Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 : huvudrapport

\>NC

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Miljövården i Sverige under 70 talet — _

—————

KHOårs långtidsutredning Bilaga8

SOL 197112

Statens offentliga utredningar 1971:12 Finansdepartementet

Miljövården i Sverige under 70-talet 1970 års långtidsutredning BILAGA 8

Stockholm 1971

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 ALLF 106 2 054

Innehåll

Förord 1. Inledning 2. Utgångspunkt för en samhällsekonomisk analys 3. Diskussion av metodiken för formulering av de miljövårdspolitiska målen . 4. Miljövårdspolitikens medel 5. Miljövården i Sverige under början av 70-talet 5.1 Miljövårdsinvesteringar inom svensk industri 1971—1975 . . . 5.2 Kommunala miljövårdsinvesteringar 1971—1975 6. Avslutande kommentar Appendix A Appendix B Tabellbilaga 1 Tabellbilaga 2 Tabellbilaga 3 Tabellförteckning

SOU 1971: 12

7 8 12 14 18 18 22 26 28 33 38 44 50 56

Förord

I föreliggande bilaga redovisas de undersökningar som i samband med 1970 års långtidsutredning gjorts rörande industrins och kommunernas planerade miljövårdsinvesteringar för perioden 1971-1975. Kommunmaterialet insamlades av statistiska centralbyrån i samband med den stora kommunenkäten (KELP) under hösten 1969. Planmaterialet för industrins miljövårdsinvesteringar insamlades vid Industriens utredningsinstitut under hösten 1969 och vintern 1970. Undersökningen har utförts av ekon. lic. Johan Facht.

SOU 1971:12 1*—010996

1 Inledning

Miljövårdsfrågoma har på senare år kommit att inta en alltmer central plats i den samhällsekonomiska debatten. Det ökade intresset beror främst på den växande insikten om de allvarliga ekologiska effekter som kan bli följden av utsläpp av avfallsprodukter i naturen. Det kan emellertid också ses som en följd av den ökande vikt som kommit att läggas vid de kvalitativa sidorna av mänskligt välbefinnande. God miljö betraktas också numera allmänt som ett av flera samhällsekonomiska mål. Det faktum att tillgången på resurser i samhället är begränsad nödvändiggör emellertid en avvägning mellan de olika samhällsekonomiska målen. Vid prioriteringen av dessa mål har röster höjts för att ge miljövården en mer framskjuten plats. Som skäl till detta har man bl. a. anfört det förhållandet att vissa miljöförstörande processer är av sådan art att förloppet inte går att vända igen, dvs. att förloppet är irreversibelt. Insikten om att miljötillgångarna måste betraktas som knappa har aktualiserat frågan hur man bäst skall hushålla med dessa. I ekonomier med marknadshushållning används prisbildningen som instrument för att begränsa användningen av vissa resurser och för att styra de tillgängliga resurserna till de mest produktiva användningsområdena. När det gäller miljötillgångarna fungerar emellertid inte denna mekanism av sig själv. Anledningen är att det i så stor utsträckning är fråga om resurser för vilka SOU 1971: 12

äganderätten svårligen låter sig överföras till enskilda individer. Således kan dessa resurser inte bli föremål för handelsutbyte på en marknad. Om hushållning med miljötillgångarna skall komma till stånd måste det alltså ske genom någon form av kollektivt handlande.

2 Utgångspunkt för en samhällsekonomisk analys

En samhällsekonomisk analys av miljöproblemen tar lämpligen som utgångspunkt begreppet extern effekt. Med extern effekt avses direkta eller indirekta verkningar på produktionsbetingelserna hos andra producenter och/eller andra konsumenters behovstillfredsställelse förorsakade av en viss producents eller konsuments produktion eller konsumtion, utan att motsvarande betalningsuppoffringar sker. Det mottagande subjektet kan påverkas antingen i positiv eller negativ riktning. Externa effekter är således en typ av interdependens mellan olika ekonomiska subjekt som inte reflekteras i prissystemet. I den ekonomiska litteraturen har olika former av miljöförstöring länge använts som exempel på externa effekter. Det är därför naturligt att det ökade intresset för miljövårdsfrågor aktualiserat diskussionen av dessa effekter. Speciell uppmärksamhet har härvidlag ägnats möjligheterna att med hjälp av olika ekonomisk-politiska medel kunna korrigera den misshushållning med resurserna som förekomsten av externa effekter ger upphov till. Man brukar i den teoretiska litteraturen skilja mellan fyra olika typer av externa effekter, nämligen: 1. interdependens mellan olika konsumenters behovstillfredsställelse, 2. effekter på produktionen av konsumentens handlande, 3. effekter på konsumentens behovstillfredsställelse av producentens handlande 8

samt 4. effekter på produktionen av andra producenters handlande, dvs. interdependens i produktionen. I fall 1 och 2 är det konsumtionen som ger upphov till de externa effekterna, medan det i fall 3 och 4 är produktionen som är förorsakande. Den första typen av externa effekter kan exemplifieras med den luftförorening som privatbilism ger upphov till. Privat nöjesåkning innebär konsumtion av biltjänster, och denna typ av konsumtion förorsakar luftföroreningar som minskar tillfredsställelsen hos andra individer av att inandas (konsumera) luften i fråga. Privatbilism kan även få exemplifiera den andra typen externa effekter. Om privatbilism i stadsområden ger upphov till trafikstockningar sänks samtliga fordons genomsnittliga hastighet till förfång för nyttotrafiken (som producerar transport och distributionstjänster). Den tredje huvudgruppen externa effekter kan exemplifieras med sådana »klassiska» fall som fabriksrök (som förorenar luften) eller avloppsutsläpp (som försämrar vattenkvaliteten i sådan utsträckning att bad och fiske försvåras). Den sista typen av interdependens kan belysas med exemplet BP-Volvo i Göteborg. Inför byggandet av raffinaderiet hävdades från Volvo-håll att den ökning av halten svaveldioxid i luften, som raffinaderiet SOU 1971: 12

kunde förväntas ge upphov till, under vissa väderleksförhållanden skulle kunna skada lacken på de färdiga fordon som under en kortare tid står uppställda på fabriksområdet. I detta fall uppmärksammades således riskerna för externa effekter redan innan raffinaderiet byggts. Resultaten av diskussionerna blev att BP ålades att vidta åtgärder för att minska risken för skador. Utgår man från den värderingen att konsumenternas preferenser bör få styra resursallokeringen, kommer förekomsten av externa effekter att påverka resursallokeringen i icke önskvärd riktning genom att prissystemet ger de ekonomiska subjekten felaktiga informationer om de samhällsekonomiska alternativkostnaderna för de produkter som finns på marknaden. I den teoretiska litteraturen fanns det länge en tendens att behandla förekomsten av externa effekter som relativt sällsynta undantag av ringa betydelse, och diskussionen av dessa effekter utgjordes därför ofta av mer eller mindre utförliga reservationer i fotnoter eller parentetiska utvikningar. Ett dylikt synsätt är knappast längre realistiskt. De externa effekter som är förknippade med kvittblivningen av de avfallsprodukter som genereras av produktions- och konsumtionsprocesserna torde för närvarande kunna betraktas som regel snarare än undantag. Eftersom det i de flesta fall skulle ställa sig synnerligen kostsamt att fullständigt eliminera allt avfallsutsläpp, måste naturens egen förmåga att bryta ned avfallsprodukter utnyttjas i viss utsträckning. Naturens självrenande förmåga är emellertid att betrakta som en knapp naturresurs och sätter man inte något pris på denna, kommer den att utnyttjas i alltför stor omfattning. När man skall diskutera miljöproblems samhällsekonomiska aspekter från denna utgångspunkt, är det ändamålsenligt att betrakta produktions- och konsumtionsprocessernas generering av avfall som ett materialbalansproblem. Alla »inputs» i dessa processer i form av materia och energi kommer förr eller senare också att bli »outputs». Systemets »inputs» består av bränslen, jordbruksprodukter, mineraler och atmosfäriskt SOU 1971: 12

syre, vilka omvandlas dels till konsumtionsvaror och dels till avfallsprodukter. Bortser man från lageruppbyggnad kommer konsumtionsvaror förr eller senare också att bli avfall. Således kan man säga att varor som »konsumeras» egentligen endast tillhandahåller vissa tjänster, och att den materia som varorna består av antingen måste återanvändas eller släppas ut i naturen. I ett slutet system utan någon nettokapitalackumulation kommer då mängden avfall som släpps ut i naturen att ungefär motsvara vikten av de bränslen, jordbruksprodukter, mineraler samt atmosfäriskt syre: som tillförts produktionsprocesserna. Det är. viktigt att i detta sammanhang komma ihåg att olika former av avfallsbehandling inte förintar avfallet utan endast ändrar dess form. Ett vattenföroreningsproblem kan exempelvis omvandlas till ett luftföroreningsproblem och vice versa. Det är således nödvändigt att betrakta föroreningsproblem men i sin helhet snarare än att behandla! föroreningarna av olika medier (luft, vatten,; mark) såsom separata problem. Ovanstå-' ende resonemang kan illustreras med hjälp; av en figur (fig. 1 sid. 10). Figuren illustrerar en sluten ekonomi utan nettokapitalackumulation. Miljön (eller naturen) här betecknad (E) levererar råvaror {FXY; X = ursprung, Y — destination) bestående av bränslen, jordbruksprodukter samt mineraler till produktionssektorn (P) samt avfallsreningssektorn (T). I produktionssektorn omvandlas dessa råvaror med hjälp av arbetskraft (LCP) till varor som levereras dels till konsumenterna (GPC) och dels till avfallsreningssektorn (GPT). Produktionsprocesserna genererar samtidigt vissa avfallsprodukter av vilka en del går direkt tillbaka till naturen (RPE) och en del går till avfallsreningssektorn (RPT). Även konsumtionsprocesserna genererar avfallsprodukter som levereras till miljön direkt (RCE) och till avfallsreningssektorn (RCT>- I avfallsreningssektorn behandlas avfallet (så att en del ämnen återutvinns och levereras som råvaror till produktionssektorn (FTP)) innan det släpps ut i naturen (RTE). 9

Figur I. MILJÖTJÄNSTER (BAD, FISKE, NATUR ETC) S E C

RÅVAROR (F E P )

(P)

ARBETSKRAFT

PRODUCENTER

(LCP)

KONSUMTIONSVAROR

AVFALL (R.PE.)

(G p c l MILJÖ

< >

(E)

O

> <

-n

> < >

a

r-

,3J.

-o

•o

3)

> r

3)

V

KONSUMENTER (Cl

31 O

-H_ 1r

AVFALL (RcT>

RÅVAROR <F E T )

AVFALLSRENING <T) AVFALL (R T E )

e

AVFALL(R CE )

Om den totala mängden avfall som miljön får mottaga (RPB + RTE + RCB) är av en sådan storlek och art att miljöns kvalitet (mätt på något entydigt sätt) sjunker, kommer också kvaliteten på de tjänster som miljön kan tillhandahålla (SE0) att sjunka. Vill man hejda en försämring av miljökvaliteten finns det i princip endast två sätt att handla: antingen vidtar man åtgärder för att höja naturens självrenande förmåga (exempelvis dammbyggen för att åstadkomma jämnare vattenflöde eller artificiell syrsättning av sjöar etc.) eller också minskar man utsläppen av avfallsprodukter genom ökad återanvändning av avfallets innehåll. Skall detta resonemang gälla för en öppen ekonomi, måste man givetvis inkludera såväl export som import av råvaror, färdigvaror och avfallsprodukter. I en mera realistisk modell måste även nettokapitalackumulation inkluderas. Detta innebär att vik10

ten av de avfallsprodukter som tillförs naturen blir mindre än vikten av de råvaror som levererats till produktionsprocesserna under en given tidsperiod. Genom att diskutera problemet i materialbalanstermer kan man bl. a. belysa det faktum att ju mer effektivt man kan generera energi samt återanvända olika ämnen, desto mindre blir behovet av nya råvaror för att upprätthålla en given produktionsoch konsumtionsnivå. På likartat sätt kommer en ökad livslängd hos olika kapitalvaror att innebära en minskad åtgång av material för reinvesteringar eller för att upprätthålla en given kapitalackumuleringstakt. Ökad återanvändning av avfallsprodukter, ökad livslängd hos varor samt effektivare energiproduktion innebär minskat behov av råvaror. Underlåtenhet att sätta ett pris på miljön får effekter på hastigheten med vilken man använder naturtillgångarna SOU 1971: 12

som produktionsfaktorer. Vår "överanvändning" av miljön som mottagare av avfallsprodukter leder således till en misshushållning även med de resurser som traditionellt brukar ges benämningen naturtillgångar. Ovanstående slag av totalsyn på föroreningsproblemen underlättar en meningsfull diskussion av de avvägningsfrågor som blir aktuella vid val av miljövårdspolitiska mål.

