Naturgrusskatt, m.m.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

än

M Statens offentliga utredningar MP8 1995:67

EM

Finansdepartementet

Naturgrusskatt,

m.m.

Betänkande av

Utredningen om beskattning av naturgrus, m.m.

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den skall svara på remiss. som som - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

Omslagets framsida: fotograf Anders Damberg, Uppsala Omslagets baksida: fotograf Pär-Olof Danielsson, Uppsala

ISBN 91-38-13985-5 ISSN 0375-250X Graphic Systems AB, Göteborg 1995

Till statsrådet Göran Persson

Genom beslut den 1 december 1994 bemyndigade regeringen statsrådet

Göran Persson att tillkalla särskild utredare med uppdrag en att utreda möjligheterna att införa en skatt på naturgrus.

Med stöd av bemyndigandet förordnades karmnarrättslagmannen

Curt Rispe den 30 januari 1995 till särskild utredare.

Till experter utredningen förordnades den 23 januari 1995

karnrnarrättsassessorn Rolf Bohlin, departementssekreteraren Svante

Lundquist, avdelningsdirektören Inger Vilborg, avdelningsdirektören

Lennart Vilborg och avdelningsdirektören Liselotte Werner. Till sekreterare anställdes den 30 januari 1995 kamrnarrättsassessorn Susanne Lindblad. Utredningen har antagit namnet Utredningen Naturgrusskatt, om m.m.

Utredningen får härmed överlänma sitt betänkande Naturgrusskatt,

m.m. . Uppdraget är härmed slutfört.

Göteborg den 30 juni 1995

Curt Rispe

Susanne Lindblad

sgzzxmg

Innehåll

Förkortningar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Bakgrund 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Jordarterna 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Tillgången naturgrus 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Riktlinjer för hushållningen med naturgrus 18

. . . . . . . . .

1.4 Användning av sten- och grusmaterial 20

. . . . . . . . . . . . 1.5 Utvinningen av naturgrus 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Naturgrus i Danmark 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Begreppet naturgrus 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Grus 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Definitioner av naturgrus 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Utredningsuppdragets begrepp 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Naturgrus: inte bara isälvsmaterial 27 . . . . . . . . .

2.3.2 Utredningens förslag till definition

av

naturgrus 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Naturgrusskattens konstruktion 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Skatt och inte avgift 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Skatt som styrmedel 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Beskattningsunderlag 33

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 skattskyldighet 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Tvångstäkt 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.2 Registrering 36

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Skattskyldighetens inträde, 37 m.m. . . . . . . . . . . . . . . .

4 Skattenivå 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Produktions- och transportkostnader 41 . . . . . . . . . . . . . 4.2 Differentierad skattenivå 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Förslag till skattenivå 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Redovisning och debitering 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Debitering i förskott eller i efterhand 47 . . . . . . . . . . . . 5.2 Redovisningsperioder 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll sou 1995:00

5.3 Kontroll 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Husbehovstäkter 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 51

Ijluvarande system . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . 6.2 Overväganden 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 55

Effekter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Miljö och ekonomi 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Konkurrensaspekter 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Statsñnansiella effekter 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Kostnader för administration och kontroll 59 . . . . . . . . . .

8 EU-aspekter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Följdändringar 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Tc1‘ktavgzft

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Nuvarande 65 system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 Utredningsuppdraget 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 från Riksdagens revisorer 66

Rapport . . . . . . . . . . . . . .

10.4 Overväganden 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.l Debitering i förskott eller i efterhand 67 . . . . . . .

10.4.2 Avgiftsunderlag 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.3 Myndighet 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 1994:133 73 . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Utdrag aktuella författningar 75 ur . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

EU Europeiska unionen

EG Europeiska gemenskaperna

LPP Lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter ML Mervärdesskattelagen 1994:200 NrL Lag 1987: 12 om hushållning med naturresurser m.m. NVF Naturvårdsförordningen 1976:484

NvL Naturvârdslagen 1964:822

RF Regeringsformen 1974: 152 SGF Svenska geotekniska föreningen SGU Sveriges Geologiska Undersökning SIND Statens Industriverk SNV Statens naturvårdsverk

Sammanfattning

Inlandsisen påverkade sin omgivning. Den tog med sig löst material som låg ovanpå den dåvarande berggrunden och krossade det till en del. Den kunde också rycka loss delar av berget. Materialet avlagrades, då isen smälte, som morän. Det material som hamnade i isens smältvatten, den s.k. isälven, fördes med vattnet och rundades av i kanterna genom att det nöttes under transporten. När det senare avlagrades sorterades det så att det grövre materialet avsattes först och det mindre materialet senare. Rullstensåsarna t.ex. byggdes upp av isälvar genom att det grövre materialet täcktes med ñnkorningt mer material när isen och därmed också isälven drog sig tillbaka. Det finns naturgrus över hela Sverige, men tillgångarna är ojämnt fördelade. Även det finns mycket i område, kan detta om naturgrus ett

område ha brist ballast grus- och bergkrossmaterial av god

kvalitet. Detta kan bero på att naturgruset grund av vattenförsörjningsskäl inte kan utvinnas eller på att materialets kvalitet inte är lämpligt som ballast. Undersökningar som har gjorts visar att naturgruset i ett 50-tal kommuner kommer att vara slut inom 30 år. För ett 15-tal av dessa är naturgruset slut redan inom 10 år. Utredningen har fått i uppdrag att undersöka möjligheten att åstadkomma en bättre hushållning med naturgrus genom en skatt. Utredningens slutsats är att man med en skatt bör kunna minska för-

brukningen och styra användningen till alternativa material. Om skatten sätts tillräckligt högt, så att naturgrus inte längre av kostnadsskäl utgör ett fördelaktigare alternativ, kan användningen

av alternativa material främst bergkross väntas öka. Även intresset för - att använda återvunnet material och restprodukter skulle stimuleras. Utredningen har gjort följande bedömningar. Man kan inte begränsa en hushållning med naturgrus enbart till isälvsmaterial. Med naturgrus bör i stället förstås naturligt sorterade jordarter som till övervägande delen består av fraktionerna sand, och sten och som i fråga grus om bildningssätt och utseende kan hänföras till någon av kategorierna

isälvsavlagringar, ålvsediment eller vindavlagrade sediment.

Utredningen föreslår att skatten på naturgrus beräknas levererad

och på annat sätt ianspråktagen kvantitet, mätt i vikt. I de fall någon inte har möjlighet att väga materialet bör en schablomnässig omräk-

ning från volym godtas. Den som exploaterar en naturgrusfyndighet skall vara skattskyldig. Kan det inte utredas vem denne är, skall i stället den som har täkttill-

ståndet vara skattskyldig. Den som är skattskyldig skall anmäla sig för

10 Sammanfattning

registrering hos beskattningsmyndigheten. Skattskyldigheten bör

inträda då obeskattat naturgrus levereras till köpare eller tas i en

anspråk på annat sätt. Om den skattskyldige avregistreras bör

skattskyldighet inträda för det obeskattade naturgrus som han då har i lager. skattskyldighet skall dock inte inträda för naturgrus som används enbart för ändamål är nödvändiga för täktverksamhetens som bedrivande eller för naturgrus som används för efterbehandling av täkten. I deklarationen får, utom vid export, avdrag göras för skatt på sådant material för vilket någon annan tidigare har betalat naturgrus-

skatt eller har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

som

Med hänsyn till de högre kostnaderna för produktion av berg-

krossmaterial skulle skatt 10 kr ton naturgrus vara rimlig. en per Eftersom sådan skattenivå skulle kunna leda till utslagning av en en

del grusföretag innan deras täkter utnyttjats fullt ut föreslår ut-

redningen att skatten i ett inledningsskede bestäms till 5 kr per ton. Debitering naturgrusskatt bör ske i efterhand och i den ordning av

föreskrivs i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisreglerings-

som

avgifter. Kontrollen redovisningen bör kunna inskränkas till

av

deklarationsgranskning och skatterevision enligt lag. Jämförel-

samma

mellan deklaration och de produktionsuppgifter som årligen lämnas

se

till länsstyrelserna bör kunna ske. Vidare bör det finnas möjlighet för beskattningsmyndigheten att få biträde länsstyrelsernas täkthand-

av

läggare då det finns anledning att göra fysisk kontroll i samband

en med revision. Förutom kommersiella täkter fims det s.k. husbehovstäkter. Det är markinnehavarens husbehov. Sådana täkter är täkt som utförs för eget

för närvarande inte reglerade på något sätt. Det saknas uppgifter om

hur många husbehovstäkter finns och i vilken omfattning de som om

utnyttjas. Utredningen att naturgrusskatten tills vidare inte bör

anser omfatta husbehovstäkterna. Dock bör den driver en sådan täkt som

skyldig anmäla detta till länsstyrelsen och att årligen lämna

vara att

uppgifter om produktionen.

En ökad övergång till bergkross innebär en viss ökning av energi-

förbrukningen, eftersom brytning och krossning av berg kräver mera energi än utvinning naturgrus. Ballastprodukter transporteras till

av

övervägande delen med lastbil. En ändrad produktionsinriktning skulle

kunna leda till måttligt ökade transporter med tung lastbil, men det

saknas uppgifter för att göra någon säker beräkning. De föroreningsut-

släpp kan bli följden naturgrusskatt kan dock minskas som av en bl.a. teknisk utveckling. Slutsatsen måste bli att en fortsatt genom

övergång till bergkrossmaterial är angelägen och bör påskyndas.

Omställningen till alternativa material kommer att ske successivt,

efter hand behov täkter uppstår. Skatten kommer inte

som av nya

heller få effekt för alla producenter, beroende på tillgången

att samma

-till lämpliga alternativa material i området.

För konsumenterna innebär skatten viss fördyring av materialet. en

Sammanfattning 11

Användning av bergkross som ballast i betong kan leda till en större

cementåtgång. Ökningen är dock måttlig och beror bl.a. på vilka

kvaliteter av ballastmaterial som används och hur olika fraktionsstorlekar proportioneras. Skatten blir konkurrensneutral mellan naturgrusföretag i Sverige. Däremot påverkas konkurrensfönnågan vid export negativt, vilket dock måste anses vara i enlighet med skattens syften. På lång sikt kan skatten väntas ge ett årligt budgettillskott på 65 miljoner kr. Kostnaden för beskattningen kan beräknas till 3,5 miljoner kr per år. Utredningen har även haft att göra vissa överväganden vad gäller den nuvarande täktavgiften. Under utredningsarbetets gång har emellertid täktavgifterna och deras användning granskats av Riksdagens revisorer. Enligt revisorernas mening bör regeringen lägga fram förslag om hur de statliga insatserna för prövning och tillsyn av täktverksamheten kan finansieras. Mot bakgrund av revisorernas förslag och då de överväganden som omfattas av utredningens uppdrag beror vad regeringen senare kommer fram till, har utredningen avstått från att lämna några förslag avseende täktavgiften och endast redovisat de överväganden som har kommit fram under utredningen.

Författningsförslag

Förslag till

Lag om skatt på naturgrus

Härigenom föreskrivs följande.

l § Skatt naturgrusskatt skall betalas till staten enligt denna lag för brytning av naturgrus för vilken det krävs tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen 1964:822 eller enligt vattenlagen 1983:291 eller för vilken rätt till täkt på annans fastighet har getts enligt 38 § första stycket väglagen 1971:948 eller enligt 13 § lagen 1939:608 om enskilda vägar.

2§ Med naturgrus avses naturligt sorterade jordarter som till övervägande del består av fraktionerna sand, grus och sten och som

i fråga om bildningssätt och utseende kan hänföras till någon av

kategorierna isälvsavlagringar, älvsediment eller vindavlagrade sediment.

3 § skattskyldig är den som exploaterar en täkt som sägs i 1

2. enligt 38 § första stycket väglagen 1971:948 eller 13 § lagen 1939:608 om enskilda vägar har fått rätt till täkt annans fastighet. Om det saknas uppgifter om vem som exploaterar en viss täkt skall den som innehar täkttillstândet anses som exploatör.

4 § skattskyldighet inträder när naturgrus levereras till en köpare, 2. naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, den skattskyldige avregistreras, och omfattar det naturgrus som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

5 § skattskyldighet inträder inte för

naturgrus som används enbart för ändamål som är nödvändiga för

täktverksarnhetens bedrivande eller 2. naturgrus som används för efterbehandling av täkten.

6 § Skatten tas ut med fem kronor per ton naturgrus.

14 Författningsförslag sou 1995:67

7 § I deklaration avser naturgrusskatt fâr, utom vid export, en som avdrag göras för skatt på sådant naturgrus för vilket skattskyldighet tidigare inträtt eller har tagits tillbaka i samband med återgång av köp. som

8 § Den är skattskyldig skall registrerad hos beskattningssom vara

myndigheten.

9 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen 1984: 151

om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den

1 Bakgrund

1 1 Jordartema .

J ordskorpan består av en berggrund som täcks av olika jordarter. Om jordarten innehåller organiskt material kallas den organogen. Exempel på organogena jordarter är torv, humus och mull. De jordarter som

inte innehåller organiskt material kallas minerogena. Exempel på

sådana jordarter är morän, sand och lera. Den senaste inlandsisen brukar kallas för Weichsel-isen. När den var som störst täckte den hela Sverige och Finland samt större delen

av Norge och Danmark. Där den var som tjockast hade den en mäktighet flera kilometer. Samtidigt som isen ryckte fram på-

verkade den omgivningen. Över isen bildades högtryck, varifrån vindar blåste som förde med sig lös jord från isens nännaste om-

givning. Denna jord avlagrades senare, i samband med att vindhastig-

heten minskade längre bort från isen, som lössjord. I Sverige finns nästan inga sådana jordar, de är vanliga bl.a. i mellersta men Tyskland, på den ungerska pustan och i Ukraina; områden som ligger just utanför Weichsel-isens utbredningsområde. Isen påverkade också omgivningen mera direkt. Löst material som låg ovanpå den dåvarande berggrunden drogs med och krossades till

en del av isen. Isen kunde också rycka loss delar av berget. Inuti isen

samlades på detta sätt material av olika storlekar och ursprung.

Eftersom materialet låg infruset i isen låg det stilla och påverkades

inte genom t.ex. nötning. Genom isens rörelser transporterades därför ett inhomogent material av mycket blandat ursprung, ofta långt ifrån den plats där det först fastnade i isen. När klimatet blev varmare smälte isen och lämnade då kvar det material som den fört med sig. Det isburna materialet kallas morän. Morän finns i stort sett över hela det område som täcktes av inlands-

isen. Oftast ligger den som ett tunt täcke över berggrunden, men på

vissa ställen har det bildats s.k. ryggar. Moränryggar kan ligga såväl

längs med som vinkelrätt mot den tidigare iskanten. Ryggarna är

sällan särskilt stora och materialet i dem kan vara hårt packat. Karaktäristiskt för morän är att materialet är Osorterat, att block,

stenar och mindre partiklar inte har avrundade kanter och att material-

blandningen innehåller många olika partikelstorlekar. Under isen samlades smältvattnet till isälvar. Pâ grund av den höga vattenhastigheten drogs löst material med. Materialet rullades av isälven och blev genom nötning under transporten så småningom

16 Bakgrund sou 1995:67

avrundat och jämnt till formen. Mot isälvens mynning minskade vattenhastigheten. De största blocken kunde då inte längre transporteras med älven, utan föll till botten. De minsta partiklarna var

uppslammade i älven och höll sig flytande långt efter det att isälven

mynnat ut i havet eller i lokal isdämd sjö. Slutligen sjönk också en dessa till botten och sedimenterade. isälvsmaterialet blev på så sätt sorterat efter storlek och allt eftersom isen drog sig tillbaka täcktes de grövre blocken med allt mindre stenar, grus och finare material. På detta sätt bildades rullstensåsarna. De kan vara flera mil långa och

avspeglar alltså en f.d. isälv i dess längdriktning.

lsälvar har bidragit till fler landskapsformer än rullstensåsar. De

minsta partiklarna höll sig, som nänmts, flytande länge i det vatten isälven mynnade ut Då de avlagrades havs- eller sjöbotten

som bildades lerslätter. Det geologiskt intressanta kamelandskapet i Valle härad i Västergötland är också till stor del uppbyggt av isälvsmaterial, skiljer sig från rullstensâsar. Landskapet uppkom då iskanten och men

därmed också isälven låg kvar samma ställe under en längre period.

Isälvsmaterial kunde då komma att avlagras mellan större isblock. Då dessa smälte kvarstod isälvsmaterialet i form av kullar med branta sidor s.k. kames. -

Inom stora områden i fjälltrakterna upphörde så småningom isens

rörelse då isen avsnördes i s.k dödisar, och isavsmältningen skedde då

huvudsakligen i höjdled. Den morän fanns kvar i isen avlagrades

som

då i små oregelbundna ett speciellt sätt s.k. dödismorän.

ryggar - När isen smälte mellan fjällkammarna sökte sig smältvattnet fram ner längs kanten mellan isen och bergssidan. Vattnet eroderade ut skvalrärmor. Ibland sökte sig vattnet ner under isen mot dalbottnen i tunnel, varvid isälvsmaterialet avlagrades i form av en äs, slukâs. en Eftersom detta material transporterats ganska kort sträcka är det en ofta inte lika välrundat och välsorterat som annat isälvsmaterial. I

fjälltrakterna kan det därför svårt att mot bakgrund av enbart

vara

sorteringsgraden skilja mellan morän och isälvsmaterial. Morän och isälvsavlagringar kan ha påverkats under senare tid, bl.a. vågverkan. En moränrygg som avsatts under en vattenyta

genom kan vid den successiva landhöjningen, ha fått de minsta senare,

partiklarna ursvallade så att bara de grövre stenarna blir kvar. När

landhöjningen kommit över vattenytan har det därför ryggen genom efter hand bildats kappa ursvallat material utmed sidorna. En en av former är de strandvallar byggts upp av främst annan typ av som kustströmmar i hav och insjöar. De består, liksom rullstensåsarna, av storlekssorterat och rundat material men är alltså inte isälvsbildningar.

Bakgrund 17

1.2 Tillgången

på naturgrus

Det finns naturgrus över hela Sverige. Förekomsterna emellertid

är ojämnt fördelade över landet. Även områden med

betydande naturgrustillgångar kan vara bristområden när det gäller förse markna-

att

den med ballast grus- och bergkrossmaterial god kvalitet. Orsaken

av

härtill är i många fall naturvårds- eller vattenförsörjningsskäl

men kan t.ex. också vara att naturgruset innehåller för hög halt finmaterial av

eller har andra brister i kvalitetshänseende gör det olämpligt

som som ballast.

I norra Sverige finns särskilt goda naturgrustillgångar i

Vittangi-

Pajalaornrådet, Ammamäs-Storumanområdet, Åseleområdet,

Sveg- Vemdalenområdet och utmed Österdalälven uppströms Mora. I

Sydsverige ñmis goda tillgångar i Sala-Avestaornrådet, på Mälarens öar, i norra Södermanland, Skövde-Ulricehamnsorrtrådet, Vetlanda- Vimmerby-Eksjöområdet och sydöstra Halland.

