Långtidsutredningen 1975

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

SHM

m

_ s

rnauonella

%

Statens offentliga utredningar

WW 1976:27

E??? Finansdepartementet

Den internationella

bakgrunden

_I_._å_ngtidsutredningen

Bilaga 1

Jan Herin

Per Magnus Wijkman

under medverkan av Sven Grassman

Institutet för internationell ekonomi Stockholm 1976

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02759-3 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1976

Förord

1975 års långtidsutredning uppdrog den 17 oktober 1973 åt Institutet för internationell ekonomi att under perioden 1.3.l974-l.9.1975 studera den internationella ekonomiska utvecklingens betydelse för den svenska ekonomin under planeringsperioden. I denna bilaga presenteras detta arbete under titeln: Den internationella bakgrunden. Huvudansvarig för utarbetandet av denna bilaga har varit fil. lic. Jan Herin. Han har författat kapitlen l, 3 och 4, förutom avsnittet 4.11 som utarbetats av fil. dr Sven Grassman samt avsnittet 3.3.1 som Herin och Grassman författat tillsammans. Fil. lic. Per M Wijkman är författare till

kapitel 2. Han har även bidragit med underlag till del av kapitel l. Fors-

karna, som är verksamma vid Institutet för internationell ekonomi, svarar själva för de bedömningar som görs och de slutsatser som dras i respektive avsnitt. Ett stort antal personer har underlättat arbetet på denna bilaga. Forskare vid Institutet för internationell ekonomi, Handelshögskolan i Stockholm samt vid Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet har lämnat värdefulla synpunkter på innehållet. Fil.lic. Eva Hamberg, fil. kand. Elisabeth Hägglund, civ.ekon. Jan Häggström, fil. kand. Felix Nordström samt fil. kand. Eva Srejber har i olika skeden hjälpt till med framtagande och bearbetande av det statistiska underlaget. Manuhar utskrivits av Gerd von Dahn, Edda Liljenroth, Ann-Marie Soskriptet ler samt Ingrid Tander vid Institutet för internationell ekonomi samt redigerats av Birgitta Mattsson vid Finansdepartementet.

Stockholm den l april 1976 Institutet för internationell ekonomi

Assar Lindbeck

Innehåll

Den internationella ekonomiska bakgrunden - en sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.1 Utvecklingen 1960-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.1.1 Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalprodukt inom OECD-länderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.1.2 Världshandelns utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 1.1.3 Prisutvecklingen inom OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.1.4 Det internationella betalningssystemet 27 1.2 Utvecklingen 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 1.2.1 De ekonomisk-politiska utgångspunkterna . . . . . . . . 31 1.2.2 Produktionens och produktionskapacitetens utveckling 32 Den potentiella produktionsutvecklingen inom OECD-länderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Arbetskraftsresursernas utveckling . . . . . . . . . . . 34 Realkapitalbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Den faktiska produktionsutvecklingen inom OECDländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 1.2.3 Den internationella handelns utveckling . . . . . . . . . . 40 Handels- och betalningssystemet . . . . . . . . . . . . . 40 Ekonomisk-politiska följder av oljeprishöjningen 41 Livsmedel 43 Råvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Färdigvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 1.2.4 Prisutvecklingen 46

Det internationella utbytet av varor och tjänster: utvecklingstendenser och handelsvillkor 53 2.1 Inledning 53 2.2 Det internationella utbytets effekter och den globala fördelningen av produktionsfaktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 2.2.1 Vinsten av handel och drivkrafterna till faktoromflyttningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 2.2.2 Vissa negativa effekter för nationalstaten av handel och faktorrörelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 2.2.3 Medel att reglera de internationella ekonomiska transaktionerna 59

2.3 Det internationella utbytet av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 2.3.1 Översikt av utvecklingen 1960-1975 62 2.3.2 Specialiseringstendenser i världshandeln till följd av användning av varuspecifika handelshinder 67

Fördelningen av OECD-ländernas underskott på medlemsländerna 78 Återflödets geografiska fördelning och placeringsformer 80 Sveriges upplåningsbehov _ _ , _ . . _ , _ . _ , , , , _ , 82

Prognos för livsmedelshandeln 1980 . . . . . . . . . . r 92 Prisutvecklingen för livsmedel 1975-1980 93 Livsmedelslager och -bistånd . . . . . . . . . . . . . . . 94 Förändringar i industriländernas jordbrukspolitik 96 Nationella och internationella konsekvenser av skydd genom högprislinje respektive inkomsttillägg. 96 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 C. Råvaror 99

Anpassningen till de högre oljepriserna 1975-1980 114 Prisutvecklingen på färdigvaror 1975-1980 . . . . . 115 Handelspolitiska frågeställningar 117 Utsikter för fortsatt tullavveckling 1975-1980 121 2.3.3 Prisutvecklingen på världsmarknaden 1975-1980 123 2.3.4 Regionaliseringstendenser i världshandeln till följd av primärt länderdiskriminerande åtgärder 124 A. Politiska faktorer 124 126 C. Politiska och ekonomiska konsekvenser av tendenser till regionalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 2.4 Det internationella utbytet av tjänster 131 2.4.1 Tjänstehandelns bestämningsfaktorer 132 2.4.2 Tjänstehandelns struktur 135 2.4.3 Protektionism inom tjänstehandeln . . . . . . . . . . . . . 138

2.5 Den internationella ekonomiska politiken . . . . . . . . . . . . . 140 2.5.1 Det stabiliseringspolitiska problemet under planeringsperioden 140 2.5.2 Bakgrunden till valutasystemets omvandling under 1970-talets första hälft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 2.5.3 Aktuella handelspolitiska frågor 1975-1980 . . . . . . 144 2.6 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Appendix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

3 Den svenska in ternationaliseringsprocessen . . . . . . . . . . . . 155 3.1 Internationaliseringen av marknader för varor och tjänster . . 155 3.1.1 Varumarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 3.1.2 Tjänstemarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 A. Sveriges internationella handel med teknologiskt kunnande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 och patent . . . . . . . . . . . . . 176 Licenser, royalities Administrationskostnader . . . . . , . . . . . . . . . . . 182 Provisioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Entreprenadarbeten B. Transporttjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 Sjöfartsnettot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1188 Övriga transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 C. Resevaluta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 3.1.3 Transfereringsbalansen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 Löner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 U-landsbiståndet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Remitteringar samt emigrationsvaluta . . . . . . . . . . . 208 Försäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Räntor och utdelningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 3.2 Arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 3.3 Kapitalmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 3.3.1 De korta kapitalrörelsernas bestämningsfaktorer 233 3.4 Teknologi och företagande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 3.5 Internationaliseringens drivkrafter och konsekvenser . . . . . 241 3.5.1 Drivkrafter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 3.5.2 Konsekvenser för den mer långsiktiga ekonomiska politiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246

4 Den internationella inflationens genomslag på den svenska prisstegringstakten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Inflationens spridningskanaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Hur mäts den internationella inflationen? . . . . . . . . . . . . . 4.4 Prisbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Prisekvationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5 EFO-modellen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Lönebildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Arbetsmarknadsläget

4.6.2 Pris- och skatteförväntningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.3 Estimationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 En modell med samtidig pris- och lönebildning . . . . . . . . . 4.8 Växelkursförändringars inverkan på pris- och lönebildningen . 4.9 Prisspridning genom den monetära mekanismen . . . . . . . . . 4.10 Världsmarknadsprisernas bestämningsfaktorer . . . . . . . . . . 4.1 1 Det flytande växelkurssystemets inverkan på utrikeshandeln Växelkurserna och de enskilda ekonomierna . . . . . . . . . . Valutarisk: kursernas trend och variabilitet Företagens beteende vid ökad valutarisk . . . . . . . . . . . . . Ekonomisk politik med flytande växelkurser . . . . . . . . . . Extern balans vid flytande valutakurser Stabiliseringspolitiken i enskilda länder . . . . . . . . . . . . . . 338 Risken för handelshinder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 Slutsats 338 4.12 Sammanfattning samt utblick inför slutet av 1970-talet . . . . 339 Pris- och löneutvecklingen 1974-1975 . . . . . . . . . . . . . . 342 Höga internationella prisstegringar 344 Kraftiga pris- och lönestegringsförväntningar . . . . . . . . . . 348 Försämrad produktivitetstillväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 Försök till prognos på inflationstakten på perioden 1975- 1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350

Tabeller

1:1 Den genomsnittliga tillväxttakten i potentiell BNP i OECDländerna 1960-1975 16 2 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 3 Bytesbalanssaldon i vissa länder och länderområden 1973- 1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 4 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD åren 1960-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 5 Bruttonationalproduktens tillväxt 1960-1980 . . . . . . . . . 39 6 Världsexportprisindex uppdelat på varugrupper . . . . . . . . . 47 7 Världsexportprisindex uppdelat på varugrupper deflaterade med BNP-deflatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 8 Den reala Världsmarknadsprisutvecklingen för olika varugrupper 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 51 9 Sveriges export- och importprisindexutveckling vid en ökning av BNP-deflatorn inom OECD-länderna med 6 procent per år. 51

2:1 Världsexporten och världsproduktionen av olika varuslag 1960-1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 2 Världsexporten och världsproduktionen av olika varuslag 1970-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 3 Varuexportens fördelning på ländergrupper 1970 . . . . . . . . 64 4 Varuexportens fördelning på ländergrupper 1974 . . . . . . . . 65

U-ländernas andelar i procent av världshandeln 1950-1974 67 Fördelning av världshandeln i bränslen 1970 . . . . . . . . . . . 68

\OOO\IO\UI

Saldot i OPEC:s löpande betalningar 1974-1980 . . . . . . . . 73 Värdet av OPEC:s ackumulerade tillgångar 1974-1980 74 Bytesbalansen och löpande transaktioner för olika ländergrupper 1973-1976 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 OECD:s löpande betalningar gentemot OPEC och övriga uländer 1973-1976 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 11 Underskott i de löpande betalningarna (exkl offentliga transfereringar) 1973 och 1974 samt den ökade oljeräkningen 1974 för OECD-länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 12 för OPEC:s finansiella överskott 1974 . . . . 80 Placeringsformer 13 Sveriges beräknade årliga och kumulerade upplåning 1975- 1980 till följd av oljeprishöjningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 14 av livsmedel, fördelad på länderområden 1970 86 Export 15 Beräknad produktions- och efterfrågetillväxt för livsmedel i olika regioner under perioden 1970-1985, FAO ll . . . . . . 88 16 Prisförändringar nödvändiga för global balans på olika livsmedelsmarknader 1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 17 Matris för världshandeln i spannmål 1970 . . . . . . . . . . . . . 90 18 De underutvecklade marknadsekonomiernas spannmålsunderskott enligt USDAIS alternativa beräkningar för 1985 . . . . . 92 19 Uppskattade handelsbalanser i jordbruksprodukter och ilivsmedel 1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 20 Export av råvaror fördelad på ländergrupper 1970 . . . . . . . 102 21 Uppskattad årlig nominell prisstegring på råvarornas delgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 22 Egenskaper relevanta vid kartellbildning . . . . . . . . . . . . . . 105 23 Egenskaper hos andra mineraler än bränslen som påverkar kartellbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 24 Export av tillverkningsindustrins produkter fördelad på ländergrupper 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 25 Exportvärdet av verkstadsprodukter fördelat på länderområden 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 26 av övriga produkter från tillverkningsindustrin lll Exportvärdet fördelat på länderområden 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 av textilier och kläder fördelat på länderområ- 113 Exportvärdet den 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Genomsnittliga tullsatser på tullbelagda varor 1972 . . . . . . 118 29 Procentuella andelar primära produkter (P) och färdigvaror till annan ländergrupp 1973 119 (F) i varje ländergrupps export 30 Prisutvecklingen i världshandeln 1975-1980 . . . . . . . . . . . 123 31 i Sveriges handel 1975-1980 . . . . . . . . . . 124 Prisutvecklingen 32 Export och import av tjänster fördelade på utvecklade och underutvecklade länder 1964-1971 . . . . . . . . . . . . . . . . 135 33 Export och import av tjänster fördelade på regioner 1964- 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 34 Intäkter av och utgifter för utländskt kapital 1964 och 1971 137

35 Export och import av övriga tjänster 1964 och 1971 . . . . . 137 36 Export och import av transporttjänster 1964 och 1971 138 37 Export och import av resetjänster 1964 och 1971 . . . . . . . 138

3:1 Export av varor och tjänster som andel av bruttonationalprodukten för stora och små länder (1974) . . . . . . . . . . . . . . 157 Exportens andel av förädlingsvärdet i varu- och tjänstesektorn 158 Exportens andel av produktionen samt importens andel av tillförseln för vissa sektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen . . . . . 159 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen . . . . . 160 Pris- och inkomstelasticiteter för Sveriges export av verkstadsprodukter . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 OECD-ländernas tjänstehandel 1960 och 1974 . . . . . . . . . 165 OO Enskilda OECD-länders handel med tjänster 1960 och 1974 . 166 Vissa länders handel med licenser, royalties och patent etc. 1960,1964 och 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 176 10 Enskilda länders forskningsutgifter uträknade såsom andel av BNP till löpande priser år 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 11 Prognostiserade värden på BNP i Sverige samt i utlandet för åren 1975-80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 12 Prognostiserade värden för valutaflöden i samband med betalningar för patent, licenser och royalties . . . . . . . . . . . . . . 182 13 Sveriges export av varor och tjänster samt BNP-utveckling under perioden 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 14 Prognos för perioden 1975-1980 av tjänsteposten administrationskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 15 Export och import av varor och tjänster åren 1975-1980 186 16 Prognostiserade betalningar för provisioner åren 1975-1980 186 17 BNP-tillväxt i Sverige och utlandet 1975- 1980 . . . . . . . . . 188 18 Prognos på valutainflöde samt valutautflöde för entreprenader 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 188 19 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av transporter 1960 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 20 Gif-respektive fob-balanser 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 21 Kalkyl över verkningarna på enskilda sjöfartsnationer av en marknadsuppdelning av sjöfarten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 22 Volymtillväxt för export och import av varor samt förändringar i sjöfartsprisindex 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . 197 23 Sjöfartsnettot 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 24 Volymtillväxt för export och import av varor samt prisutveckling övriga transporter 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . 198 25 Prognostiserade valutautgifter och -inkomster för övriga transporter 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 26 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av turism 1960 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 Pris- och inkomstutveckling 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . 28 Resenettot 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll

29 Lönebetalningar till och från utlandet åren 1964- 1974 30 Lönebetalningar 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 U-landsbiståndet 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 lnvandrarnas överföring av valuta 1965-1974 . . . . . . . . . . 33 Den utländska arbetskraftens remitteringar i vissa OECD-länder1960, 1972 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 34 Utländsk arbetskraft i vissa länderi Västeuropa . . . . . . . . . 210 35 Remitteringarnas storlek per invandrare i ett antal länder med import av arbetskraft 1960-1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 36 Utflöde av remitteringar samt emigrationsvaluta 1975-1980 . 211 37 Försäkringar 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 38 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av räntor och utdelningar 1960 och 1974 omräknat till miljoner kronor 213 39 Sektorsfördelad utlandsportfölj 31.12 1974 . . . . . . . . . . . 214 40 Bytesbalansen 1976-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 41 Räntor, netto 1975-1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 42 Tjänste- och transfereringsnettot 1975-1980 . . . . . . . . . . 219 43 Utländska medborgare och arbetsanmälda utlänningar i Sverige åren 1950, 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . 220 44 Fraktkostnaderna för den svenska importen som andel av det svenska importvärdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244 45 Den årliga procentuella ökningen av ”arbetskraftskostnaden” i dollar per producerad enhet inom industrin . . . . . . . . . . . 252

4:1 Procentuella prisökningar inom utrikeshandeln samt i den vägda BNP-deflatorn för OECD-länderna . . . . . . . . . . . . . 263 Procentuell förändring i export- och importprisindex för några länder inom OECD, mätt i inhemsk valuta . . . . . . . . . . . 264 Procentuella förändringar i konsumentprisindex uppdelat på komponenter, uträknat som ett årsgenomsnitt för var och en av perioderna 1960-1969, 1970-1974 samt år 1975 . . . . . 265 Importprishöjningarnas procentuella andel av inflationstakten i ett antal länder under perioden 1967-1974 . . . . . . . . . . 273 EFO-modellen tillämpad på perioderna 1960-1969 samt 1970-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280 Olika faktorers bidrag till den ökade inflationstakten under 1960- och 1970-talet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296 Beräknade värden för 1974-1983 . . . . . . . . . . . . . . . 298

15m

Den monetära basens tillväxt 1960-1969 och 1970-1974 uppdelad på externa respektive interna faktorer . . . . . . . . . 312 Sambandet mellan procentuella förändringar i penningutbudet och prisstegringstakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 314 10 Vissa länders exportprisekvationer 1955-1970 . . . . . . . . . 316 11 Inflationstakten inom OECD samt USA:s underskott i betalningsbalansen 1965-1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 321 12 Eurodollarmarknadens expansion 1965-1973 . . . . . . . . . . 322 13 inom OECD 1961-1972 . . . . . . . . . . . 323 Prisstegringstakten 14 Ormmedlemmarnas handel med OECD. Total ökning mellan

12 sou 1976:27

1 kv. 1973 och4 kv. 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 331 15 Procentuella förändringar i exogena variabler (V-U mätsi tusental) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352

Diagram 1:1 Faktisk och potentiell BNP, exporttillväxt samt prisutveckling för OECD-länderna 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2 Tillväxt i BNP inom enskilda OECD-länder 1960-1980 18 3 Standardavvikelse för BNP-gapet i enskilda OECD-länder 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 4 Den procentuella fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . 22 5 Världsexportprisindex för olika varugrupper 1965-1975 26 6 Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966-1975 . . . 29 7 Bytesförhållandet mellan färdigvaror och råvaror 1965-1975 47

2:1 Schematisk framställning av det internationella utbytet mellan ländergrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 2 Exempel på olika medel varmed olika internationella transaktioner kan påverkas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3 Den procentuella fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . 66 4 Den procentuella fördelningen av världsexporten av bränslen på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . 69 5 Den procentuella fördelningen av världsexporten av varor på fyra ländergrupper 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 6 Index för världsmarknadspriser för SITC 1-4 sammanställd av Hamburg Institut für Wirtschaftsforschung 1965- l 975 84 7 Den procentuella fördelningen av världsexporten av livsmedel på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . 87 8 Procentuell fördelning av världsexporten av råvaror på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 9 Procentuell fördelning av världsexporten av tillverkningsindustrins produkter på ländergrupper 1960, 1970 och 1974 110 10 Procentuell fördelning av världsexporten av tillverkningsindustrins produkter exkl. verkstadsprodukter på ländergrupper 1960och1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 112 ll Procentuell fördelning av världsexporten av textilier och kläder på ländergrupper 1960 och 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . 114 12 Världsexportprisindex för färdigvaror, inflationstakt och kapacitetsutnyttjande i OECD-länderna 1960-1975 . . . . . . . 115 13 Andel av importen inom olika tulltariffer för några länder 120

3:1 Sveriges export (X) och import (M) av varor och tjänster som andel av BNP 1950-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 2 Export och import av varor samt handelsbalansens saldo 1950-1975 163

Utvecklingen av Sveriges bytesförhållande för varor 1960-1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 De svenska valutatransaktionerna med utlandet uppdelade på varor, tjänster, transfereringar och kapital 1960 och 1974 167 Den svenska tjänstehandelns utveckling 1950-1974 . . . . . . 168 Transfereringarna netto 1950-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . 169

00\10\V1

Sjöfart och resevaluta 1950-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Räntor och utdelningar, lincenser, royalties, patent och entreprenader samt övriga tjänster 1950-1974 . . . . . . . . . . . . . 171 Faktisk och trendmässig utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 Licenser, royalties och patent 1964- 1 974 . . . . . . . . . . . . 179 11 Administrationskostnader 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . 183 12 Provisioner 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 13 Entreprenader 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 14 Sjöfraktprisindexutveckling 1960-1975 . . . . . . . . . . . . . 190 15 Sjöfarten 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 16 Övriga transporter 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 17 Resevaluta 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 18 Sveriges utgifter och inkomster av turism fördelade på de viktigaste länderna 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 19 Försäkringar 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 20 Räntor och utdelningar 1964-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . 214 21 Företags- och banksektorns utländska skulder och tillgångar samt räntor och utdelningar netto 1966-1974 . . . . . . . . . 216 22 In- och utvandring, brutto samt netto 1950-1974 . . . . . . . 221 23 In- och utvandring samt nettoinvandring av svenskar och utlänningar 1959-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 24 lmmigration från Finland till Sverige, emigration från Sverige till Finland samt den procentuella arbetslösheten i de båda länderna, 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 25 Kapitalbalansens utveckling 1962-1974 . . . . . . . . . . . . . 226 26 Statliga kapitaltransaktioner 1962-1974 . . . . . . . . . . . . . 227 27 Värdepappershandel 1962-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 28 Övriga privata långfristiga lån 1962-1974 . . . . . . . . . . . . 230 29 Direktinvesteringar 1962-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 30 Övriga privata kapitaltransaktioner 1962-1974 . . . . . . . . . 232 31 Restposten 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 32 a) Faktisk och potentiell BNP, b) Lediga platser (V) minus antalet arbetslösa (U), c) Årlig lönekostnadsstegring, d) Handelsbalansens saldo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 33 Sveriges handelsbalanssaldo och skillnaden i kapacitetsutnyttjande mellan Sverige och fem viktiga OECD-länder, halvårsdata 1957-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 249 34 Bruttoinvesteringar (I) i tillverkningsindustri (årlig procentuell förändring), räntabilitet (R) beräknad som avkastning på realkapital efter avskrivningar men före skatt samt handelsbalansens saldo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. Sveriges export- och importprisindex 1960-1974 . . . . . . . 261 k) Världsmarknadsprisindex tillväxt samt prisutvecklingen på varor från K-sektorn 1960-1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 Svenska kronans växelkurs vägd med exportandelar . . . . . . 274 Phillipskurvor för Sverige, industriarbetare . . . . . . . . . . . . 282

\lG\Lh-$åUJ

Inflationsförväntningarnas inverkan på lönebildningen 285 Phillipssamband 1960-1969 samt 1970-1974 . . . . . . . . . 294 Beräknade värden för den inhemska inflationstakten vid olika antaganden om prisutvecklingen i världshandeln . . . . . . . . 299 OO En revalverings verkan på samt . . . . . . . . . . . . . . . 302

p? på

En revalverings effekt på utrikeshandeln . . . . . . . . . . . . . . 310 Årliga förändringar i den monetära basen (B) samt i penningmängden (M) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 ll Den långsiktiga Phillipskurvan inom OECD-länderna . . . . . . 319 12 Arbetslöshetens utveckling inom OECD-länderna 1955-1971 320 13 Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966-1975 . . . 324 14 Industriproduktionens utvecklingen inom OECD; basår 1960 respektive 1970, l kv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 15 Världshandelns utveckling (export), fasta priser; basår 1960 respektive 1970, l kv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 16 Handelns utveckling i fem OECD-länder med uppdelning på transaktioner mellan länder som inbördes har fasta respektive flytande växelkurser, 1 kv. 1973-4 kv. 1974, procentuell förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 17 Volym och valutasammansättning av svenska bankers terminskontrakt 1966-1974 vid slutet av månaden. Skulder 334 Volym och valutasammansättning av svenska bankers terminskontrakt 1966-1974 vid slutet av månaden. Fordringar . 335 19 Lönebildningens bestämningsfaktorer på kort och lång sikt 341 20 Världsexportprisindex på färdigvaror, BNP-deflator samt BNP-gapet i OECD-länderna 1960-1975 . . . . . . . . . . . . . 345

l Den internationella ekonomiska

bakgrunden

w

en sammanfattning

I detta kapitel sammanfattas den förväntade internationella utvecklingen under åren fram till 1980. Med hänsyn till de senaste årens omvälvande händelser är det ovanligt svårt att urskilja trender och förväntade utvecklingsförlopp. Kapitlet har därför kommit att innehålla mera av redogörelse för olika problemområden än av numeriskt preciserade prognoser för utvecklingen. I vissa fall har det dock med hänsyn till utredningsarbetet i övrigt varit nödvändigt att trots den stora osäkerheten precisera sådana.

1.1 Utvecklingen 1960-1975

Kapitlet är uppdelat i två delar. I denna del lämnas en översikt av utvecklingen av produktion, handel och priser åren 1960-1975. I nästa del behandlas den förväntade utvecklingen 1976-1980.

1.1.1 Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalprodukt

inom OECD-länderna Det är lämpligt att skilja mellan ekonomiernas tillväxtpotential å ena sidan och den faktiska produktionsutvecklingen å den andra. I diagram lzla anges hur dessa två har utvecklats under åren 1960-1975. Den potentiella bruttonationalproduktens utveckling bestäms av faktorer såsom kapitalackumulation, ökade insatser av arbetskraft, förbättrad teknologi och organisation, ökad kompetens hos arbetskraften, överflyttningsvinster m. m. Den potentiella bruttonationalprodukten inom OECDområdet uppskattas ha växt med ungefär 4,7 procent per år, vilket framgår av tabell 1:1. Jämför man perioderna 1960-1965 och 1965-1970 visar det sig att i potentiell 1 Kapitlet sammanfattar

den årliga volymökningen BNP varit praktiskt taget oföränd-

vissa analyser av den inrad eller mellan 4,8 och 4,9 procent. Tillväxttakten för potentiell BNP ternationella bakgrunden, under 1970-talets första hälft uppskattas ha minskat som redovisas i de följantill 4,5 procent per år. Den något högre tillväxttakten under med de kapitlen samt diskutel960-talet ijämförelse rar ett antal problem som 1970-talet kan förklaras av att arbetskraftsresurserna ökade mer under inte behandlas på annat 1960-ta1et samt av att en snabb sektoriell och regional strukturomvand- ställe i bilagan.

