Miljölagstiftningen i framtiden : principbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

B|LA;A%i 2 % Hö-

Statens offentliga utredningar

393533 1991:5 Eg

Miljödepartementet .

BHJAGA 2

MILJÖLAGS TIFTNINGEN

I FRAMTIDEN

Sekretariatets

kartläggning

och

analys

Principbetänkande av miljöskyddskommittén -ø Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvalmingskontor ombesörjer remissutsändnlngar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10725-2 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-2SOX Stockholm 1991

INNEHÅLL

F INLEDNING

GÄLLANDE RÄTT . Inledning

NNNN

0 Plan- och

MNF

marklagstiftning n oP Lagen om hushållning med natur-

resurser m.m.

Inledning a c Allmänt

mmbwNP

0 u 0 Grundläggande hushállningsbestämmelser

NNNNNN NNNMNN FPHPHH

. c 0 Särskilda hushållningsbestämmelser . c 0 skyddsbestämmelsernas genomförande c 0 c Regeringens prövning av vissa

anläggningar och verksamheter . Plan- och bygglagen Inledning

a...

o

(AMF

Kravregler

o. Bestämmelser om störningsgränser m.m.

nu.

WUIUIb-ÅAUUUUNMNN

Naturvårdslagen

so:

Inledning o .. olika former för av naturen

MNF

skydd . . . Att beakta vid prövningen

MNNNNNNNNNNNNMNNMN ULJLJLJNNNNNNNNNMNNMN

a . Lagen om skötsel av jordbruksmark

Inledning

.. NP Miljöskyddsaspekterna i skötsellagen

skogsvårdslagen

Inledning

.. NP Miljöaspekterna i skogsvárdslagen

Skyddslagstiftning

Miljöskyddslagen

l-l-P'

i

.oo

Grunddragen miljöskyddslagen

kravregler Särskilda regler för avloppsvatten

MN on UU u. PF u. .nu Miljöskyddsomráden och generella

föreskrifter . Miljöskadelagen

Hälsoskyddslagen

uuuuwu

1 Inledning

NNNMNN

0 2 Aktsamhetsregler u 3 Tillstándplikt m.m.

0 4 Föreskrifter

Kommunernas ansvar m.m. Lagen om kemiska produkter . Inledning

UI-buhbbhhw

. Lagens tillämpningsområde

NNMNNNNN oøao-oo. ULJLJWUUUU coca-oo.

ø

UIñLJNF

Aktsamhetsregler . Förhandsanmälan, tillstånd m.m. n Dispensavgift Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark 0 n Lagen om transport av farligt gods Lagen om svavelhaltigt bränsle

uuuwwuu F-*F-D-Wmxlm

Bilavgaslagen

NNNNNNN

. Lagen om kårnteknisk verksamhet . 0 Strälskyddslagen

Nl-O

c Atomansvarighetslagen

nu c Lagen om åtgärder mot vatten-

förorening från fartyg Inledning Förbud mot förorening från fartyg Mottagning av skadliga ämnen frán fartyg Fartygs konstruktion m.m. Särskilda åtgärder mot vattenförorening oO\ Vattenföroreningsavgift Renhállningslagen a Inledning

i-i-F-'l-*f-*i-*PP

oc

.tswuuuuww

... c Allmän aktsamhetsregel

NNNNNNNN LJUQUUWUJU

Ul-IEUNF

u n Den kommunala renhållningsskyldigheten 0 Kommunal renhållningsordning

...a

. ou Särskilda bestämmelser

a Lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten N c uk Lagstiftning om utnyttjande av naturresurser Vattenlagen Inledning o . Allmänt om Vattenlagen 0 .

xlmUlbLdldH

Kravreglerna 0 . Tillstándsplikt . . Prövningsförfarandet

hbbbbbbhhbbñbb

n o och förverkande

NNNNNNMNNNNNNN UNNMNNHPPPPPPP

Begränsning, omprövning . a Skydd för vattenförsörjningen m.m. . Minerallagen Inledning

00000 coon

Undersökningstillstánd

:an: -FUNP

Bearbetningskoncession Återkallelse m.m. 0 o Lagen om vissa torvfyndigheter

nu mt, ammo uxwöua Fråga om samordning önskemål om samordning

QKAQLJU

Framförda Behov av samordning omfattningen av och sättet för en samordning

3 särskilda bestämmelser i en 118 ny miljölag 3 Inledning 118 3 Särskilda bestämmelser för kemiska produkter 119 Särskilda bestämmelser för hälsoskyddet 120

www

bbåbbhhhbhbbböñå hL-JQUQNMNNNNNMNH

Hälsoskyddslagen 143

WNIOMAUNH

Renhállningslagen 144 n Lagen om skötsel av 146 jordbruksmark n Lagen om svavelhaltigt bränsle 147

nu

:ao-u

UNF

Aktsamhetsregler 151 . Möjligheter att meddela föreskrifter 154 Aktsamhetsregler i en ny, samlad miljölag 156 . 0 Inledning 156 o u Hushállnings- och 157 lokaliseringsfrågor . u Försiktighetsmátt 160

bhbbhkbbbb

bbbbbbbhbb

.

hhåhbhhuNH

Föreskrifter om skyddsåtgärder 164 a . Tillstándsprövade verksamheter 164 u . Verksamhetsanknutna föreskrifter 168 o o Områdesanknutna föreskrifter 170 o u övriga föreskrifter 171 u o Föreskrifter i en ny, samlad 171 miljölag . 0 Föreskrifter om förbud 172

uILJöxvALITBTsuommn 176 Inledning 176

010101010!

Naturvårdsverkets

:summa

förslag Förslag till landskapslag för Åland 178 Synpunkter på vattenskyddslagstiftningen från länsstyrelsen i Hallands län 180 UI U1 Förslag från Miljödelegationen

o

mammas

Inledning 186

. Behovet av

bUNI-I

konsekvensbeskrivningar 187

. Innehållet i en 189 konsekvensbeskrivning n i Miljökonsekvensbeskrivningar

nuvarande lagstiftning 192

O! i andra Miljökonsekvensbeskrivningar

länder 193

OC 0O\ Möjliga vägar till miljökonsekvensbeskrivningar i svensk lagstiftning 196

QQQQQNINININÃNININI

Lagen produkter Hälsoskyddslagen 208 Renhållningslagen 209 4 kap. naturresurslagen 209 Naturvárdslagen 210 Möjligheter till samordning 210 Tillstándsmyndigheterna och deras kompetensomráden 216 Allmänna synpunkter 216

six! .. NN Tillstándsmyndigheter i en ny,

Qdüxlxlxlxlxl Allmänt 222 auaaa... ULJKJLJUUNN

Problem och brister samt möjligheter

Fråga om talerätt för ideella

Fråga om inrättande av ett miljö-

TILLSYN 257 Allmänt 257

monoooooom

Nuvarande system 258

QNNNF

Tillsynsmyndigheterna 258

NP Tillsynsmyndigheternas befogenheter 260

till samordning 261

MILJÖLAGSTIFTNINGEN OCH TRAPIKEN 266

hbbhbbbhbñhbbbhuwwNwwH

.. styrmedel 273 Administrativa styrmedel 274 ..

WKJODKOLOKDWDWKDDWKOWWKDKDWKDWGWO

WNIOUTAMNH n. ... .o väglagen 282

. . a Trafikfordonens

MNNNNHHHFFPPHH

u u skatter

bUNH

u Avgifter 297

AVGIFTER 301 Inledning Nuvarande avgifter 303 Avgifter i framtiden 303 MIAs förslag 303 Övergripande synpunkter 307

BANKTIONER 312 Inledning 312 Sanktionssystemet i miljöskyddslagen i praktisk tillämpning 313 11.3 Några problem vid tillämpningen av gällande sanktionsregler 318 11.4 Önskemål om lagändringar 321 11.5 Motiv för straffansvar 323 11.6 Utformning av ansvarsbestämmelser 326 11.7 Brottsbalken 328 11.8 Den specialstraffrättsliga regleringen 331 11.9 Frågor gemensamma för brottsbalken och specialstraffrätten 336 1l.9.l subjektivt rekvisit 336 1l.9.2 Straffsatser 338 11.9.3 Konkurrens 340 l1.9.4 Preskription 341

11.9.5 Brott inom företag 342 11.10 Förverkande 343 l1.10.l Allmänt 343 11.l0.2 Vid brott i utövning av näringsverksamhet 344 11.11 Företagsbot 346 11.12 348 Näringsförbud 11.13 Sanktionsavgifter 349 11.13.1 Miljöskyddsavgift 349 11.13.2 Vattenföroreningsavgift 354 11.14 Vite 354 11.15 Rättelse 357 11.16 Återkallelse av tillstånd 359 11.17 Skadestånd 359 11.18 Övriga frågor 360

12 HILJÖBKYDDSLAGSTIFTNINGBN H.H. I EG OCH NORDEN 361 12.1 Inledning 361 12.2 EG 362 12.2.1 Romfördraget och enhetsakten 362 12.2.2 364 EGs regelsystem på miljövárdsomrádet l2.2.3 Direktiv inom miljöområdet 365 l2.2.4 Miljökonsekvensbeskrivningar 370 l2.2.5 Direktiv inom produktområdet 371 12.2.6 Talerätt 374 12.3 Danmark 374 l2.3.1 Inledning 374 12.3.2 Miljöskyddsbestämmelser 375 12.3.3 Produktlagstiftningen på kemikalieområdet 380 12.3.4 EG-direktiven i dansk miljölagstiftning 382 12.4 Finland 383 12.4.l Inledning 383 12.4.2 384 Miljöskyddslagstiftningen l2.4.3 Produktlagstiftningen 12.5 Norge 390 12.5.l Inledning 390 12.5.2 391 Miljöskyddsbestämmelser 12.5.3 Produktkontroll 395 12.6 sammanfattande synpunkter 396

INTERNATIONELLT HILJÖBAHARBBTB H.H. 399 399 Inledning Det internationella miljösamarbetets framväxt 400 400 Inledning

1979 års Genêvekonvention Svenska 408 åtgärder

13.3.3 Wienkonventionen 410 13.3.4 Montrealprotokollet 411 13.3.5 Svenska åtgärder 412 13.3.6 Förberedelser för konvention om

ll

1 Inledning

Miljöskyddskommittén (ME 1989:04) har i sina direktiv (Dir. 1989:32) fått i uppdrag att kartlägga den lagstiftning som innehåller bestämmelser med miljöskyddande syfte och de straffbestämmelser som anknyter till denna lagstiftning. Kommittén har vidare fått i uppdrag att kartlägga de internationella avtal och åtaganden som finns på miljöskyddsområdet och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa samt att vid utformningen av sina förslag även beakta hur dessa förhåller sig till miljölagstiftningen och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och EG. Kommittén skall enligt direktiven i ett principbetänkande, med sitt ställningstagande angående den framtida miljölagstiftningen, redovisa också den kartläggning som gjorts.

Kommittén har uppdragit åt sitt sekretariat att utföra den nyss angivna kartläggningen. sekretariatet har i sin tur gett jur.kand. MariAnne Olsson i uppdrag att göra den kartläggning av internationella förhållanden som förutsätts i direktiven.

Resultatet av kartläggningen redovisas i denna bilaga till kommitténs principbetänkande. För innehållet i bilagan svarar sekretariatet ensamt. Kommittén har inte tagit ställning till de analyser som redovisas däri i vidare mån än som framgår av principbetänkandet.

Bilagan inleds med en i huvudsak deskriptiv framställning av innehállet i de viktigare lagarna på hälsooch miljöskyddsomrádet (kap. 2). Därefter följer en analys av innehållet och av möjligheterna till en samordning av miljölagstiftningen, fördelad på olika ämnesområden. Sålunda behandlas i kap. 3 förutsättningarna för samordning av olika lagar, sedda i stort, i kap. 4 aktsamhetsreglerna, i kap. 5 möjligheterna att arbeta med miljökvalitetsnormer, i kap. 6 miljökonsekvensbeskrivningar, i kap. 7 prövning och talerätt, i kap. 8 tillsynsfrágor, i kap. 9 styrmedlen inom trafiksektorn, i kap. 10 miljöavgifter och i kap. 11 olika former av sanktioner för överträdelser av miljölagstiftningen. Härefter följer två kapitel om internationella förhållanden, kap. 12 om miljöskyddslagstiftningen m.m. i EG och Norden och kap. 13 om internationellt miljösamarbete m.m. De båda sistnämnda kapitlen har skrivits av MariAnne Olsson.

Avslutningsvis följer skisser till en ny, samlad miljölag och till en lag om ändring i brottsbalken. Avsikten med dessa skisser är att illustrera hur en ny, samlad miljölag kan byggas upp och hur sanktionsreglerna kan utformas. Skisserna är upprättade av sekretariatet och kommittén har inte tagit ställning till dem. Kommittén har inte heller hunnit gå igenom de olika sakfrágorna så inträngande att det materiella innehållet i en ny, samlad miljölag kan läggas fast, långt mindre enskilda bestämmelser i lagen. Det är bl.a. självklart att lagen måste innehålla långt fler bestämmelser i skilda frågor än som här skisserats. Flera kapitel har sålunda endast markerats, ytterligare kapitel máste komma till och enskilda bestämmelser är endast antydda till sitt innehåll. Med dessa

reservationer är det sekretariatets förhoppning att

skisserna ändå skall kunna ge läsaren ett bättre

underlag för en uppfattning om hur en ny, samlad miljölag kan komma att te sig.

2.1 Inledning

I detta kapitel lämnas en översiktlig redogörelse för flertalet av de lagar och andra författningar som i första hand bedömts vara av intresse för kommitténs arbete. I den mån det bedömts erforderligt för diskussionen i de följande kapitlen, främst 3, 4, 7 och 9, har även i dessa lämnats redogörelser för gällande rätt. Detta leder till att viss dubbelredovisning förekommer.

På miljörättens omrâde finns ett stort antal författningar, som kan systematiseras efter deras mer eller mindre nära förhållande till varandra. sålunda kan göras en uppdelning i bl.a.

- och plan- marklagstiftning, - samt skyddslagstiftning, lagstiftning om utnyttjande av naturresurser.

Som exempel på den första gruppen kan nämnas lagstiftningen om fysisk planering, naturskydd och areella näringar. Till skyddslagstiftningen hör bl.a. lagstiftningen om miljöskydd, hälsoskydd och kemiska produkter. Inom utnyttjandelagstiftningen kan framhållas vattenlagstiftningen, minerallagstiftningen samt jakt- och fiskelagstiftningen.

I redogörelserna för de olika författningarna har i regel utelämnats bestämmelser om bl.a. tillsyn och sanktioner. I dessa delar hänvisas till kapitel 8 resp. 11 nedan.

2.2 Plan- och marklagstiftning

2.2.1 Lagen (1987:l2) om hushållning med naturresurser m.m.

2.2.1.1 Inledning

Genom som trädde i kraft den naturresurslagen, 1 juli 1987, har de tidigare gällande riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen ersatts med egentlig lagstiftning. Något förenklat kan sägas att de verksamhetsanknutna riktlinjerna ersatts med grundläggande hushållningsbestämmelser och de geografiska med särskilda hushållningsbestämmelser. Till naturresurslagen har också överförts de tidigare i 136 a § byggnadslagen intagna bestämmelserna om regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m.

I materiellt hänseende innehåller naturresurslagen dels vissa allmänna kravregler, grundläggande hushållningsbestämmelser (2 kap.), dels omrádesbestämda hushållningsbestämmelser, särskilda hushállningsbestämmelser (3 kap.). I formellt hänseende innehåller lagen också bestämmelser om regeringsprövning vad gäller lokalisering av vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och verksamheter (4 kap.).

2.2.1.2 Allmänt

syftet med bestämmelserna i naturresurslagen är att

främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk långsiktigt god hushållning med marken, vattsynpunkt net och den fysiska miljön i övrigt. Såväl bevarandesom exploateringsintressen skall beaktas vid tillämpning av lagen.

är en s.k. paraplylag, som skall Naturresurslagen tillämpas då beslut fattas enligt vissa andra lagar, b1.a. plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslaoch naturvårdslagen, och tar därför sikte på gen sådana där det är viktigt att få till stånd en frågor beslutssamordning. Mot bakgrund härav är bestämmelserna i naturresurslagen i första hand inriktade pá att vägledning för att avgöra konkurrensfrágor om markge och vattenanvändningen.

Det är framför allt vid ianspråktagande av områden för olika verksamheter som beslut enligt skilda lagar med olika utgångspunkter kan komma i konflikt med varandra. Mot denna bakgrund är det naturligt att naturreär inriktad mot arealhushållning, genom dels surslagen grundläggande (verksamhetsanknutna) hushållningsbestämmelser, dels särskilda (geografiskt anknutna) hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet.

I första hand innehåller naturresurslagen avvägningsregler för situationer där samhället har väsentliga intressen att bevaka utifrån ett markpolitiskt peri spektiv. De grundläggande hushållningsbestämmelserna 2 kap. kan sägas ge anvisningar om avvägningar, som skall vid och tillståndsprövning i göras planläggning om den framtida användningen av marken och fråga vattnet. I de särskilda hushállningsbestämmelserna i 3 har däremot denna avvägning redan gjorts av lagkap. stiftaren, som genom bestämmelserna i kapitlet tagit ställning till hur vissa områden i landet skall användas eller inte användas. som exempel på sådana

områdesbestämmelser kan nämnas dels de som anger var särskilt ingripande industrianläggningar får komma tillstånd, dels de som i princip förbjuder att vissa älvar och älvsträckor byggs ut för kraftåndamål.

2.2.1.3 Grundläggande hushållningsbestämmelser

Bland de grundläggande hushållningsbestámmelserna finns en som kan betecknas som portalbestämmelse. Enligt denna (1 §) skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge samt föreliggande behov. Företräde skall därvid ges åt sådan användning som främjar en från allmän synpunkt god hushållning.

Enlig ett par andra grundläggande hushållningsbestämmelser (2 och 3 §§) skall stora mark- och vattenområden, som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Vidare skall mark- och vattenområden, som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder, som kan skada naturmiljön.

Förutom de nu nämnda omrádestyperna upptas bland de grundläggande hushållningsbestämmelserna även markoch vattenområden som är av betydelse för

- och jord- skogsbruket (4 §), - eller rennäringen, yrkesfisket vattenbruk (5 §), naturmiljön, kulturmiljön eller friluftslivet (6 §), - åtkomst av värdefulla ämnen eller mineral (7 §), - industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, Vattenförsörjning

eller avfallshantering (8 5), samt - totalförsvaret (9 §).

Genomgående gäller för dessa områdestyper att de så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder, som kan skada de nämnda intressena. För vissa områdestyper som är av riksintresse för en viss verksamhet gäller ett förstärkt skydd. Vid konkurrens mellan flera oförenliga riksintressen skall företräde ges åt det intresse som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Om ett område eller en del av detta behövs för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

som exempel på områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt nämns i motiven de sötvattenområden och kustområden där det under senare år har kunnat konstateras betydande negativa miljöeffekter till följd av övergödning och utsläpp av föroreningar från industrier, tätorter och fritidsbebyggelse.

2.2.1.4 Särskilda hushállningsbestämmelser

Av de särskilda hushállningsbestämmelserna kan direkt utläsas vilka områden som är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Bestämmelserna innebär att inom de områden som anges ingrepp inte får göras så att de skyddade intressena skadas påtagligt. Vissa undantag görs dock.

De särskilda hushállningsbestämmelserna behandlar skärgárdarna och kustområdena från gränsen mot Norge till Forsmark, Höga kusten i Ångermanland, Norrbottens skärgård med angränsande kustomráde, öland och Gotland, hela fjällvärlden, älvar och älvsträckor som undantagits frán vattenkraftutbyggnad och dessa älvars

dalgångar samt vissa områden i övrigt som har särskilt stora värden för turism och friluftsliv.

Vissa av de särskilda hushållningsbestämmelserna tar särskilt sikte på sådana stora industrianläggningar som alltid skall prövas av regeringen. Sålunda stadgas om sådana anläggningar att de inom vissa områden dels inte får komma till stånd (3 §), dels att de får komma till stånd endast på platser där av anläggningar sådant slag redan finns (4 §).

2.2.1.5 Skyddsbestämmelsernas genomförande

Kravreglerna i naturresurslagen är ganska vagt utformade. Ett genomförande kräver därför till en början att reglerna preciseras. Detta gäller framför allt de grundläggande hushållningsbestämmelserna.

En precisering sker dels genom kommunal planering, dels genom vad som kan kallas kunskapsförsörjning. Med det senare avses att olika sektorsmyndigheter tar fram underlag som är av betydelse för skilda bedömningar. Kunskapsförsörjningen är i många fall också en förutsättning för kommunernas planläggning.

Beträffande riksintressena är det förutsatt, att de centrala myndigheterna med ledning av bestämmelserna i lagen var och en på sitt område skall redovisa vilka områden som bedöms vara särskilt skyddsvärda. Det är dock att märka att en sektorsmyndighets bedömning härvidlag i och för sig inte är rättsligt bindande.

2.2.1.6 Regeringens prövning av vissa anläggningar och verksamheter

Som redan påpekats innehåller naturresurslagen också bestämmelser om regeringsprövning av vissa frán miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och verksamheter. När regeringsprövningen infördes i dåvarande byggnadslagen år 1972 var ett av motiven härtill att det var endast regeringen som ansågs kunna åstadkomma en allsidig prövning med sammanvägning av bl.a. miljöskyddsmässiga, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska synpunkter. Framför allt ansågs det viktigt att ifrågavarande avgöranden träffades av ett organ som kunde avkrävas politiskt ansvar.

Prövningspliktiga anläggningar

Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av regeringen, nämligen

1. järn- och stálverk, metallverk och ferrolegeringsverk, 2. massafabriker och pappersbruk, 3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produktion, 4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel, 5. cementfabriker, 6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle, 7. förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt om minst 200 megawatt, 8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera

vindkraftsaçgregat med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt, 9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter naturgas, 10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra inrättningar och mer än 10.000 ton miljöfarligt avfall årligen förbränns eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen, 11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom vissa fjällområden.

Regeringens tillstånd krävs också för att bygga plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsomráden och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av annan anledning.

Tillståndsprövning efter särskilt beslut

Regeringen kan under vissa förutsättningar besluta om prövning (s.k. förbehåll) även av andra anläggningar eller åtgärder än de för vilka prövningsskyldighet särskilt föreskrivits. Detta kan bli aktuellt om en anläggning eller åtgärd kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. så kan vara fallet om den orsakar betydande miljöstörning eller andra ingrepp i naturen. Såväl nyanläggningar som utvidgningar kan prövas enligt denna bestämmelse. Utvidgning av befintlig verksamhet är dock endast i undantagsfall av sådan beskaffenhet att regeringsprövning behövs.

För att regeringen skall kunna utnyttja möjligheten till förbehåll skall statliga myndigheter, som får

kännedom om sådana anläggningar eller åtgärder, underrätta regeringen om detta.

som exempel på fall där regeringen förbehállit sig prövningen kan nämnas större hamnar, främst kolhamnar. Från senare tid kan nämnas att regeringen förbehállit sig prövningen av det berglaboratorium som skall byggas i anslutning till kärnkraftverket i Simpevarp utanför Oskarshamn och byggandet av den tredje banan på Arlanda flygplats.

Undantag från kravet på tillstånd

Om det finns särskilda skäl, får regeringen för visst fall medge undantag från kravet på tillstånd. Denna undantagsmöjlighet kan bli aktuell om en anläggning eller åtgärd är av mindre omfattning eller av mindre ingripande beskaffenhet när det gäller omgivningspáverkan.

Förutsättningar för tillstånd

Regeringen får lämna tillstånd om hinder inte möter på grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd får lämnas (kommunal vetorätt).

Emellertid finns det sedan den 1 juli 1990 vissa inskränkningar i den kommunala vetoråtten. så är fallet beträffande anläggning enligt 6. ovan om den avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall eller anläggning enligt 7-10 ovan. Beträffande sådana anläggningar får, om det frán nationell synpunkt är synnerligen angeläget att

anläggningen kommer till stånd, regeringen lämna tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. dock inte Inskränkningen gäller om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom annan kommun som kan antas godta en placering där, eller, i annat fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare.

Regeringens beslut

Ett tillstånd kan förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen som påverkas av etableringen och som annars inte skulle kunna kompenseras. Det kan vara fråga om att betala för eller vidta för åtgärder att kompensera eller förebygga skador. Villkor kan också avse andra allmänna intressen, exempelvis regionalpolitiska sådana. Regeringen kan också ge villkor med hänsyn till de försiktighetsmått som skall iakttas från miljösynpunkt. Slutligen kan föreskrivas villkor som direkt sammanhänger med utförande, igángsättande eller drift av en anläggning.

Samband med annan lagstiftning

Regeringens prövning är samordnad med prövningen enligt vissa speciallagar. Detta gäller miljöskyddslagen, fastbränslelagen och vattenlagen.

Regeringens beslut är bindande för prövningen enligt miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden skall vid sin prövning enligt miljöskyddslagen föreskriva de ytterligare villkor som krävs från Det miljöskyddssynpunkt. bör påpekas att prövningen kan enligt miljöskyddslagen fortgå parallellt med prövningen enligt 4 kap. naturresurslagen. Tillstånd enligt miljöskyddslagen får

dock inte meddelas förrän regeringsprövningen har skett.

Tillstånd enligt fastbränslelagen behövs inte om tillstånd har lämnats enligt 4 kap. naturresurslagen.

Om ett vattenföretag anges som villkor för viss verksamhet, är vattendomstolen bunden av villkoret vid sin prövning enligt vattenlagen.

När det gäller plan- och bygglagen anses kravet på kommunal tillstyrkan innebära tillräckliga garantier för att kommer till stånd i den omfattplanläggning ning som behövs.

2.2.2 Plan- och bygglagen (1987:10)

2.2.2.1 Inledning

Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Enligt lagens portalparagraf är lagens syfte att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

I lagen fastslås att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

Varje kommun skall upprätta en Qvegsiktsplan som omfattar hela kommunen. I översiktsplanen skall i stort anges hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan fär omfatta endast en begränsad del av kommunen. För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får gmrågggbgggämmglggg antas. om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt naturresurslagen tillgodoses. Områdesbestämmelser är i likhet med detaljplaner bindande för myndigheter och enskilda.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.

2.2.2.2 Kravregler

Inledning

Vid planläggning och även vid prövning av ärenden om bygglov, och marklov - marklov erfordras rivningslov bland annat vid och - skall både schaktning fyllning allmänna och enskilda intressen beaktas.

För att mark skall få användas till bebyggelse krävs att den från allmän synpunkt är lämplig härför.

Allmänna intressen som skall beaktas

Bestämmelserna som anger de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse är allmänt hållna.

I lagen stadgas att planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och

ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Vidare stadgas att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Med ett områdes beskaffenhet avses både markens känslighet för påverkan, områdets kulturella förutsättningar, terrängens utseende, grundförhållanden och andra liknande förhållanden.

Vid både planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall naturresurslagen tillämpas.

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. de boendes och övrigas hälsa samt möjligheterna att förebygga vattenoch luftföroreningar samt bullerstörningar.

Bestämmelserna är, som redan tidigare påpekats, allmänt hållna och kan synas svära att tillämpa i praktiken. Det har emellertid inte ansetts möjligt att ange de allmänna utgångspunkterna för planering och bebyggelseutveckling på ett mera preciserat sätt. Avsikten är att bestämmelserna skall läggas till grund 5 för en planerad utveckling som det ankommer på kommué i nens företrädare att besluta om. Departementschefen 5 x påpekade i lagstiftningsärendet att det vore olyckligt i r i att genom bindande regler mera i detalj styra utveck- E V. lingen 1 kommunerna. ,w 5 F r f A F Krav m.m. › på byggnader

Om ett område har befunnits lämpligt för bebyggelse, avgörs därefter hur byggnaderna skall placeras i

detalj och hur de skall bl.a. tekniskt utföras med hänsyn till behovet av skydd mot brand och olycksfall, kraven pá hállfasthet, hushållning med energi m.m.

Även dessa krav är allmänt hållna. De kompletteras emellertid av föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigande i plan- och byggförordningen (1987:383).

Byggnader skall placeras och utformas pá ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena pá platsen. Hänsynen till naturvärdena kan t.ex. avse en värdefull naturmiljö och kulturlandskapet på platsen.

Vidare skall byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användningsområde inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen.

Bestämmelserna tar sikte på att förhindra olägenheter för omgivningen genom en byggnads tilltänkta användning. Avsikten är givetvis inte att det med stöd av stadgandet skall kunna ställas större krav än vad som kan följa av miljöskyddslagen utan syftet med bestämmelsen är att ge kommunerna möjlighet att redan vid bygglovstillfället ställa sådana krav på byggnaden och dess placering som motiveras av den avsedda verksamheten. De olägenheter som åsyftas kan bestå av luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra liknande störningar som inte är helt tillfälliga.

Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som betydande olägenhet för omgivningen mäste även beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten. Toleransniván kan med andra ord variera mellan olika platser. Departementschefen har i lagstiftningsärendet något förenklat uttryckt detta så, att viss fisklukt i fiskesamhällen och gödsellukt i

jordbruksområden måste godtas. Givetvis innebär detta dock inte att störningarna kan tillåtas ge upphov till sanitära olägenheter för omgivningen.

För sådana verksamheter som kan innebära omgivningsstörningar, t.ex. flygplatser eller sopstationer, torde ofta särskilda områden finnas angivna i översiktsplanen. Om det finns behov av skyddsområden kring vissa verksamheter eller speciella krav på tekniskt utförande av vissa byggnader, kan detta säkerställas genom bestämmelser i detaljplan eller genom områdesbestämmelser.

2.2.2.3 Bestämmelser om störningsgränser m.m.

Detaljplaner används för att närmare reglera rättigheter och skyldigheter inte bara mellan markägarna och samhället utan även markägare emellan.

I en detaljplan får t.ex meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen.

Syftet med bestämmelsen är att säkerställa de förhållanden som har avgjort lokaliseringen av verksamheten till den aktuella platsen. Man skall således kunna trygga en lämplig miljö för den markanvändning som planen tillåter.

I motiven framhöll departementschefen att skäl att meddela störningsgränser av detta slag i en detaljplan kan vara att detaljplanen avser särskilt störningskänslig verksamhet eller att detaljplaneområdets loka-

lisering talar för att man på detta sätt bör ange en gränsnivå för den framtida miljöbelastning som i ett visst avseende kan tillåtas för planområdet. Det bör enligt honom emellertid inte komma i fråga att för bostadsbebyggelse eller för vård- och undervisningslokaler genom detaljplan meddela längre gående krav vad gäller vägtrafikbuller och flygtrafikbuller än de riktlinjer som riksdagen godkänt. som exempel på verksamheter som i speciella fall kan medföra behov av sådana bestämmelser angav departementschefen en skola för utvecklingsstörda, ett känsligt laboratorium, viss livsmedelsindustri och liknande verksamheter. Även annan, mer ordinär bebyggelse kan komma i fråga.

Till skillnad mot andra regleringar i en detaljplan riktar sig bestämmelser med störningsgränser även mot verksamheter utanför planområdet. Bestämmelserna kan som nämnts avse sådana störningar som prövas =w1igt miljöskyddslagen. Den lagen innehåller en bestammelse om att tillstånd enligt inte får miljöskyddslagen meddelas i strid mot en detaljplan. Mindre avvikelser får dock medges, om de är förenliga med planens syfte. Om en detaljplan innehåller bestämmelser med en högsta tillåten störningsnivá, får således tillstånd enligt miljöskyddslagen inte lämnas till verksamheter som orsakar störningar över denna nivå.

2.2.3 Naturvårdslagen (1964:822)

2.2.3.1 Inledning

I naturvárdslagens portalstadgande anges huvudprinciperna bakom lagen. Där fastslås att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas, att den är tillgänglig för alla allemansrätten samt enligt att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt

umgänge med naturen. Vidare fastslås att om det vid eller eljest ej kan undvikas skada å arbetsföretag naturen skall de åtgärder vidtas som bghéyg för att begränsa eller motverka skadan.

Naturvårdslagen innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till bevarande av och skydd för

- vissa av områden, typer naturminnen, - växt- och djurarter, - friluftslivet, - samt till skydd mot naturmiljön, nedskräpning.

2.2.3.2 Olika former för skydd av naturen

omrádesskydd

bildas för att bevara större områden av Nationalpark

viss landskapstyp i naturligt tillstånd på mark som

tillhör staten. Om ett område behöver särskilt skydd eller vård på grund av dess betydelse för kännedomen om landets natur, skönhet, märkliga beskaffenhet eller betydelse för allmänhetens friluftsliv kan det förklaras som naturreservat. Ett område som behöver skyddas och vårdas, men där behovet av skyddsföreskrifter är begränsat, kan avsättas som gaturvårdsområde.

Fridlysning av naturminnen samt växt- och djurarter

Naturföremál får fridlysas som naturminne om det bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet.

Föreligger det fara för att växtart försvinner eller utsätts för plundring får meddelas förbud att bortta eller skada den där den växer vilt. Vidare får djurart fridlysas om det föreligger fara för att den försvinner.

skydd för friluftslivet

För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag intill 100 m. från strandlinjen. Strandskyddsomráde kan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utvidgas, dock högst till 300 m. från strandlinjen. Ett område kan även undantas från bestämmelserna om strandskydd.

Inom ett strandskyddsomráde får och andra bebyggelse åtgärder som inskränker allemansrätten inte utföras annat än när särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen om strandskydd gäller dock inte företag som har erhållit tillstånd enligt 4 kap. naturresurslagen, vattenlagen eller miljöskyddslagen.

Skydd för naturmiljön

Täktverksamhet är en typ av företag som medför särskilda faror för naturmiljön och då närmast för landskapsbilden, men även för b1.a. grundvattnet. Utnyttjande av exempelvis ett berg till stentäkt eller en grusás medför skador pá naturen som inte kan botas. Å andra sidan är det fråga om ekonomiskt värdemycket full egendom som är nödvändig för näringslivet och samhället.

Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. En markinnehavare får dock för sitt husbehov bedriva täkt av sand, sten m.m. utan tillstånd. Om tillstånd till täkt lämnats enligt vattenlagen, torvlagen eller lagen om kontinentalsockeln krävs inte heller något tillstånd enligt naturvårdslagen.

Det kan nämnas att täkt av matjord för annat ändamål än fastighetsägarens husbehov kräver tillstånd förutom enligt naturvårdslagen även enligt lagen om skötsel av jordbruksmark. Syftet med prövningen enligt skötsellagen, som för övrigt utförs av lantbruksnämnden, är att få kontroll över att brukningsvärd mark inte tas ur produktion genom matjordstäkt.

Täkttillstánd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets skadliga inverkan på naturmiljön. Det kan i villkoren för en grustäkt tänkas föreskrivas att en viss del av den berörda grusåsen skall bevaras som t.ex. utsiktspunkt eller skidbacke. En torvtäkt kan i villkoren begränsas till skydd för fågellivet. I regel förpliktas en tillståndshavare i villkoren att ställa säkerhet.

Meddelade villkor kan ändras eller ett tillstånd kan upphävas helt eller delvis sedan tio år förflutit efter beslutet. Om det dessförinnan visar sig att de föreskrivna villkoren inte är tillfyllest för att begränsa eller motverka företagets skadliga inverkan på naturmiljön kan ytterligare villkor meddelas.

Markgxgattging kallas de åtgärder som vidtas för att varaktigt öka en fastighets lämplighet för ett visst ändamål genom att avvattna mark, sänka eller tappa ur en sjö eller att skydda mot vatten. Markavvattning får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant

tillstånd skall förenas med de villkor som beho.s för att begränsa eller motverka skadlig inverkan på naturmiljön av företaget.

Lagstiftningen har i denna del mofiverats med att utvecklingen inom jordbruket, men framför allt inom skogsbruket, har gjort det angeläget med särskilda regler för att bevara vara våtmarker.

Även vattenlagen innehåller krav på tillståndsplikt för vissa markavvattningsföretag. Om det emellertid är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhállandena erfordras inte tillstånd enligt vattenlagen. Tillstånd enligt naturvårdslagen krävs i motsats härtill i princip för varje åtgärd som utgör markavvattning, dock ej för sådan skyddsdikning, som avser att hindra att grundvattnet stiger efter en skogs;.verkning. Sådan dikning har ansetts sakna betydelse från naturvårdssynpunkt.

I lagen föreskrivs vidare samrådsskyldighet för vissa större arbetsföretag. Sådan skyldighet föreligger ej för sådana företag som fordrar tillstånd enligt lagen. Samrådet skall ske med länsstyrelsen. Länsstyrelsen får förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på miljön.

skydd mot nedskräpning

Bestämmelsen till skydd mot nedskräpning går ut på att envar skall se till att han inte skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat.

För det fall naturen skräpats ned eller eljest osnygkan och hälsoskyddsnämnden álägga den som gats miljövållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller att iordningställa platsen samt vidosnyggandet ta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.

En överträdelse av nedskräpningsförbudet är straffbar om inte gärningen sker på plats till vilken allmänheten tillträde eller har insyn. Inte heller är ej äger ringa gärning straffbar.

2.2.3.3 Att beakta vid prövningen

vid prövning av frågor som rör naturvård skall tas i tillbörlig hänsyn till övriga allmänna intressen och . i: s enskilda intressen. Vidare skall naturresurslagen tillämpas vid prövningen.

3415?;

u. w Ett beslut om en åtgärd i naturvårdens intresse kan naturligtvis ibland medföra intrång och olägenheter både för enskilda intressen och för andra allmänna intressen. En för att åtgärden ändå förutsättning skall få vidtas är att naturvárdsintresset väger tyngre än motstáende intressen.

Beslut om bildandet av bl.a. naturreservat och naturvårdsomráde samt beslut om t.ex. täkttillstånd får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelse göras. Principen är att beslut enligt en speciallag som naturvårdslagen inte får strida mot kommunens detaljplan eller områdesbestämmelser. Det är alltså kommunen som vid sin planläggning skall få göra sammanvägningarna av de olika anspråk som kan ställas på mark och vatten. En översiktsplan är dock inte utan vidare bindande vid beslut

enligt naturvárdslagen. Planen bör dock naturligtvis beaktas vid prövningen.

Lagen anger inte direkt efter vilka grunder en ansökan om täkttillstánd bör prövas. Departementschefen har

emellertid i prop. 1981/82:220 s. 12 uttalat bl.a.

följande.

Av lagen --- att stor framgår hänsyn skall tas till den tilltänkta täktens inverkan pá naturmiljön. Bestämmelserna skall användas till att skydda naturmiljön i dess helhet, inbegripet landformer, vegetation och alltså även t.ex. kultur- och odlingslandskapet. Hänsyn skall också tas till naturmiljöns betydelse för friluftslivet. Tillbörlig hänsyn skall å andra sidan tas till övriga allmänna och enskilda intressen som berörs av frågan om tåkttillstånd. Nyttan av verksamheten och behovet av materialet kan alltså beaktas. Länsstyrelsen får alltså ta med i avvägningen hur stort samhällsintresset är av att naturtillgángen exploateras. Det innebär bl.a. att om täkttillstånd, som täcker det beräknade behovet för flera år framåt, redan har lämnats inom någon region kan ytterligare tillstånd vägras. Vid täktprövningen bör också beaktas hur stort behovet är av att ta täktmaterial av viss kvalitet i anspråk. Även tillgången på ersättningsmaterial bör beaktas. --- bör Samtidigt betonas att en alltför stor restriktivitet vid tillstándsprövningen kan medföra en ökad förbrukning av energi för längre transporter och knapphet på täktmaterial som i sin tur kan orsaka prisstegringar. Bedömningen av frågan om ett täkttillstånd måste givetvis ske individuellt med hänsyn till de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.

2.2.4 Lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks-

mark

2.2.4.1 Inledning

Den nuvarande skötsellagen från att utgår brukningsvärd åkermark och kultiverad betesmark skall brukas och att brukningen skall ske så att markens produk-

tionsförmåga tas till vara. Endast då brukningsvärd mark på grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion får den tas ur produktionen. Skötsellagen kan betraktas som en speciallagstiftning. Lagen är emellertid inte exklusiv, utan jämsides med den gäller b1.a. miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen.

Ursprungligen innehöll skötsellagen inga regler om miljöhänsyn i samband med skötsel av jordbruksmark. Fr.o.m. den 1 juli 1988 ställs dock i skötsellagen även krav på att skälig hänsyn skall tas från miljöskyddssynpunkt i vissa avseenden.

2.2.4.2 Miljöskyddsaspekterna i skötsellagen

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga om

- av antalet djur i ett jordbruk, begränsningar - försiktighetsmått för gödselhanteringen, samt växtodlingen.

Sådana föreskrifter innebär dock inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen.

Med stöd av bemyndigandet föreskrivs i förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark bl.a.

- att efter samråd med naturvårdslantbruksstyrelsen, verket, får meddela föreskrifter om begränsning av antalet djur i ett jordbruk för jordbruksföretag med fler än tio djurenheter, - att och andra organiska gödselmedel inte stallgödsel

får spridas under tiden 1 december - 28 februari annat än om nedbrukning sker samma dag, samt under tiden - 1 augusti 30 november annat än i växande gröda eller före höstsådd såvitt avser Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt Öland, - att inom de nämnda områdena med jordbruksföretag fler än tio djurenheter skall ha utrymme för lagring av stallgödsel som motsvarar en gödselproduktion under åtta månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, hästar, får eller getter, och tio månader vid annan djurhållning, samt att i övriga delar av landet bestämmelserna om lagringskapacitet gäller enbart jordbruksföretag med mer än 100 djurenheter.

Bestämmelserna om spridning och lagring av gödsel skall inte tillämpas förrän den 1 januari 1995 på jordbruksföretag, som var i drift den 1 juli 1988 beträffande den då befintliga djurhållningen.

Om det finns särskilda skäl får lantbruksnämnden medge undantag från bestämmelserna om spridning och lagring av gödsel.

Begreppet djurenhet har samma betydelse som i miljöskyddsförordningen. Vilka områden som är att anse som kustomráden anges i föreskrifter av lantbrukstyrelsen.

I december 1988 gavs föreskrifter om djurtäthet för jordbruk med fler än tio djurenheter. Antalet djur per hektar av den för ett jordbruksföretag tillgängliga arealen för spridning av stallgödsel får inte vara större för olika djurslag än vad som anges i en särskild förteckning. Av föreskrifterna framgår även hur arealunderlaget skall.beräknas. Det är därvid att

märka att även kontrakterad areal i vissa fall kan få räknas in i underlaget. De nu nämnda föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 1995, dock att, om antalet djur som fanns i ett jordbruk den 1 januari 1989 utökas före ikraftträdandet, föreskrifterna skall gälla från tidpunkten för utökningen.

Några föreskrifter angående växtodling har ännu inte utfärdats. Syftet med sådana bestämmelser är att på sikt öka andelen höst- och Vinterbevuxen mark, särskilt vad gäller lätta jordar i Götalands och Svealands slättbygder där kväveurlakningen är betydligt Ä N större än i övriga delar av landet. Ett mål är att 60 % av jordbrukens ákerareal skall vara höstbevuxen år 1995 inom områden där kvåveläckaget är stort.

I likhet med vad som gäller enligt miljöskyddslagen kan föreskrifter med stöd av skötsellagen inte medföra någon ersättningsrätt för den som drabbas av inskränkningar. Skälet hártill år att föreskrifterna betingas av miljöskyddshänsyn.

Om föreskrifter redan finns vid en tillstándsprövning enligt miljöskyddslagen blir dessa bindande för verksamheten och det blir knappast aktuellt för tillstándsmyndiqheten att meddela några villkor i förevarande hänseende. om tillståndsmyndigheten däremot skulle finna att bestämmelserna enligt skötsellagen skulle behöva skärpas i det enskilda fallet är detta naturligtvis möjligt vid den individuella prövningen enligt miljöskyddslagen.

2.2.5 Skogsvárdslagen (1979:429)

2.2.5.1 Inledning

Allt sedan skogsindustrins framväxt har skogspolitiken främst tagit sikte på att säkerställa en uthållig produktion av virke. I samband med senare lagstiftning har dock gjorts uttalanden, som manar till försiktighet beträffande nya trädslag, eftersom en storskalig introduktion av sådana ansetts kunna rubba balansen i ekosystemen.

Skogsvárdslagen utgår från det övergripande skogspolitiska målet, nämligen en varaktigt hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Lagen kan betecknas som en ramförfattning med vissa grundläggande bestämmelser om anläggning och avverkning av skog samt hänsynstagande. Bestämmelserna kompletteras med tillämpningsföreskrifter som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I likhet med skötsellagen gäller skogsvårdslagen jämsides med miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Till skillnad från skötsellagen saknar skogsvärdslagen miljöskyddsbestämmelser i snävare bemärkelse.

2.2.5.2 Miljöaspekterna i skogsvårdslagen

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötsel av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, bestándsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Bemyndigandet medför dock inte befogenhet att meddela så ingripande föreskrifter att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Med stöd av bemyndigandet har i skogsvárdsförordningen (1979:791) intagits bestämmelser om naturvárdshänsyn. Dessa bestämmelser skall inte tillämpas på visst markomráde, utan pá åtgärder i skogsbruket som medför olägenhet frán naturvárdshänsyn. Detta innebär att hänsyn skall tas även till åtgärder, som vidtas på mark som i lagens mening inte är skogsmark.

Syftet med bestämmelserna kan sammanfattas på följande sätt. skogsbruket måste bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket mäste alltså bedrivas så att förutsättningarna för en mångsidig användning av landets skogar inte rubbas.

2.3 Skyddslagstiftning

2.3.1 Miljöskyddslagen (1969:387)

2.3.1.1 Grunddragen i miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen är till sin räckvidd den mest omfattande lagstiftningen på det miljörättsliga området. Den reglerar vatten- och luftföroreninger samt buller och andra störningar i den yttre miljön förutsatt att störniggen härrör från användningen av fast egendom.

främst till att förebygga störningar men Lagen syftar även till att återställa redan skadade miljöer. Den

har således både en preventiv och en reparativ funk-

tion.

I miljöskyddslagen benämns det den gäller för miljöfarlig verksamhet. Häri ligger att redan risken för olägenhet skall beaktas. Beteckningen ger också uttryck för en annan huvudtanke i lagen, nämligen att miljöstörande verksamheter i viss utsträckning måste tolereras.

Det grundläggande materiella kravet i miljöskyddslagen är att - för att minimera skyddsåtgärder åtgärder störningar - alltid måste vidtas. Omfattningen av de krav på försiktighetsmått som ställs på miljöfarlig verksamhet kommer till uttryck i lagens allmänna tillátlighetsregler. Dessa är enhetligt utformade och täcker all miljöfarlig verksamhet. Dessutom innehåller miljöskyddslagen särskilda tillåtlighetsregler för vissa kategorier avloppsvatten. Dessa senare regler brukar karaktäriseras som principiella förbudsregler.

Enligt de allmänna tillátlighetsreglerna krävs att den från miljöskyddssynpunkt bästa rimliga platsen väljs förmiljöfarlig verksamhet och att bästa rimliga teknik utnyttjas för att förebygga eller minska inverkan pá den yttre miljön. Utöver dessa grundkrav krävs för att en verksamhet skall vara tillátlig att den inte medför väsentlig olägenhet, såvida inte nyttan av verksamheten överväger olägenheterna.

Tillátlighetsbedömningen skall ske individuellt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Prövningen skall dock göras enligt en objektiv måttstock, eller annorlunda uttryckt, efter objektiva grunder. De allmänt hållna reglerna i miljöskyddslagen kompletteras av uttalanden i förarbetena och vägledning ges även i koncessionsnämndens för miljöskydd praxis.

Miljöskyddslagens tillåtlighetsregler är så utformade att ny teknik, ekonomiska förändringar och, i viss utsträckning, ändrade värderingar skall kunna beaktas. Däri ligger en annan grundtanke bakom lagen, nämligen en flexibelt utformad lagstiftning.

I vissa speciella situationer medger miljöskyddslagen avsteg från den grundläggande principen om individuell prövning, nämligen då generella föreskrifter utfärdats för miljöfarlig verksamhet inom vissa områden.

Någon gräns för hur mycket den yttre miljön får påverkas i negativ riktning finns inte i miljöskyddslagen. I stället utgår denna från att det finns en gräns för de krav som kan ställas på den som utövar eller avser utöva miljöfarlig verksamhet. Lagen ger således inget svar huruvida ett visst tillstånd i den yttre miljön är lagligt eller inte. Häri ligger något utmärkande för miljöskyddslagen, nämligen att den bygger på en g§mpg;gg§pr;gg;p. Miljöpåverkan skall således motverkas genom krav på enskilda verksamheter. Däremot sätts i lagen inte någon absolut gräns för miljöpåverkan i stort.

Gentemot den som utövar eller avser utöva miljöfarlig verksamhet bygger miljöskyddslagen på principen om omvänd bevisbörda, såväl i fråga om lagens tillämplighet som i vilken utsträckning skyddsåtgärder är erforderliga.

Enligt miljöskyddslagen föreligger en relativt omfattande förprövningsplikt, häri inbegripet både tillstánds- och anmälningsplikt. Tillståndspliktiga verksamheter är sådana som typiskt sätt bedömts som särskilt riskabla från störningssynpunkt. Sådana verksamheter får i regel påbörjas eller ändras först om och när tillstånd erhållits. Lagen lämnar även möjlig-

het till frivillig tillståndsprövning av icke till-

ståndspliktiga verksamheter. Att vissa verksamheter är anmälningspliktiga syftar närmast till att ge tillsynsmyndigheterna information och underlätta tillsynsarbetet. Omfattningen av förprövningsplikten regleras inte i själva lagen, utan i en förordning, miljöskyddsförordningen (1989:364), vilken utfärdats med stöd av miljöskyddslagen.

I princip krävs tillstånd också för att ändra en tillståndspliktig verksamhet. Härigenom har många äldre verksamheter - sådana som redan bedrevs vid miljöikraftträdande - kommit att bli skyddslagens prövade enligt lagen. I övrigt är inte tillstándsplikten retroaktiv. Äldre verksamheter träffas således av tillstándsplikt först då de avses att ändras.

Då en miljöfarlig verksamhet tillåtlighetsprövas omsätts lagens allmänna tillátlighetsregler genom att tillståndsmyndigheten bestämmer de närmare villkor som måste uppfyllas för att verksamheten skall få bedrivas .

Ett tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet gäller i princip för all framtid. Däremot kan de villkor som föreskrivits för verksamheten omprövas efter tio ár, i vissa fall redan dessförinnan.

Frågor om tillstånd prövas av koncessionsnämnden och länsstyrelserna. Tillsynen över miljöfarlig verksamhet utövas av naturvårdsverket, länsstyrelserna samt miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

2.3.1.2 Miljöskyddslagens grundläggande kravregler - de allmänna tillåtlighetsreglerna

Allmänt

Tillátlighetsreglerna är de bestämmelser som anger vad som i materiellt hänseende krävs för att miljöfarlig verksamhet skall få bedrivas. De anger med andra ord de krav på utformning, drift m.m. som skall vara uppfyllda för att verksamheten skall anses tillátlig. Reglerna vänder sig till både utövare av miljöfarlig verksamhet och beslutsfattare som skall pröva sådan verksamhet. :

Lagtekniskt är de allmänna tillåtlighetsreglerna uppbyggda i tre steg, nämligen krav på lokalisering, krav på övriga försiktighetsmått samt kontroll av att inte en väsentlighetsgräns överskrids. Principen är att varje steg måste klaras vid en tillátlighetsprövning, dock får de olika stegen inte ses helt åtskilda från varandra. Gemensamt för kraven på lokalisering och övriga försiktighetsmått är att de inte får gå utöver en viss skälighetsnivå.

Lokaliseringen

För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 §). s

Denna särskilda lokaliseringsregel markerar betydelsen av platsvalet som ett särskilt försiktighetsmått. Utgångspunkten skall vara att den plats skall väljas som är lämpligast - eller minst olämplig - från miljö-

synpunkt, dvs. där en miljöfarlig verksamhet orsakar

minst störning. Emellertid är inte kravet på den lämp-

ligaste platsen ovillkorligt utan förutsätter dels att ändamålet kan vinnas där, dels att kostnaden jåmförd med kostnaden för en annan möjlig lokalisering inte blir oskäligt hög.

Med en verksamhets ändamål avses vad som utövas eller planeras vid tidpunkten för en tillåtlighetsprövning. Bestämmelsen ger inte utrymme för den myndighet som har att göra tillåtlighetsprövningen att bedöma huruvida en verksamhet är nyttig eller inte. Inte heller får prövningsmyndigheten bedöma om ändamålet kan tillgodoses på något annat sätt än det en tillståndssökande tänkt sig. Prövningsmyndigheten måste således utgå från det ändamål som en sökande bestämt sig för, dvs. denne bestämmer själv produktvalet.

Med stöd av lokaliseringsregeln i 4 § har en prövningsmyndighet inte bara möjlighet att bedöma valet av plats sett utifrån en ort eller en viss del av landet utan även var inom en fastighet en verksamhet skall förläggas. Man kan här tala om makro- och mikrobedömningar. Som redan framgått skall lokaliseringsprövningen ske pá objektiva grunder, varför prövningsmyndigheten i princip skall bortse från sådana omständigheter som har att göra med en utövares person.

Lokaliseringsregeln är tillämplig även på befintliga verksamheter, varmed avses sådana som redan bedrivs vid prövningstillfället. Härvid är att skilja mellan sådana verksamheter som påbörjats före resp. efter miljöskyddslagens ikraftträdande den 1 juli 1969. Särskild hänsyn skall därvid tas till äldre anläggningar, förutsatt att de består oförändrade. Den som bedriver miljöfarlig verksamhet vid en sådan anläggning kan i princip inte åläggas att upphöra med verksamheten med mindre skadeverkningarna av den befintliga lokaliseringen blir betydande. I stället får

andra utvägar tillgripas för att minska olägenheterna t.ex. reningsåtgärder eller förändringar i driften, förutsatt att dessa åtgärder kan bäras av utövaren.

Beträffande anläggningar som har tillkommit efter den 1 juli 1969 är förhållandena annorlunda. För dessa kan i princip krävas samma försiktighetsmått i efterhand som de som skulle ha kunnat föreskrivas om verksamheten prövats innan den sattes i gång.

Utöver de två nu nämnda kategorierna kan som en tredje grupp nämnas verksamheter som ändrats och som en fjärde verksamheter som vid tillkomsten bedömts förenliga med lokaliseringskravet, men som inte uppfyller detta om verksamheten skulle ha prövats vid ett senare tillfälle. För att i ett sådant fall skydda sig mot ytterligare krav mäste en utövare ha sökt tillstånd till verksamheten.

Vid tillåtlighetsprövning av de olika kategorierna skall jämförelse göras med branschtypiska välskötta företag inom varje kategori.

En mellanställning intar sådana verksamheter som planeras att ändras eller utvidgas. Ju större ändringen eller utvidgningen är desto mer lik blir situationen den som gäller för en helt ny verksamhet. Vid smärre ändringar, som utgör en naturlig utveckling av en verksamhet, torde gälla samma principer som för en befintlig oförändrad verksamhet.

En särskild fråga vid lokaliseringsprövningen är den vilken betydelse det förhållandet har att en annan verksamhet med störningar av likartat slag redan bedrivs inom det område som är aktuellt. Olika störningar kan också samverka på skilda sätt, antingen så att de förstärker varandra (adderas), eller så att

de får andra effekter än de skulle ge var för sig (synergism). Dessa situationer väcker frågan vilken betydelse en redan befintlig verksamhet inom ett område skall tillmätas då en ny verksamhet prövas. Av praxis synes den slutsatsen kunna dras att befintlig miljöfarlig verksamhet inom ett område tas till intäkt för att tillåta ytterligare verksamhet inom området. En förutsättning är emellertid att väsentlighetsgränsen inte överskrids.

Tillstånd enligt miljöskyddslagen får inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall naturresurslagen tilllåmpas (4 a §).

Förevarande paragrafs utformning ger vid handen att dess tillämpningsområde begränsats. Således utgör bestämmelsen hinder endast mot att tillstånd lämnas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Däremot utgör den inte något hinder mot att icke tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet bedrivs i strid mot planbestämmelser. I fråga om verksamheter som står i överensstämmelse med gällande planbestämmelser gäller att planöverensstämmelse är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Enligt motivuttalanden skall naturresurslagen tillämpas endast vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Likaså ger motivuttalanden vid handen att naturresurslagen inte är tillämplig vid tillståndsprövning av en befintlig verksamhet. Detta kan inte utläsas av författningstexten. Slutligen bör noteras att hänvisningen till naturresurslagen riktar sig

endast till myndigheter, medan övriga tillátlighetsregler har dubbla adressater.

övriga försiktighetsmått

Den mest grundläggande principen då det gäller kravreglerna i miljöskyddslagen finns i 5 §. Enligt denna skall den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört. Omfattningen av åliggandena skall bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av sáväl allmänna som enskilda inressen. Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, ä andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsâtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

I paragrafen finns den grundläggande regeln att alla som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet är skyldiga att vidta skäliga försiktighetsmátt. En begränsning kan innebära såväl en begränsad totalproduktion som att viss del av en sammansatt produktion hålls nere. Begränsningen kan även bestå i att en verksamhet avbryts, exempelvis vid vissa väderleksförhállanden som påverkar risken för olägenheter.

Den grundläggande skälighetsregeln kompletteras av två

hjälpregler. Den första av dessa innebär till en

början att bedömningen av den immitterande fastighetens förhållanden skall ske efter objektiva grunder. Sålunda skall i princip bortses från den aktuelle nyttjarens personliga omständigheter. I stället skall

utgångspunkten vara ett genomsnittligt företag i

branschen. Hänsyn bör dock tas till den aktuella anläggningens allmänna typ, dess storlek och ålder. Det går nämligen i regel inte att kräva detsamma av stora och små företag eller av gamla och nya anläggningar.

Begreppet tekniskt möjligt i miljöskyddslagen är en juridisk standard som kan sammanfattas enligt följande. Tekniskt möjligt är den från miljöskyddssynpunkt bästa teknik som används någonstans i världen i någon liknande verksamhet. Det skall vara fråga om en användning i kommersiellt bruk eller liknande. Standarden innebär inte något krav på ett visst bestämt utförande utan anknyter till ett visst resultat.

Den andra hjälpregeln anknyter till beskaffenheten av det område som bedöms bli utsatt för en Även störning. här skall en objektiv máttstock Av tillämpas. betydelse är inte bara de utan även befintliga förhållandena, framtida väntade förändringar skall beaktas. I denna del finns en klar koppling mellan och miljöskyddslagen planlagstiftningen. Tidigare rådde viss osäkerhet om hur planförhållanden skulle påverka tillátlighetsbedömningen, ett förhållande som numera är avhjälpt åtminstone vad gäller tillstándsprövning.

omgivningens beskaffenhet skall ligga till grund för en störnings verkningar. Dessa skall därefter vägas mot nyttan av verksamheten samt kostnaderna för skyddsåtgärderna och verkan i övrigt av de försiktighetsmått som kan komma i fråga. Kraven på lämplig lokalisering och övriga försiktighetsmått har det

gemensamt att de kan medföra kostnader. Såväl 4 § som 5 § hänvisar till samma skälighetsnivá. Det är denna som normalt blir bestämmande för hur omfattande åtgärder som krävs enligt tillåtlighetsreglerna.

Kraven enligt miljöskyddslagen hänför sig till tre olika faktorer, varvid utgångspunkten är vad som är tekniskt möjligt. Emellertid skall även ekonomiska faktorer beaktas. Det är då inte säkert att ett idealförhállande låter sig realiseras. Av ekonomiska skäl kan därför en justering behöva göras av de krav som i miljöskyddslagens mening är tekniskt möjliga.

Uttrycket ekonomiskt möjligt används inte i lagtexten. Inte heller synes koncessionsnämndens beslut innehålla uttrycket. I stället talar nämnden om ekonomiskt rimligt. I förarbetena används rimlighetsbegreppet närmast då det framhålls att omotiverade åtgärder inte skall krävas.

Även de ekonomiska faktorerna skall i princip bedömas objektivt, varav följer att det skall bortses från en företagares personliga förhållanden. Avgörande skall i stället vara omständigheter, som är normala eller typiska för liknande företag i branschen eller liknande. Måttstocken torde vara ett typiskt, välskött företag i Sverige. Hänsyn måste därvid tas till den aktuella anläggningens allmänna typ och storlek samt till dess ålder. Det är således det branschtypiska välskötta företagets ekonomi och inte det enskilda prövade företaget som är bestämmande för nivån för vad som är ekonomiskt rimligt. Från denna huvudprincip finns undantag där i stället subjektiva omständigheter skall tillmätas betydelse.

Av såväl förarbeten som praxis framgår att subjektiva omständigheter i vissa fall kan bli avgörande. För det

fall en befintlig verksamhet inte bär sig i längden och om verksamheten inte medför olägenheter av väsentlig betydelse kan en lägre kravnivå komma att bestämmas utifrån det enskilda företagets förutsättningar. I dessa fall torde det även krävas att det föreligger särskilda allmänna intressen. Det finns även exempel på att kravnivån satts högre utifrån subjektiva omständigheter, nämligen då ett företags ekonomiska förhållanden varit särskilt goda och då en högre kravnivå varit nödvändig för att undvika olägenheter av väsentlig betydelse.

Förutom att bestämma de åtgärder som är tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga måste även bedömas om åtgärderna är miljömässigt motiverade, eller med andra ord, om åtgärderna står i rimligt förhållande till den effekt de kan beräknas få.

Den stegvisa uppbyggnaden av 5 § visar att en skälighetsbedömning inte kan medföra högre krav än vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt Däremot rimligt. kan omgivningens beskaffenhet och/eller betydelsen av störningen ibland innebära att tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga försiktighetsmått inte framstår som miljömässigt motiverade. Således görs här en avvägning mellan kostnaderna för tänkta skyddsåtgärder, bestämda utifrân vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, och den nytta från miljöskyddssynpunkt som dessa åtgärder kan antas medföra. Häri ligger en samhälls- och företagsekonomisk tankegång. Onödiga försiktighetsmått skall undvikas.

Vid en tillåtlighetsbedömning år det oftast om fråga att pröva flera olika försiktighetsmått och hur dessa skall kombineras med varandra. Genom att varje enskild åtgärd måste vara miljöskyddsmässigt motiverad är det möjligt att komma fram till den mest kostnadseffektiva

kombinationen av åtgärder beträffande den verksamhet som prövas.

olägenheter av väsentlig betydelse

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått enligt 5 § iakttas, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvárdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt miljöskyddslagen, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Bestämmelserna gäller inte anläggning eller åtgärd, vars tillátlighet har prövats enligt 4 kap. naturresurslagen, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen om vissa rörledningar. Bestämmelserna hindrar inte att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövats i särskild ordning, används för avsett ändamål (6 §).

Eftersom lagstiftaren inte bedömt att åtgärder enligt 4 och 5 §§ alltid är tillräckliga har vad som kan benämnas en slutkontroll lagts in i tillátlighetsprövningen. Det är detta sista led som behandlas i 6 §. För att en olägenhet av väsentlig betydelse skall kunna tolereras krävs typiskt sett en klart dokumenterad övervikt på nyttosidan. Verksamheten måste medföra fördelar, som från allmän och enskild synpunkt avsevärt överväger olägenheterna. Ju större den befarade olägenheten är desto större nyttoövervikt måste föreligga för att särskilda skäl skall anses

föreligga. Bestämmelsen sätter således upp en gräns för tillåtna skadeverkningar, en väsentlighetsgräns som i princip inte får överskridas. Det räcker att det föreligger risk för att väsentlighetsgränsen skall överskridas för att det principiella förbudet skall gälla. Väsentlighetsrekvisitet är relativt och i hög grad beroende på en skälighetsbedömning. Sålunda kan vad som är väsentligt växla med hänsyn till lokala förhållanden, ekonomiska förutsättningar, fortgående utveckling, ändrade värderingar etc.

Det är viktigt att vid bedömningen i det enskilda fallet beakta inte blott en störnings intensitet, utan även omfattningen och beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störning. Detta medför t.ex. att en störning som inte är så intensiv men som berör ett stort område kan orsaka störning av väsentlig betydelse i miljöskyddslagens mening.

Ortsovanlighet är inte tillräckligt för att nå upp till väsentlighetsgränsen. Normalt krävs också att verkligt stora värden står på spel såsom försämring av levnadsförhållandena inom ett stort område eller en nedgång av fastighetsvärdena inom området. Då det gäller olägenheter som innebär hälsorisker torde det vara tillräckligt att endast en mindre krets drabbas för att olägenheten skall bedömas som väsentlig.

Även en verksamhets omfattning har enligt praxis betydelse för väsentlighetsbedömningen. Sålunda skall ett slags proportionell bedömning göras där olägenheterna ställs i relation till omfattningen av en verksamhet. Härav följer att en verksamhet av stor omfattning kan tillåtas orsaka olägenheter utan att väsentlighetsgränsen överskrids, under det att en mindre verksamhet, som orsakar samma olägenheter, anses passera gränsen. Det proportionella synsättet

tyder på att nyttosynpunkter vägs in vid väsentlighetsbedömningen.

som synes är väsentlighetsgränsen inte knuten till något absolut värde utan fastställs relativt fritt med undantag för ett par fall, nämligen vid hälsorisker och då en verksamhet orsakar oproportionerligt stora olägenheter. Det finns således ett glapp mellan de olägenheter som tillåts vid en prövning enligt 4 och 5 §§ och de störningar som träffas av det principiella förbudet i 6 §. Detta förhållande kan innebära risk för att de samlade effekterna av flera enskilda verksamheter inte beaktas fullt ut i samband med prövningen av en enskild verksamhet. En sådan kan nämligen tillåtas medföra olägenheter så länge dessa, sedda för sig, inte blir av väsentlig betydelse i miljöskyddslagens mening.

Kravet på orsakssamband innebär en begränsning av möjligheterna att beakta effekter av samlade utsläpp eller störningar. Detta synes även vara uppfattningen i praxis, där endast sådan verksamhet som specifikt orsakar olägenhet av väsentlig betydelse har ansetts kunna förbjudas med stöd av 6 §.

2.3.1.3 Särskilda regler för avloppsvatten

Tillåtlighetsregler för vissa slag av avloppsvatten

Avloppsvatten av följande slag får inte släppas ut i vattendrag, sjö eller annat vattenomráde om det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet, nämligen

- som kommer frán vattenklosett eller avloppsvatten härrör från tätbebyggelse och som inte undergátt längre gående rening än slamavskiljning,

- från pressaft siloanläggning, - urin från djurstall, - vassle, - i metallindustri eller ytbehandlingsbad koncentrerat sköljvatten från sådant bad.

Regeringen kan föreskriva att förbudet mot utsläpp skall gälla även avloppsvatten av visst annat slag (7 §)-

Till skillnad från 4 och 5 §§ innehåller bestämmelsen i 7 § mera konkreta krav pá försiktighetsmått vad gäller de angivna slagen av avloppsvatten. Det år således här inte fråga om några bedömningsgrunder eller egentliga avvägningar. I stället är tillåtlighetsreglerna uppbyggda som principiella förbud.

I förhållande till de allmänna tillátlighetsreglerna innehåller de särskilda reglerna för avloppsvatten minimikrav, vilka i princip inte får underskridas. Däremot kan strängare krav ställas i det enskilda fallet med stöd av de allmänna tillåtlighetsreglerna.

Fredning av vissa vattenområden

Är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest med hänsyn till allmänt intresse, kan regeringen med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenomrâde eller så att mark eller grundvatten kan förorenas, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten (8 §).

Den nu nämnda regeln är främst avsedd att användas för att skydda vattenområden i vilka inga utsläpp skett tidigare, dvs. områden som ännu inte har börjat att användas som recipienter. Bestämmelsen har generell innebörd och skall inte tillämpas utifrån de allmänna tillátlighetsreglerna. Möjligheterna att med stöd av paragrafen meddela generella föreskrifter i form av förbud begränsas av att oskäligt intrång inte får förorsakas. Det är sålunda svårt att ingripa mot pågående avloppsutsläpp. Varken författningstexten eller förarbetena ger någon närmare vägledning om den hänsyn som skall tas till pågående verksamheter vid tillämpning av bestämmelsen. Det torde dock vara fråga om ett längre gående hänsynstagande till den som bedriver miljöfarlig verksamhet än som gäller vid bedömning enligt de allmänna tillátlighetsreglerna.

2.3.1.4 Miljöskyddsområden och generella föreskrifter

Bakgrund

Från slutet av 1960-talet har gjorts stora satsningar på utbyggnad av kommunala reningsverk och begränsningar av industrins avloppsutsläpp. Satsningarna beträffande dylika punktutsläpp har varit framgångsrika och i många sjöar, vattendrag och kustvatten har åtgärderna mot utsläppen av vissa växtnäringsämnen och andra förorenande ämnen visat sig medföra stora förbättringar.

Emellertid har i många fall de positiva effekterna av de vidtagna reningsátgärderna blivit små eller uteblivit, beroende bl.a. på andra föroreningar än de som härrör från kommunala och industriella punktutsläpp.

Ett allvarligt problem hårvidlag är det överflöd av växtnäringsämnen i sjöar, vattendrag och kustvatten inom vissa jordbruksbygder i den södra delen av landet. som exempel kan nämnas Laholmsbukten. Gjorda undersökningar tyder pá att moderna jordbruksmetoder med bl.a. ökad gödsling bidrar till att öka andelen växtnäringsämnen i vissa vattenområden.

Fr.o.m. den 1 januari 1985 infördes i miljöskyddslagen en bestämmelse (8 a §) enligt vilken regeringen bemyndigades att förklara ett vattenomráde och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt område om det frán allmän synpunkt var angeläget att skydda området mot förorening. I syfte att täcka in även andra störningar än vattenföroreningar, t.ex. luftföroreningar och buller, ändrades 8 a § fr.o.m. den 1 januari 1989 pá så sätt att regeringen kan förklara ett område som miljöskyddsomráde.

De generella föreskrifterna och deras rättsliga innebörd

Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett mark- eller vattenomräde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet, får regeringen förklara omrâdet och dess närmaste omgivningar som miljöskyddsområde. För ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området. Sådana föreskrifter innebär inte ändring i tidigare meddelade tillständsbeslut. Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från meddelade föreskrifter (8 a §). Bestämmelsen utgör ett avsteg från den för miljöskyddslagen eljest kännetecknande och

grundläggande principen om individuell prövning av miljöfarliga verksamheter.

För att avgöra vad det utökade skyddet som åsyftas med bestämmelsen innebär i rättsligt hänseende kan ledning sökas främst i förarbetena till 1984/85 års lagstiftning.

Föredragande statsrådet framhöll att ett förordnande av regeringen av angivet slag innebär ett konstaterande av att det behövs skärpta krav på mark- och vattenanvändningen inom området redan vid tillämpningen av de vanliga tillåtlighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen, och då särskilt 5 och 7 §§. Genom ett dylikt förordnande slås fast att miljön är så känslig att det måste ställas långt gående krav pá t.ex. skyddsåtgärder vid miljöfarliga verksamheter inom området. Ett förordnande anses dessutom innebära sådana ändrade förhållanden som enligt 24 och 25 §§ miljöskyddslagen kan utgöra grund för omprövning.

vid sin granskning av det aktuella lagförslaget framhöll - som inte invände lagrådet något föredraganden mot - att den inte i och för föreslagna regleringen sig var avsedd att innebära någon skärpning av de allmänna tillåtlighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen, utan i princip endast torde innebära att ett moment i den avvägning, som skall göras enligt 5 §, ges särskild tyngd. Lagrádets uttalande torde åsyfta den del av prövningen enligt 5 § som gäller hänsynen till omgivningens beskaffenhet och närmast innebära att de krav som enligt paragrafen kan ställas utifrån vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt i princip också måste bli utslagsgivande för kravnivån vid individuella tillåtlighetsbedömningar av enskilda verksamheter inom ett område av nu aktuellt slag och för utformningen av föreskrifter för området enligt

8 a §. Detta innebär att det, vid den enskilda tillátlighetsbedömningen av en verksamhet inom ett miljöskyddsomráde, gäller en stark presumtion för att vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt också är miljömässigt motiverat.

På nyss angivet sätt torde även föredragandens uttalande fá förstås vad gäller tillämpningen av 5 §. Beträffande 7 § och dess tillämpning synes föredragandens uttalande närmast innebära att det principiella förbudet mot utsläpp av vissa slags avloppsvatten skall upprätthállas mycket strikt.

I materiellt hänseende innebär ett förordnande om miljöskyddsomrâde ett slags signal till de myndigheter som skall pröva tillátlighet och utöva tillsyn enligt miljöskyddslagen. Av detta följer att kraven på försiktighetsmått normalt inte får sättas lägre än vad en optimal tillämpning av tillätlighetsreglerna medger. Därvid är att märka att de grundläggande tillátlighetsreglerna och principerna för deras tillämpning fortfarande gäller fullt ut, dvs. att kraven i princip är oförändrade. Vid tillämpningen av dem mäste dock ambitionsnivån för vad som är miljömässigt motiverat sättas högre än eljest.

I fråga om omfattningen av ett miljöskyddsområde framhöll föredraganden att denna får bestämmas efter förhållandena i varje särskilt fall. som exempel nämndes att det ofta torde vara aktuellt att förutom ett vattenområde som sådant innefatta även käll- och biflöden ävensom angränsande markomráden, från vilka föroreningar genom t.ex. utsköljning och läckage kan tillföras.

Möjligheten att förordna om miljöskyddsområde bör inte utnyttjas i sådana fall där skyddsintresset kan till-

godoses på annat sätt såsom genom tillämpning av vattenlagens eller hälsoskyddslagens vattenskyddsbestämmelser. Inte heller bör förordnande tillgripas då det är möjligt att komma till rätta med problemen med stöd av miljöskyddslagens vanliga regler, t.ex. då störningar härrör från endast någon eller några få verksamheter som kan angripas med individuella åtgärder.

I formellt hänseende är ett förordnande om miljöskyddsomráde en förutsättning för att generella bestämmelser skall kunna utfärdas för mark- och vattenanvändningen inom området. I fråga om kravniván i de generella föreskrifter som kan utfärdas för ett miljöskyddsomráde gäller de allmänna tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen.

De föreskrifter som bör kunna komma i fråga kan avse t.ex. lagring av stallgödsel, spridning av gödsel på åkermark, dosering vid sådan spridning, användning av avloppsslam på åkermark samt utsläpp av avloppsvatten från permanentbostäder och fritidshus. Då generella föreskrifter utfärdats för ett område är det inget som hindrar att beslut meddelas om nya eller ändrade föreskrifter. Meddelade föreskrifter skall naturligtvis .upphävas dä de inte längre behövs.

2.3.2 Miljöskadelagen (1986:225)

År 1986 bröts skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen ut och fördes över till en särskild lag, miljöskadelagen. Dit fördes även regler i jordabalken om skadestånd i grannelagsförhállanden. som regel gäller enligt miljöskadelagen strikt ansvar i miljöfarlig l verksamhet.

om en verksamhet på en fastighet har orsakat skador i sin omgivning genom t.ex. vatten-, luft- eller markförorening är den som bedriver eller låter bedriva verksamheten skyldig att utge skadestånd enligt miljöskadelagen. Lagen är dock inte tillämplig på bl.a. skador som har orsakats av joniserande strålning.

En skada skall anses ha orsakats genom en vatteneller luftförorening eller annan om det med störning, hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt i omständigheterna övrigt föreligger Qvegyäggndg sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

En skada som inte har orsakats eller uppsåtligen genom vårdslöshet ersätts dock endast i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Skulle en verksamhet medföra att en fastighet blir helt eller delvis för eller att onyttig ägaren synnerligt men uppkommer vid begagnandet kan den som bedriver verksamheten, på fastighetsägarens begäran, förpliktas inlösa fastigheten.

Slutligen kan nämnas att den som avser att bedriva en verksamhet som kan medföra ersättningsgill skada i förväg kan begära prövning av ersättningsfrågan.

2.3.3 Hälsoskyddslagen (1982:1080)

2.3.3.1 Inledning

Hälsoskyddslagen har karaktär av ramlag. Den innehäller främst allmänt hållna bestämmelser och i endast

regler. Lagen får begränsad omfattning detaljerade sitt konkreta innehåll till stor del genom föreskrifter som meddelas av regeringen, kommunen eller myndighet med stöd av bemyndiganden i lagen.

syftar till att dels förhindra upp- Hälsoskyddslagen komsten av sanitära dels undanröja sådana olägenheter, Hed sanitär olägenhet avses en störning olägenheter. som kan vara för människors hälsa och som inte skadlig är eller helt tillfällig. Lagen är således tillringa lämplig redan pä risken för hälsoskada.

I likhet med miljöskyddslagen reglerar hälsoskyddssom härrör från användningen av fast lagen störningar Den omfattar emellertid även störningar från egendom. lös Lagens tillämpningsområde är således egendom. vitt och i omfattas alla slags störmycket princip ningar av lagens bestämmelser.

2.3.3.2 Aktsamhetsregler

aktsamhetsregel ställer krav på Lagens övergripande eller berörd att vidta de dem som äger nyttjar egendom som skäligen kan krävas för att hindra åtgärder uppkomsten av eller undanröja sanitär olägenhet.

Denna regel innebär således att sanitär olägenhet ibland får så är fallet när nyttan av den accepteras.

verksamhet som förorsakar den sanitära olägenheten

samt kostnaderna för att undanröja störningarna väger än den olägenhet som störningarna kan ha på tyngre människors hälsa.

innehåller även ett fåtal särskilgg aktsamhets- Lagen i om hantering av bl.a. avloppsvatten och regler fråga För avloppsvatten krävs att värmepumpsanläggningar.

detta skall avledas, renas eller på annat sätt tas om hand så att sanitär olägenhet inte uppkommer. Det bör observeras att lagstiftaren på hanteringen av avloppsvatten således har ställt strängare krav än på övrig verksamhet som kan ge upphov till sanitär olägenhet. Någon skälighetsavvägning beträffande de åtgärder som kan krävas skall således inte företas i detta fall. Motsvarande stränga krav ställs på värmepumpsanläggningar som skall inrättas och användas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

Vidare återfinns i lagen särskilda regler om ohyra och skadedjur samt bestämmelser om husdjur och andra djur som hålls i fångenskap.

2.3.3.3 Tillståndsplikt m.m.

För att inrätta avloppsanordningar och värmepumsanläggningar krävs i vissa fall tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden medan i vissa andra fall erfordras endast en skriftlig anmälan till nämnden. Om det behövs för att förhindra uppkomsten av sanitär olägenhet får kommunen vidga det tillståndspliktiga området.

I miljöskyddslagen föreskrivs för ett stort antal verksamheter anmälnings- eller tillståndsplikt. Såvitt gäller värmepumpsanläggningar stadgas i hälsoskyddslagen att anmälan eller tillstånd inte fordras enligt hälsoskyddslagen för det fall att anläggningen kräver anmälan eller tillstånd enligt miljöskyddslagen. Däremot ställs såvitt gäller vissa avloppsanordningar krav på både tillstånd enligt hälsoskyddslagen och anmälan enligt miljöskyddslagen.

Hälsoskyddslagen föreskriver vidare att den som avser att driva bl.a. hotellverksamhet eller en idrottsanläggning skall anmäla detta till miljö- och hälsoskyddsnämnden innan verksamheten eller anläggningen tas i bruk.

2.3.3.4 Föreskrifter

Lagen innehåller ett par särskilda delegationsregler enligt vilka regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges rätt att meddela bestämmelser om bl.a. vattnets beskaffenhet i vissa badanläggningar och strandbad samt om kontrollen av sådant vatten. Dessutom återfinns i lagen en allmän bestämmelse enligt vilken regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter. Sådana föreskrifter har regeringen meddelat i hälsoskyddsförordningen (1983:616).

Vid meddelande av kommunala föreskrifter skall det enligt lagen tillses att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller annars görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

2.3.3.5 Kommunernas ansvar m.m.

Varje kommun svarar för hälsoskyddet inom kommunen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får i enskilda fall meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Nämnden får i enskilda fall även i förväg föreskriva de villkor som behövs av hänsyn till hälsoskyddet

t.ex. villkor för en idrottstävling eller en cirkusföreställning. Denna möjlighet avses att huvudsakligen utnyttjas för tidsbegränsade verksamheter där störningarna under den korta tid verksamheten kommer att pågå kan bli förhållandevis omfattande.

Det bör i detta sammanhang påpekas att den som fått tillstånd enligt miljöskyddslagen till miljöfarlig verksamhet inte med stöd av bestämmelse i hälsoskyddslagen kan åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidta försiktighetsmått utöver vad som anges i tillstándsbeslutet. Härav följer att sådana föreskrifter som har meddelats av regeringen eller av en kommun med stöd av hälsoskyddslagen inte gäller gentemot den som utövar en verksamhet i överensstämmelse med ett tillstånd enligt miljöskyddslagen, om inte föreskriften rör en fråga som ligger utom ramen för tillståndsbeslutet. Det bör observeras att denna kollisionsregel endast gäller verksamheter som erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen. således är både hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen tillämpliga på alla hälsofarliga störningar som härrör från fast egendom om tillstånd enligt miljöskyddslagen inte har lämnats för den störande verksamheten.

2.3.4 Lagen (1985:426) om kemiska produkter

2.3.4.1 Inledning

Lagen om kemiska produkter är en typisk s.k. ramlag. Lagen innehåller vissa allmänna och grundläggande bestämmelser om förutsättningarna för import, tillverkning, handel och annan hantering av kemiska produkter. Lagen innehåller vidare bemyndiganden för regeringen, eller den_myndighet som regeringen bestäm-

mer, att fylla ut lagen med mer detaljerade tillämpningsbestämmelser och andra föreskrifter. Ett resultat av denna lagstiftningsmodell blir att lagen får sitt konkreta innehåll i stor utsträckning genom bestämmelser som meddelas av regeringen och olika myndigheter. Innehållet i utfärdade förordningar och föreskrifter får dock inte överskrida de ramar som lagen anger.

En av fördelarna med denna lagstiftningsmodell är att den ger möjlighet till snabba ingripanden när behov av ny reglering eller omprövning av gällande regler uppstår.

Lagens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön orsakas av kemiska produkters inneboende egenskaper.

Det bör påpekas att lagen gäller fullt ut vid sidan av annan lagstiftning. Detta innebär t.ex. att ett företag, som har erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen att använda en viss kemikalie i sin verksamhet, förlorar denna rätt om kemikalien senare totalförbjuds med stöd av lagen om kemiska produkter. Vidare kan det påpekas att den omständigheten att användningen av en viss kemikalie är tillåten enligt lagen inte hindrar att bruket av den förbjuds vid en prövning enligt miljöskyddslagen.

2.3.4.2 Lagens tillämpningsområde

Lagen är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar. Dessa ämnen och beredningar benämns i lagen gemensamt kemiska produkter. Till kemiska ämnen hör bl.a. grundämnen och kemiska föreningar. Med beredningar avses sådana sammansatta varor som lösningar, pulverblandningar och pastor.

