Svensk ekonomi fram till 1977 : 1970 års långtidsutredning avstämd och framskriven

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Sven sk

ekonom:

C

fram till 1977

_ _

1970 års

lönglidsufredning

avstömd och framskriven

SDU

1“773=21

Statens offentliga utredningar 1 973 : 21 Finansdepartementet

Svensk ekonomi

fram till 1977

1970 års långtidsutredning avstämd och f ramskriven

Sekreteriatet för ekonomisk planering Stockholm 1973

ISBN 91-38-01487-4 K L Beckmans Tryckerier AB 1973

Innehåll

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

1 Poduktionsresurser och resursansprâk . . . . . . . . . . . 17 1.1 Den ekonomiska utvecklingen 1965-1972 . . . . . . . 17 1 2 Avstämning av LU 70 och framskrivning till 1977 19 1.2.1 Tillgängliga resurser fram till 1977 . . . . . . . . 20 1.2.2 Avstämning och revidering av kalkylen för resursanvändningen 1970-1975 enligt LU 70 . . . . . . . 29 1.2.3 Kalkyler för utvecklingen 1972-1977 . . . . . . 36

2 Ctvecklingen inom olika näringsgrenar . . . . . . . . . . . 39 21 Industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 2.1.1 Produktivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 2.1.2 Investeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 2.1.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.1.4 Sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 22 Offentliga tjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 2.2.1 Sektoms omfattning och tidigare utveckling 47 2.2.2 LU 70:ska1kyl . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.2.3 Utvecklingen 1970-1972 . . . . . . . . . . . . 49 2.2.4 Utvecklingen 1972-1977 . . . . . . . . . . . . 50 23 Övriga näringsgrenar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

3 Några övergripande utvecklingsaspekter . . . . . . . . . . . 54 3 l Utrikeshandel och betalningsbalans . . . . . . . . . . . 54 3 2 Den finansiella utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . 70 33 Regional utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 3.4 Miljövård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

4 .Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . 83 4.1 Kommentarer till den inhemska utvecklingen 1970-1972 . 84 4.2 Kommentarer till de reviderade kalkylema . . . . . . . 89

Appendix Sammanfattande tabeller . . . . . . . . . . . . . . 99

Bilaga 1 LU:sekon0metriska modell

1.1 Syftet med modellen och modellarbetet . . . . . . . . . . 105 1.2 Presentation av modellen . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 1.2.1 Den teoretiska ramen . . . . . . . . . . . . . . . . 106

1.2.2 Modellens egenskaper och tolkningen av modellresultaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 1.2.3 Den underliggande statistiken . . . . . . . . . . . . 111 1.2.4 Maskinprogrammet . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 1.3 Uppläggningen av arbetet med revidering och avstämning av modellresultaten i LU 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 1.4 Det statistiska underlaget . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 1.4.1 Nationalräkenskapema . . . . . . . . . . . . . . .117 1.4.2 Sektorindelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 1.4.3 Slutlig användning . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 1.4.4 Insatsleveranserna . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 1.4.5 Import- och konsumtionsfunktioner . . . . . . . . . 123 1.4.6 Avstämning gentemot nationalräkenskapema . . . . . 125 1.5 Resultaten av avstämningen av LU 70 . . . . , . . . . . . . 127 1.5.1 Syftet med avstämningen . . . . . . . . . . . . . . 127 1.5.2 Rekonstruktion av de exogena variablerna . . . . . . 128 1.5.3 Resultaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 1.6 Reviderade kalkyler 1970-1975 och 1972-1977 . . . . . . 135 1.6.1 Syftet med de reviderade kalkylerna . . . . . . . . . 135 1.6.2 Prognos för de exogena variablema . . . . . . . . . 136 1.6.3 Resultaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

Appendix] Resultattabeller . . . . . . . . . . . . . . . . 144 Appendix2 Input-output-tabeller och -koefficienter . . . . . 155 Appendix 3 Sambandet mellan nationalräkenskaperna och LUmodellens statistiska system . . . . . . . . . . . 175

Bilaga 2 Utrikeshandel och betalningsbalans 1970-1977

2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 2.2 Nettot av transfereringar och u-landsbistånd . . . . . . . . 180 2.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18O 2.2.2 Beräkning i löpande priser av transfereringsnettots delposter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 2.2.3 Beräkning av totala transfereringsnettot i fasta priser . 186 2.3 Export och import av tjänster . . . . . . . . . . . . . . . 188 2.4 Export av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 2.4.2 Allmänna prognosförutsättningar . . . . . . . . . . 199 2.4.3 Exporten på varugrupper . . . . . . . . . . . . . . 212 2.5 Kapitalbalans och valutareserv . . . . . . . . . . . . . . . 232 Appendix Efterfrågemodell för exportanalys . . . . . . . . . 237

Bilaga 3 Svensk industri 1972-1977

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 3.1 Syfte och metod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

3.2 Enkätundersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 3.2.1 Urval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 3.2.2 Enkätens utformning . . . . . . . . . . . . . . . . 247 3.2.3 Insamlingsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . .248 3.2.4 Materialets tillförlitlighet . . . . . . . . . . . . . . 249 3.2.5 Enkätens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 3.2.6 Jämförelse mellan planer enligt 1969 och 1972 års industrienkäter för perioden 1969-1975 . . . . . . . 255 3.3 Tolkning och analys av enkätresultatet . . . . . . . . . . . 258 3.3.1 Den mindre industrin . . . . . . . . . . . . . . . .258 3.3.2 lndustrikapacitetens tillväxt enligt företagens planer . 261 3.3.3 Exportutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . .268 3.3.4 40 koncerner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 3.4 Bedömning av branschutvecklingen . . . . . . . . . . . . 271 3.4.1 Malmgruvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 3.4.2 Textil-, beklädnads- och lädervaruindustri . . . . . . 275 3.4.3 Massa- och pappersindustri . . . . . . . . . . . . . 277 3.4.4 Kemisk industri . . . . . . . . . . . . . . . . . .280 3.4.5 Järn-, stål- och metallverk . . . . . . . . . . . . . . 232 3.4.6 Verkstadsindustri . . . . . . . . . . . . . . . . .284 3.4.7 Varvsindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . .235 3.5 Allmänna förutsättningar för industriell expansion i Sverige . 287 3.5.1 Tillgången på arbetskraft för industrin . . . . . . . . 289 3.5.2 Industrins investeringar . . . . . . . . . . . . . . . 294 3.6 Avsättningsmöjligheterna för svensk industriproduktion i Sverige ochiutlandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 3.6.1 Inhemsk efterfrågan på industrivaror . . . . . . . . . 302 3.6.2 Enkätresultatet och bedömning av export- och importutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 3.6.3 En jämförelse med modellresultatet . . . . . . . . . . 308 3.6.4 De svenska industriföretagens utlandsinvesteringar . 310 3.6.5 Sveriges internationella konkurrenskraft och industriutvecklingen i olika länder . . . . . . . . . . . . . 312 3.6.6 Importen från låglöneländer . . . . . . . . . . . . . 314 3.7 Sammanfattande bedömning av industrins utveckling under 70-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 3.7.1 Enkätresultatet och planernai LU 70 . . . . . . . . 316 3.7.2 Bedömning av produktions- och sysselsättningsutvecklingen under 70-talet och jämförelse med bedömningen i LU 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318 3.7.3 Den inhemska efterfrågan på industrivaror och exportutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 322 3.7.4 Kapitalvolymens utveckling och produktivitetstillväxten 325

Appendix Enkätundersökningen - metoder och material . 328 A3.1 Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 328 A3.2 Populationsbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . 328 A3.3 Undersökningens genomförande . . . . . . . . . . 332

Bilaga 4 Energiförsörjningen 1 9 70- I 9 77

4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 4.2 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 4.2.1 Prognosvarianter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 4.2.2 Jämförelser, omräkningar m. m. . . . . . . . . . . . 346 4.3 Energiförsörjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .346 4.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346 4.3.2 Läge 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347 4.3.3 Läge 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 4.4 Prognos för 1975 och 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . 351 4.4.1 Grundläggande förutsättningar . . . . . . . . . . . 351 4.4.2 Energiförbrukning 1975 och 1977 . . . . . . . . . . 355 4.4.3 Totalt tillförd energi 1975 och 1977 . . . . . . . . . 356 4.5 Alternativ elprognos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356 4.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356 4.5.2 Ökade elbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 4.5.3 Konsekvenser av en högre elprognos . . . . . . . . . 357

Appendix Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359

Bilaga 5 Offentliga tjänster 1970-1977

5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 366 5.2 Sektoms omfattning och tidigare utveckling . . . . . . . . 366 5.3 Föreliggande långtidsbedömningar . . . . . . . . . . . . . 370 5.3.1 Staten: långtidsbudget för perioden 1973/74-1977/78 370 5.3.2 Primärkommuner: KELP 72-76 . . . . . . . . . . . 373 5.3.3 Landstingskommuner: LKELP 1971 . . . . . . . . . 377 5.3.4 Sjukvårdshuvudmän: RUPRO 71 . . . . . . . . . . 379 5.4 Utvecklingen inom olika delområden . . . . . . . . . . . 380 5.4.1 Utbildning och forskning . . . . . . . . . . . . . .380 5.4.2 Hälso- och sjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . 386 5.4.3 Socialvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .393 5.4.4 Försvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .397 5.4.5 Rättsväsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398 5.4.6 Övriga tjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 401 5.5 Sammanfattning av kalkylema . . . . . . . . . . . . . . 404

Bilaga 6 Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970-1977

6.1 Finansiella kalkyler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .407 6.1.1 Inkomstbildning och finansiellt . . . . . . . 408 sparande 6.1.2 Kreditmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . .423 6.2 Den kommunala sektorns utgifts- och inkomstutveckling 1973-1977 - Några framskrivningar . . . . . . . . . . . 431 6.3 Den privata konsumtionen 1972-1977 . . . . . . . . . . 447

6 SOU 1973: 21

Tabellförteckning

1: 1 Befolknings- och arbetskraftsutvecklingen 1970-1977 . . . 20 2 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3 Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1960-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 4 Arbetskraftens, produktivitetens och BNP: s förändringar 1965-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 1970-1975 . 30 5 Försörjningsbalansens utveckling enligt LU 70 6 Bruttoinvesteringar 1965-1975 . . . . . . . . . . . . . 32 . . . . . . . . . . . . . . 35 7 Bytesbalanskravet1970-1975 2:1 Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1970-1977 . . . 40 2 Industrins 1970-1977 . . . . . . . . . . . . 43 investeringar 3 Produktion och sysselsättning inom industrin 1965-1977 modell . . . . . . . . . . . . 45 enligt LU: s ekonometriska 4 Bruttoproduktion (driftkostnader) inom den offentliga tjänstesekt0m1965-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 5 Produktion och sysselsättning inom olika näringsgrenar 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 6 Energiförbrukningen1965-1977 . . . . . . . . . . . . . 59 7 Bostadsbyggande och bostadsinvesteringar1970-1977 . . . 62 3: 1 Sveriges varuexport 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . 66 2 Sveriges import 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . 68 3 Betalningsbalansen1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . 59 4 Inkomstbildning och finansiellt sparande inom offentlig sektor 1972-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 5 Hushållens inkomster och sparande 1960-1977 . . . . . . 73 6 Kreditmarknadskalkyl för 1977 . . . . . . . . . . . . . . 74 7 Sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin 1962-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 8 Omfattningen per år av vissa statliga stödåtgärder 1971-1972 79 4: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1977 . . . . . . . 98

Appendix

A: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1977 . . . . . . . 99 2 Resursemas fördelning 1960-1977 . . . . . . . . . . . . 100 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .100

4 Produktionen inom olika näringsgrenar 1960-1977 . 101 5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960- 1977 101 6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960-1977 .102 7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970-1977 - 102 8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960-1977 -103 9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960-1977 - 103 10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960-1977 104

Bilaga 1 B1:l Sektorindelning och sektordefinitioner i LU-modellen . 107 2 Jämförelse mellan restposten enligt nationalräkenskaperna

U1 Jämförelse mellan modellens och nationalräkenskapernas värden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Funktioner för privat konsumtion, 16-sektorsmodellen .124 Funktioner för privat konsumtion, 24-sektorsmodellen . 124 Importfunktioner, 16-sektorsmodellen 125

*OWOOQO

Importfunktioner, 24-sektorsmodellen 126 Exportfördelningsvektorn 1960-1977 138

›-›-a Byggnadsinvesteringarnas andel av resp. sektors bruttoin-

vesteringar 1960-1977 140

Appendix l

12 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan LU 70 (ursprungliga värden) och nationalräkenskaperna 144 13 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 . 145 14 Produktionen och sysselsättningen inom olika sektorer 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Försörjningsbalansens utveckling 1970-1977 enligt LU 70:s ursprungliga prognos och omräkningar av denna samt enligt förnyad prognos 147 16 Jämförelse mellan LU 70: s prognos samt utvecklingen 1970-1972 148 17 Jämförelse mellan LU 70:s samt ursprungliga beräkningar rekonstruktioner och omräkningar av dessa 1970-1975 . 149 18 Produktionen inom olika sektorer 1960-1977 150 19 Antal arbetstimmar inom olika sektorer 1960-1977 .151 20 Antal sysselsatta inom olika sektorer 1970-1977 .152 21 Produktiviteten inom olika sektorer 1960-1977 152 22 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer 1960-1977 .153 23 Exporten och importen inom olika sektorer 1960-1977 .154

Appendix 2

24 Input-output-tabell1968 . . . . . . . . . . . . . . . . 157 25 Input-output-tabe11l970 . . . . . . . . . . . . . . . . 159 26 lnput-output-tabel1l975 . . . . . . . . . . . . . . . . 161 27 Input-0utput-tabel11977 . . . . . . . . . . . . . . . . 163 28 Input-output-koefficienter 1965 . . . . . . . . . . . . 165 29 Input-output-koefficienter1970 . . . . . . . . . . . . 167 30 Input-output-koefficienter 1972 . . . . . . . . . . . . 169 31 1nput-output-koefficienter 1975 . . . . . . . . . . . . 171 32 Input-output-koefficienter1977 . . . . . . . . . . . . 173

Bilaga 2

B2: 1 Transfereringarnas inkl. u-landsbistândets utveckling 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 2 Tjänsternas utveckling 1970-1977 . . . . . . . . . . . 190 3 Andelar av Sveriges Utrikeshandel 1971 . . . . . . . . . 200 4 Den ekonomiska utvecklingen i de viktigaste OECD-länderna l962-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 5 De viktigaste OECD-ländernas importutveckling samt Sveriges export 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . 204 6 Sveriges andelar av olika länders import 1960, 1967 och 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .206 7 Procentuell förändring i kronans värde uttryckt i OECDländernas valutor 1970-1973 . . . . . . . . . . . . . 208 8 Sveriges export 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . 213 9 Sveriges export av varor i olika sektorer 1970-1977 214 10 Betalningsbalansen i sammandrag 1961-1972 . . . . . . 233

Bilaga 3

B3: 1 De större företagens (mer än 200 anställda) procentuella andel av sysselsättning 1970 och förädlingsvärde 1967 . 247 2 Svarsfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .249 3 Ettårsprognosen i 1969 års industrienkät och den faktiska utvecklingen mellan 1969 och 1970 . . . . . . . . . . . 250 4 Produktionsvolym 1972-1977 enligt enkätmaterialet 252 5 Antal sysselsatta 1972-1977 enligt enkätmaterialet 253 6 Exportvolym 1972-1977 enligt enkätmaterialet . . . . .253 7 Genomsnittlig investeringsnivå 1973-1977 enligt enkätmaterialet i förhållande till nivån 1972 enligt enkätmaterialet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .254 8 Kapacitetsutnyttjande samt sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande 1972 enligt enkätmaterialet . . . . . . 254

Produktionsvolym, sysselsättning och exportvolym 1969- 1975 enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda 256 10 Genomsnittlig investeringsnivå 1970-1975 i förhållande till 1969 års nivå enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda 257 ll De mindre företagens (med mindre än 200 anställda) branschfördelning 1967 och 1970 259 12 De mindre företagens (med mindre än 200 anställda) andel av hela industrins sysselsättning, produktion, investeringar och export 1967-1971 259 13 Produktion, sysselsättning och produktivitet 1965-1977 . 261 14 Beräknad produktion, sysselsättning och produktivitet i hela industrin vid normalt kapacitetsutnyttjande 1970- 1977 265 15 Exportvolym 1966-1977 269 16 De 40 största koncernerna och övrig industri 1972 . 270 17 De 40 koncemernas planerade utveckling jämförd med övriga större företags planer 1972-1977 270 18 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande inom textil-, beklädnads- och läderindustri 1965- 1977 276 19 Försörjningsbalans för papper och massa 1970-1977 . 278 20 Planerad produktion och sysselsättning i storvarven 1972- 1977 286 21 Förändring i antal sysselsatta i hela ekonomin 1970-1977 290 22 Antal sysselsatta utlänningar i tillverknings- och gruvarbete 1962-1972 291 23 Antal sysselsatta utlänningar inom vissa yrken och total sysselsättning i motsvarande yrken 1972 291 24 Frånvaro och antal arbetstimmar per sysselsatt inom industrin 1965-1977 293 25 Planer och utfall i företagens investeringsbedömningar. Genomsnittliga årliga investeringar i fasta priser under planperioden i förhållande till investeringsnivån under utgångsåret 294 26 Produktionens, produktionsfaktorinsatsemas och totalproduktivitetens ökning i svensk industri 1955-1970 och enligt IUI: s kalkyl 1970-1977 298 27 Tillförsel av industrivaror till den svenska marknaden 1968 303 28 Export, import och inhemsk efterfrågan på industrivaror samt industrins produktion 1955-1970 304 29 Alternativa utvecklingsmönster för produktion, hemmamarknadsefterfrågan och utrikeshandel 1970-1977 . 306 30 Utlandsproducerande svenska koncerner. Fördelning av försäljning och produktion mellan Sverige och utlandet 1970 samt relativ ökning i procent 1965-1970 311 31 Industrins utveckling i Sverige och andra viktiga industriländer 1960-1970

32 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande 1970-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . 317 33 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande 1972-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 320

Appendix

34 Population och urval i storleksgrupp 6 . . . . . . . . . . 329 35 Population och korrigeringar i storleksgrupp 7 . . . . . . 330 i 40 koncerner fördelad . . . 332 36 Sysselsättning på branscher 37 Företag vars uppgivna sysselsättning avviker med mer än 10 % från SCB: s uppgifter 1970 . . . . . . . . . . . . 335 38 Företag vars uppgifter om kapacitetsutnyttjandet ändrats 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 39 Förändring av omsättning och sysselsättning för ickesvarande företag och samtliga större företag 1966-1970 . 337

Bilaga 4

B4: l Levererad energi 1965 och 1970 fördelad på användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 2 Totalt tillförd energi fördelad på energislag 1965 och 1970 349 3 Levererad energi 1972 fördelad på användningsområden . 350 4 Totalt tillförd energi fördelad på energislag 1965-1972 . 351 5 Levererad energi fördelad på användningsområden 1970- 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355 6 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965- 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355 7 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965- 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355 8 Totalt tillförd energi 1970, 1972, 1975 och 1977 . . . . 356

Appendix

9 Sveriges energibalans 1970 . . . . . . . . . . . . . . . 360 10 Sveriges energibalans 1972 . . . . . . . . . . . . . . . 362 11 Sveriges energibalans 1977 . . . . . . . . . . . . . . . 364

Bilaga 5

B5: 1 Produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 368 2 Den offentliga tjänstesektoms tillväxttakt 1965-1970 . . 368 3 Statsutgifternas utveckling enligt långtidsbudgeten 1967/ 68-1977/78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .372 4 Nettokostnader per huvudtitel för 157 kommuner 1972- 1976 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 374

ll

Finansiell översikt 1970-1976 enligt KELP 72-76 . 376 6 Nettokostnader inkl. avskrivningar för vissa huvudtitlar enligt LKELP 1970-1976 . . . . . . . . . . . . . . . 377 7 Finansiell översikt enligt LKELP 1970-1976 . . . . . . 378 8 Antal vårdplatser i sluten vård 1970-1976 . . . . . . . 390 9 Barnstugor och familjedaghem 1960-1973 . . . . . . . 394 10 Bruttoproduktion inom den offentliga tjänstesektorn 1970-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .404 11 Sektorprodukt inom den offentliga tjänstesektorn 1970- 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405

Bilaga 6

B6: l Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Statliga myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409 2 Statens finansiella sparande 1969 och 1975 . . . . . . . 410 3 lnkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Kommunala myndigheter och affärsverk . . . . . . . . . 412 4 Kommunernas finansiella sparande 1969 och 1975 . . 413 5 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972-1977. Offentliga försäkringsinrättningar . . . . . . . . . . . . . 414 6 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Bostadssektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 415 7 Hushållens faktorinkomster 1957-1975 i procent av BNP 417 8 Hushållens inkomster uttryckta i procent av faktorinkomsten 1960-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 9 Förskjutningar i skatteinbetalningarna föranledda av skattereformen 1970-1976 . . . . . . . . . . . . . . . . . 419 10 Hushållens inkomster och konsumtion 1961-1975 . . 421 11 Investering och sparande 1961-1977 . . . . . . . . . . 422 12 De reala sektorernas upplåning i olika kreditinstitut 1961 - 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 424 13 Kreditinstitutens lån till de olika reala sektorerna 1961- 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .425 14 Kreditmarknadskalkyl för 1977 . . . . . . . . . . . . .430 15 Förändringstakt för olika storheter under 60-talet . 438 16 Sammanställning över vissa gjorda antaganden över utvecklingen från 1973 till 1977 . . . . . . . . . . . . . . . 442 17 Den kommunala sektorns utgifter, inkomster och finansiella sparande 1973-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . 443 18 Finansiellt sparande för den kommunala sektorn (exkl. aktiebolag och stiftelser) 1977 enligt några alternativa beräkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .445 19 Dekomponering av fastpriskvoten mellan privat konsumtion och BNP 1955-1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . 453

Diagramförteckning

2: l Offentliga investeringar 1965-1977 . . . . . . . . . . . 54 4: 1 Förändring i BNP, lagerinvesteringar och bytesbalans 1961- 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85

Bilaga 1

Bl: 1 Lagerstock i procent av totala produktionen 1963-1977 . 139

Bilaga 2

B2: 1 Exportprisindex/Prisindex för världsexporten 1959-1972 210 2 Exportprisindex för färdigvaror/Prisindex för världsexporten av manufactured goods” 1959-1972 . . . . . . . . 211

Bilaga 3

B32 l Industriproduktionens utveckling 1960-1977. Kapacitetsutveckling 1970-1977 enligt 1972 års industrienkät . . . 267 2 lndustriproduktionens utveckling 1960-1975 . . . . . . 267 3 Exportvolymens utveckling 1962-1972 och exportplaner 1972-1977 enligt industrienkäten 1972 . . . . . . . . . 268 4 Malmgruvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272 5 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri . . . . . . 272 6 Textil-, beklädnads- och läderindustri . . . . . . . . . . 272 7 Trävaruindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272 8 Massa- och pappersindustri . . . . . . . . . . . . . . . 273 9 Pappersvaru- och grafisk industri . . . . . . . . . . . . 273 10 Egentlig kemisk industri . . . . . . . . . . . . . . . . 273 1l Petroleum- och kolproduktindustri . . . . . . . . . . . 273 12 Gummiindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274 13 Jord- och stenindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . 274 14 Jäm-, stål- och metallverk . . . . . . . . . . . . . . . 274 15 Metallvaruindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274 16 Elektroindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .275 17 Maskinindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275

18 Transportmedelsindustri . . . . . . . . . . . . . . . .275 19 Varv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .275 20 Utveckling av investeringsvolymen inom industrin 1952- 1977 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 21 Produktion, sysselsättning och produktivitet: faktisk utveckling 1962-l972 samt IUI: s bedömning 1970-1977 . 321

Appendix A

22 Inkomna svar per vecka i storleksgrupperna 6 och 7 . . . 334

SAM M AN FATTAN DE AN ALYS

Inledning Drygt två år efter det 1965 års långtidsutredning publicerades gjordes ett försök att följa upp och avstämma utredningens bedömningar. Syftet var i första hand att söka finna om den ursprungliga utvecklingsbilden ägde giltighet även efter den förändrade konjunktursituation som inträtt eller om nya betingelser tillkommit som kunde bedömas påverka de långsiktiga tendensema i ekonomin. Det har ansetts motiverat att göra en liknande avstämning av 1970 års långtidsutredning även om det tidigare visat sig att betydande metodiska och statistiska svårigheter är förenade med ett sådant arbete och att de slutsatser som därvid kan nås i flera hänseenden blir ganska begränsade. Det framstår som mycket angeläget att praktiskt föra vidare arbetet med olika analys- och metodproblem så att efter hand bättre möjligheter skapas att behandla de viktiga frågorna hur de konjunkturmässiga förändringarna spelar in i den långsiktiga utvecklingsbilden. Vidare är en systematisk genomgång och prövning av gjorda prognoser av stort värde för att urskilja problem och förhållanden som särskilt måste uppmärksammas vid den omfattande materialinsamling genom enkäter, statistiska bearbetningar, specialstudier etc. som ingår i de vart femte år återkommande översikterna av de långsiktiga utvecklingstendenserna. För avstämningen har använts den ekonometriska modell som presenterades i 1970 års långtidsutredning. Modellen har utökats till att omfatta 24 produktionssektorer i stället för tidigare 16 sektorer varjämte hela det statistiska materialet förnyats. Därvid har bl. a. en omräkning av alla sifferserier gjorts till 1968 års prisnivå. Utvecklingsarbetet i anslutning till den ekonometriska modellen prövas denna gång i ett försök att rulla” långtidsperspektivet. Detta utsträcks sålunda till att omfatta perioden fram t. o. m. 1977. Därigenom kommer tre olika tidsperioder att ingå i denna avstämning och framskrivning; 1970-1972, 1970-1975 och 1972-1977. Utvecklingen under dessa perioder är inte omedelbart jämförbar till följd av de skillnader i fråga om konjunktursituation, som präglar eller förutsatts karakterisera de olika begynnelse- och slut-

åren. De komplikationer för tolkningen av redovisade resultat som detta innebär berörs närmare på sid. 19. Vad beträffar det statistiska materialet bör nämnas att nationalräkenskaperna använts i den ekonometriska modellen i den utformning de hade i oktober 1972. För bedömningen av utvecklingen 1970-1972 har dock även utnyttjats de reviderade nationalräkenskaperna som senare framkommit i anslutning till preliminär och reviderad nationalbudget för 1973. sammanställningar och bearbetningar av särskilt insamlat material har gjorts beträffande vissa problem och områden som bedömts vara av särskilt intresse. Detta gäller bl. a. arbetskrafts- och befolkningsutveckling, utvecklingen inom industri, offentlig sektor och energiområdet, den finansiella utvecklingen samt tendenser i fråga om export och andra strategiska poster i bytesbalansen. Sammanfattningen av huvudresultaten från avstämningen har utarbetats inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. Material och undersökningar har tillhandahållits av främst prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, Industriens utredningsinstitut samt olika departement och myndigheter. Eftersom det ansetts önskvärt att i viss utsträckning publicera det underliggande materialet har i föreliggande volym under beteckningen bilaga l t. o. m. 6 sammanförts vissa centrala delar av detta material. För de beräkningar och bedömningar, som där görs och som inte nödvändigtvis överensstämmer med sekretariatets svarar de enskilda författarna. I resp. bilaga anges vilka som utfört utredningsarbetet.

1 Produktionsresurser och resursanspråk

1.1 Den ekonomiska utvecklingen 1965-1972

1965-1970. När LU 70 utarbetades hade man till- Utvecklingen gång till preliminära data som beskrev den ekonomiska utvecklingen 1965-1970. Senare har förbättrad information tillkommit. Denna har på enskilda punkter inneburit kraftiga avvikelser från de visserligen som LU 70 gjorde, men huvuddragen i den bild som utuppskattningar tecknade av den allmänna utvecklingen 1965-1970 är alltredningen jämt giltiga. Nedanstående tablå visar förändringen dels enligt LU 70, dels enligt det faktiska utfallet. Siffrorna anger den procentuella årliga volymförändringen 1965-1970.

Avvikelserna är större för de enskilda posterna på försörjningsbalansen än för totala BNP vars ökningstakt nu beräknas till 4,0 % per år för den privata konsummot 3,9 % per år enligt LU 70. Ökningstakten tionen är högre enligt LU 70 än enligt det faktiska utfallet, medan förhållandet ár det omvända för den offentliga konsumtionen och för brut- Vad gäller utrikeshandeln är avvikelserna relativt toinvesteringarna. En av orsakerna till de differenser som förekommer är att obetydliga. är beräknad i olika prisnivåer (utfallet i 1968 års volymutvecklingen mot fenomen priser 1959 års priser för LU 70). Detta rent statistiska kan emellertid endast förklara en del av avvikelserna. En stor del av dessa måste emellertid bero på rena revideringar av grundmaterialet särskilt avseende 1970. Vad gäller lageruppbyggnaden 1970 synes LU 70 ha underskattat densamma högst väsentligt. Samtidigt överskattades nivån för de fasta investeringarna något. LU 70:s bedömning av utgångsläget 1970 jämfört med det faktiska utfallet samt felskattningarnas effekt på bedömningen av den framtida utfinns beskriven i bilaga 1: LU:s ekonometriska modell. vecklingen för 1970-1975 i LU 70 skulle knappast ha blivit väsent- Prognoserna om det faktiska utfallet för 1970 hade varit känt då ligt annorlunda kalkylen gjordes.

2-SOU 1973: 21 17

Utvecklingen 1970-1972. Högkonjunkturen kulminerade under 1970 och avmattades därefter mycket snabbt. BNP-utvecklingen var långsam och sysselsättningsläget försämrades. Den inhemska efterfrågan var låg. För byggsektorn förändrades förutsättningarna radikalt då bostadsbyggandet började minska som en följd av de mättnadstendenser som började uppträda på bostadsmarknaden. Även kommunerna, vars utgifter expanderat kraftigt under 60-talet, fick nu vidkännas stora finansiella svårigheter som nödvändiggjorde en dämpning av deras utgiftsökning. Vidare sjönk den privata konsumtionen mellan 1970 och 1971. Konjunkturavmattningen drabbade också flera av de viktigaste avnämarländerna för vår export, vars ökningstal kom att dämpas betydligt. Eftersom importen minskade, på grund av det mycket låga inhemska efterfrågetrycket, inträffade en kraftig omsvängning i bytesbalansen 1971. Under 1972 skedde en viss återhämtning i konjunkturen. Den inhemska efterfrågan ökade fortfarande långsamt. De fasta investeringarna utvecklades dock relativt kraftigt bl. a. på grund av de stimulansåtgärder som insattes. Den privata konsumtionens ökningstakt var låg. Exporten utvecklades något snabbare än importen vilket kom att innebära en fortsatt förstärkning av bytesbalansen. Produktivitetsutvecklingen utvisade det sedvanliga cykliska mönstret med en mycket långsam ökning under 1971 och därefter snabbare uppgång under 1972. Nedanstående tablå visar utvecklingen 1970-1972 enligt nationalräkenskaperna (procentuell årlig volymförändring 1970-1972).1

Det torde stå fullt klart att efterfrågan utvecklats långsamt under perioden 1970-1972. För att kunna bedöma resursutnyttjandegradens förändringar krävs emellertid också att man studerar arbetskraftstillgångens och produktivitetens förändringar. En sådan bedömning, innehållande en förnyad prognos för 1970-1975 och en framskrivning av kalkylerna till 1977 framläggs i följande avsnitt.

1 Den utvecklingstakt som anges i tablån överensstämmer med i april 1973 gällande nationalräkenskaper. Som berörs i inledningen kommer, när ej annat anges, de redovisade siffrorna att vara hämtade från LU:s ekonometriska modell och nationalräkenskaperna hösten 1972, SCB SM N 1972: 93.

1.2 Avstämning av LU 70 och framskrivning till 1977

I detta avsnitt skall först tas upp de bedömningar av arbetskraftens och produktivitetens utveckling som gjordes i LU 70 samt de justeringar av dessa kalkyler som nu synes motiverade. Beräkningarna förs fram till 1977 och utmynnar i en bedömning av den totala produktionskapacitetens utveckling fram till nämnda år. Därefter följer ett kort avsnitt som behandlar de omräkningar av LU 70:5 prognos som gjorts på grund av att det statistiska material som använts i LU 70:s ekonometriska modell har reviderats. Slutligen redovisas en förnyad kalkyl för användningssidan såväl för perioden 1970-1975 som för 1972- 1977. En viss försiktighet måste iakttas vid jämförelser mellan dessa kalkyler. Utvecklingstakterna 1970-1975 och 1972-1977 är ej utan vidare jämförbara. Vad detta beror på kan belysas med nedanstående principdiagram.

Konjunkturläge

ll

Normal- -konjunktur

l s I i 7» 1970 1972 1975 1977

Prognosåren 1975 och 1977 har i princip antagits bli år med normalkonjunktur. Eftersom konjunkturläget 1970 var högre än normalt och 1972 lägre än normalt kommer utvecklingstakten 1972-1977 enbart av detta skäl att bli betydligt snabbare än 1970-1975. Den prognos som i det följande görs över uppgången i BNP 1972-1977 avser alltså den sammanlagda effekten av att de tillgängliga resurserna stiger 1972- 1977 och att dessa utnyttjas i högre grad än för närvarande. För perioden 1970--1975 är situationen något annorlunda. I fråga om huvudparten av beräkningarna har även för denna period gällt att bestämma en

SOU 1973: 21 19

utvecklingstakt fram till ett tänkt normalkonjunkturår vid prognosperiodens slut (den heldragna linjen 1970-1975). För lagerinvesteringarna har dock liksom i LU 70 gjorts ett undantag på grund av att dessa uppvisar mycket starka cykliska variationer. Som grund för beräkningarna ligger ett antagande om en kraftig lageruppbyggnad 1975. Detta får emellertid ej betraktas som en konjunkturprognos. Det historiska mönstret för lagercykeln har endast framskrivits. Effekten på beräkningsresultäten av detta är emellertid sådan att de liknar dem som fås vid ett an-

tagande om högkonjunktur. Därför har den streckade linjen 1970-1975 fått symbolisera de förutsättningar som gäller för vår prognos 1970- 1975.

1.2.1 Tillgängliga resurser fram till 1977

Arbetskraften

Till LU 70 gjordes en kalkyl över befolkningens och arbetskraftens

utveckling 1970-1980 samt vissa tentativa beräkningar för 80-talet.

Tabell 1: 1 Befolknings- och arbetskraftsutvecklingen 1970-1977

LU 70 Utfall Ny kalkyl

1970 1972 1975 1970 1972 1975 1977

Medelfolkmängd (1 OQO-tal) 8 029,6 8 130,9 8 279,4 8 042.8 8 127,8 8 242,3 8 322,9 därav 16-74 år* (1 000-tal) 6 355,0 6 438,9 6 549,0 5 862,7 5 905,3 5 957,1 5 985,0 Relativa arbetskraftstal (16-74 år) 61,6 61,4 61,2 66,7 67,2 67,3 67,5 Antal personer i arbetskraften* (1 000-tal) 3 915,9 3 955,7 4 006,2 3 912,0 3 968,6 4 008,9 4 042,6 Relativa arbetslöshetstal °,{, av arbetskraften 1,8 1,8 1,8 1,5 2,7 1,8 1,8 Relativa frånvarotal (exkl. semester), % av antalet sysselsatta 7,4 7,7 8,2 6,8 6,7 6,8 6,8 Medelarbetstid/vecka/person timmar 39,4 38,4 37,4 39,3 37,6 37,0 36,8 Timmar/vecka, samtl. personer milj. timmar 140,32 137,71 135,04 141,24 135,40 135,86 135,96 Antal arbetsveckor/år veckor 44,75 44,75 44,75 44,66 44,43 44,50 44,50 Antal arbetstimmar/år milj. timmar 6 279,48 6 162,52 6 042,21 6 308,03 6 016,24 6 045,77 6 050,22

1 Talen i LU 70 avser personer i åldern 15 år och däröver. 2 Denna kvot anger förhållandet mellan antalet arbetade timmar/år enligt nationalräkenskaperna och antalet arbetade timmar/vecka enligt arbetskraftsundersökningama. Kvoten avspeglar emellertid inte endast antalet arbetsveckor/âr utan även vissa smärre deñnitionsmässiga olikheter mellan de båda källorna. Skillnaderna mellan LU 70 och de reviderade beräkningarna beträffande kvotens storlek beror till en del på att timmar utförda av värnpliktiga behandlats på olika sätt. Anm. På grund av ovannämnda olikheter beträffande den åldersmâssiga avgränsningen av arbetskraften och beräkningen av antalet arbetsveckor/år är uppgifterna enligt LU och de reviderade beräkningarna inte helt jämförbara. De förändringstal, härledda ur denna tabell, som redovisas i det följande i text och tablåer torde emellertid endast marginellt ha påverkats av dessa olikheter. Antalet arbetstimmar per år enligt arbetskraftskalkylen i LU 70 har efter korrigering för ovan diskuterade olikheter beräknats till 6 209,21 milj. tim. 1970, 6 097,71 milj tim. 1972 och 5990,67 milj. tim. 1975.

I detta avsnitt redovisas först de resultat av beräkningarna i LU 70 som avser perioden 1970-1975. Beträffande den del av prognosperioden som redan förflutit, dvs. 1970-1972, görs en jämförelse mellan beräknad och faktisk utveckling. Vidare presenteras en ny arbetskraftskalkyl, som utarbetats vid statistiska centralbyrån (SCB), avseende perioden 1972-1977.1 Dessa nya värden redovisas tillsammans med utfallsdata för 1970-1972 enligt den periodindelning, som används för denna avstämning och framskrivning, nämligen 1970-1975 och 1972 -1977. Framställningen i det följande baseras i huvudsak på innehållet i tabell 1. Utvecklingen 1970-1975 enligt LU 70. Vissa resultat av den befolknings- och arbetskraftskalkyl, som redovisas i LU 70, återges i tabell 1. Nedanstående tablå sammanfattar de förändringar som förutsågs för perioden 1970-1975.

Medelfolkmängd Antal Antal arbetade j?? personer i timmar/år Totalt 15 år och däröver arbetskraften milj. tim.

medelfolkmängden i Sverige komma att öka med 1/4 milj. 1970-1975 till knappt 8,3 milj. eller med 0,6 % per år. Då denna ökning väntades i betydande utsträckning bestå av bam och ungdomar under 15 års ålder samt personer i åldern 65 år och däröver, bedömdes arbetskraftens tillväxt komma att bli något svagare än befolkningsökningen. En förutscdd minskning av männens och de icke gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal? verkade också i denna riktning. De gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal antogs däremot fortsätta att Öka 1970-1975 men i något långsammare takt än under närmast föregående S-årsperiod. Såsom framgår av ovanstående tablå väntades antalet personer i arbetskraften 1970-1975 öka med 0,5 % per år. Arbetskraftsvolymcn mätt i timmar beräknades under samma period komma att minska med i genomsnitt 0,8 % per år. Till den skiljaktiga utvecklingen för antalet personer i arbetskraften och antalet timmar bidrog den beslutade sänkningen av den lagstadgade veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar, en fortsatt ökning av andelen deltidsarbetande och en viss förmodad ökning av frånvaron från arbetet. Kvinnornas växande andel av totala arbetskraften verkade i samma riktning eftersom deras genomsnittliga arbetstid väntades förbli kortare än männens. 1 Se SCB:s serie Information i prognosfrågor 1973: 7, Arbetskraftsresurserna 1965-1972 och 1972-1980, analys och prognos. * De relativa arbetskraftstalen anger hur stor andel av en befolkningsgrupp som står till arbetsmarknadens förfogande antingen som sysselsatta eller som arbetslösa.

Utfallet 1970-1972. Trots en relativt begränsad befolkningstillväxt 1970-1972, vilken främst sammanhängde med minskande invandring och tilltagande utvandring under dessa år, ökade antalet personer i arbetskraften förhållandevis kraftigt. Denna ökning, i genomsnitt 0,7 % per år, berodde i betydande utsträckning på stegrade relativa arbetskraftstal bland kvinnorna. Dessa tal steg 1970-1972 kraftigare bland gifta än bland icke gifta kvinnor. Likaledes var ökningen kraftigare bland kvinnor med barn under 7 år än bland övriga kvinnor. Bland männen noterades 1970-1972 fortsatt sjunkande relativa arbetskraftstal. Antalet totalt utförda arbetstimmar minskade 1970-1972 med i genomsnitt 2,3 % per år. Denna minskning sammanhängde till stor del med den lagstadgade arbetstidsförkortningen och den betydande ökning av arbetslösheten som skedde 1970-1972. Dessutom noterades - en ökning delvis av arbetsmarknadsskäl av andelen deltidsarbetande. Jämförelse mellan prognos och utfall 1970-1972. I nedanstående tablå redovisas vissa befolknings- och arbetskraftsdata 1970-1972, dels enligt arbetskraftskalkylen i LU 70, dels som faktiskt utfall för dessa år. Siffrorna anger förändringarna mellan de nämnda åren.

Medelfolkmängd Antal personer Antal arbetade i arbetskraften timmar/år Totalt 16-74 år* milj. tim. Antal LU 70 101 300 83 900 39 800 - 116,96 Utfall 85 000 42 600 52 600 - 291,79 % per år LU 70 0,6 0,7 0,5 - 0,9 Utfall 0,5 0,4 0,7 - 2,3 1 LU:s siffror avser personeri åldern 15 år och däröver.

Av tablån framgår att ökningen av antalet personer i arbetskraften 1970-1972 blev något större än den i LU 70 beräknade trots den förhållandevis svaga befolkningstillväxten. Detta berodde på att de relativa arbetskraftstalen totalt sett steg 1970-1972, medan de i LU 70 antogs komma att sjunka något. Ökningen av dessa tal föll helt på kvinnorna, främst de gifta kvinnorna, medan en nedgång i ungefär den takt som antagits i LU 70 noterades för männen. De gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal steg nästan dubbelt så kraftigt som beräknat, vilket delvis torde ha sammanhängt med särbeskattningsreformen. Trots denna betydande stegring ökade antalet gifta kvinnor i arbetskraften 1970-1972 något långsammare än väntat. Detta förklaras av att den väntade ökningen av antalet gifta kvinnor i befolkningen helt uteblev. Skiljaktigheterna mellan väntad och faktisk utveckling 1970--1972 sammanhänger med flera faktorer av vilka konjunkturutvecklingen tor-

de vara den mest betydelsefulla. Sålunda synes det ganska låga genomsnittliga invandringsöverskottet 1970-1972 och därmed den relativt svaga befolkningsutvecklingen i betydande grad ha berott på vikande efterfrågan på arbetskraft. Vidare torde konjunkturutvecklingen ha påverkat de relativa arbetskraftstalens förändring. Den fortsatta nedgången i dessa tal för de äldre åldersgrupperna synes sålunda ha förstärkts i samband med det försämrade arbetsmarknadsläget, medan detta bland ungdomarna tycks ha bidragit till en ökning av de relativa arbetskraftstalen. Dessa tal steg nämligen 1970-1972 vilket är en återspegling av en minskad tillströmning till universitet och högskolor. Antalet arbetstimmar per år 1970-1972 beräknades i LU 70:s arbetskraftskalkyl minska med i genomsnitt 0,9 % årligen, vilket framgår av ovanstående tablå. Minskningen blev emellertid drygt dubbelt så stor, nämligen 2,3 % per år. Skillnaden mellan prognos och utfall berodde förutom på den dämpade konjunkturen även på arbetstidsförkortningens förläggning. Förkortningen av veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar genomfördes nästan helt under 1971-1972. I LU 70:s arbetskraftskalkyl hade antagits att den skulle tas ut 1971 och 1973, varför timvolymen under vartdera av dessa år beräknades sjunka med ca 2 %. Genom att största delen av arbetstidssänkningen kom att tas ut under 1972 noterades i arbetskraftsundersökningarna redan detta år den medelarbetstid som i LU:s kalkyl beräknats för 1973. Om arbetstidsförkortningens tidsmässiga förläggning varit känd vid prognostillfället skulle, med i övrigt oförändrade antaganden, den kalkylerade minskningen av totala antalet arbetstimmar 1970-1972 ha blivit 1,6 % per år. Den kvarstående skillnaden mellan beräknad och faktisk utveckling av antalet arbetstimmar kan huvudsakligen förklaras med ökad arbetslöshet från 1970 till 1972. I LU:s arbetskraftskalkyl antogs oförändrade arbetslöshetstal för hela prognosperioden. Ny kalkyl. Medelfolkrnångden i Sverige har av statistiska centralbyrån beräknats öka med 0,5 % per år såväl 1970-1975 som 1972- 1977. Nettot av in- och utvandring, vilket sjönk kraftigt från 1970 till 1972, har för perioden 1973-1977 i de nya beräkningarna antagits innebära ett årligt invandringsövcrskott på 15 000. Medan detta överskott väntas bestå huvudsakligen av personer i de s. k. aktiva åldrarna, dvs. 16-74 år, beräknas den inhemska befolkningsökningen i betydande utsträckning avse barn och ungdomar samt åldringar. Därigenom förutses en något svagare procentuell ökning av den aktiva befolkningen än av totala befolkningen 1970-1975 och 1972-1977. De olika samband som kan antas föreligga mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft är endast ofullständigt klarlagda. Dessa samband kan avse den rent antalsmässiga utvecklingen såtillvida att utbudet stiger vid ökad efterfrågan på arbetskraft. Ofta torde dock förändringarna sammanhänga med faktorer av mera kvalitativ natur såsom t. ex. arbets-

kraftsefterfrågans geografiska och yrkesmässiga sammansättning samt befolkningens yrkespreferenser och löneanspråk. I kalkylen över arbetskraftsutbudet har någon direkt hänsyn till ovan nämnda slag av samband ej kunnat tas. I den mån strukturella förändringar av efterfrågan avspeglar sig i det historiska materialet över arbetskraftsutbudet kan emellertid i de gjorda framskrivningarna om förligga en förutsättning skjutningar på arbetsmarknaden av ungefär samma karaktär och styrka som under tidigare perioder. Detta relativt väl synes överensstämma även med de beräkningsresultat som avser olika näringsgrenarnas framtida arbetskraftsbehov. Inom enstaka såsom näringsgrenar byggnadsverksamhet och skogsbruk under tycks dock utvecklingen prognosperioden komma att avvika mera påtagligt från vad som observerats för 60talet. Vidare skulle en fördelning vilket på industribranscher, precisionen i beräkningarna dock ej medger, möjligen ge en något förändrad bild av arbetskraftsbehovets De förutsedda struktursammansättning. förändringarna under prognosperioden torde dock inte avvika väsentligt från motsvarande tendenser under 60-talet och de första åren av 70talet. I följande tablå återges resultaten av arbetskraftskalkylen uttryckta som förändringstal för perioderna 1970-1975 och 1972-1977.

Medelfolkmängd Antal personer Antal arbetade i arbetskraften timmar/år Totalt 16-74 år milj. tim.

1970-1975 Antal 199 500 94 400 96 900 - 262,26 % per år 0,5 0,3 0,5 - 0,8 1972-1977 Antal 195 100 79 700 74 000 33,98 % per år 0,5 0,3 0,4 0,1

Av de ovan angivna ökningstalen beträffande antalet personer i arbetskraften väntas knappt 2/5 härröra från befolkningsförändringar och drygt 3/5 från stegrade relativa arbetskraftstal. Även om dessa tal totalt sett beräknas stiga 1970-1977, förutses en fortsatt nedgång i männens relativa arbetskraftstal. Denna nedgång hänför sig dock i sin tur endast till åldersgruppen 54-74 år, medan de relativa arbetskraftstalen för män i åldern 16-54 år antas komma att ligga kvar på 1972 års nivå. Bland kvinnor med barn under 7 årl beräknas de relativa arbetskraftstalen fortsätta att stiga, men i något avtagande takt. Beträffande övriga kvinnor väntas utvecklingen bli olika för skilda ålders-

1 Den fördelning av kvinnorna på civilstând, som gjorts i tidigare arbetskraftsberäkningar, har inte tillämpats i den nya kalkylen. Den ökade andelen icke gifta sammanboende och icke gifta kvinnor med barn synes nämligen ha medfört att en indelning efter civilstånd inte längre på ett avgörande sätt återspeglar de skillnader i benägenhet och möjlighet att ta arbete som förekommer.

grupper. Sålunda antas de relativa arbetskraftstalen för dessa kvinnor 1972-1977 förbli oförändrade i åldern 16-24 år, medan en ökning av dessa tal förutses för åldersgruppen 25-64 år och en minskning för kvinnorna över 64 år. Såsom visas i tabell 2 beräknas befolkningsutvecklingen och förändringen av de relativa arbetskraftstalen få förhållandevis stor positiv effekt på totala timvolymens utveckling 1970-1975 och 1972-1977.

Tabell 1: 2 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970-1977 Procent av den totala arbetskraftsvolymen 1970-1975 1972-1977 Förändring i total arbetskraftsvolym i timmar

därav:

Den genomsnittliga arbetslöshetsnivå som i kalkylen valts för prognosperioden, 1,8 % av antalet personer i arbetskraften, är något högre än det relativa arbetslöshetstal som noterats för 1970, men betydligt lägre än 1972 års värde. Förändringen av arbetslöshetsnivån kommer därför i beräkningarna för 1970-1975 att få en viss negativ effekt och för 1972-1977 relativt kraftig positiv inverkan på utvecklingen av antalet arbetstimmar per år. Minskningen av medelarbetstiden per vecka, 1970 -1975 främst beroende på den lagstadgade arbetstidsförkortningen och 1972-1977 huvudsakligen på grund av ökande deltidsarbete, beräknas dra ned totala timvolymen kraftigt under båda S-årsperioderna. I beräkningarna förutsätts att ingen ytterligare allmän arbetstidsförkortning sker under perioden.

Arbetsproduktivilet Under 60-talet ökade produktiviteten snabbt. För hela ekonomin uppgick den årliga ökningstakten till i genomsnitt 4,7 % per år 1965- 1970. LU 70 förutsåg i sina kalkyler en ökningstakt 1970-1975 som var ungefär densamma som under närmast föregående S-årsperiod. Den konjunkturdämpning som varit förhärskande 1970-1972 har medfört att den genomsnittliga produktivitetsökningstakten över dessa två år inskränker sig till ca 4,0 % per år mot de 4,8 % som förutsattes i LU 70. Dämpningen blev särskilt kraftig inom industrin där ökningen

synes ha stannat vid ca 5 % per år mot de 7,6 % som förväntades i LU 70. Den fråga man nu måste ställa är i vilken grad och hur snabbt den i konjunktursvackan dämpade produktivitetsökningen kommer att återgå till en mera normal, långsiktig ökningstakt. I och för sig finns all anledning att förmoda att det normala cykliska mönstret med en återgång till snabbare produktivitetsökning kommer att göra sig gällande även denna gång. Som stöd för denna uppfattning kan åberopas exempelvis de enkätuppgifter angående produktions- och sysselsättningsläget som insamlats av Industriens utredningsinstitut hösten 1972.1 Det framgår där att företagen 1972 ansåg sig ha en outnyttjad produktionskapacitet som var flerdubbelt större än den undersysselsättning man samtidigt angav. Trots vad so1n ovan sagts har vi emellertid denna gång valt att i våra kalkyler använda produktivitetsantaganden som sammanvägda något underskrider såväl de långsiktigare trenderna som de värden som angavs i LU 70. För industrins del antas en produktivitetsökning 1970-1975 med i genomsnitt 6,8 % per år att jämföra med 7,6 % enligt LU 70 vilket tal också är lika med det faktiska utfallet 1965-1970. För hela ekonomin är talen 4,3 % enligt de nya kalkylerna, 4,8 % enligt LU 70 och 4,7 % 1965--1970. För perioden 1972--1977 antas produktivitetsökningen inom industrin, på grund av upplösandet av de ovan diskuterade produktivitetsreserverna, komma att uppgå till ca 7,8 % årligen. Skälen för en uppbromsning av produktivitetsökningstakten kan sammanfattas på följande sätt. 1. I och för sig finns en långsiktig tendens till en förskjutning av sysselsättningen mot näringar med låg produktivitetsökning, främst på tjänstesidan. I det föreliggande perspektivet döljs dock denna tendens dels genom det byte av prisbasår som skett, dels genom att den offentliga sektorn beräknas öka långsammare än den privata 1970-1975. 2. Vid en internationell jämförelse synes industrins produktivitet under en följd av år ha ökat mycket snabbt i Sverige. Denna utveckling har varit kopplad till en kraftig strukturomvandling, vilken yttrat sig

t. ex. i form av företagssammanslagningar och företagsnedläggelser.

Man kan av allmänna skäl vänta sig att produktivitetseffekterna av en sådan process efter hand ebbar ut. Strukturomvandlingen har utan tvivel också bidragit till att skapa eller öka olika sorters spänningar i ekonomin, exempelvis av regional eller socio-ekonomisk karaktär, vilket medför problem i utvecklingen. Olika medel för att dämpa eller upplösa sådana spänningar har redan kommit till användning och denna process kan väntas fortgå. 3. På de enskilda arbetsplatserna synes medvetandet om produk- 1 Se bilaga 3, avsnitt 2.5.

tionsprocessens avigsidor ha växt sig allt starkare och manifesterat sig i krav på en arbetsmiljö så fri från stress- och otrivselfaktorer som möj- Övergången till nya löneformer och produktionsprocesser kan sätligt. tas i samband härmed. Ehuru en utveckling av skisserat slag på någon sikt kanske skulle verka höjande på produktiviteten även mätt enligt konventionella mått förefaller det dock rimligt att, speciellt i ett kortare perspektiv, tänka sig att en ökad del av det eljest möjliga produktionsresultatet i framtiden kommer att tas ut i form av en förbättrad arbetsmiljö. Många andra skäl både för och emot en neddragning i produktiviskulle utan tvivel kunna anföras. Det är självfallet tetsökningstakten också helt omöjligt att på olika branscher kvantifiera effekterna av de tendenser som ovan antytts. Hänsyn till dem har dock gjort att vi ansett oss böra godta de lägre produktivitetsökningar som antytts genom de utförda företagsenkäterna. De produktivitetstal som införts i våra kalkyler framgår av tabell 3.

Tabell 1: 3 Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1960-1977 Procentuell årlig volymförändring 1960- 1965- 1970-1975 1972_- ---?---- 1977 1965 1970 LU 70 LU 701 Ny omräkn. kalkyl

Jordbruk, skogsbruk m. m. 5,1 8,0 8,0 6,9 6,2 4,8 Industri 0. kraftproduktion 8,1 7,5 7,6 7,6 6,8 7,7 Byggnadsverksamhet 4,7 3,1 3,5 3,5 3,5 2,7 Summa varu- o. kraftproduktion 7,6 7,1 7,3 7,1 6,6 7,0 Privata tjänster 3,6 3,5 4,2 4,0 3,7 3,6 Summa tjänsteproduktion 2,9 2,3 2,7 2,9 2,3 1,9 Totalt 5,2 4,7 4,9 4,8 4,3 4,3

1 Se avsnitt 1.2.2.

Som ovan nämnts beräknas produktivitetsökningen inom industrin bli speciellt snabb under perioden 1972-1977, beroende på ett antaget underutnyttjande av produktionsresurserna i utgångsläget. För jord- och beräknas uppgången däremot bli långsammare än under peskogsbruk rioden 1970-1975, beroende på tillfälliga faktorer som påverkar ut- 1972. För byggnadsverksamheten har, som framgår i avsnitt gångsläget 2.3 nedan, av för den se-

en neddragning produktivitetsökningstakten

nare perioden skett. För tjänstesektorerna slutligen har ingen förändi 1972-1977 jämfört med 1970-1975

ring produktivitetsökningstakt

ehuru det varit möjligt, och kanske rimligt, att anta en konantagits,

junkturreserv i utgångsläget även inom dessa sektorer. Sammantaget innebär de överväganden som gjorts för de olika näringsgrenarna att produktivitetstakten 1972-1977 kommer att uppgå till ungefär samma tal som för 1970-1975.

Total produktionskapacitet De antaganden som gjordes i LU 70 beträffande arbetskraftstillgången, den sektorvisa produktivitetsutvecklingen och sektorsammansättningen innebar att den totala produktionskapaciteten skulle öka med 4,1 % per år 1970-1975 (tillväxten avser BNP mätt från produktionssidan, se tabell 4). Med den omräkning som gjorts utifrån nu föreliggande statistisk information och avseende 1968 års prisnivå (mot 1959 års priser i LU 70) erhålls en genomsnittlig årlig kapacitetstillväxt på 4,0 %. Jämförelser med LU 70 avser i princip sådana omräknade kalkyler. Vad omräkningen inneburit beträffande utvecklingen av olika poster i försörjningsbalansen anges i tabell 5 (avsnitt 1.2.2.). Enligt de beräkningar som nu gjorts, förefaller det ej sannolikt att en fullt så stark stegring i produktionskapaciteten skall kunna uppnås under perioden 1970 1975, som förutsattes i LU 70. Den nya kalkylen pekar i stället på en trolig ökningstakt för perioden på i genomsnitt 3,4 % per år (tabell 4). Det bör här särskilt observeras att denna kalkyl inte avser den faktiska utvecklingen i BNP, vilken ju i betydande utsträckning är beroende av konjunkturläget vid olika tidpunkter utan endast utvecklingen i den totala produktionskapaciteten. Hur stor del av denna kapacitet som tas i anspråk kommer sedan att bero på det aktuella konjunkturläget. Sysselsättningsgraden är här av avgörande betydelse. Det är därför inte meningsfullt att utifrån denna kalkyl, som avser den långsiktiga tillväxten i produktionskapaciteten, söka härleda en konjunkturprognos över BNP:s utveckling 1972-1975, genom att från den totala ökningen 1970-1975 dra den faktiska utvecklingen i BNP 1970-1972.

Tabell 1: 4 Arbetskraftens, produktivitetens och BNP:s förändringar 1965-1977 Procent per år

1965- 1970- 1970- 1970- 1972- 1970 1975 1972 1975 1977* --- Ut- Ny LU 70 LU 70 fall kalkyl omräkn.

Arbetskraft i timmar -0,6 -0,8 -0,8 -2,3 -0,8 0,1 BNP per arbetstimme 4,7 4,9 4,8 4,0 4,3 4,3 BNP från produktionssidan 4,1 4,1 4,0 1,5 3,4 4,4 BNP från användningssidan 4,0 3,8 3,7 1,1 3,1 4,2 1 Under förutsättning att ingen allmän arbetstidsförkortning sker under perioden.

Däremot kan man givetvis försöka bestämma vilken produktionsökning som blir möjlig inom det kapacitetsutrymme som beräknas föreligga fram till 1975. Härvid bör noteras att den ökning i produktionskapaciteten som beräknats för 1970-1975, 3,4 %, avser det årliga genomsnittet för perioden. Produktionskapacitetens tillväxt måste ha varit lägre under 1971 och 1972 -- då huvuddelen av arbetstidsförkortningen - än under genomfördes den därpå följande perioden. Utförda beräkningar, varvid effekten av arbetstidsförkortningen frånräknats, tyder på en kapacitetstillväxt 1972-1975 på ca 4 % per år. Härtill kommer den kapacitetsreserv som uppstod 1970-1972 genom att hela produktionskapaciteten inte kunde fullt utnyttjas. Om också denna reserv kan tas i anspråk skulle det rent räknemässigt föreligga ett utrymme för en BNP-ökning 1972--1975 på uppskattningsvis uppemot 5 % per år. För perioden 1972-1977 beräknas, som framgår av tabell 4, sysselsättningsvolymen komma att utvecklas betydligt gynnsammare än 1970 -1975. Vid dessa beräkningar har inget antagande lagts in om ytterligare arbetstidsförkortning efter 1973. Med den utveckling av arbetsproduktiviteten som här förutsätts beräknas den totala produktionskapaciteten öka med 4,4 % per år 1972-1977.

1.2.2 Avstämning och revidering av kalkylen för resursanvändningen 1970--1975 enligt LU 70 I det följande kommer en genomgång att göras av de olika komponenterna på BNP:s användningssida. Med hänsyn till den uppläggning som arbetet denna gång fått kommer denna genomgång att ske i en något annan ordningsföljd än den eljest vanliga. Först behandlas nämligen de variabler för vilka oberoende prognoser gjorts, dvs. de variabler som är exogena i den modell som använts för beräkningarna. Därefter behandlas de variabler som framkommer som resultat i denna modell. Innan genomgången kan ske blir det dock nödvändigt att i korthet beröra modellen och de förändringar däri som gjorts sedan LU 70.

LU:s ekonometriska modell Vid upprättandet av kalkylerna för den ekonomiska utvecklingen 1970-1975 i LU 70 användes en ekonometrisk totalmodell för den svenska ekonomin. Denna har också kommit till användning vid avstämningen av LU 703- Det statistiska material som ligger till grund för beräkningarna är, jämfört med LU 70, förnyat på samtliga punkter. Volymberäkningarna görs nu i 1968 års priser mot tidigare i 1959 års priser. Vidare finns modellen nu i två varianter. I den ena har näringslivet indelats i 24 sektorer medan sektorindelningen i den andra så nära 1 Huvudresultaten av de oberoende prognoserna liksom av modellkömingarna redovisas i appendix till denna sammanfattning. 2 För en presentation av modellen och modellresultaten se bilaga 9 till LU 70, Plan och prognos, SOU 1971: 70. För motsvarande redogörelse avseende avstämningsarbetet se bilaga 1.

Tabell 1: 5 Försörjningsbalansens utveclding 1970-1975 enligt LU 70 Procentuell årlig volymförändring

Ursprunglig Omräknat beräkning

l. Privat konsumtion 2. Offentlig konsumtion

wwwew

amount.:

Stat Kommun 3. Total konsumtion (l +2) 4. Bruttoinvesteringar

mmwmäom

Stat Kommun

GOD-UND)

Privata* ( 3›5) Industri . UI . Inhemsk resursförbrukning (3 + 4 + lagerförändrin g) b) - J: Ox . Summa kapitalbildning (4 + lager + bytesbalans) 4 . Export av varor och tjänster därav: varor

_Ulüøxlxlgh OOi#l\)O\b-Db»)

8. Import av varor och tjänster därav: varor 9. BNP

1 Angavs i LU 70 enligt andra definitioner än i modellkömingama. Inom parentes anges med omräknade värdet jämförbart tal.

som möjligt ansluter till den som användes i LU 70. Näringslivet indelades där i 16 sektorer. För avstämningen har 16-sektorsmodellen använts medan de förnyade kalkylerna har gjorts med hjälp av 24-sektorsmodellen. Genom att det statistiska materialet förändrats sedan LU 70 kommer modellen ej att ge exakt det resultat som man då fick även om de antaganden beträffande vissa variabler som ger förutsättningarna för modellens lösning i princip är exakt desamma som då. Det blir därför nödvändigt att här först presentera LU 70:s prognos enligt huvudbetänkandet (beräknad i 1959 års priser) och därefter den omräknade prognos (beräknad i 1968 års priser) som fås med den nya 16-sektorsmodellen om i princip samma antaganden görs som i LU 70 om den yttre utvecklingen. Som framgår av tabell 5 är skillnaden mellan de båda beräkningarna inte så stora att de behöver beaktas särskilt i detta sammanhang) Modellen skiljer i princip mellan den offentliga myndighetssektom och övriga delar av ekonomin och omfattar egentligen endast de senare. För att belysa hela ekonomin måste modellresultaten därför kombineras med fristående beräkningar över den offentliga sektorns konsumtion och produktion (se avsnitt 2.2 nedan, jämte bilaga 5: Offentliga tjänster). Men även för modellsektorerna måste fristående, exogena, 1 Se bilaga l, avsnitt 5, för en noggrann redogörelse.

prognoser göras för bruttoinvesteringar, lager och produktivitet. Vidare krävs sådana från modellen fristående beräkningar över total sysselsättning samt över det exportöverskott i handeln med varor och tjänster som krävs för att balans i de utrikes betalningarna skall råda. Modellen beräknar då bl. a. utvecklingen av privat konsumtion, produktion och utrikeshandel inom de olika sektorerna under förutsättning av full sysselsättning och balans i de utrikes betalningarna. Ett viktigt led i modellen är de input-outputmatriser som beskriver leveransströmmama mellan de olika sektorerna i ekonomin. Som utförligt redovisas i bilaga 1 har dessa matriser i princip prognoserats genom en förlängning av historiska utvecklingstrender. Det är uppenbart att i sådana fall där kraftiga strukturförändringar ägt rum en sådan prognosmetod är mindre lämplig. Modellresultaten för de olika produktionssektorema förefaller i vissa fall att vara påverkade härav och stor försiktighet måste därför iakttas vid tolkningen av de sektorvisa resultaten.

Bruttoinvesteringar De totala bruttoinvesteringarna (exkl. lager) förutsattes i LU 70 öka med 3,5 % per år 1970-1975. Industriinvesteringarna angavs stiga med ca 7 % och de offentliga investeringarna med drygt 3 % per år. För bostadsinvesteringama räknade LU 70 däremot med en minskning på 0,5 % per år (tabell 6). I fråga om bostäder och privata investeringar föreligger vissa definitionsolikheter och andra skillnader av statistisk natur gentemot LU 70. Att de förändringstal som anges i tabell 6 för 1970-1975 (LU omräknat) kraftigt avviker från dem som publicerades i huvudrapporten i LU 70 beror på sådana olikheter och inte på den i föregående avsnitt nämnda omräkningen. Under 1970-1972 ökade de totala investeringarna med 1,8 % per år. Denna låga ökningstakt kan till stor del hänföras till minskningen i de kommunala investeringarna. Också bostadsinvesteringama minskade, och detta i en något snabbare takt än vad som förutsattes i LU 70 beträffande den genomsnittliga årliga nedgången 1970-1975. De statliga investeringarna kom däremot genom konjunkturstimulerande åtgärder att öka i en snabb takt. Industrins investeringar bedömdes i LU 70 behöva öka med ca 7 % per år 1970-1975. Den faktiska uppgången 1970 1972 stannade vid 4 % per år. Sett i förhållande till det under dessa år rådande konjunkturläget måste emellertid denna ökning betecknas som ovanligt stark. Att dessa investeringar kunde hållas uppe på en så pass hög nivå sammanhänger med de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtogs. Dessa avsåg dock till inte ringa del miljövårdsvilka inte väntas ge samma omedelbara tillskott till proinvesteringar, som andra investeringar. samhällsekonomiskt och duktionskapaciteten sikt också företagsekonomiskt medför emellertid dessa invepå längre

Tabell 1:6 Bruttoinvesteringar 196$-1975 Procentuell årlig volymförändring

steringar betydande fördelar, även i den internationella konkurrensen. I den nya kalkylen för 1970-1975 har de totala bruttoinvesteringarnas ökningstakt reviderats ned till 2,1 % per år. Den mest påtagliga nedrevideringen i prognosen gäller kommunernas investeringar vilka nu endast väntas öka med 0,6 % per år mot 3,3 % per år enligt LU 70. Denna kraftiga förändring av prognosen har sin förklaring i de finansiella svårigheter som kommunerna mött under början av 70-talet. Dessa väntas inte heller förbättras så påtagligt under den närmaste tiden att LU 70:s prognos kan infrias. Det kan också nämnas att den låga öknings- takten för kommunala investeringar som framgår av avsnitt 2.2 till stor del sammanhänger med den höga investeringsnivån under utgångsåret 1970. De privata investeringarna beräknas nu, liksom i LU 70, stiga med 3,5 % per år 1970-1975. Industriinvesteringarna har dock reviderats ned från ca 7 % per år till ca 4 % per år. Skälen till detta diskuteras närmare i avsnitt 2.1 och i kapitel 4.

Lagerinvesteringar De antaganden som görs om lagerinvesteringarnas framtida storlek blir av stor betydelse för beräkningen av övriga komponenter. Dels beror detta på lagrens höga importinnehåll, dels på de kraftiga svängningar som kännetecknar lagerbildningen (se t. ex. diagram 4: 1 sid. 85). Olyckligtvis är också den statistiska bilden av lagerförändringen och lagerstockamas utveckling över tiden mindre god. Detta kan illustreras med att den första prognos för lageruppbyggnaden 1970 som gjordes (i december 1969) angav densamma till ca 1 900 milj. kri 1969 års priser. Det faktiska utfallet beräknades senare till ca 4 570 milj. kr. Det är i detta perspektiv som LU:s underskattning av utgångsläget 1970 med ca 1 miljard kr måste ses. konstruktion - vilken Genom modellens här i betydande grad täcker ett reellt sakförhållande - det framtida för övpåverkas utrymmet riga komponenter mycket av vilket antagande som görs beträffande lageruppbyggnaden ett visst år, dvs. främst av vilket antagande man

32 SOU 1973: 21

gör om lagercykelns fas för det aktuella året. LU:s beräkningar är trendprognoser, ej konjunkturprognoser. Av hänsyn till jämförbarheten med LU 70 och till att en stor del av perioden 1970-1975 redan förflutit har dock för det senare året ett avsteg från denna princip måst göras. Lagercykeln antas därför komma att befinna sig i samma läge 1975 som 1970. De lagerförändringar som beräknas för olika år anges i nedanstående tablå (miljarder kr i 1968 års priser).1

Offentlig konsumtion I LU 70 förutsattes den .totala offentliga konsumtionen öka med 4 1/2 % per år 1970-1975. I förhållande till de planer som insamlats från statliga och kommunala huvudmän innebar detta en nedskärning av den årliga ökningstakten med ca 1/2 procentenhet. I kalkylen förutsattes vidare att ökningstakten skulle vara något snabbare under kalkylperiodens första år och att den sedan skulle avta. Utvecklingen av statlig och kommunal konsumtion sedan 1965 anges i nedanstående tablå (förändring i volym, % per år).

1965- 1970- 1970- 1970-

Det bör observeras att ökningstalen för statlig och kommunal konsumtion 1965-1970 är påverkade av vissa förändringar i huvudmannaskap. (Det bör också påpekas att de här presenterade uppgifterna avser LU 70:s kalkyl utan tidigare nämnd omräkning eftersom huvuddelen av den offentliga konsumtionen ej ingår i modellen.) Som framgår av tablån ökade framför allt den kommunala konsumtionen avsevärt långsammare 1970-1972 än vad som förutsattes i LU 70. För utvecklingen inom olika ändamålsområden av den offentliga konsumtionen och för de nya kalkylerna avseende 1970-1975 redogörs närmare i avsnitt 2.2. Enligt där presenterade kalkyler beräknas den offentliga konsumtionens ökning 1970-1975 till i genomsnitt 3,8 % per år. Nedrevideringen i förhållande till kalkylen i LU 70 beror till en del på den svaga utvecklingen 1970-1972, till stor del betingad av 1 Enligt de senaste beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten för 1973 har lagerförändringen 1972 uppskattats till -0,2 miljarder kr.

3-SOU 1973: 21 33

kommunernas finansiella svårigheter. Men också för de återstående åren av kalkylperioden förutses ökningstakten bli lägre än enligt LU 70. - -- Nedrevideringen som gjorts i belysning av nytt planmaterial är mest påtaglig i fråga om högre utbildning samt hälso- och sjukvård.

