner kronor till EPTA. För bearbetade produkter gäller det motsatta förhållandet. Medan statistiken visar ökad export till HETA-marknaden under denna period, har exporten till EG förblivit på en låg nivå 1992 års export till EFTA beräknas till 181 miljoner kronor, vilket är en ökning från 146 miljoner kronor 1988. Experten till EG uppgår till 53 miljoner kronor 1992, vilket ändå innebär en svag ökning från 44 miljoner kronor 1988. Tullama är en av de viktigaste förklaringama till den begränsade exporten av bearbetade produkter från Sverige till EG. Sveriges import från EG har under perioden 1988-1992 överskridit exporten. Det gäller såväl obearbetade bearbetade produkter. År 1992 hade som Sverige en negativ handelsbalans för ñskprodukter gentemot EG på 388 miljoner kronor. Sverige handlar främst med de nordiska länderna. Importen består huvudsakligen av beredda produkter medan det till stor del är oberedda produkter som exporteras. Sveriges konkurrensläge kan dock dramatiskt förändras vid ett EG-medlemskap, som bör innebära ett omedelbart marknadstillträde och därmed ett avskaffande av tullama inom EG.

EES-avtalet

EES-avtalet innebär att EG har tullfri tillgång till hela BETA-marknaden. För Sverige innebär avtalet tullfrihet för bl.a. torsk, torskfrléer och kaviarsubstitut. Vissa produkter av stor betydelse för svensk ñskerinäring är dock undantagna från avtalets tullfrihet, såsom sill, lax, malcrill, räkor och havskräfta. För andra produkter innebär avtalet en gradvis sänkning av tullen ned till 30 % av dagens nivå. Regnbåge tillhör det fiskslag som omfattas av den gradvisa tullsänkningen.

Sverige-Island

Avtalet mellan EG och Island är från 1972. EG har successivt reducerat sina tullsatser för inhemska ñskprodukter från 1977. Den svenska importen av torskrom uppgick under 1992 till ett värde av 21 miljoner kronor. Det är av stort värde att Sverige även efter ett medlemskap i EG har tillgång till tullfri torskrom från Island. Sveriges import av salt sillñlé uppgick 1992 till 5,4 miljoner kronor. EG-tullen på salt sillñlé är 16 %, men avskaffas när EES-avtalet träder i kraft.

Kapitel 15 Utrikeshandel 157

Sverige-Norge EG och Norge har 1977 resp. 1986 gjort överenskommelser om EG-tullar olika fiskprodukter från Norge samt för fisk som importeras till Norge från EG. Importen från Norge av hel salt sill uppgick 1992 till ett värde av 8,2 miljoner kronor. Där är EG:s tull 12 %. Importen av salt sillfilé var 12,6 miljoner kronor. EG:s tull är 16 %, men avskaffas när EES-avtalet träderi kraft. Importen av torskrom 1992 omfattade ett värde av 20,7 miljoner kronor. EGtullen for denna produkt är 1l %. Torskrom ingår bland de produkter i EESavtalet där tullen sänks successivt till dess att 30 % av bastullen återstår.

Sverige-Färöarna

Färöarna har separat avtal med EG sedan 1974. De nordiska länderna har ingått olika former av handelsöverenskommelser med Färöama. Sverige har medgivit tullfrihet eller tullnedsättrting för import på samma villkor som från EFTA- och EG-länder, dock inte för beredda ñskprodukter enligt kap. 1604 och 1605 i tullstadgan. Av Sveriges import från Färöarna utgör fisk den största delen 69 % 1991 till ett värde av ca 37 miljoner kronor 1992. De viktigaste produkterna utgjordes av filéer av gråsej 06,5 miljoner kronor, torskñsk 4,7 miljoner nor samt koktafrysta räkor utan skal 7,8 miljoner kronor. Vid ett EG-medlemskap måste frihandelsavtalet mellan Sverige och Färöarna förhandlas om. För Sveriges del kan detta innebära att kvantitetsbegränsningar införs för viss import som nu importeras fritt, t.ex. för vissa frskfrléer och för räkor utan skal.

Sverige de baltiska staterna - Sverige och debaltiska staterna har träffat frihandelsavtal under 1992. Samtidigt med frihandelsavtalen träffades även jordbruksavtal i vilka beredda fiskprodukter ingår. Avtalen innebär att Sverige ger tullfrihet utan kvantitetsbegränsningar för bl.a. beredda ñsk- och skaldjursprodukter kap. 1604 och 1605. Enligt de gällande avtalen awecklar inte de baltiska staterna motsvarande tullar. Den svenska importen av ñskprodukter från Estland uppgick 1992 till

10,7 miljoner kronor varav 1,5 miljoner kronor var beredda fisk- och skal-

djursprodukter. Från Lettland imponerades för 1,3 miljoner kronor varav

89 000 kronor avsåg beredda produkter och från Litauen för 1,8 miljoner kronor varav 128 000 kronor avsåg beredda produkter. Exporten till de baltiska länderna uppgick sammanlagt till 150 000 kronor. Sverige har begärt att avtalen med de baltiska staterna skall fortsätta att gälla vid ett EG-medlemskap.

Kapitel 15 Utrikeshandel 158

Sverige -Polen

Den svenska exporten av ñsk till Polen uppgick 1992 till ca 19 miljoner kronor, varav huvudparten 9,3 miljoner kronor bestod av färsk eller kyld fisk nästan uteslutande strömming samt beredda ñskprodukter for 4,9 miljoner kronor. Importen uppgick till 7,4 miljoner kronor. Den största andelen utgjordes av ñskfiléer 3,8 miljoner kronor samt beredda ñskprodukter 1,8 miljoner kronor. Enligt frihandelsavtalet mellan EFTA och vissa öststater, däribland Polen, avskaffar EFTA-ländema alla tullar på fiskprodukter när avtalet träder i kraft Polen däremot avskaffar sina tullar successivt fram t.o.m. år 2001.

Sverige-Schweiz

Den svenska exporten av ñsk till Schweiz uppgick 1992 till ett värde av 22,9 miljoner kronor. Den mesta exporten utgjordes av beredd och konserverad fisk ca 18 miljoner kronor. En stor enskild produkt var färsk sötvattenfisk abborre, gös, gädda som uppgick till 0,9 miljoner kronor.

15.3 De nordiska länderna som ñskexportörer

Av de nordiska länderna hör Danmark, Norge och Island till världens största exportnationer. Norden som område står för över 15 % av världens totala ñskexport, dvs. tillsammans är Norden världens klart största ñskexportör. Värdet nettoexav porten utgjorde 1990 nästan 36 miljarder kronor. Av de nordiska länderna har Danmark de största exportvärdena för ñskprodukter tätt följt av Norge. Danskar-na har under l980-talet, utan hjälp från ett starkt växande vattenbruk, nått en starkare exporttillväxt än Norge.

Exportmönster

Danmark har ett relativt stort inslag av bearbetade produkter i sin export, vilken utgör en femtedel av exponvärdet. Andelen har ökat under l980-ta1et. Norges export de sista tio åren har karaktäriserats av en kraftig ökning av försäljningen av färsk och fryst obearbetad fisk. Försäljningen odlad lax av svarar för ca l3 av Norges totala exportvärde. Islands försäljning av ñskvaror har varit starkt dominerad av ñléprodukter. Filé och block har stått för 40-50 % av de totala exportvärdena. Det har varit en stabil tillväxt i exportvärdena av färsk ñsk. F äröarnas exportbild sammanfaller i stora drag med Islands. Båda länderna har filéprodukter som grund för exporten. Dessutom har försäljningen av färsk fisk ökat, bl.a. genom ökad produktion av odlad fisk.

Kapitel 15 Utrikeshandel 159

Ensidigheten i Grönlands fångstunderlag återspeglas i landets frskexport, som dominerats av skaldjur, dvs. räkor. Den andra exportkategorin av någorlunda storlek är torskprodukter. Utmärkande för Sveriges frskexport under 1980-talet har varit en relativt sett fallande kurva för försäljning av färsk fisk, en uppgång i exporten av fryst fisk och en ganska stabil exportandel för beredda och konserverade produkter. Den största varugruppen i svensk export 1990 var, trots tillbakagången, färsk fisk. Försäljningen av färsk torsk till Danmark utgjorde 19 % av Sveriges totala exportvärde 1990. Finlands export av ñsk och fiskprodukter är lägst bland de nordiska länderna och dessutom ganska instabil. svängningarna i försäljningen har reflekterat betydande svängningar i exporten av enskilda produkter.

Exportmarknaden Den nordiska exporten av fisk och frskprodukter äri hög grad präglad av exporten av färsk fisk till den europeiska marknaden och i ännu högre grad av att leverera råvaror och halvfabrikat till den industriella marknaden EG. i En växande del av den europeiska fiskeindustrin har ställt om sig från en produktion grundad på det egna landets råvaruförsörjning till att använda importerad råvara. Genom avancerat system dirigeras råvarorna från områden som Nordatlanten, Alaska, Sydamerika osv. efter just-in-time principen så att fabrikerna undviker de störningar i råvaruförsörjningen som säsongsvariationema förorsakar. Den marknad som många nordiska frskproducenter uppfattar som mycket intressant är marknaden för bekvämlighetsprodukter, exempelvis utportionerad benfn fisk i förpackningar eller fárdigrätter med frskinnehåll. Dessa varor är i hög grad produkttyper som man önskar få bearbeta i fångstregionema , bl.a. av följande skäl: Med dessa produkter kan man bidra till att upprätthålla sysselsättningen i områden som är starkt beroende av frskesektom samtidigt som sysselsättningen går ned i fångstled och beredningsindustri. En mer avancerad produktion ger möjligheter till en mer differentierad ar- bctsmarknad. Det är möjligt att uppnå fortsatta vinster i de nordiska fångstområdena ge- nom vidareförädling.

15.4 lnköpsallianser

En faktor som kraftigt påverkar marknadssituationen är den koncentrationsprocess som dagligvaruhandeln genomgår i alla europeiska länder. Genom sammanslagningar har kedjeföretag vuxit kraftigt de senaste åren, medan deras marknadskraft i betydelsen samlad förhandlings- och köpkraft har vuxit ännu kraftigare. De stora supennarknadema har slutit sig samman i inköpsorganisationer för att stå ännu starkare än livsmedelsindustrin i förhandlings-

Kapitel 15 Utrikeshandel 160

situationer. För närvarande finns det ca 15 sådana organisatoner, t.ex. AMS Associated Marketing Service AG ligger i Schweiz och omfattar tio som stora livsmedelskedjor i tio olika europeiska länder, bl.a. ICA i Sverige. Organisationen etablerades 1988. Målsättningen for AMS är: att utveckla nya produkter att utveckla egna märken att få industrin att producera vad sammanslutningen har användning för att skaffa sig själv en djupare insikt i produktkvalitet att rationalisera logistiken att garantera produkternas utbredande i hela Europa att främja marknadsföringen genom gemensamma initiativ att ta fram och utbyta marlmads- och produktinformation att ta fram produkter med den rätta kvaliteten till det lägsta priset genom stora inköp och till en viss del också genom långtidsavtal.

Av de 100 produktgrupper som AMS arbetar med köper ICA in ca 25 för att täcka sina behov, både inom storhushálls- och detaljhandelssektorema. ICA har tillsammans med Danske Superrnarked och Kesko utformat inköps- och fraktavtal med Italien, Grekland, Kina, Thailand, Indonesien och Hongkong. De två andra svenska dagligvamblocken Dagab och KF har liknande samverkan genom inköpsallianser. En orsak till detaljhandelskedjomas tillväxt och Övertagande av industrins styrande position är dess kunskap om marknaden. Inga marknadsundersökningar kan i detaljeringsgrad mäta sig med dem som dagligen kan utföras med hjälp av streckkodema i butikerna. Denna informationsteknologi handeln ger ett starkt redskap när det gäller att optimera varuutbudets sammansättning. Att samordna konsumenternas önskemål från flera länder har emellertid sina problem. Olika länders specifika krav pâ produktens utformning, förpackningsstorlek och den information som skall finnas på förpackningen är några exempel som av många handlare tros komma att sätta naturliga gränser för samköp under många år framöver.

6 13-1213 Kapitel 15 Utrikeshandel 161

16 Forskning och SOU 19933103 utvecklingsverksamhet på fiskets

område

16.1 Nuläge

Fiskeriverket och Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR svarar tillsammans för ett sammanhållet forskningsprogram fiskets område. Ansvaret är fördelat så att Fiskeriverket skall främja forskning och bedriva undersökningsverksamhet, medan SJFR:s ansvar är att stödja grundforskning och tilllämpad forskning. Utöver detta ges medel till grundforskning även från Naturvetenskapliga forskningsrådet NFR och Forskningsxådsnämnden FRN. Miljöanknuten forskning som rör fisk kan också få bidrag från Naturvårdsverket SNV. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK stöder branschanknuten forskning vid Institutet för livsmedelsforskning SIK. Den tillämpade forskningen och undersökningsverksamheten bedrivs vid Fiskeriverkets tre laboratorier havsfiske, lcust- och sötvattenslaboratoriet. - Universitetsforskningen är splittrad. Förutom Lantbruksuniversitetets vattenbruksinstitution i Umeå finns ingen institution speciellt för ñskforskning. Detta innebär att fiskforskning bedrivs vid ett flertal institutioner i regel av små forskargrupper med de begränsningar detta innebär. Beträffande FoU for vattenbruk se även kap.11. SJFR:s och Fiskeriverkets stöd till biologisk forskning vid universitet och högskolor har under perioden 1983-1992 uppgått till totalt 71,5 miljoner kronor och fördelats enligt följande:

. Utöver ovanstående fomingsinsatser har SJFR finansierat forskartjänster inom följande områden: Fiskendokrinolgi Marina algers biologi Näringsfysiologi Experimentell fiskekologi Sjukdomar i vilda populationer Marina makroalgernäringsfysiologivattenbruk upphört

Kapitel 16 Forskning 163

Stöd till teknisk forskning och utveckling inom fiskets område har i större omfattning givits först fr.o.m. 1989. Tillsammans med SJFR stödjer Fiskeriverket tekniska projekt som sedan 1989 fått stöd med sammanlagt 7,3 miljoner kronor inom följande område:

Fartygsutvecklingekonomi, säkerhet Redskapsutvecklingselektivitet, effektivitet Hantering ombord i Förädling Arbetsskador

SJFR finansierar en forskartjänst inom området fartygsredskapsteknologi knuten till Lindholmen Utveckling AB i Göteborg. Fiskeriverkets forsknings-, undersöknings- och monitoringverksamhet omsluter omkring 55 miljoner kronor per år. I detta ingår också driften av Fiskeriverkets två forskningsfartyg. Verksamheten finansieras till 40 % av verkets budgetmedel, i övrigt genom medel från bl.a. forskningsråd, Nordiska ministerrådet, SNV samt vattenavgiftsmedel. Verksamhet bedrivs förutom vid havsfiske, kust- och sötvattenslaborato-

riet, vid forsöksstationema i Älvkarleby och Kälarne samt vid verkets tre ut-

redningskontor. Här följer en kortfattad redovisning av de viktigaste arbetsfälten.

Havyiskelaboratoriet Resursövervakning Fångstanalys av fisk och skaldjur Hydroakustiska Översikter av pelagisk fisk Beståndsuppskattning Rekryteringsundersölaiingar Flerartsmodeller i Östersjön och Västerhavet

Biologiska studier Beståndsseparation hos sill Studier över tillväxt och fetthalt hos sill Reproduktionsbiologi hos ñsk och kräfta i Västerhavet Experimentella studier rörande havskräfta Hummerns ekologi

Övervakning av fisksjukdomar

Överlevnad bland unga plattfiskar

Miljöstudier Fisk, havskräfta och miljö i Västerhavet Öresundsbron Hydrobiologiska studier i Skagerrak Sjukdomar och parasiter hos fisk

Akvakultur Odling och utsättning av främst torsk

Kapitel 16 Forskning 164

Rcdskapsförsök Trålningseffckter på bottenstruktur och bottenfauna Selektionsförsök med trâlar

K ustlaboratoriet Rekrytering Rekryteringsmodeller Prognoser

Åtgärder

Fisktillgångar Resursskattningar Utveckling av fiske och fiskhantexing Utveckling av fritidsñske

Miljöstömingar Refcrensomráden Recipientundersökningar Miljölarm och miljökonsekvensbeskrivningar

Sötvattenslaboratoriet inkl. Älvkarleby och Kälarne

Sjölevande ñsk- och Nationellt provñskeregister

kräftpopulationer Övervakning i forsurade och kalkade vatten

Fiskevårdsätgärder i kalkade vatten Introduktion av signalkräfta Introduktion av Inomartskonkurnens hos lcräftor Odling av kräftor i Norrland

De stora sjöarna Pelagiska ñskbestånd Utvecklingen av âlbestånd Gösundersökningar i Hjälmaren Siklöjans tillbakagång i Mälaren Fiskmärkningar

Högproduktiva sjöar Sjörestaurering och effekter av mörtreduktion

Ålproduktion

Nordliga laxñskar Rödingartkomplexet Rödingñskcvård i reglerade sjöar Bevarande av genetiska resurser hos stammar i odling Utveckling av djupfrysningsteknik för genbank Ekologisk karakterisering av stammar Utsättningsforsök med öring

Kapitel 16 Forskning 165

Strömlevande ñsk Nationellt elñskeregister Styrfaktorer för ñskfaunan i strömmande vatten Livshistoriestrategier och populationsdynarrtik hos havsvandrande öring Experimentella beteende-ekologiska studier av örin g i strömmande vatten Uppföljning av miljö- och ñskevård i strömmande vatten

Utredningskontoret: Rekryteringen hos vilda lax- och havsöringbestånd Metodutveckling för förstärkning av lax- och havsöringbestånd Studier av ñskvandring Utvärdering av ñskvägar Undersökningar av insjö- och kustñskets omfattning och struktur Undersökningar av effekter av utbyggnader i vatten på fisk och fiske Effekter av miljostömingar

16.2 Framtida behov Nationellt perspektiv Den utvärdering som Fiskeriverket och SJFR genomförde 1987 pekade på tre områden inom vilka ñskforskningen behöver förstärkas, nämligen ñsksjukdomar, molekylärbiologi och fiskekologi. Utvärderingen framhöll också behovet av att organisera tvärfackliga program. Sjukdomssituationen för såväl odlad som vild fisk har blivit mycket allvarlig under de senaste åren. För kustbaserade kassodlingar utgör sjukdomar ett hot mot möjligheterna att över huvud taget bedriva lönsam verksamhet. Även i övriga odlingar utgör sjukdomar ett stort hot, även om möjligheterna att sanera anläggningarna är relativt goda. Forskning kring förebyggande av spridning är ett viktigt område liksom forskning kring problemet smitta mellan vild och odlad fisk. Kvantitativa och kvalitativa epidemiologiska studier och kartläggningar är nödvändiga för en utveckling av vattenbruk. Forskning i syfte att kartlägga förhållandet mellan yttre miljön och sjukdomsfrekvensfunktionsrubbningar är ett annat viktigt område som fått mycket hög aktualitet genom sjukdomssyndromet M74. Forskning kring uppkomsten av sjukdomen, som förmodas vara miljöbetingad, kräver stora och snabba insatser. Följdproblemen för att rädda bestånden kräver också särskilda forsknings- och undersökningsinsatser främst inom genetikomrâdet. Regeringen har under hösten 1993 beslutat att Fiskeriverket får använda 4,5 miljo-

Kapitel 16 Forskning 166

ner kronor av vattenregleringsmedel till FoU-verksamhet om laxens fortbestånd. Situationen är ansträngd för många ekonomiskt viktiga Fiskbestånd. Sär-

skilt svårt är läget för Östersjöns torskbestånd. Detta ställer krav på vidare ut-

veckling av och ökad säkerhet i de beståndsprognoser som görs. Metod- och modellutveckling inom detta område är därför angeläget. Den svåra situationen gör det också angeläget att utveckla metodiken för odling och utsättning av marina arter. Odling av torsk har påbörjats vid Fiskeriverkets havsñskelaboratorium i samarbete med Stockholms universitet och övriga nordiska länder. Andra aktuella arter är plattñsk och hummer. Förändringar i fiskets situation gör det nödvändigt att utvecklingsinsatser riktas mer mot det kustnära fisket och insjöñsket. Forsknings- och utvecklingsinsatser behövs inom ett brett fält. Kust- och insjöfiskets förutsättningar är ett område som kräver tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprogram med nära koppling till näringen. Inom ett sådant program bör studeras fiskresurser, flSkCVåId, fångstmetoder, fiskhantering, beredning, distribution och marknadsföring. Såväl biologiska som tekniska aspekter måste ingå. Forskning kring ekonomiska aspekter knutna till yrkesfiske, resursutnyttjande, fritidsñske och turism förekommer knappast alls i dag. Detta forskningsbehov är klart dokumenterat och behovet torde öka vid ett svenskt medlemskap i EG. En ñskeriekonomisk FoU-kompetens måste byggas upp från grunden. Genom EES-avtalet och ett svenskt medlemskap i EG kommer den svenska fiskerinäringen i en ny konkurrenssituation. Sverige utnyttjar i dag på grund av avsättningsproblem inte de sillströmmingkvoter som är tillgängliga

i Östersjön. Produktutveckling för finna användningsområden för fisk-

att nya råvara från arter som det i dag är svårt att få avsättning for är mycket angeläget. Det gäller i första hand sillströmming, även småñsk. Även men annan kvalitetsaspekter på råvaran förväntas bli viktigare och få större genomslag i priset i framtiden. Förbättrad selektivitet i redskap är en nödvändighet for ett långsiktigt optimalt resursutnyttjande. Förutom den rent resurshushållande aspekten är det av ekonomiskt intresse för fiskeföretagen att slippa hantera oönskad fisk ombord. Resursema inom den fiskeritekniska forskningen är mycket små jämfört med i grannländema. Utvärderarna fann att den låg på en absolut miniminivå. Inom sötvattenområdet kan ökade FoU-insatser kring kräftodling, både intensiv och extensiv sådan, förväntas ge snabba resultat. Det finns en stor potential för inhemsk kräftproduktion, som skulle kunna minska den i dag stora importen. Frågor kring bibehållande av den biologiska mångfalden och bevarande av arter och stammar har hög aktualitet och kräver ökade biologiska och genetiska kunskaper. Närmast berörs sötvattenarter i dagsläget. Hit hör också problematiken kring fiskevårdsmetoder för återställande av skador, t.ex. kraftverksutbyggnadens inverkan på rödingbestånden. S.k. biomanipulering av

Kapitel 16 Forskning 167

sjöar är ett annat område där ñskforskningen direkt kan bidra till miljövårdande åtgärder. Monitoring av fiskbestånden som en del av miljöövervakningen väntas få större betydelse. Under senare år har FoU-insatser avseende fiskevård i rinnande vatten fått ökade resurser. Det är viktigt att kunna bibehålla ett kvalificerat FoU-arbete inom detta område då efterfrågan sportfiske i strömmande vatten kan förutsättas öka betydligt.