Bristområden finns särskilt i lång öster en zon om och utmed hela

tjällkedjan. Här har bristen emellertid inte så stor betydelse eftersom efterfrågan på ballastmaterial är jämförelsevis låg i området. Det är allvarligare med naturgrusbristema i de sydsvenska områdena; främst det stora område som omfattar Halland-Bohuslän-Dalsland och

norra Vänerns kustomrâde. Även Roslagen, kustområdet från Södertörn till

Kalmar, Öland, södra Blekinge och Malmöhus län har brist

på

naturgrustillgångar. På 1950-talet uppskattade Sveriges naturgrustillgångar till minst

man

75 miljarder ton naturgrus. I slutet 1982 beslutade av riksdagen att en översiktlig landsomfattande inventering naturgrus och alternativa

av

material bergkross, morän skulle genomföras. Inventeringen delades upp i två etapper, där den första avsåg tillgodose de akuta

att mest

kunskapsbehoven. Det innebar inventering områden kring tätorter

av

med mer än 10 000 invånare, grusbristområden i övrigt nedanför

av

fjällregionen och av sådana områden därutöver där det fanns starka naturvårdsintressen eller markanvändningskonflikter. Denna första etapp är nu i stort sett klar. Inventeringarna visar vilken

typ av material som finns och ungefär vilka mängder med

som, hänsyn till

andra sarnhällsintressen, kan utnyttjas. Nyligen

skärpta krav på

dricksvattenkvalitet kan dock väntas innebära större behov av att spara

grusförekomster grundvattenmagasin än kunnat beaktas

som som i

flertalet de ornrådes- eller länsvisa inventeringarna.

av

Sveriges Geologiska Undersökning SGU har, med utgångspunkt i inventeringarna, uppdrag Statens naturvårdsverk SNV

av försökt

att bedöma hur länge de tillgängliga naturgrustillgångarna kommer

att

räcka med nuvarande förbrukningstakt och med de restriktioner

som

beaktats i inventeringarna. Rapporten visar att naturgruset i 50-tal

ett kommuner kommer att förbrukat inom 30 år. För 15-tal vara ett av

Bakgrund SOU 1995:57

naturgruset slut redan inom 10 âr Hur längre

dessa kommuner är naturgruset Karin Grånäs, SGU, Uppsala, juni 1994. De räcker hittills har upprättats inom olika län eller hushållningsplaner som

tyder emellertid att rapporten kan vara väl optimistisk.

kommuner

för hushållningen med naturgrus

1.3 Riktlinjer

1952 infördes i dåvarande naturskyddslag möjlighet att

Redan för täkt inom ett visst område. Om täkt

föreskriva tillståndsprövning

hade markinnehavaren rätt till ersättning. Vid tillkomsten då vägrades

naturvårdslag 1964 föreskrevs generell tillståndspröv-

av nuvarande en lämna ersättning vid vägrat täkttillstånd fanns ning. Skyldigheten att

då kvar, togs bort 1972. men täkt för brytning bl.a. sten, grus eller Den som vill öppna en av brytningen sker för annat ändamål än markinnehavasand måste, om

husbehov, enligt 18 § naturvårdslagen 1964:822 NvL först

rens tillstånd. Med enligt förarbetena

inhämta länsstyrelsens sten avser man

148 74 även fast berg och block. Beträffande

till NvL prop 1964: s.

och lera säger att gängse tekniska definitiobegreppen grus, sand man täkten kräver tillstånd enligt vattenlagen eller får användas. Om ner

kontinentalsockeln skall prövningen göras enligt dessa

enligt lagen om

lagar och inte enligt NvL.

År regler innebär att länsstyrelserna skall ta

1983 infördes som

behövs för materialförsörjningen inom det

hänsyn till om täkten

aktuella området. med stöd 20 § NvL föreskriva att täkt inte får Länsstyrelsen kan av

föregående samråd. I sådana fall får

ske inom ett visst område utan ske länsstyrelsen har föreskrivit det inte ens brytning för husbehov om

samråd. Om länsstyrelsen har förbjudit täkt för

i förordnandet om denne enligt 26 § NvL dock rätt till markägarens husbehov har

minskar möjligheterna att begränsa husbe-

ersättning, vilket starkt

hovstäkt.

avsnitt 1.2 bedöms grusförekomsternas

Vid grusinventeringarna se

värde byggs ett antal delvärden, vilka naturvärde. Detta upp av

sammanlagda naturvärdet graderas därefter

bedöms var för sig. Det Klass I omfattar områden

i tre klasser, s.k. planeringsanvisningar. av

de inte kan upplåtas för täkt. Klass omfattar

så högt naturvärde att

med betydande naturvärde och därför bara i begränsad

områden som

för täkt. Särskild uppmärksamhet krävs då. omfattning kan upplåtas

områden där det inte finns några hinder från Klass III omfattar

naturvårdssynpunkt för täkt. i länsstyrelsernas naturvårdsplaner och

Klass I-objekten finns med

har skyddats med stöd naturvårds-

ingår i åtskilliga områden som av eller naturvårdsområden. Många

lagen som nationalpark, naturreservat

Bakgrund 19

är också utpekade som område av riksintresse för naturvård enligt 2 kap. 6 § lagen 1987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. NrL. Cirka 420 av Sveriges 1 366 sådana områden innehåller lösa avlagringar av högt naturvärde, vilket i det helt övervägande antalet fall betyder naturgrusavlagringar. En rimlig uppskattning torde vara att volymmässigt ca 13 av landets naturgrustillgångar hänförs till

klass I och med att de naturgrustillgångar bedömts lämpliga för

som brytning nu börjar att sina på många håll i Syd- och Mellansverige har intresset för att exploatera objekt i klass I och ökat. I areellt sett små län med mycket värdefull natur och stor efterfrågan på täktmaterial blir prövningen av täktansökningar extra svår. Som exempel kan närrmas Malmöhus län där det inte finns ett enda klass III-objekt. Vissa kommuner, kommunalförbund eller landsting har utarbetat

s.k. hushållningsplaner. Sådana planer eller arbete med sådana finns

för närvarande i 18 län. De omfattar antingen hela eller delar länet av

och ställer de materialtillgångar som finns tillgängliga för brytning

mot det framtida behovet av material, så långt kan bedöma. I man planen pekas de förekomster ut som behöver reserveras för utvinning.

Planen används bl.a. som stöd vid behovsprövningen enligt 18 § NvL.

Områden som innehåller så värdefulla ämnen och material att de

kan anses vara synnerligen viktiga för vårt lands materialförsörjning kan förklaras som riksintresse för materialförsörjning enligt 2 kap. 7 §

NrL. Det innebär att man kan förbjuda sådana åtgärder som skulle

påtagligt försvåra en utvinning av ämnen och material ur dem. Bland förslagen till förekomster som bör utpekas som riksintressen för

materialförsörjning finns ett litet antal naturgrusförekomster med

material som är speciellt lämpligt för gjuteriverksamhet, vattenrening

och betongtillverkning. Ett antal grus- och bergförekomster har

utpekats som riksintresse med hänsyn till såväl naturvård

som materialförsörjning. Miljöpolitiska mål har lagts fast. I fråga täktverksamhet framom hålls bl.a. i prop. 199091:90 38 att ändliga naturresurser skall s.

nyttjas så försiktigt att även framtida generationer får tillgång till

råvaror. I områden där det är behövligt material eller där det ont om

föreligger starka markanvändningskonflikter skall materialförsörjningen främst inriktas mot bergtäkter eller andra alternativa material. SNV har i bl.a. aktionsprogrammet Ett miljöanpassat samhälle

Miljö -93 SNV Rapport 4234 utvecklat målen. SNV anser att antalet täkter som samtidigt är öppna inte bör större än vad vara som svarar mot samhällets behov av täktmaterial. I första hand skall sådant material utnyttjas som är ett fullt acceptabelt alternativ till naturgrus och som medför mindre skador vid utvinning och nyttjande. Som ett delmål angavs att berg skulle svara för minst 30 % av ballastproduktionen 1994. Samtidigt bedömdes att 70 80 % naturgruspro- - av duktionen skulle kunna ersättas med alternativa material a.a. s. 83

20 Bakgrund

och 235, dvs. bör ungefär kunna nå fram till proportionerna

s. man 7030 mellan bergkross och naturgrus.

1.4 Användning av sten- och grusmaterial

Den kvantitativt mest omfattande användningen av ballastmaterial, dvs. morän och krossmaterial, har hittills varit för naturgrus,

vägbyggnad, betongtillverkning och för utfyllnadsändamâl. Andelen

ballastmaterial används till vägar och gator ökade under 1993 som

från drygt 50 % till drygt 61 %. Andelen material för betongtillverk-

ning och utfyllnadsändamál minskade däremot se tig. 1 Grus, sand

och industrimaterial, Produktion och tillgångar år 1993, SGU PM 1994:7 s. 17 f..

Fig. 1 Total produktion ballast procentuellt fördelad på anav

vändningsområden åren 1990-1993 efter SGU PM 1994:7 s. 18

Ballastmaterial används till många ändamål, än hälften av allt men mer

material produceras används för vägbyggnad.

som

%

61 60 I

50 l

40 --

30 I

20 l

9 1 9 1 993

1990 1

IVäg I] Betong å Fyllnad I Övrigt

Bakgrund 21

Naturgrus har många användningsområden. Vid byggande används naturgrus dels i markarbeten för utfyllnad, dränering, rörläggning och plattsättning, dels i själva byggnaden som huvudsbeståndsdel i betong och för eventuell murning. Vissa gruskvaliteter används för formgjutning av metall. Ett viktigt användningsområde är ñltersand

som vid rening av såväl dricks- avloppsvatten. Ren kvartssand är som

råmaterial vid framställning glas och glasfiber.

av I många fall kan naturgruset ersättas krossat berg, i viss av ut-

sträckning även av grov morän. Krossat berg får man inte enbart från

särskilda bergtäkter. Även överskottsmassor från

anläggnings- och

byggnadsarbeten kan krossas och användas, s.k. entreprenadberg. Slutligen kan också ta till tidigare använt material, vid man vara t.ex.

rivningar. Av kostnadsskäl har detta hittills förekommit bara i begränsad omfattning i Sverige. Efterfrågan på bergkrossmaterial har under senare år ökat markant

se fig. 2. En orsak till detta är den begynnande bristen på naturgrus.

För att få kvaliteter eller mindre är skräddarsydda för

som mer

olika användningar, har marknaden i ökad utsträckning ställt

upp

skärpta krav på t.ex. ballastmaterialets hâllfasthet, vidhäftningsför-

måga, densitet, motstånd mot nötning samt sprödhetsvärden. Då är det

ofta fördelaktigt att använda berg basmaterial, vilket

som ger en

jämnare kvalitet än naturgrus. Naturgrus består material från

av

många olika bergarter, som kan ha mycket varierande egenskaper. Det finns emellertid några användningsområden där bergkross inte

kan ersätta naturgrus. Det gäller bl.a. gjuterisand, ñltersand och i viss

mån s.k. kabel- och rörgravsgrus. För betongtillverkning har naturgruset ansetts som om än inte oumbärligt överlägset berg-

- kross. Det gäller framför allt de finare fraktionerna betongav ballasten, s.k. 0 8 material och ballast för betongkonstruktioner i -

vatten. Som ballast i betong har bergkross den nackdelen att cementåtgången kan öka med 10 20 %. Normalt försämras också betongens

arbetsbarhet. Problemen kan motverkas proportionegenom noggrann

ring av kornfraktionerna, inte minst inom ballastens ñllerdel de allra finaste fraktionerna, och olika tillsatsmaterial, vilket dock ökar

genom

kostnaderna. Användning bergkross också ökad vattenför-

av ger

brukning, något längre blandningstid och ställer krav på högre tryck i de pumpar som transporterar betongen från blandningen till gjutningen. Detta betyder att energiförbrukningen, utöver förbrukningen vid själva krossningen, ökar något liksom slitaget

på pumpslangarna. Till bergkrossets fördelar betongballast hör dock att som

det blir färre sprickor i betongen och att betongen blir lättare glätta

att

och vakuurnsuga.

22 Bakgrund

1.5 Utvinningen av naturgrus

27 § naturvårdsförordningen 1976:484 NVF föreskrivs att den I a utövar sådan täkt kräver tillstånd enligt 18 § NvL årligen som som

skall lämna produktionen sand, morän och uppgifter om av sten, grus, Vilka uppgifter skall länmas framgår av SNV:s Kungörelse

torv. som

med föreskrifter uppgiftsskyldighet vid täkt och stenkrossrörelse

om SNFS 1984:10.

I SGU:s publikation Grus, sand och industrimineral, Produktion och tillgångar 1993 att 85,7 miljoner ton ballast producerades

uppges

1993. Uppgiften bygger företagens egna produktionsredovisningar

och kompletterande beräkningar produktionsvolymer för de företag

av

någon anledning inte lämnat uppgifter. Den beräknade

som av

ökning med 5 % jämfört med 1992 a.a. 7 produktionen innebär en s. Den årliga produktionen ballast 1984 1987 drygt 80 miljo-

av var -

Från 1988 ökade produktionen och som högst 1990;

ner ton. var

100 miljoner ton se ñg. 2a.a. s. 9.

2 Produktionen ballast i Sverige åren 1984 1993 per Fig. av -

materialtyp efter SGU PM 1994:7 s. 16

Produktionen står för minskande andel av den totala av naturgrus en

ballastproduktionen samtidigt andelen bergkross ökar.

som

ton 120

naturgrus. 70,1 60,8 61,7 63,8 63,5 70,7 69,8 63,3 53,1 53,4

berg E] 10,9 17,6 18,7 18,4 20,9 23,4 25,1 24,9 22,6 26,1

annat 4,2 3,4 3,4 3,6 4,7 5,1 4,5 5,8 6,3

den totala ballastproduktionen 1993 utgjorde ca 60 % naturgrus

Av

30 % bergkross. SNV:s första delmål har alltså uppnåtts se

och ca avsnitt 1.3. Tendensen har också allt sedan 1987, då naturgruspro-

Bakgrund 23

duktionen uppgick till 74,5 % och bergkrossproduktionen till 21,5 % av den totala ballastproduktionen, varit en sakta minskande andel

naturgrusproduktion och ökad andel bergkrossproduktion se fig. 2. Ökningen av andelen krossmaterial går dock enligt SNV:s uppfattning

för långsamt, för landet som helhet, och bör påskyndas Ett miljöan-

passat samhälleMiljö -93 s. 235 . Man beräknade 1993 att det i de tillstândsgivna täkterna fanns totalt ca 490 miljoner ton grusmaterial kvar. Med en årlig produktion av drygt 77 miljoner ton räcker materialet i de öppna täkterna i ytterligare sex år SGU PM 1994:7 s. 19. Ur naturvårdssynvinkel är det av intresse att antalet täkter hålls År 1993 fanns totalt 5 378 tillståndsgivna täkter. Därtill kom nere. ett okänt antal husbehovstäkter. Av de tillståndsgivna täkterna var 4 146 st eller 77 % grustäkter och 399 st eller 7 % bergtäkter. Jämfört med föregående âr innebar detta en minskning med ca 4 % av såväl det

totala antalet tillståndsgivna täkter som antalet grustäkter. Antalet

bergtäkter ökade däremot med 12 % se fig. 3 a.a. s. 4.

Fig. 3 Totalt antal tillståndsgivna täkter åren 1987 1993 för- -

delade per typ av täkt efter SGU PM 1994:7 s. 5

Trots att antalet täkttillstånd sjunker ökar antalet bergtäkter.

st 7,000

6,000

5,000 i

4,000

3,000

2,000

1,000

0 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 I naturgrustäkt D bergtäkt annan täkt

24 Bakgrund sou l995:67

1.6 Naturgrus i Danmark

I Danmark infördes 1978 en täktavgift på 0,50 Dkr per kubikmeter för alla materialslag. Avgiftens syfte var, liksom den nuvarande svenska

täktavgiften, att finansiera myndighetskostnadema i samband med täktverksamhet. Samtidigt fanns en förhoppning om en återhâllande effekt på förbrukningen, som dock inte infriades. År 1990 ändrades avgiften till skatt och höjdes rejält, till 5 kr.

en Eftersom Danmark, med undantag för Bornholm, saknar lämpligt berg för krossning, har skatten inte syftat till att styra täktverksamheten i någon särskild riktning. Det huvudsakliga syftet med skatten har i

stället varit hushållning med allt täktmaterial, bl.a. genom ökad

användning av alternativa material som schakt- och rivningsmassor. Man har i Danmark, som även har en avfallsavgift, noterat en

kraftig nedgång i produktionen av täktmaterial, och återvinningen av

bygg- och rivningsavfall har ökat kraftigt. Även det är svårt om att

avgöra om nedgången i materialproduktionen beror på avgiftshöjningen eller den allmänna konjunkturnedgängen, kan man räkna

med att täktskatt och avfallsskatt här förstärker varandra.

Begreppet naturgrus 25

2 Begreppet naturgrus

Huvudsyftet med utredningsuppdraget är att utreda möjligheterna att

införa en skatt naturg.rus. Någon närmare beskrivning vad

av man menar med detta begrepp inte i direktiven bil. 1.

ges se

Begreppet är inte allmänt vedertaget och det saknas dessutom en entydig teknisk definition. I detta kapitel definieras det material som skall beskattas.

2.1 Grus

Det som i dagligt tal kallas för grus och sten kan ha olika grovlek.

Den svenske geologen och kemisten Albert M. Atterberg 1846 -

1916 utförde viktig forskning bl.a. om de minerogena jordarternas klassifikation och uppställde den s.k. Atterbergsskalan. Enligt denna definieras sju olika fraktionsgrovlekar. De fraktionsgränser och benämningar som användes var emellertid inte helt lämpliga teknisk

ur synvinkel. Ökade internationella kontakter och

vidgat nordiskt

samarbete, men kanske främst behovet att fraktionsindelav anpassa

ningen till jordarternas geotekniska egenskaper medförde att kravet på en modifiering av fraktionsgränserna blev allt starkare med tiden.

Svenska geotekniska föreningens SGF laboratoriekommitté har därför

föreslagit en något annorlunda indelning och benämning jordarterna

av

J ordarternas indelning och benämning, 1992. Laboratoriekommitténs förslag stämmer helt överens med vad som antagits inom geotekniken i våra nordiska grannländer. Däremot har geologerna hittills inte anammat dess jordartsindelning.

De fraktioner som finns kan enligt SGF laboratoriekommitté a.a. :s s. 6 delas in i blockfraktion större än 600 mm, stenfraktion 60 - 600 mm, grusfraktion 2 60 mm, sandfraktion 0,06 -2 mm, silt- -

fraktion 0,002 0,06 mm och lerfraktion mindre än 0,002 mm.

-

Termen grus används i dagligt tal i olika betydelser;

dels som

storleksmått på en enskild partikel, dels benämning på ett material

som

där de ingående partiklarna huvudsakligen finns inom visst

ett storleksintervall. Det korrekta enligt SGF:s definitioner är dock att tala om grusfraktion när enskilda gruskorn och då avses om grus man avser en jordart där grusfraktionen dominerar. Grusfraktioner kan tillverkas i krossverk, finns också naturligt men i landskapet. Uppenbarligen avses i allmänhet med naturgrus sådant naturligt grus. Det torde emellertid inte fullt så enkelt att vara

26 Begreppet naturgrus

fastställa definition begreppet naturgrus, eftersom ordet grus

en av ofta används i vidare betydelse; beteckning för sorterade även en som jordarter vilken storlek de ingående partiklarna huvudsakligen oavsett har. Denna innebörd begreppet eller naturgrus är också vanlig av grus i täktbranschen. Där kan med naturgrus ungefär allt det man avse material i täkt är fyndigt, dvs. material som kan användas en som

inom byggnads- och anläggningsverksamhet och som är ekonomiskt

försvarbart att utvinna med nuvarande teknik.

2.2 Definitioner av naturgrus

Enligt Nationalencyklopedins förklaring till grustäkt innehåller

naturgrus kornfraktionerna sand, grus och sten. Naturvårdskommittén, inte definierar begreppet naturgrus, som

redogör för geologisk definition använder ordet ofta

en av grus, men benärrming också på i lös avlagring och sand SOU 1979: 14 som sten s. 9.

Industriverks SIND publikation Grus och sand land

I Statens och i hav SIND 1980:1 55 används naturgrus som gemensam s.

benämning naturligt sorterade sten-, grus- och sandjordarter.