16 Den internationella ekonomiska bakgrunden

Tabell 1:1 Den genomsnittliga tillväxttakten i potentiell BNP i OECD-länderna 1960-1975 ›

Procentuell volymförändring

1960-1965 4,8 1965-1970 4,9 1970-1975 4,5 1960-1975 4,7

Källor: OECD Economic Outlook July 1973, Occasional Studies, The Measurement of Domestic Cyclical Fluctuations samt ECE-material.

ling, framtvingad bl. a. av den ökade internationella ekonomiska integrationen, möjliggjorde en högre produktivitetsstegringstakt i de större OECD-länderna. Som ett genomsnitt för perioden 1960-1975 kan ungefär hälften av tillväxttakten tillskrivas ökad kapitalstock och arbetsinsats. Resterande

hälft förklaras av den tekniska utvecklingen Beroende bl. a. på mättek-

niska problem är dessa uppskattningar av sambandet mellan insatserna av produktionsfaktorer och resulterande produktion behäftade med fel. Resultaten får därför ses som en grov uppskattning av de verkliga förhållandena. , Den faktiska bruttonationalproduktens utveckling inom OECD, som anges i diagram lzla, bestäms förutom av kapaciteten av ländernas totala efterfrågan. Stabiliseringspolitikens huvudsakliga uppgift är att styra den faktiska produktionsutvecklingen så att den så nära som möjligt ansluter sig till den potentiella BNP. Att få den att fullständigt sammanfalla med den totala kapaciteten lyckas inga länder med. Under kraftiga högkonjunkturer, såsom år 1966 och 1968, slår den faktiska BNP i kapacitetstaket och utlöser inflationistiska effekter. På motsvarande sätt utmärks lågkonjunkturår, som 1974 och 1975, av en ökad avvikelse mellan faktisk och potentiell BNP. Detta kan avläsas i figur lzlb där differensen mellan faktisk och potentiell BNP har beräknats. BNP-gapet har fortgående minskat mellan perioderna 1960-1962 och 1966-1968 då det genomsnittligt utgjorde 4 respektive 0,5 procent. BNP-gapets genomsnittliga storlek under 1970-talets första hälft kan beräknas till 6,0 procent och är sålunda markant större än under 1960-talet. De konjunkturella variationerna i den faktiska BNP-tillväxten framträder tydligt i diagram lzlc. Varje gång BNP-gapet sluts under en konjunkturuppgång ökar den faktiska tillväxten och överstiger den potentiella till följd av det ökade kapacitetsutnyttjandet i ekonomierna. På motsvarande sätt kommer den faktiska BNP-tillväxten att understiga den potentiella i en konjunkturnedgång. Under 1960-talet och 1970-talets första hälft varierade den faktiska BNP-tillväxten inom OECD-området kraftigt. Detta gäller både under loppet av tidsperioden och mellan de olika länderna. Av diagram 1:2 framgår att den snabbaste tillväxttakten för det europeiska OECDområdet uppnåddes under perioden 1960- l 965 då den uppgick till cirka 1 Källa: H, Brems, (åko- 5 procent per år. Under denna period är också jämnheten mellan nomiske langtidsperspcktiver, Sparvirke 1971. länderna påfallande. Endast Storbritannien och Japan avviker på ett

Den internationella ekonomiska bakgrunden 17

Mrd$ 1 a Faktisk och potentiell BNP för OECD-länderna 1963 års priser och växelkurser f 2000 ,› f! 1800 ----- potentiell BNP 1600 faktisk BNP

1960 62 64 se se 70 72 74

% 1 b BNP-gap i OECD 0 *5 “s ø 2 .in _ 4 “§-__ __ø- §§“§. -6 -8 -10 % 1 c Faktisk BNP procentuell ökning från föregående år

n

8. 6. 4 2- 0 1960 62 64 se 68 70 72 74 I-l 1 d Export från utvecklade marknadsekonomier % procentuell volymökning från föregående år

_2_ 1960 62 64 66 68 70 72 74

%A 1 e Världsexportprisindex på färdigvaror 20- samt BNP-deflator för OECD-länderna Världsexårlig procentuell ökning (inh. vaiuta) portprisindex

s Is_ BNP-deflator

-ä"""" ;

l 1 I I I I | T I I I I I . I I f 1960 62 64 66 68 70 72 74

Källa: OECD och ECE-material.

Diagram 1:1 Faktisk och potentiell BNP, exporttillvaxt samt prisutveckling för OECD-länderna l 960«19 74.

18 Den internationella ekonomiska bakgrunden

OECD(Eur.) 1960-65 s CH N NL I FHG F CDN SF US DK UK A B J

i

i I T T I I I I I I 7 O 1 2 3 Å 5 b 7 8 9 10 11 12 13

OECD(Eur.) A 1965-70 NL S I N F US FHG SF

com

CH DK B J UK]

Öiå34bb§åå1b1T11|215

OECD(Eur.) J 1970-75 US S CDN UK NL A CH | SF N FRG DK B F r I I I I I I i i O 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

OECD(Eur.)

us 1975-80 S I CH SF CDN NL DK A

[UK FRG s F N J]

öiå35eåå1b111'21'3

Belgien [:| Italien Sverige DK Danmark

Nederl. Österrike

Finland Norge Förenta staterna

E!

Frankrike Schweiz Canada

E!

F b d blk e - . Diagram I :2 Tillväxt i Storbratanmen Japan

Tsgkäzdsrep”

BNP inom enskilda OECD-län derna e Genomsnitt för europeiska OECD 196 0- 1980. Årlig procentuell volymförändring. Se Källor: OECD och Konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Prognos utarbetad för även tabell 1.5. perioden 1975-1980.

Den internationella ekonomiska bakgrunden 19

markant sätt från övriga länder. Under 1960-talets »senare del sjönk emellertid den genomsnittliga tillväxten till 4,5 procent, samtidigt som spridningen blev större. Liksom tidigare låg dock Japan högst och Storbritannien lägst. Den snabba tillväxten under 1960-talets första hälft kan förklaras av produktionskapacitetens tillväxt samt av det kontinuerligt ökande kapacitetsutnyttjandet i OECD«länderna. Under 1960-talets andra hälft hade länderna ett genomsnittligt högt kapacitetsutnyttjande varför den faktiska BNP-tillväxten i stort sett sammanföll med den potentiella. Den genomsnittsutveckling som nu kan beräknas för perioden 1970- 1975 - w cirka 2,5 procent per år tyder på att de angivna tendenserna 1 Källa: OECD, Ecotill en fallande faktisk BNP-tillväxt ytterligare förstärkta* Denna period nomic Outlook No 18, präglas främst av en omkastning från faktiskt realiserade ökningar i BNP December 1975.

4,0 3,8 3,6- 3,4- 3,2-

3,0- 2,8- 2,6- 2,4-

0,4 0,2- I I T I I I T T I I I I f

1960 62 64 se 68 70 72 Diagram 1:3 Standardav-

74 vikelse för BNP-gapet i enskilda OECD-länder Källa: OECD och ECE material. 1960- 19 74

20 Den internationella ekonomiska bakgrunden

på 6 till 7 procent under 1972 och 1973 till stagnation eller t. o. m. minskningar under 1974 och 1975. Orsakerna till denna utveckling torde främst vara den fallande utnyttjandegrad som gjort sig gällande mellan år 1970 och år 1975. Denna faktor kan beräknas i genomsnitt ha dragit ner den faktiska BNP-tillväxten cirka l procent per år. De kraftiga tillväxttalen under åren 1972 och 1973 härrör från ett osedvanligt kraftigt konjunkturuppsving som under de senaste åren vänts i efterkrigstidens djupaste konjunktursvacka. I diagram lzlb framstår inte konjunkturtoppen år 1973 som särskilt markerad jämfört med högkonjunkturerna 1968-1969 och 1966. BNP-gapet är dock något missvisande som ett mått på trycket mot kapacitetstaket. När en hopvägning sker av de olika ländernas faktiska respektive potentiella produktionstillväxt döljs hur det framräknade BNP-gapet är fördelat på varje land. Ju jämnare det är fördelat, desto starkare tycks trycket bli mot kapacitetstaket. Konjunkturuppgången 1972 startade från ett lågt kapacitetsutnyttjande och utvecklades samtidigt och snabbt inom OECD-länderna. Som framgår av diagram 1:3 var konjunkturrörelserna 1973 praktiskt taget helt synkroniserade i OECD-länderna, vilket utvisas av att standardavvikelsen för de individuella ländernas BNP-gap var osedvanligt låg under är 1973. Den snabba och samtidiga konjunkturuppgången ledde även till att flaskhalsar” uppstod i produktionen, speciellt i råvaruindustrierna. De speciella egenskaperna hos konjunkturuppgången 1972-1974 och de effekter detta medförde för den allmänna inflationstakten behandlas mer utförligt i ett följande avsnitt om prisutvecklingen.

1.1.2 Världshandelns utveckling Internationaliseringsprocessen under 1960- och 1970-talen har utmärkts av en snabbt växande handel i varor och tjänster och av omfattande faktorrörelser. l det följande behandlas främst varu- och tjänsteutbytet. Detta påverkas emellertid även av produktionsfaktorers rörelser över gränserna då dessa kan såväl ersätta som utgöra komplement till varu- och tjänstehandel. Tillväxten i handeln har volymmässigt varit snabbare än BNP-tillväxten, varför flertalet länder blivit alltmer beroende av utländska marknader för såväl avsättning som försörjning med varor och tjänster. För OECD-länderna som grupp framgår det även från diagram lzld att den totala exporttillväxten samvarierar tämligen väl med avvikelsen mellan faktisk och potentiell BNP. Ju närmare kapacitetstaket länderna är, desto större andel av den inhemska efterfrågan ”spiller över och blir till en efterfrågan gentemot utlandet och leder därmed till en ökad total export för ländergruppen. Exporttillväxten samvarierar sålunda med BNP-gapets storlek men påverkas även av vilka komponenter som expanderar i respektive lands faktiska efterfrågan. Därtill kommer att en liberalisering av den internationella handeln kontinuerligt förstärker sambandet mellan faktisk BNP-tillväxt och exporttillväxt. Mellan perioderna 1960-1965 och 1965-1970 ökade exportelasticiteten, dvs. kvoten mellan exporttillväxten och den faktiska BNP-tillväxten, från 1,4 till 2,2 främst till följd av det högre kapacitetsutnyttjandet under den senare

Den internationella ekonomiska bakgrunden 21

perioden men också som ett resultat av den ökande internationella handelsintegrationen. För åren 1970-1975 beräknas exportelasticiteten för OECD-länderna ha fallit till cirka 2.0, vilket bl. a. kan ses som ett resultat av ett lägre genomsnittligt kapacitetsutnyttjande under denna period. Världshandelns länder- och varufördelning bestäms inte enbart av ländernas relativa fördelar i produktion och transport av olika varor, utan fördelningen påverkas även av handelspolitiska åtgärder som riktas mot speciella varor eller speciella länder. Vid en beskrivning av världsexportens utveckling uppdelad på råvaror och färdigvaror för perioden 1960-1975 framgår det i tabell 1:2 att värdet av färdigvaruexporten under 1960-talet växt ungefär dubbelt så snabbt som värdet av gruppen råvaron Under l970-talets första hälft höll råvarorna mer än väl jämna steg med färdigvarorna till följd av höjningen av de relativa råvarupriserna. Eftersom priserna för råvaror och färdigvaror utvecklats olika ger tillväxttakter för exportvärden en ofullständig bild av volymutvecklingen för olika varuslag. Tabell 1:2 visar att råvaror med undantag för jordbruksprodukter under 1960-talet stigit i pris relativt till färdigvaror, varför en större del av värdetillväxten förklaras av volymtillväxt för färdigvaror och jordbruksprodukter under l960-talet. Under åren 1970- 1 Med råvaror avses jord- 1974 steg priset på jordbruksprodukter ungefär dubbelt så snabbt och bruksprodukter plus priset på mineraler tre gånger så snabbt som priset på färdigvaror. mineraler.

Tabell 1:2 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1960-1974 Årlig procentuell förändring 1960-1965 1965-1970 1970-1974

Världsexporten Värde (mrd dollar fob) 7,8 10,8 28,3 Totalt

Pris (1960=100)

Volym (1960=100)

Världsproduktionen av varor

U Inkl. bränslen och non-ferro-metaller. Källa: GATT, International Trade, olika årgångar.

22 Den internationella ekonomiska bakgrunden

255% Utvecklade marknads- o 8 C entraiplanerade 47096 4 36/ co ekonomier ekonomier

15.80%

16.97%

Underutvecklade marknadsekonomier 1970

273% Utvecklade marknads- 554893 á 544% Centralpianerade ekonomier 253% ek°°“e

12.99% 038%

1 25.74% 154%

Underu tvecklade marknadsekonomier 1974

Utvecklade 33% marknads- T _ Centralplanerade ekonomier 23% ekonomier

1.0%

13.1% 1.396

Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot Iändergruppens internhandei och varje pils bredd proportionell mot handeln mellan Iånder- Diagram 1:4 Den procengrupperna. De anger procentuella andelar av flle//üförde/Iliilgeil av Underutvecklade vârldshandeln respektive år. Vår/dsexporten av Varor marknadsekonomier El .. pa landergrupper 1960, Källa: GATT; International Trade, olika årgångar. 1970 och 1974_

Den internationella ekonomiska bakgrunden 23

Utvecklingen under år 1975 tyder dock på prisfall för råvarornas del. Då de utvecklade marknadsekonomiernas export till tre fjärdedelar består av den snabbt växande färdigvarugruppen har de ökat sin andel av världsexporten under 1960-talet från 66 procent till 72 procent. Huvuddelen av deras export går till andra industriländer och denna andel har som framgår av diagram l :4 i stort sett svarat för hela ökningen. De underutvecklade ländernas export består till tre fjärdedelar av den långsamt växande råvarugruppen. Dessa länders andel av världsexporten har därför fallit från 22 procent till 17,5 procent under 1960-talet. U-ländernas export till de industrialiserade marknadsekonomierna har vuxit något snabbare än deras export till andra u-länder, varför i-ländernas betydelse för dem som exportmarknader har ökat. De centralplanerade ekonomiernas andel av världshandeln har under samma period varit ungefär konstant. De utvecklade marknadsekonomierna har sålunda svarat för en allt större del av världshandeln under 1960-talet. Denna utveckling som varit markant under hela efterkrigstiden har avstannat under 1970-talets första hälft (se diagram 1:4). Genom prisstegringar på råvaror och då i synnerhet på olja steg de underutvecklade marknadsekonomiernas andel av världsexporten från 17,4 till 27,4 procent under åren 1970 till 1974. Denna handelns varumässiga och geografiska utveckling har, som ovan påpekats, vid sidan av produktionstillväxten även påverkats av handelspolitiska åtgärder. Den handelsliberalisering som bedrivits under 1960och 1970-talen utmärks av att awecklingen av handelshindren har koncentrerats till tullar på industrivaror medan tullar på råvaror samt övriga handelshinder uppmärksammats mindre. Avvecklingen av industritullarna har även koncentrerats till handeln mellan de utvecklade industriländerna. Härigenom har en internationell arbetsfördelning etablerats som i viss mån tenderar att gynna de utvecklade länderna så att de alltmer kommit att specialisera sig på export av färdigvaror och import av råvaror från u-länderna. Dessa senare länder har följaktligen inte fått del av de snabbt växande delarna av varuhandeln och alltmer avskilts från världshandeln. Bl. a. mot denna bakgrund har u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning vuxit fram.

1.1.3 Prisutvecklingen inom OECD Som framgår av diagram lzle steg prisstegringstakten inom OECD, mätt med BNP-deflatorn, från 3,5 procent per år i genomsnitt under 1960talet till drygt 8 procent under 1970-talets första hälft. Bakom den trendmässigt ökade inflationstakten döljer sig ett återkommande konjunkturmönster. Detta typiska mönster belyses av samvariationen mellan prisutvecklingen och kapacitetsutnyttjandet inom OECD-området beskrivet i diagram lzlb. Såväl BNP-deflatorn som prisutvecklingen av exporten för industriella färdigvaror stiger under högkonjunkturerna, dvs. år med lågt BNP-gap. Med viss tidsfördröjning i förhållande till konjunkturtopparna når inflationstakten sin höjdpunkt. I detta läge är fardigvarornas inflationstakt praktiskt taget lika med den inhemska

24 Den internationella ekonomiska bakgrunden

prisstegringstakten inom OECD mätt med BNP-deflatorn. Annars överstiger BNP-deflatorns tillväxttakt prisstegringarna på färdigvaror då prisspridningen från varor i internationell handel går via lönebildningen och prisutvecklingen inom den från utländsk konkurrens skyddade sektorn. Denna prisspridningsprocess kan pågå mer än ett år efter det att en internationell prisimpuls initierats. Prisutvecklingen under högkonjunkturåren 1972-1973 avvek från det mönster som tidigare gjort sig gällande främst till följd av oljekrisen och prishöjningarna på råvaror. Priserna på färdigvaruexporten steg år 1973 med 7 procent, dvs. i ungefär samma takt som den inhemska BNP-deflatorn inom OECD-området. Med det växande BNP-gapet kunde man förvänta en lägre prisstegringstakt på världsexporten under åren 1974-- 1975. Emellertid ökade världsexportpriset under 1974 med 22 procent, främst till följd av de rubbningar från utbudssidan som världsekonomin utsattes för under närmast föregående år. Ökningstakten för världsexportpriset kom därvid att överstiga den inhemska BNP-deflatorns ökningstakt för första gången under 1960- och l970-talen. Vid sidan av de speciella faktorer som gjort sig gällande under perioden 1972-1975 och som behandlas mer utförligt i det följande kvarstår att förklara de tendenser till en permanent ökande inflationstakt som framkommer i diagram lzle. Varje konjunktursvacka tycks under 1960och 1970-talen starta från en allt högre inflationsnivå. Detta nya prismönster torde för det första främst sammanhänga med det allt högre kapacitetsutnyttjandet i OECD-länderna under 1960-talet och 1970talets tre första år (se diagram lzla). Detta ökade kapacitetsutnyttjande hänger i sin tur samman med den kraftiga omfördelning av resurser till den offentliga sektorn som genomförts inom flertalet OECD-länder. En allt starkare strävan att uppnå full sysselsättning har tvingat regeringarna att driva en kostnadsackommoderande finans- och penningpolitik, dvs. en politik som medfört en omfördelning av resurser till den offentliga sektorn utan att efterfrågan dämpats i motsvarande grad i den privata sektorn, varvid prisstegringar blivit följden. Framförallt USA och Västtyskland svarade för det allt högre kapacitetsutnyttjandet under 1960talet Speciellt viktig är den amerikanska expansionen i samband med Vietnam-kriget och de sociala reformerna i anslutning till president Johnsons Great Society”-program. Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet bidrog detta till ökade underskott i den amerikanska betalningsbalansen och därmed till en likviditetsökning i omvärlden. Bl. a. härigenom spreds inflationen till andra delar av världen. 1 Se A. Lindbeck, Kon- En andra till förklaring de permanenta inflationstendenserna kan vara junkturer, politik och att löntagare och företagare lärt sig anpassa sina löne- och priskrav till utlandsberoende, Skandinaviska Enskilda Ban- alltmer stigande inflationsförväntningar. Strävanden att uppnå kompensakens kvartalsskrift, 2, tion för inträffad eller förväntad inflation har förstärkts. En förklaring 1975.

kan vara att graden av penninglöneillusionü har minskat med de allt

2 Med ”penninglöneillu- högre inflationstakterna. Så t. ex. tycks nu löneförhandlingarna i allt sion menas att en behögre utsträckning föras i termer av real lönestegring efter skatt. stämd reallön anses vara mer värd ju högre den En tredje faktor som kan ha bidragit till den trendmässiga ökningeni nominella lönen inflationstakten under senare år är övergången till ett friare växelkurs-

- Den internationella ekonomiska bakgrunden 25

system under åren 1971-1973. Införandet av friare växelkurser i viktiga länder kan ha mildrat betalningsbalansrestriktionen för vissa regeringar som därmed fört en mer expansiv ekonomisk politik. lnflationstakten i världsekonomin som helhet skulle härigenom ha blivit högre. Det är emellertid svårt att exakt ange det fria växelkurssystemets bestående effekter på inflationstakten. Systemet har inneburit att den inhemska prisutvecklingen har frigjorts från omvärlden. Denna frihet har t. ex. inneburit att Englands inflationstakt kunnat öka då pundet skrivits ner och Tysklands inflationstakt kunnat hållas lägre än i omvärlden då D-marken revalverats. Vilken nettoeffekten blir på den globala inflationstakten är svårt att uttala sig om då detta beror av ländernas relativa vikt i världsekonomin. Det troliga är emellertid att själva införandet av det friare växelkurssystemet har haft en engångshöjande effekt på inflationstakten i och med att betalningsbalansrestriktionen mjukats upp. Inflationsaccelerationen under åren 1973-1975 återspeglar dels de mer permanenta tendenser till ökad inflationstakt som behandlats ovan, dels, till icke obetydlig del, de händelser på olje-, råvaru- och livsmedelsområdena som råkade inträffa under dessa år. Förloppet startade 1972 då världskonjunkturen var på uppgång från en svacka under år 1971 (se diagram lzlb). Konjunkturuppgången var, som tidigare nämnts, mycket väl synkroniserad i de olika OECD-länderna och den faktiska tillväxten i BNP var i genomsnitt omkring 6 procent. Till följd ar den snabba faktiska tillväxten i förhållande till den potentiella minskade BNP-gapet snabbt. Detta gav upphov till ”flaskhalsar” i vissa strategiska industrier, speciellt inom råvarusektorn. Den kraftiga expansionen under år 1972 och i början av 1973 ledde som väntat till en snabb expansion av världshandeln (se diagram lzld). Expertens volymtillväxt var cirka 12 procent under år 1973, vilket kan jämföras med en genomsnittstillväxt på 8,5 procent under åren 1970-1974. Handelsexpansionen kunde emellertid ej hindra kapacitetspressen till följd av den samtidiga ökningen av den inhemska efterfrågan i de olika länderna. I många fall spådde t. 0. m. exportefterfrågan på kapacitetsbegränsningarna ytterligare. Som framgår av diagram 1:5 ökade råvarupriserna kraftigt under åren 1972 och 1973. Flera faktorer bidrog till denna utveckling. För det första var redan i utgångsläget lagerhållningen i producent- och förbrukarländerna osedvanligt låg För det andra hade inte kapaciteten i råvaruproduktionen byggts ut under de föregående åren, främst till följd av en relativt låg förväntad avkastning på investeringar i råvaruutvinning. Politisk oro i vissa råvaruproducerande u-länder bidrog bl. a. till detta. Varken lagerhållning eller ledig produktionskapacitet kunde därmed mätta den efterfrågan som samtidigt uppstod i Nordamerika, Europa och Japan. Under tidigare konjunkturuppgångar hade kapacitetsbristen inom råvarusektorn inte blivit så akut, då ekonomierna inte samtidigt arbetat under liögt kapacitetsutnyttjande. Åren 1972-1973 var emellertid konjunktuiuppgången ovanligt väl synkroniserad. För livsmedel hade även utbudsbegränsningar en kraftig inverkan på prisstegringstakten (se diagram 1:5). Under år 1972 medförde en global missväxt att världsproduktionen av vete föll samtidigt som efterfrågan 1KäIIaJOI-;CD-materiaI.

26 Den internationella ekonomiska bakgrunden 500-

ink;-

480-

p-§J^\Å\ J

460- 440- ----- livsmedel 420.- viouooooouoo råvaror nun-nun..- bränglen 400- -Z-n färdigvaror 380- 360* 340- 320- 300 280-

260-* g

240- 220- 200- 180-

»I \,/\,,\..›,/

1955 ser 67 se

Källor: Färdigvaror (S|TC 5-8), Monthly Bulletin of Statistics, olika årgångarsamt OECD. Economic Outlook, December 1975. Råvaror (S|TC 2, 67, 68), livsmedel (S|TC 0, 1, 4, 22) samt bränslen (S|TC 3) Intereconomics Hamburg, olika årgångar. Diagram 1:5 Världsexportprisindex för olika varugrupper 1 965- 1 9 75. 1963 = 100.

Den internationella ekonomiska bakgrunden 27

ökade, dels till följd av inkomst- och befolkningstillväxten, dels som följd av att Sovjet uppträdde som en stor uppköpare på världsmarknaden. Kombinationen av utbudsbegränsningar och en stigande efterfrågan ledde till att livsmedelspriserna tredubblades mellan åren 1972 och 1974. Till följd av kapacitetsbegränsningar och en restriktiv ekonomisk politik vände konjunkturen nedåt i de större OECD-länderna efter mitten av år 1973. Samtidigt fyrdubblades oljepriset vilket utgjorde ytterligare en broms på den faktiska tillväxten dels genom de inledande utbudsbegränsningarna, dels genom minskningen av effektiva efterfrågan i OECDländerna. Det uppkomna efterfrågebortfallet, som sålunda inte motverkades av en expansiv ekonomisk politik, uppskattades till cirka 2 procent av industriländernas BNP. I de större länderna beräknas av ökningen livsmedelspriserna ha bidragit med inemot hälften av stegringen i konsumentprisindex ökningstakt mellan åren 1973 och 1974 och oljeprishöjningen med cirka en fjärdedel? När nu livsmedels- och råvarupriserna har fallit under år 1975, har den inhemska kostnadsutvecklingen kommit att bli främsta drivkraften bakom den pågående inflationen. Trots ett mycket stort BNP-gap och fallande priser för vissa varugrupper beräknas BNP-deflatorn inom OECD-länderna stiga med cirka 10 procent under år 1975 främst till följd av de krafter som med viss tidseftersläpning verkar via lönebildningen.

1.1.4 Det internationella betalningssystemet Det internationella valutasystemet har genomgått en nästan fullständig omvandling sedan början av l970-talet. Det system med fastlagda, av centralbankerna garanterade valutapariteter som tillämpats under större delen av efterkrigstiden, utsattes redan under 1960-talets sista år för stora påfrestningar genom att de officiella växelkurserna mellan stora industrinationer som Storbritannien, Västtyskland och Japan inte tillräckligt snabbt kunde anpassas till realistiska nivåer i anslutning till respektive länders interna ekonomiska utveckling. I och med att även USA-dollarn, som utgjort hörnstenen i det fasta Bretton Woods-systemet, både rent tekniskt i egenskap av reserwaluta och såsom den största industrinationens valuta, successivt kom att få ett alltmer orealistiskt värde i relation till övriga valutor och till guld, bröt systemet definitivt samman. En akut krissituation uppstod först sommaren 1971, vilket ledde till att den amerikanska regeringen i augusti beslöt att upphäva dollarns utbytbarhet mot guld. Det nya läge som härigenom uppstod för betalningssystemet ledde i december 1971 till att man inom IO-gruppen kom överens om nya växelkurser, som bl. a. innebar en devalvering av dollarn. Efter ytterligare en nedskrivning av dollarn i februari 1973 övergavs det fasta växellkurssystemet helt. Centralbankerna upphörde att stödja rådande pariteter, och växelkurserna har sedan mars 1973 fått röra sig mer eller mindre fritt mellan olika valutablock, som ett resultat dels av marknadskrafternas spel, dels av de interventioner som vissa centralbanker genomfört under olika perioder. 1 Känd: Federal Reserve En bidragande orsak till att det fasta växelkurssystemet övergavs var Bulletin, October 1974.