Nordiskt perspektiv Nordiska ministerrådet stödjer och bidrar till samordning av nordisk fiskeriforskning knuten främst till näringen. Ministerrådet prioriterari nu gällande forskningsprogram följande områden: F lskereglering och förvaltning med utveckling av bl.a. flerartsmodeller för att ge underlag för regional förvaltning. Redskapsutveckling för ökad selektivitet och minskad bifångst och dödlighet; Odling och utsättning av marina arter för att stärka naturliga bestånd; Produktionsteknologi, bl.a. kvalitetsfrågor och ökad förädlingsgrad. Svensk ñskforskning ligger väl i linje med Nordiska ministerrådets prioriterin gar.

E uropiskt perspektiv

EG:s gällande FoU-program inom ñskesektom prioriterar följande områden: F iskeregleringar: Undersökningar beståndsstorlek och beståndsfördelav ning, utveckling av flerartsmodeller med tillämpning i ñskereglerin undergen, sökning av miljöproblem som påverkar bestånden. Fiskeriteknik: Enerigbesparande åtgärder, artselektivitet hos redskap, fångstkvalitet. Akvakultur: Studier av tillväxt i tidigt stadium, kostnadseffektivitet vad gäller ñskfoder, sjukdomar, genetiska undersökningar och bevarande, interaktion mellan miljö och odlad fisk, smoltkvalitet. Produktutveckling: Teknik för hantering, lagring, process och packning, utvinning av ätliga proteiner och andra komponenter ur fisk och skaldjur, konsumentreaktioner och efterfrågan. EG:s särskilda fiskprogram är riktat mot näringen. Även här finns god en samstämmighet med det svenska fiskforskningsprogrammets näringsanknutna del. Problemen inom fisket kan delvis härledas till att man inte har tillämpat en helhetssyn inom fiskeripolitiken. Det behövs en integrering av resurs, struktur, marknads- och ekonomiska frågor. Detta ställer också krav forskningen där biologisk och teknisk forskning måste kombineras med ekonomisk och sociologisk forskning.

Kapitel 16 Forskning 168

17 Fiskets

betydelse

17.1 Fiskets bidrag till bruttonationalprodukten

Sedan 1950 har nationalräkenskapema beräknat produktions- och förädlingsvärdet för fisket. Produktionsvärdet redovisas i SCB:s statistik över Saltsjöfiskets fångster. Till detta läggs insjöfiskets produktionsvärde. Efter avdrag för beräknade kostnader för förbrukningsmaterial, emballage, is, bränsle, reparationer m.m. erhålls ett förädlingsvärde. Detta utgör fiskets bidrag till bruttonationalprodukten, BNP. I tabell 1 redovisas fiskets förädlingsvärde under perioden 1950-1991. Utvecklingen redovisas också iñgur 1. Av tabellen framgår att fiskets förädlingsvärde var som högst vid 1960-talets mitt. Därefter har värdet fluktuerat på en lägre nivå. Lägsta forädlingsvärdet noterades 1978 och innebar mer än en halvering från toppåret 1963. Den främsta orsaken till denna nedgång var den begränsning som det svenska fisket fått vidkännas i Skagerrak och Nordsjön. Därefter har en långsam ökning skett.

Tabell Fiskets Förädlingsvärde 1950-1991, i löpande och fasta, 1980 års

priser.

Källa: Statistiska Centralbyrån K apizel 17 F iskezs betydelse 169

Figur l.Fiskets förädlingsvärde 1950-1991, i löpande och fasta, 1980 års SOU 1993: 103

priser, mkr

Mll] kr ago f l u

1 600 . l

p

.

400 l:få å O rl I

200 3... ...044-.43

.J n--o uu-.-F V

fasta priser ----- - - - löpande priser Källa: StatistiskaCentralbyrån

17.2 Fiskerinäringens omfattning i Sverige

l7.2.l Yrkesfiskarna i Sverige

Enligt den officiella statistiken var 1990 antalet yrkesfiskare inkl. binäringsfiskare 3 823, varav 350 fiskare bedrev sötvattenñske. Antalet yrkesfiskare enligt SBC:s statistik, dvs. fiskare som har minst halva sin inkomst från fiske, var 1990 3 250, vilket innebar att yrkesfiskarkåren har minskat med 16 % i jämförelse med fiskeriräkningen 1985. Biyrkesfiskare definieras med en lägsta gräns infiskningen under ett år. Denna gräns 1990 30 000 kr var år 1985 var gränsen 10 000 kr. Yrkesfiskama finns närmare redovisat i kap. 8 De fiskande. De flesta yrkesfiskarna är verksamma på västkusten 42 % . Viktigaste länet är Göteborgs och Bohus län där 1 145 yrkesfiskare är verksamma. Av binäringsfiskama är drygt 50 % verksamma ostkusten.

Tabell Antalet fiskare den 1januari 1990 fördelat på län

forts. tabell 2 Län Yrkesfiskare Binåringsfiskare Summa fiskare jbg o Bohus 1145 80 1 225 Alvsborg 2 2 - Gävleborgs 70 12 82 Västernorrlands 41 39 80 Västerbottens 26 24 50 Norrbottens 89 23 1 12

Sötvattenfiskare 243 107 350 Stockholms 9 1 10 Uppsala 12 12 - Södermanlands 33 4 37

Östergötlands 12 4 16

Jönköpings 2 3 5 Kronobergs 8 7 15 Kalmar 1 1 - Kristianstads 3 1 4 Malmöhus 15 2 17 I-1allands 1 1 - Alvsborg l 1 1 12 Skaraborgs 58 7 65 Värmlands 27 5 32 Orebro 18 13 31 Västmanlands 26 8 34

Källa: SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990 K ommuner med flest antal fiskare Av ñskenräkningen 1990 framgår vilka femton kommunerna som har flest antal fiskare. Västkusten dominerar med kommuner Göteborg och Öckerö. som Tabell Kommuner med flest antal fiskare 1990

Källa: SCBFiskeriräkningen den 1 januari 1990. FR ñskeriräkningen 1990 resp 1985 Kapitel 17 Fiskets betydelse 171

Antal fiskare och dess andel av befolkningen SOU 1993: 103 Räknat på länsnivå finns den största andelen fiskare i Gotlands och Blekinge län. Som fiskare avses här yrkesfiskare och binäringsfiskare.

Tabell Län med största andel fiskare befolkningen av Andel fiskare av befolkningen i

Källa: SCBFiskeriräkningenden l januari 1990

Kommuner med störst andel fiskare

[följande tabell redovisas de femton kommuner har den största andelen som fiskare i förhållande till folkmängden. Som fiskare här yrkesfiskare avses och binäringsfiskare.

Tabell Kommuner med största andelen fiskare befolkningen av

Andel fiskare av befolkningen i Kommun Antal fiskare kommunen, % Öckerö 285 2. Sotenäs q 142 i o 3. Tanum 150 4. Sölvesborg . u 159

-

Valdemarsvik

1 e log a 16

llâgtlând .

193 12.Karlsk1ona u 185 13.Lysekil u e .45 . o 14.Varberg1 139

liMörbylâñga 38

Källa: SCBFiskeriräkningenden januari 1 1990

De kommuner med störst andel fiskare återfinns i Göteborgs och Bohus län

med Öckerö, Sotenäs och Tanum i topp.

Kapitel I 7 Fiskets betydelse 172

Församlingar med störst andel fiskare

De femton församlingar har störst andel fiskare redovisas nedan i tabell som Endast församlingar med minst tio fiskare har tagits med. Med fiskare avses här yrkesfiskare och binäringsfiskare. Av sammanställningen framgår fiskets stora lokala betydelse. Den största andelen fiskare på församlingsnivå finns i Möja i Värmdö kommun i Stockholms län nära 6 % fiskare. Andra församlingar med över 5 % fiskare är Tjärnö i Strömstad och Östergam Gotland. Västmm iVästerviks kommun, Smögen och Styrsö har över 4 % fiskare av befolkningen.

Tabell Församlingar med största andelen fiskare av befolkningen Andel fiskare av Kommun befolkningen i Församling och län Antal fiskare församlingen, % Möja Värmdö AB 21 .

.

Källzu SCB Fiskeriräkningenden 1 januari 1990

Av tabell 6 framgår att Göteborg och Bohus län, Kalmar län, Blekinge län, Gotlands län, Kristianstads län och Stockholms län har kommuner där fisket är särskilt framträdande på församlingsnivå.

l7.2.2 Vattenbruket Företag inom vattenbruket finns i samtliga län. Den länsvisa fördelningen 1991 1992 framgår tabell Antalet företag 1992 har totalt minskat resp. av med 9 företag sedan 1991, från 462 till 453.

Tabell Antal företag inom vattenbruket per län 1992 och 1991 Län Summa företag 1992 1991

45 Hela riket 453 462 Källa: SCBVattenbmk 1991och 1992

Flest vattenbruksforetag ñnnsi Jämtlands län, sammanlagt 53 företag 1992. Av dessa är 36 inriktade odling av matñsk, de övriga är inriktade sätttiskodling. Av Norrbottens läns 34 st. vattenbruksforetag bedriver 23 matriskodling. Västerbottens län och Kopparbergs län har vardera 14 företag med inriktning på sättñskodling. Malmöhus län har flest företag med odling av kräf-

tor 17 företag, Kalmar län har 15 företag och Östergötlands

län har 13 företag. Musselodling bedrivs enbart av tre företag i Göteborgs och Bohus län. Statistiken innehåller inga uppgifter om antal anställda. Antalet anställda växlar, framför allt beroende odlingens storlek och läge. Till det kommer ett flertal tillfällen när extra hjälp behövs, exempelvis vid räkning fisk, av tvätt och flyttning av nät och slakt. Verksamheten även sysselsättgenererar ning i form av transporter, kläckerier, import foder av m.m. Vidare kan matñskodling ha en lokal marknad att försörja med tiskforsäljning i gårdsegen butik eller fiskbil. Andra odlare har sin försäljning via grossister. En odling på ca 75 ton matñsk behöver uppskattningsvis skötas 1-2 av personer. En samlad bedömning ger vid handen att det svenska vattenbruket bör sysselssätta i storleksordning 300 â 400 personer.

l7.2.3 Förstahandsmottagare

Den ñsk som förs iland i Sverige köps huvudsakligen in 160 förstaav ca handsmottagare. Förutom de fyra fiskauktionema är förstahandsmottagama oftast enmansföretag, men det finns också beredningsföretag med förstahandsmottagning, exempelvis Gotlands fisk AB och som sysselsätter femton personer. Förstahandsmottagama bedriver ofta verksamhet utöver fångstmottagandet, vilket medför att det är svårt att renodla just den del forsta hansom avser delsledet. Så använder exempelvis ett antal företag den egna fångsten i annan

Kapitel 17 Fiskets betydelse 174

minutförsäljning, pälsdjursuppfodning m.m.. De fyra rörelse beredning, ñskautionema finns i Smögen, Göteborg, Lysekil och Strömstad. Dessa sysselsätter uppskattningsvis sammanlagt ett femtiotal personer. Göteborgs fiskauktion är landets största förstahandsmottagare.

17.2.4 Fiskberedningsindustrin

Inom fisk- och konservindustrin fanns enligt 1990 åts regionala industristatistik 46 arbetsställen med 2 036 sysselsatta. För att ingå iden officiella industristatistiken skall arbetsstället ha minst 10 anställda. Detta innebär att den på många småskaliga beredningsindustrin, ibland som kombinationsverkorter samhet för yrkesñskaren, inte redovisas här.

Tabell 8. Fisk- och ñskkonservindustrin, arbetsställen och antal sysselsatta länsvis år 1990 Län1990 Kommun Arbetställe sysselsatta antal antal Stockholms län 2 4.2. Huddinge 1 19 Stockholm l 23 Södermanlands län li Strängnäs 1 14 Kalmar län är. Vimmerby 1 24 Gotlands län lä Blekinge län Z :m Karlskrona 3 176 Karlshamn 1 12 Sölvesborg 3 122

Falkenberg . 1430 Göteborgs- o Bohus län 25

redovisning för år 1990 Källa: SCB:s industristatistik,regional Kapitel I 7 F iskezs betydelse 175

Arbetsstället är den enhet i industristatistiken för vilken uppgifter insamlas och redovisas. Det förekommer att skilda arbetsställen redovisningsteknisav ka skäl sammanslås till en redovisningsenhet. Det kan ett s.k. hjälparbetsvara ställ: som inte har tillverkning typ huvudkontor, försäljningskontor, lagerlokal etc. Därför kan det uppstå vissa skillnader iSCB:s publikationer beträffande industzistatistiken. I den regionala industristatistiken som här har nyttjats .rar produktionsvärdena från samtliga redovisade arbetsställen omfördelats till företagets övriga arbetsställen. I Industri 1990 anges 48 arbetsställen och i den regionala redovisningen anges 46 arbetsställen de skäl här har av som angetts. Utredningen använder sig de regionala uppgifterna, dvs. 46 av av arbetsställen. Arbetsställen och sysselsättning finns redovisade i kap. 13. Fiskindustrin.

Av de totalt drygt 2 000 anställda är i det närmaste tre fjärdedelar verksamma inom industrin är belägen i Göteborgs och Bohus som län. Enbart i Sotenäs kommun är 810 sysselsatta, se avsnitt 17.3. Mellan 1989 och 1990 har sysselsättningen inom frsk- och ñskkonservindustrin gått ned med 18 %, dvs. minskat med ca 360 personer. Om man utgår från hur många s.k. ñskanläggningar som kontrolleras enligt miljö- och hälsoskyddslagen blir bilden annorlunda. Med ñskanläggning avses i första hand anläggningar där man tillverkarbereder ñskvaror. Däremot räknas inte ñskodling eller fiskbutik ñskanläggning. Enligt Statens som Livsmedelsverk finns det 307 ñskanläggningar år 1993, varav 38 st. är exportföretag. Av statistiken framgår att på västkusten finns 64 frskanläggningar, därefter följer Stockholms län med 29 st., Kalmar län har 24 st. och Malmöhus län 23 st. Stockholms län har dock ingen exportkontrollerad anläggning. Antalet sysselsatta i ñskberedningsindusnin, redovisas SCB till av ca 2 500 personer år 1990 3 017 är 1985. personer Denna statistik inkluderar de som har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 1 timme vecka, per men inte medhjälpande familjemedlemmari familjens rörelse. Den innefattar heller inte lejda livsmedelstransporter, förpackning, produktion av insatsvaror, livsmedelsförsäljning, statlig administration eller branschens intresseorganistioner. Den samlade bedömningen utredningen gör, bl.a. utifrån underlag från länsstyrelserna om fiskerinäringen är sysselsättningen inom fiskberedatt ningsindustrin ligger på drygt 3 000 personer för hela riket.

Fiskberedningsindizstrin pd västkusten

Svensk ñskberedningsindustri är som tidigare sagts koncentrerad till västkusten. Mer än hälften landets arbetsställen finns i Göteborgs av och Bohus län. Flertalet anläggningar i den bohusländska beredningsindustrin vidareförädlar ñléad sill och torsk. Beredningsindustrin iHalland är traditionellt inriktad rökning avi första hand lax och makrill. I Bohuslän har beredningsindustrin flest anställda i Sotenäs 810 anstälda, Lysekil 245 anställda,Tjöm 203 anställda och Orust 110 anställda. Råvaran kommer dels från svenska fiskare, dels genom en omfattande im-

port.

Kapitel 17 Fiskets betydelse 176

Strukturen inom ñskberedningsindustrin skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner. På Tjörn i södra Bohuslän är anläggningarna lokaliserade till Klädesholmen. Där verkar ett tiotal företag med mellan 10 och 40 anställda. I Sotenäs kommun dominerar Abba-fabriken i Kungshamn, som ensam svarar för fjärdedel sysselsättningen i Sveriges hela frskberedningsnästan en av industri. Vid sidan Abba finns i Sotenäs bl.a. företagen Festab och Hållöom fisk. På grund av den svagare konjunkturen har lönsamhetsproblem uppståtti enskilda beredningsföretag. Samtidigt har ñléteringsföretag som köpt torskråvara på Östersjömarknaden drabbats råvarubrist och höjda kostnader. En av del leveranserna tidigare kom från Östersjön kommer i dag från stor av som ryska och norska ñskelag.

17.3 Fiskets betydelse regionalt och lokalt

Fisket som näring har skiftande betydelse. Utredningen vill belysa detta genom att ge tre exempel på kommunerregioner där fisket har stor betydelse, men på helt olika sätt. l detta avsnitt redovisas först förhållandena i Sotenäs kommun l7.3.1, därefter fiskets betydelse i Stockholms skärgård 17.32. I avsnitt 17.42 redovisas frsketurismen i Jämtlands län.

l7.3.1 Sotenäs kommun

Fisket och dess produkter har en mycket framträdande plats i Sotenäs ekonomiska liv. Omkring 25 % Sotenäs arbetsmarknad på 4 000 arbetstillfällen av är direkt knutet till fisket. I Sotenäs finns 132 yrkesfiskare, av vilka 107 är trâlñskare. lill detta kommer 10 binäringsñskare. Det finns 40 skepp med medellängd på 20 meter och med medelvikt på 63 bruttoton i kommunen. Fiskberedningsindustrin i Sotenäs sysselsätter totalt 810 personer. Vid de större beredningsföretagen sysselsätts 650 personer näringens uppskattning april 1993.

Tabell Sysselsättning i fyra beredningsföretag i Sotenäs, april 1993 Företagi Sotenäs kommun f Antal sysselsatta Abba-AB i 520 - personer . j FestabAB, i 70 v personer Hâllöñsk AB 40 personer Strannes RökeriAB 20 personer v Summa 650 personer A Fiskerinäringen i Sotenäs tycks har klarat sig relativt bra hittills, även om den också påverkas de dåliga tiderna för ekonomin i stort och för ñsketi synav nerhet. För Sotenäs har följande faktorer verkat till kommunens fördel.

Kapitel 17 Fiskets betydelse l77

Yrkesñsket iSotenäs har relativt låg skuldsättning. Förhållandevis låga

kostnader för tonnage och drift innebär att undvikit underskott, man stora trots att intäkterna från fisket periodvis varit låga. 2. Beredningsindustrin i kommunen har hög produktivitet följd som en av långt gången rationalisering. Abba-fabriken i Kungshamn är en av Europas modernaste. Flexibilitet och tillgång till en bred råvarumarknad har gjort att ñleteringsindustrins verksamhet har kunnat fortsätta nedgången torsktrots av

fisket i Östersjön.

Fiskauktionen i Smögen bedöms långsiktig betydelse. Unvara av stor der de senaste årens konkurrens med auktionerna i närområdet Lysekil och Strömstad tycks Smögen ha hävdat sig väl, liksom i förhållande till Göteborg och andra landningsplatser. För yrkesfiskarena tycks det relativt vara attraktivt att landa i Smögen grund närheten till frskeområden. av

Sotenäs kommun med tätortema Kungshamn och Smögen har bibehållit och

stärkt sin ställning som regionalt ñskecentrum i takt med att andra fiskelägen försvagats. Idag har Sotenäs en omfattande infrastruktur land för yrkesfisket. Det gäller omhändertagande, försäljning och distribution av fångsterna, tekniskt underhåll, service av redskap och farkoster, beredningsindustri för sill och räka.

Inom följande delbranscher finns en eller ett aktiva företag i katepar resp. gori i kommunen: motorservice nautisk utrustning elforetag slipar, underhåll på ñskefartyg bränsle snickerier åkerier - Enligt en uppskattning som gjorts Sotenäs företagarförening är femav ett tiotal företag beroende av havet för sin utkomst. Nårga dessa redovisas i av tabell 10.

Tabell 10. Antal sysselsatta i i några företag i fiskets service och underhåll

april 1993

källa: SVC

Iolnnetecknande för flera av företagen i Sotenär kommun är att verksamheten älflexibel och sällan helt beroende av fisket eller ens marina näringari stort. Snögens Plåt och Svets, med ett sextiotal anställda inkl. Sotenäsverken, var ux. under 1980-talet Sveriges främsta varv för utveckling och produktion av

Kapitel 1 Fiskets betydelse 7 17 8

fiskefartyg. Sedan den leveransen år 1990 har produktionen dock senaste ställts till marina konstruktioner för Vägverket och andra beställare utanom för tiskenäringen. Fisket har också en avgörande betydelse för Sotenäs som turistkommun. Enligt beräkningar 1989 hade Sotenäs 241 sysselsatta på årsbasis inom turis- Den gav upphov till en direkt effekt på omsättningen ikommunen med men. 133 miljoner kronor.

17.3.2 Fisket i Stockholmsregionen en skärgårdsnäring - Den studie detta exempel främst vilar är en rapport från Nordiska misom nisterrådets skärgårdssamarbete 1993. Projektet har studerat skärgårdama i Stockholmsregionen, landskapet Åland och Åboland. Här redovisas enbart de slutsatser som dras beträffande Stockholms skärgård. Fisket har alltid spelat avgörande roll i skärgårdsbomas självhushållen ning och inkomstbildning. Fisket har varit skärgårdssamhällenas viktigaste näring och den har ett påtagligt sätt präglat skärgårdsbomas liv och därmed hela skärgårdskulturen. Även det traditionella fiskets roll idag inte omfattande som tidigaom är den fortfarande viktig. Enligt studien kan fiskets roll bli än viktigare. Av re avgörande betydelse är fiskerinäringen förmår anpassa produktionen till om marknadens krav. En minskning antalet yrkesfiskare har skett i jämförelse med en fiskeriav inventering från 1976. Minskningen liggeri huvudsak på antalet binäringsfiskare. Samtidigt har det under åren skett en viss föryngring av fiskarkåren. Medelåldern för yrkesfiskare har sjunkit från 46 år 1976 till 41 år 1985. Medelåldern för den totala ñskarkåren har sjunkit från 48 till 41 år.

Tabell ll. Antal fiskare i Stockholms skärgård 1976-1990

Källa: Nordiska ministerrådets skärgårdssamarbete, 1993

Strömmingsfisket har under 1980-talet minskat till ca en fjärdedel. Torskfiskförst hade uppgång, har under l980-talets andra hälft halverats. et, som en Gösfisket har liksom siken haft kraftig uppgång medan ålfångsten har en minskat något. Totalt ärvärdet 1990 års fångster ungefär lika stort som av 1985 års fångster. Skärgârdsstiftelsen arrenderar ut fiskearrenden för yrkesfiske eller husbehovsfiske inom sina vattenområden. Dessa är för närvarande sammanlagt 30 Arrendeavgiftema är förhållandevis låga då stiftelsen anser det nödst.