Bytesbalanskravet För 1970 registrerades ett underskott i bytesbalansen om ca 1 750 milj. kr. Till en del berodde detta på det högt uppdrivna efterfrågeläget inom landet, men en långsiktig förskjutning mot underskott i bytesbalansen hade förmärkts under slutet av 60-talet. En fortgående försvagning av tjänstebalansen - främst turismens genom utveckling utgjorde sålunda ett tydligt inslag i utvecklingsbilden. Denna tendens bedömdes bli bestående 1970-1975. Den av uplanerade ökningen landsbiståndet kunde också beräknas ställa ökade krav på betalningsbalansen. De kalkyler som gjordes av hur transfereringsnettot till följd av bl. a. det förutsedda u-landsbiståndet skulle bli 1975, visade på betydande underskott. För att möta detta underskott skulle handeln med varor och tjänster behöva vändas från ett underskott 1970 om 1 100 milj. kr räknat i löpande priser till ett plussaldo 1975 om 2 400 milj. kr. Genom försvagningen på tjänsteområdet måste en ännu större omsvängning ske för handeln med varor. När konjunkturen vände nedåt 1971 förbättrades handelsbalansen mycket väsentligt. 1972 registrerades ett överskott i handeln med varor och tjänster om ca 2 500 milj. kr i löpande priser. Ett gott överskott förelåg därmed i bytesbalansen, då underskottet i transfereringsnettot inkl. utvecklingskrediter samma år uppgick till ca 1 500 milj. kr. Denna förbättring var uppenbarligen påverkad av konjunkturomslaget. Beräkningar har gjorts över hur läget skulle kunna antas ha varit om man förutsätter en trendmässig efterfrågeutveckling under de aktuella åren. I dessa kalkyler har ingått att den outnyttjade kapacitetsreserven i ekonomin 1972 var ca 3 %. Olika fördelningar av en sådan tänkt högre produktion på varierande användningsområden (lagerinvesteringar, privat konsumtion etc.) ger givetvis olika resultat i fråga om den uppräkning av importen som därvid skulle ske. Då sedan dessa resultat sammanställs med likaledes konjunkturjusterade erhålls exportökningstal jämförelsetal som ligger förhållandevis nära ett balansläge. En viss övervikt mot underskott i bytesbalansen kan dock sägas finnas i beräkningarna. För utvecklingen framöver har genomförts förnyade analyser. Dessa redovisas i bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans 1970-1977. De överväganden som där görs innebär att underskottet i transfereringsnettot 1975 troligen blir större än som beräknats i LU 70 och att en uppräkning med ca 600 milj. kr till 3 000 milj. kr i löpande priser synes motiverad. Det är främst i fråga om posterna faktorbetalningar

Tabell 1:7 Bytesbalanskravet 1970-1975 Milj. kr 1970 1971 1972 1975 LU 70 Löpande priser - 800 _ 2 400 Utfall och förnyad prognos Löpande priser -800 -1 000 -1 500 -3 000 1968 års priser -700 - 900 -1 300 -2 300

(löner, kapitalavkastning etc.) och försäkringar som justeringar bedömts vara påkallade utifrån den utveckling som skett under senare år. I tabell 7 har sammanställts tidigare och reviderade beräkningar av de krav på bytesbalansen som ställs genom utvecklingen av underskottet i transfereringsnettot, varvid beaktats den faktiska utvecklingen fram till april 1973.

U tri keshandeln Som nämnts tidigare bestäms genom den ekonometriska modellen den export som behövs för att, med beaktande av t. ex. importbehov, valutor för att fullfölja u-landsbistånd etc., yttre och inre balans i ekonomin skall uppnås. Det exportkrav 1970-1975 som därvid framkommer innebär att exporten beräknas behöva stiga med 6,7 % per år (eller ca 7 % för enbart varuexporten). LU 70 räknade med 7,0 % per år (resp. 7,3 %). Några yttre hinder för en sådan ökning bedöms inte föreligga. Inom konjunkturinstitutet har utarbetats en prognos för avsättningsmöjligheterna på våra exportmarknader. Med beaktande av kapacitetsrestriktioner inom vissa exportnäringar har man där funnit att marknadsmässiga förutsättningar skulle finnas för en exportökning 1970-1975 om 7,1 % per år för varuexporten. Vid beräkningen av exportutrymmet har i möjligaste mån beaktats de effekter som kan följa av handelsavtalet med de europeiska gemenskaperna. Importen beräknades i LU 70 stiga med 5,7 % per år. Denna prognos nedrevideras nu till 5,2 % per år, huvudsakligen som en följd av den lägre utveckling för BNP som väntas enligt de förnyade beräkningarna. I detta sammanhang bör nämnas att en speciell faktor som kan påverka kalkylerna för utrikeshandeln inte kunnat beaktas. Genom det ovannämnda avtalet med de europeiska gemenskaperna kommer efter hand en tullsänkning att genomföras. Den sänkning av priser på varor från de berörda länderna som därav torde följa kan medföra en höjd importbenägenhet i vår ekonomi. Här har en sådan eventuell effekt inte kunnat bestämmas. Men det bör framhållas att importbehoven kan bli högre än som anges i våra beräkningar och att då också kraven på exportökningar därmed stiger.

Privat konsumtion Den privata konsumtionens ökningstakt framkommer som nämnts ur LU:s ekonometriska modell. Beräkningen avser det utrymme som finns för privat konsumtion under de förutsättningar om övriga användningskomponenters utveckling för vilka redogjorts i de föregående delavsnitten. Huruvida detta utrymme helt kommer att tas i anspråk för privat konsumtion eller också för andra ändamål måste bedömas separat. För perioden 1970-1975 beräknades den privata konsumtionen enligt LU 70 stiga med 3,1 % per år eller i samma takt som 1965-1970. Under perioden 1970-1972 steg den privata konsumtionen med endast 0,7 % per år. Detta berodde delvis på en ökad sparbenägenhet hos konsumenterna. Under periodens tre återstående år beräknas den privata konsumtionen emellertid expandera snabbt så att den för hela perioden 1970-1975 skulle stiga med i genomsnitt 2,6 % per år. En diskussion av de faktorer som är bestämmande för konsumtionsutvecklingen (sparbenägenhet, transfereringar, förskjutningar i befolkningen etc.) återfinns i bilaga 6: Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970-1977. Där görs ett försök att utifrån den förutsedda utvecklingen av de faktorer som är bestämmande för konsumtionen (hushållens sammansättning, inkomster etc.) beräkna konsumtionens långsiktiga förändringar. Man har därvid angivit ett intervall för det tänkbara Våra ökningstalet. beräkningar för konsumtionsutrymmets tillväxt ligger inom detta intervall.

1.2.3 Kalkyler för utvecklingen 1972-1977 Vid beräkningar av utvecklingen för den nämnda tillkomperioden mer en komplikation det underutnyttjande genom av tillgängliga resurser som fanns 1972. I föreliggande sammanhang har den tekniken använts att vi på bästa möjliga sätt (se de olika sektors- och områdesavsnitten) fastställt prognosvärden för 1977. Utvecklingen har därefter mätts från det faktiska utgångsläget 1972, såvitt detta varit känt. Härigenom kommer givetvis variationer i utnyttjandegraden 1972 att påverka de förändringstakter som anges. I bilaga 1, avsnitt 6, redogörs dock för de försök som även gjorts att konjunkturjustera vissa variabler, främst lagren.

Bruttoinvesteringar De totala beräknas komma investeringarna att öka i ungefär samma takt 1972-1977 som 1970-1975. Bostadsinvesteringarnas minskning skulle marginellt avta något i det längre perspektivet beroende på de antaganden som gjorts om konsumtionens och bostadskapitalstockens

utveckling (se avsnitt 2.3 nedan). Skillnaden uppgår dock endast till ca 1/2 % per år. De offentliga investeringarnas ökningstakt beräknas accelerera något i det längre perspektivet, beroende på en förväntad uppgång i kommunernas investeringar efter 1972. För näringslivets och speciellt industrins investeringar förutses samma eller möjligen en obetydligt lägre tillväxt jämfört med 1970--1975. Dessa beräkningar är som framgår av avsnitt 2.1 nedan - försedda med betydande osäkerhet. Ökningstakten 1972--1977 blir i viss mån beroende av de antaganden som gjorts beträffande petroleum-, verkstadsindustrins och varvens investeringar vilka båda förutses öka snabbare 1970-1975 än 1972-1977.

Lagerinvesteringar De principiella problem som gäller prognosen över lagerförändringarnas storlek redovisades i motsvarande avsnitt rörande 1970- 1975 ovan. För 1977 antas, i motsats till vad som var fallet rörande 1975, lagerstockarna ha antagit ett i förhållande till produktionsvolymen långsiktigt normalt värde. Eftersom motsvarande utfallsvärde 1972 var i hög grad undernormalt innebär detta att en ökande del av totala resursutrymmet kommer att upptas av lageñnvesteringar 1972-1977. Något annat antagande synes emellertid knappast vara möjligt. Det enda tänkbara alternativet skulle vara att för 1977 anta ett i förhållande till den långsiktiga trenden lika onormalt lågt läge som 1972.1 Ett värde för lagerförändringen 1977 om + 2,1 miljarder kr har därför införts. Jämfört med 1972 innebär detta en omkastning i lagerinvesteringarna med ca 2,7 miljarder kr, dvs. ca 1,7 % av BNP i 1968 års priser. (Det försök till konjunkturjustering av lagren 1972 som gjorts och som redovisas i bilaga 1 ger som resultat en omkastning motsvarande endast - 0,2 %. Men det tillgängliga resursutrymmet produktionskapaciteten - får =i ett sådant normalfall också en motsvarande långsammare utveckling.)

Offentlig konsumtion Den konsumtionen beräknas öka något snabbare 1972offentliga 1977 än 1970-1975. Den statliga konsumtionen förutses nämligen öka med 3,5 % per år 1972-1977 mot 3,2 % per år 1970-1975 medan motsvarande tal för den kommunala konsumtionen är 4,3 % mot 4,2 %. För den totala konsumtionen innebär detta en ökning med offentliga 4,0 % per år mot 3,8 % per år för perioden 1970-1975. Denna kalkyl utgår från uppgifter om de offentliga myndigheternas långtidsplanering

1 För att möjliggöra alla jämförelser har som bivarianter även beräknats ett läge där lagren 1975 ligger på den långsiktiga trenden samt ett där lagren 1972 också ligger på denna trend. Resultaten av dessa beräkningsvariationer redovisas i bilaga 1, avsnitt 6.

SOU 1973: 21 37

under beaktande av redan beslutade åtgärder och kända reformer. Den offentliga konsumtionens emellertid ökningstakt utgör en *viktig handlingsparameter för den ekonomiska politiken. Den framtida utvecklingen blir i sista hand beroende på den awägning och de politiska prioriteringar som blir aktuella under de framförliggande åren. Något försök att förutse dessa kan inte göras här.

Bytesbalanskravet I det föregående har underskottet i transfereringsnettot 1975 uppskattats till 3 000 milj. kr i löpande priser. Under de återstående åren fram till 1977 beräknas underskottet växa till 3 900 milj. kr. I 1968 års motsvarar priser detta 2 300 milj. kr resp 2 900 milj. kr. Beträffande u-landsbiståndet, som utgör den tyngst vägande posten, har förutsätts att det sedan enprocentsmålet uppnåtts stiger i takt med BNP.

U trikeslzandeln Importens beräknade ökningstakt 1972-1977 blir relativt stark. Den uppgår då till 7,3 % per år mot 5,2 % per år 1970--1975. Detta är till stor del en följd av att lageruppbyggnaden 1977 enligt de förutsättningar som valts för beräkningarna är betydligt större än 1972, medan den 1975 är ungefär lika stor som 1970. En annan faktor av betydelse är den högre stegringstakt i BNP som väntas under perioden 1972-1977 jämfört med 1970--1975. Vid denna importökning och vid det uppställda bytesbalanskravet måste exporten stiga med 7,1 % per år mot 6,7 % per år 1970-1975 för att yttre och inre balans skall råda. Exporten skulle alltså kunna öka i långsammare takt 1972--1977 än importen utan att bytesbalanskravet äventyras. Detta är emellertid helt betingat av den speciella situationen för beräkningarnas utgångsår och av antagandena om lagersituationen 1977. Om man justerar för de konjunkturmässiga inflytelserna visar kalkylerna att exporten måste stiga i snabbare takt än importen. Som framgår av konjunkturinstitutets beräkningar skulle den utländska efterfrågan på svenska exportvaror under perioden 1972-1977 utvecklas i en takt som väl överstiger det här beräknade exportkravet.

Privat konsumtion Under perioden 1970-1975 beräknades den privata konsumtionen kunna stiga med endast 2,6 % per år (mot 3,1 % enligt LU 70). För perioden 1972-1977 är bilden en annan; den privata konsumtionen beräknas från den låga nivån 1972 kunna stiga med 4,4 % per år. Detta utrymme har framkommit efter en bedömning av utvecklingen för investeringar, offentlig konsumtion och lager. Att utrymmet för ökning av den privata konsumtionen blivit så stort sammanhänger med att de gjorda bedömningarna har gett relativt låga ökningstal för såväl brutto-

som konsumtion. Investeringskalkylen beror i investeringar offentlig hög grad på bostadsbyggandets utveckling. Som påpekas i avsnitt 2.3 kan man inte utesluta att ökningen ibostadskapitalstocken skulle kräva att åter börjar stiga under 70-talets andra hälft. Bebostadsinvesteringarna träffande offentlig konsumtion är det möjligt att nu föreliggande planer har påverkats av läget 1970-1972 och att de därför ligger i underkant. I båda fallen skulle då utrymmet för den privata konsumtionen reduceras.

2 Utvecklingen inom olika näringsgrenar 2.1 Industri I syfte att revidera och följa upp industriprognosen i LU 70 har, i nära samarbete med industridepartementet, ett omfattande underlagsmaterial insamlats. I underlagsmaterialet ingår en studie utförd av Industriens utredningsinstitut (IUI) och baserad på en enkätundersökning av sedvanligt slag. Denna studie finns publicerad som bilaga 3: Svensk industri 1972-1977. Industrienkäten utfördes under hösten 1972. För att kunna bedöma enkätmaterialets tillförlitlighet har skillnaderna mellan plan och utfall i tidigare långtidsutredningar studerats. Vid dessa jämförelser har framkommit att företagens säkraste framtidsbedömningar avsett exporten, produktionen per sysselsatt och i viss mån produktionsvolymen. Däremot har företagen i de två senaste långtidsutredklart överskattat sysselsättningsbehovet. Planerna beträffande ningarna investeringarna har varit betydligt osäkrare än planerna för de övriga variablerna och visar en konsekvent underskattning av den faktiska utvecklingen. I avstämningsarbetet har vi främst tagit fasta på de uppoch produktivitetsutveckling som framkommit i gifter om investeringsnämnda IUI-studie beroende över dessa variabler bepå att prognoser hövs som indata i LU-modellen. Enkätmaterialet och IUI:s tolkning därav har dock inte omedelbart kunnat användas i LU-modellen bl. a. därför att IUI:s branschindelning skiljer sig något från den som tillämlångtidsutredningen. Bl. a. därför är det knappast möjligt att via pas i modellen utföra någon konsistensprövning av de sektorsvisa bedömningar som gjorts av IUI, vilket försvårar en jämförelse mellan tolkningarna av totalutvecklingen. I det följande redovisas först de beräkningar över produktivitets- och som använts i LU-modellen. Därefter redovisas investeringsutveckling modellens resultat avseende produktions- och sysselsättningsutveckling varvid en jämförelse med resultaten från IUI-studien görs. Sektorns allmänna utveckling. Industrisektorn består förutom av egentlig industri även av småindustri och hantverk. Den egentliga industrin den helt dominerande delen. Den största delbranschen är utgör verkstadsindustrin som 1971 svarade för ca 40 % av produktionen i

SOU 1973: 21 39

sektorn. Andra stora delbranscher är skogsindustrin och livsmedelsindustrin. En betydande strukturomvandling har ägt rum under efterkrigstiden. Av delbranscherna har verkstadsindustrin och den kemiska industrin ökat sina andelar medan minskade andelar noteras för främst textil-, beklädnads- och livsmedelsindustrin. Men även inom de flesta delbranscher har strukturomvandlingen gjort sig märkbar genom en tendens mot ökad koncentration till större och produktionsenheter nedläggning av mindre effektiva företag.

2.1.1 Produktivitet Produktiviteten har stigit snabbt under 60-talet. Industrin har traditionellt varit en av de sektorer där produktivitetsstegringen gått snabbast. Produktionen i industrin per arbetstimme har stigit med ca 8 % per år under 60-talet. Gummivaruindustrin, petroleumindustrin och övrig industri uppvisar de kraftigaste ökningarna medan produktivitetsutvecklingen har varit svagast i grafisk industri och skyddad livsmedelsindustri. Inom textil- och beklädnadsindustrin har produktiviteten främst höjts genom en omfattande nedläggning av lågproduktiva enheter. En ökning i arbetsproduktiviteten kan ske dels genom en ökning i kapitalintensiteten, dvs. ökad kvantitativ insats av kapital per arbetad timme, och dels genom inverkan av den s. k. teknikfaktorn (restfaktorn). Till denna faktor bidrar förutom kvalitativa förbättringar hos kapital och arbetskraft även effekter via förändringen i fördelningen och utnyttjan-

Tabell 2:1 Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1970-1977 Procentuell årlig förändring

Produktion per arbetstimme Ursprunglig kalkyl* LU 70 Justerad kalkyl 1970-1975 1972-1977 1970-1975 1970-1975 1972-1977

1 Utgår från IUI:s kalkyl över förädlingsvärde per sysselsatt. Se vidare texten. SOU 1973: 21

det av resurserna. Teknikfaktorn har visat sig förklara större delen av produktivitetstillväxten och har tenderat att öka i betydelse under efterkrigstiden. I LU 70 väntades teknikfaktorns inflytande minska något under början av 70-talet jämfört med kapitalintensiteten. Arbetsproduktiviteten i industrin beräknades öka med 7,6 % under perioden 1970- 1975. Prognoserna för de enskilda delbranscherna enligt LU 70 framgår av tabell 1. I IUI:s bedömning mäts produktiviteten i produktion per anställd medan långtidsutredningens modell uttrycker produktiviteten som produktion per arbetstimme. Antalet arbetade timmar per anställd beräknas på grund av arbetstidsförkortning och ökad andel deltidsarbetande komma att minska under prognosperioden. IUI:s bedömning har därför fått justeras med avseende härpå men endast arbetstidsförkortningens effekter har kunnat beaktas. I ett andra steg har en ytterligare justering av produktivitetsprognoserna gjorts, varvid hänsyn bl. a. tagits till de samband som synes föreligga mellan produktions- och produktivitetstillväxt. Denna justering är ett försök till anpassning till de relationer mellan de båda variablerna som man normalt kunnat räkna med i det historiska materialet och som var för handen i LU 70. De ursprungliga och justerade produktivitetsberäkningarna återfinns i tabell 1. Produktivitetsökningen i hela industrin har, enligt de preliminära beräkningar som nu föreligger, uppgått till ca 5 % per år 1970-1972. Detta innebär en lägre ökningstakt än i LU 70 (7,6 %), men med tanke på konjunkturläget ter sig uppgången inte osedvanligt långsam. Bland de olika delbranscherna har typiska processindustrier som gruvindustrin, petroleumindustrin samt järn- och stålindustrin uppvisat en svag produktivitetsutveckling. Dessa industrier har också relativt små möjligheter att variera sysselsättningen i takt med produktionen. Utvecklingen 1970- 1972 innebär att industriproduktiviteten 1972-1975 måste stiga med ca 10 i genomsnitt per år för att LU 70:s prognos skall uppfyllas. Att en snabb återhämtning i enlighet med det vanliga konjunkturmönstret - kommer att ske står fullt klart. Frågan om vilken långsiktig ökningstakt man har att räkna med är dock svår att ha en klar uppfattning om. Det framgår av tabell 1 att den sammanvägda produktivitetsökningen för hela industrin uppskattats till knappa 7 % per år 1970-1975 mot ca 7,5 % per år enligt LU 70. Denna ganska svaga neddragning torde i sin helhet vara en följd av viktförskjutningar mellan branscherna mellan de två beräkningstillfällena. För perioden 1972-1977 förutses produktivitetsökningen, på grund av den reserv som kan beräknas finnas i utgångsläget, öka något snabbare eller med knappt 8 % per år. De i modellen använda talen för industrins produktivitetsökning innebär, även om de ligger rätt nära dem som användes i LU 70, en klar dämpning i förhållande till tidigare ökningstakter. Vissa skäl till att dessa resultat har bedömts som rimliga har angivits i avsnitt 1.2.1.

2.1.2 Investeringar Investeringarna i industrin har enligt preliminära beräkningar ökat med 4 % per år 1970-1972. Detta innebär en tillväxttakt som ligger under den i LU 70 angivna. En rad ekonomisk-politiska åtgärder har vidtagits i syfte att stimulera investeringarna; bl. a. har investeringsfonderna frisläppts och ett investeringsavdrag på 20 % för maskiner varit i kraft. Inom vissa delbranscher har investeringarna utvecklats klart kontracykliskt på senare år. Den höga siffran under lågkonjunkturåret 1972 för skogsindustrin orsakades bl. a. av omfattande miljövårdsinvesteringar inom massa- och pappersindustrin. Mycket höga ökningstal 1970-1972 har även noterats för petroleumindustrin, medan investeringsutvecklingen varit svag i dryckesvaru- och tobaksindustrin, gummivaruindustrin samt grafiska industrin. De långsiktiga sambanden mellan investerings- och produktionsutveckling har aldrig getts någon tillfredsställande beskrivning, i vart fall inte med användande av empiriskt material. I LU-sammanhang har tidigare anförts bl. a. att i ett S-årsperspektiv variationer i utnyttjandegraden av kapitalstocken är av större betydelse än dennas tillväxt. Härtill kommer att tillväxten i kapitalstocken kan vara relativt oberoende av investeringsutvecklingen. I LU 70 gjordes en mängd olika ansatser att via kapitalstocksberäkningar och produktionsfunktioner fastställa vilket investeringsbehov som förelåg för att uppställda krav på produktions- och exportökningar skulle kunna uppfyllas. Man ansåg sig behöva utgå från ett intervall i fråga om nödvändiga investeringsökningar på mellan 2 och 8 % per år. Slutligen infördes i LU 70 en förutsättning om en årlig investeringsökning med 6 % ivolym 1970-1975. Samtidigt beräknades miljövårdsinvesteringarna i industrin öka snabbt och bidra med ytterligare 0,5 procentenheter till tillväxten i industrins totala investeringar. Denna ökning med 6,5 % per år innebar betydligt högre tillväxttakt än 60-ta1ets senare del.1 I planerna räknade företagen emellertid med en investeringsminskning. Traditionellt brukar företagen i industrienlcäterna underskatta investeringsbehovet för en så lång period som 5 år. Denna gång angav företagens planer dock en exceptionellt låg nivå. Några beräkningar motsvarande dem som gjordes i LU 70 har ej utförts denna gång. I stället har - på något undantag när - IUI:s justeringar av planmaterialet använts. Vissa av investeringsbedömningarna är grundade på förutsättningar om offentligt beslutsfattande vars realism inte här har kunnat prövas. Dessa bedömningar innefattar i stort sett en uppjustering av planmaterialet för systematisk underskattning i enlighet med tidigare erfarenheter. Emellertid har bedömningama inte direkt kunnat användas i modellen, då IUI:s branschindelning skiljer sig något från den i LU; bl. a. har prognoserna för grafisk industri och övrig 1 Se huvudrapporten SOU 1970: 71. Omräknat uppgår investeringstillväxten till 7,1 % per år (avsnitt 1.2.2).

Tabell 2:2 Industrins investeringar 1970-1977 Procentuell årlig volymförändring, 1968 års priser

gjorts med annan information än planmaterial. De i tillverkningsindustri modellen använda investeringsprognoserna redovisas i tabell 2. Smärre olikheter i ökningstakt mellan modellens tal och de justerade enkätvärdena är huvudsakligen av rent statistisk-teknisk natur.1 av tabell 2 väntas för var- Som framgår investeringarna malmgruvor, öka mycket under ven och petroleumindustrin kraftigt prognosperioden. Utvecklingen beräknas vidare bli fortsatt svag i grafiska industrin, livsmedelsindustrin och gummivaruindustrin. Inom textilindustrin väntas investeringarna dock minska långsammare än förut. För perioden 1970- 1975 beräknas enligt LU:s kalkyl investeringarna i hela industrin öka med i genomsnitt 4,1 % per år. Under perioden 1972-1977 beräknas investeringarna öka med 3,8 % per år.

2.1.3 Produktion Efterkrigstiden har kännetecknats av snabbt stigande industriproduktion och i särskilt hög grad gäller detta 60-talets första hälft. Därefter har tillväxten inte varit lika snabb. 1970 uppgick industrins andel av den totala produktionen i landet till 29,8 %. M odellresullaten. Som påpekats tidigare framkommer modellens värden för produktion och sysselsättning bl. a. som ett resultat av förutsättningarna rörande produktivitetsutvecklingen. Men ett avgörande inflytande på den framtida produktionsstrukturen enligt modellen har också projektionerna av de s. k. input-koefficienterna. En detaljerad redogörelse 1 Planmaterialet anger en genomsnittlig investeringsnivd för S-årsperioden i relation till ett utgångsvärde som ej fullständigt stämmer överens med långtidsutredningens vad gäller omfattning och prisnivå. Olikheter i utgångsvärden samt mindre revideringar av lUlzs bedömning för vissa branscher medför att den sammanvägda ökningstakten 1970-1975 för hela industrin blir högre i LU:s kalkyl än vad som anges i bilaga 3.

för detta återfinns i bilaga 1. Det framgår av nämnda avsnitt bl. a. att framskrivningen denna gång skett huvudsakligen genom en extrapola-

tion av historiska trender. De resultat som här redovisas rörande den

sektorvisa utvecklingen av produktion kan komma (och sysselsättning) att förändras då projektionerna väsentligt för input-koefficienterna genomarbetats. Man kan inte helt utesluta av att resultaten möjligheten blir missvisande i ett läge då starka förändringar i efterfrågans struktur sker, vilket synes vara fallet under den här aktuella perioden. Med hänsyn till den ytterligare information som finns förefaller t. ex. den beräknade produktionsutvecklingen för gruvindustri, kemisk industri och petroleumindustri osannolikt långsam. För industrin som helhet finns däremot ingen anledning att ifrågasätta de resultat som modellen givit. I tabell 3 jämförs de beräkningar för industriproduktionens utveckling 1970-1975 som framkommit genom långtidsutredningens modell med prognoserna i LU 70. En svag utveckling 1970-1972 kännetecknade samtliga branscher och för hela industrin stannade sammantagen den årliga procentuella förändringen vid ca 1 % jämfört med ca 5 % i LU 70. De mest expansiva branscherna har varit den kemiska industrin och varven, medan produktionen minskat i ett flertal branscher. För den återstående delen av prognosperioden skulle sålunda krävas en ökning i industriproduktionen på drygt ca 8 % per år. De reviderade kalkylerna för de olika branscherna skiljer sig betydligt från kalkylerna i LU 70, men överensstämmelsen är relativt god för de tyngst vägande delbranscherna. På totalnivån sammanfaller produktionsprognoserna praktiskt taget helt. Det torde alltså knappast finnas någon anledning att för industrin sammantagen revidera LU 70:s prognos för perioden 1970-1975. Enligt kalkylerna för perioden 1972-- 1977 skulle industriproduktionen komma att öka med 6,7 % per år i genomsnitt. Planmaterialet. Inom flertalet branscher är företagens framtidsbedömningar 1972 mindre optimistiska än de som gjordes 1969, vilket givetvis kan hänga samman med den svaga utvecklingen av produktionsvolymen de senaste åren. Så t. ex. visar verkstadsindustrins delbranscher, med undantag av transportmedelsindustrin, nedrevideringar jämfört med 1969. Relativt kraftiga nedjusteringar har också gjorts inom branscherna pappersvaru- och grafisk industri, gummivaruindustri samt jord- och stenindustri. Gemensamt för dessa branscher är att de under de tre senaste åren fått vidkännas en produktionsminskning. Företagen torde knappast ha räknat med detta då de angav sina planer 1969. Enligt anvisningarna i 1969 års enkät skulle de också förutsätta att den ekonomiska tillväxten i landet skulle fortsätta i ungefär samma takt som tidigare. Enligt IUI:s bedömning av enkätmaterialet skulle industriproduktionen öka med 4,4 % per år 1970-1975 och med 4,7 % per år 1972-1977.

Tabell 2:3 Produktion och sysselsättning inom industrin 1965-1977 enligt LU:s ekonometriska modell Procentuell årlig förändring, 1968 års priser resp. timmar

Produktion Sysselsättning

1965- 1970- 1970- 1972- 1965- 1970- 1970- 1972- 1970 1975 1975 1977 1970 1975 1975 1977 LU 70 Ny LU 70 Ny kalkyl kalkyl

Gruvindustri 5 6 0,5 -1 -4 -3,5 å. -4 -5 -6,5 Skyddad livsmedelsindustri 1 3 3 -2 -l -1,5 Konkurrensutsatt . 3 *Z a _15 livsmedelsindustri 5 4,5 7,5 -2 _1,5 1,5 Dryckesvaru- och tobaksindustri 7 1 5 -4,5 -4 -4,5 Textil- och beklädnadsindustri 0 1,5 3 7 -7 -4 å -5 -3,5 -0,5 Trä-, massa- och

Petroleum- och kolindustri 19 10 l 8,5 -7,5 2,5 ä 2 0 -0,5 Jord- och stenindustri 3,5 3,5 4,5 - -3 ä -3,5 -4 -l Jäm-, stål- och

Övrig tillverkningsindustri - 7 -5 - -7 10,5 7,5 -6,5 Hela industrin 5,6 5,1 5,0 6,7 -2 -2 â -2,5 -1,7 -1,0 Anm. Se huvudrapporten SOU 1970: 71, tabell 4.4:2., sid 221.

Denna bedömning förutsätter normalt kapacitetsutnyttjande under resp. period. Vid en jämförelse mellan planmaterialet och modellresultaten framgår att resultaten för totala industrin överensstämmer mycket väl. På branschnivå är skillnaderna däremot väsentliga. På grund av olika beräkningsprinciper kan en direkt jämförelse egentligen endast avse perioden 1970-1975. Man finner då exempelvis betydligt snabbare utveckling enligt modellens resultat än i planmaterialet inom textilindustri, grafisk industri samt gummivaruindustri medan förhållandet är det motsatta beträffande exempelvis gruvor, kemisk industri och petroleumindustri. Orsakerna till dessa skillnader är av tre slag. För det första föreligger mycket betydande skillnader mellan modellens statistiska system och det som använts av IUI. Strikta jämförelser för de olika branscherna är därför ganska svåra att göra. För det andra är det modellens uppgift att påvisa inkonsistenser mellan olika sektoriella planer. Vissa av de skillnader som förekommer skulle kunna tolkas som effekter av inkonsistenser i planmaterialet. För det tredje kan modellresultaten vara missvisande av de skäl som ovan angavs.

2.1.4 Sysselsättning

Industrins andel av den totala sysselsättningen har uppvisat en sjunkande tendens under 60-talet. Räknat i antal arbetade timmar sjönk andelen från ca 34 % 1960 till 29 % 1970. Modellresultaten. Av tabell 3 framgår sysselsättningen räknat i timmar enligt modellkörningarna. Utvecklingen under 1970-1972 har helt naturligt präglats av konjunkturutvecklingen. Minskningarna har varit mycket kraftiga i textil- och beklädnadsindustrin, petroleumindustrin samt jord- och stenindustrin medan sysselsättningen däremot varit väl hävdad inom gruvindustrin och varven. För hela industrin har sysselsättningen minskat ca 4 % per år 1970-1972. Liksom beträffande produktionen skiljer sig de reviderade kalkylerna en hel del ifrån prognoserna i LU 70 för vissa enskilda branscher. På totalnivå är emellertid även här överensstämmelsen relativt stor. För perioden 1970-1975 beräknas sysselsättningen i genomsnitt minska med 1,7 % per år. 1972-1977 beräknas minskningstakten uppgå till ca 1 % per år. Därvid gäller givetvis det allmänna antagandet om ingen ytterligare arbetstidsförkortning. Planmalerialet. Sysselsättningsplanerna i 1969 års industrienkät visade på en mycket snabb ökning av antalet sysselsatta inom industrin, medan ökningen enligt 1972 års enkät är långsammare. Till LU 70 angavs för den kommande 5-årsperioden planer för hela industrin som innebar en årlig ökning på 1,5 %, vilket 1972 justerats ned till 0,5 % per år. Samtliga branscher, förutom varvsindustri, malmgruvor samt massaoch pappersindustri har för övrigt justerat ned sina sysselsättningplaner. Inom 6 branscher, vilka samtliga är hemmamarknadsorienterade, väntas enligt 1972 års planer en minskad sysselsättningsnivå. I 1969 års enkät angavs minskad sysselsättning inom endast tre branscher, av vilka två, nämligen malmgruvor samt massa- och pappersindustri, är mycket exportintensiva. Den tredje branschen var textil- och beklädnadsindustrin. Under förutsättning av normalt kapacitetsutnyttjande kommer enligt den bedömning som IUI gjort antalet sysselsatta att sjunka med 0,5 % per år 1970--1975 och med 0,1 % per år 1972-1977. För att möjliggöra en jämförelse med planmaterialet har sysselsättningen enligt modellen omräknats i antal sysselsatta. Modellresultaten innebär att industrisysselsättningen kommer att minska med 0,5 % per år 1970-1975, vilket helt överensstämmer med IUI:s bedömning. För perioden 1972-1977 beräknas sysselsättningen minska med 0,6 % per år. Resultaten från modellkörningama resp. från IUI:s bedömningar av planmaterialet sammanfattas i nedanstående tablå (procentuell årlig förändring).

46 SOU 1973: 21

överensstämmelsen beträffande såväl produktions- som sysselsättningsutveckling är för perioden 1970-1975 mycket god. Inga direkta jämförelser kan göras för perioden 1972-1977. Modellen ger emellertid till resultat att den beräknade efterfrågan från olika sektorer kommer att ge en snabbare ökning av industriproduktionen än den av IUI beräknade. Beträffande produktivitetsökningstakten visar IUI:s bedörrmingar en neddragning jämfört med perioden 1970-1975 med 1 procentenhet per år. Denna förändring synes svår att fullt ut motivera. Vi har därför i våra kalkyler om man bortser från konjunkturinflytandet-bibehållit samma produktivitetsökning som 1970-1975 för totala industrin. Även denna takt innebär emellertid en klar uppbromsning jämfört med utvecklingen under 60-talet. Modellresultaten ger på grund av denna snabbare produktivitetsutveckling en snabbare sysselsättningsminskning än som antyds i enkätmaterialet. Sambanden mellan produktionsökning och nödvändiga investeringsökningar kan inte på något tillfredsställande sätt bedömas. I övrigt representerar dock modellresultaten ett med hänsyn till inriktningen av inhemsk och utländsk efterfrågan konsistent alternativ för produktion och sysselsättning under förutsättning om bl. a. full sysselsättning och yttre balans. Förutsättningarna angående det interindustriella relationsmönstret måste dock ytterligare utvecklas i det fortsatta arbetet.

2.2 Offentliga tjänster 2.2.1 Sektorns omfattning och tidigare utveckling Med offentliga tjänster avses här de tjänster som presteras av statliga och kommunala myndigheter och som i nationalräkenskapernas produktionsberäkningar redovisas under sektor 9: Offentlig förvaltning och andra tjänster) Dessa tjänster är emellertid huvudsakligen avsedda för offentlig konsumtion och uppdelningen på delsektorer har därför gjorts efter ändamålsindelningen (utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård, försvar etc.). Vissa tjänster för offentlig konsumtion, ca 8 % av samtli- 1 Nationalräkenskapernas avgränsning av den offentliga sektorn avviker något från den som använts i LU-modellen. För dessa skillnader redogörs närmare i bilaga l.

SOU 1973: 21 47

ga, redovisas emellertid inom andra producerande sektorer. Det gäller främst administration m. m. av offentlig socialförsäkring och vägförvaltning. Det bör också understrykas att sektorn offentliga tjänster inte inkluderar de offentliga affärsdrivande verken (statens telejärnvägar, verket, de kommunala transportföretagen etc.). Affärsverkens tjänster säljs på privat marknad och de återfinns huvudsakligen inom samfärdselsektorn. Värdet av produktionen av offentliga tjänster måste, på grund av avsaknaden av prissättning, uppskattas via produktionskostnaderna. Det kostnadsbegrepp som i fortsättningen kommer att diskuteras är framför allt driftkostnaderna. Dessa motsvarar det i nationalräkenskaperna använda begreppet bruttoproduktionsvärde. Om bruttoproduktionsvärdet minskas med den däri ingående förbrukningen av varor och tjänster från andra sektorer, så erhålls den s. k. sektorprodukten, som anger sektorns bidrag till bruttonationalprodukten. Sektorprodukten för offentliga tjänster, dvs. löne- och avskrivningsdelen i bruttoproduktionsvärdet, uppgick 1971 till närmare 30 miljarder kr, vilket motsvarar 16 % av bruttonationalprodukten. Det bör vidare noteras att en mindre del av offentlig tjänsteproduktion, ca 1 ä 2 %, säljs till privat sektor och således inte räknas med i offentlig konsumtion. I tabell 4 anges dels produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn 1971 (det senaste år för vilket redovisning f. n. finns i nationalräkenskaperna), dels utvecklingen under perioderna 1965-1970 och 1970-1972. Uppgifterna för den sistnämnda perioden är delvis en prognos och behandlas närmare i avsnitt 2.2.3.

2.2.2 LU 70:s kalkyl För att få underlag för bedömningar avseende utvecklingen 1970- 1975 inom den offentliga tjänstesektorn insamlades i LU 70 planer från såväl statliga som kommunala myndigheter. Även om planerna till stor del uttryckte redan fattade beslut eller fastlagda riktlinjer för verksamheten och endast i begränsad omfattning sådana utgiftsökningar som kunde hänföras till nya reformer, bedömdes det dock att dessa planer inte kunde realiseras till fullo. Den årliga produktionsökningen skulle enligt LU 70:s kalkyl bli ca 0,5 procentenheter lägre än vad som indikerats i planerna. Enligt kalkylen skulle statens och kommunernas sammanlagda driftkostnader för offentlig tjänsteproduktion (bruttoproduktionsvärdet) öka med ca 4,5 % per år 1970-1975. Löne- och avskrivningsdelen (sektorprodukten) beräknades öka något långsammare än totalkostnaderna eller med i genomsnitt 4 % per år. Den offentliga tjänstesektorns andel i totalproduktionen skulle därmed räknat i fasta priser - bli ungefär oförändrad under perioden fram till 1975. Räknat i löpande priser inne-

48 SOU 1973: 21

bar kalkylen en fortsatt ökning av de offentliga tjänsternas andel av 1 BNP. Kalkylerna i LU för de olika delområdena av offentlig tjänsteproduktion återges i tabell 4. Sysselsättningsökningen i offentlig tjänsteproduktion uppskattades, utifrån lönesummans beräknade utveckling, bli i runt tal 185 000 personer 1970-1975. Den offentliga tjänstesektorn skulle därmed svara för 3/4 av den sysselsättningsökning som förutsågs bli möjlig genom arbetskraftstillväxten och genom att arbetskraft överfördes från de varu- och kraftproducerande näringsgrenarna. Sektorns investeringar beräknades öka med drygt 3 % per år 1970- 1975. Såväl i förhållande till investeringsutvecklingen under 60-talet som till den förutsedda produktionen 1970-1975 kan denna ökning te sig som anmärkningsvärt låg. Den mycket starka investeringsökningen under 60-talet medförde dock en snabb ökning av kapitalstocken. Denna fortsätter att öka även vid i kalkylen förutsatta relativt måttliga investeringsstegringar. 2.2.3 Utvecklingen 1970-1972 Den offentliga tjänstesektorns ökningstakt dämpades avsevärt under 1971 och 1972. Driftkostnaderna ökade under dessa år med endast 3,3 resp. 2,3 (70. Under 1971 var det främst kommunerna som svarade för dämpningen, vilken synes ha drabbat i stort sett samtliga ändamålsområden. För statens del hölls ökningen i bruttoproduktionsvärdct (driftkostnaderna) uppe kring 4 % tack vare betydande materialinköp för försvaret. Genom bortfallet av denna stimulans 1972 sjönk den statliga produktionsökningen detta år till ca 1,5 %, medan den kommunala verksamheten samtidigt steg med drygt 3 %, dvs. ca 1 procentenhet mer än året före. En närmare analys av utvecklingen inom olika delområden försvåras av brister i den statistiska informationen. I nationalräkenskaperna ges visserligen detaljerade uppgifter för 1971, men vissa på andra källor grundade överslagsberäkningar har delvis gett andra resultat. Det kan inte uteslutas att nationalräkenskapernas fastprisberäkning har något underskattat den volymmässiga utvecklingen. Huruvida detta skulle gälla endast några delområden eller hela den offentliga tjänsteproduktionen kan inte fastställas med säkerhet. För 1972 föreligger f. n. endast uppgifter avseende hela den statliga och kommunala konsumtionen. Fördelningen på offentliga tjänsteomav annan - råden har måst göras med ledning vanligen bristfällig information. Detta gör att de förändringstal 1970-1972 för olika delområden som anges i tabell 4 måste bedömas med stor försiktighet. Enligt dessa uppgifter skulle endast hälso- och sjukvården samt socialvården ha fortsatt att öka 1970-1972 i en relativt hög, om än betydligt långsammare takt än under 1965-1970. Den låga ökningstakten för utbildning och forskning (2,6 %) ter sig anmärkningsvärd. Andra 4- 49

beräkningar tyder här på en större ökning. Konsistensen i beräkningarna kräver dock att vi i denna kalkyl utgår från nationalräkenskapernas nivåer.

2.2.4 Utvecklingen 1972-1977 Föreliggande planmaterial Någon separat insamling av huvudmännens planer har inte gjorts i samband med föreliggande avstämning. Sådant insamlas planmaterial numera regelbundet från såväl statlig som kommunal även om sektor, det beträffande redovisningsprinciper och detaljrikedom på alla punkter inte motsvarar långtidsutredningarnas krav. Beträffande statlig verksamhet har vår kalkyl i huvudsak baserats på de långtidsbedömningar som myndigheterna lämnat avseende utvecklingen fram till budgetåret 1977/78 och som utgör underlaget för statens långtidsbudget. Dessa bedömningar avser kostnadsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå varför måst påslag för visst reformutrymme göras. På den kommunala sidan har nya KELP-enkäter utförts 1970 och 1971, den sistnämnda avseende utvecklingen fram till 1976. En motsvarande undersökning av landstingskommunal ekonomisk långtidspla- - LKELP -nering genomfördes för första gången 1971. Beträffande sjukvården har enkäten RUPRO 69 följts av RUPRO 71. Bearbetningen av detta material har dock inte kunnat göras lika utförlig som i LU 70. Särskilt gäller detta sådana statliga områden där antalet verksamma myndigheter är mycket stort (t. ex. allmän förvaltning som är ett delområde under övriga tjänster). Rent allmänt kan sägas att strävandena har gått ut på att undersöka huruvida det föreligger nya drag i utvecklingsbilden (nya reformer, trendbrott etc.) i förhållande till de i LU 70 presenterade långtidstrenderna.

Utvecklingen inom delområden 1972-1977 Utbildning och forskning. Genomförandet av skolreformerna och den kvantitativa utbyggnaden under 60-talet krävde ökade rekraftigt surser från både stat och kommun. För perioden 1970-1975 förutsågs i LU 70 en betydligt långsammare kostnadsökning; för skolväsendet inkl. vuxenutbildning inemot 4 % per år och för högre utbildning och forskning samt övrig utbildning i statlig regi ca 7,5 % per år. En genomgång av skolöverstyrelsens senaste långtidsbedömning och uppgifterna i KELP 72--76 tyder på att man också för perioden 1972 -1977 kan förutse en ökning av skolväsendets bruttokostnader med 3,5 ä 4 % per år. De trendbrott som nu kan skönjas avser sökandemönstret till gymnasieskolan men torde inte påverka kostnaderna. Antalet sökande till 3- och 4-åriga linjer har vikit något samtidigt som antalet elever i Z-åriga yrkeslinjer börjat öka starkt. För högre utbildning måste däremot också den kvantitativa utvecklingen revideras. Tillströmningen till universitet och högskolor har se-

dan toppåret 1968/69 minskat kraftigt. Nedgången gäller uteslutande de fria fakulteterna. Ett eventuellt genomförande av U 68:5 förslag kan komma att medföra förändringar under 70-talets andra hälft men torde inte påverka utvecklingen nämnvärt under den här behandlade Mot denna bakgrund prognosperioden. har de statliga utbildningskostnadernas ökning beräknats till drygt 5 % per år i volym 1972-1977. Hälso- och sjukvård. Den främsta informationskällan vid framtidsbedömningar utgörs på detta område av socialstyrelsens enkäter till sjukvårdens huvudmän, de s. k. RUPRO-undersökningarna. Enligt RUPRO 69, som bildade underlag för LU 70:s kalkyl, skulle sjukvårdens driftkostnader öka med i genomsnitt drygt 6 % per år 1970-1975 vid oförändrad löne- och prisnivå. I LU 70 räknades dock med en något lägre årlig ökningstakt, ca 5,5 %. Neddragningen sammanhängde främst med den planerade utbyggnadens konsekvenser beträffande arbetskraft och finansiering. I RUPRO 71 angavs driftkostnadsökningen 1972--1976 till i genomsnitt 4,7 % per år, dvs. en avsevärt lägre ökningstakt än vad som tidigare hade planerats för perioden 1970-1975. Den planerade personalökningen angavs till ca 3 % per år, varvid antalet läkartjänster beräknades årligen öka med ca 4 %. Det kan nämnas att det av statsmakterna fastställda läkartjänstprogrammet anger en något större ökning, i synnerhet för tjänster i öppen vård och underordhade tjänster. För övrig vårdpersonal anges de snabbaste ökningama för rehabiliterande personal. Huvudmännens planer tyder här också på mycket kraftiga ökningar av utbildningskapaciteten. I föreliggande kalkyl förutsätts hälso- och sjukvårdens driftkostnader öka med ca 4,5 % per år 1972-1977. Kalkylen innebär således en nerdragning av LU 70:s trend. Utbyggnaden förutses bli snabbast beträffande öppen vård, där satsningen kan bli ännu starkare än vad huvudmännen planerat. Både läkartjänstprogrammet och ändrade finan- - som för huvudmännens del förändrar kostnadsrelasieringsformer tionen mellan sluten och öppen vård - talar för detta. Också för folktandvården planeras en stark utbyggnad. I sluten vård är det främst den somatiska långtidsvården samt vården av psykiskt u_tvecklingsstörda barn som kan väntas fortsätta att öka. Socialvård. Någon specialenkät rörande socialvårdens utbyggnadsplaner har inte utförts sedan LU-SoS 69. De kommunala driftkostnadernas ökning för socialvård angavs till ca 6,5 % per år 1970-1975. I LU 70 ansågs det dock bli svårt att helt tillgodose det ökade personalbehovet varför kostnadsökningen antogs bli något lägre eller drygt 5 % per år. Bedömningen i föreliggande avstämningskalkyl ansluter sig i stort till den i LU 70 fömtsatta utvecklingen 1970-4975. För perioden 1972- 1977 förutses nu en årlig ökningstakt på ca 5,5 % per år. Kalkylen baseras på en genomgång av huruvida nya faktorer i form av reformer eller trendbrott kan väntas påverka den framtida utvecklingen samt på de kostnadsuppgifter som redovisas i KELP 72-76.

5l

Liksom i LU 70 bedöms barntillsynen bli det snabbast expanderande området inom socialvården under den framförliggande 5-årsperioden. För att ge kommunerna ökade finansiella resurser härtill föreslås i 1973 års statsverksproposition höjda statsbidrag. Utbyggnadsbehovet kan också komma att påverkas om allmän förskola införs 1975. Inom åldringsvården förutses utbyggnaden av ålderdomshem avta. Satsningen inriktas i stället på särskilda pensionärsbostäder och hemhjälpsverksamhet. Försvar. LU 70:s kalkyl utgick från försvarsmyndigheternas planering under oförändrade kostnadsramar efter 1971/72. Under detta beräkningstekniska antagande förutsågs försvarets driftkostnader öka med 1,0 % per år 1970-1975. Denna ökning hänförde sig till utgångsårets läge i förhållande till planeringsnivån. I 1972 års försvarsbeslut togs till skillnad från försvarsbeslut -- inte ställning till försvarstidigare utgiftemas storlek under en flerårsperiod. För planeringen anges visserligen femåriga planeringsramar men dessa kommer i fortsättningen att prövas varje år. Den nu gällande planeringsramen, totalt 34,2 miljarder kr 1973/74-1977/78 i prisläge februari 1972 är oförändrad i förhållande till motsvarande ram för 1972/73-1976/77. Tillämpningen av denna ram antas här innebära oförändrade driftkostnader 1972-1977, räknat i fasta priser. Rättsväsen. En genomgång av utvecklingsdragen inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården tyder inte på några påtagliga trendbrott. Rättsväsendets totala driftkostnader har därför beräknats öka med ca 4,5 % per år 1972-1977, dvs. i samma takt som 1965-1970 och i likhet med kalkylen i LU 70 för perioden 1970- 1975.1 Denna bedömning har bl. a. baserats på nya beräkningar om brottsutvecklingen fram till 1977 och kriminalvårdsberedningens förslag om kriminalvårdens framtida organisation och verksamhetens inriktning. Förslaget innebär en fortsatt förstärkning av frivårdens resurser och ett nytt anstaltssystem med tyngdpunkten lagd på en utbyggnad av mindre lokalanstalter. Övriga tjänster. Denna grupp domineras av allmän förvaltning. Vidare ingår här kulturell verksamhet och rekreation, kyrklig verksamhet och en rad andra tjänster för samhällsplanering samt för administration och produktion av olika ekonomiska tjänster. Till följd av sektorns heterogena karaktär är det svårt att i enhetliga termer behandla de faktorer som bestämmer efterfrågeutvecklingen. I LU 70 bedömdes hela sektorns driftkostnader öka med ca 6 % per år 1970-1975. För perioden 1972-1977 räknas här med en något lägre ökningstakt, ca 5 % per år. Nerjusteringen avser helt den kommunala verksamheten. Det kan nämnas att uppgifterna i KELP tyder på en betydligt svagare utveckling än vad som antagits i denna kalkyl. 1 I kalkylen har hänsyn inte tagits till brottskommissionens förslag om en förstärkning av polisens resurser.

52 SOU 1973: 21

Tabell 2:4 Bruttoproduktion (driftkostnader) inom den offentliga tjänstesektorn 1965-1977 1968 års priser

1971 Procentuell årlig volymförändring milj. kr* 1965- 1970- 1970- 1970- 1972- 197O 1975 1972 1975 1977 LU 70 Ny kalkyl

Utbildning och forskning 10 350 7,3 4,5 2,5 3,5 4

1 Löpande priser.

Sammanfattning av kalkylerna De reviderade kalkylerna för olika delområden av offentlig tjänsteproduktion sammanfattas i tabell 4. Som där anges förutses statens och kommunernas sammanlagda driftkostnader (bruttoproduktionsvärdet) öka med ca 4 % per år 1972-1977. För perioden 1970-1975 innebär kalkylen en produktionsökning på knappt 4 % per år, vilket är 3/4 procentenhet mindre än vad som förutsågs i LU 70. Differensen beror i första hand på den svaga utvecklingen under periodens två första år, men också för de återstående åren tyder planerna nu på en något långsammare ökningstakt än enligt LU 70. Endast för socialvård räknas nu med en snabbare ökning. Avsaktningen är mest markerad inom kommunal verksamhet medan man för staten - trots betydande ned- revidering av den högre utbildningens ökningstakt totalt sett räknar med en mindre avvikelse från LU 70:s kalkyl. För perioden 1972-1977 förutses i kalkylen att den statliga verksamheten ökar med ca 3,5 % per år och den kommunala med närmare 4,5 % per år. Också för denna period faller avvikelsen från LU 70:s trend för första hälften av 70-talet på kommunerna. Av delområdena visar hälso- och sjukvården och den högre utbildningen den kraftigaste dämpningen. Som nämnts i avsnitt 2.2.1 används den absolut övervägande delen av sektorns bruttoproduktion för offentlig konsumtion. Eftersom förtill andra sektorer antagits utgöra en konstant andel av brutsäljningen toproduktionen representerar de ovan angivna siffrorna också ökningen av den offentliga konsumtionen av sektorns produkter. Beträffande dessa kalkyler bör framhållas att de till stor del bygger på insamlat planmaterial. De redovisade planerna tyder på mycket låga ökningstal jämfört med tidigare års utveckling och de behov som på olika håll redovisats. Det kan inte uteslutas att myndigheternas plane-

SOU 1973: 21 53

Diagram 2: 1 Offentliga investeringar 1965-1977 1968 års priser, index: 1968 = 100 Statliga myndigheter Kommunala myndigheter Index |ndex l l

150-

I *År

1970 1955

Utfall resp.prognos enligt preliminär nationalbudget för 1973

----- Ny kalkyl

ring påverkats av läget 1970-1972 och därför kommit att ligga i underkant. Någon investeringskalkyl för olika delområden har inte gjorts, utan investeringsutvecklingen har bedömts för den statliga resp. kommunala tjänsteproduktionen som helhet. Kalkylen har försvårats av att både de statliga och kommunala investeringarna visat stora under svängningar 70-talets första år (se diagram 1). Utifrån har den produktionsplanema trendmässiga ökningen 1972-1977 antagits bli 4 % per år för statliga investeringar (samma ökning som enligt LU 70 för 1970-1975) och till 2,5 % per år för kommunala investeringar (mot 3,0 % enligt LU 70). Trenden har beräknats från ett kalkylerat normalvärde för 1972. Räknat från de faktiska värdena för 1972 (enligt den preliminära nationalbudgeten för 1973) skulle trenden för 1972-1977 ge en ökning med endast 1,7 % per år för de och statliga investeringarna 2,0 % per år för de kommunala För 1970-1975 investeringarna. perioden skulle då fås en ökning av de statliga med investeringarna 4 % per år och en minskning av de kommunala med 0,5 % per år i volym.

54 SOU 1973: 21

2.3 Övriga näringsgrenar Genomgången av de olika näringsgrenarnas produktionsbetingelser och utvecklingstendenser baserades i LU 70 på ett omfattande utredningsmaterial bestående av speciellt utförda enkäter, olika utredningar Både vid insamlingen, och den och expertbedömningar. bearbetningen slutliga analysen deltog ett stort antal experter samt privata och offentliga institutioner. I föreliggande avstämning har behandlingen av de i det följande redovisade näringsgrenama måst göras mera summariskt. Syftet har varit att utifrån befintligt material analysera den gångna utoch undersöka huruvida och på vilka punkter det finns anvecklingen att revidera beräkningarna i LU 70. Kalkylema har nu förts ledning fram till 1977. Underlaget för bedömningarna har av naturliga skäl varit mycket skiftande, vilket också återspeglas i uppläggningen av följande delavsnitt. I dessa ges en mycket kortfattad beskrivning av utvecklingsdrapå de faktorer där ändringar bedöms ha inträffat gen med betoning i förhållande till tidigare kalkyler. Uppgiften har också varit - särskilt krav - att för av hänsyn till modellens samtliga näringsgrenar presentera av produktivitetens och investeringarnas utnya bedömningar veckling. Med dessa variabler exogent bestämda har då produktionen och sysselsättningen i timmar räknat bestämts med hjälp av den ekonometriska modellen. För att beräkna utvecklingen av nämnda variabler hänvisas till tabell 5 då dessa inte alltid kommenteras i dc följande avsnitten.

Tabell 2:5 Produktion och sysselsättning inom olika näringsgrenar 1970-1977 Procentuell årlig förändring, 1968 års priser resp. Timmar

Jordbruk och fiske

Produktionsutvecklingen inom jordbruket 1970 1972 har framför

allt kännetecknats av kraftiga ökningar i spannmålsskörden samt en vändning i utvecklingen av mjölkproduktionen. De stegrade spannmålsöverskotten har dock huvudsakligen berott på att skördarna blivit osedvanligt goda. Vid mera normala skördar skulle troligen produktionen av brödsäd ha minskat svagt medan produktionen av fodersäd skulle ha ökat relativt Dessa tendenser kraftigt. väntas också ge utslag under prognosperioden. Mjölkproduktionen förutses ligga kvar på ungefär samma nivå som f. n. eller sjunka i betydligt långsammare takt än under 60-talet. En återgång till den tidigare mycket snabba minskningen i antalet kor är därför inte att vänta, i synnerhet som mjölkproduktionen per ko inte beräknas kunna öka i samma takt som tidigare. För andra vegetabilier än spannmål väntas produktionen bli i stort sett oförändrad under prognosperioden med undantag för oljeväxterna för vilka man förutser en ökad produktion. På animaliesidan råder f. n. överproduktion av ägg och slaktfjäderfä. Produktionen beräknas därför inte kunna öka i så snabb takt som tidigare. Köttproduktionen beräknas ligga på en oförändrad nivå, framför allt under de närmaste åren medan produktionen av fläsk kan komma att öka något. Åkerarealen minskar f. n. påfallande långsamt. På längre sikt finns det dock att räkna med anledning en något kraftigare nedgång (se nedanstående Vallarealen tablå). bör nämligen kunna minska med ca 0,2 milj. hektar utan att mjölkproduktionens krav eftersätts. Dessutom kan spannmålsarealen väntas minska något.

1961 1969 1972 1975 1975 1977 LU Ny beräkn. Åkerareal l 000 ha 3 296 3 032 2 996 2 700 2 900 2 800 Antal bruk- 100 000- 110 000- 100 000ningsenheter 233 000 162 000 144 000 110 000 120 000 110 000

Den fortsatta rationaliseringen väntas leda till en snabb minskning av sysselsättningen. Såväl 1970-1975 som 1972-1977 beräknas ca 60 000 personer lämna jordbruket. Produktiviteten väntas stiga i den takt som antogs i LU 70. För båda prognosperioderna väntas ökningen bli 6,4 % per år om man rensar för skördeutfallet. De totala investeringarna i jordbruket väntas stiga med ca 6 % och med ca per år 1970-1975 1,5 % per år 1972-1977. I LU angavs ökningen till 1,5 % per år 1970-1975. En icke ringa del av avvikelsen kan hänföras till investeringar i avelsdjur. En ny jordbruksutredning tillsattes i juni 1972. I direktiven till denna utredning framhålls att de allmänna mål som uppställdes för jordbrukspolitiken av 1967 års riksdag fortfarande skall gälla. Den nya utred-

ningen skall behandla vissa viktiga avgränsade frågor, varav t. ex. valet av prislinje samt den närmare målsättningen för försörjningsberedskapen är av stor betydelse. Inom fisket har fångsterna minskat såväl volym- som värdemässigt sedan mitten av 60-talet. Totala mängden ilandförd svenskfångad fisk var sålunda ungefär 1/4 mindre 1970 än 1965, främst beroende på en betydande minskning av västkustfiskarenas sillfångster. Från 1970 till 1972 har totala fångstmängden minskat relativt sett lika kraftigt som 1965-1970. Hela minskningen 1970-1972 synes ha svarat mot minskningen av i utlandet direktlandad skrapfisk. En viss fortsatt minskning av sillfångsten under prognosperioden torde vara sannolik även om partiella sillfiskeförbud tillämpats under de senaste åren för att säkerställa sillbeståndet. Minskningen i antalet yrkesfiskare förutses fortsätta i en takt som innebär att det i LU 70 angivna antalet kvarvarande fiskare 1975, ca 5 000, torde komma att underskridas. Investeringarna förutses ligga på ungefär samma nivå som genomsnittet för perioden 1965-1972.

Skogsbruk I LU 70 antogs den totala avverkningsvolymen inom skogsbruket öka från 73 milj. skogskubikmeter (m3sk) 1970 till 82 milj. 1975. Enligt beräkningar gjorda av en arbetsgrupp tillsatt av arbetsmarknadsstyrelsen och redovisade i betänkandet ”Skogsbrukets arbetskraft under 1970talet beräknas avverkningsvolymen komma att öka till 79 milj. m3sk 1975 och omkring 83 milj. m3sk 1977. Inom skogspolitiska utredningen (Mål och medel i skogspolitiken, SOU 1973: 14) har beräkningar gjorts av en behâ lig avverkning då den svenska skogsindustrins förväntade expansionstakt och de framtida internationella konkurrens- och efterfrågeförhållandena beaktas. Den erforderliga årliga avverkningsvolymen vid 80-talets början har av utredningen beräknats till 90-95 milj. m3sk. De åtgärder som föreslås för att åstadkomma en sådan ökning består bl. a. i ett kombinerat avgifts- och stödsystem. Medan de ovan nämnda utredningarna således väntar en ökning av avverkningsvolymen under prognosperioden, synes enligt modellresultaten en minskning av skogsbrukets produktion komma att ske under denna period. Detta sammanhänger delvis med det antagande som i prognosen gjorts beträffande skogsbrukets framtida leveranser till träoch massaindustrin. Dessa leveranser sedda i relation till produktionen inom trä-, massa- och pappersindustrin har antagits komma att sjunka i samma snabba takt som under den historiska perioden. Förändringen av detta relationstal återspeglar bl. a. en ökning av förädlingsgraden av skogsindustrins produkter. Med en förutsättning om en något långsammare minskningstakt för nämnda relationstal förändras såväl produktions- som sysselsättningstalen för skogsbruket. Produktionen inom skogsbruket skulle sålunda vid en sådan förutsättning komma att mins-

ka 1970-1975 med 1,5 % per år att jämföra med en nedgång på 4 % per år enligt modellresultaten. Sysselsättningsminskningen mätt i personer skulle samtidigt reduceras från 11,9 % per år enligt modellberäkningarna till 9,7 % per år. Mekaniseringen av skogsbruket förutses fortgå i snabb takt. Bl. a. torde s. k. flerprocessmaskiner för fällning, kvistning, kapning etc. komma att anskaffas i ökad omfattning. Detta innebär betydande investeringsökningar. Sålunda beräknas totala investeringsbeloppet komma att öka med 4,6 % per år 1970-1975 och med omkring 5 % per år 1972- 1977 (då konjunkturens inverkan på 1972 års tal i möjligaste mån eliminerats). Då den dagsverksåtgång som i LU 70 angavs för 1975 synes komma att underskridas under de närmaste åren har också produktiviteten - i produktion timme uttryckt per arbetad antagits öka något snabbare än enligt tidigare kalkyl. Ökningen har för perioderna 1970- 1975 och 1972-1977 beräknats till 9,5 resp. 8,5 % per år.

Energi Beräkningar utförda inom energiprognosutredningens sekretariat tyder på att den totala energiförbrukningen inte torde öka lika snabbt 1970-1975 som förutsattes i LU 70. Beräkningarna sammanfattas i tabell 6. För industrins del innebär de nya kalkylerna endast en mindre nedjustering. För samfärdselgruppen är nedrevideringen större, vilket sammanhänger med den svaga utvecklingen av privat bilism och yrkesmässig trafik under periodens två första år. Den största nedjusteringen gäller övriggruppen (bostäder, sjukhus, skolor, kontor, affärshus etc.) och betingas av bl. a. nya beräkningar av investeringsutvecklingen för såväl bostäder som den offentliga sektorn 1970-1975. För perioden 1972-1977 innebär kalkylen att den totala energiförbrukningen återgår till en mera normal ökningstakt. Mera detaljerade uppgifter om energiförbrukningen redovisas i en promemoria från energiprognosutredningen (EPU: Energiförsörjningen 1970-19771). i el-, gas- och värmeverk - vilka domineras av el- Investeringarna kraften - beräknades i LU 70 öka med 7,8 % per år 1970-1975. Tyngdpunkten i investeringstillväxten förutsågs ligga på maskininvesteringarna; ett förhållande som återspeglar kärnkraftens ökande och vattenkraftens minskande betydelse i elkraftproduktionen. Nya beräkningar grundade på planer och enkåtmaterial, insamlat av vattenfallsverket och värmeverkens branschorganisation, har föranlett en nedjustering av sektorns investeringstillväxt till 6,5 % per år 1970-1975. Perioden 1972 -1977 förutses investeringsvolymen öka med inte fullt 5,5 % per år. Ändringen av sektorns investeringstillväxt 1970-1975 jämfört med LU

1 Se bilaga 4.

Tabell 2:6 Energiförbrukningen 1965-1977 Mtoe 1970 Procentuell årlig volymförändring 1965-1970 1970-1975 1972-1977 LU 70 EPU LU 70 EPU LU 70 EPU EPU

Summa levererad energi 31,0 31,1 4,7 4,8 4,9 3,7 5,0 Omvandlings- och överföringsförluster 3,7 3,8 Totalt tillförd energi 34,7 34,9 5,9 6,1 6,3 4,7 7,8 1 Exkl. ñygdrivmedel och bunkeroljor för utrikes sjöfart. Anm. Mtoe, dvs. milj. ekvivalenta oljeton, är ett mått som möjliggör en sammanvägmng av bränsle- resp. elförbrukning. Källor: LU 70 och energiprognosutredningen.

70 beror i första hand på de ändringar i utförande och den förlängning av byggnadstider som visat sig nödvändiga särskilt vad gäller kärnkraften. För vattenkraften förutses en minskning av investeringsvolymen fr. o. m. 1974. Mot slutet av prognosperioden 1972-1977 kan denna tendens väntas få en successivt ökad betydelse. För värmeverken förutses en fortsatt expansiv utveckling av investeringarna, och det anslutna värmeeffektbehovet beräknas mer än fördubblas från 1970 till 1977.

Byggnadsverksamhet Konjunkturdämpningen 1971 och 1972 medförde en kraftig sänkning av byggnadsproduktionen. För sektorns framtida utveckling är bostadsproduktionen och de kommunala byggnads- och anläggningsinvesteringarna av stor betydelse då dessa två poster tillsammans svarar för mer än 60 % av de totala byggnads- och anläggningsinvesteringama. En förutsedd uppbromsning på nämnda områden gör att byggnadssektorns bidrag till BNP under resten av 70-talet inte förutses öka med mer än ca 2 % per år. För perioden 1970--1975 beräknas den genomsnittliga produktionsökningen bli endast 0,5 % per år. Produktiviteten har beräknats öka i samma takt 1970-1975 som antogs i LU 70, dvs. 3,5 % per år. För perioden 1972-1977 väntas däremot sjunka till 2,7 % per år. Denna nedgång samökningstakten bl. a. med att reparations- och underhållsvolymen i det manhänger väntas öka snabbare än nybyggandet. Eftersom sålängre perspektivet dana arbeten inte kan utföras med lika arbetsbesparande metoder som nybyggnadsarbeten skulle en ökning av deras andel komma att påverka genomsnittstalet för branschens produktivitet i neddragande riktning.

Från sysselsättningssynpunkt skulle en ökning av reparations- och utderhållsarbeten kunna positivt påverka den äldre arbetskraftens situation då dessa arbeten ofta är lämpade även för äldre arbetare. De antagna produktivitetsökningstalen ter sig i jämförelse med 60talet och i jämförelse med de bedömningar som gjordes i LU 70 som förhållandevis låga. Trots detta beräknas under en prognosperioden sysselsättningsminskning inträffa, vilken under perioden 1970-1975 skulle uppgå till närmare 3 % per år och för perioden 1972--1977 till ca 1,5 % per år (mätt i timvolym). Motivet för att acceptera en förhållandevis låg produktivitetsprognos skulle då bl. a. vara att det kan vara svårt att i ett läge med en låg aktivitetsnivå stimulera till effektiviseringsåtgärder. Det är också möjligt att sociala hänsyn kan spela en särskilt stor roll för byggsysselsättningens Å andra siutveckling. dan skulle man kunna argumentera för en rakt motsatt uppfattning. Den låga efterfrågan på byggmarknaden skulle då tänkas framtvinga en konkurrens och en strävan till rationaliseringar som är starkare än tidigare. Skulle detta senare inträffa är det inte uteslutet att sysselsättningsproblemen på byggarbetsmarknaden kan bli ytterligare accentuerade.

Varuhandel De utvecklingsdrag som beskrivits i LU 70 synes fortfarande i allt väsentligt vara giltiga. De stora självbetjäningsbutikerna, stormarknaderna, trafikorienterade köpcentra och andra stordriftsformer kan således väntas förstärka sin ställning på marknaden, vilket skulle medföra en fortsatt nedläggning av mindre och medelstora enheter. Inom partihandeln torde antalet enheter minska i endast ringa omfattning. Utvecklingen 1970-1972 inom varuhandeln har helt naturligt präglats av den svaga efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Den produktionsökning på 3 % per år 1970-1975 som förutsågs i LU 70 torde dock komma att uppnås då man för perioden 1972--1977 räknar med en högre genomsnittlig tillväxttakt, ca 4,5 % per år. Sektoms produktivitet har antagits öka med 3,9 % per år -- dvs. lika mycket som i LU 70 - både 1970-1975 och 1972-1977. - - En sysselsättningsminskning mätt i antal timmar på bortåt 1 % per år 1970-1975 skulle då förbytas i en ungefär lika stor årlig ökning 1972-1977. Vad beträffar investeringarna räknade LU 70 med en ökning på 3 % per år 1970-1975. Med hänsyn till utvecklingen 1970-1972 och planerna för 1973 torde dock ökningstakten bli något lägre. Enligt den reviderade kalkylen skulle tillväxttakten stanna vid 0,8 % per år 1970- 1975. För perioden 1972 1977 beräknas den genomsnittliga årliga tillväxttakten bli 3,3 % per år.

SOU 1973: 21

Sam färdsel Med undantag för vissa delområden har inte något underlag för att i väsentlig grad revidera bedömningarna i LU 70 kommit fram. Ökade strävanden att tillämpa - dvs. att kostnadsansvarighetsprincipen skall svara för de kostnader som den orsakar - kan varje trafikgren tänkas få återverkningar på bl. a. den tunga biltrafikens framtida utveckling. Restriktioner förorsakade av miljö- och trafiksäkerhetsmässiga hänsynstaganden kan också komma att påverka omfattningen och fördelningen av person- och godstransporter med bil. Nya bedömningar har gjorts av persontransportarbetets framtida utveckling, vilka jämfört med LU 70 innebär en något lägre ökningstakt. Bl. a. har en nedjustering gjorts av prognosen över personbilsantalets utveckling. Antalet personbilar har enligt prognosen beräknats öka med 105 000 per år. - ca 100 000 bilar/år väntas enligt Ett något lägre nettotillskott en av IUI nyligen utarbetad prognos. Personbilsbeståndet beräknas enligt denna prognos uppgå till ca 2,8 milj. bilar år 1975. Prognosen om en relativt för bygger bl. a. på ett antagande kraftig prisstegring bilarnas del, i första hand till följd av kostnadsstegringar som kan tänkas bli aktuella på grund av de utvidgade säkerhets- och miljökrav, som kommer att ställas på personbilarna. När det gäller lastbilstrafiken kan påpekas att dess andel av det inrikes godstransportarbetet tidigare har varit mycket svår att bedöma av brister i det statistiska materialet. Nya beräkningar som på grund utförda av statistiska centralbyrån har grundar sig på undersökningar gjorts av trafikplaneringsutredningen i juni 1972. Dessa visar att tidilastbilstrafikens andel av gare publicerade uppgifter tycks ha överskattat det inrikes godstransportarbetet. För 1970 beräknar t. ex. utredningen till totalt ca 44 miljarder tonkm varav lastbilstrafiken transportarbetet skulle svara för 21 miljarder tonkm, dvs. ca 48 %. Motsvarande siffra statistiska undersökhar tidigare angetts till 57 %. Enligt centralbyråns skulle mellan lokaltrafik och fjärrtrafik vara ningar också fördelningen Lokaltrafiken - med vilken meen annan än vad som tidigare antagits. nas trafik understigande 100 km - skulle enligt de nya beräkningarna till endast 41 % av lastbilarnas totala transportarbete jämfört uppgå 80 %. Orsaken till den kraftiga minskningen är med tidigare angivna till stor del av definitionsmässig natur. Vid tidigare undersökningar har av vissa livsmedel, och man utgått från att transporter skogsprodukter var att hänföra till lokala transporter. Genom koncentration av oljor tillverkning till ett fåtal platser kombinerat med långa avstånd inom de har emellertid dessa transporter kommit expanderande tätortsregionerna att överstiga 100 km och därmed rubricerats som fjärrtrafik. För hela prognosperioden 1970-1977 har antagits samma utveckling

SOU 1973: 21 61

av bruttoinvesteringarna som enligt LU 70, dvs. en ökning med ca 3,5 % per år. Produktivitetsökningen har antagits fortsätta i en årlig takt av 4 % vilket väl ansluter sig till den historiska utvecklingen. LU-modellen ger till resultat en årlig ökning av transportsektoms produktionsvolym (sektorprodukt) med 3,3 % per år 1970-1975 och med 3,8 % 1972-1977. Det är intressant att notera att dessa ökningstakter är något lägre än de som rått under 60-talet. Modelltekniskt kan detta tolkas som att de under prognosperioden snabbt expanderande områdena är mera transportsnåla än tidigare. Skillnaderna är dock mycket små.

