Arbete i jordbruk och trädgård betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

rberei

;qydbçuk

rcldgard

och

om jordbruks- Urrednir1gec)n tål OC h rrödgardsnöringens gå $*öh ö° ndzn

”tm

\J\

vw

Statens offentliga utredningar

w w

1978:29

?få Arbetsmarknadsdepartementet

Arbete i

jordbruk

och

trädgård

Betänkande av om jordbruks- och

Inredningen

trädgårdsnäringens arbetskraftsförhâllanden

Stockholm 1978

Omslag Carl Axel Virin Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-04058-1 ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1978

Statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 13 september 1974 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att utreda frågor om arbetskraftsförhâlIandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 16 september 1974 till sakkunniga överdirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Gunnar Andersson, ordföranden i Svenska lantarbetareförbundet Börje Svensson och hortonomen Olof Kvarnström, Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund. Åt Andersson uppdrogs att som ordförande leda de sakkunnigas arbete. Att som experter biträda utredningen har förordnats direktören Vilhelm Wessén, Lantbrukarnas riksförbund, (fr. 0. m. 1974-11-28), numera departementsrâdet Bo Ringholm, utbildningsdepartementet, (1974-12-17 - 1976- 06-21), Skolrådet Birger Gårdstedt, skolöverstyrelsen, (fr. 0. m. 1975-01-14), byråchefen Gösta Knutsson, lantbruksstyrelsen, (fr. 0. m. 1975-01-14) och agronomen Erling Skoglösa, Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, (1975- 11-11 - 1976-02-18). Sedan Kvarnström avlidit förordnades Skoglösa som sakkunnig (fr. o. m. 1976-02-19). Ombudsmannen Kenneth Johansson, Svenska lantarbetareforbundet, och departementsrådet Lennart Grenestedt, arbetsmarknadsdepartementet, förordnades som experter (fr. o. m. 1976-06-22). Utredningens sekreterare har varit f. d. byrâchefen Ove Jönsson (fr. o. m. 1974-11-16). Förste byråsekreterare Seija Rudsberg har varit förordnad som biträdande sekreterare (1977-04-18 - 1977-08-31). Till utredningen har överlämnats ett antal framställningar och skrivelser. Dessa har dels föranlett remissyttranden från utredningen, dels beaktats inom ramen av dess betänkande. Utredningen har haft överläggningar med företrädare för berörda myndigheter och organisationer samt med utredningar inom besläktade intresseområden. - har företagit ett antal studie- och kontaktresor Utredningen inom landet. Utredningen överlämnar betänkandet ”Arbete i jordbruk och trädgård” och har därmed slutfört sitt uppdrag. Stockholm i maj 1978.

Gunnar A ndersson

Börje Svensson Erling Skoglösa /Ove Jönsson

Innehåll

Förkortningar .

Utredningens direktiv Sammanfattning . 15

l F öretagsstrziktur och sysselsättning inom jordbruket 23 1.1 Inledning. 23 1.1.1 Vissa grundläggande fakta och förhållanden . 23 1.1.2 Det statistiska underlagsmaterialet . 25 1.1.3 Utredningens synpunkter på materialet . 26 1.2 Företagsstrukturen inom jordbruket 28 1.2.1 Statistiskt uppgiftsunderlag 28 1.2.2 Omfattning och typer av företag 28 1.2.3 Företagens organisationsanslutning m. m. 32 1.3 Sysselsättnings- och arbetskraftsförhållanden 34 1.3.1 Folk- och bostadsräkningarna (FoB) 35 1.3.2 Lantbrukets företagsregister (LBR) . 40 1.3.3 SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) 43 1.3.4 Uppgifter ang. näringsgrensanknutna organisationer 44 1.3.5 Jordbrukets utredningsinstitut 46 1.3.6 ALA-gruppen . . . . . . . . . . 46 Utredningens synpunkter på redovisade fakta . 49

Utvecklings/injer inom jordbruksnäringen . 51

2.2 Näringens struktur. Förändringar . . . . 52 2.3 Sysselsättnings- och arbetskraftsförhållanden 56 2.3.1 Folk- och bostadsräkningarna (FoB) 56 2.3.2 Lantbrukets företagsregister (LBR) . 59 2.3.3 Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 62 2.3.4 Jordbrukets organisationer . 64

2.4.1 Lantbruksstyrelsens analys 1973 . . . . . 69 2.4.2 Sektorsstudie från lantbruksekonomiska samarbetsnämnden . . . . . . . 70 2.4.3 Långtidsutredningen 1975 (LU 75) 70 2.4.4 Andra utredningar . 72

6 Innehåll

Rekryreringen av arbetskraft till jordbruksnäringen . 75 3.1 Inledande synpunkter . . . . . . . . . . . . 75 3.2 Utredningens direktiv om arbetskraftsrekryteringen . 75 3.3 Uppgifter om rekryteringens omfattning enligt den officiella statistiken m. m. . . . . . . . . . . . . . . 76 3.4 Rekryteringens samband med yrkesutbildningen m. m. 78 3.5 Lantbruksnäringens organisationer och arbetskraftsrekryteringen . . . . . . 83 3.6 Rekryteringsvägar . . . . . . . . . . . . . 87 3.7 Utredningens bedömning av lantbrukets rekryteringsbehov . 88

Trädeârdsnäringen . . . . . . . . . . . . . 93 Företag, förvaltningar m. m. inom trädgårdsnäringen 93 4.1.1 Företag inom odlingssektorn. Aktuell situation . 94 4.1.2 Förändringar i fråga om trädgårdsodlingens omfattning 95 4.1.3 Företag, förvaltningar m. m. inom markbyggnadssektorn. Aktuell situation . . . . . . . . . 96 4.1.4 Förändringar i markbyggnadsverksamhetens omfatt-

4.2 Arbetskraften inom trädgårdsnäringen . 98 4.2.1 Sysselsatta inom trädgårdsodling 100 4.2.2 sysselsatta inom markbyggnad 101 4.2.3 Förändringar i sysselsättningen. Prognoser 104 4.3 Rekrytering till trädgårdsnäringen 105 4.4 Utredningens överväganden 107

Yrkesutbildning _ 109

5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 109 5.2 - 110 Utbildningens organisation några huvuddrag 5.2.1 Allmän översikt . . . . . 110 5.2.2 Gymnasieskolans ledning och tillsyn 111 5.2.3 Yrkesnämnder . . . 112 5.3 Utbildningens innehåll . . . . . . 114 5.3.1 Jordbruksutbildningens innehåll . 114 5.3.2 Trädgårdsutbildningens innehåll . 118 5.4 Utbildningens omfattning . . . . 122 5.4.1 Jordbruksutbildningens omfattning . 122 5.4.2 Trädgårdsutbildningens omfattning . . . . . . . 125 5.4.3 Planerad dimensionering av jordbruks- och trädgårdsutbildningen inom gymnasieskolan 126 5.5 Elevrekrytering . . . . . . . . . . 127 5.5.1 Förberedelser infor studie- och yrkesval 127 5.5.2 Elevintagning till gymnasieskolan . . . . . 127 5.5.3 Sökande och antagna till jordbruksutbildnin 128 5.5.4 Sökande och antagna till trädgårdsutbildning 131 5.6 Vart leder utbildningen? . 132 5.6.1 Studieavbrott . . . . . . . 133 5.6.2 Verksamhet efter avslutad utbildning . 134 5.7 Arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning . 138

Innehåll 7

5.7.1 Inledning . . . . . . . . . 138 5.7.2 Planering och lednin . . . . . . . 139 5.7.3 Utbildningens inriktning och omfattning 139 5.7.4 Vart leder arbetsmarknadsutbildningen? . . . . 142 5.7.5 Utredningsgruppens förslag till samordnande ,utbildningsinsatser inom jordbruket . . . . . . 143 5.8 Yrkesutbildning bland de sysselsatta inom näringen 145 5.8.1 Utbildningsbakgrund . 145 5.8.2 Intresse för utbildning . . . . 146 5.9 _Utredningens överväganden och forslag 147 5.9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . 147 5.9.2 Behov av yrkesutbildning inom näringen . 148 5.9.3 Utbildningens utformning . 148 5.9.4 Jordbruks- och trädgårdsutbildningens dimensionering igymnasieskolan . . . . . . . . . . . . 152 5.9.5 Rekrytering till utbildning inom gymnasieskolan 156 5.9.6 Samordning av utbildningsinsatserna för vuxna elever 158

Arbetslösheten inom näringen - struktur och omláttning . 159 6.1 Arbetslösheten - 159 några allmänna synpunkter 6.2 Om arbetslöshet i utredningens direktiv m. m. 159 6.3 Arbetslöshetsbegreppet i lagar och statistiska serier « 161 6.4 Om arbetslöshetens former . 164 6.5 Arbetslöshetens omfattning . . 169 6.6 Arbetslöshet inom trädgårdssektorn . 179

Åtgärder mot arbetslöshet - Beredskapsarbete m. m. . 181

7.1 Inledande synpunkter på åtgärdsmöjligheterna 181 7.2 Arbetsmarknadspolitiska instrument 182 7.2.1 Offentlig arbetsförmedling . 183 7.2.2 Arbetsmarknadsutbildning (AMU) . 183 7.2.3 Arbetskraftens geografiska rörlighet 184

7.3 Åtgärder inom den öppna arbetsmarknaden mot arbetslöshet 185

7.4 Beredskapsarbeten . . . . . . . . 188 7.4.1 Synpunkter på beredskapsarbeten 188 7.4.2 Omfattning av beredskapsarbeten . . . . . 190 7.4.3 Urval av arbetsuppgifter till beredskapsarbete 193 7.4.4 Synpunkter och forslag i samband med beredskapsarbete 197

7.5 Åtgärder inom foretagssektorn mot arbetslöshet . 199

7.6 Vissa andra arbetsmarknadspolitiska medel . 201 7.6.1 Näringshjälp . . . . . 201

7.6.2 Intensiñerade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) 203

7.7 Vissa jordbrukspolitiska åtgärder 204

Åtgärder vid arbetslöshet - K ontantstöd 207

8.1 Inledning. . . . . . . . 207 8.2 - 207 Kontantlinjen arbetslinjen 8.3 Arbetslöshetsförsäkring . . . . 208 8.3.1 Direktiven for 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsforsäkring 209

8 Innehåll

8.3.2 Arbetslöshetsförsäkringens ñnansiering . 209 8.3.3 Om lantarbetarnas arbetslöshetskassa . . 210 8.4 Kontant arbetsmarknadsstöd - KAS . . . . . 213 8.5 Utredningens överväganden och förslag om kontant hjälp vid arbetslöshet . . 215 8.5.1 Inledning . . . . . . . . 215 8.5.2 Tidigare förslag till bidragssystem . . . . . . 215 8.5.3 ”Kontant sysselsättningsstöd” (KSS)- generella bestäm- 216 melser 8.5.4 Huvudvillkor lör rätt till sysselsättningsstöd . . 218 8.5.5 Partssamverkan som underlag För beslut om kontant sysselsättningsstöd . . 219 8.5.6 Detaljredogörelse för KSS . . . . . . .o 221 8.5.7 Kostnader för sysselsättningsstödet . 224 8.5.8 Sammanfattning av förslaget till KSS . 226

9 Arbersmarknadsverkers samverkan med näringen - A rbersâ/örmedlingen . . . . . 227 9.1 Några allmänna synpunkter . . . . . . _ 227 9.2 Arbetsmarknadsverket uppgifter och organisation . 227 9.3 Arbetsförmedlingens arbetsuppgifter _ 229 9.4 Förmedlingsverksamhetens omfattning _ 232 9.5 Allmän platsanmälan . . . . . . . . . . . . _ 236 9.6 Arbetsmarknadsverkets kontaktorgan med näringen _ 238

9.7 Utredningens överväganden och Förslag _ 240

Bilaga Utredningens arbetsjörmedlingsenkär . 243

Förkortningar

Af Arbetsförmedling AKU Arbetskraftsundersökningarna ALA Arbetsgruppen för lantbrukets anpassning AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning CFR Centrala företagsregistret FoB Folk- och bostadsräkningarna JOÅ Jordbruksstatistisk årsbok JU Jordbrukets utredningsinstitut KAS Kontant arbetsmarknadsstöd KSS Kontant sysselsättningsstöd Lan Länsarbetsnämnd LBR Lantbruksregistret/ Lantbrukets företagsregister Leak Lantarbetareförbundets erkända arbetslöshetskassa LO Landsorganisationen i Sverige LRF Lantbrukarnas riksförbund LS Lantbruksstyrelsen LU Långtidsutredningarna NYK Nordisk yrkesklassiñcering SAF Svenska arbetsgivareförbundet SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk Författningssamling SLA Skogs- och lantarbetsgivareförbundet SLF Svenska lantarbetareförbundet SM Statistiska meddelanden SNI Svensk standard för näringsgrensindelning SOU Statens offentliga utredningar SYO Studie- och yrkesorientering SÖ Skolöverstyrelsen TAF Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund

Utredningens direktiv

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmälde efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning av arbetskraftJdrhåI/andena inom jordbruks- och rrädgårdsnäringen och anförde:

Sysselsättningen inom lantbruket har minskat under en följd av år och denna minskning väntas fortsätta ytterligare. Enligt 1970 års reviderade långtidsutredning (SOU 1973:21) beräknas antalet sysselsatta inom jordbruket minska med 60.000 personer under perioden 1972-77. Enligt denna beräkning skulle ca 170.000 personer vara sysselsatta inom näringsgrenen år 1977 eller ca 4 96 av totala antalet sysselsatta. Orsakerna till denna utveckling av sysselsättningen inom lantbruket ligger främst i den rationalisering som skett inom jordbruksdriften och som bl. a. medfört sammanläggning av brukningsenheter. Den snabba takten i jordbrukets rationalisering och därav följande minskning i antalet arbetstillfällen har bl. a. lett till en ökad arbetslöshet inom näringen. Från år 1961 och fram till år 1973 steg sålunda årsmedeltalet av andelen arbetslösa medlemmar i Lantarbetarnas erkända arbetslöshetskassa från 1,5 till 4.4 %. Samtidigt minskade medlemsantalet i kassan från ca 24.000 till ca 12.000. Inom jordbruket föreligger dessutom särskilda svårigheter att hålla sysselsättningen uppe till följd av säsongvariationema i verksamheten. Under sommarhalvåret är behovet av arbetskraft större och tillfällig personal behövs. Under vinterhalvåret däremot minskar personalbehovet. Därvid uppstår svårigheter att finna sysselsättning för de arbetstagare som vill stanna kvar i yrket. Dessa svårigheter har ökat under senare år vilket bl. a. beror på att tillgången på lämpliga kompletteringsarbeten har minskat och på att produktionsinriktningen, särskilt i slättbygderna, har ändrats från animalieproduktion till växtodling. Andelen arbetslösa medlemmar i lantarbetarnas arbetslöshetskassa var sålunda under de tre första månaderna år 1973 ca 9 96 mot 4,4 96 i genomsnitt för hela året. Som jämförelse kan nämnas att arbetslösheten inom samtliga arbetslöshetskassor uppgick till mellan 2,3 och 2,5 % under samma period. I skrivelse den 15 augusti 1973 till cheferna för inrikes- ochjordbruksdepartementen har Svenska Lantarbetarforbundet och Lantarbetarnas erkända arbetslöshetskassa gemensamt hemställt om utredning av arbetskraftsförhållandena inom lantbruket. l skrivelsen påpekas bl. a. att en omfattande rekrytering av personal sker till lantbruket, särskilt för tillfällig anställning, samtidigt som arbetsvolymen minskar. I betydande utsträckning rekryteras personal bland dem som har gått igenom gymnasieskolans jordbrukslinje. Antalet ansökningar till denna utbildningslinje är avsevärt större än antalet platser, men antalet platser är under utbyggnad. Utbildningen inom gymnasieskolan måste emellertid enligt skrivelsen anpassas bättre till nyanställningsbehovet om den skall kunna leda fram till fast anställning för de utbildade. Skrivelsen har remitterats för yttrande till arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, statistiska centralbyrån samt 1972 års jordbruksutredning.

12 Utredningens direktiv

Det i skrivelsen framförda förslaget om utredning av personalbehovet inom lantbruket tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, och lämnas utan erinran av lantbruksstyrelsen. skolöverstyrelsen och 1972 års jordbruksutredning. Statistiska centralbyrån begränsar sig till att kommentera den prognos om nyrekryteringsbehov och utbildningen till jordbruks- och trädgårdsyrkena som centralbyråns prognosinstitut har gjort för 1968 års utbildningsutredning och som de båda organisationerna refererar till i skrivelsen. I denna prognos beräknades att nyrekryteringsbehovet till lantbruksyrkena. efter att ha nått sin kulmen under perioden 1965-70, skulle komma att minska något fram till år 1980. Detta sammanhänger med att avgången till följd av uppnådd pensionsålder beräknades bli störst under den nämnda perioden. I prognosen beräknades vidare tillskottet till de nämnda yrkena genom yrkesbyten bli av nästan lika stor omfattning som tillskottet från utbildningsväsendet. Av dem som rekryterades från utbildningsväsendet under perioden 1965-70 beräknades endast ca 19 % hajordbrukseller trädgårdsutbildning. Denna andel skulle enligt beräkningarna komma att öka till ca 40 % under perioden 1975-1980. Vad härefter beträffar det antal personer som årligen avslutar jordbruks- eller trädgårdsutbildning utgår beräkningarna från en dimensionering av utbildningen som i huvudsak stämmer överens med skolöverstyrelsens långtidsbedömning för budgetåren 1974/75-1978/ 79. En jämförelse mellan dessa beräkningar och beräknat nyrekryteringsbehov tyder på ett överskott av utbildade under perioden 1975-80. Beräkningarna är emellertid behäftade med relativt stor osäkerhet. Mot denna bakgrund linnerjag det motiverat att en särskild översyn görs av syssel. sättningsförhållandena inom jordbruksnäringen i nuläget och på sikt. Denna översyn bör anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga. En första uppgift för de sakkunniga blir att kartlägga den nuvarande sysselsättningssituationen inom lantbruksnäringen. Jag vill här erinra om att en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen med representanter för lantbruksstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund och arbetsmarknadsparterna nyligen lagt fram en utredningsrapport benämnd “Sysselsättning och arbetslöshet inom jordbruket jämte forslag till åtgärder”. Den redovisar de åtgärder som kan vidtas inom ramen för tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel. l rapporten lämnas en utförlig redogörelse för sysselsättningsutvecklingen hittills och nuvarande läge inom området. De sakkunniga bör kunna utgå från denna redogörelse vid kartläggningen. En andra uppgift för de sakkunniga blir att ställa samman tillgängligt material rörande det framtida personalbehovet. För denna uppgift torde underlag finnas att hämta bl. a. från statistiska centralbyrån och från arbetet med långtidsutredningen på Finansdepartementets ekonomiska avdelning, från arbetet med länsplanering 1974 inom arbetsmarknadsdepartementet och från arbetet i 1972 års jordbruksutredning. Mot bakgrund av den bild som därvid framkommer bör de sakkunniga närmare analysera frågan om rekryteringen till jordbruksnäringen. De sakkunniga bör söka bedöma i vad mån den reguljära utbildningsverksamheten har en lämplig kvantitativ omfattning i förhållande till rekryteringsbehovet. Därvid bör frågan i vad mån behovet av kvalificerad personal kan tillgodoses genom vidareutbildning av dem som redan är anställda inom jordbruksnäringen särskilt uppmärksammas. En viktig uppgift för de sakkunniga blir att pröva olika möjligheter att utjämna de nuvarande säsongvariationerna i sysselsättningen. De sakkunniga bör därvid ta till utgångspunkt en bedömning av hur stor personal som behövs ijordbruket sommartid och i vad mån detta personalbehov kan och bör tillgodoses med tillfälligt anställda utan särskilda yrkeskvaliftkationer. För återstående personal bör eftersträvas en jämn sysselsättning över året. De sakkunniga bör överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att detta mål skall uppnås. Vid fullgörande av sitt uppdrag bör de sakkunniga samråda med 1972 års jordbruksutredning, som har att pröva vissa frågor som kan påverka sysselsättningen inom jordbruksnäringen, och sysselsättningsutredningen.

sou 1978:29 Utredningens direktiv 13

På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Majzt bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att utreda arbetskraftsförhällandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, att utse en av de sakkunniga att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att Kungl. Majzt föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem, att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs, att kostnaderna För utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéanslag.

sou 1978:29 15

Sammanfattning

Utredningens huvuduppgifter sammanfattades i direktiven i följande sju punkter:

I Att kartlägga den nuvarande inom sysselsättningssituationen lantbruksnäringen. II Att ställa samman tillgängligt material rörande det framtida personalbehovet. III Att närmare analysera frågan om rekryteringen till jordbruksnäringen. IV Att bedöma i vad mån den reguljära utbildningsverksamheten har en lämplig kvantitativ omfattning i förhållande till rekryteringsbehovet. V Att uppmärksamma frågan i vad mån behovet av kvalificerad personal kan tillgodoses genom vidareutbildning av dem som redan är anställda inom jordbruksnäringen. VI Att pröva olika möjligheter att utjämna de nuvarande säsongvariationerna i sysselsättningen. VII Att genomföra en bedömning av hur stor personal som behövs i jordbruket sommartid och i vad mån detta personalbehov kan och bör tillgodoses med tillfälligt anställda utan särskilda yrkeskvalifikationer. För återstående personal bör eftersträvas en jämn sysselsättning över året. Att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att detta mål skall uppnås.

De angivna punkterna har behandlats av utredningen och i olika avseenden byggts ut. Inledningsvis redovisas detta i sammanfattningen.

Kapitel 1 - Företagsstruktur och inom sysselsättning

jordbruket

I kapitlet lämnas en redogörelse för den aktuella situationen inom jordbrukssektorn betr. företagsamhet och arbetskraftsförhållanden. Underlaget är huvudsakligen hämtat från officiell statistik och ur material från olika inom näringen verksamma myndigheter och organisationer. Uppgifterna har kompletterats med en av utredningen själv initierad enkätundersökning. (Bilaga)

Sammanfattning

I samband med faktaredovisningen har utredningen också framhållit vissa omständigheter, som begränsar möjligheterna att erhålla en fullständig och exakt uppfattning om sysselsättningsförhållandena inom näringen. Till en del är det fråga om orsaker, som sammanhänger med tidsmässiga inom jordbruket men framförallt innebär samoch regionala variationer mansättningen av arbetskraften - dess fördelning på kategorierna företagare. - att få en helhetsbild av sysselsättanställda och medhjälpare svårigheter ningen. orsak av mera formell karaktär till svårigheterna att be- En bidragande skriva arbetskraftsstruktur är de bristande överensstämmelser i näringens och urval av jämförbara statistiska data som känfråga om terminologi netecknar området. Ovan nämnda omständigheter motiverar enligt utredningens uppfattning en samordning och översyn i fråga om näringens arbetsmarknadsstatistik.

Åtgärder i denna riktning har övervägts av bl. a. SCB.

- I kapitel l har inte förhållandena inom trädgårdsnäringen behandlats detta sker i kapitel 4.

Kapitel 2 - Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

Även detta kapitel är huvudsakligen deskriptivt. Här redovisas dels förändringar inom jordbruket som ägt rum under senare år - i regel har år 1968 valts till utgångspunkt - dels prognoser som i olika sammanhang framtagits ang. väntade eller beräknade utvecklingslinjer inom näringen. Det finns anledning att också här peka på grundmaterialets otillräcklighet för att nå fram till jämförbara uppgifter och en samtidigt detaljerad och översiktlig bild av förändringarna inom näringen. Utredningen framhåller - utan att på varje punkt konkretisera förslagen - av att aktuella fakta och framtidsbedömningar ang. näringen betydelsen kontinuerligt finns tillgängliga. Detta är angeläget med hänsyn till med arbetskraftsrekrytering och yrkesutbildning sammanhängande problem samt för att kunna möjliggöra nödiga åtgärder i samband med obalans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft och arbetstillfällen. Utredningen delar den uppfattning som vissa andra kommittéer samt olika myndigheter och berörda organisationer anfört, nämligen att även om en viss ytterligare nedgång i fråga om arbetskraftsbehoven kan väntas, kommer förändringarna dock att bli av begränsad omfattning. Om denna uppfattning är i utredningen representerade arbetsmarknadsparter ense. I andra kapitel i betänkandet redovisas för hur de praktiska konsekvenserna av väntade förändringar ter sig. Vad gäller jordbrukets behov av arbetskraftsrekrytering behandlas detta i kapitel 3. I kapitel 5 övervägs olika frågor om yrkesutbildningens omfattning, bl. a. mot bakgrund av den väntade arbetskraftsutvecklingen.

Sammanfattning 17

Kapitel 3 -Rekryteringen av arbetskraft till jordbruksnäringen

Av direktiven och av det övriga underlagsmaterial, som utredningen haft att utgå från, framgick att frågan om personalrekryteringen till näringen måste anses utgöra en av de centrala uppgifterna. I viss utsträckning fanns också antytt att det rådde olika meningar ang. arten och omfattningen av rekryteringsbehoven både i dagsläget och i framtiden. De problem som utredningen i detta sammanhang valt att behandla kan konkret formuleras i nedan angivna tre punkter.

l. Svarar det förefintliga rekryteringsunderlaget mot näringens behov av arbetskraft? 2. Svarar tillgången på sysselsättning mot efterfrågan från dem som redan är knutna till näringen eller som där önskar bli yrkesverksamma? 3. I vilken utsträckning motsvarar de nyrekryterades yrkesutbildning och erfarenheter de behov som föreligger inom näringen? Den första frågan kan i huvudsak besvaras jakande. Vissa undantag kan dock noteras. Det gäller kvalificerad personal inom sektorn animalieproduktion samt säsonganställda för tillfälliga arbetsuppgifter i samband med tidsbegränsade efterfrågetoppar. Utredningen framlägger inte här några direkta förslag. Men den policy som anges i andra kapitel syftar till att försöka komma till rätta med nämnda svårigheter. Den andra frågan inrymmer olika svarsalternativ. Inom jordbrukssektorn noteras betr. de anställda en relativt betydande arbetslöshet, främst av säsongmässig karaktär. (Denna företeelse är ännu mera markant inom trädgårdsnäringen.) l vilken utsträckning personer, bl. a. ungdomar, som från olika utbildningsvägar söker sig till jordbruksnäringen, kan få sina önskemål tillgodosedda, är svårt att bedöma. De väljer inte sällan samtidigt mellan olika sysselsättningsmöjligheter. - Betr. dem som önskar etablera sig som egna företagare begränsas förutsättningarna att finna sysselsättning av otillräcklig tillgång på objekt och av kostnadsutvecklingen i samband med förvärv av företag. Dessa båda områden har behandlats av andra, med vår utredning tidsmässigt parallellt verksamma utredningar. Vad gäller den tredje frågan har utredningen ingående behandlat denna i kapitel 5. Som huvudlinje anges där behov och värde av yrkesutbildning för dem som söker sysselsättning inom jordbruksnäringen. En betydelsefull aspekt är också att en medveten utbildning ofta leder till en större stabilitet när det gäller anknytning till vederbörande yrkesområde. Hittills har endast en begränsad del av de nyrekryterade kommit till näringen efter genomgången gymnasieskola. Även om det inte är möjligt att ange ett bestämt relationstal mellan denna utbildningsväg och nyrekryteringens omfattning, anser utredningen, att sambandet mellan rekrytering och utbildning på allt sätt bör upprätthållas och byggas ut. Utredningen har på grundval av uppgifter om sysselsättningen från lantbruksregistret år 1975 gjort beräkningar angående det årliga rekryteringsbehovet inom jordbruket. Olika alternativ har redovisats med utgångspunkt från en genomsnittlig yrkesverksamhetstid om 30 år. Under perioden fram till år 1990 har den årliga rekryteringen under olika angivna förutsättningar bedömts variera mellan 2000 och 3200 personer.

18 Sammanfattning

Kapitel 4 - Trädgårdsnäringen

Kapitel 4 behandlar förhållandena inom trädgårdsnäringen. l huvudsak har därvid samma frågor tagits upp som for jordbrukets del skett i kapitlen 1-3. Men det föreligger också vissa differenser mellan de båda sektorerna. l utredningens direktiv och övriga bakgrundshandlingar har trädgårdsnäringens problem angivits mindre direkt än vad fallet är med jordbrukets. Anledningen härtill kan vara skillnader betr. omfattningen av såväl antalet företagsenheter som antalet sysselsatta. Den allmänna arbetsmarknadsmässiga och ekonomiska betydelsen av resp. grenar skiljer sig också väsentligt åt. Ett ytterligare skäl kan vara att statistiska och andra data är ännu mera begränsade för trädgårdsnäringens vidkommande än för jordbrukets. Vår utredning framhåller emellertid att sysselsättnings- och arbetslöshets-

frågorna inom trädgårdsnäringen omfattar inslag som påfordrar fortlöpande

uppmärksamhet och specifika åtgärder. Anledningen härtill är exempelvis näringens uppdelning i två sektorer, odlings- resp. anläggnings/markbyggnads -, där det råder olikheter bl. a. i fråga om arbetsuppgifternas karaktär och en fördelning av företagsamheten på enskilda och offentliga huvudmän. Dessa förhållanden leder till en oenhetlig bild betr. företagsamhetens och den anställda arbetskraftens situation i olika avseenden. Vidare har gruppen anställda kvinnor speciellt för trädgårdsodlingssektorns del under senare år kommit att utgöra ett stort och växande inslag. Slutligen kan i sammanhanget nämnas att den dominerande typen av arbetslöshet inom näringen, nämligen den säsonganknutna, gett relativt större utslag inom trädgårds- än inom jordbruksdelen. Vad gäller frågor om rekrytering och yrkesutbildning föreligger inte några principiella skillnader mellan de båda näringsgrenarna. Den årliga rekryteringen av sysselsatta har av utredningen för trädgårdsnäringens del beräknats till 1000 personer.

Kapitel 5 - Yrkesutbildning

Beträffande detta kapitel gäller att tillgången på belysande underlagsmaterial är omfattande. Främst har detta tillhandahållits av skolöverstyrelsen, men därutöver har utredningen från olika håll (organisationer, myndigheter samt andra utredningar) inhämtat kompletterande uppgifter.

Kapitlet innehåller en relativt utförlig redogörelse for den reguljära yr-

kesutbildningens uppbyggnad, omfattning och innehåll. Tyngdpunkteni framställningen ligger därvid på förhållandena inom gymnasieskolan. Men - inom det reäven vissa andra utbildningsformer exempelvis fortbildning guljära skolväsendet och arbetsmarknadsutbildning - har behandlats. Utredningen anser att den grundläggande utbildningen bör stå öppen for alla grupper av elever, oavsett deras tilltänkta framtida yrkesställning inom näringen eller avsikter att söka sysselsättning utanför jordbruksnäringen. De viktigaste förslagen som utredningen framlägger i samband med yrkesutbildning kan sammanfattas på nedan angivet sätt. 1 Med hänsyn till arbetsuppgifternas natur ställes nu och i framtiden ökade krav inte endast på specialkunskaper inom ett yrkesområde utan även

Sammanfattning 19

på översiktliga insikter om näringen. Detta leder fram till en väl underbyggd uppfattning om behovet av en kvalificerad grundutbildning (på linjer och i specialkurser) och god tillgång på fortbildning, bl. a. av typen återkommande utbildning. Utredningen konkretiserar inte sina uppfattningar betr. alla detaljer utan framhåller att dessa uppgifter ständigt måste bevakas av näringens intressenter och berörda, ansvariga myndigheter. 2 I fråga om utbildningens innehåll anser utredningen, att vid sidan om de egentliga yrkesämnena största möjliga utrymme bör ges åt allmänekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och fackliga ämnen. 3 Utredningen har övervägt möjliga åtgärder för att bättre anpassa utbildningens tidsförläggning under året till näringens produktionsmässiga rytm. Man föreslår i detta sammanhang att andra årskursen inom gymnasieskolans jordbrukslinje efter ett avkonat sommaruppehåll påbörjas i slutet av juli och pågår till slutet av april följande år. (Förslaget innebär inte någon ändring av den reella studietiden.) 4 Efter ingående överväganden av frågor om dimensioneringen av yrkesutbildningens olika avsnitt, i första hand mot bakgrund av näringens behov av utbildad arbetskraft, har utredningen stannat för att rekommendera en kvantitativt oförändrad elevintagning till jordbrukslinjen. För trädgårdslinjen bör däremot en viss utökning av antalet elevplatser kunna övervägas. Vid behov bör specialkurser ytterligare kunna ordnas inom ramen av jordbruks- och trädgårdsutbildningen. 5 I fråga om intagningsbestämmelserna till gymnasieskolans jordbrukslinje föreslår utredningen, att liksom hittills betygen från grundskolan skall utgöra kvaliñkationsgrund om nuvarande betygsordning i grundskolan bibehålles. Men en kompletterande intagningsväg bör öppnas. Detta skulle kunna ske genom att sökande, som använt första året efter avslutad grundskola för “kvalificerad och kontrollerbar arbetsinsats inom jordbruket” skulle få tillgodoräkna sig denna praktik. Insatsen skulle poängsättas och sedan vägas tillsammans med skolbetygen. 6 Grundutbildningen för trädgårdsnäringens del bör erhålla samma status som gäller för jordbruksutbildningens del. Den bör alltså inom gymnasieskolan få formen av en rrädgârdslinje.

Kapitel 6 - Arbetslösheten inom näringen - struktur

och omfattning

Konstaterandet av en under senare år ökande arbetslöshet inom jordbruksoch trädgårdsnäringen och i synnerhet frekvensen av en återkommande säsongmässig minskning av antalet arbetstillfällen utgjorde väsentliga orsaker till tillsättandet av vår utredning. Detta är fakta som bildar underlaget för innehållet i detta kapitel. 1 fråga om arbetslöshetens natur samt dess relativa omfattning skiljer sig förhållandena inom jordbruket i en del avseenden från dem som är regelmässiga betr. arbetsmarknaden i dess helhet. Detta beror bl. a. på omständigheter i samband med näringens företagsmässiga struktur och sammansättningen av den sysselsatta arbetskraften

20 Sammanfattning

med dess stora inslag av egna företagare och medhjälpare samt en mindre andel löneanställda. För dessa förhållanden har redogjorts i kapitlen l och 2. Uppdelningen av de sysselsatta i ovan nämnda kategorier påverkar också möjligheterna att erhålla en sammanhängande och med situationen inom andra näringar jämförbar bild av arbetslöshetens omfattning. Endast betr. den mindre del av de yrkesverksamma, som tillhör någon erkänd arbetslöshetskassa, finns förutsättningar att få en mera detaljerad bild av arbetslösheten, fördelad på bl. a. yrkesområden. För de båda andra av de nämnda kategorierna är det i regel inte fråga om en sådan frånvaro av sysselsättning, som kan redovisas i någon arbetslöshetsstatistik. I vissa fall talar man i stället om “undersysselsättningl men detta är ett begrepp, som varken är entydigt definierat eller är statistikmässigt beräkningsbart. Erfarenhetsmässigt är det emellertid belagt att många inom näringen yrkesverksamma är sysselsatta endast på deltid eller under någon period av året. De här nämnda omständigheterna måste anses utgöra anledning till ett brett urval av åtgärder mot och vid brist på sysselsättning, tillgängliga för både arbetslösa och undersysselsatta. I tabeller och diagram illustreras omfattning och variationer i fråga om arbetslösheten inom näringen dels under 1970-talet (huvudsakligen), dels under enskilda år. Vissa differenser föreligger mellan arbetslösheten inom sektorerna jordbruk och trädgård. Detta är förhållanden som bör observeras vid kartläggning av situationen, men främst när motåtgärder planeras och vidtages.

7 - -

Kapitel Åtgärder mot arbetslöshet

Beredskapsarbete m. m.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med arbetslöshet kan sägas ha två mål. Dels syftar de till att försöka undvika att arbetslöshet uppstår och att ersätta bortfallet av sysselsättning med andra, nya arbetstillfällen. Dels avser de att under perioder, då det inte finns tillgång till något slag av lämpligt arbete, kompensera inkomstbortfallet genom ekonomiskt stöd. De båda vägarna benämns vanligen ”arbetslinjen” resp. ”kontantlinjen”. I kap. 7 behandlas åtgärder enligt den förstnämnda linjen. Inledningsvis lämnas en översikt över de arbetsmarknadspolitiska medel, som är inriktade på att avhjälpa bortfallet av arbetstillfällen med andra former av sysselsättning. Denna kan antingen sökas på öppna arbetsmarknaden eller erhållas i anslutning till av samhället särskilt skapade arbetsuppgifter. I första hand eftersträvar man att genom olika insatser utnyttja sysselsättningsmöjligheterna på den öppna arbetsmarknaden. Samhällets viktigaste instrument i detta sammanhang är den offentliga arbetsförmedlingen och med denna samordnad yrkesvägledning och arbetsvård. Genom ekonomiska bidrag underlättar förmedlingen för de arbetslösa att flytta till orter eller regioner med bättre tillgång på arbetsmöjligheter. Förmedlingen har också tillgång till resurser, bl. a. arbetsmarknadsutbildningen, avsedda att

Sammanfattning 21

förbättra de arbetslösas förutsättningar att erhålla sysselsättning inom ramen av för dem nya yrkes- eller näringsgrensområden. Utredningen framhåller angelägenheten av att de arbetsmarknadspolitiska medlen anpassas efter de speciella behov, som kan gälla för arbetslösa inom jordbruksnäringen. I kapitlet redovisas också för de åtgärder, som samhället vidtar for att skapa kompletterande sysselsättning när lämpliga arbetsuppgifter inte finns tillgängliga på öppna marknaden. Den mest betydelsefulla insatsen härvidlag utgör beredskapsarbeten. Under i synnerhet senare år har i första hand arbetsmarknadsmyndigheterna eftersträvat att vidga formerna for beredskapsarbete och anpassa dem till de arbetslösas varierande behov. Detta är en synpunkt som är särskilt angelägen att observera i samband med förhållandena och kategorierna av arbetslösa inom jordbruket. Tidigare har myndigheter och olika berörda intressegrupper presenterat förslag till uppgifter för beredskapsarbeten med anknytning till jordbruksnäringen. I vissa fall har förslagen redovisats i form av relativt omfattande och ostrukturerade kataloger. Enligt utredningens uppfattning bör det vara möjligt för ansvariga myndigheter och organisationer att göra ett realistiskt urval bland förslagen och praktiskt pröva deras räckvidd och värde. I kapitlet nämns även en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder, avsedda att tas i anspråk för att upprätthålla sysselsättningen inom företagen på öppna marknaden. Dessa åtgärder har på grund av sin utformning hittills varit av ringa betydelse förjordbruksnäringens del. Enligt utredningens uppfattning medför näringens struktur att så blir fallet även i fortsättningen. - Inom jordbrukspolitikens ram pågår däremot former av planeringsverksamhet och åtgärder, som direkt och indirekt kan få väsentlig betydelse för sysselsättningsfrågorna.

Kapitel 8 - Åtgärder vid arbetslöshet. - Kontantstöd

Kapitlet redovisar de ekonomiska stödåtgärder som för närvarande kan mobiliseras då en person blir arbetslös. Den mest betydelsefulla av dessa är arbetslöshetsförsäkringen. I sin nuvarande form är försäkringen inte speciellt anpassad till sysselsättningsstrukturen inom jordbruksnäringen. Försäkringen är främst avsedd for den anställda arbetskraften. Den har endast i mycket begränsad utsträckning kommit att få betydelse för företagarkategorin, som inom jordbruket omfattar majoriteten av de sysselsatta. Inom den nu verksamma utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring behandlas dessa problem. Ev. kommer förslag om en utvidgning av försäkringens personkrets att läggas, som får betydelse inte minst för jordbruksnäringens vidkommande. Mot bakgrund av de speciella inslag, som både sysselsättning och arbetslöshet inom jordbruksnäringen uppvisar, framlägger utredningen ett förslag till en ny åtgärdsform, benämnd kontant sysselsättningsstöd. Dess väsentligaste syfte är att möjliggöra en kontinuerlig sysselsättning och att und-

22 Sammanfattning

vika säsongmässigt betingad arbetslöshet. Till formen är det fråga om ett ekonomiskt bidrag till företagarna med 50 % av de anställdas lönekostnader. Stödet kan utgå under fyra vintermånader. Företagarens motprestation innebär att han på tidigare gällande villkor upprätthåller de anställdas sysselsättning. Med hänsyn till att likartade åtgärder tidigare inte prövats inom näringen Föreslår utredningen en regionalt begränsad försöksverksamhet under två år.

Kapitel 9 -Arbetsmarknadsverkets samverkan med

-

näringen Arbetsförmedlingen

I detta kapitel framhålles betydelsen av att frågor om sysselsättning inom jordbruket och trädgårdsnäringen handlägges i samverkan mellan myndigheterna och olika berörda organisationer. Samverkan bör äga rum när konkreta situationer påkallar detta. Men det är också angeläget att det finns fastlagda former för hur frågor av gemensamt intresse långsiktigt behandlas. Inom arbetsmarknadsverket finns både centralt och regionalt samverkansgrupper, där utöver arbetsmarknadens parter även lantbruksstyrelsen och dess länsorgan är representerade. Utredningen understryker betydelsen av att dessa institutionella anordningar fortsättningsvis ñnns att tillgå. Om så bedömes pâkallat bör de kunna aktiveras och ev. ytterligare byggas ut. Avgörande härför måste vara de konkreta erfarenheterna av verksamheten. I samband med arbetsförmedlingens interna organisation liksom också målsättningen för dess arbete har utredningen inte föreslagit några nya eller speciella åtgärder. Den utbyggnad av formedlingens personal- och kontorsorganisation och den effektivisering av dess arbetsmetoder och övriga resurser, som ägt och äger rum. anser utredningen vara till gagn också för att lösa uppkommande sysselsättnings- och arbetslöshetsproblem inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.

1 Företagsstruktur och sysselsättning

inom jordbruket

1.1 Inledning

1.1.1 Vissa grundläggande fakta och förhållanden

Enligt direktiven kan utredningens uppgifter sammanföras till i sammanfattningen angivna sju huvudpunkter (l-Vll). Flertalet av de frågor, överväganden och förslag, som utredningen redovisar i sitt betänkande, torde kunna hänföras till någon eller några av de angivna huvudpunkterna. Bakgrund till dessa och till utredningens tillkomst utgör i första hand förhållandena inom näringen och med anledning därav till regeringen av olika organisationer och myndigheter - främst lantarbetareförbundet och arbets- - Men därutöver har senare under marknadsstyrelsen gjorda framställningar. arbetets gång inom eller utom utredningen aktualiserats ytterligare problem, bl. a. i anslutning till ändrade arbetsmarknadsförhållanden, åtgärder av statsmakterna, initiativ av intresseorganisationer eller presenterade utredningsförslag. Vissa svårigheter har återkommande mött utredningen och påverkat dess arbete. De har inneburit konsekvenser för dess överväganden och förslag. Följande exempel kan nämnas: 1. Fakta, värderingar och förslag beträffande den sektor av lantbruks- - arbetskrafts- näringen huvudsakligen och sysselsättningsförhållanden som ryms inom vårt utredningsuppdrag, är i hög grad beroende av de synpunkter och resultat, som kan komma att läggas fram inom andra utredningar, vilka arbetat eller arbetar tidsmässigt parallellt med vår utredning. Detta gäller förändringar och utveckling på både kort och lång sikt. Dessa andra utredningar avser dels mera generella arbetsmarknadsfrågor (exempelvis sysselsättningsutredningen och utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring), dels förhållanden inom lantbruksnäringen (exempelvis 1972 års jordbruksutredning, jordförvärvsutredningen, 1974 års trädgårdsnäringsutredning samt utredningen om jordbrukets avbytarverksamhet). dels frågor med visst, men mera perifert samband med våra uppgifter. 2. Det statistiska material, som normalt skulle utgöra underlag för att nå en klar och aktuell bild av lantbrukets struktur och arbetskraftsförhållanden - liksom också för redovisning av utvecklingslinjer och framtagande av prognoser- är i en del hänseenden otillräckligt i fråga om både omfattning, jämförbarhet och aktualitet. Resultaten från 1975 års folk- och bostadsräkning har varit tillgängliga endast i begränsad omfattning och i preliminärt

24 Föreragsstrukrur och sysselsättning. . .

skick, exempelvis i fråga om näringsgrens- och yrkesfördelning. Av intresse för vår utredning är också det uppföljningsarbete angående yrkesutbildningens omfattning, rekrytering och arbetsmarknadsanknytning, som pågår inom skolöverstyrelsen. 3. Inom SCB har en för berörda intressen representativ arbetsgrupp i juni 1977 lagt fram förslag angående utformningen av den framtida arbetskrafts-

statistiken inom lantbruket Översynsarbetet har bl. a. omfattat statistik

rörande antalet sysselsatta och arbetsvolymen. Arbetsgruppen har redovisat bristfalligheter och svårbedömbara faktorer i den nuvarande arbetskraftsstatistikens innehåll och kvalitet i bl. a. nedan angivna punkter: - Majoriteten av de sysselsatta i jordbruket är egna företagare eller familjemedlemmar utan reglerad arbetstid. - mellan Avgränsningen arbetstid, disponerad för egentligt jordbruksarbete, och annan sysselsättning (t. ex. hushållsarbete) är flytande. - En relativt stor andel av företagarna är pensionärer. - Säsongvariationen i arbetsbelastningen kan vara avsevärd. - Deltidsarbete i skogsbruk eller andra näringar är vanligt. - Svårigheter föreligger i många fall att avgöra om arbete i “marginaljordbruk” skall betraktas som arbete eller fritid. - “effektiv” En del av arbetstiden kan vara mindre till följd av bristande alternativa arbetstillfällen och därav orsakad dold arbetslöshet. - har åtminstone varit Strukturförändringarna inom jordbruket tidigare snabba. - Heterogeniteten i uppgiftslämnarkåren är stor. vilket innebär särskilda problem vid exempelvis postenkät. Arbetsgruppen har sammanfattat sina bedömningar på följande sätt: Den statistik om lantbruket som kan hämtas ur folkräkningarna eller arbetskraftsundersökningarna ger en alltför onyanserad bild av sysselsättningssituationen och -utvecklingen inom lantbruket för att kunna utnyttjas som en arbetskraftsstatistik för lantbruksnäringen. Bland annat finns inga företagsstatistiska data (t. ex. areal åker) med i detta material, vilket försvårar strukturstudier. Vidare inhämtas för närvarande ej uppgifter som kan belysa hel-/deltidsjordbruket eller arbetsinsatsatsens fördelning på jord- och skogsbruk. De inom lantbruk sysselsatta har härtill avgränsats enligt det s. k. mestkriteriet vilket betyder att personer med arbete i lantbruk som bisyssla ej kommer med i FoB-/AKU-statistiken för lantbruket.” 4. Ett för redovisningen inte avgörande men besvärande problem. som under utredningsarbetets gång gjort sig märkbart i olika sammanhang, är avsaknaden av en enhetlig terminologi i fråga om till näringen hörande förhållanden, exempelvis yrkesbenämnningar, näringsgrensindelning och statistiska data och termer. Det skulle utan tvivel vara till gagn för behandlingen av ämnet, om näringsgrensorganisationernas och den offentliga benämningar alltid klan och entydigt kunde identifieras

_ administrationens

och helst också innehållsmässigt sammanfalla. 1 Förslag till utformning De här senast nämnda frågorna kan inte helt anses ligga inom vår utav arbetskraftsstatistiken - SCB, de ordinarie for lantbruket. Promemo- rednings kompetensområde exempelvis jordbruksmynrior från SCB. 1977:9. digheterna och berörda arbetsmarknadsorganisationer har här ett mera na-

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 25

turligt ansvar. Men utredningen har ansett skäl föreligga att peka på problemen som förklaring till Förekomsten av ojämnheter i fråga om redovisningen av statistiska data i betänkandet.

1.1.2 Det statistiska underlagsmaterialet I utredningens direktiv anges, att en första uppgift for de sakkunniga blir att kartlägga den nuvarande sysselsättningssituationen inom lantbruksnäringen. Vidare anförs: En andra uppgift för de sakkunniga blir att ställa samman tillgängligt material rörande det framtida personalbehovet. För denna uppgift torde underlag finnas att hämta bl. a. från statistiska centralbyrån och från arbetet med långtidsutredningen på finansdepartementets ekonomiska avdelning, från arbetet med länsplanering 1974 inom arbetsmarknadsdepartementet och från arbetet i 1972 års jordbruksutredning.” Redovisningen för struktur- och sysselsättningsförhållanden inom jordbruket har lämnats i följande ordning i betänkandet. I kapitel I har huvudsakligen samlats de aktuella data angående läget som funnits tillgängliga. Kapitel 2 redovisar hur man nått fram till dagens situation samt försöker ange trender och prognoser. I kapitel 4 återfinns motsvarande uppgifter betr. trädgårdsnäringen. Underlaget för uppgifterna i kapitlen angående jordbruksnäringens struktur- och arbetskraftsförhållanden har främst hämtats från olika officiella statistiska serier. I viss utsträckning har det kompletterats från annat håll, bl. a. från arbetsmarknadsverket och ur redogörelser angående förhållandena inom till näringen anknutna organisationer. I vissa fall anges också data, som hämtats från utredningens egen arbetsförmedlingsenkät. De statistiska källor, som i första hand utnyttjats, är följande: l. Folk- och bostadsräkningarna (FoB) - SCB 2. Lantbrukets företagsregister (LBR) - SCB 3. Arbetskraftsundersökningarna (AKU) - SCB.

Som i olika sammanhang framhållits föreligger inbördes avvikelser mellan uppgifterna i källorna, men tillsammans ger dessa en så korrekt och detaljerad bild av näringen, som det för närvarande är möjligt att uppnå. Det är också med detta material som underlag, som prognoser angående utvecklingen inom näringen tagits fram. Nedan återges ett par auktoritativa och aktuella bedömningar av det materiella underlaget för kartläggningen av näringens arbetsmarknadsförhållanden. De har hämtats från 1975 års långtidsutredning och betänkandet från 1972 års jordbruksutredning.

l

Lângtidsutredningen

De prognoser över sysselsättningsutvecklingen som LU-modellen ger överensstämmer ganska väl med de i sektorsstudien presenterade beräkningarna. Relativt stor osäkerhet måste emellertid knytas till siffemppgifterna på grund 1 Långtidsulrednmgen av de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller att mäta arbets- 1975_ LU 75_ kraftsvolymen inom jordbruket. Jordbruk sköts ofta i kombination med (SOU 1975:89.)

26 och . .

Företagsstruktur sysselsättning.

skogsbruk eller arbete inom andra näringar och svårigheter uppkommer då vid särskiljandet av jordbrukets andel i arbetskraftsförbrukningen. Vidare föreligger stora säsongmässiga variationer. Härtill kommer att arbete inom jordbruket i många fall - och sannolikt i en tilltagande omfattning - bedrivs på deltid.” Den i citatet ovan omnämnda sektorsstudien finns redovisad i en promemoria, ”Jordbruk, trädgårdsodling och fiske. - Sektorsbeskrivningar och framtidsbedömningar” (Ds JO 1975:3), från jordbruksdepartementet.

1972 års jordbruksutredningl

“Att de olika undersökningarna redovisar olika uppgifter förklaras av jordbrukets speciella förhållanden. Jordbruk sköts ofta i kombination med skogsbruk eller någon binäring och svårigheter uppkommer då vid särskiljandet av jordbrukets andel i arbetskraftsförbrukningen. Vidare föreligger stora säsongmässiga variationer i arbetsbelastningen. Härtill kommer att jordbruket i många fall bedrivs på deltid.” Likartade uppfattningar om det statistiska materialet som underlag för redovisning av struktur- och arbetskraftsförhållandena inom lantbruksnäringen har också anförts i den ovan nämnda promemorian från SCB, “Förslag till utfomming av arbetskraftsstatistiken för lantbruket”. Från organisationer som är verksamma inom näringen har i olika sammanhang framförts önskemål om att skapa en bättre näringsgrensanpassad statistik. Denna fråga torde kunna aktualiseras i samband med den fortsatta behandlingen av SCB:s här nämnda förslag till arbetskraftsstatistik.

1.1.3 Utredningens synpunkter på materialet

Olika omständigheter försvårar som ovan nämnts möjligheterna att erhålla en exakt och detaljerad uppfattning om sysselsättnings- och arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Det är inte endast avsaknaden av material och siffermässigt underlag som utgör hinder - både fortlöpande statistiska serier och specialundersökningar existerar. l stället är det en rad variationer, när det gäller använda begrepp och termer, samt avgränsningar mellan olika sektorer inom näringen och mot andra näringsområden, som gör bilden heterogen. Detta är förhållandet, när man försöker erhålla en uppfattning om förändringarna på något längre sikt, men det gäller också vid försök att fixera den nuvarande situationen. Med beaktande av ovan angivna svårigheter anser utredningen dock en översiktlig kartläggning av förhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen både möjlig och erforderlig som underlag för överväganden och i samband med arbetskraftsrekrytering och förslag till åtgärder, exempelvis yrkesutbildning. I de två första kapitlen redovisas fakta om jordbrukets l struktur och dess arbetskraftsförhållanden. Faktaunderlaget kompletteras Översyn av jordbrukspolitiken. - Betänkande av på olika sätt i följande kapitel. 1972 års jordbruksutred- Inom näringen brukar man åtskilja tre sektorer med delvis likartade, delvis ning (SOU 1977:17). skilda problem och förhållanden. Sektorerna är jordbruk (omfattande åker-

Företagsszruktur och sysselsättning. . . 27

bruk och husdjursskötsel), rrädgårdsadling och trädgârdsanläggning. Den sistnämnda termen ersätts numera ofta av markbyggnad. Vår utredning skall behandla förhållandena inom samtliga. I huvudsak kan de hållas isär. men i viss utsträckning Förekommer övergångs- och blandformer. Detta medför vissa svårigheter att få ett klan grepp om näringen och att nå fram till samtidigt generellt lämpliga och sektorsanpassade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som en genomgående linje i utredningens betänkande har beaktats arbetskraftens dubbla (eller tredelade) sammansättning inom främst jordbruksnäringen. Knappast något annat område har en likartad fördelning i fråga om yrkesverksamma personer, med en majoritet av egna företagare, ett mycket stort inslag av i företagen sysselsatta familjemedlemmar och en minoritet av löneanställda. Även i andra avseenden är näringen avvikande från flertalet övriga näringsgrenar. Så är exempelvis förhållandet beträffande en påtaglig inverkan av klimatiska säsongvariationer, i fråga om både sysselsättnings- och arbetslöshetsnivå, och vidare den areella spridningen av företagsamheten och dess fördelning på övervägande små enheter utan anställd arbetskraft. Därutöver kan noteras, att näringen i mindre utsträckning än flertalet andra områden direkt är influerad av allmänna konjunkturförändringar. Dessutom gäller att inom dessa områden sedan lång tid tillbaka speciella ekonomiskpolitiska åtgärder har vidtagits. Näringens struktur-, arbetskrafts- och sysselsättningsförhållanden är mer eller mindre påtagligt beroende av ovan nämnda omständigheter. Detta gäller beträffande omsättningen bland de yrkesverksamma, både när fråga är om nyrekrytering till och avgång från olika kategorier av sysselsatta. Samma är förhållandet beträffande de årstidsanknutna arbetslöshets- och sysselsättningskurvorna. Inte endast strukturen hos näringen och sammansättningen av kategorierna inom densamma sysselsatta är i väsentliga hänseenden specifika. Nämnda omständigheter betingar eller i vart fall påverkar också arten och omfattningen av vidtagna eller önskvärda arbetsmarknadspolitiska insatser. För vår utredning har dessa förhållanden varit avgörande, när det gällt att analysera situationen inom näringen och att presentera förslag till åtgärder. Med hänsyn till att näringen numera i relation till andra områden beträffande sysselsättningens omfattning är en mycket begränsad sektor, blir de uppgifter man erhåller i samband med vissa statistiska urvalsundersökningar, exempelvis AKU, osäkra och omöjliga att bryta ner till belysande detaljbilder. Negativa omständigheter i samband med folk- och bostadsräkningarna är dels eftersläpningen och den långa periodiciteten, dels de mindre detaljerade redovisningar, som dessa undersökningar ger. Särskild uppmärksamhet har ansetts böra ägnas sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetsförmedlingssiffrorna. Beträffande dessa områden - där under senare år statistiken undergått en rad tekniska och innehållsmässiga förändringar, vilket försvårar jämförbarheten bakåt - gäller dock att siffermaterialet endast i begränsad omfattning täcker situationen inom näringen. Vad slutligen angår den av utredningen själv genomförda enkätundersökningen, riktad till hos arbetsförmedlingen i april månad 1975 aktuella

28 Företagsstruktur och sysselsättning. . .

sökande med yrkestillhörighet inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, redovisas vissa resultat i anslutning till vederbörande avsnitt i betänkandet. Ett mera detaljerat siffermaterial presenteras i en särskild bilaga. Utredningen har eftersträvat att i sitt betänkande begränsa redovisningen av statistiska och historiska data samt annat material av bakgrundskaraktär. Beträffande statistiska serier har dessa endast undantagsvis förts längre tillbaka än till år 1968. Om likväl framställningen i några avsnitt innehåller många detaljuppgifter, har dessa enligt utredningens uppfattning varit erforderliga för att ge dess överväganden och förslag tillräckligt underlag.

1.2 Företagsstrukturen inom jordbruket

1.2.1 S ratistiskt uppgifrsunderlag Uppgifter angående näringens företagssida redovisades tidigare genom de allmänna jordbruksräkningarna. De tre sista av dessa ägde rum åren 1956, 1961 och 1966. Numera insamlas de mest omfattande och detaljerade unngifterna angående företag och företagare inom lantbruket av SCB i samband med upprättandet av lanbrukets företagsregister (lantbruksregistret, LBR). Detta sker sedan 1968 årligen på grundval av uppgifter, som i juni månad inhämtas från alla jordbruksföretag med minst 2 hektar åker eller med större djurbesättningar. Det är här alltså fråga om en totalundersökning. stadigvarande och tillfälligt sysselsatta personer redovisas var för sig. Den förstnämnda gruppen delas sedan upp i sådana som varit sysselsatta vid företaget mer resp. mindre än 30 timmar per vecka. Resultaten publiceras i en speciell skriftserie från SCB och dessutom i komprimerad form i bl. a. Jordbruksstatistisk årsbok. Främst uppgifter ur detta register ligger till grund för den följande redovisningen av näringens struktur. 1 det årligen aktualiserade Centrala Företagsregistret (CFR) är inom sektorerna åkerbruk och husdjursskötsel inte alla enheter medtagna. Näringsgrenen ”Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske” redovisar sålunda i registret för år 1974 endast 14809 företag och sammanlagt 31920 årsanställda. Vissa kompletterande uppgifter angående företagsamheten kan erhållas - Men dessa från olika näringsgrensorganisationer fackliga eller ekonomiska. täcker i regel endast en begränsad del av verksamheten. Slutligen är det i detta speciella fall möjligt att indirekt sluta sig till en uppfattning om strukturen hos näringen på grundval av uppgifterna i vissa andra statistiska serier om antalet företagare. Jämförelser måste dock här göras med medveten försiktighet. Redovisningen angående företagarna återfinns huvudsakligen nedan i avsnitt 1.3.

1.2.2 Omfattning och typer av företag

I tabellmaterial redovisas nedan grundläggande data ang. näringens nuläge. Uppgifterna hänför sig huvudsakligen till år 1976, i enstaka fall till något annat närliggande år. Nedgången i antalet jordbruksföretag har under de senaste decennierna

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 29

varit mycket betydande. Minskningen hänför sig helt till de mindre företagen - med mindre än 20 hektar åker - medan däremot antalet större jordbruk ökat. Under senare år har takten i minskningen väsentligt reducerats. (1 kapitel 2 redovisas uppgifter ang. ändringar i Företagsstrukturen över en längre period.) Det totala antalet jordbruksforetag uppgår numera till ca 130 000. I tabell 1.1 redovisas deras Fördelning åren 1973-1976 på två huvudgrupper, med åkerareal under eller över 20 hektar. Förskjutningarna mellan årssiffrorna har i synnerhet För kategorien större Företag varit mycket små. - Den genomsnittliga åkerarealen För samtliga Företag uppgick 1976 till 22,8 hektar.

Tabell 1.1 Antal företag inom olika storleksgrupper samt företagens åkerareal”

”Även Företag av viss storleksordning med yrkesmässig odling av trädgårdsväxter omfattas av registret. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tab. 2. (SCB).

I ytterligare tabeller nedan lämnas kompletterande uppgifter om Företagsstrukturen. Tabell 1.2 redovisar brukningsenheternas procentuella Fördelning på storlekskategorier. 67 96 har mindre än 20 hektar åker och endast 2 % har över 100 hektar. Av uppgifterna i tabellen framgår också att de två största Företagsgruppema, i vilka ingår 9 % av antalet Företag, äger (eller disponerar) nära 40 % av den totala åkerarealen.

Tabell 1.2 Antal företag, fördelade efter åkerarealens storlek och efter deras andel av den totala åkerarealen, år 1976. (Procentuppgifter)

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tab. 2 och tab. 5.

30 Företagsstruktur och sysselsättning. . . Tabell 1.3 Antal jordbruksföretag inom olika storleksgrupper efter arealen skogsmark vid företagen, år 1975

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tabell 6.

diskuterats är Förutsättningarna att En fråga som i olika sammanhang öka Förekomsten av kombinerade jord- och skogsbruk. Frågan är speciellt aktuell när man undersöker förutsättningarna att inom företagen finna kompletterande sysselsättningsmöjligheter i samband med säsongdämpningar. behandlar denna aspekt i ett senare kapitel. Här redovisas i Utredningen tabell 1.3 en av de väsentliga förutsättningarna för bedrivande av kombinerade företag. Det bör observeras att majoriteten av företag med inga eller små egna skogstillgångar är belägen i de södra, skogsfattiga produktionsområdena, som alltså erbjuder mindre goda förutsättningar för kombinerade företag. En av huvudlinjerna när man överväger frågor om jordbrukets arbets-

Tabell 1.4 Antal företag, fördelade efter företagarekategori och produktionsområde, år 1976. (Företag med mer än 2 hektar åker.)

Produktionsområde Antal företag. brukade av

Enskilda Enkla Dödsbon Aktie- Staten Kom- Övriga Summa personer bolag bolag munner och allmänningar

9 266 776 148 108 7 2 47 10 354 Götalands södra slättbygder Götalands 10 642 844 225 54 9 3 36 11 813 mellanbygder 12 195 1 754 274 43 14 4 42 14 326 Götalands norra slättbygder 13 672 1 995 389 112 19 16 75 16 278 Svealands slättbygder 34 231 3 997 1 065 77 19 15 59 39 643 Götalands skogsbygder Mellersta Sveriges skogsbyg-

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tabell 3.

Företagsstruktur och . . 31 sysselsättning.

krafts- och sysselsättningsförhållanden är konsekvenserna av näringens areella struktur och regionala spridning. I tabell 1.4 redovisas uppgifter angående den regionala Fördelningen av antalet jordbruksföretagare och -företag. Från lantbruksregistret kan också inhämtas data om länsfördelningen av företagen med hänsyn till deras storlek och om fördelningen av Företagarna med hänsyn till ålder och bosättningsort i produktionsområde. Variationerna mellan de olika länen betr. företagens storlek är betydande. År 1976 fanns i Malmöhus län 13,3 96 av företagen med över 100 hektar åker och i Kronobergs län endast 0,3 %. Beträffande den minsta företags-

gruppen (2,1-5,0 ha) fanns 9,7 % av samtliga i Älvsborgs län men endast 0,6 % i Västmanlands. Antalsmässigt gäller följande: i Älvborgs län fanns

2 415 företag i minsta gruppen och i Västmanlands län 151; de största företagen fanns i Malmöhus län till ett antal av 404 och i Kronobergs län av 9. I tabellerna 1.4 och 1.5 redovisas även uppgifter om ägandeförhållandena betr. företagen. Dessa uppgifter belyser ytterligare strukturbilden inom näringen, dels inom de olika produktionsområdena, dels med hänsyn till företagstyperna hos ägarkategorierna. Den dominerande ägarformen var år 1976 enskilda personer (86 96 av samtliga). Från och med detta år redovisas i statistiken som en särskild grupp ”enkla bolag” som omfattade ca 10 96 av företagen. Som brukare av nära 3 % av företagen angavs dödsbon. Sammanställningen nedan anger relationerna mellan ägda och arrenderade företag år 1976.

Tabell 1.5 Antal företag, fördelade efter företagarkategori och storleksgrupp. år 1976

Storleksgrupp - Antal företag, brukade av hektar åker . Enskilda Enkla Dödsbon Aktie- Staten Kom- Övriga Summa personer bolag bolag mu. ner och allmänningar

130 955 Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tabell 3.

32 Företagsstruktur och sysselsättning. . .

I lantbruksregistren för åren 1974 och 1975 redovisades uppgifter ang. företag, som upphört med verksamheten och orsakerna härtill. Antalet av olika orsaker upphörda företag mellan 1973 och 1974 resp. mellan 1974 och 1975 utgjorde 3 878 och 3 964. De mest frekventa orsakerna var utarrrendering (1 804 och 1 973),återlämnande av arrende (629 och 628) samt nedläggning av åker (556 och 436).

1.2.3 Företagens organisationsanslutning m. m. Som komplettering till lantbruksregistret kan tjäna vissa uppgifter ang. företagens anslutning till inom näringens område existerande organisationer. Den bild, som erhålls på denna väg, är emellertid ofullständig och splittrad: bl. a. framgår inte klart, vilket slag av företag - de större eller ett tvärsnitt av samtliga - som tillhör arbetsgivareorganisationerna. Uppgifter om arbetsgivarorganisationerna inom lantbruksnäringen har tidigare endast partiellt redovisats i den offentliga statistiken. (1 Statistisk årsbok anges data endast betr. till Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) anslutna förbund. Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (SLA) blev medlem i SAF först den l juli 1976.) Ur SLA:s verksamhetsberättelser, kompletterade med aktuella uppgifter från årsskiftet 1977/ 78, kan nedanstående redovisning angående förbundets organisation hämtas.

Sektioner Antal medlemmar” Minskning 1975- 31.12.1975 31.12.1976 31.12.1977 1977

Antal netto och medlemskap 46.34 4486 3691 943

“Ett antal medlemmar är registrerade i mer än en sektion. Källa: Uppgifter från SLA.

Medlemmarna i SLA är, som framgår av tablån, registrerade sektionsvis med hänsyn till sin verksamhet. Detta innebär att en medlem kan vara registrerad i såväl jordbruks- som skogsbrukssektionen. Som också framgår av tabellen har en väsentlig minskning av antalet medlemmar skett framför allt under 1977. Minskningen är huvudsakligen orsakad av den organisationsförändring, som SLA genomförde 1976, varvid nyregistrering av medlemskap krävdes för samtliga medlemmar. Denna avstämning gjordes i början av 1977. Huvudparten av de därvid icke förnyade medlemskapen gäller jordbruksföretag, som, på grund av att anställd arbetskraft inte längre anlitas eller endast tillfálligtvis anlitas under året, inte längre anser det eratt vara anslutna till SLA. 1 Jordbruksstatistisk forderligt årsbok 1976 och 1977, tab. Några aktuella företagsvisa uppgifter om omfattningen av SLA-medll. lemmarnas åkerareal finns inte, men enligt uppskattningar inom förbundet

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 33

återfinns flertalet av medlemmarna i jordbrukssektionen i dag inom storleksgruppen över 100 ha (jämför tabell 1.5). Sannolikt representerar de avtalsbundna företagen (tabell 1.6) den helt övervägande delen av företag inom jordbruket med arbetskraft anställd året runt. Även med hänsyn tagen till att ytterligare ett stort antal företag under viss kortare eller längre tid av året anlitar anställd arbetskraft, kan det konstateras att de i tabellerna 1.2. och 1.5 redovisade jordbruksforetagen i allt väsentligt representeras av familjeföretag som inte anlitar anställd arbetskraft. Tabell 1.6 Företag bundna av kollektivavtal mellan SLA och SLF genom medlemskap i SLA eller avtalsförbindelse med SLF

Företagsgrupp Antal redovisade företag, andra kvanalet 1977

SLA -medlemmar med minst 4 anställda 603 med 0-3 anställda 2700

Avlalsjörbindelser med SLF

Källor: Uppgifter från SLA samt SCB:s lönestatistik för lantarbetare.

För Trädgårdsbranschens arbetsgivareforbund (TAF), som tidigare än SLA var anslutet till SAF, lämnades följande data i Statistisk årsbok 1976. (Tabell 258.) Antal anslutna företag den 1 maj 1976 514 Antal arbetare, alla kategorier, i medeltal 1975 4601 Företagen hade alltså i genomsnitt 9 anställda per enhet. Sistnämnda uppgift kan jämföras med motsvarande i tabell 1.7. Lantarbetareforbundet har slutit avtal, som omfattar 621 företag inom trädgårdsodlingen med 2 293 anställda; medeltalet blir här endast 3,7 anställd per företag. Den bild tabellen ger i övrigt betr. näringens struktur är oklar. För jordbrukets del gäller att hos 5 659 av kollektivavtal berörda arbetsgivare fanns endast 6 513 arbetstagare, vilket i genomsnitt inte ger mer än en anställd per företag.

34 Företagsstruktur och sysselsättning. . .

Tabell 1.7 Av lantarbetareförbundets kollektivavtal berörda arbetsgivare och arbetstagare år 1976

Näringsgren Antal Samtliga av avtal berörda avtal Arbets- Arbetstagare givare Medlemmar i Oorgani- Summa e?? serade Lantarbetare- Andra förbundet förbund

Jordbruk 5 5 659 5 126 215 1 172 6 513 3 621 1 797 27 469 2 293 Trädgårdsodling Trädgårdsanläggning 6 330 1013 120 148 l 281 1 107 301 4 47 352 Fjäderfäskötsel Maskinstationer 1 159 181 21 135 337 Trav- och galoppbanor - stallpersonal 2 319 192 1 90 283 36 270 995 72 96 1 163 Övriga avtal

Summa 54 7 465 9 605 460 2 157 12 222

Källa: Verksamhetsberättelse för lantarbetareförbundet 1976.

1.3 Sysselsättnings- och arbetskraftsförhållanden

direktiven skall utredningens första uppgift vara att kartlägga den Enligt nuvarande inom lantbruksnäringen. Detta innesysselsättningssituationen bär att försöka erhålla en uppfattning om tillgången på dels arbetskraft, dels arbetstillfällen. Av olika skäl - en del av dem är redovisade i kapitlets inledningsavsnitt - är detta en fråga som det inte är lätt att komma till rätta med. Arbetskraften är delad olika anställda och i tre grupper med yrkesställning: företagare, Deras relationer till arbetsmarknaden är i väsentliga hänsemedhjälpare. enden olika. - Arbetsuppgifternas anspråk på insatser av de sysselsatta uppvisar bl. a. en tidsmässigt starkt varierande skala både när det gäller dygnsoch veckoperioder och i samband med säsongvariationerna. Nämnda omständigheter har också betydelse när fråga blir om att söka kompletteringssysselsättning inom eller utom näringen. nämnda - och med- Åtminstone två av de ovan kategorierna företagare - är i högre gradän andra grupper knutna till det ordinarie arhjälpare betsstället. Detta är en faktor, som påverkar rörligheten på både kortare och längre sikt och kräver speciella samhällsinsatser. ang. antalet sysselsatta personer inom näringen har hämtats Uppgifter från tidigare angivna källor - främst FoB, lantbruksregistret och arbetskraftsundersökningarna. Vissa kompletteringar har emellertid erhållits från andra håll. arbetskraften - kön Några aspekter på den sysselsatta ang. antal, yrke, och ålder m. m. - har redovisats från två eller flera av angivna källor. 1 dessa sammanhang noteras olikheter betr. definitioner och undersökningsvilket bidrar till att försvåra jämförbarheten mellan skilda serier. perioder,

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 35

1.3.1 Folk- och bostadsräkningarna (FoB)

Föreliggande avsnitt redovisar uppgifter, som hänför sig till räkningarna åren 1970 och 1975. Utredningen har från SCB erhållit vissa preliminära uppgifter ang. den förvärvsarbetande befolkningen inom lantbruksnäringen enligt 1975 års folkräkning. Siffrorna redovisas främst i tabeller i detta avsnitt; för detta år är uppgifterna ännu inte tillgängliga i samma specificerade form som för tidigare räkningar. Folkräkningarna innehåller uppgifter ang. den förvärvsarbetande befolkningens sammansättning och fördelning med hänsyn till yrken och näringsgrenar samt därutöver data ang. bl. a. köns- och åldersfördelning. Vad gäller begreppet _förvärvsarbete tillämpades vid 1970 års folkräkning nedanstående definitioner, som för jordbruksnäringens del anger några uppgifter av specifikt intresse.

“Som förvärvsarbetande räknas personer. som under veckan 4-10 okt. 1970 utfört inkomstgivande arbete under minst en timme. Hit förs även medhjälpande, dvs. avlönade eller oavlönade familjemedlemmar som biträtt annan familjemedlem i dennes förvärvsverksamhet och även tillhör samma hushåll som denne. För medhjälpande inom jordbruk. skogsbruk m. m. gäller dock en nedre gräns på 15 tim. Till förvärvsarbetande räknas vidare personer, som hade förvän/sarbete men på grund av tillfälligt avbrott - semester. sjukdom. repetitionsövning. tillfällig arbetslöshet 0. d. - icke arbetade under räkningsveckan. Avbrottet har betraktats som tillfälligt, om det varat högst 4 månader. 1 tabellerna redovisas emellertid endast personer med en arbetstid på 20 tim. eller mer.”

Enligt räkningarna uppgick den förvärvsarbetande befolkningen 1970 i samtliga näringsgrenar till 3 412 668 personer och 1975 till 3 844 655. I sektorn jordbruk, skogsbruk m. m.” var antalet 1970 276 505. Av dessa var 55 573 bosatta i tätorter, vilket utgjorde ca 20 96. Motsvarande procenttal för hela den förvärvsarbetande befolkningen var 83 96. 1975 uppgick antalet personer i sektorn till 242 937. I följande tabeller redovisas specificerade uppgifter ang. den förvärvsarbetande befolkningen inom lantbruket med fördelning dels på näringsgren, dels efter yrkestillhörighet. Några fakta från 1970 kan det finnas skäl att särskilt observera och jämföra med material från räkningen år 1975. l. De mest betydande sektorerna inom näringsgrenen är åkerbruk och husdjursskötsel samt trädgårdsodling och -skötseL Som en särskild detaljgrupp redovisas “tjänster inom jordbruk”. 2. Antalet företagare inom samtliga näringsgrenar uppgick enligt räkningen till 303 400 eller ca 9 % av hela antalet förvärvsarbetande. För jordbruksnäringen var procentantalet företagare så högt som 45. 3. Av hela antalet medhjälpande familjemedlemmar, 54 411, utgjorde kvinnorna 41031 eller drygt 75 %. - 4. Inom tre av yrkesfamiljerna lantarbetare, trädgärdsarbetare och hus- Statistisk årsbok 1976, - ett markant djursskötare utgör som synes kvinnorna inslag; i två av de källhänvisningar och nämnda familjerna är de t. o. m. i flertal. anmärkningar (sid. 536). - Där inte något annat I tabell 1.8 redovisas uppgifter från FoB 1970 beträffande förvärvsarbetande anges har uppgifterna om befolkning (20 - W tim per vecka) inom näringsgrenen med fördelning FoB 1970 hämtats från på yrkesställning och kön. Motsvarande uppgifter för år 1975 anges i kom- Statistisk Årsbok 1976.

36 Företagsstruktur och sysselsättning. . .

primerad form i tabell 1.9. De procentuella differenserna mellan 1970 och 1975 i fråga om antalet män och kvinnor framgår av följande sammanställning: Män: minskning 1975 23 96 Kvinnor: minskning 1975 13 96 Samtliga minskning 1975 20 96 (I kapitel 2 lämnas ytterligare uppgifter om takten i och omfattningen av personalförändringarna mellan olika folkräkningar.) Beträffande den begränsade sektorn “åkerbruk och husdjursskötsel kan nedanstående uppgifter om antalet sysselsatta 1970 och 1975 redovisas.

Minskningen, uttryckt i procent, utgjorde för männens del 24,7, för kvinnornas l7,5 och for samtliga 22,9. (I kategorin sysselsatta ingår här företagare, anställda och medhjälpare.)

och

Företagsstmktur sysselsättning. . . 37

omm

.m om

.öcEå

m: .å 5 e: E_ Sw

EEE

m m mm S.

S» Bm mmv m: än om än mm

mêEam

_

280... mmmtm

_ m vm

Dm s:

m_ 2 n ä a

._O::_x

.8 05 :m :m

^uvcmaswiuuE

FRD

_ s. ä om

s å mm

ace

tu n

:v än m? _

22mm: :SOF

_ x ä mm

Sh_

2 ä om

:E55

o; m? :m mt. m: m8

m._mo

m e. t. m..

Så..

uu=mñc

03 En .å se s: m3 at om_

:SOF 3 å E. om :om

.§uuu=_.m=

o m n

._O::_v_

X om

auto

22mm

o: :c n:

a? v v

.E09

ASU

.occmöa

:Ko:

31:8

oäwaxznm

m_

ä... 80 sm Må se E_ å

_Sc :Sch §2:

v

2_ Z_ :Su

»saâcå

:oaüccmz:

_ozåw

_aåmeønvmsg

xaezo..

wsaomusmum:

:oo o_

åaêuwtmâwz

_umñxwämø

dä.. .å

Eos_

oas.:

.aomusmuwå _uaemn=..uå._

:oummwccmz

55_

;_2222 .xEnEom .xeeeâ 3295:04_ 5.2.3

SWE? in..

men_

m m

:så

m_ _ Z H om

;Zm 22:3_

_

L: 2 Z_ S: : _ : 2 om: :

38 Företagsstruktur och . .

sysselsättning.

Tabell 1.9 Förvärvsarbetande (20 tim. eller mer per vecka) inom näringsgrenen jordbruk och jakt år 1975. - Fördelning efter kön,

SNI- Näringsgren Antal personer 1975

nr Män Kvinnor Summa

1111 Åkerbruk, husdjursskötsel 105 821 38 127 143 948 1112 och -skötsel 16 363 5 843 22 206 Trädgårdsodling 1113 Renskötsel 479 27 506 1114 614 147 761 Pälsdjursskötsel 1115 Annan 107 186 293 djurskötsel 3 397 1 675 5 072 1120 Tjänster inom jordbruk 1130 Jakt- och viltvård 90 7 97

11 Jordbruksobjekt 126 871 46 012 172 883

Källa: FoB 1975 (SCB).

Ovan har den Förvärvsarbetande befolkningen redovisats med hänsyn till Nedan lämnas motsvarande uppgifter i relation till näringsgrenstillhörighet. Skillnaderna i totalsiffrorna beror bl. a. på att personer, reyrkestillhörighet. inom jordbruksyrken, kan vara sysselsatta inom andra näringar gistrerade än de som räknas till lantbrukssektom. De siffrorna blir

yrkesanknutna

därför något högre än de näringsgrensanknutna.

Tabell 1.10 Förvärvsarbetande (20-W tim) efter yrke. Hela riket. 1970 (Lantbruksa skogs- och trädgårdsledning. Företagare m. fl.)

NYK- Yrke Antal personer nr Män Kvinnor Totalt

Skogsbeläl

Pälsdjursupplödare 407 592 6 598 Renägare Källa: FoB 1970; del 10, Näringslivet etc. (1974 - SCB). Tabell 1.11 Förvärvsarbetande (20-W tim) efter yrke - Hela riket, 1970 (Lantbruksoch trädgårdsarbete, djurskötsel. Anställda.)

NYK- Yrke Antal personer nr Män Kvinnor Totalt

Trädgårdsarbetare 413 3 441 5 951 9 392 Husdjursskötare 414 460 133 593 Pälsdjursskötare 415 137 15 152 kenskötare 418 m. m. 620 442 l 062 Ovrigt jordbruksarbete

42 Viltvârd och jakt 148 2 150

Källa: FoB 1970; del 10, Näringslivet (1974 - SCB).

SOL. 1978:29

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 39

Antal sysselsatta (över 20 tim. per vecka) enligt FoB 1970 och 1975 i yrkesgrupperna 40 (lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning; den största gruppen utgörs av lantbrukare) och 41 (lantbruks- och trädgårdsarbete, djurskötsel; lantarbetare är den största gruppen) redovisas i tabell 1.12. För flertalet där nämnda enheter noteras lägre siffror 1975 än 1970. Den stora ökningen för yrkesgrupp 40 (401) för kvinnornas vidkommande sammanhänger huvudsakligen med ändrade redovisningsprinciper.

