Jordens klimat förändras : en analys av hotbild och globala åtgärdsstrategier

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

OCH GLOBALA ÃTGÄRDSSTRATEGIER OTBILD a,

l Statens offentliga utredningar WW 1995:96 [115] Miljödepartementet

Jordens klimat förändras

En analys av hotbild och globala åtgärdsstrategier

Klimatdelegationen Naturvårdsverket Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor. kan även beställas från Naturvårdsverket, beställningsnummer 4457-5.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Naturvårdsverket Kundtjänst 106 48 Stockholm Telefon: 08-698 10 00 Best.nr. 4457-5

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20047-3 Stockholm 1995 ISSN O375-250X

Förord

Naturvårdsverket och Klimatdelegationen fick den 8 december 1994 i uppdrag av

regeringen att utarbeta ett underlag som från svenska utgångspunkter belyser

effekterna av att utforma olika typer av protokoll under klimatkonventionen. En delrapport lämnades den 20 februari 1995. Uppdraget skall slutredovisas den 15 oktober 1995.

Slutrapporten överlämnas härmed. Rapporten behandlar frågan om principer för tänkbara protokoll enligt klimatkonventionen och ger en bakgrund till utformningen av en global strategi och konsekvenserna för Sverige. En fördjupad beskrivning av klimatproblemet och tänkbara åtgärder i Sverige ges i Naturvårds-

verkets rapport Åtgärder mot klimatförändringar SNV rapport 4120 och

Rapport från Klimatdelegationen 1994 SOU 1994: 138.

Arbetet med rapporten har utförts av Klimatdelegationen och Naturvårdsverket gemensamt. Sammanhållande i arbetet har varit Bert Bolin, Tom Hedlund och Lena Svärdsjö för Klimatdelegationen och Leif Bemergård, Martina Estreen och Peter Norberg på Naturvårdsverket.

Klimatdelegationen har sedan 26 oktober 1993 bestått av följande ledamöter,

professor Bert Bolin, ordförande, professor Sten Bergström, kanslichef Björn Brandt, docent Anna-Lisa Lindén, professor Sune Linder, chefsekonom Kerstin Lövgren, direktör Hans Nyman, enhetschef Birgitta Palmberger, professor Henning Rodhe, enhetschef Uno Svedin samt generaldirektör Anders Wijkman

t o m 95033

Stockholm i oktober 1995

Naturvårdsverket Klimatdelegationen

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning och slutsatser 1

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Hotbilden 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Globala klimatförändringar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Vilka regionala och lokala klimatförändringar är att vänta

om jorden blir varmare 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Effekterna av en klimatförändring ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Globala förutsättningar 14

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.1 Utsläppsmönster och trender 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Tillgångar fossila bränslen 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Intressekonflikter 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Globala strategier 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Utsläppsscenarier 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Långsiktiga strategier förändrade utvecklingsmönster 29 - . . . . . . . . 4.3 Tekniska möjligheter 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Styrmedel 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Joint Implementation 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Klimatkonventionen och de internationella förhandlingarna 42

5.1 Klimatkonventionen 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 OECD-ländemas positioner 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 U-ländemas positioner 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Framtida protokoll och Sveriges situation 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Utgångspunkter för beräkningar 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Sveriges förutsättningar 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Några exempel på principer för möjliga protokoll 58 . . . . . . . . . . . . . 6.4 Ett framtida protokoll 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR:

Uppdraget IPCC-scenarier Energisituationen i EU, USA, Japan och Kina Utgångspunkter för beräkningar Konsekvensberäkningar och Sveriges situation Developing Countries and the Climate Convention potential for Swedish action

Semida Silveira, Stockholm Environment Institute

1 Sammanfattning och slutsatser

Svårighetema att nå fram till långtgående överenskommelser åtgärder för mer om att hejda klimatförändring beror framför allt på svårigheterna att klargöra en

allvaret och vidden trolig förändring av klimatet. Inom FNs klimatpanel

av en IPCC görs för närvarande utvärdering av klimatproblemet. Det bör i detta en sammanhang understrykas:

att redan förändring klimatet motsvarande en uppvärmning av 0,2-0,3°C

- en av decennium, kanske t mindre skulle innebära begynnande anpassningsper 0 m svårigheter för ekosystemen, framför allt för tempererade och boreala skogar i synnerhet nederbörden samtidigt skulle förändras, om

marginalområden inom världens torrområden är särskilt hotade, på grund - att ökad ökenspridning orsakats människans ovarsamma hantering av av som av mark,

att områden med goda betingelser för jordbruk kommer att förskjutas med möjliga allvarliga konsekvenser för vissa länder, i synnerhet inom de områden på jorden som har torrt klimat,

att stigande temperatur kombinerat med ett fuktigare klimat ger ökade - en förutsättningar för spridning sjukdomar exempelvis malaria, som redan av idag förorsakar 3 miljoner dödsfall år i världen ca per

att havets nivå kan väntas stiga mellan 20 och 80 under nästa sekel, jämfört - cm under 1900-talet, med 10-25 cm

att osäkerheten i de scenarier forskarna beskriver inte minskar risken för ° som omfattande skador, eftersom oväntade framtida klimatförändringar likaväl kan förstärka försvaga det hot scenarierna förutsäger. Osäkerheten som som minskar våra möjligheter att förutse var och när mer omfattande skador kan komma att inträffa.

Det kan konstateras

att det med hänsyn till det globala socio-ekonomiska systemets tröghet inte finns möjligheter att stabilisera växthusgasema på en nivå som motsvarar en

koldioxidkoncentration som är lägre än 450 ppmv och knappast heller på denna nivå,

att Stabilisering av växthus gaserna på en nivå motsvarande en fördubbling ° en koldioxidhalten i luften kräver att C02 stabiliseras på ca 480 ppmv eller av t lägre halterna av metan och dikväveoxid ökar även efter 2050, 0 rn om

att Stabilisering vid så höga koldioxidkoncentrationer som 650 eller 750 - en ppmv markant ökar risken för allvarliga störningar av klimatsystemet.

För att stabilisera koncentrationen av växthusgaser på 550 ppmv gäller enbart bidrag från fossila bränslen måste de globala per capita-utsläppen från fossila bränslen minska från 1,1 till 0,9 ton C till år 2050 och till 0,7 ton C till år 2100.

Ungefär 80% av världens energianvändning är idag baserad på fossila bränslen. Användningen av fossila bränslen står för ca 80% av människans globala koldioxidutsläpp. Vid diskussioner om åtgärder mot klimatförändringar har därför de fossila bränslena en nyckelroll.

Klimatdelegationen sammanfattade den centrala uppgiften i klimatarbetet i sin rapport 1994 på följande sätt:

Hur skall i-ländema kunna ställa om sina samhällen så att användningen av fossila bränslen radikalt minskar

Hur skall u-ländema kunna utvecklas ekonomiskt utan att utsläppen av växthusgaser ökar alltför snabbt och alltför mycket

På lång sikt måste man tänka sig en konvergens av utsläppen per capita och per BNP-enhet mellan olika länder i världen. Dvs u-ländema måste tillåtas öka sina utsläpp mot någon nivå, medan i-ländema samtidigt minskar sina utsläpp mot samma nivå.

För att åstadkomma en sådan utveckling krävs en omstrukturering av viktiga delar av industrin och av energi- och transportsystemen. Ny energisnål teknologi och fömyelsebara energikällor måste introduceras. Sannolikt måste även produktions-, transport- och konsumtionsmönster förändras i riktning mot lägre energiintensitet och lägre utsläpp av koldioxid. Sådana omställningar är storskaliga och tar lång tid.

Det kan konstateras att det största hotet sikt är att i-ländema fortsätter att öka sina utsläpp och att u-ländema börjar närma sig i-ländemas utsläppsnivåer vilket klimatsynpunkt inte är acceptabelt. För att förhindra detta måste i-ländemas ur nivåer minska utveckling teknologi och nya systemlösningar som genom av ny också kan introduceras i u-ländema.

Mot bakgrund att de fossila bränslena ännu ger den billigaste energin, krävs av ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en övergång till andra energislag. En styrning behöver komma till stånd mot forskning och utveckling av nya energikällor. Olika länder med olika förutsättningar föredrar olika styrmedel. Det lämpligaste är sammansättning av styrmedel unika för varje land i kombinaen tion med t ex regionala överenskommelser. Viktigt är emellertid att utfommingen varje styrmedel blir anpassad till det landländergrupp det avser så att styrav ningen ger mesta möjliga effektivitet.

Joint Implementation J gemensamt genomförande, innebär att ett land

investerar i utsläppsbegränsande åtgärder i ett annat land i syfte att helt eller

delvis kunna tillgodogöra sig utsläppsreduktionen. Rent praktiskt är ännu ett

oprövat kort. Vid första partskonferensen om klimatförändringar beslutades det

a att en pilotfas för att pröva aktiviteter genomförda gemensamt AIJ skall startas. AIJ är ett omfattande begrepp än och innefattar alla gemensamma mer aktiviteter och deltagandet av u-länder på frivillig basis. U-ländema har hittills förhållit sig skeptiska till JI. De flesta av de i rapporten uppräknade nackdelarna kan troligen motverkas om de regleras i ett avtal där det tydligt fastställs vilken typ projekt godtas som JI-projekt och huruvida krediteringar skall utgå. av som För att åstadkomma incitament till miljövänligare teknik bör t ex endast projekt teknik användas. med denna typ av

Det är dessutom viktigt att notera att i det långsiktiga perspektivet är åtgärder av

JI-typ tillräckliga utan ändrade konsumtions- och produktionsmönster kommer att bli nödvändiga för att hantera klimatproblemet.

För att nå de mål som anges i klimatkonventionen har en skärpning och precisering av åtaganden i form av ett protokoll diskuterats. I denna rapport diskuteras några exempel hur sådana protokoll skulle kunna se ut, se avsnitt 6.3. I de exempel som ges har vi försökt renodla olika element som kan ingå. Ett framtida protokoll skulle kunna vara en kombination av de exempel som ges nedan. Exemplen skall därför inte ses som förslag utan som underlag till en diskussion om vilka element som bör ingå i ett framtida protokoll.

Följande typer av protokoll diskuteras:

Per capita begreppet som bas Procentuella nedskärningar som bas 2a kompletterat med flexibelt basår

2b kompletterat med gemensamt genomförande eller överlåtbara

utsläppsrätter Harmoniserade koldioxidskatter Generella tekniska åtgärder standarder - Specifika åtaganden för övriga växthusgaser

Vi har diskuterat de olika typerna protokoll med avseende på följande av aspekter: Effektivitet för att hejda växthuseffekten - Rättviseaspekter - Konsekvenser för Sverige jämfört med OECD - Genomförbarhet -

I tabell 1.1 sammanfattas resultatet av diskussionen från avsnitt 6.3 i rapporten för de förslag gäller koldioxid. Vi har försökt att göra en sammanvägd som värdering respektive aspekt av de olika konstruktionerna i form av + eller av --tecken. Resultaten skall inte ses som att någon princip skall förkastas eller godkännas utan snarare att peka ut var problemen respektive fördelarna kan finnas rör respektive princip. De olika elementen kommer säkerligen att behöva kombineras för att ett protokoll som samtidigt är effektivt, rättvist och genomförbart. Tabellen och diskussionen är tänkt att vara en vägledning i en sådan diskussion om en optimal mix.

Tabell 1.1 Sammanfattning diskussionen om olika principer for ett av protokoll i avsnitt 6.3. Tabellen är inte en rankning av de olika principerna utan vägledning till var för- och nackdelarna en med de olika exemplen finns En summering av + och kan . därför inte göras. Ett protokoll består antagligen av en

sammansättning av flera element.

+ fördelar dominerar nackdelar dominerar -

Protokolls- Effektivitet för Rättvisa Konsekvenser Genomförprincip hejda mellan länder för Sverige barhet att växthus- jämfört med effekten OECD

per capita som + + + mycket svårt bas

P’°°°,‘° mindre svårt

+ - reduktion

d:o med + + mm re d svan ° flexibelt basår

med Joint Implementa- + + mycket svårt tion

Harm’ C02- + + mycket svårt skatt

Generella tekniska + mycket svårt - normer och åtgärder

Ett exempel på en mix åtaganden skulle kunna se ut på följande sätt:

Koldioxid:

ett långsiktigt per capita-mål, t ex 0,9 tCcapita till år 2050, -

någon form av kontrollstation på vägen som riktmärke, for i-ländema ett - %-riktvärde till 2010 eventuellt differentierat för olika länder, for att visa att , man är på väg mot målet,

tekniska krav för utvalda anläggningarvaror där det är viktigt ur konkurrens- synpunkt att länder går någorlunda i takt, t ex krav på bränsleförbrukning för fordon,

en miniminivå för koldioxidskatt, inkluderande en särskild specifikation for energiintensiv industri.

Övriga växthusgaser:

specificerade åtgärder för att begränsa utsläppen av metan, N20 och fluor- föreningar.

2 Hotbilden

2.1 Globala klimatförändringar

Under de senaste 150 åren har människan genom utsläpp ökat luftens halt av koldioxid +29%, metan +130%, och dikväveoxid +20% och har därigenom förstärkt den naturliga växthuseffekten. Vidare har utsläpp av andra kväveoxider

och CF C- gaser freoner förändrat mängden ozon i luften som också är en växt-

husgas. Den har minskat i stratosfären och ökat i troposfären under ca 10 km

höjd. CFC- gaserna är dessutom själva effektiva växthusgaser. Teoretiska beräkningar visar att jordytans värmeekonomi på detta sätt hittills har ökats med 2,4

i0,3 Wm2, figur 2.1. Denna sammanlagda förstärkning växthuseffekten

se av borde leda till en höjning av jordens medeltemperatur med 0,6-1,8°C.

Figur 2.1 Uppskattningar av den globala förändringen av strålnings-

påverkan på atmosfären på grund av förändrade koncentra-

tioner av växthusgaser och partiklar aerosoler i atmosfären

från mitten på 1800-talet tills i dag .

Direktväxthuseffekt 2 5 CFCfreoner mm Dikväveoxid Metan 1.5 K0ld0Xd . . Troposfériska Solaerosoler strål- Indirektväxthuseffekt partiklar ningen

0.5- i ü

DirektIndirekt E Tropos- 5‘..a.‘°S- färiskt -0 5 - fanskt i ozon ozon -1.5 Hög Låg Låg Låg Myeket Mycket Konfidensintervall lag låg

Källa: IPCC 1994

Ytterligare faktor har tillkommit under de senaste åren. Människan ökar också en

mängden partiklar aerosoler i luften, framför allt genom förbränning. Det svavel

finns i kol och olja bildar små sulfatpartiklar och de omfattande bränder som som förekommit vid skogsavverkning i tropiska länder bildar också vidsträckta stoñmoln. Aerosoler försvinner med eller snö redan inom en eller ett par veckor, regn den ständiga tillförseln medför att aerosolmoln alltid finns i stora områden men kring världens industriområden och inom delar av tropikema.

Aerosoler reflekterar solstrålning åter mot rymden och minskar därför den mängd solenergi ombildas till vänne. De motverkar växthuseffekten. Som framgår som figur 2.1 är det osäkert hur mycket. Den direkta påverkan på inkommande av strålning uppskattas till mellan 0,9 i0,6 Wmz, jämfört med 2,4 :t0,3 Wm2 för den antropogena växthuseffekten. Dessutom kan aerosoler öka molnens reflexionsfönnåga. Dessa effekter kompenserar till en del växthuseffekten. Den globala påverkan det globala systemet uppskattas till 1,7 i0,6 Wm2. av

Aerosolema, liksom förändringar av ozonmängden både i stratosfären och troposfáren, är ojämnt fördelade och deras effekt kompenserar därför inte på ett enkelt sätt den uppvärmning som växthusgasema förorsakar. Det är vikti att också understryka att åtgärder för att minska utsläppen av aerosoler omedelbart

minskar deras mängd i luften, medan växthusgasema utom metan blir kvar där

50-100 år eller mer.

Människans totala påverkan av det klimatiska systemet 1,7 d:0,6 Wmz mot-

vid jämvikt uppvärmning med 0,4-l,2°C. En sådan förändring sker svarar en emellertid endast gradvis, eftersom det tar avsevärd tid att värma upp havens Vattenmassor, än bara till ett djup på några hundratals meter. Det råder i stort om sett allmän enighet om att bara 50-70% av den uppvärmningen som kan förväntas ännu har realiserats, dvs temperaturen borde hittills ha stigit med O,3-0,8°C, men resten kommer också att märkas så småningom.

Som är dessa beräkningar osäkra. Det beror framför allt på att vi inte vet synes särskilt väl hur mycket mängden vattenånga kommer att öka när temperaturen stiger. Vidare vet vi inte molnmängden på olika höjder i atmosfären kommer om att öka eller minska i ett varmare klimat och molnen spelar också en viktig roll för jordens värrnebalans. Det bör emellertid understrykas att knappast någon forskare hävdar att jordens temperatur inte skulle öka som ett resultat av ökande mängder växthusgaser i luften. Den springande frågan är: Hur mycket och hur snabbt

En viktig fråga inställer sig omgående: Har jordens temperatur ökat under den tid då mängden växthusgaser ökat Figur 2.2 visar hur årsmedeltemperaturen varierat under åren 1860-1994. Observationema visar att temperaturen stigit

0,5-0,6°C sedan 1900, osäkerheten i denna angivelse är större än som fram-

men eftersom tillförlitliga data från hela jorden inte funnits förrän går av figuren, ett stycke in på 1900-talet. Vi finner någorlunda överenskommelse mellan obseren verade och beräknade förändringar, men vi kan ändå inte med säkerhet säga att de observerade förändringarna bekräftar beräkningarna, eftersom relativt stora naturliga variationer kan förekomma. Det är troligt att en effekt redan finns, men det är svårare att med hjälp av direkta observationer ännu avgöra hur känsligt klimatsystemet är för ökande mängder växthusgaser i luften. Vi kan ändå dra slutsatsen att klimatmodellemas trovärdighet stärkts under de senaste åren enligt senaste resultat från modellberäkningar gjorda vid Hadley Centre i Storbritannien

och Max Planch Institutet i Tyskland.

Figur 2.2 Medelvärdet för temperaturen vid jordytan 1861-1994.

Den streckade kurvan är motsvarande resultat från IPCCs

utvärdering 1992.

Global averages 1861-1994

0.6 ‘ l I I

C

Källa: Jones 1994

En jord medför med all sannolikhet en intensifiering av den hydrovarmare logiska cykeln. Avdunstning och nederbörd ökar med drygt 5% för varje grads temperaturförhöjnin Det blir troligen ökad risk också för intensivare nederen börd och därmed också ökad risk för både översvämningar och torka, men hur en dessa förändringar kan komma att fördela sig över jorden är ovisst.

2.2 Vilka och lokala är

regionala klimatförändringar

att vänta om jorden blir varmare

Medan det är möjligt att bild av en trolig global uppvärmning som ett ge en resultat ökande mängder växthusgaser och aerosoler i luften kan vi ännu bara av allmän bild hur en klimatförändring kommer att fördela sig över jorden. ge en av Sannolikt blir de högst olika på olika delar av jorden. Det finns områden som endast får obetydlig uppvärmning exempelvis i Islands-området och över en

havet kring Antarktis medan andra kan få en uppvärmning på kanske mer än fem

grader redan vid ökning av växthusgasema i luften som motsvarar en fördubben ling av mängden koldioxid troligen inom kontinentala områden på norra halvklotet. Fördelningen av nederbörd kan också komma att ändras påtagligt. Risken för torka ökar troligen mest inom de subtropiska områdena, som redan i dag på många håll har brist på vatten, och inom de kontinentala områdena på norra halvklotet.

En klimatförändring kommer troligen att karaktäriserad av en tendens till vara ökad frekvens extrema väderfenomen, värmeböljor, torka och översvämningar av och möjligen även stormar. Världens stora försäkringsbolag har under de senaste tio å tjugo åren fått betydligt större krav på skadeersättningar på grund av stormar och översvämningar, det är ännu omöjligt att avgöra om detta kan förknipmen pas med en begynnande klimatförändring.

Det är troligt att vi endast successivt kommer att kunna övertygas om att en förändring av klimatet är på gång och mer övertygande bevis kan ännu dröja till bortom sekelskiñet. Frågan klimatförändring i högsta grad långsiktig om en är en fråga och dess aktualitet idag är framför allt betingad av trögheten i de naturliga systemen. Detta innebär att mer kan vara på gång än vi kan se och att en eventuell förändring klimatet blir kvar ett halvt sekel eller även om utsläppen så av mer, småningom reduceras kraftigt. Viktigt är också att en omställning av den

mänskliga verksamhet markant kan minska utsläppen av växthusgaser tar som årtionden i anspråk för att genomföras.

Konsekvenser för Norden

Dagens klimatfömtsägelser är mycket och fortfarande osäkra. Det gör det grova svårt att analysera konsekvenserna, speciellt regionalt. För Nordens del är det framför allt ändringar i nederbördens regionala fördelning och frekvensen av extrema väderförhållanden är svåra att förutsäga. De studier påverkan på som av samhället, hittills genomförts, bör därför betraktas känslighetstester och som som inte De visar dock att vattenresursema i Norden kommer att påsom prognoser. verkas starkt den uppvärmning som angivits av IPCC blir verklighet, vilket om får betydelse för Vattenförsörjning, miljö och energiproduktion.

Å andra sidan är frågan den termohalina cirkulationen i världshaven speciellt om viktigt för de nordiska länderna eftersom förändring av denna skulle kunna en leda till dramatisk avkylning och nedisning Europa. Att en sådan en av norra regional avkylning skulle kunna bli följden global uppvärmning har påav en pekats av flera forskare.

2.3 Effekterna av en klimatförändring

En klimatförändring påverkar främst människors hälsa, befolkning och försörjningssystem i låglänta kustområden de naturliga ekosystemen samt jordbruk och , skogsbruk.

Det finns risk för att tropiska sjukdomar kan spridas till länder som gränsar till endemiskt infekterade områden. Malaria skulle exempelvis kunna få bättre

spridningsmöjligheter. Inom klimatzoner som redan nu har höga sommar-

temperaturer ökar risken för vännerelaterade sjukdomar och dödsfall, särskilt bland fattiga i storstäderna. Även vissa allergier skulle kunna öka i frekvens. Det finns dock inga nämnvärt ökade hälsorisker i Sverige.

Vattenståndet i världshaven beräknas stiga med 20 80 cm under nästa århundrade, om växthus gaserna i luften ökar enligt ett business as usualscenario. Denna höjning sker inte likformigt över hela jorden, bland annat på

ll

isostatiska rörelser i jordskorpan. Hela Skandinavien höjer sig fortgrund av farande havet, sedan den mäktiga inlandsisen försvann för 8 000 á 10 000 upp ur år sedan, i Sverige med till 90 århundrade. På andra håll, bl a norra upp ca cm per inom de angränsande områden, dit inlandsisen aldrig nådde, sjunker istället landet. Kustområdena kring Nordsjön, såsom i Nederländerna, Nordtyskland, Danmark och även allra sydligaste Sverige sjunker med upp till 20 cm per århundrade.

Den allvarligaste konsekvensen ett stigande vattenstånd är en större utsatthet av för översvämningar i samband med stormar och orkaner. Riskerna ökar ganska snabbt inom låglänta områden även för måttliga förändringar på endast några

tiotals Bördiga deltaområden vid de stora flodernas mynningar exempelvis i

cm. Kina, Indien och Bangladesh är hotade och u-ländemas ekonomiska resurser räcker inte för effektiva skydd. Vissa är dessutom mer hotade nu än tidigare på grund överexploatering naturresursema. Nederländerna, å andra sidan, av en av kan lättare bygga högre skydd mot en invasion av havet.

Världens skogar är kanske hotade växande befolkning på jorden med mer av en strävan mot högre levnadsstandard än måttlig klimatförändring. En sådan en en skulle ändå innebära ytterligare komplikation för en önskvärd utveckling. en Tendensen att klimatet blir torrare inom kontinentala områden innebär ett klart hot mot de skogar som finns där.

De naturliga skogsekosystemen kommer troligen få betydande svårigheter att sig på grund deras långsamma livscykel 50- 100 år inom tempererade anpassa av och boreala områden. Vår oförmåga att ännu kunna förutse mer precist var markanta klimatförändringar kan väntas och hur allvarliga de skulle kunna bli innebär att hotbilden fortfarande är diffus. Beräkningar visar emellertid att 20-40% jordens ekosystem inte längre kommer vara anpassade till det nya av lokala klimat kan komma redan vid en höjning avjordens medeltemperatur som med eller ett grader. Klimatförändringens hastighet spelar därför en en par mycket stor roll.

Jordbruket är mer anpassningsbart till följd av möjligheterna att välja andra grödor. Den största risken är givetvis ökande frekvens av torra perioder, som i allmänhet minskar jordens avkastning och det finns givetvis en gräns för möjligheterna till anpassning. Inom andra regioner kan å andra sidan ökad temperatur och nederbörd ge bättre förutsättningar för jordbruk. Modellberäkningar tyder på att det inte skulle bli någon minskning av jordbrukets totala produktion av jord-

bruksprodukter, däremot skulle den geografiska fördelningen av goda men

produktionsförhållanden ändras till och med ganska markant. De rika länderna

drabbas i varje fall till början endast måttligt, eftersom deras finansiella ställen ning tillåter dem att kompensera sig den internationella handeln. Det är genom återigen de fattiga länderna är mest utsatta, eftersom produkter från jordsom bruket på många håll fortfarande utgör mer än 80% av BNP.

Utöver de beskrivna effekterna tillkommer risken för oväntade effekter. ovan Sådana effekter kan genomgripande eftersom storskaliga fundamentala vara berörs. svårigheterna att nå fram till långtgående överenskommelser system mer åtgärder beror framför allt på svårigheterna att klargöra allvaret och vidden av om trolig förändring klimatet. Det bör i detta sammanhang understrykas: en av

att redan förändring klimatet motsvarande en uppvärmning av 0,2-0,3°C

- en av decennium, kanske mindre skulle innebära begynnande anpassningsper t o rn

svårigheter för ekosystemen, framför allt för tempererade och boreala skogar i

synnerhet nederbörden samtidigt skulle förändras, om

att marginalområden inom världens torrområden är särskilt hotade, på grund

° ökad ökenspridning orsakats människans ovarsamma hantering av av som av mark,

att områden med goda betingelser för jordbruk kommer att förskjutas med ° möjliga allvarliga konsekvenser för vissa länder, i synnerhet inom de områden på jorden som har torrt klimat,

att stigande temperatur kombinerat med ett fuktigare klimat ger ökade för- - en utsättningar för spridning sjukdomar exempelvis malaria, som redan idag av förorsakar 3 miljoner dödsfall år i världen, antalet smittade befaras öka ca per med 40-80 miljoner från dagens nivå på 300 miljoner.

havets nivå kan väntas stiga mellan 20 och 80 under nästa sekel, jämfört - att cm med 10-25 cm under 1900-talet,

att osäkerheten i de scenarier forskarna beskriver inte minskar risken för ° som omfattande skador, eftersom oväntade framtida klimatförändringar likaväl kan förstärka försvaga det hot scenarierna förutsäger. Osäkerheten som som minskar våra möjligheter att förutse när och var mer omfattande skador kan komma att inträffa.

3 Globala

förutsättningar

Utsläppen av koldioxid har till idag ökat koncentrationen i lufihavet med ca 29%. Växthusgasemas sammanlagda ökning på grund av människans utsläpp motsvarar en ökning av koldioxidens koncentration med ca 50%. Effekten av den

förhöjda mängden stoft aerosoler i luften motverkar denna uppvärmning med

kanske ca en fjärdedel. Denna är emellertid mycket ojämnt fördelad.

Frågan om hur stora utsläpp av koldioxid som kan väntas kommer att förbli i centrum för diskussionerna och därmed likaså frågan om fortsatt användning av fossila bränslen kol, olja och naturgas bas för världens framtida energisom

försörjning.

Plantering av t ex tropisk skog enbart med avsikt att eliminera växthusgaser innebär att den uppvuxna skogen f°ar huggas ner för utnyttjande människor, av eftersom koldioxid från biomassan då förr eller senare kommer att hamna i atmosfären. Det innebär således en krañig konkurrens med annat markutnyttjande för att bibehålla stående skog. Skogens roll som kolsänka är dock bara en av skogens många roller. Skogsprojekt måste läggas upp med hänsyn till alla

viktiga törsörjnings- och miljöaspekter. För att bekämpa växthuseffekten på sikt

är det absolut viktigaste att begränsa användningen av fossila bränslen eftersom de ger ett nytt tillskott av kol till biosfåren. Den upplagring av kol som pågår i skogen är av temporär natur och ger ingen bestående förändring. Trädplantering måste ske ständigt om det skall ha någon bestående effekt.

Utsläppen av metan och dikväveoxid har i stort sett ökat i takt med jordens ökande befolkning. Det är möjligt att en fortsatt ökning utsläppen så småningav om kan hejdas, men hur mer omfattande åtgärder skall kunna vidtas är ännu oklart.

Åtgärder för att minska utsläppen av CFC-gaser kommer troligen att stabilisera

deras koncentrationer i lufien under slutet 1990-talet under förutsättning att av åtgärder får genomslag även i u-ländema. Däremot riskerar användningen av

andra stabila fluorföreningar HCFC och HF C att öka.

som

3.1 Utsläppsmönster och trender

Ungefär 80% världens energianvändning är idag baserad på fossila bränslen. av Användningen fossila bränslen står för 80% människans globala kolav ca av dioxidutsläpp. Resten kommer från skogsavverkning och uppodling av mark. Vid diskussioner åtgärder mot klimatförändringar har därför de fossila bränslena om en nyckelroll.

De fossila bränslena olika mycket koldioxid vid generering av en viss avger energimängd. Naturgas innehåller mycket väte ger mindre koldioxid än kol som

60% jämfört med kol energimängd, olja intar mellanställ-

ca per utvunnen en

ning 80% jämfört med kol. Betydande utsläppsminskningar kan göras

ca genom

byte mellan olika fossila bränslen, framför allt från kol till gas.

Fram till mitten 1800-talet ved globalt den dominerande energikällan. I av var

och med industrialiseringen och introduktionen ångmaskinen kom kol att

av dominera alltmer. Först på 1970-talet blev oljan den mest betydelsefulla energikällan. Även olja är större energikälla än kol så ger kol nästan lika stora om en koldioxidutsläpp på grund de större specifika utsläppen. Naturgasens bidrag är av mindre, se tabell 3.1.

summa Källa: IPCC, Energy Primer 1995 samt World Energy Council 1993 15

Idag genereras även kämkrañ, vattenkraft och andra förnyelsebara energikällor mindre mängder koldioxidutsläpp genom att fossila bränslen används vid tillverkning och drifi av anläggningama.

Ökningen av energianvändningen har till allra största delen skett i i-ländema.

Idag använder ca 25% av världens befolkning ca 70% av energin. Skillnaden i per capita-förbrukning skiljer med mer än en faktor 10 mellan olika regioner i världen. I och med industrialiseringen och konsumtionssamhällets framväxt har förbrukningen av fossila bränslen ökat. I stora delar av u-ländema har man fortfarande traditionell vedeldning som den viktigaste energikällan.

Figur 3.1 visar utsläppen av koldioxid från olika regioner. Höjden pâ staplarna representerar utsläppen per capita medan ytan representerar utsläppsmängden.

Figur 3.1 Per capita-utsläpp av koldioxid, räknat i ton kol 1990

933° ...procent av världens totalagutsläpp 1990

ca

o; .g° av O

os

i -° 0as ~o

N10‘ ‘b:,$°°

GQ å °6I§\ . v- ab‘ 093 ,¢° .ge . Globalt.

b -ø o 5~----- an---made-

2 3 4 Befolkning i miljarder

Utsläpp av kol ton per capita och befolkningsmängd 1993 i olika länder. Totalutsläppet i Kina får man om man multiplicerat rektangelns sidor i runda tal 0,6

ton kol per capital x 1,2 miljarder människor 720 miljoner ton. z

Ett medellångt scenario IEA

-

The International Energy Agency, IEA, är del av OECD, gjorde 1994 en som en

bedömning den globala energiutvecklingen till år 2010 World Energy

av Outlook, IEAOECD, 1994. Det är viktigt att poängtera att denna bedömning är framskrivning nuvarande trender och därför bör ses som ett business-asen av usual-scenario där inga åtgärder vidtas. Enligt denna bedömning kommer energianvändningen öka med i genomsnitt 2,1% år. År 2010 kommer då att per världens länder att konsumera 48% energi än 1990. Huvudskälet till detta är mer antagandet ekonomisk tillväxt. Världens totala BNP väntas öka med 70% om under samma period.

Skillnaderna i energitillväxt mellan OECD och andra länder är tydlig.

I OECD ökar energiförbrukningen med 28% till år 2010. -

Länder i Östeuropa och i fd Sovjetunionen får en marginell ökning av

energiförbrukningen.

Resten världen, dvs u-ländema, mer än fördubblar sin energianvändning. - av Enligt detta scenario kommer icke-OECD-ländema att passera OECD i

energiförbrukning år 2010. Oljeförbrukningen kommer att passera OECD-

ländernas före år 2010.

Skillnaden i utveckling mellan olika bränslen är viktig. Kol förväntas öka i ungefär takt energiförbrukningen. Naturgas som ger mindre kolsamma som dioxid per energienhet väntas öka betydligt i samtliga regioner. Kol fortsätter att utgöra den största källan inom kraftsektom med ungefär 40% av elproduktionen. Genom den förväntade ökade elförbrukningen kommer då kol att stå för knappt 30% av totala energiförbrukningen.

OECD-ländema kommer enligt detta scenario att öka kolanvändningen i samma

till år 2010 medan Östeuropa

takt som energiförbrukningen, dvs med knappt 30% och fd Sovjet minskar kolanvändningen med 14%. U-ländema fördubblar dock

sin kolanvändning under perioden, det mesta går till elproduktion.

Oljeförbrukningen väntas öka långsammare än energiförbrukningen under

perioden. Naturgas ökar mest inom krañsektom där andelen producerad i

OECD-ländema ökar från 10 till 20%. Kärnkraft ökar långsammast och endast i vissa länder. Vattenkrafien ökar genom utbyggnad i u-ländema där den väntas

växa med 160%. Övriga förnyelsebara energikällor ökar snabbast men står enligt

IEAs scenario ändå för bara 1,3% av energiförbrukningen 2010. Den stora

användningen biobränsle för uppvärmning, matlagning mm är dock inte

av inräknad i detta.

IPCCs långsiktiga scenarier

IPCC utvecklade i rapporten 1992, 1992 IPCC Supplement, sex olika scenarier med olika förutsättningar för befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling, energi-

källor bilaga 2. Samtliga scenarier visar stigande koldioxidutsläpp till

mm se

2025, se figur 3.2. Scenariema a och b representerar en sorts medelbedömning,

de skiljer sig genom att b inkluderar nuvarande åtaganden om utsläppsbegränsningar i OECD-ländema. I de båda scenarier, c och där befolkningstillväxten faller tillbaka så att befolkningen inte är mycket större än idag, 6,4 miljarder år 2100, och där den ekonomiska tillväxten ligger kring 1 respektive 2 procent per år i genomsnitt, stabiliseras eller minskas dock koldioxidutsläppen därefter. Antagandet om en så låg befolkning år 2100 är dock osannolik. I övriga scenarier fortsätter utsläppen att öka. Den kraftigaste ökningen visar scenario som förutsätter en ekonomisk tillväxt på 3 procent per år, god tillgång på olja och gas och avveckling av all kärnkraft till år 2075.

U-ländernas energieftetfrågan

I de flesta u-länder har energiefterfrågan ökat markant de senaste 20 åren, denna ökning är kopplad till bl a befolkningstillväxten, den ekonomiska tillväxten, den ökade per capita-inkomsten och framför allt den ökade industrialiseringen. l de flesta u-länder, med undantag för de mer utvecklade länderna i Ostasien, var tillväxten i energiefterfrâgan större än BNP-tillväxten under dessa år. Det var endast

i Singapore och Sydkorea som energiefterfrågan från transportsektorn översteg

den från industrisektom och detta endast marginellt. Detta står i kontrast mot OECD-ländema, där transportsektorn står för den största tillväxten i energiförbrukning.

Figur 3.2 Koldioxidutsläpp från fossila bränslen och avskogning enligt IPCCs scenarier 1992, miljarder ton kol.

O

O I IS92f ,. IS92a h O l IS92b -

IS92d IS92e

2000 2050 2100 Year

Scenarier: IS92e Hög ekonomisk tillväxt och stor kol- och

oljeanvändning

IS92f Hög befolkningstillväxt och stor kol- och

oljeanvändning

IS92a Medelbedömning IS92b Medelbedömning och OCZ-begränsningar för OECD IS92d Låg befolkningstillväxt, lite oljeanvändning och stopp för avskogningen IS92e Låg befolkningstillväxt, låg ekonomisk tillväxt och liten oljeanvändning se bilaga 2

Det finns en tydlig trend mot en ökad andel energiintensiva industrier i u-ländemas totala industriella produktion. Tyvärr finns det, enligt IEA, inget som tyder på att effektiviteten i sektorn har förbättrats i någon större grad. Man finner den största mängden energiintensiva företag med låg effektivitet i

Sydafrika och Egypten följt Indien och Pakistan. I vissa industriella aktiviteter av kan endast sorts energi användas medan det i andra finns åtskilliga substituen tionsmöjligheter. Förändringar i bränsleanvändningen inom industrin kan äga resultat strukturförändring, t ex en ökning av den kolintensiva rum som av en

ståltillverkningens andel av u-ländemas produktion, utvecklande av nya tekno-

logier eller på relativprisförändringar för alternativa bränslen. som ett svar Elektricitet har stadigt ökat sin andel i den industriella energianvändningen i

u-ländema. Den utgör i dag ändå mindre än 30% av energianvändningen men

tillväxten har varit gradvis och ihållande.

Transportsektorn står för den största andelen av dessa länders oljeberoende. Dess andel 1991 i Indien 45,4%, Algeriet 58,7 och Brasilien 58% för att ta var några exempel. Tillväxten i bränsleförbrukning som dessa trender talar för kan hejdas med Förbättringar i fordonseffektivitet. Till följd av förväntad ökad globalisering motorfordonsproduktion och högre miljökrav i u-ländema är det av möjligt att förbättringar detta slag kommer att äga rum inom den närmaste av tiden. Den pågående urbaniseringen i u-ländema leder dock till en ökning av transporterna vilket tenderar att äta upp sådana förbättringar.

I hushållssektorn samt även i vissa mindre industrier använder man sig fortfarande till stor del biomasseenergi, speciellt på landsbygden. Denna energiav form kännetecknas mycket låg verkningsgrad jämfört med kommersiella av en substitut. Konsumtionen traditionella bränslen ökar i denna sektor om än längav samt. Den kommersiella bränsleanvändningen har ökat snabbare än per capitainkomsterna i de flesta u-länder. Detta beror dels på urbaniseringen som har medfört att det blivit obekvämt att använda sig traditionella bränslen beroende på av behov transporter och lagringsmöjligheter, dels på en ofta kraftig subvenav tionering av elpriserna.

3.2 Tillgångar på fossila

bränslen

Tillgången på energi och potentiella tillgångar kan inte uttryckas i enkla tal. De beror på geologisk kunskap, ekonomi och teknologi. Reserver är förekomster har identifierats och bedömts som utvinningsbara med nuvarande teknik och som

prisnivå. Resurser är ytterligare tillgångar som är osäkra ur geologisk och

ekonomisk synpunkt. Tillkommande förekomster är sådana där förekomsten är okänd eller där den är ingen eller okänd ekonomisk betydelse. Genom mer av

åren har reserverna och resurserna av fossila bränslen stadigt ökat till följd av förbättrad geologisk kunskap, förbättrad teknologi och ändrade priser. Nya stora upptäckter har därmed gjort att och resurserna historiskt sett ökat reserverna snabbare än konsumtionen.

I tabell 3.2 tillgångarna på fossila bränslen uppdelat enligt de kategorier som ges diskuterats Okonventionella oljetillgångar innefattar oljeskiffer, tjärsand ovan. och tung råolja. Okonventionella gasresurser inkluderar naturgas i skiffrar, packad sand, grundvatten och i kolforekomster.

Tabell 3.2 Globala reserver, resurser och tillgångar av fossila bränslen,

IPCC 1995. Enhet: GtC

reserver resurser reserver tillkommande + resurser förekomster utvinningsbara osäkra mer okänd med nuvarande utifrån förekomst teknik och pris- geologi och ingen eller okänd nivå ekonomi ekonomisk betydelse

Olja konventionella 120 50 170 2OO okonventionella 140 180 320 300

Gas

Konventionella globala olje- och och resurser innehåller begränsade gasreserver mängder kol, 300 GtC, jämfört med atmosfärens innehåll av ca 750 GtC 1990. ca De ackumulerade utsläppen från 1860 till 1994 uppgår till 240 GtC. Om man räknar in även de okonventionella tillgångarna av olja och gas exklusive hydrater

uppgår de dock till l 000 GtC. Kolreservema och kolresursema är betydligt

större, de uppskattas till 3 300 GtC.

ia tillgångarna på fossila bränslen utgör ingen begränsning för den fortökningen utsläppen energirelaterad koldioxid. Koltill gångarna är så satta av av de används kommer CO2-halten i atmosfären att flerdubblas vilket stora att om innebär oacceptabla risker. Om enbart de konventionella tillgångarna på gas och olja förbrukades ligger detta inom ramen för en fördubbling av koldioxidhalten, förutsatt att kolanvändningen begränsas. Om man även räknar in okonventionella tillgångar skulle dock och olja ensamma öka halten i atmosfären till 650 gas Om kol används även i fortsättningen blir halten betydligt högre. ppmv.