Bostäder Främst som följd av en vikande efterfrågan på lägenheter i nybyggda flerfamiljshus har antalet påbörjade lägenheter minskat varje år alltsedan 1968. Den totala igångsättningen uppgick 1972 till 97 400 lägenheter. Ramarna för bostadsbyggandet under 1973 ger utrymme för en igångsättning av 88 000 lägenheter. Enligt bostadsstyrelsens bedömningarl beräknas igångsättningen under perioden 1974-1977 uppgå till i genomsnitt 90000 lägenheter per år, varav 50000 i ñerfamiljshus. Till grund för dessa beräkningar ligger bl. a. antaganden om den förväntade behovet hushållsbildningen, av nya bostäder genom inrikes omflyttningar samt avgång av lägenheter till följd av att bostäder tas i anspråk för annat ändamål. Därtill kommer uppskattningar av nybyggnadsbehovet av saneringsskäl samt behovet av specialbostäder såsom ålderdomshem och studentbostäder. I tabell 7 redovisas hur många lägenheter i genomsnitt som beräknas påbörjas i flerfamiljshus resp. småhus under åren 1.971-1975 resp. 1973-1977. Dessa beräkningar ligger väl i linje med de bedömningar som gjordes i LU 70 om en volymmässig nedgång av bostadsinvesteringarna. Under perioden 1970-1975 väntas således investeringarna i

Tabell 2:7 Bostadsbyggande och bostadsinvesteringar 1970-1977

1971-1975 1973-1977

Igángsättning av flerfamiljshus, antal lägenheter i genomsnitt per år 54 300 49 600 Igångsättning av småhus, antal lägenheter i genomsnitt per år 39 700 40 000 Total igångsättning, antal lägenheter i genomsnitt per år 94 000 89 600

1970-1975 1972-1977

Bostadsinvesteringar, procentuell årlig volymförändring -1,0 -0,6 l Bostadsstyrelsen: PM 1973-02-26.

SOU 1973: 21

bostäder minska med ca 1 % i volym per år, medan minskningstakten förutses bli något lägre 1972-1977 bl. a. till följd av en ökad ombyggnadsverksamhet. Som framgår av tabell 7 kan man räkna med att andelen lägenheter i småhus kommer att fortsätta att öka. Detta verkar uppåtdragande på investeringskostnaderna i bostäder eftersom det i genomsnitt är dyrare att bygga lägenheter i småhus än i flerfamiljshus. Det torde dock vara rimligt att anta att produktionen av mindre och därmed billigare småhus kommer att öka i takt med att allt fler hushåll efterfrågar enfamiljshus. Det bostadspolitiska målet om 1 milj. nybyggda lägenheter 1965- 1974 torde komma att uppfyllas trots minskningen av bostadsbyggandet. Under perioden 1965-1972 har ca 823 000 lägenheter färdigställts, vilket sålunda innebär att 177 000 lägenheter behöver färdigställas 1973 och 1974 för att målsättningen skall infrias. Under 1973 beräknas drygt 101000 lägenheter bli inflyttningsklara, vilket betyder att ca 76 000 lägenheter behöver färdigställas 1974 för att målet skall uppfyllas. Enligt nya kalkyler förutses bostadskonsumtionen öka med 2,6 % per år 1970-1975 och med 4 % per år 1972-1977. För att realisera en ökning av bostadskonsumtionen krävs en viss tillväxt i den befintliga stocken av bostäder. Denna tillväxt åstadkommes med bostadsinvesteringar. Dessutom måste avdrag göras för lägenheter som utgår ur beståndet. Av tillgänglig statistik framgår att en viss procentuell ökning av bostadskonsumtionen ungefärligen kräver en lika stor ökning av bostadskapitalstocken. Med de antaganden om utvecklingen av bostadsinvesteringarna som redovisas i tabell 7 och med samma antaganden om avgången av lägenheter som gjordes i LU 70 kan tillväxten av bostadskapitalstocken grovt uppskattas till 2,9 % per år för perioden 1970-1975 och 2,7 % per år för perioden 1972-1977. För perioden 1970-1975 råder sålunda relativt god överensstämmelse mellan utvecklingen av bostadskonsumtion och kapitalstock, medan kapitalstocken tillväxer långsammare 1972- 1977 än konsumtionen. Under en kortare tid kan en sådan diskrepans råda - exempelvis genom att lediga lägenheter hyrs ut. På längre sikt måste emellertid tillväxten av bostadskapitalstocken öka för att tillgodose en fortsatt uppgångi bostadskonsumtionen. Eftersom investeringarna i bostäder beloppsmässigt är mycket små i förhållande till kapitalstocken innebär en måttlig ökning av den senare krav kraftiga investeringsökningar. Det kan nämnas att på relativt en ökning av tillväxten av kapitalstocken 1972-1977 från 2,7 % per år till - med oförändrade om avgången 3,2 % per år ökar antaganden - behovet med ca 15 %. Det finns sålunda skäl som av investeringar talar för en ökning av bostadsinvesteringarna mot slutet av perioden 1972-1977 eller något senare.

Vatten och avlopp Denna sektor har ett ringa antal sysselsatta men spelar en betydligt större roll i investeringshänseende. I LU 70:s kalkyl förutsågs en investeringsökning med i genomsnitt 2 % per år 1970-1975, vilket innebar en avsaktning i förhållande till 1965 1970. Detta sammanhängde bl. a med den relativt höga investeringsnivån i utgångsläget och den förutsedda nedgången i bostadsbyggandet. Hänsyn hade också tagits till de ökande kraven beträffande rening av avloppsvatten. Nya beräkningar grundade på vatten- och avloppsinvesteringarnas samband med bostadsbyggandet samt bedömningar av miljövårdens krav på dessa investeringar har gett till resultat att LU 70:s utvecklingstrend i stort sett fortfarande torde gälla för 1970-1975. För perioden 1972-1977 förutses investeringarna öka med drygt 2 % per år.

Privata tjänster Till denna sektor hör bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet, hotell och restauranger, biografer, teatrar, hushållstjänster m. m. Enligt LU 70 skulle sektorn produktionsmässigt utvecklas i ungefär samma takt som BNP. Sektorprodukten i fasta priser beräknades öka med 3,6 % per år under första hälften av 70-talet. I linje med utvecklingen på 60-talet väntades bank-, försäkrings- och uppdragsverksamheten fortsätta att öka i relativt snabb takt, medan sektorprodukten i hotell- och restaurangbranschen förutsågs utvecklas svagt. Räknat i timmar bedömdes sysselsättningen i sektorn öka med 0,1 % per år. Produktionen per arbetstimme skulle således öka med 3,5 % årligen. Utvecklingen av produktion och sysselsättning 1970-1972 har medfört en nedrevidering av prognosen i LU 70. Under antagande om ungefär samma produktivitetstillväxt (3,4 %), beräknas i den nya kalkylen produktionen öka med 2,8 % och sysselsättningen minska 0,6 % per år 1970-1975. För perioden 1972-1977 väntas Sektorprodukten öka med 3,4 % medan sysselsättningen blir oförändrad. Den rekordhöga investeringsnivån 1970 och den kraftiga nedgången därefter gör att LU 70:s prognos för perioden 1970-1975 på en ökning med omräknat 4,2 % per år inte torde komma att uppfyllas. Investeringarna antas enligt nya beräkningar växa med 1,7 % per år 1970 -1975 och med 4,5 % per år 1972-1977.

3 Några övergripande utvecklingsaspekter

3.1 Utrikeshandel och betalningsbalans I kapitel 1 diskuterades dels utvecklingen av bytesbalansens saldo, dels av totala importen resp. det krav på exportutveckling som kan uppställas utifrån dessa två utgångspunkter. I föreliggande avsnitt skall bilden

av transaktionerna med utlandet, framför allt av de exportprognoser som gjorts, konkretiseras ytterligare något varvid framställningen bygger på bilaga 2.

Varuexporten I den studie av varuexporten som utförts inom konjunkturinstitutet avser prognoserna för flertalet varugrupper huvudsakligen den utländska efterfrågan på dessa varor. Utbudsfaktorerna har dock i viss mån beaktats. Efterfrågan har i princip beräknats i två etapper. I den första etappen har utlandets totala efterfrågan för respektive bevarugrupp stämts och i den andra har de andelar av denna efterfrågan som riktar sig mot Sverige bedömts. För några smärre varugrupper kan emellertid efterfrågan ur svensk synvinkel betraktas som så stor, att begränsningarna i stället står att finna på utbudssidan. I dessa fall har därför prognoserna i stället gjorts med utgångspunkt i denna. Integrationen i Västeuropa i allmänhet och Sveriges förändrade relationer med EG i synnerhet kan långsiktigt förväntas påverka länderfördelningen i svensk export. Något försök att kvantifiera totalexportens länderfördelning har inte gjorts. Däremot har integrationseffekterna beaktats i vissa av de varugruppsvisa beräkningarna, bl. a. för verkstadsprodukter, papper och järn och stål. Det förefaller troligt att efter hand de svenska andelama i de ursprungliga EG-ländemas import kommer att öka något, medan däremot andelsminskningar kan komma att inträffa gentemot Storbritannien, Danmark och möjligen också gentemot ”rest-EFTA-länderna” och en del länder som helt kommer att stå utanför det till EG knutna frihandelsområdet i Västeuropa. Det svenska frihandelsavtalet kan medföra en allmänt expansiv effekt på handelsutbytet med de Sex. Å andra sidan försämras konkurrensläget för svensk exportindustri på de gamla EFTA-länderna. Osäkerheten rörande det framtida internationella valutasystemet påverkar prognoserna för handelns utveckling. Det är dock knappast meningsfullt att införa några förutsättningar om framtida växelkursförändringar etc. Allmänt sett kan man dock anta att en bestående oro på valutaområdet kommer att verka dämpande på utrikeshandelns expansion. Som framgått inledningsvis har prognosen för den totala varuexporten byggts upp genom en aggregering av varugruppsvisa prognoser. Som typiska drag i den varugruppsvisa utvecklingen under prognosperioden kan bl. a. följande nämnas. För skogsindustrin förutses en gynnsam efterfrågeutveckling i utlandet samtidigt som flera av Sveriges viktigaste konkurrenter har att kämpa med utbudssvårigheter. Härigenom är det tänkbart att även i Sverige exporten kommer att begränsas

5- 65

främst av otillräcklig produktionskapacitet. Efterfrågan på svensk järnmalm påverkas bl. a. av den hårdnande konkurrensen från nya gruvor utomlands. Trots detta väntas den svenska exporten kunna hävda sig tämligen väl bl. a. genom ett ökat inslag av förädlade malmprodukter. Livsmedelsexporten kännetecknades 1970-1972 av exceptionellt stora ökningar främst beroende på mycket goda skördar. På längre sikt torde ökningstakten bli betydligt måttligare. Under perioden 1970-1972 företedde exporten av verkstadsprodukter förhållandevis låga ökningstal, vilket med den intersammanhängde nationella En viss nedrevidering lågkonjunkturen. har gjorts av prognosen för 1970-1975 jämfört med LU 70:s bedömning. En trendmässigt gynnsam utveckling för verkstadsexporten torde emellertid bestå även framgent. Fartygsexporten har bedömts öka snabbare än tidigare. Exporten av kemiska och andra färdigvaror kännetecknas av en jämn och hög tillväxttakt. Sammantaget innebär de nya kalkylerna för exportvolymens utveckling 1970-1975 en något lägre årlig tillväxttakt än

Tabell 3: 1 Sveriges varuexport 1970-1977 1968 års priser

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1970 1972 LU 70 Ny kalkyl 1970- 1970- 1972- 1975 1975 1977

Verkstadsprodukter,

Summa rå- och färdigvaror 29 537,4 32 408,3 7,9 7,3 8,5

i Summerat över varugrupper. Källa: Konjunkturinstitutet.

i LU 70:s prognos, dvs. 7,2 % att jämföra med 7,5 %. Nedjusteringen av ökningstakten kan hänföras till färdigvaruområdet, medan råvaruexporten bedömts stiga i samma takt som enligt LU 70:s bedömning. Exportprognosen för 1972--1977 företer en genomsnittlig årlig tillväxt på 8,5 %. Under båda femårsperioderna svarar färdigvarorna för en snabbare tillväxt än råvarorna. Exportprognoserna sammanfattas i tabell 1. Som framgår av konjunkturinstitutets beräkningar i bilaga 2 kan för perioden 1972-1977 den utländska efterfrågan på svenska exportvaror väntas medge en faktisk exportökning som överstiger det i kapitel 1 ovan beräknade exportkravet. Bl. a. med hänsyn till kapacitetsskäl och den _osäkerhet som får anses råda angående den inhemska efterfrågans strukturutveckling under perioden torde det dock vara tveksamt om exportmöjligheterna kan utnyttjas i högre grad än som här förutsatts. Det kan tillfogas att dessa exportprognoser ligger väl i linje med de planer som kommer till uttryck i den av IUI utförda industrienkäten och som redovisas närmare i bilaga 3, särskilt avsnitt 2 och 3.

Tjänsteexportelz Exporten av tjänster, uppgick 1972 i löpande priser till 7 100 milj. kr., vilket utgjorde ca 15 % av totalexportens värde. En intressant tendens vad gäller tjänsteexporten är den kraftiga expansionen av tjänster som t. ex. varuhandelsprovisioner, entreprenadarbeten och teknisk uppdragsverksamhet. Transportsektorn, där särskilt sjötransporterna intar en dominerande ställning, är den viktigaste tjänstesektom. Här förutses för tiden fram till 1977 en fortsatt relativt väl hävdad utveckling karakteriserad av allt större fartygsenheter och nya former för samsegling inom den transoceana containertrafiken. I sammanhanget kan också framhållas den växande närtrafiken med passagerar- och lastfärjor. För totala tjänsteexporten förutses en ökning - i 1968 års priser - med i genomsnitt 4,8 % per år 1970-1975 och 3,3 % per år 1972--1977.

Varuimporten Den totala varuimporten som under 60-talet steg med i genomsnitt 8 % per år i volym ökade i stort sett inte alls 1970-1972. För prognosperioden som helhet gäller att med de högre ökningstakter för bl. a. privat konsumtion efter 1972 som redovisats i kapitel 1 ovan också importen förväntas accelerera. Bland typiska utvecklingsdrag kan nämnas en neddragning av industrins investeringsutveckling som gjorts jämfört med LU 70 och som får klara effekter på maskinimporten. Vidare förutses som en följd av raffinaderiutbyggnaden under prognosperioden en kraftig neddragning av importökningstakten för raffinerade oljeprodukter motsvarad av en ökad råoljeimport. Impor-

Tabell 3: 2 Sveriges import 1970-1977 1968 års priser

Milj. kr Prooentuell årlig 1970 förändring

1970- 1972- 19751 1977*

1 Föräridringstalen för perioderna 1970-1975 och 1972-1977 är på sektomivå beräknade på import inkl. tullar.

ten - liksom f. ö. exporten av textil- och beklädnadsvaror väntas uppta en strukturellt stigande andel av produktionsvärdet. Mer allmänt består intrycket att den pågående strukturomvandlingen, med ökande andelar i totalproduktionen för Verkstadsindustri och kemisk industri och med relativt minskande omfattning för branscher som textil-, beklädnads- och livsmedelsindustri, har uppdragande effekter på importen; i det förra hänseend-et genom komplementär import i form av insats- och investeringsvaror, i det senare fallet på grund av att varor producerade i Sverige ersätts med importerade. Det finns emellertid även tendenser som verkar i riktning mot ett lägre importberoende under prognosperioden, som t. ex. den kraftiga utbyggnaden fram till 1975 av varvs- och petroleurnindustrin. Resultaten av importberäkningarna framgår av tabell 2.

Tjänsteimporten Tjänsteimporten uppgick 1972 i löpande priser till 7 100 milj. kr., vilket var ca 16 % av totala importvärdet. Den domineras av svenska

Tabell 3: 3 Betalningsbalansen 1970-1977 Milj. kr, löpande priser

Transport- och kommunikationstjänster, netto 2 838 3 213 3 800 3 800 netto -2 040 -2 698 - 3 200 -4 200 I_urism och liknande, - 267 - 522 -1 200 -l 500 Övriga varor och tjänster, netto

Bytesbalans för varor och tjänster - 955 2 511 3 000 3 900

Transfereringar inkl. u-hjälpslån, netto - 793 -l 453 -3 000 -3 900

Bytesbalans får varor, tjänster och

Anm. Ovanstående betalningsbalans ansluter sig till de principer som användsi nationalräkenskapernas statistik över utrikeshandelstransaktionema. En alternativ redovisning, som ansluter sig till riksbankens betalningsbalansstatistik över tjänstetransaktionerna, återfinns i bilaga 2.

turisters utgifter utomlands. Under konjunkturnedgången 1970-1972 då den privata konsumtionen i övrigt stagnerade fortsatte utlandsturismen att öka kraftigt. I ,de reviderade kalkylerna har antagits en ökning i turistutgiftemas volym med 5,5 % per år 1970--1975 och ännu något högre åren därefter. Den sektor som emellertid förutses få den kraftigaste volymökningen, ca 10 % om året under de båda perioderna, är övriga privata tjänster, särskilt internationell administration och distribution och, liksom på exportsidan, entreprenadverksamhet. En kraftig ökning kan slutligen även förutses för kostnader i samband med utrikes transporter. - i 1968 - För totala tjänsteimporten förutses en ökning års priser med i genomsnitt 7,5 % per år 1970-1975 och 8,1 % per år 1972- 1977.

Bytesbalans för varor och tjänster och transfereringar Transfereringsnettots underskott, vilket är den faktor som främst medför krav på överskott i summan av varu- och tjänstetransaktionerna, i hög grad av utvecklingen av u-landsbiståndet. I våra kalkypåverkas ler har vi uppskattat att de faktiska utbetalningarna av biståndsmedel inkl. krediter i löpande priser skulle öka från 800 milj. kr 1972 till

2 000 milj. kr. 1975 och 2 550 milj. kr. 1977. Det får emellertid uppmärksammas att dessa utbetalningar i relativt hög grad kommer att användas för inköp av svenska exportvaror även i de fall biståndet inte är s. k. bundet bistånd. För transfereringsnettots underskott spelar även vissa andra faktorer såsom nettot av räntor, löner och utdelningar samt nettot av försäkringspremier och försäkringsutfall en viktig roll under prognosperioden. Förändringen i nettot av samtliga dessa betalningsströmmar väntas under prognosperioden gå i en för den svenska betalningsbalansen negativ riktning. Som framgår av tabell 3 innebär prognoserna för de poster som kommenterats något ovan att bytesbalansezz för varor och tjänster (mätt i löpande priser) skulle behöva gå från ett överskott på ca 2,5 miljarder kr 1972 till ett överskott på 3 miljarder 1975 och 3,9 miljarder 1977 för att möta de ökande underskotten i transfereringsbalansen. Målsättningen att bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar (som visade ett överskott med ca 1 000 milj. kr 1972) skulle vara i balans 1975 och 1977 skulle därmed kunna bli uppfylld.

3.2 Den finansiella utvecklingen De reala kalkylerna i LU 70 kompletterades med en finansiell analys rörande inkomstbildning, sparande och kreditgivning. De två gångna åren har på den finansiella sektorn uppvisat förändringar som motiverar en något mer ingående behandling. Olika studier och förnyade beräkningar har sålunda genomförts och de presenteras i bilaga 6.1 Här kommer företrädesvis att återges vissa resultat avseende inkomstfinansiellt och kreditgivning. bildning, sparande I andra sammanhang bl. a. i kapitel 4 - kommer att refereras till vissa övriga frågor som behandlas i bilagan. Med hänsyn till kommer redovisöverskådligheten av den finansiella ningen utvecklingen att avse endast perioden 1972- 1977. Beräkningarna i detta avsnitt har som utgångspunkt de resultat som framkommit genom de reala kalkylerna. För att dessa skall kunna överföras till finansiella termer måste vissa prisantaganden Redan göras. här skall nämnas den förutsättning som valts för löneutveckling och BNP då den är central för alla beräkningar. För att få samstämmighet med riksrevisionsverkets beräkningar över inkomst- och skatteutveckling har där använda förutsättningar fått gälla över lag. De innebär att de anställdas löner från 1974 antas med schablonmässigt stiga 7 % per år. Tillsammans med antaganden för övriga sektorer rörande 1 I denna bilaga till SOU 1973: 21 ingår tre olika avsnitt. Det första behandlar inkomstbildning, finansiellt sparande samt kreditmarknaden. I det andra belyses olika faktorers inverkan på kommunernas finansiella situation, i det tredje sammanfattas vissa resultat från olika undersökningar inom konjunkturinstitutet rörande privat konsumtion och sparande.

inkomster en nominell av BNP och priser torde detta motsvara ökning om 8 till 8,5 % per år. Då de reala kalkylema för 1972-1977 anger en BNP-tillväxt om drygt 4 % årligen skulle den förutsätta prisstegringen för BNP således vara ca 4 % per år.

Inkomstbildning och finansiellt sparande I tabell 4 visas den förändring i disponibla inkomster som förutsätts ske 1972-1977 för olika sektorer inom samhällsekonomin. De antaganden rörande olika inkomst- och transfereringsposter som ger dessa resultat är i huvudsak följande. (Tidigare har nämnts den genomgående förutsättningen om en BNP-ökning om 8--8,5 % per år.) För statens del förutsätts såväl de direkta som indirekta skatteskalorna bli oförändrade. av direkta skatter beräknas under Uppbörden dessa förhållanden öka med 15 % per år - en ökningstakt som ligger över den (7 %) som gällde 1967-1972. Skillnaden hänger väsentligt bl. a. samman med att sjuk- och arbetslöshetsersättningarna görs beskattningsbara fr. o. m. 1974. Det låga ökningstalet för jämförelseperioden förklaras i hög grad av den skattereform som trädde i kraft vid inav 1971. För övriga inkomstkällor förutses en tillväxt om ca gången 9 % per år 1972-1977. till andra sektorer bör främst nämnas ef- I fråga om transfereringar fekterna av de reformer som vid årsskiftet 1973/1974 träder i kraft inom område. Dessa för upp bisjuk- och arbetslöshetsförsäkringarnas till socialförsäkringssektorn till en årlig ökning om 14 %. Till dragen skulle växa med 8 % hushållssektorn de utgående statliga bidragen

Tabell 3:4 [nkomstbildning och finansiellt sparande inom offentlig sektor 1972-1977

Löpande priser

Skatte- Övriga Transfere- Disponibla Slutlig ef- Finansiellt intäkter inkomster ringar medel terfrågan sparande

Stat 4 800 -30 600 17 400 -20 000 - 2 600 1972, milj. kr 43 200 74 300 7 200 -51 400 30 100 -29 400 700 1977, milj. kr - 11 8 ll 12 8 1972-1977, % per år Kommun - 8 100 38 750 -39 750 - 1 000 1972, milj. kr 26 000 20 850 - 12 700 60 000 -64 200 - 4 200 1977, milj. kr 38 900 33 800 10 9 9 10 - 1972-1977, % per år 8

Socialförsäkringssektorn* 16750 12200 -18400 10 550 - 550 10000 1972, milj. kr 26 000 23 600 -34 200 15 400 - 900 14 500 1977, milj. kr - 9 14 13 8 10 1972-1977, 9;, per âr 1 För denna sektor upptas under skatteintäkter inñutna avgifter och under ”Övriga inkomster bidrag från stat och kommun samt ränteinkomster.

per år. Den största bland posten de statliga transfereringama är de som utgår till kommunerna. Dessa beräknas 1972-1977 stiga med 10 % per år. Därvid har beaktats den ytterligare av kommuökning nernas inkomster om drygt 350 milj. kr som följer av vid 1973 års riksdag framlagt förslag till omläggning av

skatteutjämningssystemet.

Vad beträffar kommunerna bygger beräkningarna på ett antagande om att kommunalskatten höjs med 25 öre per år fr. 0. m. 1974. Medelutdebiteringen skulle därmed bli 25 kr 1977. Skatteinkomstema beräknas under dessa förhållanden öka med 8 % per år. Kommunernas övriga inkomster - liksom statsbidragen som förut berörts skulle stiga med ca 10 % per år. De bidrag kommunerna betalar till hushåll, försäkringssektom och andra områden förutses utvecklas i takt ungefär med de berörda inkomsterna varför tillväxten av de disponibla inkomsterna kan skattas till 9 % per år. Socialfärsäkringssektorn tillgodoräknas höjda inbetalningar genom att ATP-avgiften antas komma att höjas med 1/4 procentenhet såväl 1975 som 1976 för att uppgå till 11 % de två sista prognosåren. Reformema i fråga om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna medför för 1974 en ökad om totalt arbetsgivaravgift 1 procentenhet. Härifrån skall dock dragas en sänkning av ATP-uttaget samma år om en halv procentenhet. I avgifter skulle därigenom influtna medel med stiga 9 % per år. statsbidrag och ränteinkomster skulle öka snabbare (14 resp. 15 % per år). Mot detta står en förutsedd ökning (13 % per år) av bidragen till hushållen och kvar skulle bli en årlig ökning av disponibla medel med 8 %. Även de anspråk på finansiella resurser som kommer att ställas genom de konsumtions- och investeringsökningar som för stat och kommun intagits i de reala kalkylerna återges omräknade till löpande priser i tabell 4. Skillnaden mellan för dessa ändamål och medelsefterfrågan de disponibla inkomsterna utgör ett finansiellt sparande; ett plussaldo anger ett minskat behov av extern upplåning eller en ökning av utlåningsmöjligheterna medan det omvända förhållandet betecknas genom ett minussaldo. Som framgår av tabellen skulle statens finansiella sparande förstärkas fram till 1977 med något över 3 miljarder kr. Samtidigt skulle kommunernas behov av externa medel öka med ungefär samma belopp. Tillsammans för stat och kommun skulle sålunda anspråken på kreditmarknaden bli desamma 1977 som 1972 eller ca 3,5 miljarder kr. Inom socialförsäkringssektom skulle det finansiella sparandet växa med 4,5 miljarder kr till 14,5 miljarder kr 1977. Netto räknat innebär detta att den sammanlagda offentliga sektorns roll för kapitalbildningen stärks. Den finansiella utvecklingen för hushållen skall kommenteras i anslutning till nedanstående tablå. I denna belyses utvecklingen av hushållens faktorinkomster inkl. och exkl. arbetsgivaravgifter sedan slutet

av 50-talet. En fortgående höjning av faktorinkomstema inkl. arbetsgivaravgifter sedda i relation till BNP har kunnat registreras. För 1977 antas en oförändrad andel jämfört med 1970-1972. Då emellertid lågkonjunkturen dessa år syns ha fört upp siffran ovanligt mycket bedöms antagandet för 1977 innebära en viss fortsatt höjning av faktorandelen om man jämför med det sannolika genomsnittliga läge som kan komma att råda för exempelvis 1970-1974. Den långsiktiga nedgången av faktorinkomstens andel exkl. arbetsgivaravgifter antas bestå, och med hänsyn till företagens vinstläge 1970-1972 synes det ganska troligt att de höjda avgifterna fram till 1977 helt kommer att belasta hushållens inkomstandel. Faktorinkomster i procent av BNP 1957- 1961- 1965- 1970- 1977 1960 1964 1969 1972 Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgifter 81,8 82,6 83,4 84,4 84,4 Faktorinkomst exkl. arbetsgivaravgifter 77,8 76,8 75,2 74,4 73,1

Utifrån de antaganden som i det föregående omnämnts skulle genom inverkan av inkomstomfördelande faktorer i form av skatter, transfereringar etc. av faktorinkomsten (inkl. arbetsgivaravgifter) återstå i disponibel inkomst de andelar som anges i tabell 5. Sålunda beräknas denna andel sjunka från 77,3 % 1972 till 75,4 % 1977. Nedgången är nettoresultatet av en ökad andel för skatter och försäkringsavgifter med ca 5 procentenheter och en uppgång i till hushållen utbetalade bidrag om 3 procentenheter. Slutligen har i tabellen medtagits siffror för sparkvotens utveckling. Som där framgår anges sparkvoten 1977 till 4,7 % - alltså ungefär mitt emellan den låga nivån från 60-ta1ets slut och de höga kvoterna 1971 och 1972. Vid en sådan utveckling av spar-

Tabell 3:5 Hushållens inkomster och sparande 1960-1977

Hushållens inkomster uttryckta i procent Procentuell årlig

av faktorinkomsten volymförandnng 1960 1965 1970 1972 1975 1977 1960- 1970- 1972- 1970 1975 1977

Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgift 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 8,8 8,2 8,1 Disponibelt före skatt

6,4 5,0 3,5 6,6 6,5 4,7 - 0,3 0,6 - 0,4 Sparkvot

kvoten skulle konsumtionen kunna utvecklas på ett sätt som svarar mot det utrymme som beräknats i de reala kalkylerna. Det bör framhållas att i kalkylema över hushållssektom två gjorts centrala antaganden, nämligen beträffande hushållens andel av faktorkostnaderna resp. hushållens sparkvot. Utöver att i förändringar båda dessa antaganden väger tungt i skattningarna av hushållssektoms finansiella sparande har de också en spegelvänd effekt på företagssektorn. Den senares sparkvot är nämligen residualt bestämd. Vid den ”låsning” av hushållssektorns utveckling som ovan gjorts framkommer ur beräkningarna att företagssektorns sparande som en andel av BNP skulle minska med 1 1/2 procentenheter fram till 1977. Mot detta kan ställas att de privata investeringarnas andel av BNP i löpande priser samtidigt skulle reduceras med 1 procentenhet. Detta betyder att företagssektorns beroende av extern finansiering skulle öka under prognosperioden. Uttryckt i en självfinansieringskvot beräknad som sparande i procent av investeringar i anläggningar, maskiner och lager skulle utvecklingen bli en nedgång av denna kvot från 65 för 1969-1972 till 60 för 1977. Som kommer att framgå av det följande finns kreditmarknadsmässiga förutsättningar för att genom upplåning fylla ut denna nedgång. I vad mån en sådan utveckling kan tänkas påverka företagens investeringsbenägenhet har här inte kunnat bedömas, och därmed kan inte heller sägas om den är förenlig med den investeringsutveckling som angetts i de reala kalkylerna.

Kreditmarknaden De senaste årens utveckling på kreditmarknaden har visat att stora variationer i kreditefterfrågan och utbud kan inträffa från ett år till ett annat. Kreditåtstramningen 1969 och 1970 medförde en minskning av den totala nettoutlåningen på den organiserade kreditmarknaden med 4 miljarder kr, eller från 20 miljarder kr 1968 till 16 miljarder kr 1970. Under 1971 och 1972 ökade, med den expansiva kreditpolitik

Tabell 3:6 Kreditmarknadskalkyl för 1977 Milj. kr årsgenomsnitt för 1969-1972 Efterfrågan 1969- 1977 Utbud 1969_ 1977 1972 1972

Stat 4 000 4 000 Riksbanken 1 100 1 300 Kommun 1 550 3 900 Banker 8 700 12 500 Bostäder 8 150 10 000 Enskilda försäkringsinrättningar 2 400 4 000

1 Inkl. hushåll.

som då fördes, nettoutlåningen med 11 miljarder kr och kreditmarknadens omslutning fördes därmed upp till 27 miljarder kr 1972. Mot en sådan bakgrund framstår klart hur vansklig en framskrivning av kreditströmmarna blir. Då ändå ett tänkbart kreditmarknadsläge 1977 här anges förutsätts att det då inte råder vare sig en lätt eller en åtstramad kreditmarknad. Jämförelser görs vidare från genomsnittssiffror för 1969-1972. I tabell 6 återfinns den bild av utvecklingen som då kan tecknas. Här skall inga utförligare kommentarer göras till tabellens siffror utöver en kort redovisning av de grunder på vilka de beräknats. Statens upplåning 1972 hade en omfattning av 6,3 miljarder kr. I det föregående har angetts att en ökning om 3,3 miljarder kr av det finansiella sparandet kan beräknas ske till 1977. Upplåningsbehovet skulle då minska i motsvarande mån. För sin utlåning kan emellertid staten behöva vissa nytillskott av medel. Bland annat torde utlåningen till bostadssektorn komma att öka med ca 1 miljard kr, främst på grund av växande skuld för låntagare som tidigare erhållit paritetslån. Sammanlagt har statens upplåning 1977 här satts till 4 miljarder kr. Kommunerna lånade upp 1,7 miljarder kr på den reguljära kreditmarknaden 1972. I förhållande till utgiftsöverskottet var upplåningen detta år jämförelsevis stor. Detta hängde samman med att kommunerna ville förstärka sin likviditet som under 1970 och 1971 nått en botten- 1972 till 2 miljarder kr. Här har nivå. Ökningen av likviditeten uppgick förutsatts att ökningen av likvida tillgångar inte blir lika stor fram till 1977 utan stannar vid 1 miljard kr. På så sätt skulle - vid den förutsedda försämringen om 3,2 miljarder kr av det finansiella sparandet - om 3,9 miljarder kr föreligga 1977. ett upplåningsbehov l kreditmarknadsstatistiken har inte hushållens upplåning kunnat särskiljas från företagens varför de i tabellen ingår i siffran för näringslivet. Någon större förändring i hushållens upplåning har här inte anatt ske. För företagens del har räknats med ett finansiellt tagits komma om 5,5 miljarder kr. 1977. Genom att likviditetssparandeunderskott uppbyggnaden 1977 samtidigt antas bli 1 miljard kr lägre än 1972 skulle det ökade upplåningsbehovet kunna reduceras till 4,5 miljarder därmed till 14,6 milkr. Upplåningen på kreditmarknaden kalkyleras kr 1977 mot 10,1 miljarder kr 1972. jarder ett ökat lånebehov för bo- På efterfrågesidan är slutligen upptaget städer. Det har beräknats till 1,1 miljarder kr och skulle föra upp sektorns från 8,9 miljarder kr 1972 till 10 miljarder kr 1977. upplåning Sammanfattningsvis kan sägas att med de antaganden som här presenterats 1972-1977 de finansiella en för perioden antyder kalkylerna relativt balanserad bild för den sammanlagda offentliga sektorn. Den totala upplåningen från stat och kommun väntas inte uppvisa några drastiska som allmänna pensionsfondens kreditkastningar samtidigt

givningskapacitet fortsätter att växa. Avvägningsproblem kan däremot skönjas vad gäller fördelningen av finansiella resurser inom den offentliga sektorns delsektorer. För företagssektoms del är som nämnts kalkylema speciellt osäkra. Utöver vad som berörts i det föregående kan de svängningar i kreditbehoven som sammanhänger med lagerrörelsema nämnas. Inte heller har här diskuterats vilken form företagens externa kan komma upplåning att ta men alternativet med upplåning på de internationella marknaderna bör nämnas.

3.3 Regional utveckling I LU 70 gjordes för första gången i samband med långtidsutredningarna en mera omfattande genomgång av den regionala utvecklingen. Sedan dess har drygt två år passerat. I huvudsak kan den bild som tecknades i slutet av 1970 fortfarande anses gälla. Det påpekades bl. a. i LU 70 att det finns risk för att de regionala spänningarna mellan orter och regioner kommer att tillta under 70-talet. Riskerna för detta diskuterades utifrån den konflikt som mer eller mindre uttalat kan förekomma mellan regionalpolitiska och övriga mål. Speciellt uppmärksammades de krav som tillväxt- och stabiliseringspolitiken ställer. Det påpekades vidare att de regionala obalanserna kunde mildras genom att man försöker skapa gynnsammare i ett antal tillväxtbetingelser områden utanför stoistadsområdena. I LU 70 berördes även frågan om ökat statligt och kommunalt stöd för att upprätthålla en minimistandard i fråga om service i glesbygdsområdena. Sedan dess har förslag förelagts riksdagen av på grundval glesbygdsutredningens betänkande vilka syftar till att förbättra servicesituationen för befolkningen i glesbygden. Sedan 1970 har en del händelser inträffat som kan påverka bedömningarna i LU 70. 1971 och 1972 har präglats av en relativt kraftig lågkonjunktur, vilket medfört regionalpolitiska effekter av olika slag. Stockholrnsregionens befolkningstillväxt har sålunda i det närmaste upphört samtidigt som utflyttningsöverskotten i flera av Norrlandslänen kraftigt reducerats. Det är emellertid mycket svårt att avgöra till hur stor del denna förändrade flyttningsbild är ett konjunkturfenomen. Man torde exempelvis också kunna hävda att den regionala politiken bidragit till en viss strukturell förändring i ekonomin. Det torde dock fortfarande vara riktigt att hävda att de allvarligaste regionalpolitiska problemen alltjämt är sysselsättningsfrågoma i skogslänen och de interregionala inkomstskillnaderna. Den registrerade arbetslösheten uppvisar liksom de relativa arbetskraftstalen för kvinnor stora regionala variationer. Det kan exempelvis nämnas att om de relativa arbetskraftstalen för kvinnor skall komma upp i samma nivå i

skogslänen som i Stockholm är det nödvändigt att öka sysselsättningen för kvinnor i de förstnämnda länen med drygt 20 %. Arbetslösheten avspeglar delvis tillfälliga variationer i sysselsättningen, beroende på det allmänna konjunkturläget. Det finns emellertid en del av arbetslösheten som endast långsamt förändras och som avspeglar strukturproblem på arbetsmarknaden. Framför allt visar sig den arbetslöshet som finns kvar under högkonjunkturer i högre grad drabba de län som ligger i det allmänna stödområdet än övriga län. Under de två högkonjunkturåren 1969-1970 var arbetslösheten i dessa län relativt sett mellan två till tre gånger så hög som i riket som helhet. Förutom sysselsättningsproblem kännetecknas situationen i många kommuner i skogslänen av att konsumtionsutrymmet per capita är mindre än i orter i södra Sverige, vilket främst kan förklaras av skillnader i inkomstnivån. Det kan exempelvis nämnas att inkomsten per inkomsttagare är ca 50 % större i Stockholm än i kommunerna i Norrlands inland samt att de kommunala bruttoutgiftema per invånare är mer än dubbelt så höga i Stockholm som i skogslänen. För industrins del har man visat att löneskillnaderna mellan olika kommunblock främst förklaras av att löneläget i en viss bransch är lågt i förhållande till riksgenomsnittet. Det bör dock betonas att av tillgängliga undersökningar att döma har inkomstskillnaderna minskat något under senare år. I bilaga 7 till LU 70 visades bl. a. att antalet industrisysselsatta i storstadsregionema sjönk med i runt tal 17 000 personer från 1962 till 1968, medan antalet sysselsatta steg i Norrland och de mindre tätbefolkade delarna i södra och mellersta Sverige med ca 10000 personer. Den fortsatta utvecklingen har bl. a. inneburit att storstäderna 1968-1970

Tabell 3:7 Sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin 1962-1977 Index

Anm. Kommunblocksgrupp Befolkningsunderlag Lokalt Regionalt Större städer mer än 90 000 Mer än 300 000 Södra mellanbygden 27 000-90 000 Mer än 300 000 Norra tätbygden 27 000-90 000 Mindre än 300 000 Norra glesbygden Mindre än 27 000 Mindre än 300 000 SOU 1973: 21 77

återvann 7000 industrisysselsatta, medan sysselsättningen i Norrland och södra och mellersta Sverige ökade med ytterligare 17 000 personer. Som framgår av kapitel 2 beräknas inom industrin sysselsättningen minska något från 1970 till 1975. Drar man schematiskt fram trenden för branschförskjutningama på samma sätt som ERU gjorde i den regionala bilagan till LU 70 framgår att man kan räkna med en minskning av industrisysselsättningen i storstäderna på ca 17000 personer 1970-1975. I Norrland och de mindre tätbefolkade delarna i södra och mellersta Sverige skulle med samma beräkningsmetod industrisysselsättningen öka med omkring 8000 personer. 1975-1977 beräknas sysselsättningen minska i samtliga kommunblocksgrupper. Resultaten är sammanfattade i tabell 7. I december 1972 antog riksdagen propositionen (1972: 111) om ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Detta grundar sig på länsprogram 1970, som länsstyrelserna har upprättat i samverkan med kommunerna. I huvudsaklig överensstämmelse med förslag som lagts fram i länsprogrammen förordas i propositionen en plan för utveckling av den regio-

nala strukturen..I denna beskrivs vilka funktioner olika orts- och re-

giontyper bör fullgöra i regionala sammanhang. Följande ortstyper anges: storstadsområden, primära centra, regionala centra samt kommuncentra. Vid sidan av de tre storstadsområdena redovisas 23 primära centra och ett 70-tal regionala centra. I propositionen presenteras vidare befolkningsramar för planeringen i länen. Det sägs att huvudalternativet för planeringen i län som nu har uttalade regionala balansproblem kan grundas sett oförpå en i stort ändrad befolkning 1980. Tanken på att uppställa befolkningstal som orubbliga mål i den meningen att man försöker låsa utvecklingen vid t. ex. oförändrad befolkningsnivå i varje län eller kommun avvisas emellertid. Regionalpolitiken kommer liksom hittills att inriktas på sysselsättningsskapande åtgärder främst i de delar av landet som ingår i det allmänna stödområdet. Till de regionalpolitiska stödåtgärderna brukar lokaliseringsstöd, sysselsättningsstöd, utbildningsstöd och transportstöd räknas. Lokaliseringsstöd utgår i huvudsak för investeringar inom industri och industriserviceverksamhet inom stödområdet medan sysselsättningsstöd utgår till de industriföretag inom det s. k. inre stödområdet som utökar sin sysselsättning. lämnas Utbildningsstöd till företag som nyanställer personal i samband med nyetablering eller av utvidgning verksamheten. I jämförelse med omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och skatteutjämningsbidragen väger utgifterna för det regionalpolitiska stödet relativt lätt. De sammanlagda kostnaderna för regionalpolitik, beredskapsarbeten och vissa andra arbetsmarknadspolitiska medel samt de kommunala skatteutjämningsbidragen uppgår till ca 4,9

Tabell 3:8 Omfattningen per år av vissa statliga stödåtgärder 1971-1972

Stöd i hela landet Därav i j?? skogslänen

Summa övrigt stöd med betydande regionalpolitiska effekter 4 493 100 2 066 Summa stöd 4 892 2 382

miljarder kr per år varav det regionalpolitiska stödet svarar för endast ca 400 milj. kr (tabell 8). I det regionalpolitiska handlingsprogrammet aviserades ett flertal förslag som avser att förstärka det regionalpolitiska stödet. Dessa förslag presenteras i proposition 1973: 5O och avser bl. a. lokaliseringsstöd till visst slag av serviceverksamhet och turistanläggningar, förhöjt lokaliseringsbidrag och sysselsättningsstöd i det inre stödområdet samt en effektivering av det obligatoriska lokaliseringssamrådet. Förslag har vidare framlagts för riksdagen om en förstärkning av transportstödet (prop. 1973:95). Förslaget innebär bl. a. att stödet skall utvidgas att avse även vissa transporter till orter inom stödområdet samt att den kortaste bidragsberättigade transportsträckan sänks från 300 km till 250 km. Under ett flertal år har ett omfattande utredningsarbete ägt rum angående den regionala utvecklingsplaneringen och den fysiska riksplane- Detta arbete har bl. a. gett till resultat ett rikt faktaunderlag om ringen. befolkningsutveckling och näringslivsstruktur i olika delar av landet. Vidare har länens, kommunernas och företagens planer och önskemål om den framtida utvecklingen inventerats. I det regionalpolitiska handsammanfattas de viktigaste utredningsresultaten samt lingsprogrammet de riktlinjer som enligt regeringen bör vara vägledande för presenteras den regionala politiken. Ambitionsnivån har ökat i väsentlig utsträckning alltsedan 1964, då målen för en aktiv lokaliseringspolitik angavs. Det sades bl. a. då att bör syfta till att främja en sådan lokalisering av lokaliseringspolitiken att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt näringslivet och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt utnyttjade framåtskridande främjas. De mål för den regionala politiken som anges i det regionalpolitiska

handlingsprogrammet behandlar den önskvärda utvecklingen av arbetsmarknad, servicetillgång och miljöförhållanden i olika delar av landet som i likhet med målen för en aktiv lokaliseringspolitik från 1964 i första hand är avsedda att markera den allmänna inriktningen av regionalpolitiken. För att nå dessa mål har statsmakterna i fråga om samhällsplaneringen beslutat om en plan för utveckling av den regionala strukturen samt angett ramar i form av befolkningstal för de olika länen 1980. Beträffande de allmänna målen sägs i propositionen att regionalpolitiken bör syfta till en sådan geografisk spridning av de tillgängliga resurserna att människorna i olika landsdelar kan erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång till social, kommersiell och kulturell service samt god miljö. Inom de olika regionerna bör resurserna koncentreras i den utsträckning det är nödvändigt för att skapa så differentierade arbetsmarknader och sådan servicekvalitet som motsvarar medborgarnas önskemål och behov. in- Befolkningsramarna nebär som tidigare nämnts att huvudalternativet för planeringen i län som nu har uttalade regionala balansproblem kan grundas på en i stort sätt oförändrad befolkning 1980. De regionalpolitiska målen påverkar långtidsutredningens bedömningar på olika sätt. Beträffande de allmänt formulerade målen torde kunna hävdas att de är av så generell natur att man inte kan dra några bestämda slutsatser om hur regionalpolitiken kommer att påverka de ekonomisk-politiska målen avseende full sysselsättning, jämnare inkomstfördelning, stabil prisnivå och balans i utrikesbetalningarna. Planen för utvecklingen av den regionala strukturen är exempel på mål av mer konkret slag om vilka en diskussion om sambanden mellan den nationella och regionala politikens mål lättare kan föras. En sådan diskussion kan exempelvis avse den konflikt som kan föreligga mellan den allmänna ekonomiska politikens krav på flexibilitet och önskemål om mera bundna planer och målsättningar för olika samhällsområdcn. För utredningsarbetet kring långsiktiga tendenser i ekonomin har två frågeställningar som kan väntas uppkomma i den regionalpolitiska diskussionen särskilt intresse. Den ena frågan avser införandet av nya regionalpolitiska styrmedel, medan den andra frågan gäller hur en samordning mellan olika planeringsformer som långtidsutredning, regional utvecklingsplanering och fysisk riksplanering bäst skall ordnas. I mitten av 1972 tillsattes en parlamentarisk utredning som har till uppgift att ta ställning till om nya styrmedel behövs i regionalpolitiken. Utredningen skall bl. a. undersöka förutsättningarna för att införa ett ekonomiskt avgiftssystem samt lämpligheten av etableringskontroll av företagslokaliseringar. För arbetet med långtidsutredningarna är det betydelsefullt att därigenom erhålla utgångspunkter för hur regionalpolitiken och dess styrmedel kan inpassas inom ramen för den nationella ekonomiska politiken. Såväl stabiliserings- som tillväxtpolitiken

kräver för att bli framgångsrik en flexibilitet som till vissa delar kan vara svår att förena med starka bindningar av resursfördelningen på längre sikt till regioner och sektorer. Kraven på flexibilitet förstärks härutöver av vår ekonomis stora utlandsberoende. Inför nästa etapp av länsplaneringen och inför 1975 års långtidsutredning kommer säkerligen diskussionen om behovet och möjligheterna av samordning mellan olika planeringsformer att intensifieras. Det är därvid viktigt att försöka klargöra hur det material långtidsutredningen tar fram bäst kan utnyttjas och samordnas med andra verksamheter. Utgångspunkten för arbetet med långtidsutredningen är att för en 5-årsperiod redovisa utvecklingsalternativ för hela ekonomin där den samlade efterfrågan på varor och tjänster håller sig inom ramen för den beräknade tillgången. Hitills har inga metoder framkommit som gör det möjligt att erhålla konsistenta nationella prognoser via aggregeringar av de planer och prognoser som görs på regional nivå. Vid sidan av de prognoser som upprättas på det regionala och lokala planet inom ramen för länsplaneringen torde det därför vara nödvändigt att utveckla metoder för att bryta ner långtidsutredningens nationella kalkyler på ett fåtal regioner. Ett försök till sådana nedbrytningar har gjorts i den regionala bilagan till LU 70. Inom ERU pågår ett omfattande utreddessa metoder - dvs. ningsarbete som bl. a. syftar till att vidareutveckla syftet är att utarbeta konsistenta prognoser som skall beakta både de nationella bedömningar som långtidsutredningen gör och länsplaneringens regionala planer. Det kan vidare nämnas att en tidsmässig samordning sker mellan - 1974 - och nästa länsplaneringsomgång Länsplanering nästa långtidsutredning Varför avstämningar och informationsutbyten kan ske vid lämpliga tidpunkter.

3.4 Miljövård

För LU 70 genomfördes en kartläggning av kommunernas och industrins planerade miljövårdsinvesteringar under 70-talets första hälft. Enligt de uppskattningar som då gjordes skulle under perioden 1971- 1975 industrins miljövårdsinvesteringar komma att uppgå till mellan 1,1 och 1,6 miljarder kr (räknat i 1969 års priser). Motsvarande investeringar inom de kommunala verksamhetsområdena offentlig renhållning, renhållningsverk och avloppsverk beräknades till 2,8 miljarder kr. Då uppgifterna insamlades hade miljöskyddslagen samt kungörelsen om statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin nyligen trätt i kraft. Viss osäkerhet om de nya reglemas tillämpning rådde ännu vid insamlingen av planmaterialet. Den praxis som för vissa områden hade utbildats och de riktlinjer som i övrigt föreslagits av naturvårdsverket förutsattes vara vägledande för företagens kalkyler. Efter

6-SOU 1973: 21 81

vissa särskilda grunder skulle - bestämmelserna -enligt statsbidrag med högst 25 % utgå för de påkallade miljövårdsinvesteringarna. Nyetablerade arbetsställen skulle dock inte få del av statsbidragen. Statsbidragen till byggande av kommunala hade redan avloppsreningsverk 1968 ändrats i syfte att påskynda utbyggnaden av reningsverk med längre gående rening än slamavskiljning. Bidragets storlek bestämdes till 30 -50 % beroende på reningsgraden. Hösten 1971 beslutades i konjunkturpolitiskt syfte att bidragen till kommuner och industrier för miljövårdsinvesteringar under en begränsad tid skulle höjas till högst 75 %. Åtgärden upprepades hösten 1972 varvid dock det förhöjda bidraget begränsades till högst 50 % för industrins del. De vidtagna åtgärderna medförde en stark uppgång i miljövårdsinvesteringarna. Till industrin har statsbidrag om ca 580 milj. kr lämnats till anläggningar, vars bidragsberättigade miljövårdsinvesteringar under perioden 1969-1974 uppgivits till något över 1,2 miljarder kr (i löpande priser). Av dessa investeringar faller ca 515 milj. kr på 1972 och ca 470 milj. kr på 1973. Beträffande den branschvisa fördelningen av dessa investeringar kan nämnas att massa- och pappersindustrin svarat för ca 456 milj. kr. (varav bidrag 220 milj. kr.) och järn- och stålindustrin (inkl. metallverk, ferrolegeringsverk samt gjuterier) för ca 290 milj. kr (varav bidrag omkring 150 milj. kr). För kommunala reningsverk hade för budgetåren 1967/68--1971/72 beviljats statsbidrag om närmare 600 milj. kr. Den totala investeringskostnaden uppgick här till omkring 1,15 miljarder kr, varav ca 800 milj. kr berörde budgetåret 1971/72. Siffermaterial som kan belysa andra kommunala som miljövårdsinvesteringar, t. ex. för offentlig renhållning, finns ännu inte att tillgå. Den bild av miljövårdens resursanspråk som gavs i LU 70 syns det inte finnas anledning att mer väsentligt retuschera. Många investeringar har genomförts tidigare än beräknat. Osäkert är dock om detta kommer att medföra några högre investeringssummor för hela perioden 1971--1975 än de förutsedda. Endast ett begränsat fält av miljövården kunde i LU 70 täckas genom kostnadsberäkningar. Investeringar som syftar till att förändra produkterna så att användningen av dessa inte ger upphov till miljöskador var det inte möjligt att få uppgifter om. Likaså fanns inga beräkningar av driftkostnadema för olika miljövårdande aktiviteter. Olika åtgärder som har betydelse för dessa kostnadsposter har under senare tid vidtagits. Här kan erinras om nya lagbestämmelser om den kommunala renhållningen, lagstiftningen om kontroll av hälso- och miljöfarliga varor, beslutade nya föreskrifter fr. o. m. 1976 om bilavgaserna etc. Den fragmentariska kostnadsbild man har på detta område tillåter inga säkrare bedömningar av hur miljövården återverkar på olika delar av ekonomin. Genom internationella jämförelser kan man beräkna att

82 SOU 1973: 21

den del av BNP som behöver tas i anspråk för att nå uttalade miljöpolitiska mål uppgår till ett par procent. Säkerligen kommer kraven på miljövård att framdeles höjas. Då emellertid en snabb effektivitetsökning i det miljövårdande arbetet har kunnat iakttas torde inte detta leda till att kostnaderna höjs i motsvarande mån. Även om de ökade miljövårdsinvesteringarna innebär en markerad inteckning i resursutrymmet kan dock utgifter av en sådan storlek inte antas på ett avgörande sätt påverka tillväxtbetingelserna och möjligheterna att tillgodose andra behov för individer och samhälle. På enskilda områden kan de miljövårdande åtgärdema medföra mer påtagliga förskjutningar i efterfrågan och produktionsbetingelser, men de torde inte bli större än struktursom tidigare av ett flertal andra skäl utlösts inom ekonoförändringar min.

4 Sammanfattande synpunkter

Den faktiska produktionsökningen 1970-1972 blev, som visats i det föregående, väsentligt lägre än de kapacitetsmässiga tillväxtmöjligheterna. Den svaga utveckling av efterfrågan som ligger bakom detta skall inte här närmare beskrivas och analyseras då en sådan genomgång lätt skulle föra oss bort från de problem vi har att behandla. Några iakttagelser rörande konjunktursituationen 1970-1972 som är av intresse för överväganden om långsiktstendenserna framöver skall dock göras. de första åren av 70-talet var en internatio- Konjunkturförsvagningen nell företeelse. Den frågan kan ställas om den starka påverkan på våra inhemska förhållanden som alltid utgått från konjunkturförändringarna i världsekonomierna denna gång haft några specifikt nya inslag eller haft annan än tidigare. En jämförelse med andra en väsentligt styrka OECD-länder visar att tillväxten för 1971-1972 var lägre i Sverige än i något av de övriga länderna. Därpå kan man dock inte grunda något att konjunkturnedgången i vårt land skulle ha varit kraftiantagande gare än på andra håll. Går man till bedömningar av kapacitetstillväxsom också sammanställts inom OECD, finner man ten för 1970-1975, bland länder med den lägsta tillväxttakten. Denna även där Sverige placering sammanhänger främst med att vårt land genom den allmänna får jämförelsevis mycket låga antalsmässiga tillbefolkningsutvecklingen skott till arbetskraften och med att arbetstidsförkortningen reducerat utbudet av arbetstimmar mer än i flertalet andra länder. Tar man hänoch vidare beaktar att en stor allmän arsyn till det som nu berörts betstidsförkortning i Sverige togs ut just 1971-1972 är det inte på nåatt vårt land kommer långt ner i en jämförelse över got sätt förvånande BNP-tillväxten dessa två år. Vid en i styrka likartad konjunkturförsvag-

ning i alla länder skulle det sålunda vara ganska följdriktigt att Sverige intoge en köposition. Men man bör då samtidigt uppmärksamma att om man i stället mäter produktionen så utfaller per arbetstimme jämförelsen helt annorlunda. Den i och för sig bristfälliga statistik som finns över totalt produktivitetsutvecklingen, och på olika näringsgrenar, tyder på att Sverige här ligger mycket högt i fråga om tillväxttakt. Det är svårt att bedöma vilka skillnader som funnits mellan de olika länderna i fråga om den genomgångna tidskonjunkturförsvagningens förlopp och styrka. Möjligen kan man dock hävda att omsvängningen kom snabbare och mer koncentrerat i Sverige än i flertalet jämförbara länder. Denna slutsats har kommit fram vid en jämförelse mellan uppgifter som avser den registrerade arbetslösheten. Men kompletterande material även om det är vagt och osystematiserat - för in en viss tveksamhet om arbetslöshetstalen är fullt rättvisande. information Övrig skulle kunna tolkas så att medan möjligen en neddragning av sysselsättningen i Sverige företrädesvis tog sig uttryck i friställande av arbetskraft och därmed i öppet registrerad arbetslöshet har detta i flera andra länder i något större utsträckning yttrat sig i olika slags inskränkningar av arbetad tid (begränsad arbetsvecka, tillfälliga produktionsnedskärningar etc.). Att en viss sådan skillnad i reaktionsmönster kan finnas förefaller inte så osannolikt med hänsyn till olikheter i samhällenas sociala och ekonomiska struktur och i arbetsmarknads- och arbetslöshetspolitikens utformning. Under konjunktursvackan 1966-1967 kunde f. ö. i Sverige iakttas ett jämfört med tidigare betenågot ändrat ende hos företagen vad beträffar sysselsättningen. Med en hårdnande konkurrens och sjunkande vinstmarginaler var den buffert hos företagen som kunde ta upp minskade avsättningsmöjligheter utan avskedanden inte längre så stark. Samtidigt hade samhället starkt byggt ut skyddet och hjälpen till dem som är eller ställs utan arbete. Det är inte förvånande om dessa förhållanden i förening utlöser snabbare kastningar i sysselsättning och arbetslöshet alltefter växlingarna i konjunkturläget.

4.1 Kommentarer till den inhemska utvecklingen 1970--1972 Den snabba omkastningen i konjunkturläget i vårt land mellan 1970 och 1971 beror inte främst på försvagningen i den internationella efterfrågan. Exportökningen blev mindre, men denna nedgång förklarar endast en mindre del av försvagningen i ekonomisk aktivitet inom landet. I stället kan denna föras tillbaka markerade på starkt förskjutningar inom vissa inhemska efterfrågeområden. Det omslag i lagerinvesteringarna som skedde uppgick till drygt 3,5 % av BNP - från en

Diagram 4: 1 Förändring i BNP, lagerinvesteringar och bytesbalans 1961--1972 °/o 7

:ss: 52 så 54 ss as 57 ss ss 70 7] 75

BNP --- Laqerinvesrøringar ------- Under-skor!- i bgtesbolons Anm. Förändringar i lagerinvesteringar och underskott i bytesbalans är uttryckta som procent av BNP.

ökning av dessa investeringar 1970 om 1,6 % av BNP till en minskning motsvarande 2,1 % av BNP 1971. En så. snabb och stark omsvängning har inte inträffat sedan Koreakrisen. För den privata konsumtionen noterades ett nästan lika starkt omslag eller motsvarande mellan 2,5 och 3 % av BNP. I flera tidigare konjunkturskeden har funnits motvägande utvecklingstendenser inom några områden. Sådana starkare motvikter saknades denna gång. För t. ex. offentlig konsumtion och offentliga inskedde sålunda en försvagning av efterfrågan mellan 1970 vesteringar och 1971. Till den ovan skisserade utvecklingen skall knytas några reflexioner kring vissa utvecklingsdrag som kan vara av betydelse för en bedömning av långsiktstendenserna. I diagram 1 illustreras för några olika år dels ökningstakten i BNP, dels lagerförändringen i procent av BNP. Där har även lagts in en kurva över bytesbalansens underskott satt i relation till BNP. Den stora överensstämmelsen i förändringarnas riktning och styrka som finns mellan de skilda kurvorna är slående. Något försök att belysa de kausala samband som kan finnas skall inte göras. Lagerinstarka variationer år från år kan givetvis i främsta rumvesteringarnas met sägas vara en konjunkturpolitisk fråga. Men genom sin styrka utgör som här förekommer ett mycket stöde kastningar på efterfrågesidan rande och svårbemästrat element för all politik som har att stabilisera

resursanvändning och sysselsättning, även på längre sikt. De svårigheter som skapas för en jämn utveckling och långsiktig planering inom andra områden av ekonomin är uppenbara. Vidare måste större resurser än eljest nödvändigt hållas i beredskap för att möta de variationer i sysselsättning och arbetslöshet som blir resultatet av de tvära kastningar i efterfrågan som ytterst härrör från lagersvängningarna. Även om lagerförändringarnas inverkan på det inhemska efterfrågeområdet torde vara det mest svårbemästrade tillkommer problemet, att de genom sitt höga importinnehåll har speciella implikationer för bytesbalanspolitiken. I LU 70 framhölls att den ekonomiska politiken under den period utredningen behandlade hade att utgå från att riskmarginalerna för de utrikes betalningarna var starkt sammankrympta. Givetvis försvåras en politik med syfte att komma till rätta med dessa balansproblem, summerade för en hel konjunkturcykel, då de årliga omsvängningarna i importkrävande lagerinvesteringar har en så markerad styrka. Sedan 1971 har möjligheter öppnats att utnyttja investeringsfonderna även för lagerinvesteringar. De effekter som därigenom kan vinnas kan inte nå utöver en begränsad del av problemområdet. Det förefaller därför vara en viktig att söka finna utredningsuppgift vägar och medel att i högre grad utjämna lagerinvesteringarnas årliga variationer. Nedgången i den privata konsumtionens ökningstakt från 1970 till 1971 hade som spegelbild en stark ökning av hushållens sparande. Detta fördubblades praktiskt taget mellan de nämnda åren och låg sedan kvar på en hög nivå 1972. I LU 70 diskuterades i ett visst sammanhang möjligheterna att begränsa konsumtionsutrymmet. Där sades bl. a. följande: Att genom skattepolitiken hålla nere privat konsumtion och de disponibla inkomsterna kan vidare i vissa lägen tänkas möta ett effektivt motstånd genom att konsumenterna sänker sitt sparande. Utvecklingen under 60-talets senare hälft är därvidlag ett memento. Möjligheterna att bryta igenom en sådan elastiskt undanglidande försvarslinje hos konsumenterna förefaller inte vara stora. Endast medel som kan ge en effektiv sparstimulans är användbara därför, men sådana medel kan nog erfarenhetsmässigt sägas inte vara så lätta att finna eller tekniskt ta i bruk. Erfarenheterna från 1971--1972 illustrerar den omvända situationen. Det var då svårt att motverka en försvagning av privat konsumtion och än mindre kunde man få till stånd en starkare ökningstakt. Den höga sparkvoten dessa år kan som nämnts i bilaga 6 ha vissa inslag där det är fråga om långsiktigt bestående impulser till ett högt hushållssparande. Förändringar i hushållsstorlek och andelen pensionärer är exempel på faktorer som verkar i sådan riktning. Inverkan av dessa kan förstärkas eller försvagas genom kortsiktiga förskjutningar i sysselsättning och inkomstfördelning. Den höjda sparkvoten de senaste

ha kommit till stånd genom samtidiga och åren synes i viss utsträckning likartade inflytanden från kort- och långsiktsverkandc faktorer. Möji förändringarna för skatter, transligt är även att den kombination fereringar och priser som speciellt gällde 1971 hade en sparhöjande effekt. Uteslutet är inte att det i konsumtionsutvecklingen även finns vissa som kan vara för den ekonomiska utinslag av betydelse politikens I den privata konsumtionen utgör numera olika kapitalvaror formning. TV, inredning, hushållsapparater etc.) en mycket betydande del. (bilar, och reparation av dessa varor kan ofta utan Anskaffning, förnyelse större eller några år. Samtidigt torde inolägenheter förskjutas något komstutvecklingen ha medfört en likviditetssituation i ganska stora besom gör det möjligt att i stor utsträckning välja tidfolkningsgrupper Utgår man från att någon av dessa situationer har punkt för olika inköp. för hushållens del så kan man också förmoda att konsumentergiltighet nas handlande i hög grad påverkas av deras allmänna framtidsförväntningar. De med konjunkturerna varierande bedömningarna i optimistisk riktning rörande arbetslöshetsrisker, inkomstförbättresp. pessimistisk ringar 0. dyl. skulle sålunda komma att prägla konsumtionsförändringarnas storlek. säkrare belägg för att förhållanden av den här karaktären Några faktiskt har gällt kan inte anföras. Men uppenbart är att om hushållens beteenden är så som här skisserats blir verkningsgraden av skattepo- Större effeklitiska åtgärder i konjunkturutjämnande syfte begränsad. ter skulle sålunda inte kunna justeringar av den påräknas av exempelvis direkta skatten gjorda för att reglera utrymmet för privat konsumtion. Att med variationer av indirekta skatter, avbetalningsvillkor etc. påverka kostnader och därmed valet av tidpunkt för inköpen kan möjligen i skattesatsen måste dock i ett vara mer framkomligt. Förändringarna sådant fall sákerligen stora och vidare borde de i första göras ganska hand riktas mot konsumtionskapitalvaror. konsumtion i LU 70 den bedömningen I fråga om offentlig gjordes att en starkare neddragning av de mycket höga utgiftsplanerna för perioden 1970-1975 inte framstod som en realistisk möjlighet, särskilt inte för periodens början. Bakom denna bedömning låg en föreställning, från många år tillbaka, om en stor stabilitet i grundad på erfarenheter vad beträffar i uppgjorda planer och en betydande tröghet förändringar av redan fattade beslut hos stat och kommuner. utgiftskonsekvenserna 1971 och 1972 har visat att denna föreställning inte hade Utvecklingen möjligheter fanns uppenbarligen att förhållandevis fog för sig. Stora snabbt i utgiftsplanerna. Att detta var möjligt på göra begränsningar - av olika investeringssidan är väl inte så förvånande igångsättning lätt uppskjutas. Men mer anmärkningsprojekt kan ju förhållandevis av konsumtionsökningen kunde värt är att en så pass stark dämpning Från har man haft erfarengenomföras. tidigare avmattningsperioder

heter av hur mer eller mindre automatiskt verkande krafter utlöst utgiftsökningar. Eftersläpningar i tillsättning av tjänster, fyllandet av vakanser etc. har tidigare utgjort sådana drivkrafter. I detta sammanhang är en viktig fråga om denna hårdare utgiftsprövning och det starkare kostnads- och skattemedvetandet främst har sin rot i tillfälliga svårigheter eller har mognat fram ur bedömningar som anger en bestående långsiktig handlingslinje. I LU 70 behandlades några olika konsekvenser på skattesidan och därifrån på löne- och inkomstbildning som följer av fortsatt snabb expansion av offentlig konsumtion. Särskilt höjningar av de direkta skattesatserna skulle i ett sådant fall leda till ökade väsentligt spänningar kring finansieringsfrågorna. Resonemang rörande inkomst efter skatt utgjorde ett uppmärksammat inslag i diskussionerna under 1970 års avtalsrörelse. Med den planerade utgiftsökningen inom offentlig sektor under första hälften av 70-talet skulle för kanske en majoritet av löntagarna betydligt över hälften av en löneökning tas i anspråk för direkta skatter. Det offentligas finansieringsproblem får därmed en närgången aktualitet över hela löneavtalsfältet. Spänningsförhållandet mellan medborgarnas press från efterfrågesidan och deras betalningsvillighet kan därmed få en styrka som blir svår att bemästra. risker Stegrade för skatteflykt i olika former och hållbarheten hos de fiskala kontrolloch övervakningsmekanismerna är betydelsefulla faktorer vid en bedömning av hur stark denna spänning kan få bli. Vad man skall tro om den långsiktiga tillväxttakten för offentlig konsumtion beror i hög grad på hur man bedömer finansieringssituationen; hur starka spänningar i det nuvarande skattesystemet man anser möjliga att behärska och vilka alternativa och väfinansieringsformer gar man kan tänka sig. En stark press att finna lösningar på dessa problem kommer dock att föreligga. Behoven av och efterfrågan på förbättringar och på nya aktiviteter är betydande inom flertalet offentliga tjänsteområden. . = En problematik av den art som här berörts har utan tvivel funnits med i den återhållsamhet med offentliga utgiftsökningar som gjorde sig gällande i kommunerna under de senaste åren. Samtidigt kan dock också konstateras att läget för kommunerna då präglades av en kombination av olika förhållanden som kan antas inte så ofta uppträda samtidigt. De pris- och kostnadsstegringar som kunnat registreras för de kommunala tjänsteområdena är osedvanligt höga jämfört såväl med tidigare år som med andra sektorer av ekonomin. Bl. a. utfallet av avtalsrörelsen 1970 bidrog därtill. Den genomförda arbetstidsförkortningen reducerade den allmänna i landet och därmed inkomststegringen

ökningen i skatteunderlaget samtidigt som kommunerna själva inom

flera sektorer inte på motsvarande sätt kunde skära ned servicen, utan måste acceptera utgiftsökningar. Förutsättningarna för skattehöjningar var till av sysselsättningsläget följd i förening med de starka prisök-

88 SOU 1973:21

ningarna och marginalskatteförhållandena starkt beskurna. Till detta kom begränsade möjligheter för ökad upplåning på kredit- och kapitalmarknaden. Den omprövning av utgifts- och skattepolitiken som troligen förr eller senare skulle kommit till stånd kan sålunda genom olika tillfälligheter sägas ha utlösts och förstärkts just under de senast gångna åren. Till viss del är det nog också en tillfällighet att en sådan kombination av olika faktorer uppträder under lågkonjunkturår. Den extra påkänning för arbetslöshetsbekämpningen som tidsförläggningen innebar denna gång kanske därför inte behöver befaras återkomma. Av väsentlig betydelse måste emellertid vara att för den fortsatta långsiktiga tillväxten av offentlig konsumtion söka uppnå en tidsprofil som är bättre anpassad till de allmänna konjunkturförändringarna. Inte bara på efterfrågesidan har de första åren av 70-talet uppvisat tvära och starka omslag. På resurssidan har en liknande snabb omkastning uppträtt i fråga om nettoinvandringen. För 1970 beräknas en invandring till Sverige som såväl i fråga om brutto- (77 000) som nettosiffror (49 000) ligger högre än vad som någonsin Två år registrerats. senare hade vi en utvandring med ett brutto- (42000) och nettotal (12 000) där man får gå tillbaka till 1890-talet resp. 1920-talet för att finna högre siffror. Omslaget är drastiskt. Men ser man på utvecklingen av befolkningsströmmarna in och ur riket under de senaste tio åren finner man en tendens till ökade årliga variationer. fördelar Väsentliga ligger i att den utrikes migrationen snabbt anpassar sig till sysselsättningsläget. Avigsidor av sammansatt social art liknande det gästarbetarproblem som funnits i andra länder synes inte i större omfattning ha anmält sig här hemma. Skulle de hittillsvarande tendenserna fortsätta att förstärkas kan man dock inte bortse från risken att problem av detta slag kan uppkomma.