SOU 1971:12

3 Diskussion av metodiken för formulering av de miljövårdspolitiska målen

Utgångspunkten för en diskussion av metodiken för formulering av de miljövårdspolitiska målen är det faktum att en god miljö numera uppfattas såsom en del av levnadsstandarden. Den begränsade tillgången på resurser gör emellertid att miljöförbättringar endast kan uppnås genom att man avstår från någonting annat. Miljöförbättringar innebär således en ökning av levnadsstandarden så länge som värdet av en ytterligare miljöförbättring är större än värdet av det man avstår ifrån för att få denna miljöförbättring. Hur skall man då kunna fastställa värdet av en miljöförbättring när man inte via marknadspriserna kan få någon uppfattning om hur konsumenterna värderar miljön? Teoretiskt sett kan man tänka sig att finna tillfredsställande mått på värdet, men de praktiska svårigheterna att genomföra sådana beräkningar gör att det i praktiken oftast blivit en fråga om värdering på politisk basis. För att underlätta politikernas ställningstagande beträffande de miljövårdspolitiska målen är det nödvändigt att man söker göra beräkningar av de samhällsekonomiska alternativkostnaderna för olika miljövårdande åtgärder. Det är möjligt att de framtida altemativkostnaderna för dylika åtgärder inte kan fastställas med någon högre precision, men det är knappast meningsfullt att diskutera införandet av diverse normer för kvaliteten på olika miljötillgångar utan att ha någon uppfattning om vad som måste upp12

offras för att dessa normer skall kunna tillgodoses. När man i detalj söker specificera målen för miljövårdspolitiken stöter man på ett flertal problem. Dels skulle man behöva känna kostnaderna för varje given reduktion av utsläppen hos samtliga emittenter dvs. samtliga emittenters marginalkostnadskurvor för reduktion av utsläpp - och dels skulle man från ekologerna behöva uppgifter om hur mycket utsläppen i en given recipient måste reduceras för att kvaliteten (mätt på något entydigt sätt) hos denna med en viss sannolikhet inte underskrider ett givet värde mer än sammanlagt en viss del av en given tidsperiod. I dessa beräkningar skulle man bl. a. behöva ta hänsyn till det faktum att recipientens förmåga att på naturlig väg bryta ned olika former av avfallsprodukter förändras oregelbundet. Med hjälp av dylika beräkningar skulle man åtminstone kunna få en ungefärlig uppfattning om vad en given miljöförbättring skulle kosta. Man kan med ett exempel belysa den typ av överväganden som är nödvändiga för att man på ett meningsfullt sätt skall kunna formulera ett mål för kvaliteten hos en given recipient. Antag att problemet gäller ett vattendrag där kvaliteten (mätt som mg löst syre per liter) på grund av utsläpp av syreförbrukande avfall blivit låg. Om man förutsätter att strömförhållanden, temperatur, vattenmängd SOU 1971: 12

etc. är konstanter, kan man tämligen väl fastställa hur mycket man måste reducera utsläppen på olika platser för att vattenkvaliteten inom ett givet område inte skall underskrida en given nivå. I praktiken kommer emellertid sådana faktorer som vattenmängd, temperatur, etc. att förändras på ett oregelbundet sätt, vilket får till följd att vattendragets sj älvrenande förmåga (dvs. förmåga att på naturlig väg bryta ned avfallsprodukter) också ändras. Detta försvårar givetvis möjligheterna att kunna förutsäga vilka effekter på vattenkvaliteten som ett givet avloppsutsläpp får. Under vissa extrema förhållanden kan recipientens självrenande förmåga bli så låg, att effekterna på vattenkvaliteten av ett under normala förhållanden möjligt utsläpp kan bli katastrofala. Har man tillgång till historiska data beträffande förändringar i vattenmängd, temperatur etc. kan man uppskatta sannolikheten för att de mest ogynnsamma förhållanden skall vara rådande under mer än en del av en given tidsrymd. Kan man med någon precision fastställa värdet av de skador som skulle bli följden av ett givet utsläpp under de mest ogynnsamma förhållandena samtidigt som man vet sannolikheten för att dessa förhållanden skall inträffa, kan man också beräkna det förväntade värdet av de skador som en »katastrof» skulle medföra. Detta förväntade värde skall jämföras med kostnaderna för att reducera utsläppen så mycket att en »katastrof» inte skulle kunna inträffa ens under de mest ogynnsamma förhållanden. Om marginalkostnaderna för att åstadkomma en långt gående utsläppsreduktion är höga (vilket är realistiskt att anta), kommer »priset» för att upprätthålla en given vattenkvalitet under 100 % av en given tidsperiod att bli mycket högt. Det är emellertid endast mot bakgrund av dylika överväganden som miljövårdspolitiska mål kan formuleras på ett meningsfullt sätt. I det ovanstående exemplet skulle formuleringen av målet då kunna få följande lydelse: reducera mängden syreförbrukande utsläpp till en sådan nivå, att sannolikheten för att halten löst syre i vattnet understiger 6 mg/1 i mer än

SOU 1971:12 2*—010996

sammanlagt 30 dagar under en tioårsperiod är mindre än 0,05. Ovanstående typ av resonemang måste givetvis tillämpas simultant på olika slag av miljötillgångar eftersom man, som tidigare påpekats, annars löper risk att lösa ett miljöproblem på bekostnad av ett annat. Huvudfrågan gäller alltså vilka uppoffringar man är villig att göra för att få en bättre miljö. I ett mera långsiktigt tidsperspektiv är denna avvägning den centrala. I ett kortare tidsperspektiv aktualiseras emellertid frågan i vilken utsträckning olika mål kan tänkas komma i konflikt med varandra. Antag exempelvis att det vore möjligt att identifiera ett miljövårdspolitiskt optimum i statisk bemärkelse. De centrala frågorna ur praktisk politisk synvinkel blir då dels hur snabbt detta optimum skall uppnås och dels vilken väg som härvidlag skall väljas. Det är med hänsyn till övriga samhällsekonomiska mål (exempelvis beträffande sysselsättning, inkomstfördelning etc.) inte nödvändigtvis så, att den kortaste och snabbaste vägen mot ett visst miljöpolitiskt mål alltid är den samhällsekonomiskt bästa. Det förefaller rimligt att anta att ju kortare tid man vill ta på sig för att uppnå ett miljöpolitiskt mål, desto större blir omställningssvårigheterna och därmed också riskerna för målkonflikter. Vid val av miljöpolitiskt mål måste man således ta hänsyn till de krav som ställs av strävan att samtidigt tillgodose ett flertal olika önskemål.

4 Miljövårdspolitikens medel

Lika lite som valet av miljöpolitiskt mål kan ske oberoende av övriga samhällsekonomiska mål, kan valet av miljöpolitiska medel ske utan beaktande av dessa medels effekter på övriga målvariabler. I princip kan visserligen miljöpolitikens eventuella icke önskvärda bieffekter på andra områden korrigeras med härför speciellt lämpade ekonomisk-politiska medel - i synnerhet om man utsträcker tidsperspektivet något. I ett kortsiktigt perspektiv begränsas emellertid handlingsfriheten härvidlag av det faktum att det sällan är politiskt möjligt att acceptera åtgärder som skulle medföra absoluta försämringar på andra målområden - även om dessa endast vore av tillfällig och övergående art. Detta faktum sätter ofta en gräns för hastigheten med vilken man kan närma sig ett givet miljöpolitiskt mål. Eftersom man i praktiken sällan har tillgång till all den information som vore nödvändig för att kunna bedriva den »ideala» politiken utan politiken snarare får karaktären av en »trial and error»-process - söker man vanligtvis välja de miljövårdspolitiska medel som leder till det uppsatta målet med ett minimum av störningar av ovan antytt slag även om detta skulle innebära att målet uppnås senare än vad som annars vore möjligt. Förekomsten av negativa externa effekter innebär ju att vissa samhällsekonomiska kostnader inte bärs av de ekonomiska aktiviteter som ger upphov till dem. Syftet med 14

en miljövårdspolitik är att belasta dem som tar knappa miljöresurser i anspråk med de samhällsekonomiska kostnader som detta ianspråktagande representerar. Man kan härvidlag använda sig av två slag av ekonomisk-politiska medel, nämligen å ena sidan direkta regleringar av olika slag, dvs. lagar, förordningar, överenskommelser etc. i syfte att påverka de ekonomiska subjektens handlande så att målen för miljöns kvalitet uppnås - och å andra sidan sådana medel där man som styrmekanism använder prissystemet, dvs. avgifter och subventioner. Den svenska miljövårdspolitiken har hittills bedrivits främst med hjälp av regleringar. Som exempel på detta kan nämnas den 1969 antagna miljöskyddslagen, förbudet mot tomgångskörning, bestämmelser om högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja, förbud mot användande av preparat innehållande DDT, bestämmelse om högsta tillåtna blyhalt i bensin etc. Syftet med dessa lagar och förordningar är att begränsa eller hindra miljöfarlig verksamhet. En nödvändig förutsättning för att tillämpningen av dessa bestämmelser skall bli den avsedda är att man förfogar över en effektiv administrationsapparat. För tillståndsprövning av de i miljöskyddslagen angivna miljöfarliga verksamheterna har därför inrättats en koncessionsnämnd för miljöskydd. Vidare har naturvårdsverket ålagts centrala uppgifter vid bedömningen av frågor om miljöstörande verksamheter av olika slag. VerSOU 1971:12

ket är bl. a. dispensmyndighet i de fall då koncessionsplikt är föreskriven. Naturvårdsverket samråder dessutom i åtskilliga frågor med ett flertal centrala myndigheter vilkas verksamhet griper in på miljövårdsområdet. På det regionala planet är länsstyrelserna tillsynsmyndighet för miljöskyddslagen. Det finns således en tämligen väl utvecklad stomme till en administrationsapparat för tillämpning av de olika miljöskyddsbestämmelserna. I detta sammanhang bör observeras att tilllämpningen av miljöskyddslagen kan få icke oväsentliga effekter på fördelningen av inkomster mellan företag och mellan regioner. Det faktum att koncession att bedriva en viss verksamhet vanligtvis ges för en längre tidsperiod gör, att tillståndsgivningens inkomstfördelningsaspekter blir extra betydelsefulla. Det är inte uteslutet att koncessionsnämndens beslut i vissa fall kan komma i konflikt med några av målen för inkomstfördelningen i samhället. Regleringsmetodens största fördelar gör sig gällande när det är fråga om utsläpp vilkas skador uppfattas som helt oacceptabla oavsett vilka kostnader som är förknippade med att eliminera dessa utsläpp. Till denna kategori utsläpp hör främst olika slag av dödliga gifter och ämnen med lång naturlig nedbrytningstid. I de flesta fall ges bestämmelserna en viss grad av flexibilitet genom att kraven formuleras så att de ekonomiska subjekten åläggs att vidta sådana åtgärder som är »tekniskt och ekonomiskt möjliga». Bedömningen av vad som skall betraktas som tekniskt och ekonomiskt möjligt måste ofta göras från fall till fall. Svårigheterna för centrala myndigheter att få tillgång till all erforderlig information för dylika avvägningar gör emellertid att resultaten inte alltid blir de ur resursallokeringssynvinkel optimala, dvs. att utsläppen nedbringas på det samhällsekonomiskt billigaste sättet. Den centrala frågan i detta sammanhang är huruvida man kan finna någon metod att styra en decentraliserad beslutsprocess så att resultatet blev bättre i detta avseende. Det kan härvidlag vara av intresse att diskutera möjligheterna att anSOU1971:12

vända avgifter som miljövårdspolitiskt medel. Syftet med att använda avgifter som miljövårdspolitiskt medel är just att decentralisera beslutsprocessen så att besluten fattas på de nivåer där informationen är som bäst. Genom att direkt belasta dem som tar knappa miljöresurser i anspråk med de samhällsekonomiska kostnader som detta ianspråktagande representerar, kan producenter och konsumenter fortlöpande fatta sina beslut på grundval av priser som reflekterar de samhällsekonomiska kostnaderna. Härigenom kommer resursallokeringen att styras i önskad riktning. Genom att avgiftsmetoden ger företagen incitament att av företagsekonomiska skäl reducera sina utsläpp, kommer utsläppsreduktion i första hand att ske vid de källor där det är billigt att åstadkomma denna. En av fördelarna med denna metod är således att de samhällsekonomiska kostnaderna för att åstadkomma en given reduktion av utsläppen minimeras. En annan fördel med avgiftsmetoden är att den kan skapa direkta och kontinuerliga ekonomiska incitament att bland tillgängliga produktionstekniska alternativ respektive alternativa produkter välja dem, som är mer »miljövänliga» än de man hittills valt. Avgifter kommer vidare att kunna ge impulser till att utveckla och införa ny, mera »miljövänlig» teknik och nya, mera »miljövänliga» produkter. Givetvis torde även regleringsmetoden kunna få effekter av här berört slag, även om det finns vissa skäl att anta att dessa effekter skulle göra sig gällande snabbare vid användning av avgiftsmetoden. En nackdel med avgiftsmetoden är att den ibland kan vara förenad med betydande administrationskostnader. Vidare kan det i vissa fall vara svårt att särskilja dem som skall betala avgifterna och att fördela avgifterna på ett korrekt sätt. Slutligen kan fastställandet av avgifternas storlek, som i princip skall anpassas efter hur miljöskadan värderas, stöta på stora praktiska problem. Till den kategori miljöpolitiska medel som använder prissystemet som styrmekanism bör rent principiellt även räknas sub15

ventioner. Vid förekomst av positiva externa effekter kan subventioner fylla samma uppgift som avgifter vid förekomst av negativa externa effekter. I praktiken har olika slag av subventioner kommit att användas i kombination med regleringar. Exempel på detta är bidragen till byggande av kommunala avloppsreningsverk med längre gående rening än slamavskiljning1 samt bidragen med högst 25 % av investeringskostnaderna för vatten- och luftvårdande åtgärder vid förefintliga anläggningar inom industrin. 2 Användningen av subventioner som fristående miljövårdspolitiskt medel stöter på vissa problem. Använder man sig av skattefinansierade subventioner, bör man ta hänsyn till att vissa typer av skatter inte är »neutrala» vare sig vad gäller resursallokeringen eller inkomstfördelningen utan i stället har icke önskade biverkningar i dessa avseenden. Den kanske största svagheten hos denna typ av miljöpolitiska medel är emellertid att man huvudsakligen stimulerar installation av olika slag av reningsaggregat, trots att det i många fall kan vara så, att det ur samhällsekonomisk synvinkel mest effektiva sättet för ett företag att reducera utsläppen är att förändra själva produktionsprocessen. Genom att det inte skapas incitament till dylika processförändringar, kommer investeringsbesluten att påverkas i riktning mot behandling av avfallet i slutet av produktionskedjan snarare än mot processintegrerad reningsteknik. Att administrera ett system av subventioner även till den sistnämnda typen av rening kan visserligen vara praktiskt svårgenomförbart på grund av svårigheterna att skilja mellan kostnader som hänför sig till avfallsreduktion och kostnader i syfte att öka processens lönsamhet. I många fall leder nämligen processförändringar till såväl avfallsreduktion som ökad återvinning av värdefulla ämnen. Trots dessa svårigheter lämnas bidrag enligt ett schablonsystem till företag som investerar i ny processteknik som ett led i att reducera förorenade vatten- och luftutsläpp. Omständigheten att subventioner sällan

J6

Bidragsansökningar fördelade på olika industrityper Vatten- Luftvård vård Totalt milj. kr milj.kr. milj.kr.