Lagen gäller dock ej omedelbart varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Det kan som exempel nämnas att lagen är tillämplig på en sådan kemisk produkt som plastmassa, men att den inte är direkt tillämplig pá de leksaker, hushállsartiklar eller andra varor som formas av plastmassan. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får emellertid utvidga lagens tillämpningsområde, om det är pákallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, genom att föreskriva att lagens bestämmelser även skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.

som ovan nämnts är lagen tillämplig på import och hantering av kemiska produkter. Med hantering menas i lagen tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

Vissa kemiska produkter undantas från lagens tillämpningsområde. Bland dessa kan nämnas sådana produkter som omfattas av livsmedelslagen, läkemedelsförordningen eller lagen om foder.

2.3.4.3 Aktsamhetsregler

Allmän aktsamhetsregel

Lagens övergripande gktsgmhetsregel ställer krav på dem som hanterar eller importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Vidare ställer regeln krav på att sådana kemiska produkter skall

undvikas som kan ersättas med mindre farliga, den s.k. substitutionsprincipen.

Aktsamhetsregeln riktar sig till alla som på ett eller annat sätt befattar sig med hanteringen av en kemisk produkt samt till alla som importerar sådana produkter. Förutom yrkesmässig hantering och import gäller således regeln även användning av kemiska produkter i konsumentledet samt privat import.

Vidare gäller den övergripande aktsamhetsregeln för alla kemiska produkter som omfattas av lagen. Det krävs således inte något särskilt beslut från en myndighet med avseende på en viss kemisk produkt för att kravet på försiktighet skall gälla den som hanterar produkten. Såväl den som handskas med mycket farliga gifter som den som använder tämligen harmlösa s.k. hushållskemikalier skall iaktta bestämmelsen.

Bestämmelsen är allmänt hållen eftersom bedömningen av vilka åtgärder som behövs måste ske med hänsyn till de omständigheter som föreligger i varje särskilt fall. Bestämmelsen får ett konkret innehåll för särskilda situationer genom de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela.

Kraven på försiktighetsmått blir naturligtvis beroende på arten och omfattningen av den skada som kan befaras. Kraven kommer därför att variera för olika produkter och hanteringsled.

Det åligger varje hanterare i varje hanteringsled att ta hänsyn också till verkningarna av produktens hantering i senare led. Varje hanterare skall, där så är möjligt och skäligt, vidta försiktighetsmått för att minska negativa verkningar i senare hanteringsled. Detta innebär för tillverkarnas del att hälso- och

miljöaspekterna blir starkt styrande för produktutvecklingen.

Utredningsplikt

Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt att se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Utredningsskyldigheten är en typ av försiktighetsmått som lagstiftaren har ansett vara av så stor betydelse att den har reglerats särskilt i lagen. Bestämmelsen som är allmänt hållen kan utfyllas genom de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela.

Den krävda utredningen är i första hand till för att skilja harmlösa produkter från andra och för att ge underlag för bedömningar av vilken produktinformation som behövs för att andra hanterare skall kunna iaktta erforderliga försiktighetsmått.

Vilken utredning om en produkt som får anses tillfredsställande måste bli beroende av en rad olika omständigheter. Höga krav måste t.ex. ställas när det är fråga om ett helt nytt användningssätt även om det aktuella ämnet är väl utrett i helt andra användningar. Detsamma gäller i fråga om nya ämnen.

Nya kemiska produkter får enligt syftet med paragrafen marknadsföras först när tillräckligt bedömningsunderlag finns och produkten enligt gjorda undersökningar kan hanteras på ett från hälso- och miljösynpunkt acceptabelt sätt.

När det gäller varor som redan har introducerats, bör tillverkaren eller importören fortlöpande hålla sig informerad inte bara om sådan forskning som har betydelse för att bedöma varans egenskaper utan också om möjligheterna att förändra dess sammansättning pá ett sätt som minskar hälso- eller miljöriskerna.

Särskilda krav ställs på utredningen när en produkt befinns eller misstänks ha hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Sådana produkter skall vara noga utredda med avseende pá vilka ämnen som ger produkten dess farliga egenskaper, arten och graden av de farliga egenskaperna samt vilka åtgärder som behövs för att undvika hälso- eller miljöskador.

Kunskapskrav

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i detta hänseende.

uttalade i lagens förarbeten bl.a. Departementschefen följande såvitt gäller bestämmelsen om kunskapskrav. Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall ha det kunnande som behövs med hänsyn till produktens Återförsäljare av kemiska produkter skall egenskaper. till köparna kunna vidarebefordra korrekt risk- och Särskilt återförsäljare med större skyddsinformation. kemikalieförsäljning måste ha god kännedom om de regler som gäller t.ex. för klassificering och märkning av med hänsyn till produkternas hälso- och produkter miljöfarlighet.

Krav på produktinformation

Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt skall genom eller annat märkning på sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller

miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

För att de som hanterar en kemisk skall veta produkt vad som krävs av dem i form av försiktighetsmått behövs information. Som exempel information kan på nämnas uppgifter om en varas identitet, tillverkarens eller importörens namn samt resultatet av bedömgjord ning av en kemisk produkts egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Även för kemiska produkter som leverantören inte anser hälso- eller miljöfarliga skall information lämnas. I annat fall kan den som kommer i kontakt med en kemisk utan produkt varningsmärkning inte veta om detta beror underlátelse från pá den produktansvarige eller att inte på märkning krävs, eftersom produkten bedömts som ofarlig.

Informationen kan lämnas genom märkning av produkten eller t.ex. genom informationsblad. olika krav på informationen ställs beroende på om den som skall ta emot denna är konsument eller näringsidkare.

Även beträffande produktinformation får regeringen eller den myndighet bestämmer som regeringen meddela ytterligare föreskrifter.

Uppgiftsskyldighet

Den som yrkesmässigt hanterar eller en importerar kemisk produkt skall till den som myndighet,

regeringen bestämmer, och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker.

Denna uppgiftsskyldighet har inte införts till stöd för den löpande tillsynen av enskilda hanterare utan för att möjliggöra en kartläggning av förekomsten av kemiska produkter inom landet och därigenom kunna överblicka och bedöma tänkbara hälso- eller miljörisker av hela kemikalieanvändningen i samhället.

2.3.4.4 Förhandsanmälan, tillstånd m.m.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, ges i lagen rätt att föreskriva att förhandsanmälan krävs för den som avser att tillverka eller importera nya kemiska produkter. Departementschefen uttalade i lagens förarbeten att det var angeläget för samhället att det gavs möjlighet att ta ställning till nya kemikalier i god tid.

om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får vidare föreskrivas att en kemisk produkt får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för hantering eller import av en sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

Lagen bygger pá den grunden att det i första hand är hanterarna och importörerna som skall bedöma vad aktsamhetsreglerna innebär för deras del. Myndigheterna skall endast i efterhand genom tillsyn övervaka att reglerna följs. Emellertid har lagstiftaren förutsett att det kan finnas produkter, hanteringar eller hanteringssituationer som kräver att någon annan

än hanteraren själv gör dessa bedömningar och då i förväg. För dessa fall har införts möjlighet att föreskriva tillständsplikt för hantering och av import kemiska produkter.

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får således föreskrivas t.ex. att den som vill använda en kemisk produkt av visst slag måste tillstånd begära till detta. Vid skall en tillståndsprövningen avvägning göras mellan risk och nytta. Om tillstånd meddelas kan villkor föreskrivas som direkt tar sikte på att förebygga skador. Sådana villkor kan innehålla t.ex. begränsningar i en produkts eller användning skyldighet att använda viss vid skyddsutrustning hanteringen. Villkor kan ändras när det finns skäl därtill. Ett meddelat tillstånd kan också återkallas. Sá kan ske t.ex. om nya risker med produkten upptäcks.

I stället för att föreskriva för en tillständsplikt viss produkt kan särskilda villkor meddelas för hantering eller import av produkten. Ett exempel pá ett sådant villkor är krav på godkännande av bekämpningsmedel. Vidare skulle med stöd av bestämmelsen kunna föreskrivas att den som överlåter en viss kemisk produkt också blir skyldig att återta den som ett led i avfallshanteringen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges i lagen även rätt att förbjuda eller hantering import av en kemisk produkt. En förutsättning för ett förbud är att tillstånd eller villkor inte är en tillräckligt ingripande åtgärd för att undanröja den aktuella hälso- eller miljörisken.

Med stöd av förbudsbestämmelsen är det att möjligt ingripa såväl mot en enstaka produkt som mot produkter av ett visst slag. Här avses b1.a. produkter som på

kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande, fosterskadande eller ärftlighetsändrande. Hit hör också produkter vars skadeverkningar i det enskilda fallet inte behöver vara av allvarlig art men genom produkternas utbredda användning kan drabba många människor. Förbud kan gälla en vara i vilken halten av visst ämne eller beredning överstiger ett bestämt värde.

Det kan nämnas att regeringen genom olika förordningar har meddelat föreskrifter om tillstándskrav och/eller andra försiktighetsåtgärder avseende b1.a. bekämpningsmedel (1985:836), PCB m.m. (1985:837), motorbensin (1985:838), kadmium (1985:839) samt CFC och halon m.m. (1988:716).

2.3.4.5 Dispensavgift

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får förordna om dispensavgift för det fall det har meddelats en dispens som kan antas innebära en ekonomisk fördel för den som utnyttjar dispensen.

En dispensavgift har tvâ syften. Genom att avgiften i princip skall motsvara den ekonomiska vinning som en dispens kan beräknas medföra är tanken att avgiften skall förhindra en snedvriden konkurrenssituation till följd av en dispens. Därutöver avses avgiften få en positiv verkan från miljösynpunkt genom att hålla nere omfattningen av dispensansökningarna. Tanken är att dispenser skall sökas bara när det är absolut nödvändigt.

2.3.5 Lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Enligt lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, förbjuden. Förbudet gäller också användningen av metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

Skogsvárdsstyrelsen får medge undantag frán förbudet om kravet enligt i om återväxt skogsvårdslagen fråga av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Hänsyn skall därvid tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbestándets sammansättning, arbetarskyddet och tillgången pá arbetskraft. Ett medgivande om undantag skall förses med de villkor som behövs till skydd för naturmiljön.

Om det framstår som pákallat med hänsyn till ett omrádes betydelse för friluftslivet, den naturvärden, lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse kan kommunfullmäktige besluta att skogsvárdsstyrelsen inte får medge undantag från det nämnda förbudet för omrâdet i fråga.

Om det behövs för får vetenskaplig prövning regeringen eller den myndighet bestämmer undanregeringen medge tag frân förbudet mot av spridning bekämpningsmedel över skogsmark. Det ankommer pá kemikalieinspektionen att medge sådant undantag.

2.3.6 Lagen (1982:821) om transport av farligt gods

Lagen är tillämplig på transport av samt farligt gods

sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering av godset som utgör ett led i transporten.

Med farligt gods avses i lagen gods som består av eller innehåller bl.a. explosiva, giftiga, radioaktiva eller frätande varor och som på grund därav vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra framförande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra farligt gods med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden.

Enligt lagen skall vid transport de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka att det farliga godset orsakar skador på människor, djur, egendom och i miljön. Lagen ställer vidare krav på att transportmedel och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de står emot pákänningarna vid transport.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i lagen att meddela de föreskrifter om bemyndigas försiktighetsmått och åtgärder i övrigt som krävs från transportsäkerhetssynpunkt. I förordningen (1982:923) om transport av farligt gods har regeringen meddelat föreskrifter om bl.a. klassificering och märkning av farligt gods.

Om det är av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt får vissa slag av transporter förbjudas eller föreskrivas att vissa slag av transporter får ske endast efter tillstånd eller förhandsanmälan.

2.3.7 Lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle

Syftet med lagen om svavelhaltigt bränsle är att motverka utsläpp i luften av svavelföreningar. Lagen är en typisk s.k. ramlag. Den innehåller inte några bestämmelser med krav såvitt gäller svavelhalten i bränsle utan i första hand delegationsbestämmelser. I lagens inledande stadgande bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import av svavelhaltiga bränslen och som är pákallade från bl.a. miljöskyddssynpunkt. Regeringen har med stöd av detta bemyndigande i förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle meddelat ett flertal detaljerade föreskrifter.

Förordningen stadgar bl.a. förbud mot förbränning av vissa svavelhaltiga bränslen om förbränningen medför att svavelföreningar släpps ut i luften utöver en viss angiven mängd. Om det behövs för att inom en viss ort ytterligare begränsa utsläpp av svavelföreningar får en kommun meddela särskilda föreskrifter om förbränning av fossila bränslen.

Vidare stadgar förordningen bl.a. att tunn eldningsolja eller dieselbrännolja varken får importeras till Sverige eller säljas här om dess svavelhalt överstiger 0,3 viktprocent. Den årliga genomsnittliga svavelhalten i den dieselolja som omsätts 1 landet får för varje leverantör inte överstiga 0,2 viktprocent.

Lagen om svavelhaltigt bränsle omfattar för närvarande inte sjöfarten, som ofta använder högsvavlig olja.

2.3.8 Bilavgaslagen (1986:1386)

Bilavgaslagens grundläggande syfte är att förebygga

att skador uppstår på människors hälsa eller i miljön till följd av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen frán bilar och andra motordrivna fordon.

Med hänsyn till att de frågor som regleras i lagen har en utpräglat teknisk karaktär och då det materiella innehållet i regleringen snabbt maste kunna anpassas till den fortgående tekniska utvecklingen, har lagen getts karaktär av ramlag. Lagen innehåller de grundläggande reglerna och preciserade bemyndiganden. Regleringen av bilavgasfrágorna får därför i stor utsträckning sitt konkreta innehåll genom regeringsoch myndighetsföreskrifter.

I bilavgaslagen stadgas att motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut och andra ämnen i större mängd än vad som avgaser kan från hälso- och miljöskyddssynpunkt. I bilgodtas (1987:586) har regeringen meddelat avgasförordningen närmare föreskrifter om fordonens avgasanordningar och de direkta som ställs på dem. Kravavgasreningskrav nivåerna har hittills varit förhållandevis låga. strängare krav har dock införts stegvis för olika biltyper. Fr.o.m. 1989 års modeller gäller krav pá personbilar som i praktiken innebär att katalysatorer måste användas.

innefattar gränsvärden för utsläpp Avgasreningskraven av koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar. Bilarna skall i kraven under hela sin princip uppfylla livslängd.

Kontrollen av att fordonen uppfyller avgasreningskraven består av flera delar. Den inleds med en ggrhggggg av bilmodeller. Innan nya bilar får tas i prövning nya trafik måste de ha ett s.k. avgasgodkännande, som utfärdas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

Prövningen går ut på att fastställa om förutsättningar föreligger för att bilarna skall kunna klara kraven på utsläppsbegränsningar under deras hela livstid.

Genom den s.k. nybilskontrollen bevakas att de serietillverkade bilarna överensstämmer med de uppgifter som angavs av tillverkaren i samband med avgasgodkännandet samt att de klarar gällande krav.

En annan del av kontrollsystemet är den av kontroll hállbarhetskravet som bilprovningen utför av bilar i trafik som är högst fem år eller körts gamla högst 80 000 km.

Slutligen sker det en löpande kontroll av bilar i trafik. Den består av årlig kontrollbesiktning och flygande inspektion och syftar till att säkerställa att bilarna uppfyller föreskrivna dvs. krav, att bilägarna underhåller dem på avsett sätt, använder rätt bränsle m.m.

En brist i tidigare gällande bilavgasbestämmelser var att ansvaret för bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip låg på bilägarna sedan bilarna tagits i bruk. Genom har bilavgaslagen detta ansvar till stor del överflyttats till biltillverkarna.

I lagen stadgas att som villkor för avgasgodkännande gäller att tillverkaren gentemot av fordonen ägarna åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighetskontroll visar inte sig uppfylla föreskrivna avgaskrav. Tillverkaren är dock inte skyldig att avhjälpa brister fordon som har på körts mer än 80 000 km (för tunga lastbilar och bussar 160 000 km) eller som är äldre än fem ár och inte heller brister som beror fordonens på ägare eller

brukare eller på en olyckshändelse eller därmed jämförlig omständighet. Om tillverkarna inte frivilligt den rättelseskyldighet de åtagit sig innefullgör håller lagen möjligheter att framtvinga ett fullgörande myndighetsföreläggande som kan förenas med genom vite.

2.3.9 Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

om kärnteknisk verksamhet syftar till att ta Lagen tillvara säkerheten vid kärnverksamhet och att möjligav de förpliktelser som följer av göra uppfyllandet Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.

Säkerheten vid kärnteknisk verksamhet skall upprätthållas att de åtgärder vidtas som krävs för att genom fel i eller felaktig funktion hos utrustförebygga ning, felaktigt handlande eller annat som kan leda till en radiologisk olycka och att förhindra olovlig befattning med kärnämne eller kärnavfall.

Enligt lagen krävs tillstånd för kärnteknisk verksamhet. prövas av regeringen eller den Tillståndsfrågor som regeringen bestämmer. Tillstånd att myndighet kärnkraftsreaktor får inte meddelas. Inte uppföra heller får någon vidta förberedande åtgärder i syfta att inom landet uppföra kärnkraftsreaktor. Ett tillstånd får begränsas till att avse viss tid. Då tillstånd meddelas eller under ett tillstánds giltighetstid får sådana villkor som behövs med uppställas till säkerheten. Beträffande anordningar för hänsyn kärnteknisk verksamhet som är av betydelse från säkerhetssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om provning, kontroll eller besiktning.

Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan under vissa förutsättningar återkallas, bl.a. vid villkorsöverträdelser eller om det föreligger synnerliga skäl frán säkerhetssynpunkt.

Det åligger en tillstándshavare att svara för att de åtgärder vidtas som behövs för att upprätthålla säkerheten, att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt och att ett pá säkert sätt avveckla och riva anläggningar där verksamhet inte längre skall bedrivas.

Den som har tillstånd att driva bl.a. kärnkraftsreaktor är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

2.3.10 Strálskyddslagen (1988:220)

strålskyddslagen syftar till att människor, djur och miljö skall skyddas mot skadlig verkan av strålning. Lagen är tillämplig på såväl joniserande som ickejoniserande strålning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den utsträckning det kan ske utan att syftet med lagen föreásidosätts, skriva undantag frán lagen eller vissa bestämmelser i den i fråga om radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning.

Den som bedriver verksamhet med skall med strålning hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs bl.a. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö.

om det är påkallat från strålskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud mot att ta befattning med material som innehåller radioaktivt ämne.

Enligt lagen föreligger krav på tillstånd bl.a för att tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, inneha eller använda ett radioaktivt ämne. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får genom föreskrifter meddela tillstånd enligt strålskyddslagen för sjukvårdshuvudmän, vissa yrkesgrupper eller vissa várdinrättningar, institutioner eller företag. Ett tillstånd får begränsas till att avse viss tid. I samband med att tillstånd meddelas eller under tillståndets giltighetstid får tillstándsmyndigheten meddela sådana villkor för tillståndet som behövs med hänsyn till strålskyddet.

Ett tillstånd enligt strålskyddslagen kan under vissa förutsättningar återkallas, bl.a. vid villkorsöverträdelser.

2.3.11 Atomansvarighetslagen (1968:45)

Atomansvarighetslagen grundar sig på två internationella konventioner, 1960 års Pariskonvention och 1963 års tilläggskonvention till Pariskonventionen. I den förra regleras en atomanläggningsinnehavares civilrättsliga ansvarighet. Den senare konventionen upptar ett system med supplerande ersättning av statsmedel vid mycket stora olyckor.

Lagen gäller alltid i fråga om atomskador som uppkommer i konventionsstat och som orsakas av atomolyckor som inträffar i konventionsstat. I fråga om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i Sverige är lagen tillämplig på atomskada i annan stat än konventionsstat endast om olyckan har inträffat i Sverige.

Ersättning enligt atomansvarighetslagen utgår även om atomanläggningens innehavare inte är vållande till skadan, dock att innehavare av i atomanläggning Sverige inte är ansvarig enligt lagen i av anledning atomolycka, som är en direkt följd av krigshandling eller liknande handling under inbörväpnad konflikt, deskrig eller uppror eller som orsakas av allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art.

För innehavare av i är ansvaatomanläggning Sverige righeten enligt atomansvarighetslagen begränsad till 800 milj.kr. för varje Såvitt atomolycka. gäller anläggning enbart för framställning, eller behandling förvaring av obestrålat uran är ansvarigheten dock begränsad till 100 milj.kr. för varje Detsamma olycka. gäller i fråga om atomolyckor som uppkommer under transport av sådant uran. Om de nämnda ansvarighetsbeloppen inte förslår till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsätts deras ersättningar med därá belöpande ränta proportionellt.

Innehavare av atomanläggning i Sverige skall teckna och vidmakthålla försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande i annan konventionslagstiftning stat. Försäkringen skall godkännas av eller regeringen den myndighet som regeringen bestämmer.

Svenska staten är subsidiärt ansvarig för den ersättningsskyldighet som åvilar innehavare av en svensk atomanläggning.

Ersättning av statsmedel utgår också vid vissa katastrofolyckor. Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges till följd av en atomolycka är begränsat till ett belopp motsvarande 300 milj. särskilda dragningsrätter.

2.3.l2 Lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

2.3.12.1 Inledning

Lagens syfte är att såväl förebygga som begränsa vattenföroreningar frán fartyg. I lagen finns bestämmelser om förbud mot vattenföroreningar från fartyg, mottagning av skadliga ämnen från fartyg, fartygs konstruktion samt tillsyn och andra åtgärder mot vattenföroreningar. Lagen innehåller även ett flertal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen utser att meddela ytterligare föreskrifter.

2.3.12.2 Förbud mot förorening från fartyg

Lagen stadgar förbud mot utsläpp av gljg från fartyg inom sveriges sjöterritorium och Östersjöområdet utanför detta. Vidare stadgar lagen att regeringen eller den myndighet som regeringen utser får förbjuda utsläpp från fartyg av andra skadliga ämnen än olja. Det kan tilläggas att meddelade förbud är straffsanktionerade.

2.3.12.3 Mottagning av skadliga ämnen från fartyg

På platser där olja lastas eller oljetankfartyg repareras skall det enligt lagen finnas anordningar för mottagning och behandling av barlastoljehaltigt eller tankspolvatten. Ansvarig härför är den som lastar ut olja eller bedriver reparationsverksamheten.

Regeringen får föreskriva att anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller rester av andra skadliga flytande kemikalier än olja också skall finnas.

2.3.12.4 Fartygs konstruktion m.m.

För att förebygga eller begränsa vattenföroreningar får regeringen eller den som regeringen myndighet utser meddela föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift. Svenska fartyg som omfattas av sådana föreskrifter skall besiktigas innan de sätts i trafik och därefter genomgå regelbundna besiktningar.

Om ett fartyg företer brister i om väsentliga fråga konstruktion, utrustning eller drift får meddelas t.ex. förbud mot fartygets avgång eller föreläggande för fartyget att följa en viss färdväg.

2.3.l2.5 Särskilda åtgärder mot vattenförorening

För att förebygga vattenföroreningar får föreskrivas erforderliga begränsningar av eller förbud mot trafik i farvatten inom Sveriges sjöterritorium.

Om det skäligen kan befaras att av eller utsläpp olja något annat skadligt kommer att ske från ett ämne

fartyg i strid mot gällande bestämmelser, får meddelas de förbud och förelägganden, som är nödvändiga för att förebygga eller begränsa vattenförorening såsom t.ex. förbud mot fartygets avgång.

2.3.12.6 Vattenföroreningsavgift

Om ett förbud mot utsläpp av olja har överträtts och utsläppet inte är obetydligt skall en särskild avgift, en s.k. vattenföroreningsavgift, tas ut. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till utsläppets omfattning samt storlek enligt en tabell som intagits i fartygets lagen. Avgiften, som tillfaller staten, skall enligt huvudregeln påföras fartygets redare.

2.3.13 Renhållningslagen (1979:596)

2.3.13.1 Inledning

I renhállningslagen fastslås inledningsvis att avfallshantering skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas, om det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till miljövárden.

Med återanvändning avses att en produkt, t.ex. en förpackning, utan någon särskild tillverkningsprocess eller annan liknande åtgärd, på nytt används pá samma sätt som tidigare. Begreppet återvinning tar däremot sikte på materialet i produkten. Med återvinning menas sålunda att det är materialet i produkten som efter bearbetning helt eller delvis används på nytt.

2.3.13.2 Allmän aktsamhetsregel

I lagens allmänna aktsamhetsregel bl.a. att stadgas avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Det är således inte bara sanitära (hygieniska) aspekter som skall beaktas. Hänsyn måste också tas till nedskräpningsrisker och andra tänkbara olägenheter från miljövárdssynpunkt. Regeln riktar sig mot både kommuner och enskilda samt alla led av gäller hanteringen av avfall dvs. såväl uppsamling, förvaring, bortforsling som slutligt omhändertagande.

I lagen bemyndigas att meddela närmare regeringen föreskrifter om avfallshantering, vilket regeringen har gjort i renhállningsförordningen (1990:984). Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

2.3.13.3 Den kommunala renhållningsskyldigheten

Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till i den behandlingsanläggning utsträckning som behövs för att tillgodose såväl allmänna hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen.

Kommunens skyldighet avser således hushållsavfall. Med sådant avfall avses i lagen avfall och som orenlighet härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall. som exempel på avfall och orenlighet som härrör från hushåll kan nämnas sopor, köksavfall, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Likaså hänförs till hushållsavfall skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Dit räknas även överblivna läkemedel samt oljerester,

fárgrester, rester av bekämpningsmedel och annat miljöfarligt avfall som ingår som beståndsdel i avfall eller orenlighet som härrör från hushåll.

Med avfall som är jämförligt med hushållsavfall menas avfall från industrier, affársrörelser och annan likartad verksamhet som i renhállningssammanhang är jämförligt med avfall som härrör från hushåll, dvs. sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som exempel kan nämnas toalettavfall, avfall från personalmatsalar och restaurangavfall.

När kommunen planlägger och beslutar hur bortforslingsskyldigheten skall fullgöras, skall hänsyn tas till möjligheter att själva ta fastighetsinnehavarnas hand om avfallet pá ett frán hålsoskydds- och miljövárdssynpunkt godtagbart sätt. Kommunen kan således undanta en fastighetsinnehavare från bortforslingen, om denne själv kan slutligt omhänderta avfallet på sin fastighet på ett från hälsoskydds- och miljövárdssynpunkt godtagbart sätt. Vidare skall kommunen beakta att hämtningsperioder och hämtningsintervaller efter de skiftande behov som föreligger för anpassas olika typer av bebyggelse.

Kommunen år vidare skyldig att se till att hushållsavfall slutligt omhändertas. Häri innefattas exempelvis sådana behandlingsåtgärder som återvinning, komposteoskadliggörande eller slutlig uppläggning av ring, avfallet.

I lagen regeringen möjlighet att utvidga den ges kommunala renhállningsskyldigheten till att avse även annat avfall än hushållsavfall. Regeringen får även

överláta át en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

Regeringen har i renhållningsförordningen utvidgat det kommunala renhállningsmonopolet i fråga om visst pappersavfall och miljöfarligt avfall samt visst avfall från fartyg i hamn. Vidare har förordnat regeringen att kommunfullmäktige får föreskriva att annat avfall än hushållsavfall skall forslas bort kommunens genom försorg och att kommunen skall se till att avfallet slutligt omhändertas.

När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte grävas eller ned, komposteras på annat sätt slutligt omhändertas av fastighetsinnehavaren. Detta innebär att denne är att skyldig överlämna avfallet till kommunen för och bortforsling slutligt omhändertagande. Om kommunen har föreskrivit att kommunal avfallshämtning inte skall förekomma från vissa fastigheter är bestämmelsen inte naturligtvis tillämplig.

Renhállningslagen innehåller vidare en bestämmelse om separering av avfall. I den stadgas att om det är av betydelse frán áteranvändnings-, átervinnings- eller miljövárdssynpunkt, får regeringen föreskriva att visst slag av avfall i avvaktan skall på bortforsling förvaras skilt från annat avfall och meddela de föreskrifter som behövs för ändamålet.

2.3.l3.4 Kommunal renhållningsordning

Lagen álägger varje kommun att anta en renhållningsordning. Den skall innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall som finns inom

kommunen och kommunens åtgärder för att minska dess mängd och farlighet.

I renhållningsordningen skall även föreskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter. Behovet och förutför att medge undantag är vitt skilda i sättningarna olika kommuner, t.ex. å den ena sidan i storstadskommuner och å den andra i kommuner med stora glesbygdsområden.

Det torde inte vara att vid fastställandet av möjligt en alltid kunna beakta alla berätrenhållningsordning önskemål från enskilda om att bli befriade från tigade sina stadgar därför att kommunerna är sopor. Lagen skyldiga att, utöver vad som följer av renhållningsordningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren det och det inte år oskäligt med begär till omständigheterna. Denna skyldighet är hänsyn således inte ovillkorlig.

2.3.13.5 Särskilda bestämmelser

Renhållningslagen innehåller slutligen b1.a. bestämmelser med krav på kommunerna om renhållning av gata, och annan sådan plats samt allmän väg inom torg, park områden med stadsplan.

2.3.14 om förbud mot dumpning av Lagen (1971:1154) avfall i vatten

mot av avfall - fast Lagen stadgar förbud dumpning vätska eller - från fartyg, luftfartyg eller ämne, gas annat transportmedel inom Sveriges sjöterritorium. Såvitt gäller svenska fartyg eller luftfartyg gäller

bestämmelsen även i det fria havet. Vidare förbjuder lagen att avfall som är avsett att dumpas i det fria havet förs ut ur landet.

Om dumpning kan ske utan olägenhet från miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag frán förhuden. Ett sådant medgivande kan förenas med villkor. Medgivandet får återkallas om villkor ásidosätts. Skulle olägenhet som inte kunde förutses uppkomma genom får dumpningen meddelas föreskrift för att avhjälpa olägenheten.

2.4 Lagstiftning om utnyttjande av naturresurser

2.4.1 Vattenlagen (1983:291)

2.4.1.1 Inledning

vattenlagen bygger i väsentliga delar pá principerna i 1918 års vattenlag. Detta gäller t.ex. lagens tillämpningsområde, den grundläggande frågan om rätten till vattnet samt det vattenrättsliga prövningssystemet.

Emellertid innehåller vattenlagen också nyheter, b1.a. med avseende pá kravreglerna. Från att ha tidigare varit strikt uppbyggda, inte minst från ekonomisk beräkningssynpunkt, möjliggör numera vattenlagens tillåtlighetsregler att det görs en samlad bedömning av ett vattenföretags lämplighet så att detta kan inpassas i samhällsplaneringen i stort.

2.4.1.2 Allmänt om vattenlagen

Vattenföretag kan uppdelas i lukrativa och defensiva

Med det förra begreppet avses företag som företag. utförs för att tillgodogöra vattnet i nyttigt syfte, medan med det senare förstås vattenföretag som avser bortskaffande av skadligt vatten. I princip görs i inte skillnad mellan de båda förevattenlagen någon tagstyperna.

I deklareras att vattnet lagens inledningsparagraf skall och vårdas som en gemensam naturtillskyddas gång.

är pä vad som i den betecknas som Lagen tillämplig vattenföretag och vattenanläggninger. Dessutom innehäller vattenlagen regler om skydd för vattenförsörj-

ningen.

Med vattenföretag förstås bl.a. vissa byggnadsátgårder i och andra vattenområden, bortvattendrag, sjöar ledande av tillförsel av vatten för att grundvatten, öka samt åtgärder för att avvattna grundvattenmängden sänka eller tappa ur en sjö eller för att mark, mot vatten. Med vattenanläggning avses en skydda anläggning som har tillkommit genom ett vattenföretag.

I materiellt hänseende gäller vattenlagen och miljöfullt ut vid sidan av varandra då det skyddslagen gäller vattenföretag som kan medföra vattenförorening.

2.4.1.3 Kravreglerna

återfinns i 3 kap. Detta upptar vad som i Kravreglerna benämns allmänna förutsättningar för vattenförelagen tag. Reglerna kan uppdelas i ett lokaliseringskrav, ett nyttoöverviktskrav och en utföranderegel.

Lokaliaeringskravot

Ett vattenföretag får inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller annat på något sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. vid tillstándsprövningen av ett skall vattenföretag naturresurslagen tillämpas (1 §).

Inte heller får ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för det strida mot eller detaljplan områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras. För det fall andra än vissa i naturvårdslagen angivna bestämmelser gäller för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenomráde skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas (2 §).

Även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag enligt 1 eller 2 § får företaget inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Utan hinder härav får ett komma till stånd om företag regeringen finner att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt (3 §).

Allmänna planeringssynpunkter syftar inte endast på bedömningar inom ramen för den fysiska planeringen, utan även pá andra långsiktiga bedömningar av planeringskaraktär. Här kan nämnas kommunöversikter, markdispositionsplaner och omrádesplaner. Under allmänna planeringssynpunkter faller också sådan långsiktig planering som inte omfattas av den fysiska. som exempel härpä kan nämnas försvarspolitiska, energipolitiska och regionalpolitiska synpunkter.

Bestämmelsen i 2 § är en följd av den rättsverkan som tillerkänns detaljplaner och områdesbestämmelser.

Regeln i 3 § syftar till en kontroll av att allmänna intressen skyddas. Det är därvid att märka att såväl inverkan pá ett enskilt allmänt intresse som en sammantagen inverkan på flera sådana kan göra ett vattenföretag otillátligt.

Nyttoöverviktskravet

Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna och olâgenheterna av det (4 §). Bestämmelsen syftar till att hindra tillkomsten av vattenföretag som inte är samhällsekonomiskt motiverade.

Utförandet

Ett vattenföretag som är tillåtligt skall utföras med en sådan omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Det skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller annan verksamhet som kan antas i framtiden beröra samma vattentillgáng och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av vikt. Vidare är den som utför ett vattenföretag skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om han inte därigenom ásamkas oskälig kostnad (7 §).

som synes är denna bestämmelse inte någon egentlig tillåtlighetsregel och det förtjänar att påpekas att

bestämmelsen har stora likheter med 5 § miljöskyddslagen.

2.4.1.4 Tillståndsplikt

Vattenlagens regler om tillståndsplikt återfinns i 4 kap. Huvudregeln är att det i princip krävs tillstånd till vattenföretag. Från denna dock vissa princip görs undantag.

Sålunda krävs inte tillstånd för vattentäkt för en eneller tváfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Inte heller krävs tillstånd för utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller Utförande kräftdjur. av anläggningar för av värme kräver heller utvinning inte tillstånd, om åtgärden inte avser vattentäkt (1 a §).

För alla typer av vattenföretag gäller att tillstånd inte krävs om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhállandena. I fråga om detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skål för att intressen sagda skadas genom företaget (2 §). behövs inte Slutligen tillstånd för att utföra rensningar, som syftar till att bibehålla vattnets eller eller för att djup läge omedelbart återställa ett vattendrag, som har vikit från sitt förra läge eller på något annat sätt har förändrat sitt lopp (3 §). Även vissa och ändringslagningsarbeten kan, då fara är i dröjsmål, få utföras utan tillstånd, dock att godkännande skall inhämtas snarast (4 §).

Även om ett markavvattningsföretag inte träffas av någon tillståndsplikt enligt vad som nu redovisats krävs ändå tillstånd om det för företaget behövs särskild eller om tvá eller flera skall tvángsrätt delta i företaget och någon överenskommelse inte har träffats om delaktigheten (2 § andra stycket).

Pâ samma sätt som gäller enligt miljöskyddslagen står det fritt att av ett en företagare begära prövning vattenföretag som inte omfattas av tillstándsplikt. lämnar även möjliget till prövning av ett Vattenlagen redan utfört vattenföretags laglighet.

2.4.1.5 Prövningsförfarandet

Tillståndsfrágor prövas i de flesta fall av vattendomstol i första instans. Markavvattningsföretag prövas dock vid förrättning av förrättningsman, i vissa fall under medverkan av gode män.

Rent allmänt kan sägas att förfarandet i mycket påminner om det som gäller för tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen.

Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan för att tillvarata allmänna intressen. En kommun får föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen. Det är således endast kammarkollegiet och kommun som i vattenmál kan föra talan för allmänna intressen.

I normala fall avgör vattendomstolen hela tillståndsfrágan i ett mål, dvs. även frågan om ett företags tillátlighet. Från denna princip finns dock några undantag.

Enligt vattenlagen skall regeringen pröva tillátligheten av vissa större kan vattenföretag. Regeringen också under vissa förbehálla förutsättningar sig tillátlighetsprövningen. Det åligger kammarkollegiet att till regeringen anmäla sådana fall som kan bli aktuella för förbehåll. om ett Frågan vattenföretags tillátlighet kan slutligen komma under regeringens prövning efter hänskjutande av vattendomstolen (eller förrättningsmannen).

Om regeringen finner att ett företag får komma till stånd, kan den bestämma särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

2.4.1.6 Begränsning, och förverkande omprövning

Den som utövar ett eller råder över vattenföretag en vattentillgáng är skyldig att vid allvarlig vattenbrist, som orsakats av torka eller av annan någon jämförlig omständighet, avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för något annat allmänt behov. Länsstyrelsen kan vid vite förelägga en företagare eller en rádighetshavare att iaktta nämnda skyldighet.

För att tillgodose allmänna intressen får vattendomstolen företa omprövning av villkoren för ett tillstånd och därvid föreskriva ändrade eller nya villkor. En sådan får dock inte ske omprövning förrän efter utgången av den tid som domstolen bestämt vid meddelandet av tillståndet, minst tio och högst trettio år från det tillståndsdomen vunnit kraft. laga Omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet eller för att tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga i ändringar vattenförhállandena

får dock ske redan före utgången av den bestämda tiden.

Om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket är mindre ändamålsenliga, får vattendomstolen meddela ändrade bestämmelser. Sådan kan ske när som omprövning helst. Det ankommer på kammarkollegiet att göra ansökan hos vattendomstolen om nu angiven omprövning.

Efter ansökan av en tillståndshavare får vattendomstolen eller ändra andra bestämmelser än som upphäva avser storleken på ersättningsbelopp.

Om en tillståndshavare åsidosätter villkor i en tillståndsdom får vattendomstolen förklara tillståndet förverkat om avvikelsen är betydande. För det fall tillståndet avser verksamheten vid en vattenanläggfár domstolen också förklara rätten att bibening, hålla förverkad. Rätten att bibehålla en anläggningen kan även förklaras förverkad av vattendomanläggning stolen om underhållet av anläggningen allvarligt försummats.

Ett tillstånd att inverka på vattenförhállandena kan också förklaras förverkat av vattendomstolen om det inte har under en längre tid och det kan utnyttjats antas att det inte heller kommer att utnyttjas. Därvid får även rätten att bibehålla den vattenanläggning, varmed inverkan sker, förklaras förverkad.

Även då det förverkande av tillstånd är det gäller som skall göra ansökan därom hos kammarkollegiet vattendomstolen.

2.4.1.7 Skydd för m.m. vattenförsörjningen

Vattenlagen innehåller även regler om skydd för vattenförsörjningen. Dessa återfinns i 19 kap.

Om en yt- eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för är alla vattentäkt, som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada vattentillgången skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan (1 § första stycket).

För att undvika dubbelprövning har i ett andra stycke intagits en bestämmelse om att aktsamhetsregeln enligt första stycket skall anses vara av den som iakttagen utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad som har föreskrivits i tillstånd vattenenligt lagen, miljöskyddslagen eller 18 § naturvårdslagen.

Den nämnda aktsamhetsregeln gäller alla som åtgärder kan skada en vattentillgång i vad avser såväl kvalitet som kvantitet. Åtgärder som träffas av bestämmelsen kan vara spridning av bekämpningsmedel, gödsel eller avloppsslam.

Det är att märka att den som utövar för en vattentillgång farlig verksamhet bara behöver iaktta sådana begränsningar som framstår som skäliga. Skälighetsnivån kan relateras till en nivå där markpågående användning avsevärt försvåras. Denna nivå får inte överskridas. Visserligen kan strängare krav ställas med stöd av bestämmelser i 19 kap. 2 § om vattenskyddsomráde, men då har den som drabbas av restriktioner rätt till ersättning. Sådana krav strängare föreskrivs av länsstyrelsen efter särskild begäran.

2.4.2 Minerallagen (1991:0000)

2.4.2.1 Inledning

Minerallagen ersätter från den 1 juli 1992 nuvarande gruvlag (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m.

Lagen är tillämplig på undersökning och bearbetning av fyndigheter av vissa särskilt angivna mineraler. Minerallagens huvudsakliga syfte är att reglera förhållandet mellan gruvinnehavare och markägare. I lagen finns dock vissa bestämmelser som reglerar även andra intressekonflikter.

2.4.2.2 Undersökningstillstánd

Den som avser att bedriva undersökning i syfte att en mineralfyndighet måste i regel inneha ett påvisa s.k. undersökningstillstånd. Ett sådant tillstånd skall meddelas om det finns anledning anta att en undersökning i området kan leda till fynd av mineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning. För tillstånd att bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant krävs att sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådan undersökning. Ett undersökningstillstánd beträffande sådana ämnen skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.

Det kan tilläggas att skall naturresurslagen inte tillämpas vid prövning av fråga om undersökningstillstånd.

2.4.2.3 Bearbetningskoncession

Om prospektören hittar en fyndighet krävs för utvinning och tillgodogörande av mineraler i en s.k. regel bearbetningskoncession. För att koncession skall meddelas krävs bl.a. att fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. Vid koncessionsprövningen skall, i motsats till vad som gäller om undersökningstillstánd, naturresurslagen tillämpas.

En bearbetningskoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras. En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att allmänna skydda intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt. förarbeten är Enligt lagens det dock oftast inte möjligt att redan i samband med koncessionsbeslutet föreskriva villkor av annat än översiktligt slag eftersom det är svårt att i ett så tidigt skede ange hur verksamheten kommer att bedrivas. Väsentliga villkor bl.a. till för den skydd yttre miljön bestäms därför vid tillståndsgivning enligt t.ex. miljöskyddslagen och vattenlagen.

I den män det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren sedan koncessionen upphört utföra efterarbete. För att denna skyldighet skall uppfyllas skall säkerhet ställas om det inte finns särskilda skäl till annat. något

2.4.2.4 Återkallelse m.m.

Ett undersökningstillstánd eller en bearbetningskoncession kan återkallas om innehavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen eller meddelade villkor eller det annars finns synnerliga skäl hârtill.

Om verksamheten enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades får nya eller ändrade villkor meddelas.

2.4.3 Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

För undersökning och bearbetning av torvfyndigheter för att utvinna energi fordras enligt huvudregeln särskilt tillstånd (koncession). Sådant tillstånd får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten. Vid prövningen skall naturresurslagen tilllämpas.

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt. Dessutom skall koncessionshavaren åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för bl.a. naturmiljön skall uppfyllas, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Om det genom verksamheten uppkommer betydande olägenhet som som inte förutságs när koncessionen meddelades får för den fortsatta verksamheten bestämmas de

villkor som behövs för att förebygga eller minska olägenheten.

Skulle meddelade villkor åsidosättas får en koncession återkallas. Även i annat fall får den återkallas om synnerliga skäl föreligger.

När en koncession upphör skall koncessionshavaren ta bort anläggningar och vidta andra för återåtgärder ställning om detta är motiverat från allmän eller enskild synpunkt.

3 gn ny, samlad miljölag

3.1 Fråga om samordning

3.1.1 Framförda önskemål om samordning

Under senare är har från flera håll framförts önskemål om samordning av miljöskyddslagstiftningen. så har skett genom motionsyrkanden i riksdagen (se t.ex. de till kommittén överlämnade motionerna 1988/89:Jo711, 797 och 860). Vid den hearing som anordnades av justitiedepartementet och miljö- och energidepartementet den 28 oktober 1988 framfördes bl.a. önskemål om en bättre samordning mellan lagarna på miljöskyddsområdet och om en harmoniering av olika lagars aktsamhetsregler. I kommitténs direktiv anges som en av huvuduppgifterna att lagarna skall på ett bättre sätt samordnas och bli lättare att tillämpa och överblicka.

Pâ ett område har kraven på samordning framförts med särskild styrka, nämligen i fråga om sanktionssystemet inom miljörätten. Utredningen om miljövárdens organisation framhöll i sitt betänkande (SOU 1987:32) För en bättre miljö, att det krävdes en genomgripande översyn av hela den svenska miljöstraffrätten. I riksdagen har upprepade gånger genom motioner framställts yrkanden om utredning av miljöstraffrätten eller särskilda ändringar i den (se t.ex. de till kommittén överlämnade

motionerna 1988/89:JO711, l17, 722, 797, 860, 863, 960 och 962). Vid den nyss omnämnda hearingen ansåg b1.a.

riksåklagaren att det borde göras en inventering av samtliga straffbestämmelser på området för att se om de kan systematiseras. I kommitténs direktiv har särskilt betonats vikten av en samordning av sanktionssystemet inom miljörätten och som ett alternativ har angivits att en särskild miljöstrafflag införs, med t.ex. skattebrottslagen som förebild.

3.1.2 Behov av samordning

Miljölagstiftningen har under senare år blivit mycket omfattande och svår att överblicka. De vid olika tidpunkter tillkomna lagarna kan också sägas ge uttryck för skilga ambitionsnivåg . Under den tid som förflutit från miljöskyddslagens tillkomst har ambitionsnivåerna på miljöskyddets område höjts väsentligt. Detta torde sammanhänga med att allt fler och allt mer komplicerade hot mot människors hälsa eller naturen har upptäckts eller i allt fall blivit tagna pá allvar av medborgarna.

Miljöskyddslagens aktsamhetsregler bygger i första hand på att miljöfarlig verksamhet skall lokaliseras så att den leder till minsta intrång och olägenhet Vutan oskälig kostnad och att de åtgärder skall vidtas för att förebygga eller avhjälpa olägenhet som skäligen kan begäras. Principen är sålunda att miljöstörningar skall förebyggas eller avhjälpas så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt samt rimligt miljömässigt motiverat. Likaså skall enligt hälsoskyddslagen de åtgärder vidtas för att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet som skäligen kan krävas. Enligt lagen om kemiska produkter gäller däremot att de åtgärder skall vidtas som behövs för att hindra eller motverka skada pá människor eller i miljön och att sådana kemiska produkter som kan ersättas med mindre

farliga skall undvikas. Av lagtexten framgår inte att en skälighetsavvägning skall ske och den kan därför sägas ange en högre ambitionsnivå än exempelvis miljöskyddslagen.

Som framgått av föregående avsnitt har kraven på en samordning framförts med särskild styrka i fråga om sanktionssystemet. Många av de miljöstraffrättsliga reglerna i gällande rätt griper in i varandra. De kan också lämna verkliga eller skenbara luckor. Detta kan medföra svårigheter att avgöra vilken lagstiftning som skall tillämpas. I och för sig straffvärda handlingar kan hamna mellan två stolar och gå fria från päföljd. Dessa omständigheter talar för att straffbestämmelserna i miljöskyddslagstiftningen samordnas och förenklas.

Straffbestämmelser finns nu dels i brottsbalken, dels i de olika miljölagarna. För framtiden kan man diskutera fördelningen av straffbestämmelserna på

1. brottsbalken 2. en särskild miljöbrottslag 3. ett sanktionskapitel i en ny, samlad miljölag 4. olika speciallagar.

Sanktionslagstiftningen på miljöskyddets område är så omfattande att det måste anses osannolikt att alla straffbestämmelser skulle kunna få plats i brottsbalken. Det finns skål som talar för att låta bestämmelser om de allra grövsta miljöbrotten stå kvar i brottsbalken. Flertalet straffbestämmelser på miljöskyddets område bör dock placeras på annat håll. Den parallell som i bl.a. kommitténs direktiv dragits med skattebrottslagen är inte helt övertygande. Denna är tillämplig beträffande brott mot ett mycket stort antal skatteförfattningar. Antalet brottstyper är

däremot begränsat och de har egna brottsbeskrivningar som är enhetligt utformade för hela skatterområdet. Det är här inte fråga om blankettstraffbud, dvs. straffbestämmelser som hänvisar till materiella bestämmelser på annat håll. Det framstår som tveksamt om man på miljöskyddsområdet kan i samma utsträckning undgå att använda sig av blankettstraffbud. Används sådana syns det opraktiskt att ha materiella regler och straffregler i olika lagar. I så fall behövs nämligen i stor utsträckning hänvisningar från sanktionsbestämmelserna i en miljöbrottslag till de materiella reglerna i ett stort antal andra lagar. Då har inte mycket vunnits i överskådlighet med en särskild miljöbrottslag. I fråga om sanktionsbestämmelserna torde därför samordningen lättare kunna komma till stånd, om den centrala samlas miljölagstiftningen i en ny miljölag.

Enskilda medborgare kan med fog kräva att miljölagstiftningen är tydlig, begriplig och enhetlig, så att de kan skaffa sig kunskap om vad som gäller. Detsamma gäller både näringslivet och andra som direkt skall rätta sig efter och som lagstiftningen myndigheter skall tillämpa den. En tydlig, begriplig och enhetlig lagstiftning underlättar vidare en jämförelse med internationella förhållanden och därmed också en anslutning till internationella överenskommelser samt inte minst en svensk anpassning till EGs regelsystem. Den skulle också kunna förbättra möjligheterna till information och opinionsbildning kring miljöfrágorna.

3.2 Omfattningen av och sättet för en samordning

En samordning kan drivas mer eller mindre långt. om den önskade överskádligheten skall vinnas, bör kanske

inte alltför omfattande lagar sammanföras i en enhetlig miljölag. Plan- och bygglagen och vattenlagen är omfattande lagverk som nyligen kommit till efter ett mycket tidsödande lagstiftningsarbete. Att på nytt ta upp frågan om den tekniska utformningen av dessa regleringar skulle medföra ytterligare arbete som kanske inte framstår som motiverat. Det anförda talar för att plan- och bygglagen och vattenlagen inte förs över till en ny, samlad miljölag. I lagarna återfinns emellertid bestämmelser som har särskild betydelse för miljöskyddet. På grund härav kan övervägas att föra över i vart fall enskilda bestämmelser eller kapitel till en samlad Det måste dock beaktas att en miljölag. utbrytning av vissa delar ur lagarna skulle kunna rycka sönder helheten i dem.

De skäl som anförts beträffande en samordning av planoch bygglagen och vattenlagen i en ny miljölag torde även kunna åberopas såvitt gäller den nya minerallagen.

och bygglagen inte skulle föras över till en Om planny, samlad miljölag torde det framstå som mest naturligt att även annan lagstiftning som främst berör skyddet för den fysiska miljön lämnas utanför. En samordning är därför kanske främst aktuell i fråga om vad som enligt avsnitt 2.3 betecknas skyddslagstiftning, dvs. bl.a. miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhállningslagen.

Dessa lagars syften kan sägas vara delvis sammanfallande. Såsom tidigare redovisats syftar miljöskyddslagen till att reglera vatten- och luftföroreningar samt buller och andra störningar i den yttre miljön. Sådana störningar påverkar naturligtvis inte

enbart naturen utan ofta direkt eller indirekt även

människors hälsa. Hälsoskyddslagens syfte att hindra

och undanröja störningar som kan vara för skadliga människors hälsa kan sammanfalla sägas med miljöskyddslagens syfte till viss del. Även lagen om kemiska produkter syftar till att förebygga skador pá människors hälsa eller i miljön. Lagen ställer med detta syfte krav på dem som hanterar eller importerar kemiska produkter. ställer i sin tur Renhållningslagon krav på dem som hanterar avfall. skall Enligt lagen avfall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenheter från hälsoskydds- och miljövárdssynpunkt. Lagarnas sammanfallande syften talar för en samordning.

Inte enbart lagarnas syften är sammanfallande utan till viss del även deras Hälsotillämgningsomráden. skyddslagen reglerar, i likhet med miljöskyddslagen, störningar som härrör från användningen av fast egendom även om den också omfattar från lös störningar egendom. Många av de allvarligaste störningarna härrör från fast egendom dvs. frán det område där lagarna överlappar varandra. Även en så betydande störningskälla som trafiken till viss del regleras av såväl miljöskyddslagen som hälsoskyddslagen. Trafikens avgaser och buller har i en del fall ansetts utgöra sanitär olägenhet och föranlett ingripande med stöd av hälsoskyddslagen och störningar från fasta trafikanläggningar faller in under miljöskyddslagen.

Även tillämpningsomrádena för om kemiska lagen produkter och miljöskyddslagen är till viss del sammanfallande. Ett förbud kan med stöd av miljöskyddslagen meddelas mot användningen av ett visst ämne i en särskild om ämnet kan förekomma anläggning, i utsläppen från anläggningen. Ett som har företag erhållit tillstånd enligt att använda miljöskyddslagen en viss kemikalie i sin verksamhet kan á andra sidan förlora denna rätt om kemikalien senare med förbjuds

stöd av lagen om kemiska produkter. Ett sådant förbud kan således rycka undan förutsättningarna för ett tidigare meddelat tillstånd. Även utgläpp från miljöfarliga verksamheter kan i vissa fall regleras med stöd av båda lagarna. En föreskrift meddelad med stöd av lagen om kemiska produkter om t.ex. hantering av ett visst ämne kan komma att direkt påverka ett ut- Lagarnas tillämpningsomráden överlappar således släpp. varandra i inte obetydlig omfattning. Härtill kommer att det enligt kommitténs direktiv särskilt bör beaktas möjligheterna till en samordning av reglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter med sikte på ingripande mot en viss produkt som ett alternativ eller komplement till ingripande mot en verksamhet.

Renhållningslagen reglerar som framgått i avsnitt 2 uteslutande avfallsfrágor. Sådana frågor faller emellertid in under även övriga nu behandlade lagars tillämpningsområden. Vid en bristfällig avfallshantering kan krav komma att ställas på hanteraren förutom enligt renhállningslagen även enligt hälsoskyddslagen om hanteringen ger upphov till sanitär För det fall att avfallet innehåller en olägenhet. kemisk produkt kan krav dessutom komma att framställas pá hanteraren med stöd av lagen om kemiska produkter. Slutligen kan även aktsamhetsreglerna i miljöskyddsbli tillämpliga under förutsättning att avfallslagen hanteringen ger upphov till miljöstörningar som inte är helt tillfälliga.

Ytterligare ett skäl för samordning är att det till viss del är samma myndigheter som tillämpar lagarna: lokal tillsynsmyndighet är i samtliga lagar miljö- och och regional tillsynsmyndighet är hälsoskyddsnämnden länsstyrelsen. såvitt gäller lagen om kemiska utövas dock den regionala tillsynen över produkter

arbetsmiljön av yrkesinspektionen och försvarets sjukvárdsstyrelse. Tillsynen på central nivå är mer uppdelad. Det kan dock nämnas att naturvårdsverket, som är central tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och renhållningslagen, utövar jämte andra myndigheter tillsyn även över tillämpningen av hälsoskyddslagen och lagen om kemiska produkter.

Det bästa sättet att nå en av sanktionssamordning reglerna pá miljöskyddets område torde som antytts i avsnitt 3.1.2 vara att till en ny, samlad miljölag knyta enhetliga sanktionsbestämmelser. Lämnas t.ex. lagen om kemiska produkter utanför ett sådant nytt enhetligt lagverk blir det svårare att samordna sanktionsreglerna. En sådan ordning skulle innebära en ganska omfattande, parallell reglering av sanktionsreglerna i de båda lagarna.

Ledning för den sakliga utformningen av en ny miljölag bör kanske sökas i lagen om kemiska produkter. om så skulle bli fallet kan man vänta sig att en samlad ny, miljölag i betydligt större utsträckning än den nuvarande miljöskyddslagen kommer att förete principiella likheter med lagen om kemiska produkter.

Lagen om kemiska produkter reglerar kemikaliekontrollen inte bara till skydd för den utan yttre miljön också till skydd för och för konsumenterarbetsmiljön na. Beträffande alla tre sektorerna reglerar lagen inte endast användningen av kemiska utan produkter också tillverkningen och marknadsföringen.

Såvitt gäller de risker för den som är yttre miljön förenade med användningen av kemiska torde produkter det föreligga ett behov att den nuvarande skärpa miljöskyddslagen. Det bör övervägas att i en ny, samlad miljölag föra in bestämmelser av det som slag

finns i lagen om kemiska produkter. Det gäller t.ex. den allmänna aktsamhetsprincipen med ett ansvar för alla som använder kemikalier att ordna användningen så att skada på miljön kan undvikas. Det gäller även möjligheter att utfärda föreskrifter med generell räckvidd och rätt för miljömyndigheterna att utöva tillsyn med alla de befogenheter man nu har enligt lagen om kemiska produkter. En ny miljölag kan således i inte oväsentlig utsträckning komma att hämta sitt innehåll från den nuvarande lagen om kemiska produkter.

Ersättningsreglerna i miljöskyddslagen bröts år 1986 ut och sammanfördes med jordabalkens regler om skadestånd i grannelagsförhållanden till miljöskadelagen under hänvisning bl.a. till svårigheten att anpassa de nya skadeståndsreglerna till begreppet miljöfarlig verksamhet och andra bestämmelser i miljöskyddslagen. Vid en allmän översyn av miljölagstiftningen torde det emellertid finnas anledning att försöka utforma såväl miljölagen som skadeståndsreglerna så att de passar samman: att skadeståndsreglerna omfattar även vissa grannelagsrättsliga förhållanden synes ej utgöra något avgörande hinder. Eftersom anknytningen till fast egendom kanske inte längre bör vara vägledande för miljölagen, faller därmed också skälen för att begränsa skadeståndsreglerna till att avse verksamheter på fast egendom.

Syftet med bestämmelserna i naturresurslagen är att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Naturresurslagen är en s.k. paraplylag, som skall tillämpas då beslut fattas enligt vissa andra lagar, bl.a. plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen samt minerallagen och tar därför sikte på sådana frå-

gor där det är viktigt att få till stånd en beslutssamordning.

Naturresurslagen spelar således en central roll för hushållningen med naturresurserna, däribland naturmiljön. Å andra sidan är den av betydelse också för lagar som kanske inte bör föras in i en miljölag, såsom plan- och bygglagen, vattenlagen och minerallagen.

De grundläggande hushållningsbestämmelserna i 2 kap. naturresurslagen kan sägas ge anvisningar om avvägningar, som skall göras vid planläggning och tillstándsprövning i fråga om den framtida av användningen marken och vattnet. I de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. har däremot denna redan avvägning gjorts av lagstiftaren, som genom bestämmelserna i kapitlet tagit ställning till hur vissa områden i landet skall användas eller inte användas.

Naturresurslagen är således inriktad på att ge ledning i sådana situationer där olika intressen står mot varandra i fråga om användningen av marken och vattnet. Emellertid innehåller ett naturresurslagen par grundläggande hushållningsbestämmelser som står .miljöskyddslagstiftningen nära. Dessa är bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§. 2 § skall stora Enligt mark- och vattenområden, som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av eller exploateringsföretag andra ingrepp i miljön, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan omrádenas påverka karaktär. Vidare skall enligt 3 § mark- och vattenområden, som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder, som kan skada naturmiljön.

I naturresurslagen behandlar 4 kap. regeringens prövning av stora industrianläggningar. Bestämmelserna har nära samband med reglerna om tillståndsprövning i den nuvarande miljöskyddslagen. Detsamma gäller bestämmelserna i 3 kap. 3 § och 4 § andra stycket som behandlar var sådana ingripande anläggningar som enligt 4 kap. naturresurslagen skall prövas av regeringen inte får resp. får komma till stånd. Emellertid syftar hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen inte i första hand till att tillgodose miljöskyddsintressen. Bestämmelserna tillgodoser i minst lika hög grad exploateringsintressen och andra intressen som med fog kan sägas vara motstående till miljöskyddsintressena. Lagen är som framgått ovan i första hand inriktad på att ge vägledning för att avgöra konkurrensfrågor om användningen av marken och vattnet.

En utbrytning av viktiga delar ur naturresurslagen skulle kunna rycka sönder helheten i lagen och försvåra bl.a. kommunernas planering av mark- och vattenanvändningen. Lagtekniskt skulle nog de nu nämnda svårigheterna i och för sig kunna bemästras, men det skulle få ske till priset av ytterligare uppsplittring av lagstiftningen och sämre överskåd- Man skulle kunna tänka sig att bryta ut de lighet. aktuella bestämmelserna ur naturresurslagen och i dessa delar i stället hänvisa till en ny miljölag. Ett annat sätt kunde vara att ha de aktuella hushållningsbestämmelserna såväl i naturresurslagen som i en ny miljölag.

Naturvårdslagen innehåller bl.a. bestämmelser, som syftar till bevarande av och skydd för

- vissa av typer områden, - samt till mot naturmiljön, skydd nedskräpning.

som exempel på den skyddstyp som tar sikte på områden kan nämnas nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde. Till skydd för föreskrivs bl.a. naturmiljön tillståndsplikt vad gäller täktverksamhet och markavvattning samt samrádsplikt beträffande andra arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmil-

jön. Bestämmelserna till skydd mot nedskräpning ut går på att envar skall se till att han inte ned skräpar utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat.

De bestämmelser i naturvårdslagen som i särskild grad tar sikte på skyddet av har stora likheter naturmiljön med bestämmelserna i miljöskyddslagen. Gemensamt för dem är att det är fråga om verksamheter som påverkar naturmiljön. Härtill kommer att tillstånd skall sökas hos och samråd ske med länsstyrelsen.

Vad däremot gäller bestämmelserna om omrádesskydd har dessa inte någon direkt till verksamanknytning någon het utan har närmare samband med rörande den reglerna fysiska planeringen som enligt vad ovan sagts kanske inte bör ingå i en ny, samlad miljölag.

Beträffande slutligen bestämmelserna till mot skydd nedskräpning kan nog med fog påstås att dessa har nära anknytning till Sålunda kan miljöskyddslagstiftningen. ju avfall som kastas ut i naturen vara miljöfarligt och där leda till även andra effekter än negativa osnyggande och hindrande. För det fall den egentliga bestämmelsen till skydd mot skall nedskräpning behållas som en skulle förhållningsregel, den, jämte den anknytande bestämmelsen om iordningställande, kunna föras över till en samlad Eftersom miljölag. bestämmelsen till skydd mot även är nedskräpning

straffsanktionerad ett blankettstraffbud, är ett genom annat alternativ att avskaffa den som förhållningsoch i stället i en ny, samlad miljölag konstruregel era som ett brott utan karaktär av nedskräpning blankettstraffbud.

om skötsel av jordbruksmark får meddelas Enligt lagen de föreskrifter som skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt, dock endast såvitt gäller djurantal, och växtodling. Det bör övervägas att gödselhantering föra över denna bestämmelse till en samlad miljölag. Även bestämmelserna i lagen om spridning av bekämpöver skogsmark, lagen om förbud mot dumpningsmedel ning av avfall i vatten och lagen om svavelhaltigt bränsle får räknas till skyddslagstiftningen och det finns därför anledning att överväga om även dessa bör föras samman med annan sådan lagstiftning.

Däremot bör i en ny, samlad miljölag kanske inte införas bestämmelser som tar främst sikte på säkerhetsfrágor, såsom lagen om brandfarliga och explosiva varor.

I samband med införandet av en ny, samlad miljölag lär sakliga ändringar behövas i bestämmelser om miljöskydd i som inte kommer att omfattas av samordningen. lagar Särskilt kan vattenlagen komma att behöva ändras för att få bättre överensstämmelse med aktsamhetsreglerna i en ny miljölag.

kan utformas olika sätt. Det En ny, samlad miljölag på finns bestämmelser, t.ex. om tillsyn, som med många vissa variationer upprepas i olika lagar. Sådana bestämmelser skulle kunna föras samman och ges en i en ny lag. Beträffande de mer enhetlig utformning grundläggande reglerna, framför allt aktsamhetsreg-

lerna, kan diskuteras om man skall föra över de nu

gällande lagarna till särskilda kapitel eller avdelningar i en ny lag eller om man skall ett mer på genomgripande sätt arbeta samman de olika lagarnas bestämmelser till nya enhetliga regler.

Även om de lagar som enligt det kan komma föregående ifråga för samordning i många avseenden stora uppvisar likheter, och delvis överlappar varandra, finns det också skillnader som måste beaktas. om kemiska Lagen produkter intar en särställning, eftersom dess allmänna aktsamhetsregel är den mest moderna inom miljöskyddslagstiftningen och det med stöd av denna kan meddelas föreskrifter för i hälsoprincip varje och miljöfarligt ämne, oavsett i vilket led det hanteras och således även vid och marknadstillverkning föring. Sådana föreskrifter gäller vid sidan av de övriga lagarna. Miljöskyddslagen är uppbyggd enligt grundprincipen att omfattningen av erforderliga skyddsåtgärder skall bedömas med hänsyn tagen till förhållandena i enskilt fall varje med utgångspunkt från ett antal i lagen allmänt utformade tillåtlighetsregler. Lagen ger litet utrymme för att meddela föreskrifter av generell karaktär.

Det förefaller inte större att föreligga några problem samordna tillsyns-, besvärs- och sanktionsbestämmelserna i de nu aktuella lagarna. En sådan samordning torde komma att avsevärt underlätta tillsynsmyndigheternas arbete.

också de övriga lagreglerna bör i avsevärd omfattning kunna samordnas. Samordningen kan drivas naturligtvis olika långt alltifrån att för olika ämnesomreglerna råden närmas till varandra men placeras i skilda avdelningar av lagen till att de helt smälts samman i gemensamma regler. Om den önskvärda översiktligheten skall vinnas, torde det krävas att den i nya lagen

viss utsträckning får karaktär av ramlag och att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer av att - i enlighet med riksdagen bemyndigas självfallet de riktlinjer som riksdagen drar upp i motiven till den - meddela de närmare föreskrifter som nya lagen behövs. Fördelen med ett sådant system är främst att riksdagen kan dra upp de övergripande riktlinjerna medan detaljerna överlämnas åt myndigheterna. En annan fördel är att det går fortare att genomföra ändringar i regelsystemet när ändrade förhållanden pákallar det. På miljöskyddets område år detta en fördel, eftersom och oväntade faror kan snabbt dyka upp och vara av nya så allvarlig natur att de kräver omedelbara åtgärder.

3.3 Särskilda bestämmelser i en ny miljölag

3.3.1 Inledning

Lagen.om kemiska produkter, hälsoskyddslagen och renhállningslagen har samtliga karaktär av ramlag. De innehåller huvudsakligen relativt allmänt hållna bestämmelser och i endast begränsad omfattning detaljerade regler. Lagarna får sitt konkreta innehåll i stor utsträckning genom bestämmelser som meddelas av regeringen, kommunen eller myndighet med stöd av bemyndiganden i de olika lagarna.

Lagarnas karaktär med i huvudsak allmänt hållna bestämmelser bör ge tämligen goda förutsättningar att samordna dem med övrig miljöskyddslagstiftning. Arbetet med en samordning skulle kunna ge till resultat gemensamma bestämmelser om t.ex. tillsyn, besvär och sanktioner. Vidare skulle kanske vissa övergripande aktsamhetsregler och delegationsregler kunna föras in i en ny lag. En del av lagarnas bestämmelser torde dock vara av sådan art att de inte kan

eller av olika orsaker inte bör arbetas samman. Dessa skulle i en ny lag kunna placeras i olika med kapitel särskilda bestämmelser för resp. ämnesområde.

I det följande diskuteras kortfattat och övermycket siktligt behovet av särskilda bestämmelser för ämnesomrádena kemiska produkter, och avfall. hälsoskydd Slutligen diskuteras motsvarande fråga såvitt gäller i naturmiljön.

3.3.2 Särskilda bestämmelser för kemiska

produkter

Flertalet av bestämmelserna i om kemiska lagen produkter är sä allmänt hållna att de större utan svårigheter torde kunna sammanföras med motsvarande bestämmelser i andra lagar och inordnas i olika i en kapitel ny miljölag. Vissa av bestämmelserna i lagen får dock närmast betraktas som särbestämmelser för kemikaliekontrollen och torde därför inte kunna arbetas samman med andra bestämmelser. Skall om kemiska lagen produkter föras över till en ny, samlad torde dessa miljölag få inordnas i ett särskilt kapitel rörande kemiska produkter.

Det inledande avsnittet i lagen om kemiska produkter innehåller bestämmelser om b1.a. och lagens syfte tillämpningsområde. Reglerna i avsnittet torde liksom bestämmelserna i avsnitten Tillsyn, och Avgifter Ansvar, sekretess m.m. kunna arbetas samman med motsvarande bestämmelser i andra lagar och en ges enhetlig utformning i en ny miljölag.

Lagen om kemiska produkter innehåller vidare ett flertal delegationsregler. I dessa ges regeringen eller den myndighet som bestämmer regeringen möjlighet

att meddela föreskrifter om exempelvis försiktighetsmått, förhandsanmälan, tillståndsplikt och förbud. Föreskriftsrätten enligt lagen om kemiska produkter torde kunna innefattas i en allmän delegationsregel i en ny lag.

Avsnittet vid hantering och import av skyldigheter kemiska produkter innehåller dels en övergripande aktsamhetsregel, dels regler med andra krav på hanterare och importörer. Den övergripande aktsamhetsregeln skulle kunna samordnas med motsvarande bestämmelser i andra och inordnas i ett inledande kapitel i en lagar samlad miljölag.

Bland regler i avsnittet kan nämnas bestämmelövriga sen i 5 § första stycket andra meningen som innehåller den s.k. substitutionsprincipen. Stadgandet álågger hanterare och importörer att undvika sådana kemiska som kan ersättas med mindre farliga. Denna produkter bestämmelse liksom bestämmelserna i 6 och 8 §§ om utredningsskyldighet och produktinformation får närmast betraktas som särbestämmelser för kemikalieområdet. Förutsättningar att arbeta samman dem med andra bestämmelser finns kanske därför inte utan de får sannolikt placeras i ett särskilt kapitel för kemiska produkter. Bestämmelsen i 7 § om kunskapskrav skulle antingen kunna inordnas i samma kapitel, eller innefattas i en allmän regel om kunskapskrav gällande samtliga aktörer på miljöområdet.

3.3.3 Särskilda bestämmelser för hålsoskyddet

Flertalet av hälsoskyddslagens bestämmelser är så allmänt hållna att de skulle kunna sammanföras med motsvarande bestämmelser i andra lagar och inordnas i olika kapitel i en ny, samlad miljölag. I likhet med

vad som gäller på kemikalleomrádet är vissa av bestämmelserna i att hälsoskyddslaqen betrakta som specialbestämmelser som inte kan eller bör sammanföras med andra bestämmelser.

Hälsoskyddslagens inledande avsnitt innehåller vissa allmänna regler, bl.a. definitioner av begrepp, som i en ny torde kunna miljölag sammanföras med motsvarande

bestämmelser i andra lagar. Samma torde förhållandet vara med bestämmelserna i avsnitten om miljö- och

hälsoskyddsnämnd, tillsyn, avgifter, ansvar och besvär.

I avsnittet Förelägganden och förbud regleras de maktmedel som stár till och miljö- hälsoskyddsnämndernas förfogande för att hälsoskyddslagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen skall efter-

levas. Även dessa bestämmelser skulle kunna arbetas samman med motsvarande bestämmelser 1 övrig lagstiftning och i en ny, samlad miljölag i likhet med vad som nu gäller i miljöskyddslagen - kunna föras till ett avsnitt som behandlar tillsyn.

Avsnittet Bestämmelser till skydd mot sanitär

olägenhet innehåller huvudsakligen olika aktsamhetsregler, bestämmelser om tillständs- och anmälningsplikt samt delegationsregler. Eftersom det torde främst vara dessa som bör komma i fråga för inordning i ett kapitel med särskilda bestämmelser för hälsoskyddet, kommer de att närmare redovisas.

Avsnittet inleds med en övergripande regel om aktsam-

het i 6 §. Denna skulle antingen kunna samordnas med motsvarande regler i andra och lagar inordnas i ett inledande kapitel i en eller ny lag, placeras för sig i ett avsnitt om hälsoskydd.

återfinns bestämmelser I 7 och 7 a §§ hälsoskyddslagen och värmepumpsanom avloppsvatten, avloppsanordningar att inrätta sådana anordningar eller läggningar. För krävs i vissa fall tillstånd av miljöanläggningar medan i andra fall erfordras och hälsoskyddsnämnden anmälan till nämnden. Om det endast en skriftlig för att förhindra uppkomsten av sanitär behövs får kommunen vidga det tillståndspliktiga olägenhet - 12 en bestämmelse om området. Även § innehåller Där att den som avser att anmälningsplikt. stadgas driva bl.a. hotellverksamhet eller idrottsanläggning

skall anmäla detta till miljö- och hälsoskyddsnämnden eller tas i bruk. innan verksamheten anläggningen

Bestämmelserna om tillstånds- och anmälningsplikt från hälsoskyddslagen till en skulle kunna överföras med stöd av bemyndigande i en ny, förordning utfärdad Om bestämmelserna däremot skall besamlad miljölag. att inordna dem i det hållas i lag synes lämpligast särskilda kapitlet om hälsoskydd.

kommunen att vidga det Stadgandet som ger möjlighet området skulle möjligen kunna utgå tillståndspliktiga och i en ny miljölag ersättas med en allmän bemyndi- I en sådan skulle regeringen kunna ganderegel. regel en allmän rätt att bemyndiga kommunerna att föreges och om en sådan skriva tillstånds- anmälningsplikt. begränsas till hälsoskyddsområdet bemyndiganderegel bör den kanske införas i det särskilda hälsoskydds-

kapitlet.

7 och utöver bestämmelserna om 7 a §§ innehåller, och i lagrummens första tillstånds- anmälningsplikt, en särskild aktsamhetsregel angående avloppsstycke vatten och I det förstnämnda värmepumpsanläggningar. att avloppsvatten skall avledas, lagrummet stadgas

renas eller på annat sätt tas om hand så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

Särskilda aktsamhetsregler återfinns vidare i 9-11 §§. Enligt bestämmelsen i 9 § skall det finnas tillräckligt med toaletter i eller i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av och dygnet 10 § innehåller bestämmelser om ohyra och I skadedjur. 11 § stadgas att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår.

Det kan diskuteras om det finns något behov av ovan redovisade särskilda aktsamhetsregler i en ny miljölag eller om det även för dessa fall är med tillräckligt allmänna bestämmelser om försiktighetsmått och skyddsåtgärder. Den omständigheten att aktsamhetsreglerna rör frågor av tämligen stor betydelse för hälsoskyddet talar för att de bör finnas kvar och med kanske endast redaktionella ändringar överföras till en ny miljölag och där inordnas i hälsoskyddskapitlet.

I 8 § ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela bestämmelser om vattnets beskaffenhet i vissa badanläggningar och strandbad samt om kontrollen av sådant vatten och i 11 § andra stycket bemyndigas regeringen föreskriva att vissa slag av djur inte får hållas inom vissa områden utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden. I motsats till dessa stadganden innehåller 13 § en all; män bestämmelse enligt vilken regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunerna får meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter. Om de nu nämnda särskilda delegationsbestämmelserna skulle utgå vid en samordning och ersättas av en allmän bestämmelse kan det diskuteras om denna bör inordnas 1 ett kapitel med föreskrifter

eller i ett särskilt kapitel med bestämmelser för härvidlag torde vara möjlighälsoskyddet. Avgörande heterna att samordna en sådan delegationsbestämmelse med motsvarande regler i övriga lagar.

Av 14 § hälsoskyddslagen följer att miljö- och hälsoi ett enskilt fall får föreskriva de skyddsnämnd villkor som behövs av hänsyn till hälsoskyddet. Med stöd av stadgandet kan nämnden föreskriva särskilda villkor för t.ex. en idrottstävling eller en cirkus- Möjligheten att föreskriva villkor får föreställning. endast i fall då verksamheten inte prövats utnyttjas miljöskyddslagen eller, i fall då verksamheten enligt enligt denna lag, endast i frågor som ligger prövats utom ramen för tillståndsbeslutet. Den i 14 § givna är avsedd att huvudsakligen utnyttjas för möjligheten verksamheter där störningarna under den tidsbegränsade korta tid verksamheten kommer att pågå kan bli förhållandevis omfattande.

Den omständigheten att bestämmelsens tillämpningsområde är till hälsoskyddet talar för att begränsat i en samlad i ett stadgandet ny, miljölag placeras särskilt hälsoskyddskapitel.

3.3.4 Särskilda bestämmelser för avfall

kan falla under flera olika författ- Avfallsfrágor De flesta frågorna regleras emellertid i ningar. renhållningslagen. Jämfört med lagen om kemiska och hälsoskyddslagen innehåller renhållprodukter ningslagen betydligt fler detaljerade regler. Lagen innehåller emellertid under avsnitten Avgifter, samt Ansvar och besvär m.m. bestämmelser som Tillsyn

är så allmänt hållna att de bör kunna föras samman med

motsvarande bestämmelser i andra lagar.

Även renhållningslagen innehåller en övergripande aktsamhetsregel samt en allmän delegationsregel. Den senare ger regeringen en allmän rätt att meddela föreskrifter om avfallshanteringen. får Regeringen även överlåta åt en eller åt kommunerna att myndighet meddela sådana föreskrifter. om aktsamhetsregeln, på grund av t.ex. skilda inte kan samambitionsnivåer, ordnas med motsvarande i bör regler övrig lagstiftning det övervägas att placera den för i ett sig kapitel med särskilda bestämmelser för avfall. I motsatt fall bör den kunna inordnas i ett inledande i en kapitel ny lag. Om den allmänna kan föras delegationsregeln samman med motsvarande regler i bör den övriga lagar närmast inordnas i ett särskilt med föreskrifkapitel ter.

Avsnittet Bortforsling (4-8 §§) innehåller stadganden som är tämligen speciella för avfallsområdet och därför kanske inte kan föras samman med andra bestämmelser.

Genom bestämmelserna i 4 och 5 §§ åläggs kommunerna att svara för att hushållsavfall forslas till behandlingsanläggning och att sådant avfall slutligt omhändertas. Även om det i ett inledande i en kapitel ny lag skulle fastslås att varje kommun svarar för skyddet av människors hälsa och naturen inom kommunen, finns det sannolikt fortfarande behov av att ha kvar nämnda specialbestämmelser för avfallsområdet. De bör i så fall inordnas i det nämnda tidigare kapitlet med särskilda bestämmelser om avfall.

Regeringen får enligt stadgandet i 6 § utvidga kommunernas ansvar för till att omfatta avfallshanteringen annat avfall än hushållsavfall och i 8 § ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om källsortering.

Även dessa bestämmelser bör kanske inordnas i ett särskilt kapitel om avfall. Samma torde vara förhålllandet med bestämmelsen i 7 § som förbjuder en fastighetsinnehavare att själv slutligt omhänderta sådant avfall som det åligger kommunen att ta hand om.

Om bestämmelserna om kommunal renhållningsordning skall intas i en ny miljölag talar övervägande skäl för att även de inordnas i avfallskapitlet.

Under avsnittet Särskilda bestämmelser återfinns regler för vilka det kan ifrågasättas om de över huvud taget skall intas i en ny miljölag. Bestämmelserna reglerar bl.a. kommunernas ansvar för renhållning och snöröjning av allmän plats.

3.3.5 Särskilda bestämmelser för naturmiljön

I avsnitt 3.2 har diskuterats lämpligheten av att till en ny, samlad miljölag överföra bestämmelserna i naturvårdslagen om tillståndsplikt vad gäller täktverksamhet och markavvattning samt samrádsplikt beträffande andra arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Bestämmelserna, som är av rent formell art, innehåller bl.a. föreskrifter om när tillstånd skall sökas resp. samråd ske. Vidare föreskrivs att tillstånd skall förenas med erforderliga villkor.

vid en samordning av bestämmelserna skulle ett alternativ vara att överföra stadgandena om tillståndsplikt resp. samrádsplikt till en förordning utfärdad med stöd av bemyndigande i en ny, samlad miljölag. Om bestämmelserna emellertid skulle anses vara av sådan betydelse att de bör kvarstå i lag synes det lämpligast att inordna dem i ett särskilt kapitel med enbart

bestämmelser rörande Ett sådant naturmiljön. kapitel skulle även kunna innehålla materiella bestämmelser såsom regler om förutsättningarna för att tillstånd skall kunna meddelas samt bestämmelser om försiktighetsmátt.

4 Aktsamhe s er

4.1 Inledning

Som redovisats ovan är de nuvarande skyddslagarnas till viss del sammanfallande. Lagarna är dock syften uppbyggda på delvis olika sätt. Detta beror dels på innehåll, dels kanske också på när lagen i lagarnas fråga tillkom.

Lagen om kemiska produkter, som tillkom så sent som år 1985, är en utpräglad ramlag med mycket få detaljerade regler. Lagen får sitt materiella innehåll genom olika former av föreskrifter som fastställs med stöd av lagen.

Miljöskyddslagen, som i stort sett varit oförändrad sedan tillkomsten år 1969, innehåller till skillnad från lagen om kemiska produkter ett mycket stort antal - av karaktär bestämmelser ofta mycket detaljerad t.ex. regler om hur ärenden skall handläggas m.m. Lagen ger emellertid relativt litet utrymme för att meddela föreskrifter.

och renhållningslagen får mer ses som Hälsoskyddslagen speciallagar för att reglera vissa avgränsade frågor.

I direktiven för kommitténs arbete framhålls att det är nödvändigt att lagstiftningen inom miljöområdet ger uttryok för de miljöpolitiska mål som har fastställts

av statsmakterna. I direktiven också understryks att regeringen enligt nuvarande miljöskyddslag saknar tillräckliga möjligheter att meddela normföreskrifter för vissa specificerade verksamheter.

I direktiven anförs vidare att ett alternativ till normföreskrifter av ovan redovisat vore att för slag vissa områden komplettera gällande tillståndsbeslut med riktvärden för miljökvalitet.

En viktig uppgift för kommittén är att hur analysera ett regelsystem med grundläggande bestämmelser intagna i en ett ny lag på ändamålsenligt sätt - och i överensstämmelse med direktiven - skall kunna kombineras med ett system av föreskrifter eller normer.

4.2 i nuvarande Aktsamhetsregler lagar

4.2.1 Naturresurslagen

I naturresurslagen finns intaget en rad bestämmelser om hur mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt skall användas för att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning skall främjas.

Lagen innehåller dels grundläggande, dels särskilda

hushállningsbestämmelser. Dessa skall tillämpas vid prövning enligt olika speciallagar bl.a. miljöskyddslagen. I de grundläggande bestämmelserna regleras hur olika intressen skall mot varandra. vägas De särskilda reglerna innehåller hushållningsbestämmelser för vissa närmare angivna områden i landet.