Då SNV i aktionsprograrnrnet Ett miljöanpassat samhälleMiljö -93

föreslog differentierad täktavgift på naturgrus avsåg man isälvs- och

en fluvialt material, dvs. vattensorterat material av alla storlekar.

SGU varje år publikation med uppgifter om produktion

ger ut en och tillgångar sand och industrimineral. Rapporten bygger av grus,

på de uppgifter länsstyrelserna med stöd 27 a § NvF

främst som av samlar in produktionen bl.a. sten, sand och årligen om av grus, I skiljs mellan naturgrus, morän, bergkross och morän. rapporten

övrigt, vilket främst består bergmaterial från separata

senare av

krossar vid anläggnings- och byggnadsarbeten. Alla fyndigheter av

material med kornstorlek större än grovmo redovisas som sorterat

Det avgörande är inte hur det har bildats, utan om det är

naturgrus. sorterat eller inte. Det verkar således inte finnas någon entydig definition av begreppet Av de redovisade definitionerna torde dock kunna utläsas naturgrus. natur- betyder materialet inte är tillverkat av

att prefixet att människan är naturligt och att suffixet -grus används för

utan material med viss huvudsaklig storlek, dock inte motsvarar en som

SGF:s geotekniska definition utan snarare det vidare begrepp

av grus, t.ex. används i SIND:s rapport. som

Begreppet naturgrus 27

2.3 Utredningsuppdragets begrepp

I direktiven se bil. 1 anges att isälvsavlagringar såsom rullstensåsar

och deltan har stor betydelse exempelvis genom att de innehåller våra viktigaste grundvattenmagasin och för framställning av dricksvatten genom inñltrering. De utgör också ofta högintressanta naturvårdsobjekt och bildar estetiskt viktiga komponenter i landskapsbilden.

Bakgrunden till utredningsuppdraget är att undersökningar som SGU och SNV har gjort visar att det är stor brist naturgrus på många

håll i landet, särskilt i Syd- och Mellansverige. I vissa kommuner kan naturgruset slut inom tio år. Det är därför enligt direktiven vara nödvändigt att vidta åtgärder som medför en bättre hushållning med naturgruset, så att det i första hand används för sådana ändamål där det inte går att ersätta med annat material. Förutsättningarna för att åstadkomma en sådan hushållning genom att en skatt naturgrus införs skall nu utredas. Enligt direktiven avses med naturgrus olika fraktioner av isälvsmaterial. I det följande avsnittet behandlas huruvida man, för att

uppnå en sådan hushållning med naturresurserna som är syftet med skatten, kan begränsa definitionen av naturgrus till isälvsmaterial eller

även material med ett annat geologiskt ursprung bör beskattas. om

2.3.1 Naturgrus: inte bara isälvsmaterial

En hushållning med naturgrus kan inte begränsas till enbart isälvsmaterial.

För den bedriver täkt saknar det betydelse hur som av grus m.m. materialet har bildats. Avgörande är istället materialets fraktioner och kvalitet samt att det är sorterat, så att kostnaderna för täkten hålls Man kan befara att en skatt enbart träffar isälvsmaterial kan nere. som

medföra att täkt av fyndigheter av sorterat icke glacifluvialt material

ökar. Med den bestämning av begreppet naturgrus som SGU använder

gäller rapporterna om bristande naturgrustillgångar även sådant

material. Vidare är det för skattedebiteringen mycket väsentligt att man lätt

kan avgränsa det skattepliktiga materialet. Exploatören kanske inte ens

vet hur det material som han utvinner har bildats. I vissa fall kan det även för en tränad geolog innebära svårigheter att fastställa ett visst

materials ursprung. De svårigheter som kan uppstå kan undvikas och syftet med skatten bättre uppnås om man låter begreppet naturgrus

omfatta även annat sorterat material än isälvsmaterial. En sådan definition stämmer dessutom överens med de tidigare definitioner av naturgrus som redovisats ovan.

28 Begreppet naturgrus

2.3.2 Utredningens förslag till definition av naturgrus

Med naturgrus bör avses naturligt sorterade jordarter som till

övervägande delen består av fraktionerna sand, grus och sten och

som i fråga om bildningssätt och utseende kan hänföras till någon av kategorierna isälvsavlagringar, älvsediment eller vindavlagrade sediment. Med naturgrus bör även avses övriga fraktioner som ingår i sådana jordarter. Med naturgrus bör inte förstås jordarter som till övervägande delen består av silt och ler.

För att närmare kunna definiera en jordart kan man använda en metod som kallas siktning, vilken bl.a. kan bidra till att fastställa materialets

ursprung. Resultatet redovisas ofta grafiskt i någon sorts diagram i

vilket man kan se kornstorleksfördelningen och därvid avgöra om

materialet är bra eller dåligt sorterat. I ett stapeldiagram ger ett dåligt

sorterat material många och relativt låga staplar eller staplar på längre avstånd från varandra. Om det bara blir ett mindre antal, relativt höga

staplar som ligger intill varandra är materialet välsorterat se fig 4.

Geologerna delar in jordarterna i sorterade, ofullständigt sorterade och osorterade jordarter. Benämningarna sorterade, ofullständigt sorterade och osorterade motsvaras av den geotekniska benänmingen

ensgraderad, mellangraderad och månggraderad. Indelningen görs då i stället efter korngraderingen, varvid graderingstalet CU för ensgraderade jordarter är mindre än 5 och för månggraderade större än

15 Jordarbernas indelning och benämning, s. 28 f..

Graderingstalet ett visst material beräknas genom formeln

CU da, dm varvid med da, och dm avses korndiametern vid viktmängderna 60 % respektive 10 % på en kurva som visar hur materialet fördelar sig på olika kornstorlekar. Det går i stort sett till

följande sätt. Ett prov från materialet siktas. Det tal som motsvarar

korndiametern eller maskstorleken sikten då 60 % av materialet

mätt i vikt passerar, divideras med det tal som motsvarar korndiarnetern då endast 10 % av materialet passerar.

Kornfördelningen eller sorteringsgraden kan variera inom en och

täkt och varken länsstyrelsen eller den som driver täkten har samma

i regel gjort någon bedömning av materialets proportionella samman-

sättning. Att försöka upprätta någon sorts definition av hur stor sorteringsgraden skall vara för att materialet skall anses så sorterat att det är skattepliktigt är vanskligt och de gränsdragningar som detta för med sig kan kännas omotiverade för den enskilde.

Begreppet naturgrus 29

Fig. 4 Moränen är fördelad på olika kornstorlekar än mer isälvsmaterialet som utsatts för vattnets sorterande verkan. Det övre diagrammet visar ett principiellt exempel hur fraktions-

storlekarna kan fördela sig i morän, medan det undre diagrammet

en

visar ett exempel pâ hur fördelningen kan ut i isälvsavlagring.

se en

% 50

l%I

ler grovmjäla grovmo grovsand grovgrus ñnmjäla ñnmo mellansand fingrus sten

30 -

0 I l J J ler grovmjäla grovmo grovsand grovgrus fmmjäla finmo mellansand fingrus sten

30 Begreppet naturgrus

Som framgår föregående avsnitt bör första förutsättning för av en att ett material skall kunna utgöra naturgrus vara att det är naturligt sorterat, oavsett vilken grad av sortering det har. Moränerna är

vanligen månggraderade, dvs. osorterade. Genom kravet på sortering

graderingstal mindre än 15 kommer därför de flesta moräner att

undantas från beskattning. Dock bör inte alla naturligt sorterade jordarter beskattas. De flesta

definitionerna naturgrus se avsnitt 2.2 utgår från fraktionerna

av sand, grus och sten. Jordarterna silt och ler i allmänhet med undantag för anses kvaliteter används för lecaprodukter och tegel, samt vissa ickesom

glaciala leror används för tillverkning av t.ex. porslin och

som keramik inte lönsamma att bryta. Dessa jordarter har inte heller skyddsintresse övriga naturligt sorterade jordarter. Genom samma som

att definiera begreppet naturgrus som naturligt sorterade jordarter som till övervägande del än 50 % består fraktionerna sand,

mer av grus

fmkorniga material undantas från beoch sten, kommer detta mer att skattning. Det finns emellertid material i och för sig är naturligt sorterat, som

ändå inte har någon större betydelse för vattenförsörjningen.

men som

Svallad morän och svallgrusavlagring från morän utgör normalt inga grundvattenmagasin, det har sitt i moränförekomsten på

ursprung platsen. Materialet är inte oersättligt ballast och blandas ofta med som morän från förekomst när materialet bryts, bl.a. för att få ett samma bättre material för vägbyggen. Det skulle omständligt och vara i täkterna kontrollera hur mycket det levererade kostsamt att ute av materialet utgörs svallgrus. Sådant material bör inte anses som av

kunna utgöra naturgrus, varför definitionen naturgrus bör komplet-

av med bedömning avlagringens bildningssätt och utseende. teras en av Endast sådant material i fråga bildningssätt och utseende som om

t.ex. kantavrundning kan hänföras till någon av kategorierna med tillhörande svallgrusbildningar älvsediment isälvsavlagringar -,

eller vindavlagrade sediment bör omfattas av definitionen. I enlighet

med skattens syfte kommer då inte svallad morän och svallgrusavlag-

ring från morän att beskattas.

I ansökan till länsstyrelsen tillstånd till täkt enligt 18 § NvL

om alltid vilkenvilka de materialkategorier som ansökan avser. anges av

Länsstyrelsen har i allmänhet tillgång till faktaunderlag grusinventering, grushushållningsplan för att bedöma ansökningens definitioner.

I flertalet fall bör därför bedömningen ett material i skattehänav om seende skall definieras naturgrus inte komma att vålla problem. som

3 skattens konstruktion

Naturgrus

Olika aspekter av täktverksamhet har utförligt behandlats i tidigare utredningar Naturvård och täktverksamhet, SOU 1979: 14 och 15, och Grus och sand på land och i hav, SIND 1980:1. Eftersom många beskrivningar och slutsatser i sina huvuddrag alltjämt är giltiga koncenteras frågan nu på skatten och dess konstruktion.

Enligt direktiven bil. l skall möjligheterna införa skatt på

se att en

naturgrus undersökas. Härvid ingår att utreda såväl de lagliga som de

praktiska möjligheterna. De flesta och största problemen hänför sig till de praktiska möjligheterna. De lagliga möjligheterna berörs i de två

följande avsnitten. Därefter behandlas de olika praktiska frågorna.

3.1 Skatt och inte avgift

Frågan vad är skatt och vad som är avgift berördes bl.a. i om som förarbetena till nuvarande regeringsfonn. En skatt kan karaktäriseras

som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation prop. 1973:90 213. Om det däremot utgår ett specificerat vederlag för

s.

den erlagda penningprestationen är det i allmänhet fråga om en avgift.

Avgiften kan vara antingen en tvångsavgift eller en frivillig avgift.

Beträffande denna gränsdragning bör avgörande vikt fästas vid om

den enskilde befinner sig i en sådan situation att han rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att erlägga avgiften. Frågan får avgöras för varje särskilt fall efter en helhetsbedömning a.a. s. 218.

Naturgrusskatten skall utgå ett tvångsbidrag till det allmänna

som utan någon motprestation. Avsikten är inte heller att skatten skall täcka vissa kostnader eller att den annat sätt skall komma branschen till godo.

32 Naturgrusskattens konstruktion

3.2 Skatt som styrmedel

Det finns enligt utredningens mening inte något lagligt hinder mot att införa en skatt med syfte att öka hushållningen av naturgrus och styra användningen mot alternativa material.

Enligt regeringsformen tillkommer rätten att besluta om beskattning av Sveriges befolkning riksdagen RF 8 kap. 3 §. Denna rätt utnyttjas inte bara för att via bl.a. inkomstbeskattningen finansiera de offentliga verksamheterna. Beskattningsrätten används också som styrmedel för att uppnå vissa effekter. Ett sådant styrningssyfte har t.ex. koldioxidskatten som syftar till minskade koldioxidutsläpp. Genom beskattning skall den som använder bränsle med hög kolhalt förmås att byta till bränslen med lägre kolhalt. En naturgrustäkt innebär förbrukning av en andlig och, till dess en ny nedisning inträffar, förnyelsebar resurs. Grusfyndigheterna är vidare av stort nationellt intresse, inte bara av kultur- och naturvårdsskäl, utan även av naturresursskäl, t.ex. för vattenförsörjning. Det ligger i det allmännas intresse att gruset inte överexploateras så att det tar slut. Ekonomiska styrmedel har visat sig effektiva om man vill uppnå ett visst syfte. Möjligheten att använda sådana inom miljöpolitiken har under år rönt stort internationellt intresse. Inom svensk senare miljöpolitik är miljöskatter och -avgifter nu en väl etablerad företeelse. I propositionen En god livsmiljö 199091:90 s. 57 framhöll regeringen att ekonomiska styrmedel fortsättningsvis bör komma till ökad användning inom miljöpolitiken. I 18 § NvL finns sedan 1983 bestämmelser om att den som söker täkttillstånd vid behov får föreläggas att lägga fram bl.a. en utredning belyser behovet täkten. Om föreläggandet inte följs avvisas som av ansökningen. Denna behovsprövning infördes i förhoppningen att man skulle uppnå bättre hushållning med naturgmset, men det har inte en fungerat tillfredsställande. Den önskade effekten med starkt minskad förbrukning och styrning av användningen till alternativa material bör för naturgnisets del effektivt kunna uppnås genom införandet av ekonomiska styrmedel. Ju högre skatt, desto starkare incitament för branschen att söka alternatimaterial och att utveckla tekniken så att alternativa material i större va utsträckning kan användas i stället för naturgrus. Som nämnts ovan tillkommer rätten att besluta om skatt riksdagen, vilket innebär att valet skatt skall tas ut eller inte, inte kan överlåtas på enskilda län om eller kommuner.

Naturgrusskattens konstruktion 33

Beskattningsunderlag

Trots de svårigheter kan uppstå exakt beräkna den som att faktiska mängden levereratanvänt material bör skatten beräknas

på ett faktiskt underlag. Uppvägd vikt bör utgöra underlag för skatteberäkningen.

Om någon saknar möjlighet att väga sitt material bör en

schablonmässig omräkning från löst mått till vikt med omräk-

ningsfaktorn 1,65 kunna godtas.

Naturgrusskatten kan beräknas ett faktiskt eller fiktivt underlag.

Det faktiska underlaget kan bygga levereradanvänd mängd

naturgrus mätt i volym kubikmeter alternativt vikt ton.

Det kan uppstå praktiska problem med att exakt mäta materialet, i såväl volym som vikt. När man mäter volymen på ett material som, liksom naturgruset, består olika fraktioner av kan resultatet variera beroende på hur hårt materialet är packat. I

grustäktssammanhang

använder man därför två olika mått; fast och löst mått. Fast mått används då man mäter volym naturgrus i naturlig avlagring. av m.m.

Volym av naturgrus i losstaget skick i stället i löst mått.

anges Förhâllandena mellan det fasta och lösa måttet brukar för naturgrus motsvara omräkningsfaktorn 1,2, dvs. kubikmeter fast mått en motsvarar 1,2 kubikmeter löst mått. Grusets volymvikt varierar med kvalitet och, främst när det gäller

utbrutet material, med sorteringsgrad. SIND har i sin utredning SIND

1980: 1 använt omräkningsfaktorn 2 för obrutet grusmaterial, dvs. en

kubikmeter fast mått väger ca 2 ton. Vanligen använda omräkningsfaktorer för naturgrus i löst mått varierar mellan 1,8 för fyllnadsgrus, förstärkningsgrus och bärlager och 1,4 för finare kvaliteter

som kabelsand, putssand och För rörgravsgrus,

murgrus. dräneringssingel, finsingel, betonggrus, väggrus etc. används 1,6 och 1,5. SIND har i sin utredning använt 1,65 genomsnittlig omräkningsfaktor

som en a.a. s. 345.

Ett fiktivt beskattningsunderlag kan fastställas med utgångspunkt i

täkttillståndet. Mängden tillåten brytning kan då delas

upp det antal är som täkten får pågå. Detta skulle innebära fler år att som täkttillståndet gäller, desto lägre blir det ärliga

beskattningsunderlaget

och därmed även skattebeloppet. Detta skulle teoretiskt kunna

rent leda till att täkttillstånd, för täkt där hela uttaget kan göras inom en

ramen för ett tillstånd, söks för flera år än nödvändigt och

att

efterbehandlingen av täkten fördröjs. Från naturvårdssynpunkt är det

emellertid angeläget att täkterna inte hålls öppna längre tid än

nödvändigt och att efterbehandling görs så snart det kan ske. De täktansvariga är också angelägna om att efterbehandla täkterna så

snart som möjligt, eftersom de deponerat bankgaranti säkerhet för en som

34 Naturgrusskattens konstruktion

skulle problem uppstå det visar sig att täkten inte

detta. Vidare om förväntade mängden fyndigt material eller man inte innehåller den förväntad avsättning. I sådana fall skulle troligen ett fiktivt

uppnår beskattningsunderlag bygger tillståndsgiven mängd upplevas

som

orättvist. För uppnå rättvis och likformig be-

som mycket att en

skattning bör inte fiktivt beskattningsunderlag användas.

ett använder vågar för mäta materialet. När en lastbil De flesta att för hämta vägs bilens vikt tom. Efter lastning görs kommer att grus och mellanskillnaden mellan de två vikterna är lika

en andra Vägning

med grusets vikt. sällan volymen faktiskt mäts på det material som levere- Det är som torde inte möjligt eller i vart fall vara rasanvänds. Det ens vara svårigheter exakt avgöra vilken volym som har förenat med stora att

leveratsanvänts. För den saknar anordning för Vägning av

som det dock enklast beräkna materialets volym. Med materialet är att

den mängd volymmässigt normalt ryms på utgångspunkt från som

får köparen kanske betala per lass. Någon verklig

t.ex. ett släpflak,

mätning görs dock inte.

finns alltså problem att exakt bestämma beskattningsunderlaget

Det

vikt eller volym grund för beräkningen. Av

vare sig man väljer som måste viss schablonmässighet därför accepteras

praktiska orsaker en beskattningsunderlaget. I de fall gruset inte kan

vid bestämmande av eller eventuellt mäts bör omräkning

vägas, utan volymen uppskattas en

till vikt kunna göras med omräkningsfaktorn 1,65. från volym

beskattningsunderlaget för l kubikmeter löst mått Exempelvis kommer

att bli 1,65 tonÄMed hänsyn till att de största kvantiteterna

naturgrus förstärkningsgrus och bärlagergrus kan man

naturgrus är fyllnadsgrus,

från detta i varje fall inte innebär någon överskattning av utgå att vikten.

3.4 skattskyldighet

Skattskyldigheten bör åvila den som exploaterar en naturgrus- Kan det inte utredas denne är bör skattskyldigfyndighet. vem åläggas den har täkttillstånd för naturgrusfyndigheten.

heten som någon med stöd 38 § väglagen eller 13 § lagen om Om av enskilda vägar har fått rätt att ta naturgrus från någon annans

fastighet bör denne själv vara skattskyldig för det uttagna natur-

gruset.

Den är skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos

som

beskattningsmyndigheten.

till täkt länsstyrelsen utses ansvarig till-

När tillstånd ges av en Det är denne har tillstånd att utvinna gruset och ståndsinnehavare. som

Naturgrusskattens konstruktion 35

som ansvarar för allt som händer med täkten och inom täkten.

Misskötsamhet i något avseende när det gäller skyldigheter enligt

medgivet täkttillstând kan enligt 18 § fjärde stycket NvL medföra att

förlängning av eller nytt täkttillstând vägras. Den bryter

som mot villkor eller föreskrift som meddelats i samband med täkttillstând kan enligt 39 § första stycket NvL föreläggas vid vite att åstadkomma rättelse.