Kapitel 17 Fiskets betydelse 179

vändigt att skärgården har en bofast befolkning, vilken bör ha möjlighet SOU 1993: 103 att helt eller delvis -leva på de gamla basnäringarna. Vattenbruk är en relativt ny företeelsei länet. Det finns tillstånd 900 ca ton. Genom närheten till Stockholmsområdet har länets odlare inga avsättningsproblem. De flesta yrkesfiskarna är anslutna till Ostkustfisk, SLF Fisk AB, numera som är ett fiskarägt företag för södra ostkusten. De fiskare är medlemsom mar har leveransplikt till föreningen som i sin tur har skyldighet att motta all fisk som levereras. De enskilda fiskarna har emellertid rätt sälja del att en av fångsten vid hemrnahamnemvilket framför allt utnyttjas under turistsäsongen. SLF Fisk AB har egna bilar som hämtar fisken vid vissa landningshamnar och all fisk går sedan till partihallarna iÅrsta i Stockholm. Därifrån distribueras fisken ut dels till dagligvaruhandeln, dels till beredningsanläggningar inom och utom landet. Den mesta fisken inom regionen går till Fiskgrossistema delvis förädsom lar råvaran. Torsk och strömming ñléas, lax gravas, och lax röks. IGrisslehamn finns två relativt stora rökerier som även filear torsk. Dessa tar den mesta fisken som landas i Roslagen. I Nynäshamn öppnades 1986 modernt ett rökeri. Dessa tre anläggningar har även butiksförsäljning. Dessutom egen utför de legorökning för fiskodlingsföretag. I Stockholm finns ett större fiskberedningsföretag som tar torsk från hela landet och som även distribuerar till hela landet. En utvecklingsmöjlighet som studien pekar på är att en större del av fångsten förädlas inom regionen. I Stockholms län ägs hamnarna kommunerna harnnavgift de av som tar av båtar som utnyttjar dessa. Kommunen sköter även underhållet. Hamnar i som större omfattning används av fiskare är Ankarudden, Nynäshamn, Dalarö, Stavsnäs, Räfsnäs och Grisslehamn. Studien framhåller att ñskevattnen i skärgården bör utnyttjas så att ett uthålligt fiske kan bedrivas och att en året-runt-bosättning möjliggörs. Samtidigt bör eftersträvas en stabil och i jämförelse med andra yrkesgrupper rimlig inkomstnivå. För att detta skall uppnås fordras enligt studien bl.a. att tillräckligt stora ñskrika vatten finns for skärgårdsfiskets behov nedsmutningen av vattnen minskas åtgärder från samhällets sida - genom - fångstmetoderna med inriktning på småskalig teknik utvecklas - transportsystemen av fisk från hav till konsument vidareutvecklas fiskehamnama är moderna och välutrustade ökad konsumtion av inhemsk fisk stimuleras - - ekonomisk rådgivning till fiskarbefolknin gen fiskodlingarna i skärgården i huvudsak bedrivs skärgårdsboma - av Själva.

Kapitel I 7 Fiskets betydelse 180

Fritidsfiske och fisketurism i Sverige

17.4.l Fisketurism generellt

F ritidvirkaren

Svensk turism präglas småskalighet och bygger i hög grad en omfattanav de småföretagsamhet. Detta gäller inte minst den stora del av turism- och fritidssektorn är uppbyggd kring sportfisket. Sverige är ett mångsidigt som sportiskeland, eftersom kan sportfiskai sött, bräckt och salt vatten efter man flera av västvärldens mest attraktiva fiskarter. Av SCB:s studie Fritidsfiske -90 framgår att av den vuxna befolkningen är 2,2 miljoner människor intresserade av fritidsfiske. 1,4 miljoner av dessa är sportfiskare, dvs. de fiskar enbart med handredskap. Ytterligare 0,8 miljoner sig intresserade, har inte fiskat de senaste åren. Intresset har anser vara men varit stabilt på denna nivå sedan 1970-talet. Fiske ärden viktigaste fritidssysselsättning för 840 000 personer. Fångstill mellan 30 O0 och 40 00 ton. Av de fiskande uppger 50 % att ten anges de fångat all eller nästan all sin fisk i sötvatten, 31 % har fångat all eller nästan all fisk i havet. Sportfiske är den svenska turistnäringens grundpelare. Under 1991 en av genomfördes svenskar närmare 900 000 längre fiskeresor. Med längre av inbegriper övernattning och dagsresor till resmål längresor menas resor som re än 10 mil från hemmet. Tre olika kategorier fiskare kan särskiljas: Hemmafisket utmärks av låga kostnader. Detta är den självklara basen för sportfiskets utveckling. Vfamiljefisket ingår fisket tillsammans med andra aktiviteter. Fisket skall bla. vara lättillgängligt. Specialistfisket bedrivs fiskare med omfattande kännedom om fiske - av och även har specialiserad utrustning. Fisket karaktäriseras av långa resom vilket förutsätter möjlighet till längre vistelse med variationsrikt fiske sor, samt god information om lokala förhållanden. Antalet utländska fisketurister till Sverige är oklart. Det anses dock finnas potential. l Tyskland, Benelux, Alpområdet och Storbritannien finns en stor grovt uppskattat sammanlagt 20 miljoner sportfiskare.

F ritidsfiskets ekonomi

Det inhemska sportfisket miljardindustri. Fritidsfiskare lägger årligen ut är en på fiskeutrustning 600-800 miljoner kronor, uppgår till storleksordningresor 400-600 miljoner kronor, och logi till 200-400 miljoner kronor; fiskeen mat kort till 180-250 miljoner kronor. Utgiftema för båtar uppgår till 1,5-2 miljarder kronor. Till detta kommer de turisminkomster som erhålls i samband med utländska besök helt eller delvis är inriktade på fiske. som Sportfisket tenderar att bli utspritt över året än kanske någon annan remer kreationsaktivitet. Säsongen är förhållandevis lång och bidrar väsentligt till

Kapitel 17 Fiskets betydelse 181

säsongsutjärrming inom turisrrmäringen. Sportfisket är därför en källa till kompletterande sysselsättning och inkomster i glesbygd.

Förutsättningar för utveckling av sportjfisketurismen

Samordningen i fiskevårdsområden erbjuder, i internationellt perspektiv, ett unikt samarbete mellan privata vattenägare som öppnar sina vatten för allmänhet och turism. Detta är en viktig förutsättning för den vidare utvecklingen av sportfisketurismen. Samtidigt finns vissa problem. Såväl ñskerättsägare som ortsbefolkning kan ha svårt att acceptera ett intrång i urgammal rätt och tradition samtidigt som det kan finnas olika uppfattningar om hur vattnet skall nyttjas på bästa sätt.

l7.4.2 Fisketurism i Jämtland ett exempel - Jämtlands län är rikt på sjöar och vattendrag. Vattentill gångarna representerar en samlad produktionspotential av storleksordningen 3 000 ton fisk år. per De största problemen för ñsketi länet har förorsakats av vattenkraftutbyggnaden. Ca 85 % av den totala vattenföringen i länet är tageni anspråk för kraftproduktion. Trots låg industrialiseringsgrad behövs omfattande kalkningsinsatser, bl.a. på grund av diffus påverkan av storskaligt skogsbruk. Den nya organisationsstrukturen bygger ñskevårdsormåden skapar som enligt länsstyrelsen goda förutsättningar att utveckla fisket i länet. Totalt skall ilänet finnas 165 fiskevårdsområden och ett tjugotal samfallighetsföreninger som sammantaget täcker merparten av länets enskilt ägda vattenareal. Inom länet finns fem anläggningar som producerar sättfisk för fiskevårdsändamål. Dessutom förekommer en betydande lokal uppfödning sättñsk i av dammar m.m. för utsättning i närbelägna Till detta kommer vatten. ett femtiotal anläggningar för vidareuppfödning i kassar, s.k. översomring. Turismen sorti näringsgren ilämtland för 10 % svarar av den totala sysselsättningsvolymen ilänet. Direkt och indirekt beräknas turismnäringen omsätta 2 500 miljoner kronor årligen. Fiskefrågoma har lyfts fram i den allmänna samhällsplaneringeni länet, t.ex. i den kommunala planläggningen av hushållningen med mark och vatten. Totalt säljs i dag ca 150 O0 fiskekon år. Länet besöks årligen per av ca 100 000 ñsketurister. Länsstyrelsen bedömer att fisketurismen ilänet motsvarar ett värde om ca 300 miljoner kronor. Sportñskets sysselsättningseffekt uppskattas till 275- 550 årsarbeten. Det är inte bara turismnäringen utan också olika former handel och av serviceföretag som drar nytta turismen. I glesbygd kan turisminkomster av en vara av avgörande betydelse för att en verksamhet skall kunna bedrivas årsbasis.

Kapitel 17 Fiskets betydelse 182

vinterturismen i Jämtland och breddar underlaget för Fisket kompletterar turistanläggningarna. Det är samtidigt viktig förutsättning för den småskaen liga turismen i länets glesbygdsområden. Olika former av uthyrning, guideverksamhet och service för besökare ger ett värdefullt komplement till annan sysselsättningen. I vissa områden av länet t.ex. Hotagen och Frostviken är det lokala näringslivet till stor del beroende av fisket. För många livsmedelsbutiker och andra serviceverksamheter ger fisketurismen sådant tillskott att verksamheten kan överleva och upprätthålla service till lokalbefolkningen under övriga delar av året.

17.5 Sysselsättning inom fiskerinäringen en

-

sammanfattning

De direkt sysselsatta i fiskerinäringen är ca3 800 yrkesfiskare inkl. binäringsfiskare 000 personeri fiskberedningsindustrin. Till detta kommer och ca 2 den del beredningsindustrin som har arbetsställen med färre än 10 anställav da samt sysselsättningen hos förstahandsmottagarna och inom vattenbruket. Utredningen bedömer att minst 3 000 personer är sysselsatta inom frskberedningsindustrin inkl. de mindre anläggningarna. Inom den direkta fiskerinäringen kan därför sysselsättningen uppskattas till 7 500-8 000 personer. Då är vattenbruket och första handelsledet beaktade, men inte verksamhet inom service till näringen såsom skeppsvarv, nätbinderi, oljeföretag, trans- Vidare inkluderas inte heller sysselsättningen inom fiskhandeln, porter osv. statlig administration o.d. Den angivna siffran på 7 500-8 000 sysselsatta är därför en minirninivå. Till detta kommer att fisket såsom del i turisrrmäringen har, åtminstone regionalt, stora effekter på sysselsättningen. Marknadens betydelse bör också beaktasi detta sammanhang. Den minskade efterfrågan sillströmming har stor inverkan de fiskare och den beredningsindustri har sin verksamhet baserad detta fiske. Efterfrågan besom döms inte ha minskat grund priset, utan orsaken kan framför allt hänföav till ändrade Sillströmming ersätts andra produkter och när ras matvanor. av fisk, gärna skaldjur, konsumeras sker det under veckans slut. Marknadsföringens påverkan är viktiga för att kunna upprätthålla intresset for fisk som ett bra livsmedel. Kvalitet är ett nyckelord och svenskt fiske kan leva upp till fiskerinäringen krymper alltför mycket. högt ställda krav om inte Det svenska fisket är starkast där det tradition är en viktig näring. som av Där näringen är betydelsefull finns omhändertagande, försäljning och distribution fångsterna, tekniskt underhåll, service av redskap och fartyg, utav byggd kommunal service t.ex. hamnförvaltning. Tillgång till utbildning som på gymnasial nivå är viktig för kunna sörja för yrkeskårens återväxt och att föryngring. Det kommer också ställas allt större krav på yrkesfiskarna såatt företagare. Fiskeriverket och yrkesfiskarna satsar därför kompetenssom höjande åtgärder. Yrkesfiskama själva betonar vikten av ökade kunskaper i företagsekonomi, juridiska frågor, kapitalförsörjning, EG-rätt m.m.

Kapitel 17 Fiskets betydelse 183

Studier från Danmark COWIc0nsu1t Rådgivande Ingenjiorer AS, rapport SOU 1993: 103 1988 visar att den direkta sysselsättningseffekten fiskare ligger mellan av en 1,3-3,0 heltidssysselsatta beroende på vilken typ av beredningsprocess i industrin som den landade fisken genomgår och fartygets fångsteffektivitet. av Den större sysselsättningseffekten fås om levereransen råvaror går till beav redningi konsumtionsindustrin. Vidare varierar sysselsättningseffekten i beredningsindustrin starkt beroende på graden av fiskproduktens förädling liksom på mekaniseringsgraden. Beräkningen bygger också på det faktum att fiskarna landar fångsten i sitt hemland. Iden danska studien har man arbetat utifrån olika fartygsexempel. Rapsex porten betonar att dessa exempel tjänar till att illustrera beräkningsmetodens användbarhet. Utredningen erfar att liknande studier av svenska förhållanden saknas. Det danska resultatet är inte direkt överförbart till svenska förhållanden. Ändå utredningen det rimligt menar att är att anta att fiskets sysselsätmingseffekter är liknande i Sverige. Om de danska nyckeltalen används på svenskt fiske hamnar sysselsättningseffekten utöver de 3 800 fiskarna på mellan - - 5 000 och 11 500 sysselsatta. Utredningens uppskattning på ca 7 50-8 000 sysselsatta innebär emellertid att nyckeltalet i svenskt fiske skulle vara att en fiskare 1,0 direkt sysselsatta på land. genererar ca Iden danska beräkning inkluderas dock även följande verksamhetsområden såsom: Förstahandsmottagare - Oljeföretag o.d. - - Fiskeredskap, nätbinderier, motorfabrik m.fl. Skeppsvarv - Landtransporter. - Yrkesfrsket har vidare effekt på transport- och emballageförpackning, fordon, lastning och lossning, isförsörjning och storkök restauranger och skolkök m.m. Beaktas även dessa funktioner är det rimligt sysselsättning i det att anta att svenska fisket hamnar inom samma intervall som det danska, dock troligtvis i intervallets nedre del. Om sysselsättningseffekten i Sverige skulle vara 1,5 sysselsättningstillfallen per fiskande blir den totala sysselsättning fisket som genererar i Sverige ca 9 500 personer.

Kapitel 17 Fiskets betydelse 184

Block Vissa frågor, överväganden och förslag

Inledning

Uppläggning Utredningen fiskerinäringens utvecklingsmöjlighet har att redovisa sina om förslag, dels mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden inom ramen för EPTA, EES och ett förestående EG-medlemskap, dels mot bakgrund av den biologiska situationen. De internationella överenskommelsema skapar delvis nya förutsättningar för den svenska fiskerinäringen. I samband med dessa förändringar, menar utredningen, att det bör finnas ett stort behov av en samlad beskrivning av den svenska fiskerinäringen. Den senaste beskrivningen av detta slag finns redovisad i betänkandet SOU 1977:74 Fiskerinäringen i framtiden. Utredningen redovisar därför i block I en bred, samlad beskrivning av den svenska fiskerinäringen. Slutbetänkandets andra block tar upp ett antal områden inom vilka utredningen bedömt att förslag bör läggas. I delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske nuläge och utvecklingsmöjligheter redovisade utredningen förslag som i första hand avsåg budgetåret 199394. Flera av dessa förslag har också genomförts. I detta slutbetänkande läggs ytterligare förslag. Dessa syftar i första hand till att överbrygga fiskets aktuella svårigheter och ge en god grund för ett svenskt fiske i ett EGEES-perspektiv. I block H behandlas därför ett antal avgränsade sakfrågor. Block har fått samlingsbeteckmer ningen Vissa frågor, överväganden och förslag.

Anpassning till EES-avtalet på fiskets området

I delbetänkandet SOU 1992:136 redovisade och bedömde utredningen konsekvenserna EES-avtalet för fiskets del. Utredningen föreslog dels förändav ring av det statligt stödet till yrkesfisket, dels en ny marknadsreglering. Under våren har förordningen 1985:439 om statligt stöd till yrkesfisket ändrats i linje med utredningens förslag. Vidare har lagen 1974:226 om prisreglering fiskets område och förordningen 1986:428 om prisreglering fiskets område ersatts av en ny lag 1993:649 om marknadsreglering fiskets område samt förordning 1993:651 om marknadsreglering fisken ny ets område. Den nya lagen om marknadsreglering på fiskets område innebär en anpassning till EGzs marknadsreglering. De föreskrifter som Fiskeriverket har att utfärda på grundval av marknadsregleringsförordningen kommer att röra villkoren för försäljning av fisk samt, bildandet av producentorganisationer och deras verksamhet. I delbetänkandet SOU 1922: 136 föreslog utredningen att Fiskeriverket ges ansvaret för en kontrollorganisation, som skulle utgöra ett komplement till den kontroll som bedrivs av Kustbevakningen resp. Livsmedelsverket. Medel

Kapitel 18 Inledning 187

har för innevarande budgetår reserverats för ändamålet. Utredningen återkommeri kapitel 23 till förslag om utformning och dimensionering kontrollav en organisation.

Förhandlingar om ett svenskt medlemskap i EG

Utredningen har enligt sitt uppdrag att bedöma inom ramen för intematio- nella överenskommelser i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lä.rnnas, t.ex. regionalpolitiskt stöd. Denna uppgift har försvårats av att Sverige befinner sig mitt upp i förhandlingar med EG ett svenskt medlemom skap. Sverige har lagt fram sina positioneri EG-förhandlingama på fiskets område. Resultaten av förhandlingarna är inte klara och kan därför inte ligga till grund för utredningens överväganden och förslag. De svenska positionerna

gäller bl.a. tillgång till fiskevatten och kvoteri Östersjön, SkagenakKattegatt

och Nordsjön, omedelbar tullfrihet, möjlighet att upprätthålla ett regionalt stöd och EG-finansiering av utsättningari kust-inlandsvatten. Av mycket stor betydelse för fiskerinäringen är att tullarna på svensk fisk och svenska fiskprodukter omedelbart avskaffas vid ett EG-medlemskap. EES -avtalet därger vidlag inte tillräckliga tullättnader för fiskerinäringen viktiga områden. Se även kapitel 15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter. Utredningen föreslog i sitt delbetänkande ett regionalt stöd till ostkusten. Utredningen menar att ett regionalt stöd bör utgå även under det kommande budgetåret och att det för ändamålet 5 miljoner kronor avsnitt reserveras 24.3. Utredningen har i sin bedömning utgått från ett svenskt medlemskap i EG from. den l januari 1995. Förmodligen kan inte Sverige vid denna tidpunkt komma i fullt åtnjutande av de olika stödformema inom EG, varför utredningen bedömer det som troligt att nationella stödinsatser behövs fram till den l juli 1995. Skulle inte Sverige medlem vid denna tidpunkt måste vara nya överväganden om stödet till fisket göras. I prop. 199293: 184 om vissa fiskefrågor uttalade föredragande statsråd att de kvarvarande medlen i prisregleringskassan skall användas för att överbrygga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG-medlemskap. Utredningen kommer i kapitel 24 att lämna förslag vilka stödinsatser i förssom ta hand bör vidtas. På motsvarande sätt bör medel från foderregleringsavgiften kunna användas för att stärka vattenbrukets konkurrenskraft. Se avsnitt 2 1.9

Den nya fiskelagen

Den l januari 1994 träder en ny fiskelag 1993:787 och fiskeförorden ny ning 1993:1097 i kraft. I och med detta förväntas förutsättningarna för det yrkesmässiga fisket förbättras avsevärt. Genom begränsningar fisket för av icke licensierade fiskare skapas klart bättre förutsättning för att utveckling framför allt för det kustnära fisket. Utredningen anser det därför angeläget att

Kapitel 18 Inledning 188

Fiskeriverket följer och utvärderar den ñskelagens effekter avsnitt upp nya 2 1 .

Generella åtgärder inom näringspolitiken I utredningens uppdrag framhålls att utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av riksdagen. Det innebär att politiken inriktas att genom generella ågärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. Regeringen har också lagt fram förslag i denna riktning. Under hösten har bl.a. proposition 199394:40 om småföretagsutveckling och proposition 199394250 om fortsatt reformering i företagsbeskattningen lagts fram. Dessa åtgärder syftar till att skapa ett gynnsammare företagsklimat. Utredningen menar att vid tillämpning av den generella näringspolitiken måste särskilt beaktas de skilda förutsättningar som olika typer av näringsverksamhet bedrivs under. Utredningen lägger därför vissa förslag i syfte att främoch stärka fiskets och vattenbrukets konkurrensvillkor kapitel 22.

Beståndssituationen

Utredningen beskriver ñsktillgångama i block Fiskresursema måste förvaltas och vårdas som en gemensam tillgång. Det statsñnansiella läget tillsammans med prisregleringssystemets awecklin g innebär att viktiga finansieringskällor framgent faller bon. I avnitt 21.2 behandlas detta närmare. Den möjlighet, som utredningen vill peka på, är någon form av alternativ finansiering. Frågan behandlas vidare i kapitel 24.

Fiskbestånden fluktuerar över tiden. Torskbeståndets nedgång i Östersjön

har inneburit en kris för svensk ñskerinäring. För andra arter som lax och finns också särskilda problem, vilket tagits upp i block Detsamma gäller den allmänna rniljösituationen. Utredningen vill därför rikta uppmärksamhe-

ten mot behovet bättre :miljövård och resurshushållning i Östersjön. Det-

av en ta är en uppgift som inte enbart faller på Sverige utan i minst lika hög grad övriga östersjöstater. Samma sak gäller övriga havsområden, även om probledär är mindre uttalade än i Östersjön. men Som ett led i en förbättrad beståndsvård vill utredning betona möjligheten att göra begränsningar av fångstkapaciteten till ett huvudsakligt styrmedel avsnitt 20.3. Utredningen lämnar i detta sammanhang även förslag om att fiskelagen 1993:787 bör förtydligas i fråga om prövning och omprövning av yrkesfiskelicens. En ordning med fartygstillstånd bör införas, varvid hänsyn bör tas till det aviserade licenssystem som utformas inom EG avsnitt 20.5.

Kapitel 18 Inledning 189

19 Statens och

näringens roll

Grunden för en diskussion kring statens resp. näringens roll fiskets område är den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av riksdagen. Den innebär att statliga insatser skall inriktas på att genom generella åtgärder skapa goda förutsättningar för företagandet och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd skall awecklas. Utredningen vill emellertid framhålla att när den allmänna näringspolitiska inriktningen appliceras på ñskesektom måste näringens specifika förutsättningar beaktas. Fisket utnyttjar en förnyelsebar tillgång som i princip är tillgänglig för alla. Därför är ett gemensamt samhälleligt ansvar nödvändigt för att skydda och fördela resursen. I prop. 198990: 123 om fisket redovisades EFTA-överenskommelsen och dess konsekvenser för svensk frskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen 198990:JoU22, rskr. l98990z34l. Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensen skall enligt denna överenskommelse vara avskaffat senast den 1 januari 1994. Även EES-avtalet, sannolikt träder i kraft den 1 januari som 1994, innebär att sådana stöd måste avvecklas. I prop. 199192:l2O om reglering av priserna på fisk m.m. redovisade föredragande statsråd bl.a. vissa riktlinjer för framtida förändringar av prisregleringsssystemet för fisk. I propositionen slogs fast att prisregleringsavgiften och alla generella pristillägg inom prisregleringens ram skall avvecklas till följd av internationella överenskommelser. Föredragande framhöll i prop. 1992932184 att om en producentorganisation bildas är det rimligt att staten bidrar med vissa prisregleringsmedel under uppbyggnaden av denna. Den betydelsefulla inforrnationsverksamhet, som regleringsföreningen Svensk Fisk bedriver, bör fortsätta. Statrådet framhöll också att finansieringen av utsättning av ñsk och den kollektiva trygghetsförsälcringen fiskets område framgent skulle bli en fråga för yrkesfisket. Vidare anfördes att det är väsentligt att de medel, som återstår inom ramen för prisregleringen, används för att stärka den svenska ñskerinäringens konkurrensfönnåga och överbrygga den nuvarande bekymmersamma situationen for näringen. l prop. 199192:12O om reglering av priserna tisk m.m. uttalade föredragande statsråd att de bidrag som lämnats till näringens organisationer, antingen via budgetmedel eller prisreglering, skall upphöra. Genom dessa uttalanden har ansvarsfördelningen mellan staten och närin gen förtydligats, främst genom att huvudparten av den verksamhet som Svensk Fisk bedriver förs över till näringen för att där handhas inom ramen för en producentorganisation se vidare avsnitt 24.3. Genom EES-avtalet har kontrollfrågoma fått större betydelse. Då detta är en delvis ny statlig uppgift behandlas den särskilt i kapitel 23.