Industrityp

Skogsindustri 37,1 Järn-, stål- och met.v. 13,2 Livsmedelsind. 16,3 Oorg. baskern. o. göds 8,3 Cement — Ytbehandling 3,9 Asfaltverk — Gjuterier — Övrigt 9,8 Totalt

88,6

0,6 25,7 0,3 0,3 5,3 2,4 1,0 7,6

37,7 38,9 16,6 8,6 5,3 3,9 2,4 1,0 17,4

43,2

131,8

—

Under budgetåret fattades beslut i 53 ärenden. Maximal utdelning fastställdes till totalt 9,5 milj. kr. Baserat på ett 25-procentigt bidrag var bidragsunderlaget för det beviljade beloppet således 38 milj. kr. Företagen hade i dessa ärenden uppgivit ett bidragsunderlag på sammanlagt 48 milj. kr. Naturvårdsverket godtog således i genomsnitt ca 80 % av de uppgivna beloppen.

är det från resursallokeringssynpunkt mest effektiva sättet att åstadkomma en viss reduktion av utsläppen utesluter emellertid inte att de / kombination med en specificerad tidsplan för verkställande av vissa åtgärder kan få effekter i önskad riktning. Subventioner i former av möjligheter till snabbare avskrivning, skattelättnader, bidrag etc. skapar ensamma inte några incitament till att reducera utsläppen om de inte är så 1

Under budgetåret 1968/69 var bidragsramen ca 40 milj.kr. varav 31 milj. kr. fördelades på 35 kommuner för byggande av 36 reningsverk. En del av fallen gällde komplettering av befintliga verk. Omkring 1 milj. kr. gick till ledningar för att anknyta 5 samhällen till reningsverk i andra orter. Resterande 8 milj. kr. gick till 4 kommuner för företag, som omfattade både reningsverk och överföringsledningar mellan samhällen. Totalkostnaden för dessa investeringar var 105,2 milj. kr. och de ifrågavarande anläggningarna betjänar 300 000-^100 000 personer. 2 Bidrag av detta slag skall kunna utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industriella anläggningar eller delar av anläggningar som tagits i drift före den 1.7.1969. För en femårsperiod har reserverats medel för detta syfte på sammanlagt 250 milj. kr. Under budgetåret 1969/70 ingavs 153 ansökningar om bidrag för miljövårdsinvesteringar på sammanlagt 132 milj. kr. Fördelningen av kostnaderna på åtgärder avseende vatten- och luftvård samt på olika industrityper redovisas i tabellform. SOU 1971: 12

stora att investeringar i reningsaggregat blir företagsekonomiskt lönsamma. Vanligtvis reducerar subventionerna endast förlusterna på denna typ av investeringar, och inget rationellt företag skulle enbart på grundval av dylika incitament vidta någon rening. Endast i kombination med ett beslut att vid någon viss tidpunkt med tvång åstadkomma vissa åtgärder kan således subventioner av ovanstående slag få effekter. En på detta sätt åstadkommen reduktion av utsläppen har dock inte nödvändigtvis uppnåtts till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Slutsatsen av det ovan anförda är, att eftersom inget enskilt miljöpolitiskt medel torde vara överlägset alla andra medel i alla avseenden finns det knappast någon anledning att inte undersöka i vilken utsträckning som avgifter och regleringar kan användas som komplement till varandra och i vilka fall man till dessa båda metoder även kan ansluta olika former av subventioner.

SOU 1971: 12

5 Miljövården i Sverige under början av 70-talet

Den ovanstående framställningen har syftat till att belysa några av de principiella problem som möter när man vill bedriva en rationell miljövårdspolitik. Speciellt har poängterats behovet av att grunda miljövårdspolitiska beslut på något slag av samhällsekonomiska nyttokostnadskalkyler. Det ligger, som tidigare påpekats, i sakens natur att dylika beräkningar är svåra att genomföra. Det är möjligt att man i ett kortsiktigt perspektiv kan fastställa kostnaderna för miljövårdande åtgärder med rimlig precision, men de praktiska svårigheterna att bestämma det samhällsekonomiska värdet av dessa åtgärder gör, att det vanligen blir en fråga om värdering på politisk basis. För att underlätta politikernas ställningstagande är det således av visst intresse att söka beräkna vad olika typer av miljövårdande åtgärder skulle kosta med utgångspunkt från i dag känd teknik. Det har tidigare gjorts vissa ansatser till beräkningar av detta slag, t. ex. en promemoria från naturvårdsverket daterad december 1968 samt Teknologföreningens skrift »Sverige i morgon» från våren 1969. Båda dessa beräkningar utgick från ett slags miniminivå för erforderliga miljövårdsåtgärder, dvs. från den nivå av miljövårdsåtgärder som kunde betraktas som absolut nödvändig inom den närmaste framtiden med utgångspunkt i ett allmänt miljöpolitiskt mål. Ingen av dessa beräkningar var emellertid grundad på mera ingående undersök18

ningar, utan var snarare att betrakta som »kvalificerade gissningar». Det bedömdes ändock som intressant att få en möjlighet att jämföra naturvårdsverkets beräkningar med kalkyler av något mera detaljerat slag. I detta syfte genomfördes en kartläggning av kommunernas och industrins planerade miljövårdsinvesteringar under 70-talets första hälft. 1 Undersökningen fick således ett mycket begränsat syfte. För kommunernas del genomfördes kartläggningen i samband med den s. k. KELP-enkäten (Kommunal ekonomisk långtidsplanering). För industrin utarbetades en speciell miljövårdsenkät. 5.1 Miljövårdsinvesteringar industri 1971-1975

inom svensk

De industribranscher inom vilka miljövårdsinvesteringarna kunde förväntas bli av nå1 Med miljövårdsinvestering menas de årliga bruttoinvesteringarna för ny-, till- och ombyggnadsarbeten av byggnader och anläggningar samt anskaffning och installation av maskiner, instrument och dylikt såvitt dessa investeringar företagits helt eller till övervägande del i syfte att eliminera eller reducera från produktionen härstammande utsläpp i vatten, luft och mark. Till miljövårdsinvesteringar räknas även kostnader för sådana interna och externa utredningar som under perioden vidtas i miljövårdssyfte. I de fall övriga investeringar i produktionsapparaten givits en sådan utformning att utsläppen av föroreningar samtidigt minskats har kostnaderna för »miljövårdsandelen» redovisats som uppskattad, »skälig» del av dessa investeringskostnader.

SOU 1971: 12

gon större omfattning var gruv-, jord och sten-, livsmedels-, massa och pappers-, järn och stål- samt kemisk industri. Det bör i detta sammanhang observeras att man i undersökningen koncentrerade sig på sådana miljövårdsinvesteringar som inriktar sig på att förebygga från produktionsprocesserna härstammande emissioner. Således togs ingen hänsyn till de investeringar som har till syfte att förändra produkterna så att deras användning inte ger upphov till miljöskador. Denna typ av investeringar kan i vissa fall uppgå till mycket stora belopp (exempelvis investeringar för avsvavling av tjockolja) och borde rimligtvis inkluderas vid en totalinventering av planerade miljövårdsinvesteringar. Då det av tidsmässiga och administrativa skäl var omöjligt att göra en totalundersökning av ovanstående branscher, begränsades undersökningen till endast ett urval av företag. Det var därvid ändamålsenligt att använda samma urval som i den stora industrienkäten, med den skillnaden att endast företag med mer än 100 anställda inkluderades. Härigenom kom antalet företag som ingick i enkäten att begränsas till 194. Eftersom flera företag var representerade i mer än en av branscherna uppgick antalet utsända blanketter till 231. Svarsfrekvensen var 76 % .

Undersökningen gjordes på Industriens utredningsinstitut hösten 1969 och vintern 1970. Som förutsättning för företagens kalkyler gällde att förefintliga lagar och förordningar på området i huvudsak skulle komma att tillämpas i enlighet med då gällande praxis eller, på områden där praxis saknades, efter de riktlinjer som föreslagits av statens naturvårdsverk. För att på grundval av en enkät av så begränsad omfattning och så speciellt urval kunna skaffa sig en uppfattning om respektive branschers planerade miljövårdsinvesteringar, måste man förutsätta att tillförlitligheten är lika hög hos miljövårdsenkäten som hos det stora enkätmaterialet. Företagens totala planerade investeringar, som de framkommit i industrienkäten, ligger som framgår av avsnitt 4.4 i huvudrapporten lågt i förhållande till de produktionsplaner som samtidigt uppgetts. Är det rimligt att anta att miljövårdsinvesteringarna är underskattade i motsvarande grad så att relationen mellan miljövårdsinvesteringar och totala investeringar är densamma även om den totala investeringsnivån låg väsentligt mycket högre? Troligtvis kommer en del av miljövårdsinvesteringarna att vara »marginell» i den bemärkelsen att företagen i ett pressat ekonomiskt läge strävar efter att skjuta upp

Tabell 5: 1. Miljövårdsinvesteringarnas andel av de svarande företagens totala planerade investeringar inom olika branscher 1967—1975. Procent. Inom parentes anges täckningsgraden. Bransch

1967 Gruvindustri

4,1 (95,8) 4,7 (64,3) 2,5 (84,6) 6,1 (31,6) 6,4 (22,1) 6,4 (67,3) 4,7 (64,2)

Massa- och pappersindustri Järn- och stålindustri Jord- och stenindustri Livsmedel Kemisk industri Totalt ovanstående branscher

Totala planerade investeringar i ovanstående branscher i procent av industrins totala planerade investeringar 53,6 SOU 1971: 12

1971—1975

1971-

2,8

3,1

2,2

1,9

(97,3)

(97,7)

(97,8) 12,2 (53,0)

(97,7) 12,8 (51,0)

7,1

5,1

(54,2)

(60,5)

3,3

6,3

5,5

5,6

(79,6)

(85,1)

(80,4)

(81,8)

7,7

5,4

3,3

4,0

(36,4)

(31,2)

(29,8)

(26,2)

7,7

7,5

7,4

6,4

(25,5)

(29,7)

(36,8)

(34,0)

5,2

6,3

6,0

6,0

(65,6)

(64,6)

(75,0)

(72,4)

5,7

5,7

7,7

8,0

(60,7)

(64,6)

(63,6)

(62,1)

52,2

52,4

51,8

52,2

Tabell 5: 2. Beräknade miljövårdsinvesteringar 1971—1975. Milj. kr. 1969 års priser.

