Grundvattenskydd : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

GRUNDVATTENSKYDD

SM] 1995:45 Slutbetänkande Grundvattenutredningen av

Krim l

Statens offentliga utredningar 1995 245

Miljödepartementet

Grundvattenskydd

Slutbetänkande av Grundvattenutredningen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen. 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - i

Broschyren kan beställashos: i

Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

REGERINGSKANSLIETS OFFSETQENTRAL ISBN 91-38-13938-3 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

miljödepartementet

Genom beslut den 4 november 1993 bemyndigade regeringen statsrådet Thurdin att tillkalla en särskild utredare med uppdrag utreda hur hushållatt ningen med grundvattnet skall kunna förbättras.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 16 november 1993 expeditionschefen Fredrik Damgren särskild utredare. som

Den 13 december 1993 förordnades hovrättsassessom Christer Ganelind att fr.o.m. den 1 januari 1994 sekreterare iutredningen. vara

Såsom sakkunniga förordnades den 15 februari 1994 enhetschefen Torbjörn Fagerlind, professorn Malin Falkemnark, hovrättsassessorn Christina Jacobsson, vatten- och havsresursplaneraren Yngve Malmquist, byrâdirektören Annika Nilsson, civilingenjören Martin Strid, avdelningsdirektören Håkan Wahren och geologen Peter Wenster.

Utredningen, som antagit namnet Grundvattenutredningen M 1993:15, har tidigare överlämnat delbetänkandet Reglering enskilda ê av Vattenuttag ur brunnar SOU 1994:97.

l

Utredningen fâr härmed överlämna slutbetänkandet Grundvattenskydd.

Stockholm i april 1995

Fredrik Damgren

Christer Ganelind

Innehåll

Sammanfattning

Färfattningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1987: 12 hushållning med om naturresurser m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1993:191 om tillämpning av lagen 1987:12 hushållning med om natur-

resurser m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen 1987:l0

4. Förslag till Lag om ändring i vattcnlagen 1983:291 . . . . . . . . . 5. Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen 1982:1080

6. Förslag till Förordning om ändring i hälsoskyddsförordningen

1983:616 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1994: 1215 om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

I Inledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmän bakgrund om grundvattenresurserna och hot mot grund-

vattnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Grundvattnets förekomst och användning 29 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Hot mot grundvattnet 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Inledning

2.2.2 Storskalig påverkan

2.2.3 Lokala föroreningskällor m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete . . . . . . . . . 3.1 Inledning 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Vissa rniljöpolitiska ställningstaganden av intresse för utred-

ningens arbete 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 1991 års proposition om en god livsmiljö 48 . . . . . . . . . . 3.2.2 Agenda 21 och kretsloppsfrågor m.m. 50 . . . . . . . . . . . . 3.3 Utgångspunkter för en förbättrad hushållning med grundvatten 53 . 3.3.1 Inledning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Mål för en bättre hushållning med grundvatten 54 . . . . . .

3.3.3 Åtgärder för bättre hushållning med grundvatten 57

en . . . 3.3.4 Utgångspunkter för utredningens överväganden och

förslag 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

grundvattenförekomster 63 Skyddet av . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Inledning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Gällande lagstiftning 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m.

naturresurslagen 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Plan- och bygglagen 1987:10 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Miljöskyddslagen 1969:387 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Vattenlagen 1983:291 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.5 Naturvårdslagen 1964:822 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.6 Väglagen 1971:948 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.7 Hälsoskyddslagen 1982:1080 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.8 Lagen 1985:426 om kemiska produkter 113 . . . . . . . . . . 4.2.9 Skogsvårdslagen 1979:429 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.10 Lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark m.m.

skötsellagen. 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Miljökonsekvensbeskrivningar och miljökvalitetsnormer 131 . . . . . 4.3.1 Miljökonsekvensbeskrivningar 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Miljökvalitetsnormer 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Olika myndigheters arbete med frågor om skydd för grund

vattnet 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4.2 Länsstyrelserna 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.4.3 Centrala myndigheter 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.4 EU:s arbete med grundvattenskyddsfrágor 143 . . . . . . . . .

4.5 överväganden och förslag

145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Inledning 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.2 Det förebyggande skyddet grundvattnet av 147 . . . . . . . . . 4.5.3 Skyddet av grundvattnet mot befintlig verksamhet 159 . . . . 4.5.4 Behovet av insatser från olika myndigheter, 166 m.m. . . . .

5 Minskning av hushållens vattenförbrukning 171 . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Hushållens vattenanvändning 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Möjligheter att minska hushållens Vattenförbrukning 177 . . . . . . . 5.3.1 Inledning 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.3.2 Ny teknik inom för befintliga ramen va-system 179 . . . . . . 5.3.3 Nya tekniska system 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 överväganden och förslag

185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Allmänna överväganden 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Förslag till författningsändringar 191 m.m. . . . . . . . . . . . .

6 Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning 195 . . . . . . . . . 6.1 Inledning 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande lagstiftning 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Utgångspunkter för dricksvattenkontrollen 198 . . . . . . . . . 6.2.2 Livsmedelslagens tillämpningsområde 200 . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Hälsoskyddslagens tillämpningsområde 201 . . . . . . . . . . . 6.2.4 EG-direktiv 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Dricksvattenkungörelsen 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.6 Tillsynsmyndigheter 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Problem vad gäller enskild Vattenförsörjning 212 . . . . . . . . . . . .

6.4 överväganden och förslag

216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen 216 . 6.4.2 Dricksvattenförsörjning och kommunernas planering 225 . . 6.4.3 Ett åtgärdsprogram för bättre vatten i enskilda brunnar 230 .

Samordning av olika myndigheters arbete när det gäller frågor

om grundvatten m.m. 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Samordning av de centrala myndigheternas arbete 242 . . . . . . . . . Behov av myndighetsinsatser gällande grundvattenfrågor m.m. 245 .

Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen 1987: 12 om hushållning

251 med naturresurser m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1993:191

om tillämpning av lagen 1987: 12 om hushållning med natur-

resurser m.m. 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen 1987: 10 254 . . p 1983:291 256 i 8.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen . . . . . . . 8.5 Förslaget till lag ändring i hälsoskyddslagen 1982: 1080 258 om . . 8.6 Förslaget till förordning om ändring i hälsoskyddsförord-

ningen 1983:616 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1994: 1215

tekniska egenskapskrav byggnadsverk, m.m. 258 om . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Direktiven

Bilaga 2 Minskning av hushållens Vattenförbrukning

Bilaga 3 Sammanställning av de svar som lämnats på grundvattenutred-

ningens enkät med frågor om myndigheternas ansvarsområden

och åtaganden vad gäller grundvattenfrágor

Bilaga 4 Exempel på underlagskarta för kommunal planering av skyddet

för grundvattnet

Sammanfattning

Utredningen behandlar i detta slutbetänkande frågor åtgärder i syfte att om bättre skydda våra grundvattenförekomster. Som bakgrund till utredningens överväganden och förslag redovisas i kapitel 2 översiktligt vissa uppgifter om grundvattnet i Sverige och om vilka hot som riktas mot grundvattnet.

I kapitel 3 redovisar utredningen vissa allmänna utgångspunkter och mål som angivits i miljöpolitiska ställningstaganden under de senaste åren och som kan vara av intresse vid behandlingen av grundvattenfrågor. Vidare tar utredningen upp frågan om vilka allmänna utgångspunkter som bör ställas upp för ett arbete som syftar till en förbättrad hushållning med grundvatten. Mål för ett arbete med grundvattenfrågor kan, enligt utredningen, syfta till att säkerställa tillgången på grundvatten, ett kvantitetsmål, och till att säkerställa att grundvattnet har viss godtagbar beskaffenhet, ett kvalitetsmål.

När det gäller att säkra tillgången grundvatten anser utredningen att målsättningen bör vara att uttag av grundvatten inte får överstiga nybildningen av grundvatten inom berört område och - att allmänna försiktighets-, resurshushållnings- och miljöaspekter motiverar en återhållsamhet med vattenförbrukningen också utanför områden där bristsituationer föreligger.

När det gäller grundvattnets kvalitet anser utredningen att målsättningen bör vara att vattnet skall kunna användas som dricksvatten utan särskilda åtgärder för att rena vattnet från föroreningsutsläpp eller annan påverkan av människan och,

10 Sammanfattning sou 1995 ;45

kompletterande allmänt mål i de fall grundvattnet inte har den kvalitet som ett som angivet mål innebär, att grundvattnets kvalitet i varje fall inte bör ytterligare försämras. -

Utredningen dessutom att det bör vara ett ytterligare allmänt mål anser att alla större anläggningsarbeten och liknande som kan tänkas påverka en grundvattenförekomst antingen genom att nybildningen påverkas, genom att vattnets kvalitet försämras eller genom att grundvattnet avleds, skall få komma till arbetena eller anläggningen inte allvarligt påverkar stånd endast om grundvattnet.

När det gäller vilka åtgärder behöver vidtas för bättre hushållning med ] som en grundvatten anser utredningen i grundvattensituationen behöver ägnas ökad uppmärksamhet vid ut- i - att åtgärdsstrategier för olika storskaliga miljöproblem, arbetandet av konsekvenserna för grundvattnet måste beaktas vid miljöskydds- - att noga prövningen eller tillståndsprövning såväl stora anläggningar med annan av påverkan område när det gäller anläggningar med endast över ett större som lokal påverkan och för undvikande problem med vattenbrist, all planering av bebyggelse - att, av och andra anläggningar bör ta hänsyn till grundvattenförhâllandena och att det alltid bör utredas hur vattenförsörjningen för ett nytt bebyggelseorttråde skall

ordnas .

Utgångspunkterna för utredningens överväganden och förslag är de viktigaste åtgärderna för förbättrad hushållning med grundatt en av en och därmed också ett bättre skydd av grundvattnet är att kunskaperna vatten grundvattenförhållandena ökas i samhället, om grundvattenfrâgor behöver behandlas ett mera ingående sätt i över- - att siktsplanerna än vad hittills i allmänhet skett och som i i det är viktigt att lagstiftningen är tydlig för att det skall gå att få genom- - att slag för de strävanden att bättre beakta grundvattnet som är utgångspunkten för utredningens arbete.

Sammanfattning

[kapitel 4 redovisar utredningen hur den anser att skyddet av våra grundvattenförekomster kan förbättras. Utredningen föreslår bestämmelse att en ny förs in i lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. naturresurslagen som ger ett uttryckligt skydd för värdefulla grundvattenförekomster mot åtgärder som kan påverka grundvattnets kvalitet eller förutsättningar för grundvattenbildning. Förslaget får återverkningar i samtliga de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket skall vara den myndighet som, i samråd med Sveriges geologiska undersökning, SGU, skall lämna uppgifter enligt förordningen 1993: 191 om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser vilka områden innem.m. omr som håller eller kan bilda grundvattenförekomster av riksintresse.

Vidare föreslås vissa ändringar i plan- och bygglagen 1987: 10 i syfte att öka medvetenheten om betydelsefulla grundvattenförekonnster. Förslaget går på ut att områden som innehåller grundvattenförekomsner betydelse planeav ur ringssynpunkt skall redovisas i översiktsplanen pxå sätt marksamma som områden och ytvattenområden redovisas i dag. Boverket föreslås i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och SGU ge ut allmänna råd vilka slag om av grundvattenförekomster som lämpligen bör redovisas i översiktsplanen och vad en sådan redovisning bör omfatta.

Utredningen föreslår dessutom ändringar i 19 kap. vattenlagen 1983:291 för att förtydliga de möjligheter till skydd kapitlet mot såväl planerad geir som befintlig miljöfarlig verksamhet. Sålunda föreslås att det lagtexten skall av framgå att föreskrifter inom ett vattenskyddsområde., inte går utöver vad som fastighetsägaren måste tåla enligt aktsamhetsregeln i 19 kap. l § vattenlagen och motsvarande bestämmelser i annan lag, inte innelbär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Därmed utgår inte ersäittning till den berörs som av sådana föreskrifter.

I kapitel 5 behandlar utredningen möjligheterna attt förbättra hushållningen med grundvatten genom en minskning hushållems Vattenförbrukning. Utav redningens bedömningar och förslag när det gäller :rekommendationer i syfte att minska vattenförbrukningen i hushållen redovisats i avsnitt 5.4. Förslagen

12 Sammanfattning SOU 1995;45

förordningen 1994:1215 tekniska egenskapskrav på bygginnebär att om nadsverk, skall ändras så att också enkla fritidshus i områden med brist m.m. grundvatten skall omfattas kravet på hushållning med vatten. Vidare av berörda myndigheter få möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter avses eller allmänna råd, avseende hushållning med vatten och krav vattensnål teknik.

l kapitel 6 behandlar utredningen frågor om dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning. Utredningen konstaterar att det centrala myndighetsansvaret för dricksvattenkontrollen är delat mellan i första hand Statens livsmedelsverk och Socialstyrelsen och oklarheter föreligger främst när det gäller det att centrala tillsynsansvaret för dricksvattenfrâgor som rör enskilda hushåll. Utredningen föreslår Livsmedelsverket ett tydligare och mera samlat att ges för dricksvattenkontrollen. Detta föreslås ske genom att Livsmedelsansvar verket, vid sidan det tillsynsansvar verket har enligt livsmedelslagen, om som för central tillsyn enligt hälsoskyddslagen såvitt gäller också får ansvaret frågor till dryck, matlagning, personlig hygien och andra husom vatten hållsändamäl.

Utredningen konstaterar vidare bebyggelseplanering och prövning av att avloppsanordningar betydelsefull roll när det gäller att skapa och har en förutsättningarna för vattenförsörjningen inom ett område skall bevara att enskilda brunnar. Utredningen föreslår att Boverket respektive klaras genom Naturvårdsverket skall överväga behovet kompletterande allmänna råd för av bebyggelsefrågor och avloppshantering i syfte att stärka grundprövning av vattenskyddet och vattenförsörjningen enskilda brunnar inom trygga genom områden för villa- och fritidshusbebyggelse.

Problem med dålig kvalitet på vattnet i enskilda brunnar beror inte sällan på olämplig placering eller felaktigt utförande av brunnarna. Allmänt gäller att fastighetsägare med enskilda brunnar har svårt att få tillräcklig information och rådgivning de faktorer är vildiga när det gäller skötsel av brunnar om som utrustning och kontroll vattnets kvalitet. Utredningen föreslår att beoch av myndigheter och andra initiativ till att ett arbete med åtgärdsrörda organ tar

Sammanfattning

program för bättre vatten i enskilda brunnar kommer till stånd. Programmet bör innehålla insatser som syftar till att bättre kompetens hos och kontroll av brunnsborrare uppnås och att kontrollen vattenñlter och liknande av amian utrustning förbättras. Vidare behövs ökade insatser för information, rådgivning och utbildning vad gäller frågor enskild Vattenförsörjning. om

I kapitel 7 redovisar utredningen samlat sina överväganden och forslag dels när det gäller frågor om ansvarsfördelning och samordning mellan berörda centrala myndigheter vid behandlingen av grundvattenfrâgor, dels i fråga om behovet av åtgärder inom det aktuella området från olika myndigheters sida.

F

örfattningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 1987:12 om hushållning med

naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1987:l2 hushållning om om med naturresurser m.m. att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 6 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Zkap. 6a§

Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla grundvattenförekomster eller där sådana kan bildas skall så långt möjligt skyddas motåtgärder som kan påverka vattnets kvalitet eller förutsättningarna för grundvattenbildning. Områden som innehåller grundvattenförekørrtster som är av riksintresse eller där sådana kan bildas skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Dem1a lag träder i kraft den

Lagenomtryckt 1992:1146.

16 Författningsförslag SOU 1995 ;.15

2. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1993:191 om

lagen 1987: 12 hushållning med

tillämpning av om natur-

resurser m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1993: 191 om tillämpning av lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Följande centrala förvaltningsmyndigheter skall efter samråd med berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. lagen 1987:12 som om hushållning med naturresurser m.m.

Område av riksin- Statens jordbruksverk tresse för rennäringen 2 kap. 5 § Områden av riksin- Fiskeriverket tresse för yrkesñsket 2 kap. 5 § Områden riksin- Statens naturvårdsverk. l frågor om fritidsñske av för naturvärden och vattenområden med skyddsvärda ñskbetresse och friluftslivet stånd Naturvårdsverket efter samråd med 2 kap. 6 § Fiskeriverket. Områden av riksin- Riksantikvarieämbetet. tresse för kulturminnesvården 2 kap. 6 § Områden in- Sveriges geologiska undersökning. I fråga om som nehâller fyndigheter fyndigheter vars nyttjande prövas enligt naturämnen eller mate- vårdslagen 1964:822 Sveriges geologiska av rial riksin- undersökning i samråd med Naturvårdsverket. som är av

I Senaste lydelse 1994:390.

Författningsförslag 17

tresse 2 kap. 7 § Områden av riksintresse för vissa anläggningar 2 kap. 8 § industriell produk- Närings- och teknikutvecklingsverket tion, energiproduktion, energidistribution kommunikationer Vägverket - Banverket Sjöfartsverket Luftfartsverket Telestyrelsen, såvitt avser kommunikationer inom resp. verksamhetsområde Vattenförsörjning, Naturvårdsverket avfallshantering Områden riksin- Överbefalhavaren av eller den myndighet som

tresse för totalför- Överbefálhavaren Överstyrel-

bestämmer och svarets anläggningar sen för civil beredskap, såvitt anläggavser 2 kap. 9 § ningar inom myndighets ansvarsområde resp.

Boverket skall svara för uppsikten över de särskilda hushållningsbestämmelserna för vissa områden i landet som anges i 3 kap. lagen hushållom ning med naturresurser m.m. Boverket skall enligt förordningen 1988:590 med instruktioner för Boverket verka för samordning de statliga myndigheav ternas arbete med underlag för tillämpningen av lagen om hushållning med naturresurser m.m. och plan- och bygglagen 1987: 10.

Föreslagen lydelse

2 §

Följande centrala förvaltningsmyndigheter skall efter samråd med berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelserna områden om som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m.

Område av riksin- Statens jordbruksverk tresse för rennäringen 2 kap. 5 §

18 Författningsförslag

Områden av riksin- Fiskeriverket tresse för yrkesñsket 2 kap. 5 § Områden riksin- Statens naturvårdsverk. I frågor om fritidsñske av för naturvärden och vattenområden med skyddsvärda ñskbetresse och friluftslivet stånd Naturvårdsverket efter samråd med 2 kap. 6 § Fiskeriverket. Områden riksin- Riksantikvarieämbetet. av tresse för kulturrninnesvården 2 kap. 6 § Områden in- Naturvårdsverket i samråd med Sveriges som nehåller grundvatten- geologiska undersökning. förekomster som är av riksintresse 2 kap. 6 a § Områden in- Sveriges geologiska undersökning. I fråga om som nehåller fyndigheter fyndigheter nyttjande prövas enligt naturvars eller vårdslagen 1964:822 Sveriges geologiska av ämnen material är riksin- undersökning i samråd med Naturvårdsverket. som av tresse 2 kap. 7 § Områden av riksintresse för vissa anläggningar 2 kap. 8 § industriell produk- Närings- och teknikutvecklingsverket tion, energiproduktion, energidistribution kommunikationer Vägverket - Banverket Sjöfartsverket Luftfartsverket Telestyrelsen, såvitt kommunikationer inom resp. avser verksamhetsområde Vattenförsörjning, Naturvårdsverket avfallshantering riksin- Överbefalhavaren eller den myndighet som Områden av Överbefälhavaren och Överstyrelför totalför- bestämmer tresse anläggningar för civil beredskap, såvitt avser anläggsvarets sen ningar inom myndighets ansvarsområde 2 kap. 9 § resp.

Författningsförslag 19

Boverket skall svara för uppsikten över de särskilda hushållningsbestämmelserna för vissa områdeni landet som anges i 3 kap. lagen hushållom ning med naturresurser m.m. Boverket skall enligt förordningen 1988:590 med instruktioner för Boverket verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av lagen hushållning med om naturresurser m.m. och plan- och bygglagen 1987: 10.

Denna förordning träder i kraft den

20 Färfattningsförslag SOU 1995 :45

Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen 1987: 10

föreskrivs i fråga plan- och bygglagen 1987: 10 att 4 kap. l § Härigenom om skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 1 §

översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen bör beaktas vid I som beslut användningen av mark- och vattenområden. om Av planen skall framgå grunddragen i fråga den avsedda användningen av mark- och om vattenområden i fråga tillkomst, förändring och bevarande av samt om bebyggelse. mark- och vattenområden innehåller grundvattenföresom komster av betydelse och grunddragen i fråga om den avsedda grundvattnet. användningen av kommunen till- hur kommunen avser att tillhur avser att riksintressen enligt lagen godose riksintressen enligt lagen godose l987:l2 hushållning med 1987:12 om hushållning med om naturresurser m.m. naturresurser m.m.

Denna lag träder i kraft den

Lagen omtryckt 1992:1796.

Författningsförslag 21

4. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen 1983:291

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen 1983:291 att 19 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 2§

Till skydd för en yt- eller grundvattentillgáng utnyttjas eller kan som antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta behövligt om Skyddsområde vattenskyddsornrâde. Länsstyrelsen får föreskriva de inskränkningar i rätten förfoga över att fastigheter inom vattenskyddsomrâdet som behövs för att tillgodose syftet med omrâdet. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk härför. Föreskrifter som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att annans mark tas i anspråk får endast meddelas pâ ansökan kommun av eller den i vars intresse vattenskyddsomrädet fastställs. Föreskrifter som endast medför sådan begränsning i rätten att förfoga över fastigheten som följer av 1 § första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan lag utgör inte sådan inskränkning i markanvändningen som avses i tredje stycket eller i 7 § första stycket.

Denna lag träder i kraft den

Färfartningsfirslag

Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen 1982: 1080

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsoskyddslagen 1982:1080 att l5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En sådan nämnd som avses i En sådan nämnd som avses i 4 § utövar den omedelbara tillsy- 4 § utövar den omedelbara tillsynen inom varje kommun över nen inom varje kommun över efterlevnaden av denna lag och be- efterlevnaden av denna lag och bestämmelser meddelade med stöd stämmelser meddelade med stöd lagen. Den centrala tillsynen av lagen. Den centrala tillsynen av utövas socialstyrelsen och utövas av socialstyrelsen, statens av statens naturvårdsverk enligt naturvårdsverk och statens livsregeringens bestämmande. medelsverk enligt regeringens bestämmande. Generalläkaren utövar tillsynen inom försvarsmakten. I sin tillsyn enligt denna lag har länsstyrelsen och generalläkaren samma befogenhet som en kommunal nämnd.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1993:1608.

Färfattningsfärslag 23

6. Förslag till

Förordning om ändring i hälsoskyddsförordningen

1983:616

Härigenom föreskrivs i fråga hâlsoskyddsförordningen 1983:616 om att 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Den centrala tillsynen enligt Den centrala tillsynen enligt 15 § hälsoskyddslagen 1982: 15 § hälsoskyddslagen 1982: 1080 skall fördelas mellan social- 1080 skall fördelas mellan styrelsen och statens natur- socialstyrelsen, statens naturvårdsverk på det sätt som framgår vårdsverk och livsmestatens av nedan angivna uppställning. delsverk på det sätt framgår som av nedan angivna uppställning.

A Socialstyrelsen bostäder, lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande, samlingslokaler, 4. hotell, pensionat och liknande lokaler, 5. lokaler för hygienisk behandling, 6. lokaler för hantverk och annan industriell verksamhet, luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avloppsvatten och avfall, i den mån dessa förekommer inom byggnad, ohyra, övriga i demia paragraf särskilt nämnda frågor.

B Statens naturvårdsverk luftföroreningar, buller och andra liknande störningar, avloppsvatten och avfall, i de fall tillsynen inte ankommer pâ socialstyrelsen enligt 7 ovan, samt olägenheter från värrnepumpsanläggningar i 7 som avses a § andra stycket hälsoskyddslagen,

Senastelydelse 1990:1069.

Författningsförslag

2. spridning och annan hantering av naturlig gödsel, slam och amian orenlighet, idrottsanläggningar, badanläggningar, strandbad och liknande anläggningar, 4. vattentäkter, anläggningar som avses i 9 a C Statens livsmedelsverk vatten till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushállsändamál. De centrala tillsynsmyndigheterna skall samarbeta i tillsynsarbetet.

Denna förordning träder i kraft den

Författningsfärslag 25

Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1994:1215 om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1994:1215 tekniska om egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Kravet pá hushållning med Byggnader skall projekvara vatten i 2 §första stycket 9 lagen terade och utförda på ett sådant 1 994.84 7 om tekniska sätt att de medger god hushållning egenskapskrav på byggnadsverk, m.m med vatten. I fråga fritidshus om gäller inte sådana fritidshus med med högst tvâ bostäder gäller högst två bostäder, som på grund kravet på hushållning endast i av sin standard eller sitt läge inte skälig utsträckning. är ägnade för boende under längre perioder.

Denna förordning träder i kraft den

Inledning

Regeringen beslutade den 4 november 1993 om direktiv Dir. 1993:126 för en utredning om förbättrad hushållning med grundvatten. Direktiven redovisas ibilaga l till detta betänkande.

Sedan utredningen i juni 1994 överlämnat betänkandet Reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar SOU 1994:97 har utredningen fortsatt att arbeta med frågor om förbättrad hushållning med grundvatten. I förevarande betänkande, som är utredningens slutbetänkande, behandlas frågor ett förom bättrat skydd av grundvattenförekomster, minskad förbrukning grundvatten av i främst hushållen samt dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning. Vidare behandlas de centrala myndigheternas ansvarsområden och åtaganden vad gäller grundvattenfrågor.

Utredningen har i sitt arbete med att analysera de centrala myndigheternas arbete med grundvattenfrâgor utarbetat en enkät till berörda myndigheter. En sammanställning av svaren enkäten finns i bilaga 3 till utredningens slutbetänkande. Utredningen har också haft kontakter med företrädare för länsstyrelser och kommuner i denna fråga.

Utredningen har i sitt arbete haft kontakter med företrädare för olika centrala myndigheter, länsstyrelserna, kommunerna samt vissa organisationer och högskolor också i andra frågor som rör grundvatten.

I samarbete mellan utredningen och Statens naturvårdsverk har en rapport tagits fram som syftar till att belysa vilka möjligheter det finns att spara vatten i hushållen både inom ramen för dagens va-system och genom utnyttjande av nya system. Rapporten ingår som bilaga 2 till detta betänkande. I bilaga 4 som

28 Inledning utarbetats av Sveriges geologiska undersökning, SGU, ges ett exempel på hur grundvattenfrágor kan behandlas i en kommunal översiktsplan. Utredningen har yttrat sig över betänkandena Följdlagstiftning till miljöbalken SOU 1994:96 och Samordnad insamling av miljödata SOU 1994: 125.

Allmän bakgrund om grundvattenre-

surserna och hot mot grundvattnet

2.1 Grundvattnets förekomst och

användning

Utredningen har som en bilaga till sitt delbetänkande redovisat Sveriges en av geologiska undersökning, SGU, utarbetad rapport om grundvattnets förekomst, kvalitet och nyttjande i Sverige. Som bakgrund till de överväganden och förslag som presenteras i detta slutbetänkande utredningen det anser motiverat att översiktligt redovisa vissa uppgifter grundvattenresurserna om och hoten mot grundvattnet. Redovisningen bygger i huvudsak den tidigare presenterade rapporten.

Vatten är en naturresurs av grundläggande betydelse för allt liv på jorden. Inom ramen för vattnets kretslopp och under inverkan solen avdunstar av vattenånga från världshaven. Merparten av denna vattenånga återgår till haven som nederbörd. En mindre del av vattenångan förs in över kontinenterna där den förenas med vattenånga som avdunstat från landområdena. Även demia vattenånga återgår i form av nederbörd. Nederbörden över land avrinner till huvudsaklig del som grund- och ytvatten.

Grundvattnet rör sig under inverkan tyngdkraften och markens egenskaper av från högre till lägre belägna områden i landskapet. Efter kortare eller längre uppehållstid i marken tränger grundvattnet åter upp till ytan och avrinner via källor, bäckar, åar, sjöar och floder till havet. Hur fort transporten går beror lutningen hos grundvattnets tryckyta och jord- och berglagrens genomsläpplighet för vatten.

Allmän bakgrund om grundvattenresursema och

Genom att grundvattnet ingår i vattnets kretslopp är det en förnybar naturresurs i ständig rörelse. Nybildning av grundvatten sker när nederbörden är större än avdunstningen från markytan och växtligheten. Nybildningen och därmed också tillgången grundvatten i ett område varierar med årstiderna men också mellan olika år.

Som grundvatten betraktas det vatten som finns i den s.k. mättade zonen eller grundvattenzonen, dvs. den del av marken där alla por- och sprickutrymmen är fyllda med vatten. Mellan denna mättade zon och markytan är porer och sprickor fyllda med både vatten och luft. Vattnet i denna omättade zon, markvattenzonen, brukar kallas markvatten. Som ytvatten betecknas det vatten som finns i och avrinner via sjöar och vattendrag.

För att beskriva grundvattnets rörelse och förekomst brukar man använda begreppet avrinningsornråde, dvs. ett av s.k. vattendelare avgränsat område. därvid sammanbindningslinjen för punkter utifrån Med vattendelare avses vilka grundvattnet strömmar i diametralt motsatta riktningar. Vattendelarnas lägen kan för svenska förhållanden normalt bestämmas med utgångspunkt i topografiska uppgifter. Inom avrinningsomrádet finns inströmningsområden, där grundvattnet bildas, och utströmningsområden, där vattnet återvänder till markytan och övergår till att bli ytvatten.

Inom ett avrinningsområde kan man tala om att det finns en eller flera grundvattenförekomster, även de avgränsade av vattendelare. Grundvattenförekomst används härvid ett centralt begrepp for att ange det grundvatten som finns som inom ett avgränsat område.

Vid sidan av begreppet grundvattenförekomst används i grundvattensammanhang ofta också begreppen grundvattentillgång, grundvattenmagasin och akvifer. Ordet grundvattentillgång kan därvid användas för att beteckna en grundvattenförekomst eller del därav som är tillgänglig för ett visst användningsornråde. Termen grundvattenmagasin och akvifer används vanligen för grundvattenförekomst eller del därav som kan utvinnas via en eller flera en brunnar och är så stor att den har betydelse för Vattenförsörjning. Defisom

Allmän bakgrund om grundvattenresurserna och 31

nitionsmässigt anses de båda termerna dock syfta på det medium snarare som grundvattnet förekommer i än grundvattnet i sig. Utredningen använder i detta betänkande i huvudsak begreppet grundvattenförekomst.

En grundvattenförekomsts storlek beror många olika faktorer. Förutom det aktuella områdets areal och nederbörden är också de geologiska förhållandena av avgörande betydelse. Markens por- och sprickvolym bestämmer således hur mycket vatten som kan magasineras inom det område förekomsten som omfattar. Exempelvis kan en isälvsavlagring med sand och grus rymma

i mycket vatten, varvid förändringarna i grundvattennivån till följd tillskott

av eller bortledande av grundvatten blir långsamma och små. I morän eller urberg med liten por- eller sprickvolym finns mindre i grundvatten en vattenförekornst och variationerna i grundvattennivån blir därmed snabbare och större.

Nybildningen av grundvatten styrs i huvudsak klimatiska faktorer, dvs. av främst nederbördens storlek i olika områden och avdunstningen markens samt genomsläpplighet. Hur snabbt avrinningen sker och vilken kapacitet för magasinering av grundvatten finns inom olika områden är beroende som av markförhållandena.

Lokalt kan grundvattenförekomster i hög grad påverkas olika åtgärder genom människan. Å av ena sidan kan nybildningen ökas genom infiltration av ytvatten. Å andra sidan kan grundvattenförekomster hotas t.ex. stora genom täktföretag eller genom vägbyggen och samhällsutbyggnad kan annan som inverka både på nybildningen och avrinningen grundvatten inom av ett område. Också storleken av de uttag av grundvatten sker inom ett område som påverkar naturligtvis den aktuella grundvattenförekomsten.

Grundvatten förekommer såväl i jordlager som i berggrund. Grundvattenförekomsterna i jordlager i Sverige är i allmänhet jämförelsevis små. De största vattenvolymerna finns i de sand- och grusavlagringar som bildades under och efter den senaste nedisningen. I jordlagren förekommer grundvattnet i porer, dvs. i utrymmet mellan jordpartildarna. Jämfört med kontinentala Europa t.ex.

32 Allmän bakgrund grundvattenresurserna och om

är grundvattenförekomsterna också i Sveriges berggrund begränsade. Bara i Skåne och sporadiskt i övriga delar av landet finns förutsättningar för stora grundvattenuttag i berg. Ytmässigt förekommer det mesta grundvattnet i Sveriges berggrund i sprickor. Ivissa yngre sedimentära lager, såsom i Skåne och Listerlandet, finns dock mycket grundvatten i bergartcrnas porer eller i både porer och sprickor.

Uttag grundvatten sker för en mängd olika syften, t.ex. kommunal och av enskild Vattenförsörjning, för jordbrukets behov av bevattning och djurhållning, till industri, för energiutvinning och för kylning. Industrin är den dominerande vattenanvändaren i Sverige. Förbrukningen har dock minskat kraftigt på senare år genom införandet av vattensnål teknik och recirkulation. Endast mindre del industrins processvatten är grundvatten. I industrier med en av speciella krav på vattnets kemiska beskaffenhet, t.ex. bryggerier samt livs- , medelsindustrier med stränga hygieniska krav, utnyttjas ofta grundvatten. Jordbrukets behov vatten för bevattning och djurhållning tillgodoses till av huvudsaklig del ytvattentäkter men i många bevattningsprojekt aktugenom aliseras ett utnyttjande av grundvatten.

Den kommunala vattenanvändningen beräknas till närmare 1 000 miljoner kubikmeter år, drygt hälften från ytvatten och cirka en fjärdedel från per varav naturligt grundvatten. Den återstående fjärdedelen kommer från anläggningar

med s.k. konstgjord grundvattenbildning där grundvattenbildningen förstärkts

infiltration av ytvatten. Den vattenanvändning som tillgodoses genom genom enskild Vattenförsörjning beräknas till 100 miljoner kubikmeter per âr, 5 ca enskilda vattenförsörjningen är varav ca en tiondel avser fritidsboendet. Den helt beroende grundvatten. Om bortser från de stora tätortsregionerna, av man såsom Stockholm och Göteborg, som genom de stora vattenbehoven är hänvisade till ytvattenbaserad Vattenförsörjning, tryggar det övriga landet till helt övervägande del sin Vattenförsörjning genom utnyttjande av grundvatten.

Det finns inga säkra for utvecklingen vattenförsörjningen och inprognoser av i det sammanhanget for ytvatten respektive grundvatten. Det finns dock tresset flera exempel byter ut ytvattentäkter mot grundvattentäkter. Många att man

Allmän bakgrund om grundvattenresurserrza och

kommuner överväger nyanläggning av grundvattentäkter och anläggningar för konstgjord infiltration. Orsakerna är bl.a. att ytvattnet ofta är svårbehandlat och att det producerade vattnets kvalitet är mindre tillfredsställande än vatten baserat på grundvatten. Grundvatten anses också ofta fördelaktigt på grund av sin jämna temperatur. Ytvattenanläggningar dessutom, grund sin anses av komplicerade rening, vara mera sårbara än grundvattenanläggningar. En önskan att minska kemikalieanvändningen i konsumtionsvatten är också en anledning att försöka övergå till grundvatten eller konstgjord infiltration.

2.2 Hot mot grundvattnet

2.2. l Inledning

Grundvatten är vanligen klart, farglöst och utan lukt och med angenäm en frisk smak. Att det är så beror på att grundvattnet har genomgått en reningsprocess. Marken och den omättade zonen kan liknas både vid ett mekaniskt filter och vid en depå med kemiska substanser för tillsatser till det passerande vattnet. Grundvatten bildas av nederbördsvatten. Nederbördsvattnet har ett lågt innehåll av kemiska ämnen i jonform främst natrium, kalium, kalcium, magnesium, ammonium, väte, sulfat, nitrat och klorid samt lösta gaser som kväve, syre och koldioxid. Men kemiska substanser tillförs marken även i form av partiklar och gaser, s.k. torrt nedfall.

Vilka kemiska substanser och mängden av kemiska substanser tillförs som vattnet dess väg genom marken beror vilka mineral som ingår i jordmaterialet, på hur stor kontaktytan är och hur lång kontakttiden är mellan mineral och vatten. Lättvittrade mineral och fxnkorniga jordarter, innebär som både stor kontaktyta och lång kontakttid, befrämjar jonbytesprocesser och vittring, vilket generellt vattnet stor mängd kemiska substanser. ger en

De kemiska substanser som manligt förekommer i marken och därigenom tillförs grundvattnet kan påverka vattnets kvalitet. På många håll tillförs gnmd-

34 Allmän bakgrund om grundvattenresurrerna och

vattnet härutöver kemiska substanser som härrör från människans aktiviteter och som påtagligt kan förändra grundvattnets sammansättning, ibland så mycket att dess användbarhet begränsas. Det kan vara fråga om påverkan av långtransporterade luftföroreningar, som i stort sett berör hela landet eller av markanvändningen, t.ex. skogsbruk eller jordbruk som har större betydelse på den regionala nivån. Det kan också vara frågan om lokal påverkan från deponier m.m. Även oförsiktig användning av grundvattenresursen kan lokalt påverka grundvattnets kemiska sammansättning t.ex. genom saltvatteninträngning i bl.a. kustnära områden.

Då vatten både globalt och lokalt är i ständig rörelse är vattnet den kanske l viktigaste transportören av både nyttiga och onyttiga ämnen. Eftersom grundvattnet är del i vattnets kretslopp påverkas grundvattnet av samma hot som en andra delar i detta kretslopp. Man kan också vända detta och säga att det som hotar grundvattnet hotar även vattnet i andra former.

Då vattnets uppehållstid i marken genomsnittligt är relativt lång i förhållande i till t.ex. i vattendrag och sjöar tar det också relativt lång tid att omsätta de vattentransporterade föroreningarna i grundvattenförekomsterna. Det kan således dröja innan en grundvattenförekomst blivit påverkad av de föroreningar tillförts nederbörd, mark och ytvatten. När å andra sidan grundvattnet väl som fått hög belastning förorenade ämnen, t.ex. kvåveföreningar, kan dessa en av också under lång tid finnas kvar i en grundvattenförekomst och därifrån sakta läcka ut till vattendrag, sjöar och hav.

2.2.2 Storskalig påverkan

Luftburna föroreningar

Föroreningar transporteras med luften kan ha mycket lokala källor men som kan också ha transporterats hundratals mil innan de når mark- eller vattenytor. De hittills allvarligaste lufttransporterade föroreningarna, som till stor del kommer från utländska utsläpp, är svavel- och kväveföreningar samt vissa tungmetaller.

Allmän bakgrund grundvattenresursema och 35 om

Den ökade förbränningen av fossila bränslen under industriell tid har medfört att nederbörden blivit allt surare. Svaveldioxiden som släpps ut vid förbränningen av svavelhaltiga bränslen oxideras och bildar med svavelsyra. vattnet Halten sulfat i nederbörden ökade markant under slutet 1950-talet och av början av 1960-talet för att nå sin kulmen i slutet 1960-talet och början av av l970-talet. Sedan dess har sulfathalten långsamt sjunkit. Merparten av de sura substanserna som faller ner över landet är längtransporterade gränsöverskridande föroreningar från den europeiska kontinenten och Storbritannien.

Den sura nederbörden har påverkat grundvattnets kemiska sammansättning i olika stor utsträckning beroende markens förmåga att neutralisera den sura nederbörden. Neutralisationen sker jonbytes- och vittringsprocesser. genom intensiteten i dessa är beroende av hur lättvittrade mineral det finns i marken. Berggrunden i vårt land utgörs till största delen kristallina bergarter, främst av gnejs och granit. Jämfört med länder med övervägande kalkhaltig sedimentär berggrund erbjuder vår berggrund dåliga förutsättningar för neutralisera att tillskott av starka syror.

Det sura nedfallet är störst i sydvästra delen landet och såväl av avtar mot öster som norr. l norra Sverige avtar nedfallet från kusten mot norska gränsen. Uppgifter från SGU:s brunnsarkiv och kommunala brunnsinventeringar visar att påverkan är stor i södra Sverige, speciellt i grunda brunnar. l områden med kalkhaltiga jordar klarar sig grundvattnet bra, trots stort nedfall.

Enligt vissa beräkningar måste utsläppen av svavel och kväve i Europa minska med 85 procent respektive 50 procent för att det ytliga grundvattnets kvalitet inte ytterligare ska försämras. Om inte utsläppen minskas i angiven grad kommer också djupare belägna grundvattenförekomster att med tiden påverkas negativt.

Lösligheten och rörligheten hos de flesta tungmetaller och hos aluminium ökar med försurningen. Det betyder att försurningen kan medföra förhöjda halter tungmetaller i grundvatten och därmed större transport ut till ytvattendrag. Tungmetaller och aluminium kan lösas ut ur det geologiska materialet. En stor

36 Allmän bakgrund om grundvattenresurserna och sou 1995:

del av tungmetallerna, t.ex. kvicksilver, bly och kadmium, som finns i grundvattnet, har dock också transporterats med luften. I södra Sverige kommer merparten från utlandet medan inhemska källor dominerar i norra Sverige.

Tungmetallhalterna i grundvattnet är i dag i allmänhet mycket lägre än gränsvärdena för dricksvattenkvalitet. En mycket kraftig ackumulering i marken av luftburna metaller som bly och kvicksilver inger dock farhågor för framtiden. Redan nu är halterna tillräckligt höga för att ge problem i ekosyste- För människan hälsovädliga halter av metaller har hittills främst visat sig men. i uppkomma genom korrosion på vattenledningar, kopplingar och hydroforer

l

etc. på grund av surt aggressivt vatten.

Försurningen har i flera decennier varit ett av de allvarligaste miljönu j problemen i Europa. Internationella avtal har inneburit minskade utsläpp av försurande ämnen. Det föreligger dock en betydande fördröjning i markens och grundvattnets återhämtning på grund av upplagringen av sulfat i marken. Ytterligare internationella överenskommelser och åtgärder behövs för att säkerställa en långsiktigt hållbar utveckling.

Vid sidan av de försurande utsläppen kan också radioaktiva utsläpp nämnas ett viktigt exempel miljöproblem med storskalig påverkan. Kärnkraftssom verkshaveriet i Tjernobyl påminnelse om hur lätt en stor del av gav oss en våra livsmedelsresurser, såsom grödor och köttproduktion, kan slås ut av radioaktiva långtransporterade föroreningar. Grundvattnet anses dock ha klarat sig relativt väl på grund att cesium binds till markpartiklar och därför i av mycket ringa grad följer med markvattnet ner till grundvattnet. Mer ornfattande undersökningar dock inte ha gjorts av cesiums eventuella spridning synes till viktiga grundvattenförekomster. Resultat av sådana undersökningar hade kurmat tjäna underlag för beredskap inför eventuella framtida kärnkraftssom olyckor.

Allmän bakgrund grundvattenresurserna och om

Jordbruk och skogsbruk

Det moderna jord- och skogsbrukets driftsformer kan på olika sätt innebära risker för oönskad påverkan på grundvattnet.

Naturligt är nitrathalterna i grundvatten mycket låga. Nitrat bildas naturligt genom oxidation av ammonium som frigörs vid förmultning av växter. Nedfallet av kväveoxider tillför också nitrat till marken. Växternas behov är emellertid så stort att läckaget till grundvattnet under naturliga förhållanden är mycket litet. Avverkning inom skogsbruket, speciellt kalavverkning av skog, medför att behovet av växtnäring blir mindre än vad produceras som genom förmultningen. Halterna i grundvatten brukar därför öka under en period av upp till 5 å 6 år efter en avverkning innan det åter råder balans mellan växtupptag och bildning av nitrat. Stora kalavverkade ytor kan dock medföra att mängden av nitratkväve, som transporteras via grundvatten till ytvattendrag, blir omfattande.

Kraven på hög avkastning från jordbruksmark har gjort att användningen av stallgödsel, handelsgödsel samt olika bekämpningsmedel har varit och är stor. Är givorna större än vad grödorna förmår ta upp kan läckage till grundvattnet uppkomma. Läckagets omfattning beror på hur stor del av året åkrarna bär gröda, hur stora gödselgivorna är, vilken jordart åkerjorden utgörs av, vilket hydrogeologiskt läge åkern har och mängden vatten i form nederbörd och av bevattning som tillförs åkerjorden.

Höga nitrathalter i grundvatten har påträffats i områden med lättgenomsläppliga åkerjordar, som sand- och mojordar i inströmningsläge, och där stora gödselgivor används för en kort växtperiod samt där så kallade fånggrödor som kan ta upp kväveöverskottet inte används. De lätta åkerjordarnas dåliga vattenhållande egenskaper medför också att konstbevattning är vanlig.

Lerjordar á andra sidan kan vara så täta att inget eller mycket litet vatten

tränger igenom ner till grundvattnet. Ofta ligger områden med sådana jordar också i låglägen som kan innebära att de hydrogeologiskt sett ligger i utström-

38 Allmän bakgrund om grundvattenresursema och

ningsläge. Där är grundvattnets strömningsriktning uppåtriktad, vilket medför att grundvattnet blandas nära markytan med det nitratrika markvattnet och bidrar till ytavrinning till närmaste vattendrag.

Stora problem med höga halter nitrat förekommer speciellt i ytligt grundvatten i södra Sveriges jordbruksbygder, särskilt i Skåne och Halland. På Kristianstadslåtten har ibland även det djupa grundvattnet i den för vattenförsörjningen så viktiga sandstensakviferen fått höga nitrathalter.

Rester av växtbekämpningsmedel i grundvatten har påvisats i några fall. Problemet är otillräckligt kartlagt och kan förväntas vara större än antalet på- 3 visade fall antyder. Det är främst i intensiva jordbruksområden samt i om-

l

råden med särskilt känslig geologi som problemet hittills uppmärksammats. Studier visar att en vanlig orsak till problem är oaktsamhet vid påfyllning och t

rengöring av sprututrustning. Problemet med pesticider och deras metaboliter i

igrundvattnet torde behöva undersökas bättre för att en säker bedömning av problemets omfattning skall kunna göras.

Urbanisering

I tätbebyggda områden och sådana områden som berörs av olika infrastrukturprojekt är hoten mot grundvattnets kvalitet mångahanda. Förutom påverkan under tider då anläggningsarbeten pågår kan det gälla infiltration från läckande dagvatten- och avloppsvattenledningar, läckande oljetankar, spill i anslutning till bensinmackar och verkstäder, lakvatten från avfallsdeponier samt olika industriverksamheter. Förhöjda halter av vissa luftföroreningar i tätortsområden kan också vara av betydelse. Det kan befaras att grundvattnet är påverkat av olika rniljöstörande ämnen i ett stort antal tätbebyggda områden. Kontakter med ett antal kommuner har visat att det i regel inte förekommer någon kontroll grundvattnets kvalitet inom tätbebyggda områden annat än i samband av med grundvattenuttag för kommunal Vattenförsörjning. Det ñmis därför uppenbart brister i kunskapen om hur de tätbebyggda områdena påverkar grundvattnet.

Allmän bakgrund grundvattenresursema och 39 om

Vid exploatering av mark för ny bebyggelse, vägar eller markanvändannan ning behöver stor hänsyn tas till risker för påverkan gnmdvattnet. Särskilt av borde risk för påverkan på större grundvattenförekomster uppmärksammas.

2.2.3 Lokala föroreningskällor m.m.

Föroreningar som påverkar någon eller några få grundvattenförekomster kan betraktas som lokala. Man bör emellertid observera att föroreningar tillsom förs en grundvattenförekomst sedan i sin tur avbördar sitt till som vatten ett ytvattendrag kan påverka betydligt större områden föroreningsgenom transporten i ytvattendraget. l det följande nämns några verksamheter som lokalt kan påverka grundvattenförekomst och Vattenkvalitet och som förekommer på många ställen i landet.

Deponier, förorenade markomrâden m.m.

Det finns i Sverige flera tusen platser med gamla avfallsupplag och förorenade markområden som sprider föroreningar till miljön. Naturvårdsverket har genomfört en kartläggning av förorenade områden i landet i syfte bl.a. att bedöma behovet av eñerbehandlingsåtgärder för att hindra att miljöfarliga ämnen

från dessa områden sprids till omgivningen. Hittills har l7OO områden

ca identifierats inom 60 olika branscher och verksamheter. Av dessa har ca 1200 bedömts innebära från mycket stor till måttlig risk for negativa effekter på hälsa och miljö. Till detta kommer ca 500 kommunala deponier och lika många objekt inom försvaret med behov av efterbehandling.

Föroreningar från deponier och förorenade markområden sprids huvudsakligen genom vattentransport och till någon del via luften. Når nederbörden inñltrerar i en deponi eller ett förorenat markområde kommer vattnet i kontakt med föroreningarna och påverkas. Påverkansgraden beror på materialets art och vittringsgrad samt vattnets kemiska egenskaper, t.ex. surheten. De föroreningar som kan vattentransporteras inñltreras i stor utsträckning till grundvattnet och följer med grundvattenflödet tills det läcker ut till ytvattnet. Hur omfattande grundvattenpåverkan blir beror dels på halter och mängder av

40 Allmän bakgrund om grundvattenresurserna och

olika föroreningar, dels på de hydrogeologiska förhållanden som råder på platsen.

De miljöfarliga ämnen som finns i och därmed kan läcka från deponier och förorenade markomräden är av många olika slag såsom tungmetaller, organiska miljögifter och växtnäringsämnen. Det är i allmänhet enklare, billigare och effektivare att vidta åtgärder tidigt innan föroreningama genom lakning ur marken nått till och förorenat grundvattnet. Ett förebyggande miljöskyddsarbete är därför viktigt för att minska både problemen och kostnaderna i framtiden.

infiltration av förorenat vatten

För att bli med förorenat vatten har man ofta, för att erhålla en viss rening, av valt att infiltrera det förorenade vattnet via marken till grundvattnet i stället för att leda det till ett ytvattendrag. Detta gäller särskilt vid hantering av avloppsvatten i samband med enskild vattenförsörjning. Vid behandling av husväl fungerande infiltrationsanläggningar reduceras hållsavloppsvatten genom mikroorganismer i stor utsträckning medan fosfor och organiskt material stannar kvar i marken. I någon omfattning infiltreras också dagvatten från bebyggda områden, banvatten från flygplatser och lakvatten från deponier m.m. i härför särskilt utförda anläggningar.

Det finns uppskattningsvis 1 miljon fastigheter med småskaliga avloppsca lösningar. Många dessa saknar längre gående rening än slarnavskiljning. av Tekniken för avloppsinñltration varierar beroende på dels vilka krav som gällde då anläggningen kom till, dels markförutsätmingarna. Förutom de mikroorganismer som förekommer i avloppsvattnet är det främst kväve och i någon mån fosfor sprids, och då kan resthalter från ofullständig rening som

i ytliga marklager påverka grundvattnet. De lösta växtnäringsänmena kan

också medverka till igenväxning sjöar och vattendrag. Givetvis förekommer av också andra föroreningar i hushållens avloppsvatten, t.ex. tungmetaltyper av ler och olika organiska föroreningar. Mikroorganismer dör oftast snabbt i

Allmän bakgrund grundvattenresurserna och om

marken, varför sådan påverkan oftast är mycket lokal. Det förekommer dock relativt ofta att mikroorganismer kan påverka näraliggande brunnar.

Omfattningen av infiltration av annat påverkat vatten till grundvattnet är dåligt känd. Däremot diskuteras sådan infiltration mycket idag i samband med kretsloppsanpassade tekniska lösningar av avloppsvattenhanteringen. Det finns ett stort intresse för att utveckla teknik för lokalt omhändertagande av dagvatten, lakvatten från deponier och avloppsvatten m.m. En utvecklad sådan teknik kommer sannolikt att innebära att grundvattenförekomster kommer att beröras i samband med exempelvis dag- och lakvattenbehandling. Vid bedömningen av konsekvenserna härav är det viktigt att förekomsternas värde för vattenförsörjningen beaktas.

Enligt Naturvårdsverket bör det vara ett mål att grundvatten skall kunna drickas utan föregående rening. Vid t.ex. en inñltrationsartläggning kan målet sägas gälla på rimligt avstånd från inñltrationsanläggningen. I praktiken får grundvattnet dock ofta genom mer eller mindre avsiktliga utsläpp motta föroreningar i sådana mängder att användbarheten som dricksvatten riskerar att bli begränsad.

Grundvattenuttag och vattendränering

Grundvattnets mängd påverkas dels geologiska förhållanden, dels av av naturliga variationer i klimatet, dels också av olika mänskliga aktiviteter. Människan kan påverka mängden grundvatten inom ett område genom dränering, t.ex. dikning och avledning av dagvatten från hårdgjorda ytor eller genom uttag av grundvatten via brumtar. Grundvattenuttag genom brunnar sker för en mängd olika syften, t.ex. kommunal eller enskild vattenförsörjning, bevattning och djurhållning i jordbruket, industrins Vattenförsörjning samt energiutvinning eller kylning.

Ett grundvattenuttag eller vattendränering kan leda till minskad grundvattenmängd i området, minskat flöde till ytvattendrag eller kvalitetsförändringar på grund av att naturliga kemiska förhållanden störs av uttaget och de variationer

42 Allmän bakgrund grundvattenresurserna och om

i grundvattenytan uttaget förorsakar. Risker finns för t.ex. förändringar som i jämhalt eller kvalitetsförändringar att en brunns influensområde når genom områden där grundvattnet förorenats genom t.ex. avloppsinfrltration. Vidare kan sänkning det hydrostatiska trycket uppstå med åtföljande risk för markav sättningar och skador t.ex. byggnader samt risk för saltvatteninträngning.

Täktverksamhet

Behovet konkurrerar i vissa fall med grundvattenintresset. l av naturgrus regioner med liten tillgång till naturgrus kan områden som är intressanta som grundvattentäkter eller för konstgjord infiltration helt enkelt grävas bort. Problemet har uppmärksammats år och kommer med all sannolikhet att senare öka eftersom är andlig Det är således många håll närmast gruset en resurs. tidsfråga innan grustillgångarna är utbrutna. För att bl.a. till stånd en en bättre hushållning med naturgrus har Naturvårdsverket i sitt aktionsprogram Ett miljöanpassat samhälle föreslagit kraftig höjning av täktavgifterna. en Behovet bättre skydd för grundvattnet är ett starkt motiv för en bättre av ett hushållning med naturgruset.

i någon mån minska olika täktföretags ingrepp i landskapsbilden och För att för effektivt utnyttja upptagen täkt har grustäkter ibland anlagts unatt mer en Hur grundvattenpåverkan dessa täkter har är dåligt der grundvattenytan. stor känt.

Olyckor

trafikolyckor, tlygplanshaverier eller läckage från depåer eller Genom t.ex. ledningar och spill olika ämnen kan grundvattnet förorenas. Vanligt föreav spridning petroleumprodukter i marken. l diskussionerna om kommande är av miljöfarliga har särskilt uppmärksammats risker för olyckor som transporter grundvattenförekomster där grundvattenuttag för kommedför hot mot stora munal Vattenförsörjning görs. För att skydda grundvattnet är det angeläget att, bl.a. planering riskfyllda verksamheter skall förekomma, genom av var

OU 1995:45 Allmän bakgrund grundvattenresurserna och 43 om

minska risken för olyckor

inom områden med känsliga eller värdefulla grundvattenförekomster.

Allmänna för

utgångspunkter utred-

ningens arbete

1 Inledning

Utredningens uppdrag avser enligt direktiven frågor hur hushållningen om med grundvatten skall kunna förbättras. Som det övergripande målet för utredningsarbetet anges åtgärder i syfte att bättre skydda grundvattentillgángarna vid planering och byggande så att de bibehåller sitt värde för framtiden. Möjligheterna skall undersökas att förbättra skyddet av dessa tillgångar så att de inte föröds eller skadas av exploaterande verksamheter såsom bebyggelse och anläggningar. En utveckling av den fysiska planeringen i syfte att uppnå ett bättre grundvattenskydd anges därvid som en möjlighet.

Det framhålls också i direktiven att grundvattentillgångarnas utsatthet bl.a. beror på ett stort behov av vatten för enskild förbrukning. Därför skall undersökas vilka tekniska möjligheter det finns att minska förbrukningen. Vidare skall tas upp frågan om hur bättre reglering uttagen enskilda brummar en av ur kan åstadkommas.

Grundvatten är enligt direktiven begränsad och sårbar naturresurs. Med en hänvisning till propositionen 199293: l80 riktlinjer för en kretsloppsanom passad samhällsutveckling understryks vikten effektiv hushållning med av en naturresurser. Det framhålls att enligt kretsloppsprincipen måste vatten utnyttjas uthålligt och varsamt så att tillgång och kvalitet bevaras. Nedbrytande och uppbyggande processer behöver vara i balans så att förbrukningen av gnmdvatten inte överstiger bildningen av nytt grundvatten. Hushållningskravet skall beaktas såväl vid grundvattenuttag ur enskilda brunnar inom befintliga

46 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

bebyggelseomrâden som vid lokalisering av ny bebyggelse och nya verksamheter med hantering av farligt gods såsom industrier, trañkanläggningar etc.

Naturresurser brukar delas i förnybara och icke förnybara naturresurser. De icke förnybara naturresurserna som ibland betecknas som ändliga resurser eller lagerresurser kännetecknas av att de fysiskt minskar vid varje uttag. De kan i sin tur indelas i sådana som är återvinnbara, t.ex. mineraler, och sådana som inte kan återvinnas, t.ex. fossila bränslen. Som förnybara naturresurser g brukar sådana nybildas under i mänskligt perspektiv över- i anges som en blickbar tid. De kan delas in i s.k. fondresurser, t.ex. mark och ekosystem som kan ge en kontinuerlig avkastning om de förvaltas effektivt, och s.k. flödesresurser, såsom solinstrålning, nederbörd, vindar och havsströmmar, vilka i mera begränsad utsträckning påverkas av att människan utnyttjar dem. Grundvatten är med en sådan indelning närmast att betrakta som en förnybar

Åtgärder människan såsom grusutvinning, markarbeten m.m. kan

resurs. av dock innebära att förutsättningarna för nybildning eller lagring av grundvatten inom ett område minskar eller upphör.

Det är inte helt klart vad som bör förstås med en förbättrad hushållning med grundvatten. En svårighet ligger i vad som menas med hushållning. Utredningen inbegriper i detta sammanhang i begreppet både sådana åtgärder som syftar till att reglera uttagen och därmed begränsa utnyttjandet av grundvatten och sådana åtgärder som syftar till att skydda grundvatten från föroreningar och påverkan som kan försämra vattnets kvalitet eller påverka annan förutsättningarna for nybildning eller lagring av grundvatten. En annan svårighet ligger i det förhållandet att grundvatten kan beskrivas som ett stadium av det hydrologiska kretsloppet. Grundvatten bör därför, även om omsättningstiden for vissa grundvattenförekomster kan vara mycket lång, inte ses som en statisk tillgång, som enbart lokalt påverkas genom föroreningar eller kan förbrukas uttag. Grundvatten bör i stället som en del av ett dynamiskt genom ses flöde av vatten som sin väg kan påverkas på olika sätt, t.ex. genom att utsättas för föroreningar eller genom att tas ut för Vattenförsörjning eller avledas annat sätt för att senare återföras till vattnets kretslopp i naturen.

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete 47

Effekterna av den påverkan som skett kan visa sig långt från den plats där påverkan ägt rum.

Åtgärder skall syfta till förbättrad hushållning med grundvatten kan

som en således inte bedömas med utgångspunkt endast i hur de påverkar under vattnet den tid det utgör grundvatten. På samma sätt som nybildningen grundvatten av och grundvattnets kvalitet påverkas av förändringar i andra stadier av vattnets kretslopp påverkas dessa andra stadier av vad som händer med grundvattnet. När nederbörden försuras leder det så småningom till att också grundvattnet blir surare. Om en soptipp ligger i en grundvattenförekomsts utströmningsområde kanske det i första hand är i närliggande vattendrag eller sjö som de negativa effekterna av de skadliga ämnen lakas kommer att märkas. som ur

En slutsats av det som nu sagts är att det inte är lämpligt eller möjligt, sig vare när man diskuterar åtgärder eller effekter, att se grundvattnet något isosom

lerat. Åtgärder för att skydda grundvatten från negativ påverkan kan behöva

vidtas långt från den grundvattenförekomst som är aktuell. På samma sätt kan sådana miljöeffekter av en påverkan av en grundvattenförekomst visar sig som långt utanför denna gnmdvattenförekomst behöva beaktas. Det är därför svårt att sätta upp särskilda och tydliga mål för samhällets åtgärder när det gäller grundvattnet som sådant. Det är också svårt att generella kriterier för ange vilket skydd just grundvattnet behöver. En hushållning med grundvatten måste ses som en del av det samlade miljöpolitiska arbetet.

I det närmast följande avsnittet redovisar utredningen vissa allmänna utgångspunkter och mål som angivits i miljöpolitiska ställningstaganden under de senaste åren och som kan vara av intresse vid behandlingen av grundvattenfrågor. Härutöver kan uttalanden gjorts vid behandlingen olika som av lagstiftningsfrågor inom miljöområdet vara av betydelse. Till dessa återkommer utredningen vid behandlingen främst i kapitel 4 av berörda lagstiftningsområden. I avsnitt 3.3 tar utredningen upp frågan om vilka allmänna utgångspunkter som nu bör ställas upp för ett arbete som syftar till en i förbättrad hushållning med grundvatten.

48 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

3.2 Vissa miljöpolitiska ställningstaganden

av

intresse för utredningens arbete

3.2.1 1991 års proposition om en god livsmiljö

I propositionen En god livsmiljö redovisas vissa mål och strategier för miljöpolitiken prop. 199091:90, bet. 1990:9l:JoU30, rskr. 199091:338. Under rubriken Vatten och hav s. 41 konstateras bl.a. att föroreningar som påverkar grundvattnet medför att möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten försämras. Som exempel på hot nämns kväveläckage från jord- 4 bruket som kan ge upphov till förhöjda nitrathalter i grundvattnet i vissa jordbruksbygder. Också vissa bekämpningsmedel kan bli ett ökande problem även om det föreligger en tidsfördröjning innan sådana medel når ner till grundvattnet. Som ytterligare hot mot god eller bibehållen grundvattenkvalitet anges t.ex. föroreningar från avfallsdeponier, förorenad mark och grustäkter, : läckage från avloppsledningar, oljecisterner under mark, flygplatser samt förorenat dagvatten från tätorter. Som riktlinjer för det fortsatta arbetet inom i området vatten och hav redovisas bl.a. mål för minskad användning av vissa miljöskadliga ämnen. Vad särskilt gäller grundvatten anges att föroreningar inte skall få begränsa användningen av bl.a. grundvatten som vattentäkt.

Som en del av underlaget för den angivna propositionen hade Statens naturvårdsverk regeringens uppdrag utarbetat rapporten Sötvatten 90, Aktionsprogram for god Vattenkvalitet. Som övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten angav Naturvårdsverket följande Naturligt förekommande arter finns i livskraftiga balanserade populationer. - Föroreningar begränsar inte vattenomrádets värde för fiske, för friluftsliv eller som vattentäkt, inklusive användning av grundvatten för direkt konsumtion. Hushållning med naturresurser karakteriserar allt nyttjande av mark och vatten förnybara resurser utnyttjas inom ramen för ekosystemens pro- duktionsformâga och användningen av icke förnybara resurser präglas av ansvarsfull hushållning.

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

I anslutning till dessa mål angav verket att skyddet av de ekologiska funktionerna ofta ställer högre krav vattenkvaliteten än vad som följer av användningen för att tillfredsställa mänskliga behov, t.ex. dricksvatten och bevattning. För sjöar och vattendrag redovisade verket särskilda s.k. kvalitetsmål i form av högsta acceptabla halter för vissa föroreningar. För grundvatten angavs att verket avsåg att utarbeta kvalitetsmål och att som grundregel skulle gälla att grundvattnet så långt det är möjligt inte skall fororenas ytterligare.

I propositionen förklarade regeringen att vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser, varvid bl.a. de riktlinjer för god Vattenkvalitet som Naturvårdsverket föreslagit i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas. Regeringen anförde vidare s. 148. Inom ramen för länsstyrelsernas arbete med regionala miljöanalyser bör de övergripande miljömålen konkretiseras till kvalitetsmâl som kan vägleda det kommunala planeringsarbetet för vattenresursernas nyttjande och skydd. Länsstyrelserna bör i samarbete med kommunerna utarbeta regionalt anpassade belastningsrnål och åtgärdsplaner samt särskilda genomförandeprograrn. Det är vidare angeläget att kommunerna tar upp vattenfrågor i sina översiktsplaner. Dessa bör därmed kunna tjäna som vägledning dels i det kommunala miljövårdsarbetet och i den kommunala planering rör vattenfrågor, dels som vid prövning av tillstånd för utnyttjande och skydd av vattenresurserna.

När det särskilt gäller grundvatten konstaterades i propositionen s. 153 att kvaliteten på grundvattnet i allmänhet är god men att det förekommer allvarliga lokala problem till följd av försurning, påverkan av föroreningar och saltvatteninträngning. Det framhölls också att grundvattnets kvalitet har stor betydelse för dricksvattenförsörjningen och att ett långsiktigt skydd av gnmdvattnet är ett betydelsefullt led i den samlade naturresurspolitiken. Det konstaterades samtidigt att kunskaperna är bristfälliga bl.a. om hur föroreningar transporteras i mark och grundvatten och hur grundvatten påom verkas av miljöfarliga verksamheter landsbygden och i tätorter. Regeringen förklarade därför att det var väsentligt att kunskaperna förbättrades om grundvattnet och om förutsättningar och restriktioner för dess utnyttjande. För

50 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete SOU 1995:4

att grundvattenfrågorna skulle kunna bevakas effektivare borde myndigheternas arbete för ett långsiktigt skydd av grundvattnet samordnas. Vidare borde en särskild utredning göras av frågan om hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom reglering i vissa fall av vattcnuttaget ur enskilda brunnar.

I ett särskilt avsnitt i propositionen behandlades dricksvattensituationen, varvid konstaterades att Sverige, i ett internationellt perspektiv, hittills varit gynnat av en god vattensituation. Mot bakgrund av de ökade vattenproblemen i omvärlden förklarades att även om vi inte har lika omfattande problem måste se pä dessa med allvar. Som målsättning angavs att vårt dricksvatten även i framtiden skall vara ett livsmedel av god kvalitet och att inte, vilket redan idag är fallet i flera industriländer, av rädsla för hygieniska och andra hälsomässiga risker skall behöva köpa vårt viktigaste livsmedel pä flaska. Med hänsyn till den betydelse râvattnets kvalitet har för kvaliteten pâ det dricksvatten som när konsumenten och till det stora antal människor som är beroende av vatten från egen brunn betonade regeringen att det är väsentligt att vårt grundvatten långsiktigt skyddas och bevaras.

3.2.2 Agenda 21 och kretsloppsfrågor m.m.

FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro är 1992 behandlade globala miljö- och utvecklingsfrågor av stor betydelse för mänsklighetens fortlevnad. Konferensens resultat har redovisats i regeringens skrivelse 199293:13 med redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 UNCED. Vid konferensen antogs bl.a. den s.k. Rio- deklarationen om miljö och utveckling samt handlingsprogrammet Agenda 21. Genom Riodeklarationen har de deltagande länderna åtagit sig att långsiktigt sträva mot hållbar utveckling. Handlingsprogrammet Agenda 21 ger rikten linjer för nationellt och internationellt handlande in i nästa århundrade. Programmet innehåller rekommendationer och är således inte juridiskt bindande men enligt vad regeringen redovisar i skrivelsen skall det ses som politiskt och moraliskt förpliktande. Vid genomförandet av programmet förutsätts tyngdpunkten ligga i insatser på det lokala planet. Kommunerna får

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete 51

därmed centrala uppgifter i genomförandet av Agenda 21.

Frågor om färskvattenresurser redovisas i särskilt kapitel i Agenda 21. I ett kapitlet finns sju olika programområden för färskvattensektorn. Det första området är Integrerad utveckling och förvaltning vattentillgångarna. Det av övergripande målet anges vara att tillgodose alla länders behov färskvatten av för en hållbar utveckling. Utgångspunkten är är integrerad att vattnet en del av ekosystemet, en naturresurs och en social och ekonomisk tillgång, en vara vars mängd och kvalitet är avgörande för det sätt på vilket den används. Vid användningen av vattentillgångarna bör grundläggande behov och skydd av ekosystemen prioriteras. Det anges också att utöver dessa behov skall vattenanvändningen på lämpligt sätt avgiftsbeläggas.

Det andra programområdet gäller Uppskattning av tillgängliga vattenresurser medan det tredje behandlar Skydd av vattenresurserna, vattenkvaliteten och vattenekosystemen. För det senare anges mål bl.a. de komplicerade som att sambanden i farskvattensystemen kräver helhetssyn på förvaltningen av färskvattenanvändningen som är baserad balanserad människans och en syn miljöns behov. Skyddet av grundvattnet anges som ett mycket viktigt inslag i förvaltningen av vattenresurserna. Bland åtgärder för skydd grundvattnet av nämns bl.a. utveckling av jordbruksmetoder inte skadar grundvattnet - som åtgärder för att förhindra saltvatteninträngning åtgärder för att förhindra förorening reglering giftiga ämnen - genom av samt genom upprättande av skyddsområden kontroll över avfallsupplag åtgärder för att förbättra brunnars och källornrådens säkerhet. -

Ett fjärde programområde berör Dricksvattenförsörjning och avloppsrening. Enligt detta skall alla länder efter förmåga och tillgängliga resurser bl.a. upprätta skyddsornråden för källor för dricksvattenförsörjning, bygga ut vattenförsörjningen och ta hand avloppsvatten. Det femte området, Vatten och om en hållbar stadsutveckling, behandlar bl.a. de problem för vattenförsörjningen som följer av den snabba befolkningsökningen i storstäderna särskilt i

52 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete SOU 1995:4

utvecklingsländerna. Ett sjätte programornråde avser Vatten för en hållbar livsmedelsproduktion och utveckling landsbygden medan det sjunde området behandlar Klimatförändringars inverkan på vattenresurserna.

I proposition l99394zlll Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling UNCED redovisas allmänna riktlinjer för utvecklingen i Sverige inom olika problemområden och samhällssektorer. Tillsammans skall de forma en nationell strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk Agenda 21. Enligt propositionen är det ett viktigt mål för miljöarbetet att på sikt skapa hållbar utveckling genom att 3 arbeta för ett kretsloppssamhälle, som bygger att vad som utvinns ur naturen skall användas, återvinnas och tas om hand utan att naturen skadas. Samhällsplaneringen skall ett verktyg för att förbättra miljön och för att vara

underlätta byggandethav kretsloppssamhället. l propositionen berörs grund-

vattenfrågoma under rubriken Hushållning med mark och fysisk vatten planering, varvid markeras att insikten om att vi också i Sverige måste betrakta grundvattnet begränsad och sårbar naturresurs successivt har som en ökat. I anslutning därtill hänvisades till direktiven till grundvattenutredningen.

I proposition l99293zl80 riktlinjer för en kretsloppsanpassad samom hällsutveckling bl.a. att som riktlinjer för rniljöpolitiken skall gälla att anges alla beslut skall inriktade mot att effektivisera resurshushållningen och vara främja kretsloppssamhället. De förslag lämnades i propositionen avsåg som i första hand tillämpning kretsloppsprincip vad gäller varuproduken av en tionen och rnaterialhanteringeni samhället. Det frarnhölls bl.a. att vad som utvinns naturen skall på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återur vinnas eller slutligt omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen skadas. Vidare underströks att såväl åtgärder inom olika näringar samhällsplaneringen skall inriktas mot ett resurssnâlt kretssom loppssamhälle. l detta syfte föreslogs vissa ändringar i plan- och bygglagen l987:l0 och lagen 1970:244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Också inom kemikaliekontrollens område redovisades en rad förslag som bl.a. syftade till att lägga fast ett tydligt producentansvar.

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

I regeringens skrivelse 199495: 120 Miljön Vårt gemensamma ansvar presenteras inriktningen av det ntiljöpolitiska arbetet. Därvid anges att utgâttgspunlcten är ett ekologiskt hållbart samhälle såväl i Sverige som i resten av världen. Det internationella rniljöarbetets betydelse betonas liksom vikten av det lokala och regionala miljöarbetet där bl.a. kommunernas arbete med lokala Agenda 21 anges vara av central betydelse. Vidare redovisas under rubrikerna Biologisk mångfald och naturskydd samt Det ekologiskt hållbara industrisamhället inriktningen för olika områden av det fortsatta miljöarbetet. Gnmdvattenfrågor tas inte upp direkt i skrivelsen men på samma sätt som när det gäller de tidigare i detta avsnitt berörda propositionerna har många av de frågor som behandlas indirekt betydelse för hushållningen med eller skyddet av grundvattnet.

3.3 Utgångspunkter för en förbättrad hushållning

med grundvatten

3.3.1 Inledning

Med hänsyn till att grundvatten utgör en del av vattnets kretslopp och till den stora betydelse vatten och därmed också grundvatten har både för ekosystemen i allmänhet och för människan bör behandlingen allmänt av grundvattenfrágor ses i ett brett miljöpolitiskt sammanhang. Samtidigt mäste det konkreta studiet av grundvattenmängder och grundvattnets kvalitet, av nybildningen av grundvatten och utnyttjandet av grundvatten samt av hot mot grundvattnet och åtgärder för att skydda grundvattnet ske med utgångspunkt i det avrinningsområde där en aktuell grundvattenförekomst finns.

Som berörts i inledningen till detta kapitel kan en grundvattenförekomst påverkas av händelser långt från den aktuella grundvattenförekomsten. På motsvarande sätt kan åtgärder som direkt riktar sig mot en bestämd grundvattenförekomst få effekter i miljön långt från den plats där åtgärden ägde rum. Nu berörda omständigheter utgör svårigheter när det gäller att försöka

54 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

formulera mål och strategier för ett arbete som syftar till en förbättrad hushållning med grundvatten. Det kan dock konstateras att motsvarande svårigheter förekommer när det gäller många frågor inom miljövårdsontrådet. Svårigheterna bör inte leda till att sådana försök inte görs.

3.3.2 Mål för en bättre hushållning med grundvatten

Mål för ett arbete med gnmdvattenfrågor kan syfta både till att säkerställa tillgången på grundvatten, ett kvantitetsmål, och till att säkerställa att grundvattnet har viss godtagbar beskaffenhet, ett kvalitetsmål. Frågan om ett kvantitetsmål blir i första hand aktuell när det gäller överväganden om hur stora uttag av grundvatten som är möjliga eller lämpliga att göra från en viss grundvattenförekomst. Därvid brukar anges att uttagen inte bör överstiga nybildningen av grundvatten inom det berörda området.

l någon mening kanske kan sägas att det mera är ett konstaterande än ett mål att det i varje fall långsiktigt inte går att ta ut mera grundvatten än som nybildas inom ett område. När det gäller stora grundvattenförekomster, där vattnets uppehållstid är lång, kan uttag som överstiger nybildningen dock ske ganska länge innan en tydlig bristsituation uppkommer. Redan innan dess kan emellertid överuttagen medföra negativa konsekvenser t.ex. genom att grundvattnets kvalitet försämras eller genom att en sänkt grundvattemiivâ påverkar marldörhållandena så att byggnader eller andra anläggningar skadas. En konsekvens av för stora uttag kan vara att det söta grundvattnet ersätts av inträngande saltvatten. Detta är ett inte helt ovanligt problem inom vissa områden där grundvattenförekomsterna är små, t.ex. på grund av att nederbörden är begränsad och de geologiska förhållandena inte medger att större vattenmängder lagras. Inom sådana områden kan effekterna av för stora uttag visa sig relativt snabbt. Ojämn fördelning av nederbörden såväl under olika årstider mellan olika år kan dock i hög grad påverka uttagsmöjligheterna som över tiden inom dessa områden.

De omedelbara sambanden mellan nybildning och möjligheter till uttag av grundvatten kan sålunda skifta mellan olika områden. Utredningen anser

.SOU 1995:45 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete 55

ändock att principen om balanserade uttag i den meningen att uttag av grundvatten inte får överstiga njhildningerz grundvatten inom berört av område bör vara en naturlig utgångspunkt vid överväganden vad husom en hållning med en grundvattenresurs innebär. Vad principen närmare innebär inom ett visst område behöver studeras från fall till fall med hänsyn bl.a. till nederbördsförhållandena, grundvattenförekomstens storlek och de geologiska förhållandena i övrigt, Vid tillämpningen den angivna principen bör beaktas av att uttagen, sammantagna för den aktuella grundvattenförekomsten, inte får vara så stora att de kan påverka vattenkvaliteten negativt eller de att genom sänkning av gmndvattettmvån eller på annat sätt kan skada ekosystemen eller bebyggelse eller anläggningar inom området, Det är också naturligt att ställa ett krav att uttagsmöjligheterna bör fördelas ett rimligt sätt mellan olika markägare och andra berörda inom aktuellt område.

Frågan kan ställas om det med utgångspunkt i en allmän målsättning om en god hushållning med grundvatten kan finnas anledning att ställa krav på att uttagen skall begränsas utöver vad som följer den princip balanserade av om uttag som redovisats i det föregående. Denna innebär att uttagen kan vara mycket stora inom områden där det finns grundvatten och anspråken gott om är små. I praktiken kan det emellertid ofta svårt med säkerhet och till vara att rimliga kostnader bedöma hur grundvatten nybildningen stora uttag av som och lagringskapaciteten inom ett område medger. Det kan också hävdas att det från vidare resurshushållnings- och miljöaspekter kan finnas skäl för att Vattenuttag generellt bör begränsas till en nivå som motsvarar vad kan som anses vara ett allmänt rimligt behov. En minskad Vattenförbrukning innebär i vatt fall sikt möjligheter till minskad miljöpåverkan att energiförgenom brukning, kemikalieanvändning och transportarbete kan begränsas. Särskilt inom villa- och fritidshusområden där vattenförsörjningen tillgodoses genom egna brunnar och avloppsvattnet infiltreras kan minskad förbrukning i kombination med system som innebär ett bättre omhändertagande avloppsvattnet av också bidra till att trygga vattenkvaliteten och därmed den långsiktiga vattenförsörjningen för området. Utredningen därför att allmänna föranser siktighetsg resurshttshållnings- och miljöaspekter motiverar en återhållsamhet

56 Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete SOU 1995 245

med vaztenförbrukningen också utanför områden där bristsituationer föreligger.

Frågan om mål för grundvattnets kvalitet har som framgår av redovisningen i avsnittet 3.2.1 berörts i några tidigare sammanhang. I Naturvårdsverkets rapport Sötvatten 90 anges som grundregel i avvaktan på närmare kvalitetsmål att grundvattnet så långt det är möjligt inte skall förorenas ytterligare. l propositionen om en god livsmiljö anges att föroreningar inte skall få begränsa användningen av grundvatten som vattentäkt. Också i andra sammanhang har angivits att grundvatten bör ha en sådan kvalitet att det utan särskilda reningsåtgärder bör kunna användas som dricksvatten. I Sötvatten 90 anger Naturvårdsverket vidare att skyddet av de ekologiska funktionerna ställer högre krav på vattenkvaliteten än vad som följer av användningen för att tillfredsställa mänskliga behov, t.ex. dricksvatten.

Med hänsyn till den stora roll grundvattnet traditionellt har haft i Sverige när det gäller dricksvattenförsörjningen och till den betydelse ett grundvatten av god kvalitet kan bedömas få också för den framtida vattenförsörjningen anser utredningen att ett grundläggande mål för grundvattnets kvalitet bör vara att vattnet skall kunna användas dricksvatten utan särskilda åtgärder för att som vattnet från föroreningsutsläpp eller annan påverkan av människan. Ett rena sådant allmänt mål behöver emellertid kompletteras. Som framgår av Naturvårdsverkets rapport Sötvatten 90 kan det i många fall krävas, för att ett känsligt ekosystem skall kunna bibehållas, att halterna av vissa skadliga ämnen ärlägre än de halter kunna accepteras för dricksvattenändamâl. Vid som anses den närmare preciseringen av kvalitetsmål för grundvatten, vilket det bör vara uppgift för Naturvårdsverket att göra, behöver hänsyn således tas också till en effekterna för berörda ekosystem och därvid till hela det ekosystem som kan påverkas av en grundvattenförekornst, dvs. också t.ex. sådana sjöar och vattendrag till vilka grundvatten från ett visst område strömmar ut.

Av tillgängliga undersökningar framgår att grundvatten i dag i många fall inte har den kvalitet angivna mål innebär. Utredningen anser därför att ett som kompletterande allmänt mål bör vara att grundvattnets kvalitet i varje fall inte ytterligare får försämras. Därutöver bör en allmän strävan vara att kvaliteten

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

successivt skall kunna förbättras inom sådana områden där grundvattnet är negativt påverkat. Inom vissa områden är det angeläget att mera aktiva insatser kan göras för att grundvattnets kvalitet skall förbättras. Det kan gälla grundvattenförekomster som är av särskild betydelse för ett områdes vattenförsörjning eller där särskilt värdefulla ekosystem kan motivera förstärkta insatser.

Grundvattnets kvalitet påverkas negativt av skadliga ämnen som tillförs bl.a. genom nederbörden, genom utsläpp i marken eller genom utsläpp direkt i grundvattnet. Negativ påverkan en grundvattenförekornst kan emellertid komma även genom andra åtgärder. Uttag av t.ex. grus kan försämra både grundvattnets naturliga skydd och förutsättningarna för nybildning av grundvatten. Grävnings- och språngningsarbeten, underjordsanläggningar, hårdgöring av mark vid tätortsutbyggnad eller större anläggningar samt avledning av dagvatten är exempel åtgärder som kan påverka både vattenkvaliteten, nybildningen och avrinningsförhållandena. Olika markarbeten och mer eller mindre avsiktlig avledning av grundvatten genom ledningssystem eller dylikt har sannolikt haft större inverkan den sänkning av grundvattennivâerna som skett inom många tätortsområden än uttagen för vattenförsörjning. Generellt angivna mål av de slag som berörts i de föregående styckena är inte tillräckliga när det gäller nu angivna hot mot grundvattnet. Utredningen anser därför att ett ytterligare allmänt mål bör vara att alla större anläggningsarbeten och liknande som kan tänkas påverka en grundvattenförekomst antingen genom att nybildningen påverkas, genom att vattnets kvalitet försämras eller genom att grundvattnet avleds. skall få komma till stånd endast om arbetena eller anläggningen inte allvarligt påverkar grundvattnet. Detta innebär att alla sådana arbetsföretag bör föregås miljökonsekvensav en beskrivning som särskilt redovisar åtgärdernas inverkan på berörda grundvattenförekomster.

3.3.3 Åtgärder för en bättre hushållning med grundvatten

Som berörts i den översiktliga redovisningen i kapitel 2 kan en grundvattenförekomst påverkas inte bara av lokala åtgärder utan också t.ex. utsläpp av av

58 Allmänna utgångspunkter fär utredningens arbete

skadliga ämnen som skett stora avstånd. Många av dessa utsläpp påverkar miljön negativt flera avseenden och således inte bara i form försämring i av en av grundvattnets kvalitet. Eftersom åtgärder vid källan för att minska utsläppen i allmänhet är den effektivaste åtgärden skyddas också grundvattnet genom de krav pä minskade utsläpp till luften som ställts när det gäller t.ex. försurande ämnen, metaller och olika svårnedbrytbara miljöskadliga ämnen. Generella åtgärder inom jord- och skogsbruket för att bl.a. minska bekäntpningsntedclsanvärtdningen och tillförseln av kvävegödselmedel har också stor betydelse för grundvattnet. Effekterna såväl av utsläpp som av utsläppsbegränsande åtgärder visar sig emellertid ofta senare när det gäller grundvattnet än i miljön i övrigt. En ökande försurning av grundvattnet på många häll, trots de redan vidtagna utsläppsbegränsningarna, är i detta sammanhang ett mycket oroande förhållande. Utredningen anser därför att gmndvattensituationen behöver ägnas ökad uppmärksamhet vid utarbetandet av átgärdsstrategier för olika storskaliga miljöproblem.

Även många skadliga ämnen i grundvattnet till övervägande del har sitt om ursprung i föroreningar som transporterats lång väg kan lokala utsläpp av sådana ämnen ändock vara av betydelse för enskilda grundvattenförekomster. För vissa typer av föroreningar är de lokala källorna också de dominerande. Utredningen anser därför att konsekvenserna för grundvattnet måste noga beaktas vid miljöskyddsprövningen eller annan tillståndsprövning såväl av stora anläggningar med påverkan över ett större omrâde som när det gäller anläggningar med endast lokal påverkan. För att så skall kunna ske måste prövningsmyndigheterna ha god kännedom om särskilt sådana för vattenförsörjning eller ekosystemen värdefulla grundvattenförekomster som skulle kunna påverkas av den anläggning som prövas. Det kan framhållas att, även om alla de utsläppsbegränsningar som är möjliga vidtas, kan den situationen föreligga att vattenkvaliteten i en grundvattenförekomst ändock inte är godtagbar. Det finns också ämnen som naturligt förekommer i grundvatten i halter som är skadliga för människor. För att grundvattnet skall kunna användas för dricksvattenändamål är i många fall också åtgärder för rening av vattnet nödvändiga.

Allmänna utgångspunkter fär utredningens arbete

Inom områden med begränsad tillgång grundvatten kan frågan om begränsning av uttagen bli aktuell. Därvid utredningen att den tidigare anser nämnda principen om att de sammantagna uttagen inom grundvattenföreen komst inte får överstiga nybildningen bör vara en grundläggande utgångspunkt. l allmänhet krävs det emellertid undersökningar lokalt som också tar hänsyn till de geologiska förhållandena för att det med någon säkerhet skall gå att bedöma hur stora uttag som kan ske utan att problem uppstår. För att problem med vattenbrist skall kunna undvikas är det nödvändigt att all planering av bebyggelse och andra anläggningar tar hänsyn till grundvattenfärhâllandena och att det alltid utreds hur vattenfärsärjningen för en nytt bebyggelseområde skall ordnas. Om situationen är sådan att begränsningar av uttagen och därmed vattenförbrukningen behövs bör detta klarläggas i förväg varvid en begränsning av utbyggnaden kan behöva övervägas. Inom beñntliga bebyggelseområden där vattenbrist uppkommer och där vatten inte kan tillföras utifrån måste de möjligheter att minska förbrukningen finns tas till som vara. Frivilliga åtgärder i samverkan mellan berörda fastighetsägare bör därvid i första hand komma i fråga. Generella begränsningar av Vattenförbrukningen bör långsiktig åtgärd samordnas med andra ses som en mera som insatser för resurshushållning och minskad miljöpåverkan.

Den påverkan grundvattnet sker tätortsutbyggnad och olika som genom större mark- och anläggningsarbeten i övrigt behöver uppmärksammas i större utsträckning än vad som hittills skett. Därvid krävs till början värdefulla en att grundvattenförekomster kartläggs och redovisas så att grundvattensituationen kan vara en del av underlaget för lokaliseringsbedömningar. Vidare krävs att konsekvenserna också för grundvattnet av olika utbyggnadsföretag redovisas och att fortlöpande undersökningar av grundvattensituationen görs.

3.3.4 Utgångspunkter för utredningens överväganden och

förslag

Av de allmänna utgångspunkter som utredningen redovisat i det föregående framgår att insatser för en förbättrad hushållning med grundvatten inrymmer frågor inom ett mycket brett område. Som del naturmiljön berörs grunden av

60 Allmänna utgångspunkter fär utredningens arbete SOU 1995;45

vattnet av stora delar av det miljöpolitiska arbetet. De kanske allvarligaste allmänna hoten mot grundvattnet är delar av större nriljöproblem. I detta sammanhang bör särskilt försurningsproblemet och jordbrukets växtnäringsläckage nämnas. Med hänsyn till utredningens direktiv har utredningen emellertid inte ansett att det ingått i uppdraget att närmare behandla och komma med förslag när det gäller dessa mera generella miljöproblem. I direktiven läggs tyngdpunkten frågor som rör dels fysisk planering, dels reglering av Vattenuttag ur enskilda brumiar. Utredningens arbete har därför främst inriktats frågor som rör hushållningen med och skyddet av enskilda grundvattenförekomster.

Utredningen gör bedömningen att en av de viktigaste åtgärderna för en förbättrad hushållning med grundvatten och därmed också ett bättre skydd av grundvattnet är att kunskaperna om grundvattenförhâllandena ökas i samhället. Med en ökad kunskap följer också en insikt om betydelsen av att grundvattenfrâgor beaktas vid olika ställningstaganden i frågor som rör samhällsplaneringen i vid mening. Med hänsyn till den betydelse i detta sammanhang som kommunernas översiktsplanering har anser utredningen att grundvattenfrágor behöver behandlas på ett mera ingående sätt i översiktsplanerna än vad som hittills i allmänhet skett.

En förbättrad redovisning grundvattenfrågor i översiktsplanema förutsätter av insatser olika sätt av berörda centrala myndigheter. Råd och exempel när g

i

det gäller hur grundvattenfrâgor kan redovisas behöver tas fram och spridas.

i Kriterier för bedömning i olika sammanhang av grundvattenförhâllanden behöver utarbetas. Värdefulla grundvattenförekomster behöver kartläggas. Härutöver kan behövas anvisningar också om hur grundvattenfrågor bättre skall redovisas t.ex. i ntiljökonsekvensbeskrivningar eller i annat underlag inför ställningstaganden i enskilda ärenden till olika utbyggnadsprojekt m.m. Utredningen återkommer till flera av dessa frågor vid sina överväganden och j förslag.

Ett beaktande av gnmdvattenfrågor i planeringssammanhang och vid ställningstaganden till olika projekt och verksamheter som kan påverka grund-

Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

vattenforhållandena förutsätter att också lagstiftningen ger ett tillräckligt stöd härför. Utredningen har därför gjort genomgång de viktigaste lagarna en av i sammanhanget. Genomgången visar att hänsyn till grundvattnet endast i begränsad omfattning tas upp på ett uttryckligt och tydligt sätt inom de olika berörda lagstiftningsområdena även om det i allmänhet är underförstått att också grundvattenförhâllanden skall beaktas. Utredningens bedömning är att det är viktigt att lagstiftningen är tydlig om det skall gå att få genomslag för de strävanden att bättre beakta grundvattnet som är utgångspunkten för utredningens arbete. Uttalanden i förarbeten som inte har ett klart stöd i lagtexten har därvid ett osäkert värde. Utredningen lämnar därför vissa förslag till författningsändringar som syftar till att markera grundvattenaspekternas betydelse och att ge berörda myndigheter ett tydligare stöd för de ingripanden och ställningstaganden i övrigt som behövs för ett förbättrat grundvattenskydd.

De frågor som rör skyddet av grundvattenförekomster främst mot olika exploateringsforetag och andra verksamheter med lokal påverkan behandlar utredningen i kapitel Frågor som rör hushållning med grundvatten i den snävare meningen minskad förbrukning tas upp i kapitel 5 med inriktning främst behovet av åtgärder när det gäller hushåll i områden med enskild Vattenförsörjning. Med hänsyn till det nära samband som finns mellan frågor om hushållning med grundvatten, skyddet av grundvattentäkter och kvaliteten det dricksvatten som tas enskilda brunnar tar utredningen i kapitel 6 ur särskilt upp frågor som rör dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning. l kapitel 7 tar utredningen slutligen den i direktiven särskilt nämnda upp frågan om behovet av förändringar av berörda myndigheters ansvarsområden när det gäller de vattenfrågor som utredningen behandlar. Utredningens utgångspunkt har därvid liksom i övrigt varit att grundvattenfrágorna inte bör ses isolerade utan som en del av det samlade miljöpolitiska arbetet.

Skyddet av grundvattenförekomster

4. l Inledning

Det övergripande målet för utredningen skall, enligt direktiven, vara att föreslå åtgärder i syfte att bättre skydda våra grundvattenförekornster vid planering och byggande så att de bibehåller sitt värde för framtiden. Utredningen skall därvid undersöka vilka möjligheter det ñmis att förbättra skyddet av grundvattenförekomsterna så att de inte föröds eller skadas av exploaterande verksamheter såsom bebyggelse och anläggningar. Enligt direktiven kan det handla om att utveckla den fysiska planeringen i syfte uppnå att ett bättre grundvattenskydd. Om det behövs skall utredningen föreslå ändringar i lagstiftningen i syfte att förbättra skyddet.