I ett särskilt kapitel finns bestämmelser om regeringsgrövning av vissa större industrianläggningar

m.m. Av speciellt intresse i detta sammanhang är att regeringen vid en sådan prövning kan väga in vidare intressen än vad som kan ske enligt hushállningsbestämmelserna - t.ex. om miljöskydd, sysselfrågor sättning, regional balans, råvarutillgäng samt energioch industripolitiska mål.

Ett beslut av regeringen är bindande vid senare prövning enligt de olika speciallagarna t.ex. miljöskyddslagen. Detta innebär bl.a. att någon lokaliseringsprövning enligt miljöskyddslagens tillåtlighetsregler inte skall ske om regeringen meddelat tillstånd till etableringen av en större industrianläggning enligt naturresurslagens bestämmelser. I ett tillståndsärende enligt naturresurslagen kan berörd kommun inlägga sitt veto. Sker detta är regeringen förhindrad att meddela tillstånd till den aktuella verksamheten. Vissa verksamheter är emellertid under särskilda förhållanden undantagna från vetorätten, nämligen större energianläggningar och anläggningar för att omhänderta miljöfarligt avfall.

Eftersom flertalet verksamheter som skall prövas av regeringen enligt naturresurslagen också måste prövas enligt miljöskyddslagen och av koncessionsnämnden, har den ordningen införts att nämnden normalt bereder också - dvs. utfärdar kungörelse, regeringsärendet håller sammanträde m.m. Nämnden avger också ett sammanfattande yttrande till regeringen.

som inledningsvis antytts blir hushállningsbestämmelserna i naturresurslagen i första hand tillämpliga i samband med prövning enligt andra lagar. Undantaget är regeringens prövning av större industrianläggningar m.m. Naturresurslagen benämns därför ofta paraplylag.

Lagens hushállningsbestämmelser skall - förutom vid prövning enligt - även vid miljöskyddslagen tillämpas prövning enligt plan- och bygglagen, vattenlagen, naturvårdslagen, lagen om vissa torvfyndigheter, väglagen, lagen om vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen om vissa rörledningar samt luftfartslagen.

Det bör anmärkas att det vid av tillämpningen naturresurslagens hushállningsbestämmelser vid prövning enligt andra lagar inte är möjligt att in sådana väga samhällsekonomiska och sysselsättningsmässiga omständigheter som regeringen kan göra vid sin prövning av större industrianläggningar m.m. naturresursenligt lagen. Det är endast hushállningsbestämmelserna i lagen (2 och 3 kap.) som är tillämpliga i dessa sammanhang.

Naturresurslagens hushállningsbestämmelser skall alltså tillämpas i många olika och av sammanhang många olika myndigheter. I vissa fall är slutinregeringen stans, i andra domstol. Detta för öppnar möjlighet olika tolkningar.

Vid tillämpningen av naturresurslagens hushállningsregler skall olika intressen vägas mot varandra. Åt de olika sektorsmyndigheterna för att underlätta har, denna Vägning, uppdragits ät var och en att inom sitt omrâde ange vad som kan anses vara av riksintresse.

Det förekommer emellertid inte sällan att riksintresse ställs mot riksintresse. Vilket intresse som då skall ha företräde får prövas i enskilt fall. En varje särskild ordning gäller emellertid i plansammanhang. Kommunerna är enligt bestämmelserna i och plan- bygglagen också skyldiga att i sin planering ta hänsyn till riksintressena. Skulle dessa vara med oförenliga

varandra har länsstyrelsen i samband med behandlingen av kommunala planer att avgöra vilket intresse som skall prioriteras.

4.2.2 Miljöskyddslagen

I miljöskyddslagen finns intaget en rad tillåtlighetsregler. En del av dessa skall tillämpas vid den individuella - en del är av karaktär. prövningen generell

De tillátlighetsregler som skall användas vid den individuella prövningen innehåller såväl lokaliseringsregler som regler om försiktighetsmått och skyddsåtgärder m.m.

Som tidigare redovisats skall naturresurslagens hushållningsbestämmelser tillämpas bl.a. vid handläggning av ärenden enligt miljöskyddslagen. Reglerna gäller emellertid endast vid tillstånds- Tillstándsmyndigheten är alltså skyldig att prövning. vid lokaliseringsprövningen enligt 4 a § miljöskyddsta till hushállningsbestämmelserna i lagen hänsyn naturresurslagen. Beslut som tillsynsmyndigheterna fattar i enskilda ärenden faller emellertid utanför naturresurslagens tillämpningsområde. I miljöskyddslagen har vidare i 4 a § införts bestämmelser om att ett tillstånd enligt miljöskyddslagen i princip inte får strida mot detaljplaner eller områdesbestämmelser.

I 4 § miljöskygdslagen stadgas att för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Denna regel gäller alltså parallellt med bestämmelserna i 4 a §. Lokaliseringsfrågorna prövas härigenom dels enligt olika lagar, nämligen miljö-

skyddslagen och plan- och bygglagen, dels av olika

myndigheter, såväl statliga som kommunala. Båda lagarna faller dock in under naturresurslagens övergripande hushållningsbestämmelser.

I ett tillstándsärende enligt miljöskyddslagen är en sökande i och för sig inte att skyldig i ansökningshandlingarna redovisa alternativa lokaliseringsplatser (prop. 1980/81:92 s. 32). I är nylokaliseringsärenden det dock vanligt att sökanden för redogör de skäl som föranlett det aktuella platsvalet. Detta kan förenkla den senare av ärendet. handläggningen Om nämligen frågan om en alternativ skulle komma lokalisering upp i ett tillståndsärende - t.ex. efter invändning från naturvárdsverket - har tillståndsmyndigheten befogenhet att avkräva sökanden ett utredningsmaterial som är så utförligt att kan bilda myndigheten sig en uppfattning om huruvida den av sökanden valda platsen kan godtas. Kan denne inte visa att den förläggningsplats som han valt är lämplig med hänsyn till befarade olägenheter, riskerar han att få sin tillståndsansökan ogillad.

Frågan om vilka skyddsåtgärder som skall vidtas vid en

miljöfarlig verksamhet regleras i 5 § miljöskyddslagen. Lagtexten har i huvudsak varit oförändrad sedan lagens tillkomst. Möjligheterna att mot störingripa ningar från nedlagda verksamheter har emellertid förbättrats under senare âr. Den utövarens tidigare ansvar har härvid fastlagts.

Paragrafen består av en huvudregel jämte två hjälpregler. I huvudregeln slås fast att var och en som utövar

miljöfarlig verksamhet är skyldig att vidta de skyddsåtgärder, tåla de begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för förebygga eller avhjälpa olägenhet.

I den stadgas att omfattningen av I§;§;g_hj§lg;ggg1n skall bedömas med utgångspunkt i vad som åliggandena är tekniskt vid verksamhet av det slag som är möjligt i och med beaktande av allmänna och enskilda fråga intressen.

I den ang;§_nj§1p;ggg1n slås fast att vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för och av störningens inverstörning betydelsen å andra sidan av verksamheten samt kostnakan, nyttan den för och den ekonomiska verkan i skyddsåtgärd av försiktighetsmått som kommer i fråga. övrigt

- vars är hämtad från I 6 § miljöskyddslagen lydelse immissionssakkunnigas betänkande (SOU 1966:65) Luftförorening, buller och andra immissioner, anges för vad som skall kunna tillåtas i fråga om gränser störningar från miljöfarliga verksamheter. Paragrafen är indelad i två stycken. I det första stycket anges att en verksamhet inte får drivas om den miljöfarlig föranleder eller kan förväntas föranleda olägenheter av såvida inte särskilda skäl väsentlig betydelse, I andra stycket anges att om den befarade föreligger. skulle innebära att ett stort antal männiolägenheten skor får sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt eller att liknande allmänt intresse skadas uppkommer avsevärt får verksamheten utövas. Regeringen kan ej dock lämna tillstånd, om verksamheten är av synnerlig eller för orten eller betydelse f§r näringslivet eljest från allmän synpunkt.

Immissionssakkunniga diskuterade ingående hur de redovisade styckena skulle tillämpas. Första stycket vara 1 såväl tillståndsärenden som ansågs tillämpligt Andra stycket ansågs endast vara tillsynsärenden.

tillämpligt i tillstándsärenden och dá i huvudsak i nyetableringsfall.

Enligt de sakkunnigas förslag borde förutom sakägare, rätten att hos domstol väcka talan om skyddsåtgärder och förbud för verksamheter som inte tillstándsprövats, också ha rätt att i sådana fall föra talan om áläggande för vederbörande att inom viss tid inge ansökan om tillstånd. Samma rätt skulle i princip också tillkomma naturvárdsverket. Ett sådant förfarande skulle ge möjligheter till underställning enligt 6 § även i rena tillsynsärenden.

Som ovan redovisats de av togs immissionssakkunniga föreslagna förbudsreglerna in i sin helhet i den nya miljöskyddslagen vid dess tillkomst år 1969. Däremot avvisades förslaget om att införa om tvingande regler tillståndsprövning. I stället infördes möjligheter för naturvárdsverket att för sådana verksamheter hos koncessionsnämnden yrka om förbud eller föreskrifter om försiktighetsmått (41 §). Vid koncessionsnämndens prövning av ett sådant ärende skulle reglerna om underställning till regeringen gälla (16 §). Detta innebar en begränsning i förhållande till de sakkunnigas - framför allt förslag avseende de enskilda intressenas ställning.

Möjligheten för naturvårdsverket att väcka om fråga prövning av skyddsåtgärder eller förbud hos koncessionsnämnden enligt 41 § har emellertid i utnyttjats mycket blygsam omfattning. Anledningen härtill torde vara att tillsynsmyndigheterna numera kan fatta själva beslut om förbud för verksamheter som saknar tillstånd. Detta sker då med stöd av 40 §. Därför har 41 § i viss mån förlorat sin betydelse.

Att märka är emellertid att det i 40 § inte införts för tillsynsmyndigheten att undernägra skyldigheter större ärenden på sätt som skall ske ställa regeringen 41 Detta förhållande kan naturligtvis vara enligt §. till nackdel för den som drabbas av ett förbud enligt 40 Det är emellertid då möjligt för den som drabbas §. av förbudet att ansöka om tillstånd. I ett frivilligt sådant fall kan koncessionsnämnden enligt 50 § bestämma att beslut inte får tillsynsmyndighetens verkställas förrän tillståndsfrågan avgjorts. Samma

öppnades om någon skulle hos fastighetsmöjligheter domstol väcka talan om skyddsåtgärder eller förbud En sådan ansökan kan givetvis också leda till (36 §). enligt bestämmelserna i 6 §. underställning

förde ett mycket utförligt resone- Immissionsakkunniga om innebörden av uttrycken olägenhet av mang skäl - dvs. de väsentlig betydelse och särskilda uttryck som används i 6 § första stycket. Betydligt mindre emellertid om de begrepp som används i sägs andra stycket. Utgångspunkten för all prövning enligt 6 § är emellertid att alla de skyddsåtgärder vidtagits kan krävas med stöd av av 5 §. som skäligen

konstaterade att förutsättningen för att De sakkunniga skulle kunna meddelas för en verksamhet som tillstånd av väsentlig betydelse var att förorsakade olägenhet det en klart dokumenterad övervikt pá nyttoförelåg sidan.

måste vidare, enligt de Väsentlighetsrekvisitet bli föremål för en skälighetsbedömning. sakkunniga, vad som kunde anses vara väsentligt växlade med hänsyn

till lokala förhållanden, ekonomiska förutsättningar, den utvecklingen m.m. Detta uteslöt fortgående

inte att bedömningen borde göras efter

emellertid En viss ledning för bedömningen i

objektiva grunder.

det särskilda fallet kunde - de enligt sakkunniga erhållas genom en jämförelse med vad som allmänt förekom under liknande omständigheter. För att en olägenhet skulle vara av väsentlig betydelse måste i regel krävas, att den påtagligt går utöver detta mått. I fråga om hälsorisken anfördes så snart denna att, nådde påtaglig intensitet, den måste innebära en olägenhet av väsentlig betydelse, även om den endast träffade en begränsad krets.

De sakkunniga underströk också att det räckte att man kunde befara olägenhet av - alltså väsentlig betydelse att beaktansvärd risk för sådan olägenhet förelåg.

De verkligt stora bedömningssvårigheterna inställde - de sig enligt sakkunniga när det blev fråga om olägenheter som endast hade karaktären av viss menlig inverkan på människors välbefinnande och trivsel eller av sakskada - ekonomisk skada, t.ex. luktstörningar och nedsmutsning. Medicinska fick då mindre synpunkter vikt eller trädde i bakgrunden. så större mycket spelrum fick i stället ekonomiska och allmänt sociala hänsynstaganden. Vid bedömningen av olägenhetens betydelse i det enskilda fallet blev det särskilt viktigt att beakta inte bara intensitet utan störningens också storleken och beskaffenheten av det område som kunde päräknas bli utsatt för immissionen. de sakkun- Enligt nigas uppfattning kunde man räkna med att bestämmelserna i paragrafens första - bortsett stycke från fallen av direkt hälsorisk huvudsakligen skulle bli tillämpbara i fråga om vissa industrier och andra större föroreningskällor som gav till störupphov ningar över ganska stora områden. Även om störningens intensitet inte var särskilt hög, kunde den sammanlagda effekten ändå bli av väsentlig betydelse.

Beträffande uttrycket särskilda skäl uppehöll sig vid nyttoaspekterna. som immissionssakkunniga mycket ovan redovisats erfordras för att man skall kunna tolerera en av väsentlig betydelse att det olägenhet föreligger en klart dokumenterad övervikt på nyttosidan. Den immitterande anläggningen skall alltså medföra fördelar som, från allmänna och enskilda Kraven på sådan synpunkter, överväger olägenheterna. övervikt borde ställas högre ju mer väsentlig olägenheten bedömdes vara. Övervikt på nyttosidan bedömdes särskilt ofta i fråga om allmännyttiga anföreligga Även anläggningar som inte brukade hänläggningar. föras till t.ex. industri- och typen allmännyttiga, representerade, enligt de sakjordbruksanläggningar av - både från kunniga, ofta ett stort mått nytta enskild och allmän synpunkt. Vid avvägningen mellan av väsentlig betydelse och särskilda olägenhet skäl torde de sakkunniga, mera sällan bli det, enligt om att enbart väga ekonomiska värden mot fråga varandra.

I fråga om bestämmelserna i andra stycket konstaterade att dessa i huvudsak torde bli immissionssakkunniga - i tillämpliga på de verkliga storimmissionsfallen huvudsak då i fråga om nyanläggningar.

också vissa möjligheter att ut- Miljöskyddslagen ger föreskrifter. Dessa föreskrifter rör i färda generella första hand Även vissa konhandläggningsfrågorna. kan numera föreskrifter. I trollfrágor regleras genom samband med den senaste ändringen av miljöskyddslagen infördes också möjligheter att inom områden, som är särskilt utsatta för meddela föremiljöföroreningar, skrifter om skyddsåtgärder genom generella föreskrifkan - frånsett reglerna om ter. Denna bestämmelse - vara det första avavloppsvatten (se nedan) sägas från grundregel om individusteget miljöskyddslagens

ell prövning. Bestämmelsen innebär att regeringen med stöd av 8 a § miljöskyddslagen kan förklara ett visst mark- eller vattenområde som miljöskyddsområde om det är utsatt för från störningar miljöfarlig verksamhet och om det från allmän är särskilt synpunkt angeläget att skydda omrâdet. För ett sådant kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i för verksamheter övrigt inom området. Sådana föreskrifter får dock inte innebära ändring i tidigare meddelade tillstándsbeslut. Föreskrifter av detta slag har för att utnyttjats komma till rätta med miljöproblemen i bl.a. Laholmsbukten. Det bör noteras att i länsstyrelsen särskilda fall kan medge från föreskrifterna. undantag

Miljöskyddslagen innehåller också vissa generellt verkande förbudsbestämmelser. I 7 § miljöskyddslagen räknas upp vissa som slags avloppsvatten inte får släppas ut i sjöar, eller annat vattenvattendrag omráde om det ej är uppenbart att så kan ske utan olägenhet. Bestämmelserna omfattar:

1. avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från och tätbebyggelse som ej undergått längre gående rening än slamavskiljning, 2. pressaft från siloanläggning, 3. urin från djurstall, 4. vassle, samt 5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten från sådant bad.

Av förarbetena framgår att bestämmelserna i 7 § ger uttryck för de minimikrav i fråga om skyddsåtgärder som kan ställas på vissa verksamheter. Några tekniska eller ekonomiska svårigheter att dessa uppfylla krav

normalt inte. Eftersom straffsanktioner föreligger till bestämmelserna har dessa närmast inte knutits tillåtlighetsregler för karaktären av kompletterande

vissa särskilt utpekade verksamheter.

med tillkomst att det Det framhölls i samband lagens kunde tänkas behov av att utmycket väl uppkomma sträcka den tillåtlighetsregeln i 7 § till skärpta andra av avloppsvatten. Hed hänsyn typer farliga meddela föreskrifter härtill bemyndigades regeringen emellertid inte utfärdats under de härom. Sådana har varit i kraft. drygt tjugo år som miljöskyddslagen

att trots allt öppnade vissa Med hänsyn till lagtexten till utsläpp infördes samtidigt en prövmöjligheter Detta innebar att prövningen av uppenbarningsplikt. hetsrekvisitet överfördes på myndigheterna.

i samband med lagändring år Märkligt nog flyttades, av enligt punkterna 2-4 1981, utsläpp avloppsvatten till anmälningslistan i miljöfrån tillståndslistan bilaga. Härigenom urholkades skyddsförordningens delvis bestämmelserna i 7 §.

finns intaget regler om att I 8 § miljöskydgslageg i vissa fall kan förbjuda allt utsläppande regeringen i vissa och vattendrag m.m. av avloppsvatten sjöar i endast utnyttjas för att Bestämmelsen kan princip orörda vattenområden utsätts förhindra att tidigare för Det rör sig alltså i detta sammanhang störningar. om att rent vetenskapliga intressen. närmast skydda i till sådana Bestämmelserna 8 § kan utgöra komplement som kan meddelas med stöd av naturskyddsbestämmelser och naturreservat. Paravårdslagen för nationalparker stora likheter med bestämmelserna i naturgrafen har då vad som gäller vid bildande av vårdslagen (närmast Förbud enligt 8 § får inte mednaturvårdsområden).

delas om det kan innebära för befintoskäligt intrång liga verksamheter inom området.

4.2.3 Lagen om kemiska produkter

I § § lagen om kgmigka att produkter stadgas den som hanterar eller importerar en kemisk skall produkt vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga. Regeln riktar sig till alla som tar någon befattning med kemiska produkter.

I förarbetena till lagparagrafen uttalades att det vid tillverkning och import bör vara en att utgångspunkt välja en från hälso- och så bra miljösynpunkt produktsammansättning som möjligt. Vid yrkesmässig hantering mäste väljas ämnen och produkter som kan hanteras säkert i alla hanteringsled, inbegripet avfallshantering. Sådana produkter bör undvikas som kan ersättas av andra som medför mindre skaderisker. Hanteringen av produkter måste ordnas så att skada på hälsa och miljö undviks. Dels kan detta ske tekniska genom åtgärder som inkapsling, ventilation, recirkulation, avloppsrening och teknik för av avfall. Dels omhändertagande kan det ske genom hanteringsrutiner, skyddsföreskrifter o.d.

Lagen om kemiska produkter gäller parallellt med miljöskyddslagen. Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen utgör således inget hinder mot att föreskrifter eller förbud meddelas med stöd av om kemiska lagen produkter i fråga om enskilda ämnen eller produkter.

om kemiska produkter är en utpräglad ramlag. Det Lagen ankommer på regeringen eller den myndighet som regebestämmer att meddela generella föreskrifter om ringen försiktighetsmått m.m. Lagen innehåller också allmänt

formulerade bestämmelser om undersöknings-, upplysnings-, informations- och märkningsplikt samt om Närmare föreskrifter kan utfärdas av kunskapskrav. regeringen eller av myndighet som regeringen

bestämmer.

har med stöd av lagen utfärdat förordningar Regeringen om kemiska om med detaljerade bestämmelser produkter, bekämpningsmedel, om PCB, om motorbensin, om kadmium, om vissa hälso- och miljöfarliga produkter, om miljöom miljöfarliga batterier, om CFC och farligt avfall, haloner m.m.

I förordningen om kemiska produkter har regeringen bemyndigat kemikalieinspektionen att meddela ytterliföreskrifter. På motsvarande sätt har regeringen gare naturvårdsverket och socialstyrelsen att bemyndigat inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter med stöd

av lagen.

I 12 om kemiska produkter behandlas frågor om § lagen förbud. med till om I propositionen förslag lagen kemiska produkter uttalade departementschefen följande i om förbud (prop. 1984/85:118 s. 50): frågan

I sådana fall då en kemisk produkt kan medföra en särskilt risk för människors hälsa betydande eller för allvarlig miljöskada får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer omedelbart ingripa med generellt förbud mot hantering eller import av produkten. En förutför ett förbud är att tillstånd eller sättning villkor som avses i 11 § inte är en tillräckligt för att undanröja den aktuella ingripande åtgärd hälso- eller miljörisken. Med stöd av bestämmelsen är det att ingripa såväl mot enstaka möjligt som mot produkter av ett visst slag. Här produkt

avses bl.a. varor som på kortare eller längre sikt kan befaras vara fostercancerframkallande, skadande eller ärftlighetsändrande. Hit hör också produkter vars skadeverkningar i det enskilda fallet inte behöver vara av art men allvarlig genom varornas utbredda användning kan drabba många människor, t.ex. kosmetiska eller hygieniska medel.

4.2.4 Hälsoskyddslagen

I 6 § hälsoskyddslagen fastslås att för att hindra

uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet skall ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas.

I samband med lagens tillkomst uttalades att frågan om vilka skyddsåtgärder som kunde behövas för att

undanröja sanitär olägenhet eller uppkomsten av sådan fick bli föremål för i skälighetsbedömning varje enskilt fall. Vid denna måste tas till á ena hänsyn sidan den olägenhet som störningen förorsakar människornas hälsa, á andra sidan av den verksamhet nyttan som ger upphov till störningarna samt kostnaderna för att undanröja störningarna och den ekonomiska verkan i övrigt av att ingripa mot Viss störningarna. hänsyn skulle också tas till lokala förhållanden.

Ett tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen hindrar i princip att förläggande eller förbud meddelas enligt hälsoskyddslagen.

Hälsoskyddslagen syftar till att förhindra uppkomsten av sanitära olägenheter. innehåller såväl Lagen grundläggande bestämmelser som rena detaljbestämmelser ifråga om avloppsvatten, värmepumpsanläggningar, hållande av husdjur, skadedjur m.m. Lagen ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela särskilda bestämmelser om badanläggningar och om djurhållning inom detaljplanelagda områden. I lagtexten finns också intaget en allmän bestämmelse om att regeringen, eller efter regeringens kommunen, får meddela ytterligare förebemyndigande skrifter till skydd mot sanitära olägenheter. Sådana föreskrifter har meddelats i hälsoskyddsförordningen.

Genom förordningen ges kommunerna möjlighet att utfärda närmare föreskrifter om djurhållning och spridande av gödsel m.m. inom detaljplanelagda områden, om tomgángskörning, om inrättande av annat av toalett än vattentoalett, om hantering av slag mjölk och mjölkprodukter samt om skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter. Innan beslut fattas om hälsoskyddsordning skall förslaget kungöras enligt vissa bestämmelser.

Hälsoskyddslagen bygger i likhet med miljöskyddslagen principen att frågan om vad som kan vara tillátligt på skall avgöras individuellt. För vissa enligt lagen verksamheter har införts tillståndstváng.

4.2.5 Renhållningslagen

I att avfall skall han- 3 § renhållningslageg stadgas teras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet frán hälsoskydds- och miljövárdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på sådant sätt att olägenhet inte uppstår.

Av paragrafen framgår att avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från Det är således inte

hälso- och miljövárdssynpunkt.

bara sanitära (hygieniska) aspekter som skall beaktas.

Hänsyn skall också tas till nedskräpningsrisker och andra tänkbara olägenheter från miljövårdssynpunkt.

Regeln gäller alla led i hanteringen och riktar

sig mot både kommuner och

enskilda.§

i Lagen innehåller vidare vissa detaljbestämmelser om bortforsling av hushållsavfall och om kommunala reg; nållniugsgrdningar. Regeringen kan meddela närmare föreskrifter om avfallshanteringen. får Regeringen också överlåta åt en att meddela sådana myndighet föreskrifter. Regeringen kan också föreskriva att annat avfall än hushållsavfall skall bortforslas genom kommunens försorg och att avfall som kan ha betydelse från återvinningssynpunkt skall hållas avskilt från annat avfall. Regeringen får överlåta till myndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

I renhållningsförordningen har regeringen meddelat närmare bestämmelser om pappersavfall, om borttransport av miljöfarligt avfall och om avfall från fartyg som ligger i hamn. Med stöd av kan förordningen kommunen föreskriva att även annat avfall än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens Kommunen försorg. kan också meddela närmare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall.

Enligt renhállningslagen skall för varje kommun finnas en renhållningsordning som skall innehålla föreskrifter om hur bortforslingen av avfall skall ske. Renhállningsordningen skall ställas ut och antas av fullmäktige.

Genom renhállningslagen har såväl som regeringen kommunerna givits möjligheter att meddela en rad föreskrifter av tvingande innebörd. Dessa innebär i princip förbud mot att hantera avfall sätt som på strider mot dessa regler.

4.2.6 Lagen om skötsel av jordbruksmark

av finns också i Föreskrifter miljöskyddskaraktär andra än i Av speciellt intresse lagar skyddslagarna. i detta är lagen om skötsel av jordbrukssammanhang eftersom det relativt nyligen i denna lag införts mark möjligheter att utfärda generella miljöskyddsföresom omnåmnts i våra direktiv och skrifter av det slag redovisats. Intressant är att konstatera att som ovan föreskrifter som kan utfärdas inom s.k. de generella hittills i första hand miljöskyddsomráden (se ovan) också för att komma till rätta med de utnyttjats miljöproblem som orsakas av jordbruket.

av skälen till att för Ett miljöskyddsbestämmelserna infördes i skötsellagen och inte i jordbruksföretag var att miljöskyddslagen inte var miljöskyddslagen utformad för denna typ av föreskrifter.

skötsellagen får regeringen eller den myndighet Enligt bestämmer - i detta fall närmast lantsom regeringen - meddela de föreskrifter som skäligen bruksstyrelsen från i fråga om bekan fordras miljöskyddssynpunkt av antalet i ett jordbruk, om förgränsningar djur för och om växtodsiktighetsmått gödselhanteringen sådana föreskrifter har meddelats av lingen. Vissa och uppdrag också av lantregeringen på regeringens Det bör noteras att undantag kan bruksstyrelsen. från föreskrifterna om det finns särskilda medges skäl.

Intressant är att notera hur skötsellagens miljö-

knutits till miljöskyddslagens skyddsföreskrifter Jordbruksföretag med djurhållning är regelsystem. en form av verksamhet som nämligen också miljöfarlig

faller in under miljöskyddslagens bestämmelser. För större företag av detta krävs slag tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Föreskrifter som meddelas är enligt skötsellagen som ovan nämnts av generell karaktär. De kan dock utformas på sådant sätt att de endast omfattar verksamheter av visst - t.ex. slag djurbesättningar över en viss storlek. De kan också utformas så att de blir gällande för såväl befintliga som nytillkommande verksamheter. Olika tidpunkter kan för när anges föreskrivna skyddsåtgärder skall vara vidtagna vid nya och äldre anläggningar. Föreskrifterna kan också begränsas till vissa delar av landet.

Verksamheter som erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen innan de aktuella bestämmelserna infördes i skötsellagen omfattas emellertid inte av dessa. Vid tillstándsprövning enligt miljöskyddslagen av nya anläggningar skall föreskrifter utfärdade med stöd av

skötsellagen utgöra minimikrav.

Inget hindrar alltså att miljömyndigheterna vid tillstándsprövning eller i samband med tillsyn ställer strängare krav än vad som gäller enligt skötsellagen med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

4.2.7 Lagen om svavelhaltigt bränsle

Enligt lagen om svavelhaltigt bränsle får regeringen i fråga om bränsle som innehåller svavel meddela sådana föreskrifter om förbränning, överlåtelse handel, eller import som är pákallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. har Regeringen genom en särskild förordning meddelat sådana föreskrifter. Dessa har i detta fall utformats som förbud mot att för-

bränna kol och olja om detta skulle leda till utsläpp vissa i närmare angivna nivåer. Om utöver förordningen särskilda skäl föreligger, får dock naturvárdsverket meddela föreskrifter om avsteg från bestämmelserna eller länsstyrelsen för särskilt fall medge undantag från dessa. Kommunerna har också med stöd av lagen rätt att meddela föreskrifter, om det bebemyndigats hövs för att inom viss ort begränsa utsläpp av svavelutöver vad som gäller i förordningen. I föreningar förordningen finns bl.a. också bestämmelser som reglerar svavelhalten i importerade lätta oljor.

bränsle med Lagen om svavelhaltigt gäller parallellt miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter.

4.2.8 Andra skyddslagar

finns emellertid också i andra Skyddsbestämmelser De som är särskilt aktuella i detta sammanhang lagar. är lagen om brandfarliga och räddningstjänstlagen, varor samt lagen om transport av farligt explosiva också dessa är ramlagar med vars stöd gods. lagar föreskrifter kan meddelas. De frågor som regleras i har beröringspunkter med såväl lagarna många gånger lagen om kemiska produkter som miljöskyddslagen framförallt avseende säkerhetsfrågorna.

4.3 Synpunkter på nuvarande regelsystem

4.3.1 Gränsdragningsproblem

Gränserna mellan de olika miljölagarna är många gånger diffusa. I särskilt stor utsträckning gäller detta mellan miljöskyddslagen och lagen om kemiska gränsen i frågor om skyddet av den yttre miljön. produkter

Många av de ämnen som ger upphov till i föroreningar den yttre miljön härrör från olika industriella framställningsprocesser. De har där ofta sitt ursprung i användningen av olika kemiska ämnen eller produkter. Inte sällan uppkommer i sådana sammanhang nya skadliga ämnen som avgår i form av vatten- och luftföroreningar. Dessa ämnen kan naturligtvis också medfölja den producerade varan och orsaka vid olägenheter användningen av denna. De kan också förorsaka problem i samband med avfallsbehandlingen.

Vid tillkomsten av om kemiska lagen produkter diskuterades inte närmare frågan om gränsdragningen mellan denna lag och är att lamiljöskyddslagen. Uppenbart garna i mánga avseenden överlappar varandra. Användningen av ett visst ämne eller viss av ämne kan typ exempelvis förbjudas med stöd av båda lagarna. Lagen om kemiska produkter ger dock större för ett utrymme ingripande eftersom fler aspekter kan beaktas än vad miljöskyddslagen medger. Eftersom denna endast ger möjlighet att ingripa mot användningen av ett visst ämne om det orsakar eller kan tänkas orsaka skador i omgivningen till den plats där det hanteras.

I miljöskyddssammanhang inriktas intresset i första hand mot vilka ämnen som släpps ut frán en verksamhet och inte mot vilka ämnen som hanteras där. I miljöskyddsbesluten anges i konsekvens härmed i allmänhet gränser för vad som får släppas ut från olika verksamheter i form av Beslut av detta förgreningar. slag torde knappast kunna fattas med stöd av om lagen kemiska produkter.

Avfallsfrågorna behandlas i första hand i renhållningslagen. Sådana frågor faller emellertid också in under lagen om kemiska produkter. Exempelvis faller frågor om miljöfarligt avfall in under denna lag. Med

stöd av har regeringen utfärdat särskilda förelagen skrifter hårom. föreskrifter kan meddelas Ytterligare av myndighet som regeringen utsett.

Avfall kan också ge upphov till Sanitära olägenheter och därmed falla in under hälsoskyddslagens bestämmelser. För att förhindra risken för sådana olägenheter kan och med stöd av hälsomiljö- hälsoskyddsnämnderna meddela föreskrifter för detaljskyddsförordningen planelagda områden.

av avfall kan slutligen också vara en Uppläggningen verksamhet som faller in under miljömiljöfarlig prövningsregler. Med stöd av miljöskyddslagens kan utfärdas särskilda föreskrifter om skyddslagen och miljörapporter för större avfallskontrollprogram anläggningar.

kan också - direkt eller Jordbrukets miljöfrågor indirekt - flera olika lagar. I regleras genom - som ovan redovisats huvudsak regleras emellertid dessa frågor genom särskild lagstiftning, nämligen om skötsel av Föreskrifter medlagen jordbruksmark. delade med stöd av denna lag gäller i princip också vid sidan av miljöskyddslagen. Här görs emellertid undantag för verksamheter vartill tillstånd tidigare lämnats enligt miljöskyddslagen.

Av särskilt intresse i sammanhanget är lagen om svabränsle. Denna lag har nära samband med velhaltigt såväl lagen om kemiska produkter som miljöskyddslagen. Orsaken till att de bestämmelser som återfinns i lagen om svavelhaltigt bränsle hållits utanför de andra torde vara att lagen om svavelhaltigt bränsle lagarna behandlar sådana frågor som faller in under såväl lagen om kemiska produkter som miljöskyddslagen. Lagen innehåller dels bestämmelser om gränser i nämligen

fråga om vad som får släppas ut vid av användning vissa bränsleprodukter, dels bestämmelser om innehållet i vissa produkter. Med hänsyn härtill kan lagen om svavelhaltigt bränsle sägas inta en mellanställning mellan miljöskyddslagen och om kemiska lagen produkter.

4.3.2 Aktsamhetsregler

Som ovan framgått såväl likheter som föreligger skillnader mellan de aktuella Utmärkande lagarna. för naturresurslagen, miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen är att de alla mer eller mindre rör med frågor anknytning till användning av fast Lokaliseegendom. ringsfrågorna har härvid särskild om betydelse. Lagen kemiska produkter och är båda renhállningslagen mer generellt utformade och berör hanteringsfrágor i största allmänhet.

Utmärkande för de mer fastighetsanknutna är lagarna att bestämmelserna i dessa större ger utrymme för skälighetsbedömningar än vad som är fallet i de två övriga lagarna - innebärande bl.a. att kan hänsyn tas till rena nyttoaspekter.

Stora likheter finns mellan naturresurslagen och i miljöskyddslagen fråga om tillátlighetsprövning av stora kan industrianläggningar. Regeringen såväl i underställningsärenden enligt miljöskyddslagen (6 §) som i tillåtlighetsprövningar enligt naturresurslagen fritt väga av ett samhällsnyttan företag mot de olägenheter som det kan förorsaka.

Vid myndigheternas av ett ärende prövning enligt miljöskyddslagen gäller emellertid att störningarna i princip inte får överstiga vissa nivåer. Dessa finns

i Några motsvarande regler finns intagna lagtexten. inte i de övriga lagarna.

Miljöskyddslagens och hälsoskyddslagens skälighetsstämmer rätt väl överens med varandra, bortsett regler från att endast omfattar frågor om hälsoskyddslagen sanitära eller risken för sådana. Orsaken olägenheter till denna överensstämmelse är att man i samband med tillkomst år 1982 medvetet sökte hälsoskyddslagens aktsamhetsregel till de som redan fanns anpassa lagens i miljöskyddslagen.

straffsanktioner är ej direkt knutna till Några vare sig i miljöskyddslagen, renskälighetsreglerna eller hälsoskyddslagen. Straff kan hállningslagen först aktualiseras sedan ett myndighetsbeslut åsidosatts. om kemiska är aktsamhets- I lagen produkter regeln dock straffsanktionerad.

om kemiska skiljer sig till synes från Lagen produkter Uttryckssätten är betydligt mer miljöskyddslagen. i om kemiska produkter än i miljökategoriska lagen skyddslagen. En annan sak är att miljöskyddslagen kanske trots detta är effektivare. Det förefaller föga realistiskt att tro att målsättningen i lagen om kemiska efterlevs till punkt och produkter verkligen till den stora förekomsten av pricka med hänsyn mycket otillräckligt utredda kemiska produkter. Miljöskyddstill mer blygsamma målsättningar kan lagens synes lättare realiseras vid tillståndsprövningen.

Olikheterna i kravreglerna i miljöskyddslagen och om kemiska förefaller emellertid vid lagen produkter närmare studium vara mindre än man kanske skulle kunna tro. substitutionsprincipen i lagen om kemiska produk-

ter motsvaras närmast av kravet på att vidta tekniska

i I samband med

skyddsåtgärder miljöskyddslagen.

miljöskyddslagens tillkomst uttalades att regelns

innebörd var att man vid av vad som skall

bedömningen krävas skulle utgå från de effektivaste tekniska anordningar och metoder som företag av motsvarande typ här i landet eller utomlands använde av. sig om jämförbara företag visat sig kunna bemästra sina emissionsproblem genom särskilda inrättningar eller metoder borde man kunna kräva av ett nytillkommande företag att det är utrustat med motsvarande anord- - eller ningar andra som är minst lika bra. De på teknikens aktuella stadium bästa skulle så lösningarna att säga utgöra ett idealförhållande som man skall utgå ifrån vid den individuella prövningen enligt miljöskyddslagen. Det är emellertid inte säkert att dessa lösningar är möjliga att realisera i varje enskilt fall.

Mycket tyder på att man vid tillämpningen av om lagen kemiska produkter i realiteten att nödgats anlägga ungefär samma synsätt som gäller enligt miljöskyddslagen. Säkert finns det i dag oerhört många produkter i samhället som skulle kunna ersättas med mindre farliga. så har emellertid inte skett trots de tvingande reglerna i lagen om kemiska produkter. Det är säkert endast i som sådan underundantagsfall .låtenhet lett till rättsliga påföljder.

I lagen om skötsel av jordbruksmark finns över huvud taget inga konkreta aktsamhetsregler intagna. Behovet av skyddsåtgärder regleras här enbart genom föreskrifter. Avsikten med de nya reglerna i skötsellagen - som tillkom genom lagändring år 1988 - var att komma till rätta med de miljöproblem som förorsakades av ett mycket stort antal små jordbruksföretag. Detta kunde endast ske genom bestämmelser av karaktär. generell

4.3.3 Möjligheter att meddela föreskrifter

saknas - till skillnad från de I miljöskyddslagen - i stort sett möjligheter att meddela övriga lagarna föreskrifter. av vilka skyddsåtgärder som Bedömningen kan erfordras måste prövas i varje enskilt fall med från lagens relativt allmänt hållna utgångspunkt Detta sammanhänger med att det tillátlighetsregler. vid tillkomst ár 1969 bedömdes som mest angelagens att komma till rätta med miljöstörningarna från läget de stora anläggningarna där förutsättmiljöfarliga för avsevärt varierade från ningarna skyddsåtgärder anläggning till anläggning.

En man kan är att det varken i iakttagelse göra om kemiska produkter eller miljöskyddslagen, lagen finns för kommunerna att skötsellagen möjligheter meddela föreskrifter av karaktär. Sådana generell finns däremot enligt såväl renhållningsmöjligheter som hälsoskyddslagen. orsaken härtill sammanlagen med betydelse sett från hänger naturligtvis frågornas olika perspektiv.

som ovan redovisats finns det i miljöskyddslagen vissa

bestämmelser av förbudskaraktär. Dessa bestämmelser, som infördes redan i samband med lagens tillkomst, emellertid till att omfatta frågor om begränsar sig av Orsaken hårtill torde vara utsläpp avloppsvatten. att man vid lagens tillkomst bedömde vattenvårdsproblemen som de mest På många ställen i allvarliga. landet förelåg mycket allvarlig vattenförorening på av av orenat eller otillräckligt renat grund utsläpp från bostadsbebyggelse och industrier. avloppsvatten Bestämmelserna i 7 § får anses vara tillkomna för att

lösa just dessa problem.

Under de är drygt tjugo som miljöskyddslagen varit i kraft har emellertid ändrat miljöproblemen karaktär samtidigt som perspektiven vidgats. I dag framstår luftföroreningar som det kanske största hotet mot vår miljö. Dessa föroreningar påverkar såväl mark- som ju vattenområden. En stor del av de som i problem dag finns i våra havsomráden har samband med det stora nedfallet av luftföroreningar - i detta fall i första hand i form av olika från förbränkväveföroreningar ning av olika fossila bränslen.

Luftföroreningarna kommer - till den del de härrör från inhemska källor - inte bara från stora industrier

vilkas tillátlighet prövats individuellt utan också från ett mycket stort antal s.k. diffusa källor, främst fordon och Dessa uppvärmningsanordningar. källor låter sig svårligen kontrolleras indivigenom duell prövning.

Med hänsyn till nämnda utveckling kan det synas

märkligt att frågan inte diskuterats om att utvidga tillämpningsområdet för 7 § till att omfatta även andra frågor än sådana som rör avloppsvattenutsläpp. En orsak till detta kan vara att inte ens de nuvarande möjligheterna att utvidga förbudsreglerna utnyttjats. över huvud taget har bestämmelserna i 7 § rönt liten

uppmärksamhet.

Bestämmelserna i 8 § tar som ovan redovisats närmast sikte på att skydda rena naturvårdsintressen. Bestämmelserna skulle, i enlighet med vad anförts i om fråga 7 §, kunna utvidgas till att omfatta även andra föroreningar än utsläpp av - t.ex. avloppsvatten luftföroreningar och buller.

som redovisats är att meddela möjligheterna förbud större i lagen om kemiska Sådana förbud kan pggdgkter.

meddelas av hänsyn till såväl hälsoskydds- som miljö-

skyddsintressen.

innehåller inga bestämmelser som Hälsoskyddslageg att meddelar förbud. skäl härför medger regeringen heller inte eftersom kommunerna i synes föreligga detta fall tillagts omfattande befogenheter.

Inte heller finns möjligheter för i renhållningslagen att meddela generella förbud. Regeringen regeringen har däremot stora att genom föreskrifter möjligheter styra utvecklingen inom renhállningsområdet. Något särskilt behov att meddela snabba förbud synes i detta

sammanhang inte föreligga.

4.4 Aktsamhetsregler i en ny, samlad miljölag

4.4.1 Inledning

direktiven skall kommittén i fråga om miljö- Enligt lämnas sådana förslag till ändringar som skyddslagen leder till att miljökraven får ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Utgångspunkten skall dock vara den individuella som gäller för närvaprövning En sådan individuell förutsätter, som rande. prövning av det förut anförda, ett bibehållande i framgår princip av den skälighetsprövning som nu gäller enligt En sådan bör därför också i miljöskyddslagen. prövning ske i fråga om tillstånd till en viss fortsättningen verksamhet som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller för naturen.

I direktiven att ett sätt att åstadkomma ett anges ökat hänsynstagande till miljön kan vara en skärpt av de nuvarande tillåtlighetsreglerna i tillämpning miljöskyddslagen. Förslag skall lämnas om hur lag-

stiftningen bör utformas för att miljökraven skall få ökad tyngd i förhållande till andra intressen.

Miljöintressena kan främjas på många olika sätt. De största bristerna i den nuvarande miljöskyddslagen synes i första hand inte sammanhänga med brister i de nuvarande utan snarare bero tillátlighetsreglerna pá att det saknas möjligheter att omsätta tillátlighetsreglerna i generella föreskrifter. Detta har lett till att ett mycket stort antal verksamheter i miljöfarliga praktiken hamnat utanför miljöskyddslagens regelsystem, eftersom resurser saknats för en individuell prövning av dem alla.

Även om tillátlighetsreglerna i i miljöskyddslagen stort sett visat sig vara för att komma ändamålsenliga till rätta med miljöproblemen vid de enskilda anläggningarna finns ändå anledning att vissa överväga justeringar i reglerna.

4.4.2 Hushállnings- och lokaliseringsfrågor

Miljöskyddslagens tillátlighetsregler inleds med två lokaliseringsbestämmelser - 4 och nämligen 4 a §§ miljöskyddslagen.

som ovan redovisats finns de om grundläggande reglerna hushållningen med mark- och vattenområden i intagna naturresurslagens hushállningsbestämmelser. Bestämmelserna syftar till att främja en frán social ekologisk, och samhällsekonomisk med synpunkt god hushållning marken, vattnet och den fysiska miljön i Beövrigt. stämmelserna skall tillämpas vid beslut olika enligt författningar som rör användningen av mark- och vattenresurserna. Det bör dock uppmärksammas att hänvisningen i miljöskyddslagen (4 a §) ger av intryck

att bestämmelser i naturresurslagen skall samtliga vara tillämpliga vid tillståndsprövning enligt miljönaturresurslagen (1 kap. 2 §) är skyddslagen. Enligt det emellertid endast bestämmelserna i 2 och 3 kap. som skall tillämpas. Den grundläggande hushållningebestämmelsen i första kapitlet är här undantagen.

Bland de studerade skyddslagarna finns uttryckliga lokaliseringsbestämmelser endast i miljöskyddslagen. Dessa med naturresurslagens hushållgäller parallellt Undantagna är sådana fall där regeningsbestämmelser. sitt tillstånd till större industrianringen gett naturresurslagens fjärde kapitel. I låggningar enligt sådana fall år lokaliseringsreglerna i miljöskyddsinte eftersom regeringen då lagen tillämpliga, förutsatts ha vägt in även miljöskyddsaspekterna.

Det kan finnas skäl som talar för att överföra reglerna om tillståndsprövning av större resurskrävande verksamheter till en ny miljölag. Tillátlighetsfråskulle då prövas av regeringen efter underställgorna ning.

Vid en sådan ändring måste emellertid bl.a. den kommunala vetorätten beaktas. En närmare till hands vore att låta tillåtlighetsreglerna i liggande lösning - i första hand 6 § - vara tillämpmiljöskyddslagen liga även vid prövning enligt 4 kap. naturresurslagen motsvarande sätt som naturresurslagen skall tillämpå vid miljöskyddslagen. Detta skulle pas prövning enligt bl.a. innebära att omfattningen av störningarna måste vara klarlagda och definierade vid regeringens prövmotsvarande sätt som ning enligt naturresurslagen på gäller enligt miljöskyddslagen.

I 4 § miljöskyddslagen fastslås den grundläggande att för verksamhet välja den skyldigheten miljöfarlig

mest lämpliga platsen. Vid av prövning lokaliseringsfrågan skall emellertid också hänsyn tas till ekonomiska förhållanden. I vissa fall kan man av ekonomiska skäl tvingas att avstå från den mest lämpliga platsen. Skyldigheten att vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen beakta bestämmelserna i 4 a § kan emellertid begränsa den fria lokaliseringsprövningen genom att ett tillstånd enligt miljöskyddslagen inte får strida mot fastställda kommunala Denna bestämplaner. melse kan sägas motsvara den kommunala vetorätten vid

prövningen enligt naturresurslagen.

Tillkomsten av en miljöfarlig verksamhet torde oftast kräva tillstånd enligt såväl miljöskyddslagen som plan- och bygglagen. Detta torde vara oundvikligt eftersom det är delvis skilda som skall synpunkter beaktas enligt de olika lagarna. Ett som problem särskilt uppmärksammats är att ofta bostadsbebyggelse tillkommer i närheten av tillståndsprövade miljöfarliga verksamheter. Detta kan medföra olägenheter som inte kunnat förutses när tillståndet meddelades. I miljöskyddsärendet saknas möjligheter att gardera sig för sådana situationer. Dessa måste frågor regleras i plansammanhang. Det finns anledning att i det fortsatta arbetet närmare beakta dessa problem.

som tidigare redovisats är en sökande i och för sig inte skyldig att i en tillstándsansökan redovisa alternativa lokaliseringsplatser. Inför risken att ansökningen avslås brukar emellertid företagaren relativt noga ange grunderna för det redovisade

platsvalet.

Det har förekommit diskussioner om att införa en skyldighet för en sökande att redan i ansökningen redovisa alternativa I och för lokaliseringsplatser. sig är detta naturligtvis En sådan möjligt. bestämmel-

se skulle då endast omfatta nylokaliseringsfallen. behandlades i prop. 1980/81:92 men ledde ej Frågan till något förslag om ändring av 4 §. Enligt departementschefen var de gällande reglerna tillräckligt för att säkerställa att förprövningen blir långtgående effektiv i det aktuella hänseendet.

4.4.3 Försiktighetsmátt

som redovisats ovan behandlas frågan om vilka förm.m. som skall kunna krävas i §_§ siktighetsmått guvudregeln är till sin utformning miljöskyddslagen. lik aktsamhetsreglerna i de andra skyddslagarmycket na.

Den första som behandlar frågan om hjälgregelg, tekniska uppvisar stora likheter med skyddsåtgärder, substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter. Den till allmänna och enskilda intressen anknytning saknar emellertid sin motsvasom görs i hjälpregeln righet i aktsamhetsregeln i lagen om kemiska produkter. Det bör övervägas att behandla skälighetsfrågorna i ett Den första hjälpregeln skulle då sammanhang. endast handla om tekniska skyddsfrågor.

om skälighetsavvägningar skulle helt kunna Frågor - dvs. i samlas i den andra hjälpregeln paragrafens stycke. Detta skulle då i viss omfattning tredje behöva omarbetas. Att tänka sig att gå så långt som - dvs. helt man gjort i lagen om kemiska produkter - förefaller inte möjligt. slopa skälighetsreglerna Däremot finns bl.a. ett behov av att lägga ett vidare i paragrafen för att perspektiv på omgivningsbegreppet ett ökat hänsynstagande till de mer stormöjliggöra skaliga förändringarna i vår miljö.

som tidigare redovisats är den andra hjålpregeln utformad så att

frågan om omfattningen av erforderliga

skyddsåtgärder bl.a. skall bedömas med utgångspunkten från beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för Av vad störning. som framgår av förarbetena till

miljöskyddslagen skall hänsyn b1.a. tas till förekom* sten av närliggande bostäder, sjukhus, skolor och andra anläggningar som kan vara särskilt känsliga för störningar. Hänsyn skall också tas till intilliggande värdefulla naturområden m.m. som man vill skydda,

Av naturliga skäl fördes inga resonemang om de stor-

skaliga miljöproblemen när kom till. miljêskyddalagen som tidigare redovisats star det i dag allt mer klart att kraven på skyddsåtgärder vid miljöfarliga anläggningar också måste sättas in i ett större sammanhang. Kraven på måste skyddsåtgärder således bedömas från olika perspektiv - ett mer lokalt ggn att mer storskaligt. De ämnen som ger de upphqv till storskaliga -

miljöproblemen t,er. dioxiner och CFC - ger många

gånger inte upphov till några nämnvärda lokala föroreningsproblem. De föroreningar som skapar sådana

problem är inte sällan ointressanta i ett större

sammanhang.

.Avfallsfrâgorna och de problem som den ökade användningen av olika kemiska ämnen för med bör sig också ägnas större uppmärksamhet vid tillståndsprövningen. För närvarande kan dessa frågor beaktas bara i den mån utsläpp från produktionen kan påverka miljöförhållandena i omgivningen till den anläggning som prövas. Under det fortsatta bör utredningsarbetet möjligheterna undersökas att vid ta prövningen hänsyn även till mer övergripande t.ex. hur avfall frågor som de producerade varorna så kommer smáningom att ge upphov till, skall kunna återvinnas eller förstöras risker utan för miljön. Att göra även första i naturresurskapitlet

vid tillståndsprövning av miljöfarlagen tillämpligt möjligheter för verksamheter skulle kunna öppna liga

en vidare prövning.

bristerna i 5 § har naturligtvis Trots de redovisade

vid tillämpningen av miljöskyddslagen myndigheterna utsträckning sökt ta hänsyn ändå i största möjliga Det företill de mer övergripande miljöproblemen.

emellertid rimligt att sådana aspekter faller knappast i enskilt tall. De övergriskall kunna beaktas varje måste behandlas i ett större pande miljöproblemen till viss del skett genom de sammanhang. så har som fattats under senare år. riksdagsbeslut om miljön

för att den individuella prövningen på Mycket talar måste beroende av de ett mer formbundet sätt göras som fattas av statsmakterna övergripande miljöbeslut de och framför allt då beträffande gränsöverskridande

Detta kan som nedan redostorskaliga miljöproblemen. möjligheter att visas b1.a. förverkligas genom vidgade

t.ex. beträffande utmeddela generella föreskrifter

föreskrifter kan göras släppsgränser. Sådana generella

prövning av frågor bindande även för myndigheternas

till miljöfarlig verksamhet. om tillstånd

år 1988 gjordes ett tillägg I samband med lagändring

i vilket till 5 § första stycket miljöskyddslagen

fastslås att skyldigheten att avhjälpa olägenheter

efter det att en miljöfarlig verksamhet kvarstår även

om áterställning av skadade miljöer upphört. Frågan har diskuterats vid många efter nedlagda verksamheter

senare år. Det är ofta svårt att i tillfällen under

få ersättning för olika återställningsátefterhand som utövat verksamheten. Av särskilt gärder av den

i är det system med ekonomiska intresse sammanhanget vid prövningen av täktärenden säkerheter som tillämpas Bestämmelser om skyldighet att enligt naturvårdslagen.

ställa sådan säkerhet skulle kunna införas i aktsamhetsreglerna i en ny, samlad miljölag.

En skärpning av tillátlighetsreglerna kan också ske genom ändringar i 6 § miljöskyddslagen. Som ovan redovisats finns i paragrafen två intaget störningsnivåer som inte får överskridas om inte särskilda skäl föreligger. Dispens från den första nivån - dvs. om olägenheter av väsentlig betydelse - kan uppkommer meddelas av tillstándsmyndigheten om särskilda skäl föreligger. Dispens från den andra nivån - dvs. att störningarna leder till att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade m.m. - kan lämnas av regeringen om verksamheten har synnerlig betydelse för näringslivet m.m.

Liksom de ovan redovisade tillåtlighetsreglerna gäller bestämmelserna i 6 § såväl som befintnyanläggningar liga anläggningar. De skall sålunda tillämpas vid både tillstándsprövning och tillsyn. Underställningsregeln är emellertid inte vid tillämplig tillsynsbeslut enligt 40 §. Denna omständighet bör i uppmärksammas det fortsatta utredningsarbetet.

När bestämmelserna i 6 § utformades i samband med tillkomsten av miljöskyddslagen förelåg ingen samtidig prövning av stora naturresurskrävande företag. Bestämmelser härom infördes i först år 1973. byggnadslagen Numera finns dessa bestämmelser i naturresurslagen.

Tillkomsten av bestämmelserna om regeringsprövning enligt byggnadslagen resp. naturresurslagen innebär i princip att prövningen av de stora nyetableringsfallen enligt 6 § andra stycket sattes ur spel eftersom tillståndsprövningen då överfördes till annan lagstiftning. Vid den prövning regeringen i skall av dag göra stora naturresurskrävande således företag gäller ej

i miljöskyddslagen. Regeringen kan störningsgränserna i enskilt fall göra en fri prövning av verksamvarje heten. Ett tillstånd av regeringen i ett sådant fall

är bindande vid senare prövning enligt miljöskydds-

lagen.

Mot av det anförda bör övervägas om de bakgrund nuvarande i miljöskyddlagen att meddela möjligheterna i de fall kan befaras medföra dispens olägenheterna att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade m.m. kan slopas. Disskulle i så fall endast bibehállas för pensmöjligheten den första - dvs. vid olägenheter av störningsnivån väsentlig betydelse.

redovisats bör om inte aktsam- Som tidigare övervägas i en bör vara tillämpliga vid hetsreglerna ny miljölag enligt 4 kap. naturresurslagen tillsammans prövning med lokaliseringsreglerna i en ny miljölag.

4.4.4 Föreskrifter om skyddsåtgärder

4.4.4.1 Tillstándsprövade verksamheter

aktsamhetsregler, som i stort sett Miljöskyddslagens varit oförändrade sedan lagens tillkomst, skall till-

med utgångspunkt från förhållandena i varje lämpas enskilt fall. år så utformade att de skall ge Reglerna för förändrade krav på skyddsåtgärder i takt utrymme med att om miljöproblemen ökar och förutkunskapen sättningarna att lösa dem förändras.

För de verksamheter som tillstándsprövas fastställs villkor i om skyddsåtgärder vid det tillfälle då fråga rum. sådana villkor kan under normala prövningen äger förhållanden inte ändras förrän tio år förflutit sedan

beslutet meddelades. Allt fler möjligheter har emellertid under senare år öppnats för myndigheterna att väcka fråga om omprövning redan före tioårsperiodens - bl.a. utgång med hänsyn till nya kunskaper.

För verksamheter som inte kan krav tillstándsprövats på skyddsåtgärder när som helst framställas av myndigheterna. De måste dock riktas mot enskild verkvarje samhet för sig.

som redovisats i tidigare kännetecknas sammanhang dagens miljösituation av att nya hot mot vår miljö - och i allt ständigt snabbare takt tillkommer. Miljöproblemen har också internationaliserats i allt högre utsträckning. överenskommelser om nedtrappningsprogram stater emellan blir allt vanligare. Miljöfrågorna har också fått allt större i betydelse politiska sammanhang såväl i Sverige som i andra länder. Som tidigare redovisats har riksdagen ställt upp en rad miljömål för att komma till rätta med miljöproblemen.

som framhállits i direktiven finns direkt saminget band mellan de miljöpolitiska beslut som fattas av statsmakterna och de beslut som fattas av de miljövårdande myndigheterna i de enskilda ärendena. Det kunskapsunderlag som statsmakterna grundar sina beslut på bör naturligtvis också utnyttjas vid myndighetsutövningen vilket rimligtvis bör leda till nya eller strängare krav. Sådana krav kan relativt omgående ställas på nytillkommande verksamheter och sådana som inte tillstándsprövats. också för verksamheter som tillstándsprövats är det möjligt att successivt skärpa miljökraven i samband med att nya kunskaper m.m. framkommer.

Miljöskyddslagen innehåller alltså i och för sig relativt goda möjligheter att till anpassa miljökraven

förhållanden. Problemet år att detta inte kan ske nya annat sätt än genom enskilda beslut för varje anpå för sig. Ett undantag gäller för särskilt läggning utsatta områden. För sådana kan regler av generell karaktär införas.

Ett sätt att komma till rätta med dessa problem vore att för att vid sidan om öppna möjligheter regeringen de allmänna aktsamhetsreglerna i miljöskyddslagen meddela särskilda föreskrifter av mer övergripande karaktär. Sådana finns redan i såväl möjligheter om kemiska och hälsoskyddslagen som i lagen produkter renhållningslagen och skötsellagen.

En särskild är naturligtvis vilken rättsverkan fråga sådana föreskrifter skall ha verksamheter som gentemot enligt miljöskyddslagen. Avsikten tillståndsprövats med tillstándsbesluten är att de skall ge viss trygghet mot krav skyddsåtgärder. Denna ytterligare på verkan har dock urholkats gradvis under senare är.

Intressant är i sammanhanget att tillståndsbesluten enligt miljöskyddslagen inte ger någon trygghet gentemot krav som ställs med stöd av lagen om kemiska också med stöd av denna lag kan meddelas produkter. föreskrifter till för den yttre miljön. Sådana skydd föreskrifter kan utfärdas av regeringen eller av naturvârdsverket. Regeringens föreskrifter om hante- - med ringen av miljöfarligt avfall gäller exempelvis vissa undantag - även för verksamheter som tillstånds- Gränsen mellan miljöprövats enligt miljöskyddslagen. och om kemiska produkter är över skyddslagen lagen huvud taget relativt diffus.

kan konstateras att tillskapandet sammanfattningsvis av för att meddela särskilda en möjlighet regeringen som skär tillståndsbesluten, i föreskrifter, igenom

realiteten inte skulle innebära så stora skillnader i jämförelse med nuvarande möjligheter bortsett frán de generella verkningarna.

Föreskrifter av angivet slag kan inte användas urskiljningslöst. Endast genom den individuella prövningen tillförsäkras andra intressen möjligheter att påverka utgången i ett enskilt ärende. Det torde för övrigt inte vara tekniskt eller administrativt möjligt att meddela generella föreskrifter annat än för ett begränsat antal ämnesområden. I direktiven understryks att kommittén i sitt arbete bör från utgå den individuella prövning som för närvarande gäller enligt miljöskyddslagen.

Det finns dock en hel del fall där generella föreskrifter skulle kunna vara Ett ändamålsenliga. exempel kan hämtas från sopförbränningsomrädet. Undersökningar under senare år har visat att det i samband med förbränningen av hushållsavfall bildas dioxiner som avgår med rökgaserna. Storleken av dioxinutsläppen sammanhänger med avfallets sammansättning samt med vilka förbränningsbetingelser som råder i det speciella fallet. Avfallsförbränning förekommer vid ett femtiotal större i landet. Fleranläggningar talet av dem var tillstándsprövade när dioxinfrágan aktualiserades. Efter utredningar utförda av naturvárdsverket visade det sig sedermera att av utsläppen dioxin från olika sopförbränningsanläggningar genom tekniska åtgärder - ofta relativt enkla - kunde

begränsas högst avsevärt. Verket tog därför fram generella rekommendationer om inom vilken tid detta borde ske. För att genomdriva dessa rekommendationer nödgades verket emellertid begära av omprövning villkoren för varje enskild för anläggning sig.

Ett annat - också det från det kommunala exempel området - är behandlingen av kommunalt avloppsvatten från tätorter. Inom landet finns ett mycket stort antal kommunala reningsverk. Alla större verk är tillstándsprövade enligt miljöskyddslagen. Reningsverken är till sin utformning mycket lika varandra. Numera tillämpas vid flertalet anläggningar biologisk rening åtföljd av kemisk fällning för att avlägsna fosforn ur avloppsvattnet. Med anledning av den försämrade vattensituationen i våra kustomráden diskuteras nu införandet av ett ytterligare reningsvid de kommunala - kvävesteg reningsverken nämligen reduktion. Att åstadkomma detta genom omprövning av enskilt beslut ter - inte minst med varje sig orimligt hänsyn till de personella resurser detta skulle kräva - resurser som bättre kan behövas för andra miljöinsatser.

Säkert går det också att hitta en rad exempel från det industriella området.

Det bör vara att - om särskilda skäl föremöjligt - meddela undantag från föreskrifter av detta ligger slag. Detta bör kunna ske inom ramen för en tillstándsprövning enligt en ny miljölag.

4.4.4.2 Verksamhetsanknutna föreskrifter

som redovisats i tidigare sammanhang är i stort sett var och en som bedriver miljöfarlig verksamhet skyldig att iaktta miljöskyddslagens tillátlighetsregler. Dessa är emellertid inte så utformade att det direkt framgår vad som kan krävas i fråga om skyddsåtgärder m.m. I landet beräknas det finnas ca 50 000 miljöfarliga verksamheter som inte prövats individuellt enligt

miljöskyddslagen.

ovan har förutsatts att den individuella i prövningen huvudsak bibehålls för de mer verksamhemiljöfarliga terna. Miljöstörningarna från dessa är i allmänhet av den art och omfattning att de måste i prövas varje enskilt fall.

Däremot framstår det som orimligt att individugenom ell prövning söka komma till råtta med alla de stör-

ningar som kan förorsakas av mindre och anläggningar verksamheter. Utsläppen från dessa har som tidigare redovisats fått allt större betydelse från miljösynpunkt. som exempel kan nämnas bensinstationerna.

Undersökningar utförda under senare år visar att avdunstningen av bensinángor vid av cisterner påfyllning och tankar är betydande. Genom relativt enkla åtgärder kan emellertid läckaget minskas avservärt. högst Med nuvarande regler i måste krav miljöskyddslagen på sådana åtgärder framställas bensingentemot varje stationsägare.

Det bör med hänsyn härtill att införa övervägas möjligheter att meddela föreskrifter av det som slag nu kan meddelas beträffande jordbruksföretag enligt skötsellagen. Sådana föreskrifter bör kunna uppfylla de krav på tydlighet som omnämnts i direktiven. Föreskrifterna skall vila naturligtvis på samma grund som den nya miljölagens och tillåtlighetsregler syfta till att tillgodose de mål miljöpolitiska som uppställs av riksdagen.

I likhet med vad som gäller enligt skötsellagen beträffande skyddsåtgärder inom skulle jordbruket, sådana föreskrifter i kunna princip utgöra minimikrav som envar har att tåla. Det bör i så fall vara möjligt att i det enskilda fallet kraven om det skärpa skulle vara motiverat med hänsyn till tillátlighetsreglerna.

också den motsatta situationen kan naturligvis tänkas uppkomma. Föreskrifterna skulle kunna omfatta såväl befintliga som nytillkommande verksamheter. Tidpunkten för när föreskrifterna skall träda i kraft kan dock vara olika.

En fråga som kan diskuteras är om verksamhetsanknutna föreskrifter avseende nyanläggningar också bör innehålla regler om skyddsavstånd. Bl.a. naturvårdsverket har tagit fram en sammanställning om lämpliga skyddsavstånd mellan miljöfarliga verksamheter och bebyggelse som kan exempel på hur man kan arbeta med utgöra sådana. Sådana föreskrifter skulle då omfatta miljöskyddslagens alla tillåtlighetsregler.

Ett system föreskrifter av redovisat slag skulle med helt eller delvis kunna ersätta nuvarande anmälningsförfarande till miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Kvarstáende - som i första hand torde vara av lokafrågor - kan i samband med bygglovsliseringskaraktär prövas prövningen.

4.4.4.3 Områdesanknutna föreskrifter

Redan i dag finns möjligheter att för vissa avgränsade - - meddela särskilda områden s.k. miljöskyddsområden föreskrifter. Dessa möjligheter bör bibehållas. Reglerna omfattar inte verksamheter som erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen. Möjligheter föreligger att ompröva villkoren för sådana verksamnaturligtvis heter sedvanligt sätt. Skälen till att förklara ett på område miljöskyddsområde sammanfaller säkert många med de skäl som kan utgöra grund för sådan omgånger prövning.

En fråga som inställer sig är i vilket förhållande föreskrifter inom ett miljöskyddsområde skall stå till sådana föreskrifter som fastställts för en bransch. Föreskrifter meddelade av för en viss regeringen bransch bör - om de innebär en skärpning gälla även för verksamheter inom miljöskyddsområden. På samma sätt bör sådana föreskrifter som meddelats för områden ha företräde framför sådana som meddelats för verksamheter om de förra innebär en skärpning.

4.4.4.4 Övriga föreskrifter

Många av de nuvarande bestämmelserna i miljöskyddslagen skulle med fördel kunna rensas ut för att i stället tas in i form av föreskrifter. Detta gäller bl.a. en del av bestämmelserna i om tillkapitlet stándsprövning (9-17 §§). Härvid skulle vissa kompletteringar kunna ske - t.ex. skulle utförliga föreskrifter kunna tas in om hur en miljöeffektbeskrivning skall se ut.

I det fortsatta utredningsarbetet bör också behandlas frågan om vidgade möjligheter för kommunerna att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljö. Som exempel på vad lokala miljöskyddsföreskrifter skulle kunna avse kan nämnas förbud mot halmbränning, gödselhantering och avfallshantering som inte regleras på annat sätt.

4.4.4.5 Föreskrifter i en samlad ny, miljölag

En sammanslagning av de aktuella skyddslagarna innebär att förutsättningarna för samordnade föreskrifter måste övervägas närmare. Många till möjligheter förenklingar torde finnas. I detta skall sammanhang

endast konstateras att det i samtliga lagar finns möjligheter för regeringen att meddela föreintaget - - samt att skrifter dock i olika utsträckning regeringen också kan uppdra åt myndighet att meddela föreskrifter. avses här i allmänhet ett cen- Med myndighet tralt verk. I fråga om miljöskyddsområde kan emellertid regeringen uppdra åt länsstyrelsen att meddela särskilda föreskrifter. Kommunala föreskrifter kan meddelas med stöd av hälsoskyddslagen och renhållningslagen.

En ökad användning av föreskrifter inom miljöområdet och ökade möjligheter för myndigheterna att meddela sådana kan leda till att konfliktsituationer uppstår. I sådana fall skulle frågan kunna underställas regeringens prövning.

4.4.4.6 Föreskrifter om förbud

Miljöskyddslagens förbudsregler i 7 och 8 §§ omfattar endast frågor om avloppsvatten. De är vidare endast i mycket speciella situationer. Bestämmeltillämpliga serna i 8 § kan i och för sig utnyttjas på alla typer av avloppsvatten. De är emellertid endast avsedda att användas till skydd för särskilt värdefulla naturområden. I princip kan de bara utnyttjas för att förhindra tillkomsten av nya miljöfarliga verksamheter inom eller intill ett område som man vill skydda. Bestämmelserna i 7 § har mer karaktären av tillåtlighetsregler för särskilda verksamheter än förbudsregler.

Bestämmelserna i 8 § bör finnas kvar i en ny miljölag. De skulle emellertid kunna omfatta inte endast frågor av utan även andra störom utsläpp avloppsvatten D

ningar.

Den nuvarande 7 5 bör kunna utgå. De frågor som behandlas i paragrafen synes kunna bättre regleras genom verksamhetsanknutna föreskrifter av det som ovan slag redovisats.

Lagen om kemiska produkter innehåller en allmänt formulerad förbudsregel av ett som saknas i slag miljöskyddslagen. Med stöd av denna regel kan förbud i princip meddelas mot hantering av vilket kemiskt ämne som helst. är dock att förbudet Förutsättningen i fråga är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddsynpunkt. Genom att lagen om kemiska produkter och miljöskyddslagen oberoende av gäller varandra kan ett förbud mycket väl inverka förhållandena vid på ett företag som tillstándsprövats enligt miljöskyddslagen.

Ett exempel härpá kan hämtas från skogsindustriområdet. Vid blekning av pappersmassa används olika klorföreningar. Vid blekningen uppkommer en rad olika ämnen som kan förorsaka skador i fabrikens omgivning framförallt i vattendragen. Vid prövning enligt miljöskyddslagen sätts normalt gränser för vad som får släppas ut till omgivningen från fabrikerna i fråga. Klor är emellertid också ett ämne som faller in under lagen om kemiska produkter. Det skulle därför vara möjligt att genom hanteringsbestämmelser för klor

indirekt reglera vad som får ut från sådana

släppas fabriker. Skillnaden är att bestämmelserna i detta fall skulle kunna vara generellt verkande.

Ett annat exempel kan hämtas från den kemiska industrin. Vid av klor och lut används tillverkning kvicksilver i själva processen. Kvicksilvret har här ingen betydelse för de ämnen som skall tillverkas utan används endast som elektrod. av Användningen kvicksilver leder emellertid till vissa till luften och utsläpp

till vattnet. En mycket liten del av kvicksilvret medföljer också den framställda varan. Samtliga landets kloralkalifabriker har prövats individuellt enligt miljöskyddslagen. Villkor har då meddelats om hur mycket kvicksilver som får släppas ut till luft och vatten. Enligt uppgift lär naturvårdsverket nu överväga omprövning av villkoren för utsläppen. Såvitt kan bedömas föreligger inte heller i detta fall några formella hinder mot att frågan om användningen av kvicksilver regleras genom generella föreskrifter meddelade med stöd av lagen om kemiska produkter. Sådana föreskrifter skulle kunna leda till ett förbud mot att hantera kvicksilver vid dessa fabriker trots att verksamheterna - och därmed också användningen av kvicksilver - tillátits enligt miljöskyddslagen.

Enligt gällande bestämmelser i miljöskyddslagen är möjligheterna således relativt begränsade att meddela generellt verkande förbud mot miljöfarliga verksamheter. Förbud med övergripande räckvidd kan emellertid utfärdas i fråga om tillverkning, försäljning och användning av enskilda kemiska ämnen och produkter. Det kan ifrågasättas om inte möjligheterna att meddela generella förbud mot miljöfarliga verksamheter borde utvidgas.

Ett exempel pá sådan verksamhet kan vara kabelbränning. En okontrollerad bränning av kabel har visat sig kunna ge upphov till en betydande avgång av tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen. För några år sedan, när metallpriserna var höga, florerade en relativt omfattande bränning av kabel under mycket primitiva förhållanden. Det visade sig då vara svårt att komma till rätta med denna sorts verksamhet genom ingripande med stöd av miljöskyddslagen eftersom en sådan verksamhet snabbt kunde flyttas från plats till plats. Ett

förbud enligt miljöskyddslagen mot att driva verksamheten pá viss blev dá plats i praktiken verkningslöst.

En samordning av lagen om kemiska produkter och miljöskyddslagen skulle innebära en av de sammanfogning båda lagarnas tillämpningsomráden. Sá har i viss utsträckning redan skett i lagen om svavelhaltigt bränsle. som ovan redovisats innehåller denna nämligen lag såväl utsläppsrelaterade bestämmelser som bestämmelser om en varas innehåll. Bestämmelserna är av generell karaktär.

5 Miljökvalitetsnormer

5.1 Inledning

I kommitténs direktiv framhålls att det är nödvändigt att inom miljöområdet ger uttryck för lagstiftningen de mål som fastställts av riksdag och miljöpolitiska I föregående kapitel har möjligheterna att regering. åstadkomma detta genom skärpningar av aktsamhetsreglerna avhandlats. En fråga som allt mer diskuterats under senare år är att införa ett system med s.k. kvalitetsnormer, som anger vilken belastning av bestämda ämnen som kan godtas på olika recipienter såsom mark, vatten och luft.

Kvalitetsnormer måste på ingående kunskaper om bygga dels vad naturen tål, dels vilka effekter för människors hälsa och naturen som en viss verksamhet fär. sådana måste ligga till grund för alla kunskaper som kan få väsentliga effekter på människors åtgärder hälsa eller naturen. För att skapa kunskaper om vad som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som utredningar med direkt praktisk tillämpbarhet, utförda exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.

Erfarenheterna från de senare åren visar att många nu blivit så allvarliga att det krävs miljöproblem

omedelbara och samordnade insatser för att komma

till rätta med problemen. I många fall framstår det

som uppenbart att belastningen på miljön av vissa ämnen vida överskrider vad naturen tål utan att

någon gräns för den skull klart definierats. Många gånger torde det vidare vara praktiskt att omöjligt nedbringa utsläppen till nivåer under vad naturen tål. I sådana fall måste naturligtvis skyddsåtgärderna drivas så långt som över huvud är taget möjligt.

I det följande redovisas en rad synpunkter på miljökvalitetsnormer och en del erfarenheter av praktisk tillämpning av sådana.

5.2 Naturvårdsverkets förslag

En viktig fråga är naturligtvis hur kvalitetsnormer bör utformas och vilken status de skall ha. Naturvårdsverket har i rapporten sötvatten 90, Strategi för god Vattenkvalitet i och sjöar, vattendrag grundvatten, utvecklat sin syn på kvalitetsnormer för sötvatten. Naturvårdsverket har valt att i stället för

kvalitetsnormer arbeta med begreppet Dessa miljömål. mål preciseras i form av övergripande mål, kvalitetsmål* belastningsmål och átgärdsmål. Miljömálen föreslås inte ges bindande verkan. rättsligt Naturvårdsverket anser att de bl.a. bör kunna betraktas som sådana allmänna som skall planeringssynpunkter beaktas vid prövning enligt samt undervattenlagen lätta lokaliseringsprövning enligt miljöskyddslagen.

Naturvårdsverket har i rapporten som övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten angett följande:

Naturligt förekommande arter ska finnas i livskraftiga balanserade populationer. Föroreningar ska inte begränsa vattenområdets värde som vattentäkt - inkluderar användning av

grundvatten för direkt konsumtion, för fiske eller för friluftsliv. Hushållning med naturresurser karakteriserar allt nyttjande av mark och vatten - förnybara resurser utnyttjas inom ramen för ekosystemets produktionsförmåga och användningen av icke förnybara resurser präglas av ansvarsfull hushållning.

De närmare som bedöms nödvändiga för att åtgärderna uppnå miljömålen i särskilt utsatta områden bör enligt ” naturvårdsverket klargöras i e o a de er som upprättas av länsstyrelserna i samråd med andra myndigheter m.m.

5.3 Förslag till landskapslag för Åland

Staffan Westerlund har inom ramen för Ålands miljöprojekt redovisat ett förslag till vattenkvalitetslag för Åland. föreslås gälla för både ytvatten och Lagen grundvatten. Lagförslaget har många likheter med den svenska miljöskyddslagen 1 fråga om utformningen av de allmänna tillätlighetsreglerna. Till skillnad från innehåller förslaget också regler som miljöskyddslagen ställer upp grunder för att begränsa försämring av Vattenkvalitet och ge instrument för kvalitetsnormer.

Det första kapitlet i lagen innehåller bestämmelser av övergripande karaktär.

I andra kapitlet finns allmänna bestämmelser om begränsning av påverkan. Kapitlet inleds med en bestämmelse om försiktighetsmått. I grundläggande bestämmelsen fastläggs skyldigheten för envar att tillse att de kvalitetsnormer som föreskrivs i kapitlen 3 och 4 uppfylls. De övriga aktsamhetsreglerna påminner mycket om 4, 5 och 6 §§ i miljöskyddslagen - dvs. de paragrafer som innehåller lokaliseringsregler, regler om krav på skyddsåtgärder och

regler om högsta störningsniváer. Staffan Westerlund anser att tillátlighetsreglerna i den svenska miljöskyddslagen i allt väsentligt varit ändamålsenliga. Vad som saknats i lagen är kvalitetsregler. Intressant är att konstatera att i kapitlet avslutningsvis införts en regel som ger rätt myndigheterna att fastställa minimikrav för utsläppsrestriktioner, teknisk utrustning samt sådan hantering av kemiska ämnen, beredningar och varor som direkt eller indirekt kan medföra risk för vattenkvaliteten eller vattenmiljön. Dessa minimikrav ska bestämmas av de på grundval principer som läggs fast i Avsikaktsamhetsreglerna. ten med den föreslagna är att regeln ge tillgång till ett enklare instrument än individuell prövning i fråga om verksamheter där det finns ett stort antal föroreningskällor. Förslaget uppvisar stora likheter med det system av föreskrifter som diskuterats ovan i

kapitel 4.

Kapitlen 3 och 4 i förslaget innehåller om regler kvalitetsnormer för ytvatten resp. grundvatten. Kapitlen inleds med en grundläggande bestämmelse. Därefter följer bestämmelser som uppdrar åt miljömyndigheten att utfärda sådana som kvalitetsnormer, kan vara behövliga för att de uppfylla allmänna kvalitetsreglerna i kapitlen. som Kvalitetsnormerna, kan omfatta hela landskapet eller delar av detsamma, skall omprövas senast vart femte år. om förhållandena i ett vattenomráde skulle vara sämre än vad kvalitetsnormen anger, får nya.verksamheter inte komma till stånd om dessa skulle kunna medföra ytterligare försämringar.

Kapitel 5 innehåller särskilda genomföranderegler. Kapitlet inleds med en bestämmelse som möjliggör en kvittning av en miljöförsämring mot en miljöförbått- ring utnyttjande av förbättgiggséverskot . Före-

bilden är den amerikanska lagstiftningen om utsläppskvoter. innehåller också regler om vattenför- Kapitlet Sådana skall upprättas av miljömyn- Qát§;;gg§glggg;. för sådana områden där kvalitetsnormerna inte digheten Planen skall ligga till grund för tilluppfylls. och andra bedömningar för verksamheter ståndsgivning inom området. Vattenförbättringsplanen skall vara bindande även för sådana markanvändningsbeslut som faller under För befintliga verksambyggnadslagen. heter finns särskilda regler.

I ett avslutande finns regler om åtgärder mot kapitel verksamheter som strider mot bestämmelser i lagen samt

om straff och överklagande.

5.4 Synpunkter på vattenskyddslagstiftningen från länsstyrelsen i Hallands län

Några synpunkter på frågan om strategiska styrmedel har presenterats av inom vattenskyddslagstiftningen Rättsenheten, Länsstyrelsen i Gregor Holmgren, län. I ett arbete en genomgång av Hallands görs aktuell lagstiftning. sammanfattningsvis konstateras att de som kan ställas med stöd av olika skyddskrav ett slags avvägningstänkande där lagar bygger på intresset av att en icke närmare bestämd upprätthålla mot andra intressen. Reglerna för miljökvalitet vägs hur denna intresseavvägning skall göras år ofta oklara och saknas ibland helt. Genomgående saknas direkta hinder mot ökad miljöpåverkan i stort. Absolute för sådan påverkan ställs inte heller upp. gränser på ett minimeringstänkande med Lagarna bygger utgångspunkt från enskilda föroreningskällor. visserligen olägenhet av Miljöskyddslagen förbjuder

väsentlig betydelse, men bara i princip.

För att komma till rätta med problemen föreslås att det i plan- och bygglagen samt i miljöskyddslagen införs kvalitets- och ätgärdsinriktade För styrmedel. detta krävs en ändamålsenlig málfgrmglgzing. Övergripande, nationella vattenskyddsintressen skulle kunna tas fram av naturvárdsverket och därefter bearbetas av länsstyrelserna för att därefter antas. Genom antagandet skulle målen kunna ges karaktär liknande nuvarande riksigtressen, fast med en klarare rättsställning än vad dessa har. Kyglitgtsmålgn kan sedan med ledning härav utvecklas för olika vattenområden lokala genom och regionala mål i Målen skulle också översiktsplan. kunna göras rättsligt bindande, om möjligheterna att använda detaljplan och områdesbestämmelser utvidgades till att gälla även annat än och bebyggelse bebyggelserelaterade verksamheter. Detta skulle också kunna ske i form av vattenskyddsplaner. En ändring av planoch bygglagen på sätt skulle innebära ett föreslaget visst avsteg från den nuvarande om ett grundprincipen starkt decentraliserat ansvar för den fysiska planeringen. Samtidigt bygger man vidare på tanken att denna planering skall vara ett instrument att skydda även nationella intressen.

Miljökvalitetsnormerna förutsätts även bli gällande vid tillåtlighetsbedömningar enligt miljöskyddslagen. Detta innebär att nuvarande måste kravregler kompletteras med en regel som innebär att verkmiljöfarliga samheter inte får strida mot dessa normer. Länsstyrelsernas miljöanalyser skulle kunna för utgöra underlag kvalitetsnormerna. För att komma till rätta med vattenvårdsproblemen bör upprättas genomförandeplaner. Dessa skulle ges rättsverkan.

5.5 Förslag från Hiljödelegationen Västra skåne

Miljödelegationen har i betänkandet (SOU 1990:93) i Västra Skåne, År 2000 i våra händer, lämnat Miljön till åtgärder för att väsentligt förbättra förslag inom området. I betänkandet lämnas också miljön till ändringar i miljölagstiftningen. Förslaförslag i denna del stora likheter med de ovan gen uppvisar redovisade förslagen från naturvårdsverket och länsstyrelsen i Hallands län.

I likhet med länsstyrelsen i Hallands län efterlyser delegationen bestämmelser om miljömål och kvalitetsmål i miljöarbetet. Hiljömålen måste enligt delegationen formuleras bindande och fastställas i lag. Ett överskulle enligt delegationen kunna gripande miljömål formuleras på följande sätt:

förekommande arter och arter i av Naturligt människan natur- och kulturmiljöer skall skapade finnas i livskraftiga populationer. Belastningen av föroreningar får inte vara så hög att den leder till negativa effekter hos långsiktiga Föroreningssituationen får inte någon naturtyp. vara sådan att människor tar skada.