28 Den internationella ekonomiska bakgrunden

att alltför få paritetsförändringar vidtogs under 1960-talet för att bota de rådande strukturella obalanserna i utrikesbetalningarna. Dessa obalanser uppstod främst som en följd av skillnader i olika länders pris- och produktivitetstillväxt. Dessutom uppvisade reservvalutalandet, USA, under denna period ett stigande underskott i sin betalningsbalans. Tidigare hade ett underskottsland tvingats devalvera sin valuta senast då valutareserven och andra internationella lånemöjligheter tog slut. Men USA hade en outtömlig valutareserv genom dollarns ställning som reservvaluta och hade ej samma tvång att vidta åtgärder. USA hävdade att problemet med dess underskott därför skulle lösas genom att de länder, som hade motsvarande överskott, tillät en högre inflationstakt eller apprecierade sina valutor. Då underskottslandet USA och överskottsländerna, främst Tyskland och Japan, inte kunde enas om hur anpassningsbördan skulle fördelas emellan dem, upphörde valutasystemets anpassningsmekanism för jämvikt i de internationella transaktionerna att fungera tillfredsställande. 1960-talets andra hälft präglades därför av allt svårare betalningsproblem, som fick dramatiska inslag av valutakris

genom spekulativa kapitalrörelser.

sammanbrottet framkallades även av att reservvalutalandet i ett system med fasta växelkurser kunde bestämma världens penningmängd och influerade därmed den allmänna prisnivån. Härigenom förlorade övriga länder i ett system med fasta växelkurser i viss mån kontroll över sin egen prisnivå. USA fick fungera som internationell centralbank så länge det stabiliserade prisnivån, men mot slutet av 1960-talet ingångsatte de allt större amerikanska betalningsbalansunderskotten en högre inflationstakt genom att öka omvärldens penningmängd. Reservvalutans tilltagande övervärdering, anpassningsmekanismens lamslagning samt USA:s betalningsbalansunderskott var faktorer som undergrävde systemet med fasta växelkurser baserade på dollarn som reservvaluta. Det nya växelkurssystem, som nu tillämpas, kännetecknas inte av fullständigt fritt flytande växelkurser. Vissa länder har intervenerat systematiskt för att hålla en fast relation åtminstone gentemot något land. Sverige och sex andra länder har inom den s. k. valutaormen knutit sina valutor till D-marken. Andra har valt att föra en aktiv valutapolitik i deprecierande eller apprecierande riktning (Storbritannien respektive Schweiz); en del länder har i huvudsak låtit sin växelkurs röra sig fritt (USA). Det valutasystem som tillämpats sedan år 1973 är alltså ett blandat system där inslaget av rörliga kurser dominerat. Detta gäller både världshandeln totalt och Sveriges utrikeshandel, som till knappt två tredjedelar ägt rum med länder utanför valutaormen. Utmärkande för de första åren med fria växelkurser har varit betydande svängningar i växelkursernas nivå (se diagram 1:6). Den s. k. stabiliserande spekulation som förväntades uppkomma vid flytande växelkurser tycks ha varit otillräcklig för att ge en jämn och lugn anpassning. Över- och underskott kvarstår även i de enskilda OECDländernas betalningsbalanser (tabell 1:3). Dessa obalanser har ej eliminerats genom växelkursernas anpassning.

SOU l976z27 Den internationella ekonomiska bakgrunden 29

Index 140

120 i_ z* N .---- VN Deutsche mark ,ff 1 10 Schweizerfranc

--- - - 100 --_. x_\ , \_ U.S. dollar

z r-w-w-x r-

90 l ./ \- L-- ---- --\_-\ /\ / \. \ _ . _ _ __ . _ -- ,_I“=-ø\_r \\ \ \ I \_/ \ Engelska pund “L -\ _r-., -\ 80 .W \ . .-ø\ø\\ V \ I \ \,A_, v, 70 \ N \ › l | | I | | \1 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Källa: SHB, arbitrageavd. Diagram 1Jb. Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966-1975. Januari 1966 = 100.

De bestående underskotten på de löpande betalningarna för OECDområdet förklaras emellertid till stor del av oljeprishöjningen. Det är ej möjligt att eliminera detta samlade underskott genom en växelkursanpassning, dvs. genom en devalvering av de övriga marknadsekonomiernas valutor gentemot de oljeproducerande ländernas valutor, eftersom en substitution av OECD-varor för OPEC-varor ivardera ländergruppen inte påskyndas genom en sådan åtgärd. OECD-områdets samlade bytesbalans, som återfinns i tabell 1:3, har till följd av den osedvanligt djupa konjunkturavmattningen under 1974 och 1975 blivit något bättre än vad som ursprungligen förutsågs. Särskilt bedömningen för 1975 har successivt förbättrats. Så sent som vid årsskiftet 1974/1975 beräknade man att OECD-ländernas underskott för år 1975 skulle bli av storleksordningen 30 miljarder dollar. Som framgår av tabell 1:3 beräknar man nu att det skall stanna vid 3,5 miljarder. Underskottet är emellertid ännu betydande och dess fördelning på länder ojämn. De sju största OECD-länderna erhåller ett överskott på cirka 7,5 miljarder dollar, medan de mindre länderna, som fört en mer kontracyklisk politik, drabbas av ett underskott. Dessutom har de icke-oljeproducerande u-ländernas underskott ökat kraftigt. Hur dessa regionala balanser utvecklas under åren 1975-1980 blir uppenbarligen av avgörande betydelse för världsekonomin och därmed även för utvecklingen i Sverige. Valutakurssvängningarna har sålunda varit betydande, och man frågar

30 Den internationella ekonomiska bakgrunden Tabell 1:3 Bytesbalanssaldon i vissa länder och länder-områden 1973-1975 Miljarder dollar, årliga förändringar

Förbundsrepubliken

Icke oljeexporterande u-länder - 2,5 - 16,5 - 27,5 - . . Övrigab 6,0 9,5 a Medlemsländerna i de oljeexporterande staternas organisation. b inkl. felkällor. C Prognos. Källa: OECD Economic Outlook, olika årgångar samt bedömningar gjorda inom OECD.

sig om det nya valutasystemet har en inneboende instabilitet eller om oljekrisen och den kraftiga inflationen 1973-1974 utgjort tillfälliga, yttre störningar som inte kunnat absorberas utan dessa stora kursfluktuationer. Övergångsproblem samt förekomsten av speciella påfrestningar, vilka i själva verket var så starka att de ledde till det tidigare systemets sammanbrott samt extrema påfrestningar 1973-1974, förklarar troligen en stor del av kursfluktuationerna 1973-1975, men den relativa betydelsen av dessa olika faktorer kan ej avgöras för den begränsade tidsperiod det här är fråga om. Det är svårt att belägga om de senaste årens dramatiska omvälvningar på valutaområdet haft någon inverkan på utrikeshandelns volym. Både för enskilda länder och för världshandeln totalt har handelsvolymen nära följt den reala produktions- och inkomstutvecklingen. Under 1973, det flytande växelkurssystemets första år, ökade världshandeln snabbare än något år under efterkrigstiden genom den snabba inkomst- och efterfrågeexpansionen inom hela den industrialiserade världen. 1974 karaktäriserades av den djupaste konjunkturavmattningen på flera decennier, varvid produktion och internationell handel krympte (se diagram 1:1). Trots att valutasystemet utsattes för stora påfrestningar under båda dessa år med åtföljande kraftiga svängningar i växelkurserna, så kan man inte finna belägg för att de senare har påverkat utrikeshandelns utveckling negativt. Sammanfattningsvis tycks inte det nya växelkurssystemet ha hämmat de reala handelsflödena på något avgörande sätt hitintills. Handelsflödenas tillväxt synes såsom tidigare främst bero på den totala efterfrågeutvecklingen och dess relation till den totala produktionskapacitetens tillväxt. Det är t. o. m. möjligt att de friare men av centralbankerna

Den internarionella ekonomiska bakgrunden 31

styrda växelkurserna kan få stimulerande effekter på världshandeln om de externa anpassningsmekanismerna förbättras och nationalstaterna därigenom bättre lyckas upprätthålla full sysselsättning vid jämvikt i betalningsbalansen.

1.2 Utvecklingen 1975-1980

Den svenska ekonomin är en öppen ekonomi och mycket beroende av det internationella varu-, tjänste- och kapitalutbytet. Bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen spelar därför en väsentlig roll vid alla överväganden om den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Att i dag söka skapa sig en klar bild av vad som kommer att hända under perioden fram till 1980 är emellertid mycket svårt. Marknadsekonomierna står i nuläget inför större ekonomiska problem än vad som varit fallet på många år. Arbetslösheten är högre, inflationen kraftigare och de externa balansbristerna större än någon gång under 1950- och 1960-talen. l synnerhet har de icke-oljeproducerande u-ländernas situation ytterligare försämrats. Utvecklingen under 1975- 1980 kommer därför i betydande utsträckning att präglas av vilka lösningar regeringen finner på de problem som nu dominerar världsekonomin - som inte kan urskiljas klart. lösningar Det har därför inte varit möjligt att på alla punkter precisera prognoserna för den internationella utvecklingen, utan den följande genomgången siktar mera till att I

redovisa strategiska problemområden.

de fall numeriskt preciserade prognoser görs har de närmast karaktär av räkneexempel.

1.2.1 De ekonomisk-politiska utgângspunkterna Av central betydelse för den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste femårsperioden blir självfallet hur de olika länderna utformar sin ekonomiska politik. Som tidigare framgått kännetecknas den ekonomiska situationen i de större OECD-länderna av kraftig om än avtagande inflation, en uppbromsad tillväxt i den faktiska produktionen och därmed en hög arbetslöshet samt av betydande underskott i ländergruppens betalningsbalans. Varje land ställs därmed inför den svåra uppgiften att återföra ekonomin till en stabil tillväxt som garanterar en hög sysselsättning och en lägre prisstegringstakt samt balans i utrikesbetalningarna. En utgångspunkt för denna bilagas bedömningar av den ekonomiska utvecklingen under 1970-talets senare del är att länderna med hänsyn till de politiska betingelserna söker återföra den ekonomiska situationen till ett mera normalt läge. Prioriteringarna av olika målsättningar skiljer sig emellertid mellan de olika länderna, och de ekonomisk-politiska medlen används olika. Som ett gemensamt drag framträder dock de ökade satsningarna på exportindustrin och på åtgärder som medför en ökad självförsörjning på energiområdet. En sådan utveckling kräver att den totala konsumtionen hålls

32 Den internationella ekonomiska bakgrunden

tillbaka, så att utrymme skapas för en ökad exportproduktion och för ökade industriinvesteringar. l nuläget är det emellertid inte bristande produktionskapacitet som framtvingar dessa awägningsproblem, utan det är snarare rädslan för en försämrad betalningsbalans samt en ökad inflationstakt som begränsar expansionen av den totala efterfrågan. Den privata konsumtionen i OECD-länderna växte snabbare än totalproduktionen under första hälften av 1970-talet. En satsning på industrünvesteringar och export skulle därför nödvändiggöra en motsvarande återhållsamhet från hushållens sida. Även den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten har ökat trendmässigt. Med hänsyn till de sannolika oförändrat starka kraven på en fortsatt expansion av denna torde även här den ekonomiska politiken ställas inför besvärliga avvägningsproblem. Bilden kompliceras ytterligare av att frågorna kring tillväxtens innehåll och fördelning alltmer kommit i blickpunkten i den internationella diskussionen I allt fler industriländer reses krav på att den ekonomiska tillväxten inriktas på en kvalitativ snarare än kvantitativ förbättring av individernas standard och att dess resultat fördelas jämnare. Det är uppenbart att den ekonomiska politiken här står inför svårförenliga målsättningar. Å ena sidan ställs krav på relativt snabba ökningar av industriproduktionen för att kunna tillgodose den ökade efterfrågan från i första hand de oljeproducerande länderna och därigenom återställa industriländernas utrikesbalanser. Å andra sidan ställs krav på en ökad offentlig service. Vilken avvägning mellan dessa intressen som de olika länderna kommer att stanna för i sin ekonomiska politik under de närmaste åren kan endast göras till föremål för allmänna förmodanden. Om man skall döma efter de senaste årens faktiska handlande synes man dock ha anledning att räkna med att den ekonomiska politiken kommer att inriktas på att först lösa de mera iögonfallande bristerna på ekonomisk balans - inflationen och bristen arbetslösheten, på utrikesbalans fastän med varierande prioritering av dessa mål - för att därefter, sedan erforderligt handlingsutrymme skapats, mera uppmärksamma sociala och fördelningspolitiska målsättningar.

1.2.2 Produktionens och produktionskapacitetens u rveckling

Ovan har redovisats vissa allmänna utgångspunkter för den ekonomiska politiken och utvecklingen i OECD-området 1975-1980. För långtidsär det emellertid - hur osäkert detta utredningens kalkyler nödvändigt än är - att i siffror precisera utvecklingen av bl. a. den totala produktionen i de enskilda länderna. Helst borde man då också ha tillgång till prognoser över produktionskapacitetens utveckling samt över utveck- 1 setlex-,,giactorsand conditions of long-term lingen av viktigare delkomponenteri försörjningsbalansen, som t. ex. den frå konsumtionen och I flera har

Emwthlben_ T3PP°TE privata importen. tidigare LU-omgångar

FN-semmanet om lang- . o . . . . man haft tillgang till ett konsistent prognosmaterial l form av sammansiktiga tillväxtfrågor i Stockholm 1973. ställningar från olika internationella organisationer, främst OECD. Denna

Den internationella ekonomiska bakgrunden 33

gång föreligger inte någon sådan total bedömning. l flera länder fick arbetet med femårsprognoserna avbrytas eller skrinläggas i och med oljekrisens utbrott. För närvarande pågår inom OECD ett arbete med insamling av planoch prognosmaterial från de olika länderna. EG-kommissionen utarbetar löpande projektioner för medlemsländerna. Inom ECE pågår sammanställning av ett s. k. overall economic perspective som skall belysa de mera långsiktiga utvecklingstendenserna. För våra bedömningar har vi haft tillgång till visst preliminärt material från det senare projektet samt vissa underhandsuppgifter från organisationer och planinstitutioner i Västeuropa. Den faktiska och den potentiella produktionsutvecklingen påverkar ömsesidigt varandra. stabiliteten i den faktiska produktionen samt inriktningen av dess användning har stor betydelse för den potentiella BNP-tillväxten under en femårsperiod. När ett stort kapacitetsöverskott uppstått, som under åren 1974-1975, hämmas tillväxtpotentialen t. ex. genom en lägre investeringstakt, ett minskat arbetskraftsutbud eller en oförmånlig strukturomvandling. Samtidigt påverkar kapacitetsutvecklingen den faktiska produktionen genom att ge den ekonomiska politiken minskat utrymme för en efterfrågeexpansion. Det är bl. a. av dessa skäl svårt att diskutera efterfrågesidan isolerad från utbudssidan. Trots detta behandlas i det följande avsnittet, för att göra framställningen mer överskådlig, först den potentiella och sedan den faktiska produktionsutvecklingen under perioden 1975-1980.

Den potentiella produktionsutvecklingen inom OECD-länderna Den framtida produktionskapacitetens tillväxt påskyndas av ett ökat användande av arbetskraft, kapital och naturresurser, utvidgat utnyttjande av teknologisk och organisatorisk kunskap samt ändringar i den inhemska och utländska efterfrågan. Beroende av bl. a. mättekniska problem är, som tidigare påtalats, sambandet mellan insatser av produktionsfaktorer och produktionsutvecklingen svårt att exakt fastställa. De bedömningar av den potentiella kapacitetsutvecklingen inom OECD-länderna som redovisats i avsnitt 1.1.1 baserades främst på en uppskattning av hur arbetskraften och dess produktivitet har utvecklats. Man finner vid en sammanvägning av olika länders potentiella tillväxt att denna i genomsnitt varit cirka 4,7 procent per år under perioden 1960-1975. En mycket svag uppbromsning i tillväxten kunde noteras för 1970-talets fem första år. Detta förklaras främst av den nedgång i produktivitetstillväxten som gjort sig gällande i de större och mer utvecklade OECD-länderna. Den under 1960-talet snabba produktivitetsutvecklingen förklaras främst av den snabba sektoriella och regionala strukturomvandlingen, den höga kapitalbildningstakten samt av bidragen från den internationella handelns liberalisering. Vinsterna vid överflyttning av arbetskraft från lågproduktiva näringar, såsom jord- och

34 Den internationella ekonomiska bakgrunden

skogsbruk, till högproduktiva har ebbat ut och snarare vänts till ”överflyttningsförluster genom den förskjutning av produktionsstrukturen som nu gör sig gällande. En allt större andel av efterfrågan riktar sig mot de tjänsteproducerande sektorerna, vilka jämfört med de varuproducerande sektorerna som regel både har en lägre produktivitetsnivå och produktivitetstillväxt. Vid den preliminära genomgång av medlemsländernas långsiktiga utveckling som i början av 1975 utförts av den ekonomiska europakommissionens (ECE) sekretariat framhåller man att för marknadsekonomierna följande tendenser kommer att alltmer vinna i styrka: - Tillväxttakterna i BNP kommer att bromsas upp då tjänstesektorerna, och särskilt den offentliga sektorn, kommer att få större vikt än hittills. - Jämlikhetsaspekter kommer att i ökande grad påverka den ekonomiska aktiviteten och de internationella relationerna. Utjämningen avser både regioner, inkomstgrupper, ålders- och könsgrupper. Ökad vikt kommer att ges åt arbetsförhållanden, och då särskilt frågor om medinflytande i beslutsprocessen. - som växer fram kräver ökade investe- Lagstiftningen på miljöområdet ringar för att förbättra miljön. l den mån denna efterfrågan tränger undan mer produktiva investeringar inom andra sektorer kan detta få begränsade effekter på tillväxten* - I flertalet ekonomier sker inom vissa sektorer en övergång från prestationsbaserad lön till månadslön, vilket även kan komma att få återhållande effekter på produktivitetsutvecklingen. Man kan sålunda inte utesluta att flera av de här nämnda faktorerna kan få en uppbromsande effekt på produktionskapacitetens utveckling. Om så blir fallet kan detta emellertid tolkas som att länderna gör ett medvetet val mellan en kvantitativ och kvalitativ standardstegring.

Arbetskraftsresursernas utveckling

Vad gäller arbetskraftsresursernas utveckling tyder tillgängliga internationella prognoser på en årlig tillväxt i arbetskraften 1975-1980 på cirka 1 1 procent per år för de sju största OECD-länderna. Detta är en något hög- Kalkyler inom ECEsekretariatet kommer re tillväxttakt än under första hälften av l970-talet. Arbetstidens längd fram till att den poten- väntas dock bli förkortad med igenomsnitt cirka l/2 procent per år, eller tiella tillväxten inom med i stort samma takt som under 1960-talet? I Europa påverkas industriländerna reducetillgången på arbetskraft i hög grad av migrationen av arbetare från i ras med cirka 0,3 procent per år om miljövårdsin- första hand medelhavsländerna till de högindustrialiserade västeuropeiska vesteringarnas andel av de länderna. På längre sikt förefaller det som om denna källa till arbetskraft totala bruttoinvesteringkommer att begränsas. Ursprungsländernas ökade sociala och sysselsättarna i framtiden årligen utgör 10 procent i stället ningsmässiga ambitioner liksom ett inhemskt politiskt tryck i mottagarför nuvarande cirka 2 länderna torde komma att till dämpa möjligheterna import av billig procent. arbetskraft. I ett sådant perspektiv kan tillgången på arbetskraft komma 2 Källa: BCE-material. att bli en restriktion för den ekonomiska tillväxten. Under perioden

Den internationella ekonomiska bakgrunden 35

1975-1980 kommer dock sannolikt detta problem inte att bli aktuellt. Mot bakgrund av den för närvarande höga konjunkturella och strukturella arbetslösheten i OECD-området är det snarare utsikterna att skapa full sysselsättning som ter sig problematiska.

Realkapitalbildningen Den realkapitalbildning som ägt rum inom OECD-länderna under 1960och 1970-talen har medfört en snabb stegring av kapitalinsatsen per arbetstimme och därmed bidragit till en hög produktionstillväxt. Investeringarnas genomsnittliga andel av den totala faktiska produktionen har successivt stigit, vilket framgår av tabell 1 :4. Lågkonjunkturen 1974-1975 med den mycket låga resursutnyttjandegraden har emellertid medfört att industriinvesteringarna främst i de stora industriländerna minskat och dragit ner investeringskvoten till strax under 20 procent för år 1975. Om denna genomsnittligt sett låga nivå skulle bli bestående sätts den potentiella tillväxten ned i en omfattning som uppskattas motsvara cirka 1 procent av BNP per år fram till 1980 enligt beräkningar som gjorts inom OECD:s sekretariat. Vidare har de förändringar av relativpriserna som oljeprishöjningarna framkallat fått till följd att den existerande kapitalstocken blivit mindre effektiv än tidigare, genom att den är sämre anpassad till den nya efterfrågestrukturen. Erfarenheten visar dock att produktionsapparaten i marknadsekonomierna reagerar tämligen snabbt på dylika relativprisförändringar, varför effekterna av denna inoptimalitet iproduktionsstrukturen torde bli begränsande. Detta utesluter inte att omställningsprocessen inom vissa sektorer kan bli relativt långvarig och medföra ett produktionsbortfall inom just dessa sektorer. Effekterna på medellång sikt kan sägas utgöras av kostnaderna för att anpassa produktionsapparaten till de nya relativpriserna och den nya efterfrågebild som dessa ger upphov till. Denna kommer att vara inriktad på mera energisnåla varor och tjänster, på exportprodukter som svarar mot de oljeproducerande ländernas efterfrågestruktur samt på produktion och besparing av energi. För de två första kategorierna kan man inte utan vidare dra slutsatsen att produktionen skulle bli mera kapitalintensiv. De sannolikt ökade investeringarna inom energisektorn, för vilka kapitalkvoten i allmänhet är ungefär dubbelt så hög som genomsnittet, leder däremot förmodligen till en generell ökning av kapitalintensiteten.

Tabell 1:4 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD åren 1960-1975 Procent 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Investeringskvot 19,1 20,7 21,7 22,0 22,0 22,3 21,3 19,9 Källa: National Accounts of OECD Countries.

36 Den internationella ekonomiska bakgrunden

Under antagande om att det totala investeringsutrymmet är givet skulle en ökning av investeringarna inom energisektorn därför medföra en lägre total tillväxt till följd av att den existerande kapitalstocken får en lägre effektivitet är tidigare då investeringar omfördelas från sektorer med lägre till dem med högre kapitalkvot. Den effekt detta får på den potentiella tillväxten har inom OECD beräknats till 1/4 procent av BNP per år fram till år 1980. Den vikande investeringsviljan till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet och effekterna av oljeprishöjningarna kan alltså sägas motsvara en potentiell produktionsförlust om cirka 1 l/4 procent av BNP per år fram till 1980. Flera omständigheter talar för att man inte kommer att tillåta att denna förlust helt realiseras._ Redan i anslutning till den tidigare diskussionen av den ekonomiska politikens uppläggning framhölls att regeringarna i i-länderna med all sannolikhet inte kommer att acceptera den nuvarande sjunkande trenden för industriinvesteringarna. För det första är det ett allmänt mål att öka exporten, i första hand till de oljeproducerande staterna så att den ackumulerade utlandsskulden minskar. Av prisstabiliseringsskäl är det vidare viktigt att bygga bort de trånga sektorer i produktionsapparaten som bidrog till ökningen av inflationstakten under den första hälften av 1970-talet. Möjligheterna att reducera arbetslösheten är också beroende av investeringsutvecklingen. Regeringarna i flertalet större OECD-länder har också satt in åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna, vilket i en successivt bättre konjunktursituation bör kunna medföra en påtaglig ökning av investeringsverksamheten och produktionspotentialen. Sammantaget torde dessa bedömningar trots allt innebära en viss minskning i den totala produktionskapacitetens tillväxt under perioden 1975-1980. Den genomsnittliga årliga tillväxten i potentiell BNP beräknades under åren 1960-1975 utgöra 4,7 procent. En viss avsaktning av den potentiella tillväxten skulle därmed kunna innebära en potentiell volymutveckling på cirka 3,5-4 procent per år fram till år 1980. Det är emellertid utomordentligt svårt att översätta de tidigare bedömningarna i preciserade tillväxttal, varför 4 procent får ses som en grov uppskattning av den totala produktionskapacitetens tillväxt under åren fram till år 1980.

Den faktiska produktionsutvecklingen inom OECD-länderna

Den faktiska produktionstillväxten blir beroende avivilken utsträckning potentialen blir utnyttjad. Utgångsläget 1975 kännetecknas av ett lågt För vissa av länderna - däribland Förenta kapacitetsutnyttjande. staterna - till 10 av den uppgår underutnyttjandet drygt procent potentiella BNP. Detta innebär att frågan om den faktiskt realiserade BNP-utvecklingen under åren 1975-1980 inte endast kommer att avgöras av produktionskapacitetens utveckling utan i hög grad även av den takt i vilken det nuvarande underutnyttjandet awecklas. Om man exempelvis förutsätter att ett land vid ingången av perioden har ett underutnyttjande som uppgår till 10 procent av BNP och att detta i sin

Den internationella ekonomiska bakgrunden 37

helhet avvecklas under åren fram till 1980 så bidrar detta till att öka den faktiska BNP-ökningen med 2 procentenheter mer än vad som följer av produktionskapacitetens utveckling. För att kunna ge en bedömning av den framtida konjunkturutvecklingen inom OECD-länderna är det för det första av vikt att undersöka de inneboende krafter i ekonomierna som vid en given ekonomisk politik ger upphov till cykliska svängningar. För det andra är det väsentligt att kunna bedöma den framtida ekonomiska politiken. De cykliska krafterna vilka orsakar konjunktursvängningar på cirka 4-5 års längd modifieras ibland dämpande ibland förstärkande av den ekonomiska politiken. Det är därför angeläget att bilda sig en uppfattning om vilken ekonomisk politik som kommer att föras i omvärlden. Den internationella konjunkturen tycks i slutet av år 1975 ha nått sin botten i de större industriländerna och ser nu ut att vända uppåt under loppet av år 1976 främst till följd av de inbyggda expansionskrafter som verkar i ekonomierna men även till viss del som ett resultat av den stimulerande politik som vidtagits i vissa OECD-länder. Man kan från detta utgångsläge tänka sig två alternativa utvecklingsvägar. En första möjlighet är att man genom en kraftfullt stimulerande ekonomisk politik, för 1970-talets återstående del, återtar det genomsnittliga kapacitetsutnyttjande som varit förhärskande under 1960-talet och 1970-talets tre första år innan oljekrisen utbröt. Under denna period var det genomsnittliga BNP-gapet, dvs. differensen mellan potentiell och faktisk BNP, ungefär 2 procent* Om kapacitetsgapet i utgångsläget år 1975 beräknas till cirka 10 procent och den potentiella BNP-tillväxten blir cirka 4 procent medför detta att den faktiska BNP-tillväxten blir ungefär 5,5 procent per år under perioden 1975-1980. En andra tänkt utvecklingsväg bygger på förutsättningen att länderna kommer att föra en mer försiktigt expanderande politik under konjunkturuppgången så att anpassningen till ett högre kapacitetsutnyttjande dras ut över en längre följd av år. Det genomsnittliga kapacitetsgapet under planeringsperioden skulle därmed bli högre än under tidigare perioder. Om man förutsätter att detta genomsnitt skulle uppgå till cirka 4 procent under perioden kan den faktiska BNP-tillväxten som ett resultat härav beräknas till cirka 5 procent per år under samma förutsättningar om utgångsläget och kapacitetstakets tillväxt som i det första fallet. Stor osäkerhet råder om vilket av dessa båda alternativ 1 givetvis som Följande BNP-gap kan den framtida utvecklingen närmast kommer att ansluta sig till. Flera

?gsägágâiâgdzsââkâgâs

faktorer pekar emellertid i nuläget mot att det lägre tillväxtalternativet avsnitt1_1_2)_ framstår som mest realistiskt. Länderna tycks prioritera prisstabilitets- 196045 28 och externbalansmålet mer än tidigare på bekostnad av målet om full 1955-70

0:9

sysselsättning. Den internationella lågkonjunkturen 1974-1975 med den 1970-73 2,5 historiskt sett mycket höga arbetslösheten kan ses som en konsekvens av

Genomsnitt 5

detta.: Det tycks även råda en rädsla för att stimulera efterfrågan så att nya kapacitetsbrister återuppstår ivissa nyckelindustrier. Detta kan på

;lcsilrliftlâvnâfrå-áf

driva fram en tvåsiffrig inflation och ökade

nytt underskott i betalnings- individer aibeijsiösa

balansen. En alltför snabb återhämtning bedömes med andra ord kunna inom OCED-området.