Sverige saknar med några få undantag riktigt stora sammanhängande grundvattenförekomster. Det beror att de geologiska förhållandena i Sverige är ofördelaktiga för lagring och utvinning av stora grundvattenmängder. Större grundvattenförekomster i Sverige ñnns främst i sand- och grusavlagringar och i vissa sedimentära bergarter. För behov av mera betydande mängder gnmdvatten, t.ex. för kommunal Vattenförsörjning, är man hänvisad till dessa formationer.

Trots att Sverige, jämfört med många andra länder i Europa, har sämre möjligheter att utvinna stora mängder grundvatten har grundvattnet stor betydelse för landets dricksvattenförsörjning. Den kommunala Vattenförsörjningen baseras till i det närmaste 50 procent naturligt eller konstgjort gnmdvatten. Enskild Vattenförsörjning för permanentboende baseras nästan uteslutande grundvatten liksom vattenförsörjningen för fritidsboendet. Det

64 Skyddet av grundvattenförekømster

att för den totala dricksvattenförsörjningen nyttjas mer grundvatten än ytvatten.

Det föreligger inga säkra prognoser för utvecklingen av dricksvattenförsörjningen. Det finns dock flera exempel på att kommuner byter ut ytvattentäkter mot grundvattentäkter. Många kommuner överväger dessutom nyanläggning av grundvattentäkter och inñltrationsanläggningar.

Orsaken till att man väljer grundvatten framför ytvatten är bl.a. att ytvatten ofta kräver mera omfattande reningsåtgärder och att det producerade dricks-

vattnet är mindre tillfredsställande ur smaksynpunlct än dricksvatten baserat

på grundvatten. Grundvattnet har nämligen ofta en naturligt god kvalitet. Ytvattenartläggningar anses dessutom ofta vara mera sårbara än grundvattenanläggningar. En önskan att minska kemikalieanvändningen i konsumtionsvatten är också en anledning att gå över till grundvatten.

Kvaliteten på det dricksvatten som når konsumenten är till mycket stor del beroende av råvattnets kvalitet. En ökad belastning genom föroreningar via bl.a. mark kan radikalt påverka möjligheten att använda vissa råvattentäkter nu och i framtiden. Eftersom grundvattensystemen styrs av långsamma och komplicerade processer räcker det därför sällan att vänta tills effekten av t.ex. ett utsläpp märks. Föroreningssituationen har då nått så långt att mycket omfattande åtgärder lqävs. För att eliminera eller minska hoten mot gmndvattnet är det därför viktigt att åtgärder sätts in tidigt.

I ett ekologiskt perspektiv finns det också andra intressen än dricksvattenförsörjningen som motiverar ett gnmdvattenskydd. Det kan t.ex. gälla en lekplats för havsöring i en bäck, som får sitt vatten från utläckande grundvatten eller ovanlig flora är beroende av utläckande kalkrikt grundvatten. en som

I avsnitt 2 har utredningen översiktligt sammanfattat olika hot som riktas mot grundvattnet. Det framgår av redovisningen att det är fråga om en mängd företeelser kan utgöra hot mot grundvattnets kvalitet och i vissa fall också som mot grundvattenförekomsten sådan. Grundvattnet tar emot en mängd som

Skyddet grundvattenfärekørrtster av

ämnen från olika aktiviteter. Markanvändning för jordbruk, skogsbruk och tätbebyggda områden är exempel på sådan användning som innebär risker för oönskad påverkan grundvattnet. Andra exempel som har mer lokal påverkan är deponier och avloppsinfiltration. Hoten riktar sig i dessa fall främst mot vattenkvaliteten. Grustäkt och dikning är verksamheter kan påverka som grundvattenbildningen inom ett område och som på det sättet utgör ett hot både mot grundvattenförekomsten i sig och mot kvaliteten på vattnet.

Kunskaperna om grundvattentäkters läge är i dag ofta bristfälliga. Kunskapen om de enskilda täkternas influensområden är också ofta låg liksom medvetenheten om skyddsbehovet vad gäller de områden där grundvatten bildas. Nämnda förhållanden visar sig bl.a. genom att grundvattenfrågor sällan redovisas i kommunernas Översiktsplaner.

Ett ytterligare problem är att grundvattnet i dag ofta har ett otillräckligt planmässigt skydd. Inte sällan tillåts att verksamheter som exploatering för bebyggelseändamål, industriverksamhet, grustälct och utbyggnad av teknisk infrastruktur lokaliseras över de markornråden som kan behöva skyddas för grundvattenbildning och upprätthållande vattenbalans. av

Kombinationen av bristande kunskap grundvattentåkters läge och det dåom liga planrnässiga skyddet leder många håll till en oönskad påverkan och en fortlöpande förändring av grundvattnet som kan minska dess långsiktiga värde och funktion. Det är därför viktigt att grundvattnet tillförsälcras ett starkare skydd i den fysiska planeringen. Viktigare grundvattenförekomster behöver kartläggas. Deras sårbarhet mot föroreningar olika slag och deras av skyddsvärde behöver bedömas så att lokalisering av verksamheter som kan påverka grundvattnet sker lämpliga platser. Den lagstiftning som reglerar tillkomsten av sådana verksamheter behöver ses över i syfte att stärka grundvattenskyddet.

I avsnittet 4.2 om gällande lagstiftning ges en ingående beskrivning av lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. naturresurslagen. Beskrivningen inriktas på en analys av det skydd lagen ger grundvattnet. Utred-

66 Skyddet av grundvattenförekomster

ningen kommer i sina överväganden fram till att detta skydd är otillräckligt och föreslår därför att en ny bestämmelse förs i naturresurslagen som ger ett uttryckligt skydd för värdefulla grundvattenförekomster mot sådana åtgärder som kan påverka grundvattnets kvalitet eller förutsättningarna för gnmdvattenbildning. Utredningen förordar i detta sammanhang att frågan om ett förstärkt skydd också för ytvattentåkter utreds vidare.

Även plan- och bygglagen 1987:l0 redovisas ingående med tyngdpunkt på de bestämmelser i lagen som gäller vattenfrågor och som kan ha betydelse för grundvattenskyddet. Utredningen föreslår vissa ändringar i plan- och bygglagen i syfte att öka kunskapen och medvetenheten om betydelsefulla grundvatg

tenförekomster. Ändringarna gäller översiktsplanens innehåll och innebär att

de intentioner som fanns vid plan- och bygglagens tillkomst kommer till tydligare uttryck i lagtexten. Enligt förslaget skall dels områden inom en kommun som innehåller grundvattenförekomster av betydelse ur planeringssynpunkt, dels grunddragen av användningen av grundvatten redovisas i översiktsplanen i samma sätt som användningen av markområden och ytvattenområden skall redovisas i dag.

I vattenlagen 1983:291 finns regler om skydd för vattenförsörjningen. Bestämmelserna är intressanta för utredningens vidkommande eftersom de just i vattenförsörjningens intresse kan ge ett skydd mot såväl planerad som pâgående miljöfarlig verksamhet. Skyddet omfattar dessutom alla typer av verksamheter som kan skada en grundvattenförekomst. I sina överväganden ger utredningen sin på det skydd ett vattenskyddsomráde kan ge grundvattnet. syn Utredningen föreslår ändringari 19 kap. vattenlagen för att förtydliga de möjligheter till skydd som bestämmelserna ger. Vidare uttalas att Statens naturvårdsverk bör bli central tillsynsmyndighet för sådana skyddsornråden.

Utredningen redovisar, förutom nu nämnda lagar, också övrig lagstiftning som har betydelse för skyddet av grundvattnet. Redovisningen inbegriper sålunda även lagar i vilka utredningen inte funnit skäl att föreslå ändringar. Flertalet lagarna påverkas dock av de ändringar som utredningen föreslår i naturreav surslagen och plan- och bygglagen. Såväl skogsvårdslagen 1979:429 som

Skyddet grundvattenförekomster av

lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark skötsellagen redovisas m.m. utförligt eftersom jord- och skogsbruket i många områden kan utgöra ett allvarligt hot mot grundvattenkvaliteten. l anslutning till beskrivningen gällav ande lagstiftning lämnar utredningen i avsnitt 4.4 också redovisning en av olika myndigheters arbete med frågor om skydd för grundvattnet.

Såväl lagstiftningen som organisationen inom miljövårdsområdet är för närvarande föremål för en vidare översyn inom för arbetet med miljöramen en balk. Detta arbete bedrivs inom Miljöbalksutredningen M 1993:04. I uppdraget för den utredningen ingår över flera de lagar också att se av som behandlas av Grundvattenutredningen. Miljöbalksutredningen skall således enligt de tilläggsdirektiv Dir. 1994:134 utredningen fick i november som 1994 lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk. Därvid skall utredningen bl.a. överväga att smälta samman miljö- och hälsoskyddsreglema på ett ändamålsenligt sätt, införa regler särskilt rör jord- och skogsbruket som samt infoga vattenlagen helt eller delvis. Miljöbalksutredningens översyn sker med utgångspunkt i det förslag till miljöbalk som redovisades i proposition 199495: 10 men som därefter återkallats. Grundvattenutredningen har i sina överväganden och vid utarbetandet av sina förslag utgått från gällande lagstiftning. Den samordning med miljöbalksarbetet kan erfordras får som därmed ske i ett senare sammanhang.

Den 1 januari 1995 genomfördes vissa ändringar i 2 kap. 18 § regeringsformeni syfte att närmare precisera det egendomsskydd Europakonventiosom nen anger. En av ändringarna innebar att det infördes en grundlagsskyddad rätt till ersättning vid vissa râdighetsinskränkningar. Grundlagsbestäntmelsen är så utformad att ersättning skall vara tillförsäktad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del fastigheten avsevärt försvåras av eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Grundlagsåndringen har inte föranlett några ändringar i de lagar som kommenteras i avsnitt 4.2.

68 Skyddet av grundvattenfärekomster

4.2 Gällande lagstiftning

4.2.1 Lagen 1987: 12 om hushållning med naturresurser m.m. naturresurslagen

Bakgrunden till naturresurslagen är den fysiska riksplaneringen och den praktiska tillämpningen av riksdagens riktlinjer för hushållningen med markoch vattenområden av riksintresse. Naturresurslagen innehåller bestämmelser avsedda att reglera avvägningar mellan olika intressen, främst exploateringsintressen och bevarandeintressen, i fråga om markens eller vattnets användning.

Enligt l kap. 1 § naturresurslagen skall marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. I förarbetena har syftet med lagen I

sammanfattningsvis förklarats vara att god natur- och kulturmiljö skall be- g

varas, att landets försörjning med naturresurser skall tryggas i ett långsiktigt i perspektiv samt att ett ändamålsenligt samhällsbyggande skall främjas. Både bevarande- och användningsintressen skall alltså beaktas. Resursbegreppet innefattar, enligt förarbetena, våra mark- och vattenresurser och den naturoch lcultunniljö som formats av människan. Naturresurslagens resursbegrepp innefattar även grundvatten. Det framgår av de uttalanden som gjordes i an- I ledning av att vattenöverdomstolen ifrågasatt om grundvattnet omfattades av bestämmelserna. Föredragande statsråd anförde till förklaring av resursbegreppet och vad gäller frågan om bestämmelserna även omfattade grundvattnet bl.a. följande prop. l98586:3 s. 150.

Uttrycken marken och vattnet har i princip samma innehåll som uttrycket haft i arbetet med den fysiska riksplaneringen sedan 1970-talets början. Även de under markytan liggande jordlagren och grundvattm.m. net samt resurser som finns under sjö- eller havsbottnen omfattas således g begreppen. När det talas den fysiska miljön i övrigt åsyftas i första i av om hand fysiska resurser som skapats av människan i form av byggnader, an-

Jag vill nämna att vattenöverdomstolen anser att det av lagtexten bör framgå att grunden under ytvatten och även grundvattnet omfattas av

Skyddet grundvattenfärekømster 69 av

bestämmelserna och att det också vore fördelaktigt paragrafen om gav direkt uttryck for att även de under markytan liggande jordlagren omfattas. Som framgår av vad jag nyss anförde anser jag att detta inte är nödvändigt.

Begreppet god hushållning innebär att tillgängliga resurser skall utnyttjas på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt både med hänsyn till olika användningssätt och över tiden. En avvägning skall således göras mellan å ena sidan intresset av att bevara naturresurser för framtiden och å andra sidan värdet av att ta en naturresurs i anspråk prop. 1985863 s. 151. Det torde innebära att exploateringar som kan vara skadliga för t.ex. grundvattnet ändock kan vara tillåtna enligt naturresurslagen. Syftet med lagen är inte bara att skydda och värna utan naturresurslagen tillhandahåller, som nämnts tidigare, regler för avvägningar i de fall då olika intressen t.ex. exploa- teringsintressen och bevarandeintressen står mot varandra. -

Enligt l kap. 2 § naturresurslagen skall de hushållningsbestämmelser som finns i 2 och 3 kap. tillämpas i mål och ärenden enligt flera andra författningar som räknas upp i stadgandet. Det är fråga om bl.a. plan- och bygglagen vid t.ex. planläggning och bygglovsprövning, vattenlagen vid prövning av tillstånd till vattenföretag, miljöskyddslagen 1969:387 vid prövning tillstånd till av miljöfarlig verksamhet, naturvårdslagen 1964:822 vid prövning av t.ex. täkttillstånd samt väglagen vid prövning av vägbyggen. Enligt motiven till stadgandet prop. 1985863 s. 153 är naturresurslagen till sin uppläggning närmast att betrakta som ett instrument för att lösa konflikter utnyttjandet om av

naturresurser. Övervägandena skall göras i anslutning till prövningsförfarandet

hos myndigheter enligt de författningar som omnämns i stadgandet. Det var lagstiftarens tanke att hushållningsbestämmelserna skulle fungera som gemensamma grundregler för att avgöra markanvändningskonflikter. Naturresurslagens mål genomförs alltså främst vid prövningar enligt andra författningar.

I förarbetena till naturresurslagen sägs att hushållningsbestämmelserna inte reglerar pågående markanvändning prop. 198586:3 14 och 96. Lagen s.

70 Skyddet av grundvattenfärekømster

är således inte avsedd att utgöra grund för ingripande mot pågående användning av mark- och vattenresurser för t.ex. skogs- eller jordbruk.

I 2 kap. finns grundläggande hushållningsbestånunelser som skall tillämpas för vissa typer av områden. Områdena är inte särskilt angivna i lagtexten. Det ankommer den tillståndsprövande myndigheten att i varje särskilt fall undersöka om något i lagen angivet intresse berörs av den verksamhet som prövas. Om något sådant intresse berörs får det till följd att naturresurslagens regler skall tillämpas. Bestämmelserna innebär i korthet att ett visst antal områdestyper av riksintresse skall skyddas mot påtaglig skada medan andra, som inte är riksintresse, så långt möjligt skall skyddas mot påtaglig skada. Avav vägningen mellan olika intressen i ett område skall, som framgår av 2 kap. 1 göras med hänsyn till områdets beskaffenhet och läge och till föreliggande behov. Därvid skall användning medför en från allmän synpunkt god som hushållning prioriteras.

För utredningen är innebörden begreppen mark- och vattenområden av av intresse. Det gäller särskilt frågan om grundvatten inbegrips i något av be- Varken i vattenlagen eller i miljöskyddslagen omfattas grundvattnet greppen. begreppet vattenområde. När man i dessa lagar använder detta begrepp av ytvatten. I miljöskyddslagen, dock inte i vattenlagen, förekommer bemenas greppet markområde. Troligen omfattas grundvatten inte heller av det be- Det framgår granskar hur 8 a § miljöskyddslagen fått sin greppet. om man

nuvarande lydelse se beskrivning gällande rätt nedan beträffande miljö-

av skyddslagen. I naturresurslagen dock begreppen ha en annan innebörd synes och innefatta grundvatten. l motiven sägs prop. l98586:3 s. 12 för många verksamheter i samhället är beskaffenheten av de naturresurser som finns i ett eller i marken, under sjö- eller havsbotten eller i vattnetvisst område -

avgörande för hur anspråken ställs på att använda marken och vattnet i

området. Av detta kunna dra slutsatsen att grundvatten i och för synes man sig inbegrips i något begreppen markområde eller vattenområde. Det av innebär dock inte automatiskt att lagens hushållningsregler i 2 kap. 2-9 §§ verkligen ger något skydd för grundvattnet.

Skyddet grundvattenfärekømster av

En genomgång av reglerna i 2 kap. 2-9 §§ naturresurslagen syftar främst till att utröna huruvida grundvattnet skyddas någon reglerna. Det är därvid av av att beakta att grundvattnet kan skyddsvärt olika aspekter. Som nämnts vara ur i inledningen är grundvattnets betydelse för dricksvattenförsörjning sådan en aspekt. I detta fall vill man skydda vattnet så att det kan utnyttjas drickssom vatten. Olika åtgärder eller verksamheter inom ett markområde kan här utgöra ett hot mot möjligheten att utvinna dricksvatten. Det är i demia situation en konkurrens mellan människans behov av att utnyttja grundvattnet drickssom vatten och människans behov av att utnyttja markområdet som innehåller grundvattenförekomsten för andra intressen. En grundvattenförekornst kan emellertid vara skyddsvärd också från andra utgångspunkter, bl.a. med hänsyn till grundvattnet som en del av vattnets kretslopp. Det kan t.ex. också vara fråga om ett skyddsbehov särskilt för lekplats för havsöring i bäck en en som får sitt vatten från utläckande grundvatten eller för våtmarker med dess unika flora och fauna som endast undantagsvis kan existera utan grtmdvatten.

När det gäller att skydda grundvattnet främst ett ekologiskt perspektiv ur synes 2 kap. 3 § ge ett visst skydd. Detta stadgande skyddar dock inte grundvattenförekomster som behöver ett skydd i första hand för de utnyttjas eller kan att komma att utnyttjas som dricksvatten. Möjligen skulle 8 § kunna grundvattge net sådant skydd. Utredningen finner emellertid att inte heller det stadgandet, eller några andra i 2-9 §§, ger ett egentligt skydd för grundvattnet mot konkurrerande intressen i de fall skyddet motiveras av behovet av rent dricksvatten. Nedan redovisas grunden for den uppfattningen. Det är endast beträffande 8 § som utredningen anser att det finns skäl att uttömmande redoge en mer visning av motiven. I övrigt berörs paragrafernas tillämpningsområden endast kortfattat.

I 2 § skyddas stora mark- och vattenområden inte alls eller endast som obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Några exempel på vilka områden som avses har inte givits i förarbetena. Där anges dock prop. 198586:3 s. 155 att syftet med paragrafen är att skydda stora, förhållandevis opåverkade områden mot åtgärder som påtagligt kan påverka deras karaktär. Det är därför endast exploateringsföretag och andra

72 Skyddet av grundvattenförekomster

ingrepp av betydande storlek som berörs av bestämmelsen. Paragrafen torde i första hand bli tillämplig i mål och ärenden som avser t.ex. nyetablering av industriell eller liknande verksamhet, tätorts- och fritidsbebyggelse av större omfattning med därtill hörande anläggningar, större trafikleder, större ledningsföretag, gruvor och större täkter, terminalanläggningar, upplag och tippar samt farleder och muddringsföretag. Det gäller alltså sådana anläggningar och åtgärder som kan medföra begränsningar i handlingsfriheten för framtida omdispositioner, ha betydande inverkan på landskapsbilden eller i övrigt upphov till väsentliga störningar som bör undvikas i områdena. För ge täkter sten, grus, sand, där lokaliseringsmöjligheterna av naturliga skäl i av många fall är begränsade, bör paragrafen tillämpas endast om det uppenbarligen finns realistiska alternativ att tillgodose de behov som föreligger i den berörda regionen.

Stadgandet i 2 § främst skydd mot sådana åtgärder som har betydande ger inverkan landskapsbilden. Paragrafen kan ge ett skydd för stora sammanhängande mark- och vattenområden är opåverkade av exploateringsföresom tag. Enligt utredningen passar den beskrivning som ges här, och som utvecklas något i motiven, i huvudsak inte områden med grundvattenförekomster med något egentligt skyddsbehov. Utredningen gör därför den bedömningen att stadgandet inte ger de möjligheter till skydd av värdefulla grundvattenförekornster som behövs.

I 3 § skyddas mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt. De områden som avses är främst områden med instabila produktionsförhållanden och ogymisamma återväxtförutsättningar, områden som inväxt- och djurarter som är utrotningshotade samt områden i övrigt rymmer är särskilt ömtåliga och som samtidigt inrymmer särskilda ekologiska som värden, har betydelse som genbank eller dylikt a. prop. s. 157. Vidare avses begränsade områden, som i ett landsdelsperspektiv är särskilt känsliga för försurning, bl.a. vissa sjöar och vattendrag, kunna skyddas mot exploateringsföretag eller andra ingrepp som kan medföra motsvarande negativa konsekvenser från ekologisk synpunkt.

Skyddet grundvattenförekomster av

Stadgandet i 3 § får anses ge ett visst skydd också för grundvattnet som en del av en känslig naturmiljö. Man kan tänka sig det exemplet att grundvattnet är av betydelse för ett område som inrymmer särskilda ekologiska värden; det kan t.ex. gälla en lekplats för utrotningshotad fiskart i en bäck som får sitt vatten från utläckande grundvatten. I det exemplet har grundvattnet ett visst skydd mot åtgärder som kan skada naturmiljön, dvs. den utrotningshotade fiskarten. Det kan gälla skydd mot stora uttag av grundvatten eller mot verksamheter som förorenar grundvattnet. Skyddet av grundvattnet är därvid en del av skyddet av den värdefulla naturmiljön.

I 4 § skyddas brukningsvärd jordbruksmark samt skogsmark som är av betydelse for skogsnäringen. När det gäller jordbruksmark är syftet endast att ge ett skydd mot vissa slag av exploateringsföretag nämligen bebyggelse eller anläggningar. Beträffande skogsmark är syftet däremot att skydda mot alla slags åtgärder som kan försvåra ett rationellt skogsbruk.

I 5 § skyddas områden som är av betydelse för rennäring, yrkesñske eller vattenbruk. Med vattenbruk avses biologisk produktion såsom odling av musslor, fisk och alger.

I 6 § skyddas områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av natur- eller kulturvärdena eller med hänsyn till friluftslivet. Det är enligt motiven prop. 198586:3 s. 162 f. fråga om områden där bevarandevärdet ligger i t.ex. ett rikt fågelliv, en ovanlig flora eller en kombination av egenskaper som gör området värdefullt för förståelsen av naturen. Bevarandeintresset hos ett område av intresse för friluftslivet kan hänga samman med goda möjligheter till bad, fritt strövande i obebyggda områden, goda förutsättningar för fritidsñske, båtliv och camping, goda förutsättningar for Vintersport o.d. Hos områden av betydelse för kulturminnesvården ligger bevarandevärdet ofta i äldre värdefull bebyggelse eller i karaktären hos ett odlingslandskap med dess kombination av brukningsformer inom jord- och skogsbruket, bebyggelsens struktur, fornminnen och andra lämningar av äldre bosättningar. Ofta är, enligt motiven, bevarandevärdena gemensamma för naturvärden, kulturminnesvården och friluftslivet.

Skyddet av grundvattenförekomster

I 7 § skyddas områden som innehåller värdefulla ämnen eller material. I

motiven sägs prop. 198586:3 s. 69 f. att det är angeläget att områden som

innehåller kända tillgångar på värdefulla ämnen eller material skyddas mot

åtgärder kan förhindra eller försvåra ett framtida utnyttjande av den som

ifrågavarande Verksamheter som bör undvikas i områden med vikresursen.

tiga råvarutillgångar, därför att de kan förhindra eller försvåra ett senare ut-

nyttjande är t.ex. samlad bebyggelse i större omfattning eller av resurserna,

känsliga verksamheter kan behöva skydd bl.a. mot sprängningar och som

vibrationer i marken som hänger samman med gruv- och täktverksamhet. Som

exempel på ämnen och mineral nämns i motiven prop. 198586:3 s. 71

malm-, mineral- och torvtillgångar.

i I 8 § skyddas områden är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell i som i energidistribution, kommunikationer, ll produktion, energiproduktion, vatten- i l försörjning eller avfallshantering. l motiven till stadgandet prop. 198586:3 r l till skydd för mark- och vattenområden, li s. 167 anges att bestämmelserna är i l eller sitt läge, är särskilt lämpliga för som på grund av sin beskaffenhet

anläggningar behövs för vissa viktiga och nödvändiga funktioner i samsom

hället. Vidare anförs följande.

Det är här bl.a. fråga att slå vakt om sådana lägesbundna naturresurom är mindre vanligt förekommande och som därför gör vissa markser som och vattenområden särskilt lämpade for sådana anläggningar. Det kan gälla

fysiska kan ha särskild betydelse för möjligheterna att lokaresurser som lisera viss industri, djuphamnsförutsättningar, eller som ger särskilt t.ex. vindkraftsproduktion. Även områden med gynnsamma förutsättningar för andra särskilt fysiska förutsättningar för vissa typer av angynnsamma läggningar, t.ex. i fråga topografi, berggrundens beskaffenhet, tillgång om till eller möjligheten att omhänderta spillvatten, kan ge processvatten skydd enligt 8 När det gäller kommunikationer och ledningssystem kan det fråga strategiskt viktiga passager förbi terränghinder av olika vara om slag... Bestämmelserna i första stycket innebär att kommunerna och de statliga

myndigheterna skall ta hänsyn till områden av angivet slag genom att t.ex.

inte planera för eller lämna tillstånd till sådana verksamheter inom eller i

närheten områdena kan hindra eller påtagligt försvåra ett utav ett som nyttjande dessa för de i 8 Bestämmelserna tar såav som anges

Skyddet grundvattenfärekomster av

ledes sikte inte bara på att mark skall reserveras för anläggningarna. Markreservationen skall även innebära krav hänsyn från andra verksamheter, så att anläggningarna också kan brukas ett rationellt sätt. Det innebär t.ex. att åtgärder kan försvåra driften anläggningen som av inte bör tillåtas i anläggningens närhet. Om exempelvis bostadsbebyggelse tillåts intill ett område som är avsett för flygplats, kan detta begränsa en möjligheterna att utnyttja flygplatsen, eftersom hänsyn måste till tas bullerstörningar för de boende.

l 2 kap. 8 § talas om att mark- och vattenområden är särskilt lämpliga för som anläggningar för bl.a. Vattenförsörjning skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet sådan av anläggningar. Frågan är om stadgandet ger skydd för en grundvattenförekomst mot konkurrerande verksamheter som kan påverka t.ex. grundvattnets kvalitet. Som framgår av stadgandet skyddas områden är lämpliga för vattenförsom sörjningsanläggningar mot åtgärder kan försvåra tillkomsten eller som utnyttjandet av sådana anläggningar. Man kan konstatera det är tillkomsten att och utnyttjandet av anläggningen, inte grundvattenförekomsten sådan, som som skall skyddas. Frågan är om man t.ex. kan hävda att en väg, avfallsanläggning eller miljöfarlig industri som planeras i inströnmingsområdet till en grundvattenförekomst kan anses hindra nyttjandet av en vattenförsörjningsanläggning. Anläggningen som sådan torde kunna utnyttjas trots den nya verksamheten, men risken för att grundvattnet förorenas är däremot stor. Enligt utredningen torde det vara svårt att med stöd av 2 kap. 8 § naturresurslagen med tillräcklig styrka kunna hävda skyddet av en grundvattenförekomst.

I motiven prop. 198586:3 s.75 sägs bl.a. följande om vilka anläggningar som avses i lagen.

Att anläggningar som behövs för avgörande funktioner i samhället får en lämplig lokalisering och en ändamålsenlig utformning är angeläget inte minst från samhällsekonomisk synpunkt. Samtidigt är sådana anläggningar ofta storskaliga och for med sig omgivningskonsekvenser som gör att man måste ta stor hänsyn till andra intressen vid deras lokalisering och utformning. Det gäller att finna lösningar som förenar teknisk och ekonomisk effektivitet med social omtanke och hushållning med naturresurserna. Anläggningar av det här slaget bör så långt möjligt förläggas till områden

grundvattenförekomster Skyddet av

där intrånget blir så litet som möjligt för biologisk produktion, för bevarandeintressen och för intresset av en god bebyggelsemiljöf

Uttalandena i förarbetena intryck att främja möjligheten att uppföra ger av viktiga anläggningar i stället för att skydda t.ex. en grundvattenförestora komst. Det exempel finns i förarbetena, vad gäller vattenförsörjningsansom läggningar, dåligt stöd för att 8 § kan användas som skydd för en grundger vattenförekomst mot konkurrerande exploateringsintressen. Här anges att anläggning för Vattenförsörjning kan utgöras av tunnlar, ledningar m.m. som för överföring exempelvis dricksvatten mellan eller inom har stor betydelse av olika regioner i landet. Också andra uttalanden i förarbetena talar för en sådan tolkning prop. 198586:3 s.76.

De anläggningar har angetts kommer självfallet att typer av som nu behandlas i den fysiska planeringen som sker med stöd av PBL. De har regel påtaglig betydelse för bebyggelseutvecklingen och ger viktiga som en förutsättningar för denna. Staten bör ha ett avgörande inflytande över att anläggningar nationell betydelse kan komma till stånd och m.m. som är av användas på för hela landet lämpligt sätt. Så som föreslagits i proett memorian bör NRL den här bakgrunden innehålla en bestämmelse mot gör det möjligt for staten att ta ett slutligt ansvar för användningen av som mark- och vattenområden behövs för avsedda anläggningar. som nu

Det är utredningens uppfattning att 2 kap. 8 § naturresurslagen i dess nuvarande utfonnning knappast kan åberopas för att skydda en grundvattenföresådan konkurrerande intressen. Varken lagtext eller förarbeten komst som mot tydligt stöd för sådant grundvattenskydd. De intressen som är direkt ger ett ett utpekade i 2 kap. naturresurslagen kommer därmed i stället att vid en intressekonflikt med grundvattenförekomst företräde om prövningen sker en ges utifrån denna lag.

I 9 § skyddas områden betydelse för totalförsvaret. Regeln omfattar t.ex.

av militära skjutfält och lämpliga platser för beredskapslager.

angivits skall de områden i 2-9 §§, då områdena inte är Som ovan som anges riksintresse, så långt möjligt skyddas mot påtaglig skada. Att ett intresse av

Skyddet av grundvattenförekømster

så långt möjligt skall skyddas mot vissa ingrepp innebär, enligt motiven prop. 198586:3 s.155, att den avvägning som skall göras mellan det skyddade F intresset och motstående intressen skall innefatta hänsynstagande till de prakl tiska och ekonomiska konsekvenserna av det skydd paragrafen ger. I första hand är avsikten att ge utrymme i det enskilda fallet för samhällsekonomiska hänsynstaganden, t.ex. med hänsyn till regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska intressen. Även konsekvenserna för berörda enskilda intressen skall vägas in. I uttrycket ligger dock också att enbart ekonomiska hänsynstaganden inte får äventyra de värden som bestämmelsen att skydda, annat än avser om en samlad bedömning i enlighet med 2 kap. 1 § visar att detta främjar en från allmän synpunkt god hushållning. Vidare anges att ett visst intresse skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka eller skada detta. Med detta uttryckssätt utesluts bagatellartad påverkan. Endast sådana åtgärder åsyftas som kan ha en bestående negativ inverkan på det aktuella intresset eller som tillfälligt kan ha mycket stor negativ inverkan på detta. Det är sålunda normalt endast påtagliga skador bevarandevärden respektive påtagliga försvåranden av utnyttjanden som kan hindras reglerna i 2 kap. av

Enligt 2 kap. 1 § skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål for vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges en sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Stadgandet huvudprinanger cipen för hur intressekonflikter ska bedömas. Regeln kan sägas ha två funktioner, dels att komplettera awägningsdirektiven i 2 kap. 2-9 §§, dels att ta hand om de fall som inte sorterar under 2-9 §§. I det sistnämnda fallet är det fråga om intressen som inte framhållits i 2-9 §§. Det kan t.ex. vara fråga konom kurrens mellan å ena sidan skyddet av en grundvattenförekomst skall som användas for dricksvatten och å andra sidan exploatering for bostäder. I 2-9 §§ ges inte något av dessa intressen försteg framför det andra. I detta fall träder 2 kap. l § in för att lösa intressekonflikten.

Enligt 2 kap. kan ett område vara av riksintresse för remiäring och yrkesñske, naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv, utvinning värdefulla ärrmen av eller material, lokalisering av anläggningar för industri, för produktion och

78 Skyddet av grundvattenfärekomster SOU 1995 245

distribution av energi, for kommunikationer, Vattenförsörjning och avfallshantering samt anläggningar for totalförsvaret. Riksintresseområden skall skyddas och inte som i normalfallet så långt möjligt skyddas. Staten får i dessa fall bryta det kommunala planmonopolet i plan- och bygglagen. Bl.a. ska länsstyrelsen överpröva planbeslut som strider mot riksintressen.

I 2 kap. utpekas inte, såsom i 3 kap., vilka områden i landet som är riksintressanta. Det finns inga i lagen angivna kriterier för vad som utmärker ett riksintresse. I motiven till 6 § sägs att området ska ha få motsvarigheter i landet. När det gäller 8 § anges följande i motiven beträffande riksintressebegreppet prop. l98586:3 s. 167 f..

Som jag framhållit i den allmänna motiveringen skall bestämmelserna vara tillämpliga bl.a. på mark- och vattenområden för anläggningar som ingår i större sammanhängande system av nationell eller i vissa fall av regionalt intresse. Detta kan när det gäller transportförsörjning vara fallet beträffande större vägar, järnvägar, kanaler, sjötrafikleder för transport av gods, flygplatser som ingår i det reguljära flyglinjenätet samt hamnar, som har stor betydelse för godstransponema till sjöss. Anläggningar för vattenförsörjning kan utgöras av tunnlar, ledningar m.m., som har stor betydelse för överföringen exempelvis dricksvatten mellan eller inom olika av regioner i landet...

I motiven förutsattes att statliga sektorsmyndigheter skulle precisera vilka områden är av riksintresse. Detta regleras i förordningen 1993: 191 om som tillämpning naturresurslagen m.m. Enligt 2 § är det Naturvårdsverket som av bedömer vilka områden är av riksintresse för anläggningar för vattenförsom sörjning.

När ett område som är av riksintresse för ett visst ändamål hotas av en åtgärd skall alltså ingen avvägning ske utan området skall skyddas. För detta skydd förutsätts dock att försvårandet eller skadan är påtaglig samt att området är av riksintresse.

I 3 kap. finns särskilda hushållningsbestämmelser som gäller för vissa direkt utpekade områden. De tillståndsprövande myndigheterna skall, på samma sätt

OU 1995:45 Skyddet av grundvattenförekømster

som sker beträffande 2 kap., i varje enskilt fall ta reda på om något dessa av områden berörs och i så fall tillämpa lagen. områdena som är utpekade i 3 kap. är i sin helhet riksintresse för naturvård, kulturrninnesvård av ocheller friluftsliv.

I 3 kap. finns dels särskilda krav i var och 2-6 §§, dels generellt krav en av ett i l § första stycket och flera generella undantag i l § andra stycket. Ett sådant särskilt krav är förbudet i 6 § mot att utföra Vattenkraftverk eller vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamál i vissa vattenområden, såvida miljöpåverkan inte är obetydlig. Det generella kravet innebär inget exploaatt teringsforetag eller annat ingrepp får ske som kan påtagligt skada områdenas natur- och kulturvärden. Begreppet påtagligt skadar har betydelse samma som i 2 kap. De generella undantagen innebär att varken kraven i 2-6 eller det generella kravet i l § första stycket fâr hindra utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet, inte heller utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret.

I 4 kap. finns krav på att vissa anläggningar inte får utföras tillstånd utan av regeringen. En anläggning inte är tillståndspliktig som enligt 4 kap. 1 § kan ändå prövas, nämligen om regeringen enligt 4 kap. 2 § den kan anser, att antas få betydande omfattning eller bli ingripande beskaffenhet. av

I 5 kap. naturresurslagen finns bestämmelser :miljökonsekvensbeskrivom ningar. Kapitlet behandlas i avsnitt 4.3.1.

4.2.2 Plan- och bygglagen 1987: 10

Lagen är inriktad på den del kommunernas planering, av som rör användningen av mark och bebyggelsemiljön. Även vatten samt vattenfrágor skall kunna regleras enligt lagen. Vattenfrägorna aktualiserades bl.a. med anledning av att Vattenplaneringsutredningen i sitt betänkande Vattenplanering SOU 1980:39 och 40 hade föreslagit tre olika former för vattenplanering, bl.a. en s.k. vattenöversikt. En vattenöversikt var tänkt att finnas i varje kommun och täcka hela kommunen. Översikten skulle i enkel form redovisa tillgången

Skyddet av grundvattenförekomster SOU 1995:4

vatten, användningen, rådande och förväntade konflikter samt riktlinjer för den framtida vattenanvändningen. För områden med begränsade vattentillgångar och konkurrens användningen föreslogs att regeringen skulle få om möjlighet att föreskriva att berörda kommuner skulle upprätta en plan för hushållning och fördelning av tillgångarna mellan ett antal intressenter, en s.k. vattenhushållningsplan. l förarbetena till plan- och bygglagen anförde departementschefen bl.a. följande i anledning av vattenplaneringsutredningens förslag pr0p.198586:l s. 102.

l likhet med vattenplaneringsutredningen anser jag att vattenfrågor hittills har uppmärksammats i alltför liten utsträckning i samhällsplaneringen. Jag finner därför angeläget att vattenfrågorna förs in på ett mer aktivt sätt i denna planering, framför allt i den kommunala fysiska planeringen. Ett större hänsynstagande till vattenfrågorna måste enligt min bedömning resultera i ett från resurssynpunkt bättre utnyttjande av vattnet samt minskade risker för konflikter mellan olika användningsändamål.

Trots de skillnader i förutsättningar som i skilda hänseenden föreligger mellan vattenplanering och planering av markens användning, anser jag att så långt möjligt bör försöka till stånd en samordning av man som kommunernas olika planeringsfunktioner när det gäller den fysiska miljön. Härigenom kommer vattenfrågorna att kunna behandlas ett likartat sätt markfrågorna, och de ömsesidiga konsekvenserna av markanvändsom ningen och vattenanvändningen kommer lättare att kunna beaktas. Olika former planering bedrivs åtminstone delvis parallellt kan dessutom av som lätt försvåra möjligheterna att få den samlade bild av utvecklingen som planeringen är avsedd att ge. Därtill är det enligt min uppfattning rationellt och kostnadsbesparande att flertalet de frågor som rör den fysiska av miljön, i vilken jag inbegriper vattenmiljön, kan behandlas inom PBL:s plansystem. Jag därför skall integrera vattenplaneringen med annan anser att man fysisk planering och så långt möjligt inordna den i PBL:s regelsystem. som Jag bedömer att denna lösning väl tillgodoser de syften som ligger bakom Vattenplaneringsutredningens förslag till vattenöversikt och vattenhushállningsplan.

Kommunen har möjlighet att styra markanvändningen genom planer och tillstândsbeslut. 12 kap. plan- och bygglagen regleras de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. Av 2 § framgår

Skyddet av grundvattenförekomster

att hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen skall tillämpas i samband med planläggning och prövning av bygglov och förhandsbesked. Vidare anges i 3 § att bebyggelse skall lokaliseras till mark är lämpad för ändamålet som med hänsyn till bl.a. vattenförhållandena och möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp samt möjligheterna att förebygga vattenföroreningar. Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall enligt 4 § bebyggelsemil- h

jön utformas med hänsyn till behovet av bl.a. hushållning med vatten.

Planläggning skall enligt 2 kap. 1 § ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger förutsättningar för från social synpunkt en god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Kravet blir främst aktuellt när områden för samlad bebyggelse planläggs och innebär att långsiktiga och gemensamma intressen skall beaktas och tillvaratas. Enskilda intressen bör inte hindra en utveckling som från allmän synpunkt bedöms betydelsevara full prop. 198586:1 s. 112. I stadgandet anges vidare att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Med ett ornrådes beskaffenhet avses både markens känslighet for påverkan, områdets kulturella förutsättningar, terrängens utseende, grundförhållanden och andra liknande förhållanden. Ofta kan ett och samma område användas samtidigt för skilda verksamheter och intressen. Vid bedömningen den av lämpligaste användningen av ett område bör, enligt motiven, alltid möjligheterna till kombinerad verksamhet beaktas. Vad som anförts skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

Plan- och byggutredningen föreslår i sitt betänkande Miljö och fysisk planering SOU 1994:36 att vad som angivits i föregående stycke, dvs. att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade osv, skall utgå ur l § eftersom det helt överensstämmer med 2 kap. l § naturresurslagen och direkt hänvisning till den en lagen finns i 2 l övrigt föreslås stadgandet ändras så att det klargörs att den fysiska planeringen underordnas kraven på en miljöanpassad utveckling.

82 Skyddet av grundvattenfärekømster SOU 1995 ;45

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall enligt 2 kap. 2 § plan- och bygglagen naturresurslagen tillämpas. Stadgandet har två syften. Det ena syftet är att kommunerna vid beslut enligt plan- och bygglagen skall ta hänsyn till kraven en god hushållning med naturresurserna. Det andra syftet har sin grund i de bestämmelser i plan- och bygglagen som ger staten möjligheter att bevaka riksintressen vid beslut enligt plan- och bygglagen. De riksintressen som kommunerna skall tillgodose vid beslut enligt plan- och bygglagen finns angivna i naturresurslagen. l förarbetena till stadgandet anfördes prop. 198586:1 s. ll3 att för att man skall få till stånd en lämplig samhällsutveckling är det av särskild vikt att behovet av en långsiktig hushållning med våra naturresurser beaktas vid beslut som rör markanvändning. Därvid konstaterade föredragande statsrådet att fysisk planering utgör ett viktigt led i tillämpningen av en naturresurslag och att förslaget till plan- och bygglag bygger att även naturresurslagen antas. Genom denna hänvisning till naturresurslagen åligger det, enligt motiven, kommunerna och deras byggnadsnämnder att vid all planläggning och prövning av lov enligt plan- och bygglagen se till bl.a. att områden av riksintresse används på ett lämpligt sätt. Åsidosätter kommun detta, kan och bör ingripa en staten mot kommunen. Hänvisningen innebär vidare att även de grundläggande hushållningskraven i lagen skall tillämpas vid planläggning och vid prövning av ansökningar om bygglov och förhandsbesked.

Bebyggelse skall enligt 2 kap. 3 § lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. vattenförhållandena, möjligheterna att ordna Vattenförsörjning och avlopp samt möjligheterna att förebygga vattenföroreningar. stadgandet innehåller en precisering av lämplighetskravet i 1 kap. 6 Med uttrycket bebyggelse liksom i 1 kap. 6 § t.ex. vägar och grönavses - områden som hör till en samlad bebyggelse. Ordet lokaliseras används för att ange att det här är fråga om vilka delar av kommunen som skall bebyggas. Frågor om val av en byggnads exakta plats på en fastighet behandlas i 3 kap. Utgångspunkten vid tillämpningen av stadgandet är, enligt förarbetena, att den mark som avses bli använd skall ha naturliga förutsättningar för att kraven skall kunna anses uppfyllda. Extraordinära åtgärder skall inte behöva vidtas. Kraven i paragrafen inrymmer i stor utsträckning ekonomiska överväganden.

Skyddet av grundvattenförekømster

När man bedömer om ett område är lämpat för bebyggelse med hänsyn till möjligheterna att ordna Vattenförsörjning och avlopp handlar det i huvudsak om att beräkna investerings- och driftskostnaderna för anläggningar. När det gäller möjligheterna att ordna olika former samhällsservice handlar det av oftast om kommunalekonomiska överväganden prop. l98586:l 472 f.. l s. motiven understryks vidare lämpligheten av att kommunerna i underlaget till sina Översiktsplaner redovisar geotekniska och andra undersökningar som har utförts och har betydelse för att bedöma markens lämplighet för bebyggelse. Av särskild vikt är det att redovisa områden kan bedömas olämpliga som vara pä grund av t.ex. risk för jordskred, bergras, stora sättningar, onormal förändring av grundvattennivån och stora leddjup.

Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall, enligt 4 bebyggelsen utformas med hänsyn till behovet av bl.a. hushållning med vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden. Stadgandet vissa grundtar upp läggande krav som skall beaktas vid utformningen bebyggelsemiljön. Den av är tillämplig såväl vid utformningen bebyggelse vid ändring eller av ny som komplettering av befintliga bebyggelsemiljöer. Den är däremot inte tillämplig vid prövning av lov till enstaka byggnader som inte placeras i anslutning till annan bebyggelse. I motiven anfördes följande avseende vattenhushâllning prop. 198586:1 s. 475:

Bestämmelsen om vattenhushâllning innebär en nyhet. Här inte avses bara vatten för konsumtion utan även dagvatten. Beträffande dagvattenfrågan är ett av problemen att en hårdgörning markytan ofta motverkar av möjligheten att behålla en god vattenbalans inom ett bebyggelseornrâde. Numera finns det teknik som medger s.k. lokalt omhändertagande dagav vatten. Här vill jag peka på att kommunerna med stöd 5 kap. i av detaljplan kan avsätta mark för anläggningar bl.a. för Vattenförsörjning och avlopp. Vidare kan enligt 5 kap. planbestämmelser meddelas tomter. om På det sättet kan utrymme reserveras för sådana anläggningar behövs som för lokalt omhändertagande av dagvattnet. I sådana fall kan genomförandebeskrivningen innehålla en redogörelse för systemets tekniska utförande.

Skyddet av grundvattenförekomster

3 kap. plan- och bygglagen reglerar placering och utformning av byggnader och bygglovsplilctiga anläggningar. Reglerna kompletteras av mer detaljerade föreskrifter från Boverket. Också i 3 kap. regleras olika allmänna intressen, bl.a. kulturmiljövärden, trafiksäkerhet, omgivningsmiljön och hushållningen med energi och vatten. På grundval av förslag från Plan- och byggutredningen har riksdagen beslutat om ändringar i kapitlet prop. 199394:l78, bet. 199394:BoUl8, rskr. 1993942372. Bl.a. har beslut fattats om en ny lag om tekniska egenskaper pá byggnadsverk, m.m. som ersätter 3-9 i kapitlet.

Ändringarna skall träda i kraft den l juli 1995 prop. 199495:106, bet.

l99495zBoU8, rskr. 199495:91.

För grundvattnets del är framför allt 2 § i kapitlet av betydelse. Där anges att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenhet för omgivningen. Inverkan på grundvattnet som kan vara skadligt för omgivningen skall därvid begränsas. I motiven till stadgandet anfördes följande prop. 198586:1 s. 484:

Sådan inverkan grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall enligt andra meningen begränsas. Härmed avses inverkan både på grundvattnets kvantitet och på dess kvalitet. Problem som rör grundvatten och metoden for omhändertagande av dagvatten m.m. måste beaktas tidigt i planläggningsprocessen. Men det finns även i ett enskilt byggnadsärende anledning att bevaka problem som kan uppstå i dessa avseenden. Exempelvis kan en olämplig placering eller grundläggning av byggnad medföra betydande olägenheter för omgivningen i form av fuktskador, sättningar eller ogynnsamma växtbetingelser. Vid bedömningen av de krav som är möjliga att ställa i denna del måste en avvägning ske mellan kostnaderna för att undvika skadan och kostnaderna för att reglera den i efterhand. Att strikt hävda bestämmelsen skulle kunna medföra att vissa områden inte är möjliga att bebygga.

överväganden sådana områden skall exploateras eller inte bör göras

om i första hand i den översiktliga planeringen. I de fall då bebyggelse tillåts kan då med stöd av paragrafen sådana krav som bedöms rimliga ställas i det enskilda ärendet.

Vad gäller hushållning med vatten år 3 § i kapitlet av särskild betydelse. Här anges att i områden där knapphet på vatten råder eller kan befaras uppkomma

Skyddet av grundvattenförekomster

skall byggnader medge god hushållning med vatten. Föreskrifterna i stadgandet återfinns från och med den 1 juli 1995 i 2 § nionde punkten i den tidigare nämnda lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Enligt motiven prop. 1993942178 s. 100 f. till den nya bestämmelsen har föreskrifterna om hushållning med vatten med andra formuleringar men i sak oförändrade överförts till den nya lagen. I motiven till vattenhushållningskravet i det nuvarande stadgandet i plan- och bygglagen anfördes följande prop. l98586:l s. 232 och 486:

Vattnet utgör en resurs, i vissa fall en knapp sådan. Bebyggelsen och dess användning kan påverka såväl tillgången vatten som dess kvalitet. Givetvis finns det ingen anledning att ställa krav hushållning med vatten inom områden med god vattentillgång. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att det är angeläget att kommunerna ges möjlighet att inom vissa områden ställa krav på olika åtgärder för att hushålla med vatten. Vattenhushållningskravet kommer, som jag nyss har nämnt, endast att beröra byggnader inom vissa områden. Jag anser det bl.a. därför motiverat att kommunen redan vid planläggningen av ett område tar ställning till om krav skall ställas på att alla byggnader skall medge god hushållning med vatten. Det bör således enligt min mening inte komma i fråga att den byggande först vid bygglovstillfället ställs inför krav på att byggnaden skall utföras ett visst sätt med hänsyn till att det i området råder knapphet på vatten.

Som framgår av uttalandena i motiven prop. 198586:l s.486 skall vattenhushållningskravet belysas redan i planarbetet. Det skall inte komma i fråga att den byggande först vid byggtillfället ställs inför krav på att byggnaden skall utföras ett visst sätt med hänsyn till att det i området råder knapphet vatten. Det bör alltså av en detaljplan framgå i vilka områden som t.ex. krav på lokalt omhändertagande av dagvatten skall ställas eller i vilka byggnader snålspolande armaturer skall installeras. Att sådana krav kan ställas i detaljplanen framgår av 5 kap. 7 § fjärde punkten. I fråga om fritidshus med högst två bostäder och i fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov skall dock kravet hushållning med vatten gälla endast i skälig utsträckning. Detta framgår av 9 Kravet på hushållning även för fritidshus infördes sent i

86 Skyddet av grundvattenfärekomster

lagstiftningen. l motiven till stadgandet anförs följande prop. 1990912146 s. 75:

Ändringen innebär att krav hushållning med vatten i viss utsträckning

införs även för fritidshus med högst två bostäder. Bestämmelsen har utformats så att hushållningskravet skall tillämpas i skälig utsträckning. Avsikten är att kravet i huvudsak skall ställas i relation till fritidshusens standard, eftersom en högre standard medger och oftast innebär att - husen nyttjas under längre perioder och under en större del av året. Om ett hus har en sådan standard att det lämpar sig för helårsboende, skall i princip samma krav hushållning som för permanenthus gälla. Kravet pâ hushållning med vatten skall också kunna ställas högt på relativt enkla fritidshus där vattensituatlonen så kräver. Det är således möjligt att ställa krav t.ex. snâlspolande toaletter även för fritidshus som inte medger âretruntboende. Att det i vissa fall också är möjligt att helt förbjuda g installation vattentoalett framgår av den allmänna motiveringen. av

Enligt 10 kap. 12 § 3 p. och 14 § l st kan nämnden ingripa i efterhand med handräckning eller föreläggande om det visar sig att bestämmelsen inte har följts.

I plan- och bygglagen finns fem plantyper; nämligen översiktsplan, regionplan, detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser. Samtliga planer kan omfatta inte bara fast mark utan även vattenområden. Med vattenområden avses här, liksom i t.ex. vattenlagen och miljöskyddslagen, ytvatten eller ytvattenområden.

Översiktsplanen och regionplanen skall ge riktlinjer om huvuddragen i den

avsedda markanvändningen. Översiktsplan gäller inom en kommun, medan

regionplan kan användas då den översiktliga planeringen behöver samordnas för flera kommuner. l förarbetena till både naturresurslagen och plan- och bygglagen ställs stora förhoppningar översiktsplanen främst som medel för att precisera naturresurslagens hushållningsbestämmelser lokalt. Planerna är inte bindande men skall beaktas dels vid en efterföljande planläggning med detaljplan eller områdesbestämmelser, dels vid en prövning av bygglov och andra tillstånd.

Skyddet av grundvattenförekomster 87

Av översiktsplanen skall framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse. Till användningen av markområden hör också undermarkens användning. l motiven anfördes härvidlag följande prop. 198586:1 s. 530.

l utredningens definition av begreppet markanvändning ryms även användning undermarken Även av och vatten. om jag inte föreslår någon definition av begreppet markanvändning, avser jag med detta begrepp även undermarkens användning.

I detta begrepp måste således innefattas användning som berör grundvattenförekomster. l fråga om vattenanvändningsfrågornas behandling i översiktsplanen anförde departementschefen bl.a. följande prop. 198586:1 s. 125 och 530.

Många beslut om markanvändningen påverkar i hög grad de framtida möjligheterna att utnyttja vattenområden och grundvattentillgångar för olika ändamål. Omvänt kan ibland utnyttjandet av ett vattenområde eller en grundvattentillgång medföra begränsningar i möjligheterna att utnyttja omgivande mark. En vattenanvändning kan också till följd av dess inverkan på kvantiteten eller kvaliten omöjliggöra eller i vart fall begränsa vattnets användning för ett annat ändamål. Med hänsyn till bl a denna ömsesidiga påverkan mellan mark- och vattenanvändning är det väsentligt att man i planeringen gör klart för sig vilket beroende som i det särskilda fallet finns mellan mark- och vattenanvändning. En konsekvens härav är att planeringen av mark och planeringen av vatten inte bör ses som av varandra oberoende uppgifter. Planering av mark och vatten måste i fortsättningen så långt möjligt integreras och arbetet hela tiden bedrivas så att de förutsättningar och begränsningar kan beaktas som föranleds av denna ömsesidiga påverkan Planarbetet bör alltså även omfatta vattenområdena. Det kan ske i princip samma sätt som för markområdena. Det innebär att en redovisning vid behov skall kunna ske av tillgången på ytvatten och dess kvalitet de intressen som gör anspråk på vattnet samt konflikter dem emellan. Som framgår av punkt 1 skall översiktsplanen också behandla vattenområden. Planens innehåll i dessa avseenden kan inte på samma sätt som när det gäller markens användning bygga på erfarenheter, även om en viss försöksverksamhet som bedrivits kan utgöra ett värdefullt underlag. Det

88 Skyddet av grundvattenförekomrter

viktiga är att tillgången vatten, efterfrågan och anspråk från olika intressen samt problem när det gäller användningen av vattenområden behandlas i planen. Även då det gäller vattenområden år det endast grunddragen i den avsedda användningen som behöver Många gånger anges. torde det vara tillräckligt att redovisa vattenområdet med den mångsidiga användning det oftast i praktiken har. I obligatoriet ligger emellertid att vattenresurserna behandlas som en del i det ekologiska sammanhanget och att deras samband med markanvändningens utveckling beaktas. Därvid kan vissa vattenområden behöva anvisas för speciella ändamål.

Översiktsplanering är kommunal uppgift. Planen kan överklagas endast

en genom laglighetsprövning enligt kommunalbesvär. Sådana besvär innebär endast en prövning av lagligheten däremot inte av planens lämplighet. Markägare har heller inte rätt till ersättning på grund av planens innehåll. Den statliga kontroll som förekommer är att samråd skall äga rum med länsstyrelsen sedan förslag till översiktsplan upprättats.

Plan- och byggutredningen föreslår i sitt delbetänkande Miljö och fysisk planering SOU 1994:36 relativt omfattande förändringar i plan- och bygglagen vad gäller översiktsplanen. De förändringar som föreslås kan kortfattat beskrivas följande sätt. I syfte att till stånd en ökad miljöhänsyn i den förebyggande fysiska planeringen föreslås en förstärkning av översiktsplaneringen genom bl.a. tydligare och utvidgade krav på översiktsplanens innehåll bl.a. såvitt avser de allmänna intressena och övriga miljöförhållanden av betydelse samt konsekvenserna av större förändringar i mark- och vattenanvändningen, tydligare krav på redovisning av översiktsplanens syfte och innebörd, krav på årlig uppföljning av översiktsplanens aktualitet och tydligare krav på länsstyrelsen att ta till vara och samordna statens intressen samt ge råd och förse kommunerna med relevant och aktuell kunskap för översiktsplaneringen.

Detaljplaner används främst vid prövning för ny sammanhållen bebyggelse. Detaljplanen har, enligt Didön mfl., Plan- och bygglagen s. 212, i princip två huvudsyften. Det ena är att reglera förändringar av markanvändning och bebyggelse. Det andra är att mera varaktigt reglera bevarandet av vissa bygg-

Skyddet av grundvattenförekomster

nader och bebyggelsemiljöer eller reglera förutsättningarna för förnyelse och ombyggnad av befintliga bebyggelseområden. l båda dessa situationer handlar det om att i planen precisera rättigheter och skyldigheter, så uppnår att man en i rniljöhänseende god helhetsverkan och lämplig samhällsutveckling. Till grund för regleringarna i detaljplanen ligger dels bestämmelserna i 2 kap. om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, dels bestämmelsema i 3 kap. om krav på placering, utformning och utförande av byggnader m.m. I detaljplanen preciseras dessa bestäm-

l

melser, så att planen ger besked till fastighetsägare och andra intressenter l om l de väsentliga egenskaper som den kommande eller befintliga bebyggelsen

i

inom planområdet skall ha.

Utöver vad som enligt 5 kap. 3 § skall redovisas i en detaljplan får i planen meddelas bestämmelser om lovpliktens omfattning. Därvid kan bl.a. föreskrivas bygglovsplikt för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för vissa grundvattentäkter eller att byggnader inom området skall medge god hushållning med vatten. Regleringen härvidlag har samband med de frågor utredningen tog upp i sitt delbetänkande. I motiven för att införa bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall anfördes bl.a. följande prop. 199091:146 s. 56 f..

Det finns som jag tidigare nämnt många områden där det uppkommit problem med grundvattenförsörjningen eller där sådana problem kan förväntas uppkomma. Uttag ur enskilda brunnar påverkar som regel grundvattenmagasinet även utanför den fastigheten. Flera brunnar i näregna heten av varandra förstärker effekten och i det område påverkas kan som äldre och grundare brunnar sina. Vidare medför ökade uttag risk för saltvatteninträngning i många områden. Sådana effekter gör det angeläget att pröva även husbehovstäkter i riskornråden. Ett annat skäl för prövning av i vart fall brunnar är risken för nya förorening av grundvattnet. I många områden med äldre fritidsbebyggelse med gemensam vattentäkt förekommer ofta primitiva inñltrationsanläggningar for avloppsvatten. Detta är företrädesvis fallet när både den gemensamma vattenförsörjningen och infiltrationsanläggningarna är avsedda för enbart sommarbnik. I sådana områden kan ett okontrollerat upptagande av brunnar få till följd att brunnarna förorenas av avloppsvatten. Vidare kan grundvattentäkter för värmeutvimiing förorsaka föroreningar genom

90 Skyddet av grundvattenförekomster

läckage av frostskyddsmedel eller liknande. I värsta fall kan grundvattenmagasinet som används för den gemensamma vattenförsörjningen skadas. Vattenförsörjningsproblem kan också orsaka kommunerna och enskilda stora kostnader när skyldigheten att anordna allmänna va-anläggningar aktualiseras enligt lagen 1970:244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Det ankommer som nämnts på kommunerna att bedöma va-frågor i samband med lokalisering av ny bebyggelse. Genom den översiktliga planeringen bör kommunerna ha skaffat sig en god uppfattning av om det finns områden där det kan uppkomma problem med grundvattnet. Jag anser att det mot denna bakgrund är manligt att kommunens ansvar vidgas till att avse även bedömningar av åtgärder som kan innebära faror för grundvattenförsörjningen för befintlig eller planerad bebyggelse...

I detaljplanen fâr bestämmas att bygglov inte skall lämnas till åtgärder som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän bl.a. viss vatten-, avlopps- eller energianlåggning för vilken kommunen inte skall vara huvudkommit till stånd 8 § l p.. Departementschefen gjorde följande förman tydligande uttalande angående innebörden av väsentlig ändring av markens användning prop. 198586:1 s. 589.

Enligt min uppfattning måste med detta uttryck anses innefatta byggnadsátgärder som kan leda till s.k. permanentning av fritidshus, t.ex. tillbyggnader i vissa fall. Annars skulle risken för sanitära och andra liknande problem inte kunna bemästras på samma sätt som i dag i motsvarande situationer. . .

Syftet med områdesbestämmelser är att inom begränsade områden som inte omfattas detaljplan säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller av att ett riksintresse enligt naturresurslagen tillgodoses. Till skillnad från detaljplanen är områdesbestämmelser alltså avsedda att användas när bestämmelser behövs endast något eller i några få avseenden. När det gäller vattenområden härmed avses ytvattenområden ansåg departementschefen att sådana skulle - kunna för visst ändamål. Han ansåg också att lokala och nationella reserveras skyddsintressen skall kunna tillgodoses för t.ex. råvattentäkt prop. 198586:1 604. I områdesbestämmelser kan också regleras lovpliktens omfattning och s.

SOU l 995 145 Skyddet grund itatlezzfzirekomster 91 u v

därmed bestämmas att bygglov krävs för bl.a. att anordna anläggning för grundvattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets husbehovsförbrukning.

Till skillnad mot Översiktsplaner och regionplaner har detaljplaner och områdesbestämmelser rättsverkan för enskilda och för myndigheter som prövar frågor enligt t.ex. miljöskyddslagen och vattenlagen. En kommun kan genom dessa planer hindra att t.ex. vägar eller förorenande industrier läggs i inströmningsomradeit för en grundvattenförekomst. Pa så sätt kan dessa planer vara viktiga ur grundvattenskyddssynpunkt.

Plan- och bygglagen har en viktig roll för genomförandet naturresurslagens av hushållningsbestämmelser. Den skall, enligt 2 kap. 2 tillämpas vid planläggning. I detaljplaner och områdesbestämmelser ska hushållningsbestämmelserna preciseras mot bakgrund av de särskilda lokala förhållandena. Planerna kan dock överprövas om länsstyrelsen har en annan uppfattning, förutsatt att planen strider mot riksintressen.

Bygglov krävs enligt 8 kap. l § plan och bygglagen för uppförande av en ny byggnad och för vissa slags ändringar befintlig byggnad, tillav en t.ex. byggnader. Dessutom krävs, vad gäller vattenfrågor, bygglov för att i byggnader installera eller väsentligt ändra anordningar för Vattenförsörjning och avlopp. Bygglovsplikten gäller dock inte beträffande eller tvåbostadshus enoch till dem hörande komplementbyggnader byggnaden skall ansluten om vara till egen anläggning för Vattenförsörjning eller avlopp. För sådana anordningar som inte faller in under undantagsregeln får kommunen enligt 8 kap. 5 i detaljplan eller områdesbestämmelser, besluta att bygglov inte krävs.

Kommunen kan i viss mån i detaljplan eller områdesbestämmelser utifrån kommunens förhållanden specialreglera vilka åtgärder ska lovsom vara pliktiga. Idetta sammanhang är regeln i 8 kap. 6 § särskilt intresse. Enligt av denna får kommunen, såsom tidigare nämnts, det finns särskilda skäl om genom detaljplan eller områdesbestämmelser bestämma att bygglov krävs för att anordna eller ändra sådana anläggningar för grundvattentäkter som avses i 4 kap. l a § l p vattenlagen. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt

92 Skyddet av grundvattenförekomster

att genom detaljplan eller områdesbestämmelser införa bygglovsplikt till skydd för grundvattnet inom ett område. Av lagtexten framgår att det krävs särskilda skäl för att införa bygglovsplikt. Sådana skäl får anses föreligga om det råder brist på grundvatten eller om det finns risk för att brist eller saltvatteninträngning skall uppkomma. Bestämmelsen är avsedd att användas som ett skydd för grundvattnet som resurs.

4.2.3 Miljöskyddslagen 1969:387

Lagen syftar till att ge skydd för den yttre miljön mot olika slags miljöfarlig verksamhet, t.ex. vattenförorening. Detta sker bl.a. genom tillståndstvång. Tillståndsmyndigheter är Koncessionsnämnden för miljöskydd respektive länsstyrelsen.

En sådan verksamhet en fastighet som kan orsaka förorening av mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller av grundvatten eller störning för omgivningen genom luftförorening är enligt definitionen i l § miljöfarlig verksamhet. Sådan verksamhet är dels utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, dels användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av mark, vattendrag, sjö eller av annat vattenområde eller grundvatten, dels användning av mark, byggnad eller anläggning sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller skakning, ljus eller annat sådant om störningen är helt tillfällig.

Omfattningen den prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen framgår av av tillåtlighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen.

För miljöfarlig verksamhet skall, enligt 4 väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Grundprincipen för lokaliseringen är att miljöfarlig verksamhet skall lokaliseras till den plats där den orsakar minst rniljöstörning förutsatt att det ändå är möjligt att utöva den aktuella verksamhet på denna plats utan oskäliga kosttypen av nader. Företagaren måste visa att det inte med rimliga insatser skulle att

Skyddet grund vattenfiirekonzster 93 av

finna en annu bättre plats med skäliga kostnader kunde användas för hans som ändamål.

Lokaliseringsproblemet har samband med markplaneringen i I 4 § stort. a anges att tillstånd inte får meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser, som inte motverkar syftet med planen eller bestämmelserna, är dock enligt 4 § första stycket tillåtna. Stadgandet är, a som framgår av ordalydelsen, bara tillämpligt vid tillståndsprövning. Genom detaljplan kan kommunen således hindra att en viss plats får användas för viss verksamhet, förutsatt att en relation finns till bebyggelse eller anläggningar. Oavsett om kommunen avsätter ett område för viss verksamhet så gäller kravet t.ex. lokalisering enligt 4 Kommunen kan alltså planeringgenom sinstrumentet hindra verksamhet på viss plats. Däremot kan kommunen inte vara säker på att det avsatta området kan användas för avsedd verksamhet eftersom den kan strida mot t.ex. lokaliseringskravet i 4

Vid prövningen av miljöfarlig verksamhet skall, enligt andra stycket i nyssnämnt stadgande, lagen om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. I motiven anfördes bl.a. följande om miljöskyddslagens samordning med naturresurslagen prop. l98586:9O s. 123.

Man kan konstatera att fysiska planer och sådant material normalt som ligger till grund för upprättande av sådana planer är av central betydelse också för bedömningen av miljöskyddsärcnden. Den obligatoriska översiktsplanen enligt PBL-förslaget och sådant underlagsmaterial länssom styrelsen och kommunerna kommer att sammanställa för tillämpningen av NRL bör därför bli av stor betydelse för bedömningen av rniljöskyddsärenden. Planerna i PBL kommer att upprättas med utgångspunkt i NRL:s regler. För att en samstämmighet i utgångspunkterna för lokaliseringsprövning av miljöfarlig verksamhet bör emellertid de materiella reglerna i NRL göras direkt tillämpliga för prövningen miljöskyddsärenden. av Kommunens ställning enligt PBL i frågor som gäller bebyggelse och den lokala miljön medför att översiktsplanen och kommunens yttrande i miljöskyddsarenden får stor betydelse för prövningen av sådana ärenden. De flesta av de regler om markanvändning finns i N RL kan i och för som sig beaktas med stöd av de vida tillåtlighetsregler som redan nu finns i miljöskyddslagen. I dessa delar innebär en koppling till NRL närmare en

94 Skyddet qv grundvattenfärekomster

utveckling av de markanvändnings- och vattenanvåndningsaspekter från allmän synpunkt som skall läggas till grund för lokaliseringsprövningen och for de villkor som bör ställas med hänsyn till omgivningspâverkan från en viss verksamhet.

Enligt 5 § första stycket skall den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört. Om en miljöfarlig verksamhet inte kan omlokaliseras till en lämpligare plats får man pröva om hotet mot miljön kan förebyggas genom försiktighetsmått av något slag. Föreskrifter om sådana försiktighetsmått spelar en central roll vid tillåtlighetsprövningen. j j Enligt 5 § skall företagaren iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenheter. Det kan också bli fråga om j begränsning av verksamheten olika sätt. l Omfattningen av åliggandena enligt första stycket skall, enligt stadgandets andra stycke, bedömas med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna enskilda intressen. Vid avvägningen mellan olika intressen skall, enligt som tredje stycket, särskild hänsyn tas till å ena sidan beskaffenheten av det område kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, som å andra sidan verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och nyttan av den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Efter lagändring 1992 kopplades 5 § till EES-avtalet. Regeringen eller en myndighet regeringen bestämmer Naturvårdsverket får meddela som - föreskrifter olika slags försiktighetsmått för att Sverige ska leva upp till om åtagandena miljöområdet som följer av avtalet. Det gäller bl.a. förbud att släppa ut vissa ämnen i grundvattnet Dir. 8068EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen. Direktivet och dess konsekvenser behandlas i promemorian Ds 1992:43 EES-avtalet och den

Skyddet av grundvattenförekomster 95

svenska miljöskyddslagstiftningen och 199293:60 med förslag till ändprop. ring i miljöskyddslagen m.m.

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5 § iakttages, får verksamheten enligt 6 § utövas endast om särskilda skäl föreligger. I motiven SOU 1966:65 s. 220 sägs att olägenhet av väsentlig betydelse är sådana immissioner som innebär direkt våda för människors hälsa och så snart hälsorisken när påtaglig intensitet måste den anses innebära olägenhet väsentlig betydelse. av

Även om olägenheten är av väsentlig betydelse får verksamheten utövas om det finns särskilda skäl. I detta uttryck ligger en avvägning mellan nytta och skada. Vad som typiskt sett erfordras för skall tolerera olägenhet - att man en av väsentlig betydelse är att det föreligger klart dokumenterad övervikt - en på nyttosidan. Den immitterande anläggningen skall alltså medföra fördelar, som från allmänna och enskilda synpunkter avsevärt överväger olägenhetema. Kraven på sådan nyttoövervikt ställs högre väsentlig olägenheten mer bedöms vara SOU 1966:65 222. Situationer kan inträffa där olägenheterna s. blir så stora att inte ens en aldrig så stor nytta kan göra verksamheten tillâtlig. I motiven anförs SOU 1966:65 223 den hänsyn skall till sanis. att som tas tära olägenheter och andra intrång på typiskt allmänna intressen i allmänhet inte kan skattas i pengar. Här måste man räkna med att det ytterst finns en gräns som inte får överskridas, hur tungt vägande nyttosidan än är.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt får verksamheten utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd verkom samheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för eller eljest orten från allmän synpunkt. Stadgandet fastslår en gräns som inte får överskridas vid Koncessionsnämndens tillståndsgivande. Endast regeringen kan tillåta sådan miljöförstörande verksamhet.

96 Skyddet av grundvattenförekomster

l 6 § tredje stycket anges vissa situationer när förbud enligt 6 § i övrigt inte får ges. Bestämmelserna gäller sålunda inte anläggning eller åtgärd vars tillåtlighet prövats enligt 4 kap naturresurslagen, rörledning vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar samt flygplats, väg eller järnväg vars anläggande prövas i särskild ordning. I dessa fall kan inte förbud ges enligt 6 § första och andra stycket. Sådan verksamhet som avser flygplats, väg eller järnväg kan dock förklaras ogiltig enligt 4 eller 5 §§.

Tillåtlighetsreglerna i 4-6 §§ gäller också avloppsvatten. För utsläpp av avloppsvatten gäller alltså samma regler om lokalisering, reningsåtgärder och förbud som i fråga om andra föroreningar. I vissa fall finns dock längre gående krav. Enligt 7 § får vissa typer av avloppsvatten inte alls släppas ut i vattenområde det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Stadom gandet gäller avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från tätbebyggelse och som undergått längre gående rening än slamavskiljning, pressaft från siloanläggning, urin från djurstall, vassle och ytbehandlingsbad g i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten från sådant bad. Regeringen kan föreskriva att regeln skall gälla även avloppsvatten av annat slag. Det bör beaktas att med vattenområde endast ytvatten; således skyddas inte avses grundvattnet av stadgandet.

Vidare finns i 8 och 8 §§ möjlighet att meddela generella föreskrifter för a vissa områden. Bestämmelserna är intressanta eftersom de, liksom vattenskyddsomrâden enligt 19 kap. vattenlagen, kan användas till skydd för en vattenförekomst- i 8 a § dock endast beträffande ytvatten genom generella föreskrifter. Stadgandena berättigar inte, till skillnad från reglerna i vattenlatill ersättning for intrång i pågående markanvändning för markägare. gen,

Är naturvårdssynpunkt eller eljest med hänsyn det av särskild betydelse från till allmänt intresse, kan regeringen enligt 8 § med avseende på viss del - landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från av mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller så mark eller grundvatten kan fororenas, det kan ske utan oskäligt att om

OU 1995:45 Skyddet av grundvartenförekomster

intrång for innehavare av fabrik eller inrättning anlagts innan beslut medsom delats eller för kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppssvatten. Regeringen kan alltså meddela totalförbud mot utsläpp i viss del av landet, om detta har särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller annars med hänsyn till allmänt intresse, t.ex. möjligheten till vattentäkt. Förbudet får emellertid inte medföra oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats och inte heller för någon som före beslutet har börjat avleda avloppsvatten. Förbud enligt 8 § miljöskyddslagen berättigar inte den företagare till ersättning som hindras i sin rnarkanvändning. Skyddet för markägare och företagare ligger i den speciella skälighetshänsyn som skall visas dem som redan utövar miljöfarlig verksamhet och då använder det aktuella området som recipient eller liknande.

Efter ändringen år 1985 får regeringen, om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget atI skydda ett mark- eller vattenornråde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet, med stöd av 8 a förklara omrâdet och angränsande marker som ett särskilt fororeningskänsligt omrâde. För ett sådant mark- eller vattenområde skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för versamheter inom området. Det kan t.ex. innebära begränsningar i utsläpp från industrier eller restriktioner för gödsling jordbruksrnark.

Det bör anmärkas att bestämmelsen i sin nuvarande utformning troligen inte kan användas för att skydda en grundvattenförekomst. Enligt den ursprungliga lydelsen var stadgandet till för att skydda ett vattendrag, en sjö eller ett annat vattenområde mot förorening. Begreppen vattendrag, sjö eller vattenområde inbegriper inte grundvatten. Genom ändringar i miljöskyddslagen 1987 kompletterades vissa andra bestämmelser i miljöskyddslagen så att de skulle bli tillämpliga även mark- och grundvattenföroreningar. Bl.a. utvidgades regeringens befogenheten enligt 8 § så att den inte omfattade bara ytvattenområden utan även mark- och grundvattenförorening. Några ändringar i 8 a § för att även detta stadgandet skulle omfatta grundvatten gjordes inte detta sammanhang. När man sedennera, med ikraftträdande 1989, ändrade lydelsen i 8 a §

98 Skyddet av grundvattenförekømster SOU 1995;

till mark- och vattenområde var det inte meningen att lagens tillämpningsområde skulle ändras annat sätt än att luftföroreningar även skulle omfattas av bestämmelsen. Med mark- och vattenområde inbegrips alltså troligen inte grundvatten.

Tillåtlighetsreglema i 4-7 §§ sätter gränser för hur hårda kraven får i vara 8 a En generell bestämmelse får inte medföra att någon miljöfarlig verksamhet åläggs hårdare krav än vad verksamheten skulle ha ålagts vid en individuell bedömning. Eftersom det är fråga om generella föreskrifter får dessa bestämmas med utgångspunkt från den verksamhet som skulle drabbas av de lindrigaste kraven. Vidare är att beakta att inga ytterligare krav kan riktas mot den verksamhet som har tillstånd enligt miljöskyddslagen. För att ändra villkoren för sådan verksamhet krävs omprövning av tillståndet. Generella föreskrifter enligt 8 a § innebär alltså ingen ändring i tidigare meddelande tillståndsbeslut. I förarbetena 198485:l0 s. 28 f. anges bl.a. följande kommentarer till stadgandet.

Som framgår av paragrafen och som jag sagt i den allmänna motiveringen, skall grunden för regeringens beslut vara att det är från allmän synpunkt angeläget att skydda vattenområdet mot förorening. Befogenheten bör inte utnyttjas i sådana fall, då skyddsintresset kan tillgodoses genom tillämpning av VL:s eller hälsoskyddslagens vattenskyddsbestämmelser. Tanken är att den inte heller bör utnyttjas i sådana fall, då det är möjligt att komma till rätta med föroreningsproblemen med stöd av ML:s vanliga bestämmelser, t.ex. i fall då föroreningarna härrör från endast någon eller några få verksamheter, som man kan ingripa mot genom individuella åtgärder. Detta gäller t.ex. i fråga om utsläpp av avloppsvatten från industrier och tätorter. Det skall också vara fråga om ingripanden mot förorenande verksamheter som bedrivs av en större krets av personer, t.ex. jord- och skogsbruk markerna runt en sjö eller utsläpp av avloppsvatten från bebyggelsen vid denna. Inom ett område som av regeringen förklarats som särskilt föroreningskänsligt gäller de vanliga tillåtlighetsreglerna i 4-7 §§ ML för den som bedriver miljöfarlig verksamhet. Vad avser den individuella bedömningen av ett företag inom området innebär förordnandet närmast ett konstaterande att det föreligger förutsättningar för mer långtgående krav för att en förorenande verksamhet skall bedrivas. Närmast är dock syftet med förordnandet att det ger möjlighet att ett smidigare sätt, dvs. genom

Skyddet av grundvattenförekomster

generella föreskrifter, reglera verksamheten vid ett större antal företag av samma slag

Av vad jag anfört i den allmänna motiveringen framgår tanken är att att regeringen, i samband tried att ett förordnande meddelas om att ett område är särskilt föroreningskänsligt, också skall vilka föreskrifter i ange som huvudsak skall gälla. Inom ramen för vad regeringen sålunda bestämt kan länsstyrelsen sedan meddela mera detaljerade föreskrifter.

Som exempel på föreskrifter som bör kunna komma i fråga kan nämnas föreskrifter rörande gödselanvändningen, dosering av gödselmedel i jordoch skogsbruket, gödsellagring i jordbruket samt utsläppande avloppsav vatten från ekonomibyggnader, permanentbostäder och fritidshus.

Bemyndigandet har utnyttjats beträffande Ringsjön i Skåne och beträffande Laholmsbukten. De föreskrifter som därefter har meddelats för dessa områden innehåller bl.a. bestämmelser gödselhantering, lagring gödsel och om av djurhållning.

Med stöd av 10 § miljöskyddslagen kan regeringen meddela föreskrifter om förhandsprövning av miljöfarlig verksamhet. Den närmare omfattningen av denna förhandsprövning framgår av bilagan till miljöskyddsförordningen. Även förprövningsskyldighet inte har föreskrivits om kan en sådan ske på frivillig väg. Har verksamheten inte tillståndsprövats kan tillsynsmyndighet en meddela de förelägganden om försiktighetsmått och förbud behövs för att som lagens bestämmelser skall efterlevas.

Naturvårdsverket, länsstyrelserna samt kommunal nämnd utövar tillsynen över miljöfarlig verksamhet. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar tillsynsverksamheten och lämnar vid behov bistånd i demia verksamhet. Länsstyrelsen utövar tillsyn över sådan verksamhet kräver tillstånd. Den som kommunala nämnden har tillsyn över övriga verksamheter. Om kommunen åtar sig det kan dock länsstyrelsen överlåta tillsynen över tillståndspliktiga verksamheter till kommunal nämnd.

100 Skyddet av grundvanenförekomster sou 1995:45

4.2.4 Vattenlagen 1983:291

Vattenlagen är tillämplig på vattenföretag. Dessutom finns det i lagen bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen. För att ett vattenföretag skall komma till stånd och bedrivas fimis i princip tre förutsättningar. Den som avser att utföra ett vattenföretag måste ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras. Vidare skall verksamheten uppfylla de allmänna förutsättningarna för vattenföretag enligt 3 kap. Företagaren måste, med några undantag, också ha tillstånd till vattenföretaget. Tillsynen över vattenföretag âvilar länsstyrelsen.

Rätten att tillgodogöra sig vatten tillkommer, enligt 2 kap. 2 i första hand den som äger den fastighet där vattnet finns. I fråga om grundvatten gäller att fastighetsägaren har rätt att honom tillhörigt område tillgodogöra sig vatten

finns under markens yta. Ägaren är berättigad att ta vatten under jorden

som fram till en rät linje lodrätt under fastighetens gräns SOU 1977:27 s. 128. Sådan rådighet kan också enligt 3-6 §§ samma kapitel tillkomma andra än fastighetsägaren. Den som råder över vattnet kan dock enligt 9 § bli skyldig att tåla att hans vattentillgång avstâs för ett allmänt behov. Avsikten är i första hand att säkerställa den allmänna vattenförsörjningen i en katastrofliknande situation.

Bestämmelserna i 3 kap. om allmänna förutsättningar för vattenföretag aktualiseras oftast i samband med tillståndsprövningen av vattenföretag. De gäller dock oavsett om ett vattenföretag tillståndsprövats eller inte prop. 198182:130 s. 411.

Ett vattenföretag får, enligt 3 kap. 1 § inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Avsikten med stadgandet är att så långt möjligt söka förhindra olämpliga eller felaktiga lokaliseringar av vattenföretag. Lämpligheten av ett tillämnat vattenföretag skall bedömas med utgångspunkt i behovet att långsiktigt hushålla med landets samlade mark- och vattentillgângar. Bl.a. kommunernas Översiktsplaner ingår i det material som skall ligga till grund för

OU 1995:45 Skyddet grundvattenförekomster av

tillåtlighetsprövningen. Vid tillståndsprövningen skall vidare naturresurslagen tillämpas.

Ett vattenföretag och anläggningsarbeten utförs för ett vattenföretag får som enligt 3 kap. 2 § vattenlagen inte strida detaljplan eller områdesbemot en stämmelser. De beslut om mark- och vattenanvändning detaljplan och som områdesbestämmelser utgör skall ligga till grund för alla efterföljande beslut om användning av de mark- och vattenområden omfattas planerna och besom av stämmelsema. Som regel bör erforderliga avvägningar mellan olika intressen ha gjorts i samband med tillkomsten av en fastställd plan. En plan försom utsätter att ett visst vattenföretag genomförs bör naturligtvis tillmätas betydelse. Det kan emellertid inträffa att något nytt allmänt intresse har tillkommit eller att förhållandena annars har ändrats efter det planen fastställdes. Då kan företaget ändå bli otillåtligt på grund av 3 § prop. 198l82:l3O s. 412 f.. Vid tillstândsprövningen skall, enligt motiven, hänsyn även tas till andra bestämmelser för mark- och vattenområdens bebyggande vid utförande av vattenföretag. Exempel bestämmelser med stadgandet är som avses regionplan och föreskrifter enligt naturvårdslagen. Även byggnadsförbud som meddelas i avvaktan på planläggning innefattas under stadgandet.

I de fall då ett vattenföretag inte har ansetts otillåtligt pá gnmd att det av strider mot allmänna planeringssynpurtkter eller fastställd plan fâr det det trots enligt 3 kap. 3 § inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock meddela dispens om den finner att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

Ett vattenföretag får enligt 3 kap. 4 § komma till stånd endast fördelarna om från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Syftet med bestämmelsen är att hindra tillkomsten av företag som inte är samhällsekonomiskt motiverade. Förevarande bestämmelse medger bl.a. att företag kommer till stånd som vid en strikt ekonomisk bedömning t.o.m. kan visa sig vara förlustbringande har stor men som allmän betydelse, t.ex. rniljövårdande åtgärder. Den samhällsekonomiska be-

102 Skyddet av grundvattenförekomster SOU 1995:

dömningen baseras en ekonomisk analys av rimlig omfattning i alla de fall där en sådan kan göras. Analysen bör ge en grov ekonomisk uppskattning av anläggningskostnaderna och de direkta skadorna av företaget prop. 1981822130 s. 416 f.. Pâ motsvarande sätt som kan ske vid tillåtlighetsprövningen enligt 3 § skall man vid den samhällsekonomiska prövningen kunna beakta andra inverkningar av företaget än sådana som avser företagets inverkan pâ vattenförhállandena.

Vid prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet enligt 3 kap. l-4 skall enligt 5 § hänsyn också tas till följdföretag till vattenföretaget. Det behöver inte vara fråga om följdföretag i vatten utan det kan vara särskilda anläggningar på land t.ex. kraftledningar, pumpstationer och vägar. Det är dock endast fråga om följdföretag som har ett omedelbart samband med det ifrågavarande vattenföretaget som skall beaktas prop. l98l82zl3O s. 417.

Enligt 3 kap. 6 § gäller inte bestämmelserna i 1,2 och 4 §§ vattenföretag som vid en prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. naturresurslagen har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande, broar eller andra vattenföretag för järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i särskild ordning, rörledningar i vatten vartill koncession har meddelats enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar samt

verksamhet vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen

1985:620 om vissa torvfyndigheter. Tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen av de uppräknade företagen skall således endast avse företagets inverkan på allmänna intressen enligt 3

AEtt vattenföretag som är tillâtligt skall enligt 3 kap. 7 § utföras med en sådan omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Syftet är att skydda motstående intressen av både allmän och enskild natur. Hänsyn skall tas inte bara till ekonomiska utan också till ideella värden, alltså även sådana värden som inte är ersättningsgilla enligt 9 kap. prop. 1981822130 s. 419. Vattenföretaget skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller annan

Skyddet av grundvattenförekomster

verksamhet som kan antas i framtiden beröra vattentillgång och samma som främjar allmänt eller enskilt ändamål vikt. Företaget eller verksamheten av behöver inte vara av någon större ornfatming. Hänsyn behöver dock endast tas till företag eller verksamhet som med en viss sannolikhet kan väntas komma till utförande inom en inte alltför avlägsen framtid. Prövningen kan resultera inte bara i en ändring av det aktuella företagets utförande även i dess utan att omfattning inskränks prop. 198182: 130 s. 420. Den som utför vattenföretaget är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om han därigenom inte åsamkas oskälig kostnad. Det är, enligt motiven, främst fråga om åtgärder för att motverka eller avhjälpa skador på allmänna intressen eller för en större krets av enskilda sakägare.

Genom tillståndsprövning kontrolleras bl.a. ifrågasatt vattenföretag att stämmer överens med gällande markanvändningsplaner och allmänna planeringssynpunkter. Vidare kommer utredning till stånd vattenföretagets en om inverkan på vattenförhållandena samt på motstående allmänna och enskilda intressen. I samband med tillståndsprövningen klarläggs också företagens rättigheter och skyldigheter, exempelvis att betala ersättning för skada. Samtidigt ger ett tillstånd företagaren viss trygghet i fråga företagets bestånd. om Tillståndsprövningen medför emellertid arbete och kostnader för företagaren och tillstândsmyndigheterna samt andra berörda myndigheter och enskilda. Det har därför inte ansetts böra komma i fråga att föreskriva tillstândsplikt för alla vattenföretag oavsett graden inverkan på vattenförhållandena prop. av 1981822130 s. 426. Huvudregeln är därför att tillstånd krävs för varje vattenföretag varefter det görs undantag från denna huvudregel genom att det i lagen anges i vilka fall tillstånd inte behöver sökas. Huvudprincipen har, enligt anförda motiv, varit att endast vattenföretag uppenbart inte skadar som motstående intressen undantagits från tillstândsplikten. Generellt undantas, enligt 4 kap. 2 vattenföretag om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Bevisbördan åvilar enligt motiven företagaren. Det finns dock särskilda undantag för vissa kategorier av vattenföretag oavsett vilka effekter dessa kan orsaka i det enskilda fallet. Ett sådant undantag gäller enligt 4 kap. 1 a § för vatten-

täkt för eller tvåfamiljsfastighet eller jordbruksfastighets

en- husbehovsför-

Skyddet av grundvattenfärekomster

brukning eller värmeförsörjning och utförandet av anläggningar för vissa Med husbehovsforbruloiing avses enligt motiven prop. 198182: 130 s. 430 användning av vatten för hushållsändamål, bad, tvätt och rengöring hyreshus, villor och lantgårdar, vidare för vattning av kreatur, mjölkbehandling och annat vanligt lantbruksändamål, för bevattning trädgård, av som huvudsakligen är avsedd för eget behov, och för mindre hantverk. Dit räknas däremot inte vattnets användning för en industri, handelsträdgård eller tvättinrättning och inte heller för jordbruksbevattning.

I 19 kap. vattenlagen finns vissa bestämmelser om skydd för Vattenförsörjningen. Till skydd for sådana yt- eller grundvattentillgångar som utnyttjas för eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt finns en aktsamhetsregel i 1 Alla som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder i vatten eller land, vilka kan skada vattentillgången, är skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan. Det innebär att alla som avser att utföra åtgärd i vatten eller på en land som kan skada en grundvattentillgång är skyldiga att iaktta skäliga försildighetsrrtått. Skyddet avser i första hand vattenkvaliteten men även åtgärder som kan minska vattenkvantiteten. Aktsamhetsregeln utgör när det gäller vattenföretag ett komplement till det allmänna kravet på skadeförebyggande åtgärder som villkor för vattenföretag i 3 kap. 7 Aktsamhetskravet skall iakttas antingen vattenforetaget tillståndsprövats eller ej. Om tillståndsprövning sker skall tillstândsmyndigheten ange vilka försiktighetsmått som skall vidtas. Lagtexten har stora likheter med 5 § rniljöskyddslagen. Nämnda stadgande innehåller krav på försiktighetsmått i fråga om miljöfarlig verksamhet som motsvarar förevarande aktsamhetsregel.

Den som utövar verksamhet eller utför åtgärder i enlighet med vad föresom skrivits i tillstândsbeslut enligt vattenlagen, miljöskyddslagen eller 18 § naturvårdslagen skall anses ha fullgjort sina åligganden. Om sådan verksamhet eller åtgärd medför en icke önskvärd inverkan på vattentillgången får bestämmelserna om omprövning tillämpas för att ändra villkoret. Länsstyrelsen får, enligt tredje stycket, vid vite förelägga den som vill bedriva sådan verksamhet

Skyddet av grundvattenförekomster 105

eller utföra sådana åtgärder att iaktta aktsamhetsregeln. Som exempel på åtgärder som omfattas av aktsamhetsregeln kan nämnas bl.a. utspridande av gödsel eller bekämpningsmedel.

För att förstärka skyddet för en grundvattentillgång får länsstyrelsen, enligt 2 inrätta ett vattenskyddsomrâde kring denna samt föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter och meddela de andra föreskrifter som behövs. Ett Skyddsområde bör enligt motiven ges sådan omfattning att garantier skapas för att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande kan användas för sitt ändamål. Syftet med ett beslut om vattenskyddsområde kan i vissa fall i stället tillgodoses genom ett beslut av regeringen enligt 8 § miljöskyddslagen om förbud mot allt avloppsutsläpp och dylikt inom ett område. I förarbetena till stadgandet anförs bl.a. följande prop. 198182:l30 s. 138 ff..

Efter miljöskyddslagens tillkomst torde det vara möjligt att komma till rätta med avloppsutsläpp och annan miljöfarlig verksamhet inav mera gripande karaktär. Miljöskyddslagen år dock endast tillämplig i fråga om förorening av ytvatten. Som utredningen anför kan det alltjämt uppstå problem när det gäller att genom generella bestämmelser begränsa föroreningskällor såsom båttrafik och trafik, oljelagring, gödsling, annan kemisk växtbekämpning samt bad och camping. För att komma till rätta med föroreningskällor av denna art fordras att skyddsföreskrifter för berörda områden kan utfärdas på ett relativt enkelt sätt Härtill kommer angelägenheten av en lagstiftning som samordnar skyddet av såväl yt- som grundvatten. En sådan samordning är särskild beav tydelse i de fall ett vattenförsörjningssystem bygger på såväl yt- som grundvatten. Att inrätta skyddsornråden för ytvattentäkter I enlighet med utredningens förslag bör alltså den gällande aktnu samhetsregeln i fråga om grundvatten utvidgas att omfatta även ytvatten. Regeln bör innebära att alla som att utföra åtgärd i vatten eller avser en land som kan skada en yt- eller grundvattentillgáng är skyldiga att iaktta skäliga försiktighetsmått. Skyddet avser i första hand vattenkvaliteten men även åtgärder som kan minska vattenkvantiteten, t.ex. grävning eller sprängning, bör liksom f.n. omfattas...

Vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna grundvattenskydd om

framhölls se prop. 1964:42 att syftet med lagstiftningen aktivera

var att skyddsverksamheten och skapa bättre möjligheter att planmässigt tillgodose vattenförsörjningens skyddsbehov. Länsstyrelserna, med deras möjlig-

106 Skyddet av grundvattenförekomster

heter att ta egna initiativ, ansågs bättre ägnade att fullgöra dessa uppgifter än vattendomstolama och gavs därför rätten att förordna om Skyddsområden och utfärda bestämmelser. För denna ordning ansågs också tala att länsstyrelserna hade många andra uppgifter som hade samband med skyddet för vattenförsörjningen samt att de hade tillgång till erforderlig teknisk och medicinsk expertis.