Utifrån detta bindande miljömål fastställs kvalitetsmål. I måste fastställas kriterier för hur man ur lag det målet skall härleda mer konkreta övergripande kvalitetsmål. Kvalitetsmálen översätts till operativa som görs beroende av de regionala förhållandena. mål Regionalt anpassade gt§läpp§g;§g§gg, §;g§;g§plggg;, och särskilda genomförangeplaner som är harmoniserade med de långsiktiga kvalitetsmålen utarbetas. Upprättade bör fastställas av kongenomförandeplaner cessionsnämnden för miljöskydd. Enligt delegationens bör få huvudansvaret för att uppfattning länsstyrelsen blir ett målen genomförs. De regionala miljöanalyserna instrument i detta arbete. Det måste enligt viktigt

delegationen finnas möjlighet att meddela generella föreskrifter och de villkor som behövs för att kvalitetsmálen skall kunna näs.

Ett genomförande av de redovisade förslagen kräver ändringar i lagstiftningen. Delegationen anser det ligga närmast till hands att göra ändringar i miljöskyddslagens 5 och 6 §§. Lämpligast vore dock att placera de föreslagna reglerna i en ny lag. Möjligen skulle naturresurslagen, efter viss kunna omarbetning, fylla en sådan funktion.

5.6 Den amerikanska bubbelprincipen

En annan fråga som diskuterats är ett system med överlåtbara utsläppskvoter inom en bubbla som tillämpas i olika former i USA. Med överlåtbara kvoter avses ett system där myndigheterna de totala reglerar utsläppen inom ett visst område genom att fastställa en given volym licenser. För varje anläggning fastläggs härigenom högsta utsläppsnivåer. Om ett företag kan visa att utsläppen under de tillåtna ligger får det tillgodoräkna sig en överlåtbar utsläppskvot. Denna kvot kan användas för handel. I särskilt belastade områden gäller att som vill etablera nya företag sig måste förvärva utsläppskvoter frán befintliga anläggningar och dessutom bevisa att miljökvaliteten därefter sammantaget kan förbättras inom området. I USA tilläts handel med utsläppskvoter för existerande anläggningar inom ett område som omfattas av s.k. bubbelvillkor, dvs. utsläppskrav som omfattar flera enskilda företag.

Systemet förutsätter att det saknar betydelse var någonstans inom ett område sker. föroreningsutsläppen Ju mer avgränsade områden det är om desto fråga större

torde det finnas för att använda förutsättningar systemet. Användbarheten sammanhänger naturligtvis med vilka som kan vara förknippade med också problem utsläppen. I samband med de storskaliga miljöproblemen torde det vara relativt ointressant var många gånger utsläppen sker - huvudsaken är att föroreningsutsläp-

totalt minskar. Är det fråga om störningar i pen blir situationen en annan. I sådana fall har närmiljön de som kan beröras ett berättigat innaturligtvis av att kunna och ha inflytande över tresse påverka av utsläppsförhållandena inom eventuella förändringar ett område.

som granskade det amerikanska Miljöavgiftsutredningen valde att inte lägga något förslag i denna systemet del. har en liknande tillämpats vid I Sverige princip Det har tillståndsprövningar enligt miljöskyddslagen. då varit om verksamheter belägna inom ett fråga relativt begränsat område och med många utsläppshar härvid nöjt sig med punkter. Tillståndsmyndigheten att en total utsläppsgräns för företaget. fastlägga kan sedan avgöra hur utsläppen skall Företaget självt fördelas på de olika utsläppspunkterna.

5.7 Sammanfattande synpunkter

konstateras att flertalet av de Det bör inledningsvis redovisade vattenskyddsfrágor. Förförslagen gäller från är dock av mer generellt slaget miljödelegationen Det amerikanska systemet tillämpas huvudsakligen slag. inom luftvárdsomrádet.

de här redovisade förslagen förordas ett I samtliga av ökat införande av i det svenska miljökvalitetsnormer sådana -

Samstämmighet föreligger om att

miljöarbetet.

om de införs - bör utgöra komplement till de allmänna

aktsamhetsreglerna. Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter förutsätts finnas kvar.

De flesta förslagen - bortsett från naturvárdsverkets - förutsätter rättsligt bindande miljökvalitetsnormer. Det bör i sammanhanget dock nämnas att naturvårdsverket i sitt förslag överlátit till miljöskyddskommittén att överväga införandet av sådana. Naturvårdsverkets förslag är så utformat att det inte föreligger några hinder mot att redan i utan införa ett dag lagändring sådant system.

Det bör vidare noteras att det vissa föreligger skillnader mellan förslagen beträffande vilken nivå pá eventuella miljökvalitetsnormer skall fastläggas. Något resonemang om möjligheterna att knyta miljökvalitetsnormer till riksdagens miljöpolitiska beslut förs inte. Snarare tycks förutsätta att förslagen dessa regleras genom myndighetsbeslut som fattas med stöd av lagen.

Många skäl talar för att man i ökad bör utsträckning använda sig av miljökvalitetsnormer i det svenska miljövårdarbetet. Ett starkt incitament är den .pågående anpassningen till EG. Denna organisation arbetar i stor med direktiv utsträckning om gränsvärden för olika ämnen och även andra former av kvalitetsnormer.

Ett införande av mer bindande kvalitetsrättsligt normer beträffande vissa av typer föroreningar eller för vissa geografiska områden måste emellertid övervägas ytterligare.

6.1 Inledning

I det som ligger till grund för underlagsmaterial olika planerings- och beslutsprocesser kan ingå b1.a. som beskriver ett företags eller en verkuppgifter, samhets effekter på miljön.

om sådana som en Frågan miljökonsekvensbeskrivningar del av beslutsunderlaget har aktualiserats vid flera tillfällen under senare år. Sålunda infördes i samband med 1981 års i miljöskyddslagen krav på att ändringar en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall innehålla en beskrivning av miljöeffekterna utav den sökta verksamheten. År 1987 infördes i väglagen krav att en arbetsplan för byggande av väg även på skall innefatta en miljökonsekvensbeskrivning.

Även förslag att tillämpa miljökonsekvensbeskrivningar i ett vidare perspektiv har framlagts. I betänkandet Naturresursers nyttjande och hävd, före- (SOU 1983:56) naturresurs- och miljökommittén dels att de slog konsekvensbeskrivningar som gjordes enligt då gällande 136 m.fl. skulle a § byggnadslagen, miljöskyddslagen utvidgas till att omfatta även möjliga alternativa (inkl. det s.k. nollalternativet), dels att projekt konsekvensbeskrivningar borde göras också vid andra i - också beslut sammanhanget viktiga beslut politiska där sådana inte var obligatoriska. Förbeskrivningar

slagen ledde emellertid inte till några åtgärder från vare sig riksdagens eller sida. regeringens

I samband med av riksdagsbehandlingen regeringens miljöpolitiska proposition år 1988 (prop. 1987/88:85) fann riksdagen att det fanns att anledning systematiskt införa obligatoriska i miljökonsekvensanalyser den svenska planeringsprocessen. uttalade Riksdagen därför att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till hur sådana skulle kunna analyser infogas i den svenska planeringsprocessen.

Med anledning av nyssnämnda uttalande gav regeringen i beslut den 23 februari 1989 statens naturvárdsverk och plan- och bostadsverket i att utreda förutuppdrag sättningarna och formerna för en mer systematisk användning av som beslutsmiljökonsekvensbeskrivningar underlag i sådana ärenden där en viss eller åtgärd verksamhet får en väsentlig inverkan på miljöförhállandena och hushållningen med naturresurser. Enligt uppdraget borde särskilt övervägas i vilken utsträckning ändringar i berörda lagregler kunde behöva vidtas.

Den 1 juni 1990 redovisade de båda verken resultatet av regeringens uppdrag i rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbete med en lagrádsremiss rörande lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar, m.m.

6.2 Behovet av konsekvensbeskrivningar

De flesta verksamheter 1 samhället kan utformas på

olika kvalitativt och kvantitativt olika sätt, som ger effekter naturresurser och miljö. I strävandena på efter att skapa en bra miljö och en god hushållning med naturresurser kan därför en beskrivning av konsekvenserna utav olika handlingsalternativ vara ett

viktigt instrument.

Vår kunskap om ekosystemens och de biogeokemiska komplicerade samband är inte fullständig. kretsloppens Det är därför svårt att klart fastställa vad som kan orsaka eller har föranlett redan miljöstörningar i I många fall kan det uppkomna störningar miljön. dessutom en avsevärd tid innan den störning förflyta en verksamhet kan orsaka inträder eller blir uppenbar. En annan är att miljöstörningar kan komplikation från den störande verksamheten och i uppstå långt oväntade sammanhang.

nämnda bör emellertid inte få De nu svårigheterna att det så som möjligt görs försök att hindra långt och bedöma konsekvenserna av olika beskriva, analysera som kan påverka miljö och naturresurshusåtgärder, Därvid kan med åtgärd avses allt från prinhállning. om inriktningen av politiken inom en viss cipbeslut samhällssektor till och drift av en enskild uppförande

anläggning.

av det nu nämnda synes det angeläget att Mot bakgrund förbättra för beslut som rör miljö och underlaget naturresurser. Sålunda skulle vid beslut av övergrikaraktär konsekvenserna för bl.a. milpande politisk samma sätt som regelmässigt sker jön kunna belysas på och arbetsbeträffande ekonomiska, regionalpolitiska marknadspolitiska effekter av en föreslagen åtgärd. Vad beslut med mer direkt anknytning till gäller

miljö- och naturresursfrågor kan beslutsunderlaget

att effekterna redovisas i

förbättras genom på miljön

större utsträckning. De inledningsvis nämnda ändringarna i miljöskyddslagen och är i den väglagen steg riktningen. Vidare kan tids- och rumsaspekterna i beslutsunderlaget utvidgas och sekundära och samverkande faktorer undersökas.

syftet med konsekvensbeskrivningar är således att de skall ingå i beslutsunderlaget för att de påverka avvägningar och förhandlingar som föregår ett avgörande av en viss fråga. kan Konsekvensbeskrivningar också medverka till att liksom kunskapsluckor upptäcks till en allmänt ökad och insikt kunskap om miljö- och naturresursfrågorna i samhället. Konsekvenserna kan uttryckas i pengar eller som effekter av olika I slag. det vidgade som konsekvensbeskrivbeslutsunderlag ningar kan ge bör regelmässigt också alternativa handlingsmöjligheter redovisas och beskrivas.

En central fråga är hur formaliserad och omfattande en miljökonsekvensbeskrivning bör vara.

6.3 Innehållet i en konsekvensbeskrivning

En konsekvensbeskrivnings uppgift är att som underlag för ett beslut ge besked om tänkbara effekter i olika tids- och rumsperspektiv av en eller föreslagen åtgärd verksamhet. Beskrivningen skall vara en presentation av vad som händer, eller med angiven sannolikhet kan hända, under vissa specificerade omständigheter. Den skall tala om hur det är och hur det med största sannolikhet kommer att bli under olika betingelser. Däremot bör den inte tala om hur det borde vara.

Eftersom skall vara en del av konsekvensbeskrivningen beslutsunderlaget, är det nödvändigt att den föreligger innan det faktiska beslutet fattas. Det innebär

att i de fall en verksamhet eller åtgärd innefattar flera av varandra beroende delar, måste konsekvensbeså snart initiativet till hela skrivningen göras så att det är möjligt att undvika projektet tagits uppbindning genom för tidiga delbeslut.

En konsekvensbeskrivning skulle i idealfallet kunna redovisa alla någorlunda sannolika effekter på miljö och naturresurser som kan följa om

- den aktuella åtgärden genomförs, - alternativa åtgärder genomförs, - inte någon åtgärd alls genomförs (nollalternativet).

skulle särskilt allvarliga effekter redosjälvfallet visas extra utförligt.

Emellertid får kravet fullständighet hos en konsepå inte drivas hur långt som helst. Ett kvensbeskrivning drivande in absurdum kan förutom oacceptabla kostnader och av åtgärder också i värsta förseningar angelägna fall leda till att beslutsunderlaget blir sämre till av bristande överskádlighet. Det är därför följd med rutiner för en rimlig avvägning mellan viktigt fullständighet, relevans och betydenhet.

Ett i är att fastställa vad som problem sammanhanget är av Urvalet av utförligt behandlade betydenhet. effekter kan av dels vunna erfarenheter av påverkas att utföra konsekvensbedömningar, dels ökade kunskaper om de sambanden. Man kan tänka sig en ekologiska prioritering av insatser mot irreversibla störningar de och/eller som kan förorsaka på ekologiska systemen skador eller allvarliga individskador på ärftliga människan. En sådan prioritering kan också återspeglas Sådana effekter som bedöms vara i beslutsunderlaget.

mindre kan omnämnas allvarliga med en motivering till varför de inte närmare analyseras.

Dá syftet med en konsekvensbeskrivning är att möjliggöra en avvägning mellan de och positiva negativa effekterna av en föreslagen åtgärd, är det att viktigt använda mått som relaterar påverkan till I nyttan. detta sammanhang krävs också insatser för att identifiera och utveckla lämpliga parametrar.

Ett ytterligare problem är av vilka avgränsningen alternativ som skall utredas. Även i detta fall är det en fråga om en avvägning mellan och fullständighet relevans. De mer avlägsna och spekulativa alternativen bör inte ges samma ingående som de mer behandling näraliggande och rimliga. Liksom i fråga om effekterna kan emellertid alternativ, som inte bedöms vara relevanta, omnämnas och en motivering lämnas till varför de uteslutits.

Ett alternativ som i princip inte bör få utelämnas är det s.k. nollalternativet. För att få en perspektiv på åtgärds konsekvenser är det viktigt att det klart framgår vilka konsekvenser ett sådant icke-beslut får. som exempel kan nämnas att det vid etablering av, lät säga, ett kolkraftverk klart skall vilka framgå effekterna blir av att fortsätta att elström producera på annat sätt, exempelvis i kärnkraftverk. Om det finns flera alternativ som är bättre än nollalternativet, men sinsemellan svåra att kan rangordna, beskrivningen av nollalternativet ge besked om hur länge man kan vänta med beslutet innan ytterligare tidsutdräkt har större betydelse än osäkerheten i valet mellan de övriga alternativen.

För att en skall bli ett bra konsekvensbeskrivning instrument i beslutsprocessen, är det det att viktigt

och av den ägnas stor uppläggningen presentationen omsorg. En stor del av arbetet med konsekvensbeskrivtorde därför böra bestå i bearbetning av ningar och inte insamlandet av data. Vad information i själva de som bör höra till en konsekvensgäller handlingar måste de beslutande myndigheterna få beskrivning, ställa krav att handlingarna skall vara överskådpå lättbegripliga och inte alltför omfångsrika. liga, bör en sökande också tillhandahålla en preli- Kanske minär och viktning av de beskrivna effekbedömning ternas betydelse.

6.4 i nuvarande Miljökonsekvensbeskrivningar lagstiftning

och naturresurslagstiftning finns I nuvarande miljöansatser till krav på en belysning av konsekvenserna för av eller verksamheter vid de miljön åtgärder och avvägningar som anges i lämplighetsbedömningar bl.a. naturresurslagen och vissa till denna anknutna

lagar.

som nämnts i till detta kapitel finns inledningen bestämmelser om redovisning av miljökonseuttryckliga kvenserna eller effekterna på miljön av olika arbetsi och väglagen. Den senare företag miljöskyddslagen med tillhörande författningar innehåller de mest formaliserade bestämmelserna i nämnda avseenden.

att en ansökan om till- Enligt miljöskyddslagen gäller stånd till verksamhet skall innehålla miljöfarlig b1.a. en av miljöeffekterna såsom arten, beskrivning och räckvidden av de störningar som verksamstyrkan heten kan medföra.

Väglagens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar är avgränsade till arbetsplaner för enskilda vägsträckor. En sådan beskrivning skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått, som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.

Vissa antydningar till om konsekvensbeskrivregler ningar finns även i ett antal andra än de nu lagar nämnda. Sá är fallet i bl.a. naturresurslagen, planoch bygglagen samt vattenlagen.

sammanfattningsvis kan konstateras att de befintliga lagar, som nu i första hand är av intresse, är sådana som innefattar bestämmelser för samhällsplanering, verksamheter och arbetsföretag och som förutsätter någon form av direkt eller förtillståndsprövning handsgranskning i den aktuella planerings- och beslutsprocessen.

6.5 i andra länder Miljökonsekvensbeskrivningar

Konsekvensbeskrivningar kan göras och har gjorts på många olika sätt, mer eller mindre ambitiöst och utifrân vitt skilda förutsättningar. Kraven på precision och varierar också formalisering betydligt.

I flera länder finns vissa formaliserade krav pá konsekvensbeskrivningar vid planering och tillståndsprövning av miljöstörande verksamheter. Den längsta traditionen härvidlag finns i USA. I Europa är det Holland som har kommit längst på MKB-området. Vårt grannland Norge har nyligen infört en MKB-procedur och inom EG finns det direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar.

den största erfarenheten på HKB-området torde Eftersom skall den amerikanska MKB-proceduren här finnas i USA, kort beröras.

den amerikanska miljölagen (National Environ- Enligt mental Act, NEPA) skall alla federala myndig- Policy heter i samråd med Council on Environmental Quality och utveckla sådana metoder och (CEQ) identifiera att rimliga hänsyn till olika miljövärden procedurer tas i beslutsfattandet.

till eller större federal verksam- I varje förslag lag het som kan medföra en betydande inverkan på miljökvaskall en redogörelse lämnas om liteten detaljerad

- konsekvenserna för av den tilltänkta verkmiljön samheten, - som inte kan undvikas om alla skadliga miljöeffekter förslaget genomförs, - alternativ till den föreslagna verksamheten (jämväl

nollalternativet), - mellan kortsiktig ekonomisk nytta och förhållandet långsiktiga fördelar av att upprätthålla produktiva därmed ett livskraftigt samhälle, samt ekosystem och - och miljökonsekvenser och alla irreversibla obotliga sociala konsekvenser av den tilltänkta verksamheten

om den genomförs.

märka att NEPA inte miljöpäverkande verk- Det är att samheter som utförs utan inblandning av federala

myndigheter.

momenten i det amerikanska systemet kan De viktigaste sammanfattas enligt följande. Då en federal myndighet en verksamhet är den första åtbörjar att planera NEPA att avgöra om en fullständig gärden enligt

miljökonsekvensbeskrivning (Environmental Impact Statement, EIS) måste göras. Om myndigheten därvid kommer fram till att verksamheten inte kommer att medföra nägra mer betydande effekter på miljön, publicerar myndigheten en rapport därom. Om det däremot befinns att verksamheten kommer att medföra betydande miljöpåverkan, skall myndigheten utfärda Notice of Intent och är därmed för att en ansvarig EIS sammanställs. Denna skall utarbetas av myndigheten eller den som myndigheten utser. Vid arbetet med en EIS sker först en s.k. Härmed avses en scoping. avgränsning och fördelning av arbetet, dvs. en process, som syftar till att begränsa arbetet genom att försöka skilja mellan stort och smått och minska omfånget på rapporterna. Detta förutsätter att den ansvariga myndigheten snarast måste identifiera de viktigaste frågorna som kräver full analys och skilja dessa från frågor av mindre I denna betydelse. process skall alla federala, delstatliga och lokala myndigheter delta. Även intresserade får medverka. medborgare Då scoping-förfarandet avslutats utarbetas en preliminär EIS. Denna sänds på remiss till berörda myndigheter och görs för allmänheten. tillgänglig En preliminär EIS diskuteras också på möten som offentliga anordnas för detta ändamål. De yttranden och synpunkter som därvid framförs tillsammans med den utgör preliminära versionen och den ansvariga myndighetens kommentarer en slutlig EIS. Efter det att myndigheten godkänt den slutliga versionen utgör denna underlag för tillstándsbeslut o.d. En slutlig EIS skall offentliggöras och först 30 dagar efter det att så skett kan beslut fattas om den verksamhet som analyserats. Myndigheter och enskilda som anser att en EIS inte uppfyller gällande krav kan få rapporten granskad av domstol.

6.6 Möjliga vägar till miljökonsekvensbeskrivningar i svensk lagstiftning

Sett utifrån synpunkt kan bestämförfattningsteknisk införas i melser om miljökonsekvensbeskrivningar efter ett flertal olika modeller. lagstiftningen och och bostadsverket har i sin Naturvårdsverket plandiskuterat tre olika huvudalternativ. rapport

Det första alternativet innebär att en MKB-regel införs i naturresurslagen. En fördel med detta

alternativ är att det bygger vidare på befintlig Genom att naturresurslagen är en s.k. lagstiftning. kommer MKB-bestämmelserna automatiskt att paraplylag också de som är anknutna till naturresursgälla lagar lagen.

Emellertid har alternativet också nackdelar. En av dessa är att naturresurslagen är kopplad till endast viss medan koppling saknas till andra lagstiftning, som kan vara av intresse i sammanhanget. Sålunda lagar skulle MKB-bestämmelser enligt detta alternativ inte

bli tillämpliga vid prövning enligt exempelvis skogsoch Med andra ord blir MKBvárdslagen skötsellagen. reglerna enligt detta alternativ inte generellt offentliga beslut för vilka tillämpbara på samtliga mer om belutsunderlag kan vara önskprecisa regler nackdel - till av naturresursvärda. En annan följd och - är lagens inriktning mot mark- vattenanvändning att luftaspekterna inte fångas in tillräckligt tyd- Att en generell bestämmelse i naturresursligt. genom vad enligt en lagen ange en miljökonsekvensbeskrivning anknuten skall innehålla är också förenat med lag

svårigheter.

Det andra alternativet innebär att en MKB-regel införs i samtliga lagar och andra författningar där detta är motiverat. Fördelen härmed är att en MKB-bestämmelses konstruktion direkt kan anpassas till de olika författningarnas utformning i övrigt. Vidare kan samtliga i sammanhanget intressanta direkt författningar täckas in.

Även detta alternativ har emellertid nackdelar. Den främsta torde vara att det är ett omfattande mycket och komplicerat arbete att en införa på gång regler om miljökonsekvensbeskrivningar i hela den svenska miljölagstiftningen. En annan nackdel, som gäller för detta alternativ i än högre grad än för det är första, att det kan driva fram en mot fokusering själva MKB-dokumentet, något som erfarenheter från utlandet visat vara olyckligt. Sålunda kan alternativet leda till utdragna beslutsprocesser, ökad byråkrati och ökade kostnader, utan att det faktiska beslutsunderlaget förbättras.

Det tredje alternativet innebär att en särskild MKB-lag införs. I en sådan kan anges att myndigheter, företag och enskilda, i samband med verksamheter eller åtgärder som väsentligt kan inverka på miljön eller hushållningen med naturresurser, alltid skall utreda och överväga miljökonsekvenserna. kan Lagen ges ramkaraktär med möjlighet för att vid regeringen tillämpningen av viss angiven föreskriva lagstiftning huruvida en miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i beslutsunderlaget. I en MKB-lag kan vidare föreskrivas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och omfattningen av en miljökonsekvensbeskrivning, liksom för formerna för utförande och offentliggörande.

Med nu konstruktion kan en HKB-lags regler angiven i särskild författning eller i successivt preciseras i till miljö- och naturresursbestämmelser anslutning En formell att utföra en lagstiftningen. skyldighet bör dock inträda först miljökonsekvensbeskrivning utfärdats därom med stöd sedan särskilda föreskrifter

av lagen.

kan bl.a. vem som I de närmare bestämmelserna anges vem som skall utföra en miljökonsekvensbeskrivning, vilken som skall använskall bekosta den, systematik som skall göras samt das, vilken alternativredovisning att bli informeformerna för allmänhetens möjligheter rad om och ta del av aktuella ärenden.

det alternativet behöver En MKB-lag enligt tredje inte medföra någon utökad tillståndsplikt, självfallet att specificera det underlag utan endast ge möjlighet som skall i de planerings- och beslutsprocesser ingå

som redan är reglerade.

av nu skisserat slag är heller ingen En konstruktion Sålunda finns det flera nyhet i svensk lagstiftning. av ramkaraktär enligt vilka regeringen bemyndilagar föreskrifter. Som exempel kan gas att utfärda närmare

nämnas lagen om kemiska produkter.

en fördel med en HKB-lag år att den ganska Ytterligare enkelt kan tillämplig på sådana beslutsprocesser göras behov av mer regler om där det finns ett preciserade för beslutet. Likaså medger konstruktionen underlaget en successiv utveckling mot en mer formaliserad dels av dels att användning miljökonsekvensbeskrivningar, behov kan låtas omfatta även s.k. marknadslagen vid åtminstone sådana som fattas av myndigheter beslut, och affärsdrivande verk.

Naturvårdsverket och plan- och bostadsverket har i sin rapport förordat det tredje alternativet.

6.7 i en Miljökonsekvensbeskrivningar ny, samlad miljölag

Mycket talar för att närmare och mer detaljerade bestämmelser om användningen av miljökonsekvensbeskrivningar bör införas. Det synes därför naturligt att till en ny, samlad ett eller annat miljölag på sätt knyta bestämmelser om sådana beskrivningar.

Vad gäller avgränsningen av de i beslutsprocesser vilka bör som miljökonsekvensbeskrivningar ingå underlag kan tänkas en begränsning till sådana planerings- och beslutsprocesser som regleras i nuvarande plan- och eller annat miljölagstiftning på sätt är direkt författningsreglerade. Detta innebär att vad som kan betecknas som rena marknadsbeslut tills vidare inte skulle träffas av kravet på miljökonsekvensbeskrivningar.

En viktig fråga är den i vilken form regler om

miljökonsekvensbeskrivningar skulle kunna knytas till en ny miljölag. Av de alternativ som behandlats i naturvárdsverkets och plan- och bostadsverkets rapport torde, från kommitténs utgångspunkter, det andra och det tredje ligga närmast till hands. Därutöver kan det finnas anledning att diskutera införandet av särskilda bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i en ny miljölag.

Enligt direktiven skall kommittén arbeta förutsättningslöst för att åstadkomma av de skärpningar regler som gäller för närvarande enligt miljöskyddslagen och en samordning av all vad anknytande lagstiftning

gäller kravet på skärpt miljöhänsyn. Mot bakgrund härav och från överskádlighetssynpunkt vore det önskvärt att i en ny miljölag inta alla bestämmelser av central - såväl materiella som formella. betydelse Detta talar för att MKB-bestämmelser borde införas i en miljölag i enlighet med det andra alternativet.

Som framgått ovan är det emellertid förenat med ett betydande arbete att i varje i sammanhanget aktuell införa MKB-regler. Det är nämförfattning passande inte bara på miljöskyddets område som det är ligen aktuellt med konsekvensbeskrivningar, utan sådana kan antas bli aktuella också vad gäller planeringsprocesser, t.ex. enligt plan- och bygglagen.

För det tredje alternativet talar dettas möjligheter till att lätt ändra, anpassa och successivt precisera En betydande nackdel är emellertid att lagstiftningen. en från mycket viktig formell bestämmelmiljösynpunkt se skulle lämnas utanför en ny miljölag.

Ett för kommittén i och för sig intressant alternativ vore att i en ny miljölag meddela särbestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar, men i övrigt låta frågan om sådana regleras i en MKB-lag. Vad som beskrivningar talar mot en sådan lösning är att ytterligare en särskulle införas. Ett sådant förfareglering därigenom rande är inte önskvärt, vare sig från systematisk synpunkt eller från överskádlighetssynpunkt.

oavsett i vilken form regler om konsekvensbeskrivkan komma att knytas till en ny miljölag är det ningar att sådana beskrivningar görs beträffande alla viktigt verksamheter eller åtgärder som kan befaras påverka människors hälsa eller skada naturen. Det bör således

inte uppställas krav på att påverkan skall vara väsentlig.

7.1 Allmänt om miljövárdsorganisationen

Ett mycket stort antal myndigheter olika nivåer har på var och en inom sitt sektorsomráde att i större eller mindre omfattning fullgöra uppgifter på miljövárdsområdet.

På regeringsnivá är det i första hand miljödepartementet som svarar för miljöfrågorna. Inom departementet finns ett med ansvar för den samordningskansli övergripande samordningen och långsiktiga utvecklingen av miljöpolitiken samt för och fördjupade analyser utvärderingar inom miljöpolitikens olika områden. Regeringen har vidare en informerande och rådgivande miljövárdsberedning till sitt förfogande.

.Merparten av de beslut som styr miljövárdsarbetet fattas, förutom av riksdagen och regeringen, av naturvárdsverket, kemikalieinspektionen, koncessionsnämnden för miljöskydd, och länsstyrelserna miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden bildar tillsammans med länsstyrelserna och kommunerna (miljö- och hälsoskyddsnämnderna) kärnan i den nuvarande miljövårdsorganisationen.

Naturvårdsverket år den centrala förvaltnings- Verket skall bevaka myndigheten på miljövárdsområdet. i och föreslå regeringen nödutvecklingen miljön vändiga åtgärder. Dessutom skall naturvárdsverket, tillsammans med en rad andra myndigheter, verkställa riksdagens och regeringens beslut på miljövárdsområdet.

skall verka för en bättre Kemikalieinspektionen kontroll av kemikalieanvändningen i samhället. har till huvuduppgift att övervaka Myndigheten marknadsföringen av kemikalier från arbetsmiljö-, miljö- och konsumentsynpunkt. Kemikalieanvändningen bevakas i stort rådgivning till och kontroll av genom enskilda genom utredningar om kemiska hälsoföretag, och och genom granskning och godkännande miljörisker av och fastställande av villkor för bekämpningsmedel medlens En betydande del av kemikalieanvändning. resurser tas i anspråk för uppgifterna inspektionens Kemikalieinspektionen skall på bekämpningsmedelssidan. dessutom föra ett allmänt produktregister.

för som inrättades i Koncessionsnämnden miljöskydd, samband införande, är en dommed miljöskyddslagens stolsliknande myndighet. Nämnden och länsstyrelserna frågor om miljöfarlig verksamhet enligt miljöprövar De större och mer komplicerade ärendena skyddslagen. handhas därvid av nämnden och de mindre komplicerade av länsstyrelserna.

Pá det planet ligger huvudansvaret för regionala hos länsstyrelserna. Dessa är beslutsmiljövárden myndigheter i flera ärendetyper enligt miljöskyddsoch enligt bl.a. miljölagen tillsynsmyndigheter och hälsoskyddslagen. Dessutom är länsskyddslagen enligt lagen om styrelserna tillståndsmyndigheter kemiska produkter.

För miljövárdsarbetet lokal nivå på svarar kommunerna genom i första hand miljö- och hälsoskyddsnämnderna och byggnadsnämnderna. och Miljö- hälsoskyddsnämnderna har bl.a. hand om tillståndsgivning enligt hälsoskyddslagen. De har också framför allt omfattande tillsynsuppgifter. Resurserna för miljövårdsarbetet varierar högst väsentligt mellan kommunerna.

Utöver de nu nämnda finns en myndigheterna lång rad statliga organ som har uppgifter på miljövårdsområdet. Sá är fallet med b1.a. dománverket, statens energiverk, fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen, och planbostadsverket, riksantikvarieämbetet, sjöfartsverket, skogsstyrelsen, socialstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk samt tullverket.

Utredningen om miljövårdens organisation har i sitt betänkande (SOU 1987:32) För en bättre miljö, redovisat att den svenska miljövårdsfamiljen omfattar ca 80 myndigheter som har sina uppgifter reglerade i ca 260 författningar.

7.2 Tillstândsprövning

7.2.1 Enligt nuvarande system

7.2.1.1 Miljöskyddslagen

Från prövningssynpunkt kan enligt miljöskyddslagen miljöfarliga verksamheter indelas i tre grupper, nämligen tillståndspliktiga, och anmälningspliktiga övriga.

Tillstándspliktiga verksamheter är sådana som typiskt sett bedömts vara så från farliga miljöskyddssynpunkt

att de måste underkastas en särskild prövning innan de får eller ändras. Vilka verksamheter som är påbörjas inte i själva lagen, utan i tillståndspliktiga anges en bilaga till miljöskyddsförordningen, som utfärdats med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen. Tillär koncessionsnämnden och länsstyståndsmyndigheter relserna. Ärendefördelningen dem emellan framgår av

nämnda bilaga. Dá det gäller länsstyrelsens prövning finns det vissa undantag, innebärande att koncessionsnämnden i stället är tillståndsmyndighet. I vissa fall skall tillstándsfrågor underställas regeringens pröv-

ning.

Den tillstándsprövningen gäller framför obligatoriska allt verksamheter och ändring i befintliga. I nya om utsläppande av avloppsvatten är tillståndsfråga utformad så att den gäller inte endast plikten av utan utsläppande över huvud pábörjande utsläpp taget.

Före den 1981 fanns en möjlighet att söka 1 juli dispens från tillståndsplikten. Denna möjliget togs bort från nämnda Det är dock att märka att tidpunkt. meddelade och de villkor som angetts i dispensbeslut besluten alltjämt gäller.

för vissa verksamheter och åtgärder Anmälningsplikt främst till att ge tillsynsmyndigheten inforsyftar mation om en miljöfarlig verksamhet. Vilka planerad verksamheter som är anmâlningspliktiga framgår likaså av till Anmälan skall bilagan miljöskyddsförordningen. i flertalet fall göras till miljö- och hälsoskyddsnämnden. I vissa fall skall dock anmälan ske hos länsstyrelsen. I huvudsak gäller i anmälningsärenden samma förfarande hos länsstyrelsen som hos miljö- och 1 hälsoskyddsnämnden.

Övriga miljöfarliga verksamheter är sådana för vilka inte krävs vare sig tillstånd eller

anmälan, men som

definitionsmässigt ändå faller inom miljöskyddslagens tillämpningsområde. som exempel på sådana verksamheter kan nämnas flertalet jordbruk.

Den som utövar eller har för avsikt att sätta igång en miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig kan frivilligt att få begära verksamheten prövad. En frivillig tillständsprövning kan avse miljöfarliga verksamheter av mycket skilda Det kan vara slag. fråga om verksamheter som inte finns i upptagna bilagan till miljöskyddsförordningen. Vidare kan det gälla verksamheter, som visserligen är tillståndspliktiga enligt bilagan men som påbörjats före miljöskyddslagens ikraftträdande eller som dispensprövats och därför inte tidigare Det kan tillstándsprövats. också vara fråga om verksamheter, som inte är så omfattande att

tillståndsplikt föreligger, eller verksamheter som är anmälningspliktiga. Den frivilliga prövningen sker i allmänhet hos länsstyrelsen.

I princip är formen för prövning densamma vid

koncessionsnämnden och länsstyrelsen och de båda myndigheternas beslut har samma rättsverkan.

7.2.1.2 Lagen om kemiska produkter

I lagen om kemiska produkter har införts att möjlighet föreskriva tillståndsplikt för och hantering import av kemiska produkter eller meddela generella föreskrifter för hantering eller av import produkterna.

om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen, eller den myndighet som regeringen

töreskriva att en kemisk produkt får bestämmer, hanteras eller importeras endast efter tillstånd.

I likhet med vad som gäller enligt miljöskyddslagen inte i om kemiska produkter då tillstånd anges lagen erfordras. Detta regleras i stället i förordningen om kemiska Där stadgas tillståndskrav för all produkter. icke hantering och import av livsfarliga yrkesmässig och kemiska produkter. Vidare krävs mycket farliga tillstånd för yrkesmässig import av livsfarliga kemiska samt för yrkesmässig överlåtelse av produkter livsfarliga eller mycket farliga kemiska produkter. Vissa från tillstándsplikten finns. Om det undantag finns särskilda skäl kan kemikalieinspektionen såväl som inskränka det tillståndspliktiga området. utvidga

om tillstånd enligt lagen om kemiska produkter Frågor prövas av länsstyrelserna. Tillståndsprövningen syftar till en kontroll över förekomsten av särskilt regional farliga kemiska produkter.

I stället för att föreskriva tillståndsplikt för en viss kemisk kan regeringen, eller den myndigprodukt

het som regeringen bestämmer, meddela generella

föreskrifter för hantering eller import av produkten.

Förordningen om bekämpningsmedel

som rättsligt sett innebär en tillstånds- En prövning är den form av godkännande som krävs för givning bekämpningsmedel. Enligt förordningen om bekämpningssom meddelats med stöd av lagen om kemiska medel, får inte importeras, saluprodukter, bekämpningsmedel överlåtas eller användas utan att vara godhållas, känt. om godkännande prövas av kemikalieinspek- Frågor tionen efter ansökan av tillverkaren. Kemikalieinspek-

tionen får meddela föreskrifter om avsteg från bestämmelserna om godkännande. Den får också för särskilt fall medge undantag från kravet om det på godkännande, behövs för vetenskaplig eller när särskilda prövning skäl föreligger. Av resurser kemikalieinspektionens läggs ungefär en tredjedel på den verksamhet som rör frågor om bekämpningsmedel.

Enligt förordningen får vissa bekämpningsmedel (hänförliga till klass 1) användas endast för yrkesmässigt bruk av den som har särskilt tillstånd. om Frägor sådant tillstånd prövas såvitt avser

verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel av lantbruksstyrelsen eller, efter lantbruksstyrelsens bestämmande, av lantbruksnämnd,

åtgärder mot ohyra och skadedjur 10 § enligt hälsoskyddslagen av socialstyrelsen,

- annan verksamhet av arbetarskyddsstyrelsen.

En länsstyrelse kan meddela föreskrifter om krav på tillstånd att sprida bekämpningsmedel inom visst område.

Förordningen om miljöfarligt avfall

Förordningen om miljöfarligt avfall, vilken också utfärdats med stöd av lagen om kemiska produkter, innehåller b1.a. bestämmelser om tillstándsplikt vad gäller transportverksamhet. Sålunda krävs i vissa fall tillstånd till transport av avfall miljöfarligt på väg. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen.

7.2.1.3 Hälsoskyddslagen

som syftar till att förhindra Hälsoskyddslagen, av sanitär olägenhet och att undanröja uppkomsten innehåller bestämmelser om såväl tillståndssådan, prövning som anmälningsförfarande.

föreligger i fråga om Obligatorisk tillståndsplikt inrättande av till vilken en avloppsanläggning vattentoalett är ansluten. Tillstånd söks hos miljö-

och hälsoskyddsnämnden.

utan ansluten vattentoalett är För avloppsanläggning att det räcker med en anmälan till huvudprincipen behövs för att hindra uppkomsten av nämnden. Om det har dock nämnden möjlighet att även sanitär olägenhet här föreskriva tillstándsplikt.

kan föreskriva att vissa slags djur inte Regeringen utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsfär hållas inom område med detaljplan, om nämnden sådana bestämmelser behövs för att förhindra uppkomsten av sanitär olägenhet.

vidare för inrättande av Anmälningsplikt föreligger vissa Under samma förutsättvärmepumpsanläggningar. som i om avloppsanläggningar kan miljöningar fråga föreskriva tillståndsplikt även och hälsoskyddsnämnden för värmepumpsanläggningar.

för att driva vissa Likaså föreligger anmälningsplikt lokaler och t.ex. hotell samt idrottsanläggningar, och badanlåggningar.

7.2.1.4 Renhållningslagen

Enligt renhållningslagen skall varje kommun svara för att hushållsavfall forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljökrav som enskilda intressen.

Frågor om bortforsling regleras i kommunens renhållningsordning. I en sådan skall också finnas föreskrivet bl.a. under vilka förutsättningar undantag kan medges från föreskrifter. renhållningsordningens Frågor om undantag prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Även om i inte talas renhållningslagen om tillståndsprövning kan en dispensprövning det enligt nyssnåmnda sägas leda till i sak samma resultat som en till-

ståndsprövning. Sålunda kan en fastighetsägare genom dispens befrias från skyldighet att lämna sitt hushållsavfall till kommunen. Han erhåller med andra ord indirekt ett tillstånd att ta om hand sitt själv avfall.

7.2.1.5 4 kap. naturresurslagen

I 4 kap. finns naturresurslagen bestämmelser om att vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och åtgärder inte får utföras utan tillstånd av regeringen. De anläggningar och åtgärder som omfattas av tillståndstvånget är i angivna själva lagen.

Även andra eller anläggningar åtgärder än de som särskilt angetts kan komma att omfattas av krav på tillstånd av regeringen efter förbehåll av denna. Om det finns särskilda skäl får regeringen i ett visst fall medge undantag frán kravet tillstånd. på

7.2.1.6 Naturvårdslagen

innehåller bestämmelser om tillstånds- Naturvårdslagen vad gäller täktverksamhet och markavvattning plikt beträffande vissa andra arbetsföresamt samrådsplikt Gemensamt för dessa är att det är fråga om verktag. samheter som påverkar naturmiljön.

lera, jord, torv eller andra Täkt av sten, grus, sand, för annat ändamål än för markinnejordarter får, i flertalet fall inte ske utan havarens husbehov, av Likaså får åtgärder för tillstånd länsstyrelsen. än s.k. skyddsdikning i regel annan markavvattning inte utföras utan länsstyrelsens tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen fall från kravet på tillkan i vissa medge undantag stånd till markavvattning.

Om ett som inte omfattas av tillståndsarbetsföretag, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön tvång, skall samråd ske med länsstyrelsen innan företaget utförs. Som exempel sådana företag kan nämnas på husbehovstäkter, vägarbeten, större schaktningsarbeten och upptagande av ledningsgator.

7.2.2 Möjligheter till samordning

En genomgång visar att prövningssystemet på miljöflera olika sätt, vad gäller skyddsområdet regleras på i om både och förfarande. fråga prövningsmyndighet

Det finns en skillnad mellan å ena sidan miljöskyddsdenna lagstiftning och å andra lagen och näraliggande om kemiska Denna skillnad är sidan lagen produkter.

naturlig, eftersom det föreligger en stör olikhet mellan som avser tillstándsprövning, en anläggning eller en fortlöpande och verksamhet, sådan tillståndsprövning som avser av en viss kemisk hantering produkt eller godkännande av ett bekämpningsmedel. Särskilt gäller detta frågor om hantering, där prövningen har ett starkt drag av auktorisationsförfarande. Man får dock inte glömma att det även finns likheter.

I den lagstiftning som nu redovisats är tillståndsprövningen uppdelad mellan regeringen, koncessionsnämnden, kemikalieinspektionen, och länsstyrelsen miljö- och hälsoskyddsnämnden.

En viss intar den särställning tillstándsprövning som ankommer på regeringen enligt 4 kap. naturresurslagen. Visserligen kan regeringen förena ett tillstånd med villkor för att allmänna tillgodose intressen, men regelmässigt görs tillståndet även beroende av att det aktuella företaget inom viss tid fullföljs genom ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen. Det nu sagda ger visst fog för att hävda att regeringens prövning enligt 4 kap. naturresurslagen i högre grad påminner om en än om en tillátlighetsprövning fullständig tillstándsprövning. Det kan i sammanhanget också noteras att 4 kap. naturresurslagen ásatts rubriken av Tillåtlighetsprövning industrianläggningar m.m.

Enligt vattenlagen ankommer det inte att på regeringen meddela tillstånd, utan detta är en sak för vattendomstol eller förrättningsman. Däremot skall regeringen i vissa fall avgöra själva tillátlighetsfrágan, ett avgörande som naturligtvis är bindande för den som meddelar tillstånd. En tillátlighetsfrága kan enligt vattenlagen komma under regeringens dels prövning beträffande vissa särskilt angivna ingripande vatten-

dels efter förbehåll av regeringen, dels företag, efter hänskjutande av i princip otillåtliga företag.

om ett lokalisering har ofta blivit Frågan företags och mest kontroversiella i samband med den primära verksamhet. Emellertid kräver prövning av miljöfarlig inte av lokaliseringen en tillståndsprövavgörandet utan detta kan lika gärna ske vid en tillåtligning, Det visar erfarenheterna från vattenhetsprövning. lagens tillämpning.

Vissa etableringar har på grund av sin betydande eller beskaffenhet en omfattning eljest ingripande stor inverkan miljön, i första hand lokalt mycket på även också globalt kan men många gånger regionalt. en sådan medföra miljöpåverkan av ibland anläggning storlek och inverkan på betydelse. Anläggningarnas innebär risker för konflikter med ett stort miljön andra intressen. Etableringarna berör och antal människor och ställer i de engagerar oftast många flesta fall också stora krav på olika samhälleliga t.ex. i form av vägar och annan följdinvesteringar, Normalt har en etablering även betyinfrastruktur. och utvecklingen inom en delse för sysselsättningen större ibland t.o.m. för hela landet. Enligt region, har möjlighet att, under miljöskyddslagen regeringen vissa lämna tillstånd till i princip förutsättningar,

otillåtliga företag.

Ett starkt motiv för att låta regeringen pröva särskilt för anläggningar och miljön ingripande har varit att ingen annan än regeringen åtgärder kunna åstadkomma en allsidig prövning med en ansetts av bl.a. miljöskyddsmässiga, arbetsmarksammanvägning och synpunkter. Framnadspolitiska regionalekonomiska

allt har det ansetts viktigt att avgöranden av

för träffas av ett organ som det är

ifrågavarande slag

möjligt att utkråva politiskt ansvar av. Genom prövningen har regeringen inflytande över och tar ett politiskt ansvar för tillkomsten och lokaliseringen av sådana industriella och liknande etableringar, som medför stor påverkan men som samtidigt kan ha stor betydelse för eller för sysselsättningen andra viktiga samhällsintressen. Ett sådant inflytande kan åstadkommas antingen genom en regeringens tillståndsgivning enligt nuvarande system, eller genom en regeringens tillátlighetsprövning enligt vattenlagens modell.

vad gäller formen för en reglering av tillstándsplikt finns det lagtekniskt i huvudsak tre vägar att gå. Den ena är att i själva - i lagen likhet med vad som gäller för närvarande enligt miljöskyddslagen inta ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillstándstvång eller anmälningsförfarande beträffande ett antal särskilt angivna anläggningar eller verksamheter. En annan möjlighet år att i lagen direkt ange de eller anläggningar verksamheter som skall vara underkastade tillståndstváng eller anmälningsförfarande. Detta är vad som för närvarande

tillämpas enligt 4 kap. naturresurslagen. Den tredje vägen är att i lagen föreskriva en generell tillstándsplikt, eventuellt med vissa Denna undantag. -lagtekniska lösning har valts för vattenlagens vidkommande.

Vid bedömning av i vilken omfattning tillstándsplikt bör föreskrivas är det att viktigt beakta i vilken utsträckning tillstándsprövning kan ersättas med generella föreskrifter eller anmälningsförfarande. Klart torde dock vara att inte all tillstándsprövning kan ersättas på detta sätt.

Vad till en början den angår nuvarande tillståndsplikten enligt miljöskyddslagen torde det för

närvarande vara möjligt att i huvudsak utgå från den ordning som nu gäller enligt bilagan till miljöskyddsförordningen.

När det gäller skyldighet att göra anmälan beträffande miljöfarlig verksamhet synes böra övervägas att låta en sådan skyldighet ersättas av generella föreskrifter som en företagare får rätta sig efter på eget ansvar. Å andra sidan medför ett anmälningsförfarande att får information om vilka verktillsynsmyndigheterna samheter som bedrivs. Denna information är värdefull och anmälningsskyldigheten bör därför kvarstå i princip. Det bör kanske inte förväntas att anmälningarna föranleder så aktiva insatser från tillsynsmyndigheternas sida. Därför bör kanske sådana verksamheter som nu endast är anmälningspliktiga men som är av störande natur för i stället underkastas tillomgivningen ståndsprövning. som framgår nedan skulle det kunna vara möjligt att förlägga en sådan tillstándsprövning till miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Ovan har att tillståndsprövning som avser påpekats och av vissa kemiska produkter i import hantering mycket påminner om ett auktorisationsförfarande. Sålunda är denna tillståndsprövning inte sällan av summarisk karaktär och inskränker sig till en prövning av sökandens lämplighet. Det nu sagda talar för att helt eller delvis ersätta nuvarande individuella tillståndsgivning enligt lagen om kemiska produkter föreskrifter bestämmelser om med generella och/eller anmälningsförfarande. också ett system med generella tillstånd är tänkbart. Redan nu kan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utfärda generella föreskrifter för hantering eller import av kemiska produkter i stället för att antingen föreskriva tillståndsplikt för en viss produkt eller förbjuda den.

En anledning att föreskriva tillståndsprövning enligt

lagen om kemiska produkter är att av vissa hanteringen sådana produkter kräver särskild En annan tillsyn. omständighet som talar för ett förfarande med tillståndsprövning är att prövningsmyndigheten får tillfälle att pröva behovet av en viss kemisk produkt och även vägra tillstånd att hantera om den produkten kan ersättas med en mindre sådan. farlig Prövningsmyndigheten kan med andra ord den s.k. substitutillämpa tionsprincipen för att värna om miljö- och hälso-

skyddsintressena.

Den nyss nämnda att möjligheten tillämpa substitutionsprincipen vid i om tillstándsprövning fråga kemiska produkter utgör ett skäl att även i fortsättningen ha en för av tillstándsprövning hantering vissa kemiska produkter. Att nå samma resultat genom generella föreskrifter eller generella tillstånd är nog inte möjligt.

I viss bör en utsträckning prövning av tillåtligheten av vissa produkter kunna ske även inom ramen för den prövning av frågan om tillstånd till viss verksamhet som görs av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen.

I anslutning till lagen om kemiska produkter torde

vidare böra övervägas om inte tillståndsprövning rörande transport av avfall miljöfarligt skulle kunna ersättas med generella föreskrifter. Länsstyrelsens nuvarande som företas efter tillståndsprövning, ansökan pá fastställt torde vara formulär, helt summarisk och av formell natur.

Nuvarande möjligheter till tillstándsprövning enligt hälsoskyddslagen synes behövlig endast såvitt avser avloppsanordningar och värmepumpsanläggningar. Övrig

som är möjlig enligt lagen torde tillstándsprövning med fördel kunna ersättas genom generella föreskrifter i som utfärdas med stöd av bemyndigande. förordning,

Ovan har nämnts att miljö- och hälsoskyddsnämndernas renhållningslagen i sak leder dispensprövning enligt till samma resultat som en tillståndsprövning. Detta talar för att den nuvarande dispensprövningen enligt inordnas i ett samordnat system för renhállningslagen En annan lösning skulle kunna vara tillstándsprövning. att bestämmelser ange i vilka fall och genom generella under vilka villkor den enskilde själv skall få omhänhushållsavfall. Det måste dock betänkas att derta sitt sådana föreskrifter kan bli svåra att fastställa på av att det kan råda vitt skilda förhållanden grund såväl inom en kommun som mellan olika kommuner.

7.2.3 Tillståndsmyndigheterna och deras

kompetensområden

7.2.3.1 Allmänna synpunkter

detta fråga är om en En i sammanhang grundläggande på miljöskyddsområdet skall tillståndsmyndighet av domstol eller administrativ myndighet. utgöras kan komma att aktualiseras med hänsyn till Frågan om de rättigheterna och Europakonventionen mänskliga dess krav domstolsprövning beträffande civila på rättigheter.

direktiven är det inget som hindrar kommittén Enligt från att gå in också på organisatoriska spörsmål. Emellertid är den principiella frågan om domstolsprövav stort och kräver omfattande och djupgåning omfång

ende Med hänsyn till den tid som kommittén

analyser.

har till sitt förfogande synes böra anstå till frågan en senare tidpunkt.

Trots det nu sagda torde det inte vara helt ointressant att redan nu nämna ett av flera tänkbara framtida alternativ.

Självfallet är den politiska som sker i prövning regeringen av ärenden som rör mer centrala miljöfrågor av stor betydelse när det gäller att anpassa tillämpningen till de miljöpolitiska mål som riksdagen uppställt. Regeringen kan på annat sätt än en domstol eller en annan rättstillämpande de myndighet göra avvägningar som behövs mellan olika intressen som rör t.ex. miljö, ekonomi och sysselsättning.

Om det pá område infördes miljöskyddslagstiftningens en möjlighet för att en regeringen göra tillåtlighetsprövning enligt vattenlagens modell borde detta vara tillräckligt för att regeringen skulle kunna styra miljöfarlig verksamhet i den utsträckning som behövs för att tillgodose de av riksdagen uppställda miljöpolitiska målen.

Under nu angiven skulle det vara förutsättning tänk- ›bart att utfördes enbart av tillståndsprövningen rättstillämpande myndigheter. Därvid skulle de nuvarande sex vattendomstolarna kunna ombildas till regionala miljödomstolar som skulle pröva tillståndsfrågor i första instans. som överinstans, miljööverdomstol, skulle en sammanslagen vattenöverdomstol och koncessionsnämnd kunna fungera. om det bedöms nödvändigt med en tredje instans i tillstándsprövningsfrágor är det naturligt att Högsta domstolen skulle kunna fungera som sådan.

Även med ett nu skisserat kan det bli nödsystem - i åtminstone första vändigt att tillståndsprövning instans - beträffande vissa frågor sker vid admini-

strativ myndighet.

7.2.3.2 i en ny, samlad Tillstándsmyndigheter miljölag

som ovan bör tillståndsmyndigheter i en ny antytts miljölag vara regeringen, koncessionsnämnden, länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnåmnderna. även i fortsättningen böra Kemikalieinspektionen synes handha och godkännande av bekämpningsmedel. granskning kompetensområden torde kunna De nämnda myndigheternas i huvudsak oförändrade. Här bortses från bibehållas sådana som kan ske med anledning av att ändringar i stället genom generella förevissa frågor regleras skrifter och att vissa företag blir tillståndspliktiga i stället för anmälningspliktiga.

bör även i en miljölag gälla att som huvudprincip ny koncessionsnämnden skall pröva frågor om tillstånd de mest och tekniskt mest till största, ingripande verksamheterna. Detta komplicerade miljöstörande att nämnden framdeles bör pröva i huvudsak innebär sådana och verksamheter som för närvarananläggningar de anges under A i bilagan till miljöskyddsförord-

ningen.

kan omfatta de Länsstyrelsens tillstándsprövning anläggningarna och mindre komplicerade miljöstörande verksamheterna i ungefär den utsträckning som anges Det bör också även i under B i den nyssnämnda bilagan. ankomma länsstyrelsen att pröva fortsättningen på om tillstånd till hantering av kemiska profrågor dukter.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens av tillståndsprövning frágor bör som nu omfatta tillståndsärenden angáende dels avloppsanordningar och värmepumpsanläggningar, dels enskilt omhändertagande av hushållsavfall. Vidare bör det vara möjligt att i förvidgad utsträckning lägga tillståndsprövning till nämnden. Exempelvis skulle vissa verksamheter av mer miljöstörande karaktär som nu är i stället anmâlningspliktiga kunna underkastas krav på hos och tillstándsprövning miljöhälsoskyddsnämnden. Även vissa verksamheter som nu prövas av länsstyrelsen skulle i stället kunna prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Sålunda skulle nämndens prövning kunna avse verksamheter som är störande för den närmaste men oftast omgivningen inte har mer långtgående verkningar för Det kan miljön. gälla bullerstörande anläggningar, t.ex. icke militära skjutbanor samt motocrossbanor. Att sådana anläggningar prövas lokalt från miljöskyddssynpunkt är inte konstigare än att nu motsvarande sker prövning enligt hälsoskyddslagen eller plan- och bygglagen. I detta sammanhang bör noteras vad som i avsnitt 4.4.4.2 anförts om verksamhetsanknutna föreskrifter.

7.2.4 Förfarandet vid tillståndsprövning

En genomgång av prövningssystemet enligt skilda lagar på miljöskyddsområdet ger exempel på olika förfaranderegler. Detta gäller också de lagar som nu synes böra samordnas.

Självfallet blir det även i en ny miljölag nödvändigt med vissa särbestämmelser för olika former av tillståndsprövningar. Emellertid finns det också stora samordningsmöjligheter på förfarandesidan.

om individuell prövning bör en del grund- I fråga kunna vara gemensamma. Detta läggande förfaranderegler sådan tillståndsprövning som för närvarande gäller sker bl.a. miljöskyddslagen samt hälsoskyddsenligt A såvitt avser avlopps- och värmepumpsanlägglagen utgör kärnan i den ningar. Eftersom miljöskyddslagen nuvarande år det naturligt miljöskyddslagstiftningen hand söka ledning i denna lag då det att i första konstruera grundläggande förgäller att gemensamma farandebestämmelser i en ny miljölag.

i detta sammanhang är En fråga som bör uppmärksammas vid länsstyrelserna, med hänsyn handläggningsformerna till de risker för kollisioner mellan motstridiga intressen som finns inbyggda i länsstyrelsernas orga-

nisation.

7.2.5 Fullföljdsfrågor i samband med tillstånds-

prövning

7.2.5.1 Nuvarande ordning

talan mot beslut i tillstándsärenden I dag fullföljs vid såväl förvaltningsdomstolar som administrativa De förra är regeringsrätten och kammarmyndigheter. rätten och de senare regeringen, koncessionsnämnden, och länsstyrelserna. Det förekommer naturvårdsverket att ett administrativt förfarande i en instans också i ett domstolsförfarande i nästa instans. övergår

7.2.5.2 Fullföljd enligt en ny miljölag

Även i inställer sig det princifullföljdssammanhang om domstolsprövning eller adminipiella spörsmálet

strativ prövning. Av skål som angetts ovan bör dock denna fråga inte behandlas vidare 1 detta sammanhang.

En fråga som däremot redan nu kan är om övervägas regeringen i fortsättningen bör vara besvärsinstans beträffande sådana tillstándsbeslut som meddelats av koncessionsnämnden. Visserligen är det med nuvarande ordning från principiell synpunkt helt naturligt att regeringen såsom högsta administrativa organ kan överpröva ett tillstándsbeslut till miljöfarlig verksamhet. Bl.a. följande omständigheter talar för att behovet av att ha regeringen som överprövningsinstans enligt en ny miljölag kanske inte är lika stort. Om regeringen förbehålls att pröva om tillstånd skall få lämnas till i princip otillåtliga företag, kan den därigenom utöva en inte oväsentlig styrning på miljöskyddsområdet. En annan omständighet är att det planeringsunderlag som i dag finns tillgängligt ger även andra organ än regeringen möjlighet att avgöra svårbedömbara lokaliseringsfrágor. Som en tredje omständighet kan nämnas att koncessionsnämnden, som nu verkat under åtskilliga år, visat sig besitta stor kompetens. Nämndens avgöranden har vunnit respekt och utgör goda exempel pá avvägningen mellan å ena sidan kravet på skydd för miljön och å andra sidan behovet vav industriell och kommunal verksamhet.

Emellertid finns det också skäl som talar för en motsatt ståndpunkt. Den tyngst vägande omständigheten härvidlag torde vara att vissa tillstándsfrågor skulle komma att prövas i endast en instans, om möjligheten att överklaga koncessionsnämndens beslut avskaffas.

Vad angår fullföljdsförfarandet i övrigt synes det för närvarande inte finnas anledning att förespråka några förändringar. Behovet och lämpligheten av sådana förändringar synes med fördel kunna bedömas i samband med

ett eventuellt ställningstagande i den principiella vid domstol eller vid frågan om tillståndsprövning administrativ myndighet.

7.3 Omprövning

7.3.1 Allmänt

av meddelade tillstånd och föreskrivna En översyn är i av stor betydelse för att villkor regel mycket av skall kunna tillämpningen miljöskyddslagstiftningen i omgivningen, bättre effektiviseras. Förändringar samt den tekniska utkunskap om miljöförhållandena vecklingen leder till att också samhällets miljökrav ändras.

gäller i Ett tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen för all framtid. Detta innebär en garanti för princip att den verksamhet som avses med tillståndet själva drivas och inte behöver på den grunden att får upphöra orsakar immissioner. Emellertid har det verksamheten alltsedan tillkomst funnits viktiga miljöskyddslagens i rättskraften hos ett tillståndsbeslut inskränkningar till b1.a. av att villkoren för tillståndet följd under vissa kan ändras. Dessa införutsättningar har kommit att utvidgas allt skränkningar etappvis mer.

då villkor ändras brukar Det förfarande som tillämpas I samband med sådan prövning kan benämnas omprövning. villkor helt och helt nya villkor föreskriupphävas vas.

Villkor i meddelade dispensbeslut kan i tidigare ändras utan några särskilda förutsättningar. princip

Vid sidan av de bestämmelser som reglerar förutsättningarna för omprövning finns regler, som gör det möjligt att i vissa situationer förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet och i samband därmed återkalla ett tillstånd helt eller delvis. Ett áterkallande kan betraktas som den yttersta konsekvensen av ett omprövningsförfarande.

7.3.2 Nuvarande system

7.3.2.1 Miljöskyddslagen

Rätt att begära omprövning

Inledningsvis kan konstateras att möjligheten att väcka frága om omprövning inte enligt miljöskyddslagen står öppen för alla.

En tillstándshavare kan när som helst ansöka om nytt tillstånd för en verksamhet och därmed villkor för nya denna. Vidare kan tillståndshavaren ansöka om att villkor som föreskrivits i ett tillståndsbeslut skall upphävas eller mildras. Framställningar härom hos görs tillstándsmyndigheten, dvs. koncessionsnämnden eller länsstyrelsen, om denna meddelat tillståndet.

Omprövning av villkoren för en verktillståndsprövad samhet kan också initieras av Rätten myndigheterna. för en myndighet att väcka fråga om omprövning inträder i normala fall först sedan tio år förflutit från det att tillståndet vann kraft. I vissa fall laga kan dock frågan om omprövning väckas redan dessförinnan.

Förfarandet i omprövningsärenden, som anhängiggjorts av en myndighet, är olika beroende om tillståndet på meddelats av koncessionsnämnden eller av länsstyrel-

sen. Om koncessionsnämnden är tillstándsmyndighet kan nämnden inte själv ta upp frågan. I stället fordras det att naturvárdsverket begär att villkoren för en anläggning eller verksamhet skall omprövas.

Har däremot meddelat tillståndet kan den länsstyrelsen själv ta initiativ till att ompröva villkor i tillståndsbeslutet. Anledningen härtill torde vara att länsstyrelsen har en roll både som tillståndsmyndighet och Denna dubbla roll har inte som tillsynsmyndighet. koncessionsnåmnden.

och andra har för närvarande inte någon rätt sakägare att väcka talan om omprövning. I samband med miljöskyddslagens tillkomst anfördes i propositionen (prop. att det skulle stå myndighet eller 1969:28) givetvis enskild sakägare fritt att fästa naturvårdsverkets fall som bör föranleda omprövning av uppmärksamhet på villkor. besvärsmöjlighet finns dock inte vad Någon naturvárdsverkets ställningstaganden i sådana gäller fall. Detsamma framställningar om omprövning av gäller villkor, som föreskrivits i länsstyrelsebeslut.

Förutsättningar för omprövning

När tio år förflutit från det att ett tillstándsbeslut med däri föreskrivna villkor vunnit laga kraft får efter vad som är skäligt, ändra tillstándsmyndigheten, eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller föreskriva nya villkor för den.

I vissa situationer kan villkorsomprövning ske även innan tioårsperioden gått till ända. Förutsättningarna härför är noggrant reglerade i miljöskyddslagen.

När villkor ändras på den grunden att tillståndsbeslutet gällt i tio år får också därmed sammanhängande ändringar samtidigt göras i andra villkor, som inom tioársperioden ändrats eller tillkommit efter omprövning pá annan grund än att tio år förflutit eller efter ansökan av tillstándshavaren. De andra villkoren behöver således inte ha gällt i tio år.

Ett tillstånd att släppa ut i ett avloppsvatten visst vattenomráde fär, om det finns särskilda skål, omprövas av då tio år förflutit från tillstándsmyndigheten det att tillstándsbeslutet vann kraft. laga

som ovan påpekats kan, på ansökan av tillståndshavaren, villkor i ett tillstándsbeslut upphävas eller mildras. Förutsättningarna härför är att det är uppenbart att villkoret inte behövs eller är längre strängare än nödvändigt eller om ändringen pákallas av omständighet som inte förutsâgs när tillståndet meddelades.

utredningsskyldighet vid omprövning

Miljöskyddslagen innehåller inte några särskilda .bestämmelser för handläggningen av omprövningsärenden. Erfarenheterna visar att det krävts stora insatser frán myndigheternas sida för att ett genomföra omprövningsförfarande. Varje verksamhet eller anläggning måste nämligen prövas individuellt. Detta kräver mycket arbete, bl.a. för att ta fram erforderligt underlags- och utredningsmaterial.

7.3.2.2 Lagen om kemiska produkter

vid sådan som sker med stöd av lagen tillståndsgivning om kemiska skall prövningsmyndigheten bedöma produkter risken eller av den och göra med produkten hanteringen en mellan risk och nytta. Denna avvägning avvägning skall självfallet ske med tanke på syftet med lagen att skador på människors hälsa eller i milförebygga Jon.

I de fall tillstånd meddelas kan prövningsmyndigheten också föreskriva villkor, som direkt tar sikte på att skador. Sådana villkor kan ändras när helst förebygga det finns skäl därtill. Ett tillstånd kan också återkallas när som helst. Detta kan ske exempelvis om en ändras eller nya risker med produkts sammansättning upptäcks som inte var kända då produkten produkten Då återkallelse aktualiseras skall prövningsgodtogs. så snart omständigheterna kräver myndigheten ingripa det. Kravet rättssäkerhet tillgodoses genom att ett på beslut om återkallelse kan överklagas. Dessutom gäller i fall att en tillståndshavare skall ges tillmånga fälle att yttra sig då återkallelse aktualiseras.

Förordningen om bekämpningsmedel

denna förordning får under vissa förutsätt- Enligt ett av bekämpningsmedel återkallas. ningar godkännande Så kan ske t.ex. om tillverkaren åsidosätter de villav medlet eller om kor som gäller för godkännandet sådana ändrade förhållanden inträder att bekämpningsmedlet inte bör vara godkänt. Ändrade förlängre hållanden kan bestå i bl.a. att nya undersökningar visar effekter, som inte var kända då medlet pá godkändes eller att ofarligare men i övrigt jämförbara medel introduceras efter det att ett visst bekämp-

ningsmedel godkänts. Det sistnämnda skall dock enligt motivuttalanden tillämpas endast på bekämpningsmedel med mycket hög absolut giftighet och under förut-

sättning att det jämförda medlet visats ha likvärdig effekt och väsentligt lägre giftighet.

7.3.3 Rättskraften i tillstándsbeslut enligt miljöskyddslagen

7.3.3.1 Miljöskyddslagens tillkomst

Redan immissionssakkunniga i sitt upptog förslag till immissionslag (SOU 1966:65) bestämmelser om villkorsomprövning som innebar inskränkningar i råttskraften hos ett tillständsbeslut. Bestämmelserna var hämtade från och överensstämde helt med motsvarande regler i då gällande I förarbetena vattenlag. till dessa regler diskuterades ingående de konflikter mellan olika intressen som här kan göra sig gällande.

Å ena sidan var det främst önskvärdheten och nyttan av att den som har underkastat sig prövning och erhållit tillstånd bereds viss för att han trygghet inte inom kort skall kunna förklaras skyldig att iaktta väsentligt strängare bestämmelser. Å andra sidan nämndes främst de risker för motstáende intressen som uppkommer därigenom att av verkningarna ett företag kan vara mycket svåra att bedöma förhand på och att förhållandena snabbt förändras. kan.våsentligt I sistnämnda hänseende framhölls särskilt att det måste anses utgöra en för naturlig förpliktelse såväl samhällen som enskilda att - även om en gång tillståndsprövning ägt rum - framdeles förbättra sina anordningar alltefter teknikens framsteg på omrâdet.

de sakkunniga gjorde pá immissionsområdet Enligt konflikter och kunde i motsvarande sig gällande liknande synpunkter anföras. Naturligtvis princip rent skillnader i flera hänseenden förelåg praktiskt och immissionsproblem. Av mellan vattenföroreningsi det ansågs vara, att särskild betydelse sammanhanget torde vara ännu svårare att på det genomsnittligt bedöma av immitterande användförhand verkningarna luftförorenande industrianläggning, än ning, t.ex. en av vattenförorenande företag och att förhållandena på

immissionsomrádet, till följd av teknikens utveckling allmänna samhällsutvecklingen, torde vara och den underkastade särskilt snabba förändringar.

föreslog att, sedan tio år Immissionssakkunniga från det att ett tillstândsbeslut vunnit förflutit eller när väsentligt ändrade laga kraft eljest föreskrift om villkor skulle förhållanden inträtt, vad som prövades skäligt. Vidare kunna ändras efter de att, om det genom immission föreslog sakkunniga som inte förutsetts vid uppkom betydande olägenhet, det skulle vara möjligt att tillståndets meddelande, för att eller i meddela ändrade föreskrifter förebygga minska olägenheterna för största möjliga utsträckning

framtiden.

att omständigheterna vid om- De sakkunniga påpekade en väsentlig skiljer sig från dem prövning pä punkt efter ansökan av som föreligger vid tillståndsprövning var det i omprövningsfallet redan företagaren. sålunda fastslaget att den tillstadda genom tillstándsbeslutet får bedrivas. Det borde då inte få föreverksamheten föreskrifter av så ingripande karakkomma att ändrade tär meddelas att verksamheten blir praktiskt taget över huvud taget fanns det omöjlig att driva vidare. skäl att gå fram med

enligt de sakkunnigas mening

varsamhet mot den som skaffat tillstånd och sedan sig lojalt följt föreskrivna villkor.

I samband med uttalade ett remissbehandlingen par remissinstanser att den föreslagna tidsperioden av tio år var alltför kort. underströk Samtidigt några remissinstanser de sakkunnigas nyssnämnda uttalanden.

Departementschefen godtog den föreslagna tioársgränsen men underströk samtidigt att detta var en minimigräns. Om utbyggnaden av ett företag tog huvuddelen av perioden i anspråk torde, enligt departementschefen, i regel förutsättningar för omprövning saknas redan då perioden gått till ända (prop. 1969:28 s. 279).

En bestämmelse av innebörd att eller nya strängare villkor kunde föreskrivas för en verksamhet intogs i 24 § första stycket miljöskyddslagen. Som förutsättningar angavs att tio år förflutit från det att tillstándsbeslutet vunnit laga kraft eller att förhållandena dessförinnan förändrats. väsentligt

I syfte att möjliggöra en samordnad sanering av olika föroreningskällor vid samma vattenområde i 24 intogs § andra stycket en miljöskyddslagen bestämmelse enligt .vilken det blev möjligt att, om särskilda skäl föreligger, efter tioársperiodens även utgång ompröva tillstånd att släppa ut avloppsvatten i visst vattenomráde.

7.3.3.2 1981 års i ändringar miljöskyddslagen

Miljöskyddsutredningen konstaterade i delbetänkandet (SOU 1978:80) Bättre miljöskydd I, att det i vissa avseenden rådde osäkerhet om tolkningen av bestämmelserna om ett tillständsbesluts rättskraft. Enligt

hade möjligheterna att under tioårsutredningen ompröva villkor på grund av väsentligt perioden ändrade förhållanden i praktiken blivit alltför eftersom bestämmelserna närmast ansetts begränsade, med anknytning till recipienten. gälla förändringar

Mot bakgrund av det nu sagda föreslog miljöskyddsutredningen att det genom ändring i 24 § miljöskyddsskulle att även andra ändrade förlagen klargöras hållanden än sådana som rör recipienten skulle kunna medföra omprövning i skärpande riktning. som exempel sådana förhållanden nämndes att det skett en på och som utveckling i fråga om renings- processteknik att störningarna från en ökade möjligheterna begränsa anläggning eller verksamhet. Utredningen föreslog vidare att ett ásidosättande av föreskrivna villkor skulle kunna föranleda inte bara förverkande av utan även av de villkor som tillståndet, skärpning meddelats i samband med tillståndet. Enligt miljöborde också dittillsvarande praxis skyddsutredningen att i vissa fall tidsbegränsa ett tillstånd lagfästas.

och vissa andra remissinstanser med Industriförbundet anknytning till industri- och näringslivsintressen kritiserade förslaget att ny process- eller reningsteknik skulle kunna föranleda omprövning före tioárs- Det åberopades därvid att förslaget periodens utgång. innebar en icke godtagbar försvagning av rättskraften tillståndsbesluten att industrin inte fick i genom och tillräcklig säkerhet för sina planeringsutrymme investeringar.

Föredragande statsrådet uttalade (prop. 1980/81:92) av bestämmelser om att tillämpningen miljöskyddslagens rättskraften i tillstándsbeslut fick betydande konsekvenser för både företagen och tillsynsmyndigdärför att så långt som heterna. Det ansågs angeläget

möjligt försöka undanröja de svårigheter som hade uppkommit vid bestämmelsernas Det tillämpning. framhölls av föredraganden att samhällets syn på miljöskyddet hade skärpts under de år miljöskyddslagen varit i kraft och att detta förhållande måste få

konsekvenser också för omprövningsreglerna. Enligt föredraganden låg utredningens förslag till ändringar i linje med denna utveckling.

Föredraganden konstaterade, att utvecklingen på olika samhällsområden gick snabbt och att därför de förhållanden som i skilda avseenden då ett förelåg tillstándsbeslut meddelades kunde ändras på avgörande punkter under en tioársperiod. Ett tillstándsbeslut fick därför inte innebära rätt att någon fortsätta att förorena miljön också då teknikens utveckling gjort det möjligt att i väsentlig utsträckning undanröja störningen från en tillstadd verksamhet. Enligt föredraganden var det därför angeläget att bestämmelserna förtydligades så att det klart framgick att också utvecklingen på teknikens område under vissa förutsättningar kunde ligga till grund för ett omprövningsförfarande. Det betonades dock att möjligheten att ompröva villkor i sådana fall borde komma till bara då användning en betydande minskning av störningen från en verksamhet kunde uppnås genom tillämpning av ny teknik i fråga om reningsformer och produktionsmetoder. Avsikten var inte föreenligt draganden att varje ny teknisk som kommer lösning fram under en tioársperiod.inom en bransch skulle kunna aktualisera omprövning av gällande villkor för industrier inom branschen. som en förutsättning för omprövning på grund av den tekniska utvecklingen borde, enligt föredraganden, därför i lagen anges att en övergång till ny eller renings- processteknik skulle medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt. Givetvis skulle vid den skälig-

hetsbedömning som skulle ske i det enskilda omprövockså stor vikt fästas vid kostnaderna för ningsfallet till den tekniken och till den tid som övergången nya kunde átgá för övergången.

Med den nu förordade tillämpningen av omprövningsvar det bedömning att man inte regeln föredragandens behövde frukta att krav frán industrins sida skäliga planeringsutrymme och säkerhet för investeringar på inte skulle kunna tillgodoses. I samband därmed framhölls en rätt att påkalla sådana företagares i villkoren som möjliggjorde tillämpning av ändringar ny teknik till lägre kostnader.

Den säkerhet och som bestämmelserna om ett trygghet tillståndsbesluts rättskraft syftar till att ge borde föredraganden inte kunna företagaren enligt av den företagare som ásidosatt göras gällande villkor. En omprövning i ett dylikt fall gällande borde dock inte få ske annat än om avvikelsen varit

väsentlig.

Vad att under vissa förslutligen gällde möjligheten ett tillstånd delade föreutsättningar tidsbegränsa förslag på denna punkt. Det draganden utredningens emellertid att denna möjlighet borde utpápekades bara i undantagsfall, såsom i fråga om en nyttjas verksamhet där osäkerhet rådde om verksambefintlg heten sikt borde tillåtas på den plats där den pä dittills hade bedrivits.

7.3.3.3 1989 års ändringar i miljöskyddslagen

om miljövárdens organisation pekade i Utredningen För en bättre miljö, på att betänkandet (SOU 1987:32) villkorens är helt avgörande för att tillutformning

synen skall bli effektiv och också för att myndigheterna skall ha möjlighet att framgångsrikt mot ingripa uppkomna olägenheter. Utredningen framhöll att det fanns många verksamheter med villkor utformade på sådant sätt att de inte låt kontrolleras och sig tolkas på ett effektivt sätt.

Utredningen föreslog bl.a. att också ny teknink för kontroll och övervakning av skulle kunna utsläpp utgöra grund för omprövning innan tioårsperioden löpt till ända. Likaså ville att utredningen omprövning skulle kunna ske före tioårsperiodens där utgång villkor fått en sådan utformning att det inte säkert gick att fastställa deras rättsliga innebörd eller om de inte lät sig objektivt kontrolleras.

I prop. 1987/88:85 anförde bl.a. att det föredraganden inte bara var process- och som utveckreningstekniken lats utan också tekniken för kontroll och övervakning. sålunda kunde en annan det mätutrustning göra möjligt att upptäcka nya som borde störningskällor åtgärdas. En kontinuerlig övervakning kunde också leda till

lägre kostnader för kontrollen än täta stickprov. Enligt föredraganden var villkor ofta så utformade att de styrde valet av ett kontrollteknik, förhållande som .ansågs försvåra den tekniska utvecklingen kontrollpå området. Mot bakgrund av det nu anförda biträdde

föredraganden utredningens förslag om att inte bara ny process- och reningsteknik, utan även teknik för ny mätning m.m. skulle kunna utgöra grund för omprövning av villkor.

Enligt föredraganden borde omprövning också kunna ske om en verksamhet visat sig medföra som någon olägenhet inte förutsetts när tillstånd meddelades. Även om sådan omprövning varit möjlig redan borde tidigare, det dittills gällande kravet att skulle pá olägenheten

vara slopas. Givetvis skulle dock tillbetydande ståndsmyndigheterna även framdeles göra en skälighetsbedömning i dylika fall.

Utredningens förslag om att oklarhet om ett villkors innebörd skulle kunna utgöra grund för rättsliga utsattes för kritik av bl.a. koncessionsomprövning nämnden. Även om föredraganden var beredd att instämma i att det fanns ärenden där utredningens uppfattning, en sådan skulle kunna vara verksam, delade hon regel koncessionsnämndens att det inte stämde uppfattning, med ráttssäkerhetskraven och lagstiftningens utformdá det gällde reglerna om tillstånd och tillsyn ning att införa den av utredningen föreslagna regeln. Enligt föredraganden fanns det möjligheter för myndigheterna att genom utnyttjande av tillsynsreglerna komma till rätta med problem av nu angivet slag. T.ex. kunde en hävda sin tolkning av ett tillsynsmyndighet oklart villkor genom föreläggande om rättelse enligt 40 § tredje stycket miljöskyddslagen.

Genom 1989 års erhöll i ändringar omprövningsreglerna 24 § miljöskyddslagen det innehåll de har i dag.

7.3.4 Problem och brister samt möjligheter till

förändringar

som ovan redovisats har grunderna för att begära frán tillsynsmyndigheternas sida utökats omprövning successivt. Att ytterligare utöka dessa grunder synes inte vara erforderligt.

Trots att nu tillämpats under drygt miljöskyddslagen år har antalet omprövningsärenden vid koncestjugo sionsnämnden och länsstyrelserna varit litet, genomkanske något enda per år. Omprövning har snittligt

dock rent faktiskt skett i ett betydande antal fall genom att befintliga och anläggningar pågående verksamheter tillståndsprövats på till av nytt följd ombyggnader eller produktionsökningar.

Att ren omprövning skett i så liten utsträckning kan bero på bl.a. att år omprövningsreglerna krångliga, att myndigheterna inte haft tillräckliga resurser eller att andra insatser på miljöskyddsomrádet prioriterats.

Under den tid varit i miljöskyddslagen tillämpning har naturvårdsverkets roll successivt förändrats. Sålunda har verkets samordnande uppgifter fått större betydelse, samtidigt som dess möjligheter att delta i enskilda ärenden minskat.

Länsstyrelserna har numera det formella ansvaret för tillsynen av och tillståndspliktiga anläggningar verksamheter, bl.a. sådana som tillståndsprövats av koncessionsnämnden. Härigenom har de också fått förutsättningar att bedöma ifall fråga om omprövning bör väckas angående en viss anläggning eller verksamhet.

Det nyss sagda talar starkt för att länsstyrelserna i framtiden ges samma rätt som naturvårdsverket att hos koncessionsnämnden väcka frågor om omprövning av villkor, som meddelats av nämnden. Det kan därvid på goda grunder antas att kommer omprövningsinstitutet att utnyttjas i större än omfattning hittills.

En situation som bör ägnas särskild uppmärksamhet är den då en efter länsstyrelse åtagande av en kommun överlátit tillsynsansvaret till och miljö- hälsoskyddsnämnden. En nämnd kan efter ha åtagande tillsynen över verksamheter, som kan ha tillståndsprövats av antingen koncessionsnämnden eller läns-

sådant fall frågan om inte styrelsen. I ett uppkommer och bör få samma också miljö- hälsoskyddsnämnden om villkorsomprövning. En möjlighet att väcka fråga kan visserligen inte som miljö- och hälsoskyddsnämnd ha samma och resurser som en regel antas kompetens en omprövningstalan. I länsstyrelse att anhängiggöra skulle emellerde fall då frågan om delegation prövas kunna en bedömning även av tid vid prövningen göras och har erforfrågan om miljö- hälsoskyddsnämnden att föra talan om omprövning. derlig kompetens

för länsstyrelserna och sådana Öppnas möjligheter och hälsoskyddsnämnder som har tillsynsansvar miljöatt erhålls ett enhetligt system begära omprövning att en oavsett om så till vida tillsynsmyndighet, är naturvårdsverket, länsstyrelsen eller miljödenna alltid får rätt att pákalla och hälsoskyddsnämnden, härvidlag kan villkorsomprövning. En komplikation sidan naturvårdsverket och naturligtvis vara att å ena eller miljö- och hälsoá andra sidan länsstyrelsen olika om när och i skyddsnämnden har uppfattning villkor bör ändras. Detta problem vilken utsträckning särskild och det bör måste ägnas uppmärksamhet konstrueras som löser sådana konflikter. regler,

visat att enligt den Erfarenheterna har omprövning medfört en del problem. Ibland s.k. tioårsregeln det det viset att nya tillstånd förhåller sig på måste sökas för en och samma anläggning fortlöpande eller verksamhet till följd av bl.a. produktionskan leda till nya tillstånd som förändringar. Detta förändrade villkor. Det nu innehåller nya eller delvis i större anläggningar och sagda gäller synnerhet Till slut kan den situationen inträffa verksamheter. för en viss anläggning eller verksamhet att villkoren flertal olika tillfällen, och att fastställts vid ett det då inte finns någon möjlighet för myndigheterna

att få till stånd en i ett av omprövning sammanhang alla för en verksamhet gällande eftersom villkor, olika tioårsperioder gäller. ofta förhåller det sig emellertid på det sättet att ett nytt tillstånd omfattar hela den verksamhet som bedrivs vid en anläggning och att nya villkor därvid föreskrivs för hela verksamheten. Naturligtvis inträder inte då de nämnda tillämpningsproblemen, eftersom samma frist löper för samtliga villkor.