3.3 Intressekonflikter

En omstrukturering världens energiproduktion bort från kol och till viss del

av

även från olja skulle givetvis påverka de inbördes relationerna mellan olika

länders ekonomi. Även de globala ekonomiska effekterna omställning om av en inte behöver bli så stora kommer enskilda länder att drabbas. Effekterna blir negativa för de länder är beroende av sin export av fossila bränslen. Detta som

avspeglar sig tydligt i dagens klimatpolitik. Vi ser hur de oljeproducerande

länderna i varierande grad ställer sig avvisande till ett slagkraftigt klimatprotokoll. Särskilt de oljeproducerande länderna i Mellanöstern motarbetar aktivt försöken att nå överenskommelser inom klimatkonventionens ram.

Ett annat karakteristikum som påverkar klimatåtgärders effekt på olika länder är ekonomins energiintensitet. Energiintensiteten, dvs hur mycket energi som används BNP-enhet, beror på hur effektiv industrin, transportsektorn och per energisektorn är. En annan viktig faktor är länders industri och transportstruktur, dvs stor andel råvaruproducerande industri och stora avstånd leder till stor energianvändning. Skillnaderna är dock stora även mellan likartade industribranscher i likartade industriländer. Grovt sett kan man säga att bland industriländema har Japan den effektivaste energianvändningen och USA den mest energislösande industrin, länder som Tyskland och Sverige i Europa ligger någonstans där-

emellan. Orsaken kan till stor del sökas i inhemsk tillgång på energi och på energiprisema. Rik tillgång på billig energi gör att energisparåtgärder inte blir lönsamma. Länder som USA, Kanada och Australien med hög energiintensitet ser krav på minskad energianvändning som ett hot mot viktiga delar av sitt eget näringsliv. Basindustrier som järn- och stålindustrin, kemisk basindustri och ickejärn metallurgisk industri hotas. En följd av koldioxidskatt eller andra åtgärder i enbart industriländema kan förstärka den trend som finns redan idag med utflyttning av råvaruproducerande industri från i-länder till u-länder.

Bland industriländema är Australien en stor kolexportör och har även en stor inhemsk kolanvändning. Även USA har stor inhemsk kolanvändning och är i en stort sett självförsörjande vad gäller kol. Detta avspeglar sig i den starka lobbyverksamheten från den amerikanska kolindustrin. Man kan tydligt se att dessa intressen påverkar ländernas klimatpolitik.

Även i Europa är många länder beroende sin kolindustri, flera länder subvenav tionerar fortfarande sitt inhemska kol. Kolsubventioner finns bl a i Tyskland och Spanien. Den omställning som skett i bl a Storbritannien har varit smärtsam och lett till arbetslöshet och protester i koldistrikten. Man skall inte underskatta svårigheterna, men trenden i Europa är dock att man håller på att långsiktigt avveckla brytningen av det många gånger mycket dyra kolet. Utan subventioner skulle många av gruvorna stängas. I Europa är därför inte kollobbyn lika stark som i USA, framför allt finns starka krafter som av ekonomiska skäl vill ersätta kol med bland annat gas.

I flera u-länder är situationen annorlunda. Kina och Indien har stora koltill gångar och särskilt i Kina växer användningen snabbt. Kol är ofta subventionerat och ett utnyttjande av de nationella tillgångarna ses som ett sätt att industrialisera landet oberoende av utlandet. Både Kina och Indien har dock andra tillgångar som skulle kunna användas istället för kol. Kina har förmodligen stora oexploaterade gastillgångar liksom oljetill gångar. Det finns också i de flesta u-länder stor en potential för olika former av solenergi och även av vindkraft. Den största potentialen på kort sikt ligger dock i olika former av energieffektiviseringar.

Oljeindustrin är världens i ekonomiska termer största industribransch. Oljeberoendet är stort i samtliga i-länder och i många u-länder, tydligast är detta i transportsektorn. OPEC står idag för ca 40% av världens oljeproduktion, 75% av reservema finns i Mellanöstern. Mellanöstern Saudiarabien, Iran, Irak, Kuwait

och Förenade Arabemiraten har tillsammans med Venezuela den största

potentialen för att öka produktionen olja. Dessa länder är rädda för att bli de

av

förlorarna oljeanvändningen på sikt skulle begränsas kraftigt.

största om

Möjligheterna att öka produktionen för länderna kring Nordsjön är små. Den

norska oljan är mycket betydelsefull för landets ekonomi. Den är relativt dyr att producera jämfört med t Mellanöstern och väntas inte räcka mer än några ex decennier. Norska studier visar att införandet koldioxidskatt i EU skulle av en drabba den norska oljeindustrin och ekonomin hårt, mycket hårdare än en koldioxidskatt i Norge. i

Som summering kan konstatera att det finns stora skillnader mellan olika man länder i hur de påverkas åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Det av

största motståndet på längre sikt är att vänta från OPEC-ländema och från

i-länder med stor kolproduktion och stor energianvändning som USA, Kanada

och Australien. Bland de kolproducerande u-ländema, framför allt Kina och

Indien, är motståndet beroende vad i-ländema kan erbjuda istället för det av inhemska kolet i form teknologi för alternativa energikällor, andra systemav lösningar etc. I dagens läge är satsningen på kol i Kina mycket stor. Andra u-länder snabb ekonomisk tillväxt framför allt i Sydostasien är sannolikt med en lättrörliga vad gäller val energikällor och teknologi. Man kan också mer av konstatera att de länder troligen drabbas hårdast klimatförändring, som av en nämligen de fattigaste u-ländema, inte kommer att bidra särskilt mycket till växthuseffekten inom den överblickbara framtiden. Detta under förutsättning att inga

avgörande förändringar sker vad gäller klyftan mellan fattiga och rika länder i

världen. Få tecken på sådana förändringar kan skönjas idag.

4 Globala

strategier

4.1 Utsläppsscenarier

I artikel 2 i klimatkonventionen som relaterades ovan sägs bl a att målet är att atmosfärens koncentration av växthusgaser skall stabiliseras på en nivå inte

som

ger upphov till farliga störningar av klimatsystemet. På vilken nivå en sådan koncentration bör ligga på diskuteras för närvarande. För att illustrera vad olika koncentrationer innebär i form av temperaturhöjningar och utsläppsrestriktioner har IPCC konstruerat ett antal olika koncentrationsprofiler med olika slutnivåer, från 350 ppmv dagens nivå till 750 ppmv. Utifrån dessa koncentrationsproñler har man beräknat hur profilema för de antropogena utsläppen för koldioxid skall se ut för att stabilisera koncentrationen på olika nivåer. Nivån 550 ppmv mot-

svarar ungefär en fördubbling av den förindustriella halten.

Tabell 4.1 uppskattar de maximala årliga utsläppen av koldioxid fram till 2050 och 2100 som kan accepteras för att olika koncentrationsnivåer i atmosfären inte skall överskridas. I tabellen anges de årliga utsläppen dels under perioden fram till år 2050, dels under perioden 2050 till 2100. De värden som anges inkluderar utsläppen till följd av avskogning och förändrad markanvändning, vilka enligt IPCC scenario IS92a kan uppskattas till 0,8 Gt Cår för perioden 1990-2050 och 0,6 Gt Cår för 2050-2100. Värdena i tabell 4.1 skall jämföras med dagens utsläpp på ca 5,5 Gt Cår till följd av användning fossila bränslen och 1,6 Gt av Cår till följd av minskande skogsarealer och uppodling mark, vilket lett till av en ökning av luftens koldioxidhalt från ca 280 till 358 1994. ppmv

De värden som ges i tabell 4.1 kan också jämföras med utsläpp enligt scenarier utan vidtagna åtgärder fram till år 2050 och 2100, omkring 660 respektive 1500

Gt C för IS92a. Dessa värden överstiger uppenbarligen vida de utsläpp kan

som

tillåtas om Stabilisering eftersträvas på en nivå 550 fördubbling eller lägre.

ppm

För de lägre stabiliseringsnivåema kan utsläppen under nästa halvsekel inte över-

stiga i genomsnitt ca 10 Gt Cår för att sedan behöva reduceras mot mitten och under andra hälften av 2000-talet.

2 154119 25

Tabell 4.1 Årliga medelemissioner och förväntad temperaturhöjning

vid Stabilisering CO2 på olika koncentrationsnivåer av

Stabiliseringsfall Årliga medelemissioner Förändring

Gt Cår i °C vid 1990-2050 2050-2100 Stabilisering

450 6,7 i 0,8 4,8 i 0,6 2,2 i 1,1 ppmv 550 7,5 i 0,5 7,0 i 1,4 3,0 i 1,5 ppmv 650ppmv 8,9i1,1 10,1i1,l 3,7i 1,9 750 9,5 i 0,8 13,4 i 1,0 4,2 i 2,1 ppmv IS92a 9,5 16 Ingen Stabilisering fortsatt ökning

Det är intresse att på dessa värden också i belysning av FNs uppskattade av se befolkningsökning under 2000-talet från nuvarande 5,6 miljarder till ca 10 miljarder 2050 och drygt 11 miljarder 2100.

Figur 4.1 visar de globala capita-utsläpp år krävs för att stabilisera per per som koncentrationen i atmosfären på de olika nivåer i tabell 4.1. Som järnsom anges

förelse är också inlagt två IPCC-scenarier med samma antagna befolkningsök-

ning. Dessa leder inte till någon Stabilisering av per capita-utsläppen

som synes

och därmed inte heller växthusgaskoncentrationen i atmosfären.

av

Det bör noteras att världens nuvarande utsläpp i genomsnitt är ca 1,3 ton C per capita och år, 1,1 ton C år beror på användning av fossila bränslen varav ca per medan resten beror på skogsavverkning och ändrad landanvändning. Utsläpp från

i-ländema inklusive Östeuropa och länder inom tidigare Sovjet på grund av användning fossila bränslen 1990 ca 2,8 ton C per capita varierande

av var

mellan 1,5 och 5,5 ton, medan u-ländemas utsläpp i genomsnitt var ca 0,5 ton

capita och år varierande mellan 0,1 till över 2,0 ton.

per

För att stabilisera koncentrationen växthusgaser 550 gäller enbart av ppmv

bidrag från fossila bränslen måste de globala capita-utsläppen från fossila

per bränslen minska från 1,1 till 0,9 ton C till år 2050 och till 0,7 ton C till 2100.

Figur 4.1 Per capita-utsläpp for de olika scenarierna: IPCCs IS92a och

IS92e totala utsläpp; Stabilisering vid 750, 650, 550 och 450

ppmv utsläpp från avskogning och ändrad markanvändning antas ske enligt IS92a

ton per capita

IS92e total emissions

3.0 -

---i Fossil emissions

Developed countries

1990 I l I |S92a | 2-0 ‘ l total emissions I I I I ø l l 750 ppmv 1.0 - I 650 ppmv r

i

550 ppmv

-._.J Fossil emissions

i Developing countries

i . . . 2000 2050 2100

year

slutligen viktigt understryka att det också är viktigt att beakta de bidrag Det är att till framtida klimatförändring ökningen övriga växthusgaser kan ge. en som av intressant ställa frågan på vilken nivå luftens koldioxidkoncentration Det är att måste stabiliseras effekten samtliga växthusgasers ökande koncentration om av inte skall än 450, 550, 650 eller 750 koldioxidhalt. För enkelmotsvara mer ppm hetens skull inskränker vi till två typfall: oss

Metan och dikväveoxid

i stabiliseras omgående på nuvarande nivå,

tillåts öka i enlighet med IPCC scenario IS92a fram till 2050 för att därefter

ii

stabiliseras på den nivå som då uppnåtts.

Dessa två scenarier kan någorlunda inrama den troliga utvecklingen, om anses åtgärder kommer igång under forsta hälften nästa sekel. Tabell 4.2 visar av resultatet sådan beräkning. av en

Tabell 4.2 Nödvändig CO2-stabilisering för att stabilisera de samlade växt-

husgaskoncentrationerna i atmosfären vid olika utsläppsfall för

övriga växthusgaser

Stabiliseringsnivå 450 550 650 750

motsvarande C02 ppmv

Radiative forcing Wm2 3,2 4,4 5,4 6,2

Ökning global temp. °C 1,1 3,3 1,5 4,5 1,8 5,6 2,1 6,3

av - - - -

Nödvändig C02 stab., om metan och dikväveoxid koncentrationen stabiliseras 385 480 565 650 på nuvarande nivå

Nödvändig C02 stab., om metan och dikväveoxid

ökar enligt IS92a till 2050- 365 455 535 610

och stab. därefter

Anm: Osäkerheten i angivna värden är ca +-30 ppmv

Sammanfattningsvis kan konstateras

° att det med hänsyn till det globala socio-ekonomiska systemets tröghet inte finns möjligheter att stabilisera växthus gaserna på en nivå som motsvarar en koldioxidkoncentration är lägre än 450 ppmv och knappast heller på som denna nivå,

- att en Stabilisering av växthusgasema en nivå motsvarande en fördubbling av koldioxidhalten i luften jämfört med mitten av 1800-talet kräver att CO2 stabiliseras ca 480 ppmv ellert o m lägre om metan och dikväveoxid ökar även efter 2050,

att en Stabilisering vid så höga koldioxidkoncentrationer som 650 eller 750 ppmv markant ökar risken för allvarliga störningar av klimatsystemet.

Det påpekades i kapitel 2 att aerosoler i viss mån motverkar växthusgasemas uppvännande effekt. Det är ännu svårt att fastställa deras betydelse kvantitativt. Ur politisk synpunkt är det emellertid helt avgörande att mer än 90% av människans utsläpp av svaveldioxid sker vid förbränning av kol och olja. Svaveldioxidens och aerosolemas uppehållstid i atmosfären är någon eller möjligen några veckor. Så snart koldioxidutsläppen kan minskas för att åstadkomma en Stabilisering av koldioxidens koncentration i lufthavet, minskar koncentrationen av aerosoler i luften och deras avkylande effekt avtar. Detta gäller inte för koldioxiden, vars koncentration växer upp till den antagna stabiliseringsnivån. Den del av uppvärmningen som tidigare varit dold framträder då. Aerosolpartiklamas kylande effekt bidrar därför inte till en långsiktig lösning av klimatfrågan.

4.2 Långsiktiga strategier

-

förändrade utvecklingsmönster

De strategiska frågor som växer fram är av skiftande slag.

Hur skall den internationella situationen successivt tas om hand för att förhindra att klimatförändring kommer igång Vilka är de övertygande en argumenten för att beslut inte i onödan skall skjutas på framtiden

Hur skall u-ländema övertygas att deras medverkan är angelägen redan i om nästa skede, skall inledas kanske redan 1998 och i varje fall inte senare än som vid sekelskiftet

Vilka tekniska-ekonomiska-politiska överenskommelser skulle främja åtgärder på bästa sätt

Klimatdelegationen sammanfattade den centrala uppgiften i klimatarbetet i sin rapport 1994 på följande sätt:

Hur skall i-ländema kunna ställa sina samhällen så att användningen av om fossila bränslen radikalt minskar

Hur skall u-ländema kunna utvecklas ekonomiskt utan att utsläppen av växthusgaser ökar alltför snabbt och alltför mycket

På lång sikt måste tänka sig konvergens av utsläppen per capita och per man en BNP-enhet mellan olika länder i världen. Dvs u-ländema måste tillåtas öka sina utsläpp mot någon nivå, medan i-ländema samtidigt minskar sina utsläpp mot åstadkomma sådan utveckling krävs omstrukturering samma nivå. För att en en viktiga delar industrin och energi- och transportsystemen. Fömyelsebara av av av

energikällor måste introduceras och sannolikt måste även produktions-, transport-

och konsumtionsmönster förändras i riktning mot mindre energiintensitet och mindre utsläpp koldioxid. Sådana omställningar är storskaliga och tar lång tid. av Det första steget för att åstadkomma sådan utveckling är att bryta nuvarande en trender med ökad användning fossila bränslen skisserats tidigare. en av som

Vad gäller u-ländemas utveckling, framstår som hotande dels att Kina och Indien

eldar sina koltillgângar, dels den snabba spridningen bilsamhället till stora

upp av befolkningsgrupper i u-ländema. För att undvika detta måste mönster skapas nya i i-ländema. Det är framför allt där trender och teknik skapas. Dessutom måste de interna drivkrafterna i u-ländema förändras.

Det kan komma att ställas hårda krav inom ramen för en global strategi för att klara detta:

Kolanvändningen i USA och andra OECD-länder kommer att behöva minska framför allt elproduktion och industriproduktion kommer och ny teknologi för att behöva tas fram.

Den snabba ökningen av kolanvändningen i Kina och andra u-länder för elproduktion och industriell användning kommer att behöva brytas. Industriell utveckling och höjd levnadsstandard kommer att behöva tillgodoses med liten användning av fossila bränslen.

Den snabba tillväxten av oljeanvändningen inom transportsektorn kommer att behöva brytas. Nya transportsystem eller teknologier kommer att behöva utvecklas och introduceras i OECD-ländema.

Vid uppbyggnaden av konsumtionssamhällen och transportapparaien i u-länder och öststater kommer kopplingen till en ökning av oljeanvändningen för privatbilar mm behöva brytas.

Punkterna ovan bedöms som de mest väsentliga för att åskådliggöra den typ av åtgärder som krävs. Det finns dock även andra områden där utvecklingen måste ske i andra banor och alternativ till fossila bränslen kommer att behövas. Energi-

effektivisering i allmänhet är viktig. Åtgärder för elbesparing och särskilt alter-

nativ till luftkonditionering i tropikema är också viktiga områden som bör nämnas.

En sådan utveckling kräver att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad energianvändning bryts. Detta innebär i sin tur att de socio-ekonomiska grundförutsättningama ändras.

Förutom utveckling av förebilder i form av nya system och teknologier i OECDländerna istället för nuvarande energikrävande och nedsmutsande metoder krävs också andra åtgärder. I såväl som u-länder krävs införande av styrmedel, uppbyggandet av institutioner etc som är nödvändiga for att introducera nya system och teknologier. Dessutom behövs en utveckling av åtgärder som underlättar introduktionen av alternativa system och teknologier i u-ländema. Här kan Världsbanken, GEF m internationella och regionala organ spela en viktig roll tillsammans med bilaterala program.

I takt med att folkomflyttningen i u-länder går från landsbygd till stad är det av

stor vikt att samhällsplanering och urbanisering planeras med ett långsiktigt, miljömedvetet perspektiv där såväl människors livskvalitet, ekonomisk tillväxt

och ekologisk uthållighet vägs in. Detta hänger med miljöanpass-

även samman ning av transporter och infrastruktur. Strävan bör vara att minimera behovet av

Metoder och modeller behövs för att beskriva hur olika drivkrafter i transporter.

samhället påverkar resande och transporter.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det största hotet på sikt är att i-ländema fortsätter öka sina utsläpp och att u-ländema börjar närma sig i-ländemas utatt

släppsnivåer vilket klimatsynpunkt inte är acceptabelt. För att förhindra detta

ur måste i-ländemas nivåer minska utveckling teknologi och nya genom av ny systemlösningar också kan introduceras i u-ländema. som

4.3 Tekniska möjligheter

Under de senaste åren har vikti framsteg gjorts vad gäller förståelsen av ga möjliga vägar minska utsläpp växthusgaser vid användandet av modern att av vill här visa några exempel på de tekniska möjligheter och

energiteknikVi

alternativa energikällor som numera står till buds.

De mest lovande sätten att minska växthusgasutsläpp på inkluderar bl a gas-

turbinteknologier, förgasning av kol och biomassa, produktion av transport-

bränsle från biomassa, intermittent elektricitetsgenerering, vindenergi, solcells-

energi, bränsleceller för transport och kraftvärmeproduktion samt väte som en ny,

energibärare, till att börja med producerad från naturgas och senare från bio-

stor massa, kol och elektrolys.

Växthusgasutsläpp kan minskas framför allt genom:

Byte till förnyelsebara energikällor. Vid sidan redan utnyttjad biomassa, om -

vatten- och jordvärmetekniker finns tekniker för från biomassa, vind-

nya och solenergi. Långsiktigt kan förnyelsebara energikällor tillfredsställa största världens energiefterfrågan. delen av

Dessutom kan ytterligare utsläppsminskningar åstadkommas genom:

Byte till lågkolsbränslen och dämpande av utsläppen. Kolets roll i

kraftgenererande kan minskas vid byte till naturgas. Nya tekniker detta område gör att detta blivit attraktiv, högeffektiv metod med låga kapitalen kostnader. Det begränsade utbudet naturgas, mindre än utbudet av kol, av begränsar dess långsiktiga roll.

Effektivare omvandling av fossila bränslen. Verkningsgraden för ny kraft- produktion har ökat till över 60% jämfört med tidigare 30-3 5%.

CO2-rening bränsle, rökgaser och koldioxidlagring. Att befria rökgaser i - av fossilbränsleanläggningar från koldioxid är dyrt. Att däremot avskilja koldioxiden producerar väterika bränslen relativt billigt. Om metoder när man är för att ta tillvara dessa väterika bränslen kan konstrueras är detta ett sätt att

minska koldioxidutsläpp på till lägre kostnad. Slutlig förvaring av koldioxiden

och ekonomi för dessa typer av teknik är dock mycket osäker.

Kostnaderna för dessa teknologier har minskat och man väntar sig att denna trend skall fortsätta så att de blir mer konkurrenskraftiga på marknaden. Det finns väsentliga möjligheter till utsläppsminskningar som antingen är kostnadseffektiva

idag eller kan komma att bli så vid borttagandet av subventioner, genomslag av

externa kostnader och nyttor på energipriser, riktade FoU-insatser ochuincitament

till marknadsintroduktion. Olika energikällors marknadspenetration beror i slutändan på såväl fossila och andra bränslens relativpriser som andra attribut såsom tillgänglighet, mängd, institutionella förhållanden samt regleringar och styrmedel.

Kostnader varierar mellan olika platser och användningssätt vilket gör att många

omständigheter skapar möjligheter för nya tekniker att sprida sig på marknaden.

4.4 Styrmedel

Att införa styrmedel mot klimatförändringar globalt kräver många olika ställ-

ningstaganden. Nedan diskuteras två generella styrmedel som koldioxidskatter

och överlåtbara utsläppsrätter. Dessa är de två främsta marknadsbaserade eko-

nomiska styrmedlen för klimatfrågan. Styrmedlen har diskuterats på teoretiskt

ett

och principiellt plan.I praktiken finns även ett antal andra beskattningsmöjlig-

heter, framför allt inom energi- och transportområdet.

Styrmedlen kommer nedan att jämföras främst i fråga om kostnadseffektivitet och rättvisa ur fördelningssynpunkt. Effektivitetsmålet, dvs att maximera globala nettovinster från resursanvändning, går med exakthet att uppskatta vid klimatåtgärder p g a stor osäkerhet om orsaker och effekter av växthusgasutsläpp för närvarande. Detta gör att den optimala kontrollnivån är okänd. Vad då kan man

göra är att försöka minimera kostnaderna för att uppnå ett givet globalt växthus-

utsläppsmål. Rättviseaspekten härrör från den välfárds- och vinstpåverkan

som

styrmedlet har på individers och företags valmöjligheter. För olika länder kan

detta slå eller mindre hårt på både individens ekonomi och samhälls-

mer ekonomin.

Koldioxidskatt

Det krävs internationella ansträngningar för att nå ett globalt utsläppsmål. Ett sätt

skulle kunna att koldioxidskatt tas ut länder och administreras av en vara en av

internationell myndighet. Avtalet skulle i detta fall inte bara specificera en skatte-

sats utan också hur intäkterna från skatten skall fördelas. Rent kostnadseffektivt

bör skatten enhetlig för alla länder förutsatt att alla beskattas men

sett vara själva fördelningen intäkterna mellan länderna tar hänsyn till länders olika av förutsättning att ekonomiskt klara viss mängd utsläppsminskningar, dvs rätten viseaspekten. Ett alternativ till detta är ett avtal säger att alla länder skall ha som inhemsk harmoniserad koldioxidskatt då bör transfereringar från rika en men länder till fattiga länder utgå för att förmå de att delta i avtalet. I båda senare fallen måste experimentera med skattesatsen så att den leder till att det man

önskade utsläppsmålet nås. Skattesatsen kommer dessutom att behöva justeras

med tiden.

I fallet med harmoniserad koldioxidskatt påbjuden av ett internationellt avtal

en kan implementerings graden i olika länder variera beroende på hur seriöst hotet

klimatförändring uppfattas. Om ett land undertecknat ett avtal under inter-

om

nationella påtryckningar kan landet göra koldioxidskatten till ett relativt ineffek-

tivt styrmedel att sänka befintliga energiskatter, beskatta nära substitut till genom fossila bränslen eller att subventionera komplement eller produkter som är genom fossilbränsleintensiva samt att ha otillfredsställande kontroll av hur genom en skatten drivs in. En global koldioxidskatt skulle kunna inkräkta på landets självständighet och kan därför bli svår att förhandla fram.

I Rapport från Klimatdelegationen 1994 presenterades resultat från den globala

jämviktsmodellen ECON-ENERGY. Ett scenariema analyserats förutav som

sätter global stabilisering av koldioxidutsläppen på 1987 års nivå. Med global

en Stabilisering global CO2-avgifi. För att denna skall nå Stabilisering på menas en

1987 års nivå måste avgiften i fasta priser stiga exponentiellt över tiden från 22

örekg CO2‘ år 2000 via 52 örekg CO2 år 2010 till 264 öre år 2025 så länge man

förutsätter nuvarande ekonomiska tillväxt, befolkningstillväxt och gradvis övergång till elektricitet i folkrika u-länder. Det är tydligt att sådana skatter inte kan lösa de politiska problem som kan uppstå om stabiliseringsmålet ensamma skall nås. Att försöka nå Stabilisering i länder som befinner sig i en utvecklingsfas såsom u-ländema gör är i realiteten så gott som orimligt.

Dessutom är verkningarna sådan skatt oerhört olika för olika länder, av en beroende på landets näringsstruktur och ekonomiska och sociala anpassningsmöjligheter. När man i ett land som t ex USA, som har låga energipriser, inför en koldioxidskatt på 17 örekg CO2 år 2000 medför detta Stabilisering av koldioxid. I EU behöver man införa en skatt på 29 öre för att åstadkomma detsamma eftersom energiprisema är högre där och sålunda har samma skattehöjning lika stor effekt. Vad beträffar u-ländema där tillgången och efterfrågan på fossila bränslen och därmed prisbilden inte ens kan hänföras till samma kurvsystem kommer effekten av en koldioxidskatt inte ge resultat. Eftersom u-ländemaär i

samma

färd med att industrialiseras har de samma möjligheter till substitution eller reducerad förbrukning. De bör ges en chans till utveckling och under en period få öka sina utsläpp innan de börjar stabilisera. En harmoniserad CO2-skatt bör därför inte i en första fas omfatta u-ländema.

Utsläppsrätter

Ett internationellt system med överförbara utsläppsrättigheter går ut på att alla

länder i en koalition får sig tilldelade en utsläppskvot. Denna kvot definierar en

rättighet till antingen upprepade utsläpp eller en rättighet till en given volym

utsläpp en enda gång. Dessa rättigheter kan sparas på en bank och användas

vid ett senare tillfälle. Den initiala fördelningen av utsläppsrättigheter kan till

på olika sätt. Frågor som måste lösas är bl a hur stora kvoter respektive land skall få, hur de skall fördelas inom landet och om de skall auktioneras ut eller delas ut gratis. Om man ur fördelningssynpunkt tilldelar stora ursprungliga kvoter gratis till fattiga länder medför detta att dessa kan sälja sina kvoter till rika länder. En minskad fossilbränsleanvändning uppstår sålunda som en viktig potentiell exportindustri för fattiga länder.

Omräkning har gjorts för alla skattesatser i detta avsnitt från USD till SEK. Använd växelkurs är 1 USD 7.32 SEK 950830.

En fördel med internationella utsläppskvoter är att de länder större frihet att

ger

själva bestämma vilka styrmedel skall tillämpas nationellt om man tycker

som med inhemska harmoniserade skatter. Det krävs några transferom systemet

har global utsläppskvot eftersom den ursprungliga fördel-

eringar när man en

ningen utsläppsrätter skall ta hänsyn till fördelningseffekter. Dessutom är

av

effektiva skatter när det gäller att nå ett specifikt utsläppsmål.

kvoter mer än Kontroll utsläpp vid tillämpande skatter är svårighet och skatten kan av av en ständigt behöva justeras vilket innebär ett osäkerhetsmoment för marknadens En nackdel med kvotsystem är å andra sidan att framtida priser på aktörer. ett okända när överenskommelsen görs vilket gör att fördelningsutsläppsrätter är

effekterna svåra förutsäga. En ytterligare nackdel är den stora osäkerhet

är att

kan råda vilken period kvotema skall gälla och vilka förändringar i kvot-

som om

storlek kan komma att krävas. Spelreglema på kvotmarknaden kan vara

som

överblicka. Tydliga och långsiktiga överenskommelser är viktiga att

svåra att

eftersträva. Vilket styrmedel föredras beror bl på vilken typ av land det

som a

gäller och vilka förutsättningar som råder.

Tekniska standarder

Tekniska standarder är också form styrmedel där bl a kan tvinga

en av man fram teknologier inte tekniskt möjliga eller fullt utvecklade i nuläget. som anses Standarder kan också driva på den utveckling är nödvändig för att undvika som

de energisynpunkt sämsta produkterna. En global standard skulle innebära att

ur

de tillverkare redan idag har beaktat energiförbrukningen i sin marknads-

som

föring och strävar lägre förbrukning hos sina produkter har konkur-

mot en en rensfördel. Nackdelar med standarder är bl svårigheten att komma överens om a vilken standard skall råda. Risken finns också att ambitionsnivån får läggas som lågt för hänsyn till länder har kommit så långt i utvecklingen och att ta som har modernisera i den utsträckning behövs. När väl en standard resurser att som har fastställts finns det få incitament för företag att utveckla ännu bättre teknik.

Tekniska standarder kan även begränsa valet tillgängliga teknologier vilket

av kan incitament att utveckla teknologier försvinner. En regelbunden göra att nya

och uppgradering standarder är därför nödvändig för att åstadkomma

översyn av ny och bättre teknologi.

Fripassagerare

En politisk fråga är hur man skall handskas med free-rider-problemet vid

åtgärder mot klimatförändringar. Så länge anslutningen till ett internationellt klimatprotokoll är frivillig finns incitament for länder att bli fripassagerare, dvs dra fördelar att andra länder minskar sina utsläpp men själva inte hjälpa till att av stå för kostnaderna. Om den internationella skatten inte innefattade alla länder skulle världsmarknadspriset på fossila bränslen minska och fossilbränsleanvänd-

ningen öka i de länder undertecknat avtalet s k kolläckage. Eftersom kol-

som intensiva produkter skulle bli billigare i sådana länder finns det en viss risk for att exporten dessa till avtalsländer ökar. Studier som gjorts över kolläckage visar av dock inget entydigt resultat utan effekterna varierar avsevärt. På kort sikt är faran inte så stor eftersom det är ett projekt på lång sikt att t ex utlokalisera industrier for att undvika koldioxidskatt. Hot om handelssanktioner mot kolbaserade en drivmedel med länder samarbetar kan ett sätt att få fullt deltagande i som vara ett åtgärdsprogram, enligt IPCC WG III.

Fördelning bördorna

av

Olikheter mellan olika länder vad gäller t ex institutionella strukturer, resurstillgångar och industrialiseringsnivå måste beaktas för att kunna välja rätt styrmedel och intäktsfordelning. Samtidigt som skillnader i ekonomisk kapacitet och teknisk utveckling skapar möjligheter for kostnadseffektiva utsläppsminskningar

medför det svårigheter att nå överenskommelser. Fördelningsfrågan kommer att

avgörande vid förhandlingar ett klimatprotokoll. För att u-länder att vara om ansluta sig finns det, nämnts ovan, möjlighet att utforma ett internationellt som en skatte- eller utsläppsrättssystem så att dessa kan dra nytta av internationella inkomst-transfereringar resulterande från intäkterna av dessa system.

Slutsatser

Mot bakgrund av att de fossila bränslena ännu ger den billigaste energin, krävs ekonomiska stynnedel för att åstadkomma en övergång till andra energislag innan tillgången på de fossila bränslena börjar bli knapp. En styrning behöver komma till stånd mot forskning och utveckling av nya energikällor.

Olika länder med olika förutsättningar föredrar olika styrmedel. Det lämpligaste är individuell sammansättning styrmedel för varje land i kombination med en av

regionala överenskommelser. Viktigt är emellertid att utformningen varje

t ex av

styrmedel blir anpassad till det land den avser så att det ger mesta

möjliga effektivitet.

4.5 Joint Implementation

I klimatkonventionen ryms en möjlighet för parterna att gemensamt genomföra

politik och åtgärder för klimatförändringar. De medel som då kanbör utnyttjas

inte uttryckligen. Begreppet joint implementation nedan förkortat JI eller

anges

gemensamt genomförande har emellertid successivt kommit att annan och

ges en

begränsad innebörd. Med att part investerarlandet investerar i

mer menas en

utsläppsreducerande eller sänkökande åtgärder i ett annat land mottagar-

landet i syfte att helt eller delvis kunna tillgodoräkna sig utsläppsreduktionen

gentemot sitt eget kvantifierade utsläppsmål. Mottagarlandet antas avstå från rättenmöjligheten att räkna sig reduktionen till godo till investerarlandet men erhåller istället tjänst eller kapitalinvestering. innebär alltså ett slags en en

byteshandel där faktiska utsläppsökningar byts mot beräknade minskningar. JI

kan ett förstadium till ett system med överlåtbara utsläppsrätter. anses vara

Vid första partskonferensen klimatförändringar i Berlin i april 1995

om

beslutades bl pilotfas för att pröva aktiviteter genomförda gemensamt

a att en

activities implemented jointly, AIJ skall startas. Inga krediteringar, dvs be-

löningar i form minskade utsläppsbegränsningar skall emellertid utgå till

av egna investerarländer under denna fas. Skillnaden mellan JI och AIJ bör noteras efterdet till följd denna definition kunde enas om införandet som var av nya som man pilotfasen. Begreppet AIJ är mer omfattande än och innefattar alla gemenav aktiviteter och deltagandet u-länder på frivillig basis. kommer fortsamma av sätta refereras till vid mellan Annex I-länder. AIJ skall referera till arrangemang aktiviteter där även u-länder kan bli involverade och som kan bidra till att Annex II-länder uppfyller sina åtaganden under Artikel 4.5 i konventionen. I denna artikel förbinder sig Annex II-länder att vidta åtgärder för att underlätta överföring av teknologi och kunnande till speciellt u-länder för att dessa skall

kunna uppfylla villkoren i konventionen.

Många i-länder ser JI som ett kostnadseffektivt sätt att åstadkomma utsläppsminskningsmål och en mekanism som kan medföra teknologiöverföringar och kapacitetsbyggande i u-länder. Argument talar för införandet av JI brukar som belysa följande:

möjlighet att erhålla insatser snabbare och till lägre kostnad till följd av kostnadsdifferentialen vid implementering av åtgärder i olika länder och regioner;

de totala kostnaderna för utsläppsminskningar sänks vilket bidrar till att man ° kan anta mer ambitiösa utsläppsreduktionsmål;

potential att kompensera utsläpp på en plats med reduktion någon annan- ° nya stans och sålunda möjlighet till trade-offs;

möjlighet att mobilisera nya allmänna och privata medel för projekt inom skog o och energi och även inom andra ekonomiska huvudsektorer. JI kan skapa nya kanaler för investeringar från både privata investerare och via u-hjälp i länder;

multiplikatoreffekter och lokala miljöfördelar som projektet medför uppstår för mottagarländer genom att alternativ till kolintensiv teknologi tillhandahålls;

- skapande av en väg för snabb teknologiöverföring från i-länder till u-länder och spridande av ren teknologi. Eftersom industrin i många u-länder expanderar fort och är i behov av ny energi borde trendbrotten inom energiteknik för hållbar utveckling skapas där och detta skulle kunna underlättas av JI.

JI bygger på konceptet kostnadseffektivitet, att åtgärder för utsläppsminskningar skall utföras där de kostar minst och har störst effekt per investerad enhet vilket kan verka självklart och teoretiskt riktigt. Sett från det nödvändiga långsiktiga perspektivet finns emellertid en del nackdelar med samt några saker som bör beaktas, vilka även gäller handel med utsläppsrättigheter.

- I-världen skall utgöra en förebild

Den industrialiserade västvärlden förebild i andra delar världen såväl utgör en av gällande utveckling av ny teknik som konsumtion och livsstil. Vad som görs i i-ländema, de metoder vi använder oss av för att avhjälpa klimatförändrings-

frågan, får avgörande betydelse för hur andra länder kommer att hantera detta problem. Jl bör därför kombineras med åtgärder inom de rika industriländema för att sätta långsiktig standard. Viktigt är att i-länder vidtar no-regret policies, en dvs sådana inte medför kostnader eller andra nackdelar utan enbart har som positiva effekter, samtidigt satsar på J annars faller hela tanken med som man kostnadseffektivitet. Även u-länder bör förmås att vidta åtgärder på eget initiativ.

Långsiktigt mål uppnås -

J är l ett sätt att säkert nå ett visst utsläppsmål för en period. Tyvärr medför det inga incitament att utöver målet för perioden och närma sig det långsiktiga målet. Om t ett visst land med marginal kommer att stabilisera sina utsläpp ex kan J I-mekanismen leda till att ett annat land går in med ett J I-projekt och använder sig det utrymme skapats för att tillgodoräkna sig det som sina av som nedskärningar. Potentialen för ytterligare nedskärningar utöver ramen äts på så sätt upp.

Fastställda utsläppsramar nödvändigt -

Det råder stor skillnad mellan att tillämpa JI mellan länder där alla har utsläppsfastställda enligt ett internationellt avtal och att tillämpa det i en krets av ramar länder där bara vissa av länderna har sådana ramar. I fallet när bara investerar-

landet har fastställd ram uppstår problemet att det inte på ett entydigt sätt går

en att hur utvecklingen skulle ha varit utan tillämpning av i mottagarlandet. ange Man kan därför inte fastställa det genomförandet varit framom gemensamma gångsrikt eller inte att följa utvecklingen av de nationella utsläppen. Man genom måste ställa upp kriterier för de enskilda projekt som ingår i det gemensamma genomförandet. Uppfyllandet av sådana referensutvecklings-kriterier blir avgörande för om landet med fast utsläppsâtagande skall krediteras i form av en större utsläppsram. Det finns risk för att utsläppen från länderna blir större än de annars skulle ha blivit.

- Höga transaktionskostnader kan leda till störrre utsläpp

Den stora osäkerhet som råder om hur övervakning och mätning av de effekter som åstadkoms med i mottagarländer utan utsläppsramar skall till medför också, förutom risken att de mål som satts upp för utsläppsminskningar i investerarländema kanske kommer att nås, att kostnader uppstår. Dessa transaktionskostnader°, dvs verifikations- och övervakningskostnader, som ofta

bortses från i teorin när det handlar kostnadseffektivitet kan bidra till att Jl i om realiteten blir kostsamt än att minska utsläpp hemmaplan. För att minska mer transaktionskostnadema är det troligt att man kommer att koncentrera sig på stora kraftverk än små energisparprojekt i användarledet eftersom de senare snarare kommer kostsamt att övervaka och mäta. Det är möjligt att resultatet att vara mer detta kan bli ökade utsläpp istället för minskade. av

- Farhågor från u-länder

På lång sikt kan begränsa mottagarlandets möjlighet att påverka sin egen utveckling samtidigt det syftar till att investerarlandet flexibilitet att som ge mer styra sin utveckling på kort och lång sikt. Dessutom tenderar JI att ge investerarländer ett incitamentssystem for att ta marknadsandelar från inhemsk industri i mottagarlandet. Det finns även for att investerarländer kommer att en oro kontrollera naturresurser i mottagarländer.

En farhåga rör fenomenet cream skimming. Om och när u-länder i framannan tiden Far reduktionsmål att nå finns risken att endast de dyraste åtgärderna egna återstår att vidtas. Investerarländer följer principen om kostnadseffektivitet som åtgärdar där det är billigast först. Mot detta kan hävdas att åtgärdskostnader skiftar över tiden i takt med att nya teknologier dyker upp.

Slutsats

Sammanfattningsvis kan man säga att rent praktiskt är J I ännu ett oprövat kort och pilotfasen får utvisa hur det kan falla ut. U-ländema har hittills förhållit sig skeptiska. De flesta av de uppräknade nackdelarna kan troligen motverkas om de

regleras i ett avtal där det tydligt fastställs vilken typ av projekt som godtas som

JI-projekt och huruvida krediteringar skall utgå. För att åstadkomma incitament till miljövänligare teknik användas. bör t ex endast projekt med sådan teknik

Det är dessutom vikti att notera att i det långsiktiga perpektivet är åtgärder av JI-typ tillräckliga utan strukturomvandling och en ny inriktning på utvecken lingen kommer ändå att bli nödvändig för att hantera klimatproblemet.