Enligt 2 kap. 64 § vattenlagen kan Skyddsområde endast inrättas för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse. Jag anser liksom utredningen att det inte är motiverat att behålla denna begränsning. Enligt min mening bör länsstyrelsen inte vara betagen möjligheten att förordna om Skyddsområde i de undantagsfall då detta kan motiverat för vattenförsörjningen i i vara glesbygd.

Länsstyrelsen har befogenheter att meddela skyddsföreskrifter som går utöver den allmänna aktsamhetsregeln. Skyddsföreskrifter som kan medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att annans mark tas i anspråk, vilket medför ersättningsrätt för ifrågavarande fastighetsägare enligt 7 får dock endast meddelas ansökan av kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställs. Exempel på inskränkande föreskrifter är förbud mot bebyggelse, utsläpp av avloppsvatten, täktverksamhet och användning av gödsel och bekämpningsmedel. Enligt 3 § kan allemansrätten också inskränkas i sådant område. Vid brott mot skyddsföreskrifter får länsstyrelsen för att vidta rättelse förelägga vite eller begära handräckning med stöd av 21 kap. 3 och 4 §§.

I kapitlets 4 och 5 finns vidare regler om förfarandet vid inrättande av vattenskyddsområde samt vid meddelande, ändring och upphävande av föreskrifter. Naturvårdsverket har i allmänna råd 1990: 15 redovisat tillvägagångssättet för att utforma skyddsomrâden och skyddsföreskrifter för grundvattentäkter.

Länsstyrelsen har möjlighet att i viss utsträckning överlämna åt miljö- och hälsoskyddsnämnden eller andra kommunala myndigheter att bestämma vilka villkor som skall gälla inom ett Skyddsområde. Typfallet är att länsstyrelsen

Skyddet av grundvattenförekømster

föreskriver att uppläggandet av vissa angivna ämnen inte får ske förrän miljöoch hälsoskyddsnämnden har gett tillstånd härtill prop. 198182:130 604. s.

Ersättning till fastighetsägare eller innehavare särskild rätt till fastighet av utgår, enligt 7 endast i de fall föreskrifterna har meddelats efter ansökan och medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller mark i tas anspråk. Ersättningen skall betalas den begärt föreskrifterna. Vid av som mycket kvalificerat intrång har ägaren rätt att få fastigheten inlöst. I fråga om inlösen och ersättning gäller 9 och 16 kap. Ersättningsfrågorna prövas av vattendomstolen.

I begreppet pågående markanvändning ingår att en markägare företar en normal och naturlig rationalisering. Bedömningen av vad som är normal en och naturlig rationalisering måste ske från fall till fall och med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår naturlig fortsättning den som en av faktiskt pågående markanvändningen. Som exempel har i motiven nämnts en lantbrukare som lägger sin verksamhet från kombinerad mjölk- och om spannmålsprodulction till enbart spannmålsproduktion prop. 1972: 1ll bilaga 2 s. 333 f.. Om däremot ett förfarande är generellt tillståndspliktigt, t.ex. uppförande av s.k. svinfabrik som är koncessionspliktig enligt miljöskyddslagen, kan man utgå från att det innebär ändring i pågående markanvändning och att således, om förfarandet förbjuds med stöd naturvårdslagen, av ersättning inte skall utgå till följd härav prop. 1972:111 bilaga 2 334. I s. pågående markanvändning inräknas också de ändringar markägaren får som eller kan göra enligt gällande detaljplan, områdesbestämmelser, bygglov och tillstånd enligt naturvårdslagen. Tillåten ändring i markanvändning måste, för att anses som pågående, vara aktuell. När frågan ersättning kommer om upp måste det framstå som troligt att den tillåtna ändringen faktiskt avses genomföras prop. 1972: lll bilaga 2 334 f.. När den förhindrade marks. användningen varit tillåten men inte påbörjats är det klart att någon ersättning inte skall utgå på grund av förbudet prop. 1972:111 bilaga 2 527 f.. s. Intrång i förfoganderätten föreskrivs med stöd den allmänna aktsamsom av hetsregeln i t.ex. vattenlagen eller miljöskyddslagen är dock inte ersättningsgrundande.

Skyddet av grurtdvattenfärekomster

Ersättning skall utgå endast om pågående markanvändning avsevärt försvåras. För att ersättning skall utgå krävs därför att föreskrifterna innebär någorlunda kvalificerat intrång i markägarens förfoganderätt. Skadan får i absoluta eller relativa tal inte framstå som obetydlig eller bagatellartad. Skadan ska relateras till berörd del av en fastighet. Utgångspunkten är att om skadan överstiger 10 procent av värdet, så ska markägare ha rätt till ersättning BoU 198687:1 s. 150 f.. Hovrätten för övre Norrland har i två fall 1989, DT 1003 och 1990, DT 1001 preciserat toleransgränsen i 26 § naturvårdslagen. l dessa två fall ansåg hovrätten att intrânget, värderat i absoluta tal, inte fick överskrida 8 782 kr.

4.2.5 Naturvårdslagen 1964:822

Naturvårdslagen innehåller bestämmelser om skydd för naturmiljön. För att kunna utöva sådant skydd har myndigheterna möjlighet att besluta att vissa särskilt angivna områden skall skyddas enligt någon av de skyddsformer som lagen innehåller. I 4 och 5 § finns bestämmelser om nationalparker. Syftet är att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga miljö eller i väsentligen oförändrat skick. Sådana områden ägs alltid av staten. Med stöd av 7 § kan länsstyrelsen förklara ett område som naturreservat. Det kan ske om området särskilt behöver skyddas eller vårdas grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller märkliga beskaffenhet eller därför att det är av väsentlig betydelse för friluftslivet. I beslut om naturreservat får föreskrivas de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Med stöd av 19 § kan område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som inte lämpligen bör avsättas till naturreservat av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. För att tillvarata intresset av orörd natur kan enstaka föremål tillsammans med det närmaste området runt omkring, enligt 13 förklaras för naturminne. Vidare fimis i 21 § möjlighet att utverka skydd för mindre mark- eller vattenområden biotoper som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur och - växtarter eller annars är särskilt skyddsvärda. Skadliga arbetsföretag kan förbjudas på sådana områden.

Skyddet grundvattenfärekomster av

I 18 § naturvårdslagen finns regler om tillståndstvång för vissa typer av arbetsföretag som kan ha allvarliga verkningar, bl.a. för grundvattenföreen komst. Stadgandet avser naturresurser utmärkande drag är de inte vars att förnyas eller förnyas mycket långsamt. Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markhavarens husbehov får enligt 18 § således inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. Detta gäller dock inte täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen. Täktverksamhet utgör en typ av företag som medför särskild påverkan på naturmiljön. Sådan verksamhet kan också utgöra en fara för grundvattnet att påverka genom förutsättningarna för grundvattenbildning.

Av motiven framgår att till täkt bör hänföras företag primärt syftar till som att nyttiggöra det uttagna materialet antingen genom direkt försäljning eller inom företagarens övriga verksamhet. Till täkt räknas däremot inte uttag av material som huvudsakligen sker för att bereda plats för verksamhet, såsom annan skärningar för vägbyggen, sprängning av tunnlar, bergrum, husgrunder, diken och dylikt eller skärningar för vägbyggen andra större arbetsföretag prop. 1964:148 s. 61 och 74. Tillståndstvånget omfattar täkt för tillgodoseende av markinnehavarens husbehov. Med husbehovstäkt den förbrukning avses som krävs för skötseln av en jordbruks- eller skogsfastighet, inte t.ex. ett cementgjuteris grusuttag från fastighet prop. 1964:148 75. egen s.

Vad gäller tillståndsprövningen lagen inte direkt efter vilka grunder anger ansökan om täkttillstånd skall prövas eller hur olika intressen skall vägas mot varandra. Av stor betydelse är det material som länsstyrelsen kan begära enligt andra stycket; behovsutredning och täktplan. l motiven anges bl.a. följande i denna fråga 1981822220 s. 12:

Av lagen framgår emellertid att stor hänsyn skall tas till den tilltänkta täktens inverkan på naturmiljön. Bestämmelserna skall användas till att skydda naturmiljön i dess helhet, inbegripet landsformer, vegetation och alltså även t.ex. kultur- och odlingslandskapet. Hänsyn skall också tas till naturmiljöns betydelse för friluftslivet. Tillbörlig hänsyn skall å andra sidan tas till övriga allmänna och enskilda intressen berörs frågan som av om täkttillstând. Nyttan av verksamheten och behovet materialet kan av

grundvattenfärekømrter Skyddet av

alltså beaktas. Länsstyrelsen får alltså ta med i avvägningen hur stort samhällsintresset är av att naturtillgången exploateras. Det innebär bl.a. att om täkttillstånd, täcker det beräknade behovet för flera år framåt, redan som har lämnats inom någon region kan ytterligare tillstånd vägras. Vid täktprövningen bör också beaktas hur stort behovet är av att ta täktmaterial av viss kvalitet i anspråk. Även tillgången ersättningsmaterial bör beaktas

Samtidigt bör beaktas att en alltför stor restriktivitet vid tillståndsprövningen kan medföra en ökad förbrukning av energi för längre transporter och knapphet täktmaterial som i sin tur kan orsaka prisstegringar. Bedömningen frågan ett täkttillstånd måste givetvis ske individuellt av om med hänsyn till de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Dessa omständigheter kan vara av skiftande slag och de motstående intressenas betydelse varierar. I princip bör emellertid gälla att starkare naturvårdsintresse knyts till ett område, desto starkare måste intresset som en exploatering vara för att täkttillstånd skall lämnas. av

Vid tillståndsprövning enligt 18 § skall länsstyrelsen även beakta vattenskyddssynpunkter. Enligt 19 kap. 1 § vattenlagen är, om en grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt, alla som vill bedriva verksamhet kan skada vattentillgången skyldiga att vidta de anordningar, som tåla de begränsningar verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt av skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan; den som som följer föreskrifterna i tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen anses ha fullgjort vad sålunda åligger honom prop. 198182: 130 s. 600 f.. l samband med som prövning ansökan täkttillstånd kan länsstyrelsen alltså få anledning att av om uppmärksamma frågan skyddsföreskrifter för grundvattnet, enligt 19 kap. om 2 § vattenlagen, behöver meddelas. Enligt 25 § naturvårdsförordningen 1976:484 skall i dessa fall samordning ske av den prövning som görs enen ligt vattenlagen, i syfte att skydda grundvattnet, med prövningen av täktansökan enligt naturvårdslagen. I motiven till 18 § anfördes om innehållet av sådana skyddsföreskrifter bl.a. följande prop. 1964:42 s. 62.

Liksom andra utnyttjare fastigheter med grundvattenförande marklager av har den bedriver sand- eller lertäkt inom ett Skyddsområde att som grus-, utan ersättning iakttaga skäliga försiktighetsmått för att skada grundvattskall kunna undvikas. Skyddsbestämmelse i detta hänseende torde i net regel kunna givas formen föreskrift att täkt tillåtes blott ned till viss av en

Skyddet av grundvattenförekømster l l 1

nivå, bestämd i förhållande till högsta grundvattenytan jfr RÅ 1956 s. 52 ff Ofta torde det kunna krävas, till sin mäktighet bestämt att ett skyddsskikt skall lämnas orört exploatören. Då länsstyrelse har av att fastställa bestämmelse av denna innebörd måste den beakta förutom grundvattentillgångens betydelse från allmän och enskild synpunkt - mot vilka föroreningsrisker skydd skall åvägabringas. Avgörande för vilken omfattning det täckande skiktet skall ha bör också vara beskaffenheten av marklagret och den därav beroende förmågan oskadliggöra tillförda att föroreningar. Det är att märka, att med skyddsföreskriftena i övrigt avses att skapa skydd mot de mest påtagliga föroreningsriskema såsom oljespill från stationära maskiner, ansamling av avskräde i och ingrusgropar ñltration av avloppsvatten i grunden. Mången gång torde för den skull vara påkallat att som säkerhetsâtgärd kräva något betydande skyddsmera skikt. I allmänhet bör dock åligga exploatören över grundvattenytan att kvarlämna ett skikt av sådant djup, att tillräcklig dränering kan erhållas för att vegetation skall återkomma och därmed på längre sikt grundvattenskyddet säkerställas. Regelmässigt lärer kravet på skäliga försiktighetsmåtti förevarande hänseende uppfyllas, därest avstår från utvinning man av grus, sand och lera lägre nivå än meter över den högsta grunden vattenytan. Till följd av att geologiska och andra förutsättningar för hålla att grundvattnet fritt från föroreningar kan variera inom och ett samma Skyddsområde bör länsstyrelsen kunna förbehålla sig att pröva huruvida grus-, sand- eller lertäkt i särskilda fall bör tillåtas under den nivå som länsstyrelsen av skyddshänsyn fastställt den generellt lägsta. som

4.2.6 Väglagen 1971:948

I väglagen regleras byggande av väg m.m. Fråga byggande väg prövas om av av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. För byggande väg skall av upprättas en arbetsplan som skall ställas ut för granskning. Vägrätt uppkom

mer genom att väghållaren tar i anspråk mark med stöd upprättad och av fastställd plan. Sådan rätt innebär att väghållaren har tillgång till det ensam markområde som erfordras för vägens byggande och bestånd och redosom visats som vägområde i arbetsplanen.

För byggande av väg skall enligt 15 § väglagen upprättas arbetsplan. Enligt en samma stadgande skall i planen anges den mark som behöver tas i anspråk för

112 Skyddet av grundvattenförekomster

väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget. Miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla redovisning de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderlien av skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga ga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Denna skall, enligt 24 § vägkungörelsen, godkännas av länsstyrelsen innan den fogas till arbetsplanen. Miljökonsekvensbeskrivningskravet preciseras i Vägverkets föreskrifter VVFS 1987:2.

Flera olika stadganden styr prövningen enligt väglagen och anger förutsättningar för att få bedriva en verksamhet eller utföra en åtgärd. l 4 § anges att vid väghållning byggande av väg och drift av väg skall tillbörlig hänsyn - tas till enskilda intressen, och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljövård. Vid stadgandets tillkomst anförde departementschefen endast följande vad gällde miljöskydd prop. 1971:123 s. 152.

Bland de allmänna intressen som skall beaktas nämns miljöskydd, som på

senare tid kommit att allt större betydelse.

I 13 § att vid byggande väg skall tillses att vägen får sådant läge och anges av utförande att ändamålet med vägen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Stadgandet har likheter med två andra lokaliseringsregler, nämligen 4 § rniljöskyddslagen och 3 kap. 7 § vattenlagen.

Enligt 3 § skall hushållningsbestänunelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen a tillämpas, Det innebär att avvägningar skall göras mellan kommunikationsintressen och motstående intressen. I 14 § stadgas att vägens lokalisering inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. En kommun kan alltså förhindra lokalisering av väg viss plats genom att i plan ange annan markanvändning där. Föreskrifter för vattenskyddsområden enligt 19 kap. vattenlagen kan också hindra en vägdragning.

Skyddet grundvattenförekomster av

4.2.7 Hälsoskyddslagen 1982: 1080

Hälsoskyddslagen innehåller bestämmelser åtgärder för att hindra om uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana olägenheter. Enligt ll § första stycket 2 och 5 hälsoskyddsförordningen 1983: 616 får en kommun meddela föreskrifter spridande naturlig gödsel, slam och om av annan orenlighet inom tätbebyggda områden eller om skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter. Sådana föreskrifter får endast utfärdas om det behövs för att hindra uppkomsten sanitär olägenhet. Kraven måste enligt av 6 § hälsoskyddslagen vara skäliga i hälsoskyddslagens mening. Detta innebär att endast sådana föreskrifter kan utfärdas som för varje berörd fastighetsägare eller motsvarande kan anses skäliga. Härigenom föreligger ett hinder mot att införa mera omfattande generella regler. Vidare beakta kommunen, är att att enligt 2 § 2 stycket hälsoskyddslagen, vid meddelande av kommunala föreskrifter skall tillse att därigenom inte läggs onödigt tvång allmänheten eller annars görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Stadgandet tillkom efter påpekande frän Lagrådet. Bestämmelsen att understryka vikten avser av att det inte genom kommunala föreskrifter lokala hälsoskyddsföreskrifter införs oskäliga restriktioner i handlingsfriheten för allmänheten i stort eller för vissa kategorier av enskilda. I övrigt kan kommun miljö- och en genom hälsoskyddsnämnden, i den män det behövs, meddela förelägganden och förbud för att hindra uppkomsten av Sanitär olägenhet eller för att undanröja sådan olägenhet.

4.2.8 Lagen 1985:426 kemiska produkter om

Lagen syftar till att förebygga att skador människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Lagen är tillämplig hanteringen av kemiska ämnen och beredningar, kemiska produkter. Med hantering avses bl.a. användning. Enligt 5 § skall den hanterar kemisk som en produkt vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt behövs som för att motverka de angivna skadorna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Med stöd av detta bemyndigande har bl.a. föreskrifter meddelats spridning om

Skyddet av grundvattenfärekomster

bekämpningsmedel. Regionalt och lokalt utövas tillsynen, såvitt avser hanav teringen kemiska produkter inom jordbruket, i princip länsstyrelsen av av respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Föreskrifter kompletterar regeln i 5 § lagen om kemiska produkter finns som bl.a. i ll § förordningen 1985:836 om bekämpningsmedel. Där stadgas att spridning bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas eller av blir så liten möjligt. Åtvållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan som gärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till kringliggande områden. Naturvårdsverket får enligt 15 § samma förordning meddela ytterligare föreskrifter spridning av bekämpningsmedel. Föreskrifter om krav om sprida bekämpningsmedel inom visst område meddelas dock, tillstånd att enligt samma paragraf, av länsstyrelsen.

4.2.9 Skogsvårdslagen 1979:429

Genom 1979 års skogspolitiska beslut ersattes 1948 års skogsvårdslag med nu gällande skogsvårdslag trädde i kraft den l januari 1980. Lagen gäller all som skogsmark samt i viss utsträckning även annan mark. Den reglerar de grundläggande kraven samhället ställer i fråga om skogsvård. Miljömålet för som skogsbruket år, enligt 199293:226, att skogsmarkens naturgivna proprop. duktionsfomiâga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen förutsättningar att fortleva under naturliga beges tingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. Produktionsmálet är, enligt proposition, att skogen och skogsmarken samma skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall handlingsfrihet i fråga om användge ningen av vad skogen producerar.

Lagstiftningen avspeglar den skogspolitiska inriktningen. Detta innebär att skogsvårdslagen omfattar sådana bestämmelser återväxt och avverkning om syftar till uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska rnångsom

Skyddet grundvanenförekomster 115 av

falden behålls men att lagstiftningen också utformats så det att ges utrymme och i vissa fall garantier för hänsyn till andra allmänna intressen. Enligt förarbetena anges att skogsvårdslagen inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket skogsägare skall sköta sin skog utan att lagen bör vara en ramlag som samlar de for skogens skötsel grundläggande bestämmelserna och som i övrigt bemyndigar regeringen eller Skogsstyrelsen meddela att mer detaljerade föreskrifter.

Regeringen har således i skogsvårdsforordningen 1993: 1096 lämnat närmare föreskrifter för hur skogsbruket skall utövas och i vilka avseenden andra myndigheter skall meddela detaljerade regler. I skogsstyrelsens förmer fattningssamling SKSFS återges de föreskrifter och allmänna råd avseende skogsbruket som skogsstyrelsen meddelat. Föreskrifterna är bindande för dem till vilka de riktar sig medan de allmänna råden är rekommendationer av skogsstyrelsen som syftar till att främja enhetlig tillämpning skogsen av vårdslagen eller anvisar hur den enskilde lämpligen kan handla i vissa hänseenden utan att utesluta andra handlingssätt.

I 1 § skogsvårdslagen sammanfattande beskrivning statsmakternas ges en av krav i fråga om skötseln landets skogar. Skogen är nationell tillgång av en som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn även till andra tas allmänna intressen. I paragrafen används begreppet skog för att beteckna såväl skogsmarken som den skog finns på sådan mark. Enligt paragrafen skall som hänsyn tas till allmänna intressen, t.ex. naturvårdens intressen. Den som skogspolitiska kommittén preciserade målen och beskrev önskvärda förändringar av skogstillståndet samt hur skogen framgent bör vårdas och nyttjas för

att de skogspolitiska målen skall kunna utnyttjas se SOU 1992:76 s. 154 ff..

sammanfattningen nedan avser främst de områden där vatten och grundvatten omfattas av de preciserade målen.

: Om miljömålet för skogsbruket om att säkerställa den biologiska mångfalden och att skydda hotade arter och naturtyper skall kunna uppfyllas är det nödvändigt

Skyddet av grundvattenförekomster

att vissa biotoper tnark- eller vattenområden och områden är helt - undantagna från skogsbruk. Hur stora arealer som behöver vara undantagoch vilken sammansättning dessa bör ha beror i hög grad på vilka na skogsbruksmetoder som används den brukade skogsmarken Allmänt gäller dock att skogsbruket bedrivs så att det så långt som möjligt om efterliknar det sätt vilket skogsekosystemen fungerar så minskar behovet undantagna arealer. Kommittén anser att skogsbruket i beav tydligt högre grad än hittills måste bedrivas på detta sätt samt att utvecklingen och användningen av ståndortanpassade metoder bör fortsätta. Härigenom kan den totala omfattningen av områden som helt undantas från

nyttjande: Skogen är det dominerande ekosystemet i så gott som hela vårt land. Skogen som miljö är därför viktig för såväl människor som växter och djur. Skogsbruket har också stor betydelse för sysselsättning och utkomstmöjligheter över hela landet. Denna betydelse väntas bestå. Det är kommitténs uppfattning att skogsmarkens virkesproducerande förmåga bör nyttjas väl på all skogsmark där inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre än skogsproduktionen. Skogarna bör av häntill sysselsättningen i främst glesbygden ha en sådan sammansättning syn de långsiktigt kan jämn virkesavkastning. Det är vidare angeläget att ge en det ständigt finns tillgång till viss mängd gammal skog som livsmiljö att en för växter och djur. Skogshmketsmetoder: Kvävegödsling utförs för att öka produktionen framför allt grovt kvalitetsvirke. Gödsling är ofta en av mycket lönsam åtgärd, särskilt i medelålders och äldre bestånd av god kvalitet medelgoda boniteter skogsmarkens naturgivna förmåga att producera virke. Till följd kvävegödsling kan vissa negativa miljöav effekter uppstå. Det gäller främst försurning av mark och vatten samt utlakning kväve till grundvatten, vattendrag, sjöar och hav. Risken för av sådana effekter sammanhänger dels med växtplatsens naturgivna förutsättningar, dels med kvävebelastningen genom luftföroreningar. Försurningen marken leder på sikt till att skogsmarkens produktionsförmaga utarmas. av Kvävegödsling bör allmänt endast utföras så att negativa miljöeffekter blir försumbara. Särskilt i södra och mellersta Sverige bör gödsling till följd luftföroreningarna begränsas starkt Dikning Markavvattning och av skyddsdikning har varit föremål för flitig debatt och politiska beslut under år. I det miljöpolitiska beslutet 1991 bemyndigades regeringen bl.a. senare förbjuda markawatming i områden där det är särskilt angeläget att våtatt markerna bevaras. Naturvårdsverket har fått i uppgift att lämna förslag på sådana områden. Detta arbete pågår. Vidare infördes genom ändringar i skogsvårdslagen anmälningsplikt för skyddsdikning och föreskrifter om en

Skyddet av grundvattenförekømster

hänsyn till naturvårdens intressen vid bl.a. sådan dikning Generellt anser dock kommittén att brukningsmetoder för skog våta marker som inte kräver dikning bör främjas. Vissa skogsbruksåtgär- der, främst dikning, gödsling och hyggesupptagning, har inverkan på vattenkvaliteten i sjöar, vattendrag och hav. Även vattenflödena kan påverkas. skogsbruket bör bedrivas så negativa effekter att vattensystemen minimeras I tätortsnära områden liksom i andra områden betydelse för rekreation av och friluftsliv, t.ex. vid sjöar och vattendrag, öar längs kusterna, samt bör skogsbruket bedrivas så att dessa intressen tillgodoses. På all skogsmark men särskilt i de Omnämnda områdena bör landskapsbilden beaktas vid skogsbrukets bedrivande.

I 2 § definieras skogsmarksbegreppet. Med skogsmark avses enligt lagen dels

mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål, dels mark där det finns skog till skydd mot sand- eller jordtlykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark den på om grund av särskilda förhållanden inte bör i anspråk för virkesproduktion. tas Marken skall anses som lämplig för virkesproduktion den enligt vedertagom na bedömningsgrunder kan producera minst kubikmeter virke en om året per hektar. Med skogliga impediment avses i denna lag mark inte är lämplig som för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog. De skogliga impedimenten alltså är marker som har lägre produktionsförmåga under förutsättning en att de inte dikas ut eller någon produktionshöjande åtgärd vidtas. amian

Enligt 3 § utgör lagen inte hinder skogsmark i mot att tas anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Exempel detta är omläggning till jordbruks-

mark eller omläggning för bebyggelseändamál enligt detaljplan. En avverkning

för omläggning till annat än virkesproduktion skall anmälas till skogsvårdssty-

relsen enligt 14 Sker avverkningen inom svårföryngrad skog eller skydds-

skog krävs tillstånd enligt 16

Lagen skall inte, enligt 4 tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter

som har meddelats med stöd av naturvårdslagen eller lag. Exempel på annan

118 grundvattenförekomster Skyddet av

detta är skötselföreskrifter inom naturreservat eller naturvårdsområde enligt naturvårdslagen samt föreskrifter om marklov för trädfállning enligt 8 kap. 9 § plan- och bygglagen.

Enligt 14 § är skogsmarkens ägare skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta Skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark, sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt naturvårdslagen samt vad han avser att göra för att tillgodose naturvârdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkning av hans mark. l 15 § skogsvârdsförordningen har regeringen lämnat närmare föreskrifter i detta avseende. Ytterligare föreskrifter har lämnats av skogsstyrelsen. Enligt de skall, vad avser anmälan om hänsyn, skogsmarkens ägare minst sex senare veckor innan föryngringsavverkan avverkningsåtgärd i syfte att ge upp- komst- eller utvecklingsmöjlighet nytt skogsbestånd på marken om minst - 0,5 hektar påbörjas anmäla vad han att göra för att tillgodose naturvåravser dens och lmlmrmiliövårdens intressen i samband med avverkning. 14 § tredje punkten skogsvårdslagen trädde i kraft den l januari 1994. I specialmotiveringen till anförde föredragande statsråd bl.a. följande. denna nya punkt

Genom 19 b § skogsvárdslagen infördes år 1991 en skyldighet för markägare att i samband med ansökan om tillstånd till avverkning i fjällnära skog den hänsyn till naturvärden och kulturrniljövârden som han ange att ta vid avverkningen. Som ett led i strävandena att markera den avser enskilde skogsägarens roll i sektorsansvaret och delaktigheten i utredningskogens naturvärden har bestämmelsen om avverkningsanmälan en av kompletterats med motsvarande redovisningsskyldighet när det gäller en slutavverkning inom den vanliga skogsmarken. I den redovisningsskyldigheten ingår inte att ange mer än vad som nya är rimligt och möjligt med hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden, såväl ekonomiska andra. Detta innebär att man normalt skall som kunna ställa större krav t.ex. ett skogsbolag än på en privat skogsbrukare. Den hänsyn skall redovisas bör i första hand avse den mer kvalificesom utmärkning kartskiss över avverkningsomrädet rade hänsyn som kräver eller särskilda, preciserade anteckningar om sparande av träd och trädsarnlingar. Men även den vardagliga hänsynen som kommer till uttryck mer

Skyddet av grundvattenförekomster 119

först vid åtgärdens utförande och som handlar om att spara skogsbryn, lämna träd och träddungar för utveckling till framtida boträd, undvika markberedning och plantering på använda stigar, spara rönn och sälg för det vilda och liknande åtgärder bör särskilt anges om det inte i det enskilda fallet kan anses obehövligt.

Enligt 30 § får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn skall till naturvårdens och som tas kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog. Sådana föreskrifter kan omfatta fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Föreskrifterna får dock inte utom såvitt avser de skogliga impedimenten mark inte uthålligt kan - som producera l kubikmeter virke hektar och år så ingripande per - vara att págående markanvändning avsevärt försvåras. Föreskrifter i detta avseende meddelas av Skogsstyrelsen, efter samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och annan central förvaltningsmyndighet kan beröras, med stöd som av 30 § skogsvârdsförordningen. Skogsstyrelsen skall vidare samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena.

Av Skogsstyrelsens föreskrifter till 30 § framgår följande. Under rubriken Allmänt anges.

Dessa föreskrifter den hänsyn skall till naturvårdens om som tas och kulturmiljövårdens intressen gäller vid all skötsel skog, även på mark av som inte är skogsmark. Föreskrifterna gäller i det enskilda fallet i den utsträckning de inte är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras intrångsbegränsning. Denna begränsning gäller dock inte föreskrifterna under rubriken Skogliga impediment. Med uttrycket skador skall undvikas eller begränsas i föreavses skriftema att skador skall undvikas helt, det är möjligt inom för om ramen intrångsbegränsningen, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram

Under rubriken allmänt anges som allmämia råd att den markanvändning som avses i föreskrifterna intrángsersättning bör markanvändningen ovan om avse

120 Skyddet av grundvattenförekomster

inom berörd del i enlighet med naturvårdslagen. Under rubriken SkadoLpå ges följande föreskrifter.

Skador till följd av skogsbruksätgärder skall undvikas eller begränsas på mark och i vatten. Vid awerkning skall näringsläckage till sjöar och vattendrag begränsas. När skogsgödsling, skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling utförs,

skall det ske så att skador på miljön undviks eller begränsas. När träddelar l

inte uppstår 3 utöver stamvirket tas ut ur skogen, skall det ske så att skador skogsmarkens långsiktiga näringsbalans. Allmänt nyttjade stigar, stigar av kulturhistoriskt intresse samt permanenta spår och leder skall rensas från avverkningsrester och lagas, när det behövs för framkomligheten dem. Ny skog får inte anläggas på sådana stigar och leder.

Under samma rubrik ges följande allmänna râd.

Näringsläckage kan begränsas om det vid avverkning i anslutning till sjöar och vattendrag sparas kantzoner med träd och buskar. skyddsdikning kan där förhållandena så medger minskas 7 Behovet av genom att en skärm kvarlämnas, genom att tnarkberedning sker i form av högläggning eller genom att skyddsdikning kombineras med dessa åtgärder. skyddsdikning och dikesrensning bör utföras så att läckage av näringsämnen och transport av slam till sjöar och vattendrag begränsas. Diken bör om möjligt avslutas innan de når sjöar och vattendrag. På erosionsbenägna marker bör skyddsdikning undvikas. Stor försiktighet bör iakttagas vid användning av drivmedel och oljor i skogen. j Skogsstyrelsen har meddelat allmänna råd SKSFS 1991:2 för användning av kvävegödselmedel på skogsmark. Vidare har meddelats allmänna râd SKSFS 1986: 1 om begränsning vid uttag av träddelar utöver stamvirke skogsmark.

Av de allmänna råd som Skogsstyrelsen meddelat till ledning för användning av kvävegödselmedel skogsmark framgår följande. Till en början anges att råden inte har bindande karaktär utan syftar till en enhetlig tillämpning av dessa frågor i skogsbruket. Med kvävegödselmedel avses gödselmedel där kväve är det viktmässigt dominerande näringsämnet. Råden bör även tillämpas vid användning av andra gödsel- eller vitaliseringsmedel som medför doser

Skyddet grundvattenförekømster av 121

motsvarande mer än 25 kg kväve per hektar. De begränsningar i som anges råden gäller inte gödsling torvmark och inte heller gödsling för forsknings-

och försöksverksamhet eller för att förbättra marktillståndet efter matjords-

eller grustäkt. Vidare anges följande.

Vid användning av kväve för skogsgödsling fastmark bör hänsyn av tas till såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter som kan uppstå i skog, mark och vatten. Hänsyn bör därvid även tas till andra påverkande faktorer, främst atmosfäriska nedfall av svavel- och kväveföreningar. De allmänna råden syftar till att skogsgödslingen ska utföras på ett sådant sätt det att tillförda gödselmedlet ger avsedd effekt och negativa miljöeffekter att

Under rubriken Allmänna begränsningar bl.a. följande. anges

2.1 Tidpunkt för spridning Spridning kvävegödselmedel bör ske - av på tjälad eller snötäckt mark eller vid snösmälming. 2.2 Skyddszoner och vissa områden inom vilka gödsling bör ske Vid skogsgödsling bör gödselmedel inte spridas över de områden som anges i nedanstående tabell. Dessutom bör ogödslade frizoner lämnas mot dessa områden. Smärre spridningsavvikelser, dock högst motsvarande 10 kg gödselmedel per hektar, kan tolereras inom frizonerna.

Gödselmedel bör Gödslingsfria zonens spridas över bredd, m

Bebyggelse, gârdstun och trädgård 50

Vid skogsgödsling bör gödselmedel möjligt heller spridas över om ytvatten dvs. även mindre vattendrag. 2.3 Marker som bör gödslas -

Brunjordar med skogstyperna högört eller mark utan faltskilct har som regel aktiv nitratbildning. Kvävegödsling sådan mark medför ökad risk av för utlakning av nitrat till grund- och ytvatten.

grundvartenförekømster 122 Skyddet av

2.5 Begränsningar beträffande användning av olika gödselmedel Inom tillrinningsornrâden till försurade eller försurningskänsliga sjöar, med undantag myrtjärnar eller andra mindre naturen sura sjöar eller av av vattendrag sådana sjöar kalkats mot försurning och av länsstyrelsamt som bedömts i behov kalkning bör icke försurande gödselmedel sen vara av användas. Med icke försurande gödselmedel avses UREA samt gödselmeinnehåller tteutraliserande substans motsvarande minst 0,2 kg CaO del som

kg N avser armnoniurnnitratbaserat gödselmedel.

per Som försurade eller försurningskänsliga sjöar och vattendrag räknas där ytvattenalkaliniteten buffringsfömiágan är mindre än 0,10 sådana mekvlit, mätt under stabil period, dvs. sommar- eller vinterperiod, dock efter snösmältning eller längre regnperiod. Begränsningen omfattar inte sådan del tillrimringsomráde som är så av och har sådan buffringsförmåga, att den inte i nämnvärd grad bebelägen, räknas påverka den försurade eller försurningskänsliga sjön eller vatten-

draget.

Enligt 32 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

befogenhet föreskriva miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas. Beatt att skrivningarna skall möjliggöra bedömning av vilken inverkan som nya en skötsel och skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får metoder för miljökonsekvensbeskrivningen skall upprättas av den som avser innebära att eller skogsodlingsmaterialet. Av 31 § skogsvårdsatt använda metoden förordningen följer Skogsstyrelsen får besluta att rniljökonsekvensbeatt skrivning skall det möjligt bedöma vilken inverkan en upprättas som gör att skogens skötsel eller nytt skogsodlingsmaterial har på miljön, ny metod för ett pågå i nämnvärd omfattning eller skall utföras i om verksamheten avses särskilt känsliga. Skogsstyrelsen beslutar, enligt 32 § samma miljöer som är i varje enskilt ärende vad sådan beskrivning skall innehålla. förordning, en Skogsstyrelsen får besluta användaren den nya skötselmetoden eller det att av skogsodlingsmaterialet skall upprätta och bekosta rniljökonsekvensbeskrivnya Skogsstyrelsen skall inhämta yttrande över en sådan beskrivning från ningen.

Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse.

tillsynen över efterlevnaden lagen och dess föreskrifter ut- Den centrala av enligt 33 skogsstyrelsen medan skogsvårdsstyrelsen utövar den övas, av

närmare tillsynen inom länet.

Skyddet av grundvattenfärekømster 123

Lagen 1979:425 skötsel jordbruksmark om av m.m. skötsellagen

Våren 1990 fattade riksdagen beslut livsmedelspolitik prop. om ny 198990:146, bet. 198990:JoU25 rskr. 1989901327. Den livsmedelspolitis- , ka reformen innebar en genomgripande förändring svensk jordbruks- och av livmedelspolitik. I beslutet livsmedelspolitik anfördes bl.a. om en ny att ett syfte med en reformerad livsmedelspolitik måste förbättrad miljö, ett vara en mer varierat odlingslandskap, en ökad genetisk mångfald och bevarande av landskapets kulturvärden bet. 198990:JoU25 s. 82. Vidare anfördes bl.a. att en anpassning av produktionen till den inhemska efterfrågan bör leda till förbättringar i miljön.

I den proposition som låg till grund för det miljöpolitiska beslutet anfördes bl.a. att det aktiva jordbruket bidrar till ett varierat och levande kulturlandskap och till variationsrikedom hos växt- och djurarter. Under de senaste decennierna har dock det moderna jordbrukets negativa effekter miljön uppmärksammats prop. 199091:9O 429. Iden miljöpolitiska propositionen s. anfördes också att en ökad användning av kemikalier, tillsammans med brukningsformer där marken under vintertid är obevuxen, har bidragit till att läckage av växtnäringsänuien och bekämpningsrester runnit ut i havsomrâden, vattendrag och grundvatten. Det intensiva jordbruket har inneburit att avkastningen kunnat öka per arealenhet det har också medfört miljömen problem.

Skötsellagen syftar till att tillvarata jordbruksmarken på ett ändamålsenligt sätt. I 1 § skötsellagen anges lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet är jordbruksmark dvs. sådan åkermark och betesmark ingår i fastighet som som är taxerad som lantbruksenhet. Med åker avses mark har plöjts och som som används för växtodling och fältmässig odling av köksväxter, frukt och bär. Med betesmark avses mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöja. Det skall dock beaktas att kraven på hänsyn enligt 6 a § till naturvârds- och kulturmiljövårdsintressena skall iakttas

Skyddet av grundvattenförekomster

oavsett om en åtgärd i jordbruket berör mark som betraktas som jordbruksmark i lagens mening eller prop. 198384:96 s. 9.

Vid skötsel jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket av skall enligt 6 § hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. a Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föresom skrifter den hänsyn som skall tas såsom i fråga om skyddet av odlings- och om kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Föreskrifter jordbruksverk efter samråd med Naturvårdsverket samt meddelas av Statens Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer.

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter till 6 § SJVFS 1991:97 får åkera holmar, odlingsrösen och inte skadas eller tas bort. Brukningsstenmurar vägar, alléer och anlagda ridåer träd och buskar som har kulturhistoriskt av värde eller har stort värde för odlingslandskapets flora och fauna får inte som skadas eller bort. Vid röjning vegetation åkerholrnar och i skogsbryn tas av får inte bärande träd och buskar och äldre träd helt tas bort. Enligt föreskrifterna får våtmarker och ytvattensarnlingar inte fyllas igen eller på annat sätt skadas eller tas bort. Rensning av diken får inte utföras så att skada uppstår på naturmiljön. Uttag vatten får inte ske på sådan plats och sådant sätt av områdets flora och fauna skadas. Vid tömning vattenrnagasin skall alltid att av

tillräcklig restvolym lämnas kvar för att flora och fauna skall kunna överleva.

Spridning gödsel, slam eller annat organiskt avfall får enligt Jordav bruksverkets föreskrifter inte ske på sådant sätt som medför att sådana ämnen

hanmar utanför åkem. Ängs- och betesmark som inte bär spår av gödsling får

inte gödslas. Sådana marker får inte heller omvandlas till åkermark. Föreskriftema innehåller också bestämmelser deponering av massor och avfall. om

Enligt 6 b § får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrifter skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga som begränsningar antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselom av hanteringen samt växtodlingen. Föreskrifterna innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen. Jordbruksverket får enligt

Skyddet grundvattenförekomster 125 av

6 § skötselförordnixigen meddela föreskrifter om begränsningen av antalet djur i ett jordbruk som avses 6 b I förordning finns föreskrifter samma om att stallgödsel och andra organiska gödselmedel under vissa förutsättningar inte får spridas under viss tid och vissa områden samt föreskrifter om lagring av

stallgödsel se

LSFS 1990:17, SJVFS 1991:79, 128 och SJVFS 1994:11 samt allmänna råd 1990:1.

Stadgandet är från 1988 och regeringen bemyndigas alltså att meddela föreskrifter från miljöskyddssynpunlçt om djurbegränsning, gödselhantering och växtodling. Föreskrifterna enligt 6 b § får vara mer långtgående än krav enligt 5 6 a Föreskrifterna får dock inte gå utöver vad skäligen kan fordras. som Enligt motiven motsvarar det kravnivån i 5 § rniljöskyddslagen, vilket mycket kortfattat innebär att en avvägning skall ske så att endast sådana försiktighetsmått krävs som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skötsellagen saknar bestämmelser om ersättningsrätt för jordbrukaren. .l

Förarbetena till 6 b § kommer att redovisas något utförligare eftersom syftet med bestämmelsen var att bl.a. skydda grundvattentillgångama. I förarbetena till 6 b § anförs bl.a. följande prop. 198788:128.

Under rubrikerna Jordbrukets miljöpåverkan Jordbrukets andel när- Q - av saltutlakningen till kustvatten och hav anförs bl.a. följande s. 11 ff..

lg u v Trots att det nu befintliga underlaget har brister står det klart att jordbruksmarken svarar för betydande och i vissa fall helt dominerande en del av närsalttillförseln via vattendragen. Denna tillförsel är delvis beroende av jordbruksdriften i sig, består även till del den men en av naturliga utlakning som sker från all mark oavsett dess utnyttjande. Den totala kväveutlalcningen från svensk åkermark har beräknats till ca 50 000 tonår. Ungefär hälften kommer från åkermark i Götalands södra slättbygd och mellanbygd.

Vad jag nu har redovisat talar för att åtgärder måste vidtas i jordbruket för att bidra till en minskad föroreningsbelastning i kust- och havsornråden.

126 grundvattenförekomster Skyddet av

Det finns även ett allmänt intresse av att minska utlakningen till vattensystemen i inlandet, inte minst i syfte att förbättra dricksvattnets kvalitet. Det råder i dag stor enighet att främst kväveläckaget kan minskas om med två olika typer åtgärder, nämligen genom förbättrad gödselhanav tering, särskilt vad avser stallgödsel, och genom en ökad andel bevuxen åkermark under höst och vinter. Vidare anses allmänt att åtgärderna i första hand bör sättas in i områden som är särskilt känsliga från utlakningssynpunkt. Jag redovisar i det följande förslag till ett åtgärdsprogram, vilket bl.a. syftar till avsevärd reduktion av närsaltläckaget i jordbruen ket.

Under rubriken Jordbrukets roll beträffande nitratförorening av grundvatten anförs följande s. 13 f..

Nitratförorening grundvatten är som jag har antytt i det föregående ett av problem inom jordbruksintensiva områden. Detta gäller särskilt områden med sandiga, genomsläppliga jordar och områden med stor djurtäthet där nitratutlakningen från åkermark är stor. I Götaland och Svealand antas totalt 100 000 människor dricka vatten med nitrathalter över hälsogränsvärdet, 50 mg nitrat per liter. Tilltagande nitratförorening många allmänna vattentäkter har ökat av kommunernas kostnader för vattenförsörjningen. Hittills har nitratproblemen bemötts med olika tekniska åtgärder som t.ex. att utnyttja djupare, nitratfatügare grundvattenmagasin eller att rena vattnet genom jonbytesteknik. När tekniska åtgärder inte varit möjliga eller olönsamma har nitratförorenade vattentäkter fått tas ur bruk. För att klara den kommunala vattenförsörjningen i många jordbruksintensiva regioner kommer tillämpade tekniska åtgärder att vara nödvändiga nu hjälpmedel också de närmaste åren. Markutlakning är nämligen en i tiden utdragen Detta gör att också effekter av utlakningsbegränsande process. åtgärder tar tid att uppnå. Iden enskilda vattenförsörjningen ute i jordbrukslandskapet är nitratproblemen ofta ännu större att vattentäkterna vanligtvis är grunda, genom grävda brunnar omgivna av åkermark. För långsiktigt trygga vattenförsörjningen krävs i ökad utsträckning att nedbringar åkermarkens nitratutlakning. Miljöförbättrande åtgärder som åtgärder i jordbruket bör därför ha ett med havsföroreningsproblemen jämställt mål, nämligen att skydda och avlasta våra grundvattentillgångar.

Skyddet av grundvattenförekømster

Under rubriken Förslag till rniljöförbättrande åtgärder i jordbruket anförs vidare följande.

s. 19 Det kan konstateras att jordbruket i vissa avseenden har påtagligt negativa effekter på miljön och att dessa effekter har samband med produktionens struktur och intensitet. Några särskilt angelägna områden är minskning av växtnäringsläckaget och användningen bekämpav ningsmedel.

s. 20 Djurtäthet Det råder enighet om att stallgödselhanteringen utgör ett av jordbrukets främsta miljöproblem. Min uppfattning är att jordbrukarna själva delar denna syn, samtidigt som man alltmer ser stallgödseln som en resurs. Jag anser att de åtgärder som är praktiskt genomförbara bör vidtas redan nu for att stallgödseln så snart som möjligt tas till vara på ett sätt som minskar belastningen på miljön De synpunkter jag här har framfört berör i hög grad frågan om djurtätheten. I såväl aktionsplanen som intensitetsutredningen förordas att animalieproduktionen bör vara arealbunden. Jag delar i princip denna uppfattning och anser således att antalet djur bör vara relaterat till den areal som finns tillgänglig för spridning av gödseln. Stallgödseln är förut nämnts som en viktig resurs som bör utnyttjas med varsamhet för att så långt möjligt minimera utlakningsproblemen. Detta kan ske med bättre och en mer välavvägd hantering och genom att antalet djur anpassas till spridningsarealen. Grödornas fosforbehov bör i princip inte överskridas vid stallgödselhanteringen. Huvudsyftet med en arealanpassad animalieproduktion är att minska den överoptimala kvävetillförsel som förekommer på stallgödslade arealer. Särskilda föreskrifter om djurhållningen i jordbruket bör mot denna bakgrund kunna utfärdas.

En prövning av djurtätheten för varje jordbruksföretag anser jag flera av skäl inte vara lämplig. Dels skulle sådan ordning skapa stora adminien strativa problem, dels skulle djurhållningen med dess behov av långsiktig planering bli avhängig växtodlingsirtrilctningen, som mycket väl kan ändras redan i ett kortare tidsperspektiv. Mot denna bakgrund förordar jag att generella föreskrifter bör utfärdas

s. 22 f. Spridningstidpunkt - En anpassning av spridningstidpunkten för stallgödsel är viktig för att begränsa utlakningen av växtnäringsämnen från åkermarken. Jag att anser

Skyddet av grundvattenförekomster

höstspridning på obevuxen mark därför bör begränsas i största möjliga utsträckning. Spridning bör dock tillåtas i växande gröda eller före sådd av höstgröda. Det kan vara befogat att tillåta spridning på vintern, under förutsättning att nedbrukning sker samma dag. En viss regional anpassning av föreskrifterna bör ske med hänsyn till klimat och produktionsförhållanden i övrigt.

Jag anser att föreskrifterna rörande höstspridning främst bör omfatta Blekinge, Skåne och Halland samt kustområdena från Bohuslän t.o.m. Stockholms skärgård, Öland och Gotland inräknade. De bör dock på sikt

i

kunna utvidgas till att gälla särskilt känsliga områden även i övriga delar av landet. Lantbruksstyrelsen bör i uppdrag att i samråd med natur- 2 vårdsverket utreda i vilka övriga föroreningskänsliga områden motsvarande restriktioner bör aktualiseras

Under rubriken anförs slutligen följande s. 46 ff..

Jag har i det föregående föreslagit en viss reglering av gödselhanteringen. Förslagen rör djurtätheten, lagringskapaciteten och spridningstidpunkten. Jag har vidare föreslagit en viss reglering av växtodlingen, nämligen krav på att en viss andel av marken skall hållas bevuxen. Dessutom har jag fört fram den uppfattningen att krav på typgodkännande av spridarutrustning bör införas. De närmare föreskrifterna bör, som framgår av vad jag tidigare har anfört, enligt min mening meddelas av regeringen eller om regeringen bestämmer det myndighetsnivå. Något bemyndigande som medger att sådana föreskrifter meddelas med giltighet i hela landet finns inte för närvarande. Utredningen om rniljövårdsorganisationen har i sitt betänkande SOU 1987:32 För en bättre miljö föreslagit att ett bemyndigande såvitt avser gödselhanteringen skall tas in i ML. spridande av gödsel är enligt definitionen i ML att anse som miljöfarlig verksamhet. Bestämmelser härom skulle därför som utredningen föreslagit naturligt passa ini den lagen. ML bygger emellertid i huvudsak på att det sker en individuell prövning av de verksamheter som omfattas av lagen. Endast i mycket begränsad omfattning kan generella föreskrifter utfärdas. Bestämmelser om spridning av gödsel som begränsar det tillåtna antalet djurenheter kan innebära en direkt styrning av omfattningen av jordbruksnäringen som sådan. Bestämmelser som motsvarande sätt generellt kan begränsa en hel närings verksamhet finns inte i övrigt i ML.

i Skyddet grundvattenförekomster 129 av

De bestämmelser jag har förordat avses vidare reglera, förutom gödselhanteringen, också växtodlingen. Bestämmelser i det sistnämnda hänseendet hör, även om de avser att förbättra miljöskyddet, inte samma sätt som bestämmelser om gödselhanteringen hemma i ML. En samlad reglering av vad jordbruket skall iaktta i båda dessa hänseenden måste dock anses önskvärd. Sammantaget innebär vad jag nu har anfört att jag inte anser att föreskrifter i de aktuella hänseendena bör meddelas med stöd av ML. I stället bör erforderliga beniyndiganden tas i lagen skötsel jordbruksom av mark. Enligt den lagen gäller redan vissa bestämmelser om hur jordbruksmärk skall brukas och en viss skyldighet att ta hänsyn till sådana allmänna intressen som naturvärden. Bemyndigandet avseende gödselhanteringen bör kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i betänkandet av utredningen om miljövårdens organisation. Det innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer helt allmänt bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet att iaktta särskild försiktighet vid hantering av gödsel. Utredningen anförde att de frågor det kunde bli aktuellt att reglera som med stöd av paragrafen främst var frågor lagring stallgödsel och om av spridning av gödsel åkermark. Det föreslagna bemyndigandet bör emellertid enligt min mening utformas så att det också medger att föreskrifter meddelas om bl.a. djurtäthet. Det bör i det här sammanhanget påpekas att bemyndigandet torde få störst betydelse såvitt avser hanteringen av stallgödsel. Handelsgödsel är ett kemiskt ämne. Hanteringen av sådana ämnen regleras i lagen om kemiska produkter. Med stöd av den lagen kan redan enligt gällande rätt föreskrifter meddelas om försiktighetsmått för att hindra eller motverka skada i bl.a. miljön. I förhållande till utredningens förslag anser jag att det tillägget bör göras till bemyndigandet att det vid meddelande föreskrifter skall ske av en bedömning av föreskrifternas skälighet. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt ML. Föreskrifter som meddelas för särskilt föroreningskänsliga områden enligt 8 a § ML är enligt uttalandena i förarbetena prop. 198485: lO s. 29 att betrakta som preciseringar av lagens tillåtlighetstegler i 4-7 §§. Enligt 5 § gäller att en avvägning skall ske så att endast sådana försiktighetsmått krävs som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Samma grundläggande princip bör enligt min mening gälla även för bedömningen vilka åtgärder skall krävas av som enligt skötsellagen. Det bör framhållas att föreskrifterna inte får vara mera omfattande än som är nödvändigt för att uppställda mål skall uppnås.

130 Skyddet av grundvattenfärekømster

Även med beaktande denna grundläggande princip kan, framgår av som av vad jag tidigare har anfört, föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i vissa fall komma att innebära inskränkningar i pågående verksamheter. Någon rätt till ersättning föreligger inte för dem som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt ML. Någon koppling till begreppet pågående markanvändning görs inte i den lagstiftningen varken för att begränsa möjligheten att meddela föreskrifter eller så sätt att ersättning skall lämnas om föreskrifterna innebär intrång i markanvändningen. Motsvarande bör gälla i förevarande fall. Eftersom föreskrifterna skall vara betingade av miljöskyddsskäl skall de som drabbas av inskränkande föreskrifter inte kunna hävda någon rätt till ersättning.

Även bemyndigandet meddela föreskrifter växtodlingen bör att om begränsas till sådana föreskrifter är skäliga från miljöskyddssynpunkt. i som

Vissa jordbruksföretag är prövade enligt ML. I samband med den till- F

stándsprövningen behandlas också frågor som rör bl.a. gödselhanteringen.

med stöd skötsellagen i

Jag anser att generella föreskrifter som meddelas av

inte bör ta över villkor redan har föreskrivits för en verksamhet efter som individuell bedönming. Det bör i lagtexten komma till uttryck i en regel en innebörd att föreskrifter enligt skötsellagen inte innebär ändring i av tidigare meddelande tillståndsbeslut enligt ML. Finns föreskrifterna vid tillståndsprövningen blir situationen en annan. Föreskrifterna bör då vara bindande för verksamheten. I de fallen blir det knappast aktuellt för tillståndsmyndigheten att meddela några villkor för verksamheten i de hänseenden regleras generella föreskrifter om det inte finns ansom genom tillståndet i förhållande till föreskrifterna. Å ledning att skärpa villkoren för Även kan föreskrifterna för exempelvis gödselmed stöd av 8 a § ML, hanteringen komma att meddelas. Föreskrifterna som då i första hand fororeningskänsliga vattenområden kan innebära skärptorde avse särskilt ,

ningar av de krav som ställs enligt skötsellagen. Genom en noggrann ut- i

formning de olika föreskrifterna bör dock enligt min mening kunna av undvikas sådana kollisioner mellan de olika regelsystemen uppstår. Jag att vill emellertid framhålla att i den mån bestämmelser skulle komma att meddelas som strider mot varandra gäller självfallet den strängaste bestämmelsen.

Enligt 7 § utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen av länsstyrelsen. s Länsstyrelsen får, tried stöd 9 meddela förelägganden eller förbud som av a behövs for att villkor i 5 § andra stycket eller föreskrifter som medsom avses delats med stöd 6 § och 6 b § skall efterlevas. Förelägganden eller förbud av a får dock meddelas först sedan råd och anvisningar inte följts. l brådskande fall

OU 1995:45 Skyddet grundvattenfärekømster 131 av

eller när det finns särskilda skäl, fâr dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart. l beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.

Enligt l3 § får länsstyrelsens beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen överklagas hos Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos kammarrätten.

4.3 Miljökonsekvensbeskrivningar och miljökvali-

tetsnormer

4. l Miljökonsekvensbeskrivningar

År 1991 infördes bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i 5 kap. naturresurslagen. Enligt dessa bestämmelser ställs krav på att en ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd i 4 kap. naturresurslagen som avses skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Därutöver får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att det i ärenden enligt någon av de i 1 kap. 2 § naturresurslagen angivna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. I olika lagar som är knutna till naturresurslagen har därefter införts krav på miljökonsekvensbeskrivning. Vidare har sådana krav införts även för beslut enligt vissa andra lagar som inte är anknutna till naturresurslagen.

Enligt 5 kap. 3 § naturresurslagen skall en miljökonsekvensbeskrivning möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. I förarbetena till stadgandet anförs bl.a. följande prop. 199091 :90 s. 457 f..

... Avsikten är att en miljökonsekvensbeskrivning skall ge ett bättre beslutsunderlag ur miljösynpunkt och att upprättandet den skall ingå av som en integrerad del redan från inledningen av den beslutsprocess som

Skyddet av grundvattenförekomrter

avses leda fram till att exempelvis en viss anläggning byggs eller en åtgärd vidtas. Det är inte lämpligt att i lagtexten exakt ange vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Detta får bestämmas genom de föreskrifter som skall utfärdas och med hänsyn till den verksamhet eller åtgärd som avses samt det geografiska område som berörs. Givetvis skall kraven på den enskilde inte ställas högre än nödvändigt. En myndighet bör alltid sträva efter att utnyttja redan vunnen kunskap, t.ex. från tidigare liknande ärenden. Med inverkan på miljön avses den inverkan som blir på den omgivande miljön såsom marken, vattnet, luften och landskapet. Därmed avses även inverkan djur och växter liksom kulturvärden i byggd och odlad miljö. Med inverkan på hälsan avses människans hälsa och säkerhet. Vad som avses med inverkan hushållningen med naturresurser framgår av lagens 2 och 3 kap. Enligt 1 kap. 1 § NRL skall marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas. N RL:s resursbegrepp innefattar våra mark- och vattenresurser, den natur- och kulturmiljö och de kulturvärden som formas av människan prop. 198586:3 s. 150-152. Att beskriva inverkan på vad som anges i paragrafen innebär som regel även att alternativ till den åsyftade anläggningen eller åtgärden skall anges och konsekvenserna av dessa. Då bör även anges vad alternativet att ingen

Närmare bestämmelser nriljökonsekvensbeskrivningar finns i förordningen om 1991:738 om miljökonsekvensbeskrivningar. Där föreskrivs i 12 § att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en motiverad redovisning av alternativa lokaliseringar och utformningar samt uppgifter om konsekvenserna att den sökta åtgärden inte vidtas. Alternativa lokaliseringar behöver inte redovisas om det är ändamålsenligt med hänsyn till syftet med miljökonsekvensbeskrivningen och exploateringsföretagets art. Däremot finns inga undantag från kraven att redovisa alternativa utformningar och nollalternativ.

EG har 1985 antagit ett direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar; direktiv 85337EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata objekt. Direktivet skall tillämpas för bedömningen av miljöeffekterna av sådana offentliga och enskilda projekt som kan antas medföra betydande

Skyddet grundvattenfärekomster 133 av

påverkan miljön och medlemsländerna skall ha sin lagstiftning till anpassat direktivet senast till mitten 1988. av

1 och med EES-avtalet ställdes krav på att Sverige skulle ha miljökonsekvensbeskrivningar avseende de verksamheter som anges i direktivet. För att alla verksamheter med säkerhet skulle omfattas ansågs att regler miljöom konsekvensbeskrivningar borde införas i bl.a. plan- och bygglagen. Regler om sådana beskrivningar finns därför numera i 5 kap. 18 § plan- och bygglagen.

Plan- och byggutredningen föreslår i sitt betänkande Miljö och fysisk planering SOU 1994:36 s. 13 f. att kravet miljökonsekvensbeskrivningar skall utvidgas till att gälla mer generellt för att uppnå systematisk förenkling och en enhetlighet och en bättre integrering av naturresurslagen i plan- och bygglagens prövningssystem. Det innebär, enligt förslaget, att rniljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas så snart en detaljplan medger åtgärder innebär som betydande inverkan på miljön, hälsan och säkerheten eller hushållningen med naturresurser. Vidare skall konsekvensbeskrivningar i översiktsplanen kunna utgöra en miljökonsekvensbeskrivning på sätt innehållet i samma som översiktsplanen skall kunna anses utgöra ett för detaljplan. program

År 1987 infördes i väglagen krav att en arbetsplan för byggande väg av även skall innefatta en miljökonsekvensbeskrivning.

I det tidigare arbetet med en miljöbalk har betonats att det, för att människors hälsa, miljön samt hushållningen med mark och vatten skall värnas, är viktigt att det större utsträckning i utvecklas och används en beslutsteknik där förutsättningarna för miljön beaktas inför beslut olika slag. En sådan teknik av innebär att beslut om åtgärder för sig eller med som var som sammantagna andra åtgärder har stor betydelse för människors hälsa, miljön hushållsamt ningen med mark och vatten m.m. skall grundas på genomlysning en av beslutens konsekvenser för dessa intressen.

I den återkallade propositionen om en miljöbalk har lämnats förslag på i vilka situationer, inom miljöbalkens krav skall ställas upprättande ram, som av

134 Skyddet av grundvattenförekomster

miljökonsekvensbeskrivningar och vilket innehåll sådana beskrivningar skall ha prop. 199495:10 s. 143 ff..

4.3.2 Miljökvalitetsnormer

Miljökvalitetsnormer utgår från ett tillstånd i en given miljö och ställer upp nivåer för föroreningar eller störningar som inte får överskridas i denna miljö. Det kan t.ex. vara fråga om att ange högsta tillåtna värden för vissa typer av föroreningar i grundvattnet som underlag för bedömningen av tillståndet i en grundvattenförekornst.

I prop. l99495:l0 om miljöbalk s. 122 föreslås, vad gäller rniljökvalitetsnormer, att vad som kan anses vara lägsta godtagbara miljökvalitet för mark, vatten, luft eller naturen i övrigt skall kunna föreskrivas i miljökvalitetsnormer. Föreskrifterna får avse förekomst av kemiska eller biotekniska produkter, förekomst av organism som kan tjäna till ledning för bedömning av miljötillståndet eller nivåer för buller, skakning, ljus, strålning eller amian sådan miljöpåverkan. Miljökvalitetsnormer skall av myndigheter och komläggas till grund för planering och övrig verksamhet. Då det är påkallat muner skall ett åtgärdsprogram upprättas för att underlätta att föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet uppfylls. I de fall det kan antas att sådana föreskrifter kan komma att överskridas skall mätningar göras.

Enligt propositionen 126 torde det knappast vara möjligt att i lagregler och föreskrifter ange gränser för miljökvaliteten i ord. En tillräcklig stringens torde i allmänhet endast kunna uppnås siffervärden. En användning av genom siffervärden för miljökvalitet förutsätter dock, enligt propositionen, att det finns klart definierade mätmetoder och mätparametrar. I sammanhanget betonades också att det finns stora skillnader mellan olika markornråden och mellan olika vattenområden i fråga om bl.a. växt- och djurliv, vilket hänger samman med det geografiska läget, berggrunden, m.m. Följaktligen finns det också, enligt propositionen, väsentliga skillnader i vad som kan anses vara godtagbar miljökvalitet mellan olika områden. Detta problem gäller i hög grad beträffande grundvattnet.

Skyddet grundvattenförekomster 135 av

Utredningen återkommer i avsnitt 4.5.4 till frågorna miljökonsekvensom beskrivningar och miljökvalitetsnormer.

4.4 Olika myndigheters arbete med frågor

om

skydd för grundvattnet

4.4.1 Kommunerna

Kommunernas uppgifter på miljöområdet har, främst under 1980-talet, växt som en följd av att offentliga verksamheter decentraliserats till lokal nivå.

Lokalt har kommunen det samlade ansvaret för att åstadkomma god en livsmiljö. Ytterst ligger detta ansvar på kommunens fullmäktige. På motsvarande sätt som Naturvårdsverket har ett samordnande den ansvar nationella nivån har miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt bl.a. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen den lokala nivån tilldelats vissa övergripande uppgifter. Motsvarande gäller byggnadsnämndens ansvar kommunal nivå i förhållande till Boverkets samordnande ansvar på den nationella nivån. En utvecklingstendens i kommunerna är att förvaltningsuppgifter decentraliseras for att utföras så nära dem som berörs som möjligt. Detta medför att den tidigare detaljregleringen också inom den kommunala organisationen sedan en tid tillbaka är på väg att ersättas av målstyrning.

Kommunerna har, enligt riksdagens övergripande miljöpolitiska beslut, ett uppdrag att föra in miljöhänsyn och resurshushållning i alla sina verksam hetsområden. Kommunernas ansvar kan delas in enligt följande; planeringsansvar, informationsansvar, utbildningsansvar, drift och förvaltningsansvar, ansvar för tjänster samt tillsynsansvar.

Kommunen har ansvaret för den fysiska planeringen. Det innebär att det är kommunens uppgift att styra bebyggelse samt mark- och vattenanvändningen så att olika allmänna intressen och mål kan uppnås, och så avvägning att en

136 Skyddet av grundvattenförekømster

kan ske mellan allmänna och enskilda intressen. Inom ramen för kommunal vattenplanering kan grunden läggas for en långsiktig hushållning med kommunens samlade vattenresurser. I den fysiska planeringen är det främst översiktsplanen som utgör ett samlat dokument för kommunernas mark- och vattenanvändning. Där redovisas huvudinriktningen för den kommunala miljöpolitiken och planen är tänkt att vara styrande vid bl.a. mark- och vattenanvändningen utifrån ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Kommunernas arbete med Agenda 21 och kretsloppsanpassad naturresurshushållning innebär bl.a. ett ytterligare motiv för att kartlägga relationen mark- och vattenanvändning samt skyddsbehovet för olika naturresurser.

Enligt 4 § hälsoskyddslagen är miljö- och hälsoskyddsnämnden skyldig att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som rör nämndens ansvarsområde. En liknande bestämmelse finns i ll kap. 1 § plan- och bygglagen när det gäller byggnadsnämndens verksamhet. Där finns också utförliga anvisningar om samråd och information om planförslag genom bland annat utställning. I övrigt är kommunal infomiation om miljöfrågor i stort sett ett oreglerat område, där man får söka vägledning i första hand i allmänna regler om den kommunala kompetensen, i offentlighetsprincipen och i policyuttalanden.

Inom flera lagstiftningar som rör skyddet av människors hälsa och säkerhet eller miljö finns krav på att en myndighet skall utöva tillsyn över att gällande bestämmelser efterlevs. Allt fler sådana tillsynsuppgifter har decentraliserats till den lokala nivån. Detta kan beskrivas som att tillsynsverksamheten t.ex. 0 inom miljö- och hälsoskyddet är ett område där kommunerna gjorts till é statens förlängda arm med uppdrag att för att statliga får å ansvara normer genomslag. Å andra sidan kan decentraliseringen också uttryck för ses som en strävan efter att tillsynen skall underkastas en lokal demokratisk kontroll och bli mer öppen. Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och livsmedelslagen är exempel på några for gmndvattenfrågorna viktiga lagområden, där kommunerna har ett tillsynsansvar.

Utöver ansvaret som kan utläsas ur de författningar som reglerar den kommunala verksamheten, tillkommer den politiska dimensionen i det kommunala

Skyddet grundvattenfärekomster 137 av

miljö- och naturresursarbetet. Ett lokalt och aktivt politiskt engagemang ett miljöarbete, medför i många fall mer heltäckande och långtgående åtgärder för skyddet och hushållningen miljön och naturresurserna. av

4.4.2 Länsstyrelserna

Pâ regional nivå har länsstyrelsen ett samordningsansvar for frågor rör som arbetet för en god livsmiljö. I länsstyrelsens uppgifter ingår, enligt 2 § länsstyrelseinstruktionen 1990:1510, att med beaktande av fastställda mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt kravet på en långsiktigt god hushållning med naturresurserna. Länsstyrelsen ska också följa upp och utvärdera insatser inom olika samhällssektorer.

Länsstyrelsen svarar regionalt, när myndighet inte har bland annan ansvaret, annat för frågor om hälsoskyddet, livsmedelskontrollen, plan- och byggnadsväsendet, djurskyddet, naturvärden, miljöskyddet och hushållningen med naturresurserna. Arbetsuppgifterna omfattar inventering, planering, ärendehandläggning, tillsyn och information.

Under 1992 gjordes en fördjupad verksarnhetsprövning länsstyrelserna. av Arbetet för en god livsmiljö var ett tre områden särskilt beskrevs. av som Enligt regeringens bedömning prop. 1992932100 bilaga 14 ligger tyngdpunkten i länsstyrelsemas arbete i myndighetsutövningen men håller, till följd av decentralisering av beslutsansvar till kommunerna, successivt på att förändras mot aktiv rådgivning och kunskapsförmedling. omställningen har kommit olika långt på länsstyrelserna. Några slutsatser av prövningen är att länsstyrelserna i framtiden skall utveckla dialogen med statliga myndigheter och kommunerna, verka för att olika miljöpolitiska instrument utvecklas hos kommunerna och i samverkan med övriga aktörer utveckla de regionala miljöanalyserna till ett regionalt handlingsprogram för rniljövården.

Vidare har länsstyrelsen till uppgift att tillhandahålla regionalt underlagsmaterial RUM omfattande bl.a. allmänna intressen enligt naturresurslagen. I sin

138 Skyddet av grundvattenförekomster

verksamhet med strategi för regional miljö STRAM har länsstyrelsen ett samordningsansvar för att nationella miljömål omsätts regional och lokal nivå. Utöver detta har länsstyrelsen bl.a. till uppgift att fastställa skyddsområden för vattentäkter.

4.4.3 Centrala myndigheter

Av de centrala myndigheterna bedriver Naturvårdsverket ett omfattande tvärsektoriellt kunskapsförsörjningsarbete inom miljövârdssektorn med bl.a. vattenfrâgor medan Boverket svarar for kunskapsuppbyggnad vad gäller frågor inom för fysisk planering. Andra statliga myndigheter av betydelse i ramen sammanhanget är Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, som är ansvarig myndighet för kartläggning av Sveriges ytvattenresurser, Sveriges geologiska undersökning, SGU, som arbetar med kartering av markoch grundvattentillgángar samt Statens geotekniska institut, SGI, som hanterar frågor har att göra med markarbeten där grundvattenförekomster kan som verka försvârande. Centrala sektorsmyndigheter som Vägverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket arbetar med sektoriella miljövárdsprogram där vattenfrågor naturligtvis ingår som en väsentlig del. Statens livsmedelsverk och Socialstyrelsen har, såsom närmare berörs i kapitel uppgifter vad gäller dricksvattenkontroll och hälsoskydd i samband med vattenanvändning.

Utredningen beskriver i det följande något utförligare det arbete hos Boverket, Naturvårdsverket och SGU som är av intresse för grundvattenskyddet. Först redovisas respektive myndighets arbetsuppgifter och ansvarsområde enligt lag Därefter beskrivs i korta ordalag det arbete som myndigheten i nuläget m.m. bedriver, såväl löpande arbetsuppgifter som särskilda projekt. Redovisningen bygger i huvudsak uppgifter från de berörda myndigheterna.

Boverket

Enligt förordning med instruktion för Boverket 1993:1109 är Boverket förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med naturfysisk planering, byggande och boende. Vidare skall Boverket enligt resurser,

Skyddet av grundvattenförekomster

4 § i förordningen bl.a. verka for samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen PBL och lagen hushållning med om naturresurser m.m., medverka i internationellt samarbete som syftar till att harmonisera regler för fysisk planering, hushållning med naturresurser samt egenskapskrav på byggnader och byggprodukter.

I enlighet med lagen 1994:847 om tekniska egenskapskrav pâ byggnadsverk m.m. och förordningen 1994:1215 tekniska egenskapskrav på byggnadsom verk m.m. kan Boverket meddela föreskrifter för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 § första stycket i den angivna lagen.

När det gäller löpande arbetsuppgifter och särskilda projekt som Boverket bedriver eller nyligen avslutat kan följande nämnas.

Infor kommunernas översiktsplanering samverkade Naturvårdsverket och Boverket i en skrift med namnet Vattnet i kommunal planering. I denna skrift behandlas bl.a. hur framtidens Översiktsplaner kan fungera som en konkret kunskapskälla, ett brett handlingsprogram och ett styrmedel även i vattenfrágor. Boverket och Naturvårdsverket har gemensamt följt upp resultatet av den utvärdering av kommunala Översiktsplaner som Boverket gjort. Med ledning denna utvärdering har verken startat ett s.k. Vattenprojekt skall som ge kommunerna bättre möjligheter att ta med även vattenfrågoma i översiktsplanerna. Arbetet är uppdelat i två delar. Den forsta ger verktyg för att identifiera sektorsorienterade miljömål och påverkan på vatten och den andra redovisar hur man omsätter detta till en helhet på avrinningsomrádesbasis och med utgångspunkti övergripande miljömål, bedömningsgrunder för vatten, nyttjande samt förebyggande och åtgärdande miljöprogram.

Boverket har i ett projekt kallat Naturliga länkar ett bärkraftigt nät tagit upp va-infraslrulcturfrågor och kommunal Vattenförsörjning och arbetar med nu en handbok kallad Vatten i detaljplaner och områdesbestämmelser som vänder sig till planerare och arkitekter. Den syftar till att visa hur detaljplaner och

140 Skyddet av grundvattenförekomster

områdesbestämmelser kan användas praktiskt och hur kommunernas intentioner när det gäller vattenplanering kan säkerställas genom planläggning. Syftet är också att sprida erfarenheter och goda exempel samt ge uppmärksamhet åt vattenfrågornas betydelse.

Forskningsrapporten Planläggning och bygglov under mark, som framställts av Boverket m.fl. beskriver hur några kommuner hanterat planläggning och bygglov vid byggande under mark samt ger råd om hur detta kan ske inom ramen för nuvarande lagstiftning. Speciellt redovisar rapporten de konflikter med grundvattnet som kan uppstå vid byggandet av tunnlar samt de rättsliga och vattenskyddande åtgärder man kan behöva vidta i dessa sammanhang.

En ny handbok för översiktsplaneringen är under utarbetande och beräknas vara färdig hösten 1995.

Naturvårdsverket

Enligt Naturvårdsverkets instruktion 1988:518 skall verkets arbete bl.a. syfta till att säkerställa en god miljö. Verket har således ett brett miljöansvar för att bl.a. motarbeta föroreningar av grundvattnet och främja ett långsiktigt bruk av detta.

Naturvårdsverket har i vissa fall tillsammans med andra myndigheter - centralt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, renhållningslagen 1979:596 och lagen om kemiska produkter. Som central tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen åligger det verket att samordna de regionala och lokala tillsynsmyndighetemas verksamhet. Detta sker bl.a. genom att verket ger ut allmänna råd. Verket har sålunda givit ut allmänna råd om tillsyn, miljörapporter och kontrollprogram samt mer specifikt för grundvattenskyddet allmänna råd med titeln Grundvattentälcten Skyddsom- - Skyddsföreskrifter Naturvårdsverkets allmänna råd 90: 15. råden -

Vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen blir frågor om grundvattennaturliga skäl ofta aktuella. Tillståndsprövning enligt miljöskyddsskydd av

U 1995:45 Skjirlder av grm1avr1tteyörek0msler 141

lagen görs av länsstyrelserna och Koncessionsnämnden för miljöskydd. Naturvårdsverket har möjlighet att under vissa förutsättningar begära omprövning av villkor i givna tillstånd och att begära att tillstånd återkallas 23, 24 och 26 §§ miljöskyddslagen. Verket har även rätt att i vissa fall, då tillstånd inte meddelats, hos koncessionsnämnden hemställa om förbud mot miljöfarlig verksamhet som inte bedrivs i överensstämmelse med tillåtligltetsreglerrtzt eller om föreskrifter om försiktighetsmått. Verket har också möjlighet att med stöd av :niljöskyddslagen kräva åtgärder inom områden som förorenats av industriell verksamhet.

Det centrala tillsynsansvaret enligt hälsoskyddslagen fördelas mellan Naturvårdsverket och Socialstyrelsen så sätt att Naturvårdsverket ansvarar för bl.a. vattentäkter. Verket utövar tillsyn på områden bl.a. genom att utarbeta allmänna råd. Bl.a. har verket utgivit ovan nämnda allmänna råd om grundvattentäkter. Verket har vidare överinseende över naturvärden i riket och kan överklaga beslut enligt naturvårdslagen, t.ex. beslut i täktärenden.

Enligt 2 § förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. åligger det verket att lämna länsstyrelserna uppgifter om vissa områden, som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a. Vattenförsörjning och som av verket bedöms vara av riksintresse enligt 2 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. Beträffande områden, som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse, åligger det SGU att på likartat sätt lämna uppgifter till länsstyrelserna. I fråga om fyndigheter vilkas nyttjande prövas enligt naturvårdslagen skall SGU samråda med Naturvårdsverket. Naturvårdsverket och SGU tar efter hand ställning län för län till vilka områden verken bedömer vara av riksintresse. Naturvårdsverkets enhet för kommunala vattenskyddsfrågor har tillsammans med ett antal länsstyrelser påbörjat ett arbete med att utforma kriterier som skall kunna användas vid kommande bedömningar av vilka områden som anses vara av riksintresse för vattenförsörjningen enligt naturresurslagen.

Vid Naturvårdsverket pågår för närvarande i samverkan med Boverket även projektarbete för att åstadkomma en sektorsövergripande plan för hur tillgång

142 Skyddet av grundvattenförekomster SOU 1995:4

till vattentäkter skall kunna säkerställas på lång sikt. Projektet går under namnet Vattentäktsplanering. Vidare pågår vid Naturvårdsverket projektarbete om avfallsdeponier, förorenad mark och bedömningsgrunder för grundvatten. Vattenskyddsfrågor är av stor betydelse på detta område eftersom deponierna genom läckage kan förorena grundvattnet.

Sveriges geologiska undersökning SGU

Grunderna i SGU:s ansvar och verksamhet ges i förordningen med instruktion för SGU 1988:367. Instruktionen säger bl.a att SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering, att SGU skall särskilt utföra allmän geologisk kartering framför allt med hänsyn till berg- och jordarternas samt grundvattnets praktiska betydelse, att SGU skall särskilt inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen och naturresurslagen, att SGU skall särskilt främja och stödja riktad grundforskning och tillämpad forskning inom geovetenskapliga omrâdet samt att verksamheten skall bedrivas på sådant sätt att insamlat geologiskt material snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt.

SGU utvecklar, producerar och marknadsför kvalificerat beslutsunderlag om berg, jord, och grundvatten anpassat till bl.a. samhällsplanering, naturresursförsörjning, miljö och hälsa samt jord och skogsbruk. För att åstadkomma ovanstående undersöker, dokumenterar, karterar och informerar SGU om Sveriges berggrund, jordarter och grundvatten. SGU förvaltar också lagen 1975:424 om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning.

Lângsiktiga program med direkt anknytning till grundvattenfrågor är dels regional grundvattenundersökning som innebär både länsvis grundvattenkartering och kommunvis sådan, dels grundvattendokumentation som innebär insamling och lagring data om brunnar, Vattenkvalitet, grundvattenav rapporter, flödande källor brunnsarkivet samt tidsmässiga förändringar i

grundvattnets mängd och kvalitet grundvattennätet.Vidare har SGU en rad

Skyddet av grundvattenförekomster 143

extemfinartsierade samarbets- och utredningsprojekt. Tillsammans med Naturvårdsverket bedrivs olika verksamheter som innebär bl.a. rikstäckande nationell miljöövervakning för grundvatten, integrerad miljöövervakning för skogliga referensområden, arbete med undersökningstyper och allmänna råd för regional miljöövervakning avseende grundvatten samt rikstäckande beskrivning av grundvattnets kvalitet. Vidare bedrivs tillsammans med Naturvårdsverket m.fl. ett arbete med att ta fram bedömningsgrunder för grundvatten.

Därtill kommer mindre och kortvariga men ofta återkommande externfinansierade utrednings- och FoU-projekt som berör bl.a. följande områden: kommunal deponiverksamhet, gruvavfall, sårbarhetskartor för grundvatten, grundvattenprospektering för främst Vattenförsörjning, grundvattenförorening samt salt grundvatten.

4.4.4 EU:s arbete med grundvattenskyddsfrågor

Frågor om grundvattenskydd är av mycket stor betydelse för vissa länder i Europa. Inom EG har därför i många år pågått ett arbete som gäller grundvattenfrågor. EG:s direktiv 8068EEG om skydd for grundvattnet mot förorening genom vissa farliga ämnen syftar till att hindra förorening av grundvatten genom vissa särskilt angivna ämnen och att så långt det är möjligt hejda eller undanröja konsekvenserna av den förorening som har skett. Direktivet gäller dock inte utsläpp av avloppsvatten från glesbebyggelse utan anslutning till avloppssystem, om bebyggelsen är belägen utanför områden som är skyddade grund av sin betydelse for vattenförsörjningen. Direktivet gäller inte heller utsläpp av radioaktiva ämnen samt utsläpp av så små mängder och koncentrationer av de särskilt angivna ämnena att det nu eller i framtiden inte föreligger någon risk för att det mottagande vattnets kvalitet skall försämras.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra tillförsel till grundvatten av vissa av de särskilt angivna ämnena samt begränsa tillförsel till grundvattnet av vissa andra av de särskilt angivna ämnena. För svensk del har det inneburit att Naturvårdsverket med stöd av 5 § fjärde stycket miljöskyddslagen och 2 a § miljöskyddsförordningen

144 Skyddet av grundvattenfärekomster

meddelat föreskrifter om förbud mot farliga utsläpp av vissa änmen i grundvatten SNFS 1993:15. Föreskrifterna gäller direktutsläpp utan infiltration genom markyta och underliggande jordlager. l 3 § anges vilka ämnen som inte får släppas ut direkt i grundvatten. Det är organiska halogenföreningar eller ämnen som kan bilda sådana föreningar i vattenmiljö, organiska fosforföreningar, organiska tennforeningar, ämnen som har cancerogena, mutagena eller teratogena egenskaper i eller genom vattenrniljön, kvicksilver och dess föreningar, kadmium eller dess föreningar, mineraloljor och kolväten samt cyanider.

I direktivet ställs också krav på tillstånd innan utsläpp av vissa ämnen får ske. Sådant tillstånd skall, enligt direktivet, meddelas för en begränsad period och omprövas vart fjärde år. Utsläpp i vatten av det slag som avses i direktivet utgör miljöfarlig verksamhet och omfattas därför av miljöskyddslagens regelsystem. I Ds 1995:9 föreslås att bestämmelserna om omprövning i 24 § miljöskyddslagen kompletteras så att hänsyn tas till bl.a. grundvattendirektivets bestämmelser om obligatorisk omprövning av tillstånd efter viss tid.

För närvarande pågår ett arbete inom EU med att omarbeta det nuvarande grundvattendirektivet. I en resolution från den 4 oktober 1994 betonar Ministerrådet grundvattnets betydelse som en viktig del i vattencykeln och ekosystemen samt som en av de viktigaste resurserna för dricksvattenproduktion. Grundvattnet är, enligt Ministerrådet, i vissa områden alltjämt utsatt för allvarlig fara både vad gäller kvalitet och kvantitet. Rådet påminner om sin resolution från den 12 december 1991 gällande ett detaljerat aktionsprogram for grundvattenskydd och förslag till revidering av grundvattendirektivet. Riktlinjerna för detta arbete bör, enligt Ministerrådet, vara att behålla kvaliteten på oförorenat grtmdvatten, att motverka ytterligare förorening och att, där det är lämpligt, restaurera förorenade grundvatten. Ministerrådet förespråkar i sin resolution att vissa punkter får särskild betydelse när aktionsprogranrmet för grundvatten utfomias. Det gäller dels licensieringssystem och andra instrument som ger en ändamålsenlig nationell hantering av grundvattnet, dels åtgärder som ger ett förebyggande och allsidigt grundvattenskydd, dels generella bestämmelser for säkerheten i installationer som hanterar ämnen

Skyddet av grundvattenförekomster 145

som är farliga för vatten, dels också generella bestämmelser för att förmå jordbruket att bli förenligt med grundvattenskydd.

l resolutionen begär Ministerrådet att en revidering av ovannämnda grundvattendirektiv skall övervägas där det behövs och manar kommissionen att påskynda sitt arbete så att ett aktionsprogram för grundvattenskydd kan presenteras för rådet senast vid halvårsskiftet 1995.

Kommissionen har på grundval av Ministerrådets begäran presenterat ett utkast till aktionsprogram för grundvatten. Utkastet omfattas av följande fyra punkter som skall utvecklas på nationell respektive unionsnivå. Upprätta principer för integrerad hantering och planering. - Införa tillstånd för uttag av grund- och ytvatten där så behövs. - Införa tillstånd och generella regler för punktutsläpp samt for aktiviteter och installationer som påverkar eller kan påverka grundvattnet. Ta fram allmänna regler för goda rutiner och hantering av verksamheter som ger upphov till diffusa utsläpp.

Enligt vad utredningen erfarit är det i dag oklart vilken ambitionsnivå som gäller for förslagen. Det är därför i nuläget inte möjligt att säga vad det slutligen kommer att innebära för svensk del. Det står dock klart att stora delar av det omfattande arbete som föreslås kan komma att innebära en precisering av grundvattnets roll i miljövårdsarbetet och i sarnhällsplaneringen.

4.5 överväganden och förslag

4.5. 1 Inledning

De överväganden och förslag som utredningen presenterar i följande avsnitt syftar till ett bättre skydd för våra grundvattenförekomster vid planering och byggande så att de, som anges i direktiven, bibehåller sitt värde för framtiden. Det finns ett behov av regler som skyddar grundvattnet vid tillkomsten av nya

146 Skyddet av grundvattenfärekømster SOU 1995:4

verksamheter. Förslagen innebär att grundvattnet ges en starkare ställning vid avvägningen mot andra intressen. De syftar också till att öka kännedomen om grundvattenförekomsters läge och förståelsen för den ömsesidiga påverkan som finns mellan mark- och grundvattenanvändning.

Syftet med naturresurslagen är att åstadkomma en väl avvägd och långsiktig hushållning med landets naturresurser. I lagen finns därför ett antal regler som skall användas i de fall då olika intressen står mot varandra. För att kunna hävda sig i konkurrensen med andra intressen mäste grundvattnet ha ett starkt skydd i denna lag. Utredningen föreslår förändringar i naturresurslagen som ger sådant skydd.

En viktig kunskapskälla, när det gäller grundvattenförekomsters läge och vad grundvattnet skall användas till, bör vara kommunens översiktsplan. I den redovisas nämligen översiktligt hur marken och vattnet inom kommunen är tänkt att användas. Den representerar också kommunens ställningstaganden vägledning för lokaliseringsprövningar, tillståndsprövningar samt miljösom och sektorsplanering. Planen utgör därigenom ett viktigt beslutsunderlag vid överväganden i vatten- och rnarkanvändningsfrågor för olika beslutsfattare. Det är självklart stor betydelse för grundvattenskyddet att grundvattenföreav komster redovisas i detta dokument. Utredningen har funnit att översiktsplanema sällan innehåller sådan redovisning och föreslår vissa förändringar i plan- och bygglagen i syfte att förbättra redovisningen.

De föreslagna förändringarna i naturresurslagen och plan- och bygglagen får betydelse vid tillämpningen av flertalet av de lagar utredningen redovisat ovan under gällande lagstiftning vad gäller prövning av nya verksamheter. Således skall naturresurslagen tillämpas vid avvägningar enligt t.ex. vattenlagen, miljöskyddslagen och väglagen. Vidare kan de kommunala översiktsplanerna upprättas enligt plan- och bygglagen utgöra strategiska styrinstrument för som långsiktigt nyttjande gnindvattnet. Utredningen har inte funnit skäl att föreav slå några ytterligare ändringar som avser prövningen av nya verksamheter enligt dessa speciallagar.

Skyddet av grundvattenförekomster

Utredningen har funnit att det inte sällan kan finnas behov av åtgärder också mot befintlig verksamhet. I 19 kap. vattenlagen ges möjlighet att ingripa mot sådan verksamhet i vattenförsörjningens intresse. Utredningen redovisar i avsnitt 4.5.3 förslag till ändringar i vattenlagen som klargör de möjligheter det finns att meddela föreskrifter till skydd för grundvattenförsörjningen inom ett vattenskyddsomrâde.

4.5.2 Det förebyggande skyddet av grundvattnet

Naturresurslagen

Samhällsplaneringen innebär avvägningsproblem många olika slag. Inom av den fysiska planeringen är lokaliseringen av olika miljöstörande verksamheter en av de viktigaste frågorna. Det kan gälla att hitta lägen för nya trañkleder, industrier eller annan miljöstörande verksamhet. Planeringen sådana verkav samheter kräver avvägningar gentemot en rad olika intressen. Normalt är dessa konflikter som störst nära tätorterna. Intresset att få till stånd väg, ett en jämvägsspår, en avfallsdeponi eller liknande anläggning kan där vara mycket starkt. Det är samtidigt ett utomordentligt starkt intresse också att skydda grundvattnet så att det även i framtiden kan användas som dricksvatten. Det är därför viktigt att trafikleder, industrier eller andra ntiljöstörande verksamheter lokaliseras så att de inte skadar eller utgör ett hot mot värdefulla grundvattenförekomster. För sådana verksamheter kan i regel olika lokaliseringsalternativ övervägas även om vissa alternativ framstår som mera fördelaktiga än andra. Grundvattenförekomsterna är däremot i allmänhet givna och bör därför i stor utsträckning vara styrande för planeringen. I de flesta fall torde det med en förutseende planering finnas goda förutsättningar att lokalisera olika miljöstörande verksamheter till sådana platser där anläggningarna kan tjäna sitt syfte samtidigt som olika miljövärden t.ex. vattenkvaliteten i en värdefull grundvattenförekomst inte behöver hotas.

l dag är det emellertid inte ovanligt att en avfallsdeponi är placerad i inströmningsområdet till en gnmdvattenförekomst, varifrån kommunen tar sitt dricksvatten, eller att trafikintensiva vägar går rakt över viktiga grundvatten-

grundvattenförekomster SOU 1995: Skyddet av

förekomster. En sådan lokalisering av en miljöfarlig wrksamhet kan få allvarliga konsekvenser for en kommuns framtida dricksvatenförsörjning. Att man valt att placera t.ex. en avfallsdeponi så att den kan pâxerka en grundvattenförekomst torde inte sällan bero okunskap. Antingen kinner man inte till grundvattenförekomstens läge eller inser man inte den föioreningspâverkan deponien kan ha på grundvattnet. En olämplig lokalisering kan dock som också bero på medveten prioritering där grundvattenförekomsten inte en ansetts vara så viktig att skydda att den utgjort hinder mot lokaliseringen av den miljöstörande verksamheten. En bidragande faktor kan därvid vara att anläggningen åtnjuter ett starkt skydd i naturresurslagen melan grundvattnet i det närmaste saknar sådant skydd. Vid avvägningen mellan intresset av t.ex. viss vägsträcka och intresset av att skydda en grundvatterförekomst kan det en intresset ha fått vika med hänsyn till att vägsträclcrtingen angivits vara senare av riksintresse enligt naturresurslagen.

Naturresurslagen innehåller avvägningsregler för situationer då samhället har väsentliga intressen att bevaka från markpolitiska utgångspmkter. Som redovisats är grundvattnet mycket viktigt för stora delar av vårt lands ovan dricksvattenförsöijning och många kommuner är helt beroerde av grundvatten för sin Vattenförsörjning. Det allmämia skydd naturresursagen ger för olika naturresurser i l kap. l § och 2 kap. l och som också mifattar grundvattemellertid inte tillräckligt skydd för grundvattnet vid en avvägning net, ger ett andra intressen. Det är därför angeläget att skyddet för värdefulla grundmot vattenforekomster förstärks i hushållningsbestännnelserna i 2 kap. naturresurslagen.

Som redovisats i avsnitt 4.2.1 anser utredningen att 2 kap naturresurslagen inte ett tillräckligt skydd for grundvattenförekomster son är eller kan vara ger värdefulla från dricksvattensynpunld även det kan hävdas att främst 2 kap. om 3 § ett visst skydd för grundvattnet inom ramen för de allmämia reglerna ger skydd för naturmiljön. Utredningen har således fumit att stadgandet i om 2 kap. 8 § inte möjlighet att skydda grundvattenförekomster som sådana ger mot exploaterande verksamheter. Stadgandet i 2 kap. 8 §får snarare anses syfta till möjlighet att säkerställa vissa områden förlokalisering av de att ge

Skyddet av grundvattenförekømster 149

olika typer av anläggningar som anges Det är i dessa fall fråga om sådana verksamheter som kan kräva särskilda överväganden om var de skall kunna lokaliseras. Ett exempel som nämns i lagtexten är visserligen anläggningar för Vattenförsörjning. I motiven talas dock om att det gäller t.ex. tunnlar eller ledningar som har stor betydelse för överföringen av dricksvatten mellan eller inom olika regioner i landet. Det synes därmed vara fråga om anläggningar som ställer särskilda krav på lokaliseringen t.ex. därför att ledningssystem behöver dras över långa sträckor. Något direkt skydd för en grundvattenförekornst i sig kan stadgandet däremot inte anses ge.

I motiven till den aktuella regeln se bl.a. 198586:3 s. 73 ff.

prop. ges exempel på skyddsvärda anläggningar och där talas om vattenkraftsanläggningar, flygplatser, hanmar, vägar, ledningar mellan eller inom regioner, avfallsanläggningar, teleanläggningar eller ledningssystem för vattendistribution eller distribution av naturgas. Regeln tar närmast sikte på att mark skall reserveras för anläggningarna och innebär därutöver krav på hänsyn från andra verksamheter så att anläggningarna kan brukas på ett rationellt sätt. Ett exempel som nämns i motiven är att bostadsbebyggelse inte skall tillåtas intill ett område som är avsett för en flygplats eftersom hänsyn då måste tas till bullerstörningar för de boende.

