Följdlagstiftning till miljöbalken : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

IFÖLJDLAQSTIFTNING TILL MILJOBALKEN S|utbetönkande o av Miüöskyddskommiñén

ANN

M

Statens offentliga utredningar

WW 1994:96

W Miljö- och naturresursdepartementet

Följ dlagstiftning

till

miljöbalken

slutbetänkande av Miljöskyddskommittén

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-3s-13733-x Stockholm 1994 ISSN 0375-2s0x

statsrådet och chefen för Till

Miljö- och naturresursdepartementet

Regeringen bemyndigade den 11 maj 1989 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en kommitté med högst tretton

ledamöter med uppdrag att göra en översyn av nxiljöskyddslagstiñ-

ningen. Med bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 5 juni 1989 stöd av justitierådet Staffan Vängby ordförande. Som ledamöter har varit som förordnade riksdagsledamoten Erling Bager fp fr.o.m. den 11 juli

1989, riksdagsledamoten Lennart Daléus c fr.o.m. den 17 juni

riksdagsledamoten Åsa Domeij fr.o.m. den 11

1991, dåvarande mp

juli 1989 t.o.m. den 21 oktober 1991, riksdagsledamoten Alf Egnerfors fr.o.m. den 12 februari 1991 t.o.m. den 14 november

s

1991, riksdagsledamoten Dan Ericsson kds fr.o.m. den 29 oktober

1991, riksdagsledamoten Lennart Fremling fp fr.o.m. den 15

november 1991, riksdagsledamoten Hans Gustafsson s fr.o.m. den

11 juli 1989 t.o.m. den 14 november 1991, riksdagsledamoten Tom

Heyman m fr.o.m. den 15 november 1991, riksdagsledamoten Per

Olof Håkansson fr.o.m. den ll juli 1989 den 6 december

s t.o.m. 1992, riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson s fr.o.m. den 15

november 1991 t.o.m. den 6 juni 1994, ñl. dr Anne-Sofie Mårtensson fr.o.m. den 11 juli 1989 den 6 juni 1994, f.d.

v t.o.m. riksdagsledamoten Barbro Nilsson s fr.o.m. den 11 juli 1989 t.o.m. den 14 november 1991, f.d. kommunalrådet Ivar Nordlander s

fr.o.m. den l4juni 1990 t.o.m. den 14 november 1991, hovrättsrådet Per Olding fr.o.m. den 15 november 1991, riksdagsledamoten

c Magnus Persson s fr.o.m. den ll juli 1989 t.o.m. den 6 juni 1994,

dåvarande riksdagsledamoten Sylvia Pettersson s fr.o.m. den 12

februari 1991 t.0.m. den 14 november 1991, riksdagsledamoten Ulla

Pettersson s fr.o.m. den 8 december 1992 t.0.m. den 6 juni 1994,

riksdagsledamoten Karin Starrin fr.o.m.

c den 11 juli 1989 t.0.m.

den 16 juni 1991, kommunalrådet Kerstin Svenson fr.o.m.

s den 11

juli 1989 t.0.m. den 13 juni 1990, riksdagsledamoten Ivar Virgin

m

fr.o.m. den 11 juli 1989, riksdagsledamoten Christer Windén nyd fr.o.m. den 15 november 1991 och riksdagsledamoten Ingegerd

Wärnersson s fr.o.m. den 11 juli 1991 t.0.m. den ll februari 1991.

I slutskedet av vårt arbete med förevarande betänkande har, förutom ordföranden, av ledamöterna deltagit Erling Bager, Lennart Daléus, Dan Ericsson, Lennart Fremling, Tom Heyman, Per Olding, Ivar Virgin och Christer Windén. Som sakkunniga har varit förordnade direktören Allert Alverborg fr.o.m. den 19 oktober 1989, dåvarande förbundsjuristen Mårten Bengtsson fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.0.m. den 29 september 1991, chefsjuristen Stig Gustafsson fr.o.m. den 10 1992, mars utredningssekreteraren Yngve Hjalmarsson fr.o.m. den 17 april 1990 t.0.m. den 8 mars 1992, förbundsjuristen Guldner Hornsved fr.o.m. den 30 september 1991, ombudsmannen Sven Nyberg fr.o.m. den 29 oktober 1991 t.0.m. den 6 juni 1994, dåvarande sakkunnige Hans Sundström fr.o.m. den 5 februari 1990 t.0.m. den 28 oktober 1991 och förbundsjuristen Håkan Toren fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.0.m. den 16 april 1990. Följande experter har varit förordnade, nämligen chefsáklagaren Sven-Erik Alhem fr.o.m. den 19 oktober 1989, regeringsrådet Gunnar Björne fr.o.m. den 23 juni 1992, departementssekreteraren Mona Blomdin fr.o.m. den 14 juni 1993, planeringsdirektören Bengt Bucht fr.o.m. den 23 februari 1990, avdelningschefen Carl-Johan Engström fr.o.m. den 1 oktober 1991, departementssekreteraren Göran Gustavsson fr.o.m. den 5 februari 1990 t.0.m. den 14 1994, mars departementssekreteraren Cecilia Hellner fr.o.m. den 16 1994, mars hovrättsassessom Hans Karlbom fr.o.m. den 15 1994, dåvarande mars avdelningsdirektören Hans-Roland Lindgren fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.0.m. den 19 oktober 1992, f.d. riksdagsledamoten Roy Ottosson fr.o.m. den 15 november 1991 t.0.m. den 6 juni 1994, överingenjören Thomas Rahmn fr.o.m. den 1 juli 1994, hovrättsassessom Stefan Rubenson fr.o.m. den 20 november 1989, dåvarande departementsrådet Eva Smith fr.o.m. den 20 november 1989

t.o.m. den 21 juni 1993, förste länsassessom Nils Strehlenert fr.o.m. den 20 november 1989 t.o.m. den 5 september 1991, departementsrådet Stefan Strömberg fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.o.m. den 3 december 1990, dåvarande hovrättsassessom Kurt H Ståhl fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.o.m. den 17 februari 1992, naturvårdssekreteraren Anders Turesson fr.o.m. den 20 november 1989 t.o.m. den 6 juni 1994, departementsrådet Claes Tjäder fr.o.m. den 19 oktober 1989 t.o.m. den 11 februari 1991 och fr.o.m. den 15 april 1992, departementssekreteraren Claes Unge fr.o.m. den 12 februari 1991 t.o.m. den 13 april 1992, enhetschefen Kitty Victor fr.o.m. den 21 oktober 1992, hovrättsrådet Eva Wagner fr.o.m. den 19 oktober 1989, departementsrådet Fredrik Wersäll fr.o.m. den 4 december 1990, bitr. chefsjuristen Kristina Widgren fr.o.m. den 30

oktober 1992 och förste länsassessom Rutger Öijerholm fr.o.m. den

6 september 1991. Som sekreterare har varit förordnade rådmannen Nils-Erik Andersson fr.o.m. den 1 oktober 1989, hovrättsassessom Susanne Hård fr.o.m. den 15 januari 1993, numera hovrättsassessom Hans Karlbom fr.o.m. den 3 juni 1991 t.o.m. den 14 1993, rådmannen Martin Lindgren mars fr.o.m. den l oktober 1989 t.o.m. den 31 juli 1991 och numera överingenjören Thomas Rahmn fr.o.m. den 23 april 1990 t.o.m. den 30 juni 1993. Biträdande sekreterare har varit assistenten Ingela Lambert fr.o.m. den 17 december 1990 t.o.m. den 31 januari 1994. Under arbetet med slutbetänkandet har av sekreterarna deltagit Nils- Erik Andersson. Jur. kand. Maria Millberg har under slutskedet av arbetet biträtt sekretariatet med uppsättande av lagtexter.

Vi har antagit namnet Miljöskyddskommittén.

Vi har tidigare överlämnat principbetänkandet SOU 1991:4

Miljölagstiftningen i framtiden jämte bilagan SOU 1991:5 Sekretariatets kartläggning och analys, huvudbetänkandet SOU 1993:27 Miljöbalk och delbetänkandet SOU 1993:66 Lag om införande av miljöbalken. Vi får härmed överlämna vårt slutbetänkande Följdlagstiftning till miljöbalken.

Till betänkandet fogas reservation och särskilda yttranden. en tre Vårt arbete är härmed avslutat. Stockholm den 8 juni 1994

Stefan Vängby

Erling Bager Lennart Daléus Dan Ericsson Lennart Fremling Tom Heyman Per Olding Ivar Virgin Christer VWndén Nils-Erik Andersson

Innehåll 7

Innehåll

Sammanfattning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

LAGFÖRSLAG

Förslag till lag ändring i plan- och bygglagen om 1987.°10 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag ändring i vattenlagen 1983:291 51 om . . Förslag till lag ändring i lagen 1994:617 om ändom

ring i lagen I902:71 1, innefattande vissa bestäm-

s. anläggningar 85 melser om elektriska . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag ändring i väglagen 1971:948 87 om . . . . Förslag ändring i luftfarislagen 1957:297 99 till lag om .

Förslag till lag ändring i lagen 1983:293 om inom

rättande, utvidgning och avlysning av allmän farled

och allmän hamn 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1978:160 om vissa

rörledningar 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag ändring i minerallagen 1991 .-45 119 om . Förslag till lag ändring i lagen 1985:620 om vissa om tondyndigheter 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10. Förslag till lag om ändring i lagen 1966:314 om

kontinentalsockeln 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Förslag till lag ändring i lagen 1992:1140 om om Sveriges ekonomiska 149 zon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12. Förslag till lag ändring i lagen 1979:425 om om skötsel jordbruksmark 155 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13. Förslag till lag om ändring i skogsvärdslagen

1979:429 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14. Förslag till lag med vissa särskilda bestämmelser om

renhållning och skyltning, 171 m.m. . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

15. Förslag till lag ändring i miljöbalken 175 om . . . . . . . . . 16. Förslag till lag ändring i lagen 000000 inom om

förande miljöbalken 185 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17. Förslag till lag ändring i lagen 1994:201 om om

ändring i kommunalskattelagen 1928:370 187

. . . . . . . 18. Förslag till lag ändring i lagen 1947:576 om om

statlig inkomstskatt 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19. Förslag till lag om ändring i jordabalken 197 . . . . . . . . 20. Förslag till lag ändring i fastighetsbildningslagen om

1970:988 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21. Förslag till lag om ändring i vapenlagen

1973:1176 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22. Förslag till lag ändring i fastighetstaxeringsom

lagen 1979:1152 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23. Förslag till lag ändring i fastbränslelagen om

1981:599 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24. Förslag till lag ändring i lagen 19843 om om

Mrnteknisk verksamhet 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25. Förslag till lag ändring i räddningstjänstlagen om

1986:1102 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26. Förslag till lag ändring i bilavgaslagen om

1986:1386 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27. Förslag till lag ändring i strålskyddslagen om

1988:220 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28. Förslag till lag ändring i lagen 1988:868 om om

brandfarliga och explosiva 217 varor . . . . . . . . . . . . . . 29. Förslag till lag ändring i fiskelagen 1993:787 219 om . . 30. Förslag till lag ändring i lagen 1994:327 om om

ändring i jiskelagen 1993:787 221 . . . . . . . . . . . . . . 31. Förslag till lag ändring i lagen 1993:1596 om om

ersätmingsfonder 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

MOTIVERING

1 Inledning 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmänna synpunkter på följdändringar till miljö-

balken 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Förslaget till miljöbalk 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

2.1.1 Inledning 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Innehåll och indelning 230 . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Grunder 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.4 Styrmedel 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Överväganden 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Inledning 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Grunderna för anpassning 244 en . . . . . . . . . . 2.2.3 Metoderna för anpassning 251 en . . . . . . . . . .

Plan- och bygglagen 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Plan- och byggnadslagstiftningens framväxt 255 . . . . . . . 3.2 Kraven på särskild lagstiftning till skydd för riks-

intressen och andra allmänna intressen 257 . . . . . . . . . . 3.3 Naturresurslagens huvuddrag 260 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Inledning 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Allmänt 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.3 De inledande bestämmelserna l kap. 261

. . . . . 3.3.4 De grundläggande hushällningsbestäm-

melserna 2 kap. 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 De särskilda hushällningsbestämmelserna

3 kap. 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.6 Regeringsprövning 4 kap. 263 . . . . . . . . . . . 3.3.7 Miljökonsekvensbeskrivningar 5 kap. 263 . . 3.4 Plan- och bygglagen 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Inledning 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 De inledande bestämmelserna 1 kap. 266 . . . . . 3.4.3 Allmänna intressen skall beaktas vid som

planläggning och vid lokalisering av be-

byggelse 2 kap. 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.4 Krav på byggnader m.m. 3 kap. 268 . . . . . . .

3.4.5 Översiktsplan 4 kap. 270

. . . . . . . . . . . . . . . 3.4.6 Detaljplan och områdesbestämmelser

5 kap. 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.7 Bygglovsprövning 8 kap. 276 . . . . . . . . . . . . 3.4.8 Statlig kontroll beträffande områden av

riksintresse 12 kap. 277 m.m. . . . . . . . . . . . 3.5 Plan- och bygglagen i förhållanden till andra lagar 279 . . . 3.5.1 Inledning 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Miljöskyddslagen 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

3.5.3 Hälsoskyddslagen 281 . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.5.4 Naturvårdslagen 282 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.5.5 Lagen om kemiska produkter 284 . . . . . . . . . . 3.6 Agenda 21 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Plan- och byggutredningens betänkande 285 . . . . . . . . . 3.8 Samordningen av miljöbalken och plan- och

bygglagen 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Principiella utgångspunkter 288 . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Plan- och bygglagens karaktär av sektors-

lag i förhållande till bestämmelserna i miljö-

balken m.m. 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.8.3 Överväganden 292

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i plan- och bygglagen l987:10 301 . . . . . . . . . . . . .

Vanenlagen 311 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänt om vattenlagen 311 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Behovet av anpassning 312 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Metoder för anpassning 314 en . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Närmare om anpassningen 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4.1 Övergripande aktsamhetsregler 316

. . . . . . . . . 4.4.2 Paraplybestämmelser 318 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.3 Tillämpningsomrádet 318 . . . . . . . . . . . . . .. 4.4.4 Tillåtlighetsreglema 324 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.5 Tillståndsplikten enligt vattenlagen 342 . . . . . . . 4.4.6 Frågor om jordbruksbevattning 348 . . . . . . . . . 4.4.7 Omprövning av tillståndsbeslut m.m. 373 . . . . . 4.5 Specialmotivering till förslaget till lag ändring om

i vattenlagen 1983:291 393 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Övriga NRL-anknutna lagar 417

. . . . . . . . . . . . . . . . . Gemensamma synpunkter 417 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Inledning 417 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.1.2 Miljöprövning i ett eller flera led 419 . . . . . . . .

5.1.3 överväganden 422

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Innehållet i vissa centrala bestämmelser i de

NRL-anknutna lagarna 425 . . . . . . . . . . . . . . 5.1.5 Ellagen 437 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll ll

5.1.6 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1994:617 om ändring i

lagen 1902:71 s. 1, innefattande vissa

bestämmelser elektriska anläggningar 438 om . . . 5.2 Väglagen 440 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Vägtrañkens miljöpåverkan 440 . . . . . . . . . . 5.2.2 Trañkpolitiska målsättningar 442 . . . . . . . . . . 5.2.3 Bullerbegränsning inom EU 447 . . . . . . . . . . 5.2.4 Gällande lagstiftning 447 . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.5 överväganden 459

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.6 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i väglagen 1971:948 466 . . . . . . . . . 5.3 Luftfartslagen 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Inledning 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Luftfartslagen 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 477 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i luftfartslagen 1957:297 480 . . . . . . . 5.4 Farledslagen 486 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Gällande rätt 486 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 488 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.3 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1983:293 om inrättande,

utvidgning och avlysning av allmän farled

och allmän hamn 489 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Rörledningslagen 492 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Inledning 492 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 494 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1978:160 om vissa rör-

ledningar 495 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Minerallagen 499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Inledning 499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 Mineralpolitikens mål 501 . . . . . . . . . . . . . . 5.6.3 Minerallagens huvudsakliga innehåll . . . . . 5.6.4 Skyddet för miljön enligt minrallagen 503 . . . .

12 Innehåll

5.6.5 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 507 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.6 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i minerallagen l991:45 512 . . . . . . . . 5.7 Torvlagen 530 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.1 Inledning 530 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Torvbrytningens miljöpåverkan 531 . . . . . . . . . 5.7.3 Torvens roll i energipolitiken 533 . . . . . . . . . . 5.7.4 Regleringen av torvbrytning 534 . . . . . . . . . . . 5.7.5 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 536 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.6 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1985:620 om vissa

torvfyndigheter 538 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Kontinentalsockellagen 546 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Inledning 546 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Allmänna synpunkter på anpassningen

till miljöbalken 548 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.3 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1966:314 om kontinental-

sockeln 550 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Ekozonslagen 558 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.1 Inledning 558 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljöbalken 559 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.3 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1992:1140 om Sveriges

ekonomiska zon 561 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Frågor om skötsellagarnas anpassning till miljö-

balken 567 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Allmänna synpunkter 567 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Lagen om skötsel av jordbruksmark skötsellagen 569 . . . 6.2.1 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i lagen 1979:425 om skötsel av

jordbruksmark 569 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Skogsvårdslagen 578 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Miljöfrágorna och skogsbruket 578 . . . . . . . . .

Innehåll 13

6.3.2 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i skogsvärdslagen 1979:429 582 . . . . . .

7 Vissa överblivna bestämmelser 591 . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Allmänna synpunkter 591 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Specialmotivering till förslaget till lag med vissa

särskilda bestämmelser om renhållning och

skyltning, 592 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Förslag till ändring i miljöbalken 597 . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 597 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i miljöbalken 597 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i lagen införande miljöbalken 604 om av . . . . . . . . . . .

9 Kommunalskattelagen 605 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Inledning 605 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i

lagen 1994:201 ändring i kommunalskattelagen om 1928:370 605 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

RESERVATION 607 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SÄRSKILDA YTPRANDEN 611 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

332 A u . . . . ..

im i

1,953 ;§23 5%

n .. L

Sammanfattning

Grunder för anpassningen lagstijining till miljöbalken av annan

Detta betänkande innehåller förslag till de ändringar som behövs i lagstiftning när miljöbalken träder i kraft. I kapitel 2 anger vi annan de principer enligt vår uppfattning bör läggas till grund för sådana som ändringar. Den anpassning vi föreslår andra lagar sker till det av av regeringen till lagrådet remitterade förslaget till miljöbalk, vilket varit den version funnits tillgänglig vid avslutningen av vårt arbete. som Syftet med miljöbalken är att i balk samla alla lagar som i första en hand att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att avser garantera medborgarna rätten till och hälsosam miljö och att en ren säkerställa på lång sikt hållbar hushållning med naturresursema. en Naturligtvis finns det ett stort antal bestämmelser behandlar frågor som är stor vikt för hälsan, miljön och hushållningen med natursom av ingår i lagar har annan huvudsaklig inresurser men som som en riktning. Alla dessa lagar kan inte tas in i miljöbalken. Att så inte sker betyder emellertid inte att de för den skull bör lämnas oförändrade. Avsikten med miljöbalksarbetet har varit att åstadkomma en samordnad genomgång miljörätten för att nu och i ett sammanhang av bringa denna i överensstämmelse med de krav på skydd för hälsa, miljö och naturresurser det råder en bred enighet bland medvarom borgare och politiska partier. Om att dessa värderingar man menar skall få genomslag ñnns det inte anledning att göra halt vid gränserna för den egentliga miljölagstiftningen. Så långt möjligt bör även andra lagbestämmelser betydelse för ämnet bringas att överenssom är av stämma med värderingar på hälso- och miljöskyddets område. nya

I lagrådsremissen anförs i anslutning till sådana synpunkter som de

redovisade att den kanske viktigaste uppgiften inom ramen för det nu

fortsatta arbete Miljöskyddskommittén utför blir att närmare

som

överväga hur vissa lagar, varvid särskilt nämns plan- och bygglagen,

16 Sammanfattning

vattenlagen och minerallagen, skall till miljöbalken. Det sägs anpassas att om det därvid beñnns att en möjlig väg till anpassning är att i miljöbalken föra in hela eller vissa delar dessa lagar får frågan av övervägas på nytt. Det sägs vidare att inte bara de nuvarande hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen utan även miljöbalkens be-

stämmelserommiljökvalitetsnormerochmiljökonsekvensbeskrivningar

bör bli gällande vid en prövning enligt de lagar för närvarande som anknyter till naturresurslagen. Enligt 2 kap. l § i förslaget till miljöbalk skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. balken också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen 1987:l0, vattenlagen 1983:291, lagen 1985:620 vissa torvfyndigheter, väglagen 1971:948, lagen om l902:71 s. l, innefattande vissa bestämmelser elektriska om anläggningar, lagen 1978:160 vissa rörledningar, luftfartslagen om 1957:297, minerallagen 1991 245, lagen 1966:314 kontinentalom sockeln, lagen 1983:293 inrättande, utvidgning och avlysning om av allmän farled och allmän hamn och lagen 1992:1140 Sveriges om ekonomiska zon. I dessa lagar finns föreskrifter, utformade på nu något olika sätt, tillämpning naturresurslagen. Vi betecknar om av fortsättningsvis dessa lagar, sedda i de NRL-anknutna grupp, som lagarna eller, ibland, som sektorslagarna. Lagarna skall alltså innehålla bestämmelser om tillämpning i större eller mindre omfattning av 6 och 8 kap. miljöbalken. Av de angivna kapitlen innehåller 3 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, 6 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer och 8 kap. bestämmelser miljökonseom kvensbeskrivningar. Ett alternativ för anpassning sektorslagarna till miljöbalken är av att endast paraplybestämmelsernai 6 och 8 kap. miljöbalken blir tillämpliga vid prövning enligt sektorslagarna och att dessa inte i övrigt upptar några andra aktsamhetsregler än dem som nu gäller. De frågor som behandlas i en sektorslag skulle då prövas sektorsmyndigheten av enligt lagen i fråga medan miljöfrågorna skulle prövas miljöav myndigheterna enligt miljöbalken. Någon anpassning sker i så fall inte alls till miljöbalken utöver tillämpningen paraplybestämmelsema. av Avvägningar med hänsyn till hälsan och miljön måste i princip vara desamma på olika områden. Det finns inte någon anledning skyddet att för hälsan och miljön skall sig bättre eller sämre i vara vare förhållande till exempelvis vattenföretag eller gruvföretag än vad det är i förhållande till exempelvis miljöfarlig verksamhet i som avses

Sammanfattning 17

nuvarande miljöskyddslagen. Även lagar närmast är att betrakta som som s.k. exploateringslagar bör enligt vår mening bygga på samma principer miljöbalken såvitt angår skyddet för hälsa och miljö som samt hushållningen med naturresurser. Eftersom miljöbalken innebär att hänsynen till hälsan och miljön ges större tyngd i avvägningen mot andra samhällsintressen bör på motsvarande sätt hälso- och miljöhänsynen tillmätas större betydelse även inom ramen för tillämpningen av de NRL-anknutna lagarna. I miljöbalken finns ett antal till varandra anpassade övergripande aktsamhetsregler. Reglerna skall vara tillämpliga på alla företag, kommuner och andra som utövar en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd, som kan komma att skada människors hälsa eller miljön, i den utsträckning de görs tillämpliga i de kapitel som ingår i balkens tredje och fjärde avdelningar. Enligt lagrådsremissen bör det i fråga om aktsamhetsreglemas tillämplighetsområde tydligt framgå för vilka verksamhetsområden reglerna kan göras gällande. I lagrådsremissen understryks vidare, och detta har direkt tillämpning på vårt arbete, att det anförda inte hindrar att också verksamheter som formellt ligger utanför miljöbalken anpassas till balkens aktsamhetsregler. En sådan anpassning bör dock i enlighet med det sektorsansvar som gäller all miljöstörande verksamhet ske genom den lagstiftning som reglerar verksamheten i fråga, antingen genom en hänvisning till miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler eller på annat sätt. Det sagda medför att i den mån miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler anses böra få genomslag också på de olika sektorslagarnas områden måste direkta bestämmelser härom tas in i lagarna i fråga.

Frågan om formerna för en anpassning av sektorslagarna till miljö-

balken föranleder överväganden efter något olika linjer beträffande skilda kategorier av sektorslagar. Till den första kategorien vill vi hänföra plan- och bygglagen.

Denna är helt inriktad på den fysiska planeringen. Den har anknytning

till miljöbalken främst när det gäller hushållning med mark och vatten samt den fysiska miljön i övrigt. Beträffande plan- och bygglagen ligger den väsentliga anpassningen däri att lagen skall hänvisa till miljöbalkens hushållningsbestämmelser och bestämmelser om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Den andra kategorien omfattar vattenlagen. Tillämpningen av vattenlagen har utvecklats under lång tid och man kan tala om en egen lagkultur. Vattenlagens tillåtlighetsregler utgör i viss mån motsvarigheter till regler i miljöbalken. Det kan ñnnas anledning att i vatten-

18 Sammanfattning

lagen bevara fristående och fullständiga aktsamhetsregler, emelsom lertid anpassas till miljöbalkens aktsamhetsregler. Vad sedan gäller övriga NRL-anlmutna lagar talar starka skäl för att dessa lagar i så stor utsträckning som möjligt bör i miljöfrågor repliera på balken. Den lösning enligt vilken de grundläggande miljöreglerna återfinns i miljöbalken synes därför att föredra framför vara en lösning enligt vilken de NRL-anknuta lagarna innehåller fristående

allmänna aktsamhetsregler hänsyn till hälsa, miljö och hushållning

om med naturresurser.

Skogsvárdslagen är inte nu NRL-anknuten. Av lagen bör emellertid

framgå att vid skogsvård hänsyn skall tas till miljön enligt de mål och grundläggande principer som finns i miljöbalken. Motsvarande gäller lagen skötsel jordbruksmark. om av

Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen behandlar vi i kapitel Bestämmelserna i lagen är tillämpliga på planläggning mark och vatten samt på byggande. av

Reglerna är till sin karaktär framåtsyftande vilket innebär att de endast

undantagsvis kan tillämpas på befintliga förhållanden. De bestämmelser i fråga om yttre miljö finns i plan- och bygglagen syftar i som första hand till att förhindra att blivande bostadsområden utsätts för olika former av störningar, exempelvis från tillkommande trañkleder, störande industrianläggningar m.m. Lagen innehåller emellertid inte några utpräglade skyddsbestämmelser den karaktär finns i av som skyddslagama. I vårt arbete med miljöbalken har vi inte räknat med att tillkomsten av balken skulle kräva några omfattande ändringar plan- och mer av bygglagen. Vi har således utgått från att bestämmelserna i plan- och bygglagen, liksom hittills, skall gälla parallellt med miljöskyddslagstiftningen. De awägningsregler samhället behöver för att tillsom godose olika allmänna intressen i den kommunala planeringsprocessen ñnns i stor utsträckning redan i de nuvarande markoch vattenanvändningslagama. Det kan dock finnas skäl ställa uttryckliga mer

miljö- och hushållningsluav på kommunernas planeringsarbete.

Miljöfrågor som har samband med samhällsbyggandet gör sig

främst gällande vid lokaliseringen bebyggelse och andra anläggav ningar. Det är särskilt genom användningen sådana inrättningar av som människors hälsa och miljön kan påverkas. Enligt vår mening bör

Sammanfattning 19

hänvisning till miljöbalken göras i anslutning till bestämmel-

därför en i plan- och bygglagen allmänna intressen som skall beaktas serna om vid lokalisering bebyggelse. Hushållningen med mark och vatten av

kommer i huvudsak att bli tillgodosedd genom paraplybestämmelserna

i miljöbalken, skall tillämpas också enligt vad som är föreskrivet som i bl.a. plan- och bygglagen. Miljöbalken innehåller i 6 kap. bestämmelser miljökvalitetsom

Detta utgör principiell nyhet i svensk miljölagstiftning.

normer. en Kvalitetsnormema skall gränser för vad människor och miljö kan ange utsättas för i fråga störningar utan risk för att skador uppkommer. om

Bestämmelserna karaktären paraplybestämmelser i likhet med

ges av hushållningsbestämmelsema. Vi att krav på att iaktta miljökvalianser utfärdade med stöd miljöbalken bör föras in i plan- och tetsnormer av bygglagen. l enlighet med våra förslag i huvudbetänkandet bör också detaljplaner och områdesbestämmelser kunna överprövas av nya länsstyrelsen de kan befaras leda till att miljökvalitetsnormer om överskrids. Enligt vår mening bör för plan- och bygglagens del de nu begränsa-

de kraven på miljökonsekvensbeskrivningar utvidgas väsentligt. Krav

bör ställas på att det upprättas en miljökonsekvensbeskrivning vid

framtagandet en detaljplan som innebär betydande inverkan på

av miljön, hälsan, säkerheten eller hushållningen med naturresurser.

Vattenlagen

Frågor ändringar i vattenlagen behandlar vi i kapitel om

Stor vikt måste läggas vid att vattenlagen får ett sådant innehåll att vid dess tillämpning all tillbörlig hänsyn visas hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Den grundsyn som präglar miljöbalken bör därñr i fortsättningen i största möjliga utsträckning komma till uttryck också i vattenlagen. Samtidigt måste framhållas att det vid utförande vattenföretag och anläggningar för sådana ofta är ofrånav komligt skadas. När det gäller t.ex. reglering av vattendrag att naturen och sjöar ligger det just i företagets syfte att åstadkomma förändringar. Däremot leder vattenföretag inte annat än i undantagsfall till föroreningar eller utsläpp kan hota människors hälsa. Inte heller leder som

vattenföretag till utsläpp orsakar globala klimatförändringar.

som

20 Sammanfattning

Även vattenlagen betraktas och behåller om som sin karaktär av s.k. exploateringslag bör den såvitt angår skyddet för hälsa och miljö och främjande av hushållning med naturresurser bygga på samma principer som miljöbalken. Eftersom denna innebär att hänsynen till miljön skall större tyngd i avvägningen mot andra samhällsinges tressen, bl.a. exploateringsintresset, bör på motsvarande sätt miljöhänsynen tillmätas större betydelse också vid tillämpningen vattenav lagen. Att tillämpa en syn på miljöfrågorna vad gäller vattenföretag och vattenanläggningar och en annan syn i fråga t.ex. miljöfarlig om verksamhet är svårt att motivera. Även ñnner principer om man att samma i huvudsak bör gälla såväl för vattenfrågor som inom miljörätten i övrigt talar ändå starka skäl för att särskilda miljöregler förs i vattenlagen. Tillämpningen av denna lag har utvecklats under lång tid och kan tala man om en egen lagkultur. Erfarenheterna från tidigare lagstiftning visar också att det krävs mer än enkla hänvisningar för att ändra sådan praxis. en Det finns därför anledning hur kopplingen att noga överväga mellan lagarna i framtiden skall kunna göras tydlig så att praxis i realiteten utvecklas efter de grunder förutsattes. Det kan gemensamma som därvid inte bortses från att vattenlagen innehåller fullt utvecklade nu tillåtlighetsregler sedan länge tillämpas vattendomstolar och som av förrättningsmän. Dessa tillåtlighetsregler utgör i viss mån motsvarigheter till regler i miljöbalken. Att helt ersätta dem med hänvisningar till miljöbalken synes kunna försvaga effekterna det skydd för av allmänna intressen som nu finns i vattenlagen. I den mån miljöregler i vattenlagen sakliga innebörd ges samma som dem i miljöbalken talar enligt vår mening övervägande skäl ändå för att i vattenlagen ta in fristående och fullständiga tillåtlighetsregler. Undantag från denna princip måste dock göras i fråga paraplyom bestämmelserna som kommer att ñnnas bara i miljöbalken. Av central betydelse i vattenlagen är tillåtlighetsreglema i 3 kap. En del av dessa är mycket speciella för vattenlagen. Andra däremot, främst de egentliga tillåtlighetsreglema, kan sägas allmängilvara mer tiga och har viss motsvarighet i annan lagstiftning reglerar som exploateringen av våra naturtillgångar. En utgångspunkt för arbetet med följdändringar i 3 kap. vattenlagen bör vara att de specifika reglerna behålls med i huvudsak oförändrat innehåll. De mer allmängiltiga bestämmelserna bör omarbetas för att stå i bättre överensstämmelse med miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler.

Sammanfattning 21

Vattenlagen sådan betydelse för hälsan och miljön att det är av skulle sig främmande den inte i någon form innehöll aktsamte om hetsregler miljöhänsyn. Det är rimligt att vattendomstolarnas om

uppmärksamhet riktas på hälso-, miljö- och hushållningsintressena

allmän hänsynsregel skydd för hälsan och miljön och om genom en om främjande hållbar hushållning med mark och vatten. av en Det vidare lämpligt att vattenlagen innehåller stoppregler, synes närmast utformas efter mönster i miljöbalken som tar hänsyn som men också till andra allmänna intressen skyddas i vattenlagen. som nu Enligt vår mening bör sådana regler placeras bland tillåtlighetsreglema i 3 kap. Detta betyder att de får tillämpning vid tillståndsprövningen företaget, däremot inte vid den fortsatta driften. av I fråga utrivning vattenanläggningar föreslår vi att ytterligare om av tillåtlighetsregler i 3 kap. görs tillämpliga, nämligen regler om tillämpningen hushållningsbeståmmelsema i miljöbalken och av kvalitetsav utfärdats med stöd balken samt stoppreglerna i vattennormer som av lagen. Däremot skall inte någon samhällsekonomisk bedömning göras. Verkan detta blir att utrivningen blir tillåtlig bara om alla åtgärder av vidtas behövs för att förebygga skada eller olägenhet av utrivsom ningen. Vad angår vattenlagens tillämpningsområde föreslår vi den förändringen att bestämmelserna i 19 kap. skydd för vattenförsörjningen om skall föras över till miljöbalken. Till följd härav föreslår vi också

erforderliga ändringar i miljöbalken. Ett avsnitt vårt betänkande, nämligen 4.4.6, behandlar frågor av

jordbruksbevattning. Uttag främst ytvatten för bevattning, i

om av synnerhet inom jordbruket, har nämligen visat sig leda till betydande skador på naturmiljön i framför allt mindre vattendrag. Problemen har till del sin grund i många bevattningsuttag sker utan tillstånd stor att och i strid med vattenlagens bestämmelser krav på tillstånd till om vattentäkt. inte djur och växter i och omkring vattendragen för För att utsätta

sådana störningar kan hota deras existens eller spridningsmöjlig-

som heter och därmed den biologiska mångfalden är det angeläget att tillräckligt med vatten återstår efter bevattningsuttag och att stora uttag

inte upprepas med för täta intervall. Att bevattningsföretagen inte tillståndsprövats i någon större omfattning detta borde ha skett med hänsyn till företagens verktrots att ningar kan bero på flera orsaker. Dels kan tillståndsprövning vid en -

22 Sammanfattning

vattendomstol vara omständlig, dels kan den förenad med vara stora kostnader som inte kan överblickas på förhand. Ett administrativt prövningsförfarande kan i många avseenden göras både smidigare och billigare för sökande än det nuvarande domen stolsñrfarandet. Emellertid finns det inte anledning utifrån att be-

vattningsuttagens karaktär och konsekvenser särreglera

dessa typer av

vattenföretag. Detta gäller oberoende vilket prövningssystem

av som diskuteras. Enligt vår mening tillgodoser det nuvarande domstolsförfarandet bättre än ett administrativt prövningsförfarande berättigade krav från motstående enskilda intressen. Starka skäl talar således mot att föra över frågor tillstånd till vattentäkt för bevattning från om

vattendomstolarna till länsstyrelserna.

En lösning som kan bidra både till att förmå bevattnare låta

att

pröva sina bevattningsuttag i större omfattning

och öka myndigheternas möjligheter till snabba och kraftfulla ingripanden i kritiska situationer är att efter mönster i 2 kap. 9 § vattenlagen bygga ut detta kapitel med

en regel som direkt tar sikte på bevattningsföretag. Enligt

vår mening har denna ordning så betydande fördelar då det gäller att svara upp mot de nämnda önskemålen att den bör väljas.

Den föreslagna bestämmelsen bör inte

vara riktad bara mot vatten-

uttag för jordbruksbevattning utan omfatta alla

uttag för bevattning som bedrivs utan tillstånd. Vidare bör bestämmelsen sikte ta på sådan

vattenbrist som orsakas torka samtidigt vattenförhållandena

av som är sådana att naturmiljön behöver skyddas ytterligare

mot bevattnings-

uttag. Situationer då vattenbristen inte beror på torka eller när annat

än natumiiljön kräver skydd får regleras vattenlagens

genom nuvarande bestämmelser eller lagstiftning. genom annan Eftersom förslaget år begränsat till sådana bedrivs uttag som utan tillstånd, inkräktar det inte på redan givna tillstånd. Sådana tillstånd omfattas i stället av den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 9 § vattenlagen. Dessutom kan villkoren för dessa tillstånd omprövas.

Den föreslagna bestämmelsen är avsedd

att ta sikte på alla former

av vattentäkt för bevattning. Att grundvattenuttagen har mindre

betydelse för natumiiljön talar för att den förslagna bestämmelsen bör

förses med en dispensregel. Genom sådan regel får en länsstyrelsen

också möjlighet att generellt undanta uttag från sådana sidomagasin

som tillkommit bara i det syftet att undvika direktuttag

från naturliga

ytvattensystem. En dispensregel kan också tillämpas

på sådana en-

skilda uttag bevisligen inte påverkar natumiiljön.

som

Sammanfattning 23

I förhållande till bestämmelsen i 2 kap. 9 §vattenlagen bör grunden ingripande enligt den föreslagna regeln vattenbrist alltså för ett vara , inte allvarlig sådan. Tanken bakom denna skillnad år att 9 § avser extremsituationer, påverkar alla typer vattenföretag vare sig som av dessa bedrivs med stöd tillstånd eller inte. Regeln bör därför av omfatta bara företag bedrivs utan tillstånd som redan vid vattensom brist, objektivt faller under tillståndsplikten med hänsyn till sett, naturmiljön. Av anledning det likaså för starkt att kräva samma synes det vatten avstås skall oundgängligen nödvändigt för att att som vara skydda naturmiljön. Till skillnad från vad gäller avstående vatten enligt 9 § som om av bör avstående till förmån för naturmiljön enligt den föreslagna regeln förenat till ersättning. inte vara med någon rätt Härutöver pekar vi på att ett system med miljökvalitetsnormer för vattendragen kan ett alternativ i bevattningssammanhang. Visservara ligen följer varken vårt förslag till miljöbalk eller av lagrådsav remissen att kvalitetsnorm skall kunna avse nivå eller flöde i ett en vattendrag. Emellertid ser vi inget avgörande hinder mot att systemet med miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken byggs ut till att omfatta även kritiska nivåer och flöden i vattendrag. Vi föreslår därför att som miljökvalitetsnorm skall kunna tillåtet värde för vattenstånd en anges eller flöde i ett vattendrag eller del av ett sådant.

Övriga NRL-anknutna lagar

Frågor ändringar i andra lagar vartill hänvisas i 1 kap. 2 § miljöom balken behandlas i kapitel Om riksdagen antar en miljöbalk och

beslutar att den skall innehålla paraplybestämmelser av det slag som

vi har föreslagit, visar detta den vikt riksdagen fäster vid att som miljöintressena beaktas också vid tillämpningen av de NRL-anknutna lagarna. Sektorsprincipen innebär att varje sektor själv får tillgodose kraven på skydd för hälsa och miljö inom sektorn i fråga. Men som antytts i det föregående ñnns det inte anledning att det därvid skall tillämpas olika principer för miljöskyddet från sektor till sektor. I stället bör principer gälla och dessa bör de som slås gemensamma vara fast i miljöbalken. Miljöbalkens särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd, hantering kemikalier och avfallshantering gäller även av för verksamheter inom sektorslagarnas Balken och sektorslagen ramar.

24 Sammanfattning

i fråga blir alltså parallellt tillämpliga och miljöbalken får omedelen bar genomslagskraft såvitt angår de i miljöbalken behandlade områdena. Enligt vår mening bör miljömyndighetema kunna pröva

företag som redan prövats sektorsmyndighetema, det behövs för

av om att hälso- och miljöskyddet skall bli tillgodosett. Flera av de NRL-anknutna lagarna kan betraktas utpräglade som planeringslagar. Detta gäller naturligtvis plan- och bygglagen men också exempelvis väglagen. I fråga lagar denna gäller det om av art främst att reglera hälso- och miljöfrågoma i anslutning till frågor om planering och byggande anläggningar enligt lagen. Frågor av som berör störningar och olägenheter från redan befintliga verksamheter kan bara i mindre mån lösas med hjälp de NRL-anknutna lagarnas av regler. Dessa lagar får därför störst betydelse för hälso- och miljöanpassningen av nya verksamheter, medan miljöbalken reglerar störningar och olägenheter från befintliga anläggningar. Denna dualism gör det bara så mycket mer nödvändigt att miljöbalken och de NRLanknutna lagarna harmonierar i fråga hälso- och miljökraven. Om om den tilltänkta verksamheten, hanteringen eller åtgärden inte kan uppfylla miljöbalkens krav på skydd för hälsan och miljön hushållsamt ningen med naturresurser är det meningslöst att meddela tillstånd till den enligt annan lagstiftning. Anknytningen mellan miljöbalken och de olika sektorslagarna bör enligt vår mening komma till uttryck i första hand balkens genom att mål och grundläggande principer knyts till de miljöpåverkande frågor som sektorslagen reglerar. En sådan koppling får därvid främst karaktär av portalparagraf för resp. sektorslag. Kopplingen bör också innefatta en hänvisning till miljöbalken. Hänvisningen bör erinra om att miljöbalken innehåller bestämmelser till skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Den andra förbindelsen mellan sektorslag och miljöbalken bör en utgöras av bestämmelser uttryckligen hänvisar till de från som naturresurslagen hämtade allmänna och särskilda hushållningsbestämmelsema samt de bestämmelser miljökvalitetsnormer utgör om som en

huvudnyhet i miljöbalken.

Den tredje förbindelsen mellan sektorslag och miljöbalken bör en precisera kravet på beslutsunderlag vid prövningen enligt sektorslagen. Härigenom säkerställs nämligen att prövningen sker bästa tillmot gängliga kunskap befintliga värden, andra anspråk konseom samt

kvenser av den föreslagna förändringen. Denna tredje förbindelse

mellan miljöbalken och de NRL-anknutna lagarna bör ta sig uttryck i

Sammanfattning 25

att bestämmelser införs i de att miljökonsekvensbeskrivsenare om ningar enligt miljöbalken skall finnas tillgängliga i ärenden enligt sektorslagen i fråga. Även härutöver bör viss anpassning till miljöbalken göras i de NRL-anknutna lagarna. Denna anpassning behöver dock inte drivas så långt. I de flesta hänseenden kan lagarna behållas i det skick de nu har. Som exempel kan nämnas att miljöbalken inte påverkar de förhållanden mellan enskilda parter t.ex. å sidan fastighetsägare och - ena å andra sidan konoessionshavare enligt minerallagen eller torvlagen som ofta är en huvudfråga i den NRL-anknutna lagen. Inte heller ersättningsregler till förmån för enskilda parter ñnns det anledning att ändra på annat än marginellt. Tillsynsbestämmelser, ansvarsbestämmelser och fullföljdsbestämmelser torde i allmänhet också kunna förbli oförändrade. I själva verket är det bara ett litet antal frågor där det finns anledning att överväga behovet av ändrade bestämmelser i de NRLanknutna lagarna. Det gäller vissa frågor som generellt sett har stor betydelse för skyddet av människors hälsa och miljön eller för hushållningen med naturresurser. I dessa frågor ñnns redan bestämmelser i vissa av de NRL-anknutna lagarna. Förekomsten av och innehållet i sådana bestämmelser varierar emellertid från lag till lag. Det är önskvärt att en bättre konsekvens skapas i detta hänseende. När nu en översyn görs de NRL-anknutna lagarna i syfte att anpassa dem till av miljöbalken bör tillfället tas i akt att genomföra ändringar för att skapa en sådan konsekvens. Bestämmelser som enligt detta avsnitt bör alltefter behov föras in i de NRL-anknutna lagarna rör tillämpningen av miljöbalken och särskilt dess regler om hushållning med mark och vatten samt den fysiska miljön i övrigt, om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar, vidare lokaliseringen av företag, om villkor för tillstånd och omprövning av sådana tillstånd, återställningsåtgärder och skyldighet att ställa säkerhet för sådana åtgärder samt Miljöombudsmannens talerätt. En redogörelse för våra övergripande bedömningar i dessa frågor redovisas i avsnitt 5.1.4. Den närmare bedömningen görs därefter i avnitt 5.2 5.9 för varje särskild lag för sig. Vi lägger i dessa avsnitt fram förslag till ändringar i väglagen, luftfartslagen, farledslagen, rörledningslagen, minerallagen, torvlagen, kontinentalsockellagen och lagen om Sveriges ekonomiska zon.

26 Sammanfattning

Skätsellaganza

Frågor om ändringar i lagen skötsel jordbruksmark och i om av skogsvärdslagen behandlas i kapitel Förslaget till miljöbalk innebär bl.a. att balkens allmänna aktsamhetsregler skall tillämpas inom jord- och skogsbruket i den utsträckning verksamheten där är att hänföra till miljöfarlig verksamhet. I sådant sammanhang kan de allmänna aktsamhetsreglema även läggas till grund för t.ex. tillsynsåtgärder inom jord- och skogsbruket. I fråga om lagen om skötsel av jordbruksmark talar den omständigheten att lagen numera i princip bara innehåller regler med miljö- och naturskyddande syften starkt för att principerna och reglerna i förslaget till miljöbalk så nära möjligt återspeglas i skötsellagen. som Vi har intet att erinra mot de miljömål fastslagits som genom ändringarna i skogsvårdslagen år 1993. Tvärtom har den genom nya lagstiftningen miljöintressena tillvaratagits på ett bra sätt. När miljöbalken träder i kraft kommer emellertid aktsamhetsreglema i denna att gälla också för skogsbruket när detta bedöms i frågor som rör miljöfarlig verksamhet. Både med hänsyn härtill och därför att miljöskyddet i skogsbruket bör vila på samma grunder miljöskyddet i övrigt som bör de principer som balken bygger på återspeglas även i skogsvårdslagen. Skogsvårdslagen är inte NRL-anknuten. Vi emellertid att nu anser krav på att iaktta miljökvalitetsnormer utfärdade med miljöstöd av balken bör föras in även i skogsvårdslagen. Tillämpningen miljöav kvalitetsnormer bör emellertid begränsas till ärenden i vilka ansökan görs om tillstånd enligt skogsvårdslagen. Enligt skogsvårdslagen kan regeringen föreskriva att det i ärenden

enligt lagen skall finnas miljökonsekvensbeskrivning gör det

en som möjligt att bedöma vilken inverkan metoder för skogens skötsel nya och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Enligt vår mening är det främst i sådana frågor behov finns miljökonsekvensbeskrivsom av ningar inom skogsbruket. Vi föreslår därför inte någon utvidgning av

kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i skogsvårdslagen.

Övriga ändringar

I de lagar som skall ingå i miljöbalken finns bestämmelser inte som har något direkt samband med frågorna skydd för hälsan, miljön om

Sammanfattning 27

och hushållningen med naturresurser, som t.ex. bestämmelser om reklamskyltar i naturvårdslagen och bestämmelser om gaturenhållning i renhållningslagen. I miljöbalken har inte tagits med motsvarigheter till dessa bestämmelser. De måste därför placeras i något annat sammanhang. I kapitel 7 lägger vi fram förslag till en ny lag där bestämmelserna bör ingå från tidpunkten för balkens ikraftträdande. Slutligen ñnns i ett stort antal lagar hänvisningar till någon av de lagar som skall gå upp i miljöbalken. Dessa bestämmelser måste ändras så att de i stället hänvisar till balken. Vi lägger fram förslag till sådana ändringar utan att gå in på det sakliga innehållet i bestämmelserna. I allmänhet kommenteras dessa ändringar över huvud taget inte i detta betänkande. I den mån så sker återfinns kommentaren endast

i specialmotiveringen.

ma ä 4

LAGFÖRSLAG

1. till

Förslag

Lag om ändring i plan- och bygglagen 1987 :10;

Härigenom föreskrivs att l kap. 3 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 5 och 9 §§, 5 kap. 16, 18 och 22 §§, 12 kap. 5 och 6 §§,

14 kap. 8 § samt 17 kap. 23 § plan- och bygglagen 1987:10 skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. Inledande bestämmelser

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, omfattar som

hela kommunen. Översiktsplanen skall i hur mark- och

stort ange vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutveck-

lingen bör ske. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter

och enskilda.

Regleringen av markens användning och bebyggelsen inom av kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del kommunen. av

För begränsade områden För begränsade områden av kommunen som inte kommunen inte om- av som omfattas av detaljplan fár fattas detaljplan får om- av områdesbestämmelser antas, rådesbestämmelser antas, om om det behövs för att syftet med det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen riksintressen enligt 3 och

0987:12 om hushållning 4 kap. miljöbalken tillgodoses

1 Omtryckt 1992: 1769

32 Lagförslag

med naturresurser m. m. eller att ett åtgärdsprogram tillgodoses. enligt 6 kap. 4 § miljöbalken genomförs eller annars för att miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken skall uppfyllas.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detaljplaner.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse 2 §

Vid planläggning och i Vid planläggning och i ärenden om bygglov och ärenden om bygglov och förhandsbesked skall lagen förhandsbesked skall tilwm- I987:I2 om hushållning pas de hushållningsbestämmed naturresurser m. m. melser som anges i 3 och tillämpas. 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken.

Lagförslag 33

3§z

Bebyggelse skall lokalise- Bebyggelse skall lokalisetill mark är lämpad till mark som är lämpad ras som ras för ändamålet med hänsyn till för ändamålet med hänsyn till

de boendes och övrigas de boendes och övrigas hälsa, hälsa,

2. jord-, berg- och vatten- jord-, berg- och vattenförhållandena, förhållandena,

möjligheterna att ordna möjligheterna att ordna trafik, Vattenförsörjning och trafik, Vattenförsörjning och avlopp samt samhälls- avlopp samt annan samhällsannan service, service,

4. möjligheterna att före- 4. möjligheterna att förebygga och luftförore- bygga vatten- och luftförorevattenningar samt bullerstörningar. ningar samt bullerstörningar, samt

behovet att främja en hållbar hushållning med naturresurser.

Bestämmelser i fråga om

skydd för människors hälsa

eller miljön och ifråga om

främjande av en hållbar

hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Bebyggelse och anläggningar för sin funktion kräver tillförsom sel energi skall lokaliseras på ett sätt är lämpligt med hänav som till energiförsörjningen och energihushållningen. syn

2 Senaste lydelse 1989:515

34 lagförslag

4 kap. Översiktsplan

I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen bör som beaktas vid beslut om användningen mark- och vattenområden. av

Av planen skall framgå Av planen skall framgå

grunddragen i fråga grunddragen i fråga om om den avsedda användningen av den avsedda användningen av mark- och vattenområden mark- och vattenområden samt i fråga om tillkomst, samt i fråga tillkomst, om

förändring och bevarande av förändring och bevarande

av

bebyggelse, bebyggelse,

hur kommunen avser att hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt tillgodose riksintressen enligt lagen 0987:12 om hushåll- 3 och 4 kap. miljöbalken, ning med naturresurser m. m.

hur kommunen att avser genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken eller annars uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken.

lagförslag 35

5§

Under samrådet åligger det Under samrådet åligger det

länsstyrelsen särskilt att länsstyrelsen särskilt att

råd tillämpningen ge råd om tillämpningen ge om 2 kap. och verka för att av 2 kap. och verka för att av riksintressen enligt lagen riksintressen enligt 3 och 0987:12 hushållning 4 kap. miljöbalken tillgodoom med naturresurser m. m. ses, tillgodoses,

2. informera kommunen

sådana åtgärdsprogram om enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av statliga myndigheter och som berör område inom kommunen,

informera kommunen

om sådana miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken som i övrigt berör område inom kommunen,

verka för att sådana verka för att sådana frågor användningen av frågor om användningen av om mark- och vattenområden som mark- och vattenområden som angår två eller flera kommu- angår två eller flera kommusamordnas på ett lämpligt samordnas på ett lämpligt ner ner sätt, sätt,

ta till vara statens in- ta till vara statens intressen. tressen.

i 36 Lagförslag

Länsstyrelsen skall under utställningstiden ett granskningaavge yttrande över planförslaget.

Av yttrandet skall framgå Av yttrandet skall framgå om om

förslaget inte tillgodoser förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt lagen riksintressen enligt 3 och 0987:12 om hushållning 4 kap. miljöbalken, med naturresurser m. m. ,

förslaget inte stdri överensstämmelse med ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av en statlig myndighet och berör område inom kommunen eller annars inte uppfyller miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken,

sådana frågor rörande sådana frågor rörande användningen av mark- och användningen mark- och av vattenområden som angår två vattenområden angår två som eller flera kommuner inte eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt samordnas på ett lämpligt sätt, sätt,

bebyggelsen blir olämp- bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boen- lig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till des och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olycks- behovet skydd mot olycksav händelser. händelser.

Lagförslag 37

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

7§3

Utöver vad enligt 3 § Utöver vad som enligt 3 § som skall redovisas i detaljplanen skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestäm- får i planen meddelas bestämmelser om melser om

i vad mån åtgärder i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 § första första stycket, 6 § första stycket 2 och andra stycket stycket 2 och andra stycket samt tredje stycket 8 § samt tredje stycket 8 § första och tredje styckena första och tredje styckena samt 9 § första och andra samt 9 § första och andra styckena, styckena,

den största omfattning i den största omfattning i vilken byggande över och vilken byggande över och under markytan får ske och, under markytan får ske och, det finns särskilda skäl om det finns särskilda skäl om med hänsyn till bostadsför- med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön, även sörjningen eller miljön, även den minsta omfattning i vil- den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske, ken byggandet skall ske,

byggnaders användning, byggnaders användning,

varvid för bostadsbyggnader varvid för bostadsbyggnader

kan bestämmas andelen lägen- kan bestämmas andelen lägen-

heter olika slag och stor- heter av olika slag och storav lek, lek,

placering, utformning 4. placering, utformning och utförande av byggnader, och utförande av byggnader, andra anläggningar och tom- andra anläggningar och tomter, varvid ombyggnadsbes- ter, varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. 10 § tämmelser enligt 3 kap. 10 § tredje stycket, skyddsbestäm- tredje stycket, skyddsbestäm-

3 Senaste lydelse 1992: 75

38 Lagförslag

melser för byggnader som melser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § och riv- avses i 3 kap. 12 § och rivningsförbud för sådana bygg- ningsförbud för sådana byggnader får meddelas, nader får meddelas,

vegetation samt marky- vegetation samt markytans utformning och höjdläge, tans utformning och höjdläge,

användning och utform- användning och utformning av allmänna platser för ning allmänna platser för av vilka kommunen inte skall vilka kommunen inte skall vara huvudman, huvudman, vara

7. stängsel samt utfart 7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot all- eller utgång allannan mot männa platser, männa platser,

placering och utform- placering och utformning av parkeringsplatser, ning parkeringsplatser, av förbud att använda viss mark förbud att använda viss mark eller byggnader för parkering eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, last- utrymme för parkering, last-

ning och lossning enligt 3 ning och lossning enligt 3

kap. 15 § första stycket kap. 15 § första stycket

9. tillfällig användning 9. tillfällig användning av av mark eller byggnader, som mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål anspråk för det ändamål som som anges i planen, i planen, anges

10. markreservat för all- 10. markreservat för allmänna ledningar, energian- männa ledningar, energianläggningar samt trañk- och läggningar trafik- och samt väganordningar, väganordningar,

ll. skyddsanordningar för ll. skyddsanordningar för

att motverka störningar från att motverka störningar från omgivningen och, det omgivningen och, det om om

lagförslag 39

finns särskilda skäl, högsta finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar tillåtna värden för störningar luftñrorening, buller, luftförorening, buller, genom genom skakning, ljus eller annat skakning, ljus eller annat sådant prövas enligt sådant som prövas enligt som miüaskyddslagen 1969:387, 13 kap. miljöbalken,

12. principerna för fastig- 12. principerna för fastighetsindelningen och för in- hetsindelningen och för inrättande gemensamhetsan- rättande gemensamhetsanav av läggningar. låggningar.

Bestämmelser byggnaders användning enligt första stycket 3 om får inte utformas effektiv konkurrens motverkas. så att en

I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 Om en detaljplan antas efter det att ett exploateringsbeslut enligt lagen l987:l1 om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, skall det i planen om den skall anges genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet ägare inte deltar i samverkan, skall planen innehålla vars uppgift därom.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.

40 Lagförslag

l6§

För begränsade områden För begränsade områden som inte omfattas detalj- inte omfattas detaljav som av plan kan områdesbestämmel- plan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att antas för att säkerställa ser syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintres- att syftet med överse enligt lagen 1987:12 om sildsplanen uppnås, hushållning med naturresurser m. m. tillgodoses. Med att ett riksintresse enligt områdesbestämmelser får regle- 3 eller 4 kap. miljöbalken ras tillgodoses,

att ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken genomförs, eller

att annars miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken uppblls.

Med områdesbestämmelser fär regleras

i vad mån åtgärder i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 § första första stycket, 6 § första stycket l och 3 samt andra stycket l och 3 samt andra och tredje styckena, 7 8 § och tredje styckena, 7 8 § andra och tredje styckena andra och tredje styckena samt 9 § tredje stycket, samt 9 § tredje stycket,

grunddragen för an- grunddragen för användningen av mark- och vändningen mark- och av vattenområden för bebyggelse vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanläggningar, eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, andra jämförliga ändamål,

lagförslag 41

största tillåtna bygg- största tillåtna byggnads- eller bruksarean för nads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på fritidshus och storleken på tomter till sådana hus, tomter till sådana hus,

placering, utformning placering, utformning och utförande av byggnader, och utförande av byggnader, andra anläggningar eller andra anläggningar eller tomter, varvid ombygg- tomter, varvid ombyggnadsbestämmelser enligt nadsbestâmmelser enligt 3 kap. 10 § tredje stycket, 3 kap. 10 § tredje stycket, skyddsbestämmelser för bygg- skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § nader som avses i 3 kap. 12 §

och rivningsförbud för sådana och rivningsförbud för sådana

byggnader får meddelas, byggnader får meddelas,

användning och utform- användning och utformning av allmänna platser, ning allmänna platser, av

vegetation samt marky- vegetation samt markytans utformning och höjdläge tans utformning och höjdläge inom sådana områden som inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje avses i 8 kap. 9 § tredje stycket, stycket,

7. skyddsanordningar för 7. skyddsanordningar för att motverka störningar från att motverka störningar från omgivningen, omgivningen,

exploateringssamverkan exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 enligt 6 kap. 2

42 lagförslag

Detaljplanen bör grundas Detaljplanen bör grundas på ett program som anger på ett program som anger utgångspunkter och mål för utgångspunkter och mål för planen. planen.

En detaljplan som medger En detaljplan som medger en användning av mark eller en användning av mark eller av byggnader eller andra av byggnader eller andra anläggningar som innebär anläggningar som innebär

betydande miljöpåverkan skall betydande miljöpåverkan skall

grundas på ett sådant program grundas på ett sådant program som anges i första stycket, som anges i första stycket, om detaljplanen innebär att om detaljplanen innebär att planområdet får tas i anspråk planområdet får tas i anspråk för för

industriändamål, industriändamål,

ny sammanhållen be- ny sammanhållen bebyggelse, byggelse,

skidliftar eller kabin- skidliftar eller kabinbanor, banor,

hotellkomplex eller hotellkomplex eller

fritidsbyar eller fritidsbyar eller

permanenta tävlings- permanenta tävlingseller testbanor för bilar eller eller testbanor för bilar eller motorcyklar. motorcyklar.

I de fall som anges i andra Vid upprättande detalj-

av stycket skall en miljökonse- plan skall en miljökonsekvens-

kvensbeskrivning enligt 5 kap. beskrivning enligt 8 kap.

lagen 0987:12 om hushåll- miljöbalken föreligga, om ning med naturresurser m. m. detaljplanen medger en an-

Senaste lydelse 1992:1769

Lagförslag 43

upprättas vid utarbetandet av vändning av mark eller byggprogrammet. nader eller andra anlägg-

ningar som kan befaras med-

föra en betydande inverkan på människors hälsa eller miljön eller på säkerheten eller äventyra en hållbar hushållning med naturresurser.

Under samrådet åligger det Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att länsstyrelsen särskilt att

ge råd om tillämpningen ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för 2 och 3 kap. och verka för av att riksintressen enligt lagen att riksintressen enligt 3 och 0987:12 om hushållning 4 kap. miljöbalken tillgodomed naturresurser m. m. ses, tillgodoses,

informera kommunen

om sådana åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av statliga myndigheter och som berör område inom kommunen,

informera kommunen

sådana miljökvalitetsnorom mer enligt 6 kap. miljöbalken som i övrigt berör område inom kommunen,

verka för att sådana verka ñr att sådana

frågor om användningen av frågor användningen

om av mark- och vattenområden som mark- och vattenområden som

44 Lagförslag

angår två eller flera kommu- angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt ner samordnas på ett lämpligt sätt, sätt,

ta till vara statens in- ta till vara statens intressen. tressen.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden riksintressen m.m. av

Länsstyrelsen skall pröva Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detalj- ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmel- plan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att ser, om det kan befaras att beslutet innebär att beslutet innebär att

ett riksintresse enligt ett riksintresse enligt 3 lagen 0987:12 om hushåll- eller 4 kap. miljöbalken inte ning med naturresurser m. m. tillgodoses, inte tillgodoses,

ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av en statlig myndighet inte blir genomfört eller annars miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken inte blir uppjyllda,

regleringen av sådana regleringen av sådana frågor om användningen av frågor om användningen av mark- och vattenområden som mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt har samordnats på ett lämpligt sätt eller sätt, eller

Lagförslag 45

en bebyggelse blir en bebyggelse blir

olämplig med hänsyn till de olämplig med hänsyn till de

boendes och övrigas hälsa boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. mot olyckshändelser.

5§

Regeringen får pröva ett Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut upphäva en regionplan. Beslut

prövning skall fattas inom prövning skall fattas inom

om om tre månader från den dag då tre månader från den dag då beslutet kom in till regering- beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får en. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida avse endast frågan huruvida

planen tillgodoser riksintres- planen tillgodoser ñksintres;

sen enligt lagen 0987:12 om sen enligt 3 och 4 kap. miljöhushållning med naturresurser balken samt frågan huruvida m. m. ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av en statlig myndighet blir genomfört eller annars miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken blir

uppjjvllda.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet eller i en viss del.

46 Lagförslag

6 §

Regeringen får förelägga Regeringen får förelägga kommunen att inom viss kommunen att inom viss en en tid anta, ändra eller upphäva tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbe- detaljplan eller områdesbeen stämmelser planföreläggan- stämmelser planföreläggande, om det behövs ñr att de, det behövs för att om tillgodose sådana intressen tillgodose sådana intressen som avses i I § I eller i I § 2 eller som avses

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning 8

Ägare och innehavare särskild rätt till fastigheter har rätt till

av ersättning av kommunen, skada uppkommer till följd att om av

bygglov vägras till att ersätta en riven eller olyckshängenom delse förstörd byggnad med i huvudsak likadan byggnad och en ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller ñrstördes,

rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd 8 kap. 16 § 2 eller av

skyddsbestâmmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 §

meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlåge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,

marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller

5 Senaste lydelse 1993:559

Lagförslag 47

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket byggnaden förstörts olyckshändelse. I övriga fall som om genom avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, skadan är betydande i förhållande till om värdet berörd del fastigheten. I fall som avses i första stycket av av 3-5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som beaktas andra beslut som avses i första stycket samt avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen beslut enligt 3 kap. 2 § lagen 1988:950 om kulturminnen 1988:950 om kulturmimien m. m., 11 och 19 m.m., 9kap. 2-7, 13 b och naturvårdslagen 1964:822, 15 §§ miljöbalken, förbud förbud enligt 20 § andra enligt 10 kap. 4 § och stycket och 21 § andra stycket 11 kap. 5 § tredje stycket samma lag och beslut enligt samma balk och beslut enligt 18 § skogsvårdslagen 18 § skogsvårdslagen 1979:429 och 19 kap. 2 § 1979:429, under förutsättvattenlagen 1983:291, under ning att besluten meddelats förutsättning att besluten inom tio år före det senaste meddelats inom tio år före det beslutet. Dessutom skall senaste beslutet. Dessutom beaktas sådan inverkan av

skall beaktas sådan inverkan hänsynstaganden enligt 30 §

hänsynstaganden enligt skogsvårdslagen som i särskilav 30 § skogsvårdslagen i da fall har inträtt inom samma som särskilda fall har inträtt inom tid. Har talan eller rätt till tid. Har talan eller rätt ersättning eller inlösen med samma till ersättning eller inlösen anledning av nyss angivna med anledning beslut förlorats på grund av av nyss angivna beslut förlorats på bestämmelserna i 15 kap. 4 § grund bestämmelserna i eller motsvarande bestämmelav 15 kap. 4 § eller motsvarande ser i lagen om kulturminnen bestämmelser i lagen m.m. eller miljöbalken, utgör om

48 lagförslag

kulturminnen m.m., natur- detta förhållande inte något vårdslagen eller vattenlagen, hinder mot att beslutet beutgör detta förhållande inte aktas. något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om rivningsför- 6 § beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser bud eller skyddsbeståmmelser som avses i första stycket 2 som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen riksintresse enligt 3 eller I987:I2 om hushållning 4 kap. miljöbalken, är staten med naturresurser är skyldig att ersätta kommunen m. m. , staten skyldig att ersätta dess kostnader för ersättning kommunen dess kostnader för eller inlösen. I fall som avses ersättning eller inlösen. I fall i första stycket 4 och 5 är som avses i första stycket 4 ägaren till den anläggning för och 5 är ägaren till den an- vilken skydds- eller säkerhetläggning för vilken skydds- sområdet har beslutats skyldig eller säkerhetsomrädet har att ersätta kommunen dess beslutats skyldig att ersätta kostnader för ersättning eller kommunen dess kostnader för inlösen. ersättning eller inlösen.

Lagförslag 49

17 kap. Övergångsbestämmelser

För överträdelse har begåtts före ikraftträdandet skall besom stämmelserna i lagen 1976:666 påföljder och ingripanden vid om olovligt byggande tillämpas vid målens prövning i sak. m.m. Bestämmelserna i 10 kap. skall dock tillämpas, om de leder till lindrigare påföljd.

Underlåter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt beslut har meddelats med stöd av byggsom nadsstadgan 1959:612, skall bestämmelsemai 10 kap. tillämpas vid målens prövning i sak.

Har någon åsidosatt ett Har någon åsidosatt ett villkor eller föreskrift villkor eller föreskrift som en som en har meddelats med stöd har meddelats med stöd av av 136 § byggnadslagen 136 § byggnadslagen a a 1947:385, skall bestämmel- 1947:385, skall bestämmeli 4 kap. 6 § lagen i 21 kap. miljöbalken serna serna 1987:12 hushållning tillämpas. om med naturresurser m. m. tillämpas.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Om det i lag eller författning hänvisas till en föreskrift annan bestämmelse i denna lag tillämpas i stället som har ersatts genom en den nya bestämmelsen.

Beträffande ärenden avgjorts kommunen före ikraftträsom av dandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

2. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen

1983:291;

Härigenom föreskrivs i fråga vattenlagen 1983:291 om

14 kap. l § och 19 kapitlet skall upphöra att gälla, dels att

dels att nuvarande 3 kap. 9 och 11 §§ skall betecknas 3 kap. 11-13 §§,

l och 2 §§, 3 kap. 1-3 och 5-10 §§, 4 kap. 2 dels att 1 kap. 10 kap. 5 och 8 §§, ll kap. 3 och 7 §§, 12 kap. 25, 28-29, 31, 34 och 38 §§, 13 kap. 14, 19, 42, 65 och 72 §§, 15 kap. ll och 17 §§, 18 kap. 3 och 5 §§, 20 kap. l och 8 §§, 21 kap. 5 § samt 22 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

rubriken till 5 kap. och rubriken närmast för 12 kap. dels att 31 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra bestämmelser, 2 kap. nya 10 3 kap. 14 och 15 samt 21 kap. 1 § följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. Inledande bestämmelser 1 §

Vatten skall skyddas och Vatten skall skyddas och vårdas en gemensam vårdas som en gemensam som naturtillgång. naturtillgång. Skador och olägenheter kan drabba som människan, miljön eller natuskall förebyggas och ren skaderisker skall undanräjas,

52 Lagförslag

allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag det är som fråga om.

2§

Denna lag är tillämplig på Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenan- vattenföretag och vattenan-

läggningar. I lagen finns läggningar. Bestämmelser

om också bestämmelser skydd skydd för vattenförsörjningen om

för vattenförsärjningen. finns i miljöbalken.

I fråga om vissa vattenföretag kan beröra något land som annat finns särskilda bestämmelser.

2 kap. Rådighet över vatten m.m. l0§

Den som utan tillstånd enligt denna lag bedriver vattentäkt bevattning är skyldig att vid vattenbrist, som orsakas av torka, avstå det är nödvändigt vatten som för att skydda naturmiljön. Länsstyrelsen får besluta om områden och tider för vilka skyldigheten enligt första meningen skall gälla. I beslutet får länsstyrelsen undanta sådana vattentäkter som bedöms påverka

inte natunnil-

jön.

Lagförslag 53

Innan beslut meddelas

enligt första stycket, skall länsstyrelsen samråda med andra myndigheter och de sakägare som berörs av beslutet. Andra som har ett väsentligt intresse av beslutet skall beredas tillfälle till samråd.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga bevattningsföretagaren att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får härvid förordna att beslutet skall gälla även om det överklagas.

3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag

1§

Ett vattenföretag får inte För ett vattenföretag skall, komma till stånd, det med med tillämpning också av om hänsyn till valet plats eller 3 kap. 2 § miljöbalken, väljas av på något sätt möter sådan plats som är lämplig annat en hinder från allmänna plane- med hänsyn till bestämmelserringssynpunlcter. Vid till- i detta kapitel. Valet av na ståndsprövningen ett vat- plats skall utan att det inav tenföretag skall lagen nebär oskälig kostnad en 0987:12 hushållning medverka till att ändamålet om med vattenföretaget kan vinmed naturresurser m. m. tillämpas. med minsta intrång och nas

olägenhet.

1 Senaste lydelse 1987 :139

54 Lagförslag

2§

Den som vill utföra ett vattenföretag skall vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försilaighetsmátt i övrigt som

skäligen kan fordras för

att hindra att vattenföretaget medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön samt för att främja en hållbar hushållning med mark och vatten, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet det slag av som det år fråga om.

3§

Vid tillstândsprövning

enligt denna lag tillämpas de

hushállningsbestâmmelser

som anges i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken. En särskild bestämmelse lokaliom

sering av vattenföretag finns i

I§.

Vid tillstandsprövning

enligt denna lag skall en

miljökonsekvensbeskrivning

enligt 8 kap. miljöbalken

finnas tillgänglig.

Lagförslag 55

2§ 5§

Ett vattenföretag och anläggningsarbeten utförs för ett vatsom tenföretag får inte strida detaljplan eller områdesbestämmelmot en Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får ser. dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest, i andra fall Gäller eljest, i andra fall än i 16, 18 och än som avses i 9 kap. 11 § som avses 20 §§ naturvårdslagen och 11 kap. 1 och 5 §§ miljö- 1964:822, särskilda bestäm- balken, särskilda bestämmelmelser för bebyggande eller för bebyggande eller ser användning ett användning av ett markannan av annan mark- eller vattenområde, eller vattenområde, skall skall vattenföretaget utföras så vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna syftet med bestämmelserna att inte motverkas. inte motverkas.

När ansökan om tillen stånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter prövas, skall behovet av täldmaterialet vägas mot de skador på växtoch djurlivet och på natunniljön i övrigt som takten kan

befaras orsaka och mot

intresset av en hållbar hushållning med naturresurser. Om takten kan

befaras försämra livsbe-

tingelsema för någon växteller djurart är sällsynt som eller hotad, får tillstånd låmendast om det allmänna nas behovet av täktmaterialet år synnerligen stort.

56 Lagförslag

3 § 6§

Även det inte finns

om Ett vattenföretag som kan något hinder mot ett vatten- leda till skada på människors

företag enligt 1 eller 2 far hälsa eller väsentlig

annan det inte komma till stånd olägenhet får inte komma till om någon skada eller olägenhet stånd. av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen.

Utan hinder första Är vattenföretag av ett som stycket får företaget komma inte skadar människors hälsa till stånd, om regeringen synnerlig betydelse från av

finner att företaget är av allmän synpunla, får

synnerlig betydelse allmän regeringen besluta ur att synpunkt. vattenföretaget fär komma till stånd, om områden är som av riksintresse för natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas.

5§ 7§

Vid prövningen enligt 1- Vid prövningen enligt 1- 4 §§ skall hänsyn tas till 6 §§ skall hänsyn till tas andra vattenföretag eller andra vattenföretag eller särskilda anläggningar särskilda anläggningar som som kan antas behövas för att kan behövas för antas att vattenföretaget skall kunna vattenföretaget skall kunna

utnyttjas på ett ändamålsenligt utnyttjas på ändamålsenligt

ett sätt. sätt.

lagförslag 57

6§2 8§

Bestämmelserna i 2 och Bestämmelserna i 1-5 §§ 4 §§ gäller inte gäller inte

vattenföretag vid vattenföretag som vid som prövning viss anlägg- prövning av viss anläggning av en ning eller åtgärd enligt eller åtgärd enligt 5 kap. 4 kap. lagen 198712 miljöbalken har angetts som om hushållning med naturresurser ett villkor för anläggningens har angetts eller åtgärdens utförande, m. m. som ett villkor för anläggningens eller ätgärdens utförande, i

broar eller andra vattenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning,

rörledningar i vatten, rörledningar i vatten, vartill koncession har med- vartill koncession har meddelats enligt lagen delats enligt lagen 1978:160 1978:160 vissa rörled- om vissa rörledningar, om ningar,

verksamhet, vartill verksamhet, vartill bearbetningskoncession har bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen meddelats enligt lagen 1985:620 vissa torv- 1985:620 om vissa torvom fyndigheter. fyndigheter.

2 Senaste lydelse 1987:139

58 Lagförslag

7 § 9§

Ett vattenföretag som är Ett vattenföretag är som tillåtligt skall utföras med tillåtligt skall utföras med en sådan omfattning och på sådan omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med oskälig kostnad vinns med minsta intrång och oläganhet minsta intång och olägenhet för motstående allmänna och för motstående allmänna och enskilda intressen. Det skall, enskilda intressen. Därvid år om det kan ske utan oskälig den utför företaget skylsom kostnad, uyöras så att det dig att vidta åtgärder är som inte försvårar annat ägnade att förebygga eller vattenföretag eller annan minska skador företaget, av verksamhet som kan antas i han inte därigenom om orsa-

framtiden beröra samma kas oskälig kostnad. Beträf-

vattentillgång och som fande åtgärder i stället för

främjar allmänt eller enskilt ersättning gäller i pengar ändamål av vikt. 9 kap. I § tredje stycket.

Den som utför ett vattenföretag är skyldig att vidta de åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om han inte därigenom åsamkas oskälig kostnad. Beträfande åtgärder i stället för ersättning i pengar gäller 9 kap. 1 § tredje stycket.

Lagförslag 59

lO§

Ett vattenföretag skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenfäretag eller annan verksamhet som

kan antas i framtiden beröra

samma vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av vikt.

Om det vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framgår att

detta kan utan väsentlig ändring utföras så att det medför en betydande nytta för någon annan, skall på begäran av denne villkor meddelas härom. Sådant villkor får dock inte meddelas om förutsättningar föreligger för bildande av en samfállighet enligt denna lag.

Den som bereds nytta en- Den som bereds nytta enligt första stycket skall utge ligt andra stycket skall utge skälig ersättning till tillstånds- skälig ersättning till tillståndshavarcn. havaren. Om den senare åsamkas kostnad på grund av Om tillståndshavaren villkor enligt andra stycket är åsamkas kostnad på grund av han berättigad till ersättning villkor enligt första stycket är enligt 9 kap. han berättigad till ersättning enligt 9 kap.

12§ 14§

Bestämmelserna i I-6 och [fråga om utrivning enligt 8-11 §§ gäller inte ifråga om 14 kap. 1 och 3 §§ gäller av utrivning enligt 14 kap. I och bestämmelserna i detta kapitel 3 §§. endast 6 och 9 §§.

60 Lagförslag

l5§

Då regeringen prövar till- Idtligheten av ett vanenföretag gäller, utöver bestämmelserna

i 1-14 §§, att företaget fdr

komma till stånd hinder om inte möter med hänsyn till allmänna planeringssynpurzkter.

4 kap. Tillståndsplikt 2§

Tillstånd till ett vattenföretag krävs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas företagets ingenom verkan på vattenförhållandena. I fråga om detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att allmänna eller enskilda intressen skadas företaget. genom

I fråga om markawattning krävs även tillstånd det för föreom taget behövs särskild tvångsrätt enligt 8 kap. l eller 2 § eller två om eller flera skall delta i företaget och någon överenskommelse inte har träffats om delaktigheten.

Bestämmelser om krav på

tillstånd finns även i miljöbal-

ken.

5 kap. Särskilda bestämmelser 5 kap. Markavvattningssamom markavvattning fälligheter m. m.

lagförslag 61

10 kap. Avgifter

Vattendomstolen eller Vattendomstolen eller förrättningsmannen får, om förrättningsmannen får, om det är lämpligare, i stället för det är lämpligare, i stället mr att meddela villkor enligt att meddela villkor enligt 3 kap. 11 § ålägga tillstånds- 3 kap. 13 § ålägga tillståndshavaren att betala en särskild havaren att betala en särskild avgift för främjande av ñsket avgift för främjande fisket av i det vatten som berörs i det vatten berörs av som av vattenföretaget eller inom vattenföretaget eller inom något angränsande vattenom- något angränsande vattenomräde. Avgiften kan fastställas råde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en engångsavgift eller som en årlig avgift. som en årlig avgift.

Beloppet av ärlig avgift beräknas så, att det av vattendomstolen eller förrättningsmannen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för det år dä avgiften skall betalas och basbeloppet för det är då avgiften fastställdes.

8§

För Vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 0,05 promille av basbeloppet, klass 2: 0,1 promille av basbeloppet, klass 0,15 promille basbeloppet, av klass 4: 0,2 promille basbeloppet. av

För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 1 procent av basbeloppet, klass 2: 5 procent basbeloppet, av klass 10 procent av basbeloppet, klass 4: 15 procent av basbeloppet.

62 Lagförslag

Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för det är som avgiften RVSCI.

Vid inplacering i avgifts- Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till den klass skall hänsyn tas till den omfattning i vilken ñsk och omfattning i vilken ñsk och fiske förekommer i det vatten- ñske förekommer i det vattenområde som berörs av vat- område som berörs av vattenföretaget eller anläggningar tenföretaget eller anläggningar för detta, till den utsträckning för detta, till den utsträckning i vilken vattenförhållandena i vilken vattenförhållandena och fisket påverkas av vatten- och ñsket påverkas av vattenföretaget eller anläggningar företaget eller anläggningar för detta samt till omfatt- för detta samt till omfattningen av de förpliktelser som ningen av de förpliktelser som företagaren har ålagts enligt företagaren har ålagts enligt 5 §eller3 kap. 11§. 5 § eller kap. 13

11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m.m.

3§°

Om ett annat vattenföretag Om ett annat vattenföretag än ett sådant som anges i 1 än ett sådant som anges i 1 och 2 §§ är betydande och 2 är betydande av av omfattning eller ingripande omfattning eller ingripande beskaffenhet, får regeringen beskaffenhet, får regeringen förbehålla sig prövningen förbehålla sig prövningen av av företagets tillåtlighet. Detsam- företagets tillåtlighet. Detsamma gäller i fråga om ett vat- ma gäller i fråga om ett vattenföretag som avses i 3 kap. tenföretag som avses i 4 kap. 6 § tredje stycket lagen 6 § tredje stycket miljöbalken 0987:12 hushållning Besked förbehållet skall om om med naturresurser m. m. lämnas till vattendomstolen Besked om förbehållet skall eller förrättningsmannen in-

3 Senaste lydelse 1993:190

Lagförslag 63

lämnas till vattendomstolen dom eller beslut har mednan eller förrättningsmannen in- delats företagets tillåtligom nan dom eller beslut har med- het. delats om företagets tillåtlighet.

7§

Innan tillstånd söks till ett Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan vattenföretag är sådan som av omfattning eller beskaffenhet omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1-3 §§ regeringen enligt l-3 §§ av eller omfattas av 3 kap. 6 § eller omfattas 4 kap. 6 § av lagen 0987:12 om hushåll- miljöbalken, skall förberedanning med naturresurser m. de åtgärder ha vidtagits enligt m. skall förberedande åt- 8-11 §§. , gärder ha vidtagits enligt 8-11 §§.

12 kap. Prövningen av markawattningsföretag 25§

Om sökanden vill återkalla sin ansökan hos förrättningsmannen, skall han göra det skriftligen eller också muntligen vid ett sammanträde. Om ingen sakägare har fört talan vid förrättningen när åter-

kallelsen görs, skall förrättningen genast inställas. I annat fall skall

sakägare som har fört talan vid förrättningen och själva kunnat som ansöka om denna underrättas återkallelsen. Om någon sådan om

sakägare inte inom föreskriven tid begär att förrättningen skall

fortsâttas, skall den instâllas.

Senaste lydelse 1987:139

64 Lagförslag

sakägare på vars begäran förrättningen fortsätts anses därefter som sökande till förrättningen.

Sedan tillstándsbeslur har Sedan anläggningsbeslut meddelats får ansökningen har meddelats får ansökningen inte återkallas hos förrätt- inte återkallas hos förrättningmannen. I stället skall ningmannen. I stället skall återkallelse ske hos vatten- återkallelse ske hos vattendomstolen på det sätt och domstolen på det sätt och inom den tid som enligt 38 § inom den tid som enligt 38 § gäller för överklagande av gäller för överklagande av tillstándsbeslutet. Härvid anläggningsbeslutet. Härvid gäller första och andra stycke- gäller första och andra styckena i tillämpliga delar. na i tillämpliga delar.

Frågor om tillämpningen Frågor om tillämpningen av3kap. 8§ifråga 3 kap. 11 § i fråga av om markawattningsföretag om markawattningsföretag som prövas vid olika förrätt- som prövas vid olika förrättningar skall efter anmälan till ningar skall efter anmälan till länsstyrelsen prövas vid en länsstyrelsen prövas vid en särskild förrättning av för- särskild förrättning av förrättningsman som länsstyrel- rättningsman som länsstyrelsen utser. I fråga om en sådan sen utser. I fråga om en sådan förrättning gäller bestämmel- förrättning gäller bestämmelserna i detta kapitel i tilläm- serna i detta kapitel i tillämpliga delar. pliga delar.

Frågor om tillämpningen Frågor om tillämpningen av3kap. 8§ifrågaom av 3 kap. 11 § i fråga om markawattningsföretag som markavvattningsföretag som prövas vid förrättning och prövas vid förrättning och vattenföretag som efter an- vattenföretag som efter ansökan prövas av vattendom- sökan prövas av vattendom-

lagförslag 65

stolen skall avgöras vatten- stolen skall avgöras av vattenav domstolen i ansökningsmålet. domstolen i ansökningsmålet.

Om förrättningsmannen Om förrättningsmannen ñnner att hinder mot det sökta finner att hinder mot det sökta företaget möter enligt 3 kap. företaget möter enligt 3 kap. 3 § första stycket att det 6 § första stycket men att det men föreligger sådana omständig- föreligger sådana omständigheter i andra styck- heter avses i andra stycksom avses som et eller frågan före- et eller om frågan om föreom om tagets tillåtlighet enligt tagets tillåtlighet enligt ll kap. 3 § denna lag skall 11 kap. 3 § denna lag skall avgöras regeringen, skall avgöras regeringen, skall av av förrättningsmannen efter förrättningsmannen efter sammanträde med sakägarna sammanträde med sakägarna med eget yttrande överlämna med eget yttrande överlämna frågan till regeringens frågan till regeringens avavgörande. görande.

Tillståndsbeslut m.m. Anläggningsbeslut m. m.

Om det inte föreligger Om det inte föreligger något hinder mot företaget något hinder mot företaget enligt denna lag, skall för- enligt denna lag, skall förrättningsmannen meddela rättningsmannen meddela

tillstdndsbeslut. anläggningsbeslut.

5 Senaste lydelse 1989:513

66 Lagförslag

Hllstdndsbeslut skall i Anläggningsbeslutet skall i behövlig utsträckning innehål- behövlig utsträckning innehålbestämmelser om bestämmelser om

företagets ändamål, företagets ändamål, läge, omfattning, säkerhet och läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformningen i öv- tekniska utformningen i övtigt. tigt,

vilka som skall delta i vilka skall delta i som företaget och varje deltagares företaget och varje deltagares andelstal i fråga kostna- andelstal i fråga kostnaom om dema för utförande och drift derna för utförande och drift av ñretaget, företaget, av

de områden som får tas de områden får tas som i anspråk och de särskilda i anspråk och de särskilda tvångsrätter i övrigt som tvångsrätter i övrigt som medges för företaget, medges för företaget,

4. utförande och underhåll 4. utförande och underhåll av företaget, företaget, av

tillsyn, besiktning och tillsyn, besiktning och kontroll, kontroll,

skyldighet att betala skyldighet att betala ersättning eller att utföra ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder skadeförebyggande åtgärder samt hur betalning ska ske, samt hur betalning ska ske,

villkor i övrigt för att 7. villkor i övrigt för att tillgodose allmän och enskild tillgodose allmän och enskild rätt, rätt,

förrättningskostnadema förrättningskostnadema och hur de ska fördelas, och hur de ska fördelas,

Lagförslag 67

9. tid inom vilken anspråk tid inom vilken anspråk i anledning oförutsedda i anledning av oförutsedda av skador får framställas, skador får framställas,

10. tid efter vars utgång 10. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 omprövning enligt 15 kap. 3 och 14 §§ eller 15 § andra och 14 §§ eller 15 § andra stycket får ske. stycket får ske.

Avser tillstdndsbeslutet Avser anläggningsbeslutet arbeten för företaget skall i arbeten för företaget skall i tillstándsbeslutet den tid beslutet anges den tid inom anges inom vilken arbetena skall vilken arbetena skall vara utförda arbetstid. utförda arbetstid. vara

34§

Hllstdndsbeslut skall med- Anldggningsbeslut skall delas vid sammanträde eller meddelas vid sammanträde på tid och plats som förrätt- eller på tid och plats som ningsmannen har givit till förrättningsmannen har givit känna för sakägare och andra till känna för sakägare och som har besvärsrätt. Ett andra som har besvärsrätt. Ett sådant tillkännagivande skall sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller lämnas vid sammanträde eller genom skriftliga meddelanden genom skriftliga meddelanden eller i sådan särskild ordning eller i sådan särskild ordning kan ha beslutats enligt kan ha beslutats enligt som som 21 § andra stycket andra 21 § andra stycket andra meningen. meningen.

68 Lagförslag

38§

I andra fall än som avses i I andra fall än som avses i 37 § överklagas beslut av 37 § överklagas beslut av förrättningsmannen genom förrättningsmannen genom besvär som skall in till besvär skall in till ges som ges vattendomstolen inom fyra vattendomstolen inom fyra veckor från den dag till- veckor från den dag anläggstdndsbeslutet meddelades ningsbeslutet meddelades eller eller förrättningen inställdes. förrättningen inställdes.

13 kap. Prövningen av vattenmål l4§

Stämningsmål är talan om Stämningsmål är talan om

utrivning eller ändring utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när av en vattenanläggning, när talan grundas på att anlägg- talan grundas på att anläggningen inte har tillkommit i ningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte inte är laga ordning eller inte inte är av laga beskaffenhet, av laga beskaffenhet,

ersättning för skada ersättning för skada eller intrång sådan eller intrång sådan genom en genom en anläggning som avses i anläggning i som avses

ersättning för skada ersättning för skada genom utrivning av en vatte- utrivning vattegenom av en nanläggning, om utrivningen nanläggning, utrivningen om har skett utan tillstånd har skett utan tillstånd men men sådant tillstånd skulle ha sådant tillstånd skulle ha behövts, eller ersättning, utan behövts, eller ersättning, utan samband med pågående an- samband med pågående ansökningsmål, enligt 14 kap. sökningsmål, enligt 14 kap. 5 § andra stycket, 5 § andra stycket,

Lagförslag 69

4. ersättning enligt 2 kap. ersättning enligt 2 kap. 9 § andra stycket, 9 § andra stycket,

5. deltagande, deltagande, utan samutan samband med pågående ansök- band med pågående ansökningsmål, i vattenreglering ningsmål, i vattenreglering en en

enligt 7 kap. l eller 4 enligt 7 kap. 1 eller 4

särskild tvångsrätt, utan särskild tvångsrätt, utan samband med pågående för- samband med pågående förrättning eller ansökningsmål, rättning eller ansökningsmål, enligt 8 kap., enligt 8 kap.,

7. omprövning enligt omprövning enligt 9 kap. 17 § andra stycket, 9 kap. 17 § andra stycket,

meddelande bestäm- meddelande av bestämav melser enligt 15 kap. 19 melser enligt 15 kap. 19

ersättning enligt 16 kap. ersättning enligt 16 kap. 19 19

10. ersättning eller annat 10. ersättning eller annat på grund att en vattenan- på grund av att en vattenanav läggning inte underhålls i läggning inte underhålls i enlighet med 17 kap. l enlighet med 17 kap. 1

11. ersättning för skada på ll. ersättning för skada på grund att ett vattenföretag grund av att ett vattenföretag av inte drivs i enlighet med inte drivs i enlighet med villkoren i tillståndsdom villkoren i en tillståndsdom en eller tillstdndsbeslut eller i eller ett anläggningsbeslut ett enlighet med vad före- eller i enlighet med vad som som skrivs i 17 kap. 2 föreskrivs i 17 kap. 2

12. ersättning enligt 12. ersättning enligt 17 kap. 3 § eller 19 kap. 7 17 kap. 3 § denna lag eller 23 kap. 2 a § miljöbalken,

70 Lagförslag

13. ersättning, utan sam- 13. ersättning, utan samband med pågående ansök- band med pågående ansökningsmål, enligt 20 kap. 10 ningsmål, enligt 20 kap. 10

14. fördelning av vatten 14. fördelning vatten av enligt 22 kap. 7 enligt 22 kap. 7

En ansökan varigenom ett En ansökan varigenom ett

ansökningsmål anhängiggörs ansökningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, skall skriftlig och, om vara om inte annat följer 20 inte följer 20 av annat av innehålla innehålla

de uppgifter, ritningar de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma behövs för att bedöma som

företagets beskaffenhet, om- företagets beskaffenhet,

omfattning och verkningar, fattning och verkningar, däribland en miljökonsekvens- däribland miljökonsekvensen beskrivning, beskrivning enligt 8 kap

miljöbalken,

uppgifter som behövs uppgifter behövs som för att bedöma hinder för bedöma hinder om att om

möter mot företaget från möter företaget från

mot

allmänna planeringssynpunk- allmänna planeringssynpunk-

ter samt uppgifter om möjlig ter samt uppgifter möjlig om alternativ lokalisering alternativ lokalisering av av företaget och andra vat- företaget och andra om om vattenföretag eller särskilda tenföretag eller särskilda anläggningar som kan antas anläggningar kan som antas behövas för ett ändamålsenligt behövas för ändamålsenligt ett

6 Senaste lydelse 1991:649

Lagförslag 71

utnyttjande det sökta före- utnyttjande av det sökta föreav taget, taget,

så fullständiga uppgifter så fullständiga uppgifter möjligt om vilka fastig- som möjligt om vilka fastigsom heter som berörs av företaget heter som berörs av företaget samt namn och adress på samt namn och adress på ägarna och berörda innehava- ägarna och berörda innehavasärskild rätt till fastig- re av särskild rätt till fastigre av heterna, heterna,

4. uppgifter huruvida 4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med särskilda bestämmelser med stöd av lag har meddelats stöd av lag har meddelats rörande användningen de rörande användningen av de av mark- och vattenområden som mark- och vattenområden som berörs av företaget, berörs av företaget,

uppgifter om de ersätt- uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden ningsbelopp som sökanden erbjuder till varje sakägare, erbjuder till varje sakägare, om det inte på grund av om det inte på grund av företagets omfattning bör företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter. anstå med sådana uppgifter.

Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 11 kap. 7-11 §§ samt om vad som huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Om företaget avser utförande av ett Vattenkraftverk, skall ansökningen innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra strömfallsfastighet.

72 Lagförslag

Om vattendomstolen finner Om vattendomstolen finner att hinder mot det sökta före- att hinder mot det sökta företaget möter enligt 3 kap. 3 § taget möter enligt 3 kap. 6 § första stycket att det första stycket att det men men föreligger sådana omständig- föreligger sådana omständigheter som avses i andra styck- heter som avses i andra stycket, skall vattendomstolen med et, skall vattendomstolen med eget yttrande överlämna eget yttrande överlämna frågan till regeringens pröv- frågan till regeringens prövning. Detsamma gäller, om ning. Detsamma gäller, om frågan om företagets tillåtlig- frågan företagets tillåtligom het enligt ll kap. 1-3 eller het enligt ll kap. 1-3 eller 5 § skall avgöras av regering- 5 § skall avgöras regeringav en. en.

Vattendomstolens domar eller beslut får, inte annat är föreom skrivet, överklagas hos vattenöverdomstolen. I stället för de tider som föreskrivs i 50 kap. l och 2 §§ rättegångsbalken gäller för vad fyraveckor och för anslutningsvad två veckor.

Vattendomstolens domar i

ansölatingsmál fdr överklagas

Miljöombudsmannen även av och en intresseorganisation för yrkesfiskare såvitt avser tillämpningen av föreskrijier till skydd för hälsan eller miljön. i

7 Senaste lydelse 1990:454

Lagförslag 73

Andra stycket galler inte domar som avser Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstall.

72§

Vattenöverdomstolens Vattenöverdomstolens domar eller beslut får, om domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, inte annat är föreskrivet, överklagas hos högsta dom- överklagas hos Högsta domstolen. stolen.

I fråga om rättegången i I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegång- bestämmelserna om rättegången i vattenöverdomstolen i en i vattenöverdomstolen i 68, 69 och 71 §§. 65 § andra stycket, 68, 69 och 71 §§.

14 kap. Särskilda bestämmelser om utrivning m.m.

1§

Görs ansökan om tillstånd att riva ut en vattenanldggning i ytvatten, skall tillstånd till utrivningen lämnas, om inte förordnande meddelas enligt 2

74 Lagförslag

15 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m. 4§

Om det visar sig att anord- Om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller ningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till villkor som har meddelats till skydd för fisket enligt 3 kap. skydd för fisket enligt 3 kap. 11 §eller 10 kap. 5 § är 13 § eller 10 kap. 5 § är mindre ändamålsenliga, får mindre ändamålsenliga, får vattendomstolen meddela vattendomstolen meddela ändrade bestämmelser. ändrade bestämmelser.

7§

Ansökan om prövning som Ansökan om prövning som avses i 3-5 §§ görs av kam- i 3-5 §§ görs av avses markollegiet. länsstyrelsen.

Avser behovet av ompröv-

ning flera län, görs i stället

ansökningen av Kammarkollegiet.

ll§

Ett tillstånd till vattentäkt Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av vattendoms- får omprövas av vattendomstolen efter ansökan av den tolen efter ansökan av den som driver en annan vatten- som driver en annan vattentäkt som är beroende av täkt som är beroende av samma vattentillgång eller av samma vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en den som söker tillstånd till en sådan vattentäkt. Därvid äger sådan vattentäkt. Därvid äger vad somi3kap. 8§före- vad som i 3 kap. 11 § före-

Lagförslag 75

skrivs om jämkning av före- skrivs om jämkning av företagen eller företräde det tagen eller företräde det ena företaget motsvarande ena företaget motsvarande tillämpning. tillämpning.

Om ett vattenföretag eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna lag, medför skador som inte förutsågs av vattendomstolen eller förrättningsmannen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 9 kap. 1-10 §§.

Om fråga är om betydande Om fråga är om betydande skada för enskild eller för skada för enskild eller för något allmänt intresse, får något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av företagarens bekostnad av vattenföretaget eller vattenan- vattenföretaget eller vattenanläggningen som, utan att läggningen utan att som, medföra skador för tredje medföra skador för tredje man eller väsentliga olägen- man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är heter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen fråga om allmänna intressen

förs talan av kammarkollegiet förs talan av länsstyrelsen

eller kommunen. eller, om behovet av ändring-

ar berör flera län, av Kam-

markollegiet. Även kommunen får föra tala i fråga om allmänna intressen.

Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att tas upp till prövning anmälas till vattendomstolen inom fem år eller den

3 Senaste lydelse 1989:513

76 Lagförslag

längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen eller förrättningsmannen bestämda arbetstiden. Vid skada som avses i 12 kap. 33 a § eller 13 kap. 49 a § utgår anmälningstiden dock aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom.

Bestämmelserna i preskriptionslagen 1981:130 gäller inte anspråk enligt denna paragraf.

18 kap. Tillsyn och besiktning 1 §

Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länsstyrelsen.

Om särskilda skäl före- Om särskilda skäl föreligger, får i en tillståndsdom ligger, får i tillståndsdom en eller ett tillståndsbeslut för- eller ett anläggningsbeslut ordnas att någon annan myn- förordnas att någon annan dighet skall, jämte länsstyrel- myndighet skall, jämte länssen, utöva tillsyn i visst hån- styrelsen, utöva tillsyn i visst seende. hänseende.

3 §

I tillståndsdom och till- I tillståndsdom och anstándsbeslut får föreskrivas läggningsbeslut får föreskriatt en vattenanläggning skall vas att en vattenanläggning besiktas, sedan företaget har skall besiktas, sedan företaget utförts. har utförts.

Besiktningsman förordnas av länsstyrelsen efter anmälan av företagaren.

Lagförslag 77

5 §

Besiktningsmannen skall Besiktningsmannen skall föra protokoll över vad föra protokoll över vad som som förekommit vid besiktning förekommit vid besiktning enligt 3 eller 4 Protokollet enligt 3 eller 4 Protokollet skall inges till länsstyrelsen skall inges till länsstyrelsen och, såvitt besiktningen och, såvitt avser besiktningen avser enligt 4 i avskrift tillhanda- enligt 4 i avskrift tillhandahållas den har ansökt hållas den som har ansökt om som om besiktningen. Om besiktnings- besiktningen. Om besiktningsñnner att awikelser finner att awikelser mannen mannen har gjorts från vad har har gjorts från vad som har som föreskrivits i tillståndsdomen föreskrivits i tillståndsdomen eller tillstándsbeslutet, skall eller anläggningsbeslutet, han awikelsema skall han om awikelserange om ange enligt hans uppfattning kan na enligt hans uppfattning kan skada allmänna eller enskilda skada allmänna eller enskilda intressen. intressen.

20 kap. Kostnadsbestämmelser l

I ansökningsmål, utom sådana som anges i andra stycket, och i må] i 13 kap. 13 § andra stycket skall sökanden svara för som avses sina egna och motpartens kostnader vid vattendomstolen. I ansökningsmål innefattar bildande samfällighet för bevattning som av eller vattenreglering svarar sökanden inte för kostnader i vattendomstolen som uppkommit för deltagare i samfälligheten.

I mål som gäller ompröv- I mål som gäller omprövning eller förverkande enligt ning eller förverkande enligt 15 kap. 3-6 eller 12 § skall 15 kap. 3-6 eller 12 § skall kammarkollegiet och till- länsstyrelsen, Kammarkollegi-

° Senaste lydelse 1989:513

78 Lagförslag

standshavaren svara för sina- et och tillståndshavaren svara kostnader vid vattendoms- för sina kostnader vid vattentolen. I mål enligt 15 kap 3 § domstolen. I mål enligt

skall kammarkollegiet dess- 15 kap 3 § skall länsstyrelsen

utom svara för kostnader vid och Kammarkollegiet dessvattendomstolen som upp- utom för kostnader vid svara kommer för andra motparter vattendomstolen som uppän tillståndshavaxen. Gäller kommer för andra motparter ett mål enligt 15 kap. 3 § än tillståndshavaren. Gäller omprövning för att förbättra ett mål enligt 15 kap. 3 § en vattenanläggnings säkerhet omprövning för att förbättra skall dock tillståndshavaren i vattenanläggnings säkerhet en stället för kammarkollegiet skall dock tillståndshavaren i svara för senast nämnda stället för länsstyrelsen eller kostnader. I mål gäller Kammarkollegiet för som svara omprövning enligt 15 kap. nämnda kostnader. I senast 15 § andra stycket av fråga mål gäller omprövning som om kretsen av deltagare eller enligt 15 kap. 15 § andra

kostnadsfördelningen eller stycket fråga kretsen

av om enligt 16 § skall varje part deltagare eller kostnadsförav svara för sina kostnader. delningen eller enligt 16 § skall varje för sina part svara kostnader.

I sådana överklagade ansökningsmål som avses i första stycket första meningen skall sökanden svara för sina kostnader i högegna re rätt och för de kostnader som där uppkommit för motpartema genom att sökanden har klagat.

lagförslag 79

8 §10

Till förrättningskostnader hänförs

ersättning till förrättningsmän, gode män och sakkunniga,

kungörelsekostnader, ersättning till aktförvarare och andra kostnader som är nödvändiga för förrättningen,

ersättning för kostnader som avses i 7 § första stycket,

4. ersättning för skador som avses i 12 kap. 24

kostnad för förrättning som avses i 12 kap. 28 § första stycket.

Om tillståndsbeslut med- Om anläggningsbeslut delas, skall förrättningskost- meddelas, skall förrättningsnadema fördelas mellan delta- kostnaderna fördelas mellan garna i markawattningsföre- deltagarna i markawattningstaget efter vad är skäligt. företaget efter vad som är som skäligt.

Inställs förrättningen, skall sökanden betala de kostnader som har uppkommit, inte särskilda omständigheter föranleder att betalom ningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om den inställda förrättningen har inletts på grund av ett bes-

lut vid fastighetsreglering, skall dock kostnaderna anses som för-

en

rättningskostnader vid fastighetsregleringen.

Om kammarkollegiet begär Om länsstyrelsen eller omprövning av ett markav- Kammarkollegiet begär omvattningsföretag, skall kam- prövning av ett markawattmarkollegiet svara för för- ningsföretag, skall den mynrättningskostnadema. När det dighet som begärt omprövgäller omprövning i syfte att ningen svara för förrättningsförbättra en vattenanläggnings kostnaderna. När det gäller säkerhet, skall dock ersättning omprövning i syfte att förbätt-

l° Senaste lydelse 1989:513

80 Lagförslag

för kostnader som avses i 7 § vattenanläggnings säkerra en första stycket fördelas mellan het, skall dock ersättning för deltagarna i markawattnings- kostnader i 7 § som avses företaget efter vad som är första stycket fördelas mellan skäligt. deltagarna i markavvattningsföretaget efter vad är som skäligt.

Såsom sökande anses även den har förenat sig med sökansom den om företaget samt den på vilkens begäran företaget har givits en större omfattning än vad sökanden har begärt. som

21 kap. Ansvar, handräckning m.m.

Till böter eller fängelse i Till böter eller fängelse i högst två år döms den högst två år döms den som som med uppsåt eller av oaktsam- med uppsåt eller oaktsamav het het

bryter mot 4 kap. 1 § bryter mot 4 kap. l § första eller andra stycket eller första eller andra stycket eller 4 kap. första stycket andra 4 kap. första stycket andra meningen eller andra stycket meningen eller andra stycket andra meningen, andra meningen,

bryter mot villkor eller bryter mot villkor eller föreskrifter som har med- föreskrifter har medsom delats i samband med tillstånd delats i samband med tillstånd till ett vattenföretag enligt till ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i denna eller äldre lag eller i samband med godkännande av samband med godkännande av arbeten eller åtgärder enligt arbeten eller åtgärder enligt

4 kap. 4 lagligförklaring 4 kap. 4 lagligförklaring

enligt 4 kap. 5 § eller pröv- enligt 4 kap. 5 § eller pröv-

Senaste lydelse 1993:790

Lagförslag 81

ning enligt 14 kap. 5 § första ning enligt 14 kap. 5 § första stycket eller motsvarande stycket eller motsvarande äldre bestämmelser eller i äldre bestämmelser eller i samband med prövning enligt samband med prövning enligt 15 kap., 15 kap.,

åsidosätter skyldighet åsidosätter skyldighet att underhålla vattenan- att underhålla en vattenanen läggning eller bryter mot läggning eller bryter mot 17 kap. 2 17 kap. 2

4. underlåter att fullgöra 4. underlåter att fullgöra vad åligger honom enligt vad åligger honom enligt som som 18 kap. 2 § första stycket, 18 kap. 2 § första stycket.

bryter mot föreskrifter har meddelats enligt som 19 kap. 2 eller 3

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till enligt första stycket döms inte om ansvar för gäransvar ningen kan ådömas enligt brottsbalken.

I ñskelagen 1993:787 ñnns bestämmelser om straff och andra påföljder för den som överträder ñskeförbud som har meddelats enligt denna eller äldre lag.

Är brott i 1 § som avses jörsta stycket 1-3 grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande av om ett brott år grovt skall särskilt

82 Lagförslag

beaktas, om gärningen begdns systematiskt eller under längre tid, varit av mer om-

fattande an eller inneburit

stora risker för människors hälsa eller miljön.

3 §12

Om någon har begått Om någon har begått en en gärning som avses i l § första gärning i l § första som avses stycket 1-3, får länsstyrelsen stycket 1-3, fär länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vid vite förelägga honom att vidta rättelse. Sådant före- vidta rättelse.

läggande fdr också meddelas

om någon inte har iakttagit vad som gäller enligt 19 kap. J § första stycket.

Om tillståndet till ett vattenföretag har förfallit enligt 15 kap.

2 får länsstyrelsen vid vite förelägga tillständshavaren riva

att ut en med stöd tillståndet uppförd vattenanläggning kan skada av som allmänna eller enskilda intressen.

Länsstyrelsen får bestämma att ett föreläggande enligt första eller andra stycket skall gälla, även om det överklagas.

Den som har överträtt ett vitesförelåggande får inte dömas till straff enligt denna lag för gärning omfatts föreläggandet. som av

12 Senaste lydelse 1991:318

Lagförslag 83

22 kap. Slutbestämmelser

Länsstyrelserna beslut Länsstyrelsemas beslut enligt denna lag får överkla- enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom gas hos kammarrätten genom besvär, om beslutet avser besvär, om beslutet avser

förordnande av för- förordnande av förrättningsman enligt 12 kap., rättningsman enligt 12 kap.,

förordnande om under- förordnande om undersökningar som avses i 18 kap. sökningar som avses i 18 kap. 2 § andra stycket eller av 2 § andra stycket eller av besiktningsman enligt 18 kap. besiktningsman enligt 18 kap. 3 eller 4 3 eller 4

förordnande om vattenskyddsomráde och föresknjter enligt 19 kap. 2 och 3 §§,

kostnader som anges i kostnader som anges i 20 kap. ll eller 12 20 kap. 11 eller 12

prövning av säkerhet prövning av säkerhet

enligt 3 § detta kapitel, enligt 3 § detta kapitel,

föreläggande enligt föreläggande enligt 2 kap. 9 § tredje stycket, 2 kap. 9 § tredje stycket eller 19 kap. 1 § tredje stycket, 10 § tredje stycket, 21 kap. 21 kap. 3 § eller förbud enligt 3 § eller förbud enligt detta detta kapitels 4 § första styck- kapitels 4 § första stycket. et.

I övrigt får länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen.

3 Senaste lydelse 1989:513

84 Lagförslag

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

I mål som har anhängiggjorts hos vattendomstol före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Beträffande anspråk på grund av oförutsedda skador gäller dock i fråga förfarandet och ersättom ning för rättegångskostnader de nya bestämmelserna, anspråket om framställts efter ikraftträdandet.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen

1994:617 om ändring i lagen

1902:71 s. 1, innefattande

vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar;

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. i lagen 1994:617 om ändring i lagen 1902:71 s.1 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 2 mom.

Nätkoncession får meddelas endast anläggningen är lämplig om från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast det finns särskilda skäl om meddelas för ledning är avsedd för spänning som inte översom

stiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession

berörs av ledningen. som

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession en får inte meddelas för ett område helt eller delvis sammanfaller som med ett annat koncessionsområde.

Nätkoncession får endast beviljas den från allmän synpunkt som är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den dessutom är lämplig att bedriva nätverksom samhet inom det begärda området.

86 Lagförslag

Nätkoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesen bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor Vid prövning frågor om av om meddelande av nätkoncession meddelande nätkoncession av skall lagen 0987:12 tillämpas de hushállningsbe-

om hushållning med naturre- stdmmelser i 3 och

som anges surser m. m. tillämpas. 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnomter som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken.

I ett ärende meddelanom de av nätkoncession skall en

miljökonsekvensbeskrivning

enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd regeringen av eller, efter regeringens bemyndigande,

av nätmyndighetemVid

prövning av ansökan överlåtelse nätkoncession skall fjärde om av stycket tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

4. Förslag till

Lag om ändring i väglagen

1971 :948 ;

Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen 1971:948

dels att 13 och 38 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 3 10, 14-16, 26, 28, 32, 63 och 76 §§ skall ha a, följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 § skall sättas närmast före 5

dels att det i lagen skall in föras två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§ av följande lydelse,

dels att det närmast före 4 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ 3 a

Vid prövning ärenden Vdghdllning omfattar

av

enligt denna lag skall lagen byggande av våg och drifl av

0987:12 om hushållning väg. med naturresurser m.m. tillämpas.

Till byggande av vag räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av våg.

1 Senaste lydelse 1987:459

88 Lagförslag

Väghållning Allmänna alasamhetsregler

4§2

Väghållning omfattar Vid planläggning väg

av byggande väg och dnjfi och vid väghållning skall av av våg. tillbörlig hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom tra jiksäkerhet och kulturmiljövård. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt.

Vid väghållning skall Bestämmelser i fråga om tillbörlig hänsyn tagas till skydd för människors hälsa enskilda intressen och till eller miljön och i fråga om allmänna intressen, såsom främjande hållbar av en

tradiksäkerhet, miljöskydd, hushållning

med naturresurser naturvård och kultunniüö-

finns i miljöbalken.

vård.

2 Senaste lydelse 1988:953

lagförslag 89

4a§

Vid prövning av ärenden enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådakvalitetsnormer som fastna ställts enligt 6 kap. miljöbalken. En våg skall ges sådant läge och utförande att ändamålet med vågen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att det innebär en oskälig kostnad.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken

finnas tillgänglig.

4b§

Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, år beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

90 Lagförslag

Vdghdllning

Staten är väghållare för allmänna vägar. Om det främjar en god och rationell väghållning får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, besluta att en kommun skall vara väghållare inom kommunen. Beslutet kan begränsas till vissa vägar att avse eller vissa områden inom kommunen.

Till byggande väg av räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av våg.

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad väg får av ske, när det är påkallat från allmän synpunkt.

Första och andra styckena galler inte, hinder mot om företaget möter enligt miljöbalken.

3 Senaste lydelse 1986:656 4 Senaste lydelse 1987:459

Lagförslag 91

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvdrdsföresknf- Gäller skydd för naturomter eller andra särskilda råden enligt bestämmelser i bestämmelser för marks miljöbalken eller med stöd av bebyggande eller användning sådana bestämmelser med-

iförsta stycket delade föreskrifter eller finns

än som avses skall väg byggas så, att syftet andra särskilda bestämmelser med bestämmelserna inte för marks bebyggande eller motverkas. användning än som avses i första stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i den mark behöver tas i som anspråk för väganordningar anspråk för väganordningar och för genomförandet av och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen vägbyggnadsföretaget. skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de

5 Senaste lydelse 1987:459 6 Senaste lydelse 1987:745

92 Lagförslag

uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbe- Arbetsplanen skall, utöver skrivning skall innehålla en en miljökonsekvensbeskrivning redovisning av de väntade enligt 8 kap. miljöbalken. miljöeñektema samt förslag innehålla de uppgifter som i till erforderliga skyddsåtgär- övrigt behövs för att genomder eller andra försiktighets- föra företaget. Särskilt skall mått behövs för att före- anges de skyddsåtgärder och som bygga störningar eller andra försiktighetsmått i övrigt som olägenheter från trafiken. behövs för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken.

Vid utarbetande av en Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning fråga om vägens sträckning och vägföretagets utformning och vägföretagets utformning i övrigt ske med berörda i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndig- fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha heter samt andra kan ha som ett väsentligt intresse i saken. ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med Samråd skall alltid ske med de naturvårdsmyndigheter de hâlso- och miljöskyddssom berörs. myndigheter som berörs.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk,

7 Senaste lydelse 1992:1652

Lagförslag 93

alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnadsföretag som ännu är färdigställt.

26 §

Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall Genom renhållning skall vägområdet hållas i sådant vägområdet hållas i sådant skick att skäliga Sanitära skick att olägenheter för hänsyn och trevnadshänsyn människors hälsa förebyggs blir tillgodosedda. Detsamma eller avhjälps och sd att gäller i fråga om mark till en trevnadshänsyn blir tillgodobredd av 25 meter intill sedda. Detsamma gäller i parkeringsplats eller rastplats fråga mark till bredd om en som är väganordning, i den av 25 meter intill parkeringsmån allmänheten har tillträde plats eller rastplats är som till marken. Inom område väganordning, i den mån med detaljplan gäller detta allmänheten har tillträde till stycke endast vägområden för marken. Inom område med

motorväg eller motortrañkled. detaljplan gäller detta stycke

endast vägområden för motorväg eller motortrañkled.

De åtgärder som behövs De åtgärder behövs som för sådana ändamål som för sådana ändamål som anges i första och andra anges i första och andra styckena räknas till drift av styckena räknas till drift av väg. Till drift av våg räknas väg. Till drift väg räknas av också serviceåtgärder och också serviceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om in- Vägverket besluta inom skränkning i skyldigheten att skränkning i skyldigheten att

3 Senaste lydelse 1987 :459

94 Lagförslag

vidta åtgärder för drift av vidta åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som därvid de föreskrifter som behövs. behövs.

Behöver för en väganord- Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i ning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas hör till vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i an- mark som behöver tas i anspråk. Bestämmelserna i 13, språk. Bestämmelserna i 13- 14 och 16-20 §§ skall därvid 20 §§ skall därvid tillämpas. tillämpas. Såvitt angår till- Såvitt angår tillämpningen av lämpningen av 16 § tredje 16 § tredje stycket, 17 § stycket, 17 § tredje stycket tredje stycket och l8 § andra och 18 § andra stycket skall stycket skall arbetsplanen arbetsplanen anses som en anses som en sådan plan som sådan plan som avser endast avser endast ombyggnad av ombyggnad av väg. våg.

32§

Vägrätt upphör när vägen Vägrätt upphör när vägen drages in. Väghållaren får dras in. Våghállaren år skylföra bort vad som anbringats dig att ställa i ordning vainom vägområdet för vägän- gomrádet och vidta åtgärder damål, om länsstyrelsen för att förebygga att områdets bestämmer annat med hänsyn skick vållar störningar och

9 Senaste lydelse 1987:459

Lagförslag 95

till att fråga uppkommit om olägenheter i framtiden. markens användning som Väghållaren får föra bort vad enskild väg. anbringats inom vägomsom rådet för vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga uppkommit om markens användning som enskild väg.

Vad som förts bort Vad som inte förts bort inom ett är efter det att vägen inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, särskilda förlänga tiden, särskilda om om skäl föreligger. skäl föreligger.

63 §10

Väghállaren skall ersätta Väghållaren skall ersätta skador till följd av att han har skador till följd att han har av förvärvat rätt förvärvat rätt

att inrätta särskild att inrätta särskild

vinterväg, vinterväg,

att nyttja mark i när- att nyttja mark i närheten av vägområde för upp- heten vägområde för av upplag eller liknande ändamål i lag eller liknande ändamål i samband med byggande av samband med byggande av väg, väg,

att anordna tillfällig att anordna tillfällig väg, väg,

4. att intill vägområde 4. att intill vägområde sätta upp snöskärm, sätta upp snöskärm,

1° Senaste lydelse 1987: 459

96 Lagförslag

till takt för dnft av väg.

Väghållaren skall också ersätta skador till följd av åtgärder som i 34 45 § fjärde stycket eller 53 § eller till följd av ett avses föreläggande som har meddelats med stöd av 52 För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i 53 § utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avtalats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning inte skall lämnas.

Vägverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Statens naturvårdsverk får Statens naturvårdsverk får överklaga sådana beslut av överklaga sådana beslut av väghållningsmyndighet, väg- väghållningsmyndighet, Vägverket eller länsstyrelse enligt verket eller länsstyrelse enligt denna lag, som berör natur- denna lag, som berör Naturvdrdsverkets verksamhetsom- vårdsverkets verksamhetsområde. råde.

Länsstyrelsen får överklaga vägverket enligt sådana beslut av denna lag som berör länsstyrelsens verksamhetsområde.

Vägverkets och länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas även av Miljöombudsmannen såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

Senaste lydelse 1990:1486

Lagförslag 97

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga överklaganom de av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

5. till

Förslag

Lag om ändring i luftfartslagen 1957 :297;

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen 1957:297

dels att 6 kap. 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 6 kap. l a, 5 a, 5 5 c, 6 a, 6 7 a och 8 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt Allmänna bestämmelser l

Flygplatser och andra Vid inrättande och be-

anläggningar för luftfarten gagnande flygplatser och

av skall uppfylla säkerhetens andra anläggningar för luft-

krav. farten lujileder skall

samt av

tillbörlig hänsyn tas till all-

männa intressen, såsom flygsäkerheten och behovet av lämplig traflqörsörjning, och till enskild rått. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt.