4.2 Kommentarer till de reviderade kalkylerna De kommentarer till utvecklingen 1970-1972 som gjorts i det föregående har främst uppehållit sig vid vissa förändringar på efterfrågesidan, då det så uppenbart varit där som orsakerna till de låga ökningstalen för BNP huvudsakligen funnits. För en bedömning av utvecklingen framöver är det givetvis nödvändigt att systematiskt se på tendenserna över hela det ekonomiska fältet. Avsikten med denna avstämning av LU 70 är ju att söka finna om några sådana nya eller ändrade betingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt under de senaste åren att framtidsproblemen ställs i en annan belysning än tidigare. I inledningen betonades de vanskligheter som är förenade med att söka skilja ut sådant som är konjunkturmässigt betingat och vad som kan tänkas utgöra ett nytt drag i utvecklingen. Det är skäl att kraftigt stryka under detta som en reservation till det som här kommer att tas upp. 1 ñnns sammanfattade Beräkningarna i appendix till denna sammanfattande analys.

Ett första steg i långtidsutredningarnas arbete är att söka bestämma den sannolika i ekonomin, kapacitetstillväxten dvs. den ökning av pro-

duktionen som skulle vara möjlig vid ett normalt

kapacitetsutnyttjande. Den beräkning av den framtida arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen som gjordes i LU 70 angav en ökning av BNP med 4,1 % per år som möjlig för perioden 1970-1975. (Bedömt från användningssidan angavs den årliga ökningen till 3,8 %.) Arbetskraften kalkylerades minska i timmar räknat med 0,8 % per år, medan produktiviteten antogs stiga med 4,9 % per år. På arbetskraftssidan har de senaste åren skett vissa förskjutningar. Som belysts i ett särskilt avsnitt finns skäl tro att de tidigare prognoserna i vissa avseenden bör justeras utifrån dessa delvis ändrade förhållanden. Justeringarna är i de enskilda delarna inte särskilt stora och då de går i skilda riktningar har totalresultatet blivit en prognossiffra som väl överensstämmer med tidigare bedömningar. För perioden 1970-1975 anges sålunda minskningen i arbetskraftsutbud även nu till 0,8 % per år medan för 1972-1977 en ökning om 0,1 % per år skulle ske. Skillnaden mellan prognossiffrorna för de två perioderna beror huvudsakligen på den arbetstidsförkortning som genomfördes 1970- 1972 och på en förutsättning om att ingen ytterligare allmän arbetstidsförkortning kommer att uttas. I fråga om produktivitetsutvecklingen har rätt stor tveksamhet rått om de revideringar som kan behöva göras i beräkningarna. Sett över hela konjunkturcyklar har en betydande stabilitet i produktivitetsförändringarna varit rådande. Genomgående är också att försvagningar i produktivitetstillväxt under år med svaga konjunkturer senare tagits igen då konjunkturen vänt uppåt. Mot en sådan bakgrund kunde det vara motiverat att inte låta den låga ökningstakten 1970-1972 föranleda någon revidering av tidigare bedömningar. Företagen inom industrin, som i detta sammanhang har stor vikt för totalsiffrorna, räknar visserligen med något dämpade produktivitetsökningar framöver. Men erfarenheterna från tidigare undersökningar och enkäter visar att det ständigt funnits en benägenhet hos företagen att underskatta den framtida produktivitetsstegringen. Trots alla dessa förhållanden har vi i de reviderade prognoserna godtagit en siffra för den årliga produktivitetsökningen 1970-1975 som är ca 1/2 procentenhet lägre än i LU 70. Detta kan ses som en markering av olika mer eller mindre vaga antydningar om ökade restriktioner för snabba produktivitetsstegringar. Bland dessa kan nämnas att strukturomvandlingen i fortsättningen knappast kan väntas fortgå i samma snabba takt som under andra hälften av 60-talet. Vidare måste resurser avsättas för att utjämna och motverka sådana spänningar av regional eller annan karaktär som uppkommer under omvandlingsprocessen. Även en ökad inriktning på de kva-

litativa sidorna i arbetslivet kan medföra att rationaliseringsarbetet fortsättningsvis måste bedrivas under större hänsynstagande till förbättrad arbetsmiljö och andra trivselfaktorer. Under här gjorda antaganden om den fortsatta produktivitetsutvecklingen och om arbetskraftens utveckling skulle kapacitetstillväxten i vår ekonomi för perioden 1970-1975 stanna vid 3,4 % per år mot 4,0 % i LU 70. Bedömningarna för 1972-1977 anger en siffra om 4,4 % per år. Ganska osökt inställer sig frågan, vad t. ex. det angivna tillväxttalet för 1970-1975 innebär med hänsyn till den faktiska utveckling som skett under de två gångna åren av perioden. Den låga BNP-ökningen de åren var delvis betingad av arbetstidsförkortningen. Frånräknas effekterna av denna kan den möjliga kapacitetsökning som då skulle gälla för 1972-1975 uppskattas till ca 4 %. Till detta kommer att BNPutvecklingen 1970-1972 innebar att kapaciteten i ekonomin inte kunde utnyttjas tillfullo och att en kapacitetsreserv finns som kan tas i anspråk för följande år. Storleken av denna reserv beräknas röra sig omkring 3 %. Rent räknemässigt skulle ur de här kalkylerna framkomma att potentiella förutsättningar finns för en BNP-ökning 1973, 1974 och 1975 med uppemot 5 % per år. I vad mån sedan efterfrågemässiga betingelser kommer att finnas för att effektivt utnyttja kapaciteten skall inte här behandlas. En särskild aspekt på den framtida produktionsutvecklingen som alltmer trätt i förgrunden är frågan om huruvida energitillgångarna och möjligheter att utnyttja dessa kommer att utgöra en restriktion på den framtida utvecklingen. Som närmare redovisas i bilaga 4 visar energiprognosutredningens beräkningar att energitillgångarna under den här diskuterade perioden inte skulle komma att utgöra en sådan restriktion på produktionsutvecklingen. Beräkningarnas osäkerhet bör dock understrykas liksom omöjligheten att förutse temporära variationer i nederbörd o. dyl. vilket kan medföra tillfälliga friktioner. Med de beräknade kapacitetstalen som givna görs i långtidsutredningarna som ett andra led bedömningar av hur efterfrågan kan komma att fördela sig på olika användningsområden. Vilka anspråk som kom- - konsummer att tillgodoses privata konsumtionsändamål, offentlig tion, investeringar etc. - beror på dispositioner som görs av i första hand de politiska instanserna. Endast betingade prognoser kan därför göras för denna fördelning. I LU 70 redovisades planer och tendenser inom olika efterfrågeområden och mot bakgrund därav diskuterades skilda förhållanden som bedömdes vara av betydelse för beslut i fördelningsfrågorna. Genom olika alternativ illustrerades några skilda vägar man kunde välja då man skulle ta ställning till avvägningsfrågoma. En viktig utgångspunkt för de alternativa övervägandena i LU 70 var en beräkning av de resurskrav som måste tillgodoses för att balans i de utrikes betalningarna skulle kunna uppnås under perioden 1970-1975.

Enligt vad som kom fram ur dessa kalkyler krävdes en ökad förskjutning i ekonomin mot produktion för avsättning utomlands. En utrymesökning för exporten av industrivaror framstod som den enda tänkbara lösningen. För att kunna realiseras förutsatte denna en prioritering av industrins investeringar. Utvecklingen 1970--1972 har inneburit en mycket markerad förstärkning av handelsbalansen. Medan exportvolymen dessa två år stigit med 4,4 % per år har importvolymen minskat med 1 %. Handelsbalansen har, mätt i löpande priser, gått från ett underskott om ca 1 100 milj. kr 1970 till ett överskott om 3 300 milj. kr 1972. Som redovisas i avsnitt 1.2.2 har andra poster i bytesbalansen inte haft samma positiva utveckling men för totalsiffran i bytesbalansen för varor och tjänster har förbättringen under de två åren blivit 3 500 milj. kr. Den här omsvängningen i de utrikes betalningsförhållandena har ett direkt samband med det ändrade På olika sätt har vi konjunkturläget. försökt beräkna den inverkan som den ändrade efterfrågesituationen dämpningen i lagerinvesteringar, i privat konsumtion etc. - haft därvidlag. Dessa kalkyler pekar genomgående mot att en fortsatt starkare förskjutning mot en större avsättning utomlands ägt rum under de senaste åren. Huruvida omsvängningen varit så stark att balans i betalningarna skulle föreligga vid en normal konjunktur är dock osäkert. En preciserad positionsbestämning är inte möjlig men mycket tyder på att vi 1972 skulle ha befunnit oss något litet i underkant av ett balansläge. Den nivåhöjning av varuexporten som enligt kalkylerna i LU 70 skulle behövas för att komma i linje med det långsiktiga balansmålet skulle

sålunda i det närmaste ha uppnåtts 1972.I långtidsutredningens

kalkyler förutsågs emellertid även att exportkravet i fråga om varor år från år skulle stiga under 5-årsperioden till _följd av fortgående ökade underskott för turism och transfereringar. Även efter det gjorda engångslyftet” krävs sålunda en fortsatt förskjutning mot avsättning utomlands av den svenska varuproduktionen. Utvecklingen i sådan riktning synes nu enligt de förnyade kalkyler som återges i bilaga 2 behöva bli något större än som angavs i LU 70. Underskottet i transfereringsnettot 1975 har sålunda räknats upp med 600 milj. kr (till ett underskott om 3 000 milj. kr i löpande priser) och i fråga om tjänsterna bedöms en ytterligare försämring 1975 om 750 milj. kr som sannolik. För t. ex. turismen har en betydande del av den beräknade försvagningen redan inträtt fram till 1972. Kraven från transfereringarna faller tyngst på den senare delen av S-årsperioden. Varuexportkravet blir därför högre för de kommande åren än som förutsågs i LU 70. Mot denna bakgrund kan det vara förvånande att finna att den behövliga exportökningen av varor och tjänster 1970-1975 i våra tabel-

ler anges till 6,7 % per år (för enbart varor 7,0 %) medan denna siffra i LU 70 angavs till 7,0 % (resp. 7,3 %). Detta hänger emellertid samman med att den totala produktionsökningen och därmed importökningen nu beräknas bli lägre än i de tidigare kalkylerna. Exportökningen satt i relation till uppgången i BNP har sålunda nu ett högre värde. Vad gäller den framtida utvecklingen av importen har det inte varit möjligt att exakt beräkna de effekter som med all sannolikhet kommer att följa det ingångna handelsavtalet med de europeiska gemenskapema. Sänkningen av tullarna gentemot EG-länderna kan efter hand resultera i en höjd importbenägenhet. Det är med hänsyn härtill inte uteslutet att även kravet på exportökning härigenom kan bli högre än som anges i våra beräkningar. Vad beträffar det utrymme för svensk export som kan finnas på världsmarknaden, har däremot tänkbara effekter av EGavtalet beaktats. - (Alla direkta och indirekta effekter har dock inte kunnat medtas heller på exportsidan.) Beräkningarna anger att en ökning av avsättningsutrymmet för svensk export med över 7 % per år 1970--1975 kan bedömas trolig. Marknadsmässiga förutsättningar skulle alltså finnas för att realisera det nyssnämnda exportkravet. I det utsträckta tidsperspektivet skulle dessa öka ytterligare och möjligen, enligt konjunkturinstitutets beräkningar, kunna medge en exportökningstakt som med någon procentenhet per år överstiger den här angivna, om de kapacitetsmässiga förutsättningarna härför skulle visa sig föreligga. Restriktioner för exportmöjligheterna föreligger inte endast i form av fysiska restriktioner utan även t. ex. marknadsföringsproblem kommer in härvidlag. De konsekvenser för resursernas fördelning mellan inhemska användningsområden som följer av hänsynen till bytesbalansen diskuterades ganska ingående i LU 70. Därvid sattes behovet av en utbyggd industriell produktionskapacitet i förgrunden. Någon anledning att i nämnvärd mån ändra de synpunkter på härmed sammanhängande problem som fördes fram i LU 70 synes inte föreligga. Till beräkningsresultaten bör dock en kommentar göras och då till den lägre siffra för investeringsökningen inom industrin som den nya kalkylen ger. Den anger investeringsökningen till 4 % per år mot 6,5 % i LU 70. På grund av det statistiska materialets stora osäkerhet vad beträffar kapitalstock, avgången av kapital etc. är det endast möjligt att inom ganska vida gränser bestämma de investeringar som behövs för att uppnå en viss produktion. I LU 70 angavs det intervall, inom vilket investeringsökningen behövde ligga, till mellan 2 â 3 % och 7 å 8 % varvid siffran efter skilda överväganden preciserades till 6,5 %. l avstämningsarbetet har inte några motsvarande beräkningar utifrån kapitalstocksdata kunnat har därför bestämts med ledning av genomföras. Investeringssiffran enkätmaterial och de erfarenheter som tidigare gjorts rörande de uppräkningar som behöver göras av sådant material. Huruvida de resultat

som på så sätt erhållits innebär att några i sak nya förhållanden som motiverar skillnaden mellan tidigare och nya kalkylsiffror skulle tillkommit vågar vi inte uttala oss om. Starkare hinder torde, såsom också framhölls i LU 70, inte möta en ökad investeringsaktivitet inom industrin i så måtto att de konkurrerande kraven om investeringsutrymmet från andra sektorer synes bli ganska begränsade. Den förutsedda försvagningen av bostadsinvesteringarna bekräftas vid förnyade beräkningar. För offentlig sektor har avstämningarna en viss nedräkning betytt av investeringsplanerna jämfört med LU 70. Sammantaget blir resultatet att den tendens till en något minskad investeringskvot som spåras i kalkylerna i LU 70 nu framträder tydligare. Detta märkbart gör sig särskilt för byggnadsinvesteringarnas del. Den årliga Ökningen beräknas för dessa bli 1,2 % för 1970-1975. Med denna utveckling följer en minskad sysselsättning inom byggnadsbranschen. Hur pass stor nedgången blir beror på produktivitetsutvecklingen. I våra beräkningar har vi för perioden 1970--1975 antagit samma produktivitetsökning som i LU 70, dvs. 3,5 % per år. För perioden 1972-1975 har däremot ett antagande om en något uppbromsad produktivitetsökning om 2,7 % införts. Denna jämfört med tidigare förhållanden lägre siffra motiveras av en förutsedd mot inveförskjutning steringar i saneringsprojekt. Bortsett från denna inverkan kan produktivitetsökningarna komma att utfalla väsentligt olika beroende på vilka handlingslinjer som kommer att följas. En möjlighet är att effektivitetshöjande åtgärder inte ges en så framträdande roll med hänsyn till sysselsättningsutvecklingen. I den mån detta skulle slå igenom i byggnadskostnadernas kan då den risken utveckling uppkomma att en återgång mot en högre efterfrågan på t. ex. bostäder dämpas eller fördröjs. En annan möjlighet är att överväganden kring av det avsättningsproblem antydda slaget förstärker rationaliseringssträvandena för att därigenom upprätthålla konkurrenskraften på en stagnerande marknad och för att skapa nya avsättningsmöjligheter. Av en sådan utveckling skulle följa en starkare nedgång i sysselsättningen. Omfattningen och karaktären av de anpassningsproblem som kan komma att anmäla sig inom byggnadsområdet blir även beroende av bostadsefterfrågans utveckling. Som framhållits i avsnitt 2.3 finns det anledning förmoda att investeringsanspråken från bostadssidan kommer att vända uppåt under senare delen av 70-talet. Skälen därför är att den ökning av bostadsstocken, som betingas av en fortgående stegring i bostadsefterfrågan, förutsätter en på längre sikt parallell uppgång i investeringarna. Genom att bostadsinvesteringarna under 60-talet steg så kraftigt befinner vi oss under några år framöver i en situation där en fortgående ökning av bostadsbeståndet sker vid i stort sett oförändrad nivå för investeringarna. Efter hand torde därför ett nytt läge inträda där investeringarna anpassas till takten i den behövliga ökningen av

bostadsbeståndet. Hur snart under 70-talet denna övergång börjar ge sig till känna bestäms främst av i vilken takt den privata konsumtionen kan komma att stiga. Ett av de mest frapperande inslagen i denna avstämning är det ökade utrymme för privat konsumtion som framkommer ur kalkylerna. Det årliga ökningstal på 2,6 % som anges för 1970-1975 förefaller visserligen inte speciellt högt - i LU 70 upptogs denna siffra till 3,1 %. Då konsumtionsstegringen var mycket låg 1970-1972 skulle emellertid uppgången under återstoden av 5-årsperioden bli desto kraftigare. I kalkylerna för 1972-1977 kommer det större utrymmet klarare till synes. Däri ingår privat konsumtion med en ökning om 4,4 % per år. I bilaga 6 återges vissa resultat från studier rörande privat konsumtion som görs inom konjunkturinstitutet. Där prövas bl. a. om en sådan ökning är förenlig med den utveckling av hushållens disponibla inkomster, sparvanor etc. som kan beräknas inträda. Utifrån troliga värden för de konsumtionsbestämmande faktorerna framräknas vissa gränsvärden för konsumtionens utveckling. Den kalkylerade förändringen av konsumtionsutrymmet faller inom dessa gränsvärden och utvecklingen på detta område skulle alltså i så måtto kunna bli förhållandevis spänningsfri. Privat konsumtion är ju förhållandevis importkrävande. Kan det då inte finnas risk för en ökad spänning i förhållande till kravet på yttre balans? Frågan kan sägas gälla hur en förskjutning mot ett sådant användningsområde kan vara möjlig med en exportökningstakt som är lägre än i LU 70. Förklaringen har tidigare lämnats och ligger i den läg- re BNP-ökningen i de reviderade kalkylerna sett i förhållande till BNP-ökningen är de nya exportkraven högre. I LU 70 bedömdes det för perioden 1970-1975 finnas en latent risk att starkt expansiva planer inom t. ex. offentlig sektor kunde medföra sådana starka långsiktiga bindningar av resurserna för rent inhemska ändamål som kunde försvåra en anpassning i ekonomin efter de yttre balanskraven. Den starka omkastning som har inträffat vad beträffar utbyggnadssplanerna inom offentlig sektor har eliminerat denna nyssnämnda risk. Med en förutsedd svag ökning av investeringar och med de planer på utbyggnad av offentlig konsumtion som nu föreligger ger ett fullt utnyttjande av arbetskraft och kapitalresurser det ifrågavarande utrymmet för privat konsumtion. Som våra kalkyler visar skulle det också kunna utfyllas utan att det yttre balanskravet äventyras. Nyss har framhållits att privat konsumtion är importkrävande. Samtidigt kan dock också konstateras att den i förhållandevis högre grad riktar sin efterfrågan mot sektorer vars produkter inte är så starkt bundna till nationella avsättningsmarknader. En ökad privat konsumtion kan därför i viss mån inrikta resursutbyggnaden mot områden, där en större produktions-

SOU 1973: 21 95

potential behövs för att tillgodose de långsiktigt ökande behoven av utländska betalningsmedel i vår ekonomi. Hur utvecklingsfrågorna rörande privat konsumtion skall bedömas hänger dock ytterst samman med hur pass fasta de i våra kalkyler intagna planerna och beräkningarna för andra användningsområden verkligen är. Varje ökning av sådana krav utöver vad som ovan diskuterats innebär en motsvarande krympning av utrymmet för privat konsumtion. Samtidigt måste man hålla i minnet att de totalt tillgängliga resurserna beräknas bl. a. under förutsättning av att ingen ytterligare arbetstidsförkortning kommer att uttas efter 1973, en förutsättning vars realism inte här kan bedömas. Vid en diskussion av var en annan utveckling än den som återges i kalkylerna är tänkbar kommer den offentliga sektorn i förgrunden. En genomgång av tillgängligt planmaterial för skilda kommunala och statliga sektorer har gett resultat, som innebär avgjort lägre konsumtionsökningar än vad som förutsågs i LU 70. En redogörelse för dessa planer har lämnats i avsnitt 2.2. Tidigare i detta avsnitt har också diskuterats den ändrade situation för speciellt kommunernas verksamhet som inträtt de senaste åren. Klart är att de finansiella svårigheterna 1970-1972 medfört en förändrad syn på och inställning till de framtida expansionsmöjligheterna. Även om det här troligen rör sig om en bestående attitydförändring kan det dock inte uteslutas att planerna för den framtida utvecklingen kommit att influeras av svårigheter, som delvis påverkats av tillfälliga omständigheter. Skulle så vara fallet har man anledning räkna med ett något högre tal för tillväxten av offentlig konsumtion. Ser man på de olika avvägningsfrågorna med hänsyn till de finansiella aspekterna riktas även då intresset i första hand till kommunernas och hushållens situation. I de kalkyler för vilka redogörs i avsnitt 3.1 och i bilaga 6 förutsätts en höjd kommunal utdebitering från 1974 om 25 öre per år. Den genomsnittliga kommunala uttaxeringen skulle därmed 1977 ha nått 25 kr. Med den ökning av kommunal konsumtion och investering som ingår i de reala kalkylerna skulle den behövliga upplåningen 1977 ha stigit med 2,2 miljarder kr. Utrymme för en sådan ökad upplåning skulle enligt kalkylerna finnas på kreditmarknaden, bl. a. genom att statens upplåningsbehov vid oförändrade skattesatser skulle minska lika mycket som kommunernas anspråk stiger. Tillsammantagna skulle stat och kommun 1977 sålunda inte behöva utnyttja kreditmarknaden mer än som skedde 1972. Detta gäller bl. a. under den förutsättningen att kommunernas kostnader inte i större mån avviker från den allmänna prisutvecklingen. I bilaga 6, avsnitt 2, illustreras vad olika avvikelser i dessa hänseenden skulle betyda. De kommunala lönerna har under senare år stigit snabbare än inom andra sektorer. Blir den årliga lönestegringen i fortsätt-

ningen 1 procentenhet högre i kommunerna än på andra löneområden skulle utdebiteringen 1977 behöva vara ytterligare mellan 1 krona och 1: 50 kr. högre. En annan viktig faktor är hur de avgifter och taxor som kommunerna debiterar för olika tjänster anpassas till de allmänna prisförändringarna. Höjs avgifterna endast i takt med en allmän prisstegring om exempelvis 3,5 % i stället för att följa prisstegringen för kommunala tjänster --- vilken utifrån erfarenheterna hittills kan antas komma - så krävs en utdeatt ligga 2,5 å 3 procentenheter högre bitering 1977 som är ytterligare 75 öre högre. De två här exemplifierade faktorerna torde vara de som närmast träder i förgrunden. Variationerna i övriga komponenter, såsom t. ex. investeringsvolym och sysselsättning, ger inte lika markanta utslag. En annan i detta sammanhang mycket viktig post utgör de statliga transfereringarna till kommunerna. Dessa har under senare år vuxit kraftigt och utgjorde 1971 ca 25 % av kommunernas samlade inkomster. I den mån kostnadsutvecklingen i kommunerna visar sig bli snabbare än vad som här förutsatts aktualiseras vissa avvägningsproblem inom den ekonomiska politikens område. Från kommunernas sida kan valet i ett sådant läge komma att stå mellan att möta oundvikliga kostnadsstegringar med endera eller kombinationer av skatte- och avgiftshöj- Från den statliga sektorns sida kan frågan aktualiseras om ett ningar. oväntat stort kommunalt sparandeunderskott lämpligast möts med ett ökat utrymme för kommunal upplåning eller med olika former av föri kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Alla de ändringar torde sinsemellan stahär exemplifierade utvägarna uppvisa skiljaktiga och allokeringsmässiga karaktäristika. Frågeställningar av biliseringsdenna typ utreds f. n. av den kommunalekonomiska utredningen. Beräkningarna för hushållens inkomst- och sparandeutveckling tyder på att finansieringsproblem inte skulle behöva lägga hinder i vägen för en utveckling av den privata konsumtionen som svarar mot det beräknade konsumtionsutrymmet, sådant det redovisats i de reala kalkylerna ovan. Hushållssparandet skulle i ett sådant fall komma att ligga på en nivå ungefär mittemellan det höga läget 1971 och 1972 och det låga läget 1969 och 1970. Den faktiska inkomst- och sparandeutvecklingen för hushållen kan däremot behöva diskuteras utifrån vissa andra synvinklar. Som berördes i kommentaren till den offentliga konsumtionens utveckling kan en annan fördelning mellan skatter och disponibel inkomst för hushållen aktualiseras. Fördelningen av faktorinkomsten mellan hushåll och förefråga. I de finansiella kalkyler som här har betag är också en central rörts har antagits att hushållens andel av faktorinkomsten skulle bli densamma 1977 som 1970-1972. I så fall kommer företagens sparande inte att öka i takt med de beräknade investeringarna. Självfinansieringsskulle eller från 65 % till 60 % under gradenl således sjunka något 1 Beräknad som företagssparandet i procent av investeringar i anläggningar, maskiner och lager.

7-SOU 1973: 21

Tabell 4:1 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1977 1968 års priser

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1970 1960- 1965- 1970- 1972- 1965 1970 1975 1977

Privat konsumtion 84 487 4,3 3,1 2,6 4,4 Offentlig konsumtion 33 242 4,9 5,7 3,8 4,0 Fasta bruttoinvesteringar 33 790 6,4 3,8 2,1 2,5 Lagerförändring . 4 188 . . . Export av varor och tjänster 37 455 6,5 8,7 6,7 7,1 Import av varor och tjänster 38 383 6,7 7,8 5,2 7,3 BNP från användningssidan* 154 779 4,8 4,0 3,1 4,2 BNP från produktionssidan* 138 121 5,5 4,1 3,4 4,4

1 Beräknad till marknadspris. 2 Beräknad till faktorkostnad.

den aktuella perioden. I LU 70 diskuterades lönsamhets- och utförligt finansieringsproblematiken för industrin. Dessa problem är till stor del fortfarande aktuella. I de kalkyler som ovan redovisats och i diskussionen omkring desamma har det varit naturligt att peka på vissa problem som utvecklingen under prognosperioden tycks komma att innebära. Flera utvecklingsdrag kan synas vara av en negativ karaktär. Men till slut bör det dock med kraft understrykas att den här beskrivna innebär en utvecklingen mångfald positiva drag. Här kan nämnas exempelvis det förhållandet att förutsättningar finns för en fortsatt med mindre tillväxtpolitik spänningar mellan olika efterfrågeområden än vi varit vana vid under 60-talet. Vidare synes väsentliga steg ha tagits mot uppnåendet av en tillfredsställande balansrelation gentemot utlandet. Redan i det begränsade tidsperspektiv som täcks av denna avstämning förefaller den svenska industrins expansionsmöjligheter att på utlandsmarknaderna vara goda. Till detta skall då läggas att vi i flera avseenden synes ligga väl framme i fråga om bekämpningen av både externa och interna miljörisker, en problematik som även på det internationella planet kommer att bli av allt större betydelse. De konkurrensfördelar vi på detta område har vunnit kommer troligen i allt större utsträckning att komma till synes under 70-talet. Men skall vi kunna utnyttja att möjligheterna expandera på utlandsmarknaderna krävs givetvis att vi även fortsättningsvis på ett aktivt sätt deltar i internationellt ekonomiskt samarbete, vilket till sist också blir av avgörande betydelse för våra möjligheter att gå. vidare i reform- och utvecklingsarbete inom landet.

Appendix

Tabell A: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1977 Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser

3. Total konsumtion

5. Inhemsk resursförbrukning (3+4+lagerförändring) 155 707 4,9 3,9 2,7 4,2 6. Summa kapitalbildning (4+lagerförä.ndring+bytesbalans) 37 050 6,1 4,7 3,5 3,9 7. Export av varor och tjänster 37 455 6,5 8,7 6,7 7,1 därav: Export av varor 31 622 7,3 9,0 7,0 7,7 8. Import av varor och tjänster 38 383 6,7 7,8 5,2 7,3 därav: Import av varor 33 046 6,8 7,2 4,8 7,2 9. BNP 154 779 4,8 4,0 3,1 4,2

Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affarsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. 2 Till marknadspris.

Tabell A: 2 Resursernas fördelning 1960-1977 Procent av BNP, 1968 års priser 1960 1965 1970 1972 1975 1977

7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 21,8 23,2 23,9 23,4 24,4 23,1 8. BNP* 100 100 100 100 100 100

Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affarsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. 2 Till marknadspris.

Tabell A: 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960-1977 Procentuell årlig volymförändring

1960-1965 1965-1970 1970-1975 1972-1977

Offentlig sektor + bostadsbyggande 6,0 5,3 2,8 3,2 Exkl. bostadsbyggande.

Tabell A: 4 Produktionen inom olika näringsgrenar 1960-1977 Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser

Skogsbruk Industri 41 101 8,2 5,6 5,0 6,7

El, gas, vatten o. 3 330 8,9 5,3 4,2 6,1 avlopp 12 108 7,1 2,7 0,5 1,4 Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraft- 62 659 6,8 4,5 3,5 4,9 produktion

Summa tjänsteproduktion 75 462 4,4 3,8 3,3 4,0 Totalt 138 121 5,5 4,1 3,4 4,4

Tabell A: 5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960-1977 Procent av BNP till faktorkostnad, 1968 års priser 1960 1965 1970 1971 1972 1975 1977

Summa varu- och kraftpro-

Tabell A: 6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960-1977 Milj. Andel Procentuell årlig förändring timmar 1970

Summa varu- och kraftpro-

Tabell A: 7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970-1977

1 OOO-tal Procentuell årlig förändring 1970 1972 1975 1977 j?? 1970- 1972- 1975 1977

0,4 0,6

Tabell A: 8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960-1977 Procentuell årlig förändring

1960-1965 1965-1970 1970-1975 1972-1977

Jordbruk och fiske 5,3 6,5 6,4 3,8 4,3 10,2 9,5 8,5 Skogsbruk Industri 8,1 7,6 6,8 7,8 7,3 5,8 6,3 6,4 El, gas, vatten o. avlopp 4,7 3,1 3,5 2,7 Byggnadsverksamhet

Tabell A: 9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960-1977 Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser

Summa varu- och kraftpro-

lnkl. investeringar i avelsdjur.

Tabell A: 10 Bruttoinvesteringamas fördelning 1960-1977 Procent av totala bruttoinvesteringar, 1968 års priser 1960 1965 1970 1972 1975 1977

100 100 SOU 1973: 21

1 LU:s ekonometriska modell.

Bilaga Redogörelse för och

uppföljningsavstämningsarbetet*

1.1 Syftet med modellen och modellarbetet

l LU 70 användes för första gången i de svenska långtidsutredningarna en ekonometrisk totalmodell över den svenska ekonomin i syfte att belysa sambanden mellan efterfrågeutveckling, produktionsresurser och utrikeshandel på medellång sikt. Modellen utarbetades av Carl Johan Åberg och

presenterades i detalj i bilaga 9 till 1970 års långtidsutredning? (Denna

bilaga kallas i det följande Plan och prognos.) Syftet med föreliggande redogörelse är att kortfattat presentera modellen, att redogöra för det utvecklingsarbete som företagits sedan

modellen först presenterades och att presentera vissa resultat av

modellberäkningarna. Huvudvikten ligger därvid på en jämförelse med resultaten från LU 70 och innefattar också en beskrivning av LU 70 och den faktiska utvecklingen 1970-1972. Redovisningen av resultaten är i hög grad koncentrerad till ekonomin som helhet och till den totala försörjningsbalansen medan de sektorvisa resultaten huvudsakligen ges i tabellform utan närmare kommentarer. Det blir uppenbarligen en viktig uppgift att gå vidare med att studera resultaten sektorvis. Syftet med själva LU-modellen angavs i LU 70 vara ”att åskådliggöra sambanden mellan efterfrågeutvecklingen - i form av privat och offentlig konsumtion, investeringar och export och de anspråk på produktionsresurser inom landet och på import som hänger samman med denna

efterfrågan.3 Inom modellens ram och under därtill hörande förutsätt-

ningar görs en konsistensprövning av de olika antaganden, prognoser och beräkningar av andra slag som utgör normala inslag i långtidsutredningens arbete. Men dessutom öppnas möjligheter att i form av alternativberäkningar illustrera konsekvenserna av olika kombinationer av externa omständigheter och ekonomisk-politiska mål. Därigenom kan - enligt

å Utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. SOU 1971: 70 Plan och prognos. En studie i de svenska långtidsutredningarnas metodik. En ytterst kortfattad redogörelse för modellen finns också i LU 70, SOU 71, huvudrapporten, avsnitt 1.5.2.

19370:

LU 70, Huvudrapporten, sid. 37.

LU 70 - en viss grund läggas för val av strategi för det ekonomisk-

politiska handlandet under den närmaste 5-årsperioden.

Syftet med det nu föreliggande arbetet är likartat. Dock fästs - med tanke arbetet på det framtida denna gång större vikt vid modellens funktion som instrument för samordning och konsistensprövning av olika prognoser och antaganden om den framtida utvecklingen. En strävan har varit att försöka bygga upp ett system som är utvecklingsbart och som kan förväntas fungera under någon tid framåt för att därmed senare ge möjlighet till mera förfinade och komplicerade analyser av den ekonomiska utvecklingen framför allt vad gäller den sektorvisa utvecklingen.

1.2 Presentation av modellen 1.2.1 Den teoretiska ramen Modellen finns, som nämnts, i detalj beskriven och redovisad i bilaga 9 till LU 70. Här skall därför endast en mycket summarisk redogörelse lämnas. Denna grundas huvudsakligen på modellens utformning i LU 70. De därefter införda förändringarna redovisas i avsnitt 1.4 nedan. Modellen beskriver den ekonomiska utvecklingen inom 16 (sedermera 24) produktionssektorer (se tabell 1) och avser den produktion av varor och tjänster som omfattas av marknadsprissättning. Leveransema från dessa sektorer går dels som insatsleveranser till andra sektorer inom systemet, dels till slutlig användningi form av konsumtion, kapitalbildning och export. Utanför modellens ram faller offentlig produktion av varor och tjänster avsedda för offentlig konsumtion för vilken fristående kalkyler görs. (Se tabell l, där sektordefinitioner enligt nationalräkenskaperna ges.) En väsentlig del av modellen är de input-output-matriser med varierande tekniska koefficienter som beskriver leveranserna av varor och tjänster inom produktionssystemet. Härmed kombineras vidare en uppsättning funktioner som förklarar importens utveckling som en funktion av olika efterfrågekategorier. Vidare ingår en uppsättning konsumtionsfunktioner som beskriver hushållens efterfrågan, dvs. den privata konsumtionen. I modellens föreliggande skick bestäms exporten residualt via importen och de krav man ställer på bytesbalansen. Investerings- och lagerutveckling liksom offentlig konsumtion bestäms däremot utanför modellen (exogent). Vidare införs exogena prognoser för arbetskraftstillgångarna samt produktivitetsutvecklingen. Dessutom formuleras, som ovan antytts, bytesbalansmålet explicit. Under förutsättning av samhällsekonomisk balans (se nedan) och full sysselsättning utlöses då i modellen utvecklingen av produktion, export, import, privat konsumtion och sysselsättning i olika näringsgrenar. Alla värden i modellen är uttryckta i fasta priser resp. timmar. Det måste observeras att ovanstående beskrivning endast avser den hittills använda versionen, men att variationer i fråga om vilka variabler som skall

LU 70, sou 1970: 71, huvudrapporten, sid. 37.

106 SOU 1973: 21

Tabell Bl: 1 Sektorindelning och sektor-definitioner i LU-modellen lö-sektorsmodellen 24-sektorsmodellen SNI SNR

2 Skogsbruk

9 Övrig industri

10 E1-, gas- 0. vattenverk

vara endogena och exogena är fullt möjliga liksom i fråga om de grundläggande kraven på bytesbalans, sysselsättning och total balans. Modellen är i första hand konstruerad för att beskriva vissa strukturella drag i utvecklingen. Den är inte direkt utformad med sikte på en konjunkturanalys. I ett fall e nämligen lagerutvecklingen - har vissa hänsyn tagits till de kortsiktiga fluktuationema. De överväganden som därvid giorts och de antaganden som faktiskt införts redovisas i avsnitt 1.6.2 nedan? Modellens ekvationssystem finns noggrant beskrivet i Plan och prognos. De använda import- och konsumtionsfunktionerna finns redovisade i tabellerna 6-9 till detta avsnitt. l sin allra mest förenklade form och på totalnivå (alla produktionssektorer aggregerade) kan emellertid modellen beskrivas på följande sätt.

Definition av försöriningsbalansen (l) Y+M=INS+PC+OC+INV+AS+X

Definition av insatsleveranserna (2) INS = a Y

Definition av BNP (3) BNP = Y - INS motsvarande diskussion i LU 70 se SOU 1970:71, huvudrapporten, avsnitt

3 16 gör

SOU 1973: 21 107

Konsumtionsfunktianerna (4) PC = f (DISP)

Importfunktionerna (5) M = f (PC, OC, INV, AS, X)

Bestämning av exporten (6) X = D + M

Sysselsättningen (7) L = b BNP

Kravet på full sysselsättning (8) L = L*

Förteckning över använda symboler: Y Bruttoproduktion M Import INS Varor och tjänster avsedda för insats i produktionssystemet PC Privat konsumtion OC Offentlig konsumtion INV Investeringar AS Lagerförändringar X Export a ”input-koefficienter BNP Bruttonationalprodukt DlSP Disponibel inkomst D Kravet på bytesbalansen L Sysselsättning b (inverterade värdet av) Produktiviteten L* Totala arbetskraftsutbudet

Följande variabler är endogena, dvs. bestäms inom modellen: Y, M, INS, PC, X, BNP, DISP, L. Övriga variabler är däremot exogena, dvs. fristående prognoser måste göras. Ekvationerna (l)-(8) utgör en nödvändig illustration till den verbala beskrivningen i början av detta avsnitt. Den införda förutsättningen om samhällsekonomisk balans uttrycks i ekvation (l), om bytesbalansen i ekvation (6) och om sysselsättningen i ekvation (8). Det bör framgå att modellen redan i denna enkla form erbjuder större variations- och analysmöjligheter än som har kunnat utnyttjas hittills. Givetvis finns det heller ingenting som principiellt skulle hindra att exempelvis investeringarna görs endogena eller att bytesbalans- och sysselsättningsrestriktionerna uppges.

1.2.2 Modellens egenskaper och tolkningen av modellresultaten För att underlätta tolkningen av modellresultaten kommer nedan några allmänna egenskaper hos modellen att påpekas, varefter redogörs för hur

modellens centrala resultat framkommer och hur olika antaganden för de exogena variablerna (investeringar, lager m. m.) påverkar resultaten. LU-modellen är, som redan nämnts, inte avsedd att vara en konjunkturmodell. Detta framgår bl. a. av att modellen är helt statisk, dvs. av modellen för exempelvis 1973 är helt oberoende av lösningen lösningen för 1972. Det är genom vissa variationer i de exogena antagandena som t. ex. bruttonationalprodukten fås att växa från år till år. Trots detta skulle modellen kunna användas så att den gav en lösning där de olika resultatvariablerna (privat konsumtion, produktion etc.) antog värden som avser en viss konjunktursituation. Detta kan ske genom att man gör en konjunkturprognos för de exogena variablerna (t. ex. arbetskraft etc.). Uppenbart är emellertid att investeringar, produktivitet, modellen Den inte är speciellt lämplig för analyser av konjunkturförlopp. för studium av strukturella förändringar. Vissa av de lämpar sig bättre förändringarna kommer t. ex. att beaktas genom att teknologiska input-output-matrisen förändras över tiden. Modellen bestäms simultant. Detta innebär att alla faktorer kommer att beaktas samtidigt vid lösningen. Om man vidtar en förändring i en exogen variabel eller i en koefficient kommer även alla indirekta effekter av detta att uppfångas i lösningen. Eftersom modellen bestäms simultant kan det vara svårt att med orsakskedjor förklara hur en förändring i ett antagande leder till en ny lösning som beaktar samtliga indirekta effekter av den ursprungliga Samtliga slutliga effekter, dvs. summan av de direkta förändringen. effekterna, kan emellertid anges. Den totala sysselsättningen bestäms, som framgått, genom prognoser utanför modellen. När modellen löses fördelas denna totala sysselsättning på de olika sektorerna. Hur stor del av den totala sysselsättningen som fördelas på varje sektor bestäms dels av produktivitetsantagandet, dels av produktionen i sektorn, vilken i sin tur bestäms av efterfrågan på sektorns produkter. BNP bestäms i huvudsak genom sysselsättningsprognosen samt genom produktivitetsantagandena. Om modellen hade bestått av en enda sektor hade BNP varit fixerad när dessa antaganden gjorts. Eftersom produktivitetsantagandena sker på sektornivå och sysselsättningsantagandet på totalnivå kommer emellertid även sektorfördelningen av den totala att spela en roll vid bestämmandet av den totala BNP. produktionen Denna fördelning beror i sin tur på hur efterfrågesidan utvecklar sig. Om förskjutningarna på efterfrågesidan vad gäller efterfrågans fördelning på levererande sektorer är relativt små kommer utvecklingen av BNP i stor utsträckning att vara bestämd redan genom sysselsättnings- och produktivitetsantagandena. Större förskjutningar i efterfrågan kommer emellertid att få en beaktansvärd effekt. På efterfrågesidan bestäms investeringarna, lagren och den offentliga konsumtionen samt deras fördelning på sektorer genom prognoser utanför modellen. Den privata konsumtionen och exporten bestäms däremot av modellen. Investeringsutvecklingen är inte kopplad till produktivitetsutvecklingen. Det är fullt möjligt att i modellen anta höga investeringar under t. ex. en 5-årsperiod och att samtidigt låta produktivi-

teten utvecklas långsamt under motsvarande period. Varje konsistensprövning av dessa två antaganden som på 5 års sikt kan anses erforderlig måste således ske utanför modellen. Importen bestäms för varje sektor genom en importekvation, i vilken både den inhemska produktionen och/eller den slutliga efterfrågan ingår som förklaringsvariabler. Modellen behandlar importen som komplementär i förhållande till den inhemska produktionen. Exporten knyts sedan till importen genom ett antagande (bytesbalanskravet) om hur stort exportöverskottet måste vara. Den exportprognos som framkommer är alltså inte en prognos på hur mycket som kan exporteras, utan på hur mycket som måste exporteras om man skall kunna uppfylla det uppställda bytesbalanskravet. Om denna exportprognos är rimlig med hänsyn till avsättningsmöjligheterna måste dock bedömas utanför modellen. Detsamma gäller den faktiskt förefintliga exportkapaciteten eller möjligheterna att i realiteten skifta om produktionen från hemmamarknad till utlandsmarknad. Uppenbarligen kan sådana faktorer innebära väsentliga restriktioner på exportmöjlighetema och därmed på möjligheterna att uppfylla bytesbalanskravet vilka inte beaktas i m0dellen.1 Skulle de fristående bedömningarna visa att modellens exportkrav blir svåruppnåeligt kan modellösningen ändras genom en sådan ändring i slutlig användning att både import och export sjunker. En annan möjlighet vore att släppa bytesbalansrestriktionen. Den privata konsumtionens fördelning bestäms av konsumtionsfunktionema. Genom dessa kommer i prognosperioden de olika sektorernas andelar av den totala privata konsumtionen att utvecklas på ett sätt som nåra ansluter till utvecklingen under den historiska perioden. Den totala privata konsumtionen bestäms däremot residualt i modellen. Till privat konsumtion kommer att allokeras så mycket som är möjligt när övriga slutanvändningar erhållit sin del av produktionen. Denna allokering sker på ett sådant sätt att kraven på samhällsekonomisk balans samt balans i utrikesbetalningarna uppfylls. Sedan modellen antagit en grundlösning kommer förändringar i olika koefficienter och exogena variabler att ge lösningar som något avviker från den ursprungliga lösningen. Antag t. ex. att produktivitetsprognosen för en sektor höjs, medan alla övriga variabler och koefficienter kvarstår oförändrade. Den omedelbara effekten är då att sysselsättningen i denna sektor sjunker. Den ”lediga arbetskraften kommer att omfördelas till andra sektorer. Detta är en följd av att produktionen och därmed arbetskraften i sådana sektorer där den privata konsumtionen stiger snabbt ökar vid inkomstökningar. Detta beror på att övriga efterfrågekomponenter inte ställer ökade krav på produktionen i initialskedet. Den privata konsumtionen kan därför expandera. Genom denna expansion ökar produktionen och därmed kraven på insatsleveranser från andra sektorer. På grund av ökningen i produktionen och konsumtionen ökar importen och därmed exportkravet, vilket i sin tur ställer ytterligare krav på produktionen. Den privata konsumtionen stiger alltså så mycket att

1 För den fristående bedömning av exportefterfrågan och exportkapacitet som gjorts i detta avstämningsarbete, se bilaga 2.

110 SOU 1973: 21

produktionen, importen och exporten ökar tills kraven på samhällsekonomisk balans i utrikesbetalningarna samt full sysselsättning är uppfyllda. Förskjutningar på efterfrågesidan kan få liknande effekter. Om man omfördelar t. ex. den offentliga konsumtionen av näringslivets produkter så att användningen av produkter från högproduktiva sektorer ökar, kommer produktionen i dessa sektorer att stiga. Detta kommer inte helt att motvägas av en minskning i produktionen i de lågproduktiva branscherna. En total produktionsökning kommer att lämna utrymme för en ökning av den privata konsumtionen varefter en anpassning av ovan angivet slag kommer att ske. Liknande effekter kan fås vid förskjutningar mellan offentlig konsumtion och offentlig investering eller mellan andra komponenter på användningssidan. Slutligen skall nämnas att lagren genom modellkonstruktionen kommer att spela en stor roll för den privata konsumtionens storlek. - både och sekundära Lagerförändringar påverkar genom primära - i olika sektorer. Den väsentligaste effekter produktionen och importen effekten av en kraftig lageruppbyggnad är dock att utrymmet för den privata konsumtionen minskar.

1.2.3 Den underliggande statistiken Huvuddragen i det ganska omfattande statistiska arbete som är förutsättningen för att modellen skall kunna användas på avsett sätt beskrivs i avsnitt 1.4 nedan. Vissa grundprinciper av fundamental natur måste emellertid beröras redan här eftersom de haft stort inflytande på modellkonstruktionen och är direkt avgörande för vissa modellresultat. De i avsnitt 1.2.1 berörda input-output-matriserna grundar sig på försörjningsbalanser avseende 1954-1971 för var och en av de 16 (sedermera 24) produktionssektorerna. Balanserna har i huvudsak det utseende som anges av ekvation (1) ovan, varvid alltså måste observeras att man för varje produktionsbransch får i princip 16 (resp. 24) kolumner för variabeln INS. Tre viktiga principer har samband härmed: a) samtliga i räkenskapssystemet ingående storheter måste grupperas på producerande näringsgrenar, b) den del av varje produktionssektors produktion som går som insats i produktionssystemet (dvs. ej utgör slutlig användning) måste fördelas också på mottagarsektorer, c) balanserna innehåller data från både produktions- och användningsstatistik. Dessa båda statistikgrenar måste därför vara eller göras jämförbara. Ingående data är i princip hämtade från nationalräkenskapssystemet och avses överensstämma med detta. Endast i begränsad omfattning medger dock nationalräkenskapssystemet hänsynstagande till punkterna a-c ovan. Beträffande punkterna a och b lämnas för 1968 förhållandevis detaljerad informationi 1968 års input-output-undersökning (SCB SM N: 1972: 44) medan för andra år en stor mängd andra källor utnyttjats. En kortfattad redogörelse för problemen i samband härmed lämnasi avsnitt

1.4. Punkt c är emellertid av mera principiell karaktär och utgör ett av de fundamentala problemen vid det praktiska handhavandet av modellen. Det är känt att nationalräkenskapernas beräkningar av den totala produktionen i landet utfaller mycket olika beroende på om beräkningen sker från produktionssidan eller från användningssidan. Orsakerna härtill är ej helt kända men torde ha att göra med dels bristande täckningsgrad i olika statistikgrenar, dels de deflateringsprinciper - främst för verkstadsindustrins produktion - som gäller. Restpostproblemet behandlas ingående i bilaga 9 till LU 70, där bl. a. en sektorisering av restposten gjordes för första gången. Sättet att betrakta restposten och framför allt tekniken att behandla densamma i projektionerna för prognosperioden skiljer sig något mellan LU 70 (Plan och prognos) och föreliggande arbete. Restpostens ställning och behandlingen därav framgår av appendix 3 till denna bilaga. Men de grundläggande problemen är dock desamma nu som i LU 70 och kan kortfattat beskrivas på följande sätt. Vi låter index a och p beteckna beräkningar från resp. produktionsoch användningssida, R betecknar restposten samt SA slutlig användning av varor och tjänster (SA = BNP + M = PC + OC + INV + AS + X med tidigare använda beteckningar). Nationalräkenskapssystemet kan beskrivas som (9) = + R

BNPp BNPa

Våra försörjningsbalanser (jämför ekvation (l) ovan) kan då skrivas som + = + R

(10) Ma SAa

Yp +1NSp

Emellertid ingår inte variabeln R explicit i modellen. Den måste därför fördelas över övriga variabler som ingåri ekvation (10) såvida man inte anser sig kunna bortse från den. I LU 70 bestämdes för varje produktionssektor hur restposten skulle fördelas. Detta skedde antingen genom residualföming till någon post (vanligtvis), men proportionell utfördelning över flera insatsströmmar förekom också. I två fall (textil- och livsmedelsindustri) avstod man från att fördela restposten eftersom man ansåg att man lyckats statistiskt belägga hela insatsstrukturen och misstänkte att felaktigheterna snarast var hänförliga till beräkningarna av

slutlig användning]

Vid föreliggande revidering av beräkningarna till LU 70 har de statistiska möjligheterna i viss utsträckning varit större, bl. a. genom att 1968 års input-output-undersökning blivit tillgänglig. En modifiering av den i LU 70 använda principen har därför vidtagits i det att insatsstrukturen i samtliga branscher har bestämts oberoende, dvs. samtliga element i balanserna har direkt bestämts på det sätt som anges i ekvation (l O). (Se vidare avsnitt 1.4 nedan.) I avvaktan på vidare analys av restpostproblematiken har arbetet därefter bedrivits parallellt i två olika varianter: en där restposterna i de olika branscherna icke fördelats, en där restposteni varje balans fördelats proportionellt över alla där förekommande insatsströmmar. I denna redogörelse behandlas enbart denna senare variant. Jämför dock avsnitt l.4.4 B. nedan.

1 Se Plan och prognos, appendix B, sid. 184-186.

En närmare redovisning av restposternas storlek och fördelning på sektorer ges i tabellerna 2 och 3.

Tabell Bl: 2 Jämförelse mellan restposten enligt nationalräkenskaperna (NR) och modellens försörj ningsbalanser 1963-1971

1.2.4 Maskinprøgram met Modellens ekvationssystem löses med linjär programmering och ett speciellt utarbetat program. Tabell 4 innehåller en lista över de indata som behövs för att kunna lösa modellen.

1.3 Uppläggningen av arbetet med revidering och avstämning av modellresultaten i LU 70 Ovanstående avsnitt 1.1-1.2 har avsett att ange syftet med modellarbetet samt att presentera huvuddragen av modellen och några viktiga underliggande statistiska principer. I avsnitten nedan kommer detta att konkretiseras och resultat från olika beräkningar att presenteras. Föreliggande avsnitt syftar till att ge en överskådlig redogörelse för arbetsgången i dessa beräkningar som annars lätt till svåröverskådliga. Det är då lämpligt att skilja mellan avstämningen resp. revideringen av LU 70. Vid avstämningen av LU 70 jämförs dess resultat, som var uttryckta; 1959 års priser, först med resultaten från i övrigt identiska beräkningar utförda i 1968 års priser. På grund av att LU 70 inte hade full kännedom om statistikutfallet för basåret 1970 blev det nödvändigt att göra denna jämförelse utifrån dels en rekonstruktion av LU 70, dels en omräkning av densamma. Med dessa termer avser vi i det första fallet att vi försökt göra exakt samma fel avseende 1970 som LU 70 gjorde. I det andra fallet har vi däremot använt det nu kända faktiska utfallet för 1970. Den här avsedda jämförelsen syftar till att studera effekterna dels av LU 70:s felskattning av 1970, dels av hela revideringen av det statistiska grundmaterialet. Nästa steg i avstämningen var att jämföra LU 70: s resultat för 1970-1975 med den faktiska utvecklingen 1970-1972 för att perioden få ett begrepp om den utveckling som krävs 1972-1975 för att LU 70: s kalkyler skall slå in.

8- 113

Tabell 31:3 Skillnad mellan tillförsel- och användningsberäkningar i modellens försörjningsbalanser (restp0sten* 1954-1971. Procent av BPV till faktorkostnad

År Sektor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

1954 -5,01 0 6,70 0,29 - 8,72 - 3,17 -11,01 0,07 0,56 28,47 17,46 -30,10 3 1955 -3,61 0 9,11 -1,25 - 2,91 - 4,50 -2,58 -11,96 3,44 29,17 10,29 -23,02 i 1956 _2,31 0 - 3,76 -1,83 - 0,90 - 4,18 -2,36 â12,48 4,03 28,11 6,98 11,09 1957 -Z,76 0 1,03 -3,26 2,75 - -10,85 4,31 4,07 -1,15 25,49 7,10 4,32 - 1958 -6,50 O 2,89 -3,36 - 2,17 4,13 «2,10 -10,50 5,50 24,51 1,49 21,61 1959 -2,23 0 - 6,93 -3,07 7,33 2,72 -5,40 -12,19 5,43 14,29 » 7,35 21,98 1960 -0,39 0 - 7,14 -3,22 8,76 4,31 -2,52 -10,58 6,18 10,33 - 8,84 41,20 1961 -1,78 0 - 6,81 -1,41 1,83 4,50 -2,10 - 7,51 6,70 15,70 » 9,73 30,99 - 1962 -2,08 0 7,16 -0,86 12,79 11,03 -4,44 - 8,29 8,82 8,76 - 7,15 29,50 1963 -3,45 0 - 8,30 - -0,77 9,63 2,54 -2,14 7,11 7,83 0,95 -10,51 28,00 1964 -1,26 0 -11,20 0,81 8,89 1,79 0,05 - 5,47 10,61 6,74 - 9,83 34,53 1965 -3,l8 0 - 6,75 -1,42 7,86 0,57 -5,37 - 1,38 12,98 7,59 - 8,03 19,43 1966 -3,09 0 » 3,52 -0,99 11,63 0,10 -6,34 - 3,05 12,14 6,19 v 7,42 32,78 1967 0,68 0 - 4,58 -0,59 11,14 6,02 0,56 - 0,61 4,55 10,58 - 3.79 18,40 1968 0,56 0 - 3,67 -O,75 13,21 6,16 4,34 0,34 1,39 11,27 0,39 12,68 : 1969 -4,15 0 - 2,22 2,60 7,13 1,90 1,70 1,40 0,97 12,77 3.50 17,20 1970 -0,82 0 0,89 -0,84 11,38 2,55 -0,25 7,12 1,61 13,62 3,14 21,02 1971 -2,84 0 3,01 0,13 15,03 - 4,44 »3,98 7,95 1,41 12,84 2,57 0,98

Tabell Bl: 4 Indata i LU-modellen Med undantag för de tre första krävs nedanstående data för samtliga sektorer. Data krävs för samtliga prognosår, uttryckta i fasta priser resp. timmar.

Summa sysselsättningi samtliga sektorer Summa löner hos offentliga myndigheter Bytesbalansens saldo Andelen tullar och införselavgifter i importvolymen Förädlingsvärdeandel av bruttoproduktionen Produktivitet Fasta investeringar Andel utdelade vinster, räntor m. m. av förädlingsvärdet Reallön per arbetstimme Koefficienterna i konsumtionsfunktionema Koefficienterna i importfunktionerna Offentlig konsumtion* Offentlig investering Exogent bestämd export Ofördelade residualer i försörjningsbalanserna Exportfördelningsvektor Lagerförändring Investeringsmatris Input-koefficienter

I Avser endast offentliga sektorns inköp av varor och tjänster från modellsektorerna.

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totala produktionen

6,22 18,82 w41,33 9,47 -44,83 -4,78 -0,84 0 -3,61 0 2,21 -4,29 4,45 14,49 -39,71 18,35 -25,81 -2,97 -1,15 0 -2,52 0 2,37 -4,22 2,71 9,08 «34,14 13,26 -l2,05 -3,42 -1,0l 0 -2,25 0 2,37 -3,84 6,37 8,14 -26,09 13,59 -48,64 -3,81 -1,22 0 -2,51 0 1,31 -3,45 4,65 6,87 424,75 9,99 -46,69 -5,19 -0,9l 0 -3,50 0 1,91 -3,60 3,69 1,09 -26,17 12,81 -58,95 -6,87 _-0,9l 0 -2,60 0 1,79 -4,17 4,86 11,77 -26,33 10,60 -36,64 -6,73 -0,53 0 -0,31 0 2,56 -3,19 2,76 5,10 -22,35 5,69 -29,16 -3,78 -1,00 0 -0,88 0 2,25 -3,15 ;7,64 8,18 -16,97 12,41 -33,79 1,34 -0,08 0 -1,61 0 1,63 -1,98 54,04 6,26 417,27 6,65 -32,79 2,67 -0,20 0 -0,02 0. 1,12 -2,29 31,68 6,66 -18,55 6,66 -24,48 4,56 -0,20 0 -0,5O 0 1,05 -l,89 3,44 9,66 -ll,57 13,56 -18,60 2,96 -0,32 0 -O,20 0 0,18 -1,09 2,27 4,86 - 8,63 10,99 -27,99 1,03 -0,30 0 0,53 0 0,58 -0,78 1,97 2,48 - 9,34 14,36 -34,87 2,61 -0,22 0 -1,60 0 0,02 -0,67 1,53 4,37 - 9,36 13,51 -34,10 5,42 -0,45 0 -1,36 0 0,74 -0,28 3,05 5,00 -11,32 6,75 -22,2l 7,14 -0,59 O 0,31 0 0,84 -0,43 1,55 4,96 -13,94 13,10 -31,19 8,11 -0,64 0 -2,34 0 0,83 -0,54 3,06 1,32 - 8,94 6,50 -35,23 8,72 -1,65 0 w1,44 0 1,09 -0,47 r

Vid ovanstående beräkningar görs i princip samma förutsättningar som i LU 70. Därför används också en 16-sektorsmodell som ansluter sig så nära som möjligt till den i långtidsutredningen använda. Vid revideringen av LU 70 kan däremot LU 70: s förutsättningar och prognoser för de exogena variablerna frångås. Därvid har 24-sektorsmodellen kommit till användning. I samband med revideringen har vidare en förlängning av tidsperspektivet, en framskrivning, fram t. o. m. 1977 gjorts. Konkret uttryckt har tillvägagångssättet varit följande. Försörjningsbalanser uttryckta i 1968 års priser upprättades för de 24 sektorerna för vart och ett av åren 1954-1971. De aggregerades därefter till de 16 sektorerna (för sektorkoder se tabell 1). Balanserna omarrangerades därefter till input-output-matriser, input-koefficienter beräknades och projicierades fram för perioden 1972-1977. Därefter löstes modellen för olika år i flera olika steg. Steg l-5 nedan avser avstämningen och alltså 16-sektorsmodellen. steget löstes modellen med utfallsvärden för de Steg 1. l det första variablerna 1968-1970 varigenom dess förmåga att korrekt exogena försörjningsbalanserna för dessa år kunde fastställas. Härreproducera igenom erhölls visshet om att modellen också korrekt återger nationalräkenskapssystemets data (med de medvetna avvikelser för vilka redogörs nedan). Steg 2. I det andra steget löstes modellen för 1970 med en rekonstruktion av LU: s värden, utförd i 1968 års priser, för de exogena variablerna. Skilhiaden mot resultatet enligt steg l visar effekten av att LU endast delvis kände till det verkliga utfallet av nationalräkenskaperna för 1970. Steg 3. l det tredje steget utgår vi från de rekonstruerade värdena för

1970 enligt steg 2 och kopplar därtill en rekonstruktion av LU:s prognoser för perioden 1970-1975. Modellen löses för 1975. Resultaten jämförs med resultaten enligt LU 70. De uttrycker nettoeffekten av samtliga de revideringar och omräkningar av statistiken som gjorts. Däri omfattas omläggningen till nytt prisbasår, ändrade redovisningsprinciper i nationalräkenskaperna, justeringar i modellen etc. Resultatet kallas rekonstruktionen av LU 70. Steg 4. I det fjärde steget utgår vi ånyo från de rekonstruerade prognoserna för perioden 1970-1975 enligt steg 3, men de kopplas nu till det faktiska utfallet för 1970. Modellen lösas för 1975. Resultaten jämförs med resultaten enligt steg 3. Skillnaden uttrycker effekten av felskattningarna i LU 70 avseende utgångsåret 1970. Resultatet kallas omräkningen av LU 70. Steg 5. Fristående från ovan beskrivna exercis har modellen också lösts för 1971 och 1972 med användande av en linjär fördelning av de omräknade LU-prognoserna. Detta gjordes för att medge en jämförelse med det faktiska utfallet av nationalräkenskapsberäkningarna för dessa år. Sedan ovanstående beräkningar genomförts föreligger det nödvändiga underlaget för avstämningen av LU 70. Vi går därefter vidare med revideringen av LU 70 och tentativa försök till en förlängning av tidsperspektivet t. o. m. 1977. Därmed övergår vi också till att använda 24-sektorsmodellen. Steg 6. För att säkerställa kopplingen med 16-sektorsmodellen undersöktes även här inledningsvis att modellen korrekt reproducerar det faktiska utfallet för den historiska perioden. Steg 7. Modellen löstes därefter för 1975 och 1977 med reviderade prognoser. Ovanstående redogörelse beskriver egentligen endast en dimension av det utförda arbetet. Parallellt har dessa steg också utförts i varianter] avseende olika tekniker för restpostens fördelning samt för projektionen av input-koefficientema (se avsnitt 1.4.4 nedan). Resultaten av dessa beräkningar berörs endast i förbigående i denna bilaga. Ett viktigt led i fortsättningen av modellarbetet blir en grundlig utvärdering av de nämnda varianterna för att fastställa vilken teknik som är lämpligast att använda i det fortsatta modellarbetet.

1.4 Det statistiska underlaget De överväganden av teoretisk natur liksom de basprinciper för det statistiska arbetet som noggrant redovisades och diskuterades i ”Plan och prognos är i sina huvuddrag giltiga även för det fortsatta modellarbetet. I det praktiska arbetet har dock det mesta sedermera förändrats. Nedan ges en summarisk redogörelse för detta arbete och en antydan om några

av de viktigaste problemen?

1 Termen ”alternativ” reserveras för beräkningar med alternativa antaganden rörande de exogena variablerna. Tills vidare har inga alternativ beräknats. 2 En fullständig dokumentation finns tillgänglig hos LU: s sekretariat.

1.4.1 Nationalräkenskaperna

LU 70 har nationalräkenskaperna dels omlagts till SNI, dels Sedan har kraftiga revideringar av omräknats till 1968 års priser. Dessutom Emellertid föreligger omläggningar och omräkenskilda poster gjorts. ningar endast för kortare tidsperioder och i inget fall för hela perioden och beräkningsarbete, delvis fr. o. m. 1954. Ett omfattande korrigeringsmetoder, har därför fått utföras. med mycket grova och approximativa detta. Modellens Det kan inte komma i fråga att här i detalj redovisa är grundade som försörjningsbalanser bl. a. på de nationalräkenskapsdata i oktober vilka sedermera publicerades i SCB:s SM N förelåg 1972, också i reviderad form i arbetsmaterial till 1972: 93 samt delvis Preliminär nationalbudget för 1973. För åren före 1968 har en grov SNI-korrigering fått göras. I avsnitt 1.4.6 nedan presenteras föreliggande differenser nationalräkenskaperna. Se även tabell 5. gentemot arbetskråvande att i modellen införa revisioner av Det är f. n. mycket det statistiska grundmaterialet. Revideringar som gjorts sedan oktober 1972 har tills vidare inte införts i försörjningsbalanserna. Försök görs

f. n. att snabbare kunna ta hänsyn till statistikrevisioner.

1.4.2 Sektorindelningen

Tabell l visar dels 16-sektorsmodellens, dels 24-sektorsmodellens sektoi SNI-termer. Skillnaden mellan de båda modellerna är rer, definierade som synes att LU: s bransch livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri nu uppdelats livsmedelsindustri, konkurrensutsatt livsmedelspå skyddad industri samt dryckesvaru- och tobaksindustri. Vidare har LU: s bransch industri industri, gummivaruindustri, kemisk övrig uppdelats på grafisk och stenindustri, Verkstadsindustri exkl. varv, varv och industri, jordövrig tillverkningsindustri. Genom de vidtagna förändringarna ökar antalet celler i input-outputmatriserna från 256 till 576.

1.4.3 Slutlig användning

Redan i avsnitt 1.2.3 att modellens struktur kräver att påpekades samtliga variabler, således även komponenterna i slutlig användning, fördelas på produktionssektorer. De viktigaste problem som därvid mött är följande. Privat konsumtion. l nationalräkenskaperna redovisas numera den privata konsumtionen enligt SNA. Någon nyckel mellan SNA-fördelningen och SNI finns ännu inte. En provisorisk nyckel har upprättats i samråd med SCB. har i princip konstruerats så att i största möjliga Fördelningsnyckeln SNA-nummer förts till en sektor. Ofta har det utsträckning varje emellertid varit nödvändigt att hänföra ett SNA-nummer till flera sektorer. I de flesta fall har detta, med ledning av 1968 års input-outputav SNA-numret i undersökning, gjorts så att en för alla år fast procentsats förts till en viss sektor. För vissa sektorer fanns dock mera fråga

Tabell Bl: 5 Jämförelse mellan modellens och nationalräkenskapernas värden Milj. kr, 1968 års priser

1970 Diff. i % --j-_---- av modell- Modellens NR värden försörjnings- oktober balans 1972

A Modellsektorema 1 till faktor-

Sektorproflukt -

kostnad 115 775 115 014 0,7 2 Korrektionspost för mark-

. B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 22 296 23 244 4,3 15 Total offentlig konsumtion 33 242 32 766 - 1,4

C Totala ekonomin 15 BNP från produktionssidan3 138 071 138 258 0,1 17 BNP frân användningssidan4 154 779 154 478 - 0,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster -928 -924 19 Sysselsättning, totalt, milj. tim. 6 308,03 6 308,03 0 l Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. Inkl. överg. till användningssidan. l + 14. Mätt till faktorkostnad. 1 + 2 - 6 + 15. Mätt till marknadspris.

detaljerat material som gjorde det möjligt att variera denna procentsats från år till år. Detta gäller främst livsmedelskonsumtionen om vilken uppgifter finns från jordbruksnämnden. Den totala privata konsumtionen blir modellen än något lägre enligt enligt nationalräkenskaperna. Detta beror på att militär mat och beklädnad, vilken enligt nationalräkenskaperna ingår i den privata konsumtionen, har beräknats som offentlig konsumtion. Offentlig konsumtion. Beräkningarna av den totala offentliga konsumtionen har i huvudsak gjorts på samma sätt som till LU 70. Behandlingen av hyror m. m. i dessa beräkningar påverkar nivån från BNP från såväl

produktions- som användningssidan något] Däremot takten i

påverkas BNP-tillväxten endast helt obetydligt. Fördelningen av löpande förbrukning samt reparationer och underhåll på levererande bransch har nästan helt grundats på 1968 års input-output-undersökning. På denna punkt

1 Se Plan och prognos, Appendix C, framför allt avsnitt C3.

118 SOU 1973:21

väntas bättre statistik från SCB. l avvaktan på detta material har fördelningen t. v. gjorts med relativt grova metoder. Privata Dessa indelas i nationalräkenskaperna i investeinvesteringar. maskininvesteringar samt ringar i avelsdjur, skogsvårdande åtgärder, I maskininvesteringar ingår investeringar i möbler byggnadsinvesteringar. samt i inredningstextilier, varjämte modellen numera kräver att investeringar i fartyg särredovisas. En fördelningsnyckel grundad på inputoutput-undersökningen 1968 har konstruerats. Enligt denna har samtliga ansetts producerade i sektorn byggnadsverksambyggnadsinvesteringar medan maskininvesteringarna i huvudsak fördelats på de tre het, sektorerna textil- och beklädnadsindustri, trä-, massa- och pappersindustri samt Verkstadsindustri exkl. varv. Den procentuella fördelningen på dessa sektorer har antagits vara densamma för samtliga år. investeringar. Dessa har i huvudsak behandlats som de Offentliga privata investeringarna. Lagerförändringar. För industrin finns dessa hos SCB fördelade på fyra varor i arbete, färdigvaror och bränsle. Beträffande grupper: råvaror, varor i arbete och färdigvaror lagerhålls dessa i de branscher där de inom sektorn och tillverkas. Bränslen har ansetts producerade petroleumkolindustri. Råvarulagren har fördelats på tillverkningssektorer i enlighet med insatsleveransernas fördelning i input-output-undersökningen 1968. Denna fördelning har ansetts vara densamma under hela den berörda tidsperioden. av varuhandelns lagerförändring har, på grund av att Fördelningen branschindelningen förändrats fr.o. m. 1966, skett med olika fördelningsnycklar före och efter 1966. Till grund för den senare fördelningsnyckeln har legat uppgifter från 1963 års handelsräkning, medan för den tidigare perioden gjorts genom mera skönsfördelningsnyckeln mässiga bedömningar. och import. A. I löpande priser: I samband med 1968 års Export input-output-undersökning upprättades en kod mellan SITC och Brysselnomenklaturen å ena sidan och SNI å den andra. Koden var mycket finfördelad och byggde i princip på att varje enskilt statistiknummer skulle kunna hänföras till en viss SNI-grupp. Däremot var det inte möjligt att med hjälp av koden hänföra undergrupper enligt SITC-klassificeringen till resp. SNI-branscher. Eftersom en nära anknytning till SITC eftersträvades, inte minst för att en sådan anknytning skulle underlätta fastprisberäkningen, blev det nödvändigt att för modellarbetet konstruera en speciell kod huvudsakligen mellan SITC å ena sidan och SNI å den andra. En sådan kod utarbetades därför i samråd med SCB och konjunkturinstitutet. Om man jämför den import och export i resp. sektor som erhållits med denna kod för 1968 med import och export i motsvarande sektorer enligt 1968 års input-output-undersökning finner man att avvikelserna är relativt obetydliga. B. I 1968 års priser: Adekvata prisindices finns endast för perioden 1967-1971. För 1960-1966 har prisindices på en något högre SITCnummernivå använts. Fastprisberäkningarna för åren före 1960 är relativt samt prisindices för osäkra och bygger i stor utsträckning på enhetspriser ISIC-grupper.

Exporten av verkstadsprodukter har fastprisberäknats på samma sätt som numera sker i nationalräkenskaperna. Motsvarande förändring för importen har ännu inte genomförtsi LU-modellen. Detta kommer att ske när nationalräkenskapernas nya fastprisberäkningar för verkstadsimporten har antagit en definitiv form.