Mot bakgrund av det begränsade skydd som naturresurslagen således får anses ge grundvattnet finns det starka skäl att överväga ändringar i lagen i syfte att skapa ett ökat sådant skydd. Av intresse är därvid främst de grundvattenförekomster som har betydelse från dricksvattensynpunkt. Ett förstärkt lagskydd bör dock omfatta alla grundvattenförekomster av särskilt värde. Utredningen föreslår att en bestämmelse därför förs in i naturresurslagen som ger ett uttryckligt skydd for värdefulla grundvattenförekornster. Bestämmelsen bör omfatta mark- och vattenområden som innehåller värdefulla grundvattenförekomster eller där sådana kan bildas. Dessa områden bör så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påverka grundvattnets kvalitet eller förutsättningarna för grundvattenbildning. När det gäller grundvattenförekomster av riksintresse bör föreskrivas att de skall skyddas mot angivna åtgärder. Bestäm-

melsen har utformats efter mönster av främst 2 kap. 7 § naturresurslagen.

150 Skyddet av grundvattenfärekømster

När det gäller att avgöra vilka grundvattenförekomster som skal. anses vara så värdefulla att de bör omfattas av ett riksintresseskydd anser utredningen att ett sådant skydd i första hand bör omfatta grundvattenförekomster som kan ge stora mängder grundvatten och som är belägna nära befolkningscentra. Det finns endast ett fåtal sådana förekomster i vårt land och de områden där de är belägna bör skyddas så att där kan bildas och också utvinnas ett rent dricksäven för framtida generationer. Även andra förekomster inte är så vatten son stora men som ändå är mycket betydelsefulla för ett större samhälle eller för en region bör kunna anses vara av riksintresse. Skyddet bör lcunra avse både förekomster som redan utnyttjas och sådana som kan få stor framtida betydelse för vattenförsörjningen. Riksintresseskydd bör även kunna gälla får markområden där det finns goda förutsättningar att genom infiltration framställa konstgjort grundvatten förutsatt att området är av speciell betydelse för en region. I övrigt bör skyddet, utan att klassificeras som riksintresse, gälla grundvattenförekomster betydelse för kommuns dricksvattenförsörjning av en liksom förekomster som ännu inte utnyttjas men som har sådan kataktär att de kan utgöra reservtäkter för en kommuns Vattenförsörjning. Vidtre bör områden kunna skyddas som har goda förutsättningar att användas för att infiltrera ytvatten och därigenom ge konstgjort grundvatten för ett områdes Vattenförsörjning. Också områden med grundvattenförekomster som har stor betydelse för bevarandet särskilt värdefulla ekosystem bör kunna skyddas av genom den föreslagna bestämmelsen. Det bör särskilt understrykas att skyddet, såväl när det gäller förekomster av riksintresse som andra, inte bara skall omfatta det område där grundvattnet kan utvinnas utan också de områden där grundvattenbildningen sker.

Utredningen vill ge några exempel på typer av grundvattenförekomster som bör kunna riksintresse trots att de inte är stora. Förutsättningen anses vara av är då att de är mycket betydelsefulla för en region. Exempel sådana förekomster fmns enligt utredningen på Öland. Det finns inga större ytvattenförekomster på ön. Den enda insjön Öland, Hornsjön, har olika norra av skäl inte använts råvattentillgång. Planer på att föra över vatten från fastsom landet har sedan länge har inte realiserats. Öns två kornmuner har men i stället båda valt att använda grundvatten för att täcka dricksvatenbehovet.

iOU 1995:45 Skyddet av grundvattenförekomster 151

Förutsättningarna för grundvattenbildning är av geologiska och klimatologiska skal ogynnsamma. Trots det har man lyckats tillgodose vattenbehoven både för den bofasta befolkningen, som uppgår till 25 000 invånare, industrierna och sommargästerna. Borgholms kommun har två huvudvattentäkter. Den ena är liten isälvsavlagring Öland. Den andra och större huvuden norra vattentäkten ligger söder om Köpingsvik och utgörs av en relativt begränsad isälvsavlagring med komplicerad uppbyggnad. För att vattenbehovet skall kunna täckas förstärks båda grundvattenförekornsterna med konstgjord grundvattenbildning genom infiltration av vatten från Hornsjön respektive Lindbybäcken. I Mörbylånga kommun tas grundvatten från ett par större och flera mindre vattentäkter.

På Öland är det alltså förutsättningar för grundvattenbildning, ogynnsamma grundvattenlagring och grundvattenuttag. Trots det är regionen hänvisad till grundvatten för sin dricksvattenförsörjning och klarar tills vidare sin vattenförsörjning från grundvattenförekomster med naturligt grundvatten som bas. Slås dessa förekomster ut finns inga godtagbara alternativa dricksvattentäkter på ön. Alternativet består då i att föra över vatten från fastlandet vilket är förenat med stora kostnader. Ett sådant alternativ gör dessutom öns dricks- Vattenförsörjning mycket sårbar. Öland kan således, enligt utredningen, vara ett exempel en region där även mindre grundvattenförekomster kan anses vara av riksintresse därför att det inte finns andra rimliga alternativ. I en sådan region är det utomordentligt angeläget att vattenkvaliteten i förekomsterna bibehålls för framtiden så att kommunerna kan behålla möjligheten att långsiktigt förse sina invånare med dricksvatten.

Skyddet av värdefulla grundvattenförekomster bör avse hot genom såväl föroreningspåverkan som påverkan i form av att områden som har betydelse för grundvattenbildningen tas i anspråk för t.ex. täktverksamhet, tätbebyggelse, vägbyggen eller andra slag av anläggningar.

Som nämnts i början av detta avsnitt är det mycket få anläggningar som prövas enligt naturresurslagen. I övrigt får lagen sin genomslagskraft genom olika andra lagar som styr markanvändningen. Den nu föreslagna ändringen

152 Skyddet av grundvattenförekomster SOU 1995:

får således verkan för tillämpningen av bl.a. plan- och bygglagen, miljöskyddslagen, väglagen och naturvårdslagen. För grundvattenskyddet innebär det t.ex. att hänsyn skall tas till den påverkan som täktverksamhet kan ha för grundvattenbildningen vid prövning av tillstånd till täkt av grus enligt 18 § naturvårdslagen. Om det är fråga om prövning av täktverksamhet i ett område som innehåller värdefulla grundvattenförekomster eller där sådana kan bildas får området och grundvattenförekomsten genom den föreslagna ändringen således skydd. Det innebär att vissa områden som är av riksintresse skall skyddas medan andra områden, som inte är av riksintresse men väl är skyddsvärda, så långt möjligt skall skyddas mot täktverksainhet som påverkar förutsättningarna för grundvattenbildning i området. Skyddet gäller också t.ex. gmsåsar där det kan vara av intresse att i framtiden bilda grundvatten genom infiltration. På liknande sätt får områden för värdefulla gmndvattenförekomstett starkare skydd då byggande av väg prövas enligt väglagen eller då er prövning sker miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen, förutsatt att av verksamheten kan påverka vattenkvaliteten eller förutsättningarna för grundvattenbildning. Med hänsyn till de regler som redan finns i olika andra lagar och innehåller ett skydd för grundvattnet och till den betydelse det som föreslagna tillägget i naturresurslagen får också för tillämpningen av flera andra i sammanhanget viktiga lagar anser utredningen att det nu inte finns skål att föreslå några ändringar i dessa lagar med inriktning särskilt grundvattenskyddet.

Enligt förordningen tillämpning av lagen om hushållning med naturom skall vissa centrala förvaltningsmyndigheter efter samråd med resurser m.m. berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden myndigheterna bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. som naturresurslagen. Utredningen anser att Naturvårdsverket bör vara den myndighet somi samråd med SGU skall lämna uppgifter enligt angiven förordning vilka områden innehåller grundvattenförekomster av riksintresse eller om som där sådana kan bildas.

Som nämnts inledningsvis är det inte enbart grundvatten som används som dricksvatten. Drygt hälften den kommunala vattenförsörjningen utgörs av av

Skyddet av grundvattenfärekomster 153

ytvatten. Det torde därför också fimias ytvattenornråden som är så viktiga ur dricksvattensynpunkt att de bör ha ett skydd i naturresurslagen. Utredningen tänker främst på sådana områden som är viktiga för storstädernas vattenförsörjning, t.ex. Mälaren och Göta älv men även mindre ytvattentäkter för olika tätorter kan självfallet behöva ett starkare skydd. Utredningen har därför haft skäl att överväga om också ytvattnet bör omfattas den föreslagna beav nu stämmelsen i naturresurslagen.

En reglering också av ytvattentäkter kräver emellertid delvis andra överväganden som ligger vid sidan av utredningens uppdrag. Det handlar t.ex. om hur hotbilden ser ut, vilket skydd ytvattnet har i dag och medvetenheten hos allmänheten om ytvattenfrágor. När det gäller den förstnämnda frågan är t.ex. hotet från sjöfarten något som särskilt behöver utredas. Ytvattenområden har redan i dag ett skydd i 3 kap. naturresurslagen. Vad detta skydd innebär i sammanhanget och om reglerna kanske bör samordnas vid ett utökat skydd behöver också övervägas. En annan faktor måste vägas in är den kunskap som som finns i dag hos planerare och beslutsfattare om var särskilt känsliga ytvattenontrâden förekommer. Till skillnad från grundvattnet, som är beläget under marken, finns ytvattenområdenas lägen redovisade på vanliga kartor.

Det linns således en rad frågor att väga in vid bedömningen behovet

av av ett

ökat skydd för ytvattnet. Frågan om ett förstärkt skydd för ytvattnet är viktig men ligger utanför utredningens uppdrag. Utredningen anser dock att frågan bör utredas vidare i annat sammanhang.

Plan- och bygglagen

Kommunerna har enligt plan- och bygglagen ansvaret för planeringen av användningen av mark samt yt- och grundvatten. Planeringen vattenav frågorna var, som beskrivits ovan, något nytt i plan- och bygglagstiftningen. Vid plan- och bygglagens tillkomst var avsikten att integrera vattenplaneringen med annan fysisk planering och inordna den i plan- och bygglagens regelsystem. Denna lösning skulle tillgodose de syften låg bakom vattensom planeringsutredningens förslag. Syftet med det instrument vattensom

154 Skyddet grundvattenförekømster SOU 1995;Ä av

planeringsutredningen benämnde vattenöversikt var att i enkel form redovisa tillgången vatten, användningen, rådande och förväntade konflikter samt riktlinjer för den framtida vattenanvändningen. Av motiven till plan- och bygglagen, som redovisats ovan, framgår att avsikten var att dessa frågor i stället skulle redovisas i översiktsplanen.

Översiktsplanen skall sin beskrivning mark- och vattenanvändningen

genom av inom kommunen vara ett underlag för detaljplaner. bygglov, marklov och

andra beslut om användningen av mark och vatten. Översiktsplanen skall bl.a.

redovisa de allmänna intressen som skall beaktas. Planen skall också visa hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. Genom översiktsplanen är det tänkt att myndigheterna skall få det lättare att fatta beslut i olika mark- och byggnadsfrågor och att den enskilde bättre skall kunna förutse hur kommunen kommer att ställa sig till olika projekt. Genom den samlade redovisning som översiktsplanen är tänkt att ge i fråga om bl.a. grundvattenanvändningen skall den således utgöra en viktig kunskapskälla och samtidigt ett värdefullt beslutsunderlag för olika beslutsfattare.

Flertalet kommuner har inte närmare behandlat vattenfrågorna i översiktsplaneringen och detta gäller i synnerhet grundvattenfrågor. Detta framgår bl.a. av Boverkets rapport Erfarenheter av översiktsplanearbetet huvudrapport juni-92 och av Naturvårdsverkets rapport Sötvatten 90. Grundvattenfrågorna har alltså hittills haft en svag ställning i den kommunala fysiska planeringen.

Översiktsplanerna har inte fått den avsedda betydelsen att förse myndigheter

och enskilda med underlag i fråga om hur vattnet inom kommunen både skall kunna skyddas och användas. Många grundvattenförekomster som borde vara av intresse från planeringssynpunkt redovisas därför inte i översiktsplanen. Eftersom kartor regelmässigt ingår i översiktsplanen redovisas gränsen mellan ytvattenområden och markområden. Grundvattnet däremot finns under markytan eller under ytvattnet och redovisas därför i regel inte pá aktuella kartor. Detta innebär att det finns en stor risk för att grundvattenfrågorna inte blir tillräckligt beaktade vid en avvägning mot andra intressen.

Skyddet av grundvatienfärekomster

Många beslut om markanvändningen påverkar i hög grad de framtida möjligheterna att utnyttja vattenområden eller gnmdvattenförekomster för olika Omvänt kan ibland utnyttjandet av ett vattenområde eller en gnmdvattenförekomst medföra begränsningar i möjligheterna att utnyttja omgivande mark. Med hänsyn till bl.a. denna ömsesidiga påverkan mellan mark- och vattenanvändningen är det väsentligt att planeringen klargör vilka samband som i det särskilda fallet finns mellan mark- och vattenutnyttjandet.

Det behövs en betydligt bättre och mera samlad kunskap inom kommunerna om både ytvatten- och grundvattenresurserna. En samlad redovisning kan öka medvetenheten bl.a. om hur olika ingrepp kan få konsekvenser för helheten. Om grundvattenförekomstema redovisas i översiktsplanen kan förståelsen öka för det samspel som finns mellan mark- och vattenanvändningen. Det kan t.ex. vara fråga om att peka ut var inom en kommun som det finns områden med

grundvattenförekomster som behövs för dricksvattenförsörjningen och

som därför kan behöva skyddas vid lokaliseringen av olika verksamheter. Det kan också handla om att veta var stora gnmdvattenuttag inte är lämpliga för att de kan skada bebyggelse i området. Genom att grundvattenförekomsters betydelse i olika sammanhang uppmärksammas kan också intresset för att bevara och förvalta vattenresursema ökas. Grundvattnet kan därmed få ett bättre skydd vid avvägningen mellan olika motstående intressen i samband med beslut rörande förändring av markanvändningen. Det enligt utredningen, av avgörande betydelse för en ökad omsorg om och ett förbättrat skydd for grundvattnet att kunskaper av i det föregående angivet slag sammanfattas inom ramen för den översiktliga planeringen.

Utredningen anser därför att det bör ställas tydligare krav på vad överen siktsplan skall innehålla i nu berörda avseenden. Av översiktsplanen bör framgå olika grundvattenförekomsters lägen och utbredning och vad förekomsterna kan användas till. Det är emellertid inte möjligt att ställa krav på redovisning av alla förekomster. Utredningen att sådana förekomster bör anser redovisas somi något avseende är av betydelse från planeringssynpunkt. Det bör framhållas att uttrycket grundvattenförekornster av betydelse från planeringssynpunkt har en vidare innebörd än begreppet värdefulla grtmdvattenföre-

156 Skyddet av grundvattenförekomster SOU 1995:4

komster som utredningen använt i förslaget till ny bestämmelse i naturresurslagen. I översiktsplanen behövs en utförlig redovisning av grundvattenförekomsterna. På samma sätt som kommunen i dag redovisar huvuddragen beträffande markens användning i översiktsplanen bör kommunen även redovisa huvuddragen vad gäller användningen av grundvattenförekomster som är av betydelse. Det kan vara fråga om att redovisa var det finns förekomster, även mindre, som används som dricksvattentäkter eller är värdefulla ur biotopsynpunkt. Det kan också vara fråga om att redovisa förekomster som har betydelse som recipienter och därmed för omgivningen eller vilka områden där stora grundvattenuttag kan påverka byggnader etc. Redovisningen av grundvattenförekomsterna och av deras betydelse i olika avseenden är en viktig utgångspunkt för bedömningen av vilka förekomster som skall anses värdefulla vid tillämpningen av naturresurslagen.

Boverket bör ge ut allmänna råd om vilka slag av grundvattenförekomster som lämpligen bör redovisas i översiktsplanen och vad en sådan redovisning bör omfatta. Sådana råd bör tas fram i samråd med Naturvårdsverket och SGU. När det gäller hur olika förekomster skall redovisas kan det t.ex. vara fråga om att ange huruvida grundvattenförekornster är öppna som i grus- och sandomrâden eller om de är slutna, dvs. täckta av en tätare jordart eller berg. Det kan också vara fråga om att ange inströmningsområden, utstromningsområden och inñltrationsbenägna jordar eftersom grundvattnets skyddsbehov ofta är relaterade till rnarktyp, topografiska förhållanden m.m. Hur en sådan redovisning kan se ut framgår av det exempel som finns i bilaga 4 och som utarbetats av SGU.

För att säkerställa en sådan förbättrad redovisning av grundvattenfrågorna som här berörts föreslår utredningen ett tillägg till bestämmelserna om översiktsplan i 4 kap. plan- och bygglagen. Ett sådant tillägg bör innebära att områden som innehåller grundvattenförekomster som är av betydelse från planeringssynpunkt redovisas i översiktsplanen tillsammans med ytvatten- och markområden. Vidare bör redovisas grunddragen i fråga om den avsedda användning-

gnmdvattnet. Översiktsplanen får genom den föreslagna ändringen en

en av ökad betydelse när det gäller att ge vägledning för beslut om användningen av

OU 1995:45 Skyddet grundvattenfärekomster av

mark och vatten. Översiktsplanen kommer därigenom, också avsikten

som var vid plan- och bygglagens tillkomst, att kunna bli ett viktigt beslutsunderlag också när det gäller grundvattenfrågor eftersom där finns samlat betydelvar sefulla grundvattenförekomster finns och vad grundvattnet skall användas till samt hur marken i förekomstens närområde är tänkt att användas. Det blir härigenom lättare för olika beslutsfattare att avgöra ändrad markanom en vändning eller en byggåtgärd är lämplig med hänsyn till befintlig grundvattenförekomst eller, omvänt, om stora Vattenuttag kan innebära risker för t.ex.

sättningsskador i bebyggda områden. Förslaget innebär att skyddet grund-

av vattenförekomster kan beaktas på ett bättre sätt än tidigare och vägas mot andra intressen bl.a. vid detaljplanering och bygglovsprövning. I denna vägning får grundvattenförekomsterna dessutom större tyngd till följd de av ändringar som utredningen föreslår i naturresurslagen.

En sådan förstärkt översiktlig planering utredningen här förordat som överensstämmer med de förslag som Plan- och byggutredningen lagt fram i sitt betänkande Miljö och fysisk planering SOU 1994:36. Där föreslås förändringar i fråga om dels de materiella grunderna för översiktsplaneringen, dels översiktsplanens redovisning av bl.a. de allmänna intressena. Med kravet avses en systematisk redovisning av allmänna intressen enligt plan- och bygglagen och därmed enligt 2 och 3 kap. naturresurslagen. Vidare föreslår Plan- och bygg-utredningen att sådana övriga miljöförhållanden har som betydelse för en långsiktigt god hushållning med naturresurserna skall redo-

visas iöversiktsplanen. Ändringen innebär redovisning skall ske också

att av vissa grundläggande uppgifter om miljösimationen, såsom rniljökvaliteter och ntiljöpåverkande faktorer. Slutligen ställs krav på redovisning konsekvenav serna av avsedda större förändringar i användningen av mark- och vattenområden. Förändringarna kan avse bebyggelseutvecldingen eller andra exploateringsâtgärder, t.ex. beträffande vägar och järnvägar. I sak att inverkan avses miljön, hälsan och säkerheten och hushållningen med naturresurser skall redovisas.

Om endast de av utredningen föreslagna ändringarna i naturresurslagen införs tillsammans med de ändringar som Plan- och byggutredningen föreslår,

158 grundvattenförekømster Skyddet av

kommer de grundvattenforekorrtster som omfattas av stadgandet i naturresurslagen behöva redovisas i översiktsplanen. Som framgår ovan är det att emellertid endast en begränsad del av landets grundvattenförekomster som kommer att omfattas naturresurslagens skydd. Inom kommunerna kommer av det därutöver finnas mycket stort antal grundvattenförekomster, som det att ett finns skäl hänsyn till vid den närmare planeringen av mark- och vattenatt ta användningen. Det är viktigt att även dessa finns med i det beslutsunderlag översiktsplanen utgör. Det finns därför, trots Plan- och byggutredningens som förslag, ett behov de ytterligare ändringar i plan- och bygglagen som utav redningen här föreslår.

Utredningens förslag innebär ökade arbetsinsatser för de kommuner som hittills inte beaktat grundvattenfrågorna i sin översiktsplanering. Det kan därför medföra ökade kostnader för vissa kommuner. Med hänsyn till den stora betydelse ändamålsenligt utnyttjande av grundvattnet kan ha för en som ett kommun är dock kostnaderna relativt sett marginella. I de flesta fall torde planering i detta avseende innebära möjligheter till beockså en förbättrad sparingar för kommunen andra områden.

Som redovisats i avsnitt 4.2.2 finns i 2 kap. och 3 kap. plan- och bygglagen bl.a. innebär vattenförhâllandena skall beaktas i samband med regler som att planläggning och byggande. Med de förslag utredningen här lämnat bör ett bättre underlag för bedömning grundvattenfrågor successivt komma att av föreligga. Utredningen bedömer därför att det inte föreligger skäl att nu föreslå några ytterligare ändringar i plan- och bygglagen med inriktning särskilt på skyddet grundvattnet. Utredningen återkommer i avsnitt 6.4.2 till beav hovet grundvattenskyddet särskilt beaktas vid prövningen av bebyggelav att sefrågor inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse där vattenförsörjningen förutsätts ske genom uttag ur enskilda brunnar.

I delbetänkandet förutskickades att utredningen i slutbetänkandet skulle den särskilda bygglovsplikten för grundvattentäkter bör ñmias överväga om Det har under utredningsarbetet framkommit att möjligheten att i detaljkvar. plan eller områdesbestämmelser införa bygglovsplikt inte utnyttjats i någon

Skyddet av grundvattenförekomster

större omfattning. Skälen torde merendels att detaljplaneförfarandet vara anses betungande och kostsamt när andra regleringar bebyggelsen samtidigt inte av är aktuella. För befintliga bebyggelseontråden torde därför reglering med en stöd av hälsoskyddslagen i enlighet med utredningens förslag i delbetänkandet vara en smidigare metod. Utredningen anser emellertid att det är viktigt att bestämmelsen i plan- och bygglagen finns kvar för att underlätta en planmässig hantering av grundvattenfrågorna inom områden planläggs. Därmed nya som kan på ett tidigt stadium vilka förutsättningar anges som gäller för vattenförsörjningen inom ett planerat område. I detta skede torde knappast förutsättningar för tillämpning hälsoskyddslagen alltid finnas. Utredningen av anser därför att övervägande skäl talar för att möjligheten föreskriva bygglovsatt plikt för brunnar bör finnas kvar i plan- och bygglagen.

4.5.3 Skyddet grundvattnet befintlig verksamhet av mot

En målsättning för utredningen har varit att stärka grundvattnets position i konflikter med andra intressen. Utredningen har således föreslagit ändringar i naturresurslagen och plan- och bygglagen som skall ha sådan effekt. Dessa ändringar har även verkan i många av de under gällande lagstiftning beskrivna lagarna eftersom naturresurslagen och kommunens planläggning många gånger skall beaktas vid prövningen enligt dessa lagar. De ändringar som utredningen föreslagit i naturresurslagen och plan- och bygglagen får dock bara betydelse i de fall det är frågan om ny eller ändrad verksamhet. I många fall kan emellertid även befintliga verksamheter utgöra ett hot mot grundvattnet.

Som nämnts tidigare är grundvattnets betydelse för landets försörjning med dricksvatten stor. Grundvattenförekontster har eller kan betydelse i som detta avseende måste, enligt utredningen, skyddas mot sådan påverkan som hotar förekomstens möjlighet att användas som dricksvatten. Kvaliteten på det vatten som når konsumenten är av naturliga skäl beroende bl.a. råvatmets av kvalitet. Eftersom dricksvattnet är ett viktigt livsmedel för människan är det en självklarhet att det skall ha god kvalitet. För att kunna och bien trygga behålla en sådan kvalitet är det väsentligt att grundvattnet kan skyddas även mot påverkan från befintliga verksamheter.

160 Skyddet av grundvattenförekomster

Naturvårdsverket konstaterade i rapporten Sötvatten 90 att skyddet är dåligt för såväl befintliga som presumtiva grundvattentäkter. Detta visade sig bl.a. genom att mindre än 50 procent av de kommunala vattentäkterna hade skydd i form vattenskyddsornråden. Även de fonnellt hade sådant skydd hade av som många gånger ett dåligt reellt skydd.

Det finns, enligt utredningen, ett starkt allmänintresse i att skydda värdefulla grundvattenförekomster även mot sådan befintlig verksamhet som kan hota vattenförekomsten. Det gäller därvid att kunna ge grundvattnet ett skydd mot sådan verksamhet som kan skada förekomsten och därmed äventyra dess möjlighet att användas som dricksvattentäkt. Det år alltså frågan om att det skall finnas möjlighet att kunna meddela inskränkningar i pågående verksamhet i hälso- och miljöskyddets intresse.

De under gällande lagstiftning beskrivna lagarna har olika syften men det gemensamt att de har regler som i någon mån kan användas för att skydda grundvattnet i olika avseenden. Vattenlagens regler innebär således ett visst skydd för grundvattnet dels naturresurs i allmänhet, dels för vattenförsom sörjningen. Miljöskyddslagen har till syfte att förebygga föroreningar och andra störningar från miljöfarlig verksamhet. Lagen om kemiska produkter kan sägas ha ett liknande syfte, men med utgångspunkt i produkter. Hälsoskyddslagens övergripande syfte är att förhindra sanitär olägenhet medan naturvårdslagen har till syfte att skydda naturmiljön. Skötsellagen och skogsvårdslagen är sektorslagar som kan sägas syfta bl.a. till att jordbruk och skogsbruk skall bedrivas på ett sådant sätt att den yttre miljön inte skadas.

Det är endast en mindre del av de åtgärder eller verksamheter som kan hota grundvattnet som är tillståndspliktiga. En stor del av de hot som riktas mot grundvattnet faller därför i praktiken utanför flera av de angivna lagarnas tillämpningsomrâden. Det är emellertid enligt utredningen angeläget att möjligheter finns att skydda grundvattenförekomster också mot hot från befintliga verksamheter. Vissa regler med detta syfte finns i gällande lagstiftning. Utredningen tänker då närmast på de regler som finns i 19 kap. vattenlagen och innehåller bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen m.m. Här ges som

2 Skyddet grumvattenförekomster l6l av

möjlighet att inom ett visst område meddela generella föreskrifter. Reglerna i dena kapitel gäller för skyddet av grundvattenförekomster utnyttjas eller som kan komma att utnyttjas for vattentäkter. Vattenskyddsbestämmelserna i lagen ger länsstyrelsen mycket långtgående formella möjligheter. Enligt 19 kap. 2 § vattenlagen får nämligen föreskrivas sådana inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheten som behövs för att tillgodose syftet med vattenskyddsområdet. Enligt motiven till stadgandet bör skyddet ges sådan omfattning att garantier skapas for att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande kan användas som dricksvatten. De föreskrifter får meddelas behövs för grundvattensom att förekomsten skall kumia användas eller kunna komma att användas råsom vattentäkt för dricksvatten.

Enligt utredningen ger angivna stadgande god möjlighet skydda grunden att vattenförekomster mot påverkan också från befintliga verksamheter. Den enda begränsning som gäller beträffande föreskrifternas omfattning år att de skall behövas för att tillgodose syftet med vattenskyddsområdet.

Samtidigt år det uppenbart att bestämmelsen inte används så att den kan sägas

tillgodose angivna syften. Att de möjligheter som finns i 19 kap. vattenlagen inte utnyttjats fullt ut, dvs. att vattenskyddsområden inte bildats eller att skyddet inom ett sådant område inte givits sådan omfattning garantier att kunnat skapas för att råvattnet skall kunna användas dricksvatten, som synes till stor del bero rädslan för att behöva utge ersättning till den drabbas som av inskränkande föreskrifter. Den fastighetsägare och innehavare särskild av rätt, vars verksamhet påverkas av inskränkande föreskrifter på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras, har nämligen enligt 19 kap. 7 § rätt till ersättning för intrånget.

Utredningen är av den uppfattningen att det finns möjligheter att utfärda mer långtgående föreskrifter än vad som oftast sker i dag utan att ersättningsskyldighet uppkommer. l motiven till 19 kap. 7 § prop. 1981822130 606 s. sägs bl.a. att ersättning inte bör komma i fråga då föreskrift inte går utöver en vad fastighetsägaren måste tåla enligt aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen. Detsamma bör, enligt motiven, gälla i fråga om motsvarande aktsamhets-

162 Skyddet av grundvattenfärekømster SOU 1995:4

regler i annan lagstiftning, exempelvis 5 § miljöskyddslagen. Idet lagförslag remitterades till lagrådet föreslogs att det uttryckligen skulle framgå av som lagtexten att ersättning inte utgår för sådan begränsning i rätten att förfoga över fastighet följer av aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § eller motsvarande som bestämmelse i annan lag a. prop. s. 249. Lagrådet ansåg emellertid att en sådan bestämmelse var onödig a. prop. s. 362. Att ersättning inte skall utgå i sådana fall torde, enligt Lagrådet, gälla utan att uttrycklig föreskrift meddelas därom. Föredragande statsråd godtog Lagrådets anmärkning.

Av motivuttalandena torde således kunna dra den slutsatsen att föreskrifman skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått inte berättigar till ter om ersättning om de omfattas av aktsamhetsregeln i t.ex. 19 kap. l § vattenlagen eller 5 § miljöskyddslagen. Avgörande blir då i stället den avvägning mellan olika intressen skall göras enligt nämnda bestämmelser och där hälso- och som miljöskäl får väsentlig betydelse. När föreskrift är motiverad av miljöskäl en och håller sig inom det handlingsutrymme som de omnärrmda aktsamhetsreglerna saknar det alltså betydelse föreskriften kan upplevas medföra ger om att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Utredningen mot bakgrund av det anförda att bestämmelserna i 19 kap. anser 2 § vattenlagen i allmänhet får tillräckliga förutsättningar att meddela anses ge föreskrifter till skydd för vattentäkter. Det bör betonas att den möjlighet som finns i vattenlagen att besluta vattenskyddsområde med föreskrifter inte om riktar sig enbart mot befintlig verksamhet. Genom föreskrifter för fastigheter inom vattenskyddsområde finns det givetvis också möjlighet att påverka ny ett eller ändrad verksamhet. Skyddsföreskrifter inom ett sådant område får omfatta all verksamhet kan skada grundvattenförekomst som utnyttjas som en eller kan komma att utnyttjas som vattentäkt. För jordbrukets del avseende såväl pågående verksamhet kan det vara frågan om att hantering och som ny ensilage, växtnäringsämnen och bekämpningsmedel inte får förelagring av komma inom vissa områden. När det gäller skogsbruket kan det handla om att permanenta upplag bark och timmer, hantering och lagring av bekämpav ningsmedel och träskyddsmedel samt lövslybekämpning med kemiska preparat får förekomma.

Skyddet grundvattenförekomster av

Liknande föreskrifter som i 19 kap. vattenlagen finns också i vissa andra lagar. Möjligheter att meddela generella föreskrifter för vissa områden finns således bl.a. i 8 a § miljöskyddslagen och i 6 b § lagen skötsel jordom av bruksmark. Med stöd av 8 a § miljöskyddslagen kan till skydd för mark- eller vattenområde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet meddelas föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått. Enligt 6 b § skötsellagen får Jordbruksverket meddela de föreskrifter skäligen kan fordras som från miljöskyddssynpunkt i fråga om bl.a. gödselhantering och växtodling. l föreskrifter SJVFS 1991:79 om områden där särskilda bestämmelser gäller för lagring och spridning av stallgödsel har Jordbruksverket angivit bl.a. att särskilda bestämmelser om spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel skall gälla inom vissa områden.

Stadgandet i 6 b § skötsellagen innebär att generella föreskrifter får meddelas som skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga om bl.a. gödselhantering. I förarbetena prop. 1987881128 s. 48 f. anfördes att någon rätt till ersättning inte föreligger för dem som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt miljöskyddslagen samt att någon koppling till begreppet pågående markanvändning inte görs i den lagstiftningen varken för att begränsa möjligheten att meddela föreskrifter eller på så sätt att ersättning skall lämnas föreom skrifterna innebär intrång i markanvändningen. Motsvarande ansågs böra gälla vid tillämpningen av 6 b § skötsellagen. Eftersom föreskrifterna skall vara betingade av miljöskyddsskäl skall de som drabbas av inskränkande föreskrifter inte kunna hävda någon rätt till ersättning. Vid meddelande av föreskrifter skall i stället ske en bedömning av föreskrifternas skälighet. Detta överensstämmer, enligt motiven, med vad som gäller enligt miljöskyddslagen. Enligt 5 § miljöskyddslagen gäller således att en avvägning skall ske så att endast sådana försiktighetsmått krävs som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Samma grundläggande princip skall gälla vid tillämpningen av 6 b § skötsellagen. Det framgår vidare av förarbetena att ett av

syftena med stadgandet är att trygga vattenförsörjningen se a. prop. s. 13 f..

Vid tillkomsten av 8 a § miljöskyddslagen gjordes vissa uttalanden hur om långt begränsningarna i stadgandet kan sträcka sig. Lagrådet pekade de

164 Skyddet av grundvattenförekømster

ekonomiska konsekvenser för den enskilde som begränsningar i pågående näringsverksamhet kunde medföra men framhöll att någon rätt till ersättning härför inte föreligger enligt miljöskyddslagen prop. 198485: 10 s. 75 f.. Lagrådet anförde vidare att den föreslagna regleringen inte i och för sig är avsedd att innebära någon skärpning av de allmänna tillåtlighetsreglema i miljöskyddslagen. Vid bedömandet av hur långt begränsningarna kan sträcka sig ansåg Lagrådet att viss ledning kunde hämtas från reglerna i 19 kap. vattenlagen. Lagrådet anförde vidare.

{ I kapitlets 1 § finns till skydd för yt- eller grundvattentillgång en allmän aktsamhetsregel, som i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande regel i 5 § första stycket miljöskyddslagen. Enligt 19 kap. 2 § vattenlagen kan länsstyrelsen besluta om ett särskilt Skyddsområde till skydd för vattentäkt och därvid föreskriva begränsningar i rätten att förfoga över fastighet inom skyddsområdet. Enligt 7 § i samma kapitel utgår ersättning för sådan inskränkning av förfoganderätten endast om föreskriften innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk; begränsning som ligger inom ramen for den allmänna aktsarnhets-

i

regeln är den enskilde således skyldig att tåla utan ersättning. Den situation uppkommer länsstyrelsen enligt 19 kap. 2 § vattenlagen

i

som när meddelar föreskrifter angående ett Skyddsområde företer från systematisk synpunkt stora likheter med det fall, som uppstår när föreslagna 8 a och 8 b miljöskyddslagen tillämpas. Det ligger därför nära till hands att av vattenlagens nämnda reglering av ersättningsfrågorna dra den slutsatsen l for :miljöskyddslagens del att föreskrifter enligt 8 b § inte i vart fall utan l - l synnerligen tungt vägande skäl- får medföra sådant ingrepp att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

t

Departementschefen betonade emellertid med anledning av lagrâdets yttrande att någon rätt till ersättning inte föreligger för den som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt miljöskyddslagen, oavsett hur långtgående inskränkningarna än Med hänsyn borde, enligt departementschefen, någon koppling till begreppet pågående markanvändning inte göras i sammanhanget. Ett l förordnande enligt 8 a § miljöskyddslagen innebär enligt motiven a. prop. l s. 15 ett konstaterande att det behövs skärpta krav på mark- och vattenanvändningen inom området, vid tillämpningen av tillåtlighetsreglerna i 4-7 miljöskyddslagen, och då särskilt 5 Genom ett sådant förordnande slås fast

Skyddet av grundvattenförekomster

att miljön är så känslig att det måste ställas långtgående krav t.ex. skyddsåtgärder vid miljöfarliga verksamheter inom området. Bestämmelsen utformades i enlighet med terminologin i 5 § miljöskyddslagen och länsstyrelsen får sålunda meddela föreskrifter om de skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området som generellt behövs för att tillgodose syftet med regeringens förordnande Skyddsområde. om

Omfattningen av de föreskrifter som kan meddelas enligt 8 § miljöskyddslaa gen och 6 l § skötsellagen begränsas alltså i huvudsak av 5 § miljöskyddslagen. Av tittalandena i motiven till dessa stadganden framgår att föreskrifterna inte bör vara mer omfattande än vad som är nödvändigt för att tillgodose syftet för att uppställda mål skall uppnås respektive syftet med regeringens förordnande prop. 198485:10 s. 16 och prop. 1987882128 s. 48. Uttalandena tyder på att de inskränkningar som kan meddelas genom dessa stadganden kan vara relativt ingripande. Med hänsyn till tidigare redovisade uttalanden vid vattenlagens tillkomst bör i princip lika långtgående föreskrifter kunna meddelas enligt 19 kap. 2 § vattenlagen enligt 8 § som a miljöskyddslagen och 6 b § skötsellagen utan att det berättigar till ersättning. För samtliga dessa stadganden skall ju, enligt redovisade uttalanden i förarbetena, möjligheten att meddela föreskrifter begränsas i huvudsak 5 § av miljöskyddslagen.

Enligt utredningen borde det alltså vara möjligt att i betydande utsträckning tillskapa effektiva vattenskyddsområden. Det innebär också att länsstyrelsen har möjlighet att meddela sådana föreskrifter utan föregående ansökan. Eftersom dessa möjligheter enligt vad som framkommit inte synes utnyttjas kan frågan ställas om lagtexten ändock skulle behöva förtydligas.

När det gäller markägares rätt till ersättning enligt 19 kap. vattenlagen ger lagtexten i sig intryck av att vara kopplad endast till begreppet pågående markanvändring. Först vid en studie av förarbetena hittar kopplingen till man aktsamhetsreglema i vattenlagen och miljöskyddslagen. För grundvattenskyddet är det emellertid av stor betydelse att de förutsättningar förarbetena som anger kommer till tydligt uttryck. Erfarenheterna visar enligt utredningens

166 Skyddet av grundvattenförekomster

uppfattning att motivuttalandena inte är tillräckliga. Den princip som där redovisas bör därför förtydligas genom ett tillägg i lagtexten.

Ett sådant förtydligande kan utformas i enlighet med det förslag som

remitterades till Lagrådet se prop. 1981821130 s. 249. Utredningen anser

emellertid att det vore lämpligare att göra ett tillägg till 19 kap. 2 Tilläggsbcstämmelsen avser sådana föreskrifter som meddelats med utgångspunkt i skålighetsbedömning från miljöskyddssynpunlcr, dvs. med anen

knytning till aktsarnhetsreglerna i främst 19 kap. l § vattenlagen och 5 § miljöskyddslagen. Utredningen föreslår därför ett nytt fjärde stycke i nämnda

paragraf där det framgår att föreskrifter som omfattas av aktsamhetsreglema i l § första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan lag inte innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. I detta stycke hänvisas för tydlighets skull till bestämmelserna i såväl tredje stycket som 7 § första stycket båda innehåller begreppet pågående markanvändning avsevärt försvåsom n ras .

4.5.4 Behovet insatser från olika myndigheter, m.m. av

Utredningen har avsnitt 4.4 redogjort för olika myndigheters pågående arbete med frågor rör skydd för grundvattnet. I avsnitt 4.5.2 föreslår utredningsom ändringar i naturresurslagen och plan- och bygglagen i syfte att stärka en grundvattenskyddet. För att dessa ändringar skall få avsedd effekt är det nödvändigt att de också följs upp av berörda myndigheter.

Utredningens förslag till ändring i naturresurslagen innebär att områden som innehåller värdefulla grundvattenförekomster eller där sådana kan bildas så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder kan påverka vattnets kvalitet som eller förutsättningarna för grundvattenbildning. Områden som är av riksintresse skall skyddas mot sådana åtgärder. Utredningen föreslår vidare att Naturvårdsverket i samråd med SGU skall i uppgift att redovisa vilka områden bedöms riksintresse. Områden som åtnjuter skydd enligt som vara av reglerna i naturresurslagen skall också skyddas vid tillämpningen av de olika lagar är anknutna till naturresurslagen. som

Skyddet grundvattenförekomster 167 av

Utredningen föreslår också ändringar i plan- och bygglagen som innebär att områden som är av betydelse från planeringssynpunkt skall redovisas i kommunernas översiktsplaner. Vidare föreslås att grunddragen i den avsedda användningen av grundvattnet skall redovisas i planerna. Därmed skapas ett underlag for tillämpningen av reglerna i naturresurslagen och andra lagar om skydd för grundvattenresurserna.

För att grundvattenfrágoma skall kunna redovisas ett tillräckligt tydligt sätt i översiktsplanerna behövs anvisningar. Som utredningen tidigare angivit bör Boverket därför i samråd med Naturvårdsverket och SGU ge ut allmänna råd om vad den utökade redovisningen i översiktsplanerna av grundvattenfrågor bör omfatta. De berörda myndigheterna bör också ge ut allmänna råd till underlag för bedömningama av vilka grundvattenförekomster skall som anses som värdefulla vid tillämpningen av naturresurslagen.

Vid tillämpningen av olika lagregler om skydd av grundvattenförekomster blir också frågor om önskvärd Vattenkvalitet och därmed om hur långtgående skyddskrav som behöver ställas aktuell. Utredningen har i kapitel 3 som en allmän målsättning för grundvattnets kvalitet angivit att vattnet skall kunna användas som dricksvatten utan särskilda reningsåtgärder. I vissa fall kan det emellertid inom områden med särskilt känsliga ekosystem krävas att halterna av vissa skadliga ämnen är lägre än de halter som anses kunna accepteras för dricksvattenändamål. För en tillämpning av angivna principer är det nödvändigt att bedömningsgrunder för grundvatten utvecklas. Sådana bedömningsgrunder behövs också som underlag om ett system med miljökvalitetsnormer skall kunna tillämpas. Som utredningen berört i avsnitt 4.3.2 kan miljökvalitetsnormer komma att ingå som en del i regelsystemet i kommande en miljöbalk.

Huvudsyftet med ett systern med bedömningsgrunder är att göra det möjligt att tolka data om aktuellt miljötillstånd och orsakerna till att detta förändras. Bedömningsgrunderna är därför viktiga för att miljökvalitetsmål skall kunna preciseras i relation till olika miljöhot. Bedömningsgrunderna bör utformas så

168 Skyddet av grundvattenförekomster

att det inte krävs omfattande expertkunskaper för att kunna tolka situationen i förhållande till miljömålen.

Inom olika områden i Sverige ser grundvattensituationen mycket olika ut. Grundvattnets kvalitet kan skilja mycket mellan olika områden. Höga halter skadliga ämnen kan också ha naturliga orsaker på ett ställe och vara av resultatet mycket hög föroreningspåverkan på ett annat ställe. De miljömål av är aktuella i sammanhanget kan vara antingen miljö- eller hälsorelaterade. som Det innebär att de utgår från behoven att i första hand skydda antingen ekosystemens diversitet och fortlevnad eller människans hälsotillstånd. Innehållet i sådana mål kan ibland förefalla motstridigt eftersom de två måltyperna i princip kräver olika grundvattenförhållanden. Därvid kan det inträffa att ett grundvatten kan sådan kvalitet att det kan drickas av människor utan vara av föregående rening att kvaliteten inte räcker för att ekosystem kan fortleva r men och hålla livskraftiga naturliga populationer. Miljömål som relateras till märmiskors hälsa kan således innebära mildare krav än mål som relateras till känsligare för förändringar. Å andra ekosystemen eftersom de senare kan vara sidan kan naturligt förekommande ämnen göra att ett grundvatten blir mindre attraktivt eller till och med olämpligt som dricksvatten trots att grundvattnet inte är förorenat i traditionell bemärkelse. Detta innebär en svårighet och motsägelse när miljömål och bedömningsgrunder skall tas fram.

uppgift för Naturvårdsverket precisera de allmänna Det bör vara en att kvalitetsmålen för grundvattenskyddet genom utarbetandet av sådana bedömningsgrunder här berörts. Ett arbete av detta slag har enligt vad som utredningen erfarit också påbörjats inom verket. Med utgångspunkt i sådana bedömningsgrunder är det sedan en viktig uppgift för länsstyrelser och kombl.a. att utarbeta regionalt och lokalt anpassade mål för grundvattenmuner förekomster inom olika områden, att genomföra undersökningar av Vattenkvaliteten och att formulera åtgärdsprogram för skyddet särskilt av de förekomster som bedöms som mest värdefulla.

Utredningen har i avsnitt 4.3.1 redovisat vissa av de regler med krav på miljökonsekvensbeskrivningar införts i olika lagar under de senaste åren. som

i Skyddet gruntvatte;Firekonzster 169 av

Därvid har även nämnts att Plan- och byggutredningen föreslagit en utvidgad användning i plansammanluang av miljökonsekvensbeskrivningar samt att frågan är aktuell också i miljöbalksarbetet. l kapitel 3 har utredningen angivit att alla större anläggningsarbeten och liknande kan tänkas påverka som en grundvattenförekomst bör föregås av en miljökonsekvensbeskrivning särsom skilt redovisar åtgärdernas inverkan berörda grundvattenförekomster. Också när det gäller anläggningar eller verksamheter kan upphov till som ge utsläpp av föroreningar är det angeläget att konsekvenserna för grundvattnet noga klarläggs. Med hänsyn till de regler som redan finns i olika lagar med krav på miljökonsekvensbeskrivningar och till de förslag utvidgad om användning av sådana beskrivningar som föreligger saknas anledning för utredningen att i detta sammanhang lämna några särskilda förslag till författningsändringar som endast skulle beröra grundvattenfrågor. Däremot anser utredningen att det är angeläget att Boverket och Naturvårdsverket i samarbete ger ut föreskrifter eller allmänna råd om vad miljökonsekvensbeskrivningar enligt olika lagar särskilt bör innehålla såvitt avser grundvattenfrågor.

Naturvårdsverket har som tidigare berörts meddelat allmänna råd besom handlar skyddsornråden och skyddsföreskrifter i anslutning till grundvatte ntäkter Naturvårdsverkets allmänna råd 90: 15. Enligt 17 § hålsoskyddsförordningen har Naturvårdsverket det centrala tillsynsansvaret för bl.a. vattentäkter i den mån det berör hälsoskyddet. Något motsvarande tillsynsansvar finns inte enligt 19 kap. vattenlagen. Det bör emellertid finnas en central tillsynsmyndighet som samordnar även den tillsynsverksamheten. De nämnda allmänna råden har i praktiken betydelse också för tillämpningen av vattenlagen. Enligt utredningen vore det dock naturligt att Naturvårdsverket också fo ITDCllIhade ett centralt tillsynsansvar vad gäller sådana vattenskyddsområden som avses i 19 kap. vattenlagen.

Med det arbete som pågår med en ny miljöbalk kan förutses att såväl halsoskyddslagen som 19 kap. vattenlagen kommer att ingå i den balken. nya Det är därför naturligt att denna fråga beaktas vid utformningen av en ny miljöbalk. Utredningen anser inte att det finns anledning lämna något att nu formellt förslag i frågan.

;

5 Minskning

av hushållens vattenför-

brukning

51.1 Inledning

Enligt utredningens direktiv bör en viktig utgångspunkt för utredningsarbetet vara att på bästa sätt tillgodose människors behov enskild Vattenförsörjning av genom ett balanserat utnyttjande av den gemensamma grundvattentillgången. Det framhålls att grundvattentillgångarnas utsatthet bl.a. beror beett stort hov av vatten for enskild förbrukning. I utredningens uppdrag har därför ingått att undersöka hur en bättre reglering grundvattenuttagen skall kunna av åstadkommas. Utredningen skall vidare bl.a. undersöka vilka tekniska möjligheter det finns att minska förbrukningen, kretsloppsanpast.ex. genom nya sade tekniska lösningar på va-området.

Frågan om behovet av en bättre reglering grundvatten för av uttagen av enskild Vattenförsörjning har utredningen behandlat i sitt delbetänkande. Utredningen har därvid funnit att regler begränsning vattenuttagen inte om av bör gälla allmänt i landet utan bör kunna göras tillämpliga inom sådana områden där problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning förekommer. Utredningen har därför i delbetänkandet föreslagit att kommunerna genom nya bestämmelser i halsoskyddslagen skall möjlighet att föreskriva anmälges nings- eller tillståndsplikt för inrättande och användning anläggning för av grundvattentäkt inom områden där det råder eller kan befaras uppkomma brist på. sött vatten.

Som ett allmänt mål för bättre hushållning med grundvatten i den en snävare meningen minskad förbrukning har utredningen i kapitel 3 angivit princip en

Minskning av hushállens Vattenförbrukning

om balanserade uttag i den meningen att uttag av grundvatten inte får överstiga nybildningen av grundvatten inom berört område. Utredningen har därutöver framhållit att allmänna försiktighets-, resurshushållnings- och miljöaspekter motiverar en återhållsamhet med vattenförbrukningen också utanför områden där bristsituationer föreligger. Allmänna mål av detta slag kräver emellertid preciseringar i olika avseenden. En viktig fråga i detta sammanhang är att det för att principen om balanserade uttag skall kunna följas, krävs kunskap om nybildningen av grundvatten inom berört område, om förutsättningarna för lagring och avrinning samt om vattenbehovet. Dessa frågor har utredningen också behandlat i delbetänkandet. Det krävs vidare ett underlag för att bedöma förutsättningarna för en minskning av hushållens vattenförbmkning.

Utredningen återkommer nu till frågan om förutsättningarna att förbättra hushållningen med grundvatten genom en minskning av hushållens vattenförbrukning. I samarbete mellan utredningen och Statens naturvårdsverk har därvid rapport tagits fram syftar till att belysa vilka möjligheter det firms en som att spara vatten i hushållen både inom ramen för dagens va-system och genom utnyttjande av nya system. Rapporten behandlar hushållens Vattenförbrukning generellt, dvs. oavsett om vattnet kommer från egen brunn eller från en allmän vattenförsörjningsartläggning. Många av de åtgärder som diskuteras är dock i varje fall på kort sikt av störst intresse för hushåll med enskild Vattenförsörjning

Utredningen lämnar i detta kapitel kort sammanfattning av de olika möjen ligheter att minska vattenförbrukningen som behandlas i rapporten. Rapporten i sin helhet finns fogad till betänkandet som bilaga 2. Utredningen diskuterar därefter vilka slutsatser som kan dras utifrån det presenterade materialet. Därvid kan konstateras att rapporten visar att det finns goda möjligheter att med relativt enkla medel avsevärt minska vattenförbrukningen i ett hushåll jämfört med den beräknade nuvarande genomsnittsförbrulmingen. Utredningen

därför tillsammans med övrigt tillgängligt material i frågan

anser att rapporten redan kan utgöra underlag för vissa rekommendationer från berörda nu centrala myndigheter dels för tillämpningen av de bestämmelser med krav på att byggnader skall medge god hushållning med vatten som nu finns i plan-

Minskning hushållens vattenfärbrukning av 173

och bygglagen 198710, men som från den l juli 1995 förs över till den nya lagen 1994:847 omtekniska egenskapskrav byggnadsverk, dels for m.m., tillämpningen av dei delbetänkandet föreslagna reglerna i hälsoskyddsnya lagstiftningen. Utrelningen anser också att initiativ bör tas till åtgärder som kan möjliggöra en successiv övergång till individuell vattenmäming i flerfarniljshus.

Utredningens bedömningar och förslag när det gäller rekommendationer i syfte att minska vattcnförbrukningen i hushållen redovisas i avsnitt 5.4. Förslagen innebär att förordningen 1994:1215 tekniska egenskapskrav på t om byggnadsverk, m.m.skall ändras så att också enkla fritidshus i områden med brist på grundvatten skall kunna omfattas av kravet hushållning med vatten. Vidare avses Boverlet få bemyndigande att meddela tillämpningsföreskrifter för byggnadsverk vzd gäller krav på hushållning med Dessutom Förvatten. ordas att berörd central tillsynsmyndighet skall meddela allmänna råd, avseende krav vatensnål teknik, för tillämpningen de bestämmelser av om införande av tillstånis- och anmälningsplikt inom områden med vattenbrist som utredningen föraslagit i delbetänkandet.

Även utredningen således om anser att det redan nu ñnns goda möjligheter att minska hushållens Vattenförbrukning och att det är angeläget att dessa möjligheter tas till vara måste också framhållas att det krävs betydande fortsatta utrednings- och utvecklingsinsatser för att effekterna och betydelsen av olika åtgärder incm va-området skall kunna bedömas på ett allsidigt sätt. Det gäller särskilt ifråga om sådana tekniska lösningar innebär nya som alternativa sätt att lösa vattenförsörjningen och att ta hand toalettavfall och om avloppsvatten.

Det måste också betonas att det är viktigt att se frågorna om en minskning av hushållens Vattenförbrukning i ett vidare sammanhang som allmänt rör frågor om hushållning med xattenresurserna och då främst grundvattnet. Det kan då konstateras att det inom områden med enskilda brunnar vattenbesom sparande åtgärder kort sikt är av störst betydelse. Inom sådana områden med vattenbrist eller rsk för saltvatteninträngning som utredningen behandlat

p 174 hushållens Vattenförbrukning SOU 1995;4 Minskning av

i delbetänkandet kan en minskning av vattenförbrukningen vara en förutsättning för att det skall gå att klara områdets Vattenförsörjning genom enskilda brunnar. Det är därför främst den enskilda vattenförsörjningen som är av intresse i detta sammanhang.

Inom områden med kommunal Vattenförsörjning är de omedelbara fördelarna vattenbesparande åtgärder i hushållen däremot inte lika tydliga. Betydande av delar de kommunala anläggningarnas vattenanvändning avser annat än av hushållen. Eftersom stora delar av den kommunala vattenförsörjningen baseras ytvattentäkter är betydelsen vattenbesparande åtgärder också begränsad av vad gäller hushållningen med grundvatten. På längre sikt kan minskade vattemnängder i de kommunala systemen dock innebära stora fördelar både ekonomiskt och från rrnljösynpunkt.

Vid sidan utredningens direkta uppdrag ligger också den vattenanvändning av sker inom industrin och jordbruket. Också här är det med vissa lokala som undantag främst ytvatten som används.

5.2 Hushållens vattenanvändning

Huvuddelen Sveriges befolkning får sitt vatten från kommunala eller andra av anläggningar. Den kommunala dricksvattenproduktionen beräknas allmänna till 1 000 miljoner kubikmeter år varav drygt hälften från ytvatten nämnare per och fjärdedel från naturligt grundvatten. Den återstående fjärdedelen ca en från anläggningar med s.k. konstgjord grundvattenbildning, där den kommer naturliga grundvattenbildningen förstärkts infiltration av ytvatten. Av genom kommunala dricksvattenproduktionen går 60 procent till hushållen och den ca till industri och allmän service medan återstående 20 procent ca 20 procent ca utgörs förluster och va-verksamhetens egen förbrukning. av

Den Vattenförbrukning tillgodoses enskilda anläggningar beräknas som genom till 100 miljoner kubikmeter år, en tiondel avser fritidsboenca per varav ca

Minskning av hushållens Vattenförbrukning

det. Den enskilda vattenförsörjningen är helt beroende av grundvatten. Ca 1,2 miljoner pemiancntboende beräknas basera sin Vattenförsörjning på enskilda brunnar. Om tritidsboendet tas med beräknas drygt 2,5 miljoner människor till större eller minde del utnyttja vatten från enskilda vattentäkter. Antalet enskilda brunnar beräknas till ca 400 000, varav ca hälften är borrade i berg eller djupa jordlager och övriga är grävda eller anlagda på annat sätt. Antalet brunnar för fritrlsboendet är mycket osäkert uppskattas till mellan men 200 000 och 400000.

Industrin som ä den totalt sett dominerande vattenanvändaren i Sverige tillgodoser sitt behov av processvatten till största delen ytvattengenom egna täkter. Också jordiruket utnyttjar till största delen ytvattentäkter för bevattning och djurhållning.

Som framgått av redovisningen i utredningens delbetänkande och som ytterligare tas upp i kapitel 6 föreligger åtskilliga problem vad gäller den enskilda vattenförsörjningen. Dessa utgörs främst av problem som rör vattnets kvalitet. I vissa regioner km dock problemen med egentlig vattenbrist betydande, vara i varje fall lokalt I en del områden kan ett hårt utnyttjande begränsade av grundvattentillgångar leda till att man når eller utnyttjar vattenförande lager där vattnet är av sämre kvalitet. I de områden där saltvatteninträngning är vanligt förekommande finns ofta både problem med vattenbrist och med dålig Vattenkvalitet. Ökade eller på större djup leder där oftast uttag uttag till att problemen förvärras. I flera områden framför allt i östra Sverige och vid kusterna är förutsättningarna för grundvattenbildning särskilt dåliga. Där det inom sådana områden också finns en relativt tät bebyggelse med brunnar egna kan lokalt stora svårigheter att klara vattenförsörjningen föreligga.

Även vattenförsörjningen generellt inte om sett är något problem i Sverige förekommer det således områden där det är viktigt omsorgsfull att en hushållning sker med den begränsade grundvattnet i dessa fall resurs som utgör. Den självklara utgångspunkten måste därvid vara att de sammantagna vattenuttagen ur er. grundvattenförekomst inte får överstiga den nybildning av grundvatten som sker inom det berörda området. Inom sådana områden kan

176 Minskning av hushållens Vattenförbrukning

åtgärder för att minska vattenförbrukningen i de enskilda hushållen vara en förutsättning för en långsiktigt hållbar Vattenförsörjning.

En hushållning med grundvattnet i den meningen att uttagen begränsas kan motiverad även andra skäl än att vattnet lokalt inte räcker. Sänkning vara av grundvattennivåerna kan medföra risk för sättningsskador på byggnader av och andra anläggningar. Minskad Vattenförbrukning innebär, i varje fall på sikt, lägre kostnader för vattenförsörjningen. Det förhållandet att en minskad Vattenförbrukning normalt också innebär en minskad elförbrukning är också betydelse från resurshushållningssynpunkt. Sambandet mellan grundvattenav uttag och avloppsvattenhantering är en annan viktig omständighet i sammanhanget. Minskad Vattenförbrukning leder också till ett minskat avloppsvattenflöde. Omvänt leder resurssnål hantering av vattenburet avfall till att en vattenkonsumtionen kan minska. Däremot leder inte en minskad vattenförbrukning automatiskt till minskad föroreningsbelastning, även om den kan en skapa förutsättningar för en sådan.

Genomsnittsförbrulcningen vatten i hushållen beräknas under senare år ha av legat på något mindre än 200 liter person och dygn lpd med följande per fördelning. städning, biltvätt, m.m. 20 matlagning dryck 10 - WC 40 tvätt 30 disk 40 personlig hygien 60 -

Vattenförbrukningen skiljer sig dock starkt mellan olika hushåll. De hushåll själva kan påverka sin vattenkostnad, dvs. i första hand villahushållen, som förbrukar generellt mindre vatten än de hushåll som inte har egen vattenmätare och debitering. Det finns dock också stor variation mellan hushåll separat en med boendemönster. Attityder och konsumtionsvanor m.m. spelar därsamma för också roll. Exempelvis har från s.k. ekoby utanför Karlstad, där en stor en förrnultningstoalett används, rapporterats Vattenförbrukning på bara en

OU 1995:45 Minskning hushållens Vattenförbrukning 177 av

70 lpd. I Tyskland anges medelförbrukningen 140 lpd och i östra vara Tyskland 120 lpd.

5.3 Möjligheter att minska hushållens vattenför-

brukning

5.3.1 Inledning

Redan av de begränsade uppgifter som redovisats i föregående avsnitt framgår att det måste finnas möjligheter att minska den genomsnittliga Vattenförbrukningen i hushållen i Sverige. De svenska hushållens Vattenförbrukning år sannolikt relativt hög internationellt sett. I huvuddelen landet har det alltid av funnits gott om vatten av god kvalitet för dricksvattenförsörjningen. Kostnadema för vatten har för flertalet hushåll inte upplevts särskilt höga. Det som har därför i allmänhet inte framstått någon angelägen uppgift på som att spara vatten.

Ökade miljökrav när det gäller avloppsutsläpp och behovet av upprustning av de kommunala ledningsnäten för vatten och avlopp är faktorer som successivt kan innebära högre kostnader för den kommunala va-försörjningen. Av kommunalekonomiska skäl försöker kommunerna numera också att helt täcka sina va-kostnader genom de avgifter som tas ut brukarna. För många hushåll, av särskilt de i enfamiljshus, framstår därför va-avgifterna som en alltmer kännbar kosmad. Anslumingsavgifterna för vatten och avlopp är i många villanya och fritidshusområden nu en betydelsefull del kostnaden för bostad. av en ny Också i många småhusområden med enskild Vattenförsörjning kan kostnaden för en ny brunn med tillhörande utrustning uppgå till betydande belopp.

Även hushållens kostnader om för vattenförsörjningen ökar är det inte sannolikt att detta omedelbart leder till en minskad förbrukning. Anläggningskostrtaderrta utgör en stor del va-kostnaderna och marginalkosmaden av for att ta ut ytterligare kubikmeter vatten är låg. Vatten har dessutom visat en

178 Minskning av hushållens Vattenförbrukning SOU 1995:

sig vara en relativt prisokänslig vara. Den avgiftshöjning med 25 procent som skedde då moms infördes år 1990 motsvarades inte av någon minskning av den genomsnittliga hushållsförbrukningen. Den omständigheten att förbrukningen genomsnittligt är lägre i villahushåll med egen vattenmätare och separat debitering visar å andra sidan att priset ändock inte saknar betydelse. Vid övergång till individuell mätning i flerfamiljshus har också kunnat konstateras en minskad förbrukning.

Väl så viktigt som priset när det gäller att ändra beteendet i en sådan fråga som hushållens Vattenförbrukning är sannolikt människors attityder. Det ökade miljöintresset och den allmänna medvetenheten om behovet av hushållning med begränsade naturresurser är i detta sammanhang viktiga utgångspunkter. För många människor, kanske särskilt många äldre, känns det som något naturligt att också med en resurs som dricksvatten. Enkla, tydvara sparsam liga råd möjliga sparåtgärder kan då ge direkta resultat. För andra krävs om dock att de kan konkreta och påtagliga fördelar också för egen del för se mera att de skall ändra sitt beteende. Sådana fördelar kan, för den som bor inom ett område med risk för saltvatteninträngning, vara att minskad förbrukning kan medverka till att den egna brunnen klarar sig. Andra omständigheter kan vara att sparåtgärder direkt leder till t.ex. lägre va-avgifter. Informationsinsatser minskad Vattenförbrukning har mycket större möjligheter om betydelsen av en att resultat de kan riktas till dem som kan se fördelar också för egen del ge om sådan minskning än de allmänt handlar om vikten av att av en om mera hushålla med naturresursen grundvatten.

Iden tidigare nämnda rapporten har en översiktlig genomgång gjorts av olika möjligheter att minska hushållens Vattenförbrukning dels genom ny teknik inom för befintliga va-system, dels genom nya tekniska system. l de ramen följande avsnitten kort sammanfattning av de olika tekniska åtgärder ges en rapporten tar Det kan dock konstateras att det också utan inköp av som upp. utrustning eller användning av ny teknik går att minska Vattenförbrukningny en genom enkla sparåtgärder. Sådana kan t.ex. vara att alltid ha tvätt- eller diskrnaskiner väl fyllda när de används, -

OU 1995:45 Minskning hushållens Vattenförbrukning 179 av

att aldrig handdiska och skölja under rinnande vatten utan i balja eller diskho, att alltid stänga av duschen medan tválar in sig eller schamponerar, - man - att inte duscha och bada onödigt ofta, att vattna utomhus morgonen eller på kvällen när avdunstningen är - som minst, samt att minska spolmängden i befintlig vattentoalett av äldre typ.

5.3.2 Ny teknik inom för befintliga

ramen va-system

l rapporten redovisas ett antal möjligheter att minska vattenförbrukningen i befintliga bostäder och inom för nuvarande främst ramen va-system genom utnyttjande av vattensnâl armatur och utrustning. I anslutning till de olika delavsnitten anges uppskattad vattenbesparingspotential. Den varierar givetvis mycket beroende på användarens vanor. Det förbrulcningsmönster som redovisats i avsnitt 5.2 är utgångspunkten för beräkningarna.

Personlig hygien, städning m.m.

I dag är det standard att installera engreppsblandare i bostäder. Genom nya byte från tvârattsblandare till engreppsblandare och genom termostatblandare till dusch och bad sjunker som regel vattenförbrukningen med mellan 10 och 20 procent. En s.k. perlator på en vanlig kökskran eller moderna duschmunstycken kan dessutom bidra till minskning vattenåtgângen en av genom en bättre luftinblandning. Vattenbesparingspotentialen är 20-40 Ipd.

Disk

Stora djskmaskiners vattenkonsumtion har minskat från ca 50 liter per disk för tjugo år sedan till 20-25 liter per disk år 1993. En diskmaskins livslängd är relativt kort och problem med gamla vattenslukande diskmaskiner är därför mindre än med WC-stolar som har längre livslängd. Vattenkonsumtionen kan vid handdisk variera mellan 20 och 150 liter per disk beroende på om diskning och sköljning sker i hoar eller under rinnande vatten.

180 Minskning av hushållens Vattenförbrukning SOU 1995:4

Vattenbesparingspotentialen är 20-30 lpd. Den baseras vattensnálaste teknik, två kuvert disk per person och dygn samt 90 procents fyllnadsgrad. I hushåll utan diskmaskin baseras beräkningen på vattensnål handdisk.

Tvätt

Vattenmängden for en modern större tvättmaskin kan uppskattas till mellan 10 och 20 lpd och för en mindre maskin till mellan 15 och 20 lpd. Genom rätt val och användning av tvättmaskin kan stora volymer vatten sparas. Besparingspotentialen, som baseras på vattensnålaste maskintyp, 170 kg blandad tvätt per person och år samt 90 procents fyllnadsgrad, är 10-20 lpd.

WC

En tjugo år gammal WC-stol utnyttjar ofta 8-9 liter vatten per spolning. En modern WC-stol utnyttjar oftast 6 liter och en snålspolande 3 liter vatten per spolning. Toaletten står för en stor del, 15-25 procent, av hushâllets vattenkonsumtion. Vattenbesparingspotentialen är 20-35 lpd.

Andra åtgärder

Installation vattenmätare samt noggrann tillsyn vad gäller läckor och av droppande kranar är andra åtgärder som kan bidra till att minska förbrukningen.

Slutsatser

Genom användning av modern och vattensnål teknik i dagens system samt

genom ett medvetet hushållande kan man med bibehållen hygienisk standard

minska vattenkonsumtionen från knappt 200 1pd till mellan 90 och 120 lpd. Denna konsumtionsnivå kan uppnås utan att avkall görs bevattning, biltvätt, duschfrekvens Även i äldre fastigheter kan således installation etc. av ny vattensnål teknik vara ett i högsta grad verksamt sätt att minska vattenanvändningen.

Minskning hushållens Vattenförbrukning 181 av

5.3.3 Nya tekniska system

I rapporten behandlas också vissa nya och nygamla syftar till system som minskad vattenkonsumtion, resurssnâlhet och kretslopp av näringsämnen. Det är fråga om system for alternativ Vattenförsörjning och avloppshantering samt olika toalettsystem.

Ãteranvändning grâvatten

av

Med gråvatten som också brukar kallas BDT-vatten avses vatten från bad, disk och tvätt. Sådant vatten utgör 75-80 procent avloppsflödet från ett hushåll av eller ca 160 lpd. En förutsättning för att gråvattnet skall kunna återanvändas är att bakteriehalt och halten organiskt och suspenderat material kan reduceras. Gråvatten kan med fördel behandlas i t.ex. markbäddar eller infiltrationsanläggningar. Vidare kan våtmarker, inñltrationsvâtnrarker och rotzonsanläggningar övervägas för behandling grâvatten. av

Gråvatten i cirkulation innebär inte ett helt slutet tekniskt kretslopp. En del vatten måste sannolikt tas ut för att hålla vattenkvaliteten på acceptabel nivå. Maximalt kan sannolikt högst 75 procent av grâvattnet eller 100 1pd ca återföras till hushållet. Användningen gråvattnct är i första hand för ändaav miål som toalettspolning och bevattning samt möjligen även för dusch och tvätt. Besparingen av vatten kan uppgå till 75-100 lpd.

Kostnaderna är i hög grad förknippade med reningsbehovet och val av reningsteknik. De påverkas även av antalet anslutna hushåll. Förutom reningsanläggning behövs i viss utsträckning dubbla ledningar inomhus. Återanvändning av grávatten anses tekniskt och hygieniskt sett kunna ske i såväl mindre som större samhällen. Ekonomiskt är det dock sannolikt endast i fall av svår vattenbrist som återanvändning gråvatten kan intressant av vara en åtgärd.

182 Minskning av hushållens vattenförbrukning

Regnvatten som vattenkälla

Regnvatten som rinner av från hustak är endast måttligt förorenat. I ekobyar i Tyskland använder man regnvatten för tvätt, bevattning och eventuellt för toalettspolning. Vattnet kan lagras i tankar vid eller under hus. Det bör filtreras såväl före som efter lagring. Utan omfattande rening kan regnvattnet ersätta de 100 lpd som behövs för tvätt, dusch, WC-spolning samt övriga behov såsom bevattning. Förutsatt att uppsamling, utjämning och lagring kan ordnas effektivt krävs mellan 60 och 80 kvadratmeter horisontell takyta för att förse en person med vatten för dessa behov.

Användning av regnvatten som vattenkälla kan enligt rapporten vara intressant för såväl enskilda som större samhällen vid vattenhushâllning. Systemet är i första hand intressant i låga flerfamiljshus eller enfamiljshus där man har en tillräckligt stor takyta per boende.

Utnyttjande av delvis renat ytvatten

Orenat eller delvis renat Sjövatten kan lämpa sig för bevattning, dusch, WCspolning samt för tvätt. Sjövatten kan utan omfattande rening ersätta högst 100 Alternativet sjövattenuttag kan dock knappast bli lpd av grundvattenuttaget. aktuellt annat än inom begränsade områden.

Förmultningstoaletter

I förmultningstoaletten samlas urin och fekalier i en och samma behållare i torpargrund, källare eller under toalettsitsen. Genom utebliven toalettspolning kan vattenbehovet minskas med 20-40 lpd. Förmultningstoalett kräver en hel del skötsel och används i första hand i fritidsbebyggelse och ekobyar. Det är troligtvis i denna typ bebyggelse som sådana toaletter även fortsättningsvis av kommer att utnyttjas.

OU 19995:45 Minskning hushållens Vattenförbrukning av

Separerande toaletter

Under senare år har antalet källseparerande toaletter marknaden ökat. Skälet är framför allt att man vill utnyttja urinens näringsämnen direkt som gödningsmedel men också att vill undvika blöt kompost. Urinen kan, man en normalt tillsammans med en mindre mängd spolvatten, ledas till markfylld en tank för att därefter spridas jordbruksmark. Fekalierna kan antingen föras till en formulmingsbehâllare eller tillsammans med spolvatten och gråvatten till en slamavskiljare för lokal behandling eller till det kommunala avloppsnätet. Besparingspotentialen i ett torrt system är 40 lpd och med vattenspolande toalett 35 lpd.

Den urinseparerande toaletten är fortfarande en ny företeelse och har hittills installerats i första hand i ekobyar och enskilda fastigheter. Exempel ñnns dock på installation i hyresfastigheter. Det faktum att toaletten har vattenlás och därmed i stort sett kan fungera som en vanlig WC gör att detta system kan antas få en bredare användning än torra system. Kostnaderna för att installera urinseparerande toaletter och nya ledningar i befintlig bebyggelse torde dock ännu vara for höga för att detta system skall allmänt genomslag. Installationer i nybyggnationer kommer allt att döma öka. av att

En hybridtoalett utnyttjar en vanlig WC-stol eller urinseparerande en vattentoalett och separerar vätska och fast material i separator på utloppsleden ningen. Det fasta materialet komposteras i en förmulmingsenhet. Om källseparerande toalett används kan urinen samlas upp och lagras i separat tank. Beroende på vilken toalettyp som används kan vattenåtgången minskas med upp till 40 lpd. Hybridtoaletten bör ha störst tillämplighet i enstaka fastigheter och i mindre grupper av hushåll. Det faktum att toaletten har vattenlâs och därmed i stort kan fungera som vanlig WC gör att detta system kan en vara av större allmänt intresse än torra system.

l995z4i 184 Minskning av hushållens Vattenförbrukning SOU

Återanvändning avloppsvatten i jord- och skogsbruk

av

Bevattning av jordbruksmark med avloppsvatten förekommer på Gotland och Öland har problem med såväl kvalitet kvantitet grundvattnet. Det som som är i första hand brist på resursen vatten som har gjort att sådana bevattningsanläggningar har blivit aktuella. Samtidigt har problem funnits att i inlandet hitta lämpliga recipienter för avloppsvatten. Genom bevattning med behandlat avloppsvatten på jordbruksmark kan båda problemen åtgärdas samtidigt. I Stänga, Roma och Hemse på Gotland bevattnas 900 ha vall, betor, strâsäd och oljeväxter med vattnet efter lång lagring i biodamrnar. Vattnet sedimentation, fastläggning och kvävereduktion. renas i dammarna genom Metoden med bevattning av jordbruksmark med lagrat avloppsvatten kan vara tillämplig på betydligt fler ställen än den används i dag. Det förutsätter dock bland annat att lagringsytor finns tillgängliga och att bevattningsbehov föreligger. Risken för läckage till grundvatten kan också behöva studeras.

Bevattning av energiskog bedrivs i liten skala eller i försöksskala på några få ställen i Sverige. Däribland kan nämnas Götene och Svalövs kommuner. Energiskog lämpar sig väl för bevattning med avloppsvatten genom att den förmår avdunsta stora mängder vatten och genom att den svarar med hög produktion vid gödsling. Kraven hygienisering av avloppsvattnet före spridning bör inte vara lika höga vid bevattning av energiskog som vid bevattning jordbruksgrödor. Volymen för lagring kan därmed troligen minskas något. av Utnyttjande av avloppsvatten för bevattning av vanlig skogsmark kommer sannolikt inte att få samma spridning.

Slutsatser

Införande av nya tekniska systern för Vattenförsörjning och avloppshantering kan i vissa fall verksamma medel för vattenbesparing. Utnyttjande av vara regnvatten för vissa hushållsändamål kan spara upp till 100 liter grundvatten och dygn. Det torde dessutom vara en relativt billig metod för per person vattenbesparing. För att regnvattnet skall räcka till måste dock vattensnål utrustning vara installerad och sparsamhet med vatten iakttas. Regnmängden

SOU 19995245 Minskning hushållens Vattenförbrukning 185 av

är självfallet också en faktor av betydelse. Återvinning av gråvatten för vissa

hushållsändamál torde ofta bli en relativt dyr åtgärd. Höga krav på rening och installationer måste ställas för att de hygieniska riskerna inte skall bli för stora. Korskopplingsriskerna måste även beaktas.

Installation av vattensnål teknik inom ett konventionellt va-system kan sammantaget ha lika stor effekt på vattenbesparingen typer tekniska som nya av system. I grunden är det dock den enskilda människans konsurntionsmönster som till största delen avgör möjligheterna till minskning Vattenförbruken av ningen. Olika typer av torra eller källseparerande toalettsystem kan minska vattenanvändningen. Minskningen utgör dock endast mindre del den en av totala minskningen som kan uppnås med hjälp vattensnål teknik. De kan av emellertid vara intressanta att införa andra skäl än vattenbesparingsskål. av

5.4 överväganden och förslag

5.4.1 Allmänna överväganden

Minskad Vattenförbrukning

Den genomgång som gjorts i rapporten och sammanfattats i föregående som avsnitt visar att det med medvetet hushållande och med utnyttjande redan av tillgänglig och utprovad ny utrustning och teknik går att inom för ny ramen befintliga va-system komma ned till Vattenförbrukning är ungefär en som hälften av den nu genomsnittliga för hushållen. Detta kan ske med bibehållen hygienisk standard och, särskilt om vattensnål teknik införs i samband med nyinstallation eller vid byte uttjänt utrustning, till relativt begränsade av kostnader. I sådana fall uppkommer heller inga negativa miljöeffekter. Den energi- och kemikaliebesparing görs den minskade vattenförsom genom brukningen utgör i stället en positiv miljöeffekt.

186 Minskning av hushållens vatienförbrukning SOUl 1995:

Miljöeffekten genom minskat avloppsvattenflöde anses däremot vara svårare att bedöma. En minskad Vattenförbrukning leder som tidigare nämnts inte automatiskt till en minskad föroreningsbelastning. Miljöeffekten blir därför beroende av hur omhändertagandet av avloppsvattnet sker. Detta är särskilt viktigt att beakta inom småhusomrâden med egna brunnar och avloppsvatteninñltration.

Vad gäller kommunala anläggningar kan konstateras att hushållens avloppsvatten i regel endast utgör en del av det inkommande vattenflödet till avloppsreningsverken. lnläckage kan ofta utgöra en betydande del av spillvattenflödet. Effekten av en vattenbesparing i hushållen blir därför inte så stor som minskningen av förbrukningen kan ge intryck av. Ett lcaftigt minskat avloppsvattentlöde kan också innebära nackdelar inom beñrtliga anläggningar, vars ledningssystem är dimensionerade för och förutsätter vissa vattenflöden för att uppnå s.k. självrensningseffekt. Eftersom de fasta kostnaderna dominerar när det gäller avloppsvattenreningen innebär minskat avloppsvattentlöde i allmänhet inte heller någon egentlig minskning av kostnaderna i de flesta befintliga va-system. Däremot kan betydande ekonomiskt vinster göras om man genom minskad Vattenförbrukning kan skjuta investerngar i nya eller utbyggda anläggningar på frarntiden. Vid ny- eller ombyggmd av anläggningar kan vinster också göras såväl från kostnads- som miljösyipunkt om anläggningarna kan dimensioneras för ett minskat avloppsvattenflöde.

En slutsats vad framkommit är att det inom områden med enskild av som Vattenförsörjning i allmänhet finns klara fördelar med att försöka minska vattenförbrukningen i hushållen. Förutom de lägre kostnader det på sikt kan innebära kan sägas att den minskade belastning på grundvatenresurserna som lägre uttag medför generellt är värde. Inom områden med vattenbrist eller av risk for saltvatteninträngning minskad vattenförbruknng ofta nödvändig är en vattenförsörjningen långsiktigt skall kunna klaras genon enskilda brunnar. om För att den minskade vattenförbrukningen skall ge miljövinster krävs att också avloppsvattenhanteringen förbättras.

Minskning av hushållens Vattenförbrukning

Även kunskaperna om när det gäller möjligheterna till och effekterna av vattenbesparande åtgärder ytterligare behöver förbättras anser utredningen att det är angeläget att åtgärder redan vidtas för minska Vattenförbruknu att ningen särskilt inom sådana områden med enskild Vattenförsörjning där det finns problem. En mera allmän övergång till vattensnål teknik får förutsättas ske successivt i takt med att apparatur och utrustning förnyas. Det är dock angeläget att tillgänglig vattensnål teknik används vid nybyggnader, nu ombyggnader och nyinstallation av utrustning inom alla områden med enskild Vattenförsörjning.

Inom områden med kommunal Vattenförsörjning är de omedelbara fördelarna av vattenbesparande åtgärder i hushållen inte lika tydliga. Långsiktigt behövs dock en bättre vattenhushållning också inom sådana områden. Det gäller särskilt i samband med att de kommunala va-systemen behöver över. Det ses är därför också inom dessa områden angeläget att vattensnål teknik successivt införs i samband med nyinstallationer eller ersättning utrustning. En överav gång där så kan ske till individuell vattemnätning i flerfamiljshus är också en åtgärd som visat sig få omedelbar effekt på vattenförbrukningen en men som framför allt kan vara viktig i det längre tidsperspektiv där modernare vasystem kan innebära att en minskad Vattenförbrukning både miljövinster ger och lägre va-kostnader. Utredningen därför initiativ bör till anser att tas åtgärder som kan möjliggöra successiv övergång till individuell en vattenmätning for hushållen också i flerfamiljsbebyggelsen. Kostnaderna för sådan en övergång i olika typer av bebyggelse måste självfallet beaktas i detta sammanhang. Ett samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheten huvudmännen för de allmänna va-artläggningarna samt de stora bygg- och bostadsföretagen är här nödvändigt.

Utredningen återkommer i avsnitt 5.4.2 med vissa förslag som syftar till att berörda myndigheter skall kunna rekommendationer åtgärder för ge om en förbättrad vattenhushållning i bostäder.

hushållens vattenfärbrukning SOU 1995:4 Minskning av

Alternativa va-system

Också utnyttjande de tekniska system som redovisas i avsnitt genom av nya 5.3.3 kan vattenforbrukningen i hushållen minskas kraftigt. De olika systemen kompletterar delvis varandra alla metoder kan inte tillämpas samtidigt. men Genom klok kombination av ny utrustning i hushållet, nya tekniska system en och ett resurssparande levnadsmönster kan man dock minska dricksvattenuttaavsevärt. l rapporten anges att det genom en kombination av vattensnâl gen utrustning, alternativa vattenkällor såsom regnvatten och medveten sparsamhet med vatten skulle kunna gå att komma ned till ett uttag av grundvatten på ca 501pd, dvs. ungefär 25 den i dag beräknade genomsnittsförbrukprocent av ningen.

De tekniska är aktuella syftar i allmänhet inte bara till en nya system som nu minskad Vattenförbrukning utan också till en hantering av toalettavfall och avloppsvatten innebär mindre belastning på miljön. En samlad besom en dömning dessa system kräver därför ett betydligt bredare perspektiv än av enbart vattenhushållningsaspekten. Av betydelse är således bl.a. Sanitära förhållanden, utsläppen till mark, vatten och luft samt resurshushâllning i en vidare mening än vad gäller dricksvatten. Av särskilt intresse är därvid systeinverkan på kretsloppen närsalterna kväve och fosfor. Även frågor mens av material-, energi- och kemikalieförbrukning samt transportbehov är dock om betydelse i sammanhanget, liksom systemens tekniska och sociala utav hållighet.

har vissa översiktliga jämförelser gjorts mellan dagens system och I rapporten utifrân några de angivna aspekterna. Överde redovisade nya systemen av sikten visar de kan ha betydande positiva effekter men att det att nya systemen också finns många frågor behöver utredas ytterligare. Av betydelse är som bl.a. användning i större omfattning dessa eller andra liknande att en av inte bara kräver åtgärder. i hushållen utan också förändringar i samsystem hället i övrigt, bl.a. vad gäller transport, omhändertagande och avsättning av olika restprodukter.

Minskning hushållens Vattenförbrukning 189 av

Genom den omfattande utbyggnad skett under många decennier som av systemen for Vattenförsörjning, avlopp och avfallshantering har tidigare sanitära problem i tätorterna i huvudsak undanröjts. De finns har systern som nu därigenom medverkat till en hog hygienisk standard som i dag betraktas som självklar. Det är viktigt att denna aspekt finns med i bilden när vi kan konstatera att dagens stora system också har betydande brister från de miljö-, resurshushållnings- och kretsloppssynpunkter framstår de som nu som centrala. Innan nya system framgångsrikt kan i större skala måste provas därför bl.a. Sanitära problem vara lösta och systemen vara så enkla och driftsäkra att de kan hanteras inte bara särskilt intresserade människor av utan av hushållen i allmänhet.

Enligt utredningens bedömning behövs ett omfattande forsknings-, utvecklingsoch utredningsarbete men också insatser för utprovning och utvärdering när det gäller de nya systemen för en mera resurssnål och kretsloppsanpassad hantering av vattenforsörjnings-, avlopps- och avfallsfrågor. Minst lika viktiga som de tekniska lösningarna är därvid frågor om hushållens attityder och konsumtionsmönster samt samhällsutbyggnaden och samhällets organisation om för att hantera dessa frågor. Det är viktigt att arbetet samordnas mellan berörda statliga myndigheter, kommunerna och de företag inom konsultbranschen och i övrigt som är verksamma detta område. Naturvårdsverket som ansvarig central myndighet för bl.a. ntiljö- och kretsloppsfrågor bör ha ett huvudansvar för att initiativ tas och att erforderlig samordning kommer till stånd.

Många av de frågor inom området vattenhushållning samt avloppsvatten- och avfallshantering som är och kommer att bli aktuella under de närmaste åren är sannolikt av den karaktären att också betydande forskningsinsatser krävs. Denna forskning behöver vara tvärvetenskapligt inriktad och belysa sociala och ekonomiska frågor lika mycket som tekniska och naturvetenskapliga. Med hänsyn till frågomas långsiktiga och övergripande karaktär anser utredningen att det är angeläget att bl.a. Stiftelsen för rniljöstrategisk forskning, MISTRA, engagerar sig inom detta område. Enligt vad utredningen erfarit har också en

190 Minskning hushållens Vattenförbrukning av

forskningsplanering påbörjats inom MISTRA vad gäller bl.a. avloppsvattenteknik och miljöanpassat byggande.

Det långsiktiga perspektivet när det gäller förändrade eller nya system mera för hantering av va-frågoma är i första hand tillämpligt när det gäller de större tätortema där stora investeringar är gjorda i de befintliga systemen och där såväl tekniska organisatoriska förändringar tar läng tid att genomföra. som Lokala försök med nya va-lösningar är självfallet av stort intresse också inom tätortsområden. Det är dock främst inom mindre tätorter och i glesbygdsområden, dvs. främst områden med enskild Vattenförsörjning, som det nu bör vara aktuellt att i snabbare takt utnyttja de möjligheter som de nya systemen innebär. Det är enligt utredningen mycket angeläget att det intresse som många håll finns för ekologiskt boende och kretsloppslösningar nu tas till vara. Nu berörda frågor bör därför kunna tas upp bl.a. inom ramen för pågående arbete med lokala Agenda 21. Genom ett successivt införande av ny teknik med början inom områden där såväl de kommunala myndigheterna som de boende är intresserade av att prova alternativa va-lösningar skapas de bästa förutsättningarna för positiv utveckling. Den kombination av entusiasm på vissa håll en och skepsis på andra håll finns när det gäller dessa frågor gör att det i som första hand är goda exempel som de alternativa systemen med framgenom gång kan spridas. En systematisk uppföljning och utvärdering av systemen är därför också nödvändig så att såväl de positiva som de negativa erfarenheterna i utredningen berör i avsnitt 6.4.2 är det tidigt kan tas till vara. Som närmare särskild vikt att uppmärksamhet ägnas att hanteringen av avloppsvatten av inom småhusområden inte sker på ett sådant sätt att vattenkvaliteten i brunnarna i området äventyras. Det är också i övrigt viktigt att hygieniska krav inte åsidosätts.

Sammanfattningsvis utredningen således att det är av stort intresse att anser de system för alternativa va-lösningar som nu utvecklas praktiskt provas och början främst i områden med glesare bebyggelse. Centrala insatser då till en för att främja försök med sådana lösningar är av stor betydelse liksom uppföljning och saklig information systemens förtjänster och brister. Utredom ningen vill i detta sammanhang erinra det investeringsstöd för främjande om

Minskning av hushållens Vattenförbrukning 191

av omställning i ekologiskt hållbar riktning som regeringen föreslagit i årets budgetproposition prop. 1994952100, bil. 15, 22 f.. Stödet föreslås s. som administreras av Naturvårdsverket är avsett att bidra såväl till önskvärd en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle till minskning som en av arbetslösheten. Bidrag skall därför kunna utgå till näringsliv och kommuner för konkreta projekt som är rationella och kostnadseffektiva samt ger en påtaglig miljövinst och klara sysselsättningseffekter. Kretsloppsanpassning av avfallshanteringssystem och alternativa avloppshanteringssystem är exempel på områden som kan vara aktuella för stöd. Utredningen utgår därför från att de möjligheter som kan finnas att stimulera utvecklingen av alternativa vasystem inom ramen för det angivna stödsystemet utnyttjas.

5.4.2 Förslag till författningsändringar m.m.

I 3 kap. 3 § plan- och bygglagen 1987: 10 finns bestämmelser om att i områden där knapphet vatten råder eller kan befaras uppkomma skall byggnader medge god hushållning med vatten. I fråga om fritidshus med högst två bostäder och i fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov skall dock, enligt 9 § samma kapitel, kravet hushållning med vatten gälla endast i skälig utsträckning. Enligt motiven till detta stadgande prop. 1990911146 s. 75 innebär det i viss utsträckning krav hushållning med vatten även för fritidshus med högst tvâ bostäder. För hus som har en sådan standard att det lämpar sig för helårsboende skall i princip samma krav på hushållning som för permanenthus gälla. Vidare skall krav på hushållning även kunna ställas på relativt enkla fritidshus där vattensituationen så kräver. Det är således, enligt motiven, möjligt att ställa krav t.ex. snålspolande toalett även för fritidshus som inte medger åretruntboende. I vissa fall finns också möjlighet att helt förbjuda installation av vattentoalett. Boverket får, enligt 2 § plan- och byggförordningen 1987:383, meddela de verkställighetsföreskrifter och de övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av vissa bestämmelser i 3 kap. planoch bygglagen. Någon föreskriftsrätt finns dock inte till kravet hushållning med vatten.

Minskning av hushållens Vattenförbrukning

Föreskrifterna hushållning med vatten återfinns från och med den 1 juli om 1995 2 § i första stycket nionde punkten lagen 1994:847 om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Enligt detta stadgande skall byggnadsverk uppförs eller ändras uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga som hushållning med vatten. Någon begränsning till områden med brist på om finns således inte i detta stadgande. Enligt 21 § samma lag får vatten regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de närmare föreskrifter behövs för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt detta som stadgande. l 18 § förordningen tekniska egenskapskrav på byggnadsverk om bemyndigas Boverket att meddela föreskrifter som behövs för tillämpm.m. föreskriftsrätt till kravet på hushållning med ningen av vissa frågor. Någon vatten synes inte finnas.

I 13 § förordning undantas fritidshus med högst tvâ bostäder, som på samma sitt läge inte ägnade för boende under längre grund av sin standard eller är perioder, helt från hushållningskravet. I förhållande till den nuvarande regeln i 3 kap. 9 § plan- och bygglagen kravet hushållning vad gäller besynes rörda fritidshus ha inskränkts. Ett syftena med regeln i plan- och bygglagen av kunna ställa krav hushållning med vatten även för enkla fritidshus var att vattensituationen så krävde. Av förarbetena till lagen om tekniska egenom skapskrav byggnadsverk prop. 199394:178 s. 100 och 128 framm.m. går hushållningskravet i plan- och bygglagen var tänkt att överföras i sak att oförändrat till den lagen. Undantaget från hushållningskraveti 13 § förnya ordningen tekniska egenskapskrav byggnadsverk m.m. synes emellertid om omfatta även enkla fritidshus i områden med risk för knapphet på vatten.

Enligt utredningen kan de gjorda inskränkningarna i förordningen ge felaktiga signaler när det gäller behovet vatten. Utredningen således av att spara anser det är viktigt hushållningskravet finns kvar i områden där dricksvatatt att tenförsörjningen är hotad. Hushållningskravet bör därför även framdeles omfatta enkla fritidshus i sådana fall då vattensituationen kräver det. Utredningen dessutom att Boverket bör möjlighet att meddela de föreskrifter som anser ges kan behövas for tillämpningen av en bestämmelse om hushållning med vatten. Utredningen föreslår därför att 13 § förordningen om tekniska egenskapskrav

Minskning av hushållens Vattenförbrukning 193

på byggnadsverk, m.m. ändras så att där generellt byggnader anges att skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att de medger god hushållning med vatten och att detta krav såsom det i plan- och bygglagen - anges i skälig utsträckning även skall gälla fritidshus med högst två bostäder.

I utredningens delbetänkande Reglering enskilda brunnar av Vattenuttag ur SOU 1994:97 har föreslagits att bestämmelser skall införas i hälsoskyddslagen som ger en kommun möjlighet att införa anrnälnings- eller tillståndsplikt i områden där det finns problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning. För nya anläggningar är det tänkt det i tillståndsbeslut skall kunna att uppställas villkor för användningen vattentäkten. För befintliga anläggningar av föreslås endast anmälningsplikt. l dessa fall har en kommun möjlighet att meddela råd och anvisningar samt, de inte följs, förelägganden hur om om vattentäkten får användas.