Bransch

Totala miljövårdsinvesteringar

Därav luftföroreningar

Vattenföroreningar

Övriga föroreningar

Gruvindustri Massa- och pappersindustri Järn- och stålindustri Jord- och stenindustri Livsmedelsindustri Kemisk industri Summa

21,8 590,3 165,6 32,3 85,5 155,1 1 050,4

10,1 139,3 101,7 22,8 11,9 69,5 355,2

10,3 430,9 61,9 4,0 73,6 80,2 660,9

1,4 20,1 2,0 5,5

dem till förmån för mera direkt företagsekonomiskt lönsamma utbyggnader av produktionskapaciteten. Den övervägande delen av miljövårdsinvesteringarna kan emellertid förutses bli »inbakade» i de kapacitetsökande investeringarna på ett sådant sätt att de inte kan skiljas ut och således inte heller skjutas upp. I tabell 5: 1 anges miljövårdsinvesteringarnas andel av de totala planerade investeringarna inom olika industribranscher. Siffrorna inom parentes anger täckningsgraden, dvs. den andel som de svarande företagens planerade investeringar utgör av branschens totala planerade investeringar. Antar man att relationen mellan miljövårdsinvesteringar och totala investeringar är lika för alla storleksgrupper inom respektive bransch, kan man på grundval av enkätens relationstal uppskatta storleken av de totala planerade miljövårdsinvesteringarna inom respektive bransch. Dylika beräkningar har gjorts för perioden 1971-1975 (tabell 5.2). Effekterna på resursfördelningen av en ökning av industrins miljövårdsansträngningar under perioden 1971-1975 kan illustreras med hjälp av ett räkneexempel. För att företagen skall kunna realisera sina i enkäten angivna produktionsplaner måste, enligt de kalkyler som gjorts av Industriens utredningsinstitut, industriinvesteringarna öka med ca 6 % per år. Utgår man från planmaterialets siffra för 1970 års industriinvesteringar (6,86 miljarder kr. i 1969 års priser) skulle de totala industriinvesteringarna för perioden 1971-1975 behöva uppgå till omkring 41 miljarder kr. 20

5,4 34,3

Underhåll o. reparation av miljövårdskapital 10,7 83,5 47,4 5,2 18,6 26,4 191,8

Om man antar att denna siffra inkluderar den tidigare observerade miljövårdsandelen (antag att denna är samma som 1967, 2,4 % ' ) skulle miljövårdsinvesteringarna »normalt» uppgå till omkring 0,95 miljarder kr. under perioden 1971-1975 och de kapacitetsökande investeringarna till ungefär 40 miljarder kr. Om man antar att 40 miljarder kr. är en realistisk uppskattning av kostnaden för industrins behov av kapacitetsutbyggnad och andelen miljövårdsinvesteringar ökar från 2,4 % till 4 % 2 skulle de totala industriinvesteringarna behöva uppgå till ca 41,5 miljarder kr. vilket motsvarar en tillväxttakt på ungefär 6,5 % per år. En ökning av miljövårdsandelen i en sådan utsträckning som enkäten ger vid handen, skulle således innebära att industriinvesteringarnas tillväxttakt måste ligga ca 0,5 procentenheter högre än beräknat, för att produktionsplanerna skall kunna realiseras. De totala miljövårdsinvesteringarna inom industrin under perioden skulle i ett sådant fall uppgå till omkring 1,6 miljarder kr. Den centrala frågan i detta sammanhang är huruvida en dylik ökning av miljövårdsinvesteringarna är förenlig med det uttalade önskemålet att under perioden i fråga återställa intern och extern ekonomisk balans. Det förefaller troligt att landets ekonomi under en övergångstid kommer att utsättas för stora påfrestningar. I vilken ut1 Beräknade miljövårdsinvesteringar 1967 för ovanstående 6 branscher i procent av totala industriinvesteringar 1967. 8 Beräknade miljövårdsinvesteringar 1971— 1975 för ovanstående 6 branscher i procent av planerade totala industriinvesteringar 1971— 1975.

SOU 1971: 12

Tabell 5: 3. Beräknade miljövårdsinvesteringar 1970—1975. Milj. kr. 1969 års priser. Underhåll o. Totala Därav reparation av miljövårds- luftVattenÖvriga miljövårdsinvesteringar föroreningar föroreningar föroreningar kapital

Bransch Gruvindustri Massa- och pappersindustri Järn- och stålindustri Jord- och stenindustri Livsmedelsindustri Kemisk industri

29,2 658,9 216,4 45,5 113,1 192,0

12,2 144,2 124,4 33,9 13,5 82,2

14,8 493,3 89,8 5,1 99,6 102,4

2,2 21,4 2,2 6,5 7,4

12,8 92,6 51,2 8,2 22,4 29,9

Summa

1 255,1

410,4

805,0

39,7

217,1

sträckning som miljövårdspolitiken kommer att påverkas blir beroende av hur man prioriterar mellan kortsiktiga och långsiktiga samhällsekonomiska mål. En jämförelse mellan ovanstående beräkningar av planerade miljövårdsinvesteringar och de överslagskalkyler som utfördes av naturvårdsverket respektive Teknologföreningen blir självfallet mycket vansklig. Slutsatser på basis av en dylik jämförelse bör därför dras endast med stor försiktighet. Den beräknade totalsiffran för 6-årsperioden 1970-1975 (tabell 5: 3) faller inom övre delen av det intervall som angivits av

både naturvårdsverket (tabell 5: 4) och Teknologföreningen (tabell 5:5). Speciellt intressant är jämförelsen för massa- och pappersindustrin där överensstämmelsen är förvånansvärt god. Möjligen kan den slutsatsen dras på grundval av ovanstående jämförelse, att industrins miljövårdsinvesteringar under perioden knappast torde underskrida den miniminivå som naturvårdsverket och Teknologföreningen utgick ifrån vid sina beräkningar. I vilken utsträckning som miljövårdsansträngningarna kommer att bli större än de här beräknade beror, som tidigare påpekats,

Tabell 5: 4. Naturvårdsverkets beräkningar av erforderliga miljövårdsinvesteringar. Milj. kr. Luftföroreningar

Vattenföroreningar

50 60—100

125—150 250—340 30— 40

485—640

110—150

405—530

515—680

170 15

385 Totalt

385 Totalt

100—125

Bransch

Övriga föroreningar

Totalt

Massa- och pappersindustri Sulntmassa Sulfatmassa Wallboard Totalt

30— 40

Järn- och stålindustri Järnverk Gjuterier

Jord- och stenindustri 100—125

Livsmedelsindustri 25— 50

Totalt Kemisk

25— 50

industri Totalt Summa

SOU 1971: 12 3*—010996

395—460

696—845

1 090—1 305

Tabell 5: 5. Teknologföreningens beräkningar av erforderliga miljövårdsinvesteringar. Milj. kr. Bransch Massa- och pappersinc'ustri Sulfitmassa Sulfatmassa Wallboard Totalt Järn- och stålindustri Järnverk Gjuterier

Luftföroreningar

Vattenföroreningar

Övriga föroreningar

Totalt

50 60- -100

125—150+120 150—200 30— 40 425—510

10—20

515—640

10—20

30— 40 545—680

110—150

Totalt

170 15 185

Totalt

385 Jord- och stenindustri Livsmedelsindustri Kemisk industri 395^445

bl. a. på hur pass kraftfullt man med hänsyn till övriga samhällsekonomiska mål anser sig kunna driva miljövårdspolitiken. Det är viktigt att i detta sammanhang uppmärksamma det faktum att ovanstående beräkningar inte ger möjlighet att dra några slutsatser om huruvida den totala mängden utsläpp kommer att minska eller om effekten av de planerade åtgärderna endast blir att nedbringa takten med vilken mängden utsläpp ökar. Det finns alltså ingen möjlighet att på grundval av dessa beräkningar säga något bestämt om hur miljöns kvalitet kommer att påverkas. Detta faktum utgör otvivelaktigt en avsevärd begränsning av undersökningens värde. Den enda mera definitiva slutsats som man kan dra av undersökningen är att en ökning av insatserna på miljövårdsåtgärder i en sådan omfattning som enkäten tyder på skulle ta i anspråk en icke oväsentlig del av resurstillskotten i ekonomin under ifrågavarande period. 5.2 Kommunala miljövårdsinvesteringar 1971-1975 Till följd av den ökande standarden och ändrade levnadsvanor har såväl vattenför22

25— 50

25— 50

Totalt Totalt Summa

70 770—830

10—20

70 1 175—1 295

brukningen som avfallsmängden per hushåll ökat snabbt de senaste årtiondena. I kombination med den ökande urbaniseringen har detta lett till att belastningen på de kommunala anläggningarna för sophantering respektive avloppsrening ökat starkt inom de växande regionerna. Den befintliga reningskapaciteten har inte kunnat hejda en ökad tillförsel av näringsämnen och syreförbrukande substanser till sjöar och vattendrag. Utbyggnaden av reningskapaciteten har därför fått högre prioritet, och det finns således anledning att vänta sig stora insatser på detta område under 70-talet. Den fråga som det i detta sammanhang finns anledning att ställa sig är: Vilken takt i utbyggnaden av reningskapaciteten är det, med hänsyn till andra samhällsekonomiska mål, realistiskt att räkna med? För att söka kartlägga kommunernas miljövårdsplaner bifogades till den stora kommunenkäten (KELP) ett antal frågor rörande miljövårdsplaner för perioden 1971— 1975. Denna undersökning genomfördes hösten 1969 och vintern 1970 av statistiska centralbyrån. Specialenkäten för miljövård utsändes till samtliga primärkommuner och svarsfrekvenSOU 1971: 12

sen blev 93 %. Kommunerna ombads lämna uppgifter dels om de belopp man planerade att satsa på olika åtgärder, dels om åtgärdernas art mera i detalj. I begreppet miljövårdsinvestering innefattades utgifter för byggnader och anläggningar samt maskiner och inventarier inom följande kategorier: Andel i % av totala kommunala miljövårdsutgifter 1971-1975 Natur- och kulturreservat o. dyl. Offentlig renhållning Sport, bad och friluftsliv Värmeverk Vattenverk Avloppsverk Renhållningsverk

ca

0,5

ca ca

20 10

ca ca

67 2,5

Summa

100 Av kommunernas planerade totala investeringar för perioden 1971-1975 uppgår miljövårdsinvesteringarnas andel till ca 24 %. Motsvarande andelar för 1968, 1969 och 1970 uppgick till ca 25, 26 respektive 28 %. En sammanställning av planmaterialet återfinns i tabell 5: 6. Definierar man begreppet miljövård som enbart åtgärder för omhändertagande av fast avfall samt avloppsvatten, bör endast utgifterna för offentlig renhållning, renhållningsverk och avloppsverk räknas in. Enligt planmaterialet skulle då ca 2,8 miljarder kr. investeras i miljövårdssyfte under perioden

1971-1975, dvs. ca 10 % av kommunernas planerade totala investeringar. Frågan är om den minskning av miljövårdsandelen under perioden 1971-1975 som enkätmaterialet pekar på endast är ett uttryck för ofullkomligheter i materialet eller speglar ett gradvis tillfredsställt utbyggnadsbehov. Materialet från den stora kommunenkäten tyder på att kommunerna i viss utsträckning underskattat sitt totala investeringsbehov och det kanske finns viss anledning att tro att behovet av miljövårdsinvesteringar är mer underskattat än totalbehovet. Uppgifterna från specialenkäten tyder på en markant övergång från avloppsreningsverk med enbart mekanisk och biologisk rening till reningsverk med även kemisk rening (det s. k. tredje steget). Detta skulle visserligen i och för sig kunna ge anledning att dra slutsatsen att utbyggnadsbehovet så småningom »byggs bort» och att miljövårdsandelen således skulle sjunka. Man har emellertid redan börjat diskutera vidareutveckling av den kemiska reningstekniken, varför det knappast torde vara realistiskt att räkna med att »tredje steget» blir den sista åtgärden i reningshänseende. : ; I huvudrapportens avsnitt 4.10 diskuteras utvecklingen av investeringarna i vatten och avlopp. Där redovisade bedömningar kön vara till viss vägledning vid beräkning av de kommunala miljövårdsinvesteringarna under perioden 1971-1975 även om vår snävare definition av begreppet miljövårdsinvestering inte inkluderar vattenförsörjning. I nämnda avsnitt påpekas att den vän-

Tabell 5: 6. Kommunernas planerade miljövårdsinvesteringar 1968—1975. Bokslut i 1968 års prise 1968 milj.kr.

i

andel % milj.kr. andel % milj.kr.