Ett sätt att mildra dessa skulle kunna vara problem att möjliggöra för en i samband tillsynsmyndighet att, med villkorsomprövning efter tioårsperiodens slut, också kräva omprövning av sådana villkor som tillkommit under tioårsperioden i samband med ett tillnytt stånd efter ansökan av den som bedriver den aktuella verksamheten. En sådan möjlighet skulle kunna betraktas som en vidareutveckling av 1989 års ändring i miljöskyddslagen. En annan möjlighet vore att en prövningsmyndighet i samband med tillståndsprövning rörande ändring av en eller verksamhet alltid anläggning omprövar villkor som fastställts vid tidigare tillfällen. som förhållandet är i kan dag prövningsmyndigheten, om den finner att tillkommande blir utsläpp alltför stora i förhållande till redan befintliga utsläpp, endast avslå den nya ansökningen. Sådana resultat skulle i fall kunna undvikas många om gamla villkor alltid kunde omprövas samtidigt. En sådan lösning skulle i vissa situationer också kunna leda till att de totala utsläppen från en eller anläggning verksamhet reduceras.

I ett tidigare avsnitt har nämnts att och sakägare andra enskilda för närvarande inte har rätt att någon begära omprövning. En sådan rätt för länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden i enlighet med vad som tidigare skisserats kan förmodas leda till att enskil-

da får ökade att påverka frågan om villmöjligheter korsomprövning.

det har att naturvårdsverket och Av tidigare framgått kanske inte tagit upp frågor om länsstyrelserna i önskvärd omfattning. Om detta berott på omprövning andra orsaker än bristande resurser hos den initierande skulle bristen i viss mån kanske myndigheten att utöka möjligheterna för en kunna avhjälpas genom att villkorsomprövning. Att i tillståndshavare begära också rätt att samband därmed ge tillsynsmyndigheterna också av andra villkor än de som begära omprövning av tillståndshavaren synes inte vara tagits upp Det torde vara få, om ens någon tillståndsmöjligt. havare som skulle riskera att få även andra vilja villkor Även här måste beaktas den komplikomprövade. att kan komma till olika ationen tillsynsmyndigheterna

uppfattningar.

de av som nu diskuterats ställer Alla typer åtgärder krav tillsynsmyndigheternas resurser, som påverkas på av bl.a. de intervall med vilka eventuell omprövning därför att i det fortsatta bör ske. Det synes viktigt arbetet närmare diskutera vilka åtgärder som bör Kanske vore det att på ett eller prioriteras. möjligt sätt att med annat ålägga tillsynsmyndigheterna de verksamheter över vilka rimliga mellanrum gå igenom de har för att bedöma behovet av omprövning. tillsyn för en sådan bedömning skulle tillståndssom underlag havarna kunna att inför utgången av den löpanåläggas i sin det året särskilt redode perioden miljörapport för de omständigheter som kan vara av betydelse göra för frågan om behovet av en villkorsomprövning.

Det har redan på att det är förenat med mycket pekats arbete att ta fram erforderligt underlags- och utred-

i samband med en begäran om villkorsningsmaterial

omprövning. Detta torde också vara en del av förklaringen till varför omprövningsinstitutet inte utnyttjats i någon större omfattning. Mot härav bör bakgrund frågor om utredningsskyldigheten i omprövningsfallen övervägas närmare.

I omprövningssammanhang synes böra beaktas att det också finns ett behov av att få till stånd en tillstándsprövning av sådana verksamheter som, fastän numera tillståndspliktiga enligt bilagan till miljöskyddsförordningen, ännu inte prövats. Detta gäller bl.a. en del verksamheter som dispensprövats av naturvárdsverket och efter dispensbeslutet ännu inte ändrats så att tillståndsplikt inträtt.

En fråga som i detta måste stor sammanhang ägnas uppmärksamhet under kommitténs fortsatta arbete är den att de som bedriver industriell och kommunal verksamhet måste kunna få göra anspråk på rimliga planeringsförutsättningar. Med andra ord får rättskraften i tillstándsbesluten inte urholkas hur mycket som helst. Detta framhålls också i kommitténs direktiv.

Det är självklart att de möjligheter till förändringar som nu diskuterats kommer att påverka planeringen hos dem som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet.

I ett tidigare avsnitt har lämnats en redogörelse för hur omprövningsreglerna i 24 § miljöskyddslagen förändrats i skärpande riktning under den tid lagen varit i kraft samt för de motiv som legat till grund för dessa skärpningar. som framgår av redogörelsen har rättskraften såvitt gäller tillstándsvillkor successivt kommit att inskränkas mot bakgrund av samhällets allt starkare krav på ökad miljöhänsyn. Naturligtvis finns det en gräns för hur långt dessa inskränkningar

kan tillåtas gå med hänsyn till rättssäkerhetsaspekter. Var denna torde emellertid inte vara gräns gär att fastställa en gång för alla, utan den kan möjligt förmodas komma att flyttas allt eftersom samhällets för mellan miljöintressen och värderingar avvägningen andra intressen förändras.

7.3.5 Generella föreskrifter i stället för

omprövning

direktiven skulle det, om det finns förutsätt- Enligt för av tillstånd eller villkor för ningar omprövning en viss verksamhet, kunna vara lämpligt om flera verksamheter med t.ex. likartade utsläpp kunde prövas

i ett sammanhang.

i system för ompröv- En grundläggande princip dagens av villkor är den individuella prövningen. Detta ning innebär att eller verksamhet som varje anläggning skall måste utredas och prövas för sig. Det omprövas att ett sådant system ställer stora säger sig självt krav på resurser, inte minst personella, för att skall svara upp mot samhällets ändrade systemet miljökrav.

En omprövning av villkor för vissa grupper av anläggoch verksamheter skulle i vissa fall kunna ningar tänkas bli ersatt av generella föreskrifter. På detta vis skulle i viss utsträckning behovet av omprövning kunna minskas. Tänkbara kategorier anläggningar och verksamheter skulle kunna vara exempelvis sopförbrånningsanläggningar och kommunala avloppsreningsverk. Jfr avsnitt 4.4.4.1.

7.4 Talerått och miljöombudsman

7.4.1 Inledning

Allt fler människor blir i engagerade miljöfrågor samtidigt som dessa frågor tillmäts en allt större

vikt. För att undvika eller i vart fall minska miljöproblemen i framtiden krävs bl.a. att medborgarnas intresse för miljöfrågorna stimuleras och att deras kunskaper på området i utnyttjas arbetet för en bättre miljö. Det torde vidare vara av stor betydelse att miljöengagemanget till allt fler sprids människor.

Ett sätt att ytterligare öka miljöengagemanget skulle kunna vara att ge medborgarna ett Ökat inflytande över miljöfrágorna genom att t.ex. ge dem större möjligheter att mer direkt sådana påverka beslut som rör miljön. På så sätt skulle också deras kunskaper på området kunna utnyttjas bättre. Reglerna om talerätt, dvs. rätt att överklaga därvid beslut, synes vara av särskilt intresse.

Det torde inte vara möjligt, eller ens lämpligt, att

utvidga talerätten till alla och envar. Däremot skulle

det kunna övervägas att vidga möjligheterna för ideella organisationer att delta i prövningen av miljöärenden i större än vad som är utsträckning möjligt i dag. Det kan påpekas att i dagens lagstiftning på miljöområdet organisationerna getts olika i inflytande beslutsprocessen.

I avsikt att bredda allmänhetens inflytande över miljöfrágorna har under senare tid i olika sammanhang framlagts förslag om att tillsätta en särskild miljöombudsman. Alltsedan riksmötet har år 1985/86 varje motionerats i frågan. I motionerna har gjorts gällande b1.a. att en miljöombudsman skulle kunna göra en

för och rättssäkerheten i väsentlig insats miljövárden

landet.

7.4.2 Fråga om talerätt för ideella organisa-

tioner

7.4.2.1 De ideella organisationerna

finns det ett stort antal ideella På miljövárdsområdet av skiftande art. De kan vara inriktade organisationer eller på miljövård i pá speciella miljövárdsfrágor allmänhet.

vad som skulle kunna kallas renodlade Exempel på ideella är Svenska naturmiljövårdsorganisationer och Fältbiologerna. Bland skyddsföreningen, Greenpeace med inriktning på särde ideella organisationerna kan nämnas Folkkampanjen mot skilda miljöfrågor kärnkraft, Vattenvärnet och Älvräddarnas samorganisation. Det finns även andra ideella organisationer stark och naturskyddsanknytning som med miljövårdst.ex. Hälsofrämjandet, Båtunionen, Friluftsfrämjandet, Svenska Jägarförbundet, Svenska Turistföreningen,

Sportfiskarna m.fl.

De ideella har genom sin kompetens organisationerna och breda en viktig uppgift i det samlade förankring Särskilt torde böra framhållas den miljövårdsarbetet. som dessa organisationer har för ett tidigt betydelse beaktande av och för information och miljöproblem opinionsbildning inom miljövárdsomrádet.

och det som finns inom de Den kompetens engagemang tas till vara i allt större ideella organisationerna i det miljövárdsarbetet. De ututsträckning löpande i ökad som remissinstanser och nyttjas utsträckning

medverkar i utredningar m.m. Flera av de ideella organisationerna har framfört önskemål om att få större möjligheter att påverka den formella beslutsprocessen i miljö- och naturvårdsärenden. B1.a. svenska har framfört att den naturskyddsföreningen vill ha talerätt i frågor som rör natur- och miljövård.

7.4.2.2 Gällande rätt

Rätt att överklaga tillkommer inom förvaltningsrätten i allmänhet den som berörs av ett beslut, om detta gått honom emot (22 § förvaltningslagen). Klagorätt har först och främst den som intagit partsställning hos den beslutande myndigheten. Men någons intressen kan beröras av ett beslut utan att vederbörande intar partsställning i ärendet. Som förutsättning för besvärsrätt brukar då krävas att beslutet antingen påverkar vederbörandes rättsställning eller berör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen.

Talerätt enligt miljöskyddslagen tillkommer förutom besvärsberättigade enligt allmänna principer även naturvårdsverket i de fall beslutet avser om frågor tillstånd och i frågor som avses i 8 a § andra eller tredje stycket, 40 §, 41 § eller 43 § andra stycket. Efter 1981 års lagändringar har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med ett beslut rätt att beslut om tillstånd överklaga och beslut i frågor som avses i 8 a § andra eller tredje stycket.

För tillvaratagande av

konsumentintressen får vissa

beslut på kemikalieområdet av en sammanöverklagas slutning av konsumenter. Även och arbetstagar-

arbetsgivarorganisationer har ansetts representera allmänna konsumentsintressen och därför tillerkänts motsvarande talerätt § förordningen om kemiska (34 produkter).

ideell får alltid överklaga ett En förening givetvis beslut som rör föreningen själv, t.ex. i dess egenskap av till en fastighet som påverkas av en miljöägare störande verksamhet. En förening får vidare efter som företrädare, ombud, för särskilt uppdrag uppträda en eller flera medlemmar i ett förvaltningsärende. Utan får dock inte föreningen överklaga i en uppdrag angelägenhet som rör någon föreningsmedlem personli- Vad om en förenings rätt att självgen. gäller frågan företräda det intresset så har ständigt gemensamma ideella föreningar, i vart fall enligt äldre praxis, en viss rätt att överklaga beslut, som tillerkänts kränkt de ideella intressen som organisationen företrätt (Westerberg, Förfarandet i förvaltningslagen, 1969, sid. 103).

Besvärssakkunniga anförde i sitt slutbetänkande (SOU 1964:27 sid. 39) att det syntes naturligt och ändaatt ideella organisationer tilläts föra målsenligt till främjande av sina talan i förvaltningsförfaranden Härvid förutsattes att organisationen erhållit syften. allmänt erkänd ställning att företräda det intresse en som frågan gällde.

Det har också förekommit att en sådan besvärsrätt fast i författning, exempelvis inom naturslagits gav Konungen rätt att skyddsomrádet. Naturskyddslagen bestämma att myndighet eller organisation som prövades därtill fick föra talan mot länsstyrelsens lämplig beslut för tillvaratagande av naturenligt lagen intressen. Genom kungörelse föreskrevs att skyddets svenska naturskyddsföreningen och Vetenskapsakademien,

samfundet för hembygdsvárd ägde talerätt mot myndighets beslut i naturskyddsärende. I samband med införandet av naturvårdslagen statens naturvårdsgavs nämnd, med representanter för vetenskapen och föreningslivet, besvärsrått enligt 40 §. I förarbetena anfördes att möjligheten för Kungl. att Hajzt bemyndiga lämplig myndighet eller berörda organisationer att föra talan á naturskyddets därför vägnar kunde tas bort (prop. 1964:148 s. 130). Sedermera inrättades statens naturvárdsverk som naturintog várdsnämndens plats i lagtexten. Tredje lagutskottet anförde i samband med naturvårdslagens att behandling, Vetenskapsakademiens, Svenska naturskyddsföreningens och Samfundets för hembygdsvárd att föra lämplighet självständig talan i naturvárdsärende självfallet inte - kunde sättas i Utskottet motsatte dock inte fråga. sig den föreslagna 40 § naturvårdslagen.

Enligt konkurrenslagen, marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhállanden och produktsákerhetslagen gäller att, för det fall näringsfrihets-/konsumentombudsmannen beslutar att inte göra ansökan till marknadsdomstolen, en av sammanslutning konsumenter, arbets-/löntagare eller näringsidkare då får göra ansökan till domstolen om bl.a. förbud eller áläggande. Ett annat exempel utgör arbetstagarorganisationernas talerätt i arbetsmiljöfrågor enligt 9 kap. 3 § arbetsmiljölagen.

7.4.2.3 Tidigare framlagda förslag

Frågan om ett ökat deltagande av ideella organisationer som parter eller pá annat sätt i den rättsliga prövningen har övervägts vid olika tillfällen. Utredningen om miljövárdens organisation förslog i sitt betänkande (SOU 1987:32) För en bättre att miljö,

rätt att som tillerkånts kommun och den överklaga skulle vidgas att omfatta arbetstagarorganisation som företräder ideella och också organisationer natur- eller miljöskyddsintressen. I vetenskapliga om miljöpolitiken inför 1990-talet prop. 1987/88:85 och energiministern att flertalet konstaterade miljöremissinstanser varit kritiska mot utredningens detta hänseende. valde att inte förslag i Regeringen av klagorätten. I sammanföreslå någon utvidgning bl.a. till att regeringen i sin hanget hänvisades en hållning till vilka som praxis intagit generös Jordbruksutskottet anförde i skall anses ha klagorätt. att goda skäl kunde sitt betänkande (JoU 1987/88:23) av besvärsrätten i miljömål. De anföras för utvidgning och organisationerna uträttade ideella vetenskapliga arbete för att rikta samhällsorganens och ett viktigt miljöproblemen. Utallmänhetens uppmärksamhet på delade dock tveksamhet till en skottet regeringens av besvärsrätten i linje med utredningens utvidgning underströk att alla enskilda, som förslag. Utskottet har rätt att överklaga och att berörs av ett beslut, tillåter den enskilde att som ombud förvaltningslagen t.ex. en förening. Med anlita en juridisk person, motioner denna motivering avstyrkte jordbruksutskottet vilket också blev om talerätt för miljöorganisationer,

riksdagens beslut.

7.4.2.4 Möjligheter till förändringar

skall vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen såsom allmänna innatur- och miljöskyddsintressena bevakas av naturvårdsverket. Verkets ställning tressen inte att även andra kan bidra med utesluter emellertid Naturvårdsverkets möjligheter att kunskap på omrâdet. enskilt tillstándsärende på alla nivåer bevaka varje

torde i det närmaste vara med nuvarande obefintliga resurser .

Enligt 14 § miljöskyddslagen skall koncessionsnämnden sörja för fullständig utredning i de ärenden som kommer under nämndens prövning. Koncessionsnämnden tillämpar stadgandet på det sättet att nämnden har rätt och plikt att beakta alla framförda synpunkter, oavsett om de härrör från någon som formellt sett är taleberáttigad eller inte. Inte minst då det gäller att pá lokal nivå alla relevanta kan belysa frågor organisationernas kunskaper vara till stor hjälp. Exempelvis kan det vara fråga om att en lokal naturskyddsförening inventerat djur- och växtlivet i ett skogsområde där någon vill anlägga t.ex. en motorsportbana. Det är således först i besvärsförfarandet som frågan om organisationernas formella ställning i sammanhanget ställs på sin spets.

I detta sammanhang bör beaktas att ideella organisationer i praktiken nästan getts talerätt. I sådana ärenden där en viss organisation ansett ha intressig sen att bevaka har den i regel kunnat överklaga meddelade beslut efter att ha vänt till i sig någon sakägarkretsen och erhållit uppdrag att som ombud föra denne sakägares talan.

Om det införs en talerätt för ideella organisationer kan det självfallet inte komma i att tillerkänna fråga varje organisation en sådan rätt. Sålunda torde till att börja med sådana som bildats organisationer enkom för att bevaka intressen i till ett anslutning speciellt projekt böra uteslutas. Vidare böra synes undantas sádana som inte har en sammanslutningar bestående och fast struktur. Det bör vara om således fråga rättsligt bestående organisationer, som varaktigt kan förväntas bedriva sin verksamhet. Lagtekniskt skulle

sådana kunna konstrueras antingen som inskränkningar för talerätt eller som undantag från förutsättningar sådan rätt.

att närmare bestämma kretsen av de Dä det gäller som skulle kunna tillerkännas klagoorganisationer rätt, synes finnas två i och för sig framkomliga Den ena är att regeringen, eller den myndighet vågar. i förordning bestämmer vilka som regeringen utser, som skall vara klagoberättigade. Den organisationer andra är att låta frågan lösas i praxis på vägen av materiella förutsättningar som skrivs in i grundval Även om invändningar kan riktas mot båda själva lagen. alternativen kan befaras att det senare alternativet blir den mest och processekonomiskt minst komplicerade Sålunda skulle det alternativet ofta kunna gynnsamma. leda till vad som kan betecknas process i processen i fall måste föras upp i och att talerättsfrågor många högsta instans.

7.4.3 Fråga om inrättande av ett miljöombuds-

mannaämbete

7.4.3.1 Ombudsmannainstitutionen

kan nog sägas utgöra den Ombudsmannainstitutionen svenska särskilda stolthet. Den förvaltningsrättens har även fått efterföljare i flera andra länder.

tillskapades genom 1809 års Ombudsmannainstitutionen regeringsform. Genom denna inrättades justitieombudsi avsikt att säkerställa maktdelning och mannaämbetet maktbalans.

Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen, Jo)

Jo-ämbetet i 12 kap. regleras 6 § regeringsformen och dess arbetsuppgifter av en särskild framgår instruktion.

Jos uppgift är att på utöva riksdagens vägnar tillsyn över tillämpningen av stiftade och andra förlagar fattningar i offentlig verksamhet. Under Jos tillsyn står således bl.a. och kommunala statliga myndigheter samt tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter. Jo skall särskilt tillse att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar saklighet och opartiskhet. Vidare skall JO verka för att brister i JO får lagstiftningen avhjälps. som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått annan än brottslig gärning tryckfrihetsbrott. Dessutom får JO göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om avskedande eller disciplinpåföljd för myndigheternas befattningshavare.

JO-ämbetet är som framgått ovan underställt riksdagen men har intagit en självständig ställning i förhållande till sin huvudman. Antalet justitieombudsmän är numera fyra.

Näringsfribetsombudsmannen (No) och Konsumentombudsmannen (xo)

I avsikt att undanröja hindren för en fri marknadsekonomi inrättades år 1953 bl.a. ombudsmannen för

näringsfrihetsfrágor. NO-ämbetet regleras idag i 11 § lagen om marknadsdomsstol m.m. Där stadgas att det för konkurrensbegränsningsfrågor skall finnas en näringsfrihetsombudsman. Denne har enligt sin instruktion till uppgift att bl.a. en från allmän främja synpunkt

önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig verksamhet.

Under 1960-talet bland medborgarna ett stort uppstod intresse för konsumentskyddsfrágor. Detta nyvaknade intresse till resultat att en särskild konsumentgav ombudsman tillsattes. I ll § lagen om marknadsdomstol m.m. stadgas bl.a. att det för frågor om marknadsföring, frågor om avtalsvillkor i konsumentförhállanför skall finnas en den samt frågor om produktsäkerhet konsumentombudsman. Dennes arbetsuppgifter framgår av en särskild instruktion för konsumentverket.

marknadsdomstolen förs det allmännas talan av NO Inför och KO. av konsumenter, löntagare och sammanslutningar får föra talan vid domstolen först sedan näringsidkare Ko beslutat för att inte väcka talan. No NO resp. sig och KO har med andra ord talerätt. Det bör i primär detta att de flesta ärendena hos sammanhang tilläggas KO och NO resulterar i en uppgörelse under de försom hålls innan talan väcks vid marknadshandlingar domstolen.

Båda No och Ko utses av regeringen. K0:s organisation är numera införlivad i konsumentverket som är central för konsumentfrâgor. Verkets generaldirektör myndighet är tillika KO. NO bildar däremot en självständig myndighet med eget kansli.

Jämställdhetsombudsmannen (Jämo)

mellan kvinnor och män i Lagen om jämställdhet arbetslivet könsdiskriminering vid bl.a. förbjuder och befordran. Vidare ålägger lagen en anställning att aktivt främja jämställdhet i arbetsarbetsgivare livet. att vaka över efterlevnad Med uppgift lagens

inrättades en jämställdhetsnämnd samt en jämställdhetsombudsman. JämO, som utses av regeringen, bildar en självständig myndighet.

Det åligger Jämo att b1.a. genom rådgivning och upplysning samt överläggningar med enskilda parter verka för att lagen efterlevs. JämO får frivilligt också föra talan vid arbetsdomstolen när det befinns att en dom i en tvist är betydelsefull för rättstilllämpningen. Vidare får JämO begära vitesföreläggande hos jämstálldhetsnämnden. Dessutom det åligger Jämo att informera allmänheten och medverka i strävandena att främja jämställdhet i arbetslivet.

Diskrimineringsombudsmannen (Do)

Genom lagen mot etnisk diskriminering inrättades D0. Med etnisk diskriminering avses kränkande eller orättvis behandling eller av missgynnande pá grund någons nationella eller etniska ursprung, ras, hudfärg eller religion. Dos uppgift är att motverka sådan

diskriminering i samhället, framför allt i arbetslivet. Privatlivet däremot faller utanför Dos arbetsområde.

DO skall enligt sin instruktion

- stöd ge och råd ät enskilda, som drabbats av etnisk diskriminering, så att de får veta vart de skall vända sig och hur de skall tillvarata sin rätt,

- delta i samhällsdebatt och opinionsbildning samt samarbeta med myndigheter, organisationer och företag m.m. för att etnisk

motverka diskriminering,

- föreslå och andra åtgärder, som kan lagstiftning motverka etnisk diskriminering.

DO får till skillnad från Jämo inte föra talan vid domstol utan har uteslutande en rådgivande och opinionsbildande roll.

DO, som utses av regeringen, bildar en självständig myndighet.

7.4.3.2 Tidigare framlagda förslag

Redan i miljöskyddsutredningens delbetänkande (SOU Bättre miljöskydd I, nämndes, i samband med 1978:80) en diskussion angáende allmänhetens möjligheter att beslut i att tanken på att påverka miljöskyddsärenden, tillsätta en särskild miljöskyddsombudsman hade framkastats. Denne skulle ha till uppgift att på från allmänheten eller självmant ta upp anmälningar och vid behov föra talan inför miljöskyddsproblem koncessionsnämnden. Han skulle vidare inte bara medverka i själva prövningsförfarandet utan också en aktiv roll vid tillsynen. Något förslag om spela att inrätta en ombudsman framlades emellertid inte. ny

som redan nämnts har alltsedan riksmötet 1985/86 varje år motioner med förslag om inrättande av ett framlagts miljöombudsmannaämbete.

I en motion till riksmötet 1985/86 framhölls att samhällets tillsyns- och kontrollmöjligheter borde förstärkas och att detta borde ske genom inrättande av ett särskilt Till detta ämbete miljöombudsmannaämbete. borde enligt motionärerna knytas erforderlig juridisk, teknisk och annan expertis. Ämbetet borde vidare enligt förslaget utrustas med vittgående befogenheter

att på ett effektivt sätt kontrollera lagens efterlevnad och med långtgående sanktionsmöjligheter, däribland möjligheten att föra åtal.

Jordbruksutskottet avstyrkte motionen med följande motivering. De uppgifter som enligt motionen skulle åläggas en miljöombudsman är desamma som i dag ligger pá de miljövárdande myndigheterna pá central, regional och kommunal nivå. Den nuvarande underorganisationen kastas för närvarande en Utskottet finner översyn. icke skäl förorda att ett inrättas för nytt organ dessa uppgifter. Riksdagen biföll senare utskottets hemställan att avslå motionen.

Vid riksmötet 1987/88 gjordes i en motion gällande att en miljöombudsman skulle kunna göra en väsentlig insats för miljövárden och rättssäkerheten i landet. Motionärerna anförde vidare följande. Personer som har drabbats av miljöskador har hitintills sökt hos hjälp enskilda advokater och stiftelsen Dessa Miljöcentrum. gör ett värdefullt arbete, men enskilda initiativ klarar inte att täcka det En verkliga hjälpbehovet. sådan uppgift bör fyllas av en fristående miljöombudsman. Till denna ämbetsmans bör tjänst knytas utredare, kanslipersonal och utredningsresurser. Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra talan i domstolar och ge rekommendationer till myndigheter.

Jordbruksutskottet avstyrkte även det i denna motion framställda yrkandet om att inrätta en särskild miljöombudsman.

I en motion till riksmötet framhölls att det 1988/89 ofta är svårt för den enskilde att veta hur han skall utnyttja de möjligheter som miljölagarna ger honom samt att en miljöombudsman skulle bl.a. kunna ge råd

stöd ät enskilda som vill hävda sin rätt i och - Motionen har överlämnats till miljömiljöfrågor.

skyddskommittén.

en motion till riksmötet 1989/90 har även Enligt och behov av att kunna få organisationer myndigheter och stöd i juridiska frågor som berör miljön. hjälp Sådana enligt motionärerna, ofta stora, frågor rör, sammanhang som år svåra att överblicka komplicerade för den som inte är mycket väl insatt i både lagoch Motionärerna ansåg vidare stiftning miljöfrágor. resurser som finns hos naturvårdsverket borde att de med en konkunna kompletteras med en miljöombudsman struktion liknande den som finns mellan konsument- - Motionen är ännu verket och konsumentombudsmannen. inte färdigbehandlad av utskottet.

7.4.3.3 Möjligheter till förändringar

har under senare år blivit mycket Miljölagstiftningen omfattande och svår att överblicka. Bilden kompliceras

av att ett stort antal olika myndigheter på lokal, och central nivå handlägger mål och ärenden regional med större eller mindre miljöanknytning. På miljöverkar dessutom ett stort antal ideella området mycket

organisationer.

med den komplexiteten hos miljö- Samtidigt tilltagande har medborgarnas intresse för miljöfrålagstiftningen ökat allt mer. Det torde för den enskilde medgorna ofta vara svårt att själv ta reda på borgaren mycket miljöområdet ger honom vilka möjligheter lagarna på hur han skall till väga för att utnyttja dessa samt gá för att hävda sin rätt.

Även om myndigheterna inom sina ansvarsområden kan förväntas ge medborgarna torde den information, enskilde ofta ställas inför att han inte problemet vet vart han skall vända med sin Det sig fråga. synes föreligga en avsevärd risk för att han bollas runt mellan myndigheterna eller kanske rent av ges felaktig information. En miljöombudsman skulle här kunna tillgodose ett informationsbehov.

Genom att till ett miljöombudsmannaämbete knyta erforderlig expertis skulle det vara möjligt att ge medborgarna besked om vart de kan vända för att ta sig till vara sin rätt. Som framgått ovan har bl.a. dis-

krimineringsombudsmannen tillagts liknande uppgifter. En miljöombudsman skulle även kunna i viss omfattning bistá allmänheten med i vart fall av grova bedömningar möjligheterna att nä framgång i en enskild fråga.

En annan viktig för uppgift en miljöombudsman skulle kunna vara att fungera som klagomur. En miljöombudsman skulle kanske lättare än andra miljömyndigheter kunna ta emot och tillvarata värdefull kritik och sedan agera på t.ex. lämpligt sätt, genom att vidarebefordra den till berörd eller kanske myndighet föreslå regeringen lagändringar. En miljöombudsman skulle kunna också fungera som tips- och idémottagare.

I likhet med diskrimineringsombudsmannen skulle en miljöombudsman kunna delta i samhällsdebatt och opinionsbildning. En miljömbudsman skulle även kunna verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Vidare skulle han genom t.ex. med överläggningar företag och branschorganisationer kunna verka för en ökad miljöhänsyn.

En central och till synes avgörande fråga är om en skulle kunna tillerkånnas rätt att föra miljöombudsman talan i t.ex. ärenden om tillstånd och förbud samt i av villkor. Det torde stå ärenden angáende omprövning klart att en sådan talerätt vid sidan av framför allt

naturvárdsverket skulle medföra betydande komplika-

tioner.

Sålunda skulle det sannolikt vara nödvändigt att fránta naturvårdsverket dess talerätt för att unvika

och kostsamt dubbelarbete. En sådan åtgärd onödigt skulle till omfattande ändringar i naturge upphov vårdsverkets med i dag sváröverblickbara organisation som Det skulle också föreligga risk verkningar följd. ett mått av Ett sätt för betydande överorganisation. att delvis dessa problem vore att göra naturundgå vårdsverkets till miljöombudsman. En generaldirektör sådan lösning är dock ingalunda fri från invändningar.

som slutligen bör beaktas i samman- En omständighet är att allmänheten även i miljöfrågor kan klaga hanget hos riksdagens ombudsmän.

8.1 Allmänt

Nya miljöproblem och en höjd ambitionsnivá när det gäller att komma till rätta med och förebygga problemen kan förväntas ställa ökade krav pá miljöskyddets organisation. En effektiv och ändamålsenlig är tillsyn en viktig förutsättning för ett framgångsrikt miljöskyddsarbete.

Tillsynen syftar bl.a. till att den som bedriver en verksamhet eller hantering skall förmås att de följa bestämmelser och villkor som kan gälla för verksamheten eller hanteringen samt till att överträdelser skall upptäckas.

Under senare år har åtskillig kritik riktats mot det nuvarande tillsynssystemet. Detta gäller inte minst den tillsyn som utövas enligt och miljöskyddslagen lagen om kemiska produkter. Beträffande den senare torde den speciella tillsynen vara i stort sett obefintlig. Många hävdar att tillsynen är den del i miljö- och hälsoskyddsarbetet där de allvarligaste bristerna finns. I synnerhet gäller detta icke tillstánds- eller anmälningspliktiga objekt.

En orsak till bristerna år de stora skillnaderna i lagstiftningen och mellan uttalade ambitionsniváer de faktiska resurser som tilldelats ansvariga myndig-

heter.

och hälsoskyddsnämnderna över- I de fall där miljöhar ambitionsniván höjts. Även länstagit tillsynen har förbättrats under styrelsernas tillsynsverksamhet senare tid.

8.2 Nuvarande system

för tillsyn är uppbyggt efter Det nuvarande systemet tvâ egenkontroll och myndighetsprinciper, nämligen Primärt är det den som bedriver en verksamhet tillsyn. hanterar som svarar för att verksameller en produkt eller bedrivs i enlighet med bl.a. heten hanteringen villkor, föreskrifter och kravregler, tillstånd, kontrollprogram.

8.2.1 Tillsynsmyndigheterna

enligt miljöskyddslagen år Tillsynsmyndigheter och miljö- och naturvårdsverket, länsstyrelserna hälsoskyddsnämnderna.

Naturvårdsverket är den centrala tillsynsmyndigheten att samordna verksamheten och vid behov med uppgift bistå övriga tillsynsmyndigheter.

har det regionala ansvaret och utövar Länsstyrelserna anläggningar och tillsynen över tillståndspliktiga De svarar också för tillsynen av förverksamheter. svarsmaktens anläggningar och verksamheter.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna svarar för den lokala tillsynen av sådana anläggningar och verksamheter som inte är eller som är tillståndspliktiga anmälningspliktiga. Som redan redovisats utövar nämnderna också tillsynen i de fall där en efter länsstyrelse, åtagande av en kommun, överlátit tillsynsansvaret.

Enligt lagen om kemiska produkter ankommer det på regeringen att utse Sá har också tillsynsmyndigheter. skett i förordningen om kemiska produkter.

Pá central nivå utövas av tillsynen kemikalieinspektionen, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen, var och en inom sitt särskilda område. Sålunda svarar kemikalieinspektionen för tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer, medan naturvárdsverkets är tillsynsområde skyddet för den yttre miljön i samband med hantering av kemiska produkter. Kemikalieinspektionen har en samordnande roll.

Den regionala och lokala utövas av tillsynen länsstyrelserna, yrkesinspektionen och försvarets sjukvårdsstyrelse. Den omedelbara inom kommmutillsynen nerna utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Den centrala tillsynen enligt hälsoskyddslagen utövas av naturvârdsverket och socialstyrelsen. Regionalt ligger ansvaret för tillsynen på och länsstyrelserna lokalt på miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Försvarets sjukvárdsstyrelse utövar tillsynen inom försvarsmakten.

Tillsyn enligt renhållningslagen utövas centralt av naturvárdsverket och av regionalt länsstyrelserna. Lokalt är det miljö- och hälsoskyddsnämnderna som har

tillsynen om inte regeringen bestämmer annat.

Enligt naturresurslagen har länsstyrelserna tillsynen över efterlevnaden av vad som föreskrivs i eller be-

slutats med stöd av 4 kap. i lagen.

naturvårdslagen såvitt avser täkt- Tillsynen enligt verksamhet, markavvattning och andra arbetsföretag Vad täkttillsyn kan utövas av länsstyrelserna. gäller efter därom, delegeras till den denna, framställning kommunala nämnd som kommunen bestämmer.

8.2.2 Tillsynsmyndigheternas befogenheter

skall kunna bli effektiv För att en myndighetstillsyn att ges b1.a. är det nödvändigt tillsynsmyndigheterna Sá har också skett enligt det nuvissa befogenheter. varande systemet.

en tillsynsmyndighet rätt att vid Miljöskyddslagen ger vite en utövare av miljöfarlig verksamhet förelägga att att lämna upplysningar, att avge miljörapport, utföra att iaktta föreskrifter om undersökningar, eller förbud eller att vidta rättelförsiktighetsmått se. har vidare möjlighet att meddela rád Myndigheten har också om försiktighetsmått. Tillsynsmyndigheten rätt att vinna tillträde och att begära handräckning.

om kemiska produkter lämnar enahanda möjligheter Lagen vad föreskrifter, förbud, rättelgäller upplysningar, se, tillträde och handräckning.

en tillsmyndighet rätt att få Hälsoskyddslagon ger att utföra undersökningar och ta prover upplysningar, och att vinna tillträde. Myndigheten kan därvid begära

handräckning. En miljö- och hälsoskyddsnämnd kan dessutom vid vite meddela och förbud åvensom förelägganden förordna om rättelse.

Renhâllningslagen berättigar den kommunala nämnd som utövar tillsynen att få tillträde och härför erhålla handräckning. En nämnd kan också vid vite meddela förelägganden och förbud samt förordna om rättelse.

Enligt naturvårdslagen kan en länsstyrelse, som vid tillsyn finner att en företagare inte utfärdade följer råd, meddela föreläggande om begränsning eller motverkande av skada pá naturmiljön. Likaså kan en miljöoch hälsoskyddsnämnd förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för i naturen att nedskräpning iordningsställa platsen samt vidta erforderliga förebyggande átgärder för framtiden.

8.3 Problem och brister samt till möjligheter samordning

I kommitténs direktiv framhålls att kontrollsystemet är av avgörande betydelse för sanktionsreglernas effektivitet. Om inte kontrollen av villkors och andra reglers efterlevnad fungerar blir risken att överträdelser skall upptäckas liten. Mot bakgrund härav är det viktigt att tillsynsmyndigheterna effekfungerar tivt.

I den kritik som framförts har ofta att pekats på överträdelser på miljöområdet sällan upptäcks och att lagföring för miljöbrottslighet förkommer än mer sällan.

Det torde inte kunna förnekas att tillsynsverksamheten tidigare inte fungerat tillfredsställande och att

många brister fortfarande kvarstår. En viktig fråga är den om bristerna huvudsakligen beror på därvidlag de nuvarande tillsynsreglerna i själva lagen i sig eller om det finns andra orsaker.

som nämnts i det föregående är de resurser som ställs till förfogande av avgörande tillsynsmyndigheternas Detta visar inte minst de förbättringar i betydelse. som inträtt sedan länsstyrelserna tillfördes tillsynen resurser för ett par år sedan. ytterligare

Även om resursfrågan är av stor betydelse i tillsynstorde det inte ankomma på kommittén att sammanhang bedöma hur samhällets resurser skall fördelas på olika ändamål inom miljöskyddsområdet. Däremot bör framhållas möjligheten att avgiftsbelägga tillsynsförfarandet i större än vad som är fallet i dag. Till utsträckning stöd för detta kan nämnas att tillsynsavgifterna uten resursförstärkning, som lett till gjort betydande att tillsynsverksamheten i många fall kunnat byggas ut.

att i själva lagen i Mycket tyder pá tillsynsreglerna inte i omfattning bidragit till sig någon avgörande bristerna i I stället synes det vara brister systemet. i andra bestämmelser som starkt bidragit till problemen. T.ex. kan pekas på de regler som är bestämmande för längd då det gäller de vanpreskriptionstidens Vidare kan nämnas bestämmelser ligaste miljöbrotten. som reglerar var och i vilken ordning överträdelser skall behandlas. Andra omständigheter som försvårat en effektiv är avsaknaden av eller brister i kontillsyn samt brister eller oklarheter i villkor. trollprogram sistnämnda brister och oklarheter torde inte bero bara tillstándsmyndigheterna, utan även på att möjligpå heterna till villkorsomprövning inte utnyttjats i större från myndigheternas sida. någon utsträckning

Ett problem som bör uppmärksammas är det att en tillsynsmyndighet kan ha fler roller än den som gäller tillsynsuppgiften. Det sagda gäller framför allt länsstyrelserna. Förhållandet kan dock få betydelse även vad gäller miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

som framgått av ovan är genomgången reglerna för tillsynsförfarandet ganska enhetliga för de centrala lagar som borde kunna samordnas i en ny miljölag. Detta synes öppna möjligheter till en omfattande samordning av förfarandereglerna. Sålunda borde samma grundläggande regler kunna gälla i fråga om upplysningskyldighet och undersökning, rätt att vinna tillträde, förelägganden och förbud, rättelse samt vite och handräckning, vare det sig gäller miljöstörande anläggningar och verksamheter, kemiska produkter, hälsoskydd, renhållning och avfallshantering eller annat.

På samtliga de nyss nämnda områdena bör den som driver en verksamhet eller hanterar en produkt i första hand vara ansvarig för att verksamheten eller hanteringen överensstämmer med kravregler, tillstånd eller villkor. Detta leder till att egenkontrollen bör utgöra grunden i tillsynssystemet.

I organisatoriskt hänseende den synes skisserade samordningen böra leda till att en tillsynen enligt samordnad miljölagstiftning får utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna lokalt och av länsstyrelserna regionalt. En fråga som därvid kanske måste ägnas särskild uppmärksamhet är försvarets sjukvårdsstyrelses ställning.

Det inte minst

är viktigt, på kemikalieområdet, att

det dras en klar gräns mellan länsstyrelsernas och

miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter. Vidare är det av stor vikt att tillsynen organiseras på ett ändamålsenligt sätt och att tillsynsmyndigheterna tillförs den och andra resurser som kompetens krävs.

Vad tillsynen på central nivå synes det inte gäller lika naturligt med någon samordning. Visserligen sägs i direktiven att kommittén inom ramen för en samordav bör överväga om sådan verkning lagstiftningen samhet hos olika som omfattas av samma myndigheter kan samordnas inom en myndighet. Emellertid är lagar det, med hänsyn till att de redovisade centrala myndigheternas huvuduppgifter är andra än tillsynsupptveksamt om en total samordning på det gifterna, planet skulle fylla någon funktion. organisatoriska

Traditionellt har uppgifterna för de lokala skyddspå arbetsplatserna varit begränsade organisationerna till arbetsmiljön och den lagstiftning som reglerar denna. Till av en förändrad syn på de yttre följd har förutsättningarna för de lokala miljöfrågorna förändrats. Genom att de skyddsorganisationerna på central och regional nivå fackliga organisationerna utvecklar en samsyn på arbetsmiljö- och yttre miljöär det naturligt att överföra ökade kunskaper frågor, och uppgifter till de lokala organisationerna. Åtgärder arbetsmiljöområdet kan ofta leda till positiva på resultat också för den yttre miljön. Inom de fackliga organisationerna pågår omfattande utbildningsprogram där ökade kunskaper om miljöfrågorna ger en god grund för bl.a. en miljömedveten yrkesroll. De som är verkhar ofta ett stort ansvar för samma på en arbetsplats olika verksamheters inverkan på den yttre miljön. sålunda vilar ett stort ansvar på de anställda för t.ex. kemikaliehantering, processteknik, skötsel och

distribution.

Med hänsyn till det ansvar och de uppgifter de lokala

skyddsorganisationerna har för närvarande synes det naturligt att utnyttja deras kompetens. Kommittén bör därför närmare överväga om de som lokalt och regionalt är verksamma på arbetsmiljöns område, dvs. skyddsombud och skyddskommittéer, också skulle kunna ges uppgifter i ett framtida tillsynssystem. Likaså bör om övervägas yrkesinspektionen kan ges utökade tillsynsuppgifter.

9.1 Inledning

och godstransporterna har Både persontransporterna ökat snabbt under efterkrigstiden. I fråga om är det främst personbilstrafiken persontransporterna som expanderat, beroende framför allt på förbättrade ekonomiska förhållanden. Även kollektivtrafiken har ökat och dess standard har förbättrats väsentligt, särskilt sedan länstrafikreformen genomfördes. ökade fram till år 1980 men Järnvägens persontrafik har senare ner. Inrikesflyget har ökat mycket gått kraftigt och har sedan år 1970 femfaldigats. Prognoser av tyder på att samtliga som gjorts transportrádet kommer att fortsätta att öka sitt transtrafikslag fram till sekelskiftet. Särskilt markant portarbete verkar expansionen bli för flygtrafiken.

När det kännetecknas gäller godstransporterna framför allt av lastbilstrafikens efterkrigstiden Under de senaste åren har högkonjunkturen expansion. medfört att alla transportmedel ökat sitt transportberäknas fortsätta fram till sekelarbete. Ökningen skiftet för alla trafikslag utom sjöfarten. Lastbilstrafiken beräknas kortare avstånd ta marknadspå andelar från såväl järnvägen som sjöfarten.

Transportväsendet medför miljöstörningar av olika slag, främst i form av luftföroreningar, buller, vibrationer, nedsmutsning och trángsel.

Enligt direktiven bör kommittén utreda om den nuvarande är en miljöskyddslagstiftningen lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med trafikens miljöproblem eller om andra lagtekniska lösningar bör komma till I användning. direktiven

framhålls att det är en angelägen uppgift att vid en

genomgång av all miljöskyddslagstiftning harmonisera den lagstiftning som avser trafikens miljöfrågor med annan så att likartade miljölagstiftning, utgångspunkter finns för de olika samhällssektorerna.

Trafikens miljö- och hälsoeffekter regleras genom ett flertal olika författningar. Skälen för eller emot en samordning av dem med annan i miljölagstiftning en ny, samlad miljölag varierar.

I detta kapitel behandlas sådana förhållanden och bestämmelser som berör kopplingen mellan trafiken och miljöproblemen. I avsnitt 9.2. lämnas en redogörelse för utsläpp till luft samt för buller. I avsnitt 9.3 beskrivs gällande i vad avser målsättningar trafikpolitik och I avsnitt utsläppsbegränsningar. 9.4 behandlas de styrmedel, såväl administrativa som ekonomiska, vilka direkt eller indirekt kan kopplas till trafikens miljöproblem.

9.2 Miljöstörningar

9.2.1 Utsläpp till luft

Luftföroreningarna är dels ett lokalt problem, dels

ett internationellt problem med stor räckvidd. Av de

i Sverige kan en stor del luftförorenande utsläppen tillskrivas trafiken. Såväl vägtrafiken som flygtrafiken svarar för stora utsläppsmängder.

Bland de luftföroreningar som diskuteras i trafiksärskilt följande att nämnas. sammanhang förtjänar

xolmonoxid

Dessa är ett hälsoproblem främst i tåtorterna. utsläpp 80 % kommer från trafiken. Drygt

svaveldioxid

av svaveldioxid är en starkt bidragande Utsläppen orsak till försurning av mark och vatten. dagens kommer främst från förbränning av fossila Utsläppen bränslen. Endast en mindre del kommer från trafiken.

xväveoxider

får en allt större betydelse för för- Kväveoxiderna och av mark ock vatten. Från surningen övergödningen mitten av 1950-talet har utsläppen av kväveoxider i Anledningen härtill är nästan trefaldigats sverige. främst att biltrafiken har ökat. Under perioden 1980-1987 minskade dock utsläppen med 5 %. I motsats vad för svarar transtill som gäller svavelutsläppen portsektorn för en mycket betydande del, drygt av kväveoxidutsläppen. Farligast från hälsohälften, är kvävedioxid. I Stockholm kommer cirka 65 % synpunkt av kvävedioxidutsläppen från trafiken.

kolväten

Kolväteutsläppen innefattar ett stort antal ämnen med sinsemellan skilda egenskaper. Tunga aromatiska kolväten anses vara cancerframkallande. Kolväten bidrar till bildningen av ozon, som är skadligt både för människors hälsa och vegetationen. Kunskapen om kolvateutsläppens effekter är inte lika stor som i fråga om svavel- och kväveoxidutsläppen. Av de svenska utsläppen av kolväten till luft svarade vägtrafiken år 1985 för nästan hälften. I Stockholmsregionen kommer cirka 60 % från trafiken.

växthusgaser

En ökning av halterna av växthusgaser i atmosfären kan på sikt leda till klimatförändringar. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid, metan, dikväveoxid, ozon och klorfluorkarboner. Av dessa är dikvävekoldioxid, oxid och ozon av störst intresse från trafiksynpunkt. Utsläppen av koldioxid härrör främst från förbränning av fossila bränslen. Av som ökat utsläppen stadigt sedan mitten av 1800talet, svarade är 1987 trafiksektorn för drygt en tredjedel. av koldioxid Utsläppen från andra sektorer i Sverige har minskat.

Bly

Trafiken är den viktigaste källan till bly i vår livsmiljö. Bly påverkar det centrala nervsystemet och kan leda till hjärnskador. Det kan också anrikas i levande material. Under senare år har av avseutsläppen bly värt reducerats. Bakom minskningen sänkt ligger blyhalt i bensinen samt introduktionen av bensin. blyfri Även om blyutsläppen från trafiken numera kan betrak-

löst kommer miljöeffekterna av tas som ett problem att kvarstå under lång tid redan utsläppt bly framöver.

cancarframkallande och nutagena ämnen

flera källor till cancerframkallande ämnen Det finns till trafiksektorn. Bensin innesom har anknytning som kan ge upphov till håller stora mängder bensen, I förbrukade finns höga halter av leukemi. motoroljor kolväten. Dessa är starkt cancerframkallande. komplexa cancerframkallande kolväten. Även i avgaser finns av cancerframkallande ämnen från fordon beror Mängden Dieselmotorer avger en större mängd på motortypen. ämnen än bensinmotorer. Bensinmotorer med sådana avger mindre mängder cancerfungerande katalysatorer ämnen än andra motorer men leder á andra framkallande sidan till visst ökat utsläpp av dikväveoxid.

Partiklar

främst från dieselmotorer, innehåller par- Avgaser, tiklar (sot). En del av dessa tas upp av människomed till stor del okända konsekvenser. Vissa kroppen antas vara cancerframkallande. Förutom av partiklarna att vara ett hälsoproblem utgör utsläppen av partiklar

även ett nedsmutsningsproblem.

9.2.2 Buller

som berör flest människor. Buller är den miljöstörning beräknas över 3 milj. invånare utsättas för I Sverige bullerniváer som går utöver riktvärdet för god miljö

vid bostäder (55 dBA).

Medicinska undersökningar visar att buller inverkar pá bl.a. hjärt- och kärlsystemet. Buller kan också ge psykosomatiska effekter, som yttrar sig i huvudvärk, illamående, trötthet och nervositet.

En mycket stor del av bullret härrör från trafiken. I Stockholm finns 45 mil gator med bullerniváer över 65 dBA. Utmed dessa gator bor ca 100 000 människor. Särskilt höga bullerniváer (över 75 dBA) förekommer utmed infartslederna och de stora i huvudgatorna innerstaden. I Göteborgsregionen finns 40 000 ungefär och i Göteborg ca 25 000 personer som bor utmed trafikleder där bullerniván ligger över 65 dBA. I Malmö är omkring 15 000 invånare utsatta för bullerniváer över 65 dBA.

Tunga fordon såsom lastbilar och bussar bidrar lika mycket till trafikbullret som personbilarna. Även flygtrafiken och járnvägstrafiken orsakar bullerstörningar för ett stort antal människor i Sverige.

9.3 Målsättningar

9.3.1 Trafikpolitiken

Trafikpolitikens mål har senast uttryckts i riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 och TU 13). Trafikpolitikens yttersta syfte är beenligt slutet att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden.

Riksdagen beslöt att det övgzgripgnde målet för samhällets trafikpolitik skall vara att medborerbjuda garna och näringslivet i olika delar en till-

landets

fredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

mál har beslut vidareutvecklats i Detta i riksdagens fem delmål enligt följande.

1. God tillgänglighet. Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses pá ett tillfredsställande sätt.

2. Transportsystemet skall Hög effektivitet. utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.

3. Bra trafiksäkerhet. Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav

på säkerhet i trafiken.

4. skall utvecklas så God miljö. Transportsystemet att en god miljö och hushållning med naturresur-

ser främjas.

5. balans. Transportsystemet skall byggas Regional det bidrar till regional balans. upp så att

lång sikt när det gäller trafikens Inriktningen på skall vara att radikalt minska de miljöeffekter Utsläppen av föroreningar skall skadliga utsläppen. nationellt och internationellt till vad begränsas, naturen tål. skall bidra till att Transportsektorn målet att minska kväveoxidutsläppen med 30 % mellan åren 1980 och 1995 kan uppnås. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt förbättras och bullerstör- Hushállningen med energi inom ningarna begränsas. skall förbättras, framför allt genom transportsektorn ökad hos de enskilda fordonen. energieffektivitet

9.3.2 Begränsning av buller

Riksdagen fattade år 1981 beslut om riktvärden för bullerimmissioner vid planering av nya bostadsområden. Utomhus gäller ekvivalentniván 55 dBA och inomhus 30 dBA. Några riktvärden för åtgärder i befintlig miljö antogs inte.

Riksdagens beslut grundade sig i huvudsak på de bedömningar rörande bullrets effekter som gjorts av den parlamentariska trafikbullerutredningen och som presenterades år 1974. Därefter har vetenskapliga undersökningar gjort det allt tydligare att höga bullertoppar har en stor negativ inverkan pá framför allt sömnen. Statens naturvårdsverk har den 18 november 1985 gett ut allmänna råd för bedömning av buller från vägtrafik, innefattande förslag till riktvärden för god miljökvalitet avseende vägtrafikbuller.

9.4 styrmedel

Regler som berör trafikens miljö- och hälsoeffekter återfinns i ett flertal författningar. Anknytningen kan vara mer eller mindre påtaglig. Många författningar, som påverkar i vad mån trafiken ger effekter på miljö och hälsa, har inte regleringen av dessa verkningar som främsta syfte. Ofta är dessa effekter endast en av flera konsekvenser av en reglering som har ett helt annat primärt syfte.

Nedan ges en översiktlig beskrivning av ett antal författningar, som på ett eller annat sätt är av intresse från trafiksynpunkt. Avsikten är att ge en allmän bakgrund utan anspråk på fullständighet.

9.4.1 Administrativa styrmedel

9.4.1.1 Miljöskyddslagen

Nuvarande förhållanden

Vad gäller trafiksektorn faller fasta trafikanläggin under Miljoskyddslagen är således ningar lagen. tillämplig på anläggningar, på vilka trafikverksamhet bedrivs, såsom vägar, trafikplatser, flygplatser, och hamnar. Däremot faller fordonen, luftjärnvägar och fartygen utanför lagens direkta fartygen, tågen tillämpningsområde.

Vissa av anläggningar för miljöfarlig verksamhet typer får utföras först efter tillstånd enligt miljöskydds- Inom trafiksektorn gäller i dag att obligatolagen. risk föreligger endast för trafikflygplats förprövning med en nominell överstigande 1 200 m. banlängd

I samband med att tillstånd meddelas enligt miljökan föreskrivas villkor som skall gälla skyddslagen för den verksamhetens bedrivande. Som miljöfarliga exempel på sådana villkor kan nämnas trafikbegränsningar, bullerdämpande åtgärder utmed en väg eller till av att avgaser förs in med ,åtgärder förebyggande ventilationsluften i byggnader.

Även om en trafikanläggning inte prövats enligt gäller i princip lagens tillåtligmiljöskyddslagen Detta innebär bl.a. att en väg skall hetsregler. så att att ändamålet kan vinnas med minsta lokaliseras och utan oskälig kostnad. En motsvaintrång olägenhet rande bestämmelse finns i väglagen, enligt vilken av allmän skall prövas. Förfrågor om byggande väg i miljöskyddslagen gäller inte budsparagrafen (6 §)

sådana anläggningar som prövas i särskild ordning; flygplatser, allmänna vägar och järnvägar.

För det fall tillstånd inte har meddelats enligt miljöskyddslagen kan koncessionsnämnden hemställan på av statens naturvárdsverk besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhet, som inte är tillátlig enligt lagen, eller meddela föreskrifter om försiktighetsmått. Beträffande trafikanläggningar har det i några fall förekommit att naturvárdsverket hemställt om skyddsföreskrifter.

I tvá beslut i juli 1974 meddelade koncessionsnämnden, efter framställning av naturvárdsverket, föreskrifter i syfte att minska av olägenheter trafikbuller. Föreskrifterna meddelades med stöd av 41 § miljöskyddslagen och avsåg Nobelvägen i Malmö och Östra Promenaden i Norrköping. I besluten föreskrev koncessionsnämnden bl.a. att, i vad de båda pá kommunerna berodde, dessa skulle vidta sådana och i trafiktekniska, det ena fallet även byggnadstekniska åtgärder, att bullerniváerna vid trafiklederna inom viss tid skulle

nedbringas till ca 40 dBA inomhus i bostäder med normal och fasadisolering högst 70 dBA utomhus, räknat som ekvivalenta dygnsvärden. Sedan de båda kommunerna anfört besvär över koncessionsnämndens beslut avgjorde regeringen ärendena i februari 1980.

Beträffande Nobelvägen konstaterade bl.a. regeringen att trafiksituationen och bullersituationen förbättrats genom en ny led och restriktioner för tung trafik, att möjligheterna att genom trafiktekniska åtgärder ytterligare minska bullerniván utomhus fick anses begränsade, gg; fick åtgärder inriktas främst pá förbättrad fasadisolering, att en översyn som syftade

till att belysa åtgärder mot trafikbuller

pågick sgmt

att naturvárdsverket, sedan utredningens förslag

kunde uppta frågan hos koncessionsgenomförts, ånyo nämnden.

av koncessionsnämndens beslut förordnade Med ändring av vidtagna åtgärder, att regeringen, mot bakgrund särskilda föreskrifter om bullerbegränsande några inte skulle meddelas vid dåvarande tidpunkt. åtgärder förordnade vidare att naturvårdsverket, Regeringen beslut fattats med anledning av den sedan erforderliga hos koncessionsnämnden skulle få gjorda översynen, om föreläggande för kommunen att göra framställning som då kunde anses vidta de ytterligare åtgärder för att tillfredsställande bullererforderliga uppnå förhållanden vid Nobelvägen.

Östra Promenaden fann regeringen att det, Vad gäller av bullersituationen, borde åläggas mot bakgrund kommunen att vidta sådana åtgärder att bullret

till en nivå som kunde anses acceptabel nedbringades till de särskilda förhållanden som rådde med hänsyn denna regeringen borde i första utmed gata. Enligt trafiktekniska väljas. Därför föreskrevs hand åtgärder senast före 1981 års utgång skulle ha att kommunen åtgärder för att förhindra vidtagit erforderliga sträcka av Östra Promenadens genomfartstrafik på viss I likhet med vad som föreskrevs beena körfält. skulle naturvårdsverket få göra träffande Nobelvägen för kommunen att vidta framställning om föreläggande för att uppnå tillfredsställande ytterligare åtgärder bullerförhållanden vid östra Promenaden.

År 1979 gjorde naturvårdsverket ånyo framställningar till till om försiktighetsmått med hänsyn olägenheter av buller. Denna gällde det Värmdöleden följd gång Nacka inom Huddinge kommun. inom kommun och Nynäsvägen

Beträffande yägmgölgggg meddelade koncessionsnämnden beslut i juli 1981. Nämnden biföll verkets talan till viss del och meddelade föreskrifter för vägverket gt; inom viss tid utmed ett visst vägavsnitt anordna en ca 300 m lång skärm, att snarast inleda möjligt förhandlingar med vissa särskilt angivna i fastighetsägare syfte att få till stånd överenskommelser om åtgärder för att förbättra i ljudisoleringen fastighetsägarnas hus sam; att, för det fall förhandlingarna inte skulle leda till slutliga överenskommelser, påkalla fastighetsdomstolens av prövning frågan om ersättning för bullerolägenheter.

Vidkommande Nxnäsvägen biföll konçeñsionsnämnden i beslut i januari 1982 naturvärdsverkets talan enligt följande. Vägverket ålades att, beträffande bostadslägenheter där ljudnivån utomhus översteg 65 dBA, snarast inleda förhandlingar med vederbörande fastighetságare i syfte att få till stånd överenskommelser om i första hand vidtagande av för att åtgärder genom fönsterbyten förbättra ljudisoleringen samt om vägverkets andel i kostnaderna härför. Där så páyrkades, och förutsättningar för överenskommelse bedömdes föreligga, skulle förhandlingarna alternativt kunna avse åtgärder för att minska utomhus i ljudnivån eller, vissa fall, kunna avse för eller ersättning åtgärder intrång.

Båda besluten har av bl.a, vägverket fullföljts till regeringen, som ännu inte fattat beslut i ärendena.

Här kan också nämnas en ansökan om tillstånd frivillig enligt miljöskyddslagen till trafik på Karlbergsvägen och Norra Stationsgatan i Stockholm. I beslut i maj 1984 lämnade koncessionsnämnden kommunen tillstånd

enligt miljöskyddslagen att, utan begränsningar i trafikflödena, för fordonstrafik utnyttja vissa

delar av nämnda trafikleder. I beslutet angivna dels att tillståndet rörande Norra stationsangavs, gatan gällde först sedan vissa angivna skyddsåtgärder - och ventilationsförbättvidtagits bullerdämpande - dels att tillståndet rande åtgärder på fastigheter rörande Karlbergsvägen och Norra Stationsgatan gällde t.o.m. utgången av år 1990.

Efter besvär av kommunen meddelade regeringen i april 1987 beslut i tillståndsärendet. Regeringen konstaterade att vid för koncessionsnämndens beslut tidpunkten beträffande Norra Länkens byggande ännu var planerna men att denna osäkerhet vid tidpunkten för osäkra, var Mot bakgrund härav regeringens prövning undanröjd. och då Norra Länken kunde förväntas vara utbyggd år 1992 fann att kommunernas resurser i första regeringen hand borde tas i för byggandet av Norra anspråk Detta ledde till den slutsatsen att Länken. regeringen kommunen inte borde åläggas att vidta några skyddsåtgärder. Koncessionsnâmndens beslut om skyddsåtgärder upphävdes därför i denna del. Regeringen begränsade dock tillståndet för kommunen till utgången av år

1992 .

Behov av förändringar

Frågor om lokalisering av fasta trafikanläggningar, såsom flygplatser, järnvägar och vägar, trafikplatser, hamnar samt störningar från sådana anläggningar regleras i flera olika författningar. Bland dessa kan nämnas plan- och bygglagen, naturresurslagen, miljöskyddslagen, väglagen och hälsoskyddslagen.

En som kommittén kan behöva överväga är hur fråga stora skall planeras och beslut om trafikanläggningar sådana investeringar fattas för att de skall motsvara

de av riksdagen uppställda nationella miljömålen. Behovet av att regeringen medverkar i sådana beslut bör särskilt uppmärksammas.

Av är i trafikanläggningar dag endast stora trafikflygplatser förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen. De särskilda försiktighetsreglerna i 6 §

miljöskyddslagen gäller inte sådan flygplats, väg eller järnväg, vars i anläggande prövas särskild ordning. Kommittén bör ta ställning till om de begränsningar som i dag gäller bör miljöskyddslagen bestå.

Miljöstörningarna av trafik till och från anläggningar där miljöfarlig verksamhet bedrivs är i många fall högst väsentliga. Sådana störningar beaktas redan nu vid prövning av av lokaliseringen en miljöfarlig verksamhet. En fråga som är förtjänar övervägas i vad mån tillstándsprövning av en miljöfarlig verksamhet bör omfatta inte bara lokaliseringen med hänsyn till trafikströmmarna utan även trafiken som sådan till och från anläggningen; bl.a. hur miljöfarliga transporter skall kunna bedrivas så riskfritt som möjligt.

9.4.1.2 Hälsoskyddslagen

En kommun får i vissa närmare avseenden angivna meddela föreskrifter för att hindra av uppkomsten sanitär olägenhet. Trafikens och avgaser buller kan angripas med stöd av under föruthälsoskyddslagen sättning att de anses utgöra sanitär olägenhet. sålunda kan föreskrifter meddelas om tomgángskörning med motordrivna fordon.

9.4.1.3 Naturresurslagen

trafiksektorn skall här pekas endast på ett Vad gäller par av naturresurslagens grundläggande hushållningsbestämmelser.

och vattenområden skall I 2 kap. 1 § sägs att markanvändas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest med hänsyn till beskaffenhet och läge lämpade samt behov. Företräde skall därvid ges föreliggande sådan användning som medför en från allmän synpunkt

god hushållning.

att mark- och vattenområden som Av 2 kap. 8 § följer är särskilt för bl.a. kommunikationer så lämpliga som möjligt skall skyddas mot åtgärder som pålångt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av tagligt sådana anläggningar. Områden som är av riksintresse för dylika anläggningar skall skyddas mot nyssnämnda

åtgärder.

har bestämmelserna för lokali- Som synes betydelse av bl.a. anläggningar inom trafiksektorn. seringen Däremot tar de inte direkt sikte på trafikflödena som sådana. Bakgrunden är att vissa typer av anläggningar är starkt beroende av naturförutsättningarna på en viss Det kan gälla t.ex. djuphamnar och plats. flygplatser.

att utnyttja de nu nämnda typerna av Möjligheterna måste så långt som möjligt beaktas vid anläggningar beslut om olika som rör markanvändningen i åtgärder direkt berörda eller angränsande områden. Det kan t.ex. att undvika bebyggelse i närheten av gälla med verksamhet som orsakar miljöstöranläggningar ningar. Om så inte sker kan nämligen inskränkningar eller i verksamheten behöva föreskrivas. begränsningar

ning hänskjuts frågan till regeringen. Regeringen kan förordna att länsstyrelsen skall pröva om frågor byggande av väg i vissa fall.

Ny väg får anläggas om den behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av väg får ske när det är påkallat från allmän synpunkt.

Vid byggande av väg skall tillses att får sådant vägen läge och utförande att ändamålet med den vinns med minsta intrång och olägenhet utan kostnad. oskälig Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg i princip inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna.

För byggande av väg skall upprättas en I arbetsplan. denna skall den mark som behöver tas anges i anspråk för väganordninger och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget.

Från miljösynpunkt är det särskilt viktigt att miljökonsekvenserna av ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt, eftersom det då i allmänhet föreligger störst att möjligheter vidta effektiva åtgärder till för I skydd miljön. regel är förutsättningarna för att ändra en vägs sträckning ganska stora i de tidiga planeringsskedena. Erfarenheterna visar också att rena skyddsåtgärder vid utformningen av en väg måste övervägas pá ett tidigt stadium om bästa resultat skall kunna uppnås. Är redovisningen av miljöeffekterna bristfälliga försvårar detta för de miljövárdande myndigheterna att tillvarata miljövárdsintressena i samband med byggande av väg.

för skall tillses bl.a. att anspråk bebyggelse för lastning och lossning lämpligt utrymme parkering, i utsträckning anordnas på tomten av fordon skälig eller 1 närheten av denna.

kan bestämmelser om bl.a. mark- En detaljplan uppta reservat för trafik- och väganordningar samt skyddsför att motverka störningar från omgivanordningar ningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, ljus eller annat sådant som prövas buller, skakning, enligt miljöskyddslagen.

9.4.1.5 väglagen

omfattar byggande och drift av väg. väghållning väghållning såvitt avser allmänna vägar regleras i För gator och andra allmänna huvudsakligen väglagen. sker motsvarande reglering i plan- och byggplatser lagen.

Staten är väghållare för allmänna genom vägverket Om det befrämjar en god och rationell väghållvägar. dock eller den myndighet som ning kan regeringen, besluta att en kommun skall vara regeringen bestämmer, inom kommunen. Beslutet kan därvid begränväghållare avse vissa eller vissa områden inom sas till att vägar

kommunen.

Vid skall tillbörlig hänsyn tas till väghållning intressen och till allmänna intressen, såsom enskilda naturvård och kulturmiljötrafiksäkerhet, miljöskydd, vård.

av av vägverket efter Frågor om byggande väg prövas samråd med Om dessa har olika uppfattlänsstyrelsen.

Bestämmelserna är tillämpliga bl.a. mark- och på vattenområden för som i större anläggningar ingår sammanhängande system av nationellt eller i vissa fall regionalt intresse. Detta kan då det gäller transportförsörjningen vara fallet med större vägar, järnvägar, kanaler, sjötrafikleder för transporter av gods, flygplatser som ingår i det reguljära flyglinjenätet samt hamnar som har stor betydelse för godstransporterna till sjöss.

Det bör påpekas att av tillämpningen 2 kap. 8 § är aktuell endast för tillkommande åtgärder som tillståndsprövas.

Vid regeringens prövning enligt 4 kap. naturresurslagen av lokaliseringen av vissa större industrianläggningar m.m. kan regeringen väga in även miljöeffekter av transporter till och från en anläggning.

9.4.1.4 Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Planläggning skall ske så att den en från främjar allmän synpunkt lämplig och förututveckling ger sättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö.

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. möjligheterna att ordna trafik och att vattenförebygga och luftföroreningar samt bullerstörningar. Inom områden med sammanhållen bebyggelse

skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av bl.a. trafik-

försörjning och god trafikmiljö. Då tomter tas i

Mot bakgrund av det nu nämnda innehåller väglagen numera en bestämmelse som föreskriver att en arbetsplan skall innefatta även en miljökonsekvensbeskriv- En sådan skall innehålla en redovisning av de ning. väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga eller andra försiktighetsmått som skyddsåtgärder behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.

Om kommittén lägger fram förslag rörande miljökonsekvensbeskrivningar bör frågan om samordning med de nuvarande bestämmelserna i väglagen uppmärksammas.

9.4.1.6 Trafikfordonens beskaffenhet

Fordonskungörelsen

Fordonskungörelsen upptar bestämmelser om gränsvärden för buller från olika fordon. Kraven har år 1989 till att motsvara EGs normer vad gäller bilar skärpts och ECE-krav om motorcyklar och mopeder. För i fråga gäller fr.o.m. 1991 års modeller en högsta personbilar tillåtna bullernivá För bussar och lastpå 77 dBA. bilar med en totalvikt av högst 3,5 ton gäller 78 eller 79 dBA beroende totalvikten. För bussar över på 3,5 ton varierar gränserna mellan 80 och 83 dBA beroende motoreffekten. För lastbilar över 3,5 ton på bullergränserna mellan 81 och 84 dBA likaså ligger beroende på motoreffekten. Storstadstrafikkommittén (STORK) anser i sitt slutbetänkande (SOU 1990:16) storstadstrafik man bör eftersträva att på 5, att relativt kort sikt nå det s.k. 80 dBA-målet, dvs. krav 80 dBA från fordon och 75 dBA från

på högst tunga

STORK finner detta viktigt inte minst för personbilar. att minska de maximala ljudniváerna från tunga fordon nattetid.

Bilavgaalagon

Bilavgaslagens grundläggande syfte är att förebygga att skador uppstår människors

på hälsa eller i miliön

till följd av i luften av utsläpp avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon.

Med hänsyn till att de frågor som regleras i lagen har en utpräglat teknisk karaktär och då det materiella innehållet i regleringen snabbt måste kunna anpassas till den fortgáende tekniska utvecklingen, har lagen givits karaktären av en ramlag. Lagen innehåller de

grundläggande reglerna och preciserade bemyndiganden. Regleringen av bilavgasfrágorna får därför i stor utsträckning sitt konkreta innehåll genom regerings- och myndighetsföreskrifter.

I bilavgaslagen att stadgas motordrivna fordon skall vara så konstruerade att de inte ut släpper avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt. I bilavgasförordningen har regeringen meddelat närmare föreskrifter om fordonens avgasanordningar och de direkta avgasreningskrav som ställs pá dem. Kravniváerna har hittills varit förhållandevis låga. krav har strängare dock införts stegvis för olika Fr.o.m. biltyper. 1989 års modeller gäller krav pá som i personbilar praktiken innebär att katalysatorer måste användas. Liknande krav kommer fr.o.m. 1992 års modeller att träda i kraft för lätta lastbilar och bussar (under 3,5 ton). För tunga lastbilar och bussar kommer strängare krav att införas fr.o.m. 1993 års modeller.

STORK har i sitt slutbetänkande att föreslagit Sverige för personbilar inför de krav på avgasutsläpp som

i Kalifornien och för tunga fordon de krav som gäller kommer att federalt i USA från år 1994. gälla

innefattar gränsvärden för utsläpp Avgasreningskraven av koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar. i kraven under hela sin Bilarna skall princip uppfylla

livslängd. t

kan i detta nämnas att det i Sverige Det sammanhang certifieras bilar med utsläpp långt under gällande de bensindrivna av 1988 års krav. Bland personbilar modell som certifierades mot de nivåer som gällde för 1989 års modeller var medelvärdet obligatoriskt för kväveoxidutsläpp 0,20 g/km jämfört med gränsvärdet Även medelvárdena för kolmonoxid och 0,62 g/km. under Spridningen är kolväten var långt gränsvärdena. dock stor och det är ännu oklart hur avgasegenskaperna

förändras med tiden.

Kontrollen av att fordonen uppfyller avgasreningskraven består av flera delar. Den inleds med en av bilmodeller. Innan nya bilar förhandsprövning nya får tas i trafik mäste de ha ett s.k. avgasgodkänsom utfärdas av Aktiebolaget Svensk Bilprovnande, s.k. bevakas att de ning. Genom den nybilskontrollen serietillverkade bilarna överensstämmer med de uppav tillverkaren i samband med gifter som angavs samt att de klarar gällande krav. avgasgodkännandet tas ut ett slumpmässigt urval. En Provbilar genom av är den kontroll av annan del kontrollsystemet som bilprovningen utför av bilar i hállbarhetskravet trafik som lånas från bilägarna mot ersättning. sker det en kontroll av bilar i Slutligen löpande av kontrollbesiktning och trafik. Den består ärlig och till att säkerställa flygande inspektion syftar

att bilarna uppfyller föreskrivna dvs. krav, att bilägarna underhåller dem på avsett sätt, använder rätt bränsle m.m.

En brist i tidigare gällande bilavgasbestämmelser var att ansvaret för bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip låg pá bilägarna sedan bilarna tagits i bruk. Genom har detta ansvar bilavgaslagen till stor del överflyttats till biltillverkarna. Som villkor för avgasgodkännande gäller att tillverkaren gentemot ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighetskontroll visar sig inte uppfylla föreskrivna Tillverkaren avgaskrav. är dock inte skyldig att brister avhjälpa på fordon som har körts mer än 80 000 km (för tunga lastbilar och bussar 160 000 km) eller som är äldre än fem är.

Luftfartslagen

Luftfartslagen och luftfartsförordningen ställer krav pá att luftfartyg skall vara då de miljövärdiga används vid luftfart. Ett anses luftfartyg miljövärdigt om det är konstruerat, utrustat och hållit byggt, i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller annan genom liknande störning.

I princip skall ett luftfartyg vara registrerat för att få användas. En sådan förutsätter registrering att luftfartsverket utfärdat ett s.k. miljövärdighetsbevis. Detta anger bl.a. att motorerna vissa uppfyller krav i fråga om utsläpp av samt luftföroreningar buller. Luftfartsverket har utfärdat föreskrifter om de krav som skall ställas. Kravniváerna har utarbetats i internationellt samarbete.

samordningsfrågor beträffande fordonsregleringen

ett stort antal krav på I fordonskungörelsen uppställs fordons beskaffenhet och utrustning. Även om åtskillidem är av stor för miljöskyddet har ga av betydelse huvudparten införts i trafiksäkerhetens uppenbarligen intresse. Att ur fordonsregleringen bryta ut bestäm-

melser som huvudsakligen tar sikte på miljöskyddet om det alls låter sig göra, försvåra möjligskulle, heten av att få en samlad uppfattning om vilka krav för fordon. talar för att också det som gäller Mycket nära sambandet mellan bilavgaslagstiftningen och i övrigt bör bibehállas. Kommittén fordonsregleringen därför om det finns anledning att över bör överväga, huvud taget bryta ut någon del av fordonsregleringen

för att föra över den till miljölagstiftningen.

9.4.1.7 Reglering av motorbränslen

Lagen om kemiska produkter

bestämmelser gäller även sådana Lagens samtliga kemiska som bensin och andra motorbränslen. produkter Det innebär att kraven på försiktighetsmått och gäller även för motorbränslen. substitutionsprincipen av motorbränslen skall således iaktta de Hanterare som behövs för att hindra eller försiktighetsmått motverka skador människor eller i miljön. substipå innebär att kemiska produkter som kan tutionsprincipen ersättas med mindre farliga produkter skall undvikas.

rörordningon on notorbonsin

I förordningen om motorbensin finns bestämmelser som reglerar innehållet av vissa miljöfarliga ämnen i motorbrånslen. Genom förordningen regleras bl.a. innehállet av bly i bensin. För att bensin skall anses blyfri får dess innehåll av inte överblyföreningar stiga 0,0l3 gram per liter bensin. Blyfri bensin får inte innehålla fosfor eller annat ämne som kan nedsätta funktionen hos bensin katalysatorer. Övrig får innehålla högst 0,15 gram bly per liter. Bensin för användning i flygplan får dock ha en av blyhalt 0,8 gram per liter. Vidare stadgas i bl.a. förordningen att blyad motorbensin inte får innehålla mer än 5,0 volymprocent bensen.

Lagen om svavelhaltigt bränsle

Bestämmelser om svavelhalt i bränsle finns i lagen om svavelhaltigt bränsle och i förordningen om svavelhaltigt bränsle.

Enligt förordningen får dieselbränsle varken importeras till Sverige eller här om dess säljas svavelhalt överstiger 0,3 viktprocent. Den årliga genomsnittliga svavelhalten i den dieselolja som omsätts i landet får för varje leverantör inte överstiga 0,2 viktprocent.

Lagen om svavelhaltigt bränsle omfattar för närvarande inte sjöfarten, som ofta använder högsvavlig olja. Den olja som används inom sjöfarten, s.k. är bunkerolja, ofta en restprodukt från av raffineringen råolja och innehåller därför höga halter av asfaltener svavel, och aromater. svavelhalten kan till uppgå 5 viktprocent. Bunkeroljan innehåller även tungmetaller. Ibland förekommer också inblandning av och kemiskt spillolja

Det kan nämnas att flera färjerederier har avfall. att de tänker använda bunkerolja av högre aviserat kvalitet, med bl.a. lägre svavelhalt.

sanordningsfrågor beträffande notorbränalon

om en sker av lagen om kemiska produkter samordning och lagen om svavelhaltigt bränsle med miljöskyddsen samlad torde det föra med lagen till ny, miljölag, sådan kommer att utgöra grunden för den sig att en lag av motorbränslen. Eftersom administrativa regleringen tillkommit huvudsakligen av hänsyn denna reglering framstår en sádan samordning också till miljöskyddet, som naturlig.

9.4.1.8 Trafiktekniska styrmedel

trafikreglering m.m. Trafiksanering,

för trafiken är En grupp av administrativa styrmedel sådana bestämmelser som reglerar själva trafikflödet. De brukar ibland benämnas trafiktekniska styrmedel.

i Kun- Trafik på väg regleras vägtrafikkungörelsen. förutom allmänna trafikregler och görelsen innehåller, för trafik med fordon m.m., även särskilda regler bestämmelser om lokala trafikföreskrifter. sådana kan beskrivas som särskilda trafiktrafikföreskrifter eller eller för samtregler för viss väg vägsträcka ett visst område. Föreskrifterna utliga vägar inom färdas av kommunen eller i vissa fall av länssty-

relsen.

trafikföreskrift kan exempelvis avse förbud En lokal av visst slag eller fordon med mot trafik med fordon

last av viss föreskrift beskaffenhet, om körriktning eller föreskrift om färdhastighet. Genom en sådan trafikföreskrift kan således en trafiksanering åstadkommas eller bilfria zoner inrättas med avsevärda förbättringar för hälsa och miljö som följd. Vidare kan färdhastigheten begränsas av hänsyn till miljön.

Trafiktillväxten under 1960-talet och början av 1970talet ledde till att äldre många och centralt belägna områden i tätorter drabbades av biltrafikmängder som de inte var planerade för. Samtidigt växte insikterna och kunskaperna om hur nya områden borde planeras för att tillmötesgå den växande biltrafikens krav och de boendes säkerhet. Det planeringstänkande som kom att gälla för nya områden försökte man tillämpa även i äldre områden i form av s.k. trafikregleringar. syftet med dessa var bl.a. lokalt minska att störningarna inne i bostadsområdena genom att samla trafiken till några få gator, som helst skulle om för byggas att klara de ökande trafikmängderna. var Principen att dela in bebyggelsen i genomfartsfria zoner och att styra den genomgående trafiken till vissa omgivande huvudgator.

Vid de allra första trafiksaneringarna skapades de genomfartsfria zonerna med hjälp av fysiska hinder och direkta gatuavstängningar. Under senare tid har däremot i allt större utsträckning mjukare metoder tilllämpats. som exempel på sådana kan nämnas farthinder i form av gupp och avsmalningar samt hastighetsbegränsningar.

I flera storstäder finns mer eller mindre omfattande bilfria zoner. System av s.k. har gágator gett en trivsam miljö och en blomstrande handel. Bilfria zoner

i stadskärnorna ger en lokalt attraktiv

miljö. Detta

gäller även för bilisterna om det finns

parkerings-

i närheten. av större bilfria zoner platser Utbyggnad städernas innerdelar kan locka fler att lämna bilen i hemma och i stället resa kollektivt in till de bilfria

zonerna .

sätter hinder i vägen för en Vägtrafikkungörelsen inga att helt enkelt biltrafik inom ett kommun förbjuda område om det krävs av miljöskäl. Ett sådant visst av trafiknämnden i form av lokal traförbud meddelas fikföreskrift. Ett förbud bör dock vara förenat dylikt i sådan omfattning att affärsverksamhet med undantag och boende inte drabbas.

för fordon i stadskärnan uiljörestriktioner

Det finns ett växande intresse hos kommunerna att krav de fordon som trafikerar de för kunna ställa på mest känsliga områdena. miljöstörningar

av ett delbetänkande (SOU 1988:62) av På grundval storstadstrafik 1, och på förslag av regeringen STORK, i har riksdagen antagit lagen om prop. 1989/90:l43 bilförbud, som trätt i kraft den 1 januari tillfälliga att meddela före- 1991. I lagen bemyndigas regeringen en kommun rätt att tillfälligt förskrifter, som ger och lastbilstrafik inom vissa områden i bjuda persondå luftföroreningarna utgör ett akut hot situationer hälsa. För bestämmande och kontroll av mot människors när utgör akuta hälsorisker kan regeluftföroreningar ringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,

utfärda närmare föreskrifter.

kan en kommun förbjuda all Med nuvarande lagstiftning ett område eller trafik med fortrafik inom förbjuda

don över en viss vikt eller Däremot är det längd. inte möjligt att särbehandla fordon efter deras miljöegenskaper.

Stockholms kommun har beslutat att dieselfordon inte skall trafikera innerstaden om fem år. Ett sådant beslut kan dock för närvarande inte För genomföras. att en kommun skall få att ställa möjlighet miljökrav på fordonen inom vissa områden krävs en ändnämligen ring av vägtrafikkungörelsen.

För att utsläppen av ämnen skall skadliga mutagena minska i stadskärnorna krävs enligt STORK ytterligare åtgärder i fråga om den tunga dieseldrivna trafiken. Därför föreslår STORK en författningsändring som gör det möjligt för en kommun att ställa formiljökrav på don inom vissa områden. I det föreslås sammanhanget också en särskild av fordon. miljömärkning

Hastighetsbegränsning

Luftföroreningar och buller från vägtrafiken påverkas i hög grad av fordonens I intervallet hastighet. 70-110 km/tim leder sänkta till minskade hastigheter utsläpp av koldioxid och kväveoxider.

Genom en ändring i år 1988 har vägtrafikkungörelsen det klarlagts att skall tas till hänsyn miljöfaktorer vid bestämmandet av lokala I vissa hastighetsgränser. län har hastigheten sänkts och motortrapå motorvägar fikleder från 110 till 90 km/tim.

aamordningstrågor

Genom lokala trafikföreskrifter kan en trafiksanering åstadkommas eller bilfria zoner inrättas med avsevärda för hälsa och miljö som följd. Vidare förbättringar kan begränsas av hänsyn till miljon. färdhastigheten kan därför diskuteras om inte bestämmelser rörande Det lokala trafikföreskrifter med sådant innehåll borde överföras till en ny miljölag. Det måste emellertid beaktas att lokala trafikföreskrifter i sådana frågor som ovan redovisats ofta i första hand inte meddelas till för utan i stället av av hänsyn skyddet miljön till framkomlighets- och trafiksäkerhetsintreshänsyn sen. Detta förhållande utgör ett starkt skäl för aLt inte bryta ut sådana bestämmelser ur vägtrafiklag- Även om STORKs förslag, om möjlighet för stiftningen. kommunerna att ställa på fordon inom vissa miljökrav i är motiverat av hänsyn till områden, hög grad för och människors hälsa, talar ändå skyddet miljön sambandet med andra föreskrifter om trafikreglering för att om det genomförs, bör inordnas i förslaget, trafiklagstiftningen.