Kapitel 19 näringens roll 191 Statens resp.

Hushållning med fiskresursema

20.1 Inledning

Förändringar i havsmiljön i kombination med hårt fisketryck har på många håll i världen orsakat svårigheter för fiskerinäringen. Som visats i kapitel 4 och 6 gäller detta även de for svenskt fiske viktigaste vattnen Östersjön, SkagerralcKattegatt och Nordsjön. Av central betydelse har nedgången i torskbeståndet i Östersjön varit. Svårigheter för detta fiske har också lett till att konkurrensen om andra arter ökat, vilket bl.a. lett till ett flertal fiskestopp de senaste åren. Detta har också ökat behovet av effektiva kontrollsystem. Genom internationella överenskommelser kvoteras de flesta för det svenska fisket kommersiellt viktiga arterna genom ett system med TAC Total Allowable Catch. Syftet med en TAC är att begränsa uttaget fisk till vad av som är rimligt från bl.a. biologisk synpunkt. Dock har det visat sig att systemet med TAC inte alltid lyckats begränsa detta uttag i tillräcklig utsträckning. Det gäller särskilt när fiskekapaciteten överstigit tillgängligt fångstutrymme, vilket i praktiken innebär att fisket stoppas för resten av året när kvoten är uppfiskad eller under en viss tid dessförinnan genom särskilt beslut. Sverige har i jämförelse med de flesta andra länderi vår omgivning haft förhållandevis få fiskestopp, men de har ökat i frekvens och längd under de senaste åren. Särskilt besvärande för fisket och beredningsindustrin har torsk-

fiskestoppen i Östersjön varit.

Ett optimalt utnyttjande av kapital och arbetskraft inom fisket och beredningsindustrin kräver ett jämnt fiske. Fångststopp leder till räntabilitetssänkningari hela systemet. Beredningsindustrin är vidare beroende att vissa av produkter finns tillgängliga vid vissa tidpunkter. Förutom att dagens system leder till fångststopp, har det visat sig svårt att genom TAC få till stånd en effektiv kontroll och ett optimalt utnyttjande beav stånden vad gäller fiskesätt, användning av fångsten m.m. Därför pågår en internationell debatt om möjligheterna att förbättra TAC-systemet modigenom fieringar eller kompletteringar. Diskussionen har främst kretsat kring olika modeller for insats- och mängdreglering. I de följande avsnitten diskuteras mot bakgrund av internationella diskus- sioner och erfarenheter hur det svenska förvaltningssystemet kan förbättras. -

20.2 Individuella kvoter Ett lands TAC eller någon annan totalkvot kan delas enskilda fisk- - - upp are. Var och en förfogar då över sin kvot, vilket underlättar hushållning en under året och minskar konkurrensen mellan yrkesfiskarna. Risken för fiske-

7 13-1213 Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 193

stopp minskar. Sverige tillämpar inte någon kvotering av detta slag, men fiskarna har i flera fall genom inbördes överenskommelser infört ransoneringsbestämmelser, där varje fartyg tilldelats en bestämd ranson. I första hand kan räkfisket på västkusten nämnas, där fiskarna själva infört begränsningar sedan lång tid tillbaka. Individuella kvoter kan vara överförbara, dvs. möjliga att köpa och sälja. .Sådana kvoter Individual Transferable Quotas, ITQ är den form av individuella kvoter som i första hand diskuteras. Bland länder som infört ITQ kan Kanada och Island nämnas som exempel. Syfte är att överförbarheten skall främeffektiviteten i fisket. Genom att köpa och sälja kvoter kan fiskeföretagen inrikta sig på de former av fiske som de har bäst förutsättningar för. Individuella kvoter innebär i allmänhet att den enskilde fiskaren tilldelas fiskerättigheter utifrån historiska fångster. Ett sådant system leder ofta till konflikter, oavsett hur den tilldelade kvoten beräknas. Systemet riskerar också att försvåra nyrekryteringen till fiskaryrket. Vidare är individuella kvoter bäst lämpade för fiske i stor skala och efter ett fåtal arter. Det svenska fisket omfattar flera arter, det varierar starkt under året och måste därför ha möjlighet till flexibilitet i inriktningen, vilket försvåras om individuella kvoter införs. Ytterligare en nackdel med ITQ är att systemet visat sig leda till ökad koncentration av fiskerättigheter till ett begränsat antal fiskeföretag. Systemet kan också leda till att ett bestående marknadsvärde knyts till individuella fiskerättigheter, vilket försvårar en övergång till någon annan förvaltningsform. Utredningen anser att nackdelarna med individuella kvoter väger tyngre än fördelarna och att ett system med individuella kvoter därför inte bör införas i Sverige. Givetvis kan en totalkvot fördelas på andra sätt än genom individuella kvoter, exempelvis på kuststräckor, typ av fiskefartyg, fiskarorganisationer etc. I Sverige är det framför allt frågan om regionala kvoter, fördelade per kuststräcka, som varit föremål för diskussion. Krav att sådan kvotering skall införas i den svenska fiskepolitiken har framförts till utredningen. Argumentet är i första hand att ett sådant system skulle tillförsäkra syd- och ostkust-

fiskarna rimlig andel kvotema i Östersjön.

en av Utredningen menar att förutsättningar för ett system med regional kvoter för närvarande inte föreligger i Sverige. Regionala kvoter skulle inte annat än till en ringa del bidra till en lösning av de grundläggande problemen i form av otillräckliga kvoter och fiskestopp. Flexibilitet i fisket vad avser fiskeornråden och arter, som är nödvändig för ett optimalt resursutnyttjande, skulle också avsevärt minska. Den interna styrning av fiskeinriktning, fiskeansträngning etc., som i dag sker genom fiskets organisationer, skulle även försvåras.

20.3 Begränsning av fiskeansträngningen

Begränsning av fiskeansträngningen s.k. effort-begränsning är en principiellt sett helt annan metod att reglera fiske än en nedbrytning av en totalkvot i delkvoter. En effort-begränsning innebär att insatsen i form av kapital, arbete etc. s.k. input begränsas.

Kapitel 20 Hushâllning med fiskresurserna 194

Begränsningar av fiskeansträngningen kan omfatta ett brett spektrum av åtgärder. De kan avse reglering av tillträdet till ett fiske i dess helhet eller till vissa typer av fisken. Exempel effort-begränsningar är licenssystem, skrotning av fiskefanyg, planerat stillaliggande, reglering av fiskesäsongen, fiskeförbud vissa dagar i veckan, redskapsbegränsning, fredningsområden och krav på redskapsutformning. Samtliga dessa former av begränsning har praktiseras i Sverige, antingen genom myndighetsbeslut eller genom frivilliga åtaganden från fiskarnas sida. Systemet med yrkesfiskelicens torde exempelvis ha bidragit till att de svenska överkapacitetsproblemen är mindre uttalade än på många håll i omvärlden. Ett framgångsrikt exempel är den frivilliga begränsningen av räkfisket på västkusten till tre dagar i veckan. Utredningen menar att en begränsning av ñskeansuängningen är det mest effektiva sättet att reglera fisket och därmed kunna undvika fångststopp och konkurrens om kvoter. Effon-begränsningen torde också i stor utsträckning främja en anpassning av fångstkapaciteten till de tillgängliga biologiska resurserna. Utredningen förordar att begränsning av fiskeansträngningen får spela en större roll i regleringen av det svenska fisket. Detta måste emellertid ske som ett komplement till TAC-systemet. Strävan bör dock vara att effort-begränsningar på sikt blir huvudinstrumentet i fiskepolitiken, vilket innebär att TAC:n i ett nationellt perspektiv mer skall ses som ett kontrollsystem, dvs. vara den referenspunkt mot vilken man bedömer om gjorda begränsningar varit väl avvägda. TAC-systemet måste i ett internationellt perspektiv kvarstå under överskådlig tid, då detta system gör det möjligt att följa upp att olika länder uppfyllt sina internationella åtaganden. Utredningen vill understryka det angelägna i att begränsningar av fiskekapaciteten görs så generella som möjligt. Exempelvis bör alla fartyg inom en grupp omfattas, oavsett nationalitet. Systemets möjligheter att åstadkomma lättkontrollerade bestämmelser som sprider fisket tidsmässigt bör i största möjliga utsträckning tas till vara. En begränsning av den totala fiskeansträngningen genomförs från den l januari 1994 genom att den nya fiskelagen dels ställer krav på licens för yrkesñske, dels begränsar redskapsanvändningen för övriga fiskande. Det nya regelsystemet ger därigenom bättre möjligheter att reglera fiskeansträngningen. Utredningen vill dock i det följande föreslå vissa kompletteringar i licenssystemet.

20.4 Licens för yrkesfiske

Dagens licenssystem

Fram till den 1 januari 1994 gäller det licenssystem för yrkesfiske som infördes 1978. Syftet med dagens yrkesñskelicens är bl.a. att bestämma vilka fiskare som kan komma ifråga för statligt ekonomiskt stöd eller har möjlighet att

Kapitel 20 Hushâllning med fskresurserna 195

fiska i utländsk zon. Den som saknar licens är sålunda inte förbjuden att fiska. Enligt förordningen 1987:886 om licens för yrkesfisket kan licens beviljas fiskeföretag som innehas eller drivs av yrkesfiskare eller någon av annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. För licens krävs dessutom normalt att fisket bedrivs eller bedrivas med fartyg är avses som infört i skepps- eller båtregistret enligt sjölagen. Förordningen innehåller krav som särskilt skall beaktas när licens prövas: Tillgång på fisk. - Förutsättningar i övrigt att bedriva ett rationellt fiske. - Möjligheter att avsätta fångsterna. - Förutsättningar för företaget att en sådan inkomst av fisket att den en- sam eller tillsammans med annan varaktig inkomstmöjlighet ger en tillfredsställande försörjning.

l förordningen föreskrivs att en licens meddelas för viss tid eller tills vidare. Licens kan förenas med särskilda villkor. En licens kan återkallas om villkor åsidosätts eller om förutsättningarna for att få licens inte längre är uppfyllda.

Plyyfiskclag och fiskeförordnizzg Riksdagen har beslutat om en ny fiskelag 1993:787, vilken träder i kraft den l januari 1994. Den har kompletterats med en fiskeförordning 1993:1097. I den nya fiskelagen görs bl.a. rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av yrkesfiskelicens. I fiskeriforordningen regleras redskapsbegränsningar för fiskare utan yrkesfiskelicens. Föreskrifter kan också meddelas för fiskevården rörande bl.a. fiskemetoder eller fiskeredskap. Enligt den nya fiskeförordningen får Fiskeriverket även föreskriva att yrkesmässigt fiske inom ett område med användande av viss fiskemetod endast får ske efter tillstånd av verket. Enligt den nya fiskelagen är licens ett krav för att bedriva yrkesfiske. En grundläggande förutsättning för yrkesfiskelicens är att fiskaren är stadigvarande bosatt i landet och bedriver ett fiske som är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Motiven till denna ändring av licenssystemet är att det knappast finns biologiskt utrymme för någon utökad kapacitet inom det svenska yrkesfisket. Genom att begränsa fritidsfisket skapas bättre utrymme för ett yrkesmässigt fiske. Ändrin är också föranledda EES-avtalet förbjuder diskrigarna av som minering av medborgare från annat EES-land. Utredningen menar emellertid att fiskelagen bör förtydligas på vissa punkter. Även Fiskeriverket vid prövning licens i första hand skall beakta om av den allmänna tillgången på fisk måste, framför allt av praktiska skäl, det faktiska fiske, som den sökande avser att bedriva, spela en väsentlig roll vid bedömningen av licensansökan. Likaså bör ett förtydligande göras såtillvida att vid en omprövning av en licens bör ett kompletterande skäl vara att ett annat

Kapitel 20 Hushâllning medfiskresurserna 196

fiske bedrivs än det i ansökan. En licens skall därför kunna dras som angetts in av på denna grund.

20.5 Kapaciteten inom frskeflottan

Fartygstillttånd Utredningen målsättningen med att uppnå lönsamhet i fisket, husanser att om hålla med frsktillgången och skapa en jämn råvaruförsörjning till beredningsindustrin skall kunna uppfyllas måste insatserna av arbetskraft och kapital, bl.a. i form av fartyg, regleras. I den ñskelagen bör därför införas bestämmelse om reglering av nya en tillträdet till den biologiska resursen. Regleringen bör ske i form av krav på tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek. Grundläggande förutsättning för fartygstillstånd bör vara innehav av yrkesfiskelicens enligt frskelagen. Vid beslut om tillstånd bör hänsyn i första nya hand tas till tillgången på sådan fisk som avses utnyttjas. Fartygstillstånd bör normalt utfärdas utan tidsbegränsning, men i särskilda fall bör en begränsning kunna ske. Tillståndet bör även kunna vara förenat med särskilda villkor, beträffande redskap. Ändras ett fartygs fiskeinriktning bör även ett t.ex. icke tidsbegränsat tillstånd kunna omprövas. Ett förslag licenssystem för fartyg för att åstadkomma bättre hushållom ning är aviserat inom EG. Den närmare utformningen av regleringen bör därför ske först när klarhet råder om EG:s forslag.

20.6 Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område

Regeringen har i prop. 19939430 En strategi för biologisk mångfald lagt ett förslag svenskt strategi med grundläggande principer för bevarande av om en biologisk mångfald och hållbart nyttjande biologiska resurser. Strategin inav nebär att miljömålen skall samma vikt och betydelse som skilda ekononrisges ka överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall enligt propositionen tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska och säkra arters långsiktiga överlevnad. processer Detta synsätt har sedan lång tid präglat den svenska frskepolitiken där det grundläggande syftet är att bevara den biologiska resursen samtidigt som den utnyttjas på hållbart och långsiktigt sätt. Synsättet framgår bl.a. av att Fiskeett riverket har uppgiften att bevara den biologiska resursen angiven som ett uttryckligt sektorsmål i sin instruktion; Fiskeriverket skall verka for ett rikt och varierat Fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske.

M iljäkonsekvensbeskrivningar inom fisket

Fiskelagen är motsats i till miljöskyddslagen inte knuten till naturresurslagen, särskilda miljökonsekvensbeskrivningar för fisket varför bestämmelser om

Kapitel 20 Hushållning medfiskresurserna 197

inte kan utfärdas med stöd av naturresurslagen. Något formellt krav miljökonsekvensbeskrivningar finns inte i fiskelagen. Fiskeriverket gör emellertid redan i dag allmänna bedömningar konsekvenserna för fiskbestånden, av bl.a. i samband med införandet av nya föreskrifter fiskets område. Utredningen föreslår att en ny bestämmelse införs i frskelagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet föreatt skriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för varje verksamhet större av eller mer principiell betydelse inom fiskets område riskerar påverka som att miljön negativt. Det kan exempelvis gälla nya ñskemetoder vars miljöeffekter och långsiktiga påverkan på resurshushållningen inte är klarlagda. Miljökonsekvensbeskrivningar bör också krävas för utsättning av nya fiskarter och rotenonbehandling av sjöar.

Fiskeriverket bör kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall utföras i den utsträckning som verket bedömer erforderlig. Beskrivningama bör

ges det innehåll som myndigheten beslutar i varje enskilt ärende. Länsom styrelsen bör, liksom beträffande miljökonsekvensbeskrivningar inom övriga samhällssektorer, få tillfälle att yttra sig. Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar den av som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden. Till skillnad mot flera av de sektorer, omfattas regler miljökonsekvensbesom nu av om skrivning, finns inom fisket så gott som uteslutande små aktörer. Det är inte rimligt att en enskild fiskare skall kunna åläggas göra miljökonsekvensatt en beskrivning, vid exempelvis införandet redskapstyp. Utredningen av en ny föreslår därför att miljökonsekvensbeskrivningar helt eller delvis skall - kunna utföras och bekostas av Fiskeriverket

Miljökonsekvensbeskrivningar inom vattenbruket

Enlig miljöskyddslagen skall vid prövning miljöfarlig verksamhet av naturresurslagen tillämpas. Anläggning av fiskodling för produktion än en av mer tio ton fisk per år är sådan verksamhet erfordrar tillstånd enligt miljöen som skyddsslagstiftningen. Ansökan om tillstånd skall bl.a. innehålla miljökonen sekvensbeskrivning, som skall möjliggöra samlad bedömning planeen av en rad anläggnings inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturre-

surser.

Kapitel 20 Hushâllning med fiskresurserna 198

i ,

21 för fiskets främjande Strukturåtgärder

21.1 Inledning

Utredningen lämnar i detta kapitel förslag strukturåtgärder fisksom avser område. I delbetänkandet SOU 1992:136 redovisades det dåvarande ratioets naliseringsstödet. Vissa förändringar i detta stödsystem genomfördes våren 1993, i syfte det avseende såväl utformning som stödnivåer till att anpassa EG:s system. Förslagen delvis så att de förslag som avser kustnära fiske presenteras 21.7, insjöñske 21.8 och vattenbruk 21.9 samlats i särskilda avsnitt. I

övrigt lämnas förslag stöd till frskevårdsinsatser 21.2, FoU-verksamom hetens inriktning 21.3, utbildning 21.4, redskapsutveckling 21.5 samt

regionalpolitiskt stöd 21.6.

21.2 Stöd till ñskevårdsinsatser m.m.

Det statliga stödet till ñskevården har till största delen skett genom statsbi-

drag, dels till bildande frskevårdsområden, dels till utsättningar och andra av ñskevårdsåtgärder. Det finns behov ñskevårdsinsatser som rör direkta biotopåtgärett stort av der och utsättning fisk. Biotopåtgärdema har effekt lång sikt genom att av främja naturlig reproduktion Fiskbestånd. Utsättningar av tisk är en viken av tig åtgärd för vissa utnyttjas såväl yrkesñsket som fritidsfisket arter som av och naturliga reproduktion har minskat grund av mänskliga ingrepp. vars frskevårdsornråden har lagt grunden till förvaltning och vård Bildande av Fiskevatten. Ca 38 % landets totala sjöareal ingår ñskevårdsområden. av av tioårsperiod har Fiskeriverket kunnat stödja bildande ñskevårds- Under en av områden med statsbidrag. Verket har under denna period betalat ut 14,5 miljokronor för ändamålet. Fiskevårdsområden gör det möjligt att i vatten med ner splittrad ägarbild dels bedriva effektiv frskevård, dels upplåta fiske till allen mänheten. Bildande ñskevårdsområden innebär ofta ett djupare engageav från ñskevattenägamas sida, liksom krav ställs planering av de mang att en konkreta ñskevårdsåtgärdema. Fiskeriverket uppskattar det kvarvarande behovet bidrag för bildande ñskevårdsområden till ca 20 miljoner kronor. av av Detta ansökningar redan inkommit till verket och där riksdagen utavser som talat sig för att bidrag bör utgå. Kostnaden för de kvarvarande också bör bilda ñskevårdsområvatten, som den, uppskattas Fiskeriverket till ca 25 miljoner kronor. av Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 tagit upp betydelsen av

utsättningsverksamhet åtminstone nuvarande nivå. Framför allt avsågs en yrkesñsket viktiga utsättningarna och lax. Dessa utsättningar sker de for av

21 Strukturátgärder för fiskets jiämjande 199 Kapitel

med stöd av prisregleringsmedel ca 9 miljoner kronor per år och de saknar finansiering när prisregleringen upphör.

I delbetänkandet redovisades också genomförda utsättningar av fisk. Förutom prisregleringsmedel finansieras fiskutsättningar domar i genom vattenmål, regionala medel och EG-medel. Det sker även privata utsättningari stor

omfattning, framför allt av fiskevårds- och sportfiskeföreningar, skogsbolag m.fl. Vattenkraftföretagen har i vattendomar ålagts att odla och sätta ut stora mängder fisk som kompensation för skador på Fiskbestånd till följd av vattenkraftutbyggnaden. Det rör sig om årliga utsättningar av lax och öring för ca 30-40 miljoner kronor. Därtill kommer ca 20 miljoner kronor på som satsas FoU kring utsättningar. De vattenavgiftsmedel som vattenexploatörer erlägger för främjande av fiske s.k. 10:5-medel återgår till fisket i form av fiskvägar, utsättningar, bio-

topfrämjande åtgärder etc. Det finns fonderat 50 miljoner kronor på 900 ca ca domar. De senaste åren har använts 5-6 miljoner år. ca per Med stöd av s.k. villkorsmedel regeringsbeslut i samband med vattenkraftsutbyggnaderi Norrland och Stålverk 80 i Luleå finansieras framför allt biotopåtgärder och undersökningar. Ca 28 miljoner kronor är fonderade och 1-2 miljoner kronor används årligen.

Regionala organ som stiftelsen Laxfond Vänern bekostar vidare utsättningar av lax och öring. Stiftelsen är bildad berörda länsstyrelser kommuav samt nerna runt Vänern. Sverige får också ett årligt bidrag EG ersättning för de laxfångster av som

som görs av EG-ñskare i Östersjön. Vid ett EG-medlemskap Sverige

menar att EG bör ersätta även den laxfångst dä utgör svenska som fiskares del. Slutsatsen är att en fortsatt fiskevård i huvudsak kan bedrivas enbart med stöd av vattenavgiftsmedel, eventuella EG-medel med hjälp samt av ideella krafter. Detta är helt otillräckligt varför utredningen i kapitel 24 återkommer till frågan om alternativ finansieringsform.

21.3 FoU-inriktning

I kapitel 16 och 11 görs en genomgång av FoU på fiskets vattenbrukets resp. område. Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR och Fiskeriverket svarar tillsammans för ett sammanhållet forskningsprogram. Det är Fiskeriverkets uppgift att främja forskning och bedriva undersökningsverksamhet,

medan SJFR lärrmar bidrag till grundforskning och tillämpad forskning. Som redovisats i kapitel 16 har SJFR:s och Fiskeriverkets forskningspro-

gram varit föremål för en internationell utvärdering. Inom områden behötre ver forskningen förstärkas enligt utvärderingen, nämligen:

Fisksjukdomar - Molekylärbiologi - Fiskekologi -

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 200

Dessutom föreslås att organisationen de tvärfackli programmen av ga stärks. Utredningen vill särskilt peka FoU-behovet inom några sektorer. Beträffande F0U-insatser på vattenbrukets område hänvisas även till avsnitt 21.9.

F isksjukdømar m.m. Sjukdomssituationen är mycket allvarlig för såväl odlad som vild fisk. Viktiga forskningsområden är sjukdomsspridning, förebyggande åtgärder samt smitta mellan vild och odlad fisk. Forskning i syfte att kartlägga förhållandet mellan den yttre miljön och sjukdomsfrekvensfunktionsrubbningar är ytterligare ett viktigt område. Regeringen har nyligen beslutat att Fiskeriverket skall få använda 4,5 miljoner kronor av vattenregleringsmedel till FoU-verksamhet om laxens fortbestånd. Medel från Fiskeriverket, Naturvårdsverket, SJFR och Världsnaturfonden används också inom ett brett forskningsprogram kring M 74.