38 Den internationella ekonomiska bakgrunden

medföra ytterligare skärpta målkonflikter. Härav följer att det genomsnittliga kapacitetsgapet kommer att bli något större under planeringsperioden än vad en snabb återgång till normalt kapacitetsutnyttjande skulle innebära. Den grundläggande förutsättning som gjorts för prognoserna över den faktiska BNP-utvecklingen är att återgången till ett mera normalt kapacitetsutnyttjande skulle ske relativt långsamt efter de mycket låga tal som registrerats för i synnerhet 1975. Detta skulle för hela femårsperioden leda till ett genomsnittligen klart lägre utnyttjande än vad som varit fallet under närmast tidigare femårsperioder. Kapacitetsgapet skulle enligt de här gjorda förutsättningarna komma att ligga på i genomsnitt 4 procent men med en utvecklingsprofil som innebär att man mot slutet av 1970-talet skulle uppnått de lägre tal som observerats under 1960talet. En självklar förutsättning är därvid att utvecklingen mot denna högre utnyttjandegrad inte kommer att bromsas av en på nytt förvärrad inflations- och bytesbalanssituation. Riskerna i en sådan förutsättning kommer att diskuteras i de följande avsnitten idetta kapitel. En konsekvens av denna förutsättning är att de beräknade produktionsökningarna för perioden 1975-1980 i ett flertal fall kommer att ligga över dem som observerats för åren 1970-1975. Men detta är en följd av att talen för 1970-1975 i hög grad är präglade av den kraftiga nedgången i kapacitetsutnyttjandet under 1974 och 1975 medan den senare perioden är präglad av ett motsatt förhållande. De förutsättningar som gjorts om den underliggande kapacitetstrenden innebär att denna förutsatts tillväxa drygt en halv procent långsammare under 1970-talets senare del. Den väsentligaste anledningen härtill är den tidigare diskuterade förutsättningen om en långsammare tillväxt av arbetsproduktiviteten. Tabell 1:5 och diagram 1:2 innehåller de tal för åren 1975-1980 som

konjunkturinstitutet använt som utgångspunkt i exportberäkningarnal

Dessa tillväxttal, vilka är trendmässigt anpassade, bygger på det lägre tillväxtalternativ för den faktiska BNP-utvecklingen som redovisats ovan. De beräkningsmetoder som använts ger dock till resultat att summan av de olika ländernas trendtillväxt blir något högre än den kapacitetstillväxt som ovan beräknats för området som helhet. Bland de enskilda länderna väntas Japan och Norge tillväxa klart kraftigare än övriga. I Japans fall är det dock fråga om nära nog en halvering i förhållande till tidigare tillväxttakter. För Norges vidkommande spelar övergången till en oljeekonomi en betydande roll men även förutom denna väntas en historiskt sett snabb tillväxt. I likhet med tidigare perioder finns även Frankrike, Canada, Italien och Österrike i en grupp med klart högre tillväxt än genomsnittet. I en grupp med klart lägre tillväxttakt befinner sig Storbritannien, Sverige, Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland. För Sveriges vidkommande spelar det relativt sett höga kapacitetsutnyttjandet i utgångsläget en väsentlig roll för förklaring av detta. 1 se bilagaz m1 lång- Av särskild vikt för bedömningen av OECD-områdets utveckling är tidsutredniügen- prognosen för den amerikanska ekonomin. Här har införts ett antagande

Den internationella ekonomiska 39 bakgrunden

Tabell 1:5 Bruttonationalproduktens tillväxt 1960-1980 Årlig procentuell förändring

1960- 1965- 1970- 1975- 1965 1970 1975 1980

Anm: 1960-1975 avser faktisk utveckling. 1975-1980 avser en konjunkturmässigt utjämnad utveckling. Se vidare konjunkturinstitutets redogörelse i bilaga 2. Källor: OECD och konjunkturinstitutets höstrapport 1975.

om en realiserad 4 procent produktionsökning på cirka i volym per år, dvs en större ökning än under perioden 1970-1975, då tillväxten endast var knappt 2 procent per år. Men även i detta fall ligger förklaringen i ett kraftigt minskat kapacitetsutnyttjande under 1974 och 1975 och en förutsatt återgång till ett högre kapacitetsutnyttjande under åren fram till 1980. För u-ländernas del föreligger endast prognoser inom internationella organ fram till år 1978. Enligt dessa prognoser väntas produktionen i de oljeproducerande staterna öka med cirka 8 procent per år och capita och med mellan 3 och 4 procent per år och capita i hög- och mellaninkomstländerna. För låginkomstgruppen bland u-länderna, vilken svarar för l/4 av jordens befolkning, väntas per capita-produktionen öka med 0,7 procent per ån Såväl produktions- som efterfrågeutvecklingen i dessa länder kommer emellertid att påverkas av olika politiska ställningstaganden till de framtida förhållandena mellan i- och u-länder ställningstaganden som knappast är ägnade att behandlas med ekonomiska prognosmetoder. Arbetet med femårsplanerna 1975-1980 i statshandelsländerna (SEV)

1 U-länderna grupperas efter per capita-inkomst:

höginkomstländer 300 dollar/cap. mellaninkomstländer 200-300 dollar/cap. låginkomstländer 200 dollar/cap. samt oljeproducerande u-länder för sig. Kalla: IBRD.

40 Den internationella ekonomiska bakgrunden

är för närvarande i full gång, och några uppgifter om planerade tillväxttakter för de olika länderna föreligger ännu inte. Internationella prognoser pekar dock på en tillväxttakt i nettomaterialprodukten med cirka 6 procent per ån De här presenterade prognoserna kan uppfattas som medelalternativen i ett ganska brett spektrum av andra möjliga utvecklingsvägar. Det hade självfallet varit önskvärt att man mera konsekvent kunnat analysera alternativa utvecklingsmönster för att därigenom identifiera de situationer och händelseförlopp som på ett avgörande sätt kan försvåra genomförandet av de ekonomisk-politiska målsättningarna i vårt land. Mängden av olika omständigheter och alternativa utvecklingsförlopp är dock så överväldigande att detta inte varit möjligt att genomföra på ett konsekvent sätt.

1.2.3 Den internationella handelns utveckling Vid sidan av den allmänna efterfrågeutvecklingen påverkas världshandeln under den framförliggande femårsperioden även av de nyligen genomförda och förväntade förändringarna i betalnings- och handelssystemet och av oljeprishöjningens direkta och indirekta effekter. Kombinationen under 1970-talet av nytt betalningssystem, ökat missnöje med handelssystemet, inkomstomfördelning till oljeproducerande länder, nya ekonomiska relationer till följd av avspänningspolitiken medför sannolikt att planeringsperioden 1975-1980 kommer att kännetecknas av nya ekonomiska utvecklingstendenser. Det är följaktligen svårt att ge kvantitativa prognoser över utvecklingen, varför den följande bedömningen främst söker att ge en kvalitativ beskrivning av den troligaste utvecklingstendensen.

Handels- och betalningssystemet Övergången från fasta till mer rörliga växelkurser för de större valutorna kan ha en positiv effekt på världshandelns tillväxt. I första hand bör anpassningsmekanismen i det internationella utbytet förbättras. Härigenom kan länderna få det lättare att upprätthålla ett högt kapacitetsutnyttjande och en hög kapacitetstillväxt med bibehållen jämvikt i de internationella betalningarna. Under trycket av betalningsbalansproblemen vid 1960-talets slut och l970-talets början ökade användningen av protektionistiska handelspoli- 1 Nettomaterialproduk- och konkurrenstiska åtgärder i syfte att skydda betalningsbalansen ten skiljer sig från BNP utsatta näringar med sysselsättningsproblem. Om betalningssystemet i därigenom att avskrivningar och s. k. icke pro- fortsättningen uppvisar en effektivare anpassningsmekanism, bör tendenduktiva tjänster inte in- Man kan sen till ökad protektionism i handelspolitiken kunna brytas. räknas. Med icke-produkemellertid inte generalisera om eventuell liberalisering av handelspolitiva tjänster avses verksamheter av typen försvar tiken, eftersom problemen mellan industriländerna inbördes är av annat utbildning, privata tjänsslag än mellan dessa som grupp och u-länderna. De protektionistiska ter osv., vilka inte direkt tendenser som framträtt under de senaste åren i förbindelserna mellan bidrar till varuproduktionen. industriländerna bör huvudsakligen ha varit en följd av brister i

Den internationella ekonomiska bakgrunden 41

anpassningsmekanismen. Troligen avtar denna typ av protektionism till följd av en förbättrad anpassningsmekanism. Det är dock tveksamt om handelsliberaliseringen fortsätter mellan industriländerna i samma takt som under 1960- och 1970-talen. Tullavvecklingen förefaller inte kunna gå mycket längre utan att komma i konflikt med vissa enskilda länders näringspolitik, eller att urholka de preferenser som vissa handelsblock nu åtnjuter gentemot utomstående länder och därmed hota sammanhållningen av dessa politiska grupperingar. De handelspolitiska förbindelserna mellan i- och u-länder utmärks av de förras försök att skydda sig mot u-ländernas starka komparativa fördelar i arbetsintensiva färdigvaror och i vissa jordbruksprodukter. Här föreligger en strukturell protektionism som knappast kommer att lättas av förbättrade anpassningsmekanismer i betalningssystemet. Det förefaller rimligt att tro att i-länderna inte kommer att förbättra u-ländernas tillträde till färdigvarumarknaden under planeringsperioden. Samtidigt som tillväxten i färdigvaruexporten från u-länder sålunda snarare avtar än ökar, kommer sannolikt de handelspolitiska spänningarna mellan de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna att tillta. U-länderna kan väntas försöka att vidta flera protektionistiska motåtgärder av det slag som den nya ekonomiska världsordningen” ger prov på. De viktigaste konsekvenserna av dessa planeringspolitiska tendenser för handelns utveckling 1975-1980 torde bli att: (l) handeln mellan industriländerna fortsätter att växa några procentenheter snabbare än världshandeln i genomsnitt. De utvecklade industriländerna ökar därför sin andel av världshandeln. (2) handeln mellan de utvecklade plan- och marknadsekonomierna ökar snabbare än världshandeln. (3) de underutvecklade marknadsekonomiernas andel av världshandeln fortsätter att falla efter avbrottet till följd av oljeprishöjningen om man inte snabbt uppnår avgörande framsteg i de pågående underhandlingarna mellan i- och u-länder om handels- och biståndspolitiken.

Ekonomisk-politiska följder av oljeprishöjningen De väsentligt ändrade relativa priserna och den kraftiga omfördelningen av inkomsterna i världsekonomin som oljeprishöjningen medfört har skapat ett behov av en mycket omfattande anpassning i flertalet länders ekonomiska struktur. Osäkerheten om hur handels- och betalningsströmmar utvecklas under planeringsperioden är därför särskilt stor. Omfattningen av den behövliga anpassningen och osäkerheten huruvida viktiga länder kommer att vidta de nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärderna gör kvantitativa prognoser alltför osäkra. Allmänt sett kan dock följande synpunkter anföras. En ofrånkomlig konsekvens av oförändrat höga relativpriser på olja är att de oljeimporterande länderna får ett underskott i bytesbalansen vid fullt kapacitetsutnyttjande under de närmaste 5 â 10 åren. Främst gäller detta de mindre OECD-länderna och de icke oljeproducerande

42 Den internationella ekonomiska bakgrunden

u-länderna. Dessa länder måste därför låna för att betala oljeräkningen under en avsevärd period. Hur snart de kan betala oljan kontant samt börja amortera en viss del av den tidigare skuldsättningen beror på de oljeproducerande ländernas absorptionsförmåga och de oljeimporterande ekonomiernas omställningsförmåga. Bytesbalansunderskotten utgör inte ett kortsiktigt stabiliseringspolitiskt problem, som kan lösas med traditionella medel för externbalans, utan ett långsiktigt skuldbördeproblem. För att detta skall lösas tillfredsställande krävs dels att de oljeimporterande länderna besitter tillräcklig kreditvärdighet för att kunna låna på den internationella kapitalmarknaden på rimliga villkor, dels att de kan omställa sin produktionskapacitet så att exporten ökar efterhand för att betala den ökade oljeräkningen kontant samt återbetala tidigare skuldsättningl Kreditvärdigheten är avhängig av bl. a. omställningsförmågan och besitts i varierande utsträckning av olika ländergrupper. Avgörande för utvecklingen av världshandeln blir därför om de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna utan olja genom upplåning på den internationella kapitalmarknaden lyckas upprätthålla sin kapacitetsutnyttjandegrad vid de högre oljepriserna samt vidare om de utformar sin ekonomiska politik i syfte att omställa produktionskapaciteten för att på längre sikt lösa skuldbördeproblemet. Misslyckas de oljeimporterande länderna i dessa avseenden blir resultaten en lägre kapacitetsutnyttjandegrad och högre arbetslöshet i marknadsekonomierna och en därav följande sänkning i världshandelns tillväxt och en ökad konkurrens på den internationella marknaden. OECD:s beräkningar visar att OPEC-länderna får jämvikt i bytesbalansen omkring 1985 vid ett oförändrat realpris på olja. OECDländerna väntas uppnå jämvikt i bytesbalansen något tidigare än OPEC-länderna, eftersom de har ett överskott gentemot de oljefattiga u-länderna. Detta förutsätter emellertid att de underutvecklade ländernas traditionella handelsmönster kan upprätthållas, trots oljeprishöjningen, genom lämplig finansiering av deras oljeunderskott. OECD-sekretariatets kalkyler har under 1975 kompletterats med andra som visar ett något snabbare återställande av bytesbalansjämvikt för OPEC-länderna och följaktligen ett mycket mindre upplåningsbehov för OECD-länderna och de oljefattiga u-länderna. Minst tre faktorer förklarar detta för OECD gynnsamma resultat. OPEC-ländernas ekonomier har hittills visat större absorptionsförmåga än tidigare räknades med. Samtidigt har OECD-ländernas efterfrågan på importerad olja legat ungefär konstant volymmässigt på grund av recessionen 1974 och 1975 istället för att växa ens med det av OECD antagna blygsamma talet. Som en följd av denna stagnerande tillväxt har Morgan Guaranty Trusts och First National City Banks kalkyler antagit att 1 Det bör här påpekas att växande avsättningsproblem för OPEC:s olja skall resultera i att oljepriset en fortgående inflation hjälper de oljeimporte- faller realt med 50 procent fram till 1980. Dessa tre faktorer beräknas rande länderna att amor- samverka till att omvandla OPEC-ländernas överskott till ett underskott tera ner den utestående redan före 1980. skulden genom att läneräntan är lägre än intla- Flera faktorer gör det emellertid rimligt att tro att bytesbalansjämvikt tionstukten. för OECD-länderna sannolikt kommer efter än att uppnås 1980 snarare

Den internationella ekonomiska bakgrunden 43

före. För det första kommer den väntade högkonjunkturen 1977/1978 att åter öka oljeimporten från OPEC-länderna. För det andra bör den väntade konjunkturuppgången i OECD-området mildra de Överskottsproblem som kännetecknar OPEC-ländernas oljeproduktion. Detta bör hjälpa till att bibehålla ett oförändrat realpris på olja. För det tredje synes det föreligga betydande problem för de oljefattiga u-länderna att erhålla tillräckliga lån eller transfereringar för att kompensera de högre oljepriserna. Dessa länder kommer i det fall finansieringsproblemen inte löses att tvingas skära ner sitt underskott i bytesbalansen dels gentemot OPEC men framför allt gentemot OECD-länderna. Handelsströmmarna gentemot dessa senare länder är ju betydligt känsligare för traditionella utgiftsomfördelande och utgiftsreducerande medel. Tillsammanstagna tyder dessa faktorer på att OECD-området inte uppnår externbalans förrän några år in på l980-talet. Om OPEC- och OECDJänderna inte inser omfattningen av de skuldbördeproblem som de själva och de oljefattiga u-länderna står inför kan de vara obenägna att acceptera den nödvändiga upplåning och att vidta de nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärderna för att lösa skuldbördeproblemet. l stället kan då varje enskilt land komma att genom importhindrande och exportstimulerande åtgärder söka minska sitt bytesbalansunderskott. Effekten härav blir emellertid endast att det samlade underskottet gentemot OPEC omfördelas mellan de oljeimporterande länderna och minskas endast genom en sänkning av deras kapacitetsutnyttjande. Det förefaller för närvarande troligt att flertalet oljeimporterande länder kommer att söka förbättra sin externa balans genom att hålla ett genomsnittligt relativt lågt kapacitetsutnyttjande i sina ekonomier under resten av l970-talet. Transfereringar och långivningen (genom t. ex. lMFzs oljefacilitet) till de oljefattiga u-länderna är klart otillräckliga* De större OECD-länderna är alltjämt obenägna att enas om en samordnad expansionspolitik trots den nyinrättade solidaritetsfonden. Varje land avvaktar en utgiftsstimulans utifrån. Realpriset på oljan ligger fast efter den 10-procentiga oljeprishöjningen i oktober 1975 och dollarns ökade värde. Prognosen tyder därför på att främst de större oljeimporterande länderna kommer att söka förbättra sin externa balans genom att hålla en genomsnittligt låg kapacitetsutnyttjandegrad i sina ekonomier under resten av l970-talet. Detta kommer att något dämpa världshandelns volymtillväxt och öka konkurrensen på världsmarknaden. En numerisk precisering, som givetvis är betingad av de antaganden som gjorts om den 1 Vid utgången av är allmänna ekonomiska aktiviteten, pekar mot en handelstillväxt i storleks- 1975 kan endast cirka ordningen 6-8 procent per år. Detta innebär en återgång till de tillväxttal hälften av de oljeimporterande u-ländernas betalsom förelåg i början av 1960-talet. ningsbalansunderskott Vad gäller handelsutvecklingen för olika varugrupper kan följande finansieras genom lån och

tendenser göra sig gällande? gåvor från internationella

organ samt enskilda länder. Livsmedel 2 En mer noggrann behandling av varugrupper- Bedömningar av långsiktiga produktions- och efterfrågetrender inom nas utveckling återfinns FAO synes leda till slutsatsen att omfattande strukturförändringar i i kap. 2.

44 Den internationella ekonomiska bakgrunden

världshandeln i livsmedel är att förvänta redan under planeringsperioden. U-ländernas överskott i livsmedel gentemot de utvecklade länderna bedöms bli förbytt i ett betydande underskott år 1980, framför allt till följd av ökad spannmålsimport. Storbritanniens anslutning till EG höjer den genomsnittliga skyddsnivån och Ökar självförsörjningen i Västeuropa. Transocean livsmedelsexport omställs från Väst- till Östeuropa genom att Sovjetunionen söker stabilisera och öka sin animaliekonsumtion genom import av spannmål. Priserna på livsmedel bedöms vid 1975 års slut bli oförändrade realt under planeringsperioden. Härigenom skulle den höga protektionsnivå som kännetecknat Västeuropa under 1960-talet komma att återställas. Införs inte produktionskontroll ijordbrukssektorn uppstår överskottsproduktion i Västeuropa. Samtidigt kan de underutvecklade länderna finna svårigheter att finansiera det växande importbehovet av livsmedel av bristande inhemsk köpkraft eller utländsk valuta. Uteblir på grund ökat bistånd t. ex. i form av livsmedelsbistånd kan u-ländernas stora importöverskott för livsmedel endast materialiseras genom omfattande anpassningar på andra marknader - främst genom minskade importöverskott för färdigvaror. Avvecklingen av det amerikanska lagersystemet och livsmedelsbiståndet, Sovjetunionens ökade inköp på världsmarknaden, eventuell framväxt av överskottsproduktion i Västeuropa och u-ländernas ökade behov av livsmedelsbistånd gör internationella beslut om livsmedelsbistånd och lagersystem nödvändiga för att undvika fortsatt prisinstabilitet och ökad världssvält fram till 1980.

Råvaror Utvecklingen av råvaruhandeln bestäms dels av produktionstillväxten i de utvecklade marknadsekonomierna som svarar för cirka 80 procent av världsimporten, dels av produktionskapacitetens tillväxt i såväl de utvecklade som i de underutvecklade marknadsekonomierna som svarar för 60 respektive 30 procent av världsexporten. Råvaruhandeln har växt långsammare än någon annan varugrupp under 1960-talet (4,5 procent årligen). En återgång till ett högre kapacitetsutnyttjande i industriländerna under planeringsperioden bör stärka framför allt handeln i mineraler. De stora lager av mineraler som ackumulerats under lågkonjunkturen 1974/1975 torde dock verka prisdämpande under planeringsperioden. Flertalet andra råvaror än mineraler utgör en stagnerande grupp på grund av konkurrensen från syntetprodukter och låg inkomstelasticitet - t. ex. gummi, hudar, skinn och textilier. Markanta undantag är skogsprodukter och gödningsämnen. Utsikterna att råvarupriserna förbättras genom OPEC-liknande producentkarteller eller avtal med konsumentländerna är mycket begränsade på grund av konkurrens från syntetmaterial eller pä grund av omfattande

produktion i utvecklade länder. De gynnsammaste omständigheterna

föreligger för fosfat, bauxit och tropiskt timmer. Oljeprishöjningen har ökat prismarginalen till syntetiska substitut främst för rågummi men inte

Den internationella ekonomiska bakgrunden 45

nämnvärt för fibrer. Det är inte troligt att internationella prisstabiliserande avtal genomförs eller börjar verka under planeringsperioden trots de förhandlingar som pågår inom olika internationella organ. Mera troligt är att enstaka producentkarteller inrättas i syfte att höja råvarans pris över marknadsjämviktsnivån. Med ovan angivna undantag är förutsättningarna små för att detta skall lyckas varför resultatet främst blir ökad prisstabilitet. Sannolikheten för denna utgång ökar om liberalisering av handeln i livsmedel och/eller färdigvaror uteblir, samtidigt som den reala biståndsvolymen från OPEC/OECD fortsätter att falla.

Fárdigvaror Vid oförändrat realt oljepris uppstår ett kraftigt ökat överskott för u-länderna på bränslebalansen. (Cirka 40»5O miljarder dollar i 1974 års värde.) Detta överskott reduceras till knappt hälften genom u-ländernas omslag från över- till underskott i livsmedelshandeln, förutsatt att tillräckliga transfereringar till de oljefattiga u-länderna kommer till stånd antingen direkt från OPEC-länderna eller genom förmedling av OECDländerna. Huvuddelen av återstoden kommer att omvandlas till efterfrågan på tjänster eller på färdigvaror från u-ländernas sida under planeringsperioden. Hur ökningen i de utvecklade ländernas varuexport fördelas mellan de oljerika och de oljefattiga u-länderna beror bl. a. på transfereringar dem emellan. Anpassningen skulle medföra att värdet av världshandelni färdigvaror ökar årligen 2 procentenheter snabbare än den trendutveckling som annars beräknas råda under planeringsperioden. Huvuddelen av denna tillväxtökning för exporten av färdigvaror kommer emellertid att koncentreras på exporten till u-länderna vars import då växer med cirka 13 procent årligen om jämvikt skall uppnås under planeringsperioden. Ju mindre transfereringar och lån som kommer de ol/efattiga u-länderna till del, desto större andel av ökningen i färdigvaruexporten måste koncentreras på de oljerika u-länderna med kraftiga procentuella årliga ökningar till följd. Därav följer också att de oljefattiga u-länderna samtidigt måste minska sin kapitalvaruimport från de utvecklade marknadsekonomierna och söka öka sin export av enklare färdigvaror såväl dit som till de oljerika länderna. Anpassningen kommer då att mer ta formen av en omfördelning av existerande handelsströmmar snarare än genom en expansion av världshandeln. Detta kommer i så fall att bryta med de utvecklingstrender som dominerat 1960-talet och 1970-talets början. Tillväxten i intrahandeln mellan de utvecklade marknadsekonomierna kommer att dämpas, från att tidigare varit det mest dynamiska elementet i världshandeln, då viktiga länder bedöms komma att hålla ett lågt kapacitetsutnyttjande under resten av 1970-talet. Intrahandeln mellan de underutvecklade marknadsekonomierna förutses å andra sidan få en kraftigt ökad tillväxt från att tidigare ha varit en långsamt växande handelspost. Den snabbast växande posten i vårldshandeln blir exporten från de utvecklade till de oljerika länderna som

marknadsekonomierna samtidigt

46 Den internationella ekonomiska bakgrunden

de oljefattiga länderna kan väntas öka sin konkurrens med de utvecklade länderna dels på dessas hemmamarknader, dels på tredje lands marknad. Slutresultatet kan väntas bli en ökad konkurrens på den kvantitativt viktigaste delen av världsmarknaden för färdigvaror och ökade handelspolitiska spänningar mellan de utvecklade och underutvecklade marknadsekonomierna.