1.4.4 Insatsleveranserna A. Den historiska perioden Att beräkna fördelningen av den produktion inom en sektor som går som insats till andra sektorer i produktionssystemet var den svåraste delen i det statistiska grundarbetet. Visserligen hade informationsunderlaget i och med 1968 års input-output-undersökning förbättrats i jämförelse med LU 70. Men å andra sidan avser denna undersökning endast ett enstaka år och man har i hög grad arbetat med oförklarade restposter, vilket inte är möjligt i LU-modellen. De viktigaste problemen som påträffats vid beräkningarna har varit följande. l. Insatsstrukturen andra år än 1968 har så långt det varit möjligt fångats upp genom en omfattande genomgång av industri- och utrikeshandelsstatistik för resp. år. Material från har sektorräkenskaperna använts i vissa fall. I de fall där man saknar information om insatsen andra år än 1968 har antagits att densamma har utgjort samma andel av den mottagande sektorns löpande förbrukning e. dyl. alla år. Om en sådan metod används avseende insatsleveranser från en sektor som vuxit snabbare än de mottagande sektorerna löper man risken att produktionen i denna sektor i början av perioden ej räcker till för att möta alla de krav på insatsleveranser till olika sektorer som ställs. I sådana fall, exempelvis avseende plastindustrin, har därför en annan metod använtsi viss utsträckning. Den inhemska löpande förbrukningen av en viss plastvara har med hjälp av industri- och utrikeshandelsstatistik beräknats för resp. år. Denna förbrukning har sedan fördelats i samma proportioner som gällde 1968 mellan olika produktionssektorer. 2. Ett speciellt problem var maskinreparationerna. Uppgifter om dessa hämtades i huvudsak från nationalräkenskaperna. De produkter som används vid reparationerna beräknades på samma sätt som i 1968 års input-output-undersökning. Det finns emellertid skäl att misstänka att reparationerna enligt nationalräkenskaperna även inkluderar vissa reservdelar o. dyl. För att undvika en dubbelräkning av dessa har maskinreparationerna enligt nationalräkenskaperna dragits ned med l miljard kr 1968 och proportionellt lika mycket övriga år. 3. De ofördelade banktjänsterna fördelades på sektorer proportionellt mot deras resp. produktionsvärden. 4. Den statistiska restposten sektoriserades genom att insatsstrukturen i en första omgång beräknades utan att något cell uppskattades residualt. Den totala residualen i systemet, vilken för de senare åren

nästan helt överensstämde med restposten] fördelades i ett andra steg

1 Se tabell 2.

proportionellt över insatsstrukturen i resp. sektor. För några sektorer fick - liksom för övrigt i LU 70 - residualen kvarstå beroende på att en skulle givit en, som det förefaller, orimlig insatsstruktun utfördelning

B. Projektion av input-koefficienter Sedan försörjningsbalanserna upprättats på det sätt som beskrivits ovan har de omarrangerats till input-output-matriser. Därefter beräknades varje - fördelad produktionssektors löpande förbrukning på levererande sektor - som en andel av dess bruttoproduktion till mottagarpris. Vid en sådan operation erhålls de s. k. input-koefficienterna. I föreliggande fall kunde en tidsserie täckande 1954-1971 beräknas för varje koefficient. Förändringar över tiden i dessa koefficienter ger bl. a. uttryck för teknologiska förändringar i mottagarsektorn, men också andra djupgående strukturella förändringar fångas upp, inte minst sådana som beror på ändrade prisrelationer. Summan av dessa förändringar för varje producerande sektor speglar samtidigt förändringen i förädlingsvärdeandelen. Vilka värden man i en modell av detta slag skall åsätta de framtida input-koefficienterna är ett oerhört komplicerat problem. En grundlig redogörelse för problematiken med referenser till litteraturen finns i

Plan och prognos? Vanligtvis får man nöja sig med att anta oför-

ändrade koefficienter, mest beroende på brister i informationsunderlaget. Metoder som bygger på trendextrapolationer är givetvis också vanliga men anses otillfredsställande bl. a. eftersom de grundläggande historiska serierna som regel är ganska korta. En teoretisk och praktisk mera tillfredsställande metod vore givetvis att göra oberoende prognoser för varje koefficient där för varje särskilt fall all tillgänglig kunskap utnyttjades. Det måste emellertid observeras hur svårt det skulle vara att göra prognoser som vore konsistenta genom hela den använda modellen. Förändringar i exempelvis relationen mellan de andelar av verkstadsindustrins leveranser som går till byggnadsverksamhet resp. tjänstesektorerna bör givetvis få återverkningar också på leveranserna av insatsvaror till verkstadsindustrin från exempelvis träindustri resp. elektroteknisk industri. En metod som säkerställer att förändringar i alla led uppfångas

l Denna fördelning är ett mycket kritiskt moment i hela modellarbetet eftersom den direkt påverkar beräkningen av input-koefficienterna och, med den teknik som hittills använts, även projektionerna av dessa och därigenom de effekter på produktion, sysselsättning m. m. som framtida efterfrågeförändringar får. De samband som gäller redovisas i appendix 3 till denna bilaga. Men inför det framtida arbetet måste resultaten från de beräkningar som gjorts med ”ofördelad restpost” jämföras med beräkningarna med fördelad restpost” på ett mycket mera systematiskt sätt än som gjorts hittills. Den grova utvärdering som gjorts antyder dock att den här använda metoden skulle vara den rimligaste. Men att man då godtar de kraftiga justeringar i den direktbestämda insatsstrukturen som detta i flera fall medför, innebär i själva verket en misstro gentemot den interna konsistensen i NR-beräkningarna och den ekonomiska statistiken överhuvudtaget som eventuellt kan vara helt obefogad. Men det skulle också kunna betyda att man hyser alltför stor tilltro till beräkningarna från användningssidan jämfört med produktionssideberäkningarna. Här är man emellertid helt låst av modellens grundkonstruktion - som bl. a. motiverats av önskemål om en konsistensprövning av statistiken - och av takten i och inriktningen av utvecklingsarbetet inom nationalräkenskaperna. Se t. ex. avsnitt 1.6.3.

måste konstrueras. Hittills har huvudsakligen mer mekaniska metoder använts] l LU 70 användes en kombination av mekanisk trendextrapolation och ad hoc-bedömningar. Exempel på det senare utgör hänsynstagandet till oljeraffinaderiernas utbyggnadstakt samt textilindustrins fortsatta strukturomvandling. Det har givetvis varit omöjligt att i föreliggande avstäm- - med helt - exakt rekonstruera de ning nya input-output-matriser extrapoleringar som gjordes i LU 70. Jämförelser mellan resultaten, åtminstone på sektornivå, försvåras härigenom. - - I avstämningen har som ett första steg en rent mekanisk trendextrapolativ metod använts varvid varje koefficient antagits komma att utvecklas som en funktion av kalendertiden. Det genom sin periodlängd och homogenitet för en input-output-studie unika bakgrundmaterialet gör i och för sig att en trendmetod väl kan försvaras. Vissa modifieringar av det mekaniska förfarandet bör dock ske. Ett studium av de historiska serierna visar nämligen att mer eller mindre väl markerade trendbrott ägt rum för ungefär 1/3 av alla koefficienter. Det framgår vidare att det tycks vara något vanligare att koefficienterna förändras i positiv än i negativ riktning. I modellen ingår bland nödvändiga indata exogena prognoser inte bara av input-koefficienterna utan även av förädlingsvärdeandelen. Båda dessa element är uttryckta i relation till produktionen värderad till marknadspris, dvs. i princip insats och förädlingsvärde till faktorkostnad med tillägg av nettot för indirekta skatter och subventioner? Om man nu gör oberoende projektioner för de båda förstnämnda elementen innebär ju detta att man - residualt - även för det tredje gjort en projektion elementet. - De projektioner som gjordes i första steget gav till resultat liksom f. ö. i LU 70 - en residualprojektion för detta tredje element som ter sig uppenbart orimlig. Man kan se detta eftersom det tredje elementet består av delar med över tiden mycket stabila utvecklingsmönster. Av detta skäl - men även av andra - valdes därför att i stället göra oberoende projektioner av detta tredje element varigenom ett totalt utrymme för insatskoefficienterna bestämdes. De trendextrapolationer av dessa som gjordes i första steget anpassades därefter proportionellt till detta utrymme. I praktiken innebär den valda metoden att de historiska trenderna för insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inte tillåtits att fullt ut påverka koefficienterna i framtiden. Som framgår av appendix 3 innebär detta helt enkelt att man antagit att restposten under prognosperioden kommer att ligga kvar på 1968 års nivå.

lDen mest kända är den biproportionella, s. k. RAS-metoden. Se Plan och prognos, angivet avsnitt. 2 I verkligheten innefattar skillnaden inte endast skillnaden mellan beräkningar till marknadspris och faktorkostnad utan även skillnaden mellan beräkningar från användnings- och produktionssidan. Dessutom ingår en hel del andra differenser. Sambanden finns utförligt redovisade i appendix 3.

1.4.5 Import- och konsumtionsfunktioner

De använda funktionerna redovisas i tabell 6-9. För lö-sektorsmodellen har avsikten varit att skatta importfunktioner som svarar så väl som möjligt mot dem som användes i LU 70. De importkoefficienter som i LU 70 bestämdes separat, dvs. specialdestinerad import, har därför nu beräknats med samma metod som 1970. Dessutom har som skattningsperiod, liksom i LU 70, valts 1954-1959! För 24-sektorsmodellen har importfunktionerna däremot utarbetats utan något strävan att efterlikna funktionernai 16-sektorsmodellen. l de flesta fall har skattningsperioden varit 1954-1971 men för vissa sektorer har det varit nödvändigt att tillgripa en kortare skattningsperiod. Beträffande funktionerna för privat konsumtion i 16-sektorsmodellen har, i likhet med importfunktionerna, eftersträvats en så nära överensstämmelse sommöjligt med skattningama i LU 70. Skattningsperioden 1954-1968 har därför valts. Konsumtionsfunktionerna har för 24-sektorsmodellen skattats för flera olika perioder. Resultaten blir ganska olikartade beroende på vilken skattningsperiod som används. I de nu gjorda modellkörningama har med undantag för sektor 24 konsumtionsfunktioner skattade på perioden 1954-1971 använts. Med tanke på att skattningen är baserad på ett stort antal observationer förefaller det rimligt att inte utesluta ett från konsumtionssynpunkt ovanligt år som 1971. Om skattningsperioden hade varit kortare hade det kunnat bli nödvändigt att utesluta 1971, eftersom en extrem observation då lättare hade kunnat snedvrida skattningen. För sektor 24, turisttjänster, har valts att skatta funktionen på perioden 1963-1971 istället för 1954-1971 beroende på att den kortare perioden bättre speglar Ökningstakten i turistutgifterna under senare år. För sektor 24 synes inget behov finnas

att utesluta 1971 ens vid en kort skattningsperiod. Ökningstakten enligt

konsumtionsfunktionen blir för denna sektor t. o. m. högre om skattningen baseras på 1963-1971 än på 1963-1970. Någon närmare diskussion om de statistiska problemen eller tolkningsproblemen avseende konsumtions- och importfunktionerna skall inte

tas upp här. Dessa behandlades ganska utförlig i ”Plan och prognos och

många problem är alltjämt desamma, t. ex. frågan om non-linearitet i importfunktionerna och anpassningen till ”avstampsåref”. I stort sett samma teknik för att komma tillrätta härmed har använts även denna gång. Särskilt gäller detta förstås rekonstruktionen av LU 70. I de reviderade beräkningarna har konsumtionsfunktionerna för 1970 och importfunktionerna för 1970 och 1972 justerats för att ge en bättre beskrivning av det verkliga utfallet. För några sektorer har även vissa korrigeringar av importfunktionerna gjorts 1975 och 1977 men i övrigt har ojusterade funktioner använts för prognosåren. Att förbättra import- och konsumtionsfunktionerna blir ett viktigt led i det fortsatta arbetet. Det måste dock påpekas att funktionerna beskriver den historiska utvecklingen på ett tillfredsställande sätt. Av tabell 9 framgår dock, genom de angivna värdena på Durbin-Watson- 1 Se Plan och prognos, avsnitt 6.3.4 angående problematiken kring importskattningarna.

Tabell Bl:6 Funktioner för privat konsumtion, 16-sektorsmodellen

Milj. kr, 1968 års priser

s.e R

= 2 443 + 0,0145 DISP 0,0023 0,86 PC, = 411 - 0,0033 DISP 0,0001 1,00 PC, = 3 083 + O,2070 DISP 0,0074 0,99 PC4 = - 969 + 0,1098 DISP PC, 0,0037 0,99 = - 531 + 0,0222 DlSP PCs 0,00l1 0,99 = - 3 343 + 0,0792 DISP PC, 0,0039 0,98 PC, = - 6 081 + 0,2259 DlSP 0,0073 0,99

= - PC, 0 707 + 0,0238 DISP 0,00l6 0,97 = 105 + 0,0424 DISP PC, 3 0,0029 0,97 = 508 + 0,l585 DISP PC, 4 0,0085 0,98 = 1 362 + 0,1029 DISP PC, 5 0,0026 1,00 = - PC, 6 1 619 + 0,0422 DISP 0,0027 0,97

Anm. 1 Skattningsperioden är för samtliga sektorer

1954-1968.

Anm. 2 PC = Privat konsumtion.

DISP = För hushâllssektorn disponibel inkomst. Subskript 1-16 = Modellens produktionssek-

torer.

s.e = Standardavvikelse (för koefficienten framför

DISP).

R = Korrelationskoefficient.

Tabell Bl: 7 Funktioner för privat konsumtion, 24-sektorsmodellen

Milj. kr, 1968 års priser

s.e R

= 2 337 + 0,0162 DISP PC, 0,0016 0,93 = 396 - 0,0031 DISP 0,0001 0,99 PC, = 5 711 + 0,0458 DISP 0,0028 0,97 PC4 = - 1 746 + 0,0699 DISP 0,0017 PC, 1,00 = - 374 + 0,0835 DISP 0,97 PCG 0,0051 = 13 + 0,0943 DISP 0,0059 0,97 PC, = - 396 + 0,0201 DISP 0,0014 0,96 PC, = 778 + 0,0126 DISP 0,0015 0,90 ?C9 = - 480 + 0,0104 DISP 0,0007 0,97 PC, o = - 2 235 + 0,0552 DISP 0,0015 0,99 PCH = - 3 668 + 0,0844 DISP PC, 2 0,0029 0,99 = 36 + 0,0024 DISP 0,0002 0,99 PC, 3 = - 3 574 + 0,1l97 DISP 0,0055 0,98 PC, 5 = - 348 + 0,0075 DISP 0,98 PC, 6 0,0004 = - 71 + 0,0152 DISP 0,0014 0,94 PC, 7 = - 977 + 0,0281 DISP 0,0015 0,98 PC, s = - 30 + 0,0445 DISP P02, 0,0020 0,98 = 721 + 0,1551 DISP 0,0056 0,99 PC” = l 916 -Iê 0,0942 DISP 0,0035 0,99 PC” = PC” - 4 497 + 0,0799 DISP 0,0060 0,98

Anm. 1 För samtliga sektorer har använts skattnings-

perioden 1954-1971 utom för sektor 24, där

funktionen skattats på perioden 1963-197 l.

Anm 2 PC = Privat konsumtion.

DISP = För hushållssektorn disponibel inkomst. 1-24 = Modellens Subskript produktions-

sektorer.

s.e = Standardavvikelse (för koefficienten framför

DISP).

R = Korrelationskoefficient.

Tabell Bl: 8 lmportfunktioner, lö-sektorsmodellen Milj. kr, 1968 års priser

R DW

= - 954 + 0,028*Y, + 0,037*Y, + 0,430PC, 0,62 0,98 M, = - M, 432 + 0,269Y7 + 0,023*Y, 0,95 0,66 = - 1,15 M4 2 260 + 0,l75Y4 0,99 = - M5 e5 Y5 = - M6 444 + 0,609PC, + 1,257 OCG 0,99 1,78 = - M, e, Y, = + 0,008*Y,, + 0,717AS, M, 444 + 0,032Y, 0,95 2,31 = - + M, 3 838 + 0,149*PC, + 0,320*lNV, + 0,238Y._, + 0,529AS, 0,99 1,24 = - M13 1215 + 0,l60Y, 3 0,96 0,63 = - M, 5 295 + 0,039Y, 5 0,72 0,78

Anm. 1 Asterisk (*) anger att koefficienten har skattats separat och att värdet på övriga koefñcienter bestämts först därefter.

Anm. 2 e anger att koefficienten varieras för olika år. Värdet bestäms inte med ekonometriska metoder.

Anm 3 Funktionerna för sektor 3, 9, 13 och 15 har skattats med hjälp av data för perioden 1960-1967. För övriga sektorer är skattningsperioden 1954-1969.

Anm. 4 PC = Privat konsumtion. Y = inhemsk bruttoproduktion. 0C = Offentlig konsumtion. lNV = Bruttoinvesteringar. AS = Lagerförändring. Subskript l- 16 = Modellen. produktionssektorer. R = Multipel korrelationskoefficient. DW = Durbin-Watson-mâttet.

måttet, att problem med multikollinearitet kvarstår för åtskilliga funktio-

ner. Liksom i Plan och prognos har vi även denna gång i vissa fall sökt dvs. råda bot på detta genom att bestämma vissa koefficienter separat, estimationen avser endast den del av importen till sådana sektorer som ej

bestämts i ett sådant första steg.

1.4.6 Avstämning gentemot nationalräkenskaperna

I jämförelse med nationalräkenskaperna från oktober 1972 som utgör den statistiska utgångspunkten för avstämningsarbetet visar modellens

försörjningsbalanserl ett värde för BNP till faktorkostnad, mätt från

produktionssidan, som är knappt 0,1 % lägre. Näringslivets sektorprodukt har därvid höjts med 0,6 % och offentliga myndigheters sektorprodukt sänkts med 0,7 %. Av dessa förändringar är den helt dominerande delen hänförlig till en överflyttning av viss produktion från nationalräkenskapernas myndighetssektor till näringslivssektorn. Denna produktion redovisas i nationalräkenskaperna under rubriken försäljning av varor och tjänster”. Vid överflyttningen har samma teknik följts som i Plan och prognos, vilket innebär en obetydlig nettosänkning av BNP?

ll med fristående beräkningar för den _detta sammanhang kompletterade offentliga myndighetssektorn. 2 A.a. sid. 224-225.

SOU 1973: 21 125

Tabell Bl: 9 lmportfunktioner, 24-sektorsmodellen

Milj. kr, 1968 års priser

R DW

= - M, 1 346 + 0,168Y, + 0,058*Y5 + 0,373 PC, 0,79 1,60 = - M3 1 111 + 0,360Y, 1 +.0,028 Y” 0,99 1,52 = - M4 759 + 0,019Y4 + 0,100PC4 + 0,8480C,, 0,97 1,25 = - M5 345 + 0,077*Y5 + 0,292 PC, V 0,99 1,36 = - M6 403 + 0,115 PC, 0,99 1,58 = M1 ev Y7 = - Ma 423 + 0,068 Y, 1,00 1,25 = - M9 261 + 0,103 PC, + 0,045 Y, 0,99 2,18 = - M, o 140 + 0,239 Y, o + 0,005Y, 5 0,99 0,72 - 699 + ANDEL* M, , = Y, + 0,126 Y, o + 0,523 Y, , 1,00 0,82 = M12 en 2 Yl 2 = M, 3 47 + 0,014 Y, 5 0,98 1,30 = M, 4 500 + 0384133” + 0,056 Y, 5 0,98 1,44 - M, 5 = 126 + 0,279 Y, 5 + 0,388 AS, 5 1,00 1,08 - M, 7 = 220 + 0,539 PC, 7 0,90 1,86 = - M2, l 910+O,211Y,, 0,98 1,26 = - M23 1 453 + 0,089 Yz, 0,93 1,51

Anm. I Asterisk (*) anger att koefñcienten har skattats separat och att värdet på övriga koefficienter bestämts först därefter.

Anm. 2 ANDEL anger en andel som förskjuts över tiden.

Anm. 3 e anger att koefficienten varieras för olika år. Värdet bestäms inte med ekonometriska metoder.

Anm. 4 Funktionerna för sektor 3, 17, 21 och 23 har skattats med hjälp av data för perioden 1963-197 l. För övriga sektorer är skattningsperioden 1954-1971.

Anm. 5 PC = Privat konsumtion. Y = inhemsk bruttoproduktion. OC = Offentlig konsumtion. AS = Lagerförändring. Subskript l-24 = Modellens roduktionssektorer. R = Multipel korrelationskoe ficient. DW = Durbin-Watson-mâttet.

Å andra sidan framkommer vid en jämförelse mellan nationalräkenska-

perna och BNP till marknadspris, mätt från en användningssidan, nettohöjning av BNP med ca 0,2 %. Denna motsvaras av en höjning av

den konsumtionen med offentliga 75 % av den offentliga sektorns

hyresintäkter. Skälen härtill redovisas detaljerat i ”Plan och prognos.

Uppräkningen framkommer vid överflyttningen av hyresposten från den

del av den offentliga konsumtionen som ej ingår i modellen till den del

som ingår i densamma.

Av övriga differenser gentemot nationalräkenskaperna bör nämnas

överföringen av militär mat och beklädnad från privat till offentlig konsumtion. Denna är av storleksordningen 0,1 % av BNP till marknads-

pris.

De skillnader som omnämnts ovan redovisas i tabell 5 samt sammanfat-

tas i nedanstående tablå. Det måste observeras att nationalräkenskapema

reviderats på flera punkter sedan oktober 1972. Dessa revisioner kommer

först senare att intas i modellbalanserna. Även om de är förhållandevis

kraftiga kan de endast marginellt, genom sitt inflytande på trendextrapolationer och funktionsskattningar, påverka modellresultaten. De påverkar däremot kraftigt uppfattningen om utvecklingen 1970-1972. För att beskriva denna har därför inte modellbalansernas värden utan nationalbudgetens använts. Särskilt stor betydelse har detta fått vid redogörelsen för bytesbalansens saldo.

Differens modellens värden oktoberräkenskaperna, % av BNP BNP från produktionssidan, faktorkostnad -0,l varav: modellsektorerna 0,6 offentliga myndigheter -0,7 BNP från användningssidan, marknadspris 0,2 varav: privat konsumtion -0,l offentlig konsumtion inom modellen 0,7 offentlig konsumtion utom modellen -0,3

Av tabell 2 framgår restpostens utveckling 1963-1971 enligt nationalräkenskaperna resp. enligt modellens balanser. Sedan restposten enligt nationalräkenskapema justerats för de överflyttningar m. m. som beskrivits ovan befinns överensstämmelsen vara förvånande god för 1963-1969. Denna överensstämmelse utgör grunden för valet att

proportionera ut restpostenÅ

För 1970 och framför allt 1971 får beräkningarna ännu anses vara så preliminära att det knappast vore motiverat att i dagens läge försöka analysera dem. Ett förhållandevis stort fel tycks föreligga i beräkningarna över insatsleveranserna 1971. Detta kan emellertid endast i ringa mån påverka modellresultaten.

1.5 Resultaten av avstämningen av LU 70 1.5.1 Syftet med avstämningen Syftet med avstämningen är dels att jämföra resultaten enligt LU 70 med de omräkningar som nu företagits, dels att jämföra den trendmässiga utvecklingen 1970-1975 med den faktiska utvecklingen 1970-1972. Vid denna senare jämförelse kommer de omräknade LU-värdena att användas. Innan detta sker måste det dock först undersökas vilken effekten blivit av det statistiska arbete som beskrivits ovan, främst i avsnitt 1.4. Alla jämförelser med LU 70 avser den s. k. grundkalkylen eller alternativ I. Utmärkande för detta alternativ var bl. a. att balansi utrikesbetalningarna förutsattes bli uppnådd 1975 samt att den offentliga konsumtionens ökningstakt förutsattes bli högre än i andra alternativ.

1 Skillnaden gentemot förfaringssättet i LU 70 måste betonas. Mari kunde då inte explicit beräkna restposten sektor för sektor, utan fick med hjälp av olika metoder bedöma vilken eller vilka poster i försörjningsbalanserna som skulle residualberäknas. Det statistiska underlaget har således förbättrats på denna punkt.

1.5.2 Rekonstruktion av de exogena variablerna

En lista över de exogena variablerna som ingår i modellen och för vilka separata prognoser krävs återfinns i tabell 5. Bland de viktigaste är import- och konsumtionsfunktionerna. Dessa har - som beskrivits i avsnitt 1.4.5 ovan - skattats på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till det som användsi LU 70. En beskrivning av vissa problem man därvid möter återfinns i avsnitten 6.3.3 och 6.3.4 i Plan och prognos. De estimerade funktionerna slutligen återfinns i tabellerna 6 resp. 8. Ett annat centralt element utgör prognoserna över förädlingsvärdeandelarna samt insatsvarukoefficienterna. Principerna för dessa redovisas i avsnitt 1.4.4 ovan. För övriga variabler tillämpades i princip följande tillvägagångssätt. Först fastställdes två utgångslägen för 1970. Det ena motsvarar så nära som möjligt den informationsnivå avseende detta år som LU 70 hade att arbeta på. Det andra avser det faktiska utfallet 1970. På dessa två nivåer har därefter den relativa förändring 1970-1975 som LU 70 använde applicerats. Man har således även för 1975 fått två nivåer för samtliga variabler där skillnaden tänkes representera effekten på utvecklingen 1970-1975 av det förhållandet att LU 70, då kalkylerna gjordes, inte helt kände till det faktiska utfallet för 1970. Vi har då förutsatt - vilket givetvis i flera fall kan diskuteras - att LU: s bedömning av förändringen 1970-1975 skulle ha blivit densamma även om man känt till det faktiska utfallet. I det följande används konsekvent termen rekonstruktion av LU 70 för den variantl där man använder de värden för 1970 som är tänkta att motsvara informationsnivån i LU 70. För den variant där det faktiska utfallet för 1970 används begagnas konsekvent termen omräkning av LU 70. Termen revidering reserveras för de förnyade och från LU 70 i princip fristående beräkningar som huvudsakligen redovisas i avsnitt 1.6 nedan. Nedan följer en kort av de beräkningar genomgång som gjordes vid rekonstruktionen av de viktigare variablerna i LU 70. Sysselsättning i modellsektorerna. Något rekonstruktion av LU 70 behövdes givetvis inte här. Utfallet av 1970 kom dock att ligga obetydligt under det av LU 70 beräknade. För denna variabel beräknades även ytterligare ett alternativ avsett att belysa effekten av att uttaget av arbetstidsförkortning kom att bli något annorlunda än som förutsattes i LU.

.I Som tidigare nämnts reserveras termen alternativ för beräkningar där prognoserna För de exogena variablerna varierats på olika sätt. I motsats till i LU 70 har 1 denna avstämning inga alternativ beräknats.

1970 1971 1972 1973 1975

1 . Mil/Z timmar

LU 70, rekonstrueradl 5 281 5 113 5 074 4 922 4 846

LU 70, omräknad 5 269 5 101 5 063 4 911 4 836 LU 70, justerad för arbetstidsförk. 5 269 5 196 4 959 4 910 4 836 2. Procentuell förändring från 1970 I LU 70, rekonstruerad -3,2 -3,9 -5,3 -32 LU 70, omräknad -33 -3,9 -6.8 -32 LU 70, justerad för arbetstidsförk. -1y4 -5y9 *63 -83 Lika med faktiska använda tal i LU 70.

Löner i offentlig sektor. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa utvecklingen till den omräknade nivån för 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70. Bytesbalansens saldo. Ett antal försök till rekonstruktion och omräkning av LU 70: s kalkyler misslyckades radikalt. Beräkningarna har därför helt utförts med hjälp av den nya metod som beskrivs i avsnitt 2.2.3 i bilaga 2 ”Utrikeshandel och betalningsbalans 1970-1977.

1970 1975 LU 70, rekonstruerad

LU 70, omräknad - 972 2 450 Saldo i löpande priser

Underskottet i bytesbalansen blev som framgår ca 120 milj. kr lägre enligt det faktiska utfallet än enligt rekonstruktionen av kalkylerna i LU 70. Eftersom det var nödvändigt att frångå LU : s metoder på denna punkt och då dessutom en helt ny indexserie införts har ett avsteg från den avsedda arbetsgången gjorts. Förbättringen i bytesbalansens saldo uppgår som synes till ca 3 500 milj. kr från 1970 till 1975 räknat i löpande priser enligt LU. Detta har uppskattats till ca 3 100 milj. kr räknat i 1968 års priser. I 1959 års priser enligt LU 70 beräknades motsvarande förbättring till ca 2 200 milj. kr. Exportprisema (för varor och tjänster, implicit enligt nationalräkenskaperna) steg från 1959 till 1968 med ca 12%, vilket grovt taget borde motsvara skillnaden mellan de båda fastprisberäkningarna. Även om snabba och ofta drastiska viktförändringar äger rum på utrikeshandelsområdet måste man dock dra slutsatsen att diskrepansen mellan de båda beräkningarna är så stor att den tyder på någon form av inkonsistens. Eftersom saldots modelltekniska funktion snarast är att bestämma förhållandet mellan import- och exportökning, skulle man

9-SOU 1973: 21 129

dock möjligen våga anta att denna inkonsistens inte haft någon större betydelse vad gäller möjligheten att jämföra resultaten från rekonstruktionsberäkningama med resultaten från LU 70 (jfr avsnitt 1.5.3 nedan). Arbetsproduktiviteten. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa utvecklingen till den omräknade nivån för 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70. Produktivitetsutvecklingen 1970-1975 enligt rekonstruktionen och enligt omräkningen för de 16 sektorerna redovisas i tabell 17 (appendix l). Modellsektorernas investeringar. För dessa förelåg beräkningar för 1959 och 1968 enligt de båda prissystemen i nationalräkenskaperna. I den rekonstruerade versionen uppräknades investeringarna LU 70 enligt med prisförändringen 1959-1968 i varje sektor. Investeringsutvecklingen 1970-1975 rekonstruktionen enligt och enligt omräkningen redovisas i tabell 17 (appendix l). Offentlig konsumtion och investering samt exogent bestämd export. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa till den utvecklingen omräknade nivån 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70. Exportfärdelningsvektorn. Vid kontroll visade sig de olika exportandelarna 1970 bli exakt desamma i 1968 års priser som i 1959 års priser. Samma värden som i LU 70 användes därför. Lagerförändring. Olika experiment och kontroller på historiska data antydde att den rimligaste metoden vid rekonstruktionen torde vara att använda differenserna mellan lagerförändringstalen för de olika åren uttryckta i 1959 års priser och applicera dessa på ett utgångsvärde uttryckt i 1968 års priser. Vid rekonstruktionen togs 1968 års lagerförändringstal som utgångsvärde, vid omräkningen däremot givetvis utfallet 1970. Skillnaden mellan lagerförändringstalen 1970 och 1975 enligt de båda varianterna redovisas i tabell 17 (appendix 1). Investeringsmatrisen. De överväganden som i LU 70 låg till grund för upprättandet av investeringsmatriserna samt vid införandet av förskjutningar över tiden i koefficienterna redovisas i avsnitt 6.3.7 samt Appendix B i Plan och prognos. Det bedömdes nu inte vara meningsfullt att eftersträva någon olikartad behandling vid rekonstruktionen resp. omräkningen av LU 70 i detta fall. Även om det är självklart att förhållandet mellan de olika elementen i en matris som denna måste påverkas av huruvida den beräknasi 1959 eller 1968 års priser bedömdes det som ogenomförbart att göra en rekonstruktion på något annat sätt än genom att anta samma relativa förskjutning mellan elementen 1970-1975, oavsett prisbasår. Investeringsmatrisen har bl.a. betydelse för bestämmande av verkstadsindustrins resp. byggnadsverksamhetens produktion. Det nödtvungna bortseendet från relativa prisförskjutningar vid rekonstruktionen kan sålunda ha bidragit till att, som framgår av t. ex. tabell l7 (appendix 1), produktionsutvecklingen inom byggnadsverksamheten utvecklas betydligt långsammare enligt den omräknade versionen än enligt LU 70:s ursprungliga data. Det framgår emellertid också enligt tabellen att ganska stora skillnader härvidlag förekommer för många sektorer. Övriga variabler. Bland de exogena variabler som ej behandlats här

märks framför allt inkomstfördelningskoefficienterna. I sitt nuvarande skick emellertid modellen ej för förändringar i dessa, varför reagerar rekonstruktionsarbetet härav i efterhand -ter sig som ointressant.

1.5.3 Resultaten

Utgängsläget 1 970

i LU 70 jämfört med det faktiska utfallet i Ursprungliga utgångsläget 1959 års priser. Detta redovisas i tabell 12 (appendix 1). De senaste tal avseende 1970 som i nationalräkenskaperna beräknades i 1959 års priser är från mars 1971.1 De redovisas i kolumn 1. Kolumn 2 och 3 redovisar avvikelser från kolumn 1, varvid kolumn 2 avser LU:s procentuella sådant det redovisades i huvudrapporten och kolumn huvudalternativ som användesi LU. Avvikelser-

3 avser resultaten från den modellkörning

na rörande modellsektorernas sektorprodukt samt privat och offentlig för vilka konsumtion torde huvudsakligen bero på de definitionsolikheter i avsnitt 1.4.6 ovan. Det framgår vidare att LU 70 kom att redogjordes underskatta utfallet av både import och export på sådant sätt att det underskott blev 300-400 milj. kr verkliga utfallet av bytesbalansens Det väsentligaste inslaget är dock att LU större än enligt LU: s kalkyler. underskatta lageruppbyggnaden 1970. I modellresultakom att kraftigt till ca 1,5 miljarder kr, medan senare ten uppgår underskattningen revisioner vilka kunnat inkluderas i huvudbetänkandet ger en underskattkr. Utan tvivel beror större delen av underskattning av ca 850 milj. ningen av importen härpå. Rekonstruerade och omräknade utgängsvärden enligt LU 70 iämförda m. m. Data avseende detta avsnitt redovisas i tabell med faktiskt utfall 1.4.6 ovan redogjordes för vissa definitionsolik- 13 (appendix 1). I avsnitt heter mellan modellens försörjningsbalanser och nationalräkenskaperna. Omfattningen härav redovisades också. För att dessa definitionsolikheter skall störa fortsatta jämförelser tas hädanefter som inte onödigtvis inte nationalräkenskapsvärdena utan de reviderade förjämförelsenorm enligt avstämningen av LU 70. sörjningsbalansema Vi bör då först studera resultatet av den ovan beskrivna rekonstruki kolumn 4 i tabell 13. Vi finner då att tionen av LU 70. Dessa återfinns totala BNP enligt de rekonstruerade värdena ligger 1,5 % högre än enligt balanserna. Vi ser också att detta är helt hänförligt till modellsektorernas och till sin huvuddel motsvaras av en överskattning av den produktion konsumtionen. Denna överskattning är väsentligt kraftigare än privata Som vi kunde vänta finner vi motsvarande i 1959 års priser (se ovan). av lageruppbyggnaden samt överskattäven här en kraftig underskattning ningar av import och export vilka netto leder till ett något för stort

underskott i bytesbalansen. De ovannämnda över- och underskattningarna har två orsaker: dels

felskattningar i LU av utgångsläget 1970, dels bristfälligheter isjälva skulle skillrekonstruktionen. Om inga sådana bristfälligheter förelåg

1 Se material till reviderad nationalbudget för 1971.

naden mellan kolumn 3 i tabell 12 och kolumn 4 i tabell 13 uttrycka effekten av förändring i prisbasår i nationalräkenskaperna på LU:s felskattningar av utgångsläget. De nämnda kolumnerna återges i nedanstående tablå i starkt sammandragen form och med talen uttryckta som procent av BNP från användningssidan 1970.

LU: s felskattning av 1970 i 1959 års priser 1968 års priser

1,5

Ser vi därnäst på den omrâknade versionen av LU 70 finner vi att skillnaderna gentemot försörjningsbalanserna (kolumn 5 i tabell 13) är obetydliga och innebär en systematisk av samtliga underskattning komponenter i försörjningsbalansen. Denna lilla underskattning är en följd av den korrigering av input-koefficienterna som gjorts (se avsnitt 1.4.4 ovan) och förhållandet att avvikelserna är små visar att modellen har förmågan att korrekt reproducera det statistiska grundmaterialet för 1970, vilket är en fundamental förutsättning för det fortsatta modellarbetet. Sektorvis jämförelse mellan utgångsvärden enligt LU 70 och faktiskt utfall. En jämförelse motsvarande den nyss beskrivna har gjorts även på sektornivå. För fullständighetens skull redovisas denna i tabell 14 (appendix l). Den enda kommentar som synes behöva göras är att modellkörningarna på ett fullt acceptabelt sätt synes reproducera det faktiska utfallet för 1970 (kolumnerna 5 och ll).

Utvecklingen 1 970- I 9 75 Data avseende detta avsnitt redovisas i tabell 15 (appendix l). Vid en direkt jämförelse med LU 70 finner vi att de omräkningar och revisioner som gjorts innebär en långsammare utvecklingstakt av produktionskapaciteten än enligt LU 70, närmare bestämt med 0,3 % per år för modellsektorema och något mindre för den totala ekonomin. Av denna effekt är emellertid 0,1 % hänförlig till LU: s felskattning av utgångsläget 1970. Av tabellen kan också utläsas att differensen gentemot LU 70 helt är hänförlig till en långsammare takt i produktivitetsutvecklingen. Visserligen har, som angavs ovan, inom varje enskild sektor antagits en produktivitetsförändring 1970-1975 som är densamma som i LU 70. Men det sammanvägda resultatet för alla sektorer innebär ändock en lägre produktivitetsstegringstakt i 1968 än i 1959 års priser. De högproduktiva sektorerna har nämligen kommit att erhålla en lägre vikt genom att prisuppgången inom dessa sektorer 1959-1968 varit långsammare än inom sektorer med en lägre produktivitetsutveckling.

Ser vi på användningen av produktionskapaciteten kan vi först konstatera att den med LU 70 identiska utveckling som förutsatts - med sektor för sektor också slagit igenom på totalerna något obetydligt undantag - vad gäller offentlig konsumtion samt privat och offentlig investering. Vad gäller bytesbalansens saldo däremot innebär givetvis den ovannämnda underskattningen av utfallet 1970 att omslaget 1970-1975 blir något kraftigare i den rekonstruerade än i den omräknade versionen. Skillnaden uppgår emellertid endast till ca 120 milj. kr mätt i 1968 års priser. Lagerberäkningama har utförts så att minskningen i lageruppbyggnadstakten i både den rekonstruerade och den omräknade varianten av LU uppgår till knappt 600 milj. kr 1970-1975. En principiellt mycket viktig fråga är hur man skall bedöma det förhållandet att LU 70 kom att underskatta lageruppbyggnaden med inte mindre än drygt 1,5 miljarder

kr (i modellkörningen) eller ca 0,9 miljarder kr (i huvudrapporten).l Om

LU hade känt till den verkliga lageruppbyggnaden 1970, hur hade då lagerprognosen för 1975 förändrats? Eftersom prognosmetodiken i LU 70 synes ha inneburit att man eftersträvat att få en lagerprognos där 1975 låg i samma läge av lagercykeln som 1970 torde man kunna försvara ett antagande om att förändringen i lageruppbyggnaden trots allt skulle ha blivit densamma. (Som en jämförelse kan nämnas att ide reviderade, förutsättningslösa, beräkningarna för 1975 som redovisas nedan ingår ett antagande om en praktiskt taget oförändrad lageruppbyggnad 1975 jämfört med 1970, mätt i 1969 års priser.) Modellens resultatvariabler slutligen visar, vad avser den rekonstruerade varianten, betydande avvikelser från den utveckling som redovisadesi LU 70. Utrymmet för privat konsumtion utvecklas ca 0,5 % långsammare per år än enligt LU 70 varav dock ca 0,2 procentenheter är hänförliga till LU: s felskattning av utfallet 1970. Importen är beräknad att öka 1,3 % långsammare per år och exporten 1 % långsammare. Av skillnaden är dock vad gäller importen 0,8 och vad gäller exporten 0,7 procentenheter hänförliga till felskattningar av utgångsläget. Vad som ovan sagts kan sammanfattas i nedanstående tablå där differenserna emellertid angivits i procent av BNP 1970.

l Det är svårt att exakt fastställa hur LU: s uppskattning låg i förhållande till utfallet. Detta beror bl. a. på bytet av prisbasår i nationalräkenskaperna. Den gjorda jämförelsen avser nationalräkenskapsberäkningarna till reviderad nationalbudget för 1971, de senaste där talen för 1970 beräknades i 1959 priser. En viss uppfattning om hur bilden av lageruppbyggnaden 1970 förändrades ger nedanstående sammanställning, där talen angivitsi 1969 års priser (obs) varvid de två sista talen deflaterats med den prisutveckling som i efterhand synes ha ägt rum mellan 1969 och 1970. PNB 1970 (dec. 1969) l 900 RNB 1970 (mars 1970) 2 050 KI: s okt. rapport 1970 3 940 PNB 1971 (dec. 1970) 4 570 NR, oktober 1972 4 570

Totaleffekt av omräknings- och rekonstruktionsarbetet på utvecklingen 1970- 1975 Skillnad gentemot LU 70 uttryckt som procent av BNP 1970

Totaleffekt av pris- Effekt efter bortomräkning och övriga räknande av LU: s statistiska revi- felskattning av sioner 197 0

l Produktionskapacitet Produktivitet -l,2 -0,8

2 BNP från användningssidan

Anm. På grund av avrundningar stämmer ej totalerna med summan av delarna.

Vilket vitsord som kan tilläggas talen i den första kolumnen, eller snarare skillnaden mellan de båda kolumnerna, kan givetvis vara tveksamt med tanke på den i flera avseenden otillfredsställande rekonstruktionen av värdena i LU 70. Utan varje tvivel är det dock fråga om en entydig bias i negativ riktning för flertalet komponenter. Detta framgår ju även av den andra kolumnen som är grundad på utfallsvärden för 1970 i stället för LU:s värden. Under de förutsättningar som i övrigt gäller för dessa beräkningar kan alltså följande slutsatser dras: Det nya statistiska systemet, som särskilt kännetecknas av byte av prisbasår från 1959 till 1968, ger systematiskt lägre tillväxttakter för modellens resultatvariabler än det tidigare. Effekterna är av storleksordningen 0,5% år för per import och export. För privat konsumtion kan effekten bli drygt 0,5 % per år och för totala BNP ett par tiondels procent per år. Vid jämförelse mellan nya beräkningar och dem som presenterades i LU 70 måste man dessutom komma ihåg att de senare synes ha påverkats i negativ riktning av ett antal felskattningar av utgångsläget 1970. Eftersom effekten härav synes ha drabbat produktionssidan hårdare än användningssidan är det möjligt att bilden av konkurrensen om resursutrymmet kan ha kommit att i någon liten mån överdrivas i LU 70. Utvecklingen av möjligt konsumtionsutrymme skulle enligt denna tolkning ha underskattats något, likaså importbehov och exportkrav. Det måste emellertid ännu en gång upprepas att dessa slutsatser grundar sig på ofta ganska bristfälliga tolkningar av innebörden i LU:s exogena prognoser. Det står däremot fullt klart att tendenser till lägre tillväxttakt i de olika variablerna kommer att göra sig gällande vid de reviderade och framskrivna kalkylema och att detta måste hållas i minnet vid jämförelser med LU 70.

LU: s kalkyler och faktisk utveckling 1 9 70-1 9 72

Data belysande detta avsnitt återfinns i tabell 16 (appendix 1). har samtliga komponenter på försörjningsbalansen utveck- Uppenbarligen lats betydligt långsammare 1970-1972 än en linjär utveckling enligt LU 70 skulle ha förutsatt. Tabellen visar även vilken återstående årlig som behövs 1972-1975 för att prognosen enligt LU 70 skall utveckling kunna uppfyllas. Emellertid kom iverkligheten arbetstidsförkortningen än vad som förutsattes i LU. Kolumn att i högre grad falla på 1970-1972 5 i tabellen visar därför vilken tillväxt som skulle krävas för 1972-1975 därest dessa justeras för faktiskt för att uppfylla LU: s prognoser inträffad arbetstidsförkortning. Av tabellen att den erforderliga ökningen 1972-1975 av de framgår vad som i ett olika komponenterna i många fall uppenbarligen överstiger Mätt från produktionssidan skulle historiskt perspektiv ter sig rimligt”. t. ex. BNP behöva öka med 5,6 % per år för att LU:s kalkyler skulle uppfyllas 1975. Vid de reviderade bedömningar som nu gjorts avseende perioden 1970-1975 visar kalkylerna snarare på en produktionstillväxt med en sysselsättningsökning på 0,1%. De med ca 4,6 %, kombinerad således ett produktionsbortfall jämfört med utförda kalkylerna antyder beräkningarna i LU 70, uppgående till ca 3 % av BNP över hela perioden 1970-197 5. avseende de olika efterfrågekomponenterna framgår klart Utvecklingen av tabellen. De reviderade kalkylerna för perioden presenteras iföljande 1972-1975 kan det avsnitt. Vad gäller den resterande utvecklingen noteras att den ökningen av import och export väl erforderliga sammanfaller med den som enligt de reviderade kalkylerna bedömts som Samma förhållande gäller i stort sett också den offentliga trolig. medan den offentliga sektorns inköp av varor och tjänster produktionen, i förhållande till från modellsektorerna reviderats ner mycket kraftigt LU 70 varigenom också den erforderliga ökningen 1972-1975 ter sig än enligt LU 70 förväntas också

orimligt hög. Kraftigt lägre ökningstakt

för de fasta investeringarna medan lageruppbyggnaden i stället upprevideförväntas nu öka rats något. Utrymmet för privat konsumtion, slutligen, utan att uppnå den ökningstakt som skulle vara erforderlig kraftigt, 197 2-1975 för att LU: s ursprungliga kalkyler helt skulle infrias.

1.6 Reviderade kalkyler 1970-1975 och 1972-1977

1.6.1 Syftet med de reviderade kalkylerna

med föreliggande beräkningar är att mot bakgrunden av den nya Syftet information som tillkommit sedan LU 70 gjordes framlägga nya prognofram t. o. m. 197 5. Ett mycket viktigt bisyfte med ser över utvecklingen föreliggande arbete är emellertid att förbereda LU 75 och överhuvudtaget att utveckla metodiken mot en mer ”rullande” prognosverksamhet. Försöksvis därför också en framskrivning av kalkylerna till att framläggs

1973: 21 135 SOU

täcka perioden fram t. 0. m. 1977. Beräkningarna har legat till grund för den sammanfattande analysen. Det måste observeras att modellens kanske viktigaste funktion är att vara ett instrument för samordning och konsistensprövning. Vi ville denna gång undersöka huruvida det var möjligt att koncentrera utredningsresurserna till ett fåtal intressanta områden eller sektorer och tillsammans med en mera schematisk av andra områden ändå genomgång med modellens hjälp erhålla en genomarbetad framtidsbildl En utvärdering av resultatet av detta arbete blir av fundamental betydelse för det fortsatta LU-arbetet i Sverige.

1.6.2 Prognos för de exogena variablerna

En lista över de exogena variabler som krävs i modellen återfinns i tabell 5. Värden för prognosåren måste bl. a. bestämmas för koefficienterna i import- och konsumtionsfunktionerna, förädlingsvärdeandelen i produktionen samt insatskoefficienterna. För arbetet härmed har redogjorts i avsnitten 1.4.4 och 1.4.5 ovan. För flertalet av övriga exogena variabler återfinns en beskrivning av prognoserna och en diskussion av deras innebörd i respektive special- eller sektoravsnitt i den sammanfattande analysen. Här görs därför endast en

hänvisning till dessa avsnitt.

Sysselsättning i modellsektorerna. Sysselsättningsberäkningarna redovisas i avsnitt 1.2.1 i den sammanfattande Statistiska centralanalysen. byråns grundberäkningar avses dessutom bli publicerade i ett nummer av

centralbyråns serie Information i prognosfrågofiz

Sysselsättningsberäkningarna omfattar den totala tillgången på arbetstimmar. Som direkt input i modellen används emellertid endast den del som beräknas komma att stå till modellsektorernas dvs. efter förfogande, avdrag av offentlig sysselsättning. Beräkningen av denna avdragspost baserar sig på de ändamålsfördelade för prognoserna den offentliga konsumtionen (se avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt bilaga 5). Genom en framskrivning av historiska trender för löneandelarna per ändamål har en beräkning av lönesummans framtida storlek i fasta priser erhållits. I enlighet med principerna för nationalräkenskapsberäkningarna antas därefter en parallell utveckling för sysselsättning och lönesummor. (På grund av olikheter i lön/timme mellan olika kan ändamålsgrupper dock olika för lönesummeförändringstal och sysselsättningsutveckling erhållas på totalnivå.) En separat beräkning har måst göras för sådan offentlig verksamhet som i LU-modellen skall registreras som ingående i sektor 23 (se avsnitt 1.4.6 ovan). Slutresultatet av sysselsättningsberäkningarna kan sammanfattas sålunda.

1 2 De områden för vilka specialstudier gjorts redovisas i bilagorna 2-5. SCB [PF 1973: 7.

136 SOU 1973:21

Totalt Offentlig Modellsektor sektorerna 1. Mil/Z arbetstimmar

2. Procentuell förändring per âr 1970-1975 -0,8 4,0 -1,9 1972-1977 0,1 4,3 -l,0

Löner i offentlig sektor. Utvecklingen av de offentliga lönesummorna berördes i föregående avsnitt isamband med sysselsättningsutvecklingen. I offentliga löner ingår även arbetsgivaravgifter. Några förändringar i avgiftsuttaget har inte antagits under prognosperioden. Bytesbalansens saldo. Beräkningarna härav återfinns i detalj i bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans. Arbetsproduktivitet. Beräkningarna återfinns i de olika sektoravsnitten i kapitel 2 i den sammanfattande analysen. Resultaten finns även sammanfattade i tabell 21 (appendix 1). Modellsektorernas investeringar. Beräkningarna redovisas i de olika sektoravsnitten i kapitel 2 i den sammanfattande analysen. Resultaten finns även sammanfattade i tabell 22 (appendix l). Offentlig konsumtion. Begreppet avser i detta sammanhang den offentliga sektorns löpande förbrukning, dvs. dess inköp av varor och

tjänster från modellsektorernal Prognosen framkommer residualt via

beräkningarna av den. totala offentliga konsumtionens utveckling inom olika statliga och kommunala ändamålsgrupper (se avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt bilaga 5: Offentliga tjänster) samt via antaganden om dennas fördelning på myndigheternas egen produktion (se bl. a. avsnittet om offentliga löner ovan) och inköp av varor och tjänster från modellsektorerna. Offentlig investering. Beräkningarna av den offentliga sektorns investeringar redovisas i avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt i bilaga 5: Offentliga tjänster. Fördelningen på levererande sektorer är gjord med hjälp av en fördelningsnyckel grundad på 1968 års input-output-undersökning (jämför investeringsmatrisen för privata investeringar nedan). Exogent bestämd export. Exporten inom sektorerna l, 2, 4-7, 12, 18, 20 och 23 är exogent bestämd och har alltså en annan innebörd än exportprognoserna för övriga sektorer (se nedan) vilka uttrycker det s. k. exportkravet. (Se avsnitt 1.2.1 ovan, speciellt ekvation 6.) En redogörelse för exportberäkningarna finns i bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans. Exportfördelningsvektorn. Vektorn bestämmer de icke-exogena sektorernas andelar av den i modellen endogent bestämda exporten. För prognosåren har andelarna bestämts genom en framdragning av trenden för andelsutvecklingen 1954-1971. Vektoms utseende framgår av tabell 10. den modelltekniska diskussionen härav se Plan och prognos, avsnitt

[För

6.3.6 jämte hänvisningar.

Tabell Bl: 10 Exportfördelningsvektom 1960-1977 Andel av totala endogent bestämda exporten

Lagerförändring. Lagerförändringarna inom industri finns för den historiska perioden uppdelade på råvaror, varor i arbete, färdigvaror och bränsle. Vid fördelningen på tillverkningssektorer har varor i arbete och färdigvaror ansetts vara producerade inom egen bransch. Bränslen har ansetts producerade inom sektor 12, petroleum och kolindustri. Råvarulagren har fördelats på tillverkningssektor i enlighet med insatsleveransernas fördelning i input-output-undersökningen 1968. Samma fördelning har använts för samtliga år. Till grund för fördelningan av varuhandelns lagerförändring har legat uppgifter från 1963 års handelsräkning. För prognosperioden har lagerförändringarna inom såväl industri som varuhandel räknats fram genom trendframskrivning av lagerstockarna i procent av BNP. En rekonstruktion av lagerstockarnas storlek för de aktuella åren har gjorts. För att kunna göra en sådan beräkning var det nödvändigt att först beräkna de olika sektorerna lagerstockar för den historiska perioden. Detta har skett genom att för varje sektor applicera lagerförändringstalen 1955-1971 på värdet för sektorns lagerstock 1968, vilket erhölls från statistiska centralbyrån. De framtagna årliga värdena för lagerstockarna har sedan satts i relation till bruttoproduktionsvärdet för berörda näringsgrenar. Dessa lagerkvoter har därefter extrapolerats in i prognosperioden, dels följande den långsiktiga trendmässiga utvecklingen, dels följande det klara cykliska mönster som kunnat observerasi den historiska perioden. På så sätt har ett underlag för olika beräkningsvarianter med avseende på lagercykelns läge skapats. Den ovannämnda metodiken har alltså möjliggjort ett slags hänsynstagande till lagersvångningarna över en 5-årsperiod. På grund av sin stora betydelse för hela det ekonomiska förloppet ter det sig nämligen helt nödvändigt att försöka ta med lagersvängningarna explicit i modellkalkylerna. Som framgår av diagram 1 kan 1970 och 1972 förutsättas vara ett topp- resp. ett bottenår i lagercykeln. I huvudvarianten i föreliggande beräkningar har lagerförändringen för 1975 förutsatts varai samma fas av cykeln som 1970, dvs. ett nytt toppår i cykeln. 1977 har däremot förutsatts ligga på den långsiktiga trenden för lagerstockarna i relation till produktionsutvecklingen. För att söka få en fullständig och parallell

Blzl Lagerstock i procent av totala produktionen 1963-1977 Diagram Log. skala

l

100 90 7° 60

19233 s4 s5 se :§7 §8 eb 70 71 f2 73 74 75 7s 77

Lagerstockens förändring 1963-1972 enligt utfall samt prognos 1972-1977 enligt LU:s huvudalternativ ----- -- Lagerstockens trendmässiga förändring 1972-1977

Anm För 1975-1977 har i LU:s huvudalternativ antagits en trendmässig ökning av lagerstocken varför kurvorna sammanfaller för denna period.

har emellertid också varianter konbehandling av lagerfluktuationerna struerats där lagren för 1972 och 1975 förutsätts ligga på den långsiktiga De använda talen kan sammanfattas i nedanstående tablå. trendlinjen.

Lagerförändring Milj. kr, 1968 års priser

Långsiktig trend l för 1973 till -0,2 Utfallet 1972 beräknas i den reviderade nationalbudgeten miljarder kr.

Investeringsmatrisen. Investeringarna har fördelats från investerande till levererande bransch enligt en fördelningsnyckel grundad på inputoutput-undersökningen 1968. Samtliga byggnadsinvesteringar anses producerade inom sektor 19, Byggnadsverksamhet, medan maskininvestefördelats på sektorerna 7, Textil- och beklädnadsindustri, 8, ringarna samt 15, Verkstadsindustri exkl. varv. Trä-, massa- och pappersindustri Någon förskjutning över tiden i dessa andelar har ej antagits och vidare är andelama - med ett fåtal undantag - desamma för samtliga branscher. i samband med investeringsmatrisen, se även Angående problematiken Plan och prognos”, avsnitt 6.3.7. delen av Den viktigaste av investeringsmatrisen gäller fördelningen totala mellan och andra investeringar. Denna investeringarna byggnadsmed för bostadsbyggandet, av fördelning är, tillsammans prognosen när det gäller byggnadssektorns produktion och avgörande betydelse finns inte någon invändningsfn metod för att sysselsättning. Olyckligtvis denna fördelning. Tabell 11 redovisar de andelar som använts prognosera

Tabell Bl: 11 Byggnadsinvesteringarnas andel av resp. sektors bruttoinvesteringar 1960-1977 Procent

5 Konkurrensutsatt livsmedelsind. 44,2 40,0 29,8 30,9 28,0 26,2 6 Dryckesvaru- och tobaksind. 40,7 37,2 34,0 34,5 33,0 32,0 7 Textil- och beklädnadsind. 23,6 23,4 22,8 26,2 25,0 25,0 8 Trä-, massa- och pappersind. 35,3 27,1 27,2 22,0 21,0 20,0

14 Järn-, stâl- och metallverk 31,8 24,7 20,5 20,0 28,0 26,0 15 Verkstadsind. exkl. varv 40,8 32,6 34,5 37,0 34,0 34,0

21 Transport och kommunika-

59,1 56,6

vad avser byggnadsinvesteringarna. Tabellen är i stort sett grundad på frihandsextrapolationer av historiska förlopp, sektor för sektor. Det framgår att även för prognosperioden ganska kraftigt fallande andelar har antagits. 1 själva verket har i de reviderade kalkylerna en accentuering av detta förhållande gjorts, jämfört med LU 70. Anledningen härtill är att man i LU 70 antog att andelen byggnadsinvesteringar just 1970 var ovanligt låg i förhållande till trenden, ett antagande som med hänsyn till senare statistik inte längre förefaller lika motiverat. Övriga variabler. Bland övriga exogena variabler märks ett antal tekniska variabler, som t. ex. tullsatsernas höjd, men framför allt inkomstfördelningsvariablerna reallön per timme samt till hushållssektom utdelade företagsvinster m. m. Olyckligtvis modellen i sitt reagerar nuvarande skick ej på förändringari dessa variabler. Utrymmet för privat konsumtion bestäms, som framgått ovan, som ett resultat av beräkningen av tillgängligt utrymme och det utrymme som krävs för övriga komponenter. Via en endogen variabel kallad ”netto direkta skatter framräknas därvid automatiskt den disponibla inkomst som tillsammans med konsumtionsfunktionerna ger just detta konsumtionsutrymme. Någon större möda har därför inte nedlagts på att prognostisera inkomstfördelningsvariablerna, och de redovisas ej heller här. För ett studium av sakförhållandena hänvisas framför allt till bilaga 6: Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970-1977.

140 SOU 1973:21

1.6.3 Resultaten

Resultaten av de reviderade kalkylerna för perioden 1970-1975 och 1972-1977 redovisas översiktligt i tabell 15 (appendix l). Tabellen innehåller även resultaten enligt LU 70 samt de omräkningar av LU 70 enligt 16-sektorsmodellen för vilka redogjordes i föregående avsnitt. Resultaten redovisas vidare på produktionssektorer i tabellerna 18-23 (appendix l). Dessa tabeller innehåller även en historisk tillbakablick. I appendix 2 redovisas vidare resultaten i form av input-output-tabeller. En omfattande beskrivning och tolkning av modellresultaten görs i den sammanfattande analysen. Här skall därför endast några kommentarer av en mera modellteknisk innebörd göras. Dessa kommentarer avser uteslutande de sidovarianter som utförts till de i den sammanfattande analysen beskrivna beräkningarna. Variant avseende 1975. I huvudvarianten har

lagerfärändringen

antagits att lagercykeln 1975 kommer att vara i samma fassom 1970. Härigenom blir skillnaden i lagerförändringstalen mellan de båda åren obetydlig. Sätter man i stället värdet för lagerförändringen 1975 lika med det som svarar mot den långsiktiga trendutvecklingen, innebär detta en ytterligare neddragning av lagren med ca 2,2 miljarder kr (mätt i 1968 års priser) från 1970 till 1975. Under i Övrigt lika förutsättningar inträffar då följande förändringar i modellresultaten. Utrymmet för privat konsumtion ökar med 3,2% per år i stället för 2,6% enligt huvudalternativet. lmportökningstakten sänks från 5,2 till 4,8 % per år och exportökningstakten från 6,7 till 6,3 %. Variant avseende kanjunkturläget 1972. I huvudvarianten beräknas utvecklingen utifrån det faktiska läget 1972 sådant detta låter sig beräknas i början av mars 1973. Härigenom kommer effekterna av det undernormala resursutnyttjandet 1972 att helt slå igenom på utvecklingen 1972-1977. Detta sistnämnda år förutsätts å andra sidan vara ett år med normalt resursutnyttjande och med en lageruppbyggnad som är av en storlek som ansluter sig till den långsiktiga trenden. För att söka belysa en utveckling mellan två år av ”normalårstyp” även i det utsträckta perspektivet har utvecklingen 1972-1977 beräknats även under följande förutsättningar. Industriproduktiviteten har antagits öka 1% långsammare per år än enligt huvudkalkylen. Detta svarar mot en ”konjunkturreserv” som diskuteras i avsnittet om industrin (se avsnitt 2.1 i den sammanfattande analysen). Någon konjunkturreserv inom övriga näringsgrenar har inte antagits föreligga, ehuru i realiteten så troligtvis är fallet. På totalnivå svarar den nämnda förändringen mot en sänkning av produktivitetsökningstakten med ca 0,3 procentenheter per år. Vidare har antalet arbetstimmar förutsatts minska med 0,1 % per år jämfört med en ökning med 0,1 % enligt huvudvarianten. Slutligen sättes även lagren 1972 till ett värde motsvarande den långsiktiga utvecklingen, vilket betyder en skillnad i lagerförändringstalen mellan 1972 och 1977 med ca 400 milj. kr att jämföra med ca 2,7 miljarder kr i huvudvarianten. Med ovan angivna variation i vissa exogena antaganden blir resultaten en tillväxt i produktionskapaciteten som understiger huvudvariantens med 0,2 % per år. Konsumtionsutrymmet kommer däremot att utvecklas

SOU 1973: 21 141

i samma takt. Stora differenser uppkommer däremot i fråga om utrikeshandeln där ökningstakten för både import och export sjunker med knappt 1 procentenhet per år. Det måste uppmärksammas att de båda beskrivna varianterna knappast kan betecknas som uttryckande en norma1” utveckling eftersom de fortfarande är styrda att ge det faktiska utfallet av bytesbalansen l972i resultat. Ruckar man emellertid på denna förutsättning och exempelvis sätter in ett bytesbalanssaldo 1972 som är lika med det fastprisberäknade transfereringsnettot (se bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans, för förklaring) blir den enda märkbara skillnaden att exportökningstakten stiger med 0,5% per år jämfört med varianten ovan. Detta sker på bekostnad av konsumtionsutrymmet vars ökningstakt då kommer att sjunka med ca 0,3 procentenheter per år. Om man hårdrar resultaten kunde detta sägas vara ett mått på det extra konsumtionsutrymme vi kunnat köpa genom att bytesbalansens överskott 1972 var kraftigare än det som svarar mot balans i de totala betalningarna gentemot utlandet. Det har emellertid på annat håll (se avsnitt 1.2.2 i den sammanfattande analysen) gjorts gällande att något sådant kraftigare överskott inte föreligger 1972. Enligt dessa beräkningar skulle en konjunkturanpassning av bytesbalansen snarast ge till resultat något litet underskott 1972. Det här beskrivna modellresultatet får alltså ses endast som känslighetstest av modellen vid vilken man förutsatt att ett cyclically adjusted överskott på betalningsbalansen av storleken ca 1 miljard kr (dvs. skillnaden mellan det verkliga utfallet och det fastprisberäknade transferezingsnettot 1972) föreligger. Om vi bortser från denna senare variant och för ögonblicket tolkar de konjunkturrensade varianterna för 1970-1975 och 1972-1977 som uttryck för de långsiktiga trenderna, skulle nedanstående tidsperspektiv avteckna sig vad gäller den långsiktiga utvecklingen av produktionskapacitet och resultatvariabler i modellen.

Procentuell årlig volymförändring

1950- 1960- 1965- 1970- 1972- 1960 1965 1970 1975 1977 Produktivitet industrin 4,0 8 1 Ovriga sektorer 4,9 Totalt 4,0 5 8 Sysselsättning Industrin -0,1 0 1 Övriga sektorer -0,3 _1,4 _2,0 _1,5 Totalt -0 2 - _ -0,6 Produktion Industrin 3 9 Ovriga sektorer

Anm.Tabe1len avser endast modellsektorerna. Talen för 1950-1960 delvis uppskattade. 142 SOU 1973: 21

Vid tolkningen av tabellen måste man givetvis städse hålla i minnet att den något accelererade produktionsökningstakten 1972-1977 jämfört med 1970-1975 till sin helhet är hänförlig till antagandet om att ingen ytterligare arbetstidsförkortning kommer att uttas. Med hjälp av modellen kan man beräkna hur stor effekt i olika avseenden en arbetstidsförkortning skulle få. l övrigt framträder en mellan S-årsperioderna avsaktande ökningstakt i industriproduktiviteten samt i industriproduktionen. Den relativt sett snabba nedgången i industrisysselsättningen förtjänar även att uppmärksammas. Den klart retarderande ökningstakten för totala BNP sedan 1960-1965 framträder likaledes som ett dominerande drag liksom att denna till större delen är hänförlig till sysselsättningsminskningen. På användningssidan märks den kraftiga sammanpressningen av utrymmet för privat konsumtion sedan 1960-1965. Denna trend skulle dock komma att brytas 1972-1977, men huvudsakligen till följd av det totalt sett ökade utrymme som följer av antagandet om arbetstidsförkortningen. För utrikeshandeln slutligen noteras att exportkravet och importen utvecklas betydligt långsammare 1970-1975 än 1965-1970, vilken senare period dock i det historiska perspektivet framstår som påtagligt expansiv på utrikeshandelssidan. För perioden 1972-1977 skulle exportkravet enligt dessa beräkningar retardera något, medan importen skulle accelerera något, fortfarande med bibehållande av det grundläggande kravet på balans i de utrikes betalningarna fr. o. m. 1975.

1 Appendix

Tabell Bl: 12 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan LU 70 (ursprungliga värden) och nationalräkenskapema Milj. kr, 1959 års priser. Skillnader mot NR iprocent resp. milj. kr

NR LU 70 LU 70

mars 1971 huvudrapportl (bil. 9)

A Modellsektorema

1 till

Sektorproduktz

faktorkostnad

i

90 416 LO 2 Korrektionspost för marknadspris m. m. 3 Import av varor och

8 Privat investering 9 - Offentlig investering 10 Summa investering 22 767 2,3 3,6

11 Lagerförändring + 3 758 (-858) (-1 533) 12 Export av varor och tjänster 33 666 - 1,9 13 Summa användning 124 095 0,5

B Offentlig sektor

14 sektorprodukt 11 150 - 9,0 Offentlig 15 Total off. konsumtion 18 528 - 0,7 2,3

C Totala ekonomin

16 ° BNP fr. produktionssidan 17 BNP fr. användmsidans 101 566 - 0,7 0,1 18 Bytesbalans för varor och tjänster -13 (-287) (-411) 19 Sysselsättning tot., milj. tim. Avser alternativ I. _ 2 Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. 3 Inkl. överg. till användningssidan. 4 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. 5 1 + 2 - 6 + 15. Mätt till marknadspris.

144 SOU 1973: 21

Tabell Bl: 13 Försöijninpbalansen 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 Milj. kr, 1968 års priser. Skillnader mot modellens försörjningsbalans i procent resp. milj. kr

Modellens NR NR LU 70 LU 70 Avstämförsörjn. okt. mars (re- (0mräk- ning av balans 72 73 konstr.) nad) LU 70

A Modellsektorerna

l Sektorprodukt till faktorkostnad 115 775 0,7 - 0,7 1,5 -0,1 0,0 2 Korrektionspost för marknadspris m. m.” 16 415 - 1,2 - 4,5 0,5 0,1 0,0 3 lmport av varor

12 Export av varor och tjänster 37 455 0,0 - 0,6 0,6 -0,1 -0,1 13 Summa användning 170 573 - 0,6 - 0,6 1,3 -0,1 0,0

B Offentlig sektor

14 Offentlig sektorprodukt 22 296 4,3 4,5 1,5 0,0 0,0 15 Total off. konsumtion 33 242 - 1,4 - 1,4 0,9 0,0 0,0

C Totala ekonomin

16 BNP fr. produktionssid.” 138 071 0,1 0,2 1,5 -0,1 0,0 17 BNP fr. användnsidan 154 779 - 0,2 - 0,5 1,5 0,0 0,0 18 Bytesbalans för varor och tjänster -928 (+4) (-744) (- 122) (10) (20) 19 Sysselsättn. tot., milj. tim. 6 308 0,0 0,0 0,0 0,0

Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. 2 lnkl. överg. till användningssidan. 3 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. “ 1+2 - 6+ 15. Mätt till marknadspris.

Anm. Modellens försöijningsbalans = statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70, 16-sektorsmodellen. Omräkning: 1970 utfall, 16-sekt0rsmode1len. Avstämning: Reviderade beräkningar, 24-sektorsmodellen. Se text för vidare förklaringar.

lO- 145

w

o»

-Emäâv

D_

md o od o o o o o o o o _d o

Ndi mdl

odNI

ma.. ä

om

D_ E __32_

-xmuäov

m; o o o o o o o o o o n

oda _dI NdI

›N

odN|

D_ ?än S:

03_

:owøiåmäaw

E v.N vd a; o... Nd

od 3 m...

652.9_

mä

En

_.N o 3

92 »JN md_

umcExmaEo

D_ .oc I | I 1 | |

:oo

o o o o o o o o d c o o c o

d» .Ez MZ 2.2: 2 3.: cdi

D_ N

.EE

.=u__ovoEmuo§om-w_

n

o o o o o o o o o o o o o o

MZ .§0 31 odl

.mcåzwâummxm

á=uonnxm=oxm:a:o:a=

m

om Nv

omm

_ø

_ouoE

vv_ S_ om_ 2a vN_ m5 m3 øNw _ow Nvm ...om

.Em

om

.äw.=_:w_u_.©._

co_ _ w

o» D_

_

...§22

D_

md _d o o o o c o

mdi Ndi

E8

»En _dl md! ET md.. _dl _dr

oäv?

å

=a=oE osm_

_ 5._

E.

-xmuEov

m.. o _d

Ndi

ä_

Ndi mdl vdI .du wdi _dl Ndi _dl _dI _dl _dl cl §3

omäåuêå.

