Långtidsutredningen 1975

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

SED Mä

Energi

.

försorg mngen

-

i

I?

Bilaga

xâseyâä* . - - L_::T::: Statens offenthga utredningar

139341294;

1975:96

Finansdepartementet

Energiförsörj ningen

1975-1980

Långtidsutredningen 1975

Bilaga 3

Rapport av Statens industriverk

Stockholm 1975

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02688-0 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975

SOU I975:96

Förord

lndustriverket har på uppdrag av Finansdepartementets ekonomiska avdelning utfört en studie över energiförbrukningen 1975-1980. Studien ingår i underlagsmaterialet till 1975 års långtidsutredning och presenteras som särskild bilaga. Studien har genomföns inom energiprognossektionen vid industriverkets energibyrå. Löpande kontakter har hållits med långtidsutredningen för att avstämma Förutsättningar och resultat. En fullt genomförd avstämning har inte kunnat genomföras beroende på dels metodmässiga skillnader, dels ofullständigt statistikunderlag. Ett utvecklingsarbete för att minska dessa nackdelar pågår. Ett utvecklingsarbete på en energiprognosmodell, som påbörjades av energiprognosutredningen, håller för närvarande (november 1975) på att avslutas inom industriverket. Modellen har dock inte kunnat utnyttjas i prognosarbetet. En särskild redovisning av modellen kommer att lämnas i industriverkets rapponserie under våren 1976. En teknisk beskrivning på engelska av modellen utges i verkets PM-serie. LU:s huvudrapport innehåller en sammanfattning av energistudien jämte vissa mera övergripande överväganden. Denna bilaga redovisar utförligt de underliggande detaljberäkningarna för industriverkets studie.

STATENS INDUSTRIVERK

Eric Pettersson

Innehåü

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Prognos/örtIrsällni/zgarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2 Förändringar jämfört med EPU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10 2.3 Alternativa bedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11

3 Ulvecklirzgen ri/I och med 1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15

3.1 Översiktlig återblick . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15

3.2 Utvecklingen 1970-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16 3.3 Prognosjämförelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

4 Enøneikanszlmrionøn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 4.1 Industrins energiförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 4.2 Samfárdselns energiförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 26

4.3 Övrigsektorns energiförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 29

4.4 Sammanfattning av slutlig energikonsumtion . . . . . . . . . . . . .. 34

5 P/“Ot/llkl/OII 0th riII/örsø/ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 37 5.1 Elförsörjningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 38 5.2 Värmeförsörjningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 5.3 Bränsleförsörjningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

6 Enwçqiba/anser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 6.1 Inledande kommentar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 6.2 Konsumtions- och tillförselbalanser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 43 6.3 Beräkningsmässigt utgångsläge 1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 45

Tabeller 3:1 Tillförd energi fördelad på energislag 1965-1975 . . . . . . . . . .. 16 2 Energiförbrukning inom övrigsektorn 1965-1975 . . . . . . . . . .. 17 3 Förbrukning av el och leveranser av petroleumprodukter l973-l975zll. kvartalsdata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 4 Jämförelse mellan 1975 . . . . . . . . . . . . . .. 19

energiprognoser _för

4:1 Industrins specifika förbrukning av el och bränslen 1960-1975 22 2 Specifik energiförbrukning i industrin 1974-1980 . . . . . . . . . .. 23 3 Industrins energiförbrukning 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24

4 Specifik energiförbrukning för personbilar 1960-1980 . . . . . .. 27 5 Specifik energiförbrukning för lastbilar 1960-1980 . . . . . . . . .. 28 6 Samfärdselsektorns energiförbrukning 1970-1980 . . . . . . . . . .. 29 7 Bostadsbeståndet med fördelning på uppvärmningsform 1972-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 8 Bostadsbeståndets energiförbrukning fördelad på energislag 1972-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 9 Energiförbrukningen i övriga lokaler 1972-1980 . . . . . . . . . . .. 33 10 Energiförbrukningen inom övrigsektorn fördelad på energislag 1972-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 11 Slutlig energiförbrukning 1972-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35 5:1 Elförbrukningen 1972-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 38 2 Fjärrvärmeulbyggnaden 1967/68-1974/75 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40 6:1 Energibalanser för Sverige 1970-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 45 2 Industrins energiförbrukning 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . ,. 46 3 Elförsörjningen 1970-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 47

4 Årlig tillväxt i energisektorn 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 48

Inledning

Oljeförsörjningskrisen under vintern 1973-74 och den samtidiga dramatiska prishöjningen på råolja och petroleumprodukter medförde påtagliga förändringar i Förutsättningarna för energiförsörjningen i flertalet länder i världen. l de energipolitiska överväganden som görs i åtskilliga länder kan två viktiga faktorer urskiljas. För det forsta prishöjningarna på alla energislag «- som i väsentliga avseenden är en följd av oljeprishöjningarna. För det andra osäkerheten beträffande tillförseln av råolja och petroleumprodukter. Dessa faktorer fick snabbt mycket stor betydelse för utformningen av energipolitiken i åtskilliga länder, däribland Sverige. 1 viss utsträckning hade de beaktats i tidigare studier men fick genom händelserna hösten 1973 snabbt en mer direkt avgörande betydelse för utfominingen av energipolitiken. Energifrågorna började diskuteras mer allmänt våren 1973. Ett stort antal utredningar slutfördes eller delredovisades under 1974 och en omfattande remissbehandling genomfördes. Efter en intensiv politisk debatt fastställde riksdagen i maj 1975 det energipolitiska program som presenterades i regeringens proposition 1975:30, Energihushållning m. m. Programmet baserades på ett omfattande utredningsmaterial som utförligt redovisas i propositionen. En huvudpunkt i programmet är en uttalad målsättning att begränsa energikonsumtionstillväxten. Denna målsättning angavs på basis av framför allt material som presenterats av energiprognosutredningen (EPU) och i den under hösten 1974 genomförda besparingsundersökningen, dvs. det uppdrag att undersöka möjligheter till och konsekvenser av en lägre förbrukningstillväxt än EPU:s lägre alternativ regeringen gav sektoransvariga myndigheter i samband med remissbehandlinger. av EPU. Målsättningen innebär att man skall allvarligt pröva möjligheten att minska den årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 % i genomsnitt för tiden 1973-1985 samt att från omkring 1990 hålla förbrukningen på oförändrad nivå utan att andra centrala mål för samhällspolitiken eftersätts. Utvecklingen skall följas noga de kommande åren och en översyn av energipolitiken, som också innefattar tiden efter 1985, kommer att ske under 1978. För att uppnå den angivna målsättningen har en rad åtgärder vidtagits och ytterligare sådana väntas under de kommande åren. Effekterna av dessa åtgärder har emellertid ännu inte kunnat observeras med någon säkerhet. De höjda energipriserna innebär i sig ett kraftigt ökat incitament till en bättre hushållning med energi och därigenom en dämpning av konsum-

8 Inledning

tionen. Importkostnaden för bränslen ökade från ca 4 miljarder kr 1972 till drygt 12,5 miljarder kr 1974 trots att de fysiska kvantiteterna sjönk något under samma period. De särskilda åtgärder som har vidtagits för att på kort och lång sikt minska energiförbrukningen syftar också till att ge en effekt utöver reaktionerna på prishöjningarna. Det underliggande utredningsmaterialet från EPU och besparingsundersökningen kunde ta hänsyn till de effekter som kunde väntas till följd av genomförda prishöjningar även om någon möjlighet att analysera ett utfall då inte fanns. Besparingsambitionen i det energipolitiska programmet måste anses vara större än i EPUzs lägre alternativ. Denna ambitionshöjning är underbyggd främst genom besparingsutredningen. Bedömningsgrunderna för den här presenterade studien är desamma. Förbrukningsutvecklingen har kunnat följas till förhösten 1975 och vissa effekter av händelserna 1973-1974 har preliminärt kunnat analyseras. De hänför sig dock till en period med vikande konjunkturer och milda vintrar och kan därför ge en alltför optimistisk bild av de möjligheter till dämpning av konsumtionsutvecklingen som faktiskt finns. lett litet längre tidsperspektiv. dvs. för 1980-talets inledning. måste också effekterna bedömas av det kraftigt utvidgade energi-FoU-programmet samt av de förslag som pågående utredningar kommer att presentera. För perioden fram till 1980 torde dessa effekter vara relativt begränsade. Det energipolitiska programmet innehåller också en rad åtgärder som syftar till att trygga försörjningen som t. ex. ökad beredskapslagring och deltagande i internationellt samarbete. Dessa åtgärders effekter på efterfrågeutvecklingen måste anses vara av indirekt natur. De är svåra att entydigt urskilja från de allmänna förutsättningar som följer av programmet.

Prognosforutsättningarna

2.1 Allmänna synpunkter

Energiprognoserna i denna studie bygger metodmässigt i allt väsentligt på tidigare prognosutredningar, dvs. energiprognosutredningen och energikommittén. För en närmare diskussion av dessa frågor hänvisas till EPU:s slutbetänkande (SOU 1974:64, främst kapitel 5). I denna studie har en översyn gjorts av tidigare bedömningar. Vidare har den faktiska utvecklingen följts upp så långt som möjligt. Slutligen har en uppdelning gjorts som närmare ansluter till LU:s sektoruppdelning. Energins roll som basnyttighet är av grundläggande betydelse. Den tekniska försörjningen i samhället är nästan undantagslöst beroende av energi, och ekonomisk aktivitet förutsätter därför tillförsel av energi. Å andra sidan är energiforsörjningen endast undantagsvis en avgörande faktor när det gäller utvecklingen inom olika samhällssektorer. Detta gör att förutsättningar utanför energisektorn på ett avgörande sätt påverkar energiprognoserna. Denna rapport redovisar en beräkning av energiefterfrågans utveckling

fram till 1980. Energikonsumtionen redovisas uppdelad på tre huvudgrupper:

industri, samfárdsel och övrigsektor. dvs. förbrukning inom hushåll. handel och servicenäringar m. m. Industrisektorn utgörs av näringsgrenarna gruvor- och mineralbrott samt tillverkningsindustri. Samfárdselsektorn omfattar energiförbrukningen för biltransporter, flygtrafik, järn- och spårvägar, busstrafik, utrikes och inrikes sjöfart inkl. fritidsbåtar,jordbruksmaskiner etc. Till övrigsektorn räknas bostäder. andra lokaler (exkl. industribyggnader) och fritidshus.jordbruk, gatubelysning m. m. De tre huvudgrupperna är uppdelade i sektorer, som framgår av redovisningen nedan. lndelningen är i görligaste mån anpassad till LU:s sektorindelning. Sektorindelningen avser energikonsumtionen, vilket innebär att vissa osäkerheter i det underliggande siffermaterialet för närvarande är ofrånkomliga, eftersom energistatistiken i stor utsträckning är baserad på energileveranser. Osäkerheten härvidlag hänför sig främst till fördelningen mellan olika sektorer. Endast inom industrin är en detaljerad uppdelning

av energiåtgången per bransch gjord i det primära statistiska materialet.

Analysen av den framtida energiefterfrågan grundas på samma yttre förutsättningar som LU tillämpar. Dessutom baseras beräkningarna av efterfrågan på energi på de resultat som framkommit i LU:s modellberäkningar,

10 Prognoyfárursâttningama

framför allt beträffande produktionstillväxten inom olika näringsgrenar. Utöver de Förutsättningar som ges av LU har vissa kompletterande bedömningar gjorts t. ex. beträffande produktionsutvecklingen i fysiska kvantiteter (ton) för energitunga industribranscher (massa och papper, järn och stål) och beträffande fördelning mellan uppvärmningsformer (elvärme. fjärrvärme. enskild uppvärmning) i byggnader.