Syftet med de föreslagna bestämmelserna har varit bl.a. att krav skall kunna ställas på vattensnål teknik i sådana områden som omfattas av den särskilda regleringen. Därmed förbättras möjligheterna att hindra uppkomsten Sanitär av olägenhet och att undanröja sådan olägenhet. I områden med vattenbrist eller risk för saltvattenintrångning kan vattensnål teknik vara ett sätt att spara stora vattenmängder. Därmed ökar möjligheterna att säkerställa hushållen allatt mänt i ett sådant område får tillgång till i tillräcklig omfattning och vatten av

godtagbar kvalitet. Den rapport som redovisats i detta kapitel kan, liksom fort-

satta utredningar i samma ämne, betydelse underlag för allmänna vara av som råd till ledning för den kommun överväger att ställa krav vattensnål som att teknik skall användas inom områden med vattenbrist. Det bör viktig vara en uppgift för berörd central tillsynsmyndighet att utforma sådana allmänna råd. Av utredningens förslag i kapitel 6 följer demia myndighet skall att vara Statens livsmedelsverk. Utredningen vill understryka betydelsen nära av ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Boverket och Livsmedelsverket när det gäller frågor om allmänna råd och föreskrifter i syfte minska vattenförsörjatt ningen. När det gäller underlaget för bedömningar i fråga om vilka områden som skall anses vara bristområden krävs också ett samarbete med SGU.

Dricksvattenkontroll och enskild

vattenförsörj ning

Inledning

Iutredningens direktiv anges inte uttryckligen utredningen skall behandla att frågor som gäller kvaliteten hos det vatten som används för hushållens vattenförsörjning. Som det övergripande målet för utredningen anges åtgärder i syfte att bättre skydda grundvattentillgångarna. Dessas utsatthet beror enligt direktiven bl.a. på ett stort behov av vatten för enskild Vattenförsörjning. En uppgift för utredningen är därför att lägga fram förslag kan innebära bättre som en reglering av uttagen av grundvatten för enskild Vattenförsörjning. Utredningen har redovisat vissa sådana förslag i sitt delbetänkande. Utredningen vill emellertid framhålla att det inte går att frågan hushållning med grundvatten se om enbart eller främst som en kvantitativ fråga. Såväl när skyddet grundvattenav resurserna betraktas med utgångspunkt i att grundvatten utgör viktig del en av vattnets kretslopp och av ekosystemen som när grundvatten ses som en resurs för vattenförsörjningsändamål är frågorna kvaliteten hos vattnet central om av betydelse.

Enligt det bakgrundsmaterial som utredningen redovisat i sitt delbetänkande är dricksvatten från kommunala och andra allmänna anläggningar i regel av god kvalitet när det når mottagaren. Sådant vatten har normalt undergått någon form av reningsprocess. Vatten används i hushåll med enskilda brunnar som har däremot generellt sämre kvalitet. Problem med dålig Vattenkvalitet bedöms som vanligare och större än problem med vattenbrist när det gäller enskild vattenförsörjning. Problemen kan dock sammanfalla på det sättet t.ex. att ett hårt utnyttjande av begränsade grundvattenförekomster ibland kan leda till att

196 Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning

man når och utnyttjar vattenförande lager där vattnet är av sämre kvalitet. I bl.a. områden där saltvatteninträngning förekommer kan man således tala om ett sammanfallande kvantitetsproblem och kvalitetsproblem. Alltför stora uttag inom sådana områden kan leda, inte till att vattnet i brunnarna tar slut, utan till att det blir salt. Med brist på vatten menas därför oftast egentligen brist på vatten av godtagbar kvalitet.

Utredningen har i sitt delbetänkande föreslagit vissa ändringar i nuvarande hälsoskyddslagstiftning i syfte att skapa möjlighet till bättre kontroll av för stora grundvattenuttag inom områden med brist på grundvatten eller risk för saltvatteninträngning. Förslagen bygger den föreskrift som finns redan i gällande lagstiftning och som innebär att en bostad skall ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål. Brister därvidlag är att anse som Sanitär olägenhet uppkomst lagstiftningen har till syfte att förhindra. vars Förslagen innebär att kommunerna skall ha möjlighet att införa tillstånds- eller anmälningsplikt för nyanläggning av brunnar inom särskilda områden där vattenbrist föreligger eller kan befaras. Med stöd av de föreslagna reglerna det bli lättare att ingripa i de fall stora uttag från en fastighet bedöms avses leda till vattenbrist och därmed sanitär olägenhet på grannfastigheter.

Problemet med stora Vattenuttag enskilda brunnar är som tidigare ur framhållits bara del och kanske inte det viktigaste av de problem som en av finns när det gäller den enskilda vattenförsörjningen. Utredningen anser därför och med hänsyn till det sätt på vilket olika frågor som gäller enskild vattenförsörjning hänger samman att det finns skäl att nu också ta upp vissa frågor behovet åtgärder för att säkerställa en bättre dricksvattenkvalitet. om av

I kapitel 3 har utredningen angivit att det bör vara ett grundläggande mål för grundvattnets kvalitet att vattnet skall kunna användas som dricksvatten utan särskilda åtgärder för att rena vattnet från föroreningsutsläpp eller annan påverkan människan. I många fall medför emellertid naturlig förekomst av av vissa ämnen, föroreningsutsläpp eller annan påverkan att grundvattnet inte har den kvalitet är önskvärd. Felaktigt utförda brunnar, annan dålig utsom

Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning

rustning eller bristande skötsel kan också leda till dricksvattnet att inte har godtagbar kvalitet. En kontroll av dricksvattnet i hushåll med enskild vattenförsörjning behövs därför. Det är i första hand ett ansvar för berörda fastighetsägare att själva för sådan kontroll. svara en Det är också fastighetsägarnas ansvar att svara för nödvändig rening sker. Utredningen av vattnet tar i detta kapitel upp frågan de insatser från samhällets om sida som ändock behövs när det gäller dricksvattenkontrollen inom områden med enskild vattenförsörjning.

Som bakgrund till sina överväganden behandlar utredningen i avsnitt 6.2 gällande bestämmelser om dricksvattenkontroll i livsmedelslagstiftningen och hälsoskyddslagstiftningen. Därefter redovisas i avsnitt 6.3 kortfattat ornfattningen av de problem bedöms föreligga som när det gäller enskild vattenförsörjning. I avsnitt 6.4.1 behandlar utredningen frågan om det centrala myndighetsansvaret for dricksvattenkontrollen. Därvid konstateras att detta ansvar i dag är delat mellan i första hand Statens livsmedelsverk och Socialstyrelsen och att oklarheter föreligger främst när det gäller centrala tillsynsartsvaret för dricksvattenfrågor rör enskilda hushåll. Utredningen som föreslår därför att Livsmedelsverket ett tydligare och ges mera samlat ansvar för dricksvattenkontrollen.

Utredningen konstaterar vidare bebyggelseplanering att och prövning av avloppsanordningar har betydelsefull roll när det gäller skapa en att och bevara förutsättningarna för att vattenförsörjningen inom ett område skall kunna klaras genom enskilda brunnar. Utredningen föreslår därför i avsnitt 6.4.2 att Boverket respektive Statens naturvårdsverk skall överväga behovet av kompletterande allmänna råd för prövning bebyggelsefrågor av och avloppshantering i syfte att stärka grundvattenskyddet och vattenförsörjningen trygga genom enskilda brunnar inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse.

Problem med dålig kvalitet på vattnet i enskilda brunnar beror inte sällan på olämplig placering eller felaktigt utförande av brunnarna. I de fall brumisvattnet kräver någon form av rening eller beredning för att bli användbart som dricksvatten har fastighetsägaren ofta svårigheter att finna den utrustning som

Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

är mest lämpad för de problem som föreligger. Allmänt gäller att fastighetsägare med enskilda brunnar har svårt att få tillräcklig information och rådgivning om de faktorer som är viktiga när det gäller skötsel av brunnar och utrustning och kontroll av vattnets kvalitet. Utredningen föreslår därför i avsnitt 6.4.3 att berörda myndigheter och andra organ tar initiativ till att ett arbete med åtgärdsprogram för bättre vatten i enskilda brunnar kommer till stånd. Programmet bör innehålla insatser som syftar till bättre kompetens hos och kontroll av brunnsborrare uppnås och att kontrollen av vattenfilter och liknande utrustning förbättras. Vidare behövs ökade insatser för inannan formation, rådgivning och utbildning vad gäller frågor om enskild vattenförsörjning.

6.2 Gällande lagstiftning

6.2.1 Utgångspunkter för dricksvattenkontrollen

Dricksvattenkontrollen sker i första hand med stöd av bestämmelser i livsmedelslagen 1971:511 och hälsoskyddslagen 1982: 1080. Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse SLV FS 1993:35, grundas på livsmedelslagen, som i 1 och 3 §§, gäller hantering och kontroll av dricksvatten, att anger som kungörelsen syftar till att garantera att konsumenterna får ett dricksvatten av god kvalitet. Dricksvatten från allmän anläggning eller förordnandeanläggning skall tjänligt när det når konsumenten. Enligt 3 § hälsoskyddsförordvara ningen 1983:616 skall boende ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra av hushållsändamál.

Ett bra vatten for hushållsändamål anses böra uppfylla tre krav. Det skall vara säkert från hälsosynpunkt, tilltalande i fråga lukt, smak och utseende samt om brukbart for hushållsändamâl, dvs. till matlagning, personlig hygien, tvättning, diskning och städning. De olika aspekterna kan belysas genom några exempel problem medför att vattnet inte är av godtagbar kvalitet. som

Dricksvattenkønlroll och enskild Vattenförsörjning 199

Säkert från hälsosynpunkt

Dricksvatten som innehåller avloppsvatten kan både vara smittsamt och giftigt. Avföring från människor och djur som går till avlopp innehåller mycket höga halter av bakterier, virus och andra srnittämnen. Obehandlat avloppsvatten, men också sådant som blivit otillräckligt renat kan förorena dricksvatten och medföra påtagliga hälsorisker. Sjukdomar som epidemisk gulsot hepatit A, shigellos bacillär dysenteri eller rödsot, salmonella, campylobacterinfektion, tyfoid mil. kan spridas med dricksvatten om detta påverkas av avloppsvatten, latrin eller färsk gödsel. Av erfarenhet också inblandning vet man att av vanligt avloppsvatten i dricksvattnet kan orsaka diarréer, kräkningar och andra symtom även om det inte sprider smittsamma sjukdomar. Höga halter nitrat av och nitrit medför hälsorisker för små barn. Handels- och stallgödsel kan ge höga halter av dessa kväveföreningar i grundvatten. Vatten innehåller som spår av bekämpningsmedel från jord-, skogs- och trädgårdsbruk bör också räknas som oacceptabelt från hälsosynpunkt. Vid höga halter kan bli vattnet otjänligt.

Fluorid i alltför höga halter kan barn fläckar på tändernas emalj. Mycket ge höga halter kan ge allvarliga skelettskador. Fluoriden förekommer naturligt i grundvatten inom vissa områden. Den radioaktiva gasen radon finns i många bergborrade brunnar. Höga radonhalter i vatten kan dels orsaka höga halter i inomhusluften, dels medföra ökad cancerrisk främst hos barn dricker som vatmet.

Uttalande i fråga om lukt, smak och utseende

Lukt av oljeprodukter eller svavelväte ägg kan göra grundvatten ruttna ett oanvändbart. Svavelvätet kan finnas naturligt t.ex. i grundvatten från alunskiffrar eller också bero syrebrist. Höga halter järn, koppar eller zink av kan ge smakproblem. Järn förekommer ofta naturligt i grundvatten. Koppar och zink kan lösas ut från ledningar och installationer om vattnet är ledningsangripande. Salthaltigt vatten kan bli oanvändbart grund smaken. av Grumligt eller färgat vatten kan se motbjudande ut.

200 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

Lukt, smak och utseende är mycket viktiga faktorer för den enskilde konsu- Dels kan sådana estetiska fel motbjudande i sig, dels kan de tyda menten. vara på att vattnet är förorenat och möjligen hälsofarligt.

Brukbart för hushållsändamål

När järn- eller manganhalten i vattnet är så hög att tvätt blir skadad genom missfärgning roströd respektive svart kan oanvändbart för husvattnet anses hållsändamâl. Mycket hårt vatten med hög halt av kalk kalcium och magneutfällningar i ledningar, kärl och fastighetsinstallationer, särskilt vid sium ger uppvärmning. Det är besvärligt att tvätta i mycket hårt vatten. Mjukt och surt är ledningsangripande. Det kan orsaka höga metallhalter i vattnet när vatten ledningarna angrips. Vid genomfrätning blir det också ofta vattenskador, ibland med mögelproblem inne i fastigheterna. Det metallhaltiga vatten som går till avloppet avskiljs delvis i slammet som kan få alltför höga halter bl.a. så slammet inte kan användas i jordbruket. Fin sand i vattnet av koppar att och andra maskiner. Dessa kvalitetsfel betraktas som tekniska förstör pumpar och innebär också inte brukbart för hushållsändamål. att vattnet anses som

6.2.2 Livsmedelslagens tillämpningsområde

Dricksvatten livsmedel i livsmedelslagens mening. Den med stöd av är ett lagen utfärdade dricksvattenkungörelsen reglerar hanteringen av dricksvatten i allmänna vattenanläggningar. Reglerna gäller för hanteringen från vattentäkten via vattenverk till förbindelsepunkten mellan den allmänna vattenanläggningen och ansluten fastighet. Reglerna gäller således för vattnet när det förekommer i den allmänna vattenanläggningen. Livsmedelslokaler skall dock dricksvattenkvalitet oavsett de är anslutna till en allmän ha vatten av om vattenanläggning eller inte. Allmän vattenanläggning är en sådan anläggning regleras i lagen 1970:244 allmänna vatten- och avloppsanläggningar, som om va-lagen. De flesta allmänna vattenanläggningar ägs och drivs av kommunerna även andra vattenanläggningar kan allmänförklaras. Dessutom kan en men anläggning ställas under offentlig kontroll med stöd av livsmedelslagen genom den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden eller motsvarande nämnd att

Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning 201

särskilt förordnar om sådan kontroll. Förordnande kan meddelas t.ex. för stugbyar, campingplatser, gästhamnar och liknande anläggningar som besöks av många människor. De kallas förordnandeanläggningar. A

Livsmedelslagen gäller inte i enskilda hushåll oavsett om de är anslutna till en allmän anläggning eller inte. Dock finns ett bemyndigande i lagen innebär som att lagen kan göras tillämplig i fråga hanteringen dricksvatten i enskilt om av hushåll. Detta bemyndigande har dock hittills inte utnyttjats annat än såvitt gäller viss provtagning.

Med stöd av livsmedelslagen gäller krav på dricksvattenkvalitet i allmänna vattenanläggningar, förordnandeanläggningar och i livsmedelslokaler. Livsmedelslagstiftningen reglerar kvalitetskrav på livsmedel, dvs. sådant som människor fortär. Enligt 5 § livsmedelslagen får livsmedel som saluhâlls inte ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara skadligt att förtära, srnittförande eller eljest otjänligt till människoföda. Kvalitetskraven på dricksvatten finns i Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse, som redovisas nedan. Avgränsningen livsmedelslagens tillämpav ningsområde till dricksvatten innebär bl.a. att aerosoler av vatten som människor exponeras för genom inandning inte är livsmedel. Legionärssjukans bakterier kan t.ex. den vägen smitta människor duschar. Om drickssom ett vatten skulle innehålla sådana bakterier eller ett ämne starka hudsom ger irritationer, men inga ämnen innebär risker vid förtäring, kan ingripande som inte ske enligt livsmedelslagen utan i stället med stöd hälsoskyddslagen. av

6.2.3 Hälsoskyddslagens tillämpningsområde

Hälsoskyddslagen gäller för bostäder men också för lokaler olika slag t.ex. av samlingslokaler. I hälsoskyddsförordningen ñmis, i syfte att hindra uppkornsten av sanitär olägenhet, krav på att det skall finnas vatten i bostäder. I 3 § i förordningen stadgas att en bostad särskilt skall de boende möjligheter ge att upprätthålla en god hygien samt att bostaden skall ha tillgång till i vatten erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamäl.

och enskild Vattenförsörjning 202 Dricksvattenkontroll

Hälsoskyddsförordningens krav i fråga om vatten gäller således både mängd och beskaffenhet. Kraven har dock inte specificerats till volymer per tidsenhet och eller sätt och inte heller i fråga om kvalitet. Hälsoskyddsperson annat innehåller bestämmelser tolkas så att motsvarande krav kan ställas lagen som skolor, hotell, servicehus och liknande. Om dessa lokaler är livsmedelspå lokaler gäller dock i första hand livsmedelslagens krav.

Gränsdragningen mellan livsmedelslagen och hälsoskyddslagen anses innebära problem med dricksvattnet inne i t.ex. bostadsfastigheter, och att om det blir detta beror på dricksvattnet försämrats inne i fastigheten, får kvalitetskraatt hävdas med stöd hälsoskyddslagstiftningen. Detta anses gälla även om ven av från allmän vattenanläggning. Gränsvärdena i Livsmefastigheten försörjs en dricksvattenkungörelse dock kunna användas som underlag delsverkets anses sanitär olägenhet föreligger. Hälsoskyddslagen är också för att bedöma om tillämplig vid de tidigare berörda fallen med inandning av aerosoler och pro- Kvalitetsproblem hos varmvatten måste angripas med blem vid hudkontakt. hälsoskyddslagstifmingen eftersom varmvatten inte betraktas som livsstöd av medel annat än i livsmedelslokaler.

bostadsfastighet med brunn hör alltid till hälsoskyddslagens En enskild egen Också i detta fall används dock gränsvärdena i Livstillämpningsområde. dricksvattenkungörelse underlag vid tillämpningen. Hälsomedelsverkets som innehåller också bestämmelser som bl.a. syftar till att skyddslagstiftningen sådana. I 11 § hälsoskyddsförordningen finns ett skydda vattenresurser som meddela föreskrifter om skydd för vattentäkbemyndigande för kommunen att stadgande får kommunen meddela föreskrifter om skydd för ter. Enligt detta enskilda grundvattentäkter det behövs för att hindra ytvattentäkter och om sanitär olägenhet i kommun. När det gäller skyddet av uppkomsten av en

lagstiftning utredningen behandlar i 4 kap. av

vattentäkter är dock den som större betydelse.

hälsoskyddslagen kan också smittskyddslagen 1988: 1472 och Vid sidan av 1977:1160 i vissa sammanhang användas för att ställa krav arbetsmiljölagen i fastigheten. Smittskyddslagen innehåller bestämmelvattenkvaliteten inne

Dricksvattenkøntrøll och enskild Vattenförsörjning

ser som syftar till att hindra vattenburen smitta. Grundprincipen är därvid att direkta åtgärder som avser vattnet sådant föreskrivs som med stöd av livsmedelslagen eller hälsoskyddslagen medan åtgärder mot smittade vidtas personer med stöd av smittskyddslagen. I vissa särfall kan dock smittskyddslagen användas mot samhällsfarliga sjukdomar som kan spridas med vatten. Det gäller vatten som sprider sjukdomarna hepatit A epidemisk gulsot, polio, kolera, pamtyfoidfeber, salmoncllainfektion, shigellos rödsot, dysenteri och tyfoidfeber. Arbetsmiljölagen kan i vissa fall tillämpas för att skydda arbetstagare mot smitta, förgiftning och andra hälsorisker kan uppkomma som genom exponering för dricksvatten av dålig kvalitet.

6.2.4 EG-direktiv

Dricksvattendi rekti v

Rådets direktiv av den 15 juli 1980 kvaliteten om på dricksvatten 80778EEG reglerar dricksvattnets kvalitet och krav pâ undersökningar för att kontrollera kvaliteten. Kvalitetskraven dricksvatten anges dels som gränsvärden, dels som riktvärden enligt specificerade listor som hör till. direktivet. Sverige har angivit sådana värden i Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse på grund av EES-avtalet.

Dricksvattendirektivet gäller i princip allt vatten som är avsett att drickas, oavsett ursprung. Direktivets materiella regler innehållande kvalitetskrav gäller i praktiken endast stora anläggningar. För enskilda mindre vattentäkter saknas specifika regler i direktivet.

Ytvattendirekti v

Rådets direktiv den 16 juni 1975 75440EEG behandlar av frågor om den

kvalitet som behövs hos for dricksvattenframställning.

ytvatten avsett Ytvattnet eller rávattnet delas in i tre klasser sedan styr vilken rening eller som beredning som krävs for ett godtagbart dricksvatten. l svenska bestämmelser har endast de tvâ bästa rávattenklasserna ansetts lämpliga för dricksvattenbe-

204 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995:4

redning. l Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse finns sedan år 1993 riktvärden och gränsvärden för råvattenkvalitet som motsvarar klass 2 enligt EG-direktivet. Ytvattendirektivet är under översyn och ett nytt förslag diskuteras nu.

Grund vattendi rekti v

Rådets direktiv den 17 december 1979 8068EEG behandlar frågor om av skydd för grundvatten förorening vissa farliga ämnen. Syftet med mot genom direktivet är förebygga att grundvatten förorenas med vissa i direktivet att angivna ämnen och så långt möjligt hejda eller undanröja konsekvenserna av den förorening redan har skett. Direktivet har mindre betydelse för frågor som rör dricksvattenkontroll. som

6.2.5 Dricksvattenkungörelsen

Inledning

Dricksvattenkungörelsen är Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd dricksvatten och dess beredning. Den innehåller regler om hantering och om kontroll dricksvatten. Till föreskrifterna är bindande hör allmänna råd. av som De allmänna råden är inte bindande utan utgör rekommendationer om hur en föreskrift bör tillämpas att råden t.ex. anger hur någon kan eller bör genom handla i visst hänseende. Kungörelsen har ändrats nyligen och i den senaste ett SLV FS 1993:35 har den anpassats till EES-avtalet bilaga XX lydelsen avsnitt och direktiven 80778EEG och 75440EEG.

Kungörelsen syftar enligt l § till att garantera att konsumenterna får ett dricksgod kvalitet. 1 3 § stadgas att dricksvatten från allmän anläggning vatten av eller förordnandeanläggning skall vara tjänligt när det når konsumenten.

skall, enligt 4 sådan beskaffenhet att det genom ändamåls- Råvatten vara av tillförlitliga metoder kan beredas till dricksvatten. Kvalitetskrav för enliga och råvatten från ytvattentäkt i bilaga till kungörelsen. Vid val av råanges en

OU 1995:45 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning 205

vattentäkt skall behövliga undersökningar göras visar râvattnet som att uppfyller kraven. Om råvatten från vattentäkt, skyddsåtgärder en trots att vidtagits, riskerar att påverkas så det inte längre fyller kraven att är huvudmannen, enligt 5 skyldig att anordna en ny täkt eller reservvattentäkt. I en 9 § stadgas att vid beredning dricksvatten av skall sådana metoder användas som, med hänsyn till råvattnets beskaffenhet och risken för kvalitetsförändringar under distributionen, krävs för säkerställa dricksvattnet att att är tjänligt när det när konsumenterna. Beredningen skall försedd med tillvara räckligt antal säkerhetsbarriärer mot mikrobiologisk förorening. Det framgår

av de allmänna råden till dessa föreskrifter att ett grundvatten helst bör vara av så god kvalitet att det kan användas utan att beredas dvs. Dessutom renas. bör vattentäkten vara väl lokaliserad och skyddad föroreningar. mot

Vid en allmän anläggning skall, enligt 16 egentillsyn utföras enligt ett särskilt program som fastställs ansvarig kommunal nämnd dvs. normalt av miljö- och hälsoskyddsnänmden. Av 20 § framgår att vid bedömning av resultatet från undersökning av ett dricksvattenprov skall provet bedömas som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt dricksvatten eller för som hantering av livsmedel. Vid bedömningen skall de gränsvärden i som anges

bilaga till kungörelsen tillämpas. Om ett dricksvattenprov från allmän

en anläggning eller förordnandeanläggning har bedömts vara otjänligt eller tjänligt med anmärkning, skall huvudmannen, enligt 22 vidta nödvändiga

åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Gränsvärden och riktvärden

När det gäller andra livsmedel än dricksvatten leder förklaring en att livsmedlet är otjänligt till ett förbud enligt livsmedelslagen sälja livsmedlet. att Men vatten behövs även för andra ändamål än till dryck och matlagning. Så krävs t.ex. vatten for brandsläckning, vattentoaletter osv. Därför kan även ett otjänligt vatten fortsätta att distribueras. Konsumenterna måste då upplysas om att vattnet är otjänligt och vad de bör göra för att undvika hälsorisker, t.ex. kokning av ett vatten som innehåller sjukdomsframkallande bakterier. En

annan möjlighet är att konsumenten får dricksvatten tillfälligt ordnad genom

206 Dricksvattenkontrøll och enskild vattenförsörjning SOU 1995:4

distribution i tank eller av förpackat dricksvatten. Det kan nämnas att vatten kan bedömas otjänligt även av det skälet att det är uppenbart motbjudande som estetiska skäl, t.ex. på grund av mycket stark grumlighet, lukt eller smak. av

När ett vatten bedöms som tjänligt med anmärkning innebär det att vattnet har mindre tillfredsställande sammansättning som dock inte bedöms medföra en hälsorisk. Dock kan förhöjda halter av nitrat, nitrit eller fluorid av hälsomässiskäl medföra inskränkningar i vattnets användning till barn. Anmärkningarga hälsomässiga, estetiska eller tekniska. na kan vara

Hälsomässigt grundade anmärkningar är t.ex. att vattnet innehåller mikroorganismer i sådan halt att det indikerar menlig påverkan eller risk för påverkan under förhållanden kan göra vattnet otjänligt, eller som ogynnsamma att vattnet har konstaterats innehålla en förhöjd halt av ett speciellt ämne som vid ännu högre halt kan ge negativa hälsoeffekter, eller att vattnets sammansättning kan leda till försämrad desinfektionseffekt, vilket kan innebära hälsorisk från mikrobiologisk synpunkt. Estetiskt grundade anmärkningar är vattnet är otillfredsställande i fråga om lukt, smak, grumlighet eller färg, att eller innehåller ämnen kan påverka dess utseende, lukt eller att vattnet som smak. Tekniskt grundade anmärkningar är att vattnets sammansättning kan ge tekniska problem i samband med distributionen, eller att undersökningsresultatet indikerar att vattnet kan ha förorenats eller påverkats annat sätt, beredningsprocessen fungerar otillfredsställande eller att beredningen vid att biprodukter. Analysresultaten i sig tyder inte vattenverket kan ge icke önskade på risk för negativa hälsoeffekter eller på estetiska effekter.

I analysprotokoll som avser dricksvattenprov från allmän anläggning förutsätts följande uppgifter ingå: vattnet är tjänligt, otjänligt eller tjänligt med anmärkning, - om orsaken till bedömningen otjänligt och tjänligt med anmärkning. Vid be- dömningen otjänligt om den är hälsomässigt eller estetiskt grundad anges och vid bedömningen tjänligt med anmärkning anges om den är av hälsomässig, estetisk eller teknisk art ytterligare kommentarer, tabellen med bedömningsunderlag. - t.ex. ur

Dricksvattenkontrol och enskild Vattenförsörjning 207

l en bilaga till Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse finns gränsvärden for ett fyrtiotal kemiska ämnen m.m. Dessutom finns gränsvärden för ett tiotal mikroorganismer och mikroorganismer. Gränsvärdena grupper av beskriver gränserna mellan otjänligt, tjänligt med anmärkning och tjänligt. Ett vatten som överskrider gränsvärdet är således antingen otjänligt eller tjänligt med anmärkning. Vid otjänligt vatten fmns krav snabb rapportering till berörda. Termen gränsvärde har införts harmonisering som en till EG:s dricksvattendirektiv. Gränsvärde svarar mot den engelska termen Maximum Allowable Concentration MAC. Gränsvärden kan finnas för olika delar av en vattenanläggning och vid tappställe.

Ett riktvärde anger vad är önskvärd halt som en temperatur, av ett kemiskt ämne eller liknande i ett dricksvatten. Riktvärden finns för ett femtontal kemiska ämnen m.m. När det gäller mikroorganismer används inte riktvärden utan endast gränsvärden. Även detta är en harmonisering med EG:s direktiv. Riktvärde svarar mot den engelska Guide Level termen GL. Riktvärdet skall ses som ett kvalitetsmål. Ett överskridande riktvärdet föranleder inte av anmärkning och krav på åtgärder.

A-vatten och E -vatten

Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har i samråd och av praktiska skäl beslutat att dricksvattenkungörelsen skall innehålla bedömningsunderlag för dricksvatten från både allmänna och enskilda anläggningar. I dricksvattenkungörelsen görs emellertid en åtskillnad mellan kraven för dricksvatten från allmän anläggning A-vatten och från enskild vattentäkt E-vatten. l fråga om otj änlighet på grund av kemiska ämnen är det krav för A- och Esamma varten. När det gäller otjänlighet på grund mikroorganismer ställs dock av strängare krav på A-vatten än E-vatten. I fråga tekniska och estetiska om anmärkningar ställs också strängare krav på A-vatten än på E-vatten.

Kontrollen av A-vatten sker med stöd livsmedelslagen. För allmänna av anläggningar finns krav regelbunden kontroll. Vad gäller tappställen inne i fastigheter som är anslutna till allmänna anläggningar bör gränsvärden för

Vattenförsörjning 208 Dricksvattencontrol och enskild

kontroll miljö- och hälsoskyddsnämnden. Enskilda A-vatten användas vid av

oftast på ägarens eller nyttjarens initiativ. täkters Vattenkvalitet undersöks

stöd hälsoskyddslagen kan dock behövas om dricks- Offentlig tillsyn med av

vattnet t.ex. misstänks orsaka sjukdomar.

exempel på gräns- och riktvärden för dricksvatten. I följande tabell ges

bilaga 6 till Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse. Värdena är hämtade ur

MIKROBIOLOGISKT BEDÖMNINGSUNDERLAG exempel -

Gränsvärde

Tjänligt med anm. Otjänligt Mikroorganism Enhet A-vatten E-vatten A-vatten E-vatten

coli Antal100ml Påvisade Pâvisade 10 h Escherichia h h

Koliforma Antal l h 50 h 10 h 500 h bakterier

Sjukdomsfram- Påvisade Pâvisade kallande orgah h nismer

anläggning, E enskild anläggning, h hälsomässig A allmän

KEMISKT BEDÖMNINGSUNDERLAG exempel -

Gränsvärde

Amne u och d .. knm . 0 tja nh. T la nl .gt me amnar g egenskaper Enhet Riktvärde A-vatten E-vatten

Temperatur C 12 vatten- 20 e,t 20 e,t verk

Svag e,t Tydlig e,t Mycket Grumlighet stark e

Ingen Svage Tydlig e Mycket Lukt stark

7,5 t 10,5 h pH 9 t

mgl Fe 0,05 0,20 e,t 0,50 e,t Järn vattenverk

Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning 209

. Gränsvärde Amne och T nl. Ja [gt me d anmarknmg .. . Ouanbgt . egenskaper Enhet Riktvärde A-vatten E-vatten Mangan mgl Mn 0,02 A- 0,05 e,t 0,30 e,t vatten Nitrat-nitro- mgl N 1 5,0 t 5,0 t en 10,0h,t 10,0h,t Nitrit-nitrogen mgl N 0,005 t 0,005 t 0,30 h 0,050 h,t 0,050 h,t Fluorid mgl F 0,8 1,2 1,3 h 1,3 h - 6,0 h Klorid mgl Cl 100t 100t 300 e,t 300 e,t Arsenik mgl As 0,010 h 0,010 h 0,050 h Kadmium mgl Cd 0,001 h 0.001 h 0,005 h Bekämpnings- Pávisadhalt Pávisadhalt Avgörs från medel h h fall till fall

A allmänanläggning,E enskildanläggning, estetisk,h hälsomässig, e t teknisk

Kontroll

Det räcker inte med att det finns kvalitetskrav för dricksvatten. Det behövs

också en regelbunden kontroll. Vid allmän en anläggning skall egentillsyn utföras enligt ett särskilt fastställs program som av ansvarig kommunal nämnd. överskrids gränsvärdena skall huvudmannen vidta åtgärder. Program för egentillsyn kan bl.a. innebära inspektion av vattentäkter, vattenverk och dis-

tributionsanläggningar, undersökning råvatten och dricksvatten av samt särskilda åtgärder vid försämrad Vattenkvalitet eller vattenburen smitta, t.ex.

utökad provtagning och information till konsumenterna. Den undersökningsfrekvens som normalt krävs framgår följande tabell av som ger exempel från dricksvattenkungörelsen.

210 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

Prov år råvatten respektive utgående dricksvatper av ten från vattenverk, för normal undersökning

Mikrobiologisk Kemisk undersökning Amal undersökning anslutna Niva 2 Niva 3 personer olika 30-tal olika Grundvat- Ytvatten 20-tal ten analyser analyser

000 4 12 l 1 s l 000 12 48 2 1 4 000 12 52 2-6 2 10 100 000 24 52 2048 4

från vattenanläggningens distributionsnät. Enligt Dessutom krävs prov

kungörelsen bör det minst 3 per år och l 000 anslutna personer. vara prov dock det minsta godtagbara för anläggningar med mindre Fyra prov per år är

än 1 000 anslutna personer.

vattentäkter finns inga regler kräver regelbunden Vad gäller enskilda som

Kontrollen enskilda vattentäkter lämnas till berörda fastigheters kontroll. av

nyttjanderättshavare. Om miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att ägare och enskilda vattenanläggningar för att förebygga eller det behövs kontroll av

sanitär olägenhet i hälsoskyddslagens mening bör nämnden dock ta avhjälpa undersökningar. Det finns många exempel på sådana initiativ när initiativ till

föreligga risk för avloppspâverkan, höga nitrathalter, höga det bedömts

radonhalter eller höga halter bekämpningsmedel. Också fluoridhalter, höga av

smittrisker föreligger kan kontroll berörd myndighet behöva göras. när av

6.2.6 Tillsynsmyndigheter

för central tillsyn när det gäller dricksvattenkvaliteten Myndighetsansvaret

reglerar kontrollen. Livsmedelsverket, som har det följer den lagstiftning som

när det gäller livsmedelskontrollen, är således tillcentrala tillsynsansvaret

gäller de dricksvattenfrågor regleras i livsmesynsmyndighet när det som

Central tillsyn enligt hälsoskyddslagen utövas av Socialstyrelsen delslagen.

Naturvårdsverket enligt närmare fördelning som regeringen bestämoch en

Dricksvattencontrol och enskild Vattenförsörjning

mer. Såvitt gäller vattenfrågor anges därvid att Naturvårdsverket har ansvaret for vattentäkter. Socialstyrelsens ansvar inom detta område följer av att styrelsen allmänt har tillsyn när det gäller dels bostäder, dels olika slag av lokaler. Utredningen återkommer i avsnitt 6.4.2 med sina överväganden och förslag i frågan om det centrala myndighetsansvaret för dricksvattenkontrollen.

Inom kommunen har ntiljö- och hälsoskyddsnämnden eller annan särskilt angiven nämnd med motsvarande uppgifter tillsynsansvar enligt både livsmedels- och hälsoskyddslagstiftningen. Samma förhållande gäller för länsstyrelsen den regionala nivån.

Den lokala tillsynsmyndigheten kan enligt båda lagstiftningarna meddela bindande föreskrifter i de enskilda fallen. På central nivå föreligger den skillnaden att det med stöd livsmedelslagen av är möjligt att meddela såväl bindande föreskrifter som allmänna råd medan hälsoskyddslagen endast ger möjlighet att meddela allmänna råd avseende vattenkontrollen.

Vid sidan av de nu nämnda myndigheterna har ytterligare vissa myndigheter uppgifter av intresse när det gäller dricksvattenkontrollen. Enligt en särskild lag 1975:424 uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning om och brunnsborming föreligger skyldighet for den som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet att lämna uppgift arbetet och resultatet till Sveriges om geologiska undersökning, SGU. Genom de uppgifter kommer in och som genom sitt arbete i övrigt på grundvattenområdet har SGU förvärvat en stor kompetens när det gäller såväl frågor om grundvattnets beskaffenhet och kvalitet som i fråga om brumisborming Även SGU inte m.m. om formellt har ställning som tillsynsmyndighet när det gäller dricksvattenkontrollen har myndighetens resurser och erfarenhet kommit att bli av stor betydelse i sammanhanget.

Boverkets har tillsyn enligt plan- och bygglagen när det gäller rör, armaturer, vattenberedare och liknande installationer i kontakt med dricksvatten i byggnader. Boverkets nybyggnadsregler är föreskrifter och allmänna råd till planoch bygglagen. I dessa regler krävs bl.a. att material i kontakt med dricksvatten inte skall påverka vattnet menligt. I samband med material prövas för att

212 Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995:41

typgodkännande av SITAC Svenskt Byggodkännande AB medverkar - - Livsmedelsverket i bedömningen av hygieniska och toxikologiska egenskaper hos material i kontakt med dricksvatten. Förutom fastighetsinstallationer kan det även gälla markförlagda ledningar, beläggningsmaterial i vattentorn och dricksvatten kommer i kontakt med på vattenverk och i distribuannat som tionsnät.

Två andra myndigheter vars särskilda kompetens är av betydelse för dricksvattenkontrollen är Smittskyddsinstitutet, såvitt gäller frågor om åtgärder mot samhällsfarliga och andra smittsamma sjukdomar som kan spridas med vatten, samt Statens strålskyddsinstitut, när det gäller frågor om radon i dricksvatten.

6.3 Problem vad gäller enskild Vattenförsörjning

Utredningen har i sitt delbetänkande sidorna 29-40 redovisat vissa uppgifter vad gäller den enskilda vattenförsörjningen. Enligt de beräkningar som gjorts är det en betydande del av hushållens vattenbehov som tillgodoses genom enskild vattenförsörjning. Ca 1,2 miljoner permanentboende beräknas basera sin Vattenförsörjning vatten från egna brunnar. Om fritidsboendet tas med beräknas drygt 2,5 miljoner människor till större eller mindre del utnyttja vatten från enskilda vattentäkter. Den enskilda vattenförsörjningen baseras så helt grundvatten. Antalet enskilda brunnar beräknas till ca gott som 400 000 vad gäller permanentbebyggelse och till mellan 200 000 och 400 000 vad gäller fritidsbebyggelse.

Enligt rapport från Livsmedelsverket SLV rapport 1990:7 och enligt en andra undersökningar är vatten från enskilda brunnar generellt av sämre kvalitet än det vatten som levereras från allmänna anläggningar. Ett mycket stort antal fastighetsägare har problem med sitt brunnsvatten i form av dålig Vattenkvalitet eller bristande tillgång vatten. Problem med dålig Vattenkvalitet beror ofta att grundvattnet innehåller höga halter av skadliga ämnen men det är också vanligt att felaktigheter hos brunn eller en vattenberedningsen

Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning 213

utrustning eller dåligt underhåll är orsaken. Påverkan från eget eller närliggande fastigheters avloppsvatten är inte sällan orsak till problem vad gäller brunnsvattnets hygieniska kvalitet.

I delbetänkandet berörs kortfattat de olika problem som förekommer med dålig Vattenkvalitet i enskilda brunnar. Problemens omfattning är osäker med hänsyn bl.a. till att någon löpande offentlig kontroll inte förekommer det när gäller den enskilda vattenförsörjningen. Det saknas också allmänna råd från berörda myndigheter lämpliga åtgärder för komma till om att rätta med de vanligast förekommande problemen.

Mindre enskilda vattenanläggningar består oftast av en grävd eller borrad brunn, en pump, en hydrofor eller hydropress, Varmvattenberedare ledsamt ningar. I de flesta faH räcker det för att det skall gå att få ett för hushållsändamäl godtagbart vatten. Om problem uppkommer är den vanligaste åtgärden att installera någon typ av utrustning för rening eller beredning SGU av vattnet. har uppskattat att ca 20 procent hushållen med Vattenförsörjning av egen har någon form av beredningsutrustning.

Ett effektivt skydd för grundvattnet sådant föroreningar eller som mot annan negativ påverkan är i princip den bästa lösningen för dricksvatten att ett av godtagbar kvalitet. Brunnskonstruktionen och brunnens närmare placering kan också vara av stor betydelse for vattenkvaliteten. I många fall år emellertid en rening eller beredning av vattnet den praktiska åtgärd står till buds. som

Bland de problem som med eller mindre beprövade tekniker kan angripas mer genom beredning kan nämnas mikrobiologiskt otjänligt vatten kan behandlas med UV-ljus, - - vatten med för hög fluoridhalt kan behandlas med jonbyte eller omvänd osmos, - vatten med för hög radonhalt kan behandlas genom luftning, nitratrikt vatten kan behandlas med jonbyte, bekämpningsmedelshaltigt vatten kan behandlas med aktivt kol, surt vatten kan behandlas med filtrering alkalisk - genom massa,

l995z4ä

Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning SOU

vatten med störande lukt eller smak kan behandlas med aktiv: kol, järn- eller rnanganrikt vatten kan behandlas med oxidering och sandfilter, hårt vatten kan behandlas med jonbyte, kloridrikt vatten kan behandlas med omvänd osmos. -

Även många hushåll vidtagit vissa åtgärder är dessa inte altid ändamålsom enliga eller tillräckliga. I många fall har några åtgärder över huvud taget inte vidtagits trots att vattnet är av dålig kvalitet. Trots det osäkra underlaget kan vissa bedömningar av åtgärdsbehovet göras bl.a. med ledning av :le vattenanalyser som redovisats till brunnsarkivet vid SGU och utifrån andra undersökningar, bl.a. kommunala brunnsinventeringar. Med utgångspunkt i tillgängligt material har SGU till utredningen presenterat en beräkning av behovet av åtgärder för att förbättra enskilda brunnar till en nivå där vattnet från hälsosyrtpunlct är likvärdigt med det som produceras i allmänna vattenanläggningar. SGU:s bedömningar innebär vad gäller brunnar för permanentboende följande.

Uppskattningsvis ca 80 000, dvs. 40 procent av landets grävda brunnar har någon gång under året för höga halter av mikroorganismer i vattnet eller för höga nitrat- eller nitrithalter. Nödvändiga åtgärder kan vara allt från att täta ett brunnslock till att anlägga en ny vattentäkt, flytta på en anläggning för avloppsinfiltration eller koppla hushållet till en gemensamhetsanläggning. Kostnaderna for åtgärder varierar från några hundra kronor till ippskattningsvis 50 000 kronor. Exempelvis kan nämnas att kostnaden för nyanläggning av en normal brunn inklusive installationer av pump, hydrofor m.m. är ca 40 000 kronor, varav borrkostnaden är ca 25 000 kronor. I besvärliga fall kan kostnaden vara avsevärt större. Den sammanlagda kostnaden för förbättrande åtgärder i grävda brunnar för att komma till rätta med mikrobiologiska problem och kväveproblem uppskattas till ca 1,6 miljarder kronor med utgångspunkt i att 80 000 brunnar har åtgärdsbehov till en genornsnittskosmad av ca 20 000 kronor.

Ca 20 000 bergborrade brunnar bedöms behöva åtgärdas på grund av höga fluoridhalter. Lämplig åtgärd i flertalet fall är installation av vattenñlter. Varje

Dricksvattencontrol och enskild Vattenförsörjning 215

brunn beräknas kosta i genomsnitt 10 000 kronor vilket ger en totalkostnad på 200 miljoner kronor.

Uppskattningsvis 15 000 brunnar behöver åtgärdas vid beräknat - ett gränsvärde för radon av 500 Bql. Det kan dock handla ett betydligt större om antal. Varje brunn beräknas kosta ca 20 000 kronor vilket totalkostnad ger en 300 miljoner kronor.

I storleksordningen 40 000 enskilda hushåll har kopparhalter överstigande - 2 mgl i tappkransvatten när det stått en längre tid i ledningarna. Orsaken till detta år oftast korrosivt vatten angriper ledningarna. som I många fall kommer problemen att försvinna i och med att vattentäkter anläggs. Trots detta nya finns det uppskattningsvis ett behov av åtgärder för 20 000 brunnar. I ca flertalet fall kan problemen åtgärdas med enklare filter. Om varje åtgärd kostar 5 000 kronor blir totalkostnaden för åtgärderna 100 miljoner kronor. Om åtgärder inte vidtas är risken stor att det, förutom kvalitetsfel, uppstår kostnader i form av åtgärder för sönderkorroderade ledningar med åtföljande fuktskador och mögelproblem.

Totalt innebär uppskattningarna att ca 135 000 åtgärder i enskilda vattenanläggningar för permanentboende skulle behövas för en kostnad i storleksordningen 2,2 miljarder kronor. Om beräkningarna även skulle omfatta fritidsboendet skulle antalet åtgärder och kostnaderna ungefär fördubblas. Om åtgärder skulle vidtas också mot övriga brister främst estetiska och tekniska brister, t.ex. höga halter svavelvåte, järn och av mangan, skulle antalet brunnar och kostnaderna öka ytterligare. Den fortgående försurningen av grundvattnet är ett exempel omständigheter kan innebära ökat som ett ätgärdsbehov i framtiden. Det är således många skäl svårt bedöma de av att sammanlagda kostnaderna för de åtgärder kan behövas för god som att en Vattenkvalitet i enskilda brunnar skall nås. Ännu svårare är det beräkna att kostnaderna om förbättrande åtgärder inte vidtas. Dessa kostnader senare bedöms dock av SGU avsevärt kunna överstiga kostnaderna för åtgärder som avser att undvika problemen. l sammanhanget bör beaktas brunns att en

livslängd uppskattningsvis är relativt lång

mellan 30 och 50 år. Dåligt vatten

216 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995:

som inte åtgärdas kan innebära betydande årliga kostnader för bl.a. sjukskrivningar, sjukvård och produktionsbortfall. Korrosionsangrepp med läckande rör, fuktskador och mögelproblem som följd kan också medföra stora kostnader för enskilda och försäkringsbolag.

6.4 överväganden och förslag

6.4.1 Det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen

Bakgrund

Den korta redogörelse som utredningen lämnat i avsnitten 6.2.2 och 6.2.3 av livsmedelslagens respektive hälsoskyddslagens tillämpningsområden visar en något oklar och splittrad bild. Detta återspeglas också i synen fördelningen av det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen mellan i första hand Livsmedelsverket och Socialstyrelsen. I avsnitt 6.2.6 har det formella tillsynsansvaret kortfattat berörts. Utredningen återkommer nu till dessa frågor.

Hälsoskyddslagstiftningen har ett brett tillämpningsområde som när det gäller de aktuella vattenfrågorna sträcker sig från ett skydd av vattentäkter till föreskrifter om att en bostad skall ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet. Tidigare reglerades också vattenfrågorna mera fullständigt och mera i detalj i hälsovårdslagstiftningen med Socialstyrelsen som huvudansvarig för den centrala tillsynen. Fortfarande omfattar hälsoskyddslagstiftningen frågor som rör dricksvattenkontroll. Vid avgränsningen mellan lagstiftningsornrådena och därmed vid bestämningen av det centrala tillsynsansvaret synes tolkningen av livsmedelslagstiftningens tillämpningsområde ha varit styrande för hur ansvarsfördelningen mellan myndigheterna uppfattats .

I prop. 198182:2l9 med förslag till hälsoskyddslag m.m. togs bl.a. upp frågan om ett överförande av det centrala tillsynsansvaret för vad som då

U 1995:45 Dricksvattencontrol och enskild vattenförsörjning 217

benämndes konsurntionsvatten från Socialstyrelsen till Livsmedelsverket. Detta skulle ske genom att bestämmelserna vattenkontrollen fördes över från om lagstiftningen om hälsoskydd till livsmedelslagstiftningen. Eftersom livsmedelslagen inte gäller hanteringen av livsmedel i enskilda hushåll infördes samtidigt i 3 § livsmedelslagen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva lagen helt eller delvis att skall gälla hantering av vatten i enskilt hushåll är drickas om vattnet avsett att eller att användas vid hantering livsmedel. Regeringen har sedan delegerat av till Livsmedelsverket att meddela föreskrifter enligt 3 § livsmedelslagen. Som tidigare nämnts har någon utvidgning livsmedelslagen till av att gälla hanteringen av vatten inom enskilda hushåll emellertid inte skett. Endast vad gäller viss provtagning har föreskrifter meddelats. En överföring av det centrala tillsynsansvaret i den utsträckning som synes ha avsetts i den angivna propositionen har därmed inte heller skett.

Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd vad dricksvatten

avser som

skall användas i hushållen har begränsats till att gälla för vad som anges som allmänna vattenanläggningar, dvs. kommunala vattenverk eller andra anläggningar som förklarats för allmänna enligt va-lagen för anläggningar samt som har särskilt förordnande enligt dricksvattenkungörelsen. Enligt denna kungörelse skall viss kontroll ske råvatten, dvs. är av vatten som avsett att efter någon form av beredning användas dricksvatten. Kungörelsen som reglerar därefter kontrollen från det att vattnet tas in i den allmänna anläggningen och till det att vattnet lämnar denna anläggning vid förbindelsepunkt en inne på en fastighet. Utanför Livsmedelsverkets tillsyn faller därmed kontrollen av utrustning m.m. och av vattenkvaliteten efter det inne i att vattnet en fastighet har passerat förbindelsepunkten. Utanför Livsmedelsverkets tillsyn faller också alla fastigheter med enskilda brunnar samt sådana anläggningar som är gemensamma för ett område men som inte har allmänförklarats eller har särskilt förordnande enligt dricksvattenkungörelsen.

Med den ovan angivna utgångspunkten att hälsoskyddslagen är tillämplig utanför det område som regleras med stöd livsmedelslagen blir Socialav styrelsen eller Naturvårdsverket centrala tillsynsmyndigheter för den del av

218 Drickrvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995:4.

kontrollen som faller utanför Livsmedelsverkets tillsyn. Naturvårdsverkets ansvarsområde avser därvid vattentäkterna och andra frågor som berör den yttre miljön medan Socialstyrelsen har det centrala tillsynsansvareti övrigt.

Även det formella kan splittrat har i det praktiska arbetet om ansvaret ses som en samordning skett mellan Livsmedelsverket och Socialstyrelsen och vid tilllämpningen av kraven i dricksvattenkungörelsen. När det gäller arbetet med gränsvärden och riktvärden för dricksvatten har såväl allmänna som enskilda anläggningar behandlats i samarbete mellan de båda myndigheterna. Om det blir problem med vattnet inne i en bostadsfastighet används således gränsvärdena i dricksvattenkttngörelsen som underlag vid bedömningen av om Sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagen föreligger.

Med hänsyn till den tyngdpunkt i samhällets kontroll vad gäller dricksvattenfrågor som ligger på sådana anläggningar som omfattas av livsmedelslagstiftningen är det naturligt att Livsmedelsverket utåt kommit att framstå som den ansvariga dricksvattenmyndigheten. Detta står också i överensstämmelse med vad som i propositionen om en ny hälsoskyddslag anfördes om en överflyttning från Socialstyrelsen till Livsmedelsverket av vattemillsynen. Livsmedelsverket har successivt byggt upp en kompetens som avser hela dricksvattenområdet. I stora delar av tillsynsarbetet liksom i forskningsprojekt som verket engagerat sig i synes någon åtskillnad inte ha gjorts mellan frågor som rör allmän respektive enskild Vattenförsörjning.

Socialstyrelsen å andra sidan synes under senare år successivt ha minskat sitt engagemang och sina resurser när det gäller dricksvattenfrâgor. De allmänna råd vad gäller dricksvattenkvalitet, som Socialstyrelsen står bakom i de delar som avser enskilda anläggningar, är i huvudsak ett resultat av Livsmedelsverkets arbete. När det gäller frågor som rör smittsamma sjukdomar som kan spridas med vatten har Socialstyrelsen dock tillsammans med Smittskyddsinstitutet och Boverket känt ett huvudansvar. Ett exempel gäller insatser mot den s.k. legionärssjukan som kan spridas med varmvatten och genom inandning av bakterier. Socialstyrelsen har också tillsammans med Strålskyddsinstitutet till stor del svarat för arbetet gällande radon i dricksvatten.

Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

På uppdrag av regeringen bildade Livsmedelsverket år 1992 samverkansen grupp för Vattenkvalitet och Vattenförsörjning, SAMVA, bestående myndigav heter och organisationer som arbetar med vattenfrågor. Gruppens uppdrag har varit att arbeta för säkrare dricksvattenförsörjning en i fred, kris och krig. Gruppens arbete omfattar bl.a. utredningsprojekt, information och utbildning. Även om utgångspunkten för arbetet främst varit beredskapsskäl torde det samarbete som etablerats värde också för dricksvattenkontrollen vara av i allmänhet.

Vid den förfrågan som utredningen gjort till berörda myndigheter deras om arbetsuppgifter grundvattenområdet och de synpunkter finns bl.a. om som när det gäller samordningen mellan olika myndigheter har varken Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen redovisat den nuvarande arbetsfördelningen att eller samarbetet dem emellan utgör något egentligt problem. Vissa de av yttranden som kommit från andra myndigheter kontakter samt som utredningen haft utanför kretsen centrala myndigheter har emellertid givit en delvis annorlunda bild. Såväl företrädare för kommuner och länsstyrelser som representanter för branschintressen i form av de organisationer företräder som brunnsborrarna har ansett att myndighetsansvaret är oklart och splittrat.

överväganden

Utredningen tar närmast frågan fördelningen upp om av det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen mellan å sidan Livsmedelsena verket såsom central tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagen och å andra sidan främst Socialstyrelsen men delvis också såsom centrala tillsynsmyndigheter enligt hälsoskyddslagen. Såsom redovisats i det föregående är ansvaret delat med Livsmedelsverkets tillsyn koncentrerad till allmänna vattenanläggningar. Socialstyrelsen och Naturvårdsverket har ett visst formellt ansvar i fråga om den enskilda vattenförsörjningen. Enligt utredningens uppfattning är tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen och därvid i första hand för frågor som rör s.k. enskild Vattenförsörjning alltför otydligt och bör därför ses över. Flera skäl kan anföras för detta.

220 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

Som utredningen redovisat i avsnitt 6.3 finns betydande problem när det gäller den enskilda vattenförsörjningen. Även det i första hand måste ett om ses som ansvar och ett intresse för den enskilde fastighetsägaren själv att ordna sin Vattenförsörjning och att kontrollera att det vatten han dricker och i övrigt använder i sitt hushåll är av god kvalitet och även om den lokala och regionala tillsynen av dricksvattenkontrollen i regel är samlad till ett organ, är det naturligtvis viktigt att också den centrala tillsynen är tydlig och samordnad.

Ett delat och otydligt ansvar innebär oftast ineffektivitet även om de närmast berörda myndigheterna sig ha ett fungerande samarbete. Det finns också anser risk att vissa frågor inte får tillräcklig uppmärksamhet om ingen myndighet känner det fulla ansvaret för ett område. För länsstyrelser, kommuner, enskilda och olika branschföreträdare är det självfallet inte tillfredsställande att behöva ha kontakt med olika myndigheter i samma fråga och att behöva känna osäkerhet om var det centrala ansvaret ligger.

Med hänsyn till det nu anförda och till att utredningen enligt sina direktiv också har att pröva frågor rör berörda myndigheters ansvarsområden och som att föreslå nödvändiga ändringar för att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning utredningen att det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkonanser

trollen bör koncentreras till myndighet. Övervägande skäl talar för att

en denna myndighet skall Livsmedelsverket. Ett skäl är de ovan berörda vara propositionsuttalanden som gjordes när hälsoskyddslagen tillkom och som enligt utredningen klart visar att avsikten redan då var att det centrala tillsynsansvaret skulle överföras till Livsmedelsverket. Ett annat skäl är att Livsmedelsverket, trots de formella oklarheterna, i praktiken redan i stor utsträckning arbetar som om verket har detta samlade ansvar. Genom ledningen SAMVA-arbetet har verket ett samordnande ansvar för bevakningen av vattenförsörjningsfrågor från beredskapssynpunkt. Det är också främst hos av Livsmedelsverket kompetens och resurser synes finnas i dag när det som gäller dricksvattenkontroll.

Fördelningen av myndighetsansvaret sammanhänger med tillämpningsområdena för de berörda lagarna. Som framgått av den tidigare redovisningen

OU 1995:45 Dricksvattencontrol och enskild Vattenförsörjning 221

innehåller både livsmedelslagstiftningen och hälsoskyddslagstiftningen bestämmelser som rör dricksvattenkontroll. Bestämmelserna synes delvis överlappa varandra. Vid de överväganden som de berörda myndigheterna gjort i avgränsningsfrågor synes utgångspunkten ha varit fastställa tillämpningsatt området för livsmedelslagens bestämmelser. Hälsoskyddslagen har sedan ansetts reglera återstående frågor. I den fortsatta diskussionen finns det anledning att skilja mellan de fall då vattenförsörjningen ordnas genom allmänna anläggningar, de övriga fall då vattenförsörjningen ordnas gemensamt för ett område och de fall då enskilda brunnar. vattnet tas ur

I samtliga de berörda fallen gäller att livsmedelslagens tillämpningsområde i princip inte omfattar skyddet så länge det förekommer av vatten i sjöar och vattendrag eller i jord- och berglager. Däremot ställer dricksvattenkungörelsen numera upp vissa kvalitetskrav for råvatten som är avsett för dricksvattenändamål. Skyddet för vattentäkter som sådana omfattas av hälsoskyddslagen med Naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet. Vidare innehåller bl.a. vattenlagen 1983:291 och miljöskyddslagen 1969:387 bestämmelser om åtgärder för att skydda vattentäkter. Frågor rör skyddet vattentäkter som av har behandlats i kapitel 4 och tas inte upp ytterligare här.

När vattnet tas in i en allmän vattenanläggning blir livsmedelslagens regler tillämpliga och Livsmedelsverkets tillsynsansvar inträder. Enligt verket gäller detta tillsynsansvar fram till förbindelsepunkten mellan den allmänna anläggningen och fastigheten som försörjs med Det innebär konvattnet. att trollen av vattnet i ledningarna inne i exempelvis en stor hyresfastighet skulle falla under hälsoskyddslagen och Socialstyrelsens tillsynsansvar. Detta kan enligt utredningens uppfattning inte vara ändamålsenligt. Att hanteringen av dricksvatten liksom livsmedel i övrigt inne i det enskilda hushållet ses som ett ansvar for hushållets medlemmar mera än som en fråga för samhällets kontroll är naturligt. En lägenhetsinnehavare har emellertid anledning att räkna med att det vatten som kommer tappkranen inne i lägenheten skall ur vara av godtagbar kvalitet. Ett byte formellt regelsystem innan dess svårt av är att motivera.

222 Dricksvattenkøntroll och enskild Vattenförsörjning

Vid avgränsningen av livsmedelslagens tillämpningsområde har en vattenanläggnings formella ställning ansetts vara avgörande. Endast anläggningar drivs kommun, som har allmänförklarats enligt va-lagen eller som har som av ett förordnande enligt 17 § dricksvattenkungörelsen har ansetts höra till livsmedelslagens tillämpningsområde. Det innebär att dels vissa anläggningar försörjer kommersiella eller andra lokaler, dels många anläggningar för som Vattenförsörjning bostadsområden skulle falla utanför livsmegemensam av delslagen. I det fallet kan det gälla t.ex. anläggningar som drivs som senare gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen 1973:1149 eller . som . drivs föreningar eller annat sätt efter frivilliga överenskommelser mellan av fastighetsägare i villa- eller fritidshusonrråden. För det enskilda hushållet i ett villaområde får sitt vatten från anläggning som är gemensam för området som kan det knappast framstå tillfredsställande att olika regelsystem skulle som gälla enbart beroende vilken förvaltningsform som gäller för anläggningen eller på miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutat om förordnande enligt om dricksvattenkungörelsen eller inte. Utredningen vill i detta sammanhang nämna att åtskilliga kommuner nu vid planering av nya bostadsområden med småhus sträva efter att lägga ett större ansvar för plangenomförandet på synes fastighetsägarna. Detta medför bl.a. att vatten- och avloppsanläggningar förutsätts drivas gemensamhetsanläggningar i stället för i kommunal regi. som Enligt utredningen är det inte acceptabelt detta automatiskt skulle leda till om sänkta kvalitetskrav när det gäller dricksvattnet.

I sådana fall då ett hushåll får sitt dricksvatten genom en anläggning som inte bara försörjer det hushållet utan är gemensam för flera fastigheter egna som eller för område utredningen således att samma regelsystem och ett ett anser samlat tillsynsansvar skall gälla för hela den anläggning som levererar vattnet till hushållet och oberoende driftsformer för anläggningen. Motsvarande av bör gälla även för lokaler. Det måste då vara livsmedelslagen som är tillämplig och därmed Livsmedelsverket som är central tillsynsmyndighet. Den tolkning berörda myndigheter ha gjort innebär att livsmedelslagens synes tillämpningsområde skulle begränsat. Utredningen anser emellertid vara mera sådan tolkning kan ifrågasättas. Det undantag som finns i 3 § livsmeatt en delslagen gäller enligt lagtexten endast för hantering av livsmedel i enskilt

Dricksvattenkontrøll och enskild vattenförsörjning

hushåll. Denna bestämmelse därför inte utgöra något hinder synes mot att livsmedelslagen skulle vara tillämplig fram till tappkranen inne i lägenhet en i t.ex. en hyresfastighet. Den synes inte heller innebära gemensamhetsatt en anläggning för flera fastigheters Vattenförsörjning skulle falla utanför livsmedelslagens tillämpningsområde. En sak är den faktiska annan att kontrollen av vattenkvaliteten och utrustning kan behöva av m.m. anpassas med hänsyn till en anläggnings storlek, till driftsformerna och till har vem som ansvaret för t.ex. olika delar ett ledningssystem. av

När det gäller en enskild fastighet som får sitt dricksvatten brunn ur en egen är situationen delvis en annan. Bestämmelsen i 3 § livsmedelslagen innebär att denna lag för närvarande inte är tillämplig eftersom någon särskild föreskrift som medför att lagen skall gälla för enskilda hushåll inte har meddelats. Det är också rimligt att kontrollen vattenkvaliteten i dessa fall i huvudsak av ses som en fråga som fastighetsägaren själv har för. En anpassning ansvaret av gränsvärdena genom en sådan uppdelning i A-vatten och E-vatten finns som i dricksvattenkungörelsen kan då också naturlig. Däremot vara anser utredningen att de tidigare åberopade skälen för samlat myndighetsansvar för ett dricksvattenkontrollen medför att Livsmedelsverket skall ha det centrala tillsynsansvaret också när det gäller fastigheter med brunnar. egna

Vid de kontakter utredningen haft med de berörda myndigheterna har från Socialstyrelsen inte rests några invändningar mot att hela det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen läggs på Livsmedelsverket. Därvid har också framkommit att styrelsen i dag inte avsätter några särskilda för resurser denna fråga och att det därför inte anses möjligt att överföra några i resurser samband med en förändring av myndighetsansvaret. Från Livsmedelsverket har till utredningen framförts att verket inte är berett att ta på sig ett ökat ansvar för vattenfrågor. Skälet är främst att verket inte resurstillskott utan anser sig kunna prioritera dessa frågor och att åtgärder av det slag som kan bli aktuella när det gäller den enskilda vattenförsörjningen år främmande för den livsmedelslagstiftning verket i övrigt har tillämpa. Om utredningen att skulle föreslå att Livsmedelsverkets tillsynsansvar skall utvidgas verket anser att detta i första hand bör ske inom ramen för hälsoskyddslagstiftningen och

224 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

inte att bemyndigandet i 3 § livsmedelslagen utnyttjas. Socialstyrelsen genom å andra sidan att utvidgning av Livsmedelsverkets ansvar bör regleras anser en inom ramen för livsmedelslagstiftningen.

Vid bedömningen hur den åsyftade ökade samordningen av myndigav hetsansvaret för dricksvattenkontrollen formellt skall ske korstaterar utredningen att det finns två möjligheter. Den ena innebär att bemyndigandet i 3 § livsmedelslagen utnyttjas och att det således förskrivs att lagen helt eller delvis skall gälla hantering av vatten i enskilt hushåll om vattnet är avsett att

drickas eller användas vid hantering livsmedel. Den andra möjligheten

att av är Livsmedelsverket ett tillsynsansvar också enligt hälsoslcyddslagen. att ge Om alternativet att utnyttja bemyndigandet i livsmedelslagen väljs kommer Socialstyrelsen emellertid att ha kvar det formella tillsynsansvaret för vattenfrågoma enligt hålsoskyddslagen, vilket innebär att ansvaret för vattenkontrollen i enskilda hushåll fortfarande kommer att vara delat och att den nuvarande oklarheten därmed till stor del kommer att bestå. För att kravet ett samlat tillsynsansvar när det gäller frågor kontroll av vatten som används i om hushållen så långt möjligt skall tillgodoses anser utredningen därför att Livsmedelsverkets utvidgade tillsynsansvar bör regleras enligt hälsoskyddslagstiftningen. Livsmedelsverket blir därmed den myndighet som har till uppgift både besluta föreskrifter och allmänna råd enligt livsmeatt om delslagen och meddela allmänna råd med stöd hälsoskyddslagen, såvitt att av gäller användningen vatten för hushållsändamål m.m. Socialstyrelsens roll av i sammanhanget blir då bl.a. expertmyndighet tillsammans med t.ex. att som Smittskyddsinstitutet eller Strålskyddsinstitutet svara för bedömningar och underlag till sådana allmänna råd i frågor om smittsamma sjukdomar och radon i Den nackdel det innebär för Socialstyrelsen att inte själv vatten m.m. ha det formella huvudansvaret i dessa fall utredningen vara en mindre anser olägenhet än den oklarhet som följer av delat formellt ansvar.

Med hänsyn till det långtgående ansvar för frågorna om dricksvattenkontroll Livsmedelsverket enligt utredningens uppfattning har redan idag och till som vad framkommit de båda myndigheternas nuvarande insatser inom som om detta område utredningen att det förslag som här lämnas mera får ses anser

Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning

som en åtgärd för att tydliggöra det formella myndighetsansvaret än som en egentlig överflyttning av arbetsuppgifter. Av detta skäl och mot bakgrund av vad myndigheterna redovisat om de finns för dricksvattenkonresurser som nu trollen vid respektive myndighet sig utredningen inte ha möjlighet anser att föreslå några resursöverforingar mellan Socialstyrelsen och Livsmedelsverket i detta sammanhang.

Förslag

Utredningen anser det nödvändigt myndigheternas arbete att när det gäller dricksvattenkontrollen samordnas bättre och den oklarhet undanröjs att som finns i dag främst när det gäller det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenfrågor som rör enskilda hushåll. Utredningen föreslår därför att Livsmedelsverket får det samlade myndighetsansvaret för dricksvattenkontrollen. Detta föreslås ske att Livsmedelsverket, vid sidan genom om det tillsynsansvar som verket har enligt livsmedelslagen, också får ansvaret för central tillsyn enligt hälsoskyddslagen såvitt gäller frågor om vatten till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamál.

6.4.2 Dricksvattenförsörjning och kommunernas

planering

Skillnaden mellan vad brukar betraktas allmän respektive enskild som som Vattenförsörjning har varit av stor betydelse för från samhällets sida på synen vilket ansvar den enskilde själv bör ha för kontrollen det av att vatten han dricker är av godtagbar kvalitet och vilket tillsynsansvar samhällsorganen som bör ha. Detta framgår bl.a. av de allmänna råd ingår i Livsmedelsverkets som dricksvattenkungörelse. Denna syftar till tillgodose konsumentintresse att ett att hanteringen av dricksvatten blir så säker möjligt. Kungörelsen som avser i första hand den hantering av vatten sker i allmänna anläggningar enligt som va-lagen. För sådana anläggningar innehåller kungörelsen omfattande ett regelsystem som syftar till en effektiv kontroll. Det sägs dock även dricksatt vatten från egen brunn eller enskild vattentäkt bör tjänlig annan vara av kvalitet. Det krävs emellertid ingen regelbunden offentlig kontroll av enskilda brunnar eller andra vattentäkter för enstaka hushåll. Innehavare sådana av

Dricksvattenkontroll och enskild vattenfärsärjning

vattentäkter har däremot möjlighet att mot avgift få vattenkvaliteten undersökt av tillsynsmyndigheterna.

Sådan enskild Vattenförsörjning som är av större betydelse för konsumenterna kan enligt l7 § i kungörelsen ställas under särskild tillsyn som i stort är likvärdig med den tillsyn som utövas i fråga om allmänna anläggningar. I de allmänna råden till dema bestämmelse diskuteras vilka kriterier som bör ligga till grund för enskild anläggning skall ställas under särskild tillsyn. att en Förutom storlek och typ anläggning vattnets kvalitet och hur huvudav anges marmaskapet har organiserats faktorer av betydelse för bedömningen. Det vara framhålls vidare att med hänsyn till livsmedelslagens syfte att skydda konsumenter bör grundkraven för särskild tillsyn vara att det finns en ett av leverantör vattnet till ett antal konsumenter, således en huvudman som kan av göras ansvarig vattnets kvalitet inte motsvarar konsumenternas krav. Med om denna utgångspunkt exempel att en samfällighet som förvaltas av anges som delägarna inte bör komma i fråga för särskild tillsyn till skillnad från en samfällighet förvaltas genom s.k. föreningsförvaltning. som

De refererade uttalandena visar att det är svårt att dra upp klara gränser mellan den allmänna och den enskilda vattenforsörjningen. Detta är ett starkt skäl till den utredningen i föregående avsnitt föreslagna samordningen att av det centrala tillsynsansvaret för dricksvattenkontrollen bör komma till av stånd. När myndighet har ett helhetsansvar ökar förutsättningarna att en överväganden vilka sakliga skillnader i kontrollen är motiverade för om som olika slag anläggningar skall kunna ske från rationella och samordnade av utgångspunkter.

Gränsdragningen mellan allmän och enskild Vattenförsörjning och därmed offentliga dricksvattenkontrollen bestäms emellertid inte omfattningen av den livsmedels- och hälsoskyddslagstiftningarna i sig. Också kommunala bara av ställningstaganden inom för samhällsplaneringen är i praktiken av stor . ramen betydelse. Förutsättningarna att ordna gemensamma lösningar när det gäller vattenförsörjningen påverkas bl.a. i vilken utsträckning en kommun t.ex. av

Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning 227

väljer att detaljplanelägga områden avsedda för villabebyggelse eller fritidsbebyggelse och att sedan medverka i plangenomförandet.

Va-lagen ger kommunerna ett för Vattenförsörjning ansvar att ordnas inom områden med samlad bebyggelse. Enligt 2 § skall kommunen sörja för eller tillse att allmän va-anläggning kommer till stånd så det kan ske, snart om Vattenförsörjning och avlopp for viss befintlig eller blivande bebyggelse med hänsyn till hälsoskyddet behöver ordnas i ett större sammanhang. Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen fullgöra denna skyldighet. att Bestämmelsen innebär dock inte att kommunen själv måste utföra och driva den anläggning som behövs. En allmän va-artlâggning med huvudman annan än kommunen eller en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen anses också kunna uppfylla kravet.

Olikheter i kommunernas hantering av planfrågor kan således bidra till m.m. betydande skillnader i hur vattenförsörjningen ordnas inom olika områden och därmed vad gäller den enskildes ansvar. En villa- eller fritidshusägare i ett område, som planerats och byggts ut i ett sammanhang och där det finns allmän Vattenförsörjning, får vattnet levererat till förbindelsepunkt en fastigheten och kan förlita sig på att det sker viss offentlig kontroll en av vattnets kvalitet. Han är samtidigt skyldig att betala enligt den taxa som anläggningens huvudman beslutat om. En fastighetsägare i ett omrâde, som byggts ut successivt och utan planläggning och där det saknas gemensamma anordningar for t.ex. vattenförsörjningen, måste däremot ordna sin brunn egen och själv låta kontrollera vattnets kvalitet. Han kan å andra sidan delvis själv påverka sina kostnader genom val av utförande och utrustning m.m.

Även förhållandena om varierat mellan olika kommuner och olika områden kan utvecklingen under en lång period allmänt sägas ha inneburit ökande en kommunal medverkan vid genomförandet av bebyggelseutvecklingen och när det gäller service och teknisk försörjning. Den nu gällande lagen allmänna om vatten- och avloppsanläggningar från år 1970 innebar också en viss utvidgning av kommunernas skyldigheter när det gäller Vattenförsörjning och avlopp. Under de senaste åren synes dock i många kommuner bl.a. kommunalekoav

228 Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning

nomiska skäl omsvängning ha skett i riktning mot att fastighetsägarna nu en i större utsträckning förutsätts för plangenornförande och för tillkomst svara och drift av gemensamma anordningar.

På va-omrâdet har utvecklingen under senare år inneburit att tidigare före kommande skattesubventionering den kommunala va-försörjningen i huvudav sak försvunnit. Samtidigt va-avgifterna på många håll ökat till nivåer som som utvecklingen i upplevs högst kännbara har nya miljökrav och mot som alternativ, kretsloppsanpassad teknik bl.a. va-ornrådet medfört ett ökat intresse för lokala lösningar när det gäller avloppsfrågor och omhändertagande hushållens avfall. Den antydda utvecklingen är av betydelse för den del av nu vattenförsörjningen sker genom enskilda brunnar. Den innebär å ena av som i kapitel möjligheter minska förbrukningen och å sidan, som berörts att andra sidan att stor uppmärksamhet mäste ägnas åt att hanteringen av avloppsvatten och avfall inte negativt påverkar och angränsande fastigheters egna brurmar.

Som utredningen framhållit i kapitel 3 är det nödvändigt att all planering av bebyggelse och andra anläggningar tar hänsyn till grundvattenförhållandena

och det alltid utreds hur vattenforsörjningen för bebyggelse skall ordnas.

att ny Om situationen är sådan att begränsningar av uttagen av grundvatten behövs bör detta klarläggas i förväg. Därvid kan begränsningar av bebyggelseutvecklingen, restriktioner för vattenförbrukningen eller överledning av vatten från annat område behöva övervägas.

enskild Vattenförsörjning i områden med viss bebyggelsetäthet skall För att kunna fungera ett ändamålsenligt sätt måste bebyggelseutvecklingen således till de grundvattenförekomster ñnns i området. Därvid måste, anpassas som utredningen tidigare framhållit, för det första beaktas att nybildningen av som grundvatten inom området är tillräckligt stor för de uttag som den samlade bebyggelsen kan medföra. Det är vidare av stor vikt att bebyggelsen lokaliseras och brunnar och infiltrationsanläggningar för avloppsvatten plaoch utförs på ett sådant sätt att vattenförsörjningen för fastigheterna ceras inom området säkerställs. Av det anförda följer att berörda kommunala

Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning

myndigheter genom planläggning eller bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen och genom tillståndsprövning av avloppsanordningar enligt hälsoskyddslagen har en betydelsefull roll när det gäller att skapa och bevara förutsättningarna för att vattenförsörjningen inom ett område skall kunna klaras genom enskilda brunnar. Om förhållandena utvecklas på från hälsoett skyddssynpunkt otillfredsställande sätt kan kommunen enligt va-lagen bli skyldig att se till att vattenförsörjningen för området ordnas allmän genom en anläggning.

Som utredningen berört i avsnitt 4.2.2 innehåller plan- och bygglagen i 2 kap. och 3 kap. regler som innebär att frågor om grundvattenförhållanden och Vattenförsörjning skall beaktas vid planläggning och bygglovsprövning. Enligt hälsoskyddslagen krävs tillstånd för att inrätta avloppsanordning en om en vattentoalett är ansluten till anordningen. Kommunen kan föreskriva tillatt stånd skall krävas för avloppsanordning även i andra fall inom vissa delar av kommunen om det behövs för att hindra uppkomsten sanitär olägenhet. av Utredningen bedömer att reglerna som sådana ger tillräckliga möjligheter att påverka bebyggelseutvecklingen i önskvärd rikming. Samtidigt kan konstateras att de problem med vattenbrist eller saltvatteninträngning som utredningen behandlat i sitt delbetänkande och de stora brister vad gäller kvaliteten på vattnet i många enskilda brtmnar som beskrivits i det föregående visar att både villa- och fritidshusbebyggelse i många områden kunnat utvecklas utan att konsekvenserna för vattenförsörjningen beaktats. Det finns därför enligt utredningens uppfattning anledning att understryka betydelsen det av att föreligger ett fullgott beslutsunderlag vad gäller grundvattenförhållanden och vattenförsörjningsfrågor vid bebyggelseprövningen. Den utökade redovisning av grundvattenfrågor i översiktsplanen utredningen föreslagit i kapitel 4 som bör kunna bidra till att öka medvetenheten också de problem om som nu behandlas. Utredningen anser emellertid att Boverket respektive Naturvårdsverket bör överväga behovet av kompletterande allmänna råd för prövningen av bebyggelsefrågor och lokal avloppshantering i syfte att stärka grundvattenskyddet och trygga vattenförsörjningen genom enskilda brumiar.

230 Dricksvattencontrol] och enskild Vattenförsörjning

Förslag

Utredningen föreslår att Boverket i samråd med övriga berörda myndigheter skall överväga behovet av kompletterande allmänna råd vad gäller redovisning och behandling av grundvattenförhållanden och vattenförsörjningsfrågor vid detaljplaneläggrting och bygglovsprövning inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse. Utredningen föreslår vidare att Naturvårdsverket, mot bakgrund såväl de problem som nu föreligger vid infiltration av avloppsvatten av i områden med enskilda brunnar som av intresset för nya kretsloppsanpassade lösningar för lokalt omhändertagande av avloppsvatten och hushållsavfall, skall överväga behovet av kompletterande allmänna råd för prövning av avloppsanordningar och for skydd av vattentäkter inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse.

6.4.3 Ett åtgärdsprogram för bättre vatten i enskilda brunnar

En förutseende planering av bebyggelseutvecklingen och ett förebyggande skydd för grundvattentäkter är de långsiktigt kanske viktigaste förutsättningarna för att vattenförsörjningen inom villa- eller fritidshusområden utan problem skall kunna baseras på enskilda brunnar. Därutöver krävs bl.a. att brunnarna placeras och utförs ett riktigt sätt och att tillhörande utrustning är tillräcklig kvalitet. Om särskild reningsutrustning behövs måste den vara av anpassad till det problem som föreligger och rätt installerad. Fastighetsägaren måste få tillräcklig information för att kunna sköta anläggningen och se till att erforderlig kontroll av vattnets kvalitet sker.

Nyanläggning brunnar måste ske med utgångspunkt i de lokala hydroav geologiska förhållandena. Påverkan från olika mänskliga aktiviteter såsom närliggande avloppsanläggningar, jordbruksdrift m.m. måste också beaktas. Såväl placeringen som konstruktionen av en brunn måste utgå från förhållan- dena platsen. Den enskilde fastighetsägare som behöver anlägga en brunn v. a har i regel ingen egen kunskap om de faktorer som är viktiga i sammanhanget. Det saknas också regler och-tekniska normer för hur brunnar bör anläggas. Fastighetsägaren är därför hänvisad till de olika brunnsborrarföretag som finns

Dricksvattencontrol och enskild Vattenförsörjning

marknaden. Han har därvid i allmänhet svän att värdera de olika anbud han kan få. Det ställs i dag inga egentliga krav den vill etablera sig som som brunnsborrare. Ett problem i sammanhanget är också att de prissättningsmetoder som i dag i stor utsträckning tillämpas på marknaden innebär att det för ett företag är mera lönsamt att borra djup än grund brunn. en en Inte sällan kan fastighetsägaren därvid mötas ett felaktigt den djupare av argument att brunnen ger ett säkrare och bättre vatten. Särskilt inom områden med risk för saltvatteninträngning kan ett stort djup leda till att fastighetsägaren får betala ett högt pris för en brunn som sedan visar sig oanvändbar. vara

Inom många områden krävs någon form av beredning av det vatten som tas ur en brunn för att det skall godtagbar dricksvattenkvalitet. Också i en dessa frågor är det svårt för den enskilde fastighetsägaren tillräcklig utan egen kunskap att kunna förvissa sig att han får rätt utrustning och till rimligt om ett pris. Det finns en stor mängd vattenfilter på marknaden för de många olika typer av kvalitetsproblem som kan förekomma. Allmänt gäller kunskaperna att om hur olika filter fungerar är dålig. Endast när det gäller filter eller mot surt försurat vatten har undersökningar gjorts. Vissa ñltertillverkare har relativt noggranna anvisningar om när ett specifikt filter är lämpligt, hur det skall användas och hur det påverkar vattnet. Andra tillverkare eller försäljare av filter ger ingen närmare information sina produkter. Risker finns därvid om att brunnsägaren installerar ett filter är felaktigt med hänsyn till det som problem som föreligger. Misstankar finns också att typer problem nya av ibland kan tillstöta vid beredningen och att filter således i vissa fall kan vara en hälsofara i sig.

Även brunn utförd om en är ett riktigt sätt och en beredningsutrustning är av rätt typ och av god kvalitet krävs en fortlöpande skötsel anordningarna av och viss kontroll av vattenkvaliteten. Denna tillsyn är vad gäller enskilda brunnar en angelägenhet för brunnsägaren själv. Den helt övervägande delen av fastighetsägarna med egna brunnar har emellertid liten eller ingen kunskap om de faktorer som är viktiga vid kontrollen enskild vattenanläggning. av en Det saknas också i stor utsträckning praktiska råd på detta område.

232 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995:

De problem finns vad gäller den enskilda vattenförsörjningen är av som allvarlig de risker främst för människors hälsa men också för art genom skador egendom kan uppstå. Problemens omfattning innebär att kostsom nadema for samhället ingenting görs kan vara betydande. Några egentliga om analyser i dessa avseenden emellertid inte ha gjorts, annat än den översynes siktliga bedömning redovisas i avsnitt 6.3. Det ligger utanför utredsom ningens egentliga uppdrag att gå närmare in på dessa frågor. Under och i anslutning till utredningens arbete har emellertid diskussioner förts om behovet lämpliga åtgärder för att förbättra förutsättningarna för den enav skilda vattenforsörjningen. Vid dessa diskussioner har, förutom berörda myndigheter, också deltagit i första hand företrädare för kommuner och för de två finns for brunnsborrarna nämligen Svenska brunnsborrares branschorgan som branschorganisation, Geotec, samt Sveriges Avantiborrare förening.

Utgångspunkten för de överväganden kan göras i detta sammanhang är, som utredningen redan tidigare konstaterat, att det i första hand är fastigsåsom för de åtgärder behövs när det gäller hetsägarens eget ansvar att svara som den enskilda vattenförsörjningen och att finansiera dessa åtgärder, Med hänsyn till det antalet människor är beroende av vatten från egna brunnar stora som eller andra mindre anläggningar, till de delvis oklara gränserna mellan den och den enskilda vattenförsörjningen och till problemens art och allmänna omfattning emellertid också insatser från olika samhällsorgans sida nödär vändiga. Det är härvid främst fråga åtgärder som kan ge brunnsägaren om konsument stöd i olika avseenden. Av betydelse är således, vid sidan såsom egentliga myndighetstillsyn och sådana insatser för en bättre planering om den tidigare behandlats, information och rådgivning till fastighetsägare samt som etableras för viss kontroll den marknad för tjänster och att former av produkter som brunnsägaren är beroende av.

angivna bakgrunden har åtgärdsprogram för att långsiktigt för- Mot den ett förutsättningarna för den enskilda vattenförsörjningen utarbetats under bättra i första hand SGU. Programmet innehåller främst följande ledning av åtgärder.

Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

Insatser för en bättre kompetens hos och kontroll brunnsborrare av Utbildning av brunnsborrare - Framtagande av handbok för brunnsborrare - Certifiering av brunnsborrare - Certifiering av besiktningsman - Anmälningsplikt för nyanläggning brunnar - av

Insatser för en bättre kontroll av vattenñlter och liknande utrustning annan Utvärdering av olika beredningsåtgärders funktion - Funktionsgarantier - för vattenñlter m.m. Certifiering av vattenñlter - m.m.

Insatser för information, rådgivning och utbildning Information m.m. till myndigheter och kommuner - Information m.m till fastighetsägare och andra konsumenter -

Ett åtgärdsprogram av angivet slag berör flera myndigheter och organisationer. Det bedöms därför lämpligt att ett branschråd för enskild vattenförsörjning bildas för samordning av de olika åtgärder ingår. Kostnaderna som for ett sådant branschråd kan behöva finnas under i första hand femsom en årsperiod har beräknats till ca 2 miljoner kronor år. När det gäller de olika per delarna av programmet kan följande ytterligare överväganden göras.

Antalet bmnnsbormingsföretag i Sverige beräknas till drygt ett hundratal. Av dessa är ca 70 anslutna till de två branschorganisationer nämnts som ovan. Eftersom det i dag saknas fastställda kompetenskrav för brunnsborrare bedöms branschen vara ojämn. Det gäller särskilt de företag står utanför som branschorganisationema. Organisationerna bedriver dock viss utbildningsverksamhet och arbetar också i övrigt för att höja berörda företags kompetens och ge konstunentema vissa garantier för kvaliteten hos de tjänster som företagen erbjuder. Organisationerna bedömer emellertid konkurrenssituationen att är sådan att det inte genom enbart frivilliga åtgärder inom branschen går att säkerställa nödvändiga krav på kompetens och stabilitet hos de företag som verkar på marknaden och därmed på ett tillräckligt konsumentskydd. Såväl

234 Dricksvattenkontrøll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995

organisationerna de närmast ansvariga myndigheterna förordar därför att som certifiering brunnsborrare skall införas och att endast godkända borrare en av skall ha rätt att nyanlägga brunn.

Under utredningsarbetet har diskussioner påbörjats med Styrelsen för teknisk ackreditering, SWEDAC, i frågan införande av ett certifieringsförfarande om för brunnsborrare. Därvid har både de två branschorganisationema och de närmast berörda myndigheterna, SGU, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket deltagit. Enligt utredningens uppfattning är det utomordentligt angeläget arbetet med att till stånd ett certiñeringsförfarande för brunnsborrare att fullföljs. Detta förutsätter att kriterier för vilken kompetens som skall erfordras fram och att utbildning kommer till stånd. I detta sammanhang tas en utarbetandet sådan handbok för brunnsborrning som bl.a. Geotec förär av en ordat betydelse. I frågan ett godkännande skall vara obligatoriskt av stor om i den meningen endast godkända bnmnsborrare skall ha rätt att nyanlägga att brunnar gör utredningen följande bedömning.

Enligt uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och lagen om brunnsborrning är den yrkesmässigt utför sådan undersökning eller som borrning skyldig lämna skriftlig uppgift arbetet och resultatet till SGU. att om Myndigheten bedömer att ett okänt antal brunnar i dag tillkommer utan anmälan. Det gäller främst företag utanför branschorganisationerna. I de fall upptäckt sker överlämnas ärendet regelmässigt till åtal. Eftersom anmälan görs i efterhand saknas för närvarande möjlighet att lämna råd eller infomiation om lämpliga åtgärder i samband med anläggandet av brunnen. En anmälan i förskulle därför också ha andra fördelar utöver att utgöra underlag for väg kontroll den skall utföra brunnsbormingen har erforderligt godav att som kännande. Det är emellertid knappast sannolikt att de företag som underlåter lämna in föreskriven anmälan enligt gällande regler skulle bli mera att benägna lämna in anmälan det också skulle krävas att de hade ett . att en om godkännande. För få effekt gentemot dessa företag skulle en anmälningsatt skyldighet därför behöva läggas fastighetsägaren som komplement till brunnsborrarens nuvarande anmälningsplikt.

U 1995:45 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

En anmälningsplikt i förväg för fastighetsägare som vill nyanlägga en brunn skulle ha den fördelen att han skulle kunna värdefull information inför den planerade brunnsborrningen och att brunnsborrarens behörighet kunde kontrolleras. Utredningen har i sitt delbetänkande föreslagit att kommunerna skall ha möjlighet att införa tillstånds- eller amnälningsskyldighet för nyanläggning av brunnar inom särskilda områden där vattenbrist föreligger eller kan befaras. Utredningen anser att det inte för närvarande föreligger tillräckliga skäl att på de grunder är aktuella införa som nu en generell amnälningsplikt för alla fastighetsägare som vill nyanlägga borrad brunn. en Förutom de kontrollproblem som skulle uppkomma vill utredningen framhålla de svagheterna att det ännu inte finns sig fungerande godkännandeförfarande vare ett för brurmsborrare eller en etablerad informationsverksamhet till fastighetsägarna. Utredningen förordar därför att ett certiñeringsförfarande nu inleds men att det i vart fall inledningsvis skall frivilligt och kompletteras med vara en utökad infomiationsverksamhet till kommuner och fastighetsägare som visar betydelsen av att brunnsborrning utförs kompetenta företag. När av ett certiñeringsförfarande hunnit etableras och ett tillräckligt antal brunnsborrare har

godkännande kan det nytt övervägas det finns skäl utökad om att genom en anmälningsplikt göra godkännandet obligatoriskt.

Vad gäller frågan om en bättre kontroll vattenfilter och utrustning för av annan beredning av dricksvatten föreligger den skillnaden jämfört med brunnsborrningen att det inte finns någon branschorganisation företräder tillverkare som och försäljare av vattenñlter Det är därför svårare både få m.m. att en samlad överblick över marknadsproblemen och att till stånd diskussion med en berörda företag om lämpliga åtgärder. Med utgångspunkt i de undersökningar

som genomförts av Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och SGU hur filter av mot surt vatten fungerar har bedömts att det är svårt med sådant att ett arbetssätt på rimlig tid få en god bild av marknaden för vattenfilter Det m.m. är också av principiella skäl riktigare lägga större på tillverkare att ett ansvar och säljare av produkterna. Ett arbete behöver därför påbörjas i syfte att fram funktionsgarantier för vattenfilter När det gäller m.m. att ta fram underlaget för de krav som skall ställas har Livsmedelsverket viktig roll. en Arbetet med att närmare utveckla kraven och att utforma garantier bör därefter

236 Dricksvattenkøntrøll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995

uppgift för Konsumentverket i samarbete med företrädare för de vara en berörda företagen. Kostnaderna för att ta fram metoder för provning och eventuellt typgodkännande, bör bäras av företagen och därmed i sista m.m. hand av köparna av utrustningen.

För att de olika åtgärder berörts i det föregående skall kunna avsedd som effekt är det nödvändigt med ökad medvetenhet om de problem som finns en enskild Vattenförsörjning. Insatser för information; utbildning och vad gäller rådgivning behövs därför också. Det krävs därvid insatser riktade såväl mot fastighetsägare och allmänheten i övrigt som mot kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Bättre kunskap främst hos konsumenterna men också hos olika myndigheter är förutsättning for att företagen skall mötas av krav som en medverkar till marknadsläge där kvaliteten blir ett avgörande konkurrensett medel.

Ett framgångsrikt genomförande det åtgärdsprogram som utredningen av redovisat förutsätter aktiva insatser bl.a. de olika berörda organ som förav ingå i det föreslagna branschrådet. De myndigheter som därvid närmast utsätts aktuella är Livsmedelsverket, SGU, Naturvårdsverket, Boverket och är Konsumentverket. Vid behandling vissa frågor kan samverkan behövas av med andra myndigheter. I ett branschråd bör också företrädare för såväl även filterföretagen brunnsborrarna ingå. Utredningen anser dessutom att som kommunernas roll när det gäller att upprätthålla en god kvalitet i den enskilda vattenförsörjningen är så viktig att också företrädare för kommunerna bör medverka. I detta sammanhang finns det enligt utredningen anledning att överväga den kompetens och de erfarenheter som fimis inom den om kommunala organisationen för den allmänna vattenförsörjningen kan utnyttjas också för den enskilda vattenförsörjningens behov.

Utöver de direkta insatser kan göras främst de organ som skulle ingå som av i branschråd kan särskilda behövas för viss utrednings- och ett resurser infomiationsverksamhet Med hänsyn till föreliggande budgetrestriktioner m.m. och till de generella direktiv begränsning av offentliga åtaganden som om gäller sig utredningen förhindrad att lägga fram förslag som innebär krav ser å

1995:45 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning

ökade anslag. Utredningen är också medveten de krav på nedskärningar om även av befintliga resurser som gäller för berörda myndigheter. Några praktiska möjligheter att genom avgifter skulle kunna belasta brunnsägarna som finansiera de relativt begränsade kostnader som är aktuella i sammanhanget finns enligt utredningens mening inte. Ett strikt fasthållande vid en princip om att nya oñnansierade förslag inte kan läggas fram skulle därmed innebära att inga åtgärder for att förbättra förhållandena vad gäller den enskilda vattenförsörjningen kunde prövas. Med hänsyn till problemens och omfattning art anser utredningen att detta skulle vara synnerligen olyckligt. Utredningen anser därför att berörda organ genom de omprioriteringar inom för tillramen gängliga resurser som är möjliga snarast bör inleda ett arbete med de frågor som ingår i det skisserade åtgärdsprogrammet.