5 Klimatkonventionen och de inter-

nationella förhandlingarna

5.1 Klimatkonventionen

Hotet klimatförändring har vuxit fram som ett globalt miljöproblem av stor om en politisk betydelse under det sista årtiondet. Denna utveckling tog fart i och med omfattande internationell utvärdering avslutades hösten 1985 med ett att en forskarrnöte i Villach och appell till beslutsfattare att vidta motåtgärder inför en detta hot. Denna utvärdering spelade en vikti g roll i Brundtland-kommissionens arbete och hotet klimatförändring som förorsakas av människan redovisas i om en slutrapporten 1987 än i relativt allmänna ordalag. Vid behandlingen av om

rapporten i generalförsamlingen hösten samma år betonades detta hot som en

viktig faktor att beakta vid planering för hållbar utveckling.

Mot bagrund generalförsamlingens beslut tog WMO och UNEP 1988 initiativ av till en ny omfattande internationell utvärdering av kunskapsläget. Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, tillskapades. Denna utvärdering var alltså mellanstatlig till skillnad från tidigare, vilka alla utarbetats av fristående forskargrupper. IPCC avslutade sitt arbete med en första övergripande rapport redan sommaren 1990. FNs generalförsamling fattade samma höst beslut om att

tillsätta en förhandlingskommitté INC för att utarbeta ett förslag till en klimat-

konvention att föreläggas UNCED, vid dess planerade möte i Rio 1992. Arbete ledde till enighet Framework Convention for Climate Change som om en undertecknades av 156 länder i Rio. Konventionen trädde i krafl i mars 1994. Det

första partsmötet inom konventionens ram ägde rum i marsapril 1995 i Berlin.

Klimatkonventionen sammanfattar konventionens långsiktiga mål med följande uttalande:

The ultimate objective of the Convention and any related legal instruments that the Conference of Parties may adopt to achieve, in accordance with the relevant provisions of the Convention, stabilization of greenhouse gas concentrations in the atmosphere at a level that would prevent dangerous anthropogenic interference with the climate system.

Such levels should be achieved within a time-frame suflicient to allow

ecosystems to adapt naturally to climate change, to ensure that food

production not threatened and to enable economic development to proceed in sustainable manner. a

Denna paragraf är anmärkningsvärt välformulerad och

sätter gräns för hur snabbt klimatförändringar ska tillåtas äga rum allow

- en ecosystems to adapt, föreskriver Stabilisering växthusgasemas koncentration i atmosfären, - en av länderna att söka klargöra vad en farlig påverkan av det globala - uppmanar klimatet kan innebära, betonar vikten att världens livsmedelsförsörjning inte äventyras, och ° av förutsätter att det skall möjligt att skapa hållbar utveckling i världen. - vara en

Konventionen föreskriver vidare att i-ländema Annex l-ländema har ansvaret

att börja vidtaga åtgärder i ett första skede, vilket innebär att dessa länders utinte skall överstiga utsläppen 1990. Konventionen släpp av växthusgaser år 2000 förutsätter vidare att ansträngningar görs för att hejda en klimatförgemensamma ändring och att därvid i-ländema har ett att bistå u-länder och länder i ansvar

ekonomisk omvandling Östeuropa och de numera självständiga länder som

tidigare var en del av Sovjetunionen.

5.2 OECD-ländernas positioner

Olika länder uppfattar den hotbild, som IPCCs rapporter beskriver och som

återges i kapitel mycket olika. Det finns en rad olika skäl för detta. Följande

korta sammanfattning av situationen efter det första partsmötet i Berlin marsapril 1995 avser att ge en översiktlig bild av den nuvarande situationen.

Europeiska Unionen strävar gemensamt efter att tillgodose de krav som konventionen formulerar för tiden fram till sekelskiftet. IPCCs sammanfattningar ifrågasätts inte. Man är fullt medveten om såväl rådande osäkerheter allvaret i det hot som beskrivs. EU kunde uppvisa en enad front i Berlin, som vilket till sist blev avgörande för den framgång som de beslut som där fattades måste anses vara. Mest drivande var Tyskland, Holland, Danmark och, efter ett regeringsbeslut tidigare under våren, även England. I synnerhet Portugal och

Spanien, även Italien och Grekland visade däremot betydande tveksam-

men het. Denna interna oenighet gäller framför allt frågar om hur ansvaret för utsläppsbegränsningar och så småningom även reduktioner av utsläppen skall fördelas mellan olika länder. De tveksamma länderna släpper ut mindre per capita än de övriga och vill nå fram till ett likformigt ansvar, vilket innemer

bär mindre krävande åtaganden för dem. Denna fråga kommer säkerligen att

bli föremål för förnyade förhandlingar under de närmast två åren.

USA höll mycket låg profil under Berlinkonferensen, betingad av den nya

- en

kongressens ovillighet att sluta förpliktigande avtal av det slag som kan

mer

ske inom Klimatkonventionens ram. Administrationens åtgärdspaket bygger i

hög grad frivilliga åtaganden. Vidare betonade USA att åtaganden utöver de redan i konventionen också måste innefatta åtaganden från som anges u-ländema.

Kanada och Australiens uppfattningar låg ganska nära USAs och Australiens kolindustri står för ett kraftfullt motstånd.

- Övriga OECD-länder framför allt Japan märktes mindre, men Norge och

Schweiz stödde tanken på skärpta åtaganden för i-ländema.

5.3 U-ländernas

positioner

Klimatdelegationen har givit Stockholm Environment Institute i uppdrag att belysa u-ländemas inställning till klimatfrågan och klimatförhandlingama. Följande sammanfattning är hämtad ur rapporten. U-ländema är behandlade tillsammans och någon distinktion med hänsyn till deras hetero gena karaktär har inte gjorts.

U-länderna i den internationella klimatdebatten

Klimatproblemet präglas av tre allomfattande dimensioner: den globala karaktären, den ojämna utvecklingen mellan länder och de effekter klimat-

främjande åtgärder kan komma att ha på världsekonomin. Dessa dimensioner

talar för att ett deltagande av både och u-länder är nödvändig om världen skall

lyckas hejda klimatförändringen. Klimatdebatten har skapat en möjlighet till om-

tanke när det gäller utvecklingsstrategier och styrmedel i både och u-länder

samtidigt den medfört att produktionsmetoder och konsumtionsmönster i det

som moderna samhället ifrågasatts. Det är stor utmaning för u-länder att förena en klimatkonventionens mål med utvecklingsprioriteter.

Under de sista fem åren har u-ländemas i klimatfrågan gått från att engagemang följa debatten och forskningen till att ha beslutsrätt i klimatförhandlingama. Detta skall emellertid inte enbart tolkas förändring i prioriteringar i dessa länder som en det är så att u-ländema är oroade att dessa miljöåtgärder kommer utan snarare förvärra deras ekonomiska och sociala situation ännu mer vilket kan komma att försvåra för dem att nå sina utvecklingsmål.

Nya åtaganden

Det mandat för utforrnandet ett protokoll man enades om vid första av som

partskonferensen kommer endast innefatta åtaganden för industriländema.

nya

Vid protokollförhandlingarna återstår att lösa problemet med fördelning av

bördoma mellan i-länder. U-ländemas motvillighet till nya kompromisser bör ses

mot bakgrund ojämlik utveckling, nationella utvecklingsmönster, kapital-

av underskott för investeringar och obalanser ifråga kunskap och inhemsk nya om kapacitet att hantera problemet. Några centrala uppfattningar i u-ländema är:

u-länder förväntar sig att i-länder skall bidra mest för att hejda klimaten förändring; kostnader för att hejda klimatförändring upplevs som höga; - en Annex I-länder har inte övertygat sin vilja och förmåga att foga sig efter om sina åtaganden under konventionen; kunskapsklyfian mellan och u-länder är fortfarande stor vad gäller klimatfrågan; det har inte ännu varit möjligt ett kriterium för att fördela bördan - att enas om vid genomförande av konventionen.

Tekn ologiöverjörin g

Klimatkonventionen behandlar teknologiöverföring och kapacitetsbyggande separat för att visa att båda är av största vikt för implementeringen av klimatkonventionen. Det är viktigt att identifiera sätt för finansiell, teknisk och utbildningsmässi g hjälp för att underlätta för u-länder att nå sina åtaganden. Gemensamma projekt kan vara ett sätt men andra alternativ kan inkludera nya medel för klimatrelaterade projekt, skatteincitament, marknadsgaranterande åtgärder etc.

F inansieringsmekanismen

Global Environment Facilities GEF betydelse kan relateras till de möjligheter den skapar för att starta pilotprojekt med nya teknologier som annars skulle vara svåra att genomföra via traditionella fmansieringskanaler.

Effekterna av projekt för att hejda klimatförändring som finansieras av GEF kommer, givet GEFs begränsade resurser, att bli ganska blygsamma, om inte andra projekt finansierade av multilaterala banker och annan u-hjälp också tar sig

an klimatfrågor.

I vissa fall kan projekt ha negativ inverkan på regional ekonomi, rubba marknader som redan är stabila eller fasa ut aktiviteter som är betydelsefulla för skapande av arbetstillfällen. Klimatrelaterade projekt kan endast vara effektiva både från klimat- och utvecklingssynpunkt om de in i mottagarländemas passar utvecklingsplaner och kan omsättas till kapital efter slutförandet det första av projektet. Därför är det av stort intresse för u-ländema hur värdeökningskostnaden, som GEF skall bidra med, skall bestämmas.

Aktiviteter genomförda gemensamt

Pilotfasen för gemensamt genomförda aktiviteter kommer hjälpa till att etablera

metodologier och utvärderingskriterier samt göra debatten saklig än den

mer

hittills varit. För u-ländema det viktigt att aktiviteter genomförda

var separera gemensamt från gemensamt genomförande.

Om aktiviteter genomförda gemensamt visar sig ömsesidigt gynnsam

vara en mekanism för både och u-länder när det gäller att implementera konventionen kan det bli ett viktigt element vid fördelning bördor att användas till fullo efter av år 2000.

U-ländernas bidrag till konventionen

Ett uttömmande deltagande från u-ländemas sida vid genomförandet av

mer klimatkonventionen är fortfarande viktigt. Vad behövs för att öka u-ländernas deltagande i försöken att genomföra konventionen I-ländema måste lyhörda för u-ländemas prioriteringar. vara mer Annex I-ländema måste ta ledningen och visa att de kan nå dagens mål för att bereda väg för diskussioner rörande mål och åtaganden. nya Upprättandet nationalrapporter kommer att förbättra kunskapen i u-ländema - av hur arbetet skall påbörjas. om U-ländema bör delta i vetenskapligt arbete om klimatet. mer - Ett rättvist kriterium för ansvarsfördelning mellan parterna i konventionen måste definieras.

Effektiva mekanismer för att genomföra redan fardigförhandlade åtaganden

måste utvecklas. Politisk förmåga att bryta dödläget mellan och u-länder och mellan intressegrupper.

Några element måste diskuteras skall förbereda ett protokoll med

som om man mål för u-länder: Ett kriterium bör formuleras för hur ansvarsfördelningen skall till. Överförandet teknologi till u-länder av ren Fördelning av medel för klimatrelaterade projekt. Utformning och implementering styrmedel och åtgärder. av

Strategiska åtgärder

NordSydfrågan skall bibehållas i diskussionerna under klimatkonventionen. Länkar mellan de olika prioritetema i konventionen och utveckling behöver identifieras i sektorer såsom energi, transport, skogsbruk och jordbruk.

Bra nationalrapporter är viktiga. De kommer att ge u-ländema en bättre för-

ståelse för sin situation och sin potential för klimatfrämjande åtgärder. Industrialiserade och snabbväxande u-länder måste börja vidta åtgärder.

U-länder bör avkrävas att genomföra internationella överenskommelser.

Energiutvecklingsplanema bör ses över. Mer uppmärksamhet bör riktas mot energieffektivitet och forskning om förnybara energiteknologier.

Klimatrelaterad forskning måste öka i utvecklingsländer för att uppmuntra dem att utveckla egna styrmedel och teknologier.

Internationella organisationers arbete och u-hjälp bör ligga i linje med målen for klimatkonventionen. I-länder måste arbeta för att påverka multilaterala

utvecklingsbankers program för lån och bidrag.

Styrmedel och åtgärder för motverkande och anpassning till klimatförändring

måste utfonnas och genomföras både på nationell och internationell nivå. Införande av miljöskatter kommer att modifiera konkurrensförhållanden, firmors lokaliseringsbeslut och sysselsättningsmönster och kräver sålunda en koordinerad ansträngning med gradvisa förändringar.

De representanter från u-länder medverkat till detta dokument har även tagit som upp några specifika åtgärder som de vill rekommendera. Dessa redovisas utan

ställningstagande i bilaga

6 Framtida protokoll och Sveriges

situation

för

6.1 Utgångspunkter beräkningar

och flöden samt beräkning källor och Naturliga antropogena av

sänkor

Detta avsnitt är sammanfattning av bilaga en

Det torde stå helt klart att naturliga flöden växthusgaser inte bör räknas in i ett av protokoll utsläppsbegränsningar. Protokollet bör inriktas på de antropogena om påslagen.

Det är principiell skillnad mellan människans förbränning av fossila bränslen en där nytt kol tillförs atmosfären och påverkan förändrar flödena och fördelsom

ningen det kol som redan ingår i det globala kretsloppet. De antropogent

av orsakade flödena växthusgaser omfattar dels direkta utsläpp från tekniska av

system, dels påverkan på naturliga flöden genom mänsklig aktivitet. Den

kvantitativa uppskattningen mänsklig påverkan på naturliga flöden är dock av mycket osäker. De direkta antropogena utsläppen från användning fossila av bränslen kan beräknas och följas upp på ett helt annat sätt. mm

Vi bedömer därför att inte bör addera dessa siffror som bas för kvantitativa man åtaganden i ett protokoll. Både åtgärder riktade mot utsläpp från fossila bränslen och åtgärder för att hejda skövlingen av regnskog är viktiga element i en klimatstrategi men bör hanteras var för sig.

Både källor och sänkor bör beaktas i strategi för att bekämpa klimatföränden ringar. Den idag största sänkan i Sverige utgörs den årli ga nettotillväxten av av skogens biomassa, vilket innebär en ackumulation av kol i skogen. Denna nettotillväxt bedöms upphöra några decennier. En sänka är ackumulation av om annan kol i vissa marker, vilken är av mer långsiktig karaktär.

Ett beräkningssätt innebär procentuella nedskärningar eller Stabilisering som utifrån nettoutsläpp, dvs utsläpp minskade med den mängd som ackumuleras i sänkor, skulle extremt ofördelaktigt för Sverige. Det är sannolikt att den vara årliga ackumulationen kol i skogens biomassa var som störst kring 1990, den av kommer på sikt att helt försvinna. Den årli ga nettoackumulationen beror framför allt på hur stor avverkningen är. Sänkan 1993 var ca 7 miljoner ton koldioxid lägre än 1990. De svenska nettoutsläppen ökar i takt med att sänkan minskar. Om utsläppen hålls konstanta kommer nettoutsläppen att grovt sett fördubblas då sänkan upphör några decennier. Att beräkna nettoutsläpp innebär således att om Sveriges utsläpp sannolikt ökar snabbt, men den absoluta nivån blir betydligt lägre.

Mot bakgrund vad sagts ovan om problem med osäkerheter i kvantitativa av som uppskattningar, problem med stora variationer från ett år till ett annat i antropåverkan på naturliga flöden och svårigheterna med att räkna ihop källor pogen och sänkor, förordar vi skiljer på utsläpp från den tekniska sfären och att man sänkor och källor som har att göra med markanvändning och påverkan på naturliga flöden. En uppdelning kan naturligt göras enligt följande bygger på nusom varande kategorier för rapportering.

Grupp I teknosfáren Energi all bränsleanvändning

Industriprocesser Lösningsmedel och andra produkter Avfall

Övrigt

Grupp markanvändning Jordbruk Ändrad markanvändning Skogsbruk

Grupp I skulle kunna beräknas och ligga till grund för kvantitativa begränsningar. Ett sådant protokoll skulle kunna följas och siffermaterialet och effekten av upp vidtagna åtgärder kan utvärderas och beräknas. Ett protokoll som tar sig an grupp blir betydligt svårare att utforma kvantitativa nedskärningar och också som mycket svårt att följa och kontrollera. upp

Varje för sig eller sammanvägt

gas

De viktigaste växthusgasema är koldioxid, metan, dikväveoxid och stabila fluorföreningar. Den relativa växthuseffekten av ett utsläpp kan uttryckas som

GWP Global Warming Potential för viss tidsperiod, vanligen 20, 100 eller

en 500 år. Växthusgasema kan på detta sätt uttryckas som koldioxidekvivalenter och adderas för att få den sammantagna växthuseffekten. I 100-års perspektivet svarar koldioxid fn för drygt 80% av de sammanlagda svenska växthusgasutsläppen. Detta är något högre än genomsnittet för OECD-ländema. I många u-länder koldioxidutsläppen för mindre än 50% av de totala utsläppen. Det som svarar framför allt avgör andelen är hur stora metanutsläppen är.

Jordbruk risodling, djurhållning mm, naturgas och kolgruvor är viktiga källor för metanutsläpp. Variationen mellan olika länder är stor. Med utgångspunkten att få ett rättvist och kostnadseffektivt protokoll spelar det stor roll hur metanutsläppen varierar mellan olika länder. Generellt länder med

kan sägas att stora

metanutsläpp från källor med potential för att minska utsläppen gynnas av att räkna ihop samtliga växthusgaser. Exempel på sådana källor är kolgruvor under jord, naturgasutvinning och naturgasdistribution, djurhållning och avfallsdeponier. Sverige internationell jämförelse låga metanutsläpp. Vi har har vid en ett program för metanåtervinning från deponier, men den totala potentialen för att minska växthusgasutsläppen i form av metan är relativt sett liten. För många u-länder med stora metanutsläpp är möjligheterna också små eftersom t ex utsläppen från risodlingar är svåra att göra något åt.

Åtaganden som riktar sig mot kvantitativa begränsningar av det sammantagna

växthusgasutsläppet skulle inom OECD-ländema gynna länder med kolgruvor och läckande naturgasnät. Dessa länder kan istället för att minska användningen av fossila bränslen genomföra åtgärder mot metanutsläpp. En stor kolanvändning kan därför bibehållas i sådana länder medan andra länder tvingas minska sin fossilbränsleanvändning. Alla växthusgaser bör ingå i klimatstrategi, vid en men kvantitativa åtaganden bör de räknas var för sig.

Figur 6.1 Globala utsläpp växthusgaser under 1980-talet sammanvägda av

för påverkan i 100-årsperspektivet. Mton CO,-ekvivalenter

100 year time horizon 30000 —

20000 —

10000 -r |- I l--L I

I l J x —~1 0000 N20 CH3 CCI3, SF5 and CFCs and CF4 haions

Källa: IPCC 1994

6.2 Sveriges förutsättningar

Energianvändning i Sverige

I tabell 6.1 visas en sammanställning av det svenska energibehovet fram till 2010. Data, är hämtade ur Underlag till Sveriges rapport till klimatkonventionen och Energirapport 1994.

Prognosen for energianvändningens utveckling i industrisektom baseras på bedömningar de enskilda branschemas tillväxt, energiprisemas utveckling och av den tekniska utvecklingen. I for 2005 är struktureffekt och effekten prognosen en av bl a energieffektivisering medtagna, vilket innebär att energianvändningen hålls tillbaka med 18 respektive 7 TWh, dvs totalt 25 TWh.

I prognosen for energianvändningen i transportsektorn ger bedömningar av de kontinuerliga effektivitetsforbättringar sker att den genomsnittliga bensinförsom brukningen i dagens personbilar kommer den genomsnittliga förnya att vara brukningen i hela personsbilsparken år 2005. För godstransporter förväntas järnvägen kunna konkurrera framgångsrikt med främst lastbilar. Effekterna av den integrerade Europamarknaden har inte vägts in i prognosen. Utrikes flygmer och sjöfartstrañk är inte medtagna i prognoserna.

Inom sektorn bostäder, service uppvärmning av bostäder och lokaler mm svarar för 70 % energianvändningen i sektorn. l prognosen for 2005 är effektivica av tetsförbättringar medtagna, vilka varierar mellan 2 och 16 % beroende på uppvärmningssystem.

mm TOTALT 374 402 419 + 12% Källa: Sveriges nationalrapport till klimatkonventionen och Nutek

Energibehovet i Sverige 1990 täcktes följande energislag och COz-utsläpp

av

olja 197 TWh 42 Mtonår kol 28 TWh 8 Mtonår naturgas 7 TWh 5 Mtonår och kärnkraft 148 TWh 0 Mtonår vatten mm biobränsle 67 TWh 0 Mtonår

I Sverige räknas för kärnkraften den producerade elenergin, internationellt räknas den totala producerade energin inklusive spillvärme. Den producerade elenergin utgör 40% den totala energin. Enligt det internationella sättet att räkna skulle ca av energibehovet for elproduktion från vatten och kärnkraft 100 TWh större. vara

Svenska utsläpp av koldioxid

Ursprungligen ökade utsläppen koldioxid i Sverige snabbt under femtio- och av sextiotalen fram till toppåren på sjuttiotalet. Under sjuttiotalet låg nivån relativt konstant hög för att därefter minska. Minskningen skedde framför allt inom sektorerna bostäderservice och inom industrin. Den avgörande förklaringen till nedgången i utsläpp är övergången från olja till och utbyggnad av kämkrañen skedde mellan 1976 och 1984. Andra faktorer som påverkat utvecklingen är - som utbyggnaden av fjärrvärme.

Det samlade utsläppet koldioxid bedömdes i prognosen öka något mellan åren av

1990 och 2000. Ökningen är störst inom transportsektorn. Utsläppet ökar också

från anläggningar för produktion och värme. De ökande utsläppen är bero-

av ende hur den tillkommande elkraft som bedöms behövas produceras. I progav

är det beräknat att emissionsfaktom i genomsnitt motsvarar utsläppet för

nosen

naturgaskombianläggningar. Om antar att all tillkommande kraft importeras

man eller produceras med biobränsle blir utsläppet 1,1 Mton lägre år 2000 och ca ca 1,8 Mton lägre år 2005. Antar istället att produktionen sker i kolkondensman anläggningar blir utsläppet 1,4 Mton högre år 2000 och 2,5 Mton högre år 2005.

Minskningen av utsläppen från bostäder och service beror delvis på en förflyttning av utsläppen till följd av övergång från individuell till gemensam uppvämming. Efter sekelskiftet bedömdes utsläppet komma att öka snabbare,

främst till följd av ett växande inslag av fossil elproduktion. Detta är beroende av hur mycket biobränsle som införs och vilka sparåtgärder som genomförs.

Hur och när kämkraftavvecklingen genomförs kommer att stor betydelse för de

svenska utsläppen av koldioxid. Sverige har en elproduktion som nästan helt är

baserad på energiformer utan utsläpp av koldioxid, dvs vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraft och kärnkraft står vardera för ungefär halva elproduktionen. Framtiden för kärnkraften kommer att få en avgörande betydelse för Sveriges klimatpolitik. Enligt nuvarande beslut skall kärnkraften avvecklas till år 2010. Detta innebär att 73 TWh skall ersättas av sparande eller annan energi.

Om denna mängd skulle produceras i fossileldade kraftverk tillförsel krävs en av 140-170 TWh bränsle. Detta skulle ge upphov till en mycket stor ökning av

koldioxidutsläppet. Om naturgas med bästa teknik användes skulle utsläpps-

ökningen uppgå till 30 Mton koldioxid. Om produktionen skedde i kolkraftverk

skulle utsläppsökningen bli nära 60 Mton.

Av dessa siffror framgår att det är nödvändigt att sträva efter att så stor del av kärnkraften som möjligt ersätts av sparande och produktionsformer som inte ger utsläpp av koldioxid, dvs biobränslen och vindkraft. Möjligheterna att snabbt bygga ut sådana produktionsformer är dock begränsade varför en snabb kämkraftsavveckling blir svår att förena med Sveriges kortsiktiga klimatmål.

Frågan om kärnkraftavveckling studeras för närvarande i Energikommissionen. Kommissionens slutsatser kommer att presenteras i december 1995. De politiska

beslut som följer på detta kan få avgörande betydelse för vilken politik Sverige

bör använda för att begränsa koldioxidutsläppen.

En åtgärdspolicy för att begränsa koldioxidutsläppen varierar beroende hur

av länge kärnkraften skall användas. Om kärnkraften skall avvecklas i enlighet med nuvarande beslut blir det viktigaste inslaget att så långt som möjligt begränsa

fossilbränsleanvändningen för elproduktion. Detta åstadkoms genom att effekti-

visera elanvändningen så långt möjligt och att främja alternativ elsom genom produktion baserad på biobränslen och vattenkraft.

Om kärnkraften istället bibehålls under längre tidsperiod bör åtgärderna en istället inriktas mot att så långt som möjligt ersätta fossila bränslen med biobränslen inom fjärrvärmesektom och industrin. Möjligheterna att begränsa

utsläppen koldioxid självfallet betydligt större i detta fall. Kostnaderna för av är stabilisera och begränsa utsläppen är också betydligt lägre. att

Det framgår den mest effektiva användningen t.ex. biobränslen är helt olika att av beroende på när kämkraften avvecklas. För att Sverige skall kunna utforma en långsiktig klimatpolitik krävs det därför ett ställningstagande vad avser kämkraftens avveckling

Som utgångspunkt för diskussionen protokoll i avsnitt 6.3 har följande

av räkneexempel använts.

Stabilisering: Detta alternativ innebär att utsläppet av koldioxid

stabiliseras under perioden till år 2010.

Liten reduktion: Detta alternativ innebär 5% reduktion år 2005 och 10% reduktion år 2010 Stor reduktion: Detta alternativ innebär 10 % reduktion år 2005 och 20% reduktion år 2010.

I figur 6.2 visas vad Sveriges koldioxidutsläpp skall minskas med i jämförelse och vid följande olika nedskämingsaltemativ. med prognosen

Energianvändning och koldioxidutsläpp i andra länder

Energianvändningen i Sverige är 5,6 ton oljeekvivalenter toe per capita och år,

vilket är över genomsnittet för OECD och EU. Trots detta är det svenska koldioxidutsläppet capita lägre än genomsnittet för OECD-ländema och EU. per Orsaken till att det svenska utsläppet per capita är relativt lågt gentemot andra industriländer trots att energianvändningen är hög är det stora inslaget av käm-

krafi, vattenkraft och biobränslen i den svenska energianvändningen. I bilaga 5

tabell 3 visas energianvändningen och koldioxidutsläppen per capita i OECD-

länderna.

Figur 6.2 Hittillsvarande och prognosticerade utsläpp av koldioxid i Sverige fram till år 2010 i jämförelse med tre alternativa procentuella nedskärningar.

koldioxidutsläpp, Mton

80E

mf

60:

50 40 30 —- prognos 1 20 — stabilisering 2 -- låg reduktion 3 10 hög reduktion 4 i -- historiska data 5 0; 1JlllIll Jlllll Illlll lim. li-nn lim: 19701975198019851990199520002005 20102015 årtal

3 I5-III9 57

för möjliga

6.3 Några exempel på principer

protokoll

nå de mål i klimatkonventionen har skärpning och

För att som anges en

åtagandena i form ett protokoll diskuterats. Nedan diskuteras precisering av av

skulle kunna I de exempel har vi försökt

hur sådana protokoll se ut. som ges olika element kan ingå. Ett framtida protokoll skulle kunna vara en

renodla som kombination de exempel nedan. Exemplen skall därför inte ses som av som ges underlag till diskussion vilka element bör ingå i ett förslag utan som en om som

framtida protokoll.

Följande protokoll diskuteras:

typer av

Per capita-begreppet som bas Procentuella nedskäringar som bas 2a kompletterat med flexibelt basår

med genomförande eller överlåtbara utsläppsrätter

2b kompletterat gemensamt Harmoniserade koldioxidskatter Generella tekniska åtgärder standarder - Specifika åtaganden för övri ga växthusgaser

Vi har diskuterat de olika typerna protokoll med avseende följande

av aspekter: Effektivitet för att hejda växthuseffekten - Rättviseaspekter -

Konsekvenser för Sverige jämfört med OECD

- Genomförbarhet -

Per capita-mål som bas

capita-mål innebär att gör fördelning koldioxid-

Begreppet per man en av utsläppen i förhållande till folkmängden i landet. På längre sikt skulle jordens länder inte ha utsläpp än vad bedöms rimligt i förhållande till större som som risken för klimatförändringar. En bedömning visar att utsläppen bör ner mot ca

0,7 ton kol capita och år till år 2100 med hänsyn till FNs uppskattade befolk-

per ningsökning och koldioxidhalten inte ska överstiga 550 Ett sådant mål om ppm. innebär länder med höga utsläpp capita får ett större åtagande att uppfylla att per

när det gäller att minska utsläppen medan länder med lägre utsläpp per capita i princip under en viss tid skulle kunna öka utsläppen.

capita-protokoll skulle kunna konstrueras med följande innehåll. Ett per

Ett långsiktigt mål som överenstämmer med viljan till risktagning för en klimatförändring fastställs för hela världssamfundet, förslagsvis en Stabilisering på 550 Även ett långsiktigt delmål, tex 0,9 ton ppm. Ccapita till 2050, fastställs.

Nationella åtaganden görs leder i riktning mot det långsiktiga målet. som Planer redovisas till klimatkonventionen.

Internationellt samarbete bedrivs driver fram vissa viktiga tekniska

som lösningar snabbare inom områden där länder har svårt att agera enskilt.

Någon form av ekonomisk ersättning ges för u-länder som inte utnyttjar

sin potential för att kunna öka utsläppen.

Effektivitet för att hejda växthuseffekten:

Ett protokoll pekar ut det gemensamma målet, men lämnar en stor frihet till som varje enskilt land att bestämma tidsscheman och åtgärder, ger en möjlighet till att minska intrång i varje enskild stats rättigheter, men ger också en risk för att kraft-

fulla nationella åtaganden skjuts på framtiden. Ett kraftfullt mål till exempelvis år

2050 är starkt beroende av hur tidigt åtgärder kan påbörjas och hur befolknings-

utvecklingen kommer att se ut. Om tidiga åtgärder skjuts på framtiden ökar den ackumulerade koldioxidhalten och målsättningen kan bli svår att nå.

För att underlätta att kraftfulla åtaganden görs bör ett protokoll kunna utformas som möjliggör åtaganden för grupperingar som exempelvis EU. Sådana grupperingar ger möjlighet att utnyttja olika tekniker för som exempelvis joint implementation att stödja andra länder.

Rättviseaspekter: Ett protokoll som bygger en per capita-princip borde ha en möjlighet att upplevas som rättvist. Ett sådant protokoll kommer dock att påverka länder olika beroende på olika förutsättningar vad gäller exempelvis tillgång på vattenkraft, biobränsle, befolkningens inställning till kämkrañ och transportavstånd. Ett per capita-protokoll leder emellertid till att liknande åtgärder genomförs i länder med

likartade förutsättningar sett över en längre tid.

En svårigheterna med capita-protokoll är att det oundvikligen inled-

av ett per ningsvis lägger större börda på de länder har höga utsläpp, som exempelen som vis USA. För att lyckas med att starta reduktionsprocess i dessa länder bör en förmodligen samtliga länder oavsett tidigare vidtagna åtgärder påta sig rejäla nationella åtaganden i rätt riktning.

U-landsgmppen hävdar den historiska rätten till högre utsläppsnivåer. Dvs eftersom det är i-ländema framför allt har använt fossila bränslen, har som

u-ländema rätt att kompensera sig för dessa utsläpp. Per capita-konstruktionen

tillfredsställer detta synsätt.

Konsekvenser för Sverige: Sveriges utsläpp kol från fossila bränslen 1,7 capita 1990 av var ton per

exklusive bl cementproduktion. Detta ska jämföras med den globala

a

lågrisknivån, är 0,5 0,7 capitaår år 2050 och 0,2 0,4 år 2100.

som ca - ton per - Sverige har de tredje lägsta utsläppen inom EU.

För Sveriges del skulle det bl a innebära att den minskning av oljeförbrukningen

har skett sedan 70-talet och den låga användningen av kol som bränsle kan som

räknas in ett led i utsläppsminskningama. Ett per capita-protokoll är därför

som gynnsamt för Sverige.

Genomförbarhet: Ett ökat internationellt samarbete inom några väsentliga tekniska områden kan nödvändigt för att stödja de nationella åtgärder som kan vidtas. Transportvara området är ett sådant område. Radikalt lägre bränsleförbrukning på fordon

kommer att flera förutsättningar för att uppnå en verkningsfull målsätt-

vara en av ning.. Andra exempel tekniker för att driva fram tekniska lösningar kan vara en gemensam koldioxidskatt.

För att kunna nå framgång när det gäller u-lands- och i-landsfrågan kommer ett system ekonomiska ersättningar och tekniköverföring av något slag säkerligen av att krävas.

Procentuella nedskärningar som bas

Ett protokoll med procentuella nedskärningar innebär att varje land procentuellt skall minska sina utsläpp i förhållande till landets totala utsläpp. Länder med höga utsläpp bidrar därmed i faktiska tal med större minskningar än länder med lägre utsläpp.

Länder har olika förutsättningar och kostnader för att genomföra lika stora procentuella nedskärningar av koldioxidutsläppen. Några faktorer som påverkar är

hur stora nedskärningar landet redan vidtagit energisystemets utformning och flexibilitet möjligheter till energieffektiviseringar befintliga skatter och subventioner inom energisektorn den förväntade tillväxten i ekonomin.

Ett protokoll skulle kunna utformas så att utsläppen skall stabiliseras till år 2000

på 1990 års nivå. Därefter skall utsläppen reduceras med t ex 5 % till år 2005

och 10 % till år 2010. Åtagandet skall gälla i-länder Annex 1-länder, dvs OECD-länder, fd Sovjet och Östeuropa.

Ejfektivitet för att hejda växthuseffekten: Med det protokollsförslag som skisserats ovan kommer det inte att vara möjligt att uppnå det långsiktiga målet att begränsa klimatgasema. Efier år 2010 måste nya utsläppsmål sättas upp. Det är sikt nödvändigt att även u-ländema får åtaganden som begränsar utsläppen.

Det är enkelt att rent tekniskt konstruera procentuella nedskärningar som når ett givet klimatmål. Det är fördel att kan förutsäga framtida utsläpp en man om protokollet efterföljs.

Rättviseaspekter: Eftersom utgångsläget för olika länder skiljer sig mycket kommer också effekterna av protokollet att i motsvarande grad slå olika. Länder Sverige som som har låga per capita-utsläpp jämfört med många andra OECD-länder och t ex har mycket liten elproduktion med fossila bränslen kommer att tvingas vidta åtgärder inom andra områden, trañkområdet, där svårigheterna är större och som kostnaderna högre.

4 1541:0 61

Konsekvenser för Sverige: Hur och kärnkraftsavvecklixigen genomförs kommer att få stor betydelse for när de svenska åtgärderna för att begränsa utsläppen koldioxid. Sverige har en av elproduktion nästan helt är baserad energiformer utan utsläpp av kolsom dioxid, dvs vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraft och kärnkraft står vardera lör ungefär halva elproduktionen. Framtiden for kärnkraften kommer att få en avgörande betydelse för Sveriges klimatpolitik. Enligt nuvarande beslut skall kärnkraften avvecklas till år 2010. Detta innebär att 73 TWh skall ersättas av sparande eller energi. annan

Sverige har på grund sin näringslivsstruktur skog, malm etc en relativt andra

av länder hög energiförbrukning inom industrin. Då Sverige dessutom inte har någon elproduktion med fossila bränslen, har sannolikt en av de högsta marginalkostnadema i Europa for att reducera koldioxidutsläppen. Marginalkostnaden visar hur mycket det kostar att minska ytterligare ett kilo koldioxid. Det finns studier pekar på att det inom EU genomsnitt skulle vara möjligt att uppsom som nå målet oförändrade utsläpp till kostnad motsvarande ca 75 % av den om en svenska. Skillnaden kan faktor två jämför med de EU-länder vara en om man har den lägsta marginalkostnaden som .

För Sverige detta protokoll inte acceptabelt, åtminstone inte vid kärnkraftsär en avveckling, eftersom skulle tvingas till drastiska åtgärder till i vissa fall höga kostnader utan att omvärlden vidtar lika omfattande åtgärder.

Om protokollet utformas så att utsläppsmålen gäller för större grupp länder, en EU eller OECD, blir situationen for Sverige. Då kommer Sverige t ex en annan inte att behöva vidta lika kraftfulla åtgärder. Med Sveriges relativt sett höga marginalkostnad kommer det att finnas andra länder inom grupperna där det är lönsamt att sätta in åtgärder. Förhandlingar inom EU om ett sådant mål mer kommer dock inte att bli lätta.

Genomförbarlzet: Protokollet skulle lätt att följa och kontrollera, men utan någon form av vara upp kompensation till de länder inom som måste vidta mer långtgående åtgrupperna gärder än andra kommer detta inte att någon framkomli g väg. vara

2a. Flexibelt basår

Istället för att låsa basåret till 1990 kan man tänka sig att länderna själva får välja basår mellan 1970 och 1990. Detta har prövats iN0,,-protokollet. t ex Fördelen är då att ett land inte blir lidande av att ha genomfört utsläppsminskningar före 1990.

Effektivitet för att hejda växth usejfekten:

Den totala utsläppsminskningen blir mindre samma procenttal används vid om

flexibelt basår jämfört med 1990 som basår, eftersom varje land kommer att välja

det år då utsläppen var störst. Man kan då tänka sig att öka procenttalet så att samma utsläppsminskning uppnås.

De flesta länder har dock hafi en någorlunda kontinuerlig ökning av utsläppen mellan 1970 och 1990 så att utsläppen ändå blir störst 1990. OECDs koldioxidutsläpp från fossila bränslen har ökat med i genomsnitt Öststat- 0,8% per år och

emas med i genomsnitt 0,6% mellan 1971 och 1992 efter 1990 har dock ut-

släppen minskat. Som jämförelse kan nämnas att resten av världen ökat utsläppen med i genomsnitt 5,3% under samma period.

Rättviseaspekter: Det bör upplevas som rättvist att ett land inte skall straffas för för att man genomfört utsläppsreduktioner före 1990. Länder i t ex Sydeuropa som har låga utsläpp och är i färd med att bygga upp sin industri och ekonomi ser krav på Stabilisering eller nedskärningar som en hämsko på sin utveckling.

Konsekvenser för Sverige: Sveriges utsläpp har framför allt genom utbyggnaden av kärnkraften minskat med drygt 30% mellan 1970 och 1990, från 26 Mton C till knappt 17 Mton. Detta innebär att Sverige till år 2005 skulle kunna öka sina utsläpp till drygt 24 Mton och till 2010 till 23 Mton och ändå klara reduktionerna enligt protokollet. Jämfört med 1990 innebär det en ökning med 50% till 2005 och med 40% till 2010. Ett sådant protokoll skulle vara extremt gynnsamt för Sverige. Val andra intervall av för val basår skulle också gynnsamt för Sverige, än i mindre grad. av vara om

Genomförbarhet:

Ett problem med genomförandet är tillgången på god statistik från 1970. Om

protokollet inskränker sig till C02 från fossila bränslen är detta dock inget stort problem.

2b. Joint Implementation och överlåtbara utsläppsrätter

För minska åtgärdskostnadema for länder har höga kostnader för att att som uppnå procentuella nedskärningar diskuteras det ibland att ett sådant protokoll

skall kompletteras med möjligheter till joint implementation eller överlåtbara

utsläppsrätter.

För utförlig diskussion för- och nackdelar med olika utformningar av en mer av

överförbara utsläppsrätter och joint implementation hänvisas till avsnitt 4.4 och

4.5.

skulle kunna enskilt land har sina åtaganden

Ett protokoll utformas så att varje

utsläppsminskningar precis det beskrivits Till detta knyts möjligom som ovan. heten till joint implementation eller ett system med överlåtbara utsläppsrätter mellan de länder som har åtaganden.

Effektivitet för att hejda växth useffekten:

protokoll skulle kunna leda till att de mål ställs upp uppnås. Denna typ av som osäkert huruvida det långsiktiga målet att minska utsläppen Det är däremot mer klimatgaser uppnås. Det finns mycket pekar att t Ryssland inte bara av som ex kommer kunna stabilisera sina utsläpp till år 2000 utan även kunna minska ut-

släppen. Om utformar ett protokoll mellan något i-land och Ryssland som

man

tillåterjoint implementation finns risken att de totala utsläppen inte minskar så

mycket länderna vidtar åtgärder for sig. Denna risk är sannolikt störst som om var joint implementation tillåts mellan i-länder och u-länder, fd Sovjet eller om

Östeuropa.

Joint implementation kan inte spela huvudroll vid åtgärder mot klimatföränden

ringar. Utsläppsreduktioner med joint implementation leder inte till den struktur-

omvandling och ändring individers beteendemönster och livsstilar som krävs av i-ländema. En sådan omställning i i-ländema måste föregå övergång till en av en

hållbar utveckling i u-ländema. Det finns en risk att joint implementation

exporterar dagens eller t gårdagens i-världsteknik till fd Sovjet, Östeuropa

0 rn eller u-länder.