Tabell 1.12 Antal sysselsatta (över 20 tim. per vecka) i yrkesgrupperna nr 40 och 41 enligt F 0B 1970 och 1975

NYK Yrke Antal personer 1970 Antal personer 1975 -nr Män Kvinnor Tillsammans Män Kvinnor Tillsammans

40 Lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning 124 417 4 546 128 963 95 538 12 763 108 301 401 Därav Lantbruks-, skogs- och trädgårdsbrukare 112 377 4 093 116 470 84 217 120 064 96 281 41 .lordbruks- och trädgårdsarbete, djurskötsel 48 225 48 400 96 625 37 120 30 870 67 990 Därav 411 Lantarbetare, husdjursskötare 28 919 36 325 65 244 21 974 24 539 46 513 412 Trädgårdsarbetare 14 648 5 534 20 182 13 340 5 109 18 449

Källa: FoB 1970 och 1975.

Från FoB 1970 kan hämtas ytterligare nâgra data av intresse för belysning av näringens arbetskrafts- och sysselsättningsforhâllanden. Två kompletterande uppgiftsserier redovisas nedan. (Motsvarande uppgifter från FoB 1975 ej tillgängliga.) Den första av dessa anger den procentuella åldersfördelningen inom vissa yrkesgrupper. (Tabell l .I3. ) Om man drar en gräns vid 45 år, noterar man arr av brukarkategorien tillhör 75,0 % åldersgruppen över 45 år och att av de tre kategorierna anställda i tabellen tillhör i där angiven ordning 51,8. 54,2 resp. 58,0 96 nämnda åldersgrupper. Dessa uppgifter bör beaktas i samband med bl. a. överväganden av rekryteringsproblem inom näringen. Tabell 1.13 Åldersfördelning (96) bland de större yrkesgruppen-na inom jordbruksoch trädgårdsnäringen år 1970

Källa: SCB, Folk- och bostadsräkning 1970 (del 10, tabell 10).

40 Föreragsstruktur och sysselsättning. . .

Slutligen redovisas här några uppgifter betr. arbetskraftens pendling. Detta är en företeelse som av olika skäl har speciellt intresse i samband med de areella näringarna. Begreppet pendlare har definierats på nedan angivna sätt. (Statistisk årsbok 1976, sid 536.) “Som pendlare räknas i 1970 års folk- och bostadsräkning alla förvärvsarbetande personer som 4-10 oktober 1970 hade sin arbetsplats förlagd till annan kommun än bostadsorten. Bland pendlarna ingår därför inte endast personer, som dagligen färdas mellan bostad och arbetsplats, utan även veckopendlare och andra personer med arbete på längre avstånd från bostadsorten. Personer med växlande och ej lokaliserbar arbetsplats ingår inte bland pendlarna. Med kommunpendlare avses pendlare över kommungräns.” Tabell 1.14 omfattar uppgifter om pendling för hela näringsgrenen jordbruks-, skogs- och fiskeriarbete.

Tabell 1.14 Förvärvsarbetande befolkning efter arbetsplatsens belägenhet, kön och näringsgren (huvudgrupper) den 1 november 1970. Jordbruk, skogsbruk m. m.

Ej lokaliserbar eller okänd Summa 206 951 54 004 Utpendlare

Inpendlare

Källa: Statistisk årsbok 1976, tabell 31.

1.3.2 Lantbrukets företagsregister (LBR)

Liksom betr. näringsstrukturen gäller i fråga om den sysselsatta arbetskraften, bl. a. dess sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrkesställning, att den aktuellaste och mest omfattande informationen erhålles från lant- Men bl. a. nedan angivna omständigheter begränsar värde bruksregistret. och jämförbarhet av registrets uppgifter. 1. Tidpunkten för inhämtande av uppgifter till registret är juni månad.

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 41

Detta medför att antalet registrerade sysselsatta, i synnerhet betr. gruppen anställda (med registrets terminologi ”lejd arbetskraft”), ligger klart över årsgenomsnittet. Detta framgår om man jämför de erhållna uppgifterna med kvartalssiffrorna i samband med arbetskraftsundersökningarna. 2. Definitionerna av använda begrepp. exempelvis sysselsättning”, avviker från dem som brukas i samband med folk- och bostadsräkningarna och arbetskraftsundersökningarna. 3. I lantbruksregistret sammanfores familjemedlemmar med kategorin företagare. FoB räknar in medhjälparna i kategorin ”anställda”. Antalet sysselsatta i jordbruket, inkl. deltidsarbetande och tillfälligt sysselsatta, uppgick ijuni 1975 enligt LBR till knappt 300 000 personer, varav ca 170 000 var stadigvarande sysselsatta mer än 30 timmar per vecka (heltidssysselsatta). 1 tabell 1.15 och 1.16 redovisas specifikationer i fråga om den sysselsatta arbetskraften. Tabell 1.15 Antal sysselsatta i jordbruket 1975 fördelade på företagare och företagares familjemedlemmar samt lejd arbetskraft

sladigVamnde SYSSe1$8ll3 Tillfälligt sysselsatta Totalt antal sysselsatta

Mer än 30 timmar 30 timmar och mindre Män Kvinnor per vecka per vecka Män Kvinnor Män Kvinnor

Företagare och familjemedlemmar 105 162 44 939 28 791 27 640 19 846 8 160 234 538 Lejd arbetskraft 15 874 3 846 8 012 4 770 26 429 58 931

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1976, tabell 18.

Lantbmksregistret 1975 redovisar vid företag med mer än 2 ha åker antal sysselsatta med mer än 30 timmar per vecka enligt tabell stadigvarande 1.16. (SM nr J 1976:5.8)

Tabell 1.16 stadigvarande sysselsatta (mer än 30 timmar per vecka i juni) inom jordbruk 1975. fördelade efter yrkesställning och företagens storlek

Storleks- Företagare och familje- Lejd arbetskraft grupp medlemmar 15-66 år 15-66 år Åker

Källa: Lantbruksstyrelsen. PM 1977.

42 Företagsstruktur och sysselsättning. . .

Majoriteten av den inom jordbruksnäringen sysselsatta arbetskraften utgörs som framgår av tabell 1.16 av företagare och familjemedlemmar (80 %). Den anställda (”lejda“) arbetskraften utgör således endast 20 %. Båda kategorierna har undergått stora antalsminskningar och mellan dem kan konstateras vissa relationsförskjutningar. För dessa redovisas närmare i kapitel 2. I detta sammanhang kan noteras att uppgifter ang. företagarnas ålder också

kan erhållas ur lantbruksregistret. Åldersfordelningen 1975 framgår av sam-

manställningen nedan. (Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tabell 17).

Antalet företagare är av naturliga skäl lägst i de yngsta och äldsta åldersgrupperna, men betr. de mellanliggande åldrarna kan inte något direkt samband med ägandet konstateras. En företeelse, som framförallt under senare år observerats, är den ökande tendensen hos jordbruksforetagarna att söka kompletterande sysselsättning inom och i viss mån utanför den egna brukningsenheten. Av flera skäl är det här svårt att få en riktig och fullständig bild av företeelsen. Endast vid ett tillfälle har den varit föremål för en totalundersökning - detta skedde i samband med jordbruksinventeringen i mars 1972. I tabell 1.17 redovisas några uppgifter från undersökningen. Den kompletterande sysselsättningen var klart relaterad till företagens storlek och mest frekvent bland brukare av mindre företag.

Tabell 1.17 Jordbrukarnas totala arbetsinsats, fördelad på olika verksamhetsgrenar år 1971. Procent. Avser brukare under 67 år

Storleksgrupp. Inom bruknings- Utanför bruknings- Iannan Totalt hektar åker enheten enheten verksamhet Jordbruk Skogs- Jordbruk Skogs-

Källa: Specialbearbetning av jordbruksinventeringen i mars 1972. - Jordbruksstatistisk årsbok 1976, tabell 28.

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 43

1.3.3 SCB:s arbetskrajisundersökningar (AK U) Statistiska centralbyrån genomför månatligen sedan januari 1970 s. k. arbetskraftsundersökningar. Undersökningarna skedde tidigare kvartalsvis. Underlaget baseras på uppgifter som genom intervjuer inhämtas från ett urval av ca 24000 (tidigare färre) personer. Dessa anger sina sysselsättningsförhållanden under en mätperiod omfattande två veckor under den aktuella månaden. På grundval av intervjuuppgifterna redovisas data för den totala arbetskraften och för olika näringsgrenar. Undersökningspopulationen i AKU omfattar personer i åldrarna 16-74 år vilka arbetat som egna företagare, anställda eller medhjälpare. Antal observationer för lantbruket (jordbruk, jakt och skogsbruk) är närmare 3 000 per kvartal. Näringsgrenstillhörighet för sysselsatta bestäms av näringsgrenen för det arbetsställe vid vilket vederbörande under mätveckan utfört flest arbetstimmar. Utgångspunkten vid näringsgrenskodningen är de uppgifter intervjupersonen lämnat samt centrala företagsregistret. Förutsättningen för att en person skall räknas som anställd är att han utfört avlönat arbete i minst en timme under mätveckan. För att klassas som medhjälpare krävs att arbetsinsatsen skall vara minst 15 timmar samt att kontant lön ej utgått. AKU ger på grund av det begränsade urvalet inte förutsättningar för säkra detaljbeskrivningar av förhållandena inom jordbruksnäringen vad gäller exempelvis regionala och yrkesmässiga redovisningar. (Klassificeringen inom statistiken har dessutom tid efter annan ändrats vilket försvårar förutsättningarna för jämförelser mellan olika år.) Vissa nuvudfakta om nä- ringen kan dock noteras några av dem redovisas i tabellerna 1.18 och 1.19.

Tabell 1.18 Antal sysselsatta inom jordbruk och jakt 1974-1976, fördelade efter yrkesställning. (Årsmedeltal)

År Anställda Företagare Medhjälpare Summa syssel-_ satta

Totalt Därav Totalt Därav Totalt Därav Totalt Därav kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor 1974 50000 10000 116000 8000 47000 42000 213000 60000 1975 50000 11000 1l100012000 45000 40000 206000 63000 1976 51000 12000 106000 12000 39000 34000 195000 58000 Källa: Arbetskraftsundersökningar SCB.

Av AKU redovisade förändringar i fråga om antalet sysselsatta inom näringen under de tre senaste åren framgår att de har varit störst beträffande företagare och medhjälpare; båda dessa grupper uppvisar relativt stora minskningar medan däremot antalet anställda t. o. m. uppvisar en mindre ökning. År 1976 var de sysselsattas fördelning med hänsyn till yrkesställning foljande (procentandelar): Företagare 54 procent Anställda 26 procent Medhjälpare 20 procent

44 Företagsstmktur och sysselsättning. . .

Kvinnorna utgjorde 30 % av samtliga inom näringen sysselsatta. Speciellt stor var andelen kvinnor bland medhjälparna (87 %). Motsvarande tal betr. anställda och företagare var 24 resp. 11 %. Enligt AKU hade nämnda år endast 13 % av Företagarna anställd arbetskraft. 1 arbetskraftsundersökningarna redovisas också relativt stora växlingar betr. sysselsättningsnivå under olika delar av året. 1 tabell 1 . 19 anges uppgifter om antalet sysselsatta 1976, dels årsmedeltalet, dels för månaderna februari och augusti.

Tabell 1.19 Sysselsättning 1976, ârsmedeltal och under februari och augusti

Tid Anställda Företagare Medhjälpare Summa sysselsatta

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor I 39000 12000 94000 12000 5000 34000 138000 58000 II 36 200 10100 91700 9 300 3100 35 400 131000 54 000 111 44 600 13700 93 000 10 800 7 000 41 700 144 600 66 200

I Antal sysselsatta, årsmedeltal 1976. II Antal sysselsatta, februari 1976. 111 Antal sysselsatta, augusti 1976. Källa: Arbetskraftsundersökningarna. SCB.

1.3.4 Uppgifter ang. näringsgrensanknutna organisationer

Arbetsgivarorganisationer I avsnitt 1.2.3 har anförts vissa data från hithörande organisationer ang. näringens struktur m. m. I verksamhetsberättelserna finns inte några uppgifter om sambandet mellan organisationsanslutning och yrkesverksamhet. Antalet medlemmar anges men däremot inte antalet sysselsatta företagare och hos dem anställda.

Lantarbetare/örbundet (SLF) Lantarbetareförbundets verksamhetsberättelser innhåller statistiska och andra data ang. förhållandena inom näringen huvudsakligen till den del dessa hänför sig till förbundets intresseområde. Men därutöver redovisas uppgifter och synpunkter med mera generell anknytning till näringen. Denna breddning av faktaunderlaget motiverar återgivandet av några utdrag ur berättelserna, inte minst med hänsyn till att det till en del var förbundets bedömningar av sysselsättningsförhållandena inom näringen, som ledde fram till att vår utredning tillsattes. Samma begränsningar betr. organisationsuppgifternas samband med sysselsättningsförhålIandena, som ovan anförts i fråga om SLA. gäller också till en del för lantarbetareförbundets vidkommande. Antalet medlemmari förbundet uppgick den 31 december 1976 till 11 102, varav. 1 917 kvinnor. 1 förbundet organiseras främst egentliga lantarbetare

Färetagsstruktur och sysselsättning. . . 45

och trädgårdsarbetare i enskild tjänst. Sistnämnda yrkeskategori återfinns dock i stor utsträckning inom kommunalarbetareforbundet, nämligen parkoch trädgårdsarbetare i offentlig tjänst. (Jämför bl. a. uppgifter från utredningens egen arbetsförmedlingsenkät. Bilaga.)

Nyinskrivna medlemmar 1 507 Anmälda nyinilyttningar från andra

Den totala medlemsminskningen under året uppgick till 651 personer.

Antalet medlemmar i lantarbetareforbundet har under dess tillvaro i hög

grad varierat, men sedan 1945 har trenden hela tiden varit nedåtgående. Närmare uppgifter om utvecklingen redovisas i kapitel 2. Medlemsminskningen under senare år har huvudsakligen gällt äldre, icke yrkesverksamma arbetare. Som exempel kan nämnas att av minskningen år 1972 på 786 medlemmar berördes endast 242 yrkesverksamma personer. Men år 1973 hade minskningen en annan karaktär. Av den totala minskningen var 694 yrkesverksamma, av vilka de flesta var anställda inom det egentliga jordbruket. (Några motsvarande uppgifter finns inte i verksamhetsberättelserna for 1974-1976.) l lantarbetareförbundets verksamhetsberättelse for 1973 har de skedda förändringarna kommenterats på följande sätt: ”Anledningen till den ökade avgången av yrkesverksamma lantarbetare kan dels sökas i näringslivets ökade efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft. Med det utomordentliga tekniska kunnande som dagens Iantarbetare har utgör de eftersökta arbetskraftstillskott inom ett flertal andra näringar, där löneutvecklingen varit gynnsammare än vid jordbruket. En del lantarbetare har också avskedats i samband med foretagsnedläggningar, driftsomläggning eller rationalisering. Genom att i allt for stor utsträckning använda tillfällig arbetskraft - eller praktikanter m. 11. - undviker många jordbrukare att heltidssysselsätta lantabetare.” År 1973 foretogs inom lantarbetareforbundet en undersökning angående medlemskårens ålderssammansättning m. m. Enligt denna sjönk genomsnittsåldern från 1960 till 1973 med 2,9 år till 45,7 år. Detta beror bl. a. på en större pensionsavgång. Antalet kvinnliga medlemmar i förbundet ökar och de är genomsnittligt yngre än de manliga. Inom vissa sektorer - trädgårdsanläggning och hästsport, vilka båda växer i omfattning - är genomsnittsåldern relativt låg.

Den trend beträffande åldersutvecklingen inom förbundet, som framkom

vid undersökningen 1973, har visat sig bestå. År 1975 har medelåldern sjunkit till 44,5 år, vilket är den lägsta på över 20 år. Samtidigt har kvinnornas andel i medlemskåren ökat väsentligt. För tio år sedan utgjorde kvinnorna drygt 7 % mot drygt 15 % år 1975. Inom det egentliga jordbruket sysselsatta medlemmar var tidigare den klan dominerande gruppen men utgör numera endast hälften av medlemskadern. 1 stället återfinns medlemmarna i ökad utsträckning inom t.ex.

Föreragsstrukrur och sysselsättning. . .

trädgårdsodlingen - där 50 procent utgörs av kvinnor - och trädgårdsanläggningsverksamheten. Det ökade inslaget av kvinnlig arbetskraft inom jordbruks- och trädgårdsnäringen sammanhänger dels med den allmänna trenden mot en högre förvärvsverksamhetsgrad bland kvinnor, dels med att mekaniseringen inom näringen underlättat de manuella arbetsinsatserna. En företeelse, som åtminstone delvis är förknippad med här angivna omständigheter, är den ökade omfattningen av deltidsarbete inom framför allt trädgårdsnäringen. Kvinnornas benägenhet för att ta deltidsarbete är generellt högre än männens. På grundval av sin ovannämnda undersökning framhåller lantarbetareförbundet. att “förhållandena och förutsättningarna för arbetsuppgifterna inom lantbruksnäringarna kommer att på något längre sikt ha stark inverkan av förbundets medlemmar.” Med på ålders- och könssammansättningen hänsyn härtill finner förbundet det angeläget att äga en god kännedom om medlemskårens sammansättning för att kunna agera i avtalsfrågor och vid informations- och upplysningsverksamhet. Genom förbundets centrala medlemsregister kan uppgifter erhållas om medlemmarnas bosättningsort och ålder; däremot saknas uppgifter om yrkesfördelning i registret.

1.3.5 Jordbrukets utredningsinstitut

Jordbrukets utredningsinstitut (JU) genomförde 1972 en specialundersökning beträffande ett urval av lantbrukares sysselsättning. Uppgifter framtogs och dess fördelning på uppgifter inom angående den totala arbetsinsatsen och utanför den egna brukningsenheten. Resultatet redovisas i tabell 1.20. Bl. a. kan utläsas, att antalet arbetstimmar ökar i relation till företagets storlek (med undantag för den största storlekskategorin), att arbetsinsatserna utanför det egna företaget minskar när företaget är större samt att arbetsinsatser i annan näring än lantbruk främst förekommer bland brukare med de minsta lantbruksföretagen. Uppgifterna anger en genomsnittssituation för hela året 1971. Säsongvariationerna är sannolikt relativt stora liksom de regionala växlingarna i fråga om inslag av skogsarbete.

1.3.6 ALA -gruppen

för lantbrukets anpassning (ALA) vid lantbrukshögskolanz.

Arbetsgruppen framlade år 1975 förslag om en undersökning angående arbetsförhållanden och arbetskraftens sammansättning inom lantbruket. I samråd mellan ALA och Lantbruksekonomiska samarbetsnämndens rationaliseringsgrupp utar- 1 Verksamhetsberättelsen betades en projektplan, som lades till grund för beslut om undersökningen. 1973, sid. 164. Samarbetsnämnden anvisade medel för densamma och därjämte lämnade arbetsmarknadsverket bidrag till kostnaderna för faltarbetet i Västerbottens 2Numera ersatt av Arlän. betsgruppen lantbruk och har handhafts av en projektgrupp med förre förbundssamhälle vid Sveriges Undersökningen lantbruksuniversitet. ordföranden Ewald Jansson som ordförande. Agronom Svante Rowa har

Företagsstruktur och sysselsättning. . . 47

Tabell 1.20 Jordbrukamas totala arbetsinsats i timmar samt arbetsinsatsens fördelning (%) på olika verksamhetsgrenar år 1971. Avser brukare under 67 år

Brukningsen- Arbetstimmar Därav i procent hetens storlek, per brukningshektar åker enhet lnom bruknings- Utanför bruk- l annan enheten ningsheten verksamhet

Antal Procent Jord- Skogs- Jord- Skogs bruk bruk bruk bruk

Källa: Specialbearbetning av jordbruksinventeringen, mars 1972. Jordbruksstatistisk årsbok 1976, tabell 28.

svarat för ledningen av det praktiska utredningsarbetet och sammanställningen av rapporten. l början av år 1978 framläggs en slutlig rapport för undersökningen. Efter medgivande av Arbetsgruppen lantbruk och samhälle och Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden återges nedan en sammanfattning av rapporten. Som undersökningsmetod valdes totalundersökning av elva församling-

ar, belägna i Östergötlands, Kristianstads, Örebro och Västerbottens län.

Insamling av uppgifter har skett genom intervjuer med brukare, maka/ make, övrig familjeegen arbetskraft samt anställda i lantbruksföretag med mer än 2 hektar åker och i samtliga trädgårdsföretag. Syftet med studien var att genom en totalundersökning i några församlingar försöka få en bild av arbetskraftens sammansättning, sysselsättningens variation över året, sysselsattningssituationen för brukare, famaka, övrig miljeegen arbetskraft och anställda samt belysa vissa regionala skillnader i sysselsättningsforhållandena i lantbruket. Meningen var således inte att i denna undersökning producera riksstatistik utan att belysa viktiga och i vissa fall tidigare ej undersökta problemställningar och frågor, vilka kan vara av intresse för en statistisk undersökning på riksnivå. Undersökningen har gett en god bild av arbetskraftens sammansättning, uppdelad på brukare, maka, övrig familjeegen arbetskraft och anställda, och visar att den familjeegna arbetskraften utgör ca 87 % och de anställda ca 13 96 av totalantalet sysselsatta i de undersökta församlingarna. Vidare har materialet gett en detaljerad bild av släktrelationen till brukaren för kategorin övrig familjeegen arbetskraft. Arbetskraftens släktrelation till brukaren torde inte ha blivit belyst tidigare i någon svensk undersökning. Denna undersökning visar att denna kategori utgörs till 60 % av barn, till 17 % av syskon, till 15 % av föräldrar och drygt 7 % av övriga släktingar. Arbetskraftens genomsnittsálder redovisas för respektive Brukategori.

48 Företagssrruktur och sysselsättning. . .

karens och makans ålder finns tidigare redovisade i bl. a. lantbruksstatistik och meddelanden från Jordbrukets utredningsinstitut, men däremot inte åldern för övrig familjeegen arbetskraft och anställda enligt den definition som här används. Genomsnittsåldem är för brukare 52,4 år, för maka 49,6 år, för övrig familjeegen arbetskraft 37,7 år och för de anställda 40,9 år. Beträffande brukarens sysselsättningssituation visar undersökningen bl. a. att många lantbrukare har en anmärkningsvärt låg sysselsättning vintertid i sina företag. Undersökningen visar att antalet sysselsatta i genomsnitt minskar med 30-40 % från arbetstopparna under vegetationsperioden till vinterperioden. Likaså minskar brukarens arbetsinsats i genomsnitt från

11-12 timmar/dag under arbetstopparna i Skåne, Östergötland och Örebro

län ner till 5-7 timmar/dag under vintern. För Västerbottensförsamlingarna är motsvarande genomsnittstal 8-10 timmar/dag under arbetstopparna respektive 3-5 timmar/dag under vinterperioden. I Västerbottens kustbygd är närmare hälften av brukarna sysselsatta utanför företaget, och församlingarna i Västerbotten har därmed den högsta andelen brukare med arbete utanför företaget. De brukare som inte har förvärvsarbete utanför företaget är i genomsnitt sysselsatta endast ca 4 timmar/dag (i de flesta fall alla dagar i veckan) i sitt företag. Förekomsten av annan verksamhet/ rörelse med företagets resurser är vanlig i de flesta församlingarna utom i Västerbotten. Vid de företag där annan verksamhet/ rörelse finns är den med i genomsnitt 109 dagsverken per företag och år vid de 15 % av företagen med sådan verksamhet av betydande omfattning och är ett utmärkt komplement till brukarens sysselsättning i företaget. Dessutom kan företagets maskinresurser ofta utnyttjas i denna typ av verksamhet. Kvinnorna (maka) deltar i stor utsträckning i företagets arbete och ungefär tre fjärdedelar är stadigvarande sysselsatta i företaget, men för huvuddelen på deltid. Andelen stadigvarande heltidssysselsatta är däremot endast drygt en fjärdedel av de kvinnor som arbetar i företaget. Närmare en tredjedel av kvinnorna har förvärvsarbete utanför företaget, varav drygt två tredjedelar har stadigvarande deltidsarbete. Vårdarbeten är den vanligaste typen av förvärvsarbeten. Även handels- och kontorsarbeten förekommer men i mindre utsträckning än vårdarbeten. En stor del (75 %) av de kvinnor som önskar arbete/ mer arbete utanför företaget har körkort och tillgång till bil. Drygt två tredjedelar har någon fonn av utbildning utöver folkskola och ungefär tre fjärdedelar har yrkeserfarenheter av annan yrkesverksamhet än lantbruk. Detta innebär dock att närmare en tredjedel av de kvinnor som önskar arbete/mer arbete utanför företaget saknar utbildning efter folkskola. Vidare är kvinnornas förvärvsfrekvens i vissa församlingar anmärkningsvärt låg och ligger på 9-19 % av samtliga kvinnor jämfört med ca 43 % för riket som helhet år 1976. Förvärvsfrekvensen ger en viss avspegling av möjligheterna till förvärvsarbete utanför lantbruksföretaget och visar att möjligheterna i sistnämnda församlingar är små. sysselsättningen i lantbruket för övrig familjeegen arbetskraft har inte blivit visar att endast en fjärdedel är tidigare belyst. Denna undersökning i föstadigvarande medan tre fjärdedelar är ej stadigvarande sysselsatt visar undersökningen att de ej stadigvarandes arbete i foretaget. Vidare

*

Företagsstrukrur och sysselsättning. . . 49

retaget i genomsnitt motsvarade endast 1,3 månader 1976. De ej stadigvarande är sysselsatta i företaget framför allt under och sommarperioden utgörs till övervägande delen av barn till brukare. Förhållandena för den anställda arbetskraften har tidigare varit knappast föremål för undersökning eller ändamålsenlig statistisk belysning. Av redovisade anställda är endast 26 % stadigvarande sysselsatta i företaget medan 74 96 hade en anställningstid på i genomsnitt 2,1 månader år 1976. Denna sysselsättning inföll i de flesta fall under arbetstopparna. Under huvuddelen av året måste dessa personer söka sin utkomst i annan verksamhet. Närmare hälften hade arbete utanför företaget brukaren enligt medan övriga studerade eller var pensionärer, hemmafruar etc. Av de ej stadigvarande anställda kunde inte mer än 28 % intervjuas, varför undersökningen inte ger en tillfredsställande bild av de ej stadigvarande anställdas sysselsättningssituation och förekomsten av säsongarbetslöshet. Förvánansvärt få anställda har någon utbildning efter folkskola. Likaså har få av de stadigvarande anställda yrkeserfarenheter av arbete utanför lantbruket. Däremot har tre fjärdedelar av de ej stadigvarande anställda yrkeserfarenheter av annat arbete än lantbruk. Rekryteringen av ej stadigvarande anställda sker huvudsakligen genom brukarens initiativ och egen kontakt. Inget företag har rekryterat arbetskraft genom anmälan om behov hos arbetsförmedling, vilket är anmärkningsvärt. För trädgårdsföretagen har noterats en kraftigare variation i antal sysselsatta än för jordbruksföretagen. Omkring hälften av antalet sysselsatta i trädgårdsföretagen är anställda. Endast en femtedel av de anställda är dock stadigvarande sysselsatta i företaget medan femtedelar hade en fyra genomsnittlig anställningstid på endast 1,8 månader 1976. Hälften hade annat arbete som sin huvudsakliga verksamhet. studerade eller var

Övriga

pensionärer.

1.4 Utredningens synpunkter på redovisade fakta

De uppgifter om näringens företagsmässiga struktur och om arbetskraftsförhållandena, som framtagits i detta kapitel, är avsedda att i första hand belysa den aktuella situationen och i andra hand att bilda underlag för de överväganden och förslag, som utredningen presenterar i betänkandet. Uppföljningen av redovisningen, innehållsmässigt fördelad, sker i senare kapitel. Problem som därvid kommer att ägnas uppmärksamhet är tillgången på sysselsättning och arbetskraft, konsekvenserna av ev. brist- eller överskottsföreteelser, samhällsinsatser i anslutning till frågor om yrkesutbildning, personalrekrytering och arbetslöshet. I sina huvuddrag är den aktuella bilden av näringen klar och känd: antalet företag är stort, jämfört med förhållandena inom andra näringar, men dock väsentligt mindre än tidigare. Till övervägande delen av de små och saknar kontinuerligt anställd arbetskraft. Majoriteten av näringens yrkesverksamma är egna företagare. Kategorin inom näringen sysselsatta utöver företagare och anställda, de som i statistiken benämns ”medhjälpare”, är i både absoluta och relativa tal högre här än inom andra näringar.

50 och . .

Företagsstruktur sysselsättning.

Behovet av manuell arbetskraft inom främst jordbrukssektorn har successivt minskat på grund av fortgående strukturell omvandling och samtidigt ökande mekanisering av verksamheten. Dessa förändringar har påverkat kraven på arbetsinsatser från både företagarnas och de anställdas sida. Det är numera endast en minoritet bland företagen, som anser sig ha behov av anställd arbetskraft annat än under begränsade, intensiva perioder - om sådana behov över huvud taget alls forefinnes. Man har i detta sammanhang ställt frågan, huruvida det existerar en lägsta gräns, under vilken behovet av manuella insatser inte kan eller får sjunka. En accepterad uppfattning är att personalavtappningen endast delvis kan kompenseras genom en högre grad av arbetsrationalisering samt genom förbättrad och intensifierad yrkesutbildning. Från företagarhåll har framhållits att rationaliseringen av arbetet väsentligen nått den gräns, där det är möjligt att göra besparingar av arbetskraftsinsatserna. Å andra sidan anses behovet av personliga arbetsinsatser inte heller komma att öka i fortsättningen. Även om det generellt sett råder en relativt god balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft och arbetstillfällen inom näringen kan man dock konstatera förekomsten av negativa avvikelser inom vissa sektorer och yrken samt olika geografiska regioner. Men framförallt innebär de säsongmässiga variationerna alltjämt betydande ojämnheter betr. omsättning och efterfrågan på arbetskraft. Detta utgör besvärande faktorer vid bedömning och handläggning av personalåtgärder - i vissa sammanhang anses svårigheterna ha stegrats under senare år. Enligt utredningens mening är det i första hand förhållandena for de inom näringen redan yrkesverksamma grupperna, som påfordrar uppmärksamhet. Dessa grupper utgör tillsammans en sektor, som är den i sammanhanget kvantitativt mest betydande och som erbjuder de mest varierande och svårlösta problemen. Men också situationen for personer, som har för avsikt att inom näringen i framtiden söka sysselsättning, måste beaktas. Detsamma gäller slutligen också en tredje kategori: personer som av olika skäl själva avser eller av yttre omständigheter är tvingade att lämna näringen. Det senast anförda visar att det här handlar om frågor med många olika infallsvinklar och av betydande spännvidd. Man har anledning konstatera att det råder svårigheter att mera exakt kunna ange omfattningen av exempelvis arbetskraftens rörlighet och av rekryteringsbehoven. Dessa betingas - och ändrade pro-

av en rad omständigheter näringens rationaliseringstakt

duktionsformer, möjligheterna att i konkurrens med andra näringar kunna behålla och nyrekrytera personal m. m. Detta innbär problem, som inte en gång for alla kan lösas utan som återkommande måste observeras och åtgärdas i samverkan mellan samhället och näringens intressenter.

2 Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

2.1 Inledning

I kapitel l har redovisats för näringens nuvarande situation vad gäller dess företagsstruktur samt arbetskrafts- och sysselsättningsförhållanden. Föreliggande kapitel ger dels en begränsad tillbakablick på näringens utveckling under främst det senaste decenniet, dels försök till beskrivning av väntade Förändringar (prognoser). Utredningens förslag i olika sammanhang skall så långt som möjligt anpassas till den förväntade utvecklingen inom näringen i fråga om arbetskraftsbehov och sysselsättningsmöjligheter. Detta gäller åtgärder för rekrytering och yrkesutbildning samt mot brist på arbetskraft och mot arbetslöshet/ undersysselsättning. (Frågorna om rekrytering av arbetskraft tas upp till behandling i kapitel 3.) Liksom i kapitel 1 behandlas frågor om näringens och sysselsättningens struktur i huvudsak var för sig och i här nämnd ordning. I stort sett gäller betr. det statistiska underlaget samma bedömningar och värderingar, som angivits i det första kapitlet. Det bör emellertid ob-

serveras, att eftersom data här avser flera år kan under den berörda perioden

en del formella ändringar ha ägt rum inom de enskilda statistikserierna. Är det fråga om en längre period får man också räkna med att exempelvis strukturella och ekonomiska förändringar kan begränsa statistikuppgifternas jämförbarhet. I utredningens direktiv redovisades några fakta angående förändringar inom näringen under närmast föregående period, bl. a. betr. en minskad omfattning av sysselsättningen. Mot bakgrund härav skulle det ankomma på utredningen att kartlägga den nuvarande sysselsättningssituationen. Men utredningen skulle inte stanna härvid - direktiven anförde vidare: ”En andra uppgift för de sakkunniga blir att ställa samman tillgängligt material rörande det framtida personalbehovet. För denna uppgift torde underlag finnas att hämta bl. a. från statistiska centralbyrån och från arbetet med långtidsutredningen på linansdepartementets ekonomiska avdelning, från arbetet med länsplanering 1974 inom arbetsmarknadsdepartementet och från arbetet i 1972 års jordbruksutredning.” Statistiska centralbyrån utarbetade 1973 en prognos för 1968 års utbildningsutredning angående nyrekryteringsbehov och utbildning till jordbruksoch trädgårdsnäringen. I direktiven för vår utredning anfördes härom: ”l denna prognos beräknades att nyrekryteringsbehovet till lantbruksyrkena, efter att ha nått sin kulmen under perioden 1965-70, skulle komma

52 Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

att minska något fram till år 1980. Detta sammanhänger med att avgången till följd av uppnådd pensionsålder beräknades bli störst under den nämnda perioden. 1 prognosen beräknades vidare tillskottet till de nämnda yrkena genom yrkesbyten bli av nästan lika stor omfattning som tillskottet från utbildningsväsendet. Av dem som rekryterades från utbildningsväsendet under perioden 1965-70 beräknades endast ca 19 % ha jordbruks- eller trädgårdsutbildning. Denna andel skulle enligt beräkningarna komma att öka till ca 40 % under perioden 1975-1980.” Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att omfattningen av historiska återblickar begränsas. Men i vissa fall innehåller de inslag. som det finns anledning att ta till vara. Även om situationer och krav på åtgärder inte fullständigt kommer att upprepas, rymmer de likväl erfarenheter av gagn for det aktuella och framtida handlandet. Detta gäller inte minst trenden i det tidigare skeendet, och den -trenden - är det väsentligt att vara observant på när man vill försöka få ett grepp om behovet och arten av framtida arbetsmarknadsinsatser. Historiska perspektiv på olika avsnitt inom näringen tas upp också i andra sammanhang, exempelvis beträffande arbetslösheten, dess omfattning, och åtgärder i samband därmed. Detsamma är förhållandet betr. yrkesutbildning och olika former av arbetsmarknadspolitiska insatser.

2.2 Näringens struktur. Förändringar

Mellan åren 1968 och 1976 har det totala antalet företag inom näringsgrenen enligt lantbruksregistret minskat med drygt 40 000. Minskningstakten har dock som framgår av tabell 2.1, successivt sjunkit under angivna period.

Tabell 2.1 Antal lantbruksföretag med mer än 2 hektar åker 1968-1976

Källa: lantbruksregistret.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att se hur utvecklingen tett sig under en något längre period. Uppgifter härom (i avrundade tal) framgår av tabellerna 2.2 och 2.3. Den totala minskningen av foretagsantalet

Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 53

utgör 175 000; de största förändringarna har inträffat efter 1961. (Med tanke på periodens längd får man räkna med att definitioner och redovisningssätt undergått vissa Förändringar.) Tabell 2.2 Minskning (periodvis) av antalet lantbruksföretag 1932-1976

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1974 och 1977, tab. 2. Nedgången i antalet 1antbruksFöretag totalt har under de senaste decennierna varit mycket betydande. Minskningen hänFör sig helt till de mindre Företagen - med mindre än 20 hektar åker « medan däremot antalet större jordbruk ökat. Sammanställningen nedan belyser denna utveckling.

Tabell 2.3 Minskning resp. ökning av antalet lantbruksföretag under och över 20 hektar åker. Perioden 1932-1976.

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1974 och 1977. tab. 2.

Totala antalet Företag resp. år uppgick till 307 379, 138 937 resp. 130 955. Förskjutningarna mellan Företagen i fråga om storleksgrupper har varit betydande. Företag med mindre än 20 hektar åker har minskat i antal medan motsatsen är Förhållandet betr. större Denna har be-

Företag] utveckling

tingats Främst genom sammanläggningar av Företag. l tabell 2.4 redovisas i absoluta tal Förändringarna mellan resp. år under perioden 1968-1976 samt de procentuella skillnaderna mellan tabellens båda ytterår. Bilden i fråga om Förändringar är splittrad. Antalsminskningen har främst gällt de minsta Företagen - detta blir ännu mera påtagligt om man jämför med förhållandena längre tillbaka i tiden. Mellankategorierna en uppvisar stabilare situation, och betr. de största Företagstyperna kan ökningar av antalet noteras. Under perioden 1968-1976 har den totala åkerarealen relativt undergått små Förändringar: från 3070131 hektar till 2 980 277. Minskningen utgör 2,9 96. Minskningen var obetydlig i slättbygderna men däremot relativt kraftig i Skogslänen Den åkerarealen Några väsentliga Förper over 2,1 har under

genomsnittliga Företag hektar skjutningar harime sken

senare år okat något som framgår av uppgrftssammanställnmgen nedan. betr_ stoneksgmppen

Okningstakten är dock inte påfallande hög. 20,1-30,0 hektar.-

54 Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen Tabell 2.4 Antal lantbruksföretag inom olika storleksgrupper samt åkerarealen på dessa företag 1968-1976

Källa: Lantbruksregistret (Jordbruksstatistisk årsbok 1973 och 1977, tab. 2.) Den nedersta sifferraden anger antalet företag år 1976 i procent av antalet 1968.

Källa: Lantbruksregistret. Uppgifter före år 1971 finns ej redovisade.

Förändringar i fråga om jordbruksforetagens Fördelning på olika ägarkategorier redovisas i tabell 2.5. Den helt dominerande gruppen utgöres av enskilda personer och därnäst störst är dödsbon. För dessa båda slag av ägare noteras mellan 1968 och 1976 en nedgång med 24 resp. 32 %. Samtliga övriga kategorier är av mindre omfattning. Betr. aktiebolagen, som är den tredje största gruppen, kan en relativt stor ökning noteras. Sammanställningen nedan redovisar 1976 års siffror i procent av 1968 års betr. olika företagskategorier: Procent

I fråga om brukningsförhållandena har också vissa forskjutningar gt rum. Antalet helt eller delvis arrenderade företag har under senare år varit i stort sett oförändrat medan däremot antalet helt ägda företag väsentligt uedgått.

Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 55 Tabell 2.5 Antal företag med mer än 2 hektar åker fördelade på företagskategorier 1968-1976

”Därav 13 591 brukade av enkla bolag. Källa: Lantbruksregistret (SCB). Jordbruksstatistisk årsbok 1973 och 1977, tab 3.

År 1968 var 65% av åkerarealen ägd och brukad och 35 % arrenderad; motsvarande siffror 1976 var 60 resp. 40 %. Under det senaste decenniet har de största förändringarna skett i fråga om helt ägda företag, som mellan 1968 och 1976 minskat med 35 %; motsvarande siffra for helt arrenderade företag var 15 % och betr. delvis arrenderade kunde inte någon ändring noteras. Minskningen totalt mellan de båda nämnda åren var 24 %.

Tabell 2.6 Antal ägda och arrenderade företag med mer än 2 hektar åker, 1968-1976

335 Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1974 och 1977, tab. 1.

56 Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

Tabell 2.7 Antal ägda och arrenderade företag 1968 och 1976

Företagskategori Antal Företag Procenluell andel av samtliga

1968 1976 1976 i 1968 1976 procent av 1968

Helt ägda 106 061 68 683 64.8 61.7 52,5 Helt arrenderade 21 921 18 652 85.1 14,2 123 Delvis arrenderade 43 920 43 620 99.3 25.5 33_3 Summa 171902 130 955 76.2 100.0 100.0

Källa: Lantbruksregistret. SCB. (Jordbruksstatistisk årsbok 1973 och 1977, tab. 1.)

2.3 Sysselsättnings- och arbetskraftsförhållanden

1 avsnitt 2.2 har redovisats uppgifter angående betr. förändringar näringens förtagsmässiga struktur efter 1968. Närmast följer här en redogörelse for arbetskrafts- och sysselsättningsforhållanden under samma I detta avperiod. snitt tas upp frågor om hur strukturoch sysselsättningsförändringarna inbördes påverkat varandra.

2.3.1 Folk-och bøstadsräkningarna (FoB)

Uppgiftsunderlaget för detta avsnitt har hämtats från de fyra folkräkningar som har ägt rum fr. o. m. år 1960. Under en så relativt lång period har naturligtvis materien - i detta fall företagsstrukturen samt sysselsättningens omfattning och karaktär- undergått betydande förändringar. Siffermaterialet ger besked härom. Men det finns i detta sammanhang att göra anledning ett par påpekanden av mera formell natur. Värdet av återkommande statistiska undersökningar av exempelvis typen folk- och bostadsräkningar betingas bl. a. av möjligheterna att göra jämförelser mellan resultaten från de olika tillfállena. Detta förutsätter en kontinuitet i fråga om urval av fakta och definitioner och tillämpning av med andra statistiska undersökningar överensstämmande terminologi. 1 övervägande utsträckning men inte fullt ut har de senaste folkräkningarna arbetat efter samma modell. Undantag finns, vilket kanske mest markant återspeglas beträffande vissa delar av 1965 års folkräkning. Slutligen gäller betr. 1975 års räkning, att redovisningen från denna hittills endast varit partiellt tillgänglig. Så kommer exempelvis statistiska uppgifter ang. yrkesfördelningen på 3-siffernivå att vara tillgängliga först i mitten av år 1978.

inom 57

Urvecklingslinjer jordbruksnäringen

Tabell 2.8 Jämförelser mellan förvärvsarbetande befolkning inom jord- och skogsbruk och folkmängder i glesbygd.

År Förvävsarbetande Folkmängd i glesbefolkning inom bygd - procentuell

Källa: SCB, Folk- och bostadsräkningarna.

Av olika skäl, bl. a. kommunikationsoch bosättningsmässiga, har den i folkräkningarna redovisade fördelningen av befolkningen på glesbygd och

tätorter numera inte samma betydelse som tidigare för bedömandet av näringsgrensanknytningen bland de sysselsatta. Trenderna när det gäller antalet förvärvsarbetande inom näringen och befolkningens bosättning går dock i samma vilket riktning, framgår av tabell 2.8. (Uppgifterna om förvärvsarbetande omfattar även skogsbruk.) Antalsmässiga förändringar i fråga om den förvärvsarbetande? befolkningen inom näringen enligt folkräkningarna 1960, 1965, 1970 och 1975 redovisas i tabell 2. 9.

Tabell 2.9 Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk (exkl. jakt) samt dess andel av samtliga förvärvsarbetande åren 1960-1975

År Antal personer inom jord- Andel av samtliga förbruk värvsarbetande

Män Kvinnor Båda Män Kvinnor Båda l Som tätort har i allmän-

könen könen het räknats alla hussamlingar med minst 200 1960 317 517 36 711 354 228 13,9 3.8 10,9 invånare, såvida avståndet 1965 242 185 89 954 332 139 10,6

Tabellerna 2.8 och 2.9 omfattar personer äldre än 15 år, som arbetat minst Förskjutningar mellan olika näringsgrenar under åren 1965 och 1975 re- 20 timmar per vecka.dovisas i rabe1I2.10. Tendensen Observera den stora är enhetlig utom beträffande trädgårdsnäringen. Avvikelserna ökningen av antalet betingas emellertid där av en omläggning av stakvinnor mellan åren 1960 tistiken. och 1965.

inom

58 Utvecklingslinjer jordbruksnäringen

Tabell 2.10. Förvärvsarbetande befolkning (20 tim. och mer per vecka) inom näringsgrenen jordbruk och jakt åren 1965. I970 och 1975 enligt FoB

Jordbruk, jakt

Därav

11101 Åkerbruk, 296 700 186 807 143 948 -109 893 -42 859 husdjursskötsel -skötsel 14018 24 422 22 206 + 10404 - 2 216 11102 Trädgårdsodling, 506 - 123 - 273

Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1965, 1970 och 1975.

lnom den förvärvsarbetande befolkningen skedde under perioden 1960-1975 också relativt stora forskjutningar beträffande yrkestillhörighet. I tabell 2.11 redovisas vissa uppgifter härom, kompletterade med data angående könsfördelningen. Ur folk- och bostadsräkningarna kan hämtas ytterligare några detaljuppgifter som bidrar till att belysa ändringar inom näringen under den här aktuella perioden.

Tabell 2.11 Förvärvsarbetande befolkning inom yrkesgrupperna 40 och 41 (huvudsakligen företagare och anställda inom jordbruks- och trädgårdsyrken) - l 000-tal

NYK- Yrke 1960 1965 1970 1975 nr Summa Därav Summa Därav Summa Därav Summa Därav kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor

40 Lantbruks-. skogs- och 230 9 190 9 129 5 108 13 trädgårdsledning Därav 401 Lantbruks-, skogs- och 214 8 177 8 116 4 96 12 trädgårdsbrukare 41 Jordbruks- och trädgårds- 131 27 154 82 97 48 68 31 arbete, djurskötsel Därav 411 Lantarbetare. husdjursskötare 101 19 114 62 65 36 47 25 413 18 5 20 6 20 6 18 5 Trädgårdsarbetare

Summa 40 och 41 361 36 344 91 226 53 176 44

Källa: SCB. Folk- och bostadsräkningarna.

Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 59

Antalet Förvärvsarbetande inom näringsgrenen ”åkerbruk och husdjursskötsel” (nr 11101 enligt SNI-nomenklaturen) minskade mellan 1965 och 1970 med sammanlagt 37,0 % och mellan 1970 och 1975 med 23,0 %. lnom yrkesgruppen “lantbruks- och trädgårdsarbete (nr 41 enl. NYK) har nedan angivna Förändringar betr. relativa andelen förvärvsarbetande kvinnor inom näringen noterats. (Betr. de absoluta talen, se tabell 2.11.)

Tabell 2.12. Andel förvärvsarbetande kvinnor (procent) av samtliga förvärvsarbetande inom vissa yrkesområden åren 1960, 1965, 1970 och 1975 enligt folk- och bostadsräkningarna Yrke FoB, år 1960 1965 1970 1975 Jordbruks- och trädgårds-

Källa: Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1976, tab. 2.l0.1 - FoB 1975 (råtabeller. SCB) l kapitel 1 har redovisats vissa uppgifter angående omfattningen av pendhos den yrkesverksamma befolkningen inom näringen. Mellan åren ling” 1965 och 1970 kunde nedan angivna förändringar noteras.

1970 Andring -2 970 - 691 -3 661

Tendensen till rörlighet är nedåtgående liksom på arbetsmarknaden generellt. Uppgifter från FoB 1975 har inte funnits tillgängliga. Den bild av sysselsättningen inom näringen, som folk- och bostadsräkningarna ger, kompletteras och nyanseras genom uppgifter från andra statistiska serier, i första hand från SCB:s arbetskraftsundersökningar och från lantbruksregistret. Uppgifterna är inte helt jämförbara: data definieras på olika sätt och de omfattar inte alltid samma tidsavsnitt. Det är också olika detaljer och sammanhang som redovisas. Men tillsammans ger de nämnda källorna den bästa sammanfattande bild av näringen som för närvarande kan erhållas.

2.3.2 Lantbrukets företagsregister (LBR ) 1 kapitel 1 har framhållits att de årligen insamlade uppgifterna till lantbruksregistret är den källa, som innehåller de mest specificerade om jordbruksnäringen vad gäller arbetskrafts- och sysselsättningsförhållanden. Registret täcker perioden 1968-1976, som är aktuell i detta sammmanhang, vilket alltså lämnar tillfälle till jämförelser mellan berörda år. Det ger också möjligheter att konstatera utveckling och trender.

60 Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

Uppgifter som redovisas i detta avsnitt gäller antalet sysselsatta inom lantbruket, i olika avseenden uppdelade yrkesställning, ålder, kön etc. Även om jämförelser mellan uppgifter i lantbruksregistret och de som erhålles vid folk- och bostadsräkningarna och genom arbetskraftsundersökningarna måste göras med försiktighet och med beaktande av delinitions-, urvals- och tidsmässiga variationer, kan man dock konstatera, att förändringarna betr. riktning och kvantitet i huvudsak rör sig åt samma håll. Av tabell 2.13 framgår dels den sysselsatta arbetskraftens omfattning och fördelning med hänsyn till yrkesställning, dels omfattningen av tidsmässiga arbetsinsatser. Betr. dessa fakta saknas redovisning för tidigare år än 1972.

Tabell 2.13. Antal sysselsatta _i jordbruket 1972-1975. (Avser företag med mer än 2 hektar åker och personer fr. o. m. 15 år) A. Företagare ochfamiljemed/emmar

B. Lejd arberskraj?

Källa: LBR. Jordbruksstatistisk årsbok 1977, tabell 18.

Under de år som redovisas i tabell 2.13 kan ett totalt minskat antal sysselsatta noteras för både företagare och anställda - med 10 resp. 6 procent. Betr. företagarna har förändringarna varit väsentligt större inom den stadigvarande än inom den tillfälligt sysselsatta gruppen. I fråga om kategorin anställda faller hela minskningen på den tillfälligt anställda delen (ca 20 procent), medan däremot stadivarande sysselsatta uppvisar en viss ökning, främst betr. kvinnor. De stadigvarande sysselsatta har också fördelats med hänsyn till den genomsnittliga arbetstiden per vecka. Bland både företagare och anställda redovisar en betydande majoritet en veckoarbetstid över 30 timmar. Detta är ett förhållande som får observeras när man överväger frågor om att finna kompletterande sysselsättning.

Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 61

Under de senare åren har också vissa förskjutningar skett betr. åldersfördelningen av arbetskraften inom jordbruksnäringen. I detta sammanhang finns mindre anledning att jämföra förhållandena mellan å ena sidan företagarna och å den andra den anställda arbetskraften. Kurvorna har av formella och reella skäl olika sträckning. Brukarnas yrkesverksamhet påbörjas ofta som någon form av anställning, medan de först vid en senare tidpunkt blir egna företagare. Figur 2.1. redovisar procentuella uppgifter ang. brukarnas ålder åren 1969 och 1975. Någon klar utvecklingslinje kan inte konstateras; siffrorna ligger omväxlande högst eller lägst för de båda åren. Toppvärdena infaller for perioden 40 och 49 år. Detta framgår också av den antalsmässiga redovisningen i rabe/l 2.14. Mellan 40 och 49 år registreras under hela perioden 1968-1975 de största antalen. En andra topp noteras mellan 60 och 66 år. (Observera att staplarna i figuren och kolumnerna i tabellen motsvarar olika antal år - lO resp. 7.)

Procent 25k

Zol-

15+-

10l-

Figur 2.1 . Lantbrukarnas . . . .Id _29 30- 40- 50_ 55_ so_ 67- 75_ ålders-

39 49 54 59 66 74 ?Qázfzâeáyggfgáå/“ff”

grupp fza

Jordbruksstatlstrsk arsbok E1969 I 1975 1976_

62 inom jordbruksnäringen Utvecklingslinjer

Tabell 2.14 Jordbrukarnas áldersfördelning 1968-1975. Avser företag med mer än 2 hektar åker

Redovis- Antal Företagare i resp. åldrar ningsår Under 30- 40- 50- 55- 60- 67- Över Uppgift Summa 30 39 49 54 59 66 74 74 saknas

1968 6947 21243 42412 26 072 27 674 32 000 17065 5 919 580 179 912 1969 6 232 19 613 39 447 24 947 26 230 30 887 16 381 5 603 1 343 170 683 1970 6 381 18 568 36 984 24 344 25 039 30 226 16 038 5 348 858 163 786 1971 6516 17687 34 846 23 503 24155 29 504 15683 5 239 1518 158 651 1972 6 635 17 339 32 696 22 595 23 217 28 695 15 404 5 010 643 152 234 1973 6629 17145 31065 21494 22 240 27 961 15091 4913 478 147 016 1974 6900 17626 29 718 20815 21439 27179 14852 4838 518 143 885 1975 7 680 18 539 28 721 19 674 20 946 25 826 14 129 4 645 769 140 929

Källa: Lantbruksregistret. - Jordbruksstatistisk årsbok 1973. tab. 12 och 1977, tab. 17.

Åldersfördelningen av den anställda arbetskraften kan belysas endast delmedlemvis genom uppgifter dels om i lantarbetareförbundet organiserade mar, dels från SCB:s lönestatistisk for anställda vid avtalsbundna företag. 1 ett senare avsnitt av detta kapitel redovisas härför.

2.3.3 A rbetskraftsundersökningarna (AK U)

inom Den tredje statistiska serie, som belyser sysselsättningsförhâllandena

är SCB:s arbetskraftsundersökningar. Som tidigare nämnts kan

näringen, for att ange tendenser, men däremot måste de de huvudsakligen utnyttjas brukas med vad gäller uppgifter om olika, i sak eller till tid försiktighet avgränsade företeelser. I tabell 2. 15 redovisas årsmedeltal angående i jordbruk (och jakt) sysselsatta män och kvinnor samt sammanfattande siffror angående under perioden 1970-1976 inträffade förändringar.

Tabell 2.15 sysselsatta inom jordbruk och jakt åren 1970-1976 enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar. Årsmedeltal

Förändring 1970-1976 -47 000 -37 000 -9 000 96 - 19 -21 -13

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, råtabeller.

Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 63

Begränsningen av värdet av AKU:s siffror när det gäller jordbruket sammanhänger bl. a. med att antalet sysselsatta inom näringen utgör en relativt ringa del av samtliga sysselsatta och därmed också av undersökningspopulatlonen. Bristerna blir speciellt kännbara när man vill försöka belysa detaljer. 1 tabellerna 2.16 och 2.17 redovisas därför endast vissa mera översiktliga uppgifter.

Tabell 2.16 Andel inom jordbruk och jakt sysselsatta personer av samtliga sysselsatta, 1970-1976

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, råtabeller. Tabell 2.17 Antal sysselsatta (företagare, anställda och medhjälpare) inom jordbruk och jakt, 1970-1976

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, råtabeller, tabell 12 B, 1976 tabell 9 C.

Den bild som arbetskraftsundersökningarna ger av utvecklingen inom jordbruksnäringen sammanfaller i stora drag med jämförbara uppgifter från folkräkningarna och lantbruksregistret. Under perioden 1970-1976 steg den totala sysselsättningen i landet med drygt 6 % medan den inom sektorn jordbruk sjönk med ca 19 96. Förändringarna under perioden 1970-76 betr. antalet män och kvinnor

i olika yrkesställningar framgår av nedanstående sammanställning. (Siffrorna

har baserats på uppgifter i tabell 2.14)

64 Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

År 1976 utgjorde kvinnornas andel ca 30 % av samtliga inom näringen sysselsatta mot 24 % år 1970. Inom de olika kategorierna, fördelade efter yrkesställning, ingick kvinnorna 1970 resp. 1976 med nedan angivna procentandelar.

Betr. åldersfördelning av de sysselsatta publicerar AKU inte några uppgifter om jordbruket ensamt utan endast sammanförda med skogsbrukets. Fr. o. m. januari månad 1976 finns dock tillgång till åldersuppgifter om de anställda, men inte om företagarna. AKU ger uppgifter om säsongvariationer i sysselsättningen, som är av speciellt intresse därför att de inte redovisas i något annat sammanhang. Antalet sysselsatta inom näringsgrenen jordbruk och jakt varierar avsevärt under året. sysselsättningen är högst under tredje kvartalet (juli-augusti- -september) och lägst under forsta kvartalet (januari-februari-mars). Enligt arbetskraftsundersökningarna har dock de relativa skillnaderna i antalet sysselsatta under olika kvartal minskat under 1970-talet. År 1970 var antalet sysselsatta under första kvartalet 79 % av antalet sysselsatta under tredje kvartalet. 1976 var motsvarande siffra 86 %. I absoluta tal var skillnaden i sysselsättningen mellan årets högsta och lägsta kvartalsnoteringar 56000 personer år 1970 och 29000 personer år 1976. Av diagrammet (figur 2.2) framgår både den trendmässiga forskjutningen och de årsvisa variationema.

2.3.4 Jordbrukets organisationer Utredningen har ansett anledning föreligga att försöka komplettera de uppgifter, som erhålles genom den offentliga statistikens olika serier med material som kan inhämtas från annat håll. l första hand har i detta sammanhang möjligheterna att erhålla data från näringens fackliga organisationer och intressesammanslutningar utnyttjats. Vad det här är fråga om är att få del av kvantitativa och kvalitativa uppgifter om olika företeelser - medlemsantal, fördelning av berörda personer med hänsyn till yrkesställning, ålder och kön etc. Bl. a. har undersökts, hur och i vilken omfattning dessa uppgifter trendmässigt sammanfaller med eller avviker från den officiella statistikens uppgifter.

Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 65

1 OOO-tal

260- 250-

240- 230-

220*

210%

200- 190*

180- 1 70_ Figur 2.2. A male! sysselsalta inom näringsgrenen 1 6 O_ jordbruk ochjakt under 15O_\ åren 1970 - I 976. kvartalsvis. - arbets-

Källa:

llllllllllllllllllfllllllTll kC“/““”“”S°k'3”'"”'

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 rarabe/Ier.

Material av ovan angivet slag växlar till omfattning och utformning. Det är inte heller lika tillgängligt som den i detta och Föregående kapitel redovisade offentliga statistiken. Någon fullständighet är inte heller möjlig att uppnå. Nedan återges uppgifter som lantarbetareförbundet tillhandahållit. Med hänsyn till förbundets centrala ställning inom näringen (liksom dess initiativ i samband med tillsättandet av vår utredning) har en relativt fyllig beskrivning av situationen inom förbundet ansetts motiverad. Vissa uppgifter från andra berörda organisaitoner, representerande olika intresseinriktningar, har också inhämtats.

Svenska lantarberareförbundet (SLF) Medlemsstatistiken från förbundet täcker en längre och mera kontinuerligt redovisad period än exempelvis lantbruksregistret och arbetskraftsundersökningarna. Medlemskurvan återspeglar i stort sett situationen inom näringens arbetsmarknad och där inträffade sysselsättningsförändringar. Detta gäller i vart fall hela tiden efter andra världskriget. I tabell 2.18. redovisas förbundets medlemsantal - med vissa intervaller - fr. o. m. år 1920. Tabellen anger utöver det totala medlemsantalet och antalet kvinnor i förbundet också omfattningen av mellan redovisningsåren skedda förändringar. Dessa har efter 1950 samtliga år inneburit minskningar. Detta gäller dock inte betr. kvinnorna, som åren efter 1970 ökat i antal.

66 Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen Dessa olika trender lör könen har lett till att andelen kvinnliga medlemmar, som 1968 utgjorde 12,5 %, 1976 stigit till 17,4. Tabell 2.18 Svenska lantarbetareförbundets medlemsantal 1920-1976

Källa: lantarbetarelörbundets verksamhetsberättelse 1976.

Inom lantarbetareforbundet har med vissa mellanrum gjorts undersökningar betr. medlemskårens ålderssammansättning, Forsta gången 1948 och senast 1975 (3l.8). Uppgifter från dessa undersökningar redovisas i nedanstående tabeller.

Tabell 2.19 Medelålder för min och kvinnor samt för båda könen bland medlemmarna i lantarbetareförbundet. Vissa år under perioden 1948-75

Medelålder, antal år Ändring 1960- 1948 1955 1956 1958 1960 1973 1975 1975

Män 42,0 44,0 46,0 46,8 48,7 46,0 45,0 -3,7 Kvinnor 40,7 43,1 45,2 46,0 47,0 43,3 42,1 -4,9

Samtliga 41,9 43,9 45,9 46,8 48,6 45,7 44,5 -4,1 Källa: Lantarbetareförbundet

Fram till år 1960 steg medelåldern mellan varje undersökning. 1973 har denna trend brutits - den långa intervallen mellan de båda senaste undersökningarna ger inte någon uppgift om exakt när kurvan böjts nedåt. Nedgången fortsatte också 1975. Vissa variationer i fråga om förändringarna kan noteras for skilda ålderskategorier. I första hand har den yngsta åldersgruppen nått en ökad andel mellan 1960 och 1975. Tabell 2.20 ger en bild av situationen.

Urvecklingslinjer inom jordbruksnâringen 67

Tabell 2.20 Lantarbetareförbundets yrkesverksamma medlemmar fördelade i åldersklasser åren 1960, 1973 och 1975. Absoluta tal och procent

Ålders- Absoluta tal Relativa tal Ökning + grupper Minsk,ning - 1960 1973 1975 1960 1973 1975 1960-1975

64 år och över 4502 1298 978 15,6 10,1 8,4 - 7,2

28764 12814 11692 100,0 - Samtliga 100,0 100,0 Källa: Lantarbetareförbundet.

Den aktuella ålderslördelningen inom förbundet, jämlörd med situationen i början av 1970-talet, redovisas mera detaljerat i tabell 2.21. Där anges den procentuella andelen medlemmar i lantarbetarelörbundet i olika åldersklasser åren 1972 och 1976. (För år 1976 redovisas också antalet personer i åldersgruppema.) De högsta talen hänför sig både 1972 och 1976 till åldern 20-29 år. En andra topp finns 1972 vid 50-64 år och 1976 vid 55-64 år. l stort sett följer ålderskurvorna varandra de båda nämnda åren. Generellt är andelen 1976 högre för åren 20-39; motsatsen gäller 1972 för grupperna över 40 år. De detaljerade åldersuppgiftema avser endast medlemmar i lantarbetareförbundet. 1 vilken utsträckning de är representativa för övriga anställda inom näringen kan inte bedömas utan speciella undersökningar.

Tabell 2.21 lnntarbetamas åldersfördelnlng 1972 och 1976

“Omfattar åren 16-19. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1974 och 1977, tab. 20. (SCB, löner för lantarbetare).

68 Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen

Skogs- och Iantarbetsgivarejörbundet (SLA) Uppgifter ang. Företagarna inom lantbruksnäringen - deras antal, Fördelning på olika sektorer m. m. - har redovisats i kapitel 1 och ovan i kapitel 2. 1 sammanhanget har understrukits att brukarna utgör den större delen av inom näringen sysselsatta personer. Till den organisation, Skogs- och lantarbetsgivareforbundet, som representerar arbetsgivarna inom näringen, är emellertid lantbrukarna anslutna endast i mindre omfattning. Detta beror huvudsakligen på att majoriteten av dem bedriver sin verksamhet utan att ha någon anställd personal. De saknar därför anledning att tillhöra en arbetsgivarorganisation. En redogörelse för SLA:s organisation och omfattning ger därför inte några direkta upplysningar om den totala sysselsättningen. I tabell 2.22 redovisas dock uppgifter, som kan anses bidra till att belysa näringens struktur.

Tabell 2.22 Uppgifter om medlemsanslutning till SLA 1971-1977

Källa: SLA:s verksamhetsberättelser.

Nedgången av antalet medlemmar orsakas i forsta hand av att rationaliseringsåtgärderna minskat behovet av anställd arbetskraft. Men den beror också enligt uppgift på interna organisationsförhållanden och ändrade former för medlemsredovisningen. Som en komplettering av bilden av lantbrukets företagssektor redovisas några uppgifter om Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Nedanstående sammanställning anger specifikt antalet ”medlemmar med åker och/ eller skog”. Medlemskurvan synes inte nämnvärt ha påverkats av det successivt minskade antalet företag. (Den år 1977 noterade ökningen beror på ändrade interna redovisningsförhållanden.)

inom 69

Utvecklingslinjer jordbruksnäringen

2.4 Prognoser

Utredningen har i detta och föregående kapitel redogjort - till stor del med existerande statistiskt material som underlag - for den aktuella arbetsmarknads- och sysselsättningssituationen inom näringen. Redogörelsen har kompletterats med uppgifter om utveckling och förändringar inom motsvarande områden under en tidigare period, ofta begränsad till det senaste decenniet. Gränsen bakåt har i regel satts vid år 1968, men exempelvis betr. folkoch bostadsräkningarna är detta av tekniska skäl inte möjligt. I fortsättningen av kapitlet behandlas olika problem, som berör den framtida utvecklingen inom näringen, främst med inriktning på näringens struktur och sysselsättningens omfattning. För att prognoser skall kunna utnyttjas som underlag för planering av praktiska, framåtsyftande åtgärder, måste bedömningarna baseras på en konkret och detaljerad kartläggning av den aktuella situationen inom näringen. Det finns också anledning att försöka nå en uppfattning om utvecklingens ändringstakt och -riktning Målsättningen for skrivningen i de båda forsta kapitlen har varit att tillgodose ovannämnda syften. Men också betr. andra lör näringen relevanta omständigheter finns det anledning att anlägga tidsperspektivet på längre eller kortare sikt. Detta gäller exempelvis i fråga om rekrytering och avgång av arbetskraft, omfattning och anspråk betr. yrkesutbildning samt syfte med och utformning av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till de senast nämnda problemen återkommer utredningen i andra kapitel i betänkandet. Prognoser betr. arbetsmarknad och näringsliv har redovisats av bl. a. olika utredningar, organisationer och myndigheter. De har i regel varit inriktade på problem av generell art och av större omfattning. Jordbruks- och trädgårdsnäringens förhållanden har i dessa sammanhang berörts endast periferiskt. Från denna regel finns dock några undantag vilka anges nedan.

2.4.1 Lantbrulcsstyrelsens analys 1973

Lantbruksstyrelsen redovisade 1973 vissa beräkningar ang. utvecklingen inom 1 lantbruksnäringen. Betr. näringsstruktur angavs uppgifter dels om åkerarealens omfattning, dels om antalet företag. (Däremot ingick inte några data ang. arbetskraften.) Styrelsens bedömningar utgick från situationen år 1972 och prognosen gällde förhållandena år 1980. Man räknade med två olika alternativ, bl. a. med hänsyn till jordbruksproduktionens omfattning. Skillnaderna mellan bedömningarna enligt alternativen är, som framgår av sammanställningarna nedan, relativt små.

Antal förelag (med mer än 2 ha åker) l 1972 143 943 Analys av den sannolika 1930_ an, 1 107 486 utvecklingen inom lant- 1980, an_ 11 103 076 bruket på längre sikt. PM 1973-11-19 (Stencil).

70 inom jordbruksnäringen Urvecklingslinjer

2.4.2 Sektorssrudie jrân Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden

På uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet utfördes inom lantbruksekonomiska samarbersnämnden en sektorsstudie ang. jordbruk, trädgårdsod-

ling och fiske, avsedd att utgöra underlag för 1975 års långtidsutredningl

I studien behandlades två avsnitt, som är av intresse i förevarande sammanhang, nämligen dels åkerareal och företagsstruktur”, dels arbetskraft”.

Åkerareal och företagsstruktur

Samarbetsnämnden framhöll bl. a., att statsmakterna tidigare beslutat (prop. att åkermark endast i mycket begränsad omfattning skulle få 1972:111), utnyttjas for annat ändamål än jordbruk. Med anledning härav ansåg man skäl föreligga att i fortsättningen räkna med en väsentligt mindre omfattande reduktion av åkerarealen. Minskningstakten bedömdes åren 1973-1980 komma att uppgå till i genomsnitt 7000 hektar per år, medan motsvarande siffra för åren 1961-1970 var 30 000. Inom jordbruket har sedan länge pågått en förskjutning av åkerarealen från mindre till större företagsenheter. Denna utveckling antas fortsätta och leder - utöver till ökning av den genomsnittliga arealstorleken - också till ett minskande antal jordbruk. I den ovan redovisade, av lantbruksstyrelsen genomförda analysen av den sannolika utvecklingen angavs två antalsalternativ för år 1980 (107 486 och 103 076).

A rbetskra ft

På grundval av tillgängliga statistiska uppgifter - från lantbruksregistret, folk- och bostadsräkningarna och arbetskraftsundersökningarna samt speciellt insamlat underlagsmaterial för prognoserna i samband med Länsplanering 1974 - gjorde samarbetsnämnden också bedömningar ang. den framtida arbetskraftssituationen inom jordbruket. I tabell 2.24 redovisas uppgifter om förvärvsarbetande personer inom dels åkerbruk och husdjursskötsel. dels trädgårdsodling och -skötsel i absoluta tal och betr. procentuella förändringar for åren 1965 och 1970 samt prognoser för 1980. Den totala minskningen av antalet förvärvsarbetande för femårsperioden 1965-1970 uppgick till ca 100000 personer, för den dubbelt så långa perioden mellan 1970 och 1980 beräknas minskningen till ca 70 000. Men för båda de angivna tidsavsnitten är den procentuella minskningen ungefär lika stor (37,0 resp. 37,7 %).

2.4.3 Lângtidsutredningen 1975 (LU 75)

Utredningen anför i förevarande sammanhang, att materialet för dess bel Jordbruk, trädgårdsod- dömning av jordbrukets utveckling under andra hälften av 1970-talet samling och fiske - sektorsbe- i form manställts dels av jordbruksdepartementet och lantbruksstyrelsen skrivningar och framtidsav den ovan redovisade sektorsbeskrivningen, dels inom ramen av lantbruksbedömningar. - Ds Jo 1975:3. ekonomiska samarbetsnämnden, som det likaledes ovan refererats till.

Utvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 71

Tabell 2.24 Förvärvsarbetande befolkning 1965 och 1970 (enligt folkräkningarna) och 1980 (prognos)

Förvärvsarbetande Åkerbruk och husdjurs- Trädgårdsodling och skötsel -skötsel

Antal förvärvsarbetande 1965 296 700 14018 1970 186 807 24 422” 1980 116 340 24 350”

Förändringar i procent 1965-1970 Totalt -37,0 +74,2 Årlig - 8,8 +11.7

Förändringar i procent [970-1980 Totalt -37,7 i 0 Årlig - 4.6 i 0

“inom näringsgren 1112, Trädgårdsodling och skötsel, redovisades 1965 endast lörvärvsarbetande inom handelsträdgårdar och plantskolor, medan övriga sysselsatta redovisades inom andra näringsgrenar. Källa: F0B.

Med hänsyn härtill saknas anledning att upprepa de fakta, som utgör underlaget för LU 75:5 skrivning. Däremot får det anses angeläget att beakta dess bedömningar och värderingar.

Åkerareal och företagsstruktur

Betr. dessa Förhållanden anför långtidsutredningen ingenting som inte redovisats i de källor man själv hänvisar till, varken i fråga om data eller framtidsbedömningar.

Arbetskraft

Vad däremot gäller sysselsättningssektorn anför LU 75 synpunkter, som vår utredning haft stor anledning att beakta. “De prognoser över sysselsättningsutvecklingen som LU-modellen ger överensstämmer ganska väl med de i sektorsstudien presenterade beräkningarna. Relativt stor osäkerhet måste emellertid knytas till sifferuppgifterna på grund av de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller att mäta arbetskraftsvolymen inom jordbruket. Jordbruk sköts ofta i kombination med skogsbruk eller arbete inom andra näringar och svårigheter uppkommer då vid särskiljandet av jordbrukets andel i arbetskraftsförbrukningen. Vidare Föreligger stora säsongmässiga variationer. Härtill kommer att arbete inom jordbruket i många fall - och sannolikt i tilltagande om- - bedrivs fattning på deltid.” Det kan vidare noteras att enligt LU 75 den beräknade minskningstakten i fråga om antalet yrkesverksamma inom näringen under 1970-talet anses bli avsevärt lägre än den som registrerades under 1960-talet. Orsaken är

72 Urvecklingslinjer inom jordbrulcsnäringen

bla. en mindre hög rationaliseringstakt och en minskad nedläggningsfrekvens bland företagen. Långtidsutredningen har också behandlat frågan om sysselsättningens regionala variationer. Man bedömer att olikheterna i detta hänseende mellan de olika länen i fortsättningen inte kommer att bli lika uttalade som tidigare. Långtidsutredningen anför slutligen i detta sammanhang: Av central betydelse för jordbruket under prognosperioden är självfallet utvecklingen av lönsamheten inom sektorn. Bestämmande för denna är

i hög grad jordbruksstödets utformning. Storleken på den brukade åkerarealen

och jordbrukarbefolkningen, liksom frågan om överskottsproduktionen 1980, hänger därför nära samman med den fortsatta inriktningen av jordbrukspolitiken.” Två speciella faktorer kommer under de närmaste åren att på ett nu inte helt mätbart sätt påverka arbetskraftsförhållandena. Det gäller dels den allmänna arbetstidsförkortningen, dels införandet av den femtre semesterveckan. I likhet med LU 75 anser vår utredning att senast nämnda omständigheter måste observeras vid beräkning av de framtida arbetskraftsbehoven. (Detta gäller också i samband med det nu framlagda förslaget till en utbyggd avbytarorganisation. Detta har inte berörts av LU 75.)

2.4.4 Andra utredningar

Under de senaste åren har ytterligare ett antal utredningar behandlat frågor med inslag av framtidsbedömningar om jordbruket. I den mån dessa gäller näringens struktur och arbetskraftsförhållanden replierar de till betydande del på långtidsutredningen 1975 och bygger sina prognoser på samma underlagsmaterial som denna. Med hänsyn härtill begränsas skrivningen nedan till att återge de bedömningar, som ifrågavarande utredningar presenterat.

1 Sysselsärmingsutredningen

Utredningen begränsar sin framställning ang. sektorn ”jordbruk och fiske” till att återge resultat, som långtidsutredningen nått fram till. I sammanhanget anför man: ”Den framtida jordbrukspolitiken är för närvarande föremål för utredning. Utredningen kan tänkas komma med förslag som får inflytande på jordbrukets utveckling mot slutet av 1970-talet. Långtidsutredningens diskussion - som baseras på material sammanställt av Jordbruksdepartementet - måste emellertid utgå från nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken. En bedömning av produktions- och produktivitetsutvecklingen inom olika delar av jordbruket under andra hälften av 1970-talet leder fram till slutsatsen att arbetsproduktiviteten kan väntas öka med ungefär 5 % per år under perioden. Därmed skulle produktivitetstillväxten dämpas något. Produktivitetsprognosen innebär, tilll Arbete åt alla. SOU sammans med den väntade produktivitetsutvecklingen. att antalet arbetstimmar kom- 1975290. Sid. 121. mer att minska med ca 4 96 per år fram till 1980.”

Urvecklingslinjer inom jordbruksnäringen 73

Politik för regional balans*

I rubricerade rapport. som utgör en utvärdering av Länsplanering 1974, hari kapitlet ”Näringslivets utveckling” bl. a. nedanstående båda sammanfattande synpunkter anförts: En fortsatt nedgång av sysselsättningen inom jord- och skogsbruket kan väntas. Erfarenheterna har visat att de jord- och skogspolitiska åtgärderna i kombination med de regional- och arbetsmarknadspolitiska kan ge en balanserad utveckling i de jord-och skogsbruksdominerade regionerna. De regional- och sysselsättningspolitiska bedömningarna bör även i fonsättningen uppmärksammas i jord- och skogsbrukspolitiken. 1 rapporten utvecklas ovan nämnda synpunkter vidare enligt följande: “På de lokala arbetsmarknader där jord- och skogsbruket ännu är betydande forutser länsstyrelserna i länsprogrammen problem på arbetsmarknaden. Antalet arbetstillfällen kommer som tidigare framgått att minska. Åldersfördelningen bland de verksamma inom jord- och skogsbruk är sned. En stor del av den avgång som beräknas ske under 1970- och 1980-talen kommer att ske genom pensionering. Många av dem som slutar sitt yrkesarbete kommer således inte att ställa krav på annan sysselsättning, vilket innebär att direkta sysselsättningsproblem inte uppstår i den utsträckning som sker i händelse av en industrinedläggning eller liknande. Däremot minskar naturligtvis det totala antalet arbetstillfällen inom regionen. Den väntade tilbakagången av arbetstillfällen inom jordbruket ställer krav på aktiva regional- och sysselsättningspolitiska åtgärder. Ökade krav på aktiva åtgärder kommer att ställas i synnerhet i kommuner med stor jordbrukssektor och en i övrigt svag arbetsmarknad. De regional- och sysselsättningspolitiska bedömningarna bör även i fortsättningen uppmärksamma jordbrukspolitiken. Det har visat sig att de jordbrukspolitiska insatserna ofta går att genomföra i förening med en lugn sysselsättningsutveckling. De jordbrukspolitiska stödåtgärderna har dämpat avgången i framförallt de nordligaste delarna av landet. Tillgängliga regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder har därigenom visat sig tillräckliga för att nå en mera balanserad utveckling i de jordbruksdominerade regionerna.”

Översyn av jordbrukspolirikenz

Utredningen har i sitt huvudbetänkande vid redovisning av areal- och ar- - liksom de två senast refererade utredningarna betskraftsforhållanden utnyttjat material som framtagits främst på initiativ av jordbruksdepartementet och lantbruksstyrelsen och som sedan sammanförts i 1975 års långtidsutredning. Betr. utvecklingen inom näringen fram till år 1985 anför man i detta sammanhang:

Som en följd av den nuvarande åldersstrukturen bland landets jordbrukare får man räkna med att en betydande minskning av arbetskraften i jordbruket kommer att l ske genom ålderspensionering. Nyrekrytering av jordbruksföretagare och lantarbetare Politik för regional kommer därför även framöver att bestämma arbetsvolymens utveckling. Det är därvid balans. Utvärdering av att märka att den helt dominerande delen av de äldre jordbrukarna är verksamma länsplanering 1974. - SOU 1975:91. vid små jordbruksföretag. Man får räkna med att dessa enheter upphör som jordbruksforetag. l många fall kommer de att läggas samman med andra företag. De ?sou 1977:17. Betänkanföretagare som kan komma att nyrekryteras skulle således inte direkt ersätta dem de av 1972 års jordbrukssom ålderspensioneras. utredning.

44r-»orxê 3235M11

3 Rekryteringen av arbetskraft till

jordbruksnäringen

3.1 Inledande synpunkter

Lantbruksnäringen har länge utgjort en sektor som lämnat ifrån sig arbetskraft till andra delar av näringslivet. Orsakerna härtill har varit flera. Dels har struktur- och produktionsförändringar samt rationaliseringsåtgärder medfört minskade behov av manuella arbetsinsatser. Dels inom jordbruket har det, med undantag för begränsade perioder av konjunkturåtstramning, rått ökad konkurrens om arbetskraften från de s. k. stadsnäringarna, främst industrin. Men avtappningen har successivt nedgått eftersom den ägt rum från ett krympande område. sålunda utgjort en rekryteringskälla för andra av- När jordbruksnäringen snitt av arbetsmarknaden har dess eget behov av nytillskott på personal minskats men inte eliminerats. Också i fortsättningen kommer det att finnas anledning till och utrymme för rekrytering till näringen av personer med som svarar mot de aktuella arbetsgod utbildning och yrkeserfarenheter, uppgifterna. Det finns ytterligare en omständighet att observera i sammanhanget. Med i takt hänsyn till variationerna i fråga om arbetsuppgifternas omfattning med säsongväxlingarna inom näringen ändras också behoven av arbetskraft. ökande anspråken aktualiseras andra När det gäller att täcka de temporärt synpunkter i fråga om kvalifikations- och utbildningskrav.

3.2 Utredningens direktiv om arbetskraftsrekryteringen

Rekryteringsfrâgorna har i utredningens direktiv omnämnts i samband med yrkesutbildningen till näringen, dels arbetskraftsbehoven till jordbruket.

ere/s

Aven om det råder samband mellan de båda slagen av rekrytering har det ansetts motiverat att de behandlas var för sig, vilket alltså sker i utredningens betänkande. [kapitel 5 tas det förstnämnda avsnittet upp till överväganden. Här koncentreras framställningen till att gälla näringens behov av arbetskraft och därmed förknippade problem. I direktiven redovisas i samband med frågan om personalrekrytering för vad lantarbetarförbundet och dess arbetslöshetskassa framhållit i sin skrivelse av den 15 augusti 1973, samt för vad statistiska centralbyrån anfört i remissyttrande till arbetsmarknadsdepartementet över nämnda skrivelse.