1 Omtryckt 1986:166 2 Senaste lydelse 1986:166

100 Lagförslag Befattningshavare, som Bestämmelser i fråga om fullgör säkerhets- och ord- skydd för människors hälsa ningstjänst vid en allmän eller miljön och ifråga om flygplats eller vid godkänd främjande hållbar av en enskild flygplats, får från hushållning med naturresurser

flygplatsomrädet avvisa den finns i miljöbalken.

som stör ordningen eller uppför sig sä att han äventyrar lufçfartens säkerhet.

[fråga om användande för start och landning av områden, som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen bestämmer utövar tillsyn över allmänna flygplatser och utrustningen där skall ges tillstånd till anläggningen för att utöva tillsynen.

1a§

Befattningshavare, som fullgör säkerhets- och ordningstiänst vid en allmän flygplats eller vid godkänd enskild flygplats, fär från flygplatsområdet avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att han äventy-

rar luftfartens säkerhet.

lagförslag 101 [fråga om användande för start och landning av områden, som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

5§°

Tillstånd får beviljas bara I ärenden om beviljande av om hinder inte möter av tillstånd tillämpas bestämmelhänsyn till det allmänna. Vid serna 3 och 4 kap. miljöbalprövningen skall hänsyn, ken samt sådana kvalitetsnorförutom till annat, tas till mer som fastställts med stöd markförhållandena, till stör- av 6 kap. miljöbalken. En ningar som kan uppkomma flygplats skall ges sådant läge för omgivningen och till och utförande att säkerhetens totalförsvaret. Vidare skall krav blir uppfyllda och ändahänsyn tas till sökandens målet med flygplatsen kan tekniska och ekonomiska vinnas med minsta intrång förutsättningar att driva flyg- och olägenhet utan att det platsen. innebär en oskälig kostnad.

Avser prövningen inrättan- I ett ärende om beviljande det av en flygplats som skall av tillstånd skall en miljökonkunna användas under in- sekvensbeskrivning enligt strumentvädeiförhållanden 8 kap. miljöbalken fogas till trafikflygplats, utbyggnad ansökningen. av en flygplats till trafildlygplats eller ombyggnad av en trafikflygplats, skall prövningen

omfatta även investeringens

lönsamhet och dess inverkan

3 Senaste lydelse 1988 :1572

102 Lagförslag pd andra flygplatser i regionen.

Vid tillstdndspravning skall lagen 0987:12 om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestdmmelserna inte motverkas,

får dock mindre avvikelser

göras.

5a§

Avser prövningen inrättandet av en flygplats som skall kunna användas under instrumentvädetjörhállanden trafildlygplats, utbyggnad av en flygplats till trafildlygplats eller ombyggnad av en trafikflygplats, skall prövningen

omfatta även investeringens

lönsamhet och dess inverkan på andra flygplatser i regionen.

lagförslag 103 5b§

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestdmmelsema inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

5c§

Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillstånd till viss anläggen ning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt detta kapitel.

6§

Ett tillstånd skall förenas med de villkor om hur flygplatsen skall anordnas och begagnas som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan av flygplatsen på människors hälsa eller miljön, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

4 Senaste lydelse 1986:166

104 Lagförslag När tillstånd meddelas, får När tillståndet meddelas av villkor föreskrivas för tillstån- regeringen, får villkor föredet. Om tillståndet meddelas skrivas av den myndighet av regeringen, får sådana regeringen bestämmer. villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegrânsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

6a§

Uppkommer genom flygplatsens begagnande betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de villkor

för det fortsatta begagnandet

som behövs för att förebygga eller minska olågenheten.

6b§

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar tillståndet skall fullgöra skyldigheten enligt 7 a § att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för dterstdllning. Vid ingrepp i

Lagförslag 105 naturen av beaktansvärd omfattning skall säkerhet

ställas, om det inte finns

särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

7a§

Upphör ett tillstånd att gälla, är den senast har som

innehat tillståndet skyldig att

ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller ensdid synpunkt.

I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i samband med att tillståndet upphör.

Iakttar den som har in-

nehaft tillståndet inte vad som

har ålagts honom, får den myndighet som har att pröva frågor om återställningsåt-

gärder vid vite förelägga

106 Lagförslag honom att fidlgöra sina åligganden. Wtesföreldggarzde skall delges.

8§5

Regeringen får föreskriva Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen för detta prövas av regeringen eller den myndighet som eller den myndighet som regeringen bestämmer. regeringen bestämmer. Därvid gäller bestämmelserna i 5- 7a §§.

8a§

Beslut om tillstånd som meddelats av annan myndighet än regeringen får överklagas till regeringen. Sådant beslut får överklagas även av Statens naturvdrdsverk och Miliøombudsmannen såvitt avser tillämpningen av före-

skrifter till skyddför hälsan

eller miljön.

5 Senaste lydelse 1986:166

Lagförslag 107

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l juli 1995. Bestämmelsen i 7 a § om skyldighet att ställa säkerhet gäller inte i fråga om tillstånd som meddelats före ikraftträdandct. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga överklaganom de av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

6. till

Förslag Lag om ändring i lagen

1983:293 om inrättande,

utvidgning och avlysning av

allmän farled och allmän

hamn;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

dels att l a, 3 och 4 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, l b § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ l a

Vid provning av ärenden Vid inrättande eller utvidg-

enligt denna lag skall lagen ning av en allmän farled eller

0987:12 hushållning en allmän hamn skall tillom med naturresurser m. m. börlig hänsyn tas till allmäntillämpas. intressen och till enskild na rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljon eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt.

Senaste lydelse 1991:652

110 Lagörslag

Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och ifråga om

främjande av en hållbar

hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Vid prövningen av ärenden enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sädana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap.

miljöbalken. En allmän farled

eller en allmän hamn skall ges sådant läge och uyörande

att ändamålet med farleden

eller hamnen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att det innebär en oskälig kostnad.

Vid prövningen av ett ärende enligt denna lag skall

en miljökonsekvensbeskrivning

enligt 8 kap. miljöbalken

finnas tillgänglig.

Lagförslag l l 1

3§

Om det är påkallat med Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall till- en allmän farled skall tillgodose, säkerheten i farleden godose, skyddet för hälsan eller i övrigt med hänsyn till eller miljön eller hushållningallmän eller enskild rätt, får med naturresurser, säkeren särskilda föreskrifter meddelas heten i farleden eller i övrigt hur den allmänna farleden med hänsyn till allmänna om skall ordnas och begagnas. intressen eller enskild rätt får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föresknjter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

4§

Beslut enligt 1-3 §§ med- Beslut enligt 1-3 §§ meddelas regeringen eller, om delas av regeringen eller, om av regeringen bestämmer det, av regeringen bestämmer det, av sjöfartsverket. .Sjöfartsverket

Sjöfartsverkets beslut Sjöfartsverkets beslut enligt denna lag överklagas enligt denna lag överklagas hos regeringen besvär. hos regeringen. Beslut av genom Sjöfartsverket om inrättande eller utvidgning av en allmän

farled eller en allmän hamn

fär överklagas även av Statens naturvärdsverk och Miljäombudsmannen såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

1 12 Lagförslag

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga överklaganom de av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen

1978:160 om vissa

rörledningar;

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1978:160 om vissa om rörledningar

dels att 4 och 6 skall ha följande lydelse,

dels att nuvarande rubrik närmast före 4 § i lagen skall sättas närmast före 4 a

dels att det i lagen införs tre paragrafer, 4 a, 4 b och 7 a §§ nya samt närmast före 4 § rubrik av följande lydelse. en ny

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förutsättningar för koncession Allmänna aktsamhetsregler

4§l

Koncession får meddelas Vid framdragande och endast det från allmän begagnande av rörledningar om synpunkt är lämpligt att led- skall tillbörlig hänsyn tas till ningen framdrages och be- allmänna intressen och till

och sökanden finnes enskild rätt. Skador och olå-

gagnas lämplig att utöva verksamhet genheter som kan drabba med koncessionen. människan, miljön eller natusom avses ren skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det år

Senaste lydelse 1987: 143

l 14 Lagförslag

ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det ar fråga om.

Koncession får inte strida Bestämmelser ifråga om mot en detaljplan eller skydd för människors hälsa områdesbestämmelser. Om syftet eller miljön och i fråga om med planen eller bestämmel- främjande hållbar husav en serna inte motverkas, får dock hållning med naturresurser

mindre avvikelser göras. finns i miljöbalken.

Vid koncessionspravning

skall lagen 0987:12 om

hushållning med naturresurser

m. m. tillämpas.

Förutsättningar för koncession 4 a §

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt år lämpligt att rorledningen jramdrages och begagnas och sökanden ñån

sådan synpunkt dr lämplig att

utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Lagförslag l 15

4 b §

I ärenden om beviljande av koncession tillämpas bestämmelsema i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnonner som fastställts med ntiljöbalken. stöd av 6 kap. Vid planering och jramdrarörledning skall gande av en ledningen ges sådant läge och uqörande att säkerhetens krav blir uppjyllda och ändamålet med rörledningen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att det innebär en oskälig kostnad.

I ett ärende om beviljande koncession skall en miljöav konsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

6§

Koncession skall förenas En koncession skall Eremed de villkor behövs med de villkor som besom nas

för att skydda allmänna in- hövs för att begränsa eller

tressen eller enskild rätt. motverka menlig inverkan av rörledningen pd människors hälsa eller ntiljön, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

l 16 Lagförslag

Som villkor för koncession får föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten eller att koncessionshavaren skall utge särskild avgift till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som villkor för koncession föreskrivas att ledningen skall vara ñrdigställd inom viss tid. Regeringen kan förlänga föreskriven tid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före utgången den föreskrivna tiden. av

7a§

En koncession fär för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra dtgärder för dterställning. Vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning skall säker-

het ställas, det inte finns

om särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, fär regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Lagförslag l 17

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l juli 1995. Bestämmelsen i 7 § skyldighet att ställa säkerhet gäller a om inte i fråga koncession meddelats före ikrafttrâdandet. om som

8. Förslag till Lag om ändring i minerallagen 1991:45;

Härigenom föreskrivs i fråga minerallagen 1991:45 om

dels att 1 kap. 7 och 8 §§, 3 kap. 6 4 kap. 2 och 10 §§, 6 kap. 4 8 kap. l-3 §§ samt 16 kap. 4 § skall ha följande lydelse,

dels att nuvarande rubrik närmast före 1 kap. 7 § skall sättas närmast före l kap. 7 a

dels att det i lagen införs tre paragrafer, l kap. 7a § och nya 4 kap. 2 och 2 b §§ samt närmast före l kap. 7 § en ny rubrik av a följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. Inledande bestämmelser Bestämmelser lag- Allmänna aktsamhetsregler i annan stijining

Bestämmelser berör Vid undersökning och som verksamhet i denna bearbetning mineralfyndigsom avses av

lag finns i plan- och byggla- heter skall tillbörlig hänsyn

1987:10, miliöskyddsla- tas till allmänna intressen och gen 1969:387, naturvårdsla- till enskild rått. Skador och gen 1964:822, lagen olägenheter som kan drabba gen 0987:12 hushållning människan, miljön eller natuom och skall förebyggas och med naturresurser m.m. ren

Senaste lydelse 1991:1891

120 Lagfärslag

lagen 1988:950 kultur- skaderisker skall undanräjas, om minnen m.m. allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om.

Bestämmelser om rätt att Bestämmelser ifråga om förvärva och inneha eller på skydd för människors hälsa annat sätt ta befattning med eller miljön och ifråga om kämämne eller mineral med främjande hållbar av en

halt av sådant ämne finns hushållning med

naturresurser

även i lagen 19843 om finns i miljöbalken.

kärntebiisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med

strålning finns i strålskyddsla-

gen 1988:220.

Bestämmelser i annan lagstiftning 7 a §

Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns, utom i miljöbalken, också i plan- och bygglagen 1987.10 och lagen 1988:950 om lcultunninnen m.m.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med

halt av sådant ämne finns

även i lagen 19843 om kärnteknisk verksamhet. Be-

Lagförslag 121

stämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med

strålning finns i strålskyddsla-

1988:220. gen

8§

Har regeringen enligt Har regeringen enligt 4 kap. lagen 0987:12 5 kap. miljöbalken prövat om hushållning med naturresurser frågan tillstånd till en viss om prövat frågan till- anläggning eller åtgärd, är m.m. om beslutet bindande vid prövstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bin- ning enligt denna lag. dande vid prövning enligt denna lag.

3 kap. Undersökningsarbete Hinder mot undersökningsarbete

6§2

Undersökningsarbete får Undersökningsarbete får inte äga inom national- inte äga inom nationalrum rum park eller område statlig park eller område som statlig som

myndighet hos regeringen har myndighet hos regeringen har

begärt skall avsättas till begärt skall avsättas till nanationalpark eller i strid med tionalpark eller i strid med föreskrifter har med- föreskrifter som har medsom delats beträffande naturreser- delats beträffande naturreservat med stöd naturvårdsla- vat, naturvárdsomráde, kulav turreservat eller kulturvårdsgen 1964:822. område med stöd av miljöbalken.

7 Senaste lydelse 1993: 690

122 lagförslag

Undersökningsarbete får Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande inte heller, utan medgivande av länsstyrelsen, äga rum länsstyrelsen, äga av rum inom inom

befästningsområde och befästningsområde och sådant område utanför detta sådant område utanför detta som regeringen bestämmer, regeringen bestämmer, som

2. kyrkogård och annan kyrkogård och annan begravningsplats, begravningsplats,

område som avses i område i som avses 3 kap. 5 § lagen 198742 4 kap. 5 § miljöbalken.

om hushållning med naturre-

surser m.m.

4 kap. Bearbetningskoncession Förutsättningar för koncession 2

Koncession skall meddelas, om

en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad och

2. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att

sökanden får den begärda koncessionen.

Koncession för bearbetning olja eller gasformiga kolväten får av beviljas endast den som visar att han är lämplig att bedriva sådan bearbetning.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen

3 Senaste lydelse 1993:690

Lagförslag 123

0987:12 om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall

prövas enligt flera av de lagar

som anges i 1 kap. 2 § lagen om hushållning med naturresurser m. m., skall 2 och 3 kap. samma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsårendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen om hushållning med naturresurser m. m. fogas till ansökan. Denna beskrivning skall även ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. samma lag enligt tredje och âärde styckena.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

124 Lagförslag

2a§

I ärenden om beviljande av koncession tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

Om ett ärende om beviljande av koncession ett avser företag vars tilldtlighet skall

prövas enligt flera av de lagar

som anges i 2 kap. l § miljöbalken, skall 3 och 4 kap. samma balk tillämpas endast vid den prövning sker i som mineralärendet.

I ett ärende om beviljande av koncession skall en miljö-

konsekvensbeskrivning enligt

8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen. Denna beskrivning skall även ligga till grund för tillämpningen av 3 och 4 kap. samma balk enligt första och andra styckena.

2b§

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Lagförslag 125

10 §

Pågår inte regelbunden Pågår inte regelbunden bearbetning eller sådan verk- bearbetning eller sådan verksamhet som anges i 9 § första samhet som anges i 9 § första stycket, får koncessionstiden stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionsha- på ansökan av koncessionshavaren förlängas med högst tio varen förlängas med högst tio år, om det är motiverat med år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgång- intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ända- arna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid pröv- målsenligt sätt. Vid prövningen skall lagen 0987:12 ningen tillämpas bestämmelom hushållning med naturre- serna i 4 och 8 kap. miljösurser m.m. tillämpas. balken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring

av undersökningstillstånd och koncession

Ändring av villkor

4§

Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenhetema. Detsamma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten och diamant.

I övrigt får villkor i undersökningstillstånd eller koncession ändras endast i enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller medgivande.

126 Lagförslag

Vid prövningen skall lagen Vid prövningen tillämpas I987:12 om hushållning bestämmelserna i 4 och med naturresurser m.m. 8 kap. miljöbalken samt tillämpas. sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

8 kap. Prövningsmyndigheter m.m. Undersökningstillständ och bearbetningskoncession

Ärenden beviljande undersökningstillstånd eller bearbetom av ningskoncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndseller koncessionsområdet eller huvuddelen därav ligger, inte om annat följer av 2

Bergmästaren fär avgöra ärenden om beviljande undersökav ningstillständ utan att någon än sökanden haft tillfälle att yttra annan sig.

I ärenden om beviljande av l ärenden beviljande om av bearbetningskoncession skall bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av lagen tillämpningen av 4 och 0987:12 om hushållning 8 kap. miljöbalken samt med naturresurser m. m. sådana kvalitetsnormer som , samråda med länsstyrelsen i fastställts med stöd av 6 kap. det eller de län där konces- miljöbalken, samråda med sionsområdet ligger. Länssty- länsstyrelsen i det eller de län relsen får därvid besluta där koncessionsområdet ligom särskild utredning enligt 2 Länsstyrelsen får därvid ger. kap. ll § lagen 1988:950 besluta om särskild utredning om kulturminnen m.m. enligt 2 kap. ll § lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

Lagförslag 127

2§

Ärenden beviljande Ärenden beviljande om av om av bearbetningskoncession skall bearbetningskoncession skall hänskjutas till regeringens hänskjutas till regeringens prövning, om prövning, om

borgmästaren bedömer bergmästaren bedömer frågan om koncession frågan koncession vara om vara särskilt betydelsefull all- särskilt betydelsefull allur ur män synpunkt eller män synpunkt eller

bergmästaren vid till- bergmästaren vid tilllämpningen av lagen lämpningen 3 eller 4 kap. av 1987:I2 om hushållning miljöbalken eller sådana med naturresurser m. m. kvalitetsnormer fastställts som finner skäl att frångå vad med stöd 6 kap. miljöbalav länsstyrelsen har föreslagit. ken ñnner skål att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

3§

Ärenden i övrigt

om undersökningstillstånd eller bearbetnings-

koncession prövas bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller av koncessionen har meddelats.

I ärenden om förlängning I ärenden förlängning om av bearbetningskoncession bearbetningskoncession av enligt 4 kap. 10 § skall berg- enligt 4 kap. 10 § skall bergmästaren, såvitt gäller till- mästaren, såvitt gäller tilllämpningen av lagen lämpningen 4 och av 0987:12 om hushållning 8 kap. miljöbalken samt med naturresurser sådana kvalitetsnønner m. m. som , samråda med länsstyrelsen i fastställts med stöd 6 kap. av det eller de län där konces- miljöbalken, samråda med sionsomrádet ligger. länsstyrelsen i det eller de län

128 Lagförslag

där koncessionsområdet ligger.

Ärenden förlängning Ärenden förlängning om om av bearbetningskoncession av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 § skall hän- enligt 4 kap. 10 § skall hänskjutas till regeringens pröv- skjutas till regeringens prövning bergmästaren vid ning om bergmästaren vid om tillämpningen lagen tillämpningen av 3 eller av 0987:12 hushållning 4 kap. miljöbalken eller sådaom med naturresurser m. na kvalitetsnormer som fastm. ñnner skäl att frångå vad ställts med stöd av 6 kap. länsstyrelsen har föreslagit. miljöbalken finner skäl att Hänskjutande skall också ske frångå vad länsstyrelsen har av ärenden om återkallelse av föreslagit. Hänskjutande skall undersökningstillstånd eller också ske av ärenden om bearbetningskoncession återkallelse av undersökav synnerliga skäl enligt 6 kap. ningstillstánd eller bearbet-

3 § samt av övriga ärenden ningskoncession av synnerliga

enligt denna paragraf som skäl enligt 6 kap. 3 § samt av bergmästaren bedömer vara övriga ärenden enligt denna särskilt betydelsefulla från paragraf som bergmästaren

allmän synpunkt. bedömer vara särskilt betydel-

sefulla från allmän synpunkt.

16 kap. Överklagande av beslut

Beslut bergmästaren beviljande av bearbetningskoncession av om får överklagas den kommun där koncessionsområdet är även av beläget.

Om ett beslut bergmästaren i fråga som avses i 3 kap. 7 § av gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser, får beslutet överklagas även av kommunen.

Lagförslag 129

Beslut av bergmâstaren om beviljande av bearbetningskoncession får överklagas även av Miljöombudsmannen såvitt avser tillämpningen av bestämmelserna i 3 eller 4 kap. miljöbalken eller sådakvalitetsnormer som fastna ställts 6 kap. med stöd av miljöbalken.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

Förslag till

Lag om ändring i lagen

1985:620 om vissa

torvfyndigheter;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1985 :620 om vissa torvfyndigheter dels att nuvarande 3 § skall betecknas 3 a dels att 12, 13, 39 och 41 skall ha följande lydel- Se dels att det i lagen införs paragrafer, 6 7 och 7 b §§ tre nya a, a

av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1§ För undersökning och För undersökning och bearbetning av fyndigheter av bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi torv för att utvinna energi fordras särskilt tillstånd kon- fordras särskilt tillstånd koncession, om inte annat följer cession, om inte annat följer av 3 av 3 a

132 lagförslag

3§

Vid undersökning och bearbetning av tonfyndig-

heter skall tillbårlig hänsyn

tas till allmänna intressen och till enskild rått. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljon eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det år ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det år fråga om.

Bestämmelser ifråga om skydd för människors hälsa eller miljon och i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Lagförslag 133

3§ 3a§

Fastighetsägaren har rätt att företa undersökning utan koncession, om inte koncession har meddelats någon annan. Denna rätt får överlåtas . Fastighetsägaren får också utan koncession tillgodogöra sig torv för att utvinna energi för husbehov, om inte någon annan har beviljats bearbetningskoncession för fyndigheten.

6§

[fråga om verksamhet Bestämmelser som berör

som avses i denna lag skall verksamhet som avses i denna även iakttas tillämpliga före- lag finns, utom i miljöbalken,

skrifter i plan- och bygglagen också i plan- och bygglagen

1987: 10, miliöskyddslagen l987:10 och lagen 1969:387 och andra för- 1988:950 om kultunninnen fattningar. m. m.

6a§

Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillátligheten av en viss anläggning eller åtgärd, år beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

134 Lagförslag

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida I ärenden beviljande om av mot en detaljplan eller om- koncession tillämpas bestämrådesbestämmelser. Om syftet melsema i 3 och 4 kap. miljömed planen eller bestämmel- balken samt sådana kvalitetsserna inte motverkas, fär dock normer som fastställts med mindre avvikelser göras. stöd 6 kap. miljöbalken. av

Vid koncessionsprövning I ett ärende om beviljande skall lagen 0987:12 koncession skall miljöom av en hushållning med naturresurser konsekvensbeskrivning enligt 8 m. m. tillämpas. kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

Bearbetningkoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att jjvndigheten kan tillgodogöras ekonomisk.

När en ansökan om bearbetningskoncession prövas, skall behovet torven för av utvinning av energi vägas mot de skador pd våxt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt som bearbetningen kan

befaras orsaka och mot intres-

set av en hållbar hushållning med naturresurser. Om be-

arbetningen kan befaras

Lagförslag 135

försämra livsbetingelsema för någon växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad, fär tillstånd lämnas det endast om allmänna behovet av torv för utvinning av energi är synnerligen stort.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att jjvndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

7b§

Koncession fdr inte strida

mot en detaljplan eller om-

rådesbestämmelser. Om smet

med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

l2§

Koncession skall förenas En koncession skall föremed de villkor som behövs nas med de villkor som beför att motverka eller begrän- hövs för att motverka eller sa menlig inverkan på natur- begränsa menlig inverkan av miljön samt för att beakta verksamheten pd människors andra allmänna intressen och hälsa eller miljön och för att enskild rätt. främja en hållbar hushållning med naturresurser samt för att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

136 Lagförslag

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt husbehov, skall koncessionen, inte särskilda skäl föranleder om annat, förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

l3§

Koncessionshavaren skall, En koncession får för sin om inte särskilda skäl föran- giltighet göras beroende av leder annat, åläggas att ställa att säkerhet ställs för att säkerhet för att villkor till koncessionshavaren skall skydd för naturmiljön, andra fullgöra skyldighet enligt 34 § allmänna intressen eller att ta bort anläggningar och enskild rätt skall uppfyllas. vidta andra åtgärder för Visar sig säkerheten otill- återställning. Vid ingrepp i räcklig, får länsstyrelsen naturen av beaktansvärd bestämma att ytterligare omfattning skall säkerhet

säkerhet skall ställas. ställas, om det inte finns

särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

lagförslag 137

39§

Iakttar en koncessionsha- Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats inte villkor förenats vare som med koncessionen eller efter- med koncessionen eller efterkommer han inte vad kommer han inte skyldighet som begärs med stöd av 35 § eller enligt 34 § att vidta åtgärder 36 § andra stycket, får läns- för återstâllning eller vad som styrelsen vid vite förelägga begärts med stöd 35 § eller av honom att fullgöra sina skyl- 36 § andra stycket, får länsdigheter. styrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Under samma förutsätting får kronofogdemyndigheten på ansökan av länsstyrelsen eller, i fall nämns i 35 myndighet som som avses där meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren. I fråga sådan om handräckning finns bestämmelser i lagen 1990:746 betalningsom föreläggande och handräckkning.

41§

Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överkla- enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom hos regeringen. Sådant gas bevâr. Statens naturvårdsverk beslut får överklagas aven av får överklaga sådant beslut. Statens naturvårdsverk och av Miljöombudsmamten såvitt avser tillämpningen av bestdmmelser till skydd för hälsan eller miljön.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

10. till

Förslag

Lag om ändring i lagen

1966:314 om kontinentalsockeln;

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1966:314 kontinenom om talsockeln

dels att 10, 10 och 15 §§ skall ha följande lydelse, a

dels att det i lagen skall införas paragrafer, 2 3 sex nya a, a, 3 4 a, 4 b och 5 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

Vid utforskande av konti-

nentalsockeln och utvinning av naturtillgångarfán denna skall tillbörlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det år ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om

140 lagförslag

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för geofysiska mätningannan än staten att genom borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att ar, utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

I ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln skall lagen 1 987:] 2 om hushållning med naturresurser m.m. tilllämpas.

3a§

I ärenden om beviljande av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

I ett ärende om beviljande av tillstånd att genom borr-

ning eller sprängning utforska

kontinentalsockeln eller att

Senaste lydelse 1991:49

Lagförslag 141

utvinna naturtillgångar från denna skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

3b§

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera eller andra jordarter på kontinentalsockeln skall behovet av täktmaterialet vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i

övrigt som täkten kan befaras

orsaka och mot intresset av en hållbar hushållning med naturresursema. Om täkten kan

befaras försämra livsbetingel-

serna för någon växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av täktmaterialet är synnerligen stort.

142 Lagförslag

4§2

Vid tillstånd skall fogas de Ett tillstånd skall förenas villkor som är påkallade från med de villkor behövs för som allmän synpunkt, såsom vill- att begränsa eller motverka kor om företagets ledning, menlig inverkan företaget av sättet för arbetenas utförande, på människors hälsa eller anläggningar på kontinental- miljön och för att främja en sockeln för arbetena, karta hållbar hushållning med över arbetena, provtagning, naturresurser samt för att rapportering rörande verk- skydda andra allmänna intressamheten, användning av sen och enskild rätt. produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, samt de villkor som behövs till skydd för miljön eller till skydd för göfarten,

fosket eller annat allmänt

eller enskilt intresse.

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken om- Sådana villkor kan utom fattning undersökning eller annat avse åtgärder till föreutvinning skall ske för att den byggande av luft- eller vattenrätt som grundas på tillstån- föroreningar, åtgärder till det skall äga bestånd. skydd för växt- och djurlivet, företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användningen av produkterna, åtgärder till bevarande av fjvndighet eller borrhål och skydd för .sjöfarten eller jisket.

2 Senaste lydelse 1992:1145

Lagfärslag 143

Tillstånd kan även för- Uppkommer genom verkbindas med villkor om statligt samheten betydande olägenhet deltagande i verksamheten som inte förutsågs när tilleller om utgivande till staten ståndet meddelades, får regeavgifter för tillståndet, ringen eller den myndighet av beräknade i förhållande till som regeringen bestämmer mängden eller värdet av föreskriva villkor som år utvunna produkter eller på ägnat att förebygga eller annat sätt, eller av andel av minska olägenheten för framprodukterna eller med annat tiden. liknande villkor.

4a§

Når tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor statligt om deltagande i verksamheten eller om utgivande till staten av avgifter tillståndet, beräknade i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

144 Lagförslag

4b§

Ett tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för skyldigheten enligt 5 a § att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning skall säker-

het ställas, om det inte finns

särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

5a§

Upphör tillstånd att gälla, är den som senast har in-

nehaft tillståndet skyldig att ta

bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller den myn-

Lagförslag 145

regeringen bedighet som stämmer i samband med att tillståndet upphör.

Iakttar den som har in-

nehafi tillståndet inte vad som

har ålagts honom, får den myndighet som har att pröva frågor om dterstållningsátgärder vid vite förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Vitesförelâggande skall delges.

10§

Inom anläggning och Inom anläggning och säkerhetszon utanför territori- säkerhetszon utanför territorialgränsen algränsen tilllämpas svensk lag med tilllämpas svensk lag med undantag bestämmelserna i undantag bestämmelserna i av av mi ljöskyddslagen 1969:387, 13 kap. miljöbalken, om inte inte följer annat följer 10 samt i om annat av av a 10 samt i minerallagen minerallagen a 199l:45, vattenlagen 199l:45, vattenlagen 1983:291 och lagstiftningen 1983:291 och lagstiftningen angående jakt och angående jakt och ñske. Därvid anlägg- ñske. Därvid anses anlägganses ningen och belägna ningen och zonen belägna zonen inom närmaste del inom närmaste del av av Sveriges sjöterritorium. Sveriges sjöterritorium.

146 Lagförslag

Gäller ett tillstånd enligt Gäller ett tillstånd enligt denna lag verksamhet som denna lag verksamhet som skall bedrivas utanför territo- skall bedrivas utanför territorialgrânsen, får regeringen, rialgränsen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, det finns särskilda skäl, om som villkor för tillståndet villkor för tillståndet som ange att prövning enligt mil- ange att prövning enligt jöskyddslagen 1969:387 13 kap. ntiljabalken skall ske skall ske hos den myndighet hos den myndighet som regesom regeringen bestämmer. ringen bestämmer samt att Vad som nu har föreskrivits även i övrigt bestämmelserna gäller endast om tillstånd i 13 kap. miljöbalken skall

enligt miljöskyddslagen be- tillämpas. Vad har

som nu hövs för en motsvarande gäller endast tillsagts om verksamhet innanför territori- stånd enligt 13 kap. miljöbalalgränsen. ken behövs för en motsvarande verksamhet innanför territorialgränsen.

Miljöskyddslagen skall tillämpas pá en verksamhet

som omfattas av villkor enligt

första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva tillsyn enligt miüöskyddslagen över verksamheten.

3 Senaste lydelse 1992:1145

Lagförslag 147

Beslut Sveriges geologiska undersökning i ärende som avses i av 7 § och i ärende återkallelse av tillstånd på grund av att föreom

skrift eller villkor för tillståndet har åsidosatts samt tillsynsmyndig-

hetens beslut enligt 12 § överklagas hos kammarrätten.

Annat beslut av myndighet Annat beslut av myndighet

enligt denna lag överklagas enligt denna lag överklagas hos regeringen. hos regeringen. Beslut om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln får överklagas även av Statens naturvårdsverk, Miljöombudsmannen och en intresseorganisation för yrkes-

fiskare såvitt avser tillämp-

ningen av bestämmelser till skydd för hälsan eller miljön.

Beslutet gäller även det överklagas, inte annorlunda förom om ordnats.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

4 Senaste lydelse 1992:1145

11. till

Förslag Lag om ändring i lagen 1992:1140 om Sveriges

ekonomiska zon;

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1992:1140 Sveriges om om ekonomiska zon

dels att 6 och 18 §§ i skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre paragrafer, 2 a, 7 a och nya 8 §§ av följande lydelse. a

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

Vid uppförande och användning av en konstgjord anläggning eller annan inrättning som uppförs eller tillkommit med stöd av denna lag skall tillbörlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det år ekonomiskt rimligt vid verksamhet det slag som det är fråga av om.

150 Lagförslag

3 §

Ytterligare bestämmelser Ytterligare bestämmelser till skydd mot vissa förore- till skydd mot vissa föroreningar i den marina miljön ningar i den marina miljön finns i lagen 1980:424 om ñnns i lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening åtgärder mot vattenförorening från fartyg och i lagen från fartyg och i 16 kap. 11 § 1971:1154 förbud mot miljöbalken. om

dumpning av utfall i vatten.

5 §

Med avseende på andra naturtillgångar i den ekonomiska zonen än som avses i 4 § krävs tillstånd regeringen eller den myndighet av som regeringen bestämmer för

utforskning, utvinning och annat utnyttjande sådana av naturtillgångar,

2. uppförande och användning konstgjorda öar, av

uppförande och användning i kommersiellt syfte anläggav ningar och andra inrättningar.

I ett tillståndsbeslut skall I tillståndsbeslut skall ett anges den verksamhet den verksamhet som anges som tillståndet och de villkor tillståndet tillstånd avser avser. Ett som skall gälla för verksam- får begränsas till viss tid. haten. Ett tillstånd får begränsas till viss tid.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor behövs för att som begränsa eller motverka menlig inverkan företaget pá av människors hälsa eller miljön,

Lagförslag 151

främja hållbar hushållning en med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild ratt.

Uppkommer genom verksamheten betydande olägenhet inte förutságs när tillstånsom

det meddelades, fdr regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva villkor är ägnat att föresom bygga eller minska olägenheten för framtiden.

6§

Vid prövning tillstånd I ärenden om tillstånd av i 5 § skall lagen enligt 5 § tillämpas bestämsom avses 0987:12 hushållning med melsema i 3 och 4 kap. miljöom naturresurser tillämpas. balken samt sådana kvalitetsm.m. normer som fastställts med 6 kap. miljöbalken. stöd av

Vid prövning av ett ärende tillstånd enligt 5 § skall en om miljökonsekvensbeskrivning

enligt 8 kap. miljöbalken fogas

till ansölazingen.

152 Lagförslag 7 a §

Ett tillstånd som avses i 5 § får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för skyldigheten enligt 8 § a att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen av bealdansvärd omfattning skall säkerhet ställas, om det inte

finns särskilda skäl till något

annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Upphär ett tillstånd som avses i 5 § att gälla, är den

som senast har innehaft till-

ståndet skyldig att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller den myndighet

Lagförslag 153 som regeringen bestämmer i samband med att tillståndet upphör.

Iakttar den som har in-

nehaft tillståndet inte vad som

har ålagts honom, får den myndighet som har att pröva frågor om återstållningsåtgärder vid vite förelägga honom att jiillgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges.

18§

Andra beslut i särskilda fall Andra beslut i särskilda fall än sådana regeringen än sådana som regeringen eller som eller allmän domstol har med- allmän domstol har meddelat delat enligt denna lag eller enligt denna lag eller enligt enligt föreskrifter som har föreskrifter som har meddelats meddelats med stöd av lagen med stöd av lagen får överfår överklagas hos kammarrät- ldagas hos kammarrätten. ten. Beslut om tillstånd eller villkor enligt 5 § får överklagas även av Statens naturvårdsverk, Miljöombudsmannen och en intresseorganisation för yrkes-

fiskarena såvitt avser tillämp-

ningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

12. till

Förslag

Lag om ändring i

lagen 1979:425 om skötsel av

jordbruksmark;

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1979:425 skötsel om om av jordbruksmark

dels att 6 b och 9 a §§ skall upphöra att gälla,

dels att 6 a, 12 och 13 i lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen införs paragrafer, benämnda 6 och tre nya 9 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brukning m.m.

3 §

Vid skötsel av jordbruksmark och vid markanannan vändning i jordbruket skall skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen förebyggas och skaderisker undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag det är fråga som om.

Bestämmelser ifråga om skydd för människors hälsa

156 Lagförslag eller miljön och i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Jordbruksmark får tas ur Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om gjorts till den myndighet regeinte länsstyrelsen medger ringen bestämmer, om inte något annat. Anmälan behövs myndigheten medger något dock inte när åtgärden år av annat. ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Anmälan enligt första stycket behövs inte när åtgården är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

1 Senaste lydelse 1991:643

Lagförslag 157 5§2

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduk-

tion fdr täkt av matjordför

annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd. Frågor tillom stånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillstånd får förenas med villkor.

6a§3 6§

Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens och lculturmiüövárdens intressen.

Regeringen eller den myn- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- dighet regeringen bestämsom mer får meddela föreskrifter mer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas om den hänsyn skall tas som enligt första stycket, såsom i enligt 3 § första stycket, såsom fråga om skyddet odlings- i fråga skyddet odlingsav om av och kulturlandskapet samt och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrif- växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så terna får dock inte så vara ingripande att pågående mar- ingripande att pågående mar-

1 Senaste lydelse 1990:617 3 Senaste lydelse 1988:637

158 Lagförslag kanvändning avsevärt försvå- kanvändning avsevärt försvåras. ras.

6 b §4 6a§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen, samt växtodlingen.

Föreskrifter enligt första Föreskrifter enligt första stycket innebär inte ändring i stycket innebär inte ändring i tidigare meddelade tillstånds- tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt miüöskyddslagen beslut enligt miljöbalken. 1969:387.

7§5 Tillsyn över efterlevnaden Tillsynen över efterlevnaav denna lag utövas av läns- den av denna lag eller före-

styrelsen. skrifter som meddelats med

stöd avllagen utövas av de

statliga myndigheter som

4 Senaste lydelse 1988:637 5 Senaste lydelse 1990: 1493

lagförslag 159 regeringen bestämmer. Regeringen får också föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn.

Efter åtagande av en kom-

mun får den myndighet regeringen bestämmer överlåta åt kommunen att i ett visst avseende utöva tillsyn som annars skulle ankomma på statlig myndighet.

Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt andra styck-

et och finner myndigheten att

tillsynen inte bär överlåtas i enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begår det.

8§°

Ägare eller brukare Ägare eller brukare

av av

jordbruksmark är skyldig att jordbruksmark är skyldig

att på begäran tillhandahålla på begäran tillhandahålla länsstyrelsen de upplysningar tillsynsmyndigheten de upplysoch handlingar som behövs för ningar och handlingar som tillsynen enligt denna lag. Den behövs för tillsynen- enligt

som inte efterkommer sådan denna lag.

begäran kan av länsstyrelsen

° Senaste lydelse 1990:1493

160 Lagförslag föreläggas vid vite attfüllgöra

sin skyldighet. Den som inte efterkommer

begäran enligt första stycken

et kan av tillsynsmyndigheten

vid vite föreläggas att fidlgöra sin skyldighet.

9a§7 9§

Länsstyrelsen får meddela Tillsynsmyndigheten får

föreläggande eller förbud som meddela de förelägganden och

behövs för att villkor som förbud som behövs för att i 5 § andra stycket eller föreskrifter som meddelats avses föreskrifter meddelats med stöd av 6 § eller 6a § som med stödav6aoch6b§§ första stycket skall efterlevas. skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att länsstyrelsens råd och anvisningar inte har

följts. I brådskande fall eller

når det finns särskilda

annars skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut föreläggande eller I ett beslut om förelägganom förbud får vite sättas ut. de eller förbud får vite sättas ut.

Länsstyrelsen får förordna att Tillsynsmyndigheten får dess beslut skall gälla omedel- förordna att ett beslut skall bart. gälla omedelbart.

7 Senaste lydelse 1990:1493

Lagförslag 161

Till böter döms den som Till böter döms den som uppsåtligen eller oaktsam- uppsåtligen eller av oaktsamav het het

tar jordbruksmark tar jordbruksmark ur ur produktion i strid mot 4 § produktion i strid mot 4 § första stycket, första stycket,

utför täkt i strid mot 5 § första stycket,

bryter mot föreskrift bryter mot föreskrift har meddelats med stöd som har meddelats med stöd som av 6 b eller av 6 a eller

underlåter att följa ett före- underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett läggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med förbud som har meddelats med stöd av 9 a stöd av 9

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte år uppenbart oskäligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

l Senaste lydelse 1991:643

162 lagförslag

Länsstyrelsens beslut enligt Beslut i särskilda fall enligt

denna lag eller enligt före- denna lag eller enligt före-

skrifter som har meddelats skrifter har meddelats

som med stöd av lagen får över- med stöd lagen får överav klagas hos statens jordbruks- klagas verk.

hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en kommun eller en kommunal nämnd,

hos Statens jordbruksverk, om beslutet meddelats av länsstyrelsen eller annan statlig myndighet.

Jordbruksverkets beslut i Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt lagen ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter eller enligt föreskrift som en som har meddelats med stöd har meddelats med stöd av av lagen får överklagas hos kam- lagen får överklagas hos allmarrdtten. män förvaltningsdomstol. Pravningstillstánd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut som avses i första eller andra stycket får averklagas Miljöombudsäven av mannen såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

° Senaste lydelse 1991:393

Lagförslag 163

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga överklaganom de av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

13. till

Förslag Lag om ändring i

skogsvårdslagen 1979:429;

Härigenom föreskrivs att 14, 19, 32 och 40 §§ skogsvårdslagen 1979:429 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmänna bestämmelser 1

Skogen är en nationell Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden be- biologiska mångfalden behålls. hålls. Vid skötsel av skogen och vid annan markanvändning i skogsbruket skall skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen förebyggas och skaderisker undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om.

Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.

1 Omtryckt 1993:553 7 Senaste lydelse 1993:553

166 Lagförslag

Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och ifråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

4§

Denna lag skall inte tilläm- Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot pas i den mån den strider mot föreskrifter som har med- föreskrifter som har meddelats med stöd av natur- delats med stöd av miljöbalvårdslagen 1964:822 eller ken eller annan lag. annan lag.

I ärende om tillstånd enligt denna lag tillämpas sådana miljökvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

Skogsmarkens ägare är Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen som meddelas av regeringen eller den myndighet som eller den myndighet som regeringen bestämmer under- regeringen bestämmer underrätta Skogsvärdsstyrelsen om rätta Skogsvárdsstyrelsen om

3 Senaste lydelse 1993: 553

Lagförslag 167

avverkning som skall avverkning skall som äga rum på hans mark, äga rum på hans mark,

2. sådan dikning i sam- 2. sådan dikning i samband med avverkning som band med avverkning som inte kräver tillstånd enligt inte kräver tillstånd enligt naturvårdslagen 1964:822, miljöbalken,

vad han avser att göra vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intres- och kulturmiljövårdens intressen i samband med awerk- sen i samband med awerkning på hans mark. ning på hans mark.

I fråga om rätt till ersättning I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett för skada till följd ett av beslut enligt 18 § första eller beslut enligt 18 § första eller andra stycket gäller bestäm- andra stycket gäller bestämmelserna i 25 26 § första melserna i 23 kap. 1 2 § stycket första meningen, 27 § första stycket första meningen första meningen, 27a 31 § och andra stycket, 3- 5 §§, andra stycket, 32 33 § 8 § andra stycket, 9 10 § första stycket, 34 35 § första stycket, 11 12 § första stycket första meningen första stycket första meningen och andra stycket samt 36 § och andra stycket samt 13 § naturvårdslagen 1964:822. miljöbalken.

4 Senaste lydelse 1993:553

168 Lagförslag

Miljökonsekvensbeskrivning 32

Regeringen eller den Regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvens- skall finnas miljökonsekvensbeskrivningar som gör det beskrivningar enligt 8 kap. möjligt att bedöma vilken miljöbalken som gör det inverkan nya metoder för möjligt att bedöma vilken skogens skötsel och nya inverkan nya metoder för skogsodlingsmaterial har på skogens skötsel och nya miljön. Föreskrifterna fär skogsodlingsmaterial har på innebära att en sådan beskriv- miljön. Föreskrifterna får ning skall upprättas av den innebära att en sådan beskrivsom avser att använda en ny ning skall upprättas av den metod eller ett nytt skogsod- som avser att använda en ny lingsmaterial. metod eller ett nytt skogsodlingsmaterial.

Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd lagen får överklagas hos av Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsens beslut i ett Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän rätten. förvaltningsdømstol. Pröv-

5 Senaste lydelse 1993:553 ° Senaste lydelse 1993:553

Lagförslag 169

ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Statens naturvårdsverk får Statens naturvårdsverk får överklaga Skogsvårdsstyrel- överklaga Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall som avses i beslut i fall i sens som avses 25 § andra stycket. 25 § andra stycket. Miljöømbudsmannen får överklaga en beslut såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Föreskrifter och beslut som gäller vid ikraftträdandet och som meddelats med stöd av en bestämmelse har ersatts som genom en bestämmelse i denna lag gäller fortfarande till dess annat föreskrivs med stöd av denna lag. Vad som sägs i 4 § första stycket gäller också om föreskrifter som meddelats med stöd äldre lag. av

3. Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund beslut av som meddelats före ikraftträdandet skall äldre bestämmerlser fortfarande gälla.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

14. till

Förslag Lag med vissa särskilda

bestämmelser

om renhållning

och skyltning, m.m.

1§

Med fastighetsinnehavare i denna lag den äger fastigavses som heten eller den som enligt l kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall anses som fastighetsägare.

2§

Såvitt avser gator, vägar, torg, parker och andra allmänna platser som är redovisade i detaljplan enligt plan- och bygglagen l987:l0 och för vilka kommunen är huvudman, kommunen svarar för att platserna genom gaturenhållning, snöröjning eller liknande åtgärd hålls i ett sådant skick att uppkomsten olägenheter för av människors hälsa hindras samt att de krav tillgodoses med som hänsyn till förhållandena på platsen och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, framkomlighet och trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter gäller inte, om åtgärderna skall utföras av staten som väghållare.

Inom områden, som i detaljplan redovisas kvartersmark och som som har iordningställts och begagnas för allmän trafik, är fastighetsinnehavaren skyldig att utföra sådana åtgärder i första som avses stycket.

Utan hinder av vad som sägs i andra stycket dock ansvarar kommunen i enlighet med vad i första stycket för som anges områden som skall användas för allmän trañk och har upplåtits till som kommunen med nyttjanderätt eller särskild rätt enligt 14 kap. annan 2 § plan- och bygglagen.

172 Lagförslag

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kommunen medge kommunen undantag från skyldigheten enligt första stycket.

3§

Kommunen kan ålägga en fastighetsinnehavare inom ett område med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra de åtgärder avses i 1 § första stycket i fråga om gångsom bana eller något annat utrymme utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela närmare föreskrifter i fråga om de åtgärder som skall vidtas av fastighetsinnehavaren.

4§

Har på plats utomhus än som avses i 2 § där allmänheten annan får färdas fritt skräpats ned eller annars osnyggats, åligger det kommunen att återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk.

Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten enligt lag eller annan författning eller särskilda föreskrifter skall fullgöras av annan.

5§

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får inte finnas varaktigt uppsatt utomhus utan tillstånd av kommunen.

Vad i första stycket sägs gäller inte anordning som infonnesom rar om affärsrörelse eller annan verksamhet på platsen och inte heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller liknande. Den som vill sådan anordning får dock söka tillstånd till det hos sätta upp en kommunen. Har sådan anordning satts upp utan tillstånd eller i en strid mot givet tillstånd och är den uppenbart vanprydande i land-

Lagförslag 173

skapsbilden, får kommunen förelägga den som satt upp anordningen att ta bort den eller ändra den.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall i andra fall än som avses i andra stycket tas bort av den som satt upp anordningen inom fyra veckor efter uppsättandet, om inte kommunen medgett annat.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärder som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § första stycket 7 plan- och bygglagen 1987:10.

6§

I ett beslut om föreläggande enligt denna lag får vite sättas ut. Frågan om utdömande av vitet prövas av länsrätten.

Iakttas inte ett föreläggande, får kommunen låta vidta åtgärden på den ansvariges bekostnad.

Kommunen får förordna att ett föreläggande enligt första stycket skall gälla även om det överklagas.

7 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avgift för en kommuns prövning av fråga om tillstånd eller medgivande enligt 5 Regeringen får överlåta kommunen att meddela sådana föreskrifter.

8 §

Till böter döms den med uppsåt eller av oaktsamhet som

inte fullgör sin skyldighet enligt 2 § andra stycket eller 3 § som fastighetsinnehavare,

2. bryter mot 5 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket.

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

174 Lagförslag Den som överträtt vitesföreläggande döms inte till enligt ansvar denna lag för gärning omfattas föreläggandet. som av

9 § Den som gjort sig skyldig till en gärning i 8 § får försom avses pliktas att ersätta kommunen de kostnader föranleds gärsom av ningen.

10§ Kommunens beslut enligt denna lag överklagas hos länsstyrelsen. Sådant beslut får överklagas även av Statens naturvårdsverk. Länsstyrelsens beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd lqävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

15. till

Förslag

Lag om ändring i miljöbalken;

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 6 kap. 2 21 kap. 7 23 kap. 3 och 5 §§, skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas sju nya bestämmelser, 9 kap. 13 a, l3b0ch l3c§§, 12kap. 1 aoch 1 b§§,23kap. 2a0ch 10 a §§, av följande lydelse,

dels att det närmast före den nya 9 kap. 13 § skall införas en a ny mellanrubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Miljökvalitetsnormer 2 §

Miljökvalitetsnormema skall utgå från de störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Miljökvalitetsnormer skall ange

tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av kemiska eller biotekniska produkter,

2. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av tillståndet i miljön,

176 Lagförslag

tillåten nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan störning.

tillåtet värde för vattenstånd eller flöde i ett vattendrag eller del av ett sådant.

9 kap. Skydd för naturområden

Skydd för vattenförsörjningen

13 a §

Om en yt- eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt, är alla som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada vattentillgången skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen

kan fordras för att förebygga

eller avhjälpa skadan.

Den som utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad som har föreskrivits i tillstånd enligt 11 kap. 1 § eller 13 kap. eller enligt vattenlagen 1983:291 anses ha fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket.

Lagförslag 177

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder som avses i första stycket att iaktta vad som gäller enligt nämnda stycke.

I3b§

Till skydd för en yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta om ett behövligt Skyddsområde vattenskyddsområde.

Länsstyrelsen skall föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom vattenskyddsområdet som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk härför.

Föreskrifter som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att annans mark tas i anspråk får endast meddelas på ansökan av kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställs.

178 Lagförslag

13c§

Om en kommunal myndighet har meddelat beslut med stöd av föreskrij som har utfärdats enligt 13 b § andra stycket första meningen, galler i fråga om överklagande av sådant beslut 20 kap. 1 § första stycket 1 samt 2 § första stycket första meningen och tredje stycket.

Beslut enligt 13 a eller 13 b § eller enligt 16 § såvitt föresknjtema avser vattenskyddsomráde eller enligt första stycket galler omedelbart, om inte annat förordnas.

12 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser

1a§

Innan länsstyrelsen fattar

beslut enligt 9 kap. 13 b § skall länsstyrelsen utfärda en kungörelse med föreläggande för sakågarna att, om de vill framställa erinringar mot åtgärden, göra detta hos länsstyrelsen inom viss tid från kungörartdet. Tiden får inte sättas kortare månad. än en Kungörelsen, som skall innehålla uppgif om förslag till vattenskyddsomráde och

Lagförslag 179

skyddsföresknfer, skall införas

i ortstidning. En utskrift av

kungörelsen skall vidare sändas till kända sakägare.

Om beslutet berör fast

egendom som är samfälldför

flera fastigheter, behover

någon utskrift av kungörelsen

inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en ut-

skrift Icungärelsen sändas

av till styrelsen.

Om beslutet uppenbarligen berör endast viss eller vissa sakägare, får, i stället för att kungörande sker, föreläggandet delges med sakägama.

Om frågan vattenskyddom

sområde har tagits upp efter

ansökan, skall kostnaderna för kungärandet betalas av sökanden.

1b§

När vattenskyddsomráde fastställts och när föreskrifter enligt 9 kap. 13 b eller 16 § meddelats, ändrats eller upphävts för sådant område, skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträfande föüattning-

180 Lagförslag

ar i allmänhet. Kungörelse om beslutet skall också införas i ortstidning. Sökande och sakägare anses ha fått del av beslutet den dag kungörelsen var införd i ortstidning.

Om beslutet har meddelats

efter ansökan, skall sökanden

betala kostnaderna för kungörandet.

21 kap. Straffbestämmelser m.m.

Till böter eller fängelse i Till böter eller fängelse i högst två år döms den som högst två år döms den som med uppsåt eller av grov med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot före- oaktsamhet bryter mot före- 4 skrifter som har meddelats skrifter har meddelats som med stöd av med stöd av

9 kap. 16 9 kap. 13 b och 16 §§,

2. 10 kap. 7 2. 10 kap. 7

13 kap. 10 och 13 kap. 7-10 och 38 §§, 38 §§,

4. 14 kap. 90ch 4. 14 kap. 6 och 8- 10 §§, 10 §§,

15 kap. 7 och s §§, 5. 15 kap. 7 och 8 §§,

16 kap. 5 och 6 §§, 16 kap. 5 och 6 §§,

17 kap. 1 17 kap. 1

lagförslag 181

23 kap. Ersättning för intrång

2 a §

Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning, föreskrifter enligt om 9 kap. 13 b § andra stycket

meddelats efter ansökan

som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.

föreskrift enligt Om en 9 kap. 13 b § andra stycket första meningen innebär förbud att vidta en viss åtgärd utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den föresknjten utgå endast om sådant tillstånd vägrats eller försetts med särskilda villkor.

Ersättningen skall betalas föreav den som har begärt

skrifterna hos länsstyrelsen.

Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.

182 Lagförslag

3§

Ersättning som avses i 2 § Ersättning enligt 2 § eller betalas inte skadan ar 2 § första eller andra stycket om av a mindre omfattning. Ersättning skall minskas med ett belopp skall minskas med ett belopp motsvarar vad fastighetssom som motsvarar vad som pd eller rättighetsinnehavaren grund av 2 § första stycket enligt 2 § första stycket eller skall tdlas utan ersättning. 2 § första stycket dr skyldig a att tåla utan ersättning.

5§

Vid tillämpningen av 2 och Vid tillämpningen 2 av a 4 §§ skall även beaktas andra och 4 skall även beaktas beslut enligt 9 kap. 5 andra beslut enligt 9 kap. och 8 §§ samt förbud enligt 8 och 13 b §§ samt 10 kap. 4 § andra stycket och förbud enligt 10 kap. 4 § ll kap. 5 § tredje stycket, andra stycket och ll kap. 5 § beslut enligt 18 § skogsvårds- tredje stycket, beslut enligt lagen 1979:429 samt beslut 18 § skogsvårdslagen som avses i 14 kap. 8 § första 1979:429 samt beslut som stycket plan- och bygglagen avses i 14 kap. 8 § första l987:l0, under förutsättning stycket plan- och bygglagen att besluten har meddelats l987:l0, under förutsättning inom tio år före det senaste besluten har meddelats att beslutet. Dessutom skall be- inom tio år före det senaste aktas sådan inverkan hän- beslutet. Dessutom skall beav synstaganden enligt 30 § aktas sådan inverkan hånav skogsvårdslagen i särskil- synstaganden enligt 30 § som da fall har inträtt inom samma skogsvârdslagen i särskilsom tid. da fall har inträtt inom samma tid.

Har talan eller rätt till Har talan eller rått till ersättning eller inlösen med ersättning eller inlösen med anledning beslut anledning beslut av som anges av som anges

Lagförslag 183

i första stycket förlorats på i första stycket förlorats på grund bestämmelserna i 9 grund bestämmelserna i 9 av av eller 10 § eller motsvarande eller 10 § eller 10 a § första bestämmelser i vattenlagen stycket eller motsvarande eller plan- och bygglagen, bestämmelser i plan- och utgör detta förhållande inte bygglagen, utgör detta förnågot hinder mot att beslutet hållande inte något hinder mot beaktas enligt första stycket. att beslutet beaktas enligt första stycket.

10a§

Den vill göra anspråk som på ersättning eller inlösen enligt 2 § skall, om begäran a grundas på föreskrifter enligt 9 kap. 13 b § andra stycket, väcka talan mot den ersättningsskyldige hos vattendomstolen inom ett år från den dag då det beslut som anspråket grundas på vann laga kraft. Gör han inte detta förlorar han sin ratt.

[fråga om ersättning eller inlösen enligt första stycket gäller i övrigt 9 och 16 kap. vattenlagen 1983:291.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

16. till

Förslag Lag om ändring i lagen

0000zO0 om införande av

miljöbalken;

Härigenom föreskrivs att det i lagen 0O00:00 om införande av miljöbalken skall införas en ny paragraf, 5 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

Förordnanden och föreskrifter enligt 2 kap. 14 § tredje stycket eller 62 eller 63 § vattenlagen 1918:523 eller 19 kap. 2 eller 3 § vattenlagen 1983:291 skall anses meddelade med stöd av 9 kap. 13 b och 16 miljöbalken.

Om ett förordnande enligt 2 kap. 14 § tredje stycket eller 62 § vattenlagen 1918:523 ändras eller upphävs, skall det antecknas i fastighetsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

17. till

Förslag Lag om ändring i lagen

1994:201 om ändring i kommunalskattelagen

1928:370;

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen 1994:201 ändring i om kommunalskattelagen 1928:370 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i eller pengar pengars värde bruttointäkt, som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnads- den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänför- kostnader och därtill hänförliga utgifter, så vad skatt- liga utgifter, så vad skattsom som skyldig utgett som gåva eller skyldig utgett gåva eller som som periodiskt understöd eller periodiskt understöd eller som därmed jämförlig periodisk därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt utbetalning till i sitt person hushåll; hushåll;

sådana kostnader för hälso- sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företags- vård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvis- hälsovård i anvissom anges ningarna; ningarna;

kostnader i samband med kostnader i samband med

188 Lagförslag

plockning av vilt växande bär plockning vilt växande bär av och svampar eller kottar till och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte över- den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är stiger de intäkter är som skattefria enligt 19 skattefria enligt 19

värdet av arbete, som i den värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverk- skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skatt- samhet utförts av den skattskyldige själv eller andre skyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- maken eller av den skattskyldiges barn som fyllt 16 år; diges barn fyllt 16 år; som

ränta på den skattskyldiges ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i eget kapital har nedlagts i som hans förvärvsverksamhet; hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter; svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld; kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen 1973:349, studiestödslagen 1973:349, 52, 52 a och 55 §§ lagen 52, 52 och 55 §§ lagen a 1941:416 om arvsskatt och 1941:416 arvsskatt och om gåvoskatt, 32 § och 49 § gävoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. uppbördslagen 4 mom. uppbördslagen 1953:272, 5 kap. 12 § lagen 1953:272, 5 kap. 12 § lagen 1984:151 om punktskatter 1984:151 punktskatter om

och prisregleringsavgifter, 13 och prisregleringsavgifter, 13

och 14 lagen 1984:668 och 14 lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter uppbörd socialavgifter om av från arbetsgivare, 30 § tull- från arbetsgivare, 30 § tulllagen 1987:1065, 60 § for- lagen 1987:1065, 60 § fordonsskattelagen 1988:327 donsskattelagen 1988:327 och 16 kap. 12 och 13 §§ och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen mervärdesskattelagen 1994:200 samt kvarskat- 1994:200 samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift teavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördsla- beräknad enligt uppbördsla-

Lagförslag 189

gen; Sen;

avgift enligt lagen avgift enligt lagen 1972:435 om överlastavgift; 1972:435 om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- avgift enligt 10 kap. planoch bygglagen 1987:10; och bygglagen 1987:10;

avgift enligt 10 kap. 7 § avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen 1989:529; utlänningslagen 1989:529;

avgift enligt 26 § arbets- avgift enligt 26 § arbetstidslagen l982:673; tidslagen l982:673;

skadestånd, som grundas skadestånd, som grundas på lagen 1976:580 om med- på lagen 1976:580 medom bestämmande i arbetslivet eller bestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhål- annan lag gäller förhålsom landet mellan arbetsgivare och landet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk avser annat än ekonomisk skada; skada;

företagsbot enligt 36 kap. företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångs- 7 § tredje stycket rättegångsbalken; balken;

belopp för vilket arbetsgi- belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig vare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen enligt 75 § uppbördslagen 1953:272 eller för vilket 1953:272 eller för vilket betalningsskyldighet föreligger betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att på grund underlåtenhet att av göra avdrag enligt lagen göra avdrag enligt lagen 1982: 1006 avdrags- och 1982:1006 avdrags- och om om uppgiftsskyldighet beträffande uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; vissa uppdragsersättningar;

190 Lagförslag avgift enligt lagen 1976:206 avgift enligt lagen 1976:206 om felparkeringsavgift; om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen kontrollavgift enligt lagen 1984:318 kontrollavgift 1984:318 om kontrollavgift om vid olovlig parkering; vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift Överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen enligt ransoneringslagen 1978 :268; 1978 :268;

miliöskyddsavgiji enligt 22 kap. miljöbalken;

vattenföroreningsavgift vattenföroreningsavgift enligt lagen 1980:424 om enligt lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenñrorening åtgärder mot vattenförorening från fartyg; från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen avgift enligt 3 § lagen 1975:85 med bemyndigande l975:85 med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- att meddela föreskrifter om ineller utförsel av varor; eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen lagringsavgift enligt lagen 1984:1049 om bered- 1984:1049 om beredskapslagring av olja och kol skapslagring av olja och kol eller lagen 1985:635 om eller lagen 1985:635 om försörjningsberedskap på försörjningsberedskap på naturgasområdet; naturgasomrádet;

avgift enligt 18 § lagen avgift enligt 18 § lagen 1902:71 1, innefattande 1902:71 s. l, innefattande s. vissa bestämmelser om elekt- vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; riska anläggningar;

kapitalförlust i kapitalförlust m. m. i m. m. vidare mån än som särskilt vidare mån än som särskilt föreskrivs; föreskrivs;

Lagförslag 191

avgift enligt 13 och 14 §§ avgift enligt 13 och 14 §§ lagen 1992:1438 dieselo- lagen 1992:1438 dieseloom om ljeskatt och användning av ljeskatt och användning av vissa oljeprodukter; vissa oljeprodukter;

ingående skatt enligt mer- ingående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 värdesskattelagen 1994:200 för vilken det finns rätt till för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag. nämnda lag.

Denna lag träder i haft den 1 juli 1995.

18. till

Förslag Lag om ändring i lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt;

Härigenom föreskrivs att 25 § 2 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2 mom.

Med avyttring av fastighet Med avyttring av fastighet likställs Överföring av mark likställs överföring av mark eller andel i samfállighet eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i enligt 5 kap. och uppdelning i lotter genom klyvning enligt lotter genom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildnings- 11 kap. fastighetsbildningslagen 1970:988, om överfö- lagen 1970:988, om överföringen eller uppdelningen sker ringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående i pengar, samt avstående av av mark genom inlösen enligt mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5 kap. av en överföring enligt 5 kap. eller en uppdelning enligt eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte över- 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock stigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten inte någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen skattepliktig. Om ersättningen

1 Senaste lydelse 1993:1579

194 Lagförslag

i pengar överstiger 5 000 i pengar överstiger 5 000 kronor, skall som skattepliktig kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad ersättningen i minskad pengar, med 5 000 kronor, utgör av med 5 000 kronor, utgör av det totala vederlaget för över- det totala vederlaget för föringen eller uppdel- ningen, överföringen eller uppdelminskat med 5 000 kronor, ningen, minskat med 5 000 dock att den skattepliktiga kronor, dock att den inkomsten inte skall tas upp skattepliktiga inkomsten inte till högre belopp än som mot- skall tas till högre belopp upp svarar den del av ersättningen än som motsvarar den del av i pengar som överstiger 5 000 ersättningen i pengar som kronor. överstiger 5 000 kronor. Avyttring av fastighet anses Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare vidare föreligga när ägare av av fastighet fått engångsersättning fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplå- på grund av telse. Härmed avses ersättning allframtidsupplåtelse. Härmed på grund av sådan inskränk- avses ersättning på grund av ning i förfoganderätt till fas- sådan inskränkning i tigheten som skett enligt förfoganderätt till fastigheten naturvårdslagen 1964:822 eller som skett enligt 23 kap. på grund av motsvarande miljöbalken eller på grund av inskränkningar enligt andra motsvarande inskränkningar författningar eller pä grund av enligt andra författningar eller upplåtelse av nyttjanderätt på grund upplåtelse av av eller servitutsrätt till fastig- nyttjanderätt eller servitutsrätt heten för obegränsad tid. till fastigheten för obegränsad Engångsersättningen är i dessa tid. Engångsersättningen är i fall att betrakta som köpeskil- dessa fall att betrakta som ling, varvid så stor del av köpeskilling, varvid så stor del fastigheten anses avyttrad som av fastigheten anses avyttrad ersättningsbeloppet utgör av som ersättningsbeloppet utgör fastighetens hela värde vid av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastig- tiden för beslutet om hetens hela värde vid tiden för fastighetens hela värde vid beslutet om inskränkningen i tiden för beslutet om förfoganderätten eller för inskränkningen i

lagförslag 195

upplåtelsen av nyttjanderätten förfoganderätten eller för eller servitutsrätten. upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten.

Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersättning på grund av upplåtelse av awerkningsrått skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersåttning på grund av allframtidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersättningen för awerkningsrätten eller skogsproduktema inträtt under samma beskattningsår som ersättningen pâ grund av allframtidsupplåtelsen.

Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av allframtidsupp- låtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet ñr upplåtelsema.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

19. till

Förslag

Lag om ändring i jordabalken;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. Rättsförhållanden mellan grannar

Den som ämnar utföra Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark liknande arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för som kan anses nödvändig för att förebygga skada på an- att förebygga skada på angränsande mark. Bestämmel- gränsande mark. Bestämmelser om ersättning för skador ser om ersättning för skador till följd av grävning eller till följd av grävning eller liknande arbete ñnns i miljö- liknande arbete ñnns i skadelagen 1986:225. 24 kap. miljöbalken.

Medför skyddsátgärd Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åt- avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan gärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas enligt skall dock ersättas enligt bestämmelserna i miljöskade- bestämmelserna i 24 kap. lagen. Om det begärs, skall miljöbalken. Om det begärs, säkerhet enligt vad som sägs i skall säkerhet enligt vad som 2 kap. utsökningsbalken sägs i 2 kap. utsökningsbal-

1 Senaste lydelse 1992

198 Lagförslag

ställas hos länsstyrelsen för ken ställas hos länsstyrelsen ersättningen innan arbetet för ersättningen innan arbetet börjar. börjar.

Är byggnad eller annan anläggning, som hör till angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som inte sträcks nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare. Om anläggningen hör till tomträtt, skall en åtgärden i stället bekostas av tomträtthavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

20. till

Förslag

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen

1970:988;

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § fastighetsbildningslagen

a 1970:988 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Fastighetsbildningsförrättning

Om ansökan har gjorts om Om ansökan har gjorts om fastighetsbildning för bebyg- fastighetsbildning för bebyggelse eller annat ändamål som gelse eller annat ändamål som kräver medgivande enligt kräver medgivande enligt 9naturvårdslagen 1964:822, 1 I kap. miljöbalken, får får fastighetsbildningsmyndig- fastighetsbildningsmyndigheten efter samtycke av heten efter samtycke av sökanden begära sådant med- sökanden begära sådant medgivande. givande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Omtryckt 1992:1212 2 Senaste lydelse 1989:724

21.

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen

1973:1176;

Härigenom föreskrivs att 3 § vapenlagen 1973:1176 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till handvapen lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändsom medel till sådana patroner och projektiler.

Bestämmelser om ammuni- Bestämmelser ammuniom tion som är att hänföra till tion är att hänföra till som explosiva varor eller explosiva eller som varor som innehåller gift finns även i innehåller gift finns även i lagen 1988:868 brand- lagen 1988:868 brandom om farliga och explosiva varor farliga och explosiva varor och i lagen 1985:426 om och i 14 kap. miljöbalken. kemiska produkter.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

1 Omtryckt 1991:1188 2 Senaste lydelse 1993:208

22. till

Förslag

Lag om ändring i

fastighetstaxeringslagen

1979:1152;

Härigenom föreskrivs att 2 kap 4 § och 4 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Indelning av byggnader och mark 4

Mark skall indelas i de ägoslag i det följande. Mark som anges som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad skall rivas som saneringsbyggnad eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark

Mark som upptas småhus, hyreshus, industribyggnad, special-

av byggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upp-

lagsplats, kommunikationsutrymme ligger i anslutning

m.m., som till sådan byggnad.

Mark till fastighet, är bebyggd med småhus, hyreshus, som industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, fastigheten ligger i ett ägoslcifte och har om en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock

gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans

med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

1 Senaste lydelse 1992:1666

204 Lagförslag

Vad har sagts tomtmark skall också gälla mark till obenu om byggd fastighet, har bildats för byggnadsändamål under de som senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsom besked enligt plan- och bygglagen 1987:10, avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Exploateringsmark Obebyggd mark ingår i detaljplan och som till någon del som en är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart om att exploatering kommer att genomföras eller kommer att avsevärt fördröjas.

Täktmark Täktmark Mark för vilken gäller Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § natur- täkttillstånd enligt I] kap. 1 § vdrdslagen 1964:822 eller miljöbalken eller vattenlagen vattenlagen 1983:291. 1983:291.

Med täkttillstånd skall jämställas pågående Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Åkermark Mark används eller lämpligen kan användas till växtodling som eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark används eller lämpligen kan användas till bete och som som inte är lämplig att plöjas.

skogsmark Mark är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentsom lig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör

ñnnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjäll-

gränsen flyttas ned.

Lagförslag 205

Mark ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte som anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall lämplig för virkesproduktion, om den enligt anses vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment Myr, berg, hällmark, mark med ñällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur 7 §

Ligger exploateringsmark inom olika tätorter eller planområden skall mark inom varje tätort eller planområde utgöra en taxeringsenhet.

Består täktmark av skilda Består täktmark av skilda markområden skall varje markområden skall varje sådant område utgöra en sådant område utgöra en taxeringsenhet. Omfattas taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan områden av samma täktplan enligt naturvårdslagen enligt 11 kap. miljöbalken 1964:822 skall de dock skall de dock utgöra en taxeutgöra en taxeringsenhet. ringsenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

23. till

Förslag

Lag om ändring i fastbränslelagen 1981:599;

Härigenom föreskrivs att 3 a § fastbränslelagen 1981:599 skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3a§2

Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer krävs för att

uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Tillstånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol. Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor.

Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt anläggningen meddelats enligt 4 kap. lagen 198712 om 5 kap miljöbalken. Utanför hushållning med naturresurser områden där fjärrvärme eller

1 Omtryckt 1984:641 2 Senaste lydelse 1987:160

208 lagförslag

m. m. Utanför områden där naturgas distribueras eller fjärrvärme eller naturgas avses bli distribuerad enligt distribueras eller avses bli kommunens energiplanering distribuerad enligt kommu- behövs inte tillstånd för annens energiplanering behövs läggningar för industribyggnainte tillstånd för anläggningar der eller trâdgårdsnåringens för industribyggnader eller byggnader. trädgårdsnäringens byggnader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

24. Förslag till Lag om ändring i lagen

1984:3 om kärnteknisk

verksamhet;

Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen 1984:3 om kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b

Regeringen eller den Regeringen eller den myndighet regeringen myndighet som regeringen som bestämmer får föreskriva att bestämmer får föreskriva att det i ärenden tillstånd det i ärenden om tillstånd om enligt denna lag skall uppråt- enligt denna lag skall upprättas miljökonsekvensbe- tas en miljökonsekvensbeen skrivning som möjliggör en skrivning enligt 8 kap miljösamlad bedömning av en balken som möjliggör en planerad anläggnings, verk- samlad bedömning av en

samhets eller åtgärds inverkan planerad anläggnings, verk-

på miljön och hälsan. samhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

1 Omtryckt 1992: 1536 Z Senaste lydelse 1993:420

25. till

Förslag

Lag om ändring i räddningstj änstlagen

1986:1102;

Härigenom föreskrivs att 28 a § räddningstjänstlagen

1986:1102 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 a

l 10 § lagen l984z3 om kämteknisk verksamhet finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av kämteknisk anläggning att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen.

Av hdlsoskyddslagen 1982:1080 framgår att varje kommun svarar för hälsoskydd inom kommunen som pdkallas radioaktiva av utsläpp av

ämnen, om inte annat följer av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Omtryckt 1992:948 Z Senast lydelse 1992:11

26. till

Förslag Lag om ändring i bilavgaslagen 1986:1386;

Härigenom föreskrivs att 13 § bilavgaslagen 1986:1386 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

För koncessionsnâmnden För Koncessionsndmnden

gäller vid prövningen i till- gäller vid prövningen i till-

lämpliga delar 11 och 12 §§ lämpliga delar lagen 0000:00 14 § första stycket, andra Koncessionsndmnden för om stycket 3 och tredje-femte miljöskydd. styckena samt 15 § miljöskyddslagen 1969:387.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

27. till

Förslag Lag i

om ändring strålskyddslagen l988:220;

Härigenom föreskrivs att 22 a och 27 §§ strålskyddslagen 1988:220 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22a§

Regeringen eller den Regeringen eller den myndighet regeringen myndighet som regeringen som bestämmer får föreskriva att bestämmer får föreskriva att det i ärenden tillstånd det i ärenden om tillstånd om enligt denna lag skall upprät- enligt denna lag skall upprättas miljökonsekvensbe- tas en miljökonsekvensbeen skrivning möjliggör skrivning enligt 8 kap. Iniljösom en samlad bedömning en balken som möjliggör en av planerad anläggnings, verk- samlad bedömning av en samhets eller åtgärds inverkan planerad anläggnings, verkpå miljön och hälsan. samhets eller åtgärda inverkan på miljön och hälsan.

Senaste lydelse 1992 :1546

216 Lagförslag

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen 1984:3 kämtekom nisk verksamhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kämtelmisk anläggning, skall dock villkor i avsevärd l som l män kan påverka utformningen av anläggningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.

Regeringen eller den Regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet regeringen som bestämmer får föreskriva att bestämmer fär föreskriva att det i fråga om villkor det i fråga villkor som om som enligt första stycket under- enligt första stycket underställs regeringens prövning ställs regeringens prövning skall upprättas miljökonse- skall upprättas miljökonseen en

kvensbesla-ivning enligt kvensbeskrivning enligt

22 a s kap. miljöbalken.

l 1

i

I

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

i

7 Senaste lydelse 1992:1546

I 217

28.

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1988:868 om brandfarliga

och explosiva varor;

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagen gäller inte sådan transport brandfarliga eller explosiva av varor som omfattas av lagen 1982:821 om transport av farligt gods.

I lagen 1985:426 om I miljöbalken finns bekemiska produkter finns be- stämmelser avsedda att före-

stämmelser avsedda att före- bygga andra skador än sådana

bygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom som kan uppkomma genom brand eller explosion vid brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller hantering av brandfarliga eller explosiva varor. Bestämmelexplosiva varor. Bestämmel- ser om skyldighet för arbetsser om skyldighet för arbets- givare och arbetstagare att givare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma skador som kan uppkomma genom brand eller explosion genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen 1977:1160. arbetsmiljölagen 1977:1160. I råddningstjånstlagen

I råddningstjänstlagen 1986:1102 finns bestämmel-

1 Senaste lydelse 1993:1626

218 Lagförslag

1986:1102 ñnns bestämmel- ser om skyldighet för ägare ser om skyldighet för ägare eller innehavare av byggnad eller innehavare av byggnad eller andra anläggningar att eller andra anläggningar att vidta olycks- och skadeförevidta olycks- och skadctöre- byggande åtgärder vid brand. byggande åtgärder vid brand.

I fråga om sprängning och användning av pyrotekniska varor finns bestämmelser 2 kap. 20 § och 3 kap. 6 och 7 §§ ordningslagen 1993:1617.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

29.

Förslag till

Lag om ändring i fiskelagen

1993:787;

Härigenom föreskrivs att 3 § ñskelagen 1993:787 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Denna lag skall inte tilläm- Denna lag skall inte tillämpas i den mán den strider mot i den mån den strider mot pas föreskrifter om Torne älvs föreskrifter Torne älvs om ñskeområde eller föreskrifter ñskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av meddelats med stöd som av naturvårdslagen 1964:822. 9-12 kap. miljöbalken.

Om samemas rätt till fiske i vissa delar landet och ñskeav om vårdsområden gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

30.

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1994:327 om ändring i fiskelagen 1993:787;

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen 1994:327 ändring i om fiskelagen 1993:787 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter vilken hänsyn vid fiske skall tas till naturom som vårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte så ingripande att vara fisket avsevärt försvåras.

Regeringen eller den Regeringen eller den myn- myndighet som regeringen be- dighet regeringen besom stämmer får föreskriva att det stämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag i ärenden enligt denna lag skall finnas skall finnas miljökonseen

miljökonsekvensbeskrivningar kvensbeskrivning enligt 8 kap.

som gör det möjligt att be- miljöbalken gör det möjsom döma vilken inverkan ñskeme- ligt att bedöma vilken invertoder och utsättande av fiskar- kan ñskemetoder och utsättanter har på miljön. Föreskrif- de ñskarter har på miljön. av terna fár innebära att sådan Föreskrifterna får innebära en att beskrivning skall upprättas sådan beskrivning skall av en den som avser att använda upprättas den av som avser att metoder eller sätta ut ñskarter. använda metoder eller sätta ut fiskarter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

31.

Förslag till Lag om ändring i lagen

1990:663 om

ersättningsfonder;

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1990:663 ersättningsom fonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller för djurlager i jordbruk och renskötsel har som skadats genom brand eller annan olyckshändelse.

Sådant avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader och markanläggningar eller för mark i samband med att

en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att tvångsavyttring måste för handen och det inte anses vara skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt även tvång rum om inte förelegat,

en fastighet har avyttrats som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, eller

en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.

Vidare får sådant avdrag Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige göras om den skattskyldige fått engångsersättning för fått engångsersättning för

224 Lagörslag

inventarier, byggnader och inventarier, byggnader och markanlåggningar eller markanlâggningar eller får mark i samband med får mark i samband med inskränkning i förfoganderät- inskränkning i ñrfoganderätten till sin fastighet enligt ten till sin fastighet enligt 9naturvårdslagen 1964:822 II kap. miljöbalken eller för eller för motsvarande in- motsvarande inskränkningar skrânkningar enligt andra enligt andra författningar. författningar.

Avdrag för avsättning till ersåttningsfond får inte göras i fråga byggnader, markanläggningar och mark utgör omsättningsom som tillgångar i näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den l juli 1995.

i x

i

i

i i

MOTIVERING

1 Inledning

Den 31 mars 1993 överlämnade vi vårt huvudbetänkande SOU 1993:27 Miljöbalk till miljöministem. Våra direktiv och vårt tidigare arbete har redovisats i det betänkandet. Sedan vi i juni 1993 även överlämnat delbetänkandet SOU 1993:66 Lag om införande av miljöbalken har vi arbetat vidare med följdändringar till miljöbalken. Arbetet redovisas i förevarande betänkande, som är vårt slutbetänkande. Arbetet skedde till en början med utgångspunkt i de förslag vi lagt fram i vårt huvudbetänkande. Sedan regeringen den 29 mars 1994 överlämnat ett den 3 mars daterat förslag till miljöbalk till Lagrådet har vi i stället anpassat våra förslag till följdändringar till den utformning miljöbalksförslaget fått i lagrådsremissen. Eftersom det är avsett att miljöbalken skall träda i kraft den l juli 1995 och vårt betänkande skulle försenas avsevärt om vi inte slutför arbetet före riksmötets slut i juni 1994, har vi inte kunnat avvakta propositionen och anpassa våra förslag till denna. Vi är medvetna om att detta dessvärre kommer att medföra olägenheter för remissinstansema. Slutbetänkandet har arbetats fram dels vid regelbundna och täta sammanträden med kommittén i dess helhet, dels vid åtskilliga sammanträden med en särskild redaktionsgrupp.

Allmänna

synpunkter på följd-

ändringar till miljöbalken

2.1 Förslaget till miljöbalk

2.1.1 Inledning

När i det följande talas om innehållet miljöbalken avses för enkelhetens skull det av regeringen till Lagrådet remitterade förslaget, utan att det i varje särskilt fall klargörs att det ännu föreligger annat än ett förslag. Miljöbalken innehåller föreskrifter om hushållning med mark, vatten och andra naturresurser, naturvård, skydd för hälsan och miljön. Syftet med miljöbalken är att skapa förutsättningar För en lång sikt hållbar utveckling, skydda mark, vatten och luft mot föroreningar och andra störningar som kan vålla skada tillståndet i miljön, skydda människor och natur mot störningar i miljön som kan förorsaka skada eller olägenhet, vårda och bevara den biologiska mångfalden och kulturmiljöer,

främja hushållning med mark, vatten och andra naturresurser,

främja återanvändning och återvinning material, av främja hushållning med energi.

230 Kapitel 2

2.1.2 Innehåll och indelning

Innehåll

Förslaget till miljöbalken innebär i första hand att ett stort antal centrala lagar på hälso- och miljöområdet skall samordnas i en ny balk. I den föreslagna balken ingår lagstiftning både om hälsoskydd,

om miljöskydd, om naturvård och om hushållning med naturresurser.

Miljöbalkens syfte är i främsta rummet att skapa förutsättningar Er en på lång sikt hållbar utveckling. En grundtanke med balken är att vi som lever nu inte får söka komma undan miljöproblemen genom att lasta över dem på framtiden och lämna efter utarmad och oss en förstörd natur. Man kan säga att det är fyra stora grupper av skyddsobjekt som miljöbalken skall värna För det första är det männiom.

skors hdlsa. För det andra är det den fysiska miljön. För det tredje är

det den biologiska mångfalden. Och för det fjärde är det hushållningen med naturresurser. När det gäller åtgärder för människornas hälsa och välbefinnande behandlar balken påverkan av störningar som kan orsaka skador eller olägenheter. Exempel på hälsoproblem regleras miljösom genom

balken är luftföroreningar, gifter, buller, stank och liknande påverkan

från omgivningen. Stora problemområden som sjukvårds-, livsmedels-

och trañksäkerhetsfrågor regleras huvudsakligen i andra lagar.

För att åstadkomma en god miljö också för kommande generationer räcker det inte med att fortlöpande skydda natur och miljö mot människans påverkan. Vårt samhälle har en stor mängd allvarliga miljösynder som måste åtgärdas för att inte livsbetingelsema i framtiden skall försämras allvarligt för såväl människor det biologiska livet som i övrigt. Några särskilt allvarliga exempel är den allmänna försurningen av mark och vatten, som kräver kontinuerliga och kostsamma

uppehållande åtgärder, och övergödningen av Östersjön och övriga

kusthav, vilken kan komma att kräva åtgärder inte endast i form av utsläppsbegrânsningar utan även aktiva vårdinsatser. Även åtgärder dessa slag skall kunna bedrivas med stöd av av miljöbalken, liksom sådana former aktiv naturvård i dag av som regleras i naturvårdslagen och som kan väntas större betydelse i och med att betoningen på att bevara en fullständig biologisk mångfald blir allt tydligare. Också bevarandet av det levande kulturlandskapet och hit hörande minnen som byggnader och andra anläggningar faller inom

Kapitel 2 231

ramen för miljöbalken, om inte frågan regleras genom kulturminneslagen. Miljöskyddslagen har inneburit ett skydd för naturen genom de möjligheter den gett att förbjuda eller begränsa utsläpp av föroreningar som skulle försämra livsbetingelsema för djur och växter. Allvarliga faror för djurens och växternas överlevnad skapas emellertid också av människans rent fysiska ingrepp i naturen. På senare tid har det blivit ett viktigt mål för naturvårdsarbetet att bevara den biologiska mångfalden. Även detta mål tillgodoses i balken, särskilt i bestämmelserna om naturvård. l-Iushållningsaspekterrta både vad gäller hur naturresurserna i form av den fysiska miljön utnyttjas och hur de samlade nyttighetema i övrigt brukas och tas om hand har kommit att spela en alltmer central roll i den moderna miljölagstiftningen. Att nå en på lång sikt hållbar utveckling av samhället är en global målsättning och har slagits fast av världssamfundet vid Rio-konfe-

rensen år 1992. Att skapa förutsättningar för en varaktig utveckling

innebär inte bara att miljöförstöringen måste hejdas utan i hög grad även att en god hushållning med naturens resurser måste säkerställas. Balkens inriktning när det gäller hushållning går utöver naturresurslagens tillämpningsområde som främst gällt utnyttjandet av mark och vatten. Frågor som rör samhällsplanering och samhällsekonomi kommer att beröras genom föreskrifterna om hushållning i miljöbalken. En viktig form av hushållning innebär således att undvika miljöproblem genom god samhällsplanering. Men lagstiftning om resurshushållning

har fått en delvis ny inriktning, främst på grund den ökade

numera av

vikt som fästs vid möjligheterna att återanvända produkter av skilda

slag och att återvinna ämnen eller material ur dem. Genom att balken också skall tillämpas i frågor om återanvändning och återvinning av material omfattar den ett större fält än vad som i traditionell mening brukar betecknas som miljölagstiftning.

Ingående lagar

Följande större lagar inordnas i balken.

Naturvårdslagen 1964:822 Miljöskyddslagen 1969:387 Renhållningslagen 1979:596

232 Kapitel 2

Hälsoskyddslagen 1982: 1080 Lagen 1985:426 om kemiska produkter Lagen 1987:l2 om hushållning med naturresurser m.m.

Dessutom går följande lagar upp i balken.

Lagen 1971:1154 om förbud mot dumpning av avfall i vatten Lagen 1976:1054 om svavelhaltigt bränsle Lagen 1983:428 om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark Miljöskadelagen 1986:225 Lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud.

Indelning

Miljöbalken är uppdelad på sju avdelningar. Balkens första avdelning med allmänna bestämmelser innehåller endast ett kapitel, om mál och grundläggande principer. Balkens övergripande aktsamhetsregler ingår i detta kapitel. I den andra avdelningen tas i huvudsak den nuvarande naturresurslagen upp. Den innehåller alltså bestämmelser hushållning med om mark och vatten samt den fysiska miljön i övrigt och om miljökonsekvensbeskrivningar och annat planeringsunderlag. Härtill kommer ett kapitel miljökvalitetsnormer. Även detta kapitel får paraplyom karaktär, dvs. skall tillämpas också i fråga de NRL-anknutna om lagarna. Den tredje avdelningen innehåller balkens bestämmelser om den gröna miljövården. Här finns bestämmelser skydd för naturom områden och för friluftslivet, om skydd för växt- och djurlivet och om arbetsföretag i naturen. I den fjärde avdelningen samlas aktsamhetsregler samt regler om tillstånd och prövning för särskilda verksamheter o.d. nämligen i fråga om miljöfarlig verksamhet, kemiska produkter, hälsoskydd och avfallshantering. Femte avdelningen innehåller balkens bestämmelser om bl.a. tillsyn. Där ñnns också bestämmelser om avgifter och överklagande. om Iden sjätte avdelningen samlas balkens bestämmelser påföljder, om dvs. om ansvar, förverkande och miljöskyddsavgift.

Kapitel 2 233

Den sjunde avdelningen slutligen innehåller olika bestämmelser om ersättning för intrång, skadestånd och miljöskadeförsäkring. om om Genom att även miljöskadelagen förs in i miljöbalken kommer den civilrättsliga regleringen att fogas med andra ämnesområden samman som brukar hänföras till miljörätten.

2.1.3 Grunder

Allmänna principer

Vissa allmänna principer ligger till grund för miljöbalken. De är allmänt vedertagna i det miljöpolitiska arbetet.

Försiktighetsprinczpen

Skyddet för hälsa och miljö, inbegripet den biologiska mångfalden, måste utgå från riskbedömningar. I princip bör det ankomma på den som vill göra något som kan påverka människors hälsa eller miljön att visa att åtgärden inte kommer att medföra skada eller olägenhet. Misslyckas detta bör den tilltänkta åtgärden inte få komma till stånd om inte sådana skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt iakttas att skador och olägenheter förebyggs. I vissa fall måste efter en intresseavvägning godtas, att skador eller olägenheter uppkommer. Förutsättningarna härför måste i så fall regleras i lagstiftningen.

De nya föreskrifterna måste alltså liksom den nuvarande miljö-

skyddslagen ha sin grund i principen att skador skall förebyggas om och åtgärder vidtas vid källan. Denna princip finns inskriven i Rom-

fördraget som en av hömpelarna i EG:s miljörätt artikel l30r. Den

år i och för sig självklar bör inte invänta skador för att avhjälpa - man dem i efterhand utan göra sitt bästa för att skador över huvud taget inte skall uppkomma. Enligt miljöbalken gäller att allt arbete skall vara förebyggande vare sig det gäller hälsoskydd, miljöskydd eller naturvård.

234 Kapitel 2

Det drförorenaren som betalar

Miljöskyddslagen byggde vid sin tillkomst år 1969 och bygger alltjämt på principen att det är den som förorsakar miljöstörningar som har att bekosta de åtgärder behövs för att förebygga eller avhjälpa dem. som Samma tänkesätt tillämpades redan långt tidigare i t.ex. arbetarskyddsfrågor. Företagen har haft att betala de skyddsåtgärder som samhället har ansett erforderliga för att begränsa riskerna i arbetsmiljön för de

anställda. Inom miljöpolitiken är principen vedertagen och går under

beteckningen PPP Polluter Pays Principle.

Ökad tyngd för miüöbaven

Miljöbalken har utformats så att miljökraven får ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Av aktsamhetsreglerna framgår att all miljöpåverkan skall bedömas mot människors hälsa och miljön och att vid en sådan prövning hälsan och miljön skall stå i centrum. De allmänna kraven försiktighet utgår från den nuvarande regleringen i lagen om kemiska produkter. Detta innebär att den som gör något som kan påverka hälsa eller miljö skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Riskerna för skador av olika slag skall undanröjas. Detta överensstämmer med de riktlinjer som riksdagen antagit på grundval av riksdagens miljöbeslut år 1991. Risker för betående skada på miljö eller hälsa skall inte accepteras efter en övergångstid.

Den övergripande principen i miljöbalken är därför att de försiktig-

hetsmätt skall vidtas som skäligen kan fordras för att skydda människors hälsa, miljön och naturresursema. Denna princip motsvarar den praxis som numera tillämpas av tillstånds- och tillsynsmyndigheterna på miljöskyddsområdet. Ett absolut krav på alla tillgängliga ñrsiktighetsmått kan inte tillämpas i alla situationer. Visst utrymme bör ñnnas för en avvägning mellan motstående intressen eller med andra ord för en skälighetsprövning.

Kapitel 2 235

Hälsoskydd

Reglerna om hälsoskydd knyts inte längre till egendomsbegreppet. För

hälsoskyddet innebär detta bl.a. vidgade möjligheter att ingripa mot störande verksamheter av olika slag. Begreppet olägenhet för människors hälsa i miljöbalken är vidare än begreppet Sanitär olägenhet i hälsoskyddslagen. Hälsoskyddsbestämmelsema i miljöbalken inriktas särskilt på frågor om inomhusmiljön.

Skyddet för den biologiska mångfalden

Att bevara den biologiska mångfalden, dvs. livsbetingelsema för alla

vilda växt- och djurarter, har under år blivit allt viktigare senare en uppgift i miljöarbetet över hela jorden. Den biologiska mångfalden hotas dels av de föroreningar sprids i naturen på grund utsläpp som av från bl.a. industrier och samhällen, dels människans fysiska av rent ingrepp i naturen. Målen är att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande förutsättningar arter ges att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Arbetet delas in i tre insatsnivåer, där den första nivån är grundläggande och långsiktigt viktig och betecknas vardagslandskapet. som Här skall åtgärderna innebära hänsyn vid mark- och vattenutnyttjande och anpassning brukningsmetoder. Den andra nivån utgörs av av områden med högre naturvärden där särskilda insatser krävs för att bevara arter och upprätthålla ekosystemens funktioner och processer. Den tredje nivån utgörs särskilt värdefulla områden och omfattar av naturtyper och arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av en viss typ av brukande hävd för att kunna fortleva. Dessa områden bör skyddas med stöd av regler om naturvård. Naturvårdsarbetet bygger på en samverkan av åtgärder på olika nivåer, där alla delar är lika av stor betydelse.

236 Kapitel 2

Farliga ämnen bör bytas ut

Lagen om kemiska produkter innehåller en utbytesprincip eller substitutionsprincip som innebär att sådana kemiska produkter skall undvikas kan ersättas med mindre farliga. Denna princip ges i som miljöbalken vidsträckt innebörd och en mer grundläggande en mer ställning än som nu är fallet.

Materiens kretslopp

Den årligen tillförda mängden miljöskadliga ämnen i varor och anläggningar är flerfaldigt större än de nuvarande årliga utsläppen till naturen. Därför ackumuleras en växande mängd miljö- och hälsofarliga ämnen i bl.a. varor. De krav som i dag ställs på varuproduktion, konsumtion och avfallshantering är inte tillräckliga för att motverka negativa effekter i miljön. För att åstadkomma en varaktig förbättring av miljön krävs att miljöhänsyn tas inom varuproduktionen från idé till färdig vara och fram till slutlig hantering av varan efter det att den kasserats. Miljöbalken bygger på den av riksdagen beslutade principen att vid all hantering av varor skall så långt det är möjligt en varas hela livslängd beaktas vid bedömningen av de risker för hälsa och miljö som varan för med sig. Därvid tas också hänsyn till möjligheten att återanvända en vara, sedan den tjänat ut, eller att återvinna ämnen eller material eller utvinna energi ur varan. Kravet ställs att varan så långt möjligt skall kunna återanvändas eller att materialet i den skall kunna återvinnas, om detta är mest effektivt från resurshushållningssynpunkt. Resurshushållning och minskning av avfallsmängdema redan i samband med produktionen ges högsta prioritet. För att åstadkomma en effektiv resurshushållning kan såväl återanvändning som återvinning av material och energi komma i fråga. Därigenom bör behovet av deponering kunna skäras ned till ett minimum.

Kapitel 2 237

Hushâllning med naturresurser

I linje med vad som nyss sagts om återanvändning och återvinning står det krav på hushållning med knappa naturresurser på år som senare alltmer kommit att prägla miljörätten. Kravet på hushållning med naturtillgångarna och den fysiska miljön i övrigt präglar naturresurslagen och renhållningslagen men saknas i annan miljölagstiftning. Kravet på en hållbar hushållning med naturtillgångarna kommer till uttryck i de centrala aktsamhetsreglema i miljöbalken. Möjligheterna att utvinna energi ur förnybara energikällor och förbrukade skall varor beaktas.

Sektorsansvaret

En grundläggande strävan i dagens miljöarbete är att bygga in miljötänkandet i alla de olika slag av verksamheter som kan befaras påverka miljön negativt. Detta gäller också t.ex. jordbruk och skogsbruk. Det är i första hand näringens myndigheter bevakar miljöegna som skyddets och naturvårdens intressen.

2.1.4 Styrmedel

Övergripande aktsamhetsregler

Som förut framhållits ger miljöbalken uttryck för ökad ambitionsen nivå. Detta kommer till uttryck i balkens grundläggande aktsamhetsregler. De flesta av de nu gällande miljörättsliga lagarna innehåller allmänna aktsamhetsregler. Också miljöbalken innehåller sådana. De allmänna aktsamhetsreglema bör på olika sätt få styrande effekt en inom balkens hela tillämpningsområde. De innehåller sådana föreskrifter som alla och förutsätts följa i sitt handlande för att envar skydda hälsa och miljö. De kan därmed läggas till grund för kunskaps-

förmedling och opinionsbildning. Vidare måste aktsamhetsreglema

iakttas av regeringen och andra myndigheter när föreskrifter meddelas.

238 Kapitel 2

Miljöbalken blir med sitt vidsträckta tillämpningsområde med nödvändighet en ramlag och de talrika bestämmelser med bemyndiganden att utfärda föreskrifter som balken innehåller kan inte göras så detaljerade som i och för sig vore önskvärt. Aktsamhetsreglema blir då betydelsefulla vid utformningen av föreskrifter. Aktsamhetsreglerna skall också iakttas de rättstillämpande myndigheterna i enskilda mål av och ärenden. Myndigheterna skall sålunda tillämpa kraven i aktsamhetsreglema exempelvis vid tillståndsprövning för verksamhet eller en i samband med tillsynsbeslut.

Miljökvalitetsnormer

Utgångspunkten för den svenska miljöskyddspolitiken har varit dämpningsprincipen i miljöskyddslagen. [varje enskilt fall skall göras vad som rimligen kan krävas för att förebygga och motverka skador och olägenheter på människors hälsa och miljön. Detta hindrar inte att sammantaget alla störningskällor kan påverka miljön långt utöver vad som är acceptabelt. Dämpningsprincipen innebär inget hinder för att miljön förstörs i grund. Som en yttre för detaljföreskrifter och ram andra regler bör anges vilka störningar i miljön som över huvud taget kan godtas. Avsikten med sådan helhetssyn skulle att förhindra en vara ytterligare miljöförstöming. Föreskrifter sådan innebörd kallas i av miljöbalken miljökvalitetsnormer. Sådana bör användas i det normer framtida hälso- och miljöskyddsarbetet. För att kvalitetsnormema skall kunna fylla sin funktion bör de ge uttryck just för de krav bör som ställas på miljön med utgångspunkt i vad människan och naturen tål. Eventuella avvägningar med hänsyn till vad som är tekniskt och

ekonomiskt möjligt i det enskilda fallet bör inte göras inom för

ramen kvalitetsnormema. Sådana överväganden kan dock bli aktuella när åtgärdsprogram utarbetas. En stor del miljöproblemen i Sverige av beror på verksamhet i andra länder liksom verksamhet i Sverige kan medföra miljöproblem utomlands. För att svenska kvalitetsnormer skall kunna uppfyllas fordras därför att utsläpp i andra länder minskas. Det kan därñr vara motiverat att föreskriva olika för olika normer geografiska områden. Möjligheterna att använda miljökvalitetsnormer är också olika för olika ämnen. I fråga luft kan enhetliga krav ställas. För mark och om

Kapitel 2 239

vatten gäller däremot skilda förutsättningar alltefter naturliga utgångsvärden. Trots att stora förbättringar uppnåtts på många områden kvarstår fortfarande miljöproblem. Vissa är så allvarliga att det krävs omedelbara och samordnade insatser för att komma till rätta med dem. I många fall framstår det som uppbart att belastningen på miljön av vissa ämnen vida överskrider vad naturen tål utan att någon gräns för den skull klart deñnierats. I sådana fall måste naturligtvis skyddsåtgärderna drivas så långt som över huvud taget är möjligt. Miljökvalitetsnormer har till en början betydelse främst för hälso-

skyddet, eftersom det på detta område finns utvecklat ett kunskaps-

underlag som kan tas till utgångspunkt för normgivningen. En viktig fråga är hur kvalitetsnormer bör utformas och vilken status de skall ha. Ofta torde det vara svårt att ge dem direkt bindande effekt mot enskilda personer. Miljökvalitetsnormema bör läggas till grund för statlig och kommunal planering och omsättas till åtgärdsprogram, som i sin tur kan uttryckas i föreskrifter eller realiseras genom prövning i enskilda tillstånds- och tillsynsärenden osv. Miljökvalitetsnormer skall kunna ges direkt verkan exempelvis för att förbättra tätortsluften. Detta äri enlighet med att vissa EG-direktiv innehåller sådana normer.

Skydd för den biologiska mångfalden

Miljökvalitetsnormer kan få betydelse också när det gäller att bevara

den biologiska mångfalden. Men den biologiska mångfalden är också beroende av den fysiska strukturen. När det gäller hotade växt- och

djurarter måste deras livsvillkor säkerställas att utrymme

genom reserveras för dem. Som tidigare har nämnts bygger naturvårdsarbetet på en kombination av olika insatser där inrättande av nationalparken

naturreservat, naturvårdsonrråden och biotopskydd utgör en del.

Regeringen har bl.a. i den skogspolitiska propositionen prop. 199293:226 uttalat att miljömålet skall tillgodoses genom en kombination av ökade reservatsavsättningar och skärpt tillämpning en av

naturvårdshänsynen.

Våtmarker hör till de naturtyper har särskilt stor betydelse för som den biologiska mångfalden. De är viktiga biotoper för olika fågelarter,

växter, svampar och insekter. De kan också tjäna som renings-

240 Kapitel 2

verk kvävefällor för läckage av näringsämnen som förs ut med - vatten från jordbruks- och skogsmarker. Skyddet för våtmarkerna har förstärkts i syfte att bevara den biologiska mångfalden.

Generella föreskrifter för miljöfarlig verksamhet

Hittills har bindande föreskrifter i stor utsträckning saknats på miljöskyddsområdet, i motsats till vad som gäller enligt kemikalielagstiftningen. I huvudsak har centrala riktlinjer fått formen av icke bindande anvisningar. EG arbetar i stor utsträckning med generella föreskrifter i form av bl.a. fastställda gränsvärden även på områden som nu täcks°av miljöskyddslagen. Det är också en fördel om i viss utsträckning en individuell prövning kan ersättas med generella föreskrifter. Enligt miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter ñr miljöfarlig verksamhet bl.a. för att förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön, om sådana föreskrifter är mer ändamålsenliga än individuell prövning.

Individuell prövning

Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter finns kvar i miljöbalken. Förfarandet med omprövning av villkor kommer dock att för vissa grupper av anläggningar och verksamheter successivt ersättas med generella föreskrifter. Sådana generella föreskrifter skall minska behovet att kräva tillståndsprövning eller anmälan, särskilt i fråga om mindre verksamheter.

Producentansvar

Varors miljöpåverkan återspeglas sällan på ett rättvisande sätt i priset på varan. I allmänhet ingår inte kostnaderna för varans eller förpackningens insamling eller slutliga omhändertagande i priset. Detta leder till att konsumenten inte får ett korrekt besked om kostnaderna för att efter det att varan förbrukats ta hand om avfallet på ett miljövänligt sätt. Det ñnns en risk för att konsumenterna väljer varor som är

Kapitel 2 241

farliga för miljön och som de inte skulle ha valt om priserna bättre hade återspeglat varomas verkliga miljökostnader. Om tillverkarens, importörens eller säljarens ansvar för en vara utvidgas till att omfatta också varans miljöeffekter i samband med dess slutliga omhändertagande, inbegripet återanvändning och återvinning, kommer varans pris bättre att återspegla dess totala miljökostnader. Ett sådant ansvar kan också utgöra ett incitament för tillverkaren att utforma så att den vid det slutliga omhändertagandet ger upphov varan till mindre miljöstörningar. Miljöbalken innehåller bestämmelser om ett sådant producentansvar. Balken bl.a. möjlighet för regeringen ger eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva återtagandeplikt för producenterleverantörer av utpekande varugrupper. I miljöbalken ñnns det också bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter om källsortering och åter-tagande. Konsumenterna kan genom sina produktval göra en stor insats för att få en utveckling mot miljöanpassade produkter. Korrekt och tydlig information är en förutsättning för att konsumenterna skall kunna träffa sådana val. Miljöbalken innehåller bestämmelser om informationsskyldighet i dessa hänseenden.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Miljökonsekvensbeskrivningar är avsedda att användas för att förbättra beslutsunderlaget i avgöranden som kan påverka människors hälsa eller miljön eller äventyra hushållningen med naturresurser. Syftet är att förebygga miljöproblem. Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar har införts i lag genom en ändring i naturresurslagen år 1991. Miljökonsekvensbeskrivningar är en viktig komponent i miljöbalken. I sådana beskrivningar bör redovisas inte bara den verksamhet som närmast är tilltänkt utan också realistiska alternativ till densamma.

Tillsyn

Reglerna för tillsynsförfarandet är ganska enhetliga i de centrala lagar som har samlats i miljöbalken. Enligt balken skall samma grundläggande bestämmelser gälla i fråga om föreläggande och förbud, under-

242 Kapitel 2

sökningar, rätt till tillträde, rättelse, vite och handräckning sig det vare gäller miljöfarlig verksamhet, hantering kemiska produkter, hälsoav skydd eller avfallshantering.

Sanktioner

Bestämmelser om straff för olika typer av brott på miljöskyddsområdet finns såväl i brottsbalken i ett stort antal författningar med miljösom anknytning. Det har under senare år ansetts önskvärt att ha bestämmelser om särskilt allvarlig brottslighet i brottsbalken. En sådan placering är ägnad att inskärpa hur allvarligt statsmakterna på ser denna typ av brottslighet. Den nuvarande fördelningen bestämmelav serna om miljöbrott mellan brottsbalken och miljölagstiftningen behålls. I miljöbalken smälts huvuddelen de straffregler finns av som nu i den omfattande specialstraffrätten samman. Sedan miljöskyddsavgiften infördes ekonomisk sanktion i som miljöskyddslagen år 1981 har behovet sådan sanktion i vissa av en grundläggande hänseenden ändrats bestämmelser i brottsgenom nya balken. Miljöbalkens sanktionssystem upptar under samma namn en form av sanktionsavgift för företag vid enklare former överträdelser av

på miljöskyddets område. Sådana avgifter kan åläggas oberoende

av vållande.

Skadestånd

Miljöskadelagen förs i huvudsak oförändrad in i miljöbalken.

2.2 överväganden

2.2.1 Inledning

Syftet med miljöbalken är att i en balk samla alla lagar i första som

hand avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att

garantera medborgarna rätten till och hälsosam miljö och att en ren säkerställa en på lång sikt hållbar hushållning med naturresurserna.

Kapitel 2 243

Naturligtvis finns det ett stort antal bestämmelser behandlar frågor som är stor vikt för hälsan, miljön och hushållningen med natursom av ingår i lagar har annan huvudsaklig inresurser men som som en riktning. I det ñljande betecknar vi fristående lagar, som i och för sig betydelse för hälsan, miljön eller hushållningen med naturär av primärt behandlar annan samhällssektor, som resurser men som en sektorslagar. Som exempel på sådana lagar kan nämnas vattenlagen, väglagen, minerallagen och skogsvårdslagen. En lag som på samma sätt miljöbalken har ett övergripande syfte är plan- och byggsom

lagen. Man kan säga att den lagen är för den fysiska planeringen vad

miljöbalken är för hälsan och miljön. Även mellan dessa lagar finns med hänsyn till bl.a. planeringens betydelse för miljöskyddet nära band, utan att plan- och bygglagens syfte i första hand är att tillgodose miljöskyddet. Alla dessa lagar kan inte ingå i miljöbalken. Plan- och bygglagen är ett omfattande lagverk nyligen kommit till efter ett mycket som

tidsödande lagstiftningsarbete. Den har visserligen nära samband med

miljöbalken, dels att balken skall omfatta också de hushållgenom ningsfrågor regleras i naturresurslagen, dels genom att planesom nu ringen har stor betydelse för miljöskyddsarbetet i allmänhet. Det föranleder emellertid ingen olägenhet att de båda lagkomplexen tillämparallellt. Detsamma gäller den minerallagen. Vad angår pas nya vattenlagen talar övervägande skäl av samma art som de som anförts beträffande plan- och bygglagen för att även denna lag hålls utanför miljöbalken. Att sådana lagar de förut nämnda inte tas in i miljöbalken som betyder emellertid inte att de för den skull bör lämnas oförändrade. Ett ställas den samlade lagstiftningen är den så långt krav som kan på att möjligt är konsekvent i den meningen att en bestämd fråga behandlas med utgångspunkt i värderingar oavsett vilken lag det är fråga samma Ofta uppnås naturligtvis inte detta ideal, eftersom olika lagar har om. tillkommit vid vitt skilda tidpunkter och med utgångspunkt i då rådande värderingar. Avsikten med miljöbalksarbetet har, framgått, varit att åstadsom komma samordnad genomgång av miljörätten för att nu och i ett en sammanhang bringa denna i överensstämmelse med de höga krav på skydd för hälsa, miljö och naturresurser varom det råder en bred enighet bland medborgare och politiska partier.

244 Kapitel 2

Om man menar att dessa värderingar skall få genomslag finns det inte anledning att göra halt vid gränserna för den egentliga miljölagstiftningen. Så långt det med hänsyn till bl.a. den knappt utmätta tiden är möjligt bör även andra lagbestämmelser är betydelse för som av ämnet gås igenom och bringas att överensstämma med värderingar nya på hälso- och miljöskyddets område. I lagrådsremissen anförs i anslutning till sådana synpunkter de som nu redovisade att den kanske viktigaste uppgiften inom för det ramen fortsatta arbete Miljöskyddskommittén utför blir att närmare överväga hur de nämnda lagarna, dvs. plan- och bygglagen, vattenlagen och minerallagen, skall anpassas till miljöbalken. Det sägs att det om därvid beñnns att möjlig väg till anpassning är att i miljöbalken en föra in hela eller vissa delar av dessa lagar får frågan övervägas på nytt. Det sägs vidare att inte bara de nuvarande hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen utan även miljöbalkens bestämmelser om

miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar bör bli gäll-

ande vid en prövning enligt de lagar för närvarande anknyter till som naturresurslagen. i

2.2.2 Grunderna för anpassning

en

Vid frågan anpassning sektorslagarna till miljöbalken är det om en av en grupp av bestämmelser som särskilt kommer i blickpunkten, nämligen de s.k. paraplybestâmmelsema hushållning, kvalitetsom

normer och miljökonsekvensbeskrivningar i 6 och 8 kap.

miljöbalken. Enligt2 kap. l § miljöbalken skall nämligen dessa kapitel också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar. I dessa måste därför också tas in regel återknyter just till detta en som stadgande. I dag omfattar denna koppling hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap. naturresurslagen och kommer till uttryck dels i denna lag, dels i de lagar vartill hänvisas i naturresurslagen och vi som därför kallar NRL-anknutna. Sålunda ñnns i exempelvis l kap. 2 § naturresurslagen en regel om att bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad är föreskrivet i vissa angivna lagar. I de som NRL-anknutna lagarna ñnns i regel föreskrifter att naturresursom lagen skall tillämpas vid prövning ärenden enligt lagen i fråga. av

Kapitel 2 245

Enligt miljöbalken gäller kopplingen också bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Ett alternativ för anpassning sektorslagama till miljöbalken är att av endast paraplybestâmmelsema i 6 och 8 kap. miljöbalken blir tillämpliga vid prövning enligt sektorslagama och att dessa inte i övrigt upptar några andra aktsamhetsregler än dem som nu gäller. De frågor behandlas i sektorslag skulle då sektorsmyndigheten som en prövas av enligt lagen i fråga medan miljöfrågoma skulle prövas av miljömyndigheterna enligt miljöbalken. Detta innebär att någon anpassning inte sker alls till miljöbalken utöver tillämpningen av paraplybestâmmelsema. Detta skulle emellertid innebära att skyddet för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser skulle tillmätas olika betydelse alltefter vilken sektor lagstiftningen det handlade om. Detta kan i och av för sig motiveras med att sektorslagama behandlar vissa sidor av en verksamhet och att andra sidor samma verksamhet ändå kommer att av bedömas enligt miljöbalken, främst därför att den samtidigt utgör miljöfarlig verksamhet. En orsak skulle kunna vara att det är annan fråga lagstiftning reglerar just utnyttjandet av naturen och dess om som tillgångar och som för att fylla sitt syfte inte skulle kunna sätta samma höga mål i fråga om miljöskyddet som miljöbalken. Vad angår det första argumentet kan framhållas att om verkamhet enligt sektorslagen, t.ex. vägar, vattenföretag eller gruvor, påverkar miljö, hälsa eller hushållning med naturresurser kan detta motivera att även prövningen enligt sektorslagen, t.ex. vid planeringen av nya anläggningar, bör vara underkastad samma principer som miljöprövningen. Vad angår det andra argumentet bör erinras om att vissa lagar brukar betecknas exploateringslagar. Som exempel kan nämnas vattenlagen och minerallagen. Lagarna anger rättigheter för vissa intressenter att utnyttja exploatera naturtillgångarna i förhållande till andra

intressenter, t.ex. fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Att lagarna

ger sådana rättigheter innebär emellertid i och för sig inte att hänsynen till hälsan och miljön kan eftersättas vid utnyttjandet. Tvärtom imiehåller vissa dessa lagar redan bestämmelser om hänsyn till av nu allmänna intressen. Viktigast dessa intressen är otvivelaktigt hälsoav och miljöskyddet. Dessutom hänvisar samtliga NRL-anknutna lagar till

246 Kapitel 2

naturresurslagens bestämmelser hushållningen med mark och om vatten och den fysiska miljön i övrigt. Hälsan och miljön är odelbar och kan inte olika vikt beroende ges på vilken lag det är fråga Awägningar med hänsyn till hälsan och om. miljön måste sålunda rimligen i princip desamma på alla vara områden. Det finns inte någon anledning att skyddet för hälsan och miljön skall vara vare sig bättre eller sämre i förhållande till exempelvis vattenñretag eller gruvföretag än vad det är i förhållande till exempel-

vis miljöfarlig verksamhet i nuvarande miljöskyddslagen-

som avses Även lagar som närmast är att betrakta som exploateringslagar bör såvitt angår skyddet för hälsa och miljö samt hushållningen med naturresurser bygga på samma principer som miljöbalken. Eftersom

denna innebär att hänsynen till miljön större tyngd i avvägningen

ges

mot andra samhällsintressen bör på motsvarande sätt miljöhånsynen

tillmätas större betydelse även inom för tillämpningen de ramen av NRL-anknutna lagarna. Miljöbalken kan sägas i viss utsträckning uppsplittrad på de vara

ursprungliga beståndsdelarna, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen

etc. Det går därför inte att rent generellt säga att miljöbalken gäller för skyddet av hälsan och miljön samt hushållningen med naturresurser. Däremot kan det i vissa sektorslagar finnas anledning att erinra om att det ñnns bestämmelser i miljöbalken skyddet för hälsan, miljön om

och hushållningen med naturresurser och gäller i fråga verk-

som om samhet som behandlas i sektorslagen. En sådan erinran finns i nu exempelvis minerallagen. Syftet med erinran skulle göra en vara att dem som tillämpar viss sektorslag uppmärksamma på en att samma verksamhet kan komma att bedömas även enligt miljöbalken, så att tillstånd eller liknande inte till verksamheter sedan befinns ges som

otillåtna enligt balken. Å andra sidan gäller miljöbalkens särskilda

bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd, hantering

av

kemikalier och avfallshantering oavsett vad står i sektorslagen.

som

Lagarna blir alltså parallellt tillämpliga.

I miljöbalken finns ett antal till varandra anpassade övergripande aktsamhetsregler. Dessa allmänna aktsamhetsregler ñrs samman i ett

kapitel i miljöbalkens första avdelning. Reglerna skall tillämpliga

vara på alla ñretag, kommuner och andra utövar verksamhet eller som en vidtar någon annan åtgärd, kan komma att skada människors hälsa som

eller miljön, i den utsträckning de görs tillämpliga i de kapitel

som

Kapitel 2 247

ingår i balkens tredje och fjärde avdelningar. Enligt lagrådsremissen bör det i fråga aktsamhetsreglemas tillämpningsområde tydligt om framgå för vilka verksamhetsområden reglerna kan göras gällande. Enbart dessa områden klart redovisas, sägs det i lagrådsremissen, om blir det möjligt att i förväg avgöra för vilka fall myndigheterna har rätt ingripa. För farliga verksamheter bör de allmänna aktsamhetsatt reglerna gälla fullt ut. För naturvårdens del är däremot en sådan ordning inte befogad. I lagrådsremissen understryks vidare, och detta har direkt tillämpning på vårt arbete, att det anförda inte hindrar att också verksamheter formellt ligger utanför miljöbalken anpassas till balkens aktsamsom hetsregler. En sådan anpassning bör dock i enlighet med det sektorsgäller all miljöstörande verksamhet ske genom den lagstiftansvar som ning reglerar verksamheten i fråga, antingen genom en hänvisning som till miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler eller på annat sätt. Det sagda medför att i den mån miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler böra få genomslag också på de olika sektorslagamas anses områden måste direkta bestämmelser härom tas in i lagarna i fråga. Vid bedömningen så skall ske eller inte finns det enligt vår av om mening anledning att ta fasta på de riktlinjer ges i miljöbalken i som fråga aktsamhetsreglemas tillämpning inom de olika sektorer som om regleras i balken. Som anförts innebär dessa riktlinjer att de nyss allmänna aktsamhetsreglema ansetts böra gälla fullt ut för farliga verksamheter medan däremot sådan ordning inte ansetts vara en befogad för naturvårdens del. Flera de lagar berörs vårt arbete kan betraktas som av som av utpräglade planeringslagar. Detta gäller i särskilt hög grad plan- och bygglagen. I fråga lagar denna art gäller att de främst reglerar om av hälso- och miljöfrågoma i anslutning till frågor om planering enligt lagen. Frågor berör störningar och olägenheter från redan befintsom liga verksamheter kan bara i mindre mån lösas med hjälp av sektorslagarnas regler. I sådana lagar finns det mindre anledning att hänvisa till miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler. I den mån tillämpningen planeringslagstiftningen leder till verksamheter som är farliga för av hälsan eller miljön regleras dessa verksamheter i miljöbalken och de allmänna aktsamhetsreglema blir alltså den vägen tillämpliga på verksamheterna som sådana.