Eftersom täkttillstånd är förutsättning för få utvinna

en att grus

kunde det vara naturligt att skattskyldigheten ålades den har

som ansvaret för täkten. Det är emellertid inte alltid den i täkten verksamme exploatören som har täkttillstândet, ibland kan det markägaren vara

eller ett annat företag. Ett flertal varianter finns.

Markägaren har både täkttillstândet och utövar exploateringen. 2. Markägaren har täkttillstândet har överlåtit exploateringen till men

en annan person eller ett företag.

En fysisk person eller ett bolag har avtalat med markägaren som

om nyttjande av gruset har tillståndet och utövar exploateringen.

4. En fysisk person eller ett bolag har avtalat med markägaren som om nyttjande av gruset har tillståndet har överlåtit exploateringen men

till en tredje part, kan fysisk eller bolag.

som vara en person ett

Vid val av skattskyldig kan man välja mellan tre subjekt; markäga-

ren, den som har täkttillstândet eller exploatören.

Markägaren finns registrerad i fastighetsboken och verksamheten drivs på hans mark. Det kan dä tyckas naturligt att skattskyldigheten

läggs på honom. Emellertid kan han, om han inte själv exploaterar

täkten, ha svårt att fâ fram uppgifter för att bestämma skatteunderla-

get. Markägarens mellanhavande med exploatören kan ha reglerats i ett avtal som träffats för länge sedan. Eventuellt har markägaren fått

ersättning en gång för alla och saknar nu möjlighet att få ersättning för skatten. Det är då oskäligt han skulle drabbas skattskyldighet

om av för en verksamhet som utövas någon av annan.

Den som har täkttillstândet registreras hos länsstyrelsen och är

ansvarig för allt som händer med och inom täkten. Samma invänd-

ningar kan riktas mot att skattskyldigheten läggs pâ tillstándshavaren som mot att skattskyldigheten läggs på markägaren.

Exploatören är den som har skattekraften och den fulla kontrollen

över såväl verksamheten skatteunderlaget. Flertalet exploatörer

som

ärmervärdesskatteskyldiga ochuppgiftsskyldighetenenligt27 a § NvF

åvilar den utövar täktverksamhet. Vidare kräver de flesta som länsstyrelser, då täkttillstånd att få uppgift är ges, om vem som exploatör och att ett eventuellt byte exploatör skall anmälas. av

övervägande skäl talar därför för att skattskyldigheten skall åvila

den som utnyttjar materialet exploatören. Teoretiskt kan det tänkas att i ett visst fall saknar uppgift man om exploatör. För att undvika att skatt inte tas ut i detta fall bör subsidiär skattskyldighet föreskrivas för tillståndshavaren. Subsidiär skattskyl-

36 Naturgrusskattens konstruktion

dighet bör dock inte åläggas markägaren i denna hans egenskap,

eftersom denne inte nödvändigtvis har kännedom om vem som exploaterar täkten. Exploateringen utövas av antingen tillståndshava-

i och för sig kan markägaren eller någon som denne ren som vara - träffat avtal med. Den subsidiära skattskyldigheten skall emellertid endast gälla tillståndshavaren inte korrekt har angivit vem som är om

exploatör, exempelvis att redovisa ett skriftligt kontrakt eller

genom intyg från den som uppges vara exploatör.

Det därför lämpligt NVF kompletterades med en skyldighet

vore om för varje täkttillstånd är exploatör och att anmäla att ange vem som

eventuellt byte exploatör. En sådan ändring av NvF kan ske i

av administrativ ordning.

3.4. 1 Tvångstäkt

vissa lagar föreskrivs skyldighet för fastighetsägare att upplåta täkt

I Så föreskrivs i 38 § väglagen 1971:948 att länsstyrelsen i annan.

vissa fall kan föreskriva att rätt till täkt skall upplåtas om väghållare

behöver sand eller jord för drift av väg. Samma rätt ta sten, grus,

skall enligt 13 § lagen 1939:608 om enskilda vägar upplåtas om det behövs för väghållningsskyldighet har ålagts fastighet enligt

som lagen. Tvångstäkt förekommer emellertid knappast.

Med tanke på skattens skyddssyfte och av rättviseskäl bör även

enligt angivna bestämmelser föremål för beskattning i täkter nu vara de fall materialet är naturgrus. Skattskyldig i dessa fall blir den som har fått rätt till täkten.

3.4.2 Registrering

I likhet med vad som gäller flertalet andra punktskatter bör den som skall betala naturgrusskatt anmäla sig för registrering hos beskattnings-

myndigheten.

Naturgrusskattens konstruktion 37

3.5 Skattskyldighetens inträde,

m.m.

Skattskyldigheten bör inträda då obeskattat naturgrus levereras till

en köpare eller tas i anspråk annat sätt.

Om den skattskyldige avregistreras inträder skattskyldighet för

det obeskattade naturgrus han då har i lager. som Skattskyldighet bör inte inträda för naturgrus används som enbart för ändamål är nödvändiga för täktverksamhetens som

bedrivande eller som används för efterbehandling täkten.

av Avdrag får, utom vid export, göras för skatt på sådant natur-

grus för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt eller har

som

tagits tillbaka i samband med återgång köp.

av

När en grustäkt startar börjar med att ta undan den jord man m.m.

som ligger ovanpå grusfyndigheten. Materialet skjuts ihop till högar och används sedan vid efterbehandlingen täkten. När grusfyndig-

av

heten ligger öppen börjar brytningen med grävskopor. För de flesta ändamål sorteras materialet i siktanläggning och eventuella

en större stenar eller block krossas. Det färdiga materialet lagras oftast på särskild plats i täkten. De maskiner används vid produktionen är som

dyra i drift, vilket gör det fördelaktigt att arbeta intensivt under

en

period för att sedan kunna göra uppehåll i brytningen. I den mån miljöskyddslagen 1969:387 inte kräver inskränkningar täktverk-

av

samheten, styrs dess intensitet därför efterfrågan på material. Den

av

enskilde exploatören torde inte heller benägen att bryta material

vara

som han inte har förväntningar att kunna sälja.

om

Olika tidpunkter för skattskyldighetens inträde

kan tänkas om man

utgår från att den faktiska mängden skall utgöra underlag för beskattningen. Dels då själva brytningen sker, dels då materialet är färdigbearbetat och lagt i upplag, dels då försäljningleverans alternativt förbrukning sker. Naturvårdssyftet med skatten talar för att själva brytningen skall utlösa skattskyldighet. När brytning väl skett kan materialet inte återläggas och fyndigheten återfå sin ursprungliga form och funktion. Det är alltså viktigt att inte material än vad verkligen behövs

mer som

bryts. Detta ligger emellertid även i exploatörens intresse, eftersom

han inte vill utföra mer arbete än vad han beräknar kunna ersatt

genom försäljning. Någon större överproduktion förekommer därför

knappast i dag.

En beskattning vid själva brytningen skulle innebära betydande problem att bestämma skatteunderlagets storlek eftersom materialet

som regel inte mätsvägs förrän det skall levereras. I slutet av detta avsnitt föreslås att material endast används för som

täktens efterbehandling inte skall beskattas. Genom hävda

att att ett visst material är avsett att användas för sådant ändamål skulle vissa

38 Naturgrusskattens konstruktion

skaffa sig otillbörlig skattekredit. Risken härför

skattskyldiga kunna en

troligen liten eftersom redan vid tillståndsgivningen har är dock man fastställt plan för efterbehandlingen reglerar hur mycket en som material behövs för detta ändamål. som

ytterligare mot brytningstidpunkten som tidpunkt för

Ett argument

skattskyldighetens inträde är de likviditetsproblem som kan uppstå för

han tvingas betala in skatten innan han har sålt exploatören om materialet.

uppstår skattskyldigheten knyts till den Liknande problem om då materialet är fårdigbearbetat och lagt i upplag. Enligt tidpunkt utredningen talar övervägande skäl därför för att skattskyldigheten i

stället bör inträda då materialet säljs.

fastställa vid vilken tidpunkt försäljning skett knyts

För att en

för flertalet punktskatter till begreppet leverans. skattskyldigheten

betyder avlämnande, tillhandahållande. En vara skall enligt Ordet mening Handledning Punktskatter 1992, RSV 504 Riksskatteverkets -

normalt levererad vid tidpunkt som den

utg. s. 20 anses samma 1990:931 bestämmelser skall avlänmad.

enligt köplagens anses vara

leverans används alltså såväl när köparen hämtar varan hos Begreppet

s.k. hämtningsköp, när godset antingen av säljaren

säljaren, som själv till ort, s.k. distansköp. eller köparen transporteras en annan det gäller grusköp är båda dessa typer köp vanliga. När av

Begreppet leverans är således knuten till en försäljning. Det är

fråga leverans materialet endast körs från själva därför inte om om

läggas i upplag någon annanstans eller om

täktområdet för att ett eget någon använder eget material.

till enbart försäljning skulle därför Att knyta skattskyldigheten en gruskonsumenterna grustäkter skulle

innebära att de stora genom egna Då sker ingen försäljning och

kunna undgå skattskyldighet.

skulle aldrig utlösas. Problemet kan undvikas genom att beskattning

material i anspråk för andra ändamål än försäljning

även som tas

i i princip varje sätt den beskattas. Med tas anspråk avses som förfogar materialet, såsom nyttjande i egen rörelse, skattskyldige över byte, gåvor osv.

material kan komma användas inom den egna täkten, En del att efterbehandling eller för tillfälliga vägar Material antingen för m.m.

i anspråk enbart för ändamål är nödvändiga

som detta sätt tas som

bedriva täktverksamheten bör undantas från skattskyldighet.

för att

skattskyldig någon anledning beslutar sig för att

Om den som är av sin rörelse skulle rent teoretiskt den situationen kunna lägga ned

materialet aldrig levereras eller tas i anspråk annat uppkomma att

fall torde materialet då i stället återläggas, vilket sätt. I de flesta beskattning inte skall ske. Om det inte kan återläggas t.ex. innebär att materialet förvarats i ett separat upplag, bör det finnas på grund av att

Med hänsyn till bl.a. skyddssyftet med möjlighet till avregistrering.

en

Naturgrusskattens konstruktion 39

skatten bör den avregistrering då sker utlösa beskattning det som av

utbrutna grus som den skattskyldige har i lager.

Enligt vad som är gängse för punktskatter bör den är skattskylsom dig i sin deklaration göra avdrag för naturgrus har tagits som

tillbaka i samband med återgång köp och för naturgrus för vilket

av någon annan tidigare har betalat naturgrusskatt. Däremot bör, med

tanke på skattens hushállningssyfte, något avdrag inte medges vid

export.

4 Skattenivå

4.1 Produktions- och transportkostnader

Saluvärdet av den svenska produktionen naturgrus och bergkross av uppgår till ca 5 miljarder kr årligen, vilket är större än saluvärdet av hela den svenska järmnalmsproduktionen SGU PM 1994:7 2. s. Kostnaderna för produktionen varierar beroende råvarupris - som i de flesta fall bestäms genom arrendeavtal med markägaren -, råvarans kvalitet, tillgången till grus ocheller berg i området och den tidpunkt då arrendeavtalet slöts. I områden med relativt god tillgång på lämpligt material kan råvarukostnaden enligt äldre avtal så låg vara som 1 kr per ton, medan den i nya avtal i storstadsområdena kan uppgå till det tiofaldiga. Beroende dels råmaterialets beskaffenhet, dels köparens krav fordras olika hög grad av förädling då grus- och bergmaterial utvinns. I vissa fall är det, förutom flera olika krossning och siktning, steg av

nödvändigt med våtsortering och tvättning. Vid utvinning naturgrus

av

behövs vanligen färre behandlingssteg än vid framställning bl.a.

av

bergkrossprodukter. Kostnaderna för framställning av bergkrossprodukter blir ungefär

dubbelt så hög som motsvarande kostnader för naturgrusprodukter.

Enbart energikostnaderna för framställningen är enligt SIND:s rapport

ca tre gånger högre SIND 1980:1 s. 10 ll. Nyare teknik och modernare arbetssätt kan ha inneburit att relationstalet ändrats något,

men i vilken omfattning så har skett har inte kunnat studeras

mera

ingående. De uppskattningar ändå kan göras tyder dock att det

som

inte har ändrats så mycket. Underhandsuppgifter till utredningen med

exempel från ett mindre antal berg- respektive naturgrustäkter visar på

1,6 1,8 gånger större energiförbrukning i bergtäkter. Den lägsta

uppgift som lämnats är 1,3. Delvis kan de lägre talen hänga samman med mera översiktliga beräkningar, måste också räkna med men man att kostnaderna faktiskt varierar beroende på täkternas storlek, producerade kvaliteter, utgångsmaterialets beskaffenhet, transportsystem inom täkten Även bergkross är dyrare framställa etc. om att kan det vid kortare transportsträckor ändå utgöra ett ekonomiskt likvärdigt alternativ till naturgrus. Skillnaden i kostnad per producerat ton naturgrus och bergkrossballast påverkas således mängd olika faktorer och varierar över av en landet. De uppskattningar av skillnaden företrädare för branschen, som konsulter och länsstyrelser har gjort ligger genomsnittligt 7 8 kr -

Skattenivá

ton, bedömningar från 5 10 kr och högre har förts fram. per men -

Uppskattningarna avser kostnader i de större stationära anlägg-

ningarna. Fig. 5 visar sammanställning av gällande pris i december en 1994 enligt prislistor från ett antal grus- och bergkrossproducenter.

Listpriserna används dock mest för mindre kvantiteter, medan större

mängder handlas genom anbud eller annat förfarande. Samman-

ställningen ger emellertid en viss uppfattning om prisskillnaderna mellan naturgrus och bergkrossmaterial.

Fig. 5 Priser på naturgrus och bergkrossmaterial, december 1994 Priserna ballastprodukter för olika användningsområden är generellt sett lägre för naturgrus än för bergmaterial.

Naturgrus

krton 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 Kabelsand 0-2 mm ;, Mursand 0-4 mm . 0-6 mm ;___: Sättsand 0-48 mm ,___, Gjutgrus 0-8 mm ,___.; Betonggrus 0-8 mm ,, Dräneringsgrus 0-81012 mm H sort. BYA . Singel 8-16 mm ;____..4 16-32 mm ,._.___1 Bärlagergrus 0-304050 mm ,__; Förstärkningsgrus 0-90100150 mm ,___,

Bcrgmaterial

Stenmjöl 0-48 mm ,.., Makadam 8-16 mm ,__j.; 16-32 mm ;.:.., Bergkross 0- 100 150 ,__, Dräneringsmaterial ,11 20 30 40 50 60 70 80 90 100110120 kIton

Skattenivå 43

Det vanligaste transportmedlet är lastbil. Transportkostnaderna varierar inom landet med hänsyn till bl.a. vägstandard och konkurrens

på vägtransportområdet. Vanligtvis kostar det mellan 50 öre och 1 kr

att transportera ett ton en kilometer, vartill ofta kommer en lastningskostnad på ca 3 kr per ton. En transport 25 km kostar således mellan ca 15 och 28 kr per ton. Inom Stockholm och i dess omedelbara närhet kan transporterna ibland vara något dyrare. Detta beror delvis på att man ofta måste använda mindre bilar och delvis på att

transporttiden per vägsträcka grund av köer blir längre. Man kan

säga att för enklare gruskvaliteter betingar transporten redan efter 2 - 3 mil en lika hög kostnad som själva materialet.

4.2 Differentierad skattenivå

En grundtanke med naturgrusskatten är att, i syfte att uppnå en bättre hushållning med naturgruset, öka konkurrenskraften hos företag som arbetar med alternativa material. Naturgrusskatten bör därför inte differentieras, utan drabba alla naturgrusproducenter lika.

I samband med att SNV remitterade sitt aktionsprogram Ett miljöanpassat samhälleMiljö -93 framfördes från olika håll förslag om

differentiering av den avgift som föreslogs i aktionsprogrammet. Svenska Fabriksbetongföreningen och Grus och Makadamföreningen ansåg att differentieringen borde göras med utgångspunkt från

materialets användning, medan Jehanders ansåg att utgångspunkten i stället borde vara transportsättet. Eftersom syftet med skatten är att öka hushållningen med naturgruset bör skatten enligt utredningens

uppfattning drabba all användning lika. Inte heller har det ur hus-

hållningssynpunkt någon betydelse vilket transportmedel somanvänds.

Ju dyrare naturgruset blir i förhållande till alternativa material, desto

mindre användning för okvaliñcerade ändamål kan man förvänta sig. En differentiering kan även tänkas mellan olika sorters fyndigheter. Så kan t.ex. skatten för en fyndighet med högre naturvärde beskattas hårdare än en fyndighet med lägre naturvärde. Några sådana naturvårdsskäl framförs emellertid inte i direktivet, som istället bygger resurshushållning.

En arman grund för differentiering kan tänkas vara var i landet brytningen sker. I ett längre perspektiv är skyddssyftet med skatten

emellertid lika viktigt i områden med relativt gott om lämpligt naturgrusmaterial eller där det finns liten tillgång till alternativa material. Varje slag av differentiering av skatten skulle påverka konkurrenssituationen mellan olika grusföretag negativt. I gränszonen mellan hög-

44 skattenivâ sou l995:67

och lågskatteomrâde skulle, inom varje täkts normala avsättningsområde, de täkter som ligger i högskatteområdet klart missgynnas. Om flera täkter med olika skattenivâ har samma eller delvis samma avsättningsområde skulle täkterna i lågskatteområdet på grund av sitt lägre pris snedvrida konkurrensen mellan producenterna i de olika skatteområdena. I gränszonen skulle täkterna i lâgskatteomrâdet t.o.m. kunna öka sitt avsättningsområde, om inte skatten är lika hög för alla. Företrädare för branschen har också till SNV framfört att de ställer sig negativa till en skatt som inte drabbar alla lika.

4.3 Förslag till skattenivâ

För att undvika att mindre täkter tvingas lägga ned sin verksamhet innan täkten utnyttjats fullt ut bör skatten nu bestämmas till endast 5 kr per ton. Man bör avvakta med att bestämma en eventuell upptrappning skattenivån till dess man kan se effekten av den föreslagna av skattenivån.

Konsumenterna väljer i regel det billigaste materialet, om inte särskilda kvalitetskrav kräver annat. Pâ grund av lägre produktionskostnader har naturgrusproducenterna för närvarande en fördel jämfört med bergkrossproducenterna. För att få en styreffekt bör en skatt

minst motsvara skillnaden i produktionskostnad mellan naturgrus och

bergkross.

Det är emellertid inte enbart produktionskostnaden som avgör vilket

material konsument väljer. Eftersom transportkostnaderna är som en så höga i förhållande till materialkostnaden, har avståndet till pass täkten en stor betydelse. En skatt naturgrus ökar det område, inom

vilket krossprodukterna kan konkurrera.

Prisskillnaden mellan naturgrus och bergkross kan uppskattas till åtminstonde 7 kr per ton. Till detta skulle kunna läggas 3 kr per ton för att ytterligare öka konkurrensområdet för bergkross, vilket motsvarar 3 6 km transport av ett ton. För att uppnå den åsyftade styreffekten verkar därför, ur styrmedelssynpunkt, en skattenivâ på 10 kr per ton rimlig. Ett så högt skatteuttag skulle oundvikligen bli kännbart för de skattskyldiga, om kostnaden inte kunde övervältras på konsumenterna.

För de större företagen torde det inte innebära några problem att

övervältra kostnaden eller bära den annat sätt, medan framför allt de mindre företagen, bl.a. till följd av ett sämre förhandlingsläge gentemot köparna, skulle kunna få problem. Det är inte förenat med god hushållning om de små företagen slås ut och tvingas till en

nedläggning innan deras täkter utnyttjats fullt ut.