Rättviseaspekter: U-ländema är skeptiska mot Joint Implementation om den kopplas till att i-ländema skall få tillgodogöra sig utsläppsminskningama. De ser Jl som ett sätt för i-ländema att lämpa över åtgärderna på u-ländema istället for att vidta åt-

gärder själva. Det finns farhåga att de billigaste åtgärderna genomförs inom en för JI och att när u-ländema en gång skall genomföra utsläppsbegränsramen ningar finns bara svåra och dyra åtgärder kvar.

En fördel med internationella utsläppsrätter är att de ger länder större frihet att själva bestämma vilka styrmedel som skall tillämpas nationellt om man tycker om systemet med inhemska harmoniserade skatter.

Konsekvenser för Sverige: Sverige skulle gynnas av ett protokoll med joint implementation eftersom Sverige har relativt sett höga åtgärdskostnader, åtminstone kort sikt.

För svenskt vidkommande är ett protokoll som tillåter överlåtbara utsläppsrätter en möjlighet att minska åtgärdskostnaderna för att minska utsläppen av koldioxid. Sverige kommer då inte att behöva minska sina utsläpp i lika hög utsträckning. Sverige kommer sannolikt t o m att bli nettoimportör av rättigheter vid ett protokoll som omfattar EU eller OECD, vilket skulle innebära att Sverige kan öka sina utsläpp.

Genømförbarhet: I dagsläget är det inte möjligt att komma fram med protokoll om joint implementation där u-ländema ingår eftersom dessa ännu inte har några åtaganden enligt klimatkonventionen. Dessa länder har dessutom hittills varit mycket avvaktande mot varje tanke på joint implementation.

F ramgångsmöjli ghetema för ett protokoll med joint implementation eller över-

låtbara utsläppsrätter beror på vilka möjligheter som finns att lösa de problem som bedskrivits i avsnitten 4.4 och 4.5. De praktiska problemen med att få ett

teoretiskt bra system att fungera i praktiken är också stora. Ett protokoll bör där-

för inte utformas där joint implementation eller överlåtbara utsläppsrätter utgör ett huvudelement. Det kan dock eventuellt vara en möjlighet för att komma igång med andra former av internationellt samarbete för att få kostnadseffektiva mer lösningar.

Ett protokoll med harmoniserade koldioxidskatter

Om producenter och konsumenter har möjlighet att göra anpassningar av sina koldioxidutsläpp kan koldioxidskatt plus energipriset övre gräns för en ses som vad spontant kommer vidtas for att begränsa utsläppen. Skatten innebär att som åtgärder vidtas för att minska utsläppen så länge kostnaderna understiger skattens

niva.

Ett protokoll skulle kunna utformas så att i-länderna skall harmonisera sina skatter på viss nivå. Protokollet utformas så att nivån går att justera.

en

Effektivitet för att hejda växth useffekten:

Skatten inte säker måluppfyllelse eftersom inte i förväg vet på vilken

ger en man nivå den måste ligga för att viss reduktion. Skatten måste provas fram. ge en Dessutom måste skatten justeras över tiden till följd exempelvis ändrad av ekonomisk aktivitet och oljeprisema.

På längre sikt måste även u-länderna införa koldioxidskatt för att uppnå det en långsiktiga klimatmålet.

Rättviseaspekter: I de länder har höga åtgärdskostnader, exempelvis Sverige, innebär en som som koldioxidskatt att endast begränsade åtgärder kommer vidtas. Utgemensam släppsminskningama kommer framför allt ske i länder med låga åtgärdskostnader. Ett problem kan då bli att i länder USA med låga energipriser och som

ingen energibeskattning kommer skatt att slå hårt, vilket i och för sig är

en meningen eftersom det global synpunkt är kostnadseffektivt. ur

Genom att flera länder inför koldioxidskatter kommer det att minska den negativa

snedvridningen konkurrensen uppstår när endast ett land har infört

av som skatten. Dessutom minskar risken för utflyttning av energiintensiv industri. Om skatten gäller för begränsad grupp länder som EU eller OECD kommer dock en viss risk fortfarande kvarstå. Industrier kan välja att flytta sin produktion till en något u-land istället. De studier som finns om sådana läckage-effekter visar dock på mycket varierande resultat, varför det inte går att dra några entydiga slutsatser.

Länder med inhemsk produktion och export av kol och olja kommer att mot-

arbeta ett protokoll med harmoniserade koldioxidskatter eftersom en skatt tenderar att överföra inkomster från producenten till staten via skatteintäkter,

samt försämrar konkurrensläget för kol och olja. Länder som kan tänkas motarbeta ett sådant protokoll är USA, Australien och OPEC-ländema.

Konsekvenser för Sverige: Eftersom Sverige redan har infört koldioxidskatt blir det sannolikt inte några större förändringar för svenskt vidkommande vid ett protokoll med harmoniserade skatter. Detta gäller åtminstone på kort sikt. På längre sikt kan det däremot även bli tal för Sverige att höja koldioxidskatten.

Genomförbarhet: Om länderna känner sig intvingade i protokollet finns det stor risk att de hittar kryphål för att minska kostnaderna i det landet t genom att sänka andra egna ex energiskatter eller genom att subventionera den energiintensiva industrin. Detta kan bli svårt och kostsamt att övervaka.

Det finns ett motstånd i flera länder att införa harmoniserade skatter utifrån, t ex i Storbritannien vad gäller EU-nivån, och säkert i USA.

Generella tekniska åtgärder standarder

-

Ett protokoll skulle kunna innehålla krav på miniminivåer för tekniska åtgärder

inom olika områden. Detta kan omfatta såväl kvantitativa krav, standarder, som krav på att genomföra policies inom bestämda områden. Tyskland har lagt fram ett förslag innehåller sådana element. I det tyska förslaget ingår också som generella reduktionskrav och ekonomiska styrmedel. I detta exempel på ett protokoll har vi renodlat de mer tekniska elementen, många krav är alltför allmänna och skulle behöva preciseras i ett kommande protokoll. Följande exempel bygger på delar av det tyska förslaget:

Energi- och transportområdet 1 Ejfektiviteten hos stora förbränningsanläggningar skall förbättras så att den minst uppgår till

2 Åtgärder skall genomföras för att förbättra energieffektiviteten hos små

förbränningsanläggningar och genomföra regelbunden kontroll av dessa, i enlighet medföljande

3 Åtgärder för att förbättra energieflektiviteten hos vissa produkter hushåll,

kommunikationsteknologi, luftkonditionering kylsystem,

,x 67

isoleringsmaterial skall genomföras genom införande av standarder, märkning,

information etc.

4 Länderna skall också genomföra åtgärder för att: reducera energzförluster vid distribution använda spillvärme från stora industrianläggningar - -förbättra uppvärmning och isolering av byggnader till att kostnaderna för uppvärmning, luftkonditionering och varmvatten - se baseras på förbrukning införa energiutvärderingar inom industrisektorer och byggnadssektorer med stor energiförbrukning snabba ersättningen bränslen med stora emissioner av koldioxid med - upp av alternativa bränslen

Åtgärder skall genomföras för att gradvis minska den genomsnittliga

bränsleförbrukningen av nya personbilar till 0,5 lmil

Effektivitet för att hejda växthuseffekten:

Utfallet i form globala utsläppsreduktioner är osäkert. T ex så kan genomav förandet av en energieffektivisering för bilar eller hushållapparater innebära att användningen ökar respektive att det skapas ett utrymme för fler apparater. Det leder inte till några strukturella förändringar av samhällssystem eller livsstil.

Ett annat problem är etablerandet av standarder och miniminivåer vilket sannolikt leder till långa och komplicerade förhandlingar. Det finns då en tendens att anpassa sig till de länder som har svårast att klara av kraven. Konstruktionen med tekniska krav riskerar därför att konservera gammal teknik och inte vara teknikdrivande. Tekniska åtgärder måste därför kompletteras med andra åtgärder, t ex ekonomiska styrmedel för att bli effektiva och leda till införandet av t ex nya förnyelsebara energikällor.

Rättviseaspekter: Ett system med standarder eller gemensamma tekniska krav gynnar de mest utvecklade i-ländema. Tyngdpunkten i åtgärderna blir att att höja resten av i-ländema och på sikt u-ländema till samma tekniska nivå som Japan eller Tyskland.

Konsekvenser för Sverige: Sverige ligger generellt bra till vad gäller tekniska standarder, industri och byggnader är internationellt sett energieffektiva. Konsekvenserna för Sverige skulle därför generellt sett inte bli så stora, det dominerande att våra vore

konkurrentländer skulle tvingas genomföra åtgärder som redan genomförts i

Sverige. Det finns dock undantag. Vår personbilsflotta består av relativt stora bilar inte är särskilt bensinsnåla, vilket hänger ihop med inriktningen på den som svenska bilindustrin. Krav på bensinförbrukningen nya personbilar skulle därför påverka den svenska bilindustrin.

Genomförande: Som sagts ovan kan det bli problem att förhandla fram tekniska krav som är tillräckligt långtgående. Ett problem är att kraven slår ojämnt mot olika länder, vilket i och för sig är naturligt och gäller de flesta åtgärder.

Uppföljningen kan bli svår med kryphål och undantag i enskilda länder vilka kan

vara svåra att genomskåda.

Specifika åtaganden för övriga växthusgaser

Exemplen är huvudsakligen inriktade på koldioxid, men skulle till viss del ovan kunna appliceras också på övriga växthusgaser. Förslag på specifika åtaganden riktade mot övriga växthusgaser har presenterats av Tyskland inför klimatkonventionens första möte i Berlin. Nedanstående exempel bygger på det tyska förslaget.

Metan För att reducera metanutsläppen skall länderna genomföra åtgärder för att: reducera utsläppen vid utvinning, transport och användning av råolja och naturgas reducera utsläppen från kolgruvor . undvika eller utnyttja deponigas . minska och använda rötgas . utnyttja biogas .

Dikväveoxid Nationella åtgärder skall genomföras för att reducera utsläppen från: industrianläggningar jordbruk, framför allt minskad och anpassad kvävegödsling genom mer djurhållning och lagring gödsel av

F luorföreningar Länderna skall rapportera användningen HF FC och SF av

Nationella åtgärder skall genomföras så att ämnena kan tas hand för

om återvinning eller destruktion. Nationella regler och åtgärder skall införas för att begränsa läckaget vid produktion distribution och användning, samt då dessa ämnen bildas vid industriella processer.

En avvecklingsplan bör fastställas i ett protokoll för FC och SF i linje med

Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen.

Effektivitet för att hejda växth useffekten:

Vad gäller metan och dikväveoxid omfattar ovanstående åtgärder inte alla de utsläpp orsakas människan. Vad gäller dikväveoxid omfattar åtgärderna som av bara liten del totalutsläppet. Många källor är orsakade av ändrad marken av användning, jord- och skogsbruk i stort och är ofullständigt kända. Ett protokoll skulle därför behöva kompletteras i takt med att kunskaperna förbättras för att stabilisera koncentrationema dessa växthusgaser i atmosfären. av

De fluorerade ämnena är syntetiska ämnen med i många fall extremt lång som livslängd i atmosfären och mycket stor påverkan per kilo, bör kunna avvecklas

utom HFC behövs för att ersätta CFC dvs freoner i kylanläggningar. Deras

som bidrag är idag inte så utsläppen är irreversibla och deras framtida stort men

spridning bör kvävas i sin linda.

Rättviseaspekter:

Skillnaden mellan olika länder i förutsättningar för att genomföra åtgärder mot

metan och dikväveoxid är generellt större än för fossila bränslen. Åtgärder

tenderar därför att slå mer olika för dessa gaser.

Konsekvenser för Sverige: Sverige har relativt sett inte så stora utsläpp av metan, vi saknar risodlingar, kolgruvor och naturgas. Konstruktionen i detta exempel med tekniskt inriktade

åtgärder är den mest lämpade. En konstruktion med procentuella nedskärningar

skulle däremot kanske tvinga att genomföra åtgärder mot antalet idisslande oss

djur medan andra länder tätar sina naturgasläckage. Samma princip gäller för

dikväveoxid, ett protokoll bör inrikta sig på åtgärder inom specifika områden.

Vad gäller åtgärder mot fluorerade ämnen ligger Sverige långt framme genom erfarenheterna från CFC-avvecklingen.

Genømförbarhet:

Åtgärder inom jordbruk och djurhållning är svåra att genomföra och följa upp.

Kunskaperna flöden växthusgaser och vilken effekt åtgärder har är ofullom av ständig, mätningar är svåra och kostsamma. Det är vidare svårt att genomföra en optimering jordbruket huvudsakligen för att minska utsläpen av metan och av

dikväveoxid. I många fall finns dock specifika tekniska åtgärder som kan genom-

föras och där i vissa fall vinster kan göras på andra områden, t ex minskad och anpassad kvävegödsling. åtgärder måste dock preciseras för att mer Denna typ av

utgöra ett element i ett protokoll.

sen

Det går utmärkt att genomföra protokollsexemplet för fluorerade ämnen vilket

erfarenheterna från CFC-awecklingen och Montrealprotokollet visar.

6.4 Ett framtida

protokoll

Ett framtida protokoll till klimatkonventionen måste för att både bli ett effektivt verktyg för att motverka klimatförändring och samtidigt fördela bördoma en rättvist uppfylla vissa kriterier. En del av dessa finns angivna i klimatkonventionen, principer skyddet kommande generationer, olikartat ansvar efter som av rättvisa och förmåga vilket innebär att i-ländema skall ta ledningen, försiktighetsprincipen och behovet förebyggande åtgärder inte full säkerhet finns av även om och rätt till hållbar utveckling för alla parter. Följande förslag till mer en preciserade kriterier bör diskuteras vid utformandet av ett framtida protokoll.

Protokollet bör:

innehålla bindande åtaganden inleder på sikt leder till som en process som

globala utsläppsminskningar, som leder till en hållbar utveckling,

inledningsvis leda till att i-ländemas utsläpp minskar,

därefter innehålla åtaganden som begränsar utsläppen för de mest avancerade u-ländema,

4. på sikt innehålla åtaganden för samtliga länder,

ge incitament till teknikutveckling och systemförändringar,

innehålla element aktiv tekniköverföring till u-ländema, av

fokusera på koldioxid från fossila bränslen, men begränsa alla utsläpp av växthusgaser,

ta hänsyn till ländernas olika förutsättningar och åtgärder som gjorts fore 1990,

fördela bördoma på alla länder samtidigt de med de största utsläppen får som göra mest,

10. leda till långsiktigt kostnadseffektiva åtgärder och en hållbar utveckling.

I tabell 6.2 sammanfattas resultatet av diskussionen från avsnitt 6.3 för de förslag gäller koldioxid. Vi har försökt att göra en sammanvägd värdering av som respektive aspekt de olika konstruktionema i form av + eller --tecken. av Resultaten skall inte att någon princip skall förkastas eller godkännas ses som peka problemen respektive fördelarna kan finnas. De olika utan snarare att ut var elementen kommer säkerligen att behöva kombineras för att få ett protokoll som samtidigt är effektivt, rättvist och genomforbart. Tabellen och diskussionen är tänkt att vägledning i sådan diskussion om en optimal mix. vara en en

Tabell 6.2 Sammanfattning diskussionen i avsnitt 6.3 om olika principer av for ett protokoll. Tabellen är inte en rankning av de olika principerna utan vägledning till var fdr- och nackdelarna en med de olika exemplen finns. En summering av + och kan därför inte göras. Ett protokoll består antagligen av en sammansättning av flera element.

+ fördelar dominerar nackdelar dominerar -

Protokolls- Effektivitet för Rättvisa Konsekvenser Genomförprincip att hejda mellan länder För Sverige barhet växthus- jämfört med effekten OECD

Per capita som + + + mycket svart o bas

P

roceritue + mindre svårt

reduktion - -

dzo med + + mindre . Svart ., flexibelt basår —

med Joint lmplementa- + + mycket svårt tion

H arm CO . 2 - + + mycket svårt skatt -

Generella te ms a k k + mycket svårt och - normer åtgärder

I figur 6.3 åskådliggörs förslaget med ett långsiktigt per capita-mål. Som utgångs-

punkt har tagits att stabilisera koldioxidkoncentrationen i atmosfären från fossila

bränslen på 550 ppmv, se figur 4.1. Med utgångspunkt från per capita-utsläppen

1990 illustrerar figuren tänkt profil för att nå målet 0,9 tCcapita år 2050. För en i-ländema stabiliseras utsläppen på 1990 års nivå till år 2000, därefter minskar capita-utsläppen linjärt mot målet. För u-ländema ökar per capita-utsläppen per från 1990 års nivå till 0,9 tCcap år 2050.

Figur 6.3 Koldioxidutsläpp från fossilbränslen capita med målet 0,9 per

tCcap år 2050. I-ländernas utsläpp är stabiliserat på 1990 års

nivå till år 2000 och därefter linjär reduktion, u-ländernas

utsläpp ökar linjärt från år 1990 till år 2050. Bygger på en

befolkningsprognos med 11,3 miljarder år 2100, se tabell 6.3.

6,0

5,0

4,0 - 3,0 i

2,0 ~ 1,0- .gig 9. ~ Noa 0,0 : i I 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050

Tabell 6.3 Utsläppsfárändring jämfört med 1990 vid antagen befolkningsutveckling vid konvergens mot per capita-målet 0,9 tCcap år 2050. Befolkningsprognosen bygger på Världsbankens prognos 1991, återgivet i bl a IPCC 1994

befolknings- befolknings- COZ-utsläpp CO2-utsléipp tillväxt tillväxt %-förändring %-förändring

I tabell 6.3 har med utgångspunkt från figur 6.3 förändringen av de totala COz-utsläppen for de olika länderna regionerna beräknats for år 2010 och för år 2050. Tabellen illustrerar förhållandet mellan ett per capitamål och ett procentuellt reduktionsmâl vid en viss antagen befolkningsutveckling.

I detta fall framgår att till år 2010 ligger USA och EU på ungefär reduksamma tionsgrad, 12% respektive l 1%. Sverige ligger på 7%. Skälet till att skillnaden mellan USA och EU inte blir större, trots att skillnaden i capita-utsläpp idag per är stor, är antagandet om den snabbare befolkningstillväxten i USA.

Resultatet i tabell 6.3 visar också det stora utrymme för en ökning av utsläppen

som ges mindre utvecklade länder med låga per capita-utsläpp idag. Avgör-

ande for utvecklingen fort ex Afrika är därför sannolikt hur den ekonomiska utvecklingen kommer att se ut. Utsläppen skulle med denna konstruktion få öka

med 1200% till 2050. Ett capitamål har därför goda förutsättningar att få stöd

per bland u-ländema.

Ett framtida protokoll kommer sannolikt inte att bestå endast en renodlad

av princip antagligen blandning olika typer åtaganden. Ett exempel utan av en av av på sådan mix skulle kunna ut på följande sätt: en se

C02:

långsiktigt capita-mål, t.ex 0,9 tCcapita till år 2050, ett per

någon form kontrollstation på vägen riktmärke, for i-ländema ett av som - %-riktvärde till 2010 eventuellt differentierat för olika länder, for att visa att , är på väg mot målet, man

tekniska krav for utvalda anläggningarvaror där det är viktigt ur konkurrenssynpunkt att länder går någorlunda i takt, t ex krav på

bränsleforbruking for fordon

miniminivå for koldioxidskatt, inkluderande särskild specifikation for en en energiintensiv industri

Övriga växthusgaser:

specificerade åtgärder för att begränsa utsläppen av metan, N20 och

fluorföreningar

BILAGA 1

Uppdraget

6 15-1119

dä

MILJÖ- OCH NATURRESURS- REGERINGSBESLUT 24 DEPARTEMENTET 1994-12-08 M9447285

Delegationen för klimatfrågor c0 Forskningsrådsnämnden Box 7101 103 87 Stockholm

Uppdrag att analysera frågor i anslutning till klimatkonventionen

Bakgrund

Det internationella arbetet med klimatfrågorna kommer att i ett nytt skede under 1995. Det första partsmötet inom klimatkonventionen skall bedöma om åtgärderna för industriländerna är tillräckliga. Partskonferensen väntas fatta beslut om nya förhandlingar om åtaganden för Parterna gällande efter sekelskiftet.

En utgångspunkt för det svenska internationella agerandet bör vara att åtagandena fördelas ett rättvist och kostnadseffektivt sätt såväl inom industriländer som mellan utvecklings- och industriländer. För närvarande kommer ca 80 % av utsläppsökningen av koldioxid från utvecklingsländerna. Strategier behöver därför utarbetas för att utvecklingsländerna skall kunna ansluta sig till protokoll om bindande förpliktelser.

Olika typer av protokoll under klimatkonventionen innebär skillnader i effektivitet, vad gäller kostnader, uppnådda resultat och andra konsekvenser. Underlag som belyser problemet med fördelning av bördor och rättviseaspekter mellan olika nationer saknas i dagsläget. En fråga av särskilt intresse för Sverige är utformningen av gemensamt genomförande under klimatkonventionen.

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar Statens naturvårdsverk och Delegationen för klimatfrågor att utarbeta ett underlag som från svenska utgångspunkter belyser effekterna av att utforma olika typer av protokoll under ldimatkonventionen. Uppdraget skall i första hand gälla protokoll för industriländerna men även medel för att åstadkomma incitament för bindande åtagande för utvecklingsländer bör redovisas.

Studien bör göras med olika ambitionsnivåer och utformning vad gäller utsläppsbegränsningar för industriländerna. Det är nödvändigt att man i studien beaktar de förhållandevis höga marginalkostnaderna i Sverige för

Postadress Besöksadress Telefon08-763lO00 |0333Stockholm Tegelbackcn 2 Telefax08-24I629 Telex15499 MINENS

ytterligare begränsningar av utsläppen jämfört med andra länder. Möjligheten till gemensamt genomförande bör beaktas. För svenskt vidkommande är det också väsentligt att uppmärksamma effekten av olika tidpunkter för kärnkraftens avveckling liksom olika ersättningsaltemativ.

Studien bör omfatta en diskussion om konsekvenserna av att protokollet enbart fokuseras målangivelser i motsats till protokoll som uteslutande riktar sig väl definierade åtgärder. Studien bör exempelvis redovisa konsekvenserna av ett gemensamt utsläppsmâl för EU eller en större ländergrupp, jämfört med utsläppsmâl för enskilda stater. Förslag till utformning av åtaganden i protokoll som medger en viss flexibilitet från svensk sida bör belysas.

En delrapport skall lämnas senast den 20 februari 1995. Fullständig redovisning skall ske i samband med myndigheternas årliga rapportering, den l september 1995.

Vid genomförande av detta uppdrag bör Naturvårdsverket och Delegationen för klimatfrågor samråda med Närings- och Teknikutvecklingsverket och övriga berörda myndigheter.

Pâ regeringens vägnar

Anna Lindh A I J -...§, y-K.;‘~ . - .L—LJ

Thomas Levander

Orginalexpedition även till Statens naturvårdsverk.

Kopia till

Finansdepartementet Näringsdepartementet

BILAGA 2

Förutsättningarna i IPCCs olika scenarier

från 1992

å å

a m

a u m ä

ä å å

å ä å a

u a

a

ä

ä 3 B m m B E E m o B E S 2 ä w ..

3 2 ä E å . a m ä

å

Klimatdelegationen BILAGA 3

Beskrivning energisituationen i

av EU,

USA,

Japan och Kina

av

Tom Hedlund och

Lena Svärdsjö

Beskrivning energisituationen i

av EU,

USA, och Kina

Japan

EU

EU bidrar med 15% av världens koldioxidutsläpp eller knappt 13 OECDav ländernas utsläpp. Utsläppen per capita är mindre än hälften USA:s utsläpp, av 2,4 ton kolperson jämfört med USA:s 5,3 men större än Sveriges utsläpp på av 1,7 ton kolperson. Oljan står för 44% av energibehovet, kol 20%, naturgas 19% och kärnkraft 17%.

Kol har under de senaste decennierna ersatt olja för elproduktion samtidigt som kolanvändningen i industrin minskat. Den inhemska produktionen kol minskar av och importen ökar, fortfarande är dock knappt 70% kolanvändningen baserad av på inhemskt kol. Kolet tros behålla sin andel energikonsumtionen i EU av framöver enligt befintliga Nästan 80% oljan importeras medan prognoser. av

motsvarande siffra för naturgas är knappt 40%. Bedömningen är att oljan

kommer fortsätta viktig på grund den förväntade ökande efterfrågan

att vara av inom transportsektorn. Användningen förväntas öka snabbt huvudsakligen av gas import från f d Sovjet, Norge och Nordafrika. Även kämkraftens andel genom väntas öka. På längre sikt, efter 2010, förväntas dock andelen minska eftersom knappast några kärnkraftverk planeras ersättning för de gamla. nya som

I flera europeiska länder, t ex Danmark, Tyskland och Storbritannien, finns en

stor potential för att minska koldioxidutsläppen att ersätta kol i

genom elproduktion med gas.

USA

USA står för ca hälften av OECD-ländemas samlade koldioxidutsläpp och nästan

en fjärdedel av de globala utsläppen. Om bortser från Luxemburg har USA

man

världens högsta utsläpp per capita, 5,3 ton Cperson, jämfört med medelvärdet för

OECD-ländema på 3,2, Sverige har 1,7 energirelaterade koldioxidutsläpp 1992,

IEA, 1994. Olja står för 38% energibehovet, naturgas 24%, kol 23% och av

kärnkraft 9%. USA är självförsörjande vad gäller kol, men importerar hälften av oljan och en mindre del av naturgasen.

USA har stor energianvändning och energiintensiteten är högre än en genomsnittet för OECD-ländema. USA är beroende av kol än resten av mer OECD. Elförbrukningen är hög och kraftproduktionen sker främst med kol. En orsak till den höga elforbrukningen är luftkonditioneringen och kylbehovet i de södra delarna landet. Den höga energiförbrukningen beror låga energipriser av och tradition riklig tillgång på energi. Ett annat viktigt element är bilismens en av dominans transportmedel. Infrastrukturen och låga energipriser gynnar som bilismen, liksom bilens centrala roll i den amerikanska livsstilen.

Någon beskattning energi eller bränslen förekommer inte. Förslag till att av införa skatter på fossila bränslen eller möter också häftigt motstånd. Lobbygruppernas inställning kan åskådliggöras följande citat följebrevet till av ur

lobbytidskrift, World Climate Review Fredrick D Palmer, 11 maj 1994:

en

The US. not only the worlds largest, among its healthiest. One economy

have ongoing economic birthright to and tradition of

reason we success our particularly cheap electricity. cheap energy —— and

Viktiga hinder för USA är beroendet av det inhemska kolet och transportstrukturen med bilismens centrala roll.

Japan

Japans årliga koldioxidutsläpp kommer i fråga storlek på andra plats i OECD. om Per capita-utsläppet var 1992 2,41 ton kol per person, mindre än OECD-genomsnittet 2,3% högre än Japans nivå 1990 2,3 5. Koldioxidutsläpp per capita men har ökat avsevärt sedan 1984, speglande livsstilsförändringar och inhemska konsumtionsmönster men de är fortfarande låga p g a det tempererade klimatet, begränsade landytan och avancerade ekonomin. Olja är fortfarande den dominerande energikällan trots en nedgång från 78% till 58% mellan 1973 och 1992. Detta mycket andel i de flesta andra OECD-länder. Kol är en större än bidrar med ca 17% till energibehovet och kärnkraft upp till 13%. Naturgas är

substitut för olja när så är möjligt tillgången är begränsad p g a importmen beroende och dålig infrastruktur for gas.

P Japans mycket begränsade inhemska bränsleresurser är man till 80% g a

beroende energiimport. Energiintensiteten 0,256 Mtoe ligger långt under

av

OECD-genomsnittet och är den andra lägsta i OECD. Det är ökningen i energi-

konsumtionen än ändringar i bränslesammansättningen som varit upphov snarare till ökade koldioxidutsläpp de senaste åren. Energisäkerhet är en policy med hög prioritet eftersom energibehovet väntas öka i och med den ekonomiska utvecklingen.

Energieffektiviteten är mycket hög i Japan. Stora ansträngningar har gjorts för att minska energiförbrukningen sedan den första oljekrisen. Även under år senare har stora statliga satsningar förekommit på området. 1990 togs beslut om ett Action Programme to Arrest Global Warming för perioden 1991 till 2010. Det innehåller åtgärder skall vidtas både av regeringen och den privata sektorn som för att åstadkomma COz-målen. Finansiella incitament såsom subsidier, skattelättnader och lågräntelån har dominerande roll i planen. För tillfället finns en

ingen definitiv plan for att införa kolskatter, heller i den japanska miljölagen

från 1993.

Inom industrin, står för hälften av Japans koldioxidutsläpp, har man vidtagit som åtgärder för att förbättra och bättre tillämpa standards för rationaliseringar av

bränsleforbränning samt för att effektivisera energianvändningen. Inom fastig-

hetssektom tenderar energikonsumtionen att stiga p g a ökad kontorsautomation och användande hemelektronik. Här har man vidtagit åtgärder för energiav besparing vad gäller t ex isolering och spillvänne. Transportsektom har fått utsläppstak, som utgår for bensindrivna passagerarbilar under energisparlagen, och subsidier för att främja lanseringen av fordon med låga utsläpp. Detta är bara några exempel i ett omfattande program.

Aktionsprogrammet uppmuntrar departement att utveckla åtgärder mot klimatförändringen. 1992 publicerade därför the Ministry of International Trade and Industry sin rapport New Earth 21 som innehåller en strategi för internationellt samarbete for att återställa den globala miljön över de närmsta decennierna genom teknologiutveckling och kunskapsspridning. Här föreslår man åtgärder för utveckling av innovativa teknologier för kolfixering och lansering av teknologiöverföring till u-länder.

Kina

Trots att Kina är ett u-land står det i en klass för sig bland övriga u-länder vad

gäller energiförbrukning och miljöpåverkan. Att åstadkomma en hållbar utveck-

ling i Kina kommer att bli ett verkligt kraftprov när 1,2 miljarder människor entusiastiskt har anammat Deng Xiaopings åsikt att det är underbart att bli rik. Med sin snabbt växande ekonomi kommer Kina snart att tävla med USA som har

en avsevärt mindre befolkning men står för en fjärdedel av de globala

COZ-utsläppen om vem som bidrar mest till världens miljöproblem. Kinas totala

energiförbrukning är den tredje största i världen man konsumerar ca en tiondel

av världens energi medan dess per capita-förbrukning är låg, endast 863 kg kolekvivalenter under 1990. 1992 fanns endast ca 7 miljoner motorfordon på Kinas fastland.

Den kinesiska regeringen har lagt fram målet att år 2050 skall landet ha utvecklats till ett lagom utvecklat land moderately developed country. BNPcapita skall då ha uppnått blygsamma USD 4 000. Prognoser som gjorts för framtida energikonsumtion i Kina tyder på att den nuvarande inkomstelasticiteten för energi är ca 0,5. Detta medför att om BNP per capita ökar till USD 4 000 år 2050 kommer kinesisk energiförbrukning öka med fem gånger nuvarande nivå.

Kol är fortfarande den överallt dominerande energikällan i Kina utgör ca 80%

och man har stora inhemska tillgångar. Stenkol är den energikälla som är enklast

att använda bland annat p g a att infrastrukturen redan finns. Det är emellertid inte billigt att öka utvinningen av stenkol. Detta beror delvis på att transporter för

närvarande är begränsande. För närvarande lägger man ned ca 10% av BNI till

kolproduktion. Om dagens tillväxt fortsätter kommer förbrukningen av stenkol att fördubblas under de närmaste 16 åren. P g a beroendet stenkol, ligger Kina av redan tvåa på listan över de länder som bidrar till att öka atmosfärens halt kolav dioxid. 1990 släpptes 609 miljoner ton kol ut vilket motsvarar 0,5 ton kolcapita. Enligt prognoser gjorda av IEA kommer Kina öka sina COz-utsläpp fram till 2010 med 37%. Tillsammans med Indien kommer de dessutom stå för större en ökning mellan 1990 och 2010 än alla OECD-länder tillsammans.

Utanför städerna, där ca 72% av befolkningen bor, är biomassa den huvudsakliga

energikällan men man driver även Vattenkraftverk i mindre skala. Det

kommersiella energinätet är mycket dåligt utvecklat på landsbygden. I städer är

dock kol det övervägande energislaget i hushållssektom. Merparten av energin

drygt 80% förbrukas i industrisektom. Hittills har de subventionerade låga energiprisema varit en av orsakerna bakom den låga energieffektiviteten i kinesiska fabriker Men under det senaste året har tagit de första stegen mot man minskning energiintensiteten, t att öka andelen energi som säljs en av ex genom till världsmarknadspriser och ökat energisparande. Användare frågar mer genom högkvalitativ energi, dvs i vätske- eller gasform eller elektricitet och mer efter vilket även gör att kolanvändningen kan komma att minska successivt. Dock hävdar experter att kol kommer att det dominerande bränslet för de vara kommande 50 åren eller längre.

Miljövård är stor fråga i Kina, än fortfarande på ett mycket primärt en om stadium. Avfallshantering är ett akut prioriteringsområde. Försumingen är näst i tur. En del forskning på området finns svavelutsläppen kvarstår fortfarande i men stora mängder. I och med den kolexploateringen har stora sår i landskapet enorma uppstått vilka måste åtgärdas. Som framgår har man på det hela taget gett lokal och direkt föroreningskontroll en högre prioritet än avlägsna och indirekta effekter såsom kontroll av växthusgasutsläpp. Den kinesiska regeringen har emellertid startat en del forskningsprojekt om klimatförändringar. Men jämfört med målen för ekonomisk utveckling och reform kan åtgärder för hållbar utveckling endast komma i fråga de är no-regret-typ. Som läget är nu om av kan åtgärd knappast bli antagen den har negativ påverkan på den en om

nuvarande utvecklingen långsiktig positiv effekt. Endast en politik som

men påskyndar den ekonomiska utvecklingen är välkommen vilket gör att no-regret policies är det enda kan accepteras för tillfället. som

Ett utkast till Agenda 21 för Kina har publicerats. Det innehåller bl a energieffektiviseringar, energisparande, miljövänlig kolutvinning och -teknologi samt utvecklande av förnyelsebara energikällor. I samband med detta har föreslagits att naturgas kan komma att spela en mycket större och vikti gare roll i framtiden och att mer investeringar bör göras i naturgasutvinning från och med nu. Detta kan i sin tur medföra att satsningar på förnyelsebar energi blir av mindre betydelse om

man på detta sätt inriktar sig på naturgas.

En studie utförd Världsbanken indikerar att kolutsläppsreduktioner 7 % kan åstadkommas av genom att eliminera fossilbränslesubventioner. I vissa länder kan minskningen vara upp till 20%. Se World Fossil fuel Subsidies and Global Carbon Emissions in a model with integrated substitution av Björn Larsen, World Bank Report WPS 1256, februari 1994

Klimatdelegationen BILAGA 4

för

Utgångspunkter beräkningar

21V

Torn Hedlund

för beräkningar

Utgångspunkter

Utgångspunkten för diskussionen är klimatkonventionen och de överenskommelser och åtaganden görs i denna. I konventionens text finns dock ett som antal oklarheter och dessutom saknas preciseringar av åtaganden. Inför utvecklingen och preciseringen av dessa åtaganden i t ex ett protokoll till konventionen uppstår del frågeställningar. Skall åtagandena innehålla kvantitativa begränsen ningar växthusgaser Vilka flöden växthusgaser skall räknas in Hur skall av av upptaget växthusgaser, sänkoma, hanteras Skall preciserade åtaganden räknas av sammantaget för alla växthusgaser eller skall man räkna varje gas för sig

1 flöden

Naturliga och antropogena

De viktigaste växthusgasema är C02, CH4 och N20. Dessa förekommer också naturligt och ingår i de globala kretsloppen. Det finns också ett antal syntetiska tluorföreningar är mycket kraftfulla växthusgaser men som i dag används i som begränsade mängder.

De viktigaste dessa är CFC, HFC, FC och SP6. CFC freoner kommer att

av avvecklas i enlighet med Montrealprotokollet och är därför inte föremål för begränsningar enligt klimatkonventionen. HFC är ett viktigt ämne för att ersätta CFC och användningen förväntas därför öka. FC och SP6 är extremt stabila och långlivade ämnen 1000-tals år. FC-föreningar härrör framför allt från aluminiumtillverkning, SF6 används a i elektrisk utrustning. Inget av dessa ämnen förekommer så vitt man vet naturligt.

F lödena av de naturligt förekommande växthusgasema C02, CH4 och N20 kan indelas

Naturliga flöden växthusgaser, t upptag kol från atmosfären genom av ex av

fotosyntes och avgång genom nedbrytning av växtdelar eller upptag och av-

gång av metan i skogs- och våtmarker.

2. Mänsklig påverkan på naturliga flöden, t ex avgång av kol från jordbruks-

mark eller minskning av metanavgång genom dikning av våtmarker.

Direkta utsläpp från mänsklig verksamhet, t från förbränning av fossila

ex bränslen och från industriprocesser.

Den svenska växthusgasbudgeten har uppskattats enligt tabell Budgeten omfattar påverkan på naturliga flöden och direkta antropogena utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid 1990. Utsläppet FC-föreningar beräknas 1990 av ha uppgått till 0,06 kton och SF, till 0,04 kton. Osäkerhetsintervallet anges i tabellen och är särskilt för påverkan på naturliga flöden mycket stort.

Tabell 1 Sveriges antropogena växthusgasbudget 1990, preliminär.

CO2, Mton CH4, kton N20, kton

Direkta antropogena utsläpp:

Män kli åverkan å naturliga

Källa: Klimatdelegationens seminarium november 1994, rapport under utarbetning

Enligt klimatkonventionens artikel 4.2a handlar åtaganden skall: som om

föra nationell politik och vidta motsvarande åtgärder Var och en av dessa parter

för motverka klimatförändringar, att begränsa sina antropogena

att genom utsläpp växthusgaser och skydda och öka sina sänkor och reservoarer för av växthusgaser. -----

därför stå klart de naturliga flödena inte bör räknas in i ett framtida Det torde att bara utsläpp och åtgärder skyddar och klimatprotokoll, utan antropogena som ökar sänkor och De naturliga källorna och sänkoma för växthusgaser reservoarer. fördelade jorden. Vissa områden är naturliga utflödesområden är ojämnt över Detta är del det naturliga kretsloppet och medan andra är nettoupptagare. en av grunden för den naturliga balansen växthusgaser. I vilken omfattning ett utgör av

lands territorium innehåller naturliga källor och sänkor bör rimligen inte påverka

enskilda länders åtaganden att minska utsläppen växthusgaser. av

Lika klart de direkta antropogena utsläppen från fossila och tekniska system är att föremål for bindande överenskommelser klimatförändringarna skall bör bli om motverkas. Detsamma gäller i princip även den mänskliga påverkan på de kunna naturliga flödena. Här uppstår dock del beräkningsproblem. För det första så en

denna påverkan ofta svår att kvantifiera, osäkerhetema i uppskattningama är

är mycket exempelvis svårt med säkerhet avgöra hur mycket kvävestor. Det är att nedfallet och försumingen ökar avgången metan och N20 från mark liksom av

hur det kolbalansen i marken. Dessutom är denna påverkan på den påverkar svenska växthusgasbudgeten till större delen beroende på utsläpp som sker i

andra länder.

En strategi för motverka klimatförändringar bör beakta alla möjligheter till att minskningar utsläppen liksom till möjligheterna att binda växthusgaser. av Möjligheten aktiva åtgärder påverka de naturliga flödena och bidra till att genom kol binds eller att mindre kol avgår från mark bör tas tillvara även om att t ex mer

möjligheterna i Sverige är begränsade. Osäkerheten i sifferunderlaget gör det

svårt addera siffrorna till de direkta antropogena utsläppen som bas för att

kvantitativa utsläppsreduktioner i ett protokoll. Osäkerheten och naturliga årliga variationer är ofta betydligt större än de utsläppsminskningar som kan

åstadkommas genom medvetna åtgärder.

2 Hur beräkna källor och sänkor

Enligt klimatkonventionen artikel 42a åtar sig industriländerna att föra

en nationell politik som begränsar de antropogena utsläppen av växthusgaser och skyddar och ökar sänkorna och reservoarerna. Det är naturligt att beakta både källor och sänkor i en strategi för att bekämpa klimatförändringar.

Den mest betydelsefulla sänkan i Sverige utgörs av det kol som årligen ackumuleras i skogens biomassa, dvs skillnaden mellan skogens tillväxt och förlusterna som till stor del består av avverkningar. Denna sänka är idag relativt stor, i storleksordningen hälften av de antropogena utsläppen av koldioxid. Orsaken är att dels är avverkningarna för närvarande relativt små, dels har en mer effektiv skogsskötsel gjort att skogen haft en nettotillväxt sedan början 1900av talet. Från 1800-talets skövlade och betade skogar ökar biomassan mot nytt nu en balansläge som motsvaras av en välskött produktionsskog. Denna balansläge beräknas uppnås inom några decennier, sedan finns inte något utrymme for ytterligare ackumulation av kol.

Enligt den metodik som tagits fram av IPCCOECD räknas sänkan som skillnaden i biomassa i den totala reservoaren mellan ett år och ett annat. Sänkan kan variera kraftigt från ett år till ett annat beroende hur stora avverknin garna är. År 1990 är sänkan beräknad till 34 miljoner ton koldioxid +— 7 miljoner ton, medan den 1993 hade sjunkit till 26 miljoner ton. Osäkerheten i ca uppskattningarna är betydligt större än vad den är för utsläppen från användning av fossila bränslen och cementtillverkning.