76 Rekrytering av arbetskraft. . .

I den förstnämnda skrivelsen påpekas bl. a.att en omfattande rekrytering av personal sker till lantbruket, särskilt för tillfällig anställning, samtidigt som arbetsvolymen minskar. I betydande utsträckning rekryteras personal bland dem som har gått igenom gymnasieskolans jordbrukslinje. Centralbyråns remissvar innehåller bedömningar som inte till alla delar sammanfaller med förbundets och kassans: “Statistiska centralbyrån begränsar sig till att kommentera den prognos om nyrekryteringsbehov och utbildningen till jordbruks- och trädgårdsyrkena som centralbyråns prognosinstitut har gjort för 1968 års utbildningsutredning och som de båda organisationerna refererar till i skrivelsen. - - - - l denna prognos beräknades att nyrekryteringsbehovet till Iantbruksyrkena, efter att ha nått sin kulmen under perioden 1965-70, skulle komma att minska något fram till år 1980. Detta sammanhänger med att avgången till följd av uppnådd pensionsålder beräknades bli störst under den nämnda perioden. I prognosen beräknades vidare tillskottet till de nämnda yrkena genom yrkesbyten bli av nästan lika stor omfattning som tillskottet från utbildningsväsendet. Av dem som rekryteras från utbildningsväsendet under perioden 1965-70 beräknades endast ca 19 % ha jordbruks- och trädgårdsutbildning. Denna andel skulle enligt beräkningarna komma att öka till ca 40 % under perioden 1975-80.” l detta sammanhang kan ur direktiven för vår utredning även citeras följande passus: “Mot bakgrund av den bild som därvid framkommer bör de sakkunniga närmare analysera frågan om rekryteringen till jordbruksnäringen. De sakkunniga bör söka bedöma i vad mån den reguljära utbildningsverksamheten har en lämplig kvantitativ omfattning i förhållande till rekryteringsbehovet. Därvid bör frågan i vad mån behovet av kvalificerad personal kan tillgodoses genom vidareutbildning av dem som redan är anställda inom jordbmksnäringen särskilt uppmärksammas.” - Här har som synes de båda slagen av rekrytering sammanförts till en enhet.

3.3 Uppgifter om rekryteringens omfattning enligt den

officiella statistiken m m

I två tidigare kapitel har redovisats för arbetskraftsförhållanden och företagsstruktur inom jordbruksnäringen. Grundvalen har utgjorts av bl. a. tillgänglig offentlig statistik och vissa under senare tid genomförda utredningar. I nämnda underlagsmaterial har däremot inte behandlats frågor med direkt inriktning på arbetskraftsrekryteringen. Uppgifter om växlingar betr. antalet företag och sysselsatta i näringen och om storleksförskjutningar mellan enskilda år eller över en period bidrar emellertid till att belysa strömmarna av arbetskraft till och från näringen. Men betydelsen av uppgifterna begränsas genom att i dem ingår en rad svårvägbara, inte helt entydiga element. Rekryteringsmomentet renodlas inte - begreppet rekrytering finns knappast omnämnt. Lantbruksregistret innehåller sålunda inte några uppgifter om antalet under resp. år nyanställda personer eller om tillskottet av andra grupper till inom näringen yrkesverksamma. Det redovisade antalet sysselsatta (eller yrkesverksamma) utgör resp. år totalsiffran för näringen, varvid antalet från

sou 1978:29

Rekrytering av arbetskraft. . . 77

föregående räkning kvarstående personer, antalet avgångna eller antalet tillkomna inte särskilt redovisas. Samma begränsning av uppgifterna i fråga om antalet till näringen rekryterade personer gäller också beträffande sysselsättningsredovisningen i folk- och bostadsräkningarna och i arbetskraftsundersökningarna. Samtliga nämnda statistiska serier innehåller uppgifter om antalet sysselsatta - viss dag eller viss begränsad period av året - men däremot inte några data om vilka förändringar eller dessas omfattning det är, som betingar olikheterna år efter år. Med hänsyn till frågans betydelse är nämnda förhållande anmärkningsvärt. Förutsättningar kan anses föreligga att för jordbruksnäringens vidkommande med större säkerhet än exempelvis inom industrinäringarna bedöma de framtida rekryteringsbehoven. Utvecklingen ter sig numera relativt konstant och uppvisar inte några stora avvikelser mellan de enskilda åren. Även om man inte ur förefintliga statistiska serier direkt kan utläsa nyrekryteringstillskottets storlek finns det vissa andra företeelser, som markerar resultat av ändrade rekryteringsförhållanden. Inslaget av kvinnlig arbetskraft inom näringen visar en påtaglig ökning, vilket åtminstone till en del sammanhänger med en likartad utveckling bland eleverna i lantbruksutbildningen men också med en generellt ökad kvinnlig förvärvsverksamhetsgrad. Medelåldern bland de yrkesverksamma har också sjunkit, vilket till en del antyder en större rekrytering av yngre arbetskraft. (Även andra omständigheter, bl. a. en lägre pensionsålder och frivillig pensionsavgång, påverkar medelåldern hos de inom näringen sysselsatta.) Flera pågående offentliga utredningar - eller utredningar som relativt nyligen avslutat sina uppdrag genom avlämnade betänkanden - är engagerade med uppgifter, där sysselsättningen inom jordbruksnäringen är en fråga, som intar en mer eller mindre central ställning. I de båda föregående kapitlen har i olika sammanhang hänvisats till dessa utredningar, när det gäller sysselsättningens omfattning och struktur liksom också tidsanknutna förändringar i anslutning härtill. I utredningarna har däremot endast i ringa mån frågor om arbetskraftens rekrytering, dennas omfattning och natur, varit föremål för direkta och konkreta redovisningar. Men verkställda analyser och framlagda förslag inom sysselsättningssektorn i dess helhet utgör givetvis omständigheter av väsentlig betydelse också för personalrekryteringen. Som ett klarläggande exempel på det berättigade i denna uppfattning har valts nedanstående utdrag från betänkandet Politik för regional balans”.1 ”Den väntade tillbakagången av arbetstillfällen inom jordbruket ställer krav på aktiva regional- och sysselsättningspolitiska åtgärder. Ökade krav på aktiva åtgärder kommer att ställas i synnerhet i kommuner med stor jordbrukssektor och en i övrigt svag arbetsmarknad. De regional- och sysselsättningspolitiska bedömningarna bör även i fortsättningen uppmärksammas i jordbrukspolitiken. Det har visat sig att de jordbrukspolitiska insatserna ofta går att genomföra i förening med en lugn sysselsättningsutveckling. De jordbrukspolitiska stödåtgärderna har dämpat avgången framför allt i de nordligaste delarna av landet. Tillgängliga regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder har därigenom visat sig tillräckliga för att nå en mera balanserad utveckling i de jordbruksdominerade regionerna. *SOU 1975:91.

78 Rekrytering av arbetskraft. . .

3.4 Rekryteringens samband med yrkesutbildningen m. m.

Sambandet mellan genomgången utbildning och rekrytering av arbetskraft till jordbruket har belysts genom undersökningar, verkställda bl. a. i samverkan mellan skolöverstyrelsen och statistiska centralbyrån. En av undersökningarna avser elever från grundskolan och en annan elever, som genomgått gymnasieskolans jordbrukslinje. (Sistnämnda undersökning har senare kompletterats med en likartad. omfattande elever, som genomgått gymnasieskolans trädgårdsutbildning.) En motsvarande undersökning har nyligen företagits av skolöverstyrelsen betr. elever vid olika kurser inom den grundläggande jordbruksutbildningen. Beträffande de genomförda undersökningarna finns anledning att observera följande begränsande fakta. De har utförts i relativt nära anslutning till att vederbörande lämnat utbildningen, de anger huvudsakligen ett första yrkesval, men däremot kan man av resultaten inte dra några slutsatser betr. de nyrekryterades yrkesstabilitet.

Vem slutar efter grundskolan.”

Rubricerade rapport från skolöverstyrelsen är den första av två. som bl. a. behandlar utbildningsbakgrund och verksamhet bland de ungdomar som lämnat årskurs 9 i grundskolan vårterminen 1974. Enkätundersökningen byggde på ett urval, omfattande ca 8 000 ungdomar, och genomfördes andra veckan i april 1975. Samtliga ungdomar fick i enkäten ange sin huvudsakliga sysselsättning under nämnda vecka, dvs. tio månader efter avslutad grundskola. De som förvärvsarbetade under undersökningsveckan fick ange vilket yrke de var sysselsatta inom. Antalet elever, som inte påbörjat gymnasieutbildning, beräknades uppgå till 19835 (10014 pojkar och 9821 flickor). Av detta urval var ca 1600 eller 8,0 procent sysselsatta inom yrkesområdet lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete”. (Någon ytterligare uppdelning av gruppen redovisades inte.) För pojkarnas del uppgick inom näringen procentantalet till 13,0 och för flickorna till 3,0.

Uppföljningsundersökning betr. jordbrukslinjens elever

Uppföljningsundersökningar för att kartlägga sysselsättningen bland elever, som genomgått gymnasieskolans jordbrukslinje, har utförts betr. de två årskullar, som lämnade skolan 1973 och 1974. För dessa undersökningar redogöres utförligare i kapitlet om yrkesutbildning (kap. 5). Här anges endast uppgifter med direkt anknytning till näringens arbetskraftsrekrytering. Den första undersökningen omfattade 456 personer och utfördes våren 1974, 10 månader efter skolavslutningen. Den andra gällde 585 elever och ägde rum i oktober 1975, alltså efter ca 16 månader. Antalet förvärvsarbetande vid de båda tillfállena utgjorde 62 resp. 56 % av samtliga i enkäten deltagande. Därtill angav vid bägge tillfállena 16 % Skolöverstyrelsen, Dnr P 7623301. (1976-10-07.) att de var sysselsatta i familjejordbruk och familjeföretag.

Rekrytering av arbetskraft. . . 479

Endast ca hälften återfanns i jordbruksanknutna yrken, men det bör då observeras att många av de f. d. eleverna vid tidpunkten för räkningen bedrev studier eller fullgjorde värnpliktstjänstgöring. Av dessa sistnämnda grupper kommer sannolikt en betydande del att senare vara yrkesverksamma inom jordbruket. Man måste dock konstatera att på grundval av här redovisade undersökningar det inte är möjligt att ens med någorlunda säkerhet kunna ange den andel av eleverna från gymnasieskolan som under längre perioder eller definitivt blir yrkesverksamma inom jordbruksnäringen. Hur de förvärvsarbetande f. d. eleverna fördelade sig mellan kategorierna anställd arbetskraft och företagare/medhjälpare finns inte några entydiga uppgifter om. Yrkesställningen har inte efterfrågats i enkäten. Det framkom

emellertid, som ovan nämnts, att 16 % av samtliga avgångna från jord-

brukslinjen - vilket skulle motsvara omkring en tredjedel av dem, som

arbetade inom jordbruket vid uppföljningstillfallet - var sysselsatta som

medhjälpare i familjeföretag. Hur många som var egna företagare eller delägare framgår däremot inte. Med tanke på de svarandes ålder torde dock andelen egna företagare bland de avgångna eleverna vara ganska ringa. Grup-

pen medhjälpare kan däremot anses utgöra] en grund för rekrytering av

framtida egna företagare. På grundval av ovan redovisade undersökningar torde man kunna konstatera att jordbrukslinjen i forsta hand leder till verksamhet - i ett forsta skede - som anställda arbetstagare.

Enkät till elever i grundläggande jordbruksutbildning om 40

resp. 20 veckor, våren 19771

Rubricerade enkät omfattade samtliga elever i nämnda kurser. Den syftade till att kartlägga deras forutbildning och framtidsplaner. Undersökningen omfattade 891 elever på 32 lantbruksskolor. Bortfallsprocenten var 5,3 % på 40-veckors- och 10,9 % på 20-veckors-kurserna. Nedanstående sammanställningar redovisar uppgifter om elevernas könsoch åldersfordelning.

Tabell 3.1 Undersökningspopulationen. Uppgifter om kön och ålder

40veckors kurs 20 veckors kurs v Samtliga Män Kvinnor Tills. Män KvinnorTills. Män Kvinnor Tills. 192 62 254 479 72 551 671 134 805 76% 24% 100% 87% 13% 100% 84% 16% 100%

Sammanställning av Genomsnittsåldern för samtliga elever: 22,0år enkät till elever i grunddeltagare i 40-veckors kursen: 21,4år läggande jordbru ksutbilddeltagare i 20-veckors kursen: 22,2 år ning om 40 resp. 20 samtliga män 21,9 år veckor, våren 1977. (Dnr S samtliga kvinnor 22,1 år 772636.)

80 Rekrytering av arbetskraft. . . sou 1978:29

Genom enkäten klarlades en rad Förhållanden, som är av intresse i samband med rekryteringen till näringen. Bl. a. gäller detta arten av den grundläggande skolutbildningen, tidigare erfarenheter av lantbruksyrken samt framtidsplaner på kort och på lång sikt. I det följande sammanfattas de i förevarande sammanhang mest belysande uppgifterna. Betr. den senast avslutade skolutbildningen fire lantbrukskursen angav 43 % grundskola och 26 % antingen två- eller tre-årig gymnasieskola. Några mera markanta olikheter mellan eleverna i 20- och 40-veckorskurserna noterades inte i detta sammanhang. Såsom framgår av tabell 3.2 hade en betydande majoritet av eleverna tidigare erfarenheter av arbete inom jordbruksyrke. Detta gäller i väsentligt större utsträckning för männen än för kvinnorna. Tre fjärdedelar av eleverna kom frånjordbruksmiljö. Men härvidlag kunde skillnad mellan män och kvinnor noteras en väsentlig procentandelen var resp. 81 och 43. Omfattningen av elevernas jordbruksarbete var också varierande. 45 % av eleverna i 40-veckorskurserna och 55 % i ZO-veckorskursen hade arbetat 18 månader eller mera i jordbruk. De manliga eleverna redovisade genomgående längre yrkeserfarenhet inom jordbruk än kvinnorna, medan förhållandet var det motsatta betr. arbete inom andra näringsgrenar. -I betydande utsträckning hade jordbruksarbetet helt eller delvis utförts på föräldragården - detta gällde för 66 % av eleverna i 40-veckorskursen och för 78 % av eleverna i 20-veckorskursen. Vad beträffar arten av de utförda arbetsuppgifterna inom näringen var variationen större bland männen än bland kvinnorna. De manliga elevernas erfarenheter var i högre grad än de kvinnligas hänförliga till uppgifter i samband med växtodling. Motsatt förhållande gällde betr. djurskötsel. Svaren på enkätens sista frågor (nr 11 och 12) gav en intressant belysning av bakgrunden till jordbruksnäringens rekryteringsförhållanden. Med hänsyn härtill redovisas denna del av enkäten relativt utförligt nedan.

Tabell 3.2 Erfarenhet av arbete inom jordbruk före avslutad obligatorisk skolgång

Antal Procentuell fördelning

Totalt Bland Bland 140- 120män kvinnor veckors- veckorskurs kurs

Ingen eller obetydlig erfarenhet 69 9 5 28 13 7 Kortare tid arbetat inom jordbruk 137 17 15 29 21 15 Vuxit upp i jordbruksmiljö och arbetat i jordbruk i avsevärd omfattning 601 74 81 43 66 78

Summa 807 100 100(l01) 100 100 100

Rekrytering av arbetskraft. . . 81

Fråga 11 Vilka är Dina framtidsplaner de närmaste åren efter kursens slut? (Sätt ett eller flera X.) 1 D Anställning på föräldragården D Anställning på annat jordbruk D Egen företagare på foräldragârden

U14la›f\)

D Egen företagare på annat jordbruk D Fortsatt utbildning inom jordbruk. Ange vilken

7 D Anställning inom rådgivning, föreningsrörelse eller näringsliv med anknytning till jordbruket 8 D- Annat, nämligen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Fråge- Antal for- Förkryssningar i procent av alternativ kryssningar totalt Samtliga Samtliga Samtliga Eleveri elever kvinnor män 40-v 20-v kurser kurser

Fråga 12 Vilka är Dina framtidsplaner på sikt? (Sätt ett eller flera X.) l D Anställning inom jordbruk 2 Egen företagare på föräldragården 3 Egen företagare på annat jordbruk

DDDD

4 Fortsatt utbildning till lantmästare 5 Annan utbildning. Ange vilken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

82 Rekrytering av arbetskraft. . . sou 1978:29

6 El Anställning inom rådgivning, föreningsrörelse eller näringsliv med anknytning till jordbruket

7 El Annat, nämligen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Fråge- Antal för- Förkryssningar i procent av alternativ kryssningar totalt Samtliga Samtliga Samtliga Elever i elever kvinnor män 40W 20W kurser kurser

I enkätformuläret hade fråga 7 följande lydelse: ”Vilken erfarenhet av arbete inom jordbruk hade Du före avslutad obligatorisk skolgång (i regel till 16-årsålder)? Ett av de tre angivna svarsalternativen var följande: ”Jag har vuxit upp i jordbruksmiljö och arbetat (hjälpt till) i jordbruk hemma, hos släkt eller hos bekanta i avsevärd omfattning.” De elever som uppgav att de vuxit upp i jordbruksmiljö redovisade sina kort- och långsiktiga framtidsplaner på sätt som framgår av sammanställningen nedan.

Förkryssningar i procent av 40-veckors kurser 20-veckors kurser Samtliga Kvinnor Män Samtliga Kvinnor Män

Fråga 11 Anställning på föräldragården 39 35 39 39 22 40 Anställning på annat jordbruk 38 35 39 36 52 35 Egen företagare på föräl-

Fråga 12 Anställning inom jord- . bruk 21 23 20 16 23 15 Egen företagare på förälöragården 66 42 70 65 45 67 Egen företagare på annat jordbruk 23 23 23 26 19 26

Rekrytering av arbetskraft. . . 83

3.5 Lantbruksnäringens organisationer och

arbetskraftsrekryteringen

Lantarbetareförbundet Visst underlag för en bedömning av rekryteringsförhållandena inom näringen kan erhållas genom att utnyttja uppgifter ang. medlemsantal och Förändringar i medlemskadern i lantarbetareförbundet. Förbundet omsluter emellertid endast en begränsad del av den inom jordbruk och trädgårdsodling anställda arbetskraften. Detta Förhållande redovisar förbundet i sin verksamhetsberättelse år 1976 på Följande sätt: “Endast drygt 82 % av arbetarna på de avtalsbundna arbetsplatserna var sålunda fackligt organiseradeLäggs därtill den sektor av arbetsplatser inom Förbundets verksamhetsområde, där avtal över huvud taget ej gäller, innebär detta en förhållandevis låg organisationsprocent inom lantbruksnäringen jämfört med vad som är vanligt inom industrin m. fl. andra områden. Av ovanstående citat framgår att anslutningen till lantarbetareförbundet inte ger någon totalbild av antalet anställda inom lantbruksnäringen ens när det gäller avtalsbundna arbetsplatser. Majoriteten av brukare står utanFör någon arbetsgivaresammanslutning, och detta medför ytterligare svårigheter

att nå en uppfattning om sysselsättningsförhålIandena vid deras Företag.

Inom lantbruksnäringens område organiserar dessutom flera andra fackliga sammanslutningar än lantarbetareförbundet den anställda arbetskraften. Tillsammantagna begränsar de nämnda omständigheterna möjligheterna att ur lantarbetareförbundets medlemsstatistik utläsa mera exakta uppgifter ang. rekryteringssituationen inom näringen. Däremot är det möjligt att på grundval av uppgifter från ett antal år tillbaka få en allmän uppfattning ang. personalomsättningens relativa storlek och i anslutning härtill rekryteringsbehovets storlek. Huruvida rörligheten bland den organiserade delen av arbetskraften är större eller mindre än bland den oorganiserade torde vara en okänd omständighet. De data som i första hand kan beaktas i sammanhanget avser antalet nya medlemmar i Förbundet. Dessa är i redovisningen fördelade på tre kategorier: ”nyinträdande, ”anmälda inflyttningar från andra fackförbund” samt ”återupplivade medlemskap”. Tabell 3.3 innehåller i komprimerad form den senaste sammanställningen från lantarbetareförbundet.

Tabell 3.3 Uppgifter ang. medletalet i lantarbetareförbundet 1968-1976

Källa: Lantarbetareförbundets verksamhetsberättelser.

84 Rekrytering av . . arbetskraft.

Betr. materialet i tabellen kan följande fakta observeras: 1. Inströmningen i Förbundet utgörs till största delen av tidigare icke fackligt anslutna, betr. vilka man har anledning att antaga att många saknat långvariga anställningar. Denna grupp utgör en relativt hög procent av den totala medlemsstocken. Fyra valda år - 1968, 1971, 1975 och 1976 - var procentsiffrorna 10,6, 13,4, 14,8 resp. 13,6. 2. In- och utflyttningen från och till andra fackförbund är av mindre omfattning än nytillflödet. Inströmningen under den redovisade perioden (1968-1976) uppgår i medeltal till 421. Topp- och bottensiffrorna är 553 (år 1974) och 326 (år 1973). Motsvarande siffror för utströmning är 846 (medeltal), 1032 (toppsiffra, år 1969) och 642 (bottensiffra, år 1972).

Ökningen av antalet kvinnor inom näringen kan till en del anses betingad

av arbetsuppgiftemas ändrade karaktär många av dem har blivit fysiskt lättare. Till de ändrade förhållandena bidrar emellertid också den allmänna trenden med ökad kvinnlig yrkesverksamhetsgrad. Jordbruksnäringen har därvid visat sig kunna erbjuda många for kvinnorna intressanta arbetsuppgifter.

SLA och LRF

Omfattningen av rubricerade båda organisationer ger inte, lika lite som lantarbetareförbundets numerär i fråga om den anställda arbetskraften, några konkreta upplysningar ang. storleken av rekryteringsbehoven inom före-

tagarsektorn. Till en del finns emellertid data, som indirekt belyser frågan.

I den officiella statistiken redovisas bl. a. ändringar betr. företagens antal, struktur och storlek och om ägandeförhållandena. Detta är uppgifter som - tillsammans med kännedom om takten i förändringarna - kan sägas antyda, om också inte fixera rekryteringsbehoven. Vederbörande organisationer har inte redovisat något antalsmässigt årligt rekryteringsbehov. Detta är förståeligt mot bakgrund av bl. a. en rad föreliggande faktorer, som man vet påverkar rekryteringen men i växlande och svårberäknelig grad. l vår utredning har emellertid parterna enats om den rekryteringsprognos som redovisas i kapitlets avsnitt 3.7. För företagarsidan erbjuder rekryteringsfrågan ytterligare en aspekt, nämligen möjligheterna att kunna erhålla anställd arbetskraft av önskat slag. Inom utredningen har SLA:s och LRF:s representanter summerat sin uppfattning ang. denna sida av rekryteringsfrågan i nedan återgivna uttalande: Enligt uppgifter som vi erhållit från ett antal tillfrågade lantbruksskolor har så gott som samtliga som önskat arbete inom jordbruket efter avslutad utbildning också kunnat få det. Ostridigt är, att det föreligger en allmän brist på yrkeskunnig arbetskraft inom jordbruket och hithörande yrkesgmpper. Efterfrågan av framför allt djurskötare och avbytare, men även traktor- och maskinförare, är sådan att vi under överskådlig framtid får räkna med ett uttalat nyrekryteringsbehov utöver det normala. Uttalandet tar sikte på rekryteringssituationen betr. kvalificerad arbetskraft. Huruvida bedömningen är likartad, när fråga är om andra grupper än de i citatet nämnda har inte särskilt markerats. I samband med överläggningar, som utredningen anordnade med repre-

Rekrytering av . . 85 arbetskraft.

sentanter för arbetsgivarorganisationer (SLA och TAF) inom näringen och för Lantbrukarnas Riksförbund överlämnade dessa en promemoria, i vilken synpunkter på bl. a. rekryteringsfrågan utvecklades. Två utdrag ur promemorian återges nedan.

Vilken betydelse har âlderssammansättningen hos de yrkesverksamma

och inslaget av kvinnlig arbetskraft inom näringen?

Avgången av arbetskraft kommer att ske huvudsakligen från de äldre ålderskategorierna. På grund av åldersfördelningen kommer denna avgång att bli av stor omfattning, vilket innebär ett motsvarande, med hänsyn till bl a den fortsatta måttliga arbetskraftsnedgången, anpassat nyrekryteringsbehov till näringen. En tidigare pensionering kan tänkas förstärka avgången av äldre, men detta torde mera komma att påverka strukturrationaliseringen än behovet av lejd arbetskraft. Det är dock även tänkbart att de äldre med pension kommer att behålla små företag som bostäder och för att få pensionärssysselsättning. Inslaget av kvinnlig arbetskraft inom jordbruksnäringen kommer knappast att öka. Hustrurnas arbete i djurskötseln kan totalt sett förväntas minska, men vid företag med djurproduktion kan t. o. m. en ökning av detta arbete bli aktuell. I allmänhet torde hustrurna vara mer intresserade av arbete utanför jordbruket än inom detsamma. Att lantbrukarhustrurna bereds möjligheter att arbeta inom det egna företaget är rationellt och önskvärt i alla de fall då arbete utanför gården ej kan erhållas. En ökad andel kvinnliga djurskötare kan förväntas.

Hur attraktiv rer sig näringen för den unga arbetskraften? ”Näringen är just nu attraktiv. För de unga med önskemål om att bli egna företagare är kapitalfrågan (inkl. kapitalbeskattningen) samt bristen på tillgängliga företag ett stort problem. Det tidigare nämnda betydande nyrekryteringsbehovet kommer att ställa krav på att det finns välutbildade yngre personer, som har förmåga, vilja och möjligheter att träda in som företagare eller anställda för att förhindra det produktionsbortfall som annars skulle bli följden av de kraftiga minskningarna av äldre arbetskraft. Utöver de personer, som är sysselsatta direkt vid företag inom lantbruket, finns vissa kategorier av anställda, som har anknytningar till näringen vad gäller både rekrytering och yrkesutbildning. Det är fråga om personer som handlägger bl.a. administrativa tjänster och skilda slag av serviceuppdrag dels inom olika grenar av lantbrukets föreningsrörelse, dels inom den sektor, som benämns private agribusiness”. I stor utsträckning har dessa personer temporärt varit sysselsatta med praktiskt arbete inom lantbruket - en del av dem återvänder säkerligen senare till sådana uppgifter.

Utredningens representanter från SLA och LRF har utfört beräkningar ang. omfattningen av antalet för ovannämnda uppgifter år 1977 anställda personer och det förväntade årliga rekryteringsbehovet. I sammanställning nedan redovisas resultatet, med utgångspunkt bl. a. från olika utbildningsnivåer.

86 Rekrytering av arbetskraft. . . sou 197329

A Inom föreningsrörelsen anställda: med grundutbildning ca 2 000 med lantmästarutbildning ca 350 med agronomutbildning ca 50 Summa ca 2 400

B Inom den privata sektorn anställda med olika utbildning, ungefär samma antal ca 2400 Genomströmningen av anställda inom här berörda yrkesgrupper är relativt stor, vilket har betydelse för omfattningen av både rekrytering och yrkesutbildning. Följande alternativ presenteras här vad gäller rekryteringen.

Med grundutbildning (båda sektorerna):

Med Iantmästarurbildning (föreningsrörelseni A Beräknad omsättningstid 20 år Rekrytering per år ca 17 B Beräknad omsättningstid 10 år Rekrytering per år ca 35 Med Iantmästarutbildning (privata sektorn) Beräknad rekrytering per år 15-20

Prognoserna betr. rekryteringsbehoven anger Följande alternativ.

Minimum Maximum

Utredningen bedömer för sin del den lägre summasiffran vara den mest realistiska. (De uppgifter om rekryteringsbehoven, som redovisats i detta avsnitt, måste hållas aktuella också när man överväger frågor i samband med dimensioneringen av de olika formerna av yrkesutbildning.)

3.6 Rekryteringsvägar

Bl. a. näringens struktur och den sysselsatta arbetskraftens fördelning med hänsyn till yrkesställning är två omständigheter, som hittills gett och ger rekryteringen vissa särdrag. Tillsammans omfattar grupperna brukare och medhjälpare ca tre fjärdedelar av de yrkesverksamma inom näringen. För dessa kategorier är inte den form av första eller återkommande anknytning till arbetslivet tillämpbar, som begreppet ”rekrytering till anställning innebär.

Rekrytering av arbetskraft. . . 87

Vad däremot gäller den tredje arbetskraftssektorn inom näringen, de anställda, ansluter sig rekryteringsformema för dess vidkommande väsentligen till dem, som är gängse på arbetsmarknaden. Vissa avvikelser finns emellertid även här, betingade av näringens areella struktur, det övervägande antalet småföretagsenheter med ringa behov av permanent tillskott av utomstående arbetskraft, den stora frekvensen av tillfälliga, säsongbetonade arbetsuppgifter m. m. En avvikelse är att många av dem som söker sysselsättning inom näringen tar anställningen som en förberedelse för att bli egna företagare eller som meritering för vidareutbildning inom något lantbruksyrke. Dessa omständigheter påverkar eller styr valet av arbetsplatser och arbetsuppgifter mera utifrån personliga intressen än från arbetsmarknadssynpunkter. Vad beträffar kontakten mellan företag och arbetssökande inom näringen torde denna i större utsträckning än vad exempelvis gäller industrin eller servicesektorn tas upp på grundval av kännedom om personliga och lokala förhållanden. Metoden kompletteras genom information via speciella, vitt spridda näringsanknutna tidningsorgan. Visst underlag finns också för uppfattningen att företagarna regelmässigt söker rekrytera arbetskraft genom lantbruksskolorna. Under tidigare perioder utgjorde den offentliga arbetsförmedlingen en etablerad mötesplats mellan arbetsgivare och anställda inom jordbmksnäringen. Det förekom i betydande utsträckning att parterna, företrädesvis under höstmånaderna, möttes hos arbetsförmedlingen i samband med att man gjorde om årsanställning. upp ”kontrakt” Därjämte spelade förmedlingen en mycket aktiv roll vid rekrytering av säsongarbetare och andra tillfälligt sysselsatta, exempelvis för betskötsel och betupptagning. Av flera skäl har den offentliga arbetsförmedlingen under senare år spelat en relativt underordnad roll i samband med rekryteringen av anställda till lantbruksnäringen. Förmedlingens uppgifter har ändrats i riktning mot att i ökad utsträckning söka skaffa anställning eller kompletterande yrkesutbildning åt dem som lämnar näringen. Frågan om i vad mån förmedlingens

nya verksamhetsformer, bl. a. med allmän platsanmälan, kommer att för-

ändra dess betydelse som hjälpmedel i samband med rekryteringen, behandlas i kapitel 9.

3.7 Utredningens bedömning av lantbrukets

i

rekryteringsbehov

Även om förutsättningar saknas att mera exakt bedöma rekryteringsbehovet inom lantbruksnäringen och att ange tids-, regions- och yrkesmässiga variationer i samband därmed, har utredningen ansett det vara av värde att med utgångspunkt från tillgängliga data försöka beskriva dess nuläge och den närmaste framtiden. Beräkningarna ger inte utrymme för en presentation av handlingslinjer gällande detaljer. Däremot erbjuder de ett allmänt underlag, som för myndigheter och organisationer kan vara vägledande i samband med planering av rekrytering av personal till näringen och elever till dess yrkesutbildning.

88 Rekrytering av arbetskraft. . .

Tabell 3.4 Lantbruksreglstret 1975 redovisar vid företag med mer än 2 ha åker följande antal stadigvarande sysselsatta med mer än 30 tim. per vecka. (SM nr J 1976:58)

Tabell 3.5 Lantbruksregistret 1975 redovisar vid företag med mer än 2 ha åker följande antal stadigvarande sysselsatta med 30 timmar eller mindre per vecka. (SM nr J 1976:5.8)

Tabell 3.6 Lantbruksregistret 1975 redovisar vid företag med mer än 2 ha åker följande antal tillfälligt sysselsatta. (SM nr J 1976:5.8)

sou 1978:29 Rekrytering av arbetskraft. . . 89

Beräkningar av den framtida rekryteringen inom lantbruket

Som utredningen ovan framhållit saknas material som belyser den årliga rekryteringen till lantbruket. Utredningen har därför med utgångspunkt från vissa antaganden och lantbruksregistrets uppgifter över sysselsatta år 1975 gjort överslagsberäkningar for att söka erhålla en ungefärlig uppfattning om storleksordningen av den framtida rekryteringen till lantbruket. Utredningen har begränsat beräkningarna till att avse personer med huvudsaklig sysselsättning i lantbruket. För utredningens fortsatta diskussioner och ställningstagande har det nämligen ansetts mest angeläget att belysa rekryteringens omfattning for denna grupp, även om det i framtiden liksom nu givetvis kommer att finnas ett stort och sannolikt ökande antal deltidssysselsatta i lantbruket. Beräkningarna har gjorts for fyra olika alternativ. I alternativ I och 11 har utredningen utgått ifrån antalet sysselsatta med en arbetsinsats per vecka över 30 tim. vid brukningsenheter över 10 ha. Den årliga arbetskraftsminskningen har antagits bli 3 resp. 2 96. I alternativ III och IV har utgångspunkten varit antalet sysselsatta med en arbetsinsats per vecka över 30 tim. vid brukningsenheter över 20 ha. Den framtida årliga arbetskraftsminskningen har satts till 2 resp. 1 %. I samtliga alternativ har den årliga rekryteringen beräknats utgöra 1/30 av antalet sysselsatta.

Beräkningsalternativ I

Antalet stadigvarande heltidssysselsatta i lantbruket år 1975 bedöms, med utgångspunkt från tabell 3.4 utgöras av företagare och familjemedlemmar av båda könen vid företag med mer än 10 ha åker samt lejd arbetskraft både män och kvinnor vid samtliga företag med mer än 2 ha åker: 71 579+27 670+ 15 195+3330= 117 774 Under perioden 1975-1985 bedöms antalet heltidssysselsatta i lantbruket minska med i genomsnitt 2 % per år. Antalet heltidssysselsatta år 1985 blir då 96 200. Om man antar att denna minskningstakt fortsätter under hela 1980-talet skulle antalet heltidssysselsatta år 1990 uppgå till 86 960. Vid en genomsnittlig verksamhet inom lantbruket av 30 år för de heltidssysselsatta behövs en årlig rekrytering fram till år 1985 och år 1990 av 1/30 av a och 1/30 av b. a 96 200x 1/30=3200 b 86 960 x 1/30 = 2 900

Beräkningsalternativ II Antalet stadigvarande heltidssysselsatta i lantbruket år 1975 bedöms vara 117 774 (samma som alt 1). Under perioden 1975-1985 samt perioden 1975-1990 bedöms antalet minska med i genomsnitt 3 % per år; denna minskningstakt ger 86 830 år 1985 resp. 74 560 år 1990. Genomsnittligt antas de heltidssysselsatta vara verksamma i lantbruket i 30 år.

90 Rekrytering av arbetskraft. . .

86 830x l/30= 2 890 74 560x l/30= 2490

Beräkningsaltemativ III Antalet stadigvarande heltidssysselsatta i lantbruket år 1975 bedöms enligt tabell 3.4 utgöras av företagare och familjemedlemmar av båda könen vid företag med mer än 20 ha åker samt lejd arbetskraft både män och kvinnor vid samtliga företag med mer än 2 ha åker: 47 294 + 16 039 + 15195 + 3,330: 81858 Under perioden 1975-1985 bedöms antalet heltidssysselsatta i lantbruket minska med i genomsnitt 1 % per år. Antalet heltidssysselsatta år 1985 blir då 74 000. Om man antar att denna minskningstakt fortsätter under hela 1980-talet skulle antalet heltidssysselsatta år 1990 uppgå till 70 380. De heltidssysselsattas genomsnittliga verksamhet antas vara 30 år. 74000x1/30=2470 70 380 x 1/30 = 2 350

Beräkningsaltemativ IV Antalet stadigvarande sysselsatta i lantbruket år 1975 bedöms vara 81 858 (samma som alt III). Under perioden 1975-1985 samt perioden 1975-1990 bedöms antalet minska med 2 % per år, vilket ger 66 860 år 1985 resp. 60 430. 66 860 x 1/30 = 2 230 60 430 x 1/30 = 2 010

Sammanfattning

Alt 1 Alt 11 Alt 111 Alt IV

Antal stadigvarande heltidssysselsatta år 1975 117 700 117 700 81 800 81 800 Genomsnittlig, årlig procentuell minskning till 1985 2 3 1 2 1990 2 3 1 2 Antal stadigvarande heltidssysselsatta år 1985 96 200 86 800 74 000 66 900 1990 87 000 74 600 70 400 60 400 Årlig rekrytering 1985 3 200 2 900 2 500 2 200 1990 2 900 2 500 2 400 2 000

Beräkningarna visar att det årliga rekryteringsbehovet ligger mellan 2 000 till 3 200 personer. De redovisade alternativen bygger på osäkra antaganden varför materialet inte får hårdras. Syftet med beräkningarna har emellertid bara varit att ge en ungefärlig uppfattning av det framtida rekryteringsbehovet.

Rekrytering av arbetskraft. . . 91

En återkommande, ev. årlig, kartläggning av rekryteringen borde omfatta inte endast kvantitativa uppgifter utan också fakta om den rekryterade personalens bakgrund (yrkeserfarenheter, utbildning, ålder och kön) och om växlingar i av företagen redovisade nyanställningsbehov. Enligt utredningens uppfattning skulle en undersökning av här nämnt slag vara av betydande värde för planering av sysselsättningsåtgärder inom näringen och för strukturering av exempelvis yrkesutbildningen. Det säsongmässigt varierande behovet av arbetskraft inom näringen medför naturligtvis också växlingar i fråga om rekryteringens omfattning under olika perioder. Men till detta kommer att arbetsuppgifternas art och kraven på yrkeskunnande likaledes skiftar med hänsyn till säsongerna, vilket inverkar på rekryteringens inriktning. Den i utredningsdirektiven ställda frågan om personalbehoven under sommaren kan tillgodoses genom tillfälligt anställda utan särskilda yrkeskvalifikationer” måste alltså få ett differentierat svar. Till en del finns det rutinbetonade arbetsuppgifter. som inte erfordrar särskilt yrkeskunnande. Men dessa uppgifter har successivt minskat i omfattning, beroende exempelvis på att de ersatts av ökade maskinella insatser. Å andra sidan har växande krav pâ yrkeskunnande och ansvar(för dyrbara maskiner och djurbesättningar) kommit att ställas också i samband med säsonganknutna arbetsuppgifter och därmed skärpt fordringarna vid rekrytering också av tillfällig personal. Det föreligger härvidlag dock vissa skill-

nader mellan jordbruk och trädgårdsodling. Inom den senare sektorn finns

även i fortsättningen större behov av säsonganställd arbetskraft utan speciella yrkeskvaliftkationer. Vad här närmast ovan anförts ger vid handen att rekryteringsproblemen måste beaktas och värderas från en rad olika utgångspunkter.

4 Trädgårdsnäringen

Underlaget for att kunna belysa trädgårdsnäringen vad gäller både antalet och storleken av företag och andra verksamhetsställen och antalet yrkesverksamma är splittrat. Det förekommer problem med gränsdragning mot andra näringar i många avseenden. I vissa statistiska serier sammanfors trädgårdsodling med jordbruket. Någon samlad statistik om markbyggnadssektorn existerar inte. Markbyggnad bedrivs ofta vid sidan av eller i samband med andra aktiviteter vid företag eller förvaltningar, och dess totala omfattning är därför svår att bedöma. Ett forslag har framlagts inom SCB

att vidareutveckla statistiken om trädgårdsnäringenl

4.1 Företag, förvaltningar m. m. inom trädgårdsnäringen

Trädgårdsnäringen kan efter verksamhetens karaktär indelas itvå sektorer,

nämligen trädgårdsodling och trädgårdsanläggning, numera ofta kallad markbyggnad. Odlingssektom omfattar odling av köks- och prydnadsväxter på friland eller i växthus samt odling av frukt- och bärväxter på friland. Många företag är specialiserade på odling av ett visst växtslag, medan andra odlar ett större sortiment. Till odlingssektorn räknas också företag med plantskoleverksamhet. Markbyggnad är ett något vidare begrepp än det tidigare använda begreppet trädgårdsanläggning. Markbyggnadssektorn omfattar såväl anläggning och underhåll av grönområden och trädgårdsanläggningar som tyngre planeringsoch schaktningsarbeten vid anläggning av parker, idrottsanläggningar, kyrkogårdar, utemiljöer i bostadsområden o. d. Begreppet trädgârdsanläggning däremot syftar enbart till den s. k. finplaneringen, dvs. utläggning av matjord, sådd av gräsmattor, iordningställande av buskplanteringar och rabatter, byggande av vägar inom tomtgräns samt olika slag av plattläggnings-, stenoch träarbeten. Underhållsarbeten inkluderar den fortlöpande skötseln av trädgårdsanläggningen efter färdigställande. Exempel på vanligast förekommande underhållsarbeten är gräsklippning, buskbeskärning, gödsling och ogräsbe- 1 SCB, Promemorior kämpning. 197729.

94 Trädgårdsnäringen

4.1.1 Företag inom odlingssektorn. Aktuell situation

Den korta vegetationsperioden begränsar möjligheterna till frilandsodling av trädgårdsprodukter i framför allt norra Sverige. Förutsättningarna för sådan odling är däremot förhållandevis gynnsamma i södra och i viss mån även mellersta Sverige. Den frilandsodling som förekommeri landets norra del gäller främst bär- Växthus- och bänkgårdsodling förekommer i hela landet. De produktion. södra landsdelarna svarar dock för merparten av odlingen. Fr. 0. m. år 1970 ingår företag med trädgårdsproduktion i lantbruksremed lantbruksstyrelsen en gistret. År 1972 genomförde SCB i samarbete mera omfattande trädgårdsräkning, avseende förhållandena den särskild, 31 december 1971. En motsvarande räkning har också företagits år 1977 avseende förhållandena år 1976. Som trädgårdsodlingsföretag räknas i statistiken företag med produktion av köksväxter, blommor, krukväxter, frukt, bär och plantskolealster. inhämtas om produktionsvolymen av Uppgifter olika växtslag odlade i växthus, bänkgård samt på friland. Mer än hälften av frilandsarealen används för odling av köksväxter (morötter, kål, sallat osv.) samt frukt, främst äpple. Inom växthus- och bänkgårdsodlingen upptar köksväxterna en tredjedel av odlingsytan. Odlingen avser huvudsakligen tomater, gurka och sallat. Resten av växthus- och bänkanvänds till odling av främst snittblommor, krukväxter och gårdsarealen utplanteringsväxter samt lökblommor. De uppgifter som inhämtas i samband med ordinarie redovisning till lantbruksregistret är betydligt färre än till trädgårdsräkningen. De ger dock en bild av spridningen av trädgårdsföretagen i landet, utvecklingen av antalet företag m. fl. uppgifter som varit av intresse för vår utredning. Någon så omfattande redovisning som beträffande det egentliga jordbruket ingår inte i de publicerade uppgifterna for trädgårdsnäringens del. Enligt 1975 års lantbruksregister finns i hela riket ca 6 500 företag med Hur dessa företag är fördelade länsvis framgår odling av trädgårdsväxter. av tabell 4.1. Tabell 4.1 Antal företag med odling av tridgårdsvixter år 1975. Fördelning efter lån och företagsstorlek

Län Antal Län Antal företag företag

Stockholms 354 Göteborgs o Bohus 176 70 Älvsborgs 202 Uppsala

sou 1978:29 Trädgârdsnäringen 95

Företagsstorlek Antal företag Därav under 2.1 hektar åker 2 526

Källa: SCB, Lantbruksregistret 1975 (JOÅ 1977).

Mer än hälften av företagen är koncentrerade till följande fem län: Malmöhus, Kristianstads, Kalmar, Blekinge och Hallands län. Norrlandslänen har endast ett mindre antal odlingsföretag. Den geografiska spridningen varierar emellertid allt efter odlade växtslag och typ av odling. Några gränser mellan ”stora” och ”små” trädgårdsföretag är vanskligt att dra. Både med hänsyn till odlingsarealer och till antalet sysselsatta kan dock flertalet företag som bedriver odling betraktas som små. Många företag drivs som familjeföretag, antingen helt utan anställda eller med 1 ä 2 anställda.

4.1.2 Förändringar ifråga om trädgârdsodlingens omfattning

Antalet företag med odling av trädgårdsväxter har minskat med omkring 3 200 mellan åren 1970 och 1975. Samtidigt har skett en viss förskjutning mot genomsnittligt större odlingsarealer. Relativt sett har antalet Företag som odlar på friland minskat mest. Mera detaljerade uppgifter om denna utveckling ges i tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal företag med odling av tridgårdsvixter, indelade efter odling i växthus, binkgárd och på friland åren 1970-1975

Förändring 1970-1975 - 365 - 476 - 3 165 - 3 198

” År 1972 är inte medtaget i lantbruksregistret eftersom en särskild trädgårdsräkning verkställdes detta år. b Mer än ett slags odling kan förekomma vid samma företag varför summan av antalet företag med olika slags odling kan överstiga det angivna totala antalet. Källa: SCB, Lantbruksregistret (JOÅ 1976).

96 Trädgârdsnäringen

Minskningen av antalet trädgårdsföretag har inneburit en ytterligare koncentration av odlingen till de sydligaste länen. Under ett par år, 1973-1975, minskade således antalet företag mellan 15 och 18 % i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, medan minskningen i Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län var mellan 44 och 58 %. Företagen i Sydsverige är i genomsnitt större än i övriga delar av landet. Frågor som sammanhänger med trädgårdsodlingens omfattning, inriktning och lokalisering är för närvarande föremål för överväganden inom 1974 års trädgârdsnäringsutredning. Om den hittillsvarande utvecklingen kan sägas att en avsevärd rationalisering av trädgårdsodlingen har ägt rum under senare år. Produktionen av köksväxter och prydnadsväxter har ökat, medan odling av frukt och bär i viss mån har minskat. Konsumtionen av trädgårdsprodukter har samtidigt ökat väsentligt. 1975 års Iångtidsutredning begränsar sina framtidsbedömningar beträffande trädgårdsnäringen att avse produktionsvolymen. Fram till år 1980 beräknas en genomsnittlig ökning av denna bli 2 96 per år.

4.1.3 Företag, förvaltningar m. m. inom markbyggnadssektorn. Aktuell situation Markbyggnad bedrivs ofta tillsammans med eller som komplement till andra aktiviteter vid företag eller förvaltningar, och någon samlad statistik om sysselsättningen inom denna sektor av trädgårdsnäringen existerar inte. Det är därför mycket svårare att bedöma verksamhetens totala omfattning. Till skillnad mot det egentliga jordbruket och trädgårdsodlingen svarar offentliga arbetsgivare för en betydande del av verksamheten inom markbyggnadssektorn, särskilt i fråga om park- och underhållsarbeten. Det är främst specialiserade trädgårdsanläggningsforetag, byggnadsföretag och kommunerna som bedriver markbyggnadsverksamhet. På grund av verksamhetens karaktär är markbyggnadssektorn inte på samma sätt som trädgårdsodlingen beroende av växtperioderna. Vissa markbyggnads- och underhållsarbeten, t. ex. beskärning av buskar samt olika slags monteringsarbeten, kan utföras vintertid. Klimatförhållandena utgör dock ett stort problem särskilt för de specialiserade företagen i norra och mellersta Sverige. I kommunerna är det parkförvaltningarna som bedriver den mest omfattande markbyggnadsverksamheten. Vissa kommuner anlitar speciella trädgårdsanläggningsföretag för nyanläggning av parker och grönområden, men svarar själva för underhållet. Andra kommuner, framför allt de större, utför både nyanläggning och underhåll i egen regi. Förutom parkförvaltning har också förvaltningarna inom den kommunala fritidssektorn hand om trädgårdsunderhåll. Kyrkogårdsförvaltningarna ansvarar för underhåll av kyrkogårdar och andra grönytor som tillhör församlingarna. Trädgårdsanläggningsföretagen ingår inte i lantbruksregistret och uppgifter om sådana har därför inhämtats från andra källor. Sveriges trädgårdsanläggningsförbund (STAF) är en branschorganisation inom markbyggnadssektorn. Genom kursverksamhet, utställningar och tidningsutgivning söker förbundet introducera nyheter på markbyggnadsområdet bland sina medlemmar. För närvarande är antalet medlemsföretag

Trädgârdsnäringen 97

omkring 200. Enligt uppgift från STAF torde dessutom finnas omkring 250 markbyggnadsföretag, som inte är anslutna till förbundet. Företag anslutna till STAF är huvudsakligen koncentrerade till storstadsområdena. Det är emellertid vanligt att verksamhet bedrivs också utanför företagets hemort. Huvuduppgifter för de specialiserade trädgårdsanläggningsföretagen har under såväl 1960- som i början av 1970-talet varit att i samband med nyproduktion av bostäder, skolor och daghem färdigställa omgivande markområden, dvs. den yttre miljön. Under en viss garantitid har företagen även svarat för underhåll.

anläggningarnas Minskad nybyggenskap under de senare åren har inneburit att allt flera

av dessa företag idag helt eller delvis inriktat sin verksamhet på underhållsarbeten på uppdrag av större bostadsföretag eller kommuner. Detta förhållande har gjort branschen mera säsongsberoende. Endast ett fåtal trädgårdsanläggningsföretag bedriver också plantskoleverksamhet, de flesta av dem köper buskar och träd från specialiserade plantskoleföretag. Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund (TAF) som är arbetsgivaresammanslutning inom SAF för företag inom trädgårdssektorerna, har för närvarande ca 350 odlingsföretag och ca 130 trädgårdsanläggningsföretag anslutna. De är fördelade över hela landet. (I denna siffra ingår företag som även är medlemmar i STAF.) Dessutom är ca 30 av landets större golfklubbar anslutna till TAF. Förutom av speciella trädgårdsanläggningsföretag bedrivs inom den enskilda sektorn av näringslivet markbyggnad också av många byggnadsföretag. Några större byggnadsföretag har inrättat särskilda trädgårdsavdelningar för dessa uppgifter. Byggnadsforetagen utför i första hand nyanläggning av grönområden i samband med totalentreprenad, men i viss mån tar de även hand om underhållsarbeten. Fastighets- och bostadsförvaltningar samt golfbanor bedriver också trädgârdsanläggningsverksamhet, framför allt trädgårdsunderhåll.

4.1.4 Förändringar i markbyggnadsverksamheten omfattning

Det är svårt att mot bakgrund av endast ofullständiga uppgifter om tidigare och nuvarande sysselsättningsförhållanden förutsäga en kommande utveckling av markbyggnadsverksamheten. Faktorer som påverkar utvecklingen härvidlag är bl. a. den ekonomiska situationen i landet, bostadsbyggandets volym och inriktning samt tätortemas tillväxt. Rent generellt gäller att en god ekonomisk situation gör det möjligt för både kommuner och fastighetsägare att göra investeringar i den yttre miljön och därmed tillmötesgå allmänhetens och hyresgästernas önskemål om en trivsam utemiljö. I ett ansträngt ekonomiskt läge är det däremot ofta investeringar av detta slag som prioriteras lågt.

Det har under 1970-talet skett en viss omstrukturering av markbygg-

nadsverksamheten. I och med att byggandet av bostäder, framför allt flerfamiljshus, har gått ned har nyanläggning av grönområden också minskat. Antalet sysselsatta inom markbyggnadsverksamheten har emellertid inte

98 Trädgârdsnäringen

reducerats i samma grad. Resurserna har förts över till underhållsidan som tidigare varit eftersatt. Detta märks bl. a. på att många av de specialiserade trädgårdsanläggningsföretag, som tidigare enbart var verksamma med nyanläggning, idag så gott som helt gått över till underhållsverksamhet. Den nyanläggning som under senare år har förekommit i samband med byggnadsverksamhet har i allt större utsträckning utförts av byggnadsföretagen själva. Orsakerna därtill är främst följande. För det första har markbyggnadsarbeten inneburit en viss kompensation för den minskande byggnadsverksamheten. För det andra har förändringar skett i anbudsförfarandet. Numera kräver beställarna ofta totalanbud, innefattande allt från grundschakt till färdig inplanering. Tidigare lämnades trädgårdsanläggningsarbeten ut för särskild anbudsräkning. En bedömning av utvecklingen för den närmaste tioårsperioden bör av ovan nämnda skäl bli, att någon väsentlig förändring i markbyggnadsverksamhetens totala volym inte kommer att ske. En faktor som skulle kunna medföra viss ökning i markbyggnadsverksamheten är en ökning i bostadsbyggandet. Om ökningen i bostadsbyggandet sker i form av flerfamiljshus med omkringliggande grönområden får detta ett direkt genomslag på markbyggnadsverksamhetens omfattning. Byggs däremot den övervägande delen av bostäderna som enfamiljshus eller som markbostäder blir effekten för markbyggnadssektoms vidkommande mindre. Någon större förändring i fråga om underhållsarbetenas omfattning torde inte inträffa. Detta beror på att varken bostadsforetagen eller kommunerna inom den närmaste framtiden väntas få bättre ekonomiska resurser därtill. Den förhållandevis snabba expansionen inom dessa sektorer under senare år torde alltså inte fortsätta. En liten ökning kan förväntas inom golfbanesektom, men dess betydelse för hela trädgårdsbranschen är marginell. En ytterligare faktor som talar för oförändrad volym for markbyggnadssektorn är, att tätorternas tillväxt sker i betydligt lägre takt än tidigare; i många fall har den nästan avstannat.

4.2 Arbetskraften inom trädgårdsnäringen

Uppgifterna om trädgårdsnäringens arbetskraft kan inhämtas från folk- och bostadsräkning, lantbruksregister, fackliga organisationers medlemsstatistik samt lönestatistik och personalstatistik. I några serier görs inte någon uppdelning mellan odlingssektoms och markbyggnadssektoms arbetskraft, medan vissa andra avser endast delar av dessa sektorer. I detta avsnitt redovisas först uppgifter som omfattar hela trädgårdsnäringen. Sedan görs ett försök att redovisa sysselsättningen inom trädgårdsodling resp. markbyggnad. Som sista avsnitt behandlas förändringar i sysselsättningen samt redogörs för några bedömningar beträffande den fortsatta sysselsättningsutvecklingen. Enligt 1975 års folk- och bostadsräkning forvärvsarbetade drygt 22 000 personer inom näringsgrenen trädgårdsodling och -skötsel, dvs. inom trädgårdsnäringen. Även förvärvsarbetande med parkarbete och trädgårdsverk-

sou 1978:29 Trädgärdsnäringen 99

Tabell 4.3 Antal förvärvsarbetande personer inom näringsgrenen trädgårdsodling och -skötsel år 1970. Avser personer över 15 år som arbetat minst 20 timmar per vecka Män Kvinnor Summa Samtliga” 18 765 5 657 24 422 YrkessIä/Ining Företagare 4 176 185 4 361 Anställda 14 589 5 472 20 061 Därav

Därav Medhjälpande 298 1 371 l 669 “ Enligt folk- och bostadsräkningen 1975 förvärvsarbetade inom näringen 22 206 personer, av dem 16363 män och 5843 kvinnor. Källa: SCB, Folk- och bostadsräkning 1970.

samhet inom offentlig förvaltning och andra områden ingår i denna näringsgren enligt folk- och bostadsräkningens definitioner. År 1970 var antalet förvärvsarbetande inom näringen något över 24 000. Fördelningen mellan män och kvinnor samt de anställdas fördelning efter typ av arbetsgivare år 1970 redovisas i tabell 4.3. (Motsvarande uppgifter for 1975 har inte funnits tillgängliga.) Som framgår av tabellen var något mer än hälften av den inom näringen anställda arbetskraften verksam hos enskilda arbetsgivare. Den största yrkesgruppen inom näringen är trädgårdsarbetare, dvs. personer som “utför olika arbetsuppgifter i samband med trädgårdsodling samt anläggning och skötsel av trädgårdar och parkanläggningar”. Deras antal enligt 1975 års folk- och bostadsräkning var omkring 18 500, av vilka 5 100 var kvinnor. Arbetsledare är en mindre yrkesgrupp med 2 550 förvärvsarbetande år 1975. Av dem var endast 160 kvinnor. Eftersom näringsgrensindelningen i folk- och bostadsräkning bestäms av verksamhetsställets huvudsakliga inriktning innebär dessa uppgifter en underskattning av den totala sysselsättningen inom trädgårdsområdet. Trädgårdsverksamhet bedrivs ofta i företag som redovisas inom andra sektorer. I en av inom trädgârdsomrâdet, gjord av kartläggning sysselsättning år beräknades antalet inom nä-

lantbruksstyrelsen 19711, yrkesverksamma

ringen uppgå till 32000 personer. På grundval av de uppgifter som från olika organisationer och myndigheter lämnats till vår utredning kan antalet sysselsatta med trädgärdsarbete for närvarande uppskattas till 35 000 personer. Under sommarhalvåret ökar siff- ,Dimensionem ran avsevärt. Av de helårssysselsatta finns drygt 15 000 personer inom od-

yrkesutbildnmäefgáav

och omkring 20 000 personer inom markbyggnadssektom. Närlingsektorn trädgárdsområdet_ Lam. mare uppgifter beträffande sysselsättning i de olika sektorerna lämnas nedan. bruksstyrelsen 1971.

100 Trädgârdsnäringen

4.2.1 Sysselsatta inom trädgârdsodling

Genom SCB:s bearbetning av Iantbruksregistret har uppgifter erhållits om antalet sysselsatta vid trädgårdsodlingsföretag år 1975. Det bör observeras att uppgifterna hänför sig till juni månad, då sysselsättningen inom näringen är hög. Statistikinsamlingen gällde 5 585 företag. I kartläggningen redovisades sammanlagt 25 500 personer sysselsatta vid trädgårdsodlingsforetag. Företagarna och deras familjemedlemmar utgjorde närmare 11 000 av samtliga sysselsatta. Fördelningen av de sysselsatta efter företagstyp och yrkesställning framgår av tabell 4.4. Omkring 3 % av företagarna och familjemedlemmarna och 1,5 % av den anställda arbetskraften var 67 år eller äldre. Tabell 4.4. Antal sysselsatta vid växthus- och frilandsföretag den 26 juni 1975. Fördelning efter yrkesställning

Källa: SCB, Bearbetning av lantbruksregistret 1975.

Tabell 4.5 Anställd arbetskraft samt företagare och familjemedlemmar den 26 junl 1975 vid trädgårdsodlingsföretag. Fördelning efter sysselsättningens varaktighet och de sysselsattas kön. Absolute tal. och procent

Sysselsättningens Män Kvinnor Summa varaktighet Antal % Antal % Antal %

Företagare och familjemedlemmar

Anställd arbetskraft

Anställd arbetskraft

Totalt stadigvarande sysselsatta 9 952 68 5 357 49 15 309 60 Tillfälligt sysselsatta 4 735 32 5 499 51 10 234 40 Samtliga sysselsatta 14 687 100 10 856 100 25 543 100 Källa: SCB, Bearbetning av lantbruksregistret 1975.

Trädgârdsnäringen 101

Antalet sysselsatta redovisades fördelade efter sysselsättningens varaktighet samt yrkesställning. Som angetts i kapitel l avses med stadigvarande sysselsatta i lantbruksregistret personer som regelbundet deltar i arbetet, således även personer som är deltidssysselsatta. Redovisning görs också med hänsyn till den normala arbetstiden per vecka, varvid Fördelningen görs mellan dem som arbetar mer än 30 timmar och dem som arbetar 30 timmar eller mindre per vecka. Med tillfälligt sysselsatta avses dels tillfälligt anställda, dels övriga personer, som endast kortvarigt arbetar i företaget. Omkring 15 000 personer eller 60 % av samtliga hade stadigvarande sysselsättning på sin arbetsplats. 95 % av dem arbetade över 30 timmar per vecka. Tillfällig sysselsättning var särskilt vanlig bland den anställda arbetskraften. Således hade 70 % av de anställda kvinnorna och inemot 50 % av de anställda männen tillfällig sysselsättning. Bland företagare och deras familjemedlemmar var motsvarande siffror 16 och 13 %. (Se vidare tabell 4.5.) Tillfällig sysselsättning var mycket vanligare bland arbetskraften vid frilandsföretagen än bland dem som var verksamma vid växthusföretagen. Bland den anställda arbetskraften var andelen med tillfällig sysselsättning vid frilandsföretag 78 % och vid växthus 35 %. För företagare och deras familjemedlemmar var motsvarande siffror 17 och 9 %. Uppgifterna ur lönestaristiken inom trädgärdssektom, publicerade i bl. a. SCB:s statistiska meddelanden, överensstämmer i stort sett med ovanstående siffror beträffande stadigvarande sysselsatt anställd arbetskraft. Sammanlagt redovisades drygt 6 200 trädgårdsarbetare i denna statistik år 1975. Avtalsförhållanden för denna grupp liksom fördelningen mellan män och kvinnor framgår av tabell 4.6.

4.2.2 Sysselsatta inom markbyggnaa

Det föreligger svårigheter att få fram uppgifter om antalet personer som är sysselsatta inom markbyggnadssektorn. Som redan nämnts torde uppgifterna från folk- och bostadsräkningen i huvudsak gälla sysselsatta inom trädgårdsodlingen. Vår utredning har därför vänt sig till några organisationer och förvaltningar och inhämtat uppgifter om antalet sysselsatta, företrädesvis

Tabell 4.6. Trädgârdsarbetare inom odlingssektorn år 1975 i åldern 18-64 år. Fördelning efter avtalskategori och kön

Kategori Män Kvinnor Summa Samtliga kategorier 2 587 3 650 6 237 Därav med kollektivavtal Förmän 219 . . . .

Källa: SCB, Statistiska meddelanden, Am 1976:27. I sammanhanget kan nämnas att lantarbetareförbundet år 1976 hade träffat avtal med 621 företag inom trädgårdsodling. Antalet av dessa avtal berörda arbetstagare var 2293, av vilka 1797 var medlemmar i förbundet.

102 Trädgârdsnäringen

inom markbyggnadssektorn. Urvalet av informationskällor är i huvudsak detsamma som i lantbruksstyrelsens kartläggning år 1971. Svenska kyrkans jörsamlings- och pastoratsförbund har lämnat uppgifter om antalet yrkesverksamma med trädgårdsarbete inom kyrkokommunernas förvaltningar, huvudsakligen inom kyrkogårdssektorn. År 1976 hade enligt dessa uppgifter 4 800 helårsanställda personer trädgårdsarbete vid kyrkogårdsforvaltningar. Många av dem har i betydande omfattning även andra arbetsuppgifter. Under sommarhalvåret var antalet sysselsatta mycket högre, drygt 9000 personer. Av samtliga yrkesverksamma med trädgårdsarbete vid kyrkokommunernas förvaltningar hade 274 personer någon form av tjänstemannabefattning. De var t. ex. kyrkogårdsforeståndare, kyrkogårdsformän eller kyrkogårdsmästare. Bland de övriga anställda utgör kyrkogårdsarbetare den största gruppen, ca 1 400 helårsanställda och 4 500 säsongsanställda. Antalet kyrkovaktmästare som även utför trädgårdsarbete uppskattas till 2 300 personer. Därtill kommer kyrkogårdsvaktmästare (omkring 300 personer) samt ett antal andra befattningshavare som deltar i underhåll av kyrkogårdar. Från Svenska kommunförbundet har inhämtats uppgifter avseende anställda vid parkforvaltningar och fritidsanläggningar. Dessutom har erhållits uppgifter om antalet personer i olika befattningar samt vissa åldersuppgifter. De med trädgårdsarbete sysselsatta anställda vid kommunerna redovisas i kommunforbundets personalstatistik under huvudtitel 3 som omfattar byggnads- och planväsen, gatu- och parkforvaltning samt fritidsförvaltning. Den 1 mars 1976 redovisades sammanlagt omkring 44 000 personer under denna huvudtitel, vilket är ll % av samtliga primärkommunalt anställda. De flesta trädgårdssysselsatta finns under titeln 36 som omfattar parkforvaltning, samt under titlarna 371-385, som omfattar fritidsanläggningar. Antalet sysselsatta vid kommunernas parkförvaltningar var 4514 personer. Eftersom uppgiften avser den 1 mars torde säsonganställd personal inte i större omfattning ingå i siffran. Personal vid parkforvaltningar fördelade sig på olika verksamhetsgrenar på följande sätt:

1 gruppen Övrigt ingår personer som deltar i flera verksamhetsgrenar och

vilka därför inte kunnat placeras i någon särskild kategori. Vid olika fritidsanläggningar redovisades 6 752 personer. I denna siffra

ingår inte personer som har hand om själva fritidsarrangemangen och verk-

samheten i samband därrned. Anläggningar som avses är idrottsplatser, motionsanläggningar, småbåtshamnar, lokaler for fritidsgårdsverksamhet, cam-

pingplatser, stugbyar etc. Det är därför endast en del av dessa personer

som har uppgifter inom trädgårdsverksamheten.

Trädgârdsnäringen 103

En annan möjlighet att erhålla uppgifter om antalet trädgårdsarbetare m. fl. i primärkommunal tjänst är att utgå från befattningsbenämningar som anknyter till trädgårdsverksamhet. Inom det s. k. GS-avtaletsl område finns sådana stora grupper som parkarbetare (omkring 3000 personer), idrottsplatsarbetare (drygt 400 personer), trädgårds- och växthusarbetare (tillsammans omkring l00 personer) samt grov- och diversearbetare (drygt 600 personer). Under andra avtal återfinns bl. a. badvaktmästare och idrottsplatsvaktmästare (tillsammans omkring 1 500 personer) som har arbetsuppgifter även inom trädgårdsskötseln. Dessutom finns 500-600 tjänstemän, vilkas befattningar har en mera direkt anknytning till park eller trädgård. Sådana befattningshavare är exempelvis trädgårdsmästare, trädgårdstekniker, parkförmän, trädgårdsförmän, trädgårdsingenjörer och parkchefer. Sammanlagt kan således 6 000-7 000 kommunalt anställda hänföras till trädgårdssektorn efter tjänstens benämning. Förutom dessa torde dock även andra befattningshavare ha uppgifter inom trädgårdssidan. Exempelvis kan en del av de 2 300 anläggningsarbetarna och av de 1 000 kommunalarbetarna ha upp» gifter inom markbyggnadsverksamhet. På grundval av ovan redovisade siffror kan antalet hos kommunerna anställd personal, hänförbar till trädgårdsområdet, uppskattas till 10 000 personer. Svenska kømmunalarbetareförbunder organiserar genom ett 60-tal avdelningar ett mycket stort antal olika yrkesgrupper. Park- och trädgårdsarbetare m. fl. utgör endast en liten minoritet bland medlemskåren. Några specificerade uppgifter om dessa grupper finns inte inom förbundet, utan man hänvisar till Kommunförbundets statistik. Svenska lantarbetarefdrbunders avtal inom området trädgårdsanläggning berörde år l976 ca 1 300 arbetstagare, av vilka 1 000 var medlemmar i förbundet. Avtal hade slutits avseende 330 arbetsgivare. Svenska byggnadsarberarejörbundet organiserar även sådana medlemmar som i samband med byggandet av bostadshus och andra objekt utför markbyggnadsarbete. Någon speciell statistik över sådana medlemmar existerar inte. År 1971 uppskattades antalet till 1 000 personer. Numera sluter dock lantarbetareförbundet avtal beträffande sådana arbeten, förutsatt att det berörda företaget har en särskild markbyggnadsavdelning. Antalet yrkesverksamma vid golfbanor är för närvarande 550 enligt uppgift från Svenska gowörbundet. Omkring 30 % av dem anställs endast för sommarsäsongen. Säsongsanställning är vanligast i norrlandslänen, där spelsäsongen är kort. Utöver vid nämnda arbetsställen finns personer, yrkesverksamma med markbyggnadsarbeten, även vid fastighets- och bostadsförvaltningar, trädgårds- och landskapsarkitektkontor samt vid olika anläggningsföretag. I lantbruksstyrelsens ovan nämnda promemoria från år 1971 uppskattades antalet heltidssysselsatta vid sådana arbetsplatser uppgå till 2 600 personer. Sammanlagt kan markbyggnadssektorn för närvarande beräknas sysselsätta ca 20000 personer under hela året. Den största arbetsgivaren är pri- GS-avtal (Gemensamma märkommunerna, som svarar för ungefär hälften av sysselsättningen. Därspecialavtal) omfattar den näst kommer kyrkokommunerna. Inom den enskilda sektorn är trädgårdspersonalkategori som anläggningsföretagen och byggnadsföretagen de största arbetsgivarna. tidigare var anställd hos Även inom markbyggnadssektorn, framför allt på underhållssidan, stiger stadsförbundskommuavsevärt under sommarhalvåret. nerna. sysselsättningen

104 Trädgârdsnäringen

4.2.3 Förändringar i sysselsättningen. Prognoser Förändringar i folk- och bostadsräkningarnas näringsgrensindelning gör det svårt att få en bild av sysselsättningsutvecklingen inom trädgårdsnäringen över en längre period. Dessa räkningars data måste därför kompletteras med uppgifter för vissa delar av näringen, inom vilka de faktiska förändringarna lättare kan påvisas. 1 1960 års folk- och bosradsräkning användes för trädgårdsnäringen begreppet trädgârdsprodukrion, i 1965 års räkning begreppet rrädgärdsskötsel samt i 1970 och 1975 års räkningar begreppet trädgárdsodling och -skötseL

Uppgifterna för 1960 och 1965 är jämförbara, medan resultaten fr. 0. m.

1970 grundar sig på förändrad näringsgrensindelning. Nu räknas nämligen även den offentliga trädgårdsverksamheten, t. ex. parkförvaltningarna, till denna näringsgren. Antalet sysselsatta inom trädgårdsnäringen uppgick i de olika räkningarna till omkring 17 000, 14000, 24 000 respektive 22000 personer. Minskningen av antalet sysselsatta mellan 1960 och 1965 hänför sig till minskningen av antalet sysselsatta inom trädgårdsodlingen. Några slutsatser om skillnaderna mellan 1965 och 1970 kan däremot inte dras. Förändringen mellan 1970 och 1975 är obetydlig. Arbetsledare (trädgårdsbefál) och trädgårdsarbetare, som är de största yrkesgrupperna inom näringen. redovisas särskilt i folk- och bostadsräkning. Yrkesgrupperingen har gjorts på ett jämförbart sätt i de olika räkningarna, nämligen enligt nordisk yrkesklassificering (NYK). Några större förändringar i gruppernas storlek har inte inträffat, vilket framgår av nedanstående siffror.

Som påpekats är inte alla trädgårdsarbetare inräknade i dessa siffror. Således beräknades antalet personer med trädgårdsarbete år 1971 uppgå till 32 000. Vår utredning har på ett likartat sätt beräknat antalet personer med trädgårdsarbete för närvarande till 35000. Uppgifter ur lantbruksregistret har redovisats i avsnittet 4.1.2. Den noterade nedgången av antalet företag som odlar trägårdsväxter har fört med sig en minskning av antalet sysselsatta företagare och familjemedlemmar inom odlingssektorn. Enligt uppgifter från Svenska lantarbetarejörbundet har antalet avtalsbundna företag och vid dem sysselsatta trädgårdsarbetare minskat i antal. Således halverades antalet avtalsbundna företag mellan åren 1957 och 1971 samtidigt som antalet trädgårdsarbetare minskade med en femtedel. Nedgången hänger samman med strukturförändringar och minskningen av trädgårdsodlingen, som ägt rum under tidsperioden. Andelen kvinnliga trädgårdsarbetare har ökat väsentligt sedan 1950-talet. Kvinnornas andel är numera hög bland anställda inom odlingssektorn, där de enligt lönestatistiken för andra kvartalet 1976 utförde inemot hälften av antalet redovisade arbetade timmar. Inom trädgårdsanläggning var motsvarande andel för kvinnor endast några få procentenheter.

Trädgârdsnäringen 105

Antalet anställda vid golfbanor har mer än fördubblats under de senaste tio åren. Under 1970-talet har hundratalet nya arbetstillfällen tillkommit. Svenska goljförbundet räknar med fortsatt utbyggnad av verksamheten. Helårsanställd arbetskraft vid kyrkokommunerna, främst vid kyrkogârdsförvaltningarna, har ökat med närmare 1000 personer under 1970-talet. Många av dem har dock endast delvis arbetsuppgifter inom trädgårdssektorn. Inom den kommunala sektorn pekar utvecklingen mot en växande sysselsättning inom verksamhetsgrenarna sport, bad och friluftsliv. Däremot har inte sysselsättningen ökat vid parkförvaltningarna under 1970-talet enligt Svenska kommunjörbunders personalstatistik. Inom Malmöhus läns landsting har genomförts en studie över lantbrukssektorns utveckling i länet som underlag för yrkesutbildningens dimen-

sioneringÅ Man räknar med att antalet yrkesverksamma inom hela träd-

gårdsnäringen skall öka under perioden 1975-1990. Relativt sett skulle ökningen enligt prognosen bli större inom markbyggnadssektorn än inom trädgårdsodlingenVid t. ex, parkförvaltningar förväntas en årlig ökning av antalet yrkesverksamma med 2 % och vid kyrkogårdsforvaltningarna en ök-

ning med 1,5 %.

Det påpekas i landstingets rapport, att Malmöhus län kommer att svara for en allt större del av hela trädgårdsproduktionen i landet, och den regionala prognosen kan därför inte anses gälla för landet i övrigt. Det är dock av intresse att notera att sysselsättningsökningen inom odlingssektorn väntas bli mycket mindre än inom markbyggnadssektorn. I kapitel 2, avsnittet 2.4.2, har redogiorts för en sektorsstudie från lant-

bruksekonomiska samarbetsnämnden. I denna studie beräknas sysselsätt-

ningen inom näringsgrenen trädgårdsodling och trädgårdsskötsel bli oförändrad fram till 1980.

4.3 Rekrytering till trädgårdsnäringen

Trädgårdsarbetarna har tidigare i stor utsträckning rekryterats bland yngre personer utan någon speciell utbildning för yrket. De har i första hand kommit från glesbygd eller mindre tätorter och ofta haft någon tidigare anknytning till jordbruks- och trädgårdsnäringen. Numera torde en större del av arbetskraftstillskottet komma från tätorter. Denna förändring sammanhänger främst med att befolkningen - och därmed möjligheterna att rekrytera arbetskraft - har minskat i glesbygderna samt med omlokalisering av näringen för att den skall komma närmare avnämarna. För det andra har intresset för olika typer av jordbruksarbete ökat bland ungdomarna i tätorter. Förändringar i trädgårdsarbetet har också inneburit förändringar i rekryteringen. Inom odlingssektorn har många tunga arbetsmoment försvunnit. Detta har medfört att den tidigare stora yrkesgruppen grovarbetare till stor del ersatts av andra yrkeskategorier. Kvinnornas andel har samtidigt ökat väsentligt bland de sysselsatta inom odlingssektorn. 1 Studie över utbildnings- Många områden inom markbyggnadssektorn sysselsätter fortfarande behovet i Malmöhus län främst manlig arbetskraft. Verksamheten har ofta samma karaktär som bygg- inom lantbrukssektorn, nads- och anläggningsarbeten, särskilt vad gäller nyanläggningsdelen. 1 vil- november 1976.

106 Trädgârdsnäringen

ken mån rekryteringen av företagarna skiljer sig från rekryteringen av den anställda arbetskraften är svårt att ange. Att först arbeta som anställd ar- betstagare och sedan starta eget företag - genom köp eller nyetablering torde inte vara en ovanlig väg. De undersökningar som behandlar rekryteringen till trädgårdsnäringen gäller uppföljning av elever som avslutat trädgårdsutbildning. En sådan undersökning finns beträffande elever som genomgått den tvååriga trädgårdskursen med avgång våren 1974, 1975 eller 1976. En annan gäller elever som deltagit i grundläggande trädgårdsutbildning om 20 veckor vid trädgårdsskolan i Norrköping under åren 1967-1970. En mera utförlig redogörelse för dessa undersökningar ges i kapitlet om yrkesutbildning. (Kapitel 5.) Resultaten av uppföljningsundersökningarna ger vid handen, att omkring .70 % av de trädgårdsutbildade söker sig till trädgårdsnäringen. Detta skulle för de senaste 3-4 åren betyda. att varje år genomsnittligt något färre än 200 personer rekryterats till näringen från trädgårdsutbildning i gymnasieskola. (70 96 av eleverna i avgångsklasser.) Markbyggnadssektorn, främst den kommunala, rekryterar merparten av de trädgårdsutbildade. Orsakerna till att kommunerna svarar för en så stor del av rekryteringen från utbildningsområdet är flera. En orsak är kommunernas behov av arbetskraft i samband med utbyggnad av fritidsområden o. d., vilket också innebär att större arealer behöver underhållas. En annan orsak är att många ungdomar helst vill få arbete inom kommunerna, eftersom dessa i högre grad än arbetsgivare inom den enskilda sektorn kan erbjuda anställning året runt. De som deltar i trädgårdsutbildning inom arbetsmarknadsutbildning kan inte betraktas som nytillskott till näringen. De har i de allra flesta fall redan tidigare arbetat inom näringen och återgår efter utbildningen till sina tidigare arbetsplatser. Det framtida rekryteringsbehovet till trädgårdsnäringen är svårt att beräkna. Faktorer som spelar in är exempelvis det stora inslaget av företagare och familjemedlemmar inom odlingssektorn och vid de enskilda företagen inom markbyggnadssektorn. Det är vanligt att denna kategori av näringens arbetskraft fortsätter sin verksamhet även efter att ha uppnått pensionsåldern. Rekryteringsbehovet inom trädgårdsodling bestäms inte minst av odlingsverksamhetens omfattning i framtiden. Hithörande frågor for när-

behandlas

varande av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. Det är inte lättare att beräkna rekryteringens omfattning inom markbyggnadssektorn. Strukturen inom denna gren - med verksamhet inom både den offentliga och enskilda sektorn, med delvis motstridiga utvecklingstendenser, säsongvariationer osv. - gör att något säkert underlag för bedömningar inte finns tillgängligt. Det föreligger inte heller några uppgifter om hur stor andel av de sysselsatta inom näringen som byter till något annat område under sin yrkesverksamma tid. Aktuella uppgifter om åldersfördelningen bland näringens arbetskraft finns endast beträffande vissa kategorier. Det har dock varit angeläget för utredningen att få åtminstone en ungefärlig uppfattning om hur stort antal personer den årliga rekryteringen kan gälla. Följande beräkningar har därför framtagits. Beräknade siffror skall

Trädgârdsnäringen 107

endast betraktas som ett räkneexempel. l avsnittet 4.2 har antalet sysselsatta inom näringen uppskattats till 35 000 personer. (I folk- och bostadsräkningen 1975 anges siffran 22 000 personer.) Inga tecken pekar på att någon avgörande Förändring i det totala antalet sysselsatta inom näringen skulle inträffa inom den närmaste tiden. Enligt uppgifter från folk- och bostadsräkningen och kommunförbundets personalstatistik kan andelen personer, som uppnår pensionsåldern under de kommande fem åren, uppskattas till 15 %. Detta innebär att mellan 700 och 1 000 personer årligen skulle behövas rekryteras till näringen för att bibehålla den nuvarande arbetskraftsstyrkan. Gymnasieskolans trädgårdsutbildning - i den planerade omfattningen - kan antas svara for ca en tredjedel av denna rekrytering, förutsatt att de nyexaminerade väljer trädgårdsyrket i samma grad som hittills.

4.4 Utredningens överväganden

Den bild som framkommer av ovan redovisade uppgifter för trädgårdsnäringen är följande. Antalet företag inom odlingssektorn minskar samtidigt som de återstående företagen blir större. Odlingen koncentreras alltmer till de sydliga länen. Den framtida utvecklingen är bl. a. beroende på utformningen av olika stödåtgärder från samhällets sida och konkurrensen från

utlandet.

- Inom anläggningssektom markbyggnad - har antalet specialiserade anläggningsföretag stagnerat samtidigt som sådan verksamhet i allt större omfattning bedrivs också av byggnadsföretagen. Inom den offentliga sektorn, främst inom den kommunala, får verksamheten inom fritidssektorns olika anläggningar allt större betydelse, medan parkförvaltningarnas verksamhet inte synas öka i omfattning. Tendensen mot minskad trädgårdsodling och ökad markbyggnadsverksamhet kommer också till synes i förändringar av sysselsättningen. Några stora skillnader betr. antalet arbetstillfällen eller antalet sysselsatta är det dock inte fråga om. Bilden kompliceras av att många arbetstagare även har andra uppgifter än trädgårdsarbete. Noteras kan också, att markbyggnadssektorn domineras av manlig arbetskraft, medan könsfördelningen bland sysselsatta inom trädgårdsodling numera är ganska jämn. Det mest påfallande for sysselsättningen inom trädgårdsnäringen är de stora säsongsvariationerna i sysselsättning. Sådana variationer är särskilt markanta inom odlingssektorn, där enligt uppgifter från 1975 års lantbruksregister mer än hälften av den anställda arbetskraften och mer än var tionde av företagarna och deras familjemedlemmar hade en tillfällig sysselsättning under sommaren. Säsongsanställning är också mycket vanlig inom många delar av markbyggnadssektorn. En del av de säsonganställda är sommarlediga Skolungdomar, för vilka trädgårdsarbetet ger en erfarenhet från arbetslivet. Men många av de säsonganställda är också vuxna personer, oftast kvinnor, som även om de skulle önska det har små möjligheter till fortsatt anställning efter säsongens slut.