D_ :ä:

._.__E om

Eoszzuäiuxom

w

E WN än nu E md Nd v._ m.. Q_ md o.N _

_Saco_

v.__

_J_

.amok m.:

dum_ å D_ -os mdNI I I

.=o__ovoEø_oU_3-vN

_

dä_

_ouåxoa

m

.c md mä N._ od 0._

az mä.: 2 ml .du QNI v._| 1 å:

m=«_w._mw=_=.n5m5_

85a

N

_aiouuêuczü

N

c o o o o o o o c o c o d o

E2: MZ .§0 me: Ndi

.äminuzüon

Sn vad vwm vvw omm vNm

:oøxøuoi

E» mä ä_ m8 _mm ä_ ...S 03 m3 o»

mcozouoê

uEEa_ massa

_ N

.§02

m N v N o m

_üumcuä

:omåczüawmmxø

vN N_ v_ d_ __ 2

mao_ m:

ovmuouiom

u

uoE

.o

:oo

_ouucäxm

mnâaømmøäbmmum_

.usüoamwm

umâøêmugøv

-Eaäoxobo

asåsoa __5853_

.Eauêum_xon

_E20_

:occuxsvøum

äsaozs,

_Sto_

_ämnen_ ._8252

.o .o

SE_

.o .o

»såaaøvøsmom

_näve_

Sw .o

.säs

ocaamacosü_

.o

.usâaâäm

sin

å:

..m_0coEm›__ -Essoaum

m=o=ouo2

_o_.:m._=ä

v_

xeamoå .ussaâz -uuonmøuuk

-man

__3205_ åäbxm_

mom_

.co__ouoêmuot_om.o_

.Exoh E5 :Sch

än

.-.ne MSD .-.m .SO

nu_

.Eåx

:aaah .52

_ N m v w o n m m o_ __ N_ m_ v_ m_

1 4. 6 SOU 1973 :21

Tabell Bl: 15 Försörjninçbalansens utveckling 1970-1977 enligt LU 70: s ursprungliga prognos och omräkningar av denna samt enligt förnyad prognos Procentuell årlig volymförändring

1970-1975 1972-1977

LU 70 bil. 9 LU 70 LU 70 Avstämning Framskrivn. 1959 års rekon- omräknad av LU 70 av LU 70 priser struerad 1968 års 1968 års 1968 års 1968 års priser priser priser priser

A Modellsektorerna

1 Sektorprodukt till faktorkostnad 4,2 3,9 4,0 3,3 4,5 2 Korrektionspost för marknadspris m. m.” 0 1,2 1,1 0,7 1,6 3 Import av varor

12 Export av varor och tjänster 7,3 6,3 7,0 6,7 7,1 13 Summa användning 4,5 3,9 4,1 3,5 4,9

B Offentlig sektor

14 Offentlig sektorprodukt 3,7 3,8 4,1 3,8 4,1 15 Total offentlig konsumtion 4,5 4,3 4,5 3,8 4,0

C Totala ekonomin

16 BNP från produktionssidan 4,1 3,9 4,0 3,4 4,4 17 BNP från användningssidan* 3,9 3,6 3,7 3,1 4,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster” (+ 2225) (+3070) (+ 2948) (+ 3268) (+318) 19 Sysselsättning, tot., - -0,8 -0,8 0,1 milj. tim. -0,8

Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. 7 Inkl. övergång till användningssidan. 3 Förändring i milj. kr. “ l+14. Mätt till faktorkostnad. 5 1+2 - 6+15. Mätt till marknadspris.

Anm. Modellens försörjningsbalanser = statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70. 1970-1975 som i LU 70 lö-sektorsmodellen. Omräkning: 1970 = utfall. 1970-1975 som i LU 70. 16-sektorsmodellen. Avstämning: Reviderade beräkningar 1970-1975. 24-sekt0rsm0dellen. Se text för vidare förklaringar.

Tabell Bl:16 Jämförelse mellan LU 70:s prognos samt utvecklingen 1970-1972 Procentuell årlig volymförändring

1970-1975 1970-1972 1970-1972 Resterandeutveckling LU 70 utfall LU 70 1972-1975 omräknad NR mars 73 justerad _ för arbets- LU 70 - LU 70-Justetidsför- utfall rade värden kortn. 1970-1972 1970-1972

A Modellsektorerna

1 Sektorprodukt till faktorkostnad 4,0 1,4 2,8 5,8 4,8 2 Korrektionspost för marknadspris m. m.” 1,1 -4,8 2,2 5,2 0,4 3 Import av varor

12 Export av varor och tjänster 7,0 5,6 5,5 7,9 8,1 13 Summa användning 4,1 0,7 3,0 6,4 4,8

B Offentlig sektor

14 Offentlig sektorprodukt 4,1 3,4 4,6 4,6 3,7 15 Total offentlig konsumtion 4,5 2,5 4,9 5,9 4,2

C Totala ekonomin

16 BNP från produktionssidan 4,0 1,7 3,1 5,6 4,6 17 BNP från användningssidan* 3,7 1,1 3,0 5,5 4,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster” (+ 2948) (+3730) (+ 1153) (-782) (+ 1795) 19 Sysselsättning, tot., milj. tim. -0,8 -2,3 -2,1 0,2 0,1

Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. 2 Inkl. övergång till användningssidan. 3 Förändring i milj. kr. “ 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. 5 1+2 - 6+15. Mätt till marknadspris.

148 SOU 1973:21

m. .l 2 ä. G m.. 2

m ool. %m : 03+ 87. : : : : En: En: : ä?

.

.l 8 E ä o.. ä

w m ooL %m 03: om? + + + mi: ST : å? + ä?

e 2 s. G m» 2 S

aåuuoâaoâomø_

I

16mm... Öl. mm S? 21 nä: m2:

: : : : : : :

.l

m ool. %m 3 m... å .å pe nn 3 3 å ...m å m... å

no:

. å: å:

om

.l

Ewmåuuumoâzouusum

w ool. %m n_ m... å Ä mc Am å å å ...m å m... 3 D4

å: å: å: _

.I

61. wm ca Eom

wüålcwm_

m; m... å Ä C Am 3 å å å m... å

å: å: å:

33:03_

m \I

ummov mm

1.1. ...w 3 å E å om i mm E. to å å m6 E. å

å:

›u PI .o n

OL Mm ...o 3 md å 3 .i m.: ou 5 å å å m6 q... E

å:

Burøzxsnoum

Du_

ämcExmuEo

_

L m ...w 3 å m6 å .i mm E å å å 3 o... å

N.:

å: EOm

:oo 03_

m x)

mm

E: å

J.L å: E: å: E: å: 3: Mm: AT å: å: 3: å: å: å: E:

uoaozxåamøoxou Eosxñamøoxom

vn

å

U1

mT

OI.

3: os: od: E: ...T _HT ...T 3: ...T S:

.m=_=:mm_omm›m

å: å: å: å:

I. n 1. 3

3: å: å: E: 3.: I: mo: nu: S: S: å: NJ: å: å: E:

aEww

_nä_

.

ool. %n 11 om om mm Am

.=...=o_.o§.os_s.w_

m å å ...m 3 C G å å o; m.. o...

å: .22

uømzixmâa

_aioäEucåw

m., ool. %n .lnl m,... 3 3 m; 3 I av 3 en q_ å m... å ...m 3 :oo

cozazvoam

å:

os_

,DL %n 1.1 o_ m.. 3 ...N I. Mo mm ...m E. om om m.. Mm am m... .oh

aømcåaâ_

å:

Ewtmtaam

D1_

_

Eom

coäämøivcwuâuoma_

n

möh

.S733

DA

22:22

.o

uumsuäammcEwmmumu

.aäcøEEox

ca=oE

w

Ew=u=asmaaa.o-amas

Eäu=__o._

-Eaäoxoåc

-u

§=oE

dat:

møivumuøm

annu:

..

omäuauEmn

u=2=o:sño.ma

._§.__azs..o._ma..§.

b_

.ua=w..:za›:aaäö

:oo u

»så

o

ussaaøuuauom

p

Eäu=_›_§s.xm E§u=_mua=mm§m

.

min än.: 9.3

oásozwzo.. Eâuswcå »uåmaaoz

Eøzuvoz

åewoxm rzovoEmzq _ouszøê/ .toamcåh

E -.

uoiom “S522 E265 kwøxwza_

um

.E .-.m

uaâzm

:oåcoooum HwEExEEO

:så .Eåx :cash

_ _ N m v m o p w m E 2 .x 2 m_

Tabell Bl :18 Produktionen inom olika sektorer 1960- 1977

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser 1960» 1965- 1970- 1972- 1970 1965 1970 1975 1977

5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri l 123 7,5 5,0 4,5 7,6 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 677 3,2 7,0 0,8 5,0 7 Textil- och beklädnadsindustri 2 162 4,9 - 0,2 3,2 6,9 8 Trä-, massa- och pappers-

12 Petroleum- och kolindustri 351 8,2 18,8 0,9 8,5 13 Jord- och stenindustri 1 731 8,2 3,3 1,0 4,4 14 Järn-, stål- och metallverk 2 332 12,8 3,5 5,4 9,2 15 Verkstadsindustri exkl. varv 15 350 10,3 7,2 6,4 8,0 16 Varv 1 188 5,0 4,3 6,8 5,5 17 Övrig tillverkningsin-

21 Transport och kommuni-

Tabell B1:l9 Antal arbetstimmar inom olika sektorer 1960-1977

Milj. Procentuell årlig förändring timmar 1970 1960- 1965- 1970- 1972- 1965 1970 1975 1977

5 Konkurrensutsatt livsmedels- 37 -l,8 - 1,7 1,5 industri 0,1

6 Dryckesvaru- och tobaksin- 17 - 3,9 - 4,5 dustri -2,6 -4,5

7 Textil- och beklädnadsin-

12 Petroleum- och kolin-

14 Järn-, stål- och metall- 124 -1,8 - 1,3 1,6 verk 1,3

15 Verkstadsindustri exkl. - 0,4 varv 701 1,7 -0,4 0,7 60 - 6,6 16 Yarv -1,2 -3,4 3,3

17 Övrig tillverkningsin-

Tabell Bl :20 Antal sysselsatta inom olika sektorer 1970- 1977

1000-tal Procentuell personer årlig förändring 1970 --?--- 1970- 1972- 1975 1977

0,8 0,6

Tabell Bl:2l Produktiviteten inom olika sektorer 1960-1977

Procentuell årlig förändring av produktion/arbetstirnme

1960- 1965- 1970- 1972- 1965 1970 1975 1977

1 Jordbruk, fiske

2 Skogsbruk -5 99*

3 Extraktiv industri

Nwmmnwu

mwmmwommk

4 Skyddad livsmedelsindustri

qmobmaww

.

uqyypwy§mmAm

5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri

...§F9*9““°° bbäukommcmm

6 Dryckesvaru- och tobaksindustri ›- r-

?“HfP§“°“°

7 Textil- och beklädnadsindustri 8 Trä-, massa- och pappersindustri

9 Grafisk industri 10 Gummivaruindustri

bäwäwom

11 Kemisk industri

i?

v

Ampmma

12 Petroleum- och kolindustri háb-I

13 Jord- och stenindu_stri

wbunoöoooows

14 Järn-, stål- och metallverk F3

whkobbmao

ciao-roman

15 Verkstadsindustri exkl. varv

DJF-ÄQJWONLIICQGUn-xui

16 Varv

Aaqpmwwm

17 Övrig tillverkningsindustri i-l F* i-Ii-I ›-›-

bäqbwwh oöu-oowoaa

18 E1-, gas- och vattenverk 19 Byggnadsverksamhet

wohywøxbw

20 Varuhandel

U)“-ħ›Jb-)ln .sm-bom

21 Transport och kommunikation 22 Bostadsförvaltning -

mp4: hm kw Abo

23 Övriga privata tjänster

Totalt y. m LII m y: w :li u.

Tabell Bl :22 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer 1960-1977

Milj. kl Procentuell årlig volym förändring 196 8 års priser 1960- 1965- 1970- 1972- 1970 1965 1970 1975 1977

5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 168 5,1 3,0 0 4,3 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 147 9,8 11,3 -7,4 2,8 7 Textil- och beklädnadsindustri 193 5,6 -8,l -3,2 -O,5 8 Trä-, massa- och pappers-

12 Petroleum- och kolindustri 44 4,4 -8,1 66,9 13,3 13 Jord- och stenindustri 263 16,5 -7,6 -1,0 9,4 14 Järn-, stål- och metallverk 733 0 3 ,0 - 1,5 -0,4 15 Verkstadsindustri exkl. varv 1 880 6,2 5,6 4,0 6,0 16 Varv 82 -10,5 8,7 40,7 9,2 17 Övrig tillverkningsin-

21 Transport och kommuni-

Inkl. investeringar i avelsdjur.

Tabell Bl :23 Exporten och importen i olika sektorer 1960-1977

Export Import

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års 1960- 1965- 1970- 1972- års 1960- 1965- 1970- 1972priser 1965 1970 1975 1977 priser 1965 1970 1975 1977 1970 1970

1 Jordbruk, ñske 375 10,4 - 5,9 6,0 0,2 1871 1,3 3,3 0,9 2,5 2 Skogsbruk 292 15.5 13,1 - 3,1 8,5 54 -12,2 2,0 1,9 7,0 3 Extraktiv industri 1 326 3,9 3,9 5,1 4,2 1 717 4,7 14,0 3,8 9,4 4 Skyddad livsmedelsindustri 389 1,6 5,0 6,4 1,4 716 6,6 6,4 4,4 6,8 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 160 3,2 5,6 5,1 0,1 1 244 5,9 5,8 4,0 5,8 6 Dryckesvaruoch tobaksindustri 29 5,4 17,4 21,2 10,4 357 12,8 8,4 3,6 6,1 7 Textil- och beklädnadsindustri 1 060 13,4 13,9 10,4 13,9 3 131 8,7 8,5 5,6 8,4 8 Trä-, massaoch pappersindustri 7 168 3,0 5,6 4,1 3,7 825 12,5 10,8 5,1 6,4 9 Grafisk in- dustri 120 16,9 10,8 11,7 12,0 190 11,6 10,8 4,0 12,5 10 Gummivaruindustri 267 13,3 9,2 13,8 16,0 391 15,0 8,7 6,9 9,3 11 Kemisk industri 1673 10,9 14,4 8,0 9,4 3 772 10,0 11,8 5,1 6,1 12 Petroleum- och kolindustri 327 7,0 22,4 4,0 5,7 2 667 4,4 4,6 0,9 5,6 13 Jord- och stenindustri 282 4,5 6,3 9,3 2,8 594 8,2 5,5 5,4 6,6 14 Järn-, ståloch metallverk 3 035 8,3 8,6 6,7 7,8 3 324 2,3 6,1 4,7 8,0 15 Verkstadsindustri exkl. varv 13 084 9,9 14,1 8,1 9,6 11 184 8,6 6,9 6,3 8,0 1 822 - 16 Yarv 13,3 1,1 8,6 9,0 426 8,3 -2,6 5,1 5,9 17 Ovrig tillverkningsindustri 176 13,9 9,3 10,8 7,0 469 11,3 5,8 0,8 4,3 18 E1-, gas- och vattenverk 37 15,4 - 3,8 15,8 6,0 114 37,3 23,9 11,2 18,1 19 Byggnadsverksamhet - - - - - - - - - - 20 Varuhandel 95 -15,6 4,0 8,1 6,5 428 - 0,3 12,2 10,2 12,0 21 Transport och kommunikation 4 135 1,9 6,3 4,6 1,8 1 416 6,8 13,3 8,1 7,8 22 Bostadsförvalt- - - - - - - - - - ning 23 Övriga privata tjänster 1 603 4,7 8,1 5,0 7,2 867 - 2,3 12,6 10,8 9,5 24 Utländska turist- - - - - - 2 626 tjänster 10,1 11,4 5,5 7,0 Totalt 37 455 6,5 8,6 6,7 7,1 38 383 6,7 7,9 5,2 7,3

Förändringstalen för perioderna 1970-1975 och 1972-1977 är på sektornivå beräknade på import inklusive tullar och införselavgifter.

2 Appendix

Tabell 81:24 Input-output-tabell 1968 Milj. kr, 1968årspriser Summa Privat Offentlig Brutto- Lager- Export Summa Resi- Total till-

5 252 1 155 1 233 11725 4 443 1497 5 892 10454 1920 758 3 874 2 740 1805 5 377 17555 1755 739 914 15045 7 413 5 597 2 320 7 841 0 118307 79463 9 373 31416 580 30419 151251 598 270156

åuánma e torprodu t insat;

till faktor kostnad 3 823 2 451 1 182 2 312 1052 594 2 443 5 033 2 702 511 2 228 291 1577 2 187 12 798 997 205 3 095 11 390 13580 9 259 11 150 15958 0 106963 Summasektor: fukt till faktorkostnad 106963 Differens 203 _45 59 297 554 4 730 557 253 59 911 431 2 733 270 8 2 522 35 185 34 59 -559 -382 -43 773 0 12857 Ofördeladebanktiänster -2 249 Hemmaproduktion BNPtill faktorkostnadför näringslivet _ _ 104714 till mottagar- Tullar, införsel-och kompensatiousavgifter, * m skatterochsubventioner 115 9 273 3 551 2 434 14335 5 059 5 321 s 397 15755 4 531 1 367 5 533 5 754 3 752 8 572 32 975 2 788 1 129 4 043 25505 20 324 14484 13437 24 582 0 238 127 samt residualmellanproduktions-ochanvändningsberäknmgama 15890 mport inkl. BNPtill marknadspxis Förnäringslivet 120504 tullar 0. inför- BNPtill marknadsprisför offentligasektorn 20 014 selavgiftei 1 372 43 1 330 303 1 277 353 2 345 535 135 327 3 150 2 225 502 2 375 9 047 430 425 78 0 353 1 111 0 584 1 949. 32 029 BNPtill marknadspris för helaekonomin 14° 613 Totaltillförsel 111.50 3504 3364 15133 7335 7109 11743 15391 4315 1594 9593 7990 4254 10948 42023 3218 1555 4121 25505 20577 15595 13437 25255 1949 270156

Tabell B1:25 lnput-output-tabell 1970 Milj. kr, 1968årspriser Summa Privat Offentlig Brutto- Lager- Export Summa Resi- 732m!till-

insats 5 227 1315 1 324 11433 4 767 1606 5 634 12029 2 150 862 4 729 3 346 1 969 7 108 19928 2 084 771 1 182 16215 8 075 6 193 2 512 8 427 0 128886 84487 10653 33 790 4188 37455 170573 517 299976

åulrcnma e torprodukt

till faktor- 4 . kostnad 3 369 2 751 1 275 2 268 1 120 676 2 168 6 065 2 982 569 2 799 354 1 724 2 331 15356 1 189 225 3 330 12108 14634 10010 11643 16824 0 115770 SummasekmfPwduktti faktofkostnâd 115 770 Differens 94 -33 89 740 712 4 846 960 381 37 111 378 3 044 300 -65 3 532 51 216 86 -320 -650 -274 15 955 0 15205 Ofördeladebanktiänster -2 548 Hemmaproduk- BNPtill faktorkostnadför näringslivet 113 222 tion till motta- Tullar, införsel-ochkompensationsavgifter, indirektaskatterochsubventioner 8 690 4 033 2 688 14441 6 599 7 128 8 762 18475 5 169 1542 7 906 6 744 3 993 9 374 38 816 3 324 l 212 4 598 28003 22 059 15929 14 170 26 206 0 259861 samtresidualmellanproduktions-ochanvändningsbe 18968 garpns_ äkningama 132190 Import inkl. BNP1111 marknadspris för :näringslivet tullar o. infdr- BNPtill marknadsprislör offentligasektorn 22 589 2 012 54 1717 984 1453 424 3 328 844 190 416 3 851 2 667 625 3 369 11 792 430 508 114 0 428 1416 0 867 2 626 40 115 BNPtill marknadsprisför helaekonomin 154779

_slelavlgiflâer ota t 1-

försel 10702 4 087 4 405 15425 8 052 7 552 12090 19319 5 359 1958 11757 9 411 4 618 12743 50 608 3 754 1720 4 712 28003 22487 17345 14170 27073 2 626 299976

Tabell Bl:26 lnput-output-tabell 1975 Milj. kr, 1968 års priser

åulgama e toxpro u t 1113:111:

till faktorkostnad 3 429 2 241 1 300 2 625 1 397 706 2 530 7 590 4 089 792 3 268 366 3 036 20 932 1654 317 4 089 12 349 17 019 11 745 0 136 072 Summasektorprodukt 1111 faktorkostnad 136 072 D1fferens 34 -35 34 987 746 5 289 1 259 440 -407 65 630 3 771 251 3 146 217 188 78 -954 -962 -387 0 15 373 Ofördelade -3 332 banktjänster Hemmapmduktion BNP 1111 faktorkostnad för näringslivet 132 740 tlll mottaga-T Tullar, införsel- och kompensationsavgifter, indirekta skatter och subventioner prrs A 9 169 3 480 2 869 15 812 7 806 7 751 9 475 22 129 6 319 1 922 9 528 7 964 11 039 51 943 4 660 1 468 5 311 29 827 25 553 18 294 302 910 samt residual mellanproduklions- och användningsberäkningarna 20 379

ånäm 19k? BNP till marknadspris för näringslivet

Tabell Bl:27 lnput-output-tabell 1977 Milj. kr, 1968årspriser Summa Privat Offentlig Brutto- Lager» Export Summa Resi- 7191411 till-

5 971 1407 1569 12665 6 205 1937 6110 14973 2 824 1180 6 374 4 270 2 402 8 028 30 970 3125 1087 1332 19796 10278 7 388 3 053 10634 0 163578 106019 13797 39 726 2108 57 811 219461 522 383561

2111311116 e torpro u t inâatâ

till faktor-

Total tillförsel 11629 3 760 5 232 17934 10576 9 043 15442 24 773 6 948 2 788 16420 12063 5 525 15789 74 231 5 342 2 254 6 512 31096 28404 21910 17566 34143 4181 383561

m

oouss. comes. .oøss. means. comes. om_ss. omges. o›oom. snsss. amma..

sssss.s sssss.s essss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sosss.s sssss.s sssss.s sssss.s ossss.s

ssnas. ›nmss. ssmas. mpuss. mmoss. Homms. os.Hm. s›mas. n›øss. mpmss. osmss. _«mms. maoss. _.oos. musas. mssms. ocean.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

smsns. oomms. ssmus. mopms. sooøs. smoss. ndoms. naoss. añmss. mmo›H. momns. mmoms. «s_mm.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

a

caosg. mspms. ssm_s. omcss. o›mss. mamss. msmss. ssmms. amoms. ›omos. smomm.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

s

nnwam. oomss. «n›.s. on›m_. msoss. «»_ns. msm.s. msgss. asnss. nmoas. ssmms. gmoss. means. mmsds. Hmmms. mamma.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

›

aooss. amsus. wm›m_. aspoo. cñossw emoss. m›oms. momss. mosns. spmss. amass. somss. smnom. msoss. nmømo. mes_o.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

o

menu

means. moess. moass. cms_s. menas. ssoss. m_nss. mumss. comes. poass. asoss. m._ss. ma_ss. msmma. snmss. mmmss. m›s.m.

as sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

a m

mmscn. »osa. mosa.. sno_s. mm_Hs. sooss. names. ossss. samme. msmss. o_mss. omrem. oms_s. snsws. ssHs›.

sssss.s sssss.s sss©s.s sssos.s sosss.s sssss.s sssss.s sssss.s scsss.s sssos.s

.uuox

a

»aa»:ou›:azH

coamn. omssm. songs. ›oaas. oonss. memss. mumss. mooss. opnss. mmmss. nøsos. mogss. somns. o»_m.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

m

men_

ms›ms. ms«_s. om›_s. _moss. ooñss. onmms. oocus. nmmms. somna. mssms. musa..

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssos.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s

5a

m

oo__s. nsonc. ›,›ms. »›ss. ««o_s. sooos. omos_. moegs. msmsm.

sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssos.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s sssss.s scsss.s

uoucoäauooxá=auøoläa=u

.

Wave

no.ss. csnss. mcnss. mcmss. ocmss. scnes. menas. sañms. mms_s. m«_›s. amma.. ssmns. mmmms. ms.›m.

sssss.s sssss.s sssss.s ooo;s.s sssss.s ccc=e.c

su_m

aåxäsfm

-NMQUCFTOOFUNMQIDOFUOOV-

r-1v-lø-tr-t#ø-1ø-cø-lø-1ø-((M(\: mm nu en

:anus qzzzm

:F

SOU 1973 121 165

om ooooo.o eceoo.o oooøc.o aeooo.o oooco.o ccoeoå ooooo.o ooeoo.o 0023... eeeoo.o ooooc.o ocoec.o 038... ooooo.o ooooo.o oaooo.o coooc.o ooooo.o oooeo.o

Illllilli

nu comco. omooo. pemmo. nooeo. onmao. o_moo. m›moo. 02.3. ommeo. gagna. .S21 ommoc. H›goo. Emm... ommoo. n›moo. ømamo. nmmoo. m›omo. amma.. mmoom. ooooo.o ecooo.o

lllllllll

ooooo.e ooooo.o

mm mnaøo. mami.. pmmeo. 3:5. Eno... onmno. msooo. mmdoe. oumeo. poooa. ooo=o.o oaooo.o ooooo.o ooooo.o oooce.o

lllllllll

ocooc.o ooooo.ø oocoo.o oaooo.e ooooc.ø oooeo.o eoooo.e ooocc.o oeoce.o ooooe.o

8 Hoñoo. peace. momeø. ño_oo. oomoo. ommoo. mmio. cmmgo. aodeo. moon... moooo. Emm... Hsmmo. opooo. msmco. omEb. oamoo. com›o. msmmm. ocooo.o ocooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooc.o

IIIIIDIII

om m›ooo. omooo. o_mmo. 00.30. ommoo. momoc. mamma. 2:3. msooo. moouo. emmoo. moooo. mamma. mømhm. ooeoo.o oooao.o cocoo.o ooooo.o ocooo.o ooooo.o oocoe.o ooooo.o oooec.o ooooo.o oocoo.o

IIIII|IID

n; tpooo. «e›”c. comoo. aom.a. Små. mmcoo. o›_Ho. Qom... «mwoc. oo›«e. få? aemoo. mooeo. amooJ woomo. snooo. aaoam. coeoc.o ococo.o cooeo.o ccocc.o cooeoå oecoo.o ooaoo.o aooeo.o

IIIIIIIII

m. mo.: ammao. oamco. mamma. 25%. aom_o. mamma. mmnco. mnmoc. »oñc. mo›om.

a.. ooooo.o oocoo.o ooooo.c ocooo.o oooco.o ooooo.o coooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ccaco.= ooooo.o cooco.o ooooo.o oocoo.o

I 2 33a. ø.ooo. ›o›oo. oemmo. Zoo... ›oma«. emmoo. pmmwo. mmgmo. .box

o_

»aapscåauzu

u»_c. mn›_c. emoå. mmoeo. mo_oH. 25m. come.. ñomoo. ommco. eemmo. Ho›co. oaamo. moeno. ooooo.o ooooc.c ooooo.c oocco.c ocooc.o oooco.c ocooo.o 2.9.0... oooac.o oooco.c ooooo.o ooooc.c

ma _coo. emeøc. oa›ao. 4.2.2.. mc__ø. omega. oense. oemoo. ø_mod. 952. aomoa. mmooc. ›=›oc. cmeâ. mmcnn. nmo_o. m.mmo. mmmem. ceaoo.o =c=eo.: oc=oo.; occoo.: scene.. ocean.: oceoa.:

lill

a_ usage. .n›c. mmmao. ommcc. m».s. mmTi.. mom_:. mmomm. tot... o›mmo. 3.23. =mm_#. Hm.ñc. mnamc. momo›. ;ç»=:.e :c:o=.c cca::.c ;L:o:.c ==;oc.o peace.: acoo=.o :coac.c :=coe.= aoa.c

IIIIIIIII

m_ lllll c›m_c. mamma. mcn.c. omoz... m›c.o. mean... ›m›m#. annan. s›m.e. mao...? «›ca. .o=a«. pumps.: cc:c.: cc=ç;.: =cc::.c c=cc;.c ccc=c.o oeccc.= ceaçc.= ccc:c.c ccccc.: S??

H m m a m c › m o ma mm em qzzav c. A_ m_ m_ a. m_ 0_ så a_ 0a om _m

166 SOU 1973.21

N_

memo.. oomeo. noooo. Hanna. oomoø. m›Aoo. o_aco. cmmpm. oamoc. ouooc.

oooce.o ooooo.o coooo.o ooaoc.o oeocc.c oeaoe.ø ooooc.o oeooo.o oeooc.o ooooc.o ooooo.o ooooc.o ooooc.o oooo=.o ooooo.c

_H

mmoae. o_moo. oamgo. oomoo. meego. mango. moomm. csooo. mcmco. mpmoo. añmmø. oomme. mocoo. m_o›a. oomoo. nmnmo. maøom.

ooooo.o acoco.c ooooo.o ooooo.o ooooo.o ocooo.o coooo.o oeoco.o

ca

amsmo. oomoo. m›ooo. oaome. _m.m_. moooo. mmomc. moA_c. omooo. campa. mnmuo. mnnmo. goomm.

ooooc.o ooooo.o eoooo.o coooo.o ooooo.o ooooo.o ooooe.o ooooo.ø ooooo.o ooooo.o ooooo.o oooca.o

›oom. mmmmo. omñmo. cmeoo. mcmoø. meeoo. oomoo. mHo›o. ›«ono. ›oa»o. aomae.

ocooo.o oooeo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ocooo.o ooeoo.o ooooo.o oooco.o oecoo.o ocoeo.o oeooo.o ccooo.o ooooo.o

m

ooeooao

oomo_. mnooo. ommgo. asgo. oseco. moamo. m.«_o. mooeo. mømoo. ooeeo. mocmo. moeoo. omomo. ono.o. oonmo. o_amo.

oooao.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o aoooo.o oeooo.o ooooo.ø ooooo.o

m

acmoaw uomoou pmmeon

cooooqo

«moo°. wncoe. mqooa. coooc. moooo. umcoo» m›nmø. »oc. eamoo. aocoo. mm__nw ceo.o. comao.

coooo.o coøoo.o coooo.ø coooo.o ceooc.o ooo=o.e coooo.o aoooo.o

o›oñ

ohemo. ›_oeo. o_moa. oaoao. poeoo. mpnoo. o›moo. ›owoo. oeeeo. emmoo. memoo. omnoo. mjnoo. mmmca. pomco. m›moo. damma.

u oooøo.o ooooo.a occoa.o oøcao.o eccoa.o eoooc.o oeoco.o ocooo.o

0 m

momm_. mnama. ommea. _moHo. oaoco. ooaao. m›noo. øoo_c. pmñmc. eomoo. memco. o›cmm. Hoo_o. ›ooao. mmmmp.

ooooo.c aoooo.o ooooo.o ooooo.o coooe.o oeooo.o ocoøo.o aocoo.= coooo.o ooeaa.o

.uuoz

e

»D;hDo|»:nzu

neomm. mo_cm. HHo_o. owo.o. _omoo. momoo. oomco. oeooo. omaco. oomoe. noen. mmuco. ›oouo. opgop.

ooooc.c øoooo.o ooocc.o ooooo.o oocco.e oooco.e ooeco.o oooeo.c oeeec.c ococc.e oooco.o

E2

m

mpmmc. Ameno. oom_=. omooo. e.moe. o.›mc. mango. omomo. m»mm. ›omdo. ommoe.

cceoo.: øc:ca.h ocean.: ccaoo.. cases.: ccoea.: ooocc.c scaoa.: cccce.: ocçeo.: ceoco.= eacoo.c oocoo.= occoc.c

5..

w

o«›:c. ›omoo. o›mHg. «›Ao. ceomm.

_::c:.c o;ooa.o

.

spa

ome:. o«m.c. mwmwc. opacg. ›..m:. ;m.;o.

;::=:.c mu_ra.\ ocean.:

:. & ;;;:.;

om

;m

.o.xom_=H

p m m 4 m 0 s m 0

aa ou mm mm cm

qzzzp

_H N_ mg cü m_ 0_ ›_ c_ om .N

:så :in

SOU 1973 :2l 167

om

eoeeo.o øoooooo ooooo.o oooee.o ooeoe.o eoooc.o ooooo.o eooac.o ooooo.o eoooo.o coooooa eooøo.o ocooo.o ooeoo.o oocoooc coo=o.o oooocoo oeooe.o ooooooo ceocooo ooooo.o oooao.o oeooooo oeooo.o ooooo.o

nu

oñooc. amooo. mmpmo. o›._o. nngac. ammoo. noooe. mmogo. .onoa. mango. monoc. mmnoo. m›_oo. n.›mo. ooooc. comoo. nocoo. mmomo. m›mec. om›mo. pandan ›m_mn.

ooooo.o ooooo.c ooooo.o

O

um

Acuoo. mango. peace. godeo. oonoo. mango. ›.ooa. dcdoo. oaøno. ou»_.

ooooo.o ooooo.o ooooa.o ooooc.o ooooc.o ooooo.c ooooo.o ooooo.o coooo.o ooooo.o ooeoo.o oooco.ø ooooo.o ooooo.o ooooo.o

mmeno. ommoo. noñoo. ooeoo. mmooo. mango. m›«do. somoo. m»mo. oooeo. mpegs. nmomo. _momo. wmooo. ommoo. oañoo. o«›gu. mme›o. opmmm.

ooooo.o ocooo.o eoooo.o ooooo.o ooooo.o

Q

oooocoo

Mocca. me_mo. ocøno. mmnoo. ›m«_o. among. ommoo. psooo. mango. onooo. ›mmoo. __ona. oooom.

oocoo.o ooooo.o coooo.a ooooo.o ooooe.o ooooo.o oocoo.o oooøcoo ooooo.e ooooe.o

ncooo. øeoao. aopoo. _m«_. omaoa. wseoo. «m4ao. d.mo. woooo. among. m«›a_. comoo. coaoa. comes_ _<wo. co»o. uoo›m.

eooco.o coooc.c coooo.o eoooo.o coooo.o ooooo.o ooooo.ø coooo.o

ma

oroa

momoo. mm__o. m›noo. mpoao. m_no. nmooo. omnoo. ommoo. cmmmo. ›c›mm.

ma ocean.: ooooo.o oooco.o oeooo.o oooco.c ooooo.o oooco.o ooooe.o oocoo.c ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o eooco.o oecoo.o

u

s_

among. omega. ø›m›o. nm›mo. ønnoe. aeooe. scoco. nc«_o. «_cno.

oocoo.o ocooo.c oooco.o ooeco.o oooco.o goose.: ocooo.o ooooo.c coooe.e ooeoo.o ooooe.o ooooo.o oeooo.o °e°°o.. ooooo.c oense.:

.uuox

0_

›:a»:ou»:az_

cooceoc ooeoooc

m»›”c. scene. .«oo. moooc. .moøH. sonen. o›o_. moooo. unooc. oocmo. moooo. ømomo. ooomo.

oooco.c ooooo.: ccooo.c ococc.o oooco.o ooeeo.o eoooc.c ooaoo.c eoeec.c ooecc.c

:ecco

amçoc. »aeo. o«›oo. m›moe. m.nHe. om_mo. ooooc. mmmoo. mçaoo. om›oA. eomeo. møeoo. mcsoo. øaaoc. ›_nm_. m_:Ho. o›omc. a«m_m.

tccco.. :c:co.: ocooo.c ccnoo.= occcc.. =o=:c.:

a .

mowcoc

ccaosao

H1c›:. mmmoe. emmca. oaomc. mmmec. mmegc. mmmmm. :o#mo. mmooa. ommgg. ›:Ac. mømmc. ›nmm›.

=c:.g roa.: ;oa.a co.: :o.o ;=o.; :ooo.a cu=ec.c .a:ca.o

,aa

css, CCS

am›:c. ammmç. .m«r=. mpuc.. onmnc. FT::v mmo.:. mcamc. Myrna.

accc:.c ;c:::.c goose.:

v--NMQIDCFGOGO-NMQMOFQOOF-NMQ p.u ø.aø-w.--.-.an;m

qzxzm

nun N

168 SOUl973 :21

N.

an_o.. cemoo. 223. omcme. ommoo. mcooo. 4m.oo. »m›m. mmmae. ocøoo.

.H

oo›oo. c_moo. mango. cmmoo. ›mdc. oñgmo. 30mm. o›oca. oomoe. osmoo. oo_eo. ›mmma. m›eoc. mmmsn. nrmoa. uocmc. Hoomm.

ooooo.c oooeo.o oooeo.o eoooo.o ooooo.c oaooo.o ooooo.o ooooo.o

o.

maomo. omoøo. mogna. eocmo. som.. mango. moomo. _mogo. noooo. nsmsn. ommä. mamma. moocm.

ocooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oooeo.o coaoo.o eooeo... oaoee.o ooooo.o oeooo.o oooec.o

a

cmon_. mnmmo. mcomo. oocoo. ooooo. seooo. somoo. cmm›o. oomno. omopo. goose.

eoo°o.o ooooo.o ooooo.o ooooa.o ooooo.o ocooo.o oocoo.o ooooo.o coooo.o oecooå oeooo.o ooooo.o ccooo.o coooe.o

c

camp.. ommoo. ›Hm.o. pewa.. cømoo. 0.02. oom_o. moooa. nmmoo. moaao. spana. »nco. Hmomo. 5.03. meomo. ooono.

ooooo.o ooooo.o ooøoe.o ooooo.o ooooc.o coooo.o eoooe.o ooeoo.o oeooo.o

›

mooooa

ooooouo eoooouo

oø›oo. coooo. eomoa. epooo. mmnoo. 1.8... aameo. zaoeo. c›«oo. .›«oo. mo_oow munen. +05... usage. uomco.

o

msn_

moomc. onooo. oomoo. ooooo. women. conoo. mango. ›mmoo. Hoeoo. nnmoo. Hoooo. mmaoo. msoeo. ooon_. mnmå. _nmoo. m.mmm.

a coooo.o ccooo.o ooooo.o ocooo.o ocooo.o ocooo.a ooooo.o ooooo.o

a m

ocmma. Hmmm_. momeg. ommgo. mcooo. 0030. ooeae. onmno. ceemo. n_oo. _ouoo. oepnm. 928. mnoao. omemn.

o=eoe.o ooooo.o ocooo.o ocooo.e ococo.o 9030.0 accoo.o ooooe.o o©oøo.o occco.o

.uuox

e

»:a»:oo»:azH

osman. ou›cm. _møAo. mooao. monco. mnmå. m_mce. mnoao. smcoo. «mmoo. ecco.. amg... ooogo. ›mmm›.

ooooo.ø ooooo.o e=oco.c occoo.e oooeo.o oooøo.o 02:3... oooao.o oooeo.c oococ.o oooce.c

nä_

n

Comme. Rio. among. mcic. cmñmo. em›mo. mooga. _›omo. srnam. oecmo. øoo_m.

cccce.. cacca.; cccoe.= ceeoc.ç ccooo.a ccccc.c oooeo.c ocooa.c oooco.o ocaoo.o cceoc.:

up.

3 n

mmomo. m›4:. m_nHo. mm__o. Memoo. mmNNT mrnac. :_mam.

«:.on.a recos.: avses.: :c;oa.a sec.: coo.c sauce... cçcco.o Qccc... ::aoo.o wcnoa.c ;raeo.o gasen.:

«;mo.. areas. _m.:=. mwsgz.

occiê

&

3:..

.ouxomñmn

_ m n m c 5 c o

:aaah qzxam

c_ S nu n_ 1 m_ 0. s_ 0_ og om .m mm mm om

:in

SOU 1973 :2l 169

eoooo.c oaooo.o oeoøo.o oocoø.o oooce.o ooooo.o ococo.o eoooo.o ooooo.o eoeoc.c ocooø.o ooooo.o oeccc.o ooooo.o ooooe.o ooooo.o ooeoo.o oeooo.o ocooo.o oooec.o ooooc.o ocooo.e ooooo.o oaoee.o ooooo.o

nu

mmøoo. oeooo. oepmo. modda. mamco. mødes. ommoo. ›.›do. oomeo. mo.ao. mmmoo. mmnoo. monoc. mamma. enmoc. nmeoo. Amamo. m›moc. mepmo. npomg. o_mAm. ocooo.o ooeoo.o eoooo.o ooooc.o

mm

ondeo. «›_oc. çmooo. modoo. mmeoo. ommao. mmpoo. menas. ooa›a. ooooc.o _m«oo. ocooo.o oocoo.o ooooo.o ooooo.c oacoo.o ooooo.o ooooc.c ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oocco.o oeooo.o

Am

omñoo. oomoo. ommoo. omdoo. m_«o=. ›m«oo. mumño. mmmño. usage. omomo. e›ooo. acomo. ocmgo. opooo. Ha›oo. m›moo. moogg. mmm›ø. ›«o›m. coooo.° ocooo.c ooooo.o ooooo.o acooo.o ooooo.o

cm

m›ooa. pwooo. sdogo. oooea. camoo. mmmao. mo›no. Hmpoo. »ooo. haaño. mpeøo. meon.. ›Hoon. ooooo.o oocoo.o oocco.o _aooo. oooec.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oeooo.o ooooo.ø ooooo.o ocooo.o

aa

wmooo. enmño. wmsco. moon. romeo. mmeoo. cenao. nnmmc. hemma. wmmeo. c›oa. anmoo. coñoo. uømoo. omemo. umo›o. «mmmm. coooo.o oooco.o cooco.o ooooo.o cocoo.o coooo.o cooco4a ooooo.o

mg N›o_ omooo. owmoo. ›mumo. onmmo. memmo. mñnpo. _mnao. oamoo. sqamc. seomm. ooocc.o ooooc.o ooooo.o oooco.o ocooo.o ooooo.o ocooo.o ooooo.o ooooe.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oeooo.o eooeo.o ooocc.o

|

pw

omo. ›mm_o. mo›mo. _dmno. cceeø. c_a«4. me›oo. opens. cocoo.o oecce.o ooooo.o occoo.o Hocmo. ooooo.o oooco.o ooooo.o ooooc.o coooo.o ocooa.e ccooo.o aco@o.c oeo=o.e ooooe.c ocooo.e oocoo.o .uwox

ca

paapaoupaaz_

_m›_o. mamma. mmmoo. momco. oonoa. aoomm. mueoo. mmooe. _.moo. mocmo. emoec. mamma. sauna. oooce.o ooecc.e opecs.: cases.: ooeoo.o ocooc.c ocoeo.e ocooo.o oooeo.o coocc.c ooocc.o oooco.c

mp

ciao. mmcco. mceoe. maoco. m.oeo. _A_e. moo_o. emoao. ›cooo. mamma. mena. owmoe. mmceo. mwpoo. hmneo. mamma. =«=.o. ooomo. otemm. scnoo.. eccoo.: cases.: accao.c ccçce.e recos.:

__

.

wrcooac

sooos. e_moo. ›mmao. ,«›Hc. Amomc. maoaa. mmsgm. mmopç. «›mmc. grace. m_oø_. mmñgc. mmama. c.›.›. ;cmoc.ø ..ø.a r.w:a.: cause.: na:co.o :::oa.c ;caoa.e ccs=c.c ;:.c:.a

cc :cc: m›m_“. hmdrco §25.. mmcac. :o«c_. ommnc. ccoa;. mo.:. r.›n..

_LCCJTcC

_amn:. 43:3. cc=r..c cc:::.c cc;c.c \c.c :calle

.c

ø-NMQIBVDFCO e_ __ N_ M_ cd m. en N_ m_ 0_ om .N mm mm en azzå

170 SOU 1973 :21

NA

mocma. o_meo. opmgo. 0023. øpmco. mmgoo. ømpom. m›moo. 023.

ooooo.ø ooooa.o ooooe.o ooooo.o ooeee.o coooo.o oaooo.o ooeoc.o ooooo.o ooaoo.o oeooo.o ooooo.o eoooo.o ooooo.o ooeeo.o ooooo.o

m›moo. cdnoo. mo_Mo. oemao. oumac. ooomo. e›onm. Roco. nomoo. oomoo. omnao. omomo. omcoo. _mm›A. opooo. pommo. mmoom.

ooooo.o ooooo.o o=ooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooa.o acooo.o

moo_e. mm»o. osooe. mamma. moocø. 1000. pmoeo. o›oao. mappa. sugna. oammo. nommm.

ooooo.o ooooo.o cooeo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oooco.o aoooo.o eoooo.o ooooe.o ooooo.o ooooo.o

o

maomu. eopmo. m›mmo. Swe? omooo. doeoo. emmoo. ommpo. ommno. manso. N53.

ooooo.o oeoee.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooeoo.o coooo.o ooøoo.o ooooo.o ooooc.o ooooo.o ooooo.ø ooooo.o

o

nanm.. oowoo. o.«_o. oomom. ›o«oc. Mmmco. 0003. ›nooo. oomoo. eooeo. ao›mo. ommoo. mnomo. moogo. _a«mo. 150.

o°ooo.c ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooeoo.o ooooo.o ooooe.o aoooo.o ooooo.o

r

«mooo. npmoo. (sned. esooo. woooo. «omoo. aH›mo. 4:e... «aooo. omega. Mocca. _mdoo. oeman. oosoo. mmoao. ciao.

ceooo.e coooo.o coeoo.o coo°o.o coooo.o coooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o

o

m2;

n›o#o. »ooa. goose. nnooe. eoeoo. oomoo. pçnoo. como? momeo. o_moo. emoño. ›m_oe. oaooo. owman. mmmeo. o_moo. 30mm.

m4 ooooa.o ooeoo.o oeooo.= ooooo.c ooooo.o ooooo.o ocooo.o ooooo.o

| m

mom_u. mooma. a›n«_. moçwo. ooooo. oo__o. mans.. oo__o. _Homc. mn»@o. o›_co. mmmmu. pooño. among. pmmmp.

omeoo.o cooøo.o oooco.o ooooo.o oocoo.o ooooo.o coooo.o ooooo.o ooooo.o ocooo.c

.umox

c

Saäolaa.:

mopom. Hmocm. memac. ›oo_o. momoo. ønooo. como... øm__o. poeoe. ›mmoa. mamma. oogoc. H«›_o. nåt..

ooocc.c ocooo.o coooo.e oocoo.o ooeoo.o oeooo.o ooo=o.c ooooo.o ococo.o ooeco.o aoe=o.o

nä_ m

o_«Ho. mmøgo. e_=nc. mamma. eoomo. emeao. omomo. çemmm. ›oo_o. 05mm.

å

emeoo. aocoo.

cooeo.s =cçoo.. occeo.. =ooco.a ecaoo.. peace.: o==ao.o cceoo.c cocoo.= ccoøo.= çoooo.c cecoc.: ocoo=.=

naoss. ›cHo;. :mmmA.

.r:::.a :r:co.c

& .

«›m m›o ucm

:Se: «:›a;. m»._. manoc. ommç;. onouç. 52.:? mmwee. «o.mc. ›em.:. m»u:. panc.. omgaç. cscmz.

çce;;.: an:c.o cco;o.o oc:J,.c ccccc.:

. c. . S.

Siam

å_

83.8 EH _ m n e › m 0

._25

m 0

:in

o_ A_ m_ m_ eg m_ c_ p. c. aa cm .m mm nu cm

3.::

SOU 1973 221 171

om

ooooo.o oeooo.o ooooo.o ooooo.o oceoo.c ooooo.o oooeo.o oeooc.e ooooo.o oocoe.o oocoe.o oooea.o oocoe.o ceoee.a oeeoo.o ooooo.a ooaco.a oocoe.c ooooo.o oeooo.o oeooo.o oocco.o ooooo.o ocecc.c oocoe.o

nu

ooøoo. mmooo. mosmo. mmm_o. ommao. manga. mango. pmsna. comes. agado. mmnoo. oonoo. _›no°. n.mna. ›nmeo. aocoo. mamma. oomoe. ompmo. mamma. _m«un.

coooo.o ooooo.o oooeo.o oooeo.o

mm

on_oo. cnñoo. osooo. oo_oo. omooo. osnaø. cmooo. mango. o_mo. coN›_.

ooøao.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooeoo.o oaaøo.o coeoo.o ooooo.o ooooo.o eoooo.o ooooo.o oo=oo.o eoooo.o oooeo.o

du

mmaoo. mooco. ›omoo. nmnoo. ponoo. omaoo. omega. oonño. omñoo. mnono. mpooa. m_o_o. mmooo. »oco. moooo. ompoc. damma. mnmpo. aaonm.

ooooo.o ooooo.o coooo.o ooooo.o oooec.o ocooo.o

om

nsoeo. ›mooo. omega. mooao. pmnoo. o»›Ao. oomno. øomoc. »ooo. ›og_o. oncco. coooo. ›ooma. m›_›n.

ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.e ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oecoo.o oeooo.o

od

ømooe. m«mAc. ompoo. unñma. comes. amcoo. comgc. mogna. moooo. womec. am_m_u ««moo. »o_oe. conoo. a›mo. mmo›c. wosño.

coooo.o coooo.o cooeo.e ooooo.e cocco.c coooo.c coooo.o oocoo.o

mg

m›o_

Hmaoo. m›ooo. nmoco. omdmo. comno. omsco. ommce. oomoo. ›mmmo. oomñm.

z ooooo.o ooooo.o eoooo.o oooeo.o ooooo.o ooooo.a ooooe.o ooooo.o oeooo.o ocooo.o oocoo.o ecooo.o oeooo.o ocooo.o ocooo.o

0 ›.

›amao. smmwc. nmmoo. ømmno. ooneo. m›ne. nn›oe. aeeuo. emomo.

occoo.a ooeco.a cccoo.c oeoøo.e ooooo.o ccoca.o oeooo.a oeoaa.e ooooo.c goose.: ocoee.o cooøc.o ococo.= ooooo.o eceoo.o =ooco.o

.uuox

0_

panpnonpnaza

om›.o. mmomo. scnoo. oomoo. ›mømd. ›n›mm. moooo. ooooo. scoee. mmemo. gnoco. omono. opmao.

ooooc.= ooooc.c ooooo.c oceoc.= ococe.o eoøeo.c aoooe.o oeooa.o oaoco.c ooøoo.c ooooo.o ocaoo.c

m_

cccoo oooeo ooaao ecco: :cec: ccsoo. pmuoc. neeoo. meoco. ocooo. agado. o=.mo. nmooo. mo›ec. ñemmo. oooem. Hmoe. uzooo. ompae. _omoo. mamma. ø.ode. mwamc. oucmm.

cocoo.ç

. . =

: : N : ar

Names. smmac. oconc. m:›mc. oemem. moe›o. mcmme. mpmeo. ommaa. N.m_=. moçmc. ommcp.

n=oc.o ;;==o.=

mo=.

20:00 ses.: acc.: cos... zoo.:

_«_:.

os.: co.:

øNF-GIDNDFCO*

172 SOU 1973 121

ua

onnow. cause. oom_o. ommno. oomoo. omgoo. onnom. oomoo. pnnoo.

ooooo.o oeooa.o oooeo.o eooco.o o°ooa.o eoooo.c eoeoo.o oeooo.o ooeeo.o oeooo.o oocoo.o .oeao.c °oooe.o eeoea.o oaooo.o °oeco.o

Ha

omcoo. «_noo. ›m_ao. mamoo. o__Ac. emomo. aonmm. mnpoc. mmmoo. ›omeo. pmaeo. çoomo. cnooo. mapp”. Hmmoo. enmmo. ponom.

oooøo.o ooooo.o oooøo.o ooooo.q ooocc.c ooooo.o ooooo.o ooooo.o

om

smeao. omm›o. mmooc. ooomo. mo›m_. n_møo. mmnco. ooo.c. oo›_. m›”ao. moamo. ›n.mm.

ooooo.o ooooo.o ooooo.o ocooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.e ooooø.o ooooo.o oecoo.o ooooo.o ooooo.o ocooo.o

ocooooo ooooooo ooooooo

mamma. aswmo. mmamo. mmmoo. maoco. mgmoo. mamoo. om»o. amono. mensa. o_mm«.

ecooo.o ooooo.o oooco.o ocooo.o ocooo.o ocooo.a ocooo.o ocooo.o ocooo.o ooooo.o aooeo.o

_mo«a. ecmoo. _o_o. omega. mucoc. odeeo. moooc. ›aooo. asmoo. ompao. mamma. mo_oo. mamma. _o_ac. onamo. omono.

oocoo.o moooo.o o°ooo.o ooooo.o ooooo.o ococo.o ooooo.o oooeo.o ooooo.o

h

wamco. rmmoo. eoñmm. ›øoo. wcooo. «omoo. wmaoo. aaooo. aaooo. mñeoo. nomoo. m_oo. noomm. uosco. emøac. uenom.

coooo.o ooccc.c cooco.o cocoo.o coooo.o coooo.c ccocc.o coooo.o coooa.o

»o_

oom_o. ooooo. 0 ooooo. a oonoo. mcpoo. mcoco. 0 ooooo. Hncoc. oomoo. ooooo. 0 Hmmoo. oamoo. mmooa. mmmoo. «_Hao. oeoøo. o ooooo. o omnoo. mnooo. omecd. mmmco. ocooo. e mocoo. ooooo. 0 acomw.

aq

Hmaua. H›omH. mena”. noeño. mcoøo. dom_o. ooneo. oem_o. mm›mo. o«oo. monoo. omomm. scnwo. mmoao. mmmms.

coooo.o ocooo.o ooooo.o ooooo.c occco.c oaooo.o occco.o ococo.° ooooo.o ocoeo.o

.uuox

e

»aak:o-»:u2H

om›mm. opoam. e«m_=. mmooo. _om:e. oo›c=. ooeeo. eomne. ›m«cc. onmco. mamma. mcgoo. a»Ao. nmmo›.

oco=c.o oooco.c goose.: ooooo.c ococo.c ooooo.o ocooo.o ococc.o oooco.o ooo=e.o oeooc.o

m

nä_

:ecco cccoo

encoc. occmo. Høoao. mango. csmmo. nmeno. ñm_o. meomo. nmmom. momao. øwoam.

ccooo.; cccoc.; =c:oo.s cococ.. cases.: ocoøo.: c=ooo.; cases.” :o=oo.: cco°a.h cases.: ocooo._

5..

.

m

omm›=. omo_o. mossa. .›aoa. mmHm_. _«Amc. osopm.

.;no:.o :occ.c c.saa.c ;:aoo.c :ç:oo.o :eaoo.c .cuoo.o cc:ac.e

omg.

#

encçc. wamgç. e›mac. mm›n_. nmccç. oom.o. maomc. o_m_. mm.wa. a›mmo. aoemc.

& ;ccço.o cccc:.c oa:s:.h cases.:

mm

Hoiom

;m

83.8 _ N n c m 0 › 0 0

:F _. mg n_ 0_ m_ 0_ ha m_ 0_ om _m mm mm om

:gås :z:m

:F

:fm

SOU 1973 :21 173

ON

ooeoo.o ooooo.o eoocøoo ooooc.o oocoo.o ooooø.o ooooc.o oooao.o ooooo.o ooooo.o ocooo.o occcooo aooco.o ooooouo oooco.e coocøuo ooeoo.o eeooo.o ooooo.o ooooo.o coooa.o ooooo.e ooooo.o ocooo.o ooooe.o

nu

coooooo

mmmoo. mmoco. epsmo. ›onac. Ameoo. n›_co. momoo. .am_c. oomao. ooodo. conoo. »moo. msgoo. ›.›no. ommoo. mmeoe. ›oomo. oomoo. oosmo. o_mmH. mapmn.

ooooo.o ooooo.o eoooo.o

NN

omñoo. «›aoe. ma›oo. eomoo. _mooo. soogo. ommoo. amdoo. Hmooo. nonua.

ooooo.o oocoa.c ooooo.o oooco.o coooc.c ooooo.o ooocc.o coooo.o ooooo.o ooooo.o ooøoooo oooao.o ooooo.c ococo.o oøcoooc

am

mmñoo. omoco. m›mco. mmaoo. mmmoo. omega. om«.o. nne_a. omges. mogna. m›ooo. mmm_o. ñnnoo. mñooo. mmoco. ø›ooo. ommmd. ammso. o.o›m.

ocooo.o ooooo.o ooooo.o oooøo.o oooøoao ocøoo.o

om

oocoooo

m›ooo. pmooo. omm_o. mmoeo. momoo. mqoao. moono. cmooo. »ooo. oomño. mmaoo. mmooo. _eomH. oon›m.

ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oocoo.o ooooo.o ooooo.o coooo.o oeccc.o oocco.o

on

amooo. omm_o. cohoa. eeomdm momoo. amcoo. om_o. «o_mo. o_moo. amcao. mamma. ommoo. wcñoo. cñmoo. w›çmo. wmgmo. vaono.

coooo.o coooo.o coooo.c cooco.o ooeeo.o ooooo.e oooce.o cccøo.o

0_

ppo_

›«moo. mMo;a. mnoec. ›momo. mamma. eonco. nmnoo. m›moo. m›nmo. nomau.

za ocooo.o oeooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o ooooo.o oooco.o oeooo.a ooooo.o ooeoo.o

n

så

mooeo. amomo. mmomo. omwno. mpnoo. oomaa. .m›o=. ommao. omomo.

ocooo.o cooco.c oaoao.o coooo.o ooooo.o occoo.o ooooa.o oeooo.o ooooc.o ooooo.c oeooo.o ooooo.c ooooo.o ooooo.o oooco.o eooco.o

.uuox

waapacopzazw

og

nn›ao. mnomo. emnoo. _ooec. mmwmá. _oøom. oaøoc. mpooe. moeco. _m«no. o_eoo. onamo. omomo.

eooco.c ccccc.c =oo=o.o goose.: ooooe.c oeooo.o oooco.o ooooo.c oooco.c ooeoo.o ooo=o.o eeoco.e

m.

omeoo. om«oo. «.ooo. _co=o. øc.Hc. ocmmo. Acmeo. omsoo. mamma. Hasan. m«mec. amaao. m›ca. oemoo. o›mmg. m.o.o. mdomo. mmomm.

coeoo.ç cases.: cccaa.. oocea.a aeçoc.: co==e.c ccceo.u

4_

m.xoo. coeac. ›mmo=. caago. ncmno. #›«Ao. ncmam. ;.»c. nmonc. menas. o›.c_. .mm.a. muçmo. amaoc.

c.uc:.: ::;cc.o ;w“«a.c ;c;ea.o :;;eo.o c.Moo.o cocoo.c =;oec.a ;;soa.= =::co.c =;:ce.o

m_

ammmc mKaa

acc;

;mora

mupmz. m›m.:. 0›mN:. eme›.. cmcma. aemmo. emcm... cmona. mmmm. «mqma. mc«_m.

ccc»:.c çccç:.: anses.: occcn.c coo::.c aacao.c =ccoa.o ccocc.c omega.: :c=çç.c

o .c

HNMGWWCFCOOø-INMGIDWOFCOOøNFTQ øuø-u-cp-l-xø-cu-q-cø-:ANNNNN

z::m

SOU 1973 121

3 Appendix

Sambandet mellan nationalräkenskaperna och LU-modellens statistiska system Som framgår av bilagans huvudtext (främst avsnitten 1.2.3, 1.4.4 och 1.4.6) vissa olikheter mellan nationalräkenskaperna (SNR) och föreligger LU-modellens statistiska system. Den utan tvivel viktigaste skillnaden är att man i LU-modellen måste ta explicit ställning till hur skillnaden mellan totala produktionen beräknad från produktionssidan resp. från användningssidan (restposten) fördelar sig på produktionssektorer och dessutom till hur den kommer att utveckla sig i framtiden. Många andra skillnader av mindre genomgripande art finns dock. En fullständig bild av dessa ges i nedanstående principschema i form av en input-output-tabell. Vidare redovisas motiven för den projektion av restposten som gjorts.

SOU 1973: 21 175

l. Principschema över sambandet mellan SNR och LU-modellen

lnsatsleveranser Slutlig användning Differens TOTALT

Mottagande bransch PC OC INV AS X

l . . . . . . . . . . . . 24

Levererande bransch Leveranser enl. SNR, Slutlig användning Mindre Bruttoprod. + l industristatistik, import- enl. SNR ofördelad import enl. - bit av statistik, övrig ekonomisk modellbalanv statistik m. m. (beräkningar från restposten serna (från - (beräkningar från prod. sidan) användn. sidan) för ett användn.u Plus: Större delen av fåtal sektorer (VAMP) sidan) v restposten utfördelad på (RES) 24 branscher (INS) + (R)

Sektorprodukt (VAFK) till faktorkostnad

Priskorr. Mindre korr. avseende skilln. mellan faktor- = _ sektoiprodukt kostn. och producentprrs tm producentpns (KORR) enl. SNR

Differens Definitionsolikh. rörande BNP, oförd. banktjänster m. m. (inkl. RES) (DIFF)

Ind. skatter Ind. skatter - subventioner --_-:-› = (IND) Sektorprodukt _ _ till marknadsprrs Mmus Restpost SNR enl_ SNR Restpost (R + RES) Summa: Bruttoprod. + import enl. SNR (från prod. sidan) (Tj)

(Inom parentes anges de beteckningar som används nedan samt på andra ställen i bilaga l.) Summan av första och andra kvadrantema visar således modellbalansernas utseende, dvs. total tillförsel mätt från användningssidan enligt modellens statistiska system. Skillnaden gentemot nationalräkenskaperna består av posterna R och RES. Tredje kvadranten innehåller de tillägg som måste göras till värdena i första kvadranten för att man skall erhålla SNR-beräkningarna från produktionssidan. Av dessa ingår endast VAFK explicit i modellen. Skillnaden mellan VAMP och VAFK som kommer att utlösas i modellen består dock av de övriga tillägg som upptagits i schemat, dvs. i huvudsak restposten R samt nettot av indirekta skatter och subventioner (IND). Det blir därför nödvändigt att granska den utveckling av VAMP-VAFK som erhålls ur modellen mot den fristående information angående utvecklingen av dess komponenter som kan finnas. Tillvägagångssättet härvidlag redovisas nedan.

2. Projektion av input-koefficienter och restpost m. m. i LU-modellen

Symbolförteckning: T Bruttoproduktion + import till mottagarpriser VAFK Sektorprodukt till faktorkostnad INS Insatsleveranser IND [ndirekta skatter på slutlig användning - subventioner KORR Prisskillnad mellan VAFK och sektorprodukt till producentpris DIFF Symbol för skillnader mellan nationalräkenskapema och modellbalansema, exempelvis beroende på att den statistiska restposten icke fullt ut identifierats (RES), definitionsolikheter rörande BNP m. m. R Utfördelad del av statistisk restpost = BNP från produktionssidan - BNP från användningssidan enl. SNR - RES. förädlingsvärdeandel a ”inputkoefficientef” ar lnputkoefficienter inkl. utfördelad del av restposten Summatecken avser summering över de 24 produktionssektorerna, sedda som levererande sektorer. Produktionen (+ importen) inom sektor j kan beskrivas som:

= _ + + + + + (l)

Tj VAFKJ_ ERü EINSü. ZRI-i lNDl. KORRI. DIFFI-

där VAFK är taget från nationalräkenskapernas produktionskonto. Låt oss skriva

+ = (2)

ZINSü ZRü EINSff

och

+ + = (3)

INDI. KORRI. DIFFI. Zl.

Division med i (1) efter insättande av (2) och (3) ger T]- 1= a + - + (4)

Ear”. Ert-j 2,-

Imodellarbetet har vi genomfört en extrapolering av a och av varje ar ü med hjälp av en tidstrend så att

Aa= b - t (5)

och

= t

ZAaIü- Zcü- (6)

Förändringen i alla komponenter i uttrycket (4) måste givetvis bli = O. Vi ser att = O endast om

A21-

A01 - + = 0 (7)

ZAarij EArü

l2-SOU 1973: 21 177

Som framgått av bilagans huvudtext har emellertid projektionerna av a och av de olika skett helt oberoende av varandra. Villkoret i uttryck art-l- (7) är därigenom som regel inte uppfyllt. Man skulle då kunna låta skillnaden slå igenom i Som framgår av uttrycket (3) och som visas av 2,.. ett empiriskt studium av de ingående storheterna bör dock

A2]-

bestämmas av fristående faktorer och i stort sett vara = 0 under prognosperioden. Under sådana omständigheter återstår endast att modifiera antingen restpostens eller inputkoefficienternas utveckling. De ursprungliga projektioner som gjorts innebär att förutsättes arü fortsätta utvecklas enligt det historiska mönstret. Den enligt ovanstående nödvändiga modifikationen av projektionerna har därefter utförts så att ett antagande om att restposten (R) år 1977 skall ligga kvar på 1968 års nivå har införts. Med hänsyn till den faktiska utvecklingen av R 1968-1971 innebär detta en minskning av R under perioden 1971-1977 i ungefär samma takt som den som registrerades under den historiska period som modellens statistiska system omfattar. Förfaringssättet att beräkna ett totalt tillgängligt utrymme för insatsleveranserna innebär bl. a. att den skillnad i förändringstakt som kunnat observeras mellan BNP-beräkningarna från produktions- resp. från användningssidan bibehålls också- under prognosperioden. Vid den genomarbetning av prognoserna för de olika inputkoefficientema som förutses som ett led i det fortgående modellarbetet blir det nödvändigt att ånyo ta ställning till behandlingen av restposten. Detta torde också komma att underlättas genom det fortgående utvecklingsarbetet rörande nationalräkenskapsberäkningarna.

Bilaga 2 Utrikeshandel och betalningsbalans

1 970 - 1 977

2.1 Inledning]

Yttre balans är en grundläggande ekonomisk-politisk målsättning som i LU 70 definierades så att bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar skall vara i jämvikt. Samma definition används här. I de nya beräkningarna, liksom i LU 70, har kravet på yttre jämvikt preciserats inom ramen för en ekonometrisk modell. I denna modell behandlas transfereringar, export och import av varor och tjänster, i sammanfattning, på följande sätt? Utgångspunkt för utrikeshandelsprognoserna är en utanför själva modellen gjord prognos över transfereringsnettots storlek 1975 och 1977. Denna har dels ett intresse i och för sig med tanke på det betydande underskott som här uppstår, dels för att inom modellarbetet bestämma det exportöverskott för varor och tjänster som krävs för att finansiera underskotten. Prognosen redovisas i avsnitt 2.2. I modellen framkommer via dess olika produktionssektorer en importefterfrågan som tillsammans med bytesbalansens tjänste- och transfereringsnetto implicerar krav på varuexportens storlek för att målet att bytesbalansen skall vara i jämvikt skall kunna uppfyllas. Genom modellens produktionsstruktur fördelas denna export på de olika sektorerna. För exporten och importen av tjänster har en oberoende beräkning gjorts i löpande priser, som på totalnivå konsistensprövats mot modellens resultat. Denna kalkyl redovisas i avsnitt 2.3. Det är av vikt att skilja mellan det exportkrav som löses ut med hjälp

av modellens ekvationssystem och den exportefterfrågan och de utbuds-

möjligheter som måste finnas för att uppfylla exportkravet. Denna konfrontation mellan exportkrav och avsättnings- resp. utbudsmöjligheter för exporten möjliggörs genom en fristående exportstudie utförd inom konjunkturinstitutet, vilken redovisas i avsnitt 2.4. Resultaten redovisas i den sammanfattande analysen, kapitel 3, tabell l. l Avsnitten 2.l-2.3 och 2.5 är utarbetade inom finansdepartementet. en närmare redogörelse av bytesbalansens ställning i modellen hänvisas till

b] laga Föi .

Kravet på yttre balans förutsätter ett exportöverskott ibytesbalansen för varor och tjänster som i löpande priser är tillräckligt stort för att täcka transfereringsunderskottet i löpande priser. Som redovisas i avsnitt 2.2 har här antagits att transfereringsunderskottets värde kan fastprisberäknas med exportprisindex. Därmed blir det möjligt att bedöma om det reala krav på bytesbalansens saldo, som måste vara uppfyllt vid extern balans, är förenligt med de exportmöjligheter som bestämts i den fristående exportstudien, vars kalkyler genomgående är gjorda i fasta priser. Den varuimport som framkommer har bestämts genom modellens simultant lösta ekvationssystem, där 18 stycken importekvationer ingår. Dessa beskrivs närmare i bilaga 1. Resultaten redovisasi den sammanfattande analysen, kapitel 3, tabell 2. Avslutningsvis, i avsnitt 2.5, sammanfattas kalkyler för bytesbalansen och för långfristiga kapitaltransaktioner i en betalningsbalans i löpande priser. En sådan redovisas även i den sammanfattande analysen, kapitel 3, tabell 3.

2.2 Nettot av transfereringar och u-landsbistånd 2.2.1 Inledning Till transfereringarna hör - i överensstämmelse med nationalräkenskapernas definitioner u-landsbistånd, övriga offentliga och privata transfereringar, faktorbetalningar, licenser, royalties och patent samt försäkringar. l motsats till internationell redovisningspraxis räknas här till u-landsbiståndet inte endast gåvor utan även krediter. Bortsett från u-landsbiståndet grundas framtidsbedömningarna i huvudsak på den historiska utvecklingen. Resultatet av beräkningarna sammanfattas i tabell l. Denna innehåller en avstämning av prognoserna i LU 70 mot det faktiska utfallet 1970-1972 samt nya prognoser för 1975 och 1977. Beräkningarna utförs först i löpande priser för var och en av transfereringsbalansens delposter. Därefter görs en beräkning av totala transfereringsnettot i fasta priser.

2.2.2 Beräkningi löpande priser av transfereringsnettot.: delposter Faktorbetalningarna till och från utlandet, dvs. nettot av löner och avkastning på kapital, har under praktiskt taget hela 60-talet visat överskott. Dessa överskott har emellertid successivt blivit mindre för att efter 1969 övergå i underskott, som ökat under 70-talet. En sådan försämring förutsågs av LU 70, som beräknade att underskottet skulle stiga till närmare 200 milj. kr 1972 men förbli på denna nivå fram till 1975. Det faktiska underskottet 1972 var preliminärt ca 120 milj. kr. Mot bakgrund av den kraftiga ökning av nettokapitalimporten som ägt rum under 70-talet synes det emellertid inte troligt att faktorbetalningarnas underskott upphör att öka under de återstående åren fram till 1975. Snarare torde de fortsätta att öka i hög takt. En trendframskrivning av utvecklingen 1963-1971, vilken förutsätter en fortsatt hög nettokapitalimport, innebär en upprevidering av prognosvärdet för 1975 i LU 70.

oem omm omm oom 8.. oom wow

§2

mmm_ u I mI | ml NI

12.8_

._.=m_m_nøu=a_.=

S.. oom ooo oom 8.. ooo ovm

§2

.AZ mmm_ a | ml I m1 NI

:m

om

ämâuouømmsø:

D_

mmm_|mmm_

E om

mmm

mm_ vmm .

:som:

.. . u 1 _I |

omm ooo oov om.. oov

umzäøbo

SN

.. ..

mmm_ u | m1 | m|

e: mm_ m: omm om.. omm Evas

. .. .

mmm_ u | _r | _I :E3

om om

mocmoun_ ommu

cm..

oo_| ommt ooml

.. ..

omm_

vcüzømocâ-:

D_ u

S_ vom vmm 8.. _om _om

tm:

:é

mmm_ u I I | _| _I _mmm_

:EE

:oo

ä_ mm_ omm _mv S.. mmo mmm

m.m__

Jonas.:

E2002:

_mm_ omm_

mmânomm_

u 1 z I _| I

...ü _m_

S

xmcxan_

8..

omm_ u m3: m8- mwm| mmml å: hamn..

manage..

ämiömäâ_

_aouaaoâou_

.ämESovS

sunny_ ef_

zou=üm_awu=n_.=

32.5:

:oo

muøcoøaomzâim

a

82:2 om

.Umeå

J25_

D_

.EE 895 .En

aoso: _owä

muFzwmiuouommsüh

Sh... mmm_

_§2_

_eâumâo

:oo

3952025:

ozonmwøønwuommca.:

._.=s2aå§_.=

ozoømweceeøå:

ensamma...