2.2 jämfört med EPU Förändringar

EPU:s prognoser baserades på statistik från 1972 och tidigare (beträffande elförbrukningen delvis for 1973), dvs. för en period som var i huvudsak opåverkad av de kraftiga störningar som inträffade hösten 1973 och påverkade utvecklingen kraftigt under åtminstone första halvåret 1974 då en bränsle- och drivmedelsransonering och intensiv energisparkampanj genomfördes. Även om oljeprishöjningama var kända vid tiden för utarbetandet av EPU:s prognoser måste bedömningarna av effekterna på förbrukningen ske utan egentliga erfarenhetsdata. Vissa sådana data har nu - hösten 1975 - erhållits. Utvecklingen av energiförbrukningen har kunnat följas relativt detaljerat i preliminär statistik på förbrukarsidan t. o. m. första halvåret 1975. Leverans- och produktionsstatistik har kunnat följas ytterligare några månader. Förutsättningarna för den långsiktiga utvecklingen av priser på bränslen och el är hösten 1975 delvis annorlunda än sommaren 1974. Den viktigaste förskjutningen är att elpriset ökat relativt bränslepriset dels genom att kostnadsökningar för elproduktionen slagit igenom, dels genom energiskattens omläggning fr. o. m. halvårsskiftet 1975. För att uppnå målsättningen att reducera tillväxten i energiförbrukningen till genomsnittligt 2 % per år från 1973 till 1985 har betydande ekonomiska resurser avsatts. Stora anslag har avsatts for bidrag till energibesparande åtgärder inom boende-, service- och näringslivssektorerna och för ett särskilt program för energi-FoU. De avsatta särskilda anslagen för energibesparande åtgärder uppgår till och med budgetåret 1975/76 till drygt 1000 milj. kr inklusive kompletteringsanslagen som föreslagits riksdagen under november 1975. Det särskilda FoU-programmet omfattar 366 milj. kr. under en treårsperiod. Någon utvärdering av effekterna av dessa bidrag har ännu inte kunnat göras, men de har beaktats vid de bedömningar som här gjorts. Stora besparingsmöjligheter kan ofta anges från tekniska och teoretiska utgångspunkter. Dessa kan ibland, under kortare tid vid en akut situation som motiverar extra sparsamhet, utnyttjas genom särskilda kampanjer. 1 ett längre tidsperspektiv och under normala förhållanden sjunker sparsamhetsdisciplinen efter hand. Denna effekt har kunnat observeras i flera sammanhang under tiden 1973 till våren 1975. Den besparing, som åstadkoms under 1974, bedöms ha en kvarliggande effekt som finns inlagd i prognoserna. Prognoserna är i stor utsträckning baserade på EPU:s lägre alternativ. Därjämte har kommentarer från remissyttranden beaktats, liksom även bedömningar i den besparingsundersökning som genomfördes hösten 1974. Sektoransvariga myndigheter fick där be-

Prognosjörutsärtningarna ll

döma möjligheterna att uppnå en konsumtion som låg något lägre än EPUts lägsta alternativ samt ange konsekvenserna av en sådan utveckling. Flertalet myndigheter bedömde att en sådan utveckling var möjlig utan allvarliga negativa konsekvenser. Moderna eller avancerade system kan införas i nya byggnader och anläggningar eller med ny utrustning. Prestanda hos dessa system blir dock först efterhand genomsnittstal inom hela konsumtionssektorer. Slutsatser om besparingsmöjligheter från ideala Förhållanden - laboratorier, nybyggda anläggningar, kvalificerad övervakning - måste därför användas med viss försiktighet i prognossammanhang, liksom uppgivna besparingsmöjligheter. I denna studie har de långsiktiga besparingsmöjlighetema trots detta i flera fall bedömts vara större än i EPU. Den tonvikt, som i den allmänna debatten och andra sammanhang lagts på energifrågorna, har inte normalt sin motsvarighet vid kalkyler för investeringar eller andra planeringsavväganden där en md faktorer måste beaktas. Detta gör att energibesparingsmöjligheter, som i och för sig finns, kan lämnas outnyttjade. Detta förhållande ger i vissa sammanhang en extra besparingspotential som kan utnyttjas om särskilda åtgärder i detta syfte vidtas. Prognosen för energiförbrukningen blir härvid beroende på antagande om sådana åtgärder - i princip. l detta avseende saknas, återigen, kunskap om orsakssamband. l samband med ansökningar om energibesparingsbidrag uppges ofta betydande bespanngsmöjligheter där dock kostnaderna gör många åtgärder begränsat intressanta för företagen med hänsyn till andra investeringsmöjligheter. Utvecklingen under 1975 påverkas sannolikt endast i begränsad utsträckning av de akuta besparingsåtgärder som infördes kring årsskiftet 1973-74. Den konjunkturavmattning som inträffat under 1975 har emellertid påverkat forbrukningsutvecklingen. Det är därför svårt att avgöra hur olika faktorer inverkar och därmed bedöma hur de kan påverka den mer långsiktiga utvecklingen. Sammantaget pekar dessa förhållanden på svårigheter som finns i allt prognosarbete och i och för sig är normala. Den kraftiga prishöjningen på oljeprodukter och den intensiva energidebatten har dock lett till mer definitivt ändrade förutsättningar för energiprognoserna än vad som kan betraktas som normalt. Även om åtgärdspaketet inom det energipolitiska programmet är inbegripet i förutsättningarna för denna studie, måste bedömningen av effekterna av programmet i detta skede bli mycket osäker. En i det avseendet väsentligt säkrare bedömningsgrund kan knappast erhållas förrän om något eller några år. De följande beräkningarna måste ses mot denna bakgrund.

2.3 Alternativa bedömningar

De utgångspunkter på vilka prognoserna i olika sektorer baseras redovisas eller refereras i avsnitt 4. Där anges också de specifika antaganden som ligger till grund för energiprognoserna. Med hänsyn till den osäkerhet som finns beträffande effekterna av inträffade prishöjningar och leveransstörningar samt vidtagna åtgärder är det 2*

12 Prognosfárutsätmingarna sou 1975:96

önskvärt att redovisa alternativa bedömningar. LU 75 presenterar också fyra alternativ för den ekonomiska utvecklingen 1975-1980 vilka utgår från olika antaganden om den totala privata konsumtionens tillväxttakt vid jämnvikt i bytesbalansen 1980. Energikalkylerna har utförts för LU:s alternativ l-lll. l alternativ l och ll förutsätts den totala privata konsumtionen öka med 3 resp. 2 % per âr 1975-1980. Vid den lägre konsumtionsutvecklingen antas dessutom i alternativ lll arbetstiden förkortas från 40 till 37,5 timmar per arbetsvecka. Dessa antaganden får konsekvenser för bl. a. produktionsutvecklingen och påverkar därmed också efterfrågan på energi. Möjligheterna att bedöma denna effekt varierar mellan sektorer. bl. a. beroende på skillnader i storleken av effekterna. Den kvantitativa redovisningen av alternativen lämnas i avsnitt 4 och sammanfattas i avsnitt 6. Beträffande industrin finns ett klan samband mellan produktionen och energiätgången till vilket hänsyn har tagits. En mycket stor del av ener-

giförbrukningen är direkt kopplad till tillverkningen och både från indu-

stristatistiken och från ingenjörsdata är det möjligt att förhållandevis detaljerat analysera sambandet mellan produktionsvolym och energiförbrukning. Inom andra sektorer är detta samband mer svårgripbart. Servicesektorernas och detaljhandelns energiförbrukning är i väsentlig utsträckning kopplad till uppvärmningen av de byggnader i vilka verksamheten pågår snarare än till den ekonomiska aktiviteten inom sektorn. Detsamma gäller hushållens energiförbrukning, både för uppvärmning och annan förbrukning i bostäderna och för förbrukningen genom bilåkning, fritidsverksamhet etc. Det är rimligt att olika utvecklingstakter för den privata konsumtionen får effekter på hushållens energiförbrukning, men dessa har bedömts vara små. Långtidsutredningen varierar inte bostadsprognoserna i de olika modellkalkylerna vilket innebär att en viktig faktor i hushållens energiförbrukning inte varieras. Ombyggnad och byte av uppvärmningsform. exempelvis från enskild oljepanna till elvärme eller fjärrvärme, har konsekvenser för ener-

giprognoserna. En snabbare konvertering motsvarar en högre privat kon-

sumtion. Förbättrad reglerutrustning utan ombyggnad. effektivare isolering eller ventilationsutrustning betyder samma sak beträffande privat konsumtion men har annan inverkan på den slutliga energiförbrukningen. Det statistiska materialet för en fördelning av övriga lokaler (dvs. lokaler för handel, service m. m.) på olika uppvärmningsformer är för närvarande mycket osäkert. Vissa schablonmässiga uppskattningar har fått göras och ligger till grund för de prognoser som redovisas. Också här gäller därför att en differentiering mellan olika prognosalternativ år svår att.göra meningsfull. Liksom för bostäder åtgår energi främst för uppvärmning av lokaler och är såtillvida endast i begränsad utsträckning kopplad till den ekonomiska aktiviteten inom respektive sektorer. Ett utökat byggande av vårdplatser och daghem och annan aktivitet inom den offentliga sektorn kan väntas avspeglas i form av ändrade energiförbrukningstal. Då den privata konsumtionen sänks ökar utrymmet för den offentliga konsumtionen. vilket kan jämna ut effekterna på energiförbrukningen av de olika alternativen för den ekonomiska tillväxten. Med hänsyn till de anförda skälen och med tanke på den osäkerhet som redan ligger i det ursprungliga materialet har det inte bedömts meningsfullt att göra en differentiering mellan de olika

sou 1975:96 13

Prognosfdrutsärrningama

prognosalternativen inom övrigsektorn. BeträfTande transporter av gods gäller att dessa mer direkt påverkas av industrins produktionsutveckling. För denna del av energiförbrukningen anges därför tre alternativ vilka redovisas i avsnitt 4.2.

3 till och med

Utvecklingen 1975

3.1 Översiktlig återblick

Energiförbrukningen ökade snabbt under 1950- och 1960-talen. Under perioden 1955-1970 ökade den totalt tillförda energin med ca 5,3 96 per år. Både oljeprodukter och elförbrukning ökade snabbare än totalförbrukningen medan kolförbrukningen minskade. Energikonsumtionen i övrigsektorn ökade snabbast. ca 5,5 96 per år. och långsammast, ca 4,5 % per år, i samfardseln. Andelen el av tillförd energi ökade endast långsamt. Utvecklingen har under 1970-talet i flera avseenden avvikit ifrån tidigare mönster. Redan under perioden före 1973 blev ökningstakten betydligt lägre. Medeltalet för 1970-1973 var 3,0 % per år - fortfarande högst för övrigsektorn, nära 4 % per år mot ca. 2,5 % per år för industrin. Under denna period ökade elförbrukningen med över 6,5 % per år. För 1974 och 1975 gäller, som tidigare framhållits. exceptionella förhållanden. Det finns flera förklaringar till denna Förändrade utveckling men dessa har blandats på ett sätt som gör det svån att kvantitativt entydigt relatera orsaker till väntade effekter. Våren 1970 rådde på grund av två på varandra följande torrår elbrist i landet och en besparingskampanj genomfördes. Konjunkturutvecklingen 1971 och 1972 medförde en långsam tillväxt i ekonomin vilket återverkade på energiförbrukningen som 1971 för första gången sedan 1940-talet var lägre än året innan. 1 slutet på 1973 och kring nyåret 1973-74 genomfördes utomordenligt kraftiga prishöjningar på råolja. Dessutom genomdrev deoljeproducerande länderna hösten 1973 en produktionsnedskärning och avbröt leveranserna till vissa västländer. Detta orsakade i flertalet industriländer ransoneringsinsatser och besparingskampanjer som fick ett mycket kraftigt genomslag på förbrukningssiffrorna under 1974. Sålunda sjönk förbrukningen av energi i Sverige med ca 7 %. Under 1975 har energiförbrukningen hittills endast ökat relativt måttligt. Energiförbrukningen har under 1975 emellenid påverkats av den konjunkturnedgång som särskilt drabbat de energikrävande industribranscherna.

16 till och med 1975 Utvecklingen

3.2 Utvecklingen 1970-1975

En översiktlig redovisning av tillförd energi för åren 1965 och 1970-1975 framgår av tabell 3:1.

Tabell 3:1 Tillförd energi fördelad på energislag 1965-1975

1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Bränsle, ktoe Bensin 2 282 2 837 2 902 3 019 3 193 2 939 3 248 Motorbrännolja 1 355 1 862 1 823 1 839 2 025 l 957 2 083 1-2 4 917 6 963 7 386 7 518 7 872 6 658 7 008 Eldningsolja Eldningsolja 3-5 7 778 13 930 12 554 13 331 12 989 11 797 12 116 357 3 959 2 623 2 955 2 805 2 602 2 100 __ därav: elproduktion 270 774 733 829 877 844 932 Ovriga petroleumprodukter

EI, GWh Elförbrukning 42 080 57 265 60 394 64 397 69 424 68 964 72 350 Förluster, egen Förbrukning 6 226 7 438 7 787 8 604 9 390 9 103 9 550 -805 4 058 1 631 1 319 734 2 937 1 100 Nettoimport Elproduktion 49 l 11 60 645 66 550 71 682 78 080 75 130 80 800 därav: vatten- och kärnkraft 46 444 41 594 52 117 55 238 62 003 59 339 68 200

“Prognos av faktiskt utfall.

Ett närmare studium av tabellen föranleder vissa kommentarer som också bör beaktas i samband med tolkningen av prognoserna i avsnitt 4.

Konjunktureffekter

Det råder ett nära samband mellan industrins energiförbrukning och produktion. där Detta gäller särskilt för de energikrävande processindustrierna energi ofta är direkt insatsvara. Detta framgår bl. a. av variationerna i förbrukningen av lutar etc. som helt domineras av massa- och pappersindustrin och alltså följer konjunkturvariationerna. Detsamma gäller kol och koks under åren 1971 och 1972 resp 1973 och 1974.

Klimateffekter

Klimatförhållandena spelar en roll för främst övrigsektorns energiförbrukning. Energiförbrukningen bör justeras med hänsyn till genomsnittstemperatur under eldningssäsongen som i dessa sammanhang ofta anges i form av ett (absolut eller relativt) graddagstal. Graddagstalet är ett mått på uppvärmningsbehovet. Det anger den under (eller kalenderåret) summerade skillnaden mellan faktisk eldningssäsongen

Utvecklingen till och med 1975 17

dagtemperatur och en referenstemperatur där inget lokaluppvärmningsbehov finns. Graddagstalet är olika för olika delar av landet men kan vägas ihop med hänsyn till folkmängden och anges som ett index där ett normalâr har värdet 100. År 1973 hade därvid värdet 100 medan 1974 hade värdet 89. Endast lokaluppvärmningen har antagits vara beroende av utomhustemperaturen. En analys visar att en korrektion av energiâtgång motsvarande ca 50 % av skillnaden i graddagstal bör göras för energiförbrukningen för uppvärmningsändamål om rimlig hänsyn till temperaturavvikelser skall erhållas. Tabell 3:2 anger energiförbrukning för övrigsektorn och relativt graddagstal, samt den temperaturkorrigerade energiåtgången.