108 Trädgârdsnäringen

I den enkät som i april 1975 genomfördes av vår utredning vid arbetsförmedlingskontoren, redovisades inte mindre än 1000 trädgårdsarbetare - mest kvinnor - som var inskrivna som arbetssökande vid den aktuella tidpunkten. De utgjorde omkring 60 96 av samtliga personer i undersökningen, vilket är en klar överrepresentation med tanke på de av enkäten berörda yrkesgruppernas relativa storlekar. Det var också bland trädgårdsarbetare som andelen sökande helt utan arbete vid undersökningstillfállet var högst. Rekryteringsfrågoma måste relateras till den ovan skisserade bilden av näringen. Det har beräknats, att om antalet helårssysselsatta inom näringen skulle vara oförändrat, behövs en årlig rekrytering av 700-1000 personer för att ersätta dem som avgår med pension. På grund av det stora antalet egna företagare inom kan siffran bedömas stanna närmare det

näringen

lägre alternativet. Endast en del av rekryteringsbehovet tillgodoses genom nytillskott från utbildningsväsendet. Andra nytillträdande grupper på arbetsmarknaden, främst kvinnor, samt personer som övergår till trädgårdsarbete från andra yrkesomrâden, utgör sannolikt även i framtiden en betydande del av rekryteringen. Rekryteringen av säsonganställd personal kan i sammanhanget särskilt noteras. Antalet tillfälligt sysselsatta - vilka torde kunna betraktas som säsongarbetskraft - inom odlingssektorn har konstaterats vara omkring 10 000, företrädesvis anställda arbetstagare. Antalet inom markbyggnadssektorn är sannolikt inte mindre, även om exakta siffror härom saknas. Möjligheterna att även i framtiden kunna säsonganställa inte enbart Skolungdomar utan även vuxna arbetstagare i lika stor utsträckning bedömer utredningen vara små. Kvinnor som söker sig till arbetsmarknaden vill allt oftare få ett stadigvarande arbete och inte fungera som reservarbetskraft vid säsongtoppar. Beträffande Skolungdomar kan konstateras att sommaruppehållet i skolan är kortare än säsongen vid flertalet berörda arbetsplatser. Ungdomarna kan därför inte väntas helt täcka näringens extra behov av arbetskraft under sommarhalvåret. Bristen på ett enhetligt statistiskt material om trädgårdsnäringens arbetskraft försvårar för närvarande möjligheterna att följa upp sysselsättningsförändringar inom näringen. Det är angeläget att ett sådant underlag fortlöpande tas fram. SCB har 1977 föreslagit startande av ett utredningsprojekt i detta syfte. För att en sådan statistik skall kunna ge upplysningar om säsongsvariationerna inom näringen bör den tas fram vid flera tidpunkter under året. Det är viktigt att motsvarande redovisning görs även beträffande markbyggnadssektorn.

5 Yrkesutbildning

5.1 Inledning

1 direktiven till utredningen har en viktig uppgift angivits vara att undersöka sambandet mellan näringens personalbehov och yrkesutbildningens utformning och omfattning. Bl. a. anförs: Mot bakgrund av den bild som därvid framkommer bör de sakkunniga närmare analysera frågan om rekryteringen till jordbruksnäringen. De sakkunniga bör söka bedöma i vad mån den reguljära utbildningsverksamheten har en lämplig kvantitativ omfattning i förhållande till rekryteringsbehovet. Därvid bör frågan i vad mån behovet av kvalificerad personal kan tillgodoses genom vidareutbildning av dem som redan är anställda inom jordbruksnäringen särskilt uppmärksammas.

Organisationskømmittén JS T - OJST

Kungl. Majzt tillsatte 1967 en särskild kommitté med uppgift att överväga de organisatoriska och andra frågor, som kunde aktualiseras i samband med att jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens yrkesutbildning skulle läggas under skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas tillsyn. Kommittén antog namnet ”organisationskommittén JST - OJST” (organisationskommittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets och trädgârdsnäringens skolor). Kommittén avgav under åren 1969-1971 ett ñertal utlåtanden och betänkanden med förslag, som kom att ligga till grund för statsmaktemas beslut om jordbruks- och trädgârdsutbildningens* utformning och omfattning. För sina förslag redogjorde OJST sammanfattningsvis i skrivelse till chefen för utbildningsdepartementet, daterad den 28 juni 1971. I skrivelsen anförs: Enligt OJST:s mening bör utbildningskapaciteten för jordbruks- och trädgårdsområdena i stort sett anpassas till näringamas behov av arbetskraft. Kapaciteten för gymnasial utbildning skulle därför behöva motsvara det totala nyrekryteringsbehovet på dessa områden. Möjligheterna att uppnå denna -utbildningsvolym är emellertid beroende på bland annat ungdomarnas val av studievägar i gymnasieskolan. De tvååriga gymnasiala utbildningarna för jordbruk och trädgårdsnäring, som kommer att inrättas från och med läsåret 1971/72, har i flera avseenden annat innehåll än hittillsvarande grundutbildning för dessa näringar. 1 jämförelse med hittillsvarande förhållanden innebär skolreformen även en avsevärd förlängning av den grundläggande utbildningen. Av dessa skäl är det enligt OJST:s uppfattning inte möjligt att

110 Yrkesutbildning

nu med erforderlig säkerhet bedöma den långsiktiga anslutningen till den gymnasiala utbildningen. Vidare måste beaktas att utvecklingen inom ifrågavarande näringar kan förändra yrkeskraven i sådan utsträckning, att rekryteringsbehovet av personal med grundutbildning inom jordbruk eller trädgårdsnäring påverkas. OJST uppskattade utbildningsbehoven för jordbrukets vidkommande till l 500 intagningsplatser i grundutbildning. Man ansåg denna bedömning realistisk, även om vissa remissinstanser framhållit att utbildningskapaciteten var lågt beräknad. Inom rrädgârdsomrâdet erhöll vid tidpunkten för OJST:s undersökningar ca 200 elever grundutbildning årligen och ca 120 elever påbyggnadsutbildning. Efterfrågan på elevplatser var samtidigt större än tillgången. Behovet av elevplatser bedömdes år 1975 komma att uppgå till drygt 600 för intagning i grundutbildning. OJST:s beräkningar har utgjort grunden för dimensioneringen av jordbruks- och trädgårdsutbildningen inom gymnasieskolan på 1970-talet.

-

5.2 Utbildningens organisation några huvuddrag

5.2.1 Allmän översikt Inledningsvis kan sägas att gymnasieskolan svarar for ungdomsutbildning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, för vissa längre påbyggnadsutbildningar och specialiserade kortare kurser som i regel omfattar 10 veckor eller mera. Lantbruksnämnderna anordnar fortbildning för egna företagare och anställda i frågor som rör jordbrukets rationalisering. Arbetsmarknadsutbildning slutligen är avsedd för personer som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. Utbildning kan ges hos olika kursanordnare, såväl vid speciella AMS/SÖ-kurser som inom gymnasieskolan. De speciella AMS/SÖ- . kurserna inom jordbruks- och trädgårdsyrken omfattar upp till 10 veckor. Före den 1 juli 1971 ingick de grundläggande utbildningarna för jordbruk, trädgård och lanthushåll i lantbrukets yrkesskolor. 1 samband med gym-

nasieskolereformen 1971 överfördes dessa utbildningar till den nya skol-

formen, gymnasieskolan. Gymnasieskolans studievägar består av linjer och specialkurser. Den utbildning som före gymnasieskolereformen gavs på gymnasiet motsvaras numera av de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan. Tidigare fackskoleutbildning finns i form av de tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska linjerna. Den utbildning som förut fanns i yrkesskolan är Överförd dels till ett antal tvååriga direkt yrkesutbildande linjer, dels till specialkurser. En uppföljning och utvärdering av gymnasieskolans olika studievägar pågår kontinuerligt. Den gymnasiala utbildningen är dessutom föremål för en utredning. Utredningen om den gymnasiala utbildningen skall bl. a. pröva gymnasieskolans nuvarande linjekonstruktion och specialkurser och undersöka förutsättningarna för en närmare samverkan mellan likartad utbildning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning samt arbetsmarknadsutbildning. Inom de tre områdena jordbruk, trädgård och lanthushåll är utbildningen uppbyggd på något olika sätt. En översiktlig bild över utbildningen inom

Yrkesutbildning 111

dessa sektorer lämnas nedan. Jordbruksutbildningen omfattar grundutbildning och vidareutbildning, förlagd till 35 gymnasieskolor. Grundutbildning ges dels vid gymnasieskolans jordbrukslinje, dels vid specialkurser av varierande längd. Huvudvillkoret for inträde vid gymnasieskolans jordbrukslinje är genomgången grundskola. För inträde till specialkurserna krävs dessutom yrkeserfarenhet från lantbruk. Vidareutbildningen ges i specialkurser där i regel som villkor for tillträde gäller krav på yrkeserfarenhet inom vederbörande område samt genomgången tvåårig jordbrukslinje eller motsvarande. Högre specialkurser med olika inriktningar finns också, bl. a. som Förberedelse for lantmästarutbildning. Lantmästare och argonomer utbildas vid lantbruksuniversitetet. Grundutbildning inom trädgârdsomrâder ges i tvåårig specialkurs och i en grundkurs på 20 veckor inom gymnasieskolan. För den sistnämnda kursen gäller krav på tidigare yrkesverksamhet inom trädgårdsområdet som inträdesvillkor. Ett års vidareutbildning i högre specialkurs är uppdelad i en kurs för trädgårdsodling och en for markbyggnad. Utöver vid två gymnasieskolor anordnas dessa kurser vid Statens Trädgårdsskola i Norrköping samt vid institutionen for lantmästar- och trädgárdsteknikerutbildning vid lantbruksuniversitetet i Alnarp. Universitetsutbildning omfattar dels en ettårig utbildningslinje för trädgårdstekniker, dels utbildning av hortonomer och landskapsarkitekter. Utbildning inom konsumtionsområdet lämnas vid 35 skolor med lanthushâllsutbildning genom kurser av varierande längd - från fyra veckor upp till ett år. Utbildningen är dels inriktad på arbetsuppgifter inom elevernas egna hem, dels anordnad som yrkeskurser for hemvårdare, dels planerad som meriteringskurser for efterföljande yrkesutbildning. Fortbildning inom jordbruks- och trädgårdsnäring anordnas bl. a. av lantbruksnämnder och branschorganisationer. Inom arbetsmarknadsutbildning ges korta kurser i lantbmk samt kurser for avbytare i djurstallar. Likaså anordnas grund- och fortbildningskurser inom trädgårdssektom i odling respektive markbyggnad. Redovisningen koncentreras i detta kapitel huvudsakligen till frågor som berör grundutbildningar inom gymnasieskolan, eftersom dessa har det mest påtagliga sambandet med näringamas arbetskrafts- och rekryteringsförhållanden. Vidareutbildning och olika former av fortbildning avser främst personer som redan är sysselsatta inom näringen. Arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning tas upp i avsnittet 5.7.

5.2.2 Gymnasieskolans ledning och tillsyn

Gymnasieskolans verksamhet regleras i skollag och skolforordning. Målen for skolarbetet i stort och for varje enskilt ämne beskrivs i läroplanen for gymnasieskolan (Lgy 70) och i ett antal supplement till denna plan. När jordbruks- och trädgårdsutbildning inordnades i gymnasieskolan 1971 blev skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet for dessa utbildningar. Tidigare hade tillsynsuppgiften ankommit lantbruksstyrelsen. I motsats till flertalet andra utbildningar inom gymnasieskolan har jordbruks- och trädgårdsutbildningarna, liksom utbildningar inom vård, skogsbruk samt lanthushåll, landstingen som huvudmän.

Yrkesutbildning

I varje län finns som statlig myndighet en länsskolnämnd. Varje landstingskommun, som anordnar gymnasieskola, skall enligt skollagen utse en utbildningsnämnd med uppgift att bl. a. följa verksamheten i landstingskommunal gymnasieskola. Utbildningsnämnden är skolans styrelse. I skollagen finns också bestämmelser om inrättande av yrkesrâd. Yrkesråden har till uppgift att biträda Skolstyrelsen i frågor rörande yrkesinriktningen av utbildningen i gymnasieskola. Vid skolor där både jordbruksoch trädgårdsutbildning anordnas, kan yrkesrådet vara gemensamt for båda Enligt skollagen skall yrkesråd bestå av minst tre ledamöter. näringarna. Både företagare och anställda, som är verksamma inom ifrågavarande yrkesområde, skall vara företrädda. Enligt riksdagens beslut om skolans inre arbete, SIA, skall lokala samverkansorgan mellan skola och arbetsliv (SSA-rád) inrättas i varje kommun fr. o. m. den 1 juli 1977. Regionala planeringsråd skall till att börja med inrättas endast i storstadsregionerna (Stockholm, Göteborg och Malmö). I de lokala råden skall skolan, arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter vara representerade. En övergripande uppgift för de lokala råden är att medverka till ett närmande mellan skola, arbetslivets företrädare och arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnderna. Rådet skall enligt propositionen vara ett rådgivande organ till Skolstyrelsen (utbildningsnämnden) i frågor som rör utbildningens anknytning till arbetslivet och särskilt följa yrkesutbildningen inom den egna kommunen. Rådets verksamhet omfattar både gmndskola samt den kommunala Rådet skall och gymnasieskola vuxenutbildningen. samordna kontakterna mellan skola och arbetsliv inom kommunen bl. a. och uppföljning av studiedagar, stuvad gäller planering, genomförande diebesök, arbetsmarknadsdagar, perioder för praktisk yrkesorientering m. m. En annan uppgift för rådet är att verka för facklig medverkan i skoviktig lornas undervisning om arbetsmarknad samt att ge råd i fråga om undervisningen om arbetsmiljön. Med SSA-rådens tillkomst utvecklas samarbetet mellan skola och arbetsliv att gälla samtliga studievägar i gymnasieskolan liksom hela grundskolan. Yrkesrådets att svara for en viss yrkesutbildnings anknytning till uppgifter arbetslivet inom samma område kvarstår oförändrade.

5.2.3 Yrkesnämnder Liksom inom andra branscher finns inom jordbruks- och trädgårdsnänngarna särskilda yrkesnämnder utsedda, representerande i första hand vederbörande centrala partsorganisationer. Lantbrukets yrkesnämnd bildades år 1972 som ersättare for den tidigare Jordbrukets yrkesnämnd. Det skedde efter överenskommelse mellan Lantbrukarnas Riksförbund, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Svenska Lantarbetareförbundet och Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet. I nämnden ingår dessutom en adjungerad ledamot som representant for lantbruksstyrelsen. Nämndens uppgifter är att främja yrkesutbildningen, fortbildningen och rekryteringen inomnäringen. I dess arbetsprogram anges bl. a. följande punkter:

Yrkesutbildning 113

D medverka vid utformningen av riktlinjer for yrkesutbildningen samt ge Förslag och synpunkter på kursformer och läroplaner; D fortlöpande följa och analysera rekryteringen till lantbruket; D framställa material för studie- och yrkesorientering inom sektorn jordbruk; D vidta åtgärder for att underlätta en ändamålsenlig praktisk yrkesorientering inom lantbruk; D hålla kontakt med dem som regionalt och lokalt svarar for jordbrukets rekryterings- och utbildningsfrågor; D i övrigt verka for goda kontakter mellan lantbruket, skolmyndigheterna och lantbrukets skolor.

Av det citerade arbetsprogrammet framgår att nämnden utöver utbildningsfrågor skall ägna uppmärksamhet åt rekryterings- och arbetskraftsfrågor inom .jordbruksnäringen 1 sammanhanget kan nämnas att en permanent arbetsgrupp, anknuten till arbetsmarknadsstyrelsen, också har att bevaka motsvarande frågor beträffande vuxenutbildningen. Samma partsintressen som i yrkesnämnden är även foreträdda i denna arbetsgrupp. Trädgârdsnäringens yrkesnämnd, som bildades 1962 och ersatte Trädgårdsyrkets lärlingsnämnd, har i huvudsak samma uppgifter inom sitt verksamhetsområde som Lantbrukets yrkesnämnd inom sitt. Följande intressenter ingår i nämnden:

Arbetsmarknadsparrer: Trädgârdsbranschens Arbetsgivareforbund Svenska Lantarbetareforbundet Svenska Kommunförbundet Svenska Kommunalarbetareförbundet Sveriges Arbetsledareförbund Sveriges Kommunaltjänstemannaforbund Branschorganisationer: Trädgårdsnäringens Riksförbund Sveriges Trädgårdsanläggningsforbund Sveriges Fröhandlareforening Skolor: Samtliga gymnasieskolor med trädgårdsutbildning Statens trädgårdsskola i Norrköping Institutionen for lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildning vid Alnarp

Trädgårdsnäringens yrkesnämnd lämnar yttranden över skolöverstyrelsens av trädgårdsutbildning, arbetsmarknadsutbildplan över dimensioneringen ningens inriktning och omfattning samt läroplansforslagen for utbildningar inom både gymnasieskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Dessutom bedriver yrkesnämnden information om trädgårdsyrken.

114 Yrkesutbildning

5.3 Utbildningens innehåll

l läroplanen för gymnasieskolan (1970) anges:

Gymnasieskolans utbildning skall tjäna som underlag såväl för yrkesutövning som för fortsatt utbildning. . . . Eleverna skall ha möjlighet att i gymnasieskolan förvärva sådana färdigheter och kunskaper och bibringas sådan arbets- och Studieteknik som är av betydelse för deras verksamhet efter utbildningens avslutande. De skall också kunna tillägna sig en god beredskap inför förändringar inom yrke och utbildning senare under sin verksamhet.

5.3.1 Jordbruksutbildningens innehåll

Grund- och vidareutbildning för yrken inom jordbruket ges huvudsakligen inom gymnasieskolan. Kurser kan också anordnas inom ramen för kommunal vuxenutbildning. Inom arbetsmarknadsutbildningen anordnas korta kurser i lantbruk samt kurser för avbytare i djurstallar. Vidareutbildning för seminbiträden och lantmästarutbildning ingår i högskolan. En schematisk bild över utbildningsvägarna finns i figur 5.1.

Grundutbildning

Den tvâârigajørdbrukslinjen avser att ge de grundkunskaper och färdigheter som fordras för arbete inom jordbruket, exempelvis som lantarbetare eller djurskötare. Den kan också leda till arbete inom företag, organisationer och myndigheter som har anknytning till jordbruket. För inträde till utbildningen krävs genomgången årskurs 9 i grundskolan. Skillnaden mellan undervisningen i de tidigare lantbruksskolorna och gymnasieskolans jordbrukslinje är bl. a. att utbildningstiden förlängts till två år, att de praktiska momenten i utbildningen utökats samt att inslaget av allmänna ämnen anpassats till den standard, som gäller för gymnasieskolan i övrigt. De allmänna ämnena omfattar ca 22 procent av undervisningstiden; återstoden av denna disponeras för yrkesanknutna ämnen. Av timplanen för jordbrukslinjen framgår antalet veckotimmar i olika ämnen på linjens båda årskurser. De för jordbrukslinjen specifika ämnena på schemat är animalieproduktion, växtodling, lantbruksmaskiner och byggnadsunderhåll samt lantbruksekonomi. I ämnet animalieproduktion ingår bl. a. undervisning om mjölk och mjölkning, djurens anatomi och fysiologi, utfodring och skötsel av olika husdjur, husdjursavel samt lantbrukets byggnader. Ämnet växtodling behandlar bl. a. lantbruksbiologi, jordbearbetning, växtnäringstillförsel, växtskydd, odling, skötsel och lagring. Eleverna får lära sig att utföra arbeten i samband med odling av de inom området vanligen förekommande grödorna. Betr. lantbruksmaskiner och byggnadsunderhåll ingår bl. a. undervisning i maskinelement och verktyg, traktorer, lantbruksmaskiner, elutrustningar och byggnadsunderhåll. Syftet är att eleverna ska lära sig använda och sköta lantbruksmaskiner samt kunna utföra sådana underhållsarbeten på bygg-

Yrkesutbildning 115

YRKESVERKSAMHET Vidareutbildning och fortbildning

âgonsohågyiåLwJe 1 LANTMÄSTARLINJE

40 poang propedeutisk kurs

Särskild behörighet i matematik, fysik, kemi och biologi FORKORTAD KURS _ n DRIFTLEDNING

53515 ;r°RFTLE°”NG

Hsp 20 veckor

KURS I YRKESVERKSAMHET ANIMALIEPRODUKTION 2 år Hsp 20 veckor (Yrkesverksamhet 1 år)

§PE1C2IALKkURSER - vec or

T ex maskinskötsel

ÖVRIGA __ JORDBRUKSLINJE SPECIALKURS INOM STUDIEVAGAR (Jo) JORDBRUK I GYMNASIESKOLAN 2 år 40 eller 20 veckor

1YFÄKESVERKSAMHET I

GRUNDSKOLAN

- Figur 5.1 Utbildningsvägama inom jordbruk. Källa: A n välja studieväg, SÖ 1977.

116 Yrkesutbildning

Timplan för jordbrukslinje

Ämne Antal veckotimmar i

Årskurs 1 Årskurs 2

Svenska Arbetslivsorientering Animalieproduktion

:ha

w-Mwmxoxroowb

an:

Växtodling

N--\J®®b.»-

Lantbruksmaskiner och byggnadsunderhåll Lantbruksekonomi Ergonomi Gymnastik Timme till förfogande Tillvalsämne v- b: a- Språk, matematik, samhällskunskap, psykologi, konsumentkunskap, religionskunskap, musik, teckning

Summa veckotimmar 38 38

“Timantalet kan variera beroende dels på valet av tillvalsämne i årskurs 1 och 2, dels på eventuellt fritt tillval i årskurs 2. ”Högst 3 veckotimmar. För den som i en årskurs har mindre än 3 veckotimmar tillvalsämne kan timantalet i yrkesbetonat ämne ökas, så att summan veckotimmar blir 38.

nader som brukar förekomma inom jordbruket. Ämnet lantbruksekonomi behandlar bl. a. redovisning och deklaration, ekonomisk planering för jordbruksforetag, miljövård och konsumtionskunskap. I årskurs 2 får eleverna utbyta en del av undervisningen i yrkesbetonade ämnen mot ämnen på annan linje i gymnasieskolan. I praktiken innebär detta en möjlighet forjordbrukslinjens elever att under ett antal veckotimmar få undervisning i de skogliga ämnena maskinlära, skogsproduktion, drivning samt mätnings- och virkeslära. Omkring 40 procent av eleverna som hittills gått ut jordbrukslinjen har fått viss undervisning i skogsbruk på detta sätt. Efter genomgången utbildning bör eleverna kunna utföra vanligen forekommande arbeten inom både växtodling och djurskötsel, kunna använda och utöva tillsyn av maskiner och redskap, som förekommer i ett modernt jordbruk samt utföra enklare planering. Man får dock räkna med att eleverna behöver skaffa en tids praktisk erfarenhet i arbetslivet innan de uppnår full yrkeskompetens.

De grundläggande yrkeskurserna är avsedda för sökande med tidigare yrÃ

keserfarenhet. För inträde fordras utöver fullgjord skolplikt minst ett års verksamhet inom yrkesområdet. För 10-veckorskursen krävs längre yrkeserfarenhet.

Tim- och kursplanerna för 10-veckorskursen är reviderade 1974 och ersatte

fr. o. m. läsåret 1975/76 den tidigare gällande läroplanen. Sökande som har förvärvat minst 5 års yrkeserfarenhet från lantbruksföretag är behöriga att antas till kursen. Det största utrymmet på kursschemat upptas av ämnena

animalieproduktion, växtodling, lantbruksmaskiner och byggnadsunderhåll

Yrkesutbildning 117

samt lantbruksekonomi. De tim- och kursplaner som f. n. gäller för 20 veckorskursen är fastställda av lantbruksstyrelsen före gymnasieskolans införande. Reviderad läroplan för 40-veck0rskursen har fastställts av skolöverstyrelsen 1977. Den nya timplanen finns angiven nedan. Den största skillnaden mellan timplanerna för jordbrukslinjen och för 40-veckorskursen är - förutom utbildningstiden - att ämnena svenska samt tillvalsämnen saknas på 40-veckorskursens timplan. Man kan alltså inte få sådana kunskaper i svenska och engelska som ger allmän behörighet till högre studier. Syftet är att undervisningen i yrkesbetonade ämnen skall ge samma kunskapsnivå som utbildningen i dessa ämnen på jordbrukslinjen.

Timplan för :SO-veckors kurs i jordbruk

Lantbruksmaskiner och

Under 40 veckors utbildningstid finns inte möjlighet for eleverna att forvärva yrkesfärdigheter i samma omfattning som på linjen. Därför krävs som inträdesvillkor till kursen 18 månaders yrkesverksamhet efter avslutad grundskola. Möjlighet till komplettering av ensidig yrkesverksamhet skall dock erbjudas inom kursens ram. Den nya 40-veckorskursen föreslås ersätta även den nuvarande 20-veckorsutbildningen fr. o. m. läsåret 1978/79. I samband med den grundläggande jordbruksutbildningen kan också nämnas två specialkurser som förbereder for arbete utanför det egentliga jordbruksområdet. Kurs i rennäring har anordnats fr. o. m. läsåret 1974/75. Utbildningstiden är två år, och som inträdesvillkor gäller slutförd grundskola eller motsvarande. Kurs för djurskätare till djurparker anordnas som en tvåårig specialkurs i form av inbyggd utbildning. Undervisning i yrkesfárdigheter är förlagd till djurparker.

Vidareutbildning l anslutning till gymnasieskolans jordbrukslinje anordnas ett antal korta kurser om 3-4 veckor, som är avsedda för yrkesverksamma personer som vill komplettera sina kunskaper inom något specialområde, t. ex. maskinskötsel och svetsning. Inom djurskötsel finns 8-veckorskurser i fårskötsel, svinskötsel och häst-

118 Yrkesutbildning

skötsel. För tillträde till djurskötarkurser krävs sex månaders arbete inom respektive yrkesområde. För kurs i svinskötsel gäller också kravet på genom-

gången tvåårig jordbrukslinje eller motsvarande kunskaper. Övriga ämnes-

kurser är kurs i lantbruksekonomi (10 veckor) och kurs i maskinskötsel (12 veckor). Dessa kurser står öppna För dem som genomgått tvåårig jordbrukslinje eller har skaffat sig motsvarande kunskaper på annat sätt. Högre specialkurser Finns i animalieproduktion, husdjurskontroll och driftledning. Kurs i animalieproduktion Förbereder För arbete bl. a. som ensamskötare eller Forman För nötkreaturs- eller svinbesättning eller For anställning som avbytare inom djurskötseln. 1 samband med inrättande av denna kurs 1975/76 har kursen För ladugårdsForman och kursen i husdjursskötsel avvecklats. För inträde till kursen i animalieproduktion fordras slutförd tvåårig jordbrukslinje och minst ett års arbete inom yrkesområdet. Utbildningen omfattar 20 veckor. Kurs i husdjurskontroll omfattar 8 veckor. Utbildningen Förbereder För anställning som kontrollassistent. För antagning till denna kurs skall den sökande ha genomgått kursen i animalieproduktion. Kurs i driftledning anordnas både som 40- och 20-veckorskurs. Utbildningen är avsedd För blivande driftledare vid större jordbruk och egna Företagare. Vidareutbildningar utanför gymnasieskolan ges bl. a. For seminpersonal och serviceassistenter inom svinskötsel. Seminbiträden utbildas i 9-veck0rskurser vid veterinärmedicinska fakulteten vid lantbruksuniversitetet. För inträde krävs bl. a. grundutbildning i lantbruk, minst ett års yrkesverksamhet inom animalieproduktion och kurs i animalieproduktion. Serviceassistentkurs inom svinskötsel omfattar en vecka som påbyggnad efter 8-veckorskursen i svinskötsel. Assistentkursen administreras av Svensk Husdjursskötsel och Sveriges SlakteriForbund. De som genomgått kurs i driftledning inom jordbruk om minst ett läsår eller motsvarande utbildning kan antas till ettårig lantmästarutbildning. För inträde gäller också vissa krav på kunskaper i svenska och engelska. Lantmästarutbildningen ger kunskaper som är användbara För bl. a. egna Foretagare, inspektorer och Förvaltare samt För konsulenter och assistenter vid t. ex. lantbruksnämnder. A Utbildning av lantmästare anordnas på lantmästarlinjen vid Sveriges llantbruksuniversitets (tidigare lantbrukshögskolan) institution För lantmästareoch trädgårdsteknikerutbildning i Alnarp. Utbildning av agronomer ges vid agronomlinjen vid lantbruksuniversitetet i Uppsala.

5.3.2 Trädgårdsurbildningens innehåll

Före gymnasieskolereformen omfattade den grundläggande trädgårdsutlbildningen yrkeskurser om 40, 20 och 10 veckor, av vilka ZO-veckorskmrsen var det vanligaste alternativet. Som vidareutbildning anordnades 40 veczkors Förmansutbildning och en lika lång trädgårdsteknikerkurs. I och med inrättandet av den tvååriga trädgårdskursen utformades gnundutbildning till trädgårdsarbete på liknande sätt som grundutbildning tll lbl. a.

Yrkesutbildning 119

arbete inom jordbruk. Liksom för jordbruk finns också för trädgårdsnäringen kompletterande studievägar utanför gymnasieskolan: inom arbetsmarknadsutbildning och vid högskolan. De viktigaste studievägarna framgår av figur 5.2.

Grundutbildning Tvâärig rrädgârdskurs anordnas som specialkurs inom gymnasieskolan. Timplanen för denna kurs har samma uppbyggnad som tvåårig jordbrukslinje. Kursen ger en allmänt inriktad grundutbildning för olika yrken inom träddelområden markbyggnad och odling. lnträdesvillkor är gårdsnäringens genomgången grundskola eller motsvarande. Av det förhållandet att trädgårdskursen inte är en linje utan en specialkurs inom gymnasieskolan följer vissa begränsningar i elevernas möjligheter till ämnesval. På de flesta tvååriga linjer (gäller ej tvåårig ekonomisk. social och teknisk får eleverna utbyta undervisning i yrkesbetonat ämne linje) mot ämne på annan linje (gren) i gymnasieksolan än den eleven tillhör. Ett sådant utbyte får omfatta högst 12 veckotimmar och får i regel endast förekomma i årskurs 2. Denna möjlighet finns inte på specialkurser. Ett annat påpekande kan göras beträffande ämnet svenska.

Timplan för tvåårig trädgårdskurs

Ämne Antal veckotimmar i

Årskurs l Årskurs 2

Svenska 4 Arbetslivsorientering l 1 Markbyggnad 7” 9” Frilandsodling 7“ 8” - Växthusodling 8” 9 Maskinlära 4 5 Ergonomi l l Gymnastik 2 2 Timme till förfogande l Tillvalsämne 3” 3b Språk, matematik, samhällskunskap. psykologi, konsumentkunskap, religionskunskap, musik, teckning

Summa veckotimmar 38 38

”Timantalet kan variera beroende dels på valet av tillvalsämne i årskurs l och 2, dels på eventuellt fritt tillval i årskurs 2. b Höst 3 veckotimmar. För den som i en årskurs har mindre än 3 veckotimmar tillvalsämne kan timantalet i yrkesbetonat ämne ökas så att summan veckotimmar blir 38.

För att få den allmänna behörigheten till utbildningar inom den nya högskolan måste man i gymnasieskolan ha läst två årskurser svenska och två

årskurser engelska. Som framgår av timplanen för trädgårdskursen ingår

ämnet svenska endast i årskurs 1. Den som vill skaffa sig behörighet för

120 Yrkesutbildning

högre studier måste därför välja bort en del av yrkesämnena för att få utrymme för ämnet svenska under den andra årskursen. Engelska kan läsas som tillvalsämne i både årskurs 1 och 2. Bl. a. mot bakgrund av nämnda förhållanden har Trädgårdsnäringens yrkesnämnd, landstingsförbundet och vissa utbildningsnämnder aktualiserat frågor angående trädgårdskursens benämning och timplanens innehåll. Enligt framställningar borde dels den tvååriga trädgårdskursen benämnas linje, dels timplanerna ändras att omfatta tvåårig kurs i svenska. SÖ framhöll i yttrande över dessa förslag att det vore en fördel om de tvååriga studievägarna inom jordbruk, skogsbruk och trädgård behandlas lika, bl. a. därför att de finns inrättade vid samma skolenheter och har samma huvudman. SÖ hänvisade frågan om trädgårdskursens benämning till utredningen om arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Utredningens ställningstagande redovisas i avsnittet 5.9.3. Beträffande förslaget om att ändra timplanen till att omfatta svenska under båda årskurserna hänvisade SÖ till proposition ( 1975:9) angående reformering av högskoleutbildningen. SÖ ansåg sig inte kunna ta ställning till förslaget i avvaktan på regeringens beslut med anledning av denna proposition. För den grundläggande yrkeskursen om 20 veckor har lantbruksstyrelsen fastställt timplanen år 1964. Undervisning ges bl. a. i ämnena blomsterodling och trädgårdsanläggning, plantskoleskötsel. frukt- och bärodling. maskinlära samt köksväxtodling. För inträde till denna utbildning krävs fullgjord skolplikt och minst 4 månaders praktik från trädgårdsarbete. Trädgårdsnäringens yrkesnämnd har framfört önskemål om förlängning av den nuvarande ZO-veckorskursen till att omfatta ett helt läsår. Enligt förslaget skulle samtidigt en längre yrkesverksamhet krävas för inträde till kursen. Inom yrkesnämnden har två alternativ varit aktuella. 18 månader och 12 månader. T. o. m. läsåret 1975/76 anordnades grundutbildning för trädgårdsarbete även på en 40-veckors specialkurs. Denna kurs är dock numera avvecklad och har ersatts av den tvååriga utbildningen.

Vidareutbildning lnom gymnasieskolan har sedan några år tillbaka anordnats en fyra veckors kurs i grönytevård. Sökande som har slutfört tvåårig trädgårdskurs eller motsvarande utbildning kan antas till kursen. Vidareutbildning till trädgårdsförman ges på högre specialkurser inom gymnasieskolan och vid Statens Trädgårdsskola i Norrköping samt i Alnarp. Kurstiden är 40 veckor. Utbildning finns med inriktning på både markbyggnad och trädgårdsodling. Kursen i odling är vidare indelad i två grenar, en gren för frilandsodling och växthusodling, en gren för plantskoleskötsel. För inträde i dessa kurser krävs genomgången tvåårig trädgårdskurs samt minst två års yrkesverksamhet av betydelse för utbildningen. För vissa uppgifter inom rådgivningsverksamhet, undervisning samt planering erfordras ettårig trädgårdsteknikerutbildning som anordnas vid lantbruksuniversitetets (tidigare lantbrukshögskolans) institution för lantmästar-

och trädgårdsteknikerutbildning i Alnarp. Trädgårdsteknikerlinjen är upp-

delad i två grenar, en markbyggnadsgren och en odlingsgren. Utbildningen

sou 1978:29 Yrkesutbildning 121

YRKESVERKSAMHET- FORTBlLDNING | _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ : l i r _i_

TRÄDGÅRDSTEKNIKERKURS HORTONOM_ ELLER LANDSKAPS

ARKITEKT« QAYÄXGRÅKJADSLINJE gguNeslJNJE v

UTBILDNING 40 V c 5 är VIDARE- 4 UTBILDNING

KuRs | KURS

MARKBYGGNAD SÅQPNGGÅRDS

A (Högre

(Hggfelk ma m5)

i?) V specialkurs)

40 v

- _ _ _ _ _ F_ _ _ I____ __| I YRKESVERKSAMHET I ] I I__ __ _ _ _ _ _ _ _ _ __ __ __ .J Ä

TREÅRIG NATURVETEN- SPEC|ALKURS

åKAPLlG nnan tre- e er LlflülJE ;Xâêâfmjs ågsclALKuRs v

1 år KURS fyraårig linje efter komplettering

A

_ _ I _ _

i_ -I I | l YRKES- I | VERKSAMHET | | I I ____|

GRUNDSKOLA

GRUNDUTB|LDNING

Figur 5.2 Utbildningsvägarna inom trädgârdsnäringen. - Källa: An välja studieväg, SÖ 1977.

Yrkesutbildning

omfattar ett års studier. Till denna utbildning kan antas sökande som genomgått 40-veckors högre specialkurs markbyggnad eller trädgårdsodling (trädgårdsförmansutbildning). För inträde gäller också vissa krav beträffande kunskaper i svenska och engelska. Vid högskolan utbildas också hortonomer och landskapsarkitekter.

5.4 Utbildningens omfattning

SÖ bestämmer enligt regeringens riktlinjer antal klasser i årskurs l i gymnasieskolan och klassernas fördelning på studievägar för varje primär- och landstingskommun med gymnasieskola. Dessa beslut fastställs i december och avser nästföljande läsårs organisation. Skolstyrelsernas och utbildningsnämndernas samt länsskolnämndernas yttranden över

organisationsförslag

förslagen utgör underlag för SO:s beslut. De ursprungliga besluten kan senare justeras genom ändringsbeslut. Gymnasieskolans utbildningsresurser disponeras så att ungdomsutbildningen och längre kurser, som främst är avsedda för vuxna, i första hand tillgodoses. Återstående resurser utnyttjas för kortare specialkurser inom gymnasieskolan och for kurser inom arbetsmarknadsutbildning, vilka för jordbruks- och trädgårdsnäringens del huvudsakligen är förlagda till skolor med utbildning för jordbruk och trädgård. Gymnasieskolans linjer och minst ettåriga grundskoleanknutna specialkurser är dimensionerade så att 97 procent av landets alla 16-åringar skall kunna få utbildningsplats. Studievägarna inom jordbruks- och trädgårdsomrâdet skall kunna ta emot 1,5 procent av 16-åringarna. I praktiken är det dock inte så stor andel av ungdomskullen som får sina utbildningsönskemål tillgodosedda inom gymnasieskolan. I det följande redogörs för utvecklingen av antalet elevplatser för grundutbildning och vissa vidareutbildningar inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.

5.4.1 Jordbruksutbildningens omfattning

Grundutbildning Antalet elevplatser på den tvååriga jordbrukslinjens årskurs l har ökat med nära 50 procent mellan läsåren 1971/72 och 1977/78. Denna ökning har varit större än den genomsnittliga ökningen på samtliga yrkesinriktade linjer, vilken uppgick till omkring 30 procent. I absoluta tal har utlagda elevplatser på jordbrukslinjen ökat med 344. Antalet elevplatser på de grundläggande yrkeskurserna inom jordbruk har däremot varit i ston sett oförändrat. Jordbruksutbildning meddelas vid 35 gymnasieskolor, av vilka 32 har tvåårig jordbrukslinje. Utbildning anordnas i samtliga län. Utvecklingen av antalet utlagda elevplatser på jordbrukslinjen och på yrkeskurserna fr. o. m. läsåret 1971/72 framgår av tabell 5.1.

Yrkesutbildning

Tabell 5.1 Utlagda elevplatser på jordbrukslirtjen och på grundläggande yrkeskurser inom jordbruk läsaren 1971/72-1977/78

1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 72 73 74 75 76 77 78

Jo-linjen, åk l 646 930 990 990 960 960 990 Grundläggande yrkeskurs 40 veckor 308 456 302 330 286 270 286 20 veckor 746 690 706 676 692 692 692 Delsumma l 700 2 076 l 998 1 996 1 938 1 922 l 968 Grundläggande yrkeskurs 10 veckor 630 690 400 416 780 780 750

Summa intagningsplatser i grundutbildning 2 330 2 766 2 398 2 412 2 718 2 702 2 718

Källa: SÖ:s organisationsbelut för resp. läsår.

Antal elevplatser enligt tabell 5.1 innebär emellertid en viss överskattning av utbildningskapaciteten. Platsantalet har erhållits genom att multiplicera antalet utbildningsklasser med det maximala antalet elever per klass som är fastställt för respektive studieväg. På grund av lokalbrist m. 11. omständigheter kan dock inte alltid det maximala elevantalet antas till en kurs. I vilken mån elevplatsema faktiskt har tagits i anspråk framgår av tabell 5.2. Som tabellen visar har antalet elever i grundutbildning inom jordbruk totalt sett minskat under 1970-talet. Minskningen hänför sig helt till specialkurser. Antalet elever på jordbrukslinjen har däremot ökat.

Tabell 5.2 Antalet elever på_jordbruksllniens årskurs l och på grundläggande yrkeskurser lñsåren 1971/72-1976-77

1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975/ 1976/ 72 73 74 75 76 77

Jo-linjen, åk 1 532 716 824 868 888 881 Grundläggande yrkeskurs 40 veckor 324 356 307 298 244 231 20 veckor 867 603 602 594 534 588 Delsumma 1 723 1 675 l 733 1 760 1 666 1 700 Grundläggande yrkeskurs 10 veckor 401 352 255 240 252 234

Summa elever 2 124 2 027 1 988 2 000 1 918 1 934

Källa: SÖ.

Yrkesutbildning

Elevantalet på jordbrukslinjens andra årskurs är inte redovisat i tabell 5.2, i vilken endast intagningsklasserna är medtagna. Det brukar ske en viss minskning i elevantalet mellan årskurs 1 och 2, vilket behandlas mera utförligt i avsnittet 5.6.1. Den 15 september 1976 fanns 832 elever på jord› brukslinjens årskurs 2. 1 anknytning till jordbrukslinjen finns också två specialkurser som lörbereder För arbete utanför det egentliga jordbruksområdet. Dessa kurser är utbildning av djurskötare till djurparker, som anordnas i Stockholm och Norrköping, samt kurs i rennäring, som ñnns i Gällivare. Antalet elever på djurskötarkursen har varit omkring 15 och på rennäringskursen 5 per läsår.

Vidareutbildning För läsåret 1977/78 har enligt SÖ:s beslut totalt ca 1 700 elevplatser lagts ut inom gymnasieskolan för vidareutbildning och fortbildning inom jordbruk (propedeutisk kurs För agronomstuderande är inte medtagen här). Mer än hälften av platserna (880) avser korta kurser i t. ex. maskinskötsel och Ett annat stort område är kurserna i driftledning, totalt 660 djurskötsel. elevplatser. För kurs i animalieproduktion finns 160 platser. inom vidareutbildning utnyttjas emellertid inte max- Utbildningsplatserna imalt. Den största frekvensen uppvisar kurserna i driftledning, animalieoch 12-veckorskursen i maskinskötsel. Hur antalet elever har produktion utvecklats kurserna sedan läsåret 1971/72 framgår av tabell 5.3. på de olika

Tabe1l5.3 Antal elever på vidareutbildningskurser för jordbruk inom gymnasieskolan läsåren 1971/72-1976/77

Studieväg Antal Faktiskt elevantal veckor 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Jo maskinskötsel 4 9 - 8 20 8 12 3 8 - 8 28 28 22 Jo svetsning

12 120 162 106 20 - - Husdjursskötsel” 24 32 16 16 16 - - Ladugårdsförmanb Animalieproduktion, hsp 20 85 114

Förk. driftledarkurs, hsp 20 173 264 200 144 43 74

Kurs i driftledning,hsp 40 199 235 254 216 231 283

hsp = högre specialkurs. “Numera kurs i husdjurskontroll, hsp. ”Ersatt fr. o. m. läsåret 1975/76 av kurs i animalieproduktion. ° 7 veckor. d 12 veckor fr. 0. m. läsåret 1974/75. Källa: SÖ.

Yrkesutbildning

\

Tabell 5.4 Utlagda elevplatser och antal elever inom grundutbildning för trädgårdsarbete läsåren 1973/74-1977/78

1973/ 1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 74 75 76 77 78

Tvåårig trädgårdskurs antal platser åk 1 150 270 270 300 300 antal elever åk l 114 182 191 229 . Grundkurs 20 v antal platser 60 60 90 90 120 antal elever 47 48 68 84 . Grundkurs 40 v antal platser 60 30 30 - antal elever 50 51 25 - - Summa intagningsplatser 270 360 390 390 420 Summa elever 211 281 284 313 .

Källa: SÖ.

5.4.2 Trädgårdsutbildningens omfattning

Grundutbildning

Den tvååriga trädgårdskursen har läsåret 1977/78 totalt 300 elevplatser i årskurs 1. Dessutom finns 120 intagningsplatser på den 20 veckor långa grundläggande yrkeskursen for trädgårdsarbete. 1-lur antalet intagningsplatser har utvecklats efter läsåret 1973/74 framgår av tabell 5.4. I tabellen anges också antalet utnyttjade elevplatser. Grundläggande trädgårdsutbildning är fr. o. m. läsåret 1975/76 helt övertill vid Statens

ford gymnasieskolan Trädgårdsskola i Norrköping.

Vidareutbildning

Inom gymnasieskolan finns en vidareutbildningskurs för trädgårdsarbetare i grönytevård. Denna 4-veckorskurs har sammanlagt 120 elevplatser läsåret 1977/78 enligt SÖ:s beslut. förekommer Utbildning i fyra län. För vidareutbildning genom högre specialkurser i markbyggnad och trädgårdsodling finns för läsåret 1977/78 totalt 140 utlagda elevplatser. Fördelning på kursinriktningar och olika kursanordnare framgår av nedanstående uppställning.

Trädgårdsodling Markbyggnad Gymnasieskolorna Nordviks-

Antalet platser på markbyggnadskursen har ökats under senare år medan utbildningskapaciteten på odlingskursen har varit oförändrad.

Yrkesutbildning

5.4.3 Planerad dimensionering av jordbruks- och trädgârdsutbildningen

inom gymnasieskolan

Vid och dimensionering av gymnasieskolan vägs flera faktorer planering samman. Till de viktigaste hör de sökandes efterfrågan på utbildning, ar-

betsmarknadens behov samt kravet på att utbildningsutbudet i olika regioner

skall vara så brett som möjligt. SÖ redogjorde i sin petitaframställning 1976 för vissa åtgärder och planer för att markera inriktning mot arbetslivet. Denna utveckgymnasieskolans ling kommer enligt SÖ:s bedömning att medföra svårigheter vid planeringen av gymnasieskolan. Problemen rör såväl riksplaneringen som den regionala och lokala planeringen. Efterfrågan på utbildning varierar avsevärt mellan de olika utbildningsområdena, vilket medför ledig kapacitet på vissa stumedan brist på lämpliga lokaler, utrustning, praktikplatser m. m. dievägar finns betr. en del andra utbildningar. Därtill kommer att årskullen 16-åringar kommer att öka med ca 20000 omkring 1980, vilket ytterligare försvårar planeringen framför allt på de yrkesinriktade linjerna. SÖ räknade med att totalt 97,2 procent av antalet 16-åringar skulle få linjer eller grundskoleanknutna specialkurser om plats på gymnasieskolans minst ett läsår budgetåret 1977/78. För flertalet tvååriga yrkesinriktade linjer föreslog SÖ oförändrad intagningskapacitet i relation till antalet 16-åringar. För verkstadsteknisk linje föreslogs dock en ökning. Föredragande statsrådet konstaterar i 1977 års budgetproposition (bilaga 12) att de tre- och fyraåriga linjerna - utom fyraårig teknisk linje - liksom de tvååriga teoretiska linjerna hade mött ett fortsatt minskat intresse hos sökande Däremot hade antalet förstahandssökande till till gymnasieskolan. de tvååriga mera utpräglat yrkesinriktade linjerna fortsatt att öka. Statsrådet fortsätter: “Jag har därför vid mina bedömningar av dimensioneringen av denna del av gymnasieskolan för nästa läsår räknat med fortsatt av antalet utbildningsplatser på flera av de tvååriga mera utökning utpräglat yrkesinriktade linjerna. Jag har även gjort en försiktig uppräkning av antalet elevplatser på de tre- och fyraåriga linjerna totalt, medan jag med hänsyn till elevefterfrâgan anser att den nuvarande intagningskapaciteten på de tvååriga teoretiska linjerna bör vara oförändrad.” I SÖ:s långtidsplanering 1977 för läsåren 1977/ 78-1 982/ 83 beräknas antalet och grundskoleanknutna specialkurser inom elevplatser på jordbrukslinjen jordbruks- och trädgårdsnäringen öka med sammanlagt 400. Enligt planeringen skulle samma andel av 16-åringarna få plats i dessa utbildningar läsåret 1982/83 som läsåret 1977/78. (Tabell 5.5) Tabell 5.5 Planerat antal elevplatser på jordhrukslinjens årskurs 1 och grundskoleanknutna specialkurser inom jordbruks- och tridgårdsnäringen t. o. m. läsåret 1982/83. Avrundade tal

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83

Jordbrukslinje, åk 1 1000 l 150 1200 1300 1 300 1.300 Specialkurser (djurskötare vid djurparker. kurs i rennäring) 50 50 50 50 50 50 2-årig trädgårdskurs 400 450 450 500 500 500

Källa: SÖ.

Yrkesutbildning

Antalet elevplatser i icke grundskoleanknutna specialkurser och kurser kortare än ett år beräknas varje läsår bli l 700 för jordbrukets och 130 för trädgårdsnäringens del. Dessa platser är omräknade till årselevplatser vilket i praktiken innebär att flera elever kan antas, eftersom många av de här aktuella kurserna är kortare än ett läsår. I dessa siffror ingår bl. a. grundläggande yrkeskurser inom jordbruk och trädgård samt vidareutbildning inom samma områden.

5.5 Elevrekrytering

5.5.1 Förberedelser inför studie- och yrkesval Flertalet ungdomar fortsätter sina studier i gymnasieskolan efter grundskolans slut. Valet av studieväg görs under årskurs 9 före l mars, då ansökningstiden för de flesta gymnasieskoleutbildningarna går ut. Dessförinnan har en rad vägledningsaktiviteter ägt rum under högstadietiden. Yrkesvalslärare/syokonsulenter ansvarar för kollektiv och enskild studieoch yrkesvägledning samt för skolans del av den praktiska yrkesorienteringen (pryo). Den kollektiva orienteringen sker i största möjliga omfattning integrerad i övrig undervisning. Yrkesvalsläraren har dessutom i princip undervisningsskyldighet i vissa läroämnen. Arbetsmarknadsverket tillhandahåller tryckt informationsmaterial beträffande yrken och arbetsmarknad. Verkets personal kan medverka i grundskolan efter särskild överenskommelse. I studie- och yrkesorientering används också informationsmaterial som är framställt av yrkesnämnderna. SÖ har i samarbete med AMS, kommun- och landstingsförbunden samt arbetsmarknadens parter gjort en översyn av grundskolans undervisning

om och kontakter med näringslivet. Översynsgruppen har föreslagit en ut-

ökning av den praktiska arbetslivsorienteringen samt en viss styrning av pryovalen. En försöksverksamhet enligt detta förslag kommer att startas på ett 60-tal orter läsåret 1977/78.

5.5.2 Elevintagning till gymnasieskolan

Elev som genomgått grundskolan eller som har motsvarande kunskaper är behörig att söka till gymnasieskolans linjer eller specialkurser. Även andra sökande kan enligt kungörelsen om grundskolans kompetensvärde komma ifråga. Särskilda behörighetskrav gäller för enskild kurs eller specialkurs. Varje linje, specialkurs osv. i gymnasieskolan har ett bestämt elevområde. Detta innebär för den sökande att han eller hon kan söka viss utbildning endast vid en bestämd skola. Varje sökande tillhör ett elevområde för varje studieväg i gymnasieskolan. Vissa studievägar med mindre frekvens - t. ex. trädgårdskursema - har flera län eller landstingskommuner, t. o. m. hela landet, som elevområde. Intagningen handhas av en intagningsnämnd, som vid urvalet av sökande har att följa kungörelsen om grundskolans kompetensvärde, instruktion för nämnden och de särskilda anvisningar, som utfärdas av SÖ. Till utbildningar som står öppna för sökande med genomgången grund-

Yrkesutbildning

skoleutbildning finns också sökande med annan skolbakgrund, exempelvis yrkesskola och gymnasieskola. Intagningsbestämmelserra for folkhögskola, gymnasieskolan är dock så utformade, att de som skaffat sig mer utbildning än vad som krävs for behörigheten, inte skall gå före andra bara av den anledningen. Sökande delas därför i olika huvudgrupper, beroende på deras utbildning och yrkeserfarenhet. Man har dessutom en fri kvot. I tidigare fri kvot görs en totalbedömning av sökanden - man tar alltså inte hänsyn till betygen. Den sökande kan själv begära placering i fri kvot. Beslut om placering fattas av intagningsnämnden. - tekniska och eko- Till vissa linjer i gymnasieskolan tvååriga sociala, nomiska linjer samt musiklinjen - finns också en praktikkvot. och Sökande jämföra med varandra endast inom respektive huvudgrupp fördelas mellan huvudgrupperna i proportion till sökintagningsplatserna andeantalet inom varje grupp.

5.5.3 Sökande och antagna till jordbruksutbildning

Sökandefrekvens Antalet sökande till jordbrukslinjen har ökat kraftigt under 1970-121161 och har sedan flera år varit större än antalet intagningsplatser i årskurs 1. Under senare år har endast musiklinjen haft lika hård konkurrenssituation som jordbrukslinjen. Hur efterfrågan på jordbruksutbildning i relation till platstillgången har utvecklats fr. o. m. läsåret 1971/72 jämfört med samtliga tvååriga yrkesinriktade linjer, framgår av tabell 5.6.

Tabell 5.6 Antal förstahandssökande per 100 intagningsplatser på jordbrukslinje och på samtliga tvååriga yrkesinriktade linjer låsåren 1971/72-1977/78

Källa: SÖ.

brukar Enligt SCB:s statistik över sökande och antagna till gymnasieskolan sökandeöverskottet till jordbrukslinjen vara högre än den i tabell 5.6 redovisade. Höstterminen 1976 fanns enligt SCB 222 forstahandssökande per i statistiken beror på att uppgifterna samlats 100 elevplatser. Skillnaderna in vid olika tidpunkter och på att antalet utlagda platser är större än antalet Några sökande lämnar in sin ansökan efter ansökningstidens tillgängliga. utgång. Som tabell 5.6 visar har sökandetrycket ökat mera markant på jordbrukslinjen än på samtliga yrkesinriktade linjer under den tid gymnasieskolan har existerat. Samtidigt med ökningen av antalet sökande har också en

Yrkesutbildning 129

viss ökning av intagningsplatserna skett, vilket har redovisats i avsnittet om jordbruksutbildningens omfattning (5.4.l). Det kan också nämnas att antalet elever i årskurs 1 har ökat mer än antalet intagningsplatser, vilket beror på att många av de beslutade intagningsplatserna inte i praktiken var disponibla för intagning 1971 men var det 1976. De utlagda elevplatserna har alltså efterhand utnyttjats mera effektivt. Av samtliga behöriga förstahandssökande till gymnasieskolans linjer och linjeanknutna specialkurser höstterminen 1976 utgjorde sökande till jordbruksutbildning 1,8 procent. Elevernas intresse för jordbruksutbildning uppvisar dock tämligen stora variationer i olika delar av landet. Antalet sökande till jordbrukslinjen överstiger dock antalet platser i samtliga län. Intresset för grundläggande jordbruksutbildning i form av specialkurser är inte lika stort som intresset förjordbrukslinjen att döma av sökandetalen. Av SCB:s statistik över sökande och antagna till gymnasieskolan hösten 1965 framgår att antalet behöriga förstahandssökande till både 40-veckorskursen och 20-veckorskursen var lägre än vad som kunde tas emot. Till 40-veckorskursen fanns 206 behöriga förstahandssökande och 207 elever antogs. Antalet Förstahandssökande till 20-veckorskursen var 133 och antalet antagna elever 214. Situationen har dock varierat vid olika intagningstillfallen. Hösten 1976 fanns 6 behöriga förstahandssökande till kurs i rennäring och 5 elever antogs. Intresset för djurskötarkursen vid djurparker var större; till denna utbildning fanns 68 behöriga förstahandssökande. Antalet antagna elever var 14. Inom vidareutbildningen råder inte samma konkurrens om utbildningsplatserna som inom grundutbildningen Alla sökande till de korta 3-4-veckorskurserna i svetsning m. m. kan i regel beredas utbildningsplats. Samma gäller även för kurserna i lantbruksekonomi, maskinskötsel svinskötsel och fårskötsel. Även de högre specialkursema i driftledning har i regel haft färre behöriga sökande än antalet utbildningsplatser. Våren 1977 översteg dock antalet behöriga sökande antalet elevplatser på 40-veckorskursen. men efterhand kunde ändå alla erbjudas plats p. g. a. lämnade återbud. Kursen i animalieproduktion hade ca 200 behöriga sökande läsåret 1976/ 77 och 128 elever antogs. Trots detta har brist på sökande redovisats från några intagningsnämnder på grund av regionala variationer i sökandefrekvensen. Det största överskottet på sökande inom vidareutbildning för jordbruk uppvisar kursen för seminbiträden samt husdjurskontrollkursen. Sökandeantalet brukar vara tre till fyra gånger större än antalet elevplatser.

Könsfárdelning Valen till olika utbildningsvägar i gymnasieskolan betecknas allmänt som könsrollsbundna. Förändringarna i detta mönster har under 1970-talet varit små. Andelen kvinnor har dock ökat på de flesta linjer i gymnasieskolan. Av de direkt yrkesinriktade linjerna har endast jordbrukslinjen och livsmedelsteknisk linje uppnått en relativt jämn könsfördelning sedan 1971. Utvecklingen av fördelningen mellan män och kvinnor på jordbrukslinjen framgår av figur 5.3.

130 Yrkesutbildning

Procent

100-*

90-

80-

\ 70-

60 _ \ \___,.._-_⧠u Män 50- Kvinnor / 40-

30-/

20- Figur 513 Andelen (%) män och kvinnor pa jordbrukslinjen, årskurs 1, den 10- 15 seprember åren 1971/72-1976/77. l I | T T Källa: sö. 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Kvinnornas andel bland behöriga förstahandssökande till jordbrukslinjen var 44 % höstterminen 1976. Däremot var deras andel lägre bland sökande till grundläggande yrkeskurser om 40 och 20 veckors längd. Bland de antagna var kvinnornas andel 46 96 på linjen och drygt 20 % på yrkeskurserna. Det ñnns förhållandevis få kvinnor i vidareutbildning med undantag for kursen i animalieproduktion, där kvinnornas andel hösten 1976 var 77 96.

Ålder

Gymnasieskolan utnyttjas till övervägande del av ungdomar under 20 års ålder. Detta förhållande gäller även betr. jordbruksutbildning. Således var 96 % av eleverna på jordbrukslinjens årskurs 1 läsåret 1975/76 20 år eller yngre, vilket är samma andel som genomsnittet for de tvååriga yrkesinriktade linjerna. Den ökning som har skett i fråga om antalet elever i årskurs 1 under 1970-talet faller huvudsakligen på åldersgruppen t. 0. m. 16 år. Detta innebär att genomsnittsâldem bland eleverna på jordbrukslinjen har minskat. Jordbrukslinjen svarar samtidigt för en allt större del av den grundläggande jordbruksutbildningen. Jämfört med elever på gymnasieskolans samtliga linjer är dock jordbrukslinjens elever i genomsnitt äldre. Naturligt nog är sökande och antagna till grundläggande jordbruksutbildning i form av specialkurs äldre än sökande till linjen. Sökande till specialkurser måste ha skaffat sig yrkeserfarenhet efter avslutad grundskola.

Yrkesutbildning 131

Således var 41 % av sökande till 20-veckorskursen och 58 96 av sökande till 40-veckorskursen under 18 år höstterminen 1976. Motsvarande andel bland sökande till linjen var 90 %. Andelen äldre elever är högst på 10-veckors grundkurs och i vidareutbildning, i synnerhet i kurserna i driftledning.

F örutbildning Hösten 1976 hade 89 % av sökande till jordbrukslinjen grundskola som utbildningsbakgrund. Av dem hade omkring hälften (47 % av samtliga) ingen yrkeserfarenhet eller påbyggnadsutbildning efter avslutad grundskola. 8 % av sökande till jordbrukslinjen hade gått någon annan linje eller specialkurs i gymnasieskolan och 3 % hade någon annan utbildning bakom sig. t. ex. folkhögskola. Att märka att en ganska stor andel av desökande redan tidigare har en gymnasial utbildning, något som är typiskt också för en del andra tvååriga yrkesinriktade linjer.

Tidigare anknytning till lantbruk

Lantbrukets yrkesnämnd har vid några tillfällen samlat in uppgifter om elevernas tidigare anknytning till lantbruk genom enkäter till skolorna. Med tidigare anknytning till lantbruk avses t. ex. att elevernas föräldrar är sysselsatta inom näringen eller att eleverna själva tidigare har arbetat där. Eleverna med tidigare lantbruksanknytning utgör mindre än hälften av samtliga elever på jordbrukslinjen. Likaså är eleverna från lantbruk i minoritet på den högre specialkursen i animalieproduktion, medan förhållandet i övrig vidareutbildning och på de grundläggande yrkeskursema är det omvända. Genom en enkät från skolöverstyrelsen år 1976 har uppgifter erhållits om elever i driftsledarutbildning. Enligt svaren hade tre fjärdedelar av dessa elever vuxit upp i jordbruksmiljö och arbetat inom jordbruk i avsevärd omfattning under skoltiden, männen i större utsträckning än kvinnorna. Det stora flertalet ämnade också stanna inom jordbruket efter sin utbildning, antingen söka anställning eller skaffa eget jordbruk. Många kvinnor hade planer på anställning inom rådgivningsverksamhet.

5.5.4 Sökande och antagna till trädgårdsutbildning

Sökandefrekvens

Intresset för trädgårdsutbildning har inte ökat lika kraftigt som redovisats beträffande jordbruksutbildning. Hösten 1977 fanns enligt uppgift från SÖ 82 behöriga förstahandssökande per 100 utlagda elevplatser på den tvååriga trädgårdskursen, vilket kan jämföras med 217 sökande per 100 platser på jordbrukslinjen. SCB:s statistik visar dock att antalet behöriga förstahandssökande under de tre senaste åren vid varje intagning har varit större än antalet antagna elever. (Se tabell 5. 7.) Förhållandet har varit detsamma betr. de kortare yrkeskursema inom trädgård.

132 Yrkesutbildning Tabell 5.7 Antal behöriga förstahandssökande och antal intagna elever till tvåårig trädgårdskurs läsåren 1973/74-1976/77

Källa: SCB, Statistiska meddelanden, U-serien.

Inom vidareutbildning tycks intresset vara störst för kursen i markbyggnad. Antalet sökande har under de senaste åren något överstigit antalet elevplatser. År 1975 antogs 56 sökande, av dem ll kvinnor, till högre specialkurs i markbyggnad. Antalet sökande var 74. Till kursen i trädgårdsodling var däremot sökandeantalet endast 34 och alla behöriga kunde antas. Av de antagna var 9 kvinnor.

K önsfördelning Bland behöriga forstahandssökande och antagna till tvåårig trädgårdskurs hösten 1976 var kvinnornas andel ca 40 %. Liksom i fråga om grundläggande yrkeskurser inom jordbruk var även inom trädgårdsområdet kvinnornas andel lägre bland sökande till den kortare grundkursen, nämligen 20 %.

Ålder

Sökande till trädgårdskursen var hösten 1976 i genomsnitt något äldre än sökande till jordbrukslinjen. 72 % av samtliga sökande till tvåårig trädgårdskurs var under 18 år jämfört med 90 % av sökande till jordbrukslinjen. Som en följd därav var andelen sökande som kom direkt från grundskolestudier lägre bland sökande till trädgårdsutbildning.

5.6 Vart leder utbildningen?

Elever som påbörjar en yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan kan efter avslutad utbildning primärt förväntas bli verksamma inom samma yrkesområde eller, alternativt, fortsätta sina studier i den tidigare utbildningens förlängning. Man kan emellertid inte sätta likhetstecken mellan rekrytering till en viss yrkesutbildning och rekrytering till motsvarande yrkesområde. En del elever avbryter definitivt sin gymnasieskoleutbildning, några ändrar studieinriktning. Ytterligare ett antal söker aldrig anställning inom det yrkesområde de har utbildning för. En viktig faktor i sammanhanget är tillgången på arbetstillfällen efter avslutad utbildning. Man kan skilja mellan direkt och långsiktig övergång från yrkesutbildning till arbetsliv. Rent allmänt torde gälla att de som lämnar skolan försöker välja den forsta anställningen i linje med de specialkunskaper de fått under

Yrkesutbildning 133

utbildningen. Jordbruks- och trädgårdsutbildning ger dock eleverna en bred bakgrund, varför de efter utbildningen kan söka sig även till andra delar av yrkeslivet. Den breda utbildningsbakgrunden har ännu större betydelse i den mera långsiktiga anpassningen på arbetsmarknaden. På längre sikt kan t. ex. strukturförändringar på arbetsmarknaden medföra byte av yrkesområde, antingen påtvingat av brist på arbetstillfällen inom det egna yrket eller i form av tillkomsten av nya uppgifter som ter sig mera lämpliga från den enskildes synpunkt. I avsnittet 5.6 behandlas främst frågan om i vilken mån eleverna fullföljer sin jordbruks- respektive trädgårdsutbildning i gymnasieskolan samt den direkta övergången från utbildning till yrkesverksamhet. Däremot har inte funnits möjlighet att undersöka de mera långsiktiga effekterna av yrkesutbildning, t. ex. en eventuellt ökad rörlighet inom och från här aktuella yrkesområden.

5.6.1 S rudieavbrott För att få en uppfattning om hur många elever som avbryter utbildningen under årskurs l eller mellan årskurs 1 och 2 kan man jämföra antalet elever i årskurs 2 med antalet elever i årskurs l föregående år. Skillnaderna mellan elevantalet ger en uppfattning om förekomsten av studieavbrott även om skillnaderna inte helt kan förklaras med att eleverna avbrutit sina studier. Sådana skillnader förorsakas också av att en del elever kommer direkt till årskurs 2 efter att tidigare ha genomgått en specialkurs, att några påbörjat utbildning i årskurs 1 efter räkningstillfállet den 15 september. att några elever går om en årskurs osv. En ytterligare faktor som ökar osäkerheten är att beräkningsmodellen inte ger utrymme for uppgifter om individer utan bygger helt på gruppdata. Man vet alltså inte om det är fråga om samma individer även om antalet elever vid båda observationerna skulle vara detsamma. Förhållandet mellan antalet elever i årskurs 1 och årskurs 2 efterföljande år brukar kallas genomströmningsgrad och uttryckas i procent. Genomströmningsgraden på jordbrukslinjen har hela tiden varit bland de allra högsta av alla gymnasieskolans linjer. Som tabell 5 .8 visar var genomströmningen t. ex. från höstterminen 1975 till höstterminen 1976 nästan 94 % på jordbrukslinjen, vilket kan jämföras med 88 % för alla tvååriga yrkesinriktade linjer.

Tabell 5.8 Antal elever på jordbrukslinien i årskurs 1 och 2 den 15 september resp. år samt genomströmning från årskurs 1 ena året till årskurs 2 efterföljande år

1971 1972 1973 1974 1975 1976 Årskurs l 532 716 824 868 888 881 Årskurs 2 502 666 769 801 832 Genomströmningsgrad. % 94,4 93,0 93,3 92,3 93.7 Källa: SCB, Gymnasieskolan läsåret 1975/76 samt statistiska meddelanden U-serien.

134 Yrkesutbildning

Förutom studieavbrott mellan årskurs 1 och 2 sker också en avtappning av elever under årskurs 2. Även med hänsyn till denna minskning av elevantalet har över 90 % av antalet elever som påbörjat utbildning på jordbrukslinjens årskurs 1 gått ut denna linje med slutbetyg två år senare. Det finns vissa undersökningar som belyser Förekomsten av studieavbrott genom uppföljning individuellt av de elever som påbörjat en utbildning. En sådan undersökning är gjord av SÖ beträffande elever som 1971 lämnade

grundskolan] Omkring 8000 elevers verksamhet fram till mars 1975 kart-

lades i undersökningen. Det framgick av resultaten att 16 96 av alla elever som påbörjade studier i gymnasieskolans linjer eller specialkurser avbröt sin utbildning. Av dessa avbrott svarade linjebyten för två procentenheter. De högsta antalen studieavbrott beträffande tvååriga yrkesinriktade linjer redovisades för livsmedelsteknisk linje (32 96), konsumtionslinjen (27 %), verkstadsteknisk linje (18 %) och distributions- och kontorslinje (18 %). På jordbrukslinjen redovisades däremot inga studieavbrott eller linjebyten. Antalet elever i urvalet som påbörjat utbildning på jordbrukslinjen var 454. Den tvååriga trädgårdskursen har något lägre genomströmning än jordbrukslinjen att döma av uppgifterna for de senaste läsåren. Som tidigare nämnts är dock detta sätt att beräkna studieavbrott/genomströmning behäftat med många felkällor, bl. a. beroende på att en del elever kommer direkt till årskurs 2 efter att ha tidigare gått någon annan utbildning. Det torde vara av denna orsak som genomströmningen på trädgårdskursen höstterminen 1974 blir mer än 100 %. (Se tabell 5.9.)

5.6.2 Verksamhet efter avslutad utbildning

Efter jordbruksutbildning

En uppföljningsundersökning av elever, som våren 1973 slutade utbildning tvååriga linjer, avseende verksamhet 10 månader senare, på gymnasieskolans omedelbara Grundmaterialet

belyser de olika yrkesutbildningarna effekter?

till denna undersökning är insamlat av SCB medan SO har bearbetat resultaten för de linjerna och publicerat dessa dels yrkesinriktade i en huvudrapport, dels i ett antal rapporter för de olika linjerna. En mot- Studieavbrott och svarande undersökning beträffande elever som våren 1974 avgick från gym- Iinjebyte i gymnasiesko- nasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer är genomförd 1977 vid Lärarlan, SÖ, Delrapporterna högskolan i Uppsala inom ramen for utvärdering av gymnasieskolans yr- 1-3, 1975-1976.

kesinriktade linjer (UTYRK).3 1 det följande redovisas några resultat från

2Efter gymnasieskolan. - En uppföljning av de elever som avslutade sina Tabell 5.9 Antal elever på tvåårig trädgårdskurs i årskurs l och 2 den 15 september studier på gymnasiesko- åren 1973-1976 samt genomströmning från årskurs 1 ena året till årskurs 2 efterlans jordbrukslinje våren följande år 1973. -__Specialinformation. S0. Pl 1975:17. 1973 1974 1975 1976 3 Axelsson, Rune: Gym- Årskurs 1 97 180 202 227 nasieskolans yrkesinrik- Årskurs 2 103 149 181 tade linjer. En utvärdering Genomström- (UTYRK). - Pedagogisk ningsgrad, 96 106,2 82.8 89,6 forskning. Uppsala nr 4, 1977. Källa: SCB, Statistiska meddelanden. U-serien.

Yrkesutbildning 135

Tabell 5.10 Avgångna från jordbrukslinjen 1973 och 1974, fördelade efter verksamhet ca 10 resp. 16 månader efter avslutad utbildning. (Avrundning av procentsiffrorna gör att summan inte alltid blir 100.)

Verksamhet Avgångna från Avgångna från samtjordbrukslinjen liga yrkesinriktade linjer r 1973 1974 1973 1974

Studier 6 5 10 8 Förvärvsarbete 62 56 75 72 Hjälpte till i familjejordbruk eller familjeföretag 16 16 2 l Värnplikt eller vapenfri

Anm.: Undersökningarna är gjorda vid olika tidpunkter av året (april respektive oktober) vilket till en del torde förklara de relativt storaskillnaderna i redovisad verksamhet.

de båda undersökningarna beträffande avgången från jordbrukslinjen. Det bör observeras att uppgifterna i de två undersökningarna inte i alla avseenden är direkt jämförbara med varandra. Detta beror bl. a. på att uppgifterna beträffande avgângna 1973 är insamlade ca 10 månader efter avslutad utbildning, medan uppgifterna för avgångna 1974 avser situationen under första veckan i oktober 1975. dvs. omkring 16 månader efter avslutad utbildning. Av tabell 5.10 framgår elevernas verksamhet vid uppföljningstillfället. l båda uppföljningarna är andelen studerande något lägre bland jordbrukslinjens elever än bland elever från samtliga yrkesinriktade linjer. De som hjälpte till i familjejordbruk eller familjeföretag” bör rimligen räknas till de förvärvsarbetande, även om de inte hade anställning. Räknar man ihop procentandelen för förvärvsarbete och medhjälpare blir graden av yrkesverksamhet ungefär densamma för elever som gått jordbrukslinje som för samtliga yrkesinriktade linjers elever. Beträffande avgângna från jordbrukslinjen 1973 föreligger också uppgifter om inom vilka yrkesområden de förvärvsarbetande var sysselsatta ca 10 månader efter avslutad utbildning. Av tio förvärvsarbetande var sju yrkesverksamma inom området lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete, varav fem som Iantarbetare och två som husdjursskötare eller skogs- och flottningsarbetare. 93 % av de förvärvsarbetande uppgav att de hade heltidsarbete. Hälften av dem som förvärvsarbetade våren 1974 uppgav att de hade stadigvarande anställning; återstoden var ungefär jämnt fördelade på tillfälliga anställningar och praktik.

136 Yrkesutbildning Tabell 5.11 Avgångna från jordbrukslinjen 1973 med någon form av förvärvsarbete våren 1974, fördelade på yrken. Procent

Övrigt tillverkningsarbete

”Motsvarar 71.3 96 av antalet avgångna från linjen. Av de 362 personerna fanns 257 inom jordbruksnäringen eller därmed besläktade yrken.

Man frågade också svarspopulationen huruvida det förelåg avsikt att byta anställning eller övergå till annan verksamhet. 55 96 svarade att de tänkte byta anställning, 27 96 hade inte sådana planer medan 18 % inte angav någon uppfattning därom. Andelen som planerade anställningsbyte är väsentligt högre än den som noterades för gymnasieskolans yrkesinriktade linjer generellt (39 96). De f. d. elever som deltog i uppföljningsundersökningen betr. avgångna våren 1974 fick i enkäten bedöma om den anställning de haft under perioden juli-september 1975 varit inom det område som deras utbildning avsåg, och om de där haft kvalificerade eller okvalificerade uppgifter. Svaren måste ses mot bakgrunden av att det här är fråga om ungdomarnas subjektiva av sina arbetsuppgifter i relation till utbildningen. Jordbruksbedömning kan sägas tillhöra en mellangrupp med sina 50 % av anställda inom linjen “område som utbildningen avser”. Resultaten visar också att andelen praktikanter är särskilt hög bland elever som gått ut jordbrukslinjen. Endast och anläggningsteknisk linje uppvisade lika hög andel praktikanter byggsom jordbrukslinjen.

Efter trädgârdsurbildning

En mera omfattande undersökning om elevernas verksamhet efter avslutad har för första gången genomförts i april 1977 i SÖ:s trädgårdsutbildning Uppföljningen har gjorts i form av en enkät till eleverna som har regi. avslutat den tvååriga trädgårdskursen våren 1974, 1975 eller 1976. Underär således en motsvarighet till uppföljningar beträffande avgångna sökningen från de tvååriga yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan. Enkäten innehöll om bl.a. elevernas nuvarande arbetsuppgifter och framtidsplaner.

frågor

Enkäten sändes till 296 personer, av vilka 226 returnerade formuläret. Detta innebär en svarsfrekvens på 76 %. Av de svarande var 23 96 kvinnor. Enligt preliminära uppgifter har 205 elever (91 %) någon gång efter avslutad tvåårig trädgårdskurs haft arbete inom trädgårdsområdet. De flesta har arbetat inom markbyggnadssektorn, främst vid parkförvaltningar. De vanligast förekommande verksamhetsområden var följande: parkförvaltning (58 elever), kyrkogårdsförvaltning (19), markbyggnadsföretag (25), byggnads-

sou 1973:29 Yrkesutbildning 137

Tabell 5.12 Avgångna från tvåårig tridgårdskurs 1974, 1975 och 1976 efter verksamhet i spril 1977. Absolut: tal och avrundade procenttal Verksamhet Antal personer Procent Arbete inom

,arbetssökande Ovrigt 3 2

Samtliga 205” 100

“Hela antalet avgångna var 296. Källa: SÖ (preliminära uppgifter).

entreprenör, bostadsforvaltning m. m. (19), blomsterodling (27), plantskola (19), företag med blandade kulturer(22) samt grönsaksodling och övrig odling (16 elever). l april 1977 var 132 personer av undersökningsgruppen verksamma inom trädgårdsområdet, medan 73 redovisade annan verksamhet. De olika verksamhetsomrâdena redovisas i tabell 5.12. De flesta av de intervjuade som i april 1977 var verksamma inom trädgårdsnäringen var anställda arbetstagare. Endast elva personer hade angett att de var Företagare eller delägare i ett företag. Bland dem som hade angett annan verksamhet fanns ett 30-tal personer sysselsatta med annat förvärvsarbete. De lämnade kommentarerna ger dock vid handen, att många av dem lika väl kunde betraktas som trädgårdsarbetare, företrädesvis inom markbyggnadssektorn. Vid uppfoljningstillfállet var sju personer arbetssökande, vilket relativt sett är ungefär samma andel som tidigare har redovisats beträffande avgångna från jordbrukslinjen. 1 enkäten har 130 personer angivit på vilket sätt de hade fått kännedom om det arbete de hade. Mer än hälften har angett att de fått veta om arbetet genom informella kontakter, t. ex. via kamrater och släktingar. Endast 15 % har fått information om det nuvarande arbetet genom arbetsförmedlingen. Vid Linköpings universitet har gjorts en undersökning av elever som deltog i 20-veckors trädgårdskurs vid Statens trädgårdsskola i Norrköping under tiden 1967-1970.] Förutom en enkät till samtliga 164 elever som under de aktuella åren hade genomgått utbildningen omfattar undersökningen också en beskrivning av elever i trädgårdskursen under åren 1971-1975. Det framgick av de inkomna 103 svaren att omkring 40 % av samtliga som genomgått grundkursen inte hade skaffat sig någon ytterligare trädgårdsutbildning efteråt. 50 96 hade gått förmanskursen (numera högre i markbyggnad 1 specialkurs resp. odling) och de övriga hade dessutom genom- Börje persson; vaide du gått trädgårdsteknikerutbildning. rätt yrke? En analys av Vid arbetade 67 % av undersökningsgruppen inom

2:32:11??? åtåkgâgág

uppfoljningstillfállet trädgårdsområdet, 16 % hade arbete inom något annat yrkesområde och 19674970, Linköpings

12 96 ägnade sig åt studier. Övergång till andra yrkesområden var vanligast universitet 1976.

138 Yrkesutbildning

bland dem som endast hade gått grundkursen. I enkäten ställdes också frågor om eventuell arbetslöshet efter genomgången grundutbildning. Av dem som inte skaffat sig någon ytterligare efter grundkursen angav var femte person att de varit trädgårdsutbildning arbetslösa någon gång. Bland dem som skaffat sig ytterligare utbildning var andelen som varit arbetslösa någon gång lägre. Det påpekas att arbetslösheten har gällt kortare perioder. De som stannat inom trädgårdsnäringen fördelade sig ganskajämnt mellan verksamhet inom markbyggnad och odling. Inom odling var de flesta verksamma inom och odling av blandade kulturer; inom markblomsterodling dominerade arbetet vid parkförvaltningar, följt av arbete byggnadssektorn vid kyrkogårdsforvaltningar.

5.7 Arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning

5.7.1 Inledning

I utredningens direktiv sägs bl. a. att utredningen bör uppmärksamma frågan om i vilken mån behovet av kvalificerad personal kan tillgodoses genom vidareutbildning av dem som redan är anställda inom jordbruksnäringen. I detta perspektiv har arbetsmarknadsutbildning tillsammans med de grundläggande yrkeskurserna och vidareutbildningen inom gymnasieskolan kommit att framstå som ett betydelsefullt instrument. Förutom inom arbetsmarknadsutbildning och det reguljära skolväsendet finns jordbruks- och trädgårdsutbildning i form av kortare fortbildningskurser som anordnas i lantbruksnämndernas regi. Syftet med dessa är att ge de inom näringen sysselsatta sådana kunskaper som behövs for att driva ett rationellt jordbruk. Arbetsmarknadsutbildning är till stor del förlagd till särskilda center för arbetsmarknadsutbildning (AMU-center), men arbetsmarknadsutbildning kan också bedrivas inom ramen for det ordinarie skolväsendet, t. ex. i gymnasieskolan, eller inom företag samt vid kurser som anordnas av myndigheter, utbildningsorganisationer m. fl. Kurserna med inriktning på jordbruks- och trädgårdsområdet är i stor utsträckning förlagda till gymnasieskolan. En utredning om arbetsmarknadsutbildning och annan vuxenutbildning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen har 1977 slutföns av en utredningsgrupp, tillsatt av den till arbetsmarknadsstyrelsen knutna arbetsgruppen för jordbruks- och trädgårdsnäringen. I utredningsgruppen har ingått representanter for lantbruksstyrelsen, SÖ, lantbrukets yrkesnämnd och AMS. Arbetet har resulterat i en rapport, benämnd Samordnade utbildningsinsatser inom jordbruket. I detta avsnitt redogörs också för de forslag som arbetsgruppen för jordbruks- och trädgårdsnäringen har lämnat på grundval av rapporten.