Principiellt kan därvid framhållas att även den allmänna utgångspunkten om självfallet måste vara att fastighetsägarna själva skall för kostnaderna för svara sin Vattenförsörjning och för att kontroll sker vattnets kvalitet och även av om delar av de åtgärder som ingår i programmet närmast bör ankomma på berörda branscher är det rimligt att stat och kommun står för vissa begränsade insatser för allmän tillsyn och rådgivning av det slag som det här är fråga om också när det gäller den enskilda vattenförsörjningen. Detta framstår som motiverat inte minst med hänsyn till de åren gått till resurser som genom dricksvattenkontroll avseende allmänna anläggningar. Utredningen inte anser att det ñnns sakliga skäl för lägre ambitionsnivå när det gäller hälsoskyddet en för den stora del av befolkningen som får sitt dricksvatten från brumtar egna än for dem som får vatten från allmänna anläggningar. De åtgärder ingår som i det aktuella åtgärdsprogrammet är samma sätt som kontrollen av allmänna anläggningar i huvudsak att se som ett konsumentskydd.

Med hänsyn till den ställning som central tillsynsmyndighet för dricksvattenkontroll som Livsmedelsverket har och enligt utredningens förslag i det som föregående ytterligare bör markeras anser utredningen att Livsmedelsverket bör ha det formella huvudansvaret för att arbetet med ett åtgärdsprogram för bättre vatten från enskilda brunnar kommer till stånd. Utredningen anser emellertid inte att detta bör innebära att arbetet med programmets genom-

238 Dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning SOU 1995

förande i första hand skall åvila Livsmedelsverket. Med hänsyn till den kompetens och de resurser och erfarenheter som SGU har inom grundvattenområdet och när det gäller dricksvattenförsörjning genom enskilda brunnar ser utredningen det som naturligt att SGU tar på sig en betydande del av ansvaret för ett genomförande av programmet. En fördelning av ansvaret där Livsmedelsverkets roll främst är tillsynsmyndighetens är också av principiella skäl att föredra.

Förslag

Utredningen föreslår att Livsmedelsverket i samarbete med SGU och övriga berörda myndigheter och andra organ tar initiativ till att ett arbete med ett åtgärdsprogram för bättre vatten från enskilda brunnar kommer till stånd. Programmet bör innehålla insatser som syftar till dels att en bättre kompetens hos och kontroll av brunnsborrare uppnås, dels att kontrollen av vattenfilter och annan liknande utrustning förbättras. Vidare bör insatser för information, rådgivning och utbildning främjas genom programmet.

1995:45

7 Samordning av olika myndigheters

p

arbete när det gäller frågor om grund-

vatten m.m.

7. 1 Inledning

I utredningens direktiv berörs också frågor om olika myndigheters ansvar när det gäller grundvatten, Vattenförsörjning, dricksvattenkontroll Därvid i m.m. konstateras inledningsvis att det ytterst är kommunerna har för som ansvaret att dess invånare förses med ett fullgott dricksvatten. Detframhålls också att kommunerna har fått en förstärkt roll och för miljöskyddsarbeett eget ansvar tet samt att kommunerna har en nyckelroll i övergången till kretsett mer loppsanpassat samhälle. Länsstyrelsernas regionala tillsynsuppgifter berörs liksom länsstyrelsernas ansvar att tillhandahålla statligt underlag för kommunernas planering.

Flera centrala myndigheters ansvar och arbetsuppgifter inom vattenornrädet tas också upp i direktiven. Därvid nämns i första hand Sveriges geologiska undersökning SGU, Statens naturvårdsverk, Boverket, Statens livsmedelsverk och Socialstyrelsen. Som andra berörda myndigheter nämns också

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI och Överstyrelsen

för civil beredskap.

Utredningen skall enligt direktiven analysera de berörda myndigheternas ansvarsområden och åtaganden och föreslå nödvändiga ändringar för att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning. Det också att myndighetsorgaanges nisationen måste vara anpassad till den nya lagstiftning blir resultatet som av pågående utredningar.

240 Samordning av olika myndigheters arbete när SOU 1995

För att få underlag för sina överväganden i frågan om samordning av

myndighetsorganisationen inom det aktuella området har utredningen bl.a.

ställt ett antal frågor till en rad centrala myndigheter om deras arbetsuppgifter

när det gäller frågor om grundvatten m.m. samt om deras syn frågor om

ansvarsfördelning och samordning. En sammanställning av myndigheternas

svar redovisas som bilaga 3 till detta betänkande. De myndigheter som berörts

av utredningens enkät är

Överstyrelsen för civil beredskap - Statens räddningsverk - Socialstyrelsen - Smittskyddsinstitutet - Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI - Statens jordbruksverk - Statens livsmedelsverk - Skogsstyrelsen - Fiskeriverket - Boverket - Sveriges geologiska undersökning SGU - Statens naturvårdsverk - Statens strålskyddsinstitut -

Utredningen har i kapitel 5 och i anslutning till behandlingen av de olika

sakfrågor som tas upp i dessa kapitel, också behandlat vissa myndigheters

arbete när det gäller de i respektive kapitel berörda frågorna. Därvid har

utredningen bl.a. redovisat vissa synpunkter och förslag när det gäller åtgärder

bör vidtas olika myndigheter ett led i arbetet för en förbättrad som av som hushållning med grundvatten. I något fall har utredningen också föreslagit en

förändrad ansvarsfördelning. l detta kapitel redovisar utredningen samlat sina

överväganden och förslag dels när det gäller frågor om ansvarsfördelning och

samordning mellan berörda centrala myndigheter vid behandlingen av grund-

vattenfrågor, dels i fråga om behovet av åtgärder inom det aktuella området

från olika myndigheters sida. Redovisningen i detta kapitel är kortfattad och

koncentreras på de förslag utredningen anser sig böra lämna. För en redo-

görelse för myndigheternas ansvarsområden och arbete med grundvattenfrågor

hänvisas till bilaga

1995:45 Samordning av olika myndigheters arbete när 241

Som framgått såväl av direktiven utredningens redovisning som av i de tidigare kapitlen samt bilagan 3 har antal myndigheter av ett stort arbetsuppgifter somi större eller mindre utsträckning berör grundvattnet. Grundvattenfrågor kommer sålunda in i arbetet inom bl.a. den fysiska planeringen, miljöskyddet, hälsoskyddet och livsmedelskontrollen. Myndigheter med för ansvar olika samhällssektorer såsom jordbruk, skogsbruk, trañkfrågor och byggfrågor kommer också på olika sätt i kontakt med grundvattenfrågorna. Med utgångspunkt i ett sakområde grundvatten kan myndighetsorganisationen därför framstå som splittrad. Att skapa särskild grundvattenmyndighet en för alla frågor inom detta område skulle dock knappast vara möjligt. Att i större utsträckning koncentrera vattenfrågor i vidare mening än enbart grundvatten till en myndighet skulle i och för sig kunna vara av intresse från vissa utgångspunkter. Frågan går dock utöver denna utrednings uppdrag. Med hänsyn till den myndighetsorganisation finns i Sverige inom de områden som nu som berör vattenfrågor är det också tveksamt fördelarna med om en koncentration av ansvaret for vattenfrågor skulle överväga de nackdelar i form av nya avgränsnings- och samordningsproblem då skulle uppkomma. som

Det kan enligt utredningens uppfattning således inte anses finnas tillräckliga skäl för en större förändring myndighetsorganisationen av inom detta område i syfte att koncentrera ansvaret för vattenfrâgor till eller fåtal myndigheen ett ter. Frågan kan då ställas om det ñnns skäl att överväga någon form av särskilt samordningsorgan mellan berörda myndigheter inom grundvattenområdet. Tanken på ett i någon mening skulle organ som vara överordnat de befintliga myndigheterna och därmed effektivt skulle som mera kunna driva vissa gemensamma projekt har framförts i några av de yttranden som utredningen fått som svar på sin enkät. Enligt utredningens mening talar emellertid inte erfarenheterna från tidigare försök med samordningsorgan som ligger över eller vid sidan den vanliga myndighetsorganisationen av för att inrättandet av ett sådant skulle lämplig åtgärd i detta fall. organ vara en I princip bör utgångspunkten i stället att det är för berörda vara ett ansvar myndigheter att själva fortlöpande bevaka de samordningsfrågor som finns och att i samarbete lösa dem.

242 Samordning av olika myndigheters arbete när SOU 1995

Utredningen anser således att samordningen av arbetet med grundvattenfrågor bör ske med utgångspunkt i att dessa frågor inte skall ses isolerade utan behandlas som en del av det miljöpolitiska arbetet i vid mening. Utredningen tar i det följande avsnittet upp sådana frågor om avgränsning och samordning som aktualiserats under utredningsarbetet. Utredningen redovisar därvid vissa överväganden i vilka sammanhang dessa frågor bör behandlas vidare. om Endast i ett fall, ansvaret för dricksvattenkontrollen för hushåll med enskild Vattenförsörjning, föreslår utredningen, som framgått av kapitel en ändrad ansvarsfördelning. I avsnittet 7.3 sammanfattar utredningen de överväganden och förslag insatser från olika centrala myndigheter för en förbättrad om hushållning med grundvatten som presenterats i de tidigare kapitlen.

7.2 Samordning av de centrala myndigheternas

arbete

Som framgått redan av direktiven har i första hand kommunerna men också länsstyrelsema mycket viktiga uppgifter i arbetet att åstadkomma en förbättrad hushållning med grundvatten. Flera av de förslag till lagändringar m.m. som utredningen redovisat berör såväl kommunerna som länsstyrelserna. Några förslag innebär ändrad ansvarsfördelning såvitt avser kommuner eller som en länsstyrelser har utredningen dock inte ansett motiverade. De överväganden och forslag vad gäller de centrala myndigheternas arbete som utredningen tar i det följande syftar däremot bl.a. till att på olika sätt förbättra det upp beslutsunderlag också lokala och regionala myndigheter behöver för att som kunna ta hänsyn till grundvattenfrågor i sitt arbete.

Som central tillsynsmyndighet inom miljövårdsområdet har Naturvårdsverket roll innebär att verket i sitt arbete på många olikasätt kommer i en som kontakt med grundvattenfrågor. Naturvårdsverket har också direkta kontaktytor mot flertalet andra myndigheter, vars verksamhet berör grundvattnet. I många fall finns motsvarande kontaktytor mellan Naturvårdsverket och övriga myndigheter också med avseende på andra frågor inom miljö-

1995:45 Samordning olika myndigheters arbete när 243 av

vårdsområdet. Avgränsningen av arbetet med grundvattenfrågor bör därvid så långt möjligt följa den ansvarsfördelning i stort som finns mellan myndigheterna. Därvid kan bl.a. följande överväganden göras.

Avgränsningen mellan Naturvårdsverket och Boverket utgår till stor del från de olika lagstiftningsorrtråden inom vilka de båda verken har sina centrala tillsynsuppgifter. De olika samband finns mellan den fysiska planeringen som och hushållningen med naturresurser, för vilka områden Boverket har det samordnande ansvaret, och de miljöfrågor som Naturvårdsverket för, svarar gör etablerade samarbetsfonner nödvändiga. När det gäller grundvattenfrågor finns ett antal samarbetsprojekt mellan myndigheterna främst syftar till som att grundvattenfrägor på ett effektivt sätt skall kunna beaktas i planeringen och vid olika ställningstaganden som rör markanvändningen. De förslag till lagändringar som utredningen lagt fram förutsätter ett fortsatt nära samarbete mellan verken. Utredningen anser därför att Naturvårdsverket och Boverket fortlöpande bör se över samarbetet vad gäller grundvattenfrågor och träffa överenskommelser om de konkreta samarbetsprojekt som vid olika tillfällen är nödvändiga.

Inom miljövårdsområdet har principen om att olika sarnhällssektorer själva måste ta huvudansvaret för att lösa de miljöproblem som verksamheten inom respektive sektor ger upphov till betonats i allt högre grad. De myndigheter som svarar för frågor som rör berörda sektorer har därmed också ett miljöansvar inom sitt område. Ansvarsfördelningen mellan Naturvårdsverket och olika sektorsmyndigheter innebär därvid i huvudsak att Naturvårdsverket svarar för kunskaperna om miljösituationen och för formuleringen av miljömålen medan sektorsmyndigheterna svarar för frågor som gäller genornförandet av uppställda mål. Vad gäller gnmdvattenfrågor är det såväl Jordbruksverket och Skogsstyrelsen som de myndigheter som inom olika områden svarar för utbyggnaden av samhällets infrastruktur eller för byggnads- och anläggningsfrâgor i övrigt som är aktuella samarbetsorgan för Naturvårdsverket. I sitt svar utredningens enkät har Naturvårdsverket bl.a. redovisat det samarbete som finns mellan verket å ena sidan och Jordbruksverket och Skogsstyrelsen å den andra. Utredningen anser att Naturvårdsverket på ett

244 Samordning olika myndigheters arbete när SOU 1991 av

mera samlat sätt bör försöka precisera miljömålen för olika samhällssektorer när det gäller grundvattenskyddet och träffa överenskommelser med berörda sektorsmyndigheter om de närmare samarbetsformerna. Vid sidan av Jordbruksverket och Skogsstyrelsen synes därvid de olika trañkverken vara av störst betydelse i detta sammanhang.

För kunskapsförsörjningen när det gäller grundvattenfrâgor är de olika tillsynsmyndigheterna beroende av det arbete och den expertis som finns bl.a. hos expertmyndigheter som SGU och SMHI. SMHI har därvid det samlade ansvaret for hydrologiska frågor vilket när det gäller grundvatten bl.a. innebär bevakning och sammanställning av uppgifter om nederbörden och därmed en om grundvattenbildningen. Huvudansvaret i övrigt när det gäller kunskapsförsörjningen vad gäller grundvatten ligger på SGU. Utredningen anser det angeläget att SGU och SMHI fortlöpande ser över avgränsningen och samarbetet gällande frågor om insamling, sammanställning och förmedling av

uppgifter om grundvatten med utgångspunkt i att dels minska kostnaderna,

dels säkerställa att berörda tillsynsmyndigheter mfl. på ett sä effektivt sätt som möjligt får del av sådan information om grundvattenförhållanden som behövs i olika sammanhang. Utredningen anser också att samarbetsformerna mellan i första hand SGU men också SMHI som expertmyndigheter och Naturvårdsverket m.fl. som tillsynsmyndigheter fortlöpande behöver bevakas i syfte att säkerställa att samlad och aktuell kunskap om grundvattenförhâllanden finns tillgänglig i det löpande arbetet för ett bättre grundvattenskydd.

Med hänsyn till grundvattnets centrala betydelse för vattenförsörjningen, framför allt för den del av bebyggelsen som har enskilda brunnar, finns ett nära samband mellan skyddet av grundvatten och dricksvattenkontrollen. Avgränsningen mellan grundvattenskydd och dricksvattenkontroll synes därvid inte innebära några egentliga problem. Däremot anser utredningen, som när-

redovisats i kapitel att vissa oklarheter finns vad gäller ansvaret för

mare dricksvattenkontrollen avseende den enskilda vattenförsörjningen. Utredningen föreslår därför att det centrala myndighetsansvaret för dricksvattenkontrollen skall samlas hos Livsmedelsverket. För bevakningen av särskilda hälsoskyddsfrågor behövs därvid ett samarbete bl.a. med Socialstyrelsen, Srnittskyddsin-

1995:45 Samordning olika myndigheters arbete när av

stitutet och Strålskyddsinstitutet. Med hänsyn till SGU:s uppgift bl.a. att sammanställa infomration om borrade brunnar och till SGU:s kompetens och erfarenhet när det gäller brumsfrågor behövs också nära samarbete m.m. ett mellan i första hand Livsmedelsverket och SGU i frågor om enskild vattenförsörjning.

Vad gäller frågor om hushållning med grundvatten i den snävare meningen minskad förbrukning finns ett nära samband med det arbete med olika kretsloppsfrågor för vilket ansvaret till huvudsaklig del ligger på Naturvårdsverket. Frågor som rör minskning av vattenförbrukningen har också ett samband med frågor .om avloppsrening och berör därför det arbete påsom börjats att utveckla alternativa, mera kretsloppsanpassade, va-system. Utredningen anser därför att det är naturligt att Naturvårdsverket har huvudanett svar för arbetet med dessa frågor, varvid samarbete behövs bl.a. med Boverket och Livsmedelsverket.

Med hänsyn till det särskilda arbete som pågår i den av Livsmedelsverket ledda samverkansgruppen för Vattenkvalitet och Vattenförsörjning, SAMVA, och till de förslag gruppen lagt, tar utredningen här inte frågorna upp om samordning av dricksvattenförsörjningen från beredskapssynpunkt.

7.3 Behov

av myndighetsinsatser gällande grund-

vattenfrågor m.m.

I det föregående avsnittet har utredningen redovisat vissa allmänna överväganden rörande avgränsningen och samordningen av olika centrala myndigheters arbete med grundvattenfrâgor. Utredningen har därvid framhållit att fortlöpande överläggningar mellan berörda myndigheter i många fall är nödvändiga för att samarbetet skall kunna bli effektivt. Ett viktigt inslag i ett arbete som syftar till en förbättrad hushållning med grundvatten är som utredningen framhållit i kapitel 3 åtgärder för att allmänt öka kunskaperna om grundvattnet. Ett beslutsunderlag som belyser grundvattensituationen och kon-

246 Samordning av olika myndigheters arbete när

sekvenserna för grundvattnet av olika aktuella åtgärder är en förutsättning för ett bättre grundvattenskydd. Utredningen har i de tidigare kapitlen lämnat en rad forslag till insatser från berörda centrala myndigheter som bl.a. syftar till att säkerställa ökade kunskaper och bättre beslutsunderlag när det gäller grundvattenfrågor. Dessa förslag innebär i vissa fall också preciseringar av berörda myndigheters arbetsuppgifter inom grundvattenområdet och kan därför ses som en komplettering till de allmänna övervägandena i föregående avsnitt. Utredningen sammanfattar därför i detta avsnitt de förslag som tidigare presenterats och som berör olika centrala myndigheters arbete med grundvattenfrågor m.m.

Frågor under kapitel 4

l kapitel 4 behandlar utredningen frågor om skyddet av grundvattenförekornster. I anslutning till de förslag till lagändringar, som utredningen därvid redovisar, behandlas också frågor om behovet av insatser från olika centrala myndigheter för att underlätta tillämpningen såväl av gällande regler om grundvattenskydd som av de nya bestämmelser som utredningen föreslår.

Utredningen föreslår i avsnitt 4.5.2 att Naturvårdsverket i samråd med SGU skall få till uppgift att redovisa vilka områden som innehåller grundvattenförekomster som bedöms vara av riksintresse eller där sådana grundvattenförekomster kan bildas.

I avsnitt 4.5.4 föreslår utredningen bl.a. att Boverket i samråd med Naturvårdsverket och SGU skall ge ut allmänna råd om vad den utökade redovisningen i översiktsplanema av grundvattenfrågor bör omfatta. De berörda myndigheterna bör också ge ut allmänna råd till underlag för bedömningarna vilka gnmdvattenförekomster som skall anses som värdefulla vid tillämpav ningen av naturresurslagen.

Utredningen anser vidare att det bör vara en uppgift för Naturvårdsverket att precisera de allmänna kvalitetsmålen för grundvattenskyddet bl.a. genom utarbetande av särskilda bedömningsgrunder. Ett arbete av detta slag har

1995:45 Samordning olika myndigheten arbete 247 av när

enligt vad utredningen erfarit också påbörjats inom

verket. Med hjälp av sådana bedönmingsgrunder är det sedan en viktig uppgift för länsstyrelser och kommuner bl.a. att utarbeta regionalt och lokalt anpassade mål för grundvattenförekontster inom olika områden, att genomföra undersökningar vattenav kvaliteten och att formulera åtgärdsprogram för skyddet särskilt de föreav komster som bedöms som mest värdefulla.

Med hänsyn till de regler som redan finns i olika lagar med krav på miljökonsekvensbeskrivningar och till de förslag om utvidgad användning av sådana beskrivningar som föreligger anser utredningen också att det är angeläget att Boverket och Naturvårdsverket i samarbete ger ut föreskrifter eller allmänna råd om vad miljökonsekvensbeskrivningar enligt olika lagar särskilt bör innehålla såvitt avser grundvattenfrågor.

Utredningen förordar dessutom att det i det fortsatta miljöbalksarbetet övervägs att ge Naturvårdsverket ett centralt tillsynsansvar för de regler om skydd för vattenförsörjningen m.m. som nu finns i 19 kap. vattenlagen.

Frågor under kapitel 5

I kapitel 5 behandlar utredningen frågan om möjligheterna att minska hushållens vattenförbrukning. I samband därmed redovisar utredningen vissa överväganden och förslag dels vad gäller frågor som kräver vidare utredning, dels i fråga om utarbetandet av föreskrifter och allmämta råd. Flera olika myndigheter berörs av dessa frågor.

Utredningen framhåller i avsnitt 5.4.1 att det behövs ett omfattande fortsatt forsknings-, utvecklings- och utredningsarbete men också insatser för utprovning och utvärdering när det gäller nya system för en mera resurssnål och kretsloppsanpassad hantering av vattenförsörjnings-, avlopps- och avfallsfrågor. Det är viktigt att arbetet samordnas mellan berörda statliga myndigheter, kommunerna och de företag inom konsultbranschen och i övrigt som är verksamma på detta område. Enligt utredningen bör Naturvårdsverket som

248 Samordning av olika myndigheters arbete när SOU 199

ansvarig central myndighet för bl.a. miljö- och kretsloppsfrågor ha ett huvudansvar för att initiativ tas och att erforderlig samordning kommer till stånd.

Utredningen framhåller vidare i avsnitt 5.4.1 att många av de frågor inom området vattenhushållning samt avloppsvatten- och avfallshantering som är och kommer att bli aktuella under de närmaste åren sannolikt är av den karaktären att också betydande forskningsinsatser krävs. Denna forskning behöver vara tvärvetenskapligt inriktad och belysa sociala och ekonomiska frågor lika mycket som tekniska och naturvetenskapliga. Med hänsyn till frågornas långsiktiga och övergripande karaktär anser utredningen att det är angeläget att bl.a. Stiftelsen for miljöstrategisk forskning, MISTRA, engagerar sig inom detta område.

Utredningen föreslår i avsnitt 5.4.2 att Boverket skall ges möjligheter att meddela föreskrifter och allmärma råd för tillämpningen av kraveni lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader i fråga om hushållning med vatten. Utredningen framhåller vidare att Livsmedelsverket med stöd av de nya bestämmelser i hälsoskyddslagstiftningen som utredningen föreslagit i sitt delbetänkande bör utforma allmänna råd till ledning för den kommun som överväger att med stöd av de nya bestämmelserna införa krav på att vattensnål teknik skall användas inom områden med vattenbrist. Utredningen understryker i sammanhanget betydelsen av ett nära samarbete mellan Naturvårdsverket, Boverket och Livsmedelsverket när det gäller frågor om allmänna råd och föreskrifter i syfte att minska vattenförbrukningen. När det gäller underlaget for bedömningar i fråga om vilka områden som skall anses vara bristornråden krävs också ett samarbete med SGU.

Utredningen framhåller också i kapitel 5 att initiativ bör tas till åtgärder som kan möjliggöra en successiv övergång till individuell vattemnätning för hushållen också i flerfamiljsbebyggelsen. Ett samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter, huvudmännen för de allmänna va-anläggningaina samt de stora bygg- och bostadsföretagen är här nödvändigt. Med hänsyn till Boverkets uppgifter när det gäller tekniska byggfrågor är det naturligt att initiativ till diskussioner i denna fråga tas av Boverket.

1995:45 Samordning olika myndigheters arbete när 249 av

Frågor under kapitel 6

I kapitel 6 behandlar utredningen frågor om dricksvattenkontroll och enskild Vattenförsörjning. Därvid redovisas dels förslag till ändrad ansvarsfördelning vad gäller det centrala tillsynsansvaret enligt hälsoskyddslagen, dels förslag till åtgärder från vissa myndigheters sida.

Utredningen föreslår i avsnitt 6.4.1 att Livsmedelsverket får det samlade myndighetsansvaret för dricksvattenkontrollen genom att verket vid sidan om sitt nuvarande ansvar enligt livsmedelslagen också får ansvaret för central tillsyn enligt hälsoskyddslagen för frågor om vatten till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål. Livsmedelsverket blir därmed den myndighet som har att besluta föreskrifter eller allmänna råd enligt såväl om livsmedels- som hälsoskyddslagstifuiingen såvitt gäller användningen vatten av för hushållsändamål m.m. Samarbete förutsätts därvid ske med bl.a. Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Strâlskyddsinstitutet som har att som expertrnyndigheter svara för bedömningar och underlag för allmänna råd i frågor om t.ex. smittsamma sjukdomar och radon i vatten.

Utredningen föreslår vidare i avsnitt 6.4.2 att Boverket i samråd med övriga berörda myndigheter överväger behovet av kompletterande allmänna råd vad gäller redovisning och behandling av grundvattenförhållanden och vattenförsörjningsfrågor vid detaljplaneläggning och bygglovsprövning inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse. Utredningen föreslår också att Naturvårdsverket, mot bakgrund bl.a. av de nya kretsloppsanpassade lösningar som nu utvecklas for lokalt omhändertagande av avloppsvatten och hushållsavfall, överväger behovet av kompletterande allmänna råd för prövning avloppsav anordningar och för skydd av vattentäkter inom områden för villa- och fritidshusbebyggelse.

Utredningen föreslår dessutom i avsnitt 6.4.3 att Livsmedelsverket i samarbete med SGU och övriga berörda myndigheter och andra organ tar initiativ till att ett arbete med ett åtgärdsprogram för bättre vatten från enskilda brunnar kommer till stånd. Programmet bör innehålla insatser syftar till dels att som

250 Samordning av olika myndigheters arbete när SOU 1995:

en bättre kompetens hos och kontroll av brumtsborrare uppnås, dels att kontrollen av vattenñlter och annan liknande utrustning förbättras. Vidare bör insatser för information, rådgivning och utbildning främjas genom programmet. Samarbete förutsätts därvid ske också med bl.a. Naturvårdsverket, Boverket och Konsumentverket.

1995:45

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i lagen 1987: 12

om hushållning med naturresurser m.m.

2 kap. 6 a § Paragrafen, som är innehåller bestämmelser skall främja god ny, som en hushållning med värdefulla grundvattenförekomster. I kapitel 4 har utredningen belyst det angelägna i att områden som innehåller värdefulla grundvatrenforekomster används pâ ett långsiktigt och genomtänkt sätt samt skyddas mot åtgärder som kan påverka grundvattnets kvalitet eller förutsättningarna för gnmdvattenbildning.

Utredningen använder i sina förslag ordet grundvattenförekomr, i stället för det i vattenlagen använda begreppet grundvattentillgång, för att beskriva grundvattenförhållandena. Ett skäl för detta är att utredningen anser att begreppet grundvattenförekomst bättre överensstämmer med den pâ syn grundvattnet som en del av ett dynamiskt flöde utredningen redovisar i som avsnitt 3.1. Begreppet grundvattenförekomst kan också lättare uppfattas som ett neutralt begrepp för att ange i princip varje förekomst grundvatten i av naturen. Ordet grundvattentillgång torde däremot också få anses inbegripa en bedömning av grundvattenförekomstens värde eller användbarhet i något avseende, t.ex. för kommunal vattenförsörjning.

Grundvatten är det vatten som finns i den mättade eller grundvattenzonen zonen, dvs. den del av marken där alla por- och sprickutrymmen är fyllda med vatten. Det begränsas uppåt av grundvattenytan. Mellan grundvattenytan och markytan är porer och sprickor fyllda med både vatten och luft. Denna del

252 Specialmotivering

kallas den omättade zonen. För att beskriva en grundvattenförekornst kan man utgå från begreppet avrimiingsomräde. Ett sådant område begränsas av vattendelare, dvs. sammanbindningslinjen för punkter utifrån vilka grundvattnet strömmar i diametralt motsatta riktningar. Inom avrinningsområdet finns inströmningsområden, där grundvattnet bildas och har en nedåtriktad rörelse, och utströrrmingsområden, där vattnet återvänder till markytan och övergår till att bli ytvatten. Ett avrinningsområde innehåller minst en men vanligen flera grundvattenförekomster, i sin tur avgränsade av vattendelare.

När det i första stycket talas om mark- och vattenområden som innehåller gnmdvattenförekomster avses alltså vattenforekomster som finns i den mättade i marken eller under sjö- eller havsbotten. Ovan har beskrivits hur en zonen sådan förekomst begränsas. Stadgandet omfattar även områden där värdefulla grundvattenförekomster kan bildas. Härmed avses områden som innehåller små eller inga mängder grundvatten där det, på grund av tillgången på men t.ex. naturgrus, finns goda förutsättningar att framställa grundvatten genom konstgjord infiltration.

Syftet med bestämmelsen är främst att ge möjlighet till framtida utvinning av dricksvatten grundvattenförekomster som bedöms värdefulla ur dricksur vattenförsörjningssynpunkt men även från samhällsekonomiska utgångspunkter. Även grundvattenförekomster betydelse för värdefulla ekosystem av omfattas bestämmelsen. För uttryck för detta har det föreskrivits att av att ge det skall fråga värdefulla grundvattenförekomster. I kapitel 4 har vara om givits exempel sådana förekomster. Det bör ankomma Statens naturvärdsverk och Sveriges geologiska undersökning, SGU, att ta fram närmare riktlinjer för bedömningen av vilka grundvattenförekomster som skall anses vara av den karaktär som avses i första stycket.

Första stycket innebär inte något absolut skydd inom de skyddade områdena. För det fall områdena behövs även för andra betydelsefulla ändamål, och dessa ändamål hotar grundvattenförekomstens Vattenkvalitet eller förutsättningarna for att bilda grundvatten, måste avvägning göras mellan de olika en krav ställs användningen av området. Detta har kommit till uttryck som

Specialmøtivering 253

genom att det i lagtexten anges att områdena så långt möjligt skall skyddas. Den närmare innebörden av uttrycket finns kommenterad i motiven till naturresurslagen prop. 198586:3 s. 61 och 155.

Aktuella områden skall alltså skyddas, i olika grad, åtgärder kan mot som påverka grundvattnets kvalitet eller förutsättningarna för grundvattenbildning. Med det förstnämnda uttrycket, påverka vattnets kvalitet, bl.a. menas att vattnet tillförs ämnen av en typ eller mängd inte är naturligt föresom kommande och som negativt påverkar vattenkvaliteten. Med det andra uttrycket, påverka förutsättningarna för grundvattenbildning, åtgärder avses som påverkar nybildningen av grundvatten i ett område. Det kan fråga vara om grusutvinning, som ändrar förutsättningarna för bl.a. vattnets reningsprocess genom marken, eller om dikning eller hårdgöring mark, leder av som bort t.ex. nederbördsvatten. Det bör observeras att sådana åtgärder som senast nämnts också kan påverka vattnets kvalitet.

I flera andra paragrafer i naturresurslagen anges att ett visst intresse skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka detta intresse. Härmed åsyftas åtgärder som har en bestående negativ inverkan eller tillfälligt mycket stor inverkan på det aktuella intresset. En sådan begränsning i skyddet finns inte i demia paragraf. Förevarande paragraf skall främst skydda grundvattenforekomster som är värdefulla främst från dricksvattensynpunkt. Målet är att vårt dricksvatten skall vara av god kvalitet. Att endast skydda mot åtgärder som påtagligt kan påverka dricksvattnet skulle motverka detta mål.

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser till skydd för mark- och vattenområden som inrymmer grundvattenförekornster riksintresse. Därmed av avses förekomster som kan ge mycket stora mängder grundvatten och är som belägna nära befolkningstäta områden. Även grundvattenförekomster inte som är så stora och markområden där det finns goda förutsättningar framställa att konstgjort grundvatten bör kunna vara av riksintresse under förutsättning att de är mycket betydelsefulla for en region. För områden innehåller sådana som särskilt värdefulla resurser innebär bestämmelsen att kommunerna eller statliga myndigheter inte får planera för eller lämna tillstånd till andra verk-

254 Specialmøtivering SOU 1995

samheter inom området som kan påverka grundvattenförekornstens Vattenkvalitet eller förutsättningarna for nybildning av grundvatten. I de fall di två eller flera olika intressen, som är att bedöma som riksintresse, står mot varandra finns bestämmelser i 2 kap. lO

8.2 Förslaget till förordning om ändring i förord-

ningen 1993:191 om tillämpning av lagen

1987:12 om hushållning med naturresurser

m.m.

2 § I denna paragraf anges vilka centrala myndigheter som har ansvaret för att precisera vilka områden som bedöms vara av riksintresse enligt 2 kap. naturresurslagen. Enligt den nya lydelsen av paragrafen ankomrrer det på Naturvårdsverket att i samråd med SGU lämna uppgifter till länsstyrelsen om vilka områden som myndigheterna bedömer innehålla sådana värdefulla gnindvattenförekomster som är av riksintresse enligt den föreslagna 2 kap. 6 a § naturresurslagen.

8.3 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygg-

lagen 1987: 10

4 kap. 1 § I denna paragraf anges det obligatoriska innehållet i Översiktsplaner

Andra stycket punkten 2 är ny. Här ställs krav på redovisning av nark- och vattenområden som innehåller grundvattenförekomster. Den närmare innebörden av vad som menas med mark- och vattenområden som nnehåller grundvattenförekomster redovisas ovan under avsnitt 8.1.

Specialmotivering 255

Av de kartor som finns bifogade till översiktsplanen framgår naturligt gränsen mellan mark- och vattenområden. Det är inte lika naturligt att i översiktsplanen redovisa utbredningen av olika grundvattenförekomster inom kommunen. För att hänsyn skall kunna tas till den ömsesidiga påverkan föreligger som mellan markanvändningen och vattenanvändningen inte bara det gäller när ytvatten utan också såvitt avser grundvatten finns det skäl ställa krav på att redovisning av mark- och vattenområden innehåller grundvattenföresom komster. l det material som tas fram i arbetet med översiktsplanen skall därmed fortsättningsvis finnas dokument inklusive kartor där markområden, vattenområden och områden som innehåller grundvattenförekomster redovisas. Den mark och det vatten som kommunen har att ta hänsyn till i sin planering kommer, genom ändringen, att finnas samlat redovisad i översiktsplanen.

Ipunkten 1 finns för närvarande krav redovisning grunddragen ifråga av om den avsedda användningen av mark- och vattenområden. För vattenområdenas del detta, enligt motiven prop. 198586:1 530, tillgången s. att på vatten, efterfrågan och anspråk från olika intressenter problem när det samt gäller användningen av vattenområden behandlas i planen. I obligatoriet ligger vidare, enligt motiven, att vattenresurserna behandlas del i det ekosom en logiska sammanhanget och att deras samband med markanvändningens utveckling beaktas. Den nya punkten innebär att motsvarande redovisning

skall göras beträffande grundvattenförekomsterna. Ändringen

innebär sålunda att den redovisning som i dag skall göras i översiktsplanen beträffande vattenområden ytvatten också skall göras beträffande grundvatten. - -

I förslaget till lagtext anges att endast grundvattenförekomster betydelse av behöver redovisas i översiktsplanen. Förutsättningarna inom en kommun är nämligen inte sällan sådana att det finns grundvattenförekomster som saknar eller har mindre betydelse för den kommunala planeringen. Grundvatten förekommer allmänt under markytan samt sjö- och havsbottnen och det finns därför självklart relativt stora områden som innehåller grundvatten som av olika anledningar är av mindre betydelse i detta sammanhang. Det kan t.ex. vara fråga om att grundvattenforekomsten har dålig Vattenkvalitet eller är liten eller har ett sådant läge att den är av begränsad betydelse för mark- eller

256 Specialmotivering

gnindvattenanvändningen. Det finns därför ingen möjlighet, heller skäl, att redovisa samtliga förekomster inom en kommun.

Det är emellertid inte fråga om att redovisa endast de förekomster som omfattas av det nya stadgandet i 6 a § naturresurslagen. I översiktsplanen bör t.ex. redovisas grundvattenförekomster som är av betydelse från dricksvattensynpunkt, utan att for den delen omfattas av ett skydd enligt det nya stadgandet i naturresurslagen, men även sådana förekomster som är av betydelse t.ex. för industrins eller jordbrukets Vattenförsörjning, som recipient, ur biotopsynpunkt eller för markarbeten.

i

8.4 Förslaget till Lag om ändring i vattenlagen

1983:291

19 kap. 2 § I fjärde stycket görs ett förtydligande av gällande rätt. Förslaget behandlas i avsnitt 4.5.3.

Länsstyrelsens befogenhet att meddela föreskrifter enligt paragrafens andra stycke inskränks i tredje stycket i de fall föreskrifterna medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Föreskrifter som kan föranleda ersättning till markägare får endast meddelas efter ansökan. Avsikten är att ersättningsskyldighet for staten inte skall uppkomma annat än i de fall statlig myndighet begärt föreskrifterna. Rätt till ersättning uppkommer nämligen, enligt 19 kap. 7 § vattenlagen, först om föreskrifter som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet.

Som redovisats i avsnitt 4.5.3 anges i motiven till vattenlagen att rätt till ersättning inte föreligger i de fall en föreskrift som begränsar rätten att förfoga över en fastighet följer av aktsamhetsregeln i t.ex. 19 kap. 1 § vattenlagen eller 5 § miljöskyddslagen 1969:387. Ersättningsfrågan ställs i första hand i relation till den aktsamhetsplikt fastighetsägaren har enligt dessa bestäm-

:

Specrianwlivering 257

melser. Aktsarnhetsreglerna innehåller de grundläggande villkoren för att viss verksamhet över huvud skall förekomma fastigheten. Inskränkning av otillåten verksamhet till tillåtlig nivå innebär inte rätt till ersättning för den berörde. Föreskrifter som följer aktsamhetsreglerna kan därför inte av anses innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras för fastighetsägaren.

Utredningens förslag till ett fjärde stycke i 19 kap. 2 § vattenlagen innebär att de angivna motivuttalandena förtydligas genom att tas in i lagtexten. Av den föreslagna formuleringen i fjärde stycket framgår att föreskrifter som inte gär utöver vad fastighetsägaren måste tåla enligt nu nämnda aktsamhetsregler inte innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Genom hänvisningen till paragrafens tredje stycke samt till 7 § första stycket framgår att länsstyrelsen får meddela sådana föreskrifter utan föregående ansökan och att ersättningsrätt inte föreligger i dessa fall.

Den föreslagna ändringen syftar också till att klargöra att utgångspunkten för länsstyrelsen, i de fall den överväger att meddela föreskrifter utan att ansökan föreligger, är en skälighetsbedömning av de tilltänkta föreskrifterna utifrån aktsamhetsreglerna i bl.a. vattenlagen och rniljöskyddslagen. Om länsstyrelsen vid en sådan avvägning gör den bedömningen att föreskrifterna är skäliga, och därvid meddelar skyddsforeskrifter, kan staten inte drabbas av ersättningsskyldighet enligt 19 kap. 7 Den som drabbas har däremot möjlighet att klaga på föreskrifterna enligt 22 kap. 6

Utredningen vill för undvikande av missförstånd framhålla att den föreslagna bestämmelsen inte innebär att ersättning aldrig skulle kunna utgå vid föreskrifter inom vattenskyddsområde. I den mån det anses nödvändigt för skyddet av en vattentäkt att meddela föreskrifter som innebär andra eller längre gående inskränkningar än vad 19 kap. l § vattenlagen eller 5 § rniljöskyddslagen ger stöd för kan självfallet frågor om ersättning eller inlösen aktualiseras. Som tidigare berörts får sådana föreskrifter endast meddelas efter ansökan. Ersättningen skall betalas av den som begärt föreskriften.

258 Specialmotivering

8.5 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddsla-

gen 1982: 1080

15 § Enligt den föreslagna lydelsen i första stycket skall den centrala tillsynen utövas av Socialstyrelsen, Naturvårdsverket och Livsmedelsverket med den

ansvarsfördelning dem emellan som regeringen bestämmer. Ändringen innebär

att även Livsmedelsverket får tillsynsansvar enligt hälsoskyddslagen. Förslaget har behandlats i kapitel

8.6 Förslaget till förordning om ändring i hälso-

skyddsförordningen 1983:616

17 § Paragrafen har ändrats så att Livsmedelsverket fått det centrala tillsynsansvaret för vatten till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushâllsändamâl. Ansvaret för dessa frågor har tidigare legat under Socialstyrelsen. Förslaget har behandlats i kapitel

i

i

8.7 Förslaget till förordning ändring i förord-

om

ningen 1994: 1215 om tekniska egenskapskrav

I

på byggnadsverk, m.m.

13 § Stadgandet, i sin nuvarande lydelse, preciserar och inskränker kravet a hushållning med i 2 § första stycket 9 lagen tekniska egenskapskrav i vatten om på byggnadsverk. m.m. för nya byggnader. Genom en hänvisning till detta stadgande från 14 § gäller undantaget även ändring av befintlig byggnad.

Specialmotivering 259

Inskränkningen avser fritidshus med högst tvâ bostäder som på grund av sin standard eller sitt läge inte är ägnade för boende under längre perioder.

I förhållande till motsvarande undantagsbestämmelse i 3 kap. 9 § plan- och bygglagen som upphör att gälla när lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. träder i kraft synes vissa fritidshus längre omfattas av hushållningskravet. Det gäller de enkla fritidshus, som inte lämpar sig för hclårsboende, men där det i dag kan ställas krav på hushållning med vatten om

vattensituationen så kräver se prop. 199091 146 : s. 75. Det är inte ovanligt

med sådana enkla fritidshus i områden som har problem med vattenförsörjningcn. Iden mån nya byggnader projekteras och utförs i sådana områden är det angeläget att även dessa fritidshus omfattas av hushållningskravet. Det är vidare angeläget att hushållningskravet beaktas vid ändring av befintliga byggnader.

Utredningens forslag innebär således att bestämmelsen ändras så att kravet på hushållning med vatten återigen omfattar även enkla fritidshus om vattensituationen så kräver. Det är tänkt att bestämmelsen genom ändringen skall motsvara det vattenhushâllningskrav som finns i 3 kap. 9 § plan- och bygglagen. En utförligare beskrivning av vilka fritidshus som omfattas av hushållningskravet finns alltså i prop. 1990912146 s. 59 och 75

För permanentbostäder och byggnader i övrigt med undantag för de i det föregående behandlade enkla fritidshusen bör hushållningskravet i princip vara generellt. I forsta meningen finns därför ett allmänt krav på att nya byggnader skall medge god hushållning med vatten. Genom demia bestämmelse ges Boverket, med stöd av hänvisningen 18 möjlighet att meddela de föreskrifter eller allmänna råd som behövs för tillämpningen av hushållningskravet. Enligt utredningen är det angeläget att verket har möjlighet att precisera vilka tekniska egenskapskrav byggnader som är önskvärda i fråga om hushållning med vatten. Den närmare innebörden av hushällningskravet bör anpassas med hänsyn till vilket slag av bebyggelse som det gäller. Den tekniska utvecklingen vad gäller möjligheten att minska vattenförbrukningen måste också beaktas. Den rapport som presenteras som bilaga 2 till detta be-

o 260 Specialmotivering SOU 1995 :45

tänkande och fortsatta utredningar i samma ämne bör därvid kunna tjäna som underlag. Som berörts i avsnitt 5.4.1 är individuell vattenmätning också i flerfamiljshus en i sammanhanget angelägen åtgärd.

BILAGA l

Kommittédirektiv

Dir. 1993:126 Förbättrad hushållning med grundvatten s E Dir. 1993:126 | Beslut vid regeringssammantiäde 1993-l104

I I Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras, bl.a. genom en förbättrad fysisk planering och genom bättre reglering av Vattenuttag enskilda ur brunnar. Utredaren skall bl.a. närmare kartlägga bristerna i den lagstiftning som reglerar Vattenuttag ur enskilda brunnar.

Bakgrund

Naturresurser: grundvatten

Grundvattnet är en begränsad och sårbar naturresurs. Det används för många olika ändamål, exempelvis som livsmedel, till bevattning och som transportmedel för avfall. Ineffektiv och okontrollerad användning kan medföra att grundvattnet förbrukas i en högre takt än det nybildas. Regeringens proposition 1992931180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling understryker vikten av en effektiv hushållning med naturresurser. Enligt kretsloppsprincipen måste vatten utnyttjas uthålligt och varsamt så att tillgång och kvalitet bevaras. Nedbrytande och uppbyggande processer behöver i balans, dvs. förbrukningen vara av grundvatten tär inte överstiga bildningen av nytt grundvatten.

Tillgång och kvalitet

Sverige är allmänt sett gynnat av en god tillgång grundvatten. Grundvattenmagasinen är dock ofta små. Yttre påverkan på vattnet får därmed begränsadspridning. Påverkan på ett enskilt magasin genom överuttag eller förorening kan å andra sidan lätt bli betydande. Grundvattnets kvalitet påverkas bl.a. av naturliga geologiska förhållanden. Det kan ta sig uttryck i höga järn- och manganhalter, svavelförekomst m.m. Grundvattnet är dessutom utsatt för påverkan av mänskliga aktiviteter, bl.a. genom kväveläckage och markförsuming. De moderna jord- och skogsbruksmetodema och nedfallet av luftföroreningar är de viktigaste orsakerna. Omfattande åtgärder har vidtagits för att minska såväl kväveläckage som nedfall av försurande ämnen. Utsläppen av både svaveldioxid och kväveoxid beräknas minska fram till år 2000. Arbetet för att halvera kvävetransportema från land till hav har vidare reducerat läckaget av närsalter. Trots att avsevärda reduktioner av förorenande utsläpp har gjorts är det angeläget att ytterligare åtgärder vidtas såväl nationellt som intemationellt. Grundvattnet påverkas också av föroreningar från olika typer av anläggningar, t.ex. avfallsdeponier, avloppsledningar och stora kommunikationsanläggningar. Uttag av för mycket grundvatten kan leda till brist på vatten och i vissa områden till saltvatteninträngning.

. Brist pá vatten och saltvattenintrângning

Saltvatteninträngning i brunnar kan endast uppstå inom områden under den s.k. högsta kustlinjen, dvs. där det tidigare har varit hav. Det innebär a främst i skärgårdama, i kustnära områden och i ett bälte tvärs över Sverige från östra Svealand till Bohuslän. Problemet med saltvatteninträngning är främst knutet till grundvatten i berg inom områden där vatten tas ur enskilda bnrnnar. Det gäller särskilt i vissa bebyggda skärgårdsområdeni närheten av storstädema. Inträngning uppstår när vattenuttaget blir för stort. successivt högre VA-standard och inflyttning av permanentboendehar ökat vattenbehovet och därmed ökat problemen med saltvatteninträngning. Felaktig lokalisering och ibland felaktigt utförande av enskilda brunnar kan .också ha bidragit. Under de senaste årens torrsomrar har problemen med § saltvatteninträngning förvärrats ytterligare. Möjligheterna att åtgärda saltvattenpåverkade brunnar är oftast begränsad. I de flesta fall år den enda möjliga åtgärden densamma som vid vattenbrist, dvs. att minska vattenuttaget. l

Avloppsanläggningar

Inñltrationsanläggningar för avloppsvatten kan förorena grundvattnet. Sådana anläggningar är vanliga just inom de områden som försörjs via enskilda brunnar.

Untytgiandeoch skydd av grundvatten

Industrin står för ca 70 procent och hushållen för ca 15 procent av vattenanvändningen i landet. Jordbruket är den tredje största vattenförbrukaren. Den kommunala vattenförsörjningen baseras till ca 50 procent på grundvatten. Endast ca 40 procent av kommunernas grundvattentäkter har något skydd enligt vattenlagen. Cirka 1,2 miljoner permanent boende människor tar grundvatten ur egna brunnar. Ungefär lika många fritidsboende är beroende av eget brunnsvatten. Områden med för landet viktiga grundvattentillgångar har i dag inte något adekvat och planmässigt skydd enligt Sveriges geologiska undersökning SGU. Rent grundvatten nybildas i s.k. inströmningsområden. Skyddsbehovet kan därför omfatta stora områden och inte bara närzoner till platser där grundvattenuttag sker.

styrmedel

Tillgängliga styrmedel för att säkra tillgången till rent grundvatten avser såväl åtgärder för att rätta till redan uppkommen skada som åtgärder för att förebygga brist eller skada.

Frivilliga insatser

Kunskapsspridning till enskilda fastighetsägarehar börjat tillämpas av kommuner med stora problem med vattenbrist och saltvatteninträngning. Produktutveckling och ny teknik, bl.a. vad gäller VA-utrustning och brunnsborming, har diskuterats. Nya tekniska lösningar utvecklas som t.ex. kan göra det möjligt att upphöra med vattentoaletter. styrmedel som främjar minskade Vattenuttag genom fastighetsägares frivilliga insatser är dock dåligt utvecklade. Sådana styrmedel borde kunna tillämpas såväl i situationer där skada redan uppstått, t.ex. vid vattenbrist eller saltvattenintxängning, som i förebyggande syfte.

Ekonomiska styrmedel

Förbrukningen av vatten från kommunala grundvattentäkter kan påverkas genom utformningen av VA-taxan.

Fysisk planering

Den fysiska planeringen är ett av de viktigaste styrmedlen när det gäller att förebygga skador på grundvattnet och spelar en viktig roll i arbetet för en hållbar samhällsutveckling. Förutsättningarna för att kunna utveckla ett kretsloppssarnhälle bestäms hög i grad av hur den bebyggda miljön planeras. l planeringsprocessen finns utrymme för samordning och överblick. Där ñnns möjligheter att undvika problem genom att exempelvis peka ut miljövänliga transport- och avloppssystem. De kommunala översiktsplanema som upprättas enligt plan- och bygglagen kan utgöra strategiska styrinstrument för långsiktigt nyttjande mark och vatten. Översiktsplanema repreav senterar kommuneras ställningstaganden som vägledning för lokaliseringsprövningar, tillståndsprövningar samt miljö- och sektorsplanering. Kommunerna kan t.ex. i översiktsplanema bedöma tänkbar påverkan på grundvattnet av olika utbyggnadsaltemativ. Detaljplaner anger nyttjandet av marken och bör redovisa exploateringssituationen i förhållande till grundvatten- I detaljplanema kan villkor anges för en god vattenhushållning, resurserna. t.ex. för brunnar, infiltration och VA-utrustning.

Gällande ratt

Reglering uttag enskilda brunnar kan bli nödvändig när inga andra 3 av ur åtgärder är möjliga för att åstadkomma hushållning med grundvattnet. Någon samlad lagstiftning om utnyttjandet eller skyddet av grundvattnet finns dock inte i Sverige. Vattenlagen 1983:291 är grundläggande när det gäller möjligheterna att reglera och fördela grundvattenuttag. Enligt vattenlagen gäller som huvudregel att fastighetsägaren har rådighet över vattnet inom fastigheten. Den enskilde fastighetsägarens rådighet är dock inte oinskränkt. Han får inte göra intrång i annans enskilda rätt eller skada allmänna intressen. I lagen 1970:244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar anges att kommunen skall ordna vattenförsörjningen inom verksamhetsområde eller om det behövs inom större bebyggelsegrupper. Miljöskyddslagens 1969:387 tillåtlighetsregler och bestämmelser om för miljöfarlig verksamhet har detta i sammanhang betydelse endast ansvar i det fall grundvattnet hotas av verksamhet som omfattas av lagens regler.

I detta ansvar ligger att pröva om verksamheten är lämpligt utformad, lämpligt lokaliserad och tillåtlig enligt miljöskyddslagen. Länsstyrelserna och kommunerna utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet. l plan- och bygglagen l987:10 finns bestämmelser som syftar till god hushållning med grundvatten vid lokaliseringen av ny bebyggelse. Förfogandet över vattnet som sådant har dock inte varit underkastat något krav på lov enligt plan- och bygglagen. Genom en lagändring den l juli 1991 infördes en möjlighet för kommunen att genom detaljplan eller områdesbestämmelser införa bygglovsplikt för grundvattentäkter. Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över plan- och bygglagen dir. 1992:104. Översynens syfte är bl.a. att föreslå åtgärder för tillgodose att kraven på större miljöhänsyn. I det sammanhanget skall kretsloppsprincipen särskilt uppmärksammas. Uttag av grundvatten berörs också av lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. Lagen ger gemensamma utgångspunkter för beslutsfattande enligt de tidigare nämnda lagarna. Syftet är att åstadkomma en väl avvägd och långsiktig hushållning med landets naturresurser där även grundvattnet skall betraktas som en sådanbegränsad, sårbar resurs. Markoch vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för vattenförsörjning skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Hälsoskyddslagen 1982:1080 syftar till att förhindra sanitära olägenheter som kan vara skadliga för människors hälsa. Det är kommunen som ytterst ansvarar för hålsoskyddet. Kommunen kan med stöd av hälsoskydds förordningen 1983:616 meddela föreskrifter bl.a. om skydd för enskilda vattentäkter. Avgörande är i detta fall om förhöjda salthalter i brunnsvatten kan anses utgöra sanitär olägenhet. Även när det gäller vatten- och avloppsutsläpp från spridd bebyggelse bestämmer kommunen villkoren för anläggningens utförande enligt hälsoskyddslagen. Livsmedelslagen 1971:511 omfattar användningen av dricksvatten som livsmedel. Annan användning av vatten än som livsmedel omfattas dock inte av lagen. Vattenuttag ur vattentäkt som används för eget bruk kan heller inte påverkas med hjälp av livsmedelslagstiftningen. Anläggningslagen 1973:1149 innehåller bestämmelser om samverkan mellan fastigheter för att utföra och förvalta s.l:. gemensamhetsanläggningar. För att lösa vattenförsörjningsfrågor kan gemensamhetsanläggning inrättas. Större gemensamhetsanläggningarförvaltas vanligtvis av en sam fållighetsförening enligt lagen 1973:1150 om förvaltning av samfälligheter. Mindre samfälligheter kan förvaltas direkt av delägarna delägarförvaltning. Andra lagar som berörs är fastighetsbildningslagen 1970:988, jordabalken 1970:994, lagen 1987:11 om exploateringssamverkan, lagen 1975:424 om uppgiftsskyldighet vid grundvattenundersökning och brunnsborrning och skadeståndslagen1972:207.

Enligt miljöskadelagen 1986:225 kan skadestånd komma i fråga vid ändring av grundvattennivån.

Myndigheternas ansvar

Ytterst är det kommunerna som har ansvaret för att dess invånare förses med ett fullgott dricksvatten. I lagen om allmärma vatten- och avloppsanläggningar regleras kommunernas skyldighet att ordna Vattenförsörjning. Kommunerna har fått en förstärkt roll och ett eget ansvar för miljö skyddsarbetet. De kommunala miljö- och hälsoskyddsmyndighetema har tillsyn över att hälsoskyddslagen och i viss mån miljöskyddslagen följs. Kommunerna har också en nyckelroll i övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle. Under de närmaste åren skall de lokalt omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 för en hållbar utveckling där vattenhushållningen är en viktig del. Sveriges geologiska undersökning SGU är den myndighet som har till uppgift bl.a. att undersöka och dokumentera landets grundvattentillgångar. SGU:s verksamhet omfattar förutom bedömningar av utvinningsbara grundvattenmängder även frågor om grundvattnets kvalitet, sårbarhetoch skydd. SGU har också upprättat ett databaserat brunnsregister. Statens naturvårdsverk har till uppgift att främja ett långsiktigt nyttjande av grundvattnet och att awärja föroreningshot mot grundvattnet. Boverket har uppsikten över plan- och byggnadsvâsendet och samordningsansvaret för hushållningen med naturresurser. Statens livsmedelsverk är central tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagen och således föreskrivande och tillsynsutövande myndighet när det gäller dricksvatten. Socialstyrelsen har, som ett led i tillsynen över hälsoskyddet, bl.a. ansvar för vattenkvaliteten i enskilda vattentäkter liksom för bostädernas tillgång till dricksvatten. Länsstyrelserna har regionala tillsynsuppgifter i flera av de avseenden som här berörs. Länsstyrelserna har också ansvaret för att kommunerna förses med statligt underlagsmaterial för sin planering. Andra berörda myndigheter är Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI och Överstyrelsen för civil beredskap.

Behov av förbättrad hushållning med grundvatten

Utgdngspunkrer ä e utgjorde viktig punkt vid FNzs konferens i Skydd av tärskvattenresurser en l miljö och utveckling år 1992 UNCED. Detta framgår också av regeom

ringens skrivelse 199293:l3. Frågor om vattenresurser redovisas i ett särskilt kapitel i Agenda 2l. Regeringen arbetar nu med genomförandet av konferensens slutsatser i Sverige. Hushållning med grundvatten måste ske så att tillgång och kvalitet bevaras. Detta måste beaktas såväl vid grundvattenuttag enskilda brunnar ur inom befintliga bebyggelseonuåden som vid lokalisering av ny bebyggelse och nya verksamheter med hantering av farligt gods såsom industrier, trafikanläggningar etc. Det finns således ett åtgärdsbehov i befintliga bebyggelseområden och ett planeringsbehov för framtida bebyggelseområden. En rad olika styrmedel och kombinationer av styrmedel är nödvändiga inför omställningen till ett mer resurshushållandesamhälle. Styrmedlen bör syfta till en effektiviserad resurshushållning som främjar en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Styrmedlen kan representera åtgärder utmed en skala där frivilliga lösningar i första hand skall användasoch där tvingande åtgärder bör betraktas som en sista utväg. Det ñnns vidare behov av att utveckla information och kunskapsspridning, produktutveckling, ny teknik, ekonomiska styrmedel och frivilliga gemensarnhetslösningar som möjliga alternativa åtgärder för att minska förbrukningen av grundvatten. Den fysiska planeringen är ett viktigt förebyggande styrmedel som bör utvecklas bl.a. för att undvika tvingande regleringar i efterhand. Utgångspunkten för utredningsarbetetbör vara att på bästa sätt tillgodose människors behov av enskild Vattenförsörjning genom ett balanserat utnyttjande av den gemensamma grundvattentillgången.

Förebyggande styrmedel

Det förebyggande skyddet av grundvattnet bör förbättras avsevärt, t.ex. genom att anpassa tillkommande bebyggelses omfattning och VA-standard och genom att utveckla kretsloppsanpassadelösningar. Det är en uppgift för kommunerna i den fysiska planeringen. Den fysiska planeringen behöver utvecklas så att möjligheterna att förebygga miljöproblem förstärks. lokalisering av den byggda miljön behöver i än högre grad ske med hänsyn till naturens förutsättningar. Nya synsätt och nya metoder behöver utvecklas så att miljöfrågorna kan integreras i en sektorövergripande planering. Översiktplanen bör utvecklas ytterligare för att få en god funktion som underlag för markanvändningsbeslut. Miljökonsekvensbeskrivningar med avseendepå grundvattentillgångar bör komma in tidigt i planeringen. Vattenhushållningsaspekter bör vara en obligatorisk del i en miljökonsekvensbeskrivning. SGU föreslår i ett yttrande över Nordiskt aktionsprogram för naturvård att negativ påverkan på vattenresurserna skall förebyggas med hjälp av planläggning och miljökonsekvensbeskrivningar av mark- och vattenan-

vändning. SGU anser vidare att områden med för landet viktiga grund vattentillgångar måsteerhålla ett adekvat och planmâssigt skydd.

Reglering av grundvattenunag i befintliga bebyggelseømráden

I den mån grundvattenhushâllning kan uppnås utan tvångsåtgärder bör frivilliga åtgärder eftersträvas. Härvid bör bl.a. övervägas åtgärder för en fastare samverkan mellan fastigheter i områden med knappa eller av andra i skäl utsatta grundvattentillgångar. i I vissa fall fordras tillstándsplikt för grundvattenuttag för att säkra grundvattentillgången. Detta kan vara nödvändigt inom befintliga bebyggelseområden där andra styrmedel är otillräckliga och frivilliga begränsningar inte kan uppnås. De befintliga styrmedlen för reglering av enskilda grundvattenuttag år i vissa områden otillräckliga. Enligt svensk lagstiftning råder principen att rätten att förfoga över vatten följer med äganderätten till fastigheten. Det finns endast vissa möjligheter att med stöd av gällande lagstiftning reglera enskilda grundvattenuttag. Tillämpningen och regleringen år dock förenad med juridiska och hydrogeologiska problem.

Kunskapsunderlag

Generellt gäller slutligen att de möjligheter som finns att reglera grund 2 Vattenuttag fordrar en god hydrogeologisk kunskap om grundvattnets be- 2 1 teende och förekomst i berg och jord för att kunna utnyttjas på rätt sätt. .2 i l Behov av utredning J .. i Med hänsyn till vad jag har anfört bör en utredare tillkallas i syfte att utreda hur hushållningen med grundvatten vid planering och byggande skall kunna förbättras. .l En utredning om grundvattnet och dess skydd ligger också i linje med riksdagens beslut prop. 19909190, bet. l990l9lzJoU30, rskr. 199091:338 om miljöpolitiken och beslut prop. 199293:l80, bet. .i l99293:JoUl4, rskr. l992l93z344 om riktlinjer för en lcretsloppsanpassad samhällsutveckling.

Uppdraget

Det övergripande målet för utredaren bör vara att föreslå åtgärder i syfte att bättre skydda våra grundvattentillgångar vid planering och byggande så att de bibehåller sitt värde för framtiden. Utredaren skall under sitt arbete beakta och överväga vad regeringen har anfört i proposition 1992931180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Utredaren skall undersöka vilka möjligheter det finns att förbättra skyddet av grundvattentillgångama så att de inte föröds eller skadas exploateav rande verksamheter såsom bebyggelse och anläggningar. Det kan handla om att utveckla den fysiska planeringen i syfte att uppnå ett bättre grundvattenskydd. Utredaren skall om det behövs föreslå ändringar i lagstift- - ningen i syfte att förbättra skyddet. Grundvattentillgångarnas utsatthet beror bl.a. på ett stort behov av vatten för enskild förbrukning. Utredaren bör undersöka vilka tekniska möjligheter det finns att minska förbrukningen, t.ex. genom nya kretsloppsanpassade tekniska lösningar på VA-området. Utredaren skall särskilt utreda problemen med för stora uttag av grundvatten för enskild Vattenförsörjning. I första hand bör det utredas om det ñnns metoder att främja frivilliga överenskommelser mellan fastighetsägarna som åstadkommer en bättre reglering av vattenuttagen. I en del fall torde det inte vara möjligt att nå önskvärd reglering en av grundvattenuttagen utan en fastare reglering. Utredaren skall närmare kartlägga bristerna i den lagstiftning som reglerar Vattenuttag enskilda ur brunnar. I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i lagstiftningen som ger förutsättningar för att bättre bemästra problemen med överuttag och därav följande vattenbrist, saltvatteninträngning eller andra olägenheter. Härvid bör bl.a. övervägas en lagstiftning om fastare samverkan mellan fastigheter i områden med knappa eller av andra skäl utsatta grundvattentillgångar. Utredaren bör beakta Miljöskyddskommitténs förslag SOU 1993:27 om en ny miljöbalk med en samlad lagstiftning i de delar som berör grundvattenskyddet. Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning tekniska lösningar, t.ex. vattentäkters utformning och tekniken för vattenbehandling, kan minska problem med saltvatteninträngning m.m. Det bör klarläggas i vilken utsträckning tillämpningen av föreslagna styrmedel är avhängig av en god hydrogeologisk kunskap möjliga om grundvattenuttag. Utredaren bör därvid utvärdera olika metoder att enkelt göra säkra hydrogeologiska bedömningar. Samtidigt bör utredaren belysa kostnaden för att göra sådana bedömningar i syfte att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna styrmedel.

Utredaren bör analysera de berörda myndigheternas ansvarsområdenoch åtaganden och föreslå nödvändiga ändringar för att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning. Myndighetsorganisationen måste också vara anpassad till den nya lagstiftning som blir resultatet av pågående utredningar.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

I arbetet bör utredaren överlägga med berörda statliga myndigheter, berörda kommuner samt företrädare för berörda organisationer och intressen i övrigt. Utredaren skall samrådamed Utredningen om översyn av plan- och bygglagen m.m. M 1992:03 samt Skärgårdsutredningen Jo 1993:02. Förslag i fråga om reglering av enskild Vattenförsörjning bör lämnas senast den l juli 1994. Övriga förslag bör redovisas senast den l februari 1995. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, beaktande av EG-aspekter dir. 1988:43 samt om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om plan läggning, markanvändning och bebyggelse att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppdrag att utreda hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnadernaskall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Miljö- och naturresursdepartementet

DÅLAUA L

MINSKNING AV HUSHÅLLENS

VATTENFÖRBRUKNING

Möjligheter med dagens och morgondagens teknik

Bakgrundsbeskrivning till grundvattenutredningen M 1993:15 Förbättrad hushållning med grundvatten

Sammanfattning

Grtmdvatten utgör dricksvattenresurs för en fjärdedel av Sveriges befolkning. Ytterligare en fjärdedel får sitt dricksvatten från infiltration av ytvatten. Grundvattnet är samtidigt en känslig naturresurs. Det utsätts för påfrestningar från mänsklig verksamhet genom att vi förorenar mark, vatten och luft. Resursen grundvatten får, i ett långsiktigt uthålligt samhälle,inte överutnyttjas. Uttaget av grundvatten får inte överstiga nybildandet. Lokalt och regionalt är grundvatten av god kvalitet och tillräcklig kvantitet en bristvara. Det är därför angeläget att hushålla med de tillgångarna har.

Hushållensvattenanvändning är i genomsnitt ca 200 liter per person och dygn. Vi använder således550 miljoner m3 årligen i hushållen Genom Ökadmedvetenhet.vattensnålteknik och nya system för alternativ Vattenförsörjning och avloppshantering kan gnmdvattenanvändningen i hushållen minskas till mellan 60 och 100liter per person och dygn.

Vatten är billigt att använda och det finns inga tecken att det, vid nuvarande kostnadsnivåer. skulle vara priskänsligt i någon märkbar omfattning. För att hushållen ska ändra konsumtionsinönsterkrävs därför att attitydema till vattenanvändningenförändras. För att människor att ändraattityd och handlaannorlunda behöver de kunskap, motivation och möjligheter att agera. Och att samhällets budskap i andra frågor inte motarbetar ambitionerna att minska vattenanvändningen.

Befintlig vattensnål teknik ger goda möjligheter till vattenbesparing. Genom rätt val av disk- och tvättmaskiner, WC och kranar och ett vattenmedvetet beteendekan vattenanvändningen minskas till 100 liter per person och dygn.

Utnyttjande av renat bad: disk- och tvättvatten sk gråvatten, regnvatten eller i förekommande fall sjövatten som en alternativ vattenkälla möjliggör ytterligare vattenbesparingar.Likaså kan förmultningstoaletter och källseparerandetoaletter bidra till minskad vattenanvändning.Vid utnyttjande av regnvatten för dusch, tvätt och toalettspolning och vattensnål teknik i övrigt kan användningen av grundvatten minskas till 60 liter per person och dygn.

De olika tekniska systemen bör värderasutifrån derasinverkan miljön och hälsanliksom derassocialaoch tekniska uthållighet. Därvid bör påpekas att tekniker är såallmängiltiga att de kan utesluta varje annan form av teknisk lösning. Olika system kommer att vara optimala för olika typer av samhällen.

De system som visar störst möjligheter vid en sådan värdering är, vid sidan av ett ytterligare förbättrat befintligt avloppssystem:

utnyttjande av regnvatten som alternativ vattenkälla -

urinseparerandetoaletter -

återanvändning av avloppsvatten för bevattning av jord- och skogsbruk

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Innehållsförteckning

Inledning.. 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . .

1 Bakgrund 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Vattenförsörjningen i Sverige 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Sårbarheti den tekniska försörjningen 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Skydd av grundvatten 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Skäl till minskad gmndvattenkonsumtion 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Dagensoch morgondagenslevnadsvanor 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Svenskenskonsumtionsvanor 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Att ändra beteende 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Ekonomiska styrmedel 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 lnforrnationsinsatser 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Ny teknik inom ramen för befintligt VA-system 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Allmänt 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.2 Personlig hygien 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Disk 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Tvätt 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 WC 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Övrig apparatur 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Läckor och droppandekranar 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Effekter av ny teknik 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Nya tekniska systern 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänt 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Återanvändning gråvatten 34 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Regnvatten som vattenkälla 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Utnyttjande av delvis renat ytvatten 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Förmultningstoaletter 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Separerandetoaletter 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Återanvändning avloppsvatteni jord- och skogsbruk .. 43 av . . . . . . 4.8 Vattenbesparing i nya tekniska system 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Ekologisk och social uthållighet en diskussion 46 - . . . . . . . . . . . . . . .

5 Slutsatser och rekommendationer 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Slutsatser 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Rekommendationer 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning

Titeln på denna rapport Minskning av hushållensvattenförbrukning möjligheter med dagensoch morgondagensteknik visar att rapporten spänner över ett brett område och det kan därför vara bra att redani inledningendels förtydliga vilka problemomrüen rapporten har haft för avsikt att fokuserapå, dels att definiera några av de uttryck förekommer son i rapporten.

Rapportenhar i första hand fokuseratspå att redogöraför vilka möjligheter kan ståtill sm buds när det gäller vattenbesparande åtgärderinom dagensVA-system samt demöjligheter som finns inom nya typer av VA-system. Förutom nyttjande vattnet raturresurs har av som även det potentiella nyttjandet av andra naturresurser, speciellt fosfor och kväve,belysts för olika VA-system. Rapportenhar koncentrerats området vattenanvändiing och VAsystem för hushåll, såledeshar inte vattenbesparande åtgärderinom industr. jordbruk etc berörts i detta arbete.

Delar av rapporten är inriktad på den problematik som finns när det gäller VA-lösningar för hushåll i glesbygd men många av lösningarna kan också vara applicerbira i betydligt mer bebyggelsetätaområden,inte minst de förslag som finns angåendehushållning med vatten inom dagensVA-system.

De definitioner som det i första hand kan finnas behov att förtydliga i sambandmed av denna rapport är definitioner av terrnema resurser och naturresurser:

Resurser

I tennodynamiska och inforrnationsteoretiska tenner definieras begreppet utifrån esurs kontrast, koncentration och struktur. Resursen är en osannolik fördelning materia och a energi.Avfall, som är motsatsen till resurs, kärmetecknas av högre entropi dir potentialer rätats ut och atomemas fördelning är mer sannolik.

Så är till exempel rent sötvatten och rent salt var för sig i högre gad än de resurser om blandas ihop. Atomer som byggts ihop till en organisk struktur, exempelvisved, med en kemisk energipotential mot luftens syrgas, utgör medan atomer en resurs sanma omvandladetill rök, dvs slumpmässigtfördelade molekyler av koldioxid oc vattenånga, utgör ett avfall.

Naturresurser

Naturresurser är allt det som människannyttjar i naturen.

Naturresursemadelas i icke förnybaralagerresurser och förnybara naturresurser fondeller flödesresurser. En naturresurs är förnybar om den nybildas under ei i mänskligt perspektiv överblickbar tid.

Lagerresurser betecknar de naturresurser som minskar i fysisk bemärkelsevid varje uttag. Till dessa ändliga eller uttömbara resurser hör t.ex. geologiska tillgångar såsom - mineraler, sand, grus, fossila bränslen och klyvbart materialkämbränsle. Lagerresursema är antingen återvinnbara ex. grundämnen,mineraler, sand, grus eller icke återvinnbara resurser ex. fossila bränslen,klyvbart material.

Fondrerurser betecknar de naturresursersom kan ge en kontinuerlig avkastning om de skötspå ett ändamålsenligt sätt ex. genetiska resurser. ekosystem, luft, vatten markskikt , F lödesresurser betecknar de ständigt flödande naturresursema solinstrâlning, det hydrologiska kretsloppet,vindar, havsströmmar. Såväl solinstrålning och nederbörd som vindar och havsströmmarkan dock påverkas av märmiskan.

Begreppet naturresurs anknytertill människaoch samhälle.Naturresurser är något som människankan utnyttja. Ur dennanyttoaspekt är ävengenresurser och artdiversitet något som kan behövasi framtiden för att vidmakthålla förutsättningarnafor vår egen existens och försörjningsbas. Detsamma gäller vissaaspekter av biologisk mångfald och ekologiska resurser. Behov, kunskaper och värderingar avgör vad som är naturresurs och det innebär att naturresurser bör ses i relation till bLa. tid, rum och samhälle.

Naturvårdsverketsvattenskyddsenhethar varit beställare av rapporten och VBB Viak AB har utfört arbetet. De som ansvarat för rapporten har från VBB Viak varit Tina Karlberg och från Naturvårdsverket Anders Finnson. Medverkat har även Mats Andersson, VBB Viak.

Solna i december 1994

1 Bakgrund

1.1 Vattenförsörjningen i Sverige

Kommunala vattenförsörjningsanläggningar är väl utbyggda i Sverige. De betjänar nära 90% av landets befolkning. Enskilda anläggningar täcker resterandebehov. l storleksordningen l 000 miljoner mi dricksvattenlevereras årligen från de kommunala anläggningarna.

Råvattnet, d v s det vatten som bereds till dricksvatten, utgörs till ungefär hälften av ytvatten ur sjöar och vattendrag. För Stockholmsregionen är Mälaren rávattentäkt. l Göteborgnyttjas Göta älv. Vatten ur många av våra större sjöar och vattendrag är viktiga naturresurser som användsi produktionen av dricksvatten.

Den andrahälften av dricksvattenproduktionengnmdar sig på uttag av grundvatten ur jord och berg. På vissa platser är den naturliga gmndvattenbildningen via nederbördeninte tillräcklig. Konstgjord grundvattenbildninganvändsdå för att förstärka den naturliga. Det sker genom infiltration av ytvatten. Hälften av det grundvatten som beredstill dricksvatten utgörs av infiltrerat vatten Se figur 1.1.

Halva Sveriges befolkning dricker alltså ett vatten som direkt bereds av ytvatten. Det är ändåendast 12% av Sverigesvattenverk som utgörs av ytvattenverk. Resterande andelen vattenverkanvändergrundvatteni dricksvattenproduktionen. Av detta faktum framgår att ytvattenverken är belägna i områden med hög befolkningstäthet och följaktligen många vattenabonnenter.De flesta av Sveriges större städerbaserar sin dricksvattenförsörjningpå ytvatten. En av anledningarna till den förhållandevis begränsade användningen av grundvatteni befolkningstäta områdenär avsaknad av tillräckligt stora geologiskaformationer användbaraför uttag av grundvatten.

Historiskt har tillgång till grundvatten varit en av förutsättningarna för bosättning och samhällsbyggande. Även vikten tillgång till grundvatten för dricksvattenom av forsörjningenhar minskat i dagens samhälle. utgör grundvattnet enav hömstenamai många städers infrastruktur.

Naturligt grundvatten 23%

i Ytvatten 53%

Grundvattenmed konstgjord infiltration 24%

Figur 1.1 Fördelningen mellan olika råvanenkällor Sverige i

Grundvatten eller kvalitetsaspekter ytvatten -

Grundvatten har som regel högre kvalitet än ytvatten. För att säkerställa god hälsa har dock kvalitetskraven dricksvattnet höjts, vilket fått till följd att i princip allt grundvatten från kommunala anläggningar idag genomgår någon form av rening eller behandling.

Av några fördelar med grundvattenjämfört med ytvatten från dricksvattensynpunkt, kan nämnasgrundvattnets goda smak grund av saltinneháll,jämn kvalitet och temperatur, nomialt låg bakteriehalt, humushalt och grurnlighet samt avsaknad av sjö- eller ñsklukt. Vidare är ett grundvatten vanligen mer skyddat mot föroreningar jämfört med ett ytvatten. Spridning av föroreningar till ytvatten sker regel mycket snabbt, i t vid ett ex punktutsläpp av en förorening. Grundvattenmagasinetskyddas omättad i det av en zon översta marklagret som fördröjer spridningsförloppet.

Trots att grundvattnet i många fall har kvalitetsmässigafördelar, kan det vanligen inte mäta sig med ytvattnets fördelar från kapacitetssynpunkt. Grundvattentillgángarna i Sverige är lokalt starkt begränsade. I befolkningstäta områden är en dricksvattenförsörjning baseradpå ytvatten därför mångagångerdet mest praktiska och ekonomiska alternativet.

Hur använder vi vattnet idag

Hushållen genomsnittliga vattenanvändninghar ökat stadigt under nittonhundratalet men under de senaste tio åren stabiliserat sig kring 195 liter per person och dygn lpd. Mätningar i nybyggda bostadsområden visar på lägre förbrukning i nyproducerade fastigheter

VAV s92

ZNikell, 1994

250 200 150 -

1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 År

Figur 1.2 Hushållsfärbrukningens utveckling. Efter VAV P30, 1975och VAV S92. 1993

Den kommunala vattenförsörjningeni Sverigefördelar sig enligt tabell 1.1 på olika brukarkategorier.Utöver dennaproduktion tillkommer bland annat grundvattenuttagfrånenskilda fastigheter närmare 100miljoner m3år och stora industriers ytvattenuttag.

Tabell 1.1 Driclcsvattenproduklion SverigeEfter i VAV S92, 1993

i

Brukarkategori Årlig användning Hushåll 551 miljoner m3 57% Industri 106miljoner mi 11%

l Allmän service 106 miljoner m3

mm l 1% l g Förluster och VA-verksamhetens egen

l förbrukning 203 miljoner m3 21%

l Årsförbrukning 1992 967 miljoner m3 I l

l SOU1994:97,Grundvanenutredningens delbetänkande 7

1.2 Sårbarhet i den tekniska försörjningen

Med Sveriges väl utbyggda kommunala Vattenförsörjning är det för de flesta av oss en självklarhet att alltid erhålla obegränsadevolymer dricksvatten ur hushålletstappkranar. Vattendistributionen drabbassällan av störningar som medför avbrott i vattenleveransen. De avbrott som förekommer är oftast planeradeoch förorsakade av underhållsarbeten. De tillfällen av avbrott som inte är planeradeorsakasofta av läckor på ledningar. Endast i enstakafall överskrider tiden for leveransavbrottnågratimmar.

Det finns dock fall där kommunala huvudvattenledningarslagits ut under flera dygn. Blixtnedslag i huvudledningen från Vättern till Borgunda förorsakade stopp i den normala vattenförsörjningen under flera dygn i Skara.Skövdeoch Falköping underjuli 1989.

Vattenburen smitta kan spridas via det kommunala vattenledningsnätet och få stora konsekvenser för vattenabonnentema.Invånarna i Boden utsattes 1988 för Vattenburen smitta från Lule älv som utgör råvattentäkt.Fler än l 000 l personer insjuknade. Vanligare är dock att vattenburnasjukdomar kan knytas till mindre grundvattentäkter med lokal en föroreningskälla, t ex en närliggandeavloppsinfiltrationsanläggning eller jordbruk.

Det finns även exempel på tillfällen när feldosering av kemikalier i vattenverk förorsakat längre leveransavbrott.

Vattenbehov i kris och krig

Vid alla tillfällen när den normalakommunalavattenförsörjningen sätts spel ställs stora ur krav på kommunen som huvudman för vattentäkten att beredskapen god för alternativ är Vattenförsörjning. Överstyrelsen for Civil Beredskap ÖCB och StatensEnergiverk har presenterat hur sårbarheteni den tekniska försörjningen kan minskas i krissituationer, genom att analyseravilka risker som föreligger och med utgångspunktfrån dessavidta förebyggande åtgärder. handledningendiskuteras I begreppet Lägsta Acceptabel Försörjningsnivå LAF, vilket definieras som den forsörjningsnivå som en verksamhet behöverför att fullgöra sin uppgift på ett acceptabelt sätt underrådandekrisförhållanden. Det påpekas att det, bland annat när det gäller vattenförsörjningen.saknasuppgifter om LAF.

I en nyligen utförd studie inom Statens Livsmedelsverks ramprojekt Riskhantering i kommunal Vattenförsörjning, presenteras nyckeltal för beräkning av Vattenbehov hos hushåll och prioriterade abonnenteri krissituationer. En genomsnittspersonsbehov av vatten i hushållet har tagits fram i olika scenarier se tabell 1.2. Levererat vatten är i alla scenarier av dricksvattenkvalitet.

Tabell 1.2 Lägsta Acceplabel Försörjningsnivå LAF for dricksvatten i olika krilvscenarier

Scenario LAF Därav för toalett- Anm. , spolning

i g Ipd lpd

l i Normal försörjning i 200 40 15 mvp över högsta 5

i fred l tappställe

i l Avbrott kortare än 24 h 10 - Allvarlig långvarig vat- 50 10 Vatten levereras en-

l tenbrist i fred dast till lägsta tapps-

j tälle l : Mycket allvarlig krisi l5 Endaståteranvänt fred 2-10 dagar eller vatten, Torrtoa överuthållig kris i krig vägs

Överlevnad 5

Inom samverkansgruppen för Vattenkvalitetoch Vattenförsörjning SAMVA, bestående av representanter for ett antal olika myndigheter och organisationer, diskuteras även vattenbehovetutifrån beredskapssynpunktz. Gruppenanslutersig till den lägsta acceptabla försörjningsnivån som presenteras i tabell 1.2.

För att verkligen lyckas hushålla med vatten underkrissituationer och i krig. ställs stora krav en fungerandedistribution av reservvatten. Av flera olika anledningar, diskuterade ovan. kan det vara omöjligt att nyttja det ordinariedistributionsnätet.I en krigssituation kan ytterligare begränsningartillkomma. Sabotage mot försörjningsanläggningarmed smittämnen eller sabotage mot elförsörjningen kan helt eller delvis slå ut distributionsnätet. Vattenleveranservia tankaroch tillfälliga tappstationerblir då ett alternativ. Distributionen av vatten i tankar kan i detta läge bli den begränsande faktomå

1.3 Skydd av grundvatten

Huvudprincipen är att allt grundvatten är skyddsvärt. Naturvårdsverket har uttryckt att som kvalitetsmål för gnmdvatten gäller att antropogen påverkan inte skall begränsa grundvattnets användning for direkt konsumtion. Skyddsvärdetvarierar dock. En del grundvattenmagasin utnyttjas som recipient för infiltrerat avloppsvatten eller dagvatten,

lbid

2Livsmedelsverket 1994

3 Andersson Stenström och 1994.

4SNVRapport4207

eller för lakvatten från avfallsupplag. Vissa grundvatten utsätts alltså medvetet för påverkan.Det kan omöjliggöra utnyttjande av tillgången för t ex dricksvattenändamål,idag och under överskådlig framtid. Detta är en kalkylerad risk tar i vår resursplanering.

Det är önskvärt att grundvattentillgångar som har, eller kan tänkasfå, ett värde dricksur vattenförsörjningssynpunktskyddas mot påverkan som kanhotagrundvattnets kvalitet eller kvantitet. Flera, dock långt ifrån alla, av våra större grundvattentäkter har därför skyddsområdenoch skyddsföreskrifter.

Med stöd av VattenlagenSFS 1983:291 kan länsstyrelsernafastställaskyddsområden och skyddsföreskrifterför grundvattentäkter.Inom gmndvattentäktensinflucnsområde,somavgränsats med hydrogeologiska och hydrauliska kriterier, regleraskontrollerbara verksamheter som kan utgöra ett hot mot grundvattentillgången eller grundvattnets kvalitet. Restriktioner inom jord- och skogsbruk, industriell verksamhet,täktverksamhet och avloppsvattenhantering är vanliga i skyddsföreskrifter.

Vikten av att varsamt hushållamed grundvattenresurser kan förstås bakgrund den mot av översiktliga hotbild som tecknasnedan.

Minskad grundvattenbildning ökat grundvattenuttag -

Den ständigt ökande urbaniseringen får konsekvenserför tillgången på grundvatten. Hårdgöming av ytor och bebyggelse mark minskar drastiskt nybildningen av av grundvatten.Nederbördenbortleds som dagvattentill ytvattendrag,istället för att inñltrera och bilda grundvatten. Det får till följd att grundvattennivån sänks och tillgången på grundvatten minskar.

Lokalt omhändertagande av dagvattenoch framsynt planering kan förbättra grundvattenbildningen i exploateradeområden.

Uttag ur grundvattentäkter påverkarnaturligtvis grundvattentillgångarna.Bortledning av grundvatten med andra syften än att utvinna dricksvatten, kan utgöra ett hot mot gnmdvattentillgângar som planeras att nyttjas för framtida dricksvattenberedning. Länspumpning för att skyddaundermarkskonstruktioner, länspumpningi och grustäkter gruvor är sådanaexempel. l extrema fall kan själva förekomsten av grundvattenhotas, att genom vattenuttaget överstiger nybildningen av grundvatten.

Saltvatteninträngning

Inträngning av recent saltvatten är ett hot som är överhängandeför en stor del den av kustbefolkning som saknar kommunal Vattenförsörjning. Saltvatteninträngning sker vanligen i bergborradebrunnar. Orsakerna är för stora Vattenuttag och för djupt borrade brunnar. Normalt är vattnet inte hälsofarligt men det kan i allmänhet inte användastill matlagning eller dryck grund av saltsmaken. Salt vatten är vidare korrosivt och förkortar därmed livslängden för såväl ledningar som apparatur. Problemet med saltvatteninträngningfinns även i tidigare havstäcktadelar av landet, där relikt havsvatten lagras i berggrunden.

Idag har mellan 20 och 30% av brunnama i Stockholms skärgård salt grundvatten. En brunn som drabbats av saltvatteninträngning år ofta svår att åtgärdai efterhand. I praktiken är hushållning av grundvattentillgången i förebyggande syfte den enda möjligheten att undvika en utslagenbrunn.

Förorening av grundvatten

Kvalitetsförsäntringar i första handjordgrundvattnet observerasofta ijordbruksområden med lätta jordar. Tillförsel av gödningsänmen i överflöd eller under ogynnsamma förhållanden höjer innehållet av kväveforeningaroch i viss mån fosfor i grundvattnet. Även Förekomst av bekämpningsmedel i grundvatten i jordbruksornråden har konstaterats. skogsbruket utgör ett likartat hot mot grundvattnen, om än i mindre skala.

Utsläpp från punktkällor kan lokalt utgöra ett mycket allvarligt hot mot grundvattnet. Punktkälloma kan t ex utgöras av avfallsupplag, förorenade markområden och avloppsinfiltrationsartläggningar. Även transport miljöfarliga ämnen på väg eller järnväg av kan vid olyckstillbud orsaka punktutsläpp. Dagvatten från vägar hotar även att förorena grundvattnet dels på grund av föroreningar från själva biltrafiken, dels på grund av vägsaltningen.Metaller, salter, olja, naturfrämmandeorganiska ämnen etc kan på detta sätt tillföras och spridas i grundvattnet.

infiltration av avloppsvatten innebär att grundvattnet utnyttjas som recipient för det behandlade vattnet. Anläggningen skall vara lokaliserad så att konflikter med vattenförsörjningen inte uppstår. Så är emellertid inte alltid fallet. Konflikter kan speciellt uppstå vid enskilda hushåll, där placeringen av infiltrationsanläggningen ibland kan olämplig vara i förhållande till den egna eller grannens dricksvattenbrunn. Vid större kommunala anläggningar är konflikter sällsynta.

Till hotbilden hör även läckande avloppsledningar. Läckor kan vara svåra att lokalisera och eventuell påverkan grundvattnet blir ofta diffus. Det rader dessutom ofta en osäkerhethos kommunerna, över vilka avloppsvattenvolymer som försvinner via läckage.

Nedfall av luftföroreningar påverkar främst det ytliga grundvattnetsbeskaffenhet. På sikt hotas även djupare liggande grundvatten. Svavel- och kväveutslâpp från industrier och biltrafik försurar nederbördenoch därmedpå sikt även gmndvattnet.Det sura grundvattnet

kan lösa ut metaller som transporteras i grundvattnetoch når täkter eller akvatiskabiotoper.

Nedfall av partiklar, bärare av bland annat metaller, ger även ett betydandetillskott till föroreningen av gmndvattnet. Bland annat orsakadekämkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 påverkan grundvattnet genom nedfall av cesium, företrädesvis i närområdet.

Proposition 19909190

1.4 Skäl till minskad grundvattenkonsumtion

Grundvattnet påjorden tar aldrig slut, Det är en förnyelsebar naturresurs. ständigt del en i vattnets naturliga kretslopp. Det utgör också en del i samhällets materialomsättning när utnyttjar det som dricksvatten. I detta kretslopp ingår även avloppsvattnet.

En kretsloppsanpassadsamhällsutveckling understryker vikten av en effektiv hushållning med naturresurser. Enligt kretsloppsprincipenmåste vatten utnyttjas uthålligt och varsamt så att tillgång och kvalitet bevaras.För grundvattnetsdel gäller att förbrukningen inte får överstiga nybildningenl

I Sverige har vi både kunskaper och möjligheter den kommunala att genom vattenförsörjningen undvika överuttag av grundvatten. Vi kan därmed se till att högst utnyttja en lika stor mängd som den som nybildas. I arida och semiarida områden händer det att själva grundvattenförekomsten utnyttjas groundwater mining. Det kan även handa i Sverige, framför allt i områden utan kommunal Vattenförsörjning. Vattenförsörjningen sker där genom uttag ur enskilda brunnar, med fastighetsägaren som huvudman för vattentäkten. Alltså vanligen en huvudmanmed bristande kunskaper i vattenhushållning, Konsekvenserna drabbar sikt inte enbart vattenförsörjningen. utan kan aven i sättningskånsligaområdenfå konsekvenseri form av sättningsskadçir byggnader och andra markanlagda konstruktioner.

Mot bakgrund av den hotbild som tecknas ovan. år det inte svårt att finna motiv för att varsamt utnyttja våra grundvattentillgångar. Lokalt år det dessutom en förutsättning för att man ex t ska kunna undvika saltvatteninträngning.

Vid användandet av grundvatten i hushållens Vattenförsörjning hänger grundvattenkonsumtion och avloppsvattenproduktion intimt samman. Vidtas lyckosamma åtgärder för att förbättra hushållningen med grundvatten, får det till följd att produktionen av avloppsvatten minskar. På motsvarande sätt innebär resurssnålare hantering av vattenburet avfall en minskning av vattenkonsumtionen. En minskad vattenanvändning leder inte automatiskt till en minskad föroreningsbelastning. Däremot kan ambitionen att minska föroreningsbelastning, till exempel genom att sluta industriella processer eller kållsortera toalettavfall. leda till att aven grundvattenuttaget minskar.

Minskat avloppsvattenflöde

Minskad avloppsvattenproduktion genom utnyttjande av vattensnalareteknik i hushållen leder, som nämndes ovan, till ett minskat avloppsvattenllöde men inte till minskad föroreningsbelastning. Eftersom en stor del av inkommande flöde till ett avloppsreningsverk består av inläckande vatten. förlorar vattenbesparingeni effekt vägen till verket. lin genomsnittlig minskning av vattenanvändningenpå 20% skulle till exempel kunna ledatill en minskning av inkommande flöde till verket på endast l0°.

l Proposition199293180

För avloppsreningsprocessema är det ofta gynnsamt att ta hand om ett så koncentrerat avloppsvatten som möjligt. Vissa bassänger kan göras mindre eller utnyttjas bättre och riskerna för bräddning av orenat avloppsvatten till recipienten kan minska iett befintligt nät genom att basflödet sjunker. Vid inñltrationsanläggningar och markbäddar ger en minskad hydraulisk belastning en extra säkerhet för reningsresultatet.

Kostnadenför vattenproduktion, distribution och avledning av vatten minskar något med minskade vattenvolymer, men de minskade kostnaderna ska inte överskatzas.De fasta kostnaderna utgör merpartenav den totala kostnadenoch de rörliga kostnaderna relativt är oberoende av avloppsvattenflödet.

Ovanståendegäller for redan befintliga VA-system. Betydande ekonomiska besparingar kan görasom man genom vattenbesparingkan skjuta investeringari nya eller utbyggda anläggningar på framtiden.

Det kan dock även finnas nackdelar med en minskad avloppsvattenproduktion inom det befintliga VA-systemet. Spillvattennäten är dimensioneradefor att uppnå såkallad själv rensningseñekt även vid låga flöden. Med ett kraftigt minskat avloppsvattenilödc uppstår risk for sedimentering av slam i ledningsnätet,vilket bland annat kan ledatill dålig lukt och till korrosion. Risken för dålig självrensningsförmågai ledningsnäten sannoliktolika är stor i olika områden och beror bland annat på när systemet är anlagt och hur området har exploaterats.