8k 5._

.äm=__o.o.aåu_

äwiâaaonuâxøm

5:a moêamo_ oxo: »vara SES

sugna

zmaøgsoeouwm .moamssmmaox xmv=.=...xa§onxm

wmüâv

En

_üåaøuo

U_

.E3005 .wzäoto

;Såå .så

33354 asså uEE=m

8 mmm

“mio

_ a

__0955_ .EE

m

1973 :21 181 SOU

Underskottet beräknas därmed till 400 milj. kr 1975 och 500 milj. kr 1977. Utgifterna för licenser, royaltier och patent, vilka i fråga om såväl storlek som ökningstakt avsevärt intäkterna en del överstiger (till sannolikt beroende på redovisningsbortfall), har vuxit med nära 10 % per år i genomsnitt under 60-talet. Under dess senare hälft har ökningstakten varit ytterligare något högre; en utveckling som fortsatt under 70-talet. Denna utveckling torde återspegla den växande betydelsen av internationellt utbyte av teknisk know-how. Om än tekniskt avancerat är Sverige ett litet land på detta område. LU 70 antog främst av dessa skäl att Sverige skulle fortsätta att vara nettoimportör på detta område med resultat att underskottet skulle fortsätta att stiga under 70-talet och uppgå till 250 milj. kr 1975. Det faktiska utfallet enligt nationalräkenskaperna visar för 1971 och 1972 högre underskott än vad prognosen i LU 70 implicerar för dessa år. Transaktionerna på detta område är emellertid mycket otillfredsställande belysta i statistiken. Med hänsyn till de faktiska utfallens storlek 1971 och 1972 synes det rimligt att tentativt höja den trendbaserade prognosen i LU 70 något. Underskottet har uppskattats till 300 milj. kr 1975, vilket är 50 milj. kr större än vad LU 70 prognostiserade. 1977 beräknas underskottet uppgå till 350 milj. kr. U-Iandsbiståndet omfattar vad som brukar benämnas och u-hjälp u-hjälpslån, dvs. gåvor och krediter. Det grundas på de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för biståndets omfattning under tiden t.o. m. budgetåret 1974/75. Målsättningen är att budgetanslagen för biståndsändamål detta budgetår skall uppgå till l % av bruttonationalprodukten (BNP) i löpande marknadspris. Med utgångspunkt i prognosen att BNPi löpande priser skulle öka med igenomsnitt 7,8 % per år 1970-1975 beräknades i LU 70 biståndsanslagen komma att uppgå till 2 300 milj. kr 1975. Förutsatt att anslagen höjdes planenligt med 25 % per budgetår från 1969/70 års nivå, 630 milj. kr, skulle det enligt kalkylerna krävas en höjning av anslagen med närmare 50 % mellan budgetåren 1973/74 och 1974/75 för att l %-målet skulle uppnås inom utsatt tid. Den värdemässiga ökningen av BNP har varit 8,2 % per år i genomsnitt 1970-1972. Den faktiska utvecklingen av biståndsanslagen har hittills följt den planerade ökningstakten 25 % per år. För budgetåret 1972/73 har detta inneburit ett anslagsbelopp på l 250 milj. krjämfört med l 000 milj. kr för 1971/72 och 800 milj. kr för 1970/71. I förslaget till riksstat för budgetåret 1973/74 uppgår anslaget till l 563 milj. kr. Den från betalningssynpunkt intressantaste aspekten är emellertid i vilken Variationer utsträckning anslagen utnyttjas. i anslagens utnyttjandegrad kan uppstå mellan enskilda år. I LU 70 räknades med en viss eftersläpning av utbetalningarna, särskilt om anslagsökningarna skulle bli mycket stora mot slutet av perioden. Enligt kalkylen i LU 70 skulle under sådan förutsättning det sammanlagda beloppet för utbetalningar av u-landsbistånd uppgå till ca 2 000 milj. kr 1975.

De faktiska utbetalningarna minus nettoförändringen i IDA: s kortfris-

tiga fordran (jfr nedan) har understigit de av LU 70 prognostiserade. För 1972 uppgår skillnaden således till ca 250 milj. kr. Denna differens beror

i huvudsak betalningsrutiner. IDA (Internationella utveckpå ändrade som är huvudmottagare av det finansiella biståndet på lingsfonden) multilateral basis erhåller numera nämligen en del av sina bidrag i form av Innan mot dessa skuldbevis faktiskt skett har skuldbevis. dragningar av anslag från redovisningssynpunkt inte inträffat. För någon utbetalning både 1971 och 1972 registreras sådana uppskjutna utbetalningar, innebärande kortfristig kapitalimport med ca 150 milj. kr. Om utbetalningssumman ökas med förändringen i IDA: s kroninnehav - för att möjliggöra en jämförelse med prognosen i LU 70 - blir det faktiska utfallet 980 milj. kr 1972, vilket är ca 100 milj. kr lägre än ett implicerat prognosvärde enligt LU 70 för detta år. Efter det att kalkylema i LU 70 framlagts har i en rapport (nedan kallad biståndsrapporten) redovisats beräkningar över biståndsutbetalstorlek fram till 1975 utifrån delvis andra förutsättningar än i ningarnas LU 70.1 Dessa beräkningar har utförts med två alternativa målsättningar för biståndsanslagens ökningstakt där det s. k. Alt. A gäller målsättningen att l % av BNP skall uppnås under budgetåret 1974/75 och ett annat, från fortsatt med 25 % om året tills Alt. B, utgår ökningstakt Den väsentligaste skillnaden gentemot beräkenprocentmålet uppnås. i att till den omläggning av ningarna i LU 70 ligger hänsyn tagits betalningsrutinerna med IDA som ovan omnämnts. Uttryckt i kalenderårsvärden och med hänsyn tagen till att SIDA: s administrationskostnader inte ingår i betalningsbalansstatistiken har utbetalningarna enligt Alt. A beräknats till l 800 milj. kr för 1975 mot 2 000 milj. kr enligt LU 70. Uttryckt i procent av BNP stiger andelen enligt dessa beräkningar från ca 0,4% 1971 till närmare 0,8% 1975, vilket ligger i linje med den av FN antagna strategin för biståndsbetalningarnas storlek vid mitten av 70-talet. För de nya beräkningarna över biståndsbetalningarnas utveckling 1970-1977 måste nu andra förutsättningar för både anslagsutveckling och utnyttjandegrad än vad som gällde för LU 70 resp. biståndsrapporten införas. Målsättningen att biståndsanslaget skall uppgå till l % av BNP budgetåret 1974/75 och att enprocentmålet sedan skall upprätthållas ligger till grund även för nedanstående prognoser. Med utgångspunkt i reviderade prognoser för BNP:s tillväxt i löpande priser och i den preliminära nationalbudgetens prognos över volymtillväxten i BNP 1972-1973, skulle det krävas en anslagsökning med 50-60 % mellan budgetåren 1973/74 och 1974/75 för att enprocentmålet skall uppnås detta år; en ökning som något överstiger den enligt LU 70 resp. biståndsrapporten beräknade. Vad gäller utbetalningarna av anslagen antas i likhet med biståndsrapatt gåvoandelen uppgår till 60 % och betalas ut direkt. Kreditdeporten dvs. återstående 40 %, förutses liksom i biståndsrapporten bli len, utbetalda enligt en kreditutbetalningsprognos, som innebär att ur varje anslag utbetalas 5 % under det första året, 20 % under det budgetårs 1 effekter. Utvecklingsbiståndets samhällsekonomiska Rapport från utredningen samhällsekonomiska effekter. Stockholm om det svenska utvecklingsbiståndets 1972.

andra, 30 % under det tredje och fjärde samt 15 % under det femte året. Om därtill biståndsrapportens prognos för nettoförändringen i lDA:s kortfristiga kroninnehav fråndras, fås en utveckling av utbetalningarna uttryckt i kalenderårsvärden, som inte skiljer sig från prognosvärdet i LU 70, dvs. 2 000 milj. kr 1975. Jämfört med biståndsrapportens beräkningar enligt dess Alt. A ligger dock den reviderade prognosen för utbetalningarna 1975 högre beroende på förnyade prognoser för BNP-tillväxten i löpande priser. För 1977 har utbetalningarna beräknats till 2 550 milj. kr. Enligt alternativet att enprocentmålet uppnås genom fortsatt successiv höjning av biståndsanslaget med 25 % per år men i övrigt med oförändrade förutsättningar skulle utbetalningarna bli ca 150 milj. kr lägre i genomsnitt per år fr. o. m. 1974 till 1977. För 1975 skulle de uppgå till l 800 milj. kr och för 1977 till 2 500 milj. kr. Utbetalningarnas andel av BNP i löpande priser beräknas i de reviderade beräkningarna för 1975 till i det första uppgå 0,8 % alternativet och 0,7 % i det andra alternativet. Denna andel beräknas 1977 stiga till ca 0,9 % i bägge alternativen. Den redovisade prognosen för biståndsutbetalningarna ger storleken av de omedelbara valutakrav som enligt ovanstående kan bedömningar ställas av biståndsmottagarna. De återger följaktligen också det krav på ökade valutaintäkter, netto, som från samhällsekonomisk synpunkt måste ställas för att ingen förändring i betalningsbalansens saldo skall äga rum. Till detta kommer de potentiella valutakrav som kan aktualiseras ur tidigare års anslagsbehållningar inkl. ur IDA: s kortfristiga kronoinnehav. Även andra faktorer måste emellertid tas med i en bedömning av de framtida valutakravens effekter balansen. på den yttre Dels genererar biståndet mer eller mindre direkt varuexport. Dels dämpas importefterfrågan inom landet då internt resursutrymme skapas för biståndsåtagandenas genomförande.

Exkurs om biståndsrapportens beräkningar av vissa samhällsekonomiska konsekvenser av biständsbetalningarna

I biståndsrapporten visas med ett räkneexempel att den samhällsekonomiska kostnaden för att upprätthålla yttre och inre jämvikt vid en ökning av biståndsutbetalningarna kan förväntas uppgå till ett väsentligt mindre belopp än själva biståndsökningen. Vad gäller den yttre jämvikten utgörs för det första, enligt de beräkningar som redovisas, anslagen till ca 20 % av gåvobistånd i form av varor och tjänster, vilka blir föremål för direkt upphandling i Sverige. För det andra genererar ca 36 % av det multilaterala biståndet (som i sin tur utgör 30-40 % av det totala biståndet) svensk export. Motsvarande s. k. återflödesandel för det bilaterala biståndet uppgår till ca 40 %. Med en rad förutsättningar uppfyllda såsom att en sådan svensk exportökning till mottagarlåndema annars inte skulle ha kommit till stånd eller att exportökningen inte sker genom omfördelning av export från andra exportmarknader, kan i räkneexemplets form den för yttre balans därutöver nödvändiga begränsningen av den interna efterfrågan beräknas. visade Biståndsrapporten sålunda utifrån antaganden om en genomsnittlig importkvot för privat konsumtion uppgående till 40 % och för offentlig konsumtion till 10 %,

SOU 1973: 21

att den samhällsekonomiskt nödvändiga ökningen av det externa resursutrymmet skulle, med hänsyn till på vilket sätt övrig resursanvändning begränsades, behöva uppgå till mellan 33 och 68 % av biståndsökningen. Detta resultat byggde på en viktig förutsättning, nämligen att biståndsökningen åtföljs av motsvarande biståndsökning från andra länder. l så fall kan man nämligen räkna med att svenska exportföretag kan upprätthålla sin genomsnittliga andel, 35 %, av all upphandling för biståndsmedel. Vid en isolerad svensk biståndsökning däremot kan denna andel inte förväntas överstiga den svenska exportens andel av världshandeln eller ca 2 %. Vad gäller den inre samhällsekonomiska kostnaden för ökningar av biståndsutbetalningama kan denna mätas med den minskning av övrig resursanvändning som är nödvändig för att den totala efterfrågan skall hållas oförändrad. Som ovan framgått ökas under 70-talets första hälft biståndsutbetalningama uttryckt i procent av BNP med ca 0,1 procentenhet årligen. Eftersom den privata konsumtionen utgör ungefär hälften av BNP motsvarar biståndsökningen en begränsning av den privata konsumtionens årliga ökningstakt med ca 0,2 procentenheter eller den offentliga konsumtionens med ca l procentenhet uttryckt i löpande priser. Med de antagna andelar av biståndsutbetalningama som upphandlas direkt resp. genererar export skulle en begränsning av den privata eller offentliga konsumtionen av denna storleksordning även vara ungefär tillräcklig för att hålla den inre och yttre jämvikten oförändrad, förutsatt att den erforderliga exportökningen kan förverkligas.

l gruppen övriga transfereringar redovisas nettot av bl. a. försäkringspremier och försäkringsutfall, privata organisationers u-hjälp, gästarbetares kända valutautförsel samt offentliga transfereringar för andra ändamål än u-hjälp. De flesta av posterna är relativt små och kan - särskilt vad avser de offentliga transfereringarna - för vissa år visa kraftiga variationer av engångskaraktär. Den till storlek och ökningstakt viktigaste posten är nettot av försäkringspremier och försäkringsutfall. Premiebetalningarna till utlandet har under hela 60-talet visat en kraftigt stigande trend vilket för senare delen av denna period även kan sägas om försäkringsutfallen från utlandet till svenska personer. Nettot har visat ett relativt litet underskott, men med viss tendens till ökning i början av 70-talet. För gruppen övriga transfereringar som helhet redovisas underskott som i genomsnitt ökat med ca 20 % per år under den gångna 10-årsperioden och med tendens till acceleration under andra hälften av 60-talet och början av 70-talet. I LU 70 prognostiserades en successiv ökning av detta underskott till 400 milj. kr 1975. Det faktiska utfallet 1972 visar ett underskott på närmare 750 milj. kr. Det bör härvid dock erinras om att detta utfall påverkats av den slutliga regleringen, med drygt 100 milj. kr, av svenska statens kredit till Finland. Gruppen övriga transfereringar som helhet är heterogent sammansatt. Däri ingår poster med bestämningsfaktorer så olika som exempelvis den i hög grad konjunkturellt betingade nettoinvandringen av utländska gästarbetare, offentliga kapitaldispositioner av gåvokaraktär och t. ex. de av variationer i inhemska skadeutvecklingen betingade strömmarna av återförsäkringsbetalningar. Vad som måhända särskilt faller i ögonen är den markanta acceleration som inträffat för både utgifter och inkomster i samband med försäkringar i utlandet. Ett annat påfallande drag i utvecklingen hittills under 70-talet är de ökade underskotten för

gruppen övriga privata transfereringar. En trendmässig utvecklingstakt för gruppen övriga transfereringar som helhet baserad på perioden 1963-1971, dvs. utan beaktande av den kraftiga ökningen 1972, skulle ge till resultat ett underskott på ca 600 milj. kr 1975. Det synes emellertid rimligt att i viss mån ta hänsyn till den fortsatta snabba ökning av underskotten som redovisats också under 1972, varför underskottet för 1975 nu satts till 700 milj. kr, vilket med 300 milj. kr överstiger vad LU 70 beräknade. 1977 beräknas underskottet uppgå till 900 milj. kr. Efter summering av de enskilda posterna fås för det totala transfereringsnettot en faktisk utveckling ilöpande priser som för 1970 och 1971 nära ansluter sig till den i LU 70 beräknade. Som framgår av summaraden i tabell l blev däremot det faktiska underskottet för 1972 preliminärt ca 150 milj. kr större; detta i huvudsak till följd av ett avsevärt större underskott för posten Övriga transfereringar och något lägre faktiska utbetalningar av u-landsbistånd än vad som tidigare prognostiserats. För 1975 prognostiserades i LU 70 ett underskott på 2 400 milj. kr. I de reviderade prognoser som nu läggs fram uppgår det beräknade underskottet till 3 000 milj. kr. Detta resultat framkommer i huvudsak på grund av ett förväntat underskott för faktorbetalningarna som är dubbelt så stort som det i LU 70 prognostiserade samt ett underskott för övriga transfereringar som också är nästan dubbelt så stort. För övriga poster skiljer sig den reviderade bedömningen obetydligt. För u-landsbiståndet skiljer sig prognoserna inte alls. Vad slutligen gäller den till 1977 förlängda prognosen har förutsätts att enprocentmålet för u-landsbiståndet upprätthålls och att utbetalningarna följer anslagen med samma eftersläpning som tidigare. För de återstående transfereringspostema har utvecklingen antagits fortsätta efter samma linjer som fram till 1975 vilket allt som allt innebär ett beräknat underskott som uppgår till 3 900 milj. kr 1977.

2.2.3 Beräkning av totala transfereringsnettot i fasta priser De kalkyler som ovan redovisats är utförda i löpande priser. Då modellens beräkningar av utrikeshandelns utveckling i övrigt är utförda i fasta priser, krävs att så även görs för transfereringsnettot. Härigenom möjliggörs en bedömning av det volymmässiga överskott 1 bytesbalansen för varor och tjänster som erfordras för att extern balans skall uppnås. Utgångspunkt för fastprisberäkningen är att bytesbalansens saldo för varor och tjänster i löpande priser skall vara så stort att det täcker det

underskott som råder i transfereringsbalansen 1975. - Bytesbalansen för

varor, tjänster och transfereringar skall med andra ord vara lika med noll detta år. Transfereringsnettot uttryckt i 1968 års priser erhålls genom att nettot i löpande priser deflateras med en implicit exportprisindex för varor och tjänster. Vid antaget oförändrade terms of trade för dessa - ett antagande som kan anses rimligt i det längre perspektiv som här omfattar 1970-1977 - kommer perioden nämligen exportprisutvecklingen och transfereringsnettots storlek att ange det nödvändiga kravet på volym-

mässigt exportöverskott i varu- och tjänstebalansen för att yttre balans 1 skall råda. Deflateringen av transfereringsnettot till 1968 års priser har gjorts med en index som grundas på prisutvecklingen för export av varor och tjänster 1963-1972 enligt nationalräkenskapemas definition. Pnsökningen för varor har under denna tid varit i genomsnitt 2,5 % per år. På tjänstesidan har den däremot varit märkbart lägre, 1,8 %. Då tjänsterna väger relativt lätt jämfört med varorna har den sammanvägda prisutvecklingen för varor och tjänster inneburit en uppgång på 2,4 % i genomsnitt per år 1963-1972. Vad som särskilt kan anmärkas är den markanta prisökning för totala exporten som inträffat 1970 och som fortsatt om än i något lugnare tempo 1971 och 1972. I 1968 års priser blir därmed transfereringsunderskottet 1972 ca l 300 milj. kr, eller ca 200 milj. kr mindre än i löpande priser. Vad gäller beräkningarna av exportprisutvecklingen 1970-1975 samt fram till 1977 bör de ses i ett längre bakomliggande och perspektiv som resultat av vissa allmänna rörande överväganden några till synes viktiga utvecklingstendenser inom internationell prissättning i framtiden. I föreliggande sammanhang är det emellertid inte enbart den allmänna trenden i den internationella prisutvecklingen som är av betydelse utan även förhållandet mellan den inhemska prisutvecklingen i exportnäringarna och prisutvecklingen i internationell handel (se diagram l sid. 210). - Terms of trade, som är en annan viktig faktor att ta hänsyn till då kravet på finansiering av underskott i transfereringsbalansen skall beräknas, har som ovan framgått antagits vara i genomsnitt oförändrade 1970-1977

Värdet av bytesbalansens saldo för varor och tjänster skall i löpande priser ett visst år, säg 1975, vara minst lika stort som transfereringsnettot (med omvänt förtecken): - X(l+px) M(l+pm) D . . . . . . . . . . . . . . . . . . .(1)

där X exportvolymen av varor och tjänster M = lmportvolymen av varor och tjänster = i procent dividerat med 100 för varor och px exportprisuppgången tjänster med 1968 som basår pm= importprisuppgången i procent dividerat med 100 för varor och tjänster med 1968 som basår D = transfereringsnettot med omvänt förtecken

Efter division med (lá-px) fås

l+p D X-M (---) 2 .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. (2) l+px l+px vilket kan skrivas som

P P D

X-M (ull) 2 . . . . . . . . . . . . . .. (3)

l+px l+px dvs.

D

X-M 2 + E555

. . . . . . . . . .. (4) l+px l+px Den första termen i högra ledet uttrycker det reala finansieringsbehov som svarar mot transfereringsunderskottet och den andra termen den finansiering som krävs på grund av förändrade terms of trade. Den förutsättning som här gjorts innebär att denna term sätts = 0 för prognosperioden.

och får därmed ingen betydelse i beräkningarna. Bland förändrade förhållanden under 70-talet som till sin riktning kan bedömas få viss återhållande effekt i det längre perspektivet på den accelererande prisökning som inträffat i världsekonomin sedan 1969, kan nämnas en ökad internationellt uttalad medvetenhet om inflationsproblemet, som i en rad länder tagit sig praktiskt uttryck i en aktivare pris- och inkomstpolitik än under 60-talet. Till viss del får inflationsproblemet anses bero på den internationella synkronisering av prisrörelserna som sker via utrikeshandeln. En viktig fråga synes därmed bli i vilken utsträckning kostnads- och prisutvecklingen kan dämpas i ledande ekonomier, såsom kanske främst i den amerikanska. Härmed sammanhänger även den ovissa frågan om den depreciering som skett av den amerikanska valutan 1971 och 1972 samt i början av 1973 skall få varaktigt pristryckande effekter på den internationella varuprissättningen. En annan prisåterhållande effekt av de amerikanska valutanedskrivningarna - om än endast indirekt och delvis obestämd - kan komma från en eventuellt åtstramad internationell likviditet till följd av en förväntad - och - i nettot av de amerikanska åsyftad förbättring löpande betalningarna gentemot utlandet. Här spelar även hela frågan om utformningen av det framtida internationella betalningssystemet in dessvärre på ett från prognossynpunkt oöverskådligt sätt. Med dessa allmänna förutsättningar till grund har den svenska exportprisutvecklingen för varor och tjänster antagits bli i genomsnitt 3,0 % per år 1970-1975 och 3,2 % i genomsnitt per år 1972-1977, Den något högre årliga ökningstakten under den senare perioden beror på den låga utgångsnivån 1972, vilken i första hand är hänförlig till en svag prisutveckling för tjänsteexporten under 70-talets första år. Med utgångspunkt i 1970 års exportprisnivå för varor och tjänster och vid oförändrade terms of trade fås därmed fastprisberäknade underskott i transfereringsbalansen, vilka uppgår till ca 2 350 milj. kr 1975 och ca 2 850 milj. kr 1977. Det kan vara intressant att avslutningsvis notera att den fastprisberäkning av transfereringsnettot som skett implicerar att biståndsbetalningarnas andel av BNP blir något högre om denna andel beräknas i fasta än om den beräknas i löpande priser. Detta hänger samman med att BNP: s pris antagits i genomsnitt per år öka något mer än biståndsbetalningarnas prisdeflator, dvs. exportpriserna.

2.3 Export och import av tjänster Under denna rubrik anges några utvecklingstendenser för tjänsteutbytet med utlandet fram t. o. m. 1977. Definitionen av tjänstebalansen avviker i långtidsutredningen något från de definitioner som tillämpas inom riksbanken och nationalräkenskaperna (NR). Den gruppering av tjänste- *

Definitionen av tjänstebalansen följer i långtidsutredningen nationalräkenska-

pemas princip vad gäller uppdelningen av tjänster och transfereringar. Sålunda ingår i tjänstebalansen inte faktorbetalningar, dvs. löner, räntor och utdelningar, inte heller licenser, patent eller försäkringspremier och försäkringsutfall. Med undantag för dessa poster har riksbankens avgränsningar följts beträffande sjöfartsnettot och

balansens poster som gjorts har till syfte att så långt möjligt följa betalningsbalansstatistikens redovisningspraxis men att samtidigt även beakta den gruppering efter produktionssektorer som görs i nationalräkenskaperna och den ekonometriska modellen i långtidsutredningen. Kalkylen över export och import av tjänster sammanfattas i tabell 2. Denna återger prognoserna i LU 70 och det faktiska utfallet för 1970-1972 samt innehåller nya beräkningar för 1975 och 1977. Beräkningarna har utförts i löpande priser. Avslutningsvis redovisas en beräkning av det totala tjänstenettot i fasta priser med utgångspunkt från den ekonometriska modellens resultat.

Transpo rttjän ster Sverige är nettoexportör av transporttjänster. Exportvärdet för dessa uppgick 1972 i löpande priser till preliminärt ca 5 600 milj. kr och importvärdet till ca 3 200 milj. kr. Nettobidraget till tjänstebalansen var 2 250 milj. kr från sjöfarten och drygt 150 milj. kr från övriga transportgrenar. Då har medräknats de i varuimportens cifvärde ingående transportinkomsterna för svenska företag av transporter till Sverige; däremot dock inte de utländska företagens transportinkomster, vilka hittills under 70-talet uppgått till ungefär 1000 milj. kr per år. Vår nettoexport av transporttjänster är alltså inte så stor som sjöfartsnettot anger. Sjöfartsnettots överskott har under 60-talet stigit med ca 5 % i genomsnitt per år. Denna utveckling har fortsatt under 70-talets första år och ligger i linje med den relativt optimistiska framtidsbedömning som LU 70 gav uttryck åt med hänvisning till det omfattande nybyggnadsprogrammet, periodvis fördelaktiga fraktsatser och fortsatt hög tillväxt av det totala världstransportbehovet. Prognosen i LU 70 implicerar för 1972 sålunda ett överskott på drygt 2 100 milj. kr. Prognosen för 1975 var 2300 milj. kr. Det faktiska utfallet för 1972 visar preliminärt ett överskott som är ca 2 250 milj. kr. I det korta perspektivet varierar naturligtvis sjöfartsnettot med exempelvis konjunkturella och av tillfälliga förhållanden föranledda svängningar i fraktmarknadsläget; från goda år som 1968-1970 till från denna synpunkt sämre år såsom 1970-1972. l ett längre perspektiv är det emellertid andra, strukturella faktorer som får betydelse. En sådan är det under 70-talet fortgående kraftiga utbudet av svenska supertankers, vilka synes kunna befraktas till goda fraktsatser. En annan är den märkbart ökade tendens till internationell samsegling i den transoceana

resenettot. Härvidlag skiljer si definitionen i bilaga 2 samt hos riksbanken n ot

från nationalräkenskapernas cci den ekonometriska modellens gruppering. I li et

med LU 70 har vidare en särskild redovisning skett av Övriga transporter. Denna post ingår i nationalräkenskapernas redovisning under den gemensamma beteckningen Transport- oc_h kommunikationstjänster. Hos riksbanken redovisas denna post däremot under Övriga tjänster. Av alla dessa skillnader i redovisning följer att inte heller den återstående posten Övriga tjänster, som i långtidsutredningens redovisning i huvudsak endast innehåller entreprenad- och administrationstjänster samt provisioner, är direkt jämförbar med riksbankens och nationalräkenskapernas motsvarande definitioner.

SOU 1973: 21 189

ooo ooN ooN oom oo.. oom cow

N wo.: va.:

EE T T N: m!

ouoømzwbwoøu

2:325

_bas_ ooo ooN ooo oo.. oo.. ooN cow

:oåomzmommoousu:

N

;z m5. m: T T I

:OO

Noêøåommcøooâu

oN :UCN-

å

3 UOS

mSTmNm_

N

wciomiuov_

N..

oom

:som:

mNN .

omrøö

N.:

:m: omT

.

.auooøänuzomnoooco

_

oom omm oo.. oo.. oo_ oo» om..

.E33

.coiäøx

N .

m5

.

Nu T T 1

:oo

Noomåmoxmaogvoam

:oo å:

oN_ oNm ooo om_ omo omm oo_

.

momsen.:

N

. :av

Nä. T T a u

o .ä :oo

ooo oom ooN omo omo omv

mocmomm

E u

_ouaåmoxmcoaauomáizouo

. S00

N

.

m: T T u D4

Eczwmoouooxao

_

mowmionoamm

omN om_ Nov ooo :a oo.. m5 m2

JMNCMNnC

N .mp3

NS_ Nu T u u 35

:oo

.Noêüzmioom

S00

98:?

:Ezcuov

mNN mo_ NNN ooo mä oo.. No_ Nm_

.ootoøoumcwmo

-Uâm

mczxooâ:

N .ia

:S T T n n :nå

50x2

.ouomcwmuooommcauo

_

uoomcmv

o_

äo m: o: ?o Nom ooo m3

xmuxmm

acovåâocwoum

N 35

macuonaxmcoåäacomma:

E.: T u u :OO

an.:

mvå_ .W350

.§50

_

uno

:du 5.5

å

:MMS

EoToS_

va.: :women .EEE

28.55 Sö_

:uunuøooncømuom

mm .R

...mamman

:oo

Eom

o»

:oo

9:333:

-vwaoumouoco

.âotmbmmåêuw

_ D..

m5_ å:

.uoøosaåusEEoxoño

amma_ .Eu

om

.Små .nu

møioåzøummnoam

3:2.

:oo

maEoaFøF

. :om

“oxå

uocoåcwoou

:otøzmx

.uocâmgoum uoouommnub oozozoomñwmo

.Bo

uowaåmou_

03.52%.: otocoomøwn»

:ooooa

.ozooâz

N

:oo

umeå åta

§5...

EE 5:a

Nm

_

oouåâå

omooâczøazox

;men

åäzsoom

wmiø

S. :av

mcoxcupmäu

ä_

ozåaom

.Saw

»nämnd mâøacn:

_

“Eezm

mom

:§3 “min NEEDM

N N

Små?

å:

.EE N 25m

comta-nertrafiken som inträffat under 70-talet, vilket fått till följd att en allt större andel av det svenska bruttotonnaget chartrats i sådan trafik. Slutligen kan också nämnas den växande närtrafiken med passagerar- och lastfäxjor. Med utgångspunkt i dessa förhållanden har till grund för de reviderade och nya beräkningarna legat en bedömning att svensk sjöfartsnäring, i likhet med vad som synes ha varit fallet hittills, behåller sin internationella konkurrenskraft, vilket skulle innebära att kostnader och intäkter i utrikessjöfarten för de kommande åren i stort skulle utvecklas i samma takt. Om hänsyn därtill tas till den ovannämnda förändringen i intåkternas sammansättning mot en allt större andel charterintäkter med relativt kraftig expansionstakt - andelen kan antas uppgå till inemot 50 %i genomsnitt under prognosperioden synes det rimligt att revidera upp prognosen i LU 70 något. Sjöfartsnettot har därför satts till 2 600 milj. kr 1975, vilket är 300 milj. kr högre än prognosvärdeti LU 70. 1977 förutses ett överskott på 2 900 milj. kr. I likhet med LU 70 redovisas övriga transporter i en särskild grupp. Bland dessa ingår person- och godsbefordran till lands och i luften, postoch teletjänster samt vissa övriga kostnader i samband med transporter. I LU 70 prognostiserades ett överskott på 350 milj. kr för 1975. Denna prognos implicerar ett överskott på drygt 300 milj. kr 1972. Det faktiska utfallet detta år, liksom tidigare år under 70-talet, uppvisar emellertid betydligt mindre överskott. Inom den reguljära luftfarten finns tecken som tyder på överkapacitet och ökande priskonkurrens från charterflygets sida. Hur nettot i lufttrafiken skulle utvecklas fram till 1975 bedömdesi LU 70 bl. a. bero på om SAS:s valutainkomster skulle kompensera utgiftsökningar för utländska flygbolags reguljära trafik på Norden och för deras befordran av svenska charterpassagerare. Mot bakgrund av den faktiska utvecklingen under 70-talet för överskotten i posten Övriga transporter synes viss finnas att - i motsats till anledning den bedömning som gjorts för sjöfartens vidkommande - se med mindre något optimism på den kommande utvecklingen än vad som ordes i LU 70. Överskottet för gruppen Övriga transporter har därför satts till 200 milj. kr 1975, vilket är ca 150 milj. kr lägre än prognosen i LU 70. För 1977 förutses ett jämfört med 1975 oförändrat överskott, 200 milj. kr.

Resenettot Resenettot omfattar i huvudsak svenska turistutgifter i utlandet och utlänningars turistutgifter i Sverige. Resevalutastatistiken innefattar emellertid även utgifter och inkomster av annat slag, såsom s. k. gästarbetares utförsel av kontanter och resecheckar samt betalningar i samband med gränshandel och affärsresor. Resenettot uppvisar det till storleken största underskottet av tjänstebalansens undergrupper. Underskottet i resenettot var 1972 ca 2 400 milj. kr. Bakom denna nettosiffra låg reseutgifter på ca 3 250 milj. kr och intäkter som uppgick

till ca 850 milj. kn 1 LU 70 beräknades reseutgifterna stiga från 2 400 milj. kr 1970 till 3 400 milj. kr 1975, vilket implicerar utgifter på 2 800 milj. kr 1972. Reseintäkterna beräknades öka trendmässigt och uppgå till ca 1 000 milj. kr 1975. Det faktiska underskottet för resetjänsterna 1972 har blivit större än det underskott som impliceras i prognosen i LU 70 för detta år, eller ca 2400 milj. kr mot 2000 milj. kr. För 1975 beräknades ett underskott på 2 400 milj. kr, vilket alltså är av ungefär samma storlek som utfallsvärdet för 1972. De mer allmänna förutsättningar som låg till grund för prognosen i LU 70 var i sammanfattning låga och sjunkande relativpriser för turisttjänster iutlandet, särskilt med avseende på förbilligade transporter, i kombination med relativt hög inkomstelasticitet för dessa tjänster, beroende på ökade möjligheter att flyga från mindre orter i_Sverige och att allt fler har möjlighet till flexibla semestertider inte minst bland pensionärer. Dessa för 60-talet typiska företeelser antogs emellertid under 70-talet bli utsatta för viss mättnad; nya, billiga resealternativ skulle inte hinna tillkomma under prognosperioden, jumbojettransporter skulle inte hinna introduceras, institutionella hinder för prissänkningar och stigande uppehållskostnader på turistorterna skulle medföra en dämpning i turistresornas fortsatta ökning jämfört med 60-talet. Mot denna allmänna bakgrund, som för 60-talets andra hälft för vissa viktiga komponenter på utgiftssidan sammanfattas i nedanstående tablå, gjordes i LU 70 tre kvantitativt preciserade antaganden. Resandevolymen skulle öka trendmässigt, så att 2,6 milj. svenskar skulle besöka länder utanför Norden 1975. Turistutgifterna per person i samband med resor utom Norden, uppskattade till ca 800 kr 1970, antogs stiga till ca 900 kr 197 5. Andelen svensk resevaluta som används vid resor till de nordiska länderna skulle vara oförändrad, ca 30 % av totala resevalutautgifterna fram till 1975. Vad gäller turistintäktema, som under 60-talet hade uppvisat en mycket lugnare utveckling än utgifterna, grundades prognosen i LU 70 på att några märkbart ändrade betingelser för utländska turistresor och turistuppehälle i Sverige inte kunde förväntas inträffa under prognosperioden; någon annan utvecklingstakt än den historiska vore det därför inte motiverat att anta. Det kan som bakgrund till de reviderade beräkningarna vara av vikt att jämföra de tre förutsättningarna i LU 70 med den faktiska utvecklingen under 70-talet hittills, vilken redovisas närmare i tablån på sid. 194 över reseutgifter och antalet inresande svenskar från utlandet 1970-1977. Enligt statistiken över svenska medborgare som inrest till nordiskt - statistik över resandeströmmarna inom passkontrollområde någon - från Norden finns ju inte har resandevolymen stigit ca 1,7 milj. personer 1970 till drygt 2,2 milj. 1972, en ökning med närmare 15 % om året. Denna ökningstakt ligger med andra ord avsevärt över den årliga

En del av den resevaluta som förs ut i form av svenska sedlar och växlas in i utländska banker, återförsäljs inte till Sverige utan säljs direkt till allmänheten i utlandet. Denna del bokförs därför inte i resevalutastatistiken vare sig på intäktseller utgiftssidan. Enligt riksbanken skulle en korrigering för detta bortfall innebära av utgifter och intäkter med vardera uppskattningsvis ca 500 milj. kr

et; 7 . özkning

Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt passkontrallområde 1965-1970. Milj. kr resp. milj. personer 1965 1966 1967 1968 1969 1970 Inresande till nord. passkontrollområde 1,01 1,23 1,30 1,51 1,63 1,72 Utgift (exkl. Norden) per inrest (kr) 728 719 814 746 816 981 Total reseutgift (exkl. Norden) 735 884 1 058 1 127 1 330 1 687 Total reseutgift (inkl. Norden) 1 072 1 253 l 484 l 618 1 886 2 491

ökningstakten under 60-talet, drygt 8 %, som lades till grund för prognoseni LU 70. Reseutgifterna i samband med resor utanför Norden uppgick till 890 kr per person 1972, efter att ha legat högre 1970 och lägre 1971. 1972 års utfall överensstämmer rätt väl med ett trendvärde baserat på perioden 1963-1971. Den förutsedda ökningen till 900 kr per person 1975 i LU 70 synes därmed vara något för låg. Vad därefter gäller andelen resevaluta som används i de nordiska länderna har utvecklingen under 70-talet inneburit en kraftig ökning från 32 % 1970 till nästan 40 % 1972. Det kan slutligen nämnas att de totala reseutgifterna per person, dvs. inkl. den andel resevaluta som används i de nordiska länderna, uppgick till l 500 kr 1972. En icke-parallell utveckling för resandevolym och totala reseutgifter kan, som framgick i LU 70, spårasi statistiken tillbaka till mitten av 60-talet. Mot bakgrund av vad ovan sagts om den faktiska utvecklingen synes det rimligt att revidera den bedömning som gjordes i LU 70. Det förefaller sålunda uppenbart att någon avmattning i resevolymens ökning inte inträffat under 70-talet hittills. Tvärtom märks en tilltagande ökningstakt. Resevalutautgifterna har likaledes fortsatt att öka i en snabbare takt än resandeströmmen, med ett allt större inslag av reseutgifter inom de nordiska länderna. Det verkar som om reseutgifterna varit en anmärkningsvärt konjunkturoberoende komponent i den privata konsumtionen under den senaste konjunkturavmattningen 1971-1972. Invanda föreställningar om den privata konsumtionens relativa stabilitet i konjunkturhänseende har kommit på skam under denna konjunkturnedgång. Men vad gäller reseutgifternas utveckling tycks dock föreställningen om en benägenhet hos hushållen att upprätthålla den konsumtionsstandard för turistresor, som uppnåtts under tidigare år, fortfarande äga giltighet. Vår okunnighet om de faktorer som ligger bakom turistutgifternas ansvällning är emellertid ytterst besvärande. Det är sålunda inte med bestämdhet känt vad exempelvis uppehållskostnaderna i utomnordiska länder egentligen innehåller. Man kan t. ex. ha hypoteser om en till utlandet i samband med turist- och affärsresor förlagd del av privat konsumtion av vissa varaktiga konsumtionsvaror. Men någon säker och statistiskt underbyggd uppfattning om vad som är rena” uppehållskostnader, övrig privat konsumtion, kapitalutförsel för andra ändamål, gränshandel etc. går f. n. inte att ha. Det är sålunda inte säkert att samma konjunkturstabilitet skulle rådai en konjunkturuppgång eller vid en ökad

l3- 193

Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt passkontrollomráde 1970#1977. Milj. kr resp. 1 000-tal personer

Faktisk utveckling Prognos 1970 1971 1972 1975 1977

Inresande till nordpasskontrollområde l 718 2 051 2 239 2 700 3 300 Utgift (exkl. Norden) per inrest pers. (kr) 982 831 894 l 000 l 100 Total reseutgift (exkl. Norden) l 687 l 705 2 001 2 700 3 465 Total reseutgift (inkl. Norden) 2 491 2 761 3 265 4 158 5 590

privat konsumtion totalt. Härtill kommer de oförutsägbara förändringar som kan inträffa i de andra komponenternai resevalutaposten. Till grund för de reviderade och nya beräkningarna har lagts antaganden, vilka sammanfattas i ovanstående tablå. De utomnordiska resorna antas öka i något snabbare takt än vad som förutsattes i LU 70, så att 2,7 milj. personer beräknas inresa 1975 och 3,3 milj. 1977. Å andra sidan är emellertid takten betydligt lägre än den som faktiskt rått under perioden 1970-1972. Turistutgifterna per resenär (exkl. utgifter i de nordiska länderna) har med utgångspunkt i den trendmässiga utvecklingen 1963-1971 antagits stiga till l 000 kr 1975 och l 100 kr 1977, vilket är en uppdragning av den förutsätta medelutgiften i LU 70 med 100 kr för 1975. Slutligen antas utifrån den faktiska utvecklingen 1970-1972 att andelen återköpt svensk resevaluta från de nordiska länderna uppgår i genomsnitt för prognosperioden till 35 % av de totala resevalutautgiftema. Turistintäkterna beräknas öka med närmare 10 % per år i genomsnitt utifrån 1970 års faktiska utfall, vilket innebär en något högre takt än den trendmässiga under 60-talet. Skillnaden motiveras av den förväntade utvecklingen av den svenska konsumentpris-

nivån. Med dessa förutsättningar ger de nya beräkningarna till resultat ett

underskott i resevalutaposten som i löpande priser uppgår till 3 000 milj. kr 1975. Detta är 600 milj. kr mer än prognosen iLU 70. För 1977 blir osäkerheten i prognosen större. Flera mot varandra verkande alternativ står öppna. Den kraftiga stegring av gränshandeln i de nordiska länderna som präglat 70-talets första år kan exempelvis mycket väl tänkas bli avmattad genom en minskning av prisskillnaderna för vissa konsumtionsvaror gentemot de regionala områden som berörs av denna handel. Å andra sidan kan i det längre perspektivet nya resealternativ t. ex. till utomeuropeiska länder i förening med förbilligade transporter bli en verklighet, vilket kan få uppdragande effekt på resevalutautflödet. Stabiliteten i reseutgifternas ökning har dock hittills varit påfallande. Med fasthållande av hypotesen att turistutgifternas ökning inte varierari någon större utsträckning med nedåtgående förändringar i den privata konsumtionens ökning, men att samvariation i uppåtgående riktning inte kan uteslutas, har underskottet i resenettot tentativt beräknats öka till 4 200 milj. kr i löpande priser 1977. Den prognos som lagts fram är i hög grad beroende av de förutsättningar som gjorts beträffande den framtida resandevolymen, uppehålls-

kostnaderna i utlandet och gränshandelns omfattning. En betydande känslighet för variationer i dessa antaganden vidlåder de framlagda beräkningarna. Det kan därför ha sitt intresse att se hur reseutgifterna och därmed, vid oförändrat antagande om reseintäktema, resenettot påverkas av ett annat antagande för uppehållskostnadernas och resandefrekvensens framtida utveckling än i huvudkalkylen. Däremot görs ingen ändring i antagandet om den nordiska gränshandelns relativa andel, detta för att överskådligheten inte skall försvåras. Resandevolymen har i huvudkalkylen antagits öka i samma takt som gällt för perioden 1963-1971, eller med 10 % i genomsnitt per år 1970-1977. Om denna takt består kommer alltså 3,3 milj. svenskar att återvända till nordiskt passkontrollområde 1977, vilket innebär att i genomsnitt varannan svensk i vuxen ålder besöker ett utomnordiskt land detta år. Den uppenbara demografiska gräns som finns för hur många personer i ett svagt stigande befolkningsunderlag som kan förväntas företa turistresor behöver självfallet inte spela någon avgörande roll för reseutgifternas framtida storlek, eftersom resandeintensiteten kan stiga. Ifall detta inträffar kan det vara rimligt - men långt ifrån säkert - att anta att resevalutautgifterna per resenär kommer att ligga något lägre än vad som antagits i den framlagda prognosen. Uppehållstiden per resai utlandet bör ju under denna förutsättning bli något kortare. Utifrån dessa förutsättningar kan resevalutautgifterna per resenär sänkas i förhållande till huvudkalkylen och i likhet med antagandet i LU 70 i stället antas uppgå till oförändrade 900 kr 1975 och 1977, vilket innebär att dessa blir kvar på den nivå som i genomsnitt gällt hittills för 70-ta1et. Till resultat fås då att de totala resevalutautgifterna och därmed resenettot blir 400 milj. kr lägre än i huvudkalkylen för 1975. Motsvarande minskning 1977 skulle bli 1 000 milj. kr. Å andra sidan kan heller inte den möjligheten uteslutas att uppehållsoch andra kostnader per resenär kommer att stiga mer i genomsnitt per år än vad som antagits i huvudkalkylen. En sådan utveckling skulle t. ex. fås om dle antas stiga med 5 % i genomsnitt om året; en ökning som kunde motiveras bl. a. med hänvisning till konsumentprisnivåns årliga uppgångi de främsta turistländerna - allt annat lika. En höjning av medelutgiften utifråm dessa förutsättningar till l 100 kr 1975 och l 200 1977 skulle leda :till ett underskott i resenettot som 1975 är 400 milj. kr större än i huvudprognosen. Motsvarande underskott 1977 skulle bli ca 500 milj. kr större. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att för varje hundratal kronors ökning eller minskning av reseutgifterna i genomsnitt per år och persoin i förhållande till huvudkalkylen skulle de totala resevalutautgifterna och därmed - allt annat lika - även underskottet i resenettot påverkas med ca 400 milj. kr uppåt eller nedåt 1975. Motsvarande ökning eller minskning 1977 skulle bli ca 500 milj. kr. Devn andra förändringen av antagandena innebär att resandevolymen,i likhett med förutsättningen i LU 70, ökar i något lägre takt än enligt huvurdkalkylen. Om det sålunda i stället antas att ca 2,6 milj. personer mot :2,7 milj. enligt huvudprognosen - reser in till nordiskt passkontrollområude 1975, vilket innebär en årlig Ökning med knappt 9 % från

1970 till 1975, blir vid i övrigt oförändrade antaganden de totala resevalutautgifterna och underskottet i resenettot ca 150 milj. kr mindre 1975. Med en sådan ökningstakt skulle 1977 ca 3,1 milj. personer - mot 3,3 enligt huvudkalkylen - resa till utomnordiska länder, vilket skulle medföra en resevalutautförsel som är ca 300 milj. kr mindre än i huvudkalkylen. I kontrast häremot kan faktiska ökningstal för resandevolymen på 14 % om året konstateras för 70-talet hittills. Om exempelvis 2,8 milj. personer i stället för 2,7 milj. enligt huvudkalkylen antas resa till utomnordiska länder 1975, vilket innebär en årlig ökningstakt 1970-1975 som är ca ll %, så skulle de totala resevalutautgifterna och underskottet i resenettot stiga med ca 150 milj. kr 1975. Med en sådan skulle 1977 ca 3,5 milj. - mot ökningstakt personer 3,3 enligt - besöka länder utanför Norden. Den totala resevalutahuvudkalkylen utgiften, inkl. utgifter i de nordiska länderna, skulle då bli 300 milj. kr högre. Sammanfattningsvis skulle i avrundade tal varje hundratusental personer mer eller mindre i förhållande till huvudkalkylen innebära en höjning eller sänkning av resevalutautgifterna med ca 150 milj. kr 1975 och 1977. Det kan för jämförelsens skull slutligen tilläggas att en mekanisk framskrivning av reseintäktema med 10% i genomsnitt per år och av reseutgifterna med 15 % 1970-1977 i enlighet med den faktiskt registrerade ökningstakten under 70-talet hittills skulle leda till ett underskott för resetjänsterna på nästan 4 000 milj. kr 1975 och drygt 5 000 milj. kr 1977, vilket är ca l 000 milj. kr mer 1975 och 1977 äni huvudkalkylen. Det synes mot bakgrund av ovan redovisade beräkningsgrunder föga troligt att en sådan utveckling skulle kunna förklaras av enbart fördyrade levnadsomkostnader isamband med turistuppehälle för allt fler turistresenärer. Redan i den resevalutautförsel som prognoseras äga rum enligt huvudkalkylen finns en del valutatransferering. Denna andel, liksom andelen nordiska reseutgifter, finge då sannolikt höjas avsevärt.

Övriga tjänster Posten övriga tjänster omfattar här i första hand intäkter och utgifter i samband med administration och entreprenadarbeten samt provisioner. En del betalningar bl. a. i samband med land- och flygtransporter, vilka i riksbankens redovisning ingår under en likalydande rubrik, har däremot inräknats i Övriga transporter. För 1972 redovisas preliminärt ett underskott som uppgår till knappt 1 100 milj. kr, dvs. något lägre än det prognosvärde som impliceras för 1972 i LU 70. För undergruppen provisioner, administrationskostnader och entreprenadarbeten överensstämmer däremot prognos och utfall, vilket även gäller för tiden 1970-1972. För 1975 innebär prognosen i LU 70 ett underskott på l 400 milj. kr för posten Övriga tjänster inkl. denna undergrupp. Till grund för den reviderade och framskrivna prognosen ligger istort samma bedömning som i LU 70, nämligen att såväl intäkts- som

kommer att ske i fortsatt hög takt, ca 12 % i utgiftsutvecklingen per år i löpande priser 1970-1977. Någon avmattning genomsnitt förutses inte för de faktorer som hittills påverkat denna utveckling. Detta och administrationskostnaderna, vars gäller om provisionsbetalningarna förutses ske i takt med en fortsatt ökad omfattning av expansionstakt internationell marknadsföring, etablering av försäljningsbolag etc. i utlandet. kraftiga expansion under 60-talet förkla- Entreprenadarbetenas rades i LU 70 med hänvisning till ökad specialisering och stordrift inom byggnadsproduktionen. Härtill kan fogas att en dämpning av byggnadssektorns expansionstakt inom landet under 70-talet synes få till resultat en ökad internationalisering av denna verksamhet med ökad omfattning av betalningar för byggnadstjänster och andra tekniska uppdrag som följd. Utifrån dessa överväganden har underskottet satts till l 400 milj. kr vilket är oförändrat stort jämfört med prognosen i LU 70. 1977 1975, beräknas underskottet i löpande priser öka till l 600 milj. kr. En del av förklaringen till de underskott som registrerats under särskilt är sannolikt bristeri 60-talet, vad avser posten Övriga tjänster, Därför infördes i 60-ta1ets början en redovisningen av exportintäkter. i bl. a. tjänstebalansen. Denna korrigeringspost förutsatkorrigeringspost tes i LU 70 bli höjd med 50 milj. kr om året och uppgå till 700 milj. kr i 1975. Med hänsyn till att redovisningen numer anses vara tjänstebalansen förbättrad har denna korrigeringspost förutsatts uppgå till 400 milj. kri löpande priser för både 1975 och 1977, vilket är 300 milj. kr mindre än det åsatta värdet för 1975 i LU 70. Summering av de enskilda posterna ger för det totala tjänstenettot ett faktiskt underskott i löpande priser som för 1972 uppgår till 675 milj. kr. Detta än det som kan härledas för 1972 i är ca 500 milj. kr större LU 70. Den huvudsakliga anledningen till denna skillnad är det oförutsett stora underskottet i resevalutaposten. Detta har dock i någon mån uppvägts av ett större överskott under 70-talet hittills för sjöfartstjänsterna än prognosen i LU 70 innebär. För 1975 prognostiserades enligt LU 70 underskottet i tjänstebalansen till 450 milj. kr, vilket alltså redan överträffats enligt den preliminära utfallsstatistiken för 1972. 1 de reviderade prognoser som nu läggs fram beräknas underskottet 1975 uppgå till l 200 milj. kr, dvs. 750 milj. kr mer än i LU 70. Till detta resultat bidrar främst en fortsatt ökning av underskottet i resevalutaposten. I motsatt riktning verkar en fortsatt ökning i överskottet för sjöfartstjänstema. Underskottet i tjänstebalansen beräknas 1977 uppgå till 2 300 milj. kr i löpande priser, främst till följd av att sjöfartsöverskottet och underskottet för resevalutorna förutses fortsätta att öka i linje med den prognostiserade utvecklingen fram till 1975.

Beräkning av totala tjänstebalansen i fasta priser

De utfallsvärden och för totala tjänstebalansen och dess prognoser underbalanser som redovisats ovan har varit uttryckta i löpande priser. Den försämring av tjänstebalansen i löpande priser som faktiskt inträffat kan till stor del hänföras till en oförmånlig utveckling av bytesförhållandet med utlandet. Enligt nationalräkenskaperna kan terms of trade för

tjänster beräknas ha sjunkit med drygt l % per år i genomsnitt 1963-1971, vilket är resultat av att exportpriserna under relativt kraftigare fluktuationer än importprisema stigit med knappt 2,5 % per år i genomsnitt och importpriserna med drygt 3,5 %. Tjänstebalansens netto, så som detta är definierat här, ger preliminärt för 1972 ett överskott i 1968 års priser på ca 150 milj. kr mot ett underskott i löpande priser som är 675 milj. kr. För 1975 beräknas underskottet i fasta priser bli 800 milj. kr och för 1977 1 600 milj. kr. Dessa resultat har efter korrigering för vissa definitionsolikheter framkommit ur den ekonometriska modellen. Någon bedömning av prisutvecklingen framöver för de olika delposterna inom tjänstebalansen och därmed den framtida volymutvecklingen för dessa poster har inte gjorts. Den reala utvecklingen för export och import av tjänster har i den ekonometriska modellen bedömts från andra utgångspunkter än de värdeprognoser som redovisats i föreliggande bilaga. En redovisning av modellens resultat ges i bilaga l. Den fristående bedömning som ovan gjorts för totala tjänstebalansen i löpande priser och den volymutveckling som framkommeri modellresultaten implicerar, efter korrigering för definitionsolikheter, en prisutveckling för tjänsteexporten och tjänsteimporten 1970-1977 om igenomsnitt ca 2 1/2 % per år. Det kan här tilläggas att känsligheten för variationer i de antaganden som ligger till grund för värdeprognosen är betydande (jfr diskussionen i samband med resenettot). En ökning av underskottet med ca 300 milj. kr 1975 och 1977 enligt det högre alternativ som framfördes för resevaöutaposten ovan skulle sålunda, med bibehållande av modellens volymberäkning, implicera en högre importprisutveckling än vad som här antagits. Terms-of-trade för tjänster skulle därigenom, i linje med den historiska utvecklingen försämras med 1/2 á l % per âr 1970-1977. Med den relativt låga vikt tjänsterna har jämfört med varorna i totalexporten skulle det krävas en obetydlig långsiktig förbättring av terms-of-trade för varor ca 0,1 % per år - för att kompensera denna försämring. Det antagande om långsiktigt oförändrade terms-of-trade för varor och tjänster som ovan lagts till grund för deflateringen av transfereringsnettot synes väl förenligt med en sådan långsiktig prisutveckling för det svenska varuutbytet med utlandet.

2.4 Export av varor

2.4.1 Inledning

I samband med LU 70 utfördes inom konjunkturinstitutet en fristående prognos för utrikeshandeln l970-1975.2 Syftet med föreliggande studie är att göra en avstämning av den där ingående exportprognosen med hänsyn till den faktiska utvecklingen 1970-1972 och med hänsyn till de förändrade framtidsperspektiv som föranletts av bl. a. de västeuropeiska handelsblockens förändrade struktur, utvecklingen på valutaområdet och

är utarbetat inom konjunkturinstitutet

lbAvinittet

av Hans Olsson och Erik s nn . 2 Export och import 1970-1975. 1970 års långtidsutredning, Bilaga 5. SOU 1971:40.

198 SOU 1973:21

de nyare bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen utomlands och i Sverige. På detta sätt framkommer en reviderad exportprognos för 1970-1975. Vidare har tidsperspektivet utsträckts till att omfatta även utvecklingen av den svenska exporten under 5-årsperioden 1972-1977. Kalkylerna är gjorda i fasta priser. Den exportprognos som gjordes till LU 70 var iförsta hand utformad som en prognos för efterfrågan på svensk export och följde i så måtto traditionen från LU 65. Uppläggningen av den föreliggande studien skiljer från föregångarna. Prognoserna är sig inte på några avgörande punkter således i regel gjorda som efterfrågeprognoser men justerade på sådana områden där utbudsförhållandena motiverat detta. Vissa varugrupper, för vilka efterfrågan spelar en helt underordnad roll för exportutvecklingen, behandlats från utbudssidan. Detta har emellertid med utgångspunkt främst av livsmedel, rundvirke, icke-järnmetaller och gäller exporten bränslen. I avsnitt 2.4.2 behandlas olika internationella faktorer som har för den svenska utrikeshandeln. Avsnittet innehåller först en betydelse redogörelse för den allmänekonomiska utvecklingen på de för svensk viktigaste avsättningsmarknaderna. Därefter behandlas de olika export avtal som ingåtts 1972 eller väntas ingås 1973 mellan EG (de europeiska och EFTA-länderna - främst det svenska avtalet - samt gemenskaperna) en diskussion av deras viktigaste konsekvenser från svensk synpunkt. Vidare berörs de förändringar i valutakursema som ägt rum mellan 1970 och början av 1973, också främst med avseende på konsekvenserna ur svensk synvinkel. Slutligen redovisas antagandena om de svenska exportprisernas förhållande till den framtida internationella prisutvecklingen. l avsnitt 2.4.3 presenteras de reviderade och nya prognoserna för med uppdelning på varugrupper. I ett appendix beskrivs den exporten efterfrågemodell som legat till grund för flertalet varugruppsprognoser.

2.4.2 Allmänna prognosförutsättningar Den internationella ekonomiska utvecklingen

Den svenska exporten är i hög grad bestämd av den internationella importefterfrågan, vilken i sin tur nära sammanhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i utlandet. Ca 85 % av Sveriges utrikeshandel sker med OECD-länderna, varför dessa spelar en helt avgörande roll, när efterfrågan på svensk export skall bedömas. (Jfr tabell 3.) l exportbilagan till LU 70 redovisades en del prognoser beträffande den ekonomiska utvecklingen 1970-1975 i flertalet OECD-länder. För några länder angavs blott BNP; i andra fall även privat konsumtion, bruttoinvesteringar, import och industriproduktion. De i tabell 4 redovisade prognoserna avser de i Sveriges utrikeshandel 14 viktigaste OECD-länderna. Dessa svarar för i runt tal 80 % av Sveriges utrikeshandel. Volymutvecklingen har studerats för BNP, den privata konsumtionen, bruttoinvesteringama (exkl. lager utom för Schweiz och Italien), industriproduktionen, importen (av varor och tjänster) samt Sveriges export till ifrågavarande länder. Några prognoser för den totala

Tabell BZ: 3 Andelar av Sveriges utrikeshandel 1971 Löpande priser, procent

(omfattande Irland, Spanien, Turkiet, Grekland, Jugoslavien)

svenska exportens länderfördelning har dock ej gjorts. Beträffande industriproduktionen föreligger prognoser endast för två länder, Nederländerna och Förenta staterna. I bedömningarna har utfallen för 1971 och 1972 beaktats, ehuru de framför allt för 1972 är preliminära och tämligen osäkra. För 1973 har konjunkturbetingade prognoser av skiftande kvalitet funnits att tillgå för flertalet variabler. Beträffande utvecklingen 1973-1977 har endast trendmässiga årliga ökningstal varit tillgängliga. Om dessa används skulle en risk uppstå att absolutnivåerna för 1975 och 1977 för de bedömda variablerna felskattas i den mån värdena för 1973 avviker från den trendmässiga nivån. För perioden 1970-1975 som helhet har emellertid beräkningar från OECD* kunnat utnyttjas, vilka är av trendmässig karaktär. För några länder, främst Nederländerna och Förenta staterna, har i viss mån också nationella prognoser funnits tillgängliga för 1974 och 1975. Härigenom har riskerna för systematiska felskattningar av utvecklingen 1973-1975 minskat. I vissa fall har emellertid utvecklingen under 1970-1972 avvikit sä markant från OECD: s genomsnittliga prognosvärden, att dessa bedömts vara orealistiska och därför reviderats. För perioden 1975-1977 har uteslutande OECD-prognoser kommit till bruk. För de båda åren har använts samma årliga ökningstal som i OECD-prognosen för 1975-1980. Den årliga tillväxttakt som åsatts perioden 1975-1977 bör således ses som en skattning av den trendmässiga ökningstakt som avser hela perioden 1975-1980. Det har inte varit

l

Expenditure Trends in The OECD Countries 1960-1980 (juli 1972).

Tabell B2: 4 Den ekonomiska utvecklingen i de viktigaste OECD-länderna 1962-1977 Procentuell årlig volymförändring

1962- 1967- 1970- 1970- 1972- 1970- 1972- 1967 1972 1975 1972 1975 1975 1977 Prel. LU 70 Prel. ”Rest” Avstämn. Avstämn. LU 70 av LU 70 av LU 70

Norge

Danmark

Finland Bruttonationalprodukt 3,7 6,7 4,5 3,5 5,1 4,1 4,4 Privat konsumtion 3,7 6,7 4,6 4,1 4,9 4,2 4,3 Bruttoinvesteringar,

Schweiz

Österrike

Storbritannien

Västtyskland

Tabell BZ: 4 (forts.)

1962- 1967- 1970- 1970- 1972- 1970- 1972- 1967 1972 1975 1972 1975 1975 1977 Prel. LU 70 Prel. Rest Avstämn. Avstämn. LU 70 av LU 70 av LU 70

Nederländerna Bruttonationalprodukt 5,3 5,5 4,6 3,5 5,3 3,9 4,2 Privat konsumtion 5,8 5,2 5,5 3,7 6,7 4,2 4,4 Bruttoinvesteringar 8,1 2,9 4,6* - 1,8 (9,1) 3,4 6,6 Industriproduktion 6,3 9,3 5 ,7 ° 7,0 4,8 5 ,4 Import (8,7) 10,7 6,2 6,3 6,1 7,3 ,6 ° Svensk export 2,4 6,2 5,6 - 1,6 10,7

Belgien-Luxemburg

Frankrike

Italien

Industriproduktion

Japan

0,7 26,4 Kanada

Förenta staterna

1968- 1972. Inkl. lager. _ Anm. Tabellen grundar sig på tillgängliga i slutet av februari 1973. lmportprognoserna avser

import av varor och tjänster samt a torinkomster och är således inte fullt jämförbara med utfallstalen, uppgifter

som avser endast varor och tjänster.

202 SOU 1973: 21

möjligt att förutsäga konjunkturläget och de därav betingade avvikelserna från trenden för en så avlägsen tidsperiod. För flertalet länder redovisas en lägre årlig tillväxttakt i BNP 1970-1972 än den som prognoserades i LU 70 för 5-årsperioden 1970-1975. Förenta staterna, Österrike och Schweiz utgör undantag från denna tendens. I allmänhet förefaller tillväxttakten att bli högre under perioden 1972-1975 än under 1970-1972. I föreliggande prognos redovisas för jämnt hälften av länderna under 1970-1975 en högre tillväxttakt än vad fallet var i den äldre prognosen, medan övriga länders prognoserade tillväxttakt i stället nedjusterats. För 1972-1977 har tillväxttakten i flertalet länder bedömts vara något större än 1970-1975. För de 14 ifrågavarande länderna som helhet uppgick tillväxttakten i BNP 1970-1972 till 4,5 % årligen, vilket kan jämföras med långtidsutredningens prognoserade ökning om 4,9 % per år för perioden 1970-1975. I föreliggande prognos har denna ökningstakt uppreviderats något, till 5,1 %. För perioden 1972-1977 har kalkylerats en ytterligare något högre tillväxttakt - 5,5 % årligen. Beträffande importutvecklingen i de berörda länderna är en utvärdering svårare att göra, eftersom LU 70 redovisade importprognoser för endast hälften av länderna. Inget enhetligt mönster kan skönjas i utvecklingen 1970-1972 för dessa länder: några har en högre tillväxttakt än vad som prognoserades för 1970-1975, andra en lägre. Den reviderade prognosen innebär däremot för flertalet av länderna en uppjustering 1970-1975 jämfört med den ursprungliga prognosen. Awikelserna 1970-1972 från de ursprungliga prognosvärdena är i allmänhet större än vad fallet är för BNP, något som till en del kan förklaras med de normalt större konjunkturmässiga fluktuationerna i importen. I tabell 5 har de 14 OECD-ländernas prognoserade import sammanvägts på två sätt. I det första fallet har detta skett med dessa länders resp. import 1970 i löpande priser som vikter, vilket innebär att siffrorna visar ökningstakten i ländernas sammanlagda import. Den andra sammanvägningen har gjorts med resp. länders andelar av Sveriges export 1971 i löpande priser och den utgör ett mått på vad som kan kallas marknadstillväxten för Sveriges export, dvs. den exportökning som skulle erhållas om Sverige behöll sina marknadsandelar. För jämförelsens skull har även de prognoserade ökningstalen för Sveriges export medtagits, vilka redovisas i avsnitt 2.4.3. Det bör dock framhållas att de sistnämnda uppgifterna avser den totala svenska exporten, dvs. även till andra än de 14 nämnda länderna. Tillväxttakten för OECD-ländernas import 1972-1977 är tämligen osäker. Endast mycket tentativa prognoser har nämligen kunnat göras beträffande importutvecklingen 1972-1977 för Japan, Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. OECD-ländernas andel av världshandeln har historiskt sett ökat, dvs. dessa länder har i allmänhet uppvisat en något snabbare tillväxt i utrikeshandeln än övriga länder. De i tabell 5 givna ökningstalen för importen bör därför kanske nedjusteras en aning, ifall de skall tolkas som mått på utvecklingen för världens totala import resp. den totala marknadstillväxten för Sveriges export.

Tabell B21 S De viktigaste OECD-ländernas irnportutveckling samt Sveriges export 1970-1977

Procentuell årlig volymförändring 1970-1972 1970-1975 1972-1977 Prel. Prognos Prognos lmportutveckling, sammanlagd 7,5 9,1 9,1 lmportutveckling, vägd med resp. länders andelar av Sveriges export 1971 6,0 7,7 8,4 Sveriges export 4,7 7,2 8,5 Prognosen för exporten 1970-1975 och 1972-1977 synes ligga väl inom ramen för utlandets importefterfrågan, så som denna ovan mätts. En viss omfördelning av Sveriges export är emellertid fullt tänkbar främst kan den tänkas innebära att EG-länderna mottar en ökande andel av exporten på bekostnad av övriga länder (se följande avsnitt).

Avtalen mellan EG och EFTA-Iänderna Sveriges, Schweiz, Österrikes, Islands och Portugals frihandelsavtal med EG trädde i kraft den 1 januari 1973 och de första tullsänkningarna inom ramen för avtalen ägde rum den l april 1973. Norges avtal med EG förväntas träda i kraft den l juli 1973. Det finska EG-avtalet är färdigt men har ännu (april 1973) inte undertecknats och det är osäkert när detta sker. Fr. o. m. 1973 är Storbritannien, Danmark och Irland medlemmar i EG. Storbritannien och Danmark lämnar därmed EFTA; tullfriheten inom det gamla EFTA-området kommer dock i huvudsak att bestå. EG: s frihandelsavtal med Sverige och de övriga inom EFTA kvarstående länderna (”rest-EFTA-länderna) är likartade. Smärre avvikelser finns främst vad beträffar jordbruksvaror och andra varor som betecknats som känsliga. För industrivaror i allmänhet gäller att de ömsesidiga tullarna avvecklas etappvis enligt nedanstående schema (tullavtrappning i % av ursprungstullen).

För vissa ”känsliga” industriprodukter gäller längre avvecklingsperioder och dessutom en del särskilda bestämmelser. Sålunda kan tullnedsättningen för dessa produkter begränsas till vissa kvantiteter, s. k. indikativa tak (plafonder). De viktigaste svenska exportvaror som berörs av särbestämmelserna är papper och specialstål. Reglerna för dessa produkter diskuteras utförligare i samband med den varugruppsvisa genomgången i avsnitt 2.4.3.

204 SOU 1973: 21

Det svenska frihandelsavtalet omfattar inte jordbruksvaror och produkter från livsmedelsindustrin. För en del varor, t. ex. choklad, bröd och drycker, har emellertid en särskild överenskommelse träffats om vissa ömsesidiga tullättnader. Awecklingen av tullarna mellan de sex ursprungliga EG-länderna (de Sex) och de nytillkomna medlemmarna, Storbritannien, Danmark och Irland, sker efter samma schema som i det svenska avtalets huvudregel, med fullständig tullfrihet uppnådd l juli 1977. Vid detta datum skall också anpassningen till den gemensamma yttertullen vara genomförd. Anpassningen till gemensamma jordbrukspriser sker likaledes etappvis med det sista steget den l januari 1978. Mot bakgrund av den förändrade ekonomiska blockstrukturen i Västeuropa ter sig en viss omfördelning av den svenska utrikeshandeln åtminstone på längre sikt trolig. Vad först gäller importsidan, kommer de Sex gentemot andra länder att erhålla ett förbättrat konkurrensläge på den svenska marknaden, vilket bör leda till en förskjutning i riktning mot ökade andelar i Sveriges import för de förstnämnda länderna. Samtidigt förbättras också dessa länders konkurrensläge gentemot Sveriges hemmaindustri, vilket kan medföra en större total svensk importökning än om inget frihandelsavtal slutits. Detta kan också uttryckas så att de genomsnittliga svenska importpriserna (inkl. tull) sjunker, vilket ger en ökad importefterfrâgan förutsatt att priselasticiteten inte är noll. Det är å andra sidan ingalunda självklart att importpriserna efter tull sjunker med fulla beloppet av tullnedsättningen, utan de utländska exportörerna kan i tullsänkningen se en möjlighet att öka sina vinstmarginaler. Denna företeelse är dock förmodligen mest påtaglig på kort sikt.1 Ett enkelt räkneexempel kan belysa den tänkbara effekten av frihandelsavtalet på totalimporten. Den import som härrör från EG och berörs av avtalet utgör ungefär 30 % av totalimporten. Om den svenska genomsnittstullen är 5 % och tullsänkningen helt slår igenom i de svenska importpriserna samt om vidare importefterfrågans priselasticitet antas vara lika med ett blir importvolymökningen - allt annat lika - ca 1,5 % under loppet av awecklingsperioden 1972-1977, dvs ca 0,3 % årligen. För exportens del leder avtalen till två slags konsekvenser som delvis motverkar varandra: för det första uppstår ett förbättrat konkurrensläge för svensk exportindustri på den ursprungliga EG-marknaden i förhållande till EG-ländernas hemmaindustri och i förhållande till tredje ländersz exportindustri; för det andra inträder ett försämrat konkurrensläge gentemot de Sex i de länder som liksom Sverige erhåller frihandel med de Sex. Det är svårt att kvantitativt precisera effekterna av dessa förändringar och deras nettoresultat för svensk export. Försök härtill har gjorts i samband med de varugruppsvisa exportprognoserna. Nedan skall endast en del mer allmänna synpunkter diskuteras. Det kan först vara av intresse att studera hur den hittillsvarande ekonomiska blockbildningen i Europa påverkat inriktningen av Sveriges export. Hur de svenska andelarna av olika länders import förändrats framgår av tabell 6. I En ytterligare diskussion av dessa problem sker på sid. 209. 2 Med tredje länder avses här de länder som ej tillhör EG och som ej heller ingått (eller väntas ingå) ett frihandelsavtal med EG.

Tabell B22 6 Sveriges andelar av olika länders import 1960, 1967 och 1971 Löpande priser, procent

1960 1967 1971 Norge F1 Danmark Finland 7-*

Nh-p-UJOWDU: wköobaoooxo

Storbritannien _S_chweiz

NPQIQQ» utlösaÄrboim_ NJMUÖÖ

Osterrike Portugal Västtyskland Frankrike

h-wlxh-A wlükvkáü) Mumba bdlxåMhåp

Belgien

©®\O\II\J

Nederländerna Italien . Förenta staterna Kanada

Japan 99.” MÄN) 995 Jåxllx) P95

Källa: OECD.