En annan sänka är ackumulation av kol i marken. Till skillnad från skogens biomassa skulle denna sänka kunna vara av mer permanent slag. Uppskattningen av kolbalansen i skogsmark är mycket osäker, den bedöms idag kring 0 med vara en osäkerhet på +- 15 miljoner ton koldioxid. Från odlingen jordbruksmark av beräknas ca 6 miljoner ton avgå från organogenajordar.

En fråga som har kommit är skall räkna ihop källor och sänkor till upp om man ett samlat nettoutsläpp blir föremål för åtaganden i ett framtida klimatprotosom koll. Det andra alternativet är att beräkna källor for sig och sänkor for sig.

Alternativ l Beräkning ett samlat nettoutslänn: av

IPCCOECD:s metodik innebär att nettoutsläppen beräknas varje år för sig, dvs skillnaden mellan utsläpp och sänkor beräknas. Om detta tillämpas på enskilda länder innebär det for Sveriges del att svängningar i avverkningsnivåer i skogen ger mycket stora utslag i det samlade nettoutsläppet. Skillnaden i skogens sänka

mellan 1990 och 1993 är 7 miljoner ton koldioxid, vilket är lika mycket som ca utsläppet från hela energisektorn eller större än basprognosen för ökningen av de fossila utsläppen mellan 1990 och 2005. Skogens sänka stor 1990, som är det var

basår använts utgångspunkt för beräkningarna, beroende på att avverk-

som som ningen relativt liten. Sänkan kommer framöver att minska i storlek och uppvar höra inom några decennier. I takt med att sänkan minskar kommer nettoutsläppen att öka.

I tabell 2 illustreras konsekvenserna att stabilisera nettoutsläppen när sänkan av minskar och försvinner. För att stabilisera nettoutsläppen om sänkan försvinner måste utsläppen minska med drygt hälften. Till detta kommer de åtgärder som måste vidtas för utsläppen inte skall öka över 1990 års nivå. År 2000 måste att utsläppen minska med 5 miljoner ton för att inte nettoutsläppen skall öka. Då sänkan upphört några decennier måste utsläppen ha minskat med 34 miljoner om ton för att nettoutsläppen skall vara konstanta.

Tabell 2 Sveriges nettoutsläpp 1990-2020 vid en Stabilisering på 1990 års

nivå. 1990 års utsläpp och för år 2000 är hämtad från prognosen Sveriges Nationalrapport till klimatkonventionen. 1993 års utsläpp är från Hillevi Eriksson muntlig kommunikation. Det är vidare exempel förutsatt att skogens nettotillväxt som upphör år 2020.

Mton CO2 âr

1990 1993 2000 2020

61 61 61 61 Antro ogena utsläpp stabi iserade 90 års nivå

Upptag i skogen -34 -26 -29 0

Nettoutsläpp 27 35 32 61

I ett internationellt perspektiv diskuteras skogsplantering som sänka. En omvandling betes- eller åkermark till skog en fixering av kol eftersom trädens bio-

av ger

massa är större. Ett annat alternativ som diskuteras är övergång till ett modernt

skogsbruk nordisk modell i Ryssland och Nordamerika. Istället för att avverka av skog och sedan lämna området för självföryngring skulle man återplantera och

införa metoder för skogsskötsel. Möjligheterna till sådana åtgärder är betydligt

mer begränsade i Sverige.

En möjlighet som diskuterats i Sverige är att genom aktiva åtgärder fixera çol i marken. Det som ligger närmast till hands är att förändra markanvändningen på jordar. Åkerbruket innebär idag att vid varje plöjning friläggs col i organogena marken och avgår till atmosfären som koldioxid. En övergång till bete, vallodling eller skogsplantering skulle innebära att en källa för koldioxid övergår i men sänka. Sänkan är dock tillfällig, hur kolbalansen för marken ser ut på längre sikt osäkert.

Från Sveriges utgångspunkt skulle användandet av nettoutsläpp som grund för åtaganden om åtgärder vara extremt ofördelakti gt, åtminstone om 1990 används som basår. Fördelen med att använda nettoutsläpp är att man stimulerar till att genom aktiva åtgärder öka sänkoma, vilket kan vara kostnadseffektivt. Dei är dock tveksamt om det är kostnadseffektivt på lång sikt, det är knappast en fördel att USA satsar trädplantering istället för att minska sin mycket stora amändning av fossila bränslen. Resultatet blir att vissa länder gynnas på andras bekostnad. De som har möjligheter att öka sina sänkor kan göra detta istället för att göra något sin fossilbränsleanvändning.

För att bekämpa växthuseffekten på sikt är det absolut viktigaste att begrärsa användningen av fossila bränslen. Fossila bränslen ger ett nytt tillskott av kol till biosfären. En ökning av biomassan genom trädplantering innebär endast er. omfördelning av det kol som cirkulerar i biosfären.

En nackdel är att skogstillväxten eller skogsplantering sänka är temporär, det som ger ingen bestående förändring. Det har förts fram att det är viktigt att vinna tid. Det är dock viktigt att poängtera att den absolut viktigaste faktorn i växthusproblemet är användningen av fossila bränslen. Omställningen samhället för av

att minska fossilbränsleanvändningen långsiktig och fortsatt

är en process en

utbyggnad av system och strukturer anpassade för fossilbränslen gör en omställ-

ning besvärligare och mer kostsam. Särskilt med hänsyn till u-ländemas pågående uppbyggnad av sina energi- och transportstrukturer måste tidiga åtgärder

vara viktiga. Det torde utsiktslöst att försöka u-ländema att bygga helt

vara upp nya strukturer medan i-ländema fortsätter i de gamla hjulspåren. Tidiga åtgärder

som påbörjar en successiv förändring med minskad fossilbränsleanvändning i

i-ländema är därför nödvändig.

Al ma iv2 B handlin av käll r hsänk för rv

En behandling av källor och sänkor för sig i ett eller flera protokoll skulle var

innebära olika åtaganden och olika typer av åtgärder. Det logiska inte att

vore skilja på källor och sänkor utan snarare att skilja på åtgärder rör marksom användning från de som rör tekniska system, användning fossila bränslen av mm.

Markanvändning skulle i så fall omfatta framför allt jord- och skogsbruk. Den

stora posten är koldioxid från avskogningen i tropikema. En uppdelning skulle

kunna enligt följande. Kategorierna bygger på det förslag som utarbetats av se ut

IPCCOECD.

Tabell 3 Uppdelning kategorier sänkor och källor för av av

växthusgaser.

Grupp I tekniksfáren Grupp markanvändning

Energi all bränsleanvändning Jordbruk

djurhållning - Industriprocesser gödselhantering risodling - Lösningsmedel och andra produkter -jordbruksmark

bränning av savanner - Avfall bränning på lats av jordbruksav all

övrigt - Ovrigt Andrad markanvändning och

skogsbruk

ändringar i skog och annan stående biomassa omvandling av skog och gräsmark

övergivande av hävdat land övrigt -

3 för sig eller sammanvägt Varje gas

Växthusgasema kan vägas ihop med hjälp av GWP-faktorer. GWP Global Warming Potential är den samlade relativa växthuseffekten hos en gas under en

viss tidsperiod uttryckt i koldioxidekvivalenter. GWP-faktorer har redovisats av

IPCC i 20, 100 och 500 års perspektivet.

Tabell 4 Relativ växthuseffekt för svenska utsläpp av växthusgaser 1990 i IOO-års perspektivet.

GWP Mton Mton C02gkvlvalenter

De tre viktigaste växthusgasema koldioxid, metan och dikväveoxid haréimfi5rts med utsläpp i andra länder.

Diagram 1 Jämförelse mellan sammansättningen av utsläppenav växthusgaser

100% 90% 30% 70% . 60% FTIZÖ 50% . CH4

[2392

40% . 30% 20% 10% 0% Sverige OECD Ostslat. Kina mm Övriga Tul

Av diagram 1 framgår att sammansättningen av Sveriges utsläpp av växthusgaser liknar genomsniittet för OECD-ländema. Metanutsläppen är dock relativt sätt mindre i Sverige. Det framgår också av diagrammet att i östländema men framför allt i u-ländema utgör metanutsläppen en betydligt större andel av totalutsläppen. Detta hänger med att stor andel metanutsläppen kommer från jordsamman en av bruket, djurhållning och risodling.

Skillnaden mellean att räkna ihop växthusgasutsläppen och att räkna varje gas för sig är störst i de länder med stora utsläpp andra gaser än koldioxid. I dessa av länder kan man göra avvägningar mellan t ex åtgärder for att minska metanutsläpp och koldioxidutsläpp. Utfallet av sådana awägningar beror på vilka metankällor har och vilka möjligheter som finns att reducera dessa. Länder main med stora metankällor kan reduceras till relativt låg kostnad kan då minska som trycket på reduktioner av fossila bränslen.

Tabell 5 Globala antropogena källor för metanutsläpp och möjligheter till reduktioner, miljarder tonår USEPA 1993.

Av tabell 5 framgår att känd teknik för att minska metanemissioner framför allt finns för kolgruvor och naturgashantering, djurhållning och avfallsdeponier. Möjligheterna är mycket varierande från land till land. En av de mest nära-

liggande åtgärderna är att ta tillvara metan från kolgruvor. Kostnaden för detta är

i de flesta fall jämförelsevis låg och motiverad av andra skäl, explosionsrisk,

arbetsmiljö etc. Förhållandena i dagbrott är dock helt annorlunda, här är

åtgärderna betydligt svårare. Bland de länder som har störst potential finns USA,

Ryssland, Kina, Polen, Tjeckoslovakien och Tyskland USEPA 1993. I de länder där naturgasnätet har stora läckage finns stora möjligheter till kostnadseffektiva åtgärder. Detta gäller framför allt Ryssland och andra delar av det forna Sovjet.

Sveriges möjligheter ligger framför allt i återvinning av gas från avfallsdeponier.

Målet för svenska åtgärder är att minska metanutsläppen med 30% till år 2000. Detta minskning de totala svenska växthusgasutsläppen med knappt ger en av 2%. De flesta länder har avfallsdeponier och därför liknande möjligheter.

Åtgärder för att minska utsläppen från idisslande djur i Sverige verkar knappast

aktuella, annat än möjligheten att minska antalet djur naturligtvis.

Åtaganden som riktar sig mot kvantitativa begränsningar av det sammantagna

växthusgasutsläppet skulle inom OECD-ländema länder med kolgruvor gynna och eventuellt naturgasnät som läcker. Dessa länder kan istället för att minska användningen av fossila bränslen genomför kostnadseffektiva åtgärder mot metanutsläpp.

Om man utgår från en given ambitionsnivå för att minska växthusgasbelastningen

på atmosfären skulle ett protokoll med särskilda åtgärder riktade mot metan-

utsläppen och särskilda mot koldioxidutsläppen fördela bördorna mer jämnt. Det skulle ge mer likvärdiga åtgärder riktade mot koldioxidutsläppen än ett protokoll som riktar sig mot de sammanvägda växthusgasutsläppen.

Naturvårdsverket BILAGA 5

Konsekvensberäkningar och Sveriges

situation

av

Leif Bernergård,

Martina Estreen och

Peter Norberg

Konsekvensberäkningar och Sveriges

situation

I detta avsnitt gör vi en bedömning av konsekvenserna för Sverige och andra industriländer av olika tänkbara utfonnningar av protokoll under klimatkonventionen. Vi inleder med en kort beskrivning av det svenska energibehovet och utsläppen av koldioxid. Därefter följer en bedömning av olika tänkbara protokolls-

alternativ. De alternativ som vi bedömt är följande man kan naturligtvis också

tänka sig kombinationer av de olika alternativen.

Procentuella nedskärningar för varje land Nedskärningar mot ett gemensamt per capita-mål Gemensamma tekniska åtgärder Ekonomiska styrmedel

Som utgångspunkt för analysen har vi försökt att bedöma konsekvenserna av

några olika ambitionsnivåer för en internationell klimatpolitik, och vilken

konsekvens denna får för Sverige vid olika tänkbara protokollsaltemativ.

Vi har bedömt tre olika alternativ:

Stabilisering: Detta alternativ innebär att utsläppet av koldioxid stabiliseras under perioden till år 2010. Låg reduktion: Detta alternativ innebär 5 % reduktion år 2005 och 10 % reduktion år 2010 Hög reduktion: Detta alternativ innebär l0 % reduktion år 2005 och 20 % reduktion år 2010.

1 Energianvändning och utsläpp av koldioxid

Energianvändning i Sverige

I tabell l visas en sammanställning av det svenska energibehovet fram till 2010. Data är hämtade ur Underlag till Sveriges rapport till klimatkonventionen och Energirapport 1994.

Prognosen för energianvändningens utveckling i industrisektom baseras på bedömningar av de enskilda branschernas tillväxt, energiprisemas utveckling och

den tekniska utvecklingen. I för 2005 är struktureffekt och effekten prognosen en

energieffektivisering medtagna, vilket innebär att energianvändningen

av a hålls tillbaka med 18 respektive 7 TWh, dvs. totalt 25 TWh.

I för energianvändningen i transportsektorn ger bedömningar av de

prognosen kontinuerliga effektivitetsförbättringar sker att den genomsnittliga bensinsom

förbrukningen i dagens personbilar kommer att vara den genomsnittliga för-

nya

brukningen i hela personsbilsparken år 2005. För godstransporter förväntas järn-

vägen kunna konkurrera framgångsrikt med främst lastbilar. Effekterna av den

integrerade Europamarknaden har inte vägts i prognosen. Utrikes flyg-

mer

och sjöfartstrafik är inte medtagna i prognoserna.

Inom sektorn bostäder, service uppvärmning av bostäder och lokaler m.m. svarar

för 70% energianvändningen i sektorn. I for 2005 är effekti-

ca av prognosen vitetsförbättringar medtagna, vilka varierar mellan 2 och 16 % beroende på

uppväminingssystem.

Tabell 1 Energianvändningen i Sverige 1990 med prognos för år 2000 och 2005.

mm TOTALT 374 402 419 +12 %

Energibehovet i Sverige 1990 täcktes av följande energislag: olja 197 TWh kol 28 TWh naturgas 7 TWh vatten och kärnkraft m.m. 148 TWh biobränsle 67 TWh

Svenska utsläpp av koldioxid

Det prognostiserade ökade behovet av energi är enligt ovan 28 TWh till år 2000, jämfört med 1990, och ytterligare 17 TWh till år 2005. Utvecklingen av utsläppen av koldioxid är beroende av vilka energislag som används för att täcka det prognostiserade energibehovet. I tabell 2 visas en sammanställning de av svenska koldioxidutsläppen fram till år 2005. Data är hämtade ur Underlag till Sveriges rapport till klimatkonventionen, 1994. Utsläppen är bedömda utifrån de styrmedel och skatter som fanns i mitten av 1993.

Det samlade utsläppet av koldioxid bedömdes öka något mellan åren 1990 och

2000. Ökningen är störst inom transportsektorn. Utsläppet ökar också från

anläggningar för produktion av och värme. De ökande utsläppen är beroende av hur den tillkommande elkraft bedöms behövas produceras. I är som prognosen det beräknat att emissionsfaktom i genomsnitt motsvarar utsläppet för naturgaskombianläggningar. Om man antar att all tillkommande kraft importeras eller produceras med biobränsle blir utsläppet ca l,l Mton lägre år 2000 och 1,8 ca Mton lägre år 2005. Antar man istället att produktionen sker i kolkondensanläggningar blir utsläppet 1,4 Mton högre år 2000 och 2,5 Mton högre år 2005.

Minskningen av utsläppen från bostäder och service beror delvis på förflytten ning av utsläppen till följd övergång från individuell till uppvärmav gemensam ning. Efter sekelskiftet bedömdes utsläppet komma att öka snabbare, främst till följd av ett växande inslag fossil elproduktion. av

7 15-1119 3

Tabell 2 Utsläpp koldioxid i Sverige 1990 med prognos för år 2000 av

och 2005. Kvalitén på utsläppssiffrorna för 1990 har bedömts

god och ligger inom ramen 10 procent. som

1990 2000 2005

Förbränning, el 7,0 Mton 10,9 13,7

och värmeverk Förbränning 13,5 13,1 13,7

industri

Förbränning 11,5 8,4 7,7 Bostäder och

service

Inrikes 23,1 25,3 26,7 transporter Diffusa utsläpp 0,1 0,1 0,1 energi

Historiska utsläpp

Utsläppen koldioxid i Sverige ökade snabbt under femtio- och sextiotalet fram av

till toppåren sjuttiotalet. Under sjuttiotalet låg nivån relativt konstant högt för

där efter minska. Minskningen skedde framför allt inom sektorerna att bostäderservice och inom industrin. Den avgörande förklaringen till nedgången i utsläpp är övergången från olja till och utbyggnad kärnkraften som skedde av mellan 1976 och 1984. Andra faktorer påverkat utvecklingen är utbyggnaden som

fjärrvärme och att den elproduktion med oljekondens fanns under suttio-

av som talet i stort sett ersatts kämkrañ. av

Figur 1 Utsläpp av koldioxid i Sverige 1970 1993. -

50 I

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 År

Energianvändning och koldioxidutsläpp i andra länder

Energianvändningen i Sverige är 5,6 ton oljeekvivalenter toe per capita, vilket

är över genomsnittet for OECD och EU. Trots detta är det svenska koldioxidutsläppet per capita lägre än genomsnittet for OECD-ländema och EU. Orsaken till att det svenska utsläppet capita är relativt lågt gentemot andra industriländer per

trots att energianvändningen är hög är det stora inslaget av kämkrañ, vattenkrafi

och biobränslen i den svenska energianvändningen. I appendix tabell 3 visas energianvändningen och koldioxidutsläppen capita i OECD-Iändema. per

för varje land

2 Procentuella nedskärningar

fall innebär varje land procentuellt minskar sina utsläpp i förhållande till

Detta att totala utsläpp. Länder med höga utsläpp bidrar därmed i faktiska tal med landets minskningar länder med lägre utsläpp. Klimatkonventionens nuvarande större än målsättning Stabilisering koldioxidutsläppen kan sägas tillämpning om av vara en av denna princip.

Valet basår är helt avgörande för hur stora åtaganden varje land gör. För av Sveriges del skulle det mycket förmånligt att kunna använda ett annat basår vara 1990 eftersom Sverige har reducerat sina utsläpp kraftigt under åttiotalet, än jämför figur

2 Prognosticerade utsläpp koldioxid i Sverige fram till år 2010 Figur av i jämförelse med tre alternativa procentuella nedskärningar.

koldioxidutsläpp, Mton 00

sof-

soj-

70- 1

3 -

so; p g

30 f

- prognos 1 20 - Stabilisering 2 låg 3

10 u- reduktion

w~h5greduktIon4

0: ___________

1990 1995 2000 2005 2010 2015 årtal

I figur 2 och tabell 4 visas vad Sveriges koldioxidutsläpp ska minskas med i jämförelse med prognosen och vid de olika handlingsaltemativen. De värden som anges i tabellen är jämfört med prognosen för utsläpp, se avsnitt Tabellen anger t ex att utsläppet måste vara 6,6 Mton lägre än prognosen år 2005 för att klara en Stabilisering av utsläppet på 1990 års nivå. För att samma år klara en minskning med 10 % måste utsläppet vara 12,7 Mton lägre än prognosen.

Tabell 4 Sveriges reduktion av koldioxidutsläpp med tre alternativa procentuella nedskärningar och med prognosen i avsnitt 1 som

utgångspunkt. 1990 års utsläpp utgör basår för de procentuella

nedskärningarna.

2000 2005

Stabilisering 2,5 Mton stab. 6,6 stab.

låg nivå 2,5 stab. 9,7 5 % red.

hög nivå 2,5 stab. 12,7 10 % red.

Den prognos som gjorts visar att koldioxidutsläppen framförallt förväntas öka

inom transportsektorn och från anläggningar för produktion av och värme inom

både industri och sektorn bostäder och service. Åtgärder för att reducera ut-

släppen kan rikta sig på energieffektivitet, minskadomfördelad användning

och alternativa bränslen.

Utan att ange vilka åtgärder som är kostnadseffektivast för Sverige kan man grovt bedöma att de områden som främst kan att utveckla individuellt för Sverige är alternativa bränslen inom samtliga sektorer och användningen inom transportsektorn. Effektivitetshöjande tekniska åtgärder sker kontinuerligt och kan påskyndas genom exempelvis teknikupphandlingar. Tekniska standarder kräver troligen ett samarbete med andra länder. Se vidare avsnitt

Figur 3 I figuren visas hur Sveriges energibehov tillgodoses. Den forssila bränsleanvändningen har schematiskt skissats grå.

TWh 200

L

Verdr i 150 - 1

.Olja ou. - , VM

i i :l I

100 Znmmj Naturals‘ — l - EI EI

l

u 50

Filrrvlmn i

lh? lnhemska l . bränslen - Fjärrvärme g , , 4F|yg‘brl ,nsi5 0 EJ [ ,

Mum 310, Samflrdsel 22‘I. Bostldar,servicemm 41lo

För produktion och fjärrvärme används fossila bränslen till ca 20 Twh. av

Hur och när kärnkraftavvecklingen genomförs kommer att få stor betydelse för de svenska utsläppen koldioxid. Sverige har en elproduktion som nästan helt är av baserad på energiformer utan utsläpp koldioxid, dvs vattenkraft och kämkraft. av Vattenkraft och kärnkraft står vardera för ungefär halva elproduktionen. Framtiden för kärnkraften kommer att få en avgörande betydelse för Sveriges klimatpolitik. Enligt nuvarande beslut skall kärnkraften avvecklas till år 2010. Detta innebär att 73 TWh skall ersättas av sparande eller annan energi.

Om denna mängd skulle produceras i fossileldade kraftverk krävs en tillförsel 140-170 TWh bränsle. Detta skulle ge upphov till en mycket stor ökning av av koldioxidutsläppet. Om naturgas med bästa teknik användes skulle utsläppsökningen uppgå till 30 Mton koldioxid. Om produktionen skedde i kolkraftverk skulle utsläppsökningen bli nära 60 Mton.

Av dessa siffror framgår att det är nödvändigt att sträva efter att så stor del av kärnkraften som möjligt ersätts av sparande och produktionsfonner som inte ger utsläpp av koldioxid, dvs biobränslen och vindkrañ. Möjligheterna att snabbt bygga ut sådana produktionsformer är dock begränsade varför en snabb kämkrañsavveckling blir svår att förena med Sveriges kortsiktiga klimatmål.

Frågan om kämkraftavveckling studeras för närvarande i Energikommissionen. Kommissionens slutsatser kommer att presenteras i december 1995. De politiska beslut som följer på detta kan få avgörande betydelse för vilken politik Sverige bör använda för att begränsa koldioxidutsläppen.

En åtgärdspolicy för att begränsa koldioxidutsläppen varierar beroende av hur länge kämkrañen skall användas. Om kämkraften skall avvecklas i enlighet med nuvarande beslut blir det viktigaste inslaget att så långt som möjligt begränsa fossilbränsleanvändningen för elproduktion. Detta åstadkoms genom att effekti-

visera elanvändningen så långt som möjligt och genom att främja alternativ

elproduktion baserad på biobränslen och vattenkraft.

Om kärnkraften istället bibehålls under en längre tidsperiod bör åtgärderna istället inriktas mot att så långt som möjligt ersätta fossila bränslen med biobränslen inom fjärrvärmesektom och industrin. Möjligheterna att begränsa utsläppen av koldioxid är självfallet betydligt större i detta fall. Kostnaden för att stabilisera och begränsa utsläppen är också betydligt lägre.

Det framgår att den mest effektiva användningen av t ex biobränslen är helt olika beroende på när kärnkraften awecklas. För att Sverige skall kunna utforma en långsiktig klimatpolitik krävs det därför ett ställningstagande vad avser kämkrafiens avveckling.

Kostnadsbedömningar

Länder har olika förutsättningar och kostnader för att genomföra lika stora procentuella nedskärningar koldioxidutsläppen. Några faktorer påverkar

av som är

hur stora nedskärningar landet redan vidtagit energisystemets utformning och flexibilitet möjligheter till energieffektiviseringar befintliga skatter och subventioner inom energisektorn den förväntade tillväxten i ekonomin

Det har gjorts flera studier på länders och ländergruppers marginalkostnader för

att minska koldioxidutsläppen. Marginalkostnaden visar hur mycket det kostar att minska ytterligare kilo koldioxid. Även nivån på marginalkostnaderna och

ett om i vissa fall även rangordningen kan skilja sig åt något mellan studierna visar resultaten kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen skiljer sig åt melan att länderna.

En del skillnaderna i resultat förklaras den valda modellansatsen och av av antaganden t den förväntade tillväxttakten i ekonomin, oljeprisutom ex

vecklingen, energieffektiviseringsmöjligheter, hur konsumenter och producenter

på prisförändring på olika bränslen samt vilka möjligheterna är att reagerar en byta från bränsle till ett annat. En orsak till att kostnaderna skiljer sig åt ett annan mellan länder är att vissa länder subventionerar sin energi kraftigt.

En studie UNEP 1994 där bland annat Nederländerna och Danmark ingick av

pekar på Nederländerna ett högkostnadsland och Danmark som ett lâgkost-

som nadsland för att reducera koldioxidutsläppen. Sverige ingick inte i UNEP-studien. Sverige tillsammans med Norge och Schweiz har dock sannolikt de högsta

marginalkostnadema i Europa for att stabilisera koldioxidutsläppen på 1990 års

nivå Kågeson 1993. Enligt de studier Kågeson refererar till så kan som

EU-ländema genomsnitt uppnå målet oförändrade utsläpp till en kostnad

som om motsvarande 75% den svenska. Skillnaden kan vara en faktor 2 om man ca av

jämför med de EU-länder som har den lägsta marginalkostnaden.

Länder använder stor andel kol för elproduktion har en relativt låg

som en marginalkostnad energienhet for att reducera koldioxidutsläppen. Sveriges per

elproduktion kommer i huvudsak från vattenkrañ och kärnkraft. Sverige har

sedan oljekrisen fasat ut stor del oljan och använder i dag relativt lite en av stenkol. Det är anledningarna till att Sverige har en relativt hög marginalen av kostnad för att minska koldioxidutsläppen.

Några Sveriges viktigaste industrier är energiintensiva och kan få problem om

av kraven på ensidiga utsläppsminskningar blir stora, vilket kan påverka konkurrenskrañen. De länder idag har infört koldioxidskatt har undantagit som en delar industrin med motiveringen att dessa industriers konkurrenskraft skulle av

påverkas negativt. Höjda energipriser till följd att en koldioxidskatt införs kan

av leda till att industriema flyttar utomlands med risk att utsläppen ökar globalt istället för att minska. Denna sk läckage-effekt uppkommer om industriema flyttar till länder har lägre energieffektivitet. De internationella studier som som har gjorts visar att läckage-effekten varierar mellan ett fåtal procent till över hundra procent, vilket gör att det inte går att dra några entydiga slutsatser.

En viktig aspekt är hur lång tid företagen får på sig att anpassa sig till nya villkor och priser. Om företagen måste genomföra snabba omställningar kan anpassningen ske genom att de minskar produktionen med minskad sysselsättning som följd. De kan även välja att byta ut maskiner i snabbare takt än vad som är

ekonomiskt med kapitalförstöring som följd. Om åtgärderna för att minska kol-

dioxidutsläppen långsiktiga ökar företagens möjligheter till anpassning görs mer men i takt med att ekonomin växer kommer mer resurser att tas i anspråk. Vilken

av dessa effekter som är störst går inte att säga. Det finns studier som pekar båda hållen. Resultaten beror på vilka antaganden som gjorts om utvecklingen av

miljövänlig teknik och möjligheterna att byta till mer miljövänliga energislag. Om effekterna av den ekonomiska tillväxten är större än utvecklingen av ny

miljövänlig teknik och nya energislag kommer marginalkostnaden att öka med

tiden, eftersom de åtgärder som finns kvar kommer bli allt dyrare. Om däremot utvecklingen av miljövänlig teknik är stor och nya energislag fås fram kan framtida effektiviseringsmöjligheter bli billigare än dagens med eventuellt sänkta marginalkostnader som följd.

Enligt utredningen Gemensamt Genomförande SOU 1994: 140 visar tillgängliga studier att det med tiden kan komma att krävas allt mer kraftfulla styrmedel för att stabilisera utsläppen vid 1990 års nivå de närmaste 20-30 åren. Detta skulle indikera krav på ökande koldioxidutsläpp som en växande ekonomi kan ställas inför kommer att dominera över den dämpande effekt som en ny teknik kan medföra, åtminstone under den studerade perioden. En studie av UNEPl994

visar emellertid på att de kortsiktiga marginalkostnadema för att minska ut-

släppen, till år 2005 eller 2010, är högre än marginalkostnadema för att minska utsläppen på lång sikt, år 2020 eller 2030. Detta beror enligt den gjorda studien

till stor del att möjligheterna att investera i effektivare och miljövänligare maskiner ökar med tiden, vilket skulle innebära att marginalkostnaden kan

komma att minska istället.

Med Sveriges internationellt sett relativt höga marginalkostnad för att minska

koldioxidutsläppen, vilket gäller oavsett om kiirnkrafien avvecklas eller är det

inte samhällsekonomiskt effektivt för Sverige med ett protokoll som sätter lika stora krav på reduktioner i alla länder. Hur stora kostnaderna blir beror bl a på

vilken typ av styrmedel Sverige väljer för att uppnå en viss utsläppsreduktion.

Olika styrmedel ger upphov till olika samhällsekonomiska kostnader. Marknadsbaserade instrument ger mestadels upphov till lägre kostnader än regleringar, men det kan finnas fall där administrativa styrmedel ändå är att föredra. När det gäller klimatpolitiken kommer det sannolikt att mest kostnadseffektivt med vara en kombination av flera åtgärder.

Hittills har konsekvenserna för Sverige ensidiga åtaganden diskuterats. Det av kan även bli aktuellt med protokoll med procentuella nedskärgemensamma

ll

ningar för olika ländergrupper. För Sveriges del kan det innebära ett protokoll

med visst gemensamt utsläppsmäl för t EU, OECD eller Annex l-ländema. ett ex Inom EU finns det idag ett gemensamt mål Stabilisering till år 2000 på 1990 om års nivå. Detta är dock inte legalt bindande, det skall sannolikt mycket till men

för att bryta det, eftersom det skulle innebära prestigeförlsust för EU inför de

en fortsatta förhandlingarna inom klimatkonventionen.

I sitt policydokument inför första partsmötet i Berlin, i mars-april 1995, deklarerade EU att de tänker arbeta för fortsatta reduktioner av växthusgasema

för åren 2005 och 2010. Ett protokoll skall täcka samtliga växthusgaser men det

är framför allt minskningen koldioxidutsläppen diskuteras. Både mål och av som tidtabeller skall sättas där det bl skall tas hänsyn till olika utgångsår, de upp a olika ekonomiska strukturerna och resursbasema i länderna. På de områden som det råder internationell konkurrens skall arbeta för att koordinera åtgärdsman

för att minska de negativa effekter som kan uppstå annars.

programmen

Vilka kostnaderna för Sverige blir vid ett gemensamma procentuella nedskär-

ningar för EU beror bl på hur de fortsatta åtagandena utformas, samt valet av a

styrmedel för att uppnå målet. Jämfört med situation där Sverige ensidigt har

en

förbundit sig att göra vissa procentuella nedskärningar kommer dock kostnaderna att bli lägre i fallet med ett gemensamt mål eftersom Sverige har jämförelsevis hög marginalkostnad för att reducera utsläppen. Detta innebär att Sverige inte

skulle behöva reducera sina utsläpp lika mycket.

En studie från EU-kommissionen 1992 visar att det inte vore samhällsekonomiskt effektivt att sätta enskilda mål för de enskilda länderna, utan att upp det betydligt samhällsekonomiskt effektivt att ha ett gemensamt mål för vore mer hela ländergruppen. Även nivån på resultaten i studien kan diskuteras pekar om andra studier gjorts för olika ländergrupper på att slutsatsen ändå bör vara som korrekt. Genom i studien utgick från att det råder full effektivitet i energiatt man systemet, dvs att alla billiga åtgärder redan vidtagna, och att marknaden var fungerar perfekt överskattade studien kostnadsskillnaden mellan att varje land vidtar åtgärder och att länderna sätter ett gemensamt mål. egna upp

Enligt de internationella studier gjorts OECD och Annex l-ländema

som om visar även dessa på att kostnaderna blir mindre om gruppen länder som deltar under ett gemensamt utsläppsmäl är större. Detta innebär att kostnaderna för

Sverige borde bli ännu lägre jämfört med det finns ett gemensamt mål för EU.

om Hur mycket lägre går dock inte att säga.

För att det skall fungera att sätta upp ett gemensamt utsläppsmål för en ländermåste ett sådant protokoll kompletteras med olika styrmedel för att de grupp länder som har lägst marginalkostnader för att minska koldioxidutsläppen verkligen skall vidta åtgärder.

3 Utsläppsminskningar

mot ett gemensamt per capita-

mål

Detta fall innebär att man gör en fördelning av koldioxidutsläppen i förhållande till folkmängden i landet och att man strävar mot ett i OECD-ländema enhetligt utsläpp per capita. Länder med höga utsläpp per capita får därmed ett större åtagande att uppfylla medan länder med lägre utsläpp per capita i princip skulle kunna öka utsläppen. Man kan dock tänka sig att principen förenas med t ex ett stabiliseringsmâl för länder med relativt låga utsläpp per capita.

Det genomsnittliga utsläppet av koldioxid var 1990 i OECD-ländema 11,83 ton

per capita. I tabell 5 visas utsläppen per capita vid de olika handlingsaltemativen.

Tabell 5 Det genomsnittliga utsläppet av koldioxid per capita i OECDländerna vid olika reduktionsgrader.

2000 2005

Stabilisering 11,83 toncapita 11,83

låg nivå 11,83 11,24 5 % red.

hög nivå l 1,83 10,65 10 % red.

Sveriges utsläpp som ligger på 6,24 ton per capita ligger ca 47 % under OECDgenomsnittet. Det innebär att ett krav på Stabilisering eller reduktion i nivån 10-20 % för OECD-ländema fortfarande skulle innebära att Sverige ligger under genomsnittet.

Om rr.an eftersträvar reduktioner fördelning capita skulle vissa genom en per länder få betydligt större reduktioner än andra, vilket framgår av tabell appendix. Vid en situation där länder ligger under det önskvärda som genomsnittliga per capita utsläppet skulle stabilisera sina utsläpp, skulle länder som ligger över genomsnittet inte behöva få lika stora åtaganden.

genomsnittliga utsläppet i EU är 8,88 ton capita. Endast Spanien och Det per Portugal har med 5,62 4,18 capita lägre utsläpp än Sverige. EUresp. ton per länder med höga utsläpp capita är Tyskland, Belgien, Finland, Nederländerna, per Danmark och Storbritannien, samtliga med utsläpp över 10 ton.

4 Gemensamma tekniska åtgärder

protokoll skulle fastställa vissa globala standarder när det gäller energi- Ett som förbrukning skulle innebära potentialen för total minskning energianvändatt av ningen i olika länder varierar beroende på typ av processer och produkter a används i landet, i vilken utsträckning de används och deras antal och som energieffektivitet. Även enskilda länders tillverkare, av produkter som förbrukar energi, skulle troligen påverkas i olika grad. För dessa tillverkare skulle en global

standard innebära att de redan idag har beaktat energiförbrukningen i sin

som marknadsföring och strävar lägre förbrukning hos sina produkter mot en förmodligen har en konkurrensfördel.

I denna utredning har vi koncentrerat på att göra översiktlig jämförelse oss en inom några globalt väsentliga områdenVid jämförelse av hur ett protokoll en inriktar sig på allt effektivare energianvändning skulle påverka Sverige som en grundar sig bedömningama sig framförallt på den närmaste tiden efter ett införande. En Standardisering bränsleförbrukningen hos produkter måste av troligen genomföras successivt och potentialen för totala reduktioner och hur landets tillverkare kommer ut i sådan jämförelse kommer att avgöra påverkan en på varje enskilt land.

Globala standarder skulle främst sålla ut de energisynpunkt sämsta ur produkterna. Vid skärpningar sådana standarder skulle därefter i princip av man driva utvecklingen framåt. Ett alternativUkompletterande sätt att arbeta är t ex teknikupphandlingar och positiv miljömärkning.

Energiproduktion

I Sverige sker produktion och värme, där fossila bränslen används, till av största delen i kraftvärmeverk och värmeverk. I kraftvärmeverk produceras både och värme med verkningsgrad på anläggningen uppemot 90-95 procent. I en värmeverken produceras enbart värme, för distribution i tjärrvärmesystemen. Även i dessa anläggningar uppnår hög verkningsgrad, uppemot 85 90 man en procent. Kraftverk för enbart elproduktion används i Sverige endast för eventuella toppbelastningar på elnätet och som reserv. Det finns ett 20-tal

kondenskraftverk. De två anläggningar är kända har verkningsgrad på ca som en 35 40 procent. -

En global standard för den energiproduktion sker med fossila bränslen skulle som kunna åstadkomma de största effektivitetsvinstema på kraftverk för enbart elproduktion. De svenska energi- och koldioxidskattema gör att våra energianläggningar normalt drivs med hög verkningsgrad. en

Vår bedömning är därför att Sverige nästan uteslutande använder sig av som

kombinerad el- och krañproduktion, med i internationell jämförelse höga

verkningsgrader, inte nämnvärt skulle beröras internationell standard för av en verkningsgrader i energianläggningar.

Personbilstransporter

En global standard för personbilar kan utformas på olika sätt. I USA har man

sedan 1978 regler tillåten genomsnittlig bränsleförbrukning för personbilar

om och lätta lastfordon. Reglerna är utformade så tillverkares fordonsmodeller att en i genomsnitt ska klara kraven på bränsleförbrukning. Syftet i USA har varit att minska bränsleåtgången och inte direkt att minska koldioxidutsläppen.

I de diskussioner pågår inom EU har man diskuterat en genomsnittlig som

bränsleförbrukningen på 0,5 lmil för bensindrivna personbilar och 0,45 lmil för

dieseldrivna. Dessa genomsnittliga bränsleförbrukningar skulle gälla nyregist-

rerade bilar från år 2005 och införas gradvis från 1997. I Sverige har den genomsnittliga bränsleförbrukningen nybilsförsäljningen legat på 0,82 lmil sedan

1987. Genomsnittet beräknas på uppgifter försäljning antalet bilar av varje om av fabrikat och modell och med specifik bränsleförbrukning. För Sveriges del skulle begränsning i den storlek EU har diskuterat kunna medföra en reduktion en som

bränsleförbrukningen i nybilsförsäljningen på ca 0,3 lmil eller ca 38 procent.

av

Saabs och Volvos genomsnittliga bränsleförbrukning av nybilsförsäljningen 1992

i Sverige låg på 0,95 respektive 0,87 lmil, jämför tabell Båda tillverkarna

ligger bra bit över den bränsleförbrukning som diskuterats inom EU vilket kan en förutses medföra ett stort behov av utvecklingsarbete.

En jämförelse mellan några andra länder visar att den genomsnittliga bränsleförbrukningen hos nybilsförsäljningen i Sverige 1991 låg ca 25 procent högre än i Frankrike och Danmark men ca 10 och 5 procent lägre än i USA respektive Storbritannien.

Tabell 6 Genomsnittlig vägd bränsleförbrukning lmil, fördelat på

generalagenter. GENERALAGENT MODELLÅR 1992 Autogruppen Peugeot, 0,82 1mil

Citroen

International Motors Subaru, 0,96

Daihatsu

Lada Sweden 0,7 Olle Olsson Bilimport 0,77

Mazda

Mitsubishi

TOTALT Källa: Konsumentverket, Bilindustrifáreningen Inom parantes anges de bilmârken som respektive generalagent handlar med, alternativt bland annat handlar med. Bilmärken som framgår av generalagentens namn anges inte inom parentes. 16

Vår bedömning är att potentialen för reduktion av den genomsnittliga bränsleförbrukning i personbilarna i Sverige är relativt hög i jämförelse med de länder i

genomsnittsförbrukning. De svenska biltillverkama kommer

EU som har lägst

också något sämre ut i jämförelse med andra tillverkare inom EU.

i hushåll

Energianvändning

Olika elektriska apparater används i hushåll. En familj på fyra personer som bor i

småhus förbrukar 5 500 kWh hushållsel per år. Den genomsnittliga förbruk-

ca ningen hushållsel fördelas enligt tabell av

modern och energieffektiv tvättmaskin till det här hushållet förbrukar inte

En ny, än 350 kWhår och torktumlare inte än 560 kWhår. Ett nytt effektivt mer en mer

större kylskåp förbrukar inte än 130 kWhår och energieffektiv medelstor

mer en frysbox inte mer än 350 kWhår.

Om familjen flyttar in i ett nytt småhus med de nyaste och energisnålaste hushållsapparatema skulle elförbrukningen bli uppskattningsvis 1 000 kWh eller mer

lägre än dvs totalt 4 500 kWh per år. Som jämförelse kan nämnas att ovan, ca energiförbrukningen vid bilkörning 1 000 kwh vid 100 mils körning. är ca

Tabell 7 Genomsnittlig förbrukning hushållsel hos en familj på fyra

av

som bor i småhus i kWh

personer

Källa: NUTEK

Produktionen elektriska apparater sker i huvudsak för en europeisk marknad. av Energieffektiviteten varierar mellan olika modeller hos en och samma tillverkare. Konsumenternas val modell påverkar den genomsnittliga energianvändningen. av

I jämförelse den genomsnittliga energianvändningen i kyl- och frysskåp i en av

Sverige och i EU, i genomsnitt, visar det sig att Sveriges energianvändning för

närvarande ligger 10 procent lägre. Liknande förhållanden gäller troligen även ca för andra hushållsapparater.