Kust- och insjáfsketsfärutsättningar Ett utvecklat kust- och insjöñske ger förutsättningar för en jämnare och lokalt spridd försörjning av färskfiskmarknaden. Inom ett FoU-program för kustoch insjöñsket bör studeras frskresurser, fiskevård, fångstmetoder, fiskhantering, beredning, distribution och marknadsföring. Såväl biologiska som tekniska aspekter bör ingå.

F iskeriekonomisk kompetens Behovet av att lägga ekonomiska aspekter på yrkcsñske, resursutnyttjande, fritidsñske och turism kommer att öka framgent, inte minst i ett EG-perspektiv, vilket innebär att en frskeriekonomisk FoU-kompetens måste byggas upp.

Produktutveckling Det är mycket angeläget att produktutveckling sker. Den bör syfta till att finna nya användningsområden för frskråvara från arter som det i dag är svårt att få avsättning för. Detta gälleri första hand sillströmming. Kvalitetsaspektema förväntas ockå bli allt viktigare.

Redskapsutveckling En förbättrad selektivitet i redskap är en nödvändighet för ett långsiktigt optimalt resursutnyttjande. De svenska insatserna på det ñskeritekniska området är dock små jämfört med grannländerna.

Kapitel 21 Strukturåtgârder för fiskets främjande 201

K ráftprodukti on Det finns en stor potential för inhemsk kräftproduktion. Ökade FoU-insatser kring kräftodling förväntas ge snabba resultat.

Biologisk mångfald och bevarande av arter Frågor kring den biologiska mångfalden kräver ökad biologisk och genetisk kunskap. Olika fiskevårdsmetoder för återställande av skador behöver utvärderas. Fiskeriforskningen kan bidra till miljövårdande och vattenkvalitehöjande åtgärder genom s.k. biomanipulering av sjöar. I nuljöövervakningen bör ingå monitoring av Fiskbestånd.

H elhetssyn inom fisket

För att kunna komma tillrätta med många svåra problem behövs integrerad en syn på ñskeripolitiken rörande resurs, struktur, marknad och ekonomi. Krav ställs på insatser där biologisk och teknisk forskning kombineras med ekonomisk och sociologisk forskning. De ovan redovisade områdena menar utredningen hör till de framgent som bör prioriteras. Resurser för sådana insatser bör första i hand tillskapas genom omprioriteringar. FoU av mer grundläggande karaktär, främst inom den renodlade biologin, bör kunna minska. Däremot behövs mer kunskap området biologi kopplat till ekonomiska aspekter fishing management. Det behövs även mer kunskap de akvatiska ekosystemen kring biologisk om samt mångfald och bevarande av arter. Insatser är angelägna kring utveckling av redskap med bättre selektivitet, prognoser för kust- och insjöfiske samt utveckling av kräftproduktion. Staten har genom FoU ett viktigt instrument för att främja näringen. Stora behov av forskning finns, inte minst beträffande fisksjukdomar, både på vild och odlad fisk. Ett brett forskningsprogram har nu också initierats. Detta kan förhoppningsvis stimulera till forskning på området. mer Fiskeriverkets beståndsuppskattningar bör finansieras Fiskerivergenom kets forvaltningsanslag. Medel för utveckling av metodiken kring beståndsuppskattningar böri princip belasta anslaget D 2 Främjandet av fiskerinäringen. För budgetåret 199394 finns för FoU på fiskets område ca 3,8 miljoner kronor detta anslag. Genom medverkan i EG:s forskningsprogram kan svenska forskare få del av de samlade forskningsresurserna genom att delta i forskningsprojekt som är gemensamma for flera länder.

21.4 Utbildning på fiskets område

Under 1970- och 1980-talen startades gymnasiala ñskeutbildningar framför allt syd- och västkusten, bl.a. i Karlskrona, Simrishamn, Sotenäset, Visby, Göteborg och Öckerö. Ett motiven till flera dessa utbildningar av att av

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 202

startade ville stärka nyrekryteringen till ñskaryrket. Sedan dess var att man har fiskeutbildningen på gymnasienivå reducerats, men finns kvar inom natur- och energiprogrammen. Vid landets folkhögskolor bedrivs olika utbildningar med inriktning på sjö, hav, vattenbruk, ekologi, miljö Vid Grebbestads folkhögskola, med osv. landstinget huvudman, finns en kurs med marina ämnen. Klarälvdalens som folkhögskola landstinget har en vilt- och naturvårdslinje med en specialkurs där bl.a. ñskevård ingår. Stiftelsen Skeppsholmens folkhögskola, som även har tillgång till båtar, är profilerad mot kust, hav, skärgård och sjöfart. Stensunds folkhögskola driver vattenbruk och även kurser Östersjön. eget ger om Blekinge läns folkhögskola har kurser i ekologiämnet med betoning på vattenekologi. Ytterligare liknande kurser finns. Inom universitet och högskolor finns utbildningslinjer av mer generell karaktär, har betydelse for fisket. Hit hör såväl de allmänna biologiska utsom bildningarna som sjöbefälsutbildning. Sjökaptensexamen kan avläggas i Kaloch Göteborg. Sjöingenjörsexarnen maskinteknisk utbildning kan avlägmar i Kalmar. Högskolor kan även ha lokala utbildningslinjer, t.ex. miljögas och naturresurslinjen i Kalmar, som kan vara av betydelse för verksamhet inom fiskets och vattenbrukets område. Den högskoleutbildning, som framför allt är riktad till fisket, är ñskevårdslinjen vid Göteborgs universitet. Det saknas en samlad överblick av samhällets utbildningsutbud för fiske och vattenbruk. Utredningen har inte gjort någon detaljerad genomgång av detta utbud, att det vore värdefullt om kunskapen om tillgängliga men anser utbildningar samlades, bl.a. som stöd för den lokala och regional planeringen. Utbildning på olika nivåer är ett viktigt sätt att främja nyrekrytering och vidareutbildning inom näringen. Utredningen menar att det är naturligt att Fiskeriverket tar på sig ett for att kunskap om utbildningsmöjligheter finns ansvar samlad. Det bör ske i samarbete med utbildningsansvariga myndigheter.

21.5 Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet

För torskfisket finns behov redskapsutveckling som syftar till en ökad av en selektivitet. Det är angeläget att spara småñsk, bl.a. för att utbytet av fisket skall bli så möjligt över tiden. I fisket efter räka och havskräfta stort som finns ett liknande ldav på att så långt som möjligt minska bifångst av undermålig fisk och samtidigt undgå att fånga havskräftor som måste kastas över bord. Ökad artselektering i fisket kräver kunskap om fiskartemas biologi och beteende redskapens konstruktion och material. En av de viktigaste samt om regleringsmetodema är maskans vidd och form. Artselektionen växlar också mellan fångstplats och fångstdjup. Andra nordiska länder liksom EG arbetar med att utveckla fån gstteknologi kan resultera i det biologiska utbytet enskilda bestånd ökar. Sverisom att av bör i ökad utsträckning del i denna forskning för att så sätt kunna påge ta

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 203

verka framtida regleringar. Det bör också undersökas närmare i vilken utsträckning det är möjligt att direkt till svenska förhållanden överföra redskap med bättre selektivitet, som utvecklats i andra länder. I dag saknas tillräcklig kompetens inom området redskaps- och fångstteknologi. En forskare på detta område skulle kunna hjälpa fiskeredskapstillverkama i utvecklingen av nya selektiva redskap. Även kompetens såannan som den hos redskapstekniker och yrkesfiskare bör kunna nyttiggöras i detta sammanhang. Sverige bör delta i projekt som delfinansieras av Nordiska ministerrådet och EG. För att stödja en utveckling mot selektiva redskap föreslår utredningen mer att Fiskeriverket ges möjlighet att ett led i stödet till fiskerinäringen kunsom na bevilja medel för byte till redskap med bättre selektivitet. Detta bör ske genom ett tillägg till stödförordningen 1993:382. Denna typ av stöd enligt ges EG:s stödkungörelse. Det är dock av vikt att stöd enbart utgår till investeringar av större omfattning.

21.6 Regionalpolitiskt stöd på fiskets område

Utredningen har inte gjort någon total genomgång det regionalpolitiska av stöd som kommer fisket till del. Så kan turismsatsnin inkludera fiske t.ex. gar som en viktig del, men redovisas generell regionalpolitisk satsning. som en Stöd för omställning av jordbruket kan innefatta stöd till exempelvis kräftodling. Utredningen vill ge en översiktlig bild några de regionala stöd av av som i dag förekommer.

Glesbygdsstöd. En stödform som kommer fiskerinäringen till del, är glesbygdsstödet. Stödet kan dels lämnas till företag i glesbygder, dels till kommersiell service i sådana bygder. Glesbygdsstöd, kan utgå i form avskrivsom av ningslån eller långegaranti, får inte beviljas om annat statligt stöd har lämnats eller bedöms kunna lämnas för samma ändamål. Ärenden glesbygdsstöd om prövas av länsstyrelsen eller den regionala utvecklingsfonden. Under perioden 198687-198990 lämnades glesbygdsstöd i form av lånegarantier till 38 företag inom fiske och vattenbruk till ett sammanlagt belopp av 7,4 miljoner kronor. Vidare beviljades 337 avskrivningslån till ett sammanlagt belopp av 30,8 miljoner kronor. Stödet utgick till följande åtgärder:

Åtgärd Lånegaxantier, tkr Avskrivningslân, tkr

verksamhet inom fiskesektorn i störst utsträckning Vattenbruk är den som kommit i åtnjutande glesbygdsstöd med 73 % lånegarantiema och 38 % av av av avskrivningslånen. Särskilt stöd till yrkesfisket på ostkusten. Från prisregleringskassan för fisk har under 199293 avsatts 5 miljoner kronor för särskilt stöd till yrkesfisket på ostkusten. Ostkuststödet gäller kusten från gränsen mot Finland till gränsen mot Blekinge län samt Gotland. Under 199293 har stödet bl.a. använts följande sätt:

Prisstöd 1,7 mkr Kvalitetshöjande åtgärder 1,3 mkr Nybyggda fiskefanyg 0,3 mkr Begagnade ñskefartyg 0,7 mkr Modernisering av ñskefanyg 0,2 mkr Skrotning av ñskefaryg 0,2 mlc

Annat regionalt stöd. Länsstyrelserna har till regeringen redovisat sin resursanvändning och sina ñnansieringskällor for budgetåret 199192. Länsstyrelserhar 13 sakområden varav fisket utgör ett. na Länsstyrelsernas sakområde Fisket har Följande ñnansieringskällor. Under annan finansiering bl.a. medel från AMSlänsarbetsnämnder med 4,5 ryms miljoner kronor, Fiskeriverket 3,7 miljoner kronor m.m.

Ramanslag förvaltningsanslag 15,3 mkr 43 % Sakanslag 1,7 mkr 5 % Annan finansiering 17,8 mkr 50 %

Övrigt 0,7 mkr 2 %

Summa 35,5 mkr

Följande nio länsstyrelser har avsatt 1,0 miljoner kronor eller mer på fiskets område:

Västerbottens län 7,9 mkr Jämtlands län 5,9 mkr Kalmar län 2,2 mkr 4. Gävleborgs län 2,1 mkr Gotlands län 1,9 mkr Värmlands län 1,8 mkr Norrbottens län 1,4 mkr Hallands län 1,0 mkr Göteborgs o. Bohus län 1,0 mkr

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 205

Följande länsstyrelser har avsatt störst andel det totala länsanslaget inkl. av samtliga finansieringskällor sakområdet Fisket.

I utredningens direktiv anges att till grund för förslagen bör bl.a. ligga de åta-

ganden som gjorts på fiskets område till följd internationella överenskomav melser. Inom ramen för dessa åtaganden bör utredaren enligt direktiven bedö ma i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lämnas. Hit hör t.ex. frågan om regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 lämnat förslag om ett transportstöd som avser att täcka merkostnaden för på vissa kusttransporter sträckor.

Regeringen lade våren 1993 fram ett förslag om regionalt stöd, följde men inte den konsti uktion som utredningen förslagit. l stället för transportstöd ett beslöt riksdagen att ett särskilt stöd till fisket syd- och ostkusten samt Gotland skulle utgå samt att det skulle finansieras med medel från prisregleringskassan. Medlen skulle utgå som ett engångsvis utbetalat inkomststöd och ba-

seras på föregående års regionala stöd via prisregleringssystemet. Utredningen bedömer att det, åtminstone intill dess förhandlingsresulett tatet med EG är klart, behövs ett nationellt stöd med motsvarande inriktning som det som idag utgår med 5 miljoner kronor. Stödet bör finansieras av medel från prisregleringskassan. Sverige har i sina positioneri EEG-förhandling-

arna slagit fast behovet av fortsatt regionalt stöd för fisket vid östersjönorra kusten.

21.7 Främjande det kustnära fisket

av

Utredningen redovisar i detta avsnitt förutsättningar för utveckla det att kustnära fisket.

Beståndssituatiorien

För att bedriva ett uthålligt yrkesmässigt kustfiske fordras i de flesta fall att flera arter kan utnyttjas. Ett lönsamt fiske på vissa nyckelaner kan förutsättge ningar för fiske även på andra beståndEffekten av detta tydligt i t.ex. ser man Norrbotten där grunden för fisket är lax och siklöja, men där också fångsten sik är viktig. Även av gädda och abborre utnyttjas, dvs. arter som annars knappast skulle nyttjas kommersiellt. Ytterligare exempel kan hämtas från

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 206

där ålbottengam bifångster torsk, södra ostkusten och Sydkusten, stora ger av abborre och flundra. Minskar tillgången ål, lax och siklöja för kustfisket får detta därför stora konsekvenser för det yrkesmässiga fisket även efter andra arter. En norrlandsfiskare kan börja fiskeåret med gädda och strömming för att övergå till lax med bifångster sik under sommaren. Sedan koncentreras av fisket till sik och öring under hösten för att i vissa fall fortsätta med fiske efter lake under vintern. För sydliga kustvatten kan fiskaren växla mellan ett mer större antal gädda, strömming, sik, ål, abborre, gös, flundra och torsk arter alltefter årstid. För Västkustens kustfiskare är det främst möjligheten att växla mellan fiskfiske vitfisk torsk, kolja, vitling samt plattfisk och fiske efsom skaldjur havskräfta, hummer och krabba som är viktigt. Detta fisketer som mönster intäkter visserligen varierar med årstiden, men som totalt ger som sett kan räcka for försörjningen. Arter strömming, abborre och gädda kan fiskas i betydligt större omsom fattning, medan det är tillgången på främst torsk, siklöja, ål, havskräfta och möjligheterna för det yrkesmässiga kustfisket. Även hummer som begränsar för flera lokala bestånd, t.ex. vandringssik i norrlandsälvar, saknas utrymme för ökat fiske. Särskilda förutsättningar råder dessutom for de arter som är ett utsättningar, främst ål, lax och öring. starkt beroende av

Fiskevård

Utsättning fisk är viktiga fiskevårdsinsatser for det kustnära fisket avsnitt av 21.2. Kompensationsutsättningama lax är grunden för fisket med fasta redav skap längs norrlandskusten. Dessa utsättningar hotas nu av sjukdomen M 74. Ålen är den har den största betydelsen för svenskt kustfrske. Stödart som utsättningar görs i relativt stor skala och ger goda återfångster. av Fisketrycket på vissa älvbestånd sik är idag så hårt att frågan om komav pensationsåtgärder i de utbyggda älvarna måste beaktas. Biotopvård kan stärka lokala bestånd öring och andra arter som leker i av sötvatten och i små kustvattendrag. I övrigt sker fiskevård efter kusten genom fredningsområden, redskapsbegränsningar och mibeslut om fredningstider, nimimått.

K ombinationsverksamhet

En grundläggande förutsättning för kustfisket har sedan länge varit möjligheten kombinera fiske med andra verksamheter. Tidigare var kombination att jordskogsbruk och fiske vanlig. Den utveckling som sker inom tjänsteseköppnar möjligheter för de kustboende. Turism är idag en viktig intorn nya komstkälla bedöms kunna öka. Förutom att turismen ger intäkter genom som serviceverksamhet, bidrar turisterna till skapa lokal avsättning för fisk och att fiskprodukter. En specialiserad sportfisketurismi områden med goda fångster lax, öring och gädda spelar lokalt en betydande roll. av t.ex.

Kapitel 21 Strukzurâtgärder för fiskets främjande 207

De delar av tjänstesektom, underlättas data- och teleteknikutveck- SOU som av 1993:103 lingen, kan också ge underlag för småskalig företagsverksamhet mycket som väl kan kombineras med fiske. Basen för sysselsättning och service i kustsamhällen och skärgårdar är verksamhet som bygger på lokalt tillgängliga resurser, exempelvis fisk. För att nå en positiv utveckling i dessa områden behövs i större utsträckning än hittills kompletterande sysselsättnings- och utkomstmöjligheter. Regeringen har tillsatt en särskild utredare dir. 1993:62 med uppgift kartlägga förutatt sättningarna for en levande skärgård och föreslå sådana förändringar är som angelägna för att underlätta bosättning och företagande i skärgårdsområdena. Kontakt har under hand tagits med denna utredning.

Drivmedelsbeskattning

Dieselolja som används fiskefartyg är skattebefiiad. Däremot måste fiskeav fartyg med bensinmotorer betala drivmedelsskatt. Detta är en nackdel för kust-

fiskets fartyg. Som i allmänhet är bensindrivna se avsnitt 22.1.1.

Avsättning

Priset på sillströmming har länge varit lågt. En viss förändring håller dock på att ske genom ett småskaligt och kvalitetsinriktat utbud mer av produkter, dvs. ett marknadssegment där det kustnära fisket har konkurrensfören stor del. Fiske efter högre prissatta arter, vanligen i kombination med ökad förädlingsgrad, kan ge ytterligare ökad avkastning på insatt kapital. Ett sådant fiske kan bedrivas med liten insats av fartyg, redskap och drivmedel samtidigt som det är beståndsbevarande och miljövänligt i övrigt. Marknaden utvecklas ständigt, även om människors matvanor är starkt traditionsbundna. Konsumtionen är fortfarande starkt riktad torsk och mot annan vittisk samt mot odlad lax och regnbåge. Under senare år har dock volymmässigt små produkter som abborr- och sikfilé, rökt sik, flundra, piggvar m.m. blivit allt intressantare. Inriktningen på kvalitetsprodukter och färskvaruförsäljning bör ge bäst utbyte om fisket kan ske i närheten de tätorterna. Vad kan hämma av stora som en sådan utveckling är en försämrad miljösituation efter kusten. Även små kustsamhällen kan erbjuda en marknad, främst under turistsäsongen. Utvecklingen en lokal marknad är beroende möjligheten kunna tillav att godose den med lämpliga varor vid lämplig tidpunkt. Periodvis finns stora problem att avsätta t.ex. gädda, abborre och strömming till acceptabla priser, trots att fisket inte är särskilt stort. Marknadsfrågor är ett ansvar som framför allt faller näringen. Det kustnära fisket kommer att främjas den långsiktiga infonnationsverksamheten av till förmån för konsumtion av fisk som beslutats riksdagen. av Resurser och potentiell marknad bedöms alltså finnas för ett betydligt större kustfiske än dagens.

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 208

F iskerätt m.m. För den som etablerar sig nära den bästa marknaden på ostkusten, dvs de stora tätortema, uppstår ofta problem med fiskerätten. Den är till stora delar knuten till fritidsboende eller andra som inte behöver fiska för sin utkomst. Enligt de beräkningar, gjorts fångstuttaget i t.ex. Stockholms skärgård, är som av detta i dag så litet att Fiskeriverkets kustlaboratorium m.m. hävdar att vatten vanhävdas. Fiskeriverket bör utöka informationen om vikten av att det från avkastningssynpunkt bedrivs ett allsidigt fiske, inkl. yrkesfiske. Nära tätortema finns även problem i områden där både yrkesmässigt fiske och fritidsfiske bedrivs eftersom fritidsfisket konkurrerar om fiskeplatser och orsakar andra olägenheter. Exempelvis kan trollingfisket skada utsatta garn. Konflikter mellan kustfiske och utsjöfiske kan också innebära begränsningar.

Fångststatistik För att öka kunskapen om beståndens storlek och fiskets omfattning i kustområdet samt därigenom ge bättre underlag för fiskevård bör den nuvarande fiskestatistiken kompletteras. En till kustfisket anpassad fiskestatistik bör omfatta följande delar. Loggboksstatistiken är lagstadgad och gäller alla fiskare med yrkesfiskelicens. Denna statistik har förekommit sedan 1977 och ger en bra uppfattning om havsfisket och det licensierade kustfisket. Den nya fiskelagen innebär att den som fiskar yrkesmässigt måste ha yrkesfiskelicens. Med fler licensierade fiskare förväntas kunskapen om och kontrollen av kustfisket förbättras. Landningsstatistiken bygger på avräkningsnotor i första handelsledet. I denna statistik ingår också fisk som landas av icke licensierade fiskare för försäljnin Enkätundersökningar kan utgöra ett komplement till loggboks- och landningsstatistik. Frågorna bör utformas så att i första hand kunskapen om fisketrycket fördelat på arter och områden ökar. Genom att utforma undersökningpå sätt i den finska statistiken kan informationen förbättras ama samma som om de aner det bedrivs gemensamt fiske på, t.ex. lax, torsk och siklöja. som 4. Loggboksstatistiken kan kompletteras med journalföring från ett antal yrkesfiskare inom valda delar av kustornrådet. Protyisken i utvalda typornråden.

F0 U FoU-insatser främjar det kustnära fisket är b1.a. förbättrade beståndsuppsom

skattningar och redskapsutveckling se avsnitt 21.3.

Export Idag exporteras ål, gädda, abborre och gös till EG-ländema Förbättrade transportmöjligheter, kylteknik etc. kan främja exportmöjlighetema. Det stöd till exportfrämjande åtgärder avseende ñsk och fiskprodukter på 5 miljoner kro-

8 13-1213 Kapitel 21 Strukturátgärder får fiskets främjande 209

nor som beslutats för 199394 bör i denna del kunna komma kustfisket till SOU 1993: 103 del. I avsnitt 23.xx föreslår utredningen att ett liknande stöd skall utgå även för kommande budgetår.

Den nya fiskelagen

Genom den nya fiskelagen bör avsevärt bättre förutsättningar för det kustnära fisket ges, i första hand att konkurrensen från husbehovsfisket minsgenom kar. En uppföljning av den nya fiskelagens effekter bör, tidigare nämnts, som göras av Fiskeriverket.

21.8 Främjande insjöfisket

av Förutsättningarna för att utveckla insjöfisket är enligt utredningens bedömning i långa stycken liknande dem som gäller för det kustnära fisket. Det gäller exempelvis möjligheterna till kombinationsverksamhet, behov utsättav ningar, fiskevård i övrigt och redskapsutveckling. Ett utvecklat kust- och insjöfiske ger dessutom förutsättningar för jämnare och spridd försörjen mer ning av farskfiskmarknaden. På sätt kommer de planerade insatserna samma för att främja fiskkonsiinitiorten stödet till exponfrämjand.: åtgärder samt att även öka avsättningsmöjlighetema för insjöfiskets produkter. Till detta kommer några frågor som är specifika för insjöfisket. mer

Biologiska förutsättningar De biologiska förutsättningarna för ett utökat yrkesmässigt insjöfiske är goda, framför allt på arter som gädda, abborre och gös. Ett lönsamt ålfiske kan bedrivas med stöd av utsättningar. I vissa sjöar tillkommer sik och Siklöja, som har en betydande outnyttjad potential, röding i de delarna lansamt norra av det.