1.2.4 Prisutvecklingen l avsnitt 1.1.3 konstaterades att inflationstrenden i OECD-länderna stigit under 1960- och 1970-talen. Den främsta förklaringen till denna utveckling synes vara det allt högre kapacitetsutnyttjandet i OECD-länderna (se diagram 1:1). De tre senaste årens historiskt sett mycket höga inflationstakt återspeglar en samtidig inverkan av ett flertal speciella faktorer. Den ovanligt synkroniserade konjunkturuppgången inom OECD-länderna 1972-1973 medförde en kraftig efterfrågepress på färdigvarupriserna. Under efterfrågeuppgången steg även priserna på råvaror mycket snabbt främst som följd av ett oelastiskt utbud för denna varugrupp. Livsmedelspriserna ökade efter det att missväxt i ett antal länder minskat produktionen och dragit ner lagren. Dessa faktorer satte igång en pris- och lönespiral som fick ytterligare en stark impuls genom oljeprishöjningen 1973-1974. Genom de senaste två årens ökande differens mellan faktisk och potentiell produktion har prisstegringarna för fárdigvarugruppen avtagit kraftigt och t. 0. m. vänts till ett prisfall för vissa råvaror. Den allmänna prisstegringstakten i OECD-länderna mätt med BNP-deflatorn eller konsumentprisindex har emellertid inte avtagit i samma mån bl a till följd av kompensationsmekanismer i lönebildningen samt fördröjda prisspridningseffekter i producent- och konsumentleden. Dessa eftersläpningsfenomen kan i samband med förväntningar om en fortsatt hög inflation hålla uppe prisstegringstakten i konsumentledet flera år innan dämpade internationella prisstegringar fullt slår igenom på ländernas inhemska konsumentprisindex. Ett lågt efterfrågetryck mästei dylika fall bibehållas under tämligen lång tid innan man kan bryta

inflationsspiralen och erhålla en markant sänkning av inflationstaktenl

En slutsats man kan dra av den tidigare inflationsperioden är att när konjunktursvängningarna i de större OECD-länderna ligger i fas med varandra så kommer verkningarna på inflationstakten att bli starkare. Om emellertid konjunkturrörelserna kommer något i otakt kan efterfrågeöverskotten inom länderna omfördelas och utjämnas via utrikeshandeln så att de inflationsdrivande krafterna inte blir så starka. Till följd av den fortgående internationaliseringsprocessen på marknader för varor, tjänster och produktionsfaktorer har världsekonomin integrerats alltmer med resultatet att konjunktursvängningarna blivit alltmer synkroniserade. En motverkande faktor till denna utveckling utgör emellertid införandet av ett friare växelkurssystem som kan leda till en större i konjunkturutvecklingen än vad som hittills varit fallit under spridning med fasta växelkurser. 1 Detta problem behandperioden las utförligt i kap. 4. lnflationstrenden inom OECD-länderna har under l960-talet lett till

Den internationella ekonomiska bakgrunden 47

Tabell 1:6 Världsexportprisindex uppdelat på varugrupper Genomsnittlig procentuell årlig ökning (dollar)

18,1 Källa: Monthly Bulletin of Statistics, FN, olika årgångar.

en prishöjning på färdigvaror. Som framgår av tabell 1:6 har priserna på livsmedel, bränslen samt övriga råvaror under samma period stigit långsammare än färdigvarugruppens. Resultaten av detta har blivit att för bytesförhållandet livsmedel, bränslen och övriga råvaror under 1960-talet har försämrats relativt färdigvaror. Låga inkomstelasticiteter, konkurrens från syntetprodukter samt protektionism inom de utvecklade länderna är några av skälen till denna utveckling. För 1970-talets första år gäller emellertid att samma bytesförhållande förbättrats. Bytesförhållandets utveckling under konjunkturcykeln även uppvisar O ett återkommande mönster. Råvarupriserna stiger snabbare än färdigva-

rorna llivgâidrâflaáfánârâåssgät

när lågkonjunkturen vänder samt under konjunkturuppgångenl

övriga råvaror.

1963 = 100 A bytesförhå lla ndet (färd igvaror/ råvaror)

1.1-

1,0-

0,9-

0,7-

0,6-

0,5%

| l l l l r r r r l å 1965! 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 Källor: Färdigvaror (SlTC 5-8) Monthly Bulletin of Statistics, olika årgångar samt OECD, Economic Outlook, December 1975. Råvaror (SlTC 0-4) Intereconomics, Hamburg, olika årgångar. Diagram 1:7 Bytesförlzâllarzdet mellan färdigt/gror och råvaror 1965 » 19 75.

Den internationella ekonomiska 48 bakgrunden

Tabell 1:7 Världsexportprisindex uppdelat pä varugrupper deflaterade med BNPdeflatorn Genomsnittlig procentuell ökning Livsmedel Bränslen Övriga råvaror Färdigvaror Totalt SITC 0,1 SlTC 3 SlTC 2,4 SITC 5-8

1960-1970 -1,6 -2,5 -3,4 -1,5 -2,1 1970-1974 12,0 40,6 10,6 2,4 8,2

När efterfrågan mattas av faller råvarupriserna medan färdigvarugruppens priser i stället uppvisar en långsammare ökningstakt. Råvaruproducenternas bytesförhållande förbättras därvid under en kortare fas i början av men försämras vanligtvis därefter. Vad nettokonjunkturuppgången, effekten blir på bytesförhållandet under en hel konjunkturcykel avgörs av de olika förändringarnas relativa styrka (se diagram 1:7). Konjunkturuppgången 1972-1973 och nedgången 1974-1975 följer även detta mönster fastän det kvantitativa utslaget under dessa år var ovanligt stort, sannolikt beroende på de historiska engångsföreteelser på råvaruområdet som tidigare omtalats. En prognos över den internationella prisutvecklingen fram till år 1980 är utomordentligt svår att göra. Denna bestäms i stor utsträckning av hur den faktiska produktionsutvecklingen i de större OECD-länderna utvecklas relativt den potentiella. l tidigare avsnitt angavs flera skäl att förvänta en något lägre kapacitetsutnyttjandegrad under planeringsperioden. Det främsta skälet är den betydande politiska beslutsamheten att nedbringa prisstegringarna samt att förbättra betalningsbalansen som nu och ett antal år framöver kan väntas göra sig gällande i ett flertal länder. I det fall denna bild av den framtida ekonomiska utvecklingen förverkligas får detta konsekvenser för prisutvecklingen under planeringsperioden. Om man deflaterar prisutvecklingen för de olika varugrupperna i tabell 1:6 med BNP-deflatorns tillväxttakt inom OECD-länderna under motsvarande perioder (3,3 respektive 9,9 procent) erhålles den reala prisutvecklingen. Som framgår av tabell 1:7 har samtliga varugruppers reala pris, dvs. efter justering för den allmänna inflationen, stigit under perioden 1970-1974, främst till följd av den kraftiga konjunkturuppgången 1972-1973. Trenden för 1960-talet har, som visas i tabell 1:7, varit fallande. Vid mer normalt kapacitetsutnyttjande i råvaruindustrierna är utbudet okänsligt för prisförändringar beroende på att på några års sikt mycket det av tekniska skäl tar lång tid att utöka produktionskapaciteten. En slår därför igenom kraftigt på priserna i de fall inte efterfrågehöjning en tillräcklig buffert mellan efterfrågan och befintliga lager kan utgöra Prisförändringar på industriella råvaror bestäms därför produktion. främst nivå iOECD-länderna. Kombinationen av industriproduktionens av en samtidig konjunkturuppgång och små lager i utgångsläget skapade de starka prishöjningar på råvaror som vi upplevde 1973-1974. Under år 1975 har det inträffat kraftiga prisfall till följd av konjunkturnedgången i OECD-länderna (se diagram 1 15). För resterande delen av l970-talet är prisutvecklingen på övriga

Den internationella ekonomiska 49 bakgrunden

råvaror mycket svårbedömbanl Nuläget kännetecknas av betydande kapacitetsöverskott i råvaruproduktionen. Lagerhållningen är hög i såväl konsument- som producentländema. Då man av flera skäl har anledning att förvänta en lugnare konjunkturuppgång än den som gav upphov till råvaruboomen 1973-1974 pekar dessa faktorer på en återgång till samma reala prisutveckling som rått under 1960-talet. Mot detta talar emellertid det förhållandet att stigande råvarupriser tidigare (t. ex. efter Korea-boomen) utlöst starka krafter på utbudssidan i form av ökade investeringar, sökande efter nya fyndigheter, bättre utnyttjande av gamla fyndigheter etc. 1 nuläget tycks emellertid inte investeringsaktiviteterna vara av samma omfattning som efter Korea-boomen. Det främsta skälet till detta förhållande är de kraftigt höjda energi- och kapitalkostnaderna som vid nuvarande råvarupriser och efterfrågan gjort flertalet ny- och ersättningsinvesteringar olönsamma. Miljökrav samt politisk oro i vissa producentländer har även begränsat utvidgningar av produktionskapaciteten. Detta förhållande kan för de förestående åren komma att utgöra en prishöjande faktor på råvaruområdet. För närvarande pågår även i olika sammanhang diskussioner mellan konsumenter och producenteri syfte att stabilisera råvarumarknaderna. Huvudelementen i en sådan politik skulle utgöras av långtidskontrakt mellan producenter och konsumenter samt upprättande av buffertlager för att stabilisera både prisutvecklingen på råvarumarknaden och/eller u-ländernas exportintäkter från råvaror. Dessa åtgärder syftar sålunda till att utjämna de konjunkturbetingade prisfluktuationerna men kan knappast komma att ändra den framtida trendmässiga prisrelationen mellan råvaror och färdigvaror. Råvaruproducenterna har iolika former krävt att priserna på deras produkter skall knytas till priserna på i-ländernas exportvaror. 1 Gruppen övriga rå- Meningarna om detta är emellertid starkt delade och man har svårt att se varor i tabell 1:7 inatt det förhandlingsarbete som nu pågår i olika internationella organ skall nehåller främst mineraler. leda till några resultat under de närmaste åren. Mot bakgrund av dessa i vissa fall motverkande faktorer har olika 2 För att beräkna den bedömare ansett det troligt att den reala prisutvecklingen för övriga reala prisutvecklingen på råvaror kan komma att förbättras under resten av 1970-talet i förhållande övriga råvaror har den nominella prisutvecklingen till den trendutveckling som gjort sig gällande under 1960-talet? På basis detlaterats med den förav dessa källor har i denna för råvaror för bilaga prisutvecklingen väntade utvecklingen på perioden 1975-1980, i konstant penningvärde, till cirka 0,5 BNP-deflatorn inom OECDuppskattats länderna. procent per år.3 Denna bedömning innebär en klart lägre real prisstegringstakt än den som rått 1970-1974 men högre än den som gällde 3 Källor: B. Varon and K. under 1960-talet (jfr tabell 1:7). Takeguchi, Developing En explicit Countries and non-fuel förutsättning har gjorts om ol/eprisnivån och därmed om Minerals, Foreign Affairs, priset på bränsle, som i bilagans kalkyler förutsätts komma att utveckla vol. 52, April 1974 samt sig på samma sätt som prisutvecklingen på färdigvaror. World Bank, Price fore- För prisutvecklingen på livsmedel tendenser. casts for primary comföreligger motstridiga modities, July 1975, Flera faktorer tyder på att den kraftiga livsmedelsprisstegringen under Report no. 814. Faktiska åren 1972-1975 i stor utsträckning förklaras av en sällsam kombination BNP inom OECD-områav naturbetingade skördekatastrofer och av högkonjunkturen det antas i dessa kalkyler betingad växa med 4-5 procent per år allmän råvaruknapphet. Skördebortfallet tömde de spannmålslager som under perioden 1975främst USA hållit som en del av den amerikanska 1980. jordbrukspolitiken.

50 Den internationella ekonomiska bakgrunden

Utan lager lämnade varje svängning i produktionen relativt till efterfrågan kraftiga utslag i livsmedelspriserna på grund av den relativt oelastiska efterfrågan. Tillgängliga beräkningar av underliggande efterfråge- och utbudsutveckling för livsmedel i olika delar av världen bedömer att dvs. efter det att hänsyn tagits till den allmänna relativpriset på livsmedel, inflationstakten, kommer att sjunka någon procent per år under en

kommande tioårsperiodÅ

Eftersom lagren praktiskt taget är tömda efter de exceptionella förhållandena under de senaste åren krävs emellertid att de internationella lager- och biståndssystemen utvidgas under de närmaste åren så att inte framtida missväxter pressar upp priserna på livsmedel. Förenta staternas beslut i samband med en omläggning av jordbrukspolitiken att inte hålla lager för världen i övrigt nödvändiggör internationella avtal om lagerhållning. Vid livsmedelskonferensen i Rom år 1974 uppnåddes inte fullständig internationell enighet om fördelningen av kostnaderna för livsmedelseller livsmedelsbiståndet. De beslut som så småningom fattas om lagren omfattningen av livsmedelslager och livsmedelsbistånd kan få en viss inverkan tills dess att tillräckliga lager byggts upp. Mot denna prishöjande att realpriset på livsmedel blir oförändbakgrund görs här bedömningen rat under resten av l970-talet. Det. nominella priset på livsmedel antas därmed stiga i samma takt som den allmänna prisnivån. Under föregående perioder har färdigvarupriserna på årsbasis i genomsnitt cirka 1,5 procent långsammare än den allmänna prisnivån. För stigit den kommande femårsperioden kommer emellertid färdigvaruexportens prisutveckling sannolikt att påverkas av den starka satsning på exportindustrin som kan förväntas iflertalet industriländer. Detta kan då leda till att konkurrensen på världsmarknaden kommer att hårdna, vilket borde inverka på den internationella prisstegringen för denna dämpande varugrupp. l den följande kalkylen har därför antagits att färdigvarupriserna faller cirka 2 procent per år relativt den allmänna prisnivån, här representerad av BNP-deflatorn. de tendenser för inom olika varu- Sammanvägs realprisutvecklingen som skisserats ovan med respektive varas vikt i världshandeln grupper erhålles den årliga genomsnittliga reala prisutvecklingen på världsmarknaden. antas stiga med 2 procentenheter mindre än BNP- Färdigvarupriset deflatorn oavsett dess absoluta nivå, vilket innebär en realprissänkning för med 2 procent per år. Priset på bränsle förutsätts följa fárdigvaror reala prisutveckling, vilket innebär att oljeländerna fárdigvarugruppens bedöms kunna hålla ihop kartellen. Råvarupriserna antas stiga med 0,5 1 United Nations World år i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Livsme- Food Conference, Assess- procent per ment of the World Food slutligen bedöms komma att ligga kvar på oförändrad delspriserna Situation, Rome 1974 realnivå åren 1975-1980. Som framgår av tabellen 1:8 medför dessa samt US. Departement of att som handel realt kalkyler prisnivån på de varor går i internationell Agriculture, The World Food Situation and Pro- faller med cirka 1,5 procent per år under planeringsperioden. spects to 1985 - Foreign Mot bakgrund av tidigare redovisade bedömningar av det förväntade Agricultural Economic kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna förefaller det rimligt att Report No. 98. Washington 1974. utgå ifrån att BNP-deflatorns tillväxttakt under planeringsperioden

Den internationella ekonomiska bakgrunden 51

Tabell 1:8 Den reala världsmarknadsprisutvecklingen för olika varugrupper 1975- 1980

Varugrupp Varugruppens vikt i Real prisutveckling världshandeln år 1974 (procent)

kommer att dämpas och närma sig den genomsnittliga utveckling som rådde under 1960-talet och 1970-talets tre första år (dvs. före oljekrisen), vilket innebär en tillväxt på cirka 6 procent per år. Om BNP-deflatorn stiger 6 procent per år, så leder detta till att prisnivån i den samlade internationella handeln kommer att stiga med omkring 4,5 procent per år under perioden 1975-1980. I huvudbetänkandet räknas med ett alternativ där den vägda BNP-deflatorn i OECD-länderna stiger med 5 procent per år 1975-1980. Vid samma antagande om realprisutvecklingen för de olika varugrupper som redovisas ovan leder detta till en prisutveckling i världshandeln på drygt 3 procent per år. Som framgår av tabell 1:6 innebär de beräknade talen för prisutvecklingen en snabbare prisstegring än som noterats för perioden 1960-1970 men en markant uppbromsning jämfört med utvecklingen 1970-1975. Det måste härvid understrykas att dessa slutsatser angående den framtida prisutvecklingen är av naturliga skäl behäftade med mycket stor osäkerhet och även starkt beroende av de antaganden som görs. En strategisk faktor, som dessa bedömningar av prisutvecklingen utgår från, är att kapacitetsutnyttjandet av OCED-länderna under planeringsperioden antas förbli något ”under normalt”. En grov uppfattning kan nu erhållas om utvecklingen för Sveriges import- och exportpriser under åren 1975-1980. Antas en världsinflation på 6 procent under planeringsperioden samt att Sveriges import- och exportpriser bestäms på världsmarknaden erhålles följande utveckling.

Tabell 1:9 Sveriges export- och importprisindexutveckling vid en ökning av BNPdeflatorn inom OECD-länderna med 6 procent per år Varugrupp Nominell Varugruppens vikt i den Export import prisökning svenska utrikeshandeln prisökning prisökning på Världs- 1974 (procent) (andel) (andel) marknaden Export Import 1 Vilka konsekvenser

kap. 4.

52 Den internationella ekonomiska bakgrunden

Den årliga ökningen av Sveriges export- och importpriser kan vid 6 procents internationell inflation beräknas till omkring 4,5 procent per år. Kalkylen vid handen att bytesförhållandet förbättras två tiondels ger per år. Eftersom bedömningarna innehåller betydande osäkerhet procent förefaller det naturligt att anta ett oförändrat bytesfärhållande för varor

under planeringsperioden

1 l kap. 3 behandlas den Som en konsekvens av antagandet om en lägre prisstegringstakt i svenska tjänstehandelns världshandeln bedöms i huvudbetänkandet Sveriges export- och importpris- och volymutveckling närmare. priser stiga med något mer än 3 procent per år.

2 Det internationella utbytet

av varor och tjänster: utvecklingstendenser

och handelsvillkor*

2.1 lnledning

Detta kapitel beskriver utvecklingen på världsmarknaden för varor och tjänster och de handelspolitiska alternativ som denna utveckling aktualiserar. Beskrivningen utgör en bakgrund till projektionen av den svenska ekonomiens utveckling under planeringsperioden 1975-1980. öppenhet och internationellt beroende gör att den svenska ekonomins långsiktiga utveckling i hög grad betingas av den internationella bakgrunden. De internationella transaktionernas utveckling är emellertid ovanligt vansklig att bedöma 1975. Politiska och institutionella villkor för det internationella utbytet har förändrats under decenniets första hälft och är alltjämt under omvandling. Osäkerhet råder om hur omfattande

förändringar de internationella handels- och betalningssystemen utsätts

för och vilka förskjutningar i politiska och ekonomiska styrkeförhållanden som inträffar. Effekten på handels- och betalningsströmmar är därför svår att förutse och alltför riskabel att kvantifiera. Förändringarna är av den arten att extrapoleringar av tidigare trender inte är meningsfyllda. Vidare undandrar sig lösningen av aktuella internationella ekonomiska frågor och utvecklingen av det internationella utbytet en enbart ekonomisk bedömning och förutsätter i ovanlig grad även politiska överväganden. 1975 betecknade slutet på en efterkrigstid som kännetecknades av handelsliberalisering och av friare faktorrörelser mellan de utvecklade marknadsekonomierna. Denna ländergrupp omfattade de politiskt och ekonomiskt dominerande staterna, som följaktligen alltmera integrerades. De förändringar i denna ekonomiska och politiska struktur som kulminerade under 1970-talets första hälft motiverar att framställningen inledsi avsnitt 2.2 med en översikt över de grundläggande sambanden mellan handel och produktionens lokalisering. De ekonomiska transaktionerna omfattar såväl utbyte av varor och tjänster som förflyttningar av produktionsfaktorer. I den följande framställningen ligger visserligen tyngdpunkten på varu- och tjänsteutbytet, men dessa påverkas av produktionsfaktorernas rörelser genom att kunna substitueras för eller komplettera dessa. Dessa samband repeteras i avsnitt 2.2.1. Avsnitt 1 Detta kapitel har för- 2.2.2 tar upp några för- och nackdelar av frihandel och fattats av fil. lic. Per oreglerade faktorrörelser. l flera nationalstater riskeraroytterligare inter- Magnus Wijkman.

54 Det internationella utbytet av varor och tjänster

nationalisering av ekonomin att komma i konflikt med viktiga näringsoch fördelningspolitiska mål. Avsnitt 2.2.3 behandlar de medel varmed det offentliga kan kontrollera de internationella transaktionerna. De politiska och institutionella förändringar som inträffat avser dels förbindelserna mellan länder som tillämpar olika ekonomiska system, dels förbindelserna mellan länder som uppnått olika grad av utveckling. Dessa grupperingar, som geografiskt ungefär sammanfaller med en östväst- respektive en nord-syd-uppdelning, illustreras i nedanstående schema (se diagram 2:1). Bedömningen av det internationella utbytet under det närmaste decenniet beror på utvecklingen av handelspolitiska frågeställningar som berör de ekonomiska transaktionerna mellan dessa ländergrupper och som avser olika slag av varutransaktioner. Avsnitt 2.3 behandlar därför faktorer som förväntas påverka varuhandelsutveckling fram till 1980 dels med avseende på handeln mellan olika ländergrupper dels med avseende på olika varuslag. Avsnitt 2.3.1 inleder med en översikt av varuhandelns utveckling 1960 till 1975. Framställningen i avsnitt 2.3.2 ägnas därefter åt en genomgång av handelsutvecklingen för bränslen, livsmedel, råvaror och varor från tillverkningsindustrin. Särskild uppmärksamhet ägnas därvid effekten av oljeprishöjningen på handels- och betalningssystemet. I varje avsnitt

utvecklade Utvecklade marknads- 4 = Dianekonomier ekonomier

Under- Underutvecklade 1844 ______?_:_› 848 utvecklade marknads- milj milj planekonomier ekonomier

Anm: Cirklarnas yta är proportionell mot Iändergruppernas befolkning 1972. Utvecklade marknadsekonomier: Västeuropa inkl. Jugoslavien, Nordamerika, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och Japan. Underutvecklade marknadsekonomier: Afrika exkl. Sydafrika, Latinamerika exkl. Kuba, Asien exkl. Japan, Kina, Mongoliet, Nordvietnam och Nordkorea samt Oceanien exkl. Australien och Nya Zeeland. Utveckladeplanekonomier: Östeuropa och Sovjetunionen. underutvecklade planekonomier: Kina, Mongoliet, Nordvietnam, Nordkorea och Kuba. Enligt internationellt språkbruk används begreppet utvecklingsländer för att beteckna underutvecklade länder. l detta kapitel särskiljscentralplanerade och marknadsekonomier på olika utvecklingsnivåer. FN:s officiella beteckning Diagram 2:1 Schematisk developing market economies har här genomgående översatts med underutframställning av det intervecklade marknadsekonomierü Begreppet utvecklingsmarknadsekonomier nationella utbytet mellan vore mera korrekt men något oskönt. Motsvarande språkbruk har använts för ländergmpper. de centralplanerade ekonomierna.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 55

behandlas de handelspolitiska frågor som den förväntade utvecklingen av handeln aktualiserar under planeringsperioden. Då osäkerheten om de underliggande politiska och institutionella faktorerna är stor inför planeringsperioden har inga kvantitativa prognoser gjorts. Vissa räkneexempel har emellertid gjorts som belyser den troliga utvecklingen av handelns priser och volymer fram till 1980. Förutom av de handelspolitiska villkoren för handel med olika varor, påverkas handelns flöden av länderdiskriminerande åtgärder. Avsnitt 2.3.4 illustrerar förväntade utvecklingstendenser inom handeln till följd av avspänningspolitiken och avkolonialiseringen. Dessa institutionella förändringar bör bidraga till att ekonomiska transaktioner i stigande utsträckning baseras på ekonomiska faktorer och att politiskt bestämda ekonomiska block uppluckras. Ökade transaktioner kan väntas dels mellan de utvecklade plan- och marknadsekonomierna, dels mellan underutvecklade länder i ett ekonomiskt system och länder i ett annat system. Några kvalitativa gissningar om den fortsatta utvecklingen görs och sannolikheten av att uppluckringen av de politiska blockbildningarna efterträds av ekonomiska block diskuteras. Avsnitt 2.4 behandlar det internationella tjänsteutbytet. Tjänstehandeln och de handelspolitiska villkoren därför kan väntas genomgå betydande förändringar i protektionistisk riktning under planeringsperioden. Avsnitt 2.5 ägnas åt en genomgång av några av de ekonomisk-politiska implikationerna av den förväntade globala obalansen. Härvid spelar de ekonomisk-politiska konsekvenserna på olika områden av oljeprishöjningen en central roll. Vid sidan av OECD-ländernas utgiftspolitik och därav följande kapacitetsutnyttjandegrad spelar handels- och biståndspolitiken gentemot de underutvecklade marknadsekonomierna en viktig roll. De internationella kapital- och valutamarknaderna kan följaktligen väntas påverkas. En av de mest uppmärksammade institutionella förändringarna är nyordningen av marknadsekonomiernas betalnings- och handelssystem. sammanbrottet i betalningssystemet under 1970-talets första år har följts av och skärpt krisen i det handelssystem som marknadsekonomierna tillämpat under efterkrigstiden. Härigenom har förbindelserna mellan de utvecklade marknadsekonomierna sinsemellan utsatts för påfrestningar samtidigt som förbindelserna mellan de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna uppvisat allt starkare politiska spänningar. Utvecklingen på längre sikt av handeln mellan marknadsekonomierna påverkas av utgången av GATT :s innevarande förhandlingsgång. Dessa handelspolitiska beslut kommer emellertid knappast att få nämnvärd effekt på handeln före 1980. översikten av betalningssystemets sammanbrott och konsekvenserna för handelssystemet som lämnas i detta avsnitt är därför kortfattad. Några viktiga handelspolitiska frågeställningar i marknadsekonomierna nämns. l avslutningsavsnittet 2.6 sammanfattas det geografiska och det varumässiga mönstret av under- och överskott i handeln 1980. Det ger en uppfattning om de anpassningstendenser på olika marknader som

56 Det internationella utbytet av varor och øänster

kommer att uppstå under olika ekonomisk-politiska antaganden. och

antyder en kraftig förstärkning under planeringsperioden av vissa existe-

rande obalanser i utbytet av varor och tjänster mellan framför allt OECD,

OPEC och övriga underutvecklade marknadsekonomier.

2.2 Det internationella utbytets effekter och den globala

fördelningen av produktionsfaktorer

De internationella ekonomiska transaktionerna omfattar traditionellt

handel i varor och i tjänster (bytesbalansen) och handel i värdepapper

samt äganderättsbevis (kapitalbalansen). Tillsammans med privata och

offentliga gåvobrev (transfereringsbalansen) registreras dessa transaktio-

ner i ett lands betalningsbalans.