Vid ett införande global standard, för en ytterligare minskning av energiav en förbrukningen i hushållsapparater, utöver den pågående tekniska utvecklingen, bedöms potentialen i ett kortare perspektiv som liten i Sverige. De svenska tillverkarna bedöms inte komma sämre ut än andra tillverkare inom EU vid

införande av en global standard.

5 Ekonomiska styrmedel

Det ekonomiska styrmedel hittills har varit viktigast är koldioxidskatten, som vilket gör att vi i huvudsak kommer diskutera detta styrmedel, men vi behandlar även överlåtbara utsläppsrätter översiktligt.

Koldioxidskatt

Om producenter och konsumenter har möjlighet att göra anpassningar av sina koldioxidutsläpp kan koldioxidskatt plus energipriset ses som övre gräns för en vad som spontant kommer vidtas för att begränsa utsläppen. Skatten innebär att åtgärder vidtas för att minska utsläppen så länge kostnaderna för dessa understiger skattens nivå. Skatten kan då ses som ett mått på den direkta åtgärdskostnaden för den sista reducerade enheten koldioxid, dvs marginalkostnaden.

En koldioxidskatt kan antingen införas ensidigt av ett land eller för en grupp länder. I det fallet kan det frågan nationella harmoniserade senare vara om men skatter eller om en enhetlig internationell skatt. För att uppnå kostnadseffektivitet skulle det krävas att skatten är enhetlig för samtliga länder. Konsekvenserna för

Sverige kommer bl a bero på hur många länder som ingår i systemet. Om man

bortser från institutionella förhållanden och transaktionskostnader kan det bli mer kostnadseffektivt fler länder som ingår i gruppen.

Hur kostnadseffektiv en koldioxidskatt är kommer bl a att bero på marknadsstrukturen i skatteområdet Sverige, EU, OECD etc. Om det råder perfekt konkurrens kan kostnadseffektivitet uppnås. Om de utsläppsintensiva sektorerna har monopolistiska inslag kommer inte kostnadseffektivitet uppnås. Monopolisten tenderar att producera och istället öka vinsten. Välfárdsvinsten från de minskade utsläppen måste mer än uppväga den minskade produktionen från

monopolisten för koldioxidskatten skall löna sig. Vilken effekt som dominerar att emprisk fråga. är en

Oavsett hur många länder ingår i ett koldioxidskattesystem och hur det är som utfonnat kommer skattenivån att bestämmas via ‘trial and error‘ eftersom man inte på förhand vet vilka effekter viss skattenivå kommer att få på utsläppen. en Det kommer därför viktigt att utforma flexibel koldioxidskatt som går att vara en ändra efter hand. Det är dock vikti att ändringarna inte sker slumpmässigt utan att det sker efter några givna principer så att företagen har en chans att anpassa sig till skatterna i förväg. Om det inte finns några fasta principer för hur koldioxidskatten skall ändras kommer det sannolikt upphov till onödiga att ge kostnader till följd bl felaktiga investeringar från företagens sida. av a

I detta avsnitt kommer vi först och främst att presentera svenska studier som visar vilken koldioxidskatt skulle krävas Sverige har en ensidig nationell skatt. som om Men vi ska även belysa kostnaderna för Sverige vid införande av dels harmoniserade koldioxidskatter för olika ländergrupper, dels en enhetlig internationell koldioxidskatt.

I rapport Bergman 1992 beräknades vad kostnaderna skulle bli för en av

Sverige vid olika reduktionskrav. Marginalkostnaden ligger på 20-30 örekg för

Stabilisering och kring 40-60 öre för minskning med ca 15 procent. en en

Resultaten tyder på att kostnaden därefter stiger snabbt. Marginalkostnaden för

att begränsa utsläppen med 30 procent är i intervallet 80-130 örekg. Beloppen ca

är uttryckta i 1985 års priser och utgår från 1985 års skattesystem. Överflyttat till

1993 års prisnivå blir den koldioxidskatt som måste läggas 1985 års skatte-

system 30-50 örekg.

Sverige har jämförelsevis hög koldioxid- och energibeskattning internationellt

en

sett. På de områden där skatten slagit igenom har det genomförts en hel del energieffektiviseringar. Det finns emellertid tekniskt inriktade studier som visar

på att det fortfarande skulle finnas relativt stora möjligheter till energieffektiviseringar kan genomföras till ingen eller obefintli g kostnad. Man kan dock som inte vänta sig att alla tekniskt lönsamma energibesparingar kommer att vidtas. Ofullkomligheter i marknadens sätt att fungera, höga kostnader för information m kan lägga hinder i vägen. Dessutom tar dessa studier inte hänsyn till ändrad m energieñerfrågan till följd ändrat beteende och efterfrågan på energi för helt av

typer produkter. Även det sannolikt fortfarande finns billiga åtgärder

nya av om kvar att vidta i Sverige har vi kommit långt internationellt sett. Möjligheterna till

energieffektiviseringar är omfattande i exempelvis USA, Östeuropa, Ryssland

och Kina.

1 studie Profu 1992 gjort kom de till slutsatsen att det blir dyrt att en som begränsa koldioxidutsläppen efter år 2000 om kärnkraften avvecklas. Avvecklingen antogs påbörjas år 2000 och vara avslutad år 2010. För Sveriges del skulle det enligt rapporten krävas en ensidig svensk koldioxidskatt storleksordningen 2 krkg koldioxid 1990 års priser för att uppnå Stabilisering på 1990 års nivå en kärnkraften avvecklas till år 2010 och om Sverige har ett högt energibehov om Profu studerade perioden 1990-2016. Skatten antogs vara det enda styrmedlet och energibehoven antogs inte påverkas av skatten. Beräkningarna utfördes i MARKAL som är en modell som används for att optimera energisystemet. Den Överskattar kostnaden eftersom det inte finns någon koppling mellan efterfrågan och priset på energi. Detta innebär att modellen inte tar hänsyn till att företag och hushåll ändrar sin efterfrågan energi när den blir dyrare.

Om kärnkraften däremot blir kvar under den studerade perioden skulle det behövas en koldioxidskatt 50 örekg koldioxid, enligt en annan studie av Profu 1992. Inga antaganden har gjorts om eventuellt ökade kostnader för att upprätthålla säkerhet och tillgänglighet hos kärnkraftsverken då dessa blir äldre.

Enligt en rapport från Tentum AB 1994 visar flera studier på att det fordras en enhetlig internationell koldioxidskatt på runt 40 örekg C02 for att stabilisera de globala koldioxidutsläppen till år 2010. Resultaten bygger a på GREENmodellen. För närmare genomgång vad finns gjort på detta område se en av som Manne och Richels 1993.

I de länder har höga åtgärdskostnader, som exempelvis Sverige, innebär en som koldioxidskatt att endast begränsade åtgärder kommer vidtas, medan gemensam länder med låga åtgärdskostnader kommer vidta mer omfattande åtgärder för att minska utsläppen. Utsläppsminskningama kommer då framför allt ske i länder med låga åtgärdskostnader.

Hansen l 994 har gjort beräkningar för de skatter koldioxidutsläpp Norge

behöver för att stabilisera eller minska utsläppen år 2020. Precis som flera andra studier visar ökar nivån på skatten för ökade reduktionsnivåer figur 5.4. Detta beror på att kostnaderna for ytterligare åtgärder blir allt högre mer koldioxidutsläppen reduceras.

Nationella koldioxidskatter finns idag i Danmark, Finland, Nederländerna, Norge och Sverige. Samtliga dessa länder har en rad undantag som är motiverade av konkurrensskäl. Vissa länder har dessutom eller istället någon form av energiskatt som delvis har samma effekter. Koldioxidskatter reducerar koldioxidutsläppen dels genom sänkt energikonsumtion, dels valet bränsle. En energiskatt genom av däremot leder inte till samma effekt på koldioxidutsläppen eftersom även fossilfria bränslen beskattas vilket inte incitament att byta från ett fossilger samma

bränsle till fossilfritt bränsle. Energiskatten har dock indirekt effekt ett en eftersom den minskar den totala energieñerfrågan. När man studerar effekterna beskattningen på utsläppen, och den nödvändiga skattenivån för att av en begränsa utsläppen, bör därför på både koldioxid- och energiskatter man se eftersom även energiskatter effekt på koldioxidutsläppen. ger

särskilja effekter den energibeskattningen och

Det är svårt att av sammantagna

beskattningen drivmedel. Med utgångspunkt från ändrade prisrelationer för

av

olika typer bränslen har i utredningen Så fungerar miljöskatter Ds

av man 1994:33 identifierat några kortsiktiga effekter. Utredningen pekar på att kol-

dioxidskatten hittills haft styreffekter inom framför allt fjärrvärmeområdet.

Byten från fossila bränslen har skett i befintliga anläggningar samtidigt som valet bränsle påverkats för anläggningar. När det gäller kraftvärmeproduktionen av nya det svårare bedöma effekterna koldioxidskatten. Inom trafik- och är att av transportsektorn är de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för bränsle-

byten begränsade bl till följd att framställningskostnadema för alter-

mer - a av nativa bränslen är relativt höga, enligt utredningen.

Enligt studie Bergman 1993 är den mest optimala lösningen en gemensam en av

global koldioxiskatt. Den näst bästa lösningen skulle, enligt Bergman, vara att beskatta konsumtionen kol än produktionen därav. Detta skulle inne-

av snarare bära beskattning import i förhållande till kolinnehållet. Bortsett från att en av

detta är svårt att genomföra så är det dessutom troligen emot GATTs regler. Den

tredje bästa lösningen, enligt Bergman, är att differentiera skatten mellan sektorer, precis det görs i dagsläget mellan industri och övriga användare. som Enligt de simuleringar Bergman gjort skulle denna policy vara relativt effektiv

litet läckage till andra länder. och bl a ge

Kostnaderna koldioxidskatt beror i hög grad på hur intäkterna från skatten av en återförs. Det mest effektiva är sannolikt att använda intäkterna till att sänka mer snedvridande skatter, t arbetsgivaravgiften. Huruvida en sänkning ger som ex

upphov till fler arbetstillfällen är dock inte klart. Det finns de som anser att det

skulle leda till så många arbetstillfällen att det skulle lösa arbetslöshetsnya problemet, andra att effekten sannolikt inte blir så stor. menar

Figur 4 Marginalkostnader för minskning av koldioxidutsläpp år 2020 i Norge basår 1990

örekg koldioxid 600

I | | I I | l l | I I I | I 1 l I I 1 l n l O 10 20 30 40 50 60

utsläppsreduktion, %

Källa: Hansen 1994

överlåtbara utsläppsrätter

Ett system med överlåtbara utsläpprätterkvoter kan utformas på olika sätt. Beroende på utformningen och vilka länder som ingår i systemet påverkar det kostnaderna för Sverige. Konsekvenserna kommer att bero på åtminstone tre aspekter. För det första beror det på hur rättigheterna initialt fördelas. För det

andra kommer det att bero på marknadsstrukturen för rättigheterna. För det tredje kommer det bero på etableringen och upprätthållandet av rättighetemas spel-

regler. Systemets trovärdighet och kontinuitet kommer vara av vikt for att inte osäkerheten om värdet av framtida utsläppstillstånd skall bli allt för osäkra. Detta kan då kväva utbudet av rättigheter på marknaden.

Giltigheten for en rättighet kan vara allt från ett enda utsläpp till en viss mängd utsläpp per år på obegränsad tid. Rättigheterna bör troligen tidsbegränsas för att minska risken for konkurrenspåverkan. Företag kan köpa en stor andel av 22

rättigheterna och på så vis påverka priserna på rättigheterna. De kan även

manipulera priset på rättigheterna på rättigheterna t genom att hålla inne ex

rättigheter för tvinga andra att minska produktionen för att få en bättre

att position på marknaden.

Förhandlingarna den initiala fördelningen kan komma att handla kring om följande kriterier BNP, real BNP, den totala befolkningen, den vuxna befolkningen, storleken på landet, basic needs definierad industristruktur av

ocheller lokalt klimat, beroende fossilbränsleproduktion etc. Det finns även

av andra kritierier. Det behöver inte heller bli tal endast att välja endast ett om kriterium utan två eler fler kan kombineras.

Utredningen Gemensamt genomförande 1994 pekar på att genom att kombinera koldioxidskatter, efter varje lands krav på reduktioner, och

nationella som är satta

internationella utsläppsrätter kan ge de länder som har höga marginal-

man

kostnader chans att minska skattenivån och sänka anpassningskostnadema.

en

Bumiaux 1991 kom i studie fram till att vinnarna ett system, där et en av nationella koldioxidskatter kombineras med överlåtbara utsläppsrätter för att uppnå mål framför allt länderna utanför OECD-regionen. De ett gemensamt var menade handeln med utsläppsrätter möjliggör snabbare och kraftigare att en reduktion kol har det största kolinnehållet fossila bränslen. Kina av som av kommer i deras scenario behöva minska sina utsläpp drastiskt, men skulle i mer gengäld få sälja utsläppsrätter till OECD-ländema. Kina skulle på så sätt göra en

välfärdsvinst jämfört med det inte blev någon handel med utsläppsrätter.

om

APPENDIX

Tabell 3 Energianvändningen och koldioxidutsläppen i OECD-ländema uttryckt som användning respektive utsläpp per person i respektive land, 1990.

Energianvändning per capita, Koldioxidutsläpp, ton per capita ton oljeekvivalenter

SE1 BILAGA 6

Countries and the Climate

Developing

Convention for Swedish action

potential

by

Semida Silveira

STOCKHOLM ENVIRONMENT INSTITUTE

Developing Countries and the Climate Convention

potential for Swedish action

Semida Silveira STOCKHOLM ENVIRONMENT INSTITUTE Lilla Nygatan 103 14 Stockholm Tel: +46-8-723 0260; Fax: +46-8-723 0348

final report October 02, 1995 -

prepared for the Swedish Commission on Climate Change

The Stockholm Environment Institute and Climate Research

SEI equipped to provide assistance in defining and implementing climate related projects and policies in developing countries, and to contribute to establishing a closer dialogue between Parties to the Climate Convention. Climate issues have been an important part of SEI’s research program since 1985 when, together with UNEP and WMO, SEI took the initiative to form the Advisory Group on Greenhouse Gases, an international initiative that led to the creation of the IPCC 1988. Before UNCED, SEI published Conflonting Climate Change risks, implications and responses, a book that gathered the results of research made by 44 researchers from all continents explaining the scientific and political perspectives of the climate problem. In 1994, SEI published Negotiating Climate Change, a book focusing on the negotiation process that led to the adoption of the Climate Convention. Recently, SEI developed the project Climate and Africa which aimed at supporting African countries in their preparations towards the COP. This included the evaluation of the vulnerability of African countries, and the examination of strategies and policies available for Africa to mitigate and adapt to climate change. The project has created an effective network for information gathering and dissemination, and enhancement of the climate debate in the African continent. The result of this work well documented four publications by SEI and ACTS, as well as the elaboration of the Statement of the African Conference on Policy Options and Responses to Climate Change.

Developing Countries and the Climate Convention

Foreword

This document analyses the position of developing countries on major issues within the Climate Convention and the opportunities available for these countries to play a active role in climate change mitigation. The document also explores more alternatives for Sweden to support developing countries in the implementation of their present commitments and in preparations for future negotiations. The implications of the and policies suggested can require further analysis and measures eventual refinement, and further elaboration to their full necessary assess implications.

This document of interest to policy makers and specialists working with climate issues who wish to explore further the position of developing countries in the negotiations of the Climate Convention. The reader should be aware of basic concepts and be informed somewhat about the global climate debate in order to profit most from the discussions drawn here. Since the document was initially thought complement to the national report of the Swedish Commission on as a Climate Change, does not review technical information such as changes in greenhouse concentrations time, emissions scenarios and equivalent gas over temperature increases, state-of-art of IPCC methodologies. These questions are or dealt with in the main report prepared by the Commission and are also available from other sources.

The ideas expressed in this document based research made by the author and are on do not reflect the official position of the Stockholm Environment Institute. The analysis results from interviews with delegations from developing countries, content of statements given by officials and NGOs at INC meetings and the CoP in Berlin, research material and discussions with researchers involved in the climate debate. I particularly in debt to the Brazilian delegates with whom I have discussed am extensively. The final draft of the document has been reviewed by Tom Hedlund and Lena Svärdjö, Swedish Commission Climate Change; Lars Kristoferson and on Bevlyne Sithole, Stockholm Environment Institute; Stephen Karekezi, African Energy Policy Research Network, Kenya; Anna-Lisa Lindén, Department of Sociology, University of Lund; Anthony de Sa, Ministry of Environment and

Silveira Stockholm Environment Institute

Forests, India; and Rolf Selrod, Centre for International Climate and Energy Research, Norway.

I most grateful for the valuable comments received. They have helped me make am adjustments to clarify parts and complement others. In particular, I would like some to thank Mr. Anthony de Sa for in-depth analysis of the arguments discussed in an the document which helped political dimensions of the climate debate in me see new the positions of North and South. Obviously, the final result remains my sole responsibility.

The arguments and positions of developing countries the climate debate have been scarcely documented, especially compared with the great amount of material available covering the positions of industrialised countries, industries and other interest hoped, therefore, that this document will highlight some of the groups. views of developing countries and contribute to the international debate. The recommendations accommodate the interests and positions of industrialised and developing countries and meant to foster further collaboration in the are implementation of the Climate Convention.

Developing Countries and the Climate Convention

Abbreviations

ACTS African Centre for Technology Studies AJ I activities implemented jointly Annex I industrialised countries and countries with economies transition Annex industrialised countries AOSIS Alliance of Small Island States CoP Conference of the Parties EU European Union GDP Gross National Product GEF Global Environmental Facility GWP Global Warming Potential INC Intergovemmental Negotiating Committee

IPCC Intergovemmental Panel Climate Change

on JI joint implementation Non-annex developing countries SEI Stockholm Environment Institute UNCED United Nations Conference Environment and Development on

S. Silveira Stockholm Environment Institute gå

I Executive summary

developing countries in the international climate debate

The universality of the climate problem has to do with the globality of the natural phenomena that affect climate on earth, the question of inequitable development among nations and the implications that climate change mitigation options may have on the international economy and development in general. These three universal dimensions imply that the participation of both developed and developing countries essential the world to succeed in mitigating climate change.

The climate debate has created an opportunity to rethink development strategies and policies applied both industrialised and developing countries, as well as to reevaluate the production methods and patterns of consumption of modern society. In this context, a major challenge for developing countries to reconcile the objective of the Climate Convention with development priorities.

The reached in the negotiations of the Climate Convention has to be progress considered in context with the scientific uncertainty about climate issues, time needed for information gathering and dissemination, disparity of interests among nations, and the late inclusion of developing countries in the climate debate. During the past five the involvement of developing countries in climate change issues years, went from a minor role in following the progress of research and debate to a decisive participation the Convention negotiations. However, this not a sign of change in the development and environmental priorities of these countries. rather so that developing countries are apprehensive that the international environmental agenda will exacerbate their economic and social conditions even more, and make their development goals more difficult to achieve.

new commitments Despite consensus on the inadequacy of present commitments the Climate Convention, agreements have been difficult to reach. At the CoP, the Parties new agreed mandate for elaboration of protocol to be adopted in 1997 and become on a a effective in 2000. Although there claim for more advanced developing was a countries to accept targets, the mandate will only consider new commitments to

Developing Countries and the Climate Convention

industrialised countries. A major obstacle to be resolved the protocol negotiation relates to the criteria for burden-sharing industrialised countries. among

The reluctance of developing countries to make new compromises has to be understood in the historical context of unequal development, national development priorities, capital shortages for investments, and the imbalances in terms of new knowledge and national capacities to deal with the problem. Some of the main of the South are as follows: concerns developing countries expect industrialised countries to contribute most to O mitigate climate change;

costs for mitigating climate change perceived as high;

O are Annex I countries have not reassured the international community about their 6 willingness and ability to comply with present commitments under the Convention; the knowledge between industrialised and developing countries still large 9 gap far climate issues concerned; as as are criteria for differentiating the burden of implementing the Convention on the O basis of equity has not yet been agreed upon.

technology transfer

The document technology transfer negotiated in Berlin was very important to on developing countries who feared that too much emphasis was being put on joint implementation. The Climate Convention deals separately with technology transfer and capacity building because they considered steps of utmost importance for are as

its implementation. Identifying modalities of financial, technological and

educational assistance to help developing countries meet their commitments very

in the implementation Joint projects provide channel of

relevant process. may one but other alternatives include funds for climate-related projects, support, may new tax incentives, procurement policies, etc.

the financial mechanism Global Environment Facility GEF operates the financial mechanism to the The as Climate Convention and aims at providing financial support to developing countries and countries with economies in transition to the incremental costs of projects cover

S. Silveira Stockholm Environment Institute

related the Climate Convention. GEF’s importance related to the opportunities to that to start pilot projects modern technologies which would be otherwise opens on difficult to implement through traditional financing charmels. Given the limited available under GEF, the effects of climate change mitigation projects resources financed by will be quite modest unless other projects financed through multilateral banks and other development aid also consider climate issues.

of developing countries the criteria for determining incremental One concern

costs. In projects have negative impacts on the regional economy,

some cases, may modifying markets that already in place or phasing out activities that are are important in of job generation, thus implying ‘associated costs’. Therefore, terms climate-related projects only be effective from both the climate and development can point of view they fit into the development programmes of host countries and can be capitalised after the completion of the initial project. upon

activities implemented jointly

The pilot phase activities implemented jointly will help cast some light on the real

on potential of these activities to facilitate the implementation of the Climate Convention. will help establish methodologies and evaluation criteria, making the debate around joint activities factual than has been so far. more

For developing countries important to differentiate activities implemented

was jointly from joint implementation, linking the former to ‘activities’ to implement

Article 4.5 while the latter remains related to the ‘implementation’ of Article 4.2.

Whether this distinction will be important in future negotiations remains to be seen.

If implemented jointly to be mutually beneficial mechanism for

activities prove a both North and South to implement the Convention, they become an essential may element of burden sharing to be fully applied after 2000. This may imply new

potential for participation of developing countries in the implementation of the

more Convention.

8 15-1119 7

Developing Countries and the Climate Convention

the contribution of developing countries to the Convention

A more comprehensive involvement of developing countries the implementation of the Climate Convention still essential. What needed in order to enhance

participation of developing countries in the efforts to implement the Climate

t Con ven tion O lndustrialised nations have to be more sensitive to the priorities of developing countries. Annex I countries have to take the lead and show that they meet the present can emissions reduction target in order to make way for discussions on new commitments. The preparation of national communications crucial to improve knowledge about starting conditions and options available for mitigation and adaptation in the South. Developing countries should participate more in scientific work on climate. Fair criteria for differentiating and dividing the responsibilities among the Parties to the Convention needs to be defined. Effective mechanisms for implementing the commitments already negotiated under the Convention have to be explored. Political ability needed to break the impasse between North and South and among interest blocks.

What are some of the elements that have to be discussed a protocol containing

targets for developing countries were to be prepared

The definition of new criteria to determine responsibilities. Such criteria could be based on the contribution of countries to the Global Warming Potential, the definition of a parameter to determine the point at which developing countries would be required to become more directly involved in the implementation of the Convention, and definition of efficiency standards for relevant sectors.

The transfer of clean technologies to developing countries. The adoption of modern renewable energy technologies, energy-saving technologies in industrial sectors and implementation of demand-side-management can together have a major effect in terms of reducing greenhouse gas emissions. This implies technological and institutional leap-frogging developing

Silveira Stockholm Environment Institute

countries. New partnerships between the private and public sectors and donor agencies also help overcome initial financial obstacles. may

The allocation of more funds for climate-related projects. Given the limited funds that have been reserved for implementation of the Climate Convention, and the amount of technology co-operation and capacity building that will be in order to support developing countries, the implementation of necessary to mitigate climate change will be much too slow unless other measures resources are made available to invest in relevant sectors.

The design and implementation oi policies and measures. Most of the present discussions related to the Climate Convention have focused on commitments and, specifically targets and timetables. Policies and measures have more on not received the amount of attention and important to intensify same discussions in this direction.

recommendations For the of the Climate Convention, Sweden should give special attention to purpose the following measures:

Strategic measures The North-South question should be maintained in the discussions under the Climate Convention. Linkages between the priorities of the Convention and development should be identified sectors such energy, transportation, as forestry and agriculture.

The preparation of national communications of developing countries should be given priority. The national communications will give developing countries a

better understanding of their present situation and potential for mitigation and

adaptation policies. Industrialised and fast-growing developing countries are of particular relevance.

Developing countries should be required to implement international agreements. If developing countries fulfil responsibilities assumed under the Climate

Developing Countries and the Climate Convention

Convention and other international agreements such the Biological Diversity as Convention and the Statement of Principles on Forests, they will making a positive move towards climate change mitigation.

The energy development agenda needs to be reviewed. More attention needs tc be directed to energy efficiency, dissemination of renewable energy technologies and management.

Climate-related research has to be enhanced developing countries. The best combination of mitigation and adaptation alternatives should be verified for developing countries, which should also be encouraged to develop their own policies and technologies.

The work of international organisations and development assistance should be in line with the objectives of the Climate Convention. Industrialised countries have to work to influence the programmes of multilateral development banks for loans and grants. The projects designed by such agencies as well as projects financed through development aid have to be in conformity with the objectives of the Climate Convention.

Policies and measures for mitigation and adaptation to climate change have be designed and implemented at the national and international levels. The introduction of environmental taxes will modify competition, location choices of firms and employment patterns, thus requiring a co-ordinated effort with grad and incremental changes.

Specific measures A Swedish fund for activities implemented jointly should be created. National funding initiatives will be necessary to complement GEF and development assistance. A national fund can be created out of carbon taxes to finance climate projects, including South-South co-operation.

The methodology for activities implemented jointly should be developed for specific sectors. will be advantageous to concentrate joint activities on sectcrs

Silveira Stockholm Environment Institute

of major interest to developing countries and in which considerable Swedish expertise available such and transport. will be useful to consider as energy both North-South and South-South co-operation mechanisms.

10. A systematic consultative between Annex and Non-Annex countries process should be started. A number of countries should be identified among the two and periodic consultations take place. The objective to improve groups information exchange, discuss issues of major relevance for both groups, and define guidelines for further research.

ll. Criteria for enhancing the role of developing countries in the implementation of the Convention should be discussed and analysed unconditionally. Developing countries should be directly involved in the methodological discussion of targets and burden sharing the political atmosphere still not favourable for a even discussion targets to the South. on

12. National and regional development programs should be reviewed to conform with the objectives of the Climate Convention. Developing countries should be supported in preparing regional development taking climate issues programmes

into consideration especially in relevant sectors such energy and transport.

as

13. The participation of NGOs from developing countries in the climate debate has to be enhanced. NGOs from developing countries need support to attend more

international meetings and publications for dissemination of climate

to prepare information. Sweden should enhance support to NGOs from the South.

Developing Countries and the Climate Convention

The Climate Convention in the development dichotomy

between developed and developing countries

The development strategies used by industrialised nations and, most of all, their development ideology, have served for many decades as a main source of inspiration to developing countries. Economists, planners, sociologists and other professionals from North and South have continuously looked for ways to transfer the experiences of rich nations to the poor ones, believing that development follows a common path which all countries sooner or later have to cross. This belief has led to problems of poverty and inequality of very different regions being treated with standardised strategies and policies which were not always appropriate to diverse social and cultural realities.

The progress attained in developing countries during the 1960s seemed to confirm the western development paradigm of modernisation, especially in Latin America where economic growth was noteworthy. However, local conditions varied and so did the results of development efforts made in different countries. By the 1970s, increasing inequality and the marginalization of large populations had become more apparent. Many development schemes were not producing the expected effects in the pace anticipated, some of them had remained enclaves, others had produced serious negative effects. While goals and objectives remained the same, local participation and grassroots movements were recognised as essential components of development

policiesl. International organisations were convinced of the necessity to finance

projects to provide for basic needs of poor populations the developing world in order to alleviate poverty and facilitate the development process.

The debate development became rather insipid during the eighties as the rhythm on of growth slowed down in many developing countries. Most countries experienced serious difficulties and many saw their GDPs per capita decrease after two decades of continuous growth. Even Latin America, which economists believed to be well on its way, showed signs of deep economic distress in the 1980s. Strategies of the past

l

Stöhr, W. and Taylor, F. eds. l98l; Development from above or below, John Wiley

Sons, New York.

5. Silveira Stockholm Environment Institute A

discredited. Projects designed to provide for basic needs were especially

were

criticised due to their weak effect on national economic growth. Successful small-

scale did replicable and, with the world recession and the debt programmes not seem crisis, international agencies lost and more interest in projects for direct more assistance the which could not guarantee rapid of national to poor a recovery developing economies. The amount of capital available for projects in the developing world considerably reduced and large-scale projects for energy and was infrastructure remained the few undertaken by finance agencies and transport among developing countries alike.

Although the benefits of the development strategies applied in the last decades

could be verified to certain extent at the macro level, the problems of poverty,

a unemployment and inequality could not be Some developing countries overcome. have attained significant economic growth through closer integration into the a

global but socio-economic conditions have been aggravated during the last

economy,

developing countries. Developing countries have remained

two decades in most peripheral in the world despite the large size of the national economies of economy

and the overall size of their populations. In addition, environmental problems

some

have exponentially in both rural and urban with overuse of resources

grown areas, and untreated threatening development prospects, health and the overall life waste quality of large and rapidly increasing populations. ‘

During the 1980s, while developing economies struggled with large debts, unemployment, capital flight and lack of investments, the retraction of the new world led countries to review the organisation of their national economy core

economics which indicated the necessity to address not simply conjunctural changes

but also structural transformations. This implied modifications in production

organisation, including manufacturing, spatial location and distribution of production units vis-å-vis markets, and operation of infrastructure and new

managementz.

2 Å. and Strömquist, U. 1988; K- For of this discussion refer to Andersson, some samhällets framtid, Prisma, Stockholm, and Håkansson, H. ed. 1987; Industrial Technological Development network approach, Croom Helm, London. - a

Developing Countries and the Climate Convention

was in the atmosphere of reevaluation of unsuccessful experiences in developing countries, and of the world economy as a whole, that the issues of environmental degradation started to gain more attention. The signs of structural change the world economy, parallel to the recognition of the environmental damage caused by traditional production systems brought light into the debate development. new on

Daly3 claimed that steady-state economic growth the only type of that

economy can guarantee development. He argued that, during the last two centuries, human systems have lived on geological capital, overloading natural cycles with materials for which natural cycles do not exist. Growth has assumed top priority during the last decades, with quantitative change becoming more important than qualitative change. The result has been of non-renewable unsustainable over-use resources, use of renewable resources, increasing pollution and global warming.

In the last decades, the world has witnessed an increasing consciousness about the threatening interferences of human systems into natural systems, about the environmental imbalances that these interferences are leading to, and the irreversible impacts that these imbalances may have on both human and natural systems. The scope reached by the UNCED Rio in 1992 testiñes to the level of importance that these questions have reached the world since the UN Conference the Human on Environment held in Stockholm in 1972. The UNCED resulted in five documents: AGENDA 21, the Climate Convention, the Biological Diversity Convention, the Rio Declaration and the Statement of Principles on Forests. These international agreements aim at modifying human systems towards sustainable development. The greenhouse issue, for example, has demanded from the world community a response which requires long-term commitment at the global level, posing different type of a challenge to scientists and policy makers and demanding more interaction between them.

The issue of environmental sustainability, the climate issue included, has demanded a review of development strategies and technologies being applied in both industrialised and developing countries, as well as consumption behaviour and life styles of modern society. The depletion of natural resources recognised as a threat

Daly, H. 1977; Steady-State Economics, W. H. Freeman and Cia, San Francisco.

l Stockholm Environment Institute S. Silveira

future of populations and countries, but also to the not only to the prospects poor sustainability of global economic development and life quality of the world

whole. If the question of global warming not dealt with today, population as a level rise, weather events and loss of biodiversity drastic effects such as sea extreme human that took centuries to build. Therefore, previous may endanger systems many

development strategies, policies and production methods, as well as patterns of

consumption, have be scrutinised under the light of environmental

to sustainability in both rich and poor countries.

of environmental sustainability oñen another constraint to The question seen as especially developing countries where basic needs have development, among many satisfied. Also, rich nations have been times reluctant to embrace not yet been many

apprehensive they about the effect that this may have

the environmental cause, as are

economic position, their life styles and, indeed, their political poweri. The

on their that environmental issues have given impulse to the debate on reality a new have motivated revision of the classical development models development. They a

for rethinking development strategies and policiess. Most

and created an opportunity already recognised the importance of attaining development with

countries have

The active participation of developing countries in international

sustainability. such the Climate Convention or the Biological negotiations on agreements as

sign of their increasing preoccupation in this Diversity Convention partly a

direction.

making choice between economic development and ecological not a matter of a obviously difficult for developing countries in face of their

preservation which

nations still have work for the industrialisation of their large social needs. Poor to

economies in order improve the social condition of their populations, providing

to

essential goods at low prices and improving material more employment, producing still aim improved terms of trade with rich nations and

conditions in general. They at benefits of development nationally and internationally. The fair distribution of the a

4 and Sustainability in the Third World, Routledge, Adams, W. A. 1990; Environment London.

in Amazonia the spatial reconfiguration of systems, Silveira, 1993; Transformation -

Royal Institute of Technology, Stockholm.

Developing Countries and the Climate Convention

major question for developing countries when participating in international

negotiations such as the Climate Convention has been how to reconcile the

objectives of socio-economic development with the objectives of vironmental

en balance so as to build sustainable society. In this context, what the a are development strategies, policies and projects available to developing countries

These questions are being asked by most developing countries the that same way industrialised countries asking themselves about their positions and are own altematives, and what the social, economic and political implications of complying

with the Climate Convention will be. Obviously, the requirements of the Climate

Convention have to be met in combination with the socio-economic demands of

national constituencies, and these quite different in industrialised compared to

are developing countries.

cannot be forgotten that, although environmental thinking opportunities opens new for both North and South, the economic costs of pursuing sustainable development are likely to be significant. Clean technologies need to be further developed or brought into use, new management practices need to be adopted, knowledge new acquired and human capacity built, and comprehensive policies need to be implemented which will have impacts on established markets, economic interests and employment. The Climate Convention differentiates the obligations of

industrialised and developing countries not only terms of commitments but also

terms of implementation costs. This distinction important to developing countries not only due to present conditions of socio-economic inequality between North and South, but also because of the historical context in which the climate problem has evolved.

The climate change problem results from the accumulation of greenhouse in gases the atmosphere, an effect of rapid industrial development the last two centuries, over mainly in the North. The development of industrialised nations has allowed for substantial societal improvements and led to the accumulation of large economic resources. Yet the development path followed by the North not available to the South not least due to environmental constraints. While this does not substantiate inaction by developing countries, since they bound to be affected by the eventual are

Silveira Stockholm Environment Institute

effects ofclimate change, to justify the political claim that the North should serves make available for developing countries to with the changes required resources cope to mitigate climate change.

development debate, there has been from the From the point of view of the a move

the goals and objectives towards preoccupation with the

focus put on more

technologies and institutions used to attain these goals. widely policies, understood that development cannot be attained at price, at the risk of being now any unsustainable and jeopardising the opportunities of future generations. Development

concentrated short period of time when a number of synchronised changes

over a

take place, while growth incremental change and takes place as the opportunities

opened by development are fully exploitedá. The efforts made towards building a

sustainable society efforts towards development, that is, technological innovation are synchronised with innovations production and consumption patterns, management well modification of social behaviour. The Climate Convention part practices as as of these efforts.

The environmental dimension allows for deeper reevaluation of development a and social behaviour than most development discussion of the post-war altematives

when macroeconomic performance often overemphasised to the

period was

of comprehensive social improvement and environmental sustainability.

detriment

Therefore, the preoccupation with the environment should not be seen as a

constraint, but rather for innovation in the approaches to

as a new source which will help developing countries improve their economies and development and build sustainable society. The paths of development social conditions a new endogenous potentials, will have to take environmental will have to count more on consideration and will have to find of matching problems into serious new ways technological revolution with traditional socio-economic realities.

proceeds internationally in environmental fora such as the The development debate countries, essential

Climate Convention. From the point of view of developing

development agendas treated jointly. Despite its that the environment and the are

6 of development Mabogunje, A. L. 1989; The For discussion on the definition see a spatial perspective, 2nd edition, Unwin Hyman, London. Development Process a —

Developing Countries and the Climate Convention

specific objective to stabilise greenhouse concentrations in the atmosphere, the gas Climate Convention cannot ignore development issues. Implementing the Convention a comprehensive undertaking because of its broad the scope, international negotiation process involved, the requirements imposed scientific on evidence, political will, the capacity of industries to adopt patterns of new production, and the economic resources at stake. But major challenge to match a

the specific objectives of the Convention with development objectives in both

industrialised and developing countries. A active participation of the latter in more the implementation of the Convention will not be possible unless efforts made to are meet the basic needs of the poor populations as policies for climate change mitigation and adaptation are designed and implemented. Co-operation between North and South will be decisive. This document addresses of the altematives some available in this direction.

III Developing countries and their negotiation position under

the Climate Convention

AGENDA 21 an agreement among nations aimed at changing production organisation and social organisation towards sustainable development. The Climate Convention one of the instruments created to make the implementation of the principles stated in AGENDA 21 possible. In order to make this instrument effective, necessary that as many nations possible to reduce greenhouse as agree gas emissions, adopt policies for climate change mitigation or adaptation, and design development strategies that take climate issues and environmental sustainability into account. More specifically, interventions will have to be made in energy generation and consumption, technologies and management of transportation systems, waste handling, ecological preservation and reforestation, agriculture, etc. These specific and sectoral interventions have to be conceived and implemented as part of comprehensive regional and urban planning strategies, infrastructure

building, and broad social policies7.

7 Employment, gender and population issues are important elements in social policies which have to do with climate change mitigation. However, important to remember

Silveira Stockholm Environment Institute

signed the Climate Convention since open for As as 165 nations have was many

The Convention entered into force March 21, 1994, a signature in Rio in 1992. on

in Berlin for the First Conference of the Parties. By the year before delegations met

had become effective Parties to the Convention and end of the CoP, 118 countries

about do within shorts. But, they face the challenges of the

another ten were to so as

Convention, the world’s nations at different starting points. Climate are

natural endowments, economic structures and The levels of development, resource

widely, and do their national priorities, and the

local capabilities of nations vary so opportunities that they have at hand. The

amount of capital and development

that the 25 of the world population living in situation today such percent

of available earth developed countries utilise 75 percent of the amount resources on

of emissionsg. On the other

and respond for equal percentage greenhouse gas

an

of greenhouse emissions within the coming decades are hand, most increases gas

developing countries result of their socio-economic

projected to take place in as a in favour of active participation of

development. This a strong argument a more

developing countries in the efforts to mitigate climate change.

capita considerably developing countries, Levels of GDP and GDP per vary among

US$ 100 in countries such Ethiopia and the latter ranging from less than very poor as

US$ 3,000 in middle income countries like Chile, South

Tanzania to approximately

especially in reference to population growth. The that views concerning these issues vary Agenda 21, the issue of population treated mainly in position of scientists diverge too. In The latter defined ratio involving population relation to national-carrying capacities. as a

availability, capita use and wealth size and composition, natural resources per resource enviromnental change. The concept of difficult distribution, and also vulnerability to

capacities with the modification of production systems at application since carrying vary levels and, thus, have be constantly re-evaluated. Although the national and international to implications the climate discussions, such as in issue of population may have important to capita applied, this part of a the analysis of long—term scenarios where per measures are

be comprehensively covered in this document. broader debate that cannot

gnuch

Bulletin 1995, issue 7 135 countries had signed the According to the Climate Change

of which 127 countries had ratified by June O5, 1995. Convention

gilimate

Change and the Priorities of North and South in

Karimanzira, R. 1995; Climate Policy Options and Responses to Climate Proceedings of the African Conference on

Change, Silveira ed., Stockholm Environment Institute.

Developing Countries and the Climate Convention

Africa and Malaysia, and levels above US$ 7,000 such as Argentina, Republic of

Korea and Saudi Arabia based World

on Bank data for 1993. While these numbers are great contrast with the average of US$ 23,090 for OECD countries, they

indicate significant disparities developing countries.

among The disparities among countries are rooted in historical which processes have shaped modern society and the present international economic order, affecting national economies differently.

The measure of GDP capita alone provides than per no more a rough idea of the differences developing countries among and their capabilities to deal with climate change or pursue climate change mitigation and adaptation options. The structure of

their national economies varies substantially due the size of their

to economies, their different levels and patterns of industrialisation and urbanisation, size and characteristics of domestic markets, structure of trade, proportion of GDP devoted to services, amount of income savings and, not least, and of both domestic rate sector

and foreign investmentsw. In addition,

of major importance for the climate issue the energy matrix of these countries which the result of their development patterns

and resource availability, but which change depending the may on development

directions chosen and investments made the Thus,

sector. from the point of view of climate change, the projected growth

of developing countries even more

important than their present stage of development since their emissions still low

are compared to industrialised nations. But the choices being made by these countries today will, to a large extent, determine their emissions of greenhouse in the gases future.