Man kan även se vissa hygieniska risker med en minskad vattenkonsumtion om den sker på bekostnad av den personliga hygienen. Risken för att detta ska ske i Sverige idag får dock ansesvara mycket liten.

Minskad föroreningsbelastning

De rörliga kostnaderna för central avloppsvattenrening minskar om både avloppsvattenflöde och fororeningsmängd minskar. Då minskar såväl energiåtgårig för både pumpning, syrsättning,centrifugering etc liksom kemikaliebehovet. De rörliga kostnaderna utgör ca 50% av de totala kostnaderna för avloppsreningen,nyinvesteringar undantagna.

Genom införande av källseparerande eller torra toalettsystem skulle framför allt föroreningsmängdentill avloppsreningsverkminska. Dessasystem möjliggör förutsätter ett lokalt utnyttjande av huvuddelen av näringsämnenai avloppet. l många fall finns också ett intressefor lokalt omhändertagande av såväl dagvatten som gråvattenbad-. disk- och tvättvatten. Systemen beskrivs närmare i kapitel

Det är även möjligt att minska föroreningsbelastningen med andra metoder. Källan till avloppsvattnets föroreningar är främst den mat äter och vissa av matlagningens restprodukter, men även de kemikalier och andra ämnen vi använderi hushållen. Fosfom i avloppsvattnethärrör till stor del, som regel mellan 10 och 50%, från fosfater i hushållskemikaliema. Det är således möjligt att ytterligare minska avloppets innehåll av fosfor. Därmed är inte sagt att det ur recipientsynpunkt alltid är önskvärt. Det beror bland annat

VAV 592

vilka ersättningskemikalier man använderi stället. Kväveinnehållet i avloppet härrör till över 90% från den mat äter och kan endast delvis påverkas övergång till mindre genom kväverik mat.

Lokal hantering av avloppet leder i enstakafall till minskade totalkostnaden Betydande ekonomiskabesparingarkan göras om man genom en minskad töroreningsbelastning kan skjuta investeringar i nya eller utbyggda anläggningar på framtiden.

2 Dagens och morgondagens levnadsvanor

2.1 Svenskens konsumtionsvanor

Genomsnittsförbrukningen av vatten i hushållen har. enligt kommunernasstatistik, de senaste tio åren legat 195liter per person och dygn. Tabell 2.1 visar den genomsnittliga användningen av vatten i hushållet baserat en specifik förbrukning på 21 liter per person och dygn lpd.

Tillgängliga utredningar som studerat vattenanvändningenvid olika tappställcneller för olika aktiviteter är samtliga utförda för flera år sedan.De har trots det fått tjäna som grund för resonemanget i detta och följande kapitel.

Tabell 2.1 Hushållens vattenanvändning

200 i liter Aktivitet per person och dygn

Städning, biltvätt, mm 20 g 150 Istädning,

i bltvättmm

Matlagning. . dryck 10 Natlagning, I dryck

o

Vatteniörbrukningen kan skilja sig starkt mellan olika hushåll. De hushåll som direkt kan påverka sin vattenkostnad, oftast boendei enfamiljshus, förbrukar generellt mindre vatten än de hushåll som inte har egen vattenmätare och separat debitering. En nyligen genomförd studie i Stockholm, Uppsala och Värnamo visar stora skillnadermellan småhusområden och områden med flerfamiljshus och på en lägre förbrukning 175 lpd i det av de undersökta områdena som var byggt på 80-talet.

Den genomsnittligt lägre specifikavattenanvändningen i småhuskan bero flera faktorer. Individuell mätning manar till större medvetenhet, diskmaskinen som generellt förbrukar

VAV 592 2 n 1968 Olsson,m 3 VAV P30

Nikell 1994

mindre vatten än handdisk, vanligareoch det bor genomsnittligtfler är personerper hushåll i småhus.Man är således fler att dela på en del av de vattenkrävande behoven

Det finns även en stor variation mellan hushåll med samma boendemönster.Här spelar attityder en stor roll. Stortörbnrkaren av vatten är ocksåstorförbmkare av och möjligen även av konsumtionsvaror etc. Den extrema högförbrukarenkan tänkas representeras av en tonårsfarnilj med ett i allmänhet miljöslarvigt beteendeoch ofullständig kontroll på hushållsekonomin.

Äldre människor, ofta uppväxta under andra förhållanden än de som råder idag, har ett annat förbrukningsmönster än yngre människor och kan räknas bland de extrema lågförbrukama. Vattenförbrukning väl under 100 lpd förekommer inom dennakategori. Dessa lågförbrukare minskar emellertid till antalet och ersätts förmodligen successivt av en pensionärsgeneration som inte har sammasparsamma vanor.

El- och vattenanvändningen i ett hushåll är intimt sammankopplade.Detta gäller i synnerhet i eluppvärmda hus. Nära hälften, eller 40%. av hushållens vattenanvändning utgörs av varmvattenz.Bådedisk- och tvättmaskinerdrar såväl som vatten underanvändningen. En klok användning av hushållsmaskiner ger såledeseffekter både vatten- och eltörbrukningen.

Även vattenanvändning och hälsa är sammankopplade,dels genom att vatten är vårt viktigaste livsmedel, dels genom att vattenanvändningen är en av förutsättningarnaför en god hygien. I dettasammanhangkan vattenbesparingmotverkas av motstridig information om hälsaoch hygien. Som ett exempelkan nämnas att vattenkonsurnentenofta rekommenderasspola kallvatten under någonminut när en kran inte har använts på en tid. Detta för att man ska spola ur eventuella metaller som lakats ut till vattnet under tiden det stått stilla i ledningarna.

Tillgänglig potential för besparingartorde vara stor. l Tyskland ligger medelförbmkningen av vatten på 140 lpd, i östra Tyskland är den till och med så låg som ca l20 lpd l Tuggelite ekoby, utanför Karlstad, används fönnultningstoalett och vattenförbrukningen rapporteras vara 70 lpd°. Den svenskaAntarktisexpeditionen planeradeför en vattenförbrukning på 60 lpd exklusive toaletter.

Dagenskritik av avlopps-och avfallshanteringeni Sverigehängerdelvis samman med att människan distanseratsfrån såväl ansvar som effekten av sina handlingar. De tekniska försörjningssystemensågslänge som lösningenpå samhälletsalla kvittblivningsproblem. Inga krav ställdes på abonnenten att han eller hon skulle ta på sig ansvar för de tekniska systemens funktion och restprodukter. När systemen decentraliserasblir den enskildes

l VAV P30,1975

2Holmberg,1981

3Korrespondenz Abwasser 1994

4MalmqvistochSamuelsson 1993

5MarklundochMåkitalo1993

ansvarstagande mer naturligt. Fåskulle till exempelkomma på tanken att hälla lösningsmedel eller lägga batterier i sin hushållskompost.Som en parallell till detta framförs ibland synpunkten att även vatten- och avloppssystemet borde decentraliseras.

Avståndet mellan människanshandlingaroch de ekologiska konsekvensernaspelar som sagt stor roll för hur hon handlar. Detta avstånd utgörs vanligen både administrativa och av rent fysiska avstånd, dvs både av distans till ansvaret och till utsläppspunlcten. Vattenkonsumentema måstedärför först förmås att förstå betydelsen vad de gör eller av inte gör innan de kan förväntas ändrasina attityder och levnadsvanor.

2.2 Att ändra beteende

HushållensVattenförbrukning är relativt hög i Sverige vid internationell jämförelse. Vi en lever i ett land med överskott vatten, nära 100 000 sjöar. otaliga vattendrag och ett grundvatten av hög kvalitet. Svenskeni sig sannolikt ha småskäl för gemenanser att spara vattnet från resurshushâllningssynpunkt.

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Grundvattenbildas långsamma och genom processer föroreningar som hamnar i grundvattnet har mycket lång uppehållstid i systemet. Hushållning är därför nödvändig kvalitet och kvantitet skakunna bibehållasför om generationer framöver. Det är därför angeläget att brukama har kunskap Vattens om resursen känslighet och deras egen roll i vattnets kretslopp.

Roten till människans beteende är hennesattityd. Om inte attityden ändras, ändras inte heller hennesbeteende.Attityden är i sin tur en produkt av individens kunskap, känslor och henneshandlingsberedskap.Vill man ändra en människasattityd måste därför komma man desssamtliga ingåendekomponenter.

Det är inte helt lätt att ändra människorsattityder. Vi tenderar söka efter och komma att ihåg sådankunskap som bekräftarvåra förutfattade meningar Vi tar såledesinte alltid till oss av ny information. Det händer också att reagerar negativt på själva försöket att påverkaoch informera oss. Ofta är det vänner, släkt och arbetskamrater har grarmar, som störst inverkan på våra attityder

Personlig attityd omgivningens §75 handüng attityd kunskap handlingsberedskap

Figur 2.1 Attityder

Lindén,1994

1Sjöberg,1990

För att vi ska kännahandlingsberedskapräcker detemellertidinte att känslorna styr oss rätt. Motstridiga signaler, korstryck, från omgivningen kan göra att handlingsberedskapen blockeras. Svensken genomför dessutom helst miljöhandlingar som han själv har kontroll över och som ger resultat på kort sikt. Resultatet ska helst nytta på det ge personliga planet exempelvis återlämning av returglas.

Det finns konstateradeoch klara sambandmellanmiljöengagemangoch miljömedvetenhet, men det finns också stora grupper av människor som handlarmiljövänligt utan att för den skull anse sig vara särskilt miljömedvetna. Derashandlingar behöver inte nödvändigtvis ge ekonomisk utdelning; det kan handla om att återlämnabatterier och tidningspapper. Kanske utgör dessamänniskorexempel att information ochattityder från samhälletssida har betydelse.Hos vissamänniskor, särskilt hosäldre,finns djupt rotadeföreställningarom att man inte ska låta sakeroch ting törfaras. Dessa personer handlar snarare miljövänligt utifrån andra etiska och moraliska ståndpunkter. figur I 2.2 illustreras fyra kategorier av attityd och beteendemönster som kan urskiljas.

För att ett ändrat livsmönster ska slå igenom krävs att det inte bara medför ett ökat arbete och ökade kostnader. Människor har oftast flera olika, lika tungt vägande, skäl för sitt miljömedvetna handlande. Men det räcker inte med ett gott skäl för att man ska vilja uppoffra tid och kostnaderför det goda.Istället måste man vädja till flera olika skäl för ett ändrat beteende. Det lönar sig till exempel ofta att uppmuntra till brukamas egen kreativitet

Sammanfattningsvismåste man, om man vill att svenskensvattenanvändningskaminskas, ge kunskap, motivera, ge utrymme för handlingsberedskapoch, sist inte minst, visa men att handling ger resultat. Ett sätt kan till exempel vara att abonnentema större ge möjligheter till inflytande över verksamhetenbrukarinflytande.

Såväl ekonomiska som andra medel kan i princip utnyttjas för att motivera till ett ändrat beteende. Vi ska i det följande gå igenom några möjliga sätt att påverka människors vattenanvändning.

miljövänlig attityd

kastar sten i lever som de lär glashus miljövänligt beteende lever som de lar handlar, det u tysta

Figur 2.2 Attityd inför miljöâtgärder och beteende.Eñer Bennulf och Gilljam, 1991 i Lindén, 1994

Lindén,1994

2Mårtensson, personligtmeddelande

2.3 Ekonomiska styrmedel

Vattenmätningskernormalt individuellt i enfamiljshusoch kollektivt i flerfarriljshus. Olika undersökningarvisar att individuell mätningledertill minskad förbrukning. Mellan 40 och 75 lpd i minskad förbrukning har rapporterats i svenska studier vid ivergång till individuell mätning i flerfamiljshus.

Kostnaderna för vatten- och avloppsverksamhetentäcks helt eller delvis brukningsav avgifter. Sextiofem procent av kommunernahar 1994 kostnadstäckningsgrad över 90%. en Resterandedel täcksmed kommunalaskattemedel.Generellt gäller att större stad,desto högre kostnadstäckningsgrad.Den genomsnittliga brukningsavgiften är 189 kronor per kubikmeter, 25% moms inräknat

Olika kommuner har vidare olika fördelningmellan fast och rörlig avgiñ. Visia kommuner tar ut hela brukningsavgiften form i av en fast avgift medannågraandrahar hela taxan som en rörlig kubikmeteravgift. De allra flestakommuner utnyttjar en kombinaticn av de båda taxeslagen.Genomsnitteti Sverigeligger 33% fast avgift. Den rörliga medankostnaden per kubikmeter för ett enfamiljshus typhus A3 är 1994 14,5 kronor, inlduderat. morrs Genomsnittet är 13,2.

Fördelningen mellan rörlig och fast avgift överensstämmerinte alltid med fördelningen mellan fastakostnaderoch marginalkostnadenför vattenproduktion och avloppshantering. Marginalkostnadenfor produktion av en kubikmeter vatten är mycket låg. Cm rörlig taxa leder till minskad Vattenförbrukningkan kommunen därför tvingas kompenserasig för de uteblivna intäkterna genom taxehöjningar. Besparingen för konsumenten motverkas därmed.

Vatten är en relativt prisokänslig vara. Det är dessutombilligt. En liter kranen vattenur kostar endast en tusendel av kolsyrat vattnet på plastflaska. Tvåbamsfamiljen betalar ungefär lika mycket för sitt dagliga vattensom för en morgontidning och kvällstidning. en I januari 1990 infördes moms vatten och förbrukningsavgiften höjdes iett slag med 25%. Prishöjningen motsvaradesinte av någon minskning alls av den genomsnittliga hushållsförbrukningen. Detta tyder på att det måstetill mycket kraftiga prishöjningar för att påverka abonnentemasvattenanvändning.

Kommunerna kan, enligt dagenslagstiftning, inte ta ut mer för vatten och avlopp än vad det kostar att producera, distribuera och omhänderta det, så vatten lär förbli ett billigt livsmedel underöverskådlig tid. Man kandärför heller inte påverkaabonnentemasbeteende i någon större utsträckning genom Laxestymingidag.

VAV P30

2VAV TX94

3TyphusA avser ett friliggande, källarlöst enbostadshus med en totalvåningsyta 150 m. Vattenförbrukningen antas uppgåtill 200 mJâr. VAV TX94

4lbid.

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

- Rörligavgift .u_:.l. Fastavgift Vattenförbrukning

Figur 2.3 Utveckling kubikmelerpris respektive hushållsfárbrukning av mellan 1982 och 1992. Efter VAV S92, 1992och VAV TX94, 1994

2.4 Informationsinsatser

En stor del av det svenskafolket har i realitetenredangått igenom en massiv kampanj for att minska vattenlörbrukningen, i och med den oljekrisen påtvingade energisparav kampanjeni början av 70-talet. Eftersom Vattenförbrukningoch energiförbrukning hänger intimt samman kan man med fog påstå att energisparkampanjen i mångt och mycket också var en vattenbesparingskampanj. Ungefär 40% procent av det vatten använder i hushållen är, som tidigare nämnts, varmvatten. Dessutom värms kallvattnet upp av inomhusluñen till rumstemperatur undertiden det lagras i ledningar och WC-cistemer På så vis transporteras inomhusvärme bort i avloppsledningsnätet.intensiteten i energisparinformationen minskade successivtoch är idag låg.

Lokala informationsinsatser har gjorts for att fomiå boende att hushålla med sitt grundvatten.Däribland kan Tyresö kommun nämnas, som i sin information till hushållen starkt betonat vikten av att hushålla med naturresursen vatten. Bland andra Länsstyrelsen i Stockholms län har informerat om risken för saltvatteninträngning vid överuttag av grundvatten i skärgårdsområdena.Exemplen är flera.

Kampanjer som siktar på en förbättrad vattenhushållningbör olika for glesbygd och vara tätort och också för enfamiljshus och flerfamiljshus. För att stor genomslagskraft bör möjligen informationen riktas än mer gruppspecifikt. Men det är framför allt viktigt att man når ut med information om skälen till besparingsbehoven. Människor är rationella och vill, som tidigare nämnts, kunna se effekter för att vilja handla. Och då måste de vilka veta effekter som eftersträvasoch inom vilken tidsrymd effekterna ska kunna uppnås.

Exempel på information: Vattenfalls energivaneförsök

Vattenfall genomförde, inom ramen för projektet Uppdrag 2000, demonstrationsförsöki 350 hushåll med direktverkande el. Syftet med försöket var att visa att en 10-procentig elhushållning skulle vara möjlig genom förändrade De medel användes vanor. som var att

förse hushållen med infonnation. incitament och möjlighet att kontrollera resultaten. Försöketgenomfördesi tre grupper med olika påverkansnivåer. lnformationsprogrammet var, även för den lägsta påverkansnivån,ambitiöst och omfattade bland faktapämi. annat nyhetsblad och möjligheter till energirådgivning. Ett tema under försökets gång var just vattenanvändningen.

Resultatet var till viss del nedslående.Den genomsnittligabesparingen 2-4% beroende var påverkansnivå. Över hälften hushållen sparadedock mellan 7 oclñ9%. Bland av bamfamiljema återfanns en stor andel el-slösare.Omväntåterfanns del en stor av spararna i kategorin ensamståendevuxna.

Det är troligt att man i flera sammanhang än i fallet elhushållning är benägen att överskatta besparingsviljanhoshushållenoch att den kategori som är villig att ta till sig information och ändrasitt beteende relativt liten. är Avståndet mellan problemeffekt och agerande får sägas vara ganska stort såväl i fallet elhushållning i fallet vattenbesparing. som

Beteende Några sparråd -

Vad är det då i sitt beteende man ska ändra för att det ska effekt vattenmätaren Nedan listas några av de mest vanliga och verksammasparâtgärdema. Och billigaste

- Fyll alltid tvättmaskinen ordentligt inför varje tvätt.

- Fyll alltid diskmaskinen ordentligt inför varje disk.

Handdiska och skölj i balja.

- Aldrig under rinnandevatten.

Stäng av duschenmedandu tvålar och schamponerar. -

Duschaoch bada mer sällan. Det är dessutombättre för huden. -

Vattna trädgården morgon eller kväll så att avdunstningenminimeras. Tänk på - att gräsmattor klarar torka bra. Bättre än till exempel mossan.

- Minska spolmängdeni din gamla WC genom att justera flottören eller genom att t ex lägga i några sandfyllda plastflaskor i behållaren.

Använd högtryckstvätten med urskiljning.

3 Ny teknik inom ramen för befintligt VA-system

3.1 Allmänt

Vattenbesparing har varit en väsentlig del av teknikutvecklingen för armatur och hushållsmaskiner under senare år. Som skäl för detta kan nämnas energibesparingar i Sverige och krav från utlandet, i första hand Nederländerna och Tyskland. Vattensnål armatur och utrustning kan med något enstaka undantag installeras direkt i befintlig bebyggelse. Storleken på systemet, lokaliseringen i landet etc har ingen betydelse för användningenoch desseffektivitet vattenbesparingen.Samtligaredovisadetekniker kan kombineras och möjliggöra en stor sammanlagdbesparingspotential.

Den uppskattadebesparingspotentialen framräknadoch kan variera mycket beroende är på användarens vanor. Det förbrukningsmönster som redovisas i tabell 2.] utgör basenfor beräkningama. Uppskattningen av besparingensekonomiska effekter för abonnentenhar gjorts med antagande om en rörlig kubikmeterkostnad på 14,5 kronor per kubikmeter. Positiva sidoeffekter såsomminskad elförbmkxiing är dock inte medräknade.Kostnader för ny apparatur som anges i kapitlet gäller armaturer och maskineri sig, installationskostnader är inte medräknade.

3.2 Personlig hygien

Kranar

Idag är det standard att installera ettgreppsblandarevid nybyggnationer. Den stora vinsten med ettgreppsblandare är att man snabbthittar rätt temperatur och därmed spolarmindre mängder direkt till avlopp. Genom byte från tvårattsblandaretill ettgreppsllandareoch terrnostatblandaretill duschoch bad sjunker som regel vattenförbrukningen med l0-20%.

Tryckfallet över en ettgreppsblandare är högre än över en äldre tvårzttsblandare. Vattenbesparingenuppnåsdärför grund av ett lägre flöde kranen. Besparinguppnås ur även genom att ettgreppsblandare och termostatblandare underlättar ett svarsammare beteende.Det är lättare att stänga av duschen medan man tvålar in sig litar på att om man temperaturen är den samma när man sätter på vattnet igen.

En såkallad perlator på en vanlig kökskran kan bidra till en minskning vatenåtgången av genom att man uppnår en god blötningseffekt med en mindre vattemnängd

Blandare installerade före 1970 medger ett betydligt högre flöde än de modernare blandama. Normllödet idag är 12 lmin mot 36 lmin för äldre installationer. Flödesbegränsareinstalleradei äldre blandareminskarmaxflödet men kan ocksåmedföraläckage vid infästningen till diskbänken.

Dusch eller bad

Tidigare har man ofta gett rekommendationen att duschaistället för att badai syfte att spara vatten och energi. Vattenåtgångenför ett bad är ca 150 liter. För mängd vatten kan samma man duschaungefär en kvart. Vad som framför allt är avgörande är dock frekensen. Idag är det vanligt att man duschar en eller till och med flera gånger per dag. Ncdanstående diagram över schampotillverkningen i Sverige under senare år kan åskådliggöravåra förändradelevnadsvanori dettaavseende.Vi kan således antaatt duschandetinte har varit en väg till minskad vattenkonsumtion snarare tvärtom. l många fall kan dusch- och badfrekvensenminskas utan att det får återverkningarpå vår hygien och hälsa.

Nya typer av badkar, t ex bubbelbadkar marknadsförsidag allt mer i Sverige.Om detta märks på vattenkonsumtionen eller är dock för tidigt att uttala sig om.

Moderna duschmunstycken tillåter lägre vattenflöden eftersom man ha: en bättre luftinblandning och därmed väter ytor med hjälp av en mindre vattenmängd.

Figur 3.1 Schampotillverkningen i Sverige Källa: Naturrniljön i siffror 1990. SCB.

Vattenbesparingspøtential 20-40 lpd, vilket innebär en vattenkonsumtion 55 lpd för hygien. 4 städning, biltvätt etc nomial förbrukning 80 lpd.

Kostnader Ettgreppsblandare,tvättställ från 600 kr Ettgreppsblandare,kök från 1000kr Tennostatblandare från 900 kr

Minskade vattenavgiñer: 160kronor per person och år

1 50 Städning, biltvätt mm 100 IMatIagning, dryck I WC l Tvätt 50 n Disk El Personlig hygien N 0 . . Idag Nya kranar, mm

Besparingspotential medvattensnålakranar mm.

3.3 Disk

Stora diskmaskiners vattenkonsumtion har minskats från ca 50 liter per disk för tjugo år sedantill 20-25 liter per disk l993. En normalstor golvdiskmaskin tar 12-14kuvert, en smal tar 7-8 kuvert och en bänkdiskmaskinmellan 4 och 6 kuvert. Konsumentverket antar vid sina beräkningar att man diskar två kuvert per person och dygn. Ett kuvert innehåller en djup och en flat tallrik, assiett, kaffekopp med fat, bestick och uppläggningsfat. En modem maskin kräver såledesmellan 3 och 7 liter per person och dygn beroendepå maskinens storlek och specifika Vattenförbrukning.

Då livslängden för en diskmaskin är kortare än för armatur och WC-stolar är problem med gamla vattenslukandediskmaskiner mindre än för t ex WC-stolar.

Vattenåtgången vid handdisk varierar starkt beroende på hur diskningen utförs. Minst vatten åtgår vid diskning och sköljning i hoar och mest vid diskning och sköljning under rinnande vatten. Vattenkonsumtionenkan sannoliktvarieramellan 20 och 150 liter per disk vid handdisk. Attityd, medvetenhet och motivation i övrigt är därför styrande for förbrukningen.

Nedanstående uppskattning av Vattenbesparingspotential baseras vattensnålaste maskintyp. två kuvert disk perperson och dygn, 90% fyllnadsgrad och vattensnålhanddisk.

Vananbesparingspolential 20-30 lpd. vilket innebär en vattenkonsumtionför disk på ca 15 lpd normal förbrukning ca 40 lpd.

Kostnad Diskmaskin: 3000-8000 kronor Minskade vattenavgifter: 105-160kronor per person och år.

IStädning, biltvätt mm 100 Matlagning, dryck I WC 50 III Tvätt Disk D Personlig hygien o W Idag Vattensnål diskmaskin

Figur 3.3 Besparingspalential medvattenxnåldiskmaskin

Konsumentverket 1993.

3.4 Tvätt

VAVs publikation P30 som utgör det mest fullständiga än något foråldrade materialet om angående Vattenförbrukning, anger att den årliga personliga tvättmängden per person uppgår till 140 kg. Ett hushålls gemensamma tvätt, såsomhanddukar, gardiner dukar etc, uppgårtill 10-40 per år. En modern större maskinbehöver mellan 18och 30 liter vatten per kg bomullstvätt. För syntettvätt får normalt vattenmängden kg höjas med 50%. per

Många moderna maskiner har särskilda program för tvätt i halvfull maskin. Förutsatt att programvalet användskorrekt ger det möjlighet till ytterligare vattcnbesparing i hushållet.

Vattenmängdenför en modern större maskin kan uppskattastill mellan 10 och 20 lpd och for en mindre maskin till mellan 15och 20 lpd. Förutsättningen är tvättmaskinen fylls att ordentligt vid varje tvätt. Det finns således stora volymer vattenatt rätt val och sparagenom användning av tvättmaskin. Nedanståendeuppskattning vattenbesparingspotential av baseras på vattensnålaste maskintyp, 170 kg blandad tvätt per person och år, 90% fyllnadsgrad och ingen handtvätt.

Vattenbesparingspøtenrial 10-20lpd, vilket innebär en vattenkonsumtionför tvätt på 15 lpd normal förbrukning ca ca 30 lpd.

Kostnad Tvättmaskin: 4 000-13 000 kronor Minskade vattenavgifter: 50-105 kronor per person och år.

200 i

150 ; Städning, biltvätt mm

I Matlagning, dryck 100 swe i MTvätt 5° j u Disk

El Personlig hygien 0 ., Idag Vattensnål

tvättmaskin

Figur 3.4 Besparingspotential medvattensnåltvättmaskin

Konsumentverket 1994.

3.5 WC

En tjugo år gammal WC-stol utnyttjar ofta 8-9 liter vatten per spolning. En modern WCstol utnyttjar oftast sex liter och en snâlspolandetoalett3 liter vatten spolning. Eñersom per toaletten står för en stor del av hushålletsvattenkonsumtion är valet WC ett viktigt val. av Ett byte från en toalettstol med nio liter till en med tre liter innebär besparing på 30 l en vatten per person och dygn. och I med att endasthälften så mycket vatten värms till upp rumstemperatur spararman dessutomlite värmeenergipå bytet.

Extremt vattensnålaWC-stolar kan förorsaka stopp i serviseroch klena ledningsnät.Därför händer det att vattensnälatoaletter kombineras med mellanlagringstartlt tömmer vid som viss volym, så att självrensningsfönnågan upprätthålls i de klena delarna nätet. av

Den urinseparerandevattenklosettenkräver endastmellan 5 och 8 liter per person och dygn och kan användasi vattenbesparandesyfte utan att urin och fekalier leds bort i separata ledningar.

Vakuumtoaletter utnyttjas i första hand i semesterorter och på fartyg och flygplan där vattenbesparing är av stor vikt. Ett vakuumsystem kan även installerasi vanlig bebyggelse men kräver nya rördragningar varför de inte behandlashär.

Vallenbesparingspotenrial 20-35 lpd. vilket innebär en vattenkonsumtion för WC på mellan 5 och 20 lpd nonnal förbrukning ca 40 lpd.

Kostnad WC-stol med 3-8 liter: 2000 8000 kronor - Minskade vattenavgifter: l05-l85 kronor per person och år

150 DStädning, biltvätt mm I Matlagning, dryck 100 S WC III Tvätt 50 D Disk D Personlig hygien

Idag Vattensnål WC

Figur 3.5 Besparingspotential medsnålspolande WC

3.6 Övrig apparatur

Vattenmätare finns normalt endastinstallerade i enfamiljshus. Installation av lätt åtkomlig vattenmätare i flerfamiljshus är inte alltid såenkelt i äldre flerfamiljshus. men kan vara väl så aktuellt vid nyproduktion eller renovering och starnbyteni äldre hus. Resonemangeti kapitel 2 visar tydligt att närheten mellan handlingen och effekten spelar stor roll för människors beteende. Man kan dock också anta att fastighetsägarens ansvarskännande minskar vid individuell mätning och att han därför blir mindre benägen att investera i vattensnål armatur.

Högtryckstvättar har blivit ett allt vanligare redskap huhållen. i De användsdelvis för att ersätta tungt och vattenkrävande arbete. Men man hittar även nya uppgifter for sin högtryckstvätt som man kanske aldrig skulle utfört annars. Sammanlagt kan därmed vattenförbrukningen öka. Användningen torde dock inte vara så pass spridd att den avspeglar sig på den genomsnittliga vattenförbrukningen.

Kostnad Vattenmätare: 500 kronor

3.7 Läckor och droppande kranar

En kran som står och droppar med ett par droppar per minut, kan orsaka en ökad förbrukning på över 500 lår och en läcka på en ledning motsvarande en sytrâds tjocklek. ca 0,3 mm i diameter. kan orsaka en ökad förbrukning 30 m3 per år vid ett vattentryck 0,5 MPa normalt ledningstryck. En WC som ståroch läcker kan orsaka ett vattenspill på 10-20 m3 per år, vilket motsvarar l5-30% av en persons normalförbrukning. Det lönar sig således att täta läckor och byta packningar i droppandekranar

Kostnad Packning: l5 kronor Rörbyte: från 100 kronor

Tabell 3.1 Utláckande mängder vid läckor

" ““ i Läckans stor- ...vilket D pa ...eller 1 hus- utläckande utläckande lek diameter i vatten- hållet... vattenmängd vattenmängd i ; mm ledningen lmin mVår i motsvarar... T 4 i l 0.3 sytrådstjock- droppande 0.06 30 l ; l lek kran l 0,9 en grov synål tunn stråle 0.6 300 från kran

2.7 en tändsticka sköljning av 6 3000 disk

l

8.7 en penna badkarstapp- 60 30000 ning

3.8 Effekter av ny teknik

Vattenkonsumtion

Genom användning av den moderna vattensnålastetekniken i dagens system och ett medvetet hushâllande samt bibehållen hygienisk standard kan man komma ner i en vattenkonsumtion av mellan 90 och 120lpd. Dennakonsumtionsnivåkan uppnås utan att avkall görs bevattning,biltvätt. duschfrekvens etc. Enrevideradvattenkonsumtionstabell vid användning av vattensnålteknik skulle kunna se ut som i tabell 3.2.

Tabell 3.2 Hushållens vattenanvändning vid användning av modern vattensnål teknik

Aktivitet liter per person f och dygn

hygien l Vid 0,5 MPa vattentryck mvp 50

Städning, biltvätt

mrarilagning,

I dryck

ä WC

Tvätt

EI Disk o 3 2 å ä 5 ä 5 to w r -v - ,, m 3 ;r 3 m ä å g m 3 g 3 3 3 0 å m u: ç 2 å å ä

Figur 3.6 Sammanlagabesparingspotentialmedvattensnålteknik

Den genomsnittlige abonnentenskulle få en sänkt kostnad 530 kronor och per person år genom att minska sin vattenanvändningfrån 200 till 100liter per person och dygn. För ett hushåll med fyra personer innebär det åtta år kan betala tillbaka an man en investering i vattensnål armatur och apparatur på 15000 kronor.

Vanenbespanng :gg kostnadstorÄ -

und besparing A

20 - --

15 N___. . Tvättmaskin Diskmaskin 1 # - 10 g

i Háäkáåiäáâlinelv ,m3-r 5 x5,-e; b°s°°9 . L.- ,-. i ... mh.www .. - .r A. . 2000 4000 6000 8000 10000 Kostnad

kronor

Figur 3.7 Illustration av kostnaderoch nytta medolika investeringar

Miljö

l det kretsloppsanpassadesamhällethar våra apparaters tekniska livslängd ökats avsevärt.

Det kommer dock alltid att finnas tillfällen då det är miljömässig fördel byta en att ut föråldrad teknisk utrustningi förtid. Här får en individuell prövning göras om huruvida en för tidig skrotning gynnar eller missgynnarmiljön.

För att ett utbyte av gammal fungerande apparatur skabli aktuellt annat än för denhängivne miljövärmen mästeekonomiskaeller andraincitamenttillkomma. Däremot finns det goda ekonomiska skäl att se sig om efter vattensnâlteknik vid nyinstallation. Eftersom energioch vattenbesparing ofta går hand i hand får här vattenbesparingen draghjälp av energibesparingen.

Förutsatt att teknik införs i takt gammal apparatur är uttjänt föreligger inga ny samma som särskilda negativa miljöeffekter av vattensnål teknik. Samtidigt med själva vattenbesparingen görs även en energibesparing, vilket är positivt för miljön. Den mest miljövänliga energin är som bekantden inbesparade,aldrig använda energin.

4 Nya tekniska system

4.1 Allmänt

l det följande redovisas nya och nygamla tekniska system som syftar till minskad vattenkonsumtion, resurssnålhetoch kretslopp av näringsämnen.

Systemen som beskrivs består dels av olika system för alternativ Vattenförsörjning.dels av olika toalettsystem. De olika systemen kompletterar endastdelvis varandra.Alla metoder är såledesinte tillämpliga samtidigt.Det konventionellaavloppssystemet medvattenklosett och avloppsreningsverk enligt gängse modell beskrivs inte nedan, men finns med vid systemjämforelsen under avsnitt 4.9. Den sist beskrivna tekniken, återanvändning av avloppsvattnet genom bevattning av jordbruks- eller skogsmark,fungerar förmodligen bäst for samhällen eller större grupperav hushåll landsbygden.

De olika systemen är hittills prövade i mindre skala för permanent bebyggelse.Till exempel används förmultningstoaletten, mulltoan, mestadelsför mindre grupper av hushåll och i fritidsbebyggelse därkommunal vatten- ochavloppshanteringsaknas.Det är sannolikt även där som systemet i första hand kommer att återfinnas även i framtiden. En klok kombination av nya installationer, ett förändrat levnadsmönsteroch nya tekniska system har potential att spara stora mängdergrund-vatten.

Vid beräkning av vattenbesparingspotentialenutgås i det följande från det förbrukningsmönster som redovisasi kapitel Uppskattningen av besparingensekonomiska effekter för abonnenten har gjorts med antagande om en rörlig kubikmeterkostnadpå 14,5kronor per kubikmeter.

Avloppsvattnets sammansättning

Fördelningen av olika föroreningar i avlopp från olika tappställen finns redovisadei ett antal olika källor, som redovisar delvis olika resultat. Vid Naturvårdsverket pågår för närvarande ett projekt for att ta fram schablonvärden specifika beräkningsvärden för - näringsvärden för närings- och föroreningsinnehåll i hushållsspillvatten uppdelat de olika delkälloma urin, fekalier, kök och disk, badoch dush samt tvätt, som är tillämpbara för svenska förhållanden. Detta projekt beräknasavslutasunder våren 1995.

I awaktan på mer aktuella siffror, främst avseendegråvatten,tillämpas preliminära siffror hämtade från Naturvårdsverketsprojekt, se tabell 4.1.

Vatten ñán bad, disk och tvätt benämnsibland BDT-vatten, ibland gråvatten. Här används konsekvent beteckningen gråvatten.

l Näring mm i BDT-vatten, Scandiaconsult VästAB

j Suspenderad 17-18 30 47-48 i substans

BOD, 30 20 50 l Total fosfc l ,8-2,l l Totalkväve 13,2-l3,6

Flöde lpd 200 . .

Tabell 4.2 Beräknade föroreningshaltcr i hushållsspillvarten mgl. Antagen hushållsförbrukning 200 lpd.

l

l Parameter 1 Gråvatten WC-tot . Blandat

avlopp

i

l Torrsubstans 500-530 800-2800 575-1100

l

4 1 Totalkväve 5-7 66-68

i

Flöde lpd 150 200

4.2 Återanvändning av gråvatten

Grâvattnet utgör 75-80% av avloppsflödetfrån ett hushåll eller ca l60 lpd. Det innehåller 10-50% av fosfom, 10% av kvävet och 50% av de organiska ämnena mätt som B0D7. Fosforhalten i gråvattnet är helt beroende av vilka hushållskemikalier som används. Gråvattnet innehåller vidare bakterier och virus. För att återanvändning av gråvatten ska kunna accepteras från hygienisk och teknisk synpunkt måste bakteriehalt och halten organiskt och suspenderatmaterial reduceras.Gråvattnen från hushåll med småbarn, i synnerhetdär man användertygblöjor, kan innehållahögrehalter av såvälmikroorganismer som kväve och fosfor.

I tabell 4.3 refererasvärdendels från en dansk rapport om återanvändning av grâvatten för toalettspolning, dels gränsvärden for vatten ur enskild brunn tjänligt med anmärkning. Hygieniska ochtekniskakriterier för återanväntgråvattenbör ligga i närheten av dessabåda kolumner för att det ska vara acceptabeltfor användningför WC, tvätt, hygien, bevattning mm. För användning enbart för WC-spolning kan kraven sänkasnågot.

Gråvattenkan med Fördelbehandlasi t ex markbäddareller inñltrationsanläggningar.Dessa reningssystemreducerar organisktmaterial och fosfor samt avskiljer effektivt suspenderat material. Bakteriereduktionen är god. Det är inte brukligt idag att fosfom återvinns som gödningsmedel eftersom markbäddaroch inñltrationsanläggningar som regel är slutna. Öppna infiltrationsanläggningarblir dock allt vanligare.De möjliggör på ett helt annat sätt ett utnyttjande av bäddmaterialet. Det är fortfarande oklart hur stor andel av fosfom som är biologiskt tillgänglig. I det fall vattnet ska återanvändas är det endast alternativet förstärkt markbädd, eller frlterbädd, som kan vara aktuellt eftersom en infiltrationsanläggning inte är utrustad med uppsamlingssystem för behandlat vatten.

Tabell 4.3 Möjliga kvalitetskriterierför vatten för dusch, tvätt och taalettspolning

Parameter Dansk rapport SLVZ

CODM 50 8 mgl

E. coli 0 0 antalml F i Fekala streptokocker 0 antalml

Turbiditet 0,3 FNU Grumlighet svag-tydlig ingen

F ärgtal 30 30

l Kristiansen, M. B. 1993

2 SLV 1993

100 V -. s e Till recipient . . Grundvatten g i Markbädd V . .. 50 ä4- Till avloppsreningsverk

Figur 4.l Illustration av system för återanvändning gråvatten literpd. av

Vidare kan våtmarker, inñltrationsvåtmarker och rotzonsanläggningar övervägas för behandling av gråvatten. Fosfom i vattnet binds i första hand till markpartiklar medan kvävet reduceras genom nitriñkationdenitriñkation, dvs mikrobiell omvandling till luñkväve. En mindre andelfosfor och kvävebyggs i växtbiomassan5-1096. Bakterier och virus reducerasunder vattnets relativt långauppehåll i reningsanläggningen.

Minireningsverk för kemisk och biologisk behandlingsåsombiorotorer, biobäddareller små SBR-anläggningar Satsvis Biologisk Reaktor kan även komma i fråga. De är betydligt mindre ytkrävande än de natumära metoderna kräver regelbundenskötsel men och medför högre energi- och anläggningskostnader.

I ekobyar i Tyskland är det vanligt att man återanvändergråvatten, renat i rotzonsanläggningareller i minireningsverk,för ändamål som toalettspolning,bevattningoch i mer sällsynta fall för tvätt och dusch.

Vattenbesparingspotential Gråvatten i cirkulation innebärinte ett helt slutet tekniskt kretslopp. En del vatten måste sannolikt tas ut för att hålla vattenkvaliteten acceptabelnivå. Dessutomförekommer en en del förluster via avsatt slam etc. Kvalitetskravenpå vattnet tillsammans medreningseffekten avgör hur mycket farskvatten som måstetillföras det återvunnagråvattnet.Maximalt kan sannolikt högst ca 75% av gråvattneteller ca 100 lpd återförastill hushållet.

Möjligheterna att praktisktekonomiskt gråvattnetbegränsar användningentill i första rena hand ändamålsåsomtoalettspolningoch bevattningoch möjligen även för duschoch tvätt. Besparingen kan därmeduppgåtill 75-100 lpd.

Hermansson, K. I99l

vr :--;vv- w-uwr .- av - N77 nr- . -m Städning, biltvätt mm i Städning. biltvätt mm a , ., . n n ,,., l Mâl-,dIYEL ,n,, .-Mä$°_k___ ,,,-. ._A m., V 7 ,. wc WC

Tvätt Tvätt 100 . .. ,i .,,,

Personlig hygien Personlig hygien

Ov --r- - r -jgaá dag L Atervunnet grâvatten Grundvatten

Figur 4.2 Besparingspølentialvid återanvändning gråvanen av

Kostnader Kostnaderna är i hög grad förknippade med reningsbehovetoch val reningsteknik. De av påverkas även av antalet till reningsanläggningenanslutna hushåll. Förutom reningsanläggning behövs i viss utsträckning dubbla ledningarinomhus.

Den minskade farskvattenanvändningenmedför sänktavattenavgifterpå 400-530 kronor per person och år.

Tillämplighet Återanvändning gråvattenbör tekniskt och hygieniskt av sett kunna vara tillämpligt i såväl mindre som större samhällen. Ekonomiskt är det dock sannolikt endast i fall svår av vattenbrist som återanvändning av gråvattenkan komma i fråga.

4.3 Regnvatten vattenkälla som

Regnvatten som rinner av från ett hustak är endastmåttligt förorenat. l ekobyar i Tyskland använder man som regel regnvatten för tvätt. bevattningoch eventuelltför toalettspolning. Regnvannet anses ibland vara av för god kvalitet För att användasför toalettspolning; till det kan man användadet något sämre, renadegråvattnet.

Regnvatten

200 i Grundvatten

Till avloppsreningsverk

Figur 4.3 Illustration av system för regnvatten vattenkälla Utterpd. som

Regnvatten är mjukt. Därför minskar behovet av avhärdarei tvättmedlen. Det är just för deras funktion som avhärdare som fosfater tillsätts till tvättmedel. Fosforutslâppen kan därmed minskas avsevärt om regnvatten används För disk och tvätt tillsammans med fosfatfria tvättmedel.

Vattnet kan lagrasi tankarvid eller underhus.Det bör filtreras såvälföre som efterlagring i tanken för att minska risken för tillväxt i ledningarna och suspenderatmaterial i vattnet. Vid dimensionering av lagringstankmåstehänsyn tas till intensitet och varaktighet regnens i det aktuella området.

Vattenbesparingspøtential Utan omfattande rening kan regnvatten högst ersätta de 100 lpd som behövsför tvätt, dusch, WC-spolning samt övriga behov såsom bevattning. Förutsatt uppsamling, att utjämning och lagring kan ordnaseffektivt krävs mellan 60 och 80 m2 horisontell takyta För att förse en person med vatten för dessabehov. Omvänt är takyta 150 m3 en tillräckligt för uppsamling av 65-85 m3 vatten år eller 45-60 lpd för fyrapersonersper en familj I norra Sverige,där en stor del av nederbördenfaller snö, blir effektiviteten som av naturliga skäl kraftigt försämrad.

l Typhus i enplansutförande A VAV TX94

2Beräkningarnabaserade är en nederbörd 500-650 mmper åroch avrinningskoefñcienten 0,9.

Städning biltvätt mm Städning. biltvätt mm :iLiâÅ-VEETL _“

WC

Personlig hygien Personlig hygien

0 A r 4 - - - 7a- -- - M39 i; Regnvatten Grundvatten

Figur 4.4 Besparingspotentialvid användning av regnvatten

Kostnader Kostnaderna utgörs av kostnader för uppsamlingstank, filter, och ledningspump nya dragningar och omkoppling av vissa ledningar. Driftkostnader i form av pumpenergi tillkommer. Vattenbesparingenleder till en minskad vattenkostnad upp till 480 kronor per person och år.

Tillämplighet Användning av regnvatten som vattenkälla bör kunna intressant såväl för enskilda vara hushåll som för större samhällenvid vattenhushâllrting. Systemet iförsta hand är intressant i låga flerfamiljshus eller enfamiljshus där man har en tillräckligt stor takyta per boende.

4.4 Utnyttjande av delvis renat ytvatten

Då sjö- eller älwatten finns tillgängligt kan sådant vatten användasför att dryga ut renvattentillgângama. De tekniska och hygieniska kriterier som gäller för återvunnet gråvatten bör såfall gälla i även för ytvatten. Orenat eller delvis renat övatten bör kunna lämpa sig väl för bevattning, dusch, WC-spolning samt för tvätt. Toxiner från algblomningsperioder i ytvattentäktenkan framkalla allergiskareaktioner som i dettasammanhang kan utgöra ett problem.

Vattenbesparingspotential Sjövatten kan utan omfattande rening normalt högst ersätta 100 literpd grundca av vattenuttaget.

Sjövatten

Grundvatten Sjö

Till avlopgsreningsverk

Figur 4.5 Illustration av system för utnyttjande delvis av renat ytvatten literpd.

Kostnader

Kostnaden utgörs av investeringar i ñlteranläggning. pump, nya ledningsdragniugar och omkoppling av vissaledningar.Driftkosmader för pumpdrift etc tillkommer. Vattenbesparingen leder till en minskad vattenkostnadpå upp till 790 kronor per person och år.

200 w r wwww --- r---ç- -7 Städning, biltvätt mm l Städning biltviktmmi , .. e. ,,...,-_ L__-.._{____ Mê,,1x,k.,_,._,. Magic ,,

150 wc wc

s m- v-- -- ---+ § Tvätt Tvätt i 100 """"" ---- -- ---;

Disk Disk 4 _______ r- 50 f

Personlig hygien Personlig hygien : i . . l 5 r 5 i o F 39 E] Sjüvatten

ä D Grundvatten i

i

Figur 4.6 Besparingspotentialvid användning sjö- och älvvatten av

i 1 39 i

Tillämplighet Alternativet sjövattenuttag kan förmodligen inte någonallmän spridning och löser till exempelinte problem med vattenbrist på grund av saltvatteninträngningi kustnäraområden då saltvatten grund av korrosivitet i stort sett är oanvändbartför användningi ett hushåll. Brackvatten kan dock övervägas för användning i vattenklosetter.

4.5 Förmultningstoaletter

l förmultningstoaletten samlasurin och fekalier i en och samma behållare i torpargrund. källareeller under toalettsitsen.Undertryck skapasi formultningsbehållaren genomen fläkt i ventilationsröret från toaletten. Vissa modeller är utrustademed dräneringsñckor för urinen som med hjälp av värmen från elslingor i bottenavdunstartill luften. Vätskeavgången och de biologiska processerna leder till förlust av en stor del av urinets kväveinnehåll. Såväl toalettstol som behållarebrukar vara utformade i plastmaterial.

Till en formultningstoalett kan man även föra hushållsavfall. Under förutsättning att kompostmaterialet inte är för vått kan man förbättra nedbrytningshastigheten genom att tillsätta dyngmask Eiseniafoetida.

Gråvattnet brukar i dessasammanhang ofta ledastill slamavskiljare och därefter till en infiltrationsanläggning. Det kan naturligtvis i princip även renas något av de andra sätt som beskrivs i avsnitt 4.2 eller i konventionella avloppsreningsverk.

Vattenbesparingspolential Genom utebliven toalettspolning kan vattenbehovetminskasmed 40 lpd till 160 lpd.

Kostnader En förmultningstoalett för åretrunt-bruk kostar mellan 15 000 och 20 000 kronor. Driftkostnaden utgörs främst av den som fläkten och en eventuell värmeslingakräver.

150 Städning, biltvätt mm I Matlagning, dryck 100 EWC i mTvätt 5° Disk El Personlighygien 0 .,.,.., 4 Idag Förmultningstoalett

Figur 4.7 Besparingspotential vid användning av färmultningstaalett eller separerandetoalett

Vid ett elpris 50 öre per kWh uppgår kostnaden till mellan 100 och 700 kronor per och år. Elförbrulcningen är starkt beroende av huruvidavärmekablen är förseddmed person termostat eller Förrnultningstoalettens fläkt kan i vissa fall ersätta den ordinarie ventilationen och medför då ingen ytterligare elanvändning.

Tillämplighe Förmultningstoaletter används i första hand i fritidsbebyggelse och ekobyar. Det är troligtvis i denna typ av bebyggelsede även fortsättningsvis kommer att utny11jas.l nya ekobyar är tendensen den att man går över från renodladefönnultningstoaletter till förmån för urinseparerande system.

Erfarenheter från ekobyar nmt om i Sverigevisar bland annat följande:

Problem med flugor uppkommer relativt lätt men kan också lätt åtgärdasmed torvmull, kalk, rivet tidningspapper eller liknande

Utrymmet där behållaren är belägen måste vara väl tilltaget och ergonomiskt utformad så att skötseln underlättas och mullen är lätt att lasta ur.

Ett relativt stort energibehov för värmekabel100-200W och fläkt 10-60W -

Mullen användsinte alltid för odlingsändarnâl -

När värmekabelsaknas riskeras vätskeöverskott i fömiultningsenheten, wilketleder till syrefria förhållanden med dålig nedbrytning och lukt som följd.

Vattenbesparingen ledertill minskad vattenkostnad upp till 210 kronor per person och en år.

4.6 Separerande toaletter

Källseparerande toalettstolar

år har antalet källseparerandetoaletter på marknadenökat. Skälet år framför Under senare allt vill utnyttja urinets näringsämnen direkt som gödningsmedel, mer också att att man vill undvika blöt kompost där ammoniak avdunstaroch flugor kan flcrera. Urin man en innehåller huvuddelen människans utsöndringar av kväve och en stor del ax fosfom. av

Det första urinseparerande systemet bestod av två toaletter.En för urin och en Er fekalier. Eftersom det emellanåt kunde svårt att hålla isär de båda avfallsslagen uvecklades vara så småningom urinseparerande toalettstolar. Dessa utformas numera i porslin ch har en ficka framtill i skålen fångar urinen. Urinseparerande insatser kan även köpas som upp för installation i vanliga utedass.

Urinen kan, normalt tillsammans med mindre mängd spolvatten 0,l-0,3 liten, ledas till en markkyld tank för att därefterspridaspå jordbruksmark. Erforderlig lagringsvolym for en hushåll med fyra uppgår till 2 000 liter för lagring av högst en årsvolym. ett personer

Fekaliema kan antingen föras till en förmultningsbehållare som för en vanlig för-multningstoaletteller tillsammans med spolvattenoch gråvattentill en slamavskiljare för lokal behandling eller till det kommunala avloppsnätet.

Vartenbesparingspotential Besparingspotentialen beroende är av om fekaliemaspolaseller förmultnar ton-t. ett torrt I system minskas vattenåtgången med högst 40 lpd. Med vattenspolandetoalett kan vattenanvändningenminskas med upp till 35 lpd. Seäven Figur 4.7.

Kostnad Separerandetoalett: 3500 7500 - Urintank, 2000 liter: 8000

Vattenbesparingenmedför en minskad kostnad upp till 210 kronor per person och år. I de fall avloppet tidigare letts till slutentank minskar även hämtningskostnadema.

Tillämplighet Den urinseparerandetoaletten är fortfarande en ny företeelse och installeras i första hand i ekobyar och enskildafastigheter. Exempelfinns dock installation i hyresfastigheter och intressetökar snabbt. Förslag på eller beslut att införa urinseparerandetoaletter finns flera i kommuner. Det faktum att toalettenhar vattenlås och därmedi stort sett kan fungera som en vanlig WC gör att detta systern kan få en högre acceptans än torra system.

Kostnaden för att installera urinseparerande toaletter och nya ledningar i befintlig bebyggelse torde ännu vara för höga för att få allmänt genomslag, men installationer i nybyggnationer kommer av allt att döma att öka.

Omhändertagandeoch nyttjande av urin som gödningsmedelmåsteorganiserasrationellt vid källsepareringi större skala.För utnyttja kväveinnehålleti urinen från en person behövs ca 500 m2 odlingsmark. Ett normalt trädgårdsland såledesför är litet för att spridafamiljens urin på. Detta bör beaktasvid införande av urinseparerandetoaletter i större skala.

Hybridtoaletter

En hybridtoalett utnyttjar en vanlig WC-stol eller en urinseparerandevattentoalett och separerar vätska och fast material i en separator på utloppsledningen. Separatom utnyttjar centrifugalkraften for att skilja de båda fraktionema åt. Vätskan, som efter spolning innehåller en mängd bakterier, leds via en ultraviolett lampa ett så kallat UV-ñlter till BDT-behandling eller avloppsnät.I de fall toaletten inte är källseparerande blandasurinen ut med minst tre liter spolvatten vid varje spolning.Det kan då av utrymmesskäl vara svårt att lagra och därmed att utnyttja urinet som gödningsmedel.

Det fasta avfallet komposterasi en vanlig fönnultningsenhet. En elslinga för avdunstning av vatten som avskilts kan behövas.

Då källseparerande toalett användskan urinen samlas upp och lagras i separat tank, se exemplet ovan. I marknadsföringen anges ofta att urinen kan ledas till en vanlig infiltrationsanläggning för gråvatten.Från kretsloppssynpunkt det är en tvivelaktig metod.

Vanenbeparingspotential Beroendepâ vilken toalettyp som väljs kan vattenåtgångenminskas med 0-40 lpd. Figur 4.7 visar maximal besparingspotential.

Kostnad En hybridtoalett kostar 10 000 till 15 000 kronor. Separationsenheten kan kopplas till en befintlig toalettstol.

Vattenbesparingen medför en minskad kostnad mellan noll och 210 kronor per person och år.

Tillâmpligher Hybridtoaletten bör ha störst tillämplighet i enstakafastigheter och i mindre grupper av hushåll. Eftersom separationsenhetenkan kopplas till olika typer av toalettstolarbör dess tillämplighet bedömas utifrån hur den aktuella systemkombinationen ser ut.

Det faktum att toaletten har vattenlåsoch därmedi stort sett kan fungera somen vanlig WC gör att detta system kan få en högre acceptans än torra system. Spolningen av fekalier medger även en mer flexibel placering av en formultrtingskanunare.

4.7 Återanvändning avloppsvatten i jord- och skogsbruk av

Dagens avloppshanteringmöjliggör återföring av fosfor men inte kvävetill jordbruksmark. Tidigare kapitel har redogjort för system där separerat toalettavfall i någon form kan återföras till odlingsmark. I detta kapitel redogörs översiktligt för några system där en blandad avloppsvattenström kan behandlasoch återanvändas.

Bevattning av jordbruksmark

Öland Bevattning av jordbruksmark med avloppsvatten förekommer på Gotland och där man har problem med såvälkvalitet som kvantitet på grundvattnet. Det är i förstahandbrist på resursen vatten som har gjort att bevattningsanläggningamahar tagits i drift. Samtidigt har man problem med att hitta lämpliga recipienter i inlandet. Genom bevattning med behandlatavloppsvatten påjordbruksmark kan man åtgärda båda problemen samtidigt och närsalter kommer jordbruket delvis till godo.

I Stänga,Roma och Hemse på Gotlandbevattnas900 havall, betor, stråsäd och olj eväxter med vattnet efter lång tids lagring i biodamrnar. Uppehållstiden uppgår till minst fem månader varvid bakterier och virus avdödasoch partikulärt material sedimenterar. Denna uppehållstid bör inte understigas. Efter lagringen i dammarna innehåller vattnet i genomsnitt 2 mg fosfor och 9 mg kväve per liten Vattnet renas i dammarna genom sedimentation, fastläggning och kvävereduktion.

Vattnet är inte tillräckligt näringsrikt för att täcka grödomas behov av närsalter, varför gödsling med stallgödseleller handelsgödselbehövs som komplement. Vid degotländska

Malmqvistoch Samuelsson 1993

anläggningarna tas dock vid gödslingeningen hänsyntill vattnets näringsinnehåll.Orsaken är att näring som tillförs via bevattningsvatteninte kan doserasjämnt över odlingsytan. Gödselgivan blir därmedolika stor olika delar av marken.

Kostnader Investeringskostnadema för anläggningarna bevattningsdammar och ledningsnät ut till åkrarna på Gotland var lägre än de beräknade kostnaderna för ett konventionellt reningsverk. Driftkostnadema är emellertid mycket lägre Dessutomkan bonden in spara på kostnader för bevattning.

Tillämplighet Metoden med bevattning av jordbruksmark med lagrat avloppsvatten kan vara tillämplig på betydligt fler ställen än den används idag. Det förutsätter dock, förutom ett rimligt avståndmellan jordbruk och bebyggelse,bland annatatt lagringsytor finns tillgänliga och att bevattningsbehov föreligger.

Bevattning av skogsmark

Bevattning av energi-skog bedrivs i liten skala eller i forsöksskala i några få orter i Sverige. Däribland kan närrmas Götene och Svalövs kommuner. Ytterligare några anläggningar planeras. Försök drivs också med bevattning av energiskogmed näringsrikt grundvatten i Månstorp, Halland.

Energiskog, eller vissa sälgarter Salix, lämpar sig väl för bevattning med avloppsvatten genom att den förmår avdunsta stora mängder vatten och genom att den svarar med hög produktion vid gödsling. Vid bevattning av salix med avloppsvattenbör skördar i södra Sverige kunna ökas från 10-12 ton torrsubstansTS per hektartill 12-14 ton TS per hektar.

Kostnader lnvesteringskostnademafor bevattning av energi-skog torde ligga i samma storleksordning som kostnaderna för bevattning av jordbruksmark. Energiskog Salix svarar tydligt på ökad bevattning och gödsling med ökad produktion. Produktionen kan öka med 100% genom gödsling Det ekonomiska värdet av energiskogenökar således genom bevattning med avloppsvatten.

Tillämplighet Kraven på hygienisering av avloppsvattnet före spridning bör inte vara lika höga vid bevattning av energiskog som vid bevattning av jordbruksgrödor. Volymema för lagring kan därmed minskas något. Vintertid måste emellertid vattnet lagras eller behandlas på annat sätt.

Metoden bör kunna vara tillämplig i mindre samhällen med närhet till tillgänglig och lämplig mark for energiskogsodling. Utnyttjande av avloppsvatten för bevattning av vanlig skogsmarkkommer sannolikt inte att få samma spridning. Bland annat därför att

lbid. 2 Perttu 1993

det inte innebär ett ekonomiskt lika värdefullt kretslopp och för att man kan förvänta sig att stöta pä motstånd från en bärplockandeallmänhet.

4.8 Vatten besparing i nya tekniska system

Maximal vattenbesparandeeffekt till lägst kostnad får det hushåll som kan utnyttja regnvatten till vissa ändamålsåsomWC-spolning, tvätt och bevattning etc. Denna familj behöversannolikt inte användakällsepararandetoaletteller fönnultningstoalettför att spara vattnet. För att regnvattnet skaräckatill måstevattensnålutrustning vara installerad och hushållets medlemmar vara medvetna om sina brukarvanor. Grunddvattenbehovet i ett sådant hushåll bör kunna ligga 40-60 lpd eller 25% av svenskensmedelförbrukning om hushållet utnyttjar vattensnål utrustning. Ytterligare 60 lpd måste täckas med t ex regnvatten.

Det är såledesden vattensnåla utrustningen tillsammansmedalternativa vattenkällor och ett medvetetbeteende som ger den största besparingseffekten.

20° áevánágbiii ätt-Jing,biltvätt mm ;lättätt mm Mä sig, üáñwk li. WC 150 wc ih__ l Tvätt Två ;LA 100 7 i gi | Ea-VWWQ-.bri l..tê2mm. Disk msk Matdryck , ,#-._. Tvätt , 50 Disk Personlig Personlig VV L hygien hygien Pammy hygien 0 . , ..-WWW ,, ,..,,[._. s.- v ,-,...,-,. .. . . . ..._____ . |dag Regnvatten Regnvatten och .. i y teknik Grundvatten

Figur 4.8 Maximal vattenbesparingspotentialmed befintlig teknik ochalternativ vattenkälla.

4.9 Ekologisk och social uthållighet en diskussion -

Framtidens vattenanvändningoch avloppshantering måste vara långsiktigt uthållig såväl ur ett socialt och ekologiskt som ekonomisktperspektiv.Varje teknisk lösning måstedärvid värderas utifrån vilken situation, i vilket område,i vilken i region etc som den är tänkt att fungera. Få tekniska lösningar är så allmängiltiga att de kan uteslutavarje annan form av lösning.

Samtliga alternativ måstedock undersökasmed avseende ett antal kriterier av vilka de viktigaste är:

Sanitära förhållanden, utsläpp till gnmdvatten, sjöar, hav, mark eller luft. -

resurshushållning -

teknisk funktionsduglighet och användarvänlighet. -

Kriterierna bör kunna användasför att värdera systemen utifrån ett helhetsperspektiv. Således ska inte endast t ex reningsprocessenoch restprodukter jämföras utan även systemens material- och energibehov,materialval, kemikaliebehov, transportarbete, etc. l denna rapport finns det emellertid inte utrymme för en sådan omfattande utvärdering. Tyngdpunkten ligger värderingen av de olika systemens inverkan vattenbesparing och på kretsloppen av närsalternakväve och fosfor.

I det följande görs ett försök till en översiktlig jämförelse av olika avloppssystem mot bakgrund av ovanstående kriterier och dagens kunskapsläge. Med ny kunskap och förändrade kriterier kan bedömningarnanaturligtvis förändrasi framtiden.

Regnvatten som alternativ vattenkälla utvärderas då det anses relevant men inte i kombination med någon avloppsbehandlingsmetod. Utnyttjande av sjövatten utvärderas inte i detta sammanhangdå det bedöms kunna ha mycket marginell betydelseför vattenförsörj ningen.

Jämförelsen görs dels för olika typer av större system, dels för olika mindre system. Systemen har kombinerats med sannolika avloppsreningsmetoderenligt nedan för att bedömningarna skakunna vara jämförbara med varandra. Observera att med infiltrationsanläggning inbegrips alternativen öppen eller sluten infiltration eller markbädd.

Stora system System Konventionellt avloppsreningsverkmed trestegsrening mekanisk, biologisk och kemisk rening. System2: Källseparerandevattentoalett.Grâvattnet och fekalieavfall behandlasi centralt avloppsreningsverk. Urin samlas i lagringstank. System Bevattning av jordbruksmark. Minst 6 månaders lagring

Små system : Konventionell inñltrationsanlâggning Återvinning grâvatten i lokal markbädd.Toalettav vattnet förs till annan lokal inñltrationsanläggning. Förmultningstoalett och behandling grâvattnet i av lokal infiltrationsanläggning. Källseparerande torrtoalett alternativt hybridtoalett med urinseparerandeWC-stol. Urinet samlas upp i lagringstank och gråvattnet behandlas i lokal inñltrationsanläggning.

Figurema 4.9 och 4.10 visar aktuell fördelning mellan olika stora system. Nästanhalva Sveriges befolkning är ansluten till de 24 största avloppsreningsverken medande l 000 minsta verken betjänar mindre än en miljon svenskar.

Reningsverkens storlekantal p.e.l 50 000 -

10 000-SO000

200-10 000

1000 1200 Anta verk

Figur 4.9 Antal avloppsreningsverk olika storlek av

Reningsverkens storlekantal p.e. 50 000 -

10 000-50 000

200-10 000

4 Antalanslutna miljoner Figur 4.10 Fördelningen av abonnenterpå avloppsreningsverk olika storlek av

Sanitära förhållanden

Det är av stor vikt att hänsyn tas till Sanitära frågor val av avloppssystem så att de Sanitära riskerna inte tilläts öka. Nedan följer en schematisk uppställning av Sanitärarisker med olika system.

Tabell 4.4 Sanitära

Stora system 2000 pe

System i Positiva effekter Negativa effekter 2

l 1 God sanitär säkerhet. stömings- Eventuella störningar drabbar of- Konventio- tillfällen. tast mångasamtidigt. Vissa saninellt tära risker vid slamspridning. j avloppsreningsverk i i

i 2 God sanitär säkerhetbör kunna Urmlagrmgen kan medföra prob-

1 Källsepare- uppnås. g lem. Störningar i det centrala 1 ring, cent- é systemet drabbar många samti- i ral rening digt.

3 God sanitär säkerhetbör kunna Bevattning av gröda medför viss Bevattning, uppnås. risk för smittospridning via aero- I jordbruk soler eller via grödan. För- . behandling, lagringstid och sprid- j ningsteknik avgör.

Små system 2000 pe System Positiva effekter Negativa effekter

4 Relativt drabbas vid störning. Risk för smittospridning via lnñltzation, grundvattnet. Lokalisering viktig. markbädd

5 Få drabbasvid stöming. Renings- Måttlig sanitär risktagning bland Gråvatten, teknik och märkning av kranar annat på grund av risken för korsinfiltration inomhus viktigt. koppling. infiltration medför risk j för smittospridning via gnmdi vattnet. Lokalisering viktig. i 7: i 6 Få drabbas vid störning. Viss sanitär risktagmng. In- Mulltoalett, filtration medför risk för smittoinfiltration spridning via grundvattnet. Lokalisering viktig.

System Positiva effekter Negativa effekter

7 Få drabbasvid störning. Urinlagringen kan medföra prob- Käll- lem. Infiltration medför risk för separering, smittospridning via gnmdvattnet. infiltration Lokalisering viktig.

Regnvatten som alternativ vattenkälla kan öka de Sanitärariskerna. Lagringsteknik, reningsteknik och märkning av armatur inomhus är väsentligt för att säkerställagoda Sanitära förhållanden.

Utsläpp till grundvatten, ytvatten och luft

Obehandlat avloppsvatten innehåller höga halter av närsalter, bakterier och organiskt material för vars nedbrytningdet krävs stora mängder syre. De biologiska behandlingsstei konventionella avloppsreningsverk är till för att bryta ner bakterier och övrigt gen organiskt material medan man i kemiska reningen fäller ut fosfor. Samma typer och mängder ämnen måste tas om hand även vid användande av alternativ teknik även om av gradenav utspädning varierar. Till de centralakommunalaanläggningarnaförs emellertid ävenvatten som inte har sitt ursprung i hushållen. Det är avlopp från industrier och annan verksamhet samt dagvatten från en del av samhällets hårdgjorda ytor. Från dessakällor tillförs vattnet näringsämnen och organiskt material, men också andra ämnen som i varierande grad kan behandlasi avloppsreningsverken.

Under perioder av häftiga regn eller snösmältning bräddar orenat eller delvis renat avloppsvatten till sjöar och vattendrag.Omfattningen är inte helt känd men det rör sig om årligen inkommandemängdertill avloppsreningsverken.Lokalt orsakardärför 1-10% av bräddningen stora utsläppsproblem.

Utöver utsläppen till vatten forekomer det även utsläpptill luñ. Urin som omvandlastill ammoniak avgår vid lagring av urin och torrt toalettavfall.

För alternativa avloppsbehandlinsmetoder saknas ofra utvecklademetoderfor utvärdering.

Tabell 4.5 Utsläpp till grundvatten, ytvatten och luft

Stora system 2000 pe System Positiva effekter Negativa effekter

l Litet utsläpp av syreförbrukande Bräddning leder till att orenat eller l

Konventio- ämnen BOD7, fosfor, metaller delvis renat avloppsvatten släpps V nellt och mikroorganismer avskilj- ut i mindre lämpliga recipienter. avlopps-re- ningen 90%. Kvävereningsgraden är låg å men ningsverk Recipientenvald för stora flöden. ökas genom utbyggnad mellan 20 Oftast ostörd placering av verket. och 75% beroende reningsmetod. ; Deponering av slam avfallsupplag leder till att avskilda föro- l reningar lång sikt återförs till vattensystemen. 2 Huvuddelen av kvävet och en stor Ammoniakavgångtill luft från Källsepare- del av fosfom tillförs aldrig spill- lagringstankarkan vara stor. ring, cent- vattennätet. Ammoniakavgângen Disponering av urinen påverkar ral rening till trots kan utsläppen av kväve utsläppsnivån. i minskasjämfört med dagenssystem. 3 Inga utsläpp direkt till ytvatten- Läckagetill grundvattnet kan i Bevattning, recipient utom under år med förekomma, dels från lagringsjordbruk ovanligt riklig nederbörd. dammar,dels från jordbruksmarken.Utsläppssituationen är svårbedömd.

Små system Z000 pe System Positiva effekter Negativa effekter

4 Effektiv avskiljning av BOD, och Grundvattnet är recipient vid infiltration, bakterier. Fosfor avskiljs till 50- infiltration, dock vid infiltration markbädd 65% men kan ökas med särskilda i markbädd. Kvävereduktionen är metoder. såvitt känt relativt låg.

5 Effektiv avskiljning av BOD, och Grundvattnet är recipient vid Grávatten, bakterier. Fosfor avskiljs till 50- infiltration, dock vid infiltration infiltration 75% men kan ökas med särskilda i markbädd. Biologisk aktivitet i metoder. markbäddför gråvattenbehandling kan hämmas av for litet kväveinnehåll.

System Positiva effekter Negativa effekter

6 Huvuddelen av fosfom och kvävet Ammoniakavgång till luften kan Mulltoalett, tillförs inte infiltrations- vara stor. Disponeringen av forinfiltration anläggningen. multningsrestenpåverkar utsläppsnivån. Grundvattnet är recipient vid infiltration, dock vid infiltration i markbädd.Biologisk aktivitet i markbäddför gråvattenbehandling kan hämmas av for litet kväveinnehåll.

7 Huvuddelen av kvävet och en stor Ammoniakavgång till luft från Källsepare- del fosfom tillförs inte infiltra- lagringstankarkan vara stor. av ring, tionsanläggningen. Ammoniak- Disponering av urin och torrt avinfiltration avgången till trots kan utsläppen fall påverkar utsläppsnivån. av kväve minskasjämfört med da- Grundvattnet är recipient vid system. infiltration, dock vid infiltration gens i markbädd.Biologisk aktivitet i markbädd for gråvattenbehandling kan hämmas av för litet kväveinnehåll.

Resurshushållning och kretslopp

Vid ska god hushållning med material, energi, markanvändning och val av avloppssystem ekonomi eftersträvas.

Kväve och fosfor är de två viktigaste malconäringsänmena som gröna växter behöver för sin tillväxt. Även for djuren och oss människor är kväve och fosfor livsnödvändiga för vår tillväxt och ämnesomsättning.J ordbmketutnyttjar främst handelsgödseloch stallgödsel för att täcka sitt behov av kväve och fosfor. Under senare år har handelsgödselanvändningen minskat, främst på grund av att åkerarealhar ställts om för annan användning. Kvävet i handelsgödsletbinds luñkväve medhjälp av energi.Vår framtida tillgång till eller den ur framtida kostnaden för resursen kväve är såledesi hög grad beroende av tillgång på resursen elenergi.

Den fosfor användsi handelsgödselhärstammar från fossila lager och utgör därigenom som ändlig Prognoser hur länge räcker vid den nyttjandegrad som gäller en resurs. resursen idag har angetts till något hundratal âr. Oavsett vilken prognossom är mest rimlig kan man förvissad att den brytvärda resursen någon gång tar slut. Det är därför en mycket vara om angelägen uppgift att hushålla med resursen fosfor.

Smil, 1990

Tabell 4.6 visar utnyttjandet av kväve och fosfor i jordbruket ur olika källor samt den maximala potential som hushållensavlopp utgör. Utnyttjad till fullo skulle näringsämnena i hushållsavloppetsåledeskunnaförsejordbruket med ca 15% av dessbehovvid nuvarande brukningsmetoder. Den verkliga potentialen är sannolikt mindre än så. Skäl till detta kan bland annat vara att bebyggelsekoncentration och lokalisering jordbruksproduktion inte av sammanfaller, att en stor del av hushålletsrestprodukterkan komma att ersätta konstdgödning eller brist på gödning av trädgårdsväxteretc.

Idag produceras ca 180 000 ton slam uttryckt som TS. Avloppsslammets TS innehåller ca 3,3% kväve, 2,5% och 0,3% kalium. Det innebär att ett ton slam med TS-halten 25% innehåller 8 kg kväve, 6 kg fosfor och 0,75 kg kalium. Av de producerade mängdema utnyttjas mellan 30 och 50% för gödningsändamål.Det motsvarar mellan l 500 och 2 000 ton fosfor och mellan 1 800 och 3 000 ton kväve per år.

Källseparerandetoaletter ansesav mångakunna lösa en del av de problem idag finns som med återföring av kväve och fosfor till jordbruket. Urin innehåller högst4,5 kg kväve och 0,4 kg fosfor per ton urin vid en spolmängd 0,2 lspolning. Förutsättningen är ingen av att kväve förloras till atmosfären.Vid en jämförelse mellan kostnader kg näringsämneför per transport av slam respektiveurin blir det tydligt att de bådagödningsämnena likvärdiga är med avseendepå kväve, men att slammet är avsevärt effektivare att transportera med avseende på fosfor.

För att kunna sluta kretsloppet av näringsämnen mellan landsbygdoch stadkrävs inte bara att näringsämnenapå något sätt fångas upp. Ytterligare förutsättningar för att avlopp eller avloppsbehandlingensrestprodukterska kunna utnyttjas som gödningsmedelär:

- att näringsämnenaföreligger i biologiskt tillgänglig form,

- att rimligt avståndmellan avloppsproduktion ochjordbruksmark föreligger och

att avloppet är fritt från eller innehåller tillräckligt låga halter - av långlivade naturfrämmande ämnen och tungmetaller.

Tabell 4.6 Tillförsel av kväve och fosfor till jordbruksmark 1991 samt näringsinnehåll hushållsavloppet. i

l

g 2 g Ppd scn, 1993

l tabell 4.7 nedan anges potentialen for återföring av kväve och fosfor till jordbruk, återföringspotentialen, under förutsättning att ovanståendeförutsättningar är uppfyllda. Återföringspotentialer för olika system illustreras även i figur 4.11. Konsekvenser för vattenanvändningen i olika system har behandlatsi kapitel 4.2-4.7. Övriga resursanvändningsdata behandlas inte denna i rapport.

Tabell 4.7 Resurshushållningoch kretslopp

Stora system 2000 pe System Positiva effekter Negativa effekter

l 90% av fosfom och l5-25% av Konventionell avloppsrening krätillsats- .ä Konventio- kvävet fångas upp i slammetoch ver relativt mycket nellt av- kan återförastill jordbruket, kemikalier. loppsre- förutsatt att slammet i övrigt är av Inläckage och dagvatten gör att ningsverk god kvalitet. ett utspätt vatten behandlas. Avloppsvattnets vänneinnehåll Proportionema N:P:K i slam är , kan tas tillvara och med hjälp av 100 :75:l2,5. Kväve och kalium värmepumpar växlas till tjärr- finns med andra ord i underskott i värme. slammet. Lämplig N:P:K-relation l Rötning av slam ger biogas. för t ex energiskog är l00:l5:50.

2 Proportionema mellan makro- Separat ledning och lagringstank Källsepare- näringsämnena N:P i urin är för urinen. ring, central 100210.Urin som gödningsämne Kväveavgång från urintank kan rening är välbalanserat,möjligen med ett vara avsevärd. litet underskott fosfor. Goda Organisation och transport av möjligheter att återföra närsalter urin krävs. till jordbruket. Sammanlagd återforingspotential: 95% fosfor, 45-80% kväve. 3 Lagring av avloppsvattnet kräver Mer än 30 m2 per ansluten person Bevattning, små resurser i form av energi och torde behövas for att erforderliga jordbruk ekonomi. lagringstider ska kunna uppnås. Uppskattad återföringspotential: Lagring i öppna dammar gör att ca 40-50% av såväl kväve som en stor del av näringsämnenagär fosfor. förlorade.

Avloppsreningsverk: Energibehov 30-60kWh pe ochår. Återanskaffningsvärde: 300 miljarderkronoreller45 000 kronor per ansluten person. Ledningsnäten. representerar huvuddelen värdet.En av avloppsverk tarca 0,1 m7 perperson i anspråk.Till ledningsnätet behövs 20 ca meter ledning per ansluten person.

Små system 2000 pe

System Positiva effekter Negativa effekter

4 Vid utnyttjande av en öppen För konventionell infiltrationsan- en infiltration, läggnnings bäddmaterialkan anläggning eller markbädd krävs uppmarkbädd skattningsvis l0-l5% av kvävet 8-10 m2 ansluten och per person och 30-75% av fosfom högst åter- för öppen infiltrationsen föras till jordbruk. anläggning 1-2 mzp.

5 En avsevärdminskning av grund- Separatreningsverk för gråvattnet Gråvatten, vattenuttaget möjliggörs. och dubbla ledningar inomhus infiltration Sammanlagdåterföringspotential: krävs. 0-75% fosfor, 0-15% kväve.

6 Sammanlagdåterföringspotential: Såväl toalett multrum är som nor- Mulltoalett, 70-90% fosfor, 45-70% kväve. malt utformade i plast eller glasinfiltration fiber. Utrymmeskrävandei hus.

Energiåtgångenför fläkt och värmeslinga:200-250 kWhgår. Ammoniakavgáng från multrummet kan vara stort. Organisation och transprt av förmultningsrest krävs.

7 sammanlagd återföringspotential: Separataledningar och lag- Källsepare- 70-90% fosfor, 50-85% kväve. ringstank för urinen. Utrymmesring, krävandei hus. infiltration Ammoniakavgáng från urintank

kan vara avsevärd.Organisation och transport av urin krävs.

% 100 i 90 r ao r- 4 n 70 i - - 1 x l - ,,. , so . e , 50 - J l a -

40 i

I -j 30 3 20 i : ; i 10 l 0 r . I , . u 1 2 3 4 6 7

N se I P m

Figur 4.11 Sammanlagdåtemäringspøtentialför olika avloppssystem

Social och teknisk uthållighet

De tekniska systemen ska inte bara utvärderas utifrån sin miljömässiga och hygieniska funktion, utan även utifrån brukarnas förväntade acceptans, systemets socialauthållighet. Ett nytt tekniskt systemsom införs i större skalamåsteunderlång tid kunna accepteras och användas utan problem även av icke frälsta personer. Man kommer annars att kunna få negativa effekter i form av sjunkandeeller icke stigandemarknadsvärden på hus, dåligt utnyttjande eller felutnyttjande. Vi vet inte idag hur attraktiv ekobyn är i det längre perspektivet.

Många så kallade ekologiska avlopps- och avfallssystem kritiseras för att vara opraktiska och obekvämaoch för att de ibland medför en irrationell resurshantering. irrationell därför att man väljer att inte utnyttja ett befintligt system även om det finns i närhetenoch därför att avsättning inte alltid finns för restproduktema.

Vi kan samtidigt ställa oss frågan hur dagens avloppssystem skulle värderas om det utgjorde en oprövad och annorlundainnovation som skulle introduceras.Sannolikt skulle man pekapå riskerna lör att systemet missbrukas,på bräddningsrisker, läckagerisker etc. Så länge avloppssystemen, även från hushållenssynpunkt, används som ett vattenburet sopnedkast kan man påstå att systemet utnyttjas suboptirnaltoch att ett infonnationsbehov till hushållen kvarstår.

Parallellt med att nya system för avloppshantering prövas måstedet befintliga systemet granskaskritiskt med avseendepå de möjligheter som finns att förbättra desspotential för återforing av närsalter, energiutnyttjande etc. Vid värdering av nya tekniska system mot befintligt system för avloppsbehandlingbör man därför se vilka resuser och åtgärder som krävs för att befintligt system bättre ska uppfylla uppsatta kriterier.

Det är rimligt att alternativaavloppslösningartillåts prövas i olika skalor och i olika typer av bostadsområden så att kunskapenökar om systemens tekniska och sociala uthållighet. Risken med korskoppling av olika typer av ledningar måste beaktas när den risken finns. Att pröva nya systern i större skala, till exempel i hela kommuner, är däremot vanskligt. Risken är stor att de erfarenheter man gör blir dyrköpta.

Materialfrågor och vissa tekniska lösningar, såsom lagringen av urin, måste utvecklas vidare. Risken för att man bygger effektivitets- och hälsoproblem är armars överhängande.

5 Slutsatser och rekommendationer

5.1 Slutsatser

Hushållning med grundvatten är nödvändig för att ett långsiktigt hållbart utnyttjande ska kunna vara möjligt. l vissa områden i Sverige är det därför angeläget att minska grundvattenuttaget. Det är också viktigt att skydda grundvatten från förorening genom mänskliga aktiviteter.

Grundvattenuttaget kan minskas genom en minskning hushållensvattenanvändning. av Detta kan genomföras på olika sätt. Vattenanvändningen är beroendedels hushållens av apparatur och armaturer, av de tekniska systemen för Vattenförsörjning och avloppshantering samt inte minst av människors beteenden.

Ändrade konsumtionsmönster

Att minska vattenanvändningen genom förändradebeteendemönsterkan effektivt. Det vara kräver emellertid att brukarnafår förståelseför vikten sitt hushållande.Vatten är billigt av och prisokänsligt. Det är därför svårt att med taxekonstruktioner och taxenivåer påverka konsumtionsmönstren. Det har dock visat sig att vattenanvändningen minskar vid individuell mätning av förbrukningen.

Påverkan måste istället gå via information och långsiktig attitydpåverkan. Människor måste, för att man skavilja ändrasin attityd, ha känslaför det angeläget och en att är att det spelar roll vad varje individ gör. Brukarinflytande i vattenförsörjningsorganisationenskulle därför kunna vara ett verksamt sätt att påverka brukamas attityder till vattenhushållning.

Modern vattensnål teknik

Genom införande av vattensnålteknik kan vattenanvändningenminskas från 200 till l 10 liter per person och dygn. Det är troligt att tekniken kommer förfinas att ytterligare med avseende pä vattenbesparing.Genom nyinstallation i gamla fastigheter och en gradvis föryngring av fastighetsbeståndet kommer vattenanvändningendärför minska.Vid inköp att av disk- och tvättmaskiner är emellertid vattenförbrukningen bara många viktiga en av parametrar, varför ett medvetandegörande av konsumenterna behövs för vattensnåla att maskiner skaprioriteras. Installation av ny vattensnålteknik i äldre fastigheterkan ett vara billigt och verksamt sätt att minska vattenanvändningen.

Fortsatt utveckling av vattensnålteknik inom såväl hushållssektor som industriell sektor är viktig för ytterligare effektivisering av vattenanvändningen.

Nya tekniska system

Införande av nya tekniska system för Vattenförsörjningoch avloppshantering kan i vissafall vara verksamma medel för vattenbesparing. Utnyttjande av regnvatten för vissa hushållsändamålkan till exempel sparaupp till 100liter grundvatten och dygn. per person

Det torde dessutom relativt billig metod för vattenbesparing. Återvinning av vara en gråvatten för vissa hushållsändamål däremot är sarmolikt relativt dyrt. Höga krav rening bör ställasför att de hygieniska riskernainte ska bli för stora. Korsopplingsriskema måste även beaktas.

Olika typer torra eller källseparerandetoalettsystem kan minska vattenanvändningen, av minskningen utgör endast en del av den total minskningen som kan uppnås med hjälp men vattensnålteknik. De torra toalettsystemen har dock en god potential för återtöring av av fosfor till jordbruket och de urinseparerande systemen har, under förutsättning att tekniken för urinlagring utvecklas, god potential för återföring av såväl kväve som fosfor till en jordbmket. De kan därför vara intressanta att införa av andraskäl än vattenbesparingsskäl. Lagring och spridning urin och förmultningsrest från förmultningstoaletter och av separerande toalettermåste dock utvecklas ytterligare innan systemen är färdiga för större skala. Utvecklingsbehoven gäller såväl de tekniska systemen som de organisatoriska systemen kring hanteringen. Acceptansfrågorkring både konventionell teknik och ny teknik bör även studeras.

Det är angeläget att nya tekniska system som införs i bostadsområden av olika slag utvärderasnoggrant och under en längre tid. Därmed kan erfarenheterdrasoch systemen utvecklas så högre Sanitärstandard uppnåsoch så att återföringspotentialema kan att en utnyttjas.

5.2 Rekommendationer

Åtskilligt kan göras för att åstadkomma en minskning av hushållens vattenanvändning. En stor del de åtgärder som stårtill buds idag är beskrivnai denna rapport. Det är emellertid av viktigt att vidaremed utveckling av teknik, systemlösningar och påverkan av människors beteende.Många lösningar som finns idag behöver förbättras. Nedan listas utvecklingsbehov och åtgärder som för närvarandekan vara de mest angelägna.

Förbättrad information och organisation

information och långsiktig attitydpåverkan -

individuell vattenmätning i såväl en- som flerbostadshus -

vattenavgiñenbör till största delen bygga på rörlig avgift, dvs styras av vattenkon- sumtionen

brukarinflytande i vattenförsörjningsorganisationen -

utveckling organisationsforrner för transport och spridning av urin och torrt - av toalettavfall

Utvecklad användning av etablerad teknik

- installation av ny vattensnålteknik i äldre fastigheter

Forskning, utveckling och utvärdering av ny teknik

- fortsatt utveckling av vattensnålteknik

utveckling av lagringsteknik for urin och torrt toalettavfall

utvärdering av vad det skulle innebära för befintliga avloppsreningsverk - att inkommande vatten till ökandeandel består av källseparerat gråvatten.

utveckling av teknik ochdimensioneringsmetodikför enskildaavloppsanläggning- ar som behandlarkällsepareratgråvatten.

forskning om fosfoms växttillgänglighet for olika VA-system i kemslam. kompost, inñltrationssand mm.

Ovanståendepunkter behöveridag belysasbetydligt djupare.Flera av punkternakräver en bådebred och djup kunskapsbasfor att kunna ge en samladbild problematiken. En form av för forsknings- och utvecklingsarbetetskulle kunna vara att det skapades kompetenscen- ett trum eller ett konsortium där kommuner, lantbruksuniversitetet, sociologiska institutioner samt tekniska högskolor långsiktigt kunde bygga upp och utveckla kunskap kring VAfrågor. Den miljöstrategiska fonden, MISTRA, har här en viktig uppgift att tillsammans med högskolorna forma breda forskningsprogram.

Forskning och utveckling inom områdetVA-system pågåridag i ett antal mindre program genom finansiering av bl a Avfallsforskningsrådet APR, Byggforskningsrâdet BFR, Vatten och avloppsverksföreningensforskningsorgan A-forsk V och forskningsrådsnämnden F RN.

En viktig form för stöd till ny teknik är det ny teknikbidrag som Naturvårdsverket administrerat och administrerar. Bidragen till ny teknik utgör inte enbart ett ekonomiskt stöd och risktagande utan ger ocksåpolitiker i kommunernastekniska nämndermotiv och stöd för att satsa på utveckling av obeprövad teknik. Nya projektidéer acceptans hos ges kommunerna även om bidragsandelen ibland är betydligt mindre än 50 procent. För utvecklingen inom VA-sektom vore det olyckligt om denna typ av bidragsforrn awecklades.

Utvärdering av ny teknikprojekt har ofta gjorts inom ramen for beviljade teknikbidrag. ny Däremot har det hittills inte utarbetatsnågonmetodik för utvärdering delar eller hela av av VA-system trots att behovet är stort av detta i kommunerna. Vilka konsekvenser får exempelvis införandet av ny teknik i ett systemperspektiv Under 1994 har dock några projekt startats som skabelysadennaproblematik, a genom två projekt stöttade BFR, av FRN och VA-forsk Ecoguiden, respektive genom AFR Orvvare.

För att utveckla och nyansera bedömningen av olika alternativa VA-lösningar samt underlätta jämförelser mellan olika system startadeNaturvårdsverketunder hösten 1994

projektet Systemanalys-VA med syfte att kunskapsförsörja kommunerna om hur val av miljöanpassade VA-system kan ske. En förstudie till projektet ska redovisas i början av 1995. Förstudien ger Förslag kriterier som ett miljöanpassat VA-system ska kunna uppfylla oberoende av användteknik.

Referenser

Andersson, Yvonne och Stenström.Tore. 1994. Åtgärder vid akut vattenfororening och sjukdomsutbrott. Livsmedelsverket. Rapport 2494. Att minska sårbarheten i den tekniska färsörjningen. Riskanalys för kommunalteknik ifred, kris och krig. ÖCB och StatensEnergiverk. 1990. Balmér, Peteroch Mattsson,Bengt. 1993.Kostnaderför drift av avloppsreningsverkVAforsk Rapport 1993-15. Det kommunala underhållsberget. Delrapport: vatten och avlopp. 1991. S v e n s k a kommunförbundet. Diskmaskiner. Bänk- och golvmodeller 1993.Tester, köpråd. Konsument verket. Documenta Geigy, Scientific Tables. 1971. Medicinskt tabellverk utgivet av CIBA-GEIGY. Ekobyprinciper inom Östra Barkarby. VBB VIAK PM 1993-02-01 Gotaas, Harold B. 1956. Composling Sanitary Disposal and Reclamation of Organic Wastes.WHO, Geneva 1956. Handbok för kommunal beredskapmedallmänna råd ÖCB, 1990. Hermansson, Karin. 1991. Att bygga ekologiskt idéer från Tyskland Utlands- l rapport från Sveriges Tekniska Attachéer. Tyskland 9102. Holmberg, Sture. 1981. Norrköpingsprojektet. En detaljerad pilotundersökning av hushållens vattenförbrukning. Statens institut för byggnadsforskning M8l:5. Holtan, Hans Åsteböl, Svein Ole. 1991. Handbok i insamling data av om fororensningstilförsler til jorder og vassdrag. Revidert utgave november 1991. - Statensforurensningstlsyn, TA-774 991 l . Karlgren, Lars, Ljungström, Krister, Olsson, Eskil och Tullander, Viktor. 1977. Hushållsspillvatten sammansättning och egenskaper.Statensinstitut för byggnads- forskning, MeddelandeBulletin M77: 16, 1977. l Kristiansen, Mads Boritz. 1993. Recirkulering av gråt spildevand Biologi speciale ved

l ferskvandsbiologisk laboratorium. Köpenhamn.

Lindén, AnnaLisa. 1994.Människa och miljö. Carlssons. Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten. Statens livsmedelsverk SLV FS 1993:35, 1993. Malmqvist, P.A. och Samuelsson, A. 1993. Alternativ VA-teknik. Exempel samling.VAforsk Rapport 1993-01. Marklund, Stefan och Mäkitalo, Lars-Inge. 1993.BaseWasa Antarctic Wastewater treatment and zero discharge. Vatten Mårtensson, Mona, Pettersson, Ronny och Wadeskog, Anders. 1993. På jakt i efter den ekologiska människan.ArbetsrapportNr Stockholms Universitet. Hushållstvättmedel och vattenskydd Naturvårdsverkets rapport 3189, 1987.

l Nikell, Lars. 1994. Vattenfärbrukningensdygnsvariation. VA-forsk Rapport

1994-05.

l Olsson, Eskil, Karlgren, Lars och Tullander, Viktor. 1967. Household Waste

Water, Statens institut för byggnadsforskning, Report 24:1968. Persson, Ing-Marie. 1993. sårbart vatten. Helhetssyn och beredskap i sarnhällsplaneringen. Biologi och bosättning, Berg, Per G. Red.. Natur och kultur.

Perttu, Kurth. 1993. Energiskog som vegetationsjilter för slam, avloppsvatten. lakvatten och aska. Rapport från seminarium den 14 november 1991, Ultuna, Uppsala. SverigesLantbmksuniversitet, Rapport47. Regeringensproposition 199091 :90. Hur mår Sverige Regeringens proposition 1992931180. Om riktlinjer för en lcretsloppsanpassad samhällsutveckling. Regeringensproposition 199394: 1 Med sikte på hållbar utveckling. Rening av hushållsspillivatten. Infiltratiønsanlâggningar och markbâddar för fler än 25 personer. SNV Allmänna Råd 91:2, 1991. Sjöberg, Lennart. 1990. Det psykologiska perspektivet. Miljörisker ett i n d i v i d - perspektiv. Individ och samhälle. ForskningsrådsnämndenRapport 90:1. Smil, V. 1990. Nitrogen and Phosphorusin Turner B.L. ed. TheEarth as Transformed by Human Action. Cambridge University Press. Svensson, Paul. 1993. Nordiska erfarenheter av källsorterade avloppsystem. Examensarbete vid Institutionen för samhällsbyggnadsteknik vid Högskolan i Luleå, 1993:1l7E. Säkrare dricksvattenförsörjning. Livsmedelsverkets raport 1394, 1994. Tiberg, Nils. 1993. Kretslopp. l stället för förskingrande flöden. Naturskyddsföreningens årsbok 1993. Tvättnzaskiner. Tvätt-torkkombinationer. Torktumlare 1994. Tester, köpråd, Konsumentverket. VA-taxor 1994. Sammanställning över kommunala vatten- och avloppstaxor gällande den 1 januari 1994.VAV TX94. Vatten, avlopp och milä. Underlagsrapport till aktionsprogram miljö 93. 1993. SNV Rapport 4207. Vattenbesparing. 1991.Boverkets småhusråd. Valtenprognøs 1975-2000. 1975.VAV P30. VA -verk 1992. Statisktiska uppgifter över kommunala vatten- och avlopps verk. 1993. VAV S92. Widegren-Dafgård, Karin. 1992. Från villor till vanor. Slutrapport från uppdrag 2000. Vattenfall FUD. Wolgast, Mats. 1993. Om vatten. Tankar kretslopp. i Creanom.