Tillgång till fiskevatten m.m

Trots att biologiska förutsättningar för ett utökat yrkesfiske finns på många håll, begränsas möjligheten för ett sådant fiske av bristande tillgång på fiskevatten. Genom ett rationellt utnyttjande större sjöar eller flera mindre, av närliggande sjöar skulle underlag kunna bildas för ytterligare yrkesfiske. Genom möjligheten att med statliga bidrag bilda fiskevårdsområden, har nya och effektiva former för förvaltning av fiskevatten skapats. Det har emellertid visat sig att fiskevårdsområdesföreningar genom beslut i fiskestämman i vissa fall försöker reglera fisket så att ett yrkesfiske försvåras eller förhindras. Utredningen konstaterar att bildande fiskevårdsområden är hörnav en av stenarna i den svenska fiskevården och föreslår inga förändringar i detta system. De problem kring nyttjandet av vatten som uppstått mellan fiskevårdsområden och enskilda yrkesfiskare bedömer utredningen vara en begränsad företeelse. De berörda yrkesfiskarna drabbas dock hårt. Utredningen anser att

Kapitel 21 Strukturâzgärder för fiskets främjande 210

Fiskeriverket bör i uppdrag dels göra genomgång problemets ges att en av omfattning, dels göra teknisk översyn av lagen om fiskevårdsområden och en vid behov lämna förslag på ändring för att bättre tillgodose yrkesfiskets intressen.

F iskresursens fördelning Ett problem för insjöfisket, hänger nära samman med det föregående, är som motsättningarna mellan olika kategorier fiskande, exempelvis mellan sportfiskare och yrkesfiskare. Sådana motsättningar kan bygga en felaktig uppfattning hur olika fiskare beskattar sjöns fiskbestånd. Enligt fiskeribioloom gisk expertis är ett allsidigt fiske, inkl. ett yrkesinriktat fiske, den bästa fiskevården för en näringsrik sjötyp. Detta höjer produktion och avkastning avsevärt. Det är angeläget att Fiskeriverket i större utsträckning informerar om detta förhållande.

Transporter, marknad m.m. En stor svårighet med att få ett lönsamt yrkesfiske i inlandsvatten ligger i små fångstvolymer och höga transportkostnader. Utveckling av emballage och kylsystem som kan forbilliga transporterna och öka hållbarheten pågår dock. Ett sätt att öka lönsamheten är genom förädling och försäljning på närmarknaden. Många sådana satsningar under senare år har varit lyckosamma. Genom olika FoU-insatser görs bl.a. försök att utveckla ny fiskeriteknik. Möjligheten till samordning med vattenbruk och kustnära småskaligt fiske för att få tillräckligt underlag för bl.a. transporter är en utvecklingsinsats värd att prova.

Fiskevård Ett sätt att höja avkastningen är att se över gällande minimimâtt för attraktiva arter såsom gös, lax och röding. En höjning av minimimåttet på gös i Hjälmafrån 40 till 45 har beräknats öka årsavkastningen med ca 30 %. Måttet ren cm på lax och öring i Vänern ökade från 50 till 60 cm den 1 januari 1993. Ett annat sätt att öka avkastningen är genom utsättning av främst lax, öring och ål. Gjorda beräkningar visar att utsättningar av lax och öring i Vänern och Vättern är lönsamma. Fortsatta ålutsättningar är på flera ställen av största vikt för att upprätthålla ett yrkesmässigt insjöfiske. Lönsamheten bör kunna förbättras ytterligare genom teknikutveckling och bättre reglering av fisket. sig framgångsrik i näringsrika sjöar, bl.a. Ringsjön, En metod som visat är att fiska ned bestånden av mört och braxen för att därigenom uppnå en snabb förbättring vattnets kvalitet. Med stor säkerhet bedöms sjöns avkastav ning speciellt ål, abborre, stor braxen och sik öka väsentligt. av Genom förbättring fisket och vattenbeskaffenheten i näringsrika sjöar av skulle fisken kunna säljas med kvalitetsgaranti om en högsta gifthalt, vilken i dessa fall skulle bli så låg att rådande kostrekommendationer sannolikt kunde

Kapitel 21 Strukturâtgârder för fiskets främjande 211

upphävas. Detta skulle sannolikt i väsentlig grad öka försäljningen. Liknande SOU 1993: 103 åtgärder hari stor skala vidtagits i t.ex. Kanada och USA med resultat. gott

K ráfgfiskets utvecklingsmájlighet

Kräftor ger mycket hög avkastning i jämförelse med fisk, vilket beror att kräftor går in tidigt i näringskedjan och till stor del äter vegetabilier. Det ligger en mycket stor potential i kräftor både med tanke på produktivitet och pris. Under en säsong kan priset för signalkräftor pendla mellan 150 och 180 krkg i början och ca hälften av detta mot slutet. Detta kan jämföras med den högst prissatta ñskarten, ål, som ger ca 50 krkg. En svårighet för ett yrkesmässigt lcräftfiske är tillgången på vatten. Vattenägarna vill i huvudsak nyttja denna själva, antingen fiske resurs genom eget eller genom att upplåta fisket till allmänheten kortförsäljning. genom I den nya fiskelagen har införts tabellbilaga över svenska medborgares en rätt att fiska i enskilt vatten. Kräftñsket utgör undantag från detta frifiske i ett Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Riksdagen uttalade också, i samband med behandlingen av prop. 1992922232 ñskelag om m.m., att lcräftñsket på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön bör reserveras för det yrkesmässiga fisket. I den fiskeförordningen nya anges att Fiskeriverket får föreskriva att lcräftfisket på allmänt vatten i de stora sjöarna endast får bedrivas efter tillstånd av Fiskeriverket eller länsstyrelse. Tillstånd skall i första hand lämnas den som ägnar sig yrkesfiske. Genom dessa bestämmelser har förutsättningarna för det yrkesmässiga kräftñsket förbättrats.

21.9 Främjande vattenbruket

av Inledning Enligt en nyligen publicerad sammanställning Agriculture: Towards 2010, C 9324, gjord av FN:s livsmedels- och lantbruksorganisation FAO, är möjligheterna begränsade att nämnvärt öka fisket i världen. Tvärtom krävs avsevärt bättre skötsel av ñskbestånden för att bibehålla dagens fångstnivåer. Samtidigt kommer efterfrågan fisk att öka. FAO förutspår därför högre fiskpriser i framtiden och en ökad roll för vattenbruket som fortfarande har en betydande utvecklingspotential globalt sett. Vattenbrukets andel av den totala ñskproduktionen, som i dag är drygt 10 %, bedöms år 2010 kunna uppgå till uppemot 15 %. Vattenbruket i Sverige innefattar en rad olika verksamhetsgrenar, exempel-

vis kompensationsodling, sättfiskodling för sportfiskevatten, matñskodling,

kräftodling och musselodlin De olika typerna av odling har delvis olika förutsättningar och problem. Kompensationsodlingama av lax har under senaste tiden drabbats hårt av hög dödlighet sjukdomen M 74. Ål- och rödinggenom odlingen har inte ökat de sista åren, men bedöms ha förutsättningar för expan-

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 212

sion. Matñskodlingen har svårigheter har sin grund i ofördelaktiga konsom kurrensvillkor. I kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder för fiskets främjande behandlas även vattenbruket.

Marknad Sveriges export av regnbåge till EG försvåras av en tull på 12 %. Samtidigt är importen från EG fri. EES-avtalet innebär en successiv sänkning av tullen till EG med ca 1,7 procentenheter per år under 5 år. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 pekat på att fram till ett EG-medlemskap skulle en tullfri kvot för export av regnbåge ha stor betydelse för närin gen.

Produktionsinriktning Den svenska matñskodlingen producerar första hand regnbåge som slaktas på hösten för försäljning till rökerier samt för export till Japan. Svenskodlad fisk äri mycket liten utsträckning tillgänglig som färsk vara. Vattenbrukamas Riksförbund VRF bedömer att det är angeläget att lägga om produktionen till förmån för året-runt-försäljning, vilket skulle minska sårbarheten för odlama, jämnare kapitalförsörjning och i förlängning stabilare företag. ge en Utredningen instärnmeri näringens bedömning av fördelarna med att kunna sälja färsk odlad fisk året om. Utredningen menar att den ändring av reglema, som gjordes våren 1993 och som ger möjlighet för Fiskeriverket att bevilja lånegaranti för investeringar i frskodlingsföretag, bör kunna nyttjas för en sådan omläggning. Som ett komplement till detta föreslår utredningen att

bidrag ur foderavgiftsmedlen skall kunna utgå för ändamålet se kapitel 22.

Än viktigare utredningen emellertid det att odlama går samman anser vara för att klara denna omställning. Genom att exempelvis bilda en producentorganisation för vattenbruk kan odlare överbrygga klyftan mellan producent och marknad. Producentorganisationer utgör ett viktigt inslag i EG:s gemensamma frskeripolitik. Organisationerna bildas initiativ av producentema och har bl.a. som syfte att förbättra försäljningsvillkoren för medlemmarnas varor.

Skador vid storm, isdrift m.m. Enligt näringen har det under många år varit svårt att teckna försäkringar hos försäkringsbolag mot skador på frskodlingar. Därför finns behov av ett bidrags- eller försälcringssystem i statens regi för att mildra konsekvenserna, framför allt vid stormskador. Enligt förordningen 1993:382 om statligt stöd till yrkesfrsket m.m. får bidrag lämnas under vissa förutsättningar om ett fast frskeredskap som används för lax- eller ålfrske skadats eller förlorats i samband med storm. Bidrag får lämnas med högst 60 % av skadan eller förlusten. Bidragssystemet självñnansierat. Avgiften uppgår fr.o.m. den l juli 1993 till är avsett att vara 5 % av redskapens vände.

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 213

Utredningen menar att vattenbrukets odlingskassar kan väl så SOU 1993: 103 vara utsatta för stomrskador som fasta ñskeredskap. Den nämnda stödförordningen föreslås därför ändras så att bidrag även kan lämnas vid stormskador på vattenbrukets odlingsanläggningar. Kravet på självfrnansiering bör dock kvarstå. Det syns naturligt att avgiften differentieras, det visar sig skadenivån om att hos vattenbruket kraftigt awiker från den för fasta redskap. För att åstadkomma detta bör ett särskilt 1 000 kronors anslag inrättas.

Miljöpåverkan

Tillstånd för vattenbruk prövas i första hand enligt ñskerilagstiftnin och gen miljöskyddslagen. Näringen framhåller att länsstyrelsemas bedömningar av ett vattenområdes lämplighet för ñskodling samt odlingens utsläpp och effekterna av detta växlar. Vidare framhålls att tillstånd ofta beviljas med för en liten volym för att verksamheten skall bli lönsam. Näringen anser också att det inte beaktas tillräckligt att utvecklingen inom frskodlingen har varit snabb vad gäller fodersammansättning och utfodringsteknik. Denna teknikutveckling har lett till kraftigt minskade närsaltsutsläpp. Det är en stor diskrepans mellan den tillståndsgivna volymen och den redovisade produktionsnivån inom vattenbruket. Den samlade tillståndsvolymen är på 20 000-25 00 ton tisk medan produktionen är på drygt 6 OO ton matfrsk, l 400 ton musslor och 8 ton kräftor 1992. Ett problem är de odlingar, som har tillstånd enligt rniljöskyddslagen, men som inte bedriver någon verksamhet, låser odlingsutrymme för andra vattenbrukare. Fiskeriverket bör närmare analysera denna fråga och lämna förslag till eventuella åtgärder. Det finns emellertid grundläggande krav i svensk miljöpolitik som måste beaktas i detta sammanhang. Alla har del i ansvaret for att skydda och förbättra miljön. Detta tar sig bl.a. uttryck i principen förorenaren betalar. Miljöhänsyn måste också påverka beslutsfattandet, vilket bl.a. inneburit krav att miljökonsekvensbeskrivningar. Se även avsnitt 20.7. Ett viktigt miljömål i Sverige är att begränsa närsaltsutsläppen till omgivande hav. Utredningen konstaterar också att inom ramen för det internationella

miljövårdsarbetet kring Östersjön Helcom diskuteras frågan vattenbru-

om kets utsläp av närsalter. Vattenbruket kan uppvisa kraftig minskning fosen av forutsläppen. Det är dock oklart hur stor denna minskning är, trots kontrollprogram vid många odlingar. Utredningen anser därför att det föreligger behov av närmare studier vattenbrukets miljöpåverkan utveckling om samt av bättre mätmetoder för att bedöma denna påverkan. Utredningen vidare menar att det är angeläget att främja teknikutvecklingen inom vattenbruket, exempelvis utveckling av bättre utsläppsrening, fodersammansättning och utfodringsteknik. Sådana åtgärder bedömer utredningen kommer att främja odlingsföretagens ekonomi samtidigt som de har goda miljöeffekter. Sverige har för tillståndspliktiga vattenbruk en årlig avgift på 75 lcrton tillståndsgiven produktion i de fall då länsstyrelsen utövar tillsynen. Om kommunen utöver tillsynen bestämmer kommunen avgiftens storlek. Kommunför-

Kapitel 21 Strukturâtgärder för fiskets främjande 214

bundet rekommenderar avgift på 70 krton. Till detta kommer avgift en en 8 krton för länsstyrelsens samordning av tillsynsverksamheten. Utredningen anser det rimligt att tillsynsavgift för vattenbruket utgår, men anser att en översyn av avgiftssystemet bör göras, bl.a. mot bakgrund av en jämförelse med kostnaderna i övriga nordiska länder. Den förändring som utredningen menar i första hand bör bli aktuell är införandet av en maxitnigräns för avgiftsuttaget.

Forskning och utveckling Grundforskning och tillämpad forskning på vattenbrukets område sker bl.a. vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU samt vid andra universitet och högskolor. Tillämpad forskning bedrivs också bl.a. vid Laxforskningsinstitutet LFI och Fiskeriverkets försöksstationer. Avelsprogram på t.ex. regnbågsstammen Gloria har bedrivs under ledning av SLU, som har en särskild vattenbruksinstitution. För att näringen skall kunna tillgodogöra sig resultat från grundforskningen behövs ofta en tillämpad forskning som mellansteg. Förutom avelsfrågorna är kvalitetsnonner ett område där näringen har behov av en ökad tillämpad forsknin Studier av ñskodlingamas miljöpåverkan och utveckling mätmetoder har tidigare framhållits som angelägna insatsområav den inom den tillämpade forskningen. Fiskeriverket har ett gemensamt forskningsansvar tillsammans med SJFR. Vidare finns inom Fiskeriverket en rådgivande grupp for vattenbrukets frågor. FoU-insatser stöds tills vidare med bl.a. foderavgiftsmedel. Av instruktionen 1991:827 for Fiskeriverket anges inte verkets ansvar för vattenbruket uttryckligen. Utredningen anser att Fiskeriverkets ansvar på vattenbrukets område bör tydliggöras genom ett tillägg i instruktionen.

F oderavg zftsrrtedel När foderavgiftsmedlen avskaffas till följd av förändringar inom jordbruksregleringen i samband med ett inträde i EG, innebär detta bl.a. att denna finansiering av generella insatser för vattenbruket upphör. Samtidigt förbättras vattenbrukets konkurrenskraft genom att foderkostnaden minskar. En del av Fiskhälsans verksamhet har finansierats via dessa foderavgiftsmedel liksom vissa utvecklingsprojket och marknadsföringsinsatser. Även organisationsbidrag har utgått, t.ex. till Fiskhälsan AB som till hälften ägs av VRF resp. LFI. Utredningen bedömer att det inom den ekonomiska ramen för foderavgiftsmedlen finns utrymme även för andra typer av insatser än de som hittills gjorts. Utredningen anser därför att foderavgiftsmedlen även bör kunna användas för stöd till enskilda odlare syfte att stärka näringens konkurrenskraft i ett EG-perspektiv. Så bör Fiskeriverket exempelvis ges möjlighet att ur foderavgiftsmedlen ge stöd för omställning till året-runt-slakt.

Kapitel 21 Szrukturâtgärder för fiskets främjande 215

F isksjukdomar

För att kunna tillåta en fri handel inom EG finns för vattenbruket med zoner olika hälsostatus. Handelsrestriktioner införs enbart för levande fisk som flyttas från zoner med lägre hälsostatus till sådana med högre l det status. senare fallet ställer EG krav att samtliga odlingar ansluts till organiserad fisken hälsoövervakning. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 föreslagit att Sverige bör ansöka status sjukdomsfri approved zone, om som zon vilket utredningen bedömer skulle förbättra vattenbrukets konkurrenskraft. En sådan status är av stor betydelse för fiskevården generellt. Jordbruksverket har fått budgetmedel för arbetet med en ansökan om sjukdomsfri zon, där Fiskhälsan AB svarar för kontrollprogrammet för odlad fisk. För upprättatt hålla status som sjukdomsfn krävs fortsatta kontrollprogram. Ett fortsatt zon engagemang från samhällets sida för att upprätthålla eventuellt erhållen status som sjukdomsfn zon bedömer utredningen största vikt. vara av

Statistik

SCB genomför årliga undersökningar av det svenska vattenbruket. För den offentliga statistiken är huvudfrågoma: Hur stor produktionen inom vattenbruket, hur ä: den sammansatt och vilket ekonomiskt värde betingar den Dessutom ställs internationella krav på fiskestatistik. Genom EES-avtalet måste Sverige i princip följa EG:s regelverk vad statistikrapportering till avser EG:s statistiska kontor. Inom EG pågår arbete för att utveckla statistiken på vattenbrukets område. Även andra internationella organ såsom FAO, OECD och Nordiska rådet har krav på statistikrapportering, bl.a. produktionen av inom vattenbruket. SCB konstaterar att det föreligger behov utveckla statistiken på av att vattenbrukets område. Så bör exempelvis i vissa sammanhang en redovisning av vattenbruket efter avrinningsområde vara intressantare än andra regionala indelningar, inte minst från miljösynpunkt. Produktion av sättfisk för sportfiskeändamål täcks inte av statistiken, vilket är en brist. Statistiken skulle också behöva belysa vattenbrukets miljöpåverkan, i första hand uppgifter om utsläpp av näringsämnen fosfor och kväve. Utredningen menar att det skulle innebära effektivisering bl.a. den en ur , enskilde odlarens synvinkel, om en samordning mellan de uppgiftsinhämtande myndigheterna, SCB och länsstyrelserna, kunde komma till stånd. Skulle resurser kunna frigöras av en sådan samordning finns angelägna statistikbehov vattenbrukets område.

Kapitel 21 Szrukturâtgärder för fiskets främjande 216

för

22 Näringspolitiska åtgärder fiskerinäringens främjande

22.1 Inledning

Utgångspunkten för utredningens arbete är den inriktning av näringspolitiken regeringen lade fast i prop. 199192:38 om inriktning av den ekonomissom ka politiken, som görs genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skagoda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedpa vridande och selektiva företagsstöd awecklas. I kapitel 12 beskrivs fisket som företag och där redovisas bl.a. de förslag förändrad företagsbeskattning som nyligen behandlats i en lagrådsremiss. om Utredningen anser att man inom ramen för en allmän näringspolitik måste beakta de förutsättningar under vilka en näringsverksamhet bedrivs i detta fall den fluktuerande resurs som fisk utgör. Utredningen menar att det är viktigt att fiskerinäringen, bl.a. lämpliga avsättnings- och avdragsmöjliggenom heter, kan stärka sin konkurrenskraft inför inträdet i EG. Regeringens förslag om ändrad företagsbeskattning verkar i denna riktning. Utredningen tar emellertid i detta kapitel upp näringens behov av ytterligare åtgärder, vilka kan stärka ñskerinäringens konkurrenskraft. Utredningen vill särskilt peka på behovet för en näring som fisket, som har ojämnt fördelade inkomster, i detta fall beroende på variation i Fiskbestånden, att fördela inkomsten över längre perioder.

22.2 Fisket

F artygsjfond Lagen särskild fartygsfond l954:40 upphörde att gälla vid utgången av om juni 1990. De sista avsättningarna till fonden kunde göras vid 1991 års taxering. Lagen innebar i korthet att den som sålde sitt fartyg kunde sätta av belopp till särskild investeringsfond och därmed komma åtnjutande av vissa en avdrag vid beräkningen av rörelseintäkt. Fr.o.m. 1992 års taxering skall ianspråktagande av fartygsfond räknas

inkomst näringsverksamhet. Återföringen fonder, som inte utnytt-

som av av jas, kan därför bli stort problem för ñskeföretagen då detta innebär att medett len effektivbeskattas. För de fiskeföretag, gjort avsättning till fartygssom fond, skulle ett undanröjande av effektivbeskattningen eller någon annan ändring i reglerna för återföring fartygsfond en lättnad. Nuvarande regler av vara skulle också kunna kompletteras så att avsatta medel i fartygsfonder kan investeras i annan verksamhet med anknytning till fisket.

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder 217

Skatt på drivmedel Fiskefartyg som använder dieselolja är, tidigare skattebefriade, som nämnts, vilket inte gäller ñskefartyg med bensinmotorer. Olika skatter på bensin resp. diesel missgynnar särskilt det kustnära fisket och insjöfisket, då det i huvudsak är dessa typer fiske nyttjar bensindrivna fartyg. Skattebefrielse av som av bensin för ñskefartyg skulle främja ett mer småskaligt fiske. Utredningen bedömer att åtgärden inte har någon större generell ekonomisk betydelse. Dock utgör en sådan skattebefrielse ett inte oväsentligt tillskott för de aktuella fiskeföretagen. Skattebeftiad bensin för tiskefartyg skulle kunna märkas på liknande sätt som skattebefriad diesel görs i dag.

Ökade levnadsomkostnader

För yrkesfiskare finns en särskild regel om avdragsrätt för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför hemorten 23 § anv. 29 kommunalskattelagen. I den föreskrivs att avdrag endast medges ñskeresan om varit förenad med övematming. Enligt Riksskatteverkets RSV rekommendationer bör avdrag medges för Ökade levnadsomkostnader med 75 kr per dag. Schablonbeloppet kan frångås om fiskaren kan visa att den faktiska ökningen levnadsomav kostnaden varit högre. Merutgifter skall styrkas. I konkurrentländer Danmark och Norge är det möjligt för fiskarna som att yrka betydligt större avdrag vid bortovaro från hemorten. I Danmark är avdraget 190 danska kronor per dag, dock högst 41 800 danska kronor år, vilper ket innebär att avdrag kan utgå för högst 220 havstiskedagar. Väljer fiskaren att göra detta avdrag mister han rätten till andra mindre avdrag, ett par t.ex. kostnad för A-kasseavgift. EG har godkänt det danska skatteavdraget för yrkesfiskare. Enligt kommunalskatten uppgår heldagstraktamentet för löntagare till 170 kronor. Utredningen menar att det är rimligt att det schablonavdrag for ökade levnadsomkostnader, som RSV rekommenderat vid fiskeresa, bör höjas till denna nivå.