Skattenivá

Rent teoretiskt finns det en risk att konsumenterna, i områden där det är god tillgång till alternativa material, helt slutar att använda naturgruset och att den som har stora upplag färdigt material därför måste sälja med förlust för att bli med det. Risken kan dock inte av bedömas särskilt stor och bör kunna undvikas genom att skatten under en övergångstid trappas upp från en låg nivå. En sådan upptrappning av skattenivån skulle dock kunna leda till spekulationsköp, dvs. att konsumenterna gör stora uppköp före varje upptrappning. Från hushållningssynpunkt bör skattenivån bestämmas så att den ger en tillräckligt styrande effekt samtidigt som den inte får leda till att ett stort antal redan påbörjade täkter måste läggas ned. Enligt utredningens bedömning uppnås en lämplig avvägning mellan dessa båda intressen om skatten inledningsvis bestäms till 5 kr per ton. Skatter och avgifter kan ofta få en styreffekt utöver den rent ekonomiska. En naturgrusskatt kan ses som en effektiv informationsbärare som, utöver att ändra prisförhållandena, också riktar uppmärksamheten på problemet. Det kan leda till diskussioner, ökad tanke på alternativa material och noggrannare kvalitetsval hos såväl täktföretagen som deras kunder. SNV föreslog i aktionsprogrammet Ett miljöanpassat samhälle Miljö -93 att täktavgiften skulle höjas från nuvarande 26 öre per ton

till 5 kr per ton a.a. s. 234. Om avgiften lades den föreslagna nivån skulle samhället visa sina intentioner samtidigt som de företag som fick svårt att klara konsekvenserna av höjningen gavs möjlighet till en successiv avveckling, vilket var önskvärt ur hushållnings-

synpunkt. Nuvarande tendenser med minskad naturgrusproduktion och övergång till bergkrossmaterial kan förklaras med den allmänna konjunkturnedgången, men också med branschens ökade krav på ballastmaterialets kvalitet. SNV:s förslag genomfördes inte, men

förefaller i viss utsträckning ha medverkat till ytterligare omställning av produktionsinriktningen. Utvecklingen kan spåras i antalet nya

täkttillstånd för grustäkt respektive bergtäkt. Det är däremot ännu för

tidigt att utläsa något ur produktionsstatistiken, även om skatteförslaget

var känt någon tid innan det publicerades. Det går naturligtvis inte att

skilja ut förslagets effekter från den allmänna trenden mot övergång

till bergtäkt. Bedömningarna bygger uttalanden vid kontakter med företag i branschen. Man kan förvänta sig att marknadens svar blir än kraftigare om en skatt på naturgrus faktiskt införs. Det förefaller lämpligt att avvakta reaktionerna på den föreslagna skattenivån och inte redan i samband med att skatten införs reglera en upptrappning. Om man uppnår önskad fördelning mellan naturgrus och bergkross behöver kanske inte någon sådan upptrappning ske. Om det däremot visar sig att den låga skattenivån inte är tillräcklig för att uppnå den önskade effekten kan

det befaras att en längre tid hinner förflyta före upptrappningen, om

46 Skattenivå

denna inte fastläggs redan Nackdelarna med att redan nu benu.

stämma när och i vilken takt upptrappning skall ske torde dock överväga. Utredningen förutsätter därvid att effekterna av skatten följs

så beslut nödvändiga höjningar skattenivån inte dröjer upp att om av allt för länge.

5 Redovisning och debitering

Flera olika principer för uppbörd naturgrusskatt kan tänkas.

av en Skatten kan dels tas ut i förskott, dels i efterhand. Den kan uppbäras en gång om året eller delas på flera redovisningstillfällen. Ovan upp

har föreslagits att skatten skall debiteras ett faktiskt underlag och

resonemanget utgår nu från detta.

5.1 Debitering i förskott eller i efterhand

Debitering av naturgrusskatt bör ske i efterhand.

En förskottsvis skatteuppbörd skulle kunna utformas på liknande sätt som den preliminära inkomstskatten, med slutlig korrigering efter

en

årets slut. Fördelen med sådan fortlöpande skattedebitering är

en att staten fortare får in skatteintäkterna. Eftersom det knappast är möjligt att med någon grad av säkerhet i förskott beräkna årets eller periodens

försäljning är risken stor att ett sådant system uppfattas oskäligt

som av de skattskyldiga. Vidare är möjligheterna att kontrollera det preliminära underlaget små. En sådan ordning skulle innebära stora

adminstrativa problem och kostnader. Enligt utredningens mening bör skatteuppbörden därför ske i efterhand.

Redovisningsperioder

Redovisning av naturgrusskatt bör ske enligt vad föreskrivs i som

lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

LPP .

Den redovisade naturgrusproduktionen för 1993 uppgick till drygt 82 miljoner ton. Utslaget de redovisade täkterna, 4 165 st, innebär detta en medelproduktion på knappt 20 000 ton täkt och år. grus per Flera naturgrustäkter utmärks emellertid låg produktion; från av en ca 70 % av täkterna levereras mindre än 10 000 ton täkt och grus per år. Å andra sidan finns det riktigt ett par stora grusleverantörer; från 3 % av täkterna levereras över 100 000 ton täkt och år. grus per

Många grusföretag har också flera täkter. Skattebeloppen kan alltså i

48 Redovisning och debitering

de enskilda fallen komma att uppgå till avsevärda belopp. Detta talar mot att debiteringen skall ske en gång om âret.

Enligt LPP skall punktskatter enligt huvudregeln redovisas per

kalendermånad 2 kap. 3 § första stycket LPP. Om det kan antas att

den årliga skatten regelmässigt inte kommer att överstiga ett nettobelopp om 20 000 kr kan beskattningsmyndigheten medge att den skattskyldige tills vidare får redovisa skatten för halvt eller helt

beskattningsâr. För att få tillämpa helårsredovisning krävs att det årliga nettobeloppet inte överstiger 10 000 kr 12 § förordningen

1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den i yrkesmässig verksamhet inom Sverige omsätter

som en

grusmaterial är enligt mervärdesskattelagen 1994:200 ML skyldig

att betala mervärdesskatt 1 kap. 1 § punkt 1 och 3 kap. 1 § ML. För

att verksamheten skall yrkesmässig krävs att den antingen

anses vara

utgör näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen 1928:370 eller bedrivs i former är jämförliga med till sådan näringsverksarn-

som en het hänförlig rörelse och att ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett beskattningsâr överstiger 30 000 kr 4 kap. l § ML. Den är skattskyldig för mervärdesskatt skall registreras bl.a. om som beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 200 000 kr 14 kap. 1 § första stycket punkt 1 och 2 § ML.

Sådan skattskyldig är registrerad eller är skyldig att anmäla sig

som

för registrering skall redovisa skatten i en särskild deklaration. Sådan deklaration skall för närvarande regel länmas varannan månad

som 14 kap. 5 och 8 §§ ML. Andra skattskyldiga skall redovisa

mervärdesskatten gång om året i den särskilda självdeklarationen.

en Vid medelpris 35 kr ton skulle mervärdesskatteplikten då ett om per inträda vid försäljning av ca 850 ton. Den som handlar med grus är således som regel mervärdesskatteskyldig för försäljningen. För att underlätta hanteringen för de skattskyldiga skulle redovisningen av naturgrusskatten kunna samordnas med redovisningen av mervärdes-

skatten. Detta kan inte antas innebära några problem för den som är registrerad dvs. har omsättning överstigande 200 000 kr om âret,

- en

vilket motsvarar försäljning ca 5 700 ton om medelpriset är

en av 35 kr För den inte når till denna omsättning kan per ton. som upp

skatten emellertid, vid skattenivâ 5 kr ton, uppgå till

en per

närmare 28 500 kr år. En engângsdebitering den nivån kan

per anses något hög. En ytterligare negativ effekt att anknyta till ML är att debitering av och kontroller handhas flera skattemyndigheter, medan en av anslutning till LPP skulle innebära att bara skattemyndighet skulle en involveras, vilket är stor fördel. För staten torde vidare en en tillämpning LPP på naturgrusskatten medföra att inkomsterna av

fördelas jämnare över året. övervägande skäl talar för att LPP:s

skall tillämpas, vilket också är det naturligaste då det är fråga system

om en punktskatt.

Redovisning och debitering 49

5.3 Kontroll

Kontrollen bör i regel kunna inskränkas till deklarationsgranskning och skatterevision enligt LPP. Jämförelse mellan deklaration

och de uppgifter som årligen länmas till länsstyrelserna enligt 27 a § NvF bör kunna ske. Om det finns anledning till fysisk kontroll i samband med revision, bör det finnas möjlighet för beskattningsmyndigheten att få biträde av länsstyrelsens täkthandläggare.

Enligt LPP är Skattemyndigheten i Kopparbergs län beskattningsmyndighet för flertalet punktskatter l kap. 5 § första punkten LPP. Någon anledning att överlåta handläggningen naturgrusskatten av på någon annan myndighet har inte kommit fram. För att systemet med punktskatter skall vara enhetligt bör även naturgrusskatten hänföras till en sådan skatt som enligt 1 kap. 1 § första stycket punkt l LPP administreras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Kontrollen av de skattskyldigas uppgifter sker enligt LPP genom

deklarationsgranskning och skatterevision 3 kap. l och 7 §§ LPP.

Skattemyndigheten i Kopparbergs län får uppdra skattemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus Malmöhus samt län att fatta beslut om skatterevision beträffande punktskatter. De skattskyldiga skall sörja för att underlag ñmis för bl.a. kontroll deklarationen av 2 kap. ll § första stycket LPP. Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beslut beskattning fattas om efter skälig grund 4 kap. 13 § LPP. Granskningen inriktar sig således handlingar olika slag. De av flesta naturgrusproducenterna är dessutom bokföringsskyldiga, varför

möjligheterna att kontrollera avlämnade deklarationer är goda.

En ytterligare kontrollmöjlighet öppnas jämförelse kan ske med

om de uppgifter som enligt 27 § NvF årligen lämnas till a länsstyrelserna. Dessa uppgifter kontrolleras emellertid inte regelmässigt länsstyrelav serna, varför det i vissa fall kan finnas anledning göra fysisk att en kontroll. Vid dessa förrättningar det värdefullt vore om täkthandläggaren på länsstyrelsen kunde biträda Skattemyndigheten l kap. 6 § LPP. Täkthandläggaren bör ha tillgång till uppgifter hur om täkten sett ut vid länsstyrelsens senaste besök och kan i så fall också ungefärligen beräkna de uttag som skett sedan dess. På grundval av dessa beräkningar kan jämförelse göras med deklarationen, varvid en uppenbart felaktig redovisning bör kunna medföra skönsbeskattning. Täkthandläggarens medverkan vid revisioner bör kunna regleras i

administrativ ordning. Länsstyrelserna har emellertid för närvarande mycket begränsade att medverka vid revisioner. Sådana resurser

50 Redovisning och debitering

dock förväntas förekomma endast i begränsad omfattning.

ärenden kan en med beviljat täkttillstând är knappast meningsfull då

En jämförelse

i den mån den avviker från vad faktiskt uttagits, deklarationen, som för lågt och täkttillstândet endast utvisar den förmodligen visar uttag tillåtna mängd totalt får tas ut. Täkttillstândet högsta naturgrus som dock vid revision eller skönsbeskattning tjäna som ledning för en kan vilken mängd material har tagits ut.

uppskattning av som

6 Husbehovstäkter

I utredningsuppdraget ingår också att bedöma de s.k. husbehovs-

om täktema skall beskattas eller inte.

6.1 Nuvarande systern

När täktregleringen infördes i NvL anförde departementschefen den att borde inriktas på sådana täkter med hänsyn till sin allmänna som, förekomst och det sätt som de vanligen utförs på, medför särskilda

vådor för landskapsbilden prop. 1964:148 74. Täkt tillgodo-

s. som ser markinnehavarens husbehov borde enligt departementschefen inte

omfattas av tillstândstvång. Med husbehov avsåg han den förbrukning som krävs för skötseln av en jordbruks- eller skogsfastighet,

men

däremot inte exempelvis ett cementgjuteris från

grusuttag egen fastighet. Om en husbehovstäkt skulle komma bedrivas i sådan att en

omfattning eller ett sådant sätt att en känslig landskapsbild påverkas ofördelaktigt, fick enligt departementschefen bestämmelserna i 19 och

20 §§ NvL tillämpas a.a. 75. s.

Enligt dåvarande 19 § NvL kunde länsstyrelsen förordna

att ett

arbetsföretag, som i väsentlig mån skulle kunna komma att skada landskapsbilden inom ett visst område och inte omfattades

som av

tillstândstvång enligt 18 § NvL, inte fick utföras utan tillstånd inom

området. Enligt då gällande lydelse 20 § NvL borde samråd ske av

innan ett arbetsföretag, kunde komma att väsentligt ändra

som

landskapsbilden och som inte omfattades tillstândstvång enligt

av varken 18 eller 19 NvL, utfördes. Länsstyrelsen fick vidare förelägga den som skulle utföra ett sådant arbetsföretag vidta de att

åtgärder som, utan att oskäligt betungande, befanns erforderliga

vara

för att begränsa eller motverka skada landskapsbilden. I 18 § NvL stadgas sålunda att tillståndsplikt endast gäller täkt för

annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Paragrafens ordalydelse innebär en vidare definition än vad departementschefen

avsåg. Mot

bakgrund härav har Regeringsrätten funnit att reglerna husbeom

hovstäkt inte endast kan tillämpas fastigheter med jord- och

skogsbruk. I stället får husbehovstäkt kunna ske på varje slag anses av

fastighet och det avgörande är om det utbrutna materialet används

inom fastigheten för dess eget behov och inte RÅ 1993 avyttras ref. 4.

52 Husbehovstäkter

innebär material från tidigare husbehovstäkt Reglerna att om en skall användas till än fastighetens eget behov, t.ex. säljas eller annat forslas bort, krävs tillstånd enligt 18 § NvL innan utvinningen sker. med uppsåt eller oaktsamhet utför täkt utan att ha Den som av behövligt tillstånd skall dömas för olaga täkt. Straffet är böter eller fängelse i högst månader. Vidare skall utbytet av brottet förklaras sex det inte är uppenbart oskäligt. Om brottet har utförts förverkat om övrigt skall fängelse, högst två

med uppsåt och i är att anse som grovt

år, dömas ut 37 § NvL. enda reglering i lag direkt gäller husbehovstäkter återfinns Den som Om arbetsföretag, inte omfattas tillståndstvång i 20 § NvL. som av enligt bl.a. 18 § NvL kan komma att väsentligt ändra naturmiljön,

skall innan företaget utförs samråd ske med länsstyrelsen. Möjlig-

- föreskriva inom landet eller del därav anmälan för het finns att att samråd alltid skall göras i fråga särskilda slag av arbetsföretag, om husbehovstäkt. Beträffande sådana arbetsföretag som kräver t.ex.

samråd får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder

för begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om som behövs att åtgärder inte tillräckliga och det är nödvändigt från sådana är

naturvârdssynpunkt, får länsstyrelsen förbjuda företaget. förbud enligt 20 § NvL medför att pågående markanvändning

Om

avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet är fastighetsägaren innehavare särskild rätt till fastigheten enligt 26 § NvL

och av ersättning för den skada de lider genom

berättigade till av staten förbudet. I praktiken innebär detta en betydande begränsning av

möjligheterna att vägra husbehovstäkt.

6.2 överväganden

bör tills vidare inte omfatta husbehovstäkterna.

Naturgrusskatten Den driver husbehovstäkt bör vara skyldig att anmäla detta

som

och uppgiftsskyldigheten enligt 27 § NvF bör till länsstyrelsen a

utökas omfatta även husbehovstäkter. att

En husbehovstäkt behöver inte vara liten. Den kan ha betydande

omfattning och eller mindre spoliera områden som är värdefulla mer naturvärden, vilket för övrigt kan ske även täkten är liten. för om Eftersom husbehovstäkterna inte de kommersiella täkterna prövas som

sig naturvårds- eller miljöskyddslagen, kan en husbe-

enligt vare orsaka avsevärda ingrepp i landskap och naturrniljö. Ur hovstäkt

samhällets synvinkel kan husbehovstäkterna innebära en dålig

hushållning med naturresurser. naturvärden täkter upphov till är allmän-

De problem för som ger

Det därför otillfredsställande att olika regler gäller för täkter giltiga. är

Husbehovstâkter 53

som kan orsaka jämförbara skador. Det kan svårt att motivera vara ett avslag på en ansökan till kommersiell täkt inom känsligt ett naturom-

råde, om det samtidigt är fritt fram öppna husbehovstäkter.

att

Miljöskyddskommittén föreslog därför i sitt huvudbetänkande det

att

bör vara möjligt att föreskriva tillståndsplikt för husbehovstäkter.

Avsikten var enligt Miljöskyddskommittén dock inte tillstånd skall att krävas för alla husbehovstäkter SOU 1993:27 del 1 497 f.. Konses.

kvenserna av en prövningsplikt blir, skriver Miljöskyddskommittén,

att den markägare som får avslag på sin ansökan tillstånd förlorar om rätten till ersättning a.a. 694. Förslaget har ännu inte föranlett s. något förslag från regeringen. Ett nytt upppdrag har getts till Miljö-

balksutredningen M 1993:04, som har att redovisa sitt arbete till

sommaren 1996.

Från de hushållningssynpunkter utredningen har beakta är

som att det oväsentligt för vilket ändamål täkten sker. Med hänsyn till

ändamålet med skatten borde även täkt för markinnehavarens eget

behov beskattas. Ett undantag från beskattning för husbehovstäkter

skulle kunna medföra snedvriden konkurrens. Det finns

en skogsbolag som årligen tar ut avsevärda mängder naturgrus för vägbyggen. Det bolag som inte tar material från husbehovstäkt skulle då

en egen

onekligen ett försämrat konkurrensläge. Det egendomsskydd tillförsäkras de enskilda regerings-

som genom

formen 2 kap. 18 § innebär inte något hinder mot beskattning

av

husbehovstäkter. Inte heller strider sådan skatt skatteförrnåge-

en mot

principen vilken bl.a. innebär att var och skall beskattas med

- en

hänsyn till sin individuella förmåga eftersom alternativet till att göra

-

uttag ur en egen täkt är att köpa material från någon Man kan

annan. dock med säkerhet vänta sig en stark opinion mot skatt en som

drabbar icke-kommersiell användning egendom. Det finns inte

av egen heller någon sådan punktskatt för närvarande, förhållandet kan i men

väsentliga hänseenden liknas vid förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten. Några principiella hinder mot att beskatta även husbehovstäkter finns således inte. Dock bör regeringens hantering

av

Milj betänkande och Milj arbete

avvaktas.

En skatt som inte träffar husbehovstäkterna kan öppna möjligheterna

till en svart marknad. Eftersom husbehovstäkterna inte i annat än

undantagsfall jfr 20 § NvL är reglerade saknas det kännedom i

om

vilken omfattning sådana förekommer och i vilken utsträckning de utnyttjas. Även skattskyldighet inte föreslås

om nu för den som enbart

för eget behov bedriver naturgrustäkt, det lämpligt i

vore att natur-

vårdslagen införa regler om anmälningsplikt till länsstyrelsen. Vidare bör uppgiftsskyldigheten enligt 27 § NvF även omfatta

a uttag ur

husbehovstäkt. Dessa åtgärder skulle dels medföra större möjligheter

att upptäcka den som rent faktiskt utnyttjar sin täktsina täkter

kommersiellt och således är skattskyldig, dels ett bättre underlag

ge

54 Husbehovstäkter

i framtiden bedöma behovet att beskatta även husbehovstäkför att av

Samtidigt skulle uppgiftsskyldigheten bidra till bättre kontroll

terna. en av förbrukningen av naturgrus.