BILAGA 3

GRUNDVATTENUTREDNINGEN Sekretariatet

Sammanställning av de svar som lämnats grundvattenutredningens enkät med frågor om myndigheternas ansvarsområden och åtaganden vad gäller grundvattenfrâgor. .

Beskrivning av myndighetens för och arbete med grundvattenansvar frågor l

Fråga: Myndighetens arbetsuppgifter och ansvarsområde enligt lag, förordning och myndighetsinstruktion eller enligt uppdrag från regering m.m. vad avser grundvattenfrâgor l 1 .

Boverket Enligt förordning med instruktioner för Boverket SFS 1993:1109, senast ändrad l januari 1994, är Boverket förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande och boende. Verket svarar också för den centrala administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering av bostäder. Vidare skall Boverket enligt 4 § i förordningen bl.a. meddela föreskrifter, ha uppsikt och tillsyn samt handlägga förvaltningsärenden i enlighet med lag eller förordning, följa tillämpningen av lagar och förordningar, ut- värdera effekterna av tillämpningen och lämna regeringen förslag till de åtgärder som behövs för att syftet med reglerna skall nås, verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen PBL och lagen om hushållning med naturresurser m.m., biträda regeringen med yttranden och utredningar m.m., informera om nya eller ändrade regler och -

- medverka i internationellt samarbete som syftar till att harmonisera regler för fysisk planering, hushållning med naturresurser samt egenskapskrav byggnader och byggprodukter. Enligt 5 § får Boverket inom sitt verksamhetsområde bedriva uppdragsverksamhet i Sverige och utomlands mot ersättning enligt grunder som verket fastställer efter samråd med Riksrevisionsverket. Boverket skall även följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och vid behov ta initiativ till förändringar. I enlighet med plan- och byggförordningen 1987:383 kan Boverket utfärda föreskrifter och allmänna råd för nya byggnader för tillämpningen av 3 kap. PBL. För vattenfrâgor gäller att det inte finns någon rättighet att föreskriva om vattenbesparande åtgärder utan föreskrifterna är baserade god hygien, en god arbetsmiljö och tillfredsställande inomhusklimat 3 kap. 5 § PBL.

Fiskeriverket Grundvattenfrågor berör inte Fiskeriverket enligt instruktion eller författning annat sätt än att Fiskeriverket enligt 13 kap. 25 § vattenlagen skall yttra sig till vattendomstolen om inverkan allmänt fiske av ett vattenbyggnadsföretag. Det kan också gälla större grundvattenuttag som kan påverka ytvattnet.

Skogsstyrelsen I enlighet med sektorsmyndighetsansvaret har skogsvárdsorganisationen SVO Skogsstyrelsen och den regionala myndigheten Skogsvårdsstyrelsen utgör tillsammans SVO ansvaret att beakta även grundvattenfrågor i samband med skogsbruk. Hänsyn och bedömning av skogsbrukets påverkan på miljön som t.ex. grundvatten är en central och viktig fråga som indirekt beaktas vid allt arbete. SVO:s arbete med grundvattenfrågor är dock svårt att kvantifiera och särskilja som en egen verksamhet. I förordning med instruktion 1993:272 för skogsstyrelsen SKS och skogsvârdsstyrelsen SVS anges att SVO skall särskilt tvâ punkter berör vatten i enlighet med sitt sektorsansvar och i samråd med naturvårdsmyndigheterrta verka för en biologisk mångfald och en rik och varierad kulturmiljö medverka i frågor om hushållning med natur- resurser

Bilaga 3

Enligt 14 § skogsvårdslagen 1979:429 skall skogsmarkens ägare anmäla avverkning av skog, sådan dikning som inte kräver tillstånd enligt 18 § naturc vårdslagen 19642822, s.k. skyddsdikning samt vad markägaren avser att göra för att tillgodose natur- och kulturrniljövårdens intressen i samband med avverkning, s.k. hänsynsredovisning. Anmälan sker till SVS enligt de föreskrifter som SKS meddelar efter samråd med Naturvårdsverket. Enligt 30 § SVL och 30 § skogsvårdsförordningen 1993:1096 får SKS meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natur- och kultunniljövårdens intressen vid skötsel av skog. SKS ska först samråda med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och annan central myndighet som kan beröras. I lagtexten anges som exempel hyggens storlek och utläggning, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning. I dessa sammanhang ingår även påverkan vatten. I SKS föreskrifter SKSFS 1993:2 till 30 § skogsvårdslagen anges till skydd mot skador mark och vatten bl.a. följande: Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas mark och i vatten. Vid avverkning skall näringsläckage till sjöar och vattendrag begränsas. När skogsgödsling, skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling utförs, skall det ske så att skador miljön undviks eller begränsas i allmänna råd till 30 § SVL finns ut-förligare skrivningar. SKS har även meddelat särskilda allmänna råd SKSFS 1991:2 för användning av kvävegödselmedel på skogsmark. Dessa syftar bl.a. till att minimera oönskade effekter som försurning av mark och vatten, näringsutlakrting främst fosfor och kväve och förhöjda halter av oorganiskt kväve i ytvatten samt riskabel utbyggnad av markens kväveförrâd. I ärenden enligt SVL har SKS i vissa sammanhang även möjlighet att besluta att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas 32 § SVL. SKS har tillsynen över 21 § NVL i skogen. SVS får enligt 19 b § naturvårdsförordningen 1993:1086 besluta om s.k. biotopskydd för skyddsvärda mindre mark- och vattenområden som i huvudsak är belägna på skogsmark. Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom biotoperna enligt 21 § NVL.

Bilaga 3

Exempel sådanabiotoper som berör grundvattenfrågor är vissa typer av sumpskogar, bäckfåror, kärr samt källor med omgivande våtmark. SKS har beslutat om behörighet att vara förrättningsman enligt 12 kap. vattenlagen SKSFS 1984:1. Vidare har SVO regeringens uppdrag att inventera landets sumpskogar och att genomföra en försöksverksamhet för kalkning skogsmark.

Smittskyddsinsti- Grundvattenfrågor specificeras ingenstans i SMI:s tutet förordning eller myndighetsinstruktion. SMI har inte heller någon myndighetsfunktion i relation till fysisk planering eller i samband med kretsloppspropositioncn.

Socialstyrelsen SoS är central tillsynsmyndighet enligt bl.a. hälso- . skyddslagen, smittskyddslagen och hälso- och sjukvårdslagen. Hälsoskyddslagen och smittskyddslagen ger SoS en roll att som central tillsynsmyndighet ge ut föreskrifter och allmänna râd samt annan vägledande information i syfte att förebygga och undanröja sanitär olägenhet samt förebygga smittspridning. Enligt hälsoskyddslagen skall bostäder ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet. Enligt förordningen om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del 1986:294 har SoS funktionsansvaret for ledning och samordning av hälso- och sjukvården i landet, inklusive miljö- och hälsoskydd, smittskydd och socialtjänst i händelse av kris och krig. I funktionen ingår bl.a. SMI, SLV och SNV. I en krissituation accentueras behovet av ett väl fungerande smittskydd och hälsoskydd grund av riskerna för smittspridning via vatten och avlopp m.m. Hälso- och sjukvårdslagen ger SoS en övergripande central tillsynsroll inom det miljömedicinska omrâdet. SoS har således inget direkt ansvar för grundvattenfrågor men får indirekt en roll i sitt arbete med dricksvattenfrågor enligt hälsoskyddslagen och smittskyddslagen. Det kan t.ex. handla om att ge ut rekommendationer och gränsvärden om legionella och radon i vatten. ,

Jordbruksverket Enligt SJV instruktion 1991:375 skall SJV enligt :s 1 § verka för positiv utveckling av jordbruksnäringen en, trädgårdsnäringen och remiäringen ett sätt som

Bilaga 3

tar hänsyn till kraven en god miljö, en god hushållning med naturresursema, SJV skall särskilt i enlighet med myndighetens sektorsansvar för miljön verka för ett rikt och varierat odlingslandskap med en biologisk mångfald och enligt fastställda program tillse att jordbrukets belastning på miljön blir så liten som möjligt, men skall å andra sidan t.ex. också underlätta jordbruksnäringens anpassning till och utveckling på en fri inhemsk marknad, och tillse att växtskadegörare och smittsamma sjukdo- mar begränsas. SJV har också enligt naturresurslagen att inom sitt verksamhetsområde hålla uppsikt över hushållningen med naturresurser. Det innebär bl.a. att beakta lagens bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen, men å andra sidan också att verka för att bestämmelserna om skyddet för jordbruks- och rennäringen tillämpas. Enligt instruktionens 3 § är SJV ansvarig myndighet inom totalförsvarets civila del för beredskapsfrâgor som rör livsmedelsförsörjning. Ansvaret regleras i beredskapsförordningen 1993:242, enligt vilken verket är funktionsansvarig myndighet för funktionen livsmedelsförsörjning m.m., bl.a. innefattande försörjning med livsmedel inklusive vatten. SJV har dock överlátit delfunktionen vatten till SLV. Vattenlagen ger i 11 kap. SJV ett myndighetsansvar när det gäller bl.a. grundvattentäkter med större uttag än 10 000 kubikmeter per dygn. Enligt ll kap. 8 § skall företagaren då underrätta SJV, om rennäringen eller jordbruksmark av större omfattning berörs, och på begäran eller när anledning annars föreligger lämna SJV upplysningar om företaget. Enligt 11 kap. 9 § skall företagaren, sedan förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts, bereda SJV tillfälle att framställa önskemål om företagets närmare utformning och omfattning. Enligt l1 kap. 10 § får SJV förordna om behövlig utredning, om företaget kan medföra väsentlig skada pâ rennäringen eller jordbruket. Underrättelse med anledning av bestämmelserna rörande grundvattentäkter i vattenlagens 11 kap. har såvitt känt aldrig förekommit.

Livsmedelsverket SLV har tillsynsansvar för dricksvatten eftersom det är ett livsmedel enligt livsmedelslagen 1971:511. Grundvatten används som dricksvatten. För större sam-

SOU 1995:

hällen bereds renas grundvattnet för att säkerställa god kvalitet. SLV:s ansvar gäller frågor om dricksvattnets kvalitet och beredning. Det börjar i vattentäkten. ifråga om allmän främst kommunal dricksvattenförsörjning har SLV ett klart tillsynsansvar enligt livsmedelslagen. Vad gäller privata små vattentäkter har SLV rådgivande och pådrivande roll. SoS och SNV endast en har huvudansvaret enligt hälsoskyddslagen 1982: 1080. SLV fick 1991 regeringens uppdrag att utreda beredskapen for Vattenförsörjning i fred och krig. Uppdraget har redovisats i en rapport Säkrare dricksvattenförsörjning SAMVA; SLV 1394 till regeringen. I rapporten föreslås att SLV får en samordnande roll för dricksvattenförsörjningen, således även att det finns tillgång till vatten. Detta ansvar ligger dock främst hos landets kommuner och delvis hos länsstyrelserna. Genom riksdagens beslut om budgetprop. 9495 har SLV uppdrag att bl.a. bedriva utbildning. Hushållning med grundvattenresursema blir en viktig del av denna utbildningsinsats, som bl.a. SNV och SGU kommer att delta

Naturvårdsverket Enligt SNV:s instruktion skall verkets arbete bl.a. syfta till att säkerställa en god miljö. Verket har således ett brett miljöansvar för att bl.a. motarbeta föroreningar av grundvattnet och främja ett långsiktigt bruk av detta. Verket har vidare det övergripande myndighetsansvaret för att förorenat grundvatten renas. SNV är ensamt respektive tillsammans med andra tillsynsmyndighet enligt miljömyndigheter central skyddslagen, hälsoskyddslagen, renhållningslagen och kemiska produkter. Som central tillsynsmynlagen om dighet enligt miljöskyddslagen åligger det verket att samordna de regionala och lokala tillsynsmyndigheterverksamhet. Detta sker bl.a. genom att verket ger nas ut allmänna råd. Verket har sålunda givit ut allmänna tillsyn, miljörapporter och kontrollprogram råd om samt mer specifikt för grundvattenskyddet allmänna råd med titeln Grundvattentäkter Skyddsområden - Skyddsföreskrifter SNV:s allmänna råd 90:15. Vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen blir frågor grundvattenskydd av naturliga skäl ofta aktuella. om Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen görs av

Bilaga 3

länsstyrelserna och Koncessionsnämnden för miljöskydd. SNV har möjlighet att under vissa förutsättningar begära omprövning av villkor i givna tillstånd och att begära att tillstånd återkallas 23, 24 och 26 miljöskyddslagen. Verket har även rätt att i vissa fall, då tillstånd inte meddelats, hos koncessionsnämnden hemställa om förbud mot miljöfarlig verksamhet som inte bedrivs i överensstämmelse med tillåtlighetsreglema eller om föreskrifter om försiktighetsmått. Verket har också möjlighet att med stöd av rniljöskyddslagen kräva åtgärder inom områden som förorenats av industriell verksamhet. Det centrala tillsynsansvaret enligt hälsoskyddslagen fördelas mellan SNV och SoS så sätt att SNV ansvarar för bl.a. vattentäkter. Verket utövar tillsyn områden bl.a. genom att utarbeta allmänna råd. Bl.a. har verket utgivit ovan i avsnittet om miljöskyddslagen nämnda allmänna råd om grundvattentäkter. Vad gäller lagen om kemiska produkter kan generellt sägas att SNV har det centrala tillsynsansvaret såvitt avser skyddet för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. Detta innebär att verkets tillsynsarbete främst inriktas yrkesmässiga användare av kemikalier. Dessa återfinns framförallt inom industrin. Verket har överinseende över naturvärden i riket och kan överklaga beslut enligt naturvårdslagen, t.ex. beslut i täktärenden. Enligt 2 § förordningen 1993:191 om tillämpning av lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. åligger det verket att lämna länsstyrelserna uppgifter om vissa områden, som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a. Vattenförsörjning och som av verket bedöms vara av riksintresse enligt 2 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. Beträffande områden, som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse, åligger det SGU att likartat sätt lämna uppgifter till länsstyrelserna. l fråga om fyndigheter vilkas nyttjande prövas enligt naturvårdslagen skall SGU samråda med SNV. SNV och SGU tar efter hand ställning län för län till vilka områden verken bedömer vara av riksintresse. SNV:s enhet för kommunala vattenskyddsfrågor har tillsammans med ett antal länsstyrelser påbörjat ett

arbete med att utforma kriterier som skall kunna användas vid kommande bedömningar av vilka områden som anses vara av riksintresse för vattenförsörjningen enligt naturresurslagen jämför ovan. Projektets namn är Kriterier för riksintresse för vattenförsörjningen.

Räddningsverket SRV är central förvaltningsmyndighet enligt räddningstjänstlagen RäL. RäL behandlar hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedrivas. I lagen finns också bestämmelser om olycks- och skadeförebyggande åtgärder, om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, samt om rättigheter och skyldigheter för enskilda vid olyckor. Lagstiftningen behandlar både människor, miljö och egendom. I detta sammanhang får grundvatten anses tillhöra kategorin miljö. I RäL nog att kommunens räddningstjänstplan ska innehålla anges uppgifter vattentäkter som kan skadas vid olycka om V 21 §, att anläggningsägare ska vidta skäliga åtgärder l i förhindra allvarliga skador människor eller i för att miljö vid olycka 43 §. SRV är också central förvaltningsmyndighet för frågor landtransport av farligt gods enligt lag om 1982:821 om transport av farligt gods. Vid transport ska de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att förhindra att det farliga godset orsakar

i

skada på människor, miljö eller egendom.

Statens strál- SSI är central förvaltningsmyndighet för frågor om 1 skyddsinstitut skydd människor, djur och miljö mot skadlig inver- l av joniserande och icke joniserande strålning. kan av Enligt strålskyddsförordningen har SSI tillsyn över l strålskyddet. SSI ger ut författningar och tillstånd, är för olika strålskyddsintressen och samordnande organ samverkar med myndigheter som sysslar med strålskyddsfrâgor. SSI har ett samordnande ansvar för tillämpad strálskyddsforskning och skall sprida upplysning om strâlskyddet. Ansvarsområdet för grundvatten avser främst att minska riskerna för de naturligt förekommande radioaktiva ämnena radon-222 och radium-226 som kan förekomma i ohälsosamt höga halter i grundvattnet i vissa områden. Nedfall radioaktiva ämnen har visat av sig ha försumbar inverkan grundvattnet, mätningar från Tjernobyl har t.ex. visat mycket låga aktivitetskon-

Bilaga 3

centrationer av cesium-137. Effekter av djupförvaring av utbränt kärnbränsle diskuteras inte här.

Sveriges geologis- Grunderna i SGU:s ansvar och verksamhet ges i ka undersökning förordningen med instruktion för SGU l988:367, 1988:1011 och 1990:739. Tillämpningen av instruktionen beskrives av SGU:s verksamhetsidé se nedan. Instruktionen säger bl.a. att SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering, - SGU skall särskilt utföra allmän geologisk kartering framför allt med hänsyn till berg- och jordarternas samt grundvattnets praktiska betydelse, - SGU skall särskilt inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen och naturresurslagen, SGU skall särskilt främja och stödja riktad grund- forskning och tillämpad forskning inom geovetenskapliga området och - vidare sägs att verksamheten skall bedrivas sådant sätt att insamlat geologiskt material snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt. SGU:s verksamhetsidé: SGU utvecklar, producerar och marknadsför kvalificerat beslutsunderlag om berg, jord, och grundvatten anpassat till bl.a. sarnhällsplanering, naturresursförsörjning, miljö och hälsa samt jord och skogsbruk. För att åstadkomma ovanstående undersöker, dokumenterar, karterar och informerar SGU om Sveriges berggrund, jordarter och grundvatten. SGU förvaltar också lagen 1975:424 om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning.

Sveriges meteoro- De av riksdagen fastställda övergripande målen logiska och hyd- innefattar bl.a. att SMHI ska producera planerings- och rologiska institut beslutsunderlag för vattenberoende verksamheter och vara en resurs i miljöarbetet. Bland verksamhetsmälen finner man att SMHI ska utfärda varningar för skydd av liv och egendom, inhämta och förmedla kunskaper om landets hydrologiska förhållanden, följa den vetenskapliga utvecklingen och bidra till att SMHI:s kunskaper utnyttjas i miljöarbetet.

I hydrologisk kartläggning och analys är hänsynstagande till grundvattenförhâllanden och grundvattenprocesser mycket viktig. Modellering av grundvattenbildning ingår även som en viktig del av den hydrologiska prognos- och varningstjänsten. Prognos- och varningstjänsten är av stor betydelse för samhället och undgår under de nämiaste åren en utbyggnad med avseende funktioner och service.

Överstyrelsen för ÖCB Vad avser grundvattenfrâgor har inga uttalade civil beredskap arbetsuppgifter eller något ansvar. I det fredstida samhällsplaneringsarbetet kan dock i speciella fall ÖCB bli berört att ÖCB skall tillhandahålla underlag i genom enlighet med sin instruktion ÖCB skall tillhandahålla underlag rörande totalförsvarets civila del för tillämpningen av plan- och bygglagen och naturresurslagen 9 §.

Fråga: Myndighetens organisation och resurser vad gäller grundvattenarbetet l.2

Boverket Arbetet med grundvattenanknutna frågor bedrivs främst inom byggavdelningen, planavdelningen samt stadsmiljöavdelningen. Ofta handläggs ärendena som projekt med partsammansatta grupper från de olika avdelningarna. Inom avdelningarna finns tillgång till personer med va-tekrtisk, planteknisk, byggteknisk, kemisk, geologisk, vattenjuridisk. ekologisk och miljöekonomisk kompetens.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Arbetet med vattenfrågor berör indirekt SVO:s verksamheter. Det finns ingen organisatorisk enhet som arbetar specifikt med grundvattenfrâgor.

Smittskyddsinsti- Se ovan under 1.1. tutet

Bilaga 3

Socialstyrelsen Miljömedicinska sektionen vid SOS:sfolkhälsoenhet har idag 13 personer. Därtill tillkommer 4 föredragande läkare inom hälsoskydd och smittskydd samt ett antal externa konsulter i form av vetenskapliga råd. SoS har en god medicinsk kompetens inom smittskydd och miljömedicin och har tillgång till landets främsta experter inom olika områden via de vetenskapliga råden.

Jordbruksverket Inom de angivna se ramarna ovan under 1.1 arbetar SJV, främst växtavdelningens miljö- och växtodlingsenheter, med program för anpassad gödsel- och bekämpningshantering, vilka bl.a. har till syfte att minska risken för grundvattenförorening. Växtavdelningens vattenenhet arbetar bl.a. med bevattningsfrâgor med utgångspunkt från myndighetens instruktion, men också uppdragsbasis med specifika bevattningsprojekt, där frågan grundvattenutnyttjande ständigt om aktualiseras. Eftersom grundvattenuttagen regleras i vattenlagen, blir här såväl vattenlagens som naturresurslagens hushällningsbestämmelser direkt tillämpliga. SJV :s arbetsuppgifter beredskapssidan handläggs på utredningsavdelningens beredskapsenhet.

Livsmedelsverket SLV har ingen särskild organisation för grundvattenarbetet. Vid dricksvattenenheten finns kompetensen samlad med bl.a. hydrogeolog, mikrobiolog, kemister, och miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Dricksvattenenheten har jour under kontorstid och får därigenom ofta frågor om grundvatten från allmänhet och kommuner.

Naturvårdsverket Arbetet med grundvattenfrågor är fördelat mellan flera av verkets enheter. Enheten för forskning om naturresurser och samhälle Fr bidrar med kunskapsunderlag för verkets miljövârdsarbete. Vid forskningsavdelningen finns 1,5 tjänster avsatta för grundvattenarbetet. Vidare finansierar verket en professortjänst i grundvattenkemi, en professortjänst i modellering av transport av vatten och föroreningar samt en halv högskolelektorstjänst i grundvattemnikrobiologi, vid Kungliga tekniska högskolan. De två sistnämnda tjänsterna är ännu inte tillsatta. Enheten för kommunala vattenskyddsfrågor Sv utvecklar verkets policy vad avser grundvattenskyddet och arbetar även med att

12 Bilaga 3

genomföra denna. Vid vattenskyddsenheten finns uppskattningsvis två heltidstjänster för grundvattenarbetet. Vid verkets enhet för samhällsplanering Kp bedrivs tillsammans med bl.a. Boverket ett arbete med att framställa en serie skrifter, med goda exempel hur kommunerna i den fysiska planeringen handlägger frågor om bl.a. hushållning med naturresurser. En av skrifterna som kommer ut inom kort avser hushåll- - - . ning med vatten. Vattentäkts- och vattenresurshushåll- 5 ning är viktiga frågor i verkets arbete med allmänna råd för miljökonsekvensbeskrivningar och regionala miljö- i analyser. Vid jord- och skogsbruksenheten Na bedrivs bl.a. arbete avseende den påverkan som spridning av bekämpningsmedel kan grundvattnet. För närva- l rande håller arbetet med nya föreskrifter om kemisk bekämpning att avslutas. Dessa innehåller flera bestämmelser som syftar till hänsynstagande till och skydd för grundvattnet. Verkets avfallshanteringsenhet Ka handlägger bl.a. sådana deponeringsfrågor som är . av betydelse för grundvattnet. Enheten deltar för när- i varande i ett antal utredningar området och avger yttranden i deponeringsfrägor i samband med tillståndsprövningar. Miljöövervakningsenheten Mm ansvarar för den nationella miljöövervakningen på grundvattenområdet och samordnar dessutom den regionala och lokala miljöövervakning som sker området. Grundvattenfrågor förekommer inom ett antal nationella delprogram för miljöövervakning. Vid Enheten för fordons- och trafikfrågor St, Enheten för energiproduktion Se och industritekniska avdelningen B utförs inget utredningsarbete som specifikt avser grundvattenfrågor. Däremot förekommer frågor som har samband med grundvattnet i arbetet med prövningsärenden enligt l miljöskyddslagen och väglagen.

Räddningsverket Inga speciella resurser finns.

i Statens strål- Arbetet med naturlig strålning bedrivs två huvudskyddsinstitut enheter, huvudenheten för forskning och utveckling FoU och huvudenheten för allmän tillsyn AT. FoU utför egen kartläggning och forskning, håller referensen för hela landet och utarbetar metodbeskrivningar för mätning av nuklider i vatten samt medverkar i arbetet med gränsvärden, rekommendationer och information

Bilaga 3 13

och utbildning. SSI stöder forskning inom strålskyddsområdet vari ingår grundvatten. AT utarbetar i samver- -kan med andra ansvariga myndigheter gränsvärden, rekommendationer och informationsmaterial. Det senare i nära samarbete med SSI:s infonnationsenhet.

Sveriges geologis- I bilaga 1 visas en organisationstablå för SGU. De ka undersökning verksamheter direkt handhar grundvattenfrågor som samt de med omfattande anknytning till grundvatten intäktsñnansierad verksamhet har markerats med . Det är viktigt att fastställa att övrig geologisk undersökningsverksamhet utgör en nödvändig förutsättning för grundvattenverksamheterna. Fast anställd personal vid enheten för hydrogeologi är 21 hydrogeologer och 7 tekniker. Dessutom är för närvarande 7 personer extraanställda. Grundvattenverksamhetema omsätter av anslagsmc- 1 i del 10 miljoner kronor årligen. I denna siffra är ca lokal- och overheadkosmader inräknade. Externñnansierad verksamhet med nära anknytning till grundvattenfrågor omsätter ca 4 miljoner kronor.

Sveriges meteoro- SMHI:s kompetens i grundvattenfrågor finns främst logiska och hyd- forskningssidan. rologiska institut Generellt gäller att SMHI hänvisar till eller samarbel tar med SGU i alla frågor som särskilt eller till stor del rör grundvatten.

l

l

i Överstyrelsen för ÖCB

har inga särskilda resurser eller organisation

i civil beredskap vad avser grundvattenarbete.

l l l

l

Fråga: Beskrivning av det arbete som myndigheten i nuläget bedriver och som berör grundvattenfrågor, såväl löpande arbetsuppgifter som särskilda projekt l .3

Boverket Boverkets arbete med grundvattenknutna arbetsuppgifter framgår av Boverkets verksamhetsplan 9495 samt följande löpande arbetsuppgifter och exempel

särskilda projekt; kunskapsuppbyggnad odlingslandskapet, kust och hav samt 3 kap. NRL, löpande rådgivning, ekokommunprojekt, remisser och expertuppdrag, goda exempel i kommunernas översiktsplanering, plats för arbete, ÖP-handboken, grundvattenutredningen, SAMVA, vattentäktsplanering, projekt verktygslådan, vatten i detaljplaner och områdesbestämmelser, grundvattnet i fysisk planering, kretsloppsfrágor, byggregler samt installationer och maskinell utrustning. Inför kommunernas översiktsplanering samverkade SNV och Boverket i en skrift med namnet Vattnet i kommunal planering. Boverket och SNV samverkar nu i ett projekt med arbetsnamnet Verktygslådan är som en vidareutveckling av den tidigare produkten. Boverket har i samråd med SNV, SGU och SMHI genomfört utvärderingar av kommunens hantering av vattenanknutna frågor i översiktsplaneringen. Vidare har Boverket deltagit i samarbete mellan SLV, ÖCB, SNV m.fl. i SAMVA. Projektet behandlar beredskapsfrägor gällande landets Vattenförsörjning i kris och krig. Likaså har Boverket och SNV samverkat i projektet Vattentäktsplanering samt i projektet Kust och hav och samarbetar för närvarande med en revidering av publikationen Bättre plats för arbete Boverket har i projekt kallat Naturliga länkar ett bärkraftigt nät tagit upp Va-infrastrukturfrágor och kommunal Vattenförsörjning och arbetar nu med en handbok kallad Vatten i detaljplaner och områdesbestämmelser som vänder sig till planerare och arkitekter. Vidare är Boverket representerat i SGU:s marknadsrád. I Boverkets nyligen utkomna byggregler, BBR 94 BFS 1993:57 har målsättningen varit att funktionsanpassa reglerna. För vatteninstallationerna bör detta innebära större möjligheter för tillverkare att ta fram vattenbesparande produkter. I en serie om smâhusråd utgav Boverket 1991 en skrift om vattenbesparing. Grundvattenfrâgor behandlas även i Boverkets Visionsarbeten, kretsloppsfrágor, ekologisk dagvattenhantering, grönstrukturfrágor osv.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Skyddsdikning och markavvattning SKS bedriver -

Bilaga 3 15

löpande bevakning av dikningsfrågor och stöd till SVS hantering av ärenden som berör markavvattning och skyddsdikning. SVS bistår även länsstyrelsen med samråd om markavvattning enligt 18 § naturvårdslac gen kräver tillstånd av lst. En annan uppgift är att ge råd och utöva lagtillsyn vid skyddsdikning. SVS bedömer anmälan om skyddsdikning som skall lämnas till SVS senast sex veckor innan skyddsdikningen påbörjas 14 § SVL. Med skyddsdikning sådan dikning avses efter avverkning som inte kräver tillstånd enligt naturvârdslagen. Kunskapsuppbyggnad, kurs- och infonnationsverksamhet- SKS följer forskningen avseende skogsbrukets inverkan Vattenkvalitet såsom eutrofiering av vattendrag, sjöar och hav. SKS producerar litteratur i ämnet och arrangerar kurser främst riktade till personalen inom SVS. SVS ansvarar sedan i sin tur för utbildning av skogsägare. SKS bedriver ett utbildningsprojekt, LIV Liv i vatten behandlar sötvattensmiljöer i som skogslandskapet och skogsbrukets påverkan på dessa. Projektet skall generera en skriftlig rapport, forskningsseminarier och kurser, samt olika former av verksamhet skogsstyrelserna. Sumpskogsinventering Skogklädda våtmarker s.k. sumpskogar är viktiga hydrologiska komponenter i vattnets kretslopp. De kan samla upp rinnande vatten från omgivningen, lagra och sprida vatten. SVO har regeringens uppdrag att inventera landets sumpskogar. Syftet är att kartlägga sumpskogarnas omfattning, belägenhet, hydrologi och naturvärden samt att ge myndighetema underlag och ledning i rådgivningssituationer och vid prövning av markavvattningsföretag. Inventeringen skall vara färdig l juli 1997. Ekonomiskt stöd till skogsägare Inom ramen för stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogsbruket NOKÅS är återskapande våtmarker prioriteav en rad åtgärd. Numera används också civilrättsliga avtal med markägare, s.k. naturvårdsavtal för hänsyn som sträcker sig över skogsvårdslagen. Observationer av skogsskador I främst södra och sydvästra Sverige har skogens vitalitet nedsatts på grund av luftföroreningar och skogsmarken har försurats kraftigt under de senaste 30-50 åren. Detta leder till näringsobalans och ger effekter grundvattnet. Skogs-

16 Bilaga 3

skadeutvecklingen följs av SVS 420 permanenta observationsytor. Effektkontroll av kalkning Sedan 1989 genomförs storskaliga försök med kalkning. Inom SKS försöksverksamhet med skogsmarkskalkning sker en kontinuerlig effektuppföljning inom 14 försöksområden. Denna innefattar bl.a. kemisk analys av markvatten och avrinnande ytvatten. Syftet är framför allt att kontrollera att inget läckage av kväve sker efter kalkning. Särskilda försök har även lagts upp för att undersöka hur markvattnet påverkas vid kalkning av byggen, och vid olika kalkmedel. All analysverksamhet inom kalkningsprojektet som berör mark- och ytvatten utförs och utvärderas av IVL. Fysisk planering SKS medverkar som diskussions- partner och remissinstans till Boverket angående fysisk planering, t.ex. angående riktlinjer för utformning av kommunala Översiktsplaner skogsmark. Här kan t.ex. anpassning av skogsbruk i områden för vattentäkt vara en viktig del.

Smittskyddsinsti- Kopplingen till grundvattenfrågor gäller främst tutet uppföljningen av vattenburna sjukdomsutbrott relaterade till grundvattenverk. Uppföljningsansvaret ligger här främst de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna, där SMI efter förfrågan kan bistå både i det epidemiologiska och analysmässigauppfölj Kopplingen till grundvattenfrâgor inom tidigare SBL och nuvarande SMI har också varit att i samverkan med andra nationella myndigheter i forsknings- och utredningsverksamhet, medverka i dessa med faktiska undersökningar och experthjälp. De frågor som då berörts har gällt mikroorganismers adsorption till olika typer av mineralpartiklar, basundersökningar gällande mindre avloppsanläggningar och markinñltration av avloppsvatten som legat till grund för SNV:s allmänna råd inom detta område, frågor gällande bevattning med avloppsvatten i samverkan med bl.a. SoS, samt under senaste året ett påbörjat arbete med hygieniska värderingar av alternativa avloppslösningar i samverkan med SNV. Inom tidigare SBL har också tillväxtstudier av mikroorganismer utförts i bl.a. avsyrningsñlter. Metoder för spårning av mikrobiella föroreningar via grundvatten har

Bilaga 3

också skett i begränsad omfattning med bakteriofager som en biologisk spårsubstans, samt i samverkan med Karolinska institutet har metodik prövats för att pá basis av känd förorening separera ursprunget mellan olika föroreningskällor. Möjligheter att fortsätta arbetet inom den nuvarande organisationen föreligger.

Socialstyrelsen SoS har nyligen gett ut ett meddelandeblad om legionella i dricksvatten. Tidigare har ett meddelandeblad om radon i vatten tagits fram. För närvarande pågår ett samarbete mellan SSI, SLV och SoS beträffande hälsorisker av radon i vatten. Detta arbete kan komma att leda till ändrade rekommendationer, vilka bör tas med både i dricksvattenkungörelsen och allmänna råd enligt hälsoskyddslagen. SoS har också initierat en diskussion med SMI om risken för smittspridning via enskilda avloppsanläggningar med biologisk rening.

Jordbruksverket Se ovan under 1.2

Livsmedelsverket Se under l.l, dessutom ska beredskapsläget beskrivas i storstadslän. Där har grundvattenhushâllningen en stor betydelse vid katastrofsituationer som slår ut ytvattentäkter.

Naturvårdsverket Löpande arbetsuppgifter, se ovan under 1.1. Vid verket pågår för närvarande även projektarbete för att åstadkomma en sektorsövergripande plan för hur tillgång till vattentäkter skall kunna säkerställas pâ lång sikt. Projektet går under namnet Vattentäktsplanering. Vid verket har även påbörjats ett projektarbete för att ta fram bedömningsgrunder utifrån miljösynpunkt för bl.a. grundvatten, mark och lcustvatten. Vidare driver SNV tillsammans med Boverket ett projekt som fått namnet Vattenprojektet. Ett tidigare samarbete verken emellan har resulterat i publikationen Vattnet i kommunal planering. Denna publikation är att betrakta som en idéskrift som samtidigt innehåller konkreta exempel på planeringsunderlag och tillämpning i planarbetet. Det nu pågåendeprojektarbetet innebär en uppföljning av detta samarbete. Avsikten är att i handboksform på ett konkret sätt redovisa hur vattenmiljöarbetet kan integreras och på ett bra sätt beaktas i

18 Bilaga 3

den fysiska planeringen. Ett särskilt avsnitt behandlar grundvattnet i den kommunala planeringen. Handbokens arbetsnamn är Verktygslådan. För närvarande pågår vid verket projektarbete om avfallsdeponier. Vattenskyddsfrågor är av stor betydelse på detta område eftersom deponierna genom läckage kan förorena grundvattnet. I verkets rapport nr 4318, som behandlar efterbehandling av förorenade områden, bl.a. förorenat grundvatten, konstateras att ett klarläggande av frågorna om ansvar för olika undersökningar och åtgärder är av avgörande betydelse för att efterbehandling av dessa områden skall kunna ske på ett rationellt sätt. Verket skall i september 1995 till regeringen redovisa en handlingsplan för arbetet med efterbehandling och sanering.

Räddningsverket SRV har tagit fram ett dataprogram som beskriver hur kemikalier inñltrerar mark. Speciellt avsett för utbildning av räddningspersonal. SRV har ett ständigt pågåendearbete om vägvalsstyrning av farligt gods. Arbetet syftar till att transporterna skall säkra vägar.

Statens strål- Löpande uppgifter är att följa utvecklingen vad gäller skyddsinstitut risker, att hålla mätreferensen för landet, att utveckla mätmetoder SSI 93-12 och SSI 93-13, och att informera om risker, bestämmelser och möjliga åtgärder för att minska halten av höga koncentrationer av radioaktiva ämnen vatmet. i För närvarande prioriteras insatserna för grundvatten i form av tidsbegränsade projekt. Riskerna vid användning av grundvatten i hushållen har sammanställts SSI 1993-34 grundval av tidigare kartläggning av radon och radium i grundvatten SSI 88-11 och SSI 91-15 samt dosberäkningar och undersökningar redovisade i litteraturen. Tekniska åtgärder har utvärderats i ett projekt utfört på yrkesmedicinska kliniken i Örebro i samverkan med personal från SSI och delvis på SSI:s forskningsmedel. En arbetsgrupp har bildats med medlemmar från SLV, SoS och SSI för att utarbeta nya gränsvärden och rekommendationer för dricksvattenkungörelsen och allmänna råd.

Bilaga 3

Sveriges geologis- Långsiktiga program med direkt anknytning till ka undersökning grundvattenfrâgor är dels regional grundvattenundersökning som genomför bâde länsvis grundvattenkartering och kommunvis sådan, dels grundvattendokumentation som samlar och lagrar data om brunnar, Vattenkvalitet, grundvattenrapporter, flödande källor brumisarkivet samt tidsmässiga förändringar i grundvattnets mängd och kvalitet grundvattennätet. Vidare har SGU en rad externñnansierade samarbetsoch utredningsprojekt. Viktiga i detta sammanhang är åtgärder för försurat grundvatten SGU-SLV, deltagande i samverkangruppen för Vattenkvalitet och Vattenförsörjning SAMVA som leds av SLV, rikstäckande nationell miljöövervakning för grundvatten SGU- SNV, integrerad miljöövervakning för skogliga referensomrâden SGU-SNV, undersökningstyper och allmänna râd för regional miljöövervakning grundvat- ten SGU-SNV, rikstäckande beskrivning av grundvattnets kvalitet SGU-SNV, bedömningsgrunder för grundvatten SGU-SNV m.fl. och hydrogeological monitoring HITS-finansierat samarbetsprojekt mellan Sveriges och Estlands geologiska undersökningar. Därtill kommer mindre och kortvariga men ofta återkommande extemfmansierade utrednings- och FoU-

projekt som berör bl.a. följande områden: kommunal

deponiverksamhet, gruvavfall, sârbarhetskartor för grundvatten, grundvattenprospektering för främst Vattenförsörjning. grundvattenförorening t.ex. olyckor samt salt grundvatten. SGU är också remissinstans för grundvattenfrágor.

Sveriges meteoro- Verksamhet som berör grundvatten ingår vid SMHI logiska och hyd- i flera enheters arbete. Främst inbegrips här enheten för rologiska institut hydrologisk forskning och den enhet som handhar den hydrologiska prognos- och varningstjänsten. Både i den kontinuerliga nationella översikten över vattensituationen i landet och vid prognosering av flöden utgör informationen om grundvattnet ett viktigt inslag i analysen. Inom forskningen, främst inom utvecklingen av hydrologiska och hydrokemiska modeller, är kunskapen om grundvattenprocessema en viktig bas. Detta gäller oftast också för vattenresursstudier i allmänhet.

20 Bilaga 3

Överstyrelsen för ÖCB administrerar bidragssystem avseende den ett civil beredskap kommunaltekniska försörjningen. I någon mån berör detta arbete även grundvattenfrâgor. Regeringen uppdrog sålunda den 25 februari 1988 ÖCB att bedriva försöksverksamhet med finansiering av reservanordningar for att förbättra säkerheten i kommunala tekniska försörjningssystem inför säkerhetspolitiska kriser och krig. Sedan bidragssystemet startade har flest ansökningar om bidrag avsett reservelverk för att förbättra säkerheten vad gäller vattenförsörjningen inom kommunerna. I vissa fall har härmed även grundvattenfrågor berörts. I det löpande arbetet t.ex. när myndigheten svarar remisser kan eventuellt grundvattenfrâgor beröras i samband med dricksvattenförsörjningen i kommunal beredskap, beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, kommunal riskanalys o.d. I ÖCB:s utbildningsverksamhet och kompetensuppbyggnaden inom den civila delen av totalförsvaret används exempel och litteratur om Vattenförsörjning och grundvattenfrágor. ÖCB är representerat i SAMVA och deltar i deras arbeten och möten.

Avgränsnings- och samordningsfrågor i förhållande till andra myndigheter 2

Fråga: Beröringspunkter eller områden där myndighetens arbetsuppgifter i någon mån sammanfaller med annan myndighets arbetsuppgifter i grundvattenfrågor 2. l

Boverket Boverket har många beröringspunkter och områden där Boverkets kompetens kompletterar andra myndigheters kunnande. Vidare medverkar ofta Boverket vid seminarier och kursverksamheter som initierats av andra myndigheter. I egenskap av statligt verk bevakar Boverket endast de egna aspekterna i samarbetet med andra verk och myndigheter.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen För ovan nämnda arbetsområden se 1.3 förekommer beröringspunkter och i nâgra fall samarbete med andra myndigheter, i första hand med SNV och länsstyrelserna. Exempelvis förekommer samplanering av sjöoch skogsmarkskalkning. Beträffande kunskapsuppbyggnad, kurs- och inforrnationsverksamhet förekommer kontakter även med SGU, Fiskeriverket och för fysisk planering kontakter med Boverket.

Smittskyddsinsti- Som framförts ovan har SMI inget formellt ansvar i tutet relation till grundvattenfrågor. Vid de tillfällen då beröringspunkter förelegat har samverkan alltid flutit smij digt. Resurserna inom SMI gällande hygieniska vatten- 5 frågor är dock i nuvarande organisation kraftigt begränsade, varför någon garanti för framtiden inte kan lämnas.

Socialstyrelsen I SoS:s arbete med frågor som rör dricksvattenkvalitet samarbetar SoS i första hand med SLV, SSI, SMI och Boverket.

Jordbruksverket Vad gäller aktiviteter och åtgärder som i förlängningen kan påverka grundvattnets kvalitet, arbetar SJV som miljöansvarig sektorsmyndighet med olika program för l

i att minska miljöbelasmingen. Dessa ingår

program som ; delar i det sektorsövergripande miljöarbete som leds

i och samordnas av SNV.

l I bevattningsprojekten rådgör SJV alltid med SGU så

snart det är fråga om grundvattenuttag. Länsstyrelsen V t som tillsynsmyndighet både enligt vattenlagen och

i enligt naturresurslagen är i detta sammanhang naturlig

i samrådspart.

Livsmedelsverket SoS och SNV har ansvaret för enskild Vattenförsörjning. Detta har lösts genom samråd. SGU:s expertfoll och SLV:s rådgivande roll om enskilda vattentäkter har lösts genom samråd.

Naturvårdsverket Tillsynsansvaret för vattenförsörjningsanläggningar - SNV SLV - Ansvaret för vattentäkter SNV SLV - -

- Grundvattenplanering och vattenplanering SNV - Boverket Miljöövervakningsområdet SNV SGU - - - Växmäringsläckage från jordbruket och skogsbruket SNV, SVJ och SKS Spridning av bekämpningsmedel SNV SVJ - -

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- Samarbete pågår med SLV och SoS enligt 1.3. skyddsinstitut Beröringspunkter finns med SGU:s verksamhet vad avser undersökningar av förekomst av naturliga radionuklider i grundvatten. Beröringspunkter finns med l Arbetarskyddsstyrelsen beträffande arbetarskydd och SWEDAC vad avser ackreditering och certifiering för mätning.

Sveriges geologis- SGU är central förvaltnings- och expertmyndighet ka undersökning för grundvattnet. I SGU:s tolkning innebär detta att producera kunskap om grundvattnets uppträdande i marken samt om grundvattnets egenskaper. Denna kunskap skall presenteras och spridas sådant sätt att olika beslutsfattare, t.ex. inom miljöområdet, skall få en riktig grund för olika ställningstaganden. Det innebär också att SGU som central förvalmings- och expertmyndighet har att för statens räkning avgöra i frågor som l rör grundvattnets förekomst och egenskaper. Det inne- . bär givetvis också att SGU kräver av andra statliga instanser att dessa i sina beslutsprocesser använder relevant kunskapsunderlag från den geovetenskapliga sektorn när så motiverat.

i

är Förutom mineralområdet har SGU inte i traditio-

i

nell mening myndighetsuppgifter inom sitt förvaltningsi omrâde. Med myndighetsuppgifter menas här förvaltning av lagar, framtagande och förvaltning av förordningar, tillskapande av råd och riktlinjer, övervakning m.m. SGU har dock i en rad sammanhang medverkat med underlag till lagstiftning, råd osv. Några undantag från ovanstående finns. SGU förvaltar t.ex. lagen om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning och har haft ansvaret för framtagande av broschyren Råd till fastighetsägare vid anläggning av brunn.

Bilaga 3

Med ovanstående som bakgrund har SGU i första hand en serviceroll mot andra myndigheter, SGU skulle i högre grad än nu kunna lämna sådant underlag som bör användas och anpassas till arbeten med t.ex. långsiktiga strategier miljöområdet, i den fysiska planeringen, som grund för hushållning med naturresurser, i lagstiftningsarbete samt i koncessionsärenden m.m. SGU borde också i högre grad än nu kunna medverka i genomförandet av arbeten för att nå uppsatta mål eller delmål inom t.ex. miljöområdet. Som belyses ovan se under 1.3 har SGU idag omfattande samarbete med SNV och SLV. I viss utsträckning samarbetar SGU i grundvattenfrågor även med Boverket, SLV, CFD, RV, SMHI, Vägverket, Banverket, Svensk kämbrånslehantering m.fl.

Sveriges meteoro- Det är naturligt att det rörande grundvatten finns logiska och hyd- gemensamma områden omfattas SMHI:s och som av rologiska institut SGU:s verksamheter. SMHI observerar, analyserar och syntetiserar vattnets processer i atmosfären, på land och i hav. Kartläggning och beskrivning av vattnets rörelser och omsättning i naturen är ett väsentligt inslag i arbetet. SGU drar nytta av information från SMHI i sin verksamhet. Det rör sig såväl om observationsdata nederbörd m.m. och analyser av dessa som infonnation om hydrologiska objekt och kartinforrnation. Det kan konstateras att det finns behov av ökad samverkan inom gemensamma områden. Inom SMHI:s hydrologiska prognos- och varningstjänst utnyttjas information om tillståndet i landets grundvattemnagasin för tolkning av flödesutvecklingen i landets vattendrag. Den information som främst utnyttjas är SGU:s regelbundna utskick om grundvattensituationen i landet. Även personliga kontakter Vid tas. SMHI:s regelbundna information till samhället om situationen i landets vattendrag, ges vid relevanta tillfällen översiktlig information även om grundvattensituationen och då med hänvisning till SGU. I SMHI:s hydrologiska prognosmodell ingår grundvatten som en viktig modul. Grundvattenmodeller utgör ett område där SMHI och SGU har delvis sammanfallande intressen. En modellering av grundvattnet och dess omsättning ingår i

24 Bilaga 3

SMHI:s hydrologiska modeller liksom i de flesta hydrologiska modeller. SMHI:s intresse för grundvattenmodeller ligger främst i att kunna kontrollera de olika faserna i det hydrologiska kretsloppet, att se till att vattenomsättningen stämmer samt modellering av hydrokemi. Exempel finns forskningsprojekt med inriktning mot grundvattnets kvalitet där SMHI deltagit. I ett samarbetsprojekt mellan KTH, LTH, Lantbruksuniversitetet och SMHI analyserades grundvattnets reaktion på försurning. Projektet samordnades av KTH, SMHI utförde den hydrologiska modelleringen och LTH den hydrokemiska modelleringen. Projektet har av en internationell expertgrupp fått högt betyg och publiceringen av resultat har skett i flera ledande internationella tidskrifter. Den internationella utvärderingskommittén rekommenderar fortsatt arbete inom forskningsområdet.

Överstyrelsen för Beröringspunkter finns i någon mån med andra myncivil beredskap digheter i de fall ÖCB beviljar bidrag till kommuner som sökt medel för reservanordningar i teknisk försörjning. Ett vanligt förekommande exempel är att ÖCB betalar bidrag för anskaffning av reservkraftsaggregat som kan användas om elnätet slås ut. Om kommunen har gmndvattentäkt för sin Vattenförsörjning ser kommunen reservelen som en viktig beredskapsresurs i händelse av elbortfall från ordinarie elnät. Även SoS administrerar ett bidragssystem som syftar till att förbättra beredskapen vid landets sjukhus. Vid administrationen av bidragssystemet förekommer beröringspunkter som i speciella fall kan röra grundvattenomrâdet.

Fråga: Om det finns beröringspunkter eller områden där arbetsuppgifterna sammanfaller innebär detta att det utförs onödigt dubbelarbete 2.2

Boverket För undvikande av dubbelarbete har SNV och Boverket tecknat ett gemensamt avtal om vad som skall

Bilaga 3

gälla när det finns sammanfallande beröringspunkter och arbetsuppgifter.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen SKS ser idag inget onödigt dubbelarbete. Ett PM håller att upprättas av SNV och SKS för att beskriva rollfördelningen när det gäller miljöfrågor som berör skogsmark.

Smittskyddsinsti- Inget svar. tutet

Socialstyrelsen SoS anser att samarbetet i stort fungerar bra och att de olika lagstiftningarna och rollerna i praktiken inte leder till nâgra större problem.

Jordbruksverket Inget svar.

Livsmedelsverket Nej.

Naturvårdsverket Inget direkt svar. Se dock under 2.3.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- Nej. skyddsinstitut

Sveriges geologis- SGU har inte närmare underlag för att besvara denna ka undersökning fråga. I övrigt se 2.1 och 2.3.

Sveriges meteoro- Konkreta exempel områden där ökat samarbete logiska och hyd- och bättre samordning skulle innebära en effektivisering rologiska institut är grundvattenmodellering i allmänhet, hydrokemisk modellering, information till samhället om vattensituationen vârflödesprognoser, varningar för vattenbrist, regelbundna meddelanden om den allmänna vattensituationen etc.. De båda instituten har också vardera rikstäckande observationsnät. Samordnad datainsamling och gemensam utveckling av presentationssystem är andra områden där ökad samverkan skulle kunna leda till effektivisering.

26 Bilaga 3

Överstyrelsen för Inget dubbelarbete utförs. civil beredskap

Fråga: Finns avgränsnings- eller samordningsproblem mellan myndigheten och andra myndigheter när det gäller grundvattenfrågor. I så fall vilka. 2.3

Boverket Skötsellagen och skogsvârdslagen tillhör inte naturrei surslagens paraplylagstiftning. Detta vållar ibland samordningsproblem vid fysisk planering.

Fiskeriverket Fiskeriverket har inte i sin verksamhet upplevt några problem i avgränsnings- eller samordningsfrågor i myn- i digheter emellan när det gäller grundvattenfrågor.

Skogsstyrelsen Inget svar.

Smittskyddsinsti- Vid de tillfällen då beröringspunkter förelegat har tutet samverkan alltid flutit smidigt. Resurserna inom SMI gällande hygieniska vattenfrågor är dock i nuvarande organisation kraftigt begränsade, varför någon garanti för framtiden inte kan lämnas.

Socialstyrelsen Vi anser att samarbetet i stort fungerar bra och att de olika lagstiftningama och rollerna i praktiken inte leder till nâgra större problem.

Jordbruksverket Eftersom SJV inte har något uttalat för ansvar grundvattenresursen som sådan, finns det idag knappast några avgränsnings- eller samordningsproblem i det hänseendet.

Livsmedelsverket Nej. Genom SAMVA-gruppen har huvuddelen av samordningsproblemen lösts. Tack vare gruppen finns ett forum för att diskutera eventuella problem i framtiden.

Naturvårdsverket Fördelningen mellan berörda myndigheter av tillsynsansvaret beträffande olika vattenförsörjningsanlägg-

Bilaga 3

ningar är inte självklar. Detta gäller främst enskilda brunnar, där gränsen mellan vattentäkt och vattenförsörjningsanläggning är flytande. SNV för ansvarar vattentäkter medan SLV ansvarar för större vattenförsörjningsanläggningar. De enskilda mindre vattentäkterna hamnar till viss del mellan dessa myndigheters ansvarsområde. SNV har enligt hälsoskyddslagen ansvaret för vattentäkter. Enligt SNV:s uppfattning innebär detta att verket har ett ansvar för själva naturresursen men däremot inte för uttaget av vatten ur brunnen. Statens livsmedelsverk ansvarar för vattenkvaliteten i större vattentäkter. Beträffande dels ansvaret för uttaget av vatten, dels ansvaret för kvaliteten vattnet i mindre anläggningar är situationen med andra 0rd oklar. SNV samarbetar med Boverket när det gäller grundvattenplanering och vattenplanering. Arbetet har delats upp på så sätt att Boverket ansvarar för frågor om planeringsmetodik m.m. medan SNV handlägger själva sakfrågorna. Några oklarheter med avseende ansvarsfördelningen föreligger inte. På miljöövervakningsområdet samarbetar SNV med SGU. Inga oklarheter råder om ansvarsfördelningen. Ett stort problem grundvattenområdet är växtnäringsläckage från jordbruket och skogsbruket. Både ytvatten och grundvatten påverkas. Både SNV, SJV och i viss utsträckning SKS arbetar med frågor som hör - samman med växtnäringsläckage. Det övergripande tillsynsansvar som SNV har enligt miljöskyddslagen gäller även förevarande omrâde. Ansvarsfördelningen detaljnivå mellan å ena sidan SNV och å andra sidan sektorsmyndigheterna kan dock ibland överlappa varandra. Huvudregeln är detta område som andra att SNV samlar kunskap och formulerar kvali- tetsmål medan sektorsmyndigheterna ansvarar för att målen genomförs. Uppföljning och utvärdering görs av myndigheterna gemensamt. Ibland kan det bli svårt att följa denna princip t.ex. därför att den aktuella frågan är för omfattande för att kunna rymmas inom en sektorsmyndighets ansvarsområde. Myndigheterna samarbetar dock aktivt för att precisera sina respektive ansvarsområden och sektorsmål. Som exempel kan nämnas att SKS under bortåt två år tillsammans med SJV och SNV arbetat att i en skrift precisera an-

28 Bilaga 3 SOU 1995:44

svarsfördelningen mellan myndigheterna med avseende på växtnäringsläckage inom skogsbruket. Ett annat problem är att spridning av bekämpningsmedel kan påverka grundvattnet. SNV ansvarar för målsättningar och policy och är bemyndigat att ge ut föreskrifter omrâdet. SJV har till uppgift att se till att målen förverkligas inom jordbruk och trädgârdsbruk. Verken samarbetar i dessa frågor. Det föreligger inga oklarheter med avseende ansvarsfördelningen.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strâl- Nej. skyddsinstitut

Sveriges geologis- När det gäller grundvattnet som naturresurs, är ka undersökning förutom nyttjandet av grundvatten, miljö- och planeringsfrågor centrala. Frågor kring vattnet och därmed också grundvatten handhas av många aktörer på myndighetssidan. Detta försvårar givetvis ett effektivt arbete. Dessutom bedöms det att tydliga mål och därmed också tydliga handlingsplaner saknas för grundvattenomrâdet. Samordningen av vattenfrågor mellan olika myndigheters ansvarsområden, olika kompetensföreträdare samt integreringen av olika samhällsmâl, t.ex. miljömål och mål för sötvattenresurser, har förbättrats under senare âr men borde kunna effektiviseras ytterligare. När det gäller behov av effektivare samordning mellan olika ansvarsområden vattensidan berör detta förutom olika departement en mängd myndigheter och olika organisationer av vilka kan nämnas SNV, Boverket, SGU, SMHI, SLV, SJV, SoS och Svenska kommunförbundet. SGU har tidigare i anslagsframställning påtalat ett behov av bättre samordning när det gäller enskild Vattenförsörjning. Närmast berörda myndigheter är SoS och SNV, vilka har ansvar enligt författning, samt SLV och SGU. De tvâ senare bedöms ha lämplig kompetens för ett tillämpat ansvar för enskild Vattenförsörjning, avseende dels hälsomässiga aspekter pâ dricksvatten, dels tekniska aspekter avseende grundvatten för vattenförsörjning.

Bilaga 3

Sveriges meteoro- Problem avseende avgränsningar mellan SMHI och logiska och hyd- SGU har hittills varit små. Samarbetet mellan mynrologiska institut digheterna ökar i omfattning. För närvarande diskuteras ett utvidgat utbyte av digital kartinformation.

Överstyrelsen för ÖCB uppfattar det råder samordningsproblem att ett civil beredskap mellan olika vattenmyndigheter; även i grundvattenfrågor. Det skulle vara en fördel om det fanns en myndighet som kan svara för beredskapen på hela vattenområdet, inklusive grundvattenområdet. ÖCB har i tidigare genomförda projekt om helhetssyn beredskapen vattenförsörjningsomrâdet påpekat detta. Som ett resultat av dessa projekt har SAMVA bildats. Dock saknas fortfarande myndighet som svarar för beredskapen hela vattenomrádet.

Fråga: Finns i övrigt oklarheter mellan olika myndigheter bortsett från de fall som avses i 2.3 när det gäller grundvattenfrågor. 2.4

Boverket Gränsdragningen mellan SGU:s verksamhet och SNV:s verksamhet gällande grundvattenfrâgor kan verka oklar för andra myndigheter eftersom man inte har något avtal som klarlägger var de olika frågorna hör hemma. Likaså finns det problem med SJV:s hantering av skötsellagen och SKS:s tillämpning av skogsvârdslagen eftersom dessa lagstiftningar inte behöver samordnas med de lagstiftningar som sorterar under naturresurslagens paraplylagstiftning. Ett annat problem är att grundvatten sorterar under så många lagstiftningar och myndigheter att risken är stor för att frågorna försvinner vägen under ärendehanteringen.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Inget svar.

Smittskyddsinsti- Inget svar. tutet

30 Bilaga 3

Socialstyrelsen SoS anser att samarbetet i stort fungerar bra och att de olika lagstiftningarna och rollerna i praktiken inte leder till nâgra större problem.

Jordbruksverket Inom beredskapsfunktionen är SLV ansvarig för inriktning och genomförande av vattenverksamheten. Här kan nämnas att SLV har inrättat en samarbetsgrupp, SAMVA, med representanter för 15 myndigheter och organisationer. SAMVA har i en rapport SLV rapport 1394 lämnat förslag om bl.a. ansvarsfördelningen mellan de centrala myndigheterna.

Livsmedelsverket Nej .

Naturvårdsverket Inget svar.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- Nej. skyddsinstitut

Sveriges geologis- Se under 2.3 ka undersökning

Sveriges meteoro- Inget svar. logiska och hydrologiska institut

Överstyrelsen för För övrigt behöver ansvaret för beredskapsförberecivil beredskap delserna preciseras följande områden: grund- och ytvattentäkter som är exponerade för farliga godstransporter energivatten, t.ex. kylvatten vid kärnkraftverk använt brandsläckningsmaterial varmvatten, t.ex. vad gäller legionella och korro- sion från olämpligt rörledningsmaterial vatten och avlopp från krigsviktiga företag och processindustrin service, lagerhâllning av reservdelar för vatten- och avloppsförsörjningens infrastruktur avloppsvatten, saneringsvatten från A- och C- sanering, spillvatten, lakvatten m.m. och avfallsvatten

Bilaga 3

Fråga: Finns det grundvattenfrågor som ingen myndighet ansvarar för 2.5

Boverket Följande grundvattenfrågor omfattas myndigav hetsansvarhantering: - brunnsborrning för enskild vattentäkt - antalet vattentäkter inom ett visst omrâde och risken för överuttag skydd av enskilda vattentäkters tillrinningsområden skydd av mark- och grundvattentillgângar viktiga för kommande generationers Vattenförsörjning - markexploatering bedrivs idag ofta utan att grundvattenfrâgoma särskilt beaktas t.ex. vägbyggnad vid planering är det fortfarande - vanligt att man lämnar grundvattenfrågorna därhän - ansvaret for grundvattenplanering och vattenbalansbedömningar är inte obligatoriskt för kommuner och länsstyrelser varför det känns mindre viktigt att hantera dessa frågeställningar vid myndighetsutövning.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Inget svar.

Smittskyddsinsti- De frågor som SMI mest oklarheter gällande ser tutet ansvaret för, gäller bl.a. effektivitet av reningsutrustning och annan utrustning för grundvattenbehandling. Dessutom är ansvaret för kvaliteten i enskilda vattentäkter oklar åtminstone vad gäller uppföljning. Utvärdering av olika behandlingsaltemativ gällande avloppsvatten, inkluderande kretsloppslösningar är också dåligt tillgodosedd. Spridningsstudier gällande mikrobiell förorening i grundvatten som en bas för hygienisk riskvärdering görs också sällan.

Socialstyrelsen SoS ser idag en brist i att grundvattenuttag enskilur da vattentäkter inte är reglerat. Vi ser därför mycket positivt att kommunerna föreslås få möjlighet att via lokala föreskrifter införa tillståndsplikt i vissa områden där problem med vattentillgáng fimis.

Jordbruksverket Inget svar.

32 Bilaga 3

Livsmedelsverket Filter och annan beredskapsteknik för dricksvatten från små enskilda vattentäkter plus villafilter och tappkranar. Detta kan ses som en grundvattenfråga.

Naturvårdsverket Det finns ett antal grundvattenfrågor som ingen myndighet har något entydigt ansvar för. Som exempel kan nämnas frågor om grundvattenuttagets påverkan pä markens bärighet och avsänkning i samband med konstbevattning. Nedan lämnas en kort redogörelse för dessa frågor. Uttag av grundvatten t.ex. genom läckage till tunnlar kan efter hand leda till att marken dräneras, vilket kan medföra tekniska problem. Exempelvis kan byggnader sätta sig. När markytan hårdgörs t.ex. genom asfaltering kan inget vatten tränga ned under ytan på de hårdgjorda områdena, vilket kan leda till liknande problem. Inget av dessa frågekomplex förefaller hittills att ha blivit föremål för författningsreglering i tillräcklig omfattning trots att det finns ett uppenbart behov av detta. SNV har dock för närvarande inte kunnat bedöma i hur stor utsträckning plan- och bygglagens respektive vattenlagens bestämmelser ger utrymme för att hantera dessa frågor. Konstbevattningsfrágorna behandlas bl.a. i vattenlagstiftningen. Både SNV och SJV arbetar med frågor som hör samman med konstbevattning. Ingen av myndigheterna har dock något i lag angivet myndighetsansvar. Vid SJV genomfördes för något år sedan en utredning, som kallades Bevattning 2000. l utredningsbetänkandet, som lämnats till Jordbruksdepartementet, föreslogs bl.a. att skyddet för naturmiljön skulle stärkas genom en ändring i vattenlagen. Förslag framfördes också om att SJV skulle överta ansvaret for att utarbeta allmänna råd för bevattning.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strâl- Nej, inte inom det ansvarsområde som SSI har. skyddsinstitut

Sveriges geologis- Sannolikt inte. De frågeställningar som kanske är ka undersökning viktigare är: Tillämpas ett tilldelat ansvar för vattenfrågor ett effektivt och meningsfyllt sätt Eller finns förutsättningar för att tillämpa ansvar på ett effektivt

Bilaga 3 33

och meningsfyllt sätt Problemen har berörts ovan under 2.3.

Sveriges meteoro- Inget svar. logiska och hydrologiska institut

Överstyrelsen för Inget svar. civil beredskap

Behov av åtgärder for att få en effektivare myndighetsorganisation 3

Fråga: Bedömning av behovet av egna arbetsinsatser inom en överblickbar framtid vad gäller grundvattenfrâgor, förändringar som skulle behöva göras, utökat ansvarsområde etc. 3. l

Boverket Jämför med svaret under 1.3. Vattenfrågornas betydelse i samhällsplaneringen har under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Detta betyder att Boverkets arbetsinsatser när det gäller grundvattenfrâgor snarare ökar än avtar under de närmaste åren. Boverket bedriver också informationsarbete om vattenhantering i fysisk planering samt bevakar behovet av utveckling av planeringsunderlag för PBLNRL-systemet.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Ansvaret för skogliga arbetsföretag som kan bli föremål för samråd enligt 20 § naturvårdslagen förs över till SVO t.ex. kalkning, gödsling och skogsbilvägar. Arbetsinsatserna här bör följaktligen öka. Skogsbrukets effekter och skogens betydelse för sötvattenrniljöer och grundvatten är frågor som enligt SKS bedömning måste uppmärksammas allt mer. Det kan gälla oljespill, hyggesutläggning, kalkning, kväveutlakning etc.

34 Bilaga 3

Smittskyddsinsti- Behoven för framtiden gällande mikrobiologiska tutet hygieniska frågeställningar är främst att integrera dessa i allmänna spridningsstudier och strömningsproñler. Det är i detta sammanhang av vikt att sådana bedömningar inte enbart omfattar de nu använda indikatororganismema, då dessa inte alltid avspeglar spridningen av olika sjukdomsalstrande mikroorganismer. Olika överlevnadsstudier är också värdefulla för framtiden. Det är också av vikt att bedöma nedbrytningen av olika persistenta kemiska ämnen under de klimatologiska och geologiska förhållanden som råder i Norden. Då grundvattenfrågor inte ingår som en del av den direkta myndighetsuppgiften går det inte att bedöma vilka insatser som SMI kan tänkas lägga ner dessa frågor i framtiden. Insatsdelen blir beroende tillgång mer långsiktiga externa medel inom området. Ett intresse finns för en integrerad insats med andra nationella myndigheter och institutioner. långsiktiga insatser är dock nödvändiga för ett framtida engagemang och för att kunna upprätthålla kompetensbasen inom omrâdet.

Socialstyrelsen SoS bedömer att myndigheten idag har tillräcklig kompetens och resurser för myndighetens vattenrelaterade arbete. SoS ser inget behov av förändringar i form av ändrade eller utökade ansvarsområden.

Jordbruksverket SJV har inte funnit anledning att närmare överväga vilka behov av åtgärder som skulle kunna finnas för att få en effektivare myndighetsorganisation inom grundvattenområdet.

Livsmedelsverket Utbildning av länsstyrelser under en 2-årsperiod om dricksvatten, grundvattenskydd m.m.

Naturvårdsverket Inget svar.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- För löpande uppgifter se 1.3 ca 0,5 personår per skyddsinstitut år, och dessutom för tillfälliga insatser under ett fåtal år ca l personår.

Bilaga 3

Sveriges geologis- Kunskapsuppbyggnaden om svenska grundvattenka undersökning förhållanden bedöms alltför långsamt i förhållande till behov en rad områden t.ex. för Vattenförsörjning, fysisk planering och miljöarbete. När det gäller t.ex. den kommunvisa grundvattenkartläggningen har målet satts av statsmakterna till att modernt underlagsmaterial skall finnas för 75 procent av landet år 2020. För att tidigarelägga satt målår erfordras större resurser.

Sveriges meteoro- Grundvatten är den enda del av den hydrologiska logiska och hyd- cykeln för vilken ansvaret finns SMHI. Detta rologiska institut faktum tillsammans med konstaterandet att SMHI måste inforliva analyser rörande grundvattnet i verksamheten och att SGU har behov av SMHI:s information ställer krav samordning och samarbete. Inom de områden som nämnts under 2.2 finns utrymme för samordning och effektivisering.

Överstyrelsen för ÖCB för närvarande inga behov för myndighe-

ser civil beredskap tens egen del när det gäller egna arbetsinsatser grundvattenområdet.

Fråga: Bedömningar av behovet av förändringar när det gäller ansvarsområden och arbetsinsatser utanför den egna myndigheten för att en totalt sett effektivare myndighetsorganisation vad gäller grundvattenfrågor. 3.2

Boverket För att en effektivare myndighetsutövning av grundvattenknutna frågor bör SKS:s och SJV:s sektorsansvar tydliggöras.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Inga synpunkter för dagen.

Smittskyddsinsti- Inget svar. tutet

36 Bilaga 3 1995:4 sou

Socialstyrelsen SoS ser inget behov förändringar i form av av ändrade eller utökade ansvarsområden.

Jordbruksverket Vad gäller beredskapsfunktionen hänvisas till SAMVA:s förslag att även SGU bör uppgifter inom livsmedelsfunktionen. Bakgrunden är att SGU är central expertmyndighet när det gäller grundvattentillgângar, grundvattenkvalitet och grundvattentäkter med lång erfarenhet från arbete med enskild Vattenförsörjning.

Livsmedelsverket Länsstyrelserna bör hävda grundvattenintressenaså att grundvattenresurserna får ett långsiktigt skydd. Större ansvar än tidigare för SGU som expertorgan. SNV:s arbete med kriterier riksintressen för Vattenförsörjning bör omsättas i praktiken.

Naturvårdsverket Inget direkt svar. Se dock nedan under 3.3.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- Fungerar bra det är inom SSI:s ansvarsområde, som skyddsinstitut men förutsätter att SLV:s och S0S:s inom detta resurser område inte försämras.

Sveriges geologis- SGU bedömer det viktigt samordnad och att en syn ka undersökning handlingsplan upprättas avseende grundvattnet. För att åstadkomma detta bedöms att det behövs någon form av permanent kommission, som är överordnad aktuella myndigheter området och som kan arbeta effektivare än partsledda utredningar och nuvarande samarbetskonstellationer.

Sveriges meteoro- Inget svar. logiska och hydrologiska institut

Överstyrelsen för Behovet förändringar när det gäller ansvarsområ-

av civil beredskap den och arbetsinsatser, ÖCB:s perspektiv, ligger sett ur utanför den egna myndigheten för att få en totalt sett effektivare myndighetsorganisation på vattenområdet inklusive grundvattenornrâdet.

Bilaga 3

Fråga: Om det finns samordningsproblem eller oklarheter vad gäller ansvarsområdena mellan myndigheter i grundvattenfrågor vilka åtgärder behöver då vidtas för att komma till rätta med problemen 3.3

Boverket Inget svar.

Fiskeriverket Inget svar.

Skogsstyrelsen Inget svar.

Smittskyddsinsti- Inget svar. tutet

Socialstyrelsen SoS anser att samarbetet i stort fungerar bra och att de olika lagstiftningarna och rollerna i praktiken inte leder till några större problem.

Jordbruksverket Inget svar.

Livsmedelsverket Länsstyrelserna bör hävda grundvattenskyddet tillgång och kvalitet i samarbete med kommuner, SNV och SGU.

Naturvårdsverket SNV anförde i en skrivelse år 1990 till SGU följande. Redan nu framstår det som klart att för att långsiktigt kunna säkerställa grundvattenresursen för vattenförsörjning kommer regelsystem behövas som bl.a. reglerar var och i vilken omfattning uttag av grundvatten får ske i framtiden samt ger kommunerna ett avgörande inflytande nyttjandet av grundvattenresursen. Inom SGU finns en bred grundvattenkompetens samt ansvarar SGU för lagen om uppgiftsskyldighet vid grundvattenundersökningar och brumisborrning. SNV ser det därför som naturligt när regelsystem för enskild Vattenförsörjning behöver utvecklas att detta bör ske av SGU inom ramen för ett utvidgat myndighetsansvar för dessa frågor. Som ett komplement och i avvaktan på ett utvidgat myndighetsansvar för SGU delar SNV SGU:s uppfattning att det kan vara lämpligt att tillskapa ett forum för samordning av det spridda

38 Bilaga 3

ansvarsom föreligger for den enskilda vatxenforsörjningen. SNV:s inställning i denna fråga är oförändrad.

Räddningsverket Inget av relevans.

Statens strål- Nej, inte inom SSI:s ansvarsområde. skyddsinstitut

Sveriges geologis- När det gäller grundvattnet som naturresurs, är ka undersökning förutom nyttjandet av grundvatten, miljö- och planeringsfrågor centrala. Frågor kring vattnet och därmed också grundvatten handhas av många aktörer på myndighetssidan. Detta försvårar givetvis ett effektivt arbete. Dessutom bedöms det att tydliga mål och därmed också tydliga handlingsplaner saknas för grundvattenområdet. Samordningen av vattenfrågor mellan olika myndigheters ansvarsområden, olika kompetensföreträdare samt integreringen av olika samhällsmål, t.ex. miljömål och mål för sötvattenresurser, har förbättrats under senare år men borde kunna effektiviseras ytterligare. När det gäller behov av effektivare samordning mellan olika ansvarsområden på vattensidan berör detta förutom olika departement en mängd myndigheter och olika organisationer av vilka kan nämnas SNV, Boverket, SGU, SMHI, SLV, SJV, SoS och Svenska kommunförbundet. SGU har tidigare i anslagsframställning påtalat ett behov av bättre samordning när det gäller enskild Vattenförsörjning. Nämiast berörda myndigheter är SoS och SNV, vilka har ansvar enligt författning, samt SLV och SGU. De två senare bedöms ha lämplig kompetens för ett tillämpat ansvar för enskild Vattenförsörjning, avseende dels hälsomässiga aspekter dricksvatten, dels tekniska aspekter avseende grundvatten för vattenförsörjning. SGU bedömer det viktigt att en samordnad syn och handlingsplan upprättas avseende grundvattnet. För att åstadkomma detta bedöms att det behövs någon form av permanent kommission, som är överordnad aktuella myndigheter området och som kan arbeta effektivare än partsledda utredningar och nuvarande samarbetskonstellationer.

Bilaga 3

Sveriges meteoro- Grundvatten är den enda del av den hydrologiska logiska och hyd- cykeln för vilken ansvaret finns SMHI. Detta rologiska institut faktum tillsammans med konstaterandet att SMHI måste inforliva analyser rörande grundvattnet i verksamheten och att SGU har behov av SMHI:s information ställer krav samordning och samarbete. Inom de områden som nämnts under 2.2 finns utrymme för samordning och effektivisering.

Överstyrelsen för Det finns ett samordningsproblem mellan vattenmyncivil beredskap digheter, såtillvida att det skulle behövas en myndighet som ansvarar för beredskapen hela vattenområdet, inklusive grundvatten. Vattnet är en levande resurs som rör sig i ett kretslopp oberoende av myndighetsgränser. Brist på beredskap inom ett vattenområde kommer så småningom att sätta spår inom ett annat område, dvs. inom ett annat myndighetsområde. ÖCB har behov av att Vattenmyndigheterna avger en samlad årlig rapport över beredskapen vattenområdet. En sådan rapport skulle kunna utmynna i att Vattenmyndigheterna deklarerar att beredskapen hela vatten- och avloppsförsörjningsområdet är heltäckande och optimal, eller redovisar vilka konsekvenserna skulle bli i olika fall med nuvarande beredskap. Detta skulle underlätta ÖCB:s samlade bedömning av beredskapsläget inom alla samhällsfunktioner. En viktig uppgift för ÖCB är nämligen årligen destinera tvâ att ca miljarder för beredskap inom civila delen av totalförsvaret. Awägningar måste göras mellan olika samhällsfunktioner såsom transporter, telekommunikation, livsmedelsförsörjning, ordning och säkerhet, privata försäkringar, hälso- och sjukvård, energiförsörjning m.fl. för att en effektiv och ändamålsenlig beredskap.

BILAGA 1

SGUs organisation

Enhetermedpersonal- Programprojekt ochurvecklingmnsvar medverksamhetsansvar

f

l Berggrundsgeologi Geologiskundersöknings-

Regerin en W verksamhet:

Nänngsep. - Regional berggrundsgeolo- Geofysik iskundersök .å egionaljordartsgeologisk - undersöknsödraSverige g. j Regional jordartsgeologisk Geokemi undersökning.Sverige nom

e Allmänna geologiska kartor ochkandatahaser Maringeologisk undersök- Jordartsgeologi ning m Markgeofysisk undersning # Flyggeofysisk undersökning

AL Verksledning Geokemisk undersökning

Maringeologi Berggrundsgeologisk doku-

Kvartärguelologisk dokumeninformation . . och I ration tntnerullragor i e , , Gd stab Geomagnetisk dokumentaig i 4:; tion 1

Teknisk service I i

Mntdighetsverksamhet: ineralpolitiska myndighetså i - uppgifter i Administrativ service Mmemlpolitiska utredningar Mineralinfonnation Bergsstaten,distriktet nom Bergsstaten. södra distriktet Geologiska myndighetsuppgifter Geoarkiv Samlingar - Bibliotek ochpublikationer

åntäktsñnansierad verksam-

un Natunesurser - mineral Naturresurser - ballast Totalförsvar Rådgivande Maringeologi organ

Marknadsrådet Forskning ochutveckling

Mineralresursrådet Marknadsutveckling

i Prospekteringsrådet

Administration: Personal Framtidsrådet - Redovisning - Kontorssemce -

l Falun

Samrådsgrupp forstödtill geovetenskaplig forskning Luleå |

Göteborg

OU 1995:45 BILAGA 4

Exempel UNDEIELAGSKARTA FÖR KOMMUNAL PLANERING SKYD- AV DET FOR GRUNDVATTNET

Föreliggande kartbild är ett utsnitt ur den digitalt framställda, kommuntäckande underlagskartan för grundvattenskydd, vilket även skulle kumia kallas karta över grundvattnets sårbarhet. Utsnittet visar del grundvattenen av en förekomst där flera motstående intressen föreligger med avseende på markanvändning och vattenförsörjning.

Kartan visar infiltrationsförhållanden i jordlagren, inñltrationen sker var snabbt och var den sker mer långsamt. Av kartan framgår viktiga delar var av grundvattenförekomsten finns och som kan ta skada vid eventuell infiltration av miljöfarliga ämnen. Färgsättningen är avsedd att fungera ett som enkelt signalsystem, där röd fårg visar områden med hög sårbarhet, grön färg områden med låg sårbarhet och där gul färg visar områden med intermediär sårbarhet. Områden med hög sårbarhet är sådanadär spridningen av föroreningar kan ske snabbt och där det finns stora grundvattenmängder som kan skadas, t.ex. i en grusås, som inte har något överlagrande, tätande lerskikt. Områden med låg sårbarhet år sådana där spridningen föroav reningar till grundvattnet kan ske mycket långsamt eller inte alls, t.ex. sådana där förekommande grundvatten är skyddat av överlagrande, till räckligt mäktig lera, samt områden med små eller obetydliga grundvattenmängder.

Kartan visar grundvattnets strömningsriktning, grundvattendelare och viktiga brunnsanläggningar. Den visar även sådana potentiella miljörisker som t.ex. större oljeupplag, bensinstationer, miljöfarliga industrier och avfallsanläggningar, samt inte minst vägnätet. Av detta kan man i stora drag utläsa vilka spridningsvägar som skadliga ämnen vid eventuella utsläpp i marken skulle följa. l detta fall från potentiella föroreningskällor mot kommunala vattentäkter.

Kartan är avsedd att utgöra ett beslutsunderlag vid den övergripande planeringen av markanvändning med hänsyn till skyddet av grundvattnet för den kommunala vattenförsörjningen på såväl kort som mycket lång sikt. sammanställd med t.ex. sådanauppgifter som nañkförhållanden på vägarna, miljöfarliga transporter och hanteringen av miljöfarligt gods vid industrier kan man med detta underlag också genomföra riskanalyser och besluta om relevanta skyddsåtgärder.

Bilaga 4

Denna karta bygger en digital grundvattenkarta över kommunen, vilken i sin tur bygger digitalt geologiskt kartunderlag i skala 1:50 000, information från äldre grundvattenutredningar samt nya, detaljerade mätningar med georadar och seismik, sonderingsborrningar och grundvattennivåmätningar.

GRUNDVATTEN I JORDLAGREN

Grundvattenförekomsterna som sådana redovisas på den ovan nämnda grundvattenkartan. Inom kommunen finns de mest betydelsefulla grundvattenförekomsterna i de stora gnisäsarna som förekommer i anslutning till de tätbebyggda områdena mellan Drevviken och Västerhaninge kyrka, samt vid Pålamalm. Karrutsnittet anger del av dessa områden, se det rödfärgade området öster om Jordbro. I vardera av dessa åsar kan man erhålla ca 100 000 ltim. Av föreliggande utsnitt ur sárbarhetskartan framgår genom den röda färgen öster om Jordbro att den södra delen av åsen mellan Drevviken och Västerhaninge har hög sårbarhet.

Från Tungelsta och söder ut mot Ekeby liksom i trakten Sandemar Dalarö finns också förhållandevis stora grundvattenförekomster, dock väsentligt mindre än de tidigare nämnda. Dessa områden ligger emellertid utanför kartutsnittet.

Utöver dessa ställen kan grundvattenförekomster av förhållandevis mindre betydelse bedömas föreligga i sand- och grusavlagringar under lera i ett flertal områden till exempel sydväst Västerhaninge.

GRUNDVATTEN I BERGGRUNDEN

Berggrunden inom kommunen utgörs av kristallint urberg. Vad beträffar möjligheterna att vatten vid brunnsborrning i berg, kan man rent allmänt säga att dessabergarter i genomsnitt ger något mindre vattenmängder än vad som är vanligt i svenskt urberg. Medianvärdet kapacitet av bergborrade brunnar i kommunen ligger under 600 lh.

Vill man söka mer vatten genom borrning i berg än detta genomsnittsvärde, är det i allmänhet nödvändigt att borra en större, vattenförande sprickzon. Sprickzonemas mer exakta lägen i naturen bör då lokaliseras i förväg med särskilda geofysiska metoder.

Av den gula färgen i kartbilden framgår att sårbarheten för grundvattnet i berggrunden är intermediär.

INFILTRATIONSFÖRHÅLLAN DEN

Beträffande de infiltrationshastigheter som angivits för jordarter med viktig grundvattentillgång gäller dessa för den vertikala transporten av vatten från markytan ner till grundvattenytan. För de flesta oljor är infiltrationshastigheten lägre diesel 0,5-0,2 x vattnets, tjockare oljor 0,01-0,00l vattnets x och for t.ex. bensin är den högre 1,5 x vatmets. För den vidare transporten i grundvattenströmmens riktning är hastigheten direkt proportionell mot gradienten, dvs. grundvattenytans lutning. Vad gäller oljor kan, även om oljan själv rör sig mycket sakta i jordlagren, tillräckligt stora mängder lösa sig i vattnet för att ge dålig smak det och röra sig vidare med samma hastighet som vattnet.

Risken för förorening av grundvattnet i områden täckta av lera kan i allmänhet ansesvara liten. I dessa kan emellertid torksprickor uppträda under torrperioder. Sådana sprickor sträcker sig vanligen ner till maximalt 2-3 rn under markytan. Genom sådanasprickor kan föroreningar snabbt tränga ner. Detta innebär att områden med mindre lermäktighet än ca 3 m inte kan betraktas som skyddade för infiltration av föroreningar uppifrån. På kartan över kommunen har områden med mäktig lera ca 5 m avgränsats. I sådana områden torde grundvattnet vara fullständigt skyddat för infiltration av föroreningar uppifrån.

I områden med växlande inñltrationsförhållanden är inñltrationsbenägenheten i allmänhet vad man skulle kunna kalla normal. Dessa områden utgörs huvudsakligen av: Morän, där infiltrationshastigheten kan variera ganska mycket beroende moränens sammansättning t.ex. hur stort lerinnehållet eller grusinnehållet är. I en sandig-moig morän, som det vanligen är fråga om i dessa trakter, kan inñltrationshastigheten vara av storleksordningen några millimeter till några decimeter per dygn. Om emellertid grusiga skikt förekommer kan infiltrationshastigheten lokalt vara högre. 2. Berg i dagen, hällar. Här är inñltrationshastigheten helt beroende av hur pass uppsprucket berget Om hällama är utan större sprickor är infiltrationen mycket liten, ofta ingen. Om hällarna är genomsatta av stora sprickor kan inñltrationshastigheten vara mycket hög.

Berggrundens allra största sprickzoner ger sig i allmänhet till känna i form av dalgångar, ofta med förhållandevis mäktiga, skyddande jordtäcken.

Våtmarker: Kärr och mossar är oftast utströmningsområden för grundvatten grundvattenströmmen riktad uppåt, varför man i allmänhet inte behöver befara någon förorening av grundvattnet sådana ställen, men undantag finns. I vissa områden med mossar finns risk för förorening av grundvattnet

4 Bilaga 4 SOU 1995:4

men mosstorvens hydrauliska konduktivitet är i allmänhet så låg att infiltration och spridning går mycket långsamt. I samtliga våtmarker är risken vanligtvis störst att föroreningar sprids med ytvattnet.

GRUNDVATTNETS STRÖMNIN GSRIKTN ING

Uppgifterna om grundvattnets strömningsriktning grundar sig avvägda nivåer i observationsrör och brunnar. De har angetts endast i områden med större grundvattentillgångar. I ett akut läge kan man inledningsvis utgå från den markerade riktningen. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt att kämia till grundvattnets strömningsriktning mer i detalj. Detta gäller t.ex. i närheten av grundvattentäkter, vilka kan påverka strömningsriktningen olika mycket beroende bl.a. hur stora uttagen är. Man får emellertid räkna med att grundvattnet intill en brunn alltid strömmar mot brunnen. Då detta kan sägas gälla generellt har det inte markerats kartorna. Detta innebär naturligtvis att man i allmänhet bör stoppa grundvattenuttagen i alla brunnar intill ett utsläpp av skadliga ämnen, och som skyddsåtgärd anlägga en saneringsbrunn eller motsvarande.

Vad gäller t.ex. grundvattentäkterna och miljöfarliga anläggningar bör sådan information ajourhållas, eftersom nya anläggningar med tiden tas i drift och en del gamla stängs av. Det är också förhållandevis enkelt att hålla en digital karta ajour.

UNDERLAGSKAR A FÖR GRUNDVATTENSKYDD SÃRBARHETSKARTA

SGUSer. An nr 1 1994

Intiltrationbenägna jordarter med viktig grundvattentillgång Hög sårbarhet

- mh Grus, intiltrationshast. vanligen 10 - mh Sand, infiltrationshast. vanligen någon - Sand-silt, infiltrationshast. vanligen någon cmh

D:o,.med obetydlig eller

utan grundvattentillgång Låg sårbarhet

Sand-grus

Täta jordarter Låg sårbarhet

- torrperioder genomgående Lera, torksprickor kan under vara - Lera, mäktig. Ger alltid skydd

a

Lera med underliggande. större grundvattentillgáng

Övriga

områden Intermediär sårbarhet Växlande infiltrationslörhâllanden, huvud- . sakligen morän- och hällomráden . - Våtmarker Vatten

Avfallsupplag i drift Grundvattnets strömningsriktning. bedömd

ogdo Grundvattendelare Q AVf°nsPPl°3 nedlagt

m Grdndvettentäkt med infiltrations- slamavtansupplag. i drift

anläggning, kommunal I Grundvattentäkt, kommunal. i drift Bensmstühn ü Grundvattentäkt, oljedstem kommunal. i reserv I i iliöfârlis industri Y Ytvattentäkt. kommunal. i drift. O O DhnEödsel Större enskild grundvattentäkt o Y V Grusiäk Större enskild ytvattentäkt

- e Tmwtäkt

Avloppsreningsverk Y Avloppsinliltration

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud. N. 40.Älvsäkerhet. K. Arbetsñretag En ny möjlighetför arbetslösa. A. 41 Allmän behörighet för högskolestudier. U. - . 3. Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.Fi. - 42.Framtidsanpassad Gotlandstrañk. K. 4. [Angtidsutredrtingen 1995.Fi. 43.Sambandet RedovisningBeskattning. Ju. - 5. Vårdenssvåraval. 44.Aktiebolagets organisation. Ju. slutbetänkande Prioriteringsutredningen, av S 45.C-rundvattenskydd. M. 6. Muskövarvets framtid.Fö. 7. Obligatoriska arbetsplatskontakter for arbetslösa. A. Pensionsrättigheter bodelning. och Ju. 9. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. 10. Översyn skattebrottslagen. Fi. av ll. Nyakonsumentregler. Ju. 12.MervärdesskattNyatidpunkterfor redovisningochbetalning.Fi. 13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi.Fö. 14.Ny Elmarknad Bilagedel.N. + 15.Könshandeln. S. 16.Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.S. 17.Homosexuell prostitution.S. 18.Konst offentlig i miljö.Ku. 19.Ettsäkraresanthälle. Fö. 20.Utan stannar Sverige.Fö. 21.Staden vattenutanvatten. Fö. 22.Radioaktiva ämnen slår jordbruk ut i Skåne.Fö. 23.Brist elektronikkomponenter. Fö. 24.GasmolnlamslårUppsala.Fö. 25.Samordnad ochintegrerad tågtrafik Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. K. 26.Underhållsbidrag ochbidragsförskott. Del A ochDel B. 27.Regionalframtid bilagor.C. + 28.Lagen om vissainternationella sanktioner - en översyn. UD. 29.Civilt bruk av försvarets resurserregelverken, erfarenheter, helikoptrar.Fö. 30.Alkylat ochMiljöklassning bensin.M. av 31.Ett vidareutvecklat miljöldassystem i EU. M. 32.lT ochverksamhetsfömyelse inomrättsväsendet. Förslagtill nya samverkansformer. Ju. 33.Ersättningfor ideellskadavid personskada. Ju. 34.Kompetens för strukturomvandling. A. 35. Avgifter inomhandikappomrâdet. 36.Förmånerochsanktioner en samladredovisning. - Fi. 37.Vart dagligablad stödtill svenskdagspress. - Ku. 38.YrkeshögskolanKvalificeradeftergymnasial yrkesutbildning. U. 39.Somereflections SwedishLabourMarket on Policy. A. Någrautländska forskares syn svensk arbetsmarknadspolitik. A.

Statens offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Pensionsrâttigheter ochbodelning.[8] YrkeshögskolanKvalificeradeftergymnasial - g Nyakonsumentregler. [[1] yrkesutbildning. [38] N [T ochverksamhetsfömyelse inomrättsväsendet. Allmänbehörighetför högskolestudier. [41] Förslagtill nya samverkansformer. [32] Ersättning för ideellskadavid personskada. 331 Arbetsmarknadsdepartementet Sambandet Redovisning 3951911711118- [43] - ArbetsföretagEn - ny möjlighet för arbetslösa.[2] [ Aktiebolagets organisation[44] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbelslösaa. [7] Utrikesdepartementet Kompetens för strukturomvandling. [34] Somereflections SwedishLabourMarket on Lagen om vissainternationella sanktioner Policy.[39] - en översyn.[28] Någrautländskaforskares svensk syn arbetsmarknadspolitik. [39] Försvarsdepartementet Muskövarvets framtid.[61 Kulturdepartementet Analys Försvarsmaktens av ekonomi.[13] Konsti offentligmiljö. [18] Ettsäkraresamhälle.[[9] Värtdagligablad Pstödtill svenskdagspress.[337] - Utan stannar Sverige.[20] Staden Vattenutanvatten. [21] Näringsdepartementet Radioaktiva ämnenslår jordbruki Skåne.[22] ut En renodlatnäringsförbud[1] Bristpåelektronikkomponenter. [23] Ny Elmarknad Bilagedel.141 + GasmolnIamslárUppsala.[24] Å Civilt bruk av försvarets Civildepartementet resurserregelverken, erfarenheterhelikoptrar.[29] , Regionalframtid mager [27] + Socialdepartementet Miljödepartementet Vårdenssvåraval- AlkylatochMiljöldassning bensin.[30] av slutbetänkande Prioriteringsutredningen. av [51 en vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Kömhandcln- [15] Gntndvattenskydd. [45] Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.[16] Homosexuell prostitution.[17] Underhâllsbidrag ochbidragsförskott. DelA ochDelB. [26] Avgifterinomhandikappområdet. [35]

Kommunikationsdepartemntet Samordnad ochintegreradtågtrafik Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. [25] Älvsäkerhet. [40] Framtidsanpassad Gotlandstraflk. [42]

Finansdepartementet Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.[3] - Långtidsutredningen 1995.[4] Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn skattebrottslagen. av [10] MervärdesskattNyatidpunkterfor redovisning ochbetalning.[12] Förmåner ochsanktioner en samladredovisning. [36] -