22.3 Vattenbruket Finansiering

Från näringen har man pekat på svårigheter att få lån for utveckling av vattenbrukets verksamhet. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992: 136 föreslagit att vattenbruksföretagen bör få möjlighet till lånegarantier inom ramen för den statliga garanti som står till Fiskeriverkets förfogande. Sådana statliga garantier bör underlätta för odlarna att få låna på den öppna kapitalpengar marknaden, vilket skulle stimulera till nödvändiga investeringar. Efter att delbetänkandet lades har regeringen i förordningen statligt om stöd till yrkesñsket gett möjlighet för Fiskeriverket lämna statligt m.m. att stöd i mån av tillgång på medel till bl.a. investeringar i fiskodlingsföretag.

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder 218

Stödet kan lämnas i form statlig garanti för lån lånegaranti för sådana in- SOU 1993: 103 av vesteringar i ñskodlingsföretag med ekonomisk livslängd som kan beräken nas överstiga tre år.

Beskattning av lager

Ett problem för vattenbruksnäringen är beskattning av lager. Problemet uppstår när ett beskattat lager fisk går till spillo, t.ex. genom skadegörelse på en kasse. Med den tidsförskjutning, som finns i beskattningssystemet, medför detta påfrestning på kapitalsidan, eftersom matfiskodlare i huvudsak har en en intäktsperiod år. VRF inkuransavdrag som en möjlighet till att få till per ser stånd en inkomstutjämning. Med inkurans minskning i varas värde av tekniska eller ekomenas en en nomiska orsaker och har uppkommit fram till balansdagen. Fr.o.m. som 1992 års taxering finns inte längre några särskilda regler i kommunalskattelagen 1928:370 inkurans. Något schablonavdrag får därför inte göras. om lnkuransbedömningen skall i stället göras inom ramen för reglerna i bokföringslagen 1976: 125. Av 14 § i denna lag följer att lagret skall värderas enligt lägsta värdets princip lägsta anskaffningsvärdet eller verkliga värdet. av Inkuransen beaktas sålunda i första hand genom att lägsta värdets princip tillämpas. En förenklingsregel är enligt RSV att 97 % av anskaffningsvärdet får lagervärde. Detta avdrag kan i bokföringen tas upp som om tas upp som det ett inkuransavdrag. Denna avdragsnivå anser VRF vara för låg. vore lagervärdering används for djur i jordbruk och renskötsel. Dessa En annan betraktas alltid lager och sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än som 85 % den genomsnittliga produktionskostnaden för djuret i fråga. RSV av fastställer årligen produktionskostnaden. En kompletteringsregel finns som innebär att djuren inte i något fall behöver tas upp till ett högre belopp än som motsvarar deras sammanlagda allmänna saluvärde. Utredningen att ñsk i odling bör jämställas med djur i jordbruk och anser renskötsel vad gäller lagervärdering. En sådan regeländring skulle främja vattenbruket.

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder 219

23 Kontrollorganisation

23.1 Bakgrund

I Sverige finns för kontroll till havs genom Kustbevakningen, vilett system ket inkluderar kontroll fisket. Statens Livsmedelsverk och kommunernas av miljö- och hälsoskyddsnärnnder eller motsvarande har ett tillsynsansvar för anläggningar för tillverkning och beredning av ñskvaror. Den kontrollfunktion Sverige saknar är kvalitetskontroll land av fångad fisk storlek som en och friskhet. Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136 att Fiskeriverket borde få ansvaret För denna kontrollverksamhet. Regleringsföreningen Svensk Fisk för denna kontroll fram till ansvarar den l januari 1994. Den utförs för närvarande av 3-4 personer i hamnar. Svensk Fisk har dock inte ansvar för kontroll av imponerad fisk. Svensk Fisks överskottshantering upphör den l januari 1994 Efter det att tas kontrolluppgiften över Fiskeriverket. Denna verksamhet finansieras unav der budgetåret 199394 ett anslag till Fiskeriverket på 1,5 miljoner krogenom HOT.

23.2 Kontrollorganisation inom EG

Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 redogjort för kontrollorganisationen i Danmark. I den danska organisationen ingår förutom kontroll i hamnarna även de uppgifter Kustbevakningen och Livsmedelsverket som kommunerna hari Sverige. I Danmark finns ca 145 anställda i den landbaserade kontrollen och fartygen 110 st. Kostnaderna för verksamheten uppca går totalt till drygt 135 miljoner danska kronor vilket inkluderar kostnaderna för fartygen. Nedan redovisas kortfattat organisationen landningskontroll i av Storbritannien och Tyskland.

Landningskontroll i Storbritannien

Sea Fisheries Inspectorate SFI övervakar att EG:s och nationell lagstiftning angående landningar efterlevs i England och Wales. Liknande organisationer finns i Skottland och på Nordirland. SFI lyder under ñskeriavdelningen vid ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel. Den lokala organisationen består åtta distrikt, varav sju i Engav land och i Wales. Varje distrikt täcker till 50 mils kuststräcka och beett upp står två eller viktiga landningshamnar samt ett trettiotal mindre hamnar. av tre Distriktsorganisationen leds inspektör med upp till fem medhjälpare, av en lokaliserad till plats distriktets viktigaste frskauktion. Det kan samma som även finnas mindre kontor täcker en eller flera mindre harrmar. som

Kapitel 23 Kontrollorganisation 221

I England och Wales arbetar 86 personer med enbart kontroll tisk i av hamnama september 1993. Därtill kommer 2-3 personer med administrativa uppgifter. Även på ministeriet finns administrativ personal för landningskontrollen. Skottland är uppdelat i sju distrikt. Förutom inspektörema finns det totalt 62 personer som arbetar med kontroll ñsk. På Nordirland av har man sammanlagt nio personer som för kontroll i de fyra viktigaste hamnama. svarar I både Skottland och Nordirland tillkommer viss administrativ personal.

Landningskontrollen i Storbritannien innefattar inte bara kontroll av kvalitet och sorteringar utan även kontroll loggböcker, avser av ñskeredskap m.m., dvs sådana uppgifter som Kustbevakningen handhari Sverige.

Landningskontroll i Tyskland

I Tyskland ligger kvalitetskontrollen delstatema.

I Mecklenburg-Vorpomrrtem tidigare Östtysklands östersjökust finns

en särskild fiskemyndighet bl.a. för kvalitetskontrollen. som ansvarar Den lokala organisationen utgörs av tio lokalkontor med totalt 23 12 är personer, varav inspektörer. Kvalitetskontrollen är bara del lokalkontorens arbetsuppen av gifter.

l Schleswig-Holstein finns ñskemyxidighei bl.a.

en som ansvarar rör kvalitetskontrollen. Totalt finns i myndigheten 35 personer anställda. Kvalitetskon-

trollen utgör bara en liten del myndighetens arbete. av I Hamburg och Bremerhaven görs kvalitetskontrollen den veterinära av myndigheten del livsmedelskontrollen. som en av

23.3 Ett svenskt kontrollsystem

Utredningen föreslog i sitt delbetänkande SOU 1992:136 att kontrollen i hamnama skulle handhas av Fiskeriverket, medan det i övrigt inte finns orsak att för närvarande ändra det ansvar som Kustbevakningen Livsmedelsresp. verket har på fiskets område. Fiskeriverket har regeringens uppdrag till den 15 december 1993 att se över de administrativa konsekvenserna EG-medlemskap. l det av ett sammanhan get kommer verket att lämna detaljerat förslag ett om en svensk kontrollorganisation utifrån den fastslagna ansvarsfördelningen. Utredningen ovan kommer av detta skäl att här endast redovisa några principiella synpunkter. När en dimensionering av den svenska kontrollorganisationen skall göras bör vissa grundläggande geografiska och ñskerimässiga faktorer beaktas. Den svenska kustlinjen är mycket längre än den i Danmark, Storbritannien

och Tyskland. Antalet landningshamnar är betydligt fler. Däremot är de svenska kvantitetema mindre än de danska och brittiska, ligger ungefär men samma nivå som de tyska.

Utredningen anser att den nuvarande fyra för landresursen personer ningskontroll inte är tillräcklig för de krav kan ställas att motsvara som en kontrollorganisation.

Kapitel 23 K ontrollorganisation 222

24 Finansiering

24.1 Inledning

Utredningens bedömningar utgår ifrån att ett EG-medlemskap för Sveriges aktuellt fr.o.m. den 1 januari 1995. Det förefaller emellertid mindre trodel är ligt Sverige kan komma i åtnjutande alla EG:s stödfonner från detta att av datum. Därför utgår utredningen från att ett nationellt finansierat stöd bör finkvar fram till den 1 juli 1995. Om förutsättningarna i väsentligt avseende nas överväganden göras på fiskets område. förändras måste nya De två huvudsakliga finansieringskälloma på fiskets område utgörs dels av medel i statsbudgeten, främst via Jordbtuksdepartementets huvudtitel D. Fiske och dels prisregleringssystemet. Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992: 36 vissa 1 ändringar, syftade till att anpassa de svenska stödfomiersom till EG:s regelsystem liksom till de åtaganden som Sverige gjort inom rana för EES-avtalet. Till detta kommer förändrin som syftade till att effekmen gar tivisera stödet. Som följd förslagen har bl.a. ett nytt fiskeripolitiskt en av instrument planerat stillali gande -införts fr.o.m. innevarande budgetår. - g

24.2 Prisregleringskassan

I 199192: 170 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES prop. om redovisades bl.a. vissa konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av redovisningen framgår avtalet behandlar rad väsentliga områden inom att en fiskerisektom även EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets om område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Riksdagen beslutade i november 1992 att godkänna EES-avtalet bet. 1992

93:EU1, rskr. 199293:18. I delbetänkande SOU 1992:136 redovisade utredningen det svenska pris-

regleringssystemet. Prisregleringssystemet finansieras med prisregleringsavgift på högst en 6 % på import och fångst vissa fiskarter. Dessa medel samt vissa inegen av förselavgifter tillförs prisregleringskassan, administreras av Fiskeriversom ket och regleringsföreningen Svensk Fisk. Prisregleringssystemets avveckling innebär att den generella prisregleringsavgiften tas bort fr.o.m. den

l januari 1994. Prisregleringskassan beräknas den 1 juli 1994 innehålla ca 42 miljoner kro- Dessa medel får enligt 199293:l84 vissa fiskefrågor användas nor. prop. om överbrygga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG-medför att lemskap. Genom lagen 1993:649 marknadsreglering fiskets område ansluom sig Sverige till EG:s modell för hur näringen kan organisera sig i produter

Kapitel 24 Finansiering 223

centorganisationer, vars syfte är att främja rationellt bedrivande ett av fisket SOU 1993: 103 och att förbättra försäljningsvillkoren för medlemmarnas produkter. I delbetänkandet SOU 1992: 136 har EG:s regler for bildande och drift av PO beskrivits.

Av prisregleringsmedel har 5 miljoner kronor avsatts for bildande av PO på fiskets område. Någon sådan organisation har ännu inte bildats i Sverige.

24.3 Behov och

förslag till finansiering

Utredningen föreslår enbart marginella förändringar när det gäller de ändamål

som bör finansieras via statsbudgeten. Med hänvisning till kommittéforordningen och det allmänna ekonomiska läget menar utredningen att det saknas möjligheter att föreslå ytterligare medel via statsbudgeten. Utredningen ser trots detta antal områden där ett det krävs finansiering utöver det som i dag utgår via statsbudgeten. Dessa områden är:

Fiskevård allmänt -

Den Fiskevård för närvarande bedrivs som är av begränsad omfattning och sker i stor omfattning ideella insatser Genom genom den nya ñskelagen, som träderi kraft den l januari 1994, har fiskevattenägama för ett ansvar att reglera fisket i sjöar och vattendrag. För att ägarna skall kunna detta ta ansvar krävs normalt att ett fiskevårdsområde bildas. Därför har den nya fiskelagen ytterligare ökat det redan tidigare stora behovet fiskevårdsområden for av vatten med splittrad ägarbild, dvs. landets sjöar och merparten av vattendrag. På många håll i landet saknas ñskevårdsområden eller så är sådana under bildande. I flertalet fall torde inte områdesbildning komma till stånd utan någon form av bidrag till de höga fönättningskosmadema. Som tidigare nämnts avsnitt 21.2 erfordras totalt - om nuvarande bidragsnivå skall behållas - 25 miljoner kronor fördelade över en period på 5 â 10 år. Enligt gällande regler utgår inte längre statsbidrag. Till detta kommer behov av statsbidrag för di-

rekta ñskevårdsåtgärder. Finansieringen ryms inte inom tillgängliga ramar.

Fiskevård utsättningar -

Utredningen har tidigare tagit upp att det av flera skäl är viktigt att en utsättningsverksarrihet på åtminstone nuvarande nivå kan fortsätta. Hur dagens ut-

sättningar finansieras framgår av avsnitt 21.2. Prisregleringskassan har hittills finansierat utsättning av ål, lax, gös m.fl. till årlig kostnad arter en av ca 10 miljoner kronor. Dessa utsättningar syftar främst till att främja det yrkes-

mässiga insjö- och kustfisket, men kommer också fisket i övrigt till godo. Särskilt for insjöfisket har utsättningarna en helt avgörande betydelse. Ca 9 miljoner kronor bör reserveras prisregleringsmedlen av för detta ändamål under budgetåret 199495.

Kapitel 24 Finansiering 224

Regionalt stöd

Utredningen behovet är ett regionalt stöd För fisket, i första anser att stort av i avvaktan på stöd utformas inom för EG:s regelverk. Ett hand ett som ramen stöd bör ha liknande inriktning det regionala stödet på sådan begränsat som fiskets område för närvarande har. Under innevarande budgetår stöds fiskare på syd- och ostkusten Gotland med 5 miljoner kronor. Finansieringen samt sker via prisregleringskassan. Ett motsvarande belopp bör reserveras av prisregleringsmedlen för regionalt stöd på fiskets område under budgetåret ett 199495.

K ontrollorganisation

föreslog i sitt delbetänkande SOU 1992:136 att Fiskeriverket får Utredningen för den statliga landningskontroll som erfordras enligt EES-avansvaret nya talet se kapitel 23. Den kontroll för närvarande görs i hamnar i Svensk som Fisks regi utförs 3-4 täcker sin region. Fiskeriverket har av personer som var för innevarande budgetår anslag på 1,5 miljoner kronor för att fr.o.m. den ett 1 januari 1994 kunna utöva kontroll. Utredningen bedömer 2,5 miljoner lcronor ur prisregleringskassan att ca för kontrollorganisation. Finansieringen avser budgetåret bör reserveras en 199495.

Överskottshantering inom P0 m.m.

överskottshantering skall få ske inom EG måste fiskarna bilda en För att en producentorganisation. En sådan organisation är auktoriserad mottagare av överskottskvantiteter och får del EG-bidrag. I prop. 199293:184 om vissa av ñskefrågor uttalade föredragande statsråd att stödet till bildande av P0 bör den nivå gäller för motsvarande stöd inom EG. I det fall en anpassas till som organisation ombildas bör bidrag endast lämnas för den merkostnad befintlig ombildningen innebär. Vidare anförde föredragande att överskottshantesom ringen fisk bör hanteras Svensk Fisk övergångsvis, dock längst t.o.m. av av januari 1994. Ytterligare 5 miljoner kronor bör reserveras av prisden 1 ca regleringsmedlen för överskottshantering under budgetåret 199495.

Sociala åtgärder

kollektiva trygghetsförsäkring, omfattar ersättning vid arbetsska- Fiskets som efterlevandeskydd, finansieras med medel ur prisregleda och dödsfall samt Vid premiens omräkning till regleringsår blir kostnaderna för ringskassan. miljoner kronor för 199091 och 6,2 miljoner kronor för 199192. denna 6,4 199192:120 reglering priserna fisk sägs att den kol- I prop. om av m.m. rrygghetsförsälcringen på fiskets område framgent bör bli en fråga för lektiva Starka skäl talar dock för prisregleringskassan finansierar denyrkesñsket. att kommande budgetår. Vissa paralleller kan na trygghetsförsälcring även under motsvarande stöd på jordbrukssidan. För fiskets kollektiva tryggdras med

Kapitel 24 Finansiering 225

hetsförsälcring bör därför 8,0 miljoner kronor prisregleringsreserveras ur medlen.

Exportfrämjande åtgärder

Utredningen hari sitt delbetänkande SOU 1992:136 föreslagit stöd till export-

främjande åtgärder. För innevarande budgetår har 5 miljoner kronor avsatts

för ändamålet. För budgetåret 199495 bör lika mycket reserveras. Det bör

dock inte ställas krav på att projekt för totalt 10 miljoner kronor skall bevara slutade fram till den 30 juni 1995.

Produktutveckling

Arbete pågår för att finna användningsområden för ñskråvara nya från i första hand sillströmming. Medel bör inom reserveras ramen av de resterande prisregleringsmedlen så att ett produktutvecklingsarbete kan fullföljas.

Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet

En förbättrad redskapsselektivitet är ett viktigt led i bättre ett resursutnyttjande. Resursema inom det ñskeritelaiiska området är relativt små, varför fören stärkning detta område är angelägen. Medel bör reserveras inom ramen for de resterande prisregleringsmedlen så sådant utvecklingsarbete att ett kan stödjas.

24.4 Finansiering via prisregleringskassan

De medel som finns reserverade i prisregleringskassan bör, som ovan nämnts, användas för att överbrygga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG-medlemskap.

Fiskeriverket har gjort en prognos över vad som beräknas finnas kvar i prisregleringskassan den 1juli 1994. Summan beräknas uppgå till ca 42 miljo-

ner kronor. Dessa medel utgör en väsentlig grund for finansieringen insatav ser som syftar till att effektivisera det svenska fisket och anpassa det till nya konkurrensförhålladen.

Prisregleringsmedlen föreslås användas enligt följande:

Utsättning av fisk 9,0 .- ca mkr , .

- Regionalt i 5,0 mkr

ca

Kontrollorgianisation

- ca 2,5 mkr

Överskottshantering inom P0 5,0 mkr

- ca -Sociala åtgärder 8,0 mkr ca Exportfrämjande åtgärder 5,0 mkr - ca Reserv 8,0 mkr - ca Totalt ca 42,5 mkr

Kapitel 24 Finansiering 226

i beräkningen Det bör understrykas att det Finns flera osäkerhetsmoment av återstår i prisregleringskassan och kan användas För inhur mycket som som under budgetåret 199495. Det är vidare svårt att i dag se vilka behov satser vikt under kommande år. Av detta skäl vill utredningen lämsom är av störst relativt i Produkt- och redskapsutveckling hör annars na en stor post reserv. till de ändamål utredningen bör kunna finansieras ur prisregleringskasanser

sans reservpost. ändamål räknades i avsnitt 24.3 finns ett viktigt område Av de som upp inom för kvarvarande medel i prisregleringskassan, som inte ryms ramen nämligen ñSkCVåId utöver vissa utsättningar, varom mer nedan.

24.5 Finansiering fiskevården

av

medel för fiskevård Behov av

Utredningen har tidigare konstaterat att statsbidraget till Fiskevård i praktiken har awecklats; utsättningar med prisregleringsmedel kommer att upp- - finansieringen av höra efter budgetåret 199495; statsbidraget till bildande fiskevårdsområden i de fall ansökan inte inav före den 1 september 1990 har awecklats samtidigt som behovet av kommit bilda sådana områden kommer att öka markant med den nya fiskelagen. att bedömer denna bakgrund att behovet ytterligare medel Utredningen mot av för Fiskevård mycket Om inga sådana medel blir tillgängliga kommer är stort. och Fisket drabbas hårt. Utredningen anser sig inte kunna Förefiskevården att slå budgetmedel anslås För detta ändamål och inte heller någon möjligatt ser erforderliga medel omprioriteringar inom Fiskeriverkets het att få fram genom utredningen ingen möjlighet än att åter ta upp frågan budget. Därför ser annan avgift belastar de fiskande till diskussion. Både yrkesom någon form av som fiskets och sportñskets organisationer har uttalat sitt stöd För en sådan tanke.

allmän Fiskevårdsavgift har tidigare utretts Promemoria 199-10-01 Om En Fiskevårdsavgift, vilket redogörs för nedan. I promemorian föreslogs allmän avgift på 75 krår, vilket beräknades 50 miljoner kronor kr årligen. en ge

F iskevårdsavgijfi i andra länder

of Field Sports Associations of the EEC har utredningen Genom Federation viss generell information utvecklingen i Europa. De flesta fått ta del av om har någon form Fiskevårdsavgift. De personer som vill europeiska länder av betala avgift i storleksordningen 60 till 600 kronor. Intäkterna Fiska måste en främst För finansiera Fiskevård, undersökningar, utbildningsproanvänds att med sportfiskeföreningar. Övriga nordiska länder har gram osv. i samarbete alla någon form allmän Fiskevårdsavgift. av

Kapitel 24 Finansiering 227

Utredning om en allmän fiskevdrdsavgift i Sverige

Enligt beslut av regeringen den 6 juni 1991 uppdrogs Per Wrarnner att utreda förutsättningarna för införande av en allmän fiskevårdsavgift och effek-

terna härav. Utredningen skulle ta sin utgångspunkt i vad jordbruksutskottet uttalat i samband med behandlingen av 1991 års budgetproposition 199091: 100, JoU 22:

Utskottet finner för egen del att de skäl tidigare anförts införande som a v en allmän fiskevârdsavgiftforfarande gäller. Det rimligt synes att de som har fiske som hobby eller fiskar för sitt husbehov skall vara beredda att e rl ä g g a en mindre avgift för att få ökat utbyte sitt fiske. Redan av - - - en tämligen ringa avgift för de fiskande skulle teoretiskt inbringa betydande summor får användning till fiskevdrdattde åtgärder. Härtill kommer att de statliga bidragen till fiskevdrd, vilka redan bedöms otillräckliga, knappast kan uppehdllas pd

sikt.

Utskottet förordar att regeringen låter närmare utreda frågan införande om av allmän fiskevârdsavgift med sikte på att förslag bör kunna framläggas i samband med nästa budgetproposition.

Promemoria 1991-10-01 allmän fiskevdrdsavgift om

Enligt promemorian bör en allmän ñskevårdsavgift ge ett substantiellt bidrag till ñskevården utan att väsentligt påverka någons möjlighet att fiska. Den bör vidare omfatta alla eller merparten de ñskande. För av att genomslag måste avgiften accepteras de ñskande, också bör få av som ett stort inflytande över användningen av influtna medel. Uppbörden och administrationen bör vara enkel.

På grundval av dessa krav föreslogs avgift 75 kr år en om per som bedömdes ge ett årligt bidrag till ñskevård i vid bemärkelse om åtminstone 50 miljoner kronor. De influtna medlen föreslogs bilda en fristående fond vid sidan av statskassan.

Regeringen lade inga förslag på grundval av promemorian.

Regeringsuppdrag om särskild fiskevârdsavgift för Vänern

Fiskeriverket har genom regeringsbeslut den 18 juni 1992 fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för införandet särskild ñskevårdsavgift av en för Vänern. Syftet med avgiften äri första hand att få medel för finansiering av de laxutsättningar fordras för Vänerns som att potential som laxsjö skall kunna tillvaratas. Uppdraget omfattar bl.a. hur en avgift, som belastar olika kategorier fiskande i relation till deras utnyttjande av laxbestånden, bör utfonnas. Uppdraget har inte avrapporterats.