Natur- och kulturreserval 12,3 (0,9) Offentlig renhållning 2,4 (0,2) Sport, bad o. friluftsliv 178,7 (12,9) Värmeverk 108,4 (7,8) Vattenverk 468,3 (33,8) Avloppsverk 573,5 (41,4) Renhållningsverk 41,6 (3,0) Summa 1 385,3 (100,0)

SOU 1971:12

Prognos i 1969 års priser

9,9 5,9 273,3 171,1 469,7 709,0 53,7

(0,6) (0,3) (16,1) (10,1) (27,8) (41,9) (3,2)

1 692,5 (100,0)

4,1 2,5 391,4 200,9 506,2 784,9 63,4

1971—1975 andel % milj.kr.

andel %

(0,2) (0,1) (20,0) (10,3) (25,9) (40,2) (3,2)

(0,3) (0,1) (20,3) . (10,6) (29,2) .. (36,9) (2,5)

1 953,3 (100,0)

19,1 10,2 1 454,1 763,6 2 100,2 2 652,2 180,9

7 180,3 (100,0)

Tabell 5: 7. Tätorternas avloppsrening 1.1. 1970. (Tätort = ort med minst 200 invånare). Antal reningsverk med

Riksområden

Antal tätorter som helt eller till stor del saknar rening

A, B C, D, E, T, U F, G, H, I K. L. M (därav i M) N , O, P, R (därav i O) S, W, X Y,Z AC, BD

3 23 14 33 (11) 46 (19) 64 54 30

25 86 68 38 (17) 111 (39) 130 83 108

30 174 163 177 (76) 176 (31) 69 37 26

852 Hela riket

Mekanisk Biologisk rening rening

tade minskningen av bostadsinvesteringarna under perioden sannolikt kommer att få en dämpande effekt på investeringarna i vatten och avlopp, men att man ändå torde kunna räkna med en ökning av dessa investeringar på ca 2 % per år. Med samma ökningstakt för de kommunala miljövårdsinvesteringarna (i snäv bemärkelse) skulle de uppgå till omkring 4,5 miljarder kr. för perioden 1971-1975. Enligt planmaterialet skulle dessa investeringar totalt uppgå till 2,8 miljarder kr., dvs. 1,7 miljarder mindre. Eftersom kommunernas möjligheter att finansiera ett sådant investeringsprogram tas upp på annan plats i denna rapport skall här endast påpekas att finansieringssvårigheter kan komma att påverka kommunernas Tabell 5: 8. Befolkningens fördelning på riksområden 31.12. 1968 samt 31.12. 1975 (prognos). 1975 Förändring 1968 Riksandel Riksandel procentenheter Riksområden % /o 18,1 16,9 9,6 14,0 (8,8) 19,3 (8,7) 10,8 5,1 6,2

19,6 17,1 9,4 14,3 (9,6) 19,5 (9,3) 10,2 4,5 5,5

Hela riket 100,0

100,0

A, B C, D , E, T, U F, G, H, I K, L, M (därav i ) N, O, P, R (därav i O) S, W, X Y,Z AC, BD

+ 1,5 + 0,2 —0,2 + 0,3 ( + 0,8) + 0,2 (+0,6) —0,6 —0,6 —0,7

Antal reningsverk - med kemisk rening Biol./kem. Kemisk under byggnad el. rening rening projektering 1 4 4 2 (1) 1

(-) 6

— — 18

1 1

—

1 (1) 1 (1)

— 1

— 5

13 59 27 13 (4) 14 (3) 38 10 10 184

miljövårdspolitik. I vilken utsträckning beror på hur samhället prioriterar miljövårdsinvesteringarna i förhållande till andra investeringar. Den regionala fördelningen av de planerade kommunala miljövårdsinvesteringarna under perioden 1971-1975 belyses av nedanstående tabeller. Tabell 5: 7 visar fördelningen på riksområden av de avloppsreningsverk som existerade den 1.1.1970 samt fördelningen av de planerade reningsverken med kemisk rening. I tabell 5: 8 visas befolkningens fördelning på riksområden den 31.12.1975. Av tabell 5:9 framgår de kommunala miljövårdsinvesteringarnas fördelning på riksområden år 1968 samt för perioden 1971-1975. Det i tabell 5: 7 angivna antalet tätorter som helt saknar avloppsrening motsvarar ungefär en fjärdedel av tätortsbefolkningen. Naturvårdsverket har emellertid krävt att alla kommuner skall ha installerat reningsverk med minst slamavskiljning före år 1973. I syfte att ge kommunerna incitament att anlägga reningsverk med längre gående rening än slamavskiljning infördes år 1968 en bestämmelse om statsbidrag till byggande av dylika reningsverk. Bidragets storlek är därvid beroende av reningsgraden. De flesta reningsverk som för närvarande byggs har biologisk eller kemisk rening. Av tabellerna 5: 8 och 5: 9 framgår att storstadsregionernas andel av de totala komSOU 1971: 12

Tabell 5:9. Kommunala miljövårdsinvesteringarnas fördelning på riksområden 1968 samt 1971—1975. Miljövårdsinvesteringarna för perioden 1971—1975 i 1969 års priser. Miljövårdsinvesteringar 1968

Miljövårdsinvesteringar 1971— 1975

Riksandel

Riksområden A, B C, D , E, T, U F, G, H, I K, L, M (därav i M) N, O, P, R (därav i O) S, W, X Y,Z AC, BD

142 85 48 83 57 116 57 48 27 40

24,1 14,4 8,1 14,1 (9,7) 19,7 (9,6) 8,2 4,6 6,8

718 391 185 400 278 565 338 205 102 160

26,4 14,3 6,8 14,7 (10,2) 20,7 (12,4) 7,5 3,7 5,9

100,0

2 725

100,0

Hela riket

%

munala miljövårdsinvesteringarna 1968 var betydligt större än deras andel av rikets befolkning den 31.12.1968 - nämligen 43,4 % mot 35,6 %. Fram till 31.12.1975 beräknas dessa regioners andel av den totala befolkningen ha stigit med 2,9 procentenheter. Storstadsregionernas andel av miljövårdsinvesteringarna 1971-1975 beräknas utgöra 49,0 % dvs. en 5,6 procentenheter större andel än 1968. Denna utveckling torde bero på flera faktorer. En av dessa är otvivelaktigt att recipienterna inom dessa regioner redan är så hårt belastade, att de inte kan ta emot ytterligare utsläpp utan risk för betydande försämring av vattenkvaliteten. Eftersom tillgången på vattendrag lämpade för rekreation är begränsad inom dessa regioner kommer den ökande befolkningstätheten att innebära en ökad belastning på de existerande rekreationsområdena. Ökad knapphet på goda »rekreationsvatten» genererar krav på förbättringar av vattenkvaliteten på andra platser så att den växande efterfrågan kan tillgodoses. Utbyggnaden av reningskapaciteten har därför ofta givits en hög prioritet inom dessa regioner. I den specialenkät som tillställdes kommunerna ingick bl. a. en fråga om vilka miljöproblem som kommunerna själva ansåg vara de största. De allvarligaste var, inte oväntat, vattenföroreningarna samt nedskräpningen i naturen. Inte mindre än SOU 1971: 12

Milj. kr.

Riksandel

Milj. kr.

%

- Förändring i riksandel procentenh. +2,3 —0,1 —1,3 + 0,6 (+0,5) + 1,0 (+2,8) —0,7 —0,9 —0,9

38 % av de svarande kommunerna angav vattenföroreningarna som sitt största miljöproblem. Av Stor-Stockholmsområdets 26 kommuner uppgav 16 (omkring 62 %) vattenföroreningarna som sitt största problem. För Göteborgsområdet var motsvarande andel ca 43 % medan det inom Malmöområdet endast var 4 kommuner av 18 (ca 22 %) som lämnade detta svar. Det andra stora miljöproblemet är nedskräpningen i naturen. Omkring en tredjedel av alla svarande kommuner uppgav detta som ett av sina största problem. En fullständig redovisning av special enkäten återfinns i tabellbilagorna 1-3.

6 Avslutande kommentar

De beräkningar av miljövårdsinvesteringar som presenterats i detta avsnitt gör inte anspråk på att vara prognoser i ordets vanliga bemärkelse - därtill är enkätmaterialet alltför osäkert. Man kan vidare diskutera huruvida de antaganden som ligger bakom kalkylerna är realistiska eller ej. Vidare bör det än en gång poängteras att endast en typ av industriella miljövårdsinvesteringar diskuterats. Syftet med kalkylerna var, som tidigare påpekats, att beräkna en undre gräns för de ekonomiska uppoffringar som skulle erfordras om utvecklingen skulle bli den som enkätmaterialet antyder. Enligt de partiella kostnadsberäkningar som enkätmaterialet tillåter, skulle insatserna på detta slag av miljövårdsåtgärder uppgå till omkring 4,4 miljarder kr. under perioden (1,6 miljarder kr. inom industrin och 2,8 miljarder kr. för kommunernas del). En ökning av insatserna på miljövårdsområdet av den omfattning som enkätmaterialet pekar mot, skulle ta i anspråk en inte oväsentlig del av resurstillskotten i ekonomin under perioden ifråga. Genom att det inte var möjligt att i enkäterna ta upp frågan vilka effekter de planerade miljövårdsåtgärderna beräknas få på den totala mängden utsläpp, finns det ingen möjlighet att på grundval av denna undersökning säga något om hur miljöns kvalitet kommer att påverkas. Därigenom kan undersökningen inte heller ligga till grund för några slutsatser beträffande avvägningen mellan miljökvalitet och miljövårdskostna26

der. Detta utgör onekligen en begränsning av undersökningens värde. En annan viktig aspekt, som inte heller diskuterats, gäller i vad mån de planerade miljövårdsinvesteringarna (som alltså är redovisade brutto) kan tänkas ge upphov till sådana processtekniska fördelar (exempelvis i form av förbättrad kemikalieåtervinning) att investeringarna i vissa fall t. o. m. kan visa sig företagsekonomiskt lönsamma. I princip är det nettokostnaderna för miljövårdsinvesteringarna som är av intresse. Svårigheterna att urskilja dessa synes emellertid mycket stora - speciellt som mycket tyder på att miljövårdsinvesteringarna i framtiden i allt större utsträckning kommer att »bakas in» i produktionsprocesserna. I ett dylikt framtidsperspektiv ter sig möjligheterna, att med hittills använd metodik genomföra samhällsekonomiska nytto-kostnadskalkyler för framtida miljövårdsåtgärder, relativt begränsade. Det är således angeläget att man utvecklar nya metoder för att beräkna de framtida kostnaderna för att nedbringa utsläppen. Kommer nettokostnaderna för miljövården i framtiden att kunna sänkas genom att man utvecklar mera »miljövänlig» teknik? Något generellt svar på denna fråga kan givetvis inte lämnas. Så mycket kan emellertid sägas, att hittills har incitamenten till att utveckla »miljövänlig» teknik - dvs. teknik som ger upphov till färre och/eller mindre skadliga restprodukter - varit relativt små. SOU 1971:12

Det är möjligt att man genom att välja lämpliga miljövårdspolitiska medel skulle kunna stimulera utvecklingen av dylik teknik. I ett mera långsiktigt perspektiv måste miljövårdspolitikens centrala uppgift vara att styra den tekniska utvecklingen i en sådan riktning att miljöproblemen i framtiden utgör undantagen snarare än - som i dag regeln.

SOU 1971:12

APPENDIX A HUVUDBLANKETT Behåiles av förslaget

MILJÖVÅRDSINVESTERINGAR INOM SVENSK INDUSTRI 1971-1975 Industriens

Företagets namn

Utredningsinstitut Box 5037 10241 STOCKHOLM 5

De branscher av intresse för denna undersökning, inom vilka Ert företag, enligt statistiska centralbyråns register för industristatistiken, bedrev verksamhet är de nedan förkryssade.

Bransch

•

Branschkod

Gruvindustri 121

D

•

140 Livsmedelsindustri

D

•

• • • • • • D • • •

202 203 204 207 Massa- och pappersindustri 271 Kemisk industri 311 313 319 321 329 Jord- och stenindustri 334 Järn- och metallindustri

D

•

341 342

För varje ovan förkryssad bransch ber vi Er lämna uppgifter på bifogade branschblanketter. Använd därvid en blankett för varje bransch.

För de frågor som eventuellt kan uppkomma i samband med ifyllandet av branschblanketten(-erna) tas kontakt med civ.ing. Bo Göransson, Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning, (IVL), tel. 08/22 25 40. Branschblanketten(-erna) insänds före den 28 november 1969 till Industriens Utredningsinstitut, Box 5037, 102 41 STOCKHOLM 5.

SOU 1971: 12

MIUÖVÅRDSINVESTERIN6AR INOM SVENSK INDUSTRI 1971-1975

Upplysningar och anvisningar för blanketternas ifyllande 1 ALLMÄNT Syftet med enkäten "Miljövårdsinvesteringar inom svensk industri 1971—1975" är en enkät som Industriens Utredningsinstitut på uppdrag av 1970 års långtidsutredning sänder till ca 300 industriföretag i landet. Enkäten avser att ge en bild av de förväntningar och planer beträffande miljövårdsinvesteringar man har inom svensk industri för den första hälften av 1970-talet. Undersökningen vänder sig till den juridiska företagsenheten. Blanketterna

Förutsättningar och bedömningar av den framtida utvecklingen

Två typer av blanketter används, dels en huvudblankett, dels en branschblankett. Den senare i lika många exemplar som antalet för undersökningen intressanta branscher, som företaget är representerat i enligt statistiska centralbyråns register för industristatistik. Uppgifterna skall avse företagets planer (förväntningar) för perioden 1970—1975. Som förutsättning för företagets kalkyler av miljövårdsinvesteringarna skall gälla att förefintliga lagar och förordningar på området i huvudsak kommer att tillämpas i enlighet med gäUande praxis eller, på områden där praxis saknas efter de riktlinjer som föreslagits av statens naturvårdsverk. Vidare skall som allmän förutsättning gälla att nationalinkomsten i landet och världshandeln fram till 1975 kommer ätt öka i ungefär samma takt som hittills under efterkrigstiden. Vidare förutsätts att någon avgörande föränd^ ring i nuvarande handelspolitiska förhållanden inte sker (redan beslutade tullsänkningar förutsätts givetvis äga rum). Om de inom företaget uppgjorda planerna eller förväntningarna grundar sig på förutsättningar, som väsentligt skiljer sig från nyss nämnda, ber vi Er att på branschblankettens baksida redogöra för skiljaktighetema. Värdeuppgifter avseende åren 1967 och 1969 anges i löpande priser. Värdeuppgifter avseende åren 1970—1975 anges i 1969 års priser. 2

HUVUDBLANKETTEN

Branschindelning

På huvudblanketten har angivits de industribranscher av intresse för denna undersökning, inom vilka företaget (den juridiska enheten) 1967 bedrev verksamhet enligt statistiska centralbyråns register för industristatistik. Branschtillhörigheten har angivits enligt den s. k. ISIC-nomenklaturen (International Standard Industrial Classification). Denna indelning kan i vissa fall skilja sig från den som företaget självt tillämpar, men av behandlingstekniska skäl ber vi Er att följa denna indelning så långt möjligt är.