248 Kapitel 2

Samtidigt får miljöbalken stor betydelse för samhällsplaneringen. Genom att de hushållningsbestämmelser som nu finns i naturesurslagen överförs till miljöbalken åstadkoms en naturlig koppling mellan de olika intressen i frågan om bevarande och exploatering som kan stå emot varandra i en markanvändningsfråga. Behovet hushållning av med knappa naturresurser har alltid uppmärksammats iden lagstiftning som har haft till syfte att värna natur och miljö. Genom att infoga hushållningsfrågorna i miljöbalk förstärks dock miljöfrågomas en ställning. På detta sätt utvidgas miljölagstiftningens räckvidd och kraven på samhällsplaneringen skärps. Miljöfrågoma får central en plats och även de långsiktiga frågorna måste lösta innan ett vara projekt sätts i gång. Detta innebär att möjligheterna att skapa god en miljö för människorna ökar. Frågor om markanvändning regleras övergripande i miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Dessa skall tillämpas när ärenden enligt bl.a. plan- och bygglagen och väglagen avgörs och innebär att vissa angivna allmänna intressen skall beaktas vid bestämmande av hur mark får tas i anspråk. Bland dessa intressen har de s.k. riksintressena en särskild tyngd. Med riksintresse avses att ett område har sådana kvaliteter att det är av stor betydelse från nationell synpunkt. Enligt hushållningsbestämmelsema skall bl.a. mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall sådan användning medför från ges som en allmän synpunkt god hushållning. Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan skada naturmiljön. Områden som som har betydelse från allmän synpunkt på grund områdenas av naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt skada natursom l eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Sådana områden är riksintresse som av för naturvärden, kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas. Exploatering av större omfattning bör därför i första hand lokaliseras till områden som redan är påverkade av tidigare exploatering.

Kapitel 2 249

Å andra sidan skall också viktiga näringar, kommunikationsintressen och mineralfyndigheter säkerställas genom att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för sådana ändamål så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra tillkomsten eller som utnyttjandet av anläggningar; också här gäller att områden är som av riksintresse för sådana anläggningar skall skyddas. Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde åt det ges eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar långsiktig husen hållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Vid en sådan avvägning skall dock försvarsintresset alltid företräde. ges I miljöbalken har också bland hushållningsbestämmelsema, nämligen i 3 kap. 2 tagits in en regel om lokalisering så att säga meri detalj. Enligt denna skall vid tillämpning miljöbalken gälla att för av lokalisering av en verksamhet skall väljas sådan plats är en som lämplig med hänsyn till syftet med balken och bestämmelserna i balkens kapitel om grundläggande hushållningsbestämmelser samt föreskrifterna i kapitlen med särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet resp. om miljökvalitetsnormer. Lokaliseringen skall utan att det innebär en oskälig kostnad medverka till att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet. Principema bakom denna lokaliseringsbestämmelse synes vara tillämpliga också inom de sektorer som täcks av de förut Omnämnda planeringslagarna. I flera av dessa lagar är dock lokaliseringsfrågan av så överordnad betydelse att den bör regleras direkt i lagen i fråga och inte enbart via en hänvisning till miljöbalken. Eftersom samhällsplaneringen så stort utrymme i sektorslagarna ges får dessa störst betydelse för hälso- och miljöanpassningen av nya verksamheter, medan miljöbalken i betydande omfattning också reglerar störningar och olägenheter från befintliga anläggningar. I flertalet fall är det dock när tillstånd behövs fråga dubbelprövning. En om en prövning skall ske enligt sektorslagen frågan koncession eller av om tillstånd till viss verksamhet, hantering eller åtgärd medan en annan prövning skall ske enligt miljöbalken. Som kommer att framgå av avsnitt 5.1.2 finns vissa särskilda bestämmelser i miljöbalken som utesluter prövning enligt balken när tillstånd getts enligt angiven en NRL-anknuten lag. När en dubbelprövning sker tar tillståndet enligt

sektorslagen i första hand sikte på förhållandet till samhällsekonomiska

intressen eller till enskild rätt för fastighetsägare eller konkurrenter i

,r

250 Kapitel 2 j

vilkas rörelsefrihet tillståndet utgör inskräkning, medan miljöen prövningen företrädesvis förhållandet till allmänna intressen i avser form av hälsa, miljö och hushållningen med naturresurser.

Enligt vår mening bör miljömyndighetema kunna pröva företag

som redan prövats av sektorsmyndighetema, det behövs m: att hälsoom och miljöskyddet skall bli tillgodosett. Prövningen kan komma till stånd antingen att i föreskrifter att ett företag viss genom anges av typ i dess egenskap av miljöfarlig verksamhet generellt sett skall prövas

av Koncessionsnämnden eller länsstyrelsen eller att tillsynsmyn-

genom digheten ingriper mot företaget med föreläggande eller förbud, i som

så fall kan mötas med en ansökan tillståndsprövning enligt miljö-

om balken från företagarens sida. sistnämnda ordning har valts i miljöbalken beträffande bl.a. vägar s. 183. Vilket alternativ väljs som synes inte behöva framgå av den NRL-anknutna lagen i fråga, eftersom behövliga bestämmelser föreslås i miljöbalken eller kan meddelas i föreskrifter med stöd balken. av Den antydda dualismen gör det bara så mycket nödvändigt att mer miljöbalken och sektorslagarna harmonierar i fråga hälso- och om

miljökraven. Också sektorsmyndighetema bör alltså vid sin till-

ståndsprövning beakta hänsynen till hälsa, miljön och hushållningen med naturresurser. Annars kommer lagstiftningen att sakna konsekvens i sin inställning till dessa intressen. En ordning enligt vilken sektorslagarna innehåller andra aktsamhetsregler än miljöbalken medför risk ñr motstridiga resultat vid de olika myndigheternas prövning. Miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler och aktsamhetsregler för miljö-

störande verksamhet, inbegripet stoppreglema, kan tillämpas beträff-

ande anläggningar som avses i sektorslagarna, de samtidigt inneom fattar miljöfarlig verksamhet. Det kan sålunda komma i fråga att

miljömyndighetema ingriper mot olika störningar och olägenheter från

anläggningarna. Man kan självfallet inte ha regler i fråga planering och byggom ande som leder fram till anläggningar vilkas användande därefter

stoppas av hälso- och miljömyndighetema. Om den tilltänkta verk-

samheten, hanteringen eller åtgärden inte kan uppfylla miljöbalkens krav på skydd för hälsa och miljön samt hushållningen med naturresurser är det meningslöst att meddela tillstånd till den enligt annan

lagstiftning. En grundpxincip för miljöskyddet är miljöskador skall

att

i första hand förebyggas. Erfarenheterna miljöskyddslagens tillämp-

av

Kapitel 2 251

ning på t.ex. vägfrågor, inte minst vägar och gator där kommunen är väghållare, visar också att kostnaderna för att på ett senare stadium bygga bort störningar från vägtrafiken blir mycket stora. Vår slutsats blir sålunda att i fråga om skydd för hälsan och miljön och i fråga om främjande hållbar hushållning med naturresurav en serna samma principer bör komma till uttryck i sektorslagarna i som miljöbalken.

2.2.3 Metoderna för anpassning

en

Om man i enlighet med vad som anförts i föregående avsnitt utgår från att sektorslagarna i fråga om skyddet för hälsan och miljön och och i fråga om hushållningen med naturresurser bör bygga på samma principer som miljöbalken finns det olika metoder att åstadkomma en sådan anpassning. Som framgår av ett förut anförda blir miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler över huvud taget inte tillämpliga vare sig innanför eller utanför miljöbalken om det inte för olika sektorer direkt hänvisas till dem. Frågan är då hur de mål och grundläggande principer som kännetecknar miljöbalken skall bringas att slå igenom också på sektorslagarnas områden. En möjlighet är att de olika sektorslagarna innehåller endast en hänvisning till vissa bestämmelser i miljöbalken. Till viss del är en hänvisningar till miljöbalken nödvändiga. I 2 kap. l § miljöbalken anges nämligen, som förut redovisats, att paraplybestämmelsema i 6 och 8 kap. också skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i de NRL-anknutna lagarna. I övrigt kan miljöbalkens bestämmelser tänkas få en undanskymd tillvaro inte hänvisning sker till dem i de om skilda sektorslagarna, eftersom de olika prövningsförfaranden som regleras i de skilda lagarna främst torde inriktas på tillämpningen av den egna lagen. Frågor om den lagtekniska kopplingen mellan naturresurslagen och sektorslagarna var föremål för överväganden i prop.198586:3. Den valda lösningen innebär att det i naturresurslagen ñnns två hänvis-

ningar till sektorslagarna l kap. 2 § och 6 kap. 1 § och att det i

sektorslagarna finns en hänvisning till naturresurslagen t.ex. 2 kap. 2 § plan- och bygglagen. Denna lösning har visat sig inte tillvara

252 Kapitel 2

räcklig. Orsakerna till detta synes inte klarlagda. De kan säkervara ligen variera från lag till lag. Tillämpningen sektorslagarna har av utvecklats under lång tid och man kan tala om olika lagkulturer Att . ändra en sådan praxis kräver mer än enkla hänvisningar. Med dessa erfarenheter finns det anledning att noga överväga hur kopplingen mellan lagarna i framtiden skall kunna göras tydlig så att praxis i realiteten utvecklas efter de gemensamma grunder förutsattes. som En möjlighet är att i sektorslagarna ta in aktsamhetsregler som är fullständiga och fristående från miljöbalken har men som samma materiella innehåll som denna. Det blir då kanske naturligare för sektorsmyndighetema att tillämpa dessa aktsamhetsregler som alltså

finns i den egna lagen. Erfarenheterna visar att myndigheter och

andra som har att tillämpa viss lag väntar sig att ñnna fullen en ständig reglering ämnet i denna lag och lätt förbiser bestämmelser av i andra lagar. Dessa bestämmelser riskerar då att aldrig slå igenom inom sektorn i fråga. Flera skäl talar emellertid mot en dubblering av aktsamhetsreglema. Det främsta skälet är att miljöbalkens principer riskerar att urholkas och förvanskas. Det kan befaras att samma bestämmelser på olika håll i lagstiftningen under årens lopp kan komma att tolkas olika, allteftersom praxis utvecklar från början likartade begrepp och regler i divergerande riktning inom för lagkultur. Ofrånkomliga ramen resp. lagändringar i framtiden kommer inte heller att styras utifrån en samlad miljösyn utan utifrån de sektorsperspektiv som i dag är starka i resp. sektorslag. En dubblering också otillfredsställande från anses lagtekniska utgångspunkter. I princip bör en fråga bara regleras på ett ställe i den samlade lagstiftningen. Myndigheter och andra tillämsom par lagstiftningen är skyldiga att känna till denna i alla dess delar. De kan aldrig underlåta att tillämpa rättsregler bara för att dessa finns på ett annat ställe i regelkomplexet än i den lag de vanligen tillämpar. Det bör i detta sammanhang framhållas att miljöreglema kommer att kunna tillämpas också vid rättsprövning i Regeringsrätten enligt rättsprövningslagen, exempelvis beslut fattats regeringen av som av efter överklagande av ett beslut av Vägverket arbetsplan. om en Regeringsrätten skall därvid pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel. Ett sådan brott kan naturligtvis vara för handen, oavsett i vilken lag rättsregeln återfinns. Även detta förhållande leder

Kapitel 2 253

till att miljöreglerna måste beaktas sektorsmyndighetema även

noga av om de inte står i sektorslagen i fråga. Problemet ställer sig något olika beträffande skilda kategorier av sektorslagar. För att komma till slutliga ståndpunkter i frågan om formerna för anpassning sektorslagama till miljöbalken krävs en av emellertid särskilda överväganden beträffande och dessa var en av kategorier. Till den första kategorien vill vi hänföra plan- och bygglagen. Denna är helt inriktad på den fysiska planeringen. Den har anknytning till miljöbalken främst när det gäller hushållning med mark och vatten samt den fysiska miljön i övrigt. Beträffande plan- och bygglagen ligger den väsentliga anpassningen däri att lagen skall hänvisa till miljöbalkens hushållningsbestämmelser och bestämmelser miljöom

kvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Någon anledning

att i övrigt hänvisa till miljöbalkens grundläggande principer finns knappast. Plan- och bygglagen behandlas i 3 kap. Den andra kategorien omfattar vattenlagen. Tillämpningen av vattenlagen har utvecklats under lång tid och kan tala man om en egen lagkultur. Att ändra sådan praxis kräver än enkla hänvisen mer ningar. Det finns därför anledning överväga hur kopplingen att noga mellan lagarna i framtiden skall kunna göras tydlig så att praxis i realiteten utvecklas efter de gemensamma grunder förutsattes. Det som kan inte bortses från att vattenlagen innehåller fullt utvecklade nu tillåtlighetsregler som sedan länge tillämpas vattendomstolarna. av Dessa tillåtlighetsregler utgör i viss mån motsvarigheter till regler i

miljöbalken. Att ersätta dem med hänvisningar till miljöbalken

synes kunna försvaga effekten det skydd för allmänna intressen av som nu ñnns i vattenlagen. Det kan därför ñnnas anledning att i vattenlagen bevara fristående och fullständiga aktsamhetsregler. Vattenlagen behandlas i det följande i 4 kap. Vad sedan gäller övriga NRL-anknutna lagar talar starka skäl för att dessa lagar i så stor utsträckning möjligt bör i miljöfrågor repliera som på balken. Medan det lämpligt att vissa grundläggande principer synes om hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser kommer till direkt uttryck i sektorslagen i fråga bör i övrigt skyddet för dessa

intressen i huvudsak följa av miljöbalken. Övriga NRL-anknutna lagar

behandlas i det följande i 5 kap.

254 Kapitel 2

Skogsvárdslagen är inte nu NRL-anknuten. Av lagen bör emellertid framgå att vid skogsvård hänsyn skall tas till miljön enligt de mål som anges i miljöbalken. Det samma gäller lagen om skötsel av jordbruksmark. Skötsellagarna behandlas i 6 kap. När det gäller de särskilda aktsamhetsreglema i balken finns det inte anledning att införa några hänvisningar till dem i sektorslagarna. De blir emellertid tillämpliga i den mån en verksamhet enligt sektorslagen samtidigt faller under miljöbalken, t.ex. i egenskap av miljöfarlig verksamhet. Verksamheter enligt sektorslagarna kan sålunda som framgått förut bli föremål för en dubbel prövning, dels enligt sektorslagen, dels enligt särskilda kapitel i miljöbalken, t.ex. om miljöfarlig verksamhet eller om hälsoskydd. Det finns därför inte anledning att till sektorslagama föra över exempelvis den i 13 kap. 5 § miljöbalken intagna stoppregeln. En verksamhet enligt en sektorslag kan däremot i egenskap av miljöfarlig verksamhet förbjudas med stöd av stoppregeln vid prövning enligt miljöbalken. I de lagar som skall ingå i miljöbalken ñnns bestämmelser som inte har något direkt samband med frågorna om skydd ñr hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser, som t.ex. bestämmelser om

reklamskyltar i naturvårdslagen och bestämmelser om gaturenhållning

i renhållningslagen. I miljöbalken har inte tagits med motsvarigheter till dessa bestämmelser. De måste därför placeras i något annat sammanhang. Våra överväganden i denna del redovisas i 7 kap. Slutligen ñnns i ett stort antal lagar hänvisningar till någon av de lagar som skall gå upp i miljöbalken. Dessa bestämmelser måste ändras så att de i stället hänvisar till balken. Vi lägger fram förslag till sådana ändringar utan att gå in på det sakliga innehållet i bestämmelserna. I allmänhet kommenteras dessa ändringar över huvud taget inte i detta betänkandet. I den mån så sker återfinns kommentaren endast i specialmotiveringen.

3 Plan- och

bygglagen

3.1 Plan- och

byggnadslagstiftningens framväxt

Dagens byggnadslagstiftning har växt fram genom ett långvarigt reformarbete. Den första någorlunda moderna författningen på planoch byggområdet var 1874 års byggnadsstadga. Särskilt stor betydelse för dagens lagstiftning inom området torde emellertid den byggnadslag och byggnadsstadga som tillkom år 1947 ha haft. Denna lagstiftning

innebar nämligen väsentliga förändringar främst i förhållandet mellan

samhällets organ och de enskilda markägama. Tidigare gällande lagstiftning hade tillerkänt markägare i princip fri rätt att exploatera en sin mark för bebyggelse. Den ändring som vidtogs 1947 i den enskildes rätt att bebygga sin mark imiebar att det slogs fast att endast sådan mark som vid planläggning prövats lämplig för tätbebyggelse fick användas för detta ändamål. Annan bebyggelse betraktades som

glesbebyggelse och lämnades i princip fri. Frågan om ett visst område

över huvud taget skulle tas i anspråk för tätbebyggelse skulle prövas

i samband med översiktlig planläggning. För ändamålet infördes två nya planformer, nämligen regionplan och generalplan. Stadsplaneinstitutet bibehölls för detaljplanläggning men bestämmelserna byggdes ut och användningsområdet vidgades. Byggnadsplanen behöll sin karaktär av instrument för länsstyrelsen att reglera bebyggelsen på landsbygden utan medverkan av kommunerna. Kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik ökades avsevärt år 1949, när regler infördes i expropriationslagen om rätt att tvångsvis förvärva mark behövdes för tätbebyggelse. År 1959 som ersattes 1947 års byggnadsstadga med Genom demia en ny. genom-

fördes en långtgående utjämning av olikhetema i byggföreskriftema

mellan stad och landsbygd. Beslutanderätten överfördes i stor utsträck-

ning till de lokala byggmyndighetema. Kommunernas inflytande inom

samhällsplaneringsområdet vidgades också.

256 Kapitel 3

De stora förändringarna i samhällsbyggandets villkor, som följde med efterkrigstidens strukturförändringar i näringslivet och omlokalisering av befolkningen, ställde nya krav på byggnadslagstiftningen. Denna hade utvecklats för atti första hand möta behov av styrning och vägledning inom städer och tätorter. Nu framkom i växande omfattning behov av att lösa konflikter om markens användning utanför tätorterna. Till detta bidrog bl.a. förändringar i befolkningens vanor i fråga om bosättning och rekreation och i transportsystemet, särskilt genom bilismens starka utveckling. Miljöstörningar som följde med tillkomsten av nya tekniska anläggningar med stor omgivningspåverkan blev också vanligare. Ett ökande intresse uppkom för miljöfrågor och bevarande av naturresurser. Krav ställdes i ökad omfattning på att planfrågoma skulle behandlas i ett vidare perspektiv än tidigare. Byggnadslagens former för översiktlig planläggning visade sig därvid vara otillräckliga. Erfarenheterna från flera uppmärksammade markanvändningskonflikter under 1960-talet i samband med förläggningen av några storindustrier och andra störande anläggningar väckte intresse för att utveckla nya former för samordnad behandling av sådana lokaliseringsproblem. Även motsättningar i samband med bostadsbebyggelse på ny jordbruksmark och den ökade användningen kustområden för av fritidsbebyggelse bidrog till att skapa efterfrågan på nya planeringsforrner. Som en följd härav påbörjades förarbeten år 1967 för en fysisk riksplanering. Arbetet utmynnade i förslag till allmänna riktlinjer för användningen av vissa mark- och vattenområden. Riktlinjerna godkändes av riksdagen 1972. Parallellt med arbetet på en fysisk riksplanering startade år 1968 genom Bygglagutredningen förberedelser för en totalrevision av byggnadslagstiftningen i syfte att anpassa den till de tendenserna nya i samhällsbyggandet. För att få genomslag för de nya av riksdagen antagna riktlinjerna för markanvändning vad gällde den kommunala planeringen och

byggnadstillsynen vidtogs 1971 vissa ändringar i byggnadslagen och

byggnadsstadgan. Avsikten var att få till stånd en mer enhetlig och något strängare tillämpning av planläggningskravet. Detta skedde genom att tätbebyggelsebegreppet justerades så att det fick en mer

framåtsyftande imiebörd.

Denna reform fullföljdes 1972 i samband med beslutet om den

fysiska riksplaneringen genom ändringar som gjorde generalplanen till

ett mer användbart redskap att styra markanvändningen i känsliga

Kapitel 3 257

Jmråden. En befogenhet infördes nämligen för Kungl. Maj:t att förordna att en viss kommun skulle upprätta och låta fastställa generalplan med visst innehåll beträffande särskilda områden av betydelse från rikssynpunkt. En annan viktig ändring som vidtogs vid detta tillfälle var utvidgningen av lämplighetsprövningen till alla slag av oyggnadsföretag, således även i glesbebyggelse. Denna prövning behövde inte ske i samband med detaljplan utan kunde göras i samaand med bygglovsprövningen. Detta innebar i praktiken en upplösning av tätbebyggelsebegreppet. Ett visst skydd för fastighetsägares rätt att fortsätta pågående markanvändning infördes genom en ändring l ersättningsreglema. En annan viktig nyhet var den möjlighet som infördes i byggnads- Lagen 136 a § att pröva nyanläggning och utvidgning av vissa industrier med stor omgivningspåverkan. Ett av syftena var att samordna bedömningen enligt byggnadslagen med prövningen av omgivningspåverkan enligt den år 1969 antagna miljöskyddslagen. Under åren efter 1972 vidtogs förändringar i byggnadslagstiftningen vid ett flertal tillfällen, de flesta dock av relativt begränsad betydelse. I april 1974 avlämnade Bygglagutredningen principbetänkandet SOU 1974:21 Markanvändning och byggande. Betänkandet sändes ut på bred remiss. Det framlagda förslaget ledde emellertid inte till någon proposition utan regeringen tillkallade i november 1978 en särskild utredare med uppgift att utforma förslag till en ny byggnadslagstiftning med utgångspunkt bl.a. från Bygglagutredningens förslag. Utredaren, som antog namnet PBL-utredningen, avlämnade i september 1979 betänkandet SOU l979:65-66 Ny plan- och bygglag. betänkandet föreslogs att byggnadslagen och byggnadsstadgan skulle ersättas av en plan- och bygglag. Förslaget bearbetades vidare inom regeringskansliet. I maj 1985 framlade regeringen propositionen 198586:1 med förslag till ny plan- och bygglag. Förslaget godtogs sedermera av riksdagen och den nya plan- och bygglagen trädde i kraft den l juli 1987.

3.2 Kraven särskild lagstiftning till skydd för på

riksintressen och andra allmänna intressen

En lagreglering av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen förutsattes redan vid behandlingen av prop. 1972:111 om hushållning med

258 Kapitel 3

mark och vatten. Den dåvarande regeringen beslöt i september 1982 att remittera ett förslag till lag om hushållning med mark- och vattenområden till Lagrådet. Lagförslaget grundades på riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. I remissen redovisades endast översiktligt hur tillämpningen av lagen var tänkt. Bl.a. denna anledning återkallades av lagrådsremissen sedermera. Efter beredning inom Bostadsdepartementet med efterföljande behandling i Lagrådet framlades år 1985 proposition till lag om hushållning med naturresurser m.m. prop. 198586:3. [propositionen anförde departementschefen att landets naturresurser utgjorde en av de grundläggande förutsättningarna för ett förverkligande av sådana centrala mål ekonomisk balans och tillväxt, som en

rättvis fördelning av välfärden, full sysselsättning och regional balans.

I det långa perspektivet ansågs kommande generationers välñrd i hög grad bero på hur dagens generation förmådde att hushålla med naturresursema och slå vakt om markens och vattnets produktionsförmåga. Därutöver uttalades att när motstående önskemål om markens och vattnets användning inte gick att förena, måste beslut fattas som avgjorde frågan till förmån för något eller några av intressena. Samhället hade sedan lång tid ställt upp regler för hur olika intressen och önskemål skulle vägas mot varandra i sådana konfliktsituationer. Sådana regler fanns exempelvis i byggnadslagstiftningen och i en rad andra lagar. Regelverket som vuxit fram hade dock blivit omfattande och svåröverskådligt. Ett stort antal myndigheter var dessutom inblandade i beslutsprocessen. Vidare anfördes att regler som tillkommit vid olika tidpunkter helt naturligt präglades av sin tids värderingar. Också nyare lagstiftning präglades ibland av äldre uppfattningar och synsätt. Skillnaderna i lagstiftning medförde att myndigheterna kunde ha att tillämpa lagar som i skilda hänseenden var bristfälliga eller inte alls samordnade. Frågor av stor betydelse för många intressen i samhället avgjordes i vissa fall från renodlat sektoriella utgångspunkter utan att tillräckliga avvägningar skett i förhållande till de övriga intressena. De meningsmotsättningar som av naturliga skäl kunde finnas förstärktes därigenom, vilket kunde leda till betydande förseningar i beslutsprocessen. Den nya lagen om hushållning med naturresurser m.m. var avsedd att utgöra en gemensam grund för de avvägningar behövde göras som enligt enskilda lagar vad gällde användningen mark och vatten. av Bestämmelserna i naturresurslagen skulle ge uttryck för samhällets

Kapitel 3 259

grundläggande synsätt när det gällde vad som var god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. De skulle vara tillämpliga i mål och ärenden enligt olika speciallagar som reglerade mark- och vattenanvändningen. Naturresurslagen skulle vara ett komplement till sådana speciallagar och betydelse, t.ex. när det var frågan att ett visst område helt eller delvis behövde tas i anspråk om för ett nytt ändamål eller när någon ville starta en ny verksamhet som ogynnsamt kunde påverka möjligheterna att använda mark- och vattenområden i grannskapet. Naturresurslagen skulle således ha karaktären av hushållningslag där olika intressen skulle vägas mot varandra. Detta uttrycks klart i följande departementschefsuttalande i propositionen.

De intresseavvägningar som är ofrånkomliga om besluten skall tillgodose kravet på god hushållning innebär i många fall att de nu avsedda ekonomiska intressena skall bedömas i förhållande till ekologiska, sociala eller samhällsekonomiska intressen av mer långsiktig karaktär. Det är de senare intressena som behöver få stöd av bestämmelserna i naturresurslagen, så att de får tyngd i avvägningssammanhang. Det gäller att slå vakt om den materiella grunden för produktion och välfärd också för framtida generationer. Dessa utgångspunkter för vad en lag om hushållning med naturresurser bör innehålla ligger helt i linje med miljöpolitikens mål att trygga alla människors rätt till en god livsmiljö.

Jag anser det mot denna bakgrund vara naturligt att en naturresurslag får en inriktning mot skydd av långsiktiga och för landet väsentliga värden som inte kan väntas bli tillräckligt beaktade med stöd av en lag. Detta innebär inte att en sådan lag ensidigt bör främja bevarandeintressen och långsiktiga försöxjningsbehov. Lagens grundläggande syfte bör att främja en användning av vara naturresursema är fömuftig för samhället vid en allsidig, som samlad bedömning, både i ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv. En naturresurslag som innehåller sådana grundläggande bestämmelser kommer enligt min mening att främja väl genomtänkta awägningar mellan olika önskemål att utnyttja marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

Propositionen med förslag till lag hushållning med naturresurser om m.m. godtogs sedermera av riksdagen och lagen trädde i kraft samtidigt som plan- och bygglagen.

260 Kapitel 3

3.3 Naturresurslagens huvuddrag

3.3. l Inledning

Genom tillkomsten av naturresurslagen ersattes de tidigare gällande riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen egentliga lagregler. Något av förenklat kan sägas att de verksamhetsanknutna riktlinjerna ersatts med grundläggande hushållningsregler och de geografiska med särskilda hushållningsregler. Till naturresurslagen har också överförts de tidigare i 136 a § byggnadslagen intagna bestämmelserna om regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. I materiellt hänseende innehåller naturresurslagen dels allmänna kravregler, de grundläggande hushållningsbestämmelsema 2 kap., dels särskilda områdesbestämda hushållningsbestämmelser, de särskilda hushållningsbestämmelsema 3 kap. I formellt hänseende innehåller lagen också bestämmelser om regeringsprövning i fråga om lokalisering av vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande verksamheter 4 kap. och om krav på upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar 5 kap..

3.3.2 Allmänt

Naturresurslagen är en s.k. paraplylag, som skall tillämpas då beslut fattas enligt vissa andra lagar, bl.a. plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Lagen tar sikte på sådana frågor där det är viktig att få till stånd en beslutssamordning. Mot bakgrund härav är bestämmelserna i naturresurslagen i första hand inriktade på att ge myndigheterna vägledning inför avgöranden av ärenden som rör konkurrens om mark- och vattenanvändningen. I första hand innehåller naturresurslagen avvägningsregler för situationer där samhället har väsentliga intressen att bevaka utifrån ett markpolitiskt perspektiv. De grundläggande hushållningsbestämmelsema i 2 kap. kan sägas ge anvisningar om avvägningar som skall göras vid planläggning och tillståndsprövning i fråga om den framtida användningen av marken och vattnet. I de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. har däremot denna avvägning redan gjorts av lagstiftaren, som genom bestämmelserna i kapitlet tagit ställning till hur vissa områden i landet skall användas. Som exempel på sådana områdesbestämmelser kan nämnas dels de som anger var särskilt

Kapitel 3 261

ingripande industrianläggningar får komma till stånd, dels de som förbjuder att vissa älvar och älvsträckor byggs ut för kraftändamål. Kravreglema i naturresurslagen är ganska vagt utformade. Ett genomförande kräver därför att reglerna preciseras, åtminstone gäller detta de grundläggande hushållningsbestämmelsema. En precisering sker dels genom kommunal planering, dels genom vad som kallas kunskapsförsörjning. Med det senare avses att olika sektorsmyndigheter tar fram underlag som är av betydelse för skilda bedömningar. Kunskapsförsörjningen är i många fall också en förutsättning för kommunernas planering. Beträffande riksintressena är det förutsatt, att de centrala myndigheterna med ledning av bestämmelserna i lagen var och en inom sitt område skall redovisa vilka områden som bedöms vara särskilt skyddsvärda. Det är dock att märka att en sektorsmyndighets bedömning härvidlag i och för sig inte är rättsligt bindande.

3.3.3 De inledande bestämmelserna 1 kap.

Bland de inledande bestämmelserna finns vad som kan betraktas som en portalparagraf. Den anger de grundläggande värderingar som ligger bakom lagstiftningen och speglar väl innehållet i det ovan redovisade departementschefsuttalandet. I lagtexten 1 § anges att marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas. Med uttrycket den fysiska miljön i övrigt menas sådan miljö som skapats av människan i form av byggnader, anläggningar m.m. Det förtjänar att påpekas att luften inte omnämns i sammanhanget.

3.3.4 De grundläggande hushållningsbestämmelserna

2 kap.

Kapitlet inleds med en bestämmelse i vilken stadgas att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge samt föreliggande behov. Företräde skall härvid ges en sådan användning som främjar en från allmän synpunkt god hushållning. Enligt 2 § skall stora mark- och vattenområden, som inte alls eller

262 Kapitel 3

endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön, så långt möjligt skyddas mot åtgärder som som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Vidare skall enligt 3 § mark- och vattenområden, som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Förutom de nu nämnda områdestypema upptas bland de grundläggande hushållningsbestämmelsema även mark- och vattenområden

som är av betydelse för jord- och skogsbruket, rennäringen, yrkes-

ñsket m.m. Genomgående gäller för dessa områdestyper att de så långt

som möjligt skall skyddas mot åtgärder, som kan skada de nämnda intressena. För vissa områdestyper är riksintresse för viss som av en verksamhet gäller ett förstärkt skydd. Vid konkurrens mellan flera oförenliga intressen skall företräde det intresse på lämpges som ligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Försvarsintresset skall dock alltid ha företräde.

3.3.5 De särskilda hushållningsbestämmelserna 3 kap.

Av de särskilda hushållningsbestämmelsema kan direkt utläsas vilka områden som är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Bestämmelserna innebär att inom de områden som anges ingrepp inte får göras så att de skyddade intressena skadas påtagligt. Vissa undantag finns dock. De särskilda hushållningsbestämmelsema behandlar skärgårdarna och kustområdena från gränsen mot Norge till Forsmark, Höga kusten

iÅngermanland, Norrbottens skärgård med angränsande kustområden,

Öland och Gotland, hela fjällvärlden, älvar och älvsträckor som undantagits från vattenkraftsutbyggnad och dessa älvars dalgångar samt vissa områden i övrigt som har särskilt stora värden för turism och friluftsliv. Vissa av de särskilda hushållningsbestämmelsema tar sikte på sådana stora industrianläggningar som alltid skall prövas av regeringen. Sålunda stadgas sådana anläggningar att de inom vissa om områden inte får komma till stånd, och inom andra områden att de får komma till stånd endast på platser där anläggningar sådant slag av redan ñnns.

Kapitel 3 263

3.3.6 Regeringsprövning 4 kap.

Som redan framhållits innehåller naturresurslagen också bestämmelser om regeringsprövning av vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och verksamheter. Vilka dessa anläggningar är framgår av lagtexten. Regeringen kan emellertid förbehålla sig prövningen även av andra anläggningar än sådana som finns uppräknade i kapitlet. Skälen till regeringsprövningen är att det ansetts vara endast regeringen som har förutsättningar att åstadkomma en tillräckligt allsidig prövning med sammanvägning av bl.a. miljöskyddsmässiga, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska synpunkter. Framför allt har det ansetts viktigt att ifrågavarande avgöranden träffas av ett organ som kan avkrävas politiskt ansvar. Det har också ansetts att regeringsprövningen kan påskynda beslutsprocessen, eftersom regeringens beslut är bindande vid senare prövning enligt olika speciallagar, t.ex.

miljöskyddslagen och plan- och bygglagen.

Regeringen får lämna tillstånd till en verksamhet eller anläggning som finns upptagen på listan eller som prövas efter förbehåll, om inte hinder möter på grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter och att vederbörande

kommun gett sitt godkännande därtill den s.k. kommunala vetorätten.

Det finns emellertid sedan den l juli 1990 inskränkningar i denna vetorätt i fråga om vissa anläggningar, exempelvis för behandling av miljöfarligt avfall och förvaring av kärnavfall.

3.3.7 Miljökonsekvensbeskrivningar 5 kap.

På grundval av propositionen 199091:90 En god livsmiljö infördes

år 1991 bestämmelser miljökonsekvensbeskrivningari naturresurs-

om lagen. Enligt 5 kap. l § skall en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Dessutom får med stöd av 5 kap. 2§ regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att det i ärenden enligt någon de s.k. NRL-anknutna av lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Kravet på att en miljökonsekvensbeskrivning skall finnas i en ansökan vid prövning enligt de NRL-anknutna lagarna är som huvudregel både generellt och obligatoriskt. Det sker ingen förprövning av behovet av miljökonsekvensbeskrivning, med krav på exempelvis betydande miljöpåverkan, utan varje ansökan skall åtföljas av en sådan

264 Kapitel 3

beslaivning. Denna skall emellertid stå i rimlig proportion till vad beslutet avser. Ett undantag gäller dock för plan- och bygglagen där bara vissa typer av detaljplaner med betydande miljöpåverkan skall åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning. Beträffande undantaget i plan- och bygglagen anfördes i propositionen. En god livsmiljö att många kommuner redan tillämpade förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar i den fysiska planeringen och att det pågick ett dynamiskt utvecklingsarbete, varför ett obligatoriskt krav i detta skede ansågs olämpligt. [propositionen l99293:60 om ändring av miljöskyddslagen m.m. konstaterades att Sverige har krav på miljökonsekvensbeskrivningar avseende de flesta verksamheter som anges i vissa EG-direktiv. För att med säkerhet omfatta alla verksamheter ansågs dock att regler om miljökonsekvensbeskrivningar borde införas i bl.a. plan- och bygglagen för vissa fall då en betydande påverkan på miljön kunde antas. Närmare bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar finns i förordningen 1991:738 miljökonsekvensbeskrivningar. Där om föreskrivs att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla motiveen

rad redovisning av alternativa lokaliseringar med undantag av vissa

fall och utformningar samt uppgifter konsekvenserna att den

om av sökta åtgärden inte vidtas.

3.4 Plan- och bygglagen

3.4.1 Inledning

Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om byggande och om planläggning av mark och vatten. Bestämmelserna i naturresurslagen tar, som ovan redovisats, sikte på skyddet av olika riksintressen och andra allmänna intressen. Bestämmelserna skall bortsett från de ärenden som regeringen har att pröva användas i mål och ärenden m.m. enligt andra nämnare an- givna speciallagar, t.ex. plan- och bygglagen. Kommunerna är således i det planeringsarbete och den bygglovsprövning skall ske enligt som plan- och bygglagen skyldiga att iaktta bestämmelserna i naturresurslagen. De formella regler som en kommun behöver för att uppfylla sina skyldigheter som ansvarigt planeringsorgan återfinns emellertid i plan- och bygglagen.

Kapitel 3 265

Plan- och bygglagen är således det instrument som kommunerna behöver för att uppfylla sina skyldigheter som ansvariga planeringsorgan. Självfallet måste samhällsplaneringsarbetet ske under hänsynstagande till många intressen, inte minst miljömässiga sådana. Plan- och bygglagen innehåller därför bl.a. vilka miljöintressen regler om som särskilt skall beaktas. Det bör framhållas att bestämmelserna i plan- och bygglagen i likhet med bestämmelserna i naturresurslagen är framåtsyfiartde, dvs. de omfattar i huvudsak frågor som har med den framtida användningen av mark och vatten att göra. De materiella reglerna i plan- och bygglagen har med hänsyn härtill karaktären av planeringslokaliseringsregler resp. tekniska kravregler i fråga om nybyggnad och ändring av befintliga byggnader. De förstnämnda reglerna något förenklat avses i första hand komma till användning i den kommunala planerings- processen medan de tekniska reglerna i huvudsak kommer att användas vid bygglovsprövningen. Möjligheterna att med stöd av plan- och bygglagens regler ingripa mot befintliga verksamheter är således begränsade i de fall bestämmelserna i fastställda planer och villkor i bygglovsbeslut efterföljs. ingripanden mot befintliga verksamheter i frågor som avser hälsa och miljö måste därför i allmännhet ske med stöd av bestämmelserna i andra lagar, t.ex. aktsamhetsreglema i de s.k. skyddslagama, dvs. miljöskyddslagen, lagen om kemiska pro-

dukter och hälsoskyddslagen samt i viss män även naturvårdslagen se

nedan. Som tidigare nämnts skall bestämmelserna i naturresurslagen inte endast tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen utan också enligt flertalet de andra lagar här behandlas. Koppav som lingen mellan bestämmelserna i naturresurslagen och plan- och bygglagen är dock starkare än kopplingen mellan naturresurslagen och någon av de övriga lagarna. Det finns därför med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna i naturresurslagen skall föras in i miljöbalken särskild anledning för oss att granska hur bestämmelserna i plan- och bygglagen lämpligen bör till miljöbalkens bestämanpassas melser. Som senare kommer att redovisas är det inte endast hushållningsbestämmelsemas placering i miljöbalken som kan föranleda följdändringar i plan- och bygglagen utan även andra bestämmelser i balken, t.ex. de grundläggande principerna, aktsamhetsreglema och bestämmelserna miljökvalitetsnomer, miljökonsekvensbeskrivom

ningar, miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd och tillsyn.

266 Kapitel 3

3.4.2 De inledande bestämmelserna 1 kap.

Också plan- och bygglagen inleds med en portalparagraf Enligt denna är lagens syfte att med beaktande av den enskilda människans frihet främja samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsen förhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Lagtexten har som synes stora likheter med det tidigare redovisade departementschefsuttalandet i NRL-propositionen. Detta är i och för sig inte ñrvånande, eftersom båda lagarna har sitt ursprung i samma lagstiftningsarbete. Bägge lagarna är också utpräglade markanvändningslagar även om deras syften är olika. - Det kan i sammanhanget nämnas att orden en god och långsiktigt hållbar livsmiljö tillkom genom lagändring 1993 med anledning av propositionen 199293:l80 Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. I propositionen uttalades att samhällsplaneringen var ett viktigt hjälpmedel för att förebygga miljöproblem och åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande. En förutseende planering ansågs kunna utgöra grunden för ett kretsloppssamhälle. Det uttalades vidare att den ansvarsfördelning i fråga om samhällsplaneringen som successivt hade genomförts i Sverige innebar en stark betoning av det kommunala ansvaret. Kommunerna ansågs därigenom komma att spela en nyckelroll i övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle. Den redovisade portalparagrafen är enligt uttalande i proposi- tionen inte avsedd att tillämpas i enskilda ärenden. Bestämmelser med sådant syfte finns främst i 2 och 3 kap. plan- och bygglagen.

Förutom den redovisade portalparagrafen finns i det inledande

kapitlet en bestämmelse 2 § i vilken kommunens ansvar för planläggningen av mark och vatten uttryckligen fastläggs. I kapitlet fastläggs också 3 § kommunens skyldighet att ha en

aktuell översiktsplan omfattande hela kommunens yta. Översiktplanen

skall i stort ange hur mark- och vattenområdena skall användas och

hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Översiktplanen är emellertid inte

bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen skall ske genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en del av kommunen. För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översiktplanen skall uppnås eller för att riksintressen enligt naturresurslagen skall tillgodoses. Fastighetsplaner

Kapitel 3 267

får antas för att underlätta genomförandet detaljplaner. För samordav ning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas. Kapitlet innehåller också bestämmelser bygglov, rivningslov, om marklov och förhandsbesked. I kapitlet finns också allmän lokaliseringsplaneringsregel 6 § en med innebörden att för att mark skall användas för bebyggelse skall den frän allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämpligvara hetsprövningen sker vid planläggning eller i ärenden bygglov och om förhandsbesked. Kapitlet avslutas med vissa bestämmelser myndighetsansvar om som inte är av intresse i detta sammanhang.

3.4.3 Allmänna intressen skall beaktas vid planlägg-

som

ning och vid lokalisering bebyggelse 2 kap.

av

2 kap. plan- och bygglagen är av speciellt intresse för oss att studera, eftersom det innehåller de grundläggande regler efter det att som hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen beaktats skall tillämpas såväl vid planläggningen av mark och vatten vid prövsom ningen av bygglov.

Kapitlet inleds med en allmän planläggningsbestämmelse l §.

Innehållet i denna kan sägas utgöra en precisering de övergripande av planeringsmålen i portalparagrafen.

Iden allmänna planläggningsregeln läggs fast att planläggning skall

ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och

ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-,

trañk- och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till förhållandena i

angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål ñr vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Också denna bestämmelse ger uttryck för samma värderingar återfinns i de som grundläggande hushällningsbestämmelserna i naturresurslagen. Bestämmelsen skall tillämpas även i ärenden bygglov och förhandsom besked. Det är värt att notera att begreppet miljö i lagtexten har en relativt snäv innebörd. I 2 § läggs kommunernas skyldighet fast att vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked tillämpa naturresurslagen. Bestämmelserna i 3 § tar sikte på bebyggelsens lokalisering. Här läggs större vikt vid miljöaspektema. Paragrafen har följande lydelse.

268 Kapitel 3

Bebyggelse skall lokaliseras till mark är lämpad för ändamålet som med hänsyn till

de boendes och övrigas hälsa, jord-, berg- och vattenförhållandena, möjligheterna att ordna trañk, Vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice, 4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn av till energiförsörjningen och energihushållningen.

I fråga punkten 4 finns anledning att återge ett uttalande av deparom tementschefen i specialmotiveringen till paragrafen prop. 198586 s. 473.

I likhet med utredningen anser jag att paragrafen bör innehålla ett krav på att vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar skall kunna förebyggas. Bestämmelsen om bullerstörningar får betydelse t.ex. när bebyggelse planeras i närheten av befintliga eller planerade trañkleder eller flygfält. Vilka bullernivåer som i olika situationer kan accepteras går givetvis inte att precisera här. Det beror på vilken typ av bebyggelse som planeras, vilka åtgärder som kan vidtas osv.

I fråga om energihushållning uttalades att kommunerna i sin planering för bebyggelse måste överväga hur bebyggelsen skall försörjas noga med energi. Bestämmelsen skall inte endast beaktas vid tillkomsten av större bebyggelsegrupper utan även vid lokalisering av nya byggnader. Valet av uppvärmningsform ansågs kunna medföra särskilda krav när det gällde att placera byggnader på ett från hushållningssynpunkt lämpligt sätt. I 4 § uppräknas vilka hänsyn som skall tas inom områden med samlad bebyggelse avseende skyddet mot olyckor av olika slag, hushållning med bl.a. energi och vatten, trafikförsörjning och trañkmiljö, goda hygieniska förhållanden och service.

3.4.4 Krav på byggnader m.m. 3 kap.

3 kap. plan- och bygglagen innehåller byggnaders place-

krav på nya

Kapitel 3 269

ring, konstruktion, inomhusklimat m.m. Vidare finns bestämmelser skall tillämpas vid till- och ombyggnader samt ändringar av som befintlig bebyggelse, liksom vissa bestämmelser rörande tomter, allmänna platser m.m. Eftersom flertalet bestämmelser i kapitlet är utformade som tekniska krav på byggnaders konstruktion och standard, bl.a. i fråga om inomhusmiljön, ñnns ingen anledning att här närmare kommentera bestämmelserna. Det kan räcka med att här påpeka att i kapitlet finns en bestämmelse med krav på att byggnader skall lokaliseras och utformas med hänsyn till omgivningen 2 §. I bestämmelsen stadgas att byggnader skall placeras och utformas så att deras avsedda användning inte menligt inverkar på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenhet för omgivningen. Omgivningsförhållandena skall självfallet i första hand beaktas i samband med lokaliseringsprövningen men kan också påverka utformningen byggnaden i fråga, t.ex. med hänsyn till av trafiken på närliggande vägar. Av vad som framgår av specialmotiveringen till lagbestämmelsen är den dock tänkt att också kunna tillämpas för att minska risken för störningar i omgivningen till den aktuella byggnaden. Detta innebär en utvidgning i förhållande till vad som gällde tidigare. I motiveringen till lagtexten uttalas följande.

Om verksamheten i byggnaden är av miljöfarlig karaktär, skall under vissa förutsättningar prövning ske enligt miljöskyddslagen. Avsikten är givetvis inte att nu införa större krav än vad som kan följa av miljöskyddslagen. Syftet med 2 § är att ge kommunerna möjlighet att redan vid bygglovstillfället ställa sådana krav på byggnaden och dess placering som i första hand motiveras av den avsedda verksamheten. Olägenheterna kan bestå av luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra störningar som inte är

helt tillfälliga.

För sådana verksamheter som kan innebära omgivningsstörningar, t.ex. större industriområden, flygstationer eller sopstationer, torde enligt samma uttalande ofta särskilda områden ñnnas angivna i översiktplanen. kring vissa verk- Om det finns behov av skyddsområden samheter eller speciella krav på tekniskt utförande, kan detta säkerställas genom områdesbestämmelser eller detaljplan. Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som betydande olägenhet för omgivningen skall även beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten. Toleransnivån kan med andra ord variera mellan olika platser. Givetvis innebär dock inte detta att

270 Kapitel 3

störningarna kan tillåtas ge upphov till Sanitära olägenheter för omgivningen. I kapitlet finns också vissa bestämmelser om underhållsskyldighet

av befintliga byggnader. Denna skyldighet sträcker sig längre än vad

som var föreskrivet i tidigare lagstiftning. I 13 § anges att byggnader skall underhållas så att dess egenskaper i huvudsak bevaras och byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Enligt uttalande i propositionen

skall bestämmelsen om underhåll tillämplig även på byggnader

vara som uppförts före lagens ikraftträdande. Underhållskravet innebär att de egenskaper och funktioner som en byggnad har skall hållas i stånd. Bestämmelsen skall, enligt samma uttalande, alltså inte ge möjlighet att kräva standardhöjande åtgärder eller förbättringar som innebär att nya egenskaper eller funktioner måste tillföras byggnaden. Innehållet i den redovisade lagtexten får dock, trots de ovan nämnda inskränlaringama, uppfattas som undantagsregel från en flertalet övriga regler som tar sikte på frågor som har med den framtida användningen av mark- och vattenområden att göra. Man får anta att det i förta hand är praktiska skäl som ligger bakom formuleringen. Det kan i sammanhanget nämnas att i kapitlet finns motsvarande en bestämmelse i fråga tomtmark. Sådan mark skall, oavsett den om om tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat sldck och skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.

3.4.5 Översiksplan 4 kap.

I översiksplanen skall anges grunddragen för användningen av markoch vattenområden inom hela kommunen. Planen skall ge riktlinjer

som underlag för detaljplaneringen och prövningen bygglov. Av

av planen skall framgå

grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse, hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.

Översiktsplanen skall omfatta både helhetsöversikt och fördjupade

riktlinjer för avgränsade områden. Planen skall bestå av en särskild

Kapitel 3 271

handling och eller flera kartor. Till planen skall höra en beskriven ning, där bl.a. motiven till planen redovisas. Planen skall antas av kommunfullmäktige. När översiksplan upprättas eller ändras skall kommunen samråda en med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs förslaget. Andra har ett väsentligt intresse av förslaget skall av som beredas tillfälle till samråd. Av propositionen framgår att härmed

avses bl.a intresseorganisationer, t.ex. hyresgästorganisationer, natur-

och friluftsorganisationer, handikapporganisationer, LRF, företagarföreningar och fackliga organisationer på distriktsnivå. Avser planförslaget ett begränsat område t.ex. en mindre tätort, kan det, enligt uttalande i prpositionen, finnas skäl att samråda t.ex. med vägförening, villaägarförening, Hem och skola-förening, lokala miljögrupper och markägare. Samrådsskyldigheten innebär dock inte att kommunen skall skyldig att gå ut till och intressenterna med vara var en av information. Det torde räcka med att det hålls samrådsmöten. Samrådet syftar till utbyte av information och synpunkter under pågående planarbete. Avsikten är bl.a. att fördjupa den lokala demokratin. Under samrådstiden åligger det länsstyrelsen särskilt att råd tillämpningen 2 kap. och verka för att riksintressen ge om av enligt naturresurslagen tillgodoses, verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, ta till statens intressen. vara

I motiven till den redovisade bestämmelsen anförs att länsstyrelsen under samrådet skall ge råd om planens utformning samt verka för att områden av riksintresse får lämplig användning och att mellankomen

munala intressen tillgodoses. Länsstyrelsen skall även granska om

bebyggelsen blir lämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och behovet av skydd mot olyckshändelser. Länsstyrelsen skall också samordna statliga myndigheters synpunkter på förslaget och i övrigt ta till vara statens intressen. Vid utställningen översiktsplanen skall länsstyrelsen redovisa av

sina kvarstående synpunkter i ett granskningsyttrande. Detta yttrande

skall fogas till planen.

Översiktsplanen har ingen rättslig status, vilket innebär att fullmäk-

tiges beslut att anta översiktplanen inte kan överklagas i sak.

272 Kapitel 3

3.4.6 Detaljplan och områdesbestämmelser 5 kap.

Detaljplan

Översiktplanens intentioner måste i vissa fall rättsligt bindande

ges form. Detta kan ske detaljplan eller områdesbestämmelser. I genom översiktsplanen skall anges de områden där närmare bestämmelser för markanvändning och byggande behövs i form av detaljplan. Detaljplanen ger möjlighet att för ett visst område precisera lagens allmänna egenskapskrav och göra de avvägningar mellan motstridiga intressen som kan behövas. Genom detaljplanen skall komanges munens sociala ambitioner att genom t.ex integrera olika boende- och upplåtelseformer eller blandning av olika slags markanvändning och bebyggelsetyper skapa en stimulerande och livfull miljö. Detaljplanen skall självfallet vara ett instrument för kommunen att förverkliga den lokala bebyggelsepolitiken. Planen måste givetvis också inriktas på att uppfylla angelägna nationella mål såsom de kommer till uttryck i planoch bygglagens bestämmelser om allmänna intressen och naturresurslagens bestämmelser om hushållning. Prövningen av markens lämplighet för bebyggelse skall ske genom detaljplan vid

ny sammanhållen bebyggelse, ny enstaka bebyggelse vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller skall förläggas inom ett område där det som råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning bygglov av eller förhandsbesked, bebyggelse skall förändras eller bevaras, regleringen som om behöver ske i ett sammanghang

Stadgandet gäller också för andra anläggningar än byggnader dessa om kräver bygglov. I detaljplanen skall redovisas och till gränserna allmänna anges platser såsom gator, vägar och torg, kvartersmark för bebyggelse och olika anläggningar samt skydds- och säkerhetsområden. Därutöver får i planen meddelas bestämmelser i rad olika hänseenden, bl.a. i en fråga om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl därtill, högsta tillåtna

Kapitel 3 273

värden för störningar luftförorening, buller, skakning, ljus eller genom prövas enligt miljöskyddslagen. I fråga om behovet av annat som sådana bestämmelser anfördes i PBL-propositionen följande.

omgivningshygieniska frågorna har på åren trätt i för-

De senare grunden också i den praktiska planeringen. Det hänger bl.a. med ökande störningar från olika verksamheter och en samman generellt ökad belastning på miljön i olika avseenden. Den sett medicinska kunskapen och dessa förhållandens effekter på människan ökar också. Det är givetsvis angeläget att samhällets styrmedel för hindra och motverka störningar i miljön utvecklas att för att dessa problem skall kunna bemästras. Lagstiftningen som reglerar miljöskydd, produktkontroll, arbetarskydd och övriga driftsförhållanden i vid mening har också utvecklats på senare år.

fysiska miljöns utformning kan enligt min mening verksamt Den

bidra till att förebygga att omgivningshygieniska problem uppstår.

Genom bygglov binds markens användning för lång tid. Loven med hänsyn till de omständigheter vid tillfället råder prövas som och kan förutses på den aktuella platsen. Det är rimligt att meddelat lov kan resultera i miljö har viss varaktighet. Bestämmelen som i plan- och bygglagen allmänna intressen bör med andra serna om ord tillämpas med beaktande ett fortvarighetstillstånd. Vid valet av placering för vissa störningskänsliga verksamheter bör det därför av möjligt säkerställa viktiga miljöegenskaper i området för vara att framtiden.

Enligt departementschefens uppfattning det viktig att bestämmel-

var i plan- och bygglagen utrymme för att i detaljplan meddela serna gav bestämmelser skyddsavstånd. Effekten sådana bestämmelser var om av

dels byggnadsnämnden hade att beakta dessa vid prövning av lov

att i grannskapet, dels att koncession inte fick meddelas i strid mot m.m. dessa. Redan meddelad koncession skulle dock inte påverkas av en

planbestämmelse detta slag. av Eftersom bestämmelserna i detaljplan till skillnad från översiktsen

planen har rättsverkan bl.a. vid efterföljande bygglovsprövning är

- formerna för framtagandet detaljplanen och efter fastställandet av - bekantgörandet denna reglerade i lagen. Samrådet med länsav noga styrelsen under planens framtagande sker dock under i stort sett

former gäller för översiktsplanen. Däremot sträcker sig samma som samrådsskyldigheten i fråga sakägare och andra berörda längre än om vid Översiktsplaner-ingen. I specialmotiveringen till vad som gäller lagbestämmelsen hänvisas i fråga sakägarbegreppet till följande om

274 Kapitel 3

uttalande av Lagrådet.

Bland dem som skall beredas tillfälle till samråd ingår självfallet sakägare. Enligt vad Lagrådet anfört i anslutning till 1 kap. 8 § bör inte i plan- och bygglagen tas upp någon legal deñnition på sakägare. Med sakägare får i förevarande sammanhang förstås i nu första hand ägare till fast egendom och innehavare av annan särskild rätt i denna än hyresrätt. Den är bosatt på fastighet som en

omfattas därför, även han har självständig hyresrätt,

om av

sakägaibegreppet. Att samråd skall ske med denna kategori och med lokalhyresgäster behöver alltså särskilt

anges. En annan kategori som här och i 23 § uppmärksammas i 8 samt kap. 22 § också måste uppmärksammas är bostadsrättsinnehavare. heller

i l kap. 8§ andra stycket i det remitterade förslaget angiven

organisation eller förening hyresgäster ingår i sakägarkretsen. av De kommer emellertid att omfattas samrådet redan av som bestämmelsen är utformad i det remitterade förslaget. En sådan

organisation eller förening är nämligen sammanslutning har

en som ett väsentligt intresse förslaget till detaljplan. av

Innan detaljplanen antas skall planförslaget ställas ut under veckor.

tre

Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen

under utställningstiden. Dessförinnan skall kungörelse härom ske på kommunens anslagstavla och införas i ortstidning. Underrättelse om kungörelsen skall senast dagen för kungörandet i vanligt brev sändas till

kända sakägare,

2. känd organisation av hyresgäster har avtal förhandlingsordsom om

ning för fastighet berörs planñrslaget eller,

en som av om för-

handlingsordning inte gäller, känd förening hyresgäster är

av som ansluten till en riksorganisation och inom verksamhetsområde vars

fastigheten är belägen,

andra som har ett väsentligt intresse förslaget. av

Av kungörelsen skall bl.a. framgå den inte

att som senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 5 § kan förlora rätten att överklaga beslutet.

Efter utståillningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade

synpunktema och redovisa sina förslag med anledning

av dem i ett

utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet. Utlåtandet

eller

ett meddelande det finns tillgängligt

om var skall för kännedom snarast

Kapitel 3 275

möjligt i vanligt brev sändas till dem inte fått sina synpunkter som tillgodosedda. Om ett stort antal skall underrättas får detta personer ske genom kungörelse. Detaljplanen skall i regel kommunfullmäktige. Beslutsantas av protokollet skall på sedvanligt sätt tillkännages. Meddelande härom skall sändas i vanligt brev till bl.a. de sakägare, hyresgäster och boende, organisationer, föreningar m.tl. inom fastställd tid som inkommit med skriftliga synpunkter inte blivit tillgodosedda. I som meddelandet skall vidare uppgift lämnas vad den som vill överom klaga beslutet har att iaktta. I vissa fall räcker det med kungörelse. Det kan nämnas att viss ändring skett bestämmelserna om av detaljplan med anledning EES-avtalet. Förändringen beror på av

innehållet i EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar

85337EEG. Enligt detta direktiv krävs miljökonsekvensbeskrivning

vid anläggande industriområden, projekt för tätbebyggelse, skidav liftar och kabinbanor, fritidsbyar, hotellkomplex samt permanenta tävlings- och testbanor för bilar och motorcyklar. Av den anledningen införts i 5 kap. 18 § plan- och bygglagen med har två nya stycken

krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras när detaljplaner

upprättas för sådana ändamål.

Områdesbestämmelser

För begränsade områden inte omfattas av detaljplan kan områdessom bestämmelser för att säkerställa att syftet med översiksplanen antas uppnås eller ett riksintresse enligt naturresurslagen tillgodoses. Det bör det finns möjlighet för att sista utväg förenämnas att staten som en lägga kommun områdesbestämmelser säkerställa ett hotat att genom riksintresse. De frågor kan regleras områdesbestämmelser är som genom

lovpliktens omfattning, grunddragen i användningen mark och vatten, av storleken på fritidshus och tomter, byggnaders och tomters placering, utformning och utförande, användning och utformning av allmänna platser, vegetation markytans utformning inom bebyggelse-, skyddssamt och säkerhetsomräden,

skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,

276 Kapitel 3

exploateringssamverkan.

I propositionen anges bl.a. att kommun många gånger kan ha en ett intresse att få fastlagt områden för bebyggelse eller för störande verksamhet, t.ex. soptippar, flygplatser, vägar och ledningsstråk. Genom områdesbestämmelser kan kommunen få till stånd ett bindande avgörande i förhållande till enskilda i fråga användningen mark om av och vatten för exempelvis sådana ändamål eftersom beslutet sedan det vunnit laga kraft är rättsligt bindande. Beslutet antagande om av områdesbestämmelser kan dock i likhet med vad gäller i fråga - som om detaljplaner överklagas dem berörs beslutet i egenskap - av som av av sakägare. Liksom i fråga detaljplan kan föreskrifter i form om av områdesbestämmelser medföra ersättningsskyldighet den gentemot som berörs av föreskriftema. Skydds- och säkerhetsområden kan läggas ut i form områdesav bestämmelser för att exempelvis förhindra bebyggelse kommer för att nära olika former av störande verksamhet såsom vägar, flygplatser,

avfallsanläggningar, miljöstörande industrianläggningar

m.m.

Områdesbestämmelser för skyddsanordningar främst

avser att avsätta mark för sådana, exempelvis bullervallar längs större kommunikationsleder.

Förfarandereglema är i huvudsak desamma gäller vid fram-

som tagandet av detaljplan.

3.4.7 Bygglovsprövning 8 kap.

8 kap. plan- och bygglagen inleds med två bestämmelser i vilka

bygglovspliktens omfattning regleras. Den första uppförande och

avser ändring av byggnader, den andra uppförande eller anordnande av andra anläggningar än byggnader. Av intresse i sammanhanget är att den bestämmelsen senare omfattar krav på bygglov för att bl.a. anordna skjutbanor, motorbanor, upplag och materialgårdar, inrätta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter är hälso- och miljöfarliga och ñr som varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser för samt att uppföra vindkraftverk viss storlek. av Bygglovsplikten gäller oavsett byggnaden eller anläggningen i om

fråga skall placeras inom eller utom detaljplanelagt område. I det

första fallet kan dock en mindre omfattande bygglovsprövning göras

Kapitel 3 277

eftersom lokaliseringsavvägningarna redan är gjorda i planärendet. I

fallet måste fristående prövning lokaliseringsfrågan det senare en av

ske. Härvid skall tillses att den tillkommande byggnaden eller an-

läggningen inte strider riktlinjerna i översiksplanen eller bestämmot naturresurslagen och plan- och bygglagen. Den tekniska melsema i torde emellertid relativt likartad i de bägge fallen, prövningen vara åtminstone planen innehåller få tekniska krav. om

gäller den tekniska granskning skall ske vid prövningen

Vad som bygglov ñnns anledning att ånyo erinra plan- och bygglagens av om framåtsyftande karaktär. Detta förhållande illustreras väl av följande

uttalande departementschefen i PBL-propositionen.

av

Byggnadslagstiftningen vilar på den grunden att bestämmelser med

krav på byggnader inte skall ha tillbakaverkande kraft. Det är i princip inte möjligt ålägga den är ägare till en därför att som byggnad denna i någon större omfattning så att nya att rusta upp uppfylls. innebär dock inte att samhället saknar möjligkrav Detta med stöd lagstiftningen ställa krav på viss standard i het att av

äldre byggnader.

fråga om

hänvisade sedan till vissa andra lagar kunde

Departementschefen som

tillämpliga i sammanhanget, exempelvis bostadssaneringslagen vara och arbetsmiljölagen, konstaterade att han inte var beredd att i samt

byggnadslagtiftningen vidga möjligheterna att ställa krav på

den nya den befintliga bebyggelsen. Kapitlet innehåller vidare bl.a. bestämmelser handläggningen om

lovärenden. lov lämnas skall byggnadsnämnden i vissa fall

av Innan underrättelse bereda kända sakägare och de kända bostadsrättsgenom hyresgäster och boende berörs samt sådan känd innehavare, som eller förening tidigare omnämnts tillfälle att yttra sig organisation som

ansökningen. I fråga underrättelse om beslut gäller i princip

över om regler tidigare beskrivits i fråga handläggningen också samma som om detaljplaneärenden. av

3.4.8 kontroll beträffande områden riksintresse

Statlig av

m.m. 12 kap.

Som tidigare redovisats åligger det kommunen att vid framtagandet av Översiktsplaner och detaljplaner samråda med länsstyrelsen. Läns-

styrelsen har härvid bistå kommunerna med erforderligt planeringsatt

278 Kapitel 3

underlag i fråga riksintressen och övriga allmänna intressen om m.m. Länsstyrelsen har vidare att tillse hälsoskyddsatt och säkerhetsfrågorna blir beaktade i planeringsarbetet. Länsstyrelsen skall också väga eventuellt motstående statliga intressena mot varandra och informera kommunen utfallet denna vägning. om av Länsstyrelsen skall vidare ñr statens räkning kommunens pröva beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan en eller områdesbestämmelser, det kan befaras om att

ett riksintresse enligt naturresurslagen inte tillgodoses, regleringen sådana frågor användningen av om av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på

ett lämpligt sätt,

en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes eller övrigas hälsa eller till behovet skydd olyckshändelser. av mot

I propositionen finns utförliga motivuttalanden till de redovisade prövningsgrundema. Av särskilt intresse i sammanhanget är departe-

mentschefens uttalande i specialmotiveringen till bestämmelsen

i punkten Enligt uttalandet syftar länsstyrelsens kontroll i fråga om kraven på hälsa och säkerhet till att planerna får sådan utformning en att det inte, när de väl genomförts, uppkommer risk för ingripanden

av olika tillsynsmyndigheter och inom sin sektor

som - var en har att -

bevaka kraven på hälsoskydd och säkerhet.

Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet om något förhållande som avses föreligger. Om kommunen ovan medger det, får beslutet upphävas i viss del. Om det finns särskilda skäl, får

länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna

att nämnda

bestämmelser också skall kunna tillämpas på beslut

om bygglov eller förhandsbesked.

I kapitlet finns bl.a. också bestämmelser om att regeringen får förelägga kommunen att inom viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser planföreläggande, om det behövs ñr att tillgodose sådana intressen som angetts ovan. Om

kommunen inte följer ett planföreläggande

får regeringen på kom-

munens bekostnad låta upprätta de förslag behövs

som samt anta,

ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelsema.

Kapitel 3 279

och i förhållande till andra

3.5 Plan- bygglagen

lagar

3.5.1 Inledning

beskrivits hur bestämmelserna i naturresurslagen Ovan har närmare och plan- och bygglagen anpassats till varandra. Inordnandet av

naturresurslagens bestämmelser i miljöbalken kommer, som vi senare

skall visa, häva hel del ändringar i plan- och bygglagen. Innan att en in på denna fråga finns det emellertid anledning att vi närmare går beskriva hur plan- och bygglagens bestämmelser i dag är annågot passade till andra markanvändningslagar, i likhet med naturresurssom skall föras in i miljöbalken, nämligen miljöskyddslagen, hälsolagen skyddslagen och naturvårdslagen. Vi skall i sammanhanget också något kemiska produkter eftersom vissa beröringspunkter beröra lagen om

finns mellan denna lag och plan- och bygglagen i fråga om byggnads-

material.

3.5.2 Miljöskyddslagen

Plan- och bygglagen är utpräglad markanvändningslag medan en miljöskyddslagen kan betecknas kombinerad exploaterings- och som en Båda lagarna är NRL-anknutna. Lagarna, gäller vid skyddslag. som varandra, har emellertid delvis olika syften. sidan av Bestämmelserna i plan- och bygglagen, liksom för övrigt även bestämmelserna i naturresurslagen, syftar nämnts till att uppnå en som från allmän synpunkt lämplig användning naturresursema. Planav

och bygglagen innehåller dessutom olika krav på byggnader. De

kraven syftar bl.a. till att uppnå bra och stimulerande bostadssenare miljöer. Bestämmelserna i de nämnda lagarna är huvudsakligen av framåtsyftande karaktär. Till skillnad från bestämmelserna i plan- och bygglagen omfattar

bestämmelserna i miljöskyddslagen såväl nytillkommande som beñnt-

liga verksamheter. Eftersom bestämmelserna i plan- och bygglagen

mycket ringa utsträckning kan göras tillämpliga på befintliga endast i byggnader, är det främst i frågor rör miljöfarlig verksamhet som som bestämmelserna i båda lagarna blir tillämpliga. I sådana fall skall verksamheten normalt prövas enligt bestämmelserna i båda lagarna.

lagarnas tillämpningsområde i fråga yttre miljö kan

Vad gäller om

280 Kapitel 3

man något förenklat uttrycka det så att miljöskyddslagens bestäm-

melser är inriktade på att begränsa störningarna till omgivningen från

en miljöfarlig verksamhet som bedrivs eller skall bedrivas på viss plats

medan bestämmelserna i plan- och bygglagen är inriktade mer på att förhindra störningar från omgivningen

gentemot bostadsbebyggelse. Miljöskyddslagen är kopplad till plan- och bygglagen på det sättet

att tillstånd till miljöfarlig verksamhet inte får strida fastställd

mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Bestämmelsen är intressant från den synpunkten att den kan försvåra eller begränsa den lokaliserings-

prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen. Enligt 4§ miljöskyddslagen skall nämligen för miljöfarlig verksamhet väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Kostnaden utgör således den enda omständighet som kan föranleda avsteg från kravet på välja den lämpliga att mest platsen. Någon motsvarande regel finns inte i plan- och bygglagen. Kravet på att ett tillstånd inte får strida faställd detaljplan mot eller områdesbestämmelser har således karaktären stoppregel. av Det kan nämnas att de myndigheter skall tillämpa bestämmelsom serna i 2 och 3 kap. naturresurslagen tillämpningsförgenom en ny ordning SFS 1993:191 till lagen är skyldiga i beslutet att ange bl.a. om det är förenligt med den för området gällande kommunala översiktsplanen.

I propositionen till plan- och bygglagen gjorde departementschefen följande uttalande betydelsen meddelat tillstånd enligt om av ett miljöskyddslagen vid prövning senare enligt plan- och bygglagen.

Om en kommun i sitt yttrande till specialmyndighet har en motsatt sig ett företag på grunder kan hänföras som till plan- och bygglagen, men tillstånd enligt speciallag ändå lämnas, bör dock inte en detta tillstånd binda kommunen vid prövning senare enligt plan- och

bygglagen. Ofta nämligen bygglovsprövningen

rymmer även andra aspekter än de specialmyndigheten har att beakta. I speciella fall

kan emellertid aspekter skall beaktas vid tillståndsgivningen

som enligt en speciallag plan- och bygglagen tämligen lika. resp. vara Utgången i speciallagsärendet måste enligt min mening då tillmätas stor betydelse även vid prövningen enligt plan- och bygglagen.

Av framställningen framgår klart att det finns vissa spänningar mellan miljöskyddslagen och plan- och bygglagen kan behöva beaktas i

som det fortsatta arbetet eftersom de inte löses genom att NRL-bestämmelserna förs in i miljöbalken.

Kapitel 3 281

3.5.3 Hälsoskyddslagen

Hälsoskyddslagen kan i likhet med miljöskyddslagen sägas gälla

parallellt med plan- och bygglagen. Skyddsbestämmelsema i hälso-

skyddslagen kan, framgår lagens namn, till skillnad från som av bestämmelserna i miljöskyddslagen, endast användas för att slå vakt människors hälsa. Begreppet sanitär olägenhet är här av stor om betydelse. Till skillnad från miljöskyddslagen är bestämmelserna i hälsoskyddslagen tillämpliga på användning såväl lös som fast av egendom. Det finns alltså klarare gränslinje mellan bestämmelserna i planen och bygglagen och hälsoskyddslagen än vad som gäller i fråga om plan- och bygglagen och miljöskyddslagen. Frågor om befintlig bostadsmiljö hanteras således i dag med utgångspunkt från bestämmeli hälsoskyddslagen medan motsvarande frågor för nybebyggelse serna och ändring befintlig bebyggelse beaktas i första hand vid bygglovsav prövningen. Det kan nämnas att bestämmelserna i hälsoskyddslagen nyligen ändrats med anledning EES-avtalet. Genom en ny lagbestämmelse av 14 § fär regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer a meddela föreskrifter gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av om föroreningar i form kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. Om det av kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas, skall kommäta förekomsten i luften av föroreningarna. Regeringen eller munen den myndighet regeringen bestämmer får vidare meddela närmare som föreskrifter mätmetoder och redovisning av mätresultat. om Avsikten med bestämmelsen är att göra det möjligt för regeringen att införa EG:s miljödirektiv rörande dessa ämnen i svensk rättsordning. För innehållet i dessa direktiv har vi redogjort på s. 358 i värt huvudbetänkande. Direktiven tar framför allt sikte på att uppnå en god luftmiljö för tätortsbefolkningen. Genom att innehållet i direktiven skall överföras till svensk lagstiftning via bestämmelser i hälsoskyddslagen markeras att de aktuella gränsvärdena enbart syftar till skyddet av hälsan. Ipropositionen 199293 :60 rörande den bestämmelsen uttalas nya att i de aktuella direktiven luftkvalitet inte anges vilka åtgärder om skall vidtas gränsvärdena överskrids. Även regler som om om om mätningar luftföroreningar införs med stöd av hälsoskyddslagen är av det- enligt uttalande olika administrativa förfaranden, samma - genom

282 Kapitel 3

dvs. en kombination tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, av fysisk planering inkl. trafikplanering och åtgärder vid genomförandet av planerna i form av förbud m.m. som en norm i praktiken kan iakttas. En kvalitetsnorm blir därför i första hand styrande för myndigheternas verksamhet och berör i allmänhet endast indirekt medborgarna. Det är också värt att notera att i den departementspromemoria som låg till grund för regeringens proposition om bl.a. ändring i hälsoskyddslagen föreslogs att det i 4 kap. l § plan- och bygglagen borde införas skyldighet för kommunen att i översiktsplanen hur komange munen avsåg att uppfylla de aktuella föreskriftema. Regeringen ansåg emellertid att det var för tidigt att göra en sådan ändring i plan- och bygglagen. Skälen härtill framgår följande av motivuttalande.

Vidare kan översiktsplanens konsekvenser för luftkvaliteten beaktas utan uttrycklig lagreglering i plan- och bygglagen. Regeringen

utgår från att länsstyrelsen i sitt granskningsyttrande över över-

siktsplanen kommer att ta upp sådana fall där gränsvärden för luftkvalitet kan komma att överskridas. Däremot regeringen anser i likhet med Boverket m.fl. remissinstanser att översiktsplanens nytta i det förebyggande miljöarbetet bör utvecklas ytterligare, bl.a. i fråga om miljökonsekvenser. Regeringen utesluter inte heller att det kan finnas behov av att i framtiden skärpa kraven på översiktsplanen i frågor rör miljö, hälsa och säkerhet. Såsom bl.a. som Boverket pekar på är frågan förknippad med överväganden som görs i pågående utredningar om en ny miljöbalk och komom munernas arbete för en god livsmiljö. Regeringen instämmer i att frågan kan komma på nytt i samband med arbetet på upp en ny miljöbalk. Den kan också komma att beröras i samband med en allmän översyn av plan- och bygglagen.

3.5.4 Naturvårdslagen

Enligt naturvårdslagens portalparagraf utgör naturen nationell en

tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt

allemansrätten. Naturvårdslagen innehåller bl.a. bestämmelser syftar till som bevarande av och skydd för vissa typer områden, naturrninnen, av växt- och djurarter, friluftslivet, naturmiljön samt till skydd mot nedslcräpning. Också naturvårdslagen är NRL-anknuten. Beslut om bildande av bl.a. naturreservat och naturvårdsområden samt beslut om t.ex. täkttillstånd får inte strida mot detaljplan eller områdesbestäm-

Kapitel 3 283

melser. Den bestämmelse i naturvårdslagen som otvivelaktigt har den största betydelsen för det kommunala planeringsarbetet och prövningen bygglov är strandskyddsbestämmelsen i 15 Den första bestämav melsen om strandskydd tillkom redan i början på 1950-talet. Enligt nuvarande bestämmelse råder, för att allmännheten trygga tillgången till platser för bad och friluftliv, strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag intill 100 m. från strandlinjen. Strandskyddsområde kan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utvidgas, dock till högst 300 m. från strandlinjen. Ett område kan även undantas från bestämmelserna om strandskydd. Bestämmelsen gäller dock inte företag som har erhållit tillstånd enligt 4 kap. naturresurslagen, vattenlagen eller miljöskyddslagen. Inom strandskyddsområde får inte helt ny byggnader uppföras eller befintliga byggnader ändras m.m. Inte heller får inom strandskyddsområde utföras anläggningar eller anordningar som innebär att mark tas i anspråk som tomt eller att allmänheten på annat sätt hindras från att beträda området. Länsstyrelsen, eller efter delegation kommunen, får dock meddela undantag när särskilda skäl föreligger. Strandskyddsbestämmelsema har, främst från kommunalt håll, kritiserats för att de innebär en inskränkning i det kommunala planeringsmonopolet. Frågan har diskuterats flera gånger under de senaste åren. Att strandskyddet i sin nuvarande utformning tillmäts stor betydelse framgår bl.a. av ett uttalande i propositionen till plan- och bygglagen. När lagen arbetades fram diskuterades möjligheten att föra

över bestämmelserna om strandskydd dit. Det skulle innebära att

befogenheten att inskränka eller utvidga strandskyddet generellt överfördes till kommunerna. I propositionen underströk emellertid föredraganden att grunden för strandskyddet är allemansrätten. Eftersom allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om, så skulle en överföring av befogenheter från länsstyrelser till kommuner kunna uppfattas förändring av strandskyddets som en styrka. Så bedömdes olyckligt. vara Riksdagen delade föredragandens uppfattning. Bestämmelserna om strandskydd kom således att stå kvar i naturvårdslagen. Naturvårdslagen innehåller också bestämmelser till skydd mot nedskräpning. Enligt dessa åligger det envar att tillse att han slqäpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat. Har på viss plats i naturen skräpats ned eller osnyggats, äger miljö- och hälsoskyddsnämnden

284 Kapitel 3

förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningställa platsen samt vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden. Bestämmelserna gäller inte där enligt särskilda föreskrifter frågan skall prövas i ordning. annan

3.5.5 Lagen kemiska produkter

om

Lagen om kemiska produkter skiljer sig från de övriga här nämnda lagarna på det sättet att bestämmelserna inte är knutna till begreppet användning av egendom. Lagens bestämmelser är generellt mer utformade. De syftar till att över huvud taget minska användningen av miljöskadliga varor och produkter i samhället. Under år har det senare kommit att stå allt mer klart att valet och beskaffenheten olika av byggnadsmaterial har många gånger avgörande betydelse för stor - inomhusmiljön i bostäder och andra lokaler, t.ex. skolor och daghem. Bestämmelserna i lagen om kemiska produkter år tillämpliga också på byggnadsmaterial. Boverket har som sektorsmyndighet inom planområdet befogenhet att med stöd av bestämmelserna i plan- och bygglagen meddela föreskrifter om byggnaders konstruktion och utformning bl.a. med hänsyn

till hälsoskyddet. Verket har också nyligen blivit central tillsynsmyn-

dighet enligt lagen om kemiska produkter med rätt att utfärda föreskrifter i fråga om byggnadsmaterial.

3.6 Agenda 21

FN:s konferens miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 utom mynnade i en världsomfattande handlingsplan för miljön, Agenda 21. Överenskommelsen är omfattande dokument världens ett som ger länder rekommendationer åtgärder för att uppnå ekologiskt om en hållbar utveckling. Ansatsen är att problemen i första hand skall

förebyggas genom miljöanpassning politiken på bl.a. energi-,

av transport-, jordbruks- och skogsbruksområdena. Sambanden mellan fattigdom och miljöproblem i u-länder utförligt. Ett avsnitt tas upp med fokus på i-ländernas resursförbrukning tar behovet att upp av förändra ohållbara konsumtionsmönster och livsstilar. För att förverkliga Agenda 21 krävs det inom lång rad områden en lokala insatser. Detta tas särskilt upp i kapitel 28, Lokala myndigheters

Kapitel 3 285

initiativ till stöd för Agenda 21. Där betonas att det är de lokala myndigheternas ansvar att planera, bygga upp och underhålla den lokala infrastrukturen, för den fysiska planeringen, faställa ansvara lokal miljöpolitik och lokala regler samt genomföra nationella och regionala De lokala myndigheterna bör också främja en program. hållbar utveckling genom att engagera kommunmedlemmarna och möta deras krav. Senast år 1996 bör de flesta kommuner i varje land i samråd med kommunmedlemmarna ha utarbetat lokal Agenda 21. en

3.7 Plan- och byggutredningens betänkande

I november 1992 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag över vissa frågor i plan- och bygglagen. Utredarens att se förslag skulle tillgodose kraven på större miljöhänsyn, stärkt medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning. I direktiven erinrades regeringens uttalande i budgetpropositionen 1992 prop. om 199l92:l00 bil. 15 om den fysiska planeringens huvuduppgifter under 1900-talet. Dessa var att säkerställa en långsiktigt god hushållning med mark- och vatten- resurserna, främja en långsiktigt fömuftig lokalisering av bebyggelse, anlägg- -

ningar och infrastruktur samt utveckla en rik och levande stads-

miljö, ta hänsyn till naturens kretslopp i samhällsplaneringen. -

I direktiven uttalades att utvecklingen av och omsorgen om vår gemensamma miljö, även i en vidare mening, behövde uppmärksammas mer än hittills. Kraven på miljöhänsyn i planering och byggande ökade, vilket ansågs ha samband med strävandena mot en mer förebyggande miljövård och en effektivare resursanvändning byggd på kretsloppsprincipen. Bebyggelsemiljön hade vidare stor betydelse för människors trivsel och vålbeñnnade och var en grundförutsättning för ett rikt socialt liv. I direktiven hänvisades till Agenda 21 varvid påpekades att fysisk planering kunde ett viktigt instrument i arbetet med att förebygga vara miljöproblemen, åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande och hushållning med naturresursema. Viktiga frågor att belysa var skärpta krav på miljökonsekvensbeskrivningar inom samhällsplaneringsområdet, översiktsplanens roll i dialogen mellan stat och kommun och

286 Kapitel 3

miljöpåverkan från byggnader och byggnadsmaterial. Utredaren, som antog namnet Plan- och byggutredningen, avgav i mars 1994 delbetänkandet SOU 1994:36 Miljö och fysisk planering. Under utredningens gång har visst samråd skett med vårt sekretariat. Utredaren har också i sitt betänkande i vissa delar hänvisat till förslagen i vårt huvudbetânkande. Utredarens uppfattning är att det bästa sättet att inom samhällsplaneringsområdet främja en långsiktigt hållbar miljö år att förstärka och fördjupa det översiktliga planeringsarbetet i kommunerna. Översiktplanen skulle kunna ge en vision av hur en långsiktigt hållbar utveckling i kommunen skall kunna upprätthållas. En på detta sätt utvecklad översiktsplan har stora likheter med den syn på kommunernas ansvar för en hållbar utveckling som redovisas i Agenda 21. Utredaren ser det som naturligt att göra översiktsplanen till en arena för det lokala miljöarbetet. Det är på denna nivå som miljösambanden blir begripliga för en medborgardialog. Genom de formella och informella kopplingar som finns mellan översiktplanen och efterföljande beslut enligt såväl plan- och bygglagen som annan lagstiftning kan översiktplanen bli ett verktyg för att realisera kommunernas

intentioner. Översiktplaneringen behöver emellertid utvecklas i flera

avseenden såväl i fråga om kraven på kunskapsunderlag och redovisning som i fråga om formerna för planeringsprocessen. Enligt utredarens uppfattning bör en utveckling av översiktplanens

innehåll främst ske genom tydligare bestämmelser. Han förslår därför

att i 4 kap. l § plan- och bygglagen införs bestämmelser om att översiktplanen skall redovisa

allmänna intressen enligt 2 kap. som bör beaktas vid beslut om mark- och vattenområden samt bebyggelse, sådana övriga miljöförhållanden som har betydelse för en långsiktigt god hushållning med naturresursema, grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt om utveckling och bevarande av den byggda miljön, 4. konsekvenserna av avsedda större förändringar i användningen av mark- och vattenområden, hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen, grunddrag och riktlinjer i regionplan. -

Kapitel 3 287

Utredaren framhåller att, genom att de allmänna intressena framhävs genom en egen punkt i lagtexten, det framgår klarare att sådana intressen bör beaktas vid beslut om användningen av mark och vatten. Kommunerna ges härigenom möjlighet att påverka andra myndigheters beslut i dessa frågor. Han betonar också betydelsen av att frågor om att skydda människorna, naturen och miljön i övrigt mot störningar samt att vårda och förbättra miljötillståndet måste behandlas i översiktsplanen. Härigenom uppnås ett bättre underlag för miljöanpassade beslut. Grundläggande frågor som därvid behöver beaktas är exempelvis luftkvalitet, försurningsgrad, övergödning, förekomst av markföroreningar och bullerstömingar. Punkten 4 kan ses som ett led i det av utredaren presenterade kravet på mer obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning vid upprättandet av detaljplaner. En miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. naturresurslagen föreslås upprättas om en detaljplan medger en markanvändning som innebär betydande inverkan på miljön, hälsan och säkerheten eller hushållningen med naturresurser. Av särskilt intresse är den förändring som föreslås i 2 kap l § i fråga om vilka allmänna intressen som skall iakttas vid planläggning m.m. Den nu gällande ordningen har vi redogjort för tididgare. Vi konstaterade då att begreppet miljö i sammanhanget användes i en relativt snäv betydelse. Utredaren föreslår att lagtexten kortas ned och mer inriktas på hushållningsfrågor och frågor om god livsmiljö. Den föreslagna förändringen ansluter, enligt utredarens uppfattning, till den

hushållningsprincip som föreslås gälla som en s.k. generell aktsam-

hetsregel i vårt huvudbetänkande. I den ändrade paragrafen understryks vidare angelägenheten att bevara befintliga värden i den byggda miljön. Ett annat förslag som presenteras av utredaren är att länsstyrelsen vid de samråd som tidigare beskrivits också skall informera sådan om allmänna intressen som anges i 2 kap. och sådana miljöförom hållanden i övrigt som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.

288 Kapitel 3

3.8 Samordningen miljöbalken och plan- och

av

bygglagen

3.8.1 Principiella utgångspunkter

Vi har tidigare lämnat en beskrivning av hur den svenska plan- och byggnadslagstiftningen vuxit fram. Vi har också redogjort för de nuvarande bestämmelserna i plan- och bygglagen samt för hur dessa bestämmelser är kopplade till naturresurslagens regelsystem. Av denna redogörelse framgår att bestämmelserna i plan- och bygglagen är tillämpliga på planläggning av mark och vatten samt på byggande. Reglerna är till sin karaktär framåtsyftande vilket innebär att de endast undantagsvis kan tillämpas på befintliga förhållanden. De bestämmelser i fråga om yttre miljö som finns i plan- och bygglagen syftar i första hand till att förhindra att blivande bostadsområden utsätts för olika former av störningar, exempelvis från tillkommande trañkleder, störande industrianläggningar m.m. Lagen innehåller emellertid inte några utpräglade skyddsbestämmelser av den karaktär som finns i skyddslagarna, bestämmelser med vilka det är möjligt att förhindra bullerstörningar från lokaler, utsläpp av vatten- och luftföreningar från olika former av industriell verksamhet m.m. För sådana former av störningar hänvisas i plan- och bygglagen till miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter m.fl. lagar. Bestämmelserna i plan- och bygglagen gäller således parallellt med de övriga lagarna och är huvudsakligen inriktade på frågor som har med byggande att göra. Det finns anledning att redan här framhålla att vi i vårt arbete med miljöbalken inte räknat med att tillkomsten av balken skulle kräva några mer omfattande ändringar i plan- och bygglagen. Vi har således utgått från att bestämmelserna i plan- och bygglagen, liksom hittills, skall gälla parallellt med andra lagar. Om Plan- och byggutredningens förslag godtas av riksdagen, leder detta inte till någon genomgripande förändring av plan- och bygglagens grundkaraktär. Det krävs således ingen ändring av lagens portalparagraf. Även i övrigt kan stärkande miljösägas att ett av intressena på sätt som föreslagits av utredaren kan ske genom smärre ändringar i plan- och bygglagen. Den genomgång som gjorts i betänkandet Miljö och fysisk planering av bestämmelserna i plan- och bygglagen innebär att vårt arbete med att miljöanpassa denna lag till miljöbalkens bestämmelser underlättas. Vi kan således i detta arbete helt inrikta oss på sådana ändringar

Kapitel 3 289

i plan- och bygglagen föranleds förslagen i vårt huvudsom av betänkande. Vi vill understryka att vi inte lagtekniskt har samordnat vårt förslag med det förslag har Plan- och byggutredsom avgetts av ningen. Vi har i denna fråga samrått med Plan- och byggutredningen och vi är överens med utredningen att remissinstansemas bedömom ning våra förslag blir enklare, de prövas vart och ett för av resp. om sig. Den behövliga samordningen torde få ske under beredningen i regeringskansliet.

3.8.2 Plan- och bygglagens karaktär sektorslag i

av

förhållande till bestämmelserna i miljöbalken m.m.

Vi har i avsnitten 2.1.1 2.1.4 lämnat kortfattad redogörelse för - en innehållet i det regeringen till Lagrådet överlämnade förslaget till av miljöbalk. Medan plan- och bygglagen är en utpräglad planeringslag med framåtsyftande karaktär är miljöbalken till sin karaktär en blandning mark- och vattenanvändningslag och skyddslag. Balkens av sammansatta karaktär innebär att miljöbalkens tillämpningsområde är betydligt vidare än exempelvis tillämpningsområdena för naturresurslagen och plan- och bygglagen. I avsnitten 2.2.3 och 5.1.3 diskuterar vi hur de NRL-anknutna lagarna kan kopplas till bestämmelserna i miljöbalken. Detta kan ske genom tre broar. En sådan är att knyta balkens mål och grundläggande principer till de miljöpåverkande frågor sektorlagen reglerar. Detta innebär att inte alla av balkens som grundläggande bestämmelser behöver vara tillämpliga vid prövning

enligt sektorlagen i fråga.

Detta gäller särskilt plan- och bygglagen eftersom denna lag

om sannolikt i betydligt högre utsträckning än de övriga av oss här behandlade lagarna har ett väl avgränsat tillämpningsområde. Vi har

givetvis ingen avsikt att töja ut tillämpningsområdet för denna eller

övriga sektorslagar. Emellertid har plan- och bygglagen redan nu i fråga om mål och grundläggande principer påtagliga beröringspunkter med de föreslagna bestämmelserna i miljöbalken. Det ñnns i detta sammanhang anledning att erinra om att vi i huvudbetänkandet på 280 f konstaterat att det allmänna hushållningss. begreppet i naturresurslagen har relativt snäv innebörd eftersom det en är kopplat enbart till användningen marken, vattnet och den fysiska av miljön i övrigt. Vi ansåg att hushållningsbegreppet i miljöbalken borde

290 Kapitel 3

ha en betydligt vidare innebörd. Begreppet borde inte endast omfatta samhällsplaneringsonrrådet utan också ses som ett uttryck för en allmän strävan mot ett resurssnålare samhälle där material och produkter kunde återanvändas och där ett större kunde läggas ansvar på producenter och tillverkare. Som vi tidigare redovisat har portalparagrafen i plan- och bygglagen, efter det att vårt huvudbetänkande framlagts, ändrats på sådant sätt att hushållningsbegreppet i plan- och bygglagen nu fått den vidare innebörd som vi efterlyste. Härigenom kan man säga att plan- och bygglagen i fråga hänsynstagandet till om hushållningsfrågorna redan uppfyller de krav kommer att ställas som i miljöbalken. Ett annat grundläggande mål i miljöbalken är att tillförsäkra nu levande och kommande generationer människor hälsosam och av en god miljö att leva Detta mål har stora likheter med de övergripande mål som angetts i plan- och bygglagen. Målet i miljöbalken om bevarandet av den biologiska mångfalden m.m. kan sägas komma till uttryck även i 3 kap. enligt 2 kap. 1 § som miljöbalken skall tillämpas också enligt vad är föreskrivet i bl.a. som plan- och bygglagen, t.ex. att stora mark- och vattenområden inte som alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön, att mark- och vattenområden är särskilt som

känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot

åtgärder som kan skada naturmiljön Med tanke på att i m.m. samma kapitel även finns bestämmelser till skydd för särskilt betydelsefulla exploateringsföretag, bestämmelser ibland har ansetts alltför som vara industrivänliga, kan det enligt vår uppfattning finnas skäl att förutom de förbudsregler som finns i 4 kap. miljöbalken med särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden kräva att sådana företag inte får strida mot fastställda miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken en fråga som vi återkommer till. - Målet i miljöbalken att bevara kulturmiljöer kommer till uttryck också i 3 kap. 7 § miljöbalken i vilken bl.a. stadgas att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas kulturvärden skall så långt möjligt skyddas mot åtsom gärder som kan påverka dessa värden. Man kan således säga att också bevarandet av dessa värden kan säkerställas bestämmelserna i genom 4 kap., som enligt 2 kap. 1 § miljöbalken skall tillämpas enligt vad som föreskrivs i bl.a. plan- och bygglagen. Vad sedan gäller de grundläggande principerna i miljöbalken kan

Kapitel 3 291

i fråga om försiktighetsprincipen och PP-principen konstateras att dessa såväl i svensk som utländsk miljörätt i första hand avser hanteringen miljöfarliga och produkter och utsläpp från miljöfarlig av varor verksamhet. Försiktighetsprincipen skall således tillämpas när krav på

byggnadsmaterial ställs med stöd av bestämmelserna om kemiska

produkter i miljöbalken eller när föreskrifter i fråga om inomhusmiljö meddelas med stöd av balkens hålsoskyddsbestämmelser. I fråga om kretsloppsprincipen har ovan konstaterats att bestämmelser härom nyligen införts i plan- och bygglagen. Sammanfattningsvis kan konstateras att de avvägningsregler som samhället behöver för att tillgodose olika allmänna intressen i den kommunala planeringsprocessen i stor utsträckning redan finns i de nuvarande mark- och vattenanvändningslagama. Det kan dock finnas skäl ställa mer uttryckliga miljö- och hushållningskrav på komplaneringsarbete. Sådana förslag har redovisats av Plan- och munernas byggutredningen.

Som tidigare nämnts innehåller plan- och bygglagen inga aktsam-

hetsbestämmelser det slag ñnns i skyddslagarna. Det finns av som nu heller ingen anledning till att i plan- och bygglagen införa sådana eftersom vi att bestämmelserna i plan- och bygglagen skall gälla anser parallellt med bestämmelserna i miljöbalken. Det innebär att miljöfrågorna även i framtiden, bortsett från de miljöfrågor som har med samhällsbyggandet att göra, huvudsakligen får regleras genom andra lagar än plan- och bygglagen, dvs. genom miljöbalken. Miljöfrågor som har samband med samhällsbyggandet gör sig särskilt gällande vid lokaliseringen av bebyggelse och andra anläggningar. Det är särskilt genom användningen av sådana inrättningar som människors hälsa och miljön kan påverkas. Enligt vår mening bör därför en hänvisning till miljöbalken göras i anslutning till bestämmeli 2 kap. allmänna skall beaktas vid lokalisering serna om intressen som av bebyggelse. När det gäller hushållningen med mark och vatten är det särskilt beslut i markanvändningsfrågor kan påverka detta intresse. Det som kommer i huvudsak att bli tillgodosett genom paraplybestämmelserna i miljöbalken, skall tillämpas också enligt vad som är föreskrivet som i bl.a. plan- och bygglagen.

292 Kapitel 3

3.8.3 Överväganden

Grunder

Vi har på ett flertal ställen betonat plan- och bygglagens karaktär av sektorslag i förhållande till andra lagar, exempelvis miljöbalken. Vi ñmier, i likhet med Plan- och byggutredningen, förstärkning att en av miljö- och hushållningsintressena i plan- och bygglagen bör ske inom ramen för lagens nuvarande tillämpningsområde, dvs. inom samhällsplaneringssektom. Tillkomsten av miljöbalken påverkar inte denna bedömning. Med hänsyn till att bestämmelserna i plan- och bygglagen i tillämpliga delar i stor utsträckning motsvarar miljöbalkens grundläggande regler skulle man kunna ifrågasätta behovet över huvud taget av en samordning av reglerna i plan- och bygglagen med miljöbalkens regelsystem. Vi har emellertid tidigare konstaterat att ett system med grundläggande miljö- och hushållningsregler olika innehåll i skilda av lagar kan leda till olikheter i rättstillämpningen lagarna emellan vilket skulle vara högst otillfredsställande. Vi har också framhållit att samhället inte bör ställa olika krav i fråga om miljö, hälsa och hushållning i olika lagar. Det bör heller inte vara möjligt att med stöd bestämav melserna i de NRL-anknutna lagarna tillåta verksamheter, åtgärder m.m. som strider mot miljöbalkens stoppregler för miljöfarlig verksamhet. Det lämpligaste sättet att lösa frågan plan- och bygglagens om anpassning till miljöbalken är, enligt vår uppfattning, att bibehålla den nuvarande portalparagrafen i plan- och bygglagen. Härigenom markeras att lagens grundläggande syften inte skall ändras. Hänvisningarna till miljöbalkens grundläggande bestämmelser bör göras i 2 kap. plan- och bygglagen. I detta kapitel behandlas nämligen de allmänna intressen skall beaktas vid planläggning och vid lokalisesom ring av bebyggelse. Sådana hänvisningar innebär givetvis inte exempelvis vid att man bygglovsprövning skall kunna ställa krav det slag i dag är av som möjligt att göra, i fråga om skyddet av miljön med stöd bestämmelav

serna i miljöskyddslagen, i fråga om inomhusmiljön med stöd

av bestämmelserna i hälsoskyddslagen eller i fråga hanteringen om av kemiska produkter med stöd bestämmelserna i lagen kemiska av om produkter. Sådana bestämmelser kommer att överföras till miljöbalken

Kapitel 3 293

och skyddsbehoven får tillgodoses inom ramen för tillämpningen av balken. Vid prövning enligt de NRL-anknutna lagarna skall, i enlighet med vad närmare föreskrivs i dessa lagar, hushållningsbestämmelsom bestämmelserna miljökvalitetsnormer och om miljökonserna, om sekvensbeskrivningar tillämpas. I förhållande till nu gällande bestämmelser i naturresurslagen innebär vårt förslag en nyhet genom de föreslagna miljökvalitetsnormerna och en viss ändring i fråga om

miljökonsekvensbeskrivningar eftersom kraven på sådana beskriv-

ningar föreslås skärpas i miljöbalken.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller i 4 kap. bestämmelser om kvalitetsnormer. principiell nyhet i svensk miljölagstiftning. Kvalitets- Detta utgör en skall gränser för vad människor och miljö kan utsättas normerna ange för i fråga störningar utan risk för att skador uppkommer. Beom stämmelserna karaktären paraplybestämmelser i likhet med ges av hushållningsbestämmelsema och bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar. Dessa bestämmelser skall tillämpliga inte endast vara vid prövning ärenden enligt miljöbalkens regelsystem utan även av enligt vad är föreskrivet i andra lagar, t.ex. plan- och bygglagen. som Bestämmelserna miljökvalitetsnormer är i likhet med hushållom ningsbestämmelsema i avdelning inte rättsligt bindande i den samma bemärkelsen att ett åsidosättande dem skall kunna leda till straff. av Bestämmelserna är nämligen inte den karaktären att de riktar sig till av och utan i stället till myndigheterna har att tillämpa dessa var en som i mål och ärenden enligt olika lagar. Miljökvalitetsnormer skall kunna tillämpas dels för att komma till rätta med miljöproblem inom områden där gränsvärdena överskrids redan när de utfärdas, dels för att förhindra att nytillkommande verksamheter kan komma att strida mot bestämmelserna. I det sistnämnda fallet har kvalitetsnormerna närmast karaktären av stoppregler eftersom det normalt inte bör förekomma att en nytillkommande verksamhet, åtgärd eller liknande tillåts leda till en situation innebär att kvalitetsnorm överskrids. En bestämmelse om att som en

miljökvalitetsnonner utfärdade med stöd av miljöbalken skall iakttas

inom samhällsplaneringsområdet innebär således att det kommunala planeringsarbetet bör bedrivas på sådant sätt att det bidrar till att

294 Kapitel 3

normerna inte överskrids. Detsamma bör givetvis gälla vid bygglovsprövning inom icke planlagda områden. Med tanke på samhällsplaneringens betydelse för miljösituationen bör planeringen också syfta till att på sikt förbättra miljösituationen inom de områden där det föreligger brister i något avseende. Detta ansvar åvilar givetvis kommunerna oavsett om miljökvalitetsnormer råkar överskridas eller ej. I miljöbalken föreskrivs att länsstyrelsen, i vissa fall Naturvårdsverket eller kommunen, skall skyldig att vara utarbeta ett åtgärdsprogram som syftar till att uppnå godtagbara förhållanden. Ett sådant åtgärdsprogram skall kunna föranleda omprövning av villkor i gällande tillståndsbeslut meddelade med stöd av miljöbalkens bestämmelser samt även kunna ligga till grund för samordnade miljölösningar inom sådana områden där övernormerna skrids. Utgångspunkten För arbetet med åtgärdsprogrammen bör att vara man inom området i fråga skall uppnå så samlade lösningar på miljöproblemen som möjligt. Det går härvid inte att låta vissa frågor var

obehandlade. Åtgärdsprogrammen bör inriktas inte endast på före-

kommande miljöfarliga verksamheter inom ett område utan även omfatta analyser andra faktorer kan betydelse i av som vara av sammanhanget, t.ex. biltrafiken kan ha stor eller t.o.m. avgörande som

betydelse för miljösituationen inom ett område. På det sättet kommer

åtgärdsprogrammen också ha betydelse för samhällsplaneringen i

kommunerna och för Vägverkets arbete med vägplaner m.m. Vi anser sålunda att krav på att iaktta miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd miljöbalken bör föras in i 2 kap. plan- och av bygglagen bland de allmänna intressen skall iakttas i samhällssom byggandet.

Skyddsavstánd

I 5 kap. i huvudbetänkandet har vi behandlat frågan om möjligheterna att kring bl.a. anläggningar för miljöfarlig verksamhet lägga ut skyddsområden för att förhindra att exempelvis bostäder uppförs allt för nära sådana anläggningar. Vi konstaterade att det inte i dag är möjligt att i samband med tillståndsprövning enligt

miljöskyddslagen tillskapa sådana områden. Däremot är detta möjligt

med stöd av bestämmelserna i plan- och bygglagen. Vi ansåg att dessa möjligheter i och för sig tillräckliga. var

Kapitel 3 295

Vi konstaterade emellertid att det dock fortfarande förekommer att bostadsbebyggelse uppförs allt för nära anläggningar för miljöfarlig verksamhet. En av orsakerna härtill ansågs sammanhänga med brister

i koordineringen av miljöskyddsbesluten med samhällsplaneringen. Vi

påtalade också att minskad statlig individuell prövning av miljöen farlig verksamhet, vilket vi förespråkade, kunde leda till att en mer lokaliseringsprövning måste göras i samband med bygglovsnoggrann prövningen. Mot bakgrund de redovisade omständigheterna förordade av ovan vi att det bland de bestämmelserna i miljöbalken borde gemensamma

föras in regler skyddsavstånd mellan miljöfarlig verksamhet av

om olika slag och bostadsbebyggelse. Sådana bestämmelser som inte är ovanliga i andra länder skulle kunna göras tillämpliga inom sam- hällsplaneringsområdet. Vi ansåg att det lämpligaste sättet vore att införa sådana bestämmelser i form av miljökvalitetsnormer uttryckta kortaste avstånd mellan miljöfarlig verksamhet och bostäder eller som lokaler för undervisning eller barnomsorg. Detta förslag har emellertid inte genomförts i miljöbalken. Regeringen har ansett att det visserligen finns behov av att införa skyddsavstånd det slag föreslagits underlag för kommunernas av som som

och myndigheternas planering och övriga verksamhet. Godtagbar

miljökvalitet emellertid tillståndet i miljön som sådan. Skydds-

avser avstånd är därför inte lämpade att föreskrivas som miljökvalitets- Däremot kan en miljökvalitetsnorm medföra att ett skyddsnormer. avstånd måste föreskrivas vid tillståndsprövning eller i fysisk planering för att normen inte skall överskridas. I enlighet med det anförda kommer sålunda miljökvalitetsnormer att inverka på den kommunala planeringen också på så sätt att bebyggelse kan i plan behöva skyddas från störningar genom att en skyddszon läggs ut kring området. Vi utgår från att Boverket kommer att i samråd med övriga berörda centrala myndigheter upprätta riktlinjer för vilka skyddsavstånd som kan behöva tillämpas mellan olika slag av störningskällor och olika former av bebyggelse.

Miüøkonsekvensbeskrivningar

I miljöbalken finns bestämmelser miljökonsekvensbeskrivom att en ning skall, inte regeringen föreskriver undantag, ingå i en ansökan om för verksamhet eller åtgärd som kräver tillstånd enligt vad en annan

296 Kapitel 3

som följer av balken eller föreskrifter har meddelats med stöd som av balken 8 kap. 1 §. Vidare sägs att regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas en

miljökonsekvensbeskrivning 8 kap. 2 §. Av 2 kap. l § framgår

emellertid att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa uppräknade lagar, dvs. de NRL-anknutna lagarna. Det synes bäst förenligt med denna bestämmelse att i första hand regler om miljökonsekvensbeskrivningar tas in direkt i de NRL-anknutna lagarna.

Miljökonsekvensbeslaivningar bör oavsett vilken lag det är fråga

om bygga på gemensamma principer med iakttagande dock att av beskrivningen kan ges vidare eller begränsat innehåll allt efter mer frågans vikt och beskaffenhet. Alla miljökonsekvensbeskrivningar bör därför grundas på miljöbalkens bestämmelser. Det blir då med stöd av miljöbalken som närmare föreskrifter sådana beskrivningar om meddelas också beträffande ärenden enligt de NRL-anknutna lagarna. Om och i så fall hur föreskriftsrätten skall fördelas mellan olika

myndigheter överväga av Miljöorganisationsutredningen.

Enligt vår mening bör ñr plan- och bygglagens del de benu

gränsade kraven på miljökonsekvensbeskrivningar i 5 kap. 18 § plan-

och bygglagen utvidgas väsentligt. Den regeringen utsedde utav redaren av planlagstiftningen har tidigare redovisats anslutit sig som till våra förslag i så motto att han förordar krav på miljökonsekvensbesluivningar vid framtagandet av en detaljplan innebär betydande som inverkan på miljön, hälsan, säkerheten eller hushållningen med naturresurser. Vi godtar detta förslag.

Bostadsmiüöfágoma

Som tidigare redovisats hör hälsoskyddslagen till de lagar skall som inordnas i miljöbalken. Detta har tett sig naturligt med hänsyn till den betydelse skyddet av hälsan tillmätts i balken. Den nuvarande förutsättningen för ingripande till skydd för hälsan, dvs. att sanitär olägenhet skall föreligga, har utgått. Vi vill i sammanhanget erinra att vi i huvudbetänkandet på om

s. 724 f något berört hälsoskyddet i bostäder detta med anledning

- av att Statskontoret i en utredning förslagit att de bostadshygieniska frågorna i framtiden lämpligen borde regleras bestämmelser i genom plan- och bygglagen. Vi framhöll att detta förslag inte kunde genom-

Kapitel 3 297

föras utan en grundläggande förändring av plan- och bygglagen. Vi konstaterade att ett annat sätt att uppnå Statskontorets önskemål om samordning att tillskapa särskild inomhuslag. Vi avvisade vore en emellertid också en sådan lösning, eftersom vi ansåg den strida mot våra direktiv om att samla hälso- och miljöskyddslagarna i ett lagkomplex. Vi anser inte att ändringarna i hälsoskyddsreglema i miljöbalken behöver föranleda några ändringar i plan- och bygglagen. De vidgade möjligheterna att ingripa mot planerade verksamheter, en ändring som beror på önskemålet att samordna tillsynsreglema i de olika mer lagarna än ett önskemål att ändra nuvarande regler i hälsoskyddslagen, torde i praktiken inte ha någon större betydelse eftersom det ankommer på kommunala myndigheter att agera oberoende av om det är fråga om befintlig bebyggelse eller nybebyggelse, må vara att det även framöver måste ske med stöd av bestämmelser i olika lagar.

Överklagande

I detta betänkande föreslår vi beträffande andra sektorslagar att Miljöombudsmannen skall tillerkännas rätt att överklaga beslut enligt lagen i fråga. Vi ser emellertid inte något behov av att Miljöombudsmannen skall kunna överklaga beslut enligt plan- och bygglagen och lägger därför inte fram något förslag i det hänseendet.

Den statliga kontrollen

Vi har i avsnitt 3.4.8 närmare redogjort för i vilka fall staten genom länsstyrelsen kan överpröva kommunala detaljplaner och områdesbestämmelser. Så kan ske om ett riksintresse enligt naturresurslagen inte tillgodosetts, regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes eller övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. De redovisade bestämmelserna gör det bara i mycket begränsad utsträckning möjligt att upphäva kommunala planer. Det är naturligt att så är fallet. Det kommunala planmonopolet är en grundsten i systemet för bebyggelseplanering och ett uttryck för den decentrali-

298 Kapitel 3

sering som sedan den första kommunreformen i början på 50-talet i allt högre grad har karakteriserat det svenska samhället. Det är alltså endast när mycket viktiga intressen åsidosätts eller när grannkommuner inte kan enas som en detaljplan kan bli upphävd. I länsstyrelsemas praxis förekommer det också endast mycket sparsamt att en länsstyrelse kallar in en detaljplan för prövning. Av dem som sålunda granskas är det endast en mindre del som upphävs, främst därför att bebyggelse enligt planen skulle medföra olägenheter från hälsosynpunkt. De flesta frågor där det kan föreligga motsättningar mellan statliga och kommunala intressen löses under samråds- och utställningsskedena. Miljökvalitetsnormer är av central betydelse för hälsoskyddet. Med den reglering som föreslås i miljöbalken är det egentligen endast de som sätter en gräns för vad människors hälsa och miljön får utsättas för. Vi är övertygade om att kommunerna kommer att vara väl medvetna om behovet av att iaktta fastställda kvalitetsnormer och angelägna att följa dem. I den mån så inte skulle fallet kommer i vara stället allmänhetens intresse för och kunskaper miljöproblem att om påverka kommunledningarna via den kommunala demokratin. Vi anser ändå att miljökvalitetsnormer har sådan betydelse jämställd med en övriga intressen som kan föranleda statlig överprövning att ett utrymme bör lämnas för statlig kontroll av att de efterlevs. Detta är så mycket mer befogat som miljökvalitetsnormerna ofta torde behöva beaktas över kommungränsema och alltså även den förutsättning för statlig kontroll som behovet kommunal samordning utgör kan av komma att föreligga. Dessutom är den föreslagna ordningen logisk i förhållande till vad gäller. Nu kan nämnts kommunal som nu som en plan överprövas av länsstyrelsen bl.a. om en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Kvalitetsnormer syftar bl.a. till att förebygga störningar som överskrider vad människors hälsa tål och det är också på hälsoskyddsområdet miljökvalitetssom normerna åtminstone till en början kan väntas få sin största betydelse. Frågan är alltså om planläggning sker i strid mot gällande regler i fråga om hälsoskydd och säkerhet. Vi vill tillägga att systemet med miljökvalitetsnormer till en början torde komma att få ganska en begränsad tillämpning och att det under alla omständigheter behövs ett

nära samarbete mellan statliga och kommunala myndigheter för att

tillämpa dem på ett riktigt sätt. En annan omständighet som är värd att beakta i sammanhanget är att Sverige som nation till följd av EES-avtalet och ett eventuellt

Kapitel 3 299

framtida medlemskap i den Europeiska Unionen har ett ansvar för att EU:s förordningar och direktiv inom bl.a. miljöområdet uppfylls. Som vi redovisat i vårt huvudbetänkande har man sedan länge inom EU använt sig miljökvalitetsnormer. Även dessa i likhet av om normer, med dem som föreslås i miljöbalken, inte är direkt rättsligt bindande är Sverige dock skyldigt att införliva dessa i svensk miljörätt. Så har för övrigt redan skett genom nyligen gjorda ändringar i hälsoskyddslagen. Om miljöbalksñrslaget antas av riksdagen kommer EU:s miljökvalitetsdirektiv i framtiden att införlivas i svensk lagstiftning med stöd av bestämmelser i miljöbalken. Sverige har emellertid som nation inte endast en skyldighet att införliva EU:s miljökvalitetsdirektiv i den lagstiftningen utan egna även ett visst ansvar för att dessa blir uppfyllda. Detta ansvar innebär bl.a. att det åligger Sverige att till EU lämna information inom vilka områden av landet normerna inte uppfylls. Sverige är också skyldigt att, så länge miljökvalitetsnormema inte är uppfyllda inom ett område, regelbundet till EU redovisa hur man skall kunna komma till rätta med missförhållandena. Skulle Sverige brista i dessa skyldigheter kan frågan prövas rättsligt. De EG-direktiv i fråga om miljökvalitetsnormer som har intresse inom samhällsplaneringsområdet är luftkvalitetsdirektiven för tätortsmiljöer. Dessa direktiv har tillkommit i första hand för att slå vakt om tätortsbefolkningens hälsa. Från svensk sida har man emellertid ansett att dessa direktiv redan i dag uppfylls i samtliga av landets tätorter. Man torde emellertid kunna räkna med att man inom den Europeiska Unionen i framtiden i allt större utsträckning kommer att reglera medlemsnationemas miljöåligganden genom att fastställa olika krav på miljökvaliteter som skall uppfyllas. Dessa krav kommer, i

likhet med dem i miljöbalken, sannolikt att kunna avse såväl skyddet

av hälsan som miljön i övrigt. Inför ett sådant perspektiv och de skyldigheter som då kan komma att åvila Sverige synes det rimligt att staten ges möjlighet att påverka förhållandena exempelvis samhälls- utvecklingen om denna skulle gå åt ett håll som kommer i konflikt med EU:s miljökvalitetsnormer. Lämpligast sker detta genom införande av möjlighet för staten att genom länsstyrelserna överpröva kommunala planer som kan antas komma att strida mot fastställda miljökvalitetsnormer. En sådan ordning bör också innebära att bestämmelserna i 12 kap. 6 och 7 §§ torde kunna tillämpas för att tillgodose miljökvalitetsnormer.

300 Kapitel 3

Visserligen är för närvarande Plan- och byggutredningen sysselsatt med att utarbeta förslag beträffande den framtida statliga kontrollen av kommunala planer och kan väntas redovisa sådana förslag i början av hösten. Frågan om miljökvalitetsnormer är emellertid så central för det arbete som vi själva bedrivit att vi anser oss böra för vår del lägga fram förslag i ämnet. I enlighet med våra förslag i huvudbetänkandet bör därför nya detaljplaner eller områdesbestämmelser kunna överprövas av länsstyrelsen om de kan befaras leda till att miljökvalitetsnormer överslcrids. Reglerna om statlig kontroll hänger nära samman med ett system för samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna som innefattar bl.a. dels information från länsstyrelsernas sida om vissa viktigare förhållanden som bör uppmärksammas av kommunerna vid utarbetandet av kommunala planer, dels yttranden från länsstyrelserna om förhållanden som skulle kunna leda till att kommunal plan en upphävdes. Detta system innebär inte i sig någon statlig kontroll av kommunerna utan är ett naturligt led i en kommunikation mellan stat

och kommun som skall förbygga att kommunerna utsätts för några

överraskande ingripanden från statens sida. Länsstyrelsen bör därför i det samråd som skall äga rum vid utarbetandet eller ändrade av nya planer informera kommunen om föreliggande risker för att miljökvalitetsnormer överskrids. Ett instrument för genomförande av miljökvalitetsnormer är åtgärdsprogram. Enligt 6 kap. 4 § miljöbalken skall ett åtgärdsprogram upprättas, om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. Detta skall göras av en kommun, om miljökvalitetsnormens räckvidd är begränsad till kommunens område, länsstyrelsen miljöav om en kvalitetsnorm gäller vissa kommuner i ett län och i övriga fall av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I ett åtgärdsprogram skall anges vilka åtgärder som bör vidtas för att

uppfylla en miljökvalitetsnorm.

Självklart behöver kommunen inte någon information åtgärdsom program som kommunen själv upprättat. I övrigt bör det åligga länsstyrelsen att under det förut Omnämnda samrådet informera kommunen om sådana åtgärdsprogram som framtagits av statliga myndigheter och som berör område beläget inom kommunens gränser.

Kapitel 3 301

3.9 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i plan- och bygglagen 1987 :10

När det i detta och följande kapitel i specialmotiveringen till lag-

att föreslagen bestämmelse motsvarar eller flera rummen anges en en bestämmelser i gällande lydelse lagen i fråga, innebär detta i vissa av fall endast att den föreslagna bestämmelsen rör samma ämne, medan det sakliga innehållet kan ha ändrats utan att detta i alla avseenden motiveras.

l kap. Inledande bestämmelser

3 § Varje kommun och enskilda. --- Regleringen del kommunen. av --- av

För begränsade områden kommunen inte omfattas av detalj-

av som plan får områdesbestämmelser det behövs för att syftet med antas, om översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses eller att ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken genomförs eller för att miljökvaliannars tetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken skall uppjyllas.. Fastighetsplaner får av detaljplaner. --- För samordning regionplaner antas. ---

Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till naturresurslagen har ersatts med hänvisning till miljöbalkens hushållningskapitel. en Också för att ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken skall kunna genomföras eller för att miljökvalitetsnormer skall annars uppfyllas kan det ändamålsenligt att områdesbestämmelser uppvara rättas. Förslag det förs in i tredje stycket. om

2 kap. Allmänna intressen skall beaktas vid planläggning som och vid lokalisering av bebyggelse

2 § Vid och ärenden bygglov och förhandsbesked

planläggning i om

skall tillämpas de hushällningsbestämmelser som anges i 3 och 4 kap.

miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap.

302 Kapitel 3

miljöbalken.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen skall naturresurslagen tillämpas vid planläggning och i ärenden bygglov och förhandsbesked. om Enligt 2 kap. l § miljöbalken skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken också tillämpas enligt vad är föreskrivet i de som olika NRL-anknutna lagarna, bl.a. plan- och bygglagen. Av de angivna kapitlen imiehåller 3 kap. grundläggande hushållningsbestäm-

melser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden

i landet, 6 kap. bestämmelser miljökvalitetsnormer och 8 kap. om

bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.