Tabell 3:2 Energiförbrukningen inom övrigsektorn 1965-1975 TWh

1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975”

Total faktisk Förbrukning 113,0 144,8 153,9 158,7 162,5 142,4 156.7 därav: el 13,3 21,9 24,3 26,7 28,6 28,3 30,9 bränsle 99,7 122.9 129,6 132,0 133,9 114,1 125,8 Graddagstal 106 112 98 97 100 89 91 Total temperaturkorrigerad energiförbrukning 110.5 138.0 155,1 160.6 162.5 148,3 162.0 1 Prognosticerat faktiskt utfall. Graddagstal 1.0. m. oktober är 88. Om 100 antas för november. december erhålls 91 för hela året.

l tempeaturhänseende var 1973 ett normalt är medan 1974 var ett mycket varmt år med ett underskott i graddagstalet på ca 11 96. Detta innebär att drygt en femtedel av energisänkningen 1974 förklaras av den milda vintern. Även 1975 har varit ett milt år.

Lagerjörändringar Genom att den angivna bränsleförbrukningen baseras på leveransstatistik kommer lagerforändringar att påverka förbrukningssiffrorna. Den korrektion som måste göras är svår att skatta. 1 tabell 3:3 anges kvartalsvärden på

Tabell 3:3 Förbrukning av el och leveranser av petroleumprodukter 1073-1975:11. kvartalsdata

1973 1974 1975 l 11 111 1V 1 11 111 lV 1 ll

El. GWh 21 349 17 786 16 801 22 077 20 265 17 391 17 020 22 544 22 710 18 400 Bensin. l 000 m3 917 1 106 1 149 1 079 728 1 030 1 158 1 004 928 1 193 Motorbrannolja, 1 000 m3 555 579 541 708 547 551 563 642 556 585 Eldningsolja 1-2, 1 000 m3 3 105 2 122 1 296 3 039 2 225 1 556 1 405 2 481 2 620 2 083 Eldningsolja 3-5. 1 000 m3 3 312 2 861 3 207 4 312 2 827 3 358 3 494 3 865 2 965 2 801 därav: elproduktion 864 487 1087 1339 658 1081 1433 922 502 571

lnkl. förluster.

18 till och med 1975 sou 1975:96 Utvecklingen

energileveranser. Där kan observeras att sista kvartalet 1973 innebar osedvanligt stora leveranser, vilket säkert beror på att en lageruppbyggnad då genomfördes hos åtskilliga konsumenter. Också detta förhållande tenderar att göra skillanden mellan 1973 och 1974 konstlat stor. Om leveranser av 0,5 milj m3 eldningsolja härigenom tidigarelades skulle detta svara för ca 2,5 procentenheter av förbrukningssänkningen.

Besparingsâtgärder

Av den totala minskningen 1974 med ca 7 96 jämfört med 1973 svarade petroleumprodukter för ca 11 96 och el för ca 0,7 % medan övriga bränslen (kol, koks, lutar och vedavfall) ökade med ca 1,5 96. Sommaren 1974 bedömde man att besparingen som genomförts motsvarade ca 1 miljon m3 eldningsolja för tiden december 1973-februari 1974, dvs. den egentliga besparingsperioden, och 4-5 TWh el t. 0. m. maj 1974. Detta motsvarar ca 4 % resp. 5-7 96 av förbrukningen 1973. Besparingen på elsidan innebar också indirekt en oljebesparing genom att oljekondenskraftverken inte behövde köras. Omkring hälften av besparingen under hela året 1974 för petroleumprodukter kan förklaras på detta sätt. liksom praktiskt taget hela elbesparingen. Det mycket massiva program som genomfördes för att uppnå en effektiv energihushållning har också lett till betydande effekter på något längre sikt. Även om detaljerat statistiskt material i viktiga avseenden ännu saknas för utvecklingen under 1974 och 1975 är den allmänna bilden förhållandevis entydig. Mellan 1973 och 1974 genomfördes mycket påtagliga besparingar både beträffande elkonsumtionen och bränslekonsumtionen inom alla sektorer. Under 1975 har en påtaglig återgång till tidigare förbrukningsnivåer ägt rum beträffande samfárdsel och övrigsektorn. Inom industrin kvarstår emellertid en betydande sänkning av bränsleförbrukningen per produktionsenhet. Industrin uppvisade 1974 en minskning av den specifika energiförbrukningen med ca 3 % för el och ca 9 % för bränsle. (Jämför tabell 4:1.) Under 1975 bedöms en mindre ökning ske men en betydande kvarstående besparingseffekt finns. Detta gäller för den samlade förbrukningen inom industrin. Studium av energiförbrukningsmönster i enskilda företag visar i flera fall ett liknande mönster. Besparingseffekter har åstadkommits genom modifieringar av använd teknik och rymmer endast i mindre antal fall någon egentlig teknisk utveckling. Denna mera långsiktiga effekt väntas slå igenom först efter hand. För vissa bränslen som är direktanknutna till processer skedde ingen förbrukningssänkning 1974. I fråga om kol och koks. som huvudsakligen används i produktionen av stål, är förbrukningen i huvudsak oförändrad mellan 1973 och 1974. Massaindustrins lutar samt ved och avfall ökade ca 3 % mellan 1973 och 1974.

Utvecklingen till och med 1975 19

3.3 Prognosjämförelser

Mycket kraftiga justeringar av energiprognoserna har gjorts under senare år under intryck av främst händelserna på oljeområdet. Enjämförelse mellan olika prognoser för år 1975 som gjorts i Sverige under senare år lämnas i tabell 3:4.

Tabell3z4 Jämförelse mellan energiprognoser för 1975

EI Bensin Mbo E0 1-2 E0 3-5 Kol 0 TWh ktoe ktoe ktoe ktoe koks ktoe Denna studie” 80,8 3 248 2 083 7 008 12 116 1 503 EPUzs lägesrapport. 1973 92,0 3 375 2 050 8 126 14 768 l 709 CDL:s studie 1972 100,0 - - - - - Energikommittén. 1967. Alt. l 90,0 3 750 2 300 7 480 16 450 1 810 Alt. 11 85.0 3 750 2 300 8 500 16 300 1 810

Avser faktiskt utfall 1975.

De betydande nedskrivningar som gjorts väcker frågan om risken för en underskattning. De exceptionella förhållanden som rått kan ha tolkats oriktigt, och möjligheterna att också i framtiden åstadkomma fortsatt ökad effektivitet i energiutnyttjandet överskattats. Det går knappast att nu ha en bestämd uppfattning om detta, men risken för felbedömningar är naturligtvis ofrånkomlig. Den observerade sänkningen kan bero på att relativt enkla besparingsåtgärder vidtagits och fått effekt därför att en besparing varit möjlig. När den nu inhämtats blir det svårare att åter göra en liknande besparing, eftersom effektiviteten i energiutnyttjandet höjts. Detta förhållande skulle endast innebära en förskjutning i energiförbrukningens nivå. medan ökningstakterna är måttligt påverkade. Utvecklingen de närmaste åren bör göra det möjligt att avgöra om så är fallet.

3*

4 Energikonsumtionen

Den slutliga förbrukningen av energi, så som den beräknats från de utgångspunkter som angavs i avsnitt 2, redovisas i detta avsnitt. Redovisningen är uppdelad i de tre sektorer som av tradition brukats. Inom dessa sektorer sker en uppdelning som i görligaste mån ansluter till LU:s sektorindelning. Uppdelningen på energislag har gjorts mer detaljerad än tidigare genom att bränsleposten uppdelats. Denna uppdelning baseras för industrin på delprognoser för kol och koks samt lutar och en bedömd fördelning på olika petroleumprodukter. För samfárdselsektorn baseras uppdelningen på prognoserna för olika fordonsslag och för övrigsektorn på val av uppvärmningsform.

4.1 Industrins energiförbrukning

Prognoserna baseras på LU:s beräkningar av produktionstillväxten i respektive sektorer och en bedömning av utvecklingen av den specifika energiåtgången som gjorts av industriverkets energibyrå. Denna bedömning utgår från EPUzs analyser som modifierats med hänsyn till senare uppgifter. De specifika energiåtgångstalen har beräknats sektorsvis och använts för att beräkna energiåtgången totalt 1980. För hela industrin erhålls åtgångstal för el och bränsle som framgår av tabell 4:1. Den specifika energiåtgången minskade under åren före oljekrisen i genomsnitt med 1,0 % per år (gäller 1960-1973). Förändringarna är dock olika för skilda energislag. Sålunda har specifika elförbrukningen ökat långsamt med ca 0,5 % per år. Den specifika bränsleförbrukningen har minskat med ca 1,5 % per år. Allmänt gäller att en snabbare produktionstillväxt väntas medföra snabbare sänkning av specifika åtgångstal. En snabbare produktionsökning fordrar större investeringar och medför en högre effektivitetslörbättring genom snabbare kapitalförnyelse. Då gamla maskiner ersätts med nya, tekniskt bättre maskiner erhålls i regel minskad specifik förbrukning. Den tekniska utvecklingen av ny processteknik och energisnålare produktionsformer är också beroende av priset på energi. Det högre priset innebär alltså ett ökat incitament till energibesparing som utöver den stegvisa förbättring som skedde 1974 - på sikt väntas sänka åtgångstalen för både el och bränslen jämfört med tidigare bedömningar. Det energipolitiska program som fastställdes av riksdagen våren 1975 in-

22 E nergikonsumtionen Tabell 4:1 Industrins specifika förbrukning av el och bränslen 1960-1975

Produktionsvolymindex (1968 = 100).

nehåller bl. a. vissa investeringsbidrag till energibesparande åtgärder. Avsikten är att försöka påskynda utvecklingen mot sänkta åtgångstal. För att påskynda sänkningen av den specifika energiförbrukningen fordras investeringar som ofta är företagsekonomiskt mindre lönsamma än andra investeringsmöjligheter. Den stimulans till energibesparing som åstadkoms genom bidragen bör åtminstone tidigarelägga vissa sådana investeringar. Därigenom har de tidigare bedömningsgrunderna något modifierats. De specifika åtgångstalen har därför justerats nedåt. LU anger olika alternativa prognoser för produktionsutvecklingen. Mot bakgrund av vad som diskuterats ovan kan en snabbare sänkning av specifika åtgångstal väntas vid en snabbare produktionstillväxt. Något detaljunderlag för hur detta samband ser ut finns dock för närvarande inte. Det fordrar en analys av sambandet mellan strukturen i industriproduktionen och energiförbrukningen som är väsentligt mer detaljerad än vad som hittills gjorts. De olika alternativen har därför beräknats med samma specifika åtgångstal. Undersökningar som gjorts i samband med störningar inom energisektorn, bl.a. den begränsning av oljetillförseln till Sverige som skedde vintern 1973/74, indikerar att industrin i en akut situation kan spara ca 7-8 % av sin energiförbrukning utan att detta påverkar produktion och sysselsättning. Det bör dock observeras att en kvarstående besparingseffekt för framtiden minskar besparingspotentialen (jfr avsnitt 3.2). För att uppnå mera långsiktiga besparingar i energiförbrukningen fordras ytterligare åtgärder. Möjligheter till förbättringar i energihushållningen på längre sikt finns t. ex. via en övergång till effektivare och energisnålare processer. En bred satsning på forskning och utveckling på detta område beslutades därför också i riksdagen våren 1975. Härutöver kan ökad information och utbildning bidra till rationellare och effektivare skötsel av befintliga anläggningar. Speciella kurser för personal på olika nivåer som är direkt ansvariga för driften kan anordnas. Vidare kan industrin bidra

Energikønsumriønen 23

till ett effektivare utnyttjande av totalenergin genom samverkan med kommun där förutsättningar finns for bostadsuppvärmning med industriellt överskottsvärme. En översiktlig inventering av potentiella möjligheter pekar mot att endast en liten besparing av energin for uppvärmningsändamål är möjlig på detta sätt. Kostnaderna for energi har före 1973 for industrin totalt endast utgjort några procent av forädlingsvärdet. För vissa energitunga branscher är energikostnadsandelen dock betydligt högre. Avgörande for industrins utveckling har i forsta hand varit efterfrågan på dess produkter, tillgång på arbetskraft, råvaror och kapital. Besparingsåtgärder som kan insättas snabbt utan att produktion och sysselsättning påverkas är t. ex. sänkt innetemperatur och belysning, minskad tomgângsdrift, bättre isolering av lokaler. En inventering av besparingsmöjligheter inom olika industribranscher skall göras fortlöpande av industriverket och en forsta fas av detta arbete pågår beträffande massa- och pappersindustrin och järn- och stålindustrin. Den specifika el- och bränsleâtgången i de olika industribranscherna har med utgångspunkt i industristatistiken t. o. m. 1974 bedömts for 1975 och 1980. I tabell 4:2 redovisas specifika åtgângstal for branscherna samt antagen utvecklingstakt. På basis av detta och LU:s produktionsvärden har energiförbrukningen i de olika sektorerna beräknats. Resultatet redovisas i tabell 4:3. Värdena för 1975 avser prognos av faktiskt utfall. Det bör observeras att LU använder ett annat utgângsvärde for 1975. Detta diskuteras från energisynpunkt i avsnitt 6.3 De här behandlade egenskaperna hos energiförbrukningen inom industrin gäller generellt. Därutöver har en rad faktorer for olika sektorer beaktats i samband med prognosberäkningarna. Dessa redovisas nedan.

Tabell4z2 Specifik energiförbrukningai industrin 1974-1980

Specifik Specilik Förändring bränslefor- elforbruk- % per år

Trä-. massa-och

Järna stål-och

”Energiförbrukning dividerat med forädlingsvärde till faktorkostnad (milj. kr.).

24 Energikonsumrionen Tabell 4:3 Industrins energiförbrukning 1975-1980 TWh

”Prognosticerat utfall 1975.