Kapitel 24 Finansiering 228

nuläge och Delbetänkande SOU 1992:136 Svenskt fiske utvecklingsmöjligheter

pekar delbetänkandet SOU 1992: 136 behovet av medel för Utredningen Utredningen har bl.a. framhållit att utsättningar i princip bör utsättningar. så kostnaderna belastar olika fiskande i förhållande till finansieras att grupper hur de utnyttjar bestånden. Utredningen framhåller vidare det bör ankomma på staten att svara för att forskning och metodutveckling. Den primära finansieringen av dessa insatser 2-anslaget eller med andra medel är avsedda för FoU-ändabör ske via D som mål. Dessa forskningsinsatser bör emellertid även framgent kunna komplettefinansieras via andra källor. De pågående försöken med ras med insatser som torskutsättningar finansieras, exempelvis, delvis prisregleringskassan. av

Riksdagsuttalande 1993

riksdagens behandling statsbudgeten för 199394 avgavs motioner Vid av riksdagen bör regeringen begära förslag om en allmän med innehållet att av fiskevårdsavgift. Enligt utskottets betänkande 199293:JoU13 avstyrktes motioner. Utskottet förutsatte utredningen om fiskerinäringens utdessa att vecklingsmöjligheter överväger hur fiskevård anpassad efter fritids- och en sportfiskets behov skall organiseras i frifiskevatten.

Överväganden och förslag allmän jiskevârdsavgifi om

medel för Fiskevård liksom de omständigheter som Det stora behovet av nya frågan belystes 1991 främst den fiskelagen och tillkommit sedan senast nya avskaffande motiverar enligt utredningen att förslag prisregleringsmedlens allmän fiskevårdsavgift än en gång läggs fram. om en samtliga ñskande, nyttjar de gemensamma fiske- Utredningen anser att som ekonomiskt för att den för fisket nödvänresursema, bör ta ett större ansvar till stånd. Detta gäller såväl yrkesfiskare som fritidsdiga ñskevården kommer allmän fiskevårdsavgift skulle kunna finansiera en fiskevård av fiskare. En erfoderlig omfattning. 1991 års promemoria om en allmän fiskevårdsavgift är utredningens mening fortfarande aktuell underlag för övervägande enligt som och beslut i frågan. det mycket angeläget att få till stånd en lösning Utredningen anser vara finansiera nödvändiga fiskevårdsinsatser, när såväl de som långsiktigt kan statliga budgetmedlen prisregleringsmedlen är otillräckliga som sakkunniga bl.a. deltagit representanter för yrkes- I utredningen har som och Sportfiskarna. Däremot har för denna fråga viktig part, nämfiskarna en i utredningen. Frågan har därför ligen fiskevattenägarna, saknat representant utredningens kunnat slutdiskuteras med alla berörda intresseninte inom ram föreslår den särskilde utredaren får i uppdrag att i samråd ter. Utredningen att förslag allmän fiskevårdsmed berörda parter närmare utforma ett om en

avgift.

Kapitel 24 Finansiering 229

@

Kommittédirektiv

Wtâl få

Dir. 1992:83

Utredning om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter

Dir. 1992:83

Beslut vid regeringssammanträde 1992-07-08

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag Jag föreslår särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den att en svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall göras bakgrund de internationella Överenskommelserna som har träffats på mot av bl.a. fiskets område.

Bakgrund Fisket är ett viktigt led i vår försörjning med färska livsmedel. Den svenska konsumtionen fisk är 30 kg per person och år. Det finns goda av ca förutsättningar i vårt land att bedriva fiske och vattenbruk. Vår långa havskust och mängden sjöar och vattendrag är i detta avseende en utomordentlig tillgång. De möjlighet till leveranser färsk fisk dagligen i hela vårt ger av land. Torsk, sillströmming och lax är de dominerande arterna i den svenska fis- Situationen för bestånden torsk i Östersjön är för närvarande kezonen. av mycket bekymmersam medan den för bestånden av sillströmming är relativt god. Marknaden för sill under år 1991 fortsatt medan marknaden var svag för torsk och vitfisk god. Marknaden för laxartad fisk var svag annan var beroende ett ökat utbud av odlad lax. Saltsjöfiskets fångster uppgick år 1991 till 226 000 ton till ett värde av 870 miljoner kronor. De värdemässigt viktigaste arterna är torsk, sillströmming och havskräfta. Torskfisket för 47 % det totala fångstvärdet. svarar av Antalet yrkesfiskare är för närvarande 3250. Härtill kommer 550 binäringsfiskare. Av yrkesfiskarna är knappt hälften bosatta västkusten. Insjöfisket sysselsätter 350 yrkes- och binäringsfiskare. Det svenska fisket förfogar i dag över 1800 registrerade fiskefartyg med en längd över 8 meter,

varav 557 är fartyg över 12 meter. Utvecklingen inom fiskerinäringen har genomgått stora förändringar sedan mitten av 1970-talet. Nationella fiskezoner har införts vilket har fått till följd att tyngdpunkten i det svenska havsfisket har förskjutits från Västerhavet till Östersjön. Det svenska havsfisket har dock god möjlighet till flexibilitet genom årliga avtal om utbyte fiskekvoter med andra länder. Det av svenska havsfisket präglas i dag av en situation med relativt goda bestånd av sillströmming men med avsättningsproblem brist torsk. Vidare samt har miljöförändringar i haven och ett ökat fisketryck påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig gällande. Den mycket allvarliga minskningen av torskbeståndet i Östersjön har medfört kraftig reduktion tillåtna en av fångstmängder för arten i detta område under innevarande år. Sammanfattningsvis karaktäriseras det svenska saltsjöfisket i dag fölav jande mer eller mindre påverkbara förhållanden. Den svenska fiskezonen är relativt artfattig, vilket gör att fisket är sårbart, med begränsade möjligheter att vid behov skifta fiske. Dominerande arter är torsk, sillströmming och lax, där dock beståndssituationen för torsk i Östersjön är mycket bekymmersam och marknaden för sillströmming och lax är svag. Ivfiljöförändringarna i havet är ett annat förhållande är avgörande betydelse för fisket. Ett som av tredje är havsfiskets förskjutning från Västerhavet till Östersjön i vissa som fall medför konflikter mellan det storskaliga och det småskaliga fisket. Det yrkesmässiga insjöfisket har under senare år expanderat kraftigt bl.a. beroende en ökad export. Det producerar i dag 2 000 konsumtionsca ton fisk till ett värde 34 miljoner kronor. Härtill kommer 1000 foderav ca ton fisk. De viktigaste arterna är gös, ål, siklöja, sik och gädda. Vissa delar av insjöfisket, framför allt ålfisket, är beroende kontinuerliga av utsättningar som hittills har finansierats med medel från prisregleringskassan för fisk. År 1991 producerades inom svenskt vattenbruk 6400 ton matfisk, varav

ca 90% regnbåge. Produktionsvärdet var sammanlagt 158 miljoner kronor. Sportfisket är en av våra viktigaste fritidssysselsättningar. Det möjligger het till naturupplevelser liksom till motion och avkoppling. Möjligheten till fiske är ett viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar och camping och spelar därmed viktig roll vid investeringar en för turismen.

Internationell utblick

EFTA-staterna träffade våren 1989 överenskommelse fisk och en om att andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i BETA-konventionen fr.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektorn

som snedvrider konkurrensvillkoren skulle avskaffat senast den 1 javara

nuari 1994. I 198990:123 fisket redovisades EFTA-överenskomprop. om melsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen bet. 198990:JoU22, rskr. 198990341. I 199091:87 näringspolitik för prop. om tillväxt har redogjorts för anpassningarna prisregleringen fisk till följd av överenskommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan av och samtidigt uttalat den svenska avregleringen fiskets område erinran att ske i takt med motsvarande i övriga EFTA-stater bet. bör process 199091:JoU25, rskr. 199091:283. Avtalet Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet om mellan BETA-staterna och EG behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektorn EFTA-staterna inte tar över EG:s regelverk acquis även om communautaire på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s fiskeripolitik. l EES-avtalet finns överenskommelse om tullgemensamma lättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om statsstöd, gränsskydd och direktlandningar. För svensk del är tullättnader viktiga för exporten till EGbl.a. torsk, torskfiléer, kaviar och regnbåge. Bestämmelserna marknaden av prisregleringsavgiften, i dag helt finansierar prisregleringen innebär att som fisk, måste awecklas såvitt importerad fisk. Även systemet med imavser portlicenser måste med visst undantag avvecklas. Detta får stora konsekvenframför allt för det svenska fisket efter sill strömming. Bestämmelserna ser innebär vidare skärpt konkurrens också möjligheter för det svenska men nya fisket. För beredningsindustrin innebär bestämmelserna nya möjligheter till handel och breddad råvaruförsörjning samtidigt som de skärper kraven en rationalisering. Sverige har ansökt medlemskap i EG. Inom Jordbruksdepartementet om och Fiskeriverket har ett mycket omfattande arbete påbörjats vad gäller dels förberedelser för förhandlingar, dels genomförande, dels den praktiska anolika regelsystem till svenska förhållanden. För att passningen av EG:s skapa forum för ömsesidig information och samordning av de insatser ett departement, myndigheter och näringsföreträdare har som behöver göras av det bildats olika arbetsgrupper inom departementet. Sveriges fiskares riksförbund, Fiskbranschens riksförbund och Vattenbrukarnas riksförbund skall representerade i den som behandlar fisket. vara grupp

Uppdraget

Genom framför allt överenskommelserna inom ramen för EFTA, EES förestående EG-medlemskap skapas väsentligen ändrade förutsättoch ett ningar för fiskerinäringens produktions- och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör särskild utredare tillkallas för att bedöma det en

svenska yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter kort och lång sikt med beaktande av bl.a. europaintegrationen och beståndsutvecklingen inom den svenska fiskezonen och angränsande vatten. Utredaren bör bedöma situationen och det åtgärder eventuella behovet av inom den samlade ñskerinäringen, dvs. fisket, förstahandsmottagarna, beredningsindustrin och parti- och detaljhandeln i syfte att förbättra och underlätta tillgången och en stabil avsättning fisk och fiskprodukter av av hög kvalitet i hela landet. Utredaren bör vidare analysera möjligheterna att utveckla det yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket. Utgångspunkten för utredarens arbete bör den inriktning näringsvara av politiken som lagts fast av riksdagen prop. 199192:38, bet. 199192:FiU10, rskr. 199192:108. Det innebär att politiken inriktas generella att genom åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör det skapas förutsättningar för fiskerinäring i en Sverige som vid ett inträde i EG är stark och konkurrenskraftig. Utredaren bor därför göra en analys av fiskerinäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på fiskets område. Till grund för arbetet bör bl.a. ligga de åtaganden som gjorts fiskets område till följd av internationella överenskommelser. Inom för ramen dessa åtaganden bör utredaren bedöma i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lämnas. Hit hör t.ex. frågan om regionalpolitiskt motiverade stöd skall kunna lämnas. Utredaren skall lämna förslag till hur eventuellt statligt ekonomiskt stöd skall finansieras. Utredaren bör vidare bedöma det finns behov särskilda åtgärder om av per den 1 juli 1993 och i så fall lämna förslag till sådana. Det gäller t.ex. frågor om kvalitetskontroll, sorteringsbestämmelser, överskottshantering samt administrationen av dessa i ett övergångsskede till ett eventuellt medlemskap i EG. Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna senast den 1 juli 1993. Förslag som berör det förberedande arbetet inför förhandlingarna om medlemskap i EG bör redovisas successivt dessförinnan. Det gäller även eventuella förslag till åtgärder för tiden från den 1 juli 1993. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter, organisationer och utredningar. Till utredaren bör det knytas en parlamentarisk grupp med företrädare för riksdagspartierna. Utredaren skall under arbetets gång redovisa sitt arbete till denna grupp. Utredaren bör beakta såväl regeringens direktiv dir. 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning

regeringens direktiv dir. 1988:43 EG-aspekter i utredningsverksom om samheten.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen benu myndigar chefen för Jordbruksdepartementet tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen att en - 1976:119 med uppdrag att utreda den svenska fiskerinäringens utveck- lingsmöjligheter, att besluta med företrädare för riksdagspartierna samt om om en grupp sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Jordbruksdepartementet

Statens

offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

. Stymings-och samarbetsformeri biståndet.UD 35.Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. Ju.

Kursplanerför grundskolan.U. 36.Lag totalförsvarsplikt.Fö. . om 3. Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. 37 Justitiekanslern.En översyn JKrs arbetsuppgifter . av Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem Ju. - m.m. för grundläggandehögskoleutbildning.U. 38. Hälso-ochsjukvårdeni framtiden modeller. - tre 4. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade S.

flyktingar m. fl. S. 39. En gräns för ñlmcensuren. Ku. 5. Bensodiazepiner beroendeframkallande - psykofar- 40. Fri- ochrättighetsfrågor.Del A och B. Ju.

maka. S. 41. Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden.

Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk- Fi.

tion. Jo. 42. Försvaretshögskolor.Fö.

7. löneskillnader och lönediskriminering. 43. Politik mot arbetslöshet.A.

Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. 44. Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. av löneskillnader och lönediskriminering.Om 45. Trosabryter sig loss.Bytänkandeeller demokratins

kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. räddning.C.

Ku. 46. Vissakyrkofrågor. C.

Postlag.K. 47. Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av

En ny datalag.Ju. barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård. C.

Socialförsäkringsregister.S. 48. Kommunalaverksamheteri förvaltning och i . egen Vårdhögskolor kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C.

kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. 49. Ett år medbetalningsansvar.S. - - - .Ökad konkurrenspåjärnvägen.K. 50. Serveringsbestämmelser. S.

EG och våra grundlagar.Ju. 51. Naturupplevelser utan buller kvalitet värna. . - en att Svenskaregler för internationellomfördelning av M. . olja vid en oljelcris. N. 52. Ersättningvid arbetslöshet.A.

16.Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 53. Kostnadsutjämning mellankommuner.Fi. kommissionensförslag. Fi. 54. Utvisning grund brott. Ku. av 16.Nya villkor for ekonomiochpolitik ekonomi- 55. Det allmännasskadeståndsansvar. Ju. kommissionensforslag. Bilagor. Fi. 56. Kontrollenöver exportav strategisktkänsliga 17. Ägandet radio och televisioni allmänhetens av varor. UD.

tjänst. Ku. 57. Beskattning fastigheter,del I av 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. Schablonintäkteller fastighetsskattFi. - 19.Kommunernaoch miljöarbetet.M. Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi. . 20.Riksbankenoch prisstabiliteten.Fi. .Ny marknadsföringslag.C.

21. Ökat personval.Ju. Polisensrättsligabefogenheter.Ju. . 22. Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi. .Överföring HIV-smitta läkemedlet av genom 23. Kunskapenslcrona.U. Preconativ.S.

24. Utlänningslagen en partiell översyn.Ku. Rättssäkerheten - vid beskattningen.Fi. . 25. Socialaåtgärderför jordbmkare. Jo. Personochparti Studieri anslutningtill . - 26. Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.Ju. av Personvalskommitténs betänkande

27. Miljöbalk. Del 1 och 2. M. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju.

28. Bankstödsnämnden. Fi. .Frågor for folkbildningen.U.

29. Fortsattreformering av företagsbeskattningen. Handlingsplan buller. mot Del 2. Fi. . Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M.

30.Rätten till biståndinom socialtjänsten.S. 66. Lag om införande miljöbalken.M. av 31.Kommunernasroll på alkoholområdetoch inom 67. Slutförvaring använt kärnbränsle KASAMs av missbrukarvården.S. yttrande över SKBs FUD-program92. M. 32. Ny anställningsskyddslag. A. 68. Elkonkurrensmednätrnonopol.N.

33 .Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 69. Revisorernaoch EG. N.

livsmedelsindustriför EG. Jo. 70. Strategiför småföretagsutveckling. N.

34.Förarprövare.K. 71 Organisationemas bidrag. C.

.

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkterfrån medborgarna Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning.C.

73. Radikala organisationsförändringarkommuner i

och landsting.C.

74. Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C.

75 Vissa mervärdeskattefrågor II, offentlig . verksamhetm.m. Fi.

76. Verkställighet av fängelsestraff. Ju.

77 Kommunaltjänsteexport ochinternationellt . bistånd.C.

Miljöskadeförsälcringen i framtiden.M.

Handelochmiljö mot en hållbarspelplan.M. statsförvaltningenoch EG. Ju. ..Översyn arbetsmiljölagen,A. av

Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch . kunskapsöversikt.S.

Statistikoch integritet, del l - Skyddför uppgifter

till den statliga statistiken m.m. Fi.

.Innovationerför Sverige. N.

Ursprung ochutbildning socialsnedrekrytering till högre studier. U.

Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödja och främja amning.S.

Beredskapslagring olja. N. av . Produktsäkerhetslagen och EG. C.

Massflykttill Sverige av asyl-och . hjälpsökande.Fö.

Lokal demokratii utveckling.C.

.Socialtjänstensroll i samhällsplanering och

samhällsarbete. En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S.

Den centrala polisorganisationen. Ju. . .Vårdens svåraval. S.

Anpassadkontroll av byggandet.M. . Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila . försvaret.Fö.

96 Förändringari lönegarantisystemet. A. . .Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C. - 98. Partnerskap.Ju.

99 Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch . bolag. M.

100. Free and Fair elections andbeyond.UD. - 101. Lag om totalförsvarsplikt. Följdândringarna. Fö.

102.Kvalitet ochdynamik. Förslag från Resurs-

beredningen rörandestatsmakternas resurstilldel-

ning till grundläggandehögskoleutbildning samt

forskningoch forskarutbildning.U.

103 Svensktfiske. Jo.

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls-

arbete. En kunskapsöversikt och ett diskussions- En ny datalag.[10] underlag.[91] EG och vara grundlagar. [14] Värdenssvaraval. [93] Ökat personval.[21]

Handläggningen vissasäkerhetsfrágor.[26] av Kommunikationsdepartementet Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. [35] Postlag.[9] Justitiekanslern.En översynav JK:s arbetsuppgifter [37] Ökadkonkurrens järnvägen.[13] m.m. Fri- och rättighetsfrägor.Del A ochB. [40] Förarprövare.[34]

Det allmännasskadeståndsansvar. [55]

Finansdepartementet

Polisensrättsligabefogenheter.[60]

Personoch parti Studieri anslutningtill Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi - - Personvalskommitténs betänkande kommisionensförslag. [16] Ökat personvalSOU 1993:21. [63] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - Verkställighet av fängelsestraff.[76] kommisionensförslag. Bilagor. [16]

statsförvaltningenoch EG. [80] Riksbankenochprisstabiliteten.[20]

Den centralapolisorganisationen. [92] Vad är ett statsrådsarbetevärt [22]

Partnerskap.[98] Bankstödsnämnden. [28]

Fortsatt reformering av företagsbeskattningen.

Utrikesdepartementet Del [29]

Stymings-och samarbetsformeri biståndet.[l] Folk- ochbostadsräkning âr 1990och i framtiden. Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kontrollen över export av strategisktkänsliga varor. [56] av FreeandFair elections andbeyond.[100] Kostnadsutjämning mellankommuner.[53] - Beskattning av fastigheter, del I Försvarsdepartementet Schablonintäkteller fastighetsskatt[57] totalforsvarsplikt. Effektivareledningi statligamyndigheter.[58] Lag om [36] Försvaretshögskolor. [42] Rättssäkerheten vid beskattningen.[62]

Massflykt till Sverige Vissa mervärdeskattefrågor II, offentlig verksamhet av asyl- ochhjälpsökande.[89] - Ansvars- och uppgiftsfördelning inom detcivila m.m. [75]

försvaret. [95] Statistikoch integritet,del l Skyddför uppgifter till - Lag totalförsvarsplikt. Följdändringama.[lOl] denstatligastatistiken m.m. [83] om

Socialdepartementet Utbildningsdepartementet

Statligtstödtill rehabilitering Kursplanerför grundskolan.[2] av tortyrskadade flyktingar fl. [4] Ersättningför kvalitetoch effektivitet. m. Bensodiazepiner beroendeframkallande Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för - psykofarmaka. grundläggande högskoleutbildning.[3] [5] Socialförsäkringsregister. Vårdhögskolor

Rättentill bistånd inom socialtjänsten.[30] kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - - Kommunernasroll på alkoholomrádetoch inom Kunskapenskrona. [23]

missbrukanárden.[31] Frågor för folkbildningen.[64]

Hälso-och sjukvården framtiden Ursprungochutbildning socialsnedrekrytering till i tre modeller. [38] - - Ett år medbetalningsansvar.[49] högrestudier. [85]

Serveringsbestämmelser. [50] Kvalitet ochdynamik. Förslag från Resursberedningen

Överföring HIV-smitta läkemedlet rörandestatsmakternas resurstilldelning till grundav genom Preconativ.[61] läggandehögskoleutbildning samt forskningoch forskar-

Frivilligt socialt arbete.Kartläggningochkunskaps- utbildning. [102]

översikt. [82]

Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch främja amning. [86]

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.[74]

Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.[77] Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. Produktsäkerhetslagen och EG. [88] [6] Lokal demokratii utveckling. [90] Socialaåtgärder för jordbrukare. [25] Åtgärder Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] för att förberedaSverigesjordbruk och -

livsmedelsindustriför EG. [33] Miljö- och naturresursdepartementet Svenskt fiske. [103] AcceptansToleransDelaktighet.[18]

Arbetsmarknadsdepartementet Kommunernaoch miljöarbetet.[19]

Miljöbalk. Del 1 och2. [27] Ny anställningsskyddslag. [32] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. Politik mot arbetslöshet.[43] - [51] Ersättningvid arbetslöshet.[53] Översyn Handlingsplan mot buller. av arbetsmiljölagen.[81] Handlingsplan mot buller. Bilagedel.[65] Förändringar i lönegarantisystemet. [96] Lag om införande av miljöbalken.[66]

Kulturdepartementet Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs yttrande över SKBsFUD-program92. [67] Löneskillnaderoch lönediskriminering. Miljöskadeförsälcringen i framtiden. [78] Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Handelochmiljö mot en hållbarspelplan.[79] Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor - Anpassadkontroll av byggandet.[94] och män arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] Kart- ochfastighetsverksamhet i myndighetoch Ägandet av radio och television allmänhetens i tjänst. bolag. [99] [17]

Utlänningslagen en partiell översyn. [24] - En gräns för filmcensuren. [39]

Utvisning grund av brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenskaregler för internationellomfördelning av olja

vid en oljekris. [15]

Elkonkurrensmednätmonopol.[68]

Revisorernaoch EG. [69]

Strategiför småföretagsutveckling.[70]

Innovationerför Sverige.[84]

Beredskapslagring olja. [87] av

Civildepartementet

Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins

räddning.[45]

Vissakyrkofrágor. [46]

Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av

barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård. [47]

Kommunalaverksamheter i egen förvaltning och i

kommunalaaktiebilag. En jämförande studie.[48]

Ny marknadsföringslag. [59]

Organisationernas bidrag. [71]

Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomröstningsinstituteti tillämpning. [72]

Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch

landsting.[73]

KUNGL. BlBL.