Den i balkförslaget valda konstruktionen att göra de nämnda

paraplybestämmelsema tillämpliga även vad gäller de NRL-anknutna

lagarna kräver att det i var och dessa tas in bestämmelse en av en av vilken det närmare framgår i vilka sammanhang och i vilken omfattning paraplybestämmelsema i miljöbalken skall tillämpas i frågor som regleras i de NRL-anknutna lagarna, bl.a. plan- och bygglagen. I hänvisningsbestämmelsen bör att de från naturresurslagen anges hämtade grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsema skall tillämpas, liksom bestämmelserna miljökvalitetsnormer. Det bör om

understrykas att miljökvalitetsnormer självfallet skall fastställas med

stöd av miljöbalken. Hänvisningen innebär sålunda dels sådana att miljökvalitetsnormer som fastställts enligt miljöbalken skall tillämpas också enligt plan- och bygglagen, dels att tillämpningen därvid skall ske på det sätt som anges i miljöbalken. Enligt vår mening bör sådan tillämpning äga i huvudsak i en rum samma omfattning som för närvarande. I fråga plan- och byggom lagen bör sålunda hushållningsbestämmelser samt miljökvalitetsnormer tillämpas vid planläggning samt i ärenden bygglov och förhandsom besked.

Hänvisningen till miljöbalken bör vidare avse balkens bestämmelser

om miljökonsekvensbeskrivningar. Emellertid bör hänvisningen till

dessa bestämmelser inte göras i förevarande paragraf utan i 5 kap. 18 Denna paragraf innehåller redan i dag bestämmelser miljöom

konsekvensbeskrivningar.

3 § Bebyggelse skall lokaliseras till mark är lämpad för andasom málet med hänsyn till de boendes och ävrigas hdlsa, jord-, berg- och vattenförhállandena,

Kapitel 3 303

möjligheterna att ordna trafik, vattenförsärjning och avlopp samt annan samhällsservice, möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstöntingar, samt behovet att främja hållbar hushållning med naturresurser. en Bestämmelser i fråga skydd för människors hälsa eller miljön om och ifråga främjande hållbar hushållning med naturresurser om av en

finns i miljöbalken.

Bebyggelse och anläggningar för sin funktion kräver tillförsel

som energi skall lokaliseras på ett sätt är lämpligt med hänsyn till av som energiförsärjningen och energihushållningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser allmärma intressen som skall om beaktas vid lokalisering bebyggelse. Vi har i den allmärma motiveav ringen redogjort för vår på plan- och bygglagen som en med syn miljöbalken sidoordnad lag för bebyggelse. De hänsyn till hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser som skall tas enligt miljöbalken gör sig vid tillämpningen plan- och bygglagen gällande av främst vid prövningen lokaliseringsfrågor. Det är också till beav stämmelser sådan prövning som en hänvisning till miljöbalken bör om knytas. Paragrafen innehåller redan nu, i första stycket punkterna 1 och

behövliga regler om hänsyn till hälsa och miljö. Vad som ytterligare

krävs är bestämmelse om hänsyn också till hushållningen med en naturresurser. En sådan bestämmelse bör införas i en ny punkt 5 i första stycket. Den erinran miljöbalkens bestämmelser bör tas in också i om som

plan- och bygglagen bör knytas till bestämmelserna i paragrafens

första stycke och i ett andra stycke. I detta stycke bör erinras tas upp att bestämmelser skydd för människors hälsa eller miljön samt om om främjande hållbar hushållning med naturresurser finns i om av en miljöbalken. Bestämmelsen innebär att lokalisering av bebyggelse skall ske på sådant sätt att de uppräknade intressena tillvaratas inom ramen

för vad är föreskrivet i miljöbalken. Bestämmelsen innebär bl.a.

som att planläggning inte får ske så att miljöfarlig verksamhet som en medges enligt planläggningen kommer att strida mot miljöbalkens stoppregler för miljöfarlig verksamhet.

304 Kapitel 3

4 kap. Översiktsplan

l § I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen bör som beaktas vid beslut om användningen mark- och vattenområden. av Av planen skall framgå gmnddragen ifråga om den avsedda användningen mark-och av vattenområden samt i fråga tillkomst, förändring och beom varande av bebyggelse, hur kommunen att tillgodose riksintressen enligt 3 och avser 4 kap. miljöbalken, hur kommunen att genomföra ett åtgärdsprogram enligt avser 6 kap. 4§ miljöbalken eller annars uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken.

[andra stycket föreslås att kommunen i översiktsplanen skall redovisa, hur den avser att genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4§ miljöbalken eller annars uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken.

5 § Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ge råd om tillämpningen av 2 kap. och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses,

informera kommunen om sådana åtgärdsprogram enligt 6 kap.

4 § miljöbalken upprättats statliga myndigheter och som av som berör område inom kommunen,

informera kommunen om sådana miljökvalitetsnormer enligt

6 kap. miljöbalken som i övrigt berör område inom kommunen, verka för att sådana frågor om användningen mark- och av

vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas

på ett lämpligt sätt, ta till vara statens intressen.

De föreslagna ändringarna i punkterna 2 och 3 har samband med förslagen om ändringar beträffande den statliga kontrollen och har kommenterats i avsnitt 3.8.3 i den allmänna motiveringen.

9 § Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljö-

Kapitel 3 305

balken, förslaget inte står i överensstämmelse med ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken upprättats av en statlig mynsom dighet och berör område inom kommunen eller annars inte uppfyller miljökvalitetsnonner enligt 6 kap. miljöbalken, sådana frågor rörande användningen av mark- och vatten-

områden angår två eller flera kommuner inte samordnas på

som ett lämpligt sätt, bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och

övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Vad särskilt skall framgå länsstyrelsens yttrande är om det som av enligt länsstyrelsens mening föreligger sådana förhållanden som kan föranleda länsstyrelsen att kalla in planförslaget för överprövning med stöd 12 kap. 1 Hit hör bl.a. att planförslaget strider mot ett av åtgärdsprogram eller mot miljökvalitetsnormer.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

7 ä Utöver vad enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i som planen meddelas bestämmelser om

11 skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen . det särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar

och, om finns

luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som genom

prövas enligt 13 kap. miljöbalken,

Den nuvarande hänvisningen i punkten ll till miljöskyddslagen har med hänvisning till miljöbalkens kapitel om miljöfarlig ersatts en verksamhet.

16 § För begränsade områden inte omfattas av detaljplan kan

som områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås, att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken tillgodoses, åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken genomförs, att ett eller

miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken upp-

att annars

306 Kapitel 3

fylls. Med områdesbestämmelser får regleras i vad mån ---

Bland de ändamål områdesbestämmelser skall tillgodose som anges även att säkerställa att ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken genomförs eller att miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken annars uppfylls. Paragrafen har delats på två stycken. Vidare har innehållet i nuvarande första meningen efter de gjorda tilläggen delats in i nuvarande punkter.

18 § Detaljplanen planen. --- En detaljplan motorcyklar. --- Vid upprättande av detaljplan skall miljökonsekvensbeskrivning en enligt 8 kap. miljöbalken föreligga, detaljplanen medger om en användning av mark eller byggnader eller andra anläggningar kan som

befaras medföra en betydande inverkan på människors hälsa eller

miljön eller på säkerheten eller äventyra hållbar hushållning med en naturresurser.

Som vi redan anmärkt under 2 kap. 2 § bör bestämmelser miljöom konsekvensbeskrivningar även i fortsättningen ligga kvar i tredje stycket av förevarande paragraf.

Enligt vår mening bör miljökonsekvensbeskrivningar föreligga vid

upprättande av detaljplan, men bara under förutsättning att detaljplanen medger en användning mark eller byggnader eller andra anläggav ningar som kan befaras medföra betydande inverkan på människors en hälsa eller miljön eller på säkerheten eller äventyra hushållning med en naturresurser. Förslaget har motiverats i avsnitt 3.8.3.

22 § Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses,

informera kommunen om sådana åtgärdsprogram enligt 6 kap.

4 § miljöbalken upprättats statliga myndigheter och som av som berör område inom kommunen,

informera kommunen om sådana miljökvalitetsnormer enligt

6 kap. miljöbalken i övrigt berör område inom kommunen, som verka för att sådana frågor användningen mark- och om av

Kapitel 3 307

vattenområden angår två eller flera kommuner samordnas

som på ett lämpligt sätt, ta till vara statens intressen.

Ändringarna motsvarar dem som föreslås i 4 kap. 5

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

l § Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller

upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras

en att beslutet innebär att riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses, ett ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats statlig myndighet inte blir genomfört eller annars miljöav en kvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken inte blir uppfyllda, regleringen sådana frågor användningen av mark- och av om

vattenområden angår flera kommuner inte har samordnats

som på ett lämpligt sätt, eller bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och en övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Första stycket punkten 2 föreslås bli tillagt. Det innebär att länsstyrelsen skall kalla in plan för överprövning, om det kan befaras en att den beslutade planläggningen skulle leda till att åtgärdsprogram eller miljökvalitetsnormer åsidosätts. De föreslagna bestämmelserna i 1 kan med stöd av 4§ göras tillämpliga också på bygglov och förhandsbesked.

5 § Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en

regionplan. Beslut prövning skall fattas inom tre månader från den

om dag då beslutet korn in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken frågan huruvida ett åtgärdsprogram enligt samt 6 kap. 4 § miljöbalken upprättats statlig myndighet blir som av en genomfört eller miüökvalitetsnonner enligt 6 kap. miljöbalken annars

blir uppfyllda.

Regeringen får viss del. ---

308 Kapitel 3

Den nuvarande hänvisningen i första stycket till naturresurslagen har ersatts med en hänvisning till miljöbalkens hushållningskapitel. Dessutom föreslås att regeringens prövningsmöjlighet skall få omfatta även frågan huruvida ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § miljöbalken som upprättats av en statlig myndighet blir genomförd eller miljöannars kvalitetsnormer enligt 6 kap. miljöbalken blir uppfyllda.

6 § Regeringen får förelägga kommunen inom viss tid att en anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser arlanen föreläggande, det behövs för att tillgodose sådana intressen om som avses i I § 2 eller

Ändringen innebär att planföreläggande kan användas även för

att genomföra miljökvalitetsnormer liksom åtgärdsprogram upprättats som av en statlig myndighet.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

8 § Ägare och innehavare 2 eller

--- Rätt till ersättning berörd del fastigheten. --- av Medför beslut ägaren begär det. --

Vid tillämpningen andra och tredje styckena skall även beaktas

av andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen 1988:950 om kulturminnen 9 kap. 2-7, 13 b och 15 §§ m.m., miljöbalken, förbud enligt 10 kap. 4 § och 11 kap. 5 § tredje stycket

samma balk och beslut enligt 18 § skogsvårdslagen 1979:429, under

förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste

beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan hänsynstagartden av

enligt 30 § skogsvårdslagen i särskilda fall har inträtt inom

som samma tid. Har talan eller rått till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund bestämmelserna av i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestämmelseri lagen kulturminnen om m. m. eller miljöbalken, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om

rivningsförbud eller skyddsbestämmelser i första stycket 2 som avses eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för

ersättning eller inlösen. Ifall eller inlösen.

---

Kapitel 3 309

I paragrafens nuvarande lydelse hänvisas i fjärde och femte styckena till bl.a. dels beslut enligt ll och 19 §§ naturvårdslagen och 19 kap. 2 §vattenlagen, dels förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket naturvårdslagen, dels riksintressen enligt naturresurslagen. Dessa hänvisningar har ersatts med hänvisningar till miljöbalken. Vad gäller beslut enligt 19 kap. 2 § vattenlagen, som behandlar inrättande vattenskyddsområde och föreskrifter inskränkav om ningar i förfoganderätten över fastigheter inom sådant område, har vi i avsnitt 4.4.3 föreslagit att dessa bestämmelser skall föras över till 9 kap. miljöbalken.

17 kap. Övergångsbestämmelser

23 § För överträdelse lindrigare påföljd. --- Underláter sak. någon --i Har någon åsidosatt villkor eller föreskrift har meddelats ett en som med stod 136 § byggnadslagen 1947:385, skall bestämmelserna av a i 21 kap. miljöbalken tillämpas.

Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till straffbestämmelsema i 4 kap. 6 § naturresurslagen har ersatts med hänvisning till anen svarsbestämmelsema i miljöbalken.

4 Vattenlagen

4.1 Allmänt om vattenlagen

Vattenlagen är tillämplig på vad i den betecknas vattenföretag och som vattenanläggningar. Dessutom innehåller lagen regler om skydd för vattenförsörjningen m.m.

Med vattenföretag förstås bl.a. vissa byggnadsåtgärder i vattendrag,

sjöar och andra vattenområden, bortledande grundvatten, tillförsel av

vatten för att öka grundvattenmängden samt åtgärder för att av-

av mark, sänka eller tappa sjö eller för att skydda mot vattna ur en Med vattenanläggning anläggning som har tillkommit vatten. avses en genom ett vattenföretag. I Vattenlagen görs i princip inte någon skillnad mellan vattenföretag

utförs för att tillgodogöra vattnet i nyttigt syfte och företag som

som

syftar till att leda bort skadligt vatten.

Vattenlagen bygger i väsentliga delar på principerna i 1918 års vattenlag. Detta gäller bl.a. lagens tillämpningsområde, den grundläggande frågan rätten till vattnet och det vattenrättsliga prövningsom Emellertid innehåller Vattenlagen också nyheter, bl.a. med systemet. avseende på kravreglema. Från att tidigare ha varit strikt uppbyggda, inte minst vad gällde ekonomiska beräkningar, möjligör numera vattenlagens tillåtlighetsregler att det görs en samlad bedömning av ett vattenföretags lämplighet så att detta kan inpassas i samhällsplaneringen i stort. I materiellt hänseende gäller Vattenlagen och miljöskyddslagen fullt vid sidan varandra då det gäller vattenföretag som kan leda till ut av vattenförorening eller annan störning.

312 Kapitel 4

4.2 Behovet

av anpassning

Vattenlagens portalparagraf, l kap. l upptar övergripande en aktsamhetsregel som kan sägas uttryck för lagens inriktning. Enligt ge denna regel skall vatten skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång. Häri ligger också att vattnet skall användas med sparsamhet prop. 198182:l30 88. s. I förhållande till 1918 års vattenlag detta något nytt. Huvudvar syftet vid tillkomsten äldre vattenlagen hade varit att skapa av gynnsamma lagliga förutsättningar för att tillgodogöra vattenkraften i landets vattendrag samtidigt som vissa klart definierade motstående intressen favoriserades i lagen. Vid tillkomsten 1983 års vattenlag anförde föredraganden av följande. De ändamål som 1918 års vattenlag avsåg att fylla har otvivelaktigt sin aktualitet fortfarande, många omständigheter men nya har samtidigt tillkommit när det gäller våra vatten. Bl.a. kan nämnas den ökande medvetenheten om vattnet såsom en naturtillgång stort av värde från miljösynpunkt samt för rekreation och friluftsliv. Detta måste återspeglas i vattenlagstiftningen. Strävan bör att med vara en ny vattenlag skapa ett instrument med hjälp det går att göra vars en rimlig avvägning mellan exploateringsintresset och motstående allmänna och enskilda intressen. En grundläggande förutsättning måste dock vara att företagen står i god överensstämmelse med planerna inom olika samhällssektorer. Samtidigt får det inte så att ett vara vattenföretag, även om det står i överensstämmelse med ett gång en givet tillstånd, lägger hinder i vägen för fortsatt utveckling under all framtid. Här kräver hänsynen till främst allmänna intressen att det ñnns möjligheter till omprövning ett företag a. 66 av prop. s. Man torde tryggt kunna påstå att uppskattningen våra vatten av som naturtillgång med stor betydelse för miljön har stärkts ytterligare efter vattenlagens tillkomst. Särskilt är det därvid vattendragens och kanske i än högre grad våtmarkernas betydelse livsmiljöer för växt- och som djurarter som kommit i blickpunkten. Medvetenheten vattnens om betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden har, inte minst efter Rio-konferensen, blivit större än tidigare. När det t.ex. gäller reglering vattendrag och sjöar ligger det just av i företagets syfte att åstadkomma förändringar. Det är detta är som ändamålet med vattenlagen, att reglera förutsättningarna för på att detta sätt exploatera naturen. Tillåter inte förändringarna blir det man inte några vattenföretag.

Kapitel 4 313

Den inverkan ett Vattenföretag har på i första hand motstående allmänna intressen varierar självfallet med typen av företag. Vattenregleringar och Vattenkraftverk påverkar främst ñsket och den fysiska landskapsbilden. En omfattande reglering kan medföra en total förändring landskapet på så sätt att regleringsmagasinet ersätter det av tidigare kultur- och naturlandskapet. Företag för markavvattning påverkar främst växt- och djurlivet men kan också beröra landskapets utseende. Vattenföretag uttag av grundvatten påverkar i som avser första hand hushållningen med naturresurser men kan i vissa fall även ha betydelse för växt- och djurlivet till följd av minskat grundvattenläckage till bäckar och andra mindre vattendrag. Företag som syftar till att öka grundvattenmängden kan leda till förhöjda grundvattennivåer med åtföljande försumpning av marken. Däremot leder Vattenföretag inte annat än i undantagsfall till föroreningar eller utsläpp som kan hota människors hälsa. Ett sådant fall kan dock att grundvattnet förorenas i samband med återförande till vara grunden vatten från anläggning för utvinning av värme. av en Inte heller leder vattenföretag till utsläpp som orsakar globala klimatförändringar. Ett Vattenkraftverk som ersätter ett fossileldat kondenskraftverk kan som en ren energikälla i stället bidra till att minska utsläpp som har betydelse i såväl ett globalt som lokalt perspektiv. En lokal klimatpåverkan kan dock förekomma i form av sjörök vid regleringsmagasin samt i anslutning till vattendrag där kylvatten släpps ut. Sverige är sällsynt lyckligt lottat när det gäller tillgången på färskvatten för olika ändamål. På senare tid har emellertid konkurrensen mellan olika intressen vattentillgångarna visat att alla behov inte om kan tillgodoses utan att en fördelning måste ske. Det anförda visar att stor vikt måste läggas vid att vattenlagen får ett sådant innehåll att vid dess tillämpning all tillbörlig hänsyn visas hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Den grundsyn präglar miljöbalken bör därför i fortsättningen i största möjliga som utsträckning komma till uttryck också i vattenlagen. Samtidigt måste framhållas att det vid utförande vattenföretag och anläggningar för av sådana ofta är ofrånkomligt skadas. Även vattenlagen att naturen om betraktas som och behåller sin karaktär av exploateringslag bör den såvitt angår skyddet för hälsa och miljö och främjande av hushållning med naturresurser bygga på samma principer som miljöbalken. Om denna innebär att hänsynen till miljön skall ges större tyngd i avvägningen mot andra samhällsintressen, bl.a. exploateringsintresset,

314 Kapitel 4

bör på motsvarande sätt miljöhänsynen tillmätas större betydelse också vid tillämpningen vattenlagen. Det är därför naturligt att, när det av gäller hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser, samma grundläggande principer får prägla vattenlagen miljöbalken i den som mån de är tillämpliga i vattenrättsliga sammanhang. Att tillämpa en syn på miljöfrågoma vad gäller vattenföretag och vattenanläggningar och en annan syn i fråga om t.ex. miljöfarlig verksamhet är svårt att motivera. Det nu anförda innebär att vattenlagen bör innehålla målbestämmelser och allmänna aktsamhetsregler som bygger på miljöbalkens grundsyn men som är närmare anpassade till vattenlagens regelsystem.

4.3 Metoder för anpassning

en

Som redovisats i föregående avsnitt bör vattenlagen anpassas till den syn på hälso-, miljö- och hushållningsfrågoma som ligger till grund för miljöbalken. Samtidigt måste iakttas att denna anpassning sker med beaktande av de särskilda syften som kännetecknar vattenlagen. Vi förordar att vattenlagen ändras så att en sådan anpassning sker. För anpassningen kan väljas flera olika metoder. En lösning har vi i princip redan awisat. Det är alternativet att föra in vattenlagen i miljöbalken. Den bedömningen, som också har stöd i lagrådsremissen, bör stå fast. Ett gott skäl härtill är att miljöbalkens ikraftträdande skulle försenas på ett oaccepabelt sätt om ansträngningar nu skulle inriktas på att stöpa om balken så att även vattenlagen kan föras in. Ett mer principiellt och därför viktigare skäl är att vattenlagen innehåller ett stort antal bestämmelser av teknisk natur inriktade just på vattenföretag och vattenanläggningar, vilka det i och för sig är önskvärt att behålla i lagform men som skulle ge miljöbalken en våldsam slagsida åt det vattenrättsliga hållet om de fördes in i denna. Det tredje och kanske viktigaste argumentet är att stor del de en av frågor som behandlas i vattenlagen prövas av domstol och att det därför krävs rättegångsregler i helt utsträckning än i miljöen annan balken. Det sist sagda innebär å andra sidan i framtid att om man en går över till domstolsprövning också på miljöområdet och förfarandet därför behöver regleras mer ingående, det i en sådan situation kan visa sig fruktbart att tillämpa vattenlagens förfaranderegler och i det sammanhanget slå ihop miljöbalken och vattenlagen. En andra möjlighet är att låta miljöbalkens allmänna delar gälla

Kapitel 4 315

fullt ut i vattenrättsliga frågor och behålla en vattenlag som bara behandlar de rent tekniska och processrättsliga delarna av vattenrätten. En sådan lösning skulle dock försämra möjligheterna för både allmänheten och myndigheterna att överblicka vattenrätten. Med tanke på ämnesområdets stora omfattning skulle detta medföra nackdelar från pedagogisk synpunkt. En variant av detta alternativ är att föra över åtminstone tillåtlighetsreglema i vattenlagen till miljöbalken. Dessa regler kan emellertid sägas utgöra vattenlagens kärna. Även sådan lösning skulle medföra en olägenheter från både tillämpnings- och informationssynpunkt. Om vattenlagen ändå skall behållas till väsentliga delar, synes det bättre att ge även den lagen en miljövänlig profil. Detta kan i första rummet ske

genom utformningen av tillåtlighetsreglema.

Ett alternativ är att endast paraplybestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken blir tillämpliga vid prövning enligt vattenlagen och att denna i övrigt inte upptar några andra aktsamhetsregler än de som nu gäller. I den mån vattenlagens aktsamhetsregler awiker från miljöbalkens aktsamhetsregler, skulle de utesluta tillämpningen av sistnämnda regler. Detta innebär att någon anpassning inte sker alls till miljöbalken utöver tillämpningen av paraplybestämmelsema. En ytterligare möjlighet är att i vattenlagen ta in aktsamhetsregler som är fullständiga och fristående från miljöbalken har men som samma materiella innehåll som denna. Det blir då kanske naturligare

för vattendomstolarna att tillämpa dessa aktsamhetsregler alltså

som

finns i den egna lagen.

Även finner att principer i huvudsak bör gälla om man samma såväl för vattenfrågor som inom miljöråtten i övrigt kan ändå till förmån för att särskilda regler förs i vattenlagen anföras följande. Erfarenheterna visar att myndigheter och andra som har att tillämpa en viss lag väntar sig att ñnna fullständig reglering av ämnet i en denna lag och lätt förbiser bestämmelser i andra lagar. Dessa bestämmelser riskerar då att aldrig slå igenom det särskilda området. Tillämpningen av vattenlagen har utvecklats under lång tid och man kan tala om en egen lagkultur. Erfarenheterna från tidigare lagstiftning visar också att det krävs mer än enkla hänvisningar för att ändra en sådan praxis. Det finns därför anledning att noga överväga hur kopplingen mellan lagarna i framtiden skall kunna göras tydlig så att praxis i realiteten utvecklas efter de gemensamma grunder som förutsattes. Det kan därvid inte bortses från att vattenlagen nu innehåller fullt utvecklade tillåtlighetsregler sedan länge tillämpas vattensom av

315 Kapitel 4

domstolar och förrättningsmän. Dessa tillåtlighetsregler utgör i viss mån motsvarigheter till regler i miljöbalken. Att helt ersätta dem med hänvisningar till miljöbalken synes kunna försvaga effekterna av det skydd för allmänna intressen som nu finns i vattenlagen. Särskilt gäller detta om den kontrollbestämmelse som finns i 3 kap. 3 § vattenlagen. Enligt denna bestämmelse får ett vattenföretag, även om det annars inte finns hinder mot det, inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen; företaget får dock komma till stånd, om regeringen ñmrer att företaget är av synnelig betydelse från allmän synpunkt. Detta är som synes en motsvarighet till stoppreglemai miljöbalken. Det synes rimligt att man i vattenlagen behåller stoppregler av hänsyn till allmänna intressen och att dessa därvid utformas efter mönster av stoppreglema i miljöbalken. I den mån miljöregler i vattenlagen måste ha samma sakliga innebörd som dem i miljöbalken talar enligt vår mening övervägande skäl för att i vattenlagen ta in fristående och fullständiga tillåtlighetsregler. Undantag från denna princip måste dock göras i fråga om paraplybestämmelserna förutom lokaliseringsbestämmelsen kommer att som - ñnnas bara i miljöbalken.

4.4 Närmare om anpassningen

4.4.1 Övergripande aktsamhetsregler

I miljöbalken ñnns ett antal till varandra anpassade övergripande aktsamhetsregler. Dessa har förts samman i ett kapitel i miljöbalkens första avdelning. Reglerna skall vara tillämpliga på alla företag, kommuner och andra som utövar en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd, som kan komma att skada människors hälsa eller miljön, i den utsträckning de görs tillämpliga i de kapitel som ingår i balkens

tredje och fjärde avdelningar. Enligt lagrådsrcmissen bör det i fråga

om aktsamhetsreglemas tillämpningsområde tydligt framgå för vilka

verksamhetsområden reglerna kan göras gällande. Bara om dessa områden klart redovisas, sägs det i remissen, blir det möjligt att i förväg avgöra för vilka fall myndigheterna har rätt att ingripa. För farliga verksamheter bör de allmänna aktsamhetsreglema gälla fullt ut. För naturvårdens del är däremot en sådan ordning inte befogad. I lagrådsrcmissen understryks vidare att det anförde inte hindrar att

Kapitel 4 317

också verksamheter som formellt ligger utanför miljöbalken anpassas till balkens aktsamhetsregler. En sådan anpassning bör dock, i enlighet med det sektorsansvar som gäller för all miljöstörande verksamhet, ske genom den lagstiftning som reglerar verksamheten i fråga, antingen genom en hänvisning till miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler eller på annat sätt. Det nu sagda medför att i den mån de allmänna aktsamhetsreglerna i miljöbalken anses böra genomslag också på andra lagars områden måste direkta bestämmelser härom tas in i lagarna i fråga. Det ñnns en klar koppling mellan vattenlagens övergripande aktsarnhetsregel och miljöbalkens bestämmelser om mål och vissa av de övergripande aktsamhetsreglema. Behov föreligger därför att samordna dessa bestämmelser i de båda regelkomplexen. Innebörden av denna samordning bör vara att det nuvarande portalstadgandeti l kap. l § vattenlagen byggs ut med de huvudprinciper som enligt miljöbalken bör gälla i fråga om allt miljöarbete. Detta innebär att de i l kap. 7 § miljöbalken upptagna principerna förs över till vattenlagen. Den första principen ger uttryck för att skador och olägenheter som kan drabba människan, naturen eller miljön skall

förebyggas. Principen torde numera vara allmänt accepterad både i

Sverige och utomlands och den återfinns i bl.a. Romfördraget. Den andra principen avser den s.k. försiktighetsprincipen. Denna innebär att avsakanden av full vetenskaplig bevisning inte får användas som hinder för kostnadseffektiva skyddsåtgärder. Försiktighetsprincipen är också en av grundprincipema i FN:s Rio-deklaration. I denna har emellertid principen getts en mer begränsad innebörd så till vida att avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte får användas som ursäkt att skjuta upp åtgärder bara det föreligger hot om allvarlig eller om oåterkallelig skada. Enligt 1 kap. 12 § miljöbalken skall bl.a. de nu angivna principerna tillämpas i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om. Enligt lagrådsremissen innebär bestämmelsen i och för sig en sänkning ambitionsnivån i förhållav ande till de föregående reglerna. Emellertid är sänkningen bara marginell. Innebörden av denna avvägningsregel är att de tidigare aktsamhetskraven måste vara ekonomiskt rimliga med hänsyn till å ena sidan den risk för skada eller olägenhet verksamhet kan medföra och som en å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaderna för skyddsåtgårdema. Även den behandlade awägningsregeln bör tas in i nu vattenlagens portalstadgande.

318 Kapitel 4

4.4.2 Paraplybestämmelser

En grupp bestämmelser som i detta sammanhang särskilt måste beaktas är de s.k. paraplybestämmelserna om hushållning, kvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar i 6 och 8 kap. miljöbalken. Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken skall nämligen dessa bestämmelser också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i de s.k. NRL-anknutna lagarna, däribland vattenlagen. I denna mäste därför tas in regler som återknyter just till det nämnda stadgandet i miljöbalken. Kopplingen till balkens paraplybestämmelser bör lagtekniskt lösas så att det bland vattenlagen tillåtlighetsregler i 3 kap. tas in bestämmelser dels om att de hushållningsbestämmelser som anges i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken skall tillämpas vid tillståndsprövning enligt vattenlagen, dels om att en miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken skall finnas tillgänglig vid sådan prövning. I dag omfattar kopplingen hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen och kommer till uttryck i 3 kap. l § vattenlagen. Med stöd av 6 kap. miljöbalken kan kvalitetsnormer komma att uppställas till skydd för olika miljöer, t.ex. vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag. Det kan inte gärna göras gällande att man bör acceptera att en kvalitet som skall innehållas vid prövningen av miljöfarlig verksamhet får eftersättas om det är fråga om vattenföretag. En annan sak är att möjligheten att komma till rätta med redan inträffade överskridanden av kvalitetsnormer kan te sig olika beträffande olika typer av företag. Detta kan behöva beaktas vid upprättandet av sådana åtgärdsprogram enligt miljöbalken som skall läggas till grund för åtgärder mot miljöer där gällande kvalitetsnormer inte innehålls.

4.4.3 Tillämpningsomrädet

Som nämnts är vattenlagen tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. Innebörden av dessa begrepp har vi redogjort för i avsnitt 4.1. Det är därför naturligt att vattenlagen till alldeles övervägande del behandlar frågor om sådana företag och anläggningar. Emellertid finns det ett viktigt undantag härifrån och det är bestämmelsemai 19 kap. om skydd för vattenförsörjningen Att vattenlagen m.m. innehåller även regler av denna natur erinras i l kap. 2 om

Kapitel 4 319

Sedan år 1964 upptog äldre vattenlagen bestämmelser om skydd för grundvatten. Dessa gick ut på att skyddsåtgärder påtagligt ingrep som i någons dispositionsrätt över marken förutsatte servitut tillsom skapades genom beslut av vattendomstolen. Den som begärt servitutet var därvid skyldig att utge ersättning enligt lagens allmänna bestämmelser om ersättning. Mindre inskränkningar i dispositionsrätten var fastighetsägare och andra skyldiga att tåla utan ersättning enligt en allmän aktsamhetsregel. Denna kunde kompletteras länsstyrelsen av som kunde meddela allmänna bestämmelser om vad som skulle iakttas inom ett särskilt skyddsområde för grundvattentillgången. Anknytningen till aktsamhetsregeln medförde dock att länsstyrelsens möjligheter att förordna om skyddsområden var begränsade, eftersom skyddsföreskrifterna inte fick så långtgående att de grundade vara ersättningsrätt. Syftet med betämmelsema grundvattenskydd att aktivera om var skyddsverksamheten och skapa bättre möjligheter att planmässigt tillgodose vattenförsörjningens skyddsbehov. Länsstyrelserna, med deras möjligheter att ta egna initiativ, ansågs vara bättre ägnade än vattendomstolarna och gavs därför rätten att förordna skyddsom områden och utfärda skyddsföreskrifter. För denna ordning ansågs också tala att länsstyrelserna hade många andra uppgifter hade som samband med skyddet Er vattenförsörjningen samt att de hade tillgång till erforderlig teknisk och medicinsk expertis. Enligt äldre vattenlagen det också möjligt att förordna var om skydd mot förorening av ytvatten. För sådant ändamål kunde vattendomstolen förordna om inskränkningar i rätten att använda en fastighet. Sålunda var det möjligt att inrätta regelrätta skyddsområden även för ytvattentillgångar. Bestämmelserna härom kom dock inte att tillämpas i någon större omfattning. Av betydelse för ytvattenskyddet

även miljöskyddslagen och hälsoskyddslagstiftningen. Även

var amian lagstiftning som byggnads- och expropriationslagstiftningen hade betydelse för vattenskyddet. Vattenlagsutredningen föreslog i betänkandet SOU 1977:27 Revision av vattenlagen 4 att det skulle tillskapas enhetliga bestämmelser om skydd för yt- och grundvatten. Förslaget innebar att den allmänna aktsamhetsregeln för grundvatten skulle utvidgas till att gälla

också Skyddsområden skulle kunna inrättas länsstyrelsen

ytvatten. av och inom sådana områden skulle fastighetsägares och allmänhetens rätt att använda marken kunna inskränkas. Föredragande statsrådet ansåg att det fanns mycket talade ñr som

320 Kapitel 4

utredningens förslag. Visserligen det möjligt att enligt reglerna i var miljöskyddslagen komma till rätta med avloppsutsläpp och annan miljöfarlig verksamhet av mer ingripande karaktär. Emellertid var denna lag vid den tiden endast tillämplig i fråga om förorening av ytvatten. Det kunde dock fortfarande uppkomma problem då det gällde att genom generella bestämmelser begränsa föroreningskällor som båttrafik och annan trañk, oljelagring, gödsling, kemisk vâxtbekämpning samt bad och camping. För att komma till rätta med förorenings källor av denna art fordrades det enligt föredraganden att skyddsföreskrifter kunde utfärdas på ett relativt enkelt sätt. De dåvarande reglema om skydd för ytvatten ansågs emellertid inte uppfylla rimliga anspråk på enkelhet i tillämpningen. Härtill kom enligt föredraganden angelägenheten av en samordning av skyddet av såväl yt- som grundvatten och att en sådan samordning var av särskild betydelse i de fall ett vattenförsörjningssystem byggde på både ytvatten och grundvatten. Även det kunde finnas svårigheter att bedöma ett skyddsområdes om utsträckning vad gällde främst ytvatten borde detta enligt föredraganden inte hindra en samordning av skyddsreglema för vattentillgångarna. I enlighet med Vattenlagsutredningens förslag utvidgades i samband med vattenlagens tillkomst den allmänna aktsamhetsregeln i fråga om grundvatten till att gälla även ytvatten. I 19 kap. 1 § första stycket vattenlagen stadgas sålunda att om en yt- eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt är alla som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada vattentillgången skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan. Aktsamhetsregeln skall iakttas vid tillståndsprövning av vattenföretag enligt vattenlagen på samma sätt som aktsamhetsregeln i 5 § miljöskyddslagen skall beaktas vid prövning av miljöfarlig verksamhet enligt den lagen. En företagare som utför ett vattenföretag eller bedriver en verksamhet i enlighet med föreskrivna tillståndsvillkor måste

därför anses uppfylla kravet på aktsamhet till skydd för vattenförsörj-

ningen. Han bör därför inte ytterligare åligganden kunna drabbas av med stöd av aktsamhetsregeln. Liknande synpunkter kan anföras beträffande den som bedriver täktverksamhet i enlighet med tillstånd enligt naturvårdslagen, eftersom även vattenskyddssynpunkter skall beaktas vid sådan tillståndsprövning. I 19 kap. l § andra stycket

Kapitel 4 321

stadgas därför att den som utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad föreskrivits i tillstånd enligt vattenlagen, miljösom skyddslagen eller 18 § naturvårdslagen skall anses ha fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket. För det fall en tillstadd verksamhet eller åtgärd visar sig medföra en oönskad inverkan på en vattentillgång får bestämmelserna omprövning i lag tillämpas. om resp. Skyddet enligt den nu beskrivna aktsamhetsregeln avser i första hand vattenkvaliteten men även åtgärder som kan minska vattenmängden omfattas av bestämmelsen. Den har sin största betydelse för den kommunala vattenförsörjningen men är också tillämplig i andra fall, t.ex. då vattentillgång har betydelse för bevattning. Som en exempel på åtgärder omfattas regeln kan nämnas grävningssom av och sprängningsarbeten, anordnande av upplag samt spridning av gödsel och bekämpningsmedel. Däremot faller i regel inte verksamheter eller åtgärder som bedrivs eller vidtas på allemansrättsliga grunder under den allmänna aktsamhetsregeln. Aktsamhetsregeln kan enligt 2 § kompletteras med skyddsbestämmelser för särskilda vattenskyddområden. Sådana bestämmelser beslutas av länsstyrelsen och skall avse de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom vattenskyddsområdet som behövs för att tillgodose syftet med området. För det fall meddelade skyddsföreskrifter berör miljöfarlig verksamhet som med stöd av tillstånd enligt miljöskyddslagen bedrivs inom ett vattenskyddsområde är utövaren av verksamheten skyldig att iaktta dessa. Föreskrifter kan också avse att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för dessa ändamål. Vattenskyddsområden kan inrättas för

vattenförsörjningen såväl i tätbebyggelse som i glesbygd.

Enligt 3 § kan även föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom ett vattenskyddsområde meddelas för att tillgodose syftet med området. Sådana föreskrifter som sålunda kan inskränka vad som normalt kan företas med stöd allemansrätten meddelas dock av av regeringen eller, efter dennas bemyndigande, av länsstyrelsen. Nyheter för vattenlagen att länsstyrelsen ansvarar för erfordervar liga vattenskyddsåtgärder och att skyddsområdesbestämmelser kan grunda ersättningsrätt. Skyddsföreskrifter som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att annans mark tas i anspråk får dock meddelas bara på ansökan av kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställs. Länsstyrelsens befogenhet att meddela föreskrifter som grundar ersättning är således inte utan begränsning och någon skyldighet för staten att utge ersättning kan inte

322 Kapitel 4

uppkomma i andra fall än där en statlig myndighet begärt föreskrifterna. Vattenlagens kapitel om skydd för vattenförsörjningen innehåller också särskilda bestämmelser om ersättning. Allmänt kan sägas om dessa att de har stora likheter med ersättningsreglema i bl.a. naturvårdslagen. Rätt till ersättning har fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet, om föreskrifter, meddelats efter som ansökan, om inskränkningar i rätten att förfoga över en fastighet inom ett vattenskyddsområde eller om skyltar eller stängsel, medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk. Vidare föreligger rätt till ersättning, om. en föreskrift som inskränker rätten att förfoga över fastigheten innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd och sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor. Ersättningen skall betalas av den som begärt skyddsföreskriftema. Om synnerligt men uppkommer vid användningen fastigheten, skall av denna lösas av den ersättningsskyldige, om ägaren begär det. Vid tillämpning av de nämnda bestämmelserna gäller den s.k. ackumunu leringsregeln. Ersättningsfrågor prövas av vattendomstolen. Den som vill göra anspråk på ersättning eller inlösen skall väcka talan därom inom ett år från den dag då det beslut som anspråket grundas på vann laga kraft. Om talan väcks efter denna tidpunkt är rätten till ersättning eller inlösen förlorad. Den ersättningsskyldige kan dock medge att talan får

väckas senare. Frågor om ersättning och inlösen till följd skydds-

av föreskrifter enligt 19 kap. handläggs stämningsmål. Emellertid som gäller särskilda bestämmelser om rättegångskostnader.

överväganden

Som redan framgått innehåller 19 kap. vattenlagen bestämmelser som i fråga om tillämpningsområdet skiljer sig från lagens regleri övrigt. Detta ger oss anledning att överväga om dessa bestämmelser kan och bör brytas ut ur vattenlagen och i stället infogas i miljöbalken. Vad först gäller organisationsfrágan synes denna inte vara något problem i sammanhanget. Redan i dag gäller att såväl förordnanden om vattenskyddsområden som utfärdandet av särskilda skyddsföreskrifter för sådana områden är uppgifter som tillkommer administrativ myndiget, nämligen länsstyrelsen och, i vissa fall, regeringen. Detta

Kapitel 4 323

ligger väl i linje med det prövningssystem som föreslås i lagrådsremissen. Det synes därför inte finnas några organisatoriska hinder mot ett överförande. Vi erinrar dock om att Miljöorganisationsutredningen M 1993:04 har i uppdrag att utreda organisatoriska frågor med anledning av vårt förslag till miljöbalk. Det kan i sammanhanget också nämnas att Vattenlagsutredningen, föreslog att som frågor om tillstånd enligt vattenlagen skulle prövas i administrativ ordning, uttalade att det var väl förenligt med ett sådant prövningssystem att samla beslutsfunktionema i alla frågor som rör inrättandet av skyddsområden och skyddsområdesbestämmelsemas innehåll. Redan nu prövas ersättningsfrågor till följd av skyddsbestämmelser av vattendomstolen. Eftersom frågor om ersättning enligt balken också skall prövas av domstol, utgör inte heller detta prövningsförfarande något problem i samband med ett överförande. Om sedan ersättningsfrågor skall prövas av vattendomstol eller av fastighetsdomstol synes sakna avgörande betydelse för den nu aktuella frågan. Med tanke på den kompetens som finns inom vattendomstolarna i bl.a. hydrologiska,

geohydrologiska och kemiskfysikaliska frågor talar dock övervägande

skäl för att förevarande ersättningsfrågor också i fortsättningen bör prövas av vattendomstol.

Den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. l § vattenlagen uppvisar

stora likheter med aktsamhetsreglerna i flera av de lagar som nu samordnas i miljöbalken. Detta gäller i synnerhet aktsamhetsreglerna i miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och strålskyddslagen. Vidare finns det likheter mellan å sidan reglerna vattenskyddsena om områden och skyddsföreskrifter för sådana enligt vattenlagen och å andra sidan bestämmelserna i miljöskyddslagen miljöskyddsom områden. De allmänna aktsamhetsreglerna i l kap. miljöbalken täcker i allt väsentligt aktsamhetsregeln i 19 kap. l § första stycket vattenlagen. De nu anförda omständigheterna talar starkt för att reglerna om allmän aktsamhet, skyddsområden och skyddsföreskrifter med av-

seende på vattenförsörjningen bör brytas vattenlagen och i stället

ut ur integreras i miljöbalken. En sådan lösning kommer enligt vår mening

att ha fördelar både från systematisk synpunkt och från miljöskydds-

synpunkt. Sålunda skulle ytterligare en kategori skyddsbestämmelser komma att föras till det regelkomplex där den naturligt hör hemma i och med miljöbalkens tillkomst. Vidare skulle tillskapas gemensamma aktsamhetsregler. Även bestämmelserna ersättning kan med fördel om integreras i balkens regler härom.

324 Kapitel 4

19 kap. vattenlagen innehåller också bestämmelser om handläggningen vid länsstyrelsen i ärenden som rör skyddsområden och skyddsföreskrifter för sådana 4 och 5 §§ samt en regel om överklagande 6 §. Någon motsvarighet till dessa handläggningsregler finns inte i miljöbalken. Detta kan synas tala mot ett överförande. Emellertid är det inget hindrar att motsvarande regler för in i balken. Även här som kan erinras om Miljöorganisationsutredningens uppdrag att lägga fram förslag till handläggningsregler vad gäller miljöprövning vid länsstyrelsen. Det torde vara lämpligt att därvid söka åstadkomma så enhetliga regler som möjligt för de ärenden hos länsstyrelsen skall prövas som enligt miljöbalken. Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att bestämmelserna i 19 kap. vattenlagen med fördel låter sig infogas i miljöbalken. Vi föreslår därför att kapitlet bryts vattenlagen. En erinran måste då ut ur göras i vattenlagen om att det i miljöbalken finns bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen. Detta kan enklast ske så att den nuvarande hänvisningen i l kap. 2§ första stycket andra meningen vattenlagen i stället får avse miljöbalken.

4.4.4 Tillåtlighetsreglerna

Vattenlagens tillåtlighetsregler finns i 3 kap, behandlar allmänna som förutsättningar för vattenföretag. I kapitlet finns bestämmelser om ett vattenföretags tillåtlighet l-4 §§, tillåtlighetsprövningens omfattom ning 5 och 6 §§, om utförandet av vattenföretag i allmänhet 7 §, om utformningen av vattenföretag i vissa fall 8-10 §§, om skyldighet

att vidta åtgärder m.m. till skydd för fisket ll § samt om undantag

från tillämpning av tillåtlighetsreglerna m.fl. vid utrivning 12 §. Bland de egentliga tillåtlighetsreglerna finns dels sådana som avser att hindra tillkomsten av vattenföretag som strider mot samhällets långsiktiga bedömningar av hur våra mark- och vattenresurser bäst skall utnyttjas, dels sådana som anger förutsättningarna i andra avseenden för att ett vattenföretag skall kunna tillåtas med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Bestämmelser av den förstnämnda

kategorin kan sägas ge uttryck för ett lokaliseringskrav och regler av

den senare typen för ett samhällsnyttokrav. I den följande genomgången det huvudsakliga innehållet i av bestämmelserna i 3 kap. lämnas också redogörelse för de syften och en behov som avses bli tillgodosedda genom de olika bestämmelserna.

Kapitel 4 325

Skälet för detta är att kunskapen om de bakomliggande motiven är av värde då det gäller att bedöma hur och i vilken omfattning följdändringar bör göras i 3 kap. vattenlagen.

Lokaliseringshavet

Lokaliseringskravet kan indelas i tre moment. Till att börja med får ett vattenföretag inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Därvid skall vid tillståndsprövning naturresurslagen tillämpas 1 §. Lokaliseringsbestämmelsen i 1 § är ett uttryck för att ett planerat vattenföretags lämplighet måste bedömas mot bakgrund behovet att av långsiktigt hushålla med landets samlade mark- och vattentillgångar. I synnerhet gäller detta företag av större omfattning eller eljest ingripande beskaffenhet. Med allmänna planeringssynpunkter i avses första hand sådana långsiktiga bedömningar som görs i den fysiska planeringen, främst riksdagens och regeringens ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen. ställningstaganden av denna art är t.ex. de som förhindrar kraftutbyggnad i vissa älvar och älvsträckor och exploatering inom obrutna fjällområden. Under begreppet allmänna planeringssynpunkter faller också sådan långsiktig verksamhetsplanering som inte omfattas av den fysiska planeringen. Som exempel kan nämnas försvarspolitiska, energipolitiska, näringspolitiska och regionalpolitiska synpunkter. Vidare bör i norra Sverige hänsyn tas också till rennäringens intressen. Även översiktliga kommunala markanvändningsplaner, som visserligen saknar direkta rättsverkningar men som är väl förankrade i kommunen, kan vägas in i allmänna planeringssynpunkter. Vid vattenlagens tillkomst anförde föredraganden bl.a. följande a. prop. s. 93. Uttrycket allmänna planeringssynpunkter kan väl sägas sakna en i och för sig önskvärd pregnans. Det har emellertid godtagits för 1918 års vattenlags del och någon risk för misstolkning och missförstånd är inte att befara. Enligt 1918 års vattenlag är det endast regeringen som har att, vid sidan av de vanliga tillåtlighetsreglema,

beakta planeringsintressena. De allmänna planeringssynpunktema

kommer naturligtvis också att sin största betydelse i fråga om de större och mer ingripande företagen, som även enligt den nya lagen skall tillåtlighetsprövas av regeringen. Några avgörande skäl talar

326 Kapitel 4

emellertid inte mot att denna tillåtlighetsgrund också tillämpas av övriga vattenrättsliga prövningsmyndigheter. Bestämmelsen om hänsyn till allmänna planeringssynpunkter är

också avsedd att göra det möjligt för prövningsmyndigheten

att ta upp lokaliseringsfrågan självmant och alltså oberoende ansökningen av om anger alternativa lokaliseringsmöjligheter. Prövningsmyndigheten skall alltså kunna förklara ett företag otillåtligt med hänvisning till att den valda lokaliseringen är olämplig från allmänna planeringssynpunkter. En grund ñr avslag kan därvid vara att myndigheten funnit att ändamålet med vattentöretaget kan vinnas på ett från allmän synpunkt bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökningen a. prop. 93. s. Vidare fårett vattenföretag och anläggningsarbeten utförs för som ett sådant inte strida detaljplan eller områdesbestämmelser. Om mot en syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras 2 § första stycket. För det fall andra än vissa i naturvårdslagen angivna bestämmelser gäller för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenområde skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas 2 § andra stycket. Att ett vattenföretag inte får strida detaljplan eller områdesmot en bestämmelser är följd den rättsverkan tillerkänns sådana en av som planer och bestämmelser. Som skall hänsyn tas även till andra synes bestämmelser om mark- och vattenområdens bebyggande vid utförande av vattenföretag. Bestämmelser denna art kan regionplaner, av vara föreskrifter enligt naturvårdslagen samt föreskrifter meddelats i som avvaktan på planläggning och i praktiken innebär byggnadssom förbud. Undantaget för vissa bestämmelser i naturvårdslagen avser dels det principiella förbudet enligt 16 § mot nybyggnad och andra byggnadsåtgärder inom strandskyddsområde, dels förbudet mot täktverksamhet utan länsstyrelsens tillstånd enligt 18 dels kravet på samråd enligt 20 § för utförande arbetsföretag. Motivet för dessa av undantag är att vattendomstolen vid sin prövning av ett vattenföretag har att beakta såväl naturvårds- som friluftslivsintressena. Slutligen får även det inte finns något hinder mot ett vatten- - om företag enligt 1 eller 2 § företaget inte komma till stånd någon - om skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock medge undantag härifrån om den finner att företaget är synnerlig betydelse från allmän synpunkt av 3 §-

Kapitel 4 327

Regeln i 3 § syftar till en kontroll av att allmänna intressen skyddas. Inom för fastställda planer och andra markanvändramen ningsbestämmelser har i regel berörda allmänna och enskilda intressen beaktats och vägts mot varandra. Emellertid kan ett vattenföretag inverka på sådana allmänna intressen som inte beaktats i planer eller bestämmelser och som inte heller omfattas av mer långsiktiga allmänna planeringssynpunkter. Det kan vara fråga om inverkan på fiskeintresset, speciella naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen, rennäringens intressen, närboendes trevnad osv. Frågor om inverkan på denna typ av allmänna intressen blir vanligtvis aktuella först i och med prövningen av ett konkret vattenföretag. Det kan också förhålla sig så att nya allmänna intressen tillkommit eller att förhållandena eljest har ändrats efter det att en plan eller markanvändningsbestämmelser lagts fast. Inte heller utgör den översiktliga bedömning av ett vattenföretags lämplighet som görs vid planprövningen någon garanti för att inte speciella allmänna intressen förnärmas. Eftersom den nu aktuella skyddsbestämmelsen är generellt avfattad, är det möjligt att med stöd av den beakta inverkan på såväl ett enstaka allmänt intresse som en sammantagen inverkan på flera sådana intressen. Genom dispensbestämmelsen har regeringen möjlighet att tillåta vattenföretag som visserligen hotar allmänna intressen men som å andra sidan har stor positiv betydelse för t.ex. landet, orten eller näringslivet eller eljest från allmän synpunkt.

Samhållsnyttokravet

Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från enskild och allmän synpunkt överväger kostnaderna och olägenheterna av företaget 4 §. Ändamålet med denna bestämmelse är att hindra tillkomsten av vattenföretag som inte är samhällsekonomiskt motiverade. Som antytts redan inledningsvis lämnar stadgandet utrymme för en friare och därmed mera mångsidig bedömning av ett vattenföretag. Den samhällsekonomiska bedömningen kan därför baseras på en ekonomisk analys av rimlig omfattning. Något krav på matematisk exakthet i de ekonomiska beräkningarna bör således inte uppställas. Vad gäller omfattningen av och innehållet i analysen torde det alltid vara möjligt att göra en åtminstone grov ekonomisk uppskattning av anläggningskostnadema och av de direkta skadorna. Att också beräkna indirekta

328 Kapitel 4

verkningar är ofta förenat med svårigheter och bör undvikas om det inte utvecklats beräkningsmetoder härför. Vid den samhällsekonomiska bedömningen skall även skador uppkommer på sökanden tillhörig som egendom beaktas. Det skall således inte vara möjligt att genom t.ex. fastighetsförvärv eller annan privatekonomisk uppgörelse få ett vattenföretag samhällsekonomiskt tillåtligt. Självfallet är det mer eller mindre komplicerat att beräkna den samhällsekonomiska nyttan beroende på vad det är fråga om för typ av vattenñretag. Det är sålunda lättre att beräkna nyttan av ett kraftverk eller ett markawattningsföretag än för vattenföretag som utförs för kommunal vattenförsörjning, för fiskets förbättrande eller till förmån för den allmänna miljövården eller hälsovården. Ibland finns det ett behov av att vid prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet beakta också företagets inverkan på annat än vattenförhållandena trots att det inte är det prövade vattenföretaget som primärt ger upphov till sådan inverkan. Det främsta skälet härför är att det inte alltid är möjligt att pröva sådana följder av vattenföretaget i andra sammanhang än i vattenmålet. Den vattenrättsliga bedömningen måste då anpassas till vad som har beaktats i annat sammanhang enligt annan lagstiftning, t.ex. inom ramen för plan- och bygglagen eller enligt miljöskyddslagen. För att möjliggöra en prövning av nu beskrivet slag finns i 5 § en bestämmelse om att det vid tillåtlighetsprövning enligt 1-4 §§ skall tas hänsyn till andra vattenñretag eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att det prövade företaget skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Förutom följdföretag i vatten kan enligt lagrummet beaktas även andra följdanläggningar, t.ex. kraftledningar, pumpstationer och vägar.

Hänsyn till prövning enligt annan lagstiftning

En tanke med tillåtlighetsprövning enligt 3 kap. vattenlagen är att möjliggöra en helhetsbedömning av de för- och nackdelar som är förenade med ett vattenföretag samtidigt som det är en strävan att undvika en dubbelprövning av företaget. Emellertid kan ett vattenföretag ingå som en del i ett företag som har prövats även enligt annan lagstiftning. I syfte att förhindra dubbelarbete hos olika prövningsmyndigheter och för att förebygga att dessa kommer till olika resultat vid tillåtlighetsbedömningen föreskrivs i 6 § att en del av tillåtlighetsreglerna i 3 kap. inte gäller beträffande vissa särskilt angivna vatten-

Kapitel 4 329

företag. Sålunda skall bestämmelserna i 2 och 4 §§, dvs. om allmänna planeringssynpunkter, markanvändningsbestämmelseroch om samhällsnytta, inte tillämpas sådana företag vid den vattenom rättsliga tillåtlighetsprövningen. Däremot gäller kontrollbestämmelsen i 3 § till skydd för allmänna intressen. De vattenföretag för vilka denna begränsade tillåtlighetsprövning gäller är dels sådana som vid prövning viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. naturresursav en lagen har angetts ett villkor för anläggningens eller åtgärdens som utförande punkt l, dels broar eller andra vattenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning punkt 2, dels rörledningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt rörledningslagen punkt 3, dels verksamhet, vartill koncession har meddelats enligt torvlagen punkt 4.

Uçföranderegler

Ett vattenföretag är tillåtligt skall utföras med en sådan omfattning som och på sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen 7 § första stycket första meningen. Det skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller verksamhet som kan antas i framtiden beröm samma annan vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av vikt första stycket andra meningen. Vidare är den som utför ett vattenföretag skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador företaget, han inte därigenom åsamkas oskälig av om kostnad 7 § andra stycket. Syftet med denna utföranderegel är att skydda motstående intressen både allmän och enskild natur. Därvid skall hänsyn tas inte bara till av ekonomiska utan också till ideella värden. Bl.a. kan estetiska syn-

punkter beaktas. Som synes är bestämmelsen om utförande inte någon

egentlig tillåtlighetsregel. Ett vattenföretags omfattning och utförande skall i första hand bedömas enligt tillåtlighetsreglema i 1-4 §§. Med stöd av dessa regler kan jämkning ske så att företaget över huvud taget blir tillåtligt. Om det därefter finns utrymme för olika lösningar eller

ytterligare jämkningar kan detta ske med stöd förevarande bestäm-

av för övrigt har vissa likheter med 5 § miljöskyddslagen. melse, som Som utföranderegler kan också betraktas bestämmelserna i 8 och 10 §§. I det förra stadgandet behandlas frågan om konkurrens mellan

330 Kapitel 4

flera vattenföretag som prövas samtidigt och på grund av att de som berör samma vattentillgång eller av någon annan orsak inte kan utföras vid sidan av varandra. Om i sådant fall någon samfällighet enligt vattenlagen inte bildas, skall företagen jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentligt förfång för något av dem. I det fall sådan jämkning inte är möjlig skall företräde det företag från allmän ges som och enskild synpunkt kan antas medföra störst fördel. För att ge en utomstående intressent möjlighet att i rimlig utsträckning påverka omfattningen och utförandet av ett planerat vattenföretag finns i 10 § bestämmelser att tillgodose detta ändamål. Om som avser det vid tillståndsprövning av ett vattenföretag framgår att detta utan väsentlig ändring kan utföras så att det medför en betydande nytta för någon annan, skall på begäran av denne meddelas villkor om sådant utförande. Bestämmelsen gäller dock inte för det fall det finns ñrut-

sättningar att bilda en samtällighet enligt vattenlagen så att den som

bereds nytta blir delägare i företaget. Bestämmelsen kan tillämpas exempelvis i det fall en förbrukare av process- eller kylvatten, som tas från ett ytvattendrag, har intresse av att tappningsbestämmeler för en kraftverksdamm i vattendraget utformas på visst sätt.

Skyddsregel för fisket

Om någon vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket, är han enligt ll § skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för ñskens framkomst eller ñskets bestånd. Den som utför företaget är vidare skyldig att släppa fram vatten för ändamålet och att iaktta de villkor i övrigt på grund föresom av taget kan behövas till skydd för fisket i det berörda vattnet eller i något angränsande vattenområde. Om ifrågasatt anordning nyttan av en eller ett villkor inte skäligen kan motsvara kostnaden för föreanses tagaren, kan han befrias från skyddsåtgärdema. I stället för skyddsåtgärder kan, om det beñnns lämpligare, föreskrivas en ñskeavgift.

Utrivning

Till vattenföretag räknas även utrivning av vattenanlåggningar i ytvatten liksom bortskaffande av anläggningar för allmän flottled som avlysts. En ansökan om tillstånd till ett sådant företag skall emellertid

Kapitel 4 331

inte tillåtlighetsprövas enligt 3 kap. I stället gäller att tillstånd skall meddelas till åtgärden, om inte någon annan efter åtagande berättigas att ta på sig ansvaret för anläggningen enligt de särskilda bestämmelser som finns härom i 14 kap. vattenlagen. I 3 kap. 12 § föreskrivs därför undantag från tillämpningen av inte bara de egentliga tillåtlighetsreglerna i 3 kap. utan även övriga bestämmelser i kapitlet, dock inte utföranderegeln i 7 Att de principer som läggs fast i denna paragraf skall tillämpas även vad gäller utrivning faller sig ganska naturligt. Vattendomstolen kan således också beträffande utrivning meddela bestämmelser i syfte att minimera olägenhetema för motstående intressen.

Ägaren kan alltså inte tvingas att även i fortsättningen svara för

anläggningens underhåll på den grunden att utrivningen skulle orsaka så stora skador för motstående allmänna eller enskilda intressen att den inte kan accepteras. Vid vattenlagens tillkomst diskuterades om detta var rimligt. Föredraganden ansåg emellertid att så var fallet. Om det från allmän eller enskild synpunkt var angeläget att anläggningen fanns kvar måste det emellertid finnas en möjlighet att avslå ägarens begäran om utrivning och överföra underhållsskyldigheten på någon annan.

Ägarens begäran om utrivning skall alltså bifallas, såvida det inte

är fråga om sådant Övertagande av underhållsskydligheten som nyss har antytts. Prövningen av utrivningsfrågan får därför inriktas på frågor om sättet och ordningen för utrivningen för att skador och olägenheter skall förhindras eller miskas, bl.a. genom föreskrifter om återställningsåtgärder. Lagens allmänna bestämmelser om ersättning är tillämpliga också på utrivningsföretag. Härav följer att skador på annans egendom som blir följden av de genom utrivningen ändrade vattenförhållandena skall ersättas. Vattendomstolen har dock möjlighet att jämka ersättningen med hänsyn till vad som kan anses skäligt.

överväganden

Inledning

Den nu gjorda genomgången visar att vissa av bestämmelserna i 3 kap. är mycket speciella för vattenlagen. Andra däremot, främst de egentliga tillåtlighetsreglerrta, kan sägas vara mer allmängiltiga och har viss motsvarighet i annan lagstiftning som reglerar exploateringen av

våra naturtillgångar.

332 Kapitel 4

En utgångspunkt för arbetet med följdändringar i 3 kap. vattenlagen bör vara att de specifika reglerna behålls med i huvudsak oförändrat innehåll. De allmängiltiga bestämmelserna bör omarbetas för att mer stå i bättre överensstämmelse med miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler. Bestämmelserna i 3 kap. vattenlagen avser att möjliggöra lämpliga avvägningar mellan å sidan företagarens intressen och å andra ena sidan motstående allmänna och enskilda intressen. Flera av reglerna har bl.a. till uppgift att tillgodose sådana intressen bereds skydd som också i miljöbalken. I den mån bestämmelserna i 3 kap. vattenlagen tar sikte på frågor om miljöskydd, hälsoskydd, naturvård och hushållning med naturresurser bör de ha samma sakliga innehåll som bestämmelserna i miljöbalken. Vi har tidigare konstaterat att om man kommer till denna slutsats talar starka skäl för att vattenlagen bör innehålla fristående och fullständiga bestämmelser vad gäller hänsynen till hälsa, miljö och hushållning med naturresurser.

Allmänna hänsynsregler

Vattenlagen är av sådan betydelse för hälsan och miljön att det skulle te sig främmande om den inte i någon form innehöll aktsamhetsregler om miljöhänsyn. Det är rimligt att vattendomstolamas uppmärksamhet riktas på hälso-, miljö- och hushållningsintressena allmän genom en hänsynsregel om skydd för hälsan och miljön och främjande om av en hållbar hushållning med mark och vatten. En sådan hänsynsregel bör emellertid vävas samman med en ekonomisk awägningsregel. Den nu diskuterade bestämmelsen bör återfinnas tidigt bland tillåtlighetsreglerna.

Lokaliserings- och planeringsbestdmmelser

Bland miljöbalkens paraplyregler finns lokaliseringsbestämmelse i en 3 kap. 2 Enligt denna gäller att för lokalisering verksamhet av en skall väljas sådan plats är lämplig med hänsyn till syftet med en som balken och bestämmelserna i 3 kap. samt föreskrifterna i 4 och 6 kap. Lokaliseringen skall, utan att det innebär oskälig kostnad, medverka en till att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet. Vattenlagen imiehåller i 3 kap. l § första meningen den bestäm-

Kapitel 4 333

melsen att ett vattenföretag inte får komma till stånd om det med hänsyn till valet plats eller något annat sätt möter hinder från av allmärma planeringssynpunkter. Som har de båda bestämmelsynes serna viss släktskap. Med hänsyn till att lokaliseringsbestämmelsen i miljöbalken har s.k. paraplykaraktär och undantag inte gjorts i fråga om sådana sektorslagar innehåller lokaliseringsbestämmelser skall den som egna tillämpas också på vattenrättsliga förhållanden. Från strikt lagteknisk synpunkt fordras därför ingen fristående lokaliseringsregel i vattenlagen. Emellertid har vi redan tidigare intagit den principiella ståndpunkten att vattenlagen bör innehålla fullständiga och fristående aktsamhetsregler. Eftersom olika platser eller lägen ibland kan väljas för vattenföretag, det lämpligt att lagen innehåller särskild aktsamhetssynes en regel, lokaliseringsbestämmelse, om den hänsyn till miljön som en skall tas vid lokaliseringen vattenföretaget i fråga. En sådan regel av bör utformas med ledning av lokaliseringsbestämmelsen i miljöbalken och samordnas med denna. Vattenlagen innehåller vidare i 3 kap. 2 § bestämmelser om att ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser; om syftet en med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras. Vidare gäller att, i andra fall än avses i 16, 18 som och 20 §§ naturvårdslagen, ifall det gäller särskilda bestämmelser för bebyggande eller användning av ett mark- eller vattenområde, annan så skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § vattenlagen vattenföretags förom

hållande till planer och andra bestämmelser av planeringskaraktär bör

behållas oförändrad. Eftersom vattenlagen inte bör innehålla någon allmän hänvisning till miljöbalken i annat fall än i fråga om skydd för vattenförsöijningen, måste dock den nuvarande särskilda hänvisningen till naturvårdsföreslcüfter ersättas med hänvisning till motsvarande en föreskrifter i miljöbalken. Det kan ifrågasättas inte den koppling till miljöbalkens husom hållningskapitel föreslås i vattenlagen också medger ett slopande som den uttryckliga bestämmelsen hänsyn till allmänna planeringsav om synpunkter. Då ett vattenföretag prövas med utgångspunkt från hushållningsbestämmelsema torde det nämligen alltid bli möjligt att beakta sådana synpunkter såvitt dessa tar sikte på fysisk planering. Det nu

334 Kapitel 4

sagda förstärks ytterligare den tidigare nämnda lokaligenom nya

seringsregeln bland hushållningsbestämmelsemai 3 kap, miljöbalken.

Även planering, främst den

annan kommunala översiktsplaneringen,

som i och för sig utgör kunskapsunderlag vid tillämpning hus-

av

hållningsbestämmelsema, bör emellertid beaktas vid planeringen av

vattenföretag. I begreppet allmänna planeringssynpunkter ligger vidare

annan långsiktig verksamhetsplanering inte heller alltid täcks

som av hushållningsbestämmelsenta. Det kan fråga näringsvara om t.ex. politiska, regionalpolitiska eller energipolitiska synpunkter. En sådan brist på täckning talar i och för sig utmönstring begreppet. mot en av Samtidigt är det tveksamt det över huvud är möjligt om taget att göra

någon välgrundad bedömning enbart med ledning ett så konturlöst

av begrepp. Medan statsmakterna måste ha ett fast de grundgrepp om läggande avgöranden som har hälso- och miljömässig betydelse liksom om den rent fysiska planeringen, skulle det kunna hävdas andra att frågor som tidigare har ansetts lösas bäst planerings- eller regleringsvägen nu skulle kunna lösas bättre marknadsmässiga värdegenom ringar och bedömningar. Härtill kommer att vattenlagen i 3 kap. 4 § innehåller bestämen melse som bör behållas i sak oförändrad att ett vattenföretag får - - om komma till stånd endast fördelarna från allmän och enskild om synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Bestämmelsen medger samhällsekonomisk helhetsen

bedömning av företaget.

Behovet av att i ett uttryckligt begrepp täcka in vissa synpunkter

av planeringskaraktär synes i enlighet med det förut anförda ha minskat.

Om det vid tillåtlighetsprövning ett vattenföretag skulle visa sig

av att en fråga inte låter sig inpassas vare sig under miljöbalkens hushållningsbestämmelser eller under vattenlagens olika skyddsregler, synes den inte behöva avgöras domstol kan lämnas åt företagarens av utan egna ekonomiska bedömningar. Enligt vad vi kan torde sådana nu se situationer kunna uppkomma endast i undantagsfall. rena

Begreppet allmänna planeringssynpunkter torde främst ha betydelse

då det gäller regeringens prövning, eftersom det i denna prövnings natur också ligger politiska awägningar. Däremot är begreppet alltför allmänt hållet för att lämpligt underlag för domstols bevara som dömning. Också rättsäkerhetsskäl talar därför dess användning i mot domstolsprocessen. Åtminstone

synes det sagda gälla under förutsättning att vattenlagens lokaliseringsregler får lämplig utformning. Som redan

en

Kapitel 4 335

framgått bör ledning därvid hämtas i miljöbalkens lokaliseringsbestämmelse i 3 kap. 2 För detta talar främst den omständigheten att exploatering eller någon annan åtgärd enligt vattenlagen i princip inte bör bedömas annorlunda än åtgärder enligt balken. I balkens lokaliseringsbestämmelse ligger att ansökningen kan avslås på grund av att den valda platsen beñnns olämplig med beaktande bl.a. av alternativa placeringar. Att sådana kan behöva redovisas framgår av balkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar som också de har paraplykaraktär. Sammantaget alltså hänvisningen till allmänna planeringssynsynes punkter kunna ersättas med tillämpning dels hushållningsen av bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken, dels allmänna aktsamhetsregler i vattenlagen, utformade med ledning av miljöbalkens regler men anpassade till vattenlagen, dels lokaliseringsbestämmelser i miljöbalken och vattenlagen och föreskrifter i denna om hänsyn till

den fysiska planeringen, dels bestämmelsen om en samhällsekonomisk

helhetsbedömning i vattenlagen. Sådana bestämmelser, som alla från olika infallsvinklar har betydelse för planeringen, synes ge mycket bättre ledning för rättstillämpningen än den skäligen innehållslösa hänvisningen till allmänna planeringssynpunkter. Vi föreslår därför att hänvisningen till allmänna planeringssynpunkter utmönstras ur de tillåtlighetsregler i vattenlagen som skall tillämpas domstol eller förrättningsman. av Vad däremot gäller regeringens prövning enligt vattenlagen ställer sig frågan annorlunda. Visserligen ger de särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet som finns i 4 kap. miljö-

balken motsvarande 3 kap. naturresurslagen vägledning för rege-

ringens beslut. Vidare de grundläggande hushållningsbestämmelsynes serna i 3 kap. miljöbalken lämna behövligt utrymme för regeringens awägningar. Emellertid finns det också skäl för att behålla begreppet allmänna

planeringssynpunkter för sådan tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen

skall göras regeringen. Som redan nämnts ligger i regerings-

som av prövningens natur också politiska awägningar. Sådana kan dock inte i alla situationer göras med stöd i första hand miljöbalkens husav hållningsbestämmelser, utan regeringen behöver vidare ramar för sin prövning. Allmänna planeringssynpunkter kan då vara ett lämpligt

begrepp.

Aven det förhållandet att miljöbalken innehåller begreppet allmänna

planeringssynpunkter i 5 kap. som handlar om regeringsprövning av

336 Kapitel 4

vissa större industrianläggningar talar för att begreppet behålls m.m. i vattenlagen för regeringens prövning. I 5 kap. 4 § miljöbalken, som motsvarar den nuvarande bestämmelsen i naturresurslagen vad gäller regeringens prövning, ñnns endast grundläggande materiell been stämmelse om förutsättningarna för prövningen. I 4 § första stycket föreskrivs att tillstånd får lämnas till anläggning, verksamhet eller en åtgärd bara om hinder inte möter på grund de aktsamhetsregler av som gäller för verksamheten och föreskrifter i 4 eller 6 kap. samt med hänsyn till att allmänna planeringssynpunkter iakttas och att kommunfullmäktige har tillstyrkt. Enligt vår mening är de skäl som redovisats till stöd för att behålla begreppet allmänna planeringssynpunkter i vattenlagen för regeringens prövning så starka att de väger över. En bestämmelse i ämnet bör därför återfinnas bland vattenlagens tillåtlighetsregler.

strandskydd och arbetsföretag

I dag gäller enligt naturvårdslagen att beträffande strandskyddsföreskrifter, tillståndsplikt i fråga täkt i vattenområde och samrådsskylom dighet avseende arbetsföretag som inte omfattas tillståndsplikt vissa av undantag görs i fråga företag tillstatts enligt vattenlagen. om som Motivet härför är att de intressen bli tillgodosedda som avses genom föreskriftema, tillståndsplikten och samrådsskyldigheten beaktas och tillgodoses även i samband med tillståndsprövningen enligt vattenlagen. Det bör understrykas att undantagen gäller bara sådana vattenföretag som erhållit tillstånd. I fråga andra vattenföretag skall således om bestämmelserna i naturvårdslagen tillämpas fullt ut. Motsvarande bestämmelser om undantag har tagits in i miljöbalken. De finns i 9 kap. 12 § första stycket strandskyddsföreskrifter, ll kap. 1 § andra stycket tillståndsplikt för täkt i vattenområde och 11 kap. 5 § första stycket samrådsskyldighet för icke tillståndspliktiga arbetsföretag. Även undantagsbestämmelsema sådana dagens om som motsvarar regler innehåller balken viktig nyhet har betydelse i föreen som varande hänseende. Sålunda anges materiella förutsättningar skall som föreligga för att tillstånd till vissa arbetsföretag skall lämnas. En annan viktig nyhet i sammanhanget är det förslag till lag ändring om i naturvårdslagen som i mars 1994 förelagts riksdagen i propositionen 199394:229 Strandskydd.

Kapitel 4 337

Vad gäller tillstånd till täkt olika jordarter skall vid tillav ståndsprövning enligt miljöbalken behovet täktmaterialet vägas mot av de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset hållbar hushållning med av en Om täkten kan befaras försämra livsbetingelsema för naturresurser. någon växt- eller djurart är sällsynt eller hotad, får tillstånd som lämnas endast det allmänna behovet av täktmaterialet är synnerom ligen stort.

Enligt förslaget i strandsskyddspropositionen, som i denna del

bygger på ett förslag lagts fram i huvudbetänkandet, skall som av oss

syftet med strandskyddsinstitutet vidgas. Sålunda skall syftet vara att

hittills främja allmänhetens friluftsliv utan också att inte bara att som bevara goda livsbetingelser på land och i vatten för växt- och djurlivet. Mot bakgrund den ökade vikt i framtiden kommer att fästas av som vid strandskyddet kan diskuteras skyddsföreskriftema liksom för om närvarande kan undantas från tillämpning i vattenmålet. Vi har därför övervägt särskilda bestämmelser kollision mellan strandskyddsom om intressen och vattenbyggnadsföretag borde tas in i vattenlagen. Avsikten med sådana bestämmelser skulle att skapa garantier för att vara de skärpta strandskyddsbestämmelsema också får genomslag vid prövning enligt vattenlagen. Det är närmast självklarhet att meren parten de vattenföretag och anläggningsarbeten som avser ytvatten av motverkar det syfte med strandskyddet vi föreslagit och som som sedermera den särskilda propositionen om strandskydd lagts till genom grund för den föreslagna ändringen i naturvårdslagen. Den bestämmelse vi diskuterat har varit innebörd att det skulle uppställas som av ett krav på att det skulle fråga om ett väsentligt motverkande av vara syftet. Eftersom vattenreglering, främst korttidsreglering, nästan alltid torde i väsentlig mån motverka syftet med strandskyddet, har vi också diskuterat en dispensregel. Emellertid har vi kommit till den slutsatsen att strandsskyddsaspekterna bör beaktas inom för de övriga tillåtlighetsbestämramen melserna i 3 kap. vattenlagen. Detta innebär bl.a. att syftet med om strandskyddet motverkades i sådan grad att de föreslagna stoppreglema i 3 kap. 6 § vattenlagen blir tillämpliga och att förutsättningar för dispens föreligger, skall vattendomstolen eller förrättningsmannen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens prövning. I 11 kap. 3 § första stycket miljöbalken ñnns en särskild materiell awägningsregel gäller vid tillståndsprövning enligt miljöbalken som vissa täkter. Emellertid krävs inte tillstånd enligt miljöbalken för av

338 Kapitel 4

täkt i vattenornråde som bedrivs med tillstånd enligt vattenlagen. Vi föreslår därför att det i 3 kap. vattenlagen tas in bestämmelse en om att awägningsregeln i miljöbalken skall tillämpas då motsvarande täkter prövas enligt vattenlagen.

stoppregler

Som redan nämnts är avsikten med kontrollbestämmelsen i 3 kap. 3 § vattenlagen att skydda sådana allmänna intressen inte varit möjliga som att beakta i annat sammanhang. Bestämmelsen innehåller, att även om det inte ñnns något hinder mot ett vattenföretag enligt 1 eller 2 § så

får företaget inte komma till stånd, någon skada eller olägenhet

om av betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen; regeringen får dock tillåta företaget om den finner det synnerlig betydelse vara av från allmän synpunkt. Bestämmelsen tar bara sikte på allmänna intressen men det är då viktigt att erinra att mångfald enskilda om en intressen kan ha sådan styrka att de är att betrakta allmänt som ett intresse. Bland miljöbalkens särskilda aktsamhetsregleri 13 kap. miljöom farlig verksamhet ñnns också skärpta stoppregler, endast i nya som begränsad omfattning skall kunna frångås. Således får enligt 13 kap. 5 § första stycket miljöfarlig verksamhet som kan leda till skada på människors hälsa eller annan väsentlig olägenhet inte utövas. Om en

miljöfarlig verksamhet som inte skadar människors hälsa är

av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får enligt andra stycket i paragrafen regeringen besluta att verksamheten får komma till stånd, om områden som är riksintresse för natur- och kulturvärden inte av allvarligt skadas. De två viktigaste allmänna intressena faller under kontrollsom bestämmelsen i 3 § är utan tvekan skyddet människors hälsa och av omsorgen om vår miljö. Det är alltså till stor del intressen samma som skall skyddas denna bestämmelse stoppreglema i genom som genom miljöbalken. Det är svårt att se att man kan ha liberala stoppregler för mer vattenföretag än för t.ex. miljöfarlig verksamhet. Kravet på miljöskydd måste rimligen vara detsamma. Enda skillnaden blir då att stoppreglema rent praktiskt får effekt i flertalet fall när det är en annan fråga om vattenföretag än för t.ex. miljöfarlig verksamhet. I det förra fallet kommer det oftare att röra sig fysiska skador i om på naturen,

Kapitel 4 339

det oftare skador till följd av utsläpp av föroreningar. Detta senare om hindrar inte att har i princip samma stoppregler för vattenföretag man för företag som prövas enligt miljöbalken. som Det kan med fog hävdas att så viktiga bestämmelser som stoppregler skall kunna återfinnas i den lag i första hand reglerar som tillåtligheten vattenföretag, dvs. vattenlagen. Detta står också i god av överensstämmelse med den valda metoden för anpassning, nämligen fristående och fullständiga tillåtlighetsregler. Detta och det genom förhållandet att vi också föreslår särskild regel i 3 kap. om tillämpen ning i vattensammanhang den nya avvägningsregeln i miljöbalken av vad gäller tillstånd till vissa täkter, talar för anpassad stoppregel att en behålls i vattenlagen. Det därför lämpligt att vattenlagen innehåller stoppregler, synes närmast utformas efter mönster i miljöbalken men som tar hänsyn som också till andra allmänna intressen som nu skyddas i vattenlagen. Enligt vår mening bör sådana regler placeras bland tillåtlighetsreglema i 3 kap. Detta betyder att de får tillämpning vid tillståndsprövningen vattenföretag, däremot inte vid den fortsatta driften. Som regel av torde driften vattenanläggning som sådan inte ha någon nämnav en värd betydelse för miljön. Driften själva vattenföretaget kan däreav mot orsaka miljöstörningar. Som exempel på sådana Företag kan nämnas regleringsföretagen. Så länge inte förutsättningar för omprövning villkoren för ett sådant företag är vid handen blir stoppo av reglerna över huvud taget inte tillämpliga på den fortsatta driften. Däremot kan de i princip bli tillämpliga då villkoren för företaget skall omprövas, eftersom tillåtlighetsreglema då skall tillämpas på den ändring begärs. Det är sedan sak att tillåtlighetssom en annan prövningen ändringen i praktiken aldrig torde leda till att stoppav reglema slår till.

Utrivning

Det primära syftet med att riva ut en ytvattenanläggning eller att

bortskaffa flottledsanläggning är att ägaren skall befrias från att en underhålla anläggningen. Enligt ett motivuttalande är det nämligen inte rimligt att kräva att någon skall skyldig att för all framtid undervara hålla anläggning han inte längre har användning för. Baken som grunden härtill torde att ett sådant underhåll kan medföra mycket vara utgifter utan motsvarande nytta för framtiden för anläggningens stora

340 Kapitel 4

agare. Mot bakgrund av de bestämmelser försiktighetsåtgärder och om återställning som finns bland miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler kan detta synsätt ifrågasättas. Av aktsamhetsreglema framgår nämligen att skyldigheten att avhjälpa skador kvarstår även sedan verksamhet en

upphört. Den som har haft miljöfarlig anläggning drabbas alltså

en av utgifter som han inte för framtiden får någon avkastning I båda av. fallen kan ett motiveras att anläggningens innehavarare har ansvar av haft nytta denna under den tid den användes och därför måste av svara för att anläggningen sedan användningen upphört inte vållar skadaeller olägenhet. Ett av syftena med tillskapandet miljöbalken är att bl.a. miljöav skydds- och naturvårdsintressena skall tillmätas större betydelse i förhållande till främst exploaterings- och andra företagarintressen. Mot denna bakgrund kan det därför te sig naturligt den vill företa att som en utrivning som kan orsaka skador från miljöskydds- eller naturvårdssynpunkt i stället tvingas till fortsatt underhåll anläggningen. av Vid utrivning gäller enligt 9 kap. vattenlagen att anläggningens ägare kan bli skyldig att utge ersättning för skador, dock denna att ersättningsskyldighet är begränsad i förhållande till vad i allmänsom het gäller enligt vattenlagen, och att i stället för ersättning kan ställas

krav på skadeförebyggande åtgärder. Det står för övrigt i god senare

överensstämmelse med principen enligt miljöbalken att skador och

olägenheter skall i första hand förebyggas. Som tidigare framhållits står detta också i god överensstämmelse med en av de grundläggande

principerna för miljöskyddet enligt Romfördraget. Enligt

vår uppfattning bör emellertid krav på skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått kunna ställas vid utrivning med direkt stöd i tillåtlighetsreglerna. Å andra sidan är det en betydande skillnad mellan att återställa ett rubbat förhållande och att för all framtid hålla det rubbade förhållandet vid makt. Det synes rimligt att anläggningens ägare skall på något sätt omedelbart och i ett sammanhang kunna vidta sådana åtgärder att han för framtiden befrias från ansvaret, under förutsättning framtida att skador och olägenheter samtidigt förebyggs. Det är inte tillräckligt tillåtlighetsreglema enbart den att av om utförande i 7 § tillämpas vid utrivning. Vi föreslår därför längre en gående lösning innebär att ytterligare tillåtlighetsregler i 3 kap. som görs tillämpliga även beträffande utrivningsföretag, nämligen hushållningsbestämmelsema i miljöbalken och kvalitetsnormer som

Kapitel 4 341

utfärdats med stöd balken samt stoppreglema i vattenlagen. Däre-

av skall inte någon samhällsekonomisk bedömning göras. Verkan av mot detta blir att utrivningen blir tillåtlig bara alla åtgärder vidtas som om behövs för förebygga skada eller olägenhet utrivningen. Som vid att av tillåtlighetsbedömning enligt vattenlagen måste dock åtgärderna annan ekonomiskt rimliga med avseende på utrivningen. vara Det har framhållits för att den föreslagna lösningen är förenad oss med vissa komplikationer. Sålunda har det upplysts att det inte är så ovanligt kommun får gå och överta damm inte underatt en en som hållits ägaren. Ett system som gör det svårare att riva ut en vattenav anläggning befaras från kommunhåll kunna leda till att antalet dammar inte hålls i stånd ökar och att därför kommunerna i ännu större som omfattning blir tvingade till övertaganden. En annan komplikation som påtalats med det föreliggande förslaget inte längre har - men som aktualitet den samhällsekonomiska bedömningen. Det kan - avser nämligen hända att de negativa konsekvenserna en utrivning överav

väger vid sådan bedömning men att samtidigt privatekonomiska

en intressen, bestående i kostnader för framtida underhåll, ändå att spara motiverar en utrivning.

Övrigt

Det kan ifrågasättas det vid den vattenrättsliga prövningen är om motiverat med inskränkt tillåtlighetsbedömning enligt nuvarande en 3 kap. 6 § 2 vad gäller vattenanläggningar för i första hand vägar. Det

kan visserligen svårt att för exempelvis bro, som ingår som en

vara en del i större vägprojekt och tillkomst prövats genom arbetsett vars

planen för vägen, göra fullständig tillåtlighetsbedömning i vatten-

en målet, i vad gäller den samhällsekonomiskt bedömningen.

synnerhet bl.a. vattenmålen med anknytning till det s.k. Dennis-

Detta visar i Stockholm. Emellertid får i fortsättningen hälso- och miljöpaketet skyddsintressena mycket central plats i det vattenrättsliga pröven ningsförfarandet. Mot denna bakgrund den nuvarande inskränkta synes mindre väl ägnad att tillgodose berättigade

tillåtlighetsbedömningen hälso- och miljöskyddsintressen. Liknande synpunkter kan läggas även

i angivna kommunikationsanläggningar. Vår slutsats övriga punkt 2

punkt 2 bör utgå. Följden härav blir att vattenñretag blir således att tunnelbana eller spårväg, anläggande prövats i för väg, järnväg, vars särskild ordning, ändå skall underkastas fullständig tillåtlighetspröven

342 Kapitel 4

ning med hänsyn till vattenintressena. En fråga visserligen inte faller inom för som ramen anpassningen av vattenlagen till miljöbalken vi ändå vill beröra men som är den

varför den nuvarande undantagsregeln i 6 § inte omfattar också led-

ningar för elektrisk ström i vatten vartill koncession meddelats enligt ellagen. Sådana ledningar och då främst undervattenskablar har i detta

sammanhang betydande likheter med rörledningar behandlas i som punkt 3 och vartill koncession meddelats enligt rörledningslagen. Även om elledningar denna typ inte hittills prövats i någon omfattning av av betydelse kan dock förväntas att sådana prövningar kommer att bli vanligare i framtiden till följd avregleringar och av en större rörlighet mellan olika marknader. Som exempel på kabelföretag ett som för närvarande prövas enligt vattenlagen kan nämnas Baltic Cable. Förutsättningarna för koncession är i många hänseenden desamma antingen det gäller prövning enligt rörledningslagen eller enligt ellagen. Det finns emellertid en skillnad i fråga hur allmänna och om enskilda motstående intressen skall behandlas. Enligt

rörledningslagen

skall koncession förenas med de villkor behövs för som att skydda allmänna intressen och enskild rätt. Däremot skall vid meddelande av koncession enligt ellagen, under förbehåll av allmän och enskild rätt,

föreskrivas de villkor för anläggningens utförande

och nyttjande som är påkallade av säkerhetsskäl eller eljest från allmän synpunkt. Oavsett om det är denna skillnad eller någon omständighet gjort annan som att

undantagsregeln i 6 § inte gäller i fråga elledningar

om i vatten synes övervägande skäl nu tala för att de aktuella ledningarna skall behandlas lika i vattensammanhang. Vi lägger emellertid inte fram något förslag i denna del men erinrar om det arbete med översyn ellagen för av som

närvarande bedrivs Ellagstiftningsutredningen.

av

4.4.5 Tillståndsplikten enligt vattenlagen

Allmänt om tillståndsplikten

I 4 kap. vattenlagen finns bestämmelser reglerar i vilka fall det som

krävs tillstånd av vattendomstol eller förrättningsman för utföra

att ett vattenföretag. I förhållande till vad gällde enligt som 1918 års vatten-

lag innebär de nuvarande reglerna tillståndsplikt klar skärpning.

om en

Som en allmän bakgrund vad gäller behovet tillståndsplikt kan

av

Kapitel 4 343

nämnas följande. Genom ett förfarande med tillståndsprövning kan kontrolleras bl.a. tillämnat vattenföretag inte strider mot gällatt ett

ande markanvändningsplaner eller allmänna planeringssynpunkter.

Vidare utreds vid tillståndsprövning företagets inverkan dels på en vattenñrhållandena, dels på allmänna och enskilda motstående intressen. Prövningen leder också till ett klarläggande av ñretagarens rättigheter och förpliktelser, t.ex. skyldighet att utge ersättning för skada. Eftersom tillstånd är förenat med viss rättsluaft, erhåller ett företagaren i motsvarande mån trygghet vad gäller vattenföretagets en bestånd. Emellertid finns det även skäl talar mot en alltför omfattsom ande tillståndsplikt. Man kan nämligen inte bortse från att en tillståndsprövning medför arbete och kostnader för såväl företagaren och

prövningsmyndigheten berörda myndigheter och enskilda.

som Som huvudregel gäller enligt vattenlagen att det krävs tillstånd för i princip alla vattenföretag 1 § första stycket. Härifrån görs typer av emellertid vissa undantag. I 1 a§ görs undantag från kravet på tillstånd vad gäller vissa särskilt angivna typer vattenföretag. Till att börja med krävs såav lunda inte tillstånd för vattentäkt för eller tvåfamiljsfastighets eller enjordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning punkt 1. Inte heller krävs tillstånd för utförande anläggningar för av odling fisk, musslor eller kräftdjur punkt 2. Tillstånd behövs inte av heller för utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt punkt 3. För alla typer vattenföretag gäller att tillstånd inte krävs, om det av är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena 2 § första stycket första meningen. I bevishänseende innebär denna konstruktion att det är företagaren har att visa att tillstånd inte krävs. I fråga om detaljsom dränering täckdikning gäller dock att tillstånd krävs bara om genom

det föreligger sannolika skäl att nyssnämnda intressen skadas genom

företaget 2 § första stycket andra meningen. Som synes åligger här bevisbördan den påstår skada uppkommer. Även ett som att om markavvattningsföretag däri inbegripet detaljdränering genom täck- dikning inte träffas någon tillståndsplikt enligt de nu redovisade - av reglerna krävs ändå tillstånd det för ett sådant företag behövs om särskild tvångsrätt eller två eller flera skall delta i företaget och om någon överenskommelse delaktigheten inte träffats 2 § andra om

stycket.

Undantagna från tillståndsplikt är vidare vattenföretag som består

344 Kapitel 4

i rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller återställande av ett vattendrag som vikit från sitt förra läge eller på sätt annat förändrat sitt lopp. Om arbeten för sådana vattenföretag berör någon annans fastighet eller kan skada fisket, skall dock, innan arbetena påbörjas, ägaren till den andra fastigheten underrättas anmälan resp. göras till länsstyrelsen 3 § andra och tredje styckena. Inte heller behövs tillstånd för vissa ändrings- eller lagningsarbeten som är nödvändiga att utföra utan dröjsmål. Ansökan godkännande om av arbetena skall dock göras snarast möjligt 4 § första stycket. Slutligen undantas från tillståndsplikten åtgärder strider som mot meddelade vattenhushållningsbestämmelser, det för att avvärja fara om för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller sådan orsak av annan är nödvändigt att åtgärden vidtas. Även i dessa fall skall dock ansökan om godkännande göras snarast möjligt 4 § andra stycket. Även det för om ett vattenföretag inte krävs tillstånd har före-

tagaren alltid rätt att begära prövning l § tredje stycket. Denna

bestämmelse skall mot bakgrund den bevisregel ñnns i 6 ses av som Om ett vattenföretag utförts utan tillstånd åligger det nämligen företagaren att bevisa vilka förhållanden rådde i vattnet innan föresom taget utfördes. Vad gäller vattenföretag redan utförts utan tillstånd enligt som vattenlagen eller äldre lag kan företagaren begära prövning föreav tagets laglighet 5 § första stycket. Sådan prövning är en nödvändig förutsättning för att en ansökan tillstånd att ändra inte tillstadd om en vattenanläggning skall få upptas till prövning 5 § andra stycket. Här bör slutligen nämnas den bestämmelse finns i 14 kap. 5 § som om skyldighet att begära prövning innan anläggning för boitledande en av grundvatten tas bruk. Om fara för allmänna eller enskilda ur intressen kan uppkomma att sådan anläggning helt eller genom en delvis tas bruk, åligger det nämligen anläggningens ägare inur att hämta vattendomstolens besked under vilka villkor det får ske. Det kan därvid också bli aktuellt med ersättning det uppkommer skada på om annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena.

Överväganden

Anpassningen av bestämmelserna tillståndsplikt i 4 kap. vattenom lagen kräver överväganden främst med avseende på vattenföretag som innebär markavvattning.

Kapitel 4 345

Enligt 10 kap. l § miljöbalken gäller att åtgärder för markawattning inte får vidtas utan tillstånd länsstyrelsen. Regeringen eller, av efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen får dock besluta om undantag från tillståndsplikten i fråga markawattning som inte om medför någon menlig inverkan naturmiljön inom ett område. För detaljdränering täckdikning gäller enligt 10 kap 2§ första genom stycket att tillstånd till ett sådant företag krävs endast om det är sannolikt att företaget medför menlig inverkan på natumiiljön. Till följd att miljöbalken innehåller regler om tillståndsplikt vad av gäller markawattning det lämpligt att erinra härom i vattensynes lagen. Detta kan göras i 4 kap. 2 Härigenom erhålls koppling en såväl till bestämmelsen tillståndsplikt i allmänhet som till den om speciella regeln detaljdränering genom täckdikning. om Emellertid kan det diskuteras det är tillräckligt med en erinran om förespråkat slag. Vad gäller kravet på tillstånd för detaljdräneav nu ring täckdikning föreligger nämligen skillnad mellan miljögenom en balken och vattenlagen. Enligt balken krävs tillstånd till täckdikning menlig inverkan är sannolik med avseende på naturmiljön bara om medan sådan inverkan enligt vattenlagen är hänförlig till såväl allmänna intressen i allmänhet enskilda intressen. Utrymmet för som undantag från tillståndsplikten är således mindre enligt vattenlagen än enligt miljöbalken. På grund härav bör det framgå av vattenlagen att det kan krävas tillstånd för täckdikning enligt den lagen även om ett sådant företag är undantaget från tillståndsplikt enligt miljöbalken. Enklast skulle naturligtvis tillståndsplikten vad gäller vara om detaljdränering täckdikning reglerades på sätt i de båda genom samma

lagkomplexen. Även de negativa verkningarna av täckdikning i de

om flesta fall inskränker sig till naturvårdsintresset torde det inte ligga inom för vårt arbete föreslå sådan inskränkning i vattenramen att en lagen. Det kan också diskuteras det i vattenlagen bör uppställas ett om uttryckligt krav markawattningsföretag tillstatts enligt på att som enligt vattenlagen. Även sådan miljöbalken också skall prövas en bestämmelse skulle kunna tas in i 4 kap. 2 Emellertid har det framhållits för att det praktiskt taget aldrig förekommer någon oss dubbelprövning. Skälet härtill har att det inte finns några sagts vara ytterligare intressen att beakta sedan ett markawattningsföretag

prövats enligt naturvårdslagen i framtiden miljöbalken. Vi lägger

därför inte fram något förslag krav på dubbelprövning. Det kan om däremot finnas skäl att erinra att tillståndsplikt kan föreligga även om

346 Kapitel 4

enligt vattenlagen. Som framgått av den tidigare redogörelsen krävs inte tillstånd enligt

vattenlagen för vattentäkt för vissa fastigheten husbehovsförbrukning

eller värmeförsörjning. Med husbehovsförbrukning avses enligt motiv-

uttalanden och praxis användning vatten för hushållsändamål, bad,

av tvätt och rengöring i hyreshus, villor och lantgårdar. Vidare faller

under begreppet vatten för kreatursvattning, mjölkbehandling eller

annat vanligt lantbruksändamål, för bevattning trädgård huvud-

av som sakligen är avsedd ñr eget behov, och ñr mindre hantverk. Däremot

faller inte under begreppet vatten för industri, tvätteri, handelsträdgård

eller för jordbruksbevattning.

I syfte att skapa förutsättningar för på lång sikt hållbar utveck-

en ling av samhället innehåller miljöbalken bestämmelser som avser att bl.a. skydda naturen och miljön i övrigt mot skadebringande störningar och främja en hållbar hushållning med naturresursema. Mot bakgrund av dessa grundläggande bestämmelser finner vi det motiverat att i vart fall diskutera det ñnns behov att slopa undantaget från tillom av ståndsplikt eller åtminstone införa anmälningsskyldighet ñr sådana vattenföretag som för närvarande i l § l vattenlagen, dvs. anges a

vattentäkter för husbehovsförbrukning eller värmeutvinning.

I samband med vattenlagens tillkomst framförde vissa remissinstanser farhågor för att ett undantagande grundvattentäkter för av husbehov från tillståndsplikt i vissa fall skulle kunna få negativa

effekter från hälsoskyddssynpunkt och ibland också kunna orsaka

vattenbrist inom planområden. Föredraganden invände emellertid att frånvaron motstående intressen vid vattentäkt för husbehovsförav brukning, med avseende på täktemas inverkan på vattenförhållandena, skulle leda till att tillstånd vattendomstolen sällan skulle av mera behöva inhämtas. Vidare fann han att den myndighetskontroll av husbehovstäkter efterlystes remissinstansema grundade sig på som av i huvudsak omständigheter låg vid sidan den prövning som av som skulle företas vattendomstolen. Föredraganden pekade också på av att

en domstolsprövning innebar en omständlig och kostsam procedur

liksom att det fanns vissa möjligheter att ingripa de påtalade mot

olägenheterna med stöd hälsoskyddslagstiftningen. I den mån det

av inte möjligt att lösa problemen inom för denna lagstiftning var ramen låg det enligt föredraganden närmare till hands att söka lösning på en

problemen inom ramen för plan- och bygglagstiftningen. Det

nu anförda ledde föredraganden till slutsatsen att undantag från kravet på

tillståndsplikt borde göras för sådana yt- och grundvattentäkter

som

Kapitel 4 347

avsedda endast för viss fastighets husbehovsförbrukning prop. var en l98l82:l30 s. 426 Det uttryckliga undantaget från tillståndsplikten ñr vattentäkter ñr vissa fastigheters värmeförsörjning tillkom lagändring år genom en 1985. Det hade nämligen ansetts tveksamt om i uttrycket husbehovsförbrukning kunde innefattas även värmeförsörjning för en fastighet. Enligt förelåg emellertid även i dessa fall samma skäl tidigare talat för att undanta husbehovstäkterna prop. 198485: 10 som s. 33. Syftet med anmälningsskyldighet är att tillsynsmyndigheten skall en få kännedom tillämnad anläggning eller verksamhet. Med en om en sådan kännedom är det givetvis lättare för myndigheten att lämna råd och anvisningar eller att utfärda erforderliga förelägganden. Dessa råd, anvisningar och förelägganden har hittills varit inriktade på främst frågor hälsoskydd, miljöskydd och naturvård. Däremot har kanske om inte hushållningsfrågoma ägnats lika stor uppmärksamhet i sammanhanget. I miljöbalken har emellertid på hushållningsfrågoma ñrsynen ändrats. De har getts mer framskjuten placering och skall beaktas en på samma sätt som de övriga intressen balken avser att värna om. Hushållningsaspekterna kan därför goda grunder antas en större betydelse vad gäller vattentäkter för en viss fastighets husbehovsförbrukning och värmeförsörjning. Detta gäller i synnerhet vissa grundvattentäkter för värmeförsörjning. Värmeutvinning ur grundvatten sker för närvarande enligt i huvudsak två olika metoder. Den ena går ut på att det uttagna grundvattnet efter att ha passerat värmepump leds ut en i ett ytvattendrag eller avloppsnät. Den andra metoden kan sägas vara kombinerad och innebär att grundvattnet efter passagen genom värmeåterförs till grundvattenmagasinet. Härutöver ñnns helt slutna pumpen system där något vatten inte tas ut. Från hushållningssynpunkt är det den förstnämnda metoden är tvivelaktig, eftersom det inte är som vattnet sådant utnyttjas utan endast den energi som är bunden som som i det. Det anförda talar i och för sig för införandet en anmälningsnu av skyldighet för grundvattentäkt för värmeförsörjning. Emellertid innebär miljöbalken att hushållningsaspekterna kommer att kunna beaktas på ett helt annat sätt än tidigare oberoende av om det föreligger anmälningsplikt eller synpunktema liksom den omständigheten att De nu redovisade ifrågavarande grundvattentäkter för värmeförsörjning i många fall

348 Kapitel 4

kommer till myndigheternas kännedom att de ingår i verksamgenom het som regleras i miljöbalken talar enligt vår uppfattning sammantaget mot införandet av en anmälningsskyldighet i vattenlagen. Här kan också tilläggas att det kan krävas bygglov för att utföra själva brunnen. De nuvarande undantagen i l 2 och 3 §§, dvs. för anläggningar a, för odling av ñsk, musslor och kräftdjur och för värmeutvinning bör även i fortsättningen finnas kvar. Anledningen till att dessa undantag förts in i vattenlagen är med denna lagtekniska konstruktion att man velat undvika dubbelprövning anläggningarna enligt både en av vattenlagen och miljöskyddslagen. Anläggningar ifrågavarande slag har av nämligen närmast försumbar inverkan på vattenförhållandena. en Däremot kan de starkt förorenande från miljösynpunkt. Dessa vara skäl är fortfarande bärkraftiga och motiverar därför bibehållande ett av undantagen. Vi vill dock peka på att anläggningar i mindre vattendrag ibland skapar problem till följd att anläggningen sådan av som orsakar dämning. Det förtjänar i detta sammanhang att erinra att regeringen om tillkallat en särskild utredare för att undersöka hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras. Enligt direktiven dir. 1993:126 skall utredaren undersöka förbättring kan åstadkommas bl.a. om en genom en förbättrad fysisk planering och bättre reglering genom en av Vattenuttag ur enskilda brunnar. Utredaren skall också närmare kartlägga bristerna i den lagstiftning reglerar Vattenuttag sådana som ur brunnar.

Övriga bestämmelser i 4 kap. är specifikt vattenrättsli slag

av mer och bör därför behållas med oförändrat innehåll.

4.4.6 Frågor jordbruksbevattning

om

Inledning

För att försäkra sig om en god skörd bra kvalitet också under torrår av har jordbrukarna i ökad omfattning börjat konstbevattna sina marker. Medan behovet växtnäring kan tillgodoses användning av genom av handelsgödsel framstår tillgången på vatten alltmer den begränssom ande faktorn vad gäller produktionen inom jordbrukssektorn. Vid bevattningen kommer såväl grundvatten till användning. Under yt- som 1970-talet undergick jordbruksbevattningen inom vissa delar landet av

Kapitel 4 349

närmast explosionsartad utveckling. Orsakerna härtill var flera. en Tidigare hade bevattningen inskränkt sig till i huvudsak betesvallar, potatis och fältodlade köksväxter. Emellertid har utvecklingen numera gått mot att även slåttervallar, stråsäd, oljeväxter, sockerbetor samt bär- och fruktodlingar bevattnas i allt större omfattning.

Jordbruksbevattningens omfattning och prognos

I rapporten Bevattning 2000 från december 1992 redovisar Jordbruksverket resultatet tre undersökningar av jordbruksbevattningens av omfattning åren 1976, 1985 och 1991. Av rapporten framgår att den bevattnade arealen år 1976 var ca 70 000 ha och vattenåtgången 64 milj. kubikmeter. Om 1976 hade varit ett torrår, skulle motsvarande värden ha varit 92 00 ha resp. 92 milj. kubikmeter. Av det uttagna vattnet var 83 % ytvatten, 16 % grundvatten och l % havsvatten. I 1985 års undersökning framkom 48 000 ha bevattnades, att ca vilket motsvarade 1,6 % av den totala åkerarealen. Till skillnad från den tidigare undersökningen utfördes inga volymberäkningar. Vattenförbrukningen har dock skattats till 28 milj. kubikmeter. Torrårsvärdena har angetts till 99 000 ha resp. 100 milj. kubikmeter. Vad slutligen gäller 1991 års undersökning har den verkliga arealen uppskattats till 58 000 ha och vattenvolymen till 43 milj. kubikmeter. Motsvarande torrårsvärden har angetts till 103 000 ha resp. 107 milj. kubikmeter. Enligt Jordbruksverkets rapport beräknas under den närmaste

tioårsperioden efterfrågan vatten för jordbruksbevattning under ett

normalår uppgå till 32 milj. kubikmeter för bevattning av ca ca 55 000 ha. Under ett torrår beräknas efterfrågan öka till ca 95 milj. kubikmeter och den bevattnade arealen till ca 90 000 ha. Av den redovisade kvantiteten under normalår beräknas 14,4 milj. kubikmeter komma från vattendrag, 6,4 milj. kubikmeter från sjöar,

8,0 milj. kubikmeter från grundvattenmagasin, 1,6 milj. kubikmeter

från anlagda vattenmagasin och lika stor mängd från andra uttagskällor. För torrår har motsvarande kvantiteter beräknats till 42,7, 19,0, 23,7, 4,8 resp. 4,8 milj. kubikmeter. För att få uppfattning om storleken av de beräknade vattenen uttagen har Jordbruksverket i sin rapport åskåliggiort denna genom att översätta uttagsvolymema från t.ex. vattendragen till vattenföring per

350 Kapitel 4

tidsenhet. Om det antas att bevattningsuttaget är jämt fördelat under en fyramånadersperiod motsvarar den angivna volymen under normalår och torrår en vattenföring av 1,35 resp. 4,05 kubikmeter per sekund. De redovisade vattenföringarna är blygsamma i förhållande till den totala framrinnande vattenmängden i landets vattendrag. En jämförelse med några skånska vattendrag visar dock att motsvarande

hela den normala lågvattenñringen i Helge å går för att täcka hela

uttagsbehovet från ytvattendrag under torrår.

Konflikter i samband med bevattning

Även de hittillsvarande för

om uttagen jordbruksbevattning varit små i förhållande till de totala vattentillgångarna i landet har de inte varit

problemfria. På flera håll konkurrerar bevattningsintresset med andra intressen vattentillgångama. Även konkurrens mellan bevattnare om inbördes förekommer. Ofta beror konflikterna på och förstärks att av vatten för bevattning inte sällan tas ut utan tillstånd trots att sådant krävs enligt vattenlagen. Vanligtvis konkurrerar flera intressenter det vatten kan om som användas för bevattning av jordbruks- och trädgårdsgrödor. Konkurrensen är av naturliga skäl störst i mindre vattendrag i utpräglade

jordbruksbyggder. Ibland kan dock konkurrens förekomma även i

större vattendrag, mindre sjöar och i grundvattentillgångar. Vad gäller de mindre vattendragen är i regel naturmiljön det mest påtagliga motstående intresset med stor risk för bestående skador. Torrläggning och minskat vattenflöde i vattendragen slår hårt mot de vattenlevande organismerna men också våtmarksbiotoper, fåglar, groddjur etc. kan påverkas kraftigt. Vissa intressen ställer i krav på vattentillgång. Som stort samma en exempel kan nämnas naturvård, fiske och friluftsliv. Andra intressen kan ha olika krav på vattentillgången men vara i och för sig förenliga. Exempel på sådana intressen är reglering för kraftändamål och

recipientutnyttjande. Emellertid står dessa intressen samtidigt i konflikt

med naturvård och fiske. Uttagsanspråk för t.ex. Vattenförsörjning och bevattning är sinsemellan konkurrerande. De intar dock mellanen ställning på så sätt att de är förenliga med regleringsintressena samtidigt som de, i likhet med naturvårds- och fiskeintressena, ställer krav på god Vattenkvalitet.

Det sagda visar att det finns svårñrenliga men var för sig starka

Kapitel 4 351

intressen bidrar till konkurrensen vattnet. Vidare framgår att som om till grund för intressemotsättningarna ligger såväl kvantitets- som kvalitetsanspråk och att motsättningarna är särskilt uttalade under torrår. Ett sätt att indela intressentgruppema är efter hur vattenresurserrla utnyttjas. Nyttjandet kan bestå i bl.a. energiutvinning, reglering, Vattenuttag och recipientutnyttjande. Mot dessa nyttjandeintressen står bevarandeintresset. Detta övergripande intresse innefattar underintressen friluftsliv och rekreation, vattenmiljön, naturvård i som

allmänhet, t.ex. bevarande biologisk mångfald, samt kulturmiljön,

av exempelvis att hålla vatten i gamla kvarndammar. För recipientintressentema utgör vattnet ett utspädande och renande medium för avsiktliga utsläpp men också för ibland oundviklig diffus tillrinning eller mindre förorenade substanser. Dessa föreav mer teelser står i direkt konflikt med bevarandeintressen som naturvård och fiske är frånsett fall med giftutsläpp i allmänhet förenliga med men - bevattningsintresset. Bevattningsuttag från vattendrag, främst mindre sådana, leder i regel till de allvarligaste konflikterna. I synnerhet gäller detta under torrår då ökad kvantitet behöver tas ut samtidigt som vattentillen gången är liten. Vattenuttag från ytvattensystem påverkar främst bevarandeintressen ñske, flora och fauna och allemansrättslig som tillgänglighet. Fisket påverkas såväl direkt som indirekt av minskad vattenföringen och eventuell torrläggning. Den direkta påverkan kan bestå i bl.a. att

fisk och kräftor dör eller försvinner till följd vattenbrist, syrebrist,

av

eller temperaturhöjning vid minskad vattenföring. Den indirekta

påverkan kan innebära t.ex. att djur och växter som har betydelse som

föda eller skydd försvinner eller att lekbottnar påverkas. Vid lågvatten kan vandringshinder uppstå, exempelvis för ålyngel som sommartid söker sig från havet mot sjöar högt i vattensystemen. Vidare kan upp lågt vattenstånd och låg vattenföring leda till ändrade konkurrensförhållanden mellan olika ñskarter eller med andra vattenlevande djur. Floran och faunan påverkas ofta återkommande perioder med av extremt låg vattenföring eller torrläggning. Denna påverkan är för vissa arter positiv medan den för andra är negativ. Den för ett vattendrag naturliga sammansättningen påverkas emellertid som helhet i negativ riktning. Bottenfaunan kan påverkas redan vid relativt måttliga förändringar t.ex. ökad sedimentering, minskad syrehalt, ökad genom temperatur eller direkt genom den minskade vattenföringen. Den

352 Kapitel 4

sistnämnda förändrar även sammansättningen växtsamhället, bl.a. av genom att vattenfåran kan bli bevuxen större växter och att den av öppna vattenytan försvinner. Vattenberoende organismer som lever i vattenbrynet kan också påverkas nagativt. Den allemansrättsliga tillgängligheten och attraktiviteten ett av vattendrag minskar vid låg vattenföring och torrläggning. Som exempel på aktiviteter som kan hindras är bad och kanotpaddling. Uttag av vatten från ett vattendrag som används som recipient för avsiktliga utsläpp kan förutom miljöeffekter medföra även hälso- - risker genom att utspädningen utsläppen i vattendraget blir för liten. av I många vattendrag och vattensystem regleras vattnets avrinning till förmån för olika intressen och ändamål. Vattenreglering kan ske till förmån för bl.a. bevattningsintresset. Andra intressen som kan främjas genom vattenreglering är kraftintresset, intresset av tillgång till processvatten samt råvatten för kommunal Vattenförsörjning, vatten för fisk- och kräftodling samt för slussning och flottning liksom till förmån för bad och rekreation samt för natur- och kulturmiljön. En reglering innebär alltid att de naturliga variationerna i vattenföringen i ett vattendrag hindras. Detta kan på både gott och ont. vara På plussidan kan nämnas förutom det intresse till förmån regle- - vars ringen utförs att extrema vattenstånd och flöden kan begränsas med åtföljande minskning av risken för översvämning. Många gånger kan en reglering främja flera intressen samtidigt. På minussidan kan, i fråga om allmänna bevarandeintressen som påverkas av vattenreglering, till att börja med nämnas att det alltid uppkommer en risk för att spridningen fisk och andra vattenlevande av organismer hindras. I synnerhet gäller detta vandrande fisk såsom ål och lax. För det andra kan till följd begränsningar den naturliga av av vattenframrinningen i ett vattendrag många växt- och djurarter påverkas negativt. Sålunda kan minskning högvattenflödena leda en av till att lekbottnar sedimenterar igen och att strömlevande och strömberoende organismer slås ut. Samtidigt kan den minskade variationen i flödena andra organismer. gynna För det tredje kan dämning i ett vattendrag för tillskapande t.ex. av

ett vattenmagasin för bevattning spoliera geologiska värden som

meander- och ravinsystem. Vidare kan strandskog, naturbetesmark och

andra naturvärden sättas under Även problem med ökad vatten. erosion kan uppstå. Detta kan i sin tur leda till ökad tillförsel av våxtnäringsämnen liksom till ökad sedimentering i vattendraget.

Kapitel 4 353

Förutom de redovisade inverkningarna på allmänna intressen nu kan Vattenuttag från ytvattendrag också påverka enskilda intressen. Detta kan fallet då kraftverksägare till följd bevattningsvara en av uttag går förlustig vatten eljest skulle ha använts för kraftproduksom tion. Andra enskilda intressen kan påverkas är enskilt ñske, som båtfart, bryggor och trevnad. Som redan nämnts används också grundvatten för bevattmngsändamål i inte obetydlig omfattning. Uttag grundvatten har i en av regel inte stora inverkan allmänna bevarandeintressen som samma Grundvattenuttagen har i stället störst betydelse för ytvattenuttagen. enskilda intressen att vattentillgången ocheller vattennivån i genom enskilda brunnar kan påverkas negativt. Emellertid kan även inverkan ske på allmänna intressen, minskad vattentillgång eller t.ex. genom nivåsänkning i kommunala brunnar för den allmänna Vattenförsörjningen. Även växt- och djurlivet kan påverkas till följd av minskat grundvattenläckage till små vattendrag som bäckar. I vissa delar av landet kan okontrollerade grundvatten också leda till att uttag av saltvatten tränger in och gör såväl enskilda som allmänna brunnar obrukbara för de ändamål de är avsedda.

Värdering bevattningsuttagens miljöqfekter av

I Jordbruksverkets tidigare nämnda rapport görs bedömningen att i de

fall vatten tas direkt från ett vattendrag utan tydliga motstående

intressen inskränker sig problemen från miljösynpunkt till i huvudsak

att upprätthålla tillräcklig vattenföring under sommaren. Det på-

en pekas emellertid att situationen i många fall är komplicerad, speciellt vad gäller vattendrag regleras till förmån även för andra intressen som än bevattningsintresset. Enligt rapporten kan det i vissa fall vara svårt att värdera den direkta effekten Vattenuttag från ett litet vattendrag under torrav eftersom den naturliga variationen i vattenflödet är stor. Det somrar, sägs att få undersökningar har gjorts i Sverige hur floran och av faunan påverkas ett ökat Vattenuttag för bevattning. av Under torrsommaren 1989 kunde det i bl.a. Kristianstads län konstateras att mindre vattendrag med uttag av vatten för bevattning ñck extremt låg vattennivå eller blev torrlagda. Däremot underen söktes inte vilken skada orsakades ett enskilt uttag eller av det som av samlade uttaget för jordbruksbevattning. Det framhålls i rapporten att

354 Kapitel 4

sådana undersökningar är svåra att genomföra då många aktörer är inblandade och då den naturliga variationen i flödet är stor. I stället satsades resurserna på att försöka stoppa så många bevattningsuttag som möjligt. För att inte utsätta djur och växter i och omkring vattendragen för sådana störningar kan hota deras existens eller spridningsmöjligsom heter och därmed den biologiska mångfalden är det enligt rapporten angeläget att tillräckligt med vatten återstår efter bevattningsuttag och att stora uttag inte upprepas med för täta intervall. Att rent generellt fastställa var denna ekologiska gräns går är svårt att bedöma mot bakgrund av dagens kunskaper vattendragens biologiska värden. om Jordbruksverket framhåller därför att det är angeläget att trädgårds-

och jordbruksnäringen i områden med ofta förekommande små flöden

och låga nivåer i vattendragen sig till de naturgivna föranpassar hållandena. Nya grödor och odlingsmetoder medför behov som stort av bevattning bör därför inte introduceras i sådana områden såvida inte uttagsmöjlighetema förbättras t.ex sidomagasin inte genom som inkräktar på vattenföringen under torrperioder. Flödesvariationema såväl inom mellan vattensystem är som stora. Enligt rapporten bör därför bedömningar i princip göras för varje vattendrag som berörs av uttag för bevattning. Därvid kan vissa

riktlinjer följas. Som exempel nämns att medellågvattenföring kan

anses som så vanligt återkommande att djur och växter i vattendragen

anpassat sig till denna. Som grundregel skulle då denna vattenföring

kunna betraktas kritisk nivå för vattendrags ekosystemsom en ett funktion. Vattenuttag ned till denna gräns skulle då i princip kunna tillåtas, medan ytterligare uttag skulle leda till skador på naturanses miljön. Ett annat sätt att kritisk gräns för flödet är enligt ange en rapporten att föreskriva en viss procentuell varaktighet. Försök har även gjorts med att ange ett absolutvårde. I Hallands lån, framhålls det, har vid något tillfälle använts flödet 30 ls och meter bottenbredd lägsta som värde för öringvatten. Detta värdet har dock underskridits till följd av naturliga variationer och även inga Vattenuttag förekommit. I om

tillsynshänseende är det emellertid praktiskt den kritiska gränsen

om kan relateras till vattenstånd i stället för till flöde.

Kapitel 4 355

Bevamtingssamfälligheter

Mot bakgrund bl.a. de redovisade problemen skall de nya av nu bestämmelserna om bevattningssamfålligheter i 6 kap. vattenlagen ses. Enligt dessa bestämmelser kan det bildas samfällighet för att fördela en vatten mellan flera tillståndshavare för bevattning ur samma vattentillgång. Om det är lämpligt kan det också bestämmas att det skall bevattning beträffande samtliga inrättas gemensamma anläggningar för eller vissa dem skall ingå i bevattningssamfälligheten. Frågor av som bildande bevattningssamfälligheter och om inrättande av gemenom av anläggningar vattendomstolen i samband med prövsamma prövas av ningen frågan om tillstånd till vattentäkt för bevattning. av

Framställningar om ändring i vattenlagen, m. m.

Under den tid vi bedrivit vårt arbete har det i skilda sammanhang framförts synpunkter på bevattningsfrågomas behandling. Bl.a. har det hävdats att det nuvarande systemet är både kostsamt och omständligt för jordbrukama. Det är framför allt i de södra länen som önskemål framförts att frågor rörande tillstånd till vattentäkt för bevattning om skall föras över till länsstyrelsen. Behovet av bevattning av jordbruksmark i dessa län är mycket stort samtidigt som konkurrensen om vattentillgångarna där är starkare än på andra håll i landet till följd av

att bevattningsföretagen är många och tillgången på vatten begränsad.