Järn- och stålindustrin En rad svåröverblickbara faktorer finns som kan komma att beröra eneri dess helhet. Den viktigaste av dessa gäller Stålverk 80 och giförbrukningen den av tidpunkten för det slutliga genomförandet som offörskjutning fentliggjorts under oktober l975. Detta får som konsekvens en viss minskning av kol- och koksförbrukningen 1980 jämfört med tidigare prognoser eftersom endast en av de planerade två masugnarna hinner tas i drift till 1980. Järn- och stålindustrin expanderar ändå kraftigt under prognosperioden. Produktionen av råstål bedöms öka från 5,5 milj. ton 1973 till ca 9,5 milj. varav ton väntas i Stål-

ton 1980 i det högsta prognosalternativet, 1.7 milj.

verk 80 (enligt bedömningar i slutet av oktober 1975). Koksförbrukningen väntas därvid öka från ca 1,7 milj. ton till ca 2,8 milj. ton (vilket motsvarar ca 1900 ktoe). Förbrukningen av kol och koks äri allt väsentligt betingad av utvecklingen inom järn- och stålindustrin. En kraftig uppgång av koksforbrukningen väntas till av expansionen inom järn- och stålindustrin där Stålverk 80 följd i Luleå är den största enheten. Branschen dominerar efterfrågan på kol och koks och svarar för drygt 80 % av förbrukningen. Även om ett ökat intresse för kol som bränsle skulle uppstå, är det inte sannolikt att detta fore 1980 hinner ge utslag i förbrukningen. Det finns två koksverk i Sverige, ett i Oxelösund med en kapacitet av ca 700 kton koks per år och ett i Luleå som startade produktionen i maj 1975. Koksverket i Luleå skall byggas ut i etapper till en kapacitet av 1 300-1 400 kton 1980. Koksverken kommer då att producera större delen av koksbehovet, och importen domineras av kol.

Massa- och pappersindustrin

För massa- och pappersindustrin gäller att relativt stora expansionsplaner har redovisats i ansökningar om lokaliseringstillstånd under hösten 1975. Dessa har inte slutbehandlats mer än i något enstaka fall. Regeringen har dessutom indikerat en restriktiv bedömning av dessa ansökningar om utbyggnader med hänsyn till knappheten på vedråvara. Produktionsvärden

Energikonsumtionen 25

som framräknats av långtidsutredningen innebär dock en produktionsökning som synes ligga i nivå med vad som antogs i EPU. Energiprognoserna har därför baserats på de två alternativ för massa- och pappersindustrin som där redovisades. Dessa har korrigerats med hänsyn till de produktionsvärden som finns redovisade i LU. Det bör i detta sammanhang noteras att expansionen inom massa- och pappersindustrin väsentligen väntas ske utan att kvantiteten inköpt bränsle, dvs. eldningsoljor, ökar. Man räknar inom branschen med kraftiga sänkningar av de specifika åtgångstalen. Väsentliga delar av det därutöver ökade energibehovet kan tillgodoses genom eget avfallsbränsle.

Rajjñnaderier Råolja för raffinaderier och petrokemiska råvaror inräknas inte i energibalanserna utan redovisas i statistik som råvaror, trots att ganska stora kvantiteter närmast är att betrakta som bränsle. Endast mindre kvantiteter bränsle som inköps av raffinaderiföretagen och utnyttjas for lokaluppvärmning etc. samt elenergi medtages i energibalanserna. Raffinaderierna har under de senaste åren arbetat med lågt kapacitetsutnyttjande. Det nya raffinaderiet vid Brofjorden, Scanraff, innebär att den inhemska produktionskapaciteten ökar 1975. 1 prognoserna för 1980 har icke inräknats något ytterligare raffinaderi eftersom ett sådant knappast bedöms kunna komma i drift före 1980.

Övriga sektorer

Prognoserna for övriga industrisektorer har helt baserats på LU:s produktionsantaganden. Endast obetydliga justeringar av de specifika åtgångstalen har gjorts jämfört med vad som redovisades av EPU. Beträffande småindustrins energiförbrukning gäller att bränsleförbrukningen hänföres till övrigsektorn medan elförbrukningen särredovisas i industrisektorn.

Sammanfattning

Som framgår av tabell 4:1 och 4:2 varierar den specifika energiförbrukningen kraftigt mellan olika branscher. Under efterkrigstiden har åtgångstalen tenderat att minska inom flertalet branscher, vilket medfört sjunkande specifik förbrukning också för hela industrin. Denna sänkning väntas fortsätta fram till 1980. Nedgången under perioden 1974-1980 har beräknats till 1.5 % per år. Sänkningen sker dock från en nivå 1974 som är påverkad av de speciella besparingsåtgärder som då genomfördes. En viss höjning av åtgångstalen beräknas ha skett 1975. vilket innebär att minskningstakten 1975-1980 uppgår till 1,5 % per år. Det bör här påpekas att LU:s beräkningar baseras på ett beräknat normalår” 1975 som ligger högre än det faktiska resultatet. Hur denna beräkning påverkar energiförbrukningen behandlas i avsnitt 6.3. Från det faktiska utfallet bedöms industrins energiförbrukning öka med ca 5 % per år. vilket är ca 2 procentenheter högre än från det justerade utgångsvärdet.

26 E nergikonsumrionen

4.2 Samfárdselns energiförbrukning

Energiprognoserna för samfárdselsektorn äri huvudsak baserade på det lägre alternativet i EPU. De har avstämts mot kommunikationsdepanementets senaste prognoser beträffande transportvolymernas utveckling till 1980 och 1990. Prognoserna innebär en väsentligt långsammare utveckling än under 60-talet. För godstransporterna har antagits att den spridning som anges för transportvolymerna motsvarar de olika alternativen i LU. Några klara samband mellan de antaganden som LU-alternativen baseras på och förbrukningen för enskilda transporter är inte möjliga att ange på basis av historiskt material. En långsammare utveckling av industriproduktionen bör generellt sett leda till en långsammare utveckling av förbrukningen av motorbrännolja som är det dominerande bränslet för tyngre transporter. En säker uppskattning av relationen mellan ökningstakten för industriproduktionen och totalförbrukningen av motorbrännolja kan inte göras. De alternativa prognoserna har beräknats på basis av indikerade alternativ vad gäller transportarbetet för lastbilar. Till samfärdselsektorn räknas i denna studie också drivmedelsförbrukningen inom försvar, jordbruk. fiske och skogsbruk. Under 1960-talet ökade persontransportarbetet med ca 5 % per år och godstransportarbetet med ca 7 % per år. Den framtida utvecklingen väntas innebära en reducering av ökningstakterna.

PCFSOMIFUHSPOFTGI Bilen är det viktigaste persontransponmedlet. Nästan all bensinförbrukning hänförs till persontransporter. Allmänt sett torde gälla att de ökade priserna bör leda till en dämpning av bensinförbrukningen. Tidigare observationer vid bensinprishöjningar antyder dock en låg priskänslighet. Personbilarna svarar för ca 89 % av energiförbrukningen och ca 82 96 av persontransportarbetet. Utvecklingen av bilens transportarbete är således av stor betydelse för hela sektorns framtida energiförbrukning. Personbilarnas andel av transportarbetet väntas i huvudsak bli oförändrad fram till år 1980. Prognosen för persontransportarbetet har utarbetats av kommunikationsdepanementet.

Förbrukningen av drivmedel är direkt kopplad till fordonet. Ändringar

av antalet personer per fordon påverkar den specifika energiâtgången per personkm. Den specifika energiförbrukningen borde därför kopplas till antalet fordonskm för vilken dock officiella bedömningar saknas. Förändringar i energiförbrukningen beror på hur transportmedlen utnyttjas, dvs. hur resvanor förändras. Effekterna kan här sannolikt bli mycket stora, men är också svårare att bedöma. Pendlingsresorna i bil sker med låg beläggning, uppskattad till omkring 1,4 personer per bil. Vid fritidsresor å andra sidan är medelbeläggningen över 2 personer per bil. Det innebär att medan pendlingsresorna svarar för dubbelt så stor transportvolym som fritidsresorna blir energiförbrukningen mer än tre gånger så stor.

Energikonsumtionen 27

Det är användningen av bilen som medför energiförbrukningen. Ett högre bränslepris bör rimligtvis medföra en lägre årsförbrukning per bil. Den specifika förbrukningen har ökat under 60-talet. Utvecklingen har under denna period karaktäriserats av en övergång till tyngre och motorstarkare bilar. Denna utveckling har under senare år avtagit. Bränsleförbrukningen på de Senaste bilmodellerna har totalt sett inte ökat nämnvärt. Vid en sammanvägning av ovan diskuterade faktorer är det svårt att urskilja entydiga tendenser för personbilarnas energiförbrukning. l prognosen antas dock att energiförbrukningen ökar i något mindre takt än transportarbetet (se tabell 4:4).

Tabell 4:4 Specifik energiförbrukning för personbilar 1960-1980

1960 1970 1973 1980 Förbrukning motorbensin 1000m3 1700 3215 3618 3974 Transportarbete 109 personkm 33.2 56.3 61.7 70 Specifik förbrukning 51 57 59 57 a Förbrukad kvantitet motorbensin/persontransportarbetet.

Av övriga transportmedel har Iufttrafiken den största ökningen ca 8,3 %

per år till 1980. Ökningen under 60-talet var ca 12 96 per år. Den minskade

Ökningstakten beror på att Ökningen väntas ske genom en ökad turtäthet på redan befintliga större orter samt fler matarlinjer. Vid reseavstånd överstigande 40-50 mil har flyget fördelar gentemot tåg. Införandet av höghastighetståg kan förändra bilden för flyget men detta torde inte ske i någon större utsträckning före 1980.

Godstransporrer

Under 1960-talet ökade godstransportarbetet med 7,3 % per år. Detta var främst en följd av den kraftiga produktionstillväxten inom industrin och det omfattande byggandet. Lastbilstrafiken har fått en allt större del av

det totala inrikes transportarbetet. Ökningstakten var under 60-talet ca 12 %

per år. De kortväga transporterna dominerar. Ungefär 60 % av godset transporteras kortare avstånd än 20 km. Lastbilarnas transportarbete i framtiden kommer enligt kommunikationsdepartementets prognoser att öka i väsentligt långsammare takt än tidigare. Det beror på att skogstransporterna inte bedöms öka lika kraftigt och att byggandet och transporter av petroleumprodukter kommer att öka långsammare. Lastbilarnas andel av transponarbetet var 1960 30 % och 1973 46 % av totala godstransponarbetet. För 1980 bedöms denna andel uppgå till 44 %.

Energikonsumtionen

En markant ökning av transportarbetet väntas för sjöfarten. En viss ökning av styckegodstransporter antas, men den stora ökningen faller på transporter av petroleumprodukter och kol. Trots att oljeforbrukningen väntas bli mindre än tidigare prognoser angett kommer det framtida transportarbetet att öka. Detta beror på den under 1975 fárdigställda raffinaderiutbyggnaden vid Brofjorden och ökade koltransporter till Luleå. Råoljans andel av oljeimporten ökar och produkttransporterna från utländska raffinaderier minskar. Produkttransporterna från de svenska raffinaderierna ökar i motsvarande grad och det inrikes transportarbetet ökar. Det dominerande bränslet för godstransporter på land är motorbrännolja. Sjöfarten förbrukar till största delen eldningsoljor men även en del motorbrännolja. Förbrukningen för inrikessjöfarten är svår att skilja från utrikessjöfartens förbrukning, eftersom bunkring sker både inom och utom landet. Ca 20 % av inrikes petroleumtransporter utföres med utländska fartyg. 1 prognosen är förbrukningen för inrikes och utrikes sjöfart sammanslagna. Järnväg och sjöfart har lägre förbrukning per tonkm än lastbilar. Dessutom torde även lastbilars energieffektivitet förbättras. Energiförbrukningen för godstransporter bedöms därför öka i mindre takt än transponarbetet.

Tabell 4:5 Specifik energiförbrukning för lastbilar 1960-1980

1960 1970 1973 1980 AlLI Alt. II Alt. lll

Förbrukning motorbrännolja _ 1000 m3 525 1096 I 191 1475 1421 1370 Transportarbete 109 godstonkm 6.8 21 22,7 32 31 30 Specifik förbrukning” 77 52 52 46 46 46 a Förbrukad kvantiet motorbrännolja/godstransportarbete.

De gjorda antagandena beträffande den specifika energiåtgången finns i tabell 4:5. Av tabellen framgår att specifika förbrukningen mellan 1960 och 1970 minskat. Detta antas bero på att bilarnas lastförmåga ökat. Byggandet har också minskat vilket innebär att korta tomtransponer minskat.

Övriga förbrukare

Jordbruket uppskattas ha förbrukat ca 250000 m3 motorbrännolja och ca 25 000 m3 bensin år 1973. Skogsbruket uppskattas ha förbrukat ca 100000 m3 motorbrännolja. Försvaret förbrukar ca 300 000 m3 reabensin, ca 20 000 m3 bensin och ca 60000 m3 motorbrännolja. Fiskets förbrukning var ca 65000 m3 motorbrännolja. Förbrukningen för dessa sektorer förutsätts i framtiden vara ganska konstant. Skogsbrukets förbrukning bedöms dock öka något på grund av att större maskinella resurser sätts in för att ta tillvara mer vid skogsavverkning.

Energikonsumrionen 29 Sam/aa drivmedeLsfdrbrukning l tabell 4:6 redovisas samfárdselsektorns totala energiförbrukning 1975-1980. Den totala bränsleförbrukningen ökar med 2,5, 2,3 respektive 2,0 % per år i de olika alternativen, medan elförbrukningen inom järn- och spårvägar beräknas öka med nära 4 % per år.

Tabell 4:6 Samfärdselsektorns energiförbrukning 1970-1980 Mtoe 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1980 Alt. 1 Alt. 11. Alt. 111

”Häri ingår ej den motorbensin och motorbrännolja som förbrukas i industrin. - ”Omfattar eldningsolja och motorbrännolja.