Yrkesutbildning 139

5.7.2 Planering och ledning

Arbetsmarknadsutbildning Arbetsmarknadsutbildning organiseras i samarbete mellan AMS och SÖ. Det ankommer på AMS att bedöma utbildningens omfattning, rekrytera eleverna, besluta om utbildningsbidrag och fönnedla arbete för kursdeltagare efter avslutad utbildning. SÖ, som är huvudman för utbildningen, svarar för bl. a. administration och pedagogisk ledning. Ett rådgivande organ med representanter för berörda myndigheter och arbetsmarknadens parter har till uppgift att lämna rekommendationer beträffande kursverksamheten. I varje län finns en kursstyrelse med representanter for de regionala arbetsmarknadsmyndigheterna, yrkesutbildningen och arbetsmarknadens parter. Dessutom finns för varje utbildningsyrke eller ett antal näraliggande yrken en kursnämnd. Arbetsmarknadsutbildning inom lantbrukets område planeras regionalt av länsarbetsnämnderna i samråd med berörda länsmyndigheter och de till länsarbetsnämnderna knutna sysselsättningsgruppema for jordbruks- och trädgårdsnäringen. I de sistnämnda ingår representanter för arbetsmarknadsparterna. Länsarbetsnämndernas förslag om utbildningens inriktning och omfattning sammanställs sedan inom AMS till en riksomfattande ramplan. Denna remitteras till berörda arbetsmarknadsparter, yrkesnämnder och myndigheter för yttrande. Efter remissbehandlingen behandlas förslaget i SÖ:s och arbetsmarknadsstyrelsens samarbetsorgan för att slutligen fastställas i AMS plenum. Ramplanen anger planerad utbildningskapacitet för kommande budgetår uttryckt i antal tillgängliga elevplatser inom olika yrkesområden, fördelade på utbildningsorter. Uppföljning av verksamheten sker halvårsvis, varvid ramplanen korrigeras bl. a. med hänsyn till förändringarna på arbetsmarknaden.

Lantbruksnämndernas kurser Lantbruksnämndernas kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. vänder sig både till egna företagare och till de inom jordbruket anställda. Huvudman för kurserna är vederbörande lantbruksnämnd. Ett riksprogram for lantbruksnämndernas rådgivnings- och kursverksamhet utarbetas vart tredje år av lantbruksstyrelsen. Det regionala kursutbudet planeras av lantbruksnämndernas programnämnder, som finns i varje län. Vid kursplaneringen tas hänsyn till riksprogrammet och dess kompletteringar samt regionalt betingade utbildningsbehov.

5.7.3 Utbildningens inriktning och omfattning

Enligt ramplaner för arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1977/ 78 finns inom lantbruksarbete nio olika kurser. Antalet elevplatser är planerat till ca 2 500. För utbildning inom trädgårdsområdet finns elva olika kurser planerade med sammanlagt 525 elevplatser. Hur elevplatserna var fördelade efter kurstyp framgår av tabell 5.13.

140 Yrkesutbildning

Tabell 5.13 Antal elevplatser på lantbruks- och trâdgårdskurser inom arbetsmarknadsutbildnlng budgetåret 1977/78 enligt länsarbetsnåmndernas förslag till ramplaneringen. Fördelning efter kurstyp Kursbenämning Kurslängd Beräknat antal veckor utbildade Lantbruksarbete

Trädgârdsarbete Kurs i frilandsodling 3 18 Kurs i köksväxtodling på friland 10 15 Kurs i frilandsodling. bär- och grönsaksodling 3 43 Kurs i växthusodling. köksväxter 3 27 Kurs i växthusodling, krukväxter, utplanteringsväxter 5 12 Kurs i växthusodling på friland, avkortad kurs 4 15 Kurs i beskärning för trädgårdsanläggningsarbete 4 l 12 Trädbeskärning/stenarbeten 8 15 Kurs for försäljningspersonal

Källa: AMS.

Alla elevplatser som är planerade för arbetsmarknadsutbildning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen utnyttjas emellertid inte. Studieavbrottsfrekvensen på kurser inom här berörda områden är liten, vilket framgår av tabell 5. 14 där antalet elever som påbörjat resp. slutfört utbildning budgetåren 1972/73-1974/75 anges. (På grund av omläggning av statistiken är inte uppgifterna för senare år helt jämförbara med dessa siffror.)

Yrkesutbildning 141

Tabell 5.14 Antal personer som påbörjat resp. slutfört arbetsmarknadsutbildning inom lantbruks- och trädgårdsområdet under budgetåren 1972/73-1974/75

Yrkesområde/ yrkesgrupp 1972/73 1973/74 1974/ 75

Påbörjat Slutfört Påbörjat Slutfön Påbörjat Slutfort

Lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning 899 824 91 l 845 960 945 Lantarbetare, husdjursskötare 373 303 227 243 213 188 Trädgårdsarbetare m. 11. 337 249 320 321 326 259

Summa 1 609 1 376 l 458 1 409 l 499 1 392

Källa: AMS.

I ovanstående siffror ingår även kursdeltagare som fått arbetsmarknads-

utbildning inom det ordinarie skolväsendet. Sådana kursdeltagare utgjorde

läsåret 1974/75 ca 23 96 av samtliga som påbörjade utbildning. Personer, som har påbörjat utbildning i kurser med inriktning på lantbruksområdet, representerade 1973 sammanlagt 1,5 % av samtliga, som påbörjat yrkesinriktad utbildning inom arbetsmarknadsutbildning. I jämförelse med förhållandena på andra kurser inom arbetsmarknadsutbildningen var kvinnornas andel lägre i utbildningar inom jordbruks- och trädgårdsområdet, nämligen 21 96, jämfört med 50 96 för samtliga yrkesinriktningar. Tyngdpunkten i Iantbruksnämndernas kursverksamhet ligger på korta kurser. Ämnesområden som behandlas är exempelvis växtodling, husdjursoch maskinskötsel och arbetsmetodik, ekonomi och bokföring, samt strukturrationalisering. Också kurseri trädgârdsskötsel anordnas. Verksamhetens omfattning under budgetåret 1975/76 framgår av tabell 5.15. Som framgår av tabellen när Iantbruksnämndernas utbildning årligen ett mycket stort antal kursdeltagare.

Tabell 5.15 Antal kurser och kursdeltagare i lantbruksnimndemas kursverksamhet för lantbrukets rationalisering m. m. budgetåret 1975/76. Fördelning efter kurslängd

Källa: Lantbruksstyrelsen.

142 Yrkesutbildning

5.7.4 Vart leder arbetsmarknadsutbildningen?

Arbetsmarknadsutbildning syftar till att göra det lättare för den enskilde att få ett stadigvarande arbete. För rätt att delta i detta slag av utbildning krävs att man är arbetslös eller riskerar att bli arbetslös. Vidare finns vissa åldersvillkor; arbetsmarknadsutbildning är i huvudsak avsedd för personer som har fyllt 20 år. För vissa yrkesområden inom vilka behovet av arbetskraft är särskild stort anordnas s. k. bristyrkesutbildning. För att få delta i bristyrkesutbildning behöver man inte vara arbetslös. Deltagare i arbetsmarknadsutbildning erhåller utbildningsbidrag. Från jordbruks- och trädgårdsnäringens synpunkt kan arbetsmarknadsutbildning tänkas få konsekvenser i två avseenden. För det första kan de som deltar i arbetsmarknadsutbildning skaffa sig kompletterande yrkeskunskaper inom jordbrukets och trädgårdsnäringens område och därigenom bli bättre skickade att utföra förekommande arbetsuppgifter. För det andra kan personer som tidigare varit sysselsatta inom näringen genom arbetsmarknadsutbildning få omskolning till yrke inom annan näringsgren, vilket resulterar i avtappning av arbetskraften inom näringen. De som är verksamma inom jordbruks- och trädgårdsnäringen kan ha olika motiv för deltagande i arbetsmarknadsutbildning. Till följd av strukminskar antalet arbetstillfällen inom turförändringar på arbetsmarknaden näringen, varvid behov av yrkesutbildning kan uppstå för att en viss del av arbetskraften ska kunna övergå till något annat yrkesområde. Företagare och anställda som har för avsikt att stanna kvar inom näringen har behov inom sitt yrke, bl. a. till följd av ny teknik, förav ytterligare kunskaper ändrade driftsformer och omläggningar i produktionen. Denna kategori av kursdeltagare kan bredda sina yrkeskunskaper under de perioder då sysselsättningen inom näringen säsongmässigt minskar. Bredare yrkeskunskaper inom kan på viss sikt tänkas få säsongutjämnande effekt. Nya näringen kunskaper ger den enskilde möjligheter att utföra t. ex. reparationsarbeten under vinterhalvåret. Medhjälpare i familjeföretagen kan också ha behov av motsvarande utbildning om de har för avsikt att stanna kvar inom näringen. arbetsmarknadsutbildning eller För de personer, som fullföljer påbörjad avbryter utbildningen på grund av erhållet förvärvsarbete i öppna marknaden eller i skyddat arbete, inhämtas uppgifter om innehavd sysselsättning tre månader efter kursens slut. Länsarbetsnämnderna rapporterar kontinuerligt vilka som fått stadigvarande arbete under denna tid och vilka som av skilda orsaker inte erhållit arbete. Med stadigvarande arbete avses i detta sammanhang förvärvsarbete utan angiven tidsbegränsning eller med angiven varaktighet av minst tre månader. Av en sådan uppföljning beträffande kursdeltagare, som slutat arbetsmarknadsutbildning 1973 framgår, att 76 96 av samtliga som deltagit i yrkesinriktad utbildning hade erhållit anställning tre månader efter avslutad kurs. Av dem som deltagit i kurser med inriktning på lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete hade 85 % fått eller återgått till stadigvarande arbete inom tre månader. Genom denna uppföljningsundersökning erhålles också uppgifter om i

Yrkesutbildning

Tabell5.16 Verksamhet tre nrånader efter slutförd kurs för personer som under 1973 avslutade arbetsmarknadsutbildning med inriktning på lantbruks-, skogs- och trädgtirdsledning samt lantbruksarbete och djurskötsel. Procent. (Som jämförelse anges motsvarande uppgifter för samtliga yrkesinriktningar.)

AMU med inriktning Samtliga yrkespå lantbruk m. m. inriktningar

Erhållit arbete 84,8 75,8 Därav inom samma indivi-

Därav på grund av

Källa: AMS. Arbetsmarknadsutbildning 1973. Arbetsmarknadsstatistik nr 4 B 1973.

vilken utsträckning kursdeltagare iår arbete inom det yrke utbildningen har avsett. Av statistiken lör år 1973 framgår att ca 79 % av dem som genomgått kurs med inriktning påjordbruk eller näraliggande områden efter utbildningen arbetar inom sektorn och drygt 6 % inom andra områden. Det måste dock påpekas att rekrytering av kursdeltagare i mycket stor utsträckning torde avse personer, som redan tidigare varit verksamma inom näringen. Många har helt naturligt återgått till sitt tidigare arbete. Ca 15 % av kursdeltagarna hade enligt uppföljningen inte fått någon stadigvarande anställning under tre månader efter kursens slut. Se vidare tabell 5.16.

5.7.5 Utredningsgruppens förslag till samordnade utbildningsinsatser

inom jordbruketl

Den utredningsgrupp som på uppdrag av arbetsgruppen for jordbruks- och trädgårdsnäringen har gjort en uppföljning av arbetsmarknadsutbildning och annan vuxenutbildning inom näringen förordar i sin slutrapport en bättre samordning av och fastare former for planering och information beträffande dessa utbildningar. *samordnade utbildkonstaterar ningsinsatser inom Gruppen att tre centrala myndigheter och deras regionala organ jordbruket. Utredning om - tillsammans med bransch- och partsorganisationer - är berörda av ut» yrkesutbildning inom bildningsverksamheten för vuxna inom jordbruks- och trädgårdsnäringen; jordbruks- och trädgårds- SÖ, AMS och lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till att de berörda centrala näringen, framlagd av myndigheternas riksplanering och från arbetsgrupp tillsatt av bygger på utredningar forslag berörda myndigheter och länsmyndighetema bör enligt utredningsgruppens förslag en bättre samordarbetsmarknadsparter. ning främst på det regionala planet eftersträvas. På länsplanet är följande AMS 1976. Stencil.

144 Yrkesutbildning

myndigheter och organ berörda: landstingets utbildningsnämnd och yrkesråd, länsskolnämnd, länsarbetsnämndens samarbetsgrupp för jordbruksfråför arbetsmarknadsutbildning samt lantbruksnämnder gor och kursstyrelsen och länsprogramnämnder. Beträffande infomtationsinsatser föreslår utredningsgruppen en samordutbildningsanordnare gemensam informationsning genom en för samtliga skrift. Likaså påtalar gruppen behovet av samordnad planering kring jord- Gruppen föreslår att de bruks- och trädgårdsnäringens vuxenutbildning. till lantbruksnämnderna knutna programnämnderna skall ges ställning som och samordningsorgan inom respektive län. övergripande planerings- Arbetsmarknadsutbildning ägnas stor uppmärksamhet i slutrapporten. vilka uppfyller vill- Man konstaterar att de sökande vid arbetsförmedlingen, koren att erhålla utbildningsbidrag, kan beredas elevplats vid såväl de särskilt anordnade AMU-kurserna som vid gymnasieskolans ordinarie kurser. Där-

emot är elevplatserna inte tillgängliga för ungdomar under 20 år och inte

heller för lantarbetare, egna företagare inom jordbruket och deras medhjäl- Jordbrukare och deras pare, såvitt de inte är eller riskerar att bli arbetslösa. familjemedlemmar, som inte är undersysselsatta och själva bedömer att de villkoren för arbetsmarknadsutbildning, har därför svårt att inte uppfyller få del av önskad fortbildning eftersom sådan nästan uteslutande anordnas som arbetsmarknadsutbildning. Samma situation kan uppstå for lantarbetare. Utredningsgruppen påpekar också i sammanhanget att det ibland uppstår svårigheter att avgöra om aktiva jordbrukare eller deras familje- - medlemmar uppfyller arbetslöshetsvillkoret för utbildningsbidrag eller inte. föreslår inte några ändringar beträffande villkoren för Utredningsgruppen under 20 år, utan anser att de i första hand bör hänvisas till ungdomar gymnasieskolans ordinarie undervisning. Däremot anser utredningsgruppen att vakanta utbildningsplatser vid AMU-kurser bör ställas till förfogande för vuxna utbildningssökande, i vissa fall även om dessa sökande inte uppför utbildningsbidrag. [dylika situationer bör lantbruksnämnfyller villkoren dernas bedömning av utbildningsbehovet, med beaktande av jordbrukspolitiska aspekter, vara avgörande. Ekonomiska bidrag till deltagare, som inte från arbetsmarknadsmyndigheterna skulär berättigade till utbildningsbidrag le enligt förslaget betalas av lantbruksnämnderna. Sådana “premier” skulle 2 och 10 veckor med belopp som motsvarar det utgå vid kurser mellan Premierna skulle vara skattepliktig inkomst. Belägsta utbildningsbidraget. slut om premie skulle fattas av lantbruksnämnden, medan länsarbetsnämnden skulle avgöra om elevplats kan ställas till förfogande. framhåller också vikten av en viss samordning av Utredningsgruppen kursverksamheten mellan intilliggande län. Man menar, att när avbeställning av en kurs synes bli aktuell på grund av för få sökande, bör kontakter tas med närliggande länsarbetsnämnder i syfte att eventuellt få till stånd en gemensam kurs.

Sammanfattningsvis föreslår utredningsgruppen

att ansvaret och formerna för planering av fortbildningen inom jordbruks- ocih trädgårdsnänngen som hittills bör ligga hos respektive huvudman varvid den länsvisa planeringen bör tillmätas särskild vikt. I syfte att uppnå en samordning av åtgärderna

Yrkesutbildning 145

föreslås att lantbruksnämndernas programnämnder skall fungera som samordningsorgan inom respektive län varvid de synpunkter som utredningsgruppen i det föregående framfört bör beaktas. an genom programnämndens försorg ett lör berörda kursanordnare gemensamt informationsmaterial länsvis utarbetas. vari upplysningar lämnas om utbudet av utbildning inom jordbrukets område. Upplysningar bör också lämnas om olika former av ekonomiskt stöd under utbildning samt anvisningar ges angående ansökningsförfarandet vid skilda former av utbildning. an Företrädare lör berörda myndigheter och parter vid kontakter med utbildningssökande lämnar motsvarande allmänna informationer. an möjligheter öppnas för utbildningssökande som inte är berättigade till utbildningsbidrag att vinna inträde på vakanta elevplatser inom AMU-kurser. l dessa fall beslutar lantbruksnämnd om premier och traktamenten. Uttagning av elever sker i samverkan mellan länsarbetsnämnd och lantbruksnämnd. Härvid tillämpas de bestämmelser om förtur som gäller inom bristyrkesutbildningen. an i samband härmed lantbruksnämndernas premier till deltagare i dessa fortbildningskurser höjs förslagsvis i nivå med lägsta utbildningsbidrag vid AMU. att samarbetet mellan lantbruksnämnder. länsarbetsnämnder och gymnasieskolans huvudmän i fråga om fortbildningsverksamheten inom jordbrukets område utvecklas. Främst gäller detta informationen till och kontakterna med utbildningssökande men även handläggningen av ansökningar om utbildning och utnyttjandet av tillgängliga utbildningsresurser. Gruppen föreslår att lantbruksstyrelsen. skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utarbetar riktlinjer för samverkan i dessa avseenden.

5.8 Yrkesutbildning bland de sysselsatta inom näringen

5.8.1 Utbildningsbakgrund

Uppgifter om arbetskraftens utbildningsbakgrund erhålles bl. a. genom 1970 års folk- och bostadsräkning och genom tilläggsfrågor i arbetskraftsundersökningar. Den information som fås via dessa källor om den inom jordbruksoch trädgårdsnäringen sysselsatta arbetskraftens utbildning är dock av ganska allmän karaktär. Uppgifter om i vilken mån arbetskraften inom näringen har för sin sysselsättning adekvat yrkesutbildning kan inte urskiljas. En kartläggning utförd av Lantbrukshögskolan 1971 belyser mera detaljerat utbildningssituationen för de inom jordbruksnäringen sysselsatta. Källmaterialet till kartläggningen är hämtat från den allmänna lantbruksstatistiken, från högskolans egna undersökningar samt undersökningar utförda av Jordbrukets Utredningsinstitut. I rapporten redogörs bl. a. för en intervjuundersökning som företagits

i områdena Skåne, Östergötland, Västgötaslätten och Mälardalen år 1970

på uppdrag av Jordbrukets Yrkesnämnd. Totalt intervjuades i denna undersökning 214 lantbrukare, 70 tjänstemän och 664 lantarbetare. De intervjuade var verksamma vid något av de drygt 200 företag som genom slumpmässigt urval ingick i undersökningen. Även om utbildningsbakgrunden bland de sysselsatta inom näringen senare har förändrats till följd av rekrytering av utbildad arbetskraft, torde resultaten ha visst intresse även i dag. De flesta som ingick i undersökningen var i den ålder att de fortfarande bör vara yrkesverksamma.

146 Yrkesutbildning

Tabell 5.17 Iantbrukstjânstemännens och lantarbetamas yrkesutbildning i vissa delar av landet år 1971. Procentuell fördelning efter typ för yrkesutbildning Typ av yrkes- Lantbruks- Lantarbetare utbildning tjänstemän Djurskötare Utearbetare lngen lantbruks-

Driftsledareutbildning 11,5 8,4 2,0 Lantmästareutbild-

Källa: Clasen, Åke och Person. Jan-Gunnar: Lantbrukarnas utbildning och önskemål om utbildning, Lantbrukshögskolan 1971. (Stencil.)

Nästan alla intervjuade lantbrukstjänstemän hade någon form av skolmässig yrkesutbildning. Lantarbetama hade däremot yrkesutbildning endast i ringa utsträckning. I undersökningen uppdelades lantarbetarna i två kategorier, djurskötare och utearbetare. Det framgår av resultaten, att yrkesutbildning förekom oftare hos djurskötare än hos dem som hade sin huvudsakliga sysselsättning utomhus. Resultaten sammanfattas i tabell 5.17. Vissa uppgifter om utbildningsbakgrund erhölls också i den enkät som vår utredning genomförde i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen. Enkäten riktade sig till personer som under april 1975 var i kontakt med arbetsfönnedlingen och tillhörde området jordbruks- och trädgårdsarbete. Sammanlagt 1702 personer deltog i enkäten. Trädgårdsarbetare utgjorde den största gruppen i undersökningen, drygt 1 000 personer. Enligt enkäten hade 80 % av undersökningsgruppen folkskola som sin högsta allmänna skolbakgrund, 15 % hade grundskola, realskola eller folkhögskola och 2 96 gymnasial utbildning. Endast 12 % uppgav att de hade någon yrkesutbildning inom lantbruksområdet. Jämfört med samtliga sysselsatta inom näringen var undersökningsgruppen dessutom i genomsnitt avsevärt äldre. Utförliga uppgifter om denna undersökning lämnas i bilaga till betänkandet.

5.8.2 Intresse för utbildning Såväl i lantbrukshögskolans undersökning 1971 som i vår utrednings enkät 1975 ingick också frågor om undersökningsgruppens intresse för utbildning. Resultaten i lantbrukshögskolans undersökning pekar på att intresset för yrkeskurser var störst bland tjänstemännen, särskilt bland dem som hade arbetsledande uppgifter. Över 90 % angav sig vara intresserade av lämplig yrkeskurs. Bland de olika kategorierna av lantarbetare varierade andelen intresserade mellan 60 och 40 %. Nämnas kan också, att flertalet av de lantarbetarna och lantbrukstjänstemännen var villiga att delta intervjuade

Yrkesutbildning 147

endast i korta kurser upp till tre veckor. Arbetssökande som deltog i förmedlingsenkäten 1975 fick svara på frågan om de önskade medverkan från arbetsförmedlingen för att erhålla arbetsmarknadsutbildning. Omkring 10 % av de berörda markerade sitt intresse för utbildningsåtgärder.

5.9 Utredningens överväganden och förslag

5.9.1 Inledning Den bild av yrkesutbildningen inom jordbruks- och trädgårdsnäringen som tecknats i de föregående avsnitten i detta kapitel, har utgjort bakgrunden till utredningens överväganden och bedömningar kring utbildningsfrågorna. Dessa överväganden har resulterat i förslag, som har sammanförts i föreliggande avsnitt. Vid utredningens har bl. a. frågor om utbildningens omöverläggningar fattning och utformning och om näringens behov av och förutsättningar för rekrytering av personal behandlats. Även sambandet mellan å ena sidan yrkesutbildningen och å andra sidan sysselsättningsmöjligheterna for den inom näringen redan anställda arbetskraften har därvid beröns. En fråga som uppmärksammats är i vilken mån genomgången utbildning bidrar till kvalitativt bättre och stabilare anställningar inom näringen. Det är belagt, att personer med ingen eller otillräcklig yrkesutbildning i högre grad än andra riskerar att bli arbetslösa och har svårare att få fast anknytning till arbetsmarknaden. Ingenting ger vid handen att inte denna generella iakttagelse också skulle gälla beträffande de ungdomar och vuxna, som är sysselsatta eller önskar finna anställning inom jordbruksnäringen. Det Skogs- och lantarbetsgivareförbundet och förtjänar påpekas, att i mellan Svenska lantarbetareförbundet slutna kollektivavtal för jordbruket vid angivande av meriterna for flera kategorier av yrkesarbetare nämns ”genomgått gymnasieskolans jordbrukslinje. I utredningens enkät till hos arbetsförmedlingen i april 1975 anmälda personer inom jordbruks- och trädgårdsyrkena har ställts vissa frågor angående genomgången allmän och/eller yrkesmässig utbildning. Enkäten ger en rad upplysningar om de sökandes utbildningsbakgrund. Däremot har man inte kunnat klarlägga om enkätgruppen avviker utbildningsmässigt från jordbruks- och trädgårdsnäringens arbetskraft i dess helhet. Konsekvenserna och trädgårdsnäringens måste av jordbruks- utveckling bl. a. bli ökade krav på yrkesutbildning och på allmän kunskapsnivå hos de yrkesverksamma och därmed också högre anspråk på förmågan att kunna ta emot och tillgodogöra sig kunskaper och infonnation. Detta är omständigheter som måste vägas in i bilden när man skall besluta om utbildningens › omfång och om dess utformning. har inte i detta sammanhang kunnat bedöma det utbild- Utredningen ningsbehov, som kan komma att aktualiseras när utredningen om utbyggd avbytarservice inom jordbruket lägger fram sina förslag.

148 Yrkesutbildning

5.9.2 Behov av yrkesutbildning inom näringen Utredningen vill i första hand peka på att jordbruks- och trädgårdsnäringens yrken - liksom yrken inom många andra delar av arbetsmarknaden - ställer ökande anspråk både på specialkunskaper och på översiktlig kännedom om ekonomiska, sociala och andra förhållanden. Detta har accentuerats också av den omständigheten, att antalet sysselsatta inom jordbruksnäringen successivt reducerats samtidigt som kraven har ökat beträffande tillgången på utbildad personal. En bedömning av vilken utbildningsnivå de inom näringen yrkesverksamma bör ha, får naturligtvis också konsekvenser for den framtida planeringen av yrkesutbildningens omfattning och inriktning. En konkret fråga som utredningen ställts inför är, hur stor del av de sysselsatta inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, och då i första hand de nyrekryterade, som bör ha yrkesutbildning på gymnasieskolenivå. Vidare kan man fråga sig om kraven på utbildning är desamma for de olika kategorierna av sysselsatta inom näringen: företagare, anställd personal, medhjälpare. Utredningen framhåller att man bör eftersträva att alla med huvudsaklig sysselsättning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen skall få eller ha möjlighet att få grundläggande yrkesutbildning antingen genom den tvååriga jordbruklinjen resp. tvåårig trädgårdslinje eller grundläggande yrkeskurser inom gymnasieskolan. Ett markerat syfte med utbildningen bör vara att utjämna forefmtliga skillnader i utbildningsbakgrund mellan de kategorier sysselsatta som haft haft tillgång till grundläggande teoretisk skolning. Detta är till resp. inte stor del en generationsfråga. Det är därför angeläget att både den grundläggande utbildningen och vidareutbildningen anpassas till den sysselsatta personalens förutsättningar och behov. Det är framför allt bland de äldre jordbruks- och trädgårdsarbetarna som man finner behovet av ytterligare utbildning. Olika satsningar på vuxenutbildning, som gör det möjligt för yrkesverksamma personer att skaffa sig kunskaper på gymnasieskoleutbildningens nivå, är härvidlag angelägna. Det ñnns inom näringen också en grupp unga personer som har behov av motsvarande utbildningsarrangemang. Man kan förmoda, att en del av dem som inte vunnit inträde i gymnasieskolans jordbrukslinje liksom också elever, som avbryter en pågående utbildning, likväl söker sig till yrken och anställningar inom jordbruksnäringen. Inom trädgårdsnäringen, särskilt inom odlingssektorn, har nyrekryteringen i betydande omfattning gällt arbetare utan föregående yrkesutbildning. I någon form måste deras brist på skolning kompletteras i samband med yrkesutövningen.

5.9.3 Utbildningens utformning Vår utredning har behandlat yrkesutbildningens uppläggning och utforrnning endast i begränsad utsträckning. Sålunda har utredningen inte i någon större omfattning tagit upp problem, som sammanhänger med innehållet i tim- och kursplaner, utbildningens ekonomiska förhållanden eller personaloch lokalfrågor. Endast sådana aspekter på utbildningens utformning, som

Yrkesutbildning 149

har bedömts ha direkt samband med näringens arbetskraftsfrågor, har tagits upp till behandling.

Kurszjyper m. m. Utredningen anser att grundutbildning inom jordbruk även i fortsättningen skall ges dels i form av utbildning på gymnasieskolans linje, dels i form av specialkurser. Linjen rekryterar elever i första hand från grundskolan. De som deltar i grundutbildning i specialkurserna har däremot anknytning till näringen, eftersom tidigare yrkesverksamhet inom lantbruket krävs för tillträde till kurserna. Det av SÖ fastställda kravet på 18 månaders tidigare verksamhet inom yrkesområdet för att kunna delta i 40-veck0rskursen är enligt utredningens bedömning befogat. Samtidigt är det lämpligt att 10-veckorskursen finns kvar som utbildningsalternativ för sysselsatta inom näringen, som föredrar en kortare yrkesutbildning. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändringar i kursutbudet inom vidareutbildningen. Grundutbildning inom rrädgârdsømrådet ges i form av en tvåårig trädgårdskurs och en 20-veck0rs grundkurs. Ett förslag till ändrad benämning för trädgårdskursen föreligger från bl. a. Trädgårdsnäringens yrkesnämnd. Frågan har också behandlats i flera motioner i riksdagen. Enligt förslaget skulle trädgårdskursen benämnas linje. Önskemål har också framförts om att förlänga den grundläggande yrkeskursen om 20 veckor till en 40veckorskurs. Vår utredning anser det vara en fördel, om grundutbildningen inom jord-

bruk, skogsbruk och trädgård kan anordnas på likartat sätt inom gymna-

sieskolan. Den nuvarande tvååriga trädgårdskursen motsvarar till sin uppläggning undervisningen på jordbrukslinjen och skogsbrukslinjen. Utredningen förordar därför arr den tvååriga trädgårdskursen benämns linje. Detta torde även positivt kunna påverka arbetet att informera om trädgårdsutbildningen, bl. a. genom att den erhåller en utbildningsmässigt lika värdering med jordbruksutbildning. En 40-veckorskurs vid sidan av den tvååriga utbildningen torde vara ett lämpligt alternativ för sökande som har erfarenhet av det praktiska trädgårdsarbetet. Samtidigt vill utredningen dock betona vikten av att lämpliga utbildningsmöjligheter bör erbjudas sådana sökande, som av olika skäl inte kan delta i ett års sammanhängande utbildning, utan måste dela upp denna i etapper. Inom arbetsmarknadsurbildningen finns ett antal kortare lantbruks- och trädgårdskursen vilka i första hand utnyttjas under tider då arbetstillgången säsongmässigt minskar. Dessa kurser är av värde för dem inom näringen som genom bristande yrkeskunskaper blir eller riskerar att bli arbetslösa. Erfarenheterna visar att arbetslösheten inom jordbruks- och trädgårdsnäringen främst drabbar dem som helt saknar yrkesutbildning. Personer som deltagit i sådana korta kurser kan dock behöva en mera gedigen yrkesutbildning för jordbruks- och trädgårdsarbete. Den som så vill bör därför efter en kurs inom arbetsmarknadsutbildningen kunna fortsätta med en mera omfattande yrkesutbildning. Ett smidigt arrangemang av återkom-

Yrkesutbildning

kan kompletteras med mande utbildning bör därvid eftersträvas. Utbildningen inom gymlämplig och till förutbildning anpassad påbyggnadsutbildning nasieskolan, eventuellt med mellanliggande arbetsperioder. till utbildning för vuxna är den kommunala vux- En ytterligare möjlighet enutbildningen. Denna har hittills kommit till användning för undervisning i allmänna inklusive jordbruks- och ämnen för deltagare från alla områden, Däremot har denna utbildningsform utnyttjats i mindre trädgårdsnäringen. inom jordbruks- och trädgårdsnäringen än omfattning för yrkesutbildning inom andra områden. Den bör givetvis kunna tillvaratas i vidgad omfattning

även inom denna sektor.

Utbildningens innehåll

Beträffande innehåll föreligger motiverade skillnader mellan utbildningens och den tvååriga trädgårdskursen och å andra å ena sidan jordbrukslinjen samt övriga specialkurser. Undersidan de grundläggande yrkeskursema ger eleverna en allmän bakgrund visningen på de tvååriga studievägarna som skall kunna öka möjligheterna att antingen fortsätta studier eller övergå har en mera bestämd yrkesinriktning och till arbetslivet. Specialkursema till elevernas föregående arbetserfarenheter från undervisningen anknyter näringen. innehåll är, liksom fallet är vid annan yrkesutbildning. Undervisningens och behov. Detta till väsentlig del styrt av näringens interna förhållanden medför att de yrkesinriktade områdena dominerar; ett viktigt syfte för utär att förbereda för yrkesverksamhet inom näringen. bildningen för blivande och blivande Grundutbildningen är gemensam företagare anställda. Det har diskuterats i vilken mån denna inriktning kan medföra bland eleverna. om överbetoning av föskilda utbildningsbehov Farhågor har framförts i den allmänna debatten. Enligt utredningens retagaraspekterna flera håll omvittnade erfarenheter bedrivs undervisningen egna och från med beaktande av elevgruppens dubbla yrkesinriktning. Att utbildningen är densamma för både företagare och anställda måste anses innebära värden som är till gagn för den framtida samverkan på arbetsplatserna. Utöver ingår i utbildningen avsnitt av allmänorienterande yrkesämnena - har anknytning natur. Av flera skäl är dessa väsentliga jordbruksnäringen De allmänna ämnena bör därför till många andra områden inom samhället. tid och uppmärksamhet. Bl. a. bör skolorna i läroplanema ägnas tillräcklig i större omfattning än vad som hittills ansetts vara förhållandet eftersträva medarbetare från olika samhällsområden, exematt engagera utomstående arbetsmarknadsmässiga och fackliga, i syfte att pelvis allmänekonomiska, bredda och berika undervisningen. Det är viktigt att sådana moment ges tillräckligt utrymme även på de grundläggande yrkeskursema.

Läsârs- och terminsjörläggning

har beaktat frågan om läsårsförläggning och tenninsindelning Utredningen från i huvudsak tre utgångspunkter. Det har gällt dels dess betydelse för undervisningens rationella bedrivande med hänsyn till jordbrukets årsrytm, dels elevernas behov av att efter utbildningens slut snarast möjligt finna

Yrkesutbildning 151

sysselsättning inom jordbruket, dels näringens önskemål om att vid rätt tidpunkt under säsongen få göra en nyrekrytering av arbetskraft. Vad gäller undervisningens anpassning till jordbrukets årsrytm har utredningen inte ansett sig ha anledning att mera ingående penetrera frågan. Utredningen ansluter sig dock till från olika håll inhämtade synpunkter att en nära anpassning av undervisningen till verksamheten inom näringen är värdefull och därför bör eftersträvas. Det är angeläget att eleverna inom ramen av den reguljära undervisningen erhåller en allsidig kännedom om moderna och effektiva driftsformer och arbetsmetoder under hela vegetationsperioden. Omständigheten att eleverna bl. a. på grund av sin ungdom och uppväxtmiljö ofta saknar tidigare erfarenheter av jordbruksarbete är ett skäl varför de under ledning av utbildad och pedagogiskt erfaren lärarpersonal bör få kunskaper om och överblick över det framtida verksamhetsområden under hela vegetationsperioden. Ovannämnda problem har under flera år uppmärksammats av intressenter och organisationer inom näringen. I Lantbrukamas Riksförbunds tidskrift Land (nr 20/1976) har sålunda frågan om läsårsförläggningen i samband med jordbruksundervisningen tagits upp till debatt. Från näringens håll understryker man starkt att undervisningen bör följa vegetationsperioden. Betr. ansvarsfrågan i sammanhanget anför man bl. a: Även i riksdagen har läsårets förläggning diskuterats. Tre år i rad har motioner lämnats i frågan - och kravet har varit att förutsättningarna för jordbruksundervisning under

sommaren prövas. Utbildningsutskottet har - som svar på motionerna - slagit fast

att styrelse för skola med jordbruksutbildning har rätt och såsom ansvarig för utbildningen även skyldighet att förlägga skolans läsår till tid då deltagarnas utbyte av undervisningen blir det största möjliga. Förläggningen av läsår och terminer måste också vägas mot näringens behov av arbetskraft och möjligheten att sysselsätta de ungdomar som lämnar skolan. Erfarenheterna visar att denna samordning bäst går att genomföra tidigt under våren. Vid utredningens kontakter med jordbrukslinjens elever har dessa själva framfört önskemål om en tidigare terminsavslutning under andra läsåret för att få bättre möjligheter att erhålla anställning eller på annat sätt skaffa sig yrkeserfarenhet direkt efter utbildningen. Enligt utredningens uppfattning är vissa justeringar i läsårs- och terminsförläggning på de tvååriga studievägarna inom näringen - främst på jordbrukslinjen - väl motiverade. För utbildningen väsentliga praktiska avsnitt kan med nuvarande förläggning av läsår och tenniner inte beaktas i tillräcklig utsträckning eftersom de faller utanför tidsramen för skolundervisningen. En ändamålsenlig terminsförläggning skulle för andra ârskursens vidkommande vara från slutet av juli till slutet av april påföljande år. Betr. första årskursen saknas anledning att företa någon omdisponering. Årskurs 1 skulle enligt detta förslag omfatta 43 veckor och årskurs 2 37 veckor. Detta skulle inte innebära någon ändring av den totala lästiden på jordbrukslinjen. Termin och skördeperiod kommer då i större utsträckning än för närvarande att sammanfalla. Argument kan naturligtvis anföras mot en läsårsomläggning, som medför att jordbruksutbildningen skulle få en från gymnasieskolan i övrigt avvikande årsrytm. Att jordbruksnäringen i högre grad än någon

152 Yrkesutbildning

annan sektor är präglad av säsongföreteelser i arbetsuppgifternas karaktär och omfattning, bör i sammanhanget vara ett betydelsefullt argument.

Utbildningstiden Frågan om bl. a. utbildningstidemas längd i gymnasieskolan kommer att i annat sammanhang behandlas av den tidigare nämnda utredningen om den gymnasiala utbildningen. Förslag till några säråtgärder för jordbrukslinjens eller trädgårdskursens del har vår utredning inte funnit vara påkallade.

5.9.4 Jordbruks- och trädgärdsutbildningens dimensionering

i gymnasieskolan

Inom utredningen har framtagits en beräkning av rekryteringsbehovet av personal till jordbruksnäringen. Den årliga nyrekryteringen av heltidsan- ställda har - med betydande reservationer angetts omfatta mellan 2 000 och 3200 personer. Därtill kommer rekryteringen till vissa serviceyrken inom jordbruket. Den årliga rekryteringen till trädgårdsnäringen har uppskattats omfatta mellan 700 och l 000 personer, förutsatt att sektorns sysselsättning totalt inte kommer att minska. För utredningen är rekryteringen en av den centrala uppgifterna, som behandlats mera ingående i kapitlen 3 och 4. Här nämnda siffror får betraktas som preliminärt underlag för aspekter på frågan om yrkesutbildningens dimensionering. Avbytarutredningens förslag torde komma att medföra en ökning av denna verksamhet. Redan den utbyggnad som hittills skett har inneburit ökade utbildningsinsatser. l slutet av juni 1977 uppgick antalet ordinarie avbytare till omkring 350. Flertalet av dem har genomgått avbytarkurs eller har annan utbildning inom jordbruk. Avbytarnas utbildningsfrågor bör ägnas stor uppmärksamhet for att den kommande rekryteringen inte skall hämmas av bristande utbildningskapacitet. En återkommande fråga vid överläggningama har gällt relationerna mellan jordbruksnäringens behov av att rekrytera arbetskraft och yrkesutbildningens omfattning. En annan viktig fråga gäller fördelningen av utbildningskapaciteten mellan olika former av yrkesutbildning: i vilken mån utbildningskapaciteten skall reserveras för utbildningar som rekryterar elever huvudsakligen från grundskolan (jordbrukslinje resp. tvåårig trädgårdskurs), och i vilken mån för studievägar som till betydande del utnyttjas av elever som redan har en anknytning till de berörda näringarna (de grundläggande yrkeskurserna samt vidareutbildning). Det finns olika uppfattningar om vilka faktorer som skall avgöra utbildningens dimensionering. En uppfattning är att det är näringens behov av skolad arbetskraft, som skall bestämma utbildningens omfattning. Detta anses naturligt, bl. a. mot bakgrund av att personer, som skaffat sig en speciell utbildning, också vill kunna utnyttja denna i sin yrkesutövning. Lantarbetareförbundet har i sin initialskrivelse av den 15 augusti 1973 anfört synpunkter, vilka i direktiven för vår utredning återges sålunda: ”Utbildningen inom gymnasieskolan måste emellertid enligt skrivelsen anpassas bättre till nyanställningsbehovet om den skall kunna leda fram till fast anställning för de utbildade.”

Yrkesutbildning

Här anges alltså att utbildnings- och rekryteringskapacitet har ett direkt samband. En nedskärning av utbildningens omfång antages medföra förbättrade anställningsmöjligheter för den minskade kadern av utbildade. Från denna utgångspunkt anses enligt lantarbetareförbundet en arbetsmarknadsoch utbildningspolitiskt försvarlig linje vara en begränsning av antalet elever på gymnasieskolans jordbrukslinje, för att - som det sagts i vissa sam- - undvika manhang överutbildning. Skogs- och lantarbetsgivarförbundet har framhållit, att det inte är den unga, yrkesutbildade arbetskraften som i första hand råkar ut för arbetslöshet. 1 den mån denna grupp söker arbete står sådant också i regel till förfogande. Trots minskat antal sysselsatta föreligger även i framtiden rekryteringsbehov. Enligt förbundet gäller inte minskningen av arbetstillfällen sådana arbetsplatser där yrkesutbildad arbetskraft behövs. Inriktningen av jordbruks- och skogsbrukspolitiken med krav på yrkesutbildning för nyetablerade företagare eller som villkor för statlig stöd måste även beaktas vid den framtida bedömningen av utbildningskapaciteten. En annan väsentlig synpunkt, som måste beaktas i samband med kapacitetsfrågan, är om utbildningen har en omfattning som svarar mot utbildningsbehovet sådant detta återspeglas i ungdomens efterfrågan på utbildningsplatser. Situationen har under senare år karakteriserats av att antalet sökande till jordbmkslinjen i gymnasieskolan dubbelt överstiger antalet utbildningsplatser. En viss mindre marginal (ca 7 %) av icke utnyttjade elevplatser på jordbrukslinjen har under de senaste åren förelegat av lokala och organisatoriska skäl. Denna marginal är nu enligt uppgift från skolöverstyrelsen på väg att försvinna. Principiella frågor kring gymnasieskolans dimensionering i förhållande till efterfrågan på utbildning kontra arbetskraftsbehovet har 1977 behandlats av riksdagen i samband med propositionen om samordnad sysselsättningsoch regionalpolitik (prop. 1975/ 1976:211). I propositionen slås fast, att ”ett centralt mål för ungdomsutbildningen är individens rätt till fritt vald utbildning inom ramarna för samhällets resurser. - individens rätt att välja utbildningsinriktning bör på allt sätt värnas. Samtidigt är det emellertid angeläget att detta val kan ske mot bakgrund av en realistisk uppfattning om de regionala sysselsättningsmöjlighetema efter fullgjord utbildning.” Även om behovet av arbetskraft och efterfrågan på utbildning bör vara de viktigaste faktorerna att vägas in, när det gäller att komma fram till en lämplig dimensionering av yrkesutbildningen inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, vill utredningen peka på några ytterligare förhållanden som har betydelse i sammanhanget. Man bör vara medveten om att det finns en rad andra ”avnämare av de utbildade än jordbruksnäringen. Bland dessa andra kan nämnas universitetsutbildningen - inom eller utom jordbrukssektom - lantbrukets olika organisationer och dess ekonomiska föreningsrörelse, den kommunala fritidssektorn m. fl. Utbildningen inom jordbruksoch trädgårdsnäringen anses dessutom - i likhet med andra längre yrkesutbildningar i gymnasieskolan - vara av den allmänna kvalitet och ha sådant innehåll att den öppnar sysselsättningsmöjligheter också inom andra delar av näringslivet. Många elever fortsätter eller börjar efter skolans slut att arbeta som medhjälpare i familjeföretagen. Vidare måste man räkna med att ett antal av dem som lämnar skolan inte omedelbart därefter övergår

154 Yrkesutbildning

till yrkesarbete eller till annan utbildning; av skilda skäl föredrar de att stanna utanför både arbetsmarknaden och fortsatta studier. Slutligen har i detta sammanhang ytterligare ett par synpunkter diskuterats. Bl. a. har framförts att om antalet elever på jordbrukslinjen väsentligt utökas, skulle detta medföra arbetslöshetsrisker för dem som redan är yrkesverksamma inom näringen. De bättre utbildade skulle tränga undan dem som är mindre kvalificerade. En ytterligare negativ omständighet i sammanhanget skulle vara att utbildningen i sin nuvarande utformning drar med sig ett behov av praktikplatser för utbildning. Det har uttryckts farhågor för att detta skulle leda till en konkurrens om arbetstillfällena mellan dem som regelmässigt är knutna till jordbruks- och trädgårdsnäringen och praktikantema. Det kan påpekas, att sysselsättningsutredningen i betänkandet ”Arbete åt alla” observerat frågeställningen och uppgett sig senare skola återkomma till densamma. Mot bakgrund av de ovan redovisade Synpunkterna anser utredningen att det föreligger skäl för en utvidgad, ev. återkommande undersökning av sysselsättningsförhållandena för de från jordbrukslinjen och den tvååriga trädgårdskursen utexaminerade eleverna. I vilken utsträckning resultaten av undersökningarna skall påverka dimensioneringen av utbildningen bör bedömas mot bakgrund av bl. a. sysselsättningssituationen inom näringen. Undersökningarna bör om möjligt genomföras i samverkan med berörda arbetsmarknadsparter för att få en bred och aktuell anknytning till näringen. Det är emellertid inte fråga om att beakta förhållandena endast på kort sikt. Utbildningsbehov och utbildningskapacitet måste relateras också till näringens långsiktiga efterfrågan på skolad arbetskraft. Möjligheterna att ta fram säkra prognoser är dock begränsade på grund av bristande statistik betr. jordbruksnäringens sysselsättningsförhållanden. Som tidigare nämnts, anser vår utredning att yrkesutbildningen inom jordbruks- och trädgårdsnäringen även framdeles skall anordnas dels som tvåårig utbildning för elever som kommer direkt från grundskolan, dels som specialkurser avsedda för redan inom näringen yrkesverksamma personer. Beträffande jordbruksutbildningen rekommenderar utredningen en i stort sett bibehållen utbildningskapacitet, men anser att utrymme bör finnas för erforderliga kompletteringar av denna utbildning, huvudsakligen inom ramen för den förefintliga skolorganisationen. För jordbrukslinjen bör detta innebära en i stort sett oförändrad intagningskapacitet om man bortser från det utbildningsbehov som kan uppstå i samband med utbyggnaden av avbytarverksamheten. Däremot bör möjlighet finnas att i erforderlig omfattning utvidga specialkurserna för att tillgodose efterfrågan på utbildning för de sysselsatta inom jordbruket. Vid avvägningen av kapaciteten för de grundläggande yrkeskursema som är avsedda för personer, som redan har en viss anknytning till näringen, bör de blivande elevernas efterfrågan på utbildning i första hand vara vägledande. Målet bör vara att alla som uppfyller inträdesvillkoren för specialkursema - dvs. har yrkesverksamhet inom jordbruket av minst l l/2 resp. 5 år - och som önskar yrkesutbildning, skall inom rimlig tid kunna erbjudas utbildningsplats. I samband med avvecklingen av 20-veckorskursen inom jordbruk bör

Yrkesutbildning 155

de utbildningsresurser som därvid blir lediga omfordelas i första hand till 40-veckorskursen. Antalet elevplatser på 10-veckorskursen har överstigit antalet sökande de senaste åren. Det är dock viktigt att den kortare kursen också finns tillgänglig med tanke på äldre sökande för vilka 40-veckorskursen av olika anledningar ter sig för lång. Beträffande trädgårdsutbildningens dimensionering anser utredningen den i skolöverstyrelsens långtidsplanering föreslagna utökningen av intagningen till den tvååriga kursen med 100 platser fram till början av 1980-talet vara motiverad. Resterande kapacitet bör utnyttjas för den grundläggande trädgårdskurs om 20 veckor, som utredningen föreslagit förlängd till 40 veckor. Likaså kan möjligheten att anordna kortare utbildning för trädgårdsarbete inom gymnasieskolan - alternativt inom arbetsmarknadsutbild- ning eller kommunal vuxenutbildning övervägas. Dimensioneringen av kurser för vidareutbildning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen har inte föranlett några ändringsförslag inom utredningen. Elevernas intresse, liksom de utbildningsbehov som uppstår inom näringen till följd av metodutveckling, utökad avbytarverksamhet m. fl. faktorer, bör vägas in när omfattningen av vidareutbildningen beslutas.

Utbildningens lokalisering Frågan om hur utbildningen skall lokaliseras har inte varit föremål för några ingående överväganden inom utredningen. Den kan anses innehålla två moment: tillskapande av nya skolor med jordbruks- och trädgårdsutbildning och omlokalisering av redan existerande enheter. I olika andra avsnitt av redovisningen för utbildningen har anförts synpunkter som pekar hän mot oförändrade förhållanden i båda här nämnda avseenden. Men frågan behöver något utvecklas. Antalet sökande till jordbrukslinjen varierar väsentligt inom olika regioner. Denna omständighet skulle kunna utgöra en anledning till omdisponering av utbildningsresursema. Men det är andra omständigheter - exempelvis näringsmässiga och ekonomiska - som betingar länsplaceringen av de 35 gymnasieskolorna med jordbrukslinje. Situationen inom trädgårdsområdet är mera komplicerad. Trädgårdsutbildning inom gymnasieskolan förekommer i dag endast i tio län, vilket i praktiken innebär att det är ungdomar främst i dessa län som söker till utbildningen. Om man önskar ge eleverna i olika regioner samma valmöjligheter i fråga om yrkesutbildning, borde trädgårdsutbildningen erbjudas i ett ökat antal län. Mot detta kan anföras att även en betydande del av näringen - främst odlingssektom - är starkt koncentrerad till vissa delar av landet. Enligt utredningens uppfattning finns dock anledning att kontinuerligt beakta utvecklingen för att finna den mest ändamålsenliga lokaliseringen av utbildningen med hänsyn till näringens efterfrågan på arbetskraft och elevernas efterfrågan på utbildningsplatser. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att liksom hittills i samverkan med olika berörda intressenter bevaka hithörande frågor.

156 Yrkesutbildning

5.9.5 Rekrytering till utbildning inom gymnasieskolan Studie- och yrkesorientering Som redovisats i avsnittet om elevrekryteringen (5.5) har intresset för jordbrukslinjen stigit från år till år sedan läsåret 1971/72. Denna tendens tycks fortsätta. Efterfrågan på kapacitet i form av grundutbildning genom specialkurser är däremot relativt sett mindre. Samma gäller även vidareutbildning inom jordbruk där, med undantag för enstaka kurser, samtliga behöriga sökande har kunnat erbjudas utbildningsplats. Inom trädgårdsområdet finns inte samma sökandeöverskott. Visserligen har antalet ”samtliga sökande” till den tvååriga trädgårdskursen varit större än antalet platser, men många har sökt trädgårdsutbildning i andra hand. Därför har det på vissa orter snarare varit problem med för få sökande än med för många. Inom vidareutbildning är situationen ungefär densamma; samtliga behöriga sökande kan i regel få utbildningsplats. Det finns en rad olika faktorer som spelar roll vid ungdomarnas val av utbildningens inriktning. Över huvud taget har intresset for praktiska utbildningar blivit allt mera markerat. Detta kan delvis hänga samman med en viss tveksamhet om värdet av teoretiska studier. vilket troligen är ett resultat av de problem på arbetsmarknaden som vissa grupper av tekniker, naturvetare, samhällsvetare m. fl. mötte för några år sedan. Därtill kommer de nya bestämmelserna om behörighet och urval till högskolan fr. o. m. 1 juli 1977. Även utbildning på de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan kan i fortsättningen ge allmän behörighet till högskolestudier. S. k. återkommande utbildning har också blivit vanligare och vetskapen om att kunna skaffa sig ytterligare utbildning längre fram kan medföra, att sådana elever, som tidigare hade sökt till en teoretisk utbildning, nu föredrar en yrkesinriktad linje. Alla yrkesinriktade utbildningar inom gymnasieskolan efterfrågas dock inte i samma utsträckning. Utredningen kan därför inte helt bortse från att en del ungdomar kanske väljer jordbrukslinjen mot bakgrund av ofullständiga kunskaper om vart utbildningen leder. Många elever önskar att skaffa eget jordbruk, utan att känna till att möjligheterna är begränsade. Utredningen vill därför betona vikten av att eleverna får en mångsidig och objektiv bild av förhållanden och utvecklingstendenser inom jordbruks- och trädgårdsnäringen i samband med sitt studie- och yrkesval. Det har redan påpekats, att många av de äldre sysselsatta inom näringen ofta saknat möjligheter att få en skolmässig allmän yrkesutbildning. Enligt utredningens mening är olika insatser för att tillgodose de redan sysselsattas utbildningsbehov därför angelägna. Uppsökande verksamhet, information om utbildningsmöjligheter samt motivationsskapande åtgärder bör vara en gemensam uppgift för berörda myndigheter och arbetstagare- och arbetsgivareorganisationer inom näringen.

Intagning av elever till utbildning Omkring hälften av eleverna på jordbrukslinjen kommer direkt från grundskolan. Ett mindre antal äldre elever utnyttjar också utbildningsmöjlighetema på jordbrukslinjen. I de flesta fall deltar dock de äldre eleverna i olika

Yrkesutbildning

specialkurser. De har ofta en lång tids anknytning till jordbruket utöver vad som krävs för intagning till utbildning. Utredningen har aktualiserat frågan, om de nu tillämpade intagningsbestämmelserna är de mest ändamålsenliga, sett från näringens, yrkesutbildningens och elevernas synpunkt. Det har uttalats vissa farhågor för att elevernas motiv för val av yrken inom jordbruksnäringen liksom näringens intressen skulle ha kommit i bakgrunden vid elevintagningen. Eftersom antalet sökande till jordbrukslinjen vida överstiger antalet disponibla elevplatser, blir i första hand sökande med de bästa avgångsbetygen från grundskolan antagna. Elevurvalet blir alltså positivt i den meningen, att de antagna har en hög medelnivå på sina betyg. Detta kan från vissa synpunkter anses vara önskvärt. Yrkesarbetet inom jordbruket tenderar att bli alltmera komplicerat och ställer därför större krav på teoretiska kunskaper hos sina utövare än tidigare och på deras fönnåga att tillgodogöra sig infonnation och vidareutbildning. Flera skäl synes tala för att uppfattningen är riktig. För utredningen står det klart att de teoretiska kvaliñkationerna bör vägas mot de meriter, som tidigare yrkeserfarenheter innebär och mot förutsättningarna för praktiska arbetsinsatser över huvud taget. Avvägningsfrågorna mellan kvalifikationskraven är väsentliga. En betydelsefull aspekt i sammanhanget är, om man redan genom urvalet av elever till utbildningen kan, i viss mån åtminstone, tillförsäkra näringen en mera stabil kår av yrkesverksamma, i första hand anställda personer. Det har framgått av t. ex. genomförda uppföljningsundersökningar bland jordbrukslinjens elever, att många av dem ämnar att så småningom övergå till annan verksamhet. Dessutom är intresset för vidareutbildning inom eller utom näringen mycket stort bland jordbrukslinjens elever. Detta torde medföra att många kommer att vidareutbilda sig till arbetsledande uppgifter eller till till näringen knuten rådgivningsverksamhet. Utredningen bedömer, att redovisade omständigheter motiverar vissa ändringar i de nuvarande intagningsbestämmelsema. Utredningen anser det lämpligt, att elevintagningen kompletteras med ett system, där föregående yrkesverksamhet inom jordbruket tillerkännes ett större meritvärde än vad som nu kan ske enligt bestämmelserna för praktikpoäng. Detta skulle kunna ske på så sätt, att förstagångssökande, som inte antagits p. g. a. för låga betygspoäng, vid ny ansökan andra året skulle kunna erhålla visst poängtillskott, om mellantiden, dvs. första året efter grundskolan, använts för kvalificerad och kontrollerbar arbetsinsats inom jordbruket. Förutsättningar för en objektiv värdering av praktiken måste skapas. Frågan om avvägning mellan de teoretiska och praktiska kvalifikationerna får ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra i samverkan med till näringen anknutna organisationer. Förslaget innebär en avvikelse från det generella systemet för elevintagning till gymnasieskolan. Dess förutsättningar och konsekvenser är inte helt lätta att bedöma. Med hänsyn härtill anser utredningen att en inte alltför begränsad tids- och regionmässig försöksverksamhet bör läggas till grund för ett definitivt beslut. Det har också från jordbrukarhåll anförts att tidigare anknytning till jordbruksnäringen, familjebakgrund etc. skulle kunna tillmätas värde vid intagning till gymnasieskolan. Även om dylika omständigheter kan vara av

Yrkesutbildning

betydelse, anser utredningen dem vara närmast omöjliga att systematiskt väga in i samband med urvalet av elever. Sådana bedömningar torde kunna förekomma vid intagning via den fria kvoten, om intagningsnämnden anser vägande skäl föreligga därtill.

5.9.6 Samordning av utbildningsinsatserna för vuxna elever

l avsnitt 5.7.5 har redogiorts for ett forslag for samordnade utbildningsinsatser och trädgårdsnäringen. Förslaget berör i forsta inom jordbrukshand utbildningar som är avsedda for vuxna utbildningssökande. En särskild utredningsgrupp har utformat förslaget på uppdrag av den till arbetsmarknadsstyrelsen knutna arbetsgruppen for jordbruks- och trädgårdsnäringen. Vår utredning ansluter sig till de lämnade förslagen, som i korthet innebär följande. På det regionala planet bör lantbruksnämndemas programnämnder få uppgiften att samordna planeringen av fortbildningsinsatser inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Information om utbildningsutbudet som vänav samtliga kursanordnare inom der sig till vuxna bör lämnas gemensamt länet. Utbildningssökande som inte är berättigade till utbildningsbidrag skall kunna en vakant vid speciellt anordnade AMS/SÖutnyttja elevplats kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Uttagning av sådana elever skall ske i samverkan mellan länsarbetsnämnd och lantbruksnämnd. Deltagare erhåller från lantbruksnämnden premier vilkas belopp motsvarar lägsta utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Det är också angeläget att samarbetet mellan lantbruksnämnder, länsarbetsnämnder och gymnasieskolans huvudmän utvecklas i frågor som rör fortbildningsverksamheten inom de aktuella näringama. På detta sätt kan bättre resultat nås i fråga om information och resursutnyttjande. Riktför en sådan samverkan bör utarbetas av de berörda centrala mynlinjer dighetema.

sou 1978:29 159

6 -

Arbetslösheten inom struktur

näringen

och

omfattning

6.1 Arbetslösheten - allmänna

några synpunkter

I betänkandets båda forsta kapitel har redovisats uppgifter om jordbruksnäringens struktur och arbetskraftsförhållanden. I kapitel 4 har getts motsvarande redogörelse för trädgårdsnäringen. Det är mot nämnda bakgrund som frågor om arbetslöshet och undersysselsättning bör beaktas. Det föreligger en rad omständigheter, som medför att bilden av arbetslösheten betr. speciellt jordbruket avviker från den, som dominerar inom näringslivet och på arbetsmarknaden generellt. Till dessa särdrag hör bl. a. det starka beroendet av årstidsanknutna säsongväxlingar och en, med avseende på begreppet yrkesställning, annorlunda fördelning av de sysselsatta, med ett väsentligt större inslag av egna företagare och medhjälpande familjemedlemmar än av anställd arbetskraft. Under de senaste åren - främst under den tid vår utredning varit verksam - har arbetslösheten i landet dels blivit av större omfattning och fått en mera långvarig karaktär, dels fått ett ökat inslag av vissa personkategorier inom eller på väg till arbetsmarknaden (ungdom, kvinnor och äldre). Dessa drag har konstaterats gälla också inom jordbruks- och trädgärdssektorn. Men där utgör fortfarande den av säsongväxlingar betingade arbetslösheten det relativt mest betydande inslaget; speciellt är detta märkbart betr. den kvinnliga arbetskraften. Hur förhållandena kommer att gestalta sig i framtiden är inte lätt att bedöma. svårigheterna att mäta och redovisa arbetslöshetens omfattning kommer - med hänsyn till näringens struktur och arbetskraftens sammansättning - att tills vidare bestå.

6.2 Om arbetslöshet i utredningens direktiv m. m.

I direktiven har som en första uppgift för de sakkunniga angivits, ”att kartlägga den nuvarande sysselsättningssituationen inom lantbruksnäringen”. I tidigare kapitel har i anslutning härtill redogiorts for näringens struktur och arbetskraftsforhållanden. Bilden av dessa måste emellertid kompletteras på olika sätt och därvid utgör enligt utredningens bedömning arbetslösheten och av denna föranledda åtgärder väsentliga element. I detta och de två närmast följande kapitlen koncentreras uppmärksamheten på arbetslöshetsfrågoma.

160 Arbetslösheten inom näringen

Några av de grundläggande problemen i detta sammanhang presenteras i direktiven på nedan angivet sätt:

”Den snabba takten i jordbrukets rationalisering och därav följande minskning i antalet arbetstillfällen har bl. a. lett till en ökad arbetslöshet inom näringen. Från år 1961 och fram till år 1973 steg sålunda årsmedeltalet av andelen arbetslösa medlemmar i lantarbetarnas erkända arbetslöshetskassa från 1,5 till 4.4 %. Samtidigt minskade medlemsantalet i kassan från ca 24000 till ca 12000. Inom jordbruket föreligger dessutom särskilda svårigheter att hålla sysselsättningen uppe till följd av säsongvariationerna i verksamheten. Under sommarhalvåret är behovet av arbetskraft större och tillfällig personal behövs. Under vinterhalvåret däremot minskar personalbehovet. Därvid uppstår svårigheter att finna sysselsättning för de arbetstagare som vill stanna kvar i yrket. Dessa svårigheter har ökat under senare år vilket bl. a. beror på att tillgången på lämpliga kompletteringsarbeten har minskat och på att produktionsinriktningen. särskilt i slättbygderna har ändrats från animalieproduktion till växtodling. Andelen arbetslösa medlemmar i lantarbetarnas arbetslöshetskassa var sålunda under de tre första månaderna år 1973 ca 9 % mot 4,4 % i genomsnitt för hela året.”

Som i inledningen till betänkandet omnämnts utgjorde en skrivelse, daterad den 15 augusti 1973, till cheferna för inrikes- och jordbruksdepartementen frân Svenska lantarbetareförbundet och dess arbetslöshetskassa en av antill att vår utredning tillsattes. I nämnda skrivelse anfördes ledningarna arbetslösheten bland de anställda inom bl. a. följande ang. näringen: Arbetslösheten i Lantarbetamas Erkända Arbetslöshetskassa (Leak) har under senaste tioårsperioden ständigt ökat. Årsgenomsnittet enligt AMS mittmånadsräkningar uppgick för 1972 till 4,8 96. Motsvarande tal för 1962 var 1.8 %. Det s. k. E-värdet i kassan var under försäkringsåret 1961/62 endast 5,33 dagar men utgjorde för försäkringsåret 1971/72 hela 11,55 dagar. Även ersättningstidens längd per medlem och kassaersättning har ökat. Den var 54,9 dagar 1961/62 mot 62,3 dagar för senaste försäkringsår. Arbetslösheten har sålunda inte bara ökat i omfattning. Även arbetslöshetens längd har ökat.

Arbetslösheten har sålunda varit omfattande och för många därav drabbade mer eller mindre regelbundet återkommande. Detta framhäver till viss del att jordbruksarbetet alltmera får karaktär av säsongarbete. Det finns tydliga tendenser till utsträckfasta anställningar ning av säsongarbetet till grupper av arbetare, för vilka tidigare dominerat.” Arbetslösheten inom lantbruksnäringen hade emellertid också uppmärksammats i andra sammanhang. Sålunda hade inom arbetsmarknadsstyrelsen en undersökning av lantarbetarnas säsongarbetslöshet och utarföretagits därmed. Till denna undersökning, betats vissa förslag till åtgärder i samband benämnd ”Lantarbetarnas säsongarbetslöshet”, som av styrelsen överlämnades till den 7 februari 1972, refererade för övrigt inrikesdepartementet lantarbetareförbundet i sin ovannämnda skrivelse. var det främst de egentliga lantarbetarnas arbets- I styrelsens utredning löshet som uppmärksammades och då isynnerhet deras säsongarbetslöshet. med trädgårdsanläggning (markbyggnad) och träd- Men även andra grupper, gårdsodling sysselsatta, omnämndes. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag har i sin tur av arbetsmarknadsdeparoch inom denna kommit att utgöra ett tementet tillställts vår utredning

Arbetslösheten inom näringen 161

viktigt underlag för dess överväganden främst beträffande den kontanta stödverksamheten vid arbetslöshet. l fråga om sysselsättningens och arbetslöshetens omfattning anfördes i utredningen om lantarbetarnas säsongarbetslöshet följande uppgifter. Antalet anställda inom jordbruket har under åren 1958-1968 minskat med nära 50000 personer. Flertalet anställda fanns år 1968 vid enheter med över 50 hektar åker. För många av dem som lämnat sina anställningar inom jordbruket har omställningen underlättats av den förda arbetsmarknadspolitiken. En geografisk och yrkesmässig rörlighet har stimulerats genom bidrag till de arbetssökande vid flyttning samt genom anordnande av utbildning och bidrag till densamma. Trots detta har antalet arbetslösa

lantarbetare ökat. Årsmedeltalet, avseende arbetslösa kassamedlemmar,

ökade från knappt 300 år 1965 till nära 500 år 1970. Arbetslösheten är till övervägande del säsongmässig. Under försäkringsåret 1969/70 uppgick arbetslöshetskassans utgifter till omkring S miljoner kronor. Därav utbetalades 4 miljoner under månaderna december-april. I utredningsdirektiven hänvisas vidare till en rapport, benämnd Sysselsättning och arbetslöshet inom jordbruket jämte förslag till åtgärder”. Rapporten hade utarbetats av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen och fárdigställts i mars 1974. I gruppen ingick representanter för arbetsmarknadsoch lantbruksstyrelserna, Lantbrukarnas riksförbund samt berörda arbetsmarknadsparter. I rapporten anföres bl. a., att svårigheter föreligger att mäta arbetslösheten, då flertalet sysselsatta inom näringen är egna företagare eller räknas till kategorin medhjälpare. Den nuvarande arbetslöshetsstatistiken ger inte något säkert mått på arbetslösheten annat än för gruppen anställda. Inte heller inom lantarbetarnas arbetslöshetskassa är de inom det egentliga jordbruket sysselsatta klart avgränsade från övriga medlemmar. Den största gruppen arbetslösa utgöres periodvis och i vissa delar av landet av trädgårdsarbetare. I det ovan åberopade underlagsmaterialet har inte alla fakta och förhållanden i samband med arbetslösheten inom näringen ägnats uppmärksamhet i samma utsträckning. Frågor om jordbruket och lantarbetarna dominerar medan trädgårdsodling och markbyggnad och inom dessa sektorer sysselsatta berörs endast i förbigående. Detsamma gäller i fråga om andra kategorier i näringen sysselsatta än anställda, nämligen företagarna och deras familjemedlemmar. Även betr. de båda här senast nämnda grupperna råder exempelvis årsvariationer i fråga om sysselsättningsgraden. Men vid dämpningar i detta sammanhang talar man ofta inte om arbetslöshet i detta ords vedertagna betydelse. I stället används ibland begreppet ”undersysselsättning”, vilken term förekommer i vissa statistiksammanhang men dock inte synes vara mera distinkt innehållsmässigt definierad.

6.3 Arbetslöshetsbegreppet i lagar och statistiska serier

_De speciella struktur- och sysselsättningsförhållanden, som råder inom lant-

bruksnäringen, motiverar att man närmare försöker pröva och redovisa också

162 Arbetslösheten inom näringen

frågor om arbetslöshet och undersysselsättning. Det är angeläget att fastställa, om dessa företeelser här uppvisar några särdrag och i anslutning därtill påkallar särskilt utfonnade åtgärder. Nedan redovisas därför försök att innehållsbestämma företeelserna arbetslöshet och undersysselsättning inom näringen. Därvid bör observeras att faktorerna dels har en mera arbetsmarknadsmässig anknytning, dels är innehållsbestämda i olika administrativa sammanhang. Underlag för den koncentrerade redogörelsen i föreliggande avsnitt har hämtats från i huvudsak två områden, nämligen de lagar och förordningar, som reglerar samhällets åtgärder i samband med arbetslöshet, samt de olika statistiska redovisningarna för företeelsernas omfattning och förändringar. I bl. a. offentliga utredningar och i material från berörda arbetsmarknadsorganisationer har därutöver arbetslöshetsproblemen beskrivits och avgränsats på varierande sätt.

1. Lagar och förordningar a. Arbetsmarknadskungörelsen (SFS 1966:368, med ändringar) Allmänna förutsättningar för arbetslöshetshjälp: 72 § Arbetslöshetshjälp får, om annat ej följer av andra stycket meddelas arbetslös som 1) fyllt 16 men ej 65 år, 2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, 3) är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, 4) icke kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och för vilken icke heller annan åtgärd lämpligen kan vidtagas för att underlätta hans placering i sådant arbete, 5) behöver sådan hjälp på grund av arbetslöshet som varat mins: fem arbetsdagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp gjordes (karenstid). I särskilda fall får arbetslös som fyllt 65 år meddelas arbetslöshetshjälp.

I kungörelsens här återgivna 72§ anges de allmänna förutsättningarna för arbetslöshetshjälp, vilket indirekt medger en definition av begreppet arbetslös”. Arbetslöshetshjälpen är enligt kungörelsen inte begränsad till endast kategorin anställda. Även andra grupper sysselsatta, exempelvis företagare, som uppfyller angivna villkor för hjälp, är berättigade att få del av densamma. För lantbruksnäringens vidkommande är detta en betydelsefull faktor, när det gäller att konkret utforma och anpassa åtgärderna efter föreliggande behov. (Om också personer, som reellt och formellt kan betecknas som ”undersysselsatta”, skall ha möjligheter att utnyttja hjälpen, är en fråga som är av betydande intresse för näringens vidkommande.) Genom arbetsmarknadskungörelsen regleras arbetsmarknadsvercets uppgifter bl. a. i samband med arbetsfönnedling, arbetsmarknadsutbildning, rörlighetsbefrämjande åtgärder och stödformer för handikappade personer. I

Arbetslösheten inom 163 näringen

det särskilda avsnittet, som benämns ”arbetslöshetshjälp”, redovisas bestämmelser om beredskapsarbete, arkivarbete och musikerhjälp. Däremot finns i kungörelsen numera inte uppgifter om någon form av kontant stöd» verksamhet.

b. Lag om arbetslöshetsförsäkring. (SFS 1973:70 med ändringar)

Allmänna villkor för rätt till ersättning: 4§ Ersättning vid arbetslöshet tillkommer Försäkrad som l. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, 2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan, 3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, 4. icke kan erhålla lämpligt arbete. Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

Lagen innehåller, i likhet med arbetsmarknadskungörelsen, bestämmelser, som kan anses medverka till att definiera själva arbetslöshetsbegreppet. Det primära villkoret för rätt till ersättning är medlemskap i en arbetslöshetskassa. Men därutöver tillkommer, som framgår av den ovan citerade fjärde paragrafen, en rad ”allmänna villkor för rätt till ersättning”. På väsentliga punkter sammanfaller, som framgår av de återgivna texterna, villkoren i arbetsmarknadskungörelsen och i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Detta gäller bl. a. kraven på arbetsförhet, på viljan och förmågan att åtaga sig erbjudet arbete samt på att vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Arbetslöshetsförsäkringen har hittills huvudsakligen omfattat den anställda arbetskraften. Lagen anger emellertid också under vilka förutsättningar en företagare kan anses vara arbetslös. Med hänsyn till fördelningen av de yrkesverksamma inom jordbruket i fråga om yrkesställning, är detta en punkt som utredningen ansett böra ägnas uppmärksamhet åt.

c. Lag om kontant arbetsmarknadsstöd (SFS 1973:371) med ändringar) Denna stödform, ofta förkortat benämnd KAS, började tillämpas år 1974. Genom densamma lämnas ekonomiskt bidrag till arbetslösa personer utanför arbetslöshetsförsäkringen. Dessa har många gånger en mindre fast anknytning till arbetsmarknaden. De får genom villkoren för stödet i vidgad utsträckning fortlöpande kontakt med sysselsättningsmöjligheterna på öppna arbetsmarknaden. De i resp. lagar och förordningar angivna ”allmänna villkoren” för ersättning och stöd är i huvudsak sammanfallande. Paragraf 4 i lagen om KAS har följande lydelse - också här finns speciell anledning att observera vad som anföres betr. företagare.

164 Arbetslösheten inom näringen

Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd: 4§ Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som 1. har fyllt 16 år, 2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas, 4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, 5. icke kan erhålla lämpligt arbete. Företagare anses arbetslös när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

II. Arbetslöshetsstatistiken Statistiska uppgifter om arbetslöshet redovisas numera i tvâ offentliga fortlöpande serier, nämligen i statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) och genom arbetsmarknadsstyrelsens månadsvisa räkningar av arbetslösa medlemmar i erkända arbetslöshetskassor. De i nämnda sam-

manhang använda definitionerna på begreppet ”arbetslös” är följandel

Arbetslös enligt AKU. (Texten har här komprimerats.) Person, som under den aktuella mätveckan ej varit sysselsatt men 1 sökt arbete, 2 avvaktat återanställning i arbete frân vilket han varit permitterad utan lön, 3 avvaktat nytt arbete med början inom 30 dagar, 4 skulle sökt arbete om han inte varit tillfälligt sjuk.

Åldersavgränsningen för personerna i undersökningspopulationen är 16-74

år. - Person som haft avlönat förvärvsarbete minst en timme under mätveckan redovisas som sysselsatt.

Arbetslös enligt AMS -statistiken Medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som vid senaste kontakt med arbetsförmedlingen var arbetsför och berättigad till ersättning från sin arbetslöshetskassa. Kontakt med arbetsförmedlingen skall äga rum minst var fjärde vecka. - Någon lägsta åldersgräns finns inte, däremot en högsta, som inträder vid 65 år.

6.4 Om arbetslöshetens former

1Se Arbetsmarknadssta- Av fiera orsaker är det angeläget att försöka analysera och redovisa formerna tistisk årsbok 1976, tabell av arbetslöshet sådana som dessa kommer till synes inom lantbruksnäringen. 2.1l.1 (s. 133-134). Redan en översiktlig bild av förhållandena visar, att det råder betydande

Arbetslösheten inom 165 näringen

olikheter mellan å ena sidan exempelvis industrin och serviceverksamheten och å andra sidan jordbruket. Av förklarliga skälÅhar de större sektorerna kommit att dominera vid utformningen av arbetsmarknadspolitikens åtgärder. Antydda omständigheter har utredningen ansett motivera dels en kartläggning av arbetslöshetslörhållandena inom näringen, dels anpassning och utbyggnad av åtgärderna med hänsyn till de speciella behoven inom näringens arbetsmarknad. I detta kapitel har framställningen koncentrerats på redovisning för den rådande situationen. I två senare kapitel behandlas frågor om nu tillgängliga och föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärder. (Bl. a. utbyggnad av de sysselsättningsskapande medlen och en ny form för kontant sysselsättningsstöd.) Sveriges näringsliv och arbetsmarknad kännetecknas trots viss ensidighet i fråga om naturtillgångar och landets klimatiska förhållanden av en betydande bredd och differentiering. Härigenom har i regel förutsättningar förelegat att balansera tillgång och efterfrågan på arbetskraft och arbetstillfällen. Olika grenar av näringslivet har kunnat tjäna som kommunicerande kärl när det gällt utbud och behov av sysselsättningsmöjligheter. De positiva inslagen har dock inte alltid medgivit att arbetslöshet - under vissa perioder eller inom skilda näringsgrenar och regioner - kunnat undvikas. I regel har dock nedgångsperioderna varit av begränsad omfattning och likaledes deras verkningar bl. a. på grund av olika samhällsinsatser. Undantag från jämviktsbilden har tidigare utgjorts exempelvis av omfattande, konjunkturbetingade arbetslöshetskriser, som under 1900-talet återkommande drabbat vårt näringsliv eller vitala delar därav. En annan företeelse, som på avgörande sätt påverkat arbetskraftsfordelningen, är den omfattande överströmningen av sysselsatta mellan landsbygds-och stadsnäringarna. (Vad som för närvarande generellt händer betr. sysselsättningen inom vårt näringsliv ligger för nära i tiden för att verkningarna på något längre sikt för jordbrukets sysselsättning skall kunna bedömas och överblickas.) Det är knappast möjligt att ge en helt klargörande och systematisk totalbild av arbetslöshetens orsaker och verkningar. Men med hänsyn till betydelsen av att kunna skapa ändamålsenliga och tillräckligt omfattande motåtgärder för jordbruksnäringens vidkommande är det likväl av vikt att man försöker få en allsidig kännedom om de negativa företeelserna på arbetsmarknaden. Det ligger utom ramen för vår utrednings uppdrag att behandla generella aspekter på arbetslöshetsfrågorna. Det är deras anknytning till förhållanden inom lantbruksnäringen som här skall beaktas. Men företeelserna inom nämnda sektor kan inte renodlas. Därför får en kortfattad presentation av i allmänna arbetsmarknadssammanhang förekommande om aruppgifter betslöshetsformer och -terminologi anses vara berättigad. I större eller mindre utsträckning är dessa också aktuella betr. inom jordbruksnäringen sysselsatta personer. I detta sammanhang - liksom i flera andra - måste man vara medveten om att fördelningen av inom näringen sysselsatta personer på kategorierna företagare, anställda och medhjälpare ger speciella drag åt arbetslöshetsföreteelserna. I fortsättningen, och framförallt i samband med övervägandet av motåtgärder, är detta viktiga synpunkter.

166 Arbetslösheten inom näringen

En systematisering av arbetslöshetens orsaker kan vara av praktiskt värde, även om, som framhållits, bilden aldrig kan bli heltäckande och invändningsfri. Den nedan redovisade kortfattade översikten av orsakskomplexet svarar väsentligen mot en i hithörande sammanhang ofta presenterad indelning. 1 Individuella och personliga orsaker till arbetslöshet. 2 Omsättningsarbetslöshet. 3 Struktur- och rationaliseringsarbetslöshet. 4 Konjunkturarbetslöshet. 5 Säsongarbetslöshet. I samband med arbetslöshet inom lantbruksnäringen är det främst strukturoch säsongföreteelser som varit aktuella. Men också utslag av andra orsaker har kunnat noteras.

1 Av individuella, personliga anledningar betingad arbetslöshet Katalogen över hithörande orsaker kan göras omfattande. Motiven kan skifta inom olika näringsgrenar - det finns skäl att anta att utpräglade landsbygdsnäringar visar upp en annan bild än stadsnäringarna. De kan variera också med hänsyn till om det är fråga om redan yrkesverksamma personer eller sådana, som för första gången mera definitivt söker sig ut på arbetsmarknaden. (Här aktualiseras synpunkter ang. näringsgrenens behov av nyrekrytering och tillströmningen av ungdom med speciell intresseinriktning.) För det tredje är även yrkesställningen - som Företagare, anställd eller medhjälpare - en faktor som inverkar i fråga om risk för eller frekvens av arbetslöshet och undersysselsättning. Bland oftare förekommande slag av arbetslöshetsmotiv inom den individuella sektorn kan nämnas arbetshandikapp, ålder (här kan både för hög och för låg ålder ge utslag), bristande arbetserfarenheter, otillräckliga yrkeskunskaper samt lokal bundenhet. Psykologiska och olika former av ekonomiska skäl kan också föreligga. En svårbedömbar fråga är omfattningen inom lantbruksnäringen av arbetslöshet, betingad av individuella orsaker, och om förhållandena där avviker från den generella bilden. Det finns vissa skäl som talar för uppfattningen, att anknytningen till sysselsättningen inom den här aktuella sektorn är stabilare än inom många andra grenar.