Det är framför allt lantbrukarna men även länsstyrelserna som menar att prövningsförfarandet skulle bli både enklare och snabbare om det överfördes till länstyrelserna. Med anledning erfarenheter från den extremt torra sommaren i av

södra Sverige är 1989, med bl.a. grundvattenavsänkning, ñskdöd och

ett stort bevattningsbehov följd, hemställde landshövdingama i som Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län i en skrivelse till regeringen i november samma år att vattenlagen skulle ses över i vissa hänseenden. Enligt skrivelsen visade tillgänglig statistik från år 1985 att det i de båda Skånelänen och Halland förekom 2 500 bevattningsuttag för ca jordbruk och att till dessa kom uttag för bevattning av golfbanor, idrottsanläggningar och liknande. Av de nämnda företagen sades mindre än tio procent tillståndsprövade. Vidare framhölls att vara ytterligare bevattningsföretag tillkommit under senare år.

356 Kapitel 4

Enligt landshövdingarna kunde utgå från att flertalet beman av vattningsuttagen i Skåne och Halland tillståndspliktiga enligt var vattenlagen. Att ett så stort antal vattenföretag ändå inte legalivar serade kunde ha flera förklaringar. Tänkbara sådana sades att det vara generella undantaget från tillståndsplikt i 4 kap. 2§ första stycket första meningen vattenlagen för många framstått oklart till sitt som innehåll, att företagarna bedömde risken för att ett tillstånd med betydande inskränkningar för stor, att prövningen upplevdes som kostsam och byråkratisk samt att tillsynsmyndigheternas befogenheter var mycket begränsade. Som jämförelse nämndes att i Danmark, där bevattningsuttag också är tillståndspliktiga, samtliga prövade uttag var och tidsbegränsade. I skrivelsen sades att tillståndsprövning bevattningsföretag av var en omfattande procedur ofta tog flera år i anspråk och att det som var uppenbart att många bevattningsföretag skulle ha stoppats de om tillståndsprövats. Landshövdingama efterlyste en enklare prövning än den som skedde vid vattendomstolarna. Den föreslagna samordnade länsförvaltningen sades av allt att döma kunna bli lämplig prövningsen myndighet för vattenföretag. Inom den blivande länsförvaltningen skulle nämligen alla berörda fackområden finnas representerade. I skrivelsen föreslogs därför att tillstånd till bevattning skulle meddelas av länsstyrelsen och att tillstånden skulle tidsbegränsas till tio år. I tillsynshänseende hemställde landshövdingarna att länsstyrelsen i ett föreläggande enligt 21 kap. 3 § vattenlagen skulle möjlighet att förordna att föreläggandet skulle gälla det även om överklagades. Vidare borde det utredas länsstyrelsen kunde befoghenhet om ges att vid allvarlig vattenbrist utfärda generella föreskrifter vid vite som skulle gälla med omedelbar verkan mot envar. Det sades vidare finnas anledning att se över bestämmelserna i 15 kap. vattenlagen om omprövning av villkor för tillstånd. Därvid borde länsstyrelserna ges möjlighet att begära omprövning till förmån för allmänna intressen. Med anledning av skrivelsen upprättades inom Justitiedepartementet en promemoria som kom att ligga till grund för proposition en 19909l:1l4 i ämnet. På grundval propositionen beslutade riksav dagen om den ändringen i vattenlagen att länsstyrelsen fick möjlighet att förordna att ett föreläggande enligt 21 kap. 3 § i lagen skall gälla även om det överklagas. I övrigt ledde inte landshövdingarnas skrivelse till någon lagändring. I augusti 1991 uppdrog regeringen Jordbruksverket att i samråd

Kapitel 4 357

med Naturvårdsverket utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden. Särskilt angeläget att beakta tillgången på vatten vid omvar läggning jordbrukets växtproduktion och vid odling av energiav grödor. Uppdraget redovisades i december 1992 i den ovan nämnda rapporten Bevattning 2000. Sommaren 1992 blev i de sydliga länen ännu nederbördsfattigare än 1989. Detta ledde till att de erfarenheter och problem i samband med tillsyn enligt vattenlagen beträffande bevattning, främst inom jordbruket, legat till grund för skrivelsen år 1989 bekräftades och som ytterligare accentuerades. Detta föranledde landshövdingarna i de nämnda länen att i skrivelse till regeringen i november 1992 ånyo hemsülla vissa omarbetningar av vattenlagen. om I den skrivelsen påpekades att endast ett marginellt antal nya bevattningsföretag hade legaliserats sedan 1989 och att läget vad gällde prövning och tillsyn sådana företag i stort sett var oförändrat. Från av länsstyrelsemas synpunkt detta klart otillfredsställande och det var betonades på nytt att det nödvändigt att vattenlagens bestämmelser var bevattningsföretag snarast sågs över. om De ändringar föreslogs dels administrativ prövning av som nu var bevattningsföretag efter dansk modell, dvs. att vattenföretag för bevattning skulle tillståndsprövade, dels att länsstyrelsen skulle vara

vara prövningsmyndighet, dels att tillstånden skulle tidsbegränsas till

tio år, dels prövningsförfarandet skulle kombineras med tillräckliga att befogenheter för länsstyrelsen att omedelbart kunna stoppa icke prövade bevattningsuttag. De föreslagna ändringarna sades böra införas snarast med övergångsperiod fem år. För att förstärka en av tillsynsmyndighets möjligheter att ingripa i kritiska situationer en borde det också utredas det för den föreslagna övergångstiden om

kunde införas regler varigenom tillsynsmyndigheten kunde utfärda

generella förbud mot Vattenuttag i särskilt utsatta yt- och grundvattenområden. Vattenuttag för husbehov och för vattning djur borde liksom av dittills undantas från tillståndsplikt. Detta borde också gälla för speciellt anlagda bavattningsmagasin inte hade direkt förbindelse med som något vattendrag utom vid uppfyllning under perioder högt flöde i av vattendraget. Det föreslagna prövningssystemet sades kunna medföra att handläggningstidema för tillståndsansökninger blev betydligt kortare och att totalkostnadema för både samhället och den enskilde blev lägre. Erforderlig kompetens för prövningen ansågs ñnnas inom den nya

358 Kapitel 4

länsstyrelsen. En viss resursförstärkning skulle dock krävas för att under rimlig tid kunna pröva ett stort antal ansökningar. Enligt landshövdingarna borde dock ett sådant ökat resursbehov kunna finansieras genom årliga avgifter för tillståndshavarna i likhet med avgifter för myndigheternas verksamhet enligt miljöskyddslagen. I skrivelse till justiteiministern i juli 1993 hemställde länsstyrelsen i Kristianstads län att vattenlagen skulle ändras på väsentligen samma sätt som föreslagits i landshövdingarnas skrivelse 1992. Länsstyrelsen orienterade också att det vid torrperioder tillsätts särskild om en bevattningsgrupp för att klara situationen. I denna ingår grupp förutom befattningshavare vid länsstyrelsens miljövårds- och lantbruksenheter också representanter för jordbrukarna. Efter uppföljning av läget om vattentillgången och diskussion i beslutar länsstygruppen relsen om rekommendationer inskränkningar i bevattningsuttagen. om För att rekommendationerna skall få erforderlig effekt måste ett stort antal tillsynsbesök göras. I vissa fall måste också förelägganden meddelas. Enligt uppgifter som vi inhämtat har de båda sistnämnda skrivelserna hittills inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Från Jordbruksdepartementet, dit skrivelserna överlämnats, har dock upplysts att departementet att samråda med den utredare har avser som att se över hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras.

överläggningar med vissa länsstyrelser

För att ta del av närmare erfarenheter de problem okontrolav som en lerad jordbruksbevattning för med sig och för att få synpunkter på tänkbara lösningar för att lindra problemen har vårt sekretariat besökt

länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands och Kristianstads län under

våren 1994. Vid besöken har sammanträffanden skett med representanter för länsstyrelsemas lantbruks-, miljövårds- och rättsenheter. I de tre nämnda länen är det främst ytvatten kommer till som

användning för jordbruksbevattning. På Kristianstadsslätten förekom-

mer dessutom betydande uttag av grundvatten för bevattningsändamål. Endast en mindre del uttagen är tillstadda enligt vattenlagen. Som av exempel kan nämnas att länsstyrelsen i Hallands län räknar med att det finns ca 500 bevattningsföretag i länet använder ytvatten. Av som dessa är ungefär tio procent prövade. I Kristianstads län bedömer länsstyrelsen att det finns totalt 1460 bevattningsuttag. Länsstyrelsen

Kapitel 4 359

har sagt sig ha kännedom att 80 grundvattentäkter och en ytvattenom täkt är prövade enligt vattenlagen. Enligt länsstyrelsemas erfarenheter är det främst ytvattenuttagens inverkan på allmänna intressen i första hand ñskeintresset som - föranleder de allvarligaste problemen i samband med låg vattenföring i vattendragen. Som exempel kan nämnas att det i Hallands län nu finns 13 åar med lax och 30 vattensystem med havsöring sedan många vandringshinder tagits bort. I många av dessa vattendrag är vattenföringen normalt så låg att det räcker med ett bevattningsuttag för par att problem skall uppkomma vid torrperioder. Att så få bevattningsföretag tillståndsprövats trots att detta borde ha skett med hänsyn till företagens verkningar beror enligt länsstyrelserna på flera orsaker. Dels är tillståndsprövning vid vattendomstol en omständlig, dels är den förenad med stora kostnader, som inte kan överblickas på förhand. Därutöver upplever många lantbrukare det inte meningsfullt att söka ett tillstånd är förenat med stora kostnader som då de ändå kan förvänta sig sådana inskränkningar i tillstånden att dessa i praktiken blir värdelösa under perioder med vattenbrist och då behovet vatten är störst. Somliga bevattnare antas också vara av som medvetna att de med hänsyn till motstående intressen inte skulle om beviljas något tillstånd och att de i sådana lägen underlåter att söka tillstånd. En bevattnare saknar tillstånd ändå tar ut vatten med som men svåra skador på allmänna intressen följd vid torrperioder står ofta som inför svårt val. Å sidan måste han beakta risken för spolieett ena en rad skörd med följd att hans lantbruksföretag inte kan leva vidare. Mot detta måste han ställa dels de skador hans Vattenuttag kan orsaka med åtföljande ersättningsskyldighet, dels risken för sanktion mot att han inte iakttagit förprövningsplikten. I den nämnda situationen är det nu inte förvånande att lantbrukaren i många fall väljer att vattna för att tillgodose sina primära intressen. En länsstyrelse har också egna framhållit att då tillsynsmyndigheten tagit ställning i ett tillsynsärende enligt vattenlagen och är redo att ingripa i ett enskilt ärende är ofta de akuta problemen överspelade att nederbörd då fallit och vattengenom tillgången förbättrats i vattendragen. För att få och komma till rätta med de okontrollerade grepp om vattenuttagen behövs enligt länsstyrelsernas mening i praktiken verkgenerella metoder för styrning bevattningsuttagen. Vissersamma av ligen finns enligt 2 kap. 9 § vattenlagen vissa möjligheter till generell reglering. Enligt denna bestämmelse är bl.a. den som utövar ett

360 Kapitel 4

vattenföretag skyldig att vid allvarlig vattenbrist, orsakas torka som av eller någon annan jämförlig omständighet, avstå det vatten är som oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsöijningen eller något annat allmänt behov. Enligt länsstyrelserna är förutsättningarna att utfärda generella förbud med stöd bestämmelsen så inskränkta att bestämmelsen inte av är något verksamt medel för det diskuterade ändamålet. Härtill nu kommer att den som tvingas avstå vatten detta gäller såväl tiHstadda som icke tillstadda vattenföretag har rätt till skälig ersättning för den skada han lider genom avståendet. En ytterligare omständighet som gör bestämmelsen mindre lämplig generellt styrmedel är att den som som inte iakttar skyldighet enligt bestämmelsen måste föreläggas härom i varje enskilt fall. De nuvarande bestämmelserna i 23 kap. 3 § vattenlagen om rättelse, av bl.a. den utan tillstånd utför ett vattenföretag är som som

tillståndspliktigt, kräver ingripande i varje enskilt fall. Ett sådant

förfarande är enligt länsstyrelserna i praktiken omöjligt att hantera då det krävs ett snabbt ingripande mot ett stort antal enskilda företagare. Individuella förelägganden rättelse måste i praktiken också utfärdas om på nytt varje gång vattentillgången blir kritiskt låg. Slutsatsen av de nu aktuella länsstyrelsernas erfarenheter är sålunda att den nuvarande lagstiftning inte är något effektivt medel för att kunna ingripa och komma till rätta med de okontrollerade bevattningsuttagen. Vad som behövs är enligt företrädarna för länsstyrelsen i

Östergötlands län ett effektivt medel för tvinga de bevattnare

att ut som saknar tillstånd och förmå dem att låta pröva sina bevattningsuttag. Vid besöken hos länsstyrelserna har upplysts om att man vid sidan av de nu beskrivna möjligheterna enligt vattenlagen arbetar med alternativa metoder för att lindra de negativa verkningarna beav vattningsuttagen. Sådana metoder är bl.a. beredskapsplaner och olika slags rekommendationer. Som exempel kan nämnas den beredskapsplan länsstyrelsen i som Hallands län tagit fram i samråd med företrädare för jordbruksnäringen LRF. I planen pekas inledningsvis på att uttag vatten i av kritiska situationer kan medföra skadlig inverkan på t.ex. reproduktionen lax och havsöring, vattning kreatur och utspädning av av av avloppsvatten. Vidare erinras att vid torka och låga flöden i om vattendragen kan begränsningar av bevattningen behöva införas. I beredskapsplanen vissa allmänna rekommendationer. tas upp

Kapitel 4 361

Dessa går ut på att vattenuttagen bör planeras inbördes grannar emellan, att bevattning inte bör utföras när vindstyrkan överstiger ett visst värde och att bevattning vissa grödor bör undvikas. Planen av innefattar också vissa stegvisa begränsningar för uttag ur vattendrag. Sålunda sägs i fråga bevattning att den inte bör ske under dagtid om mellan vissa klockslag, att den bör ske bara natt enligt ett varannan visst och den inte alls bör förekomma när vattenñringen i system att det aktuella vattendraget underskrider 25 liter per sekund och meter ca åbredd. Från de angivna begränsningarna görs i beredskapsplanen nu vissa undantag. Dessa dels vattenföretag bedrivs med stöd avser som vattendom, dels då vatten tas från bevattningsmagasin som inte har av direkt tillflöde från vattendrag, dels vissa angivna större vattendrag i vilka vattenbrist inte bedömts uppkomma, dels bäck där särskild en en beredskapsplan gäller på försök. I beredskapsplan erinras att länsstyrelsen kommer att underrätta om även andra bevattnare än jordbrukare behovet begränsningar i om av vattenuttaget. Det talas också länsstyrelsens roll och möjligheter om tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Planen innehåller även en som

förteckning över kontaktpersoner som lantbrukarna kan vända sig till

för ytterligare information.

Slutligen innehåller beredskapsplanen en uppmaning att det är av största vikt för bevattningens framtid att den nödvändiga vattenhushållningen kan klaras även under en besvärlig torrperiod. Såväl länsstyrelsen LRF vädjar därför solidarisk respekt för de besom om gränsningar som kan bli nödvändiga. Länsstyrelsen i Hallands län har vid besöket också pekat på den informationsskrift l993:l9 Smedjeån, Reglering för bättre möjlig-

heter till bevattningsuttag och ñskreproduktion, man tagit fram.

som Enligt länsstyrelserna finns det brister även i metoden med beredskapsplaner. Den kanske allvarligaste bristen är att planen som sådan inte är tvingande. Den inte följer planen skaffar sig därför som förmån i förhållande till dem respekterar den och lojalt följer en som den. Detta kan få till effekt att sådana bevattnare som i och för sig är beredda att följa planen underlåter detta då de att en granne inte tar ser någon hänsyn till rekommendationerna och begränsningarna i planen. För att komma till rätta med sådana situationer måste ingripande ske i varje enskilt fall. Vid besöken har företrädarna för länsstyrelserna nämnt olika alternativ de kunna värda att undersöka närmare för att som anser vara komma till rätta med de okontrollerade bavattningsuttagen. En del av

362 Kapitel 4

förslagen överensstämmer också med dem diskuteras i Jordbrukssom verkets rapport Bevattning 2000. En metod som vi diskuterat avvisats alla tre länsstyrelmen som av serna är att införa anmälningsskyldighet i fråga sådana en om vattenuttag för bevattning som inte tillståndsprövats på den grunden de att bedömts falla under det generella undantaget i 4 kap. 2 § första stycket vattenlagen. Avsikten med sådan skyldighet skulle de en vara att företag som bedrivs utan tillstånd skulle komma till länsstyrelsens kännedom. Länsstyrelsen skulle sedan pröva företaget faller under om det generella undantaget från tillståndsplikt. Om så inte är fallet skulle länsstyrelsen kunna förelägga utövaren vattenföretaget söka av att tillstånd hos vattendomstolen i vanlig ordning. Att länsstyrelserna ställer sig negativa till den slcisserade nu metoden beror på i huvudsak tre omständigheter. För det första har länsstyrelsen för närvarande inte för på relativt beresurser att en gränsad tid kunna pröva ett stort antal anmälningsärenden. För det andra ifrågasätter länsstyrelsen kan avgöra frågan man om

huruvida ett bevattningsföretag är tillståndspliktigt

eller inte på ett mer summariskt underlag än det seriös företagare måste fram för som en ta sin egen motsvarande bedömning. Vad gäller inverkan på allmänna intressen har kanske länsstyrelsen vissa kunskaper inom den egna organisationen. Vad däremot angår följderna för enskilda motstående

intressen har länsstyrelsen inte bättre förutsättningar

än någon annan att bedöma dessa. Länsstyrelserna förutser därför anmälan måste att en åtföljas av en viss utredning för att klargöra företagets konsekvenser. I vad mån kostnaderna för sådan utredning i någon avsevärd mån en skiljer sig från utredningskostnader i allmänhet i bevattningsmål egna

är svårt att bedöma. Vidare förutses att länsstyrelsen i inte ringa

en

omfattning måste utfärda kungörelse

och ibland också hålla samman-

träde för att grepp ett anmält bevattningsuttags verkningar.

om Även sådana åtgärder medför kostnader som slutligen måste bäras av den som gör anmälan. Risken finns att prövningen hos länsstyrelsen får sådana proportioner att den i praktiken kommer att ersätta en prövning vid vattendomstolen. För det tredje slutligen är tveksam till att ta ställning i man en fråga där det yttersta ansvaret egentligen åvilar den som utför vatten-

ñretaget. Det befaras nämligen att den inte föreläggs söka

som att tillstånd till följd anmälan tar detta till intäkt ñr han i prakav en att tiken kan förfara han hade ett tillstånd. Detta förutses kunna som om

leda till komplikationer både i fråga

om ansvar för underlåtenhet att

Kapitel 4 363

söka tillstånd skadeståndsskyldighet. och i fråga om I det följande redovisas vissa av de förslag som väckts vid besöken hos länsstyrelserna. Som redan anmärkts finns i en del fall motsvarigheter i Jordbruksverkets rapport. Ett uppslag är att söka ledning i det system som tillämpas i Danmark. Där tillämpas nämligen ett admistrativt prövningssystem. I Danmark krävs enligt vandforsyningsloven tillstånd för bevattningsuttag. Tillstånd meddelas som administrativt beslut av amtskommunen och är alltid tidsbegränsat till längst tio år vad gäller ytvattenuttag och längst 15 år i fråga grundvattenuttag. Ett givet tillstånd kan inte om förverkas eller ändras under den tid det gäller. Tidsbegränsningen för närvarande vara ett tillräckligt medel vad gäller behovet av anses vattenfördelning och anpassning till förändringar i omgivningen. Ansökningsproceduren är enkel. En ansökan prövas mot vattenresursens storlek och kvalitet och mot redan ianspråktaget utnyttjande. Enligt miljöbeskyttelseloven skall det för varje vattendrag finnas en recipientkvalitetsplan. I denna anges målsättningen i fråga om flödesförhållanden och Vattenkvalitet. Planen bygger på mångåriga studier, bl.a. mätningar lågflöden i många sektioner. Genom kvalitetsav planerna har amtskommunema omfattande och ingående kunskaper om sina vattendrag som grund för sina politiskt tagna beslut om tillåtet utnyttjande. Om inga mätningar gjorts fastställer amtskommunen en provisorisk tillåten påverkansgrad. Av vandlöpsloven följer att amtskommunen skall upprätta vandlöpsregulativ för varje vattendrag. I regulativet anges hur recipientkvalitetsplanens mål skall uppnås. För olika delsträckor utarbetas vattenräkenskaper över tillgångar och användning samt planer för hur restutrymmet skall hanteras, alternativt hur sträckan skall restaureras. Av vandlöpsregulativet framgår också om särskilda bestämi melser gäller ñr vattendraget enligt naturfredningsloven. I Danmark ges för närvarande inga tillstånd till direktuttag från ytvattendrag för bevattning. Bevattnarna är således hänvisade till grundvattenuttag. Prövningsgrunden är då om detta sker på sådant avstånd från vattendraget och på sådant djup att recipientkvalitetsplanens lågvattenföring beräkningsmässigt inte påverkas. Uttaget får inte heller så beläget att våtmarker som skyddas enligt naturvara fredningsloven ödeläggs. Som andra möjlighet som också har med formen för pröven ningen att göra har nämnts att föra över prövningen av bevattnings- uttag från vattendomstol till förrättningsman. Det har dock framhållits

364 Kapitel 4

att en sådan förändring kanske inte minskar kostnaderna och omgången för bevattnarna så att de i större utsträckning legaliserar sina uttag. Ett tredje förslag som väckts införandet möjlighet att avser av en söka dispens från förprövningsplikten enligt vattenlagen. Sådana dispensansökningar skulle prövas av länsstyrelsen. Som förebild skulle kunna användas det dispenssystem som fanns i miljöskyddslagen före år 1981. Ett dispenssystem skulle kunna bli både enkelt och mindre kostsamt för lantbrukarna. I samband med att dispens meddelades skulle kunna föreskrivas villkor t.ex. begränsningar i vattenom uttagen. Ett annat förslag som nämnts och i någon mån påminner som om den danska recipientkvalitetsplanen är att för vattendragen fastställa

lägsta lágvattenföringar i form av kvalitetsnonner. Dessa skulle läggas

på sådan nivå att de föreskrivna flödena garanterade bl.a. ñskens möjligheter till vandring och reproduktion. Vattenuttag kunde som äventyra uppfyllandet av normerna skulle inte få förekomma. Länsstyrelsen i Hallands län har påbörjat ett arbete med att deñniera kritiska vattenföringar i länets känsliga vattendrag. Sådana vattenföringar kan sedan överföras till kritiska nivåer. En femte möjlighet som kastats fram är göra det lättare att använda generella föreskrifter. Syftet med sådana skulle vara att ge länsstyrelsen ett tydligare och mer lättillgängligt instrument till skydd för naturmiljön än vad som är möjligt enligt 2 kap. 9 § vattenlagen. En bestämmelse härom skulle kunna utformas efter mönster i det nyssnämnda stadgandet dock med mindre snäva förutsättningar och - begränsas till att avse bara Vattenuttag sker utan tillstånd. Besom stämmelsen skulle gå ut att den som utan tillstånd bedriver vattentäkt för bevattning är skyldig att vid vattenbrist, som orsakas av torka, avstå det vatten som är nödvändigt för att skydda naturmiljön. Vidare skulle länsstyrelsen få besluta vattenområden inom vilka den om nämnda skyldigheten skulle gälla liksom tider då skyldigheten om skulle iakttas. Avstående vatten enligt den angivna lösningen av nu skulle inte vara förenat med någon rätt till ersättning. Den nu skisserade bestämmelsen skulle kunna kompletteras med en dispensregel. Genom en sådan kunde undantas dels grundvattenuttag, där tillfälliga stopp i regel inte har någon större betydelse för naturmiljön, dels uttag från sidomagasin som tillkommit just i syfte att undvika direktuttag från naturliga ytvattensystem. Det har framhållits att den sist angivna metoden skulle kunna vara ett effektivt medel för att förmå sådana bevattnare saknar tillstånd som

Kapitel 4 365

sina Det skulle då bli möjligt att i villkor för att legalisera uttag. tillstånden föreskriva begränsningar till skydd för motstående

intressen. En företrädare för länsstyrelsen i Hallands lån har påpekat att ett med generella föreskrifter inte är lämpligt för alla typer av system vattendrag. Främst i fråga vattendrag där konflikter uppstår i ett om mycket tidigt skede bedöms generella föreskrifter mindre lämpvara liga. För sådana vattendrag förespråkas i stället kvalitetsnormer. i viss mån mildra problemen i samband med ytvattenuttag För att har sjätte möjlighet nämnts tillskapande bevattningsmagasin som en av bara vid föden har förbindelse med det vattendrag som som stora används för påfyllnad magasinet. Detta innebär att uttag ur sådana av magasin inte påverkar de mindre flödena i vattendraget. Under förutsättning det inte finns några kraftintressen i ett vattendrag kan ett att med bevattningsmagasin få till följd att tillståndsplikt inte system uppkommer vad gäller själva vattenuttagct.

överväganden

I det följande diskuterar vi frågor dels formen för prövning av om bevattningsuttag, dels förändringar de materiella reglerna, bl.a. om av

utifrån de redovisade förslagen, dels prövningsförfarandet för

nyss om bildande bevattningssamfällighter. av Som redan framgått upplever många lantbrukare en tillståndsprövning vid vattendomstol både omständlig och kostsam. Bl.a. som detta förhållande framhålls viktig orsak till att lantbrukarna som en inte i utsträckning låter pröva sina bevattningsuttag. Inte sällan större framförs också den åsikten prövning enligt vattcnlagen med dess att en krav på långtgående utredningsskyldighet samt lagens regler om ansvar för rättegångskostnader är avpassade för sökande med stora mer än för litet lantbruksföretag. I rapporten Bevattning 2000 resurser ett redovisas vissa ekonomiska kalkyler för bevattningsföretag. Av kalkylframgår bl.a. kostnaderna för vattendom beräknats till i ema att genomsnitt 20 000 kr. i fråga ytvattenuttag och till 40 000 kr. om beträffande grundvattenuttag. Att kostnaderna i det sistnämnda fallet dubbelt så höga torde motiveras dels större sakägarkrets, dels är av en

det geohydrologiska underlaget för att bedöma företagets verk-

att ningar är kostsamt att ta fram.

Ett administrativt prövningsförfarande kan i många avseenden göras

366 Kapitel 4

både smidigare och billigare för sökande än det nuvarande domen stolsñrfarandet. Emellertid är även domstolsförfarande ett möjligt att förändra så att det blir enklare och billigare. Vid en bedömning huruvida det finns anledning att särreglera de diskuterade nu bevatt-

ningsföretagen är en viktig utgångspunkt dessa företags verkningar

på g motstående intressen. En viktig omständighet annan är rättssäkerhetsaspekten. Vattentäkter ñr bevattning skiljer sig inte i fråga inverkan om på vattenförhållandena från andra typer vattentäkter. av De kan t.0.m. leda till allvarligare verkningar än vattentäkter i allmänhet, eftersom

behovet av bevattning är störst under torrperioder

som samtidigt som vattentillgången i främst ytvattendragen är minst. som Utöver den inverkan på allmänna intressen beskrivits tidigare som leder bevatt-

ningsuttag i många fall till att även enskilda intressen skadas. Som

exempel kan nämnas vattenbrist i närbelägna enskilda brunnar och skada på enskilt ñske i ytvattendrag. I vissa delar landet kan också av i ogynnsamma fall såväl allmänna enskilda som brunnar förstöras till

följd av saltvatteninträngning. Avser bevattningsuttagen

ytvattensystem med utbyggd vattenkraft leder uttagen också till skada för kraftintresset såvida det uttagna vattnet inte sådant avser vatten som ändå måst spillas förbi regleringsmagasin och kraftverk. Det finns således ingen anledning redan utifrån bevattningsatt uttagens karaktär och konsekvenser sår-reglera dessa typer av vatten-

företag. Detta gäller oberoende vilket av prövningssystem som

diskuteras. Denna slutsats dras också i den promemoria som upprät-

tades inom Justitiedepartementet med anledning av landshövdingarnas

i sydlänen skrivelse till regeringen år 1989. I promemorian erinrades

om att frågan om prövningssystem diskuterats i samband

med den nya vattenlagens tillkomst. Vidare anfördes bl.a. eventuell att en översyn

av prövningssystemet skulle behöva ha vidare inriktning. En sådan

en översyn förutsatte emellertid ett omfattande utredningsarbete. Vad som anfördes i skrivelsen sades inte böra föranleda att man nu tog upp frågan sådan utredning. Inte heller hade det i om en annat sammanhang förekommit något anledning på som gav att nytt ta upp frågan. Ett överförande tillståndsprövnin beträffande bevattningsföreav gen tagen till administrativ myndighet skulle för övrigt innebära det att

nuvarande enhetliga systemet med domstolsprövning bröts sönder.

Härvid bortses då från markawattningsföretagen vid

som prövas

förrättning. Det skulle således tillskapas ett särskilt prövningsför-

farande för bara speciell typ vattenföretag. en av

Kapitel 4 357

Mot sökandes intresse ett smidigt och billigt förfarande måste en av ställas berättigade krav från dennes motparter vad gäller deras rättssäkerhet. Enligt de nuvarande reglerna i vattenlagen kan motpartema

sökandens bekostnad bilda sig uppfattning t.ex. en sökt

på en egen om vattentäkts verkningar. Detta är möjligt att vattendomstolarna genom ställer höga krav på sökandens utredning och att motpart kan få en

ersättning för anlitad experthjälp; Vidare kan

för egna utredningar och lider skada få ersättningsfrågan prövad i vattenmålet. De de som behöver således inte väcka talan därom i särskild ordning såsom är miljöfarlig verksamhet. Även fallet vid skada till följd av exempelvis vad gäller ersättningsfrågan intar motparterna gynnad ställning i en

rättegångskostnadshänseende.

tillgodoser det nuvarande förfarandet med domstolspröv- Som synes

ning på ett helt annat sätt än ett administrativt prövningsförfarande

berättigade krav från motstående enskilda intressen. Samtidigt kan måhända sökandens krav på rättssäkerhet bättre tillgodoses genom en domstolsprövning. Som framgått det föregående talar starka skäl mot att föra över av frågor tillstånd till vattentäkter för bevattning från vattendomom stolarna till länsstyrelserna. Samtidigt har frågan sådan aktualitet att den inte vidare låter sig avspisa. Det är emellertid att föredra om utan nuvarande förhållanden kan förbättras utan att frågan förs bort från vattendomstolarnas prövning. Detta skulle också stå i bättre överensstämmelse med den tendens till ökad domstolsprövning i miljöfrågor kännetecknar även förslagen i vårt huvudbetänkande och i lagsom

rådsremissen i fråga överklaganden till förvaltningsdomstol.

om En orsakerna till att problem uppkommer med bevattningsav företag företagaren i många fall över huvud taget inte synes vara att brytt sig att ansöka tillstånd. Anledningen härtill kan i sin tur om om ansökningsförfarandet framstår omständligt och krångligt. vara att som Det kan emellertid inte annat än att vattendomstolarna väl skulle antas kunna inom rimlig tid pröva de ansökningar rätteligen borde som göras. Den legala grunden för underlåtenheten att söka tillstånd är bestämmelsen i 4 kap. 2 § vattenlagen att tillstånd till vattenföretag inte krävs, det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen om företagets inverkan vattenñrhållandena. Om denna skadas genom bedömning är riktig i det enskilda fallet kan emellertid ofta ifrågasättas när det gäller bevattningsföretagen. För möjligt förebygga de konflikter mellan bevattningsatt om

368 Kapitel 4

intresset och i första hand det allmänna fiskeintresset föreligger enligt vår mening behov av styrmedel tillgodoser i huvudsak två önskesom mål. Det ena är att förmå lantbrukare och andra bevattnare låta att pröva sina Vattenuttag så att dessa kan till motstående anpassas intressen. Det andra är att tillskapa effektivt instrument ett för tillsynsmyndigheterna så att dessa då det behövs snabbt och effektivt kan ingripa mot bevattningsuttag som görs utan tillstånd. Som nämnts har vi diskuterat att införa anmälningsskyldighet för en

bevattningsföretag utförs utan tillstånd. Den lösning därvid

som som övervägts har varit ett bemyndigande för regeringen meddela att föreskrifter anmälningsskyldighet för vattentöretag för om vilket tillstånd inte söks med stöd 4 kap. av 2 § vattenlagen. Vi har emellertid funnit att de tidigare redovisade invändningarna mot en sådan ordning har sådan bärkraft att denna lösning inte bör väljas. Härtill kommer att det kan diskuteras bestämmelsen om i 8 kap. 7 § regeringsformen utrymme för ett bemyndigande förevarande ger av slag. Även förslaget

mot att införa ett system med dispensprövning efter mönster i de tidigare dispensreglema i miljöskyddslagen kan riktas

allvarliga invändningar. Också här måste beaktas att det vattenrättsliga prövningsförfarandet handhas domstolar. För det skall av att vara

någon mening med en dispensprövning måste denna rimligtvis leda till

att i och för sig tillståndspliktiga bevattningsuttag

undantas från vattendomstols prövning och i stället regleras genom ett administrativt förfarande. Systemet leder således till och att en samma typ av vatten-

företag kommer att prövas i olika ordning. Emellertid har vi redan

tidigare konstaterat att varken karaktären eller följderna av bevattningsuttagen motiverar sådan ordning. en En lösning som både kan bidra till förmå bevattnare att att låta

pröva sina bevattningsuttag i större omfattning och öka myndigheternas

möjligheter till snabba och kraftfulla ingripanden i kritiska situationer är det tidigare redovisade förslaget utbyggnad 2 kap. om en av vatten-

lagen med regler som direkt tar sikte på bevattningsföretag. Ett sådant

förstärkt skydd för naturmiljön har diskuterats närmare i rapporten Bevattning 2000 och Jordbruksverket har också förslag presenterat ett

till lagteknisk lösning.

Förutom vad framgått den tidigare redovisningen som av av för-

slaget skulle länsstyrelsen,

innan den fattar beslut om vattenområden och tider, samråda med andra myndigheter och de sakägare som berörs av beslutet. Andra har väsentligt intresse som ett av beslutet

skulle beredas tillfälle till samråd. Vidare skulle länsstyrelsen i likhet

-

Kapitel 4 369

med vad gäller för närvarande enligt 2 kap. 9 § tredje stycket som vattenlagen vid vite förelägga bevattningsföretagaren att iaktta sin skyldighet kunna förordna att ett sådant beslut att avstå vatten samt skall gälla även om det överklagas. Bestämmelsen skulle inte riktad bara mot jordbruksbevattning vara omfatta alla för bevattning bedrivs utan tillstånd. utan uttag som Vidare skulle bestämmelsen ta sikte sådan vattenbrist som orsakas torka samtidigt vattenförhållandena är sådana att naturmiljön av som behöver skyddas mot ytterligare bevattningsuttag, Situationer då vattenbristen inte beror torka eller när annat än naturmiljön kräver skydd får regleras vattenlagens nuvarande bestämmelser eller genom lagstiftning. l sammanhanget bör begreppet naturmiljö genom annan omfatta frskreproduktionen och fisk faunaobjekt. Att också priorisom själva fisket framför den bevattningskrävande produktionen bör tera inte komma i fråga. Skälet härtill är att jordbruksbevattningen i det sammanhanget inte bör i förhållande till det enskilda jordbruksföreses taget utan till näringen som helhet. Eftersom förslaget är begränsat till sådana uttag som bedrivs utan tillstånd, inkräktar det inte på redan givna tillstånd. Sådana tillstånd omfattas i stället den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 9 § vattenav lagen. Dessutom kan villkoren för dessa tillstånd omprövas. Den diskuterade bestämmelsen är avsedd att ta sikte på alla former vattentäkt för bevattning. Sålunda omfattar den även grundvattenav tillfälliga stopp i sådana knappast har någon betydelse uttag trots att för naturmiljön. Naturligtvis finns det gränsdragningsproblem. T.ex. kan det till följd strand- och botteninfrltration alltid diskuteras i av vilken utsträckning grundvatten påverkar flödet eller nivån i uttag av närbelägna ytvattenförekomster. Att grundvattenuttagen har mindre betydelse för naturmiljön talar för det diskuterade förslaget bör förses med dispensregel. att en Genom sådan skulle också länsstyrelsen, trots allmänt formuen en lerad regel, också få möjlighet generellt undanta uttag från sådana att sidomagasin tillkommit bara i det syftet att undvika direktuttag som från naturliga ytvattensystem. Eftersom avgränsningen av vattenområden bör omfattas förbudsregeln till att börja med måste som av göras relativt schablonartad, skulle dispensregel slutligen kunna en tillämpas också på sådana enskilda bevisligen inte påverkar uttag som naturmiljön. Det är sedan sak att tillståndsplikt kan föreligga en annan följd inverkan på andra allmänna intressen eller för sådana uttag till av på enskilda intressen.

370 Kapitel 4

I förhållande till bestämmelsen i 2 kap. 9 § vattenlagen skulle grunden för ett ingripande enligt det skisserade förslaget nu vara vattenbrist alltså inte allvarlig sådan. Tanken bakom denna skillnad , är att 9 § avser extremsituationer, påverkar alla som typer av vattenföretag vare sig dessa bedrivs med stöd tillstånd eller inte. Den av situation diskuteras i förslaget har däremot inte sådan dignitet. som Den bör därför omfatta bara företag bedrivs tillstånd som utan som redan vid vattenbrist, objektivt sett, faller under tillståndsplikten med hänsyn till naturmiljön. Av samma anledning det likaså för synes starkt att kräva att det avstådda vattnet skall oundgängligen vara nödvändigt för att skydda naturmiljön. Till skillnad från vad gäller avstående som om av vatten enligt 9 § skulle avstående till förmån för naturmiljön enligt regel inte en ny vara förenat med någon rätt till ersättning. Denna omständighet liksom det förhållandet att bevattningsförbud skulle kunna införas under mindre

stränga förutsättningar kan på goda grunder antas medverka till att de

bevattnare bedriver vattentäkt tillstånd sig eller som utan ser mer mindre tvingade att legalisera sina uttag för inte komma i att ett

ogynnsamt konkurrensläge. Detta gäller i synnerhet någon eller

om några bevattnare redan har tillstånd eller ansöker därom inom visst ett vattenområde. Det nu diskuterade förslaget har enligt vår mening betydande fördelar då det gäller att de nämnda önskemålen. svara upp mot av oss Vi förordar därför lösning enligt den beskrivna modellen. en Härutöver vill vi peka på att ett system med miljökvalitetsnormer för vattendragen skulle kunna ett alternativ bör utredas vara som

närmare i t.ex. bevattningssammanhang. Visserligen

följer varken av vårt förslag till miljöbalk eller lagrådsremissen kvalitetsnorm av att en skulle kunna avse nivå eller flöde i ett vattendrag. Emellertid vi ser inget avgörande hinder mot att systemet med miljökvalitetsnormer

enligt miljöbalken byggs ut till att omfatta även kritiska nivåer och flöden i vattendrag. Huruvida sådan inriktning en av normerna är

lämplig måste dock bedömas mot bakgrund att det inte alltid är

av

entydigt vilken betydelse olika nivåer eller flöden har från miljösyn-

punkt. Att bestämma en miljökvalitetsnorm i enlighet med det föregående är självfallet grannlaga uppgift. Till att börja med måste en normer fastställas för varje vattendrag för sig. För de flesta vattendrag fordras också att olika fastställs för olika sträckor. Även det intresse normer som avses skyddas genom en kvalitetsnonn kan motivera differenen

Kapitel 4 371

tiering. Som synes är ett system med kvalitetsnormer i förevarande sammanhang förenat med svårigheter från utredningssynpunkt. Emellertid är dessa svårigheter inte större än vad som gäller i fråga om miljökvalitetsnormer i allmänhet enligt lagrådsremissen. Som antytts skulle föreskrifter miljökvalitetsnormer som avser om nivåer och flöden meddelas 6 kap. miljöbalken. Eftersom med stöd av sådana föreskrifter har paraplykaraktär, skall de enligt 2 kap. miljöbalken tillämpas också enligt vad som är föreskrivet i bl.a. vattenlagen. För en tillämpning av normerna enligt vattenlagen skulle dåi denna bara krävas en bestämmelse om återkoppling till miljöbalken. Att införa regler om tidsbegränsing av tillstånd till Vattenuttag för bevattning bör enligt vår mening inte komma i fråga. Denna bedömning överenstämmer också med vad som redovisats i den tidigare nämnda departementspromemorian. I stället bör bestämmelserna om omprövning av villkor för tillstånd komma till användning, om allmänna intressen kräver detta. Här bör anmärkas att vi i det följande föreslår att också länsstyrelsen skall få begära omprövning av villkor för tillstånd till vattenföretag som bara berör länet. Beträffande härefter spörsmålet vem som skall pröva frågor om bildande av bevattningssamtälligheter vill vi anföra följande. Vattenlagslagsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande att jordbruksbevattningen med stor sannolikhet kunde förväntas leda till ökad konkurrens med andra intressen om befintliga vattentillgångar och driva fram nya vattenregleringar. Utredningen föreslog, förutom strängare regler i fråga om tillståndsplikt, en skyldighet att hos länsstyrelsen göra anmälan om alla yt- och grundvattentäkter som inte avsåg hushållsförbrukning. Vidare föreslogs bl.a. en möjlighet till samfällighetsbildning när en vattenreglering eller vattenöverledning kunde vara till nytta för flera bevattnare. Någon möjlighet till samverkan mellan bevattnare i andra fall, t.ex för fördelning av vatten eller användande av gemensamma anläggningar föreslogs dock inte. En associationsform av detta slag efterlystes däremot av vissa remissinstanser, främst sådana med anknytning till jordbruket. Föredraganden erinrade att samverkan var möjlig att tillom en skapa enligt anläggningslagen. Ett problem med denna lösning var emellertid att ett anläggningsbeslut enligt anläggningslagen inte kunde ersätta de vattenrättsliga tillstånd som på grund av uttagens storlek och verkningar fordrades i de flesta fall. En sådan tvådelad prövning bedömdes lätt kunna bli besvärande. Viktigast var emellertid behovet

372 Kapitel 4

av fördelning av vatten mellan bevattningsintressenterna. Fördelningsfrågorna krävde bedömningar av ett annat slag än som normalt föll inom anläggningslagens ram. Föredraganden drog därför den slutsatsen att dessa frågor inte kunde lösas vare sig inom anläggningslagens ram eller enligt annan då gällande lagstiftning. En lösning måste annan därför sökas prop. 1981822130 161. s. Som redan framgått blev den lösning valdes vattenrättslig som en samfällighetsbildning. Vad gäller formerna för bildandet av en bevattningssamfållighet diskuterades i den nyssnämnda propositionen olika alternativ. Å sidan sades praktiska skäl tala för ett ñrrättena ningsförfarande. Ett sådant förfarande användes nämligen för fastighetsbildning samt för tillskapande gemensamhetsanläggningar enligt av anläggningslagen och markavvattningssamfälligheter enligt den nya vattenlagen. Bevattningsñretagen sades också ha vissa beröringspunkter med markawattningsföretagen. Å andra sidan var det vattendomstolen som normalt hade att pröva frågor om tillstånd till vattenükter. Vid denna prövning kunde också domstolen konstatera om det på grund av flera konkurrerande ansökningar vattentäkt för beom vattning ur samma vattentillgång förelåg behov av att bilda en bevattningssamfällighet. En lämplig samordning mellan tillstånds- och samverkansfrågor bedömdes kunna uppnås bara om vattendomstolen ñck pröva båda frågorna. Resultatet härav blev enligt föredraganden att samtliga frågor rörande bevattningssamfälligheter, dvs. frågor om tillstånd, ersättning och fördelning av vatten samt samverkans- och

kostnadsfördelningsfrågor, skulle prövas av vattendomstol

165 a. prop. s. Av det sist anförda framgår att spörsmålet vem som skall pröva frågor om bildande av bevattningssamñlligheter i hög grad beror av vilken ståndpunkt man tar till föregående fråga. Om tillståndsfrågor även i fortsättningen prövas vattendomstolama, är enligt vår av mening de nyss redovisade skälen till stöd för domstolsprövning en även av frågor om bildande av bevattningssamfälligheter fortfarande bärluaftiga. Om däremot tillståndsprövningen förs över till länsstyrelserna synes skälen med någon styrka kunna tala för övergång till en ett förrättningsñrfarande. Som framgår av det förut anförda har vi emellertid stannat för att domstolsprövningen av tillståndsfrågor bör behållas. Vi lägger därför inte fram förslag till ändringar i den nu berörda frågan.

Kapitel 4 373

4.4.7 Omprövning tillståndsbeslut m.m.

av

Inledning

En huvudprincip i 1918 års vattenlag hade varit att ett beslut om tillstånd till vattenföretag vunnit laga kraft gällde för all framtid, som det inte förföll på grund underlåtenhet att ta det i anspråk eller om av tidsbegränsats på sökandens begäran. Från principen hade egen emellertid gjorts flera undantag såvitt gällde tillståndets innehåll. Exempel på sådana viktiga begränsningar dels bestämmelserna om var kungsådra, dels reglerna om nyprövning av större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar, dels möjligheterna till utverkande av ändrade vattenhushållningsbestämmelser. Dessutom kunde vattendomstolen skjuta det slutliga avgörandet vissa svårbedömda upp av frågor för att under prövotid avvakta erfarenheterna av företaget. en Även vattenlagen vilar på den grunden att ett vattenrättsligt tillstånd i princip gäller för all framtid om det inte tidsbegränsats på sökandens begäran. Ett tillstånd innefattar också i förekommande fall rätt att uppföra och bibehålla vattenanläggning. Vidare ligger i tillståndet en ovillkorlig rätt för tillståndshavaren att tillgodogöra vatten i enlighet en med tillståndet. Se 15 kap. l § vattenlagen. nämnda principen är emellertid försedd med vissa undan- Den nu tag. Sålunda kan villkoren för ett tillstånd under vissa förutsättningar ändras. Vidare kan vattenhushållningsbestämmelser meddelas. Vad nya gäller tillstånd till vattentäkt är tredje möjlighet att ompröva själva en tillståndet. Se 15 kap. 9 och vattenlagen samt 20 § lagen om införande av vattenlagen. Rätten att ansöka omprövning villkor liksom om förverkande om av tillstånd tillkommer Kammarkollegiet 15 kap. 7 § vattenlagen. av

Allmänt

angivna huvudprincipen fick enligt Vattelnlagsutredningen Den nyss inte leda till att ett tillstånd i oskälig grad låste fast de vattenrättsliga förhållandena under mycket lång tid. Vissa jämkningar föreslogs därför. Förutom motsvarighet till uppskovsmöjligheten föreslogs att en det beträffande vissa företagstyper, bl.a. yt-och grundvattentäkter, skulle möjligt att även mot sökandens vilja tidsbegränsa ett vara

374 Kapitel 4

tillstånd. Som principiellt viktig nyhet föreslogs aug givna en annan att tillstånd under vissa förutsättningar skulle kunna omprövas till förmån för allmänna intressen. Sådan omprövning skulle kunna ske dels efter utgången av en viss bestämd tid, dels också dessförinnan det men om skett väsentliga förändringar med avseende på vattenförhållandena. Utredningens förslag innebar också att efter övergångstid - en - omprövning skulle kunna företas även i fråga vattenföretag om som tillkommit enligt äldre lagstiftning. I princip skulle tillståndshavaren vara berättigad till ersättning för vad han tvingades avstå vid omprövningen. Denna rått föreslogs emellertid bli begränsad i de fall omprövning kom att ske till förmån för vissa särskilt angivna allmänna intres-

sen. Det huvudsakliga skälet till förslaget tidsbegränsning om en av tillstånd beträffande vissa företagstyper enligt Vattenlagsutredvar ningen en befarad ökad lokal konkurrens vattentillgångarna. Detta om medförde att mäste försöka åstadkomma rationell hushållning man en med och fördelning vattnet. Som ett typiskt exempel på behovet av

härav nämnde utredningenden alltmer ökade jordbruksbevattningen.

Vidare pekades på att det i vattendomstolspraxis på sina håll gjorts försök att lösa sådana problem tidsbegränsa tillstånd till genom att Vattenuttag eller genom prövotidskonstruktioner. Förslaget i om att vissa fall tidsbegränsa tillstånd dock inte något gehör hos förevann draganden. Till stöd för principen att ett tillstånd gäller för all framtid anförde föredraganden att han delade Vattenlagsutredningens uppfattning att en företagare som fått tillstånd till ett vattenföretag för sin ekonomiska och tekniska planering måste kunna utgå från att tillståndet normalt sett kommer att bestå i oförändrad form under längre tid. Ett en tillståndsbeslut borde därför företagaren ett rimligt mått trygghet ge av mot senare ingripanden. Om ett tillståndsbeslut eller väsentliga delar av det kunde rivas upp utan vidare, ansågs företagarens ställning bli alltför osäker prop. 1981822130 106. s. Vad gäller konkurrens- och fördelningsproblemen ansåg föredraganden att dessa berodde främst på bristande planering. Emellertid hade planeringsfrågoma fått en allt större aktualitet och instrumenten för planeringen skulle komma att förbättras. Det låg därför till närmast hands att försöka lösa sådana frågor inom för särskild ramen en vattenplanering. Vidare pekades på särskilt vad gällde bevattnings- -

företagen att framkomlig väg lösa konkurrensfrågor

en att kunde vara en vattenrättslig samfällighetsbildning. Å andra sidan framhölls att en

Kapitel 4 375

möjlighet till tidsbegränsning av tillstånd självfallet kunde utgöra ett komplement till de nämnda fördelningsmetodema. Emellertid talade flera skäl för att i stället för att begränsa ett tillstånds giltighetstid man skulle begagna sig ett omprövningsinstitut. Ett sådant skäl sades av att det framstod onödig och kostnadskrävande omgång vara som en med tillståndsgivning, omfördelning av resursutnyttjandet en ny om en aldrig blev aktuell. Det kunde vidare förmodas att tidsbegränsade tillstånd att utnyttja viss vattentillgång skulle komma att löpa ut vid en olika tidpunkter så att det ändå inte blev möjligt att göra någon samlad

bedömning vattentillgångens fortsatta utnyttjande. Att därvid av-

av vakta med tillstånd tills samtliga gamla löpt ut framstod som nya varken önskvärt eller praktiskt möjligt a. prop. s. 107. Å andra sidan anförde föredraganden att beträffande vissa andra problem än frågorna resursfördelning dessa kunde tänkas få en om enklare lösning ett system med tidsbegränsade tillstånd. T.ex. genom skulle några frågor om ersättning till tillståndshavaren inte uppkomma i samband med att tillståndet löpte ut och ny resursfördelning skulle göras. Ett system med tidsbegränsade tillstånd sades också passa bättre i de fall tillstånd till jordbruksbevattning lämnades för en arrendator. Ett ytterligare skäl för ordning med tidsbegränsade tillstånd var en enligt föredraganden att sådana ändå alltid måste kunna meddelas på sökandens begäran a. prop. s. 108. Som redan framgått blev resultatet av föredragandens överväganden att ett system med tidsbegränsade tillstånd mot sökandens bestridande inte borde införas. I den mån en omfördelning av vattnet behövde ske borde detta i stället ske inom ramen för ett omprövningsinstitut och, beträffande bevattningsföretagen, inom ramen för en vattenrättslig samfällighetsbildning.

Omprövning av tillstånd till förmån för allmänna intressen

Kungsådre- och nyprövningsinstituten i 1918 års vattenlag hade det syftet att de skulle underlätta för nytillkommande allgemensamma männa intressen att göra sig gällande. Instituten var även likartade på det sättet att de båda innebar skyldighet för ägare av vattenbyggnader att i viss utsträckning utan rätt till ersättning finna sig i att deras lagligen förvärvade rättigheter rubbades. Den rättsliga regleringen av instituten var dock mycket olika. Kungsådreinstitutets huvudsakliga

syfte var att underlätta förverkligandet av sådana anspråk på fritt

376 Kapitel 4

framrinnande vatten som kunde komma att ställas från samhällets sida sedan ett tillstånd lämnats att hålla inne vattnet vid vattenbyggnad. en Nyprövningsinstitutet syftade till en omprövning den avvägning av som gjorts i ett tillståndsbeslut mellan byggnadsintresset och motstående allmänna intressen. Den äldre vattenlagen innehöll också bestämmelser om lösningsrätt för staten. Sålunda det möjligt för denna att med var vissa längre intervall lösa utbyggda strömfall, när det behövdes för att tillgodose allmänt behov. Frågan om ett nytt omprövningsinstitut diskuterades ingående i

samband med vattenlagens tillkomst se prop. 198182:130 s. 108 ff.

Vattenlagsutredningens förslag gick ut på att bestämmelserna om kungsådra, nyprövning och statens lösningsrätt skulle ersättas ett av system med omprövning till förmån för allmänna intressen. Den nya ordningen skulle avse alla typer vattenföretag, oavsett storlek och av belägenhet. Även föredraganden ansåg det fanns behov att av att kunna ompröva vattenföretag. Visserligen kunde vid tillståndsgivning vid man dåvarande tidpunkt och kanske i ännu större utsträckning i framtiden på grund av vunna erfarenheter med större säkerhet än tidigare förutse vattenföretagens verkningar och villkoren därefter. Trots detta anpassa kunde det emellertid visa sig att ett tillstånd från början olämpligt var utformat. Det kunde också så att omständigheter uppkommit vara nya efter det att tillståndet meddelats. Som exempel nämndes ändringar i vattenförhållandena, ny teknik, nya samhälleliga värderingar angående förhållandet mellan utbyggnadsintressen och bevarandeintressen eller stora förändringar på det samhällsekonomiska området. Föredraganden biträdde därför förslaget till ett nytt omprövningsinstitut innebörd av att en företagre skulle skyldig att i viss utsträckning underkasta vara sig inskränkningar i ett givet tillstånd så att allmänna intressen i fortsättningen kunde tillgodoses på ett bättre sätt. Att därvid i lagen direkt ange vilka allmänna intressen skulle kunna beaktas ansågs som inte lämpligt. En sådan lagstiftningsteknik kunde nämligen binda utvecklingen för framtiden, eftersom det inte utan lagändring skulle vara möjligt att beakta nytillkommande intressen skyddsav samma värda grad som de särskilt angivna. Såväl Vattenlagsutredningen som föredraganden framhöll att det föreslagna omprövningsinstitutet inte kunde gälla utan begränsningar. Sålunda borde det inte vara möjligt att vid omprövningen meddela så ingripande ändrade föreskrifter att företaget blev omöjligt att driva eller medförde orimliga kostnader för företagaren. Dessutom borde det

Kapitel 4 377

allmänna intresse som skulle tillgodoses genom omprövningen ha en viss tyngd för att kunna beaktas. Enligt föredraganden var det emellertid nödvändigt omprövningsfrågan också i ett vidare perspektiv, att se i vilket konflikten mellan allmänna intressen och företagarintressen ytterst gäller konflikt mellan olika samhälleliga intressen. Naturligten vis det i och för sig önskvärt med en viss handlingsfrihet när det var gällde att ingripa mot t.ex. oförutsedda eller nytillkomna miljöskador orsakade av vattenföretag. Emellertid måste kostnaderna både för genomförda åtgärder och för själva handlingsfriheten ytterst bäras av de enskilda medborgarna i egenskap av arbetstagare, konsumenter och skattebetalare. Denna kostnadsbörda kunde dessutom slå ojämt mot speciella branscher och regioner, varvid andra väsentliga samhällsintressen kunde hotas. Även de primära effekterna ett omprövom av ningsinstitut, t.ex. dyrare krediter för företagarna, blev relativt begränsade kunde negativa indirekta effekter uppkomma. En möjlighet att ompröva tillstånd till Vattenkraftverk kunde nämligen påverka ñnansieringsmöjlighetema även för andra former av kraftutbyggnad än vattenkraften. Om ett kraftverk på grund av omprövningsinstitutet blev belånings- och rebelåningsobjekt, kunde detta få till följd sämre som att den fortsatta utbyggnaden av hela kraftproduktionsapparaten fördyrades med ett tydligt genomslag i den totala prisnivån. De nu redovisade omständigheterna borde enligt föredraganden vägas in vid utformningen av det nya omprövningsinstitutet. Det var således nödvändigt att överväga arten och omfattningen av de nya förpliktelser som skulle kunna åläggas företagarna. Vidare hade tidpunkten för omprövning stor betydelse. Slutligen var frågan i vad mån företagaren skulle vara berättigad till ersättning för inskränkningar i tillståndet mycket väsentlig. Vad gällde den förstnämnda frågan borde det i princip inte föreligga några begränsningar med avseende på arten av de förpliktelser som skulle kunna åläggas företagaren i samband med omprövning. Vid denna borde därför företagaren kunna åläggas de förpliktelser som ansågs lämpligast för att tillgodose det allmänna intresse som påkallat omprövningen. Förpliktelserna sades kunna bestå i att vidta skadeförebyggande åtgärder, såsom spegeldammar och erosionsskydd eller skadekompenserande åtgärder som t.ex ñskutsättning eller fiskodling. Förpliktelserna kunde också innebära skyldighet för företagaren att avstå vatten eller att underkasta sig förlust av fallhöjd, ändrade tappningsbestämmelser eller begränsningar i tidigare regleringstillstånd. Även kombinationer av sådana årgärder var tänkbara. En annan typ av

378 Kapitel 4

förpliktelser var ändrade eller kontrollåtgärder. nya Beträffande däremot omfattningen av företagarens förpliktelser i samband med omprövningen borde denna enligt ñredraganden föreslnivas i lagen. Framför allt ekonomiska skäl talade för att det skulle sättas en gräns för vad de nya förpliktelsema ñck innebära. Om utrymmet för ändring gavs en större omfattning än som senare skulle komma att utnyttjas i praktiken, kunde kostnaderna för att gardera sig mot eventuella framtida händelser slå igenom och leda till alltför höga ñnansieringskostnader för osäkra företag. Som redan framhållits innebar begränsningarna att det vid omprövning inte skulle få föreskrivas sådana nya eller ändrade villkor som medförde att ändamålet med företaget inte kunde tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbades avsevärt. Villkoren fick inte heller åsamka tillståndshavaren, innehavare av rätt till andelskraft eller annan som inrättat sig efter företaget någon förlust eller kostnad stod i som missförhållande till de fördelar som kunde vinnas. Vidare borde hänsyn tas också till de förpliktelser och inskränkningar tidigare som ålagts tillståndshavaren till förmån för allmänna intressen över huvud taget och således inte endast till förmån för det intresse skulle som tillgodoses vid omprövningen. Emellertid borde därvid hänsyn tas endast till vad företagaren fått underkasta sig i samband med tidigare omprövningar och alltså inte till vad han fått avstå enligt det ursprungliga tillståndet i förhållande till ansökningen. Vad gällde tidpunkten då omprövning tidigast skulle få ske anmärkte föredraganden att Vattenlagsutredningen i värdefull analys en av kostnadseffektema vid olika tidsperioder dragit slutsatsen att ekonomiska hänsyn inte utgjorde några större hinder mot att tidsfristen gjordes väsentligt kortare än den tidigare nyprövningsperioden om 55 år. Även ekologiska skäl talade för en kortare frist. Enligt Vattenlagsutredningen var det inte lämpligt eller ens möjligt att i lagen ange bestämda tider när omprövning tidigast skulle kunna ske. I stället borde tiden bestämmas av tillståndsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Förutom tidens inverkan på ñnansieringsfrågan borde man beakta den avskrivningstid som var vanlig eller ekonomiskt motiverad. Hänsyn borde också tas till de ekologiska förhållandena, den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållandena som anläggningen medförde, den olägenhet eller fördel som anläggningen medförde från allmän eller enskild synpunkt samt graden av nytta för anläggningens ägare. Även det hydrologiska materialets tillförlitlighet faktor var en som

Kapitel 4 379

borde beaktas enligt utredningen. Efter den bestämda tidens utgång skulle frågan om omprövning kunna tas när helst. upp som Föredraganden delade i allt väsentligt Vattenlagsutredningens uppfattning. Han förordade emellertid att det i lagen skulle anges en minimi- resp. maximitid för omprövning. Av rättssäkerhetsskäl borde

nämligen även de minsta företagen ges en tryggad ställning och om-

prövning i fråga om dessa borde liksom beträffande äldre företag - kunna ske efter tio år. Vad gällde de större företagen borde tiden kunna vara längre, bl.a. med hänsyn till ñnansieringssystemet för

större Vattenkraftverk med 20-åriga obligationslån och ytterligai-e

belåningstid om tio år. Omprövning skulle dock alltid kunna ske efter 30 år. En fråga som diskuterades var den tidsfrist skulle börja om en ny löpa, om någon omprövning inte påkallades vid utgången den av tidigare perioden. Föredraganden medgav reglering härvidlag att en skulle kunna undanröja ett osäkerhetsmoment för tillståndshavaren. Han ansåg emellertid att fördelarna med Vattenlagsutredningens förslag övervägde. Genom att när som helst efter tidsfristens utgång

kunna påkalla omprövning kunde man invänta att fristen för ompröv-

ning gick ut även för andra företag i vattendrag. Därigenom samma kunde man uppnå en samtidig omprövning samtliga företag, något av som bedömdes vara av betydelse inte minst i fråga korttidsregleom ring i ett vattendrag. Då nya eller strängare bestämmelser meddelats vid omprövning, borde enligt föredraganden omprövning inte någon ny få ske förrän efter viss tid från det tidigare omprövningsbeslutet. Därvid borde gälla samma frister som för den första omprövningen.

Efter mönster i 24 § miljöskyddslagen föreslog Vattenlagsutred-

ningen en bestämmelse för att möjliggöra tidigare omprövning det om under löpande tillståndsperiod inträffade händelse inte hade som förutsetts i tillståndsbeslutet och väsentligt ändrade förutsättsom ningarna för detta. Utredningen framhöll dock att de väsentligt ändrade förhållandena skulle faktisk natur samt att bestämmelsen måste vara av tillämpas restriktivt. Detta innebar att inte alla allmänna intressen kunde tillgodoses vid denna omprövning. Detta emellertid typ av måste accepteras om det skulle vara någon mening med omprövningen och om man ville undvika omständlig procedur med krav på att ta fram en material även beträffande andra intressen än de föranlett omprövsom ningen. Vissa remissinstanser, bl.a. Kraftverksföreningen, efterlyste en minimitid även för omprövning förevarande slag. En av nu annan

380 Kapitel 4

framhöll att endast yttre fysiska förändringar i ett vattendrag borde kunna föranleda omprövning och att tillkomsten av nya företag inte borde räknas dit, eftersom sådana måste anpassas till befintliga företag. Föredraganden ansåg att Vattenlagsutredningens förslag innebar en lämplig avvägning mellan företagarintresset och samhällets behov av att i undantagsfall ompröva villkoren för ett tillstånd före den ordinarie tidsfristens utgång. Att därvid föreskriva en viss minimitid skulle leda till att syftet med denna omprövning inte uppnåddes. Det underströks dock att endast rent faktiska förändringar i ett vattendrag skulle kunna föranleda omprövningcn. Som exempel nämndes tillkomsten av nya vatten- eller avloppsföretag, som förändrade vattensituationen, samtidigt som en lämplig anpassning av de nya företagen inte lät sig göras vid tillståndsprövningen av dessa företag. En annan anledning till omprövning kunde vara att tillståndet beträffande ett eller flera vattenföretag i ett vattendrag omprövats efter den bestämda omprövningsperiodens utgång och att det därigenom uppkommit väsentligt ändrade förutsättningar för andra företag i samma vattendrag. På så vis kunde man vinna den fördelen att tillstånden för samtliga kraftverk i en älv eller en älvsträcka kunde omprövas i anslutning till varandra. Däremot föll utanför området för en förtida omprövning t.ex förändringar i samhällets uppfattning om vilka intressen som borde skyddas samt nya tekniska landvinningar.

Rätt till ersättning vid omprövning.

Omprövning av villkor för ett tillstånd leder i de flesta fall till en sådan inskränkning i det tidigare tillståndet att den medför en kostnad för tillståndshavaren. Däremot motsvarar denna kostnad mera sällan någon i ekonomiska termer klart uppskattningbar vinst för det allmänna. Frågan blir då om tillståndshavaren eller det allmänna skall bära dessa kostnader. Att under inga förhållanden eventuella kostnader för tillståndshavaren får bli så stora att de blir omöjliga att bära har redan framhållits. Även frågan rätt till ersättning från det allmänna vid omprövom

ning diskuterades ingående i samband med vattenlagens tillkomst se

prop. l98l82zl30 s. 115 ff. Ett vattenrättsligt tillstånd kan inskränkas till förmån för ett enskilt intresse. I princip skall då utgå full ersättning för förluster till till-

Kapitel 4 381

ståndshavaren, om det inte är fråga om vidtagande av skadeavhjälpande eller skadeförebyggande åtgärder. För produktionsförluster och liknande bör emellertid alltid full ersättning utgå. Mot denna bakgrund kunde hävdas att det från tillståndshavarens synpunkt inte fanns någon anledning att han själv skulle bära förlusten då ett motsvarande produktionshämmande ingrepp skedde till förmån för ett allmänt intresse. Även andra skäl kunde anföras till stöd för tillatt ståndshavaren skulle tillerkännas full ersättning för förlust vid omprövning. Om det allmänna stod för kostnaderna, blev det en synlig ñnansiering över samhällets budget i stället för ersättningsfri reglering. en Man skulle därigenom uppnå större säkerhet och utrymme för en rationell avvägning. Kostnaderna skulle i fortsättningen kunna betraktas som investeringar, som kunde uppskattas och ersättas. I vart fall skulle ett sådant synsätt kunna tillämpas i fråga allmänna om intressen av ekonomisk natur. Såväl Vattenlagsutredningen som föredraganden ansåg emellertid att man inte under alla omständigheter kunde tillämpa principen om full ersättning vid omprövning till förmån för allmänna intressen. Utan en viss ersättningsfrihet skulle nämligen det allmänna få svårt att hävda sina intressen. Varken en finansiering genom vattenrättsliga avgifter eller en anslagsgivning över statsbudgeten bedömdes vara en framkomlig väg. Det framhölls också som ett faktum att många vattenföretag, i synnerhet avskrivna Vattenkraftverk, mycket vinstvar givande. Detta innebar att sådana företag även med hänsyn tagen till deras roll vid finansieringen av andra företag väl kunde bära del - en av förlusten vid omprövning. En annan omständighet att den enskildes rätt att råda över var vattnet redan enligt äldre rätt varit begränsad och till sitt innehåll bestämd av de allmänna ändamål vattendragen hade ansetts böra som tillgodose. Som exempel nämndes kungsådre- och nyprövningsinstituten, som möjliggjorde att allmänna intressen kunde hävdas utan alltför stora kostnader för samhället. Föredraganden delade Vattenlagsutredningens uppfattning att det invecklade regelsystem bestämmelserna kungsådra bildade som om borde ersättas med enklare regler begränsning i tillståndshavarens om rätt till ersättning för intrång i vattenrâtten, då omprövning skedde i syfte att tillgodose allmänna intressen. Rätten till full ersättning borde falla bort i fråga om preciserade allmänna intressen kvalificerad av natur. Till denna hänfördes allmän farled, allmän hamn och grupp

allmän flottled, ñske samt hälsovården och den allmänna miljövården.

382 Kapitel 4

Däremot borde till de berörda intressena inte räknas bevattning eller torrläggning. Dessa hade visserligen varit kungsådreintressen men ansågs nu böra betraktas främst som privatekonomiska intressen. I fråga om skyldigheten att avstå vatten i kungsådrevattendragen hade gällt den historiskt betingade huvudprincipen att denna skyldighet omfattade endast en del av det framrinnande vattnet. Också skyldigheten att utan ersättning vidkännas produktionsförlust vid nyprövning hade varit partiell. Även vid omprövning borde motsvarande en ordning gälla då det var fråga om skyldighet för tillståndshavaren att avstå vatten eller fallhöjd eller på annat sätt underkasta sig en produktionsförlust. Skyldigheten att avstå vatten utan full ersättning borde dock gälla i alla vattenområden och beträffande alla typer av vattenñretag. Vad gäller omfattningen av skyldigheten att utan ersättning underkasta sig inskränkningar föreslogs borde utgå från andelar att man av den rätt som omfattades av det omprövade tillståndet. I en del fall kunde man direkt knyta an till produktionsvärdet av vattenföretaget, eftersom man därigenom skulle få det mest adekvata uttrycket för företagarens belastning. Detta gällde Vattenkraftverk samt regleringar och överledningar för kraftändamål. Beträffande sådana företag borde således tillståndshavaren medges rätt till ersättning för det produktionsbortfall som åsamkades honom genom nya villkor vid omprövning till den del värdet av bortfallet översteg en viss del av produktionsvärdet vid anläggningen. För Vattenkraftverk borde produktionsvärdet bestämmas till värdet av den vattenkraft i tillgodogjort skick som kunde uttas vid kraftverket. Avdrag borde därvid göras för den kraftökning som föranleddes av förekommande regleringar eller överledningar. Produktionsvärdet vid reglering och överledning för kraftändamål borde anges som det värde varmed till följd av regleringen eller överledningen den vid varje kraftverk uttagbara kraften blivit ökad eller, då åtgärden innebar att förut uttagbar vattenkraft kunde utnyttjas på ett fördelaktigare sätt, den därigenom uppkomna värdehöjningen. Vad gällde andra vattenföretag kunde det enligt föredraganden vara svårt eller rent av omöjligt att objektivt uppskatta ett produktionsvärde. Som exempel nämndes vattentäkt för kommunal Vattenförsörjning. I dessa fall var man tvungen att tillgripa andra metoder. Ersättningsfriheten för det allmänna borde i sådana fall motsvara en viss del av den tillgodogjorda vattenmängden, en viss del av den berörda fallhöjden eller en viss del av det utnyttjade regleringsmagasinet. Den andel som inte skulle kompenseras sades böra ligga inom

Kapitel 4 383

gränserna 15 l20 produktionsvärdet vattenmängden, - av resp.

fallhöjden eller magasinsvolymen. Andelen skulle bestämmas

av

tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsbeslutet. Vid denna

prövning borde hänsyn tas till bl.a. företagets inverkan på vatten-

stånds- och avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet

som företaget väntades medföra från allmän och enskild synpunkt, graden av nytta för tillståndshavaren och innehavare rätt till andelskraft av samt längden av tidsfristen ñr omprövning. Om produktionshämmande inskränkningar föreskrivits redan före den ordinarie omprövningsperiodens utgång till följd väsentligt av ändrade förhållanden, borde i sådana fall den andel inte kompensom serades minskas med hänsyn till den tid återstod fram till den som ordinarie omprövningen. För det fall företagaren åsamkades andra kostnader vid omprövning till förmån ñr allmänna intressen, såsom för ålägganden utföra att skadeförebyggande eller skadeavhjälpande åtgärder, borde han själv få bekosta dessa åtgärder, eftersom kostnaderna bedömdes bli förhållandevis måttliga.

Omprövning av äldre tillstånd

Ett särskilt problem vid vattenlagens tillkomst hur det omprövvar nya ningsinstitutet skulle förhålla sig till sådana tillstånd meddelats som enligt äldre lag. Att göra de bestämmelserna omprövning nya om tillämpliga även på sådana företag ansågs nämligen strida grundmot satsen att en företagare i förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvemsema sitt handlande. av

Emellertid framgick inventering Vattenlagsuuedningen

av en som gjort i samarbete med Kammarkollegiet och Naturvårdsverket att det fanns behov att kunna ompröva även äldre tillstånd. Särskilt uttalat av var detta behov i fråga om tillstånd meddelats under den tid då som

naturvårds- och miljöskyddsintressena inte beaktades i ut-

samma sträckning som vid tiden för lagstiftningsärendet. Även fiskeintresset motiverade att möjligheterna till omprövning äldre tillstånd vidav

gades. Utredningen föreslog därför att de omprövningsreglerna

nya skulle tillämpas även på äldre företag, dock med vissa modifikationer av hänsyn till tillståndshavarna och kreditgivarna. Sålunda skulle möjligheten till omprövning enligt de reglerna inträda först efter nya en övergångsperiod av tio år från den lagens ikraftträdande. nya

384 Kapitel 4

Vidare skulle beträffande bl.a. kraftverk gälla att trettio år förflutit från företagets fullbordan. Vissa särskilda regler föreslogs också vad gällde sådana vattenföretag underkastade nyprövningssom var skyldighet. Då den andel inte skulle kompenseras inte hade som kunnat bestämmas i samband med det gamla tillståndsbeslutet, föreslog Vattenlagsutredningen att andelen en gång för alla skulle bestämmas till 120 produktionsvårdet, vattenmängden, fallhöjden eller magaav sinsvolymen. I likhet med Vattenlagsutredningen ansåg föredraganden det vara ett rättssäkerhetsintresse att ordning gjorde det möjligt att en som ompröva ett vattenrättsligt tillstånd inte utan starka skäl gjordes tillämplig också på äldre tillstånd. Sådana skäl ansågs emellertid föreligga i detta fall. Han pekade särskilt på behovet av omprövning sådana äldre vattenföretag tillstatts utan att sådan hänsyn tagits av som till motstående allmänna intressen som skulle ha skett vid en senare bedömning. Också äldre tillstånd borde därför med vissa modifika- tioner omprövas enligt de nya reglerna. - En annan fråga som särskilt övervägdes i samband med omprövning äldre tillstånd den rätten till ersättning från det av var om allmänna. De reglerna innebar nämligen en utvidgning i förnya hållande till äldre rätt på så sätt skyldigheten att utan ersättning tåla vissa inskränkningar gjordes tillämplig i fråga om alla vattenföretag oavsett storlek och belägenhet. Samtidigt den föreslagna andelen var 120 inte kompenserades mindre än vad tillståndshavaren i om som vissa fall kunde ha fått avstå enligt bestämmelserna om kungsådra och nyprövning. Enligt föredragandens överväganden krävde rättssäkerhetsskäl att skyldigheten att utan ersättning avstå vatten etc. gjordes beroende av det företag skulle omprövas var underkastat de inskränkningar om som i ersättningsrätten gällde enligt reglerna om kungsådra och nysom prövning. Han förordade därför att beträffande sådana företag som inte omfattades dessa regler innehavarna skulle ha rätt till full ersättning av för förlust eller kostnad till följd av omprövning, oavsett om en avståendet skedde till förmån för ett kvalificerat allmänt intresse eller inte. Vad däremot gällde företag som var underkastade reglerna om kunsådra eller nyprövning borde viss ersättningsfrihet för det en allmänna föreligga. Emellertid var förhållandena i fråga om dessa företag olika. För att därvid uppnå en fullständig rättvisa behövde man i princip ha en reglering som gick ut på att en tillståndshavare var

Kapitel 4 385

skyldig att vid omprövning utan ersättning avstå bara den andel som återstod för det allmänna att tillgodogöra sig utan ersättning enligt äldre bestämmelser. Detta skulle emellertid innebära att de omvittnat komplicerade kungsådrebestämmelserna och även reglerna om nyprövning skulle komma att tillämpas för all framtid eller i vart fall så länge det fanns kvar någon andel inte kompenserats. En sådan som ordning bedömdes dock komplicera regelsystemet på ett oacceptabelt sätt. Föredraganden biträdde därför Vattenlagsutredningens förslag om att i stället schablonisera ersättningsfriheten för det allmänna. Om därvid andelen sattes så lågt som till 120, borde man kunna acceptera att den, tillsammans med vad tillståndshavaren tidigare hade fått avstå, kanske i något enstaka fall kunde överstiga vad företagaren kunde ha fått avstå enbart på grund av bestämmelserna om kungsådra och nyprövning. Vid behandlingen i riksdagen accepterade denna inte den föreslagna skillnaden i fråga om ersättningsfrihet. Resultatet blev därför att, beträffande alla vattenföretag tillkommit före vattenlagens ikraftsom trädande och således även de som tidigare inte omfattats av bestämkungsådra och nyprövning, tillståndshavaren blev skyldig melserna om att underkasta sig för det allmänna ersättningsfri andel 120. en om Även avsikten varit detta kan dock ifrågasättas att också om - innehavare av tillstånd som meddelats enligt äldre rätt i alla sammanhang skulle skyldiga att vid omprövning underkasta sig en viss vara ersättningsfrihet för det allmänna har emellertid så inte blivit fallet. Detta gäller i sådana situationer där omprövning av äldre företag resulterar i att tillståndshavaren förpliktas att utföra skadeförebyggande

eller skadeavhjälpande åtgärder. Åtgärder av det förra slaget kan bestå

i exempelvis att bygga ñsktrappa eller ålyngelledare, att anlägga

spegeldammar eller att vidta biotopåtgärder. Åtgärder av den senare

kategorin kan bl.a. odling eller utsättning ñsk. Den kostnad avse av tillståndshavare åsamkas för sådana åtgärder har ansetts inte som en omfattas ersättningsfriheten för det allmänna utan staten har i dessa av fall att utge full ersättning till tillståndshavaren för den skada åtgärderna innebär för denne. Det nämnda förhållandet beror på att det föreligger en skillnad nu vad gäller sättet att uttrycka tillståndshavarens rätt till ersättning mellan sidan 9 kap. 12 och 14 vattenlagen och å andra sidan å ena ll och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen. I 9 kap 12 § första stycket vattenlagen stadgas bl.a. att medför omprövning enligt 15 kap. eller 11 § förlust vatten eller av

386 Kapitel 4

fallhöjd eller inskränkning i ratten att reglera vattnets avrinning för tillståndaskavare omfattas omprövningen utgår ersättning för som av förlusten eller inskränkningen, om annat inte följer 14 av Däremot sägs i 11 § ñrsta stycket lagen om införande vattenav lagen bl.a. att medför omprövning enligt 15 kap. 9 eller 1l § nya vattenlagen av ett tillstånd enligt 1918 års vattenlag eller motsvarande äldre bestämmelser skada för tillståndshavaren utgår ersättning till denne, inte annat följer 12 om av Eftersom omprövning av äldre tillstånd i många fall sker och kommer att ske enligt 15 kap. 4§ vattenlagen till förmån för det allmänna ñskeintresset, kan den nu påtalade olikheten komma att medföra betydande kostnader för staten. Kammarkollegiet har dock gjort den bedömningen att det inte är realistiskt att räkna med att kollegiet kommer att tillföras resurser för att bekosta skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder i önskvärd omfattning. Med anledningen av den nu påtalade skillnaden har Kammarkollegiet i skrivelse till Justitiedepartementet i januari 1992 gjort framställning om ändring i lagen om införande vattenlagen. av Kollegiet har därvid föreslagit att 11 och 12 §§ ändras så att överensstämmelse i sak uppnås med 9 kap. 12 § första stycket och 14 § första stycket vattenlagen. Kammarkollegiets framställning har remissbehandlats och frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet i interdepartemental en arbetsgrupp med sikte på att ett förslag till lagändring skall lämnas till riksdagen under våren 1994. Enligt uttalande i bilaga 1 till propositionen 199394:30 om strategi för biologisk mångfald s. 26 skall förslaget gå ut på att vid omprövning av äldre tillstånd föreskrivna skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder skall bekostas av tillståndshavaren inom for värdet den ersättningsfria andel ramen av

som nu gäller för förlust vatten, fallhöjd Se även bilaga 3 till

av m.m. prop. 1993942100 s. 21.

överväganden

Av den lämnade redogörelsen framgår att villkoren för ett vattenrättsligt tillstånd enligt huvudregeln kan omprövas till förmån för allmänna intressen först efter viss tid från det att tillståndsdomen vunnit laga kraft. Det är också att märka att att denna tid aldrig är kortare än tio år och ibland kan vara så lång som trettio år. Av redo-

Kapitel 4 387

görelsen framgår också att möjligheten till tidigare omprövning för att tillgodose nämnda intressen är högst begränsad. Härvid bortses då från omprövning villkor till skydd för ñsket som kan företas när som av helst 15 kap. 4 §. I 13 kap. 31 § 5 miljöbalken finns bestämmelse innebörd att en av

det kan föreskrivas eller ändrade villkor för ett tillstånd, det

nya om den verksamhet med tillståndet uppkommit någon genom som avses olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Som framgår av avsnitt 5.1.4 anser vi det vidare befogat att ta in en motsvarande

bestämmelse i vissa NRL-anknutna lagar. Beträffande dessa lagar

föreslår vi emellertid att det skall vara fråga om betydande olägenhet eller ändrade villkor skall få föreskrivas. Gemensamt för för att nya de bestämmelserna är dock att omprövning med stöd av dem kan begäras när som helst. Frågor hälso- och miljöskydd samt hushållning med naturom tillmäts i dag allt större betydelse i samhället. Detta förresurser en hållande präglar också miljöbalken i vilken de nämnda intressena lyfts

fram på bekostnad av andra intressen, bl.a exploateringsintressena. Ett

sätt att miljöintressena genomslag är just att tillåta omprövning av ge villkor för tidigare meddelade tillstånd. Det bör till en början när det gäller vattenförhållanden framhållas, att medan en villkorsomprövning enligt miljöbalken så gott som alltid är ägnad att leda till förändringar som år positiva från miljösynpunkter så kan en omprövning av vattenförhållandena ofta leda till förändringar från synpunkter är både till det bättre och till det sämre. som samma En reglering av ett sjösystem kan leda till förlust av stora naturvärden. Men när den väl är genomförd och har fått bestå så anpassar sig både naturen och människorna till förhållandena. Ett undanröjande av de anläggningar uppförts för regleringen kan medföra betydande som skador inte bara på sociala och ekonomiska värden utan också på det växt- och djurliv och det landskap i övrigt som etablerats till följd av regleringen. Emellertid är detta förhållande inte något avgörande argument mot utvidgning av omprövningsmöjlighetema i det fall vi nu diskuterar, en nämligen när verksamheten lett till betydande olägenheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Det måste alltså för att omprövning skall komma till stånd stå klart att tillståndet medfört negativa och oförutsedda konsekvenser som bör avhjälpas. Vid omprövningen blir självfallet eljest gällande tillåtlighetsregler tillämpliga, varför hänsyn skall tas också till negativa verkningar av omprövningen och en

388 Kapitel 4

avvägning göras gentemot dessa. I vissa fall, exempelvis vid omprövning av tillstånd till vattentäkt, torde menliga verkningar för miljön sällan uppkomma. Enligt vår mening borde alltså i vattenlagen införas en möjlighet att ompröva villkor för tillstånd, när verksamheten upphov till beger tydande olägenheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Emellertid föreligger en komplikation så till vida att vattenlagen i förhållande till miljöbalken och övriga NRL-anknutna lagar intar den särställningen att det enligt vattenlagen kan uppkomma en skyldighet för det allmänna att ersätta tillståndshavaren för inskränkningar i hans verksamhet som kan bli följden av en omprövning av villkoren. En ändring av omprövningsreglema i vattenlagen därför förutsätta synes att ersättningsbestämmelsema ses över. Det är i och för sig svårt att se några bärande skäl till den skillnad som föreligger mellan vattenlagens och övriga lagars ersättningsregler annat än vattenlagens mycket äldre tillkomsthistoria. Betecknande är att minerallagen medger omprövning villkor för bearbetningskonav cession, när verksamheten upphov till betydande olägenhet ger som inte förutsågs när koncessionen meddelades. Så får ske utan att koncessionshavaren har rätt till ersättning för detta. Några principiella skillnader mellan vattenföretag och gruvföretag när det gäller ekonomiska förusättningar att bära bördan av nytillkommande villkor torde inte stå att ñnna. Det är också i god överensstämmelse med den i miljöbalken på grundval Polluter Pays Principle i Romfördraget - av fastslagna principen att förorenaren betalar, att skador på miljön som företaget vållar får bäras av företagaren. De nuvarande reglerna har emellertid kommit till efter noggranna

överväganden i Vattenlagsutredningen. Ändringar av ersättnings-

reglerna kan inte göras utan ingående analys. Den anpassning av vattenlagen till miljöbalken som nu måste göras inför balkens ikraftträdande innefattar intemed nödvändighet omprövningsreglema. På grund av det anförda och då vårt arbete med vattenlagen bör begränsas med hänsyn till intresset att miljöbalken skall kunna träda i kraft så snart som möjligt har vi avstått från att lägga fram några förslag till ändringar i vattenlagens omprövningsregler. I detta sammanhang bör också nämnas följande. Av den tidigare lämnade redogörelsen har framgått att det vid prövningen av vissa äldre vattenföretag inte tagits hänsyn till allmänna intressen i den utsträckning som med dagens mått mätt varit möjligt. Emellertid har nu tio år förflutit sedan vattenlagen trädde i kraft och det är därmed

Kapitel 4 389

möjligt för det allmänna att påkalla omprövning även för den stora merparten de äldre vattenföretagen. Det bör i det sammanhanget av också nämnas att Kammarkollegiet beträffande vissa vattendrag redan gått in med ansökningar omprövning till vattendosmtolen och att om beträffande andra vattendrag kollegiet förberder sådana ansökningar. Vi vill också erinra om den nuvarande bestämmelsen om förtida omprövning. Som redan framgått tillkommer det Kammarkollegiet att för det allmännas räkning ansöka om bl.a. omprövning av villkor. Däremot ligger det på länsstyrelsen att utöva tillsynen enligt vattenlagen. Enligt miljöbalken tillkommer rätten att begära villkorsomprövning alltid den myndighet utövar tillsynen över en anläggning eller en som verksamhet. Även Naturvårdsverket och Miljöombudsmannen har sådan rätt. Det finns därför anledning för oss att överväga om inte en motsvarande ordning är befogad också pä vattenlagens område vad gäller länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Härtill kommer att Kammarkollegiets roll i vattensammanhang satts i fråga under senare tid. En invändning därvid riktats mot kollegiet är att detta inte i som tillräcklig utsträckning tillgodosett naturvårdsintressen. Det kan här också erinras om att en kommun eller ett vattenförbund enligt 15 kap. 9 § får göra ansökan om nya eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser för att tillgodose den allmänna miljövården eller hälsovården eller för att främja ñsket. Vid bedömning frågan myndighetsbevakning av allmänna av om intressen bör hålla i minnet att såväl vattendomstolarna som man förrättningsmännen har en långtgående skyldighet att oavsett yrkanden pröva olika frågor som kan komma upp i ett tillståndsärende. Detta gäller i synnerhet i fråga hänsynen till allmänna intressen. En följd om denna officialprövningsprincip är att yttranden skall inhämtas från av olika myndigheter i tillståndsärenden. För att underlätta domstolarnas och förrättningsmännens uppgift att beakta de allmänna intressena och samtidigt göra det möjligt att tränga djupare in i dessa frågor har Kammarkollegiet ålagts att i vattenmål föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen. Emellertid är det därvid att märka att kollegiet i stor omfattning är beroende av råd och initiativ från berörda fackmyndigheter. Sedan år 1962 har också en kommun rätt att i vissa vattenmål föra talan för att tillgodose allmänna intressen på orten. Vattenlagsutredningen, som föreslog en övergång till en administrativ tillståndsprövning, förordade att alla sektorsmyndigheter som hade till uppgift att bevaka vissa typer av allmänna intressen skulle

390 Kapitel 4

kunna framföra sina synpunkter och yrkanden direkt till den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten. Däremot i sådana fall där det allmänna självt måste ta processuella initiativ förordade utredningen att endast en myndighet skulle få föra det allmännas talan och att denna uppgift även i fortsättningen borde läggas på Kammarkollegiet. Vattenlagsutredningen föreslog dock översyn kollegiets organisation i syfte en av att ge det förstärkt sakkunskap i fråga främst vattenbyggnadsom tekniska frågor och förbättrade på det vattenrättsliga området. resurser Rätten för kommunerna att självständigt föra talan i vattenmål borde enligt utredningen behållas och utvidgas.

Vid remissbehandlingen av Vattenlagsutredningens förslag ansåg

flera remissinstanser att det var önskvärt med en utvidgad talerätt för fackmyndigheterna. Några remissinstanser ansåg också att fackmyndigheterna borde ha egen talerätt även i fråga om omprövning och förverkande. Föredraganden, som förordade ett bibehållande domstolsförav farandet, menade att det låg i domstolsförfarandets natur att begränsa antalet parter som självständigt skulle kunna ta processuella initiativ för det allmänna. Detta gällde i egenskap såväl sökande av som motpart. Han biträdde därför förslaget att det allmänna borde företrädas bara av Kammarkollegiet och berörda kommuner. Vad gällde förhållandet mellan kollegiets och kommuns talerätt ansågs det inte en finnas något behov av en närmare reglering. Till de frågor där det allmänna självt skulle ta ett processuellt initiativ hörde enligt före-

draganden omprövning av givna tillstånd till förmån för allmänna

intressen. Vid vår egen bedömning av frågan vill till en början framhålla att omprövning av villkor enligt huvudregeln i vattenlagen och dess promulgationslag först nu blivit möjlig och att det alltså är ovisst i vilken utsträckning institutet kommer att användas. Vid jämförelser med miljöbalkerLmåste alltså det förbehållet göras, att medan omprövning enligt miljöskyddslagen enligt åtskilliga bedömare kommit till stånd i mindre omfattning än som varit motiverat så kan något sådant inte anföras i fråga omprövning enligt vattenlagen. om Till ñrmån för att behålla den nuvarande organisationen med Kammarkollegiet som det organ som ensamt kan begära omprövning talar otvivelaktigt den kompetens som under årens lopp byggts upp inom kollegiet på området i fråga. I samband med omprövning enligt vattenlagen kan uppkomma svåra och därtill mycket speciella frågor av juridisk art som kollegiets kvalificerade företrädare har att vana

Kapitel 4 391

lösa. Som framgår det förut anförda kan omprövning enligt vattenav en lagen i motsats till omprövning på de grunder vi nu diskuterar en enligt exempelvis minerallagen förenad med kostnader för det allvara männa. Det kan också finnas andra intressen än hänsynen till hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser att ta hänsyn till vid en omprövning enligt vattenlagen, i motsats till vad som gäller enligt miljöbalken. Detta innebär att behovet att kunna göra avvägningar av mellan olika allmänna intressen och med hänsyn till kostnaderna att för det allmänna prioritera vissa av dessa är större på vattenlagens område. Kammarkollegiet är väl lämpat att göra sådana bedömningar. Å andra sidan bör de anförda argumenten mot ändring av nu en gällande ordning inte överdrivas. Det behöver knappast sägas att vid omprövning sådana allmänna intressen som behovet av god och en billig energi kommer att företrädas företagarsidan. Vid omprövning av i framtiden till förmån för allmänna intressen torde det så gott som alltid komma att bli miljöhänsyn i den vidsträckta bemärkelse som den getts i miljöbalken står emot företagarintressena. Även exempelvis som ñskeintressena tillgodoses nu främst genom ett bättre miljöskydd. Det är sålunda prioriteringar mellan olika miljöskyddsintressen än snarare mellan disparata allmänna intressen det blir fråga Nödvändigmer om. heten att begränsa det allmännas kostnader torde för framtiden stå klar för samtliga myndigheter. Vad angår behovet av juridisk kompetens kan sådan det behövs köpas från någon av de advokatbyråer som om specialiserat sig på ämnesområdet. Enligt vår mening är det också rimligt att staten i ökad utsträckning anlitar kvalificerad advokathjälp i svåra juridiska frågor.

Det viktigaste skälet för att tillsynsmyndigheten skall vara den som

också har rätt att begära omprövning är att denna myndighet torde ha

de bästa förutsättningarna att bedöma behovet av en sådan prövning. Detta gäller också vattenförhållandena. Det är otvivelaktigt länsstyrelhar den bästa kännedomen de regionala vattenförserna som om hållandena. Särskilt gäller detta bevattningsfrågor som i vissa län vållar årligen återkommande svårigheter. Om länsstyrelsen som tillsynsmyndighet också har möjlighet att till förmån för allmänna en intressen begära omprövning villkor får länsstyrelsen därmed av ytterligare ett instrument att åstadkomma förbättrade förhållanden på området. Emellertid kommer till det anförda att frågor om omprövnming kan och kanske ofta kommer behöva samordnas inom hela vatten- - att -

392 Kapitel 4

system som regelmässigt är större än ett län. En central myndighet som Kammarkollgiet har då möjligheter att åstadkomma sådan en samordning. Det finns i detta sammanhang anledning erinra ansvaret för om åtgärdsprogram som behövs för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas. Miljökvalitetsnormer kan bl.a. omfatta krav på vattenkvalitet. Det kan väl tänkas att ett sådant åtgärdsprogram också bör innefatta omprövning av villkor för tillstånd enligt vattenlagen. Enligt miljöbalken ankommer det på länsstyrelsen att upprätta ett åtgärdsprogram för myndigheternas och kommunernas planering kvalitetsom normens räckvidd berör flera kommuner inom ett län. Om normen berör ett större område än ett län skall åtgärdsprogrammet upprättas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det torde kunna förutsättas att uppgiften därvid kommer att läggas på Naturvårdsverket. I överensstämmelse med det anförda bör enligt vår mening länsstyrelsen vara den myndighet har att ansöka omprövning som om av villkor fö: iillsi ..d så länge frågan endast berör länet. Om frågan berör flera län skulle det nyss anförda närmast tala för att behörigheten skulle tillkomma Naturvårdsverket. Ännu skäl för ett detta är att som förut nämnts det i allmänhet torde komma att bli miljöintressena som talar för omprövning och att det kan naturligt att myndighet vara en som har miljöfrågoma som huvuduppgift får agera också på detta område. Emellertid har vi inget att erinra mot att Kammarkollegiet som central myndighet får begära omprövning när frågan rör flera län. Självfallet måste Kammarkollegiet inhämta synpunkter från olika fackmyndigheter även då det gäller omprövningsfallen och utföra sin talan i samråd med dessa. I enlighet med det anförda föreslår vi att ansökan omprövning om får göras av länsstyrelsen att, frågan berör flera län, ansökmen om ningen i stället skall Kammarkollegiet. göras av Mot bakgrund av att Miljöombudsmannen skall ha rätt att begära omprövning enligt miljöbalken kan ifrågasättas han inte borde ha om motsvarande rätt enligt vattenlagen. Emellertid bör initiativrätten enligt denna lag tillkomma endast central myndighet. Däremot är det inget en som hindrar att Miljöombudsmannen lämnar synpunkter och deltar i det samrådsförfarande vanligtvis föregår Kammarkollegiets som ställningstagande i ett omprövningsärende. Vi erinrar om att Miljöorganisationsutredningen har i uppdrag att utreda organisationsfrågor i anledning vårt förslag till miljöbalk. De av

Kapitel 4 393

beslut rörande organisationen på miljösidan som utredningens arbete kan leda fram kan tänkas böra föranleda ändrade ståndpunkter också när det gäller organisationen för vattenfrägor.

4.5 Specialmotivering till förslaget till lag om

ändring i vattenlagen 1983:291

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgdng. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om.

Första meningen, som upptar en övergripande aktsamhetsregel, motsvarar paragrafens nuvarande lydelse. I andra meningen knyts vattenlagen till miljöbalken genom en allmän aktsamhetsregel, som har utformats efter mönster i bestämmelsemai 1 kap. 7 och 12 §§ miljöbalken. Skälen för den föreslagna ändringen har angetts i avsnitt 4.4.1 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna ger uttryck för principen att skador skall förebyggas och för försiktighetsprincipen. Bestämmelserna kompletteras i miljöbalken av skyddsåtgärder och törsiktighetsmått. Vattenlagen bör emellertid innehålla egna bestämmelser i sistnämnda ämne. De tas upp i 3 kap. 2

2 § Denna lag är tillämplig på vattenjöretag och vattenanlaggningar.

Bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen finns i miljöbalken.

I fråga om vissa vattenföretag kan beröra något annat land som

finns särskilda bestämmelser.

Första stycket första meningen och andra stycket har motsvarigheter i gällande lydelse. Första stycket andra meningen innehåller en erinran om att frågor om skyddet vattenförsörjningen föreslås bli behandlade i miljöbalken i stället för i 19 kap. vattenlagen. Skälen för ett som nu överförande av vattenskyddsbestämmelsema till balken har redovisats i avsnitt 4.4.3 i den allmänna motiveringen.

394 Kapitel 4

3 och 4 §§ 3 och 4 §§ i nuvarande lydelse.

2 kap. Rådighet över vatten m.m.

10 § Den utan tillstånd enligt denna lag bedriver vattentäkt för som bevattning är skyldig att vid vattenbrist, som orsakas av torka, avstå det vatten som är nödvändigt för att skydda naturmiljön. Länsstyrelsen får besluta områden och tider för vilka skyldigheten enligt första om meningen skall gälla. I beslutet får länsstyrelsen undanta sådana vattentäkter som inte bedöms påverka naturmiljön. Innan beslut meddelas enligt första stycket, skall länsstyrelsen samråda med andra myndigheter och de sakägare som berörs av beslutet. Andra har ett väsentligt intresse av beslutet skall beredas som tillfälle till samråd. Länsstyrelsen får vid vite förelägga bevattningsföretagaren attiaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får härvid förordna att beslutet skall gälla även om det överklagas.

Paragrafen Den har behandlats ingående i avsnitt 4.4.6 i den är ny. allmänna motiveringen.

3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag

1 § För ett vattenföretag skall, med tillämpning också av 3 kap. 2 § miljöbalken, väljas sådan plats som är lämplig med hänsyn till en bestämmelserna i detta kapitel. Valet av plats skall utan att det innebär oskälig kostnad medverka till att ändamålet med vattenföretaget en kan vinnas med minsta intrång och olägenhet.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen får ett vattenföretag inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Vidare föreskrivs att vid tillståndsprövningen av ett vattenñretag skall naturresurslagen tillämpas. Bland miljöbalkens paraplyregler ñnns en lokaliseringsbestämmelse i 3 kap. 2 Enligt denna gäller att för lokalisering av en verksamhet

skall väljas sådan plats år lämplig med hänsyn till syftet med

en som balken och bestämmelserna i 3 kap. samt föreskrifterna i i 4 och

Kapitel 4 395

6 kap. Lokaliseringen skall, utan att det innebär oskälig kostnad, en medverka till att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet. Med hänsyn till att lokaliseringsbestämmelsen i miljöbalken har s.k. paraplykaraktär och undantag inte gjorts i fråga sådana sektorsom lagar som innehåller egna lokaliseringsbestämmelser skall den tillämpas också på vattenrättsliga förhållanden. Som vi konstaterat i den allmänna motiveringen fordras därför från strikt lagteknisk synpunkt ingen fristående lokaliseringsregel i vattenlagen. Emellertid har vi redan tidigare intagit den principiella ståndpunkten att vattenlagen bör innehålla fullständiga och fristående aktsamhetsregler. Som framgår av våra överväganden i avsnitt 4.4.4 i den allmänna motiveringen bör vattenlagen innehålla bl.a. lokaliseringsbestämen melse. Denna har tagits in i förevarande paragraf. Eftersom motsvarande paraplybestämmelse i miljöbalken medger ett vidare hänsynstagande, bl.a. till syftet med miljöbalken, har en samordning skett med balkens lokaliseringsbeståmmelse. Bl.a. ges genom den förelagna lokaliseringsbestämmelsen prövningsmyndigheten möjlighet att avslå en ansökning den ñnner att om sökanden borde ha valt en annan plats för företaget än den föreslagna.

I avsnitt 4.4.4 i den allmänna motiveringen diskuteras begrep-

om pet allmänna planeringssynpunkter verkligen alltjämt fyller någon funktion i vattenlagen. På skäl som där redovisat föreslår vi att den nuvarande hânvisningen i 3 kap. l § första meningen utmönstras de ur tillåtlighetsregler i vattenlagen som skall tillämpas domstol och av förrättningsman.

Den nuvarande hänvisningen till allmänna planeringssynpunkter kan

vad gäller domstolarnas och förrättningsmännens prövning ersättas

med en tillämpning av dels hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap.

miljöbalken, dels allmänna aktsamhetsregler i vattenlagen, utformade

med ledning av miljöbalkens regler anpassade till vattenlagen, men dels lokaliseringsbestämmelser i miljöbalken och vattenlagen och föreskrifter i denna hänsyn till den fysiska planeringen, dels om bestämmelsen om en samhällsekonomisk helhetsbedömning i vattenlagen. Sådana bestämmelser, som alla från olika infallsvinklar har betydelse för planeringen, synes ge mycket bättre ledning ñr rättstillämpningen än den skäligen innehållslösa hänvisningen till allmänna planeringssynpunkter. Vi förutser emellertid inte någon förändring beträffande de intressen skall beaktas. som Vad däremot gäller regeringens prövning enligt vattenlagen föreslår

396 Kapitel 4

vi på skäl som redovisats i den allmänna motiveringen att hänvisningen till det nämnda begreppet behålls. En bestämmelse i ämnet har tagits in sist i detta kapitel. Det bör understrykas att det bara är regeringen skall pröva ett vattenföretag mot allmänna planeringssynpunkter. som Vattendomstolen eller förråttningsmannen skall således i sitt yttrande i tillåtlighetsfrågan inte gå in på begreppet utan grunda sin prövning bara på de övriga tillåtlighetsreglema i detta kapitel.

2 § Den som vill utföra ett vattenföretag skall vidta de skyddsåtgärder

och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att

hindra att vattenföretaget medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön samt för att främja en hållbar hushållning med mark och vatten, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är jaga om.

Paragrafen motsvarar delvis 7§ andra stycket första meningen i nuvarande lydelse. Bestämmelserna i 3 kap. vattenlagen avser att möjliggöra lämpliga avvägningar mellan å ena sidan företagarens intressen och å andra sidan motstående allmänna och enskilda intressen. Flera av reglerna har bl.a. till uppgift att tillgodose sådana intressen som bereds skydd också i miljöbalken. I den mån bestämmelserna i 3 kap. vattenlagen tar sikte på frågor miljöskydd, hälsoskydd, naturvård och husom hållning med naturresurser bör de ha samma sakliga innehåll som bestämmelserna i miljöbalken. Vi har tidigare konstaterat att om man kommer till denna slutsats talar starka skäl för att vattenlagen bör innehålla fristående och fullständiga bestämmelser vad gäller hänsyn till hälsa, miljö och hushållning med naturresurser. Vattenlagen är av sådan betydelse för hälsan och miljön att det skulle te sig främmande om den inte i någon form innehöll aktsamhetsregler om miljöhänsyn. Det är rimligt att vattendomstolarnas uppmärksamhet riktas på hâlso-, miljö- och hushållningsintressena genom allmän hänsynsregel om skydd för hälsan och miljön och om en främjande av en hållbar hushållning med mark och vatten. Förevarande paragraf upptar en sådan hänsynsregel.

3 5 Vid tillständsprävning enligt denna lag tillämpas de hushällnings-

bestämmelser i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana

som anges

kvalitetsnormer fastställts enligt 6 kap. miljöbalken. En särskild

som

bestämmelse lokalisering vattergföretag finns i I

om av

Kapitel 4 397

Vid tillstdndsprøvning enligt denna lag skall en nüüøkønsekvens-

beskrivning enligt 8 kap. miljöbalken finnas tillgänglig.

I 3 kap. l § nuvarande lydelse föreskrivs bl.a. att vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag skall naturresurslagen tillämpas. Enligt 2 kap. l § miljöbalken skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. vattenlagen. Av de angivna kapitlen imiehåller 3 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser

för vissa områden i landet, 6 kap. bestämmelser miljökvalitets-

om

normer och 8 kap. bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.

Den i miljöbalken valda konstruktionen att, på samma sätt som nu

sker i naturresurslagen, göra de nämnda paraplybestämmelserna

tillämpliga även vad gäller vissa andra lagar kräver att det i var och dessa tas in bestämmelser av vilka det närmare framgår i vilka en av sammanhang och i vilken omfattning paraplybestämmelserna i miljöbalken skall tillämpas i frågor som regleras i den lagen. När det gäller vattenlagen bör enligt vår mening en sådan tillämpning liksom för närvarande vid tillståndsprövning - - äga rum av vattenföretag. I hänvisningsbestämmelsen bör anges att de från naturresurslagen hämtade grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsema skall tillämpas, liksom miljökvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken. Som angetts i avsnitt 4.4.2 i den allmänna motiveringen är det viktigt att fastställda kvalitetsnormer tillämpas också på vattenförhållanden. Det bör understrykas att miljökvalitetsnormer självfallet skall fastställas med stöd miljöbalken, inte med stöd av vattenlagen. av Hänvisningen innebär sålunda dels att sådana miljökvalitetsnormer som fastställts enligt miljöbalken skall tillämpas också enligt vattenlagen, dels att tillämpningen därvid skall ske på det sätt som anges i miljöbalken. I miljöbalken anges att miljökvalitetsnormer skall kunna läggas till

grund för åtgärdsprogram, upprättade av administrativa myndigheter.

Sådana kan inte bindande för vattendomstolarna. Miljöprogram vara kvalitetsnormema däremot för vattendomstolarna det miljötillanger stånd som behöver uppnås vid tillämpningen av tillåtlighetsreglema. Det förhållandet att ett vattenföretag påtagligt medverkar till att en miljökvalitetsnorm överskrids bör kunna utgöra en grund för omprövning av villkoren för företaget. För närvarande stadgas i 13 kap. 19 § l vattenlagen att en ansökan

398 Kapitel 4

skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verk-

ningar, däribland en miljökonsekvensbeskrivning.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör oavsett vilken lag det är fråga

om bygga på gemensamma principer med iakttagande dock att av beskrivningen kan vidare eller begränsat innehåll alltefter ges mer frågans vikt och beskaffenhet. Alla miljökonsekvensbeskrivningar bör därför grundas på miljöbalkens bestämmelser. Detta motiverar att hänvisningen till miljöbalken också bör balkens bestämmelser avse om

konsekvensbeskrivningar.

Det blir då med stöd miljöbalken närmare ñreskrifter av som om sådana beskrivningar meddelas också beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen. Om och i sä fall hur föreskriftsrätten skall fördelas mellan olika myndigheter övervägs av Miljöorganisationsutredningen. I första stycket andra meningen har tagits in erinran att det en om i l § finns en särskild bestämmelse lokalisering. Tillägget föranom leds av att hushållningsbeståmmelsema i 3 kap. miljöbalken, vartill hänvisas i första meningen, innehåller lokaliseringsregel en som emellertid bara tar sikte på miljöbalken.

4 §

Vid sidan av de avvägningar mot allmänna intressen skall göras som med tillämpning miljöbalkens paraplybestämmelser skall enligt av förevarande paragraf också göras en samhällsekonomisk helhetsbedömning av företaget.

5 § Ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförsför ett vattenföretag får inte strida detaljplan eller områdesbestämmelser. mot en Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest, i andra fall i 9 kap. 11 § och 11 kap.

än som avses I och 5 §§ miljöbalken, särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenområde, skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. När en ansökan om tillstånd till täkt berg, sten, sand, av grus, lera, jord, torv eller andra jordarter prövas, skall behovet täktav materialet vägas mot de skador på vdxt- och djurlivet och på natur-

miljön i övrigt som takten kan befaras orsaka och mot intresset

av en

hållbar hushållning med naturresurser. Om takten kan befaras för-

Kapitel 4 399

sdmra livsbetingelsema för någon vdxt- eller djurart som dr sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av taktmaterialet ar synnerligen stort.

Första och andra styckena i paragrafen motsvarar 2 § i nuvarande lydelse. Tredje stycket är nytt. De nuvarande hänvisningarna i andra stycket till naturvårdslagen har ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Av miljöbalken följer att bl.a strandskyddsaspekterna liksom nu- bör beaktas i vattenmålet och inte av länsstyrelsen 9 kap. 12 § första stycket 2 miljöbalken. Av tredje stycket framgår att de särskilda awägningsregler som tagits in i miljöbalken vad gäller vissa täkter också skall tillämpas vid prövning enligt vattenlagen. Såväl strandskyddsaspektema tillämpningen av den föreslagna som awägningsregeln behandlas i avsnitt 4.4.4 i den allmänna motiveringen.

6 § Ett vattenföretag som kan leda till skada på människors hälsa

eller annan väsentlig olägenhet fdr inte komma till stånd.

Är ett vattenföretag inte skadar människors hälsa av synnerlig som betydelse från allmän synpunkt, får regeringen besluta att vattenföretaget får komma till stånd, områden dr av riksintresse för om som natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas.

Enligt 3 § i nuvarande lydelse får, det inte finns något hinder även om mot ett vattenföretag enligt 1 eller 2 detta inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet större betydelse därigenom uppkommer av för allmänna intressen; utan hinder härav får dock företaget komma till stånd, regeringen finner att företaget är av synnerlig betydelse från om allmän synpunkt. Avsikten med den nuvarande kontrollbestämmelsen i 3 kap. 3 § vattenlagen är att skydda sådana allmänna intressen som inte varit möjliga att beakta i annat sammanhang. Bestämmelsen tar bara sikte på allmänna intressen det är då viktigt att erinra om att en mångmen fald enskilda intressen kan ha sådan styrka att de är att betrakta som ett allmänt intresse. Bland miljöbalkens särskilda aktsamhetsregleri 13 kap. om miljöfarlig verksamhet finns också nya skärpta stoppregler, som endast i

400 Kapitel 4

begränsad omfattning skall kunna frångås. Således får enligt 13 kap. 5 § första stycket en miljöfarlig verksamhet kan leda till skada på som människors hälsa eller väsentlig olägenhet inte utövas. Om annan en miljöfarlig verksamhet som inte skadar människors hälsa är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får enligt andra stycket i paragrafen regeringen besluta att verksamheten får komma till stånd, om områden som är av riksintresse för natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas. De två viktigaste allmänna intressena faller under kontrollsom bestämmelsen i 3 § är utan tvekan skyddet människors hälsa och av omsorgen om vår miljö. Det är alltså delvis intressen skall samma som skyddas genom denna bestämmelse stoppregeln i miljösom genom balken. Det kan med fog hävdas att en så viktig bestämmelse som en stoppregel skall kunna återfinnas i den lag i första hand reglerar som tillåtligheten av vattenföretag, dvs. vattenlagen. Detta står också i god överensstämmelse med den valda metoden för anpassning, nämligen genom fristående och fullständiga tillåtlighetsregler. Detta och det förhållandet att vi föreslår särskild regel i 3 kap. beaktande en om av de nya awägningsreglema vad gäller tillstånd till vissa täkter talar för att en anpassad stoppregel behålls i vattenlagen. Som anförts i den allmänna motiveringen är det lämpligt att vattenlagen innehåller stoppregler, närmast utformas efter mönster i som miljöbalken. Enligt vår mening bör sådana regler placeras bland

tillåtlighetsreglema i 3 kap. Detta betyder att de får tillämpning vid

tillståndsprövningen av företaget, däremot inte vid den fortsatta

driften. Som regel torde driften vattenanläggning sådan inte av en som ha någon nämnvärd betydelse för miljön. Driften själva vattenav företaget kan däremot orsaka miljöstörningar. Som exempel på sådana företag kan nämnas regleringsföretagen. Så länge inte förutsättningar för omprövning av villkoren för ett sådant företag âr vid handen blir

stoppreglema över huvud taget inte tillämpliga på den fortsatta driften.

-Därcmot kan de i princip bli tillämpliga då villkoren för företaget skall

omprövas, eftersom tillåtlighetsreglema då skall tillämpas på den

ändring som begärs. Det är sedan sak tillåtlighetspröv-

en annan att ningen av ändringen i praktiken aldrig torde leda till att stoppreglerna slår till. I regel torde inte vattenföretag medföra hälsorisker, varför den absoluta stoppregeln i första stycket i praktiken inte blir tillämplig.

Till ledning för tillämpningen stoppregeln

av tjänar också miljö-

Kapitel 4 401

kvalitetsnormer fastställts för området. Det måste dock undersom strykas att de olägenheter som vattenföretaget orsakar skall kunna betecknas väsentliga för att stoppregeln skall slå till. Hit kan inte som hänföras varje överskridande miljökvalitetsnorm. Å andra sidan av en kan stoppregeln tillämpas det saknas miljökvalitetsnormer. även om Den nuvarande kontrollbestämmelsen i 3 § omfattar också det förhållandet att ñskeri- eller näring, t.ex. rennäringen, lider annan förfång. alltid torde detta i så fall bero på den miljö- Så gott som påverkan företaget medför. Det kan dock inte uteslutas att denna som medför obetydliga skador och olägenheter från miljösynpunkt men att olägenhetema likafullt får betydande ekonomiska återverkningar för

näringen i fråga. För att inte vattenlagens skyddsmekanismer skall

ñrsvagas, beaktar den föreslagna stoppregeln även andra allmänna intressen än de rena miljöintressena. Av 12 kap. 29 § och 13 kap. 42 § vattenlagen framgår att, om hinder möter enligt 3 kap. 3 § första stycket samma lag men det föreligger sådana omständigheter till stöd för dispens som anges i andra stycket i nämnda paragraf, så skall förrättningsmannen resp. vattendomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens prövning. Den regeringsprövning som kan bli aktuell enligt andra stycket i förevarande stoppregel skall alltså ske i den ordning som gäller enligt vattenlagen.

7 § Vid prövningen enligt 1-6 skall hänsyn tas till andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att vattenföretaget skall kunna utnyttjas pä ett ändamålsenligt sätt.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § nuvarande lydelse.

8 § Bestämmelserna i 1-5 §§ gäller inte vattenföretag vid prövning viss anläggning eller åtgärd som av enligt 5 kap. miljöbalken har angetts som ett villkor för anläggningens eller ätgärdens utförande, rärledningar vartill koncession har meddelats enligt i vatten, lagen 1978:160 om vissa rärledningar, verksamhet, vartill bearbetningskøncession har meddelats enligt lagen 1985:620 om vissa tonjyndigheter.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § nuvarande lydelse. Punkten 2 i

nämnda paragraf broar eller andra vattenföretag för väg, järnväg, - om

402 Kapitel 4

tunnelbana eller spårväg, anläggande har prövats i särskild ordvars ning har emellertid fått utgå. Prövning med hänsyn till vatten- intressena bör ske även anläggningen prövats i annat sammanhang. om

9 § Ett vattenföretag som är tillåtligt skall utföras med sådan en omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Därvid är den som utför företaget skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador föreav taget, om han inte därigenom orsakas oskälig kostnad. Beträffande åtgärder i stället för ersättning i pengar gäller 9kap. 1 § tredje stycket.

Paragrafen motsvarar 7 § första stycket första meningen och andra stycket i nuvarande lydelse. Enligt förarbetena till vattenlagen är paragrafen inte att betrakta som en egentlig tillåtlighetsregel. Frågan ett vattenföretags omfattom ning och utförande skall i första hand prövas på grundval reglerna av i 1-6 §§. Med stöd av dessa regler skall jämkning kunna ske så att företaget över huvud taget blir tillåtligt. Om det sedan ñnns utrymme för olika lösningar eller ytterligare jämkningar det sålunda tillåtliga av företaget blir förevarande stadgande tillämpligt. Bestämmelsen i 7 § första stycket andra meningen i nuvarande lydelse rör förhållandet mellan olika vattenföretag och berör främst deras ekonomiska intressen. Den har sammanförts med nuvarande 10 § som också rör ekonomiska förhållanden mellan olika parter.

10 § Ett vattenföretag skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller verkannan

samhet som kan antas i framtiden beröra vattentillgång och

samma som främjar allmäntteller enskilt ändamål vikt. av Om det vid tillståndsprövningen ett vattenföretag framgår att av detta kan utan väsentlig ändring utföras så att det medför betyden ande nytta för någon skall på begäran denne villkor medannan, av delas härom. Sådant villkor får dock inte meddelas förutsättningar om föreligger för bildande av en samfällighet enligt denna lag. Den som bereds nytta enligt andra stycket skall utge skälig ersättning till tillståndshavaren. Om den senare åsamkas kostnad på grund av villkor enligt andra stycket är han berättigad till ersättning enligt 9kap.

Kapitel 4 403

Första stycket motsvarar 3 kap. 7 § första stycket andra meningen nuvarande lydelse. Imiehållet i första stycket första meningen och

andra stycket i nämnda paragraf tas upp ovan under 9

Andra och tredje styckena i paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i nuvarande lydelse. Avsikten med bestämmelsen i 7 § första stycket andra meningen är att reglera förhållandet mellan olika vattenföretag eller verksamheter utifrån i första hand ekonomiska intressen. Vattenlagen innehåller även andra bestämmelser att reglera förhållandena mellan olika som avser intressenter. Två sådana stadganden är 9 och 10 §§. Det föreligger dock i detta sammanhang beaktansvärd skillnad mellan de båda en bestämmelserna. Sålunda regleras i 10 § främst förhållanden av ekonomisk natur, dvs. reglering i huvudsak samma art som den en av i 7 § första stycket andra meningen. Bestämmelsen i 9 § är däremot inte detta slag utan syftar i stället till att möjliggöra att ett vattenav företag utförs inom för samfällighet på bästa sätt skall som ramen en motsvara de krav som de olika deltagarna i samfälligheten ställer. Det sagda talar för att bestämmelserna i 7 § första stycket andra nu meningen och 10 § bör arbetas i och samma paragraf. Vi samman en föreslår därför att så sker.

11-13 §§ nuvarande 9 och ll §§.

14 § [fråga utrivning enligt 14 kap. 1 och 3 §§ galler av beom ståmmelserrta i detta kapitel endast 6 och 9 §§.

Paragrafen motsvarar delvis 12 § i nuvarande lydelse. Den har dock getts konstruktion så till vida att den anger vilka av en annan nu bestämmelserna i 3 kap. skall gälla vid utrivning och inte vilka som som skall vara undantagna. Den nu föreslagna bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.4.4 i den allmänna motiveringen. Det huvudsaldiga syftet med den är att vattenlagen skall till miljöbalkens syn på återställningsanpassas skyldighet.

15 § Dá regeringen prövar tillåtligheten av ett vattenföretag gäller, utöver bestämmelserna i 1-1 4 §§. att företaget får komma till stånd om

hinder inte möter med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter.