Övrigsektorns energiförbrukning

övrigsektorn består av energiförbrukningen inom hushåll, handel och övriga

servicesektorer, jord- och skogsbruk, gas- och vattenverk samt vissa andra förbrukningsslag, som t. ex. gatubelysning. Hushâllsförbrukningen består dels av bränsleförbrukning för uppvärmning och elförbrukning för drift av hushållen, dels total elförbrukning i elvärmda bostäder, dels energiförbrukning i fritidshus. Jordbrukshushållen inkluderas i småhus, el för driften av jordbruk särredovisas, medan drivmedelsförbrukningen inom jordbruk, skogsbruk och- ñske redovisas inom samfardselsektorn.

Bostäder (exkl. jiiridsbostäder) Hushållens förbrukning är möjlig att snabbt och påtagligt påverka i en krissituation, vilket tydligt framgår av brottet i den trendmässiga utvecklingen 1974. Elförbrukningen inom hela övrigsektorn (där bostäderna svarar för ca 55 %) minskade första halvåret 1974 med 3,8 % jämfört med första halvåret 1973. Första halvåret 1975 ökade elförbrukningen med 9,2 % jämfört med första halvåret 1974, vilket visar att en stor besparingsdisciplin knappast är möjlig att upprätthålla under längre tid utan att särskilda åtgärder vidtas. Några försök att prognostisera hushållens benägenhet att spara energi, eller vilka möjligheter som finns att påverka denna, har inte gjorts. Däremot

30 Energikonsumtionen sou 1975:96

har antagits att de höjda energipriserna medför bättre skötsel av uppvärmningsanläggningarna. Den ökade medvetenheten om energins roll till följd av händelserna 1973-74 kan också förmodas ge en viss effekt, även om denna sannolikt har mindre betydelse i ett längre perspektiv. Utgångspunkt för prognoserna 1975-1980 är bedömningar av bostadsbeståndets utveckling som baseras på boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas antaganden om lägenhetsbeståndets omfattning och fördelning på hustyper 1970 och 1975 (SOU 1975:51, tabell 5:2) och de allmänna bedömningar som lämnas beträffande väntad utveckling. Detta material utgör också underlagsmaterial för den bostadsprognos som redovisas av LU. Prognosen innebär en nybyggnation av 70000 bostäder per år med en avgång av 45 000 per år. Med avgång avses t. ex. rivning och övergivande av fastigheter, övergång från tidigare permanenta bostäder till fritidsbostäder i glesbygd, kontorisering, sammanslagning av lägenheter vid sanering och modernisering. Nyproduktionen på 350000 bostäder under perioden 1975-1980 väntas fördela sig på 190000 småhus och 160 000 lägenheter i flerfamiljshus. Den använda prognosen redovisas i tabell 4:7, där också fördelningen mellan olika uppvärmningsformer anges.

Tabell 4:7 Bostadsbeståndet med fördelning på uppvärmningsform 1972-1980 1 000-tal

Prognoserna utgår från att nybyggnationen nästan helt ansluts till elvärme eller fjärrvärme. Drygt 80 % av nybyggda småhus beräknas bli elvärmda och drygt 60 % av nybyggda lägenheter i flerfamiljshus beräknas bli anslutna till fjärrvärmesystem. En övergång från enskild oljeuppvärmning till elvärme och fjärrvärme pågår för närvarande och väntas fortsätta. I centrala delar av åtskilliga tätorter sker nu en utbyggnad av fjärrvärmesystemen. Till dessa ansluts efter hand fastigheter med egen oljepanna. Detta har pågått sedan länge och tidigare främst varit motiverat av miljöskäl. Numera stimuleras denna utveckling av energibesparingsskäl. bl. a. genom att statsbidrag kan utgå för sådant utbyte.

Övergången från en uppvärmningsform till en annan väntas under prog-

nosperioden ske i väsentligt snabbare takt än under de gångna åren. I början på 70-talet förändrades uppvärmningsformen i omkring 16 000 bostäder per år. I den prognos som här redovisas beräknas konveneringen omfatta ca

_ Energikonsumtionen 31

40 000 bostäder per år varav ca 16 000 blir eluppvärmda och ca 24 000 fjärrvärmda. l samband med dessa konverteringar sker totalt sett en ökad effektivitet i uppvärmningen genom att fiärrvärmesystemen och eluppvärmningen har väsentligt bättre verkningsgrad än den enskilda oljepannan. Den här förändringen innebär dessutom en övergång från förbrukning av tunn eldningsolja till tjock eldningsolja. Förbrukningen av energi i det enskilda hushållet beror av en mängd faktorer som uppvärmningsform, storlek på bostaden, innetemperatur, utrustning i hushållet och brukningsvanor. Dessa faktorers inverkan kan belysas var för sig for begränsade antal, men observerade resultat visar stor spridning och summeringar över alla enskilda hushåll är mycket vanskliga att utföra.

Med det statistiska material som f. n. finns är endast en relativt måttlig

nedbrytning i olika parametrar meningsfull. De här nämnda faktorerna påverkar självfallet det enskilda hushållets energiförbrukning. Ett genomsnittshushåll är emellertid svårt att definiera, samtidigt som ett genomsnittligt specifikt åtgångstal måste användas för att relatera bostadsprognoserna med energiprognoserna. EPU angav genomgående endast ett genomsnittligt förbrukningstal per bostad oberoende av uppvärmningsform (23 440 kWh per småhus) och baserade prognoserna för energiförbrukningen på detta tal. Bättre statistikunderlag har gjort det möjligt att särredovisa elvärmda småhus. Genomsnittsvärde för ett elvärmt hus har med anledning härav angivits till 19 500 kWh/år, inkl. hushållsel. Specifika förbrukningen i ett icke elvärmt hus har angivits till 24000 kWh/år. Elvärmda hus har sålunda antagits ha en lägre specifik förbrukning än fjärrvärmda och oljepanneuppvärmda hus. Detta antagande motiveras av den faktiska bättre isolering som finns i elvärmda bostäder. Med de högre bränslepriser som nu råder kommer sannolikt denna skillnad vad gäller isoleringsstandarden mellan hus med olika uppvärmningsformer att minska. Vidare gäller att de höjda energipriserna och den ökade medvetenhet om vikten av energihushållning väntas medföra kraftiga förbättringar i fråga om bl. a. annat isolering och ventilation. Förslag till nya byggnormer har redan presenterats och dessa innebär en kraftig ambitionshöjning vad gäller energiåtgången för uppvärmning både i lägenheter och småhus som efter hand måste få en effekt på de specifika åtgångtalen. Å andra sidan kommer genomsnittsbostaden att växa i storlek vilket leder till en ökad energiförbrukning. Hur dessa motverkande tendenser kommer att totalt sett påverka den specifika energiförbrukningen i bostäderna är också svårt att för närvarande bedöma. l de prognoser som här presenteras har för elvärmda småhus och samtliga lägenheter antagits en långsam ökning från nuvarande värden på den specifika energiförbrukningen i bostäder. Denna förbrukning är å andra sidan väsentligt lägre än den genomsnittsförbrukning som man hade före 1973 års bränsleprishöjningar. Elförbrukningen i bostadsbeståndet. inkl. elvärme, väntas öka med 7,5 % per år och fjärrvärmeförbrukningen med 8,5 % per år. (se tabell 4:8).

Energikonsumrionen

Tabell 4:8 Bostadsbeståndets energiförbrukning fördelad på energislag 1972-1980

1972 Öknings- 1975 Öknings- 1980 TWh lakt TWh takt TWh %/år %/år

Elenergi 14,9 5,5 17,5 7,5 25,1 l-2 52,9 - 1,7 50,2 - 0,9 48.1 Eldningsolja 3-5 - - 0,4 24,7 Eldningsolja 26.6 1,8 25.2 - 6.3 - 25,0 1,5 Ovriga bränslen 6,6 1,5 Total 101,0 - 0,6 99,2 0,0 99,4 energiförbrukning därav: elvärme 4,3 17,1 6,9 15,7 14.3 fjärrvärme 10,2 5,9 12,1 8,5 18,2

Övriga lokaler

Energiprognoserna för övriga lokaler är framräknade på analogt sätt som för bostäder. Förbrukargruppen omfattar följande:

a) ca 80 % av lokaler for handel, bank- och försäkringsverksamhet, biografer, restauranger, hotell, hantverk m. m. (80 96 av beståndet uppvärms), b) ca 50 % av lokaler för samfárdsel, post- och telekommunikation (50 96 av beståndet uppvärms), c) samtliga lokaler för offentlig förvaltning, d) samtliga skolor, e) samtliga sjukhus och lokaler for socialvård, f) uppvärmda militära lokaler.

Prognoserna för lokalvolymen bygger på en av EPU utförd genomgång av tillgänglig statistik. Uppgifterna om uppvärmningsform är mycket ofullständiga och endast schablonmässiga uppskattningar har varit möjliga att göra. Bedömningen inkluderar också en uppskattning av fördelningen mellan eldningsoljetyper, använda i individuella, oljeeldade anläggningar. Användningen av andra bränslen har bedömts vara negligerbar. De specifika åtgångstalen för eldrift, elvärme, fjärrvärme och oljevärme har bestämts genom en utvärdering av tillgängliga tekniska och statistiska data och avstämts för år 1972. Utförda avstämningar mot statistik för 1973 och 1974 samt början av 1975 visar att åtgångstalen minskat i samband med oljekrisen. Som följd av det energipolitiska programmet (bl. a. de nya byggnadsbestämmelserna) kan för perioden fram till 1980 förväntas mera energisnåla byggnadskonstruktioner vid ny- och ombyggnad (bättre isolering, treglasfönster, ökad termostat- och tidsstyrning, bättre tätning, värmeåtervinning i ventilationssystem etc). Detta torde sammantaget medföra att medelåtgångstalen för uppvärmning snarare kommer att under- än överstiga 1972 års nivå. De specifika åtgångstalen har beräknats för nettoförbrukningen. Den energi, som måste tillföras, kan sedan beräknas med hjälp av verkningsgraden

för olika uppvärmningsformer. Årsverkningsgraderna för dessa har med stöd

sou 1975:96 33

Energikonsumrionen

av tidigare undersökningar antagits vara för elvärme och eldrift 100 %, för fjärrvärme 85 % och för oljeaggregat 65 %. Värdena har antagits vara i stort sett oförändrade under det aktuella tidsintervallet 1972-1980. Med dessa utgångspunkter har sålunda den slutliga förbrukningen beräknats och angivits i tabell 4:9, av vilken det framgår att elenergiförbrukningen väntas öka med drygt 7 % per år. Bränsleförbrukningen beräknas öka med ca 1,9 % per år. Nästan hela ökningen kan hänföras till fjärrvärmeanslutning.

Tabell 4:9 Energiförbrukningen i övriga lokaler 1972-1980

1972 Öknings- 1975 Öknings- 1980 TWh lakt TWh takt TWh

2.8 58.3

Annan förbrukning inom övrigsekrorn

Utöver bostäder och övriga lokaler” omfattar sektorn jordbruksdrift, fritidshus, gatubelysning, byggnadsverksamhet, gas-, vatten- och värmeverk, renhållnings- och reningsverk. Energiförbrukningen för uppvärmning och drift av hushåll tillhörande jordbruk och skogsbruk ingår i småhus i bostäder. Drivmedelsförbrukningen inom jordbruket behandlas i samfárdselsektorn. Elbehovet förjordbrukets drift var 1972 0,7 TWh vilket innebär ca 3 400 kWh perjordbruk. Nedläggning av små olönsamma jordbruk och/eller sammanslagning av jordbruk till större, mer specialiserade enheter beräknas resultera i en energiförbrukning för jordbruksdriften som 1975 uppgår till 0,8 TWh och 1980 till 1,1 TWh. Den totala energiförbrukningen i totalt 500000 fritidshus 1972 uppgick till 2,4 TWh. Detta innebär en specifik förbrukning på 4 800 kWh per hus och år. Antalet fritidshus antas öka till ca 650000 till 1980 och bedöms i ökande grad bli elvärmda. Med antagande om en i huvudsak oförändrad genomsnittlig värmestandard, dvs. 5000 kWh per år, erhålles energiförbrukningen 3,4 TWh år 1980. Bränsle för uppvärmning av gas-. vatten- och värmeverk, renhållningsoch reningsverk går ej att urskilja från leveranserna för omvandling till ovanstående verk och inkluderas därför i de omvandlingsförluster som finns i energibalanserna. Elförbrukningen i dessa verk 1972 var 1 105 GWh. Ökningstakten i elförbrukningen för denna kategori var 1969-1973 ca 10 % per år sannolikt huvudsakligen beroende på den kraftiga utbyggnaden av reningsverk. Denna utbyggnad väntas avtaga då större delen av tätorterna

nu har reningsverk. Ökningstakten i elförbrukningen har bedömts-till ca

Energikonsumtionen

5 % per år for denna kategori. Det innebär en elforbrukning på 1,7 TWh 1980. Till byggnadsverksamhet åtgick 1972 924 GWh, varav 160 GWh bränsle och 764 GWh el. Under 1969-1973 var ökningen i genomsnitt ca 3 % per år. På grund av något minskat byggande (ca 70000 lägenheter per år mot tidigare 100000 per år) bedöms ökningen av byggnadssektorn till 2 % per år fram till 1980. Detta innebär en energikonsumtion 1980 på 1,1 TWh. Elförbrukningen for gatu- och vägbelysning ökade 1965-1972 från 339 GWh till 828 GWh, dvs. med 11 % per år. Man får räkna med en fortsatt ökning, framför allt av vägbelysningen bl. a. för att förbättra trafiksäkerheten.