2 Omsättningsarbetslöshet - mellan två anställningar, Härmed avses det - ofta kortvariga uppehåll som uppkommer när en person frivilligt eller utan eget förvållande lämnar ett arbete utan att i direkt anslutning därtill tillträda en ny anställning. Detta är en form av arbetslöshet, som det av flera skäl är svårt att undvika. Det är inte möjligt att exakt tids- och lokalmässigt anpassa utbud och efterpå arbetstillfällen till varandra. (En effektiv arbetsförmedling har en frågan betydelsefull uppgift i detta sammanhang.) För lantbruksnäringens del torde här nämnda form av arbetslöshet vara av relativt betydelse. Rörligheten mellan arbetsplatserna är inom begränsad

Arbetslösheten inom näringen 167

denna näring säkerligen väsentligt lägre än inom exempelvis industrin eller stadsnäringarna i gemen. Å andra sidan kan de säsongmässiga variationerna vad gäller efterfrågan på arbetskraft medföra att av andra orsaker betingade perioder av sysslolöshet förlänges. Om företagare inom lantbruksnäringen kan hamna i en situation,som i princip är jämförbar med omsättningsarbetslöshet, är mera tveksamt. Om man av olika skäl lämnar - eller nödgas lämna - sitt företag, har man emellertid inte alltid haft möjligheter att planera och förbereda ett nytt förvärv av egendom eller ett nytt arrende på sådant sätt, att en tidslucka kan undvikas.

3 Struktur- och rationaliseringsarbetslöshet Denna form av arbetslöshet uppkommer i regel som konsekvens av långvariga och djupgående förändringar av arbetsförutsättningarna inom ett näringsområde. För jordbrukets vidkommande har omvandlingen, sedd i ett längre perspektiv, varit mera omfattande än i fråga om kanske varje annan näringsgren. I samband därmed har regionmässigt och temporärt arbetslöshet gjort sig mer eller mindre starkt kännbar. Men strukturförändringarna betingades till en del av orsaker, som kan anses utgöra motsatsen till arbetslöshet, nämligen brist på arbetskraft. Den omfattande arbetskraftsutvandringen från jordbruksnäringen berodde till en inte ringa del på att där yrkesverksamma personer - både företagare och anställda - efter eget fritt beslut sökte sig till näringsområden, som bedömdes kunna ge bättre sysselsättnings- och utkomstmöjligheter. (Jfr också orsakerna till den tidigare emigrationen till främst Nordamerika.) Den genomgripande strukturomvandlingen inom näringen hänför sig väsentligen till tidigare perioder. Under de senaste båda decennierna har förändringar av nämnda slag varit av begränsad omfattning. De kan inte jämföras med verkningarna som uppstår, när t. ex. en industribransch eller en stor företagsenhet nödgas radikalt begränsa eller lägga ner sin verksamhet. Flertalet enheter inom näringen, vilka hamnar i en nedläggningssituation eller upphör att vara självständiga företagsenheter, är relativt små och saknar ofta anställd personal. Undantag kan noteras främst vid övergång från animalieproduktion till enbart vegetabilisk drift eller inom trädgårdsnäringen. Även i fortsättningen kan strukturförändringar inom näringen leda till temporär och regionmässig brist på syssesättning. Genom att processen i regel försiggår successivt har man dock numera vissa förutsättningar att begränsa arbetslösheten, bl. a. genom åtgärder för arbetskraftens geografiska omflyttning eller omskolning till andra yrkesområden. En med strukturarbetslösheten jämförbar företeelse är den som ibland benämns rationaliseringsarbetslöshet. Den kan orsakas av en ökad insättning av maskiner i driften, omläggning av produktionen, exempelvis från vegetabilieproduktion till animaliedrift, eller sammanläggning av företagsenheter. Man kan med fog hävda, att strukturförändringar och rationaliseringsåtgärder länge varit de dominerande orsakerna till begränsningen av sysselsättningsmöjligheterna inom jordbruksnäringen. Men bägge de nämnda fö-

168 Arbetslösheten inom näringen

reteelserna får numera - inom ramen av en sysselsättningsmässigt krympt näring - anses ha marginell betydelse för växlingarna i fråga om arbetslöshet och arbetskraftsbehov.

4 Konjunkturarbetslöshet

Frågan om konjunkturernas betydelse för sysselsättningen inom jordbruksnäringen är komplicerad. Det saknas en närmare analys av problemet och en över någon längre period spännande undersökning ang. konjunkturvariationernas betydelse for sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer inom näringen. (Nedan redovisas jämförande siffror avseende lantarbetarnas arbetslöshetskassa och kassor med klart uttalade konjunkturpåverkningar.) Konjunkturdämpningarna torde sannolikt i mindre grad ha influerat på jordbruksproduktionens storlek och därmed inte heller på omfattningen av sysselsättningen. En allmän eller partiell nedgång i ekonomin påverkar i första hand utrikeshandeln och vissa industrigrenar, men i regel i mindre mån efterfrågan på nödvändighetsvaror, exempelvis livsmedel.

5 Säsongarbetslöshet

Under senare år har det för lantbruksnäringens vidkommande främst varit den säsonganknutna arbetslösheten, som myndigheter och arbetsmarknadsparterna kommit att ägna uppmärksamhet åt. Detta förhållande markeras i utredningsdirektiven och har också understrukits i annat underlagsmaterial, som direktiven refererar till. Tidigare hade sannolikt årtidsväxlingarna en mera generell betydelse för den svenska arbetsmarknaden. Ett utdrag ur en för den svenska arbetsmarknadspolitiken grundläggande utredning, tillkommen i början av 1960-

talet, illustrerar denna uppfattning

De med vårt geografiska läge förenade kraftiga temperaturväxlingama mellan sommar och vinter medför betydande variationer i sysselsättningen inom stora delar av näringslivet. Direkt berörs framförallt jordbruk, skogsbruk och byggnadsverksamhet. Indirekta verkningar kan spåras inom praktiskt taget hela näringslivet. Säsongvariationerna har inte enbart sin grund i klimatiska förhållanden. Också förhållanden av annan art spelar in. Sålunda medverkar institutionella faktorer till att skärpa säsongsvängningarna inom byggnadsverksamheten. Växlingarna i sysselsättningen inom delar av den egentliga industrin och inom handeln kan också i viss mån tillskrivas institutionellt betingade omständigheter. Säsongsvängningarna påverkas vidare av förändringar i det allmänna konjunkturläget. Säsongvariationerna motverkar delvis varandra. Inom t. ex. skogsbruket inträffar sysselsättningsmaximum under vinterhalvåret, då stora delar av näringslivet i övrigt kännetecknas av låg sysselsättningsgrad. När skogsbrukets vinteravverkningar avslutas - som regel i april - befinner sig sysselsättningen inom exempelvis jordbruket och byggnadsverksamheten i stigande. Härigenom kommer en viss utjämning till stånd mellan olika delar av arbetsmarknaden.”

Uttalandet ovan torde i dag inte äga fullt samma relevans som när det framfördes. Både byggnadsverksamheten och skogsbruket har numera i be-

“Arbetsmarknadspoli-

tydande utsträckning förmått eliminera de negativa verkningarna av sätik, kapitlet Säsongarbetslöshet, SOU 1965:9. songväxlingarna. I mindre mån är detta fallet med jordbruket och framförallt

Arbetslösheten inom näringen 169

med trädgårdsnäringen. Det finns en ytterligare aspekt på jordbrukets säsongrelationer. Den sammanhänger med att majoriteten av inom näringen sysselsatta utgöres av företagare och medhjälpare. Dessa kategorier har en anknytning till sin sysselsättning, som är av annan, mindre säsongberoende natur än den som gäller för de anställda.

6.5 Arbetslöshetens omfattning

I avsnitt 6.1 redovisades vissa uppgifter ang. arbetslöshetens omfattning, hämtade ur utredningens direktiv och ur skrivelse till inrikes- och jordbruksdepartementen från lantarbetareförbundet och dess arbetslöshetskassa. I båda fallen avsåg uppgifterna medlemmar i nämnda kassa. Som ovan framhållits anger dessa siffror endast en del av arbetslösheten inom näringen. Inte alla inom förbundet organiserade är anslutna till dess arbetslöshetskassa - år 1976 var medlemsantalen 11 102 resp. 10 647. Enligt uppgift från lantarbetareförbundet var angivna år endast drygt 82 procent av arbetarna på de avtalsbundna arbetsplatserna fackligt organiserade och alltså normalt arbetslöshetsförsäkrade. Ytterligare 460 av de organiserade tillhörde andra fackförbund än lantarbetareforbundet. Det är emellertid främst en annan omständighet, som begränsar räckvidden av uppgifterna från nämnda arbetslöshetskassa för att ange arbetslöshetens omfattning inom lantbruksnäringen. Tillhörigheten till ett yrke inom näringen enligt av arbetsförmedlingen i samband med arbetslöshetsräkningen använt nomenklatursystem sammanfaller inte med den fackliga anslutningen och inte heller med vederbörande arbetsställes sektorstillhörighet. Det förekommer ett betydande antal arbetsuppgifter inom trädgårdsordlingen och framförallt trädgårdsanläggningen, som utföres av personer med individualyrken inom yrkesområdet ”lantbruks-, skogs- och fiskenarbete” men där arbetsgivaren tillhör exempelvis den offentliga sektorn och de anställda som en följd härav är organiserade i andra förbund än lantarbetarnas. i När man således bedömer storleken av arbetslösheten inom lantbruksnäringens yrken måste man alltså vara medveten om att de uppgifter som Leak redovisar kan avvika från den reella arbetslösheten bland dem som är sysselsatta inom näringen tillhörande yrken. Å andra sidan är lantarbetareförbundet i högre grad än någon annan facklig organisation knuten till näringen och i samverkan också med dess foretagarpart. Detta ger ett speciellt värde åt de andra uppgifter - utöver de rent siffermässiga ang. arbetslöshetsstrukturen som exempelvis kan erhållas genom förbundets och dess arbetslöshetskassas statistiska redogörelser. Nedan redovisas därför några data och utvecklingslinjer, vilka primärt är anknutna till kategorin arbetslöshetsförsäkrade, men som principiellt gäller också betr. andra inom näringen sysselsatta. Av utredningens egen enkät till hos arbetsförmedlingen i april 1975 anmälda personer med yrkestillhörighet inom lantbruksområdet framgick, att av totalpopulationen på 1702 individer redovisade 1 148 att de tillhörde

170 Arbetslösheten inom näringen

arbetslöshetskassa och 503 att de var oförsäkrade. (Uppgifter i detta sammanhang saknades betr. 51 personer.) Endast 424 av de försäkrade var med-

lemmar i lantarbetarnas kassa - nästan exakt lika många (426) tillhörde

kommunalarbetarnas kassa. g Av de 1 702, som deltog i enkäten, uppgav 836 personer att de var arbetslösa och ytterligare 362 att de var permitterade. (Observeras kan dessutom att 141 personer var anvisade till beredskapsarbete och att 68 deltog i arbetsmarknadsutbildning.) De båda förstnämnda grupperna, sammanlagt (836 + 362 =) 1 198 personer, var något större än hela antalet i enkäten deltagande arbetslöshetsförsäkrade. En fråga som inte nöjaktigt kan besvaras med förelintlig statistik som underlag är, huruvida och i vilken utsträckning arbetslöshetsprocenten skiljer sig åt mellan försäkrade och icke-försäkrade. I viss mån beror svaret på hur kategorin icke-försäkrade avgränsas - alltså vilka grupper som inräknas bland de sysselsatta. Allmänt sett torde emellertid gälla att de icke-försäkrade - med oftast en mindre kontinuerlig och fast anknytning till förvärvsverksamhetenuppvisar högre relativa arbetslöshetstal. Arbetsmarknadsstyrelsens månatliga arbetslöshetsräkningar har som första kriterium vid personurvalet, att vederbörande skall vara medlem av erkänd arbetslöshetskassa. Denna avgränsning utesluter ur redovisningen andra grupper, även om de i huvudsak uppfyller samma arbetslöshetsvillkor, som gäller för stödberättigade kassamedlemmar. En sådan relativt betydande grupp utgöres av personer, som söker och erhåller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). År 1976 uppbar i genomsnitt 14 700 personer sådant bidrag - totalt beviljades 47 500 personer KAS år 1976. Endast en mindre del av dessa torde ha varit arbetslöshetsförsäkrade. De publicerade uppgifterna ang. omfattningen av arbetslösheten inom näringen erhålles i första hand genom statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar och arbetsmarknadsstyrelsens månadsredovisningar ang. hos arbetsförmedlingen vid månadssluten kvarstående arbetslösa medlemmar i arbetslöshetskassorna. Ingen av de nämnda serierna ger dock en total och exakt bild av arbetslöshetens storlek. Betr. arbetskraftsundersökningarna gäller, att det begränsade urvalsunderlaget inte lämnar förutsättningar för en differentierad eller ens betr. helheten helt säker redovisning, när fråga är om en så relativt liten sektor som lantbruksnäringen. Osäkerheten blir naturligtvis än större i fråga om förhållandena betr. olika kategorier sysselsatta eller arbetslösa inom näringen. Vad beträffar arbetsmarknadsstyrelsens statistik är denna begränsad till att omfatta hos arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa kassamedlemmar. Som nedan redovisas utgör dessa emellertid inte samtliga arbetslösa, som

söker kontakt med förmedlingen.

Den offentliga arbetslöshetsstatistiken baseras på de två här nämnda serierna. Med hänsyn härtill har uppgifter från dessa utnyttjats för att belysa förhållandena inom näringen. Men vissa kompletteringar har hämtats från fackliga organisationer, i första hand lantarbetareförbundet, samt från utredningens egen enkät till hos arbetsförmedlingen i april 1975 anmälda personer.

sou 197329 Arbetslösheten inom näringen 171

A rbetskraftsun dersökningarna

l tabell 6.1 redovisas uppgifter för åren 1970-1976 ang. antalet sysselsatta och arbetslösa dels inom samtliga näringar, dels inom den sammanförda gruppen jordbruk, trädgård och jakt. Tabellen illustrerar hur relativt liten del av de sysselsatta och arbetslösa, som återfinns inom sektorn jordbruk etc. Med hänsyn till formen för uppgiftsinhämtandet blir siffromas värde begränsat. Detta har också medfört att när arbetskraftsundersökningarna exempelvis Fördelar de arbetslösa på kön, blir uppgifterna för jordbrukets del alltför osäkra för att kunna anges. Att de relativa arbetslöshetstalen för jordbrukets vidkommande är så mycket lägre än för totaliteten sammanhänger med att inom denna näringsgren numera endast en fjärdedel av de sysselsatta utgöres av anställd arbetskraft; majoriteten består av egna företagare och familjemedlemmar grupper utan registrerad arbetslöshet. Vidare leder säsongvariationerna till den dominerande arbetslöshetstypen, vilket för näringens del återspeglas i form av lägre siffror i AKU:s årsmedeltal. Uppgifterna om antalet sysselsatta inom jordbruket visar en hela tiden sjunkande kurva. I fråga om arbetslösheten existerar däremot inte - varken för helheten eller för jordbruket någon enhetlig bild. Årsvariationer förekommer.

Tabell 6.1 Antal sysselsatta och arbetslösa samt relativ arbetslöshet (%) inom hela näringslivet och sektorn jordbruk, trädgård och_jakt”

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningar. Uppgifter från tabeller i Arbetsmarknadsstatistisk Årsbok 1976 och råtabeller (tabell 8 B) och AMS.

De mera detaljerade uppgifterna tabell 6.2 är årsmedeltal, som hänför sig till och ingår inte här andra delar

jordbruks- trädgårdsnäringen. (Däremot 1 Be. i AKU använda

av enheten lantbruk ,exempelvis skogsbruk, jakt och fiske.) Motsvarande definitioner och urvals_ uppgifter för tidigare år än 1975 har inte funnits tillgängliga, vilket omöjliggör principer hänvisas ti jämförelser över en något längre period. Uppgifter i küpite/ 1-

172 Arbetslösheten inom näringen Tabell 6.2 Antal sysselsatta och arbetslösa inom_ jordbruk (AKU)

Källa: Jordsbruksstatistisk Årsbok 1976 och 1977, tabell 16.

Arbetsmarknadsstyrelsens arbetslöshetsstatistik

I ett antal tabeller (6.3-6.9) nedan redovisas uppgifter ang. hos arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa personer, som antingen tillhör lantarbetareförbundets arbetslöshetskassa eller annan arbetslöshetskassa men av arbetsförmedlingen är registrerade inom NYK:s yrkesgrupper 40 eller 41. (”Lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning resp. “Lantbruks- och trädgårdsarbete, djurskötsel”.) Som ovan nämnts tillhör personer, som enligt arbetsförmedlingen är klassificerade på yrken inom de ovan nämnda grupperna 40 och 41, i stor utsträckning andra arbetslöshetskassor än lantarbetarnas. l första hand gäller detta betr. inom trädgårdsnäringen (markbyggnadssektorn) yrkesverksamma, vilka i många fall är organiserade inom kommunalarbetareförbundet. Tabell 6.3 omfattar uppgifter om antalet arbetslöshetsforsäkrade personer, registrerade inom i tabellen angivna yrken och vilka vid resp. månadsslut kvarstår som arbetslösa. Tidsperioden är budgetåret 1976/77. Den registrerade arbetslösheten visar låga tal betr. egentliga lantarbetare och husdjursskötare; genomsnittet per månad underi tabellen angiven period utgör 67 resp. 29 personer. Största antalet arbetslösa finns i olika trädgårdsyrken, dels inom odlingssektorn (trädgårdsarbetare, månadsgenomsnitt 263), dels inom parkarbete (månadsgenomsnitt 266). Av andra yrkesgrupper uppvisar också trädgårdsanläggningsarbetare (markbyggnadsarbetare) under vissa delar av året relativt höga tal. I arbetsförmedlingens fortlöpande statistik över vid varje månadsslut kvarstående arbetslösa kassamedlemmar differentieras uppgifterna. I tabell 6.4 redovisas siffror för budgetåret 1976/77, avseende lantarbetareforbundets kassa, med ytterligare specificeringar betr. yrkestillhörighet. De kompletterar därigenom bilden av arbetslöshetsförhållandena som redovisats i tabell 6.3. Det genomsnittliga antalet arbetslösa per månad under berörd period for yrkena lantarbetare, husdjursskötare och trädgårdsarbetare ligger som synes något lägre när det endast avser medlemmar i lantarbetarnas kassa än när det gäller i samtliga kassor försäkrade. Genomsnittstalen per månad är 74-94, 23-29 och 177-263. Vilka orsakerna till dessa differenser kan vara är svårt

Arbetslösheten inom näringen 173

.NNNeNNN

_uNNEmEoEO

:EEE

m

Noääueøa

:o: »o No NN .NN oN oN Nm

Ncc

GN å NN

m v o

om

5.::

Nm NN 2

E3.

NN NN 3. oN NN

N NaN

m m w

N» NN NN om a a. »N »N

?SN N N» N»N

:oxiåâuuwr:

. N. N

E3...

NN om NN NN om G om a.

NN wmN än NN,...

.Noa N m N

.n NN 2 s. om »m n

N N s mNm än N N» m»N

E32 N N

-GNESEN

N w Nm o» R Nm 8 NN

N No» o: o:

NN SNN »Nm

.som N N

:SE a Nm N» N.

9.

omm

ä

NaN

NN.

N N» Sw m2 NN på

NNmN 5:. N N

m m

om a NN a. oN

N NN å» men m8 å_ »N N60 00D N N

v s. 8 mN oN »m NN mm MN

å. 8.. oN» »NN

oZ

JuEEoNNNoEummaN

N N

.ocoüoa m m mm NN m N N N N.

NN NN mN

UNO mNN N

.ämmaxäozmmNâonä

m: N NN»

mmmNmxxtu

.G N. w N m

:Now

NN. N: NN NN om N oN »N

SN NN eNN 00:a

N85...

auNNNEsm

v N N

wz

N» oN NN m wN S »N »N oN »N

.Neo N NaN

:Bus

oNEomNmätN ?§2

v o N

øNmN

.N52

NNE. a oN R m NN »N NN m.

SN SN

N=Nm

32:e

äesaoccmxemznxtøx

3235:.

NmFEESmNNA

oxå

0622:2 .eawumz

:åo

eså=wcmmwgcsmumå

N..N

oäNNmNmNENNEwN ssssmøswøwä

80:_

caêøäcamumâ

E05

mäNmåäN§n=NN

.m2

me

uäNuNtaEwN

Se.:

»äøeaäam

näsan.: äswisgaq

SNE amsså

:Bak

ENE

SN; EmnN 22mm :M56 Hass_

174 Arbetslösheten inom näringen

Tabell 6.4 Yrkesfördelningen bland arbetslösa i lantarbetarnas arbetslöshetskassa budgetåret 1976/77. Avser kvarstående arbetslösa kassamedlemmar vid månadens slut

Arbetslösa tillhörande yrkesområdet Arbetslösa Totalt lantbruks- och trädgårdsarbete samt tillhörande djurskötsel andra yrkes- Lant- Husdjurs- Trädg.- Övriga områden arbetare skötare arbetare yrken

Genomsnittet per månad 74 23 177 10 82 366

Källa: AMS, Arbetssökandestatistik.

att bedöma. Delvis är det en fråga med facklig anknytning: i ett fackförbund med direkt inriktning på näringsomrâdet blir de arbetslösa sannolikt mera individuellt och kontinuerligt observerade. 1 ett stort förbund, där de kanske utgör endast en liten minoritet, riskerar de att förbises i statistiken. Ytterligare belysning av de säsongvarierande arbetslöshetsforhållandena inom de olika enskilda yrkena erhålles från tabell 6.5. 1 denna redovisas situationen för två näraliggande månader (januari och juni 1977) vad gäller antalet berörda Totalsiffran har sjunkit med ca 80 % mellan de personer. båda registreringstillfállena, men for yrkesfamiljen husdjursskötare är minskningen endast 50 %. Siffrorna är låga men illustrerar härigenom också ett känt faktum, nämligen att anställningsförhållandena i samband med animaliedriften är stabilare än inom andra sektorer av näringen. 1 betänkandets båda första kapitel har redogjorts for Sysselsättningsförhållanden och arbetskraftsstrukturen inom lantbruksnäringen. Olika utvecklingslinjer har i samband dänned noterats, bl. a. det under senare år starkt

ökade inslaget av kvinnor. Detta är en omständighet, som på ett speciellt

sätt återspeglas inom näringen. Sålunda är arbetslösheten bland kvinnorna,

framför allt inom trädgårdsyrkena, relativt mycket högre än bland männen,

vilket i sin tur måste få betydelse for samhällets sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Arbetslösheten inom näringen 175 Tabell 6.5 Yrkufördelning bland arbetslösa medlemmar i Isak, månader med högsta och lägsta totalsiffror budgetåret 1976/77

Källa: AMS; arbetssökandestatistik.

I de båda närmast följande tabellerna 6.6 och 6.7 redovisas ytterligare några detaljer beträffande arbetslöshetssituationen inom lantarbetareförbundets kassa. Uppgifterna hänför sig till januari 1977 - den månad under budgetåret 1976/77, då kassan noterar det högsta arbetslöshetstalet. 1 den första av tabellerna har de arbetslösa iördelats efter läns- och yrkestillhörighet. Helt dominerande region är de två skånelänen, som tillsammans redovisar 263 av de 600 arbetslösa eller ca 44 %. Endast i nio län noteras 20 eller flera arbetslösa. (Av medlemmarna i lantarbetareförbundet tillhörde den 31 december 1976v33,5 % de båda skånelänen.) Av hos arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa, med yrkestillhörighet inom lantbruksnäringen, tillhör endast drygt en tredjedel lantarbetareiör-

bundets kassa. Övriga är fördelade på ytterligare ett tjugotal kassor. Av

dessa hade kommunalarbetarnas i januari 1977 till och med något flera medlemmar än lantarbetarnas inom här aktuella yrken. I tabell 6. 7 redovisas uppgifter om ifrågavarande sysselsattas fördelning på vissa arbetslöshetskassor. I andra kassor än lantarbetarnas är som ovan nämnts antalet personer med anknytning till lantbruksyrken endast en mindre del av samtliga medlemmar och arbetslösa. Detta förhållande innebär sannolikt, att de speciella problem, som är förknippade med arbetslösheten inom lantbruksnäringen endast i mindre utsträckning observeras inom dessa kassor. Enligt uppgift från kommunalarbetareförbundet kan de nämnda yrkeskategoriema i den interna arbetslöshetsstatistiken inte särskiljas från övriga arbetslösa.

176 Arbetslösheten inom näringen SOU 1978129

Tabell 6.6 Vid månadens slut kvarstående arbetslösa kassamedlemmar inom lantarbetarnas arbetslöshetskassa fördelade efter yrke och län. Januari 1977. (Yrken utanför lantbruk och trädgård ingår inte.)

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens arbetssökandestatistik.

Tabell 6.7 Arbetslösa kassamedlemmar inom lantbruks- och trädgårdsyrken i slutet av januari 1977. Fördelning efter arbetslöshetskassa och yrkesgruppering hos arbetsförmedlingen

Arbetslöshetskassa Tidigare yrke eller NYK Summa

Lant- Husdjurs- Trädgårds- Övriga arbete skötsel arbete yrkesområden

27 Pappersindustriarbetamas - - 31 - 31

§veriges arbetares Ovriga kassor 14 2 48 3 67 Samtliga kassor 207 37 1 415 27 l 686 Källa: AMS, Arbetssökandestatistik, tabell A, spec. 6.

Arbetslösheten inom näringen 177

Inom lantbruksnäringen gäller, som ovan framhållits i olika sammanhang, att både sysselsättnings- och arbetslöshetsnivå uppvisar betydande variationer inom årets ram. Detta gäller i bägge fallen den totala omfattningen. I tabellerna ovan illustrerar olika uppgifter nämnda förhållanden. Men dessa är inte enhetliga for alla yrkesområden inom näringen. Av uppgifterna i figur 6.1 framgår, att det råder betydande säsongmässiga olikheter i fråga om arbetslöshetens omfattning. Mest markant är förhållandet betr. trädgårds- och parkarbetare, medan situationen för husdjursskötare anges genom en lågt liggande och närmast vertikal linje.

Husdjursskotare 100 (NYK 412) 50 -x..--z*-*x.__ J r

tåla ?§95

Lantarbetare .. .. 200 200 _ TradgårdsanIaggningsarbet öre (NYK411.20) (NvKuaAo) 150 150. 100 100- 50 so-

JunlllllllllTllJuni Juüviuuyryg|yymni 1976 1977 1976 1977 300 Trädgárdsarbetare 500- Parkarbetare (NYK 413.20) (NYK 413.30)

500 500.

Figur 6. 1 Arbetslösa kassamedlemmar inom 100- vissa Iantbruks- och träd- 100. gárdsyrken, budgetåret 50

k

50 1976/ 77

Källa: AMS Juli Juni Juli Juni arbetssökandestatistik, 1976 1977 1976 1977 tabell A.

178 Arbetslösheten inom näringen

Lantarbetare/örbundets arbetslöshetskassa

Från lantarbetareforbundets arbetslöshetskassa kan erhållas statistiska uppsom i olika avseenden kompletterar de officiella serierna. Bilden av gifter, arbetslösheten inom näringen blir härigenom mera konkret och nyanserad och kan med förhållanden inom andra näi fråga om detaljer jämföras ringsgrenar och med försäkringskollektivet i dess helhet. Ett urval av uppgifter redovisas nedan. Under 1970-talet har, som framgår av tabell 6.8, den årliga arbetslöshetsprocenten legat väsentligt högre inom lantarbetarnas kassa än för kassorna i gemen.

Tabell 6.8 Procent arbetslösa 1970-1976 l lantarbetarnas arbetslöshetskassa och i samtliga kassar

Källa: Lantarbetareförbundets verksamhetsberättelser. Under samma period har antalet personer, som erhållit ersättning från kassan, sjunkit men under de tre senaste åren kan en viss stagnation noteras. Tabell 6.9 Antal personer som erhållit ersättning från lantarbetarnas arbetslöshetskassa, 1970-1976

“1973 avser 16 månader. Källa: Lantarbetareförbundet.

Arbetslösheten inom näringen 179

Tabell 6.10 Uppgifter om mäns och kvinnors arbetslöshet inom lantarbetareförburidets arbetslöshetskassa 1970-1976 Försäkrår/ Antal medlemmar i kassan Antal medelmmar som erhållit Procentandel medl. som

Källa: Verksamhetsberättelser från lantarbetareförbundet.

Inom lantarbetareförbundet har antalet kvinnliga medlemmar successivt ökat - nedgången av medlemsantalet hänför sig helt till minskning bland männen. År 1970 utgjorde kvinnorna 8 % av medlemmarna och 1976 hela 17 %. Nämnda omständigheter påverkar också arbetslöshetsförhållandena, vilket framgår av siffrorna i tabell 6.10. Speciellt finns anledning att observera den högre relativa arbetslösheten bland kvinnorna. Detta förhållande och dess orsaker måste också ägnas uppmärksamhet, när man överväger samhällsåtgärder mot arbetslöshet]

6.6 Arbetslöshet inom trädgårdssektom

I tabell 6.1] redovisas vissa uppgifter angående trädgårdsarbetare, som var kvarstående anmälda som arbetslösa hos arbetsförmedlingen i slutet av juni-december månader 1976. (Yrkesgrupp nr 413 enligt Nordisk Yrkesklassificering omfattar inom trädgårdsnäringen yrkesverksamma, exkl. brukare och arbetsledare.) Tabell 6.11 Arbetslös trñdgårdsarbetare 1976

Månad Totalt Trädgårdsarbetare iLeak Samtl. å Därav 60 år och äldre NYK-nr kvinnor NYK-nr 413 413

180 Arbetslösheten inom näringen sou 197329

Inslaget av trädgårdsarbetare ökar både absolut och relativt de månader arbetslösheten är högst inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Hos arbetsförmedlingen anmälda personer, registrerade på yrkesfamilj 413, tillhör en rad olika arbetslöshetskassor. I viss mån anger detta Förhållande de områden, där de är yrkesverksamma. Följande exempel, tabell 6.12, kan illustrera situationen.

Tabell 6.12 Arbetslösa trädgårdsarbetare, fördelade efter tillhörighet till arbetslöshetskassa

Källa: AMS.

Uppgifterna i tabell 6.12 ger bl. a. en markerad bild av arbetslöshetens säsongvariationer. Den ovan nämnda enkäten, som genomförts av vår utredning riktades till personer inom näringen, vilka i april månad 1975 var anmälda hos ar» betsförmedlingen. Det bör observeras, att inte alla anmälda också var arbetslösa. Antalet inkomna svar var 1 702, vilket utgjorde en svarsprocent på nära 80. Av de svarande var majoriteten eller 1004 registrerade som trädgårdsarbetare: 368 män och 636 kvinnor, motsvarande 37 resp. 63 96. (Om enkäten, se vidare bilaga till betänkandet.)

7 Åtgärder mot arbetslöshet-

Beredskapsarbete m.m.

7.1 Inledande synpunkter på

åtgärdsmöjlighetema

Samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder med syfte att motverka uppkomst eller följder av arbetslöshet och undersysselsättning har under de senaste decennierna getts en bredare inriktning och fått en vidgad omfattning. De har blivit av betydelse för allt flera personalkategorier men de har utformats som stöd också för företag och deras motsvarighet inom den offentliga sektorn. Men även om medlen mot bristföreteelserna på arbetsmarknaden generellt byggts ut, kan man konstatera, att det finns sektorer på marknaden, där de är mindre verkningsfulla och mindre effektivt anpassade än på de övriga. Detta synes delvis vara förhållandet för jordbruks- och trädgårdsnäringens vidkommande. I tidigare kapitel har de omständigheter redovisats, som till en del kan anses utgöra orsakerna härtill. Föreliggande kapitel behandlar till övervägande delen medel och åtgärder, som har anknytning till och betydelse for sysselsättningen inom jordbruksoch trädgårdsnäringen. Målet är att nå fram till en ändamålsenlig avvägning mellan behov av insatser och tillgång på resurser, i regel med en dokumenterad arbetslöshet som grundförutsättning. Liksom vid överväganden av andra problem inom jordbruks- och trädgårdsnäringens område ñnns anledning att vid val av åtgärder för att kompensera luckor i sysselsättningen observera likheter och olikheter mellan de anställdas och företagarnas situation. I många avseenden sammanfaller deras intressen och behov, men det föreligger också konstitutiva skillnader. I viss mån markeras detta också av den i sammanhanget ibland brukade terminologin: man talar om arbetslöshet och undersysselsättning.

Åtgärderna mot de negativa företeelserna är huvudsakligen av två slag,

men mellanformer existerar. Dels söker man ersätta bortfallet av sysselsättning genom att skapa speciella arbetsuppgifter eller genom att anordna betald, i första hand yrkesinriktad utbildning. Dels kan kontant ekonomiskt stöd i olika former utgå under arbetslöshetsperioder; den mest frekventa typen är ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Men innan särskilda sysselsättningspolitiska åtgärder vidtas bör om möjligt i första hand prövas vad som kan göras inom den ordinarie arbetsmarknadens ram för att anpassa tillgång och efterfrågan på arbete och arbetskraft till varandra. Dessa uppgifter har en dubbel aspekt, de är av grundläggande betydelse både för kategorierna anställda och företagare.

182 mot arbetslöshet

Åtgärder

Samhällets insatser for att bereda arbetslösa sysselsättning kan schematiskt anges i tre etapper:

I. Åtgärder för att direkt kunna utnyttja den öppna marknadens arbets-

möjligheter.

ll. Åtgärder för att skapa kompletterande sysselsättning (bl. a. beredskaps-

arbeten).

Ill. Åtgärder som avser att underlätta förutsättningarna att erhålla ny syssel-

sättning (bl. a. genom insatser för yrkesmässig och geografisk omflyttning och genom arbetsmarknadsutbildning). l fråga om de insatser och de organisatoriska anordningar som i första hand statsmakterna vidtar i syfte att motverka arbetslösheten återfinns de formella bestämmelserna huvudsakligen i den s. k. arbetsmarknadskungörelsen (AMK).* I fortsättningen redovisas följande i detta sammanhang relevanta avsnitt ur kungörelsen och i anslutning därtill deras sakliga innehåll: Offentlig arbetsförmedling (1-12 a §§) Arbetsmarknadsutbildning (13-28 a §§) Flyttningsbidrag (29-56 a §§) Näringshjälp m. m. (57-70 §§) Arbetslöshetshjälp (71-113 §§) Utöver i arbetsmarknadskungörelsen finns i olika lagar och förordningar samt i regleringsbrev från regeringen till ämbetsverken kompletterande föreskrifter om andra i sammanhanget aktuella uppgifter och åtgärder. Sysselsättningen inom lantbruksnäringen baseras på en produktiv och ekonomiskt balanserad företagsstruktur. Att påverka denna är en fråga som främst faller inom näringspolitikens ram, men som måste beaktas också från arbetsmarknadsmässiga synpunkter. Även åtgärder med positiva syften, exempelvis rationalisering av driften, en ökad och förbättrad mekanisering av arbetsmetodiken eller omläggning av produktionen, kan leda till minskning av sysselsättningskapaciteten, totalt eller inom begränsade sektorer Det är alltså inte möjligt att helt avgränsa från varandra jordbrukspolitiska och arbetsmarknadspolitiska aspekter. Samhällsinsatser, utformade som generellt stöd for näringen, kan också innebära bättre sysselsättning och minskade risker for arbetslöshet och undersysselsättning. l detta kapitel har uppmärksamheten koncentrerats på de båda sistnämnda företeelserna.

7.2 Arbetsmarknadspolitiska instrument

l arbetsmarknadskungörelsen finns, som ovan nämnts, angivna grundbestämmelser for vissa arbetsmarknadspolitiska instrument: den offentliga arbetsförmedlingen samt åtgärder för arbetskraftens yrkesmässiga och geo- . grafiska rörlighet. Om dessa medel gäller, att de har väsentliga uppgifter att fylla på arbetsmarknaden, när förhållandena på denna kan betecknas som ”normala”. Men främst kan och skall de sättas in när arbetsmarknaden inte befinner ;Kung Mans kungörel_ se nr 368 a: 1966 med sig i jämvikt. senaretillägg och ändring- Det är bl. a. frågor om medlens betydelse och effekt i sistnämnda sam- “7- som skall i detta kapitel. manhang övervägas

Åtgärder mot arbetslöshet 183

7.2.1 Offentlig arbetsförmedling

Ett särskilt kapitel i betänkandet (kap. 9) redovisar för rubricerade organisation, dess uppgifter och omfattning. Därvid har särskilt beaktats dess samband med lantbruksnäringens arbetsmarknad. Här skall endast framhållas några synpunkter på frågan om förmedlingens uppgifter i samband med olika åtgärder mot arbetslöshet. Förmedlingen skall kartlägga och lämna information till såväl arbetssökande som arbetsgivare utan någon begränsning av de båda kategorierna. Den skall söka klarlägga de sökandes arbetsönskemål och arbetsförutsättningar och vidta åtgärder för att dessa i möjligaste mån kan förverkligas. Fönnedlingsverksamheten skall kompletteras med åtgärder för yrkesvägledning och arbetsvård. Det bör därvid först understrykas att ju bätte kontakter förmedlingen regelmässigt har med arbetsmarknaden och dess parter, desto större förutsättningar har den att kunna göra positiva insatser i syfte att komma till rätta med arbetslöshetsproblemen. Regelmässigt gäller nämligen att utbudet av åtgärder mot arbetslöshet - olika sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning, flyttningsbidrag etc. - kan komma till stånd endast efter medverkan av formedlingen. I fråga om beredskapsarbete ansvarar arbetsförmedlingen (arbetsmarknadsverket) exempelvis för både urvalet av arbetsobjekt och anvisning av arbetslösa till jobben. (Det bör dock framhållas att det inte föreligger något krav på att en person måste vara arbetslös för att få del av egentlig arbetsförmedlande service.) Arbetsfönnedlingens anknytning till samhällets åtgärder mot arbetslöshet har tidigare i viss mån varit en negativ faktor for organisationen, bland både arbetsgivare och arbetstagare. Inte sällan har det framhållits, att endast den mindre kvalificerade arbetskraften vänder sig till förmedlingen. Likaledes har det dit anmälda platsmaterialet utgjort ett negativt urval av marknadens tillgångar. Uppfattningama måste i van fall numera betecknas som oriktiga. De erkända arbetslöshetskassorna omfattar majoriteten av den anställda arbetskraften, och medlemmarna skall regelmässigt vid arbetslöshet anmäla sig hos förmedlingen, om de önskar erhålla ersättning från kassan. Men även i övrigt har andelen arbetssökande personer vänt sig till arbetsförmedlingen i ökad omfattning. - Tills vidare gäller däremot lagen om allmän platsanmälan till arbetsförmedlingen endast i några län. (Se härom kapitel 9.) Det är genom förmedlingens medverkan, som olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder blir tillgängliga. Parternas kontakt med organisationen kan - oavsett lagbestämmelser - också anses leda till en tids- och antalsmässig minskning av arbetslösheten.

7.2.2 Arbetsmarknadsutbildning (AM U)

Arbetsmarknadsutbildning kan anses ha dubbla uppgifter. Dels utgör den en flexibel komplettering till den reguljära yrkesubildningen. För dess roll i detta sammanhang har utförligt redovisats i kapitel 5. Dels fungerar den genom sin praktiska uppläggning och anknytning till arbetsmarknaden i

184 Åtgärder mot arbetslöshet

högre grad än annan utbildning som en inkörsport till yrkesarbete. En arbetslös person kan exempelvis välja AMU som alternativ till beredskapsarbete. Som grundläggande villkor för att en person skall kunna beviljas AMU och erhålla fastställda bidrag och lån gäller, att han 1 är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden; 2 har fyllt 20 år samt 3 söker arbete genom arbetsförmedlingen och denna därvid finner utbildningen vara en nödvändig förutsättning för att stadigvarande arbete skall komma till stånd. (Betr. de ekonomiska bidragen finns vissa kompletterande specialvillkor. Bl. a. finns flera undantag från ZO-årsregeln.) Under de båda senaste decennierna har arbetsmarknadsutbildningen i växande utsträckning erhållit betydelse som sysselsättningsskapande medel och har vid konjunkturåtstramningar på arbetsmarknaden fått en mot arbetslöshet generell inriktning. Men dessutom har instrumentet i allt högre grad kommit att medverka till att persongrupper utan tidigare fast anknytning till arbetsmarknaden (kvinnor, ungdomar och också arbetshandikappade) fått en ofta resultatgivande introduktion till förvärvsverksamhet. Detta gäller främst i fråga om den till företagen förlagda utbildningen; som villkor gäller då att utbildningen skall ske inom ramen av ett anställningsförhållande. (Det statliga ekonomiska bidraget utgår i detta sistnämnda fall till företaget.) Den ovan nämnda utbildningen har baserats på individens förhållanden. Men arbetsmarknadsutbildning kan också bedrivas inom ett företag, då risk för permitteringar eller avskedanden föreligger. I detta fall gäller som villkor för utbildningsbidrag att den tidigare anställningen skall fortsätta. Inom lantbruksnäringen har arbetsmarknadsutbildningen hittills haft begränsad omfattning, både den sektor som avser individuell utbildning och företagsutbildningen. Orsakerna härtill är flera, bl. a. näringens areella spridning och den relativt ringa frekvensen av större företag med förutsättningar att organisera intern utbildning. Genom samverkan mellan myndigheterna och arbetsmarknadsorganisationerna har emellertid arbetsmarknadsutbildningen successivt fått en vidgad betydelse inom näringen. Anledning finns att fortsätta på denna väg, bl. a. genom ökad information om verksamheten och anordnande av ytterligare kurstyper. Ett exempel på ett område, där nya behov av utbildning föreligger, är jordbrukets avbytarverksamhet.

7.2.3 Arbetskraftens geografiska rörlighet

Flyttningsbidrag i olika former utgör ytterligare ett arbetsmarknadspolitiskt medel, avsett att bl. a. motverka arbetslöshet på en viss ort eller inom en region. Bestämmelserna om dessa bidrag återfinns i AMK, paragraferna 29-56 a. Förutsättningarna för att erhålla bidrag är, att personen 1 är eller löper risk att bli arbetslös; 2 kan antagas ha svårigheter att få arbete i eller i närheten av hemorten samt

Åtgärder mot arbetslöshet 185

3 genom arbetsförmedlingen får eller söker arbete på öppna marknaden i annan ort, där det är svårt att få arbetskraft till den avsedda anställningen. Arbetskraftens geografiska rörlighet var tidigare en faktor, som starkt påverkade sysselsättningsförhållandena inom lantbruket. Under det senaste decenniet har emellertid bilden förändrats, vilket framhållits i bl. a. arbetsmarknadsdepartementets budgetproposition 1977 (sid. 53). “Den Stabilisering av den geografiska rörligheten som skedde under första hälften av 1970-talet kan tänkas ha olika orsaker. En faktor som kan sägas ha minskat behovet av utflyttning från lokala arbetsmarknader - som tidigare kännetecknats av kraftig utflyttning - har bl.a. varit att strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket skett i en långsammare takt. Vidare har utbyggnaden av de regionalpolitiska insatserna medverkat till en förstärkning av arbetsmarknaden i tidigare sysselsättningssvaga regtoner. Även om alltså arbetskraftens geografiska rörlighet reducerats, har de ekonomiska bidragsformerna väsentligt utvecklats och kan vid behov utgöra ett verksamt medel mot lokal arbetslöshet inom näringen. Också i detta sammanhang kan förbättrad information och ev. en anpassning av detta arbetsmarknadspolitiska instrument till speciella förhållanden inom näringen leda till att detsamma utnyttjas på ett effektivare sätt.

7.3 Åtgärder inom den öppna arbetsmarknaden mot

arbetslöshet

Arbetsmarknadskungörelsen inleds med en översiktlig redogörelse för arbetsförmedlingens uppgifter. Beträffande dessa och för uppgifter om förmedlingens organisation hänvisas till kapitel 9 i betänkandet. I vidgad utsträckning har arbetsmarknadspolitiken under senare år inriktats på åtgärder för att upprätthålla den normala sysselsättningen på öppna marknaden samt for att ge den anställda arbetskraften möjligheter att stanna kvar i det tidigare arbetet. För utredningen har det varit en angelägen fråga att undersöka, i vilken utsträckning dessa möjligheter varit tillgängliga också för arbetslösa eller arbetslöshetshotade inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Men framförallt är det betydelsefullt att erhålla en uppfattning om hur detta effektivt skall kunna ske i fortsättningen.

Åtgärderna är väsentligen avsedda att tillämpas inom arbetsmarknaden

i dess helhet. Men det finns också anledning att beakta speciella förhållanden inom olika sektorer av arbetsmarknaden och näringslivet liksom för kategorier av arbetslösa, som kan uppvisa särskilda hjälpbehov. Jordbruksoch trädgårdsnäringen är ett område, som påkallar särskild uppmärksamhet, både när fråga är om sysselsättning och arbetslöshet. En första fråga är därvid i vilken utsträckning de selektiva arbetsmarknadspolitiska medlen kan tillämpas inom jordbruksnäringens område. Anledning föreligger att söka analysera om det existerar några omständigheter, som hindrar att medlen effektivt utnyttjas eller som påfordrar att de ändras och kompletteras.

186 Åtgärder mot arbetslöshet sou 1978:29

Den ”selektiva arbetsmarknadspolitiken” har under senare år successivt utvecklats mot att i stigande utsträckning beakta exempelvis näringsgrensmässiga, regionala och individuella sysselsättningsproblem. Mot bakgrund av denna allmänt accepterade inriktning framstår det som angeläget att belysa situationen inom jordbruksnäringens område och vidta åtgärder, anpassade efter föreliggande särskilda behov. Insatser för att på bred front å ena sidan öka och utjämna sysselsättningen inom näringen och att å andra sidan försöka begränsa arbetslöshet och un-

dersysselsättning bör eftersträvas. Åtgärderna kan därvid - från samhällets

och intresseorganisationernas sida - behöva vidgas utanför den ram, som gäller för arbetsmarknadspolitiken i allmänhet. Men det bör i sammanhanget också observeras, att flera av de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen inte kan disponeras i samband med arbetslöshet för jordbruksnäringens och däri sysselsatta personers vidkommande. I första hand bör eftersträvas att finna kompletterande sysselsättning inom jordbruksnäringen för dithörande undersysselsatta och arbetslösa. Arbetstillfállena kan därvid antingen hänföras till den öppna marknaden eller vara resultat av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Lantbruksnäringens arreella struktur och säsongmässiga karaktär minskar möjligheterna för de arbetslösa att finna lämpliga kompletterande arbetsuppgifter. Arbetslösheten inom jordbruksnäringen uppvisar de högsta talen under vintermånaderna. Den efterfrågan på arbetskraft, som då föreligger, avser i regel yrkeskunnig personal för fasta anställningar. När under sommarmånaderna platsutbudet växer och når sin topp vad gäller säsongplatser råder samtidigt den högsta arbetsintensiviteten inom jordbruket och arbetslösheten där visar de lägsta årssiffrorna. Vad i närmast föregående stycke anförts markerar svårigheterna att finna kompletterande arbetsuppgifter på öppna arbetsmarknaden.

Man måste emellertid också beakta att berörda arbetslösa i vissa fall (eller

i viss utsträckning) inte i första hand önskar erhålla ersättnings- eller kompletteringsjobb inom sitt ordinarie verksamhetsområde. Av dessa skäl måste exempelvis arbetsförmedlingen vidga det fält, inom vilket man söker efter sysselsättning åt de arbetslösa. När fråga är om ersättningsarbeten och förutsättningarna att kunna acceptera dylika, aktualiseras olika individuella synpunkter och krav. Detta är förhållandet på arbetsmarknaden i gemen, men inom jordbruksnäringen är vissa omständigheter speciellt påtagliga. Detta gäller bl. a. betr. nedan nämnda faktorer. Avståndet mellan den ordinarie bostaden och den temporära arbetsplatsen riskerar ofta att bli större på landsbygden än i städerna. Kommunikationerna kan bli ekonomiskt kostsamma jämfört med inkomsten från det tillfälliga arbetet och dessutom framtvinga lång frånvaro från hemmet. Svårighetema att skaffa en tillfällig bostad är ofta påtagliga. Ovan nämnda synpunkter och önskemål kan framstå som aktuella för alla arbetslösa och latent arbetssökande, men speciellt är detta förhållandet för kvinnor med barn under eller i skolåldem. För landsbygdens kvinnor markeras behov och anspråk i särskilt hög grad. I samband med åtgärderna att skaffa kompletterande arbete framstår också aspekter på frågor om yrkesutbildning som relevanta. Sysselsättning inom

Åtgärder mot arbetslöshet 1187

ett annat och nytt område förutsätter ofta speciella kunskaper och erfarenheter om man inom rimlig tid skall kunna anpassa sig och för att jobbet skall ge ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte och trygghet i anställningen. De yrkeskunskaper man förvärvat inom jordbruket - som företagare eller anställd - innebär inte alltid, i synnerhet inte för en något äldre person, någon självklar anknytning till verksamhet i exempelvis tätorts- och industrimiljö. Detta är förhållandet även om, som i ett tidigare kapitel anförts, ungdomar, som genomgått jordbruksutbildning, visat sig kunna finna sysselsättning inom vida områden av arbetsmarknaden. Från både individens och arbetsmarknadens synpunkt är det värdefullt, om man på öppna marknaden kan lyckas finna kompletterande sysselsättning i så nära anknytning som möjligt till den arbetslöses tidigare yrkesutbildning och yrkeserfarenheter. Till denna fråga återkommer utredningen nedan i förevarande kapitel i samband med redogörelsen för beredskapsarbete. Men redan här kan framhållas att det för brukarnas del ofta handlar om åtgärder med betydande ekonomiska konsekvenser, exempelvis jordoch skogsförvärv eller omläggning av produktionen. För de anställdas vidkommande är det andra villkor som måste uppfyllas, bl. a. en trygg, av säsongvariationerna opåverkad sysselsättning. En relativt ny form av möjligheter att finna och utnyttja kompletteringssysselsättning inom näringen för till denna anknutna personer utgör avbytarverksamheten. Denna har inneburit positiva värden i två avseenden. Dels har den gjort det möjligt för brukare vid företag med animaliedrift att skaffa ersättare vid lediga dagar. Dels har avbytarsystemet inneburit ett tillskott av arbete, som bör kunna utnyttjas både av arbetslösa lantarbetare och av undersysselsatta brukare. Avbytarverksamheten befinner sig fortfarande i ett inledningsskede, men alla dess intressenter kommer säkerligen att eftersträva, att den följs upp och byggs ut på ett rationellt sätt. Ansvaret härför delas mellan berörda myndigheter, jordbruksorganisationer och arbetsmarknadens parter. Jordbruksdepartementet har år 1977 uppdragit åt en särskild kommitté att utreda frågan om avbytarverksamhetens organisation och uppgifter. Enligt kommittén räknar man med ett framtida betydande intresse för verksamhetsformen från företagarhåll. Detta skulle kunna innebära ett väsentligt tillskott av arbetstillfällen, av speciell betydelse för arbetslösa och undersysselsatta inom näringen. Den betydelsefullaste kompletteringen till sysselsättningen inom jordbruket har av ålder i stora delar av landet utgiorts av skogsbruk och skogsskötsel. Detta är regionalt fortfarande förhållandet, men rationaliseringen inom skogshanteringen har där medfört ett starkt minskat behov av arbetskraft. Förutsättningarna att genom olika insatser få till stånd kombinerade jordoch skogsbruk och därmed få underlag för en ökande och av säsongsväxlingar mindre påverkad sysselsättning anses inom lantbruksnäringen vara angeläget. Att avge förslag i detta sammanhang ligger emellertid utom ramen för vår utrednings uppdrag. Samhällets åtgärder i samband med den regionala planeringen har som ett huvudsyfte att inom landet utjämna tillgången på sysselsättningstillfällen, bl. a. genom lokalisering av produktions- och serviceföretag och även förvaltningsorgan. Detta är en framgångslinje som kan vara till gagn för alla

Åtgärder mot arbetslöshet

kategorier av inom lantbruksnäringen yrkesverksamma. En speciell omständighet måste emellertid därvid observeras. insatserna kan inte ta sikte endast på problemen för dem som mera definitivt tvingas lämna sin sysselsättning inom näringen utan också för dem som vid säsongdämpningar saknar eller får begränsade arbetsuppgifter. I följande avsnitt, som behandlar frågor om beredskapsarbete, lämnas en utförligare redovisning för sådana sysselsättningsformer och -objekt, som synes ha speciell anknytning till arbetslösa inom lantbruksnäringen. Men många av de där nämnda faktorerna kan anses ha betydelse också i samband med att man söker bredda sysselsättningen för näringens arbetslösa eller undersysselsatta inom den öppna arbetsmarknaden.

7.4 Beredskapsarbeten

7.4.1 Synpunkter pa beredskapsarbeten

För utredningen har det framstått som en av de angelägnare uppgifterna att kartlägga och värdera samt att undersöka om några nya former för samband mellan jordbruksnäringen och de praktiska arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan åstadkommas. Frågan har beaktats - direkt eller indirekt - i det material, som utgör underlag för utredningsarbetet. Inledningsvis redovisas därför några fakta och synpunkter ur detta material. I direktiven för utredningen har frågan presenterats på följande sätt: ”En forsta uppgift för de sakkunniga blir att kartlägga den nuvarande sysselsättningssituationen inom lantbruksnäringen. Jag vill här erinra om att en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen med representanter för lantbruksstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund och arbetsmarknadsparterna nyligen (27 mars 1974) lagt fram en utredningsrapport benämnd Sysselsättning och arbetslöshet inom jordbruket jämte forslag till åtgärder”. Den redovisar de åtgärder som kan vidtas inom ramen för tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel.” l skrivelse den 15 augusti 1973 från lantarbetareförbundet till inrikes- och jordbruksdepartementen, vilken skrivelse till en del föranledde tillsättandet av vår utredning, anfördes i här aktuella sammanhang följande synpunkter. ”Den nuvarande utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken synes missgynna lant- och trädgårdsarbetarkåren. Till sådana beredskapsarbeten, som i första hand varit avsedda för arbetslösa från glesbygderna, anvisas oförsäkrade arbetslösa i större utsträckning än medlemmar i Leak. Dessa sägs ha sin försörjningsfråga löst genom arbetslöshetskassan. De anses följaktligen inte vara i samma behov av arbetsanvisningar som andra arbetare. I andra fall har till beredskapsarbeten, avsedda for arbetslösa från glesbygderna, i stället anvisats svårplacerad arbetskraft från andra områden. Nya typer av dylika beredskapsarbeten har inte kommit till stånd. Exempelvis har den av AMS föreslagna formen för beredskapsarbete med ett bidrag av 800 kr/ mån. och arbetare på den egna gården med egen arbetskraft under förutsättning av förbindelse att inte permittera arbetare ännu inte varit föremål för någon statsmakternas åtgärd. I andra fall skulle företag inom exempelvis trädgårdsanläggnings-

Åtgärder mot arbetslöshet 189

branschen ha kunnat med egen arbetskraft åtagit sig utföra som beredskapsarbete utlagda projekt. Detta har emellertid inte varit möjligt på grund av gällande bestämmelser. I sådana företag permitteras arbetare i brist på lämpliga arbetsuppgifter vintertid.” Lantarbetarförbundets närmast ovan citerade skrivelse remitterades av inrikesdepartementet till vissa ämbetsverk och pågående utredningar. Endast en av remissinstanserna, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen, tog i sitt yttrande upp frågor angående sysselsättningspolitiska åtgärder. Styrelsen anförde bl. a.: ”Lantarbetareförbundet/Arbetslöshetskassan framhåller att arbetsmarknadspolitiken missgynnar lant- och trädgårdsarbetarkåren. Till beredskapsarbeten anvisas icke-försäkrade och svårplacerade före medlemmar i lantarbetarnas kassa, även i de fall arbetena varit avsedda för arbetslösa från glesbygdema. I de särskilda beredskapsarbetena sysselsättes äldre, lokalt bundna personer eller personer som på grund av handikapp inte kan få arbete i öppna marknaden. I de allmänna beredskapsarbetena ordnas temporär sysselsättning åt personer som på grund av säsong- och konjunkturnedgång, driftnedläggelse eller andra skäl blivit arbetslösa. Trots de stora summor som under senare år anslagits till beredskapsarbeten har resurserna varit otillräckliga för att täcka alla behov. Vid den bedömning förmedlingen måste göra vid fördelningen av tillgängliga beredskapsplatser synes inte lantarbetare och trädgårdsanläggningsarbetare ha missgynnats.” Såväl i lantarbetareforbundets ovannämnda skrivelse som i arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande däröver anges, att styrelsen år 1972 till inrikesdepartementet överlämnat ett förslag till en ny typ av beredskapsarbete. Arbetet var kombinerat med ett kontant ekonomiskt stöd till företagarna (800 kr/ mån. under fyra månader). Till denna fråga återkommer utredningen i kapitel 8. Beskrivningen av den föreslagna åtgärden som beredskapsarbete är inte helt korrekt. Det var här fråga om fortsatt anställning på den ordinarie arbetsplatsen utan kombination med de krav, som enligt AMK gäller för att kunna erhålla beredskapsarbete. Beredskapsarbeten är uppdelade i två former, allmänna och särskilda. Skillnaden mellan de båda slagen av arbete kan anges sålunda: Allmänna beredskapsarbeten är främst avsedda for personer, som normalt befinner sig på öppna arbetsmarknaden, men som blivit arbetslösa av andra skäl än rent personliga, exempelvis på grund av konjunkturbetingade företagsnedläggningar, strukturrationalisering eller säsonginskränkningar av verksamheten. Särskilda beredskapsarbeten är avsedda för personer, som av medicinska, sociala eller personligt betingade orsaker har svårt att få sysselsättning på öppna arbetsmarknaden. Grundläggande bestämmelser om beredskapsarbete finns angivna i arbetsmarknadskungörelsen. (Paragraferna 76-85 och 95-96.) Huvudpunkterna är följande: 1. Beredskapsarbete kan utföras för statens räkning (statligt beredskapsarbete), for kommuns eller landstingskommuns räkning (kommunalt beredskapsarbete) eller for enskilds räkning (enskilt beredskapsarbete). 2. Till beredskapsarbete utväljes arbete som beräknas bli utfört inom den

190 Åtgärder mot arbetslöshet

närmaste tiden, även om arbetslöshet inte råder. - Byggnads- och anläggningsarbete får ordnas som beredskapsarbete endast om länsstyrelsen godkänt arbetet med hänsyn till regionalpolitiska synpunkter. - Vid val mellan lika angelägna arbeten får sådant företräde, som utan större olägenhet kan tas upp, läggas ner, utökas eller inskränkas med hänsyn till växlingar i arbetslösheten. Förtur har också sådant arbete som kan bedrivas oberoende av årstid. 3. AMS meddelar bestämmelser om beredskapsarbetets bedrivande och om antalet arbetare, som får sysselsättas i samband dänned. 4. Vid beredskapsarbete får sysselsättas arbetslösa personer, som anvisats av arbetsförmedlingen. 5. Vid beredskapsarbete tillämpas lönerna på den öppna arbetsmarknaden. 6. Arbetsförmedlingen skall vidta åtgärder för att de arbetslösa, som sys selsättes i beredskapsarbete så snan som möjligt övergår till arbete på öppna marknaden. 7. Statligt beredskapsarbete bekostas helt med statsmedel. Till kommunalt beredskapsarbete utgår nonnalt statsbidrag med 33 %procent av godkända kostnader och till enskilt ”med belopp som motsvarar de godkända kostnaderna med avdrag För det belopp av kostnaderna som motsvarar värdet for den enskilde av arbetet. Det totala antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbeten under de senaste budgetåren inom de ändamålsgrupper, som närmare har anknytning till jordbruks- och trädgårdsnäringen, framgår av tabell 7.1.

7.4.2 Omfattning av beredskapsarbeten

Genom allmänna beredskapsarbeten bereds arbetslösa temporär sysselsättning vid säsong- och konjunktumedgång. Dessa beredskapsarbeten kan alltså användas vid arbetslöshet som orsakas av permitteringar eller avskedanden

Tabell 7.1 Antal sysselsättninpdagar 1 beredskapsarbete, vissa år och ändamilsgrupper

Ändamålsgrupp sysselsättningsdagar, 1000-tal 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77

6 743 6 700 5 548 3 579 4 755 6 147 Därav - skogsvårdsarbeten 1 071 951 847 624 719 647 - natur- och landskapsvård 349 351 313 195 237 250 - kultur- och fom-

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställningar för budgetåren 1976/77 och 1978/79.

Åtgärder mot arbetslöshet 191

vid strukturrationaliseringar eller vid driftnedläggelser av andra skäl. För att bereda sysselsättning åt äldre, lokalt bunden eller handikappad arbetskraft, som offentliga eller privata arbetsgivare inte är beredda att anställa, anordnas särskilda beredskapsarbeten. Ovanstående definition på de olika formerna av beredskapsarbete finns angiven i arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsberättelse 1976/77 (sid. 51). 1 detta avsnitt har sammanforts uppgifter om allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Beträffande antalet sysselsättningsdagar redovisas i tabell 7.1 dels det totala antalet, dels dagantalet inom vissa ändamålsgrupper som

kan anses ha viss anknytning till jordbruksnäringenJ

ifråga om antalet sysselsättningsdagar inom de ändamålsgrupper, for vilka lämnats i tabell 7.2, kan noteras, att deras relativa andel av redovisning totalantalet sysselsättningsdagar successivt minskat under senare år. Detta framgår tydligt om siffrorna för budgetåren 1972/73 och 1976/77 jämfores med varandra.

Tabell 7.2. Antal sysselsättningsdagar 1 beredskapsarbete 1971/72 och 1976/77 i vissa indamålsgrupper. Procent av hela antalet

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställningar.

1 tabellerna 7.3 och 7.4 redovisas uppgifter avseende budgetáren 1975/76 och 1976/ 77 ang. dels totala antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbete, dels årskostnadema med arbetsmarknadsstyrelsens andel speciellt angiven. Den mest markanta skillnaden mellan de båda åren noteras i fråga om

enskilda arbeten”. Ökningen 1976/77 sammanhänger främst med till-

komsten av det speciella bidraget (”10-kronan”) till unga arbetslösa.

Tabell 7.3 Antal sysselüttningsdagar i beredskapsarbeten (allmänna och särskilda) (low-tal)

kommer att om så är Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställning for budgetåren 1977/78 och möjligt inhämtas från 1978/79. arbetsmarknadsstyrelsen.

192 Åtgärder mot arbetslöshet

Tabell 7.4 Kostnader för beredskapsarbeten budgetåren 1975/76 och 1976/77 (milj. kr.)

Huvudman 1975/76 1976/77

Totala AMS Totala AMS kostnader andel kostnader andel

Statliga arbeten 1024.1 940,9 1235,6 1021,6 Kommunala arbeten 829,2 342,1 l 082,5 497,5 Enskilda arbeten 77,3 28.0 159,8 69,5

Tillsammans l 930,6 1 311,0 2 477,9 1 588,6 Källa: AMS petita 1977/78 och 1978/79.

Omfattningen av beredskapsarbetet, mätt i antal sysselsättningsdagar, har under 1970-talet varierat väsentligt mellan olika år. Orsaken härtill har främst varit växlingar i konjunktursituationen. En faktor, som det också med hänsyn till jordbruksnäringens areella struktur finns anledning att särskilt observera, är den regionala fördelningen av beredskapsarbetet. Tabell 7.5 ger en uppfattning härom; siffrorna hänför sig till mitten av januari månad resp. år. Förskjutningarna under perioden - mot relativt större tal for storstadslänen och mindre för skogslänen sammanhänger främst med att ändamålsgruppen ”tjänstesektorn” på grund av att sysselsättningssvårigheterna inom de s. k. tjänstemannayrkena ökat. Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar även en speciell fördelning av beredskapsarbetena på ändamålsgrupper. Grupp 10 omfattar arbetsuppgifter, som direkt kan hänföras till jordbruket. I tabell 7.6 redovisas omfattningen av gruppen för budgetåren 1971/72-1975/76.

Tabell 7.5 sysselsatta inom allmänna beredskapsarbeten, regionfördelning

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställningar för budgetåren 1976/ 77 och 1978/ 79.

Åtgärder mot arbetslöshet 193

Tabell 7.6 Beredskapsarbete Ändamål 10 = Jordbruk ÅF 1000-tal kr Kostnad, Antal sysselsättn-dag Dagsverkskostn. Total kostn. Bidrags- Totalt Anvisade Totalt Bidrag

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

7.4.3 Urval av arbetsuppgifter till beredskapsarbete. För att beredskapsarbete skall svara mot de intentioner, som utgör grunden till denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd, måste bl. a. ett ändamålsenligt urval av arbetsuppgifter äga rum. Det är sålunda av betydelse att uppgifterna får en inriktning och bredd, som medger de arbetsplacerade personerna att så långt detta är möjligt kunna utnyttja sina tidigare yrkeskunskaper. Detta är angeläget från produktivitetssynpunkt men också for att de anvisade skall förstå och känna att de utför ett nyttigt arbete. De bör också i beredskapsarbetet kunna inhämta kunskaper och praktiska erfarenheter, som skall vara dem till gagn när de återvänder till sina tidigare yrken. Differentieringen av uppgifterna inom beredskapsarbetet och strävan att anpassa dem till behov och önskemål hos skilda kategorier av arbetslösa har under senare år genomförts mera målmedvetet. Detta har lett till att de tidigare dominerande beredskapsobjekten (vägarbeten och olika slag av anläggningsarbeten) kompletterats med uppgifter for nya grupper av arbetslösa. Även arbetslösa inom jordbruks- och trädgårdsnäringen har kunnat räkna med att vid anvisning till beredskapsarbete till en del få arbeta med uppgifter, som knyter an till deras normala yrkesområden. Enligt utredningens uppfattning fmns emellertid skäl att ägna fortsatt och systematisk uppmärksamhet åt frågan om urval av arbetsuppgifter och objekt for i beredskapsarbete placerade arbetslösa från näringen. l-lithörande problem har behandlats tidigare i skilda sammanhang. Nedan redovisas några av olika intressenter framförda överväganden och forslag.

AMS arbetsmarknadspolitiska jordbruksprogram

Arbetsmarknadsstyrelsens sysselsättningsgrupp for behandling av frågor ang. jordbruk och trädgård fastställde i januari 1975 riktlinjer for verkets arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom näringen. Ett forsta motsvarande program tillkom år 1966. I anslutning till utvecklingen inom näringen har successivt översyn av programmet ägt rum, senast år 1977. - (På annat ställe

194 mot arbetslöshet

Åtgärder

i betänkandet, kapitel 9, redogörs för sysselsättningsgruppens sammansättning och allmänna uppgifter.) I programmet behandlas i punkt D23 frågor i samband med beredskapsarbeten. Betr. inriktningen av dessa anförs: Beredskapsarbeten skall så långt möjligt vara geografiskt och arbetsmässigt anpassade till de arbetslösas förutsättningar och behov. Sysselsättningsgruppen och däri ingående organisationer bör medverka till att lämpliga objekt inom skogsvård, natur- och landskapsvård, kultunninnesvård m. fl. områden, som är av allmänt intresse, kommer till länsarbetsnämndernas kännedom.

Rapporten Sysselsättning och arbetslöshet

l utredningens direktiv hänvisas till rubricerade, inom arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med olika intressenter för näringen år 1974 utarbetade rapport. (Till denna har refererats också i andra av betänkandets kapitel.) Rapporten inleds i detta sammanhang med några allmänna synpunkter på beredskapsarbeten. Vid bedömning av beredskapsarbeten inom jordbrukets område måste i princip skiljas på objekt som är sådana som a) under alla Förhållanden måste utföras och som regel vid bestämd tidpunkt b) är sammanhängande med Företagets normala drift eller som är normala underhållsarbeten samt arbeten som icke är att hänföra till ovanstående och som c) har allmänt intresse d) kan tidigareläggas. I rapporten redovisas en omfattande exempliñering på möjliga objekt för beredskapsarbeten i anslutning till jordbruksnäringen. (Däremot anges inte några arbetsuppgifter med speciell anknytning till trädgårdsnäringen.) skogsvård, natur- och landskapsvård, kulturminnesvård, upprustning av befintliga hus som kan användas for turiständamål, rivning av hus som förfular landskapet och som efter hörande av naturvårdsmyndigheterna bedöms vara en ur naturvårdssynpunkt angelägen åtgärd, röjning av rågångar bl. a. i samband med fastighetsregleringar och lantmäteriforrättningar, upprensning av vattendrag och sjöar samt gemensamma diknings- och vattenavledningsföretag, förbättring av enskilda vägar och broar, uppröjning av gamla taggtrådsstängsel, byggande av anordningar som exempelvis parkeringsplatser, rastplatser, vandringsleder, stängselövergångar, anvisningstavlor etc. i anslutning till större tätorter, som underlättar allmänhetens friluftsliv och samtidigt underlättar för jordbruket att skydda grödor, betesdjur och vilt; viltvårdande åtgärder, anläggande av viltstängsel längs starkt trafikerade vägar, anläggning av fiskodlingar, renhållning av parkeringsplatser och intilliggande områden, undanröjande av brukningshinder på långsiktigt bestående åkermark etc. Detta är endast några exempel på objekttyper som kan komma ifråga som beredskapsarbete och som kan uppfylla de krav som ställs på dessa. Utöver ovannämnda exempel har diskuterats möjligheterna att erforderliga och önskvärda förbättringsåtgärder på lantbruksnämndemas fastigheter

sou 1978:29 Åtgärder mot arbetslöshet 195

utnyttjas för beredskapsarbeten. Allmänt sett bör de arbeten som utföres som beredskapsarbeten bygga på gemensamma behov och intressen inom ramen för en by, ett skifteslag eller annan grupp eller sammanslutning av jordbrukare eller fastighetsägare som av Iantbruksnämnden bedöms vara en lämplig åtgärd. I katalogen ovan har förtecknats arbetsuppgifter och -objekt utan att an-

visningar lämnats om hur de skall utnyttjas. Det praktiska värdet av för-

- vid slagen får därför prövas från fall till fall av arbetsmarknadsverket behov i samverkan med representanter för andra myndigheter och berörda intresseorganisationer. Det är angeläget att gränsdragningen upprätthålles mellan olika ansvarsområden, exempelvis jordbruks- och arbetsmarknadspolitik, och olika ekonomiska insatser och villkor.

Förslag från Lantbrukamas riksförbund

I samband med utarbetandet av den ovan under punkt 2 nämnda rapporten deltog representanter för Lantbrukamas riksförbund. Dessa hade förberett sin medverkan genom att sammanställa och till arbetsmarknadsstyelsen överlämna en delvis analyserande kommentar till de frågor som skulle behandlas. Bl.a. anfördes följande:

”Det bör ske en sanering av byggnadsbestándet pa landsbygden. Förfallna

och överflödiga byggnader bör tas bort, medan byggnader som kan tänkas bli kvar under något eller några år bör snyggas upp. Byggnader i vilka också förekommer produktion bör rustas upp för att underlätta den verksamhet som bedrivs där, även om den inte bedöms som långvarig. Det viktiga är att det bedrivs verksamhet. Dessutom kan man tänka sig att en del åtgärder som i och för sig är angelägna inte blir vidtagna p.g.a. att det inte är direkt lönande åtgärder. Sådana åtgärder som t. ex. byggande av personalrum, gödselvårdsanläggningar och avlopp är ju emellertid synnerligen angelägna och det är ett allmänt intresse att de blir vidtagna. Detsamma kan sägas gälla om mjölkrummen. Att dessa får en så modern konstruktion som möjligt och att man genom detta kan få en hygienisk och mindre arbetskrävande behandling av produktionerna. Samma grundresonemang som här tillämpats för byggnaderna gäller såväl markanläggningar som naturvård och övriga beredskapsåtgärder. Generellt kan sägas att en avvägning mellan angelägna åtgärder och mindre angelägna åtgärder fås genom att den enskilde får bekosta en del av utgifterna för åtgärdens genomförande. Denna del bör emellertid hållas så låg som möjligt, förslagsvis 25 96, så att det allmänna intresset för insatser i natur och miljövården och åtgärder för vår landskapsbild inte onödigt motverkas. Upprustning av befintliga byggnader och målning måste ses som åtgärder, vilka direkt påverkar vår landskapsbild.” Till förbundets kommentarer fogades följande ”Förslag till beredskapsarbeten inom lantbruket”: 1. Byggnader Upprustning reparation

196 Åtgärder mot arbetslöshet sou 1973:29

målning rivning mjölkrum personalrum gödselvårdsanläggning avlopp 2. Markanläggningar Rensning av diken, bäckar och åar igenläggning av öppna diken täckdikning skogsdikning rensning och iståndsättning av källor och brunnar iståndsättning av samt uppröjning efter stängsel underhåll och förbättring av tillfartsvägar ägovägar skogsvägar 3. Naturvård Buskröjning gallring i ungskog stängsel för betesdjur åtgärder för att bekämpa sork, t. ex. upplöjning av nedlagd åker anläggningar för ñsk- och Vattenvård

4. Övrigt

Beskärning av fruktträd underhåll av kulturminnesmärken såsom äldre byggnader och äldre redskap röjning kring säregna träd eller trädgrupper hemslöjd

Det igenväxande odlingslandskapet

Rubricerade utredning har utarbetats inom en kommitté, tillsatt år 1966 på initiativ av Jordbrukets Forskningsråd. I kommittén ingick representanter för berörda forsknings- och samhällsintressen. I december 1974 publicerade man en skrift, benämnd ”Det igenväxande odlingslandskapet. Problem och lösningar i landskapsvården”. Man inventerade behovet av åtgärder i det aktuella sammanhanget och angav också i vilken mån erforderliga insatser kunde utföras med stöd av beredskapsarbete. De framtagna objekten indelades i följande kategorier: åtgärder i landskapsvårdande syfte åtgärder inom nationalparker, naturreservat och vissa andra naturvårdsområden för främjande av turism, idrott och friåtgärder som avser anläggningar luftsliv åtgärder i viltfrämjande syfte. I kommitténs förslag till arbetsprogram anfördes bl. a. följande synpunkter: sammanställs i Översiktsplaner. I dessa redovisas Inventeringsresultaten

mot arbetslöshet 197

Åtgärder

kommunvis förteckningar över arbetsobjekt som är lämpliga som beredskapsarbete. För varje objekt gör man en uppskattning av totalkostnaden uppdelad på dagsverks-, maskin- och materialkostnad. Dessutom görs en bedömning av objektets angelägenhetsgrad från naturvårdssynpunkt samt om det är av allmänt kommunalt eller enskilt intresse.

Översiktsplanerna som närmast är att likna vid objektkataloger innehåller

objekt för fem års verksamhet. Planerna revideras och kompletteras kontinuerligt. Beredskapsarbetena leds i övervägande antal fall av skogsvårdsstyrelserna. Arbetena kan även utföras i arbetsmarknadsstyrelsens eller annans regi. Statsbidraget till beredskapsarbetena bestäms för varje objekt till ett visst högsta belopp. Detta representerar olika procentsatser alltefter objektens ägarkategori och grad av allmänintresse. Sålunda utgår hundraprocentiga bidrag till objekt i statens ägo och objekt av uteslutande allmänt intresse. Till objekt av enbart kommunalt och/eller enskilt intresse utgår trettio- K treprocentiga bidrag. Som exempel på natur- och landskapsvårdsarbeten som bedrivs i form av beredskapsarbete kan nämnas röjning i träd- och buskvegetation för att skapa utsikter och för att hålla odlingslandskapet öppet, markarbeten, sådd och planering för att återställa täktområden där verksamheten lagts ned fore 1965, uppsättning av betesstängsel, hopsamling av taggtrâd samt bortröjning av vass i igenväxande sjöar. Följande åtgärder är exempel på beredskapsarbeten som utförs i viltfrämjande syfte: anläggning av viltvatten, plantering av skydds- och foderväxter, skyddsåtgärder vid äldre gruvhål, siktröjning utefter vägar med korsande viltstråk samt uppsättning av viltspeglar eller andra skyddsåtgärder, uppsättning av fågelholkar, andkorgar och andra anordningar som underlättar häckning. Budgetåret 1973/74 uppgick kostnaderna for natur- och landskapsvârdande samt viltvårdande beredskapsarbeten till 65,2 milj. kr. Kommunalt ledda arbeten för svårplacerad arbetskraft med nedsatt arbetsförmåga, s. k. T-arbeten, utfördes till en kostnad av 48,3 milj. kr. I dessa belopp om totalt 113,5 milj. kr. ingår också åtgärder inom naturvårdsområden samt till en viss del insatser for idrotts- och friluftsliv.

7.4.4 Synpunkter och förslag i samband med beredskapsarbete

Beredskapsarbete utgör ett av de betydelsefullaste och mest kostnadskrävande inslagen bland samhällets sysselsättningsskapande åtgärder. Vid urvalet av arbetsobjekt dominerade tidigare vägbyggnads- och anläggningsuppgifter, men en väsentlig förändring har successivt ägt rum härvidlag. Inom kategorin ”allmänna beredskapsarbeten” utgjorde budgetåret 1976/77 antalet sysselsättningsdagar för objekt i samband med byggnads- och anläggningssektorn 10 % av totalantalet medan tjänste- och vårdsektorerna omfattade 64 %. Detta förhållande sammanhänger med att andra grupper av arbetslösa -tjänstemän, kvinnor och ungdomar -i växande utsträckning erhållit sysselsättningskomplettering i form av allmänna beredskapsarbeten. En närmare

198 Åtgärder mot arbetslöshet

anpassning mellan de arbetslösas arbetsförutsättningar och arbetsuppgifternas krav har blivit nödvändig och har också kommit till stånd. Men den anknytningen till konjunktur- och säsongväxlingarna har fortursprungliga satt att vara normerande. Antalet visar personer som erhållit placering i särskilda beredskapsarbeten variationerna inom de enskilda åren en stigande kurva, medan däremot är begränsade. Trots de allmänt goda sysselsättningsförhållandena under större delen av 1970-talet har det visat sig vara svårt att finna lämpliga anställningar för arbetshandikappade och äldre personer på öppna marknaden. Men inte endast för dessa grupper. Ca 10 % av i särskilda beredskapsarbeten sysselsatta personer har under senare år utgjorts av ungdomar under 25 år. Det förtjänar också att påpekas att ca 70 % av de i denna arbetsform sysselsatta kan betecknas som lokalt bundna. denna stödform i samband med jord- Det föreligger skäl att beträffande bruksnäringen observera ytterligare ett par aspekter. l. Till beredskapsarbete kan anvisas alla arbetslösa personer, som uppfyller vissa fastställda formella krav. Skillnad görs exempelvis inte mellan anställda och egna företagare. Ett villkor som gäller är kravet på att vederbörande skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Företagare liksom andra kategorier av icke arbetslöshetsförinom jordbruksnäringen säkrade personer har ofta inte ansett sig ha skäl att anmäla sig hos formedlingen. För att nämnda grupper inte skall riskera att gå miste om möjlighet till hjälp vid arbetslöshet, bör man ställa krav på en utökad och fortfrån myndigheter och berörda intresseorlöpande informationsverksamhet ganisationer. 2. Vid valet av arbetsobjekt för beredskapsarbete, deras innehåll och lokalisering, ställs man inför problem att till varandra kunna anpassa kraven, sådana dessa formulerats av statsmakterna, och de arbetslösas önskemål. Arbetslösa inom jordbruksnäringen har hittills måst räkna med, att beredofta inte kan utföras inom hemortsregionen och inom det orskapsarbetet dinarie yrket. Vissa av de i ”katalogerna” ovan redovisade förslagen omfattar objekt, vilka på grund av sin spridda lokalisering och arbetets natur i högre grad än andra erbjuder sysselsättningsmöjligheter för till landsbygden och lantbruket knutna personer. Så är förhållandet med uppgifter i samband med skogsvårdsarbete, natur- och landskapsvård, kultur- och fornvård samt turism och fritid. uppfattning, som redovisas i olika sammanhang i Enligt utredningens betänkandet, bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i möjligaste mån utformas med hänsyn tagen till både arbetsmarknadsmässiga och individuella behov och önskemål. anser utredningen, att det Mot bakgrund av denna generella uppfattning finns skäl för en genomförd anpassning av beredskapsarbetet till jordbruksareella struktur och till den yrkes-, ålders- och könsmässiga samnäringens mansättningen av arbetslösa och undersysselsatta från näringen. Mera konkret uttryckt betyder detta, att det stora inslaget av undersysselsatta (små-) företagare och av säsongarbetslösa anställda - båda katekännetecknas av lokal spridning och bundenhet - motiverar en gorierna breddning i fråga om objekturval och ett större inslag av enskilda bered-

sou 1978:29

Åtgärder mot arbetslöshet 199

skapsarbeten. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1977/78 anförde arbetsmarknadsstyrelsen synpunkter på det framtida behovet av beredskapsarbete, som utredningen kan ansluta sig till. Efter att ha konstaterat förskjutningar av inriktningen mot tjänstemannagrupperna samt kvinnor och ungdomar anför man: Även för andra arbetstagare kommer det att finnas ett långsiktigt behov att anordna beredskapsarbeten. Styrelsen grundar denna bedömning på förekommande säsongsvängningar i arbetskraftsefterfrågan, regionala olikheter på arbetsmarknaden och strukturella förändringar i näringslivet. Dessa förhållanden nödvändiggör insatser av beredskapsarbeten i vissa områden och under vissa tider. En fråga som utredningen anser att de anvisande myndigheterna hela tiden bör hålla aktuell är, hur nära uppgifterna i samband med beredskapsarbetet bör ligga den tidigare sysselsättningen. En fullständig identifiering varken kan eller bör eftersträvas. I själva verket kan det i viss utsträckning anses vara värdefullt, bl. a. från utbildningssynpunkt, om de arbetslösa får möjligheter att vinna erfarenheter från andra yrkesområden. Men naturligtvis måste de individuella förutsättningarna, exempelvis i fråga om beredskapsarbetets art och lokalisering beaktas.