Paragrafen motsvarar delvis 1 § första meningen i nuvarande lydelse.

404 Kapitel 4

Bestämmelsen har utformats efter mönster i 5 kap. 4§ första stycket miljöbalken. Den behandlas närmare i avsnitt 4.4.4 i den allmänna motiveringen. Som redan framhållits i motiveringen till 1 § är det endast regeringen skall beakta allmänna planeringssom synpunkter.

4 kap. Tillståndsplikt

2 § Tillstånd till ett vattenföretag krävs inte, det är uppenbart om att varken allmänna eller enskilda intressen skadas företagets genom inverkan på vattergförhållandena. [fråga detaljdrårtering om genom täckdilating krävs tillstånd endast det föreligger sannolika skål om att allmänna eller enskilda intressen skadas företaget. genom I fråga om markavvattning krävs även tillstånd det för företaget om behövs särskild tvångsrätt enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller två eller om

flera skall delta i företaget och någon överenskommelse inte har

träfats om delaktigheten.

Bestämmelser om krav på tillstånd finns även i miljöbalken.

Tredje stycket är nytt. Skälen till förslaget har redovisats i den allmänna motiveringen. Det bör noteras att tillständsplikten enligt vattenlagen är mer omfattande än den enligt miljöbalken. Eftersom bestämmelserna i första stycket avser även täckdikning, kan sålunda sådana företag behöva prövas enligt vattenlagen trots att någon tillståndsplikt inte föreligger enligt miljöbalken. Vidare kan markawattning i samband

med täkt av torv enligt torvlagen tillståndspliktig enligt

vara vattenlagen trots att sådan markavvattning är undantagen från tillståndsplikt enligt miljöbalken.

5 kap. Markavvattningssamfälligheter m.m.

Kapitlets nuvarande rubrik är Särskilda bestämmelser markavom vattning. Bestämmelser markavvattning kommer i fortsättningen om att finnas dels i miljöbalken, dels i 12 kap. vattenlagen såvitt angår prövningen enligt denna lag, dels i ett antal olika bestämmelser i vattenlagen som behandlar frågor om tillåtlighet Förevarande m.m. kapitel kommer främst att behandla samfálligheter för markawattning

Kapitel 4 405

och bör därför betecknas Markavvattningssamñlligheter m.m. Jfr för övrigt rubriken till 6 kap. Bestämmelserna avledande avloppsvatten till ledningar för om av

markavvattning 5-8 §§ kan förefalla äventyrliga från hälso- och

miljöskyddssynpunkt. Av förarbetena till vattenlagen framgår emellertid att vid prövning sådant avledande bör beaktas såväl miljöav mässiga ekonomiska faktorer. Härtill kommer att det avloppssom avleds till ledningar för markavvattning så gott som vatten som numera alltid undergått viss rening innan det släpps ut. Något förenklat kan

sägas att det är fråga dag- och dränvatten samt renat avloppsvatten.

om

Behovet att från hälso- och miljöskyddssynpunkt ytterligare över-

av väga bestämmelserna avledande är därför kanske inte så stort. om Man kan fråga sig det kan finnas anledning att föra över om prövningen frågor andra samfälligheter, framför allt bevattav om ningssamfalligheter, från prövning vid vattendomstol enligt 13 kap. till förrättningsprövning enligt 12 kap. Vi diskuterar denna fråga avsnitt 4.4.6 i den allmänna motiveringen.

10 kap. Avgifter

5 § Vattendomstolen eller förrättningsmannen får, om det år lampligare, i stallet för att meddela villkor enligt 3 kap. 13 § dldgga

tillstándshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket

i det vatten som berörs av vattenföretaget eller inom något angränsande vattenomráde. Avgijien kan årlig avgiji. --- Beloppet avgiften fastställdes. av ---

I första stycket första meningen har den nuvarande hänvisningen till till 13 § i kapitel. Änd- 3 kap. ll § ersatts med en hänvisning samma

ringen föranleds den omnumrering gjorts paragrafen i

av som av 3 kap.

8 § För Vattenkraftverk av basbeloppet.

--- För vattenöverledningar av basbeloppet. --- Med basbeloppet avgiften avser. --- Vid inplacering i avgijisklass skall hänsyn tas till den omfattning i

vilken och fiske förekommer i det vattenområde berörs fisk som av

vattenföretaget eller anläggningar för detta, till den utsträckning i

vilken valtenförhállandena och fisket påverkas vattenföretaget eller

av

406 Kapitel 4

anläggningar för detta samt till omfattningen de förpliktelser av som företagaren har ålagts enligt 5 § eller 3 kap. 13

I fjärde stycket har den nuvarande hänvisningen till 3 kap. ll § ersatts

med en hänvisning till 13 § i kapitel. Ändringen föranleds

samma av den omnumrering som gjorts av paragrafen i 3 kap.

11 kap. Särskilda bestämmelser större vattenföretag om m.m.

3 § Om ett annat vattenföretag ån ett sådant t 1 och 2 §§ som anges år av betydande omfattning eller ingripande beskajfenhet, får regeringen förbehålla sig prövningen företagets tillåtlighet. Detsamma av gäller ifråga om ett vattenföretag i 4 kap. 6 § tredje stycket som avses miljöbalken. Besked förbehållet skall lämnas till vattendomstolen om eller förråttningsmannen innan dom eller beslut har meddelats om företagets tillåtlighet.

Den nuvarande hänvisningen till naturresurslagen i andra meningen har ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i miljöbalken.

7 § Innan tillstånd söks till ett vattenföretag år sådan omfattsom av

ning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan komma

antas

att prövas av regeringen enligt 1-3 §§ eller omfattas 4 kap. 6 §

av miljöbalken, skall förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8-11 §§.

Den nuvarande hänvisningen till naturresurslagen har ersätts med en

hänvisning till motsvarande bestämmelse i miljöbalken.

12 kap. Prövningen markavvattningstöretag av

25 § Om sökanden den instållas. --sakägare på till förrättningen. --- Sedan anläggningsbeslut har meddelats får ansökningen inte åter-

kallas hos förröttningmannen. I stallet skall återkallelse

ske hos vattendomstolen på det satt och inom den tid enligt 38 § galler för som

överklagande av anläggningsbeslutet. Härvid galler

---

Ordet tillståndsbesluf i tredje stycket första och andra meningarna

har bytts mot anläggningsbeslut.

Kapitel 4 407

28 § Frågor tillämpningen 3 kap. 11 § ifråga om av om --- Frågor tillämpningen 3 kap. 11 § ifråga om om av ---

Hänvisningen till 8 § i 3 kap. har ändrats till att avse ll

29 § Om förrättningsmannen finner att hinder mot det sökta företaget

möter enligt 3 kap. 6 § första stycket att det föreligger sådana men omständigheter i andra stycket eller om frågan om föresom avses tillåtlighet enligt 11 kap. 3 § denna lag skall avgöras av regetagets

ringen, skall förrättningsmannen efter sammanträde med sakägama

yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. med eget

Hänvisningen till 3 kap. 3 § har ersatts med en hänvisning till stoppreglerna i 3 kap 6

Anläggningsbeslut m.m

I rubriken och i paragrafema under denna har begreppet tillståndsbeslut bytts mot anläggningsbeslut.

31 § Om det inte föreligger något hinder mot företaget enligt denna lag, skall förrättningsmannen meddela anläggningsbeslut. Anläggningsbeslutet skall i behövlig utsträckning innehålla bestämmelser om företagets ändamål --- Avser anläggningsbeslutet arbeten för företaget skall i beslutet den tid inom vilken arbetena skall vara utförda arbetstid. anges

34 § Anläggningsbeslut skall meddelas vid sammanträde ---

38 § I andra fall än i 37§ överklagas beslut av förrätt-

som avses ningsmannen besvär skall in till vattendomstolen inom genom som ges fyra veckor från den dag anläggningsbeslutet meddelades eller förrättningen inställdes.

I dema paragraf, där ordningen för överklagande av vissa beslut av

förrättningsmannen har begreppet tillståndsbeslut bytts mot anges,

anläggningsbeslut

.

408 Kapitel 4

13 kap. Prövningen av vattenmål

14 § Stämningsmál år talan om

11. ersättning för skada på grund av att ett vattenföretag inte drivs i enlighet med villkoren i tillståndsdom eller anläggningsbeslut en ett eller i enlighet med vad som föreskrivs i 17kap. 2 12. ersättning enligt 17kap. 3 § denna lag eller 23 kap. 2 § miljoa balken,

I punkt ll har tillståndsbeslut bytts mot anläggningsbeslut. Den nuvarande hänvisningen i punkt 12 till 19 kap. 7 §vattenlagen har ersatts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse om ersättning i miljöbalken.

Ändringen har sin grund i att de nuvarande bestämmelserna i

19 kap. vattenlagen om skydd för vattenförsörjningen föreslås m.m. överflyttade till miljöbalken. Emellertid skall därvid frågor ersättom ning på grund av vattenskyddsföreskrifter även i fortsättningen prövas av vattendomstol och inte av fastighetsdomstol.

Ändringen kräver det förtydligandet bestämmelsen i övrigt

av att den nuvarande hänvisningen till 17 kap. 3 § uttryckligen relateras till vattenlagen.

19 § En ansökan varigenom ett ansökningsmål anhângiggörs skall vara skriftlig och, inte annat följer 20 innehålla om av de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar behövs som för att bedöma företagets beskafenhet, omfattning och verk-

ningar, däribland miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap.

en miljöbalken, uppgifier som behov ---

I första stycket punkt 1 i nuvarande lydelse finns bestämmelse en om att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla bl.a. miljökonen sekvensbeskrivning. Som vi framhållit under 3 kap. 3 § bör miljökonsekvensbeskrivningar oavsett vilken lag det är fråga grundas på enhetliga prinom ciper med iakttagande dock att beskrivningen kan vidare eller av ges mer begränsat innehåll allt efter frågans vikt och beskaffenhet. Alla

miljökonsekvensbeskrivningar bör därför grundas på miljöbalkens

bestämmelser. Att så skall ske framgår hänvisningen i 3 kap. 3 av

Kapitel 4 409

En bestämmelse om skyldighet att ge in en miljökonsekvensbeskrivning i ansökningsmål bör emellertid från informationssynpunkt stå kvar i förevarnde paragraf. Denna bör emellertid innehålla att det skall vara fråga om en miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken.

42 § Om vattendomstolen finner att hinder mot det sökta företaget

möter enligt 3 kap. 6 § första stycket men att det föreligger sådana omständigheter i andra stycket, skall vattendomstolen med som avses eget yttrande överlämna frågan till regeringens prövning. Detsamma galler, om frågan om företagets tillâtlighet enligt II kap. 1-3 eller 5 § skall avgöras av regeringen.

Hänvisningen till bestämmelserna i 3 kap. 3 § har ersatts med en hänvisning till stoppreglema i 3 kap. 6

65 § Vattendomstolens domar anslutningsvad tva veckor. --- Vattendomstolens domar i ansökningsmál för överklagas även av Miljöombudsmannen och en intresseorganisation för yrkesjiskare såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön. Andra stycket gäller inte domar som avser Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

Enligt 20 kap. 5 § miljöbalken får beslut som inte avses i balkens sjätte och sjunde avdelningar överklagas av bl.a. Miljöombudsmannen. Beslut som avser miljöfarlig verksamhet får överklagas också av en intresseorganisation för yrkesfiskare. Beslut som avser vissa försvarsintressen är dock undantagna från den nämnda rätten att överklaga. Hos Miljöombudsmannen skall finnas ett ideellt råd med representanter för miljöorganisationer. Rådet skall fungera som ett samrådsforum mellan Miljöombudsmannen och organisationerna och bl.a. ge en bakgrund till Miljöombudsmannens ställningstaganden i principiellt viktiga frågor. Enligt vår mening bör motsvarande rätt att överklaga föreligga även i fråga om vattendomstolens domar i ansökningsmål. Talerätten måste anges direkt i lag eftersom fråga är om domstolarnas prövning. Det torde emellertid knappast finnas förutsättningar att direkt i lag ange vilka organisationer som skall vara taleberättigade. En hänvisning till att det skall vara fråga om en intresseorganisation för yrkesfiskare bör kunna vara godtagbar.

410 Kapitel 4

Miljöombudsmannens och ñskareorganisationemas möjligheter att föra talan mot vattendomstolarnas avgöranden blir i princip begränsade till frågor om tillåtlighet, utförande och villkor. Talan om ersättning kan de föra bara i egenskap av sakägare, vilket de så gott som aldrig torde vara. En talerätt bör gälla endast i ansökningsmål. I stämningsmålen kan det inte vara lämpligt att det kommer till nya parter i högre instans. Till skillnad från miljöbalken, där medverkan inte kan medföra något kostnadsansvar gentemot motparten, kan Miljöombudsmannen och ñskareorganisationerna i Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen i undantagsfall förpliktas ersätta sökanden för kostnader i dessa instanser. Detta gäller då Miljöombudsmannen eller en ñskareorganisation fullföljt talan och därvid genom vårdslöshet eller försummelse åsamkat sökanden kostnader. Detta torde inte ha någon större betydelse men bör ändå beaktas när fråga uppkommer de om skall överklaga ett avgörande.

72 § Vattenöverdomstølens domar hos Högsta domstolen. --- [fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegången i vattenöverdomstølen i 65 § andra stycket, 68, 69 och 71 §§.

Bland de bestämmelser om rättegången i vattenöverdomstolen vartill hänvisas i andra stycket har införts även bestämmelsen om talerätt för Miljöombudsmannen och ñskareorganisationer.

14 kap. Särskilda bestämmelser om utrivning m.m.

1 § Paragrafen föreslås upphävd. Förevarande paragraf innehåller nu att om ansökan görs om tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten skall tillstånd till utrivningen lämnas, om inte förordnande meddelas enligt 2 Som

framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 4.4.4 bör frågor

om utrivning i fortsättningen prövas med tillämpning av vissa av tillåtlighetsreglema i 3 kap. Det blir alltså inte fråga att automatiskt tillåta om utrivningen. Förevarande bestämmelse kan därför utgå. Av 2 § framgår emellertid att vattendomstolen i stället för att meddela tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten kan förordna att underhållsskyldigheten skall övergå på en fastighetsägare som begär det.

Kapitel 4 411

15 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

4 § Om det visar sig att anordningar har vidtagits eller villkor som

som har meddelats till skydd för fisket enligt 3 kap. 13 § eller 10 kap.

5 § är mindre ändamålsenliga, får vattendomstolen meddela ändrade bestämmelser.

Den nuvarande hänvisningen till 3 kap. ll § har ersatts med en

hänvisning till 13 § i samma kapitel. Ändringen föranleds av den

omnumrering som gjorts paragrafen i 3 kap. av

7 § Ansökan om prövning som avses i 3-5 §§ görs länsstyrelsen. av

Avser behovet av omprövning flera län, görs i stället ansökningen

av Kammarkollegiet.

För närvarande är det endast Kammarkollegiet kan göra ansökan som om omprövning till förmån för allmänna intressen. Skälen för förslaget att ansökningen skall göras av länsstyrelsen, om frågan endast berör lånet, har redovisats i avsnittet 4.4.7 den allmänna motiveringen.

11 § Ett tillstånd sådan vattentäkt. Därvid äger vad som i 3 kap. --- 11 § föreskrivs om jämkning av företagen eller företräde åt det ena företaget motsvarande tillämpning.

Den nuvarande hänvisningen i andra meningen till 3 kap. 8 § har

ersatts med en hänvisning till ll § i samma kapitel. Ändringen föran-

leds av den omnumrering som gjorts paragrafen i 3 kap. av

17 § Om ett vattenföretag 9 kap. 1-10 §§. --- Om fråga är om betydande skada för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av vattenföretaget eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillständshavaren, är

ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om

allmänna intressen förs talan länsstyrelsen eller, behovet av av om

ändringar berör flera län, Kammarkollegiet. Även kommunen fär

av föra talan ifråga om allmänna intressen.

Anspråk på skadan uppkom.

-

412 Kapitel 4

Bestämmelserna i denna paragraf ---

l andra stycket föreslås i överensstämmelse med vad vi anfört under 7 § att länsstyrelsen skall få föra talan om ändring, ifall frågan endast berör länet.

18 kap. Tillsyn och besiktning

1 § Tillsyn över av länsstyrelsen. --- Om särskilda skäl föreligger, får i en tillstândsdom eller ett anläggningsbeslut förordnas att någon annan myndighet skall, jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende.

I andra stycket har begreppet tillståndsbeslut bytts mot anläggningsbeslut.

3§ I tillstándsdom och anläggningsbeslut fdr föreskrivas att en

vattenanläggning skall besiktas, sedan företaget har utförts. Besiktningsman av företagaren. ---

I första stycket har begreppet tillstándsbeslut bytts mot anläggningsbeslut .

5 § Besiktningsmannen skall eller 4 Protokollet skall om --- ---

besiktningen. Om besiktningsmannen finner att avvikelser har gjorts

från vad som har föreskrivits i tillstándsdomen eller anläggningsbeslutet, skall han ange om avvikelsema enligt hans uppfattning kan skada allmänna eller enskilda intressen.

I tredje meningen har begreppet tillståndsbeslut bytts mot anläggningsbeslut.

19 kap. Skydd för vattenförsörjningen m. m.

I avsnitt 4.4.3 iden allmänna motiveringen har vi på där anförda skäl föreslagit att kapitlet förs över till miljöbalken.

Kapitel 4 413

20 kap. Kostnadsbestämmelser

1 § I ansökningsmål i samfälligheten. --- 1 mål som gäller omprövning eller förverkande enligt 15 kap. 3-6 eller 12 § skall länsstyrelsen, Kammarkollegiet och tillstándshavaren svara för sina kostnader vid vattendomstolen. I mdl enligt 15 kap. 3 § skall länsstyrelsen och Kammarkollegiet dessutom svara för kostnader vid vattendomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Gäller ett mal enligt 15 kap. 3 § omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet skall dock tillständshavaren i stället för länsstyrelsen eller Kammarkollegiet för senast nämnda kostsvara nader. I mål sina kostnader. --- I sådana har klagat. ---

I andra stycket har Kammarkollegiets kostnadsansvar förts över på länsstyrelsen i den mån motsvarande skett beträffande talerätten.

8 § Tillförråttningskostnader första stycket. --- Om anläggningsbeslut meddelas, skall förrättningskostnadenta fördelas mellen deltagarna i markavvattningsföretaget eñer vad som är skäligt.

Inställs förrättningen vid fastighetsregleringen.

--- Om länsstyrelsen eller Kammarkollegiet begär omprövning av ett markavvattningsföretag, skall den myndighet begärt omprövningen som

svara förförrâttningskostnadehta. När det är skäligt.

--- Såsom sökand har begärt. ---

I andra stycket har ordet tillståndsbeslut bytts mot anläggningsbeslut. I fjärde stycket första meningen har Kammarkollegiets kostnadsansvar förts över länsstyrelsen i den mån motsvarande skett beträffande talerätten.

21 kap. Ansvar, handräckning m.m.

1 § Till böter --underláter att fitllgöra vad åligger honom enligt 18 kap. 2 § som första stycket. 1 ringa till ansvar. ---

414 Kapitel 4

Till ansvar --brottsbalken. I jiskelagen äldre lag. ---

Enligt nuvarande lydelse föreskrivs i första stycket 5 ansvar för den bryter mot föreskrifter har meddelats enligt 19 kap. 2 eller som som 3 Eftersom bestämmelserna i 19 kap. föreslås bli överförda till miljöbalken, blir en konsekvens härav att ansvarsbestämmelsen i punkten 5 kan utgå.

l § Är brott i I § första stycket 1-3 grovt, döms till a som avses fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om ett brott är grovt skall särskilt beaktas, om gämingen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer

omfattande art eller inneburit stora risker för människors hälsa eller

miljön.

Om förslaget till ansvarsbeståmmelser i miljöbalken antas av riksdagen, bör strafflatitudema i vattenlagen höjas analogt därmed. Det bör uppmärksammas att vattenlagen inte föreskriver straffansvar för överträdelse av allmänna aktsamhetsregler.

3 § Om någon har begått en gärning som avses i 1 § första stycket 1får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidta rättelse. Om tillståndet enskilda intressen. --- Länsstyrelsen får det överklagas. --avjöreläggandet. Den som ---

I nuvarande lydelse omfattar första stycket två meningar. Den nuvarande hänvisningen i första meningen omfattar även punkt 5 i 1 § första stycket. Enligt andra meningen i nuvarande lydelse får föreläggande också meddelas om någon inte iakttagit vad som gäller enligt 19 kap. l § första stycket. Eftersom 19 kap. föreslås utgå ur vattenlagen, kan hänvisningen i första meningen till punkt 5 utgå. Detsamma gäller i fråga om den nuvarande hänvisningen i andra meningen.

22 kap. Slutbestämmelser

6 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär, om beslutet avser ---

Kapitel 4 415

kostnader som anges i 20 kap. 11 eller 12 prövning av säkerhet enligt 3 § detta kapitel, föreläggande enligt 2 kap. 9 § tredje stycket eller 10 § tredje stycket, 21 kap. 3 § eller förbud enligt detta kapitels 4 § första stycket. I övrigt hos regeringen. ---

I nuvarande lydelse görs i första stycket punkt 3 hänvisning till en förordnande och föreskrifter enligt 19 kap. 2 och 3 §§. Denna punkt liksom hänvisningen i punkt 6 i nuvarande lydelse till föreläggande enligt 19 kap. l § tredje stycket har fått utgå. Första stycket punkt 6 i nuvarande lydelse har kompletterats med hänvisning även till en sådant föreläggande som vi föreslar i 2 kap. 10 § tredje stycket. Skälet till utmönsttingen av hänvisningarna till bestämmelser i 19 kap. är vårt förslag om att det kapitlet skall föras över till miljöbalken. På grund av att punkt 3 i första stycket föreslås utgå har de nuvarande punkterna 4-6 i samma stycke omnumrerats till 3-5.

j

2.2 :s: 2 :sam man

L E :rwtâifts-s A

L j§§§§.å;g§age:; 1 ä

L. L L

gm :ans å .xgçsáâ mässan.

L % %

7263;: êt:i3.â:.x :sem å L :

L

L

L Lgägqggi ;J $g5å1:siåa1iüam§iå§6

.- L L

sbam§5a§rö3üiiV mama: i :ämm iVnsgaÖL

L ;må ... ..

. , . . i 4 .

VI VW .u 4 % å L L

A L V L i iii: L

- i I Mmsmzunmb øSWJGMWKi z

âiâtuâäx afâasåâsgzâá L

A N L

f L L A

mät Waéwvøm

ä ggg.

Övriga

5 NRL-anknutna

lagar

5.1 Gemensamma synpunkter

5. 1 Inledning

I miljöbalken har också den nuvarande naturresurslagen förts in. Denna innehåller bl.a. grundläggande bestämmelser om hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt liksom även särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden. Dessa bestämmelser har betydelse för planeringen. I l kap. 2 § naturresurslagen sägs att hushållningsbestämmelserna skall tillämpas enligt vad som föreskrivs i vissa sektorslagar. Enligt 2 kap. l § miljöbalken skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i planoch bygglagen 1987:10, vattenlagen 1983:291, lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter, väglagen 1971:948, lagen 1902:7l s. l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen 1978: 160 om vissa rörledningar, luftfartslagen 1957:297, minerallagen 1991:45, lagen 1966:314 om kontinentalsockeln, lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn och lagen 1992: 1 140 Sveriges ekonomiska zon. om De angivna lagarna skall alltså innehålla bestämmelser om tillämpning i större eller mindre omfattning av 6 och 8 kap. miljöbalken. Av de angivna kapitlen innehåller 3 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, 6 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer och 8 kap. bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Tre av kapitlen har motsvarighet i naturresurslagen, så till vida att 3 kap. motsvarar 2 kap. naturresurslagen, 4 kap. motsvarar 3 kap. naturresurslagen och 8 kap. motsvarar5 kap. naturresurslagen. Bestämmel-

418 Kapitel 5

serna om miljökvalitetsnormer i 6 kap. innebär däremot något principiellt nytt. Miljöbalken innehåller också ett 5 kap., upptar bestämmelser som om att regeringen skall meddela tillstånd till vissa stora anläggningar m.m. Detta kapitel motsvarar det nuvarande 4 kap. naturresurslagen. Också dessa bestämmelser måste beaktas i de NRL-anknutna lagarna eller åtminstone vissa dem. av I de lagar som räknas upp i 2 kap. l § miljöbalken finns förenu skrifter, utformade på något olika sätt, tillämpning naturresursom av lagen. Vi betecknar fortsättningsvis dessa lagar, sedda i de grupp, som NRL-anknutna lagarna eller, ibland, som sektorslagama. Plan- och bygglagen och vattenlagen har behandlats i kapitlen 3 och 4. l fråga om de övriga NRL-anknutna lagarna lägger vi i detta avsnitt fram vissa sammanfattande synpunkter på anpassningen till miljöbalken. Detta gäller dock inte ellagen. Denna behandlas i stället i avsnitt 5.1.5. De NRL-anknutna lagarna innehåller bestämmelser krav på om tillstånd, ibland kallat koncession, för att förändra användningen av mark och vatten. I väglagen har tillståndet formen arbetsplan. av en Ibland utgör sådana bestämmelser det helt centrala innehållet i lagen, som därigenom får karaktären av en ramlag där det materiella innehållet bestäms av villkor ställs i samband med att tillstånd som upp meddelas. Som exempel kan nämnas kontinentalsockellagen och lagen om Sveriges ekonomiska I andra fall är tillståndsfrågan bara zon. en detalj i ett mycket större lagkomplex. Som exempel kan nämnas luftfartslagen. Som grund för tillståndsprövningen måste självfallet alltid läggas ett planeringsunderlag. I den meningen kan dessa lagar också betecknas planeringslagar När, som nu föreslås i lagrådsremissen, bestämmelserna i naturresurslagen förs i miljöbalken, måste hänvisningarna i de NRLanknutna lagarna ändras till att avse miljöbalken eller vissa snarare bestämmelser i denna. Frågan, om i övrigt miljöbalkens bestämmelser bör vara styrande för frågor om hälso- och miljöskydd samt hushållning med naturresurser berör de NRL-anknutna lagarna eller som om dessa bör innehålla särskilda aktsamhetsregler för miljöskyddet, bör enligt vår mening bedömas i linje med de allmänna överväganden som vi redovisat i avsnitt 2.2.2. Om riksdagen antar en miljöbalk och beslutar att den skall innehålla paraplybestämmelser av det slag som vi har föreslagit, visar detta den vikt som riksdagen fäster vid att miljöintressena beaktas också vid

Kapitel 5 419

tillämpningen av de NRL-anlmutna lagarna. Sektorsprincipen imiebâr att varje sektor själv får tillgodose kraven skydd för hälsa och miljö inom sektorn i fråga. Men antytts i det föregående ñnns det inte som

anledning att det därvid skall tillämpas olika principer för miljöskyddét

från sektor till sektor. I stället bör gemensamma principer gälla och dessa bör vara de som slås fast i miljöbalken.

5.1.2 Miljöprövning i ett eller flera led

En de frågor som uppkommer vid anpassningen av de NRL-anav knutna lagarna till miljöbalken är den, om miljöhänsynen skall beaktas enbart av sektorsmyndigheterna vid en tillståndsprövning enligt sektorslagen eller om en särskild tillståndprövning skall äga rum i de fall där en sådan är föreskriven i eller med stöd av miljöbalken. I detta hänseende finns i gällande rätt olika modeller. Sålunda föreskrivs i 6 § tredje stycket andra meningen miljöskyddslagen i fråga om flygplats, väg eller järnväg att stoppreglerna i samma paragraf inte hindrar att en anläggning av detta slag används för sitt ändamål, om dess anläggande prövas i särskild ordning. Däremot kan villkor om skyddsåtgärder meddelas vid prövning enligt miljöskyddslagen. I fråga om dessa anläggningar innebär miljöbalken att även

frågan om förbud skall kunna prövas i ett ärende enligt balken se

lagrådsremissen s. 183. Enligt 4 kap. 2 § minerallagen skall i fall då ett ärende om beviljande av bearbetningskoncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de NRL-anknutna lagarna, hushållningsbestâmmelsema i 2 och 3 kap. naturresurslagen tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Prövningen av frågorna om tillstånd till bearbetning av en torvfyndighet för energiändamål och om täkttillstånd enligt naturvårdslagen skall ske i ett sammanhang. Lagtekniskt är detta i 18 § naturvårdslagen löst på det sättet att det föreskrivs att kravet på täkttillstånd enligt samma paragraf inte avser täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt torvlagen. Denna ordning saknar dock betydelse för det materiella resultatet av prövningen, eftersom naturvårdslagen inte innehåller några materiella regler förutsättningarna för täkttillom stånd och länsstyrelsen är prövningsmyndighet enligt båda lagarna. Om materiella regler beträffande förutsättningarna för täkttillstånd införs

420 Kapitel 5

i miljöbalken, måste tillses att dessa regler slår igenom också vid prövning enligt torvlagen. I vissa andra fall anges att prövning helt eller delvis inte skall ske enligt miljöskyddslagen, när tillstånd getts enligt någon annan lag. Så är bl.a. fallet när regeringen prövat en tillståndsfråga enligt 4 kap. naturresurslagen. I sådant fall gäller enligt 6 § tredje stycket första meningen miljöskyddslagen inte stoppreglerna i samma paragraf. Denna särreglering upphör emellertid enligt miljöbalken, i och med att bestämmelserna i naturresurslagen förs in i miljöbalken. En liknande särregel beträffande företag vars tillåtlighet prövats enligt rörledningslagen utgår också enligt miljöbalken. I några fall kvarstår emellertid också enligt miljöbalken vissa nu gällande regler om uteslutande kompetens för sektorsmyndigheten. Så är fallet förutom enligt det nämnda undantaget för torvlagen - nyss i regel beträffande företag prövats enligt vattenlagen, t.ex. 9 som se kap. 12 § första stycket 2 i fråga om strandskyddsbestämmelsema, 11 kap. l § andra stycket l i fråga om täkttillstånd och ll kap. 5 § första stycket i fråga om skyldighet att anmäla arbetsföretag i naturen. Eftersom vi skall se över vattenlagen och det finns all anledning att i denna föra in aktsamhetsreglema i miljöbalken eller hänvisningar till dem torde dessa bestämmelser inte vålla några problem. Enligt 10 kap. 2 § andra stycket miljöbalken krävs inte tillstånd för markawattning i samband med täkt av torv som drivs med tillstånd enligt torvlagen. Vidare skall enligt ll kap. l § andra stycket miljöbalken täkttillstånd inte krävas i fråga om täkt i vattenområde eller där tillstånd fordras enligt lagen om kontinentalsockeln eller för vilken bearbetningskoncession meddelats enligt torvlagen. I den mån materiella regler ñnns för verksamheten i miljöbalken bör sådana regler införas också i sektorslagen. I flertalet fall torde förhållandet dock att prövning skall ske vara en enligt sektorslagen av frågan om koncession eller tillstånd till viss verksamhet, hantering eller åtgärd medan miljöprövning skall ske en enligt miljöbalken. Tillståndet enligt sektorslagen tar då huvudsakligen sikte på förhållandet till samhällsekonomiska intressen eller till enskild rätt för fastighetsägare eller konkurrenter i vilkas rörelsefrihet tillståndet utgör en inslcräkning, medan miljöprövningen företrädesvis avser förhållandet till allmänna intressen i fråga hälsa, miljö och om hushållningen med naturresurser.

Enligt vår mening bör miljömyndigheterna kunna pröva företag

som redan prövats av sektorsmyndigheterna, det behövs för att om

Kapitel 5 421

hälso- och miljöskyddet skall bli tillgodosett. Prövningen kan komma till stånd antingen genom att i föreskrifter att ett företag viss anges av typ generellt sett skall prövas Koncessionsnämnden eller länsav styrelsen eller genom att tillsynsmyndigheten ingriper mot företaget med föreläggande eller förbud, i så fall kan mötas med som en ansökan om tillståndsprövning enligt miljöbalken från företagarens sida. Sistnämnda ordning skall enligt miljöbalken gälla i fråga om bl.a. vägar, se lagrådsremissen avsnitt 4.l2.5. Vilket alternativ som väljs synes inte behöva framgå av NRL-lagen, eftersom behövliga bestämmelser finns i miljöbalken eller kan meddelas i föreskrifter med stöd av balken. Som framgått av föregående avsnitt finns dock vissa särskilda bestämmelser i miljöbalken som utesluter prövning enligt balken när tillstånd getts enligt någon viss av de NRL-anknutna lagarna. Likaså ñnns det en särregel i minerallagen om att prövning enligt hushållningsbestämmelserna endast skall ske i ärendet bearbetom ningskoncession. Flera av de NRL-anknutna lagarna kan betraktas utpräglade som planeringslagar. Detta gäller naturligtvis plan- och bygglagen men också exempelvis väglagen, luftfartslagen i de delar är berörda som av naturresurslagen och lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän hamn och allmän farled. I fråga om lagar denna art gäller av det främst att reglera hälso- och miljöfrågorna i anslutning till frågor om planering och byggande av anläggningar enligt lagen. Frågor som berör störningar och olägenheter från redan befintliga verksamheter kan bara i mindre mån lösas med hjälp av de NRL-anknutna lagarnas regler. Dessa lagar får därför störst betydelse för hälso- och miljöanpassningen av nya verksamheter, medan miljöbalken reglerar störningar och olägenheter från beñntliga anläggningar. Denna dualism gör det bara så mycket mer nödvändigt att miljöbalken och de NRLanknutna lagarna harmonierar i fråga om hälso- och miljökraven. Man kan självfallet inte ha regler i fråga planering och byggande om av en anläggning som leder fram till anläggningar vilkas användande därefter stoppas av hälso- och miljömyndigheterna. Om den tilltänkta verksamheten, hanteringen eller åtgärden inte kan uppfylla miljöbalkens krav på skydd för hälsa och miljön samt hushållningen med naturresurser är det meningslöst att meddela tillstånd till den enligt annan lagstiftmng.

422 Kapitel 5

5. 1.3 överväganden

Slutsatsen av de synpunkter som redovisats i föregående avsnitt är att de NRL-anknutna lagarna bör anpassas till den på hälso- och syn miljöfrågor som ligger till grund för miljöbalken. För anpassningen kan väljas flera olika metoder. Frågan härom har behandlats i avsnitt 2.2.3. Som framgår där vi att den lösning enligt vilken de anser grundläggande miljöreglerna återfinns i miljöbalken är att föredra framför en lösning enligt vilken sektorslagarna innehåller fristående allmänna aktsamhetsregler om hänsyn till hälsa, miljö och hushållning med naturresurser. När det gäller de NRL-anknutna lagarna kopplingen mellan synes miljöbalk och sektorslag kunna bli tydlig om tre broar slås mellan miljöbalken och resp. sektorslag. Den första bör knyta balkens mål och grundläggande principer till de miljöpåverkande frågor som sektorslagen reglerar. En sådan koppling får därvid främst karaktär av portalparagraf för sektorslag. resp. Kopplingen bör också innefatta en hänvisning till miljöbalken. Hänvisningen bör erinra att miljöbalken innehåller bestämmelser till om skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Meningen härmed skulle vara att erinra dem tillämpar viss som en sektorslag på en verksamhet att verksamhet kan komma att samma bedömas även enligt miljöbalken, så att de undviker tillstånd att ge eller liknande till verksamheter sedan beñnns otillåtna enligt som miljöbalken. Å andra sidan gäller miljöbalkens särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd, hantering av kemikalier och avfallshantering oavsett vad som står i sektorslagen. Lagarna blir alltså parallellt tillämpliga och miljöbalken får omedelbar genomslagskraft en även inom sektorn i fråga såvitt angår de i miljöbalken behandlade

områdena. Sektorslagen får med andra ord inte karaktären lex

av specialis, såvitt angår skyddet för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser, eftersom dessa frågor regleras i miljöbalken och inte i sektorslagen. Undantag härifrån kan naturligtvis förekomma, men då måste av sektorslagen klart framgå att det är avsett att dess bestämmelser skall tillämpas i stället för bestämmelserna i miljöbalken.

Av avsnitt 4.3 har framgått att vår avsikt är att så skall fallet med

vara vattenlagen. Den andra förbindelsen mellan en sektorslag och miljöbalken bör utgöras av bestämmelser som uttryckligen hänvisar till de från natur-

Kapitel 5 423

resurslagen hämtade allmänna och särskilda hushållningsbestämmelsema samt de bestämmelser om miljökvalitetsnormer som utgör en huvudnyhet i miljöbalken. Den tredje förbindelsen mellan en sektorslag och miljöbalken bör precisera havet på beslutsunderlag vid prövningen enligt sektorslagen. Härigenom säkerställs nämligen att prövningen sker mot bästa tillgängliga kunskap om befintliga värden, andra anspråk samt konsekvenser av den föreslagna förändringen. Det samlade systemet med en starkare koppling mellan naturresurslagen och plan- och bygglagen har inte framgått av hänvisningarna mellan naturresurslagen och övriga NRL-anknutna lagar. Detta berör såväl ansvarfördelningen mellan kommun och sektorsmyndighet som kunskapsförsörjningens betydelse för tillämpningen av naturresurslagen. Naturresurslagens bestämmelser är framvuxna ur den fysiska riksplaneringen. De allmänna bestämmelserna i exempelvis 2 kap. motsvaras av ett omfattande kunskapsunderlag om var områden med olika värden enligt 2 kap. finns och vad som konstituerar värdet i det enskilda fallet. Med denna bakgrund föreställde sig lagstiftaren att samma kunskapsunderlag skulle göras tillgängligt vid en prövning av en förändrad mark- och vattenanvändning inom ett visst område oavsett vilken lag som var i fråga, och med gemensamma grundläggande avvägningsregler enligt naturresurslagen skulle även samma principer gälla för den övergripande bedömningen av tillåtligheten i alla mål och ärenden oavsett lag. Det kunskapsunderlag som åsyftades återfinns numera i kommunernas

Översiktsplaner enligt plan- och bygglagen.

Detta kunskapsmaterial har emellertid kommit fram sent och inte alltid varit tillräckligt genomarbetat för att kunna åberopas i olika mål och ärenden. Den främsta orsaken torde dock vara att översiktsplanen som den samlade uttolkaren de allmänna intressena inte fått den roll av som avsågs i förarbetena till naturresurslagen. Dessa frågor har nu behandlats av Plan- och byggutredningen som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.7. Redan tidigare har regeringen i förordningen 1993: 191 om tillämpning av naturresurslagen förtydligat kraven dels på att översiktsplanen skall användas vid beslut, dels på att den dialog mellan stat och kommun skall återupprättas som krävs för att kunskapsunderlaget enligt naturresurslagen skall vidareutvecklas. Denna tredje förbindelse mellan miljöbalken och de NRL-anknutna lagarna bör ta sig uttryck i att bestämmelser införs i de senare om att miljökonskevensbeskrivningar enligt miljöbalken skall finnas tillgängliga i ärenden enligt sektorslagen i fråga. Även planeringsunderlag

424 Kapitel 5

enligt 7 kap. miljöbalken har härvid stor betydelse. Emellertid avser

den formella kopplingen enligt lagrådsremissen såvitt nu är i fråga

endast 8 kap. om miljökonsekvensbeskrivningar. Det bör understrykas att de nu förordade lösningarna ställer stora krav på utbildningen av sektorsmyndighetemas personal, så att de anställda alltid är medvetna om att inte bara sektorslagen utan också miljöbalkens regler skall tillämpas vid planering och byggande och så att de också har kunskap inte bara om de senare reglemas innehåll utan också om hur de tillämpas i miljömyndighetemas praxis. Detta är emellertid ett problem som är generellt för all ny lagstiftning. Flertalet av de NRL-anknutna lagarna är av sådan betydelse för hälsan och miljön att det skulle te sig främmande om de inte i någon

form innehöll aktsamhetsregler om miljöhänsyn. Det är rimligt att

sektorsmyndighetemas uppmärksamhet riktas på hälso-, miljö- och hushållningsintressena genom en allmän hdnsynsregel om skydd för hälsan och miljön och om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser. En sådan aktsamhetsregel kan lämpligen hämtas från de övergripande aktsamhetsreglemai miljöbalken. Till denna aktsamhetsregel bör knytas en allmän hänvisning till miljöbalken erinrar som om att balken innehåller bestämmelser i fråga om skydd ñr människors hälsa och miljön samt i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser. En grupp bestämmelser som i detta sammanhang särskilt måste beaktas är paraplybestammelserna om hushållning, kvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar i 6 och 8 kap. miljöbalken. Enligt 2 kap. l § miljöbalken skall nämligen dessa också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i de s.k. NRL-anknutna lagarna. I dessa måste därför också tas in en regel som återknyter just till detta stadgande. I dag omfattar denna koppling hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap. naturresurslagen och kommer till uttryck dels i denna lag, dels i de NRL-anlmutna lagarnas allmänna kravregler. Sålunda finns i l kap. 2 § naturresurslagen bestämmelse att bestämmelserna i en om 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar och i de NRL-anknutna lagarna finns i regel föreskrifter om att naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av ärenden enligt lagen. I fråga om miljöbalken gäller kopplingen också bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar.

Kapitel 5 425

5.1.4 Innehållet i vissa centrala bestämmelser i de NRL-

anknutna lagarna

Inledning

Som framgått av det föregående bör det ske anpassning de NRLen av anknutna lagarnas aktsamhetsregler till dem i miljöbalken. Även härutöver bör viss anpassning till miljöbalken göras i de NRLanknutna lagarna. Denna anpassning behöver dock inte drivas så långt. I de flesta hänseenden kan lagarna behållas i det skick de har. Som nu exempel kan nämnas att miljöbalken inte påverkar de förhållanden mellan enskilda parter t.ex. å ena sidan fastighetsägare och å andra sidan koncessionshavare enligt minerallagen eller torvlagen ofta - som är en huvudfråga i den NRL-anknutna lagen. Inte heller ersättningsregler till förmån för enskilda parter ñnns det anledning att ändra på.

Tillsynsbestämmelser,ansvarsbestämmelserochfullföljdsbestämmelser

torde i allmänhet också kunna förbli oförändrade. I själva verket är det bara ett litet antal frågor där det finns anledning att överväga behovet ändrade bestämmelser i de NRLav anknutna lagarna. Det gäller vissa frågor generellt sett har stor som betydelse för skyddet människors hälsa och miljön eller för husav hållningen med naturresurser. I dessa frågor finns redan bestämmelser i vissa av de NRL-anknutna lagarna. Förekomsten och innehållet av i sådana bestämmelser varierar emellertid från lag till lag. Det är önskvärt att en bättre konsekvens skapas i detta hänseende. När nu en översyn görs av de NRL-anknutna lagarna i syfte att dem till anpassa miljöbalken bör tillfället tas i akt att genomföra ändringar för att skapa en sådan konsekvens. I det följande sker samlad bedömning i en av vad mån bestämmelser rörande dessa frågor bör tas in i de NRLanknutna lagarna. Den närmare bedömningen måste emellertid göras för varje särskild lag för sig.

Tillämpning av miljöbalken

Enligt miljöbalken skall människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter och hållbar hushållning med naturresurser en främjas. Det ligger i sakens verksamhet, hantering eller natur att en åtgärd enligt någon av de NRL-anknutna lagarna i de allra flesta fall

425 Kapitel 5

lecer till negativa konsekvenser för i första hand miljön och hushållningen med naturresurser. Särskilt gäller detta beträffande vattenlagen, minerallagen och kontinentalsockellagen som alla är utpräglade exploaterngslagar. Vissa av dessa skador och olägenheter kan således inte förebyggas eller undvikas med mindre än att den tilltänkta exploater ngen inte kommer till stånd. Detta förhållande måste beaktas då det gäler att anpassa de NRL-anknutna lagarna till miljöbalkens allmänna aksamhetsregler. Som vi redan påpekat i avsnitt 5.1.3 bör en sektorsmyndighet genom en allmän hänsynsregel i den lag myndigheten närmast har att tillimpa göras uppmärksam de hälso-, miljö- och hushållningsintessen som miljöbalken har till ändamål att värna om. Vad gäller den lagtekniska kopplingen mellan en NRL-anknuten lag ocn miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler ñnns det som framgår av av:nitt 2.2.3 flera lösningar. Ett sätt att utforma en allmän aktsamhetsregel i en NRL-anknutcn lag är att i denna direkt föreskriva att det vid tillämpningen av lagen ell:r vid en verksamhet, hantering eller åtgärd som avses i lagen skall tilkes, att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter och att en hållbar hushållning med naturresurser främjas. En sådan regel skulle emellertid vara alltför kategorisk i förhållande till miljöbalkens regler, innehåller olika modifikationer motsom av svarande princip. Ett annat sätt att utforma en allmän aktsamhetsregel i en NRLan;nuten lag är att i denna föra in sådana allmänna aktsamhetsregler i niljöbalken som lämpligen bör tillämpas inom den NRL-anknutna lagens ram. Något hinder mot ett sådant återgivande i sektorslagarna avde allmänna aktsamhetsreglerna i miljöbalken synes inte föreligga. Enligt vår mening bör i sektorslagama kunna i första hand tas in den allmänna aktsamhetsregel som i miljöbalken återfinns i 1 kap. 7 Denna innehåller att skador och skaderisker som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skadenisker skall unlanröjas. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen ger utryck ñr principen att skador skall förebyggas och för ñrsiktighesprincipen. Dessa principer är grundläggande för hälso- och miljöskjddet och bör komma till uttryck i flertalet av sektorslagarna. Dess nävaro i sektorslagarna blir då ytterligare påminnelse kravet en om påatt miljöbalkens mål skall tillgodoses. I så fall bör den reservation

son finns i 1 kap. 12 § nniljöbalken också komma till uttryck i be-

stänmelsen, nämligen att de allmänna aktsamhetsreglerna tillämpas i

Kapitel 5 427

den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet det slag av som det är fråga om. Sådana intressen som avses i miljöbalken skall alltså tillgodoses också vid verksamhet, hantering eller åtgärd enligt de NRL-anknutna lagarna. Emellertid syftar dessa till avvägning den aktuella en av sektorns intressen också gentemot andra allmänna intressen än hälsoskydds-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskilda intressen, t.ex. ägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till verksamheten i fråga. Att i t.ex. rörledningslagen hänvisa till aktsamhetsregler enbart om hänsyn till hälsa, miljö och hushållning med naturresurser skulle kunna vara vilseledande. Bestämmelser om att awägningar skall ske också med avseende på andra intressen ñnns i flera av de NRL-anknutna lagarna. Sådana bestämmelser bör i

fortsättningen finnas i åtminstone flertalet de NRL-anknutna

av lagarna.

De nya stoppreglema i 13 kap. 5 § miljöbalken är tillämpliga

endast i fråga om miljöfarlig verksamhet. Reglerna har sålunda inte någon generell tillämplighet. Det saknas därför anledning att hänvisa till dem i sektorslagarna. Många typer av verksamhet enligt de NRLanknutna lagarna, t.ex. mineralutvinning, kommer dock att som miljöfarlig verksamhet kräva tillstånd även enligt miljöbalken på samma sätt som för närvarande är fallet enligt miljöskyddslagen. I

sådant fall blir stoppreglema tillämpliga på verksamheten.

lokaliseringsbestâmmelse

I vissa fall kan det ñnnas olika alternativ till lokalisering den av verksamhet är i fråga. Det gäller t.ex. vägar, flygplatser, farsom leder, elledningar och rörledningar. Miljöbalken innehåller bland de grundläggande hushållningsbestämmelsema i 3 kap. lokaliseringsen bestämmelse, 2 Denna innehåller att vid tillämpning miljöbalken av gäller att för lokalisering verksamhet skall väljas sådan plats av en en som är lämplig med hänsyn till syftet med balken och de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsema samt bestämmelserna om miljökvalitetsnormer; lokaliseringen skall utan att det innebär en oskälig kostnad medverka till att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet. I de NRL-anknutna lagarna hänvisas bl.a. till de grundläggande

hushållningsbestämmelsema i miljöbalken och demla hänvisning

428 Kapitel 5

innefattar i och för sig även lokaliseringsbestämmelsen. Emellertid är frågan om lokalisering av sådan vikt att det i vissa av sektorslagarna

bör in särskild bestämmelse därom. En sådan lokaliserings-

tas en bestämmelse bör i sektorslagen sammanföras med hänvisningen till paraplybestâmmelserna i 4 och 6 kap. miljöbalken. Väglagen innehåller i 13 § en bestämmelse om att vid byggande av väg skall tillses att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Som synes liknar bestämmelsn i hög grad lokaliseringsregeln i miljöbalken men väglagens bestämmelse avser även vägens utförande. I de fall olika platser eller lägen kan väljas för en verksamhet enligt en NRL-anknuten lag synes det lämpligt att lagen innehåller en särskild aktsamhetsregel om den hänsyn till miljön som skall tas vid lokaliseringen av verksamheten i fråga. När nu bestämmelsen i väglagen omfattar också frågan om vägens utförande synes det omotiverat att ändra bestämmelsen i detta hänseende. Det torde inte finnas anledning att ge motsvarande bestämmelse i andra NRL-anknutna lagar en annan utformning. Till skillnad från miljöbalken synes det därför lämpligt att en lokaliseringsbestämmelse i de NRL-anknutna lagarna får omfatta även utförandet av anläggningen i fråga; i miljöbalken finns andra bestämmelser om utförandet som saknar direkt motsvarighet i de NRL-anknutna lagarna. Vid tillämpningen av vissa andra NRL-anknutna lagar finns inget val beträffande lokaliseringen såsom exempelvis i fråga om mineral- utvinning och torvbrytning och det finns då inte anledning att ta med en lokaliseringsbestämmelse i lagen. För lokaliseringen blir likväl de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsemai miljöbalken samt fastställda miljökvalitetsnormer styrande. Den intresseawägning som nu sker enligt naturresurslagen och som i fortsättningen skall göras enligt 3 och 4 kap. miljöbalken innebär en prövning av frågan huruvida en verksamhet får bedrivas på en viss plats. Vidare är en viss lokaliseringsprövning möjlig i samband med den miljöprövning som för närvarande görs enligt miljöskyddslagen och som i fortsättningen skall göras enligt miljöbalken med avseende på exempelvis mineralutvinning och för denna erforderliga anläggningar. Om det därvid ñnns olika alternativ i fråga om den närmare lokaliseringen av t.ex. anrikningsverk och klarningsbassänger skall självfallet den lokalisering anläggningen väljas medför minsta intrång och olägenhet utan av som oskälig kostnad.

Kapitel 5 429

Planeringsbestdmmelse

De flesta de NRL-anknutna lagarna innehåller en bestämmelse om av att inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får en anläggning enligt lagen i fråga inte komma till stånd i strid mot planen eller bestämmelserna; syftet med planen eller bestämmelserna inte om motverkas får dock mindre avvikelser göras. Väglagen innehåller härutöver en bestämmelse om att, ifall det gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än detaljplan eller områdesbestämmelser, så skall vägen byggas så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. I 3 kap. l § vattenlagen föreskrivs att ett vattenföretag inte får komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Innebörden av sistnämnda bestämmelse har berörts i avsnitt 4.4.4. På liknande sätt föreskrivs nu i 4 kap. 3 § naturresurslagen att tillstånd till vissa anläggningar får lämnas regeringen, hinder inte möter enligt hushållningsav om bestämmelserna eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter; liknande bestämmelse finns i 5 kap. 4 § i det till en lagrådet remitterade förslaget till miljöbalk, som innehåller att regeringen får lämna tillstånd till en anläggning bl.a. med hänsyn till att allmänna planeringssynpunkter iakttas. Som tidigare anförts har de NRL-anknutna lagarna i större eller mindre utsträckning karaktären av planeringslagar. Den övergripande planering i form av grundläggande hushållningsbestämmelser och särskilda hushållningsbestämmelser nu finns i naturresurslagen som och som skall tas in i miljöbalken blir gällande vid tillämpningen av de NRL-anknutna lagarna på grund hänvisningar i dessa lagar till av nämnda bestämmelser. Men även annan planering, främst den kommunala översiktsplaneringen, i och för sig utgör kunskapsunderlag som vid tillämpning hushållningsbestämmelserna, bör beaktas vid av planeringen enligt de NRL-anknutna lagarna. Vi har därför övervägt att föreslå en uttrycklig bestämmelse i de olika sektorslagarna om att hänsyn skall tas till planering än detaljplaner och områdesannan bestämmelser. En sådan bestämmelse skulle kunna utformas efter mönster i bestämmelsen i 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen som innebär att fastighetsbildning inte får ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller

430 Kapitel 5

motverka lämplig planläggning av området. Mot sådan bestämmelse en kan visserligen invändas, att hänvisningen till olämplig bebyggelse inte är relevant i fråga om vissa anläggningar enligt de NRL-anknutna lagarna. Den hänvisningen skulle dock kunna utgå. Vi har till slut stannat för att inte föreslå någon regel av nyss angiven typ i de NRL-anknutna lagarna. En bestämmelse innebär som att exempelvis en väg inte får försvåra områdets ändamålsenliga planläggning skulle kunna leda till ett cirkelresonemang, eftersom det kan förhålla sig så att det är just vägändamålet utgör områdets som ändamålsenliga användning. Det är just den frågan skall prövas som i samband med vägplaneringen. Tillräcklig ledning ñr bedömning av frågan får, när inte verksamheten strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser eller mot andra föreskrifter för markens användning, sökas i hushållningsbestämmelsema i miljöbalken samt i de föreskrifter för planeringen finns i sektorslagen i fråga. Särskilt bör därvid som betydelse tillmätas lokaliseringsbestämmelsen, när sådan ñnns. Ett alternativ till det nu presenterade förslaget skulle kunna att vara hänvisa till allmänna planeringssynpunkter. Ett skäl härtill skulle vara att en sådan hänvisning finns i lagrådsremissen med förslag till miljöbalk. För vattenlagens del har vi behandlat frågeställningen i avsnitt 4.4.4. Vi har där konstaterat att det är svårt för vattendomstolarna att tillämpa ett så allmänt hållet begrepp allmänna planeringssom synpunkter. Detta synes vara ett begrepp som bäst tillämpas av regeringen vid en övergripande strategisk prövning frågor rörande av hushållningen med mark och vatten. Det förefaller därför det som om inte bör användas i sektorslagstiftningen annat än i samband med prövning som görs av regeringen.

Bestämmelser i miljöbalken hushållning och miljökvalitetsnormer om

Enligt 2 kap. l § miljöbalken skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken också tillämpas enligt vad som är föreskrivet i de olika NRL-anknutna lagama. Av de angivna kapitlen innehåller 3 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, 6 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer och 8 kap. bestämmelser miljökonom sekvensbeskrivningar. Den i miljöbalken valda konstruktionen att göra de nämnda paraplybestämmelsema tillämpliga även vad gäller de NRL-anknutna

Kapitel 5 431

lagarna kräver att det i och dessa tas in en bestämmelse av var en av vilken det närmare framgår i vilka sammanhang och i vilken omfattning paraplybestämmelsema i miljöbalken skall tillämpas i frågor som regleras i den NRL-anknutna lagen. Enligt vår mening bör en sådan tillämpning liksom för närvarande vid prövningen frågor tillstånd eller koncession enligt äga rum av om en NRL-anknuten lag. I väglagen, där tillståndsbeslutet motsvaras av en arbetsplan, anges nu att naturresurlagen skall tillämpas vid prövning av ärenden enligt lagen, och det finns inte anledning för oss att föreslå någon ändring av detta uttryck. I hänvisningsbestämmelsen bör anges att de från naturresurslagen hämtade grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelserraa skall tillämpas. När det däremot gäller bestämmelserna om miljökvalitetsär det inte dessa sådana som skall tillämpas. Miljönormer som kvalitetsnormer skall fastställas med stöd av miljöbalken, inte med stöd någon av de NRL-anknutna lagarna. Bestämmelserna i de olika av sektorslagarna bör därför innebära att sådana miljökvalitetsnormer som fastställts enligt miljöbalken skall tillämpas också enligt sektorslagen i fråga. Vad gäller minerallagen bör den nuvarande ordningen behållas att prövningen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken bara skall ske i mineralärendet.

Bestämmelser i miljöbalken om miljökonsekvensbeskrivningar

I de NRL-anknutna lagarna bör hänvisningen till miljöbalken avse

även balkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.

I miljöbalken finns bestämmelser miljökonsekvensom att en beskrivning skall, inte regeringen föreskriver undantag, ingå i en om ansökan för verksamhet eller åtgärd som kräver tillstånd en annan enligt vad som följer av balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken 8 kap. 1. Vidare sägs att regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning 8 kap. 2 §. Av 2 kap. l § framgår emellertid att bestämmelserna om miljökonsekvensbesla-ivningar skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa uppräknade lagar, dvs. de NRL-anknutna lagarna. Det synes bäst förenligt med denna bestämmelse att regler om miljökonsekvensbeskrivningar tas in direkt i de NRL-anknutna lagarna.

432 Kapitel 5

Miljökonsekvensbeskrivningar bör oavsett vilken lag det är fråga om bygga på gemensamma principer med iakttagande dock av att beskrivningen kan ges vidare eller mer begränsat innehåll allt efter frågans vikt och beskaffenhet. Alla miljökonsekvensbeskrivningar bör därför grundas på miljöbalkens bestämmelser. Det blir då med stöd av miljöbalken som närmare föreskrifter sådana beskrivningar om meddelas också beträffande ärenden enligt de NRL-anknutna lagarna. Om och i så fall hur föreskriftsrätten skall fördelas mellan olika myndigheter övervägs av Miljöorganisationsutredningen.

Vzllkor för tillstånd

En annan fråga som generellt bör uppmärksammas vid anpassningen av de NRL-anknutna lagarna till miljöbalken är den som avser om villkor för verksamheten skall fastställas i samband med att tillstånd eller koncession meddelas och vilka frågor villkoren i så fall skall kunna avse. Flera av de NRL-anknutna lagarna innehåller bestämmelser nu om att tillstånd kan förenas med villkor. Sålunda föreskrivs i 6 kap. 6 § luftfartslagen helt kort att när tillstånd meddelas till allmän flygplats får villkor föreskrivas för tillståndet. Enligt 4 kap. 5 § minerallagen skall en bearbetningskoncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas eller tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt. Andra NRL-anknutna lagar innehåller liknande bestämmelser. Kontinentalsockellagen innehåller i 4 § en mer utförlig bestämmelse i vilken efter en nyligen genomförd lagändring även ingår hänen visning till miljön. Enligt bestämmelsen skall vid tillstånd fogas de villkor som är påkallade från allmän synpunkt, såsom villkor om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anläggning på kontinentalsockeln för arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användning av produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, samt de villkor behövs till skydd för som miljön eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse. Enligt vår mening är de: lämpligt att de NRL-anknutna lagarna genomgående innehåller bestämmelser möjlighet att förena tillstånd om eller koncession med villkor som kan vara av betydelse för allmänna intressen eller enskild rätt. Iuttrycket allmänna intressen ligger själv-

Kapitel 5 433

fallet också att hänsyn skall tas till människors hälsa och miljön samt hushållningen med naturresurser. Dessa intressen framstår emellertid så centrala för de NRL-anknutna lagarna att det finns skäl att som särskilt omnämna dem i bestämmelserna. I fråga vissa de NRL-anknutna lagarna synes dock denna om av ordning inte kunna tillämpas fullt ut. Detta gäller främst väglagen och minerallagen. Till denna fråga återkommer vi vid behandlingen av de enskilda lagarna.

Ändring av villkor för tillstånd

Vissa de NRL-anknutna lagarna, t.ex. torvlagen och minerallagen, av upptar bestämmelser innebörd att, verksamheten enligt ett av om tillstånd eller koncession ger upphov till betydande olägenheter som en inte förutsågs när tillståndet koncessionen meddelades, så får resp. prövningsmyndigheten bestämma de villkor behövs för att föresom bygga eller minska olägenheterna. Även miljöbalken 13 kap. 31 § 5 liksom den nuvarande miljöskyddslagen upptar bestämmelser av liknande innebörd. Med tanke bl.a. den ökade betydelse hälso-, miljö- och hushållningsfrågoma tillmäts i balkförslaget anser vi det befogat att i de NRL-anknutna lagarna genomgående införs bestämmelser gör det möjligt att föreskriva eller ändrade villkor för som nya den verksamhet med ett tillstånd eller en koncession. I som avses förhållande till motsvarande möjlighet enligt förslaget till miljöbalk bör dock den skillnaden bestå att det i de NRL-anknutna lagarna skall vara fråga betydande olägenhet för eller ändrade villkor om en att nya skall få föreskrivas. I de fall fråga är om miljöfarlig verksamhet kommer eller ändrade villkor att kunna föreskrivas även med stöd nya bestämmelserna i förslaget till miljöbalk. av

Äterstållningsâtgârder

Ytterligare fråga generellt är förbunden med verksamheter en som enligt de NRL-anknutna lagarna år behovet åtgärder för återställav ning naturen och miljön i övrigt, när ett tillstånd eller en koncesav sionen återkallas eller då verksamheten annan anledning upphör. av Bestämmelser återställning finns i minerallagen, torvlagen om nu och rörledningslagen. Enligt 13 kap. 4 § minerallagen skall, när en

434 Kapitel 5

bearbetningskoncession upphör, koncessionshavaren utföra efterarbete och ta bort anläggningar i den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt; återställningsåtgärder kan emellertid också vara föreskrivna som villkor enligt miljöskyddslagen. I 16 § rörledningslagen föreskrivs att, om koncession upphör att gälla, är den senast som innehaft koncessionen skyldig att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Frågan prövas av regeringen eller annan myndighet i samband med att koncessionen upphör. Skyldigheten kan genomdrivas med vitesföreläggande. Enligt vår mening bör det ñnnas möjlighet att föreskriva att naturliga förhållanden rubbats verksamhet skall återställas när som av en verksamheten upphör. Huruvida så bör ske eller inte beror naturligtvis i hög grad på förhållandena i det enskilda fallet. Som regel torde dock återställning böra ske. Frågan om återställningsåtgärder kan regleras på olika sätt, antingen i form av villkor i samband med att tillstånd meddelas eller som en i lag föreskriven skyldighet inträder i samband med att tillsom ståndet upphör. Eftersom det vid tillämpningen de NRL-anknutna av lagarna ofta är fråga om mycket stora och långlivade anläggningar som vägar och flygplatser synes det vara en rimlig ordning att frågan skall kunna prövas av en tillståndsmyndighet i samband med att tillståndet upphör. Enligt vår mening bör sålunda bestämmelser skyldighet om för tillståndshavare och koncessionshavare att vidta åtgärder för återställning när verksamheten upphör föras in i de olika NRL-anknutna lagarna. Detta bör dock inte hindra att såsom för närvarande är fallet enligt 34 § torvlagen skyldigheten kan bestämmas genom villkor i tillståndet eller koncessionen.

Skyldighet att ställa säkerhet

Enligt miljöbalken 13 kap. 21 § får ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet som gäller för viss tid göras beroende att säkerhet ställs för av verksamheten. Vidare får enligt ll kap. 2 § tillstånd till täkt lämnas endast om säkerhet ställs för de villkor skall gälla för tillståndet; som ett täkttillstånd är på så sätt tidsbegränsat att länsstyrelsen får återkalla tillståndet efter tio år. Visar sig säkerheten otillräcklig får länsstyrelsen besluta att tillståndet skall gälla endast ytterligare säkerhet ställs. om

Om det finns särskild skäl, får länsstyrelsen befria sökanden från

Kapitel 5 435

kravet på säkerhet. Enligt de angivna bestämmelserna i miljöbalken gäller att staten, kommunerna och landstingen inte behöver ställa säkerhet. De NRL-anknutna lagarna innehåller ibland bestämmelser om att det i samband med att tillstånd eller koncession meddelas skall föreskrivas villkor att säkerhet skall ställas; stat, kommun och landsom ting är dock befriade från skyldigheten att ställa säkerhet. Förekomsten och utformningen dessa bestämmelser är emellertid föga konsekvent av de olika lagarna emellan. De flesta lagarna innehåller inte bestämställande säkerhet. Minerallagen innehåller i 4 kap. 6 § melser om av bestämmelse att innehavare bearbetningskoncession skall en om av åläggas att ställa säkerhet för att hans skyldigheter att vidta återställningsåtgärder när verksamheten upphör skall uppfyllas, om det inte finns särskilda skäl till något annat; visar sig säkerheten otillräcklig får länssstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas. Torvlagen innehåller i stället i 13 § bestämmelse om att en koncessionshavare en skall, inte särskilda skäl föranleder annat, åläggas att ställa säkerom het för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Också enligt torvlagen får länsstyrelsen det behövs bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas. om Tillstånd till verksamhet enligt en NRL-anknuten lag är ofta en tidsbegränsad i eller annan mening. När så är fallet får det anses i en och för sig möjligt att ställa krav på säkerhet för villkor eller upp återställningsskyldighet. Det är emellertid en svårbedömd fråga i vad mån säkerhet i det enskilda fallet bör krävas för att skyldighet att vidta återställningsåtgärder skall uppfyllas. Hittills har i många fall verksamheten bedrivits av statlig myndighet, som ett trañkverk, eller av en kommun. Säkerhet har då ansetts obehövlig. I den mån sådana verksamheter privatiseras i större utsträckning uppkommer nya behov av säkerheter. När det gäller återställningsåtgärder kan ofta förutses att sådana blir aktuella först efter lång tid då kan avse mycket stora anläggmen ningar. Säkerhet kan bestå i i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller att bankgaranti ställs. Kostnaden för en sådan säkerhet en kan emellertid bli mycket stor.

övervägande skäl talar dock för att det i åtminstone flertalet av de

NRL-anknutna lagarna bör införas bestämmelser, som gör det möjligt att efter mönster i minerallagen föreskriva skyldighet att ställa säkerhet för att ett beslut återställningsåtgärder skall efterkommas. När om verksamheten har upphört och det kanske inte längre ñnns något

436 Kapitel 5

företag att rikta anspråk mot kan i så fall återställningsåtgärder genomföras av vederbörande tillsynsmyndighet och kostnaderna tas ut ur säkerheten. En sådan föreskrift bör emellertid meddelas bara det om finns behov det och dessutom särskilda skäl inte talar det med av emot

hänsyn till exempelvis att kostnaderna blir betungande utan

motsvarande nytta för miljön. När det gäller säkerhet för att villkor skall uppfyllas är frågan än mer svårbedömd. Det ekonomiska värdet sådana villkor är ofta av svårt att uppskatta. Under pågående verksamhet ñnns det andra och bättre sanktioner när villkor inte följs. Vitesföreläggande kan användas och i extrema fall kan tillståndet återkallas, såsom kan ske enligt nu exempelvis 6 kap. 3 § minerallagen. Vi har därför stannat för att inte föreslå bestämmelser ställande säkerhet för andra villkor än om av återställningsåtgärder. Detta innebär att den nuvarande bestämmelsen härom i torvlagen ersätts bestämmelse säkerhet för återav en om ställningsåtgärder.

Miljöombudsmannens talerätt

Enligt 20 kap. 5 § miljöbalken har Miljöombudsmannen rätt att med vissa undantag överklaga beslut enligt balken. Miljöombudsmannen har enligt 13 kap. 37 § miljöbalken rätt atti fråga miljöfarlig verksamom het göra framställning om återkallelse tillstånd eller ändring eller av upphävande av villkor samt om nya villkor. Det kan svårligen hävdas att behovet av eller motiven för rätt att överklaga för att få miljöen hänsyn tillgodosedda i princip har annan vikt i frågor enligt de NRLanknutna lagarna, exempelvis väglagen, än när det gäller miljön i

övrigt. I vissa fall är regeringen tillståndsmyndighet

och utrymme finns då inte för överklagande och vid tillämpningen andra lagar av kan särskilda skäl tala mot att Miljöombudsmannen tillerkänns överklaganderätt. Det synes emellertid motiverat att huvudregel som tillerkänna Miljöombudsmannen talerätt även enligt de NRL-anknutna lagarna. Talerätten torde dock böra begränsas till enbart att avse miljöfrågor. Såvitt angår frågor främjande hållbar hushållom av en ning med naturresurser denna inom för tillämpningen synes ramen av sektorslagarna vara så svår att avgränsa att den inte bör omfattas av Miljöombudsmannens talerätt. Denna talerätt bör därför omfatta sektorsmyndighetemas beslut såvitt tillämpningen bestämavser av melser till skydd för hälsan eller miljön.

Kapitel 5 437

Yrkesñskarenas intresseorganisationer har i miljöbalken tillerkänts rätt att överklaga beslut enligt balken i frågor som avses i bestämmelserna miljöfarlig verksamhet. böra få överklagandeom De synes rätt också enligt kontinentalsockellagen och ekozonslagen.

Övriga frågor

I 5 kap. miljöbalken föreskrivs att regeringen skall meddela tillstånd beträffande vissa anläggningar samt vissa verksamheter eller stora åtgärder. Regeringen kan också förbehålla sig tillståndsprövningen av anläggning, verksamhet eller åtgärd i andra fall, om anläggningen, en verksamheten eller åtgärden i fråga kan antas få betydande omfattning eller bli ingripande beskaffenhet. Enligt samma kapitel är regeav

ringens beslut i fråga om tillstånd bindande för andra myndigheters

prövning enligt miljöbalken. Eftersom anläggning, verksamhet eller en åtgärd tillståndsprövats enligt vad som nu sagts kan komma att som prövas även enligt NRL-anknuten lag, föreslår vi att det i vissa av en dessa lagar skall tas in erinran om att regeringens beslut i tillståndsen frågan är bindande vid tillstånds- eller koncessionsprövning enligt den aktuella lagen. Någon erinran behövs självfallet inte om regeringen själv skall eller kan pröva frågan om tillstånd eller koncession enligt den NRL-anknutna lagen.

5.1.5 Ellagen

Lagen l902:71 l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska s. anläggningar ellagen utreds för närvarande av Ellagstiftningsutredningen N 1992:04. I dess uppdrag ingår att få ellagen ersatt med modern lagstiftning. Bl.a. bör lagens bestämmelser bör prövas om delas i eldistributionslag och elsäkerhetslag. Utredningen upp en en har lagt fram förslag rörande eldistributionen och lagstiftningen i den frågan har behandlats vårriksdagen. Riksdagen har därvid antagit av

lag ändring i ellagen. Ändringen är avsedd att träda i kraft den

en om 1 januari 1995. Utredningens fortsatta arbete syftar till att få ellagen slutligt ersatt

med modern lagstiftning. Ellagen är synnerligen föråldrad och det är

inte meningfullt att skulle försöka denna snart upphävda nu anpassa lag till miljöbalken i enlighet med de riktlinjer vi förordar beträffande

438 Kapitel 5

andra NRL-anknutna lagar. Detta torde i stället få ske i anslutning till beredningen av den lagen. nya För den händelse den lagen skulle komma att träda i kraft nya senare än miljöbalken har vi emellertid funnit det nödvändigt att ändra den hänvisning till naturresurslagen finns i ellagen till att i som nu stället avse miljöbalken. För att i just denna bestämmelse uppnå konsekvens med övriga förslag förordar vi att hänvisningen till balken skall avse även miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Förslagen redovisas i specialmotiveringen.

5.1.6 Specialmotivering till förslaget till lag ändring

om

i lagen 1994:617 om ändring i lagen 1902:71

s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

2 § 2 mom. Nätkoncessiøn får allmän synpunkt. --- Ndtkoncession för ledningen. --- av Ndtkoncession för annat koncessionsømráde. --- Nätkoncession får begärda omrâdet. --- Ndtkoncession får avvikelser göras. --- Vid prövning av frågor om meddelande nätkoncession tillämpas av

de hushállningsbeståmmelser i 3 och 4 kap. miljöbalken

som anges samt sådana kvalitetsnonner fastställts enligt 6 kap. miljöbalken. som I ett ärende om meddelande nätkoncession skall miljökonav en sekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansaaningen.

Ndtkoncession fdr stycket tillämpas.

---

Lagen 1994:617 om ändring i lagen 1902:71 1, innefattande s. vissa bestämmelser om elektriska anläggningar innehåller i 2 § 2 mom. sjätte stycket en bestämmelse att vid prövning frågor om av om

meddelande nätkoncession skall naturresurslagen tillämpas. Denna

av lag skall i fortsättningen ingå i miljöbalken och hänvisningen bör i stället avse denna. Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken skall bestämmelserna i 6 och 8 kap. miljöbalken också tillämpas enligt vad är föreskrivet i de som olika NRL-anknutna lagarna. Bland dessa uppräknas även ellagen. Av de angivna kapitlen innehåller 3 kap. grundläggande hushállningsbestämmelser, 4 kap. särskilda hushållningsbestämmelser för vissa

Kapitel 5 439

områden i landet, 6 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer och 8 kap. bestämmelser miljökonsekvensbeskrivningar. om Den i miljöbalken valda konstruktionen att göra de nämnda paraplybestämmelsema tillämpliga även vad gäller de NRL-anknutna lagarna kräver att det i och dessa tas in en bestämmelse av var en av vilken det närmare framgår i vilka sammanhang och i vilken omfattning paraplybestämmelserna i miljöbalken skall tillämpas i frågor som regleras i den NRL-anknutna lagen. Enligt vår mening bör en sådan tillämpning liksom för närvarande äga vid prövningen av frågor om tillstånd eller koncession enligt rum NRL-anknuten lag. Detta gäller även ellagen. en I hänvisningsbestämmelsen bör att de från naturresurslagen anges hämtade grundläggande och särskilda hushållningsbeståmmelserna skall tillämpas. I linje med vad vi föreslagit beträffande övriga NRL-anknutna lagar bör även miljökvalitetsnormer tillämpas. Bestämmelserna i ellagen bör därför innebära att sådana miljökvalitetsnormer som fastställts enligt miljöbalken skall tillämpas vid nätkoncessionsprövning enligt ellagen. I miljöbalken ñnns bestämmelser om att en miljökonsekvensbeskrivning skall, inte regeringen föreskriver undantag, ingå i en om ansökan för en verksamhet eller annan åtgärd som kräver tillstånd enligt vad som följer av balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd balken 8 kap. 1 §. Vidare sägs att regeringen får föreav skriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall

upprättas miljökonsekvensbeskrivning 8 kap. 2 §. I 4 § förord-

en ningen 1991 :738 om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivs i första stycket, att i ärenden om beviljande av koncession enligt ellagen skall miljökonsekvensbeskrivning bifogas till ansökningen. Av 2 kap. l § en miljöbalken framgår emellertid att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa uppräknade lagar, dvs. de NRL-anknutna lagarna. Det synes bäst förenligt med denna bestämmelse att regler om miljökonsekvensbeskrivningar tas in direkt i de NRL-anknutna lagarna. Vi föreslår att i ellagen tas in bestämmelse om att i ett ärende om beviljande av en nätkoncession miljökonsekvensbeskrivning skall fogas enligt ellagen en till ansökningen. Miljökonsekvensbeskrivningar bör oavsett vilken lag det är fråga bygga på principer med iakttagande dock av att om gemensamma beskrivningen kan vidare eller mer begränsat innehåll allt efter ges

frågans vikt och beskaffenhet. Alla miljökonsekvensbeskrivningar bör

440 Kapitel 5

därför grundas på miljöbalkens bestämmelser. Bestämmelsen i ellagen bör därför hänvisa till 8 kap. miljöbalken. Det blir då med stöd av miljöbalken som närmare föreskrifter om sådana beskrivningar meddelas också beträffande ärenden enligt ellagen. Om och i så fall hur föreskriftsrätten skall fördelas mellan olika myndigheter övervägs av Miljöorganisationsutredningen. Som vi anfört i avsnitt 5.1.5 bör anpassningen i övrigt ellagstiftav ningen till miljöbalken göras i samband med beredningen av den nya ellagstiftning som utreds av Ellagstiftningutredningen.

Väglagen

5.2. l Vägtrañkens miljöpåverkan

Sett i ett historiskt perspektiv har trañkens miljöpåverkan uppmärksammats relativt sent. Trafiken är i dag de största källorna till en av miljöstörningar och i storstäderna till och med den största. Det finns motsättningar mellan det sätt på vilket vägtrafiken påverkar omgivningen och de miljöpolitiska målen. Hälso- och miljöstörningarna från transportsektorn består främst i luftföroreningar, buller, vibrationer, nedsmutsning och trängsel samt intrång i landskapsbilden och i naturområden med åtföljande påverkan på växt- och djurlivet. Luftföroreningarna är dels ett lokalt problem, dels ett internationellt problem med ibland global räckvidd. Av de luftförorenande utsläppen i Sverige kan en stor del tillskrivas trafiken. Det är inte bara vägtrafiken som svarar för utsläpp utan betydande sådana kommer också från flygtrañken och sjöfarten liksom från arbetsfordon. Av ämnen som i trañksammanhang orsakar lokala problem kan nämnas kolmonoxid, kväveoxider, kolväten, och partiklar. ozon Utsläpp av kolmonoxid är ett hälsoproblem främst i tätortema. Drygt 80 % kommer från trañken. Bland kväveoxidema är kvävedioxid farligast från hälsosynpunkt. Tunga aromatiska kolväten anses vara cancerframkallande. Ozon är ett kraftigt oxiderande ämne bildas som av kolväten och kväveoxider under inverkan solljus. Partikelutsläpp av sot, speciellt från dieselmotorer, kan medföra ökade risker för cancer. Utsläppen av partiklar leder också till kraftig nedsmutsning. Luftföroreningarna i tätorter, vilka i huvudsak kommer från biltrañken, orsakar varje år 100 lungcancerfall och är därmed orsak ca till ca 5 % av alla sådana cancerfall. Vad angår andra cancerformer

Kapitel 5 441

uppskattas att mellan 100 och 1 000 personer insjuknar i sådana varje år på grund av bilavgaser. Bland ämnen leder till regionala ocheller globala miljösom problem kan framhållas kväveoxider, svaveldioxid, ozon, kolväten och koldioxid. Kväveoxiderna får en allt större betydelse för försurningen av mark och vatten. Ozon medför skador på vegetationen. Kolväten bidrar till bildningen det skadliga ozonet. Koldioxid ingår bland de av s.k. växthusgasema och en ökning av koldioxidhalten i atmosfären kan på sikt leda till klimatförändringar. Såväl kolmonoxid- som kolväteutsläppen från trafiken beräknas minska kraftigt till följd redan fattade beslut om skärpta fordonsav krav. Vägtrañkens utsläpp kväveoxider beräknas minska med nästan av hälften till år 2000 till följd av de beslut som fattats om skärpta emissionskrav trots att trafiken samtidigt förutses öka. Utsläppen från alla trañkslag kommer att öka efter år 2000 om inga ytterligare åtgärder vidtas. Utsläppen av koldioxid förväntas öka. Till skillnad från utvecklingen vad gäller kväveoxider kommer inte koldioxidutsläppen att påverkas av de redan fattade besluten om skärpta fordonskrav. Utsläpfrån vägtrafiken kommer därför att stiga i stort sett i takt med pen trañktillvåxten. Till en del kan dock ökningen motverkas av att fordonen blir mer energieffektiva. Buller är den miljöstörning som berör flest människor. Medicinska undersökningar visar att buller inverkar på bl.a. hjärt- och kärlsystemet samt på mag- och tarmrörelsema. Buller kan också ge psykosomatiska effekter, som yttrar sig i huvudvärk, illamående, trötthet och nervositet. Koncentrationsproblem och allmän olust är andra kända effekter av trañkbuller. Buller har också en talmaskerande effekt, som är särskilt besvärande för hörselskadade. Höga enstaka bullertoppar utgör ett speciellt problem, främst nattetid. Sålunda har Väckningseffekter konstaterats vid så låga ljudnivåer som 40 dBA. Om bullerkälla halveras minskar ljudnivån med 3 dBA. Detta en är ungefär den förändring i ljudnivå örat kan uppfatta. Om ljudnisom vån skall uppfattas som halverad krävs en minskning med 8-10 dBA, dvs. en minskning av bullerkällan till en åttondel. Som framgår av betänkandet SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller av Utredningen för en handlingsplan mot buller är det mest framträdande problemet höga bullernivåer i bostadsbebyggelse i närheten stora trafikleder. I de flesta fall är det svårt att inom av

442 Kapitel 5

överskådlig tid sänka bullernivån så mycket behövs, dvs. än som mer 20 dBA. Antalet nänniskor som utsätts för bullernivåer som går

utöver 55 dBA ekvivalentnivå har minskat sedan början 1970-talet

av trots att transportarbetet i sig har ökat. Demm utveckling beror främst på ett ändrat boendemönster framför allt i form av ökat småhusboende. Kommunernas trañksaneringsprogram och en mer förutseende vägplanering har även inverkat. Däremot har inte vidtagna åtgärder på fordon, däck och vägbanor påverkat beräkningarna antalet av exponerade. Utredningen utgår från att antalet exponerade ñr vägtrafikbuller i dag uppgår till ca 1,6 milj. människor. Det är inte bara vägtrafiken upphov till störande buller. Även flyg- och järnvägstrasom ger ñken orsakar att ett stort antal människor i Sverige störs buller. av Antalet människor som utsätts för buller från de olika trañkslagen uppskattas av utredningen till drygt 2 milj. Enligt utredningen kommer trafiken även i fortsättningen att vara vår mest störande bullerkälla. Ett mycket stort antal människor är i sin

boendemiljö utsatta för ett vägtrañkbuller ligger 20-30 dBA över

som en god ljudmiljö. Vägtrañkens bullerkällor har en sådan nivå att det skulle kräva en bullerminskning långt utöver vad som över huvud taget förefaller tekniskt möjligt i dag för att bullerproblemen skall kunna lösas genom åtgärder vid källan.

5.2.2 Trafikpolitiska målsättningar

Utvecklingen på trañkområdet har ett nära samband med samhällsutvecklingen i stort. Det ñnns starka band mellan å ena sidan det transportarbete som utförs i samhället och å andra sidan utvecklingen av andra verksamheter och samhällsaktivitetcr. Sålunda påverkas transportbehoven i hög grad av faktorer som befolkning, boende, ekonomi, näringsliv och sysselsättning. Persontransportema påverkas främst av tillväxten och inriktningen av den privata konsumtionen. Stor betydelse har också den regionala fördelningen liksom kollektivtrañkens omfattning och standard. Resandet påverkas vidare av boendemönster samt av fördelningen mellan arbete och fritid. För utvecklingen av godstransportema är varuproduktionen och dess grad av vidareförädling inom olika näringsgrenar störst beav tydelse. En annan viktig faktor är utvecklingen utrikeshandeln i av förhållande till den inhemska produktionen. Efterkrigstiden karaktä-

Kapitel 5 443

riseras till stor del av lastbilstrañkens expansion, framför allt vad gäller de långväga godstransportema. Frågan om riktlinjer för vägtrafikbuller behandlades av riksdagen våren 1981. Regeringen 19808l:l00 bil.9

hade i prop. föreslagit

riksdagen att godkänna vissa riktlinjer i proposi-

som redovisades

tionen. De icke rättsligt bindande riktlinjer som föreslogs delades in i fyra olika fall. Det första fallet avsåg nyplanering områden med av

bostäder och trafikleder, där gränsvärdena föreslogs till 55 dBA

utomhus och 30 dBA inomhus. Det andra fallet avsåg ny och väsent-

liga ombyggnader enstaka bostäder intill befintliga trañkleder. av Kravet i detta fall var att bullernivån inte skulle överstiga 30 40 -

dBA inomhus. Fall tre avsåg ny- och väsentlig ombyggnad av trañk-

led i befintlig bebyggelse. Förslaget i detta fall var att förhindra

bullerniväer över 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus. Det

fjärde och sista fallet avsåg oförändrade förhållanden i fråga om bebyggelse och trañkleder befintlig miljö. Av kostnadsskäl föreslogs inga riktvärden för detta fall. För de fall som kan föranleda åtgärder väghållare, fallen tre av en och fyra, anförde Trañkutskottet i sitt betänkande IU 198081 :23 att det med hänsyn till det ekonomiska läget inte för närvarande var möjligt att ange riktvärden för befintlig miljö, fall fyra, men att detta inte uteslöt att sådana på sikt borde eftersträvas. Utskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka ett motionsyrkande lägre värden för och om nyväsentlig ombyggnad av trañkled i befintlig bebyggelse än i propositionen föreslagna 70 resp. 40 dBA. Riksdagen ställde sig i sitt beslut bakom uttalandena i propositionen. Riksdagens beslut grundades på att kostnaderna för samhället skulle bli för åtgärder vidtogs för höga om att begränsa trañkbullret i tillräcklig omfattning vid alla störda fastigheter i landet. Beslutet bör ett uttryck för den rådande ses som uppfattningen i frågan. Trafikpolitikens mål har senast uttryckts i 1988 års trañkpolitiska beslut prop. 198788:50, TU 13, rskr. 159. Trafikpolitikens yttersta syfte är enligt beslutet att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden. I beslutet anges att det övergripande målet för samhällets trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trañ%rsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta mål innebär att miljö- och hälsoskyddsfrågoma har lyfts fram i ett av fem delmål.

444 Kapitel 5

God tillgänglighet Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Hög efektivitet

Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Hög trafiksäkerhet Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken. 4. God miljö Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållning med naturresurser främjas. Regional balans Transportsystemet skall byggas så att det bidrar till regional upp balans.

Delmålet om tillgänglighet innebär att transportsystemet skall trygga arbetsresorna och tillgängligheten för alla medborgare vad avser service och rekreation. Hänsyn måste tas till de speciella krav som ställs utifrån barnens, de äldres och de handikappades behov. Likaså måste transportsystemet tillfredsställa näringslivets behov av transporter. Effektivitetsmålet omfattar inte enbart direkta transportkostnader utan också kostnader och kvalitetsaspekter som res- och väntetider, komfort för persontransporter och kostnader för lagerhållning, m.m. hantering, förpackning m.m. vad gäller godstransporter. Trafiksäkerheten bör förbättras och ett så olycksfritt trafiksystem möjligt skapas. Det totala antalet skadade och dödade i trafiken som skall fortlöpande minskas. Detta gäller för alla trafikanter, men särskilt de oskyddade trafikanterna och barnen. Inriktningen på lång sikt när det gäller trañkens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen föroreningar skall begränsas, nationellt och internaav tionellt, till vad naturen tål. I tätortema skall luftkvaliteten radikalt förbättras och bullerstörningama begränsas. Hushållningen med energi inom transportsektorn skall förbättras, framför allt genom ökad energieffektivitet hos de enskilda fordonen. Regional balans förutsätter ett landsomfattande transportsystem. Samtliga trafikslag kan inte finnas överallt. Varje region och trafikslag

Kapitel 5 445

har olika förutsättningar bör påverka valet transportlösningar som av i landets olika delar. Riksdagen uttalade hösten 1990 att samlad aktionsplan mot en buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen 19909l:JoUl7, rskr. 27. Riksdagen upprepade denna begäran då tog ställning till man propositionen 199091:90 En god livsmiljö 199091:JoU30, rskr. 38. I nyssnämnda proposition redovisas vissa överväganden beträffande strategin för ett miljöanpassat transportsystem. Sålunda skall det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en avvägning mellan behovet att utveckla transporterna för att möta av 2000-talets transportbehov och nödvändigheten att miljöanpassa av trafiken. Det sägs att vårt transportsystem är resultatet mycket av en lång utveckling. Delar av dagens bärande strukturer är gamla och konstruerades i ett samhälle i väsentliga delar skilde sig från som dagens. Det är en grundläggande uppgift att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och transportköpare ställer, samtidigt som miljö- och hälsoproblemen bemästras. Dagens krav i fråga om trañkens miljöeffekter kommer stegvis att skärpas i ett internationellt samarbete. Ett första steg i en strategi för ett miljöanpassat transportsystem bör enligt regeringens överväganden att förtydliga målen och att vara därvid eftersträva följande riktlinjer.

Hälsofarlig påverkan bör begränsas kraftigt. Därvid krävs åtgärder ide större städerna för att begränsa i första hand partikelutsläppen från dieseldrivna fordon. Vidare behövs skärpta avgaskrav för andra fordon. Miljöstörande effekter från den svenska trafiken skall kraftigt be- gränsas. Enligt regeringens bedömning kommer effekter försom surning och övergödning orsakade utsläpp från den svenska av trafiken att undanröjas till år 2010. Trafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med strategin för minskad klimatpåverkan.

Riksdagen beslutade under juni 1993 den inriktning skall gälla om som för planeringen infrastrukturen under perioden 1994-2003. Stor av hänsyn måste enligt riksdagen tas till kravet på god miljö och en långsiktigt hållbar utveckling. Vägsystemet skall utformas så att

utsläppen minimeras och ett miljövänligt körsätt premieras. Åtgärderna

446 Kapitel 5

i fråga om infrastrukturen måste dock kompletteras med åtgärder riktade mot fordonsutveckling och miljövänliga bränslen. Väginvesteringarna skall enligt riksdagen planeras för ekonomisk tillväxt, ökad trafiksäkerhet och med hänsyn till miljö och regionala balansfaktorer genom bl.a. utbyggnad av ett stamvägnät med hög standard samt åtgärder för att höja bärigheten, dvs. vägarnas förmåga att tåla tunga laster. För detta ändamål har en investeringsram satts med 40 miljarder kr. för riksvägar under tio år, 9 miljarder kr. för länstrañkanläggningar och 7 miljarder kr. för bärighetshöjande åtgärder. I regeringens proposition 1993941215 Handlingsplan mot buller framlagd med anledning betänkandet SOU:1993:65 med samma av namn uttalades att trañkbullret bör minskas kraftigt. Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av trafikleder bör åtgärder vidtas för att begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus så att den inte överskrider 55

dBA vid fasad eller, om sådana åtgärder inte är rimliga, så att

inomhusnivåema inte överstiger 30 dBA. För befintliga miljöer bör Vägverket i samråd med Naturvårdsverket, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett program för hur man med fysiska skyddsåtgärder kan minska vägtrafikbullret. Det är

önskvärt att buller i befintliga bostadsmiljöer överstigande 65 dBA

vid fasader utomhus frifältsvärden åtgärdas i ett första skede. Programmet bör belysa vilka kostnader detta skulle medföra. Vidare bör åtgärderna prioriteras så att de mest kostnadseffektiva lösningarna kan vidtas först. En tidsplan för genomförandet skall redovisas i programmet. Forskning bör understödjas och ökas vad avser utveckling av möjligheterna att ytterligare reducera bullret från fordon, däck och vägbanor. Regeringen erinrade vidare om att den pågående utredningen av plan- och bygglagen m.m. enligt direktiven skall belysa möjligheterna

att främja en ökad miljöhänsyn genom förebyggande fysisk planering.

Utredningen framhåller i sitt andra delbetänkande Miljö och fysisk planering den kommunala översiktsplanens strategiska roll i sammanhanget. Regeringen betonade utöver de förändringar i lagstiftningen kan komma att aktualiseras betydelsen av att utveckla metoder som för att hantera bulleraspekter i den fysiska planer-ingen. Ett genomtänkt för ett miljöanpassat trañksystem i landets olika delar bör program viktig utgångspunkt för det långsiktiga arbetet med förnyelse vara en trañkens infrastruktur. En viktig del i arbetet med programmet är av

den regionala trafik- och miljöanalys som alla länsstyrelser skall

Kapitel 5 447

utarbeta på regeringens uppdrag. Länsstyrelserna i storstadslänen har regeringens uppdrag att analysera hur den planerade markanvändningen medverkar till att nå miljömålen inom bl.a. bullerområdet.

Länsstyrelserna och de centrala myndigheternas arbete för främja

att ett miljöanpassat transportsystem i landets olika delar bör därvid vara ett viktigt stöd för kommunernas planeringsarbete.

5.2.3 Bullerbegränsning inom EU

EG-kommissionen har beslutat att under år 1994 lägga fram ett förslag till handlingsplan mot buller. Syftet med handlingsplanen är att ange övergripande mål för bullerbegränsning medan överlåter till de man enskilda medlemsländerna att vidta åtgärder för att nå dessa mål. De EG-direktiv för närvarande reglerar buller i huvudsom avser sak bekämpning av buller vid källan och harmonisering hav för av olika enskilda produkter. Genom direktivet om buller från motorfordon

9297EEG har EG skärpt kraven på buller från bilar ett första

som led i att minska trafikbullret. Bestämmelserna i direktivet skall träda i kraft den l oktober 1996. I EG:s femte miljöhandlingsprogram som omfattar perioden 1993 2000 föreslås att åtgärder vidtas för - att minska bullret i tätortsmiljöema vilket i EG:s grönbok miljön i om tätort anges vara ett av de största miljöproblemen i dessa.

5.2.4 Gällande lagstiftning

Väglagen

Väglagen gäller allmänna vägar 1 §. Staten är väghållare för allmänna vägar. En kommun kan väghållare inom kommunen 5 vara §. Vägverket handhar väghållningen för räkning och har statens tillsyn över kommunernas väghållning 6 §. Vid prövning enligt väglagen skall lagen hushållning med naturresurser tillämpas om m.m. 3 a §. Ny väg får anläggas, vägen behövs för allmän samfärdsel eller om annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny sträckning och ombyggnad väg får ske, när det är av påkallat från allmän synpunkt 10 §.

448 Kapitel 5

Frågan byggande Vägverket efter samråd med om av väg prövas av länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning. Regeringen kan förordna att frågan byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen om 11 §. Vid byggande väg skall tillses att vägen får sådant läge och av utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad 12 §. Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller gäller för marks bebyggande eller användning andra särskilda bestämmelser än detaljplan eller områdesbestämmelser, skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas; regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock medge undantag härifrån om det ñnns särskilda skäl 14 §. För byggande väg skall upprättas en arbetsplan. I arbetsplanen av skall den mark behöver tas i anspråk för väganordningar anges som och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som behövs en i övrigt för att genomföra företaget 15 §. I princip skall vid utarbetande arbetsplan samråd ske i fråga av en vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt med om berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra, som kan ha ett väsentligt intresse i saken, liksom med de naturvårdsmyndigheter som berörs 16 §. Arbetsplanen skall som huvudregel ställas ut för granskning 17 §. Arbetsplan fastställs av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan fastställelse av arbetsplanen till regeringens prövning. I om vissa undantagsfall behöver fastställelse inte ske 18 §. En väg får dras in, den efter tillkomsten av en ny väg eller av om något annat skäl inte längre behövs för det allmänna och åtgärden medför endast ringa olägenhet för bygden 25 §. När väghållaren tar i anspråk mark för väg med stöd av upprättad

och, fastställelse behövs, fastställd arbetsplan, uppkommer vågrätt

om 31 §. Vägrätt innefattar befogenhet för väghållaren att, utan hinder den rätt kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs av som annan för vägen. Även i övrigt får väghållarcn, i den mån inskränkning

Kapitel 5 449

gjorts, i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning under den tid vägrätten består samt tillgodogöra sig alster och andra

tillgångar som kan utvinnas ur marken 30 §. Vägrätt har av Bertil

Bengtsson karakteriserats som en sorts nyttjanderätt, som på obegränsad tid gäller med bästa rätt i fastigheten och därmed står äganderätten mycket nära, och som ger väghållaren rätt att helt bestämma över markens användning. Vägrätt upphör när vägen dras in 32 §. Har väghållaren erhållit vågrätt, är fastighetens ägare berättigad att av väghållaren få inträngsersättning och ersättning för annan skada till följd av vägens byggande och begagnande. Om det till följd av att en väg dras fram över en fastighet uppkommer synnerligt men för fastigheten eller en del därav, skall väghållaren lösa det område som lider sådant men, om ägaren begär det. Ersättning skall bestämmas med tillämpning av 4 kap. expropriationslagen 55 och 56 §§. Naturvårdsverket får överklaga sådant beslut av väghållningsmyndighet, Vägverket eller länsstyrelsen enligt väglagen som berör Naturvårdsverkets verksamhetsområde 76 §.

Vägplanering och miljbkonsekvenser

Från miljösynpunkt är det särskilt viktigt att miljökonsekvensema av ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt, eftersom det då i allmänhet föreligger störst möjligheter att vidta effektiva åtgärder till skydd för miljön. I regel är förutsättningarna för att ändra en vägs sträckning ganska stora i de tidiga planeringsskedena. Erfarenheterna visar också att rena skyddsåtgärder vid utformningen av en väg måste övervägas på ett tidigt stadium, om bästa resultat skall kunna uppnås. Mot bakgrund av det nu nämnda innehåller väglagen en bestämmelse som föreskriver att en arbetsplan skall innefatta även en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trañken. Innan en väg kan byggas skall dess exakta lokalisering och utformning bestämmas. Detta sker i en process som endast delvis är formellt reglerad i lagstiftningen. Processen startar hos någon av Vägverkets väg- och trañkregioner med en översiktlig utredning för ett längre sammanhängande avsnitt av en väg i syfte att ñnna en

450 Kapitel 5

vägkorridor som på bästa sätt tillgodoser de olika krav som ställs på den framtida vägens funktion. Valet kan påverkas av faktorer som miljö- och trañksäkerhetsförbättñngar i tätorter, ökad framkomlighet och trafiksäkerhet genom högre vägstandard ocheller förkortad vägsträcka, anpassning till landskapets förutsättningar, bevarande av natur- och kulturhistoriska miljöer m.m. I utredningen redovisas också

miljökonsekvenser av olika alternativ. Olika altemativsträckningar

studeras i samråd med berörda kommuner, länsstyrelser och andra organ. Utredningens resultat i form av beräkningar och bedömningar av effekter av olika alternativ presenteras för allmänheten vid utställningar där synpunkter på alternativ kan lämnas. Det samlade materialet utgör därefter underlag för beslut att upprätta en arbetsplan, som är det rättsliga instrumentet för att komma åt mark för en allmän väg. Med gällande ordning överlämnas arbetsplanen sedan till Vägverket för fastställelse. Först sedan en arbetsplan blivit fastställd kan beslutet över-prövas. Landshövdingen Ingemar Eliasson har i en rapport till regeringen redovisat förslag till åtgärder för att anpassa infrastrukturprojekt till stabiliseringspolitiken m.m. I denna rapport framhålls att det finns konflikter mellan transportintressena och miljöskyddet, att de olika planeringsprocesserna bör syfta till att minimera konflikter och att de som återstår bör redovisas öppet och bli föremål för avvägningar och beslut på ett tidigt stadium i planeringen. Mot denna bakgrund föreslås följande. Den formella beslutsprocessen för vägplaneringen bör beträffande miljöprövningen indelas i tre faser, förstudie, lokaliseringsutredning och detaljprojektering. Förstudien skall syfta till en tidig kartläggning av konflikter med miljöintressen och till samråd med berörda myndigheter. Förstudien avslutas med ett formellt beslut huruvida lokaliseringsprojektering skall äga rum eller Beslutet bör i denna del kunna överklagas. Lokaliseringsutredningen, om sådan behövs, syftar till att lägga fast vägens lokalisering och omfattar avvägningar mellan olika allmänna intressen. Miljökonsekvensbeskrivning är obligatorisk. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen skall beaktas liksom de delar av övriga tillämpliga lagar som avser tillätlighet och avvägning mellan allmänna intressen. Lokaliseringsutredningen bör utmynna i beslut huruvida projektet kan genomföras. Beslutet skall kunna överklagas. Detaljprojekteringen resulterar i en arbetsplan som omfattar vägens utformning och hur olika enskilda intressen skall tillgodoses. Miljökonsekvensbeskrivning

Kapitel 5 451

är obligatorisk. Beslutet om arbetsplan skall kunna överklagas i samma utsträckning som i dag.

Inom Kommunikationsdepartementet pågår en översyn av möjlig-

heterna att begränsa antalet besvärsärenden inom departementet.

Översynen, som utförs av hovrättslagmannen Peter Löfmarck, syftar

till att koncentrera regeringens besvärsprövning till ärenden politisk av innebörd. Inte minst viktiga är därvid ärendena enligt väglagen. I det hänseendet är syftet att åstadkomma att regeringens prövning sker så tidigt som möjligt, innan planeringen framskridit så långt att utvecklingen i princip är låst. Det är i samband med prövningen planeav ringen på ett tidigt stadium, när fråga är om vägens huvudsakliga sträckning, som politiska avgöranden bör ske. Det är främst fråga om besvär som rör tillämpningen av naturresurslagen, i viss mån också miljöskyddslagen. I uppdraget ingår också att undersöka vilka konsekvenser detta kan få för arbetet med arbetsplanen. Uppdraget skall redovisas i början av år 1994. Det är en målsättning att man på grundval av det genomförda och pågående utredningsarbetet skall kunna få en moderniserad väglagstiftning till stånd där de ekonomiska, trañkpolitiska och miljömässiga intressena prövades i administrativ ordning medan enskilda intressen skulle kunna överprövas av förvaltningsdomstolama. Vägplaneringsprocessen skulle på så sätt också kunna göras mer lika den vanliga planeringsprocessen inom ramen för plan- och bygglagen.

Naturresurslagen

Som ovan redovisats skall vid prövning enligt väglagen bestämmelsema i naturresurslagen tillämpas. Liknande bestämmelser finns i många andra lagar, exempelvis miljöskyddslagen och plan- och bygglagen. I avsnitt 3.3, har vi lämnat en utförlig beskrivning av bestämmelserna i naturresurslagen och hur dessa skall tillämpas vid prövning enligt andra lagar. Med hänsyn till att denna beskrivning är relevant även för väglagen hänvisas till nämnda avsnitt.

Plan- och bygglagen

Ovan har vi närmare redogjort för bestämmelserna i väglagen. Dessa bestämmelser gäller endast för anläggandet allmänna vägar. För av

452 Kapitel 5

sådana vägar är staten i allmänhet väghållare. Frågan om byggande av allmänna vägar prövas normalt av Vägverket. Av stor betydelse vid projekteringen av allmänna vägar är givetvis att detta arbete kan ske under stort hänsynstagande till det planeringsarbete som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt bestämmelserna i plan och bygglagen. Dessa bestämmelser har vi närmare redogjort för i avsnitt 3.4. För att skapa garantier för att den statliga vägplaneringen inte skall komma i konflikt med kommunernas planering finns utförliga bestämmelser om samråds- och informationskyldighet gentemot bl.a. kommunerna. Kommunerna har därutöver givits indirekta möjligheter att förhindra allmän väg eftersom tillkomsten sådan inte får en av en strida mot fastställda detaljplaner eller områdesbestämmelser. Regeringen får emellertid enligt 12 kap. 6 § förelägga kommunen att inom viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser planföreläggande, om det behövs för att tillgodose riksintressen eller om det föreligger brister i planeringen kommuner emellan. Länsstyrelsen kan enligt 12 kap 1 § plan- och bygglagen på angivna grunder samt därutöver om hälsa och säkerhet skulle äventyras pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser. Det bör erinras om att vi i avsnitt 3.8.3 föreslagit ett tillägg i den sistnämnda bestämmelsen med innebörden att sådan prövning skall kunna ske även för att tillgodose miljökvalitetsnormer. Samma tillägg skulle också kunna övervägas i 12 kap. 6 Hänsynen till angränsande kommuner anges i plan- och bygglagen som ett viktigt allmänt intresse som skall beaktas vid planläggning. Mellankommunal samordning förutsätts enligt plan- och bygglagen i huvudsak vara en kommunal angelägenhet som normalt antas komma till stånd i tillräcklig omfattning medverkan från statens utan annan sida än den samordning som länsstyrelsen skall verka för under samrådet med kommunerna och granskningen av kommunala översiktsoch detaljplaner. Plan- och bygglagen innehåller emellertid också vissa bestämmelser om regionplanering 7 kap.. Regeringen ges härigenom möjlighet att utse ett regionplaneorgan för bevakning regionala frågor och för att av anta en regionplan för regionen eller en del av denna. Sá får ske om sådana frågor om användningen av mark och vatten som angår flera kommuner behöver utredas gemensamt eller flera kommuners översiktliga planering behöver samordnas och utrednings- och samordningsverksamheten inte kommer till stånd på annat sätt. Ett regionplane-

Kapitel 5 453

organ får dock inte utses de berörda kommunerna mer allmänt om motsätter sig detta. Enligt 12 kap. 5 § får regeringen pröva ett beslut att anta ändra eller upphäva en regionplan. Så kan emellertid endast ske för att tillgodose ett riksintresse. Plan- och byggutredningen konstaterade i delbetänkandet Miljö och fysisk planering att en bättre mellankommunal samordning är nödvändig för att uppnå en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Regionplanering enligt plan- och bygglagen kan härvid vara ett viktigt komplement till översiktsplanerna. Detta gäller i särskilt hög grad i storstadsområdena, men även i andra områden, där komplexa miljöproblem och lokalisering av verksamheter som kräver samordning och följdinvesteringar i flera kommuner, t.ex. vägar, järnvägar och kollektivtrañk. Här är det nödvändigt med tydlig samordning för att en uppnå rationella lösningar. Utredningen ansåg att det finns en brist i de nuvarande lagreglema om regionplaner eftersom sådana endast får komma till stånd om flertalet kommuner inte motsätter sig detta. Han föreslår därför att det för regeringen, i speciella fall där avsevärda statliga intressen är inblandade, skapas möjlighet att få till stånd regionplanering även om berörda kommuner motsätter sig att så sker. Det måste emellertid då röra sig om viktiga regionala intressen, där samordnad mellanen kommunal planering är en förutsättning för en ändamålsenlig samhållsstruktur, t.ex. stora infrastruktursatsningar eller för att lösa allvarliga miljöproblem. Också en samordning av skilda statliga intressen kan därvid vara erforderlig. Plan- och byggutredningen föreslår sålunda att regeringen i nämnda fall, om det finns synnerliga skäl, skall utse regionplaneorgan med representanter för staten och de berörda kommunerna. I beslutet skall riktlinjer för arbetet anges.

Miüöskyddslagen

Vad gäller trañksektom faller fasta trañkanläggningar in under lagen. Miljöskyddslagen är således tillämplig på anläggningar där trañkverksamhet bedrivs, såsom vägar, trafikplatser, flygplatser, järnvägar och hamnar. Däremot faller fordonen, luftfartygen, tågen och fartygen utanför lagens direkta tillämpningsområde. I fråga anläggningar om

454 Kapitel 5

inom trafiksektorn gäller i dag att krav på obligatorisk förprövning föreligger endast beträffande större trafik- och flottiljflygplatser. I samband med att tillstånd meddelas enligt miljöskyddslagen kan föreskrivas villkor som skall gälla för den miljöfarliga verksamhetens bedrivande. Som exempel på sådana villkor kan nämnas trañkbegränsningar, bullerdämpande åtgärder utmed väg eller åtgärder till föreen byggande att avgaser förs in med ventilationsluften i byggnader. Även trañkanläggning inte enligt miljöskyddslagen om en prövats gäller i princip lagens tillåtlighetsregler. Det bör dock erinras om att stoppreglema i 6 § inte tillåts hindra att sådana flygplatser, vägar eller järnvägar, vars anläggande prövats i särskild ordning, används för avsett ändamål. Högsta domstolen har vidare i beslut den 30 november 1993, Ö 365493, förklarat med stöd väglagen fastställd att en av arbetsplan utgör hinder mot prövning vid fastighetsdomstol av vägföretaget enligt 4 § miljöskyddslagen; detsamma måste gälla vägfrågan om prövas av annan myndighet. De problem vägtrafiken orsakat genom luftföroreningar och buller har i ett antal fall lett till ingripanden från miljömyndighetemas sida med stöd av bestämmelserna i miljöskyddslagen. Dessa ingripanden har inte sällan lett till krav olika skyddsåtgärder. En tillsynsmyndighet kan meddela råd lämpliga åtgärder för att om motverka störningar från exempelvis en trafikanläggning. Myndigheten har också möjlighet att utfärda föreläggande om sådana försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, skall efterlevas. För det fall tillstånd inte har meddelats enligt miljöskyddslagen kan Koncessionsnämnden på hemställan av Naturvårdsverket besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhet, som inte är tillåtlig enligt lagen, eller meddela föreskrifter om försiktighetsmått. I fråga om trañkanläggningar har det i några fall förekommit att Naturvårdsverket hemställt om skyddsföreskrifter. Regeringen har avgjort ett antal principiellt betydelsefulla miljöskyddsärenden rörande störande trafikbuller. I två beslut i juli 1974 meddelade Koncessionsnämnden, efter framställning av Naturvårdsverket, föreskrifter i syfte att minska olägenheter av trañkbuller. Föreskrifterna meddelades med stöd 41 av § miljöskyddslagen och avsåg Nobelvägen i Malmö och Östra Promenaden i Norrköping. I besluten föreskrev Koncessionsnämnden bl.a. att, i vad på de båda kommunerna berodde, dessa skulle vidta sådana trañktekniska, och i det fallet även byggnadstekniska åtgärder, att ena bullernivåema vid trañkledema inom viss tid skulle nedbringas till ca

Kapitel 5 455

40 dBA inomhus i bostäder med normal fasadisolering och högst 70

dBA utomhus, räknat som ekvivalenta dygnsvärden. Sedan de båda

kommunerna anfört besvär över Koncessionsnämndens beslut avgjorde regeringen ärendena i februari 1980. Beträffande Nobelvägen konstaterade regeringen bl.a. att trafiksituationen och bullersituationen förbättrats genom en ny led och restriktioner för tung trafik, att möjligheterna att genom trañktekniska åtgärder ytterligare minska bullernivån utomhus fick anses begränsade, att åtgärder ñck inriktas främst på förbättrad fasadisolering, att en översyn som syftade till att belysa åtgärder mot trañkbuller pågick samt att Naturvårdsverket, sedan utredningens förslag genomförts, ånyo kunde ta upp frågan hos Koncessionsnämnden. Med ändring av Koncessionsnämndens beslut förordnade regeringen, mot bakgrund av vidtagna åtgärder, att några särskilda föreskrifter om bullerbegränsande åtgärder inte skulle meddelas vid dåvarande tidpunkt. Regeringen förordnade vidare att Naturvårdsverket, sedan erforderliga beslut fattats med anledning av den gjorda översynen, hos Koncessionsnämnden skulle få göra framställning om förelägga för kommunen att vidta de ytterligare åtgärder som då kunde anses erforderliga för att uppnå tillfredsställande bullerförhållanden vid Nobelvägen. Vad gäller Östra Promenaden fann regeringen det, bakatt mot grund av bullersituationen, borde åläggas kommunen att vidta sådana åtgärder att bullret nedbringades till de särskilda förhållanden som kunde anses acceptabel med hänsyn till de särskilda förhållanden som rådde utmed denna gata. Enligt regeringen borde i första hand trafiktekniska åtgärder väljas. Därför föreskrives att kommunen senast före 1981 års utgång skulle ha vidtagit erforderliga åtgärder för att förhindra genomfartstrañk på viss sträcka Östra Promenadens av ena körfält. I likhet med föreskrevs beträffande Nobelvägen vad som skulle Naturvårdsverket få göra framställning om föreläggande för kommunen att vidta ytterligare åtgärder för att uppnå tillfredsställande bullerförhållanden vid Östra Promenaden. I ett beslut den 3 juli 1981 biföll Koncessionsnämnden till viss del en framställan från Naturvårdsverket om meddelande av föreskrifter om de försiktighetsmått som kunde befinnas skäliga enligt 5 § miljöskyddslagen angående bullerolägenheter längs Värmdöleden inom Nacka kommun. Koncessionsnämnden föreskrev bl.a. att Vägverket som ansvarig väghållare inom ett år skulle anordna en 300 m. lång bullerskärm mot Svindersviksparken och snarast inleda förhandlingar

456 Kapitel 5

med rad ñr buller särskilt utsatta fastighetsägare för att få till stånd en överenskommelse om åtgärder för förbättrande av fasadisoleringen. Beslutet överklagades till regeringen av såväl Naturvårdsverket som Vägverket. Beslut i ärendet fattades av regeringen drygt tio år senare närmare bestämt den 4 juli 1992. Regeringen konstaterade i sitt beslut att ett stort antal människor boende längs Värmdövägen utsattes för bullerstömingar. Av den bullerutredning som förebringats i ärendet framgick att den ekvivalenta bullernivån utomhus för ett stort antal bostadshus och bostadslägenheter översteg 65 dBA. Enligt regeringens uppfattning borde åtgärder vidtas för att minska bullernivån vid de bostäder där nämnda värde överskreds. Med hänsyn till kostnaderna bedömde emellertid regeringen det inte vara rimligt att till skydd för dessa bostäder kräva uppförande av bullervallar eller buller-

skärmar. Åtgärderna borde i stället inriktas på förbättrad fasadisolering

i form av exempelvis byte till treglasfönster eller liknande. Regeringen konstaterade att det med sådana åtgärder visserligen inte var möjligt

att påverka utomhusbullret vid de aktuella bostäderna. Åtgärderna

borde emellertid kunna leda till en godtagbar sänkning av bullret inomhus. Regeringen fastställde i övrigt Koncessionsnämndens krav på bullerskärm längs Svindersviksparken. Samma dag meddelade regeringen motsvarande beslut rörande bullerolägenheter förorsakade av trafiken på Nynäshamnsvägen inom Huddinge kommun och riksväg 70 genom byarna Mora och Storhaga i Säters kommun. I det sistnämnda ärendet utformades beslutet på det sättet att Vägverket förelades vidta sådana åtgärder vid ett antal fastigheter att ljudnivån inomhus i dessa överstiger en ekvivalent ljudnivå av 30 dBA. De ovan redovisade ärendena har haft stor betydelse för myndigheternas senare ställningstaganden i fråga om bullerolägenheter från befintliga vägar och trafikleder. Det kan i sammanhanget nämnas att den tidigare omnämnde särskilde trafikutredaren bedömt att ca 270 000 personer i landet utsätts för vägtrafikbuller mellan 65 och 70 dBA. Han föreslog att ett åtgärdsprogram fastlades för att komma till rätta med trañkbullret i befintliga bostadsmiljöer där den ekvivalenta ljudnivån överstiger 65 dBA. Kostnaderna för att genomföra programmet bedömdes uppgå till ca 8 miljarder kr. Programmet borde vara genomfört inom en tioårsperiod, innebärande en årskostnad på ca 800 milj. kr.

Kapitel 5 457

Hâlsoskyddslagen

Hälsoskyddslagen har karaktär av ramlag. Den innehåller främst allmänt hållna bestämmelser och i endast begränsad omfattning detaljerade regler. Lagen får sitt konkreta innehåll till stor del föregenom skrifter och allmänna råd meddelas regeringen, kommunen som av eller någon annan myndighet. Hälsoskyddslagen syftar till att dels förhindra uppkomsten av sanitära olägenheter, dels undanröja sådana olägenheter. Med sanitär

olägenhet störning kan skadlig för människors hälsa

avses en som vara och som inte är ringa eller helt tillfällig. Lagens övergripande aktsamhetsregel ställer krav på dem äger som eller nyttjar berörd egendom att vidta de åtgärder skäligen kan som krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja sanitär olägenhet. En kommun får i vissa närmare angivna avseenden meddela föreskrifter till skydd mot sanitär olägenhet. Med stöd sin föreskriftsrätt av kan kommunen meddela föreskrifter om t.ex. förbud mot tomgångskörning med motordrivna fordon. En kommunal tillsynsmyndighet får

meddela de förelägganden och förbud behövs för att hälsoskydds-

som lagen och bestämmelser som har meddelats med stöd den skall av efterlevas. Eftersom trañkens skadliga påverkningar i tätortema särskilt består i hälsofarliga störningar, och buller, har som avgaser denna möjlighet stor betydelse. En utförligare beskrivning över bestämmelserna i hälsoskyddslagen lämnas i avsnitt 3.5.3 i vilket avsnitt vi behandlar frågan följdom ändringar i plan- och bygglagen.

Översyn av lagstiftningen

I budgetpropositionen 199394:l00, bilaga Kommunikations-

departementet, framhålls s. 152 f att miljöhänsynen i olika lagar och

författningar som berör kommunikationsområdet måste förstärkas och att en omläggning av miljölagstiftningen i enlighet med förslagen ivårt huvudbetänkande enligt regeringens uppfattning innebär ett automatiskt behov av att se över sektorslagstiftningen. I anslutning härtill anförs följande. Inom transportområdet finns rad speciallagar och fören fattningar som reglerar förhållandena i trafiken. Utöver det arbete som genomförs i Miljöskyddskommittén behöver därför översyn ske en av

övriga lagar och författningar berör Kommunikationsdeparte-

som

458 Kapitel 5

mentets ansvarsområde, t.ex. vägtrañkkungörelsen, yrkestrañklagen, skattelagstiftningen samt parkeringslagstiftningen. Nuvarande regler förhindrar t.ex. utvecklingen organiserade former för samåkning av liksom möjligheterna miljökrav för den yrkesmässiga trañken. att ange Arbetsgivares möjligheter att gynna miljövänliga resealtemativ försvåras likaså. Inom regeringskansliet pågår en utredning som syftar till att lämna förslag till miljöanpassningar berörda lagar och förav fattningar gäller inom trafikområdet. I uppgiften ingår även att som granska trañkverkens regelsamlingar i syfte att lämna förslag om miljöanpassningar dessa. En miljöanpassning trañklagstiftningen av av berör även förutsättningarna för kommunernas arbete. Vägtrañkkungörelsens regler är t.ex. oklara rörande kommunernas möjligheter att styra trañldlödena från miljömässiga utgångspunkter. Arbetet avser därför att leda till att de kommunala förutsättningarna för ett offensivt miljöarbete inom trañkområdet belyses och förslag lämnas till miljöanpassningar aktuell eller lagstiftning. Eventuellt kan arbetet av ny leda till ytterligare initiativ under hösten 1994. Det har kommit till vår kännedom att det inom Kommunikations-

departementet förbereds en översyn av väglagstiftningen. Översynen

inriktas mot att miljöhänsyn skall tas i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

Tillämpning miljöbalkens tillsynsbestámmelser pd trajikanldgg-

av ningar

Miljöbalkens tillsynsregler kommer att vara tillämpliga också på trañkanläggningar. Genom att den nuvarande undantagsregeln i 6 § miljöskyddslagen avskaffas öppnas dessutom möjlighet för miljömyndighetema att stoppa ett vägprojekt, detta skulle anses strida mot om bestämmelserna i balken och inte förhållandena är sådana att regeringen har möjlighet att tillåta ett undantag. Det bör således vara möjligt för miljömyndighetema att inom ramen för tillsynsverksamheten meddela förelägganden om de skyddsåtgärder eller försiktighetsmått behövs ñr att skydda boende från som pågående trañkstörningar, t.ex. hälsofarliga luftföroreningar. Det finns

anledning anta att bestämmelserna i miljöbalken i första hand kommer

att tillämpas i sådana fall. Dessa bestämmelser kan härvid vara ett lämpligt komplement till reglerna i plan- och bygglagen. Det torde nämligen många gånger svårt att med stöd de senare bestämvara av

Kapitel 5 459

melsema rikta krav gentemot väghållare att vidta skyddsåtgärder beträffande störningar från befintliga trañkleder. Härtill kommer att kommunerna ofta själva är väghållare. Sådana förelägganden nämnts bör emellertid kunna som nu avse inte endast pågående trañkstörningar utan också störningar kan som förutses från planerade trafikprojekt. Ett beslut tillsynsmyndigheten av bör i sådant fall det behövs kunna också förbud mot trafikanom avse läggningen, om denna kan antas komma att medföra sådana störningar att den enligt stoppreglema i miljöbalken inte bör få komma till stånd, i första hand skador på människors hälsa. Den som vill genomföra anläggningen har i så fall att vända sig till tillståndsmyndigheten för att erhålla tillstånd till anläggningen. På så sätt kan fristående hälsoen och miljöprövning komma till stånd då det verkligen framstår som behövligt.