I motsats till sådana författningsbestämmelser på trafikområdet som de nu nämnda intar den nya lagen om bilförbud en i förhållande till trafiklagtillfälliga ställning och har närmare stiftningen självständig till miljö- och hälsoskyddet i kommunerna. anknytning I den mån det skulle visa sig föreligga ett permanent behov för kommunerna att kunna förbjuda motorfordonstrafik vid luftföroreningstoppar bör tillfälliga bestämmelserna i en sådan lag återfinnas i en ny

miljölag.

9.4.2 Ekonomiska styrmedel

9.4.2.1 Inledning

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall varje trafikgren stå för sina samhällsekonomiska kostnader. Avgifterna och skatterna på trafikomrádet skall i princip utformas med hänsyn härtill.

Med hänsyn till det stora antalet föroreningskällor som finns på trafikomrádet är och skatter, avgifter bidrag särskilt lämpade som styrmedel. Det synes inte finnas anledning för kommittén att överväga någon teknisk samordning av skatte-, och avgifts- bidragslagstiftningen med miljölagstiftningen. Däremot finns det naturligtvis all för kommittén att anledning eftersträva en saklig samordning mellan de olika arterna av styrmedel. Därför redovisas i avsnitt 9.4.2.2 och 9.4.2.3 en översikt över vissa av de skatter och avgifter som belastar de olika trafikgrenarna. Den ekonomiska styrningen trafikomrádet på sker emellertid inte bara genom skatter och avgifter utan också genom bl.a. av olika bidrag slag. Vissa av dem redovisas i avsnitt 9.4.2.4. Redovisningen gör inte anspråk på att vara fullständig.

9.4.2.2 Skatter

skatter på vägfordon

Försäljningsskatt (accis) utgår för nyregistrerade personbilar och motorcyklar samt för små lastbilar med skápkarosseri och små bussar enligt lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Skatten betalas av tillverkare eller importör.

För 1987 och 1988 års bilmodeller användes försäljsom ett styrmedel för att uppmuntra ningsskatten av bilar. För anskaffningen katalysatorförsedda som uppfyllde de strängare avgaskrav som personbilar i kraft först år 1989 en skatterabatt med trädde gavs som accisen höjdes tillfälligt för 5 200 kr, samtidigt övriga bilar av samma årsmodeller.

Fordonsskatt betalas för en bestämd tidsperiod, normalt ett âr, och utgår oberoende av körsträcka. Skatten tas ut för bl.a. motorcyklar, personbilar, lastbilar, bussar och traktorer.

Kilometerskatt betalas för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar samt för vissa släpvagnar. Den beräknas i körsträckan och utgår med med utgångspunkt varierande beroende fordonsslag och skattebelopp på vikt. Körsträckan i en plomberad kiloregistreras meterräknare. Bestämmelserna om skatten återfinns i

vägtrafikskattelagen.

Skatter på motorbränsle m.m.

Bensinskatt tas ut för bensin och för andra motorbränslen som innehåller minst 70 viktprocent bensin. Skatt tas också ut för motoralkoholer och för av alkoholer för motordrift. Bestämmelblandningar serna finns i lagen om bensinskatt.

Skatt utgår enligt bestämpå motorbrännolja (diesel) melserna i om allmän energiskatt. På förslag av lagen MIA har av motorbrännolja år 1990 diffebeskattningen rentierats mellan tre olika kvaliteter (miljöklasser) - normal lättdiesel och tätortsdiestandardbränsle, sel. Skatten för normal lättdiesel skall vara 20 öre

liter än för standardbränslet, och skatten

per lägre

för tätortsdiesel 35 öre Vidare kollägre. utgár dioxidskatt och svavelskatt på motorbrännolja.

För flyget, järnvägen och inte sjöfarten utgår några punktskatter på det bränsle eller den elkraft som används för driften. som av det framgår följande utgår för inrikesflyget en och för miljöskatt järnvägen en dieselavgift.

niljöakatt på inrikes tlygtratik

Enligt lagen om miljöskatt på inrikes flygtrafik tas skatt ut för varje i med flygning förvärvssyfte flygplan som har en tillåten startvikt som är minst 5 700 kg. skatten beräknas dels förbrukat pá bränsle, dels på utsläpp av kolväten och kväveoxider. Om tillförlitliga uppgifter om utsläpp saknas beräknas skatten, förutom på det förbrukade bränslet, med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt.

9.4.2.3 Avgifter

Avgifter på biltrafiken

STORK har i sitt delbetänkande (SOU 1989:43) Storstadstrafik 3, lämnat till förslag lag om bilavgifter. Den föreslagna innebär att en lagstiftningen kommun, eller flera kommuner tillsammans, skall kunna ta ut en avgift (bilavgift) för rätten att framföra motorfordon pá det allmänna gatu- och inom ett visst vägnätet angivet område. En förutsättning är dock att regeringen meddelar tillstånd till avgiftssystemet. Enligt förslaget skall regeringen få ge sådant tillstånd om trafik- och miljösituationen är sådan att det är befogat att minska motorfordonstrafiken för att

reducera luftföroreningar, buller, trängsel därigenom Förslaget har eller andra betydande miljöolågenheter. kritik och det är ovisst om det kommer att utsatts för

genomföras.

bilskrotningslagen tas ut med Skrotningsavgift enligt kr vid av bilar. Avgifterna fors 300 försäljning nya fond. får ut en premie, som till en särskild Bilágaren 500 i samband med skrotning. Avsikten uppgår till kr., med var att stimulera till skrotning av gamla lagen auktoriserade bilskrotare i stället för bilar genom och ned i naturen. MIA att fordonen lämnades skrâpade har i sitt delbetänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska i föreslagit en tidsbegränstyrmedel miljöpolitiken, av till 2 000 kr. för sad hojning skrotningspremien bilar av 1975 års modell eller äldre.

Avgifter för flygtrafikon

av för flyget har vid beräkningen trafikavgifterna inte till miljökostnader. Avgifterna har hänsyn tagits med den miljöskatt som redovisats därför kompletterats ovan i avsnitt 9.4.2.2.

för sjöfarten , Avgifter

trafikavgifter i form av För sjöfarten utgår statliga och lotsningsavgift. Till fyravgift, farledsvaruavgift kommer som uppbärs av privata och dessa hamnavgifter I trafikavgifterna ingår inte kommunala hamnägare. kostnader för sjöfartens miljöeffekter.

av ett delbetänkande (SOU 1989:21) av MIA, Pâ grundval sätt värde antog riksdagen år 1990 en lag pá miljön, om svavelskatt. Lagen gäller b1.a. motorbrännolja.

Undantagen från skatt är bl.a. som förbunkerolja brukas inom sjöfarten. MIA, som i sitt förslag använde beteckningen svavelavgift, framhöll att en sådan avgift visserligen var väl motiverad för bunkerolja på grund av de höga svavelhalter som ofta förekommer i sådan olja. Av världens samlade svavelutsläpp svarar sjöfarten för ca 10 %. Sjöfartsverket emelpåpekade lertid att tillgången på är lågsvavlig bunkerolja begränsad: en svavelavgift skulle därför belasta den inhemska sjöfarten utan att ge någon mer betydande styreffekt. MIA konstaterade att för den internationella sjöfarten - som kan att välja bunkra där oljan är billigast - skulle en avgift på olja såld i Sverige t.o.m. kunna få en negativ eftersom svamiljöeffekt velhalten i den svenska bunkeroljan (ofta kring 2,5 %) vanligen är lägre än i den olja som säljs i utländska hamnar, t.ex. runt Östersjön. MIA valde därför att inte föreslå att bunkerolja belastades med en svavel- - MIA avgift. föreslog inte heller någon koldioxidavgift för sjöfartens bunkeroljor för att inte öka inköpen av utländska bunkeroljor som i är av regel sämre kvalitet än motsvarande svenska oljor.

Avgifter för järnvägstrafiken

En ny myndighet, banverket, har övertagit ansvaret för järnvägens infrastruktur, medan SJ har ansvaret för trafiken. För utnyttjandet av bannätet betalar SJ trafikavgifter till banverket. Avgifterna utgår i form av en fast avgift samt olika rörliga avgifter, spåravgift, driftsavgift, dieselavgift samt rangeravgift. Dieselavgiften är beräknad med hänsyn till de miljöstörningar i form av utsläpp som dieseldriften medför.

9.4.2.4 Bidrag m.m.

trafikomrádet sker som Den ekonomiska styrningen på nämnts inte bara genom skatter och avgifter tidigare också av olika slag. Ett exempel är utan genom bidrag om statsbidrag till vissa bidragen enligt förordningen investeringar som rör kollektiv persontrafik. Enligt kan betalas för åtgärder som förordningen bidrag och samordning inom främjar miljö, energieffektivitet lokal och regional kollektiv persontrafik.

den 1989 lämnas ett bidrag med 1 000 kr Fr.o.m. 1 juli till den som eftermonterar katalysator på sin bil, att minskar utsläppen av kväveförutsatt utrustningen och koloxid med minst 40 %. MIA har i oxider, kolväten sitt delbetänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i föreslagit att bidraget höjs till miljöpolitiken, 4 000 kr. bil för av 1985 års modell per personbilar eller nyare.

MIA har i det betänkandet vidare föreslagit nyssnämnda att nya fordon i samband med avgasgodkännande placeras i en av tre miljöklasser. Förslaget, som ännu inte behandlats av regeringen och riksdagen, innebär 1 innebär särskilt hårda avgasföljande. Miljöklass krav, bl.a. anpassade till tätortsförhállanden. Miljöklass 2 motsvarar i stort de krav som för närvarande i Kalifornien och miljöklass 3 motsvarar nu gäller Ett miljöbidrag skall ges för gällande avgaskrav. fordon i klass 1 för att gynna dessas särskilt låga För miljöklass 2 och 3 skall inget miljöpåverkan. En miljöavgift skall tas ut för nya bidrag utgå. fordon som hänförs till miljöklass 3. Avgiften skall ett incitament för tillverkaren att utrusta utgöra sina fordon så att de kan hänföras till en lägre skall tas ut i samma ordning som miljöklass. Avgiften försäljningsskatten på motorfordon.

10 Aging:

10.1 Inledning

Kommittén har enligt sina direktiv att hur de pröva miljöpolitiska mål som fastlagts av statsmakterna bättre skall kunna speglas i lagstiftningen. Kommittén skall lämna förslag om hur bör lagstiftningen utformas för att miljökraven skall få ökad i förhållande tyngd till andra intressen. Arbetet i första hand syftar till att föreslå förändringar i de materiella kravoch tillstándsreglerna i de olika I skyddslagarna. uppdraget ingår emellertid också att se över sanktionsreglerna. Därvid uppkommer bl.a. frågan om straff i vissa fall kan ersättas med andra t.ex. sanktioner, avgifter.

som framgått avser kommitténs i första hand de uppdrag administrativa styrmedlen. Det finns emellertid också andra möjligheter att i en viss styra miljöarbetet önskad - bl.a. riktning genom avgifter av olika slag.

I princip kan man dela in 1 tre avgifterna slag, nämligen produktavgiftg; (utsläppsavgifter), administrativa avgifter och Alla dessa sgnktionsavgifter. typer av avgifter finns redan i dag.

Den första typen har diskuterats av ingående miljökostnadsutredningen i betänkandet (SOU 1978:43) Miljökostnader, Miljön i samhållsekonomin kostnadsslag,

kostnadsfördelning och styrmedel, samt av miljöav- (MIA), i bl.a. slutbetänkandet giftggtrggnigggn Sätt värde miljönl, Miljöavgifter och (SOU 1990:59) på andra ekonomiska styrmedel.

Miljökostnadsutredningen uttalade bl.a. att generella eller avgifter) kunde vara styrmedel (regleringar främst för att angripa nationella eller användbara, föroreningsproblem. Utredningen ansåg dessregionala utom att styrmedel är lämpliga eller användgenerella bara endast i de fall då totala utsläppsmängder bör reduceras och det saknar betydelse var reduktionen sker (utbytbarhet mellan utsläppskállorna). Motsvarande fördes beträffande reglering av ämnen resonemang och produkter, dvs. att generellt verkande styrmedel bör endast i de fall riskerna inte varierar tillämpas mellan olika användningsområden. I regeringens direktiv till MIA uttalades bl.a. att miljökostnadsutredoch slutsatser i många avseenden ningens analyser fortfarande ägde sin giltighet.

MIA avgav i april 1989 delbetänkandet (SOU 1989:21), Sätt värde Miljöavgifter pá svavel och på miljönl, klor. Därefter har utredningen avgivit delbetänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, Energi och trafik. Dessa förslag har remissbehandlats.

föreslog i prop. 1989/90:111 att svavel- Regeringen koldioxidskatt införs i enlighet med MIAS förresp. slag. Där föreslogs också att den allmänna energiskatten vissa skulle differentieras i på oljeprodukter I 1989/90:141 föreslogs att ett miljöklasser. prop. miljöavgiftssystem införs vid utsläpp av kväveoxider från fasta förbränningsanläggningar. Förslagen har antagits av riksdagen.

10.2 Nuvarande avgifter

I Sverige fanns redan före besluten vid 1989/90 års

riksmöte en lång rad m.m. avgifter på miljöområdet. Flertalet av dessa har tillkommit under 1980-talet. Naturvårdsverket tog på MIAs fram en uppdrag sammanställning av de avgifter av miljökaraktär som gällde den 1 januari 1990. Denna sammanställning redovisas som bilaga 3 till MIAS slutbetänkande.

MIAs var att uppfattning flertalet av de statliga avgifterna som presenterades i sammanställningen bortsett från sanktionsavgiften föreföll vara enkla och billiga att administrera. Det var också utredningens uppfattning att de svenska miljöavgifterna väl anslöt sig till omvärldens. Förutom valet av avgifter hade Sverige enligt utredningens mening främst profilerat sig genom ett relativt stort antal avgifter. Det hade dock inte dittills varit vanligt att avgiftsmedlen använts för miljöinsatser.

MIA studerade inte närmare frågan om sanktionsavgifter. Detta är i stället miljöskyddskommitténs uppgift. Sanktionsavgifterna - eller m ösk d s v ifterna som de benämns i lagtexten behandlas nedan i kapitel 11.

10.3 Avgifter i framtiden

10.3.1 MIAS förslag

I MIAs slutbetänkande förs ett ingående resonemang om behovet av generella styrmedel. MIA uttalade bl.a. följande.

Under de âr som förflutit sedan

miljökostnadsutredningen lämnade sitt slutbetänkande har kunskapen successivt ökat om miljöproblemen och dess

kort- och konsekvenser. Samtidigt har långsiktiga ändrat karaktär, delvis som en problembilden följd av ökade insikter om ekologiska samband, men också som ett resultat av ett framgångsrikt arbete med att minska utsläppen från stora punktkällor. Teknik har också utvecklats, som kan

ligga till grund för eventuella avgiftsdebite-

ringar.

Inom år kan man vänta sig att tyngdpunkten några från åtgärder för att i miljöarbetet förflyttas nedbringa utsläppen från de stora punktutsläppen inom och industrisektorerna till att energiom de små utsläppskällorna, s.k. handla många diffusa och åtgärder inriktade på resursutsläpp flödets i stort. Ett viktigt inslag miljöpåverkan i en sådan blir att begränsa och i vissa politik helt utesluta tillförseln till samhället av fall miljö- eller hälsofarliga kemikalier.

ställda mål för traditionella typer av Allt högre samt angelägna insatsområden i föroreningar nya ökar behoven av effektiva styrmemiljöpolitiken del. Kostnaderna för en viss given utsläppsreduktenderar t.ex. att öka i takt med att indution till allt lägre nivåer. striutsläppen nedbringas Det innebär att allt större krav kommer att stäl-

las att insatserna blir effektiva ur samhällspå ekonomisk med andra ord mesta möjliga synvinkel, miljöeffekt till lägsta möjliga resursuppoffring.

I betänkandet diskuteras frågan om produktavgifter

kontra Utredningen ansåg att ututsläppsavgifter.

av skäl var att föredra framför släppsavgifter många

Förstnämnda typ av avgifter krävde produktavgifter. En ökad användning av emellertid noggrann mätning.

förutsatte både en utveckling av mätsådana avgifter

och att krav mätning infördes i större tekniken pá

i kontrollprogram. Direkta omfattning myndigheternas

bedömdes med hänsyn härtill inte utsläppsavgifter

kunna komma i fråga för att åtgärda diffusa utsläpp

källor. Sådana utsläpp svarade för en allt från många

större andel av de samlade föroreningarna vilket

att av i allt större innebar utformningen styrmedel

utsträckning måste knytas till insatsvaror/produkter.

MIA diskuterade också om hur frågan miljöavgifter förhöll sig till kravreglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. I detta sammanhang anfördes bl.a. att tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen hade ggggglgr genom att hänsyn kunde tas till lokala förhållanden och att den utövaren av gav en verksamhet viss Efter de senaste trygghet. ändringarna av förutsättningarna för av omprövning villkor i tillståndsbeslut var dock denna trygghet till stor del beroende av hur aktiva tillsynsmyndigheterna var när det gällde att begära omprövning.

MIA framhöll att i ett enskilt fall prövning också hade nackdelar. Den var och kunde av komplicerad praktiska skäl bara göras av stora verksamheter.

Koncessionsprövningen hade en inriktning på lokala miljöstörningar. En helt fri prövning i varje enskilt fall var inte om det rörde rimlig sig om storskaliga regionala eller globala miljöproblem, exempelvis utsläpp av CFC och koldioxid.

MIA uttalade vidare att ett införande av

miljöavgifter teoretiskt skulle kunna inverka pá tillåtlighetsprövningen enligt 5 § miljöskyddslagen så att kravnivân vid prövningen sänktes. För att en sådan effekt skulle vara tänkbar krävdes emellertid att avgiften var så hög att hela den aktuella branschens lönsamhet påtagligt försämrades. om avgiften återfördes till branschen skulle dock inte tillstándsprövningen påverkas. MIA underströk att också förbud och andra av typer administrativa regleringar kunde påverka lönsamheten och därmed ha samma effekt. Det förhållandet att en

avgift var miljömässigt motiverad i inte utgjorde sig något skäl att vid ta större tillståndsprövningen hänsyn till denna än till andra kostnadsökningar.

MIA gjorde den bedömningen att de framlagda förslagen inte skulle påverka kravnivån vid tillståndsprövning och att förslagen därför inte enligt miljöskyddslagen föranledde någon ändrad lydelse av 5 § miljöskydds-

lagen.

I om kemiska konstaterade MIA fråga om lagen produkter att den saknade bestämmelser om ekonomiska avvägningar av det som fanns i miljöskyddslagen. Det fanns slag heller inte i övrigt några bestämmelser som kunde försvåra införandet av miljöavgifter.

I slutbetänkandet föreslogs avgifter inom följande områden och landningsavgift för på följande produkter; för utsläpp av svaveloxider från flygplan, hamnavgift nickel/kadmiumbatterier m.m., vissa träimpregfartyg, neringsmedel, klorerade lösningsmedel, bekämpningsmedel, och miljöfarligt avfall samt utsläpp gödselmedel av bundet klor vid blekning av massa. Vidare organiskt ändrade skatteregler för motorfordon, inföföreslogs rande av återvinningspremie för batterier samt vissa ändringar i renhållningslagen.

För att stärka föreslogs dessutom bildanmiljöarbetet det av två nya fonder, avfallsfonden och kemikaliefon- Avfallsavgifterna skulle tillföras avfallsfonden. ggg. Kemikaliefonden skulle tillföras intäkterna från avgifterna på arsenik, krom, klorerade lösningsmedel och substans samt nettointäkterna av klororganisk på kadmium och batterier. Kemikaliefonden avgiften skulle utnyttjas främst för att påskynda avvecklingen av farliga ämnen.

MIA konstaterade avslutningsvis att miljöskyddskommittén arbetade med en översyn av samtliga lagar på vilket innebar att kommittén hade att miljöområdet, behovet av pá miljöområdet i stort. pröva styrmedel

10.3.2 Övergripande synpunkter

Det finns åtskilliga brister i dagens miljölagar. Möjligheterna att ta hänsyn till de storregionala och globala miljöaspekterna är klart i otillräckliga den nuvarande miljöskyddslagen. i Svagheterna denna ligger framför allt i att många miljöfarliga anläggningar över huvud taget inte prövas enligt lagens tillátlighetsregler. Det föreligger också praktiska svårigheter att anpassa miljövillkoren för tidigare tillståndsprövade verksamheter till dagens miljösituation.

Vidare saknas i miljölagarna incitament för att nedbringa utsläppen till så nivåer låga som möjligt eller att använda så varor miljövänliga som möjligt. De rättstillämpande myndigheterna kan med andra ord inte tillräckligt effektivt styra utvecklingen mot ett allt mer resurssnált och miljövänligt samhälle. MIAs uppfattning var att de generella styrmöjligheterna inom miljöområdet behövde förbättras och att en ökad användning av avgifter kunde vara ett lämpligt sätt att åstadkomma detta. De frågor som kommittén närmast har att diskutera - frånsett sanktionsavgifterna är hur ett system med utsläpps- eller produktavgifter förhåller sig till andra styrmedel såsom ökad användning av generella eller regleringar skärpningar av nuvarande miljölagar m.m.

En ökad av användning avgifter inom miljöområdet skall naturligtvis ytterst syfta till en bättre Valet miljö. av avgift sammanhänger med vilket mål man i första hand vill uppnå.

Utsläpps- och produktavgifterna i

syftar första hand till att ge incitament företagen att inom särskilt

områden - minska utsläppen av förorenande angelägna ämnen så långt som möjligt, dvs. under lovgivna nivåer. anses härigenom kunna stimulera Avgifterna till av miljövänligare processer eller utveckling nya reningsmetoder.

MIA framhöll för sin del att för valet av styrmedel att nå ett visst miljömål fordrades en noggrann avvägmellan för- och nackdelar i ning respektive styrmedels det enskilda fallet. Det fanns enligt MIA inte något enkelt sätt att ut områden i miljöpolitiken som peka borde omfattas av ekonomiska styrmedel.

Goda skäl synes tala för miljökostnadsutredningens syn - dvs. att de i förpå frågan om generella styrmedel sta hand bör användas i de fall då de totala utsläppsbehöver nedbringas och det är av mindre mängderna betydelse var reduktionen sker.

Av vad som av MIAs betänkande synes det inte framgår svårigheter att inom proföreligga några praktiska duktkontrollomrádet införa avgifter i ökad utsträckför att utvecklingen mot allt mindre farning styra liga ämnen.

Inom omrâde kan det emellertid vara miljöskyddslagens förenat med vissa problem att införa miljöavgifter. - MIA pekade för sin del på vissa praktiska problem olika mättekniska svårigheter kan exempelvis lägga hinder i vägen för ett system med rena utsläppsavgifhärtill ter. Miljöavgifterna torde med hänsyn tills vidare - i stor utsträckning få åtminstone knytas till insatsvarorna och produkterna.

inom miljöområdet kan också för- Styrmöjligheteterna . bättras ändringar i tillåtlighets- och omprövgenom

ningsreglerna samt genom ökad av användning generella föreskrifter m.m.

Skillnaden mellan avgifter och generella föreskrifter ligger b1.a. i att vid användning av överlåavgifter ter man till att företagen själva utgående från bl.a. ekonomiska kalkyler avgöra om man skall satsa på reningsåtgårder, utbyte av farliga kemikalier och liknande eller i stället betala Vid avgifter. användning av generella föreskrifter handlar det mer om att fastställa olika tekniska krav på hantering av produkter av olika slag eller krav på skyddsåtgärder och försiktighetsmått vid miljöfarliga verksamheter.

Inom miljöskyddslagens omrâde kan vara avgifter ett komplement till sådana föreskrifter som ovan diskuterats för verksamheter som inte Lillgtágdsprövats. Avgifterna kan emellertid helt ersätta de aldrig tekniska kravreglerna. av Frågor säkerhetskaraktär passar över huvud taget in i ett dåligt avgiftssystem. Härtill kommer de tidigare nämnda mättekniska svårigheterna. På grund härav torde avgifter i första hand få avse av olika användningen miljöfarliga ämnen eller produkter.

De resonemang som ovan förts är i princip också till-

lämpliga på verksamheter som tillstândsprövats enligt miljöskyddslagen. Vissa skillnader emellerföreligger tid. För sådana verksamheter vanligen större industrianläggningar - skulle ett system med utsläppsavgifter i och för sig kunna vara genomförbart eftersom dessa verksamheter har ett relativt vanligtvis utvecklat kontrollsystem. T.ex. föreslog MIA i sitt slutbetänkande utsläppsrelaterade för avgifter skogsindustrins utsläpp av svårnedbrytbara klorföreningar. Förslaget avviker något från den att grundprincipen avgiften skall stimulera till så som låga utsläpp

möjligt eftersom förslaget konstruerats på sådant sätt att avgift först skall utgå för utsläpp över en nivå som kan anses motsvara vad som kan uppnås genom tekniska åtgärder.

Däremot avrådde MIA från att införa utsläppsrelaterade avgifter på utsläpp av svavel- och kväveoxider från stora industrianläggningar. Skälen härtill var dels att sker diffust - dvs. år svåra mäta - dels utsläppen att merparten av utsläppen sker från ett fåtal anläggningar.

Ett system med utsläppsrelaterade avgifter kommer naturligtvis att bli mycket resurskråvande. Detta måste beaktas.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att tiden knappast synes mogen för att i större skala införa utsläppsrelaterade avgifter. Däremot torde man kunna räkna med en ökad användning av avgifter på miljöfarliga produkter och kemikalier. också sådana avgifter kan naturligtvis många gånger indirekt leda till lägre utsläpp från de verksamheter som använder ämnena i MIAS - bortsett från förslaget rörande fråga. förslag från - torde klororganiska föroreningar skogsindustrin därför inte påverka behovet av att använda administrativa styrmedel i form av bl.a. föreskrifter med generell räckvidd.

Det finns emellertid redan nu anledning att diskutera frågan om utsläppsrelaterade avgifter i förhållande till andra styrmedel. Skälet härtill är bl.a. att och mäta - och möjligheterna att kontrollera utsläpp därmed också möjligheterna att ta ut avgifter på dessa - sannolikt kommer att förbättras avsevärt under kommande år. Kvar står dock att ett utsläppsrelaterat

avgiftsystem alltid kommer vara förenat med tekniska problem och dessutom vara administrativt tungrott.

Ofta kan det förhålla så att sig avgifter i ett fall kan vara det mest medan lämpliga exempelvis föreskrifter i andra fall kan ha fördelar. som ovan redovisats ter sig avgifter klart olämpliga för att reglera frågor av utpräglad skydds- eller säkerhetskaraktär. Generella föreskrifter kan å andra sidan vara svåra att använda för större industrianläggningar med hänsyn till att de tekniska och förhållandena, därmed möjligheterna att uppfylla kan föreskrifterna, variera från anläggning till anläggning. som MIA mycket riktigt konstaterade finns det många som måste aspekter beaktas inför ett ställningstagande till att införa avgifter inom ett visst område.

I detta sammanhang bör att påpekas miljöavgifter givetvis inte endast behöver ses som ett sätt att

styra utvecklingen åt ett visst håll utan lika gärna kan ses som ett sätt att kompensera de skador som kan uppkomma genom användningen av en viss eller produkt vid framställningen av vissa varor.

Det finns ingen att utesluta anledning något av de styrmedel som ovan diskuterats. Valet av styrmedel får bli föremål för noggrann i bedömning varje enskilt fall.

11 Sanktioner

11.1 Inledning

Bestämmelser om straff för olika typer av brott på finns såväl i brottsbalken som i miljöskyddsomrädet ett stort antal författningar med miljöanknytning.

I 13 kap. brottsbalken finns bestämmelser om allmänbrott. Till sådana hör bl.a. miljöbrott. För farliga sådant brott döms den som på olika sätt framkallat hälsorisker, skador eller andra olägenheter i miljön, under att inte behörig myndighet tillförutsättning låtit förfarandet eller detta är allmänt vedertaget eller med hänsyn till omständigheterna kan gärningen anses försvarlig.

Huvuddelen av straffbestämmelserna på miljöskyddstill och återfinns i området hör specialstraffrätten de olika och förordningar som innehåller också lagar Straffbestämmelserna i de materiella rättsreglerna. denna lagstiftning är i regel s.k. blankettstraffbud. uttalar endast.att den som överträder vissa i Sådana andra eller förbud skall dömas lagrum angivna påbud till straff. Ett typiskt exempel pá blankettstraffbud är 45 § första miljöskyddslagen, som innestycket bestämmelserna om straff för håller de grundläggande överträdelser av de materiella föreskrifterna i denna

lag.

Ansvarsbestämmelserna innehåller också inom en viss latitud vilket straff som skall följa brotten. på strafflatituden ger uttryck för brottets straffvärde. Den är av betydelse även för preskriptionstidens längd för det ifrågavarande brottet. I straffsatserna anges endast páföljderna böter och fängelse. Däremot sägs inget om i vilka fall fängelse kan mot annan utbytas påföljd, exempelvis Villkorlig dom.

I samband med miljöbrottslighet kan b1.a. av utbyte brott förklaras förverkat. För brott som har i begåtts utövningen av näringsverksamhet kan även företagsbot komma i fråga. Näringsidkare kan också meddelas

näringsförbud. En överträdelse kan i vissa fall leda till att sanktionsavgift utgår. En fråga som har särskilt intresse inom miljöstraffrätten är förhållandet mellan straff och vite. finns också Möjligheter att åstadkomma rättelse av förfaranden som strider mot

miljöskyddslagen. Frågor om skadestånd är, förutom i den allmänna skadeståndslagen, i en särskild reglerade miljöskadelag.

11.2 Sanktionssystemet i i miljöskyddslagen praktisk tillämpning

Sedan är 1985 redovisas anmälda brott mot miljöskyddslagen i den officiella statistiken. Tabellen nedan utvisar antalet anmälda brott mot miljöskyddslagen under åren 1985-1988.

Ia2§ll_l

A: Antal 1985 189 1986 214 1987 284 1988 407

i detta nämnas att en granskning av Det bör sammanhang som hos registrerats som brott de anmälningar polisen åren 1980-1984 utvisade att mot miljöskyddslagen endast en tredjedel av de anmälda gärningarna egentkunde hänföras till denna kategori. I övriga ligen fall föll i den mån de över huvud taget gärningarna, var kriminaliserade, under annan speciallagstiftning, dock vanligtvis på miljöråttens område.

anmälningar som rör brott mot miljöskyddslagen Många inte till åtal. Tabell 2 nedan visar vem som leder om denna resulterat i åtal eller om gjort anmälan och lagts ned. Tabellen avser anmälförundersökningen ningar åren 1980-1984.

Tabell 2

Antal Nedlagda Åtal Ej klara Anmälare

Tillsyns-

Av tabellen framgår att en mycket stor del av anmälningarna från privatpersoner eller från polisen inte leder till åtal, medan i stort sett varannan anmälan från tillsynsmyndigheterna leder till åtal.

Tillsynsmyndigheternas anmälningar avser ofta överträdelser av villkor. rör även Anmälningarna i mycket stor utsträckning brott mot förprövningsplikten.

Många fall av nedlagda förundersökningar kan antagligen tillskrivas brister i det rekvisitet. subjektiva Åklagaren kan med andra ord inte bevisa uppsåt eller oaktsamhet hos någon Den anmälda ansvarig person. övertrádelsen kan i stället ha berott tekniska på svårigheter över vilka företaget inte kunnat råda, olyckshändelser eller_missförstánd.

Antalet meddelade domar var under 1970-talet mycket lågt; i genomsnitt ett par domar per år. Lagändringen år 1981, genom vilken tillsynsmyndigheterna álades att verka för att överträdelser mot miljöskyddslagen beivras, har dock relativt sett lett till en kraftig ökning av antalet domar även om antalet i absoluta tal fortfarande är mycket lågt.

Tabell 3 nedan utvisar antalet domar rörande brott mot miljöskyddslagen meddelade åren 1980-1986.

Tabell 3 Domar per år Fallande Friande - 1980

kan nämnas att bestämmelserna i brotts- Avslutningsvis och vållande till miljöstörning i balken om miljöbrott endast enstaka fall kommit till användning.

har från alla åklagarmyndigheter i Riksåklagaren samråd med kommittén infordrat anmälningar, avskrivoch domar som under ningsbeslut, stämningsansökningar 1989 - 1990 rört brott mot den tiden september augusti har varit att få en översikt av yttre miljön. syftet vilka ärenden som förekommit och hur dessa handlagts.

Ärendena har redovisats i en promemoria (1990-09-12 konstateras att följande AD 77-90). Sammanfattningsvis tre grupper av ärenden dominerar.

1. och brott mot lagen om kemiska pro- Miljöbrott avseende och överfyllning i dukter, oljeläckage samband med oljehantering.

2. Brott mot miljöskyddslagen, avseende förprövningsplikten eller annan tillståndsplikt.

3. Brott mot avseende olika miljöskyddslagen, koncessionsvillkor eller föreskrifter.

Påfallande många ärenden avser enstaka händelser, där på grund av tekniska brister eller felaktig hantering någon form av miljöstörning uppkommit. Ibland har en sådan miljöstörning observerats och anmälts av en privatperson. Flertalet anmälningar har dock ingetts av någon tillsynsmyndighet. Ärenden rörande stora kontinuerliga störningar har endast sällan kommit under åklagarens prövning. Det allmänna intryck undersökningen ger är att många ärenden avser enstaka händelser, vilka synes ha haft en, relativt sett, begränsad skadeeffekt. I påfallande många fall har förundersökningen nedlagts eller åtal inte väckts på den grund att brott inte har kunnat styrkas. I de fall åtal har väckts synes åtalen ha bifallits i stor utsträckning. Páföljden har vanligtvis legat kring 20-50 dagsböter. I något enstaka fall har 100 dagsböter dömts ut. Annan påföljd än böter har inte förekommit under den undersökta perioden. I endast två redovisade fall har åklagaren yrkat företagsbot. I båda fallen har yrkandet ogillats.

En sammanställning av de ärenden vari fattat åklagaren beslut eller dom meddelats redovisas i tabell 4. Med hänsyn till det sätt på vilket uppgifterna samlats in måste reservation göras för bortfall av ärenden.

Från åklagarmyndigheter under tiden 1 sep- 1aQg11_$ tember 1989 - 31 augusti 1990 redovisade ärenden angáende brott mot den yttre miljön, i vilka beslut fattats av åklagare eller dom fallit.

förunderdom dom sökning nedlagd ej åtal s:a åtal bifall ogillande

BrB 13 3 16 2 1 1

7 - 7 4 2 3 LKP

I 15 av ärendena har anmälan skett från enskild. Inte i något av dessa fall har åtal väckts. I övriga ärenden har anmälan av tillsynsmyndighet eller gjorts kannat offentligt organ.

11.3 vid tillämpningen av gällande Några problem sanktionsregler

Att försöka uppskatta omfattningen av miljöbrottsligheten är förenat med stora svårigheter. Ofta är om föroreningar och utsläpp osäkra eller uppgifter ofullständiga.

Ibland är det svårt att upptäcka om ett har miljöbrott begåtts. En orsak härtill kan vara att effekterna blir kända först efter flera år och att då störningskällan kan vara svår att spåra. Problemet kompliceras ytterligare av att antalet tillståndspliktiga verksamheter och tillsynsobjekt är mycket stort.

Kontrollen av att miljöskadliga inte utsläpp går utöver vad som har föreskrivits i villkor sker två på sätt. Dels gör företagaren en egenkontroll, dels sker en periodisk kontroll från tillsynsmyndighetens sida, bl.a. genom besiktning. I de flesta fall svarar företagaren själv för provtagning och analys, varefter resultaten redovisas till den myndighet som handhar tillsynen.

De tillfällen då mätningar sker av är utsläpp vanligtvis få. Tillsynsmyndigheten kanske utför mätningar någon gång per år och verksamhet och en företagare kanske mäter vid ett par tillfällen månad. Utifrån per dessa mätvärden beräknas sedan medelvärden, eftersom i villkoren ofta föreskrivs en högsta tillåten utsläppsmängd såsom medelvärde för år eller månad. Mot bakgrund härav ligger det 1 sakens natur att det kan vara svårt att upptäcka tillfälliga överutsläpp.

Andra problem som påverkar att möjligheterna upptäcka överutsläpp är att mätningar är kostsamma - ibland mycket dyra - och inte sällan behäftade med stora fel-

marginaler. Naturvårdsverket har redovisat att mätningar av stoftutsläpp till luft kan ha en felmarginal uppåt och nedåt på 75 procent.

Även om tillförlitliga mätnings- och beräkningsmetoder står till buds kan det ändå vara svårt att om avgöra otillåtna utsläpp förekommit. Detta beror ofta att på

villkoren för en miljöfarlig verksamhet är ofullstän-

eller oklara. Det finns även fall där det saknas diga bestämmelser om kontrollprogram. Det nu sagda gäller framför allt verksamheter som bedrivs enligt gamla tillstånd eller dispensbeslut.

Problemen med felaktiga mätresultat och ofullständiga eller oklara villkor kan också leda till stora bevisi de fall utövare av miljöfarlig verksamsvårigheter het ställs till ansvar för pástádd miljöbrottslighet.

En omständighet som har stor betydelse för möjligheterna till lagföring i anledning av misstänkt miljöbrottslighet är tillsynsmyndighetens agerande. Enligt åligger det tillsynsmyndigheten att miljöskyddslagen verka för att överträdelser av lagen beivras. Till har det inte varit ovanligt att vid ganska nyligen misstänkta fall av miljöbrottslighet tillsynsmyndigheten en ganska ingående prövning huruvida företagit brott kunnat anses föreligga. Därvid har tillsynsmyndigheten prövat förefintligheten av såväl objektiva Därefter har endast de fall som subjektiva rekvisit. som av tillsynsmyndigheten bedömts såsom brott anmälts till åtal.

Det nu nämnda förfarandet har utsatts för kritik, inte minst från justitieombudsmannens sida. Det har därvid hävdats b1.a. att tillsynsmyndigheten saknar kompetens att om brott föreligger eller ej och att denna avgöra prövning i stället skall ankomma på i första hand och domstol. Enligt kritiken bör áklagarmyndighet tillsynsmyndigheten i princip beivra ett överutsläpp så snart det objektivt sett konstaterats att en villkorsövertrâdelse skett. Utrymmet för tillsynsmyndigheten att avgöra om brottsligt förfarande förekommit har bedömts vara ytterst inskränkt. Kritiken kommer med all sannolikhet att leda till att misstänkt miljö-

brottslighet anmäls till åtal i större än omfattning vad som hittills varit fallet.

Från tillsynsmyndigheternas sida har ofta gjorts gällande att de har resurser för att otillräckliga bedriva en effektiv tillsyn och att denna genom upptäcka exempelvis villkorsöverträdelser.

11.4 önskemål om lagändringar

Utredningen om miljövárdens organisation framförde i sitt betänkande (SOU 1987:32) För en bättre miljö, allvarlig kritik mot den nuvarande utformningen av ansvarsbestämmelserna på miljöskyddsområdet.

Om brottsbalksbrotten miljöbrott och vållande till miljöstörning anförde utredningen att de fick betecknas som något av ett provisorium med hänsyn till såväl utformning som tillkomst. Utredningen ansåg att deras förhållande till olika specialstraffrättsliga regler och till övriga allmänfarliga brott borde ses över. Med hänsyn till de helt olikartade sätt på vilka straffbestämmelserna i brottsbalken och miljöskyddslagen är konstruerade var det enligt utredningens mening inte möjligt att genom ens rätt ingripande ändringar pá någondera sidan få ett system där ett visst förfarande alltid kunde hänföras till entydigt endera sidan. Utformningen av nuvarande sanktionssystem på det miljörättsliga området snarast ansågs utgöra ett hinder för ett fullt av samutnyttjande hällets resurser i syfte att komma till rätta med växande miljöproblem. För att bota detta förhållande krävdes enligt utredningen en genomgripande översyn av hela den svenska miljöstraffrätten. talade Mycket enligt utredningen för att man borde inrikta arbetet på att i en övergripande ta vissa lag upp grundläg-

inom hela miljöskyddsomrádet och gande kravregler samtidigt reglera påföljdsfrágorna enhetligt.

I har genom motioner framriksdagen upprepade gånger ställts yrkanden om utredning av miljöstraffrätten eller särskilda ändringar i den, se t.ex. Mot. 722, 797, 860, 863, 960 och 962. 1988/89:Jo 711, 717, Bl.a. de nämnda motionerna har på riksdagens begäran helt eller delvis överlämnats till kommittén.

också vid den om miljölagstiftningen som hearing och miljö- och energidepartejustitiedepartementet mentet anordnade den 28 oktober 1988 framfördes kritik

mot den nuvarande ordningen på miljöstraffrättens område. Bl.a. anfördes att 45 § miljöskyddslagen blandade stort och smått ett besvärande sätt och på att man inte tänkt om det behövdes en kriminaigenom när man på området. Enligt rikslisering lagstiftade var det dock inte möjligt att avstå åklagarens mening från blankettstraffbud, även om man sammanförde straffbestämmelserna på området till en enhetlig lag.

I kommitténs direktiv framhålls att bestämmelserna i brottsbalken om miljöbrottslighet lett till fällande domar i få vilket kunnat ha sin orsak i mycket fall, .att det varit svårt att visa att gärningen framkallat en effekt eller en risk för en sådan negativ på miljön effekt. Det har då närmare till hands att tilllegat de straffreglerna i miljöskyddslaglämpa speciella som i stället kriminaliserar överträdelstiftningen, ser av bestämmelserna i lagarna eller av föreskrifter villkor som meddelats med stöd av dessa. Kommiteller tén bör direktiven särskilt överväga hur samenligt bör vara mellan de miljörättsliga reglerna och spelet för att insatserna mot överträdelser sanktionsreglerna skall bättre. I dessa överväganden bör ingå en göras och analys av straffreglernas roll grundlig genomgång

inom miljölagstiftningen och i vilken utsträckning överträdelser av miljöreglerna skall vara kriminaliserade eller leda till andra sanktioner; enligt direktiven kan det många gånger vara effektivare med andra sanktioner än straff, och dubbla sanktionsformer kan vid tillämpningen skapa en osäkerhet om vilken form som skall väljas.

11.5 Motiv för straffansvar

Det finns olika vetenskapliga teorier om grunderna för straffrätten och om straffets verkningar. På miljöskyddets område finns det anledning att fästa särskild vikt vid uppfattningen om straffbestämmelsernas normbildande funktion. Ständigt upptäcks hot mot männya niskors hälsa och naturen. De inskränkningar i framför allt den ekonomiska rörelsefriheten som kan föranledas av sådana hot accepteras inte utan vidare av alla. En jämförelse kan göras med lagstiftningen om trafiknykterhetsbrott och skattebrott. Först sedan straffbestämmelser funnits under lång tid och med skärpa tilllämpats av domstolarna har ändrats moraluppfattningen så att sådana brott ansetts som i egentlig mening klandervärda.

Det sagda innebär att överträdelser av lagstiftningen på miljöskyddets område bör medföra någon form av sanktioner. Sådana sanktioner behöver emellertid inte med nödvändighet vara straff. I åtskilliga fall kanske lagstiftningen upprätthålls väl så bra och till lägre kostnader för rättssystemet med andra medel än straff, t.ex. ekonomiska sanktioner i form av miljöavgifter eller liknande eller genom föreläggande om rättelse förenat med vite eller direkta åtgärder för att vidta _ rättelse.

På miljöskyddets område finns det emellertid anledning att i situationer kan ha en anta, straffpåföljd många avhällande effekt. De som kan tänkas begå miljögod brott är i stor utsträckning väletablerade personer som har särskild anledning att frukta straffets sociala konsekvenser. Detta talar för att straffet kan vara ett verksamt medel för att upprätthålla respekten för de materiella reglerna på miljöskyddets område.

är ofta svårutredd. Åklagaren har Miljöbrottslighet den fulla bevisbördan för de objektiva förutsättför att brott skall anses föreligga. När ningarna är av beskaffenhet måste fråga om gärningar allvarlig för att straffansvar skall inträda krävas att gärhandlat uppsåtligt eller åtminstone ningsmannen oaktsamt. måste styrka också de faktiska Åklagaren som ger vid handen att det föreligger omständigheter ett sådant s.k. rekvisit. Detta kan ofta subjektivt föranleda svårigheter och i vart fall tidsutdräkt. Straffansvar är i denna situation ofta en ineffektiv

sanktion.

håll brottas åklagarna och På många polisväsendet, domstolarna med en stor arbetsbörda. Detta medför ett tvång att prioritera mellan olika brott. Självfallet måste många typer av överträdelser mot miljölagstiftanses ha ett straffvärde och därför också ningen högt böra Så är dock visst inte fallet ges hög prioritet. former av överträdelser. Frågan om det skett med alla en överträdelse av miljöbestämmelserna utreds många med bättre resultat av tillsynsmyndigheternas gånger handläggare än av polismän.

Riksåklarens undersökning av ärenden rörande brott mot 1989 den yttre miljön under tiden 1 september 1990 avsnitt 11.2) ger vid handen att 31 augusti (se av dessa ärenden avser enstaka påfallande många

händelser, där på grund av tekniska brister eller felaktig hantering någon form av miljöstörning förekommit och där skadeeffekten relativt sett varit begränsad. Páföljden i sådana fall har vanligen legat 20-50 kring dagsböter. Ett sådant straff är, jämfört med den påföljd som brukar följa på exempelvis förmögenhetsbrott, att betrakta som lindrigt. Det finns å andra sidan inga belägg för att domstolarna skulle ha en överseende attityd till miljöbrott om dessa verkligen är av allvarlig beskaffenhet. Det får därför antas att i flertalet fall domstolarnas varit straffmätning rimlig i förhållande till straffvärdet. Särskilt gäller detta som domstolarna haft att iaktta i regeln 45 § första stycket sista meningen miljöskyddslagen, att dagsböter inte ingår i om brottet straffskalan, begåtts med uppsåt och avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt. Det måste darför antas att flertalet av de överträdelser som blivit föremål för domstols inte har varit av prövning särskilt allvarlig art. Man kan emellertid då ifrågasätta om inte det förhållandet att straff lindriga regelmässigt utdöms i miljöbrottmál kan sätta tilltron till i när miljölagstiftningen fara, som regel inte allmänheten kan själv bilda sig någon om uppfattning allvaret i den miljöstörning som förekommit eller kunna uppstå. Ekonomiska påföljder som exempelvis sanktionsavgifter kan bestämmas till betydligt högre belopp, när de sätts i relation till företagets förhållanden, än dagsböter för en enskild person, när dessa bestäms utifrån allmänna om straffvärde regler och dagsbotens storlek. I sådana situationer kan ekonomiska sanktioner bättre än straff vara att ägnade hos allmänheten vikten av att inskärpa miljölagstiftningen efterlevs.

Vidare bör erinras om att överträdelser av miljöreglerna i stor utsträckning inom ramen för begås

utövad av större eller mindre näringsverksamhet För att straffansvar skall kunna ådömas måste företag. en enskild utpekas. Detta kan medföra gärningsman åtminstone så till vida att det utredningssvárigheter vara osäkert vilket inflytande den formellt ansvakan haft händelseförloppet och vilket straffvärde rige på hans handlande därför kan anses ha. Detta kanske leder till att verkställande direktören fälls exempelvis ansvar men döms till en lindrig påföljd därför till att han inte har någon särskilt stark personlig själv skuld till det inträffade. Effekten kan däremot vara och kanske resultatet av kumulerad och allvarlig vårdslöshet inom företaget. I sådana fall kan anonym en ekonomisk i form av föreföretaget åläggas påföljd oberoende av vållande kan också ekonomiska tagsbot. sanktioner i form av avgifter tänkas drabba företaget. kan sådana sanktioner ha en betydande Som nyss antytts preventiv och normbildande effekt.

11.6 Utformning av ansvarsbestämmelser

För att skall ta till sig normerna och på medborgarna efter dem krävs att de är klara och sikt rätta sig att de är att överblicka och att förstáeliga, möjliga .de åtminstone på sikt kan väntas nå allmän acceptans. inte minst om straffbestämmelser. som Det sagda gäller förut finns område ett stort framgått på miljöskyddets antal delvis överlappande, delvis icke sammanhängande Genom att de utformats som blankettansvarsregler. straffbud med ibland talrika hänvisningar till andra i måste de ofta antas vara svárförparagrafer lagen för lekmannen och många gånger även för ståeliga myndigheternas handläggare.

Vid utformningen av den framtida miljöstraffrätten finns att uppmärksamma den reform av miljöanledning

straffrätten som genomfördes år 1980 i Förbundsrepubliken Tyskland (se Schönke/Schröder, - Strafgesetzbuch Kommentar, 23. Auflage, 1988). Då överfördes straffbestämmelser som tidigare funnits i specialstraffrätten till ett nytt kapitel i den centrala strafflagstiftningen, motsvarande vår brottsbalk (Strafgesetzbuch, §§ 324 ff.). Straffbestámmelserna är i första hand disponerade så att de avser för vissa skydd bestämda objekt. I § 324 finns alltså straffbestämmelser mot förorening av vattendrag, i § 325 mot förorening av luften och mot buller och i § 326 mot spridande av miljöfarligt avfall. Straffansvaret är enligt samtliga bestämmelser beroende av att förfarandet är förvaltningsrättsligt otillåtet. I § 327 föreskrivs straff för den som driver en kärnteknisk eller någon annan tillståndspliktig miljöfarlig anläggning utan tillstånd eller i strid mot ett meddelat förbud. I § 328 finns bestämmelser om straff för otillåten hantering av kärnbränsle och i § 329 finns bestämmelser om straff för den som vidtar vissa som åtgärder sätter ett särskilt skyddsvärt område i fara. Samtliga de angivna bestämmelserna är uppdelade på särskilda avsnitt för och för oaktsamma uppsåtliga förfaranden. Bestämmelser om grova miljöbrott finns i § 330 och om grovt spridande av gift i § 330a. Kapitlet innehåller också vissa avslutande bestämmelser.

Det har under senare år ansetts önskvärt att ha bestämmelser om särskilt allvarlig i brottslighet brottsbalken. Konsekvent är detta inte visserligen genomfört. Även de allvarligaste narkotikabrotten behandlas i narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen. skattebedrägerierna behandlas i skattebrottslagen. Bestämmelserna om miljöbrott i brottsbalken har inte heller tillämpats i praktiken. I stället är det

ansvarsbestämmelserna i miljöskyddslagen som åtminstone i någon utsträckning föranlett fällande domar.

Andra allmänfarliga brott av en natur som kan jämställas behandlas emellertid i 13 kap. med miljöbrottens brottsbalken. Sambandet mellan dessa och de allvarliframstår klarare om även dessa gaste miljöbrotten i brottsbalken. Dessutom år en sådan plaregleras att hur allvarligt samhället ser cering ägnad inskärpa denna av Att i likhet med den på typ brottslighet. föra in alla de viktigaste bestämtyska regleringen melserna om miljöbrott i den centrala straffrättsliga dvs. för svenskt vidkommande brottslagstiftningen, stämmer däremot mindre väl med balkens hitbalken, tillsvarande Vad som i första hand bör systematik. vara en fördelning av bestämmelserna övervägas synes brottsbalken och en ny, samlad om miljöbrott på

miljölag.

11.7 Brottsbalken

En straffbestämmelse i brottsbalken innehåller en

brottsbeskrivning, ett brottsnamn och en straffskala. I de rekvisit som krävs för brottsbeskrivningen anges att ett brott skall anses föreligga. I 13 kap. brottsbalken finns bestämmelser om allmänfarliga Till sådana hör bl.a. spridande av gift eller brott. smitta (7 §): ÃQLQQIÅEQ (8 §) Och EÅLÅQQLQES (83 §)-

För döms den som i annat fall än som miljöbrott angetts förut i kapitlet

vatten eller luft på ett sätt 1. förorenar mark, som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador pá eller växter, som inte är av ringa djur eller annan betydande olägenhet i betydelse, miljön, 2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan som anges under 1 olägenhet eller

3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning,

allt under förutsättning att inte behörig myndighet tillåtit förfarandet eller detta är allmänt vedertaget. Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig döms inte heller till ansvar för miljöbrott.

Miljöbrott kan bedömas som grovt brott. Därvid skall särskilt beaktas om det har vållat eller kunnat välla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars har varit av särskilt art. farlig

För att miljöbrott skall anses krävs att föreligga gärningen varit uppsátlig. Den som av oaktsamhet begått en sådan gärning som om den är medför uppsåtlig ansvar för miljöbrott skall i stället dömas för vållande till miljöstörning (9 § andra stycket).

Straffet för miljöbrott är böter eller i fängelse högst tvâ âr, för grovt brott fängelse i sex lägst månader och högst sex ár och för vållande till miljöstörning böter eller fängelse i högst tvá år.

Med spridande av gift eller smitta avses att någon framkallar fara för människors liv eller hälsa genom att förgifta eller infektera vatten eller livsmedel, annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller överföra eller sprida Till förallvarlig sjukdom. göring gör den sig skyldig som framkallar allmän fara för djur eller växter medelst gift eller att genom överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida skadedjur eller ogräs eller annat på dylikt sätt. Vid sidan av de uppsátliga brotten finns också motsvarande oaktsamhetsbrott, benämnda vårdslöshet med gift eller smittämne.

som förut antytts har bestämmelserna i 13 kap. brottsbalken om miljöbrott och vållande av miljöstörning

inte alls blivit tillämpade. Orsakerna praktiskt taget hårtill kan vara flera. I sak har ansvarsreglerna nära samband med ansvarsreglerna i 45 § miljöskyddslagen. Sålunda inträder inte ansvar om förfarandet tillåtits av behörig myndighet eller detta är allmänt vedertaget och inte heller om gärningen med hänsyn till omstänkan anses Åklagaren måste visa digheterna försvarlig. att hälsorisker, skador eller andra olägenheter uppkommit eller kunnat Det kan då ligga närmare uppkomma. till hands för åklagaren att såsom överträdelse av tillstånd, föreskrifter eller villkor åtala det miljöbeteendet under åberopande av 45 § miljöfarliga skyddslagen. Vidare är straffsatsen för normalgraden av densamma som för brott mot 45 § miljömiljöbrott - i två år skyddslagen böter eller fängelse högst och till visso samma latitud även för yttermera gäller vållande till Någon anledning att miljöstörning. betona brottets allvarliga beskaffenhet genom att åtala brottsbalken finns alltså inte, så länge enligt det inte är fråga om grovt brott.

Det anförda talar för att skillnaden mellan brottsbalkens och en miljölags ansvarsbestämmelser bör ny Annars blir det bara så att enbart göras tydligare. bestämmelser tillämpas samtidigt som miljölagens förekomsten av bestämmelserna i brottsbalken gör att brotten enligt miljölagen framstår som andrarangsbrott. Att så inte är fallet skulle kunna framgå om behandlingen av miljöbrott i brottsbaltydligare, ken inskränktes till att avse de allra allvarligaste då allmänhetens hälsa eller naturens renhet fallen, sätts med uppsåt eller av klar oaktverkligen på spel samhet. Pâ så sätt skulle man också få en bättre med övriga allmänfarliga brott i 13 kap. parallellitet brottsbalken.

11.8 Den specialstraffrättsliga regleringen

Huvuddelen av straffbestämmelserna på miljöskyddsområdet hör till specialstraffrätten och återfinns i

de olika lagar och förordningar som innehåller också

de materiella rättsreglerna. Vid en av genomgång sådana bestämmelser kan konstateras att de är uppbyggda på ett mycket varierande sätt.

Straffbuden i miljölagstiftningen är i regel uppbyggda pá något annat sätt än brottsbalkens brottsbestämmelser. De flesta år s.k. blankettstraffbud. Sådana

innehåller inte någon fullständig brottsbeskrivning, och i regel inte heller något utan uttalar brottsnamn, endast att den som överträder vissa i andra lagrum angivna påbud eller förbud skall dömas till i straffbudet angivet straff. som exempel blankettstraffbud på kan nämnas 45 § första stycket och miljöskyddslagen 20 § första stycket lagen om kemiska produkter.

I 45 § första stycket föreskrivs miljöskyddslagen följande.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 § tredje stycket, 2. underláter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 10 §, 3. åsidosätter beslut, villkor eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av 8a § andra stycket, 18 § första stycket, 19-21 §, 21a § andra stycket, 24 §, 25 §, 27 29 § andra §, stycket, 38a §, 38b § andra stycket eller 41 §, 4. underlåter att iaktta som har föreläggande meddelats med stöd av 43 § första eller stycket andra stycket första meningen, 5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av.lagen lämnar vederbörande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för av en prövning fråga om tillstånd eller för tillsynen,

inte är ringa, till böter döms, om gärningen eller i högst två år. Har brottet fängelse och avsett av begåtts med uppsåt förpliktelse väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, döms till fängelse i högst tvá år.

Bestämmelsen i 20 § första stycket lagen om kemiska avviker i ett viktigt hänseende från bestämprodukter melsen i Lagen om kemiska produkter miljöskyddslagen. kriminaliserar också överträdelser av den nämligen i 5 §, som innebär att den allmänna aktsamhetsregeln som hanterar eller en kemisk produkt skall importerar vidta och iaktta de försiktighetsmått i de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka skada övrigt eller i miljön, liksom även den s.k. subpå människor i samma paragraf. straffansvar för stitutionsregeln överträdelse av aktsamhetsregeln och substitutionsreförutsätter dock att den skett med uppsåt eller geln av grgy oaktsamhet.

Vid av de specialstraffrättsliga bestämen genomgång melserna kan konstateras att på miljöskyddsomrádet varierande sätt. dessa är uppbyggda på ett mycket

Man kan hänseende urskilja vissa typer i systematiskt av bestämmelser som är mer eller mindre vanligt före-

kommande.

I ett stort antal författningar återfinns bestämmelser straff för underlåtenhet att iaktta försom stadgar eller anmälningsplikt. så är fallet i bl.a. prövningslagen om kemiska produkter, naturmiljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och resurslagen, naturvårdslagen,

vattenlagen.

de straffbud som ålägger den straff som Många är också åsidosätter av regeringen eller olika myndigheter meddelade särskilda bestämmelser eller föreskrifter.

som exempel härpå kan nämnas de nyssnämnda lagarna,

med undantag av naturresurslagen, samt därutöver skogsvárdslagen, lagen om svavelhaltigt bränsle samt lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

I flera fall stadgas också straff för den som bryter mot villkor i tillstånds- eller Utöver aiapensbeslut. miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen och vattenlagen kan som exempel nämnas dumpningslagen, lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samt skogsvárdslagen.

Bestämmelser om brott not direkt i lag stadgade förbud återfinns i ett nágot färre antal författningar. Detsamma gäller bestämmelser som stadgar straff för underlåtenhet att iaktta direkt i lag föreskriven skyldighet. Av författningar som exemplifierar den förra kategorin kan nämnas naturrenhállningslagen, vårdslagen, skogsvårdslagen och ädellövskogslagen. Den senare gruppen kan exemplifieras med om kemiska lagen produkter, naturvårdslagen, gruvlagen, minerallagen och torvlagen.

I ett mindre antal föreskrivs att det författningar är straffbart att lämna oriktiga uppgifter i som frågor rör tillstånd och tillsyn. Detta b1.a. gäller enligt miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter.

Utöver de nu nämnda kategorierna kan nämnas

- brott mot ett av meddelat regeringen generellt förbud (t.ex. lagen om kemiska produkter),

- brott mot ett av i särskilt fall meddelat regeringen förbud (t.ex. och miljöskyddslagen naturvårdslagen),

- brott mot ett av tillståndsmyndighet eller annan myndighet meddelat förbud (t.ex. miljöskyddslagen och gränsälvsöverenskommelsen),

- brott mot förbud eller föreläggande som meddelats av tillsynsmyndighet (t.ex. miljöskyddslagen, skogsvárdslagen och skötsellagen),

- ásidosättande av eller föreskrift som i föreläggande särskilt fall meddelats av regeringen eller myndigoch lagen om åtgärder mot het (t.ex. dumpningslagen vattenförorening från fartyg),

- ásidosättande av provisoriska villkor i tillståndsbeslut (t.ex. miljöskyddslagen),

- åsidosättande av villkor som meddelats utan samband med ett tillstándsbeslut (t.ex. miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen),

- underlåtenhet att iaktta föreläggande eller begäran om upplysningar från tillsynsmyndighet (t.ex. miljöom kemiska produkter och dumpskyddslagen, lagen ningslagen) samt

- bristande av viss verksamhet till företillsyn kommande av miljöstörning (t.ex. lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg).

flera undantas från det straff- Enligt författningar bara området fall (t.ex. i lagen om kemiska ringa och skogsvárdslagen), ringa gärning (t.ex. produkter miljöskyddslagen och naturvårdslagen), ringa enligt i naturresurslagen) samt fall då överträdelse (t.ex. oaktsamheten bedöms som ringa (luftfartslagen).

I betänkandet För (SOU 1987:32) en bättre miljö, föreslog utredningen om miljövårdens organisation en uppdelning av straffreglerna i olika miljöskyddslagen på brottstyper. Utredningen anförde att vissa förfaranden som nu utgör brott enligt att miljöskyddslagen går beskriva tydligt utan de nuvarande omfattande och delvis närmast förvirrande till hänvisningarna lagens olika stadganden. Sådana förfaranden kunde adekvages ta brottsbenämningar. var det Enligt utredningen fråga om följande gärningstyper.

- Någon har bedrivit miljöfarlig verksamhet som är otillåten, antingen därför att den förbjudits efter en tillåtlighetsprövning eller därför att föreskriven förprövning inte skett.

- har Någon åsidosatt allmänt gällande skyddsföreskrift.

- har Någon bedrivit miljöfarlig verksamhet i strid med de villkor som gällt särskilt för denna.

- har Någon undandragit sig kontroll som han är skyldig att underkasta sig.

Om sådana brottsbeskrivningar skall införas i en ny, samlad miljölag krävs att de omfattar också förfaranden som nu är reglerade i andra lagar än miljöskyddslagen, såsom lagen om kemiska produkter, renhållningslagen och hälsoskyddslagen. Vilka typer av förfaranden som bör kriminaliseras i en samlad ny, miljölag blir beroende av vilka materiella som regler ställs i och upp lagen som ansvarsreglerna sålunda bör rikta sig mot.

Det bör framhållas att i om kemiska anvarsregeln lagen produkter kriminaliserar även överträdelser av aktsamhetsregeln och substitutionsregeln i 5 § i I lagen. fråga om denna kriminalisering kan en jämförelse göras med brottet vårdslöshet i som också trafik, innebär en allmän kriminalisering av oaktsamhet. Vid bedömningen

av huruvida oaktsamhet föreligger kan man emellertid vid vårdslöshet i trafik bygga på ett stort antal som själva är sanktionerade endast med trafikregler, i vissa fall inte alls. Detta ger en viss böter, åt Påföljden för vårdslöshet i stadga tillämpningen. trafik blir å andra sidan i regel ett blygsamt bötesstraff. allmänna av aktsam- Den mycket utformningen i om kemiska produkter måste medföra hetsregeln lagen att det är svårt att konsekvent tillämpa ansvarsbevilket är betänkligt med hänsyn till stämmelsen, rättsäkerhetens intressen.

om straffansvar vid ringa brott är omdisku- Frågan terad. Av vad som förut anförts om rättsväsendets resurser att det inte lönar sig att använda framgår dyrbar utredningskapacitet till utredning om bagatellförseelser. kommitténs direktiv torde det råda Enligt om att fall inte skall föranleda ansvar. enighet ringa skulle vara att utforma brottsbeskriv- En möjlighet så att de bara tar sikte på väsentliga överningarna av de materiella Återstoden skulle trädelser reglerna. då föranleda ekonomiska sanktioner för företagen.

11.9 för brottsbalken och Frågor gemensamma specialstraffrätten

11.9.1 subjektivt rekvisit

2 § första brottsbalken fastslås att I 1 kap. stycket i balken beskriven gärning skall, om inte annat anges i straffbudet, anses som brott endast om den begås Ett uppsåtsrekvisit är således underföruppsåtligen. stått i Om oaktsamhet skall brottsbeskrivningarna. vara för straffbarhet måste detta däremot tillräcklig anges i straffbudet. Denna regel gäller uttryckligen inte för där snarast motsatt regel specialstraffrätten

gäller på så sätt att om inget sägs i straffbudet så kan man i regel utgå från att det för straffbarhet räcker med oaktsamhet.

Enligt specialstraffrätten följer sålunda i de flesta fall straffansvar även om gärningsmannen varit oaktsam, liksom fallet är vid vållande till miljöstörning enligt brottsbalken. Ibland krävs grov oaktsamhet. Så är fallet b1.a. enligt 20 om kemiska § lagen produkter vid åsidosättande av den allmänna i aktsamhetsregeln 5 § samt vid åsidosättande av uppgiftsskyldighet enligt lagen om vissa mineralfyndigheter, lagen om vissa rörledningar och lagen om vissa torvfyndigheter.

Enligt vanligt språkbruk torde en gärning begås uppsåtligen om den begås med vett och vilja. Gärningsmannen måste alltså förstå vad han gör. Däremot behöver han inte förstå att det han är otillåtet. gör

För att ett beteende skall anses som oaktsamt krävs naturligtvis att detta skall avvika från ett aktsamt beteende men även att det kunnat av begäras gärningsmannen att han iakttagit erforderlig aktsamhet. Man brukar skilja mellan medveten och omedveten oaktsamhet. En oaktsamhet är medveten i det fall att gärningsmannen misstänkt eller insett risken för att en viss effekt skulle kunna inträffa men förlitat sig på att den inte skulle göra det. Oaktsamheten är däremot omedveten i det fall gärningsmannen inte misstänkt eller insett risken för att effekten skulle kunna inträffa men han har haft att räkna skälig anledning därmed.

Vidare ligger i det oaktsamstraffrättsliga begreppet het det värderande momentet att dvs. oaktculpan, samheten, skall vara klandervärd. Man skall inte bara kunna begära att gärningsmannen handlat det pá

eller det sättet. Det måste också finnas goda skäl att klandra vederbörande. Klart är således att man generellt sett måste arbeta med en högre grad av oaktsamhet i straffrätten än i skadeståndsrätten. Den s.k. culpatröskeln år här genomgående hög. Om oaktsamheten år straffbar beror på utgången av en helhetsbedömning där alla moment i oaktsamhetsbedömningen kommer in i bilden. Gillis om culpatröskeln i (Se Erenius, Något straffrätten, svensk rätt i omvandling, Stockholm 1976, s. 143 ff.).

Vilken av oaktsamhet som skall krävas bör bl.a. grad sättas i relation till brottets grovhet. Om brott mot bedöms som allvarliga och straffmiljölagstiftningen satserna i överensstämmelse därmed ger utrymme för kännbara leder detta till att á andra sidan påföljder den av oaktsamhet som krävs för att brott över grad huvud skall anses föreligga bör sättas i taget motsvarande mån högt. Man kan i så fall säga att det skall vara fråga om en klar eller klandervärd oaktsamhet.

11.9.2 straffsatser

Rent allmänt kan att straff som kan följa för sägas brott spänner mellan alltifrån pá miljöskyddsomrádet böter till fängelse på livstid.

Endast böter i straffskalan förekommer i bl.a. hälsoskötsellagen och skyddslagen, renhállningslagen, skogsvårdslagen.

Strafflatituden böter eller fängelse i högst sex månader förekommer i bl.a. naturvårdslagen, gruvlagen och luftfartslagen.

Böter eller fängelse i ett högst år stadgas i bl.a. lagen om kemiska produkter, lagen om svavelhaltigt bränsle och dumpningslagen.

En vidare straffskala, böter eller i fängelse högst två år återfinns i bl.a. miljöskyddslagen, vattenlagen och naturresurslagen.

För brottsbalksbrotten med miljöanknytning stadgas än strängare straff. som exempel kan nämnas att för miljöbrott, som är att bedöma som grovt, stadgas endast fängelse; lägst sex månader och högst sex år.

För brottet spridande av gift eller som är att smitta, bedöma som grovt, stadgas och fängelse lägst fyra högst tio år, eller på livstid.

Straffskalorna har betydelse också för av användningen tvångsmedel. Anhällande och håktning förutsätter att fängelse ett år ingår i straffskalan och husrannsakan förutsätter att fängelse ingår i straffskalan.

Vidare är straffskalan bestämmande för preskriptionstidens längd. Den frågan behandlas i avsnitt 11.9.4.

Om bara de allra allvarligaste miljöbrotten behandlas i brottsbalken får man räkna med att i ansvarsreglerna en ny, samlad miljölag kommer att omfatta också gärningar med förhållandevis högt straffvärde. Detta kan i vissa fall böra föranleda en höjning av den straffskala som nu gäller för motsvarande brott. En ordentlig straffvärdebedömning bör under alla förhållanden göras i lagstiftningsärendet. Det är uppenbart att en allvarlig miljöstörning är mer straffvärd än en underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet (som nu enligt vissa författningar bara föranleder En böter).

straffvärdebedömning kan också tänkas resultera i att

straff ersätts med andra påföljder, t.ex. föreläggande vid som kan bli aktuellt just vid försumvite, något mad uppgiftsskyldighet, eller sanktionsavgift.

11.9.3 Konkurrens

Det är inte att tillämpningsområdet för ett ovanligt straffbud delvis sammanfaller med tillämpningsomrádet för ett annat straffbud. Man brukar då tala om kon-

kurrens mellan straffbud.

vid konkurrens är huruvida endast Frågan som uppkommer det ena eller båda straffbuden skall tillämpas. Huvudtorde vara att båda straffbuden är tillämpliga. reglen Det finns dock flera undantag. I vissa fall finns i inskriven en uttrycklig subsidiaritetsklaulagtexten dvs. en bestämmelse som direkt anger vilket sul, straffbud som har företräde vid konkurrens mellan olika straffbestämmelser. I flera av de specialstraffrättsliga straffbuden på miljöskyddsomrádet stadgas att bestämmelserna är subsidiära i förhållande till brottsbalken. Exempel härpå är bestämmelsen i 20 § lagen om kemiska produkter som har tredje stycket följande lydelse.

Till ansvar första stycket döms inte om enligt ansvar för gärningen kan ádömas enligt brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för enligt varusmuggling.

I fall torde bara det strängare straffbudet många i vart fall om straffbuden är likartade i tillämpas, vissa t.ex. ifråga om skyddsintresse. Detta avseenden, särskilt om skillnaden i straffskalorna är gäller stor.

11.9.4 Preskription

Vid vissa typer av är miljöbrottslighet preskriptionstiden så kort att det ibland händer att ett misstänkt brott inte hinner utredas under den tid inom vilken åtal måste väckas. I andra fall kan det tänkas att

skadliga effekter av ett miljöbrott visar så sent sig att brottet över huvud inte taget upptäcks innan straffansvar för gärningen är preskriberat.

Straffsatsen för ett brott ger inte endast för uttryck brottets straffvärde utan den har även betydelse för bl.a. preskriptionstidens De skäl som talar längd. för preskription är svagare ju allvarligare brottet är. På grund härav stadgar lagen olika alltpreskriptionstid efter brottets I svårighet. 35 kap. 1 § första stycket brottsbalken stadgas följande om preskription.

Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktas eller erhållit del av åtal för brottet inom p 1. tvâ år, om á brottet kan svårare ej följa straff än fängelse i ett år, 2. fem år, om svåraste straffet är men högre icke över fängelse i två år, 3. tio år, om svåraste straffet är men högre icke över fängelse i åtta år, 4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år, 5. tjugofem år, om fängelse livstid kan på följa å brottet.

Preskriptionstidens längd bestämmes med andra ord av maximum i straffskalan för brottet.

Preskriptionsbestämmelserna i brottsbalken är tillämpliga även på specialstraffrättens område. För det fall att det i en specialstraffrättslig författning intagits en bestämmelse om annan är preskriptionstid emellertid denna att tillämpa framför brottsbalkens

motsvarande bestämmelse.

11.9.5 Brott inom företag

I várt land bedrivs verksamhet ofta av miljöfarlig juridiska personer, t.ex. aktiebolag. En juridisk kan svensk rätt inte begå brott och person enligt inte heller ádömas straff eller annan följaktligen brottspáföljd. Straffansvar läggs på den fysiska som inom företaget bär ansvaret för brottet. person krav subjektiva rekvisit mäste vara Tillämpliga på beträffande honom. Oaktsamhet kan emellertid uppfyllda bestå i att verksamheten inte organiserats på sådant sätt att brott kunnat undvikas. Genom den praxis som har utvecklats hos domstolarna har därför det straffrättsliga ansvaret för brott inom en juridisk persons verksamhet i stor utsträckning placerats pá den person som är att anse som företagsledare fysiska eller ställföreträdare för den juridiska personen, t.ex. den verkställande direktören i ett aktiebolag.

En sådan ställföreträdare kan komma att dömas för som har inträffat vid företagets lagöverträdelser drift även om det närmast är en underordnad anställd som år den egentlige gärningsmannen.

Företagsledarens ansvar för att de straffsanktionerade kraven kan under vissa förutsättningar deleuppfylls Detta kan ske bl.a. i fall då företaget är geras. omfattande, bedrivs på skilda orter eller då mycket av andra orsaker inte kan uppfylla sin företagsledaren att övervaka företaget. Ansvaret och den därmed plikt förenade risken för straff kan i sådana fall hamna hos

t.ex. en platschef.

Det bör i detta sammanhang nämnas att det finns vissa sanktioner som kan riktas direkt mot den juridiska

personen, exempelvis förverkande, företagsbot och miljöskyddsavgift. Dessa sanktioner behandlas i följande avsnitt.

11.10 Förverkande

11.10.1 Allmänt

Bestämmelser om förverkande finns i 36 brottsbalkap. ken. Förverkande är inte i någon brottspáföljd balkens mening, utan hänförs till den av straffrättssamling liga sanktioner, som brukar benämnas särskild rättsverkan av brott. Att något förklaras förverkat innebär att ägaren eller innehavaren förlorar sin rätt till egendomen och att denna skall till staten. utges

Man brukar skilja mellan som innebär sakförverkande, att viss angiven egendom förklaras förverkad, och värdeförverkande, varigenom värdet av viss egendom förverkas. Ett beslut om värdeförverkande har formen av en förpliktelse för den berörde att till staten utge det förverkade beloppet.

Brottsbalkens regler om förverkande kan ha tre sägas olika syften. Det kan vara om att dra in fråga sådan vinning som har uppkommit på grund av brott. I andra fall är syftet att konfiskera och andra verktyg hjälpmedel som har använts vid brott. Det är tredje syftet att säkerställa omhändertagande av brottsprodukter, dvs. egendom som har framställts genom brottslig verksamhet.

Regler om förverkande förekommer inte sällan i anslutning till bestämmelser inom specialstraffrätten och

således utanför brottsbalkens som

tillämpningsområde.

exempel kan nämnas förverkande enligt lagen om kemiska

produkter, lagen om svavelhaltigt bränsle, dumpningsom vissa mineralfyndigheter, naturvårdslagen, lagen lagen, skogsvárdslagen och skötsellagen.

Här bör påpekas att 36 kap. brottsbalken innehåller åtskilliga bestämmelser som äger generell tillämpning vid alla av förverkande, vare sig det sker enligt slag brottsbalken eller enligt bestämmelser inom specialstraffrätten. Sålunda anges bl.a. vem som kan drabbas av förverkande. Om inte annat har föreskrivits kan förverkande ske hos bl.a. gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare.

1l.10.2 Vid brott i utövning av näringsverksamhet

Den 1 juli 1982 infördes en ny förverkandebestämmelse i brottsbalken (nu 36 kap. 4 §) som gäller förverkande vid brott i utövning av näringsverksamhet. Bestämmelsen är även på specialstraffrättens område. tillämplig Vidare är bestämmelsen tillämplig på alla företag oavsett ägarformen, således både enskilda företagare och personer. Den nya bestämmelsen är subjuridiska sidiär i förhållande till förverkanderegler på andra håll i lagstiftningen.

Vad som kan förverkas enligt förevarande lagrum är värdet av de ekonomiska fördelar som uppkommit för till följd av brott begånget i utövnäringsidkaren av näringsverksamheten. Det kan vara dels ningen direkta brottsförtjänster som avses med uttrycket av brott, dels besparingar i form av uteblivna utbyte dels i vissa fall ökade vinster som har kostnader, med anledning av att gällande bestämmelser uppkommit

ásidosatts. Förverkande kan ska även om vinningen motsvaras av skada för enskild.

En förutsättning för förverkande är att det föreligger ett orsakssamband mellan brottet och de ekonomiska fördelarna. Brottet måste således framstå som den dominerande orsaken till fördelarna.

Inte sällan kan det vara svårt att föra om bevisning vad som skall förklaras förverkat. I sådana fall får vinsten eller besparingen till ett uppskattas belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Det finns ett betydande för och utrymme jämkning eftergift av det förverkade beloppet. Sålunda skall förverkande inte ske om det är annat oskäligt (vid förverkande uppenbart oskäligt).

De viktigaste fallen då jämkning eller eftergift bör komma i fråga är då det finns anta att anledning sanktionsavgift kommer att åläggas näringsidkare på grund av överträdelsen eller om den brottsliga handlingen ger upphov till skadestándsskyldighet.

Med både miljöavgifter och företagsbot till förfogande ter sig behovet av en inte förverkandemöjlighet så stort vid brott mot miljölagstiftningen. Om mycket stora vinster uppkommit genom kan förvermiljöbrott, kande dock behövas för att inte skall företaget göra någon vinst på sitt förfarande. kan inte Företagsbot relateras direkt till vinsten, vilket däremot är fallet med förverkande. Mera former av speciella förverkande kan också vara t.ex. motiverade, förverkande enligt lagen om kemiska produkter av kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott.

11.11 Företagsbot

ett av kommissionen mot ekono- På grundval av förslag misk infördes nya bestämmelser om förebrottslighet i brottsbalken med verkan från den tagsbot 36 kap. 1 juli 1986. Företagsbot skall åläggas näringsidkare för brott som har begåtts i utövning av näringsverksamhet, om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvaroch inte har gjort vad som ligt slag näringsidkaren skäligen kunnat krävas för att förebygga brottslighar framhállits att heten. I lagstiftningsärendet sanktionen skall ha en bestraffande funktion och att den inte skall användas i vinsteliminerande syfte. skall fastställas till lägst tiotusen Företagsboten kr. och tre miljoner kr. Då det gäller att högst bestämma botens storlek skall särskild hänsyn tas till art, omfattning och förhållande till brottslighetens Företagsboten kan jämkas eller näringsverksamheten. bl.a. om brottet medför annan betalningsefterges, eller särskild rättsverkan för näringsidkaskyldighet ren. Så kan vara fallet om näringsidkaren ålagts en till av brottet eller om skadesanktionsavgift följd stånd eller förverkande kan komma i fråga.

Av 36 kap. 7 § brottsbalken framgår, att om åklagaren för talan om utdömande av företagsbot, näringsidkaren gkgll åläggas sådan, när förutsättningarna enligt Av förarbetena framgår vidare lagrummet föreligger. att till brott som är av allvarlig art torde kunna räknas bl.a. som innebär åsidosättande av gärningar överträdelser av viktiga samhällsintressen, exempelvis (se prop. 1985/86:23 s. 64). Möjligmiljöskyddslagen heterna redan gällande rätt synes därför vara enligt för att överträdelser av miljöskyddslagen skall goda föranleda företagsbot, såvida fråga inte är om baga-

tellartade förseelser för vilka inte är företagsbot avsedd. Visserligen skall vid bestämmande av företagsbotens storlek vinsten beaktas, men den är bara en av flera omständigheter och behöver inte bestämmas exakt utan kan uppskattas till ett skäligt belopp (a. prop. s. 39).

För att företagsbot skall kunna ådömas måste åklagaren kunna styrka att brott de föreligger, inbegripet subjektiva rekvisiten uppsåt och oaktsamhet. I förarbetena framhålls att det naturligtvis endast sällan är möjligt att konstatera brottsligt uppsåt hos en icke identifierad gärningsman, medan det vid oaktsamhetsbrott är fullt tänkbart att det står klart att någon i ett företag har handlat vårdslöst utan att det för den skull går att leda i bevis vem denne föreär: tagsbot bör då kunna s. åläggas (a. prop. 62 f). Kan ett brottsligt förfarande inte är det däremot styrkas, inte möjligt att ålägga Detta företaget företagsbot. är förklarligt, eftersom syftet med företagsboten just är att rikta klander mot som inte hindrat företag brott i dess näringsverksamhet.

När varken uppsåt eller oaktsamhet finns föreligger emellertid möjlighet att ålägga en sankföretaget tionsavgift, t.ex. i form av miljöavgift. I förarbetena till bestämmelserna om företagsbot diskuterades förhållandet mellan sådan bot och sanktionsavgifter. Därvid framhölls att ibland kan sanktionsavgifter åläggas utan att uppsåt eller oaktsamhet behöver styrkas och således enligt modellen för strikt ansvar. Mot den bakgrunden borde att möjligheten i lagstiftningsarbetet använda sådana avgifter även fortsättningsvis stå öppen (a. prop. s. 18).

Vid den hearing som anordnades

av justitiedepartementet samt miljö- och energidepartementet den 28 oktober

1988 anförde riksáklagaren att företagsboten är ett instrument som sanktion för miljöbrott men tjänligt att den är mindre praktikabel som den nu är utformad. Rekvisiten för användande av företagsbot borde mildras. Dä skulle man i stor utsträckning kunna komma ifrån av enskilda personer som dels ofta är lagföring svår att dels ofta leder till tämligen genomföra, Boten skulle kunna bestämmas meningslösa påföljder. efter vissa allmänna kriterier så att man inte behövde in i en finvárdering av förutsättningarna. Den gå skulle ta till förseelsens art, till skaderishänsyn ken och till ekonomiska bärkraft. Däremot företagets skulle inte nâgra mer exakta beräkningar behöva göras

av vinsten.

11.12 Näringsförbud

om näringsförbud, som trädde i kraft den Enligt lagen kan meddelas den som i 1 juli 1986, näringsförbud av enskild ásidosatt vad egenskap näringsidkare grovt som honom i näringsverksamheten och därvid álegat bl.a. till brottslighet som inte är gjort sig skyldig Då näringsverksamhet bedrivits av juridisk perringa. son kan meddelas vissa i lagen angivna näringsförbud ställföreträdare ävensom andra som faktiskt utövat av en eller utåt har ledningen näringsverksamhet framträtt som ansvariga för enskild näringsverksamhet.

att skall få meddelas skall det vara För näringsförbud från allmän synpunkt. Vid prövning härav pákallat skall särskilt beaktas om ásidosättandet varit systematiskt eller till betydande vinning, om det syftat medfört eller varit att medföra betydande skada ägnat eller dömts för brott i om näringsidkaren tidigare Näringsförbud meddelas för viss näringsverksamheten. tid, lägst tre och högst fem år.

Den som meddelats näringsförbud får bl.a. inte driva

näringsverksamhet, inte vara ställföreträdare i bolag, inte stifta bolag, inte utöva faktisk av en ledning näringsverksamhet samt inte äga så många aktier i ett bolag att han har röstmajoritet.