7.5 Åtgärder inom företagssektorn mot arbetslöshet

Som ovan framhållits har arbetsmarknadspolitikens åtgärder och medel mot arbetslöshet under framför allt det senaste decenniet vidgats till att omfatta insatser, som primärt tar sikte på företagens interna förhållanden och resurser. När enskilda företag eller hela branscher hos myndigheterna signalerar, att risker för permittering eller friställning av arbetskraft blivit aktuella, har övervägandena mellan samhällsorganen, företagen och de anställdas organisationer ofta kommit att inriktas på frågan hur man skall kunna fortsätta driften utan att behöva tillgripa friställningar. (Inte sällan har problemen vidgats genom att också handelspolitiska eller regionala och sociala aspekter aktualiserats vid sidan om sysselsättningsfrågorna.) Antydda företagsinriktade åtgärder är i stor utsträckning motiverade av konjunktur- eller strukturmässigt betingade arbetslöshetsförhållanden. De har också till övervägande delen utformats för att kunna sättas in vid behov som uppkommit inom industrisektorn. Detta framgår inte minst av den bild vårt näringsliv för närvarande uppvisar och de många krav som reses på samhälleliga stödingripanden. Hittills har de åtgärder, som behandlas i detta avsnitt, endast i mycket begränsad omfattning kunnat (eller behövt) utnyttjas inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Men frågan om inte så bör ske har redan i viss mån aktualiserats och så kan framöver i högre grad bli fallet. Mot denna bakgrund finns anledning, dels att ge en översiktlig bild över nu existerande stödformer, dels att försöka värdera deras ev. betydelse och utformning med hänsyn till situationen inom lantbruksnäringen.

200 Åtgärder mot arbetslöshet

Lokaliseringsstöd Statligt lokaliseringsstöd harutgått sedan 1965. Från 1973 gäller stödet industri, industriliknande verksamhet, industriserviceverksamhet, partihandel, uppdragsverksamhet och verksamhet inom turistnäringen. Antal berörda Företag - nylokaliserade eller på orten redan befintliga har under åren 1970-1975 varierat mellan 258 och 363.

Lokaliseringsutbildningsbidrag och introduktionsstöd

Dessa former av stöd utgår till nyetablerade Företag eller till Företag som utökar den anställda personalen. Ersättningsbeloppen kan variera mellan 5 och 10 kronor per utbildningstimme; i vissa fall kan de vara högre. Antal platser För lokaliseringsutbildning har under åren 1970 och 1974 uppgått till mellan 6600 och 12800.

S ysselsättningsstöd

För att stimulera Företag inom inre stödområdet till ökad personalanställning kan de erhålla ekonomiska bidrag i relation till personalutökningen. Bl.a. gäller Följande stödvillkor: Verksamheten, som påbörjades 1971, avser samma områden som gäller beträffande lokaliseringsstödet. Antalet beviljade stöd steg från 197 år 1971 till 365 år 1975. (Sistnämnda år skedde en utökning av det område, inom vilket stöd kan utgå.)

Investeringsfond för konjunkturutjämning

Sedan 1955 har Företagen möjlighet att till en särskild investeringsfond avsätta medel som under vissa villkor undandras beskattning. Medlen får användas För investeringar i skogsbruk eller ”rörelse” i konjunkturutjämnande syfte. Medlen är under ett Första skede spärrade i riksbanken. Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över verksamheten och För register över fondavsättningarna.

Industribeställningar Beställningar av rubricerade slag omfattar olika slag av Förnödenheter som behövs För den statliga verksamheten. De placeras hos sådana Företag, som riskerar driftinskränkningar eller nedläggningar av verksamheten, men som skulle vara betjänta av rådrum För att planera För den fortsatta driften. Ett villkor är därvid att de anställda inte omgående kan beredas anställning hos andra Företag eller erhålla omskolning. Det kan också vara fråga om att tidigarelägga statliga beställningar. Detta har hittills tllämpats under lågkonjunkturer. Efter särskilt beslut av regeringen kan landstings- och primärkommuner erhålla statsbidrag om de till Företag med sysselsättningsproblem utlägger beställningar på produkter som eljest skulle utFöras vid en senare tidpunkt. Statsbidraget har i sådana fall fastställts till 20 % av inköpssumman.

sou 1978:29 201

Åtgärder mot arbetslöshet

Stöd till fortsatt drift vid nedläggningshotade företag

Denna stödform, som tillkom 1972, syftar till att ge företag i en nedläggningssituation rådrum för att överväga åtgärder angående fortsatt drift eller för omplacering av de anställda. Stödet kan under begränsad tid (sex månader; regeringen kan förlänga perioden) utgå till företag som trätt i likvidation eller konkurs. De skall för att vara berättigade till denna form av stöd ha bedrivit industriell eller industriliknande verksamhet och ha sysselsatt minst 50 heltidsanställda arbetstagare.

Sammanställningen över en del stödåtgärder ger vid handen att de endast i begränsad omfattning i sin nuvarande form kan tas i anspråk for jordbruksoch trädgårdsnäringens vidkommande. Skälen härtill är flera. Stödformema har en konstruktion, som inte är anpassad efter näringens företags- och produktionsmönster (huvudsakligen mindre och lokalt spridda enheter). Inte heller kan åtgärderna utan vidare anses motsvara behoven på grund av den dominerande, säsongbetingade typen av arbetslöshet inom näringen. Den aktuella - och eventuellt också framtida - sysselsättningssitutionen inom lantbruksnäringen komplicerar frågan om val av åtgärder mot arbetslöshet. Bedömningen av arbetskraftstillgångarnas omfattning divergerar i vissa fall mellan näringens arbetsmarknadsorganisationer. Medan arbetstagarparten hävdar, att arbetslösheten är betydande och kostsam, har samtidigt från företagarsidan understrukits den otillräckliga tillgången på arbetskraft, i vart fall beträffande vissa yrkeskategorier och totalt under delar av årscykeln. Vår utredning lägger i kapitel 8 fram ett förslag till en ny åtgärdsform, benämnd kontant sysselsättningsstöd. Det är fråga om ett ekonomisk bidrag, avsett att under viss tid utgå till företagen, vilka som motprestation håller den anställda arbetskraften fortlöpande sysselsatt. Stödformen är konstruerad för att möta följderna av den typ av arbetslöshet - den säsongbetingade - som är den mest frekventa inom näringen. I oktober 1977 har företrädare för trädgårdsnäringen hos

jordbruksde-

partementet hemställt, att 75-procentigt sysselsättningsstöd, som prövats for att temporärt fördröja uppsägningar inom stora industriföretag, skall kunna tillämpas också för denna närings vidkommande. Ett villkor for att erhålla detta stöd är dock att de personer for vilka ersättning erhållits ska sysselsättas med uppgifter som inte tillhör den ordinarie produktionen.

7.6 Vissa andra arbetsmarknadspolitiska medel

7.6.1 Näringshjälp

Enligt arbetsmarknadskungörelsen består näringshjälp av bidrag eller lån till kostnader för att anskaffa eller ersätta arbetsmaskin eller verktyg eller till annan kostnad for att börja eller fortsätta verksamhet som egen företagare. För start av verksamhet som egen företagare utgår näringshjälp till handikappad, medelålders eller äldre arbetstagare som inte på annat sätt kan 1 AMK,57_70 §§.Nä_ få lämpligt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Näringshjälp för att ringshjälp m. m.”.

202 Åtgärder mot arbetslöshet Tabell 7.7 Näringshjälp för start eller fortsatt drift av jordbruksrörelse

164 000 Källa: Utredningen om näringshjälp. SOU 1977:22.

fortsätta verksamhet som egen företagare utgår till handikappad om synnerliga skäl föreligger och den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antas bli lönsam och ge honom goda försörjningsmöjligheter. Näringshjälp utgår med högst 15 000 kr., helt eller delvis som bidrag eller räntefritt lån. I vissa fall kan därutöver lån med 30000 kr. utgå. Av tabell 7. 7 framgår i vilken omfattning näringshjälp beviljats jordbrukare för att starta eller fortsätta verksamheten som egna företagare. Fr. o. m. budgetåret 1972/ 73 ändrades för övrigt bestämmelserna så, att näringshjälp inte beviljades för fortsatt verksamhet. Näringshjälp innebär knappast förutsättningar att i någon större omfattning kunna förvärva egentliga jordbruk, men har visat sig kunna öppna möjligheter att exempelvis starta vissa former av företag för djurskötsel. Detta torde dock gälla endast handikappade (inte äldre eller medelålders), som inom ramen av näringshjälp utöver bidraget kan få lån upp till 30000 kr. År 1975 tillkallade chefen för arbçtsmarknadsdepartementet en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor angående näringshjälp. Den sakkunnige (f. d. forbundsordföranden i Svenska Lantarbetareförbundet Ewald Jansson) avgav i maj 1977 betänkandet ”Arbete med näringshjälp” (SOU 1977:22). Utredningsmannen föreslår bl. a.: 1 Stöd skall utgå endast i form av ett sammanfört partiellt avskrivningslån, maximerat till 100000 kr. Under de tre första åren avskrivs lånebeloppet årligen med 10 000 kr. och är under denna period amorterings- och räntefritt. 2 Som villkor för stöd skall gälla att låntagaren är arbetshandikappad - de tidigare kriterierna “medelålders och äldre” slopas. 3 Näringshjälp skall kunna utgå for start men inte för fortsatt drift av företag.

Som framgår av uppgifterna i tabell 7.7 har stödformen näringshjälp för jordbrukets vidkommande haft en marginell och dessutom sjunkande betydelse. Om näringshjälpen i någon mera betydande utsträckning skall kunna medverka till att jordbruksföretag startas, måste beloppen med hänsyn till rådande kostnadsläge väsentligen höjas. Detta måste ske också om närings-

Åtgärder mot arbetslöshet 203

hjälp skall kunna utgå till fortsatt drift av verksamheten. Lämpligheten av näringshjälp måste dessutom för jordbrukets del vägas mot andra inom näringen existerande speciella bidragsformer.

7.6.2 Intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS)

I regeringens proposition ang. ”Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik” (1975/762211, sid 260 ff) anges, att de regionalpolitiska insatserna i allmänhet inte når ut till de mest glesbefolkade områdena. I avsikt att ge utökade sysselsättningsmöjligheter till den äldre, ortsbundna befolkningen i nämnda områden har sedan år 1971 i 12 kommuner gjorts vissa speciella insatser. Sysselsättningsutredningen har utvärderat IKS-verksamheten och ansett den vara ett värdefullt komplement till andra sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärder. I propositionen anför statsrådet i anslutning därtill: “Jag har för min del funnit de kommunala sysselsättningsinsatserna vara ett intressant försök att öka tillgången på arbetstillfällen i de områden där andra åtgärder inte lämpligen kan sättas in. Berörda kommuner och länsorgan delar sysselsättningsutredningens uppfattning att verksamheten är av stor betydelse för glesbygdsbefolkningen. Sysselsättningsutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att mera i detalj undersöka möjligheterna att ytterligare effektivera verksamheten. Denna bör därför fortsätta i nuvarande former.” Inom utredningen om näringshjälp m. m. har kartlagts uppgifter om IKSstödet i den mån detta utgått till bl. a. företagare inom jordbruksnäringen. Från nämnda utredning har erhållits nedan återgivna uppgifter, avseende budgetåret 1974/75, om stödets omfattning och regionala fördelning m. m. vad gäller jordbruksnäringen. (Siffroma anses något osäkra.)

I Norrbottens län utfördes dessutom rivning av ladugårdar till en kostnad av 569 000 kr. - De vanligast förekommande arbetsuppgifterna var takläggning, upprustning av ladugårdar och uppsättning av fârstängsel. Om sysselsättningsutredningen avser att föreslå en utbyggnad av stödformen - eventuellt även till flera regioner - bör förutsättningar för ökat stöd till jordbruks- och trädgårdsnäringen beaktas. Den gällande geografiska avgränsningen medger knappast några möjligheter att f. n. ge stöd åt trädgårdsnäringen.

204 Åtgärder mot arbetslöshet

7.7 Vissa jordbrukspolitiska

åtgärder

Vid sidan om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde, administrerade av olika, departementet underställda myndigheter, i första hand arbetsmarknadsstyrelsen, finns också jordbrukspolitiska åtgärder med mer eller mindre direkt inriktning på sysselsättningsforhâllandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Utredningen anser att det bör vara angeläget för berörda myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer att undersöka på vilket sätt de arbetsmarknadspolitiska och jordbrukspolitiska aktiviteterna redan nu samverkar och kompletterar varandra i fråga om sysselsättning inom näringen. Nedan redovisas de ekonomiska stödformer, som tillämpas inom jordbruksnäringen och som är av intresse också från arbetsmarknadssynpunkt. De redovisade stödformema administreras av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.

Rationaliseringsstöd

Riksdagen har 1977 fattat beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. ( prop 1977/78119,JoU1977/78:10,rskr1977/78:103). Häri ingår bl. a. ett statligt finansieringstöd till jordbrukets rationalisering. Det statliga fmansieringsstödet är avsett för de i jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig sysselsättning ijordbruk och skogsbruk. Stöd utgår således endast till personer som kan beräknas få sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet stödet avser. Som allmänna villkor för stöd gäller dessutom att företaget skall ha Förutsättningar att på lång eller kort sikt uppfylla jordbrukspolitikens rationaliseringsmål, dvs. framställa jordbruksprodukter till acceptabelt låga produktionskostnader och samtidigt bereda de i företagen sysselsatta en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard. Finansieringsstöd utgår i första hand till utvecklade eller utvecklingsbara företag, dvs. företag som på såväl lång som kort sikt kan uppfylla effektivitetsmålet. Även begränsat utvecklingsbara företag, dvs. företag som enbart på kort sikt kan uppfylla effektivitetsmålet, kan under vissa förutsättningar erhålla stöd till begränsade investeringsåtgärder. I samband med stöd vid nyetablering krävs som regel att den som skall beviljas stöd måste ha såväl teoretisk som praktisk yrkesutbildning. Stöd lämnas i huvudsak som kreditgarantier. Som komplettering till kreditgarantiema lämnas statsbidrag främst i norra Sverige. Vidare kan lån med uppskjuten ränta erhållas vid nyetablering av jordbrukare med otillräckligt eget kapital. Stödet delas in i dels ett allmänt rationaliseringsstöd, dels ett regionalt rationaliseringsstöd. Det allmänna stödet utgår i hela landet och utgör grunden för det statliga stödet till jordbrukets rationalisering. Stödet består huvudsakligen av kreditgarantier. Lånegaranti kan lämnas till förvärv av jordbruksföretag eller kombinerade jordbruks- och skogsbruksföretag samt vid förbättring av brukningsenhets arrondering. Garanti för lån kan även utgå till inre rationalisering, i huvudsak investeringar i byggnader och mark-

Åtgärder mot arbetslöshet 205

anläggningar. Dessutom kan lånegaranti lämnas för anskaffning av jordbruksinventarier och rörelsemedel. Det allmänna rationaliseringsstödet omfattar förutom kreditgarantier även statsbidrag till yttre och i vissa fall inre rationalisering. Bidrag till inre rationalisering kan utgå i samband med införande av för jordbruket ny teknik eller annan liknande åtgärd som från allmän synpunkt framstår som ekonomiskt riskfylld. Vidare kan bidrag i vissa fall lämnas till investering i gemensamhetsanläggning m. m. som berör flera samverkande företag. Statsbidrag till inre rationalisering inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet utgår med högst 25 % av godkänd investeringskostnad. Som komplement till det allmänna rationaliseringsstödet utgår ett regionalt rationaliseringsstöd till jordbruket i norra Sverige i form av bidrag till inre rationalisering till utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara företag. Bidrag till utvecklingsbara företag utgår med högst 25 96 och i vissa fall högst 40 96 av godkänd kostnad. Till investeringar i ekonomibyggnader utgår bidrag med högst 250 000 kr. eller i vissa fall högst 400 000 kr. Bidrag under 10000 kr. utgår inte. Begränsat utvecklingsbara företag kan erhålla bidrag med högst 25 % av godkänd kostnad. Till ekonomibyggnadsåtgärder utgår bidrag med högst 40000 kr. Bidrag under 5000 kr. utgår inte.

Skärgârdsstöd

Riksdagen beslutade 1976 (prop 1975/76:88, JoU 1975/76:34, rskr 1975/76:256) om statliga stödinsatser till skärgårdsföretag. Stödet skall stimulera foretag som har förutsättningar att drivas i skärgården och som kan ge bestående sysselsättning och utkomst åt den bofasta befolkningen där. Exempel på verksamheter vid ett skärgårdsföretag är jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, liske, fiskodling, Stuguthyrning, varvsrörelse, tillsynsuppgifter, taxibåtstrafik, båtuthyming, hantverk, småindustri och förädlingsindustri. I andra hand avses, om förhållandena är likartade dem på öar utan fast landförbindelse, även öar med fast landförbindelse och kustnära områden

som har ett naturligt samband med skärgården.

Statligt stöd utgår i form av lånegaranti och statsbidrag. Lånegaranti lämnas för-investering i byggnad eller anläggning som är avsedd for stadigvarande bruk samt för anskaffning av maskiner och andra inventarier. statsbidrag lämnas för investering i byggnad eller annan anläggning som är avsedd för stadigvarande bruk och för anskaffning av maskiner för industriell eller därmed jämförbar produktion. statsbidrag utgår med högst 50 procent av godkänd kostnad. Bidrag utgår ej med högre belopp än 75000 kr. för varje investeringstillfalle som leder till ökade sysselsättningsmöjligheter. Bidrag utgår ej, om bidragsbeloppet skulle understiga 2 500 kr.

sou 1978:29 207

-

8 vid Kontantstöd

Åtgärder

arbetslöshet

8.1 Inledning

Ett av de angelägnare målen för samhällets arbetsmarknadspolitik är att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft och arbetstillfällen. För att uppnå detta syfte har en rad medel och åtgärder framtagits och successivt byggts ut. De är i huvudsak inriktade på att komma till rätta med problem och situationer av generell natur. Men inom vissa sektorer av marknaden föreligger behov av speciellt utformade insatser. Enligt utredningens uppfattning är jordbruks- och trädgårdsnäringen en sektor, inom vilken det finns anledning att särskilt överväga och söka anpassa kraven på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Skälen är följande. Dels kan inte existerande åtgärder mot arbetslöshet och undersysselsättning tillgogodogöras fullt ut inom näringen. Dels föreligger - med hänsyn till näringens struktur och förekommande bl. a. tidsmässiga sysselsättningsvariationer - behov av särskilt utformade, delvis nya åtgärder. Nämnda omständigheter kräver enligt utredningens mening å ena sidan analys och överväganden av frågor om sysselsättning och personaltillgångar inom näringen och å andra sidan näringsgrensanpassade åtgärder mot arbetslöshet och för bl. a. rekrytering och yrkesutbildning. l olika kapitel har ovan nämnda problem tagits upp till behandling. Frågor om näringens struktur och arbetskraftsförhållanden har främst koncentrerats till kapitlen 1-4. Till dessa anknyter kapitel 5 där yrkesutbildningen redovisas. I kapitlen 6-8 behandlas med arbetslöshet och undersysselsättning

inom näringen sammanhängande företeelser och åtgärder. De sistnämnda

är av huvudsakligen tre kategorier: 1. Ekonomisk kompensation vid inkomstbortfall. (Arbetslöshetsforsäkring, kontant sysselsättningsstöd.)

2. Åtgärder som ersätter arbetsbortfallet med av samhället organiserad

sysselsättning. (Beredskapsarbete m. m.) 3. Organisatoriska åtgärder for att underlätta återgång till öppna arbetsmarknaden, bl. a. genom arbetsförmedling och arbetsmarknadsutbildning.

8.2 -

Kontantlinjen arbetslinjen

En väsentlig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att erbjuda ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Detta sker i dag huvudsakligen i två former: ar-

208 vid arbetslöshet

Åtgärder

betslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, KAS. Båda dessa instrument ansluter sig till den hjälpform, som inom arbetslöshetsbekäm-

pandet av gammalt kallas ”kontantlinjen”. Åtgärdernas begränsning ligger

bl. a. däri, att de inte direkt minskar arbetslösheten eller pekar fram mot någon ny sysselsättning i stället för den man nödgats lämna. Av olika skäl synes likväl inte renodlad ekonomisk hjälp helt kunna undvaras. Däremot kan den eventuellt ges en annan, effektivare utformning. En andra åtgärdsgrupp ligger inom ramen av vad som kallats “arbetslinjen. Ursprungligen omfattade denna mer eller mindre konstruerade sysselsättningar, med olika benämningar som nödhjälpsarbete eller reservarbete. Men redan på 1930-talet började man övergå till mera produktiva uppgifter i form av beredskapsarbete med bättre, senare också avtalsenliga löner etc. Successivt har beredskapsarbetet byggts ut, differentierats och anpassats till behov och förutsättningar hos olika grupper av arbetslösa. Även härvidlag torde dock kompletterande insatser vara påkallade, bl. a. för kategorier som är yrkesverksamma inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Från både sociala och individuella synpunkter måste de sysselsättningsanknutna hjälpformerna anses värdefullare än det enbart kontanta stödet. De har ett mera direkt samband med arbetsmarknaden och de kan, i kombination med åtgärder av arbetsförmedlingen och tillsammans med arbetsmarknadsutbildning, bereda väg för återgång till sysselsättning på öppna marknaden. Från utgångspunkter, angelägna för dem, som är verksamma inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, finns det anledningar att överväga, om och på vilket sätt arbetslöshetshjälpen enligt både kontant- och arbetslinjen kan behöva refonneras och byggas ut. Detta är frågor som utredningen tar upp till behandling i kapitlen 7 och 8.

8.3 Arbetslöshetsförsäkring

Antalet medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna uppgick den 31 0ktober 1977 till 2 890 000. Den övervägande delen av de försäkrade utgörs av anställda arbetstagare; antalet försäkrade företagare är ringa och återfinns i huvudsak inom några mindre kassor, bl. a. Sveriges Fiskares och Sveriges hantverks-, industri- och servicenäringars. Försäkringen har erhållit sin nuvarande utformning genom statsmakternas beslut på grundval av olika utredningar under åren efter andra världskriget. Nu gällande bestämmelser trädde huvudsakligen i kraft den 1 januari 1974. Ersättningstiden förlängdes då från 150 till 300 dagar - för medlemmar över 55 år till 450 dagar. Dagpenningen blev skattepliktig inkomst. Den kan utgå under högst fem dagar per vecka med belopp varierande mellan 60 och 160 kr. Statsbidragsbestämmelserna ändrades i syfte att förbättra den ekonomiska situationen för kassor med större arbetslöshet. I juni 1974 tillkallades av chefen för arbetsmarknadsdepanementet en utredning med uppdrag att undersöka förutsättningarna för en allmän ar-

Åtgärder vid arbetsläshet 209

betslöshetsförsäkring. För vår utrednings vidkommande har det - bl. a. med hänsyn till sammansättningen av arbetskraften inom näringen och det förslag till kontant sysselsättningsstöd, som utredningen framlägger - varit angeläget att ta del av riktlinjerna för uppdraget.

8.3.1 Direktiven jör 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring Bakgrund till utredningen utgör en gemensam framställning till chefen för arbetsmarknadsdepartementet från Landsorganisationen och Tjänstemännens Centralorganisation den 18 februari 1974 samt betänkande från riksdagens inrikesutskott 1974 (InU 1974:3). I statsrådets direktiv till utredningen angavs bl. a. följande punkter.

1. Nuvarande kontanta arbetslöshetsskydd inklusive arbetslöshetsförsäkringen bör utvärderas. 2. Försäkringen bör vara samordnad med övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder; kontant stöd är ett medel att klara försörjningen i avvaktan på att lämpligt arbete kan erhållas. 3. Begreppet ”arbetskraft” skall definieras för att man skall kunna fä en uppfattning om den personkrets som skall omfattas av försäkringen. 4. Förslag skall framläggas om vad kravet ”att stå till arbetsmarknadens förfogande” innebär. 5. Försäkringen skall utformas enligt den s. k. inkomstboitfallsprincipen, dvs. ersättningen skall relateras till den inkomst den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. 6. I fråga om organisatoriska lösningar föreslogs i LO:s och TCO:s framställning, att försäkringen även i fortsättningen skulle vara knuten till de fackliga organisationerna medan inrikesutskottet lämnade denna fråga öppen. Departementschefen framhöll att olika lösningar av frågan

kunde tänkas, men att en anknytning till de existerande frivilliga kas-

sorna vore fördelaktig. _ 7. Försäkringens nära samband med den offentliga arbetsförmedlingen bör upprätthållas. 8. I fråga om försäkringens finansiering anger departementschefen att utredningen särskilt bör överväga ett system, där samtliga kostnader för en allmän arbetslöshetsförsäkring finansieras genom företagaravgifter. 9. Regler bör även i fortsättningen finnas som anger att ersättningen från försäkringen skall vara tidsbegränsad. 10. Betydelsefulla frågor som utredningen måste ta ställning till är exempelvis företagarnas anslutning till försäkringen och deltidsarbetarnas ställning inom försäkringen.

8.3.2 ArbetslöshetJdrsäkringens finansiering Grundläggande bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringen och dess ekonomiska underlag finns angivna dels i lag om arbetslöshetsförsäkring (SFS 1973:370, med senare ändringar), dels i lag om arbetsgivaravgift till arbets-

210 Åtgärder vid arbetslöshet

löshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (SFS 9731372). Därutöver finns även vissa andra forfattningsbestämmelser. Någon utförlig redogörelse för ovan nämnda lagar har i detta sammanhang inte ansetts nödvändig. Enligt budgetpropositionen 1977, bilaga 15, beräknas det samlade anslaget budgetåret 1977/78 till kontant stöd vid arbetslöshet till 761,5 kr, därav ca 691,5 milj. kr. till de erkända arbetslöshetskassorna. Den milj. största anslagsposten till kassoma utgör det s. k. progressivbidraget som utgår, beroende på antalet ersättningsdagar per medlem och år, med mellan 0 och 90 procent. Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen i propositionen.

8.3.3 Om lantarbetarnas arbetslöshetskassa

Med hänsyn till att i vårt land existerar en väl utbyggd arbetslöshetsförsäkring - inte mot arbetslöshet utan som stöd vid arbetslöshet - fär det anses vara naturligt och ändamålsenligt att i första hand överväga vad som kan göras för att effektivisera denna form av ekonomiskt stöd. Denna uppgift ankommer i första hand på utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring. kan bl.a. inriktas de ekonomiska -

Åtgärderna på att förbättra villkoren

för kassoma och för de arbetslösa - och på att vidga kretsen av dem, som kan tillgodogöra sig kontanthjälp i denna form. De ovan återgivna utdragen ur direktiven till 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring innehåller en mera specificerad probleminventering. För inom jordbruks- och trädgårdsnäringen sysselsatta personer är det angeläget att överväga både en bättre standard hos den ekonomiska hjälpen vid arbetslöshet och en breddad personkrets vad gäller försäkringen. Denna sistnämnda fråga är av speciell vikt med hänsyn till att majoriteten av de inom näringen yrkesverksamma utgöres av egna företagare och av medhjälpare, vilka båda grupper i dag till större delen står utanför försäkringen. Ytterligare skäl för åtgärder i syfte att förbättra formens nivå är särdragen hos arbetslöshetsbilden inom näringen med starka säsongbetingade inslag. Man har anledning att förvänta att här nämnda omständigheter och begränsningar kommer att kunna korrigeras sedan utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring framlagt sina förslag och dessa lett till erforderliga reformer. Vad gäller ekonomiska aspekter inom arbetslöshetsförsäkringens ram är det bl. a. medlemsavgifterna, dagpenningbeloppen och kassornas fonder som bör observeras. Härtill kommer frågor om statsbidragen till kassoma och eventuella ekonomiska tillskott av annat slag. l nedanstående tabeller redovisas uppgifter angående bl. a. ekonomiska förhållanden inom lantarbetarnas och ett par näraliggande kassor. Inom kommunalarbetarnas och byggnadsarbetarnas är bl. a. trädgårdsanläggningsarlProp. 1976/772100, betare till en viss del organiserade. Uppgifterna avser dels dagpenningbelopp bilaga 15. Arbetsmarkoch månadsavgiften dels statsbidragsstorlek och antal ersättningsdagar i de nadsdepartementet, sid 129 ff . nämnda kassoma.

sou 1978:29 Å :gärder vid arbetslöshet 211 Tabell8.l Uppgifter om medlemsantal och avgifter i vissa arbetslöshetskassor 1976-01-01

näringars (För företagare) “ Medlemmarna är huvudsakligen trädgårdsanläggare. b Gäller kollektivt anslutna medlemmar med ersättningsrätt även vid tillfälligt avbrott i verksamheten. Källa: AMS. Äfndringar efter den 1 januari 1977. Kommunalarbetarna: Dagpenningen fr. 0. m. 3 oktober 1977 160 kr/mån. Lantarbetarna: Fr. 0. m. 5 september 1977 endast en dagpenningnivå (160 kr/mån.) och en avgift (9:50 kr/mån). Skogsarbetarna: Dagpenning 150 kr. fr.o.m. 2 januari 1978. Sveriges fiskare: Dagpenning 120 kr. fr. o. m. 4 april 1977.

Tabell 8.2 Uppgifter om statsbidrag till och arbetslöshet inom vissa kassor 1974-1976

Kassa Statsbidragets Arbetslöshets- Antal ersättningsdagar per procentuella andel av procent, årsmedeltal medlem inkomsterna

1974 1975 1976 1974 1975 1976 1974 1975 1976

Lantbru kstjänstemännens 44 38 50 1,6 1,5 1,6 2,4 2,0 2,0

industri- och servicenäringars (För företagare)

Samtliga kassor” 66 64 66 1,3 1,4 1,2 3,3 1,3 2,9

Antal kassor 1975-1977: 45, 46 resp. 46. Källa: AMS.

212 Åtgärder vid arbetslöshet

De ekonomiska förhållandena varierar väsentligt mellan olika kassor. I ovanstående tabeller har bl. a. inte medtagits kassorna med de lägsta avgifterna och de lägsta arbetslöshetssiffrorna, utan sådana kassor, som åtminstone i viss utsträckning kan jämföras med lantarbetamas erkända arbetslöshetskassa. Vissa ekonomiska förhållanden inom denna kassa redovisas i lantarbetareförbundets för 1974 på följande sättzl

_verksamhetsberättelse

För utbetald ersättning avseende året 1974 har kassan erhållit kr. 6 546 253:03 i författningsenligt statsbidrag, vilket utgör 86,9 96 av den totalt utbetalda ersättningen för 1974. För ersättning avseende 1973 har statsbidrag erhållits med kr. 185 117105 utgörande 76,7 96 av den utbetalda ersättningen. För utbetald ersättning har kassan sammanlagt erhållit statsbidrag med kr 6 731 360:l0. Statsbidraget utgör 86,6 96, av den utbetalda ersättningen. Kassans egen andel av ersättningen uppgår därför till kr 1 046 001140. På grund av den stora arbetslösheten har kassan erhållit anslag med 1 milj.kr. av det särskilda stödet åt erkända arbetslöshetskassor. Som bidrag till förvaltningen har kassan erhållit 102132 kr. Försäkringsfonden har under året förstärkts med kr 1 096 125:05 och uppgick den 31 december till kr 9 258 96lz76. Motsvarande avsnitt i förbundets verksamhetsberättelse för 1976 hade

följande lydelsezz

”I dagpenningklass II har ersättning utbetalats för 77 441,5 dagar med 7 823 230 kr. Från nämnda belopp har verkställts stadgeenliga pensions- och överförsäkringsavdrag med 771 395 kr. och skatteavdrag med 1 653 236 kr. Den till medlemmarna utbetalda ersättningen i klass II uppgår därför till 5 398 599 kr. 1 klass III har ersättning utbetalats för 31 562 dagar med tillsammans 3 810 790 kr. Efter pensions- och överförsäkringsavdrag med kr. 172 836250 och skatteavdrag med 955 263 kr. har till medlemmarna i klass Ill utbetalats kr. 2 682 690150. Till medlemmarna i båda klasserna har således utbetalats kr. 8 081 289:50. Sammanlagt har kassan till skattemyndigheterna och medlemmarna utbetalat kr. 10 689 788150. För ersättningsutbetalningar har kassan erhållit författningenliga statsbidrag med kr. 9 648 671278, vilket utgör 90,26 procent av den totalt utbetalda ersättningen. Kassans egen andel av utbetald ersättning uppgår således till kr. 1 041 116172. Som bidrag till förvaltningen har kassan erhållit statsbidrag med 113 127 kr.

I tabell 8.3 redovisas uppgifter om arbetslöshet och ekonomi inom kassan under det senaste decenniet. Huvudlinjen anger ett successivt växande utnyttjande av kassans ersättningsförmåner. Faktorer som måste observeras i sammanhanget är antalet arbetslöshetsdagar per år och medlem samt arbetslöshetsprocentens årsmedeltal. I båda dessa avseenden uppvisar lantarbetamas arbetslöshetskassa en bild, som avviker negativt från den generella. 1 Svenska Lantarbetare- Den väsentliga frågan är om den ekonomiska hjälpen vid arbetslöshet förbundet. Verksamhetsför de olika kategorierna sysselsatta inom jordbruksnäringen kan byggas berättelse 1974. Utgiven februari 1975. (sid 57). ut och kvalitativt förbättras genom åtgärder inom eller utom försäkringens ram. 2Svenska lantarbetarför- Till frågan om andra, kompletterande hjälpformer återkommes nedan. bundet. Verksamhetsberättelse 1976. Utgiven Vår utredning anser det väsentligt att understryka, att en framtida ar- 1977. (Sid 52). betslöshetsförsäkring utformas så, att den på bästa möjliga sätt kan tillgodose

Åtgärder vid arbetslöshet 213

Tabell 8.3. Uppgifter om ersättningsförhållanden inom lantarbetamas arbetslöshetskassa 1964-1976

”Försäkringsåret omfattar tiden 1972-09-01-1973-12-31. Källa: Lantarbetareförbundets verksamhetsberättelser.

stödbehoven för inom lantbruksnäringen sysselsatta personer. Frågan är av betydelse med hänsyn till strukturen av yrkesverksamheten inom främst jordbruket med hänsyn till existerande, statistiskt redovisade gränsdragningar mellan anställda, företagare och medhjälpare. De båda sistnämnda kategorierna omfattas inte i denna sin egenskap av arbetslöshetsförsäkringen. (l viss utsträckning torde de vara försäkrade i anslutning till sysselsättning utanför jordbruket.) Det är därför av ett betydande intresse för de här nämnda grupperna, hur man framöver löser frågan om försäkringens personkrets. Detta kommer i sin tur att påverka problemet om andra stödformer skall påfordras som komplettering. Storleken av medlemsavgifterna varierar betydligt mellan olika kassor beroende i första hand på nivåskillnader i fråga om arbetslösheten. 1 viss utsträckning kan olikheterna utjämnas genom att statsbidragsprocenten till kassornas utgifter varierar -till en del också genom beviljandet av extrabidrag - men en fullständig jämställdhet har genom dessa medel inte kunnat uppnås. Av utdraget ovan ur lantarbetareförbundets verksamhetsberättelse framgår att den relativt höga statsbidragsprocenten enligt förbundets uppfattning inte anses utgöra en tillräcklig kompensation för kassans utgifter.

8.4 Kontant arbetsmarknadsstöd - KAS

Denna understödsform är relativt ny, den infördes den 1 januari 1974. KAS ersatte dels den kommunala kontanta arbetslöshetshjälpen, dels det statliga omställningsbidraget, som hade tillkommit 1972.

214 Åtgärder vid arbetslöshet

Stödformen omställningsbidrag existerar fortfarande men är stadd under avveckling. Bestämmelserna om KAS återfinns i en särskild lagl. Stödet utgör ett komplement till arbetslöshetsförsäkringen och avser att ge ekonomiskt skydd i första hand for nytillkomna på arbetsmarknaden. Men det täcker också sådana fall då arbetslös person skulle ha skyddats genom arbetslöshetsförsäkring om han varit ansluten till denna. Följande bestämmelser i lagen finns anledning att från vår utrednings synpunkt särskilt observera: 1. Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till person, som inte är arbetslöshetsförsäkrad eller som, även om han är försäkrad, av någon anledning inte är understödsberättigad. (1 §) 2. De allmänna villkoren när det gäller rätt för företagare till KAS överensstämmer i stort sett med villkoren för rätt till forsäkringsstöd. “Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.” (4 §) 3. KAS utgår normalt under längst 150 dagar, men tiden kan, om vissa åldersvillkor är uppfyllda, förlängas till 300 dagar eller fram till tidpunkt, då ålderspension börjar utgå. (14 §) 4. Helt kontantstöd utgår för närvarande med 55 kronor per dag. Stödet är skattepliktigt. 5. “I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet Förekommer, får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant arbetsmarknadsstöd.” (25 §) 6. ”Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd göres skriftligen hos länsarbetsnämnden i det län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs for bedömande av hans rätt till stöd. - Arbetsgivaren skall på begäran utfärda intyg som avses i forsta stycket enligt formulär som fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen.” (30 §) Uppgifter angående omfattningen av verksamheten med kontant arbetsmarknadsstöd m. m. framgår av tabell 8.4. Det kontanta arbetsmarknadsstödet är dels statsfinansierat - till ca en tredjedel- dels bekostat genom arbetsgivaravgifter. Bestämmelserna härom

Tabell 8.4. Uppgifter ang. KAS omfattning

År Antal stödtagare Antal ersätt- Utbetalt ersättningsdagar, ningsbelopp,

1 Lag om kontant arbets- 1976 47 500 14 700 2 670 000 105 marknadsstöd SFS 1973:371, med senare Källa: Budgetpropositionen 1976, bil 13, och 1977, bil 15 och AMS anslagsframställning ändringar. för budgetåret 1978/79.

Åtgärder vid arbetslöshet 215

och KAS. finns i en särskild lag, som gäller både arbetslöshetsförsäkringen Huvudregeln är följande (2 §). “Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av utgivit kost eller bostad. Denna understödsform är, som ovan framhållits, ny och erfarenheterna av densamma är ännu för begränsade för att tillåta en bedömning av dess värde och av dess möjliga framtida räckvidd. Vilka förmåner, som speciellt skulle kunna vara tillgängliga för personer, sysselsatta inom jordbruksnäringen, låter sig därför inteanges. Man har anledning antaga, att utredningen om allmän arbetslöshetsförtill bredden av sina direktiv kommer att föreslå besäkring med hänsyn tydelsefulla förändringar i nu gällande regler, bl. a. om försäkringens personkrets. Nämnda utredning räknar med att ha slutfört sitt uppdrag kring årskiftet 1977/ 78. Vår utredning torde mot bakgrund härav inte böra ta upp generella frågor kring försäkringen till övervägande. När den allmänna försäkringen blir genomförd kommer detta också att medföra ett ändrat underlag för stödformen KAS. Också denna fråga är föremål för överväganden inom utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

8.5 och förslag om kontant

Utredningens överväganden

hjälp vid arbetslöshet

8.5.1 Inledning har ansett skäl föreligga att komplettera existerande ekono- Utredningen miska stödåtgärder vid arbetslöshet inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Med anledning därav föreslår utredningen att en ny bidragsform. benämnd Kontant sysselsättningsstöd (KSS), införes.

Åtgärden kan definieras som ett tidsbegränsat ekonomiskt bidrag, som

utgår till företag inom näringen med anställd arbetskraft. Dess syfte är att öka förutsättningen att på de ordinarie arbetsplatserna bereda de anställda fortsatt och om möjligt kontinuerlig sysselsättning. Stödet skall koncentrerat vara inriktat eller nedbringa säsongmässigt betingade bepå att eliminera gränsningar i sysselsättningen. Genom att produktionsförutsättningama inom företagen allmänt förbättras skulle friställning eller permittering av arbetskraften kunna undvikas, både på kort och på lång sikt. Utredningen har i viss utsträckning tagit upp tankegångar, som återfinns från arbetsmarknadsstyrelsen till dåvarande ini en tidigare framställning rikesdepanementet. En presentation lämnas därför nedan for detta förslag. l Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäk- 8.5.2 Tidigare förslag till bidragssystem ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. I en rapport, rubricerad ”Lantarbetarnas säsongarbetslöshet”, som i februari SFS 1973:372 med senare 1972 av arbetsmarknadsstyrelsen överlämnades till inrikesdepartementet, ändringar. \

216 Ä tgärder vid arbetslöshet

ingick ett förslag till bidragssystem vid säsongarbetslöshet. Det innebar en konstruktion med indirekt samhällsstöd till anställda inom lantbruksnäringen men med direkt stöd till företagarna. Förslaget sammanfattades i framställningen på följande sätt: De arbetsgivare som erhåller bidrag för att under vintern sysselsätta anställda förbinder sig att från det datum bidrag börjar utgå t. 0. m. november icke permittera någon anställd. Sysselsättningsbidrag kan utgå till arbetsgivare för anställda lantarbetare och/eller trädgårdsarbetare. Bidrag beräknas per månad och utgår med ett skattepliktigt belopp av 800z-/månad under högst fyra av de fem månaderna december-april. Ansökan om bidrag inlämnas till länsarbetsnämnden, som efter att ha hört lantbruksnämnden beslutar om bidrag.” Förslaget innebar alltså, att det var arbetsgivaren, som i form av arbetsuppgifter skulle tillhandahålla underlaget för den motprestation, som motiverade stödet. Detta skulle utbetalas till företagaren och indirekt - som en del av utgående lön - komma den anställde till godo. Arbetsgivaren skulle göra framställningen beträffande om, när och hur länge stödet skulle utgå. v I samband med remissbehandlingen av förslaget framkom kritiska synpunkter, som åtminstone delvis byggde på feltolkningar. Man överbetonade linjen att det handlade om ett arbetsgivarbidrag - formellt men inte reellt var synpunkten befogad. Men ytterst var ju syftet att till gagn för den anställda arbetskraften nedbringa säsongarbetslösheten. lnte heller uppfattningen i remissvaren att det var fråga om en form av beredskapsarbete” var korrekt. För sådant arbete gäller speciella, i detta sammanhang dock inte aktualiserade bestämmelser. Misstaget berodde härvidlag på terminologisk oklarhet i den ursprungliga skrivningen. Ovannämnda förslag har av arbetsmarknadsdepartementet överlämnats till vår utredning för beaktande.

8.5.3 Kontant sysselsättningsstöd (KSS) generella bestämmelser Remissbehandlingen av det ovan nämnda förslaget gav vid handen, att detta inte till alla delar kunde accepteras av de intressenter som skulle bli berörda om det förverkligades. Vår utredning har dock ansett att grundtanken bör kunna beaktas som underlag för en form av ekonomiskt stöd i samband med säsongarbetslöshet. Utredningen framlägger därför nedan redovisade förslag till kontant sysselsättningsstöd. Även om sysselsättningsproblemen inom näringen i betydande utsträckning är betingade av säsongvariationer, existerar även exempelvis företagsekonomiska och strukturmässiga omständigheter, som medför underskott på arbetstillfällen och överskott på arbetskraft. Men i nämnda och kanske också andra sammanhang anser utredningen - även om man är medveten om svårigheterna att göra helt klara avgränsningar - att andra, redan disponibla arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör kunna tillgripas. Utredningens förslag innebär därför en bestämd anknytning till säsongföreteelserna, och tiden för sysselsättningsstödet är begränsad till högst fyra

sou 1978:29

Åtgärder vid arbetslöshet 217

månader, förlagda till vintersäsongen. För utredningen framstår behovet av ett kontant speciellt sysselsättningsstöd till näringen som motiverat också därför, att flera konjunktureller strukturbetingade arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder, som står till buds för industrin och andra näringsgrenar, inte kan utnyttjas inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Sysselsättningsstödet kan i viss mån jämföras med de investeringsbidrag, som i samband med konjunkturdämpningar av staten beviljats exempelvis industriföretag. Berättigade att erhålla stödet skall vara sådana jordbruksoch trädgårdsföretag, som vidtar konkreta åtgärder för att upprätthålla en jämn sysselsättning och undvika friställningar av anställd arbetskraft under vintersäsongen. (I betänkandets kapitel 7 ang. beredskapsarbete m. m. lämnas en rad exempel på arbetsobjekt, som bör vara möjliga att utnyttja också i samband med sysselsättningsstödet.) Sysselsättningsstöd till ett företag skall inte permanentas men efter återkommande prövning kunna beviljas ett antal år i följd eller med vissa mellanrum. Man kan nämligen utgå från att bidrag under ett enda år ofta inte medför en sådan rationalisering av företagets drift eller utbyggnad av dess verksamhet. att säsongpermitteringar eller friställning av andra orsaker i fortsättningen kan undvikas. Föreliggande förslag har utformats även med beaktande av synpunkter, som anförts i samband med remissbehandlingen av det tidigare förslaget. lnvändningarna mot detta baserades bl. a. på uppfattningen att åtgärden kunde riskera få prejudicerande effekt och komma att omfatta också andra näringsområden med säsongmässig variation ifråga om sysselsättning och arbetslöshet samt att stödet främst skulle gynna innehavare av storjordbruk med ensidig produktionsinriktning. Under hand hade invänts, att ett genomförande av förslaget skulle leda till Iöneutfyllnader för de anställda utan någon underliggande kontrollerbar arbetsprestation. Å andra sidan framhöll Landsorganisationen i sitt remissvar - och i en underremiss Lantarbetareförbundet - att principen om sysselsättningsskapande bidrag till enskilda redan godtagits av statsmakterna i andra inom arbetsmarksammanhang nadspolitikens ram. Enligt utredningens uppfattning är sysselsättningsfrågorna inom jordbruksnäringen så speciella att de motiverar specifika åtgärder. Även om tidsmässiga sysselsättningsvariationer förekommer också inom andra sektorer av arbetsmarknaden. är de där inte lika regelbundet återkommande och inte betingade av förhållanden utanför ramen av ekonomiska och samhälleliga insatser, exempelvis på grund av av väderleken betingade växlingar i skördeutfallet. Årstiderna delar sysselsättningen i markerat skilda arbetsperioder med högsäsong undre växtperioden och lågsäsong under vintermånaderna. Till detta kommer som ovan nämnts att en rad av samhällets vedertagna arbetsmarknadspolitiska medel- på grund av näringens struktur och företagens spridda lokalisering - inte alls eller endast i begränsad omfattning kan påverka sysselsättningsmöjligheterna. Mot denna bakgrund lägger utredningen här följande förslag till åtgärder: genom att arbetsgivarna beviljas ekonomiska bidrag skall de få möjligheter att bereda den anställda arbetskraften i vart fall kontinuerlig, av säsongvariationerna opåverkad sysselsättning. som Anställningstryggheten framstår den avgörande faktorn vid val av detta åtgärdsalternativ.

vid arbetslöshet

218 Åtgärder

8.5.4 Huvudvillkor för rätt till sysselsättningsstöd

kvalifi- Både betr. sysselsatta och företag Föreligger vissa grundläggande kationskrav, som måste vara uppfyllda samtidigt för att stöd skall kunna utgå.

Personkretsen Stödet skall kunna omfatta personer med heltids- eller deltidsanställning vid företag inom jordbruks- eller trädgårdsnäringen. Kontant sysselsättningsstöd kan däremot inte gälla egna företagare eller arbetstagare, som ingår i företagsägarens familj och hushåll. För sistnämnda bör andra arbetsmarknadspolitiska stödformer kunna stå båda kategorier till buds i samband med (säsongbetingad) undersysselsättning, exempelvis beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. De bör också kunna omfattas av en arbetslöshetsförsäkring med vidgad personkrets. Detta är en beaktas av den nu verksamma utredningen om fråga om enligt uppgift en allmän arbetslöshetsförsäkring. Betr. begreppet ”familjemedlem” hänvisar utredningen till den definition, som angivits i kommentar till lagen om anställningsskydd. (Lars Lunning: Anställningsskydd. Kommentar till den nya lagstiftningen, 1975.) Ett andra undantg avser familjemedlemmar. Härmed avses enligt förarbetena dels make och anförvanter i rätt upp- och nedstigande led, dels - inklusive fosterbarn och myndlingar - som lever avlägsnare släktingar

bo med arbetsgivaren eller tillhör hans hushåll. Varken för-

i gemensamt arbetena till lagen om anställningsskydd eller arbetarskyddslagen ger däremot någon antydan om att arbetstagare som lever i ett äktenskapsliknande förhållande med arbetsgivaren skulle omfattas av undantagsregeln.” skall krav inte uppställas betr. I fråga om kontant sysselsättningsstöd viss anställningsform, exempelvis anställning tills vidare, eller tillhörighet till facklig organisation eller erkänd arbetslöshetskassa. Däremot skall den anställde ha utfört förvärvsarbete inom näringen under minst 12 månader av de senast förflutna 36 månaderna. Samma åldersavgränsningar bör tillämpas som gäller betr. arbetslöshetsförsäkringen.

S tödberättigade företag

De företagsområden och företagstyper som kan komma ifråga för erhållande av sysselsättningsstöd, är följande: med inriktning på olika förekommande produktions- Egentligt jordbruk, slag; även kombinationen med skogsbruk. frilands- och/eller växthusodling, plantskolor och likar- Trädgårdsodling: tade företag. Trädgårdsanläggning. -Ãven byggnadsföretag till den del deras verksamhet avser trädgårds- och grönyteplanering. Betr. driftsforrnen föreslår utredningen att stödet kan utgå till privata föreningar liksom egna företag, arrenden av olika slag, bolag och ekonomiska till stiftelser och hushållningssällskap efter särskild prövning. En invändning som restes mot arbetsmarknadsstyrelsens ovan nämnda

sou 1978:29 Åtgärder vid arbetslöshet 219

förslag var, att åtgärden skulle skapa speciella ekonomiska förmåner för storjordbruken. Att stödet kommer att innebära en tillgång för brukarna ligger i dess natur. Det avser att medverka till att Företagen kan ge en jämnare sysselsättning utan säsongavbrott. De företag som kan tänkas utnyttja stödet är av en sådan storleksordning att de har personal anställd, som kan riskera säsongarbetslöshet. Att det speciellt skulle handla om ”storjordbruk” är en sakligt inte belagd bedömning. (Avgränsningar med hänsyn till företagens storlek uppåt gäller inte i fråga om åtgärder mot arbetslöshet i andra sammanhang.) Erfarenhetsmässigt har för övrigt de större företagen ofta även under vinterhalvåret tillgång till kompletteringsarbeten, som medger kontinuerlig sysselsättning av de anställda. De regler, som enligt utredningens förslag bör ange rätten till sysselsättningsstöd, kommer att innebära erforderliga korrektiv i detta sammanhang. Något högsta antal anställda vid ett företag, för vilka sysselsättningsstöd kan utgå, bör inte fastställas. Likaledes bör man inte begränsa rätten till återkommande understöd för ett företag.

8.5.5 Partssamverkan som underlag för beslut om kontant

sysselsättningsstöd

Stödet är en åtgärd av preventiv natur för att förhindra friställningar. Beslut om att utnyttja detsamma skall ha fattats före arbetslöshetens inträde. Detta innebär bl. a. att nedan angivna faktorer måste beaktas innan ansökan om stöd inges till vederbörande myndighet (Iänsarbetsnämnden). Detta skall ske senast en månad före den beräknade friställningen. Samråd skall ha ägt rum mellan företagare och anställda beträffande frågan om de sistnämnda under tid, då risk för friställning föreligger, i stället önskar kvarstanna och arbeta i företaget. Vid samråd kan bl. a. konstateras om det inom företaget finns tillgång till meningsfulla arbetsuppgifter. Anledning finns att anta att de anställda i många fall föredrar att fortsätta med sysselsättningen på den ordinarie arbetsplatsen. Möjligheten kan dock inte uteslutas att det finns anställda, som exempelvis vill disponera en permitteringsperiod för annan sysselsättning eller kompletterande yrkesutbildning. Sysselsättningsstödet kan inte betraktas som ett obligatoriskt alternativ för vare sig arbetstagare eller arbetsgivare. Det torde oftast ligga också i arbetsgivarens intresse att behålla och sysselsätta den redan anställda arbetskraften och att med statligt ekonomiskt stöd kunna få för den framtida driften värdefulla uppgifter utförda inom det egna företaget. Det kan tänkas uppstå situationer, där parterna bedömer sysselsättningsförhållandena inom företaget (motsvarande) olika och därmed förutsättningarna för sysselsättningsstöd. I. dylika fall bör man söka uppnå enighet genom förhandlingar mellan parterna och i samverkan med de instanser, som enligt utredningens nedan redovisade skall svara för adminiförslag strationen av det kontanta sysselsättningsstödet.

Åtgärder vid arbetslöshet

Risker för att tillkomsten av stödformen skulle leda till en icke motiverad ökning av säsongfriställningar anser utredningen vara små. Det torde för övrigt ligga i båda parters intresse att stödet svarar mot det avsedda för stödformen kan också utformas på sådant sätt att ev. syftet. Reglerna missbruk förhindras. Det bör inte föreligga några förbud mot att företagare, som tidigare år, före införandet av sysselsättningsstödet, i regel inte friställt sina anställda under lågsäsong, blir delaktiga av detsamma. Om deras företag uppfyller de generella villkoren skall de också kunna beviljas stödet. Den omständigheten att ett företag tidigare år brukat friställa sina anställda under vinterhalvåret skall däremot inte automatiskt medföra rätt till stöd. Prövning av ansökan om förutsättningarna att få bidrag måste ske i vanlig ordning. inom och där blivit föremål för En fråga, som aktualiserats utredningen är hur den kompletterande anställning, som tillingående överväganden, kommer på grundval av det kontanta sysselsättningsstödet, påverkar sysseli fortsättningen. Genom tillkomsten av lagen om sättningsförhållandena anställningsskydd (l974:l2) har frågan tillförts vissa ytterligare aspekter. Denna inte när frågan om ekonomiskt stöd till företagarna inom lag förelåg näringen första gången aktualiserades. Om den totala anställningstiden, alltså också den del, för vilken kontant sysselsättningsstöd utgår, skall vara avgörande för beräkningen av uppsägningstider och löneförmåner under uppsägningstid, har pekats på risken för att detta kommer att leda till en viss återhållsamhet hos företagare att utnyttja stödformen. Detta skulle i så fall motverka det egentliga syftet med stödet, nämligen att bereda den anställda arbetskraften kontinuerlig sysselsättning, opåverkad av säsongåtstramningar. Det torde å andra sidan inte vara möjligt att eliminera någon del av som kvalificerande för i övrigt i samband med arbetet anställningstiden utgående sociala förmåner. Den att anställningen under den tid stödet utgår till omständigheten, betydande del finansieras av allmänna medel, innebär en ytterligare anledning, varför begränsande regler måste undvikas. för en positiv inställning från näringens parter till det Förutsättningarna kontanta sysselsättningsstödet kan inte bedömas generellt. Detta beror bl. a. är betydande i fråga om företagens struktur och rådande på att variationerna sysselsättningsforhållanden. Men följande omständigheter kan anses bidraga till att man accepterar stödformen. skall utgå efter överenskommelse mellan företagarna Sysselsättningsstödet och hos dem anställd personal. I detta sammanhang kommer i de enskilda fallen med stödet förenade för- och nackdelare att noga övervägas. Ansvaret för att de organisationer och enskilda personer, som kan beröras av stödformen, erhåller riktiga och tillräckliga uppgifter om detta nya arbetsmarknadspolitiska medel bör i första hand åvila arbetsmarknadsverket. och omfattningen av informationen bör bestämmas i sam- Utformningen verkan mellan berörda myndigheter och arbetsmarknadsparter. I ett forsta skede kan den generella informationen hållas begränsad, men intensifieras i de län, där enligt utredningens förslag försöksverksamhet med

sou 1978:29

Åtgärder vid arbetslöshet 221

kontant sysselsättningsstöd skall bedrivas. l dessa regioner kan skriftlig upplysning lämpligen kompletteras med viss konferensverksamhet, gemensam med representanter för berörda intressegrupper. Mot bakgrund av ovan angivna uppläggning av informationsverksamheten kan statens kostnader under beräknas försöksperioden bli mycket På grund av det värde som det kontanta sysselsättningsstödet begränsade. innebär för näringen och dess parter, kan man dessutom förmoda att dessa internt kompletterar den offentliga informationen. Med hänsyn till karaktären hos sysselsättningen inom jordbruks- och trädgårdsnäringen - med dess inslag av starka säsongvariationer - har farhågor uttalats för att lagen om anställningsskydd skulle utgöra en komplicerande faktor. Farhågorna kan inte anses belagda. Bestämmelserna i lagen om exempelvis anställningsformer (5§) och uppsägningstid (1 1§) är dispositiva. Parterna kan alltså genom kollektivavtal på förbundsnivå nå fram till överenskommelser, som tar till vara stödformens positiva innehåll.

8.5.6 Deraljredogörelse för KSS

I följande avsnitt lämnas en sammanställning av viktigare punkter i förslaget till sysselsättningsstöd. Vidare redogöres för stödets administration, finansiering och ekonomiska verkningar. Slutligen redovisas en

sammanfattning

av utredningens synpunkter på stödformen. l. Till företag med anställd arbetskraft, vilken riskerar att temporärt friställas, kan efter ansökan av vederbörande arbetsgivare utgå ekonomiskt bidrag till den anställdes lön med villkor att anställningen fortsätter. Stödet utgår under längst fyra månader, förlagda till tiden november-mars. Ansökan skall vara inlämnad till arbetsförmedlingen senast en månad före beräknad tidpunkt för friställningen. 2.Friställningen skall vara betingad av säsongmässig nedgång i verksamheten. I ansökan om bidrag skall orsakerna till den väntade friställningen noggrant redovisas. 3. Företagare skall, när bidrag erhållits, sysselsätta den anställde med arbetsuppgifter inom företaget i samma utsträckning som tidigare (alltså på heltid eller deltid) och med bibehållna tidigare utgående löneförmåner. 4. Arbetsuppgifterna skall av företagaren i ingiven ansökan redovisas som angelägna för företagets aktuella och framtida drift. Stöd kan utgå endast om det klart framgår, att sysselsättning bereds anställda med uppgifter, som utan stödet inte skulle kommit till stånd och att risk för friställning således förelegat. I de fall där förutsättningar föreligger för att arbetet kan fortgå i oförändrad omfattning skall stöd således inte utgå. 5. Beslut om bidragets totala storlek samt om den tid, under vilket bidraget - se nedan punkt 10. Bidraget utgör utgår, fattas av en särskild nämnd 50 procent av den avtalsenliga lönen inkl. lönekostnadspåslag. 6. Det ankommer på den anslagsbeviljande nämnden regionala att pröva arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som skall kunna ligga till grund för beslut om bidrag. 7. Frågan om finansiering av sysselsättningsstödet har varit föremål för ingående överläggningar inom utredningen och olika förslag till lösningar

222 vid arbetslöshet

Åtgärder

har penetrerats. Detta har skett bl. a. mot bakgrund av kostnadsfördelningen för vissa andra arbetsmarknadspolitiska instrument. I ett första skede övervägde man att föreslå tillskapandet av en särskild fond, benämnd löneutjämningsfond. Medel skulle tillföras denna genom profrån den till arbetslöshetsförsäkringen knutna arbetslöshetsfonden centuttag eller efter återkommande beslut av statsmaktena från arbetsgivareavgifter, inom jordbruks- och träderlagda av alla eller vissa grupper av företagare Då man räknade med, att den stödmotiverande arbetslösgårdsnäringen. kommer att vara av säsongkaraktär, ifrågasattes en heten huvudsakligen begränsning av medelsuttaget att endast avse företagare med vegetabilisk som lämplig. Förslaget avfördes bl. a. med hänsyn till utvidgproduktion ningen av kretsen av stödberättigade företag och tekniska beräkningssvårigheter. För belysning av frågan om finansieringen av sysselsättningsstödet med har jämförelser gjorts med vissa andra former av åtgärder i samband arbetslöshet. Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen sker dels genom avgifter från de försäkrade själva, dels genom arbetsgivaravgifter och medel över den Medlemmarnas avgifter samt fondavkastning svarar statliga driftbudgeten. för ca 25 % av de totala kostnaderna och arbetsgivareavgiften för 25 %. Återstående 50 % utgör således statens kostnadsandel. Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) finansieras till 2/3 genom arbetsgivaravgifter. Resterande kostnader täcks med anslag över den statliga driftbudgeten. Statens totala kostnader för dessa båda nämnda former av kontant stöd vid arbetslöshet uppgick budgetåret 1974/75 till ca 450 milj. kr. För att täcka en del av arbetsmarknadsutbildningens kostnader har en särskild arbetsgivareavgift införts fr. o. m. den 1 januari 1976. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften är detsamma som inom den allmänna sjukförsäkringen. Medlen från avgiften tillförs en särskild fond, arbetsmarknadsutbildningsfonden. Arbetsmarknadsutbildningsfonden är utformad enligt i huvudsak samma som gäller för sjukförsäkringsfonden inom den principer allmänna försäkringen och arbetslöshetsfonden. Över fonden betalas utgifför arbetsmarknadsutbildningen. Fonden finansieras dels av arbets-

terna

givaravgifter, dels av bidrag över statsbudgeten. Statens bidrag till arbetsmarknadsutbildningen har för budgetåret 1976/77 beräknats till 1 250 milj. kr. 8. Med hänsyn till omfattningen av personkretsen för sysselsättningsstödet - även personer som inte tillhör arbetslöhetskassa skall kunna ifrågakomma - bör finansieringen inte knytas an till arbetslöshetsförsäkringen. En andra orsak härtill är att i den mån, som presumtiva stödtagare är arbetslöshetskan de tillhöra olika kassor, vilket skulle komplicera adminisförsäkrade, trationen av finansieringen. skäl talar enligt utredningens uppfattning för att det kontanta

övervägande

helt finansieras över statsbudgeten. Redan nu bekostas sysselsättningsstödet större delen av de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna av statsmedel. Detta kommer ev. att ännu mera bli förhållandet om den nu verksamma utredföreslår att den frivilliga formen ersätts ningen om arbetslöshetsförsäkring med något slag av allmän och obligatorisk. Omfattningen av och kostnaderna för sysselsättningsstödet torde i jäm-

SOU 1978129 Å tgärder vid arbetslöshet 223

förelse med flertalet andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder komma att bli mycket begränsade. Detta kan vara ytterligare en anledning att inte komplicera finansieringsproceduren. Sysselsätttningsstödet i här föreslagen form skulle för övrigt innebära att statsbidragen till andra stödformer inom arbetsmarknadspolitikens ram skulle kunna reduceras. 9. För central ledning och övervakning av verksamheten med sysselsättningsstöd tillsätter regeringen en särskild delegation, bestående av en representant för arbetsmarknadsstyrelsen samt två representanter för vardera arbetsgivare- och arbetstagarparterna. Aktuella organisationer är för arbetsgivarparten Skogs- och lantarbetsgivareförbundet och Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund och för arbetstagarparten Lantarbetareförbundet. Arär ordförande. - föreslås betsmarknadsstyrelsens representant Delegationen kallas ”Delegationen för kontant sysselsättningsstöd (KSS)”. Utöver ovan angivna uppgifter skall delegationen som första instans handlägga ärenden ang. ev. besvär över de regionala nämndernas beslut i frågor om sysselsättningsstöd. Utredningen föreslår att delegationens beslut kan överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. 10. I varje län tillsätter arbetsmarknadsstyrelsen en regional nämnd, bestående av fem ledamöter, som äger att besluta om bifall eller avslag i samband med inkomna ansökningar om bidrag. föreslås få namnet

Nämnden

”Nämnden for kontant sysselsättningsstöd (KSS). - Vid behov kan nämnden komplettera uppgiftema i ansökningarna efter kontakt med vederbörande regionala intresseorganisationer, länets lantbruksnämnd m. fl. I den regionala nämnden ingår en representant för vederbörande länsarbetsnämnd samt två för arbetsgivare- och två för arbetstagarorganisationer. Länsarbetsnämndens representant är ordförande. Ledamöterna utses av arbetsmark-

nadsstyrelsen efter förslag av den centrala delegationen (enligt punkt 9).

-Vederbörande länsarbetsnämnd ställer kanslipersonal till den regionala nämndens förfogande. Utbetalningar av bidragen bör handhas av försäkringskassan. Huruvida handläggningen av uppgifterna i samband med det kontanta sysselsättningsstödet kommer att påfordra några personalförstärkningar inom arbetsmarknadsverket blir möjligt att avgöra först sedan erfarenheter vunnits av verksamheten. l första hand har man att räkna med en ökad (intermittent ökande) arbetsbelastning hos vissa av länsarbetsnämnderna. I den regionala nämnden bör, i motsats till vad gäller den centrala delegationen, finnas suppleanter till samma antal som de ordinarie ledamöterna och utsedda i samma ordning som dessa. Orsaken härtill är att denna nämnd kan behöva sammanträda relativt ofta för att besluta i enskilda ärenden om stödansökningar. ll. Några krav på att de av stödet berörda anställda - vare sig de tillhör erkänd arbetslöshetskassa eller inte - skall vara anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen under den tid de arbetar på grundval av sysselsättningsstödet, skall inte föreligga. Däremot bör de ha rättighet att under ifrågavarande period söka till och genomgå kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. I samband därmed bör utbildningsbidrag utgå i stället för lön ehuru de inte formellt är arbetslösa. Även andra former av utbildning bör under ifrågavarande anställningsperiod vara

tillgängliga.

sou 1978:29

224 Åtgärder vid arbetslöshet

8.5.7 Kostnader för sysselsättningsstöder

En exakt av samhällets kostnader för sysselsättningsstödet är beräkning möjlig att åstadkomma först sedan en rad grundläggande faktorer fastställts, stödbeloppets storlek (i kronor eller procent av exempelvis personkretsen, lön) och tid under vilken stöd kan erhållas. Men även sedan dessa utgående faktorer så långt som är möjligt iixerats kvarstår flera omständigheter, exempelvis variationer betr. det varje år aktuella antalet stödberättigade personer, som försvårar möjligheterna att göra beräkningarna verkligt säkra. föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen skall svara för admi- Utredningen nistrationen av bidragsformen Kontant sysselsättningsstöd. I styrelsens uppgifter kommer då att ingå att i samband med de årliga anslagsäskandena hos regeringen medel för stödverksamheten på grundval av värbegära deringar och försök att bedöma den framtida utvecklingen. De viktigaste komponenterna för bedömning av sysselsättningsstödets omfattning och kostnader redovisas här nedan: 1. Antal berörda personer. - Personkretsen utgöres av inom jordbruks-

och trädgårdsnäringen anställda personer, som av säsongmässiga grunder

riskerar att bli friställda. Jämsides med denna grupp redovisas i arbetslöshetsstatistiken personer, som av andra skäl än säsongmässiga är utan sysselsättning. Denna kategoriklyvning kan innebära komplikationer när det gäller att fastställa om en person skall vara berättigad till kontant sysselsätteller inte. Man torde kunna utgå från att de handläggande inningsstöd stanserna relativt snabbt vinner sådana erfarenheter att de kan bemästra nämnda svårigheter och når fram till enhetlig bedömningslinje. 2. Den maximala ersättningstiden för anställd person kan uppgå till fyra månader under varje stödperiod (november-mars). Hur lång den genomsnittliga stödtiden för hela kollektivet kommer att bli är däremot omöjligt att Årstluktuationer kommer att noteras. i förväg beräkna. antagligen 3. Lönerna för de anställda, som kan ifrågakomma i samband med kontant sysselsättningsstöd, är av varierande storlek, vilket försvårar möjligheterna att beräkna totalkostnaderna. Utredningen har emellertid gjort ett försök dessa och har därvid från en genomsnittlig månadslön att uppskatta utgått av 3 800 kr. i vilket belopp lönekostnadspåslaget inte är inräknat. I samband med de framtida kostnadsberäkninarna får partsorganisationerna ansvara för att successivt tillhandahålla aktuella löneuppgifter. 4. I arbetsmarknadsstyrelsens ursprungliga förslag om sysselsättningsstöd - av inangavs beloppet till 800 kr. per månad. En uppräkning på grund träffade kostnadsförändringar - av detta belopp exempelvis till 1000 kr. eller 1200 kr. är naturligtvis en möjlig väg att välja. Men av olika skäl - exempelvis variationer på storleken av lönerna - torde i stället en enhetlig vara att föredra, även om också detta innebär vissa svårigheter procentsats i samband med beräkningen av stödet. har stannat for att föreslå, att statsbiraget till företagen för Utredningen deras kostnader i samband med på grundval av sysselsättningsstödet utförda skall utgöra 50 procent av de utbetalda lönerna inkl. löarbetsuppgifter nekostnadspåslaget.

Åtgärder vid arbetslöshet 225

Räkneexempel betr. sysselsättningsstöd

Uppskattat genomsnittligt löenbelopp den 1 okt. 1977 per person och månad: 3 800 kr. Tillägg för sociala kostnader och semester samt semestertillägg (50 96): 1 900 kr. Summa lönekostnader per person och månad: 5 700 kr.

Lön 2 månader ll 400 kr. Lön 3 månader 17 100 kr. bön 4 månader 22 800 kr.

Förslag till statsbidrag: 50 procent. 50 % på 5 700 kr. 2850 kr. 50 96 på 11 400 kr. 5700 kr. 50 96 på 17 100 kr. 8 550 kr. 50 96 på 22 800 kr. 11 400 kr.

Utgående statsbidragsbelopp, kronor

Även om det inte endast är medlemmar i lantarbetareförbundet, vilka kommer att vara sysselsatta i samband med sysselsättningsstöd, kan några uppgifter om förhållandena inom detta förbund belysa problemet säsongarbetslöshet. I tabell 8.5 redovisas vissa fakta om antal arbetslösa och arbetslöshetsprocent i under senare år.

arbetslöshetskassan

Som ovan framhållits är de säsongarbetslösa inom jordbruks- och trädgårdsyrkena även organiserade i andra arbetslöshetskassor. I Första hand gäller detta kommunalarbetarna för park- och kyrkogårdsarbetarnas del. Inslaget av kvinnor är i denna grupp mycket stort. Kontant sysselsätt-

Tabell 8.5 Arbetslöshet inom lantarbetareförbundets arbetslöshetskassa 1974-1976, vissa månader

Mån 1974 1975 1976

Antal Procent Mån Antal Procent Mån Antal Procent arbetslösa arbetslösa arbetslösa arbetslösa arbetslösa arbetslösa

Jan 818 7,2 Jan 902 8,1 Febr 753 6,8 Febr 844 7,6 Nov 409 Mars 523 4,7 Mars 798 7,1 3,6 Dec 769 Nov 464 4,2 Nov 399 3,7 6,3 Årsme- DSC 7,7 Dec 676 6,4 deltal 438 3,8 433 3,8 433 3,9

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Åtgärder vid arbetslöshet

ningsstöd kan inte utgå i samband med risk För permittering av anställda hos kommunerna. -I det sammanhanget ñnns det anledning att understryka kommunernas ansvar för att i form av beredskapsarbete eller på andra upp- gifter, exempelvis inom vårdomrâdet, sysselsätta de säsongpermitterade i relation till det totala antalet kommunalanställda torde de säsongpermitterade vara relativt få. När man skall Försöka beräkna speciellt statens kostnader för sysselsättningsstödet, finns det anledning att ta in i bilden, att också vissa besparingar kan noteras. till de erkända ar- Detta gäller bl. a. i fråga om statsbidrag betslöshetskassorna och kostnader för KAS och för beredskapsarbeten. Svårigheter föreligger att exakt beräkna dessa besparingar, men rent budgetmässigt kan de förmodas vara större än statsbidraget till sysselsättningsstödet. Slutligen vill utredningen i detta sammanhang framhålla, att för de statliga skall iakttas samma bidrag, som utgår till företagen som sysselsättningsstöd, beskattningsregler, som gäller För andra kontanta arbetslöshetsstöd.

8.5.8 Sammanfattning av förslaget till KSS

Utredningen Föreslår, att åtgärden med ett särskilt sysselsättningsstöd i enlighet med här framlagda förslag tills vidare genomföres som en försöksverksamhet, att försöket omfattar företag inom jordbruk, trädgårdsodling och trädgårdsanläggning,

att försöket Östergötlands, Malmöhus

begränsas till tre län, förslagsvis och Örebro län, att försöksperioden fastställes till två år.

sou 1978:29 227

9 Arbetsmarknadsverkets samverkan med

-

näringen Arbetsförmedlingen

9.1 Några allmänna synpunkter

Omfattande och aktuella kunskaper och utbyggda informationsvägar erfordras for att man skall kunna uppnå en balanserad arbetsmarknad. Den offentliga arbetsförmedlingen utgör ett av samhällets betydelsefullaste organ för att nå en bättre överblick över arbetsmarknaden och för att åstadkomma samverkan för en utjämning av tillgång och efterfrågan på arbetskraft och arbetstillfällen. Vid sidan härom finns olika andra vägar och medel, som direkt eller indirekt har samma syfte. Kontakterna äger i betydande utsträckning rum genom informella och personliga relationer. Framställningen i detta kapitel behandlar emellertid huvudsakligen den offentliga förmedlingen och dess uppgifter i samband med lantbruksnäringens arbetsmarknad. statsmakterna har fastställt regler och utformat anvisningar, som bl. a. anger hur samverkan mellan myndigheten och näringslivet generellt skall äga rum. l huvudsak är dessa nonner tillämpliga också till den del de berör förhållanden inom jordbruks- och trädgårdsnäringens område. l avsnin 9.2 återges de väsentligaste punkterna ur instruktionerna för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Kompletterande bestämmelser ang. förhållanden och uppgifter inom näringen har utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med berörda arbetsmarknadsorganisationer. I avsnitt 9.6 ges en närmare redogörelse härför. Även andra myndigheter än arbetsmarknadsverket handlägger frågor, som direkt eller indirekt berör sysselsättningen inom lantbruksnäringen. Så är fallet med lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndema. Deras ansvarsområden hänför sig väsentligen till näringens struktur- och ägandeforhållanden. - Vad beträffar yrkesutbildningen inom näringen ankommer betydelsefulla

uppgifter på skolöverstyrelsen och dess underställda instanser. Denna sektor

har behandlats i kapitel 5.

Arbetsmarknadsverket -

9.2 uppgifter och organisation Imbetsmarknadsverket

omfattar arbetsmarknadslänsarbets

Betydelsen av arbetsmarknadsverketsl och enkannerligen arbetsförmedling styrelsen

nämnderna och den ens verksamhet och ansvar markeras bl. a. av den omfattande utbyggnad, offentliga arbetsfömed_ som organisationen successivt och inte minst under senare år efter beslut lingen.

228 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . .

av statsmakterna undergått. I olika av betänkandets tidigare kapitel har redogjorts för uppgifter som åvilar förmedlingen, exempelvis i samband med rekrytering och utbildning av arbetskraft eller åtgärder vid och mot arbetslöshet. I fortsättningen koncentreras framställningen på den egentliga förmedlingsverksamheten, dels dess allmänna utformning, dels dess anknytning till speciellt lantbruksnäringen. Arbetsmarknadsstyrelsen är central forvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt sin instruktion skall styrelsen bl. a.: D leda planläggning av och själv vidta åtgärder som betingas av arbetslöshet eller brist på arbetskraft; D ha överinseende över den offentliga arbetsförmedlingen och leda verksamheten enligt lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen; leda arbetsvårdsverksamheten; leda den statliga yrkesvägledningsverksamhet som icke ankommer på annan myndighet;

DDDDD

fullgöra uppgifter som ankommer på styrelsen enligt utlänningslagstiftningen; fullgöra uppgifter enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder; fullgöra uppgifter enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Inom arbetsmarknadsverket har uppgifter och ansvar decentraliserats från den centrala myndigheten till regionala och lokala instanser. Sålunda är de 24 Iänsarbetsnämndema myndigheter för allmänna arbetsmarknadsfrågor och for arbetsförmedlingen och skall inom sitt område bl.a.: D följa utvecklingen på arbetsmarknaden samt planlägga och vidta åtgärder som betingas av utvecklingen; D leda den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten och arbetsvården; D i samarbete med skolor och myndigheter planlägga och ha tillsyn över den offenliga yrkesvägledningen; D fullgöra uppgifter enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder; D fullgöra uppgifter enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd samt i övrigt efter styrelsens bestämmande ha tillsyn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet; D samarbeta med enskilda organisationer på de områden som beröres av nämndens verksamhet. Inom arbetsmarknadsverket gäller sedan tillkomsten av den nuvarande organisationsforrnen, att representanter för arbetsmarknadens parter ingår i de beslutande instanserna både på central och på regional nivå. Eftersom antalet ledamöter är begränsat har dessa i regel utsetts från de största organisationerna. Av detta skäl har lantbruksnäringen endast i undantagsfall kommit att bli representerad i nämnda organ. Till arbetsförmedlingens distriktskontor är sedan budgetåret 1976/77 knuten en distriktsarbetsnämnd, i vilken ingår representanter for den lokala arbetsmarknaden. Nämndens uppgift är i forsta hand att vara ett kontaktoch informationsorgan mellan bl. a. näringslivet och arbetsförmedlingen.

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 229

På denna nivå bör det finnas förutsättningar för att lantbruksnäringen, där så anses erforderligt, kan vara representerad. I fråga om den lokala spridningen av förmedlingens kontorsorganisation har tid efter annan olika strävanden gjort sig gällande. Målsättningen har växlat mellan å ena sidan linjen koncentration till större, personellt och i olika avseenden väl utrustade kontor, och å andra sidan uppfattningen att man primärt bör sprida förmedlingsenheterna mycket långt för att kunna uppnå närkontakt med den lokala arbetsmarknaden. Diskussionen är av särskilt intresse för lantbruksnäringen med hänsyn till dennas areella struktur. Numera synes en avvägning mellan de båda linjerna ha kommit till stånd såsom framgår av nedanstående utdrag ur arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsberättelse for år 1976/77. “Vid utgången av budgetåret 1976/77 hade arbetsförmedlingen 229 kontor, varav 77 distriktskontor och 152 lokalkontor. Enligt verkets mening är många lokalkontor för små för att kunna fungera som rationella arbetsenheter. Två tredjedelar av hela antalet har mindre än fem arbetsformedlare, 52 kontor har två och 13 kontor endast en arbetsförmedlare.” Antalet anställda vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingskontor framgår av sammanställningen nedan.

Inom arbetsmarknadsverket pågår en fortlöpande anpassning av organisationen och disposition och internutbildning av personalen till näringslivets och arbetskraftens behov. Dessa åtgärder planeras och vidtas alltid där så är möjligt och lämpligt i samverkan mellan myndigheten och berörda intresseorganisationer.

9.3 Arbetsförmedlingens arbetsuppgifter

1 avsnitt 9.2 har genom hänvisning till gällande instruktioner för arbetsmarknadsverket angetts dess huvudsakliga uppgifter och ansvarsområden.

I fråga om arbetsförmedlingen finns motsvarande bestämmelser i

intagna arbetsmarknadskungörelsen, AMKI. I en inledande paragraf sammanfattas grundreglerna för den egentliga formedlingsverksamheten. ”4 §. Arbetsförmedling skall inhämta och lämna saklig och så fullständig information som möjligt i de avseenden som ha betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare. Vid förmedlingsarbetet skall eftersträvas att klarlägga den arbetssökandes arbetsönskemål och arbetsforutsättningar. Arbetsmarknadspolitikens medel skola utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att taga arbete som nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar. Om det behövs skall därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer ISFS 1966:368_ med i syfte att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till den arbets- senare ändringar.