Företagets kontaktperson

Det är angeläget att prognosuppgifterna lämnas eller granskas av en person med sådan ställning inom företaget a t t ] B n g, v a t orienterad om alla företagets planer i miljövårdssammanhang, även preliminära sådana, inom direktion och styrelse. Kontaktpersonen i detta ärende kan dock vara annan person, som deltagit vid blanketternas ifyllande.

3 BRANSCHBLANKETTEN

Endast en bransch Uppgifterna i branschblankelten skall omfatta företagets miljövårdsinvesteringar inom en och samma bransch. på varje blankett V a r j e arbetsställe har hänförts till endast en bransch. Om företaget har flera arbetsställen inom samma bransch skall uppgifterna således lämnas för dessa tillsammans. Med mitiövårdsiweslering menas de årliga bruttoinvesteringarna för ny-, till- och ombyggnadsarbeten av byggnader och anläggningar samt anskaffning och installation av maskiner, instrument och dylikt såvitt dessa investeringar företagits helt eller till överväsande del i syfte att eliminera eller reducera frän produktionen härstammande utsläpp i vatten, luft och mark. (Det bör observeras att här exkluderats sådana investeringar som har till syfte att utforma produkterna så att deras användning får mindre skadeeffekter på miljön. Dylika investeringar kommer att följas upp separat, vid sidan av föreliggande enkät. Exempel härpå är investeringar för avsvavling av tjockoija.) Till miljövårdsinvesteringar bör även räknas kostnader för sådana interna och externa utredningar som under perioden vidtas i miljövårdssyfte (t.ex. ersättning till 1VL AB). 1 J de fall övriga investeringar i produktionsapparaten givils en sådan utformning att utsläppen av föroreningar Definition B | ^g^j^ minskats bör kostnaderna för "miljövårdsandelen" redovisas som uppskattad, "skälig" del av dessa investeringskostnader. Anm.: . . . . ... Vad man i detta sammanhang skall betrakta som "skälig" miljövårdsandel av en viss investering ar en avvägningsfråga. Om man, vid en investering som utformats så att miljöförsämrande effekter av produktionen nedbringas, inkluderar endast den av miljövårdshänsyn uppkomna merkostnaden för denna investering, uppstår frågan med vilken typ av investering man skall jämföra för att kunna fastställa merkostnaden. Det rimligaste torde här vara att jämföra med investeringskostnaden för den nu tekniskt kända produktionsmetod som företaget skulle valt om inga mujövårdshänsyn hade behövt tagas. Denna hypotetiska investeringskostnad torde vara svår att fastställa exakt. Även en uppskattning av denna kostnad är dock av stort värde sett ur utredningens synvinkel.

VÄND

SOU 1971:12

Exempel på vattenvård

Till begreppet vattenvård kan räknas åtgärder av bl. a. följande slag: 1 Avskiljning av suspenderat material ur avloppsvatten genom sedimentering, filtrering, centrifuge ring etc. 2 Minskning av direkt biokemiskt syreförbmkande organiska ämnen (t. ex. vegetabiliskt material) i avloppsvattnet med biologiskt filter, luftning, kemisk oxidation etc.) 3 Minskning av annan organisk substans (t/ex, olja, lösningsmedel) genom flockning, fällning, flotering, avdrivning etc. 4 Minskning av närsalter. 5 Minskning av andra ämnen av förorenande karaktär såsom fenoler, cyanider, Hg-, As- och andra tunga metallsalter etc. 6 Slutning av bakvattensystem och byggande av internt avloppssystem, avloppstuber, buffertmagasin för vatten m.m. 7 Vattenvårdande åtgärder i recipienten. 8 Kokning, massatvätt och lutåtervinning. 9 Indunstning och förbränning (av exempelvis sulfitavlut). 10 Temperaturutjämning av kylvatten.

Exempel på luftvård

Som exempel på luftvårdande åtgärder kan nämnas bl. a. 1 Avskiljning av fast stoft (sot, damm) före gasutsläpp. 2 Minskning av SOs, SO3 eller andra sura beståndsdelar (såsom nitrösa gaser) i gas- eller droppform. 3 Minskning av andra gasutsläpp, exempelvis av giftiga eller illaluktande gaser (svavelväte, metylmerkaptan, dimetylsulfid). 4 övergång till Mg-, Na- eller NH3-bas vid sulfitfabrik.

Exempel på övrig miljövård

Till kategorien Övrig miljövård kan bl. a. räknas åtgärder som Iandskapsuppsnyggning genom igenläggning av grusoch lertäkter, fyllning av gruvhål, muddring, ridåplanteringar, bulleravskärmningar och liknande.

Frågor betråffande För eventuella frågor som kan uppkomma i samband med blankettens ifyllande tas kontakt med civ.ing. Bo Synande Göransson, Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL), tel. 08/222540. Branschblanketten(-erna) insändes före den 28 november 1969 till Industriens Utredningsinstitut, Box 5037, 10241 STOCKHOLM 5.

30 SOU 1971:12

w

m

§

Sr c Q. C Q. O

£

SOU 1971: 12

<

-

i_"

£ 2 ra

a

c B

CD

I 3

I i

~o "c

c

0)

w O)

>

; |

: i

r!

i

£ : i

| |

g

12. Underhålls- och rep.arb. för (9 + 10)

B

10. Maskiner och aoDarater

O

g

11. Summa (9+10)

01 T3

övrig miljövård (Se anvisn.)

M —

Luftvård (Se anvisn.)

o

Vattenvård (Se anvisn.)

HB

1 i

II

w 0)

>

° 2

il

II

< :

d>

o r>o>

ra O)

-i

i

• • o CO O

*<B

> <

• I •

-Q ( N > (N ra CM

£3 C3

b O (B 03

b

IT

ft 3

o —l CL-C CL O n c c X Ii C) V B

E

_

i l

>B OJ Kg O

cnc

-<T3

u.

o

E iTO

32 SOU 1971: 12

i

4J

(L J

.3

O

ä

5i on

Ol ^O

o

c^l

E 3 Crt m

-^ «

"S

i** i> c

FI

'O

s s s-S s H

E

H

a

o

•2 . «J L

c

&>r C O

S

c

S3 K

.2

w o*

0.

fl

fl II

X

CO, 0 ^ 2

m E

i

o

a

.s

55 IX,

M J

3j

S E £ o 2

o r-H

" 1 • 5Pc

fr

S-s »2

o

ca o 3

c

fa

t/1 •a CA tO

V} O

o

g d.S 5

O»

O CO

,« O

U H

Ss

gå

H o •^

©

S-S §£-3 tt o^3 «

M P-,

-* ^

en

O

H o

E t 3 «1 — .Si 2 • « rt - g u H S E O 2

I—l

Si

3 >

rfI I -

ON

§£2

• i

a

B E O 3 C/3

j £ it 3 Is

s o

c

i-

fcc2 tO

5 3 .S

o en

t:

u £

S u *3 .5 ^ o e m ' s ^ « 2 u rt-S*E H B S o S

s o

d

Si K

O

11 fl

g

1J äz

o

Se

-T3

2É

«

•o a

gg

BÄ O

fe g

2 Qo,

w

«H

O

CJ

z5

ha 2

c

s-a J M

c

1 H o

SOU 1971: 12

«" o n J* £ • CJ « CO

S

. - i t N f O - r i - i o v o r ^ o o o o o o o o o o

-o

o

•s-1 S-s

3 S

§ w BÄ >

00 VD

S o a s

o

•s

o ca

£

^

%

to

ci

c

i*

Ja

Js

-M

^

I

•a

-5

>

o

K c "c

y

st

«

B

c

-

£

H

^

S

E

rt

«

to ft

3ä

2 a t;-o

2-3 m.S

Q.

u

S

>

^

c

•B)i

E

irt

rt

>

V

*o ui

•* u")

tn in

o in

00 CO in W

ttf to

r-^ to

«ooos

GO

696i9'Efzz;aaos 33

-J

a

•a 3 -

.*

o, d a. !a

•

ft -s

V

u

S£ 1 2 CO

£ 5

3 < ' to ^

—« o»

a aa a a

a

§

m

nan

§

I

s

1*1*

5 *s K 3 s •E i § J -g 2 &

:

s o

-ss S-o-S

Q o p

o-Scs u Ä H -K g

5 I S I r ft •S-S 2

f S3 EJ, Ä

P <

c

§

o

C

rt

c

1 S •oo

ft =• °°c£ •" jO i i S c •3

£

c "n -""* "3 2*

= -3 Se

?-s^ ä£ E w -3 I M O

S s 3 E <= >"

ffi D. o O

s

o<

fl 1 c •o •3 5 ~ ig

J=

:*

I-o

•&6

SI

St 5 E R 3 a s ?o > S

UJ

n

g

s se

& a .s $

o | i

"a.

•sr z

g£2 o E

E

E e

o z 2

DDD

w

O

J H < Z

a

n o

flu

=13 B o to

O

o

Sä - Bä

M •d

5? O •5 * !•

.1 Jä «

.a

z

t-c-it;

3» w O

M

g !Z

1 2 1 Q 63 «

^c

3 c

•o

i

ST.*

B o

3ffl .3 CO

5 B en

S2S

i

5 c

O =

FEE liOO

l o . ft

I M*

Ii

6| •i ^J < §

< .* m

V)

«000S696I9'tierZM8DS

34 SOU 1971:12

^

3 — §

1-3 o ä •§ I

in J<

«

n rch -a

* «

y

„ 1

D

• a a

!3 *a

•

z

a

? D

n

a

•s s

S .S

o »

D

2 D | S3 .Si

If

° E .3 3 .I |E I

D

%

£

i-l

fit

»4

a n a

>

m

o

< c

M

s.

•o

-H

r-i

• a a

a

D

M

3 Pw-tf

1.

J i SJ

,sg

S3

^ '? -o 3 s i. J

sa

E - « g , ^ o v i *>Ö o n S 3 ä C i r SS 9 H « ?• " S « i ft -å -a

jy o

Ii Ii

S3

sliVr»1 g g u p .2, £ 2

3sfjsll

e £ C

a

.3

ii

§

< a. S

•n

2 BS u, t h. C — i c

51 g^2

3 Ila 1 i 1a

•

i

•åla

o

s >-]

S>

g>

2 *

a, -*

z3 o o

SS Bä

SI if ESS 53 2 E S ltd i l

t? ta o

ts

af »

fs

g

11 S3

O

PO

s

<

•a E

fl CO

§

M

•S*Ä

~1 iv:

11»

3 •o

<N

<

ET 5

iS£S

* x3 000S696I9TI£ZS!iBOS

SOU 1971:12

o

D D rr\ ^o

D

•

a

•J

.a

H i /s, J

.a

D

•

D

D

.a

i*

D

a

D

• •

15 S .a § 2 ! -2, o uu S t r j

& 11

3 II

II

•§ 1 B E

'2

8 E

o

äg..

1 s

Ill 3*5 •2 =

§E 1S

If

o -o

6 •

fil

•ft E

E a

E "o

•*- -o g

If

B S= .a 2 E fa .5 o

•as

|3

si 9a

sill

1 « in

E 3 VJ= w ra ^

H

5 CN

2 a.s

f-i

i -S J

E O § 9 CO 9

e

ÄI J j •a

a. u Q .2 tao

, C/3 O.

^

E g S *o

n a n

a

• a f n O

o

P

^ s ^

3 5 Si

—«

<-«

m

-^

a n a

o

SS " as

g> p 1-Z S 1

II I§ I «

M

«

en

t-i

v>

a

a n a

>-,

i-»

rt O

a n n a

ta —

# E •2 - E o

S *

iJ ^

I J?

ill

6 J

B]

o "O

;S 3

S3 s

.5 •*

c "5 •a =;

I i * a» 5J g

a s 00 O

.5 o

as z

- a

fl .S E 6. O

CIO

r-

JS o

?• E S

M000S696I9'KE:C!Ja33

36 SOU 1971: 12

si •as •5 j

§ £

2; *» o o b c "

=affi » S « « -ft o

M3 03

O

o en

(22

w

O

9 .9 a - e S ft « Q

1 a>

|

55 c

D o

O

ti

2 S

Ti i

.9]

11 •o c

a |

IS*

S S

E

fl

si sä

c T " "g me-9 m

ål xa 0005 696T 9 % ZZZ U 90S

SOU 1971: 12

Tabellbilaga 1 Specialenkäten (Svaren uppdelade på länsgrupper.) Värmeverk och vattenverk. Värmeverk A: Finns värmeverk? B: Kommer värmeverk att börja byggas före 31.12. 1975? Vattenverk C: Har någon vattentäkt temporärt eller permanent blivit klassificerad som otjänlig under de senaste 25 åren? D: Har grundvatten skadats under de senaste 25 åren? E: Har vattenförsörjningen fördyrats på grund av förstörda vattentäkter eller skadat grundvatten?