Ökningstakten väntas dock bli betydligt lägre och bedöms till drygt 5 %

per år fram till 1980. Förbrukningen 1980 for gatu- och vägbelysningen blir då 1,3 TWh. En sammanställning av övrigsektorns energiförbrukning redovisas i tabell 4:10.

Tabell 4:10 Energiförbrukningelt inom övriusekttrrn fördelad på energislag 1972-1980

1972 Öknings- 1975 Öknings- 1980 -á--á takt -_--1- lukt Mtoe TWh %/år Mtoe TWh %/år Mtoe TWh

Eldnolja 3-5 0.70 8.1 1.3 0.67 7,8 - 17.4 0.26 3.0 Ovriga bränslen” Total bränsleför- - 1,6 10.82 125,8 - 0.6 10.51 122.2 brukning 11.35 132.0

”Avser ca 95 % e_1dn.0Ija 3-5, resten övriga bränslen. blnnefzittztr petroleumprodukter exkl. eldningsoljor och fasta bränslen.

För hela övrigsektorn ökar energiförbrukningen totalt med 1,2 96 per år. minskar För el gäller att ökningen är ca 7,4 % per år, medan bränsleâtgången mot tunga eldningsoljor kan också med ca 0,6 % per år. Förskjutningen observeras. bränslen svarar för en liten och minskande del av bräns-

Övriga

leforsörjningen.

4.4 Sammanfattning av slutlig energikonsumtion

1 detta avsnitt har bedömningar av den faktiska utvecklingen av energil975-l980 redovisats. Resultatet sammanfattas i tabell 4:11. förbrukningen Det framgår av denna att den sammanlagda slutliga förbrukningen bedöms öka 3,3, 2,9 resp. 2,7 % per år i de olika alternativen. Det bör då observeras att detta avser ökningen från den faktiska förbrukningen 1975, som påverkas dels av vikande konjunktur och milt väder. LU:s beräkningar har beträffande produktionsutfallet tagit hänsyn till lågkonjunkturen, vilket också har be- Hur detta hänsynstagande verkar diskuteras i tydelse för energiåtgången. avsnitt 6.3.

Energikonsumtionen 35 Tabell 4:11 Slutlig energiförbrukning 1972-1980

5 Produktion och tillförsel

Konsumtionsprognoserna i avsnitt 4 har beräknats utan närmare diskussion av hur tillförseln sker. El- och värmeförsörjningen förutsätter betydande fasta anläggningar för produktion och distribution av energin till konsumenterna. Lagringsmöjligheterna är obefintliga för el vilket gör att produktionen alltid måste avpassas till en ständigt varierande förbrukning. Även för värmeleveranserna är lagringsmöjligheterna begränsade. Vid produktionen och distributionen av el och värme uppstår vissa förluster, som också måste täckas av tillförseln. Dessa Förluster har inräknats i konsumtionssilTrorna för fjärrvärme, då dessa i huvudsak uppstår lokalt. Beträffande el särbehandlas dock förlusterna eftersom de måste hänföras till hela distributionssystemet. Även vid förädlingen av bränslen (i ralfinaderier och koksverk) uppstår vissa förluster. Dessa har behandlats något olika. Förbrukningssiffrorna avser bruttoleveranser av kol och koks och av petroleumprodukter för energiändamål, dvs. förlusterna vid rafñnaderier ligger utanför redovisningen. För samtliga sektorer har el och bränsleförbrukningen beräknats var för sig. Utvecklingsmönstret för el och för bränslen är i flera avseenden olika. Elförbrukningen har ökat snabbare än den totala energiförbrukningen och detta förhållande väntas fortsätta. Det kan därför vara skäl att särskilt analysera elförbrukningens utveckling. En viktig del av den ökande elförbrukningen hänför sig till bostadsuppvärmningen. l vissa områden finns en valmöjlighet mellan elvärme och fjärrvärme. I huvudsak gäller att kompakt bebyggelse i centrala delar av större tätorter är eller väntas bli ljärrvärmda medan glesare bebyggda områden i större tätorters ytterområden och annorstädes efterhand väntas bli elvärmda. Energiförbrukningen i dessa avseenden diskuteras i avsnitt 4.3, men ljärrvärmeutbyggnaden behandlas särskilt i avsnitt 5.2. Slutligen berörs kort vissa frågor om bränsleförsörjningen. Det bör påpekas att här givna bedömningar gäller faktiskt väntad förbrukning under normala förhâllanden. Under kalla år. och vid högre kapacitetsutnyttjande än normalt, kan förbrukningen bli högre. I utbyggnadsplaneringen för produktions- och distributionsanläggningar måste hänsyn tas till detta för att inte kapacitetsbrister skall uppstå. Projektering och byggnad av anläggningarna tar vidare mycket lång tid och möjligheterna att påskynda utbyggnader är mycket begränsade. Detta bör beaktas vid tolkningen av här givna prognoser.

38 Produktion och tillförsel

5.1 Elförsörjningen

Elkonsumtionen ökade före 1973 med ca 7-8 % per år. Under 1974 var den praktiskt taget oförändrad jämfört med 1973. En uppgång har sedan skett med ca 9 % för första halvåret 1975 jämfört med samma period 1974. För hela året 1975 bedöms ökningen bli 4-5 % jämfört med 1974. Elförbrukningen inom industrin har under 1960-talet ökat ungefär parallellt med produktionen. Under perioden 1970-1973 har emellertid elförbrukningen vuxit i snabbare takt än industriproduktionen. Med hänsyn till den ökade sparsamheten och med hänsyn till att också elenergin ökat i pris främst genom den höjda elskatten har det bedömts att elförbrukningen 1975-1980 inom industrin kommer att öka proportionellt med produktionen. Elförbrukningen inom samfárdselsektorn är liten. Den avser framför allt drift av tåg och tunnelbanor. Denna post väntas öka i samma takt som tidigare. Inom övrigsektorn väntas förbrukningen öka förhållandevis snabbt. En orsak till detta är det ökande utnyttjandet av elvärme i framför allt småhus. Nyproduktionen av småhus domineras för närvarande helt av elvärme. En betydande konvertering från enskilda oljepannor till elvärme sker också. Även med relativt försiktiga antaganden om utbyggnaden av elvärme väntas en mycket snabb ökning av elförbrukningen för uppvärmningsändamål (se avsnitt 4.3). Den sektorvis framtagna elförbrukningen finns angiven i tabell 5:1.

Tabell 5:1 Elförbrukningen 1972-1980 TWh

1972 1975 1980 Alt. 1 Alt. 1l Alt. lll 1ndustri(inkl.

Utöver den slutliga förbrukningen uppkommer förluster i samband med överföring och distribution av el. Till förluster räknas också egenförbrukning i kraftverken. Dessa har under en lång följd av år uppgått till ca 13 % av den slutliga förbrukningen och har i prognoserna antagits bli oförändrade. Inom ramen för det nordiska samarbetet på elområdet sker ett betydande utbyte av elenergi mellan Sverige, Norge, Finland och Danmark. Detta har inneburit att Sverige under en lång följd av år har haft en nettoimport av elenergi. Denna varierar något från år till år beroende bland annat på produktionsförhållandena i de olika länderna. För prognoserna har antagits att utbyte av elenergi mellan de nordiska länderna leder till balans mellan Sverige och resten av Norden. Produktion inom landet kan då räknas fram från förbrukningen. Den totala produktionen i landet finns också angiven i tabell 6:3.

sou 1975:96 Produktion och tillförsel 39

Elproduktionen har fördelats på de olika kraftslagen med hänsyn till de bedömningar som kan göras för närvarande om produktionskapaciteten. Därvid har för vattenkraft räknats produktionen under ett normalår. Det produktionsbehov som därefter finns kvar har i stor utsträckning bedömts bli täckt med kärnkraft. Det energipolitiska programmet innehåller en hög ambitionsgrad vad gäller elproduktion från kommunala kraftvärmeverk eller industriella mottrycksanläggningar. (l mottrycksproduktion utnyttjas det tillförda bränslet med hög verkningsgrad och mottrycksproduktion är därför väsentligt förmånligare än kondenskraftproduktion där endast ca 40 % av den tillförda vännemängden kan tillgodogöras i form av elenergi.) Med hänsyn till de krav på balans mellan produktion och konsumtion som alltid måste gälla för elförsörjningen behövs vissa kvantiteter kondenskraft och så kallad toppkraft som i första hand erhålls från gasturbiner. I ett välutbyggt kraftsystem finns dessutom alltid en effektreserv i händelse av haverier eller andra störningar. Reserven uppgår i Sverige till ca 20 96. Genom att prognoserna för elförbrukningen under senare år har dragits ned för senare delen av 70-talet täcker det pågående utbyggnadsprogrammet väl den bedömda efterfrågan. För 1980 erfordras därför endast en begränsad insats av fossilbränslebaserad kraft for att säkerställa den bedömda efterfrågan vilket leder till en låg oljeförbrukning för elproduktion. Detta förhållande kommer gradvis att ändras under 80-talets första hälft och en ökning av oljeförbrukningen för elproduktion kan väntas under denna tid. l det energipolitiska programmet förutses att oljeförbrukningen för elproduktion 1985 blir ca 4,2 Mtoe mot bedömda högst ca 1,8 Mtoe l980.

5.2 Värmeförsörjningen

All värmeförsörjning redovisas direkt som slutlig förbrukning. Huvuddelen av förbrukningen sker också genom bränsle- eller elförbrukning hos den slutliga konsumenten (i värmepannor i fastigheten eller industrianläggningen). En växande del av värmeforsörjningen kommer dock att täckas genom fjärrvärme. Bränsleförbrukningen sker då i hetvattencentraler eller värmeverk. För större anläggningar kan värmeproduktionen vara kombinerad med elproduktion i kraftvärmeverk. Den totala bränsleförbrukningen i värme- och kraftvärmeverk uppgick 1974/75 till 2 117 ktoe. Av detta var ca 95 % eldningsolja. Därvid levererades 16,9 TWh värme och 3,4 TWh elenergi. En sammanställning av fjärrvärmeutbyggnaden ges i tabell 5:2. Utbyggnadstakten har varit mycket hög men visar i flera orter tendens att gå långsammare under senare år.

Övergång till fjärrvärme från mindre värmesystem i enskilda hus eller

kvarter innebär en förskjutning mot tunga eldningsoljor. som framgått av avsnitt 4.3. Möjligheterna att utnyttja andra bränslen - kol, avfall, spillvärme från industrier etc. - ökar också. För närvarande utnyttjas dock endast små sådana kvantiteter. Koleldning sker endast i Hässelbyverket, där 1974/75 ca 50 000 ton (32,l ktoe) förbrändes. Avfall användes 1974/75 som bränsle i åtta värmeverk, och gav en energimängd motsvarande ca 47 ktoe. l Helsingborg sker vissa leveranser spillvärme. Dessa motsvarar ca 15 ktoe per

40 Produktion och tillförsel sou 1975:96 Tabell 5:2 Fjärrvârmeulbyggnaden 1967/68 - 1974/75

Källa: Svenska värmeverksföreningen.

år. Totalt ersätter dessa energikällor alltså ca 95 ktoe och motsvarar 4-5 % av total bränsleförbrukning i värmeverken. Fjärrvärmeleveranserna ökar under prognosperioden med ca 8 % per år. Bränsleförbrukningen ökar därvid till drygt 3000 ktoe varav dock en del hänförs till e1pr0dukti0nen. En schablonfordelning mellan el och bränslen ger en bränsleförbrukning för fjärrvärmeleveranser till 2 600 ktoe 1980 med de i avsnitt 4.3 angivna förbrukningsprognoserna. Med en oförändrad andel andra bränslen ger detta en förbrukning av främst tjocka eldningsoljor på ca 2470 ktoe. En utredning om möjligheterna att utnyttja spillvärme från industrier för bostadsuppvärmning som utförts för industriverket anger som potentiell spillvärmekvantitet ca 160 ktoe om hänsyn tas till pågående och planerad utbyggnad av fjärrvärmenät. Av detta finns f. n. möjlighet att utnyttja ca 10 96. Projekt på ytterligare lika mycket finns på något fåtal orter, men inga beslut om utbyggnad har offentliggjorts. industriverket skall under våren 1976 lämna förslag både hur spillvärmeutnyttjande och kombinerad el- och värmeproduktion i kraftvärmeverk kan stimuleras. Vidare gäller att införandet av kommunal energiplanering både skapar bättre styrmöjligheter och underlättar prognoser inom uppvärmningsområdet. Med tanke på de projekterings- och byggnadstider som man måste räkna med kan dock endast en relativt begränsad kapacitetsutbyggnad av kraftvärmeverk ske till 1980.

5.3 Bränsleförsörjningen

Huvuddelen av bränslet förbrukas hos de slutliga konsumenterna och prognoserna för bränsleåtgången framkommer därför direkt från konsumtionsprognoserna. Detta gäller också värmeförsörjningen. Elförsörjningen kommer till övervägande del från vattenkraft och kärnkraft. Dessa ger endast el och deras tillförsel värderas efter elenergins värmeinnehåll. För fossilbränslebaserad kraft medräknas bränsleåtgången för elproduktion i elbalanserna. Därvid uppstår omvandlingsförluster.

Produktion och tillförsel 41

Perroleumprodukter Förbrukningen av petroleumprodukter beräknas öka långsamt 1975-1980. Prognoserna innebär att en mindre ökning sker för drivmedel, medan förbrukningsnivån för eldningsoljor är ungefär oförändrad. Detta förklaras dels av att en förskjutning väntas ske från tunna till tjocka eldningsoljor inom uppvärmningsområdet genom övergången från enskilda värmepannor till elvärme och fjärrvärme, dels av att oljeförbrukningen för elproduktion sjunker under perioden 1975-1980 till följd av att nya kärnkraftaggregat tas i drift. Den ökade användningen av tunn eldningsolja inom industrin balanserar förskjutningen från tunn eldningsolja inom uppvärmningssektorn. Den tunga eldningsoljan används i större anläggningar. Om andra bränslen än eldningsolja kommer till användning innebär detta i normalfallet att tung eldningsolja ersätts. Några mer betydande substitutioner väntas dock inte ske före 1980. Beträffande drivmedel - bensin, motorbrännolja, bunkring, flygdrivmedel - finns redovisningen samlad i avsnitt 4.2.