11.13 Sanktionsavgifter

11.13.1 Miljöskyddsavgift

I Sverige finns redan en rad av m.m. lång avgifter pá miljöområdet. Flertalet av dessa har tillkommit under 1980-talet. I princip kan man dela in i tre avgifterna slag nämligen pggggkggygigtgg (utsläppsavgifter), administrativa avgifter och sanktionsavgifter.

sanktionsavgifter har vuxit fram vid sidan av lagstiftningens mer traditionella ekonomiska styrmedel, såsom förverkande, vite och och de skadestånd, har till utformning och likheter tillämpning många med dessa sanktionsformer. kan riktas Sanktionsavgifter även mot juridiska personer.

- eller Sanktionsavgifterna miljöskyddsavgifterna som de benämns i - infördes miljöskyddslagen år 1981. Avsikten med avgifterna var inte att de skulle utgöra incitament för företagen att minska sina så utsläpp långt som möjligt utan de skulle utgöra ett komplement till straffsanktionerna. Sanktionsavgifterna syftar i första hand till att förhindra otillåtna - det utsläpp skall med andra ord inte löna att sig begå miljöbrott. I motsats till de straffrättsliga sanktionerna anses miljöskyddsavgiften ge incitament för ett företag att öka driftsäkerheten och kontrollen av olika processer och reningsanläggningar. Avgiftsystemet utformades på

sådant sätt att det inte skulle vara lönsamt att begå brott mot Avgiften bestäms med miljöskyddslagen. enskilt fall utgångspunkt från förhållandena i varje dvs. efter av vilken nytta ett företag kan bedömning ha haft av att åsidosätta reglerna i miljöskyddslagen.

Bestämmelserna i miljöskyddslagen (52 §) är utformade så att miljöskyddsavgift gkgll betalas om någon bryter mot vissa åsidosätter vissa bestämmelser m.m. förbud, som meddelats med stöd av och detta lett till lagen ekonomiska fördelar. I ringa fall skall dock ingen avgift betalas.

Av intresse i sammanhanget är att miljöskyddsavgift till skillnad från straffansvar används som sanktion även om överträdelsen inte skett av oaktsamhet eller kan vidare påföras såväl med uppsåt. Miljöskyddsavgift fysiska som juridiska personer.

Fram till den 1 juli 1987 var förutsättningen för att skulle kunna tas ut att överträdelmiljöskyddsavgift sen lett till betydande olägenhet för omgivningen eller risk för sådana olägenheter. Numera gäller emellertid inte denna regel.

skall bestämmas till ett belopp som Miljöskyddsavgift svarar mot de ekonomiska fördelarna av en överträdelse. För det fall full bevisning om de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med svårighet kan får fördelarna uppskattas till ett läggas fram, skäligt belopp.

om det föreligger särskilda skäl får miljöskyddsavgift eller efterges. Enligt lagmotiven kan ett jämkas särskilt skäl vara att skadestånd döms ut i anledning av eller att driften vid ett företag samma gärning

omedelbart inställs vid en ehuru överträdelse, överträdelsen ändå medför viss ekonomisk vinning.

Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på talan (ansökan) av naturvårdsverket. Om ansökningen inte delgetts den som anspråket riktas mot inom tio år från det att för förutsättningar påförande intrátt får avgift inte påföras.

I fråga om fullföljd av talan mot koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift är att märka att denna inte sker hos utan hos Svea regeringen hovrätt, som prövar målet i dess sammansättning som vattenöverdomstol. Vattenöverdomstolens kan avgörande överklagas till Högsta domstolen. Här är således ett exempel på hur en administrativ till prövning övergår en prövning vid domstol.

Eftersom det inte krävs uppsåt eller oaktsamhet för att miljöskyddsavgift skall kunna åläggas, borde det vara enklare att låta en överträdelse av miljöskyddslagens bestämmelser följas av ett krav på miljöskyddsavgift än att låta frågan bli föremål för átalsprövning. Trots detta har endast ett tiotal avgiftsärenden hittills prövats. I samtliga dessa fall har det rört frågor om överutsläpp - dvs. överskridande av villkor meddelade i tillståndsbeslut.

Det kan i sammanhanget nämnas att MIA i sin genomgång av det nuvarande svenska inom avgiftssystemet miljöområdet konstaterar att flertalet av de statliga avgifterna är enkla och billiga att administrera. Utredningen gör emellertid samtidigt den kommentaren att miljöskyddsavgiften sannolikt är det mest extrema exemplet på motsatsen.

utformning har varit mycket diskute- Avgiftansvarets rad. Både miljökostnadsutredningen och miljöskyddslade på sin tid fram förslag till miljöutredningen dock i olika utformning. Under våren skyddsavgift, 1986 kom även ett frán naturvárdsverket om förslag ändrat sanktionssystem vid överträdelse av miljö-

skyddslagen.

Naturvårdsverkets förslag gick i korthet ut på att straffsanktionen i 45 § miljöskyddslagen skulle i vad avser överträdelse av förbud och upphävas ásidosättande av föreskrift eller villkor, och att i stället miljöskyddsavgift skulle utgå i motsvarande fall. till att uppnå ett automatiskt Förslaget syftade verkande överutsläpp eller annan system; på varje överträdelse skulle följa en avgift. Denna skulle verkets förslag konstrueras så att den började enligt i stort sett från överträdelsens början och löpa till dess rättelse skedde. Meningen därmed var utgick att stimulera till snabb kontakt med tillsynsmyndigheten. Enligt huvudregeln skulle avgiftens grundbelopp motsvara den dubbla ekonomiska fördelen. sänkning eller skulle kunna bli aktuell i det enskilda höjning fallet med hänsyn till omständigheterna, främst före-

tagarens förhållningssätt.

utsattes för en hel del remisskritik och Förslaget ledde inte till genomgripande förändringar i några sanktionssystem. (Jfr vad som sagts miljöskyddslagens ovan om ändringen i miljöskyddslagen den 1 juli 1987.)

av inom miljöområdet skall En ökad användning avgifter till en bättre miljö. Valet naturligtvis ytterst syfta av med vilket mål man i första avgift sammanhänger hand vill uppnå.

Redan miljökostnadsutredningen när om var, frågan införandet av miljöskyddsavgifter inne diskuterades, pá tanken att införa olika avgiftsklasser. Dessa tankar förkastades. Möjligheterna att ta ut miljöskyddsavgifter har emellertid, såsom ovan redovisats, vidgats betydligt under senare år genom att kravet, att överträdelsen skall ha lett till betydande olägenhet, tagits bort. I princip kan alltså numera miljöskyddsavgifter utgå även i sådana fall då exempelvis prövningsplikten försummats - fortfarande givetvis under förutsättning att detta lett till ekonomisk nytta för företaget.

Med hänsyn till den utveckling som sålunda ägt rum inom området finns det att åter anledning pröva miljökostnadsutredningens tankegångar. En möjlighet kunde vara att, om det finns utsläppsrelaterade avgifter, införa en sanktionsavgift för utöver utsläpp lovgivna mängder som uppgår till visst antal gånger den grundläggande I andra fall kan man tänka avgiften. sig att en taxa för fastställs i tillöverutsläpp ståndsbeslutet såsom en form av vite. civilrättsligt Avgiften måste i så fall naturligtvis sättas så högt att den får preventiv effekt. Har överutsläpp skett med uppsåt eller av klar oaktsamhet bör dessutom straffansvar kunna inträda. Ytterligare en möjlighet är att låta enklare mot förseelser, exempelvis generella föreskrifter, resultera i en miljöskyddsavgift av på förhand - av förslagsvis regeringen bestämd storlek. I sådant fall bör dock en möjlighet finnas kvar att bestämma en miljöskyddsavgift efter individuell prövning, om överträdelsen lett till ekonomiska fördelar.

11.13.2 Vattenföroreningsavgift

Genom ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från infördes fr.o.m. år 1984 bestämmelser om fartyg vattenföroreningsavgift. Sådan avgift tas ut enligt om strikt ansvar och utgår då något av principen i lagen överträtts eller då utsläpp utsläppsförbuden inte begränsats så långt detta varit möjligt.

i första hand den fysiska eller Avgiften påförs juridiska person som vid överträdelsen var fartygets redare. Den skall bestämmas enligt en särskild taxa, i vilken beloppen varierar med hänsyn till utsläppens kvantitet och fartygens storlek.

om vattenföroreningsavgift prövas av kustbevak- Frågor ningen.

11.14 Vite

Vite är ett ekonomiskt tvångsmedel. Det används som individuellt påtryckningsmedel för att tvinga fram vissa närmare prestationer av den mot vilket angivna viteshotet riktas. Det har därvid den fördelen framför straff att det kan till vad som krävs för att anpassas den tredskandes motstånd. Vitet kan dessutom vid bryta behov många gånger bestämmas till väsentligt högre än vad motsvarande böter skulle uppgå till. belopp

Användningen av vite förutsätter stöd i lag. Sådana bestämmelser finns på många ställen i lagstiftningen, inte minst inom den miljörättsliga speciallagstift- Man brukar skilja mellan förfarandeviten, som ningen. används som tvångsmedel i processen eller förvaltoch materiella viten, som är avsedda ningsförfarandet, att ett önskvärt handlande i sak. framtvinga

Bestämmelser om ett vitesföreläggandes om adressat, beräkning av vitets storlek samt vitets och utformning utdömande finns i lagen om viten. om utdömande Frågor av viten prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som utfärdat I vissa fall är vitesföreläggandet. det dock tingsrätt som är prövningsinstans.

Erfarenheterna av vitesföreläggande på miljöskyddets område är i allmänhet positiva. Det anses att vitet är ett mer effektivt instrument än straffhotet för att komma till rätta med miljöproblemen. Vitesföreläggandena framtvingar inte bara konkreta lösningar på problemen utan verkar också vanligtvis snabbare än straff- och avgiftssanktionerna. De problem som är förknippade med vitesanvändningen hänger oftast samman med de långa handläggningstiderna vid av överklagande vitesföreläggandet och vid utdömandet av vite. En tredskande part har ibland omöjliggjort en effektiv användning av vitesföreläggande att genom systematiskt överklaga dels föreläggandet, dels ett eventuellt utdömande av vitet. (Se SOU 1987:32 s. 408.)

Som ett medel att komma till rätta med tredska kan nämnas möjligheten att enligt 4 § viteslagen förelägga löpande vite, dvs. vite som bestäms till visst belopp för varje tidsperiod av viss under vilken förelängd läggandet inte har följts eller för varje gång adressaten underláter att fullgöra en återkommande förpliktelse eller för varje gång ett förbud eller liknande

föreskrift överträds: i sistnämnda fall får dock inte utdömas högre belopp än som angetts i föreläggandet. En annan möjlighet att motverka tredska som finns vid löpande vite är att láta föreläggandet även mot gälla ny ägare till en fastighet eller en som förebyggnad läggandet avser. För detta krävs dock en uttrycklig

lagregel. En sådan finns nu i hälsoskyddslagen.

Förhållandet mellan straff och vite har diskuterats ingående i den rättsvetenskapliga litteraturen. Enligt en gammal princip, som kommit till uttryck i 9 kap. 8 § rättegångsbalken, får vite inte föreläggas i fall där straffansvar är stadgat. Principen har uttryckav Högsta domstolen i avgörandet NJA ligen åberopats 1982 s. 633. Syftet med denna ordning är att undvika vad som skulle kunna uppfattas som en orättvis dubbelbestraffning, om samma gärning skulle föranleda både vite och straff.

Den nu nämnda har emellertid genombrutits i principen och i vissa fall är det så att en lag lagstiftningen innehåller såväl straffhot som möjlighet att meddela vitesföreläggande. som exempel på sådan lagstiftning kan anges hälsoskyddslagen och skogsvárdslagen. som framgår av det förut anförda krävs emellertid en uttrycklig lagreglering för att båda sanktionerna skall kunna användas. När avsteg gjorts från principen har införts bestämmelse om att den som översamtidigt trätt vitesföreläggande inte också får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet. Här kan som exempel nämnas 45 § andra stycket miljöskyddslagen.

Justitieutskottet har med anledning av en motion uttalat att den kritik som riktats mot principen att ett vitesföreläggande inte får användas då straff är utsatt inte saknar fog (JuU 1986/87:4). Sålunda hade det enligt utskottets mening inom vissa områden visat sig att enbart hotet om straff inte utgjort ett tillräckligt verkande tváng, och en möjlighet att i sådana fall använda vitesföreläggande hade efter hand införts flera håll i lagstiftningen. Utskottet ställde sig på emellertid tveksamt till om en generell regel som valfrihet mellan vite och straff var möjliggjorde

lämpligare än den nuvarande ordningen med lagstiftning efter hand på de särskilda områden där åtgärder visat sig vara Utskottet hemställde om en erforderliga. kartläggning av behovet av en effektivare användning av vitesinstitutet. (En utförlig behandling av frågan om förhållandet mellan vite och straff finns i Lavin, Viteslagstiftningen, 1989 s. 81 ff.).

En kombination av straffhot och viteshot kan vara motiverad framför allt av nödvändigheten att komma till rätta med fortsatt tredska vid utdömande av straff. För att ett förbud mot att använda både straff och vite vid samma gärning skall äga tillämpning krävs att det rör sig om gärningsidentitet i både tid och rum och dessutem ätt åtal och föreläggande riktar sig mot samma person. Om en lag medger användande av både straff och vite är det trots ett förbud mot samtidig användning av sanktionerna möjligt att straffa ett förfarande 1 förfluten tid och använda vite för att framtvinga rättelse för framtiden. Vidare kan ett viteshot riktas mot ett företag som är en juridisk person samtidigt som en driftsansvarig person i företaget kan drabbas av straff.

Av det anförda framgår att stor omsorg och noggrannhet måste iakttas vid vitesföreläggande, så att föreläggandet inte hindrar att straff utgår, när skäl finns därtill. Det skulle sålunda kunna framstå som stötande, om ett föreläggande förenat med ett lågt vite skulle hindra utdömande av straff för ett allvarligt miljöbrott som begåtts under en tid då föreläggandet var gällande.

11.15 Rättelse

Enligt 47 § miljöskyddslagen får, om någon begått en i

45 § första stycket 1-3 straffbelagd gärning - dvs. bl.a. brutit mot förbud, underlåtit att iaktta föreskrift eller åsidosatt beslut eller villkor, allt av närmare art - meddela angiven tingsrätten handräckning för att åstadkomma rättelse. Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av naturvårdsverket eller annan myndighet som ärendet angår. I framtiden kommer en sådan rättelse att kunna ske i form av s.k. särskild handräckning enligt den nya lagen om betalningsföreläggande och handräckning (se prop. 1989/90:85). Ansökan om särskild handräckning görs hos kronofogdemyndigheten, som prövar ärendet. Avsikten med denna handräckningsform är att man utan omgång skall kunna åstadkomma behövlig rättelse.

Enligt 40 § miljöskyddslagen får, om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslutet, tillsynsmyndigheten förelägga honom att vidta rättelse. I beslutet om föreläggande får tillsynsmyndigheten sätta ut vite. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter föreläggandet, skall enligt 47 § tredje stycket kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att åtgärd vidtas.

År 1987 infördes ytterligare genom en ny bestämmelse, 41a §, i miljöskyddslagen en möjlighet för en tillsynsmyndighet att vid överträdelser av lagen förordna om direkt rättelse på den försumliges bekostnad (se prop. 1986/87:135).

som förut anförts kan straffsanktioner ibland vara ineffektiva när det gäller att avbryta en pågående överträdelse av miljöskyddsregler. Även ett förfarande för rättelse som bygger på vitesföreläggande kan ta lång tid. Det kan vara viktigt att få ett snabbt slut pá överträdelsen genom en möjlighet till direkt fysisk rättelse som kan tillgripas om indirekta

sanktionsmöjligheter inte hjälper (frågan har belysts av Staffan Westerlund vid det 32:a Nordiska juristmötet i Reykjavik 1990, se uppsatsen Straffrättsligt ansvar för miljöfarlig verksamhet i juristmötets handlingar).

som framgått av det föregående finns emellertid enligt miljöskyddslagen flera olika rättelseinstitut vilkas inbördes samband är svårt att genomskåda. En samordning av instituten bör därför övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

11.16 Återkallelse av tillstånd

Om villkor som gäller för en verksamhet ásidosatts i betydande mån får ett tillstånd som getts till verksamheten återkallas (23 § miljöskyddslagen). Denna sanktion torde dock inte tillämpas i praktiken. På andra områden förekommer återkallelse av auktorisation som påföljd för överträdelser av de regler som gäller för verksamheten (t.ex. advokat, fondkommissionär). Denna sanktionsform torde ha starkt avskräckande effekt. Det kan övervägas att vidga av tillämpningen institutet på miljöskyddets område.

11.17 skadestånd

Miljöskadelagen torde ge enskilda sakägare förhållandevis goda möjligheter att få ersättning för lidna skador. Den är emellertid när det gäller skadeorsaker nära anknuten till miljöskyddslagen och omfattar endast skador som verksamhet på en har fastighet orsakat i sin omgivning. Om miljöskyddsbestämmelser

även från andra områden än den nuvarande

miljöskydds-

samlas i en ny miljölag, krävs i vart fall lagens konsekvensändringar i miljöskadelagen.

Fiskenämnden i Hallands län har påtalat att det inte skadestånd för allmänna skador är möjligt att döma ut som vållats fisket Det är genom miljöföroreningar. om kostnader för utsättande av laxfråga exempelvis Att skadestånd inte kan utgå sammanhänger med yngel. att det inte finns någon enskild sakägare som bär kostnaden. Vattenlagen ger möjlighet att álägga föresom kan påverka fisket att betala fiskeavgift. Det tag kan finnas anledning att överväga en liknande avgift eller en form av allmänt skadestånd också för miljölagstiftningens del.

11.18 Övriga frågor

Allmänt har framhállits vikten av att villkor och bestämmelser är omsorgsfullt och tydligt utformade, för att överträdelser av dem skall kunna föranleda sanktioner. Med villkor som under senare år fastställts av koncessionsnämnden torde det i detta hänseende vara ganska väl beställt. Alltjämt finns dock ett stort antal äldre villkor som kan vara svåra att kontrollera och tillämpa. Möjligheterna att sådana villkor får betydelse också för ompröva av sanktioner mot överträdelser av tillämpningen villkoren.

12 ös G 0

Maden

12.1 Inledning

I man av behov skall kommittén direktiven enligt inhämta kunskaper om och för innehållet i andra redogöra länders lagstiftning pá miljöområdet. Kommittén skall även vid utformningen av sina till en förslag ny lagstiftning beakta hur dessa förhåller sig till miljölagstiftningen och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.

I detta avsnitt lämnas en för den redogörelse övergripande miljöskydds- och produktlagstiftningen i EG, Danmark, Finland och Norge.

Här bör också erinras om att utrikesdepartementets handelsavdelning i april 1990 gjort en av redovisning det svenska integrationsarbetet i Sverige och den västeuropeiska integrationen. Redovisningen innehåller en bl.a. av hur analys EGs miljö- och produktlagstiftning förhåller sig till motsvarande svenska bestämmelser och i vilken var utsträckning lagstiftning kan behöva anpassas till gemenskapens.

12.2 EG

12.2.1 Romfördraget och enhetsakten

(RomF) från år 1957 utgör grund för EGs Romfördraget verksamhet. Fördraget innehöll 1 sin ursprungliga utformning emellertid inte nägra bestämmelser om en gemensam miljöpolitik, förutom den generella regeln i artikel 235. Rådet (EGs högsta beslutande organ) kan med stöd av denna enhälligt besluta om åtgärder som fordras för att uppfylla fördragets mål, dvs. fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Till sådana beslut kan hänföras de handlingsprogram för miljöområdet som rådet upprättat alltsedan år 1973. Från att inledningsvis ha varit inriktade på att komma till rätta med omedelbara föroreningsproblem har handlingsprogrammen numera blivit mer övergripande och förebyggande åtgärder har getts ökad betydelse.

När den europeiska enhetsakten trädde i kraft år 1987 ändrades förutsättningarna för det fortsatta miljösamarbetet inom EG. Genom enhetsakten utvidgades gemenskapens kompetens till att även omfatta miljöområdet.

Artiklarna 130r-t, som då tillkom, lägger fast målen .och medlen för den gemensamma miljöpolitiken. Denna bygger b1.a. på principen om förebyggande åtgärder, åtgärder som skall komma till rätta med miljöskador vid källan samt att förorenaren betalar, polluter pays principle.

Det finns en väsentlig begränsning av EGs kompetens pá miljöområdet genom den s.k. subsidiaritetsprincipen, som är en av i EGs miljöpolitik och som grundstenarna fast i artikel 130r. Principen innebär att det läggs primära ansvaret för miljön och beslut i sådana frågor skall fattas på lägsta möjliga nivå. Den innebär också

rättighet för medlemsländerna att vidta mer långtgående miljöskyddskrav än minimikraven som fastställts genom EG-direktiv, förutsatt att dessa är förenliga med Romfördraget.

Denna bestämmelse tillsammans med artikel 118a, som rör arbetsmiljö och i den arbetarskydd sociala delen av det nuvarande är Romfördraget, unik till sin karaktär genom att den medlemsland ger varje möjlighet att föra sin egen miljö- och arbetsmiljöpolitik. De strängare reglerna får emellertid inte hanskapa nya delshinder. Det hävdas också inom EG att det vore oförenligt med målet om ett om ett medborgarnas Europa land som redan har krav inom dessa strängare områden skulle behöva ge avkall på viktiga välfärdsomräden till följd av att minimikrav införs EG-nivå. på

Av artikel 130s att framgår gemenskapens rättsakter på miljöområdet som huvudregel kräver beslut. enhälliga Bestämmelserna i artikel 118a däremot att medger beslut i frågor som rör kan arbetsmiljöområdet fattas med kvalificerad majoritet.

också för förutsättningarna en harmoniering av medlemsländernas lagstiftning ändrades i och med enhetsakten. I artikel 100a slås fast att beslut som syftar till att upprätta den inre marknaden i de flesta fall kan fattas med kvalificerad majoritet.

Av avgörande för betydelse miljöpolitiken är artikelns bestämmelse (st. 3) om att till förslag harmoniering med hänsyn till hälsa, säkerhet, miljö- och konsumentskydd skall utgå från en hög skyddsnivå. En medlemsstat kan i princip inte avvika från beslut som fattats med stöd av denna artikel.

Artikel 100a (st. 4) innehåller dock en s.k. miljögaranti, som tilläter medlemsländerna att införa strängare nationella regler, grundade på behov som skydd av djurs och människors liv och hälsa. Sådana bestämmelser skall anmälas till kommissionen innan de införs. Om kommissionen anser att de strängare reglerna strider mot Romfördraget, t.ex. genom att utgöra ett förtäckt handelshinder, underställs saken EG-domstolen enligt en särskild, snabbare procedur (jfr avsnitt 13.7.4).

Kompetensen att förhandla i internationella fora eller sluta avtal med tredje land ligger i huvudsak kvar hos medlemsländerna. Rättsläget är härvidlag något oklart. Såväl medlemsländerna som kommissionen har t.ex. ratificerat Wienkonventionen och skrivit under Montrealprotokollet till skydd för ozonskiktet. Inom EG hävdas dock att enligt den princip som EG-domstolen lade fast i mälet AETR [mål 22/70 (197l)] skulle medlemsländerna inte längre ha befogenhet att ingå sådana förpliktelser om de övertagits av kommissionen.

12.2.2 EGs regelsystem på miljövårdsområdet

Som redan avses åtgärder på EG-nivå inte att framgått bli heltäckande utan aktualiseras först när miljövårdsmálen förutsätts uppnås bättre härigenom än genom åtgärder på medlemsstatsnivá. Sådana åtgärder syftar inte enbart till en bättre miljö utan också till undvikande av regionala obalanser, snedvridning av konkurrens och handelsmönster och skapande av handelshinder. En harmoniering av medlemsländernas nationella skall därför ske i den utsträckning som lagstiftning krävs för att säkerställa den gemensamma marknadens funktion.

Dessa regler gällde i redan före enhetsakten. princip syftet med enhetsakten var inte heller primärt att ändra den gemensamma marknaden utan att frampåskynda växten. Principerna för har därharmonieringsarbetet emot ändrats. Tanken är nu att man skall med nöja sig

att uppställa vissa minimikrav, men att de länder som

vill ha strängare bestämmelser skall ha rätt till det.

EGs miljöbestämmelser återfinns främst i form av förordningar och direktiv, s.k. sekundär EG-rätt. Förordningar är omedelbart bindande (artikel st. 2 189, RomF) för alla länder, företag och och tar personer över inhemsk lag, dvs. har s.k. medan direkteffekt, direktiven riktar sig enbart till medlemsstaterna och är bindande för dessa med avseende de mål som skall pá uppnås (artikel 189, st. 3 RomF). De nationella myndigheterna får dock inom en viss tidsfrist själva bestämma vilka medel som skall användas för att uppnå dessa mål. Detta har medfört att hitmiljöfrágorna tills har setts från nationellt där EGs perspektiv, miljöbestämmelser betraktats som rekommendationer snarare än rättsligt bindande dokument med den konsekvensen att direktiv som rör angelägna miljöfrågor inte alltid införts i den nationella lagstiftningen. Kommissionens övervakning av att så sker har dock skärpts under senare år.

12.2.3 Direktiv inom miljöområdet

I detta avsnitt redovisas de direktiv på miljöskyddsområdet som bedöms i huvudsak ha till anknytning kommitténs arbete.

Luftföroreningar

Ramdirektivet (84/360/EEC) rörande luftföroreningar omfattar industrianläqgningar inom i bilaga I till direktivet uppräknade branscher, bl.a. energi-, metall- och kemikalieindustrin. Dessa skall ha tillstånd innan de tas i drift eller verksamheten genomgår väsentliga förändringar. Nya anläggningar måste använda bästa tillgängliga teknik utan orimliga kostnader för verksamheten. Fastställda gränsvärden får inte överskridas.

Hittills har sådana emissionsgränser reglerats på EG-nivå när det gäller de traditionella, stora luftföroreningarna, dvs. i första hand svaveldioxid, stoft och kväveoxider genom dels direktiven (80/779/EEC och 85/203/EEC) om luftkvalitetskrav för dessa ämnen, dels direktivet (88/609/EEC) om emissioner från stora förbränningsanläggningar.

Direktiven 89/369/EEC och 89/429/EEC innehåller åtgärder för att förhindra uppkomsten av och minska luftföroreningar från nya resp. existerande anläggningar för förbränning av kommunalt avfall. Gränsvärden anges bl.a. för stoft och kolmonoxid. Dessutom anger direktivet (82/884/EEC) om maximal halt av bly i omgivningsluft en viss högsta tillåten halt av detta ämne.

De gemensamma minimikraven som läggs fast i direktiven kan skärpas pá lokal nivå. I ramdirektivet mot luftförorening nämns det särskilt att medlemsländerna kan peka ut speciellt förorenade områden och fastställa lägre utsläppsgränser eller andra särskilda regler för anläggningar inom området (artikel 5).

vattenföroreningar

Kraven på i om vattenproduktionsanläggningar fråga förorening regleras i ramdirektivet (76/464/EEC) om vissa föroreningsutsläpp till vatten.

I direktivet anges ämnen eller av ämnen som grupper kvicksilver, kadmium, organiska halogenföreningar m.fl. som skall elimineras eller i (lista I) vart fall reduceras (lista II).

För utsläpp från sáväl landsom vattenbaserade källor till vatten av lista I-ämnen krävs tillstånd. Ett sådant skall innehålla bestämmelser om maximalt tilllátna utsläpp. Om det behövs får medlemsländerna införa strängare villkor än vad som fastlagts i tilllämpningsdirektiven.

Medlemsländerna skall upprätta för att handlingsplaner reducera utsläppen, inkl. normer för Vattenkvalitet för ämnen som finns i lista upptagna II, bl.a. tungmetaller, organiska fosforföreningar, persistenta mineraloljor och kolväten från sådana. Inte heller utsläpp av dessa ämnen får ske utan som tillstånd, innehåller emissionsgränser baserade sådana pá vattenkvalitetsnormer.

Förutom medlemsländernas egna förutsätts i åtgärder ramdirektivet att utsläpp av de i direktivet angivna ämnena successivt regleras EG-nivå på genom s.k. underdirektiv med gemensamma minimikrav.

Sådana har utfärdats för bl.a. kvicksilver från kloralkaliindustri (82/176/EEC), kvicksilver från andra industrisektorer kadmium (84/156/EEC),

(83/513/EEC) och hexaklorcvklohexan Ett

(84/491/EEC). mera generellt formulerat direktiv (86/280/EEC) om

gränsvärden för utsläpp och vattenkvalitetsnormer för vissa farliga ämnen upptar därutöver särskilda regler för tre specificerade ämnen, nämligen koltetraklorid, DDT och pentaklorfenol (bil. II)

För de enskilda ämnena anger dessa direktiv mycket detaljerade bestämmelser om utsläppsgränser, vattenkvalitetsnormer, referensmätmetoder och övervakningsmetoder. I tillämpliga delar är utsläppsvillkoren också differentierade för olika industrityper. Ibland har direktiven varit utformade så att minimikraven efter viss tid skärpts i ett andra steg. Från den 1 juli 1989 gäller att medlemsländerna skall ha upprättat handlingsprogram för att reducera föroreningsbelastningen av kvicksilver också från andra källor än industriell verksamhet, t.ex. genom substitution i produkter. Direktiven hänvisar genomgående till att bästa tillgängliga teknik (BAT) i normalfallet skall användas.

Det generella direktivet (86/280/EEC) ger dessutom allmänna regler för gränsvärdessättning, miljökvalitetsnormer, referensmätmetoder m.m. Tillstånd till utsläpp av lista I-ämnen skall omprövas minst vart fjärde år. Syftet med direktivet är vidare att páskynda genomförandet av ramdirektivet från år 1976 genom att successivt utöka antalet ämnen.

Direktivet om reduktion av förorening av asbest (87/217/EEC) är det första substansrelaterade direktivet. Det har utarbetats under det fjärde miljöhandlingsprogrammet och syftar till en samlad styrning av emissioner till luft, vatten och mark inkl. avfallshanteringen. Utsläpp skall såvitt möjligt nedbringas vid källan.

Avfallshantering

Ramdirektivet (75/442/EEC) om avfall ställer upp regler för omhändertagande av avfall nationell på nivå.

Enligt detta skall medlemsländerna utse nationella myndigheter som skall planera, organisera och meddela tillstånd att omhänderta avfall. Alla och anläggningar verksamheter som för andras räkning hanterar eller deponerar avfall skall i förväg tillstándsprövas av utsedd myndighet och denna skall med jämna mellanrum kontrollera att anläggningarna uppfyller de villkor som uppställts. I fråga om avfallshanteringen gäller principen om att förorenaren skall betala (PPP). Bestämmelser om miljöfarligt avfall finns i direktivet 78/319/EEC och är en vidareutveckling av det generella ramdirektivet. Medlemsländerna skall säkerställa att sådant avfall bara hanteras eller vid deponeras godkända anläggningar och verksamheter.

Detta direktiv har senare med särskilda kompletterats bestämmelser (direktivet 84/631/EEC) som har skärpt kontrollåtgärderna i samband med gränsöverskridande transporter av farligt avfall inom och vid gemenskapen export till tredje land, särskilt till utvecklingsländerna.

Kommissionen lade i juli 1988 fram förslag till direktiv för skärpt kontroll och av samordning avfallshanteringen (CoM(88)391 final) för att harmonisera och modernisera avfallshanteringen i medlemsländerna. Metoder föreslås för att främja s.k. ren och teknologi återanvändning samt användning av produkter som bara ger minimalt avfall. Auktorisationsproceduren för

verksamheter som hanterar avfall skall skärpas. (Jfr även ändringsförslaget 89/C 326/07 som innebär en skärpning av det ursprungliga förslaget.)

12.2.4 Miljökonsekvensbeskrivningar

Utöver de krav tillstånd för vissa branscher som på fast i ramdirektiven om luftföroreningar från läggs industrianläggningar och vissa föroreningsutsläpp till vatten skall dessutom enligt direktivet (85/337/EEC) av vissa s.k. om bedömning av miljöeffekterna projekt (MKB) göras, innan berörd miljökonsekvensbeskrivningar nationell ger tillstånd till ett projekt som myndighet antas kunna ha betydande effekter på miljön.

är obligatoriska för Miljökonsekvensbeskrivningar b1.a. oljeraffinaderier, större förbränningsanläggningar, stora smältverk för järn och stål, motorvägsoch flygplatsbyggen samt installationer för förbränning, kemisk behandling eller deponering av miljöfarligt avfall (bilaga I). För anläggningar som anges i bilaga II ankommer det pá medlemsländerna om dessa skall åläggas motsvarande krav på miljökonsekvensbeskrivningar.

Informationskraven är specificerade i bilaga III. Förutom data för bedömning av miljöpåverkan, som kan vara av betydelse t.ex. för lokalisering av projektet, skall bl.a. lämnas en beskrivning av tilltänkta åtgärder för att helt undvika eller minska större miljöskador eller sä långt som möjligt återställa skadad miljö.

Innan ett tillstånd meddelas skall ansökningshandlingarna offentliggöras och berörd allmänhet ges tillfälle att lämna synpunkter. Kan ett projekt antas

avsevärt påverka miljön också i ett annat medlemsland skall konsultationer äga rum.

12.2.5 Direktiv inom produktomrádet

Flertalet av de direktiv som finns inom produktomrádet syftar i första hand till en harmoniering av medlemsstaternas regler och produktkrav för att underlätta den fria varucirkulationen inom eftersom olikheter EG, i föreskrifter numera betraktas som det allvarligaste gränshindret i varuhandeln vid sidan av importbegränsningar av olika slag. Syftet med en harmoniering pá EG-nivå är ju i första hand att handelshinundanröja der. Beslut om sådana direktiv fattas med stöd av artikel 100a i Romfördraget. av sådana Harmonieringen regler skall också utgå från en hög miljöskyddsnivâ (st. 3).

I det följande kommer en att lämnas redogörelse för de övergripande direktiven på kemikalieomrádet, som också syftar till skydd av miljön i allmänhet och för arbetstagare vid yrkesmässig av kemiska hantering produkter.

xemikalieområdet

Bestämmelser om klassificering, och förpackning märkning av kemiska ämnen finns i direktivet 67/548/EEC jämte bilagor (Annex I-IX). Direktivet har genom åtskilliga ändringar utvidgats i skärpande riktning. Bilagorna innehåller bl.a. förteckning över klassificerade ämnen, symboler, och hantevarningsringstexter, riktlinjer för testning samt den basinformation som skall lämnas vid av notifiering nya ämnen;

För beredningar återfinns sådana bestämmelser farliga i direktivet 88/379/EEC, som innehåller regler om av hälsofarlighet samt om klassificering och bedömning av dessa beredningar som anses farliga för märkning människor och miljö när de marknadsförs. Direktivet träder i kraft den 7 juni 1991. Då upphör direktiven 731/173/EEC och 77/728/EEC om lösningsmedel resp. färger, fernissor, klister m.m. att gälla.

Direktivet 78/631/EEC innehåller motsvarande bestämmelser såvitt avser kemiska bekämpningsmedel.

Villkor för marknadsföring och användning av vissa farliga ämnen och beredningar återfinns i direktivet 76/763/EEC.

I juni 1989 trädde en förordning 1734/88/EEC om export och import till gemenskapen av vissa farliga kemikalier i kraft. Förordningen innehåller regler om ett anmälnings- och upplysningsförfarande till gemensamt omvärlden om beslut att förbjuda eller kraftigt användningen av en viss kemisk produkt. begränsa

Förutom de nu nämnda allmänna direktiven pá kemikalieomrádet finns också varuspecifika direktiv. Till dessa hör direktivet om växtskyddsmedel. Restrik- 79/117/EEC tioner och användning av PCB vad gäller försäljning och PCT återfinns i direktivet 76/769/EEC. För att skydda ozonskiktet har en förordning 332/88/EEC utfärdats som innebär en begränsning av produktion och användning av CFC och haloner. Förordningen är ett resultat av Ess anslutning till Montrealprotokollet är bindande för medlemsländerna. Den äger tillämp-

0%

rt, produktion och förbrukning av

ning på import

dessa ämnen. I estriktioner gäller för import från tredje lan (jfr direktivet 89/419/EEC).

Även reglerna för innehållet i tvätt- och rengöringsmedel skall harmonieras på EG-nivå. Direktivet 73/404/EEC med senare ändringar reglerar marknadsföring och användning av tvättmedel som innehåller tensider med ett medelvärde för biologisk nedbrytning lägre än 90 % och testmetoder för av bestämning nedbrytningsgrad.

Ett förslag till direktiv om batterier CoM(89)454 och ackumulatorer, som innehåller farliga ämnen som kvicksilver, kadmium och bly, jämte bilagor som bl.a. anger haltgränser för alkaliska batterier och en gemensam märkningssymbol är under behandling i rådet, (jfr även 90/C 11/07). Syftet är att få likartade regler inom EG för kontrollerad av förkvittblivning brukade batterier med dessa substanser.

Direktivet (76/768/EEC) om en harmoniering av medlemsländernas lagar rörande kosmetiska och hygieniska produkter omfattar bl.a..bestämmelser om märkning, analysmetoder och kriterier för kemisk renhet av kosmetiska produkter. En medlemsstat kan enligt direktivet förbjuda av marknadsföring en produkt om den anses utgöra en hálsorisk.

Transportomrâdet

Harmonieringen rörande avgaser från motorfordon regleras i direktivet 70/220/EEC med ändringar, medan avgasregler för utsläpp från dieselmotorer återfinns i direktivet 72/306/EEC och förorenade från sådutsläpp ana motorer i jordbruksmaskiner och traktorer regleras i direktivet 77/537/EEC med ändring. Miljöministrarna beslutade i december 1990 att införa strängare regler för bilavgaser från är 1993 och förutskickade en

av dessa fr.o.m. år 1996. I stort sett är de skärpning desamma som gäller i USA sedan år nya gränsvärdena 1983.

Bestämmelser om gränserna för blyinnehåll i motorbensin finns i direktivet med ändringar medan 85/210/EEC bränslens svavelinnehåll regleras i direktivet Dessa direktiv faller även inom ramen för 75/716/EEC. EES-förhandlingarna.

12.2.6 Talerätt

Enskilda personers rätt att enligt en förenklad överklaga ett beslut om, eller procedur (89/C 26/07) avsaknaden av nationella till följd av EGs åtgärder, bestämmelser bl.a. miljöområdet har visat sig vara på effektiv för att en bättre efterlevnad av mycket uppnå Sådana anmälningar är gemenskapsbestämmelserna. sekretesskyddade. När ett klagomål anhängiggjorts ankommer det kommissionen att fatta beslut om att på föra talan inför EG-domstolen enligt artikel 169 RomF.

12.3 Danmark

12.3.1 Inledning

Den danska har hittills varit miljölagstiftningen uppdelad på åtskilliga lagar. Ett genomgripande reformarbete har resulterat i att 21 lagar på detta område samlats i huvudlagar som lades fram för fyra folketinget år 1990, nämligen en ny lov om miljønr. L 21 FT 1990-91), en lov beskyttelse (lovforslag nr. 23 FT 1990-91) och en om planleggning (lovforslag lov om vandløb nr. L 24 FT 1990-91), samt (lovforslag en lov om naturbeskyttelse (lovforslag nr. L 22 FT

1990-91). Dessutom föreligger ett förslag till lov om rástoffer (lovforslag nr. 20 FT 1990-91). Mellankommande folketingsval i december 1990 har skjutit upp behandlingen av förslagen till våren 1991.

Med hänsyn till kommitténs lämnas här en uppdrag redogörelse för huvuddragen i till förslaget miljöskyddslag oaktat att ännu inte folketingsbehandlingen ägt rum.

Även lagen om kemiska ämnen och har setts produkter över. De ändringar som denna resulterade översyn i, trädde i kraft den 1 juli 1989.

Danmark intar en i förhållande till de särställning övriga nordiska länderna genom sitt i EG. medlemskap Samtidigt finns det likheter med miljöskyddslagstiftningen i Norden.

12.3.2 Miljöskyddsbestämmelser

I förslaget till miljöskyddslag har samlats den nu gällande miljöskyddslagen, lagen om återanvändning och begränsning av avfall, lagen om begränsning av utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider från kraftverk, lagen om blyinneháll i motorbensin, lagen om begränsning av svavelinneháll i bränsle och om bortlagen skaffande av olje- och kemikalieavfall. Dessutom har en rad bestämmelser om avfallshantering in i tagits miljöskyddslagen i stället för i en särskild lag pá avfallsområdet.

syftet med sammanslagningen av dessa är att få lagar en bättre överblick över reglerna de områden som på

förorsakar miljöföroreningar av skilda I

slag. lagen har också befintliga i förts bemyndiganden resp. lag

in ävensom bemyndiganden som bl.a. rör ytterligare av renare teknologi och en bättre avfallsfrämjande hantering.

av miljön skall betraktas från ett Föroreningarna alltifrån råvaror, förädling, förhelhetsperspektiv brukning till avfallshantering, det s.k. kretsloppet. Detta bl.a. bakom principen om en renare teknoligger som infördes år 1984 vid en översyn av lagen om logi och av avfall. Den innebär att återvinning begränsning man i man försöker hindra att föroreningar möjligaste inte enbart i utan också uppstår produktionsprocessen i senare led av varukedjan inkl. avfallshanteringen. i bestämmelserna ligger således på före- Tyngdpunkten insatser snarare än på att avhjälpa redan byggande uppkomna problem. Bl.a. införs bestämmelser om miljöi Sådana har hittills bara funnits i märkning lagen. om kemiska ämnen och produkter (jfr avsnitt lagen 12.3.3). Principen att förorenaren betalar understryks också i lagförslaget.

Av särskilt intresse för kommitténs arbete är bl.a. rätten att överklaga ett beslut tillstándsprövningen, och hur Danmarks medlemskap i EG påverkat utformningen av lagförslaget.

Tillståndsprövninq

Den nuvarande innebär att verksamheter som ordningen en lista som bilaga till lagen, måste tillanges pá av behörig myndighet innan de kan påbörstándsprövas För närvarande är ca 25 000 verksamheter tilljas. stándspliktiga.

I förslaget föreslås en reducering av i listan uppverksamheter för att i framtiden koncentreras tagna

till sådana verksamheter som med dagens uppfattning anses som särskilt miljöfarliga och som uppskattas till runt 4 000.

Det föreslås också att gällande för tillständsprövning bl.a. ändring eller utvidgning av en verksamhet endast behöver anmälas till den beslutande myndigheten. Anmälningsförfarandet kompletteras med bestämmelser som ger tillsynsmyndigheterna rätt att kräva att företagen gär igenom sin verksamhet med hänsyn till rávaruanvändningen och hur en begränsning av resursslöseriet kan ske. Samtidigt skall denna information utgöra basen för myndigheternas tillsyns- och kontrollverksamhet, ungefär som waste audits i USA.

Miljöministern kan redan i dag fastställa bindande utsläpps- och produktionsnormer, regler om produktkontroll för bränslen och föreskrifter för typgodkännande.

sådana bestämmelser har utfärdats i form av författningar som rör vitt skilda samhällsområden som användning av agn i fisket, för utsläppsgränser stallgödsel och ensilage, för kadmium i från vissa spillvatten industrianläggningar m.f1.

Branschspecifika författningar har också meddelats. Dessa kännetecknas av att de reglerar samtliga föroreningsutsläpp från en viss verksamhet. Denna möjlighet föreslås nu utvidgad och i större utsträckning ersätta den hittillsvarande individuella tillståndsprövningen.

För att inte göra ett sådant system alltför tungrott föreslås att branschförfattningarna inriktas pá en allmän reglering av vissa processer, anläggningar, material och produkter som vanligen men inte nödvän-

är knutna till en V1SS bransch. Detta tilldigtvis anses öppna vägen till en mer samlad vägagångssätt Det ger en bedömning av miljöproblemen. samtidigt möjlighet att värdera process- och produktionstekniska förbättringar i samarbete med sakkunskap från berörda branscher. De generella reglerna kan i män av behov utökas villkor för särskilt utsatta med kompletterande områden.

Förutom tillstándsprövningen har i vissa fall kvotering tillämpats. Ett exempel är lagen om begränsning av svavel och kväveoxider från kraftverk (lov nr. 215 af 5. april 1989), som nu föreslås uppgå i den nya Genom kvoter fastställs bindande miljöskyddslagen. ramar och reduktionsmál för att minska den samlade föroreningen av angivna ämnen, produkter och material samt avfall. För att målen träffas avtal med uppfylla berörda Avtalssystemet är en nyordning i dansk parter. och skall användas vid sidan miljöskyddslagstiftning av individuella och generella tillstånd. Avtalsbrott kan medföra böter.

Talerätt

I kapitel 11 i förslaget regleras talerätten enligt miljöskyddslagen. Beslut som fattas av kommun eller kan, förutom av adressaten, överklagas av länsstyrelse bl.a. envar som har ett eget väsentligt intresse av saken och berörda myndigheter. Av särskilt intresse för kommittén är att det i lagen anges vilka frivilpå miljöområdet som har rätt att ligorganisationer föra talan mot beslut som fattats enligt vissa angivna paragrafer.

Enligt uttryckliga bestämmelser i 98 § lagförslaget inbegrips inte lokalavdelningar till de uppräknade

riksorganisationerna i kretsen av klagoberättigade. Däremot kan lokala föreningar med miljöskydd som mål för sin verksamhet, ett beslut överklaga som föreningen begärt att få underrättelse om.

Lagförslaget innehåller också bestämmelser om en särskild fristående Den ersätter miljöklagenämnd. nuvarande miljöbesvärsnämnd som genom den föreslagna begränsningen av talerätten får minskade uppgifter.

Den nya miljöklagenämndens omfattar kompetensomráde dels avgöranden av miljöministern eller miljöstyrelsen, dels överprövning av sådana som rör ärenden, särskilt miljöstörande verksamheter som upptas i den föreslagna listan över sådana verksamheter och som redan prövats i två instanser.

straffansvar

Reglerna om straffansvar förs över i oföränprincip drade till den nya miljöskyddslagen. Straffskalan sträcker sig från böter för överträdelser av och underlåtenhet att följa beslut som fattats med stöd av lagen. År överträdelsen att anse som uppsåtlig eller grovt oaktsam kan fängelse upp till ett år utdömas om handlingen vållat skada eller framkallat fara för skada eller om den inneburit ekonomisk vinning. Straffansvaret omfattar inte sådana verksamheter där avtal om begränsningar träffats.

En nyhet i lagförslaget är att också staten skall kunna straffas för överträdelser av Hittills lagen. har bara kommuner och kunnat bötlandstingskommuner fällas för sådan överträdelse. Motsvarande ansvarsbestämmelse för staten finns också i arbetsmiljölagen.

12.3.3 Produktlagstiftningen på kemikalieomrádet

Den danska om kemiska ämnen och produkter från lagen är 1979 reviderades i avseenden är 1989. I väsentliga den kretsloppstänkandet fast, dvs. att nya lagen läggs för hälso- och miljöskydd i samband med tyngdpunkten hanteringen av kemikalier skall läggas på förebyggande åtgärder och omfatta samtliga led i hanteringskedjan frán framställning, förbrukning till det slutliga omhändertagandet.

Även om renare teknologi har förts in i den principen omarbetade lagen. som framgått under avsnitt 12.3.2 innebär denna att man försöker förhindra att princip föroreningar uppstår inte enbart i produktionsledet utan även i senare led av varukedjan.

Tillämpningen av principen om renare teknologi enligt innebär krav att miljömässigt skadliga kemislagen på ka ämnen och produkter skall ersättas med mer miljövänliga sådana.

omfattar både kemiska ämnen och produkter i Lagen allmänhet och vissa specialreglerade ämnen och produkter. till denna utvidgning är önskemålet Bakgrunden om att kunna kontrollera att företagen inte ersätter ett farligt ämne med ett annat lika skadligt för miljön och som inte är reglerat.

Lagen innehåller också bestämmelser om att producenter och skall stå för kontrollen av att de importörer ämnen de använder stämmer överens med grunderna i lagen, s.k. egenkontroll.

Principen om att förorenaren betalar har också förts in i lagen. Härigenom anses myndigheternas tillsyns-

och kontrolluppgifter förändras från en aktiv kontrollinsats till att övervaka att egenkontrollen efterlevs.

Lagen syftar vidare till en ökad av samordning miljöskyddsarbetet genom att det ges en möjlighet att med stöd av även ställa krav kemikalielagen på användning av mindre förorenande ämnen etc. är att Syftet få till stånd en enklare tillstándsprövning enligt miljöskyddslagens bestämmelser.

Ett nytt verktyg i är också att bemiljöskyddsarbetet stämmelser om miljömärkning förts in i i lagen syfte att uppnå ett ökat hos miljömedvetande producenter och konsumenter.

Kemikalielagstiftningen innehåller dessutom regler för en anmälningsordning för kemikalier. Dessa nya har efter utslag i EG-domstolen år 1987 nr (mål 278/75) anpassats till den ordning som gäller inom gemenskapen (ändringsdirektivet 84/449/EEC avramdirektivet 67/548/EEC). Det innebär att ämnen som inte har förts ut på marknaden senast den 18 september 1980 skall betraktas som nya. Danmark hade tidigare som gräns den 1 oktober 1980.

Reglerna för notifikationer av ämnen har utformats nya som ett bemyndigande för att miljöministern göra justeringar av den danska till kemikalielagstiftningen följd av EGs regler på området. Ett sådant bemyndigande framhålls som nödvändigt med hänsyn till att EGreglerna är i ständig förändring.

Lagen öppnar också en möjlighet att ställa krav att på vissa kemiska ämnen och produkter eller varor med ke-

miska skall vara försedda med en bruksanegenskaper som anger användningsområde för och omhändervisning tagande av produkter.

Talorätt n.n.

Bestämmelserna om rätten att överklaga har utvidgats till en vidare krets intressenter med hänsyn till de ändrade bestämmelserna om användningsområde och prinom renare teknologi etc. Utöver adressaten av cipen ett beslut medför den nya inriktningen av kemikalieatt även andra kan ha ett väsentligt lagstiftningen intresse av att kunna överklaga beslutet, t.ex. branschen som helhet, de anställda eller grannar liksom avnämarna av varorna. Det ankommer på miljöministern att närmare ange vilka personer, organisationer och som har rätt att föra talan myndigheter mot ett beslut enligt lagen. Reglerna är anpassade till den gällande miljöskyddslagens bestämmelser. beslut om föreskrift eller förbud kan Hiljömyndighets verkställas även om beslutet överklagats.

Tidsfristen inom vilken överträdelse av kemikaliekan beivras har i vissa fall utvidgats lagstiftningen vfrán två till fem år.

12.3.4. EG-direktiven i dansk miljölagstiftning

Danmarks medlemskap i EG återspeglas i lagstiftningen på så sätt att det i förslaget till ny miljöskyddslag finns ett bemyndigande för behörig minister generellt att utfärda föreskrifter till följd av ingångna internationella överenskommelser (88 § 2 st). I samma paraförsta stycket bemyndigas regeringen att träffa graf internationella överenskommelser om gemensamma åtgär-

der för att uppfylla lagens Hit räknas miljömål. överenskommelser som sker inom ramen för EG-samarbetet.

I kemikalielagstiftningen gäller motsvarande bemyndigande befogenhet att utfärda föreskrifter för en anpassning av den danska kemikalielagstiftningen på området till EG-reglerna.

Det är också värt att notera skillnaderna mellan den nya miljöskyddslagens och kemikalielagstiftningens förhållande till EG-reglerna.

Lagen om kemiska ämnen och produkter rör i allt väsentligt varuomrádet. EGs bestämmelser om harmoniering av lagstiftning, m.m. av olika klassificering kemikalier återspeglas på ett sätt i den påtagligt danska som i sin kemikalielagstiftningen, utformning anpassats till gällande och direktiv. EG-förordningar Det också det i

visar föregående avsnitt redovisade

utslaget från EG-domstolen såvitt avser notifikation av nya kemikalier. Även förordningar som miljöministern utfärdar med stöd av har lagen påtagliga EG-inslag (jfr bekentgørelse nr. 640/1989 om anmälan av nya kemiska ämnen). Däremot är EG-reglerna inte på samma sätt närvarande i till lagförslaget miljöskyddslag utan kommer sannolikt till först i de uttryck föreskrifter m.m. som miljöministern kan utfärda med stöd av lagens talrika bemyndiganden.

12.4 Finland

12.4.l Inledning

Till skillnad frán inom lagstiftningen miljöområdet i t.ex. Danmark och Sverige har Finland inte någon sammanhållen lagstiftning på detta område. Miljö-

består av ett antal lagar, skyddslagstiftningen och anvisningar som var och en omfattar förordningar en särskild sektor av miljöskyddet som luft, vatten, buller och avfall. Dessutom finns det miljöskyddsbestämmelser bl.a. i hälsovárdslagen och plan- och

bygglagen.

På senare är har även ekonomiska styrmedel, vid sidan av den administrativa styrningen av miljöproblemen, kommit till användning för att b1.a. Öka energiminska utsläppen och främja ett miljösparandet, vänligt konsumentbeteende.

Liksom i den tidigare redogörelsen om miljöskyddsinom EG och i Danmark koncentreras lagstiftningen vissa frågeställningar som bör belysas redogörelsen på i förhållande till kommitténs principförslag.

l2.4.2 Miljöskyddslagstiftningen

Den i Finland splittrade miljöskyddslagstiftningen innebär att målen, åtgärderna, övervakningssystemen,

och straffansvaret varierar i de

tillståndsproceduren olika Sålunda återfinns bestämmelser om lagarna. i luftvárdslagen, hälsovárdslagen och i luftförorening viss mån i om avfallshantering. Förorening av lagen vattendrag och hav regleras i huvudsak i vattenlagen. rör i allt väsentligt olika Bullerbekämpningslagen medan lagen angáende vissa grannebullerstörningar tar sikte på sanitära olägenheter som lagsförhállanden stank och buller eller skakningar. Lagen om rök, sot, innehåller bestämmelser om såväl fast avfallshantering som annat avfall. finns också Miljöskyddsbestämmelser i lagen mot förorening av oljeutsläpp marktäktslagen, på land m.fl.

Tillståndsprövninq

En anläggning kan med hänsyn till de talrika tillstánds- och anmälningsförfaranden som finns i miljölagstiftningen vara underkastad flera olika myndigheters avgöranden innan en verksamhet kan påbörjas. Regeringen har därför i december 1990 lagt fram en proposition med förslag till om lagstiftning ett särskilt miljötillstándsförfarande. I detta slås de olika lagarnas administrativa förfaranden samman till ett enhetligt system. Med stöd av skall lagen s.k. miljötillstánd men den materiella utfärdas, grunden för prövningen av sådana tillstånd skall även i framtiden bygga på bestämmelserna i även resp. lag, om dessa skall sammanvägas och i ett beslut. utmynna Den nya lagen skall dock inte gälla vattenärenden, t.ex. utsläppstillstánd för som även i avloppsvatten, fortsättningen skall behandlas av vattendomstolarna.

Miljötillstánden indelas i tre grupper, nämligen tillstånd avseende lokalisering, utsläpp och tekniska lösningar. Tillståndsprövningen sker på individuell grund.

Med lokaliseringstillstánd avses t.ex. byggnadslov på land enligt byggnadslagen, i vatten enligt vattenlagen och behandlingstillstánd för problemavfall enligt lagen om avfallshantering.

Utsläppstillstánd kan avse förorening i luft enligt luftvárdslagen, till vatten enligt vattenlagen och godkännande av en avfallshanteringsplan enligt lagen om avfallshantering.

I fråga om tillstånd för verksamheter som förorsakar buller tillämpas och hälsovârdslagen lagen om granne-

den hänvisning som görs i lagsförhállanden enligt bullerbekámpningslagen.

Tekniska tillstånd vanligen tryckkärl, bränngäller bara vätskor och samt andra motsvarande ämnen gifter och anläggningar. Även kemikalielagen innehåller tillstándssystem som rör kemikalieindustrin.

Bemyndiganden

kan meddela de allmänna anvisningar och Regeringen föreskrifter som behövs för att förebygga föroreningar av bl.a. luften. Sådana föreskrifter kan gälla bl.a. maximihalter av ämnen i produkter, utsläpp och nedfall.

Anvisningarna kan vara olika för skilda delar av landet eller verksamhetsområden inom industrin. En för att olika föreskrifter skall kunna förutsättning meddelas i som rör produktområdet är dock att frågor de skilda områdenas ekonomiska ställning inte nämnvärt påverkas av föreskrifterna.

Talerätt

Genom den eftersträvas ökade nya miljötillståndslagen för medborgarna att delta i och påverka möjligheter I lagen stadgas om rätt för medborgarna miljöfrågor. och som företräder medborgarna att sammanslutningar uttrycka sin åsikt om en ansökan till tillstándsmyn- En sådan rätt skall också ges andra än de digheterna. vilkas rätt eller intresse saken omedelbart berör.

Rätt att anföra besvär över ett tillståndsbeslut har den som ansökt om tillstånd och de vilkas rätt eller

fördel ärendet kan tänkas beröra samt kommunstyrelsen och de myndigheter som skall bevaka det allmännas intresse i ärendet.

Detta innebär en utvidgning av besvärsrätten jämfört med luftvárdslagen, eftersom också en enskild person som ásamkas olägenheter till av ett följd tillståndsbeslut föreslås få talerätt. Denna har hiträttighet tills bara kunnat utnyttjas med stöd av grannelagslagen och hälsovárdslagen.

Avfallshanteringen

vägledande för avfallshanteringen i Finland är utvecklandet av en resurssnál för att teknologi förebygga uppkomsten av avfall. Denna princip motsvarar i allt

väsentligt begreppet renare teknologi som finns i den danska miljöskydds- och På kemikalielagstiftningen. lång sikt är målet att minska av avfall vid uppkomsten produktion och konsumtion. Man försöker speciellt minska mängden av avfall som inte att går återvinna och som skadar miljön. Pâ kort sikt är det främsta målet dock att effektivisera av det återvinningen avfall som hela tiden uppkommer.

Enligt lagen skall avfall i möjligaste män återanvändas eller utnyttjas på annat sätt. Det ankommer på de enskilda företagen att fram en avfallslägga hanteringsplan som skall godkännas av myndigheterna (enligt den i december 1990 framlagda propositionen benämnd miljötillstánd). I ett sådant tillstånd kan särskilda villkor föreskrivas, t.ex. att visst avfall skall gá till återvinning eller att skall företaget utreda möjligheten att minska avfall. mängden

kan också begränsa eller förbjuda fram- Regeringen och försäljning av en produkt som ställning, import förorsakar för avfallshanteringen eller svårigheter av Denna bestämmelse omfattar såväl förorening miljön. vanligt avfall som problemavfall.

När restriktionerna för användningen av CFC antogs i mars 1989 skedde det med stöd av bestämmelserna i om avfallshantering och inte som skett i Sverige lagen med stöd av kemikalielagstiftningen.

Miljömärkning

om miljömärkning i Finland. En lagstiftning övervägs Inom ramen för det nordiska samarbetet på miljöområdet har Finland i om miljömärkning förordat ett fråga nordiskt system framför ett nationellt (jfr gemensamt produkter och återvinning, Nord 1990:96). Miljövänliga

sanktionsbestämmelser

Den omfattande på miljöområdet har lagstiftningen också medfört att sanktionsbestämmelser har förts in i de olika Strafflagens brottskatalog innelagarna. håller däremot inte några bestämmelser angående Även straffsatserna varierar, vanligast är miljöbrott. böter och till ett halvt års fängelse för överupp trädelser av Under senare miljöskyddsbestämmelserna. år har dock en viss skärpning kommit till stånd. har två års fängelse som en övre gräns Luftvárdslagen medan brott mot vattenlagen kan ge ända upp till sex

års fängelse.

Den innehåller för föreslagna miljötillstándslagen straffskalan böter eller miljötillstándsförseelse

fängelse i högst sex månader om inte straff strängare gäller enligt annan miljölagstiftning.

Det kan också nämnas att antalet miljöbrott hittills varit mycket litet. Detta beror sannolikt att på risken för upptäckt av sådana brott är liten och den delvis splittrade lagstiftningen.

12.4.3 Produktlagstiftningen

Syftet med kemikalielagen som i princip trädde i kraft den 1 september 1990 är att och förebygga avvärja skador på hälsan och i miljön. Lagens tillämpningsområde är begränsat så till vida att det inte omfattar bekämpningsmedel, gödselmedel och tillsatsämnen för fodermedel som regleras i särskild lagstiftning. Lagen gäller inte heller för begränsning av av utsläpp kemikalier i miljön och rening av utsläpp. Här gäller bestämmelserna i vattenlagen, lagen om förhindrande av havsföroreningar och luftvårdslagen. Om behandling av avfall som bildas av kemikalier gäller lagen om avfallshantering. I fråga om konsumentskydd, livsmedel och skydd för arbetstagare gäller bestämmelser i lagstiftningen därom.

Lagen präglas också av en uppdelning av kemikalierna i hälsofarliga och miljöfarliga vilket i den återspeglas departementala ansvarsfördelningen. Social- och hälsovårdsministeriet svarar för förebyggande åtgärder m.m. som rör hälsan medan miljöministeriet svarar för sådana átgärder i miljön. För och av hantering lagring hälso- och miljöfarliga kemikalier ansvaret åligger handels- och industrimisteriet. Denna uppdelning innebär att varje område regleras för sig i lagen.

I också om anmälan av nya ämnen. lagen ingår regler betraktas sådana ämnen som inte varit i bruk som nya före den 14 augusti 1989.

Industriell hantering och upplagring samt överlåtelse av hälso- och miljöfarliga kemikalier får bedrivas endast efter tillstånd. Det råder också anmälningsplikt vid väsentliga förändringar av verksamheter.

ansvarsområde ministerierna att Under resp. bemyndigas utfärda närmare föreskrifter om lagens tillämpningsområde.

I likhet med vad som gäller enligt bl.a. luftvårdslagen och avfallshanteringslagen kan regeringen utfärda förbud och i hanteringen av en begränsningar kemikalie. Vid behov av snabba ingripanden kan centrala myndigheter interimistiskt underlydande meddela sådana inskränkningar.

innehåller också straffbestämmelser för förse- Lagen else eller brott mot lagens bestämmelser. straffskalan från böter till fängelse i högst två år. sträcker sig

12.5 Norge

12.5.1 Inledning

Den norska finns i princip miljöskyddslagstiftningen samlad i loven den 13. mars 1981 nr. 6 om vern mot og om avfall, den s.k. forurensningeforurensninger loven av 11. januar 1976 nr 79 om produktkonloven, troll, den s.k. produktkontrolloven och planlagstift- Förorening från anläggningar för transportningen. sektorn som t.ex. hamnar, järnvägar och flygplatser ankommer det på forurensningsmyndigheten (Kongen,

departementet, Forurensningsrádet och Statens forurensningstilsyn, fylkeskommun och kommun m.fl.) att besluta i vilken omfattning skall lagen tillämpas på föroreningar från dessa anläggningar. Lagen innehåller också bestämmelser om sådan plötslig förorening som inte omfattas av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna.

För förorening från resp. transportmedel gäller bestämmelser i produktkontrolloven, vegtrafikloven, sjödyktighetsloven, hamneloven och luftfartsloven.

Ekonomiska styrmedel i miljöarbetet har hittills utnyttjats i begränsad omfattning. I årets (1991) statsbudget föreslås att en koldioxidavgift tas ut för verksamheter på kontinentalsockeln (oljeborrplattformar). I januari 1991 har finansdepartementet presenterat en utredning om principerna för utökad användning av miljöavgifter.

12.5.2 Miljöskyddsbestämmelser

Den norska huvudmiljöskyddslagstiftningen bygger på principen om renare och resursvänligare I teknologi. likhet med vad som gäller i Danmark innebär detta att förebyggande insatser skall prioriteras, att förorenaren betalar och att krav i största på rening möjliga omfattning skall anpassas efter lokala förhållanden. Dessa principer har fast lagts 1 kapitel 1 och 2 i forurensningsloven.

Med stöd av som är av ramkaraktär lagstiftningen kan meddelas föreskrifter om lagens tillämpning.

Forurensningsmyndighet kan enligt forurensningsloven meddela föreskrifter om gränsvärden inom vilka föro-

är tillåtna eller föreskrifter om att reningsutsläpp helt eller delvis skall vara förbjuden, om förorening för ämnen, buller, skakning, strålning och gränsvärden om de som skall vidtas om gränsvärdena överåtgärder skrids. Vidare kan forurensningsmyndigheten föreskriva kvalitetskrav för utrustning mot förorening m.m. Det innebär att om sådana generella föreskrifter om gränsvärden meddelats skall dessa gälla i stället för de villkor, som läggs fast i ett individuellt tillstånd. De generella föreskrifterna kan också avse avgränsade geografiska områden. Undantag från generella gränsvärden kan medges.

Tillstånd

Tillstándsprövningen sker av forurensningsmyndighet som också meddelar föreskrifter om vilka uppgifter en sådan ansökan skall innehålla.

Befaras en verksamhet vara av sådan beskaffenhet att föroreningen kan medföra en särskild belastning på miljön skall ansökan åtföljas av en konsekvensanalys, varvid bl.a. kan ställas krav att den planerade industrin undersöker alternativ lokalisering, produktionsreningsmetoder och tillvägagångssätt för processer, återvinning av avfall som uppstår. När en utredning om tillstånd är klar skall den hållas tillgänglig för allmänheten.

I de fall en ansökan om tillstånd åtföljs av en miljökonsekvensbeskrivning skall ett offentligt möte anordnas innan saken avgörs. Vissa undantag medges dock, bl.a. om föroreningen inte anses som allvarlig eller att frågan blivit tillräckligt belyst enligt bestämmelserna i annan lagstiftning.

Tillstánden ges individuellt även om lagen anger att vid prövning av frågor om förorening av miljön. Dessa skall i möjligaste mån försöka lösas för större områden och med hänsyn till den som finns. planläggning

Tillståndsbesluten innehåller villkor om gränser för utsläpp samt om reningsátgärder och återvinning. Ett sådant beslut gäller för viss angiven tid. Forurensningsmyndigheten kan emellertid under alla omständigheter återkalla eller ändra ett utsläppstillstånd efter tio år. En återkallelse kan också ske tidigare om det visar sig att ny teknologi gör det att möjligt väsentligt minska föroreningarna. När en omprövning sker skall skälig hänsyn tas till de kostnader som den nya teknologin kan förorsaka den som förorenar och de för- och nackdelar en sådan ändring i övrigt kan medföra.

Talerätt

I fråga om rätten att överklaga ett beslut gäller bestämmelserna i lov av 10. februar 1967 om behandlingsmåten i forvaltningssaker, den s.k. forvaltningsloven.

Rätt att överklaga ett beslut har förutom parterna envar som kan ha ett intresse av saken. Härmed avses bl.a. fackförenings- och näringslivsorganisationer som kan vilja fullfölja ett beslut som fattats gentemot enskilda personer men som också har betydelse för organisationen eller medlemmarna i allmänhet. Även en kommun kan överklaga ett sådant beslut om det får áterverkningar för ett större antal kommuninnevånare. Rätten att överklaga uppges inbegripa även enskilda personer. Det finns vissa begränsningar i möjligheterna att överklaga ett beslut i mer än en instans.

Föreskrifter kan också ges om undantag från rätten att överklaga eller om det skall ske i särskild ordning.

Avfallshantering

Forurensningsloven innehåller också bestämmelser om avfallshanteringen och avloppsanläggningar. Även här gäller att forurensningsmyndigheten kan i generella föreskrifter eller i det enskilda fallet lägga fast krav pá avloppsledningar.

Reglerna om avfallshantering är detaljerade och

reglerar såväl industri- som hushållsavfall m.m. vägledande för avfallshanteringen är återvinningsprincipen.

Med stöd av forurgnsningsloven och produktkontrolloven har föreskrifter om export och import om farligt avfall utfärdats och gäller från den 1 juli 1990. De bygger i allt väsentligt på Baselkonventionens bestämmelser (jfr avsnitt 13.6.2).

som ett led i att minska avfallsmängden och skydda miljön har miljömärkning införts.

straffansvar

Forurensningsloven innehåller såväl skadestándsregler som bestämmelser om straffansvar. Den lägsta straffskalan är böter eller fängelse högst tre månader för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder lagens bestämmelser om tillstånd, anmälningsplikt etc.

Anses brottet vållat fara för en stor miljöskada kan fängelse i upp till två är utdömas. Om sådan allvarlig

skada också inneburit fara för människors liv och välfärd är fem års fängelse den övre gränsen.

12.5.3 Produktkontroll

Produktkontrolloven tillkom i mitten av 1970-talet och har karaktär av ramlag. Lagens är tillämpningsområde inte som i övriga Norden begränsat till kemiska produkter utan omfattar alla produkter som kan anses hälsofarliga eller medföra förorening, buller, nedskräpning eller liknande. Bestämmelserna gäller i alla stadier av varukedjan från râvaran till det slutliga omhändertagandet av avfall. För buller gäller att detta skall bekämpas vid källan men lagen också ger möjlighet att fastställa maximigränser för buller från olika produkter liksom vid den hanteyrkesmässiga ringen eller vid av tillverkningen en produkt.

Lagen riktar sig till den som hanterar, importerar eller på annat sätt behandlar en produkt. En generell aktsamhetsregel läggs också fast. Den har sin förebild i den svenska, numera om hälso- och upphävda, lagen miljöfarliga varor. Denna lag har också tjänat som förebild vid utformningen av bestämmelserna om undersöknings- och märkningsskyldighet, upplysningsplikt, tillstándskrav, förbud, förhandsbesked m.m.

När produktkontrolloven trädde i kraft vissa uppstod avgränsningsfrágor i förhållande till den speciallagstiftning som fanns för vissa produkter liksom i fråga om ansvarsfördelningen mellan de olika kontrollmyndigheterna. Problemet löstes så att de båda lagomrádena gäller sida vid sida utan att inskränka varandras på tillämpningsomráden med bibehállet ansvarsområde för

resp. myndighet. Produktkontrolloven får genom att den kan tillämpas pá så väl den inre som den

yttre miljön

och att den gör en helhetsbedömning av en progenom dukts miljö- och hälsofarlighet, anses ha ett visst företräde framför speciallagstiftningen.

12.6 Sammanfattande synpunkter

Genomgángen av miljöskydds- och produktlagstiftningen inom EG och i de nordiska länderna visar att ett förändringsarbete pâgár som syftar till en mer sammanhållen lagstiftning på dessa områden.

för om De vägledande principerna miljöskyddsarbetet renare teknologi och att förorenaren betalar har tagits in i såväl den norska som danska lagstiftningen. Även inom EG har principen om renare teknologi fått en mer framträdande plats.

finns - liksom I den finska lagen om avfallshantering - bestämmelser att i den svenska renhållningslagen avfall i mån av möjlighet skall återanvändas eller på annat sätt utnyttjas.

Tillstándsförfarandet varierar mellan de nordiska länderna. I Danmark innebär förslaget till miljöskyddslag att man i större utsträckning kommer att ersätta den individuella tillståndsprövningen med föreskrifter och överenskommelser med generella industrin om att nedbringa olika föroreningar. Den norska forurensningsloven innehåller bestämmelser om såväl individuella tillstånd som generella föreskrifter. Tillståndsförfarandet i Finland sker individuellt för varje verksamhet enligt de olika lagarna på miljöområdet. Enligt luftvårdslagen kan bl.a. föreskrifter utfärdas. Sådana kan vara olika för skilda delar av landet och för olika verksamhetsområden.

Beträffande industritöroreningar och skydd för olika m.m. torde det i själva slag av recipienter ligga för en reglering på EG-nivå att förutsättningarna fastställa normer eller minimikrav av generell karaktär. Under senare år har detta kombinorats med miljökonsekvensbeskrivningar. På nationell nivå kan detta dessutom kombineras med riktade specialregler och/eller individuell prövning.

Kretsen av intressenter som kan överklaga ett tillståndsbeslut är ganska vid såväl inom EG som i de nordiska länderna. EG har en förenklad procedur för enskilda personer som vill överklaga ett beslut om tillstånd. I Norge tillåts såväl frivilligorganisationer som enskilda som har ett intresse av saken att överklaga ett tillståndsbeslut. I Danmark har de riksomfattande trivilligorganisationerna rätt att beslut. Genau det lagförslaget kan överklaga framlagda emellertid organisationernas lokalavdelningar komma att förlora denna rätt.

Då det gäller ambitionerna på miljöområdet finns i flera avseenden likheter mellan Sverige och BG. Det rör sig dock om två var får sig dynamiska processer för att förbättra miljöskyddet och åtgärderna ligger inte alltid i fas med varandra. I många fall rör det sig om skillnader där EG gått långsammare fram även om huvudinriktningen varit densamma. Omfattningen och den principiella uppbyggnaden av regelsystemet inom EG skiljer sig 1 några väsentliga avseenden från det svenska, eftersom förutsättningarna för EGs direktiv pá miljöområdet utgår dels ifrån att genomföra den inre marknaden, dels ifrån att förbättra miljön i sin helhet inom gemenskapen. Möjligheten att göra en total jämförelse av t.ex. reglerna om kemikaliekontroll i Sverige och inom EG begränsas av att EG endast på

vissa områden enat sig om en gemensam Stora politik. variationer kan därför förekomma mellan enskilda medlemsländer .

13 Internationellt m.m. miljösamarbete

13.1 Inledning

I kommitténs uppdrag ingår en kartläggning av internationella överenskommelser och avtal på miljöområdet och en jämförelse av hur den svenska miljöskyddslagstiftningen förhåller sig till dessa. Vidare skall kommittén beakta hur andra internationella Överenskommelser på bl.a. handelns omrâde påverkas av miljöskyddslagstiftningen.

Eftersom det finns ett stort antal konventioner på naturvårds- och miljöomrádena begränsas kartläggningen till dem som rör miljöskydd av olika främst slag, luftvárd, inkl. trafikområdet, och vattenvård.

Inledningsvis kan konstateras att den svenska lagstiftningen i frága om olika miljöskyddande åtgärder utvecklats i takt med de internationella överenskommelserna inom resp. område. Den har till anpassats nya och ändrade konventionsbestämmelser och i ett flertal fall har därvid internationella bestämmelser införts i den svenska lagstiftningen trots att de ännu inte trätt i kraft.

Miljöaspekten berör också de svenska förhållandena till bl.a. den

Internationella arbetsorganisationen

(ILO) och Världshälsoorganisationen (WHO). Samarbetet med dessa organisationer berörs emellertid endast översiktligt.

I detta sammanhang kan också hänvisas till slutbetänkandet (SOU 1990:88) Sveriges internationella miljösamarbete - mål och nya möjligheter, av utred- Nya ningen om Sveriges internationella miljösamarbete, som anger övergripande principer för Sveriges agerande inom de internationella organ som har störst betydelse för den svenska miljön som FNs miljöprogram (UNEP), FNs ekonomiska kommission för Europa (BCE), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) m.fl.

13.2 Det internationella miljösamarbetets framväxt

l3.2.1 Inledning

Det internationella miljösamarbetet är av ungt datum. Det mellanstatliga samarbetet kan med få undantag sägas ha börjat i slutet av 1960-talet och var då inriktat främst på skydd av vissa biologiska arter. institutionaliserade miljösamarbete har i Dagens huvudsak tillkommit efter 1970-talet, då medvetenheten om de globala miljöproblemen ökade mycket snabbt.

l3.2.2 FN och ECE

Det stora genombrottet för ett internationellt miljösamarbete på ett globalt plan och i regioner, framför allt i den industrialiserade världen, skedde år 1972, då FN-konferensen om människans miljö ägde rum i Stockholm. Denna inledde också den institutionella

uppbyggnaden för att skapa fora för internationellt miljösamarbete och internationell rättslig reglering.

Ett 80-tal konventioner, protokoll eller liknande har förhandlats fram och undertecknats sedan dess och i flera viktiga fall trätt i kraft. Många är av global räckvidd såsom 1973 års Washington-konvention om handel med utrotningshotade arter av vild fauna och flora (CITES), 1982 års FN-konvention till skydd av det stratosfära ozonlagret och 1986 års Wienkonvention om tidig notifiering av kärnkraftsolyckor.

Flertalet av konventionerna på miljöområdet har emellertid regional eller subregional täckning. Däribland kan nämnas den serie av regionala havskonventioner, som under UNEPs ledning förhandlats fram mellan berörda strandstater. Dessa konventioner täcker för närvarande flera kust- och havsomráden och avser att skydda b1.a. den svenska marina I det miljön. svenska närområdet skyddas såväl Östersjön och Nordsjön som Nordostatlanten av särskilda konventioner, som dock tillkommit utan UNEPS medverkan.

En del avtal reglerar utnyttjandet av floder som berör flera stater, t.ex. Rhen 1986. Andra reglerar miljösamarbete av mera allmänt slag, t.ex. 1974 års konvention om miljösamarbetet mellan Nordens länder, dock ej Island. Ytterligare andra är mer specifika, som t.ex. flertalet av de mer än sextio direktiv inom miljöområdet som hittills antagits av den Europeiska gemenskapen (EG).

En del konventioner är av ramkaraktär, under vilka de berörda staterna antar principer och metoder för samverkan. Exempel pá sådana avtal är konventionen till skydd för ozonskiktet och den för Sverige så viktiga 1979 års Genévekonvention om långväga gränsöverskri-

dande luftföroreningar. Till sådana ramkonventioner har fogats särskilda protokoll, som reglerar specifika åtaganden för konventionsparterna.

Det står klart att ett omfattande mer eller mindre folkrättsligt bindande nätverk upprättats inom loppet av tvâ decennier för att reglera det internationella Sverige har anslutit sig till ett miljösamarbetet. 60-tal av de totalt ca 130 multilaterala avtal som finns upptagna i UNEPS register.

Alla konventioner har egna styrelser, i vilka samtliga berörda parter är medlemmar, och egna sekretariat eller sekretariatsstöd från internationella organisationer, som inrättats för globalt, regionalt eller subregionalt miljösamarbete.

Till detta multilaterala nätverk av rättsligt bindande avtal finns ett antal bilaterala avtal som reglerar samarbete på olika miljöområden, för Sveriges vidkommande med de flesta av våra grannländer.

l3.2.3 OECD

OECD, där de västliga industriländerna är medlemmar, var bland de första internationella organisationerna som aktualiserade miljöfrágorna genom den miljökommitté som inrättades år 1970. OECD har bedrivit aktiviteter på temat miljö och ekonomi sedan dess. En inledande insats från OECDs sida blev tolkningen av Polluter Pays Principle (PPP) med syfte att undanröja störningar i internationell handel och internationella investeringar.

Verksamheten i OECD resulterar inte i konventioner utan riktlinjerna, eller de s.k. rådsakterna, har

närmast karaktären av politiska avsiktsförklaringar som innebär att besluten måste vara för att enhälliga vara juridiskt bindande. dock Konsensusprincipen ger varje land ett slags vetorätt. Vi redovisar därför OECD - samarbetet på miljö- och handelsområdena under de avsnitt där det är aktuellt.

Miljövårdsarbetet inom OECD har över åren ändrat karaktär och de viktigaste numera rör miljöfrágorna avgifter och andra ekonomiska styrmedel, miljöstatistik, kemikaliekontroll, transporter, jordbruk och internationell handel.

13.2.4 Sverige och EG

Sveriges samarbete med EG inom miljöområdet går tillbaka till är 1977 då en gemensam blandad kommitté upprättades som ett resultat av ministeriella noter med EG om miljövårdssamarbete (Sö 1977:86). Kommittén hade till uppgift att som informationsfungera och samrádsorgan. År 1984 lyftes emellertid de bilaterala kontakterna på miljöområdet in i EFTA-EG-samarbetets ram.

Det första gemensamma ministermötet i Noordwijk hösten 1987 lade grunden för ett förstärkt samarbete på miljöområdet mellan EFTAs och EGs medlemsländer. Inom detta samarbete utbyts b1.a. information och erfarenheter i aktuella om klimatföränmiljöfrågor. Frågor dringar, markvárd, marin miljö, industrihaverier och miljövänlig teknik prioriteras.

I november 1990 hölls det andra gemensamma ministermötet i Geneve för att ytterligare stärka samarbetet

på miljöområdet. Bl.a. resulterade mötet, dels i enighet om att koldioxidutsläppen bör frysas på 1990

års nivå fram till år 2000 inte bara inom EG/EFTAsfären utan även inom den övriga i-världen, dels att användningen av ekonomiska styrmedel och skatter i miljöpolitiken behöver utvidgas. Ett närmare samarbete mellan EG och EFTA-länderna kan därför förutses på området ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. För att förbättra miljömedvetandet hos konsumenter och producenter underströks betydelsen av miljömärkning av varor .

En betydande samordning av den västeuropeiska miljöpolitiken äger också rum som ett resultat av samarbetet inom UNEP, OECD och ECB. På kemikalieomrádet t.ex. har viktiga överenskommelser antagits i OECD, vilka sedan legat till grund för utformningen av såväl EG- som EFTA-ländernas lagstiftning samt åtgärder på EG-nivå.

Andra faktorer, som ökar möjligheterna till ett närmare samarbete på miljöområdet är dels de pågående EES-förhandlingarna mellan EG och EFTA-länderna, dels riksdagsbeslutet i december 1990 om en svensk ansökan om medlemskap i EG inom en nära framtid.

13.2.5 Nordiskt miljösamarbete

De nordiska länderna har sedan början av 1970-talet samarbetat aktivt i miljöfrågor, dels bilateralt, dels genom ett formaliserat samarbete inom ramen för Nordiska ministerrådet.

En nordisk miljökonvention undertecknades år 1974 av Danmark, Finland, Norge och Sverige (sö 1974:99). Konventionen syftar till att i nationell lagstiftning likstâlla grannländernas miljöintressen med det egna landets. B1.a. föreskrivs att vid prövning av tillåt-

ligheten av miljöfarlig verksamhet skall en störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i en annan fördragsslutande stat likställas med en störning i det egna landet.

Inom ramen för det nordiska samarbetet sker ett omfattande informationsutbyte och samarbete pá miljöområdet. En speciell ämbetsmannakommitté för miljöfrågor finns inrättad sedan länge. Under senare år har flera nordiska miljöministermöten rum. Ämbetsägt mannakommittén har tillsatt en ad hoc-grupp som skall behandla frågor om miljösamarbetet i Norden och den europeiska integrationen. Prioriterade områden för samarbete under senare år har varit frågor om luftoch havsföroreningar samt kemikalier.

Nordiska ministerrådet antog i januari 1989 ett program med en långsiktig för ett nordiskt målsättning miljösamarbete. Programmet poängterar bl.a. behovet av att integrera miljöfrågorna i olika samhällssektorer och att se dem i ett internationellt perspektiv.

Miljöprogrammet kommer att kompletteras med särskilda handlingsplaner. Ministerrådet har under år 1989 utarbetat förslag till en reviderad nordisk åtgärdsplan mot förorening av den marina miljön (NU 1990:2), en nordisk handlingsplan mot luftföroreningar (NU 1990:3) samt ett handlingsprogram för omhändertagande av avfall (NU 1990:4). Ett aktivt samarbete har dessutom bedrivits när det gäller bl.a. skogsindustrins miljöpåverkan och miljösituationen i Bottenviken.