Betalningsbalansens uppställning visar sålunda överföring av varor,

tjänster och förmögenhetsobjekt mellan länder. -

Saldot av de löpande betalningarnal bytesbalansen och transfere-

1 Man bör observera, att vissa uppställningar - ringarna w visar förändringar i landets nettoförmögenhetsställning gent-

t. ex. Riksbankens - in- emot utlandet. En ökning av nettoförmögenheten är inte i sig god eller räknat transfereringarna i En stor i utlandet t. ex. är inte negativt om landet dålig. skuldsättning bytesbalansen, varför den förvaltar de upplånade medlen så att räntor och amorteringar därpå kan senare blir synonym med En betalas? De löpande betalningarna anger endast landets internationella löpande betalningar. transferering utgör defini- solvens, dvs förmåga att leverera eller mottaga reala resurser i samband tionsmässigt inte ett byte med utländska lån. Kapitalbalansen visar vilka former en given nettoförutan något som lämnas mögenhetsförändring tagit. Vi kan där avläsa hur likvida skulder och utan krav på motprestation. l denna framställ- fordringar blivit under perioden. Kapitalbalansen anger förändringar i

ning avser därför bytesba- landets internationella likviditet. lansen de löpande betal-

ningarna exklusive privata och offentliga transfe-

2.2.1 Vinsten av handel och drivkrafterna till faktorom flyttningar

reringar. 2 Under Sveriges indu- Länder utrikeshandel av två skäl; dels för att bedriver grundläggande strialiseringsskede relativa fördelar i produktionen av vissa varor, dels för att ersätta 1870- 1914 spelade så- utnyttja lunda utländsk upplåning produktionsfaktorer som det kan vara lönsamt att låna från utlandet. en viktig roll. Utländskt Betrakta först effekterna Vilka är effekterna av internationellt utbyte? sparande svarade för i ge- 3 nomsnitt en tredjedel av i en värld som saknar handelshinder. inhemsk realkapitalbild- l klassiska bevisföringar visade Eli Heckscher och Bertil Ohlin hur

ning. i varje region bestäms utrikeshandelns varusammansättning av regionens 3 Med handelshinder ursprungliga uppsättning av produktionsfaktorer. Hur skevt naturtillavses dels naturliga hingångar, kapital och arbetskraft än fördelats i världen kommer i teorin alla der såsom transportkostnader och olika språkliga produktionsfaktorer att sysselsättas om de produktionsaktiviteter som och kulturella skillnader områden utrustade med arkräver mycken arbetskraft förläggs till rikligt mellan marknader, dels betskraft och de aktiviteter, som kräver mycket kapital förläggs till kaartificiella hinder skapade av nationalstaterna så- pitalrikligt utrustade områden osv. Därefter byter dessa områden kapitalsom olika lagstiftning, af- intensiva mot arbetsintensiva produkter så att specialisering i produkter farsvanor. valuta- och produktionen kan förenas med mångsidighet ikonsumtionen i varje region. skattesystem etc. Se Å. Landqvist & Regionerna delar de samhällsekonomiska vinsterna av denna specialise- N. Lundgren, Integra- och utsträcker handeln så länge som produkternas priser är olika i ring tion i Västeuropa, olika delar av världen. Denna teori visar vidare hur utrikeshandel leder till Stockholm 1974. Kap. 5. att produktionsfaktorer överallt i världen får samma ersättning. En ut-

Det internationella utbytet av varor och tjänster 57

jämning av varupriserna leder till en utjämning av faktorpriserna, varför inga ytterligare samhälleliga vinster finns att hämta genom att omfördela produktionsfaktorer mellan världens olika delar. Alla arbetare får samma lön för lika arbete och alla kapitaliser får samma avkastning för lika risktagande var de än bor och hur skevt de än ursprungligen fördelats i världen. Traditionell utrikeshandelsteori har emellertid också visat, att dessa resultat - kända under namnen faktorproportionsteoremet och faktorprisutjämningsteoremet - endast framkommer om vissa antaganden är uppfyllda. Detta är sällan fallet i verkligheten varför teorins tillämpning leder till betydligt mera komplicerade resultat. Sålunda förekommer handelshinder av olika slag t. ex. transportkostnader, tullar och vissa informations- och introduktionskostnader på olika marknader. Dessa kostnader vid handel driver in en kil mellan priserna för samma vara i olika delar av världen och förhindrar att de utjämnas. Då ej heller faktorpriserna utjämnas uppstår samhällsekonomiska vinster genom att produktionsfaktorerna flyttar tills deras ersättning utjämnats och inga incitament längre finns för ytterligare faktormigration. lncitamenten till faktoromflyttningar blir särskilt starka för regioner med höga transportkostnader till sina viktigaste marknader, t. ex. Australien, eller för regioner, t. ex. Israel, som efterfrågar varor med mycket höga transportkostnader, t. ex. bostäder. Faktormigration kan förekomma även sedan varupriserna utjämnats nämligen när olikheter i produktionsteknologi medför att produktionsfaktorerna får högre ersättning i en region än i en annan. Om ny kunskap om produktionsteknologi inte kan eller får spridas omedelbart på grund

av höga överföringskostnader eller patentbeläggning kan geografiska skill-

nader i faktorpriser bestå kortare eller längre tider. Produktionsfaktorer får då incitament att flytta till den region, t. ex. USA, som först uppfinner och kontrollerar den ekonomiskt överlägsna teknologin. Personer, som genom patent eller förvärvade kunskaper behärskar den nya teknologin, söker också överflytta den till andra regioner för att där dra fördel av de lägre övriga faktorersättningarna. Vidare kan förekomsten av produktionsfunktioner, som uppvisar stordriftsfördelar, ge den region ett försprång som först upptäcker och utnyttjar dem. Faktorersättningar i industrier med stordriftsfördelar blir högre och lockar fram invandring till de regioner där de kanske av en 1 Per capita-inkotnsterna utjämnas mellan regioner historisk slump lokaliserats. endast om äganderätten Dessa exempel illustrerar tre av de många faktorer, som förhindrar till kapitalet och naturfaktorprisutjämning genom varuhandel. Då utrikeshandel inte kan ersätta tillgångarna är jämnt fördelad ivärlden. Man kan faktorrörelser som mekanism att utjämna faktorpriser finns incitament - ju tänka sig att personer, för produktionsfaktorerna - inklusive teknologi och företagarförmåga som bor i en viss region, att flytta dit deras ersättning är högst samtidigt som en livlig utrikeshan- äger en oproportionerligt stor andel av den i världel förekommer. den utspridda kapitalutl exemplen ovan skulle produktionsfaktorer flytta till områden med rustningen. Per capitatransportekonomiska lägen, med rika naturtillgångar, med inkomster fördelas då gynnsamma ett teknologiskt eller med stordriftsfördelar. skevt trots faktorprisutförsprång jämning därför att värl- Handelsströmmar och faktorflöden mellan världens regioner påverkar dens kapitalister koncenvarandra och avgör tillsammans produktionens regionala lokalisering. En trerats till vissa regioner.

58 Det internationella utbytet av varor och tjänster

viktig bestämningsfaktor blir därvid kostnaden för att flytta produktionsfaktorer relativt till kostnaden för att flytta varan eller tjänsten i vilken produktionsfaktorerna ingår. Ett företags val mellan export till, direkt investering i, eller licensavtal med utlandet bestäms av kostnaderna för att förflytta varor, själv bedriva produktion i utlandet, respektive att kontrollera utländsk produktion Betalningsbalansens olika poster är sålunda beroende av varandra, varför de internationella transaktionerna inte kan analyseras fristående från varandra. Högre överföringskostnader eller restriktioner för varurörelser leder lätt till ökade kapitalrörelser eller ökad tjänstehandel och omvänt. Lägre överföringskostnader eller mindre restriktioner på produktionsfaktorernas rörelser leder till minskat behov av varuhandel. l en marknadsekonomi bestämmer faktorrörelser och utrikeshandel i ett komplicerat samspel produktionens lokalisering. Den slutliga fördelningen av produktionsfaktorerna i världen blir effektiv i den meningen att den ger den högsta möjliga produktionen av varor och tjänster för en

given uppsättning produktionsfaktorer och given produktionsteknik.:

2.2.2 Vissa negativa effekter för nationalstaten av handel och

och faktorrörelser Kombinationen frihandel och oreglerade faktorrörelser har ovan framställts som fördelaktig för världen som helhet förutsatt att privata kostnader överensstämmer eller bringas att överensstämma med samhälleliga kostnader. Denna förenklade framställning bortser emellertid från att nationalstaten eftersträvar att maximera sin egen och inte världens BNP och söker även att tillvarata icke-ekonomiska intressen. T. ex. sammanfaller nationalstatens gränser oftast med etniskt, språkligt, kulturellt och ideologiskt särpräglade grupperingar av människor. Dessa olikheter kan ge upphov till samhälleliga kostnader vid oreglerade faktorrörelser, varför nationella regleringar eller avgifter kan vara motiverade även från global välfärdssynpunkt. Vidare kan nationalstaten söka upprätthålla en ekonomiskt olönsam näringsgren av sociala eller andra skäl Nationalstaten söker sålunda att dels omfördela inkomster till - och inom - den dels undvika nationella samhällsegna befolkningsgruppen,

ekonomiska kostnader av oreglerad global faktorrörlighet.3

1 Olika slag av internationella transaktioner blir följden av företagets beslut. Om tullar och transportkostnader är låga uppstår varuexport som noteras i handelsbalansen. Om merkostnaderna för att driva ett dotterföretag i utlandet är små men transferkostnaderna för varan är stora företas en direkt investering som noteras i kapitalbalansen som ett utflöde, och avkastningen under följande år noteras i tjänstebalansen som ett inflöde av valuta. Slutligen noteras försäljning eller uthyrning av kunskap i tjänstebalansen (som en royalty eller licensavgift) om kunskapsöverföring är det lönsammaste alternativet. 7 Det är välkänt att marknadsbrister, t. ex. ofullständig konkurrens eller externa effekter, måste korrigeras genom statliga ingrepp om detta resultat skall uppnås. 3 visar hur frihandel Följande exempel och oreglerade faktorrörelser minskar nationalstatens möjligheter att påverka den inhemska fördelningen av resurser och inkomster. Frihandel kan medföra (a) att nationalstaten avstår från att omfördela inkomster till sina medborgare från

Det internationella utbytet av varor och tjänster 59

För detta syfte besitter nationalstaten medel att reglera inflödet av utländska varor och produktionsfaktorer. Genom handelspolitik, migrations- och kapitalreglering vid gränsen eller diskriminerande beviljning av arbets- och etableringstillstånd innanför gränsen kan konkurrens från utlandet regleras.

2.2.3 Medel att reglera de internationella ekonomiska transaktionerna Efterkrigstiden har utmärkts av att många hinder för varors och produktionsfaktorers rörlighet avskaffats och att det internationella utbytet tilltagit varvid de utvecklade marknadsekonomierna alltmera integrerats. De internationella betalningsproblemen vid 1970-talets början utlöste emellertid tendenser till bilateralism och protektionism i handelspolitiken och självförsörjning på i första hand råvaruområdet. Det är möjligt att efterkrigstidens liberaliseringsprocess endast tillfälligt har avstannat i marknadsekonomierna. De ökade ingreppen i och regleringarna av de internationella transaktionerna kan emellertid vara ett mera permanent inslag i mindre industristater, som finner sin nationella välfärd hotad av ytterligare produktionsspecialisering. Små länder liksom tidigare stora kan då väntas uppvisa allt större skicklighet i att använda olika medel för att påverka olika internationella transaktioner. Det kan därför vara skäl att behandla sambandet mellan mål och medel. De medel som en regering förfogar över består av olika typer av restriktioner på den internationella rörligheten av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Alternativa medel att påverka varje flöde för sig skulle kunna analyseras i tur och ordning. Detta tillvägagångssätt har fördelen att uppmärksamma den medel-uppsättning som kan användas i syfte att skydda viss varuproduktion då vissa medel, t. ex. tullar, regleras av internationella avtal. Av institutionella skäl ser regeringar ofta internationell ekonomisk politik genom detta raster. Handelsministern använder vissa medel att påverka det internationella utbytet av varor, riksbankschefen eller industriministern söker med andra medel reglera de finansiella kapitalrörelser-

övriga världen vid en nationell monopol eller monopson situation. (b) negativa näringspolitiska effekter i form av ensidig näringslivsstruktur, nedläggning av vissa näringsgrenar som betraktas som strategiska ur vissa (icke-ekonomiska) aspekter, ökad sårbarhet för internationella impulser genom hög specialiseringsgrad (c) negativa arbetsmarknadspolitiska effekter i form av en smalare uppsättning yrken och/eller industribranscher att välja mellan på arbetsmarknaden, utdöende av vissa yrkesfárdigheter och en kanske därmed förknippad arbetskultur (d) utflyttning av den inhemska arbetskraften från vissa regioner i landet som är beroende av en viss industribransch som inte längre är internationellt konkurrenskraftig, kraftig utflyttning av den inhemska arbetskraften från hela landet till följd av sämre produktionsförutsättningar för industriell aktivitet - för mindre stater kan den ekonomiska basen för den nationella kulturen ryckas undan. Oreglerade faktorrörelser kan medföra (e) inflyttning till en stat på grund av bättre förutsättningar för industriell aktivitet med spänningar mellan invandrargruppen och den lokala befolkningen om kulturell och språklig gemenskap saknas (t) förskjutning av den ekonomiska beslutanderätten till utlandet genom ett inflöde av utländska direktinvesteringar, varvid produktions- och investeringsbeslut fattas av utländska i stället för inhemska kapitalister.

60 Det internationella utbytet av varor och tjänster

na och direkta investeringarna. Arbetsministern slutligen inriktar sig på att kontrollera arbetskraftsmigrationen. Nackdelen med att på detta sätt inrikta analysen på typ av transaktion som skall regleras är att den är illa lämpad för att fånga upp den substitution mellan olika transaktioner, som hushåll och företag igångsätter då ett departement söker att påverka en viss internationell transaktion. Den tidigare översikten av sambandet mellan internationellt utbyte och faktorrörelser betonade vikten av dessa substitutionsmöjligheter. En annan möjlighet vore att disponera framställningen efter medel och, var för sig, behandla de internationella spelreglerna för användning av olika medel som en regering har till sitt förfogande för att påverka de internationella transaktionerna: tullar, kvantitativa regleringar, övriga icketariffära medel, avgifter på inhemsk konsumtion och produktion etc. Därvid bör hänsyn tas till varje medels indirekta effekter (genom att inducera substitution) på andra internationella transaktioner än den som regeringen direkt avser att träffa. Institutioner, som utformar internationella spelregler för ekonomisk politik, arbetar ofta enligt denna princip med särskilda arbetsgrupper för varje medel. Men genom inriktningen av de internationella organen som ”övervakar” de internationella transaktionerna - IMF och IBRD GATT, samt ILO - är interdependensen på var sin del av betalningsbalansen mellan dess olika poster illa bevakadÅ Substituerbarheten mellan å ena sidan olika medel och å andra sidan mellan olika internationella transaktioner åskådliggörs i diagram 2:2.

1 Betydelsen av detta inbördes sammanhang mellan de internationella transaktionerna vid utformningen av internationella regler för internationell ekonomisk politik har särskilt betonats av R. Cooper i ”The Nexes among Foreign Trade, Investment, and Balance-of-Payments Adjustment, i U.S. International Lconomic Policy in an lnterdependent World, Papers submitted to the Commission on international Trade and investment Policy and published in conjunction with the C0mmissions Report to the President, Washington, D.C., July 1971, del 3, sid. 55.

“g Kvantitativa Qi §15, g?

å §02; ä §3 °

- S: :g 2 regleringar 0- =; E. a å to ›-- * :t g o o l ?(73 s: i: B 3 å ?i * 3 “ r- 7= E3 a- 5 ?I 2%2 Ei - g -ri r-e -- Pb ›_. _.. 8 3= g s 2- 8 3 ä s s E0 o 5 o m - L: :s :J - \ i: -v :i 0 2 91 .-. \ \ og g

Varor 1 l 1 Tjänster 2 2 Finansiell t . 2 2 2 2 2 kapital Direkta 2 2 investeringar Diagram 2:2 Exempel pa Humankapital olika medel varmed olika internationella transaktio- 1 Regleras av GATT. ner kan pâverkas. 2 Regleras av IMF, OECD.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 61

En effektiv ekonomisk politik kräver att samtliga tillgängliga medel användas i rätt proportion inom ramen för de internationella spelreglerna för att uppnå den önskade effekten på samtliga internationella transaktioner. Detta förutsätter en ökad samordning inom nationalstaten av den nationella ekonomiska politiken. Dessutom blir en samordning av den ekonomiska politiken mellan nationalstater nödvändig. Den allmänna interdependensen i ekonomiska system försvårar den internationella ekonomiska politiken i en värld med decentralisering av ekonomiska beslut till nationella regeringar och till enskilda företag och hushåll. Vi har sett hur nationalstaten genom att substituera ett medel för ett annat av internationella avtal reglerat medel kan söka kringgå syftet med de internationella spelreglerna. Vi har också sett hur företag och hushåll genom att substituera en internationell transaktion för en annan har möjlighet att kringgå effekten av regeringens medelanvändning. Internationaliseringsprocessen har inneburit såväl en inskränkning genom internationella avtal av regeringens frihet att använda vissa ekonomiskpolitiska medel som en ökning av hushållens och företagens möjligheter att substituera olika internationella transaktioner för varandra. Ökade institutionella bindningar och ökad internationell faktor- och varurörlighet försvårar regeringarnas uppgift att bedriva ekonomisk politik. En grundläggande fråga är om liberaliseringen nu nått så långt att ytterligare steg mot frihandel och oreglerade faktorrörelser hotar vad allt flera regeringar uppfattar som väsentliga icke-ekonomiska intressen för nationalstaten. Dagens protektionism skulle i så fall inte vara övergående utan ett vaktslående om nationalstatens existens. Små industriländer som traditionellt varit frihandelsvänliga kan i så fall förväntas vidta ekonomisk-politiska åtgärder som neutraliserar effekterna av fortsatt handelsliberalisering. Mycket tyder på att många industristater nu befinner sig i detta läge. När nationalstatens existens står på spel, kommer de-mindre nationernas regeringar att söka bromsa den internationalisering av institutioner och av varu- och faktormarknader, som hittills präglat efterkrigstiden, och kanske även bryta ingångna globala kontrakt. Den följande framställningen av handelspolitiska frågor behandlar endast de medel, som varit särskilt viktiga för de viktigaste typerna av transaktioner för marknadsekonomierna. Framställningen koncentreras på de utvecklade marknadsekonomierna, vars handel med varandra svarar för mer än hälften av världshandeln (55 procent). Den dominerande delen (85 procent) av Sveriges export går till denna grupp. Även de underutvecklade marknadsekonomiernas särskilda handelsproblem behandlas. Den handelspolitik som i-länder tillämpar kan avgöra om u-länderna kvarstannar i en internationell marknadsekonomi eller ansluter sig till gruppen centralplanerade ekonomier. Vid det första alternativet kommer de i stigande utsträckning att uppträda som konkurrenter till etablerade industriintressen i i-länderna, dels på hemmamarknaden, dels på tredjelands marknad. Framställningen behandlar inte de aktuella problemen i öst-västhandel, fastän avspänningspolitiken kan väntas leda till att den ännu blygsamma handeln mellan de utvecklade marknadsekonomierna och planekonomier-

62 Det internationella utbytet av varor och tjänster

na fortsätter att växa snabbare än världshandeln. Ej heller behindlas problem förknippade med u-ländernas transaktioner med de centralplanerade ekonomierna.

2.3 Det internationella utbytet av varor

Världshandelns grundläggande länder- och varusammansättning bestäms av ländernas relativa fördelar i produktion och transport av olika varor till marknader med stor efterfrågan. Detta mönster påverkas emellertid av handelssnedvridningar, som kan vara riktade mot speciella varor eller mot speciella länder. Varje handelspolitiskt medel påverkar såväl Världshandelns varu- som dess ländersammansättning. Handelsåtgärder riktade mot ett visst land drabbar sålunda särskilt hårt just de varor som detta land har en komparativ fördel i att producera. Handelsåtgärder riktade mot en viss varugrupp drabbar särskilt hårt just de länder som har en relativ fördel i att producera dessa. Världshandelns utveckling påverkas följaktligen av den sammansatta effekten av primärt länderdiskriminerande åtgärder respektive av primärt varudiskriminerande åtgärder. I det följande skall emellertid effekterna av dessa olika åtgärder på utvecklingen av handelns regionala fördelning och på dess fördelning på varuslag behandlas för sig. Syftet är att mot bakgrunden av Världshandelns utveckling under de senaste 10-15 åren ge ett underlag för bedömning av hur vidtagna handelspolitiska åtgärder kan påverka dels handelns länderfördelning, dels dess varufördelning 1976-1980.

2.3.1 Översikt av utvecklingen 1 960- 1 9 75 Under 1970-talets första år bryts vissa trender i världshandelns länderoch varusammansättning som präglat efterkrigstiden. Det är därför lämpligt att behandla perioderna före och efter 1970 för sig. Liksom 1950-talet utmärktes 1960-talet av en snabb tillväxt i BNP och i världshandeln. Förbättrade internationella kontakter, fallande transportkostnader och tullaweckling är faktorer som bidragit till att värdet av varuexporten under 1960-talet växte med 9,5 procent årligen, alltså något snabbare än BNP i marknadsekonomierna (8,4 procent årligen). Eftersom priserna stigit snabbare för de varor och tjänster som ingåri BNP än för dem som går i internationell handel har exportens volymtillväxt varit ännu något snabbare än BNP-tillväxten i fasta priser. Lindernas beroende av utländska marknader för såväl avsättning som för försörjning har emellertid ökat olika för varuproduktionen och för tjänsteproduktionen. Privata och offentliga tjänster uppvisar lägre exportkvoter än varuproduktionen och har samtidigt kraftig ökat sin andel av BNP iflertalet marknadsekonomier. Detta betyder att den blygsamma öknangen av exportens andel av BNP som skett under 1960-talet är en följd av en mycket kraftigare ökning av exportandelen för enbart varuprodtktionen.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 63

Tabell 2:1 Världsexporten och världsproduktionen av olika slag 1960- 1970 Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt

Jordbruks- Mineralera Tillverk- Totalt produkter ningsindustrins produkter

a lnkl. bränslen och metaller utom järn och stål. Källa: GATT, International Trade, olika årgångar.

Den varuproducerande delen av marknadsekonomierna har sålunda utsatts för en kraftigt ökad utländsk konkurrens på såväl export som importsidan i flertalet länder. l de utvecklade marknadsekonomierna har ”internationaliseringsprocessen lett till en ökad arbetsfördelning och produktionsspecialisering såväl inom som mellan olika industrigrenar. Varusammansättningens utveckling. Flera karakteristika för 1960talets utveckling sammanfattas nedan och i tabell 2:1. 1. Varuexportens värde har vuxit mindre snabbt (med 9,3 procent årligen) än den totala exporten av varor och tjänster, och följaktligen ännu långsammare än tjänsteexporten. Eftersom priserna på tjänsterna stigit betydligt snabbare än varupriserna, har varornas volymtillväxt (7,8 procent årligen) varit snabbare än tjänsternas. 2.1 varuhandeln har tillverkningsindustrins produkter varit den volymmässigt klart snabbast växande posten (l0,0 procent årligen). Insatsvaror och halvfabrikat från jordbrukssektorn har vuxit drygt hälften så snabbt i volym som varuhandeln som helhet, medan produkterna från gruvsektorn vuxit nästa lika snabbt. 3. Jordbrukssektorns andel av exportvärdet har även sänkts genom en relativt till tillverkningsindustrin hälften så snabb prisstegring. Priset på insatsvaror och halvfabrikat från gruvsektorn har stigit en halv gång snabbare än priserna på tillverkningsindustrins produkter. Exportutvecklingen för produkter från jordbrukssektorn har följaktligen varit klart sämst beroende på en kombination av ofördelaktig pris- och volymutveckling. 4. Varuexportens volym har årligen vuxit nästan en halv gång snabbare än den totala varuproduktionens volym. Förändringen i internationaliseringsgraden har varit störst för tillverkningsindustrin och för jordbrukssektorn och minst för gruvsektorn.

De olika varuslagens utveckling hittills under 1970-talet uppvisar nya drag av vilka några sammanfattas nedan och i tabell 2:2. l. insatsvaror och halvfabrikat från jordbrukssektorn och från gruvsektorn bibehåller nu sina andelar av den totala Varuexportens värde. Den

64 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:2 Världsexporten och världsproduktionen av olika varuslag 1970- 1974 Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt

Jordbruks- Mineralera Tillverk- Totalt produkter ningsindustrins produkter

U lnkl. bränslen och metaller utom järn och stål.

Källa: GATT, International Trade, olika årgångar.

traditionellt stigande andelen för tillverkningsindustrins produkter avbryts följaktligen. 2. Denna omkastning beror främst på prisutvecklingen. Volymtillväxten har snarast avtagit för jordbruket och mineraler medan den förblivit oförändrad för tillverkningsindustrin. Priserna på jordbruksprodukter stiger däremot dubbelt så snabbt och på mineraler en halv gång så snabbt som priserna på tillverkningsindustrins produkter. 3. Ökningen av internationaliseringsgraden har avtagit jämfört med 1960talet. Exportvolymen för de olika varuslagen har alltjämt vuxit snabbare än motsvarande produktionsvolym, dock är skillnaden nu inte lika stor som under 1960-talet.

Tabell 2:3 Varuexportens fördelning på ländergrupper 1970 (Miljoner dollar fob.) Procentuell genomsnittlig ärlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes Export från Export till Totalt Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier Utvecklade marknads- 172 295 41 315 8430 222 040 ekonomier (10,9) (6,8) (l0,8) (10,0) Underutvecklade mark- 40 530 10 905 3 100 54 535

Anm: Australien, Nya Zeeland och Sydafrika inkluderas bland utvecklade marknadsekonomier. Källa: GATT, international Trade, olika årgångar.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 65

Ländersammansättningens utveckling. De geografiska handelsflödena 1970 och 1974 presenteras i tabell 2:3 och 2:4. Av dessa och diagram 2:3 framgår att de utvecklade marknadsekonomierna dominerar världshandeln och hade 1970 ett överskott dollar i handelspå 1,5 miljarder utbytet. Denna dominans ökade under 1960-talet. De utvecklade marknadsekonomiernas export består till tre fjärdedelar av tillverkningsindustrins produkter. Då denna varugrupp växer snabbt har ländergruppen ökat sin andel av världsexporten under 1960-talet (från 59 till 72 procent). Två tredjedelar av de utvecklade marknadsekonomiernas export var intern handel 1960 (se diagram 2:3). De utvecklade marknadsekonomierna utgjorde de helt dominerande köparna och säljarna på världsmarknaden och var varandras bästa kunder. Som framgår av tabell 2:3 växte denna interna handel med ll procent årligen och sålunda snabbare än världshandeln totalt. 1970 gick tre fjärdedelar av de utvecklade ekonomiernas export till varandra. Då de underutvecklade ländernas export till tre fjärdedelar består av långsamt växande primära produkter har deras andel av världsexporten fallit under 1960-talet från 21,6 till 17,5 procent. Deras intemhandel var obetydlig 1960, och genom att den varit den långsammast växande handeslsströmmen (se tabell 2:3), har internhandelns andel fallit ytterligare under 1960-talet. Samtidigt har i-ländernas betydelse som exportmarknad för u-länderna ökat. De centralplanerade ekonomiernas andel av världshandeln har varit ungefär konstant. Hittills under 1970-talet har några av 1960-talets trender i ländersammansättningen bmtits. Dessa framgår av tabell 2:4 och diagram 2:3 och sammanfattas nedan.