7 Effekter

7.1 Miljö och ekonomi

Om skattenivån sätts tillräckligt högt, så att naturgruset inte längre är ett ekonomiskt fördelaktigt alternativ, kommer konsumenternas användning av alternativa material att öka. Detta så mycket mer som bergkross för många användningsområden t.ex. för bärlager och slitlager vid vägbyggen samt i vissa betongtyper kvalitetsmässigt är överlägset naturgrus. En grusskatt på lämplig nivå kan också tänkas stimulera ytterligare forskning om alternativa material. En skatt på nybrutet naturgrus bör dessutom öka intresset för ätervunnet material och överskottsmaterial. Det kan gälla betong från

rivningar och ombyggnader, material från skrotstenstippar och

material som använts vid vägbyggen eller som fyllnadsmaterial. Detta material kan dock kräva viss bearbetning innan det kan återanvändas.

Krossning av betong innebär i princip en energiåtgâng motsvarande den för krossning av berg, medan återvinning andra materialslag

av inte behöver innebära större energiâtgång än utvinning och eventuell

krossning av naturgrus. En ökad återvinning innebär minskat behov

av utrymme för avfallsdeponier och skulle ytterligare stimuleras av en avfallsskatt.

Som tidigare nämnts innebär brytning berg, jämfört med

av

naturgrus, en högre energiförbrukning. Detta eftersom materialet först

måste borras och sprängas loss och sedan krossas och sorteras i olika

anläggningar. SIND gjorde i sin utredning 1980 SIND 1980:1 s. 129

ff. en relativt detaljerad genomgång av energianvändningen inom jord- och stenindustrin exklusive kalk- och cementindustrin. Enligt

SIND:s beräkningar uppgick energiförbrukningen där till ca 4 %

av hela industrins energiförbrukning och knappt 2 % landets totala av energiförbrukning. Det har inte varit möjligt att inom ramen för denna utredning göra en motsvarande detaljerad genomgång för att studera

effekterna energiförbrukningen den önskade övergången till

av bergkross. Bl.a. är officiell energi- och industristatistik inte tillräckligt detaljerad. Av allt att döma skiljer sig inte dagens relationer från 1980 års mera än att man kan göra vissa bedömningar utifrån SIND:s uppgifter. Den mera energiintensiva bergkrossproduktionen har ökat jämfört med 1980, och troligen har också en viss, generell ökning av förädlingsgraden på såväl krossat berg som naturgrus lett till ökad energiförbrukning. Samtidigt har anläggningarnas storlek genomsnittligt ökat och den tekniska utvecklingen, här i andra branscher, som

56 Eflekter sou 1995:67

har gått mot ett effektivare energiutnyttjande. Enligt SIND:s beräkningar förbrukas tre gånger energi för brytning och förädling mera krossat berg än för naturgrus. Som tidigare nämnts visar underav

handsuppgifter till utredningen från branschen 1,6 1,8 gånger

större förbrukning energi i bergtäkter. Den lägsta uppgift som av

lämnats 1,3 gånger. Med utgångspunkt från 1993 års fördelning

var ballastproduktionen, där 60 % utgörs av naturgrus, skulle i av

extremfallet, dvs. hela denna produktion ersattes av krossat berg,

om

branschens energiförbrukning komma i 6 % hela industrins

upp ca av

energiförbrukning och drygt 2 % av landets totala energiförbrukning. En ökad energiförbrukning, i och för sig inte är önskvärd, för

som med sig ökade skatteintäkter i form energiskatt och mervärdesskatt. av Om vill beräkna vilken förändring den tunga lastbilstrañken man av skatt på naturgrus skulle leda till, behöver man egentligen som en

information bergfyndigheters läge i förhållande till grustäkter etc.

om Med skatt naturgrus blir bergkross fördelaktigare för konsumenen

Med dagens transportpriser, 50 öre 1 kr per km, skulle en

terna. -

skatt på 5 kr medföra att bergtäkter längst lO km längre avstånd

från konsumenten än idag blir attraktiva. Om man diskussionsvis utgår

från att alla i dag använder naturgrus går över till bergmaterial

som

och samtliga dessa transporter blir 20 km längre till och från

att

täkten skulle den totala transportsträckan för ballastprodukter som

mest kunna öka med något över 40 miljoner km. Ökningen motsvarar

ungefär 2 % det totala transportarbetet med svenskregistrerade

av

lastbilar, vilket enligt Statistiska Centralbyråns statistik uppgick

tunga till 2 065 miljoner km 1993. Den verkliga ökningen av transportarbetet blir dock mindre eftersom dels inte all användning av naturgrus

kommer att upphöra, dels många bergtäkter ligger eller kommer att

ligga närmare de stora förbrukningsområdena än flera av dagens

grustäkter. Det finns också faktorer som redan utan skatt kommer att leda till längre transporter, t.ex. grusbristen i många områden och de

ökade kvalitetskraven i vissa fall. Samtidigt verkar ett antal faktorer

för kortare transporter. Dit hör allt bättre planering av vägbyggen, ökad användning och utveckling av bättre mobila krossar samt

av

den ökade användning schaktmassor och rivningsmaterial som kan

av bli följden av högre pris naturgrus. Konsekvensanalysen visar således att en ökad övergång till krossat

berg troligen leder till ökning energiförbrukningen och i vissa

en av fall också till något längre transporter. Sådana konsekvenser är

givetsvis olyckliga från miljösynpunkt grund av bl.a. de ökade utsläppen koldioxid, kväve och flyktiga organiska änmen. Det är

av här flera olika miljöproblem skall vägas mot varandra. De ökade som

föroreningsutsläppen, dock får bedömas förhållandevis små,

som vara

ställs mot förbrukningen ändlig naturresurs med stor betydelse

av en för bl.a dricksvattenförsörjningen. Vid värdering av miljöproblem måste frågan irreversibilitet tillmätas stor betydelse. Medan om

sou 1995:57 Effekter 57

energiförbrukning och utsläpp av föroreningar efter hand kan komma att minska ytterligare i omfattning bl.a. teknisk utveckling, kan

genom en naturgrusförekomst inte ersättas annat än möjligen fonnelesom

ment i landskapet. Slutsatsen måste alltså bli fortsatt övergång

att en

till bergkrossmaterial är angelägen och bör påskyndas.

Den föreslagna nivån skatten har, tidigare närrmts, valts som

bl.a. för att undvika alltför häftiga svängningar i efterfrågan. En omfattande nedläggning av pågående naturgrustäkter innan materialet utvunnits skulle dålig hushållning. Även skatten,

vara om som avsett,

påskyndar en övergång kan man således räkna med att omställningen från naturgrus till bergkross kommer att ske successivt, efter hand

som behovet av nya täkter uppstår. I de flesta fall bör resultatet bli att pågående naturgrustäkter fortsätter, räcker längre än de skulle ha men gjort utan skatt. Effekten av skatten blir inte densamma för alla producenter. I de få områden där det råder relativ brist på alternativa material t.ex. som lämpligt berg, kommer effekten att bli relativt liten. I områden med god tillgång till alternativa material, däremot, kan de producenter som

har möjlighet till det, väntas ändra produktionsinriktning eller

komplettera sin grusproduktion med bergkross. Detta gäller särskilt de lite större producenterna. För de mindre producenternas del kan skatten komma att innebära att lönsamheten försämras. Ett antal

mindre täkter kan trots den relativt låga skattenivån komma att läggas

ned av denna anledning.

Riskerna för att täkt utförs utan erforderliga tillstånd Ökar

om en naturgrusskatt införs. Miljöskyddskommittén SOU 1993:27 del 2

s. 177 179 och s. 189 f. har föreslagit att olaga täkt skall kunna

-

medföra högre straff än i dag. Om förslaget genomförs kan det

förväntas ha en mothållande effekt då risken för upptäckt förefaller

vara stor. Olika branschföretag kan förväntas hålla ögonen på

varandra.

Skatten innebär även förändringar i konsumentledet. Som direkt

en

följd av skatten kommer naturgrus att fördyras, vilket minskar

marginalerna för de konsumenter inte kan övervältra kostnaden som

på någon annan. Fördyringen leder sannolikt till att allt fler väljer

krossmaterial i stället för naturgrus. Då krossmaterial används i stället för naturgrus vid betongtillverk-

ning kan, som nämnts, åtgången cement öka med 10 20 % och

av -

därmed höja tillverkningskostnaderna för betongen. Hur stor ökningen

blir beror på vilka kvaliteter som används och hur olika fraktionsstorlekar proportioneras. För cementindustrin torde således omsättningen

öka vid en övergång till bergkrossmaterial. Vid användning berg-

av

krossmaterial i stället för naturgrus ökar också energiförbrukningen vid betongtillverkningen något, till följd bl.a. längre blandnings-

av tider. Den fördyring av betongen förorsakas ökad cementinsom av

blandning om man uteslutande väljer krossat berg som ballast blir

Eflekter sou 1995:67

enligt utredningens uppskattningar, vid 10 % ökad cementmängd och

cementpris 600 kr ton, knappt 20 kr kubikmeter eller ett per per

drygt 8 kr betong. Översatt till produktionskostnaderna för en

per ton normalstor lägenhet räknat ett trevåningshus med källare, där grund, bjälklag, tak och samtliga ytterväggar är av betong, dvs.

maximal betongåtgång, samt en lägenhetsyta av 80 kvadratmeter blir det 650 kr. Den totala produktionskostnaden för en nyckelfärdig

ca lägenhet kan grovt till runt 12 000 kr per kvadratmeter, dvs. anges 960 000 kr för 80 kvadratmeter. En skatt 5 kr per ton naturgrusmaterial skulle, uteslutande använder naturgrus i betongen, göra om man lägenhet 320 kr dyrare. Om skatten leder till att man väljer samma ca

bergkrossballast till pris beskattat naturgrus och då också

samma som får ökad cementåtgång skulle alltså få en ökning av proen man duktionskostnaden strax under 1 000 kr för lägenheten i exemplet. Prisjämförelser detta slag är dock svåra att göra med hänsyn till av

bl.a. variationen transportsträckor och pris på ballastmaterial. Det

kan hävdas att betong med krossat berg som ballast inte t.o.m. behöver bli dyrare än naturgrusbetong. Det förefaller dock rimligt att,

genomsnitt för områden med tillgång till såväl naturgrus som

som ett

krossat berg inom rimliga transportavstånd, utgå från att användningen

bergkrossbetong ställer sig något dyrare än naturgrusbetong. av

7.2 Konkurrensaspekter

En grusskatt med den föreslagna utfommingen, som drabbar alla

leveranserallt kommersiella täkter för eget bruk med ett lika uttag ur belopp får inte effekter i hela Sverige. I några stort per ton, samma områden med mindre tillgång till lämpliga alternativa material blir

lägre eftersom de höga transportkostnaderna gör att det styreffekten

ändå blir billigare använda naturgrus i stället för långväga alternatiatt va material. På detta sätt kan tala att skatten olika sätt förändrar man om

förutsättningarna för olika naturgrusproducenter. En producent i Skåne konkurrerar emellertid normalt inte med en producent i t.ex. Bergslajust på grund transportkostnaderna gör det omöjligt. Sett

gen, av att

detta perspektiv är den föreslagna skatten konkurrensneutral inom

ur varje region. Regionen kan dock inte entydigt bestämmas till sin omfattning varierar från fall till fall, främst beroende på det utan utbrutna materialets kvalitet.

De betydligt högre investeringskostnaderna för bergtäkter jämfört

med allmänt Övergången till bergkross svårare för

grustäkter gör rent mindre företag, vilket kan vara negativt från konkurrenssynpunkt.

Detta gäller dock oavsett vilket styrmedel som väljs.

sou 1995:67 Effekter 59

Den enda reella konkurrenseffekt som uppstår på grund av skatten drabbar exportföretagen i jämförelse med andra länder. Ur natur-

grushushållningssynpunkt måste emellertid detta vara en eftersträvansvärd effekt.

7.3 Statsfmansiella effekter

Förbrukningen av ballast har genomsnittligt legat på 88 miljoner ton under perioden 1984 till 1993. I början av perioden utgjorde naturgrus

ca 82 % av produktionen. För närvarande svarar naturgrus för drygt 60 % och berg för ca 30 % av ballastproduktionen. Naturgrusskatten syftar dock till att minska naturgrusets andel. Med utgångspunkt i den tidigare genomsnittliga förbrukningen och med antagande att andelen naturgrus sjunker till ca 30 % kan den framtida förbrukningen av naturgrus uppskattas till 26,4 miljoner ton årligen. Detta skulle, med en skattesats på 5 kr per ton, ge en skattein-

täkt på 132 miljoner kr. Beloppet motsvaras emellertid av kostnader för de som köper naturgrus, varför skatteintäkterna minskar till följd av minskat skatteunderlag. Den varaktiga budgetförstärkningen kan därför lång sikt uppskattas till 65 miljoner kr.

7.4 Kostnader för administration och kontroll

Kostnaden för beskattningen kan, om den läggs som en separat och ny

punktskatt, beräknas till ca 3,5 miljoner kr år. per

Beräkningen grundar sig antagandet att antalet skattskyldiga är ca 1 000. Den årliga kostnaden för bevakning av beskattningsornrådet kan schablonmässigt beräknas uppgå till 100 000 kr. Grundhanteringen, inklusive skrivbordsgranskning, kan beräknas sysselsätta en

handläggare och ett biträde. Kostnaden för grundhanteringen kan därvid beräknas till 600 000 kr per år. Utöver skrivbordsgranskning, som utförs vid det särskilda skattekontoret i Ludvika, skall revision och fysisk kontroll av täkterna ske. Revisioner utförs av fyra olika skattemyndigheter i landet och kontrollen skall, då sakkunnig från länsstyrelse används, samordnas med 24 länsförvaltningar. Eftersom

det saknas uppgifter om hur de skattskyldiga fördelar sig i omsättningsintervaller, antas en fördelning så att 10 % av de skattskyldi-

ga svarar för 70 % av skatten och tvärt om. Ungefär 100 av de största företagen bör i genomsnitt kontrolleras genom revision vart tredje år

och de 200 därpå största företagen vart femte år. De övriga företagen bör, för att upprätthålla kontrollens preventiva effekt, kontrolleras i

genomsnitt vart tionde år. För den förstnänmda kategorin kan en

revision beräknas ta sex dagar i anspråk och för de övriga beräknas

60 Eflekter SOU 1995267

fyra dagar. Sammantaget skulle då ca 145 revisioner utföras årligen, vilket motsvarar fyra och halv revisorers arbete. Därtill kommer en tvâ biträdespersonal för revisionsstöd. Kostnaden för revisioner kan beräknas till 2 100 000 kr, vilket ger en sammanlagd summa direkta kostnader 2 800 000 kr. Kringkostnaderna för kontor, datorer om kan schablonmässigt beräknas till 25 % av de direkta kostm.m. naderna eller 700 000 kr.

SOU l995:67 61

8 EU—aspekter

Det förslag till lag om naturgrusskatt läggs fram står inte i som konflikt med EG-rätten.

För att underlätta den fria rörligheten har inom EU infört man gemen-

samma bestämmelser för de ur inkomstsynpunkt viktigaste punktskatterna, nämligen skatt på alkohol, tobak och mineraloljor. För övriga punktskatter gäller att de kan behållas eller införas under förutsättning att beskattningen kan hanteras utan forrnaliteter i samband med gräns-

passeringar inom EU.

Några EG-rättsliga hinder mot den föreslagna skatten på naturgrus föreligger således inte. Inte heller i övrigt kräver naturgrusskatten några åtgärder med anledning av vårt medlemskap.

9 Följdändringar

Om förslaget genomförs bör följdändringar genomföras i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, skattebrottslagen 1971 :69 och lagen 1971:1072 om förmânsberättigade skattefordringar m.m.

l 65

10 Täktavgift

Redan 1979 föreslog naturvårdskommittén att en täktavgift skulle införas SOU 1979: 14 Naturvård och täktverksamhet. Bakgrunden var att länsstyrelserna vid bedömning av en ansökan om täkttillstånd ofta hade ett dåligt beslutsunderlag. Kommittén föreslog därför ett program för inventering av grusförekomster. Inventeringarna skulle omfatta

förekomsternas storlek och läge, aktuell förbrukning, bedömning av

förbrukning i framtiden samt bevarandeanspråk som ställs från naturvårds-, kultunninnes- och vattenförsörjningssynpunkt. För att täcka kostnaderna för inventeringarna, men också kostnaderna för myndigheternas handläggning av frågor om täkttillstånd och täkttill-

syn, föreslogs en täktavgift a.a. s. 70 och s. 100. Det dröjde

emellertid ända till 1984 innan en sådan avgift infördes.

10.1 Nuvarande system

Täktavgiften regleras i förordningen 1984:381 om täktavgift. Den

som är innehavare av täkttillstånd enligt 18 § NvL eller enligt

vattenlagen 1983:291, skall enligt l § förordningen betala en avgift till staten. Avgiften skall täcka statens kostnader för prövning och tillsyn av täktverksamheten. Avgiften betalas när täkttillstând meddelas och uppgår för närvaran-

de till 4 öre per ton tillståndsgivet material vid täkt av kalksten för

cementtillverkning eller annat industriellt bruk, för jordbruksändamål eller för kalkning av mark och vatten och till 26 öre per ton tillståndsgivet material vid annan täktverksamhet 4 §. Om en täktverksamhet avslutas före tillståndstidens utgång skall enligt 3 § den del av täktavgiften som har erlagts för återstående tillståndstid betalas tillbaka. Täktavgiften får enligt 5 § omprövas om det har mött praktiska hinder att under tillståndstiden utvinna så stor volym material som

tillståndet avser och avvikelsen är väsentlig. Avgiften får enligt

7 § sättas ned också i annat fall om det fimis särskilda skäl. Beslut om täktavgift meddelas av länsstyrelsen eller, om det är fråga om avgift för täkttillstånd enligt vattenlagen, av vattendomstolen 6 §. Inom branschen råder ett allmänt motstånd mot att betala täktavgiften i förskott. För den enskilde företagaren kan det innebära att ganska stora belopp binds upp. Förutom täktavgiften måste säkerhet

ställas för täktens efterbehandling.

66 Täktavgift sou 1995:67

För länsstyrelserna innebär möjligheterna att dela upp täktavgifterna ökad arbetsbelastning eftersom ränta då skall beräknas och en påminnelser skickas ut vid varje betalningstillfälle. Ränta skall också beräknas då avgiften justeras i efterhand, t.ex. grund av att täkten innehållit mycket ofyndigt material. Diskussioner avgiftens storlek upplevs länsstyrelserna ta i om

anspråk oproportionerligt stor del av arbetsinsatserna för hantering-

en en av täktfrågor.