Kol och koks Koks utnyttjas inom järn- och stålindustrin som kombinerat bränsle och reduktionsmedel. Förbrukningen, produktion och import av koks och kol redovisas i avsnitt 4.1. Huvuddelen av Sveriges kolimport går till koksproduktion. Endast omkring 50-75 ktoe används numera för energiproduktion. Därutöver är det endast i Göteborg som kol bedöms kunna komma till användning i någon större anläggning före 1980. Något beslut om en sådan anläggning finns dock inte. Gasverken i Sverige utnyttjar numera inte kol för stadsgasproduktion. Koksgas och masugnsgas utnyttjas däremot i järnverken. Gasleveranser utanför järnverk och koksverk har avtalats mellan NJA och kommunen i Luleå. De kvantiteter som kan bli aktuella till 1980 motsvarar högst ca 60 ktoe. Under 80-talet kommer dock dessa leveranser att öka. Det är osäkert i vilken utsträckning som kol kommer att användas for uppvärmningsändamål. Det energipolitiska programmet innehåller i detta avseende ingen särskild målsättning för kol. Allmänt sett torde gälla att nya kolanläggningar i Sverige blir kostsamma och fordrar uppbyggnad av nya hamnanläggningar, nya lagermöjligheter och vid inlandsförläggning nya transportmöjligheter. Även om möjligheterna att köpa kol for energiproduktion (ångkol) är bättre än för koksproduktion kan något mer betydande kolutnyttjande knappast bli aktuellt före 1980.

inhemska bränslen Betydande kvantiteter avfallslutar bildas vid massatillverkning. Dessa utnyttjas inom massa- och pappersindustrin som bränsle, och står där för en väsentlig del av energitillförseln. Därutöver utnyttjas vedavfall och i ökande utsträckning bark som bränsle. Beträffande barkeldning pågår en teknisk utveckling dels av barkpannor för direkt förbränning av bark, dels

42 Produktion och tillförsel sou 1975:96

av pyrolysanläggningar där bl. a. bark kan användas för att tillverka brännbar gas. Denna kan sedan utnyttjas i olika led inom massatillverkningen. Under 1974 uppgick lutar, ved och vedavfall inom industrin till ca 2,9 Mtoe. Denna kvantitet väntas förbli ungefär lika stor under resten av 1970talet. En viss förskjutning mot bark och annat avfallsbränsle kan väntas, men den mest betydelsefulla delen blir fortfarande avlutarna från massatillverkningen. En ökad användning av hushållsavfall för värrneproduktion kan väntas. En fördubbling till l980jämfört med nuläget skulle innebära en energimängd motsvarande ca 90 ktoe. Svenska värmeverksföreningen uppgav i december 1973 att investeringar på sammanlagt 50 milj. kr skulle kunna möjliggöra att ca 60 96 av hushållsavfallet, motsvarande ca 250 ktoe, utnyttjades för värrneproduktion. Detta skulle motsvara ca 5 ggr nuvarande volym på utnyttjat avfall. Kostnaderna för insamling av detta avfall har dock inte redovisats. Värmeanläggningar baserade på torv har föreslagits i Boden-Arvidsjaur och Växjö. De skulle tillsammans motsvara ca 50 ktoe olja. Kostnaderna för anläggningarna innebär dock att statsbidrag skulle behöva utgå och något ställningstagande till sådant stöd finns f. n. (oktober 1975) inte. Ytterligare anläggningar kan inte bli aktuella före 1980.

Sammanfattning De nya förutsättningar för energiförsörjningen som givits genom bränsleprishöjningar och elförsörjningens villkor kommer att medföra gradvisa förskjutningari konsumtions-och tillförselmönstren på energiområdet. Dessa har diskuterats mycket översiktligt i denna studie, och kan kort sammanfattas på följande sätt. Nya produktionsanläggningar för el blir under perioden 1975-1980 till helt dominerande del kärnkraftverk. Detta leder till att den oljebaserade kraftproduktionen 1980 väntas bli låg. Vidare kommer i ökad utsträckning el- och värmeförsörjningen att kopplas ihop, dels genom att valet av uppvärmningsform i stor utsträckning torde komma att stå mellan elvärme och fjärrvärme, dels genom att el- och värmeproduktion sker i gemensamma anläggningar. En strävan att öka utnyttjandegraden av tillförd energi finns dels genom rationalisering och effektivisering inom industriproduktion och för uppvärmning. dels genom att speciella insatser görs för system både förkombinerad produktion av el och värme och för utnyttjande av spillvärme. Genom de långa projekteringstider som råder för energiproduktion kan dock dessa insatser inte få full effekt till 1980. Valet av bränsle är i avgörande grad en fråga om priser och kostnader. Det förefaller härvid som om andra fossila bränslen än olja endast på något längre sikt kan komma att utnyttjas i sådan omfattning att det påverkar energiförsörjningen i stort. Där lokala förutsättningar ñnns sker redan nu en genomgång av alternativa möjligheter, och vissa sådana frågor har diskuterats tidigare. Av fossila bränslen väntas någon egentlig ökning endast ske för kol och koks_ i allt väsentligt beroende på järn- och stâlindustrins expanxion. (Jfr tabell 6:4.)

6 Energibalanser

6.1 Inledande kommentar

Konsumtionsprognoserna i avsnitt 4 anger förbrukningen av olika sekundära energislag (el, eldningsoljor, etc.) inom skilda sektorer. Kvantiteterna avser i regel till den slutliga konsumenten levererad mängd. Beträffande uppvärmning genom fjärrvärme avses med slutlig konsument. något oegentligt, värmeverket. På sikt kan dock förändringar ske som gör att balanserna måste modifieras. Några exempel får illustrera detta. Spillvärmeutnyttjande innebär att av energileveranserna till en industri (ett företag) tas en del tillvara och levereras vidare till intilliggande kommun, där annat bränsle ersätts. lndustrin bör därvid krediteras denna energikvantitet, samtidigt som bränsletillförseln till uppvärmning minskas. Nettoeffekten är ett höjt utnyttjande av tillförd energi. Kärnkraftbaserad fjärrvärme innebär att stora kvantiteter hetvatten levereras från kärnkraftverk och ersätter uppvärmning från fossila bränslen (främst olja). Kärnkraft räknas i de här angivna balanserna endast efter producerad elenergi, varför nettoeffekten blir en minskning av bränsleförbrukningen for uppvärmning. Utnyttjande av solens värmestrålning, eller införande av värmepumpar, ändrar inte behovet av till bostadshus (eller annan lokals) uppvärmning slutligt tillförd energi. Däremot erhålls energikvantiteter gratis ur solstrålning eller omgivande luft eller mark varigenom inköpt energikvantitet minskar. Detta syns i energibalansen som en minskad el- och/eller bränsleförbrukning. Skälet till att dessa system inte utnyttjas allmänt är naturligtvis att de medför kapitalkostnader som för närvarande i regel är högre än för traditionella energiförsörjningssystem. I de här lämnade energibalanserna har dessa och liknande effekter nästan helt utelämnats, då de inte kan väntas få någon nämnvärd betydelse före 1980-talet.

6.2 Konsumtions- och tillförselbalanser

Konsumtionsprognoser för olika sektorer presenteras i avsnitt 4. l avsnitt 5 diskuteras omvandling av energi främst till el och värme, samt bräns-

44 E nergibalanser SOU l975:96

leförsörjningen. Vissa omvandlings- och överföringsförluster uppstår främst i samband med elförsörjningen, varför den totalt tillförda energin är större än den slutliga förbrukningen. I användarledet sker också vissa förluster i den meningen att energi som tillförs inte fullt utnyttjas. Dessa förluster kan - åtminstone i viss utsträckning - elimineras. Detta skedde säkerligen under 1974. Dessutom kan den energi som efter utnyttjandet befinner sig på tillräckligt hög temperaturnivå användas lör uppvärmning. I övrigt blir all energi - utom de relativt små kvantiteter som binds kemiskt i material - värme. Dessa förlågvärdig hållanden diskuteras inte särskilt, men påverkar bedömningen av konsumtionsutvecklingen (t. ex. genom sänkta specifika âtgångstal i industrin, eller höjda verkningsgrader för uppvärmningsanläggningar). Den omvandling som därutöver sker förläggs med undantag av oljebaserad elproduktion utanför systemet. Kol och koks redovisas tillsammans. Raflinaderierna ligger utanför redovisningssystemet. Detta redovisningssystem ansluter till energipropositionen (l975:30) och har fördelen att ge överskådlighet, och ger dessutom en riktig bild av försörjningssystemet som det för närvarande ser ut. För el och fjärrvärme gäller i huvudsak samtidighet mellan produktion och förbrukning. Bränsle kan däremot lagras och lagerförändringar påverkar därigenom åtminstone de förbrukningssiffror som baseras på leveransstatistik. Vissa försök att korrigera för dessa förhållanden har gjorts. Tabell 6:1 innehåller det samlade siffermaterialet uttryckt i TWh och ger en samlad energibalans för åren 1970-1975 samt tre alternativ för 1980. Balanserna innehåller total slutlig konsumtion. Till denna skall adderas omvandlings- och distributionsförluster som nästan uteslutande gäller el. Den så erhållna totalt tilllörda energin kan sedan uppdelas på olika energislag. På grund av omvandlingen stämmer tilllörda och slutligt förbrukade kvantiteter normalt inte för varje energislag lör sig. Förbrukningen av energi fördelas på el och fossila bränslen. Tilllörseln på elproduktion fördelas på vattenkraft- och kärnkraftverk, fossila bränslen samt nettoimport av el.

Energiba/anser

Tabell 6:1 Energihalanser för Sverige 1970-1980 TWh

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1980 prel. trend- Alt. l Alt. ll Alt, lll utfall år”

19,1 18,0 SIMNING _lärbrrlkn/ILH 404,5 400,5 4I4.6 430,9 399,2 4I7,6 438.2 484,2 474,8 470.4 Eldningsolja 1-2 80,9 85,9 87,5 91,5 77.5 81.5 81,8 81,1 80,8 80,7 Eldningsolja 3-5 162,0 146,0 155,0 151,1 137,2 141,0 155,0 152.5 148,8 146,2 Motorbrännolja 21,6 21,2 21,4 23,6 22,8 24,2 24,3 29,2 28,1 27,1 Motorbensin 33,0 33,7 35,1 37,1 34,2 37,8 37,8 40,8 40,8 40,8 Ovriga petroleumprodukter 9,0 8,5 9.7 10,2 9.8 10.8 10,9 10.2 10,1 10,1 Summa pel/v- Ieu/nprrzrlzikløl 306.5 295,3 398,7 3I3,5 281.5 295,3 309,8 313.8 308.6 304,9 därav för: elproduktion 46,1 30,5 34,4 32,7 30,3 24,4 32,6 20,9 19,8 17,5 Kol och koks 18,6 18,0 15,9 17,2 17,1 17,4 19,2 30,5 29,4 29,1 lnhemska bränslen 33,7 33,5 33,5 37,5 38,4 35,6 39,0 38,2 37.0 36,6 Vatten-och kärnkraft 41,6 52,1 55,2 62,0 59,3 68,2 68,2 101 ,7 99,8 99,8 Nettoimport av el 4,1 1,6 1,3 0,7 2,9 1,1 2,0 0 0 0 Totalt bränsle 358,8 346,8 358,1 368,2 337,0 348,3 368,0 382,5 375,0 370,6 Tala/I lill/filt! ene/gaf 404 ,5 400,5 4 /4 .á 430, 9 399,2 4 I 7. 6 438,2 484,8 4 74 ,8 470. 4

üSe avsnitt 6.3.

6.3 Beräkningsmässigt utgångsläge 1975

Långtidsutredningens uppgift är att ge en bild av den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Om utgångs- och slutår är väsentligt olika från konjunktursynpunkt måste hänsyn tas till detta. Denna fråga diskuterades dels i LU:s huvudrapport (kapitel 5), dels i avsnitt 2.3. Produktionsökningen mellan 1974 och 1975 blir enligt bedömningar hösten l975 obetydlig. Detta medför att det faktiska utfallet 1975 inte kan betraktas som lämplig utgångspunkt för bedömningar av långsiktiga utvecklingstendenser. Detsamma gäller beträffande industrins energiförbrukning. Skillnaden i beräkningarna med hänsyn till utgångsåret 1975 hänför sig helt till industrin. Förbrukningen för ett normlaår 1975 ligger nästan 10 % högre jämfört med det preliminära utfallet och ,detta betyder omkring två procentenehter i tillväxttakt för perioden 1975-1980. De tillväxttakter för energiförbrukningen som skall hänföras till den produktionsutveckling för

46 E nergibalanser

industrin som LU angivit, 5,2, 4,4 resp. 4,2 % per är, skall beräknas från samma utgångsvärde. Dessa värden anges i tabell 6:2, där också tillväxten för olika energislag redovisas. Den totala energiåtgången i industrin ökar med 3,5, 2,8 resp. 2,6 % per år. Det har därvid antagits att den specifika energiförbrukningen 1975-1980 minskar med ca 1,5 % per år.

Tabell 6:2 Industrins energiförbrukning 1975-1980

TWh

inhemska bränslen 31,6 34,9 37,2 36,0 35,6 1,3 0,6 0,4 Summa bränslen 119.4 131,9 153,1 147,8 146,1 3,0 2,3 2,1 Totalt 158,7 174,0 207,1 199,8 197,5 3,5 2,8 2.6

“Räknat utifrån trendår 1975.