Tabell 2:4 Varuexportens fördelning på Iändergrupper 1974 (Miljoner dollar fob). Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1970-1974 i parentes

Export från Export till Totalt Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier

Utvecklade marknads- 398 600 110 645 28 235 537 480 ekonomier (23,3) (27,9) (35,3) (24,7) Underutvecklade mark- 174 810 46 765 8 345 229 920 nadsekonomier (44,1) (43,9) (28,l) (43,3) Centralplanerade 23 550 8 040 36 130 67 720 ekonomier (31,9) (l6,8) (16,1) (20,6) Totalt 596 960 165 450 72 710 835 120 (283) (30,8) (23,3) (283) Saldo -59 480 +64 470 -4 990

Anm: Se tabell 2:3. Källa. Se tabell 2:3.

av varor 66 Det internationella utbytet och tjänster

25% Central- Utvecklade marknads- “ 8,4% planerade 3,4% ek°°mie ekonomier

15,8% 1,0%

17,0% 1,0%

4,8% Underutvecklade 1970 marknadsekonomier

Utvecklade 2,7% _ Central- 54% planerade marknads- á ekonomier ekonomier 2,5%

13,0% 1,0%

13,7% 1,6%

O

3,5% Underutvecklade 1974 marknadsekonomier

b ,3°/ o Utvecklade 33% Central- = marknads- 4 å planerade ekonomier 2,8% ekonomier

20,8% 1 ,O%

13,1 % 1 ,3%

5,6%

Underutvecklade marknadsekonomier

Diagram 2:3 Den procen- Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens internhandel och tuella fördelningen av mot handeln mellan ländergrupperna. De varje pils bredd proportionell världsexporten av varor anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. på ländergrupper 1960, 1970 och 1974. Källa: GATT, International Trade, Geneve, olika årgångar.

Det internationella av varor utbytet och tjänster 67 Tabell 2:5 U-ländernas andelar i procent av världshandeln 1950- 1974 1950 1960 1970 197447

a Uppskattningar. Anm: Gruppen oljeexporterande länder omfattar OPEC samt några mindre ickemedlemmar. _ Källa: IBRD, Prospects for Developing Countries 1976-1980, July 8, 1975, Sld- 47-

l. De underutvecklade marknadsekonomierna har ökat sin andel av världshandeln tack vare prishöjningarna på primära produkter. 2. Internhandeln i de underutvecklade marknadsekonomierna har nu hållit jämna steg med internhandeln i de utvecklade marknadsekonomierna. 3. De underutvecklade marknadsekonomierna har ett överskott ivaruutbytet med 64,5 miljarder dollar 1974.

Oljeprishöjningarna hittills under sjuttiotalet och framför allt efter oktober 1973 och råvaruprishöjningarna under den samordnade konjunkturuppgången 1972-1973 har sålunda i ett slag återgivit de underutvecklade marknadsekonomierna de andelar i världshandeln som de hade 1955. Denna förbättring är emellertid mycket skevt fördelad. I stort sett hela ökningen är koncentrerad på de oljeexporterande länderna. Andelarna för de övriga underutvecklade marknadsekonomierna har fortsatt att falla (se tabell 2:5). På samma sätt gäller att det stora överskottet i varuutbytet i sin helhet återspeglar de oljeexporterande ländernas förbättrade bytesförhållande. Sammanfattningsvis kan sjuttiotalet sägas uppvisa nya trender i världshandelns varu- och ländersammansättning jämfört med 1960-talet. Tillverkningsindustrins produkter är inte längre den snabbast växande varugruppen, utan mineraler ochjordbruksvaror håller jämna steg; internationaliseringsprocessen avsaktar; u-ländernas andel av världshandeln ökar och tillväxtcentrum förskjuts från i-ländernas till u-ländernas internhandel. Dessa förändringar är troligen tillfälliga och övergående och kan inte sägas utgöra en ny trend. Denna motiveras i de närmasuppfattning te avsnitten där de olika behandlas varugrupperna ingående var för sig.

2.3.2 Specialiseringstendenser z världshandeln till följd av användning av varuspeczfika handelshinder

I det följande behandlas utvecklingen av handeln i olika varugrupper. Framställningen går i tur och ordning igenom bränslen, livsmedel, råvaror och produkter från För tillverkningsindustrin. varje varugrupp anges det geografiska handelsmönstrets utveckling under 1960-talet och

68 Det internationella av varor och tjänster utbytet

Därefter behandlas konsekvenserna av den en prognos för 1980 görs. väntade utvecklingen för den globala balansen i handelsutbytet och olika alternativ diskuteras. På grund av

handelspolitiska oljeprishöjningens

genomgripande konsekvenser för världshandeln inleds framställningen med varugruppen bränslen.

A. Bränslen

Bränslehandelns geografiska struktur

Världsexporten av bränslen* domineras av u-länderna (se diagram 2:4 och tabell 2:6), vilka 1970 svarade för 2/3 av världsexporten. De utvecklade marknadsekonomiernas import av bränslen från u-länderna var 1960 dubbelt så stor som deras import från andra utvecklade länder, och detta starka beroende av u-länderna har ökat något under 1960-talet. En tredjedel av u-ländernas bränsleexport gick till andra u-länder 1960 men denna andel föll till en femtedel under 1960-talet. Planekonomierna har varit självförsörjande i bränslen. De utvecklade marknadsekonomierna hade 1970 ett underskott på 14,7 miljarder dollar varav 13,5 utgjorde ett överskott för de underutvecklade marknadsekonomierna. Värdet av bränsleexporten från marknadsekonomierna har växt med cirka 8 procent årligen under perioden 1950-1970. Bränslen är den enda som trots fallande priser hållit samma tillväxttakt som primärprodukt den totala exporten från marknadsekonomierna fram till 1970-talets råvaru- och livsmedelsprisstegring. Sedan 1970 har de oljeproducerande länderna lyckats att dels öka värdlandets andel av oljeintäkterna vid givet oljepris, dels höja världs-

Tabell 2:6 Fördelning av världshandeln i bränslen 1970 (Miljoner dollar fob.) Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes

Export från Export till Totalt

Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier

Utvecklade marknads- 6 890 650 90 7 630 ekonomier (10,0) (1,8) (31,1) (9,0) Underutvecklade mark- 14 3-10 3 730 50 18 090 nadsekonomier - (10,8) (5,3) (9,4) 1 Med bränslen avses SITC sektion 3 - dvs. av- Centralplanerade l 180 190 l 600 2 970 ekonomier (8,8) (7,4) (4,0) (5,8) delningarna 321 stenkol, bmnkol, torv samt koks Totalt 22 380 4 570 l 740 28 690 och briketter härav; 331 (10.4) (4,7) (4,8) (8,9) mineralolja, rå och delvis Saldo -14 750 +13 520 +l 230 renad; 332 mineraloljeprodukter; 341 petroleumgaser, kolgas etc; Anm: Se tabell 2:3. 351 elektrisk ström. Källa: Se tabell 2:3.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 69

Utvecklade 53.04% Central- = marknads- planerade 8 8% ekonomier 4.196 ekonomier

42,0%

1 0,8% 4,4%

18,2%

Underutvecklade 1970 marknadsekonomier

03% 5,6% Utvecklade = Centralmarknads- . planerade 24,0%

O

ekonomier 4:195 ekonomier

49.9% 0,2%

2,3% 0,7%

13,0%

Underutvecklade marknadsekonomier 1974

Utvecklade 0,1% Central- _ * marknads- planerade 13 8% ekonomier ekonomier 37%

1,0% 62,5%

Underutvecklade marknadsekonomier

1 marknads- Uppgift saknas för export från underutvecklade ekonomier till centralplanerade ekonomier för 1960.

Anm: mot ländergruppens internhandel och Varje cirkels yta är proportionell varje pils bredd proportionell Diagram 2:4 Den procenmot handeln mellan ländergrupperna. De tuella fördelningen av anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. världsexpørten av bränslen Källa: GATT, International Trade, Geneve, olika årgångar. pa ländergrupper 1960, Bränslen omfattar SlTC sektion 3. Uppgifter för 1974 ofullständiga. 1970 och 1974.

70 Det internationella utbytet av varor och tjänster

marknadspriset. Oljepriset har stigit successivt under sjuttiotalet för att sedan fyrdubblas under ett och ett halvt år efter kriget i Mellanöstern 1973 (se diagram 2:6, sid. 84). U-ländernas andel ökade härigenom kraftigt (se diagram 2:4). OPEC-ländernas oljeexport uppgick till cirka 23 miljarder dollar 1973 och till cirka 87 miljarder dollar 1974 för en något mindre kvantitet olja. Inkomstöverföringen till följd av prishöjningen kan uppskattas till cirka 64 miljarder dollar. Cirka 13 miljarder dollar härav kom från oljefattiga u-länder och 51 miljarder från utvecklade marknadsekonomier förutsatt

att dessa två grupper drabbades lika av prishöjningemz Denna transfere-

ring utgjorde mellan 2 och 3 procent av de oljeimporterande ländernas inkomster och fördubblade OPEC-ländernas inkomster under ett är. De betydande inkomstomfördelningar och produktionsomställningar som blir följden av oljeprishöjningen påverkar handelsutvecklingen genom att etablera nya efterfråge- och produktionsmönster. Därtill kommer att prishöjningens plötslighet orsakar stabiliseringspolitiska problem i de oljeimporterande länderna. Anpassningen till ett nytt långsiktigt jämviktsläge blir tidskrävande, och ett misslyckande att under tiden lösa de stabiliseringspolitiska problem som uppstår kan leda till långvarig överkapacitet i de oljeimporterande länderna. Helt avgörande därför för utvecklingen under planeringsperioden av handeln i såväl bränslen som i andra varugrupper är oljeprisets höjd och de oljeimporterande ländernas stabiliseringspolitiska åtgärder. Dessa faktorer diskuteras nedan och i avsnitt 2.5.1.

Oljeprisutvecklingen OECD-sekretariatet har antagit att OPEC-ländernas export av olja, som dominerar marknadsekonomiernas export av bränslen, kommer att växa med 1 â 1,5 procent per år fram till 1980 vid ett oförändrat realpris på samtidigt som OECD-ländernas oljeimport växer med 0 å 1,5 olja Detta innebär att icke-oljeproducerande u-länder med få inprocent. hemska energikällor svarar för mellanskillnaden. Ett oförändrat realpris därför att leda till ett successivt fall i bränslenas andel av på olja kommer totalexporten efter den kraftiga andelsökningen 1974.3

1 Till OPEC räknas här i enlighet med OECD:s tidigare bruk dels Indonesien, Nigeria, Algeriet, lran, Irak och Venezuela, dels Saudiarabien, Libyen, Kuwait, Qatar och de förenade arabiska emiraten (U.A.E.), dvs Abu Dhabi, Dubai, Sharjah, Ajman, Ummal-Qawain, Ras al Khaimah och Fujairah. (Därefter har Ecuador och Gabon tillkommit.) Den förra gruppen med en befolkning på 260 miljoner betecknas av OECD som high absorbers” och den senare med en befolkning på endast 11 miljoner betecknas som low absorbers. Den totala oljeproduktionen 1972 var densamma ivardera gruppen, nämligen 12,2 miljarder dollar. BNP i vardera gruppen var 54,7 respektive 12,1 miljarder dollar, dvs. sammanlagt 66,8 miljarder dollar 1972. 7 Mot slutet av 1974 började OPEC tillämpa en form av prisdiskriminering. Genom transfereringar till vissa oljeimporterande u-länder, bl. a. Indien, debiterades i praktiken olika priser för olja till i- och u-länder. 3 Se OECD, Economic Outlook 17, June 1975. Här nämner OECD möjligheten att OECD-ländernas importvolym för olja är densamma 1980 som 1974 sid. 78.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 71

Antagandet att oljekartellen lyckas bibehålla oljepriset på 1975 års nivå (lO.50 dollar per barrel) fram till 1980 är grundläggande för denna prognos. Avgörande härför blir producentländernas förmåga att införa en för medlemmarna acceptabel produktionskontroll och enas om fördelningen av de blygsamma ökningarna av oljeproduktionen vid det höga priset. OPEC består av två grupper med helt skilda behov av valutaintäkter under planeringsperioden, och dessa intressemotsättningar kan utsätta oljekartellen för starka påfrestningar. Vid oförändrad fördelning av oljeproduktionen mellan de deltagande länderna måste sannolikt de s. k. low absorbers låna oanvända oljeintäkter till de s. k. high absorbers* I annat fall måste de nedskära sin oljeproduktion och ge utrymme för ökad oljeproduktion hos den senare gruppen för att bibehålla oförändrat oljepris. OECD:s beräkning av OPEC:s överskott 1980

antar att de högabsorberande länderna ökar sin andel av oljeproduktionen från 50 till 55 procent. Denna ökning synes redan nu vara otillräck-

lig för att tillmötesgå de högabsorberande ländernas behov utan lån från

övriga OPEC-länder. 1 Se fotnot l sid. 70 för Kartellen kan även hotas av utanförstående länder som söker öka sin definition av dessa grupproduktion på 0PECzs bekostnad. l den mån som utanförstående stater per. dess produktionskontroll i framtiden kan infogas i OPEC och underkastas 2 J.A. Yager och E.B. detta förstärka de interna intressemotsättningarna inom kartellen. Steinberg et al. Energy and U.S. Foreign Policy, Dessa strukturella motsättningar pekar på ett sammanbrott för oljekar- A Report to the Energy tellen och fallande oljepris. Detta har tidigare varit det omedelbara målet Policy Project of the för den amerikanska utrikespolitiken. En amerikansk uppskattning av det Ford Foundation, Ballångsiktiga ”marknadsjämvikspriset” fram till 1985 fob Persiska viken linger Publishing Co., Cambridge Mass., 1974, ligger vid 5.50 dollar i 1974 års priser. Också First Nati0naICity Bank föroch Brookings Research utser att kartellens sammanhållning sviktar och att priset 1980 ligger på Report 141, Toward an i 1974 års Hittills har emellertid International Energy

cirka 6.50 dollar priser? oljeproduktio-

Policy for the United nen på den arabiska halvön visat tillräckligt stor flexibilitet för att bibe- States, sid. 3. Den amerihålla oljepriset. Dessutom finns ju möjligheter till lån från de låg- till de kanske finansministern av den totala William E. Simon föruthögabsorberande oljeländerna vid oförändrad fördelning såg att ett pris på 7-8 oljeproduktionen. dollar per barrel skulle De tendenser till överproduktion och ökade oljelager som känneteckgälla 1975, New York nat 1974-1975 har visserligen ansetts tyda på bristande produktionskon- Times, 25 juli 1974. First National City Bank, troll i OPEC och som förebud om ett sammanbrott av oljekartellen. Monthly Economic Let- Dessa är dock troligen konjunkturfenomen och kan väntas försvinna då ter, June 1975, sid. llkapacitetsutnyttjandegraden åter stiger i marknadsekonomierna under l5. H. Chenery håller för troligt att priset 1980 fal- 1976-1977. lit till 7-8 dollar per bar- Ett annat alternativ som bör nämnas är möjligheten att ett oförändrat rel (1974 års priser). Se ”Restructuring the World realpris på olja 1980 uppnås genom kraftig prisinstabilitet under plane- Economy”, Foreign Afringstiden. OPEC kan nämligen besvara hotande utbyggnad av alternativa fairs, January 1975, sid. energikällor i industriländerna med tillfälliga prissänkningar för att slå ut 253. planer på en ökad inhemsk energiproduktion. Utsikten för kraftig 3 Chenery anger i anförprisinstabilitet kan vara ett argument för ökad inhemsk energiproduk- da arbete kostnader på tion. Övergången till inhemska energikällor medför stora investerings- och 100 miljarder dollar för att i OECD-länderna öka

omställningskostnader.3 Stor osäkerhet om framtida priser är oförenlig

dagens produktionskapamed planer på ökad inhemsk produktion. För att minska denna osäkercitet i OPEC med 33 prohet - antingen som ett mål i sig eller som ett medel att underlätta cent fram till 1985.

72 Det internationella utbytet av varor och tjänster

- blir utbyggnaden av den inhemska produktionen ett system med garanterade minimipriser nödvändigt. Ett flertal argument kan anföras för att etablera ett dylikt system med garanterade priser: stor osäkerhet om framtida priser, beredskapsskäl vid osäkerhet om leveranser, strävan att öka den utrikespolitiska handlingsfriheten, samt höga omställningskostnader vid övergången till alternativa energikällor. Regeringar som sätter stor vikt vid hög beredskap, stor utrikespolitisk handlingsfrihet och som har alternativa inhemska energikällor (vattenkraft eller atomkraftskapacitet) kan förväntas ge energipolitiken en utformning som liknar jordbrukspolitikens. Världshandeln i olja kommer då att inskränkas med risk för kraftig prisinstabilitet, och den globala fördelningen av energiproduktionen kommer inte längre att motsvara ländernas komparativa kostnader. Det är för närvarande oklart vilken tyngd de anförda faktorerna tilldelas vid utformning av svensk energipolitik, varför det inte är möjligt att bedöma sannolikheten av att Sverige tillämpar ett system med t. ex. rörliga avgifter vid import från OPEC-länderna. Sverige har vid överläggningar inom OECD:s internationella energiorgan (IEA) ej anslutit sig till ett system av garanterade minimipriser inom IEA. Sverige kan då minska osäkerheten om framtida priser och leveranser genom att ingå långsiktiga leveransavtal, dvs ett systern av garanterade minimipriser begränsat till OPEC-länderna, Norge eller Sovjetunionen. Om risken för prisinstabilitet bedöms som stor, bör valet rimligen avgöras av vilket alternativ som bäst tillvaratar beredskapsintresset och skyddar landets utrikespolitiska handlingsfrihet. Om viktiga oljeimporterande länder finner att importerad olja minskar deras utrikespolitiska handlingsfrihet, försämrar deras beredskap vid krig eller internationella kriser samt ökar osäkerheten om framtida leveranser, stimuleras självförsörjning. Härigenom sänks OECD:s prognos på en 0,5-procentig ökning per år av oljeimporten från OPEC fram till 1980. Härigenom ökar risken för överproduktion och prisinstabilitet på oljemarknaden, vilket kan ytterligare förstärka strävandena till självförsörjning på energiområdet på samma sätt som skett inomjordbruksområdet. Den långsiktiga omläggningen till ökad energisjälvförsörjning i förening med konjunkturmönstret pekar på att sannolikheten av prisfall på oljemarknaden blir störst åren 1979 och 1980. l den följande analysen antar vi att oljepriset kommer att vara oförändrat realt - dvs. i förhållande till färdigvaror - under huvuddelen av planeringsperioden. Detta grundläggande antagande motiveras på följande sätt: 1. Lagerökningen som framträtt på oljemarknaden under lågkonjunkturåren 1974-1975 försvinner då kapacitetsutnyttjandegraden i industristaterna stiger under 1976-1977, vilket stagar upp prisutvecklingen under resten av decenniet. Normala vintrar 1975-1976 och 1976- 1978 skulle likaså bidra till ökad efterfrågan. 2. Den amerikanska utrikespolitiken har inte lyckats ena konsumentländerna eller splittra OPEC-länderna från de övriga råvaruproducerande länderna och synes ej längre ha till syfte att på kort sikt genomdriva en

Det internationella utbytet av varor och vänster 73

oljeprissänkning. 3. sammanhållningen inom OPEC lika väl som mellan OPEC och övriga u-länder som uppvisats vid olika internationella och regionala sammankomster under 1974 och 1975 ger lika stort fog för bedömningen att de inre och yttre trycken på oljekartellen är otillräckliga för att spräcka den som för motsatsen 4 Prisinstabilitet på oljemarknaden är inte utesluten, men risken härför ökar först under planeringsperiodens sista år då en ny lågkonjunktur kan sammanfalla med effekterna av ökad

självförsörjningz

Oljeprisets höjd berör inte enbart bränslehandeln, utan får konsekvenser för viktiga handels- och betalningsflöden i världsekonomin samt påverkar de politiska relationerna mellan de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna under planeringsperioden. Några beräkningar över oljehandelns utveckling fram till 1980 skall därför presenteras. Dessa beräkningar anger under olika antaganden storleksordningen och varaktigheten av det bytesbalansunderskott som uppstår för OECDgruppen respektive för Sverige. Kännedom härom behövs för att kunna bedöma det upplåningsbehov 1 T.O. Enders bedömer som uppstår till följd av oljeprishöjningen och för att utforma den ekonomiska också en sprängning av politiken därefter. Oljeprishöjkartellen som osannolik ningens stabiliseringspolitiska konsekvenser behandlas i avsnitt 2.5.1. Det t. o. m. 1977. Se ”OPEC bör i det följande hållas i minnet att OPEC:s exportpris and The Industrial Counoch -volym för tries: The Next Ten olja under de närmaste 5-10 åren bestäms av ett ovanligt invecklat Years. Foreign Affairs, samspel av ekonomiska och politiska faktorer. July 1975, sid. 629.

2 Konkurrensen från OPEC-ländernas överskott energikällor i Nordsjön, Alaska, Mexiko och Kine- Ett flertal alternativa siska sjön förväntas bli beräkningar av OPEC-ländernas samlade betalningssärskilt hård åren 1981balansutveckling under perioden 1975-1980 - 1985. föreligger. Beräkningar

Tabell 2:7 Saldot i OPEC:s löpande betalningar 1974-1980 Miljarder dollar i 1974 års priseñ

Beräknings- 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1985 alternativ

Morgan Guaranty Trust (MGT) 63.0 48.5 41.0 28.0 8.0 -l4.0 -40.6 OECD 1 62.5 52.5 42.5 42.0 38.0 34.6 30.5 OECD 11 67.0 45.0 40.5 37.5 33.5 29.0 25.5 -4.0 First National City Bank (FNCB) 66.0 44.0 30.0 21.9 13.8 4.6 - 5.5

a Beräkningarna har deflaterats till 1974 års priser genom MOT-antaganden om prisutvecklingen 1975-1980. Källa: Morgan Guaranty Medium-Term Projections. Morgan Guaranty Trust Company of New York, World Financial Markets. Jan. 21, 1975. Se även Oct. 20, 1975. First National City Bank, Monthly Economic Letter, June 1975. OECD l: OECD Economic Outlook, nr 15, July 1974, sid. 94-96. MGT:s beräkningar har omräknats till fasta priseri OECD Memorandum, Jan. 31, 1975, Michael P. Finer. OECD ll: OECD Economic Outlook, nr 17, July 1975, ”Medium Term Outlook for Current Balances, sid. 78-85. Tabell 33.

74 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:8 Värdet av 0PECzs ackumulerade tillgångar 1974-1980 Miljarder dollar i 1974 års priser

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Morgan Guaranty Trust 100.0 148.6 189.5 217.6 225.6 211.7 l7l.l Morgan Guaranty Trust (realvärde?? 100.0 132.7 158.2 169.7 164.4 144.2 108.9 OECDI 100.0 152.5 196.0 238.0 276.5 311.1 341.5 OECDI(realvärde? 100.0 139.2 163.6 183.6 197.5 207.9 207.4 First National City Bank (FNCB) 100.0 144.0 174.0 195.9 209.7 214.3 208.8

a Denna rad visar realvärdet av OPECzs tillgångar i 1974 års priser. I ovanstående rad har varje års överskott i 1974 års priser lagts till de föregående utan deflatering av de senare. För att erhålla ett realvärde för t. ex. 1980 måste tidigare underskott deflateras med en prisindex. Källa: Se tabell 2:7.

eller - har räkneexempel gjorts av Morgan Guaranty Trust (MGT), OECD, samt First National City Bank (FNCB). Saldot i OPEC:s löpande betalningar och de ackumulerade överskotten enligt dessa beräkningar jämförs i tabellerna 2:7 respektive 2:8. Bedömningarna ger klart olika resultat först år 1977 då MGT visar ett kraftigt fall i OPEC-ländernas överskott som slår om till ett underskott på 40 miljarder dollar 1980 under det att 0ECD:s beräkningar visar på överskott på 25-30 miljarder samma år. Först 1985 kommer OPEC:s löpande betalningar att väga jämnt enligt OECD. FNCBzs beräkning ligger mittemellan 0ECD:s och MGT:s med balans i de löpande betalningarna 1980. Nedan redovisas de olikheter i antaganden som förklarar större delen av skillnaden på 70 miljarder dollar 1980 mellan 0ECD:s och MGT :s beräkningar. 0lieintäkter. MGT räknar med att OPEC-ländernas export i fasta priser faller från 112 till 100 miljarder dollar mellan 1975 och 1980, under det att OECD räknar med en stegring från 105 till 120 miljarder dollar. Denna skillnad på cirka 20 miljarder dollar i prognoserna beror på att MGT antar att efterfrågan på oljekvantiteter växer obetydligt, vilket under av växande överproduktion leder till att oljepriset faller intryck realt under perioden. 0ECD:s beräkningar däremot antar ett något oförändrat realt oljepris samt en volymtillväxt av oljeexporten på l å 1,5 procent. Detta antagande innebär att oljekartellen lyckas anpassa produktionen till den långsamma konsumtionstillväxten. FNCB redovisar fallande oljeintäkter realt fram till 1980. Detta förklaras av stagnerad oljeproduktion i OPEC p.g. a. recession i OECD-området, ökad substitution av inhemska energikällor för importerad olja, samt en halvering av oljepriset till 5.60 dollar per barrel (i 1975 års priser) fram till 1980 under trycket av Överskottskapacitet i OPEC. Av ovan redovisade skål har detta kapitel ansett 0ECD:s alternativ mest realistiskt.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 75

OPEC:s import. MGT antar att importkvantiteten till OPEC växer med 20 procent årligen under perioden under det att OECD:s beräkningar antar att importkvantiteten till gruppen högabsorberande oljeländer växer med 13 procent årligen, men endast med 11,5 procent årligen till de lågabsorberande länderna - dvs. med 12,5 procent för OPEC som helhet. Skillnaden i sammansatt ränta bidrar till att OPEC:s import blir 46 miljarder dollar större 1980 enligt MGT än enligt OECD. Den årliga 20-procentiga volymökningen slår särskilt hårt i absoluta tal under de sista åren. FNCB:s importutveckling motsvarar en volymtillväxt på cirka 5 procent årligen 197601980, en alltför försiktig bedömning av OPEC-ländernas absorptionsförmåga. OPEC:s import ökade ivolym med nära 30 procent årligen 1974 och 1975 men från en låg bas och med betydande transportflaskhalsar som följd. En halvering av tillväxttakten under decenniets återstående år förefaller rimlig. Kapitalavkastning. Av skillnaden på 70 miljarder dollar mellan de två beräkningarna för 1980 förklaras de återstående 5 miljarderna av att avkastningen på OPEC:s kapital i utlandet är så mycket större det året enligt OECD:s beräkningar än enligt MGT:s. Huvuddelen av denna skillnad förklaras av att de ackumulerade överskotten för varje år blir betydligt större enligt OPEC:s kalkyl än enligt MGT:s. Räntesatserna är däremot i stort sett desamma i de två beräkningarna. MGT arbetar med en nominell räntefot på 8 procent samt en inflation på 7 procent för alla år utom för 1975 (12 procent) under det att OECD antar en real ränta på en procent varje år. FNCB redovisar inte ränteberäkningarna eller de antaganden dessa bygger på. Sammanfattningsvis beror beräkningarnas olika resultat på olika antaganden om (kartellens förmåga att upprätthålla) oljepriset och på OPEC-ländernas importförmåga. Med reservation för planeringsperiodens sista år, har OPEC:s överskott här ansetts ligga i linje med OECD-sekretariatets prognoser.