10.2 Utredningsuppdraget

Utredningsuppdraget omfattar att undersöka om de nuvarande täktavgifterna bör debiteras i efterhand och då beräknas på gjorda uttag täkten, försålda kvantiteter eller något liknande samt om ur debiteringen bör skötas myndighet än den nuvarande. av annan

10.3 Rapport från Riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer har efter förslag från Grus- och Makadamföreningen granskat täktverksamheten. Granskningen omfattar täktavgifterna och deras användning, kommunernas roll vid tillsyn av täkter samt konkurrensfrâgor. I sin rapport Täktverksamheten, En granskning finansiering och statliga insatser för prövning och tillsyn, av rapport 199495 :4 uttalade revisorerna avseende täktavgifterna och

deras användning bl.a. följande. Intäkterna från täktavgiften, som enligt sin nuvarande konstruktion är avgift och inte en skatt, uppgår

en

199394 till 35 40 miljoner kr, varav ca 15 miljoner kr går till de

ändamål avgiften från början avsetts att täcka. Revisorerna som

uppmärksammade även att handläggningstiderna i vissa fall är långa

vid tillståndsgivningen och att tillsynen är eftersatt. Branschen anser att det fims ett stort behov av forskning området. Eftersom avgiftsmedel betalas in för dessa ändamål uttalar revisorerna i rapporten att det finns goda skäl att förstärka resurserna till länsstyrel-

täktenheter för prövning och tillsyn inom området samt

sernas arkivering, inventering och forskning. Rapporten har remissbehandlats, varvid remissinstanserna genom-

gående varit positiva till förslaget om förstärkta resurser vid länsstyrel-

täktenheter. De flesta remissinstanserna var också positiva till sernas tanken att forskningen området skall ökade resurser. När det ges gäller handläggningstiderna ansåg remissinstans att en resursfören

stärkning skulle kunna medföra en halvering av genomloppstiderna, medan remissinstans påpekade att en förkortning av

en annan

sou 1995267 Tdktavgift 67

handläggningstiderna förutsätter att remisstiderna hos kommunerna förkortas. Riksdagens revisorer har i en skrivelse den 7 juni 1995 till regeringen överlämnat sina överväganden och förslag med anledning av granskningen. Revisorerna uttalar därvid följande. Det ñms ett starkt stöd för att avgiftsmedlen skall användas för de ändamål som finns angivna i täktavgiftsförordningen. Granskningen visar att avgiften har kommit att fungera skatt. Tillsynen och handsom en läggningstiderna för tillstånd behöver åtgärdas. Flera remissinstanser klagar på långsam handläggning och bristande tillsyn. Arkivering, inventeringar och forskning inom området är också eftersatt. Revisorerna framhåller att förhållandena har ändrats sedan täktavgiften infördes och att detta motiverar ett nytt ställningstagande till frågan hur samhällets insatser på området skall finansieras. Enligt revisorernas mening bör förslag läggas fram hur de statliga insatserna för om prövning och tillsyn av täktverksamheten kan finansieras. Utredningens uppdrag omfattar två centrala frågor, dels avgiften om skall uppbäras i förskott eller i efterhand, dels vilken myndighet som skall sköta administreringen avgiften. Enligt utredningens mening av beror emellertid dessa frågor på hur finanseringen samhällets av insatser på området utformas i framtiden och föranleder överväganden avseende andra frågor som gäller täktavgiften. Mot bakgrund av Riksdagens revisorers förslag anser utredningen att översynen av täktavgiften bör göras i ett sammanhang, varför utredningen avstår från att lämna några förslag avseende täktavgiften och endast redovisar överväganden som kommit fram under utredningen.

10.4 överväganden

10.4.1 Debitering i förskott eller i efterhand

För närvarande betalas täktavgiften i princip ett engångsbelopp som som erläggs i förväg. Om täkten visar sig i betydande omfattning innehålla ofyndigt material skall länsstyrelsen betala tillbaka delar av avgiften. Länsstyrelsen måste då dels besök i täkten söka genom bedöma omfattningen det ofyndiga materialet, dels förhandla med av företaget om skäligt återbetalningsbelopp, i vilket skall ingå ränta för

viss tid, m.m. Återbetalning kan också komma i fråga om täkten av

något skäl avslutas innan allt material utvunnits. Det merarbete som återbetalning av avgiften orsakar undviks vid debitering i efterhand. Motprestationerna börjar tas i anspråk senast vid tillståndsgivningen, vilket talar för att avgiften även i fortsättningen skall uppbäras i förväg. Vidare torde intresset att snabbt få in avgiften tala mot av en betalning av hela beloppet i efterskott. En förskottsdebitering innebär

Téiktavgifi

räntefördelar för staten. I jämförelse med statens samlade intäkter är

täktavgiften emellertid mycket liten post årligen. Att hålla fast vid en nuvarande debiteringssystem endast för att medlen skall flyta in i statskassan så snart som möjligt, förefaller inte motiverat. För debitering i efterskott talar att företagaren eventuellt inte har en förmåga och inte heller vill, betala avgiften innan han har fått in att,

betala den med. De avgiftsskyldiga kan uppfatta det som

pengar att

betungande behöva betala hela avgiften, kanske avser så lång

att som

tid tio år, gång. Mot bakgrund den i sammanhanget låga

som en av avgiften och de flesta tillstånd söks redan etablerade täktföretag att av torde det i allmänhet inte innebära några större problem med en debitering i förskott. Samtidigt innebär förskottsdebitering onekligen etablering helt företag kan försvåras, till nackdel för att av nya konkurrensen. Detta gäller särskilt bergtäkter med hänsyn till de som, initialkostnaderna, måste förhållandevis stora och långhöga vara

siktiga, och därför fir vidkännas höga avgifter. Avgiftsbeloppen kan

i och för sig inte utgöra avgörande faktor i ett etableringsbeslut, en måste ändå vägas in den vill ta sig på marknaden. men av som Ett argument mot debitering i efterhand skulle kunna vara att frestas sälja material svart. Större skillnader mellan företagarna att

avgiftsdeklaration och den volym har tagits ur täkten bör

som

emellertid kunna upptäckas vid tillsyn. Hävdar företagaren att en

del materialet har varit ofyndigt, bör detta material kunna större av visas Samma farhågor kan för övrigt avse skatten naturgrus, upp.

och utredningen har också påpekat behovet skärpt tillsyn.

av Det för bedömningen debiteringen skall ske i för-

avgörande av om efterskott bör dock vilket underlag avgiften skall

eller vara som beräknas avgiften skall beräknas mängden tillståndsgivet

på. Om

material minskar anledningen avvakta med debiteringen till dess att täkten avslutats. Debiteringen bör då även i fortsättningen göras i

förskott.

Om avgiften däremot skall grundas gjorda uttag eller försâlda

kvantiteter det enklare debiteringen sker i efterskott. Om är om debiteringen i sådana fall skulle ske i förskott måste den göras i tvâ

preliminär och slutlig. Det är alltid förenat med svårigheter

steg, en en i förväg vilken mängd levererasanvänds under

att uppskatta grus som Administrationen avgiftsdebiteringen skulle då en viss tidsperiod. av

innebära betydligt arbete, och större kostnader, än en debitering mer

enbart i efterskott. Detta bör dock ställas mot att avgifterna kommer

in till staten ett tidigare stadium.

Täktavgift

10.4.2 Avgiftsunderlag

Som framgår ovan skall täktavgiften täcka vissa kostnader. Enligt Riksdagens revisorers rapport s. 4 utgick SNV, som på regeringens

uppdrag utredde utformningen av täktavgiften, från att avgiften skulle

täcka kostnader för förstärkt prövning och tillsyn, utredningar, allmänna råd, utbildning och information, forskning, hushållningsplanering och massdatabanker, grusarkiv, inventeringar samt administration av avgiftssystemet. För närvarande beräknas avgiften grund mängden tillståndsav givet material och utgår med 4 respektive 26 öreton. Budgetåret 199394 beräknades intäkterna från täktavgiften drygt 35 miljoner ge kr medan kostnaderna beräknades uppgå till endast 15 miljoner kr. De budgeterade kostnaderna omfattar emellertid inte allt det som avgiften ursprungligen var avsedd att täcka; bl.a. har de avsedda förstärkningama hos länsstyrelserna inte kommit till stånd. Vidare har hittills,

trots penningvärdeförsämringen, endast ca 25 miljoner kr anslagits till

inventeringar, dvs. drygt hälften av den ursprungligen beräknade kostnaden 40 miljoner kr. Anslag till forskning har såvitt är känt inte lämnats. En avgift betalas, till skillnad från en skatt, i princip som ersättning

för en direkt motprestation. Man strävar därvid efter att den i

som högre grad utnyttjar motprestationen skall betala en högre avgift än den som utnyttjar motprestationen mindre. Det är dock svårt att avgöra vem som har störst nytta av de aktuella

motprestationema; de större eller de mindre företagen. Inventeringama utnyttjas inte bara av länsstyrelserna vid tillstândsgivningen utan även av exploatörerna för att finna lämpliga ställen att utöva sin täktverk-

samhet. Detta gäller emellertid inte alla i grad. För de mindre samma

företagarna som utnyttjar en grusfyndighet den egna marken saknar inventeringarna betydelse för täktens förläggning. För andra mindre företag betyder inventeringarna mest. Denna katergori är dock marginell från produktionssynpunkt. De större företagen har egna resurser att göra markinventeringar och undersökningar, men utnyttjar inventeringarna inledningsvis och kompletterar med egna under-

sökningar vid behov. På grund av bristande resurser har länsstyrelserna ofta inte möjlighet att göra regelbundna tillsynsbesök i täkterna. I praktiken

innebär detta att besök huvudsakligen görs då särskilda skäl föranleder det, t.ex. då klagomål har framförts, då produktionsrapporterna ser egendomliga ut eller företagen uppger att man träffat på ofyndigt

material, eller då täkten har efterbehandlats. Oavsett storleken täkten och den tid som den beräknas pågå föranleder varje täkttillstånd alltid minst två besök i täkten. Företag tidigare har visat sig följa som tillståndsvillkoren väl får färre besök än sådana där man har haft

70 Täktavgift sou 1995:67

problem. Tillsynen bestäms således inte av täktens faktiska eller tillståndsgivna storlek. För länsstyrelsens tillståndsprövning är täktens tillståndsgivna

storlek, dvs. den planerade täktverksamhetens omfång och belägenhet,

stor betydelse för hur stor insats som krävs, medan det vid det av tillfället saknar betydelse hur utfallet täktverksamheten verkligen av

blir. En täkt bli stor och intensiv torde ställa större krav på

som avses

prövningen än täkt bli mindre och inte så intensiv. Till-

en som avses

stândsprövningen måste grundas täktansökan och befintlig bakgrundskunskap och påverkas inte när perioden är slut, kan

av att man konstatera att den intensiva och omfattande verksamhet som planerats inte kommit till stånd. För tillståndsprövningen har således täktens framtida faktiska storlek ingen betydelse.

Täktens faktiska storlek är inte heller det mått som bäst speglar de myndighetskostnader hänför sig till en viss täkt. Också andra

som faktorer spelar in, t.ex. täktens belägenhet och utformning, materialslag och företagarens sätt att följa tillståndsvillkoren. Täktverksam-

hetens omfattning kan ändå relativt enkel och praktisk

anses som en

ungefärligt spegla myndighetskostnaderna. Eftersom det inte

väg att

generellt kan hävdas varken att tillståndsgiven mängd speglar utnyttjandet motprestationerna bättre än försåld mängd eller vice

av kan avgiften lika väl beräknas det första som det senare versa, underlaget. Det är vanligt avgift debiteras i förskott. Emellertid talar, i att en

det här fallet, psykologiska effekter i en annan riktning. Branschen är starkt negativ till att täktavgiften även i fortsättningen beräknas på

mängden tillståndsgivet material och debiteras i förskott, i synnerhet

också beskattas. I aktionsprogrammet Ett miljöanpassat

om naturgrus samhälleMiljö -93 föreslogs att täktavgiften, med utgångspunkt i

mängden sålt material, skulle debiteras i efterhand a.a. s. 235. Samtliga de remissinstanser inom branschen yttrade sig i frågan

som Jehanders, Grus och Makadamföreningen och AB Underás var

positiva till förslaget. För att förenkla administrationen skulle avgiftsberäkningen då kunna göras grundval av antingen de produktionsuppgifter med stöd 27 § NvF årligen lämnas till

som av a

länsstyrelserna eller, då det gäller naturgrusproducenterna, deklaratioför grusskatt. Eftersom redovisningsperioderna varierar för olika

ner skattskyldiga, beroende hur stor omsättningen är och då avgiften skall betalas även för annat material än naturgrus, torde det ur

administrativ synpunkt att föredra avgiften grundades på

vara om

produktionsuppgifterna i stället för grusskattedeklarationerna. Om avgiftsberäkningen skall grundas mängden levererat material

talar mycket för debiteringen skall ske i efterhand. Vid en sådan att debitering undanröjs eventuella likviditetsproblem som kan uppstå när debitering görs i förväg.

SOU 1995:57 Täktavgifi 71

En betalning i efterhand innebär emellertid minskade intäkter för

staten i form av utebliven ränta förskottsbetalda avgifter, vilket innebär att avgiften måste höjas för vidmakthålla att samma totala intäkt. Valet av avgiftsnivå bestäms hur av uttaget av material ur täkterna fördelas över tiden samt räntenivån. Om av man t.ex. utgår från att uttaget fördelas jämt över 10 år och att räntan är 10 % mäste avgiften höjas till 42 öreton.

Ett alternativ är att behålla den nuvarande beräkningsgrunden

men dela upp avgiften på det antal år tillståndet Detta medför som avser. emellertid också ränteförluster med eventuell

en höjning av avgiften som logisk följd. Ytterligare ett alternativ är att i större utsträckning utnyttja den nuvarande möjligheten till uppdelning avgiften av på tvâ eller flera betalningstillfällen. Föreskrifter hur ränta skall debiteras

om i detta fall finns redan och alternativet innebär minst

ingrepp i den nuvarande lagstiftningen. Slutligen skulle avgiften kunna konstrueras

efter samma modell för närvarande finns i bl.a.

som miljöskyddslagen, dvs. debiteringen delas tillsyns- och upp en en prövningsavgift. Om handläggningen av dessa frågor i framtiden kommer att skötas olika

av

myndigheter skulle ett sådant system underlätta fördelning

en av intäkterna.

10.4.3 Myndighet

Det har framförts att länsstyrelsernas täkthandläggarpersonal bör användas för arbetsuppgifter inom sitt huvudsakliga kompetensomräde, dvs. reglering och bevakning täktverksarnheten inom

av ramen för

NrL, NvL och miljöskyddslagens regler. Handläggarna bör avlastas

göromâl som bättre hanteras personal med särskild

av kompetens för

avgifts- och skatteadministration.

Enligt uppgifter som utredningen har inhämtat sköts avgiftsdebiteringen vid flera länsstyrelser personal än täkthand-

av annan

läggare. Det merarbete orsakas återbetalningsärenden varierar

som av

mycket mellan länsstyrelserna, och sådana ärenden upplevs inte alltid som några problem. Däremot uppger dessa länsstyrelser att de får lägga ned mycket arbete då förnyade tillstånd söks för gammal täkt

en och att diskussioner då kan uppkomma inte vill betala för om att man material som man redan tidigare har betalt för. Ett skäl

att skilja mellan avgifts- och skatteuttag kan därför

vara att för de verksamma i branschen markera skillnaden mellan täktavgiften och naturgrusskatten, eftersom de har olika syften.

Om debiteringen täktavgiften för såväl andra

av naturgrus som täkter överflyttades till den myndighet föreslås sköta som naturgrusskatten borde man administrativ vinst. Om naturgrusproduktioen nen emellertid minskar, Lex till den SNV önskade andelen 30 %, av kommer en större del intäkterna från

av täktavgiften att komma från

Täktavgift 72

produktionsomläggning skatten

annan produktion. Ju större som

grustäkter läggs ned, desto mindre torde den orsakar och fler som

vinsten bli. Om naturgrusproduktionens andel

eventuella administrativa

till exempelvis 30 % kommer emellertid fortfarande en sjunker

de skattskyldiga att bestå gruståktsföretag. Detta

betydande del av av

i allmänhet är betydligt mindre än eftersom naturgrustäkterna

det i fortsättningen kommer att finnas efterbergtäkterna och även

frågan på naturgrus för särskilda ändamål.

heller säkert den är ansvarig för täktavgiften Det är inte att som

ansvarig för naturgrusskatten. Täktavgiften också är den som är

tillståndshavaren medan exploatören föreslås vara betalas nu av

för naturgrusskatten. Detta kan dock lösas genom skattskyldig

ändringar i täktavgiftsförordningen. absolut hinder låta skattemyndighet uppbära även

Något mot att

T.ex. ingår såväl skatter avgifter i socialavavgiften finns inte. som

sköts skattemyndigheterna. Ett

gifterna, för vilka uppbörden helt av

föregångaren till den nuvarande fastighetsskatten, annat exempel är

också den hanterades skattemyn-

nämligen hyreshusavgiften, som av

ifrågasättas eventuellt ändrat underlag digheterna. Det kan dock om ett

avsedd tillgodose vissa bestämda ändamål, för avgift, som är att en

debiteringen förs över till annan myndighet. skall medföra att en

fördelar med avgiften även i fortsättningen debiteras Det finns att

står för motprestationerna. Teoretiskt skulle den myndighet som av

kontroll avgiften står i proportion till de

då få en bättre av att man

skall täcka. Kostnaderna hänför sig dock inte kostnader som den

länsstyrelserna. Avgiften täcker även centrala myndig-

enbart till

Riksdagens revisorer har i sin rapport behandlat hetskostnader och

eventuella kommande roll i fråga om täktavgiften. kommunernas

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Beskattning av naturgrus 199l:;133

Beslut vid regeringssammanträde den l december 1994

Sammanfattning uppdraget av

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda möjligheterna att införa en skatt naturgrus.

Bakgrund

Våra tillgångar av naturgrus bildades huvudsakligen i samband med inlandsisens avsmältning och är icke förnyelsebar en naturresurs. Med naturgrus förstås här olika fraktioner av isälvsmaterial. Naturgrus ingår

som huvudbeståndsdel i betong. Det används även för andra ändamål bl.a. till gjutning och vattenrening även till utfyllnader. men En betydande del naturgruset används for närvarande av till vägbyggen.

Isålvsavlagringar rullstensåsar, deltan osv. har betydelse exempel-

stor vis genom att härbårgera våra viktigaste grundvattenmagasin och för

framställning av dricksvatten filtrering. De utgör ofta högintres-

genom santa naturvårdsobjekt och bildar estetiskt viktiga komponenter i

landskapsbilden.

Undersökningar utförts Statens Naturvårdsverk som av och Sveriges geologiska undersökning visar att det råder brist på stor naturgrus på många håll i landet, särskilt i syd- och mellansverige. I vissa kommuner

kan naturgruset slut tio år. vara om Tåktverksamhet kräver tillstånd inte täkten avsedd om år att användas fir markinnehavarens husbehov. För närvarande tas en tåktavgift ut enligt förordningen 1984:381 om täktavgift. Det är engångsavgift en som beräknas på den mängd material får som tas ut ur täkten enligt tillståndet. Avgiften, för som naturgrus uppgår till 26 öre ton, skall per betalas då tillstånd lämnas men får delas på några betalningstillfållen upp under tillståndets giltighetstid. Beslut avgiften meddelas länsstyrelom av sen eller, om det är fråga avgift vid om nytt tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 till täkt i vattenområde, av vattendomstolen.