Stor-Stockholm

A

B

C

D

E

Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

21 2

196 2

181 2

456 5

440 26

433 4

710 7

684 40

677 8

1 Nej Bl.

(26 st) Stor-Göteborg (28 st) Stor-Malmö

447 14

435 31

702 16

693 41

(18 st) Skogslän

( 204 st) Övriga län (477 st)

(753 st)

Avloppsverk. A: Kommer byggande av separata ledningar för dagvatten (duplikatsystem) att påbörjas före 31.12. 1975? B: Är industrier, sjukhus m. m. anslutna till befintliga kommunala avloppsreningsverk? C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. är kopplat till kommunalt reningsverk? 1 = Industriellt 2 = Kloak 3 = Både industriellt och kloak D: Finns separata ledningar till reningsverk för industrins och hushållens avloppsvatten? A

Stor-Stockholm

B

C

Ja

Nej Bl. Ja

2 2

1 Nej Delv Bl. 1

4 D 2

3 Bl. Ja

Nej Delv Bl.

5 8

14 1

(26 st) Stor-Göteborg

7 11 10

4 12 12 2

8 2 8

2 14

(28 st) Stor-Malmö

4 3

2 3 1 1 2 2

(18 st) Skogslän

120 70 14

53 66 78 7

58 63 79 7 113 7

325 9161

179 79 196 23 14 110 242 11134

(204 st) Övriga län (477 st) (753 st)

292 38 113

505 167 81 265 162 296 30 20 174 350 209 54 445 48 206 SOU 1971: 12

A vloppsverk. A: Kommer byggande av separata ledningar att påbörjas före 31.12. 1975? B: Till befintliga kommunala avloppsreningsverk anslutna industrier. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl. plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri. C: Industriers, sjukhus m. m. avloppsvatten. 1 = Renas ej. 2 = Renas vid företagets o. d. reningsverk. 3 = Renas på annat sätt. B

A Ja

Nej

Bl.

C

2 Bl.

Stor-Stockholm

(26 st)

16 Stor-Göteborg

(28 st)

5 Stor-Malmö

(18 st)

3 Skogslän

(204 st)

104 Övriga län

(477 st) 33

(753 st) 47

424 Avloppsverk. A: Kommer nytt (nya) avloppsreningsverk att byggas och/eller existerande anläggningar att byggas ut före 31.12. 1975? B: Kommer industrier, sjukhus m. m. att anslutas till de nya anläggningarna? C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. kommer att kopplas till kommunalt reningsverk? 1 = Industriellt. 2 = Kloak. 3 = Både industriellt och kloak. D: Kommer anslutning att ske medelst separata ledningar till avloppsreningsverket? B

A Ja Stor-Stockholm

(26 st)

Stor-Göteborg

(28 st) 28

16 Nej

Bl. Ja

Nej

5 Delv Bl.

1 Bl.

Ja

Nej

Bl.

11 4

7 Stor-Malmö

(18 st) 11

Skogslän

(204 st) 148

54 Övriga län

(477 st) 347

(753 st) 550

17 SOU 1971: 12

D

C

Avloppsverk. A: Industrier som kommer att anslutas till kommunala avloppreningsverk. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl.plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri.

1 Stor-Stockholm 1 4 5 6 5 (26 st) Stor-Göteborg 7 5 7 12 (28 st) Stor-Malmö 5 4 3 5 (18 st) Skogslän 8 38 35 30 57 (204 st) Övriga län 6 108 92 65 100 (477 st) (753 st) 15 162 141 111 179

Renhållningsverk. A: Finns sopförbränningsstation? B: Drivs sopförbränningsstation i samarbete med annan/andra kommuner? C: Finns stoftavskiljare? Nejj = kommer att byggas före 31.12. 1975. NeJN= kommer ej att byggas före 31.12. 1975. D: Kommer sopförbränningsstation att börja byggas före 31.12. 1975? B

A Nej

Ja Stor-Stockholm Stor-Göteborg

(26 st) (28 st)

18 Bl. Ja

1 C Nej

Bl.

Ja

D Nejj NeJN Bl.

Ja

Nej

Bl.

110 Stor-Malmö

(18 st)

Skogslän

(204 st)

122 Övriga län

(477 st)

(753 st)

64 SOU 1971: 12

Renhållningsverk. A: Kommer sopförbränningsstationen att drivas i samarbete med annan/andra kommuner? B: Kommer stoftavskiljare att installeras i samband med byggnation? C: Kommer någon av metoderna med kompostering av sopor att introduceras före 31.12. 1975? D : Finns kommunal sophämtning ordnad för glesbygdsområdena inom kommunen? E: Finns kommunal sophämtning ordnad för fritidsområdena inom kommunen? A

B

C

D

E

Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

(26 st)

1 Stor-Göteborg

(28 st)

Stor-Malmö

(18 st)

Skogslän

(204 st)

172 15

Övriga län

(477 st)

416 39

Stor-Stockholm

83 111 10

98 13

9 18

177 44

430 126 243 108 217 236 24

319 126 32

654 185 411 157 358 359 36

471 233 49

634 79

1 2

(753 st)

Nej Bl.

3 Övriga miljövårdsuppgifter. A: Kommer den högsta tillåtna svavelhalten i eldningsolja inom kommunen att ändras under perioden 1971—1975? B: Kommer de kommunala friluftsområdenas storlek att ändras under perioden 1971—1975? C: Finns friluftsgårdar, raststugor eller friluftsbad inom de kommunala friluftsområdena? D: Kommer sådana anordningar att byggas före 31.12. 1975? D

C

B

A

+ —

0 Bl.

+ —

1 Nej

Bl.

6 Bl.

Ja

Nej

Bl. Ja

10 Stor-Stockholm

(26 st) 1

3 Stor-Göteborg

(28 st)

3 Stor-Malmö

(18 st)

11 25

138 Skogslän

(204 st) 1

148 Övriga län

(477 st) 1

(753 st) 3

467 SOU 1971:12

Problemkatalog. Symbol

Stor-Stockholm

11 4

3 2 1

2 2 1

5 5 2

4 1

2 1 1

1 1

10 3 2 1

1 2

3 2

8 1 1

1 1

(26 st)

4 Stor-Göteborg (28 st)

Summa Stor-Malmö (18 st)

3 2 2 1

1 Summa

2 1

Bl. 1

1 0

1 Summa Skogslän: S, W, X, Y, Z, AC, BD (204 st)

61 15 2

11 16 1

2 2 1 1

35 12 4

30 23 6 2

6 3

11 4 6

131 33 7 1

26 24 3 1

11 6 3 1

12 7 3

118 32 4 4

11 8 2

30 14 3

9 2

35 "" 77

1 Summa Övriga län (477 st)

1 Summa Hela riket

(753 st)

Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Vattenförorening. 2 = Luftförorening. 3 = Buller. 4 = Förbuskning. 5 = Nedskräpning i naturen. 6 = Bilvrak. 7 = övriga miljöproblem.

42 SOU 1971:12

Åtgärder. Symbol

Stor-Stockholm

11 3 1

3 1 1

1 1 1

5 3

(26 st) Summa Stor-Göteborg (28 st) Summa Stor-Malmö

0 Bl. 1

3 3

1 1 2

7 3

(18>t)

1 1 1 9

64 10 1

9 10 1

28 6 3

22 14 2 1

1 2 1

10 2 3

1 1

182 1

127 17 4 1

17 11 2 1

9 3 2 1

5 2

69 15 3 1

11 2 1

36 9

21 Summa

21 Summa

37 Summa Skogslän: S, W, X, Y, Z, AC, B D (204 st) Summa Övriga län (477 st)

(753 st)

Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Åtgärder för rening av avloppsvatten. 2 = Luftrenande åtgärder. 3 = Bullerbekämpning. 4 = Landskapsvårdande åtgärder. 5 = Städning i naturen. 6 = Sopförbränningsanläggning. 7 = övriga miljövårdande åtgärder.

SOU 1971:12

Tabellbilaga 2 Specialenkäten (Svaren uppdelade på storleksgrupper.) Värmeverk och vattenverk. Värmeverk A: Finns värmeverk? B: Kommer värmeverk att börja byggas före 31.12. 1975? Vattenverk C: Har någon vattentäkt temporärt eller permanent blivit klassificerad som otjänlig under de senaste 25 åren? D: Har grundvatten skadats under de senaste 25 åren? E: Har vattenförsörjningen fördyrats på grund av förstörda vattentäkter eller skadat grundvatten?

Storleksgrupp — 4 999

A

B

C

D

E

Ja

Nej BI. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl.

3 446 4

3 435 15 40 410 3

17 426 10

9 416 28

4 133 1

1 133 4 13 123 2

7 129 2

3 127 8

62 1

59 5

66 1

46 1

37 7

48 2

47 2

49 2

20 9

32 1

34 1

34 1

(453 st) 5 000—9 999 (138 st) 10 000—19 999

67 2

(69 st) 20 000—49 999 (55 st) 50 000— (38 st) (753 st)

36 710 7

29 684 40 68 677 8

35 702 16 19 693 41

Avloppsverk. A: Kommer byggande av separata ledningar för dagvatten (duplikatsystem) att påbörjas före 31.12. 1975? B: Är industrier, sjukhus m. m. anslutna till befintliga kommunala avloppsreningsverk? 1 = Industriellt. 2 = Kloak. 3 = Både industriellt och kloak. C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. är kopplat till kommunalt reningsverk? D: Finns separata ledningar till reningsverk för industrins och hushållens avloppsvatten? A Storleksgrupp

Ja

— 4 999

B

C

Nej Bl. Ja

Nej Delv Bl. 1

D 2

3 Bl. Ja

Nej Delv Bl.

252 149 52 147 121 159 26 15 125 160 153 24 255 20

114 11 13

50 24 63 1

3 4

6 31 3

1 6

4 28

3 6

7 15

(453 st) 5 000—9999

29 73 32 12

87 11

10 49

10 6

45 ' 8

6 41

7 8

36 5

4 27

7 4

22 4

174 350 209 54 445 48

(138 st) 10 000—19 999 (69 st) 20 000—49 999

(55 st) 50 000— (38 st) (753 st)

505 167 81

265 162 296 30 20

SOU 1971: 12

Avloppsverk. A: Kommer byggande av separata ledningar att påbörjas före 31.12. 1975? B: Till befintliga kommunala avloppsreningsverk anslutna industrier. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl. plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri. C: Industriers, sjukhus m. m. avloppsvatten. 1 = Renas ej. 2 = Renas vid företagets o. d. reningsverk. 3 = Renas på annat sätt. A Storleksgrupp

B

Ja

Nej Bl.

1 2

3 Bl.

244 194

54 131

70 36

25 16

6 (38 st) (753 st) 47

431 275

240 176 136 243

136 126 67

— 4 999 (453 st) 5 000—9 999 (138 st) 10 000—19 999 (69 st) 20 000—49 999 (55 st) 50 000—

Avloppsverk. A: Kommer nytt (nya) avloppsreningsverk att byggas och/eller existerande anläggningar att byggas ut före 31.12. 1975? B: Kommer industrier, sjukhus m. m. att anslutas till de nya anläggningarna? C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. kommer att kopplas till kommunalt reningsverk? 1 = Industriellt. 2 = Kloak. 3 •=< Både industriellt och kloak. D: Kommer anslutning att ske medelst separata ledningar till avloppsreningsverket? A Storleksgrupp

Ja

B

C Nej Delv Bl.

308 131 14 162

89 43

78 118 250 22 173 258

11 19

40 20

19 14

1 14

14 10

(753 st) 550

17 330 107 91

— 4999

Nej Bl. Ja

D 3

Bl.

Ja

Nej Bl.

(453 st) 5 000—9 999 (138 st) 10 000—19 999 (69 st) 20 000—49 999 (55 st) 50 000—

(38 st)

SOU 1971:12

123 289 331

73 337 343

Avloppsverk. A: Industrier som kommer att anslutas till kommunala avloppsreningsverk. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl. plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri.

Storleksgrupp

— 4 999 4 57 44 35 88 (453 st) 5 000— 9 999 2 33 29 21 42 (138 st) 10 000—19 999 4 30 23 20 19 (69 st) 20 000-^19 999 2 24 25 20 14 (55 st) 50 000— 3 18 20 15 16 (38 st) (753 st) 15 162 141 111 179

Renhållningsverk. A: Finns sopförbränningsstation? B: Drivs sopförbränningsstation i samarbete med annan/andra kommuner? C: Finns stoftavskiljare? Nejj = kommer att byggas före 31.12.1975. NeJN = kommer ej att byggas före 31.12.1975. D: Kommer sopförbränningsstation att börja byggas före 31.12. 1975? A Storleksgrupp — 4 999

B

C

D

Ja

Nej Bl. Ja Nej Bl. Ja Nejj NeJN Bl.

Ja

Nej Bl.

349 8

64 358 11 25

360 71 294

89 1

88 15

92 23

52 10

559 9

56 130 567 43 45

573 118 485 150

(453 st) 5 0 0 0 — 9 999 (138 st) 10 000—19 999 (69 st) 20 000—49 999 (55 st) 50 0 0 0 — (38 st) (753 st)

46 SOU 1971: 12

Renhållningsverk. A: Kommer sopförbränningsstationen att drivas i samarbete med annan/andra kommuner? B: Kommer stoftavskiljare att installeras i samband med byggnation? C: Kommer någon av metoderna med kompostering av sopor att introduceras före 31.12. 1975? D: Finns kommunal sophämtning ordnad för glesbygdsområden inom kommunen? E: Finns kommunal sophämtning ordnad för fritidsområdena inom kommunen?