5.2.5 överväganden

Grundläggande miliöregler

Enligt vår mening bör alla former av miljöpåverkan kunna prövas mot de gränser för skador på hälsa, miljö eller naturresurser vi föresom slår att miljöbalken skall dra Vi utgår från att även vägarna skall upp.

kunna klara dessa gränser och ser inte någon anledning att undanta

dem från tillämpningen.

Då trañkanläggningar prövas enligt balken skall förutom de sär-

skilda aktsamhetsregler gäller för miljöfarlig verksamhet också de

som övergripande aktsamhetsbestämmelserna i 1 kap. tillämpas. Det är

därvid viktigt att erinra att enligt aktsamhetsreglema hänsyn skall

om tas även till naturvårdens och den biologiska mångfaldens krav. Dessa krav bör särskilt kunna påverka frågan lokaliseringen olika om av kommunikationsleder. Enligt miljöbalken kan regeringen meddela föreskrifter miljöom kvalitetsnormer. Dessa föreskrifter föreslås tillämpliga - som vara också inom samhällsplaneringsområdet kan utformas gräns- - som värden för vad människan eller miljön kan tåla i fråga störningar om av olika slag. De gränser gäller för vad människan och naturen som ytterst får utsättas för skall självfallet tillämpas också i fråga om

kommunikationsanläggningar. Miljökvalitetsnormerna bör t.o.m.

460 Kapitel 5

kunna få särskilt stor betydelse för den framtida trafikplaneringen. I första hand bör de nämligen kunna bestämmas för sådana störningar är allvarliga från hälsoskyddsynpunkt och dit hör, särskilt i som storstäderna, luftföroreningar från motordrivna fordon. I miljöbalken samordnas bl.a. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen. En effekt av detta blir att frågor om luftföroreningar och buller inom- och utomhus till följd av lokal påverkan av trafiken kan behandlas enligt i huvudsak enhetliga aktsamhets- och tillsynsregler. De föreslagna lösningarna innebär att trafikanläggningar för alla nu trafikslag kommer att kunna prövas enligt miljöbalken. På så sätt kan kraven på trafiken från miljöskyddssynpunkt harmoniseras med övriga miljökrav enligt balken, så att likartade utgångspunkter finns för de olika samhällssektorerna. Stoppreglerna för miljöfarlig verksamhet skall tillämpas även beträffande sådana kommunikationsanläggningar prövas i särskild som ordning. För närvarande gäller att stoppreglerna i 6 § miljöskyddslagen inte hindrar att sådan flygplats, väg eller järnväg vars anläggande prövats i särskild ordning används för avsett ändamål. Denna undantagsregel överförs inte till miljöbalken.

Översyn av väglagen

Ansvaret för prövningen trañkens miljöproblem åvilar i stor utav sträckning vägmyndigheterna. Denna ordning kan ifrågasättas från två skilda utgångspunkter. Vägverket är samtidigt beslutande myndighet och i egenskap av väghållare part i förhållande till olika enskilda motparter, vilkas intressen påverkas Vägverkets beslut, främst genom att mark genom kan i anspråk. Även avgöranden Vägverket kan överklagas tas om av till regeringen och frågan skall hänskjutas till regeringen om Väg- -

verket och länsstyrelsen är framstår en sådan ordning som

oense principiellt tvivelaktig. Ordningen medför också att väglagen i olika hänseenden avviker från lagstiftning rör miljöfarlig verkannan som samhet eller exploateringsverksamhet. Väglagen saknar sålunda motsvarighet till andra NRL-anknuta lagars bestämmelser om villkor och villkorsändring. Tillstånd eller koncession skall ofta förenas med villkor för verksamheten vilkas efterlevnad kan kontrolleras av en tillsynsmyndighet och vilkas åsidosättande kan medföra återkallelse av tillståndet. En arbetsplan för väg kan visserligen föreskriva skyddsåt-

Kapitel 5 461

gärder eller andra försiktighetsmått, men vägverket kan inte gärna föreskriva villkor .för sig själv. Det är dock möjligt att upprätta en arbetsplan för skyddsåtgärder, om behov av sådana skulle uppstå. Av vad vi förut anfört framgår att i frågor om väghållning hänsyn till hälsa och miljö bör väga väl så tungt som transportintressena. Det är rimligt att inte transportsektorn själv i sista instans avgör om gränserna iakttas utan att det kan ske en fristående hälso- och miljöprövning. Avvägningen mellan de olika intressena bör kunna göras av en opartisk instans. Även miljösynpunktema skall beaktas i ärenden anläggande om om av kommunikationsleder och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas skulle det därför enligt vår mening kunna vara av värde att en hälsooch miljöprövning gjordes av en fristående miljömyndighet. Vid denna kunde en helhetssyn läggas på transportsektorns miljöpåverkan i det berörda området och olägenheterna av det aktuella alternativet vägas mot olägenheter som skulle uppkomma om detta föll bort. Principiella skäl kan därför tala för att bestämmelserna om hälso- och miljöprövning i miljöbalken görs tillämpliga även i fråga om större trafikanläggningar. Det synes i och för sig rimligt att någon form av koncessionsprövning kommer till stånd också för byggande av väg. Ett sätt att ytterligare stärka miljöintressena skulle därför kunna vara att för större trañkanläggningar, som inte omfattas av förslaget om en obligatorisk regeringsprövning, införa en tillståndsplikt av det

slag som nu gäller i fråga om många andra miljöfarliga verksamheter.

För trañkanlåggningar föreligger i dag tillståndsplikt endast i fråga om större trañk- och flottiljflygplatser. Frågan måste emellertid övervägas också med avseende på vad som från praktiska utgångspunkter står att vinna med en sådan fristående prövning. Framför allt är det angeläget att undvika en dubbelprövning som kräver ökade resurser och leder till omgång och tidsutdräkt utan motsvarande fördelar för miljöskyddet. Vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet prövas såväl lokaliseringsaspektema som frågor skyddsåtgärder och försiktighetsom mått. Vid lokaliseringsprövningen är emellertid Koncessionsnämnden skyldig att ta hänsyn till det kommunala planeringsarbetet i fråga om användningen av mark och vatten. Däremot är Koncessionsnämnden oförhindrad att avslå en ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet på en viss plats om man anser platsen olämplig, oavsett om platsvalet överensstämmer med kommunens markanvåndningsplaner eller

462 Kapitel 5

Mot bakgrund av dessa och andra synpunkter framstår det som mindre meningsfullt att införa koncessionsplikt för större trafikanläggningar av typen vägar, järnvägar och farleder som kan beröra flera kommuner och därmed samhällsplaneringsfrågoma i stort. En obligatorisk prövning skulle fördröja planering och byggande av kommunikationsleder utan motsvarande nytta för miljön. Enligt vår mening bör Koncessionsnämndens prövning koncentreras till de fall då behov av sådan prövning föreligger. Ett sådant behov kan särskilt gälla när miljömyndighetema ñnner skäl att ställa krav på skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått utöver dem fastställts under planeringssom processen. Hur detta behov skall tillgodoses har vi i det föregående redovisat i avsnitt 5.2.3. Regeringen har i lagrådsremissen med förslag till miljöbalk på grundval av de synpunkter vi anfört i vårt betänkande och som återgetts i det föregående inte funnit skäl att föreslå någon obligatorisk förprövning av vägföretag. Tillsynen av de olägenheter och störningar som vägtrafiken vållar kommer sålunda att åvila miljömyndighetema och ingripanden från dessa kan leda till att åtminstone frivillig tillståndsprövning kommer till stånd enligt miljöbalken. Det huvudsakliga problem som i så fall återstår att lösa är hur man skall kunna få en opartisk prövning till stånd av planeringen och byggandet av vägar. En tänkbar lösning skulle kunna vara att en fristående vägmyndighet svarade för tillståndsgivningen medan Vägverket svarade för väghållningen inbegripet byggandet av vägarna. För att genomföra en sådan ordning torde emellertid krävas en fullständig översyn av väglagen. En sådan kan knappast ankomma på oss. En utredning av frågan i särskild ordning bör snarast komma till stånd. I ett viktigt hänseende kan emellertid förfarandet enligt väglagen förbättras utan att det sker någon genomgripande ändring av prövningsförfarandet. Det gäller planeringen. Vid planering trafikanav läggningar och trañklösningar sker ofta uppbindningar - såväl avseende lokal utformning som i stort på ett mycket tidigt stadium utan att miljökonsekvenserna utretts. Dessa bindningar kan vara så starka att det i ett senare planeringsskede i praktiken blir omöjligt att omlokalisera en anläggning eller att välja en helt annan trañklösning. Det kan t.ex. framkomma att det är lämpligare att förlägga trafiken i tunnel i stället för att leda den jord. Det sagda kan medföra ovan nu att den anläggning eller lösning som väljs redan från början får inbyggda fel sett från hälso- och miljösynpunkt. De grundläggande

Kapitel 5 463

ekonomiska styrmedlen när det gäller transportsektorn är samhällets investeringsbeslut. Det är nödvändigt att dessa också innefattar de beslut som får avgörande betydelse för hälsa och miljö. Det är också nödvändigt att sådana beslut fattas ett mycket tidigt stadium.

Förbättringar i dessa hänseenden förbereds också. Vi har i avsnitt

5.2.3 lämnat översiktlig beskrivning utredningsarbete som för en av närvarande pågår eller nyligen avslutats i fråga om den framtida vägprojekteringen. Arbetet syftar bl.a. till att vidga möjligheterna för sakägare, ideella föreningar och allmänheten att få tidig information

om planerade vägprojekt och möjligheter att framföra synpunkter

sådana frågor till vägmyndighetema.

Samordning av miljöbalken och väglagen

Om vi som nyss sagts inte kan underkasta väglagen en total översyn är det däremot vår uppgift att utreda frågan om en anpassning av väglagen till den på hälso- och miljöfrågor som ligger till grund syn

för miljöbalken. Vägarnas hälso- och miljöpåverkan skall prövas med

tillämpning av miljöbalkens mål och grundläggande principer. En viktig utgångspunkt är därvid att miljömyndigheterna enligt miljöbalken skall ett vidgat ansvar i fråga om tillsynen av vägar med avseende olägenheter och störningar från dem. För närvarande innehåller 6 § tredje stycket andra meningen miljöskyddslagen att stoppreglema i samma paragraf inte hindrar att sådan flygplats, väg eller järnväg vars anläggande prövas i särskild ordning används för sitt ändamål. Denna undantagsregel i 6 § miljöskyddslagen avskaffas. Detta öppnar möjlighet för miljömyndigheterna att stoppa ett vägprojekt, detta skulle strida mot bestämmelserna i balken och om anses inte förhållandena är sådana att regeringen har möjlighet att tillåta ett undantag. Om sålunda tillsynsfrågor av alla slag kommer att kunna prövas enligt miljöbalken återstår främst att reglera hälso- och miljöfrågoma i väglagen i anslutning till frågor planering och byggande av väg. om Frågor som berör störningar och olägenheter från redan befintliga vägar kan bara i mindre väglagens regler. Det mån lösas med hjälp av kommer sålunda att uppstå viss dualism mellan väglagen och en miljöbalken där väglagen får störst betydelse för nya vägars hälso- och miljöanpassning medan miljöbalken reglerar störningar och olägenheter från befintliga vägar. Väglagen kan således i likhet med plan- och

464 Kapitel 5

bygglagen betraktas som en utpräglad planeringslagstiftning. Denna dualism gör det bara så mycket mer nödvändigt att miljöbalken och väglagen harmonierar i fråga om hälso- och miljökraven. Man kan självfallet inte ha regler i fråga om planering och byggande av väg som leder fram till vägar vilkas användande därefter inte kan godtas från hälso- och miljösynpunkt. Den fördelning mellan väglagen och miljöbalken som här redovisas skall ses mot bakgrund av omfattningen av det svenska vägnätet och det årliga vägbyggandet. Staten för 100 000 km. väg genom svarar ca Vägverkets försorg. Nybyggandet svarar för mindre än en procents förändring. Detta innebär att stoppreglema och tillsynsreglema i miljöbalken kommer att ha en helt dominerande betydelse för den miljöhänsyn som skall tillämpas på vägtrafikområdet i framtiden. Det speciella med vägtrafiken, jämfört med t.ex. en fast anläggning, är att nybyggnad av delar av vägnätet kan leda till nya trañkmönster och nya färdvägar. Det kringliggande befintliga vägnätet kan således påverkas av att en ny led byggs och ansluts till det befintliga nätet. I de fall där det är aktuellt, t.ex. att en miljökonsekvensbeskrivning visar på betydande effekter på det befintliga vägnätet, bör arbetsplanen också innehålla redovisning erforderliga åtgärder för det befintliga en av vägnätet. Vägföretag påverkar den fysiska landskapsbilden. Men vid bedömningen vägföretag med hänsyn till deras hälso- och miljöav påverkan måste också vägtrañkens inverkan beaktas. Det är denna i högre grad än anläggningen som sådan som kan medföra olägenheter och skador på hälsan och miljön. Dessa vållas av olika störningar från trafiken, främst i form av luftföroreningar och buller. Vid prövningen av konsekvenserna av en väg för hälsan och miljön måste också beaktas i vilken omfattning vägen kommer att utnyttjas av trafiken och vilka effekterna därav blir av avgasutsläpp och buller. Dessa frågor bör särskilt tillåtas styra lokaliseringen av vägen men också få betydelse för villkor om skyddsåtgärder, t.ex. bullervallar. Väghållaren bör svara ñr de skador och olägenheter som uppkommer även trafiken på vägen. Så torde redan i dag vara fallet i skadeav ståndshänseende, även om det i förarbetena till miljöskyddslagen uttalas att det torde föreligga en tendens att låta trafikimmissioner uppgå till särskilt hög nivå, innan man inskrider med skadeståndssanktion jfr 1969:28 240 och NJA 1975 s. 155. Det är prop. s. Väghållaren har möjlighet att i olika hänseenden åstadkomma som förbättringar vägväsendet och regleringar av vägtrafiken som av

Kapitel 5 465

påverkar vägens miljöeffekter. T.ex. kan vägar ges annan sträckning och förbud kan införas mot trafik med tunga fordon. Regeringen har också möjlighet att föreskriva avgift på en ny väg. Att ge en väg sträckning eller att införa förbud mot visst slags trafik är annan emellertid förenat med viss tidsutdräkt. Att stänga en väg för tung en trafik kräver nämligen att ett alternativ erbjuds. Trafiken måste således ledas om, något som kan kräva att en ny väg byggs. Väghållarens gäller också skyddsåtgärder och andra föransvar siktighetsmått i anledning skador och olägenheter från trafiken på av befintliga vägar. Uppkommer under vägens drift opåräknade störningar bör miljömyndighetema kunna meddela föreskrifter om nya skyddsåtgärder eller i undantagsfall förbud mot vägens användande med stöd tillsynsreglema i miljöbalken. Med denna utgångspunkt är det svårt av att kan ha liberala stoppregler för vägar än för t.ex. se att man mer miljöfarlig verksamhet. Kravet miljöskydd måste rimligen vara detsamma. För anpassningen väglagen till miljöbalken bör därför kunna av tillämpas i huvudsak den ordning i det föregående förordat i som avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. Det innebär att väglagen bör innehålla en allmän aktsamhetsregel i förening med allmän hänvisning till en miljöbalken, lokaliseringsbestämmelse med i princip samma inneen håll den nuvarande 13 § och särskilda hänvisningar till miljösom balkens bestämmelser hushållning, miljökvalitetsnormer och miljöom konsekvensbeslaivningar. Väglagens speciella utformning lägger i vissa hänseenden hinder i vägen för direkt parallellitet med andra NRL-lagar. Det synes inte en finnas utrymme för bestämmelser villkor och villkorsändring, men om i stället kan att arbetsplan skall innehålla föreskrifter om anges en skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått behövs för att föresom bygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. En bestämmelse däremot bör införas i väglagen efter som nu mönster annan NRL-anknuten lagstiftning avser skyldigheten att om av väg inte längre används för sitt ändamål ställa i ordning vägen området. Eftersom väghållare i regel är staten eller kommun synes det inte föreligga behov säkerhet för att skyldigheten att ställa i ordning av

vägområdet skall uppfyllas. Vid eventuell privatisering av delar av

en vägväsendet kan dock denna fråga övervägas på nytt.

466 Kapitel 5

Vi anser däremot att beslut om planering eller byggande väg av skall kunna överklagas Miljöombudsmannen, när det sker till av förmån för miljöintressen. De ändringar i väglagen som vi sålunda föreslår motiverar vi närmare i nästföljande avsnitt med specialmotivering.

5.2.6 Specialmotivering till förslaget till lag ändring

om

i väglagen 1971:948

3 a § Väghállning omfattar byggande väg och dnft väg.

av av Till byggande av väg räknas anläggning väg, omläggning av ny av väg i ny sträckning samt ombyggnad väg. av

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 4 § första stycket och 10 § första stycket. Dessa bestämmelser föreslås flyttade hit för att få definitionerna samlade och underlätta läsningen det föreslagna av följande avsnittet aktsamhetsregler. Innehållet i den nuvarande nya om lydelsen förs över till 4 b

Allmänna aktsamhetsregler

4 § Vid planläggning väg och vid väghållning skall tillbörlig av hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet och lculturmiyovård. Skador och olägenheter kan som drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanräjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt. Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga främjande hållbar hushållning med om av en naturresurser

finns i miljöbalken.

Bestämmelsen i 4 § andra stycket innehåller i nuvarande lydelse att vid väghållning tillbörlig hänsyn skall tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljövård. Frågor om miljö- och naturvårdshänsyn behandlas i andra stycket. Även intressen, står vägintressena, främst allmänna om som emot sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan

Kapitel 5 467

lagstiftning föreslår vi att det i väglagen tas in en allmän aktsamhetsbl.a. miljöhänsyn. I avsnitt 5.1.3 och 5.1.4 har vi diskuterat regel om hur en sådan regel bör utformas. Enligt vår mening bör i väglagen tas den allmänna aktsamhetsregel i miljöbalken återfinns i l kap. 7 i så fall bör den resersom vation finns i 1 kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck som i bestämmelsen. Beträffande reservationen bör emellertid i väglagen inte göras någon knytning till verksamhet det slag som det är fråga av om. Denna avvikelse från miljöbalken motiveras av att ordet verk-

samheten kan komma att uppfattas såsom syftande inte enbart på

vägföretaget utan också på trafiken på vägen, något som inte är avsett. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen uttryck för pringer cipen att skador skall förebyggas och för försiktighetsprincipen. Dessa principer är grundläggande för hälso- och miljöskyddet och bör komma till uttryck också i väglagen. Den allmänna aktsamhetsregeln skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått behöver däremot inte om föras in i väglagen, eftersom den främst har betydelse för miljöfarlig verksamhet och skall tillämpas på vägföretag i egenskap av sådan verksamhet. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1 bör av en övergripande aktsamhetsregel i väglagen framgå, att awägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än häls0-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskild rätt, t.ex. fastighetsägares och

nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första

stycket föreslås därför att vid planläggning av väg och vid väghållning tillbörlig hänsyn skall tas till också till andra allmänna intressen liksom till enskild rätt. Av övriga allmänna intressen trafiksäkerheten synes och kulturminnesvården i likhet med böra nämnas särskilt. Med nu

stöd bestämmelsen bör hänsyn kunna tas också till exempelvis

av kulturminnen och fornminnen liksom till rennäringen. I andra stycket har tagits erinran att bestämmelser i upp en om fråga skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om om främjande hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöav en balken. Vi har behandlat utformningen sådan regel i avsnitt av en 5.1.4. Inte minst viktigt är det att vid planläggningen av väg beakta de miljörisker är förenade med den trafik som kan antas komma att som

gå fram vägen. Av denna anledning bör planläggningen särskilt fram-

hävas i paragrafen.

468 Kapitel 5

Eftersom vägar med den trafik bedrivs på dem är att hänföra som till miljöfarlig verksamhet blir miljöbalkens stoppregler för miljöfarlig verksamhet tillämpliga. Vägar får sålunda inte byggas eller drivas i strid med stoppreglema. Miljöbalkens tillsynsbestämmelser skall tillämpas på trañkanläggningar, vilket bl.a. innebär tillsynsmynatt en dighet kan förbjuda väg kan medföra skada på människors en som

hälsa eller påtaglig skada på miljön se lagrådsremissen avsnittet

14.125. Efter sådant ingripande tillsynsmyndigheten kan företaget av prövas som miljöfarlig verksamhet. Någon motsvarighet till miljöbalkens stoppregler bör inte föras in i väglagen. Det är dock meningslöst att Vägverket fattar beslut ett vägföretag, ifall stoppreglema om i miljöbalken är tillämpliga och förhållandena inte är sådana att regeringen kan ge dispens. Självfallet måste bedömningen dessa frågor av göras enligt samma grunder vägmyndigheterna miljö- och av som av hälsoskyddsmyndighetema, så att inte de skall behöva ingripa senare mot projekt som godtagits de förra. av Till tillämpningen i vägfrågor paraplybestämmelserna i 6 av och 8 kap. miljöbalken återkommer vi under 4 § och 15 a Bestämmelserna i tredje och fjärde avdelningarna miljöbalken, av om naturvård och bevarande biologisk mångfald särskilda av resp. aktsamhetsregler, får naturligtvis betydelse även för vågar. Som exempel kan nämnas bestämmelserna strandskydd och markavom vattning och om miljöfarlig verksamhet hälsoskydd. samt om Den prövning som skall göras enligt dessa kapitel ankommer dock inte på vägmyndigheterna. Frågor exempelvis vägar miljöfarlig om som verksamhet prövas i stället länsstyrelsen i dess egenskap tillsynsav av och tillståndsmyndighet enligt miljöbalken och Koncessionsav nämnden. Bestämmelserna i femte, sjätte och sjunde avdelningarna i balken, dvs. om tillsyn m.m., påföljder ersättning saknar om resp. om m.m., betydelse för vägmyndigheternas egen tillämpning väglagen. Däreav mot kan exempelvis väghållaren bli ersättningsskyldig enligt miljöskadereglerna för skador biltrafiken vållar på omgivningen

som se

NJA 1975 155. Åtminstone gäller detta skador har s. om som samband med väghållarens egna åtgärder. I det anförda rättsfallet det var frågan om skador skakning direkt sammanhänger med genom som vägbanans konstruktion och dessutom det ostridigt att kommunen var i egenskap av väghållare hade att för ersättningsgill skada svara som orsakats av trafiken på vägen.

Kapitel 5 469

4 5 Vid provning ärenden enligt denna lag tillämpas bestäma av melserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts enligt 6 kap. miljöbalken. En väg skall sådant läge och ges utförande ändamålet med vägen kan vinnas med minsta intrång och att olägenhet utan att det innebär oskälig kostnad. en Vid prövning ärenden enligt denna lag skall en miljökonsekvensav

beskrivning enligt 8 kap. miljöbalken finnas tillgänglig.

Första stycket första meningen motsvarar delvis 3 a § i nuvarande

Andra meningen i stycket nuvarande 13 Andia

lydelse. motsvarar stycket har viss motsvarighet i 15 § andra stycket andra meningen i nuvarande lydelse. Motiven föreslagna bestämmelserna redovisas i avsnitten för de nu 5.1.3 och 5.1.4.

Enligt vår mening bör miljöbalkens paraplybestämmelser tillämpas

vid prövning ärenden enligt väglagen, dvs. främst vid upprättande av fastställande arbetsplaner. Även miljökonoch av om en sekvensbeskrivning inte kan prövas förrän i samband med arbets-

planen, bör arbetet med beskrivningen påbörjas tidigt i planerings-

och efter hand utvecklas och fördjupas. Konsekvensprocessen beskrivningen blir då ett verktyg för att påverka lokaliseringen och utformningen vägföretaget och medverkar därmed till ett optimalt av resultat. Om miljökonsekvensema utreds först senare och det då visar sig det redan planerade företaget inte kan godtas, har planeatt ringen skett till ingen nytta. Liknande synpunkter kan anföras till stöd för att också hushållningsbestämmelser och kvalitetsnormer måste beaktas i ett tidigt skede.

Bestämmelser miljökonsekvensbeskrivningar enligt 8 kap.

om förslaget till miljöbalk behandlar vi också under 15

4 b § Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om

tillstånd till viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid en prövning enligt denna lag.

Paragrafen är ny. Motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 5.1.4.

10 § Ny får anläggas, vägen behövs för allmän samfärdsel väg om eller kan få synnerlig betydelse för det allmänna. annars antas

470 Kapitel 5

Omläggning väg i sträckning ombyggnad får ske, av ny samt av väg när det är påkallatfrån allmän synpunkt. Första och andra styckena gäller inte, hinder företaget om mot mäter enligt miljöbalken.

Första och andra styckena överensstämmer med andra tredje resp. stycket i nuvarande lydelse. Tredje stycket är nytt. Nuvarande första stycket föreslås överfört till 3 a Hinder mot vägföretag kan möta enligt miljöbalken. Detta framgår av kommentaren till 4 En erinran härom har tagits in i tredje a stycket.

13 § Paragrafen föreslås upphävd och 4 ersatt av a

14 § Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller skydd för naturområden enligt bestämmelser i miljöbalken eller med stöd sådana bestämmelser

av meddelade föreskrifter eller

finns andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande

eller användning än som i första stycket skall väg byggas så, syftet avses att med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet

som

regeringen bestämmer medge undantag från bestämmelser

som avses i andra stycket.

I 14 § andra stycket föreskrivs att naturvårdsföreskñfter eller nu om andra särskilda bestämmelser gäller för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Vidare föreskrivs i 14 § tredje stycket att, det ñmis särskilda skäl, regeringen eller den om myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från de bestämmelser som avses i andra stycket.

Hänvisningen till naturvårdsföreskrifter bör ersättas med hän-

en visning till bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken om skydd för naturområden samt sådana föreskrifter meddelats med stöd som av dessa bestämmelser.

15 § För byggande väg skall

av upprättas en arbetsplan.

Kapitel 5 471

I arbetsplanen skall den mark behöver tas i anspråk för anges som vaganordningar och för genomförandet av vâgbyggnadvöretaget.

Arbetsplanen skall, utöver en miljökonsekvensbeskrivning enligt

8 kap. miljöbalken, innehålla de uppgifter i övrigt behövs för att som genomföra företaget. Särskilt skall de skyddsåtgärder och föranges siktighetsmått i övrigt behövs för att förebygga störningar och som andra olägenheter från trafiken.

Paragrafen motsvarar 15 § i nuvarande lydelse.

I nuvarande lydelse innehåller paragrafen bestämmelser om att en arbetsplan skall innehålla miljökonsekvensbeskrivning och att i en

en sådan beskrivning, förutom väntade miljöeffekter, skall redovisas förslag till skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. Enligt vårt förslag till miljöbalk är emellertid detta inte uppgift för miljökonen sekvensbeskrivningen, skall redovisa effekterna olika åtgärder, som av

däri inbegripet olika alternativa försiktighetsmått och skyddsåtgärder.

Att ställning till vad faktiskt skall göras blir däremot en huvudta som uppgift vid utarbetandet själva arbetsplanen. Bestämmelsen i tredje av stycket har anpassats härtill. Egentligen är bestämmelsen i tredje stycket första meningen om

miljökonsekvensbeskrivningar inte nödvändig från lagteknisk synpunkt.

Anledningen härtill vi redan i 4 § andra stycket föreslagit är att a bestämmelser sådana beskrivningar i vägärenden. Med hänsyn till om

den betydelse miljökonsekvensbeskrivning har för att beskriva

en effekterna på hälsa, miljön och hushållningen med naturresurser till följd företag enligt arbetsplan bör erinran om att arbetsav ett en en

planen skall innehålla bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning likväl tas

in i förevarande paragraf. En viktig uppgift vid framför allt planeringen av nya vägar är att förebygga att människor utsätts för störningar av trañkbuller; som framgår avsnitt 5.2.1 är trañkbuller den miljöstörning som berör av flest människor i Sverige och olågenhetema för människors hälsa kan betydande. Därvid kan föreskrifter om miljökvalitetsnonner som vara buller vägledning för planeringen. Vi förutsätter att sådana avser ge föreskrifter kommer att utfärdas på ett tidigt stadium efter miljöbalkens antagande, eftersom bullerfrågoma under årens lopp blivit grundligt genomlysta och goda möjligheter finns att mäta miljöns kvalitet i fråga buller. Ny väg får därvid inte planeras eller byggas så att gällande om

miljökvalitetsnormer överträds. Ett viktigt instrument vid prövningen

blir miljökonsekvensbeskrivningar den vägens effekter i fråga

av nya

472 Kapitel 5

om trañkbuller och alternativ för att lösa kommunikationsom problemen med mindre olägenheter. Det är nödvändigt miljöatt en konsekvensbeskrivning som avser bullerfrågoma föreligger på ett tidigt stdium av planeringen så att möjligheterna att förebygga bullerstörningar kan tillvaratas innan det är för sent. Vad gäller befintliga vägar måste överskridanden miljökvalitetsnormer, till början av som en kommer att föreligga i stor omfattning, angripas successivt med hjälp av sådana åtgärdsprogram som förordas i vårt huvudbetänkande. Arbetsplanen avser åtgärder inom vägområdet. Alla åtgärder som omnämns i en arbetsplan behöver emellertid inte vägåtgärder. vara Bullerreducerande åtgärder kan åtgärder på omgivande fastigavse heter, t.ex. bullerskydd i form treglasfönster i kringliggande av bostadshus. Sådana åtgärder måste emellertid ske i samverkan med fastighetsägarna. Bestämmelser dem kan därför inte meddelas i om arbetsplanen, som endast kan målet för och inriktningen ange av åtgärderna. Kan samförstånd inte åstadkommas i efterskott, kan svåra problem uppkomma för tillsynsmyndighetema på miljösidan. Är man

inte övertygad om möjligheten att åstadkomma nödvändiga miljöskydd-

sågärder samförståndsvågen, måste arbetsplanen föreskriva andra typer

av skyddsåtgärder och försiktighetsmått.

16 5 Vid utarbetande arbetsplan skall samråd i fråga av en om vägens sträckning och vågförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra kan ha som ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med de hälso- och

miüöskyddsmyndigheter som berörs.

Förfarandet enligt i områdesbestämmelser. ---

Avser arbetsplan år färdigställt.

---

I första stycket andra meningen har uttrycket naturvårdsmyndigheter

bytts ut mot hälso- och miljöskyddsmyndigheter.

26 § Våg skall hållas andra åtgärder. ---

Genom renhållning skall vågområdet hållas i sådant skick

att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjålps och så att trevnadshårtsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller ifråga mark om till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats år som vdganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom

område med detaljplan galler detta stycke endast vdgområden för

motorväg eller motortrafikled.

Kapitel 5 473

De åtgärder som behövs. ---

I andra stycket har uttrycket att skäliga sanitära hänsyn blir till- --godosedda bytts ut mot det i 15 kap. 1 § förslaget till miljöbalk använda uttrycket att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjälps.

28 § Behöver för en vâganardning, vars utförande ingår i drifi av

våg, tas i anspråk mark utöver den redan här till vågen, skall som upprättas arbetsplan, vari den mark som behöver tas i anen anges språk. Bestämmelserna i 13-20 §§ skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen 16 § tredje stycket, 17 § tredje stycket och 18 § av andra stycket skall arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Hänvisningen till andra lagrum har utvidgats till även 15 att avse Detta innebär att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas även i fall i förevarande paragraf. En sådan beskrivning torde som avses alltid värde i vâgärenden. Omfattningen beskrivningen får vara av av självfallet anpassas till frågans vidd.

32 § Vägrått upphör när vägen dras in. Väghållaren är skyldig att ställa i ordning vägområdet och vidta åtgärder för att förebygga att områdets skick vållar störningar och olägenheter i framtiden. Väghållaren får föra bort vad som anbringats inom vägområdetför vägändamål, inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att om fråga uppkommit om markens användning som enskild vag.

Vad som inte förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in

tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, om

särskilda skäl föreligger.

I första stycket har en andra mening tagits in en bestämmelse om som skyldighet för väghållaren att ställa i ordning vägområdet så att det inte kan uppkomma störningar och olägenheter för framtiden. På tid har det visat sig att när vägbanor skall schaktas bort senare fyllningen kan bestå av förorenade massor. Kostnaderna för sanering kan bli mycket stora. Ibland kan det tänkas att miljöriskerna blir mindre vägbanan får ligga kvar än massorna skall flyttas. om om Detta måste beaktas vid utformningen áterställningsåtgärderna. av

474 Kapitel 5

38 5 Paragrafen föreslås upphävd.

I paragrafen föreskrivs nu, att om vâghållaren till drift av väg behöver ta sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och detta kan ske utan avsevärd olägenhet, så kan länsstyrelsen på framställning av väghållaren föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs ñr rättens utövande. I ett sådant fall kan det också behövas tillstånd till täktverksamhet enligt miljöbalken. Även frågan sådant tillstånd prövas länsom av styrelsen. Prövningen av de båda tillståndsfrågoma skulle därför samordnas. Det har emellertid blivit upplyst att förevarande paragraf praktiskt taget aldrig tillämpas numera. Möjligen var den mer lämpad för äldre förhållanden när vägarna små. Med nutidens stora belagda vägar var som inte fordrar grusning och med tanke på att vid vinterväglag saltning åtminstone i landets södra och mellersta delar är vanligare - än sändning synes husbehovstäkter för vägändamål knappast vara ändamålsenliga. En bättre lösning på samordningsproblemet synes vara att upphäva denna paragraf och anslutande ersättningsregler 63 § första stycket 5 och låta väghållaren förvärva erforderliga massor på marknaden; miljöbalkens föreskrifter är tillämpliga på leverantörernas täkter.

63 § Väghållaren skall ersätta skador --att intill vägområde sätta upp snöskänn. Väghállaren skall är avsevärda. --- Bestämmelserna i skall lämnas. ---

Ändringen innebär att punkt ersättning för rätt till täkt för drift

om av väg, föreslås upphävd, jämför 38

76 § Vägverkets får denna lag. --- Statens naturvårdsverk verksamhetsområde. --- Länsstyrelsen får verksamhetsområde. --- Vägverkets och länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas även av Miljöombudsmannen såvitt avser tillämpningen föreskrifter av till skydd för hälsan eller miljön.

Kapitel 5 475

Enligt miljöbalken får beslut enligt balken överklagas även av Miljöombudsmannen. Det synes knappast kunna hävdas att behovet av eller motiven för en överklaganderätt har annan vikt i vägfrågor än när det gäller miljön i övrigt. Även Miljöombudsmannen bör tillerkännas talerätt på väglagens område såvitt avser tillämpningen av bestämmelser till skydd för hälsan eller miljön.

5.3 Luftfartslagen

5.3. l Inledning

På luftfarten kan från miljösynpunkt anläggas i princip samma synsätt som på vägtrafiken. Den vållar i stort sett samma störningar på omgivningen som vägtrafiken i form av buller och utsläpp med åtföljande luftföroreningar. En skillnad föreligger så till vida att störningarna i särskilt hög grad är koncentrerade lokalt, till de orter där flygplatserna ligger, även om naturligtvis även flygning på hög höjd medför påverkan exempelvis på ozonskiktet. Våra förslag i huvudbetänkandet är också gemensamma för flygplatser och vägar, med det undantaget att större flygplatser är och föreslås förbli underkastade obligatorisk miljöprövning vilket inte är fallet med vägarna. Bortsett härifrån kan såvitt angår principiella synpunkter hänvisas till föregående avsnitt 5.2 rörande väglagen.

5.3.2 Luftfartslagen

Luftfartslagen 1957:297 innehåller ett stort antal bestämmelser av skiftande karaktär, både civilrättsliga, offentligrättsliga och straffrättsliga. Lagen är indelad i två avdelningar, om civil luftfart som en innehåller 14 kapitel och en om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål som innehåller ett enda kapitel om tre paragrafer. Den första avdelningen innehåller bl.a. bestämmelser om flygplanen, såsom deras luftvärdighet och miljövärdighet, om besättningarna och om om luftfartscertifikat, om ordningen ombord på flygplanen, om flygplatser, om tillstånd till kommersiell flygtrafik, om flygsäkerhet och räddningstjänst, de civilrättsliga villkoren ñr flygtransporter och om skadeom ståndsansvar.

476 Kapitel 5

Luftfartslagen och luftfartsñrordningen 1986:171 ställer krav på att luftfartyg skall vara miljövärdiga då de används vid luftfart. I 3 kap. luftfartslagen finns bl.a. bestämmelser om luftfartygs miljövärdighet. I 1 § föreskrivs att luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart. Enligt 2 § andra stycket anses ett luftfartyg miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning. I princip skall ett luftfartyg registrerat för att få användas. En vara sådan registrering förutsätter att Luftfartsverket utfärdat ett s.k. miljövärdighetsbevis. I ett sådant anges bl.a. att motorerna uppfyller vissa krav i fråga om utsläpp luftföroreningar samt buller. Luftfartsverket av har utfärdat föreskrifter om de krav som skall ställas. Kravnivåema har utarbetats i internationellt samarbete. Även i övrigt innehåller luftfartslagen bestämmelser som kan vara av betydelse för frågan om miljöstörningar från luftfarten, såsom bestämmelserna om tillstånd till flygverksamhet och militär flygom verksamhet. Vi ñnner dock inte anledning att nu föreslå några ändringar i de bestämmelser vi hittills berört. Vi tar endast den del upp av luftfartslagen som är NRL-anknuten, nämligen 6 kap. om flygplatser och markorganisationen i övrigt. Som framgår redan rubriken innehåller 6 kap. ett antal olikav artade bestämmelser, utom de som handlar om flygplatserna också bestämmelser om bl.a. anläggningar till hinder för luftfarten, avgifter och trañkledning. Om flygplatser gäller enligt luftfartslagen bl.a. följande. Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens laav

l §. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela föreskrifter om luftvägar och om luftrum 2 §. Flygplatser för allmänt bruk, allmänna flygplatser, får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer 4 §. Tillstånd får beviljas bara hinder inte möter hänsyn till om av det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vid tillståndsprövning skall naturresurslagen tillämpas 5 §. Villkor kan föreskrivas för tillståndet 6 §, som också under angivna förutsättningar kan återkallas 7 §. Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts. Godkännandet skall förenas med villkor och kan under vissa förutsättningar återkallas. 9 §. Regeringen eller den myndighet regeringen

Kapitel 5 477

bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart 12 §. Luftfartslagen anknöts till naturresurslagen under riksdagsbehandlingen av den sistnämnda lagen efter förslag av Bostadsutskottet

BoU l98687:3 s. 14, BoU 198687:4 s. 43. Utskottet ansåg detta

väl motiverat bl.a. med hänsyn till att lagen reglerar tillkomsten av anläggningar som har stor påverkan omgivningen. Luftfartsverket prövar inte behovet av enskilda flygplater. Det finns inte heller något krav på tillstånd för inrättande eller drift av sådana flygplatser. De enskilda flygplatserna kan, om de uppfyller vissa krav, bli godkända av Luftfartsverket och kallas då godkända enskilda flygplatser.

5.3.3 Allmänna synpunkter på anpassningen till miljö-

balken

Vår uppgift är att utreda frågan om en anpassning luftfartslagen till av den syn på hälso- och miljöfrågor som ligger till grund för miljöbalken. Luftfartens hälso- och miljöpåverkan skall prövas med tillämpning av miljöbalkens mål och grundläggande principer. En viktig utgångspunkt är därvid att miljömyndighetema skall få ett

vidgat ansvar i fråga om tillsynen av bl.a. flygplatser med avseende

på olägenheter och störningar från dem. För närvarande innehåller 6 § tredje stycket andra meningen miljöskyddslagen att stoppreglema i samma paragraf inte hindrar att sådan flygplats, väg eller järnväg vars anläggande prövas i särskild ordning används för sitt ändamål. Denna undantagsregel avskaffas i miljöbalken. Detta öppnar möjlighet för

miljömyndighetema att stoppa ett tlygplatsprojekt, om detta skulle

anses strida mot bestämmelserna i balken och inte förhållandena är sådana att regeringen har möjlighet att tillåta ett undantag. Om sålunda tillsynsfrågor av alla slag kommer att kunna prövas enligt miljöbalken återstår främst att reglera hälso- och miljöfrågoma i luftfartslagen i anslutning till frågor om planering och byggande av flygplatser. Frågor som berör störningar och olägenheter från redan befintliga flygplatser kan bara i mindre mån lösas med hjälp av luftfartslagens regler. Det kommer sålunda att uppstå viss dualism en mellan luftfartslagen och miljöbalken där luftfartslagen får störst

478 Kapitel 5

betydelse för nya flygplatsers hälso- och miljöanpassning medan miljöbalken reglerar störningar och olägenheter från befintliga flygplatser. Denna dualism gör det bara så mycket nödvändigt att mer miljöbalken och luftfartslagen harmonierar i fråga hälso- och om miljökraven. Flygplatser påverkar den fysiska landskapsbilden. Men vid bedömningen av flygplatser med hänsyn till deras hälso- och miljöpåverkan måste också flygtrafikens inverkan beaktas. Det är denna i högre grad än anläggningen som sådan kan medföra olägenheter som och skador på hälsan och miljön. Dessa vållas olika störningar från av flygtrañken, främst i form av luftföroreningar och buller samt risk för mark- och vattenföroreningar vid tankning och avisning. Vid prövningen av konsekvenserna flygplats för hälsan och av en miljön måste också beaktas i vilken omfattning flygplatsen kommer att utnyttjas av flygtrañken och vilka effekterna därav blir utsläpp och av buller. Samma frågor gör sig också gällande vid utfärdandet föreav skrifter om flygvägar och luftrum. Dessa frågor bör särskilt tillåtas om styra lokaliseringen av flygplatsen eller flygleden kan också få men betydelse för villkor om skyddsåtgärder. Tillståndshavaren bör svara för de skador och olägenheter som uppkommer även av flygtrafiken på flygplatsen i form av buller och luftföroreningar; däremot skulle det föra för långt att ställa tillståndshavama till svars för skador till följd av flygtrañken mellan flygplatserna. Det är nämligen flygplatsinnehavaren som har möjlighet att i olika hänseenden åstadkomma begränsningar av flygtrañken på flygplatsen och kräva förbättringar i fråga om teknik och handhavande de flygplan trafikerar flygav som platsen. Uppkommer under flygplatsens drift opåräknade störningar

bör miljömyndighetema kunna meddela föreskrifter skydds-

om nya

åtgärder eller i undantagsfall förbud mot flygplatsens användande med

stöd av tillsynsreglema i miljöbalken. Miljöbalkens stoppregler för

miljöfarlig verksamhet blir tillämpliga på flygplatser i deras egenskap

av sådan verksamhet. För anpassningen av luftfartslagen till miljöbalken bör därför kunna tillämpas i huvudsak den ordning vi i det föregående förordat i som avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. Det innebär att luftfartslagen bör innehålla bl.a. en allmän aktsamhetsregel i förening med allmän hänvisning en till miljöbalken, lokaliseringsbestämmelse och särskilda hänvisen ningar till miljöbalkens bestämmelser hushållning, miljökvalitetsom

Kapitel 5 479

normer och miljökonsekvensbeskrivningar. De gränser gäller för

som vad människan och naturen ytterst får utsättas för skall självfallet tillämpas också i fråga om luftfarten.

I miljöbalken skall bl.a. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen

samordnas. En effekt av detta blir att frågor luftföroreningar och om

buller inom- och utomhus till följd lokal påverkan av bl.a. flyg-

av platser kan behandlas enligt i huvudsak enhetliga aktsambets- och

tillsynsregler.

De nu föreslagna lösningarna innebär att kraven från miljöskydds-

synpunkt luftfarten kan harmoniseras med övriga miljöluav enligt

balken, så att likartade utgångspunkter finns ñr de olika samhällssektorerna - Luñfartslagen imrehäller i 6 kap. 6 § en bestämmelse som innebär att när tillstånd till allmän flygplats meddelas så får villkor meddelas för tillståndet. Bestämmelsen bör ändras sä att därav framgår tydligt att villkor får meddelas även till skydd ñr hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Sådana villkor bör kunna ändras. En bestämmelse om villkorsändring bör därför införas i luftfartslagen. Vidare bör i luftfartslagen efter mönster av amian NRL-anlmuten lagstiftning införas en bestämmelse som avser skyldigheten att om en

flygplats inte längre används för sitt ändamål ställa i ordning flyg-

platsområdet. När det gäller frågan om skyldighet att ställa säkerhet för fullgörandet av åtgärder för iordningställande kan det ifrågasättas om någon sådan skyldighet behöver införas, eftersom det i regel är staten eller kommun som driver flygplatsen. Eftersom det ligga nära synes

till hands att allmänna flygplatser i framtiden kan komma att drivas i

privat regibör det dock finnas en möjlighet att ställa krav på säkerhet. Detta gäller särskilt som tillstånd till allmän flygplats kan tidsbegränsas., vilket ökar de praktiska möjligheterna att ställa säkerhet. Kravet på säkerhet bör dock tillämpas med försiktighet. Kostnaden för

att ställa säkerhet kan bli mycket stor och inte stå i rimlig proportion

till behövd av den. Vi ansa vidare att beslut om inrättande flygplats skall kumla av en överklagas av Miljöombudsmamlen i frågor som rör skyddet för hälsan och miljön De mid-ingar i luftfartslagen vi sålunda föreslar motiverar vi som

närmare inästföljartde avsnitt med specialmotivering.

480 Kapitel 5

5.3.4 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i luftfartslagen 1957:297

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

l 5 Vd inrättande och begagnande av flygplatser och andra anlägg-

ningar för lujVarten samt av lujileder skall tillbärlig hänsyn tas till

allmänna intressen, såsom flygsäkerheten och behovet av lämplig trafikförsörjning, och till enskild rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt. Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljon och i ñdga om ñämjande hållbar hushållning med naturresurser av en

finns i ntiljäbalken.

Paragrafen är ny. Även intressen, står luftfartsintressena, främst om som emot allmänna sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan lagstiftning föreslår vi att det i luftfartslagen tas in en allmän

aktsamhetsregel om bl.a. miljöhänsyn. I avsnitten 5.1.3 och 5.1.4 har

vi diskuterat hur en sådan regel bör utformas. Enligt vår mening bör sålunda i luftfartslagen tas in den allmänna aktsamhetsregel som i miljöbalken återfinns i l kap. 7 i så fall bör den reservation som finns i l kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. Beträffande reservationen bör emellertid i luftfartslagen inte göras någon knytning till verksamhet av det slag som det är fråga om. Denna awikelse från miljöbalken motivras av att ordet verksamheten kan komma att uppfattas såsom syftande inte enbart på flygplatsen, anläggningen eller luftleden utan också på själva flygtrañken, något som inte är avsett. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen ger uttryck för principen att skador skall ñrebyggas och ñr försiktighetsprincipen. Dessa principer är grundläggande ñr hälso- och miljöskyddet och bör komma till uttryck också i luftfartslagen. Den allmänna aktsamhetsregeln om skyddsåtgärder och

andra försiktighetsmått behöver däremot inte föras in i luftfartslagen,

Kapitel 5 481

eftersom den främst har betydelse för miljöfarlig verksamhet och skall tillämpas på flygplatsföretag i egenskap av sådan verksamhet. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1.4 bör vidare av en övergripande aktsamhetsregel i luftfartslagen framgå, att avvägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än hâlso-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskild rått, t.ex. fastighetsägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första stycket föreslås därför att vid inrättande och begagnande av flygplatser och andra anläggningar för luftfarten samt av luftleder tillbörlig hänsyn skall tas också till andra allmänna intressen liksom till enskild rätt. Av övriga allmänna intressen synes flygsäkerheten och behovet av lämplig trañkförsörjning böra nämnas särsldlt. En flygplats byggs bara det finns ett faktiskt behov av den. Därvid om tillmäts alltid flygsäkerheten stor betydelse. I andra stycket har tagits upp en erinran om att bestämmelser i

fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om

främjande av en hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöbalken. Vi har behandlat utformningen av en sådan regel i avsnitt 5.1.4. Eftersom flygplatser och den trafik som bedrivs från dem undantagslöst torde vara att hänföra till miljöfarlig verksamhet blir miljöbalkens stoppregler tillämpliga. Flygplatser får sålunda inte byggas eller drivas i strid med stoppreglerna. Det är således meningslöst att tillstånd meddelas enligt luftfanslagen, ifall stoppreglema i miljöbalken är tillämpliga och förhållandena inte är sådana att regeringen kan ge dispens. Miljöbalkens tillsynsbestämmelser skall tillämpas på trafik-

anläggningar. Detta innebär bl.a. tillsynsmyndighet kan förbjuda

att en en flygplats som kan medföra skada på människors hälsa eller påtaglig skada på miljön. Självfallet måste bedömningen av dessa frågor göras enligt samma grunder av luftfartsmyndighetema som av miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna, så att inte de senare skall behöva ingripa mot projekt som godtagits de förra. av

Ansvaret för att motverka skador från flygtrañken på omgivningen

läggs alltså här på flygplatshållaren. Så är redan nu fallet; miljövillkor som meddelas för tillstånd till flygplats innefattar exempelvis bullerkrav, som det är flygplatshållarens uppgift att genomdriva i ñrhållande till flygföretagen.

482 Kapitel 5

l a § Befattningshavare, lujifartens säkerhet. som --- I fråga regeringen bestämmer. om ---

Paragrafen motsvarar andra och tredje styckena i nuvarande 1

5 § I ärenden om beviljande av tillstånd tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken. En flygplats skall sådant läge och ges utförande att säkerhetens krav blir uppfyllda och ändamålet med flygplatsen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att det innebar en oskälig kostnad. I ett ärende om beviljande av tillstånd skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

Första stycket motsvarar delvis 5 § tredje stycket i nuvarande lydelse. Andra stycket är nytt. Motiven för de föreslagna bestämmelserna redovisas i avsnitt 1.5.

Tillägget i första stycket andra meningen föranleds att frågan av om lokalisering är sådan vikt att det i luftfartslagen bör tas in av en särskild bestämmelse därom. Av alla frågor kan inverka på som bedömningen av en flygplats miljöpåverkan torde den lokaliom seringen vara den viktigaste. Enligt vår mening bör miljöbalkens paraplybestämmelser tillämpas i tillståndsärenden enligt förevarande kapitel i luftfartslagen, dvs. i ärenden tillstånd till flygplatser. Även miljökonsekvensom om en beskrivning inte kan prövas förrän i tillståndsärendet, bör arbetet med beskrivningen påbörjas tidigt i planeringsprocessen och efter hand utvecklas och fördjupas. Beskrivningen blir då ett verktyg för att påverka lokaliseringen och utformningen av flygplatsen och medverkar därmed till ett optimalt resultat. Om miljökonsekvensema utreds först senare och det då visar sig att den redan planerade flygplatsen inte kan godtas, har planeringen skett till ingen nytta. Liknande synpunkter kan anföras till stöd för att också hushållningsbestämmelser och kvalitetsnormer måste beaktas i ett tidigt skede. I förslaget syftar säkerheten på flyg- och trafiksäkerheten, inbegripet risken för haverier i omgivningen, medan intrång och olägen-

Kapitel 5 483

het syftar på skyddet för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser.

5 a § Avser prövningen i regionen. ---

Paragrafen motsvarar andra stycket i nuvarande 5 Motsvarighet till tredje stycket i paragrafen finns i föregående paragraf och motsvarighet till fjärde stycket ñnns i nästföljande paragraf. l första stycket av nuvarande 5 § föreskrivs bl.a. att tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Dessa bestämmelser får i förslaget motsvarigheter i 1 och 5 §§. Stycket kan därför utgå.

5 b § Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syjiet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser gäras.

Paragrafen överensstämmer med 5 § fjärde stycket i nuvarande lydelse.

5 c § Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt detta kapitel.

Paragrafen är ny. Motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 1 .4. Har regeringen prövat tillståndsfrågan är därmed den fortsatta långsiktiga markanvändningen deñnitivt avgjord och den intresseawägning som gjorts i ärendet skall ligga till grund för bedömningen enligt luftfartslagen.

6 § Ett tillstånd skall förenas med de villkor om hur flygplatsen skall anordnas och begagnas som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan av flygplatsen på människors hälsa eller miljön, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

484 Kapitel 5

Når tillståndet meddelas av regeringen, får villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer. Tillståndet får tidsbegrånsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

Första stycket motsvarar delvis första stycket första meningen i nuvarande lydelse. Andra stycket motsvarar första stycket andra meningen i nuvarande lydelse. Tredje stycket överensstämmer med andra stycket i nuvarande lydelse. I nuvarande lydelse av första stycket i paragrafen sägs bl.a. att när tillstånd meddelas får villkor föreskrivas för tillståndet. Vi föreslår att paragrafen ändras för att tydligare markera att behovet skydd för av hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser skall särskilt beaktas vid bedömningen av frågan, om villkor skall meddelas. Förevarande lag syftar emellertid också till att tillgodose flygsäkerheten och i övrigt till en avvägning även gentemot andra allmänna intressen ån miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor bör kunna meddelas till skydd för flygsäkerheten och andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rått.

6 a § Uppkommer genom flygplatsens begagnande betydande olägenhet som inte förutsågs når tillståndet meddelades, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de villkor för det som

fortsatta begagnandet som behövs för att förebygga eller minska

olågenheten.

Paragrafen är ny. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1.4 vi det befogat att anser i bl.a. luftfartslagen införa en bestämmelse gör det möjligt att som föreskriva eller ändrade villkor för den verksamhet med nya som avses ett tillstånd. Det bör dock vara fråga om en betydande olägenhet för att nya eller ändrade villkor skall få föreskrivas.

6 b § Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar tillståndet skall fiillgøra skyldigheten enligt 7 a § att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återstållning. Vid ingrepp i naturen av bealaansvård omfattning skall

Kapitel 5 485

säkerhet ställas, om det inte finns särskilda skål till något annat. Visar

sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Paragrafen är ny. I avsnitt 5.1.4 har vi uttalat att åtminstone i flertalet av de NRLanknutna lagarna bör införas bestämmelser som gör det möjligt att föreskriva skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder. Skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder bör vara huvudregel vid ingrepp i beaktansvärd omfattning. Staten naturen av och kommunerna bör dock som regel kunna befrias från att ställa säkerhet. Om staten eller någon kommun är tlygplatshavare bör det därför anses föreligga särskilda skäl att inte kräva säkerhet.

7 a § Upphör ett tillstånd att gälla, år den som senast har innehajt tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. I den män skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i samband med att tillståndet upphör.

Iakttar den som har innehaft tillståndet inte vad som har ålagts

honom, får den myndighet som har att pröva bågar återställningsom åtgärder vid vite förelägga honom att jiillgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges.

Paragrafen är ny. Som vi anfört i avsnitt 5.1.4 bör det finnas möjlighet att föreskriva att naturliga förhållanden som rubbats av en verksamhet skall återställas när verksamheten upphör. återställningsåtgärder kan Frågan om regleras på olika sätt, antingen i form villkor i samband med att av tillstånd meddelas eller i lag föreskriven skyldighet som som en inträder i samband med att tillståndet upphör. Eftersom flygplatser regelmässigt âr mycket stora och långlivade anläggningar synes det vara en rimlig ordning att frågan skall kunna prövas av en tillståndsmyndighet i samband med att tillståndet upphör. Detta bör dock inte

486 Kapitel 5

hindra att skyldigheten kan bestämmas villkor i tillståndet eller genom koncessionen.

8 § Regeringen fär föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och

driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser.

Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas regeringen av eller den myndighet regeringen bestämmer. Därvid gäller besom stämmelserna i 5-7 §§. a

Sista meningen är tillagd. Särskilt bestämmelserna återställningsom åtgärder torde kunna ha betydelse även för andra anläggningar än flygplatser.

8 a § Beslut om tillstånd som meddelats myndighet än av annan regeringen får överklagas till regeringen. Sådant beslut får överklagas även av Statens naturvårdsverk och Miliöombudsmannen såvitt avser tillämpningen föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön. av

Hälso- och miljöskadoma genom utsläpp och buller från flygplatser

kan bli betydande. Som vi anfört i avsnitt 5.1.5 bör Miljöombuds-

mannen tillerkännas talerätt enligt luftfartslagen till skydd för hälsan eller miljön. Även Naturvårdsverket bör tillerkännas talerått.

Farledslagen

5.4.1 Gällande rätt

Lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning och avlysning allmän av farled och allmän hamn farledslagen innebär att frågor sådana om åtgärder skall prövas i administrativ ordning. Prövningen handhas i princip av regeringen. Denna ståndpunkt togs i samband med lagens tillkomst efter ett remissyttrande Sjöfartsverket, anförde att av som verket skulle vara innehavare i vart fall flertalet allmänna farleder, av varför det kunde inkonsekvent att verket också skulle bevara vara slutande i sådana frågor och därmed befogenhet bl.a. att tillges erkänna sig självt de särskilda tvångsrätter följer med allmänsom

förklaringen av en farled. Beslutanderätten ansågs dock kunna i viss

Kapitel 5 487

utsträckning delegeras till Sjöfartsverket prop. 198182 med förslag till vattenlag m.m. 144. Regeringen har också delegerat beny s. slutanderätt enligt de materiella bestämmelserna i lagen till verket. Anläggningar och åtgärder i vatten som behövs för en allmän farled eller hamn skall prövas vattendomstol enligt vattenlagen men med av rätt för regeringen att pröva tillåtligheten av viktiga företag. En farled betecknar ett område i vilket man ñr båtar och skepp. Den kan vara utmärkt men behöver inte vara det. Farled är således ett geografiskt begrepp. Allmän farled är däremot inte ett geografiskt begrepp utan ett rättsligt. Den enda innebörden av att en farled är allmän är att man i vattenlagens mening får erforderlig rätt över vattenområdet för att kunna ansöka hos vattendomstol om att få utföra vattenföretag. Det vanligaste är att först har farleden fumtits, därefter har det byggts en hamn och slutligen har leden gjorts till allmän farled. Farleden finns således och hamnen byggs. Farleder har ofta Sjöfartsverket som innehavare men nyttjas i princip av alla. Betydelsen av att någon är innehavare av en allmän farled är oklar, eftersom farled i egenskap av att vara allmän ger annan rådighet över vattnet enligt vattenlagen i leder. Hamnar byggs med stöd av reglerna i vattenlagen och plan- och bygglagen. Inrättandet av hamnar är inte Sjöfartsverkts uppgift. Sjöfartsverket utfärdar inte anvisningar för hur hamnar skall utnyttjas. För detta svarar Arbetarskyddsstyrelsen och kommunala myndigheter. Lagens anknytning till naturresurslagen kom till genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Genom beslutet infördes 1 a § i lagen, vari föreskrivs att vid prövning av ärenden enligt lagen skall naturresurslagen tillämpas. I prop. l9909l:90 En god livsmiljö motiverades ändringen med att inrättande och utvidgningar av allmänna hamnar och allmänna farleder i vissa fall innebär stora ingrepp i miljön som kan föranleda behov av prövning hos regeringen enligt 4 kap. 2 § naturresurslagen, dvs. fall när regeringen förbehåller sig prövningen enligt lagen prop. s. 459. I samband därmed bör erinras att vid lagens tillkomst departeom mentschefen anförde att naturlig utgångspunkt för vad som i framen

tiden bör omfattas av begreppet allmän farled bör vara aktuella tran-

sportpolitiska bedömningar. Vissa farleder kan t.ex. bedömas vara särskilt lämpliga för större handelstonnage med ofta miljöfarlig last medan andra bör trafikeras främst mindre fartyg, t.ex. fritidsbåtar. av

488 Kapitel 5

Det är givet att kravet på farledsanordningar måste avpassas efter de risker den aktuella trafiken medför och de samhällsintressen den

representerar se prop. 198182: 130 med förslag till ny vattenlag m.m.

s. 142.

5.4.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till miljö-

balken

Av föregående avsnitt framgår att det är i frågor rör inrättande som och utvidgning av allmän hamn eller allmän farled som lagen bör till miljöbalken. Även det är fråga admininistrativa anpassas om om beslut med rättsverkningar på vattenlagens område kan beslut enligt farledslagen innebära trafikpolitiska avgöranden som kan få avsevärda effekter på miljön. Däremot bör inte frågor om sjöfartens miljöpåverkan regleras i förevarande lag. Även allmänna hamnar med åtföljande sjöfart om utgör miljöfarlig verksamhet, bör inte ansvaret för sjöfarten, t.ex. i Finlandsledema, läggas på innehavare farleder eller hamnar. Lagen av bör ses som ett planeringsinstmment och snarast jämföras med planoch bygglagen när det gäller frågan om anpassning till miljöbalken. Sjöfarten bör sålunda bära sitt eget ansvar. Det sagda innebär att det inte i samma utsräckning som i fråga om andra NRL-anknutna lagar finns behov av ändringar i farledslagen. Vissa av de ändringar som vi i det föregående förordat i avsnitten 5.1.3 och 5.1.4 bör dock genomföras även i farledslagen. Lagen bör sålunda innehålla en allmän aktsamhetsregel i förening med en allmän hänvisning till miljöbalken, en lokaliseringsbestämmelse och särskilda hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser om hushållning, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Farledslagen innehåller inte bestämmelser villkor däremot om men bestämmelser om att när det gäller farleder särskilda föreskrifter får meddelas. Det synes ändamålsenligt att behålla denna ordning som medger att föreskrifter meddelas direkt för sjöfarten och även som ger utrymme för ändring av tidigare meddelade föreskrifter. Bestämmelsen bör dock ändras så att därav framgår tydligt att föreskrifter får meddelas även till skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser.

Kapitel 5 489

I flertalet NRL-anknutna lagar föreslår vi bestämmelser om skyldighet för företagaren att återställa förhållandena sedan tillstånd återkallats eller verksamheten i övrigt upphört. Beträffande allmän farled emellertid sådana bestämmelser överflödiga från miljösynpunkt synes

och i den män de skall finnas bör de lämpligen tas in i vattenlagens

14 kap. med särskilda bestämmelser om utrivning m.m. För hamnar torde tillräckliga bestämmelser rivning byggnader och andra om av anläggningar finnas i plan- och bygglagen 10 kap. 16-18 §§. Eftersom vi inte föreslår att lagen skall innehålla bestämmelser om skyldighet att vidta återställningsåtgärder finns det inte heller underlag för bestämmelser om ställande av säkerhet. Däremot anser vi att beslut om inrättande eller utvidgning av en allmän farled skall kunna överklagas av Miljöombudsmannen såvitt gäller skyddet för hälsan och miljön. De ändringar i farledslagen som sålunda föreslår motiverar vi närmare i följande avsnitt med specialmotivering.

5.4.3 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn

l a § Vid inrättande eller utvidgning av en allmän farled eller en

allmän hamn skall tillbörlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild rått. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt. Bestämmelser ifråga om skydd för människors hälsa eller miljön och ifråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Paragrafen har getts ny lydelse. Även intressen, står sjöfartsintressena, främst om som emot allmänna sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan lagstiftning föreslår vi att det i faledslagen tas in en allmän

aktsamhetsregel om bl.a. miljöhänsyn. l avsnitten 5.1.3 och 5.1.4 har

vi diskuterat hur en sådan regel bör utformas.

490 Kapitel 5

Enligt vår mening bör i farledslagen tas in den allmänna aktsamhetsregel som i miljöbalken återfinns i l kap. 7 i så fall bör den reservation finns i l kap. 12 § miljöbalken också komma till som uttryck i bestämmelsen. Beträffande reservationen bör emellertid i farledslagen inte göras någon knytning till verksamhet av det slag som det är fråga om. Denna avvikelse från miljöbalken motivras av att ordet verksamheten kan komma att uppfattas såsom syftande inte enbart på farleden eller hamnen utan också på sjöfarten, något som inte är avsett. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen ger uttryck för principen att skador skall förebyggas och för försiktighetsprincipen. Dessa principer är grundläggande för hälso- och miljöskyddet och bör komma till uttryck också i farledslagen. Den allmänna aktsamhetsregeln om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått behöver däremot inte föras in i farledslagen, eftersom den främst har betydelse för miljöfarlig verksamhet och skall tillämpas på farleds- och hamnföretag i egenskap av sådan verksamhet. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1.4 bör av en övergripande aktsamhetsregel i farledslagen framgå, att avvägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än hälso-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentmot enskild rätt, t.ex. fastighetsägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första stycket föreslås därför att vid inrättande eller utvidgning av en allmän farled eller en allmän hamn tillbörlig hänsyn skall tas till allmänna intressen liksom till enskild rätt. I andra stycket har tagits upp en erinran om att bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om främjande hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöav en balken. Vi har behandlat utformningen av en sådan regel i avsnitt 5.1.4. Miljöbalkens tillsynsbestämmelser skall tillämpas på trañkanläggningar. Detta innebär bl.a. att en tillsynsmyndighet kan förbjuda en farled eller hamn som strider mot miljöbalkens stoppregler för en miljöfarlig verskamhet. Självfallet måste bedömningen av dessa frågor göras enligt samma grunder av Sjöfartsverket som av miljö- och hälsoskyddsmyndighetema, så att inte de senare skall behöva ingripa mot projekt som godtagits av verket. I andra lagförslag har tagit med en bestämmelse att regeringens beslut vid tillåtlighetsprövning enligt 5 kap. förslaget till miljöbalk

Kapitel 5 491

skall vara bindande vid prövningen enligt lagen i fråga. Eftersom regeringen själv kan pröva frågor om hamnar och farleder redan enligt förevarande lag och kan göra erforderliga undantag vid delegering till Sjöfartsverket behövs inte sådan bestämmelse här. en

1 b § Vid prövningen ärenden enligt denna lag tillämpas bestämav melserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnonner som

fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken. En allmän farled eller en

allmän hamn skall ges sådant läge och utförande att ändamålet med

farleden eller hamnen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet

utan att det innebar en oskälig kostnad. Vid prövningen av ett ärende enligt denna lag skall en miljökon-

sekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken finnas tillgänglig.

Första stycket första meningen motsvarar delvis l a § i nuvarande lydelse. Andra meningen är ny. Andra stycket är också nytt. Motiven för den nu föreslagna bestämmelsen redovisas i avsnitt 5.1.4. Tillägget i första stycket andra meningen föranleds att frågan av om lokalisering är av sådan vikt att det i farledslagen bör tas in en särskild bestämmelse därom. För hamnar torde läget i allmänhet givet. I vara fråga om farleder är däremot lokaliseringen den mest betydelsefulla faktorn när det gäller farledens miljöpåverkan. Enligt vår mening bör miljöbalkens hushållningsbestämmelser och bestämmelser om miljökvalitetsnormer tillämpas vid prövningen av ärenden enligt lagen. Någon begränsning till frågor inrättande eller om utvidgning allmän farled eller allmän hamn bör således inte av en en göras. Även miljökonsekvensbeskrivning inte kan prövas förrän om en

i ett ärende bör arbetet med beskrivningen påbörjas tidigt i planerings-

processen och efter hand utvecklas och fördjupas. Beskrivningen blir då ett verktyg för att påverka lokaliseringen och utformningen av farleden eller hamnen och medverkar därmed till ett optimalt resultat. Om miljökonsekvensema utreds först och det då visar sig att senare den redan planerade farleden eller hamnen inte kan godtas, har planeringen skett till ingen nytta. Liknande synpunkter kan anföras till stöd för att också hushållningsbestämmelser och kvalitetsnormer måste beaktas i ett tidigt skede.

492 Kapitel 5

3 § Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän

farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med naturresurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med

hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om

hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

Enligt vad vi anfört i föregående avsnitt bör förevarande paragraf alltjämt utformas som en bestämmelse om möjlighet att utfärda föreskrifter, inte villkor. Den bör emellertid uttryckligen hänvisa också till intresset av skydd för hälsa, miljö och hushållningen med naturresurser.

4 § Beslut enligt av .Sjöfartsverket --- Sjöfartsverkets beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen. Beslut av .Sjöfartsverket om inrättande eller utvidgning av en allmän

farled eller en allmän hamn fär överklagas även av Statens naturvårds-

verk och Miljöombudsmannen såvitt avser tillämpningen av föreskrifter till skydd för hälsan eller miljön.

En allmän farled kan medföra betydande skador särskilt på naturmiljön. Miljöombudsmannen bör därför tillerkännas talerätt även enligt farledslagen såvitt gäller beslut av Sjöfartsverket om inrättande eller utvidgning allmän farled eller allmän hamn. Även Naturav en en vårdsverket bör tillerkännas talerätt.

5.5 Rörledningslagen

5.5.1 Inledning

Enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar rörledningslagen krävs det koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas eller produkt av råolja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle. Koncession behövs dock inte ñr ledningar med en längd av högst 20 km, ledningar för distribution till hushåll eller

ledningar inom hamn- eller industriområde l §.

Kapitel 5 493

Frågan koncession prövas regeringen 3 §. Koncession får om av meddelas endast det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen om dras fram och begagnas och sökanden är lämplig att utöva den om verksamhet med koncessionen. Koncession får inte strida som avses detaljplan eller områdesbestämmelser; mindre avvikelser får mot en dock göras. Vid koncessionsprövning skall naturresurslagen tillämpas 4 §C Koncessionsprövningen enligt 3 § för med sig att rörledningsföretaget kan underkastas samlad prövning i alla de avseenden där en samhällsintressen gör sig gällande. Detta innebär att bl.a. transportoch nâringspolitiska, energipolitiska samt milj ö-, naturvårds-, försvarsoch planpolitiska synpunkter kan beaktas. I 5-7 §§ finns regler om villkor för koncession. Här föreskrivs bl.a. att koncession skall ledning med i huvudsak bestämd sträckavse en ning och gälla viss tid 5 §. Enligt 6 § skall koncession förenas med de villkor behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild som rätt. Vissa särskilda villkor statligt deltagande, avgifter, färdigom ställandetid m.m. får också föreskrivas. Rörledningslagen omfattar bara stora projekt. Det har i praktiken främst varit hetvattenledningar och gasledningar som varit aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet under jord. Vid ledningens början och slut samt vid förgreningar ñnns ternrinaler. Utefter ledningen finns också en eller flera pumpstationer, för naturgas kompressorstationer. Bebyggelseplaneringen i närheten av större naturgasledningar påverkas säkerhetsföreskriftemas regler zonindelning och av om

skyddsavstånd. Koncessionspliktiga ledningar torde alltid vara av sådan

storlek och karaktär att de kan få betydelse för kommuns allmänna en utveckling och strategiska markanvändningsbeslut. Det är därför naturligt att kommunen i sin översiktsplanering behandlar rörledningsfrågor. Rörledningslagen anknöts till naturresurslagen vid den senare lagens tillkomst. Ursprungligen var det meningen att naturresurslagen skulle tillämpas först i samband med att villkoren för koncessionen skulle bestämmas. Motiveringen härför var att hänsynen till andra markanvändningsintressen närmast hörde samman med val av ledningssträckning och inte med frågan, rörledningen skulle få komma till om stånd eller inte. Lagrådet hade emellertid invändningar mot denna

494 Kapitel 5

lösning och i propositionen knöts naturresursprövningen till själva

koncessionsprövningen se prop. 198586:90 s. 131.

5.5.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till

miljö-

balken

Anläggningsarbeten för rörledningar påverkar naturmiljön under en kort tid. Driften av rörledningar innefattar risk for oavsiktlig en utsläpp av den vätska eller transporteras, varför verksamheten gas som och anläggningens utförande omfattas stränga säkerhetsbestämav melser. Driften av rörledningar kan sålunda ha viss betydelse när det gäller skyddet för hälsan och miljön och hushållningen med naturresurser. Tillsynsfrågor av alla slag angår rörledningar kommer som att kunna prövas enligt miljöbalken. Viktigare är dock att reglera hälso- och miljöfrågoma i rörledningslagen i anslutning till frågor om planering och byggande av rörledningar. För anpassningen av rörledningslagen till miljöbalken bör kunna tillämpas i huvudsak den ordning vi i det föregående förordat i som avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. Det innebär att rörledningslagen bör innehålla en allmän aktsamhetsregel i förening med allmän hänvisning en till miljöbalken, lokaliseringsbestämmelse och särskilda hänvisen ningar till miljöbalkens bestämmelser om hushållning, miljökvalitets-

normer och miljökonsekvensbeskrivningar.

Enligt 6 § rörledningslagen skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Bestämmelsen bör ändras så att därav framgår tydligt att villkor får meddelas även till skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. En bestämmelse om villkorsändring finns redan i

rörledningslagenlagen.

I rörledningslagen ñnns också bestämmelse för det fall att

en som, en koncession upphör att gälla, ålägger den senast har haft konsom cessionen att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. I rörledningslagen bör efter mönster från NRL-anknuten annan lagstiftning införas bestämmelser skyldighet att ställa säkerhet för om fullgörandet skyldigheten att vidta återståillningsåtgärder, särskilt av som koncession ges för viss tid längst 30 år och rörledningar i

Kapitel 5 495

allmänhet torde komma att drivas kommunala bolag eller i privat av regi. Kravet bör dock tilllâmpas med ñrsiktighet. Kostnaden för en säkerhet för återställningsåtgärder kan bli mycket stor och inte stå i rimlig proportion till behovet av den.

Eftersom det är regeringen som meddelar koncession för fram-

dragande av rörledningar ñnns det inte utrymme att ge Miljöombudsmannen rätt att överklaga ett sådant beslut. De ändringar i rörledningslagen som vi sålunda föreslår motiverar vi närmare i nästföljande avsnitt med specialmotivering.

5.5.3 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i lagen 1978:160 om vissa rörledningar

Allmänna aktsamhetsregler

4 § Vid framdragande och begagnande av rörledningar skall tillbørlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanrbjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag det är fråga som om. Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och ifråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Rubriken är ny och paragrafen har getts lydelse.

ny Även intressen, rörledningsintressena, främst om som står emot allmänna sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan lagstiftning föreslår vi att det i rörledningslagen tas in en allmän aktsamhetsregel bl.a. miljöhänsyn. I avsnitten 5.1.3 och 5.1.4 har om vi diskuterat hur en sådan regel bör utformas. Enligt vår mening bör i rörledningslagen tas den allmänna aktsamhetsregel som i miljöbalken återfinns i 1 kap. 7 i så fall bör den reservation som finns i 1 kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen ger uttryck för principen att skador skall förebyggas och för

496 Kapitel 5

försiktighetsprincipen. Dessa principer är grundläggande för hälso- och miljöskyddet och bör komma till uttryck också i rörledningslagen. Den allmänna aktsamhetsregeln om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått behöver däremot inte föras in i rörledningslagen, eftersom den främst har betydelse för miljöfarlig verksamhet och skall tillämpas på rörledningsföretag i egenskap av sådan verksamhet. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1.4 bör övergripande av en aktsamhetsregel i rörledningslagen framgå, att avvägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än hälso-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskild rätt, t.ex. fastighetsägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första stycket föreslås därför att vid vid framdragande och begagnande av rörledningar tillbörlig hänsyn skall tas till också till andra allmänna intressen liksom till enskild rätt. I andra stycket har tagits erinran att bestämmelser i upp en om fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöbalken. Vi har behandlat utformningen sådan regel i avsnitt av en 5.1.4. I andra lagförslag har vi tagit med en bestämmelse att regeringens beslut vid tillåtlighetsprövning enligt 5 kap. förslaget till miljöbalk skall vara bindande vid prövningen enligt lagen i fråga. Eftersom det är regeringen som är koncessionsmyndighet enligt rörledningslagen behövs inte en sådan bestämmelse här.

Förutsättningar för koncession

4 a § Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att rörledningen framdrages och begagnas och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen. Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm-

melser. Om smet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, fdr

dock mindre avvikelser göras.

Paragrafen motsvarar 4 § första och andra styckena i nuvarande lydelse.

Kapitel 5 497

4 b § I ärenden beviljande koncession tillämpas bestämom av melserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnorrner som fastställts med stöd 6 kap. miljöbalken. Vid planering och framav dragande rörledning skall ledningen ges sådant läge och utav en förande säkerhetens krav blir uppfyllda och ändamålet med rörledatt ningen kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att det innebär en oskälig kostnad. ärende beviljande koncession skall miljökonsekvens- I ett om av en beskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen.

Första stycket första meningen motsvarar delvis 4 § tredje stycket i nuvarande lydelse. Andra meningen Andra stycket är också är ny. nytt. Motiven föreslagna bestämmelserna redovisas i avsnitt för de nu 5.1.5. Tillägget i första stycket andra meningen föranleds av att frågan om lokalisering är sådan vikt att det i rörledningslagen bör tas in en av särskild bestämmelse därom. Av alla frågor som kan inverka på bedömningen rörlednings miljöpåverkan är nämligen den om av en lokaliseringen den viktigaste. När det gäller lokaliseringen av rörledningar är det viktigt att betona säkerhetskravet. I förslaget syftar säkerheten på vad krävs för att förebygga brand- och explosionssom risker medan intrång och olägenhet syftar på skyddet för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Enligt vår mening bör miljöbalkens hushållningsbestämmelser och bestämmelser miljökvalitetsnormer tillämpas vid prövning enligt om

rörledningslagen. Även miljökonsekvensbeskrivning inte kan

om en prövas förrän i koncessionsärendet bör arbetet med beskrivningen påbörjas tidigt i planeringsprocessen och efter hand utvecklas och fördjupas. Beskrivningen blir då ett verktyg för att påverka lokaliseringen och utformningen rörledningen och medverkar därmed till av ett optimalt resultat. Om miljökonsekvensema utreds först senare och det då visar sig att den redan planerade ledningen inte kan godtas, har

planeringen skett till ingen nytta. Liknande synpunkter kan anföras

till stöd ñr att också hushållningsbestämmelser och kvalitetsnonner måste beaktas i ett tidigt skede.

498 Kapitel 5

6 § En koncession skall förenas med de villkor behövs för som att begränsa eller motverka menlig inverkan rörledningen på männiav skors hälsa eller miljön, främja hållbar hushållning en med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och ensldld rätt. Som villkor för koncession annat liknande villkor. --- Vidare får som villkor den föreskrivna tiden. ---

Första stycket motsvarar delvis första stycket i nuvarande lydelse. Andra och tredje styckena överensstämmer med nuvarande lydelse. Första stycket förslås ändrat. Skälen härför redovisas i avsnitt 5.1.5. Rörledningslagen syftar till avvägning också gentemot andra en allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen, t.ex. ägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagaren. Villkor bör därför såsom enligt gällande lydelse kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt. Bland allmänna intressen finns anledning att särskilt nämna säkerheten, dvs. vad krävs för som att förebygga brandfara och explosionsrisk.

7 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser ändring villkor i fall om av när det uppkommer betydande olägenhet inte förutsågs när konsom cessionen meddelades. Bestämmelsen ligger helt i linje med våra förslag i avsnitt 5.1.4 och det finns inte anledning för att föreslå oss någon ändring i den.

7 a § En koncession får för sin giltighet göras beroende säkerav att het ställs för att den innehar koncessionen skall jidlgära skyldigsom heten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för äterstållning. Vid ingrepp i naturen beaktansvärd omfattning skall av

säkerhet ställas, om det inte finns särskilda skäl till något Visar

annat. sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Kapitel 5 499

Paragrafen är ny. I avsnitt 5.1.4 har vi uttalat att åtminstone i flertalet av de NRLanknutna lagarna bör införas bestämmelser gör det möjligt att som föreskriva skyldighet att ställa säkerhet för skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Säkerheten kan bestå exempelvis i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller att en bankgaranti ställs. En säkerhet för skyldigheten att vidta åtgärder för återställning kan kostsamma åtgärder i avlägsen framtid. Den kan i och för sig avse en bli betungande. Eftersom det i vissa fall kan vara påkallat från allmän eller enskild synpunkt att ledningen tas bort bör det dock vara möjligt att redan från början säkerställa att skyldigheten fullgörs. Det ankommer på regeringen som koncessionsmyndighet att avgöra om säkerhet skall ställas eller inte. I fråga om ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning bör säkerhet ställas, om inte särskilda skäl talar däremot. Staten och kommunerna bör dock som regel kunna befrias från att ställa säkerhet. Om staten eller någon kommun är koncessionshavare bör det föreligga särskilda skäl att inte kräva säkerhet. anses

16 ä

Upphör koncession att gälla, år enligt denna paragraf den som senast har innehaft koncessionen skyldig att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning, detta är påkallat från allmän eller enskild om synpunkt. Bestämmelsen ligger helt i linje med våra förslag i avsnitt 5.1.4 och det finns inte anledning för att föreslå någon ändring i oss den.

5.6 Minerallagen

5.6.1 Inledning

Gruv- och mineralindustrin i Sverige samhällsekonomiskt viktig är en basnäring. Den inhemska mineralutvinningen är viktig från såväl

försörjnings- och sysselsättningssynpunkt som industriell synpunkt.

Gruv- och mineralindustrin försörjer industrin med viktiga metaller och mineral. Den har också betydelse för utvecklingen av gruvutrustningsindustrin. I vissa regioner ar mineralsektom dessutom helt

500 Kapitel 5

avgörande för sysselsättningen. En konkurrenskraftig och mine-

gruvralindustri är därför väsentlig betydelse för utvecklingen svenskt av av näringsliv. Den svenska gruv- och mineralindustrin brukar delas in i två näringsområden, nämligen malmgruvor samt andra och minegruvor ralbrott. Malmgruvorna indelas i sin tur i järnmalmsgruvor och icke-

järnmalmsgruvor. Till andra och mineralbrott räknas industri-

gruvor mineralbrott, stenbrott och sandtag. samt grus-

Järnmalmsbrytning bedrivs numera bara i Norrbottens län. Av

metaller som utvinns ur icke-järnmalmsgruvor i Sverige kan nämnas

koppar, bly, zink, guld och silver. Delbranschen andra gruvor och mineralbrott omfattar utvinning av ett stort antal olika produkter. Bland dessa är det kvalificerade industrimaterial är intresse. Exempel på sådana material är som av apatit, dolomit, flusspat, fältspat, kalksten, krita, kvarts och kvartssand, kvartsit, olivin, svavelkis och talk. Produktionen är koncentrerad till i huvudsak södra och mellersta Sverige. Den svenska berggrunden bedöms allmänt ha mycket god en potential för nyfynd ett flertal metaller och kvalificerade industriav mineral. För att påvisa förekomster mineral och utvärdera deras av brytvärdhet bedriver olika aktörer prospekteringsverksamhet. Målet för denna verksamhet är att en påvisad mineralfyndighet vid bearbeten ning skall ge ett fördelaktigt ekonomiskt utbyte. För förekomst att en skall kunna utnyttjas måste den både ekonomiskt och tekniskt vara exploaterbar. Olika prospekteringsátgärder har därför yttersta mål som att lägga grunden till nya eller öka livslängden hos befintliga gruvor eller mineralbrott. Prospektering bedrivs inte bara vad gäller metaller och industrimineral utan även inom energiområdet, främst i fråga om olja och gas. Prospektering är mycket kostnadskrävande och resultaten verkav samheten ligger långt fram i tiden. Kostnaderna tenderar dessutom att öka, eftersom nya fyndigheter i ökad utsträckning måste sökas i berggrundens djupare delar. Att undersöka fyndighet fram till en bearbetningskoncession kostar i regel tiotals milj. kr. Till detta kan läggas att det ekonomiska utbytet insatserna alltid är mycket av osäkert. Endast ca en procent prospekteringsinsatsema leder till av bearbetning. Dessutom är det vid tidpunkten för ansökan bearbetom ningskoncession sällan klarlagt fyndigheten är omedelbart brytom

Kapitel 5 501

värd. Det sagda innebär att det ställs allt större krav på prospeknu töremas effektivitet samt tekniska och ekonomiska förmåga. Vid sidan det prospekteringsarbete bedrivs av olika gruvav som och industrimineralñretag bör nämnas att också privatpersoner genom den organiserade mineraljakten deltar i olika aktiviteter av betydelse för prospekteringen.

5.6.2 Mineralpolitikens mål

I 198889:92 minerallagstiftning anförde föreprop. om ny m.m. draganden i fråga mineralpolitikens mål bl.a. följande. Ett överom gripande mål för näringspolitiken är att skapa förutsättningar för utveckling och förnyelse inom industrin. Som del av näringsen politiken syftar mineralpolitiken till att ta tillvara utvecklingsmöjligheterna inom den svenska mineralråvaruindustrin för att skapa förutsättningar för god försörjning mineralråvaror för den svenska en av industrin. Utnyttjandet landets mineraltillgångar måste ske på ett av effektivt sätt samtidigt kravet god miljö tillgodoses. som en

Mineralpolitiken samverkar i vissa avseenden med regionalpolitiken,

eftersom mineralsektom har stor betydelse för sysselsättningen i vissa

regioner och i flera fall i sådana områden där det är särskilt svårt att

finna alternativ sysselsättning. Statens roll inom mineralpolitiken består

till del i underlätta industrins ansträngningar. I detta syfte stor att egna finansierar staten bl.a. grundläggande geologisk kartering, prospek-

tering, utbildning och forskning a prop. s. 35.

I 199293238 ändringar i minerallagen m.m. uttalar

prop. om föredraganden bl.a. följande. Statens roll inom näringspolitiken är att skapa goda generella förutsättningar för företagande. Politiken inom detta område är därför inriktad att underlätta företagandet. Den är också inriktad stimulera det utländska intresset för investemot att ringar i Sverige. Tillämpat mineralområdet innebär detta att det övergripande målet för statsmakterna är att skapa förutsättningar för livskraftig mineralindustri i Sverige med såväl svenska som uten ländska aktörer. Eftersom svensk industri är beroende av en god försörjning med mineralråvaror, är det vidare av stor betydelse att

näringsoplitiken inom mineralområdet främjar nyttiggörandet av

landets mineralresurser. Detta måste givetvis ske inom ramen för egna

502 Kapitel 5

ett i ett internationellt perspektiv konkurrensneutralt regelsystem. Det

är också viktigt att de för samhället fördelaktiga awägningarna

mest görs mellan intresset av att ta till mineralfyndigheter och andra vara allmänna intressen. Mot bakgrund härav genomfördes vissa ändringar i minerallagen som syftade till att skapa bättre generella förutsättningar för prospektering och gruvdrift i Sverige. Samtidigt stärktes skyddet för nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden ändrade regler genom vad gäller prospektering och gruvdrift inom sådana områden.

5.6.3 Minerallagens huvudsakliga innehåll

Den nya minerallagen år 1991 innebär att det gamla inmutningsav systemet har avskaffats och ersatts ett koncessionssystem, med av men

inmutningsrättsliga inslag. Principen för koncessionssystemet är att

rätten att undersöka och bearbeta fyndighet upplåts efter prövning en av en statlig myndighet. För att få bedriva undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd. En sökande skall enligt huvudregeln tillstånd underges att söka förekomsten av en fyndighet, det finns anledning om anta att undersökning i det aktuella området kan leda till fynd koncessionsav mineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt

att få till stånd ändamålsenlig undersökning. Om arbetet olja,

en avser

gasformiga kolväten eller diamant krävs dessutom att sökanden visar

att han är lämplig att bedriva sådant arbete. Tiden för ansökan avgör vem av flera kompetenta sökande skall tillstånd. som ges

För att bearbeta en mineralfyndighet krävs särskilt tillstånd be-

arbetningskoncession. För koncession krävs fyndighet

att en som sannolikt kan ekonomiskt tillgodogöras har blivit påträffad och att

fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får

koncession. Om bearbetningen olja eller gasformiga kolväten, avser krävs också att sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådan

bearbetning.

Verksamheten med att bearbeta mineralfyndighet får inte

en vara

olämplig med hänsyn till intresset att mineraltillgången utforskas

av

och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

Kapitel 5 503

Ärenden beviljande undersökningstillstånd eller bearbetom av ningskoncession prövas av bergmästaren. I ärenden bearbetningskoncession skall naturresurslagen tillämom I den delen skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen. pas.

5.6.4 Skyddet för miljön enligt minerallagen

Som redan framgått det vid tillkomsten den minerallagen var av nya statsmaktemas strävan att mineralpolitiken skulle samordnas med miljöpolitiken på ett tillfredsställande sätt. Frågan gällde dels awägningen mellan mineralintresset och alternativ markanvändning, dels

hur mineralutvinning skall kunna bedrivas med skäligt hänsynstagande

till miljön prop. 198889:92 s. 45. I förarbetena understryks att minerallutvinning, på samma sätt som industriell verksamhet, är underkastad lagstiftning som annan annan rör användning mark och vatten och att det därför normalt behövs av tillstånd till mineralutvinning enligt lagstiftning, såsom plan- och annan bygglagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. De närmare villkoren till skydd för miljön faställs därmed i annat sammanhang än vid tillståndsgivningen enligt minerallagstiftningen. Det betyder att avvägningen mellan mineralintresset och motstående intressen endast till del sker inom för rninerallagstiftningen. Skärpta miljökrav en ramen

lagstiftning blir gällande också för mineralutvinning. En

i annan

gruvrättighet utgör endast förutsättning för att kunna utverka de

en

tillstånd enligt annan lagstiftning kan krävas för verksamheten a.

som prop. s. 45 Vad gäller frågan awägningen enligt 2 och 3 kap. naturresursom lagen uttalade föredraganden bl.a. följande. Dessa frågor har mycket betydelse för gruvnäringen, eftersom de bl.a. gäller hur och när stor den grundläggande avvägningen i markanvändningsfrågan skall göras. Skall avvägning kunna göras under hela den tid verksamheten pågår en

eller ske vid ett tillfälle därefter i tillåtlighetsfrågan blir bindande

som för beslut När skall, väljer den senare modellen, senare om man avvägningen göras Vid ställningstagandet måste gruvnäringens grundläggande förutsättningar beaktas. En är inte lokaliseringsbar. gruva

Detta betyder att valet står mellan att utvinna en fyndighet eller låta

bli. En prospekteringsverksamhet viss omfattning är nödvändig för

av

504 Kapitel 5

att få fram malmreserver. Mot bakgrund höga kostnader för av prospektering, osäkerhet det ekonomiska utfallet och det förhållandet om att lönsam gruvdrift måste täcka kostnaderna även för all prospektering som inte leder till någon gruvdrift är det oerhört viktigt för prospektören att få så säkra garantier möjligt för att påträffade fyndigsom heter skall kunna utvinnas. Minst lika viktigt för ett gruvföretag är givetvis att få så säkra garantier möjligt för att erhållen besom en arbetningsrätt verkligen kan utnyttjas. Om markanvändningsfrågan fortlöpande kan omprövas förutsättningslöst, kommer företaget leva att under mycket osäkra förhållanden. Någon ovillkorlig rätt att alltid få utvinna påträffade mineralfyndigheter kan dock inte komma i fråga, eftersom andra med mineralintresset oförenliga intressen kan ha stor tyngd. Ibland kan bevarandeintressen eller behovet alternativ av en markanvändning så stort att fyndighet inte bör utvinnas. vara en Prövningen enligt hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen syftar till att göra denna grundläggande avvägning i markanvändningsfrågan. Av betydelse är vidare att gruvdrift, kommer till stånd, bedrivs som

under skäligt hänsynstagande till miljön och andra intressen

som påverkas. Detta regleras vissa betämmelser i minerallagstiftgenom ningen men främst att också lagstiftning är tillämplig på genom annan verksamheten. Något formellt hinder finns enligt nuvarande ordning inte mot att med stöd denna lagstiftning göra det omöjligt av att utnyttja en gruvrättighet. I praktiken handlar det dock beom att

stämma ramar för verksamheten a prop. 58.

s. En grundläggande fråga diskuterades den awägningen som var om

enligt naturresurslagens hushållningsregler skulle göras redan då

frågan om undersökningstillstånd prövades. Det främst två skäl var som låg bakom önskemålet om en awägning redan på undersökningsstadiet. Det var dels det behov bl.a. kommuner har inordna som att gruvverksamhet i sin planering pä ett ändamålsenligt sätt, dels det behov som finns att så väl möjligt skydda vissa områden bör som som bevaras från gruvdrift. Det påpekades bevarandeintresset att om aktualiseras sent i beslutsprocessen, då kanske belopp lagts stora ner

på prospektering, blir det svårare att skydda områden bör be-

som varas. Enligt föredraganden det nödvändingt skapa sådan var att en

ordning som så väl möjligt tillgodosåg dessa behov

som utan en omfattande administrativ vid prövningen frågan underprocess av om sökningstillstånd. Detta borde kunna ske administrativa genom för-

Kapitel 5 505

faranden säkersüllde att kommuner, länsstyrelser och andra som berörda får kännedom planerade undersökningsarbeten och att om innehavare undersökningsrättigheter får kännedom om komav planering och särskilt skyddsvärda områden. Självfallet var munernas det angeläget att, i den mån ett undersökningsområde inrymmer särskilt skyddsvärda delar, detta står klart för undersökaren så tidigt möjligt. Ett sätt att uppnå detta sades vara en ordning med undersom rättelse från bergmästaren till länsstyrelsen och berörd kommun om meddelade undersökningstillstånd. Slutsatsen blev att avvägningen enligt naturresurslagen inte borde ske i samband med prövningen av frågan undersökningstillstånd. Däremot var enligt föredraganden om sådan awägning ofrånkomlig vid prövningen av bearbetningsen koncession. En prövning enligt naturresurslagen på detta stadium kunde göras på ett ordentligt faktaunderlag med kännedom om omfattningen och arten av de planerade arbetena och med möjlighet att bedöma deras inverkan på motstående intressen. Riksdagen hade nämligen utgått från minerallagstiftning skulle anknytas till att en ny

naturresurslagen a prop. s. 59

I propositionen tas vidare upp frågan, om den intresseavvägning enligt naturresurslagen görs i ett koncessionsärende skall vara som formellt bindande vid senare prövning enligt annan lagstiftning. Hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap naturresurslagen skall

nämligen tillämpas vid prövning enligt bl.a. miljöskyddslagen, vatten-

lagen och naturvårdslagen. Vid tillämpning av miljöskyddslagen och

vattenlagen gäller att om regeringen har prövat tillåtlighetsfrågoma enligt 4 kap. naturresurslagen, så skall någon ny fullständig prövning av dessa frågor inte ske. Detsamma ansågs böra gälla även vid prövning enligt minerallagen. Vidare ansågs att någon ytterligare prövning enligt naturresurslagen

utöver den som i ärenden om bearbetningskoncession görs enligt

minerallagen inte skall göras vid en efterkommande prövning av verksamheten enligt lagstiftning. Detta innebär alltså att då en annan tillämnad mineralbearbetning skall prövas enligt efterkommade lagstiftning, främst miljöskyddslagen, detta skall ske utan att man ånyo gör intresseawägning enligt hushållningsbestämmelsema i naturresursen 60-62. lagen a. prop. s. I propositionen med förslag till minerallag föreslogs att det i naturresurslagen skulle införas bestämmelse, l kap. 2 § andra en ny

506 Kapitel 5

stycket, av innehåll att tillåtligheten ett visst exploateringsom av företag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt flera de lagar av som anges i 2 § första stycket, 2 och 3 kap. i lagen skall tillämpas endast vid den prövning som först äger rum. Enligt Näringsutskottets

mening efter det att yttrande från Bostadsutskottet inhämtats borde

- dock frågan övervägas ytterligare.

Bostadsutskottet yttrade 198990:BoU6y att det i propositionen

med förslag till naturresurslag hade anförts att, för prövning att en enligt en viss lag skulle anknytas till naturresurslagen, det borde krävas att det fanns behov att göra bred prövning verksamav en av hetens ställning i förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare hade framhållits det angelägna i att få till stånd samordning en mellan naturresurslagen och de till denna anknutna lagarna. Ett accepterande av den i minerallagspropositionen föreslagna ordningen skulle enligt Bostadsutskottets mening innebära att den eftersträvade samordningen inte kom till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av naturresurslagen. Den föreslagna ändringen genomfördes därför inte i naturresurslagen. Näringsutskottet uttalade dock samtidigt att utskottet, såvitt gällde exploateringsföretag på mineralområdet, fann den föreslagna

bestämmelsen lämplig. Se 19909l:NU7. Riksdagen ställde sig

bakom näringsutskottets uttalande rskr. 67. Med anledning av riksdagens beslut lade regeringen fram en ny proposition med förslag i ämnet prop. l99l92:16l. På grundval av denna intogs i minerallagen ett nytt tredje stycke i 4 kap. 2 Enligt detta skall, om ett ärende om beviljande bearbetningskoncession av avser ett företag som skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 § naturresurslagen, 2 och 3 kap. samma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Regeln är sålunda nu begränsad till att avse endast förhållandet mellan minerallagen och övriga NRL-anknutna lagar. Samtidigt infördes i 4 kap. 2 § ett nytt fjärde stycke med föreskrift att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till en ansökan bearbetningskoncession. om Enligt specialmotiveringen till de nya bestämmelserna torde vad som avgörs i koncessionsbeslutet enligt minerallagen normalt dels vara tillåtligheten av mineralutvinning viss inriktning och omfattning, av dels vissa mer övergripande villkor hänsyn till allmänna intressen om som skall uppfyllas i den fortsatta verksamheten. Det är avsett att

Kapitel 5 507

sådana övergripande villkor till skydd för motstående intressen som uppställs i det ursprungliga koncessionsbeslutet skall kunna ges en mer preciserad utformning, som dock måste ligga inom ramen för de ursprungligen uppställda villkoren. Skyddet för den yttre miljön vid mineralutvinning tillgodoses sålunda i utsträckning miljöskyddslagen och naturvårdsstor genom att lagen tillämpas på verksamhet enligt minerallagen. På undersökningsstadiet är det framför allt vissa bestämmelser i naturvårdslagen som blir aktuella, bl.a. angående skyldighet enligt 20 § i lagen att samråda med länsstyrelsen om verksamhet kan väsentligt ändra natur som miljön. På bearbetningsstadiet krävs i flertalet fall tillstånd enligt miljöskyddslagen. Enligt miljöskyddsförordningen 1989:364 är det förbjudet att utan tillstånd Koncessionsnämnden anlägga eller av gruva anrikningsverk. För gruvanläggning för provbrytning krävs tillstånd av länsstyrelsen. För täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markägarens husbehov krävs enligt 18 § första

stycket naturvårdslagen länsstyrelsens tillstånd. Flertalet av de industri-

mineral som är intagna under den nya minerallagen har tidigare brutits med stöd av täkttillstånd enligt naturvårdslagen. I förarbetena till minerallagen ansåg statsmakterna att detta krav på tillstånd borde

bibehållas oavsett om tillstånd enligt minerallagen krävs eller ej. Se

prop. 198889 s. 77-78.

5.6.5 Allmänna synpunkter på anpassningen till miljö-

balken

Eftersom helt nyligen ställning tagits till frågan om samordningen mellan minerallagstiftningen och miljölagstiftningen på sådant sätt att huvudregeln är att en dubbelprövning skall ske med tillämpning även

av miljölagstiftningen synes någon genomgripande ändring av

mer systemet för samordning mellan minerallagen och hälso-och miljölagstiftningen inte behövlig miljöbalkens tillkomst. med anledning av När miljöbalken innehåller strängare bestämmelser än nuvarande lagstiftning blir de strängare bestämmelserna automatiskt tillämpliga vid prövning enligt miljöbalken också företag för utvinning av av mineral.

508 Kapitel 5

En fråga som kräver särskilda överväganden är den om när slutlig ståndpunkt kan tas till frågan om en mineralutvinning med hänsyn till motstående miljöintressen skall komma till stånd eller inte. Miljöbalken innehåller i 13 kap. 5 § vissa stoppregler för miljöfarlig verksamhet innebörd att miljöfarlig verksamhet kan av en som leda till skada på människors hälsa eller väsentlig olägenhet inte annan får utövas. Är miljöfarlig verksamhet inte skadar människors en som hälsa av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får regeringen besluta att verksamheten får komma till stånd, om områden som är av riksintresse för natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas. Eftersom företag för utvinning av mineraltillgångar, dvs. bearbetning, undantagslöst torde utgöra miljöfarlig verksamhet, blir miljöbalkens stoppregler tillämpliga på företaget. Det får sålunda inte bedrivas i strid med stoppreglerna. Frågor tillämpningen stoppom av reglerna på ett företag för mineralutvinning kan prövas i ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Det är dock meningslöst att bearbetningskoncession meddelas, förhållandena är sådana att om företaget är otillåtligt enligt stoppreglerna i miljöbalken och förutsättningar ñr dispens inte föreligger. Emellertid har det påpekats för oss att det med hänsyn till de speciella förhållanden råder på mineralområdet är förenat med som särskilda svårigheter att i sådana ärenden pröva miljöbalkens om stoppregler skulle kunna vara tillämpliga. Sålunda, har det sagts oss,

skulle risken för att ett företag för utvinning mineral förklaras

av otillåtligt i samband med prövningen frågan koncession för av om bearbetning kunna bli helt förödande för intresset att utföra prospektering efter mineral. Detta skulle i sin tur strida de grundmot ett av läggande målen för mineralpolitiken. Vidare är det närmast omöjligt att redan i koncessionsärendet enligt minerallagen bedöma om konsekvenserna av ett företag för utvinning av mineral blir sådana att stoppreglerna utgör hinder mot företaget. Anledningen härtill har sagts vara att det i koncessionsärendet inte är klarlagt hur bearbetningen närmare skall bedrivas. Ofta dröjer det flera år från det att koncession meddelats innan en brytning eventuellt kan påbörjas. Trots detta måste

med hänsyn till gruvnäringens förutsättningar redan på kon-

man - cessionsstadiet bestämma sig för fyndigheten skall få bearbetas om eller inte. Att senare under bearbetningsskedet stoppa ett mineralutvinningsföretag som sådant har sagts vara oacceptabelt.

Kapitel 5 509

Det har vidare framhållits för oss att mineralutvinning av t.ex. om naturvårdsskäl inte anses böra ske inom vissa områden, det är bättre att redan i förväg förbjuda sådan verksamhet inom områdena i fråga. En prospektör behöver då inte riskera att lägga ner stora belopp på att lokalisera brytvärda mineralfyndigheter senare visar sig inte få som bearbetas över huvud taget. Att även mineralutvinningen underkastad sådana miljömåste vara regler som gäller för all annan verksamhet i landet kan det inte råda någon tvekan om. Något sådant torde inte heller mineralnäringens företrädare göra gällande. Det sagda leder till att om mineralutvinningen påverkar hälsan eller miljön på ett sätt som i andra sammanhang inte är godtagbart kan den inte komma till stånd. Självfallet är det bäst detta blir klarlagt så tidigt möjligt. Vi inser om som emellertid att det råder i viss mån speciella förutsättningar för företag som skall prövas enligt minerallagen, bl.a. därigenom att konsekvenserna för motstående intressen inte går att förutse i ett sammanhang. Vad gäller bearbetning av en mineralfyndighet bör skillnad göras mellan å ena sidan utvinningen av själva fyndigheten som sådan och å andra sidan sättet för utvinningen, dvs. det praktiska brytningsarbetet. Frågor av det förra slaget prövas enligt minerallagen i ärendet om bearbetningskoncession. Att inte enbart det förhållandet att prospektering skett efter ett undersökningstillstånd skall kunna hindra att bearbetning stoppas vid prövning av frågan om bearbetningskoncession framgår redan att det är då som en avvägning enligt hushållningsav bestämmelserna i naturresurslagen med avseende på markanvändningen skall göras. Därvid är att märka att denna avvägning bara skall göras

i mineralärendet, även om företaget skall prövas också enligt annan

NRL-anknuten lagstiftning. Denna avvägning innefattar också miljöhänsyn. Emellertid kan i detta tidiga skede endast översiktlig en bedömning göras av miljöintressena. Frågor om det praktiska brytningsarbetet prövas i huvudsak enligt annan lagstiftning, i första hand miljöskyddslagen såsom ñretag utgörande miljöfarlig verksamhet. Eftersom själva fyndigheten är lokaliserad redan genom den avvägning enligt naturresurslagen som gjorts i mineralärendet, kommer lokaliseringsprövningen i miljöskyddsärendet att inskränkas till sådana anläggningar och att avse åtgärder som fordras för brytningen. I motsats till vad gäller i som fråga om mineralfyndigheten sådan kan dessa anläggningar och som

510 Kapitel 5

åtgärder i viss mån anpassas så att deras miljöpåverkan minskar. Genom en sådan anpassning, t.ex. genom alternativ lokalisering, skyddsåtgärder etc., är det inom vissa gränser möjligt att påverka tillåtligheten av ett företag. Mot bakgrund av dels de speciella förhållanden som redovisats beträffande gruvnäringen, dels den nyss påtalade skillnaden i prövningshänseende anser vi att övervägande skäl talar mot att ställa krav på att bergmästaren skall beakta miljöbalkens stoppregler i ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen. Av det förut anförda framgår dock att om det vid avvägningen enligt hushållningsbestämmelsema framstår som ldart, att brytningen av miljöhänsyn inte får komma till stånd, skall bearbetningskoncession inte meddelas. Bortsett från obrutna fjällområden och liknande torde det emellertid praktiskt taget vara omöjligt att säkert förutse att en mineralutvinning inte är genomförbar av miljöskäl. Det måste emellertid då i stället vara möjligt att tillämpa stoppreglema vid prövning enligt miljöbalken av företag för mineralutvinning. Enligt förarbetena till minerallagen kan sådana övergripande villkor till skydd för motstående intressen uppställts i som det ursprungliga koncessionsbeslutet ges en mer preciserad utformning vid miljöprövningen men bara inom ramen för de ursprungligen uppställda villkoren. Detta uttalande saknar dock redan för gällande rätta vidkommande erforderligt stöd i lagtexten. Vad angår miljöbalken är en av de grundläggande tankarna bakom denna att miljöfrågoma skall tillmätas större betydelse i förhållande till andra intressen, bl.a. exploateringsintresset. Den förut återgivna ståndpunkten skulle ñr övrigt innebära att det skulle vara för tidigt att fullt ut ta hänsyn till miljöintressena i ärendet om bearbetningskoncession och för sent att göra

det i miljöprövningsärendet.

Det bör å andra sidan understrykas att företag för bearbetning av

mineral bara i mycket sällsynta fall torde förorsaka sådan inverkan att den absoluta stoppregeln i 13 kap. 5 § första stycket miljöbalken, dvs. om människors hälsa skadas, utgör hinder mot mineralutvinning. Vi förutser inte heller att bearbetning av mineralfyndigheter i någon nämnvärd omfattning kommer att leda till sådan skada på miljön att inte regeringen kan meddela dispens med stöd av andra stycket i nyssnämnda lagmm.

Kapitel 5 511

För anpassningen av minerallagen till miljöbalken bör i stora drag kunna tillämpas de principer i det föregående förordat i avsnitt som 5.1.3 och sådana bestämmelser i avsnitt 5.1.4 har sin plats som avses också i minerallagen. Det innebär att minerallagen bör innehålla en allmän aktsamhetsregcl i förening allmän hänvisning till med en miljöbalken och särskilda hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser om hushållning, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. En lokaliseringsbestämmelse det innehåll vi diskuterat i av sistnämnda avsnitt finns det däremot inte plats för i minerallagen, eftersom en mineralfyndighet måste utvinnas där den ligger eller också lämnas obruten. Minerallagen innehåller redan nu bestämmelser om villkor för koncession, om ändring av sådana villkor, återställningsåtgärder om och om skyldighet att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana åtgärder. Den synes böra kompletteras med vissa ytterligare bestämmelser av den art vi diskuterat i avsnitt 5.1.4, såsom rätt för Miljöom ombudsmannen att till skydd för hälsan eller miljön överklaga vissa beslut. Den speciella konstruktionen av minerallagens koncessionssystem lägger i vissa hänseenden hinder i vägen för en direkt parallellitet med andra NRL-lagar. Det främsta särdraget är den långa tid som kan

komma att förflyta mellan för det första undersökningstillstånd och

ansökan om bearbetningskoncession och för det andra bearbetningakoncession och den tidpunkt då en utvinning verkligen kommer till stånd. Ett andra särdrag är att undersökningsarbete ofta har mycket en begränsad inverkan på miljön medan å andra sidan bearbetning i regel får mycket ingripande effekter. Detta leder till att flera de bestämav melser som vi anser viktiga för anpassning till miljöbalken närmast en

bör knytas till frågan om beaibetningskoncession. Men det innebär å

andra sidan att den egentliga miljöprövningen i högre grad än

annars bör knytas till miljöbalken i stället för till minerallagensektorslagen. Vissa av de ändringar som vi böra göras i minerallagen för anser att anpassa den till miljöbalken berör både undersökningsarbeten och bearbetning medan andra gäller endast bearbetning. Det ñnns därför inte anledning att i detta avsnitt närmare utveckla vår principiella syn på behovet av sådana ändringar. I stället gör vi det i samband med att

vi i nästa avsnitt med specialmotivering de

gör en genomgång av

512 Kapitel 5

bestämmelser i minerallagen som enligt vår mening berörs av samordningen med miljöbalken.

5.6.6 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i minerallagen 199l:45

1 kap. Inledande bestämmelser

Allmänna aktsamhetsregler

7 § Vid undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter skall tillbörlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild rätt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljon eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om. Bestämmelser i fråga skydd för människors hälsa eller miljön om och fråga i om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser

finns i miljöbalken.

Paragrafen är ny. Ny är också rubriken närmast före paragrafen. Minerallagen syftar i första hand till att reglera förhållandet mellan prospektörer och gruvinnehavare å ena sidan samt markägare och innehavare särskild rätt till marken å andra sidan. Endast i mindre av omfattning upptar lagen bestämmelser som har ett annat syfte. Exempel på regler av det senare slaget är de s.k. hindersbestämmelsema och reglerna intresseavvägning enligt naturresurslagen. om Hit hör också bestämmelser som gör det möjligt att föreskriva villkor till skydd för motstående intressen. Vad gäller sådana villkor är dock att märka att det ofta inte är möjligt att i samband med ett beslut om koncession föreskriva om villkor av annat än översiktligt slag. Normalt återstår nämligen mycket arbete innan i detalj kan ange hur man verksamheten skall bedrivas. Av denna anledning bestäms därför väsentliga villkor, bl.a. till skydd för den yttre miljön, med stöd av lagstiftning såsom miljöskyddslagen, naturvårdslagen och, i annan vissa fall, vattenlagen.

Kapitel 5 513

Även intressen, står emot gruvnäringen, främst allmänna om som sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan lagstiftning föreslår vi att det i 1 kap. minerallagen under en ny rubrik tas in allmän aktsamhetsregel. I avsnitten 5.1.3 och 5.1.4 har vi en diskuterat förutsättningarna för hur sådan regel bör utformas. en Enligt vår mening bör i minerallagen för mineralhanteringens del tas in den allmänna aktsamhetsregel i miljöbalken återfinns i 1 som kap. 7 i så fall bör den reservation finns i l kap. 12 § miljösom balken också komma till uttryck i bestämmelsen. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5.1.4 bör en övergripande av aktsamhetsregel i minerallagen framgå, att awägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än hälso-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskild rätt, t.ex. fastighetsägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första stycket föreslås därför att vid undersökning och bearbetning av

mineralfyndigheter tillbörlig hänsyn skall tas till också till andra

allmänna intressen liksom till enskild rätt. Med stöd av första stycket skall hänsyn tas till exempelvis kulturminnen och fornminnen liksom till rennäringen. I andra stycket har tagits upp en erinran om att bestämmelser i fråga skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om om främjande hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöav en balken. Eftersom mineralutvinning, dvs. bearbetning, så gott som alltid utgör miljöfarlig verksamhet skall miljöbalkens bestämmelser om sådan verksamhet tillämpas. Vad däremot gäller undersökningsarbete innefattar detta regelmässigt inte någon nämnvärd inverkan på miljön. I de flesta fall består undersökningsarbetet i att genom översiktliga och detaljerade mätningar med olika instrument klarlägga områdets geologiska förhållanden. I ett fåtal fall leder detta arbete till att borrkämor

behöver tas ut det material som skall undersökas. I samband där-

av

med kan det bli nödvändigt att fälla enstaka tråd och skrapa bort jord

inom ett mycket begränsat område. Att undersökningsarbete av detta slag har endast ringa påverkan på miljön och en närmast obefintlig en inverkan på människors hälsa och hushållningen med naturrersurser torde vara uppenbart. En rätt enligt minerallagen är en visserligen nödvändig men ingalunda tillräcklig förutsättning för att bedriva verksamhet som om-

514 Kapitel 5

fattas av lagen. För gruvdrift och ibland också ñr undersökningsarbete kommer således förutsättningarna att preciseras miljöprövgenom en ning. Det äri första hand vid sådan miljöprövning de allmänna en som aktsamhetsreglema i miljöbalken kommer att kunna tillämpas. Hänvisningen till miljöbalken omfattar också de stoppregler för miljöfarlig verksamhet ñnns i 13 kap. 5 § i balken. Vårt förslag som att, inom ramen för prövning enligt miljöbalken ett företag för en av

mineralutvinning i dess egenskap av miljöfarlig verksamhet, även

stoppreglema skall kunna tillämpas har vi motiverat i avsnitt 5.6.4.

Bestämmelser i annan lagstiftning

7 a § Bestämmelser som berör verksamhet i denna lag som avses finns, utom i miljöbalken, också i plan- och bygglagen 1987310 och lagen 1988:950 kulturminnen om m.m. Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på sätt annat ta befattning med kärnämne eller mineral med halt sådant ämne av

finns även i lagen 0984:3 om kärntelcnisk verksamhet. Bestämmelser

om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strål-

skyddslagen 1988:220.

Paragrafen motsvarar 7 § i nuvarande lydelse. Den föreslagna hänvisningen i 7 § till miljöbalken ersätter nuvarande hänvisningar i första stycket till miljöskyddslagen, naturvårdslagen och naturresurslagen.

8 § Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Paragrafen motsvarar 8 § i nuvarande lydelse.

Motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 5.1.4. För mineral-

brytningens del blir regeln aktuell främst vid mineralbrytning i de

obrutna fjällområdena. Innebörden av bestämmelsen är att den fortsatta långsiktiga markanvändningen skall vara deñnitivt avgjord regeringens beslut genom

Kapitel 5 515

och att den intresseawägning gjorts i ärendet skall ligga till grund som för bedömningen vid den fortsatta prövningen enligt minerallagen.

2 kap. Undersökningstillstånd

10 ä

Som vi tidigare redovisat är det ett önskemål från statsmakterna att en så enkel prövning möjligt skall kunna göras en ansökan om som av rätt till undersökning. Syftet är att därigenom underlätta och stimulera prospektering efter mineral. En ordning där frågan om villkor prövas i samband med undersökningstillstånd har ansetts kräva en ordentlig utredning i tillståndsärendet och därmed kunna rubba grunderna för den föreslagna ordningen. Emellertid har denna enkla form av prövning inte ansetts kunna tillämpas beträffande undersökning av alla de mineral omfattas minerallagen. Sålunda har olja, gas och som av

diamant ansetts böra särbehandlas i viss mån. Prospekteringsarbete i

fråga sådana mineral nämligen förenat med särskilda risker. om anses Dessa kan dels säkerhetsfrågor, dels ett äventyrande av själva avse fyndigheten prospekteringen bedrivs fel sätt. Prospektering efter om diamant har också större inverkan på omgivningen, bl.a. genom de stora ytor berörs sådant arbete. Ansökningar om tillstånd till som av undersökning förekomst sådana mineral har därför ansetts böra av av ingående än beträffande övriga mineral prop. 1988 89:92 prövas mer s. 53

Mot bakgrund det anförda gäller för närvarande enligt

av nu 2 kap. 10 § minerallagen att endast undersökningstillstând beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Däremot skall enligt 4 kap. 5 § bearbetningskoncession oavsett en vilket mineral den förenas med de villkor behövs för att avser - som skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt. Bland de allmänna intressen därvid skall skyddas är hänsom till miljön det intresse oftast blir aktuellt. Bakgrunden är de synen som särskilda risker för skador på omgivningen är förenade med som

516 Kapitel 5

bearbetningen. Villkoren kan således hur verksamheten skall avse bedrivas i olika avseenden. Även undersökningsarbete som avser andra mineral än olja, gas

eller diamant kan förenat med risker för omgivningenf Mot

vara bakgrund av de skärpta krav på miljöhänsyn kännetecknar miljösom

balken har vi diskuterat undersökningstillstånd generellt skall

om kunna förenas med villkor till skydd för miljöintressena. Det är självfallet i så fall bara när det verkligen behövs villkor skall medsom delas. Vid en genomgång av de situationer kan tänkas inträffa i som praktiken har vi emellertid funnit att dessa kan hanteras på sätt. annat Behövs provbrytning bör sådan även i fortsättningen bara få komma till stånd efter prövning enligt miljöbalken vederbörande tillen av ståndsmyndighet; vi erinrar att organisationsfrågan utreds särskilt. om Provborrningar torde i sig så aldrig medföra gott som någon påtaglig miljöpåverkan. Det kan däremot fallet med byggande väg fram vara av till undersökningsområdet. Om sådan vägbyggnad liksom i förekom- mande fall provborrningar kan komma att väsentligt ändra natur- miljön, inträder enligt kap. 5 § miljöbalken, liksom för närvarande enligt 20 § naturvårdslagen, samrådsskydighet. På grundval en av

sådant samråd kan tillsynsmyndigheten ingripa med föreläggande eller

förbud, exempelvis den tilltänkta vägsträckningen skulle skada om någon viktig biotop; eftersom det i sådant fall inte torde fråga vara om pågående markanvändning utgår inte ersättning. Vi kan vidare hänvisa till vad som anförs under 3 kap. 6 § att om nyligen ett förstärkt skydd har införts för vissa naturområden. Undersökningsarbete får sålunda inte äga inom nationalpark eller rum område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter har meddelats som beträffande naturreservat eller naturvårdsområde.