230 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . .

sökandens förutsättningar.” De regler, som generellt gäller betr. förmedlingsverksamheten, är också tillämpliga för jordbruks- och trädgårdsnäringens vidkommande. Några specifika bestämmelser eller praktiska åtgärder för att tillgodose dess servicebehov existerar numera inte. Tidigare fanns i vissa delar av landet och vid större kontor särskilda expeditioner eller speciella tjänstemän, som ansvarade för hithörande uppgifter i samband med jordbrukssektorn. Normaliseringen av förmedlingsverksamheten och utbyggnaden av dess tekniska anordningar, vilket ägt rum under lång tid, accelererat under senare år och planeras fortsätta, innebär Förutsättningar för en effektivare och individualiserad kundservice inom ramen av en samlad organisation. En av arbetsförmedlingens primära uppgifter är att få till stånd direkt kontakt mellan arbetsmarknadens lediga arbetstillfällen och de arbetssökande. Syftet är bl. a. att eliminera slumpmässigheter och att skapa förbättrade möjligheter till överblick och övervägda val. l växande utsträckning har detta kunnat ske, vilket bekräftas av nedan angivna kvantitativa uppgifter - de hänför sig till den totala arbetsmarknaden. Enligt arbetskraftsundersökningarna söker 80 % av de arbetslösa sysselsättning genom förmedlingen. Av de ombytessökande utnyttjar ungefär en tredjedel förmedlingens tjänster. Av samtliga lediga platser på arbetsmarknaden beräknas drygt hälften vara anmälda hos arbetsförmedlingen. I 4§ understryks arbetsförmedlingens dubbla ansvar - mot arbetsgivare och mot arbetssökande. Förmedlingen skall beakta att bägge parternas intressen och behov tillgodoses och avvägs mot varandra så långt detta är möjligt. Det bör dock i detta sammanhang uppmärksammas, att det föreligger en principiell skillnad mellan arten av parternas kontakter med förmedlingen. Någon allmän skyldighet för arbetsgivarna att till den offentliga arbetsförmedlingen anmäla lediga platser har tidigare inte förelegat. I princip gäller detta alltjämt, men för närvarande pågår försök med s. k. allmän platsanmälan i Stockholms. Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Allmän platsanmälan innebär att arbetsgivare är skyldig att till förmedlingen anmäla ledig plats, men däremot inte är skyldig att anställa person som arbetsförmedlingen anvisar. Verksamheten är för närvarande föremål för utvärdering. (Se vidare avsnitt 9.5.) Inte heller de arbetssökande är formellt tvingade att söka anställning genom Men flera kategorier bland de arbetssökande måste hänvända förmedlingen. exempelvis för att få tillgång till förefintliga arsig till arbetsförmedlingen, betsmarknadspolitiska hjälpmedel. Detta gäller bl. a. alla arbetslösa, som vill sin rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Utredutnyttja har i tidigare kapitel också redovisat andra sammanhang, där kontakt ningen med arbetsförmedlingen utgör en förutsättning för tillgång till arbetsmarknadsutbildning, yrkesvägledning m. m. I avsnitt 9.5 nedan behandlas bestämmelser om och synpunkter på frågan om kontakter mellan arbetsförmedlingen och dess ”kunder”. I reglerade samband därmed redovisas också uttalanden av partsorganisationerna inom lantbruksnäringen. Den bästa effekten av arbetsförmedlingens verksamhet uppnås erfarenatt personlig kontakt skapas mellan organisationen och hetsmässigt genom

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 231

dess ”kunder” (arbetssökande och arbetsgivare). En uppföljning av denna arbetsform innebär, att berörda kontrahenter vid en anställningsplanering i förväg genom medverkan av en objektiv instans kan erhålla önskade informationer men också möjligheter till personliga sammanträffanden. Förmedlingen utgör däremot inte, som ibland antytts, något hinder för parternas egna beslut. Förutsättningarna för att förmedlingsverksamheten skall kunna genomföras i ovannämnda former är bl. a., att organisationen har tillräcklig kapacitet, ändamålsenliga arbetsmetoder och en lämplig geografisk lokalisering. Även om man bör eftersträva att i första hand få till stånd direkta relationer mellan de olika agerande i en anställningsprocedur, är detta inte alltid möjligt att uppnå. Kompletterande åtgärder av annat slag måste tillgripas, bl. a. för att ge tryckt och skriftlig information om den allmänna situationen på arbetsmarknaden och uppgifter om konkreta arbetstillfällen. Det tryckta informationsmaterialet till tjänst för den löpande förmedlingsverksamheten utgöres främst av platslistor. I princip skall uppgifter om alla hos förmedlingen anmälda platser publiceras i någon av de forefintliga listtyperna. Undantag göres för platser, som omedelbart kan tillsättas, eller som är av så kort varaktighet, att de måste tillsättas omedelbart. En arbetsgivare äger också rätt att motsätta sig att platsen publiceras. För närvarande pågår införande av automatisk databehandling som hjälp i förmedlingsarbetet. Genom användning av ADB kan arbetsförmedlingen väsentligt utbygga informationen till sina kunder samtidigt som automatisk sökning av anmälda lediga platser och arbetskraft (s. k. matchning) kan genomföras. Enligt AMS anvisningar skall platsanmälan innehålla uppgifter om arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifterna, arbetets varaktighet, arbetstider, kvalifikationskrav, löneförmâner och ev. bostadserbjudande. Platslistorna är av olika slag. Varje vecka publiceras som en del av tidskriften ”Arbetsmarknaden”, en rikslista, omfattande de platser, som inte kunnat tillsättas omgående och som bedömts lämpliga for en mera spridd annonsering. Antalet platsnotiser i listan har under .senare år - under påverkan bl. a. av konjunkturväxlingarna - varierat mellan ca 5 000 och 15 000 per nummer. Utgivningen av platslistorna har samtidigt varit föremål för ett omfattande nydaningsarbete. Vid ingången av budgetåret 1977/78 producerades dagligen regionala platslistor i 19 län med hjälp av ADB-teknik. I övriga län skedde produktionen av lokala platslistor fortfarande manuellt. Men också i dessa fall kommer byte till den nya tekniken att ske och listorna att inlemmas i det riksomfattande ADB-systemet. Arbetsförmedlingens verksamhet inrymmer två grundläggande uppgifter som dock kan anses utgöra olika sidor av samma ansvarsområde och vara varandras förutsättning. Den första är att skaffa sysselsättning åt personer som söker arbete, den andra att medverka till att näringslivets efterfrågan på arbetskraft tillgodoses. Uppgifterna följer varandra men inte hela tiden parallellt: tyngdpunkten i förmedlingsarbetet kan av olika skäl bli förskjuten. Konjunktur- och säsongförhållanden medför tidsmässiga variationer liksom också regionala, yrkes- och utbildningsbetingade omständigheter. Som en följd härav har arbetsförmedlingen att agera i skiftande brist- eller överskottssituationer och att i samband därmed - med olika styrka och på olika

232 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . avsnitt - sätta in arbetsmarknadspolitiska åtgärder lör att skapa sysselsättning och lör att underlätta arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet.

9.4 Förmedlingsverksamhetens omfattning

Det totala antalet hos arbetsförmedlingen lediganmälda platser har under det senaste decenniet sjunkit avsevärt. Detta gäller också betr. jordbruks- och trädgárdsnäringen. Inom denna sektor har under nämnda period det relativa antalet nyanmälda lediga platser uppgått till 2 a 3 % av samtliga platser. Nyanmälda 3 500% 3 000» 2 500» 2 000- 1 500- 1 000-

5004 L. -n ä I E c_ t.. (I) O Z U

Kvarstående 3 500- 3 000- 2 500- 2 000- Figur 9.1 Till arbets/ör- 1 500medlingen nyanmälda lediga platser inom jord- 1 000bruks- och Irädgårdsyrken samt kvarstående platser vid månadens slut inom 500samma yrkesomräden âr 1976. Källa: AMS L. -n i J Z g c_ (n O Z U

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 233

[absoluta tal anges nedgången i följande siffror. Inom området “Lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning” nyanmäldes år 1965 varje månad i genomsnitt 37 platser och 1975 24 st. Motsvarande siffror för kategorin lantbruks- och trädgårdsarbetare var 2 642 och 1 353. I sammanhanget bör dock observeras att under den angivna tidsperioden hade det totala antalet sysselsatta inom näringen minskat väsentligt. (Se härom kapitel 2.) I fråga om antalet hos förmedlingen anmälda lediga platser inom näringen föreligger mycket stora årstidsvariationer. I figur 9.1 har grafiskt angivits månadssiffror för år 1976 betr. dels antalet nyanmälda platser, dels antalet hos arbetsförmedlingen vid månadens slut kvarstående, icke tillsatta platser. Två omständigheter finns anledning att här observera. Ett betydande antal av de lediga platserna hinner helt enkelt inte bli tillsatta under anmälnings-

Antal sökande

7 000-

6 500*

6 000-

5 500-

5 000-

4 500-

4 000-

3 “o.. I l

5%.. \

3000- \

I/ _

5._ l j

2500- I \ 1 _.

-. x I

2000- 2, \ I

\\ ,z

1 500_ ...o

ääáâpz-øøf,

I..

...W .ffá

1 150000000..

. ...wpoooooogo

500- Figur. 9.2 Antal personer som sökt arbete inom jordbruks- och trädgårds- I T l l I T l T T I I yrken vid arbetsförmed- J F M A M J J A S O N lingen a°r 1976 samt antal Samtliga arbetssökande _ _ _ .-- Därav arbetssökande utan sökande därav som vid sitt inom jordbruks- arbete vid besök på besök på förmedlingen var och trädgårdsyrken arbetsförmedling utan arbete. 0000000000000 Därav arbetssökande som kvarstår utan arbete vid månadens slut Källa: AMS

234 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . .

månaden. Som framgår av redovisningen nedan får förhållandet anses bero på att bl. a. kurvan över antalet arbetssökande uppvisar en rakt motsatt sträckning. Den lägsta nivån ligger under de månader, då platsutbudet är högst. Ytterligare en omständighet bör emellertid beaktas i detta sammanhang. Figur 9.1 anger situationen som den ter sig inom arbetsförmedlingen. Men det är endast en begränsad del av sysselsättningen inom näringen, som återspeglas i dessa siffror. Man saknar förutsättningar att bedöma de totala variationerna i fråga om sysselsättningen inom näringen. Omkring 200000 personer söker i genomsnitt arbete genom arbetsförmedlingen varje månad. Dessutom besöks förmedlingen av ytterligare ett antal personer som exempelvis önskar erhålla informationer om utbildning eller arbetsmarknadsfrågor i allmänhet. Betr. personer, som enligt arbetsförmedlingens yrkesklassificeringssystem tillhör yrkesområde 4 (”lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete”) eller speciella yrkesgrupper inom detta område, lämnas i det följande vissa data. I genomsnitt var under 1976 månatligen 4 600 personer anmälda som arbetssökande hos förmedlingen med yrkestillhörighet inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Stora variationer förelåg emellertid mellan de olika månaderna, vilket framgår av figur 9.2. Som synes av noteringar i figuren var deras arbetsförhållanden och anledningarna att kontakta arbetsförmedlingen skiftande. I mellanskiktet mellan de båda översta kurvorna återfinns bl. a. personer, som söker ombyte av arbete. I tabell 9.1 redovisas mera detaljerade uppgifter, avseende år 1976, ang. personerna inom de olika yrkesområdena. Den största gruppen är ”trädgårdsarbetare och det är också denna grupp, som uppvisar de mest omfattande säsongvariationema. Ytterligare kan nämnas att av de hos arbetsförmedlingen anmälda personerna inom jordbruks- och trädgårdsyrken år 1976 uppgick antalet män till varierande mellan 70 och 90 procent betr. lantbruks-, skogs- och trädgårdsledning samt inom lantarbete och husdjursskötsel. Bland dem som sökte trädgårdsarbete utgjorde kvinnorna omkr. hälften - vissa månader ännu mera. Vår utredning genomförde våren 1975 en enkät bland hos arbetsförmedlingen i april nämnda år anmälda personer, som var registrerade inom jordbruks- och trädgårdsområdet. I bilaga till betänkandet lämnas en utförlig redogörelse för undersökningsresultat. Några viktigare data anges nedan. 1702 personer besvarade enkäten, därav 743 (44 %) kvinnor. Drygt hälften av samtliga svarande var 55 år eller äldre; 13 % var över 65 år. Den största yrkesgruppen var trädgårdsarbetare. Värt att observera är, att den näst största utgjordes av företagare inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Lantarbetare var den tredje största gruppen medan däremot antalet djurskötare var litet. Mer än hälften av de i undersökningen ingående personerna hade arbetat

i näringen över 10 år men endast 3 % ett år eller mindre.,

Av svaren på frågan om vilken form av medverkan man önskade av framgick att de flesta som besvarade frågan ville ha arbetsförmedlingen

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 235 Tabell 9.1 Antal personer som sökt arbete inom jordbruks- och trädgårdsyrken genom arbetsförmedlingen år 1976. Fördelning efter sökt yrke

“ Här ingår både arbetslösa personer och ombytessökande samt personer som för tillfället deltar i beredskapsarbete. Personer som deltar i arbetsmarknadsutbildning ingår däremot inte. Källa: AMS, Arbetssökandestatistik (tabell A.2.1l).

hjälp till att erhålla kompletterande sysselsättning. Av redogörelsen ovan, bl. a. ñgurema 9.1 och 9.2, framgår, att det vid arbetsförmedlingen råder en betydande obalans mellan tillgång och efterfrågan på arbetstillfällen. I tabell 9.2 belyses detta förhållande ytterligare och av tabellen framgår vidare att säsongvariationerna är betydande.

Tabell 9.2 Antalet lediga platser per 100 arbetssökande” inom vissa jordbruks- och

trädgårdsyrken vid arbetsförmedlingen i januari, april, juli och oktober 1976 och 1977

Yrkesgrupp År Januari April Juli Oktober

Lantbruks-, skogs- och

” Antalet kvarstående lediga platser vid månadens början plus nyanmälda under månaden. b Antalet under månaden aktuella arbetssökande som vid kontakttillfallet var utan arbete och som var redo att omedelbart tillträda en anställning. Källa: AMS.

236 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . .

Inom arbetsförmedlingen har under budgetåret 1976/77 inletts en försöksverksamhet för att möjliggöra ett bättre tillvaratagande av de lediganmälda platserna. Verksamheten benämnes “försök med fasta former för platsförmedling” och försiggår i ett första skede i tre län (Blekinge, Kristianstads och Malmöhus). Tills vidare gäller försöket utökad hjälp med platsförslag åt de sökande, bättre utbyggd kontakt med arbetsgivarna (platsanvisning), utökad bevakning av nyanmälda platser och intensifierad uppföljning av förmedlingsåtgärdema.

9.5 Allmän platsanmälan

Kungl. Majzt uppdrog åt arbetsmarknadsstyrelsen i skrivelse den 7 december 1973 att utreda frågan om ökad information till arbetsförmedlingen om lediga platser. Styrelsen skulle också pröva frågan om obligatorisk platsanmälan till förmedlingen. För behandling av frågan tillsatte styrelsen en partssammansatt utredning, vars betänkande* styrelsen den 8 november 1974 överlämnade till regeringen. Efter remissbehandling av förslaget framlade regeringen prop. 1975/ 76:84 med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen m. m. Riksdagen beslöt i huvudsak i enlighet med propositionen; i anslutning därtill utfärdades en lag med

samma benämning som propositionen?

Punkter i lagen, som är särskilt relevanta för företagare inom jordbruksoch trädgârdsnäringen, är följande:

a. Flertalet arbetsgivare är anmälningsskyldiga. Undantag gäller bl. a. för statlig tjänst. b. För anställning om högst tio dagars varaktighet föreligger inte anmälningsskyldighet. c. Följande kategorier av arbetstagare är undantagna från anmälan: den som redan är anställd hos arbetsgivaren, den som är medlem av arbetsgivarens familj, den som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll samt den som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning:

Struktur- och sysselsättningsförhållandena inom lantbruksnäringen medför

att lagen om allmän anmälningsskyldighet av lediga platser till arbetsförmedlingen i vissa hänseenden är av speciellt intresse för denna näring. Både Svenska lantarbetareförbundet och dåvarande Skogs- och lantarbetsgivareföreningen hade beretts tillfälle att inkomma med remissyttrande över 1 förslaget. Organisationernas svar innehåller, som framgår av utdragen nedan, Utredningen om förbättbl. a. synpunkter, som belyser deras uppfattning om arbetsförmedlingen. rad platsinformation, UPI. Stencil AMS, 1974- 10-22. Svenska lantarbetareförbundet (1975-01-03) 2 Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla Utredningen har den uppfattningen att såväl arbetssökande personer som företag, ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. som söker arbetskraft, skulle behöva ägna mindre tid och andra resurser till att få SFS 1976:157. kontakt med varandra, om arbetsförmedlingen hade tillgång till alla lediga platser.

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 237

En uppfattning som förbundet helt delar. Förbundet anser dessutom att en för arbetsgivare obligatorisk anmälan av lediga platser leder till likartade förhållanden, som gäller för arbetslösa kassamedlemmar som söker ersättning från kassan, eftersom dessa måste vara anmälda på arbetsförmedlingen. Samma gäller för personer, som söker kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetsmarknadens parter blir enligt förbundets uppfattning mer likställda om båda parter har samma skyldigheter att anmäla sig till arbetsförmedlingen.

Undantag från denna skyldighet föreligger bland annat för arbetsplatser som besätts genom intern rekrytering, vissa statliga arbeten, korttidsanställningar och arbeten, som tillsättes genom speciella valförfaranden. Förbundet finner för sin del att utredningen gjort rimliga undantag från en obligatorisk skyldighet att anmäla lediga arbetsplatser och tillstyrker förslaget. Beträffande arbetsgivares skyldighet att lämna information om arbetsplatsen, föreslås att uppgift om facklig kontaktman, där sådan finnes, och bostadsförhållandena på arbetsorten inte skall vara obligatorisk. Förbundet anser för sin del att även sådana uppgifter måste vara obligatoriska. Om utredningens förslag genomföras, måste arbetsförmedlingen erhålla större resurser w både personellt och tekniskt. Förbundet har den uppfattningen att förslaget inte skall genomföras om resurstilldelningen inte löses på ett sätt som står i överensstämmelse med utredningsforslaget.

Skogs- och lantarbetsgivarejöreningen (1975-01-04)

I utredningen om förbättrad platsinformation framläggs forslag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen. Bakgrunden till förslaget är önskemål om att öka arbetsförmedlingens kännedom om lediga platser för att härigenom skapa underlag for bättre platsförmedling åt arbetssökande. Föreningen instämmer i utredningens bedömning av att en vidgad platsanmälan kan vara av betydelse för att effektivisera förmedlingsarbetet. När det gäller formen för vidgad platsanmälan bör dock enligt föreningens uppfattning i första hand möjligheterna till överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och AMS prövas. Härigenom skulle en bättre anpassning till arbetsmarknadsforhållandena inom olika näringsgrenar erhållas än genom en generell lag. Företagen inom föreningens verksamhetsområden sysselsätter genomsnittligt endast några lå anställda och nyanställningar sker oftast genom infomtella rekryteringsvägar. En skyldighet för mindre företag att anmäla uppkommande vakanser skulle endast innebära ytterligare administrativ belastning på de mindre arbetsgivarna. Det kan knappast vara meningsfullt att arbetsgivare, som redan bestämt sig för att anställa en viss person ändå av byråkratiska skäl skall anmäla platsen och samtidigt avanmäla den. Om det befinns nödvändigt med lagstiftning om obligatorisk platsanmälan, bör enligt föreningens mening mindre företag undantagas från tilllämpningen. En gräns vid 10 anställda synes härvidlag vara skälig. Dessutom bör praktik- och ferieanställningar helt undantas från anmälningsskyldigheten. Ofta tillkommer nämligen praktik- och ferieanställningar genom att arbetsgivare kontaktas av skolor, som önskar få elever placerade för längre eller kortare tids praktikarbete. En arbetsgivare kan därvid anställa en prak-

samverkan. . . 238 Arbetsmarknadsverkets

tikant En formell anmälan utan att någon ledig plats i och för sig uppkommit. till ter sig i dylika fall meningslös. Några motiv för arbetsförmedlingen skäl eftersträva en anmälningsskyldighet av alla former att av principiella av anställningar och för alla typer av företag föreligger enligt föreningens inte. torde ha största betydelse när uppfattning En anmälningsskyldighet företagen med mera regelbundet återdet gäller de större och medelstora kommande rekryteringsbehov.

9.6 Arbetsmarknadsverkets kontaktorgan med näringen

I arbetsmarknadsverkets beslutande organ - arbetsmarknadsstyrelsen och - är, som redovisats i avsnitt 9.2, jordbruksoch trädlänsarbetsnämndema Men både verket och olika gårdsnäringen endast undantagsvis representerad. intressenter inom näringen har varit medvetna om, att behov av organiserat, fortlöpande samarbete mellan dem föreligger. Efter att tidigare ha ägt rum fick samverkan under 1960-talet en fastare organisation, mera sporadiskt, som med vissa och justeringar fortfarande består. Samkompletteringar former och regional nivå. arbetet försiggår i organiserade på både central

Arbetsgruppen för jordbruk och trädgård

Sedan 1966 existerar rubr. som ett centralt rådgivande organ till argrupp betsmarknadsstyrelsen. I gruppen ingår representanter for nedan angivna

organisationer och myndigheter:

Svenska lantarbetareförbundet (2 medl.) Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (1 medl.) Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund (l medl.) Lantbrukarnas Riksförbund (2 medl.) Lantbruksstyrelsen (l medl.) Arbetsmarknadsstyrelsen (2 medl.) Kvinnorna på landsbygden (1 medl.)

Ledamöterna utses av resp. organisationer och myndigheter. Den särskilda kvinnliga ledamoten utses av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av i grup-

pen ingående organisationer. 1974 en intern översyn av sina uppgifter och ut- Arbetsgruppen företog formade Dessa fastställdes därefter ett förslag till riktlinjer för sin verksamhet. 1975 av arbetsmarknadsstyrelsen och erhöll benämningen arbetsmarknadsinom jordbrukets arbetsmarknad . Arbetsgruppens uppgifter politiska åtgärder i riktlinjerna koncentrerat på följande sätt: anges ”Den fortsatta av jordbrukets arbetsmarknad motiverar ett utvecklingen fastare organiserat samarbete i samarbetsgrupperna enligt önskemål från parterna. Samarbetet skall förutom struktur- och omställningsfrågor inriktas åtgärder och en förstärkt informationsverksampå sysselsättningsskapande het.” medverkar bl. a. till att arbetsmarknadsmyndighetema Arbetsgruppen kontinuerligt informeras om utvecklingen av sysselsättningsförhållandena Den aktualiserar också frågor, som inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 239

näringens företrädare anser påkalla behov av nya eller utbyggda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En annan betydelsefull uppgift för den centrala arbetsgruppen är att genom de nedan nämnda sysselsättningsgrupperna följa utvecklingen av arbetskraftssituationen inom näringen i landets olika delar. På grundval av erhållna informationer skall arbetsgruppen utforma sin egen verksamhet och också ge underlag för vidgad aktivitet inom sysselsättningsgrupperna.

Sysselsättningsgrupper för jordbruk och trädgård

Vid varje länsarbetsnämnd finns en speciell grupp organiserad som företrädare för jordbruks- och trädgårdsnäringens intressen. Grupperna tillkom, liksom den motsvarande centrala, år 1966. Sedan 1975 benämns de sysselsättningsgrupper för jordbruk och trädgård. Representationen i grupperna är följande:

Svenska lantarbetareförbundet (2 medl.) Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (l medl.) Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund (1 medl.) Lantbrukarnas Riksförbunds Länsförbund (2 medl.) Lantbruksnämnden (2 medl.) Länsarbetsnämnden (2 medl.) ”Kvinnorna på landsbygden” (I medl.) Ledamöterna utses enligt samma regler som gäller för den centrala gruppen. Med hänsyn till att näringen i vissa delar av landet har en relativt begränsad omfattning, kan antalet medlemmar i gruppen för vissa organisationer reduceras. I de ovan nämnda riktlinjerna har sysselsättningsgruppernas uppgifter sammanfattats på Följande sätt: an bevaka utvecklingen inom jordbrukets och trädgårdsnäringens arbetsmarknad och i samband med detta vara rådgivande organ till länsarbetsnämnden att föreslå de arbetsmarknadsåtgärder som kan befinnas vara nödvändiga. med hänsyn till utvecklingen inom länets jordbruk och trädgårdsnäring att därvid särskilt beakta åtgärder för den äldre arbetskraften och för personer med nedsatt arbetsförmåga att ange behov och inriktning av arbetsmarknadsutbildning för dessa näringar att föreslå och planera erforderlig informationsverksamhet i samarbete med respektive organisationer och myndigheter. Betr. den sistnämnda punkten kan följande tilläggas: Infonnationen till inom näringen yrkesverksamma skall sysselsättningsgruppen inte endast planera utan också genomföra i samverkan med berörda organisationer och lantbruksnämnden. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är att försöka erhålla en uppfattning om de möjligheter att förvärva företag, som lantbruksnämnden kan erbjuda blivande jordbrukare.

240 Arbetsmarknadsverkets samverkan. . .

Anpassningsgrupper I början av 1970-talet tillkom en ny form for samverkan mellan arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter, de s. k. anpassningsgrupperna. Lagstiftningen om anställningsskydd och anställningsfrämjande åtgärder (1974) gav grupperna en mera normerad ställning. Deras räckvidd är emellertid ännu begränsad att huvudsakligen gälla större företag (med mer än 50 anställda). För jordbruks- och trädgårdsnäringens vidkommande har i detta sammanhang utvecklats en särskild praxis. Åt en reducerad sysselsättningsgrupp har uppdragits att fungera som anpassningsgrupp. I denna ingår då endast partsledamöterna och representanterna för länsarbetsnämnden. Anpassningsgruppernas uppgifter har sammanfattats sålundazl att verka for en positivare inställning i arbetslivet till äldre och handikappade att föreslå åtgärder som gör det lättare att på arbetsplatsen nyanställa äldre och arbetshandikappade att föreslå åtgärder som underlättar for redan anställda äldre och arbetshandikappade att behålla sin anställning.

9.7 Utredningens överväganden och förslag

Arbetsmarknadspolitiken har successivt erhållit en bredare inriktning och kommit att omfatta flera sektorer av marknaden. Dess olika medel - arbetsmarknadsutbildning, sysselsättningsskapande åtgärder och ekonomiska stödformer m. m. - har gjorts tillgängliga for nya och större grupper inom arbetskraften. Den här antydda utvecklingen gäller också betr. arbetsförmedlingen. I högre grad än vad som tidigare varit förhållandet utgör lediganmälda platser och arbetssökande personer ett tvärsnitt genom arbetsmarknaden. Detta har i sin tur lett till att formed]ingsorganisationen och dess verksamhet utformats för att kunna tillhandahålla service oavsett ”kundernas” yrkestillhörighet eller regionala placering. Huvudlinjen i formedlingsarbetet har varit georörlighet till gagn för arbetsmarknaden och arbetsgrafisk och yrkesmässig kraften. bedömer att arbetsförmedlingens nuvarande organisation och Utredningen arbetsmetoder i stort sett innebär förutsättningar att kunna tillgodose jordbruks- och trädgârdsnäringens behov av förmedlingsservice. Garantier härför synes också finnas inrymda i de program, som statsmakterna och arbetsmarknadsstyrelsen presenterat och följer upp i dessa sammanhang. Utredanser det därför inte påkallat med några organisatoriska säranordningen ningar - exempelvis lokalkontor eller expeditioner - i anslutning till struktur och sysselsättning inom näringen. Däremot anser utredningen att arbetsförmedlingen har behov av god kännedom om arbetskraftsforhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, framförallt i regioner, där denna har en mera betydande omfattning. till 1 Ur AMS verksamhetsbe- Dessa behov bör tillgodoses dels i samband med personalrekryteringen rättelse for år 1976/77. fonnedlingen, dels inom ramen av den interna utbildningen av de anställda,

Arbetsmarknadsverkets samverkan. . . 241

dels ock genom fortlöpande kontakter mellan förmedlingen och näringens olika företrädare. Informationsbehovet är inte främst motiverat av näringens omfattning - dess andel av arbetsmarknaden är i större delen av landet mycket begränsad. Däremot föreligger, som angetts i olika avsnitt av betänkandet, särdrag hos näringen, som behöver observeras och i viss mån kräver anpassning av förmedlingens service. Utredningen är medveten om att jordbruks- och trädgårdsnäringen endast i undantagsfall kan bli representerad i arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnderna. Däremot bör det vara både möjligt och lämpligt att näringen i de delar av landet, där den har en relativt stor omfattning, blir företrädd i distriktsarbetsnämnderna. Detta är emellertid ytterst en fråga för parterna att bevaka eftersom det är deras organisationer som föreslår vilka som bör utses till ledamöter. En negativ omständighet, som partsorganisationerna i sammanhanget redovisat, är deras regionalt begränsade personalresurser. Betydelsen av ovannämnda samarbetsform är emellertid så stor att arbetsmarknadsverket och respektive huvudorganisationer tillsammans bör eftersträva att finna en positiv lösning på problemet. Den centrala arbetsgruppen for jordbruks- och trädgårdsfrågor liksom de regionala sysselsättningsgrupperna bedömes ha utgjort en värdefull tillgång för arbetsmarknadsverket. De har meddelat aktuell information om näringens läge och väntade förändringar på kort och på lång sikt. De initiativ och förslag till åtgärder, som framkommit inom grupperna, har haft större förutsättningar att vinna gehör inom näringen, då dennas egna företrädare medverkat och står som garanter. Utredningen har i betänkandet föreslagit en ny åtgärd, Kontant sysselsättningsstöd, som syftar till att begränsa säsongarbetslösheten. Även denna åtgärd bygger på samverkan mellan arbetsmarknadsverket, i första hand arbetsförmedlingen, och näringens partsorganisationer. Det skulle då måhända ansetts naturligt, att hithörande uppgifter ålagts redan existerande samverkansgrupper, men utredningen har, av skäl som redovisats i kapitel 8, valt en annan väg. Detta utesluter emellertid inte, att länens sysselsättningsgrupper bör känna ett betydande ansvar när det gäller att informera

om den nya stödformen.

I ytterligare ett sammanhang kommer sysselsättningsgruppemas ansvarsområde att framdeles vidgas. Den partiellt genomförda reformen ang. allmän platsanmälan till arbetsförmedlingen är inte avsedd att bli en tom fonnalitet.

Åtgärden syftar till att uppnå för båda arbetsmarknadens parter praktiska

och smidiga lösningar i samband med anställningsforfarandet. En förutsättning härfor är en positiv attityd till systemet. I det sammanhanget har sysselsättningsgrupperna en viktig uppgift att bryta en ev. negativ inställning till något som har karakteriserats som en tvångsåtgärd. När man positivt värderar sysselsättningsgruppemas insatser, får man samtidigt konstatera, att deras aktivitet enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen är mycket varierande i olika län. Denna omständighet markerar behovet av information och uppföljande åtgärder från både myndigheternas och de representerade organisationernas sida om man vill utvinna gruppernas hela effekt. Detta är angeläget inte minst med hänsyn till att sysselsättningsgruppen i vederbörande län också skall fungera som anpassningsgrupp.

Bilaga Utredningens arbetsförmedlingsenkät*

Bakgrund och syfte

Enligt utredningens uppfattning skulle det vara av ett betydande värde att komplettera den bild av sysselsättnings- och arbetslöshetsförhållandena inom jordbruks- och trädgârdsnäringen, som erhålles genom olika existerande statistiska serier. Utredningen beslöt därför att försöka få till stånd en särskild undersökning, som skulle ge ytterligare konkreta och aktuella uppgifter i sammanhanget. Olika förslag till uppläggning av undersökningen övervägdes. Av praktiska skäl beslöt man att låta den få fonnen av en enkät till de personer inom näringen som vid en viss tidpunkt hade kontakt med arbetsförmedlingen. Detta förfaringssätt medgav visserligen endast ett urval av inom näringen sysselsatta personer, vilket inte i alla avseenden var representativt. Men å andra sidan omfattades den grupp som var mest aktuell i samband med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Våren 1975 företogs på utredningens initiativ en enkätundersökning, avseende hos arbetsförmedlingen under april månad 1975 registrerade personer, tillhörande yrkesgrupper inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Undersökningen administrerades av arbetsmarknadsstyrelsen. Ett frågeformulär, omfattande 23 huvudpunkter jämte ett antal kompletterande frågor, utarbetades inom utredningen i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsens statistiksektion. Formuläret finns fogat till bilagan. Arbetsmarknadsstyrelsen uppdrog åt länsarbetsnämndema och arbetsförmedlingskontoren att verkställa utdelning och insamlande av frågeformulären. Det inkomna materialet har databehandlats av Statistiska centralbyrån och i enlighet med utredningens förslag sammanställts av styrelsen i ett

antal tabeller. Inom AMS har ärendet handlagts av förste aktuarie Gustav

Hyrefelt.

Målgrupp

Undersökningen omfattar alla personer inom jordbruks- och trädgårdsnä- 1 ringen som under april 1975 var aktuella arbetssökande vid arbetsförmed- Undersökning om arbetssökande hos arbetslingen eller deltog i arbetsmarknadsutbildning (med undantag för personer förmedlingen inom som erhöll arbetsmarknadsutbildning i företag och samtidigt var anställda jordbruks- och trädgårdsi företaget) eller var sysselsatta i beredskapsarbete. näringen.

244 Bilaga

Avgränsning av undersökningsgruppen gjordes efter de sökandes yrkestillhörighet, som hos förmedlingen finns angiven med siffror på varje sökandes statistikkort enligt nordisk yrkesklassificering. Från yrkesområde 4, Iantbruks-, skogs- och jiskeriarbete, ingick i undersökningen sökande tillhörande följande yrkesfamiljer: lantbrukare, skogsbrukare, trädgårdsbrukare m. fl. lantbruksbefal trädgårdsbefál husdjursuppfödare lantarbetare husdjursskötare trädgårdsarbetare pälsdjursskötare övriga inom yrkesgruppen lantbruks- och trädgårdsnäringsarbete djurskötsel. Enligt anvisningarna för statistikinsamlingen måste sökande ha arbetat minst tre månader inom ett yrke för att tilldelas respektive yrkeskod.

Genomförande

Efter medgivande av arbetsmarknadsdepartementet erhöll utredningen tillstånd att företa en undersökning bland inom jordbruks- och trädgårdsnäringen sysselsatta personer, anmälda hos arbetsförmedlingen. I anvisningarna till länsarbetsnämnder om undersökningens genomförande anmodades förmedlingskontoren att utse någon tjänsteman till kontaktman för undersökningen. Berörda sökande tilldelades enkätformulär och svarskuvert vid sina besök på arbetsförmedlingen. Till sökande som inte personligen besökte förmedlingen under månaden, t. ex. deltagare i arbetsmarknadsutbildning, skickades formuläret per post. I samband med att formuläret lämnades ut informerades de berörda också om undersökningens syfte.

Sökande som inte âterlämnat formuläret till förmedlingen inom angiven

tid erhöll påminnelse från vederbörande kontaktperson. De ifyllda formulären insamlades på respektive förmedlingskontor som efter viss kontroll översände enkätmaterialet till arbetsmarknadsstyrelsen. Uppgifterna databehandlades genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg och resultaten redovisades i ett 40-tal tabeller. Arbetsmarknadsstyrelsen har även lämnat vissa kommentarer till tabellerna.

Svarsfrekvens

Sammanlagt 2 186 personer erhöll frågeformuläret från arbetsförmedlingen. Antalet återställda, ifyllda formulär var 1 702. Detta innebär en Svarsfrekvens på 77.9 96. Med hänsyn till målgruppens sammansättning och metoden för enkätens

Bilaga

genomförande kan svarsprocenten anses vara tillfredsställande. Svarsprocenten varierade emellertid starkt mellan de olika länen, vilket begränsar värdet av regionala jämförelser. Den högsta redovisade svarsfrekvensen var 92 % och den lägsta 58 96. Någon undersökning om orsakerna till bortfallet har inte företagits. Redovisningen i de Följande avsnitten avser de personer som returnerade frågeformuläret. Uppgifter om undersökningsgruppen har i vissa avseenden jämförts med motsvarande information från andra källor beträffande hela arbetskraften inom näringen.

Undersökningsgruppens fördelning efter län, kön,

ålder och yrke

Redovisningen omfattar 1 702 personer, som besvarade enkäten. Fem län uppvisade en population större än 100 personer i undersökningen. Dessa län är Malmöhus, Gävleborgs, Värmlands, Västerbottens och Västernorrlands län. 42 % av hela undersökningsgruppen redovisades från dessa län. Av undersökningsgruppen utgör 56 96 män och 44 % kvinnor. Andelen

Tabell A1. Undersökningsgruppen fördelad efter län och kön. - Antal och %

Bilaga

m

:...085 .xoüoucn ananas: cucozm_

VäCNCY-ifñv-tbl lnv-tNlNñlfüñllävüå -\O<\II\\O u-c .-4 å

OOEIIS%-GI\|I1?\OCI\I\OOYPF* ons-Cl* v-4O\I\O\ON C8ÖJCOO iv-O ©FO\(ñf1*<V1l\lfñ%O\fñ(\Ifñfñ .-4 .- v-m-a .-4

v-v-<r*®©©©®©C-<ñl®ñl®r-<-«Nv-iñl©®-<® \O u-u

MOONOv--#OO-tO-<v-<OOOOOI-4-<OOO U1 u-o

øx »ommoo Nä l\\O\O®K\®®®®C\I®(\l®O\WV-<\Og v xor-a-u--pa-uu-um-umpa -aoxrxv NDOO -tfñ .-4 p.. .-4 u-n

& I* .-4 I-n I*

-..E2354

WONMNNmvNO-FVVOW-*ONOWWVVS 1 nu_ rñ v-acñø nu_ .-4 -4 I* (N

»då

-mvämEtH

:o: -coo--ooo-a-N--oooooooomoon ®

1-1

am_

.Sto

.åeeaâ

O--äOCOOOv-CNCOOv-*Ov-*OOCO-*OO OO

»E5028

\O-4VV-©VI\ONC\JI\@C*IC\II\VC*JÖJI\PÖVVO\V© .- I-i -u -tu-u-ccxllü Nä

m:oan=.iww:_5_wm..oe:D

manen

o

:år

mucmzmwxxmo mucâboøcvxømxø

.m4

mucsaaaøkocnø mmkonocoi muâmsmsmrv_ møåimøzømxø mcozonenxwmxø

måoiooñ mwcaaxâ: møcazoo massa: musew: müonowwø mâoømzw mäoøøägm muøsêâ» mwhmxtmaaov. mwänuämo muøåem. mcozoøtoz

so:

:aaah :B âamaaü _N83_ vässa 0.3.9.0

Bilaga

män och kvinnor varierar mycket mellan de olika länen. Den manliga dominansen är störst i Västerbottens län, där männens andel är 91 %. 1 Gävleborgs län utgör däremot de kvinnliga sökandena en majoritet med andelen 73 %. 1 tabell A1 redovisas dessa uppgifter for hela riket. I tabell A2 redovisas undersökningspopulationens fördelning efter länsoch yrkestillhörighet. Siffrorna inom parentes, 401-419, anger gruppnummer enligt nordiskt yrkesklassiñceringssystem, NYK. Undersökningsgruppen är i genomsnitt äldre än samtliga motsvarande yrkesgrupper inom näringen. Över hälften av populationen i undersökningen har fyllt minst 55 år. Medianåldern for männen är 56 år och för kvinnor 52 år. Medianåldern för samtliga inom näringen vid samma tid sysselsatta var 49 år enligt arbetskraftsundersökningarna. Särskild anmärkningsvärd är den höga andelen män som var 65 âreller äldre vid undersökningstillfállet.

Åldersfordelningen framgår av tabell A3.

Tabell A3 Fördelning efter födelseår och kön. Antal och %

I tabell A4 har undersökningspopulationen redovisats efter födelseår och yrkestillhörighet.

248 Bilaga

å

Euooi .xnâouas -..mammas access

o m m_ om om 2

8_

mmm

NEESM

m3 5 m: S_ m: m9. 09

V

Ewa: âcxum

m m _ m m m _ 2

GGV

§50 -Reza säga»

o m m _ m m _

ECC_ G 2

-muåwumrw Eâuxta

Gm 2 om

8_ SM mmm 8_ å

?GV _

-mäaumøm 233m AmGV

m m. w G 2 m: R t.

.oåu.a.:=o8a

-onäEÃ

mm s.. m 2 mm mm 2

82 :GV Em

än?

-mvämvmkh

33V

_ _ _

_muon

m m m o 2

:oo

:så

-mxEnEÄ

:man §3 m m m o _ o w _

ä.:

:u:

.c

.oäxEnES .ubåênmwoxw .Enmuåwumä

.E

.aåoå 23V

0G n »m a 2 E

28_ m: SM

a.:

-xoüuucs

uasøee...

cocosssaommwcz_

å I.

asså

:så _womñbøm 057.89 smala_ anala.: 9.248_ sååå 307%.: Eoooi

Bilaga

SysselsättningWr/rällanden den 1 april 1975

De tillfrågade arbetssökande fick i frågeformuläret markera sin sysselsättning den 1 april 1975. Inemot hälften eller 49 % av de svarande angav att de var arbetslösa den aktuella dagen. Därtill kom 21 % som uppgav sig vara permitterade. Med permitterad avsågs person som fortfarande var anställd, men som för tillfället var utan arbete hos sin arbetsgivare. Detta innebar att sammanlagt 70 % av undersökningsgruppen var utan arbete den l april. 16 % av undersökningsgruppen hade arbete i öppna marknaden men hade kontakt med förmedlingen, exempelvis i syfte att byta anställning. 1 beredskapsarbete befann sig 8 % och i arbetsmarknadsutbildning 4 % av de svarande. Dessutom redovisades sjukdom eller militärtjänstgöring för 1 96 av undersökningsgruppen. Uppgift om sysselsättning den aktuella dagen saknas betr. 1 %. Det föreligger betydande skillnader mellan männens och kvinnornas fördelning på olika sysselsättningskategorier. Således var 85 % av kvinnorna i undersökningen utan arbete (arbetslösa eller permitterade) mot 59 % av männen. Därtill kommer att endast nio kvinnor var placerade i beredskapsarbete mot 132 män. Sysselsättningssituationen för män och kvinnor redovisas i tabe/I A5.

Tabell A5 Undersökningsgruppens sysselsättning den 1 april 1975. på

Fördelning

olika sysselsättningskategorier (absoluta tal och procent) och efter kon

Sysselsättningsituationen skilde sig markant också mellan de olika åldersgrupperna. Andelen i arbete var högst bland de yngsta åldersgrupperna och avtog med stigande ålder. Samma gällde också deltagandet i arbetsmarknadsutbildning. Endast några enstaka personer över 54 år deltog i arbetsmarknadsutbildning. Sysselsättning i beredskapsarbete var däremot ungefär lika vanligt inom alla åldersgrupper. Den största frekvensen uppvisade 45-64 åldersgruppen år, av vilken l1 % hade beredskapsarbete. Arbetslöshet och permitteringar förekom i stor omfattning i samtliga åldersgrupper. Den äldsta åldersgruppen samt gruppen 45-54 år uppvisade dock de högsta andelarna.

Bilaga

Yrkestillhörighet och tidigare verksamhet

utgör den största yrkesgruppen i undersökningen. Deras Trädgårdsarbetarna andel av samtliga var 59 %. Den näst största gruppen består av egna företagare inom lantbruk, trädgård och skogsbruk. (Orsaken till att skogsbrukarna ingår i undersökningen är att de enligt nordisk yrkeskvalificering tillhör samma yrkesgrupp som de två andra brukarekategorierna och de kan därför inte särskiljas. Antalet skogsbrukare torde dock vara lågt.) Brukarnas andel är närmare 18 %. Lantarbetarna med andelen 16 % i undersökningen hör också till de största yrkesgrupperna. Bland de övriga kategorierna märks husdjursskötare, som representerade 4,5 %, samt lantbruks- och trädgårdsbefál som tillsammans utgjorde ca 1 % av undersökningspopulationen. Det Föreligger markanta skillnader i yrkesfördelningen mellan män och kvinnor. Mer än fyra femtedelar av kvinnorna hade samma yrke, nämligen trädgårdsarbetare. Relativt sett utgör kvinnorna också en stor grupp bland husdjursskötare. Männen fördelar sig jämnare på ett antal yrken, men även bland dem en majoritet. Därnäst i storleksordningen kommer utgör trädgårdsarbetare brukargruppen samt lantarbetare. Skillnaderna mellan männens och kvinnornas yrkestillhörighet framgår av tabell A6.

Tabell A6 Undersökningsgruppen fördelad efter yrke och kön. Antal och %

Yrke Män Kvinnor Summa

Antal % Antal 96 Antal 96

Lantbrukare, skogsbrukare m. ti. 273 28 27 4 300 17,6 Lantbruksbefál 8 1 0 0 8 0,5 9 1 1 0 10 0,6 Trädgårdsbefál Lantarbetare m. fl. 235 25 39 5 274 16,1 Husdjursskötare 49 5 28 4 77 4,5 Trädgårdsarbetare 368 38 636 85 1 004 59,0 Övriga inom yrkesgrupp 41 5 l 8 l 13 0,8 Uppgift saknas 12 1 4 l 16 0,9

Summa 959 100 743 100 l 702 100,0

Vissa länsvisa skillnader i yrkesfördelningen är märkbara. De torde till en del spegla variationer betr. respektive yrkesgruppers storlek i olika delar av landet. Dessutom kan dessa skillnader ses som ett tecken på att sysseli viss mån kan drabba olika yrkesgrupper i skilda sättningssvårigheterna Det statistiska for några mera definitiva slutsatser härregioner. underlaget vidlag är dock otillräckligt. Trädgårdsarbetare, som utgör inemot 60 % av hela undersökningsgruppen, omfattar över tre fjärdedelar av populationen i Kopparbergs, Värmlands, och Örebro län. Brukarekategorin är jämfört med sin andel i Gävleborgs hela undersökningsgruppen överrepresenterad i Västerbottens, Jämtlands,

Norrbottens och Älvsborgs län. I dessa län utgör brukarna över hälften

av i enkäten berörda personer. Lantarbetarna är överrepresenterade i Kalmar

Bilaga 251

och Kristianstads län, i vilka deras andel av undersökningsgruppen var 60 resp. 45 %. Åldersfördelningen inom de olika yrkeskategorierna uppvisar betydande olikheter. Andelen 55-åringar och äldre är särskilt hög inom brukarekategorin, nämligen 68 96. Motsvarande andel bland lantarbetare är 54 %, bland trädgårdsarbetare 47 % och bland husdjursskötare 39 %. De yngsta personerna i undersökningen med ålder upp till 24 år är relativt sett överrepresenterade bland kategorierna husdjursskötare och lantarbetare, av vilka de utgör 35 resp. 19 %. Berörda personer tillfrågades också om hur lång tid de hade arbetat inom

sitt yrke. Omkring 9 % av gruppen har dock inte lämnat svar på denna

fråga. Av svaren framgår att gruppen karakteriseras av en relativt lång yrkesverksamhet inom näringen. Mer än hälften av undersökningsgruppen har arbetat över tio år inom lantbruksyrken. Endast 3 % har varit verksamma inom näringen mindre än ett år och 20 % uppger tiden mellan ett och fem år. Av tabell A7 framgår hur undersökningens population fördelar sig med hänsyn till antalet verksamma år i lantbruksyrken. Svarsgruppen är i detta sammanhang också könsfordelad.

Tabell A7 Svarsgruppens fördelning efter antal år i lantbruksyrken och efter kön

73 7 73 8 146 9 Uppgift saknas Summa 959 100 743 100 1 702 100

Även om undersökningsgruppen till en betydande del hade haft arbete inom näringen under många år, hade dock flertalet av dem arbetat inom lantbruk endast under en del av året. Detta framgår av svaren på frågan om antalet månader under vilka uppgiftslämnarna hade haft heltids- eller deltidsarbete inom lantbruk åren 1972, 1973 och 1974. År 1972 hade 17 % av gruppen arbetat inom lantbruksyrken på heltid under 12 månader. 1973 var motsvarande andel 14 % och 1974 ännu lägre, 8 %. Under samma tre år hade knappt 2 % av gruppen haft deltidsarbete inom näringen under hela året. Inemot en tredjedel av de berörda sökande har över huvud taget inte haft heltidsarbete inom lantbruk som varat minst en månad under de aktuella åren.

252 Bilaga

En relativt stor del inom undersökningsgruppen redovisar heltids- eller deltidsarbete utanför lantbruksyrken under åren 1972-1974. År 1974 hade 30 % av undersökningsgruppen arbetat minst en månad på heltid utanför lantbruk. Av dem har ett antal motsvarande 6 procentenheter haft heltidsarbete under 10-12 månader. Minst en månads deltidsarbete utanför lantbruksområdet under år 1974 redovisades av 14 %. Det redovisade arbetet utanför lantbruket var hänfört till verksamhet inom åtta olika näringsgrenar, av vilka de mest frekventa var skogsbruk, jakt och fiske (l4 % av undersökningsgruppen), industri (6 %), byggnadsverksamhet (5 %) samt offentlig förvaltning och andra tjänster (5 %). Av dem som arbetat inom offentlig verksamhet torde i vart fall en del ha varit sysselsatta i beredskapsarbete. Omkring 60 % av undersökningsgruppen hade inte arbetat utanför lantbruksområdet under de aktuella åren. Det framgår av de erhållna uppgifterna att männen i högre grad än kvinnorna är benägna att arbeta utanför lantbruksområdet. Jämfors arbetsperiodernas längd for män resp. kvinnor framkommer att ca 19 96 av männen haft l2 månaders heltidsarbete år 1974 varav 7 % inom lantbruksområdet. Motsvarande siffra för kvinnor är i båda alternativen 2 96. Lantbrukets behov av säsongarbetskraft kan utläsas i siffrorna, speciellt vad avser kvinnornas heltidsarbete. Av dessa har 44 % arbetat 6-7 månader inom lantbruket vilket kan jämföras med motsvarande andel bland männen, 13 %.

Utbildningsbakgmnd

I enkäten ställdes frågor om de arbetssökandes allmänna skolutbildning och om deras yrkesutbildning. Undersökningsgruppen domineras helt av personer med endast grundläggande allmän skolutbildning, 80 % av samtliga har folkskola som högsta utbildningsnivå, lO % har grundskola, 3 % folkhögskola och 2 % realskola. 2 % har uppgett gymnasium som sin högsta allmänna skolutbildning. De yngre åldersgrupperna har i genomsnitt längre utbildning än de äldre, vilket återspeglar de ökade utbildningsmöjligheterna som dessa grupper har fått genom de senaste decenniernas skolreformer. De olika åldersgruppernas liksom hela undersökningspopulationens fördelning efter skolutbildning redovisas i tabell A8. Vid en jämförelse med uppgifter från arbetskraftsundersökningarna framgår att undersökningsgruppen har en genomsnittligt lägre utbildning än samtliga inom näringen jordbruk, skogsbruk och fiske sysselsatta personer. Beträffande personer i undersökningen under 35 år kan jämförelser också göras med samtliga vid arbetsförmedlingen anmälda arbetssökande i motsvarande ålder. En sådan jämförelse visar att inslaget av personer med kort skolutbildning är större bland populationen i utredningens enkät än bland samtliga arbetssökande under 35 år. Av arbetsmarknadsstyrelsens senaste undersökning april 1977 framgår, att av samtliga sökande under 35 år har drygt hälften förgymnasial utbildning som högsta fullbordade skolmässiga utbildning, drygt en tredjedel har gymnasial utbildning och 6 % eftergymnasial utbildning. Denna fördelning har varit i stort sett densamma i undersökningar som har gjorts åren 1976 och 1975. Bland populationen i enkäten hade 87 % av personerna i motsvarande ålder förgymnasial utbildning och 12 % en utbildning på gymnasial nivå.

sou 1978:29 253

Bilaga

Tabell A8 Undersökningsgruppens fördelning efter allmän skolutbildning och födelseâr Allmän skolutbildning” Födelseår Summa 1901- 1911- 1921- 1931- 1941- 1951- 1910 1920 1930 1940 1950 1960

“ Viss oklarhet råder beträffande fördelningen på utbildningsformerna. Personer födda fore år 1930 kan sålunda inte ha gått i grundskola.

Beträffande genomgången yrkesutbildning saknas för 39 % i uppgifter undersökningsgruppen. Resultaten måste därför bedömas med försiktighet. Endast 12 % av undersökningsgruppen har uppgett att de har yrkesutbildning inom lantbruksområdet medan hälften har markerat att de inte har någon sådan yrkesutbildning. Svarsbortfallet i samband med frågan uppgick till 39 %. Det kan förmodas att andelen personer utan yrkesutbildning är ännu större bland dem som inte svarat på denna fråga. Som man kunde vänta har de yngre i undersökningen i högre grad deltagit i yrkesutbildning än de äldre. Var tredje i åldersgruppen upp till 24 år har uppgett en genomgången yrkesutbildning, mot endast var tionde i åldersgruppen över 65 år. I tabelIA9 har sammanställts uppgifter angående undersökningsgruppens olika slag av yrkesutbildning inom lantbruksområdet och gruppens åldersfördelning.

Tabell A9 Fördelning efter yrkesutbildning inom lantbruksområdet och födelseår

Yrkesutbildning inom Födelseår Summa lantbruksområdet 1901- 1911- 1921- 1931- 1941- 1951- 1910 1920 1930 1940 1950 1960

254 Bilaga

Arbetslöshet

Som i samband med redovisningen av undersökningsgrup-

tidigare nämnts

pens sysselsättning den 1 april 1975 var 70 % av gruppen utan arbete den aktuella dagen, antingen som arbetslösa eller permitterade. Den relativa arbetslösheten konstaterades vara högre bland kvinnor än bland män och dessutom variera efter ålder. 1 avsnitt lör i fråga om arbetslöshet mel-

föreliggande redogörs .skillnader

lan yrkesgrupper 1 undersökningen. Dessutom redovisas bl. a. om-

olika

fattningen av arbetslösheten bland undersökningsgruppen under åren 1972, 1973 och 1974. Den största gruppen arbetslösa och permitterade, både i absoluta tal och procentuellt, återfinns bland trädgårdsarbetare, av vilka över 80 % var utan arbete den 1 april 1975. Brukarkategorin redovisar den lägsta andelen utan arbete. I de minst representerade yrkesgruppema sammanförts

tabelláflüchar

ovnga . Bland dessa finns därför t. ex. sex arbetslösa personer

med .gruppen

tillhörande yrkesgruppen lantbruksbefál och lika många tillhörande trädgårdsbefál.

Tabell A10 Arbetslösa och permitterade den 1 april 1975 bland de större yrkesgruppema 1 undersökningen. Absoluta tal och procent

Yrkesgrupp Totalt Därav utan arbete

Arbetslösa Permitterade Summa

Antal 96 Antal 96 Antal %

Lantbrukare, skogsbrukare. 300 131 43 5 2 136 45 trädgårdsbrukare m. fl. Lantarbetare 275 142 52 38 14 180 66 77 41 53 2 3 43 56 Husdjursskötare 1004 499 50 314 31 813 81 Trädgårdsarbetare 47 23 49 3 6 26 55 Övriga Summa 1702 836 49 362 21 1198 70

Ytterligare belysning av arbetslöshetsförhållandena inom lantbruksnäringen erhålles av uppgifterna i tabellerna A5 och A11. I den första av dessa är undersökningsgruppen fördelad med hänsyn till kön och i den andra

med hänsyn till födelseår.

Det framgår också av resultaten att undersökningsgruppen i stor utsträckning har drabbats av arbetslöshet under en följd av år. Således har 73 % uppgett att de har varit arbetslösa minst en vecka under år 1974, 63 % under år 1973 och 55 % under år 1972. Andelen som inte varit arbetslös är 36, 29 resp. 20 %. Uppgift om arbetslöshet saknas för i genomsnitt 8 96 av i enkäten deltagande personer. Andelen som inte har varit arbetslös under de aktuella åren är högst bland de yngre, vilket är naturligt bl. a. med hänsyn till att många av dem fortfarande torde ha gått i skolan under någon del av perioden.

Bilaga 255

X 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_

mEEsm

mmm m3 än m: m: m2

.så

S_ 2

ä _ _ _ 2 o _ 2

:Ena: mddxmm

3:2.

m o m 2 o 2 2

x 2 2 _ o o m _

.20

u=_=_o_=.,§=o8a

.Eouvâm -§58 .mama §5..

m o m o o m 2

:oo 2 2 2 v

x : 2 2

-mUwGVCmE »E5523

.avgå

-m_a.: §5..

_ m m 2 2 mm 2 ä

.m5-

p o n o o w x Z

:una

_

.v23 -§83 oänä _saa_

2 v» om : 9 o_

2 S_ :ä

ä m_ mm om mm 2 2 _m

:oeåahzzeøåä

uuäåêom :§2

om o.. R m_

2._ S_ møm

ma_

:u:

:En ä S. om s. S. om u. 2.

.âvâofê

E...

=z=

8 om E.

E_ mmm ä_ å

sa»

couswåioçaåa..

p ä 2 2 2 om om 2

oönä

.§5

2 5 mm vm G 3

_ mom

=

asså

:så annons... 22152 82:22 22:82 32-5: 32132 2321:2

256 Bilaga

Man kan notera en ökning inom undersökningsgruppen av antalet redovisade arbetslöshetsveckor mellan åren 1972 och 1974. Långtidsarbetslösheten, dvs. minst 31 veckors (6 månaders) arbetslöshet, var mycket van-

ligare år 1974 än år 1972. Ökningen faller helt på åldersgrupperna 55 år

och äldre, som ensamma svarar for nära 90 % av den redovisade långtidsarbetslösheten. Enda åldersgruppen som varit arbetslös i mindre utsträckning under år 1974 än år 1972 är personer mellan 25 och 34 år. Undersökningsgruppens arbetslöshet under åren 1972, 1973 och 1974 redovisas i tabell A12.

Tabell A12 Antal personer i undersökningsgruppen som varit arbetslösa under åren 1972-74. Fördelning efter längden av arbetslöshet

Beträffande redovisningen av arbetslösheten under åren 1972, 1973 och 1974 måste några reservationer göras. För det första är det fråga om förhållanden som ligger två till tre år tillbaka i tiden. Om vederbörande personer har haft tillgång till egna noteringar om sin sysselsättning (självdeklarationer o. d.) kan uppgifterna om antalet arbetslöshetsveckor m. m. betraktas som någorlunda pålitliga. I andra fall kan de lämnade uppgifterna vara mer eller mindre uppskattade. Man bör därför vara försiktig att dra slutsatser avseende arbetslöshetens utveckling bland undersökningsgruppen på grundval av dessa uppgifter. Bedömningen av resultaten försvåras också av att en relativt stor grupp bland populationen har arbetat inom näringen endast under ett fåtal år och av att det inte föreligger uppgifter om i vilken mån den redovisade arbetslösheten eventuellt har inträffat inom andra yrkesområden. Längden av arbetslöshetstiden varierar mellan olika län. Detta kan sannolikt bero på olikheter med avseende på säsongsysselsättningen inom skilda regioner. I de sydligaste länen, t. ex. i Malmöhus, Kristianstads och Hallands län, är de korta arbetslöshetsperioderna förhållandevis vanliga inom undersökningsgruppen. På motsvarande sätt kan förklaras att relativt många med helårsarbetslöshet återfinns i de s. k. skogslänen. Undersökningsgruppen fick i enkätsvaren ange den huvudsakliga orsaken till arbetslösheten under de berörda åren. Den vanligaste orsaken till arbetslöshet ansågs vara säsongbegränsning. Denna uppfattning får stöd av uppgifterna om under vilka månader arbetslösheten har inträffat. Under de aktuella åren har 40-50 % av undersökningsgruppen varit arbetslös under

Bilaga

Procent Män 70« -- 1972 ------- 1973 ---- 60-* 1974

40-

30-

20-1

10*

J F M A M J J A S O N D

Procent mod Kvinnor 90-

80-

70-

60-

30- Figur A1 A rbetslöshe! (%) 20- bland män och kvinnor i undersökningsgruppen under olika månader a°ren 10- 1972, 1973 och 1974. Andel som var helt eller delvis arbetslös under resp. månader.

vintersäsongen december-mars. Arbetslösheten är också mycket hög i november och april. En låg arbetslöshet har redovisats under sommarmånaderna juni, juli och augusti. Säsongvariationerna i sysselsättningen framträder mycket tydligare bland kvinnorna än bland männen i undersökningsgruppen. Detta kan ha samband med att männen i större utsträckning än kvinnorna har arbetat utanför

Bilaga

lantbruket. För männens del har arbete inom andra näringar till en viss del bromsat upp ökningen av arbetslösheten under vintersäsongen. Arbetslösheten bland män och kvinnor under olika månader åren 1972, 1973 och 1974 redovisas i figur A1. Kvinnorna noterar under vissa vintermånader upp till tre gånger högre relativ arbetslöshet än männen, medan deras arbetslöshet under sommar- Minskat utbud av arbete under hösten månaderna är lägre än männens. och vintern drabbar dock först kvinnorna. Förutom säsongbegränsningar har också en rad andra orsaker till arbetslöshet angivits. Sådana är t. ex. permittering, arbetsbrist, minskning av arbetsstyrkan, arbetets upphörande på grund av rationalisering samt sjukdom.

Kontant stöd vid arbetslöshet Under senare år har formerna för kontant arbetslöshetshjälp förändrats i flera avseenden. Detta återspeglas också i enkätsvaren om erhållen ersättning vid arbetslöshet. Uppgifter efterfrågades beträffande åren 1972, 1973 och 1974. I princip kan följande stödformer ha varit aktuella:

D Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa El Kommunalt kontantunderstöd (existerade t. o. m. den 31 december 1973) El Statligt omställningsbidrag (existerade t. o. m. den 31 december 1973) El Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), som infördes 1 januan 1974.

För att en person skall kunna få tillgång till ovan nämnda stödfonner förutsättes att vederbörande har haft kontakt med arbetsförmedlingen. På grund av likartade benämningar har risk förelegat att i vissa fall fel stödform angivits. Så kan t. ex. kontant arbetsmarknadsstöd ha redovisats innan stödformen var införd. Statligt omställningsbidrag fortlever under en övergångsperiod för personer som fått del av detta bidrag före den 31 december 1973. Andelen som erhållit kontant stöd vid personer i undersökningsgruppen arbetslöshet har stigit från 39 % till 63 96 under åren 1972-1974. Detta kan med de tidigare redovisade uppgifterna om arbetslöshetens omjämföras fattning inom undersökningsgruppen. (Tabell A12). Andelen personer som minst en veckas arbetslöshet ökade under samma period från 55 angivit till 73 %. Den mest frekventa stödformen är ersättning från arbetslöshetskassa. Hur de olika stödformerna har utnyttjats framgår av tabell A13.

av svarspopulationen bland Älika arbetslöshetskassor är be-

Spridningen 23 kassor är representerade. Kommunalarbetarnas och lantarbetydande: tarnas kassor har det största antalet medlemmar inom undersökningsgrup- Dessa kassor representerar tillsammans 50 % pen, 426 resp. 424 personer. av populationen. Andra kassor med minst 20 medlemmar bland under-

sökningsgruppen är skogsarbetamas, Sveriges årbetares, statsanställdas,

metallindustriarbetamas arbetslöshetskassor.

byggnadsarbetarnas och

En relativt stor grupp bland undersökningspopulationen tillhör inte någon arbetslöshetskassa, 503 personer, vilket är 30 % av samtliga. Det föreligger en klart högre andel icke-försäkrade bland män (39 %) än bland kvinnor

sou 1978:29 Bilaga 259

Tabell A13 Antal personer i undersökningsgruppen som erhållit kontant stöd under åren 1972, 1973 och 1974. Fördelning efter stödform

År Antal personer som erhållit stöd Ingen Uppgift Summa kontant saknas Arbetslös- Kommunalt Statligt Kontant Summa ersättning hetskassa kontant- omställ- arbetsunderstöd ningsbidrag marknadsstöd

(18 %). Denna skillnad kan till en del förklaras med det stora inslaget av egna företagare bland männen. Majoriteten av denna kategori är oforsäkrad.

Kontakten med arbetsförmedlingen Flertalet personer som deltog i undersökningen har haft kontakt med arbetsförmedlingen även under tidigare år. 84 % har haft formedlingskontakt under år 1974, 66 % under år 1973 och S6 % under år 1972. De yngre åldersgruppema har i mindre utsträckning än de äldre haft tidigare formedlingskontakter. 1 tabellerna A14 och A15 redovisas variationer och detaljer beträffande kontakterna i relation till undersökningsgruppens (absoluta åldersfordelning tal och procentfordelning).

Arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete Den l april 1975 deltog 68 personer av undersökningsgruppen i arbetsmarknadsutbildning och 141 var anvisade beredskapsarbete. Ytterligare uppgifter om omfattningen av dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder lämnas nedan. Dessutom redogörs for omfattningen av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete inom undersökningsgruppen under åren 1972, 1973 och 1974.

Tabell A14 Fördelning efter födelseår och ev. kontakt med arbetsförmedlingen åren 1972-1974. Antal personer

Födelseår 1972 1973 1974

Kontakt Ej kontaktUppgift Kontakt Ej kontaktuppgift Kontakt Ej kontaktUppgift med al med af saknas med al med af saknas med af med al saknas

Bilaga Tabell A15 Fördelning efter födelseår och ev. kontakt med arbetsförmedlingen åren 1972-1974. Procenttal Födelseår 1972 1973 1974 Kontakt Ej kontaktUppgift Kontakt Ej kontaktUppgift Kontakt Ej kontaktUppgift med af med af saknas med al med af saknas med al med af saknas

Brukarekategorin deltog i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning i högre grad än de övriga större yrkesgrupperna trädgårdsarbetare, lantarbetare och husdjursskötare. Särskilt markant är den låga andelen av trädgårdsarbetarna som deltog i dessa ârgärder. (Se vidare tabell A16.) 8 % av undersökningsgruppen hade deltagit i arbetsmarknadsutbildning i åldrarna mellan 25 under åren 1972-1974. Det var framför allt personer och 44 år som genomgått arbetsmarknadsutbildning. Av de 143 personer som deltagit i arbetsmarknadsutbildning under de aktuella åren hade 30 personer gått i kurser med inriktning mot lantbruks-, och trädgårdsledning och 28 personer i kurser for lantbruks- och skogssamt djurskötsel. Dessutom hade 7 personer deltagit i kurser trädgårdsarbete

med inriktning mot skogsarbete. Övriga kursdeltagare lick utbildning utanför

näringens egentliga område. Nämnas kan t. ex. att 24 personer deltog i kurser för verkstads- och byggnadsmetallarbete och 7 personer i kurser om redovisning och kassaarbete. Andelen personer i undersökningsgruppen som anvisats beredskapsarbete under år 1972 var 8 %. År 1973 hade andelen ökat till 10 % och år 1974

Tabell A16 Personer i undersökningen som deltog i arbetsmarknadsutblldning och beredskapsarbete den 1 april 1975 fördelade efter yrkesgrupp. Absoluta tal och procent

Yrkesgrupp Totalt i Därav undersökningen 1 arbetsmarknads- 1 beredskapsutbildning arbete Antal 96 Antal 96

Lantbrukare, skogsbrukare,

Bilaga

till ll %. Som ovan nämnts (tabell A16) var 8 96 av undersökningsgruppen placerade i beredskapsarbete den l april 1975. Omkring hälften av de personer som anvisats beredskapsarbete var sysselsatta i detta högst 20 veckor under året, dvs. omkring fyra månader. I Västerbottens och Norrbottens län har dock här aktuella personer uppgivit att de haft sysselsättning i beredskapsarbete över en större del av året.

Framtidsplaner Personer som deltog i enkäten fick också besvara frågan huruvida de önskade att kvarstanna i något lantbruksyrke. De anmodades också att ange sin uppfattning om vilka hinder som eventuellt förelåg för fortsatt arbete inom lantbrukssektorn. 65 % av gruppen önskade enligt svaren att kvarstanna inom lantbruksyrken, medan 24 % var negativa härtill. 11 % av undersökningsgruppen besvarade inte frågan. Den åldersgrupp som var mest positiv till att fortsätta inom yrket var 45-54-åringarna. Kvinnor önskade att kvarstanna inom yrket i högre grad än männen. Detta är något överraskande med tanke på den relativt större arbetslösheten bland kvinnorna som redovisas i undersökningen. Skillnaderna kan delvis förklaras av att männen i högre grad än kvinnorna tillhör de äldsta åldersgrupperna, bland vilka önskemålet om att kvarstanna i yrket inte var lika uttalat som bland åldersgrupperna upp till 54 år. Det är dock tydligt att kvinnorna även i de högre åldersgrupperna vill stanna kvar inom lantbruksyrken i högre grad än männen. - Tabell A1 7 ger kompletterande upplysningar i detta sammanhang. Endast hälften av undersökningspopulationen har lämnat svar på frågan om de ansåg att hinder för fortsatt arbete inom yrket förelåg. Det vanligaste hindret i grupperna över 55 år uppgavs vara åldern. Ett hundratal personer ansåg att ett handikapp av något slag försvarade deras fortsatta verksamhet inom yrket. Bristande yrkeskunskaper angavs av ett 70-tal personer och brist på arbete av ett 60-tal. Även vissa andra hinder ansågs föreligga. Att märka är att bristande yrkeskunskaper och bristen på arbete upplevdes som ett hinder främst av de yngre i undersökningen. Omkring 170 personer angav direkt att de inte ansåg något hinder för fortsatt arbete inom yrket föreligga.

Önskemål om hjälp från arbetsförmedlingen

Undersökningsgruppen fick i frågeformuläret genom kryssmarkering ange i vilka avseenden de önskade någon medverkan från arbetsförmedlingen. Svaren ger överlag vid handen att de yngre åldersgrupperna är mest positiva till arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag. Det vanligaste önskemålet som riktades mot arbetsförmedlingen gäller medverkan vid anskaffande av kompletterande sysselsättning. Omkring 28 % av undersökningsgruppen hade markerat önskemål. Intresset

detta

for kompletterande sysselsättning var större bland personer, bosatta i de fyra nordligaste länen, än bland personer i övriga län.

Bilaga

8:53_ 22_

.oaäm Eos_ .mona :onani

x å E mv 3 m 2 vm vv

åån

mm a s. a

-Eå S: com :m m:

ä 8_ 02 8_ 8_ 8. 8_ 8_

uEE=m

mmm m3 5 m2 5 m:

av: -Sea ä_ 82

.öciâ so:

_ozzcm Eos_ .Zona :Kapa

ä å 2 v w v _ 2 v

22mm .Ei

v m m m ö: mm om 2

oxäøxäâäø_

§58

w v m : wa v_ 2 2

_

§25

o

-Sea

m 2 2

nä:

S mm n:

ö_

åaâmuaâ_ _east_ so:

35:a .anwa :Enea

mo.

Eon_

o m v o m o _ mm å o_

...m2

accåäåâ_

22mm_ .E5 ö: z mm v_ 2 2 m_ å

.ü om 3 om m_ m_ vm om vm

oxämxånäå.

äøåøäü_

:v.25

:a

.så

cv mm ä n

.som ö_ S_ 2._ m:

:§55

:E55 so:

:Kaea

:oc

_oåäø Eos_ -Eeva

mm å 2 om mm s. mm om vm

_

38.02.: -Ei

a vm mv

mmm

.e

åäö ö: E.. omm

åccsmâå_

.ace x ov mø E. E. mm Q 8

oåäxågäs_

å

näten:

.axmco

Sv vmm m: m: E

so: -Sam

_u_ ä:

E4.

asså

:aaah .aomooøm 22:52 cm2|22 32:82 ...§45 om2lv2 02243_

Bilaga 263

Ytterligare informationer om förhållandena på arbetsmarknaden önskades av 17 % i undersökningsgruppen. 13 % av de svarande önskade medverkan från förmedlingen för att lå arbete inom yrke utanför lantbruksområdet. Sådana önskemål framfördes relativt sett mer från personer bosatta i Jämtlands, Kronobergs och Göteborgs och Bohus län än av övriga. Var femte person i åldersgrupperna upp till 44 år markerade på detta sätt sitt intresse för andra yrken, medan antalet intresserade var väsentligt färre i de äldre åldersgrupperna. En ny anställning inom lantbruksområdet med förmedlingens hjälp önskades av totalt 9 %. Det var framför allt den yngsta åldersgruppen som framförde sådana önskemål. 1 åldersgruppen upp till 24 år hade var ljärde person markerat detta alternativ mot var tjugonde i åldersgrupperna över 44 år. 4 96 önskade hjälp vid flyttning till annan ort. Benägenheten att flytta var högst bland de personer som var bosatta i Jämtlands och Uppsala län.

Åldersgrupperna 35 år eller äldre var med få undantag negativa till flytt-

ningen. Intresse för arbetsmarknadsutbildning redovisades av var tionde person i undersökningen. Även i detta fall kom önskemålen om arbetsförmedlingens medverkan i högre grad från de två yngsta åldersgrupperna (-24 år, 25-34 år). Var fjärde person under 35 år hade markerat intresse för utbildning. Detta är inte överraskande mot bakgrund av att en relativt stor andel yngre personer hade angivit bristande yrkeskunskaper som ett hinder för fortsatt verksamhet inom näringen. 6 96 av undersökningsgruppen önskade få annan form av bistånd från förmedlingen, exempelvis ekonomiska bidrag eller lån för att vederbörande skulle kunna utöka sin nuvarande verksamhet eller starta eget företag. En sammanfattning av undersökningspopulationens önskemål i detta sammanhang lämnas i tabell A18.

Tabell A18 Önskemål om medverkan med olika åtgärder av arbetsförmedlingen

Åtgärd Ja Nej Uppgift saknas

Antal 96 Antal 96 Antal 96

Byte av anställning inom lantbruksområdet 145 8 1206 71 351 21 Byte till yrke utanför lantbruksområdet 213 13 1132 66 357 21 Erhållande av kompletterande sysselsättning 483 28 829 49 390 23 Erhållande av arbetsmarknadsutbildning 179 10 1140 67 383 23 Flyttning till annan ort 59 4 1278 75 365 21 Mer upplysning om arbetsmarknaden 295 17 998 59 409 21 Annan åtgärd 99 6 1114 65 489 29

sou 1978:29 Bilaga 265 ARBETSMARKNADSVERKET

UNDERSÖKNING ANGÅENDE VID ARBETSFÖRMEDLINGEN UNDER APRIL 1975 AKTUELLA ARBETSSÖKANDE INOM YRKEN TILLHÖRANDE JORDBRUKS- OCH TRÄDGÅRDSNÄRINGEN Frågorna 1-5 besvaras av arbetsfönnedlingen 1 Län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (ÅFUIUIICWIIHI namn) 2 .Af-kontor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Svar inkom till af den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Den arbetssökandes yrke enligt uppgift på af . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (S-tlilvlq NYKJGOG)

Följande frågor besvaras av den arbetssökande (6-23) Personuppgifter 6 Personnummer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (Finns på t ex fbrsäkrinqsbesked)

8 Bostadsort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Yrke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Medlem 1 arbetslöshetskassa Ja E] 1 Nej [j 2 Om ja, vilken kassa? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 Utbildning (Vid punkterna b) och c) anges endast utbildning om minst 10 veckor) a) ^““ä“ °k°*“*b“d“*“3 """""" °(raxroausuenygraaasuai. 5492.31; gymnasium êánåñágäááuå)

b) Yrkesutbildning *_ inom lantbruksområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (T ex Iantmannm, Iantbruksø, trådgardsskola)

c) Yrkesutbildning utanför lantbruksområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (T ex vorkstadsn skogsbruky, teknisk skola) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

266 Bilaga

Sysselsättningsförhållanden

12 Har arbetat inom lantbruksyrken under . . . . år 1A... .i II 2| (Med lantbruksyrken avsesyrken inom jordbruksr. husdiursskotsel- och trädgardsforetag,både somanställd och egen företagare)

13 Arbetsförhållanden 1972- 1974 Arbetat inom lantbruksområdet under följande antal månader a)

under 19723 . . . . . . . månader, på deltidl) . . . . . . . månader

på heltid 1973: - . . . . . . . - . . . . . . .

1974: - . . . . . . . - . . . . . . .

Arbetat utanför lantbruksområdet under följande antal månader b) under 1972: . . . . . . . månader, på deltidl) . . . . . . . månader på heltid 1973: - . . . . . .. - . . . . . . .

1974: - . . . . . . . - . . . . . . . varannanveckaeller liknande l) Med deltidsarbete avsesarbete som utförts under t ex endastvissdel av dag, varannandag.

delvis utanför lantbruksområdet under 1972-1974, ange här inom vilka 14 Om Du arbetat

näringsgrenar arbetet utförts . . . . . . . . . . . . . . . . ._. . . . . . . . . . . . . ._. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (T ex skogsbruk. industri, byggnads-och anlaggnmgsverksamhet)

15 Arbetsförhållanden den 1 april 1975

i arbete 1 a) arbetslös 2 3 permitterad i beredskapsarbete 4 l arbetsmarknadsutbtldning 5 ar anställd men somfor tillfället Ir (Sätt kryss i endasten av dessarutor. Med permitterad avsespersonsom fortfarande är utan arbete hos sin arbetsgivare.)

1975 anställd hos: arbetsgivare 1 b) Var den 1 april privat offentlig arbetsgivare 2

(Med offentlig arbetsgivareavsesstat, landsting och kommun)

Bilaga 267

16 Arbetslöshetsförhål[anden 1972-1974 arbets- Arbeta öshets- av kontant-

År antal Form

loshetsveckor period hjälp?) 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1) Ange de månader då Du helt eller delvis var arbetslös genom att anteckna månadens nummer, t ex 1 = januari, 2 = februari osv. 2) Form av kontanthjälp anges med följande koder: 1 Ersättning från arbetslöshetskassa 2 Kommunalt kontantstöd 3 Statligt omställnlngsbldrag 4 Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) Om olika former av kontanthjälp erhållits under samma år, motsvarande kodsiffror ifylles (t ex 1, 4). 17 Huvudorsak till arbetslösheten under

1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (T ex minskning av arbetsstyrkan, permittering, säsongbegränsning)

18 Hade Din maka/make arbete den 1 april

1975 ? Ja E] 1 Nejljz

Om ja, inom lantbruksyrke 1 inom annat yrkesområde 2

Kontakter med arbetsförmedlingen m m 19 Under åren 1972-1974 a) hade jag kontakt/inte kontakt med arbetsförmedlingen enligt följande:

b) påbörjade/genomgick jag arbetsmarknadsutbildning i . . . . . . . . . . . . . . .W696 ñár.k.u.rs.áña.s Håål”

sammanlagda antalet kursveckor . . . . . . . . . . . . . c) hade jag beredskapsarbete under följande antal veckor: 1972 . . . . . . . . . 1973 . . . . . . . . . 1974 . . . . . . . . .

268 Bilaga sou 1978:29

20 Önskar Du kvarstanna i lantbruksyrke?

Jaül NejDZ

21 Vilka hinder anser Du föreligger för fortsatt arbete inom lantbruksyrke? (T ex ålder, handikapp, bristande yrkeskunskap) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22 Vilka hinder anser Du föreligger för omställning till annat yrke ? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

23 Önskar Du medverkan av arbetsförmedlingen för

a) byte av anställning inom lantbruksområdet? Jalj 1 Nej E] 2

b) byte till yrke utanför lantbruksområdet ? Jag 1 Nej D 2

c) att erhålla kompletterande sysselsättning? Jag 1 Nej D 2

Om ja, ange här den sysselsättning Du önskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d) att erhålla arbetsmarknadsutblldnlng? Jam 1 Nej D 2

att flytta nu annan ort? 1 2

e) Jag Nej E]

om arbetsmarknaden? 1 2

f) att få veta mera Jaa Nej [j

eventuellt annan åtgärd ? Ja D 1 Nej D 2

g) Om ja, ange här vad slags åtgärd: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Statens 1978

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Kn. . Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. . Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrägor. Kn. . Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. U. . Föräldrautbildning. S. . Ny skogspolitik. Jo. Skog för framtid. Jo. . Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. . Arbete åt handikappade. A. . Praktikfrågor-âtgârder i ett kort perspektiv. U. , Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. , Energi. I. 4 Öresundsförbindelser. K. . Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K . Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. . Bemanning av fartyg. K. . Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. . Växtförädling. Jo. . Ny renhállningslagstiftning. Jo. . Etablering av miljöstörande industri. Bo. , Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. . Fortsatt körkortsreform. K . Kvinnors förvärvsarbete ochförvärvshinder. A. . Arbete i jordbruk ochträdgård. A.

Statens utredningar 1978 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. l. Om förbud mot aga. [10]

Socialdepartementet Förâldrautbildning. [5] Hâlso« och sjukvårdspersonalen. [26]

Kommunikationsdepartementet 1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1.Öresundsförbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27]

Ekonomidepartementet Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi.[l1[2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1.[12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings underlag. [4]

Jordbruksdepartementet 1973års skogsutredning. 1.Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. [7] Vâxtförädling. [23] Ny renhállningslagstiftning. [24]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag. [91 Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsåttningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] Arbete i jordbruk och trädgård. [29]

Bostadsdepartementet Etablering av rniljöstörande industri. [25]

Industridepartementet Energi. [ 171

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1.Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrågor. [3]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

HE* ISBN 91-38- 04058-1

“m

LiberFÖrlag ISSN 0375-25ox

Allmänna Förlaget