The development priority implies strong focus infrastructure building major

a on sectors such as energy, transportation and housing; basic services of education, health, water and sanitation; and improvement of enabling conditions through policies to support industrialisation, technological development, institutional

building and employment generation. These priorities unite the developing countries

and maintain their coalition in negotiations under the Climate Convention. But the progress reached in the negotiations of the Climate Convention and Conference of the Parties has to be considered the context of the scientific uncertainties that

10 These factors are also relevant . determinmg . . differences . . industrialised . . . in among countries.

Silveira Stockholm Environment Institute

issues, information gathering and dissemination, and the persist in relation to climate

inclusion of developing countries in the international negotiations of the matter. late

These issues further discussed below. are

countries in the international climate debate

The participation of developing

greenhouse warming theory increased rapidly after the Scientific interest in the

had been first investigated than century earlier. 1960s, although the problem more a

and, despite the large uncertainties that still remain, a Research was intensified

warming has been gradually reached. Scientific

major regarding global consensus hardly disagreement about the universality of uncertainty acknowledged, there any

indicates the necessity of all nations to participate in the efforts to

the problem which

mitigate climate change‘

has simply do with the globality of the The universality of the climate problem not to

climate earth but also with the question of unequal natural phenomena that affect on

world’s nations and the implications that climate change

development among the

the international These three dimensions mitigation options may have on economy.

climate problem imply that the participation of both

of the universality of the

countries essential the world to succeed in developed and developing

mitigating climate change.

important item of the international environmental As climate change became an

became gradually of the fact that

agenda, the international community more aware

environmental question.

climate change issues were not simply a scientific or

economic development whole and mitigation Climate change has to do with as a

transportation, agriculture and

will affect major sectors such as energy,

measures and uncertainties around the issue make

forestry. The comprehensiveness

real of either not doing anything

impossible to calculate with precision the costs

mitigate climate change. In case, mitigation

about the problem or trying to any

due the number of interventions and the believed to have high costs to measures are

H Climate Change Convention by Bodansky, D. and Exercising See Prologue to the by Borione, D. and Ripert, in Mintzer and

Common but Differentiated Responsibility

Climate Change, SEI and Cambridge University Leonard eds. 1994, Negotiating

Press, New York.

Developing Countries and the Climate Convention

co-ordination of efforts that to modify and institutions are necessary systems that are

already in place. Therefore, finding fair of distributing the burden

a way among nations decisive the international community strives implement as to the Climate Convention.

Although aware of their dependence climate conditions the livelihood on to guarantee

and security of their populations, developing countries the risks of climate change

see as a problem created by industrialised nations while pursuing their development in the past two centuries. Therefore, they require that rich nations mobilise the

resources necessary to tackle the problem following principle of international

a equity to use global such the atmosphere. A considerable reduction of commons as greenhouse gas emissions in industrialised countries in order for the necessary

developing countries to be allowed certain increase in their emissions they

a own as pursue industrialisation and development.

From the point of view of developing countries, participation the Climate

Convention has to be conceived in scenario of development. due the a was to

developing countries demand that development issues became of the discussions

part under UNCED. Developing countries have also demanded and additional funds new for becoming signatories of documents such the Montreal Protocol in 1987 and as the Climate Convention 1992. The of negotiating international process agreements has started a new era in international environmental politics in which North-South relations acquire different connotations terms of the co-operation required.

Despite their differences, developing countries have made efforts block in

to act as a the climate negotiations, maintaining their position common of Non-annex countries.

Large industrialised developing countries such Brazil, India and China have been

as able to mobilise efforts at home and have become particularly active and influential in the climate debate. But other coalitions have also emerged, such those of the as small island states and oil producers, which have had role catalysts of a as

discussions. While the suggestion of AOSIS Alliance of Small Island States for a

protocol to the Convention remains concrete alternative be considered under as a to

the negotiations of a mandate, OPEC countries isolated by other developing

were countries after extended discussions Berlin failed to conciliate the specific very

Silveira Stockholm Environment Institute

and diverging interests of the oil-producing countries with those of the other

developing countries. The G72, the G77 excluding the five oil producers, strongly

advocated for a mandate with targets and timetables for industrialised countries new in line with the Toronto target and the AOSIS protocol, and excluding developing countries from new obligations.

notable how the participation of developing countries in the international climate negotiations has increased rapidly, despite the imbalances nations among from North and South. During the past five the involvement of developing years,

countries in climate change issues went from minor role in following the

a progress of research and debate to decisive participation in the negotiations that led to the a Climate Convention and ñmher steps towards its implementation agreed in the upon first CoP in Berlin. Of particular importance also the participation of developing countries in the review of the national communications of industrialised countries as was recently the case during the review of the Swedish national communication.

Yet developing countries have been many times accused of having little interest in

climate change. The engagement of developing countries in the Climate Convention

can be contrasted with the engagement of industrialised countries the Convention to Combat Desertification, for example. Climate issues have become central a question in the agenda of industrialised nations, and scientists and many many NGOs are deeply involved in it. Desertification, the other hand, far down the on list of priorities of industrialised countries if the of great affliction even cause among many developing countries especially in Africa. In addition, water contamination, sanitation, air pollution and loss of forest of the coverage are some most urgent environmental problems that developing countries have to deal with.

Thus, the increasing participation of developing countries in the negotiations of

the Climate Convention not necessarily sign of change in the development and

a

environmental priorities of these countries. This that national and

means resources human capacity cannot be easily allocated to implement climate related in measures the first place. How should the involvement of developing countries be understood then

Developing Countries and the Climate Convention

Developing countries apprehensive that the international environmental are agenda will exacerbate their economic and social conditions even more, making

their development goals difficult to reach. The between the rich and the

more gap has during the last decades result of large surplus transfers from poor grown as a to rich nations, institutional distortions within developing countries which poor reproduce social and economic inequalities, and fast improvements in advanced production technologies and management with which poor nations have not been able As discussed in the previous section, these problems part of a long to cope. are lasting North—South asymmetry which has to be tackled conjunction with the now international environmental agenda. in this context that the participation of developing countries in the climate debate has to be first. The opportunities that seen environmental negotiations in terms of investments developing can open new countries also of major importance especially for developing countries with stagnant economies.

Developing countries’ participation in the work of the IPCC

The work of scientific assessment of the IPCC initiated in 1988. Initially, the was work of the IPCC dominated by the leadership of developed countries. But also was here, the of developing countries has increased rapidly. The IPCC has

participation

become of the most important fora for debate and exchange of information on one climate issues industrialised and developing countries. among

The reports of the IPCC fulfilled important role in the discussions that led to the an

adoption of the Climate Convention and continued central to discussions in the INC

meetings and CoP in Berlin. They not only helped to gather the relevant information

available climate issues and compile for policy-makers and other participants in

on the of climate negotiations, but also stimulated research and contributed process new highlight the differences developing and industrialised countries. This does to among however, that the structure of the IPCC completely satisfactory. In fact, not mean, there still be made in this to improve the effective participation of progress to area developing countries in the international climate debate.

Practically all the research that the basis for the work of the IPCC still

serves as

done in developed countries and has limited participation of developing countries.

S. Silveira Stockholm Environment Institute __ _________

Little room left for developing countries to influence the research agenda of institutions of the North. Their participation the implementation of these agendas,

when possible, usually subject to conditionalities that cannot be evaded. Lack of

resources to develop their own research agenda, lack of trained scientists, and lack of

well—established and internationally accepted research major difficulties

centres are that have to be faced by most developing countries when dealing with climate change research at home, or trying to bring their work to the fore. Involving developing countries in scientific research will bring other insights the on interpretation of data, help build endogenous capacity and, the delegate Mr. as Anthony de Sa from the Indian delegation puts will contribute to a more

meaningful involvement of developing countries in shaping the debate, thereby

strengthening their commitment to achieving the objectives flamed the basis

on of

that research.

Yet, there a general positive view of the IPCC work developing countries among due to the transparency that has characterised and the opportunity that gave to

developing countries to rapidly acquire knowledge in climate change issues

so as to gradually catch with the North and build their domestic capacity. However, the up IPCC work has not proceeded without controversy. While the scientific assessment made by Working Group I and the impact assessment provided by Working Group made fruitful inputs in the political discussions, of the research and approaches some used in the response strategies suggested by Working Group III have been totally rejected by developing countries.

Economic exercises that ignore the dimensions of equity and justice nations among and individuals have led to great dissatisfaction developing countries. The among South has reacted against assumptions behind costing exercises which value lives differently according to the varying monetary of countries. These assumptions power go against basic principles of equality, survival emissions with luxury compare emissions, and ignore the fact that the North has been free-rider while using the a global environmental space to accomplish its development. The rationale of equality cannot be such that individuals are treated simply economic entities capable of as generating income measurable at levels. The loss of life in country macro a a poor may have a large economic impact on the lives of family members due to income

Developing Countries and the Climate Convention

and lack of social safety net, though this impact hardly noticeable in macroloss a economic The human and social dimensions have to be the basis of any study terms. that aims capturing the notion of equality individuals and nations. at among

The progress reached so far in the climate negotiations

commitments established under the Climate Convention still broad The present are The commitments that affect all parties include the production of national in scope. inventories, information sharing, elaboration of national plans, policies and measures climate issues into consideration, and co-operation the international that take change also table section VII. There also

efforts to mitigate climate see are

for Annex I countries only, of the most crucial being the

specific commitments one

which aims reduction of national emissions to 1990 emissions reduction target at a levels by the year 2000.

focus of the present emissions reduction targets has been subject to The short-term since the adoption of the Convention. The necessity to establish new major concern

after 2000 has often been expressed by the signatories of the targets for the period

Convention in various INC meetings. However, despite the consensus on the of commitments, agreements about the next steps in the inadequacy present Convention have been difficult to reach. In reviewing the

implementation of the

commitments, the Parties the Convention agreed at the C0P that adequacy of to

commitments not sufficient for the stabilisation of greenhouse gas

present are concentration in the atmosphere at level that would prevent dangerous a with the climate system, the ultimate objective of the

anthropogenic inter

the IPCC prepared for the First Conference of

Climate Convention. In fact, report emissions will have to be reduced well below 1990 the Parties concludes that C02

be reached. Thus, protocol needed which will define

levels this objective to a commitments in of emissions reductions for after the year 2000. clear terms

the basis for discussions commitments prior to the Two documents served as on new presented by Germany, and the draft protocol

CoP in Berlin: the ‘elements paper’

the Alliance of Small Island States AOSIS. The elements paper

presented by focused policies and and offered a list of

submitted by Germany on measures considered within major economic sectors. The paper takes a alternatives to be

Silveira Stockholm Environment Institute

comprehensive approach, considering the emissions not only of carbon dioxide but also of methane, nitrous oxide and fluorocarbons. The draft protocol proposed by the AOSIS established a target of 20 percent reduction C02 emissions of Annex I countries by the year 2005. The target suggested similar to the Toronto target which was thought to have political acceptance. In fact, eight Parties to the Convention already have domestic targets similar to those called for in the Toronto Conference, although not yet clear and how these targets will be met. The AOSIS proposal excluded developing countries from new commitments, while the

German proposal called for further commitments to more advanced developing

countries

The AOSIS position was thus for high targets, which understandable given what at stake for these countries. Their draft document was in the centre of the discussions on adequacy of commitments and many called for its adoption at the CoP. Their position was supported unanimously by other developing countries, NGOs from all over the world and many industrialised nations. But disagreement about the use of the 1990 year as the reference year for calculating emissions abatement, uncertainties about the implications that such a high target might have on national economies, and uncertainties about how the cost burden will be shared made some developed countries negative to the AOSIS proposal.

Moreover, industrialised countries were of the opinion that developing countries should adopt specific targets and timetables as part of the commitments of the protocol as suggested in the elements paper by Germany. Developing countries have refiised the suggestion categorically. The proposal to divide developing countries into different categories has been vehemently rejected by India, China, Brazil and South Korea and has become an inflammable issue. For them, means penalising countries that are experiencing rapid development. As a matter of clarifying how inappropriate they found this proposal, developing countries asked also a division among industrialised countries should not be made based on those who accomplish their obligations or on the type of environmental damage that they caused while pursuing development.

Developing Countries and the Climate Convention

A few analysts and interest have been negative to the idea of emissions groups very reduction the basis not only of the present scientific uncertainty, but also of on calculations that indicate that the costs ofimplementing the Convention will at least double reductions to be suggested by AOSIS. Some analysts believe that are as

GNP capita be cut by l to 3.5 percent but these calculations are better

per may considered with caution since, far, there about the methodologies so no consensus being used for such calculations. For Sweden, the target suggested by the AOSIS would demand major changes in the generation matrix, and would present energy imply and policies with implications far beyond those of measures measures suggested the national report.

the Col’, the Parties finally agreed mandate for the elaboration of protocol At on a a be adopted in 1997 and become effective in 2000. This result disappointed many to delegations, NGOs and specialists who followed the INC towards the COP process and expected the immediate adoption of targets and timetables for emission new reductions. Though the continuity ofboth scientific and diplomatic dialogue could be guaranteed, there still risk that slowing down the of climate process negotiations compromise the strength and potential ofthe Convention. For may countries such small island states which highly concerned about the risks of as are climate change, the be disastrous. Obviously, the future consequences may of delaying the implementation ofthe Convention are not completely consequences known today.

From positive point ofview, the COP be considered an important step a more can towards implementation ofthe Convention. The Col’ reviewed the scientific findings climate research and the adequacy of international policy response to climate change, thus maintaining the international climate dialogue and showing confidence scientific work. did adopt commitments for after the 2000, but the not new year there about the necessity to do and the Parties agreed on a mandate consensus so for investigating the basis which this be made possible. on can

2 l ojthc — Global ‘I C. Zimale C . oazlzon. . . forum that Refer to Climate Watch The Bulletin . . a makes strong opposition to the Climate Convention.

S. Silveira Stockholm Environment Institute ______

Another important decision made at the CoP refers to activities implemented jointly as a result of discussion on the mechanism of joint implementation, of the most one controversial in climate negotiations. Positions developing countries have among varied from great caution to enthusiasm towards joint implementation while industrialised countries, despite differences, have been unanimous in their some support of the mechanism. Also countries with economies in transition have been favourable based on the opportunities that the mechanism to for them. In seems open fact, their participation in joint implementation projects already foreseen in the text of the Convention.

The pilot phase that has been agreed at the COP will help cast light the upon some on real potential of joint activities to facilitate the implementation of the Climate Convention. will help in establishment of methodologies, evaluation methods and parameters of economic efficiency, making the debate in this matter factual more than has been so far. If activities implemented jointly prove to be cost-efficient a mechanism for both North and South to implement mitigation options, may become an essential element of burden-sharing to be fully applied after 2000. This may be of capital importance for industrialised countries while contemplating the

adoption of new targets.

What led developing countries to adopt their positions

industrialised countries want more involvement of developing countries in the form of binding commitments that set targets and timetables for after 2000. Without participation of developing countries, especially the industrialised and the more ones ones with high expected growth rates in the coming decades, the efforts to mitigate climate change will not be effective. So far, developing countries have firmly refused to accept any further agreements to those already negotiated in the

Convention. The resistance of developing countries in making new compromises

has to be understood in the historical perspective of unequal development,

national development priorities, capital shortages for new investments, and the

imbalances in terms of knowledge and national capacities to deal with the

13 For a discussion . . on the distinction . . . between joint . . implementation . . and activities . . . implemented jointly, see section V.

Developing Countries and the Climate Convention

problem. Some of the main concerns among developing countries are discussed below.

Developing countries expect industrialised countries to contribute most to mitigate climate change. While recognising the imminent risks of climate change, developing countries not likely to compromise the right to use their natural are on to accomplish development objectives. This does not mean that a more resources effective of these the opportunities of attaining sustainable use resources or development not to be considered. But poverty and inequality will have to be are environmental degradation to be reversed and climate change issues overcome dealt with properly. Developing countries the most dependent weather and are on natural and likely to be the most vulnerable to natural catastrophes and resources are events. Yet climate change affect all nations, leading to international extreme may

social and political instability large populations lose their livelihoods and

as environmental migration Acting according to the precautionary principle by grows. controlling greenhouse concentrations in the atmosphere and preparing gas adaptation requires long-term planning and structural change in production measures and consumption patterns of modern society which justify immediate action. industrialised countries will have to take the lead this process.

Costs for mitigating climate change are perceived as high. The reduction of

greenhouse emissions large burden by most countries. The potential

gas seen as a break-through technical development that opened through environmental for a thinking and the advantages of building environment-friendly society are quite an attractive but there large difficulties to be surmounted. Therefore, developing are countries cautious about deviating economic resources towards are scarce development priorities implement climate mitigation The interpretation to measures.

of developing countries that the responsibilities of the Parties have to be

determined according to how much each Party has contributed to create the climate problem and the level of development that they have reached individually. Since developing countries have contributed little to the concentration of greenhouse gases in the atmosphere far, they not in the position to bear the costs that mitigation so are policies will imply. From the point of View of the South, the North has taken more

Silveira Stockholm Environment Institute _

than its fair share of the global commons and should now bear most of the costs to mitigate climate change.

Annex I countries have not reassured the international community about their willingness and ability to comply with present commitments under the Convention. This refers to the judgement that developing countries make of the national communications presented to the Secretariat. The analysis of these communications indicate that the policies and measures proposed by industrialised countries will not be enough to meet the 1990 emissions level by 2000. Thus industrialised countries have yet to provide effective plans for reducing emissions at home. This has also added to the controversy around joint implementation. Developing countries fear that joint implementation will be used for evading compromises.

The knowledge gap between industrialised and developing countries still large as far as climate issues are concerned. Moreover, lack of local capacity in major areas related to climate, makes an effective participation of developing countries in the international climate debate difficult. important that the opportunities for developing countries to follow their own research agendas are enhanced so that they can increase understanding of the implications of climate change at home and pursue the mitigation andor adaptation measures that are most suitable to them. Preparing the national communications has given developed countries important information about their positions and potential. As they prepare their national communications, developing countries will acquire the knowledge necessary to evaluate their own sensitivity to climate change, as well as the potential that they have at home to apply mitigation and adaptation policies.

Criteria for differentiating the burden of implementing the Convention on the basis of equity has not yet been agreed upon. This less clear as a general position from developing countries but probably here that there an opening for further discussions on new binding commitments from their part. Developing countries are convinced about the necessity to establish abatement targets for after the year 2000 in order to meet the objectives of the Convention. They welcome the adoption of new targets by Annex I countries as suggested in the draft protocol put forward by AOSIS but insist on their development priorities and historical records on emissions.

Developing Countries and the Climate Convention

reductions could be developed that took into full This means that a baseline for

consideration development priorities and the individual contribution to the Global

Warming Potential, developing countries would be in a different position to

discuss commitments the basis of targets and timetables.

on

IV How do developing countries see the financial mechanism

as operates today

Under the Climate Convention, developing countries have committed themselves to

take climate issues into account they and implement development

as prepare projects. Any efforts made by developing countries to forests and apply preserve

efficient technologies they expand their production base will have positive

as energy global effects while also enhancing the quality of the local environment. However, in attending to global interests will imply additional costs to developing some cases, Under the Climate Convention, industrialised countries have committed countries. themselves to cover such costs.

The Global Environment Facility GEF operates the financial mechanism to the as Climate Convention. GEF aims at providing financial support to developing countries and countries with economies in transition to the incremental costs cover related the Climate Convention, which providing grants. GEF of projects to means been recently replenished for period of another three years. Recent negotiations has a

have also guaranteed the control of developed countries of the resources and

of GEF. A number of countries have contributed with additional funds for operation but others have Many countries have cut development assistance this purpose, not. during the the why that now being directed past years, reason many resources are Climate Convention hardly be considered

towards the implementation of the can

additional.

For on the methodology for calculating the GWP, see Radiative Forcing of Climate

more 1994 of the Scientific Assessment Working Group of IPCC. For more Change, the report discussion of baseline, also item 1 in section VI of the present document. on the a see

S. Silveira Stockholm Environment Institute _

One of the most important issues for developing countries the criteria for determining the so-called incremental costs. Since the cost of reducing emissions many times connected to the cost of development itself, there inherent are some benefits that developing countries will enjoy from projects related to climate change mitigation. Incremental costs are calculated basically the direct investment and on financial costs of the climate change mitigation elements of eligible projects.

However, in other cases, projects may have negative impacts, modifying markets that are already in place phasing out activities that important in terms of job or are generation. These are associated costs in the form of losses production, consumption and market spheres which especially relevant in the context of the are weak economies of developing countries. Associated costs imply strong barriers may for implementation of climate-beneficial projects since they affect the overall incremental costs of the project for the recipient country.

Because of the associated costs described above, and because of the development priorities of developing countries, important that the projects, which incremental costs are covered by GEF, are relevant to the development of recipient countries. Even the existence of project usually produces multiplying effects which be a can positive for the local economy, the long-term effects of such projects only be can guaranteed they fit into the development of host countries and be program can capitalised upon after the completion of the initial project. If projects conceived are in isolation from the recipient countries energy and environmental there programs, a risk that they will become enclaves or will not receive the necessary national support that they need to succeed.

Therefore, still not clear to what level industrialised countries will compensate or pay for the costs that developing countries will incur while implementing

mitigation and adaptation projects. It to guarantee that the interests of

necessary developing countries are carefully considered within GEF so that their

participation in projects does not become simple to the financial

a response

resources available. The participation of developing countries in the discussions

on criteria for project selection, methodology for calculation of incremental costs

and management of resources of utmost importance.

Developing Countries and the Climate Convention

Recently when reviewing the concept of incremental cost, the GEF Council recommended the adoption of the notion of environmental reasonableness to be used guiding principle when projects considered. The objective to allow as a are flexibility recipient countries pursuing further environmental measures in which to the project fits. Obviously, scientific and technical monitoring and context evaluation of projects will be in order to allow for a continuous necessary improvement of the work of GEF while also guaranteeing the effectiveness of the

projects.

GEF’s importance financial mechanism under the Climate Convention also as a the that pilot projects modern technologies.

related to possibilities opens to start on

which would be otherwise difficult implement through the traditional financing to channels. Being attached the World Bank implies also that GEF projects have a to demonstration effect which multiply the positive effects that they will strong can hopefully GEF projects for example, demonstration for generate. may serve, as a implemented jointly. However, the World Bank’s record in financing activities projects for efficiency renewable energy technologies almost energy or insignificant. This that capacity has to be built into the GEF system so that means really works body with alternative thinkingin line with sustainable developmemt as a and climate change mitigation objectives.

given the limited available under GEF, the effects of climate Moreover, resources change mitigation projects financed by will be quite modest unless the knowledge

accumulated through the elaboration and implementation of projects fed into otherr

projects financed through other channels such development banks and Official as Assistance ODA. Climate funds through GEF amount to about US$ Development

300 million which small compared to the capital resources

per year a very sum

from other multilateral and bilateral organisations. Thus a link has to be made

objectives Climate Convention and the Iending policies adopted

between the of the

multilateral development banks and other funding agencies otherwise the by made mitigate climate change will be counteracted by investments;

efforts being to

being made in other directions.

[5 International, in the fiscal of 1994, the World Bank alome According to Greenpeace year US$ 2.76 billion inthe sector, and US$ 3.29 billion in the transport sector. lent energy

Silveira Stockholm Environment Institute

Finally, because GEF projects are expected to be innovative and create incentives for investments in less traditional technologies such in the of renewable as case energy technologies, they have be transparent and allow for participatory Once a process. the potential project has been identified, discussion has to follow with beneficiaries a and possible losers that both environmental and development objectives be so can fulfilled. Large-scale projects which usually financed through multilateral are development banks seldom follow this approach. A effective participation of more NGOs may help bridge the problem since they traditionally work smaller scale on and at the grassroots level.

The preoccupations above are all under discussion and have recognised their many importance. GEF being opened for NGO dialogue and small grants an a program has already been created which should facilitate the initiation of small-scale projects with the participation of NGOs. In Berlin, the World Bank organised workshop for a the discussion of the inclusion of climate change mitigation criteria the regular development finance and private sector lending. But although this to be seems a logical idea to pursue, important to be of other interest that aware groups may work against it. Also developing countries should participate actively in this discussion since some of them have argued that the inclusion of climate-related criteria for the approval of projects will imply a transfer of the Convention’s implementation costs to Non-Annex countries.

V Activities implemented jointly the perspective of

-

developing countries

Joint implementation has been considered as a potential mechanism for effectively attaining reductions in emissions of greenhouse gases on a cost-effective basis. The concept builds upon the principle of cost-efficiency according to which emissions reductions should take place first where they are the cheapest. Thus, countries with high reduction targets may join low-cost countries and invest climate change mitigation measures in the latter where emissions abatement higher unit of per investment than would be the former.

35 ‘

Developing Countries and the Climate Convention

In other words, industrialised countries that have large costs to reduce emissions at home will be able accomplish those reductions elsewhere by applying the to mechanism of joint implementation. The mechanism is, therefore, a possible method for burden-sharing nations, helping distribute the total costs of measures to among mitigate climate change. In addition, the mechanism expected to open new channels for investments in developing countries, both from private sector and through development assistance, and contribute to technology transfer and capacity considered relevant for climate change mitigation and sustainable building in areas development in general.

Despite its potential advantages, joint implementation has become a major question of contention in the climate negotiations mainly between industrialised and

developing countries. The first point of discord was the interpretation of the term

sub-section 2a. Whereas industrialised countries understood ‘jointly’ in Article referring all countries, developing countries insisted that, in this context, was as to only Annex I countries. Another problem that the concept still very applied to was

comprehensive and relates to financial principle, institutional arrangement, an

a an and,.to certain monitoring system. Despite

implementation process a extent, even a

implementation and define criteria for its

the attempts made to conceptualise joint to

still has be refined and information be gathered and operation, the concept to more

disseminated about its potential and drawbacks, the why a pilot phase to test

reason

and develop the mechanism was proposed.

The that have been raised favour of a pilot phase on joint arguments

implementation highlighted the following:

achieving commitments rapidly and at lower cost due

O the opportunity of more a the differential of implementing in different countries and

to cost measures regions; total of emissions abatement which contribute to the O lowering the costs may adoption of more ambitious targets;

compensating emissions in location with reductions

6 the potential for new one

elsewhere, thus allowing trade-offs;

of mobilising public and private funds for projects in O the opportunity new

and other major economic sectors developing countries: forestry, energy

Silveira Stockholm Environment Institute

O the multiplying effects for the economies of host countries and the local

environmental benefits of the projects through the provision of alternatives to carbon-intensive technologies;

the creation of a channel for rapid technology transfer from developed

countries to developing countries and for disseminating

clean technologies;

the flexibility for implementing projects bilateral multilateral basis

on a or not depending on lengthy international negotiations and avoiding high transactional costs.

Given the potential advantages of adopting joint implementation, have been many asking: why have developing countries been reluctant the many so to accept

mechanism of joint implementation

Some of the . I6 major concerns of developing . countries . in . relation . to joint . .

implementation can be summarised in the following questions:

6 What types of projects will be eligible joint implementation as Who will bear the responsibility for approving and monitoring the projects Who will pay for transaction costs

What are the risks of foreign control national natural resources

over How will carbon credits be assigned Who will keep records of the joint implementation projects, their performance and shortcomings Will there be special credit facility available that South-South a so joint implementation projects made possible are How will the continuity of the performance achieved project be secured in a the long term

How can developing countries be protected from projects that curtail

development potential that compete with other priorities or How can joint implementation be organised lead win-win-win so as to to a formula according to which North, South and the whole of humanity benefits

I6

See also African Voices Climate Change, Silveira, ed. 1994, Stockholm

on Environment Institute.

Developing Countries and the Climate Convention

has be remembered that developing countries have specific commitments to no under the Convention far reduction of present emissions concerned. as as Although they committed to take climate issues into account when preparing are plans, they free to choose the policies and measures that best their development are interests, and they have set targets to meet. This that their gains suit their no means

entering implementation scheme still to be negotiated either

when a joint are of internationally adopted criteria negotiated in the scope individually or as part an of the Convention.

Industrialised countries, in their interested in receiving credits for the turn, are emissions accomplished in other countries. The issue of allocation of credits was

the contentious when the pilot phase of joint implementation was

among most

CoP. Since feared that joint implementation may be used discussed at the first industrialised countries evade abatement targets, developing countries did not by to

the issue. Yet, crediting will remain important preoccupation compromise on an

develop methodologies and establish criteria for efficient those that try to an among of the implementation mechanism.

application joint

of the complexities about the participation of developing countries in joint

One that they have adopted targets. Who going to get credit implementation not yet reduction attained, Sweden has joint implementation project for the emissions a Sweden, since India has reduction target to meet. Let

with India Most probably no

that Sweden and India decide to trade emissions reduction for us suppose

energy-efficiency which beneficial for the latter. investments on projects for are

the of cost-effectiveness, in order for Sweden to find

According to principle

such implementation project, the costs of attaining emissions motivation for a joint lower than the for attaining the reduction in reduction in India should be costs same important that the baseline for current projected Sweden. Moreover, or which reductions to be measured clearly defined. emissions against are

countries will, certain point the future, commit Assuming that developing at a reduction there risk that they left with themselves to meet emissions targets, a are and meeting their targets. could be

the most expensive measures policies for own

static approach since the costs of implementing mitigation

argued that this a

Silveira Stockholm Environment Institute

measures change over time as new technologies are made available or become more widely commercialised. The risk of what called cream skimming could be dealt with by charging a premium to compensate for future risks and costs or by allowing

the developing emission credits for the future.

country to save

However, discount rates are difficult to determine especially in developing countries and, unless these countries agree on commitments, will be difficult to devise a mechanism with the desired transparency. Moreover, transactional costs may increase considerably if the mechanism becomes too complex to monitor. This will lead to considerable increases the overall costs of joint implementation projects and neutralise their potential to cut the costs for reducing emissions.

Despite all these uncertainties, the arguments in favour of joint implementation were sufficient to launch a pilot phase on activities implemented jointly at the COP in Berlin. hoped that the pilot phase will allow participating countries to leam-bydoing and will provide more understanding about the technical, legal and political aspects of implementing climate-related activities jointly, and the potential to operationalize such activities on a cost-effective basis. At this point, may be worth reflecting on the difference between joint implementation and activities implemented jointly, since the definition of the new term helped break the impasse at the negotiations in Berlin.

What the Indian delegation suggested that there should be two different terms: joint implementation J1 and activities jointly implemented AJI would continue . to be used reference to arrangements between Annex I parties as defined in Article 4.2a which aim at meeting the emissions reductions of these countries until the year 2000. AJI would refer to activities in which also developing countries may be involved and which could contribute to the achievement of the commitments of

See also Joint Implementation promising mechanism for all countries, Selrod, R. et

- a al, paper presented at the Workshop on Designing Joint Project Mechanisms to Promote Benefits for Developing Countries, 13-15 December 1994, Rio de Janeiro.

9 l5—lIl9

Developing Countries and the Climate Convention

Annex parties under Article 4.518. In the view of developing countries, the

term

joint implementation refers to the implementation of specific targets already

assigned with the focus on ‘implementation The term activities implemented

jointly focuses ‘activities’, and more appropriate to describe North-South co-

on operation.

The decision made in Berlin incorporated the suggestions of the Indian delegation, although the difference in connotation was not appreciated by all. The final document applied the term activities implemented jointly in a comprehensive way, incorporating all joint activities and including the participation of developing countries voluntary basis. Whether this distinction will be important in future on a negotiations remains to be More than a question of semantics, however, this seen. arrangement has contributed to guard developing countries in this matter since accepting pilot phase AJI does not imply that developing countries agree with a on the interpretation of Annex I countries Article 4.2 a. The document negotiated on in Berlin differentiates the objective of having developing countries participate in joint activities.

What the rules of procedure for activities implemented jointly will be remains to be The methodology to be developed during the pilot phase that has now seen. officially started. The results of the pilot phase will not be fully available until the

end of the decade. Until then, important that other channels are considered for

providing the support that developing countries need especially in reference to

preparation of national communications, mechanisms for technology transfer and

capacity building, and elaboration of national plans and development programs

that take climate change issues into account.

Therefore, the document negotiated in Berlin related to technology transfer was so important to developing countries. They feared that too much emphasis was being joint implementation which, besides its complexity and controversy, only a put on minor element in the Convention their interests and obligations are concerned. as

18 the In Article 4.5, Annex countries commit themselves to taking steps to facilitate transfer of technology and know-how to enable other countries, particularly developing countries, to implement the provisions of the Convention.

Silveira Stockholm Environment Institute

The potential of activities implemented jointly to contribute to global equity among the most uncertain especially developing countries are deviated from priority development schemes. In the case of sink enhancement, the loss of agricultural land might curtail rural development, social stability and food security in developing countries with benefits for the global environment but without provision of adequate compensation for the local population.

Concerning technology transfer and capacity building, which are ofien highlighted as major advantages to developing countries in relation to activities implemented jointly, the Convention deals separately with both since they are considered steps of utmost importance for the accomplishment of climate change mitigation. However,

the Convention does not provide specifications about the modalities of financial,

technological and educational assistance that developed countries are expected to provide to developing countries to help them meet their commitments. This means that joint implementation not accepted as an operational mechanism under

the Convention, the road still open for other alternatives. In other words,

developing countries will need the assistance of industrialised countries to implement mitigation and adaptation measures. Activities implemented jointly may or may not be one alternative mechanism through which this assistance can be channelled.

VI The contribution of developing countries to the

implementation of the Climate Convention

As a Framework Convention, the Climate Convention allows for new compromises to be negotiated in the form of protocols. There obviously a large number of

possible outcomes but the success of the protocols will depend on the criteria that

are used to differentiate responsibilities, the efforts made to implement the targets

agreed upon, and the willingness to give continuity to research, dialogues and political negotiation in the long term. The types of mechanisms used to finance the implementation of the Convention, and the policies and measures adopted as well as their effects will determine the effectiveness of the Convention as a means to mitigate climate change.

Developing Countries and the Climate Convention

Although the protocol that being presently prepared will not include new commitments for developing countries, there little doubt that without a strong collaboration of developing countries to control emissions, climate change mitigation will not succeed. A more comprehensive involvement of developing countries continues as a major goal to be achieved in future protocol negotiations. The question remains, therefore, as to how developing countries can be further motivated commitments under the Climate Convention. to agree on new

On what does the establishment of new commitments by developing countries

depend What needed in order to enhance the participation of developing

countries in the efforts to implement the Climate Convention

A. industrialised nations have to be more sensitive to the priorities of developing countries. Insisting focusing exclusively the specific objectives of the on on Convention will hardly demonstrate sensitivity to the causes ofpoverty and inequality. Development objectives may seem part of a political discourse but they also demand of the national constituencies of each nation. How will are a developing countries’ leaders justify climate change mitigation measures at home in face of claims for infrastructure and employment, better salaries, more social security, health and housing Unless the linkage made between environmental and development objectives, present discussions will not lead to the design of policies to curtail emissions increase in developing countries.

Annex I countries have to take the lead and show that they can meet the present target in order to make way for discussions on new targets and commitments. Failing to do jeopardise the negotiation process and the effectiveness of so may the Convention instrument to mitigate climate change. Developing as an countries consider that emissions reduction by developed countries a precondition for involvement from their part the implementation of the more Convention. Obviously, the of implementing the Convention cannot process wait until the 2000 when the first reduction targets are to be met. But year that developed countries give clear signs that they will be able to necessary meet the target. The national communications presented by industrialised nations far indicate that Annex I countries may not be able to reduce so

, 4 42 .

Silveira Stockholm Environment Institute

emissions to the 1990 levels by 2000. The European Union, for example, may

fall short by 5 to 8 of its commitment. The capacity of Annex I

percent countries to meet this target will affect confidence in the Convention and will determine the success of future negotiations.

C. National communications will improve knowledge about starting conditions and options available for mitigation and adaptation in developing countries. National communications have made a considerable amount of information available about present emissions, well potentials and constraints to the as as implementation of climate change mitigation options in industrialised countries. While this information has to the advantage of all, implies also a certain come level of information asymmetry between industrialised and developing countries. While industrialised countries have considerable background information, developing countries still have limited knowledge about their own situation at negotiations. Bridging this information gap will improve conditions for negotiating new agreements.

More participation of developing countries in scientific work on climate-related

issues needed. In general, more scientific work needed to reduce

uncertainties about the climate change potential. While important that the IPCC continue the results of scientific work, making them easily to assess accessible to policy makers, active participation of developing countries a more in climate-related research could be attained by supporting climate research in developing countries. Among other things, their work will help improve the methodology for emissions assessment which today not completely suitable to the conditions of developing countries. will also help improve the knowledge about the vulnerability of developing countries to climate change and the policy options that they have at hand to meet the challenge. The research should emphasise both mitigation and adaptation, order to show the most effective and cost-efficient combination of options available for developing countries.

I9 Brussels Europe Environment, March 21, 1995, supplement document, Bureau de dépot X.

Developing Countries and the Climate Convention

D. Definition of fair criteria for differentiating and dividing the responsibilities among the Parties to the Convention may enhance the participation of developing countries. The use of 1990 as the year of reference for determining emission reductions industrialised countries has not been free of problems. A debate proceeds on the definition of a new baseline for developed countries which should take energy effectiveness and other parameters into account when calculating the reductions to be accomplished by individual countries. necessary that developing countries participate this debate and efforts are made to find criteria that can also be extended to developing countries when appropriate in the future. Differentiating participation of developing countries in implementation of the Climate Convention will also depend on availability of such criteria for determining different levels and types of contribution, and the most appropriate mechanisms to accomplish them.

E. Possibility to devise effective mechanisms for implementing the commitments under the Convention. A pilot phase has been initiated on activities implemented jointly and, positive results accrue from the experience gained and transparent rules of procedure and evaluation can be developed, this may become an effective mechanism for carrying out climate-related projects. important to look for other alternatives for accomplishing tasks such as technology transfer and capacity building in developing countries such as tax incentives or reshaping of development assistance based on ‘green conditionalities’. Projects financed through GEF should serve to demonstrate effective ways of acquiring and disseminating new technologies, create and enhance markets for such

technologies, build capacity developing countries in climate-related

up areas, and set up a self-sustaining system of education and training.

F. Political ability to break the impasse between and among industrialised and developing countries. This will depend on preparatory work close association with delegations and specialists from developing countries. The interests of individual countries widely. Therefore, important ideas that vary to pursue help bridge the differences among Parties, increase knowledge about available alternatives, and enhance information channels. More participation from developing countries can only be achieved they have the opportunity to

S. Silveira Stockholm Environment Institute

identify common grounds among themselves and do preparatory work

togetherzo. For this to be possible, specialists need to be trained, and delegations

need more opportunities to do preparatory work at the national and regional levels through round tables and other meetings. Larger attendance of delegations and NGOs to official meetings will also further dialogue and information dissemination which may eventually contribute to find common grounds for action.

What are the potential areas for cønciliating the different objectives of

industrialised and developing countries in the context of the Climate Convention

What are some of the elements that have to be discussed a protocol containing

targets for developing countries were to be prepared

New criteria to determine responsibilities are needed.

The emissions abatement target defined for Annex I countries under the Climate Convention based on emissions from 1990. Using the same reference year for all countries has been problematic. The countries that submitted national communications dealt differently with the issue, choosing to make adjustments to

for specific circumstanceszl. In fact, the economic base and cycles

compensate vary from country to country, their energy and industrial matrixes are different and have various degrees of efficiency, and all this affects the countrys inventory and relative position. Development levels differ among industrialised countries which means that some form of adjustment needed at either the national or regional level in order to compensate less developed countries and allow them to catch up in their development. Within the European Union, for example, was necessary to

20 The Climate and Africa project developed by the Stockholm Environment Institute in collaboration with the African Centre for Technology Studies and the African Conference on Policy Options and Responses to Climate Change organised in Nairobi in December 1995 are examples of fora for scientists and policy-makers of developing countries to do work.

plreparatory

Denmark and the Netherlands, for example, made adjustments on their inventories for 1990 to account for electricity imports and weather respectively. For details about other countries US Climate Action Network and Climate Network Europe 1995, see

Independent NGO Evaluations of National Plans for Climate Change Mitigation OECD

countries.

Developing Countries and the Climate Convention

accommodate the estimated increases emissions from Spain, Portugal, Ireland and Greece with extra decreases elsewhere to compensate for development

differentials. This done based internal EU burden-sharing arrangement.

was on an

Developing countries, in their turn, not likely to accept the use of a reference are to determine responsibilities for them. Many fear that development year new differentials will be permanently frozen developing countries accept targets based such reference. Developing countries range from the poorest countries of the on a world in both GDP and natural resources, to large middle income countries rich in minerals and forests, not to mention the differential between them and the industrialised countries. Defining single reference year for all probably not a possible.

The negotiation of the present reduction target based on emissions in 1990 was a difficult and attempt being made here to question Developing countries one no expect the developed countries to meet this target, and credibility of the Convention depends much this being accomplished. However, the adoption of new very on targets will depend the capacity of OECD countries to agree on common on objectives, criteria that take into account differences between countries and effective for burden-sharing. The criteria include variables such as development ways may level, country’s economic base and level of energy efficiency already attained. a How the target will be met at the individual level will depend on mechanisms new and policies to be developed nationally and internationally.