Mot bakgrund dels av den ståndpunkt tagits vid minerallagens som tillkomst och som redovisats i det föregående, dels det av att synes bättre att beslut om hänsyn till miljöintressena fattas tillsynsmyndigav heterna på hälso- och miljösidan än bergmåstaren har vi för av stannat att inte föreslå någon ändring på denna punkt.

Kapitel 5 517

3 kap. Undersökningsarbete

6 5 Undersökningsarbete får nationalpark eller inte äga rum inom område statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas som till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats naturvdrdsomráde, lculturreservat eller

betrdfartde naturreservat,

kulturvdrdsområde miljöbalken. med stod av Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av länsstyrelsen, dga rum inom --område i 4 kap. 5 § miljöbalken. som avses

Första stycket motsvarar första stycket i nuvarande lydelse. Eftersom naturvårdslagen är de lagar vi föreslagit skall samordnas i en av som miljöbalken, har bestämmelsen ändrats i enlighet härmed. Vidare föreslås att bestämmelsen görs tillämplig även beträffande föreskrifter meddelats för naturvårdsområden, kulturreservat eller kulturvårdssom områden. Andra stycket l och 2 överensstämmer med nuvarande lydelse. Punkt 3 motsvarar nuvarande lydelse. Då även naturresurslagen ingår bland de lagar föreslås bli samordnade i balken, har en ändring som skett härvidlag. Genom ändringar i förevarande paragraf som trätt i kraft den 1 juli 1993 har införts ett förstärkt skydd för nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden vad gäller påverkan av undersökningsarbete inom sådana områden. Det hade nämligen i skilda sammanhang riktats kritik mot att hindersbestämmelsema inte tidigare hade omfattat de nämnda områdestypema. Frågan berördes såvitt angår naturreservat redan under förarbetena till minerallagen. Föredraganden anförde bl.a. följande. De restriktioner gäller för naturreservat kan variera från omfattande och som ingående inskränkningar till obetydliga inskränkningar i rätten att mera förfoga över marken. Det innebär att framför allt mindre ingripande undersökningsarbeten ofta inte kommer i konflikt med de restriktioner gäller för reservatet. En prospektör måste naturligtvis följa de som bestämmelser gäller för reservatet. Om dessa försvårar eller som omöjliggör det planerade undersökningsarbetet kan han hos läns-

styrelsen begära undantag från eller upphävande föreskriftema med

av stöd naturvårdslagen prop. 198889292 s. 97. av

5 l 8 Kapitel 5

I prop. 199192:161 om ändringar i minerallagen uttalade föredraganden att frågan om prövning undersökningstillstånd i nationalav parker, naturreservat och obrutna fjällområden tidigare hade aktualiserats i riksdagen. Eftersom prospektering i vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i den fysiska miljön utan att för den skull bearbetningskoncession kan meddelas fanns det skäl att överväga senare en förstärkning av möjligheterna att reglera prospektering inom del en områden a. prop. s. 9. Frågan fick sin lösning genom ändringar i minerallagen på grundval

av prop. 199293:238 se 12

s. Enligt 9 kap. 3 § miljöbalken kan länsstyrelsen förklara ett naturområde som naturreservat eller naturområde för att bevara värdefull natur eller till skydd för växt- och djurlivet, för att tillgodose behoven av områden för friluftsliv eller andra särskilda skäl. Avgörande för av vilken skyddsformema skall väljas är de åtgärder av som om som behövs för att uppnå syftet leder till att pågående markanvändning försvåras avsevärt inom ett område och därmed grundar rätt till ersättning för intrång. Om så är fallet skall området förklaras som naturreservat. I andra fall skall skyddsformen naturvårdsområde användas. Som synes är syftet detsamma med de båda skyddsformema naturreservat och naturvårdsområde. En naturlig följd är då att föreskrifter som sägs i första stycket förevarande paragraf får inte bara av avse naturreservat utan även naturvårdsområde. När det gäller möjlighet till dispens från förbudet gäller för nationalparker att intrång i sådana över huvud taget inte får ske utan godkännande av riksdagen. Undantag från eller upphävande föreav skrifter som meddelats för ett naturreservat eller naturvårdsområde kan

meddelas av länsstyrelsen enligt 9 kap. 7 § miljöbalken. Därvid gäller

att om beslutet meddelas för att lämna för ett arbetsföretag, får rum

länsstyrelsen också besluta att den som utför företaget skall bekosta

en särskild undersökning av det skyddade området eller särskilda åtgärder ñr att bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget. Vad slutligen gäller dispens för undersökningsarbete inom de obrutna fjällområdena kan sådan meddelas länsstyrelsen enligt andra av stycket första ledet av förevarande paragraf.

Enligt 9 kap. 8 § miljöbalken får bestämmelserna om naturreservat

och naturvårdsområden tillämpas också för att bevara värdefulla

Kapitel 5 519

kulturmiljöer de inte skyddas enligt kulturminneslagen. Dessa om områden benämns kulturreservat eller kulturvårdsområde.

4 kap. Bearbetningskoncession

2 § Koncession skall meddelas begärda koncessionen. om --- Koncession för bearbetning av olja eller gasformiga kolväten får beviljas endast den visar att han är lämplig att bedriva sådan som bearbetning.

Paragrafen överensstämmer med första och andra styckena i nuvarande lydelse. Tredje femte styckena i nuvarande lydelse har mot- svarigheter i 2 a § och sjätte stycket i 2 b Fram till den l juli 1993 gällde generellt att sökanden skulle vara lämplig att bearbeta mineralfyndighet för att koncession skulle en kunna beviljas. Numera gäller emellertid lämplighetskravet bara bearbetning olje- och gasfyndigheter. Enligt uttalanden i prop. av 199293:238 motiven för denna ändring att den som kan prestera var godtagbar malmbevisning också får anses ha förmåga och vilja att en få till stånd utvinning. Med hänsyn till de såkerhetsrisker som är förknippade med utvinning av olje- och gasfyndigheter ansåg dock föredraganden att det även i fortsättningen borde kunna sållas särskilda krav på sökandens lämplighet för bearbetning av sådana fyndig-

heter. Det framhölls att utvinning av olje- och gasfyndigheter alltid är

förenad med avsevärda risker. Särskilt riskfylld är sådan verksamhet med avseende på miljön och arbetarskyddet. Vidare sades att själva fyndigheten kan äventyras ett oskickligt beteende till följd av genom bl.a. bristande kompetens a. prop. s. 7.

2 § I ärenden beviljande koncession tillämpas bestämmela om av i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnonner som serna fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken. Om ett ärende beviljande koncession avser ett företag vars om av

tillåtlighet skall provas enligt flera de lagar anges i 2 kap. I §

av som miljöbalken, skall 3 och 4 kap. balk tillämpas endast vid den samma provning som sker i mineralärendet.

520 Kapitel 5

I ett ärende om beviljande av koncession skall miljökonsekvensen beskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansökningen. Denna beskrivning skall även ligga till grund för tillämpningen 3 och av 4 kap. samma balk enligt första och andra styckena.

Paragrafen motsvarar 2 § tredje femte styckena i nuvarande lydelse. - Bestämmelserna har närmare motiverats i avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. I motsats till väglagen, där en hänvisning görs till naturresurslagen redan i de inledande bestämmelserna, tas i minerallagen bestämen melse om tillämpning naturresurslagen först bland bestämmelav upp serna i 4 kap. om bearbetningskoncession. Vi att denna ordning anser kan behållas. Med hänsyn till att undersökningsarbetena i regel har en föga ingripande karaktär och inte medför någon varaktig förändring av naturförhällandena är det tillräckligt att paraplybestämmelsema i miljöskyddsbalken tillämpas först i ärenden bearbetningskonom cession. I 2 § fjärde stycket i gällande lydelse föreskrivs att nu om ett ärende om beviljande bearbetningskoncession ett företag av avser vars tillätlighet skall prövas enligt flera de till naturresurslagen av anknutna lagarna, så skall 2 och 3 kap. i den lagen tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Bakgrunden till denna bestämmelse har beskrivits i avsnitt 5.6.3. När stycket nu ändras så att hänvisningen gäller miljöbalken bör hänvisningen 3 avse och 4 kap, som innehåller grundläggande och särskilda hushällningsbestämmelser. Miljökvalitetsnormer skall däremot naturliga skäl också av

och framför allt kunna beaktas i miljöprövningsärendet, oavsett

- vilken prövning ägt i koncessionsärendet. som rum Att beslut av regeringen i ärenden enligt 5 kap. miljöbalken om

tillátlighetsprövning av stora anläggningar m.m. skall tillämpas också

i mineralärenden framgår redan l kap. 8 av

2 b § Koncession får inte strida detaljplan eller områdesmot en bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Paragrafen överensstämmer med smärre redaktionell ändring 2 § en sjätte stycket i nuvarande lydelse.

En fråga som kan diskuteras är den vid mineralutvinning

om utöver detaljplan och områdesbestämmelser bör beaktas också vissa -

Kapitel 5 521

andra planförutsättningar. Det gäller således sådana fall då koncessionsområdet är beläget utanför område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Frågan berördes i propositionen om ny minerallagstiftning m.m. där föredraganden anförde bl.a. följande. I ärenden om bearbetningakoncession måste borgmästaren alltid ha tillgång till uppgifter om den kommunala planeringen. Om ett område där det begärs koncession ligger inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser, är bergmästaren bunden av den kommunala planeringen. Om koncessionsområdet däremot ligger utanför sådant planlagt område, vilket torde det vanligaste, skall intresseawägning på grundval av vara en bestämmelserna i naturresurslagen äga rum. Områden som saknar detaljplan eller områdesbestämmelser berörs endast den kommunala av översiktsplanen, inte är formellt bindande. Iden planen torde då som inte ha beaktats mineralfyndigheten, som inte varit känd tidigare. Intresseavvägningen kommer därför att ske mellan mineralintresset och Eftersom skall det ändamål som anges i översiktsplanen. bergmästaren samråda med länsstyrelsen, blir det i praktiken denna som kommer att göra intresseawägningen. I regeringens verkställighetsföreskrifter kommer det att införas skyldighet för länsstyrelsen resp. bergmästaren att inhämta yttrande från berörd kommun i ärenden av denna typ. Det kan också bli nödvändigt för bergmästaren att beakta den kommunala planeringen vid markanvisningsförrättning. Huvuddelen av den anvisade marken ligger alltid inom koncessionsområdet och där har den kommunala planeringen beaktats i koncessionsärendet. Mark kan emellertid också anvisas utanför koncessionsomrâdet och då måste den kommunala planeringen beaktas vid markanvisningsförrättningen prop. 198889:92 s. 88. De skäl föredraganden redovisat i det nyssnämnda lagstiftsom ningsärendet är enligt vår mening fortfarande bärkraftiga. Eftersom andra planförutsättningar än sådana följer av detaljplan och som områdesbestämmelser således skall beaktas vid den avvägning som skall göras i koncessionsärendet enligt hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. miljöbalken, det inte finnas behov av att nu bygga synes ut bestämmelsen i förevarande paragraf. Ett tillägg av skisserat slag

skulle dessutom kunna skapa osäkerhet i prövningshänseende.

522 Kapitel 5

5 5

För närvarande föreskrivs i paragrafen bearbetningskoncession att en skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt. I allmänna intressen ingår också skyddet av hälsa och miljö. Vi har övervägt att föreslå en ändring av innebörd att villkor om miljöhänsyn särskilt skulle omnämnas i paragrafen. Med hänsyn till vad vi anfört i det föregående om svårigheten att pröva miljöintressena redan i koncessionärendet har vi emellertid funnit övervägande skäl sådan tala mot en ändring.

6 ä

Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf skall koncessionshavaren åläggas att ställa säkerhet för att hans skyldigheter enligt 13 kap. 4 § skall uppfyllas, det inte finns särskilda skäl till något annat; visar om sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas. Bestämmelsen står i god överensstämmelse med de förslag beträffande skyldighet att ställa säkerhet som vi motiverat i avsnitt 5.1.4. Vi finner inte skäl att föreslå någon ändring i bestämmelsen.

10 § Pågår inte regelbunden bearbetning eller sådan verksamhet som anges i 9 § första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren förlängas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse att mineraltillgånganta utnyttjas av på ett ändamålsenligt sätt. Vid prövningen tillämpas bestämmelserna i 4 och 8 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

Paragrafen motsvarar delvis 10 § i nuvarande lydelse. Av samma skäl som angetts i motiveringen till 2 a § föreslås dock att hänvisningen till naturresurslagen ersätts av en hänvisning till de kapitel i miljöbalken som innehåller de s.k. paraplybestämmelserna.

Kapitel 5 523

5 kap. Bearbetning m.m.

n

I paragrafen föreskrivs att bearbetning inte får ske på sådant sätt att framtida utvinning av något koncessionsmineral âventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna kvarlämnad känd tillgång av sådant mineral samt att bearbetning inte heller får utföras så att uppenbar misshushållning med mineral sker på annat sätt. Vi vill understryka att bestämmelserna i paragrafen ligger väl i linje med miljöbalkens mål att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling och främja hushållning med naturresurser. I förarbetena paragrafen skyddas framtida utvinning sägs att genom endast av koncessionsmineral. Att så är fallet beror på att den nya minerallagen omfattar i stort sett alla mineral som är av intresse för den svenska nlineralindustrin. Det finns, sägs det i propositionen, knappast någon anledning att skydda gråberg på detta sätt; en viss gruvbrytning med sådan teknik att misshushållning med gråberg äger

förekommer för övrigt i dag. Se prop. 198889:92 s. 104 f.

rum Annan skyddslagstiftning skall tillämpas på mineralbrytning. Landskapsbilden kan skyddas bl.a. genom naturreservatsbestämmelser. Att rena hushållningsskäl meddela beståmmmelser om brytning av av gråberg synes inte motiverat. Vi finner inte skäl att föreslå någon ändring i paragrafen i detta eller annat hänseende.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av

undersökningstillstånd och koncession

3 å

Enligt paragrafen kan ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession återkallas, om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt mineralagen eller enligt villkor i tillståndet eller koncessionen eller finns synnerliga skål. om det annars Vi erinrar om att det för ett gruvföretag, såsom miljöfarlig verksamhet, krävs tillstånd också enligt miljöbalken och att sådant tillstånd

524 Kapitel 5

kan återkallas om villkor som gäller för verksamheten i något väsentligt avseende har åsidosatts. Mot bakgrund härav finner vi inte anledning föreslå någon ändring i förevarande paragraf. Vid återkallelse av tillstånd enligt miljöbalken uppkommer normalt inte heller frågor om ersättning till koncessionshavaren. Däremot kan sådana frågor bli aktuella vid återkallelse av själva koncessionen enligt minerallagen, se 7 kap. 5

4 § Om verksamhet enligt en koncession upphov till betydande ger olägenheter som inte förutsägs när koncessionen meddelades, fâr

prävningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksam-

heten som behövs för att förebygga eller minska olägenheterna. Detsamma gäller arbete enligt undersökningstillstánd för olja, gasformiga kolväten och diamant. I övrigt får villkor i undersöløiingstillständ eller koncession ändras endast i enlighet med tillstdnds- eller koncessionshavarens begäran eller medgivande. Vid prövningen tillämpas bestämmelserna i 4 och 8 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnonner som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken.

Första och andra styckena överensstämmer med nuvarande första stycket. Tredje stycket motsvarar delvis nuvarande tredje stycket. För närvarande gäller att i fråga om olägenheter vid arbete enligt undersökningstillstånd nya villkor kan meddelas endast när tillståndet avser olja, gas eller diamant. Vi har diskuterat, alla former av om undersökningstillstånd skall kunna förenas med villkor ifall det faktiskt visat sig att arbetet gett upphov till betydande olägenheter. Av i huvudsak samma skäl som redovisats under 2 kap. 10 § har vi emellertid funnit att det i sådant fall är bättre att ingripande sker direkt enligt miljöbalken. Vi föreslår därför inte någon ändring i denna del. Hänvisningen i tredje stycket till naturresurslagen föreslås på samma sätt som beträffande 4 kap. 2 a § och lO § bli ersatt med en hånvising till 6 och 8 kap. miljöbalken.

Kapitel 5 525

8 kap. Prövningsmyndigheter m.m.

1 § Ärenden 2 om --- av Bergmästaren får yttra sig. --- I ärenden beviljande bearbemingskoncession skall bergom av mästaren, såvitt gäller tillämpningen 4 och 8 kap. miljöbalken av samt sådana kvalitetsnørmer som fastställts med städ av 6 kap. miljöbalken, samråda med länsstyrelsen idet eller de län där koncessions-

området ligger. länsstyrelsen fdr därvid besluta om särskild utredning

enligt 2 kap. 11 § lagen 1988:950 om kulturminnen m. m.

Första och andra styckena överensstämmer med nuvarande lydelse.

Tredje stycket motsvarar delvis tredje stycket i nuvarande lydelse.

Föreskriften i tredje stycket samråd med länsstyrelsen gäller nu om tillämpningen naturresurslagen. Enligt l kap. 2 § den lagen är det av därvid hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap. 5 och 6 kap. i förslaget till miljöbalk som skall tillämpas. I fråga förfarandet i koncessionsärenden enligt minerallagen om uttalade föredraganden bl.a. följande. Koncessionsprövning innefattar ställningstagande till fyra faktorer, malmbevisning, sökandens lämplighet, lämplig arrondering samt förhållandet till motstående intressen. De tre första är bergmästaren väl lämpad att bedöma. Den fjärde frågan däremot, avvägningen enligt naturresurslagen gentemot motstående intressen, ligger utanför bergmästarens normala kompetens och uppgifter. Inom bergsstaten kan visserligen göras en bedömning av mineralintressets tyngd i sig i det enskilda fallet, men myndigheten har inte kompetens att göra samlad intresseavvägning, som ytterst har en politisk karaktär. Det problemet bör lösas genom att bergsstaten samråder i denna fråga med länsstyrelsen, som bör svara för sådana övergripande bedömningar. Länsstyrelsens bedömning i markanvändningsfrågan bör givetvis i normalfallet bestämmande för bergvara mästarens beslut. En möjlighet bör dock finnas för bergmästaren att hänskjuta ett koncessionsärende, där han och länsstyrelsen har olika uppfattning i markanvändningsfrågan, till regeringens prövning. Länsstyrelsen skall göra den övergripande bedömningen enligt naturresurslagen. Därvid kommer länsstyrelsen naturligtvis att från berörda myndigheter inhämta de uppgifter behövs för att bedöma den som

526 Kapitel 5

inverkan mineralföretaget kan få på andra intressen skall beaktas

som enligt naturresurslagen prop. 198889:92 63 s. Av det nu redovisade framgår att det aldrig varit avsikten att tillämpa det nuvarande samrådsförfarandet på andra allmänna intressen än sådana som avser avvägningen mellan olika markanvändningsintressen enligt paraplybestämmelsema i naturresurslagens båda

hushållningskapitel.

Emellertid innebär vårt förslag till miljöbalk att inte bara hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. även bestämmelserna utan om

miljökvalitetsnormer i 6 kap. och miljökonsekvensbeskrivningari

om 8 kap. skall få paraplykaraktäri förhållande till bl.a. minerallagen. Att samrådet i fortsättningen skall också frågor miljökvalitetsavse om normer enligt balken för övrigt högst naturligt med hänsyn till synes den roll länsstyrelsen föreslås få då det gäller upprätta åtgärdsatt program enligt 6 kap. 4 § miljöbalken. En sak är att företag för annan

mineralutvinning mer sällan torde komma i konflikt med kvalitets-

normer. Att länsstyrelsen med sin centrala roll i fråga den fysiska

om planeringen är särskilt ägnad råd beträffande miljökonsekvensatt ge

beskrivningar är uppenbart.

Vi föreslår sålunda att den nuvarande hänvisningen till naturresurslagen ändras till en hänvisning till 6 och 8 kap. miljöbalken.

Oavsett att frågor mineralutvinning kan komma prövas i

om att ärenden enligt miljöbalken hör miljöskyddet till de motstående intressen bergmästaren har beakta vid

som att koncessionsprövningen.

Resultatet av prövningen kan bl.a. ta sig uttryck i bergmästaren att uppställer villkor till skydd för allmänna intressen. Mot bakgrund härav kan diskuteras om inte samrådet med länsstyrelsen borde avse

frågor enligt miljöbalken i dess helhet. Med hänsyn till bl.a. de svårig-

heter som föreligger att redan i ärendet bearbetningskoncession

om pröva miljöfrågorna och vi redovisat i anslutning till 4 kap. som ovan 2 a § vi emellertid att förevarande bestämmelse i minerallagen anser inte bör byggas ut till att omfatta än paraplybestämmelsema i mer miljöbalken.

2 § Ärenden beviljande bearbetningskoncession

om av skall hansgata.: till regeringens prövning, om bergmdstaren bedömer frågan koncession särskilt om vara betydelsefull allmän synpunkt eller ur

Kapitel 5 527

bergmåstaren vid tillämpningen 3 eller 4 kap. ntiljöbalken av

eller sådana kvalitetsnonner fastställts med stöd av 6 kap.

som

miljöbalken finner skal att frängå vad länstyrelsen har före-

slagit.

Punkt l överensstämmer med och punkt 2 motsvarar delvis nuvarande lydelse. Den nuvarande hänvisningen till naturresurslagen i punkt 2 föreslås bli ersatt med hänvisning till 4 och 6 kap. miljöbalken. en

En miljökonsekvensbeslq-ivning bör under alla förhållanden göras

i ett ärende bearbetningskoncession, så därom âr det inte fråga om här. Däremot bör oenighet om tillämpningen av miljökvalitetsnormer föranleda ett hänskjutande till regeringen. Vi vill särskilt understryka att det inte är meningen att tillämpningen stoppreglcma i miljöbalken skall underställas regeringens av prövning i detta tidiga skede. Sá kan däremot tänkas komma att ske i samband med miljöprövningen. För det fall ett företag för mineralutvinning skall prövas enligt miljöbalken kan det nämligen bli fråga

om att hänskjuta prövningen av företaget till regeringen även enligt

den lagstiftningen, 13 kap. 5 och 18 §§ miljöbalken. l så fall skall se även miljöbalkens stoppregler tillämpas. Som anförts tidigare torde dock i praktiken inte bli fråga om att förbjuda verksamheten, endast att meddela villkor för den.

3 § Ärenden i övrigt har meddelats. --- I ärenden förlängning bearbetningskoncession enligt 4 kap. om av

10 § skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av 4 och 8 kap.

miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer fastställts med stöd av som 6 kap. miljöbalken, samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.

Ärenden förlängning bearbetningskoncession enligt 4 kap.

om av 10 § skall hänslqutas till regeringens prövning om bergmästaren vid tillämpningen 3 eller 4 kap. miljöbalken eller sådana kvalitetsav

fastställts med stöd 6 kap. miljöbalken finner skäl att

normer som av

frängå vad länstyrelsen har föreslagit. Hänslgwande skall också ske

av ärenden om återkallelse av undersökningstillståttd eller bearbet-

ningskoncession synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 § samt av övriga av

528 Kapitel 5

ärenden enligt denna paragraf som bergmåstaren bedömer vara sårskilt betydelsefzlla hån allmän synpunkt.

Första stycket överensstämmer med nuvarande lydelse. Andra och tredje styckena motsvarar delvis nuvarande lydelse. De föreslagna ändringarna i andra och tredje styckena motsvarar de ändringar vad gäller hänvisningar till vissa av miljöbalkens kapitel som föreslås i l och 2 §§.

68 5

Efter mönster från ll kap. 10 § vattenlagen meddelas i förevarande paragraf bestämmelser om särskild utredning efter förordnande av Jordbruksverket eller Skogsstyrelsen, när bearbetningen kan medföra väsentlig skada på jord- eller skogsbruket och frågan inte kan bedömas på annat sätt. Bakgrunden till bestämmelsen var följande. I samband med behandlingen av förslaget till ny minerallagstiftning anfördes i en motion till riksdagen att dåvarande Lantbruksstyrelsen borde ges möjlighet att föranstalta om utredning om skadeverkningarna av ett större mineralföretag för jord- och skogsbruket och rennäringen. Näringsutskottet ansåg att de önskemål som framförts i motionen borde tillgodoses i fråga om jord- och skogsbruket. Utskottet ansåg därför att regeringen borde anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt tillägg till den föreslagna minerallagen. Riksdagen ställde sig bakom Näringsutskottets uttalande prop. l99l92:l6ls. 9. Av specialmotiveringen till bestämmelsen framgår att det är först om de uppgifter länsstyrelsen inhämtat i ärendet inte tillräckligt ger underlag för att göra en avvägning enligt naturresurslagen som förordnande om utredning får meddelas enligt förevarande paragraf. En ytterligare förutsättning är att mineralföretaget kan leda till en väsentlig skada på jord- eller skogsbruket a. prop. s. ll. Det kan ifrågasättas vilken funktion denna bestämmelse fyller vid sidan av kravet på en miljökonsekvensbeskrivning. Krav på att en sådan beskrivning skall fogas till en ansökan om bearbetningakoncession inñrdes nämligen i minerallagen samtidigt som förevarande bestämmelse. Särskild mot bakgrund av att det i specialmotiveringen framhålls att miljökonsekvensbeskrivningen utgör en

Kapitel 5 529

väsentlig och viktig del beslutsunderlaget vid tillämpningen av av hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen framstår funktionen oklar. Med hänsyn till de båda bestämmelserna tillkom i som att lagstiftningsärende finner vi emellertid inte skäl att föreslå samma någon ändring.

13 kap. Verkan att bearbetningskoncession upphör av en

4 ä

I paragrafen föreskrivs när bearbetningskoncession upphör så att en skall koncessionshavaren i den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt utföra efterarbete och ta bort andra anläggningar än vissa säkerhetsanläggningar. Bestämmelsen ligga i linje med synes miljöbalkens krav på återställningsâtgärder. Vi inte något behov av ser att ändra den.

16 kap. Överklagande av beslut

beläget. 4 § Beslut av bergmästaren --- är Om ett beslut även av kommunen. --- Beslut bergmästaren beviljande av bearbetningskoncession av om får överklagas även Miljöombudsmannen såvitt avser tillämpningen av bestämmelserna i 3 eller 4 kap. miljöbalken eller sådana kvalitetsav

fastställts med stöd 6 kap. miljöbalken.

normer som av

I paragrafen finns bestämmelser rätt för kommunen att överklaga om vissa beslut bergmästaren. Första och andra styckena är oförav ändrade. Beslut enligt miljöbalken får överklagas även av Miljöombuds-

I avsnitt l .4 har vi uttalat att Miljöombudsmannen, när inte

mannen. särskilda skäl talar för något annat, bör tillerkännas rätt att överklaga beslut även enligt de NRL-anknutna lagarna. En rätt för Miljöombudsmannen att överklaga beslut rör frågor som skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser om framstår inte lika motiverad i mineralärenden i fråga om tillämpsom

530 Kapitel 5

ningen av vattenlagen eller väglagen. Anledningen härtill är främst att bergmästaren mera sällan torde komma att ta ställning till sådana frågor. Ett undantag gäller emellertid tillämpningen miljöbalkens av paraplybestämmelser. Det är nämligen enligt 4 kap. 2 § bara i ärendet a om bearbetningskoncession de allmänna och särskilda hushållsom ningsbestämmelserna i miljöbalken skall tillämpas. Frågan, beom

arbetning av en mineralfyndighet kan komma till stånd eller

om hushållningsbestämmelserna lägger hinder för bearbetning, kan inte en prövas senare, t.ex. i samband med miljöprövning enligt miljöen balken. Riksintressen enligt miljöbalken kan det främsta eller vara kanske enda skälet till att en bearbetning inte bör komma till stånd. Enligt vår mening bör Miljöombudsmannen kunna få frågan härom prövad av regringen ett överklagande bergmästarens beslut genom av att bevilja bearbetningskoncession. Det finns inte anledning göra att skillnad, om Miljöombudsmannen i stället gör gällande beslutet att strider mot föreskrifter miljökvalitetsnormer. För dessa fall bör om därför Miljöombudsmannen tillerkännas överklaganderätt. I övrigt ñnns inte anledning att införa sådan rätt. en

Torvlagen

5.7.1 Inledning

Torv är en organisk jordart bildad huvudsakligen förmultnade av växtdelar. Torv bildas i syrefattig miljö inverkan bakterier, genom av svampar och kemiska föreningar på döda växtdelar. Beroende på

nedbrytningsgrad och ålder varierar humiñeringsgraden hos torven

från nästan opåverkade växtdelar till fullständigt nedbruten substans som i stort sett saknar iakttagbara växtdelar. I Sverige bryts torv dels för energiändamål, dels för användas att

som jordñrbättringsmedel. Volymmässigt dominerar utvinningen för

energiändamål. Den totala torvmarken i Sverige uppskattas till 6,4 milj. ha. Av torvarealen bedöms huvuddelen, 70 %, finnas i Norrland, ca varav ca 34 inom Västerbottens och Norrbottens län, medan återstoden fördelas ganska jämt på Svealand och Götaland. Ca 350 000 ha den totala av

Kapitel 5 531

torvarealen är utvinningsbar med hänsyn till miljömässiga och produktionstekniska restriktioner. Energimängden i den brytvärda torven uppskattas till ca 2 000 TWh. Torvtâcket i orörd torvmosse växer med ett tunt skikt varje år. en Tillväxten är normalt 0,l-2 mmår. Den varierar dock kraftigt i olika delar landet och mellan olika torvmark. Den årliga nettoav typer av tillväxten de svenska motsvarar energimängd av av torvmossarna en 12-25 TWh. Under år 1991 producerades totalt 2,6 milj. kubikmeter stjälpt mått energitorv i Sverige, fördelat på 1,5 milj. kubikmeter stycketorv och 1,1 milj. kubikmeter frästorv. Detta motsvarar energimängd på en 2,4 TWh. Som redan nämnts produceras också torv för att användas som jordförbättringsmedel. Produktionen för sådant ändamål uppgick år 1982 till ungefär 800 000 kubikmeter leveransklar torv.

5.7.2 Torvbrytningens miljöpåverkan

Innan kan utvinnas måste denna beredas. Med de torv ur en mosse traditionella metoderna för brytning, frästorv- och stycketorvmetoderna, innebär det att all vegetation yta tas bort och mossens dikas ut. Redan de förberedande åtgärderna påverkar därför att mossen i det egentliga täktområdet. Dikningen kan också påverka sjöar naturen och vattendrag nedströms täktområdet.

Vattenkvalitet

I samband med dikningen ökar andelen organiskt material i det avrinnande vattnet. Mängden material är störst under dikningsfasen men viss förhöjning kvarstår under hela utvinningsperioden. Problemen en kan i allmänhet minskas avsevärt att dikena utformas på lämpgenom ligt sätt och att sedimenteringsbassänger an] äggs. Dikningen kan också påverka det avrinnande kemiska sammansättning. Erfarenvattnets heterna visar dock att problemen härvidlag är små.

532 Kapitel 5

Flora och fauna

Den största inverkan på vegetationen sker i samband med iordningstâllandet av ett område för täkt då all vegetation bort inom tas täktområdet. Den direkta påverkan medför sekundära effekter på faunan. I första hand är det de djur direkt lever vegetationen som av på mossen som missgynnas. Fågelarter är beroende öppna som av vattenytor försvinner också vid dikningen. Det avrinnande vattnets kvalitet påverkar faunan i de vattendrag och sjöar som tar emot vatten från torvmossen. Vilka förändringar som inträder varierar med de lokala förhållandena, täktmetoden och omfattningen av exploateringen. Avgörande för bottenfaunans reaktion är belastningen organiskt av

material och övriga förändringar i vattenkvaliteten. Organiskt slam

leder till stor syreförbrukning då det bryts ned. Detta påverkar

livsbetingelsema för den vattenlevande faunan. Sålunda kan tillgången på föda för fisken minska. Likaså kan förhållandena för fiskens fortplantning försämras. Med lämpliga åtgärder för minska att utsläppen av material med avrinningsvattnet kan effekterna på ñsk och övrig vattenlevande fauna dock begränsas.

Landskapsbileien

Exploatering av en torvmosse för energiändamål påverkar landskapsbilden. Redan iordningsstållandet området innebär vegetationen av att tas bort och att ytan planas ut. Normalt är emellertid områden för täkt av torv belägna långt från bebyggelse och allmänna vägar, varför

inverkan på landskapsbilden i många fall inte blir så märkbar.

Täkt av torv begränsar möjligheterna till rörligt friluftsliv inom det direkta täktområdet. Normalt måste tillträde till detta begränsas med hänsyn till bl.a. olycksrisken och risken för brand i den dikade mossen.

Kapitel 5 533

Ejierbehandling

täktverksamheten avslutats måste torvmossen efterbehandlas. Krav Då på detta föreskrivs regelmässigt i täkttillståndet. Beroende på lokala förhållanden, främst dränerings- och jordar-tsförhållarldena, kan efterbehandlingen syfta till att skapa antingen en våt eller en torr miljö på den utbrutna mossen. dräneringen upphör och vattenvivå höjs kan en sjö Om mossens skapas kan bli bra miljö för rad våtmarksfåglar. De praksom en en tiska erfarenheterna efterbehandling utbrutna torvmossar är dock av av ännu så länge begränsade.

5.7.3 Torvens roll i energipolitiken

Före oljekrisen i början 1970-talet bröts torv för att användas av

jordförbättringsmedel. Däremot hade utvinning för energi-

främst som ändamål förekommit i större omfattning bara under kristider. i samband med. energikrisen i början 1970-talet kom Först av statsmaktemas intresse åter att riktas mot inhemska energikällor som kunde ersätta olja. Intresset förstärktes under de därefter följande åren, bl.a. till följd resultaten från olika forsknings- och utvecklingsav drivits sedan år 1975. program som Våren 1981 riksdagen riktlinjer för energipolitiken för tiden antog l98081:90 bil. NU60. Enligt riktlinjerna fram till år 1990 prop. det huvuduppgift för energipolitiken att minska oljans andel av var en energitillförseln från dåvarande 70 % till ca 40 % är 1990. Detta ca mål förutsatte bl.a. användningen ökade väsentligt. Som att av torv mål gällde år 1990 skulle inhemska bränslen, i huvudsak skogsatt bränslen och torv, användas för produktion av 33 TWhår. Den energimängd årligen beräknades komma från torv utgjorde enligt som riktlinjerna 1 TWh 1985 och mellan 6 och ll TWh senast 1990. senast År 1985 fattades energipolitiskt beslut prop. l98485:l20, ett nytt NU30. Ett inslagen i detta beslut införandet särskild lag, av var av en 1985:620 vissa torvfyndigheter, här kallad torvlagen, i lagen om syfte åstadkomma förenkling tillståndsprövningen för att att en av undersöka och bearbeta torvfyndigheter för att utvinna energi.

534 Kapitel 5

Riktlinjer för energipolitiken inför 1990-talet fastställdes av riksdagen år 1988 prop. 198788:90, NU40. Frågor inhemska om bränslen spelade dock i dessa riktlinjer relativt en undanskymd roll. I propositionen 199091:88 energipolitiken uttalas om bl.a. följande. Energipolitikens mål är på kort och lång att sikt trygga tillgången på och energi på med omvärlden konkurrensannan kraftiga villkor. Härigenom främjas god ekonomisk en och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad naturen och

miljön kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas ett energi-

genom system som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnyelsebara, energikällor effektiv

samt en energi-

hushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet

och omsorg om miljön vid användningen och utvecklingen all energiteknik. av En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen energisystemet av förutsätter konkreta åtgärder förenar stabil som en och tillräcklig tillförsel energi med energipolitikens av övriga mål. Stränga miljökrav skall gälla för all el- och värmeproduktion. Utsläpp koldioxid vid - av

förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet. Det är därför

angeläget att i största möjliga utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske aktiv

genom en energihushållning och genom

att utnyttja förnyelsebara energislag inte något nettotillskott som ger av koldioxid till atmosfären. Biobränslen, redan spelar som nu en

väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen, har den bak-

mot grunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och

förnyelsen av

energisystemet a. 6 fi. prop. s. För att påskynda introduktionen inhemska bränslen har

av vidtagits

olika ekonomiska styråtgärder från statens sida. Intresset för torvbrytning har därigenom ökat.

5.7.4 Regleringen av torvbrytning

Tiden före torsdagens tillkomst

Före torvlagens ikraftträdande den 1 juli 1985 fanns inga särskilda bestämmelser reglerade rätten undersöka och bearbeta som att torv-

fyndigheter. Rätten till torvtäkt förbehållen markägaren. I vissa

var

Kapitel 5 535

kunde förbud täkt meddelas länsstyrelsen med stöd fall mot av torv av naturvårdslagen. I fråga för energiutvinning fanns möjligav om torv het tvångsvis förvärva torvtillgången expropriation. att genom den upphävda lagen 1974:890 vissa mineral- Genom numera om fyndigheter infördes bestämmelser innebar att rätten till täkt av som för energiändamål utom husbehovstäkt gjordes beroende av torv särskilt tillstånd koncession. Till stöd för den införda regleringen anfördes bl.a. följande. Torvtäkt i sådan omfattning att den nämnvärt kan påverka den svenska energiförsörjningen innebär åtskilliga problem. Genom arealer måste tas i anspråk måste man försäkra att stora sig inte splittring torvmarkema på olika fastigheter hindrar om att av från allmän synpunkt önskvärd torvtäkt äger rum. Eftersom att en torvtäkt kan medföra svåra skadeverkningar från naturvårds- och miljösynpunkt, måste vidare till att torvtäkt förläggs till platser man se

där den gör minst skada från dessa synpunkter. Det behövs alltså en

lagstiftning varigenom samhället vid behov kan få till stånd och styra täkt bränntorv. Genom sådan lagstiftning bör också skapas av en förutsättningar förebygga framtida värdestegring på torvmark, att en beror användning för energiändamål. En lämplig som på torvens lösning är torvtäkt, i likhet med utvinning av vissa andra mineatt

raliska ämnen, görs beroende koncession prop.1974:146 s. 150.

av

T orvlagen

Bestämmelserna i lagen 1985:620 vissa torvfyndigheter innebär om i huvudsak det fordras koncession för att undersöka och bearbeta att då syftet utvinna energi. Prövningen ligger på länsstyrelsen torv är att

och samordnas med prövningen frågan täkttillstånd enligt

av om naturvårdslagen. Markägaren har rätt att företa undersökning utan

koncession, någon inte har koncession, men jämställs med

om annan andra det gäller skyldighet att söka koncession för bearbetning. när Tillstånd behövs dock inte för markägarens husbehovstäkt, så länge koncession inte har beviljats någon annan. Koncession skall ett bestämt område och gälla en viss tid. avse Undersökningskoncession meddelas för tid högst två år med viss en av möjlighet till förlängning och innehavaren ensamrätt att undersöka ger

536 Kapitel 5

koncessionsområdet för att finna brytvärd torv. Den kan förenas med rätt eller företrädesrätt till bearbetningskoncession fyndigheten är om brytvärd. Prövningen innefattar bedömning sökandens lämpligen av het. Den i varje enskilt fall mest lämpade skall få koncessionen. Vid prövningen skall också göras summarisk avvägning sådana en mot allmänna och enskilda intressen kan stå intresset bryta som mot att torven. Bearbetningskoncession rätt att undersöka, bearbeta och tillger godogöra sig torven. Prövningen i ärendet bearbetningskoncession om innebär väsentligen bedömning samma som i ärendet om undersökningskoncession. Bearbetningskoncession får dock meddelas endast om fyndigheten kan bearbetas ekonomiskt. Beslut länsstyrelsen i konav cessionsärenden överklagas till regeringen. Bearbetning med stöd koncession kan påbörjas antingen efter av medgivande av markägaren eller efter tillstånd länsstyrelsen av att ta marken i anspråk för bearbetning. Därvid bestäms det område som får tas i anspråk för bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet. Ersättning för skada och intrång exploatören kan försom

pliktas erlägga till markägare och andra sakägare bestäms av fastig-

hetsdomstolen.

5.7.5 Allmänna synpunkter

på anpassningen till miljö-

balken

Liksom minerallagen syftar torvlagen i första hand till att reglera förhållandet mellan å sidan den undersöker och bearbetar ena som en torvfyndighet och å andra sidan markägare och innehavare av särskild rätt till marken. Bara i mindre omfattning lagen bestämmelser upptar som har ett annat syfte. Exempel på regler det slaget de av senare är som kan betecknas hindersbestämmelser och reglerna som om intresseavvägning enligt naturresurslagen. Hit hör också bestämmelser som gör det möjligt att föreskriva villkor till

skydd för motstående

intressen.

För täkt av bl.a. torv för annat ändamål än markägarens husbehov krävs enligt ll kap. l § första stycket miljöbalken tillstånd. Kravet på särskilt täkttillstånd gäller dock inte i fråga om täkt för vilken bearbetningskoncession meddelats enligt torvlagen. De föreslagna be-

Kapitel 5 537

stämmelsema om täkttillstånd enligt miljöbalken gäller även torvbrytning för annat ändamål än energiändamål. Ett tillståndet till täkt kan förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på miljön täkten. Som regel skall den som har fått av tillståndet ställa säkerhet för att sådana åtgärder vidtas. Beslut i täktärenden överklagas till regeringen. Naturvårdsverket har besvärsrätt i sådana ärenden. På undersökningsstadiet blir bestämmelsen i ll kap. 5 § miljöbalken aktuell, innebärande bl.a. skyldighet att samråda med den myndighet regeringen bestämmer verksamhet kan väsentligt om som ändra naturmiljön. På bearbetningsstadiet kan i vissa fall krävas tillstånd enligt miljöbalken till miljöfarlig verksamhet. Enligt bilagan till den för närvarande gällande miljöskyddsförordningen 1989:364 fordras tillstånd länsstyrelsen för torvtäkt med en produktion av överstigande 10 000 kubikmeter år. För annan täkt som kräver per tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen eller l § torvlagen skall anmälan göras till kommunen. Av redogörelsen i avsnitt 5.7.2 framgår att torvbrytning, dvs. bearbetning, alltid påverkar naturmiljön. Det finns undanså gott som tagsvis situationer då även undersökningsarbete kan innefatta sådan påverkan. Detta kan fallet då mer ingripande åtgärder fordras, vara byggs inom eller till undersökningsområdet. Även då t.ex. att väg torv måste utvinnas i samband med undersökning kan det vara fråga om miljöpåverkan. En rätt enligt torvlagen är en visserligen nödvändig men i vissa fall ingalunda tillräcklig förutsättning för att bedriva verksamhet som omfattas lagen. För bearbetning och ibland också för undersökav ningsarbete kommer således förutsättningarna att preciseras genom en miljöprövning med tillämpning även av miljöbalken.

Eftersom huvudregeln dubbelprövning skall ske med

är att en tillämpning även av miljölagstiftningen synes någon mer genomgripande ändring systemet för samordning mellan torvlagen och av hälso- och miljölagstiftningen inte behövlig med anledning miljöav balkens tillkomst. När miljöbalken innehåller strängare bestämmelser än nuvarande lagstiftning blir de strängare bestämmelserna automatiskt tillämpliga vid prövning enligt miljöbalken också företag för utav vinning av torv.

538 Kapitel 5

För anpassningen av torvlagen till miljöbalken bör i stora drag kunna tillämpas de principer som vi i det föregående förordat i avsnitt 5.1.3. Sådana bestämmelser i avsnitt 5.1.4 har sin plats som avses också i torvlagen, Det innebär att torvlagen bör innehålla allmän en aktsamhetsregel i förening med allmän hänvisning till miljöbalken en och särskilda hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser husom hållning, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. En lokaliseringsbestämmelse det innehåll vi diskuterat i sistnämnda av avsnitt finns det däremot inte plats för i torvlagen, eftersom torven fyndighet måste utvinnas där den ligger eller också lämnas obruten. Miljöbalken innehåller vissa materiella rättsliga regler för prövningen av tillstånd till täkt. Enligt bestämmelserna skall behovet av täktmaterialet vägas mot de skador på växt och djurlivet och på naturmiljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset av hållbar hushållning med naturresurser. Om täkten kan befaras försämra livsbetingelsema för någon växt- eller djurart är sällsynt eller som hotad, får tillstånd lämnas endast det allmänna behovet täktom av materialet är synnerligen stort. Bestämmelserna blir tillämpliga bl.a. på täkt av torv för andra ändamål än energiutvinning. Torvlagen bör innehålla bestämmelser som medför att torvtäkter för enerigändamål blir underkastade samma miljöregler torvtäkter för andra ändasom mål, vilka prövas enligt miljöbalken. Torvlagen innehåller redan bestämmelser villkor för konnu om cession, om ändring sådana villkor, återställningsåtgärder och av om om skyldighet att ställa säkerhet för fullgörandet villkor. Den av synes böra kompletteras med vissa ytterligare bestämmelser den art vi av diskuterat i avsnitt 5.1.4, såsom rätt för Miljöombudsmannen om om att överklaga vissa beslut. Den nuvarande skyldigheten att ställa säkerhet för villkor bör av skäl vi anfört i avsnitt 5.1.4 ersättas som av en skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder.

5.7.6 Specialmotivering till förslaget till lag ändring

om

i lagen 1985:620 vissa torvfyndigheter

om

l § För undersökning och bearbetning fyndigheter torv för av av att

utvinna energi fordras särskilt tillstånd koncession, inte annat

om följer av 3 a

Kapitel 5 539

Förutom i fråga om hänvisningen i andra ledet överensstämmer paragrafen med nuvarande lydelse.

3 § Vid undersökning och bearbetning av tonjyndigheter skall tillbörlig hänsyn tas till allmänna intressen och till enskild ratt. Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön ellernaturen skall förebyggas och skaderisker skall undanrojas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet det slag som det är fråga av om. Bestämmelser i fråga om skydd för människors hälsa eller miljon och ifråga om främjande hållbar hushållning med naturresurser av en

finns i miljöbalken.

Paragrafen är ny. Innehållet i nuvarande 3 § har flyttats till 3 a Även intressen, står emot torvintressena, främst allmänna om som sådana, i de flesta fall kan tillgodoses med tillämpning av annan lagstiftning föreslår vi att det i torvlagen tas en allmän aktsamhetsregel om bl.a. miljöhänsyn. I avsnitten 5.1.4 och 5.1.5 har vi diskuterat förutsättningarna för hur en sådan regel bör utformas. Enligt vår mening bör i torvlagen tas den allmänna aktsamhetsregel som i miljöbalken återfinns i 1 kap. 7 i så fall bör den reservation som finns i 1 kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5 .1.4 bör av en övergripande aktsamhetsregel i torvlagen framgå, att avvägningar skall ske även gentemot andra allmänna intressen än hälso-, miljö- och hushållningsintressena liksom gentemot enskild rätt, t.ex. fastighetsägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagarens. I första stycket föreslås därför att vid undersökning och bearbetning av torvfyndigheter tillbörlig hänsyn skall tas till också till andra allmänna intressen liksom till enskild rätt. De nu motiverade bestämmelserna har tagits upp i första stycket. Med stöd av första stycket skall hänsyn tas till exempelvis kulturminnen och fornminnen liksom till rennäringen. I andra stycket har tagits erinran att bestämmelser i upp en om fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser finns i miljö-

540 Kapitel 5

balken. Vi har behandlat utformningen av en sådan regel i avsnitt 5.1.4.

3 a § Fastighetsågaren har får tillåtas. --- Fastighetsågaren får förfyndigheten. ---

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 3

6 § Bestämmelser som berör verksamhet i denna lag finns, som avses utom i miljöbalken, också i plan- och bygglagen 1987:10 och lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

Paragrafen innehåller i nuvarande lydelse att i fråga om verksamhet som avses i lagen skall iakttas även tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och andra författningar. Hänvisningen till miljöskyddslagen ersätts av den föreslagna hänvisning till miljöbalken i 3 Av hänvisningar till övriga författningar endast sådana till synes plan- och bygglagen samt lagen kulturminnen motiverade. om vara

6 a § Har regeringen enligt 5 kap. miljöbalken prövat frågan om tillåtligheten av en viss anläggning eller åtgärd, år beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Paragrafen är ny. Motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 5.1.4. För torvbrytningens del blir regeln aktuell främst vid torvtäkt i de obrutna fjällområdena. Innebörden av den nu föreslagna bestämmelsen är att den fortsatta långsiktiga markanvändningen skall vara definitivt avgjord genom regeringens beslut och att den intresseawägning gjorts i ärendet som skall ligga till grund för bedömningen vid den fortsatta prövningen enligt torvlagen.

7 § Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt år

lämpligt att verksamhet som avses med koncessionen kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt dr lämplig att bedriva verksamheten.

Kapitel 5 541

I ärenden om beviljande av koncession tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken samt sådana kvalitetsnormer som fastställts med stöd av 6 kap. miljöbalken. I ett ärende om beviljande koncession skall en ntiliäkonsekvensav beskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansaaningen.

Första stycket motsvarar första stycket i nuvarande lydelse. Andra och tredje styckena är nya. Motiven för de nu föreslagna andra och tredje styckena redovisas i avsnitt 5.1.4. Att beslut av regeringen i ärenden enligt 5 kap. miljöbalken om tillåtlighetsprövning stora anläggningar skall tillämpas också av m.m. i konoessionsärenden enligt torvlagen framgår redan av 6 a Andra stycket i nuvarande lydelse föreslås få motsvarighet i 7 b § och fjärde stycket i nuvarande 7 § får motsvarighet i 7 § stycket. a

7 a § När en ansökan om bearbetningskoncession prövas, skall behovet av torven för utvinning av energi vägas mot de skador på växtoch djurlivet och på naturmiljön i övrigt som bearbetningen kan be-

faras orsaka och mot intresset av en hållbar hushållning med natur-

resurser. Om bearbetningen kan befaras försämra livsbetingelsema för

någon växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av torv för utvinning energi av är synnerligen stort. Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

Första stycket är nytt. Andra stycket överensstämmer med 7 § fjärde stycket i nuvarande lydelse. Miljöbalken innehåller vissa materiella bestämmelser förutom sättningarna för tillstånd till täktverksamhet olika slag, bl.a. för utav

vinning av torv. Enligt dessa bestämmelser ll kap. 3 § första stycket

skall, när en ansökan om täkttillstånd prövas, behovet täktmaterialet av vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset av en hållbar hushållning med naturresursema. Om täkten kan befaras försämra livsbetingelserna för någon växt- eller djurart är sällsynt eller hotad, som

542 Kapitel 5

får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av täktmaterialet är synnerligen stort. En sådan materiell regel om förutsättningarna för täkttillstånd finns inte nu i naturvårdslagen. I miljöbalken sägs i ll kap. l § andra stycket 2 att kravet på täkttillstånd enligt miljöbalken inte gäller för täkt torv för vilken av bearbetningskoncession har lämnats enligt torvlagen. Det undantag för tillämpningen av bestämmelserna om täkttillstånd som vi föreslår i miljöbalken har motsvarighet i gällande bestämmelser i naturvårdslagen. De föreslagna nya materiella bestämmelserna om förutsättningarna för täkttillstånd syftar till att ta till vara miljöintressen, särskilt skyddet av den biologiska mångfalden, som har samma vikt i samband med torvutvinning i andra situationer. Vi som föreslår därför att motsvarande materiella regler införs i torvlagen. Det bör ske i förevarande paragraf. Enligt 10 kap. 2 § andra stycket miljöbalken behövs inte tillstånd för markawattning i samband med en torvtäkt i enlighet med tillstånd enligt torvlagen. Eftersom miljöbalken inte innehåller några materiella regler om förutsättningar för markawattning bör inte heller torvlagen innehålla några sådana regler.

7 b § Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Paragrafen överensstämmer med 7 § andra stycket i nuvarande lydelse. En fråga som kan diskuteras är den om vid torvutvinning utöver detaljplan och områdesbestämmelser bör beaktas också vissa andra planförutsättningar. Det gäller således sådana fall då koncessionsområdet är beläget utanför område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Motsvarande fråga berördes i prop. 198889:92 om ny minerallagstiftning m.m. där föredraganden anförde bl.a. följande. I ärenden om bearbetningskoncession måste bergmästaren alltid ha tillgång till uppgifter om den kommunala planeringen. Om ett område där det begärs koncession ligger inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser, är bergmästaren bunden den komav munala planeringen. Om koncessionsområdet däremot ligger utanför sådant planlagt område, vilket torde vara det vanligaste, skall en

Kapitel 5 543

intresseavvägning på grundval bestämmelserna i naturresurslagen av äga rum. Områden som saknar detaljplan eller områdesbestämmelser berörs endast av den kommunala översiktsplanen, som inte är formellt bindande. I den planen torde då inte ha beaktats mineralfyndigheten, som inte varit känd tidigare. Intresseavvägningen kommer därför att ske mellan ntineralintnesset och det ändamål i översiktssom anges planen. Eftersom bergmästaren skall samråda med länsstyrelsen, blir det i praktiken demia som kommer att göra intresseawägningen a. s. 88.

prop.

Aven om vissa skillnader föreligger i planhänseende mellan minerallagen och torvlagen, bl.a. det förhållandet att de flesta torvfyndigheterna torde vara kända, finns enligt vår mening inga avgörande skäl ñr att behandla frågan annorlunda i torvlagen än i minerallagen. Eftersom andra planförutsâttningar än sådana följer detaljsom av plan och områdesbestämmelser således skall beaktas vid den avvägning som skall göras i koncessionsärendet enligt hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken, finns det inget behov av att nu bygga

ut bestämmelsen i förevarande paragraf. Ett tillägg skisserat slag

av skulle dessutom kunna skapa osäkerhet i prövningshänseende.

12 5 En koncession skall förenas med de villkor behövs för att som motverka eller begränsa menlig inverkan verksamheten pä av

människors hälsa eller miljön och för att främja en hållbar hushållning

med naturresurser samt fär att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Meddelas bearbetningskoncession för fastighets-

någon annan än ägaren i frága om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt husbehov, skall koncessionen, inte särskilda skäl föranleder annat, om

förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att pd

skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

Första stycket motsvarar delvis första stycket i nuvarande lydelse. Andra stycket överensstämmer med nuvarande andra stycket. Första stycket förslås ändrat så att hänsynen till miljöintressena särskilt anges som ett skäl för att meddela villkor. Skälen härför redovisas i avsnitt 5.1.4.

544 Kapitel 5

13 § En koncession fär för sin giltighet göras beroende att säkerav het ställs för att koncessionshavaren skall jitllgära skyldighet enligt 34 § att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för äterställning. Vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning skall säkerhet

ställas, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Visar sig

säkerheten otillräcklig, fär länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen skall koncessionshavaren, om inte särskilda skäl föranleder annat, åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas; säkerheten visar sig otillräcklig får om länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas. Villkor enligt 12 § kan förmodas vara av sådan art att det ofta är svårt att åsätta dem ett ekonomiskt värde. I sådana fall då en koneessionshavare inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrivna villkor kan koncessionen återkallas med stöd av 17 En sådan påföljd torde vara ett effektivare påtryckningsmedel än en risk att inte få tillbaka en ställd säkerhet. Vi föreslår av skäl som vi anfört i avsnitt 5.1.4 att skyldigheten att ställa säkerhet för villkor får utgå och att det i stället införs en möjlighet att ställa krav på säkerhet för fullgörandet av återställningsåtgärder.

14 ä

Enligt förevarande paragraf får, om det genom verksamhet för vilken koncession meddelats uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, länsstyrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten behövs för att förebygga som eller minska olägenheten. Bestämmelsen är helt i linje med vad vi i avsnitt 5.1.4 anfört om ändring av villkor för tillstånd.

34 ä

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för koneessions-

havaren att vidta återställningsåtgärder, när koncessionen upphört.

Kapitel 5 545

Bestämmelsen ligger helt i linje med vad i avsnitt 5.1.4 föreslagit om återstållningsåtgärder.

39 § Iakttar koncessionshavare inte villkor som förenats med en koncessionen eller ejterkámmer han inte skyldighet enligt 34 § att vidta åtgärder för áterstdllning eller vad begärts med stöd 35 § eller som av 36 § andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fidlgara sina skyldigheter. Under förutsdtring betalningsföreläggande och handracksamma --bring.

Paragrafen föreslås ändrad så att koncessionshavarens skyldighet enligt 34 § vidta återställninsåtgärder kommer att omfattas både av beatt stämmelserna i första stycket rätt för länsstyrelsen att förelägga om vite och bestämmelserna i andra stycket särskild handräckning av om kronofogden för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren. Vad angår frågan särskild handräckning för genomförande av om återställningsåtgärder bör uppmärksammas att det kan röra sig om mycket omfattande arbeten. Det kan därför diskuteras om det är ändamålsenligt att lägga sådan uppgift kronofogdemyndigheten. en Å andra sidan erinras vårt förslag att koncessionshavaren kan om åläggas ställa säkerhet för genomförandet av sådana återställningsåtgärder. Kostnaderna kan alltså täckta i förväg och vad som vara återstår är sålunda administrationen arbetena. En sådan uppgift kan av utan betänklighet läggas på kronofogdemyndigheten. Om det att institutet särskild handräckning inte bör användas anses i förevarande sammanhang bör i stället bestämmelser om vitesföreläggande såvitt angår återställningsåtgärder införas i 34

41 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Sådant beslut får överklagas även Statens naturvårdsverk av och Miljöombudsmannen såvitt tillämpningen bestämmelser av avser av till skydd för hälsan eller miljön.

Miljöskadoma, särskilt på naturmiljön, kan bli betydande vid torvbrytning. Miljöombudsmannen bör därför tillerkännas talerätt även enligt torvlagen såvitt angår skyddet för hälsan eller miljön.

546 Kapitel 5

Kontinentalsockellagen

8.1 Inledning

Lagen 1966:314 kontinentalsockeln kontinentalsockellagen

om grundar sig på 1958 års konvention kontinentalsockeln, vilken om trädde i kraft år 1964. Enligt konventionen utövar strandstaterna suveräna rättigheter över kontinentalsockeln såvitt dennas utavser forskande och tillgodogörandet dess naturtillgångar. Med naturtillav gångar avses enligt konventionen mineraliska och andra icke levande tillgångar på havsbottnen och i dennas underlag vissa levande samt organismer på havsbottnen. Strandstaten har rätt att på havsbottnen uppföra, underhålla och driva de anläggningar och andra inrättningar fordras för sådan som verksamhet samt att upprätta säkerhetszoner kring inrättningama. Dessa är inte att betrakta öar, vilket bl.a. innebär de inte som att påverkar gränsdragningen kring strandstatens sjöterritorium. Inrättningarna är underkastade strandstatens jurisdiktion. Avsikten med denna regel torde i första hand att den stat i kraft konvara som av ventionen gett sitt tillstånd till anläggningen och verksamheten skall ha makt att upprätthålla ordning och säkerhet på anläggningen. Regeln torde emellertid också inbegripa befogenhet för strandstaten att

tillämpa annan nationell lagstiftning på anläggningen prop.

1966:114 s. 54. Det åligger strandstaterna att inom säkerhetszon vidta alla en lämpliga åtgärder för att skydda havets biologiska tillgångar mot skadliga ämnen. Strandstatens rättigheter med avseende på kontinentalsockeln får inte inverka på det ovanförliggande egenskap vattnets av fritt hav. Inte heller får utforskandet sockeln eller tillgodogörandet av av dess naturtillgångar lända till intrång i sjöfarten, ñsket eller bevarandet av havets biologiska tillgångar i vidare mån än som kan anses berättigat. Även vissa andra intressen skyddas. Med kontinentalsockeln förstås enligt lagen kontinentalsockeln om havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde inom samt det område utanför territorialgränsen regeringen bestämmer i som enlighet med kontinentalsockelkonventionen 1 §. Lagen reglerar rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess tillgångar.

Kapitel 5 547

Imtanför territorialgränsen görs undantag för lagens tillämpning i fråga fångst sådana levande organismer regleras med stöd om av som lagstiftningen fiske. Även vissa andra undantag finns i fråga om av om

lagens tillämpningsområde l §. Lagen kan i praktiken sägas reglera

endast mineraliska och andra inte levande naturtillgångar på kontinentalsockeln. Man skulle också kunna uttrycka det så att lagen är en minerallag för havsbottnen. Lagen är utformad på det sättet att staten förbehåller sig rätten att utforska och utvinna naturtillgångar kontinentalsockeln 2 §. ur Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan dock som lämna tillstånd till utforskning eller utvinning annan än staten 3 §. Lagen ramlag så till vida det är regeringens tillstånds- och är en att villkorsprövning blir bestämmande för de upplåtna rättighetemas som innehåll. Staten kan tillgodogöra sig del det ekonomiska utbytet en av

verksamheten villkor statligt deltagande i verksamheten

av genom om eller avgifter eller andelar i produkterna eller annat liknanom genom de villkor 4 §. Med begreppet utforskning alla former av forskning, dvs. avses även sådan forskning som°sker utan fysisk kontakt med havsbottnen, flygprospektering och geofysiska mätningar från fartyg. Viss som t.ex. vetenskaplig forskning kräver dock enligt 3 § kontinentalsockelförordningen 1966:315 inte tillstånd. Innanför territorialgränsen krävs enligt 3 § kontinentalsockelförordningen tillstånd för svensk juridisk endast i fråga om sådan en person undersökning innebär letning efter olja, eller salt eller undersom gas sökning innebär borrning, sprängning, inrättande av anläggning som eller ingrepp betydelse i naturen. Undersökning som inte annat av kräver tillstånd skall dock i förväg anmälas hos Sveriges geologiska undesökning, SGU. Ett tillstånd skall ett bestämt område och gälla för viss tid avse 3 §. Tillståndet kan förenas med villkor för att skydda allmänna och enskilda intressen 4 §. Kontinentalsockellagen anknöts till naturresurslagen i samband med minerallagens tillkomst prop. 198889:92 78. Naturresurslagen s. skall tillämpas i ärenden utvinningstillstånd inte i ärenden om om men undersökningstillstånd 3 §. Tillstånd till sand-, och stentäkt på område helt beläget grusinnanför territorialgränsen meddelas i allmänhet av SGU 5 § konti-

548 Kapitel 5

nentalsockelförordningen. I övrigt meddelar regeringen tillstånd enligt

kontinentalsockellagen.

Regringen kan besluta att det anläggning för forskning runt en eller utvinning får finnas säkerhetszon sträcker sig högst 500 en som m. från anläggningen 6 §. Tillsyn över att föreskrifter och villkor efterlevs utövas SGU av

2 § kontinentalsockelförordningen.

Svensk lag är tillämplig inom den del kontinentalsockeln är av som belägen på svenskt territorium. Även därutanför kan svensk lag tillämpas i betydande omfattning. Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas med vissa undantag svensk lag 10 §. Bl.a. tillämpas miljöskyddslagen utanför territorialgränsen bara om regeringen pá grund särskilda skäl förordnat villkor för av som ett tillstånd enligt lagen kontinentalsockeln att prövning enligt miljöom skyddslagen skall ske hos den myndighet regeringen bestämmer. som

Så får ske bara om tillstånd enligt miljöskyddslagen behövs för

en motsvarande verksamhet innaför territorialgränsen. Lagen innehåller också bestämmelser för överträdelser om ansvar av lagen eller av föreskrifter och villkor meddelats med stöd som av lagen.

5.8.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till miljö-

balken

För anpassningen av kontinentalsockellagen till miljöbalken bör i

betydande delar kunna tillämpas den ordning vi i det föregående som förordat i avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. Kontinentalsockellagen företer dock på grund sin internationella anknytning vissa särdrag av som medför särskilda svårigheter vid anpassningen. I 10 § svensk anges att lag med vissa undantag är tillämplig inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen. En direkt tillämpning miljöbalken torde av

böra begränsas till inrättningar och säkerhetszoner och behandlas i

10 Enligt artikel 2 l i kontinentalsockelkonventionen mom. utövar visserligen strandstaten suveräna rättigheter över kontintentalsockeln för dennas utforskande och tillgodogörandet dess naturtillgångar. av Att göra miljöbalken direkt och generellt tillämplig i dessa frågor skulle emellertid strida mot den svenska lagens nuvarande uppbygg-

Kapitel 5 549

nad. Däremot kan det inte strida mot konventionen eller kontinentalsockellagens uppbyggnad i fråga den närmare innebörden av de att om skyldigheter med avseende på hälsa, miljö och hushållningen med bör åvila den utövar verksamhet på kontinentalnaturresurser som som sockeln beakta miljöbalkens grundläggande principer. Havsrättskonventionen, berörs i avsnitt 5.9 om lagen om som Sveriges ekonomiska vidsträckt stöd och skyldighet för zon, ger - vidta åtgärder för skydda den marina miljön särskilt stater att att artikel 194, 199293154 30. Sedan havsrättskonventionen se prop. s. trätt i kraft hinder inte föreligga att göra miljöbalken tillämplig synes inom kontinentalsockeln, då rimligen inom för en lag som mera ramen allmänt reglerar havsrättsliga frågor. för lokaliseringsbestämmelser finns inte när det Något utrymme gäller kontinentalsockellagen. De fyndigheter kan ñnnas måste som utforskas och utvinnas där de ligger eller lämnas opåverkade. Däremot bör kontinentalsockellagen innehålla en allmän aktsamhetsregel hänsynen till miljön liksom särskilda hänvisningar till om miljöbalkens bestämmelser hushållning, miljökvalitetsnormer och om

miljökonsekvensbeskrivningar. Miljöbalken innehåller vissa materiella regler för prövningen av

tillstånd till täkt. Enligt bestämmelserna skall det ske en avvägning

mellan behovet täktmaterialet och behovet av skydd för naturav miljön. Kontinentalsockellagen bör innehålla bestämmelser som medför täkter på kontinentalsockeln blir underkastade miljöregler att samma täkter vilka prövas enligt miljöbalken. som Kontinentalsockellagen innehåller redan i 4 § en bestämmelse om möjlighet förena tillstånd med villkor till skydd för miljön. Beatt stämmelsen bör ändras till bättre överensstämmelse med de föreskrifter vi föreslår i andra NRL-anknutna lagar. Nya och om villkor som ändrade villkor bör kunna meddelas i enlighet med vad vi förordat i avsnitt 5.1.4. En bestämmelse villkorsändring bör därför införas om i kontinentalsockellagen. Vidare bör i kontinentalsockellagen efter mönster av arman NRL-

anknuten lagstiftning införas bestämmelse som avser skyldigheten

en tillstånd upphör ta bort anläggningar och vidta andra åtatt om ett gärder för återställning. bör också innehålla möjlighet att ställa krav på säkerhet Lagen en

för fullgörandet skyldigheten att vidta återställningsåtgärder.

av

550 Kapitel 5

Vi anser vidare att beslut myndighet än regeringen av annan om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln bör kunna överklagas av Miljöombudsmannen liksom yrkesñskarenas organiav sationer. De ändringar i kontinentalsockellagen vi sålunda föreslår som motiverar vi närmare i följande avsnitt med specialmotivering.

5.8.3 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i lagen 1966:314 kontinentalsockeln

om

2 a § Vid uybrskande kontinentalsockeln och utvinning natunillav av gångar från denna skall tillbörlig hänsyn till allmänna intressen tas och till enskild rätt. Skador och olägenheter kan drabba som människan, miljön eller naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag det är ,fråga som om.

Paragrafen är ny. Av skäl som vi anfört i nästföregående avsnitt kan inte miljöbalken göras tillämplig på kontinentalsockeln i dess helhet. Däremot bör den allmänna aktsamhetsregel i miljöbalken återfinns i l kap. 7 § som tas

in i kontinentalsockellagen; i så fall bör den reservation ñnns i 1

som kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. Närmare föreskrifter till skydd för miljön i enlighet med de nyss angivna delarna av miljöbalken kan med stöd 4 § meddelas av av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer i form av villkor för tillstånd till utforskning eller utvinnande naturtillav av gångar från kontinentalsockeln. Lagen om kontinentalsockeln syftar till avvägning forskningsen av och utvinningsintressena också gentemot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Att i lagen in ta en aktsamhetsregel enbart hänsynen till miljön kunna om synes vara vilseledande. Aktsarnhetsreglema bör därför innehålla också been stämmelse om att tillbörlig hänsyn skall tas till allmänna intressen även i övrigt och till enskild rätt.

Kapitel 5 551

Till frågan tillämpningen miljöbalken i övrigt återkommer om av

vi under 10 Tillämpningen paraplybestämmelserna i 6 och

av 8 kap. miljöbalken behandlas dock under 3 a I andra lagförslag har vi tagit med bestämmelse att regeringens en beslut vid tillåtlighetsprövning enligt 5 kap. miljöbalken skall vara bindande vid prövningen enligt lagen i fråga. Eftersom regeringen själv kan pröva frågor tillstånd enligt förevarande lag och kan göra om erforderliga undantag vid delegering behövs inte sådan bestämmelse en här.

3 § Regeringen eller från denna. --- Tillstånd skall viss tid. --- Regeringen äger utan tillstånd. ---

Den föreslagna ändringen innebär att fjärde stycket utgår och får en motsvarighet i 3 a

3 § I ärenden beviljande tillstånd att utvinna naturtillgångar a om av från kontinentalsockeln tillämpas bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken sådana kvalitetsnormer fastställts med stöd av 6 kap. samt som miljöbalken. I ärende beviljande tillstånd borrning eller ett om av att genom

språngning utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar

från denna skall miljökonsekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöen balken fogas till ansökningen.

Första stycket motsvarar delvis 3 § fjärde stycket i nuvarande lydelse. Andra stycket är nytt. För närvarande föreskrivs att i ärenden tillstånd att utvinna om naturtill gångar från kontinentalsockeln skall naturresurslagen tillämpas. Motiven för den föreslagna bestämmelsen redovisas i avsnitt nu 5.1.4. Tillämpning de paraplybestämmelser anges i första stycket av som bör på sätt i dag äga vid prövningen av frågor om samma som rum tillstånd till utvinning naturtillgångar från kontinentalsockeln men av däremot inte vid prövning frågor tillstånd till utforskning. av om För närvarande föreskrivs i 7 § förordningen 1991:738 om

miljökonsekvensbeskrivningar att i ärenden om tillstånd att genom

552 Kapitel 5

borrning eller sprängning utforska kontinentalsockeln eller att utvinna tillgångar från denna enligt lagen kontinentalsockeln skall om en

miljökonsekvensbeskrivning bifogas ansökningen. Enligt vår

upp-

fattning bör miljökonsekvensbeskrivningar krävas i omfattning

samma som hittills.

3 b § Vid prövningen ansökan tillstånd till takt berg, av en om av sten, grus, sand, lera eller andra jordarter på kontinentalsockeln skall behovet av tåktmaterialet vägas mot de skador på vdxt- och djurlivet

och på natunniljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot

intresset av en hållbar hushållning med naturresurserna. Om takten

kan befaras försämra livsbetingelsema för någon växt- eller djurart

som är sällsynt eller hotad, fdr tillstånd lämnas endast det

om allmänna behovet täldmaterialet dr synnerligen av ston.

Miljöbalken innehåller vissa materiella bestämmelser förutsättom ningarna för tillstånd till täktverksamhet olika slag. Enligt dessa av

bestämmelser ll kap. 3 § första stycket skall,

när en ansökan om täkttillstånd prövas, behovet täktmaterialet vägas mot de skador på av växt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt täkten kan befaras som orsaka och mot intresset hållbar hushållning med av en naturresursema. Om täkten kan befaras försämra livsbetingelsema för någon växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet täktmaterialet är synnerligen av stort. En sådan materiell regel förutsättningarna för täkttillstånd finns om inte nu i lagen kontinentalsockeln. om I miljöbalken sägs i ll kap. l § andra stycket 1 att kravet på täkttillstånd enligt miljöbalken inte gäller för täkt i vattenområde där tillstånd fordras enligt lagen kontinentalsockeln. om Undantaget för tillämpningen bestämmelserna täkttillstånd av om som vi föreslår miljöbalken har motsvarighet i gällande bestämmelser i naturvårdslagen. De nya materiella bestämmelserna förutsättom ningarna för täkttillstånd i miljöbalken syftar emellertid till till att ta vara miljöintressen, särskilt skyddet den biologiska mångfalden, av som har samma vikti samband med utvinning naturtillgångar från av kontinentalsockeln i andra situationer. Vi föreslår därför som att motsvarande materiella regler införs i lagen kontinentalsockeln. om Det bör ske i förevarande paragraf.

Kapitel 5 553

4 § Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan företaget på människors av hälsa eller miljön och för att främja hållbar hushållning med en naturresurser samt för att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Sådana villkor kan utom annat avse åtgärder till förebyggande av

luft- eller vattenfäroreningar, åtgärder till skydd för växt- och djur-

livet, företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anläggningar på kontinentalsockelnfär arbetena, karta över arbetena, provtagning,

rapportering rörande verksamheten, användningen av produkterna,

åtgärder till bevarande fyndighet eller borrhål och skydd för sjöav

farten eller fisket.

Uppkommer genom verksamheten betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva villkor som är ägnat att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

Första stycket i paragrafen har en motsvarighet i nuvarande lydelse så till vida att denna innehåller att de villkor skall meddelas som behövs till skydd för miljön. Vår avsikt är att ge större tyngd åt kravet på sådana villkor att bryta ut bestämmelsen därom till ett särskilt genom första stycke i paragrafen. Lagen kontinentalsockeln syftar till en avvägning också gentom emot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor bör därför såsom enligt gällande lydelse kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt.

Andra stycket motsvarar första stycket i gällande lydelse. Exempli-

ñeringen av villkor till skydd för miljön har byggts ut och denna typ

av villkor har dessutom placerats först i uppräkningen.

Enligt tredje stycket får nya eller ändrade villkor meddelas, om det uppkommer betydande olägenhet inte förutsågs när tillståndet som meddelades. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.1.4.

4 a § När tillstånd äga bestånd. --- Tillstånd kan liknande villkor. ---

554 Kapitel 5

Paragrafen motsvarar andra och tredje styckena 4 § i nuvarande av lydelse.

4 b § Ett tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln får för sin giltighet göras beroende att säkerhet ställs för skyldigav heten enligt 5 a § att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen beaktansvärd omfattning av

skall säkerhet ställas, det inte finns särskilda skäl till något annat.

om Visar sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Paragrafen är ny. Det är i fråga om ingrepp i kontinentalsockeln i samma mån som när det gäller ingrepp i naturen eller i miljön i övrigt motiverat, att säkerhet ställs för uppfyllandet av skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Det synes dock tillräckligt att sådant krav kan ställas i samband med tillstånd till utvinning av naturtill gångar från kontinentalsockeln. Det ankommer på regeringen eller SGU tillståndsmynsom dighet att avgöra säkerhet skall ställas eller inte. I fråga inom om grepp i kontinentalsockeln beaktansvärd omfattning bör säkerhet av ställas, om inte särskilda skäl talar däremot. Säkerheten kan bestå exempelvis i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller att en bankgaranti ställs.

5 a § Upphär tillstånd att gälla, är den senast har innehat

som tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder

för återstållning, om detta är påkallat från allmän eller enskild

synpunkt. I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan provas regeringen eller den av myndighet regeringen bestämmer i samband med att tillståndet som upphör.

Iakttar den har innehaft tillståndet inte vad har ålagts

som som honom, får den myndighet som har att pröva frågor om återställningsåtgärder vid vite förelägga honom att jidlgära sina åliggartden. Vttes-

föreläggande skall delges.

Kapitel 5 555

Paragrafen är ny. I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen ñnns bestämmelser återställningsåtgärder. Så är exempelvis fallet med mineralom lagen, se 13 kap. 4 Det är väl så viktigt att anläggningar tas bort och att spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har berört kontinentalsockeln. Även förevarande lag bör därför innehålla bestämmelser om återställningsåtgårder, som emellertid synes kunna ges en enklare utformning än enligt minerallagen. Frågan om återställningsåtgärder kan regleras på olika sätt, antingen i form av villkori samband med att tillstånd meddelas eller som i lag föreskriven skyldighet som inträder i samband med att tillen ståndet upphör. Eftersom skador kan uppkomma som inte förutsågs när tillståndet meddelades det vara en rimlig ordning att frågan synes skall kunna prövas i samband med att tillståndet upphör. Detta bör dock inte hindra att skyldigheten kan bestämmas genom villkor i tillståndet.

10 § Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag bestämmelserna i 13 kap. av miljöbalken, om inte annat följer av 10 a samt i minerallagen 1991:415, vattenlagen 1983:291 och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges .vötert-itorium.

10 § Gäller ett tillstånd enligt denna lag verksamhet som skall a

bedrivas utanför territorialgränsen, får regeringen, om det finns

särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att prövning enligt 13 kap. miljöbalken skall ske hos den myndighet som regeringen bestämmer samt att även i övrigt bestämmelserna i 13 kap. miljöbalken skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller endast om tillstånd enligt 13 kap. miljöbalken behövs för en motsvarande verksamhet innanför ten-itørialgränsen.

Vid tillkomsten av lagen om Sveriges ekonomiska zon gjordes i lagen om kontinentalsockeln ändringar som till betydande grad uteslöt tillämpningen av miljöskyddslagen i fråga om verksamhet på kontinentalsockeln. Härom anfördes i propositionen bl.a. följande.

556 Kapitel 5

Med hänsyn till att det förmodligen blir fråga ett mindre antal om anläggningar för undersökning eller utvinning kontinentalsockeln av som kommer att inrättas utanför sjöterritoriet, framstår det som mest ändamålsenligt att reglera miljöskyddsvillkoren i det särskilda fallet. För att göra rättsläget klart i fråga utvinning från kontiom nentalsockeln bör miljöskyddslagen uttryckligen undantas från tillämpning enligt 10 § kontinentalsockellagen på sätt samma som för närvarande gäller för vattenlagen och minerallagen. I stället bör miljöskyddets intressen beaktas att det i lagen uttryckligen genom anges att tillstånd skall förenas med villkor till skydd för miljön. Exploatering kontinentalsockelns tillgångar kräver alltid tillstånd av och villkoren i fråga hänsynen till miljön kan alltså till om anpassas förhållandena i det enskilda fallet. I lagen bör emellertid införas en bestämmelse säger att det finns särskilda skäl får som om regeringen vid tillståndsprövningen besluta, att för verksamhet som bedrivs på ett område som ligger utanför terxitorialgränsen, skall miljöskyddslagen tillämplig. Ett sådant särskilt skäl kan vara - vara att en verksamhet med tillhörande säkerhetszon blir så placerad att det berörda området ligger både innanför och utanför territorialgränsen. I fråga om vissa särskilt omfattande projekt kan det också vara förenat med betydande svårighet för regeringen att vid en prövning enligt kontinentalsockellagen bedöma alla de olika miljöskyddsaspekter som kan göra sig gällande. Det är därför mest ändamålsenligt att de närmare miljökraven i ett sådant fall bestäms av en myndighet som besitter särskild erfarenhet tillämpningen av av miljöskyddslagen.

Eftersom i miljöbalken skall förenas både naturresurslagen, skall som tillämpas enligt vad som föreskrivs i lagen om kontinentalsockeln, och

miljöskyddslagen, vilken huvudregel inte skall tillämpas beträffansom de verksamhet på kontinentalsockeln, blir anpassningen lagen av om kontinentalsockeln till miljöbalken något komplicerad. Det synes emellertid inte kunna komma ifråga annat än att- i fråga skydd för om människors hälsa eller miljön och i fråga främjande hållbar om av en hushållning med naturresurser miljöbalken i princip skall tillämpas inom anläggningar och säkerhetszoner på kontinentalsockeln. Vad som synes böra undantas är bestämmelser tillståndsgivning och i följd om därav även omprövning; beslut i sådana frågor böra ankomma synes på regeringen att fatta enligt lagen kontinentalsockeln. Detta om innebär att bestämmelserna i miljöbalken miljöfarlig verksamhet om 13 kap., innefattande även regler tillstånd till viss verksamhet om en eller åtgärd m.m. samt omprövning och upphävande tillstånd bör av

Kapitel 5 557

tillämpas bara regeringen på grund särskilda skäl har förordnat om av därom. I 10 § andra stycket föreskrivs för närvarande att miljöskyddsa lagen skall tillämpas på verksamhet omfattas villkor enligt en som av första stycket samt att regeringen skall vilken myndighet som ange skall utöva tillsyn enligt miljöskyddslagen över verksamheten. Utformas paragrafen så att vissa bestämmelser i miljöbalken inte skall tillämpas beträffande verksamhet enligt lagen kontinentalsockeln, om inte regeringen förordnat att så skall ske, blir miljöbalken i övrigt om tillämplig på verksamheten och de angivna bestämmelserna i den mån regeringen förordnat därom. Vad särskilt angår tillsyn av verksamheten med stöd miljöbalken kan sådan tillsyn förenas med tillsyn av enligt 8 § lagen kontinentalsockeln. Regeringen bestämmer vilken om

myndighet skall tillsynsmyndighet såväl enligt 8 § första

som vara stycket lagen kontinentalsockeln enligt 18 kap. l § miljöom som balken. Ansvarsbestämmelsema i lagen om kontinentalsockeln blir tillämpliga i den mån överträdelse skett den lagens bestämmelser medan av däremot miljöbalkens ansvarsbestämmelser tillämpas vid överträdelser miljöbalken eller föreskrifter meddelats med stöd av balken. av som

15 § Beslut hos kammarrätten. av ---- Annat beslut myndighet enligt denna lag överklagas hos regeav ringen. Beslut tillstånd att utvinna natur-tillgångar från kontinentalom

sockeln överklagas även av Statens naturvárdsverk, Miliäombuds-

och intresseorganisation för yrkesfiskare såvitt avser mannen en tillämpningen bestämmelser till skydd för hälsan eller miljön. av

Beslutet gäller annorlunda förordnats.

---

Miljöskadoma, särskilt på naturmiljön, kan bli betydande vid utvinning naturtillgångar från kontinentalsockeln. Naturvårdsverket och Miljöav ombudsmannen bör därför tillerkännas talerätt även enligt kontinentalsockellagen. Motsvarande bör när det gäller denna lag gälla även yrkesfiskarenas intresseorganisationer.

558 Kapitel 5

Ekozonslagen

5.9.1 Inledning

Lagen 1992:1140 Sveriges ekonomiska ekozonslagen om zon kom till år 1992. Syftet med införandet ekonomisk förav en zon var att stärka Sveriges möjligheter att reglera förhållandena i våra omgivande hav utanför den svenska territorialgränsen, bl.a. för att skydda den marina miljön utanför Sveriges territorium störande ingrepp. mot Lagen år knuten till naturresurslagen. Principen om det fria havet har utgjort grunden ñr den internationella havsrättsliga regleringen ända fram till tiden efter andra världskriget. Principen har byggt på tanken ingen nation har att rätt att göra anspråk på suveränitet över det fria havet. Utvecklingen efter andra världskriget har dock inneburit att principen det fria havet om i vissa avseenden kan sägas ha övergetts. I stället har utvecklingen gått

i riktning mot att strandstatema har fått ett ökat inflytande över hur

angränsande hav får utnyttjas. Denna utveckling har gällt både en

utflyttning av gränserna för sjöterritoriet och successivt Ökad rätt

en att bestämma över utnyttjandet och bevarandet i av naturresurserna områden som gränsar till det sjöterritoriet. egna

Den folkrättsliga utvecklingen havsrätten har skett de

av genom havsrättskonferenser anordnats FN. Vid den första havsrättssom av konferensen tillkom bl.a. den konvention kontinentalsockeln om som

ligger till grund för den svenska lagstiftningen på området. Den tredje

havsrättskonferensen, som hade till uppgift att i enda konvention

en behandla alla havsrättsliga frågor, avslutades år 1982 med framläggandet havsrâttskonventionen. Sverige har undertecknat av denna konvention men har inte ratiñcerat den och den har inte heller i trätt kraft. Lagen Sveriges ekonomiska grundar sig i om zon stället på

allmänna folkrättsliga grundsatser.

Sveriges ekonomiska zon omfattar det havsområde utanför territorialgränsen regeringen föreskriver på grundval som av överenskommelse med stat. Saknas sådan överenskommelse får annan zonen i vart fall inte utsträckas över mittlinjen i förhållande till den andra

staten l §. Zonen omfattar de havsområden redan tidigare

som utnyttjades med stöd bestämmelserna den svenska ñskezonen av om och om utvinning naturtillgångar från kontinentalsockeln. av

Kapitel 5 559

Lagen innehåller allmän aktsamhetsregel skydd för den en om marina miljön 2 §. Enligt denna skall den färdas i den ekosom nomiska eller bedriver forskning eller amian verksamhet i zonen som vidta sådana åtgärder är nödvändiga för att undvika skada zonen som på den marina miljön. Ytterligare bestämmelser till skydd mot föroreningar den marina miljön i den ekonomiska zonen ñnnsi lagen om av

åtgärder mot vattenförorening från fartyg och i dumpningslagen.

Lagen rätt till ñske och lagen kontinentalsockeln gäller i

om om fråga i fiska utforska kontinentalsockeln och om rätt att zonen resp. 4 §. Med avseende på andra naturtillutvima dess naturtillgångar gångar krävs tillstånd regeringen eller den myndighet som regeav

ringen bestämmer för utforskning, utvinning och utnyttjande av sådana

naturtillgångar, uppförande och användning av konstgjorda öar samt uppförande och användning i kommersiellt syfte anläggningar och av andra inrättningar 5 § första stycket. Vid prövning tillståndsfrågan av skall naturresurslagen tillämpas 6 §. lett tillständsbeslut skall bl.a. de villkor skall gälla för anges som verksamheten 5 § andra stycket. Ett tillstånd får återkallas, om

tillståndshavaren åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen eller enligt

föreskrifter eller villkor har meddelats med stöd av lagen eller om som synnerliga skäl 8 §. det annars finns Lagen innehåller vidare bestämmelser bl.a. tillämpning av om svensk lag inom samt Svensk lag tillämpas på en zonen om ansvar. konstgjord anläggning eller inrättning tillkommit med annan som stöd lagen, på sätt inrättningen varit belägen inom av samma som om

riket 15 §. I fråga tillsynen gäller bl.a. att en tillsynsmyndighet

om

får meddela behövliga förelägganden 13 § och att, om en verksamhet

bedrivs på sådant den medför uppenbar fara för miljön eller sätt att

något annat allmämt eller enskilt intresse, så får en tillsynsmyndighet

förbjuda verksamheten 14 §.

5.9.2 Allmänna synpunkter på anpassningen till miljö-

balken

För anpassningen ekozonslagen till miljöbalken bör i betydande

av delar kunna tillämpas den ordning vi i det föregående förordat i som avsnitten 5.1.3 och 5.1.4. Ekozonslagen företer dock på grund av sin

560 Kapitel 5

internationella anknytning vissa särdrag medför särskilda svårigsom heter vid anpassningen. Havsrättskonventionen ger vidsträckt stöd och skyldighet för - stater att vidta åtgärder för att skydda den marina miljön särskilt artikel 194, 199293:54 30. Sedan havsrättskonventionen se prop. s. trätt i kraft synes hinder inte föreligga att allmänt göra miljömera balken tillämplig inom zonen. Så länge lagen Sveriges ekonomiska om zon grundas på allmänna folkrättsliga principer det emellertid synes tillrådligt att gå varsamt fram i fråga att göra miljöbalken direkt om

tillämplig utanför konstgjorda öar, anläggningar och andra inrättningar

som tillkommit med stöd lagen. Däremot kan hinder inte föreligga av att i fråga om den närmare innebörden de skyldigheter skydda av att den marina miljön åvilar den färdas i eller bedriver som som zonen

forskning eller annan verksamhet där beakta miljöbalkens grund-

läggande principer. Något utrymme för lokaliseringsbestämmelser finns inte när det gäller ekozonslagen. De fyndigheter kan finnas måste utforskas som och utvinnas där de ligger eller lämnas opåverkade. Däremot bör ekozonslagen innehålla hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser hushållning, miljökvalitetsnormer och miljökonom

sekvensbeskrivningar.

Ekozonslagen innehåller redan i 5 § bestämmelse möjlighet en om att förena tillstånd med villkor. Bestämmelsen bör ändras så därav att tydligt framgår att hänsyn skall tas till hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser när behovet villkor prövas. Nya och av ändrade villkor bör kunna meddelas i enlighet med vad vi förordat i avsnitt 5.1.4. En bestämmelse villkorsändring bör därför införas om

i ekozonslagen.

Vidare bör i ekozonslagen efter mönster NRL-anknuten

av annan

lagstiftning införas en bestämmelse skyldigheten att ett

som avser om tillstånd upphör att gälla ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Lagen bör också innehålla möjlighet att ställa krav på säkerhet en för fullgörandet skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. av Beslut i särskilt fall av annan myndighet än regeringen eller domstol får enligt ekozonslagen överklagas till kammarrätten. Vi anser att vissa beslut tillstånd bör kunna överklagas Miljöombudsmannen om av

liksom yrkesñskarenas intresseorganisationer.

av

Kapitel 5 561

De ändringar i ekozonslagen vi sålunda föreslår motiverar vi som

närmare i följande avsnitt med specialmotivering.

5.9.3 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i lagen 1992:1140 Sveriges ekonomiska zon

om

2 ä

Paragrafen innehåller i nuvarande lydesle att den färdas i den som ekonomiska eller bedriver forskning eller annan verksamhet zonen som i skall vidta sådana åtgärder är nödvändiga för att undvika zonen som skada på den marina miljön. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att skydda och bevara den marina miljön. Enligt 15 § i lagen tillämpas på konstgjord anläggning eller en inrättning tillkommit med stöd lagen svensk lag på annan som av sätt inrättningen varit belägen inom riket. Bestämsamma som om melsen medför även miljöbalken kommer att tillämpas på sådana att lokaliteter. Som anförts i avsnitt 5.9.2 blir miljöbalken inte tillämplig i den ekonomiska utanför de angivna inrättningama. Den aktsamhetszonen regel ñnns i paragrafen tillräcklig för att möjliggöra en som nu synes tillämpning miljöbalkens grundläggande principer. av föreskrifter till skydd för miljön kan i överensstämmelse Närmare med miljöbalkens mål och grundläggande principer meddelas av

regeringen eller myndighet regeringen bestämmer med stöd av

som

bemyndigandet i andra stycket av paragrafen.

2 § Vid uppförande och användning konstgjord anläggning

a av en eller inrättning uppförs eller tillkommit med stöd denna annan som av lag skall tillbörlig hänsyn till allmänna intressen och till enskild tas Skador och olägenheter kan drabba människan, miljon eller rätt. som skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas, allt i den naturen utsträckning det ekonomiskt rimligt vid verksamhet det slag som är av det är fråga om.

Paragrafen föreslås tillagd.

562 Kapitel 5

Eftersom svensk lag skall tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar eller andra inrättningar tillkommit med stöd lagen som av om Sveriges ekonomiska möter inte något hinder i större eller zon, mot att mindre utsträckning göra miljöbalkens bestämmelser direkt tillämplig på sådana inrättningar. Den allmänna aktsamhetsregel i miljösom balken återñnns i l kap. 7 § tas in i ekozonslagen; i så fall bör den reservation som ñnns i l kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. Enallmän aktsamhetsregel denna innebörd har därför tagits in av i förevarande paragraf. Frågan utformningen sådan regel har om av en vi diskuterat i avsnitt 5.1.4. I andra lagförslag har vi tagit med bestämmelse att regeringens en

beslut vid tillåtlighetsprövning enligt 5 kap. miljöbalken skall

vara bindande vid prövningen enligt lagen i fråga. Eftersom regeringen själv kan pröva frågor tillstånd enligt förevarande lag och kan göra om erforderliga undantag vid delegering behövs inte sådan bestämmelse en här.

3 § Ytterligare bestämmelser till skydd vissa föroreningar i den mot

marina miljön finns i lagen 1980:424 åtgärder vattenförore-

om mot ning från fartyg och i 16 kap. 11 § miljöbalken.

Paragrafen hänvisar i nuvarande lydelse också till lagen 1971:1154 om förbud mot dumpning avfall i Det materiella innehållet av vatten. i den lagen skall föras över till 16 kap. 11 § miljöbalken. Hänvisningen bör ändras i överenstämmelse härmed.

5 5 Med avseende på anläggningar och andra inrättningar.

--- I ett tillståndsbeslut skall den verksamhet tillståndet anges som avser. Ett tillstånd får begränsas till viss tid. Ett tillstånd skall förenas med de villkor behövs för besom att

gränsa eller motverka menlig inverkan företaget på människors

av

hälsa eller miljön, främja en hållbar hushållning med

naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild

rätt. Uppkommer verksamheten betydande olägenhet genom som inte förutsåg.: när tillståndet meddelades, får regeringen eller den myndig-

Kapitel 5 563

het regeringen bestämmer föreskriva villkor som är ägnat att

som

förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

villkor för tillstånd föreslås bli behandlat i en nytt tredje Frågan om stycke i stället för i andra stycket. Skälen för förslaget redosom nu visas i avnitt 5.1.4. Villkor för tillstånd enligt lagen Sveriges ekonomiska zon bör om bygga på avvägning också med beaktande andra allmänna en av intressen miljöintressena liksom enskilda intressen. Villkor bör än av därför såsom enligt gällande lydelse kunna meddelas till skydd också

för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd ñr

enskild Bland andra allmänna intressen finns det anledning att rätt. särskilt nämna säkerheten, t.ex för sjöfarten. Enligt fjärde stycket får eller ändrade villkor meddelas, om det nya uppkommer betydande olägenhet inte förutsågs när tillståndet som meddelades. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.1.4.

ärenden tillstånd enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i 3 och 6 § I om miljöbalken sådana kvalitetsnormer fastställts med 4 kap. samt som städ 6 kap. miljöbalken. av Vid prövning ärende tillstånd enligt 5 § skall miljökonav ett om en sekvensbeskrivning enligt 8 kap. miljöbalken fogas till ansälatingen.

Första stycket motsvarar delvis 6 § i nuvarande lydelse. Andra stycket

är nytt. Motiven för de föreslagna bestämmelserna har redovisats i nu avsnitt 5. l .4.

§ Ett tillstånd i 5 § får för sin giltighet göras beroende 7 a som avses säkerhet ställs för skyldigheten enligt 8 § att ta bort anläggav att a ningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i beaktansvärd omfattning skall naturen av ställas, det inte särskilda skäl till något annat. Visar

säkerhet om finns

sig säkerheten otillräcklig, får regeringen eller den myndighet regebestämmer föreskriva tillståndet skall gälla endast om ringen att ytterligare säkerhet ställs.

Paragrafen är ny.

564 Kapitel 5

Det är i fråga om ingrepp i den ekonomiska i mån zonen samma som när det gäller ingrepp i naturen eller i miljön i övrigt motiverat, att säkerhet ställs för uppfyllandet skyldigheten vidta av att återställningsåtgärder, särskilt tillståndet kan tidsbegränsas. Det som ankommer på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att avgöra om säkerhet skall ställas eller inte. I fråga ingrepp i den om ekonomiska beaktansvärd omfattning bör säkerhet ställas, zonen av om inte särskilda skäl talar däremot. Säkerheten kan bestå exempelvis i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller bankgaranti ställs. att en

8 a § Upphör ett tillstånd i 5 § gälla, den som avses att är som senast

har innehaft tillståndet skyldig bort anläggningar och andra

att ta inrättningar samt vidta andra åtgärder återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. I den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas regeringen eller den av myndighet som regeringen bestämmer i samband med tillståndet att upphör. Iakttar den har

som innehaft tillståndet inte vad som har ålagts

honom, får den myndighet som har att pröva frågor återställningsom åtgärder vid vite förelägga honom att jitllgöra sina åligganden. Vites-

föreläggande skall delges.

Paragrafen är ny. I olika lagar är anknutna till naturresurslagen finns bestämsom melser om återställningsåtgärder. Så är exempelvis fallet med minerallagen, se 13 kap. 4 Det är väl så viktigt anläggningar bort att tas och att spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har berört Sveriges ekonomiska Även förevarande zon. lag bör därför innehålla bestämmelser återställningsåtgärder, om som emeller-

tid synes kunna enklare utformning enligt

ges en än minerallagen.

Frågan om återställningsåtgärder kan regleras på olika

sätt, antingen i form av villkor i samband med att tillstånd meddelas eller som en i lag föreskriven skyldighet inträder i samband med tillsom att ståndet upphör. Eftersom skador kan uppkomma inte förutsågs som när tillståndet meddelades det rimlig ordning frågan synes vara en att skall kunna prövas i samband med tillståndet upphör. att Detta bör

Kapitel 5 565

skyldigheten kan bestämmas villkor i dock inte hindra att genom tillståndet.

särskilda sådana regeringen eller

18 § Andra beslut i fall än som

allmän domstol har meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter

har meddelats med stöd lagen får överklagas hos kammarsom av Beslut tillstånd eller villkor enligt 5 § får överklagas även rätten. om Statens naturvårdsverk, Miljöombudsmannen och en intresseorgaav

yrkesfiskare såvitt tillämpningen föreskrifter till

nisation för avser av skydd för hälsan eller rniUön.

särskilt på naturmiljön, kan bli betydande vid utvinning Miljöskadoma, från Sveriges ekonomiska Naturvårdsverket och av naturtill gångar zon. Miljöombudsmannen bör därför tillerkännas talerätt enligt ekozonsla-

Motsvarande bör när det gäller denna lag gälla även yrkesfiskare-

gen. nas organisationer.

6 skötsellagamas

an-

Frågor

om

passning till miljöbalken

6.1 Allmänna synpunkter

avsnitt 11.3.l i vårt huvudbetänkande har vi behandlat den centrala I frågan i vilken utsträckning lagregler kan behövas för att styra som verksamheter inom skilda samhällssektorer skall inrymmas i balken

eller i speciallagar. Vi konstaterade därvid att de grundläggande

principerna, skyddet för naturen och miljön i övrigt är allas ansvar att varje samhällsektor har för att lösa sina miljöproblem, och att ansvar bör speglas redan i balkens portalstadganden. gäller förfarandet med de konkreta miljöreglema för Vad sedan verksamheter uttalade vi bl.a. följande. En väsentlig nackdel med olika föra in dessa regler för olika sektorsverksamheter i balken skulle att kunde komma motverka den utveckling borde vara att detta att som samhällsstruktur där miljötänkandet genomsyrar all eftersträvas mot en verksamhet. Om i stället dessa miljöregler för sektorsverksamheter integrerades i de lagar i övrigt reglerar samma verksamheter som

ñnnas möjligheter underlätta sådan utveckling. skulle det goda att en miljöreglerna för jord- och skogsbruket ingick i resp. sektorslag,

Om

skulle det bli lättare för såväl tillsynsmyndigheter som brukare att

överblicka de lagregler direkt och grundläggande betydelse för

av näringama. Miljöreglema skulle härigenom lättare än annars kunna ingå naturliga delar i sektorns regelsystem. Eftersom komma att som

biologiska mångfalden och miljön i övrigt måste

omtanken om den om väsentlig del i all planering, skötsel och drift ingå som en självklar och borde de åtgärder denna omtanke kräver inte inom all verksamhet, skiljas från övriga åtgärder i verksamheten. Vi ansåg sammanut

övervägande skäl talade för att hänsynsregler och

fattningsvis att

inriktning på miljöskydd i sektorslagarna för

liknande föreskrifter med skulle föras över till miljöbalken. Samtidigt jord- och skogsbruket inte

ändå skulle kopplas till konstaterade vi att jord- och skogsbruket

568 Kapitel 6

balken genom att dennas allmänna bestämmelser skulle komma att omfatta även åtgärder i dessa näringar. Med utgångspunkt i dessa överväganden uttalade vi i huvudbetänkandet att miljöbalken inte behöver innehålla några särskilda

aktsamhetsregler för jord- och skogsbruket. Samtidigt framhöll

vi att om en fortsatt avreglering av näringarna i framtiden skulle medföra att det i stort sett bara blir miljöregler kvar i sektorslagarna, borde dessa föras över till miljöbalken. I sitt remissyttrande över förslaget till miljöbalk pekade Jordbruksverket på att lagen skötsel jordbruksmark om av genomgått flera

förändringar som har medfört att den till skillnad från skogsvårds-

lagen i princip bara innehåller regler - numera med miljö- och naturskyddande syften. Enligt verket talade därför starka skäl för att inarbeta lagen om skötsel av jordbruksmark i miljöbalken. Lagrådsremissen med förslag till miljöbalk har emellertid utformats i enlighet med de uttalanden vi gjorde i huvudbetânkandet. Enligt

regeringens mening fanns det inte tillräckliga skäl för

att i detta

sammanhang infoga skogsvårdslagen och skötsellagen i miljöbalken.

Några särskilda regler miljöskydd inom jordbruk eller skogsbruk

om innehåller alltså inte miljöbalken i lagrådsremissen. Bestämmelserna i balken gäller självfallet ändå för jordbruk och skogsbruk, dels för verksamheterna sådana i den mån de på grund som av utsläpp eller liknande är att hänföra till miljöfarlig verksamhet, dels för kemikaliehantering, hälsoskydd etc. inom verksamheterna enligt de olika kapitlen i balken. Förslaget till miljöbalk innebär sålunda bl.a. att balkens allmänna aktsamhetsregler skall tillämpas inom jord- och skogsbruket i den utsträckning verksamheten där är att hänföra till miljöfarlig verksam-

het. I sådant sammanhang kan de allmänna aktsamhetsreglema även

läggas till grund för t.ex. tillsynsätgärder inom jord- och skogsbruket.

I vårt huvudbetänkande fanns också intagen bestämmelse en av imiebörd att miljöbalkens regler miljökvalitetsnormer om och miljö-

konsekvensbeskrivningar skulle tillämpas på verksamheter

som om-

fattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen och lagen

om skötsel av jordbruksmark samt vid uttärdande föreskrifter av med stöd av dessa lagar. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits med i lagrådsremissen. Denna ändring har inte motiverats. Sedan vi nu gått igenom de olika NRL-anknutna lagarna och arbetat fram förslag till ändringar i dessa kan vi emellertid konstatera att

enligt dessa förslag tillämpningen miljökvalitetsnormer

av och an-

Kapitel 6 569

vändningen miljökonsekvensbeskrivningar helt knyts till prövning av tillståndsfrågor och liknande. Om vårt förslag i huvudbetänkandet av fullföljdes skulle detta alltså innebära en annan inriktning på bestämmelsema i de båda skötsellagarna vilket inte framstå som motiverat. Det förtjänar då å andra sidan övervägas, om och i så fall i vilken utsträckning de båda skötsellagarna bör på samma sätt som de NRLanknutna lagarna innehålla föreskrifter tillämpning av miljöom

kvalitetsnormer och användning av miljökonsekvensbeskrivningar i

tillståndsprövning och liknande. Bedömningen härav kan ärenden om dock leda till olika resultat beträffande skogsvårdslagen resp. lagen om skötsel jordbruksmark. Frågan bör därför tas upp till behandling av beträffande varje lag för sig.

6.2 skötsel jordbruksmark skötsel-

Lagen om av

lagen

Den omständigheten att som Jordbruksverket anfört -skötsellagen i princip bara innehåller regler med miljö- och naturskyddande numera syften talar starkt för att principerna och reglerna i förslaget till miljöbalk möjligt återspeglas i skötscllagen. Hur detta så nära som skall ske diskuterar vi i följande avsnitt med specialmotivering.

6.2.1 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring

i lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark

3 § Vid skötsel jordbruksmark och vid annan markanvändning i av jordbruket skall skador och olägenheter kan drabba människan, som miljön eller naturen förebyggas och skaderisker undanrojas, allt i den utsträckning det ar ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det dr fråga om. Bestämmelser i fråga skydd för människors hälsa eller miljön om och ifråga främjande hållbar hushållning med naturresurser om av en

finns i miljöbalken.

I nuvarande lydelse av skötsellagen saknas 3 Den har upphävts år

1990. I 6 a § första stycket föreskrivs att vid skötsel av jordbruksmark

och vid annan markanvändning i jordbruket hänsyn skall tas till naturvårdens och kulturmiljövåidens intressen.

570 Kapitel 6

Hänsynsregeln i 6 a§ första stycket tar sikte endast på naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Även jordbruket i första om hand påverkar dessa intressen är dagens avgränsning aktsamhetsav regeln ñr snäv. Vi föreslår därför att vissa av de grundläggande principer som ställs i balken också skrivs in i skötsellagens upp nu grundläggande aktsamhetsregel. Att sakliga skäl talar för att dessa bör tillämpas även på jordbrukets område torde stå utom allt tvivel. Enligt vår mening bör den nuvarande hänsynsregeln i skötsellagen

byggas ut. I skötsellagen bör därför tas in den allmänna aktsamhets-

regel som i miljöbalken finns i 1 kap. 7 i så fall bör den reservation som finns i l kap. 12 § miljöbalken också komma till uttryck i bestämmelsen. Den nämnda allmänna aktsamhetsbestämmelsen ger uttryck för principen att skador skall förebyggas och för försiktighetsprincipen. Dessa principer är grundläggande för hälso- och miljöskyddet och bör komma till uttryck också i skötsellagen. Den allmänna aktsamhetsregeln skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått om behöver däremot inte förs in i skötsellagen, eftersom den främst har betydelse för miljöfarlig verksamhet och skall tillämpas på jordsbruksföretag i egenskap av sådan verksamhet. I andra stycket har tagits upp en erinran att bestämmelser i om fråga om skydd för människors hälsa eller miljön och i fråga om främjande av en hållbar hushållning med naturresurser finns i miljöbalken. Vi har tidigare behandlat utformningen sådan regel i av en avsnitt 5.1.4. Enligt vår mening bör de föreslagna bestämmelserna komma nu först bland reglerna under rubriken Brukning Sedan bestämmelm.m. serna om brukningsplikt togs bort från skötsellagen är det nämligen naturligt att de allmänna hänsynsreglema placeras främst. Först efter dessa bestämmelser bör följa de speciella reglerna anmälningsmer om skyldighet enligt nuvarande 4 Vi har i avsnitt 5.1.4 föreslagit att fastställda miljökvalitetsnormer skall inom ramen för de olika sektorslagarna tillämpas huvudsakligen endast i ärenden om tillstånd av olika slag. I skötsellagen uppställs för närvarande krav på tillstånd endast beträffande täkt matjord på av jordbruksmark. Som framgår det följande föreslår vi emellertid att av detta krav skall slopas. Vi finner därför inte anledning att föreslå någon tillämpning av kvalitetsnonner för skötsellagens del. För övrigt torde i regel inte täkt av matjord kunna inverka på uppfyllandet av miljökvalitetsnormer.

Även krav på miljökonsekvensbeskrivningar har vi i detta

be-

Kapitel 6 571

tänkande knutits till frågor om tillstånd. Av samma skäl som nyss anförts beträffande miljökvalitetsnormer föreslår vi inte några bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i skötsellagen.

4 § Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta

månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till den myndig-

het regeringen bestämmer, om inte myndigheten medger något annat. Anmälan enligt första stycket behövs inte när åtgärden år av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Första stycket motsvarar 4 § första meningen i nuvarande lydelse. Vi föreslår emellertid att anmälan skall göras till den myndighet regeringen bestämmer. Härigenom skapas likformighet vad gäller regleringen myndighetsansvar vid såväl anmälan, tillståndsprövning som av tillsyn enligt skötsellagen. Emellertid förutser vi ingen förändring i sak utan förutsätter att uppgiften även framdeles skall ankomma på länsstyrelsen, som numera Övertagit lantbruksnämndens uppgifter. Andra stycket motsvarar andra meningen i samma paragraf. Vi föreslår således att paragrafen delas upp i två stycken. Före den l juli 1990 gällde enligt skötsellagen brukningsplikt med avseende på jordbruksmark samt att sådan mark inte ñck tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Brukningsplikten avskaffades nämnda datum och samtidigt ersattes tillståndsplikten med en anmälningsskyldighet. Bakom denna ändring låg att med den nya livsmedelspolitiken där större krav skulle ställas på jordbrukarna att agera som företagare på marknad skäl saknades att ha kvar bestämmelser om skyldighet för en brukarna att hålla all jordbruksmark i produktion. I stället var det nödvändigt att jordbruksföretagarna själva ñck avgöra på vilket sätt jordbruksmarken skulle användas för att möta marknadens skiftande krav. I de fall natur- eller kulturmiljövärden i odlingslandskapet kunde hotas att brukare hade för avsikt att t.ex. plantera skog på genom en marken, skulle samhället kunna avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. För att myndigheterna skulle kunna agera krävdes emellertid vetskap om när en jordbrukare hade för avsikt att ta jordbruksmark produktion. Det var för att ur tillgodose detta behov som anmälningsplikten infördes prop. 1989902146 s. 107

572 Kapitel 6

Som synes är motivet för anmälningsplikten enligt paragrafen i första hand naturvårds- och kulturmiljövårdssynpunkter. Det är därför viktigt att kunna bedöma konsekvenserna för dessa intressen då

mark

tas ur jordbruksproduktion. Ett sätt att skaffa sig sådan kunskap skulle

kunna vara att upprätta miljökonsekvensbeskrivning. Av skäl

en som förut anförts föreslår vi emellertid inte några bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i skötsellagen. Det kan för övrigt anmärkas att vi i vårt huvudbetänkande föreslog att miljökonsekvensbeskriv-

ningar skulle kumm krävas också i samband med anmälningar enligt

miljöbalken men att regeringen farm detta krav alltför långtvara gående.

5 ä

Paragrafen föreslås utgå. För närvarande stadgas i 5 § första stycket att på jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av matjord för annat ändamål än marldnnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd. Frågor

om tillstånd prövas den myndighet regeringen bestämmer.

av som Enligt förordningen om skötsel jordbruksmark har uppgiften lagts av på länsstyrelsen. Ett tillstånd får förses med villkor. I 18 § naturvårdslagen föreskrivs att täkt vissa jordarter inte får av ske utan tillstånd av länsstyrelsen. Från tillståndskravet enligt naturvårdslagen görs undantag beträffande vissa täkter prövas i som annan ordning. Dessa undantag dock inte täkt matjord på jordbruksavser av mark. Det nu anförda visar således att i fråga om täkt av matjord på jordbruksmark och som inte avser markägarens husbehov för närvarande föreligger tillståndsplikt såväl enligt skötsellagen enligt som naturvårdslagen. Syftet med den nuvarande tillståndsplikten enligt skötsellagen är att tillgodose samhällets jordpolitiska intresse att brukningsvärd jordbruksmark inte tas ur produktion matjordstäkt utan godtagbara skäl. genom Det är således ytterst en fråga hushållningen med jordbruksmark om som en naturresurs. Tidigare prövades täktärenden enligt skötsellagen lantbruksav nämnderna. Samordningen med prövningen enligt naturvårdslagen löstes på det sättet att, om tillstånd lämnades enligt naturvårdslagen, länsstyrelsen överlämnade ärendet till lantbruksnämnden. Denna skulle därefter pröva täkten mot sådana intressen inte beaktats länssom av

Kapitel 6 573

styrelsen enligt naturvårdslagen. Sedan lantbruksnämndema integrerats i länsstyrelserna är det samma myndighet som handhar prövningen av matjordstäkter numera sig prövningen sker enligt naturvårdslagen eller enligt skötselvare lagen. Genom att låta de nuvarande bestämmelserna i 5 § skötsellagen ersättas de föreslagna reglerna täktverksamhet i ll kap. miljöav om balken skulle erhållas ett enhetligt system där tillståndsplikten i fråga matjordstäkt bara reglerades på ett ställe i lagstiftningen. Vidare om skulle en reglering tillståndsplikten endast i miljöbalken och prövav ning bara enligt denna leda till att samma materiella avvägningsregler, utan någon hänvisning eller upprepning, blev tillämpliga på alla slags tillståndspliktiga täkter enligt ll kap. miljöbalken. Enligt ll kap. 3 § första stycket miljöbalken skall, när en ansökan om täkttillstånd prövas, behovet av täktmaterialet vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset av en hållbar hushållning med natur- Om täkten kan befaras försämra livsbetingelsema för någon resurser. växt- eller djurart som år sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast det allmänna behovet täktmaterialet är synnerligen stort. om av Som skall även hushållningsaspektema beaktas enligt den nya synes avvägningsregeln. Detta innebär att de intressen som nu beaktas vid prövningen enligt skötsellagen också kommer att kunna beaktas vid den prövning enligt miljöbalken som länsstyrelsen skall göra. En ytterligare omständighet talar för att utmönstra bestämmelsom tillståndsplikt skötsellagen har att göra med frågan om brott sen om ur mot tillståndsplikten. Enligt l2 § första stycket skötsellagen är påföljden böter för den uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten enligt som den lagen. För brott mot tillståndsplikten enligt naturvårdslagen är däremot påföljden enligt denna lag i normala fall böter eller fängelse i högst månader. Har brottet begåtts med uppsåt och år det i övrigt sex att anse som grovt skall dömas till fängelse i högst två år. I förslaget till miljöbalk stadgas i 21 kap. 2 § att den som med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot bl.a. tillståndsplikt som av grov föreskrivs i miljöbalken skall dömas ñr otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt skall enligt 8 § dömas till fängelse i lägst månader och högst år. För ringa sex sex brott skall enligt 9 § inte dömas till enligt 21 kap. miljöbalken. ansvar Läget i dag är således det att den underlåter att iaktta tillsom

574 Kapitel 6

ståndsplikten vad gäller täkt av matjord på jordbruksmark begår endast ett brott men att två olika straffbud är tillämpliga. Det är med andra ord fråga om lagkonkurrens. Inom straffrätten finns inte några bestämmelser som vare sig uttryckligen anger vilka fall är att som anse som lagkonkurrens eller reglerar hur skall förfara vid sådan man konkurrens. Även de olägenheter kan uppkomma i samband med som lagkonlcurrens talar för att bestämmelsen om tillståndsplikt utmönstras ur skötsellagen. Det finns emellertid även skål som talar mot utmönstring. Det en starkaste torde vara att bestämmelsen i skötsellagen kan betraktas som en specialbestämmelse som tar sikte bara på täkt matjord på jordav bruksmark och därför borde kvar i skötsellagen. vara Vid en vägning av skälen för och emot ett slopande tillståndsav plikten enligt skötsellagen kommer vi emellertid till den slutsatsen att de förra har sådan styrka att 5 § bör upphävas. Den nuvarande möjligheten att med stöd av andra stycket i paragrafen föreskriva villkor för ett tillstånd har motsvarighet i miljöbalken.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn skall tas enligt 3 § första som stycket, såsom i fråga skyddet odlings- och Iculturlandskapet om av samt växt- och djurlivet. Föresknjienzafár dock inte så ingripanvara de att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Paragrafen motsvarar 6 a § andra stycket i nuvarande lydelse. Första stycket har flyttats till 3 Tidgare 6 § upphävdes år 1990. Bemyndigandet att meddela föreskrifter hänför sig nu till 3 § första stycket vilket ger bemyndigandet ett vidsträckt tillämpningsmer område. Detta begränsas emellertid att föreskrifterna inte får av inkräkta på pågående markanvändning. Bestämmelsen i nuvarande lydelse upptar en exempliñering vad av föreskrifema får Vad därvid nämns är skyddet odlingsavse. som av

och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. I och för sig kunde

exemplen få utgå, eftersom det redan finns för bemyndigandet en ram i 3 men eftersom de anförda exemplen är både praktiska och belysande anser vi att de bör få stå kvar. Det kan diskuteras om aktsamhetsreglema i 3 § indirekt bör kunna straffsanktioneras genom att preciseras i föreskrifter är sanksom tionerade. Mot bakgrund av bestämmelsernas karaktär allmänna av

hänsynsregler anser vi emellertid att så inte bör ske. I stället bör den

Kapitel 6 575

nuvarande ordningen behållas som innebär att straffsanktion kan följa för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som tillsynsmyndigheten meddelat för att föreskriftema skall efterlevas.

6 a Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela de föreskrifter som skäligen kan fordras från miljöskydds-

synpunkt i fråga om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen, samt vdxtodlingen. Föreskrifter enligt första stycket innebar inte ändring i tidigare meddelade tillstándsbeslut enligt miljöbalken.

Första stycket överensstämmer med 6 b § första stycket i nuvarande lydelse. Andra stycket motsvarar andra stycket samma paragraf. Eftersom miljöskyddslagen är en av de lagar som vi föreslagit skall samordnas i miljöbalken, har andra stycket anpassats härtill. Hänvisning bör i Övergångsbestämmelser göras till motsvarande äldre lag, dvs. miljöskyddslagen.

7 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen utövas av de statliga myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn.

Efter åtagande av en kommun får den myndighet regeringen be-