Vid beräkningen har utgångspunkten varit faktiska utfallet av energiåtgången för varje bransch och motsvarande produktion enligt vad som nu kan bedömas. Produktionen har branschvis jämförts med det beräknade “normalärs” utfall som framtagits av LU. Energiförbrukningen har därefter beräknats och justerats proportionellt mot avvikelser mellan faktiskt utfall och normalårsberäkning 1975. Denna beräkning av utgångsvärde har bara

genomförts för industrin. Övriga sektorer bedöms inte bli påverkade i samma

grad och grund för en beräkning saknas av samma skäl som för en variation i prognosutfallet. Beträffande elförbrukningen har antagits att hela ökningen täcks av oljebaserad kraft, främst kondenskraft, då vatten- och kärnkraft under alla förhållanden kan köras med full kapacitet. Elbalanser inklusive beräknat utfall ges i tabell 6:3.

Energibalanser 47

cmbikmb_

5,_

;omomcmgm m:_:b_:._n :ozxsuøkzo

mv_ m8 0m0 _mo .å 00m 00m 00m 00m

A003: v m m m m m m 00m_ _ _ .__»._.

.M50

. mm mm mm ov

_mm 00_ 00_ 00_ 00_ 00_

.mab_co:a

xPCZOE

mmm

ååc_

mm0 mm0 00m 000

E2: m m. m m v 000m 000m 000m Emma

0mm 03

m m ._._?_.

xäczoE

0mm m8 mmv 00m 000 000 000 000

:SSE

om

.ECM m m m m. m m m m

:ozxsvoun

.mcoucox

00m _vm m0v 00m mmv 00m 00_ 000 00m 000

_ _

cab_

m m. m m m m m_ 0_

_So_

;_25

om 00

å ___ vm0 000 000 00a 000 000

-cäx

_

cab_

m m m m mm mm mm

m._m

.m_›._.

m

mmm mm0 mmm mom mmm 00m 00m 00m 00m 00m

»Ecxaktom

-cozm cab_ _v mm mm om mm 00 00 m0 m0 m0

:o_§:0o.amb_um._:oE

mvo

:ozxsuâm

0mm mm0 0m0 o: 00m 000 00m 000 000

uBEooc

:möh

00 00 _m mm mm 0m mm m: 0:

___

_

0 0 0

vmm

mEcEmnum

mm0 m; m: 00_ 000

-ozoz :oas:

.G ;oo

v _ _ m _ m

2.3.4.5_

:›._.

m

mmv mmm mm0_

_näste_

v00 00m m0_ 0mm 0mm 00_ 00m. 00m .ö

m m m o o o m 2 m_ m_

._3036

.mmzxmcoocox

=ou.____.:ac§u

_

.m0

mom vom mom vmv v00 0mm om_ 00m 00m 00_

-makron 0.03

mm mo mm mm mo mo

ms:

00 3 $ 00_

:Emå

.m_»._.

3 _ __ ___

.B

.§8

:omo:wo._n_a

._3502

.__ .._ .__ 0_

...så ._30 ammo_ .mmo_

om: _mo_ mmm_ 22 va_ 0mm.. 8 uwc

48 E nergibalanser

Från bedömt faktiskt utfall och beräknat normalutfall kan slutligen utvecklingstakter for perioden 1975-1980 beräknas. Skillnaden i utgångsvärde betyder därvid omkring en procentenhet i tillväxttakt. De olika beräkningarna redovisas i tabell 6:4. Det framgår av tabellen att utvecklingstakten för den totalt tillforda energin bedöms bli 2,1, 1,7 resp. 1,5 % per år i de olika beräkningsfallen. De olika energislagen ökar därvid olika. Oljeprodukter ligger i huvudsak på en oförändrad nivå, vilket till stor del beror på att oljeforbrukningen till elproduktion minskar. Detta beror i sin tur på den snabba kärnkraftutbyggnaden. Kol och koks ökar på grund av expansionen inom järn- och stålindustrin medan de inhemska bränslena sakta minskar.

Tabell 6:4 Årlig tillväxt i energisektorn 1975-1980 Förändring i procent per år

Från faktiskt utfall Från beräknat nomalutfall 1975 till 1980 1975 till 1980 Alt. l Alt. ll Alt. lll Alt. l Alt. Il Alt. lll 1.2 0,9 0,6 0.3 - 0,1 - 0.3 Oljeprodukter

Totalt tillförd energi 3,0 2,6 2.4 2.1 1.7 1.5

l början på 80-talet kan en ökning av oljeförbrukningen åter väntas till följd av ökad elproduktion baserad på olja och en långsammare kärnkraftutbyggnad. För kol och koks och inhemska bränslen väntas utvecklingen fortsätta ungefär som tidigare. l LU:s huvudbetänkande framhålls att en utveckling enligt dess: beräkningar skulle medge att långtidsutredningens kalkylalternativ för 1975-1980 kan genomföras utan avgörande restriktioner från energisidan. Mar trycker dock särskilt på de stora osäkerhetsmarginaler som är för handen samt på de stora besparingseffekter i samtliga sektorer som i så fall erfordras Vidare synes den privata förbrukningen av energi öka något snabbare enlgt LU:s modellberäkningar än enligt de bedömningar som ovan redovisats.

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

. Demokrati på arbetsplatsen. A. 57. Varuförsörining i kristid. H, . Psalmer och visor. Del 1:1. U. 58. Målet är iämställdhet. Ju, . Psalmer och visor. Del 1:2. U. 59. Utbildning för vuxna. U. . Psalmer och visor. Del 1:3. U. 60. Energiberedskap för kristid, H. 81. for kristid, Bilagor. H.

LDWNQQMALJN-I

Bättre bosättning för flera. S. Energiberedskap . Huvudmannaskapet for specialskolan och Särskolan. U. 62. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. S. . Framtida studerandehalsovârd. U. 63. Konsumentkreditlag m. m. Ju. , Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. 64. Språkresor. U. Individen och skolan. U. 65. Förfogandelagstiftningen. Fö. . Rörlig pensionsålder. S. 66. Trafikpolitik - behov och möjligheter. K, . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 674 Utbildning i samspel. S. . Totalfinansiering. 8. 68. Handikappanpassad kollektivtrafik. K . Vägtrafikolyckor och siukvårdskostnader. S. 69. Samhället och distributionen. H. . Konstnärerna i samhället. U. 70. Samhället och distributionen. Bilagor om företag anställda . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn, och hushåll. H. . Kriminalvårdens nämnder. Ju. 71 . Landstingens arkiv. Kn. . Markanvändning och byggande. Remissarnmanställning ut- 72. Distansundervisning. U. given av bostadsdepartementet. B, 73. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 74. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. S. 19. Konsumentskvdd på lásområdet. H. 75. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Ju. l 20, Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. 76. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU l K. i Ju. 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). l 21. Pensionsförsäkring. Fi. 77. Allmän skatteflyktsklausul. Fi. l 78. Fi. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. i 23. JO-ámbetet Uppgifter och organisation. R. 79. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. i 24. Tre Sociologiska rapporter. Ju. 80. Postens roll i tidningsdistributionen. K. l 25. U. 81. l Ä jour. Om journalistutbildning. Farliga vrak. K. å 26. Forskningsrád. U. 82. Organisation för skyddat arbete. A. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser, A. 83. Stâlindustrins arbetsmiljö. l. 28. Program för ljud och bild I utbildningen. U. 84. Ersättning vid arbetsskada. S. 29. Medborgerliga fri- och rättigheter l vissa länder. Ju. 85. Vägplanering. K 30. Barnens livsmiljö. S. 86. Vägplanering. Bilagor. K 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap- 87. Samverkan i barnomsorgen. S. port 1. S. 88. Fem veckors semester. A. 32. Barns hälsa. Barnmiliöutredningens rapport 2. S. 89. Lángtidsutredningen 1975. Fi. 33. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap- 90. Arbete at alla. A. port 3. S. 91. Politik för regional balans. A. 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 92. Politik för regional balans. Bilaga 1, A. 4. S. 93. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. 35. Barnfamiliernas ekonomi, Barnmiljöutredningens rapport 5. S. 94. Barns sommar. S, 36. Barnen och den fysiska miljön, Barnmiljöutredningens rapport 95. Telefonavlyssning. Ju, 6. S. 96. Energiförsörjningen 1975-1980. Bilaga 3 till 1975 års lång- 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7, tidsutredning. Fi. S. 38. Barnkultur. Barnmiliöutredningens rapport 8. S. 39, statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K. 41. Kommunal demokrati, Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 44. Etablering av miliöstörande industri. 8. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information. Kn. 47. Kollektivtrafik l tätort. K. 48. Kollektivtrafik l tätort. Bilagor. K. 49. Massmediegrundlag. Ju. 50. internationella koncerner i industriländer. I. 51. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. B. 52, Bostadsförsoqning och bostadsbidrag. Bilagor. B. 53, Beskattning av realisationsvinster. Fi. 54. Fåmansbolag, Fi, 55. Bötesverkställighet. Ju. 56. Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K.

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

Riksdagen Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23] Fámansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] Justitiedepartementet 1975års längtidsutredning. 1.Lângtidsutredningen 1975.[89] 2. Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Energiförsönningen 1975-1980. Bilaga 3 till 1975árs långtids- Kriminalvärdens nämnder. [16] [96] utredning, Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Utbildningsdepartementet Tre Sociologiska rapporter. [24] 1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1.[2] 2. 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1, Medborgerliga fri- och Psalmer och visor. Del 1:2.[3] 3. Psalmer och visor. De] 1:3. [4] rättigheter i vissa länder, [29] 2. Medborgerliga fri- och rättigheter. Utredningen om skolan, staten och kommunerna. Regeringsformen. [75] [49] 1. Huvudmannaskapet för specialskolan och Särskolan. [6] 2. ln- Massmediegrundlag. dividen och skolan. [9] Bötesverkställighet. [55] Framtida studerandehälsovárd. [7] Målet är jämställdhet. [58] Konstnärerna i samhället. [14] Konsumentkreditlag m. m. [63] [95] Å jour. Om journalistutbildning. [25] Telefonavlyssning. Forskningsrâd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Försvarsdepartementet Utbildning för vuxna, [59] Förfogandelagstiftningen. [65] Språkresor. [64] Frivilligförsvarets förmåner. [73] Distansundervismng. [72]

Socialdepartementet Handelsdepartementet Bättre bosättning för flera. [5] Konsumentskydd på låsområdet. [19] Pensionskommittén. 1.Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk- Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] ringsavgifter på uppdragsinkomster m. m, [74] Varuförsörjning i kristid. [57] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Energiberedskapsutredningen. 1.Energiberedskap för kristid. [60] Barnmiliöutredningen. 1, Barnens livsmiljö, [30] 2. Samhället och 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor, [61] barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1.[31] 3. Barns Distributionsutredningen. 1.Samhället och distributionen. [69] 2. hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] 5. Förskolan, hushåll. [70] skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4.[34] 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7.Bar- Arbetsmarknadsdepartementet nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] Demokrati på arbetsplatsen. [l] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] [37] 9. Bamkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Organisation för skyddat arbete. [82] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Fem veckors semester. [88] Utbildning i samspel. [67] Arbete ät alla. [90] Ersättning vid arbetsskada. [84] Länsplaneringsutredningen 1974.l. Politik för regional balans. [S1] Samverkan i barnomsorgen. [87] 2, Politik för regional balans. Bilaga 1.[92] 3. Politik för regional Barns sommar. [94] balans. Bilaga 2. [93]

Kommunikationsdepartementet Bostadsdepartementet Trafikolyckor och statistik. [40] Totalfinansiering. [ 12] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1.Kollektivtrafik i tätort. Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] bostadsdepartementet. [ 17] Trafikbuller. De] II. Flygbuller. [56] Etablering av miljöstörande industri. [44] Trafikpolitik - behov och möjligheter. [66] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför- HAKO-utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2, sörining och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörining och bo- Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 stadsbidrag. Bilagor, [52] (svensk, engelsk och tysk version). [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Industridepartementet Farliga vrak. [81] Internationella koncerner i industriländer. [50] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. Stålindustrins arbetsmiljö. [83] [85] 2, Vägplanering. Bilagor. [86] Kommundepartementet Finansdepartementet Kommunal rösträtt för invandrare. [15] 1972års pressutredning. 1.Svensk press. Tidningar i samverkan. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- Svensk press. Statlig presspolitik. [79] mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati, Sammanfattning. [42] 3. Pensionsförsäkring. [21] Kommunal organisation och information. [46] statsbidrag till kommunerna. [39] Landstingens arkiv. [71]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk (Nu) 1975

utredningsserie

Kronologisk förteckning

. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd . Peruskoulu pohjoismaissa Litteratur om nordiskt samarbete . Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet . Bötesstraffet

QNQCDJSQJN

Nordic Cooperation for Tourism, Proposals for Action . Voksenopplaaring i de nordiske land. En konferanserapport . Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder engelskundervisningen i de nordiske land - 1974 . Fort- och vidareutbildning för teaterarbetare

51.0 . Nordisk samarbeid om billedkunst

11. STlNA. Arbetsrapport, allmän del 12. STINA. Arbetsrapport, bilagor 13. Turistkonferens . Langtidsbedømmelse for det allmennkulturelle område 15. Førskole og skole i samvirke 16. Nordisk kontaktmandsseminar i Århus . Fotografisk kemi 18. Arbetsmiliöfrâgor. Seminarium i Porsgrunn 19, Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus 20, Kvarkenkonferens 21. Nordinfo 22. Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmelser om grundpension