Unfortunately, the discussion criteria and methodology proceeding with limited on participation of developing countries which, at the time, are being urged to same

adopt clear targets and timetables in the near future. Although specific problems may

arise when trying to define target criteria for developing countries due to development differentials and economic structures, other aspects of the discussion relevant to them to industrialised countries. For example, little participation are as as of developing countries in the development of the IPCC methodology for inventories

22 proposal, Bergesen, H. See Implementing the European C0 2 Commitment: a joint policy O. et al. 1994, The Royal Institute of International Affairs, London.

Silveira Stockholm Environment Institute

has led to difficulties when developing countries are trying to apply to their now specific conditions. This type of situation should be avoided in the future by including developing countries effectively at earlier stages in the process of more criteria definition, development of methodologies and policy formulation. The inclusion of developing countries such discussions should be unconditional. unfortunate that the increasing of industrialised countries for developing pressure countries to accept targets has made the latter reluctant to get involved in discussions criteria since give the impression that they are ready to accept such targets. on may

In terms of methodologies, possible to determine the contribution of different to the greenhouse effect, that the Global Warming Potential. The GWP gases gas index defines the cumulative radiative forcing caused by a greenhouse gas relative to

between the and determined time in the future. One

a reference gas present a advantage of the index that allows for comparison of emissions of different and, consequently, of emission reductions in different sectors at a given gases period. This provides flexibility to countries they try to make the most rational as choices to accomplish their commitments and contemplate reductions of different types of gases.

If the emissions of each country are known, possible to calculate their

contribution to the climate problem. Once the maximum acceptable level of emissions for the world whole determined, allocation of emissions could as a an

countries following predetermined time perspectives. All countries

be made among could be accounted the basis of their historical contribution to global warming, on

also here according to agreed adjustment procedures. Following this principle, the

contribution of individual developing countries to the greenhouse gas effect can be determined in parity with the responsibilities of industrialised countries. More advanced developing countries will also have their share of responsibility. Despite

23 uncertainty of approximately 35 percent IPCC uses C02 as the reference gas. There an relative the carbon dioxide reference. Increasing CO2 concentrations in the atmosphere to would increase the GWP of other gases relative to CO2.

Developing Countries and the Climate Convention

the uncertainties that exist with the Global Warming Potential of different the gases,

percentage contribution of each country likely much.

not to vary

Obviously, there are important details which would have to be agreed such upon a criterion to be acceptable to all Parties. Despite its complexity, the GWP might be used as a single criterion for all countries the methodology further developed. The country’s reduction target would not have to be determined based simply on its present emissions but could also take historical emissions into account Parties agree to do so on the basis of global equity. Although the implications that such calculations may have for each individual country not completely known yet, the are GWP methodology likely to produce a different pattern of abatement targets than

the one we have today. More knowledge about the methodology of G WP

can

provide substantial basis for the discussion on targets while also satisfying the

criteria of equity.

Another criterion that could be discussed for determining targets from developing countries would be based on the definition of a parameter to determine the point at which developing countries would be required to become more directly involved the implementation of the Convention. This parameter could be defined according to a development scale containing a number of variables to measure welfare, combined with a scale of rates of development growth. While the previous approach based on knowledge from the natural sciences, this one basically a socio-economic approach to try and solve the same problem. Most probably, a combination of the two could provide a strong basis for political discussions. The natural science approach likely to satisfy the demands of developing countries related to the proportional accountability of each country, and the socio-economic approach likely to satisfy the demand of industrialised countries for acting now on the basis of projected growth and emissions. The scientific studies can proceed even the political atmosphere still not yet favourable for a discussion on targets for developing countries.

24 During the INC l the Brazilian delegation briefly presented this as an acceptable criterion, which raised the interest of a few delegations. The idea has not been further developed and remains to be discussed more deeply among all Parties.

Silveira Stockholm Environment Institute

Finally, a number of efficiency standards could be developed to help developing countries efficiency scale sectors of major relevance in terms of move up an emissions such as energy, transportation, mining and forestry. Adopting such efficiency standards implies obvious economic gains for developing countries, especially those that expect to have large growth in the coming decades, since will help contain energy demand through an intensive use of demand-side management. This will reduce the need for investments to expand the energy base, investments which can be channelled to other economic sectors. important that the application of minimum standards be a dynamic system so that does not lock countries into efficiency levels lower than they can reach at reasonable costs. The efficiency levels at which countries start and, therefore, their performance has vary to be measured the basis of their starting points and not on the basis of a global on standard. Differences in local conditions should be taken into consideration and no attempt should be made to impose notions of development that are not in line with each country’s development strategies and cultural values.

Transferring clean technologies to developing countries necessary.

There has been historical correlation between the level of development, energy a consumption and emissions produced by a country. Even the rate of this correlation should of efforts towards sustainable development and change as a result climate change mitigation, still not clear how economic systems will be reorganised to promote development at low emissions levels. The process of so as building sustainable society industrialised countries will be different than that of a

developing countries. Substantial infrastructure already in place in

industrialised countries where the task a gradual adaptation to sustainable

systems of production. In developing countries, where large investments on basic

infrastructure still to be made, the task will be to plan for the implementation of

new and sustainable systems.

A major challenge that ahead for the present generation to find ways to develop which do not require massive of fossil fuels. Today, most of the greenhouse use generated from anthropogenic activities from the energy sector. These gases come emissions likely to increase dramatically in the future especially in developing are countries where the levels of consumption still low. The tendency energy are very

Developing Countries and the Climate Convention

therefore, for a larger use of fossil fuels in the future, especially business proceeds

usual.

as

Many advances have been made energy technologies during the last decades and adopting them could improve the efficiency of carbon fuels far beyond the levels presently reached. Moreover, the adoption of modern renewable energy technologies, energy-saving technologies various industrial sectors and implementation of demand-side-management together have major effect in can a terms of reducing greenhouse gas emissions. For this to take place, clean technologies will have to become effective alternatives for energy production as their relative prices fall, while fossil-fuel technologies gradually phased out are

through the elimination of subsidies and intemalisation of environmental costs26.

Approximately US$ 200 billion are invested annually in the world energy systems. believed that the investments energy production over the next

will imply replacement of the world’s capital stock least twice.

century a current at Policy instruments have to be created in order to make non-renewable energy costs account for environmental damage and improve the competitiveness of clean technologies. In 1990, only about 12 percent of the world’s energy consumption came from renewable sources, large hydro power excluded. With major improvements energy efficiency and conservation, the increase in energy demand within the next century can be limited to little more than double of what today, despite a duplication of the present population, and up to 50 percent may be

delivered from renewable sources.

25 See also Global Energy in the 21st Century: Patterns, Projections and Problems, Raskin, and Margolis, R. 1995, Polestar series report no. Stockholm Environment Institute. A study by the World Bank indicates that 7 percent carbon emission reductions could be achieved by eliminating fossil fuel subsidies. In some countries, reductions might be up to 20 percent. See World Fossil Fuel Subsidies and Global Carbon Emissions in a Model with

gztegrated Substitution by B. Larsen 1994, World Bank report WPS 1256.

Energy Supply Mitigation Options, paper presented by T. B. Johansson, Director of the Energy and Atmosphere Program of UNDP, the NGO meeting Rio Not Enough, at 27, 1995, Berlin.

l§Iarch

Global Prospects for Renewable Energy, paper presented by Michael Jefferson, Deputy

Secretary of the World Energy Council, at the World Renewable Energy Congress, Reading, UK, September 1994.

Silveira Stockholm Environment Institute

despite the potential of clean technologies to reduce emissions and the However, optimism about policies that being designed to create enhance their markets, are or risk that technology shifi will take longer than desirable due to not only the there a further develop and disseminate them but also the large interests that foster costs to the fossil fuel These interests refer not only to oil producers but also to sector. investments already made and employment in the sector. Moreover, even technological barriers there also economic and institutional are overcome, are barriers that delay the especially in developing countries where may process substantial institutional building will have to take place.

of the increase in demand will take place in developing countries, Since most energy these countries be given immediate to the modern technologies must access This implies leap-frogging in technologies and at the institutional level available. the hand, dissemination of modern energy technologies order to guarantee, on one industrial technologies and, the other hand, introduction of

and energy-saving on

forms of planning. This also that

demand-side management and new energy means

technologies innovated in

the traditional model of technology transfer wherein are industrialised being gradually transferred to developing the countries before

this task29. Developing countries have to participate

countries not appropriate to technological revolution from the start, not only receivers of modern in this as technology but actors in their development, adaptation and use. as

therefore, essential find effective to transfer energy- and environmentis, to ways technologies developing countries that they comply with the saving to so can

Convention and the principles stated Agenda 21 and. New forms of

Climate private where most technologies developed, and

partnership between the sector, are such GEF, multilateral banks and donor agencies will be financial organisations as

in order the major initial financial obstacles. necessary to overcome

technology transfer should not let forget the

This broad generalisation about us

developing countries in terms of the scale of their energy differences among

29 Speth, administrator, UNDP, delivered March 30, 1995, Statement by James Gustave on Berlin.

Developing Countries and the Climate Convention

demand, the pattern of demand and the natural and financial resource base available to satisfy such demand. Technology has proved to be only factor one among many

others causing the shortcomings of projects in developing countries. The

energy types of arrangements that will be needed improve conditions to energy in developing countries from social, economic and climate perspectives will thus vary from country to country.

OECD countries will also have to make great efforts shift their to energy sector towards clean technologies. Unfortunately, their national do indicate reports not yet decisive steps this direction. Most efforts put institutional and managerial are on changes which, though important in the short likely solve the major run, are not to

problem in the long term. The improvement of markets for renewable technologies,

and the development and application of technologies for savings,

new energy emissions reduction, input substitution, processing and recycling materials will be

the key to the success of international endeavours to mitigate climate change in

the long run. These new technologies, with the systems that they establish, may are likely to create new economic activities and networks, jobs and national income, which will contribute to maintaining welfare healthier environment. Vision, a

progressive and long-term thinking required from those who follow this

approach.

More funds are needed for climate-related projects.

Developed countries have often argued that additional will be made resources available for assisting developing countries their compliance with the Climate Convention. has also been suggested that activities implemented jointly will attract additional funds from both public and private sectors. The relevance of GEF relation to other funds and investments has been discussed section IV. Also the aspect of additionality of the funds that have been made available implement the to Climate Convention has already been discussed. important to add, however, that despite the efforts that being made to make the Climate Convention relevant in are various projects financed through multilateral development banks and other lending institutions, this process will depend number of cross-sectoral on a common

Silveira Stockholm Environment Institute __

understandings and will involve extensive personnel training, thus tending to take

become effectivew.

some time to

Given the limited funds that have been reserved for direct implementation of the commitments under the Climate Convention, and the amount of technology transfer and capacity building that will be to support developing countries, the necessary implementation of mitigate climate change will far too slow unless measures to go other made available to invest in sectors of major relevance. By resources are allocating funds for climate-related projects in developing countries, more

industrialised countries could contribute to accelerate the implementation of the

objectives of the Convention. would also give developing countries a sign of the North’s will comply with their commitments towards developing countries under to the Climate Convention.

If industrialised countries establish emissions taxes e.g. carbon taxes, they can channel of these finance climate-related projects in developing countries. part to done national bases that the donor retain control over the This can be on so can additional Since these would be funds created exclusively for climateresources. projects, conditionality could be linked to their This could be acceptance related use.

of eligibility criteria for projects based on type, size or sector, or some

a target,

acceptable condition. A possible conditionality might be the form of an politically

international incentive. In order to receive from the climate fund ,

tax resources would have allocate given percentage of the project investment at the countries to a national level. Such arrangement be of particular relevance in the case of an may industrialised developing countries. Crediting industrialised countries for such more contributions might also be discussed.

important, however, that the allocated type of climate fund

resources any additional existing funds for development and be used in projects that be to of emissions. Transactional costs likely to

contribute to reduction greenhouse gas are lower in this than they might become for activities implemented jointly, but

be case does have exclude the other. Sweden could be a pioneer in one type of project not to

30 Framework Convention Climate Convention, See The World Bank and the UN on Environment Department, O08, The World Bank, March 1995. paper no.

Developing Countries and the Climate Convention

the allocation of external funds by dedicating of the of its carbon

part revenues taxes

to create a fund for climate-related projects developing countries.

Focus should be put on policies and measures. Most of the present discussions related to the Climate Convention have focused on commitments and, more specifically targets and timetables. Policies and on measures have not received the amount of attention and important same to intensify discussions in this direction. Environmental taxes have been introduced in Sweden and other countries with considerable Accessing and disseminating success. the positive results of carbon taxes, for example, important step in changing the an negative attitude that many countries still have against them. However, adopting comprehensive policies at least as important. Fuel taxes alone not sufficient to are achieve the level of transport efficiency. In Sweden, for example, necessary company car policies still subsidise the of which counteracts the effects of use cars high gasoline prices.

The introduction of environmental taxes at an international scale have important may consequences on industry incomes, industry relocation, etc. This major issue that a cannot be discussed in—depth in this document but which will have to be addressed environmental costs are ever to be introduced the accounts of national economies. There no doubt that taxes are always politically sensitive issue and a some countries are more sensitive than others depending their political traditions, on composition of their economies, energy sources, etc. In comprehensive any case, environmental policies have to be addressed both nationally and internationally in order to maintain fair competition among industries.

The debate still proceeds on the measures and policies that will guarantee the accomplishment of the 1990 target. Although the European Union has promoted its leadership the adoption of targets and timetables for reducing greenhouse gases under the Climate Convention, the attempts to co-ordinate the of its responses country members has evolved slowly. The region has not been able to agree on a

Silveira Stockholm Environment Institute T n

achieve its commitments. However, transition period for

common strategy to a introduction of carbon taxes shall start in 1996 during which country members will apply carbon taxes according to national priorities. The aim to converge towards a common system to operate after 2000. A major aspect under consideration how to link environmental policies to social policies so that industries do not have to bear new charges. This proposal refers to an ecological restructuring of the tax system which implies that while green taxes are introduced to account for environmental

extemalities, labour taxes are reduced, eventually fostering new employmentn.

A closer inspection of the national communications submitted to the Secretariat to the Climate Convention reveals the conservative and short-time approach adopted. Most of the fifteen countries that presented national reports will apparently miss the present emissions reduction target. These countries account for 41 percent of global emissions which indicates the relevance of their actions. The measures suggested to cut emissions were mostly related to improved energy efficiency, waste reduction and fuel switching in power generation. Approximately 700 policies and measures have been reported, and most of them concentrate on residential, commercial, institutional and transportation sectors. Some of the measures suggested are questionable such the increase of sinks with monoculture forests which

as threatens

biodiversity. Measures for adoption of new technologies were limited, contrary to what might have been expected. The lack of a determined move towards a substantial increase of renewable energy technologies for power generation use noteworthy since this will certainly have to be the dominant source of energy in the future development to become sustainable.

The European Union still has the possibility of playing a lead role within the work of the Climate Convention. This requires, however, that the EU able to agree internally the mechanisms that will be used to reallocate targets among its on

31 For comprehensive . discussion . . the negotiation . . process within . . the European Union . see a on Implementing the European C 0 2 Commitment: a joint policy proposal, Bergesen, H. O. et 1994, The Royal Institute of International Affairs, London.

See Positions the Climate Summit 95 Proceedings of the International Symposium

on - 100 Days Towards the Climate Summit, German NGO Forum on Environment Development.

Developing Countries and the Climate Convention

country members, on criteria for new commitments, etc. Being a congregation of

countries with multiple interests, different development levels and with great

potential for exchange of responsibilities among themselves, the EU can set the

example all Parties the Convention. As member in the European

to to a new Union, Sweden can be instrumental reiterating the position of the EU, giving a new tone to it. Some suggestions of how this can be accomplished are given below.

VII Recommendations for Swedish co-operation with

developing countries in the implementation of the Climate

Convention

There agenda for security in the world today which quite different from a new that of the cold war period. International problems are increasingly being related to

environmental issues.

and poverty The globality of the world’s economy, increasing mobility and the interdependence of ecological systems imply that these problems are not constrained to national boundaries. Environmental problems such climate change imply challenges to all countries and have to be solved at a global as level. The overuse of natural resources, climate change, pollution and migration may lead to international instability which will affect both North and South.

While global action still essential for accomplishing the objectives of the Climate Convention, general directives will have to be translated into various regional realities. Resources channelled to developing countries through multilateral development banks and other development aid need to follow the framework of the global climate agenda, translating them into action at the regional level through specific projects in relevant sectors. Thus, projects financed through grants or loans

33 Refer also to Implementing the European CO Commitment: a joint policy proposal, 2 Bergesen, H. O. et al. 1994, The Royal Institute of International Affairs, London.

See Hållbart Bistånd det svenska biståndet efter UNCED, Volym 1 och

- Utrikesdepartementet, Ds 1994:132.

Silveira Stockholm Environment Institute

from these institutions should account not only for local environmental impacts but

also for global overlays35.

More collaboration among countries will improve their confidence with each other and serve to demonstrate their willingness to comply with the compromises of the Convention. For developing countries, financial assistance decisive they to are make major contributions to the implementation of the Convention. Obviously, this has to be met by political interest and commitment at the national level. Development assistance should be used as an instrument to support building a society according to the principles of sustainability, justice and equality as stated in international environmental agreements such as AGENDA 21 and the Climate Convention. This assistance should come the form of infrastructure provision, education and training, and support for institutional building and management in areas that are relevant to both development and climate change mitigation.

Many areas have been defined under the Convention where large potential exists for collaboration between industrialised and developing countries. The table below summarises the common commitments for all signatories of the Climate Convention as stated in article The position of industrialised and developing countries in relation to each of these commitments briefly compared which helps highlight the areas where, presently, most information asymmetry exists between industrialised and developing countries. The last column indicates action that needed to improve the dialogue between different Parties and move forward in the implementation of the Convention. Following the summary table, specific suggestions about how to pursue the next steps are listed based on the analysis that has been drawn in this document.

35 The concept of global overlays being developed within the World Bank and aims at identifying the global effects of projects financed by the Bank. The concept will be initially applied in the energy and forestry sectors.

Developing Countries and the Climate Convention

CLIMATECONVENTION INDUSTRIALISED DEVELOPING COUNTRIES .‘—0I’ERATIONNEEDED COMMITMENTSarticle4 - COUNTRIES

l develop national inventories of I5 countries haveprepared haveuntilMarch 1998 to GEFwill now support he anthropogenic emissions by national communications; prepare theirnational preparation ofnational sources andremovals bysinks though qualityhasbeen communications; have few a communications; infomation using comparable methodology considered good,adjustments problems applying theIPCC aboutnational situatior will IPCC are neededorder improve to methodology whichhas be to improve capability to pan for comparability adjustedsuit to developing mitigation adaptaton, and and countries better preparedness to negotittc protocols

fonnulate, implement national are active discussing possible formulation ofcomprehensive collaboration sectoral ona basis and regional programs with measures as such introduction of programs stilldepend on forthedevelopment ol policies measures to mitigate climate carbon taxes; consultations are national reports andbetter and measures should take place change taking placewithbusiness knowledge ofpotential growth; onan international bass; crosscommuni largeNGO y; pressure some sectors havereceived sectoral anal need t be foraction special attention such asenergy improved and forestry

III promote cooperate and the detain many technologies still to need adopt to new technologies finding ways ofefiectiIely development and diffusionof bewidely disseminated and which are oftenexpensive to transferring new technologies to technologies, practices and commercialised; goodposition acquire andadapt their to developing countries vill be of processes that prevent emissions to finance new research and specific conditions utmost importance for allrelevant sectors support technology shillthrough modifying developmert paths incentive policies; costsare andmitigating climate change believed to behigh

IV promote co-operate and the focus industrialised countries may become majorsinksbut more knowledgeneeded conservation andenhancement most on emissions abatement lear that this may curtail abouttherole ofsinks.balance a of sinks andreservoirs ratherthansinks agriculture andotherland uses; has to bemade betweei local the debate has contributed to and globaladvantages of emphasise theroleof enhancing sinks; conservation developing countriessinks as will beeasier as develrpment takes place andemplo opportunities are created

V co-operate preparing for better equippedadapt to due to adaptation ofmajorinterest and littleattention hasbeer given to adaptation to theimpacts of financial resources and may, some cases, more be adaptation measures S far and climatechange technologieshand at cost-effective thanmitigation thisremains asa main preoccupation fordevdoping countries since theyneed resources to investigate adaptation options

VI takeclimatechange will have to reviewtheir are requiredfollow to a different international collaborazion considerations into account, to development practices and development path,and prepare discussions aboutdifferent the extent feasible, relevant gradually shillapproaches and national plans according to development paths energy, social,economic and technologies tomore sustainable principles ofsustainability transport and otherrelevant environmental policies and systems sectors will beadvantageous for actions both, though differences in national interests make this a v more difficult area ;o- for operation

Vll co-operate scientific, considerable researchbeing developing countries behind lay supporting majorresearch technical and socio-economic carried out developed climate research due to lack centres developing countries research anddatacollection countries; reviewofnational ofexpertise and wellequipped essential forimprov their related climate to system, and reports being made with research centres participationreseann and exchange ofrelevant participation ofdeveloping the climatedebate general information countries

VIII co-operate education, training NGOshave playedmajor a role training programs are being more NGO participation will andpublic awareness related to the publicdebate and carried out many developing help disseminate infonnation climate change information dissemination countries; public awareness and andenhance debate participation climate change developing countries; action will depend ability on to international networks of relateclimate issues local to and research organisations and regional development NGOs needed

Silveira Stockholm Environment Institute

the implementation of the Climate Convention, Sweden should For the purpose of

give special attention to the following aspects:

Strategic measures

The North-South question should be maintained in the discussions under the Climate Convention. While important not to deviate from the major objective of the Climate Convention, maintaining close relationship between the a environment debate and the development debate essential from the point of view of developing countries due to their socio-economic priorities. Linkages between the priorities of the Convention and the development priorities can be easily identified in major economic sectors such as energy, transportation, forestry and agriculture. Development assistance contribute this direction can by providing co-ordination between these sectors in close collaboration with beneficiary countries.

The preparation of national communications of developing countries should be given priority. This of utmost importance for improving the negotiation

position of developing countries. The communications of more industrialised and

fast- growing countries of particular relevance. The national communications will give developing countries better understanding of their present situation a and potential for mitigation and adaptation policies. The quicker the communications made available, the better for the purpose of moving are forward negotiations of future commitments. GEF will be supporting these activities in the coming three-year period but this probably not going to be sufficient. Exchanging experiences between industrialised and developing

countries will help improve methodologies while also contributing to improve

information exchange among countries..

Developing countries should be required to implement international agreements. If developing countries supported in the fulfilment of already assumed are

responsibilities under the Climate Convention and other international agreements

such the Biological Diversity Convention, the Statement of Principles on as Forests and Agenda 21, they will be well in the direction of sustainable

Developing Countries and the Climate Convention

development and will be making positive towards climate change a move mitigation even without taking commitments. new

The energy development agenda needs to be reviewed. Only small amount . a very of the resources invested in research to renewable energy goes energy technologies. This also true in industrialised countries where most money put on nuclear power and fossil fuel sectors. While efficiency in the fossil fi.lCl sector and security nuclear still important issues, industrialised power are -countries have to dedicate more resources to the renewable sector. Also energy the amount of capital invested in projects in developing countries small energy renewable technologies are considered, except the of large hydrocase power. More needs to be done to eliminate the barriers to dissemination of renewables, including implementation of incentive policies, capacity building, institutional formation and support, etc.

Climate-related research has to be enhanced in developing countries.

Counteracting the information asymmetry that still exists between industrialised

and developing countries an important step opening alternatives for new

negotiation. therefore, necessary that climate issues discussed in various

are fora, including private business and the general public. A stronger participation of research institutions from developing countries will help build local capacity to support national debates. Strengthening research centres in developing countries and linking them to the network of international centres will improve the dialogue between researchers from North and South. Research should be done to verify the best combination of mitigation and adaptation alternatives for developing countries. Developing countries should be encouraged to develop their own policies and technologies relevant sectors.

The work of international organisations and development assistance should be in . line with the objectives of the Climate Convention. lndustrialised countries should work to influence the programs of multilateral development banks for loans and grants which should be in conformity with the objectives of the Climate Convention. Also the agenda of development assistance has to be in line with the objectives of the Climate Convention. Therefore, projects in relevant sectors

Silveira Stockholm Environment Institute

should be evaluated in face of both local and global environmental demands. This requires the design of new criteria for evaluating development projects, especially those of large scale. The energy sector of particular interest from the point of view of both climate change mitigation and development objectives, but also transport systems, waste management and forestry are important sectors to be focused in order to dilute costs and allow for concerted action.

Policies and measures for mitigation and adaptation to climate change have to be designed and implemented at the national and international levels. Policies such carbon taxes and procurement should be discussed in conjunction with as developing countries. The on—going debate about linking environmental and labour policies, for example, also of relevance to developing countries where unemployment has to be tackled in conjunction with environmental protection. Incorporating the real environmental costs into prices and designing policies that foster environment-friendly production systems an important step towards sustainable development that has to take place world-wide. The introduction of environmental taxes will modify competition, location choices of firms and employment patterns, thus requiring co-ordinated effort with gradual and a incremental changes in order to avoid worsening the locational advantages of developing countries, and exporting pollution and emissions.

Specific measures

A Swedish fund for climate projects should be created. Directing additional funds for climate-related projects will indicate the commitment of industrialised countries towards developing countries stated in the Climate Convention. as Although GEF the official financial mechanism of the Convention, national initiatives will be of utmost importance complement to the former and to as a development assistance. Bilateral projects are easier to pursue especially on a

small scale. Now that pilot phase has been launched for activities implemented

a jointly, national fund for this purpose can be created out of carbon taxes to a finance bilateral joint activities and other climate projects, including South-South co-operation.

Developing Countries and the Climate Convention

The methodology for activities implemented jointly should be developed for specific sectors. Probably all industrialised countries will get involved joint activities and in the development of methodology for their in the use implementation of their commitments. will be advantageous to Sweden to concentrate joint activities on specific sectors such as energy and transport which, besides being of major interest to developing countries, are less controversial than forestry. Extensive Swedish expertise available in both sectors. Now that activities implemented jointy have been defined so as to include all types of joint activities, will be useful to consider also South-South co-operation mechanisms, as well as alternatives to support such activities.

10. A systematic consultative process between Annex and Non-Annex countries should be started. A number of key actors should be identified among the two groups and periodic consultations take place. The objective to improve information exchange, discuss issues of major relevance for both groups, and define guidelines for further research. Countries could be chosen from different continents according to a pre-determined criteria based on economy type and size, natural resource endowments, present development level and development potential. This idea in line with recommendations from the Swedish Report for

Sustainable Development Assistance36.

11. criteria for enhancing the role of developing countries in the implementation of the Convention should be discussed and analysed unconditionally. Developing countries should be directly involved the methodological discussion of targets and burden-sharing of the protocol. Even the political atmosphere still not favourable for a discussion on targets to developing countries, methodological studies can be done to help improve understanding about the implications of adoption and non-adoption of reduction targets, alternative policies to implement mitigation options, and alternative mechanisms for collaboration among Parties.

36See Hållbart Bistånd det svenska biståndet efter UNCED, Volym 1 och

- Utrikesdepartementet, Ds 1994:132.

Silveira Stockholm Environment Institute ,

12. National and regional development programs should be reviewed to conform with the objectives of the Climate Convention. Development programs imply investments and interventions that can have substantial effects in terms of emissions. National for example, will be determinant of future energy programs, emissions of developing countries depending on the energy sources and technologies chosen. industrialised countries should support developing countries in preparing regional development taking climate issues into programs consideration; designing and policies that contribute to climate change measures mitigation and adaptation; choosing, adapting and applying clean technologies; and analysing direct and indirect implications of development programs on climate. Such support should be provided long-term basis and could be on a partly done through development assistance.

13. The participation oi’ NGOs from developing countries in the climate debate has to be enhanced. NGOs from developing countries need more support to attend international meetings, and publications for dissemination of climate to prepare information. NGOs have been recognised important channels of information as not only to the public in general, but also to industry and government. NGOs provide analytical view of the issues and positions being discussed under the an Convention and work catalysts of ideas. Though NGOs from developing as many countries able to attend the first CoP, the participation of NGOs from were developing countries still limited in the negotiation process as a whole. very Sweden should enhance support to NGOs from developing countries.

Final remarks Despite the uncertainties that still remain in relation to climate change potential, noregret options will help guarantee the sustainability of human systems. The action needed to accomplish the objectives of the Climate Convention comprehensive and requires the involvement and commitment of all countries of the world;

So far, implementation and further elaboration of the Climate Convention have

proved be arduous not least due to the multiple interests of the Parties to an process, involved. Many issues related to methodologies, burden-sharing, mitigation and adaptation choices remain central to the climate debate. A active participation more

Developing Countries and the Climate Convention

of developing countries in the implementation of the Convention remains major a goal. By complying with their commitments under the Convention, industrialised countries will take the lead in moving ahead in the implementation By process. fostering the scientific and political debate in close co-operation with developing countries, they will contribute to improve the understanding between the two groups and will help the latter be part of each step of the process. By supporting developing countries in the fulfilment of commitments already agreed upon, industrialised countries will prepare the political atmosphere for more co-operation in the future.

VIII References

Adams, W. A. l990; Environment and Sustainability in the Third World, Routledge, London. Andersson, Å. and Strömquist, U. 1988; K-samhcilletsframtid, Prisma, Stockholm. Bergesen, H. O. et al.1994; Implementing the Euroyan C 0 2 Commitment: a joint policy proposal, The Royal Institute of International Affairs, London. Björn Larsen 1994; World Fossil Fuel Subsidies and Global Carbon Emissions in a Model with Integrated Substitution, World Bank report WPS 1256. Bodansky, D. 1994; Prologue to the Climate Change Convention in Mintzer and Leonard eds., Negotiating Climate Change, SEI and Cambridge University Press, New York. Borione, D. and Ripert, 1994; Exercising Common but Diflerentiated Responsibility in Mintzer and Leonard eds., Negotiating Climate Change, SEI and Cambridge University Press, New York.

Daly, H. 1977; Steady-State Economics, W. H. Freeman and Cia, San Francisco.

Europe Environment March 21, 1995; Supplement document, Bureau de dépot Brussels X. Gilbert, A. and Gugler, l982; Cities, Poverty and Development urbanisation in the - Third World, Oxford University Press, Oxford.

Hanisch, T. ed. 1994; Climate Change and the Agenda for Research, Westview Press,

Oxford. Howard, R. B. and Monahan, P. A. l993; Economics, Ethics and Climate Policy, Stockholm Environment Institute. Håkansson, H. ed. 1987; Industrial Technological Development network approach, - a Croom Helm, London.

Silveira Stockholm Environment Institute

IPCC 1994; Radiative Forcing of Climate Change, report of the Scientific Assessment,

WMO and UNEP.

Jefferson, M. 1994; Global Prospects for Renewable Energy, paper presented at the

World Renewable Energy Congress, Reading, UK, September 1994.

Johansson, T. B.1995; Energy Supply Mitigation Options, paper at the NGO meeting Rio Not Enough, March 27, 1995, Berlin.

Karimanzira, R. 1995; Climate Change and the Priorities of North and South in

Proceedings of the African Conference on Policy Options and Responses to Climate Change, Silveira ed., Stockholm Environment Institute. Mabogunje, A. L. l989; The Development Process a spatial perspective, 2nd edition, - Unwin Hyman, London. Mintzer and Leonard eds., Negotiating Climate Change, SEI and Cambridge University Press, New York. Myrdal, G. 1957; Rika och Fattiga Lander, Tidens Förlag, Stockholm.

Ogendo, H. W. O. and Ojwang, B. 1995; A Climate for Development- climate change

policy options for Africa, ACTS press, Nairobi.

Raskin, P. and Margolis, R. 1995; Global Energy in the 21st Century: Patterns, Projections and Problems, Polestar series report no. Stockholm Environment Institute.

Selrod, R. et al 1994; Joint Implementation a promising mechanism for all countries,

paper presented at the Workshop on Designing Joint Project Mechanisms to Promote Benefits for Developing Countries, 13-15 December 1994, Rio de Janeiro.

Silveira, ed. 1995; Proceedings of the African Conference Policy Options and

on Responses to Climate Change, Stockholm Environment Institute.

Silveira, ed. 1994; African Voices on Climate Change, Stockholm Environment

Institute.

Silveira, 1993; Transformation in Amazonia the spatial reconfiguration of systems,

- Royal Institute of Technology, Stockholm.

Stöhr, W. and Taylor, F. eds. 1981; Development from Above or Below, John Wiley

Sons, New York. US Climate Action Network and Climate Network Europe 1995; Independent NGO

Evaluations of National Plans for Climate Change Mitigation OECD countries.

-

Utrikesdepartementet 1994; Hållbart Bistånd det svenska biståndet efter UNCED,

- Volym 1 och Ds 1994:132. World Bank 1995; The World Bank and the UN Framework Convention on Climate Convention, Environment Department, paper no. 008.

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet.K. . möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighet för högskolestudier.U. . Arbetsföretag En ny - 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. Grön dieselmiljö- och hälsorisker. Fi. . Lángtidsutredningen1995.Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. . — Värdenssvåraval. 44. Aktiebolagets organisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen. 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47. Tvángsmedel enligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler. K. av 11.Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. Fi.

12.Mervärdesskatt Nya tidpunkter för 50. Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995.M. redovisning och betalning. Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

14.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen. Fö.

15. Könshandeln.S. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat . - 16.Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun.M.

17. Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden.A.

l8. Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåner och sanktioner

19. Ett säkrare samhälle. Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan el stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-

21. Staden vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U.

22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- - 23. Brist på elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24.Gasmoln lamslârUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi

25. Samordnadoch integreradtågtrafik på olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabanan och i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhállsbidragoch bidragsförskott, 60.Kvinnofrid. Del A+B. S.

Del A och Del B. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27. Regional framtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne.M. 28. Lagen vissa internationella sanktioner 63. Översyn av skattereglernaför stiftelseroch ideella om en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets resurser 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. regelvcrken,erfarenheter, helikoptrar. Fö. 65. Näringslivets tvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 66. Polisensanvändning av övervakningskamerorvid

31. Ett vidareutvecklar miljöklassystem i EU. M. förundersökning.Ju.

32. lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslag till nya samverkansformer.Ju. 68. IT-kommissionensarbetsprogram 1995-96.SB.

33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster. Fi.

34. Kompetens för strukturomvandling. A. 70. Allmänna kommunikationer för alla K. — 35. Avgifter inom handikappomrádet. S. 71. Behörighetoch Urval. Förslag till nya regler för

36. Förmåneroch sanktioner en samlad redovisning. antagning till Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatser för internationell katastrof-och

stödtill svensk dagspress. Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. 37. Vårt dagligablad - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitetoch

39. Some reflections on SwedishLabour Market högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata. Fi.

Någrautländska forskares syn svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer — och forskare.UD. 78.Den svenska rymdverksamheten.N. 79. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU. 80. EU om regeringskonferensen 1996 A institutionernasrapporter synpunkteri övriga medlemsländer.UD. - 8 Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom . rättsligt bistånd.Ju. 82. Finansieringslösningar för Göteborgs-och Dennisöverenskommelserna. K. 83. EU-kandidater 12länder som kan bli EU:s nya medlemmar.UD. 84. Kulturpolitikens inriktning. Ku. 84. Kulturpolitikensinriktning i korthet. Ku. - 85. Tjugo firs kulturpolitik 1974-1994.Ku. 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. 87. Försäkringsrörelse förändring i Fi. 88. Den brukademångfalden.Del 1+2. Jo. Svenskari EUtjän5t. Fi. . 90. Kärnavfall och Miljö. M. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del I-lll. Ju. 92. EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför det svenska regelsystemet.A. 93. Omprövning av statligaåtaganden.Fi. 94. Pcrsonalavveekling,utbildning och beskattning. Fi. 95. Hälsodataregister Vårdregister.S. - 96.Jordensklimat förändras.En analys av hotbild och globalaåtgärdsstrategier.M.

1995 Statens Offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

IT-kommissionens arbetsprogram1995-96.[68] Vårdenssvåraval. slutbetänkande Prioriteringsutredningen. av [5] Justitiedepartementet Könshandeln.[15]

Pensionsrâttigheter och bodelning.[8] Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige. [16] Nya konsumentregler.[11] Homosexuellprostitution.[17] IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Underhållsbidragoch bidragsförskott, Del A och Del B. [26] Förslagtill nya samverkansformer.[32] Ersättningför ideell skada vid personskada.[33] Avgifter inom handikappområdet. [35] SambandetRedovisning Beskattning.[43] Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes - - Aktiebolagetsorganisation.[44] roller och arbetsfältinom socialtjänsten. [58] Tvângsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi polislagen.[47] olika aspekter modeller, finansiering samt - Godtrosförvärvav stöldgods [52] och incitament.[59] Näringslivets tvistlösning. [65] Kvinnofrid. Del A+B. [60] Polisens användning övervakningskameror vid Dokumentationoch socialtjänstregister. [86] av förundersökning.[66] Hälsodataregister Várdregister.[95] - Vårdnad,boendeoch umgänge.[79] Ny rättshjälpslag och andrabestämmelser om Kommunikationsdepartementet rättsligt bistånd.[81] Ett reformerat straffsystem.Del I-III. [91] Samordnadoch integreradtågtrafik på Arlandabananoch Mälardalsregionen. i [25] Utrikesdepartementet Älvsäkerhet. [40]

sanktioner Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] Lagenom vissainternationella översyn. [28] EG-anpassade körkortsregler. [48] - en Röster EU:s regeringskonferens Klimatförändringari trafikpolitiken. [64] om hearing med organisationsföreträdare, debattörer Allmänna kommunikationer för alla [70] - och forskare.[77] Finansieringslösningar för Göteborgs- och Dennisöverenskommelserna. [82] EU om regeringskonferensen 1996 - institutionernasrapporter Finansdepartementet synpunkter i övriga medlemsländer.[80] - EU-kandidater 12 ländersom kanbli EU:s Grön diesel miljö- och hälsorisker. [3] - nya medlemmar.[83] Lângtidsutredningen1995. [4] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. [9] Försvarsdepartementet Översyn skattcbrottslagen.[10] av Muskövarvets framtid. [6] Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Analys Försvarsmaktens ekonomi.[13] redovisningoch betalning. [12] av Ett säkraresamhälle.[19] Förmåner och sanktioner en samlad redovisnitg.[36] - Utan Sverige.[20] Prognoser över statens inkomsteroch utgifter. [49] stannar Staden vattenutan vatten. Förmåneroch sanktioner Radioaktivaämnen slår ut jordbruk 1 itne. [22] utgifter för administration.[56] - [23] Översyn skattereglerna för stiftelseroch ideella Brist elektronikkomponenter. av Gasmoln lamslärUppsala.[24] föreningar. [63] Civilt bruk försvarets Naturgrusskatt, m.m. [67] av resurser— regelvcrken, erfarenheter,helikoptrar. [29] Betaltjänster.[69] Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen.[53] Lägenhetsdata.[74] Svenska insatserför internationell katastrof-och Försäkringsrörelsei förändring [87] flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. [72] Svenskari EU-tjänst. [89] Omprövning av statliga åtaganden. [93] Personalavveckling,utbildning och beskattning. [94]

Statens offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Miljödepartementet

Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] yrkesutbildning.[38] Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. [31] Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Grundvattenskydd.[45] Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- Kunskapsläget kärnavfallsomrádet 1995.[50] universiteti NorrköpingLinköping. [57] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för och kommun. [54] antagningtill Universitet och högskolor. [71] Ett renat Skåne.[62] Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Kärnavfall och Miljö. [90] högskolor m.m. [73] Jordensklimat förändras. En analys hotbild av och globalaátgärdsstrategier.[96] Jordbruksdepartementet Den brukademångfalden.Del 1+2. [88]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] - Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] Kompetensför strukturomvandling.[34] Somereflections on SwedishLabourMarket Policy. [39] Någrautländskaforskares syn svensk arbetsmarknadspolitik.[39] Effektivare styrningoch rättssäkerhet i asylprocessen.[46] Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55] Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. [75] Arbete till invandrare.[76] EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför det svenskaregelsystemet.[92]

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18] Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kulturpolitikens inriktning. [84] Kulturpolitikensinriktning i korthet. [84] - Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.[85]

Näringsdepartementet

Ett renodlatnäringsförbud.[l] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Elförsörjning i ofred. [51] Den svenskaRymdverksamheten.[78]

Civildepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61]

enom Litslapp av koldioxidoch andra växt-i

husgaser hotas Ökad

iorden av en

störa det nuvarande klimatsystemetsmed o ndrinpgar

i i i i

och nederbörd

iptemperzitur

elegationeia ochNaturvårdsverketgori

p p

liregeringen analyse av globalaförutsättningar och

i y

i strategier för att mötet hotet om en klimatförändring.

Klimatkonventicinen undertecknades i Rio de

Janeiro 1992. Konventionen innehåller idag inga

preciserade åtaganden om nödvändiga utsläpps-

reduktioner för att stabilisera koncentrationen av

växthusgaser i atmosfären. l rapporten diskuteras olika

möjligheter att kommit vidare i förhandlingarna om

internationella åtaganden. Olika principer för utfor-

mandet ett protokoll till konventionen diskuteras

av

med avseende på effektivitet, rättxrisa, praktisk genom

förbarhet och konsekvenser för Sverige.

I‘

NATUR ef VARDS Posrfnktsâ: Sröçiijr i g rofi

. A. - 1 VERKET : 4 4 ü w

FAX 98-20 5.;J;TEL’EEON o84‘69o ‘ KLlMATDEl£GA’IONEN

.~,.,~aJ . . i 1 . z 2 . . ‘ ‘lb