Storleksgrupp — 4 999

A

B

C

D

E

Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

8 383 38

15 400 89 260 104 187 240 26 265 158 30

8 114 17

5 116 40 72 26 71 61 6

59 10

59 26 33

10 46 20 3

55 11 3

47 8

47 15 32

8 30 24 1

42 10 3

31 6

32 15 14

9 24 14

22 12 4

Nej Bl.

(453 st) 5 0 0 0 — 9 999

87 42 9

(138 st) 10 0 0 0 — 1 9 999 (69 st) 20 0 0 0 — 4 9 999 (55 st) 50 0 0 0 — (38 st)

99 20 634 79 20 654 185 411 157 358 359 36 471 233 49

(753 st)

Övriga miljövårdsuppgifter. A: Kommer den högsta tillåtna svavelhalten i eldningsolja inom kommunen att ändras under perioden 1971—75? B: Kommer de kommunala friluftsområdenas storlek att ändras under perioden 1971—75? C: Finns friluftsgårdar, raststugor eller friluftsbad inom de kommunala friluftsområdena? D: Kommer sådana anordningar att byggas före 31.12. 1975? A Storleksgrupp — 4999

B Bl.

+

C —

±0

Bl.

Ja

D

+

—

±0

Nej Bl. Ja

Nej Bl.

59 358 33 1

177 242 296 115 42

96 276

88 17 1

44 12 1

5 1

(453 st) 5000—9999 (138 st) 10000—19 999 (69 st) 20000—49 999 (55 st) 50000— (38 st) (753 st) SOU 1971:12

94 116 540 69 4

335 345 541 154 58 163 123 467

Problemkatalog. Symbol Storleksgrupp — 4 999

(453 st)

Summa 5 000— 9 999

(138 st)

7 Bl.

95 23 5

15 9 2

3 4

38 15 5

117 27 3

13 10

28 15 2

57 14 3

7 13

8 4 1

27 19 5 4

3 1 2

11 3 1

3 2 1 1

1 Summa 10 000—19 999

(69 st)

29 6

8 8 1

1 1

9 11 1

2 1

4 1 4

1 1 1

1 Summa 20 000—49 999

(55 st)

Summa 50 000—

(38 st)

19 11 3 1

9 9 1

5 5 2

11 3

6 4 1

2 2 3 1

9 2 3 3

7 2 3 1

1 1 1 1

2 Summa Hela riket

(753 st)

8 Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Vattenförorening. 2 = Luftförorening. 3 = Buller. 4 = Förbuskning. 5 = Nedskräpning i naturen 6 = Bilvrak. 7 = Övriga miljöproblem.

48 SOU 1971:12

Åtgärder. Symbol Storleksgrupp — 4 999

(453 st) Summa

5 000—9 999

(138 st)

7 Bl.

191 1

93 11 1

9 4 1

1 1

25 5 3

73 9 1

7 1 1

32 8

7 3

14 14 4

11 2

1 Summa 10 000—19 999

(69 st)

Summa 20 0 0 0 ^ 9 999

(38 st)

ima Hela riket

(753 st)

31 3

6 4 1

2 1 1

5 8

3 2 1

1 35

18 7 3

9 4 1

4 4 1

6 3

14 14

(55 st)

Summa 50 000—

11 264

15 251

1 1 10

5 1 1 1

2 1

9 61

5 24

0 44

Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Åtgärder för rening av avloppsvatten. 2 = Luftrenande åtgärder (ex.vis sänkning av svavelhalt). 3 = Bullerbekämpning. 4 = Landskapsvårdande åtgärder. 5 = Städning i naturen. 6 = Sopförbränningsanläggning etc. 7 = övriga åtgärder.

SOU 1971: 12

8 146

1 21

6 66

1 37

Tabellbilaga 3 Specialenkäten (Svaren uppdelade på utvecklingsklasser, dvs. med hänsyn till den procentuella förändringen i antalet invånare 1963—1967 inom olika kommuner.) Värmeverk och vattenverk. Värmeverk A: Finns värmeverk? B: Kommer värmeverk att börja byggas före 31.12. 1975? Vattenverk C

S a åren?° n V a M e n t ä k t t e m P o r ä r t e , l e r Permanent blivit klassificerad som otjänlig under de senaste D: Har grundvatten skadats under de senaste 25 åren? E: Har vattenförsörjningen fördärvats på grund av förstörda vattentäkter eller skadat grundvatten?

Utveckl.klass

A

B

C

D

E

Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

— o%

5 406 5

3 400 13 35 378 3

19 387 10 10 381 25

15 197 2

10 187 17

18 192 4

10 198 6

7 197 10

16 107

15 107 1

6 117

2 115 6

36 710 7

29 684 40 68 677 8

35 702 16

19 693 41

(416 st) 0 %—10 % (214 st) 10 %— (123 st) (753 st)

Nej Bl.

97 10

Avloppsverk. A:

1975? mer b y 8 g a n d e a v s e P a r a t a ledningar för dagvatten (duplikatsystem) att påbörjas före 31.12.

B: Är industrier, sjukhus m. m. anslutna till befintliga kommunala avloppsreningsverk'' C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. är kopplat till kommunalt reningsverk1» 1 = Industriellt. 2 = Kloak. 3 = Både industriellt och kloak. D: Finns separata ledningar till reningsverk för industrins och hushållens avlor.psvatten?

Utveckl.klass — 0%

A

B

C

Ja

Nej Bl. Ja

NejDelvBl. 1

D 2

3 Bl. Ja

Nej DelvBl.

227 144 45 135 107 152 22 12 119 151 134 20 243 17 136 (416 st)

0%—10% 10 %

~

(214 st) „„, , (123 st) (753 st)

171 16 27

77 33 99 5

43 119 47 19 135 18

53 22 45 3

12 80 28 15

7 9

67 13

505 167 81 265 162 296 30 20 174 350 209 54 445 48 206 SOU 1971: 12

Avloppsverk. A: Kommer byggande av separata ledningar att påbörjas före 31.12. 1975? B: Till befintliga kommunala avloppsreningsverk anslutna industrier. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl. plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri. C: Industriers, sjukhus m. m. avloppsvatten. 1 = Renas ej. 2 = Renas vid företagets o. d. reningsverk. 3 = Renas på annat sätt. A Utveckl.klass

B

Ja

— 0%

Nej Bl.

5 Bl. 1

3 BI.

14 235 167 1

50 132

57 37 243

20 132

62 5

43 16 116

46 1

(416 st) 0%—10% (214 st) 10%— (123 st) (753 st)

47 431 275 7

26 14 65 ____ 136 126 67 424

240 176 136 243

Avloppsverk. A: Kommer nytt (nya) avloppsreningsverk att byggas och/eller existerande anläggningar att byggas ut före 31.12. 1975? B: Kommer industrier, sjukhus m. m. att anslutas till de nya anläggningarna? C: Vilket avloppsvatten från industri, sjukhus m. m. kommer att kopplas till kommunalt reningsverk? 1 = Industriellt. 2 = Kloak. 3 = Både industriellt och kloak. D: Kommer anslutning att ske medelst separata ledningar till avloppsreningsverket? A Utveckl.klass

Ja

— 0%

B

C

Nej Bl. Ja

Nej Delv Bl.

1 D 2

3 Bl.

Ja

Nej Bl.

286 121

9 151

77 46

121 221 17 174 225

5 110

15 33

38 104

70 34 103

15 12

40 22

550 186 17 330 107 91

10 123 289 331 73 337 343

(416 st) 0%—10% (214 st) 10%— (123 st) (753 st) SOU 1971: 12

Avloppsverk. A: Industrier som kommer att anslutas till kommunala avloppsreningsverk. 1 = Cellulosafabriker. 2 = Järn- och andra metallverk samt metallmanufaktur. 3 = Livsmedelsindustri. 4 = Kemisk industri (inkl. plastbearbetning) och gummiindustri. 5 = Annan industri.

Utveckl.klass

— 0% 4 61 57 42 90 (416 st) 0%—10% 8 62 54 43 50 (214 st) 10%— 3 39 30 26 39 (123 st) (753st) 15 162 141 111 179

Renhållningsverk. A: Finns sopförbränningsstation? B: Drivs sopförbränningsstation i samarbete med annan/andra kommuner? C: Finns stoftavskiljare? Nejj = kommer att byggas före 31.12. 1975. NeJN = kommer ej att byggas före 31.12.1975. D: Kommer sopförbränningsstation att börja byggas före 31.12. 1975?

Utveckl.klass — °%

A

B

Ja

Nej Bl. Ja

C Nej Bl.

Ja

D Nejj Nej N Bl.

Ja

Nej Bl.

110 301 5

82 307

13 27

60 263

47 164 3

33 167

15 11

56 130 567 43 45

573 118 485 150

(416 st) 0%—10% (214 st) 10

%— (123 st) (753 st)

94 1

185 559 9

93 SOU 1971: 12

Renhållningsverk. A: Kommer sopförbränningsstationen att drivas i samarbete med annan/andra kommuner? B: Kommer stoftavskiljare att installeras i samband med byggnation? C: Kommer någon av metoderna med kompostering av sopor att introduceras före 31.12. 1975? D: Finns kommunal sophämtning ordnad för glesbygdsområden inom kommunen? E: Finns kommunal sophämtning ordnad för fritidsområdena inom kommunen?

Utveckl.klass — 0%

A

B

C

D

E

Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

Nej Bl. Ja

14 355 30

16 370 87 223 106 172 223 21 236 155 25

5 188 20

3 191 60 113 41 105 101 8 145 53 16

1 Nej Bl.

(416 st) 0 %—10 % (214 st) 10 %— (123 st) (753 st)

91 29

93 38 75 10 81 35 7

90 25 8

99 20 634 79 20 654 185 411 157 358 359 36 471 233 49

Ö vriga miljö vårdsuppgifter. A: Kommer den högsta tillåtna svavelhalten i eldningsolja inom kommunen att ändras under perioden 1971—1975? B: Kommer de kommunala friluftsområdenas storlek att ändras under perioden 1971—1975? C: Finns friluftsgårdar, raststugor eller friluftsbad inom de kommunala friluftsområdena? D: Kommer sådana anordningar att byggas före 31.12. 1975? A Utveckl.klass — 0%

B Bl.

+

C

+

— 0

— 0

55 327 42

94 116 540 69 4

BI.

Ja

D

Nej BI. Ja

Nej Bl.

156 218 284

96 36

81 255

I

36 15

21 137

72 14 3

(416 st) 0%—10%

(214 st)

10%— (123 st) (753 st) SOU 1971: 12

335 345 541 154 58

163 123 467

Problemkatalog. Symbol Utveckl.klass — 0%

(416 st)

Summa 0 %—10 %

(214 st)

102 26 4

12 9 3 1

67 16 5

55 19

7 Bl.

43 19 4

98 35 5 1

11 7 1

26 8 3

21 22 1

9 6 5 1

2 I 3

36 18 3 3

6 1

14 8 4

42 15

12 12 I

6 6 2 1

35 8 7 4

T

5 5

1 Summa 10 % -

(123 st)

T

1 1

T

1 I Summa Hela riket

(753 st)

8 Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Vattenförorenin«. 2 = Luftförorening. 3 = Buller. 4 = Förbuskning. 5 =• Nedskräpninn i naturen 6 = Bilvrak. 7 = Övriga miljöproblem.

54 SOU 1971: 12

Åtgärder. Symbol Utveckl.klass 0 "/

Bl. (416 st)

u ta

Summa 0 %—10 %

(214 st)

Summa 10% —

(123 st)

Hela riket

(753 st)

Summa

101 12 1

68 I

29 7 2

59 18 2

30 6 1

65 II 3

17 II 1

2 1 I

24 11 1 I

18 4 1

44 10 2 1

10 9 1

5S

20 6 3

I 2 I

3 I

10 Symbol: 0 = Ej svar. 1 = Åtgärder för rening av avloppsvatten. 2 =» Luftrenande åtgärder (ex.vis sänkning av svavelhalt). 3 =- Bullerbekämpning. 4 = Landskapsvårdande åtgärder. 5 — Städning i naturen. 6 = Sopförbränningsanläggning etc. 7 = Övriga åtgärder.

SOU 1971: 12.

Tabellförteckning

5: 1 Miljöinvesteringarnas andel av de svarande företagens totala planerade investeringar inom olika branscher 1967-1975 5: 2 Beräknade miljövårdsinvesteringar 1971-1975 5: 3 Beräknade miljövårdsinvesteringar 1970-1975 5: 4 Naturvårdsverkets beräkningar av erforderliga miljövårdsinvesteringar 5: 5 Teknologföreningens beräkningar av erforderliga miljövårdsinvesteringar 5: 6 Kommunernas planerade miljövårdsinvesteringar 1968-1975. . . 5: 7 Tätorternas avloppsrening 1.1.1970 5: 8 Befolkningens fördelning på riksområden 31.12.1968 samt 31.12. 1975 (prognos) 5: 9 Kommunala miljövårdsinvesteringarnas fördelning på riksområden 1968 samt 1971-1975 . . .

19 20 21

22 23 24

:

Allmänna Förlaget ALLF 238 71 12 WIKING L1TO 71.183