I fråga om arbetet på kemikalieområdet har detta särskilt inriktats mot en harmonisering av om regler kemikalier.

13.2.6 Bilateralt samarbete i Norden

Bilaterala samarbetsavtal finns också med vara nordiska grannländer. Regeringarna i Sverige och Danmark undertecknade år 1974 en överenskommelse om skyddande av Öresund mot föroreningar (Sö 1975:3). öresundskommissionen upprättades för att samordna arbetet i denna fråga. B1.a har en gemensam plan för begränsning av föroreningarna i Kattegatt utarbetats av resp. lands naturvárdsmyndigheter.

År 1980 bildade Sverige och Norge en gränskommitté för området Ostfold - Bohuslän, som syftar till ett regionalpolitiskt samarbete.

Myndigheter i Sverige och Finland undertecknade år 1972 ett samarbetsavtal angáende samordning och initiering av forsknings- och utredningsarbete om föroreningsförhállandena i Bottniska viken. En kommitté, kommittén för Bottniska viken, har inrättats för ändamålet.

13.3 Multilaterala konventioner m.m. om luftvård

13.3.1 1979 års Genévekonvention

Huvuddelen av det internationella samarbetet om luftföroreningar sker inom ramen för FNs konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (sö 1981:1). Konventionen syftar till att begränsa och så långt möjligt gradvis minska och förhindra luftföroreningar, innefattande lángväga gränsöverskridande luftföroreningar. För att uppnå detta skall de avtalsslutande parterna använda bästa tillgängliga teknik som är ekonomiskt möjlig och utarbeta riktlinjer och

strategier som kan användas som medel i bekämpningen av utsläpp av luftförorenande ämnen. Konventionen innehåller också bestämmelser om dels konsultationer inför åtgärder som kan ge betydande tillskott till sådana luftföroreningar, dels av informaupprättande tionsutbyte och forskningssamarbete, främst för att minska svavelföreningar och andra viktiga luftföroreningar. Samarbetet skall också omfatta undersökningar av spridningen av luftföroreningar över långa avstånd samt studier av dessa luftföroreningars effekter på hälsa och miljö.

Konventionen är av ramkaraktär och särskilda åtaganden preciseras genom protokoll till konventionen. Tre sådana protokoll har hittills förhandlats fram. Det första gällde finansieringen av det internationella mätprogrammet EMEP (Sö 1985:55). Genom det andra protokollet, som tillkom år 1985 (Sö 1986:6), förband sig 21 parter att minska sina svavelutsläpp med minst 30 % till år 1993 jämfört med 1980 års nivå. I november 1988 tillkom ett tredje protokoll om en av begränsning utsläppen av kväveoxider eller dess gränsöverskridande flöden (sö 1990:17). Sverige har att minska åtagit sig sina utsläpp med 30 % senast år 1998, baserat på utsläppen under något av åren 1980-1986.

Det aktuella luftvårdsarbetet inom ramen för ECE, inkl. åtgärder mot gränsöverskridande luftföroreningar, omfattar dels förberedelser för omförhandling av protokollen för svavel- och dels kväveoxider, begränsningar av andra föroreningar i atmosfären. Hit hör närmast utarbetandet av ett protokoll som skall begränsa utsläpp av flyktiga organiska ämnen Volatile, Organic Compounds (s.k. VOC). Sverige har vidare tagit initiativ till att utvidga förberedelsearbetet till att gälla också luftburna kvicksilverut-

släpp. Stabila organiska ämnen och partikulära tungmetaller kan förväntas bli aktuella därefter.

13.3.2 Svenska åtgärder

Sverige har anfört såväl administrativa som ekonomiska styrmedel för att begränsa och minska utsläppen till luft. I kap. 2 i principbetänkandet redovisas de miljöpolitiska mål i fråga om utsläpp som riksdagen ställde sig bakom år 1988 (jfr prop. 1987/88:85 och JoU 23).

Energibeskattningen enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt har under 1970-talet och 1980-talet haft stor betydelse för att minska användningen av fossila bränslen och därmed också koldioxidutsläppen.

För att ge energibeskattningen en skarpare miljöprofil infördes från den 1 januari 1991 en särskild koldioxidskatt. Bestämmelser härom finns i lagen (1990:582) och förordningen (1990:708) om koldioxidskatt. För flygbränsle utgår skatten enligt lagen (1988:167) om miljöskatt på inrikes flygtrafik.

Skatten på vissa oljor har differentierats beroende på bränslets miljöegenskaper. Den tidigare särskilda skatten för oljeprodukter, kol och bensin har omvandlats till allmän energiskatt resp. bensinskatt, som bl.a. inneburit att skillnaden i beskattning mellan blyad och oblyad bensin ökat och skatteuttaget för sådan bensin höjts (jfr lagen (1961:372) och förordningen (1981:432) om bensinskatt).

Med bl.a. dessa åtgärder anser naturvårdsverket i Luft 90 att riksdagens mål att inte öka koldioxidutsläppen utöver 1988 års nivå bör klaras.

När det gäller kväveoxidutslåppen anser naturvárdsverket i Luft 90 att det inte är att rikta in möjligt åtgärderna mot en 30-procentig reduktion till år 1995. För att minska med 50 % till år kväveoxidutslåppen 2000 krävs utöver tekniska åtgärder mycket långtgående trafikpolitiska och energipolitiska åtgärder. Verket anser att en reduktion med 30 % bör säkras innan ett nytt mål sätts upp.

I prop. 1989/902141 om vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken m.m. bedömdes målet att minska de totala kvävedioxidutsläppen med 30 % till år 1995 kunna uppnås med enbart beslutade inkl. de åtgärder nya riktlinjerna för tillståndsprövning, som lades fast år 1988 (prop. 1987/88:85 och JoU 23). Som ett komplement till dessa gäller från den 1 januari 1992 lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Den innebär att en har avgift införts på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar.

Naturvårdsverket har i Luft 90 gjort den bedömningen att svavelutsläppen bör kunna minskas med 80 % till år 2000. Det förutsätter en fortsatt av minskning utsläppen från industrins processer och från samt sjöfarten att de beslutade skärpta svavelkraven för förbränning införs successivt så att de omfattar hela landet år 1997.

Hittills har styrmedlen för att minska av utsläppen svavel varit administrativa och återfinns främst miljöskyddslagen och lagen (1976:1054) och förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle. Från den 1 januari 1991 har en särskild svavelskatt införts enligt lagen (1990:587) jämte en förordning (1990:709) om svavelskatt.

Härutöver har MIA föreslagit en särskild miljöavgift, som skall tas ut som hamnavgift, för att minska sjöfartens svaveldioxidutsläpp.

13.3.3 wienkonventionen

Vidare ingår i kampen för en bättre luft det globala arbete som bedrivs inom ramen för Wienkonventionen, (Sö 1986:69) och Montrealprotokollet (Sö 1988:35) för skydd stratosfärens ozonlager.

Enligt Wienkonventionen, som också är en ramkonvention, åtar sig de fördragsslutande staterna att vidta åtgärder för att skydda människans hälsa och miljön mot skadliga effekter som orsakas eller kan orsakas av mänskliga aktiviteter som påverkar eller kan påverka ozonskiktet. Konventionen innebär också att ett omfattande informationsutbyte och forskningssamarbete skall utvecklas när det gäller bl.a. åtgärder för att övervaka ozonskiktets tillstånd och utveckling samt för att minska utsläppen av kemiska ämnen som kan skada ozonskiktet. Vidare skall program för systematisk observation av ozonskiktets tillstånd genomföras.

Konventionen innehåller också en konfliktlösningsformel som är villkorlig. Parterna har emellertid möjlighet att vid sitt tillträde till konventionen förbinda sig att acceptera endera eller båda av följande bindande lösningar, nämligen hänskjutande till den Internationella domstolen (i Haag) eller till skiljedom. Från svensk sida har båda metoderna godtagits.

13.3.4 Montrealprotokollet

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet är ett tilläggsprotokoll till Wienkonventionen och syftar slutligen till att protokollets kontrollbestämmelser skall eliminera de globala utsläppen av de ämnen som bryter ned ozonskiktet. De åtaganden om kontrollåtgärder som görs enligt protokollet innebär att förbrukningen av de fullständigt halogenerade klorfluorkarbonerna CFC 11, 12, 113 och 114 samt halonerna 1211, 1301 och 2402 inte får överstiga 1986 års nivå sju månader efter det att protokollet trätt i kraft, vilket skedde den 1 januari 1989.

En reduktion jämfört med 1986 års nivå skall därefter uppnås i två steg. Produktionen och förbrukningen av de kontrollerade CFC-föreningarna skall skäras ned med 20 % under perioden 1 juli 1993 - 30 juni 1994 och därefter med ytterligare 30 % i ett andra steg under perioden 1 juli 1998 - 30 juni 1999. Behovet av ytterligare åtgärder skall tas upp till bedömning vart fjärde år med början år 1990.

Produktion och förbrukning av haloner får inte Överstiga 1986 års nivå tre år efter det att protokollet trätt i kraft.

Handeln med icke-parter regleras ocksâ. Bestämmelsen syftar till att begränsa marknaden för handel med de kontrollerade ämnena för icke-parter.

Det bör i detta sammanhang tilläggas att de nordiska miljöministrarna gemensamt har deklarerat målet att till år 1991 i ett första steg reducera användningen av CFC 11, 12, 113, 114 och 115 i land med minst resp. 25 % i förhållande till 19á6 års och att förbrukning

en reduktion med 50 % skall ske så snart som möjligt

före år 1998-1999. Vidare har den målsättningen uttalats att så snart som möjligt frysa användningen av halonerna 1211, 1302 och 2402.

Frågan om ersättningsmedel till CRC-föreningar, t.ex. HCFC-föreningar (ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner), har nu också behandlats inom ramen för Montrealprotokollet. Vid möte i London i juni 1990 enades man om att användningen av HCFC-föreningar skall begränsas till områden där andra miljömässigt bättre alternativ saknas. HCFC-föreningarna betecknas som övergångskemikalier vilket markerar att de inte är permanenta lösningar. Tidpunkter för utfasning av HCFC anges för närvarande till 2020-2040 men kan komma att tidigareläggas.

13.3.5 Svenska åtgärder

Samtidigt som Sverige ratificerade Hontrealprotokollet antog Sverige som första land en plan för en snabbare avveckling av CFC-föreningarna, varigenom den svenska CFC-användningen skall minskas med 50 % till utgången av år 1990 och i det närmaste upphöra till är 1995 (prop. 1987/88:85 och JoU 23). Avvecklingen skall genomföras med stöd av miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter.

Till detta kommer förordningen (1988:716) om CPC och halon m.m. Syftet med.förordningen är att förebygga skador på atmosfärens ozonskikt som förorsakas av dessa ämnen. Även förordningen (1985:835) om kemiska produkter innehåller bestämmelser som kan tillämpas pá CFC och haloner.

Förordningen om CFC och halon m.m. anger tidpunkter för avveckling av och förbud mot användning av CFC

inom olika områden, importrestriktioner, och tillsyn ansvarsbeståmmelser.

MIA lämnade i sitt slutbetänkande ett förslag till ett avgiftssystem på HCFC-föreningar där avgiften ses som ett komplement till ett tänkt förbud mot användningen inom många användningsområden. Avgiften föreslogs utgå med 50 kr per kg HCFC från år 1993. Utredningen ansåg dock att förslaget kunde bli aktuellt att genomföra först när frågan om ersättningsmedel till CFC-medlen behandlats inom ramen för Hontrealprotokollet, vilket som framgått tidigare skedde i juni 1990.

13.3.6 Förberedelser för konvention om klimatförändringar

Den tredje hörnstenen i det internationella luftvårdsarbetet utgör förberedelserna för en global konvention om klimatförändringar. Den mellanstatliga panel om klimatförändringar (IPCC) som bildats på initiativ av CINEP och Världsmeteorologiska organisationen (WHO) spelar här en central roll.

Avsikten med detta arbete är att kunna lägga fram en konvention i tid för att kunna antas vid 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling genom vilken alla länder förbinder sig att minska utsläppen av s.k. växthusgaser.

De rekommendationer från konferenser som hittills hållits innebär att koldioxidutsläppen bör halveras under de närmaste 40-50 åren. som ett första bör steg utsläppen minska med 20 % till en bit in på 2000-talet.

13.3.7 Internationellt miljösamarbete inom trafikomrádet

Av betydelse för det internationella samarbetet på senare år inom bilavgasomrádet har varit det internationella ministermöte som den svenska regeringen kallade till i juli 1985. Vid detta möte undertecknades en gemensam deklaration, om samarbete och införande av skärpta avgasreningskrav för bilar, av åtta länder, nämligen Canada, Danmark, Finland, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och EG-kommissionen, som även deltog i mötet, avstod emellertid från att underteckna deklarationen med hänvisning till pågående förhandlingar inom EG. Samarbetet mellan de stater som undertecknat deklarationen har därefter förts vidare inom den s.k. Stockholmsgruppen genom att ett gemensamt dokument har utarbetats som innehåller regler beträffande avgasutsläpp från personbilar. Dokumentet ligger till grund för de skärpta avgaskrav som har beslutats av Sverige, Norge, Schweiz och Österrike. Samarbetet har utvidgats till frågor om regler för avgasutsläpp från lastbilar och bussar.

I november 1989 enades den europeiska transportministerkonferensen (CEMT) om riktlinjer för en miljöanpassad transportpolitik. Bl.a. slogs fast att ansvaret för nödvändiga åtgärder för att minska vägtrafikens negativa miljöeffekter faller både pá samhällsföreträdare och producenter. Ministrarna konstaterade att ett samlat europeiskt agerande gör det möjligt att ställa höga miljökrav på den internationella fordons- och drivmedelsindustrin. Ministrarna antog vidare rekommendationer som banar väg för insatser på kollektivtrafikens område, för en bättre storstadsmiljö och för en offensiv samhällsplanering när det gäller utbyggnad av infrastruktur för bl.a. järnvägstrafik.

13.3.8 svenska åtgärder

Sverige har genomfört en rad åtgärder för att minska trafikens miljöpåverkan. Det gäller såväl avgaskrav på fordon som trafiksystemets utformning i stort.

Riksdagen har slagit fast att varje trafikgren skall bära sina samhållsekonomiska kostnader inkl. miljökostnader (jfr prop. 1987/88:50). I föregående avsnitt har redovisats bl.a. höjd kilometerskatt för tunga fordon liksom höjd bensinskatt och miljöskatt på inrikes flygtrafik. I detta avsnitt redovisas åtgärder i övrigt inom trafikområdet.

Krav på avgasrening för personbilar infördes i Sverige fr.o.m. 1971 års modeller. Kraven har sedan successivt skärpts. Bestämmelser om avgasreningskrav finns i bilavgaslagen (1986:1386) och bilavgasförordningen (1987:586). Fr.o.m. 1989 års modeller måste samtliga nya bensindrivna personbilar vara försedda med katalytisk avgasrening. Detta har föregåtts av två års frivillig tillämpning med skatterabatt för fordon som i förtid uppfyllt dessa krav.

Skärpta avgaskrav för lätta personbilar och bussar införs fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller. Kraven föregås av två år med bidrag till fordon som i förtid uppfyller kraven. Kravnivåerna motsvarar de som gäller i USA för 1990 års modeller.

Sverige har byggt upp ett omfattande system för avgaskontroll, b1.a. vid den årliga kontrollbesiktningen. En bil som inte uppfyller kraven med körförbeläggs

bud, och tillverkaren kan göras ansvarig om kraven inte klaras.

Sverige har infört regler om blyfri bensin i förordningen (1985:838) om motorbensin, som innebär att alla bensinstationer utom de allra minsta måste tillhandahålla sådan bensin. De nya kraven för de tunga fordonen har tagits in i förordningen. Blyhalten i blyad bensin har sänkts och målet är att försäljningen av blyad bensin helt skall upphöra. Skatten är lägre på blyfri bensin än på blyad. Dessutom har alkoholer och motorgas skattefördelar. För närvarande är ungefär 25 % av den bensin som säljs blyfri. Andelen ökar snabbt.

I sitt andra delbetänkande (SOU 1989:83) föreslog MIA att ekonomiska styrmedel används för att dra nytta av de tekniska möjligheterna till minskade utsläpp som finns med den teknik som redan nu är tillgänglig. Kravspecifikationer vad gäller utsläpp (miljöklasser), som är strängare än de nu gällande avgaskraven och ett system med miljöavgifter och bidrag som anknyter till miljöklasserna, bör enligt utredningen införas. Eftersom utsläppen av olika ämnen är inbördes beroende, bör kraven i miljöklasserna omfatta samtliga ämnen som har stor betydelse från miljö- och hälsosynpunkt.

Dessutom föreslår MIA i sitt slutbetänkande att försäljningsskatten på nya fordon kompletteras med en särskild skatt för personbilar som vid blandad körning förbrukar mer än 0,90 liter bensin per mil med en stegvis ökning av skatteuttaget i förhållande till bensinförbrukningen.

För bilar med hög motorstyrka i förhållande till vikten föreslår MIA att försäljningsskatten kompletteras med en skatt med hänsyn till att dessa fordon

ofta används på ett sådant sätt att de har en större bensinförbrukning än vad som framgår av standardiserat förbrukningsprov.

13.4 Multilaterala konventioner m.m. om vattenvård

13.4.1 Inledning

Sverige deltar i många olika fora som rör det internationellt inriktade vattenvárdsarbetet. Havsföroreningar hör till de miljöproblem, där internationell samverkan är nödvändig för att nå positiva resultat. Det internationella arbetet är i princip knutet till olika marina konventioner och Nordsjökonferensen samt - det nordiska området - samarbetet pá inom den Nordiska ämbetsmannakommittén. Samarbetet har såväl en global dimension som, och framför allt, en europeisk och nordisk dimension. På sjöfartens omrâde, där det internationella samarbetet äger rum inom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO), finns också överenskommelser ingångna för att motverka vattenförorening från fartyg och luftfartyg.

l3.4.2 Helsingforskonventionen

Konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö (Sö 1976:13 med ändringar Sö 1981:10, Sö 1981:53 och Sö 1984:38), den s.k. Helsingforskonventionen, är viktig när det gäller att minska föroreningsbelastningen pá Östersjön inkl. Bottniska viken, Öresund, Bälthaven och Västerhavet upp till en linje från Skagen till Göteborg. Konventionen gäller Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Polen och Sovjetunionen. EG har beviljats observatörsstatus. Högsta beslutande

organ är en kommission, HELCOM. Den behandlar såväl sjöfarts- och bekämpningsfráqor som frågor om föroreningar frán landbaserade källor och långväga lufttransport, t.ex. PCB, DDT, kvicksilver, kadmium, bly, som kan nä Östersjön. Dumpning är förbjuden inom konventionsomrádet. Arbetet är inriktat pá att reducera industriella utsläpp till vatten och luft. Målsättningen är att bästa möjliga teknik skall användas i miljöstörande industri. Med detta som utgångspunkt utarbetas förslag till utformning av kriterier och standarder inom pappers- och massaindustri samt järn- och stålindustri. Andra aktuella branscher är kemisk industri, garverier, ytbehandlingsindustri och mekanisk industri.

Arbetet inriktas också pá uppgifter om depositionen av olika luftföroreningar i Östersjöomrádet, bl.a. kväveorganiska miljögifter.

Vidare pågår ett arbete med en översyn av konventionstexten. Detta var planerat att vara slutfört till år 1994, men tidpunkten kommer med stor sannolikhet att tidigareläggas.

l3.4.3 Pariskonventionen

Konventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade källor (Sö 1976:14) med tilläggsprotokoll från år 1986 (Sö 1986:51), den s.k. Pariskonventionen, är av stor betydelse för att förhindra förorening av Nordostatlanten och Nordsjön inkl. Skagerack och Kattegatt ned till Kullen, dvs. samma havsomráde som omfattas av den s.k. Oslokonventionen (se nedan) om förhindrande av havsföroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg, genom utsläpp från sådana källor i Belgien, Danmark, England, Frankrike, För-

bundsrepubliken Tyskland, Irland, Island, Norge, Portugal, Holland och Spanien. Även EG har undertecknat konventionen. Högsta beslutande organ är en kommission, PARCOM.

De fördragsslutande parterna åtar sig att vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra förorening av havet. Därmed avses utsläpp av ämnen eller energi frán landbaserade källor i den marina miljön som medför risk för människors hälsa, skada pá de levande tillgångarna och pá de marina ekosystemen m.m. Med förorening frän sådana källor avses förorening av havsområdet genom vattendrag, frán kuster, genom under- Vattens- eller övriga rörledningar eller från utsläpp i luften från land eller från byggnadskonstruktioner.

Till konventionen finns bilagor över olika föroreningar som parterna var för sig eller gemensamt åtar sig att avlägsna eller starkt begränsa.

Tvister mellan fördragsslutande parter beträffande tolkning eller tillämpning av konventionen skall pá begäran av någon part underställas skiljedom enligt bestämmelser i konventionens bilaga B.

Arbetet inom ramen för konventionen syftar till rekommendationer på olika områden. De rör industriella utsläpp, närsaltfrágor och oljeföroreningar från raffinaderier och oljeborrplattformar. Åtgärder mot diffusa utsläpp och användning av kemikalier är andra angelägna områden som t.ex. användningen av bromerade flamskyddsmedel, tensider och pesticider. Det atmosfäriska miljöstörande nedfallet i Nordsjön häller pá att beräknas. Mätprogrammet omfattar för närvarande kväveorganiska miljögifter och vissa metaller.

Sverige har ansvaret för att ta fram underlag för rekommendationer avseende pappers- och massaindustri och järn- och stálverk.

l3.4.4 Oslokonventionen

Dumpning, dvs. kvittblivning av avfall till havs, regleras i ett globalt perspektiv av Londonkonventionen (Sö 1974:8) och för Nordatlanten och Nordsjön genom konventionen om förhindrande av havsföroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg (Sö 1972:25 och ändringsprotokoll Sö 1985:22 och ändring av bil. I och II Sö 1987:43), den s.k. Oslokonventionen. som framgått i det föregående är det geografiska området i princip identiskt med det som gäller för Pariskonventionen.

Enligt konventionen förbjuds dumpning av vissa särskilt angivna miljöfarliga ämnen medan dumpning av andra ämnen och material får ske endast efter tillstånd av nationell myndighet.

Arbetet inom ramen för konventionen har prioriterat övervakning av dumpningsområden, förbränning av organiskt klor och avfall innehållande PCB samt muddring. Från nordisk sida har frågan väckts om ett totalförbud mot dumpning av industriavfall och slam från kommunala reningsverk samt mot förbränning av miljöfarligt avfall till havs.

I dag gäller dumpningsförbud i Nordsjön. Detta kommer från år 1996 att utsträckas till att gälla även övriga delar av konventionsområdet. De undantagsregler som för närvarande finns för avfall, som saknar alternativt omhändertagande pá land och som i sig inte skadar

havsmiljön, kommer att upphöra att gälla från år 1994. Vidare förbjuds slamdumpning från år 1998.

Fr.o.m. år 1994 är det även förbjudet att förbränna farligt avfall till havs. Hedlemsländerna har åtagit sig en nedtrappningsfas med en inbyggd kontrollstation år 1991.

13.4.5 Nordsjökonferensen

Den s.k. Nordsjökonferensen hålls vart tredje år på ministernivå och har resulterat i deklarationer enligt vilka de deltagande ministrarna åtagit sig att verka för en rad åtgärder för att förbättra Nordsjöns tillstånd. Deklarationerna, som inte år juridiskt bindande, adresseras ofta till Paris- och Oslokonventionerna. Vid Nordsjökonferensen år 1987 beslutade miljöministrarna att minska utsläppen av närsalter med 50 % till år 1995 räknat frán år 1985. Motsvarande beslut togs av miljöministrarna inom Helsingforskommissionens ram år 1988, dock med den skillnaden att basáret är 1987. Denna ambitionsnivå har sedermera anammats av Pariskommissionen. Inom båda kommissionerna har också överenskommelser uppnåtts om rekommendationer till åtgärder inom jordbruket och de kommunala avloppsreningsverken för att minska belastningen av bl.a. närsalter.

Miljöministrarna beslutade också att utsläppen av giftiga och svårnedbrytbara ämnen samt toxiska tungmetaller skulle begränsas med 50 %. Vid 1990 års Nordsjökonferens nåddes en överenskommelse om att närsaltreduktionen och vissa angivna stabila organiska ämnen skall minska med minst 50 % under den nämnda tioársperioden. Även utsläpp i luften omfattas numera av överenskommelsen inom Nordsjökonferensen. Minister-

deklarationen inom ramen för Helsingforsdeklarationen tog detta beslut redan år 1988.

Uppföljning av besluten som fattas vid Nordsjökonferensen sker genom årliga högnivåmöten.

13.4.6 Londonkonventionen

som nämnts i avsnittet om Oslokonventionen regleras de globala åtgärderna mot dumpning genom konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall (Sö 1974:8 med ändring Sö 1980:5), den s.k. Londonkonventionen. Enligt konventionen, som omfattar alla delar av det fria havet och kuststaternas territorialhav, förbjuds dumpning av vissa i bilagor särskilt angivna ämnen och material, som organiska halogenföreningar, kvicksilver och kvicksilverföreningar, kadmium och kadmiumföreningar, plaster och andra beständiga plastmaterial samt olika oljeföreningar, medan dumpning av andra ämnen och material som arsenik, bly, koppar, zink och föreningar av dessa ämnen, cyanider, fluorider m.fl. som inte täcks av förbudet enligt bilaga I får ske endast efter tillstånd av nationell myndighet i fördragsslutande stat. I fråga om radioaktivt avfall och andra radioaktiva ämnen gäller rekommendationer som utfärdats av Internationella atomenergiorganet IAEA. Tillstándsprövning skall ske enligt de kriterier som anges i bilaga III till konventionen. Vissa undantag frán bestämmelserna medges på grund av force majeure, exempelvis vissa nödsituationer till följd av hårt väder, då det gäller att rädda människoliv eller fartyg.

Arbetet inom ramen för konventionen har till skillnad från oslokonventionen inte resulterat i några förbud mot dumpning eller förbränning. Däremot finns det

riktlinjer för hur sådan verksamhet bör bedrivas och vilka substanser och ämnen som inte bör förbrännas eller dumpas i havet. Som ett första steg mot ett globalt förbud behandlas för närvarande ett förslag om att upphöra med förbränning till havs av skadliga ämnen.

13.4.7 svenska åtgärder

År 1988 bedömdes de viktigaste föroreningarna i den marina miljön vara stabila organiska ämnen, närsalter, metaller och olja. I naturvårdsverkets andra aktionsplan mot havsföroreningar Hav 90 kvarstår denna bedömning.

Föroreningar tillförs haven runt Sverige från både vårt eget land och andra länder, dels som punktutsläpp och diffus avrinning, dels genom långväga transporter via atmosfären och med havsströmmarna. Principen för kampen mot föroreningarna av den marina miljön är att de såvitt möjligt skall förebyggas vid källorna, alltså inom industrin, jordbruket, avfallshanteringen, samfärdseln etc. Bl.a. anfördes i prop. 1989/90:141 att utsläppen av klororganisk substans till vatten under de senaste åren har minskat snabbare än väntat.

De svenska åtgärder på luftvårdsområdet som angetts ovan har även betydelse för en bättre havsmiljö.

Insatser för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan handlar framför allt om åtgärder rörande växtnäringsläckaget, användningen av kemiska bekämpningsmedel samt omdaningen av odlingslandskapet (jfr

prop. 1987/88:128 och JoU 24). MIA har dessutom lämnat en rad förslag till miljöavgifter inom jordbruksområdet.

Pâ kemikalieomrádet har åtskilliga bestämmelser införts som reglerar användningen av miljöfarliga kemikalier.

På avfallsomrádet har en rad åtgärder vidtagits för en bättre avfallshantering, som redogörs för i avsnitt 13.6.

13.4.8 Oljeskyddskonventionen

Den första internationella överenskommelsen om föroreningar i havsvattnet från fartyg är 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattensförorening (Sö 1956:15), den s.k. oljeskyddskonventionen. Den har ändrats i skärpande riktning ett flertal gånger (SÖ 1963:15, Sö 1972:32 och Sö 1972:33). Konventionens regler avser utsläpp av beständiga oljor, dvs. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt blandningar som innehåller sådan olja. Reglerna innebär totalförbud för utsläpp från oljetankfartygs lasttankar av annat än rent barlastvatten om avståndet till närmaste land är mindre än 50 nautiska mil. Även i övrigt innebär reglerna lángtgående begränsningar av möjligheterna till oljeutsläpp från fartyg. I konventionen föreskrivs vidare att en oljedagbok skall föras ombord på fartyg för att underlätta kontrollen i hamn av att utsläppsreglerna har följts.

Genom 1971 års ändringar har i oljeskyddskonventionen tagits upp bl.a. regler som är avsedda att begränsa oljeutflödet vid sjöolyckor. I detta syfte ges för nya

tankfartyg föreskrifter om hur lasttankarna skall vara anordnade och vilken största storlek de får ha. På fartygen skall finnas ett särskilt certifikat som visar att kraven i dessa konstruktionsregler är uppfyllda.

13.4.9 MARPOL-protokollet

Det internationella arbetet med det förebyggande skyddet mot havsföroreningar intensifierades i början av 1970-talet med siktet inställt på en ny internationell överenskommelse med regler om utsläpp av alla slags skadliga ämnen. En konvention till förhindrande av förorening av fartyg arbetades fram, den s.k. MARPOL-konventionen som tillkom år 1973. Sverige undertecknade konventionen men ratificerade den inte.

Genom 1978 års protokoll (Sö 1980:7) till konventionen, det s.k. MARPOL-protokollet, togs ytterligare ett steg framåt i det internationella arbetet för att förebygga havsföroreningar från fartyg. Denna överenskommelse anses i dag vid sidan av Helsingforskonventionen och 1974 års internationella konvention i London om säkerhet för människoliv till sjöss, den s.k. SOLAS-konventionen, vara den viktigaste internationella överenskommelsen på detta område.

MARPOL 73/78 är en utvidgning av oljeskyddskonventionen med detaljerade regler för att förhindra föroreningar av olika slag såsom oljor, flytande kemikalier som transporteras i bulk, skadliga ämnen främst kemikalier som transporteras i förpackad form eller i container, toalettavfall och fast avfall. Till konventionen är också fogade två protokoll som innehåller närmare bestämmelser om rapportering av föroreningsincidenter och om skiljedomsförfarande. Konventionens

bestämmelser om transporter i bulk av kemikalier, som är farliga för den marina miljön, trädde i kraft först i april 1987.

HARPOL-protokollet som kan sägas ta över konventionen innehåller en rad betydande skärpningar av föreskrifterna om oljetankfartygs konstruktion, utrustning och hantering samt i fråga om inspektion och certifiering av sådana fartyg. (Jfr också prop. 1979/80:167).

Med stöd av protokollet har regler ställts upp för att begränsa förorening i såväl vatten som luft under såväl fartygens normala användning som i samband med olyckor. Särskilda bestämmelser finns för att skydda havsomráden mot förorening i samband med skiftning av oljetankar.

13.4.l0 1969 års ingreppskonvention

Den internationella konventionen om ingripande vid olyckor på det fria havet (Sö 1973:1) syftar till att precisera kuststaternas befogenhet att på det fria havet ingripa mot utländskt fartyg för att förebygga förorening genom olja på grund av sjöolycka eller för att begränsa skadeverkningarna av sådan förorening.

Bilagan till konventionen innehåller regler om förlikning och skiljedom. Reglerna skall följas, om inte parterna enas om annat. Förlikningsförfarandet sker inför en förlikningskommission och skiljemannaförfarandet inför en skiljenämnd. Förlikningsman väljs från lista, som upprättas efter förslag av staterna och förs av den Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO).

13.4.11 Ingreppsprotokollet

Vid den internationella havsföroreningskonferensen hösten 1973, som resulterade i MARPOL-konventionen, tillkom också ett protokoll till ingreppskonventionen om ingripande på det fria havet mot föroreningar genom andra ämnen än olja (Sö 1976:12), det s.k. ingreppsprotokollet. Genom att havsföroreningskonventionen inte bara, som oljeskyddskonventionen, innehåller regler om olja utan också om kemikalier, förpackat farligt gods, toalettavfall m.m. ansågs det nödvändigt att utvidga 1969 års ingreppskonvention så att det blev möjligt att ingripa också när allvarlig och överhängande fara föreligger för förorening genom annat skadligt ämne än olja.

Genom protokollet får en stat på det fria havet vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga, minska eller avvärja allvarlig eller överhängande fara som förorening av havsvattnet genom andra ämnen än olja, medför för statens kuster eller därtill knutna intressen. Även hot om sådan förorening berättigar staten att ingripa. Rätten att ingripa är begränsad till fall då förorening eller hot om förorening orsakas av sjöolycka eller åtgärder i samband med sådan olycka och det är rimligt att anta att en mycket allvarlig skada kan uppkomma.

13.4.12 Svenska åtgärder

överenskommelserna till skydd mot havsföroreningar från fartyg har i förhållande till övriga konventioner en tradition som sträcker sig tillbaka till 1950-talet då oljeskyddskonventionen kom till. Den svenska lagstiftningen har efter hand anpassats så att konven-

tionsåtagandena omsatts i den svenska lagstiftningen.

När Sverige tillträdde MARPOL-protokollet uppstod ytterligare behov av lagstiftningsátgärder, som ledde till en samordning av lagstiftningen på detta område (jfr prop. 1979/802167). Bestämmelserna är numera samlade i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och renhållningslagen (1979:596) innehåller också bestämmelser om förorening från fartyg.

Det bör särskilt påpekas att det i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg föreskrivs att de svenska hamnarna är skyldiga att kostnadsfritt omhänderta vissa avfallsslag från fartyg för att förhindra att sådant avfall dumpas till sjöss. Det kan påpekas att endast hamnarna i Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Sverige tillämpar avgiftsfrihet vid lämning av avfall i land.

MIA har i sitt slutbetänkande föreslagit ett avgiftssystem för såväl inrikes som utrikes sjöfart som syftar till att minska svavelutslåppen i Sveriges närområde. Vidare har MIA föreslagit att systemet utvidgas till att också avse kväveoxidutsläpp.

sveriges internationella åtaganden främst enligt FNs havsrättskonvention, som innehåller bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länder får vidta vad gäller sjöfarten, behöver enligt MIA analyseras ytterligare innan systemet kan träda i kraft.

13.5 Samarbete inom kemikalieomrádet

13.5.l Inledning

Endast en mindre del (20 %) av alla kemiska produkter som saluförs i Sverige tillverkas inom landet. Av dessa är många sammansatta produkter, som bygger på råvaror som tillverkas utom landet. Många ämnen som används i andra länder når oss också genom långväga transport via luft och vatten. Det är därför naturligt och självklart att Sverige aktivt medverkar i det internationella kemikaliearbetet, främst inom FN och OECD samt inom ramen för det nordiska samarbetet. Även arbetet i det europeiska standardiseringsorganet CEN, där Sverige är fullvärdig medlem, och Sveriges framtida samarbete med EG har betydelse för att inom Sverige uppnå uppställda miljömål. Inom dessa organ har produktkontrollátgärder fått ökad aktualitet som ett medel att nå sådana mål. Detsamma gäller i fråga om arbetsmiljöområdet där verksamheten inom ILO spelar stor roll.

Åtgärder mot ämnen som bedöms vålla oacceptabla skador på hälsa eller miljö måste också rikta sig mot handeln, främst importen, vilket får handelspolitiska konsekvenser. I de internationella avtalen som reglerar av handelshinder - för del avvecklingen sveriges i första hand GATT, EFTA-konventionen och frihandelsavtalet med EG - finns emellertid bestämmelser som medger undantag från förpliktelserna. En redogörelse för dessa bestämmelser lämnas i avsnitt 13.7 Miljöskydd och internationell handelspolitik.

s F 1 s å

13.5.2 OECD

OECDs arbete inom kemikalieomrádet är av stor strategisk betydelse för den internationella men också för den nationella kemikaliekontrollen. OECD-arbetet är inriktat dels mot att ge medlemsländerna gemensamma verktyg i kemikaliearbetet, dels mot att åstadkomma praktiskt samarbete mellan länderna vad gäller gamla kemikalier. Bland de uppgifter som särskilt kan nämnas är arbetet inom OECD med att öka kunskapen om de existerande kemikalierna. De mer än 1 400 mest använda kemikalierna har identifierats på en lista gemensam för hela OECD. Genom samarbete kan dubbelarbete undvikas och därmed skapas en internationell arbetsfördelning när det gäller att testa och undersöka en stor mängd vanligen förekommande ämnen. Andra viktiga delar inom OECD-arbetet är ömsesidiga överenskommelser om god laboratoriesed och systemet för exportnotifikationer. Ett exportland skall meddela ett mottagarland om ämnen är förbjudna eller omgärdade av restriktioner i användarlandet och anledningen till detta.

l3.5.3 FN

.Inom FN deltar Sverige i två program av särskilt intresse i detta sammanhang, nämligen det internationella programmet för kemikaliesäkerhet (IPCS), som har ILO, WHO och UNEP som huvudmän, och det internationella registret för potentiellt viktiga amnen.

13.5.4 svenska åtgärder

Det internationella samarbetet inom kemikalieområdet har inte resulterat i konventioner på det sätt som

gäller för övriga miljöskyddsomráden. Här bör emellertid erinras om att flera av de ämnen som brukar hänföras till kemikaliekontrollen, som bekämpningsmedel, tungmetaller, PCB m.fl., också behandlas inom ramen för b1.a. Pariskonventionens och Nordsjökonferensens arbete.

Lagen om kemiska produkter syftar till att fånga upp hela skalan av hälso- och miljöfarliga egenskaper hos sådana produkter. Sålunda är den svenska tillämpningen av principen om att grundad misstanke om farlighet är tillräckligt för ingripande, strängare än andra länders.

Kemikalielagens 5 § har också förtydligats så att skyldigheten för hanterare och importörer att ersätta skadliga ämnen eller produkter med-oskadliga eller mindre skadliga - den s.k. substitutionsprincipen klart framgår av lagen.

Lagen bemyndigar också regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att lagen skall tillämpas pá en vara som innehåller eller behandlats med en kemisk produkt. Med stöd av detta bemyndigande har en rad förordningar meddelats som rör flera kemiska produkter och som också kan ses som ett resultat av de internationella åtaganden Sverige gjort på andra miljöomráden.

Förutom förordningen (1985:835) om kemiska produkter finns ytterligare föreskrifter i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1985:837) om PCB m.m., förordningen (1985:838) om motorbensin, förordningen (1985:839) om kadmium, förordningen (1985:940) om vissa miljö- och hälsofarliga produkter m.mÅ, förordningen (1985:841)

om miljöfarligt avfall, förordningen (1985:997) om

anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar, förordningen (1986:683) om fjrbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon, förardningen (1989:974) om miljöfarliga batterier och förordningen (19B8:716) om CFC och halon. Vidare finns särskilda bestämmelser om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel.

Några av dessa förordningar har också redovisats under tidigare avsnitt medan förordningen om miljöfarligt avfall behandlas i avsnitt l3.3.5 och den handelspolitiska aspekten i avsnitt 13.7.2.

Från den 1 januari 1991 tas en särskild avgift ut enligt lagen (1990:1332) om miljöfarliga batterier som innehåller kvicksilver, kadmium eller bly.

13.6 Samarbete inom avfallsområdet

13.6.l OECD och FN

Under senare tid har den internationella handeLn med miljöfarligt avfall fått stor uppmärksamhet. Det har i första hand handlat om export från industriländer till länder i tredje världen, eftersom de relativt hårdare miljölagarna i länderna i den industrialiserade världen ofta gör det billigare och enklare för företagen att exportera det miljöfarliga avfallet.

Inom såväl OECD som UNEP har sedan nágra år pågått ett arbete för att internationellt reglera kontro1-en över gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors hälsa eller miljön. Sverige har genomgående som grundtema hävdat principen att varje land nåste ha kapacitet att ta hand om sitt eget avfall och att avfallet dessutom skall reduceras så mycket som löjligt.

Inte heller export av avfall bör få ske till ett land som inte kan ta hand om det på ett korrekt sätt från hälso- och miljösynpunkt. Det är exportlandet som mäste förhindra export av avfall, om det kan misstänkas att avfallet inte kommer att hanteras pá ett fullgott sätt.

Utgångspunkterna har emellertid i ett avseende varit olika i och med att UNEP som utgångspunkt har haft en strävan att skapa en global konvention. Detta har medfört behov av att i konventionen föra in artiklar som möjliggör import och export mellan länder, även om bara det ena landet år bundet av konventionen. Från svensk sida har detta ansetts utgöra en svaghet, och i en skrivelse till UNEP i augusti 1988 föreslogs att ett konventionsland endast skall få handla med ett annat land som också är anslutet till konventionen. Detta förslag har antagits, men eftersom vissa länder har egna avtal har det numera införts en regel om rätt för parterna att träffa avtal utanför konventionen under förutsättning av att ett sådant avtal är lika långtgående i fråga om skydd för människor och miljö som UNEP-avtalet.

13.6.2 Baselkonventionen

I mars 1989 undertecknade Sverige tillsammans med 30-talet andra länder den s.k. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall.

Baselkonventionen innehåller flera bestämmelser som tydligt speglar ambitionerna att skydda utvecklingsländerna mot giftdumpning och regler som verkar för att konventionen skall bidra till att internationellt utveckla miljöanpassad teknik och minska mängden

farligt avfall. Baselkonventionen innehåller också detaljerade regler om hur övervakningen av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall skall gå till.

En svensk ratificering av Baselkonventionen har uppgivits vara nära förestående.

13.6.3 Nordiskt samarbete

Arbete med avfalls- och återvinningsfrågor har pågått på det nordiska planet sedan år 1979. Samarbetsgruppen för avfall och återvinning inom Nordiska ministerrådet har tagit fram ett handlingsprogram benämnt Bättre avfallshantering och ökad återanvändning.

som en uppföljning av arbetet med avfallsstrategin utarbetade samarbetsgruppen ett förslag till handlingsprogram för fast avfall och renare och resursvänligare teknologier inom ramen för det nordiska omfattar aktiviteter som miljöprogrammet. Förslaget skall genomföras under femársperioden 1990-1994.

Två är viktiga och konkreta för svensk del. speciellt Den första samarbete om behandling och återgäller vinning av andra typer av specialavfall än kvicksilver, värdering och utprovning av system för alternativ behandling av vissa typer av specialavfall samt omvärdering av den s.k. Nordiska Avfallsbörsen. Den andra gäller samfälld nordisk miljömärkning.

13.6.4 Svenska åtgärder

Riksdagen har vid flera tillfällen under senare är behandlat avfallsfrågor, senast i samband med 1990 års

budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 16 och JoU 16).

En övergripande målsättning är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppstår måste förbättras. skadligt avfall skall undvikas genom att andelen av miljöskadliga ämnen i produkter och varor minskas. Detta förutsätter ett ökat ansvar hos producenter och konsumenter både när det gäller produktion och användning av riskfyllda ämnen och omhändertagande av avfallet. Industrin bör i framtiden själv ta hand om en ökad del av sitt avfall genom återtagning i processerna eller annan ökad återanvändning.

Riksdagsbeslutet innebär att kommunerna får ett ökat ansvar för avfallsplaneringen och att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som underlag för kommunens avfallsplanering. Vidare bör källsortering utvecklas med sikte på att allt som går till slutbehandling sorteras i kategorier som möjliggör ett från resurshushállningssynpunkt lämpligt omhändertagande. En ökad satsning på källsortering bör enligt riksdagsbeslutet leda till att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993.

Riksdagsbehandlingen har resulterat i ändringar i renhállningslagen (1979:596) och en ny renhållningsförordning (1990:984).

MIA har i sitt slutbetänkande föreslagit en avfallsavgift på 50 kr. per ton avfall från den 1 januari 1992 och att inkomsterna från denna tillförs en särskild avfallsfond.

Exporten av miljöfarligt avfall regleras i förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Ändringen i förordningen innebär att sådant avfall efter den 1 april 1991 endast får föras ut ur landet av den som har särskilt tillstånd av naturvárdsverket. Tillstånd ges endast om det kan styrkas att avfallet slutligt kan tas om hand på ett från hälso- och miljösynpunkt lika godtagbart sätt som om avfallet slutligt hade omhändertagits i Sverige. Naturvårdsverket skall i sin tur underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden i den berörda kommunen om de beslut som fattats. Härigenom kommer Svensk Avfallskonverterings Aktiebolag, SAKAB, inte längre få föra ut avfall utan tillstånd.

Tillstånd att föra ut miljöfarligt avfall från Sverige har hittills uteslutande getts för utförsel till OECD-länder. Behandlingen av avfallet i mottagarlandet har i ca 90 % av fallen inneburit någon form av materialåtervinning. Anledningen till exporten har nästan alltid varit att behandlingskapaciteten i Sverige varit för liten eller att en átervinningsprocess saknats i Sverige. Detta har i sin tur berott på att återvinning av material ur avfall i vissa fall fordrar sådana volymer eller produktionskombinationer som inte utan vidare är möjliga att åstadkomma med enbart Sverige som bas.

13.7 Miljöskydd och internationell handelspolitik

13.7.1 Inledning

En skärpt miljöskyddslagstiftning kan få konsekvenser inom andra områden såsom den internationella handeln. Administrativa regleringar, t.ex. tillstándsprövning av miljöstörande verksamhet är det instrument som

flitigast används inom miljöpolitiken i den industrialiserade världen. Kravnivåerna varierar emellertid. Även användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken varierar. Det finns därför farhågor att miljöpolitiken skall leda till nya former av protektionism och handelshinder.

Miljöpolitik och handelspolitik behöver emellertid inte vara varandras motsatser, eftersom báde miljöpolitik och handelspolitik i grunden syftar till en effektiv resurshushållning. Det är därför angeläget för de internationella organ som utformar spelreglerna för den internationella handeln att anpassa det handelspolitiska regelverket till de förändrade miljömässiga förutsättningarna. De är helt andra än de som rådde t.ex. vid bildandet av GATT, det centrala förhandlingsorganet för internationella handelsförhandlingar och fastställandet av normer för internationella handelsförbindelser.

Till detta kommer de svenska målen för samarbetet med EG som hittills varit att avveckla existerande handelshinder och motverka uppkomsten av nya varvid vederbörlig hänsyn skall tas till samhällsintressen som skydd för miljön samt människors liv och hälsa. Då det gäller de svenska strävandena till en harmonisering med EG kräver övriga regler och särskilt de som gäller den inre marknaden speciell uppmärksamhet.

l3.7.2 GATT

GATT förbjuder i princip kvantitativa restriktioner för import och export och strävar efter en avveckling av tullar och andra handelshinder. Den mest grundläggande principen är den s.k. mest-gynnad nationsprincipen (MGN). Denna princip innebär att samtliga

GATT-medlemmar skall behandlas lika när det gäller tullar, avgifter och tullformaliteter. Undantag medges dock för tullunion m.m.

GATT-åtagandena om en liberalisering av handeln är emellertid inte ovillkorliga. Undantag medges för åtgärder som är nödvändiga med hänsyn bl.a. till den allmänna moralen eller för att skydda människors, djurs och växters liv eller hälsa. Dessa bestämmelser återfinns i artikel XX b och den s.k. TBT-koden och har under senare år använts allt oftare som skäl för strängare miljö- och hälsoskyddskrav vid processer och produktionsmetoder.

TBT-koden är den övergripande internationella överenskommelsen om samarbete för att avlägsna tekniska handelshinder och gäller sedan den 1 januari 1980. TBT är en förkortning för det engelska uttrycket för tekniska handelshinder, technical barriers to trade. TBTkoden innehåller bestämmelser om bl.a. en procedur för notifiering av nya eller ändrade tekniska föreskrifter. Från svensk sida har ett 20-tal förslag till åtgärder inom miljöområdet notifierats sedan år 1980, varav de flesta efter år 1987. Dessa rör föreskrifter om processer och produktionsmetoder. Detta sker för att klargöra syftet med sådana förslag som kan uppfattas som handelshinder. Bl.a. har föreskrifterna om skärpta avgaskrav inkl; krav på bensin, regler om märkning av farliga varor, lista på cancerframkallande ämnen, förhandsanmälan etc. inom kemikalieområdet, förbud mot användning av CFC, åtgärder för batterier, åtgärder mot användning av kadmium, åtgärder mot formaldehyd och 1,4 diklorbensen samt förbud mot bestrálning av livsmedel notifierats.

GATT-systemet är emellertid utsatt för stora påfrest- Den åttonde förhandlingsrundan inom GATT, den s.k. Uruguayrundan, avslutades i december 1990 utan att någon överenskommelse träffades. B1.a. har jordbruksfrågan vållat stora motsättningar bland medlemsländerna. Andra områden som skapat problem är det immaterialrättsliga området och den s.k. skyddsklausulen. Ett förslag från EFTA-länderna att aktivera GATTs arbetsgrupp för handel och miljö har inte vunnit gehör från övriga medlemsländer. Det är otvivelaktigt så att gemensamma regler i den internationella handeln som även inbegriper miljöområdet gör det möjligt att undvika nya former av protektionism och handelshinder samtidigt som miljöaspekten får sin rättmätiga plats genom en sådan ordning. Misslyckas förhandlingarna, som återupptogs på en lägre nivå i mitten av januari 1991, skulle detta inte enbart kunna leda till en ökad oro pá världsmarknaden, utan även minska möjligheterna att genomföra angelägna miljöåtgärder.

I grunden kan det emellertid knappast finnas någon konflikt mellan GATT-avtalet, som ytterst syftar till en globalt effektiv resurshushállning, och våra miljöpolitiska strávanden.

En viktig del i GATTs funktioner är att bistå med att lösa tvister som rör medlemsstaterna. Om en felande part inte rättar sig efter GATTs förslag till lösning av en tvist kan den drabbade parten ges rätt att i sin tur vidta motåtgärder mot det felande landet, s.k. retaliation.

13.7.3 OECD

GATT och OECD samverkar i handelsfrágor. I flera avse-

enden fungerar OECD som en vakthund, vars uppgift är

att se till att regelsystem och överenskomna principer upprätthålls. OECD spelar sålunda en viktig roll inte enbart när det är fråga om miljöområdet utan även när det gäller efterlevnaden av GATTs regler. Detta ligger i huvudtanken bakom OECD att i-världen skall dra maximal nytta av de möjligheter ett öppet ekonomiskt system erbjuder.

OECDs riktlinjer har närmare karaktären av politiska avsiktsförklaringar. Några sanktionsregler motsvarande dem i GATT finns däremot inte.

Sverige har i OECD tagit initiativ till en systematisk genomgång av sambandet mellan handelspolitik och miljöpolitik. Arbetet har nyligen påbörjats och ansvarig är OECDs handelskommitté. slutsatserna bör kunna tjäna som ett värdefullt underlag för behovet av förändringar i GATT.

l3.7.4 EG och den inre marknaden

13.7.4.1 Inledning

EGs inre marknad skall vara genomförd vid utgången av år 1992 och kännetecknas av fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, de s.k. fyra friheterna. Under hand har det inre marknadsprogrammet kompletterats på en rad angränsande områden, däribland den sociala dimensionen och den gröna dimensionen.

Sambandet ekonomisk tillväxt-miljöpåverkan har numera fått en central betydelse inför genomförandet av den inre marknaden inom EG. Det traditionella synsättet på ekonomi och miljö, som innebär att miljöhänsyn betraktas som ett hinder för industriell tillväxt håller sålunda på att överges.

Det förefaller också klart att den ökade tillväxten inom EG som förutses genom den inre marknaden kommer att följas av en skärpt miljölagstiftning och en ökad användning av ekonomiska styrmedel för att stimulera miljöarbetet.

I kap. 12 om miljöskyddsbestämmelser m.m. i andra länder lämnas en redogörelse för EGs lagstiftning på miljöområdet. Här berörs förhållandet mellan en bättre miljö och handelshinder.

13.7.4.2 Fri varucirkulation

Romfördragets artikel 30 förbjuder kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan. I artikel 36 finns angivet undantag för åtgärder som motiveras av hänsyn till bl.a. skydd för allmän hälsa, djur eller växter eller allmän ordning och säkerhet. Förbudet i artikel 30 uttrycker principen om varors fria rörlighet, vilket är en av grundstenarna i Romfördraget för genomförandet av den inre marknaden.

Att eliminera olika tekniska handelshinder är ett viktigt led i denna process. Även om EGs miljöbestämmelser lägger fast principen att förorenaren skall betala har t.ex. ekonomiska styrmedel ansetts kunna skapa nya handelshinder.

För att undvika handelshinder vid utarbetandet av nya tekniska föreskrifter finns i direktivet 83/189/EEC bestämmelser om informationsutbyte och samråd innan sådana får införas. Denna procedur spelar en mycket viktig roll i strävandena att förverkliga den inre marknaden, med dess fria rörlighet för bl.a. varor.

Kommissionen håller sig med stöd av detta direktiv informerad om planer i de enskilda länderna bl.a. om lagstiftning på miljöområdet som kan innebära h.nder för den fria handeln.

Grunden för den fria varucirkulationen anges i vitboken, som bl.a. lägger fast principen om ömses;digt erkännande grundad på det utslag som EG-domstolen fattade i rättsfallet Cassis de Dijon från år 1379, nämligen att varje vara som är lagligen tillvercad och säljs i ett medlemsland fritt skall få importeras och säljas i andra medlemsländer, den s.k. Cassis de Dijonprincipen. Detta förutsatt att inte de grunder som anges i artikel 36 berättigar till undantag från denna princip. De handelshinder som får införas får dock inte utgöra medel för godtycklig diskriminering eller vara ett förtäckt handelshinder.

Att miljöskyddshänsyn numera medger avvikelser från principen om fri varucirkulation visade EG-domszolen i september 1988 i den s.k. flaskdomen. Kommissionen hade anhängiggjort ett mål mot det danska returglassystemet för öl och läskedrycker där endast vissa förpackningstyper får användas, vilket ansågs uzgöra .ett handelshinder. Domstolen fastslog dock att när EG-harmonisering saknas för ett visst varuområde måste 7 skillnader i nationell lagstiftning godtas så länge reglerna är icke diskriminerande och har tillkommit för att tillvarata sådana angelägna intressen som gemenskapsrätten erkänner. Domstolen slog därmed fast att miljöskyddet är ett intresse av det slag som kan begränsa tillämpningen av artikel 30 och medge undantag frán de handelspolitiska reglerna. Detta avgörs i sista hand av domstolen.

Inom EG betraktas domstolens utslag i detta mål också som en vidareutveckling av de utslag som fälldes i målen Dassonville och Cassis de Dijon och som en seger för miljön.

13.7.4.3 Ekonomiska styrmedel

Flera länder inom EG har redan infört ekonomiska - olika produkter. Detta styrmedel miljöavgifter på har hittills av EG-domstolen inte betraktats som ett hinder för de fria varurörelserna eftersom inhemska och importerade produkter behandlats lika i fråga om avgiftsuttaget.

Diskussionen inom EG om användningen av ekonomiska styrmedel, inkl. skatter, inom miljöpolitiken har länge rört frågan om en harmoniering skall ske på EG-nivå eller om varje enskilt medlemsland med stöd av miljöbestämmelserna i artikel 130r i enhetsakten, den s.k. subsidiaritetsprincipen och som framgått av kap. 12 en av hörnstenarna i EGs miljöpolitik, kan införa ekonomiska styrmedel och vilka konsekvenser detta får.

EGs miljöministrar antog i oktober 1990 vissa principer för användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken med vederbörlig hänsyn tagen till den s.k. subsidiaritetsprincipen. En EG-harmonisering av ekonomiska styrmedel skall enligt miljöministrarna ske när det gäller att förhindra en uppbrytning av den gemensamma marknaden och när användningen av sådana instrument föranleder en snedvridning av konkurrensen. Det är främst inom områdena klimatförändringar, avfall, föroreningsutsläpp i luft och vatten och miljöföreskrifter som kan motverka annan gemenskapspolitik såsom genomförandet av den inre marknaden, som

ekonomiska styrmedel skall harmoniseras på EG-nivå.

I samband med att EGs miljöministrar i december 1990 beslutade om en snabbare avvecklingsplan för CFC i enlighet med Londonprotokollet (jfr kap. 13.3.4) framhölls vikten av att tillgripa olika ekonomiska styrmedel som ett medel i denna strävan. Härvid skulle de åtgärder som hittills vidtagits i medlemsländerna kunna utgöra grunden för en harmonisering på EG-nivå.

Ekonomiska styrmedel övervägs också för att minska koldioxidutsläppen. Denna fråga befinner sig emellertid ännu så länge på diskussionsstadiet, eftersom några medlemsländer, med hänsyn till resp. lands ekonomiska utveckling, motsatt sig en särskild energiskatt.

Kommittén bör under det fortsatta utredningsarbetet noga följa utvecklingen av användningen av ekonomiska styrmedel inom EG.

13.7.5 EES-förhandlingarna och miljön

De pågående förhandlingarna om ett brett upplagt EES-avtal mellan EG och EFTA-länderna liksom ett framtida svenskt medlemskap i EG kan också få betydelse för den svenska miljöpolitiken.

EFTA-länderna har accepterat att de relevanta delarna av EGs nuvarande regler skall vara utgångspunkt för samarbetet. Det råder också enighet om den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital i de 19 länderna.

Parterna har också gemensamt identifierat de delar av EGs regelverk som skall ligga till grund för ett EES-avtal, inbegripet EFTA-ländernas behov av säran-

ordningar i form av undantag och övergángsarrangemang. Dit hör från svensk sida bl.a. miljöområdet.

EG- och EFTA-länderna har olika kravnivåer för hälsa och säkerhet inom vissa sektorer. Bland problemen i detta avseende kan nämnas normer för fordonsavgaser och tillverkaransvar för dessa, där nuvarande regler ligger under de svenska kravnivåerna. EGs miljöministrar har emellertid i december 1990 beslutat att införa strängare avgasregler från år 1993.

Motsvarande skillnader finns också inom kemikalieomrádet, där de svenska reglerna innebär högre skyddskrav och striktare kontrollmetoder än EGs. Det gäller främst tillverkaransvar men också märkning och klassificering av olika kemikalier inkl. kosmetika och bekämpningsmedel. De svenska reglerna för kadmium och asbest har också betydelse i detta sammanhang.

Beträffande det lagstiftningskomplex som bl.a. den svenska kemikaliekontrollen utgör är det emellertid inte klart vilka regler som eventuellt skulle kunna utgöra handelshinder i EGs mening.

vid EGs och EFTAS gemensamma ministermöte i december 1990 fördes dock den viktiga frågan om undantag, särlösningar och skyddsklausuler nära en lösning. Kommittén synes böra återkomma till detta i det fortsatta utredningsarbetet.

Ett annat viktigt steg för att undvika framtida handelshinder har dessutom tagits i och med EG/EFTAavtalet om informationsutbyte och samråd vid utarbetande av nya tekniska föreskrifter. Detta överbryggningsarrangemang mellan EGs och EFTAS interna procedurer tillämpas från den 1 november 1990 (jfr SFS 1990:966).

Avtalet innebär också ett åtagande att vid senare tillfälle utvidga informationsproceduren till ytterligare områden. Syftet med sådana informationsprocedurer är både att upplysa om regler som kan ge upphov till hinder för varuutbytet och att förebygga nya sådana hinder. Det ökade informationsutbytet mellan EG och EFTA kommer sålunda att få betydelse även på miljöområdet.

En särskild studie (Ds 1990:76) Romfördragets artikel 30 rörande handelshinder i Västeuropa, som behandlar Cassis de Dijon-principen, har lagts fram i november 1990. Denna princip har ju som framgått tidigare stor betydelse inom EG och kommer också att ingå som en väsentlig del i de pågående EES-förhandlingarna.

I studien har försök gjorts att i generella termer anvisa lösningsmodeller för att i svensk rätt införa principer för fria varurörelser som liknar de EGrättsliga och varvid funnits att en lösning måste innefatta flera olika komponenter såsom

- av svenska föreskrifter undanröjande befintliga som medför ej godtagbara hinder i varutrafiken,

- en teknik för av framtida god implementering harmoniserade regler, samt

- en som ger näringsidkare författningsreglering och andra berörda rått att stödja sig på gemensamt överenskomna regler inför svenska rättstillämpande myndigheter och dessas möjlighet att sätta åsido sådana föreskrifter som strider mot åtagandena.

Den sista komponenten krävs enligt studien, om man vill åstadkomma en nära motsvarighet till EG-rättens princip om s.k. direkt effekt. Den behövs också därför att det inte alltid går att på förhand säkert veta om en svensk föreskrift skall anses medföra ett handelshinder som strider mot fördragsåtagandena.

13.8 Arbetsmiljö- och hälsoskyddet

13.8.1 Miljö och arbetsmiljö

Även inom ILOS arbete har miljön fått en alltmer framträdande plats. Ända tills helt nyligen har detta arbete i stor utsträckning varit koncentrerat till arbetsmiljön där en rad konventioner antagits och i flertalet fall ratificerats av Sverige. En förteckning över internationella konventioner inom arbetarskyddet fram till år 1976 återfinns i bilaga 3 till arbetsmiljöutredningens betänkande (SOU 1976:4) Arbetsmiljölag. I detta sammanhang bör särskilt nämnas 1977 års konvention (148) om luftföroreningar, buller och vibrationer, 1981 árs konvention (155) om arbetarskydd och arbetsmiljö och 1986 års konvention (162) om säkerhet vid användning av asbest. Vid den 77:e internationella arbetskonferensen i juni 1990 antogs en konvention (170) som rör säkerhet vid användningen av kemikalier på arbetsplatser. samtidigt presenterade ILOs generaldirektör en rapport med förslag till hur ILO med sin trepartiska sammansättning skulle kunna ta mer aktiv del även i det yttre miljöarbetet. Bl.a. föreslogs att fackföreningarna skall ges ett större inflytande vid utformningen av bestämmelser som rör den yttre miljön. Detta mot bakgrund av att beslut i sådana frågor kan påverka sysselsättning m.m.

13.8.2 Miljö- och hälsoskydd

Miljöaspekten återfinns också inom WHOs arbete. Flera av de faktorer som skadar miljön påverkar också direkt eller indirekt människors hälsa.

Inom ramen för wHOs strategi Hälsa för Alla i Europa, som antogs i september 1984, där även miljöaspekten finns som en del för att uppnå ett bättre allmänt hälsotillstånd, antog miljö- och hälsoministrarna i medlemsstaterna i WHOs Europaregion i december 1989 en Europeisk stadga om miljö och hälsa, som innehåller principer och strategier för en bättre miljö som främjar hälsa och välbefinnande. också EG-kommissionen antog med hänsyn till sitt mandat vad avser miljöfrågor stadgan som riktlinjer för framtida åtgärder inom EG på de områden som ligger inom gemenskapens behörighet.

WHos strategi Hälsa för Alla följs upp genom periodiskt återkommande rapportering från medlemsländerna för att redovisa de nationella åtgärder som vidtagits för att uppnå målen. Häri ingår lagstiftningsátgärder inom såväl hälso- som miljöskydd och tillträde till internationella konventioner bl.a. på miljöområdet. Sveriges senaste rapport avläts till WHO den 15 januari 1991.

X LÅGBKISBIR

För att förebygga missförstånd bör än en gång understrykas att avsikten med dessa skisser är att illustrera hur en ny, samlad miljölag kan byggas upp och hur sanktionsreglerna kan utformas. Skisserna är upprättade av sekretariatet och kommittén har inte tagit ställning till dem. Kommittén har inte heller hunnit gå igenom de olika sakfrágorna så inträngande att det materiella innehållet i en samlad ny, miljölag kan läggas fast, långt mindre enskilda bestämmelser i lagen. Det är bl.a. självklart att måste innelagen hälla långt fler bestämmelser i skilda än som frågor här skisserats. Flera har sålunda endast markapitel kerats, ytterligare kapitel måste komma till och enskilda bestämmelser är endast antydda till sitt innehåll.

X.1 Skiss till

HILJÖLAG

Första avdelningen Allmänna bestämmelser

1 kap. Allmänna aktsamhetsgegler

1 § Människors hälsa, naturens renhet och det biologiska livets mångfald samt miljön i övrigt skall skyddas mot olägenheter och skador på grund av hälso-

vådlig eller miljöstörande verksamhet, hantering av hälsovådliga eller miljöfarliga produkter eller andra åtgärder som kan påverka människors hälsa eller skada miljön.

;_§ Innan någon börjar en verksamhet, hanterar en produkt eller vidtar någon annan åtgärd som kan tänkas påverka människors hälsa eller skada miljön skall han (skaffa sig kunskap om vilka konsekvenser verksamheten, hanteringen eller åtgärden kan få i sådana hänseenden. Han skall därvid upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med vad som föreskrivs i lagen

;_§ var och en som bedriver en verksamhet, hanterar en produkt eller vidtar någon annan åtgärd som kan befaras påverka människors hälsa eller skada miljön skall lämna myndigheter och allmänhet alla behövliga uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

g_§ Var och en som bedriver en verksamhet, hanterar en produkt eller vidtar någon annan åtgärd som kan påverka människors hälsa eller skada naturen skall, enligt de närmare bestämmelserna i denna lag och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - vidta de skyddsåtgärder, - tåla de begränsningar, - använda de produkter, - den för eller välja plats verksamheten, hanteringen åtgärden och - iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter för eller skador på människors hälsa eller miljön.

5_§ Varje kommun svarar för skyddet av människors hälsa och miljön inom kommunen. I varje kommun skall finnas en miljö- och hälsoskyddsnämnd.

2 kap. Föreskrifter och förbud

;_§ Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet får meddela de särskilda föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar av en verksamhet, val och hantering av produkter, val av plats för en verksamhet och försiktighetsmått i övrigt som krävs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter för och skador på människors hälsa eller miljön.

Föreskrifter som avses i första stycket får meddelas för verksamheter, produkthantering och åtgärder i allmänhet eller inom en viss näringsgren. Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett mark- eller vattenomráde får föreskrifter som avses i första stycket meddelas även för ett sådant område.

g_§ I föreskrifter som avses i 1 § får bestämmas att undantag från föreskrifterna får medges vid tillstándsprövning enligt 10 kap., om verksamheten med undantaget uppfyller de tillátlighetskrav som gäller enligt 3 kap.

§_§ Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet i stället för föreskrifter som sägs i 1 § meddela föreskrifter om förbud mot en verksamhet, hanteringen av en produkt eller någon annan åtgärd som kan befaras påverka människors hälsa eller skada naturen.

$_§ Regeringen får bemyndiga en kommun att föreskriva att en verksamhet, hanteringen av en produkt eller någon annan åtgärd som kan befaras påverka människors hälsa får bedrivas eller vidtas endast efter tillstånd eller att annat särskilt villkor skall gälla för den.

Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela ytterligare föreskrifter för att förebygga eller avhjälpa olägenheter för människors hälsa.

5 § För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som skall innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan.

Andra avdelningen Aktsemhetsregler för särskilda områden

3 kap. Tillátligheten av en viss verksamhet

l_§ Platsen för en verksamhet som kan befaras påverka människors hälsa eller skada miljön (hälso- eller miljöfarlig verksamhet) skall väljas så att riskerna för intrång, skada och olägenhet blir så små som möjligt utan orimliga kostnader.

\ g_§ Den som utövar eller ämnar utöva hälso- eller x i verksamhet skall vidta de i miljöfarlig skyddsåtgärder, \. 1 tåla den av verksamheten, använda de begränsning r. i produkter och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenheter. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört.

omfattningen av ålägganden enligt första stycket bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid en verksamhet av det slag som är i fråga. Vid

bedömningen av vad som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenheter skall särskilt beaktas á ena sidan betydelsen av störningens verkningar och å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärder och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

§_§ Kan en hälso- eller miljöfarlig verksamhet befaras medföra intrång, skada eller olägenhet av väsentlig betydelse även om en lämplig plats väljs för verksamheten och alla tillgängliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått kommer till användning, får verksamheten inte komma till stånd.

Är verksamheten av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten eller eljest från allmän synpunkt får den komma till stånd utan hinder av första stycket, om den inte kan befaras medföra allvarlig skada för människors hälsa eller för miljön.

4 kap. Särskilda bestämmelser om kemiska produkter

;_§ var och en som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall särskilt beakta, att sådana kemiska produkter som kan ersättas med produkter som är mindre farliga skall undvikas.

g_§ Den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälsoeller miljöskador som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

1_§ Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper.

1_§ Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljösynpunkt (produktinformation).

5 kap. Särskilda bestämmelse; för hälsoskyddet

;_§ För att förebygga olägenheter för människors hälsa skall 1. avloppsvatten avledas, renas eller på annat sätt tas om hand, 2. särskild aktsamhet iakttas vid inrättande och användning av värmepumpsanläggningar, 3. det finnas tillräckligt med toaletter i eller i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av dygnet, 4. byggnader, lokaler och anläggningar hållas fria från ohyra, 5. särskild omsorg ägnas förvaring och skötsel av husdjur och andra djur som hålls i fångenskap.

g_§ Miljö- och hälsoskyddsnämnden får i särskilda fall meddela de villkor som behövs för att förebygga olägenheter för människors hälsa.

6 kap. Särskilda bestämmelser för avfall

1 § Avfallshantering skall ske på sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas, om det behövs för att spara

råvaror eller energi eller med hänsyn till hälsoeller miljöskyddet.

;_§ Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanlággning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälso- och miljöskydd som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskydd.

3 § Kommunen är skyldig att se till att hushållsavfall från kommunen slutligt omhändertas.

g_§ Regeringen får i fråga om annat avfall inom en kommun än hushållsavfall föreskriva 1. att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg, 2. att kommunen skall se till att avfallet slutligt omhändertas.

§_§ Är det av betydelse från återanvándnings- eller átervinningssynpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet, får regeringen föreskriva att visst slag av avfall i avvaktan på bortforsling skall förvaras skilt från annat avfall och meddela de föreskrifter som behövs för ändamålet.

§_§ En avfallsplan som avses i 2 kap. 5 § skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.

7 kap. Särskilda bestämmelser om begränsning av trafik

1 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka luftföroreningar som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningarna skall mätas.

3 § Om någon kör ett fordon i strid mot ett förbud som meddelats med stöd av 1 §, får polisen hindra fortsatt färd.

8 kag. Särskilda bestämmelser om vissa arbetsföretag

l_§ Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ske endast om ---. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig att tåla att åtgärden vidtages.

2 § Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda

mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning), får vidtas endast om ---. vad som nu sagts gäller dock inte markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m.

Tredje avdelningen Prövning och tillsyn

9 kap. Miljö- och hälsoskyddsnämnd

l_§ I varje kommun skall det finnas en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Nämnden skall, utöver vad som i övrigt följer av denna lag, särskilt 1. uppmärksamt följa utvecklingen i kommunen i miljöoch hálsoskyddshänseende och därvid utarbeta de förslag som är pákallade samt medverka i planering där miljö- och hälsoskyddsfrágor berörs, 2. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vars verksamhet berör miljö- och hälsoskyddsområdet, 3. lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som rör nämndens ansvarsområden.

10 kap. Tillstånd till en viss verksamhet eller åtgärd m.m.

l_§ Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet föreskriva, att en verksamhet, hanteringen av en produkt eller någon annan åtgärd som kan befaras påverka människors hälsa eller skada naturen får bedrivas eller vidtas endast efter tillstånd eller anmälan eller att annat särskilt villkor skall gälla för den.

2_§ Koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, länsstyrelsen eller miljö- och hälsoskyddsnämnden, enligt de närmare föreskrifter som meddelats med stöd av 1 §, prövar frågor om tillstånd, anmälan eller villkor som avses i nämnda paragraf.

skall regeringen enligt 4 kap. 1 eller 2 § lagen (l987:l2) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om tillstånd till en anläggning eller en åtgärd, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

§_§ Koncessionsnämnden får underställa regeringen frågan om tillstånd till en verksamhet, om verksamheten är av betydande omfattning och ingripande beskaffenhet samt koncessionsnämnden finner det behövligt.

Finner koncessionsnämnden en verksamhet böra tillåtas med stöd av 3 kap. 3 § andra stycket skall frågan om verksamhetens tillåtlighet alltid underställas regeringen.

g_§ Tillstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

§_§ Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på miljön av företaget eller åtgärden. om ej särskilda skäl föranleder annat, skall tillstånd för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för sålunda föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

11 kap. omprövning

;_§ En verksamhet, en hantering av en produkt eller en annan åtgärd som omfattas av tillstånd enligt en föreskrift som utfärdats med stöd av denna lag får förbjudas av den myndighet som meddelat tillståndet, 1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet, 2. när villkor som gäller för verksamheten, hanteringen eller åtgärden ásidosatts i betydande mån eller 3. om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten, hanteringen eller åtgärden tilläts.

När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet återkallas helt eller delvis.

g_§ Den myndighet som meddelat ett tillstånd får, efter vad som år skäligt, ändra eller upphäva gällande villkor för en verksamhet, en hantering av en produkt eller en annan åtgärd eller meddela nya villkor för verksamheten, hanteringen eller åtgärden 1. när tio år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft, 2. --- , 3. --- , 4. om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit någon olägenhet som inte förutságs när verksamheten, hanteringen eller åtgärden tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd, s. --- ,

e. --- , 7. --- .

I fall som avses i första stycket 4 får tillståndsmyndigheten också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

Är i fall som avses i första stycket 1 fråga om täkttillstånd får tillstándsmyndigheten, i stället för att ändra eller upphäva villkor, helt eller delvis upphäva tillståndet.

;_§ Frågor som avses i 1 och 2 §§ prövas efter framställning av den centrala tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen eller miljö- och hälsoskyddsnämnden, om nämnden Övertagit tillsynsansvaret. Skall frågan prövas av länsstyrelsen, får den tas upp av länsstyrelsen utan någon särskild framställning. Skall fråga som avses i 1 eller 2 § prövas av kemikalieinspektionen, tas den upp av denna utan någon särskild framställning.

I fall då framställning görs enligt 2 § första stycket 1, får den centrala tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen eller miljö- och hälsoskyddsnämnden begära omprövning även av sådana villkor som tillkommit i samband med nytt tillstånd under tioårsperioden.

3_§ Efter ansökan av.tillståndshavaren kan den myndighet som meddelat tillståndet upphäva eller mildra ett villkor i ett tillståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av en omständighet, som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

5 § Då framställning görs om omprövning av villkor skall i fråga om utredningsskyldighet gälla vad som därom är föreskrivet om ansökan om tillstånd.

._12 k_p_a. lillan

;_§ Statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, länsstyrelserna, yrkesinspektionen samt miljö- och hälsoskyddsnämnderna utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

2 § Den centrala tillsynen utövas av naturvårdsverket, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen.

Regeringen bestämmer de centrala myndigheternas tillsynsområden.

En central tillsynsmyndighet skall samordna tillsynsverksamheten och vid behov lämna bistånd i denna verksamhet.

3 § Tillsynen inom länet utövas av länsstyrelsen, yrkesinspektionen och försvarets sjukvårdsstyrelse och inom kommunen av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Länsstyrelsen utövar tillsynen över sådan verksamhet, hantering eller annan åtgärd som kräver tillstånd enligt en bestämmelse som meddelats med stöd av denna lag eller som utövas eller vidtas av försvarsmakten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skall dock utöva tillsynen över sådan verksamhet, hantering eller annan åtgärd som nämnden lämnat tillstånd till eller för

vilken enligt kommunens föreskrifter gäller annat

särskilt villkor. Nämnden utövar också tillsynen över

annan verksamhet, hantering eller åtgärd i övrigt som kan påverka människors hälsa eller miljön.

$_§ Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva sådan tillsyn som annars ankommer på länsstyrelsen. Tillsyn över sådan verksamhet, hantering eller annan åtgärd som utövas eller vidtas av försvarsmakten får dock inte överlåtas.

Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt första stycket och finner länsstyrelsen att överlåtelse inte bör ske i enlighet med framställningen, skall länsstyrelsen, om kommunen begär det, med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för avgörande.

§_§ Den som bedriver en verksamhet, hanterar en produkt eller vidtar någon annan åtgärd som kan befaras påverka människors hälsa eller skada miljön är skyldig att utöva kontroll av verksamheten, hanteringen eller åtgärden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen.

13 kag. overklagande

l_§ Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut enligt denna lag överklagas 1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnden, 2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av statens naturvárdsverk eller länsstyrelsen,

3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av koncessionsnämnden eller kemikalieinspektionen.

Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.

beslut i som avses i --- får Länsstyrelsens frågor överklagas hos regeringen.

Beslut i fråga om --- får överklagas hos kammarrätten.

särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns i 17 kap.

Fjärde avdelningen Påföljder

14 kag. Ansvar

l_§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver en verksamhet, hanterar en produkt eller vidtar någon annan åtgärd utan att han har fått sådant tillstånd som krävs enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag eller i strid mot förbud som utfärdats med stöd av sådan föreskrift, döms för olaga miljöfarlig verksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

g_§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i väsentlig mån åsidosätter skyddsåtgärd, begränsning eller försiktighetsmått som krävs enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag, döms för glggg miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.

3 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i väsentlig mån åsidosätter ett villkor för tillstånd, som meddelats med stöd av denna lag, döms för olovlig

miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.

3_§ Har brott som avses i 1-3 § skett med uppsåt och är det grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer omfattande art, innefattat vilseledande av tillsynsmyndighet eller ádagalagt uppenbar likgiltighet för människors hälsa eller naturen.

§_§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet genom att underlåta att lämna föreskriven uppgift eller genom att lämna oriktig uppgift eller på annat sätt genom handling eller underlåtenhet i väsentlig utsträckning försvårar en tillsynsmyndighets kontroll av en verksamhet, hanteringen av en produkt eller någon annan åtgärd som kan påverka människors hälsa eller skada miljön, döms för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i högst två år.

Har brottet skett med uppsåt och är det grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

§_§ Den som i annat fall än som avses i 5 § i handling som skall avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift rörande något förhållande av betydelse för tillstándsprövning eller tillsyn, döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § För försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 4 § döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. brottsbalken.

§ 5 Om ett vitesförelâggande har döms överträtts, inte till ansvar enligt detta kapitel för som gärning omfattas av föreläggandet.

.1_$_k_a_m.1is_e_mlm..

;_§ Myndighet som meddelar föreläggande enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag får i beslutet utsätta vite. Vitet får inte förvandlas.

16 kap. Rättelse

;_§ om någon gör sig skyldig till olaga miljöfarlig verksamhet, olaga miljöstörning eller olovlig miljöstörning får särskild handräckning för att åstadkomma rättelse ske enligt lagen (1990:000) om betalningsföreläggande och handräckning. Ansökan om särskild handräckning får göras av tillsynsmyndigheten.

g_§ Om den som fått ett tillstånd en föreenligt skrift, som meddelats med stöd av denna lag, åsidosätter ett villkor som angetts i tillstándsbeslutet, får tillsynsmyndigheten i stället för att ansöka om särskild handräckning själv förelägga honom att vidta rättelse eller förordna om rättelse på hans bekostnad.

Vad som sägs i första stycket gäller även den som underláter att iaktta ett föreläggande av en tillsynsmyndighet eller bryter mot ett påbud eller ett förbud som meddelats av en tillsynsmyndighet.

;_§ En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall betalas, om en överträdelse som avses i 17 kap. 1-4 § har skett och inte är av ringa betydelse.

Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.

g_§ Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde.

;_§ Avser överträdelsen ett utsläpp eller en annan åtgärd som är belagd med särskild avgift eller skatt, skall miljöskyddsavgiften utgå med tre gånger det belopp som annars skulle påföras utsläppet eller åtgärden såvitt avser den del som motsvarar överträdelsen.

I annat fall än som avses i första stycket skall miljöskyddsavgift utgå med belopp som regeringen bestämmer.

Har överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, skall miljö- .skyddsavgiften utan hinder av första eller andra stycket bestämmas till minst ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna.

i_§ Miljöskyddsavgiften får jâmkas eller efterges, om det till följd av straff, företagsbot eller förverkande som följer på överträdelsen eller av annan orsak skulle vara uppenbart obilligt att bestämma miljöskyddsavgiften enligt 3 §.

Femte avdelningen Ersättning

18 kap. Skadestånd

1 § Skadestånd utges för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som orsakats av hälso- och miljöfarliga verksamheter eller åtgärder som sägs i 2 §.

Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts bara i den mån den störning som orsakat skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet ersätts bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till den allmänna förekomsten under jämförliga förhållanden.

g_§ Skadestånd utges för skador genom 1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden, 2. förorening av grundvatten, 3. ändring av grundvattennivån, 4. luftförorening, 5. markförorening, 6. buller, 7. skakning, 8. annan liknande störning.

Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).

En skada skall anses ha orsakats av en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn till stör-

ningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga

skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

19 kap. Miljöskadeförsäkring

l_§ För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada enligt 18 kap. skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar verksamhet, som enligt denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen kräver tillstånd eller anmälan, skall bidra till försäkringen med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.

X.2 Skiss till

LAG OM ÄNDRING I BROTTSBALKEN

13 kap. Om allmänfarliga brott

1_§ Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa eller för förstöring av djur, växter eller annars av naturen genom att förorena mark, luft eller vatten, sprida gift eller skadedjur eller pá annat liknande sätt, dömes för miljöförstöring till fängelse i högst sex år.

Är brott som sägs i första stycket att anse som grovt, dömes för grov miljöförstöring till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till

liv eller hälsa, om många människor utsatts för fara, om fara förelegat för varaktiga skador av stor omfattning på naturen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

8 § Om någon framkallar allvarlig fara för människors liv eller hälsa genom att överföra eller sprida allvarlig sjukdom, dömes för §gz1gangg_ag_§mit;a till fängelse i högst sex år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt, skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara.

9 § Begär någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 §, skall han dömas för várgslös miljöförstöring till fängelse i högst två år.

Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 8 § dömes för vårdslöshet med smittämne till straff som anges i första stycket.

;g_§ För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, miljöförstöring, grov miljöförstöring eller spridande av smitta, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

KUNGL. BlBL. - -

1991 0 5 o 1

STOCKHOLM

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och immigrationspolitiken. A. . Finansiell tillsyn. Fi.

(ltåtdt0ø

. Statens roll vid främjande av expon. UD. . Miljölagstifmingcn i framtiden. M. . Miljölagstiflningen i framtiden. _BilagedeL sekretariat/als kartläggning och analys. M.

-r-rlva “nä s» “taxi

?så h HRK a w 5315kr!

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3]

Finansdepartementet Finansiell tillsyn. [2]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigmtionspolitiken. [1]

Miljödepartementet Miljölagstifmingen i framtiden. [4] Miljölagstifmingen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatels kartläggning och analys. [5]

i i KUNGL. BIBL.

1991 -05 - 01

STOCKHOLM