Andelarna steg på samtliga EFTA-länder under perioden 1960-1967 då tullarna inom EFTA avvecklades. Anmärkningsvärt är att andelsökningarna har fortsatt även under perioden 1967-1971, trots att frihandeln var fullt genomförd redan 1967. Detta kan tyda på att det finns en betydande lag mellan tullsänkning och ökning av handelsutbytet; företag avvecklar ogärna gamla handelskontakter, bankförbindelser etc. - samtidigt som det tar tid att uppbringa lämpliga leverantörer i ett nytt land.. Dessutom kan ett utökat samarbete mellan länderna på andra områden ha påverkat andelsutvecklingen. Beträffande importandelsutvecklingen på de Sex har motsatt tendens gjort sig gällande: med undantag för Frankrike har andelarna minskat, vilket hänger samman med att den interna EG-handeln Ökat snabbare än handeln med övriga länder. De interna EG-tullarna hade helt avskaffats den 1 juli 1968 och därefter har uppemot av 50-procentiga sänkningar den yttre tullmuren ägt rum i samband med Kennedy-rundan. Dessa faktorer har emellertid inte förhindrat ytterligare svenska andelsminskningar. De tidigare nämnda tröghetsfenomenen kan vara en del av förklaringen till detta. Alla de forna EFTA-länderna kommer genom sina avtal att erhålla ungefär samma tullförmåner som Sverige på EG-marknaden. Samtidigt avser man att ytterligare fördjupa det ekonomiska samarbetet inom gemenskapen. Det är också att märka att EG:s yttre tullbarriär för industrivaror som skall avvecklas gentemot EFTA genomsnittligt sett är inte oväsentligt lägre än exempelvis de tullar som under 60-talet avskaffades mellan EFTA-länderna. En rimlig, om än opreciserad bedömning synes därför vara att de svenska importandelsminskningarna på de ursprungliga EG-länderna visserligen kan komma att upphöra men att andelsökningar av samma format som tidigare inträffat på EFTAmarknaden inte är möjliga. De svenska importandelarna på EFTA-länderna kommer av liknande

skäl troligtvis inte att fortsätta att stiga som tidigare, men på grund av marknadströgheten inte heller att på ett markant sätt sjunka under de närmaste åren. En avtrappning av andelsökningarna på de nordiska länderna är - även bortsett från de nya handelsavtalen - sannolik på grund av svårigheten för ett litet land som Sverige att erbjuda ett så diversifierat varusortiment som torde erfordras vid högre importandelar. För Danmarks och Storbritanniens del kan dessutom deras mer långtgående samarbete med de Sex innebära en relativt mer försämrad marknadssituation för svensk exportindustri och andelsminskningar kan på längre sikt inte uteslutas. Sammanfattningsvis gäller sålunda att frihandelsavtalens konsekvenser för den svenska importefterfrågan synes vara entydigt expansiva eftersom en sänkning av de genomsnittliga importpriserna sker. För efterfrågan på svensk export finns två varandra motverkande effekter: den positiva på den ursprungliga EG-marknaden där svenska varor blir relativt billigare och den negativa på de gamla EFTA-länderna där svenska varor blir dyrare i förhållande till varor från de Sex. Den sistnämnda effekten begränsas emellertid av att de ursprungliga EFTA-ländemas (liksom Sveriges) totala importefterfrågan bör öka som en följd av avtalen. Huruvida nettoeffekten på Sveriges handelsbalans går i negativ eller positiv riktning är svårt att uttala sig om.

Förändringarna i kronans värde Betydande förskjutningar i valutakurserna har ägt rum under 70-talets början - framför allt under andra halvåret 1971 och i början av 1973. I tabell 7 anges de procentuella förändringarna i kronans värde mätt i de olika OECD-ländernas valutor. Tabellen har indelats i kortare perioder som avgränsats så att de viktigaste paritetsförändringarna framträder. Förändringarna avser pariteter utom för valutor som flyter, där dei stället baserar sig pâ dagskurserna. De i tabellen medtagna länderna svarade 1971 för 85 % av Sveriges export och 84% av importen. Om förändringarna i kronans värde, uttryckta i resp. länders valutor, vägs med ländernas andelar av Sveriges export resp. import 1971, erhålls två grova mått på den effektiva” förändringen av kronans värde. Under senare delen av 1971 skedde en mindre devalvering, huvudsakligen beroende på att EG-ländernas och Japans revalveringar vägde tyngre än devalveringarna i Finland och Förenta staterna. Devalveringseffekten blir större om vägningen sker med importandelar än om den sker med exportandelar. Detta förklaras främst av att de länder som revalverade mest, Västtyskland och Japan, svarar för större andelar på import- än på exportsidan. Den effektiva revalveringen av kronan under loppet av 1972 kan i stort sett hänföras till punddevalveringen sedan juni 1972. Händelserna i februari och mars 1973 medförde slutligen en effektiv krondevalvering på 2,5 å 3 %. Under denna period revalverade länder som svarar för ca 50 % av Sveriges handel med minst 5 %i förhållande till kronan. Nettoeffekten för hela den behandlade perioden är en mindre devalvering av kronan gentemot det övriga OECD-området. Av Sveriges

Tabell B2: 7 Procentuell förändring i kronans värde uttryckt i OECD-ländernas valutor 1970-1973

1.1.1970- 30.4.1971- 30.12.197l-31.1.l973- 1.1.1970- 30.4.l971 30.12.1971 31.1.1973 30.3.1973 30.3.1973 0,0 0,0 0,0 -5,0 - 5,0 Norge

OECD totalt vågt med exportandelar 0,1 - 0,5 1,9 _2,5 _ 0,9 OECD totalt vägt med importandelar 0,1 _ 1,0 2,0 _2,3 _ 1,5

övriga handel fördelar sig knappt l/3 på statshandelsländerna och drygt 2/3 på övriga länder (huvudsakligen u-länderna). Beträffande de förstnämnda torde det vara tämligen meningslöst att tala om kursförändringar, eftersom deras valutor ej är konvertibla och över huvud taget ej används i internationell handel. Gentemot dessa länder kan därför

kronans effektiva värdeförändring sättas lika med nolL Gentemot övriga

länders valutor har kronan stigit i värde under den berörda perioden. Som räkneexempel kan för denna grupp antas en devalvering om 10% kronan mellan den l januari 1970 och 30 mars 1973. gentemot Resultatet blir då att kronan effektivt revalverats med 0,3% om vägningen sker med exportandelar och att kronan devalverats med 0,2 % om vägningen görs med importandelar. Vid utgången av mars hade Sverige, liksom Danmark, Norge och Österrike, anslutit sig till EG: s valutablock (i vilket ännu inte Storbritannien, Irland och Italien ingår). Det betyder att interventionspolitiken, på så sätt som skett alltsedan våren 1972, kommer att hålla kronan inom en maximal kursmarginal av 2,25 % i förhållande till dessa länders valutor. Gentemot Förenta staterna kan visserligen pariteter härledas, eftersom såväl för dollarn som för EG-valutorna pariteter nominellt fastställts gentemot de speciella dragningsrätterna (och guld). Till skillnad från tidigare har man dock nu inte på någondera sidan förbundit sig att försvara dessa pariteter mellan valutablocken. I denna mening flyter dollarn i förhållande till EG-blockets valutor. Inga nya pariteter har fastställts för Schweiz”, Storbritanniens, Irlands, Italiens och Japans I Nominellt har dock kronan devalverats gentemot öststaternas valutor.

valutor; vidare har Kanada-dollarn ”flutit” alltsedan juni 1970. De länder vilkas valutor fortfarande flyter har dock förklarat västeuropeiska sin avsikt att så snart omständigheterna medger det återgå till fasta kurser. Bilden är tämligen oklar när det gäller valutasystemets framtid. Det internationella reformarbete som f. n. (april 1973) pågår har ännu inte hunnit avkasta några resultat. Så länge ett nytt valutasystem inte har skapats och visat sig fungera tillfredsställande, uppstår risker att den ökade osäkerheten inverkar negativt på det internationella handelsutbytet. Om händelserna under de första månaderna 1973 visar sig utgöra preludiet till en bestående övergång till mer rörliga växelkurser, uppstår likaledes risker att utrikeshandeln hämmas, dels p.g.a. den ökande osäkerheten beträffande växelkurserna, dels därför att kostnadshöjande terminsaffärer torde bli vanligare. I flera av de efterfrågestudier som ligger till grund för exportprognosen ingår analys av effekterna av den svenska exportens relativpris på de olika utländska marknaderna. För att erhålla ett relativpris som är relevant för den utländska köparen har korrigering skett för förändringar i växelkurserna och kända tullsatsförändringar. Härvid att avgöra på vilket land incidensen av uppstår problemet växelkursändringen (eller tullförändringen) faller. Enligt ett enkelt synsätt blir det pris som de svenska exportörerna tar ut oförändrat i kronor räknat, dvs. priset i utländsk valuta bär växelkursförändringen. Det är emellertid fullt tänkbart att en del av den möjliga prissänkningen på utlandsmarknaden vid en svensk valutanedskrivning (resp. utländsk tullsänkning) elimineras genom en höjning av vinstmarginalerna i de svenska exportföretagen. På motsvarande sätt kan en uppskrivning av den svenska kronan tänkas leda till en sänkning av vinstmarginalerna och en relativt mindre höjning av priset på den utländska marknaden. Härigenom skulle kursförändringarnas volymeffekter på exporten reduceras. Vad som i praktiken händer beror bl. a. på förhandlingsstyrkan hos säljare resp. köpare, i vilken valuta priserna normalt sätts, vilket konjunkturläge som råder vid förändringen samt på hur lång sikt man ser effekten. En undersökning som utförts inom Konjunkturinstitutet i samband med devalveringama i Storbritannien, Finland och Danmark 1967 visade att de svenska importprisema föreföll att ha sjunkit relativt litet, vilket skulle betyda att exportörerna tog tillfället i akt att höja sina priser i resp. hemlands valuta. De svenska exportpriserna tycktes överlag ha förändrats mycket litet, vilket betyder att de devalverande ländernas importpriser för svenska varor torde ha stigit med i stort sett kursförändringens belopp. Slutsatsema måste dock betraktas som tämligen osäkra. . Ovanstående undersökning avser endast ett kort tidsperspektiv, nämligen ca l/2 år efter devalveringarna. Pâ lång sikt har här för färdigvaruindustrin att - allt annat lika - till de antagits företagen återgår vinstmarginaler som rådde före kursförändringarna, vilket betyder att endast priserna i importlandet påverkas. I exportprognoserna har förutsätts att prognosperioden fram till 1975 resp. 1977 utgör tillräckligt lång sikt för att de valutakursförändringar som ägde rum i början av 1973 helt skall ha slagit igenom i importländernas prisnivå. Däremot har inga

l4- 209

försök gjorts att förutsäga eventuella framtida paritetsförändringar; kurserna har antagits förbli oförändrade vid den nivå de hade den 30 mars 1973. Mot bakgrund av de upprepade valutakriserna ter sig detta antagande visserligen inte särskilt realistiskt, men att i detta sammanhang söka förutsäga framtida växelkursförändringar, såväl med avseende på riktning och storlek som datering har ansetts vara ogörligt. Antagandet om oförändrade växelkurser fram t.o.m. 1977 bör ses som ett slags normalfall, utifrån vilket man skulle kunna pröva olika hypoteser om framtida förskjutningar i växelkurserna. Antagandets bristande realism mildras kanhända något av att den svenska kronan hittills förefallit vara en genomsnittsvaluta, som varken hör till de utpräglade revalverings- eller devalveringsvalutoma. För enskilda varugrupper kan emellertid bilden bli en annan, om våra viktigaste handelspartners på området ifråga successivt skriver ned eller upp sina valutor i förhållande till kronan.

Prisutvecklingen De svenska exportpriserna steg enligt utrikeshandelsstatistiken med i genomsnitt 3,2% per år mellan 1963 och 1972. Under perioden 1969-1972 var prisstegringarna större, 5,7 % per år. Samtidigt har även den internationella prisstegringen varit kraftigare. I diagram l visas förhållandet mellan Sveriges exportprisindex och prisindex för världsexporten, mätta i samma valuta. På lång sikt har de svenska exportpriserna Ökat något snabbare än världsexportpriserna, vilket främst torde sammanhånga med att den svenska exporten innehåller en förhållandevis stor andel industriprodukter, vilkas priser generellt sett stigit mer än råvarupriserna.

Diagram BZ: l Exportprisindex/Prisindex för världsexporten 1959-1972

1963=l00

l20

av prisindex för exporten av färdigvaror i förhållande

Utvecklingen till prisindex för världsexporten av manufactured goods” åskådliggörsi diagram 2. Även för färdigvarorna förefaller den svenska exportprisökningen på lång sikt ha varit större än ökningen i världsmarknadspriserna. Troligen kan detta delvis förklaras av den specifika sammansättningen av Sveriges färdigvaruexport. I en del av de efterfrågeanalyser som presenteras i avsnitt 2.4.3 ingår den svenska exportens relativa pris explicit som förklaringsfaktor. Det relativa har i allmänhet mätts som kvoten mellan Sveriges priset exportprisindex för resp. varugrupp och något lämpligt prisindex avseende resp. importland och korrigerats för tullsats- och växelkursförändringar. De gjorda prognoserna bygger på antagandet att relativpriset under 1972-1977 kommer att utvecklas enligt samma trendmässiga mönster som under 60-talet? Detta antagande kan vara diskutabelt från flera synpunkter. Man kan sålunda hävda att antagandet är oförenligt med förutsättningen att några ytterligare paritetsförändringar inte komkan såväl mer att äga rum efter mars 1973. Relativprisernas utveckling av ytterligare Å andra framtvingas_ som påverkas paritetsförändringar. sidan efterkrigstiden många exempel på att stora olikheter uppvisar mellan skilda länder ifråga om kostnadsutveckling kan föreligga under lång tid utan att några ändringar i pariteterna genomförs.

Något antagande om den absoluta exportprisnivån är inte nödvändigt

för exportvolymprognosen. Detta krävs emellertid om man vill göra en prognos för exporten i löpande priser och en bedömning av huruvida målet för bytesbalansen kan uppfyllas. Prognosen för exportprisutvecklingen behandlas i avsnitt 2.2.

Diagram B2:2 Exportprisindex för färdigvaror/Prisindex för världsexporten av manufactured goods 1959-1972

l963=l OO IZD

IIO

1 I I I l I T l I I l l 1 I959 60 Gl 62 53 54 55 66 67 68 G9 7D 7I 72

l Enligt LU 70: s definition. Jfr tabell 8. 2 Korrektion har dock gjorts för sådana kända framtida faktorer som bör medföra ett förändrat mönster, främst tullawecklingen inom ramen för EG-avtalet.

2.4.3 Exporter: på varugrupper

Inledning Totalexporten ökade under 1970-1972 med i genomsnitt 4,7 % årligen, en ökningstakt som avsevärt understeg den tillväxt som förutsågsi LU 70, nämligen 7,5 % per år under 1970-1975. Detta måste ses mot bakgrund av den svaga efterfrågan som präglade den västeuropeiska ekonomin 1971 och 1972. Avvikelsen mellan den faktiska utvecklingen 1970-1972 och det prognoserade trendvärdet synes vara särskilt stor för färdigvarudelen av exporten (se tabell 8), vilket kan sammanhänga med att råvarorna regelmässigt ligger före” i konjunkturförloppet och alltså tidigare kom att påverkas av den under 1972 begynnande återhämtningen i Västeuropa. För några råvarugrupper har exportutvecklingen kraftigt överträffat den årliga tillväxttakt som angavs i LU 70. Detta gälleri synnerhet livsmedel och trävaror. Långtidsutredningens reviderade ekonometriska modell för den svenska ekonomin består av 24 produktionssektorer, jämfört med 16 sektorer i LU 70. I var och en av dessa framkommer ett exportvärde som emellertid inte skall ses som en prognos i egentlig mening utan som ett exportkrav, implicerat av dels kravet på totalexportens storlek med hänsyn till bytesbalansen, dels en fördelningsrestriktion för exporten. Denna fördelas på produktionssektorerna i enlighet med en fixerad andelsutveckling. Det är därför önskvärt att fördela också den prognoserade exporten på de olika produktionssektorerna för att möjliggöra en avstämning mot modellens exportkrav. Närmast till hands vore kanske att från början analysera exporten ien disaggregerad form som motsvarar de 24 produktionssektorerna. Så har emellertid inte skett; i stället har den varugruppsvisa uppdelning av exporten som användes iexportbilagan till LU 70 i huvudsak bibehållits. Ett skäl härför är att exportprognosemai hög grad är gjorda från efterfrågesynpunkt medan den ekonometriska modellens 24 sektorer är avsedda att vara homogena med avseende på produktionsstruktur, inte efterfrågestruktur. Vidare är det en fördel från avstämningssynpunkt att bibehålla den tidigare exportstudiens varuuppdelning. Slutligen är det tillgängliga statistiska materialet rikhaltigare för denna sektorindelning. I ett avslutande steg görs en omräkning för att erhålla exportefterfrågan i modellens 18 varusektorer. Omräkningen har tillgått så att exporten inom varje sektor för perioden 1959-1971 har dividerats med den av konjunkturinstitutet prognoserade exporten i den eller de prognosvarugrupper som närmast motsvarar sektorn i fråga. De så erhållna relationstalen har därefter extrapolerats t. o. m. 1977, delvis rent trendmässigt, delvis på basis av särskild information. Slutligen har varugruppemas prognoserade volymökningstal multiplicerats med respektive relationstal, varvid prognoser erhållits för de 18 sektorerna. Resultaten av dessa beräkningar jämte modellens exportkrav redovisas i tabell 9. För den huvuddel av exporten som i första hand bestämts från efterfrågesidan har efterfrågan i princip bedömts i två steg: först de olika importländernas efterfrågan på resp. varugrupp och därefter den del därav som riktar sig mot svenska varor. För de olika varugrupperna har

212 SOU 1973: 21

om

.=E_.Lm›

m D_

lmmm_

o6 m6 m.m _.m 2. m

m6 v6 m6 m.m m6 m.o m6 _.v m6_ m.__ ...E m.m| vd_

mmm_ ›u

om

m

.E=§›

D_ Nm

Hm

Iomm_

o.m 3 v.m v6 m6 mä 5 m6 m6

m.o_

w.m m6 m6 m.

mmm_ m.o_ 061 å _61

om

v._

Immm_ :så:

m6 m.m v.v _.v v.m

m.o v6 _.v v.__

E.

_.m_ m.o_ m6_

mmm_ Qom m.m_1

D_ m.m_ NN_ _ä_ I

| |

om

om

lomm_

mmm

m,_ m.m v.m od m6 om 3 3 m.m v.o 3

v.v m6 ma_

mmm_ D_ m.o| _.__ 3:

w=_.__.=m.=.w_E›_o›

m

mv

lomm_

0._ m.v 3 m6 o._ v6 m.m m... m.v v.v _.m v

mmm_ m.o_

S.

f: m6m å_

m._m| |

e

nanm

lmom_

o._ m.m _.m v6 _.m _6 md m.m 1% m6 m

3 m6 m6 o,... m6_ _.vm

mmm_ o.m1 o.m_

:oåcoooum

Immm_

m6 v.v o.m m6 v6 v.m m.m 3.. v.m m.m v6 NN

mmm_ m6 m.m_ m.v o.vm m6_ m.m_ m.o_

I

om

vom omm mom mmm mm_ mm_ mmm omm mvv mmm mmm ovm o_o omm mmm. omm mmm os..

mmm_

D_ m m _ _ m m m

mmm_

m v _m mm mv 2

.=§:› å m_

om

omm omm mmm mmo mmm mvo oom må ov_ vom mmm mmm nä mmm omm mm_ mmm

...angav

_mv

mmm_

D_ m m v _ m _ v m

mmm_

ä m_ m_ mm mv vv

_.omm 0.8_ m.mom o6v_ m.mmm m.mmo m.mmw m.m_v o.mmm via... §2 v6mm _60_ m.mvm me: mas» o.omm §8 m.mvv

_ m _ _ m _ m _

mmm_

m m_ om mm vm

.§3 m.omm m.omo E; ma» .äs ...SM m.mvm memo §8 v6mm mama mámo 35 3:. m6om an.: msk

m6mo_

_ m m _ m _

_mm_

m m_ 3 om NM

E

v6mm o.mmm 92m o.mm_ o._mm 32 §3 _._mm 6.5. m6om m.vvv §8 ...må m.moo Emm m._mm m.omm adam

mSTcS_

n_

Så

_ m _ m _

omm_

_ m m

m_ mm mm mm

.EE S

:cec

En?

9805:59

møuzåm _oäâäüu

. såå :§3

3.55.22. _oäüêuø_

w

.Båøvouømuaawxuoxø

52:_ _uomxo

ä: :oo ._00 :oo

Såå_

.o=.zossm_.oxo_

Såå_

ä.. -i

Em :oo

83:53

u

oåâaå

a

_avsåg_

m

.SoH

E355.: :gasen axasov. :uimbm

.EE

määm

.Sååå 5.5.3 aääo

“m “m ö

:så mmm_ 32:2

En_

SOU 1973 :21

Tabell B2:9 Sveri sexport av varoriolika sekt0rer1970-1977 _ En jämförelse mel an Konjunkturinstitutets efterfrågebaserade exportprognos och exportkravet enligt långtidsu tredningens modellresultat

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1968 års

5 Konkurrensutsatt livsmedels-

industri 160 5,1 5,1 0,1 0,1 6 Dryckesvaru- och tobaks-

industri 29 21,2 21,2 10,4 10,4 7 - Textil- och beklädnads-

industri 1 060 10,4 10,4 13,9 13,9 8 Trä-, massa- och pappers-

12 Petroleum- och kol-

industri 327 4,0 4,0 5,7 5,7 13 Jord- och stenindustri 282 10,5 9,3 6,2 2,8 14 Järn-, stål- och metallverk 3 035 6,1 6,7 7,7 7,8 15 Verkstadsindustri exkl. varv 13 084 8,2 8,1 10,0 9,6 16 Varv l822 6,6 8,6 10,4 9,0 17 Övrig tillverkningsindustri: 176 12,0 10,8 10,6 7,0 18 E1-, och vattengasverk 37 15,8 15,8 6,0 6,0

Summa 31622 7,2 7,0 8,5 7,7

z Modellens ökningstal är exogent prognoserade och identiska medkonjunkturinstitutets beräkningar. Fördelningen av exporten mellan sektorerna 9, 10, 13 och 17 har 1 konjunkturmstitutets berakmngar på grund av exportens ringa storlek gjorts skönsmässigt.

emellertid tillvägagångssättet i resp. prognosmoment varit ganska olikar-

tat. I en del fall har relativt enkla förfaranden måst tillgripas, i andra har

ansatser av ekonometrisk typ utnyttjats.

I det följande sammanfattas metoder och resultat från analysen av de

olika exportvarugrupperna. 1 tabell 8 återfinns en sammanställning av den

historiska exportutvecklingen för varugrupperna, prognoserna i LU 70

för 1970-1975 samt de reviderade och nya beräkningarna för

1970-1975 och 1972-1977,

Trävaror

Exporten av sågade och hyvlade barrträvaror ökade mycket kraftigt under perioden 1970-1972 eller med 10,8 % årligen. 1 LU 70 förutsades

en genomsnittlig årlig ökning om endast 4,4 %. Bakom den kraftiga

ökningen låg till en del det kraftiga bostadsbyggandet i Västeuropa.

Ytterligare en faktor som bidragit till den stora exportökningen är att

Sveriges viktigaste konkurrenter haft utbudssvårigheter. Finlands export tycks ha hämmats av virkesbrist och även Sovjetunionen och Rumänien

har haft svårigheter att exportera kvantiteter i den utsträckning som

trävaror till efterfrågats. Kanada, som normalt exporterar mycket sålt huvuddelen av sin produktion till Förenta Storbritannien, har bostadsbyggandet därstädes. staterna på grund av det omfattande faktorerna till den svenska expansionen i Flera av de bakomliggande 1970-1972 är sålunda av kortsiktig art och det finns trävaruexporten

att vänta ökningstal av samma storlek

knappast anledning sig

1972-1975. I LU 70 användes en omfattande modell för efterfrågan på svensk

Denna modell har emellertid inte använts i den föreligganträvaruexport. I stället har utnyttjats den efterfrågebedömning som gjorts de prognosen. Resultatet av dessa beräkningar visar

av den skogspolitiska utredningen)

torde bli så stort att exportutvecklingen snarare att exportutrymmet kommer att begränsas av utbudsmöjligheterna än av efterfrågan. Följande den historiska och utredningens framtidsbetablå belyser utvecklingen

dömning.

Årlig ökning, milj. m3 Sveriges andel av ökningen Förbrukning Import från Sverige

1965- 1965- 1965- 1965- 1960- 1965- 1975 1980 1975 1980 1965 1980

De Sex + Stor- 3,40 1,20 1,50 4 % 45 % britannien 2,60 Europa utom de Sex, Storbritannien, Finland 0,84 1,12 33 % 35 % och Sverige 2,40 3,20

Källa: SOU 1973: 14 kap. 3, tabell 9.

En växande andel av förbrukningen inom de traditionella importlän-

derna i Europa väntas bli tillgodosedd genom ökad hemmaproduktion.

Att Sveriges andel av försörjningen ändå stiger beror främst på att deni av exportutbudet torde vara obetydlig. Vidare Finland möjliga ökningen har som tidigare med viss framgång konkurrerat på den Rumänien, aviserat betydande utbudsminskningar, också västeuropeiska marknaden,

beroende på virkesbrist. utredningen föreligger för närvarande ingen Enligt skogspolitiska virkesbrist är onödigt i Sverige; man anser snarast att virkeskapitalet den i detta relativt korta perioden fram till stort. Under sammanhang inom sågverksindustrin i 1975 resp. 1977 är det emellertid kapaciteten högre grad än virkestillgången som begränsar exportutvecklingen.

Den reviderade bedömningen av trävaruexporten 1970-1975 ger till

resultat en årlig ökningstakt på 7,8 % att jämföra med 4,4 % enligt den

prognosen. För perioden 1972-1977 har en årlig genomsnittlig tidigare det är härvid att märka att 1972 års ökning på 5,5 % kalkylerats; exportvolym ligger på en mycket hög nivå.

l SOU 1973: 14, i synnerhet kap. 3 och 5. 1 Mål och medel i skogspolitiken. utredningen utnyttjades bl. a. FAOlECEzs material vid efterfrågebedömningen.

Rund virke

Exporten av rundvirke, som till övervägande del går till Norge och består

av massaved, minskade med över l/3 från 1970 till 1972. Orsaken till den

kraftiga nedgången var dels att exporten 1970 låg på en onormalt hög nivå till följd av stormfällningarna hösten 1969, dels att produktionen inom den norska träförädlingsindustrin sjönk 1971-1972.

Prognosen för rundvirkesexporten är i första hand en utbudsprognos.

Efterfrågan på svenskt rundvirke blir framgent förmodligen relativt stor främst beroende på en väntad kapacitetsökning inom den norska massaindustrin fram till 1974. Också från Finland och Östtyskland kan man räkna med en betydande efterfrågan. Hela denna efterfrågan kommer knappast att tillgodoses eftersom den svenska skogsindustrin väntas efterfråga stora kvantiteter.

En nedjustering av LU 70:s prognos för 1970-1975 har på dessa grunder ansetts befogad. Exportvolymen väntas per år sjunka med i genomsnitt 3,1 % 1970-1975 och öka med 8,4 % 1972-1977. Det är vid tolkningen av dessa ökningstal att märka att 1970 års export var extremt

stor medan den 1972 var osedvanligt liten.

Massa

Massaexporten minskade med i genomsnitt l % per år under Z-årsperioden 1970-1972, vilket emellertid inrymmer en kraftig minskning under 1971 och en 1972. ökning I LU 70 prognoserades för perioden 1970-1975 en årlig ökningstakt om 2,8 %.

Liksom i LU 70 har

massaexporten bestämts i två steg: först har för de

viktigare avnämarländerna importefterfrågan och på massa beräknats därefter har en bedömning av den svenska andelen härav gjorts. I det första steget har härvid använts en För försörjningsbalansansats. vart och ett av 14 länder (EFTA: s och EG: s nuvarande medlemsstater

utom Island och Irland samt Förenta staterna och Kanada) har Sverige, för åren 1970-1977 upprättats grova massabalanser av formen import + produktion = konsumtion + export. Från lager har således bortsetts.

För att prognosera produktionen har först

kapacitetsutvecklingen i de

olika länderna bedömts. Detta har för 1971-1976 skett med ledning av

FAO:s prognosen För

1977 har en trendframdragning gjorts. Produktionen har sedan beräknats med hjälp av de i LU 70 estimerade

ekvationernaz, vilka anger produktionen som

linjära funktioner av kapaciteten.

Konsumtionsutvecklingen har beräknats med hjälp av ekvationerz,

vilka för varje land anger konsumtionen av pappersmassa som en linjär funktion av pappersproduktionen. (Beräkningen av pappersproduktionen beskrivs i följande avsnitt.)

Flertalet av de ifrågavarande länderna har en tämligen ringa pappersexport och exportutvecklingen för dem har därför beräknats schablon-

Wood, Pulp and Paper Capacities, FAO. (Arlig publikation.) 2 För de fullständiga speciñceringama av de ekvationer som anvants hänvisas till u __ _ _

SOU 1971: 40, s 59-60.

mässigt. Härigenom har det blivit möjligt att erhålla den totala importvolymen för varje land med hjälp av massabalanserna. Några - Förenta och Kanada länder Finland, staterna år betydande massaexportörer och mottar en mycket ringa export från Sverige (Förenta staterna importerar däremot avsevärda kvantiteter från Kanada). De tre nämnda ländernas pappersimport från Sverige har åsatts skönsmässiga värden och någon importandelsberäkning har inte gjorts. I LU 70 användes särskilda ekvationer för att ange de svenska andelarna av de viktigaste avnämarländernas import. I föreliggande prognos har en mer tentativ ansats utnyttjats varvid viss hänsyn tagits till utbudsfaktorernas betydelse. Ett antagande om konstanta importandelar under tiden fram till 1977 skulle medföra en exportvolymökning som ansetts överskrida utbudsmöjligheterna så som dessa framkommit med hjälp av industrienkätem En liten minskning av de svenska importandelarna har därför bedömts vara sannolik. Övriga länder än de ovan behandlade svarar i runt tal för drygt 15 % av den svenska massaexporten. Under perioden 1959-1971 mottog dessa en trendmässigt svagt ökande andel av exporten. Å andra sidan är bilden sedan mitten av 60-talet mindre entydig och det har antagits att övriga länders massaimport från Sverige kommer att öka i samma takt som de svenska massaleveransema till de större importländema. För perioden 1970-1975 har för den totala massaexporten prognoserats en årlig ökning om 3,2 %, vilket innebär en obetydlig upprevidering i jämförelse med den tidigare prognosen. För perioden 1972-1977 har beräknats en tillväxttakt om 5,3 % årligen.

Papper Exporten av papper ökade 1970-1972 med 4,7 % per år, dvs. i en väsentligt lägre takt än den som angavs i LU 70 för 1970-1975 (9,4 %). Den låga ökningstakten, som i stort sett var hänförbar till stagnationen 1971, sammanhänger bl. a. med en svag förbrukningsökning i Västeuropa. Den i LU 70 använda modellen för att prognosera den svenska pappersexporten består av tvâ delar. Den ena delen avser att beräkna den totala importefterfrågan i utlandet, den andra att estimera de framtida svenska importandelama hos de viktigaste avnämarländerna. Vad gäller beräkningen av den totala utlandsefterfrågan har här använts i princip samma tillvägagångssätt. För samma 14 länder som imassaprognosen har upprättats grova pappersbalanser för 1970-1977. Konsumtionsutveck-

lingen i de europeiska länderna har härvid bedömts med hjälp av FAO/ECE: s prognoser? För Förenta och Kanada har separata staterna

konsumtionsprognoser utarbetats. Den oväntat svaga konsumtionsutvecklingen i världen under 1970-1972 har dock föranlett att FAO/ECEzs prognoser för flera länder nedreviderats något. Kapacitetsutvecklingen 1971-1976 har antagits ske i enlighet med de prognoser som angivits av FAO.3 För 1977 har en trendframdragning å Se bilaga 3, Svensk industri 1972-1977, avsnitt 3.4.3. European Timber Trends and Prospects 1950-1980, Geneve 1969. World Pulp and Paper Capacities. FAO. (Årlig publikation.)

gjorts för resp. länder. Produktionen av papper i vart och ett av länderna har därefter beräknats med hjälp av de i LU 70 estimerade ekvationerna, vilka anger produktionen som en linjär funktion av produktionskapaciteten. Exporten är obetydlig för flertalet av de ifrågavarande länderna och har därför endast åsatts trendmässiga värden. Därefter har den totala importvolymen erhållits genom ”pappersbalansernf”. Norge, Finland, Förenta staterna och Kanada har en ringa import från Sverige och denna har därför åsatts trendextrapolerade värden. De framtida svenska importandelarna på de viktigare avnämarländerna torde bl. a. bestämmas av den fortlöpande ekonomiska integrationen i Västeuropa. För huvuddelen av den svenska exporten av papper, papp och pappersprodukter skall tullarna gentemot de Sex awecklas under en l 1-årig övergångsperiod. Samtidigt kommer tullar att tillfälligt äterinföras för vår export till de nyblivna EG-medlemmarna Storbritannien och Danmark. Som exempel i nedanstående tablå har antagits en tull om 12 %, vilken gäller för en betydande del av EG: s pappersimport från Sverige. (För produkter med annan tull än 12 % gäller samma tullavvecklingsperiod och motsvarande tullavtrappning.)

Awecklingstakten mot de sex ursprungliga EG-medlemmarna blir som synes ganska långsam under den första delen av övergângsperioden; sålunda kvarstår den I juli 1977 2/3 av den ursprungliga tullen. Tullnedsättningen kan ytterligare komma att begränsas till vissa kvantiteter, de s. k. indikativa taken (plafonderna) som fastställs med utgångspunkt i den genomsnittliga importen från Sverige 1968-1971, med en uppräkning om högst 5 % årligen. Dessa tak gäller alla viktiga papperssorter som Sverige exporterar utom tidningspapper, som exporteras tullfritt. Storbritannien och Danmark har beretts möjlighet att upprätta vissa tullfria kontingenter gentemot Sverige,vilka beräknas på liknande sätt som de indikativa taken. Tullfriheten kommer för Danmarks del att täcka större delen av importen från Sverige medan den tullfria andelen av Storbritanniens import torde bli mer begränsad.

1 den fullständiga speciñkationen av ekvationerna hänvisas till SOU 1971: 40,

sid. 5 . Pär

I föreliggande prognos har antagits att de svenska importandelarna i de viktigare avnämarländerna förblir i huvudsak oförändrade. Som skäl härför kan anföras att tullavtrappningen gentemot de Sex blir tämligen obetydlig under de första åren och dessutom kan komma att begränsas av plafondsystemet. Gentemot Storbritannien och Danmark införs visserligen tullar men deras betydelse minskas av de tullfria kontingenterna samt av att tullarna är begränsade i tiden, vilket torde påverka de svenska pappersexportörerna i deras långsiktiga planering. För samtliga EG-stater kan vidare en viss ”lag” göra sig gällande, varför mer avsevärda andelsförändringar ter sig sannolika först på längre sikt. Slutligen bör observeras att eventuella andelsförändringar gentemot de Sex å ena sidan och Storbritannien och Danmark å andra sidan torde gå i motsatt riktning, varför de åtminstone delvis kan tänkas upphäva varandra. För övriga länder (utöver de 14 ovan behandlade), vilka sedan mitten av 60-talet regelmässigt mottar ca 20 % av den svenska pappersexporten, har antagits en årlig importökning från Sverige i samma takt som för huvudimportörerna. Träfiberplattor samt varor av pappersmassa, papper och papp har exkluderats från ovanstående beräkningar. För dessa kategorier, värdemässigt motsvarande drygt 10 % av den totala pappersexporten, har separata exportprognoser utarbetats. För perioden 1970-1975 har för den totala pappersexporten erhållits en årlig ökning om 7 %, vilket innebär en nedrevidering jämfört med prognosen i LU 70. För tidsperioden 1972-1977 har beräknats en tillväxttakt om 7,7 % årligen. Tillväxttakten i pappersexporten har prognoserats sjunka något mot slutet av perioden 1972-1977. Detta beror på att ökningstakten i papperskonsumtionen i Västeuropa och Nordamerika förväntas dämpas något under andra hälften av 70-talet.

Järn ma lm I LU 70 angavs för järnmalmsexporten en årlig volymökning 1970-1975 på 6,9 %. Utvecklingen under perioden 1970-1972 har resulterat i betydligt lägre ökningstal, i genomsnitt 4,2 % per år. Delvis sammanhänger detta med den minskade stålkonsumtionen i Västeuropa under denna tid men dessutom synes de svenska marknadsandelarna ha sjunkit. De översjöiska järnmalmsproducenterna, främst Australien, Liberia och Brasilien, har gjort betydande marknadsinbrytningar i Europa. Dessa leverantörer har kunnat hålla låga priser och dessutom gynnats av de låga fraktsatser som rått. Efterfrågan på svensk malm är i hög grad beroende av de ovannämnda konkurrensförhållandena. Flera nya gruvor har börjat tas i bruk i Australien och konkurrensen på Västeuropa från detta land kommer troligen även i framtiden att bli märkbar, även om en betydande del av den australiensiska produktionen framgent kommer att avsättas på den japanska marknaden. Den australiensiska malmen är av god kvalitet och dess brytningskostnader är låga, vilket medför att den även vid relativt höga fraktsatser är konkurrenskraftig. Ett Ökat utbud av stål från Japan kan dessutom minska behovet av järnmalm i Västeuropa.

SOU 1973: 21 219

Ett sätt för svenska malmexportörer att möta den hårdnande konkurrensen är att i stigande utsträckning förädla malmen, t. ex. till kulsinter, som redan nu exporteras i starkt ökande kvantitet. Malmens kvalitativa aspekt är av stor betydelse, i synnerhet som en betydande del av den lappländska malmen är fosforrik, medan moderna stålframställningsmetoder i stor utsträckning bygger på fosforfattig malm. I likhet med LU 70: s tidigare kalkyl är den nya prognosen en branschbedömning. Den ursprungliga prognosen för 1975 har betraktats som något för hög och den årliga genomsnittliga ökningstakten 1970-1975 har nedreviderats till 5,7 %. För perioden 1972-1977 anges samma ökningstakt, 5,7 %. I dessa beräkningar förutsätts ett ökat inslag av förädlade malmprodukter som betingar högre priser än styckemalmen. I ton räknat blir därför exportutvecklingen blygsammare.

Livsmedel Utvecklingen av livsmedelsexporten 1970-1972 överträffade vida prognosen i LU 70 för 1970-1975. Ökningstalet 1970-1972 blev inte mindre än 27 % per år medan prognosen angav 8 %. Dels har de goda skördarna 1971 och 1972 medfört stora produktionsöverskott av spannmål och oljeväxter, dels har fläskexporten ökat mycket kraftigt. Prognosen för livsmedelsexporten är gjord utan hänsyn till efterfrågan; exporten inom den reglerade livsmedels- och jordbrukssektorn bestäms huvudsakligen av produktionsöverskotten. Exporten inom den mindre omfattande icke-reglerade sektorn har blott extrapolerats. De hittillsvarande exportöverskotten har rimligtvis varit betydligt större än vad jordbrukspolitiken syftat till. Den odlade åkerarealen för fodersäd och brödsäd har sålunda stigit med ca 9 % från 1967 till 1972. Detta sammanhänger med att nötkreaturen i allt större utsträckning stallfordras samtidigt som antalet djur trendmässigt minskar. Den besådda arealen har antagits upphöra att öka och normala skördeutfall har förutsatts. Oljeväxtarealen förväntas dock öka ytterligare samtidigt som å andra sidan en större del av produktionen avsätts inom landet, varför exportöverskottet blir proportionsvis mindre. Nötköttsexporten väntas bli ungefär oförändrad, medan fläskexporten bör komma att sjunka något till följd av minskad suggbetäckning. Bedömningen av utvecklingen 1970-1975 avviker inte nämnvärt från prognosen i LU 70. Volymökningen har kalkylerats till 8,3 % per år, varvid bör observeras att 1970 års export var osedvanligt liten. För 1972-1977 prognoseras en ökning med 0,9 % årligen.

Icke-järnmetaller Exporten av icke-järnmetaller, dvs. främst aluminium och koppar, ökade 1970-1972 med 8,3 % per år, vilket är mer än prognosen i LU 70 som angav en årlig ökning på 5,8 % 1970-1975. Exporten är beroende av efterfrågan inom landet och sammanhänger i mindre grad med variationer i den internationella efterfrågan. Prisnivån på den internationella metallmarknaden synes dock spela en viss roll för exportutbudets storlek.

Någon mer genomarbetad översyn av prognosen har inte gjorts. Den årliga genomsnittliga tillväxttakten för 1970-1975 har främst med hänsyn till den faktiska utvecklingen 1970-1972 uppreviderats till 7,4 %. För 1972-1977 har räknats med en ökning på 6,5 % årligen.

Bränslen För bränsleexporten prognoserades i LU 70 för 1970-1975 en obetydlig årlig minskning om 0,5 %. Under perioden 1970-1972 har emellertid en uppgång skett. Exporten av mineraloljor o. d. är obetydlig i jämförelse med importen av motsvarande produkter men svarar likväl för huvudparten av den ringa svenska bränsleexporten. Under 1975 beräknas preliminärt OK: s och Texaco: s oljeraffinaderi stå färdigt, varför en viss exportökning av raffinerade oljeprodukter, främst till Norge och Danmark, förefaller trolig, åtminstone under de år som närmast följer därefter. Fram t. 0. m. 1975 väntas vidare samkörningsförbindelserna för elkraft mellan Sverige å ena sidan och Norge och Danmark å andra sidan ha byggts ut och en viss ökning i elkraftsexporten ter sig sannolik. I den reviderade prognosen framkommer en genomsnittlig årlig ökning av

bränsleexporten 1970-1975 på 5,4 % och 1972-1977 på 5,0 %.

Övriga råvaror Denna varugrupp är tämligen liten och består bl. a. av hudar och skinn, diverse malmer samt rayonull. Ökningstakten under 1970-1972 blev något lägre än den prognoserade trenden 1970-1975; l % att jämföra med 2,8 % per år. Någon större revidering av prognosen för 1970-1975 har inte ansetts befogad. För perioden 1972-1977 har en genomsnittlig årlig tillväxt på 4,1 % beräknats.

Verkstadsproduk ter av verkstadsprodukter (här räknat exkl. fartyg, flygplan och Exporten men inkl. en nyckelroll för vapen, personbilar) spelar genom sin storlek den svenska exporten, speciellt som varugruppens andel av totalexporten stigit och beräknas fortsätta att stiga. Under perioden 1970- 1972 har förhållandevis låga ökningstal noterats för verkstadsexporten, nämligen 2,9 % per år, vilket är avsevärt lägre än LU 70: s prognos om en årlig volymökning på 8,3 % under 1970-1975. Högre ökningstal är dock troliga under det förväntade internationella konjunkturuppsvinget 1973 och framöver. Prognoserna för verkstadsexporten har måst göras med ett ganska bristfälligt statistiskt underlag. I samband med den tidigare prognosen i LU 70 gjordes en tämligen renodlad efterfrågeansats med separata importfunktioner och andelsfunktioner för de flesta mer betydande avsättningsländerna. Härvid mättes exporten och den utländska importen i löpande priser, varefter det erhållna exportprognosvärdet i efterhand dceflaterades med ett extrapolerat värde på prisindex för verkstadsprodukter. Skälet till att detta förfarande tillämpades var att prisindexserierna

SOU 1973: 21 221

ansågs alltför bristfälliga. Dessa är nämligen i princip beräknade som kilopriser (enhetsprisindex) och utesluter därför inte de prishöjningar som beror på kvalitetsförbättringar, vilka rätteligen borde bokföras som volymökningar. Under 60-talet var prisutvecklingen - mätt med enhetsvärdeindex måttlig, ca 3,5 % per år, och uppvisade ganska små variationer. Det kunde förmodligen med visst fog hävdas att större delen av dessa prishöjningar var hänförliga till kvalitetsförbättringar och att värden i löpande priser approximativt motsvarade volymsiffror. Under 1969-1972 har prisindexstegringar av en helt annan storleksordning ägt rum; i genomsnitt nära 8 % per år, varav en betydande del torde representera verkliga prishöjningar. Härigenom blir måhända den tidigare ansatsen mindre lämplig att använda. För det första införs ett specifikationsfel i ekvationerna: en importökning i löpande priser som endast är ett uttryck för att priserna stigit är rimligen av en annan karaktär än en reell importökning. För det andra - och kanske allvarligare - måste den slutliga volymberäkningen ske med hjälp av en prognos för enhetsvärdeprisindex, en prognos som i ljuset av de senaste årens prisutveckling ter sig mycket svår att göra. En alternativ ansats där exporten mäts i fasta priser har därför prövats för verkstadsprodukterna. I denna ansats har importfunktionen för respektive avnämarland och den funktion som anger den svenska andelen härav dragits samman till en s. k. reducerad form, genom att importfunktionen substituerats i andelsfunktionenÅ Den form i vilken ekvationerna estimerats är P 52 =

Uøa eøst

XS BOYB, [J54

dä: = XS Sveriges export till resp. land (i fasta priser) Y = irnportgenererande efterfrågan i landet (t. ex. BNP) P J55 = förhållandet mellan svenskt exportpris och hemmamarknadspris Ph för importlandet

U = ledig kapacitet alt. kapacitetsutnyttjande i importlandet = s ledig kapacitet alt. kapacitetsutnyttjande i Sverige t = tiden

Beroende variabel i ekvationerna är således exporten i fasta priser till resp. land. (Personbilsexporten har vid estimationen exkluderats från verkstadsexporten och behandlas separat.) Förutom det tidigare nämnda problemet med kvalitetsförbättringarna introduceras här ytterligare en felkälla, nämligen den att exporten till olika länder har måst deflateras

med samma prisindex.: Dels kan prisutvecklingen till skilda länder vara

1 Se vidare appendix. 1 Ett motsvarande fel finns emellertid också implicit i den äldre ansatsen, där man utnyttjade Sveriges andel i avnämarlandets import - i löpande priser - som mått på marknadsandel.

olika för exakt samma vara, dels varierar varusammansättningen inom varugruppen iexporten till olika länder. Som mått på importgenererande efterfrågan har använts BNP, konsumoch industriproduktion i varierande konstellationer för tion, investeringar de olika avnämarländerna - för flertalet länder dock endast BNP. Prisvariabeln är väsentlig eftersom avsikten är att med dess hjälp skatta åtminstone de direkta av Sveriges frihandelsavtal med EG. priseffekterna I nämnaren till kvoten för relativpriset skall i princip stå priset på hemmaproduktionen i resp. land. Som mätare på detta har i regel använts ett för investeringsvaror eller industriprodukter. Prispartiprisindex variabelns täljare innehåller det svenska exportprisindexet med korrektion för den genomsnittliga tullnivån varje år och med korrektion för växelkursändringar. Tullsatserna har förändrats relativt kraftigt inte bara inom EFTA utan också för Sveriges export till EG till följd av dels till den gemensamma yttre tullmuren 1960-1968, dels anpassningen Kennedyrundans tullsänkningar 1968- 1972. Variablerna för kapacitetsutnyttjandet har framför allt en konjunkturell inverkan och är på längre sikt av mindre intresse. De har medtagits vid den statistiska estimationen främst därför att de inte skall störa estimationen av de övriga koefficienterna och har i samband med åsatts normalvärden. Något perfekt mått på prognosberäkningarna kapacitetsutnyttjandet inom verkstadsindustrin under en tillräckligt lång period för att kunna användas i regressionsanalysen har inte funnits tillgängligt vare sig förutlandet eller Sverige. Som proxy-variabel har använts totala antalet arbetslösa eller totala antalet lediga platser och, för Sverige; ”brist på yrkesarbetare” inom verkstadsindustrin (från Konjunkturbarometem). Estimerade importelasticiteter med avseende på BNP och pris redovisas i den följande tablån. Inom parentes anges koefficienternas beräknade standardavvikelse. För Finland, Storbritannien och Belgien uteslöts prisvariabeln ur

ekvationen eftersom priselasticiteten antog positivt tecken. Detta bör

dock inte utan vidare tolkas så att relativpriset saknar betydelse för exportutvecklingen till dessa länder. För Storbritanniens och Finlands del kan förklaringen i stället vara att någon utelämnad variabel har ”stört prisinflytandet, t. ex. en variabel som mäter integrationseffekter till följd av EFTA-samarbetet (utöver de rena priseffekterna). Ekvationen för Storbritannien uppvisar en mycket hög importelasticitet med avseende på BNP. Troligen har den reducerade formen av efterfrågemodellen i detta fall inte kunnat separera importelasticiteten som sådan från den svenska andelsökningen under estimationsperioden. Ekvationerna har, med vissa korrigeringar, använts för att prognosera den svenska exporten av verkstadsprodukter exkl. personbilar t. o. m. 1977. Härvid har tullsänkningarna inom ramen för det svenska EG-avtalet inkorporerats i prisvariabeln. Vidare har korrektioner gjorts för de fram t. o. m. februari 1973 inträffade paritetsförändringarna. I övrigt har, som av avsnitt 2.4.2, relativprisutvecklingen antagits ske i samma framgått takt som under 60-ta1et. Prognosen för Storbritannien har tentativt måst korrigeras, eftersom den höga elasticiteten tillsammans med BNP-

Verkstadsprodukter exkl. personbilar

lmportelasticitet med avseende på BNP Pris

Norge 2,030 -0,765 (0,140) (0,390) Danmark 2,350 -0,583 (0,107) (0,346) Finland 2,052 (0,064) Storbritannien 4,151 (0,l94) Österrike 2,564 -1,287 (0,l45) (0,648) Schweiz 3,028 -1,l67 (0,50l) (l,730) Västtyskland 1,516 -0,506 (0,256) (0429) Frankrike 2,165 -l,463 (0,l4l) (O,219) Nederländerna 1,35 8 -0,43 3 (0,097) (0,195) Belgien 1,300 (0,087) Italien 1,317 -2,063 (0,217) (0,66l) Förenta staterna 1,720 -0,435 (0,614) (0,755) Kanada 2.657 -1,082 (0,238) (0.394) Japan 2,262 -2,549 (0,63l) (l,664)

prognoserna annars skulle ge orimligt höga importandelar, i synnerhet som Storbritanniens inträde i EG snarast borde verka imotsatt riktning. Exporten av personbilar erbjuder särskilda problem. Inom LU 70 gjordes en särskild exportprognos för personbilar, vilken angav en årlig genomsnittlig tillväxt 1970-1975 på 6,4 %. Det genomsnittliga ökningstalet har för perioden 1970-1972 varit 2,9 %, vilket dock inrymmer en minskning 1971-1972 om 7,4 %. Samtidigt har - till synes paradoxalt försäljningen av svenska bilar utomlands ökat. Detta förklaras av att en ökaddel av Volvos leveranser har skett från dess utbyggda fabrik i

Belgien:

Före 1972 registrerades en betydande export av omonterade personbilar till Volvos sammansättningsfabrik i Belgien. Under 1972 upphörde denna export nästan helt, medan i stället en kraftig ökning i exporten av delar ägde rum. Konsekvensen har alltså blivit att en betydande del av personbilsexporten bokföringsmässigt sett fallit bort och i stället kommit in i registreringen av andra verkstadsprodukter.

Bilarna från den belgiska fabriken har inte sålts bara i Europa; också en stor del av leveranserna till Nordamerika har skett från denna fabrik. Den beräknas framgent få en mycket stor kapacitet, 70 000-100 000 bilar per år. En strukturförändring synes alltså ske vad gäller personbilsexporten. Visserligen kommer troligen även i framtiden en stor del av bildelarna att tillverkas i Sverige och exporteras till de svenskägda bilfabrikerna utomlands. Huruvida dessa utvecklingstendenser kommer att leda till en neddragning av varuexporten är därför ännu för tidigt att yttra sig om. På grund av den potentiella marknadens storlek är det inte otänkbart att försäljningen från de utländska fabrikerna snarast blir komplementär till exportförsäljningen från Sverige. Sammantaget, för exporten av verkstadsprodukter inkl. personbilar, resulterar de olika kalkylerna i en exportvolymökning 1970-1975 på 7,6 % per år, vilket innebär en viss nedjustering av den tidigare prognosen (8,3 %). För perioden 1972--1977 har det årliga ökningstalet beräknats till 9,9 %. Det bör vid jämförelse av ökningstalen observeras att exporten 1970 var större än vad som motsvaras av den långsiktiga trenden, medan exporten 1972 var lägre.

Järn och stål Exporten av järn och stål steg med i genomsnitt 4,3 % per år under perioden 1970-1972 medan prognosen för 1970-1975 löd på 8 % per år. Den 1åga.ökningstakten 1970-1972 förklaras till en del av den svaga efterfrågan i Västeuropa, men dessutom synes åtminstone under 1971 de svenska marknadsandelarna ha minskat, bl. a. i EGJänderna. Den svenska exporten av järn och stål kan indelas i två kategorier med sinsemellan olikartade bestämningsfaktorer, nämligen specialstål och handelsstål (ordinärt stål). De stålverk som producerar specialstål är i allmänhet i mycket hög grad exportindustrier och exportutvecklingen följer nära de internationella efterfrågevariationerna. Exporten av handelsstål härrör däremot i större utsträckning från företag som primärt är inriktade på hemmamarknaden men som vid svag hemmaefterfrågan söker placera delar av produktionen på export. Mönstret är å andra sidan ingalunda entydigt: sålunda finns exempel på handelsstålproducenter som börjat sälja tillfälliga överskottskvantiteter på export och sedan successivt etablerat allt fastare kontakter med utländska köpare för att till slut uppträda som reguljära storexportörer av handelsstål. I kronor räknat är exporten av specialstål ungefär dubbelt så stor som exporten av handelsstål. Handelsstålet avsätts på en betydligt snävare marknad än specialstålet. Omkring l /3 av handelsstålet exporteras till de nordiska lanoerna och helt obetydliga kvantiteter saljs utanför Europa. Av specialstålet avsätts ca 10 % i Norden och 15#2O % i Nordamerika. Handelsstålet och specialstålet behandlas på olika sätt i Sveriges frihandelsavtal med EG. För handelsstål gäller att de f. n. 6-procentiga (för rör 10-procentiga) EG-tullarna avvecklas enligt huvudregeln, med awecklingen avslutad 1977 (se avsnitt 2.4.2). För specialstål har avvecklingsperioden utsträckts till den 1 januari 1980 i enlighet med

15-SOU 1973: 21 225

följande schema som anger tullavtrappning i procent av ursprungstullen; tullen är nu i regel 6 %, för rostfria rör dock 10 %.

Liksom för papper kan tullnedsättningarna för specialstål komma att begränsas till vissa kvantiteter med hjälp av plafondsystemet. De plafonder som fastställts för 1973 täcker inte hela exporten till EG, vilket innebär att den överskjutande delen behandlas enligt den gamla tulltaxan i den mån plafonderna utlöses. Plafonderna uppräknas med högst 5 % per år, vilket förmodligen är mindre än exportens troliga ökningstal. Mot slutet av 70-talet kan därför en tämligen betydande del av exporten komma att ligga över taken, samtidigt som en utlösning av plafonderna får större effekter ju längre den normala tullavtrappningen når. De föreliggande prognoserna har gjorts i samråd med branschexperter. Det första ledet i beräkningarna har varit att bestämma den långsiktiga trenden i förbrukningen av stål i avnämarländerna. Härvid har utnyttjats följande sambandzl

XT 2,16 ST ø +

a,x)-;

XTQO e-0,005t_bj

-1 )

ST och XT är trendvärden för stålförbrukningen resp. BNP i prognosperioden. betecknar den trendmässiga ökningstakten för BNPi

XT/XII

prognosperioden. x är BNP per capita. Koefficientema ao och al är beroende av nivån på x och är en specifik koefficient för resp. land.

bj

Med hjälp av denna modell har följande årliga procentuella förändringstal för den trendmässiga utvecklingen av stålförbrukningen i olika länder beräknats.:

Modellen, liksom estimationer av densamma, har ställts till förfogande av Erik Vinell, i Stockholm.

Rlâlst och Isars Handelshögskolan

Berakningarna avser summa special- och handelsstål, uppräknat till motsvarande kvantitet gotstal. Grovt raknat ar 1 ton specialstâl ekvivalent med 1,6 ton götstål

och 1 ton handelsstål ekvivalent med 1,3 ton götstål. Dessa relationstal har uppvisat en svagt sjunkande tendens.

Årlig trendmässig förändring i stålkonsumtiønen, % 1970-1975 1970-1977

Några försök att med ledning av förbrukningsprognoserna bedöma de olika ländernas importefterfrågan har inte gjorts. I stället har Sveriges andelar i ländernas totalförbrukning studerats, vilket har skett separat för handelsstål resp. specialstål. Någon kvantitativ metod för analys av andelsutvecklingen har emellertid dessvärre inte kunnat utnyttjas. Andelsutvecklingen uppvisar ganska stora fluktuationer år från år, särskilt för handelsstålet, vilket är naturligt med tanke på exportens beroende av hemmaefterfrågan. På längre sikt (l959-197l)har Sveriges andelar för handelsstål i allmänhet stigit på EFTA-länderna men även på betydelsefulla EG-länder som Västtyskland och Frankrike. Denna gynnsamma utveckling kan vara ett utslag av att tillfälliga, utbudsbetingade exportleveranser utgjort marknadsinbrytare” och skapat mer permanenta handelsförbindelser. För perioden fram till 1977 har antagits att den hittillsvarande positiva marknadsutvecklingen på Storbritannien och Danmark bryts till följd av dessa länders inträde i EG och därmed i koloch stålunionen, CECA. En viss ökning i Sveriges andelar av de ursprungliga EG-ländernas stålförbrukning torde kunna påräknas som följd av tullavvecklingarna. En faktor som möjligen kan verka hämmande på andelsutvecklingen inom hela den utvidgade EG-marknaden är att Sverige blir bundet till det baspunktsystem för prissättningen som tillämpas inom EG. Möjligheterna för svenska stålverk att använda priset som konkurrensmedel minskar härigenom. (Motsvarande bestämmelser införs också för EGzs stålförsäljning i Sverige, vilket kan gynna de svenska stålverkens konkurrensmöjligheter på hemmamarknaden.) Sannolikt kommer därför andelsutvecklingen framgcnt att bli stabilare än tidigare. För specialstålet kan eventuella andelsökningar på EG-marknaden komma att begränsas av dels plafondsystemet, dels den relativt långsamma tullavtrappningen. Vidare försämras den svenska konkurrenssituationen jämfört med Storbritannien som erhåller en snabbare tullaweckling (utan plafonder) mot de Sex. De andelsökningar som hittills ägt rum inom EFTA-området har bedömts inte kunna fortsätta i samma takt som tidigare: i synnerhet gäller detta Storbritannien och Danmark, vilka genom sin anslutning till EG får ett betydligt närmare samarbete med kol- och stålunionen än de kvarvarande EFTA-staterna.

Stålexporten till Nordamerika, östländerna och utvecklingsländerna har beräknats stiga något snabbare 1970-1977 än tidigare och också något snabbare än exporten till EFTA och EG. Sammanlagt har ökningen 1970-1975 kalkylerats till i genomsnitt 5,9 % per år, att jämföra med 8 % enligt prognosen i LU 70. För perioden 1972-1977 har ökningstakten beräknats till 7,1 % årligen.

Tex ti [varor Textilvarorna var den varugrupp vars export enligt LU 70 skulle öka mest under 1970-1975 eller med 12,8 % per år. Exporten har dock 1970-1972 stigit med i genomsnitt endast 4,7 % per år. En huvudtanke i den tidigare bedömningen var att den potentiella marknaden för svenska textilprodukter var mycket stor och att man genom intensiva marknadsföringsinsatser och hög grad av sofistikation hos produkterna avsevärt borde kunna öka exporten. Sådana marknadsföringsinsatser har också förekommit, bl. a. i Storbritannien. De måttliga exportökningama 1970-1972 synes emellertid ha följt den internationella konjunkturavmattningen. Detta kan tyda på att resultaten av marknadsföringsåtgärderna inte helt motsvarat förväntningarna, eftersom redan en ringa absolut ökning i den svenska marknadsandelen skulle innebära en stor svensk exportökning - även om den totala efterfrågan på textilvaror mattades. EG-ländernas yttre tullmur för textilvaror är högre än för flertalet övriga industrivaror. I den mån efterfrågan på svenska textilprodukter alls är priskänslig bör alltså tullavvecklingen inom ramen för det svenska frihandelsavtalet kunna ge upphov till ökade marknadsandelar på de ursprungliga EG-lånderna. Samtidigt bör poängteras att även de förutvarande EFTA-ländemas tullar gentemot EG är relativt höga, varför Sverige kan komma att förlora terräng i det forna EFTA-området när dessa tullar avskaffas. För att utröna den svenska textilexportens priskänslighet och för att ge ledning vid prognoseringen har ekvationer av samma typ som för

verkstadsprodukterna estimerats, dvs. reducerade former av import-

funktion och andelsfunktion för olika länder. Sveriges export till resp. land är sålunda beroende variabel, och BNP och relativpris

(korrigerat för

tull och paritetsförändringar) utgör huvudsakliga argument. Någon kapacitetsvariabel för resp. importland har dock inte använts. Däremot har textilindustrins kapacitetsuinyttjande i Sverige - mätt med konjunkturbarometerns brist - i ekvationerna. på yrkesarbetare” medtagits Koefficienten för denna variabel blev emellertid i samtliga fall av obetydlig storlek, ibland med fel tecken och alltid klart insignifikant. Beräkningarna gav således inget stöd för hypotesen att textilvaruexporten skulle vara utbudsbestämd - åtminstone inte på kort sikt. De estimerade efterfråge- och priselasticitetema redovisas itablån nedan; inom parentes anges den beräknade standardavvikelsen.

* Se avsnittet om verkstadsprodukter och appendix.

Tex rilvaror

Importelasticitet med avseende på BNP Pris Norge 2,538 (0,132) Danmark 2,557 -1,858 (0,397) (L456) Finland 4,146 -0,433 (0,232) (0434) Storbritannien 7,404 (0,45 8) Västtyskland 0,686 -2,028 (0,272) (1,l74) Förenta staterna 5,052 -8,227 (0,598) (1,985)

Resultaten är inte helt tillfredsställande. Prisinflytandet är inte skattat med någon stor precision. 1 ekvationen för Förenta staterna antog dessutom ett värde som förefaller orimligt stort. Även priselasticiteten BNP-elasticiteterna för Finland, Storbritannien och Förenta staterna är oväntat höga, förmodligen beroende på att de under estimationsperioden inträffade andelsförskjutningarna inte på ett korrekt sätt fångas upp av ekvationema. De har emellertid fått utgöra grund till exportprognosen med vissa modifikationer för att ta hänsyn till bl. a. priseffekterna av Nordens och Storbritanniens tullavveckling gentemot EG. Exporten till andra länder (ca 20 %) har endast extrapolerats. Beräkningarna resulterar i en årlig exportökning för perioden 1970-1975 10,9 % och för 1972-1977 på 13,9 %. Det bör på understrykas att kalkylerna för denna varugrupp är tämligen osäkra.

Kemiska och andra färdigvaror Denna varugrupp har 1970-1972 uppvisat nästan exakt samma årliga ökningstal som impliceras av LU 70:s prognos, nämligen 10,7 % mot 11,1 % per år enligt prognosen. I LU 70 utgjorde kemiska varor en separat varugrupp. I föreliggande studie har dessa behandlats tillsammans med gruppen andra färdigvaror. Samma efterfrågeansats som för verkstadsprodukter och textilvaror

har tillämpats] Den importgenererande efterfrågan har för samtliga

länder mätts med BNP. är liksom tidigare korrigerat för Relativpriset tullsats- och växelkursförändringar och består iövrigt av exportprisindex i täljaren och ett partiprisindex för resp. importland i nämnaren. Som mått kapacitetsutnyttjandet i irnportlandet har endast kunnat på användas totala antalet lediga platser i hela ekonomin, vilket kan vara en alltför grov approximation. För Sverige har brist på yrkesarbetare

Jfr avsnittet om verkstadsprodukter och appendix.

inom relevanta sektorer enligt konjunkturbarometern tjänat som proxyvariabel för kapacitetsutnyttjandet. I tablån nedan redovisas beräknade elasticiteter med avseende på BNP och pris, jämte standardavvikelser inom parentes.

Kemiska och andra varor

lmportelasticitet med avseende på

BNP Pris

Norge 2,036 -3,226 (0,347) (0,826) Danmark 3,021 -1,322 (0,076) (0,202) Finland 2,775 -1,188 (O,l39) (0,323) Storbritannien 3,149 (0,3 20) Schweiz 3,229 -1,586 (0,262) (0,840) Österrike 2,009 -2,807 (0,343) (0,468) Västtyskland 1,227 -1,196 (0,073) (0,373) Frankrike 1,282 -2,618 (0,249) (0,999) Nederländerna 1,163 (O,108) Förenta staterna 1,665 -2,457 (0,206) (L058)

Kapacitetsvariablernas koefficienter blev i regel små och insignifikanta och redovisas inte i tablån. Priselasticiteterna för Storbritannien och Nederländerna antog fel tecken och uteslöts därför ur resp. ekvationer. För de övriga länderna befanns priselasticiteterna över lag vara tämligen stora. Med beaktande av de förestående tullsänkningarna på den ursprungliga EG-marknaden har dessa ekvationer använts för att prognosera exporten. Till övriga länder än de i tabellen förekommande har exporten trendmässigt extrapolerats. Exporten till Storbritannien och Danmark har tentativt nedjusterats med hänsyn till något bl. a. den västtyska konkurrensen på t. ex. det kemiska vilken kan väntas hårdna i området, och med att Storbritannien och Danmark inträder i EG. Den resulterande prognosen för 1970-1975 ansluter sig mycket nära till den tidigare prognosen och motsvarar en årlig procentuell tillväxt om 10,9 %. Tillväxten under perioden 1972-1977 har beräknats till 11,2 % per år.

Flygplan och vapen och vapen åsattes i LU 70 ett godtyckligt värde Exporten av flygplan 1975, motsvarande en årlig genomsnittlig minskning med 7,3 %. Under 1970-1972 har flygplansexporten varit extremt stor, särskilt 1971, till följd av leveranserna av flygplanet Draken till det danska försvaret. av flygplan och vapen bestäms på politiska grunder och har i Exporten föreliggande prognos skönsmässigt satts till 250 milj. kri 1968 års priser såväl 1975 som 1977.

Fartyg Fartygsexporten prognoserades i LU 70 öka med 0,4 % per år 1970-1975 och steg 1970-1972 med 3,1% per år. l föreliggande prognos har den modell för fartygsexporten som utnyttjades i LU 70 frångåtts. I stället ansluter sig prognosen till den bedömning av varvsenkäten som gjorts av lndustriens utredningsinstitut. Korrigering har skett endast för olikheter som beror på definitionen av begreppen varvsindustri (som industribransch) och fartyg (som varugrupp); sålunda ingår fartygsmotorer i varvsindustribranschen men inte i varugruppen fartyg. Den reviderade beräkningen för 1970-1975 innebär en genomsnittlig ökning om 6,2 % per år och för 1972-1977 10,4 % per år.

Sammanfattning Prognosen i LU 70 för exportvolymens utveckling 1970-1975 löd på en genomsnittlig årlig ökning om 7,5 %. Den föreliggande reviderade bedömningen implicerar en något lägre tillväxttakt 1970-1975, nämligen 7,2% per år. Prognosen för exportutvecklingen 1972-1977 ger en genomsnittlig årlig tillväxt på 8,5 %. Det är härvid att märka att prognosvärdena för 1975 och 1977 närmast avser den trendmässiga nivån på exporten, medan jämförelseåren 1970 och 1972 är faktiska värden, påverkade av konjunkturutvecklingen. Eftersom exportvärdet 1970 innehåller en positiv konjunkturkomponent medan exportvärdet 1972 innehåller en negativ sådan, blir en enkel jämförelse mellan ökningstalen för de två perioderna missvisande. De varugruppsvisa exportprognoserna som bygger upp prognosen för den. totala exporten sammanfattas i tabell 8. I denna tabell anges också de tidigare prognoserna i LU 70. Det framgår av tabellen att den måttliga nedrevideringen av tillväxttakten 1970-1975 kan hänföras till färdigvaruområdet. Exporten av råvaror uppvisar däremot totalt sett samma ökningstakt, 5,8 % per år, som i den tidigare prognosen. Detta hindrar inte att relativt betydande revideringar av enskilda råvarugruppers exportutveckling vidtagits. Större eller mindre uppjusteringar har gjorts bl. a. vad gäller exporten av trävaror, bränslen och pappersmassa, medan ökningstalen för papper och järnmalm neddragits. .Nedrevideringen av exporten inom färdigvarusektom - från 9 % till

SOU 1973: 21 231

8,1 % per år - berör samtliga varugrupper. Särskilt stor har justeringen blivit för textilvaror och för järn och stål. Den beräknade årliga tillväxttakten på 8,5 % under 1972-1977 bärs liksom främst tidigare upp av färdigvaruexporten som har kalkylerats stiga med 10 % per år. Motsvarande ökningstal för råvarorna stannar vid 5,7 %.

2.5 Kapitalbalans och valutareserv

I föregående avsnitt har kravet på extern balans formulerats som att överskottet i bytesbalansen för varor och tjänster skall vara tillräckligt stort för att täcka det prognostiserade underskottet i transfereringsbalansen. Med andra ord avser den yttre jämvikten den sammantagna bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar (inkl. de kapitaltransaktioner som ingår i u-landsbiståndet). Storleken av den på detta sätt definierade bytesbalansen i löpande priser redovisas summerad över 5-årsperioder från 1961 i tabell 10. Där redovisas även en summerad bytesbalans för 1971-1972 samt för prognosperioderna 1971-1975 och 1971-1973 enligt LU 70. l det langa loppet är det ett krav arr finansieringen av transfereringarnas underskott sker genom nettoexport av varor och tjänster. Tillfälligt kan de finansieras ur existerande valutareserven En annan finansierings-

möjlighet erbjuds genom import av långfristigt kapital från utlandet.

Utländsk skuldsättning medför kostnader visserligen i form av ränteutgifter, som belastar och vidare betalningsbalansen, skall lånen amorteras, vilket också måste ske genom nettoexport av varor och tjänster. Men detta kan ske med en större produktionskapacitet vars finansiering den utländska upplåningen direkt eller indirekt bidragit till. Den uppbyggnad av valutareserven som samtidigt sker har dessutom - till skillnad från fallet med kortfristig upplåning i utlandet - sådan stabilitet att den inom vissa gränser kan räknas som en bestående förbättring i betalningsbalansen. Det kan finnas skäl atti sammandrag redovisa den faktiska utvecklingen 1961-1972 av nettot för betalningsbalansens poster. Dessa framgåri tabell 10, där långa kapitalbalansens netto summerat med nettot för bytesbalansen ger en s. k. grundbalans. Där redovisas även nettot av de kortfristiga kapitalrörelserna (inkl. restposten) och förändringen av bankernas utlandsposition. Redovisningen av en grundbalans är ägnad att belysa i vad mån underskott eller överskott i bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar motvägts av långfristig kapitalimport resp. kapitalexport. Den långfristiga kapitalbalansen definieras i enlighet med betalningsbalansstatistikens uppställning. Skiljelinjen mellan och korta långa kapitaltransaktioner dras vid en i och för sig godtycklig l-årsgräns för kreditinstrumentens ursprungliga löptid. Den långfristiga kapitalbalansen inkluderar därmed nettot av statliga exkl. sådana kapitaltransaktioner som här ingår i u-landsbiståndet och därför förts till bytesbalansen,

232 SOU 1973:21

Tabell B2: 10 Betalningsbalansen i sammandrag 1961-1972 Milj. kr, löpande priser

Summa för resp. period Faktisk utveckling Prognos LU 70 1961-1965 1966-1970 1971-1972 1971-1975 1971-19

- 51 -2 332 -2 540 -8 800 -4 300 Transfereringsbalans inkl. u-hjälpslån Bytesbalans (varor, tjänster och transfe- 2 3 reringar) 278 -4 950 1 856 -3 800 -3 400 Finansiering: Långfristiga kapitaltransaktioner, netto 898 3 207 1 236 därav: statliga kapitaltransak-