74 Bilaga 1

Uppdraget

åtgärder medför bättre hushållning Det är nödvändigt att vidta som en i forsta hand

med naturgmset. Åtgärderna skall syfta till att naturgruset

inte går ersätta med annat material. används inom områden där det att för åstadkomma sådan hushållning genom att Förutsättningarna att en skall utredas. En särskild utredare tillkallas införa en skatt naturgrus för detta ändamål. undersöka möjligheterna att införa en skatt naturgrus Utredaren skall sådan skatt tekniskt skall utformas. l och presentera förslag på hur en ligger även att bedöma om de s.k. husden delen av uppdraget behovstäktema skall beskattas. vilken nivå skatten behövs för att Vidare skall undersökas som uppnå de hushållningseffekter som eftersträvas. uppskatta vilka administrations- och I uppdraget ingår också att förknippade med skatten samt vilka ekonomiska kontrollkostnader som är skatten kan få för de branscher som berörs. och andra effekter som undersöka de nuvarande täktavgiftema i stället Utredaren bör också om då beräknas gjorda uttag ur täkten, bör debiteras i efterhand och något liknande samt debiteringen bör skötas törsålda kvantiteter eller om myndighet än de nuvarande. av annan direktiv till samtliga kommittéer och För arbetet gäller regeringens beaktande EG-aspekter dir. 1988:43, särskilda utredare angående av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 samt om att redovisning av pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultatet sitt arbete senast den 30 juni 1995. av

Finansdepartementet

Bilaga 2

Utdrag ur aktuella författningar

l Naturvårdslag 1964:822

18 § Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen 1983:291 eller fordras enligt lagen 1966:314 om kontinentalsockeln eller täkt torv vartill av bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen 1985:620 om

vissa torvfyndigheter. Länsstyrelsen får förelägga den söker täkttillstånd att, vid

som äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning belyser som

behovet av täkten samt en täktplan erforderlig omfattning.

av Tillståndet skall förenas med de villkor behövs för att begränsa som

eller motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Täkttill-

stånd får beviljas endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för tillståndet. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast ytterligare om

säkerhet ställs. Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria sökanden från kravet säkerhet. Staten, kommuner och landstings-

kommuner behöver inte ställa säkerhet.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer än

annan

markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Täkttillstånd skall vägras den inte fullgjort sina skyldigheter som enligt tidigare tillstånd, inte särskilda omständigheter föranleder om annat. Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den

utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga

inverkan naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången den av angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor behövs. som

19 § Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön med hänsyn till den begränsade men som omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan länsstyrelsen förklaras av som naturvårdsområde. Är åtgärd bör vidtagas så ingripande som att

Bilaga 2 sou 1995267

markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del en

pågående av

fastighet inom området, skall denna del dock avsättas till naturreser-

vat. bildande naturvårdsområde skall angivas grunden för I beslut om av

och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som

beslutet ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller behövas för att trygga

byggnad, upplag, schaktning, plantering och

föreskrifter i fråga om

skyldighet för ägaren att tåla att hans mark utföres

avverkning samt eller liknande åtgärd. Föreskrift kan

röjning, plantering annan

förbud vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. 8 § innefatta att och 10 12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om andra stycket naturvårdsområde.

arbetsföretag, omfattas tillståndstvång enligt 18, 20 § Kan som av eller 19 komma väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan 18 c att utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller företaget kan föreskriva att inom landet

myndighet som regeringen bestämmer

anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om eller del därav särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag sägs i första stycket får länsstyrelsen

som

förelägga företagaren vidta de åtgärder som behövs för att begränsa

att

eller motverka skada naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är och det nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får

tillräckliga är

länsstyrelsen förbjuda företaget. i denna paragraf omfattar inte företag till vilka till-

Bestämmelserna

stånd har lämnats enligt vattenlagen 1983:291 eller miljöskyddslagen

1969:387.

föreskrifter enligt 8 eller 9 § eller förbud enligt 20 § 26 § Medför

21 § andra stycket att pågående markanvändning avsevärt

eller

berörd del fastighet eller att mark tas i anspråk,

försvåras inom av en

fastighetsägaren och innehavare särskild rätt till fastigheten

är av ersättning för den skada de härigenom lider.

berättigade till av staten

efter förordnande enligt 43 § tredje stycket beslutats Har föreskrifterna kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av av en till jakt efter björn, lo, varg,

kommunen. En begränsning av rätten

föreskrivs enligt 5 § medför inte rätt till järv, älg eller örn som ersättning. föreskrift eller beslut enligt 5 eller 8 § eller 21 § andra Innebär

vidta viss åtgärd utan tillstånd, utgår ersättning

stycket förbud att tillstånd eller förenats med särskilda villkor. endast om vägrats meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där Har förbud

gäller första stycket.

avses,

sou 1995:67 Bilaga 2 77

2 N

aturvårdsförordning 1976:484

27 a § Den som utövar täktverksamhet för vilken tillstånd krävs enligt 18 § naturvårdslagen 1964:822 skall årligen till länsstyrelsen lämna uppgifter om produktionen sten, sand, morän och enligt av grus, torv föreskrifter som meddelas statens naturvårdsverk. Samma av upp-

giftsskyldighet åligger den som driver stenkrossrörelse inte

en som ligger i anslutning till täkt. en Länsstyrelsen får medge undantag från skyldigheten enligt första

stycket om uppgifterna saknar betydelse för planeringen naturvår-

av den inom länet.

3 Väglag 1971:948

38 § Behöver väghållare till drift väg taga sten, sand eller av grus, jord på mark som tillhör än staten och kan detta ske annan utan

avsevärd olägenhet, kan länsstyrelsen framställning väghåll-

av

ningsmyndigheten föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens

utövande.

Lag 1939:608 om enskilda vägar

13 § Där med stöd av stadgandena i detta kapitel vid förrättning eller genom dom väghållningsskyldighet ålagts fastighet för skyldig-

samt

hetens fullgörande tarvas, att sand, jord eller å visst

grus, sten tages

eller vissa ställen å annan fastighet eller att å visst område därav invid

vägen växande träd eller buskar borthuggas eller kvistas eller

snöskärm uppsättes, skall rätt i sådant avseende upplåtas för den förra

fastigheten, där detta skulle lända den andra till märkligt och

men; må, där det kan ske utan att orsaka dylikt samt finnes påkallat till men vinnande ökad trafiksäkerhet vid vägens begagnande, rätt av som nyss

sagts i fråga om röjning träd eller buskar upplåtas för fastighet,

av som i den i detta kapitel stadgade ordning berättigats att nyttja vägen.

För upplåtelse, som i första stycket så ock för intrång,

avses, annat

som därav föranledes, skall ersättning gäldas i penningar. Ersättning för rätt att taga väghållningsänmen skall bestämmas utgå på

att en gång inom viss tid, högst ett år, efter det rättigheten fastställdes; dock

må, där rätt, varom nu är fråga, icke förbehålles uteslutande den eller de fastigheter, för vilka upplåtelsen sker, bestämmas, ersättningen

att skall gäldas sålunda, att vid varje särskilt tillfälle, då rättigheten begagnas, betalning erlägges efter visst pris för den då mängtagna den.

78 Bilaga 2

i denna paragraf så ock vid Vid upplåtelse av rått, som avses, rättighetens begagnande skall tillses, att fastighet, som därav besväras, nödigt är. Träd större prydnadsvärde eller träd

betungas mer än av och buskar å eller i trädgård må fällas, med mindre synnerliga tomt skäl därtill Innan upplåten rätt att borthugga eller kvista träd eller äro. buskar begagnas, skall för varje gång underrättelse om åtgärden, minst förut, meddelas vederbörande fastighets ägare eller inneen vecka havare.

5 Förordning 1984:381 om täktavgift

§ kostnader för prövning och tillsyn av sådan täktverksam-

1 Statens vilken det krävs tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen het, för vartill tillstånd i stället lämnas enligt vattenlagen 1964:822 eller 1983:291, skall täckas genom avgifter. gäller inte torvtäkter eller täkter för vilka tillstånd Första stycket 1966:314 kontinentalsockeln eller enligt länmas enligt lagen om 1966:319 rätt till sand, och stentäkt inom vissa lagen om grusallmänna vattenområden. skall betalas till den är innehavare av

Avgifterna staten av som

tillståndet till täkten.

tillstånd har meddelats före den 1 juli 1984 skall 2 § För en täkt vartill

täktavgift med engångsbelopp motsvarar 570 kronor

betalas en ett som dock högst tio år, tillståndet gäller efter den för varje helt år, som 1 juli 1984.

Återstår än fyra år tillståndstiden får beslutas att avgiften

mer av

skall fördelas på två betalningstillfällen.

täktverksamhet före tillståndstidens utgång skall den

3 § Avslutas en har erlagts för återstående till-

del av täktavgiften enligt 2 § som stândstid betalas tillbaka. Återstående tillståndstid räknas från och med

kalenderåret efter det år slutbesiktning täkten har skett. av

till täkt meddelas skall täktavgift betalas med ett

4 § När tillstånd en belopp som motsvarar tillståndsgivet material vid täkt kalksten för fyra öre per ton av

cementtillverkning eller annat industriellt bruk, för jordbruksändamål

eller för kalkning mark och vatten, av tillståndsgivet material vid täktverk- 2. tjugosex öre per ton annan samhet. får meddelas fördelning avgiften två eller flera Beslut om av

betalningstillfällen.

sou 1995:67 Bilaga 2 79

5 § Täktavgift enligt 4 § får omprövas, det har mött praktiska om hinder att under tillståndstiden utvinna så stor volym material som tillståndet avser och avvikelsen är väsentlig.

6 § Beslut om täktavgift meddelas länsstyrelsen eller, det är av om fråga om avgift vid nytt tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 till täkt i vattenområde, av vattendomstolen.

7 § Täktavgiften får bestämmas till ett lägre belopp än det som anges i 2 § första stycket eller 4 § första stycket, det finns särskilda skäl. om Har en täktavgift fördelats på två eller flera betalningstillfällen, skall ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgivits.

8 § Länsstyrelsens och vattendomstolens beslut om täktavgifter får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Länsstyrelsens avgiftsbeslut enligt denna förordning får verkställas enligt utsökningsbalken.

9 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

6 Lag 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 Denna lag gäller för skatter och avgifter tas ut enligt som lagen 1928:376 om skatt lotterivinster, lagen 1941:251 om särskild varuskatt, lagen 1957:262 allmän energiskatt, lagen om 1961:372 om bensinskatt, lagen 1961:394 tobaksskatt, lagen om 1972:266 om skatt annonser och reklam, lagen 1972:820 om skatt p,

på spel, lagen 1973:37 om avgift vissa dryckesförpack-

ningar, lagen 1973: 1216 om särskild skatt för oljeprodukter och kol,

bilskrotningslagen 1975:343, lagen 1977:306 om dryckesskatt, lagen 1978:69 om försäljningsskatt motorfordon, lagen

1978:144 om skatt vissa resor, lagen 1982:691 om skatt på

vissa kassettband, lagen 1982:1200 skatt på videobandspelare,

om

1 Lydelse per den l juli 1995.

80 Bilaga 2 sou 1995:67

lagen 1982: 1201 skatt viss elektrisk kraft, lagen 1983: 1053 om skatt på omsättning vissa värdepapper, lagen 1983:1104 om om av särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen 1984:351 totalisatorskatt, lagen 1984:355 skatt vissa dryckesförom om packningar, lagen 1984:405 stämpelskatt på aktier, lagen om

1984:409 skatt på gödselmedel, lagen 1984:410 om skatt

om

bekämpningsmedel, lagen 1988:1567 miljöskatt på inrikes

om

flygtrafik, lagen 1990:582 koldioxidskatt, lagen 1990:587 om

om

svavelskatt, 2 § första stycket 6 lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen 1990:662 skatt vissa premiebetal-

om ningar, lagen 1990:1087 lagerskatt vissa oljeprodukter, lagen om

1990:1427 särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m. m.,

om lagen 1991:1482 lotteriskatt, lagen 1991:1483 om skatt på om

vinstsparande lagen 1992: 1479 lagerskatt på viss bensin,

m. m., om lagen 1992:1438 dieseloljeskatt och användning av vissa om

oljeprodukter, lagen 1992:1439 lagerskatt på dieselolja, lagen

om 1994: 1563 tobaksskatt, lagen 1994: 1564 om alkoholskatt, lagen om 1994:1776 skatt på energi, om

lagen 1967:340 prisreglering jordbrukets område, lagen

om

1974:226 prisreglering fiskets omrâde, lagen 1990:615 om

om

avgifter vissa jordbruksprodukter lagen 1990:616 om

m. m.,

införande lagen 1990:615 avgifter vissa jordbruksprodukter

av om

lagen 1994:1704 lageravgift på vissa jordbruksprodukter,

m. m., om

lagen 1982:349 om återvinning av dryckesförpackningar av

aluminium. Har i författning i första stycket eller i författning som som anges utfärdats med stöd sådan författning lämnats bestämmelse som av

avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen. Lag 1995:620.

5 § Den myndighet i första instans skall besluta om beskattning som

enligt denna lag beskattningsmyndighet är

när det gäller författningarna i 1 § första stycket Skattemyn-

digheten i Kopparbergs län, 2. när det gäller lagen 1974:226 om prisreglering fiskets

område, Fiskeriverket samt när det gäller övriga författningar i 1 §

första stycket jordbruksverk, med undantag för de fall då

statens

Skattemyndigheten i Kopparbergs län förordnats till beskattningsmyndighet enligt lagen 1990:615 om avgifter vissa jordbruks-

produkter m. m.

6 § Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för beskattnings-

kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt till

frågor som

ersättning statsmedel med belopp bestäms av beskattningsav som

myndigheten.

Bilaga 2 81

2 kap. Redovisning skatt av

3 § För skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 är kalendermánad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser gäller i

fråga om skatt enligt lagen 1972:266 skatt på och om annonser reklam, lagen 1972:820 skatt spel, lagen 1982:691 skatt om om vissa kassettband, lagen 1983:1053 skatt omsättning om av

vissa värdepapper, lagen 1990:662 skatt på vissa premiebetal-

om

ningar och lagen 1990:661 avkastningsskatt på pensionsinedel.

om

För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket

2 är

kalendermånad redovisningsperiod Jordbruksverket eller Fiskeri-

om verket inte föreskriver något annat. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får för som

sådana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall ett halvt eller

vara ett

helt beskattningsår. Riksskatteverket, Jordbruksverket eller Fiskeriverket får meddela föreskrifter om redovisningsperiod för fall då den skattskyldige har försatts i konkurs.

11 § De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning

genom

räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande deklarationsskyldigheten och för

av kontroll av deklarationen. Handlingar skall bevaras som nu avses under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsáret har gått till ända.

I skatteförfattning eller bestämmelse utfärdats med stöd därav

som

föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina räkenskaper och bevara sina handlingar.

3 kap. Skattekontroll

1 § När en deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall den granskas så möjligt.

snart som

7 § Beskattningsmyndigheten får besluta skatterevision för

om att

kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt.

Skatterevision får även ske för att kontrollera den ansökt att som om

återbetalning av eller kompensation för skatt lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i sin ansökan.

Skatterevision får göras hos den är eller kan som antas vara

bokföringsskyldig enligt bokföringslagen 1976: 125 eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen 1979: 1 141 och hos

annan juridisk person än dödsbo.

Bilaga 2

4 kap. Beskattningsbeslut

13 § Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en

tillförlitlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beskattningsbeslutet fattas efter skälig grund.

7 Förordning 1984:247 om punktskatter och

prisregleringsavgifter

12 § Beskattningsmyndigheten beslutar om redovisningsperiodens längd enligt 2 kap. 3 § tredje stycket lagen 1984:151 om punktskatoch prisregleringsavgifter. En skattskyldig som kan antas regel-

ter mässigt komma redovisa skatt med ett nettobelopp om högst 10 000 att

kronor för period motsvarande ett kalenderår får medges att tills

en vidare redovisa skatten för helt beskattningsâr. Kan det antas att det

årliga nettobeloppet regelmässigt kommer att överstiga 10 000 kronor

inte 20 000 kronor får medges att redovisningen tills vidare skall men ske för halvt beskattningsâr.

Redovisningsperioden skall inte bestämmas till helt eller halvt

beskattningsår särskilda skäl talar mot det. om

Statens 1995

offentliga utredningar

l

i

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa. A. 41. Allmän behörighet för högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. . lángtidsutredningen 1995. Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . -- Várdenssvåraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M. Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakterför arbetslösa. A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47. Tvângsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn av skattebrottslagen.Fi. 48. EEG-anpassade körkortsregler. K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. Fi. . .Mervärdesskatt Nya tidpunkter för - 50. Kunskapslägetpå kämavfallsområdet1995. M. redovisningoch betalning. Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N. .Analys av Försvarsmaktensekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju. .Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 53. Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen. Fö. .Könshandeln. S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - .Socialt arbete mot prostitutioneni Sverige. S. och kommun. M. .Homosexuell prostitution. S. 55. Ett samlat verksamhetsansvarför asylärenden.A. .Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåner och sanktioner .Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - .Utan stannar Sverige. Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- .Staden vatten utan vatten. Fö. universitet i Norrköping-Linköping. U. .Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes- - om .Brist på elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S. .Gasmoln lamslår Uppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi .Samordnadoch integreradtågtrafik pá olika aspekterpå modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament. S. 26. Underhâllsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S. Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C. 27. Regional framtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne.M. 28. Lagen om vissa internationellasanktioner 63. Översyn av skattereglernaför stiftelseroch ideella en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets 64. Klimatförändringar i trañkpolitiken. K. resurserregelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivets tvistlösning. Ju. 30.Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 66. Polisensanvändning av övervakningskamerorvid 31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning. Ju. 32. IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi. Förslag till nya samverkansformer.Ju. 33. Ersättning för ideell skadavid personskada.Ju. 34. Kompetensför strukturomvandling.A. Avgifter inom handikappomrâdet.S. . 36. Förmåner och sanktioner en samladredovisning. - Fi. 37. Vårt dagliga blad stöd till svenskdagspress.Ku. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. U. 39. Some reflections on SwedishLabour Market Policy. A. Några utländskaforskares syn svensk arbetsmarknadspolitik.A.

SP2

Statens

offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Pensionsrättigheteroch bodelning. [8] Samordnad och integrerad tågtrafik Nya konsumentregler.[ll] Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] IT och verksamhetsförnyelseinom rättsväsendet. Ãlvsäkerhet. [40] Förslag till nya samverkansformer.[32] Framtidsanpassad Gotlandstrafik. [42] Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] EG-anpassade körkortsregler. [48] SambandetRedovisning Beskattning.[43] Klimatförändringar i trañkpolitiken. [64] - Aktiebolagetsorganisation. [44]

Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Finansdepartementet

samt polislagen. [47] Grön diesel miljö- och hälsorisker. [3] - Godtrosförvärv av stöldgods [52] Långtidsutredningen1995. [4] Näringslivetstvistlösning. [65] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Polisensanvändning av övervakningskameror vid Översyn skattebrottslagen.[10] av förundersökning. [66] Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisningoch betalning. [12]

Utrikesdepartementet

Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. [36] - Lagen om vissainternationella sanktioner Prognoser över statens inkomster och utgifter. [49] en översyn. [28] Förmåner och sanktioner - - utgifter för administration. [56]

Försvarsdepartementet Översyn

av skattereglemaför stiftelser och ideella Muskövarvetsframtid. [6] föreningar. [63] Analys av Försvarsmaktensekonomi. [13] Naturgrusskatt, m.m. [67] Ett säkraresamhälle.[19]

Utan el Sverige. [20] Utbildningsdepartementet

stannar Staden vatten utan vatten. [21] Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial - Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] yrkesutbildning. [38] Brist pá elektronikkomponenter.[23] Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Gasmolnlamslâr Uppsala. [24] Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- Civilt bruk av försvarets resurser universiteti Norrköping-Linköping. [57] regelverken,erfarenheter, helikoptrar. [29]

Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen. [53] Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2]

Socialdepartementet -

Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] Vårdenssvåraval. Kompetensför strukturomvandling. [34] slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.[5] Somereflections SwedishLabour Market on Könshandeln.[15] Policy. [39] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Någrautländskaforskares svensk syn Homosexuellprostitution. [17] arbetsmarknadspolitik. [39] Underhâllsbidragoch bidragsförskott, Effektivare styrning och rättssäkerhet Del A och Del B. [26] i asylprocessen.[46] Avgifter inom handikappområdet.[35] Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.[55] Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- -

roller och arbetsfält inom socialtjänsten.[58] Kulturdepartementet

Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi Konst i offentlig miljö. [18] - olika aspekterpá modeller, finansiering Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] och incitament. [59] Kvinnofrid. Del A+B. [60]

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet En renodlat näringsförbud.[l] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14] Elförsörjning i ofred. [51]

Civildepartementet

Regional framtid + bilagor. [27] Myndighetsutövning vid medborgarkontor. [61]

Miljödepartementet Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Grundvattenskydd.[45] Kunskapsléiget på kärnavfallsomrádet 1995. [50] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat — och kommun. [54] Ett renat Skåne. [62]