OECD-lande mas underskott Motsvarande beräkningar saknas för OECD-ländernas samlade underskott. Detta beror på hur OPEC:s överskott fördelar sig på dessa länder och på icke-oljeproducerande u-länder. Därför måste en prognos av utvecklingen av OECD:s saldo i de löpande betalningarna även bedöma utbyte med u-länder utan olja. Osäkerheten vid dylika bedömningar är mycket stor. De faktiska saldona under 1973 och 1974 samt de beräknade saldona för 1975 och 1976 (sex månader) för de olika ländergrupperna framgår av tabell 2:9. Observera att OPEC:s överskott i bytesbalansen fördelades tämligen jämnt mellan OECD-området och de oljefattiga u-länderna 1974, men att offentliga transfereringar på knappt 10 miljarder dollar från den förra till den senare gruppen gjorde att underskottet för OECD-området var dubbelt så stort på löpande transaktioner. Observera vidare att OECDområdet minskade underskottet i bytesbalansen kraftigt under 1975

76 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:9 Bytesbalansen och löpande transaktioner för olika ländergrupper 1973- 1976 Miljarder dollar, årliga uppgifter, löpande priser. 1973 1974 1975 1976” Bytes- Off. Löp. Bytes- Off. Löp. Bytes- Off. Löp. Bytes- Off. Löp. balans transf. trans. balans transf. trans. balans transf. trans. balans transf. trans.

OPEC 3 +0,5 3,5 69,0 -2,0 67,0 49,0 - 2,0 47,0 51,5 - 2,5 49,0 OECD 10 ø7,5 2,5 «24,5 -9,5 -34,0 w 4,0 »ILO -15,0 -l4,5 -12,5 -27,0 Oljefattiga uländer -1l,0 +6,0 -O,5 -25,5 +8,0 -l7,5 -32,0 + 9,5 -22,5 -30,0 + 12,5 -18,5 Övriga plus rest. - 6,0 -1,0 -7,0 - 3,0 -2,5 « 5,5 «13,0 - 2,5 -15,5 -13,0 - 2,5 -15,5 post. f Uppgiften avser första halvåret 1976, är säsongrensad och på årsbasis. Källa: OECD. Economic Outlook, No 17, July 1975, sid. 59.

huvudsakligen genom lågkonjunkturen under det att de oljefattiga u-ländernas underskott ökade ytterligare. Dessa har under 1974 och 1975 kunnat leva på den valutareservökning och terms-of-trade-förbättring de gjorde åren 1971-1973. Dessa vinster torde emellertid vara helt förbrukade senast vid halvårsskiftet 1976, då de beräknas ha ett underskott i de löpande transaktionerna på 18,5 miljarder dollar på årlig basis. Detta innebär ett dramatiskt ökat finansieringsbehov för de oljefattiga u-ländernajämfört med 1973. Som framgår av tabell 2:10 har OECD-områdets underskott med OPEC i icke ringa omfattning uppvägts av en ökning av det traditionella överskottet gentemot de oljefattiga underutvecklade länderna under 1974 och 1975. Denna utveckling är delvis en följd av olika konjunkturförlopp i OECD-området och i de oljefattiga u-länderna. 1975 medförde dels mindre import till OECD-området på grund av lågkonjunkturen där, dels ett större överskott gentemot de oljefattiga u-länderna, eftersom exporten dit har hållits uppe genom att dessa u-länder utnyttjat valutareservsoch terms-of-trade-författningen från de goda åren 1971-1973. För att OECD:s underskott skall försvinna innan 0PEC:s överskott är borta måste den återstående delen av 0PEC:s överskott återspeglas i form av ett underskott i de löpande betalningarna för de oljefattiga u-länderna. OECD har beräknat att om OECD-gruppen skall uppnå balans i sina

Tabe1l2:l0 0ECD:s löpande betalningar gentemot OPEC och Övriga u-länder 1973-1976 Miljarder dollar i löpande priser

Anm: Uppgifter för 1975 är preliminära och för 1976 är prognoser. Källa: OECD-uppgifter.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 77

löpande betalningar omkring 1980, måste de oljefattiga ländernas ökade underskott finansieras genom lån från OECD på 10 miljarder dollar och transfereringar från OECD på 2 och från OPEC på 3 miljarder dollar 1980.1 Den avgörande frågan för OECD-områdets saldo är därför huruvida de oljefattiga u-länderna kan finansiera ett ökat underskott av denna omfattning eller om de tvingas vidta åtgärder för att anpassa ekonomin till ett lägre underskott i de löpande transaktionerna. I det senare fallet inträffar balans för OECD-länderna först efter år 1980. Hur snabbt OECD-länderna som grupp uppnår balans i de löpande betalningarna bestäms därför i sista hand av politiska beslut om långivning och bistånd till u-länder utan olja vid givna oljepriserna. Realvärdet av biståndet från OECD-länderna har fallit hittills under 1970-talet och det är oklart hur stora transfereringar eller lån som OPEC är berett att bevilja de oljefattiga u-länderna. IMF:s oljefacilitet, som avser lån till just oljefattiga u-länder, är otillräcklig i planerad omfattning och nuvarande anslutning. Dessa länders kreditvärdighet vid kommersiella lånevillkor är dessutom låg. Hänsyn till politiska realiteter motiverar därför stor försiktighet vid uppskattning av omfattningen av resursöverföringen till u-lånderna fram till 1980. Det kan därför vara skäl att ange hur OECD-området påverkas om ökade transfereringar till de oljefattiga u-länderna inte framkommer. De oljefattiga u-länderna som grupp står då inför valet att minska underskottet gentemot OPEC genom att skära ned sin industriella aktivitet och uppskjuta sina utvecklingsplaner eller att söka minska underskottet gentemot OECD eventuellt med likartade konsekvenser. 1 Samt naturligtvis ett De har de största utsikterna att minska sitt totala underskott genom motsvarande belopp varje år dessförinnan. OECD, att påverka handelsutbytet med OECD-området. En given absolut föränd- Economic Outlook, 17. ring i det totala saldot kräver nämligen en mindre procentuell förändring July 1975, sid. 85. i handelsflödena med OECD än med OPEC (se diagram 2:5). Inhemsk

6,4% utvecklade 2,7% _ Centralmarknads- ” Dlanerade * ekonomier 2 5% ekonomier 0,3% 13,0%

0,1% 0,9% 2 4% 1 ,4% 3 0,4% ° =

0,03% O 1,8%

1,3% OPEC Övriga undervecklade marknadsekonomier Diagram 2:5 Den procentuella fördelningen av

Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens imernhandel och

varje puls bredd proportnonell mot handeln mellan Iändergrupperna. De världsexporten av varor pa anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. bira ländergrupper 1970.

78 Det internationella utbytet av varor och tjänster

produktion kan vidare troligen lättare ersätta import från OECD-länderna än från OPEC-länderna. De oljefattiga u-länderna kommer därför att söka minska sin import från i första hand OECD och/eller öka sin export dit. De u-länder som för sin utveckling är beroende av importerad olja från OPEC och av importerade kapitalvaror från OECD kommer att i första hand försöka öka sin export till de utvecklade marknadsekonornierna. Om ökat tillträde till de utvecklade ländernas marknader inte beviljas blir följderna bl. a. ökade handelshinder i u-länderna riktade mot i-länderna och en krympande handelsström mellan i-länderna och OPECländerna. Såväl de liberaliseringskrav som u-länderna ställer på i-länderna som alternativet ökad protektionism i oljefattiga u-länder riktad mot i-länderna kommer att anstränga de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan dessa två ländergrupper ytterligare. För att undvika en kontraktiv effekt på världshandeln måste de oljefattiga u-länderna beredas tillräckliga gåvor/krediter eller förbättrat tillträde till i-ländernas marknader för att betala de ökade oljeräkningarna. Eftersom flertalet av dessa u-länder har svårigheter att klara av ytterligare kommersiella krediter måste OPEC och OECD förr eller senare överenskomma om hur biståndet till u-länderna skall fördelas dem eme1lan.1 Osäkerheten om handels-, låne- och biståndspolitiken som de viktigaste ländergrupperna kommer att bedriva efter oljeprishöjningen gör utvecklingen av handelsflödena mellan de utvecklade länderna, OPEC och övriga u-länder svår att prognostisera inför planeringsperioden 1975mycket 1980. Sannolikheten av en sänkt tillväxttakt i de oljefattiga u-länderna med ökade underskott i OECD-ländernas bytesbalans som följd måste bedömas som stor vid de politiska förhållanden som råder 1975.

Fördelningen av OECD-ländernas underskott på medlemsländerna Oljeprishöjningarna utgör inte ett betalningsbalansproblem för OECDområdet eftersom OPEC:s överskott i de löpande betalningarna flyter tillbaka på OECD:s kapitalbalans. Enstaka länder får dock problem om återflödet till OECD:s kapitalbalans inte fördelar sig på länder i proportion till deras ökade oljeräkningar. l vissa OECD-länder sinar då valutareserven samtidigt som den ökar i andra. Omfördelningen av valuta-

1 En lösning som skulle öka lönsamheten av investeringar i de oljefattiga u-länderna, möjliggöra för dessa att bibehålla sin nuvarande volym av oljeimport och realkapitalvamimport samt stimulera världshandeln är förslaget att OPEC-länderna och OECD-länderna går samman i ”joint ventures i de oljefattiga u-länderna. OPEC skulle tillskjuta investeringskapital, OECD teknisk kunskap och företagarledning och de övriga u-länderna arbetskraft och råvaror i företag som exporterar till OECDoch OPEC-områdena. Det är dock tveksamt om tlertalet industriländer är beredda att förbättra tillträdet till sina marknader för u-ländernas produkter samt om vissa viktiga industriländer är beredda att på detta sätt underlätta för världsekonomin att leva med de högre oljepriserna. Se J. Tumlir, ”Oil Payments and Oil Debt in the World Economy” Lloyds Bank Review, No. 113, July 1974.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 79

reserver inom OECD-området utgör ett balansproblem mellan OECD-länderna och inte mellan OECD och OPEC. De länder för vilka inflödet på kapitalbalansen överstiger försämringen på bytesbalansen måste återlåna mellanskillnaden till de OECD-länder som befinner sig i motsatt situation. I annat fall kan dessa senare genom en av betalningsskäl dikterad restriktiv ekonomisk politik dra ned den samlade effektiva efterfrågan i OECD-området, och bidraga till ökad arbetslöshet. Länderfördelningen av OECD-områdets underskott i de löpande betalningarna samt den del därav som kan tillskrivas oljeräkningen 1974 framgår för de viktigaste medlemsländerna av tabell 2:1 1. Tabellen visar att de tre stora länderna tillsammans - USA, Tyskland och - låtit sina försämras med mindre Japan bytesbalanser betydligt (1 ,25 miljarder dollar) än ökningen i deras oljeräkningar (36,45 miljarder dollar). Detta tyder på att de bedrivit en restriktivare ekonomisk politik än övriga OECD-länder. Övriga stora länder (Frankrike, Italien och Storbritannien) har låtit oljeprishöjningen slå igenom fullt i sina bytesbalanser. Detta betyder att de övriga små OECD-ländernas bytesbalanser försämrats mycket mera än som motiverats av de högre oljepriserna. För att dessa små länder inte skall dra ned sina valutareserver, måste de dra till sig direkt eller via andra länder en oproportionerlig del av kapitalutflödet från OPEC-länderna. Härigenom kan dessa länder upprätthålla full sysselsättning genom utländsk upplåning. Genom de större

Tabell 2:11 Underskott i de löpande betalningarna (exkl. offentliga transfereringar) 1973 och 1974 samt den ökade oljeräkningen 1974 för vissa OECD-länder Miljarder dollar

a 1973 års importvolym vid 1974 års oljepriset. Källa: R. Solomon, ”The Allocation of Oil Deficits,” Brooking Papers on Economic Activity, (1:1975) sid. 64.

80 Det internationella utbytet av varor och tjänster

ländernas restriktiva ekonomiska politik övervältras emellertid en del av deras oljeunderskott på de länder som har en högre sysselsättnings- (lägre prisstabilitets-)ambition. Även om dessa länder kan finansiera sina sålunda ökade underskott, är det rimligt att de genom utgiftsomfördelande medel söker finansiera endast sina egna och inte andras ”oljeunderskott. Länder med en hög sysselsättningsambition som t. ex. Sverige bör därför vara beredda att devalvera sina valutor gentemot de länder - f. n. främst USA och - som söker hålla under Tyskland prisstegringstakten genomsnittet för OECD-länderna och är beredda att acceptera konsekvenserna av denna politik för sysselsättningen.

Återflödets geografiska fördelning och placeringsformer OPEC-ländernas totala finasiella överskott 1974 låg mellan 50 och 60 dollar. Tabell 2:12 ger en uppfattning om i vilka länder och i miljarder vilka tillgångar dessa ”petrodollar” placeras. Några viktiga drag i tabellen sammanfattas nedan: l. OECD-länderna som grupp vinner mer på kapitalbalansen än de förlorar på bytesbalansen till följd av oljeprishöjningen. OPEC-länderna placerar nämligen huvuddelen av det överskott som uppstår i handeln med övriga u-länder i OECD-länderna. 2,5 miljarder petrodollar återflöt 1974 direkt till oljefattiga u-länder i form av gåvor, ytterligare cirka 5 miljarder dollar återflöt som lån genom IMF:s oljefacilitet och genom Världsbanken.

Tabell 2:12 Placeringsformer för OPEC :s finansiella överskott 1974 Miljarder dollar.

Källa: Morgan Guaranty Trust Company of New York, World Financial Markets, January 21, 1975. Sammanställning av uppgifter från sid. 2-5.

Det internationella av varor utbytet och tjänster 81

2. OPEC placerar sitt sparande i länder med säkra valutor och med utvecklade kapitalmarknader, varför återflödet tenderar att koncentreras till ett fåtal länder - och Schweiz USA, Tyskland samt eurodollarmarknaden (främst London). Någon överflyttning av reservvalutor från de utvecklade industriländerna till OPEC har inte ägt rum. Däremot har reserver flyttats från oljefattiga u-länder till industriländerna samt från små till stora industriländer. 3. Betalningsbalansproblem uppstår för de oljefattiga u-länderria och traditionellt betalningssvaga industriländer när de inte får låna från de övriga. De kan då tillgripa protektionistiska åtgärder, devalveringar eller utgiftsdämpande åtgärder i avsikt att förbättra sina bytesbalanser - inte mot OPEC-länderna utan mot övriga oljeimporterande länder. Detta kan ytterligare öka svårigheterna för industriländerna att upprätthålla den effektiva efterfrågan vid en nivå som ger full sysselsättning. Flertalet OECD-länder har under 1974 och 1975 misslyckats att genom en samordnad utgiftspolitik upprätthålla full sysselsättning. Erfarenheterna från 1975 tyder på att de stora OECD-länderna under ett antal år kommer att prioritera prisstabilitet framför full sysselsättning. Genom att föra en restriktiv finanspolitik skulle de då överñytta en del av sina ”oljeunderskott” på de OECD-länder, som upprätthåller en högre sysselsättningsnivå. 4. Tre femtedelar av petrodollarna återflöt i form av likvida fordringar

på banksystemet som hade att omvandla denna kortfristiga inlåning till

långfristig utlåning. Detta utsatte banksystemet för en i längden ohållbar likviditetspåfrestning. Under 1975 k0mmer.troligen direkta former för återlåningen att spela större roll. lMF:s oljefacilitet som förmedlar petrodollar till oljefattiga u-länder avser att öka sin låneförmedling från 2 till 7,5 miljarder dollar. EG:s oljefond avser att placera obligationer för 2 miljarder dollar i OPEC-länderna. Direkta bilaterala lån från OPEC till enskilda länder - i synnerhet övriga u-länder väntas öka. OECD:s Financial Support Fund avser att under 1975 och 1976 förmedla cirka 12 miljarder dollar vartdera året mellan OECD-länderna så att inflödet av oljedollar till OECD-området fördelas mellan medlemsländerna. Därigenom minskas risken att de mindre lyckligt lottade OPEC-länderna frestas att bedriva en kontraktiv ekonomisk politik som sprider sig till handelspartnerna inom OECD. Sannolikheten att OECD-området närmar sig normalt kapacitetsutnyttjande i genomsnitt under planeringsperioden bör f. n. inte överskattas. Härför talar svårigheterna att institutionellt lösa de låneförmedlingsproblem som oljeprishöjningen gett upphov till samt den restriktiva ekonomiska politik som dominerande industristater bedrivit. I avsaknad av draghjälp från omvärlden måste därför mindre länder som har en hög sysselsättningsambition vara beredda att bedriva en aktiv växelkurspolitik.

82 Det internationella av varor och tjänster utbytet

1 Beräkningarna baseras Sveriges upplåningsbehov

på v; partialanalys av ef- I detta avsnitt redovisas några råkneexempel i avsikt att för Sverige fekterna av en bestående

höjning av oljepriset rela- storlek och varaktighet av det underskott som oljeprishöjuppskatta tivt till tillverkningsindu- om som den ningen orsakar och få en uppfattning de upplåningskrav strins produkter. De tar ställen* På basis av denna uppskattning och en bedömning av villkoren för ej hänsyn till andra effekter, t. ex. förändringari en marknadsmässig upplåning bör sedan statsmakterna fatta beslut om

råvaru- eller livsmedelsönskvärdheten av alternativa former för upplåningen. Dessa räknepriser som är oberoende De måste betraktas som tentativa. De kan bidra till att rikta av oljeprishöjningen. exempel

underskott som då upp- i vissa antaganden som är avgörande för uppmärksamheten på rimligheten står i Sveriges bytesbalans De följande räkneexemplen vilar på två grundläggande - allt annat lika - kan utvecklingen.

finansieras antingen ge- antaganden.

nom en svensk upplåning l. antas inte i sig påverka handelsflödena mellan Oljeprishöjningen i utlandet eller genom en OECD-länderna. OECD-ländemas samlade underskott gentemot OPEC är minskning av svenska tilloch kan ej påverkas av gängse ekonomisk-politiska medel vid gångar i utlandet. Kapit- oundvikligt let har valt att genom- bibehållen i OECD-området. Om därför OECD-ländersysselsättningsnivå gående anta att det är kommer na upprätthåller sysselsättningen och inkomstnivåerna oljeprisfråga om en upplåning. inte att minska utgifterna på deras produkter och försämra höjningen 2 l den mån OECD-länderas vilket blir fallet om något eller några länder bytesbalanser, derna som grupp inte lycsöker förbättra sina betalningar genom en kontraktiv politik. kas upprätthålla syssel- löpande

sättningsnivån i oljekri- Genom att oljeprishöjningen har olika effekter i olika länder på grund av

sens spår får prishöjderas skilda ekonomiska strukturer och skilda sätt att anpassa sig uppstår ningen en effekt på medeffekter internhandel som dock kan bortses ifrån? lemsländernas bytesba- på OECD-ländernas

lanser utöver den som vi 2. Återflödet av petrodollar antas gå Sverige helt förbi. Marknads-

skall beräkna för Sveriges bestämda återflöden kommer rimligen att passera Sverige helt, bl. a. på del. Avsnittet bedömer den direkta effekten för av valutaregleringen. Däremot är det möjligt att den svenska grund

Sverige av oljeprishöj- särskilda ekonomisk-politiska beslut fångar upp en del regeringen genom ningen, inte effekterna av direkta överenskommelser med oljeexportörer eller av dessa genom en oskicklig ekonomisk Det ekonomisk- OECD-länder om obliationsförsäljning, handelskrediter etc. politik. politiska problemet be-

_handlas i avsnitt 2.5.1 sid. 140. Detta avsnitt tar

alltså inte hänsyn till dy-

lika ytterligare försäm-

ringar. 1975-1980 till Tabell2:l3 Sveriges beräknade årliga och kumulerade upplåning

följd av oljeprishöjningen

Miljoner dollar, 1974 års priser

41Nettoförändringen i utlandsställningen erhålls genom en kumulering av enstaka års upplåningsbehov, vart och ett uttryckt i 1974 års priser.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 83

Alternativa beräkningar har gjorts av de årliga underskotten som uppstår i Sveriges betalningsbalans åren 1975-1980 som en direkt följd av höjningen av oljepriset (se appendix sid. 153). I tabell 2:13 jämförs det högsta och det lägsta alternativ som de olika antagandena ger tillsammans med det ackumulerade upplåningsbehovet varje år. Beräkningarna tyder på att Sveriges oljeunderskott får en längre varaktighet än flertalet OECD-länders. MGT uppvisar ju ett omslag till underskott för OPEC redan 1979. I lägsta fallet för Sverige förbättras underskottet med 40 procent 1980 jämfört med 1974 medan OECD:s beräkning visar en 50-procentig minskning av 0PEC:s överskott och följaktligen en ännu större minskning av OECD:s underskott. I det högsta fallet är det svenska underskottet större 1980 än 1974 men når sitt maximum 1978. Maximum inträffar 1975 i det lägsta fallet. Sveriges ”oljeskuld 1980 utgör mellan 2 och 3 procent av 0PEC:s beräknade fordringar. OCED-sekretariatets beräkningar antar att balans i OECD:s löpande betalningar inträffar 1980 under förutsättning av transfereringar och lån på 15 miljarder dollar till oljefattiga u-länder år 1980. Det är emellertid svårt att beräkna de indirekta effekterna på Sverige av alternativa användningar av 0PEC:s finansiella överskott. Sveriges underskott 1980 skulle visserligen förbättras med den del (1,9 procent!) av dessa 15 miljarder dollar som oljefattiga u-länder kan antas använda för köp av svenska produkter - dollar. högst 285 miljoner Detta utgör nettoförbättringen av Sveriges bytesbalans 1980 endast under förutsättning att överföringen av lån och gåvor till u-länderna inte innebär en nedskärning av den effektiva efterfrågan på annat håll som drabbar svenska produkter. Förbättringen minskas i den mån Sverige genom ökat bistånd bidrar till dessa 15 miljarder dollar. Detta räkneexempel ger vid handen att den svenska bytesbalansförsämringen till följd av oljeprishöjningen blir mera långvarig än för OECD-gruppen vid likartade beräkningar. Då den svenska kapitalmarknaden är relativt outvecklad och omgärdas av valutaregleringen, blir särskilda riksbanksbeslut om upplåning utomlands nödvändiga för att finansiera dessa underskott på fördelaktiga villkor.

B. Livsmedel

Inledning 1 Sveriges andel av Livsmedelspriserna steg kraftigt 1972-1973; vetepriset tredubblades, OECD:s export till ickemajspriset fördubblades, prisstegringen på sojabönor låg ungefär mitt- OECD-omrâdet. emellan. Livsmedelspriserna följde i stort övriga råvarupriser (se diagram 2 Se tabell 13 i US De- 2:6). partment of Agriculture, Dessa höga relativpriser överträffade i konstant penningvärde livs- The World Food Situation medelspriserna under Koreaboomenz och bestod under 1974 men upp- and Prospects to 1985, Foreign Agricultural Ecovisade stora fluktuationer bl. a. på grund av kraftigt reducerade spann- nomic Report No 98, målslager. 1975 började priserna att falla. Washington, 1974.

84 Det internationella utbytet av varor och tjänster 500- 480-

F*N\a

460- 440-* 1:111 livsmedel 420- oooaocnooooo råvaror nur-uu-..- nsle 400- 380- 3604 340-* 320- 300- 280- 260-

220- 200-* 180- 160- 140- 120- 100- 80-4 I I I l I I I I l 1965 66 67 73 74 75 Diagram 2:6 Index för Anm: Prisutvecklingen anges av HWWA:s index sammanställt av Institut für Wirtschaftsforscl världsmarknadspriser för SITC 1-4 sammantállt av Hamburg. Livsmedel representeras av varor från sektionerna 0,1, 4 samt avdelningen 21 bränslen av sektion 3. Råvaror omfattar som iövrigt i denna bilaga varor i sektion 2 ex Hamburg Institut fiir avd. 22 men dessutom avd. 67 (järn och stål) och 68 (andra metaller än järn och stål). Wirtschaftsforschung 1965- 19 75. Källa: lntereconomics, Hamburg. Olika nummer.

sou 1976:27 Det internationella av varor utbytet och [fönster 85

Flera faktorer tyder på att den kraftiga i stor livsmedelsprisstegringen utsträckning förklaras av en sällsam kombination av naturliga skördekatastrofer och av allmän under råvaruknapphet högkonjunkturen. Kombinationen av natur- och väderleksfenomen minskade världens livsmedelsproduktion 1972 (med 1,6 procent) för första gången på tjugo ån Eftersom världens befolkningstillväxt ligger på drygt 2 procent årligen, innebar detta att produktionen låg ca 4 procent under behovet för oförändrad per capita-konsumtion. till normal livsmedels- Återgång produktion skedde inte heller under åren 1973 och 1974, vilka medförde Sahel-katastrofen och det sämsta skördeåret för spannmål i USA på 25 år. Den upprepade missväxten tömde de spannmålslager USA traditionellt har hållit som en del av den amerikanska jordbruks- och utrikespolitiken. Utan lager lämnade varje svängning i produktionen kraftiga utslag i livsmedelspriserna på grund av den relativt konstanta och oelastiska efterfrågan. Denna prishöjning förstärktes av en samtidig konjunkturuppgång i de industrialiserade marknadsekonomierna åren 1972-1973. Bristen på ett värdebeständigt internationellt betalningsmedel efter dollarns devalveringar ledde till att även lagringsbara livsmedel utsattes för spekulativa köp under den allmänna flykten till realvärden. Om normala väderleksförhållanden återkommer, spannmålslagren återuppbyggs och inflationstendenserna dämpas, torde relativpriset på livsmedel sänkas efter de exceptionella förhållandena 1972-1974. Det är emellertid omöjligt att förutse när dessa händelser inträffar.

Den nuvarande handelsstrukturen

De utvecklade marknadsekonomierna svarade 1970 för 60 procent av världsexporten av livsmedel* och de underutvecklade marknadsekonomierna för närmare 30 procent. Tre fjärdedelar av vartdera de utvecklade och de underutvecklade ländernas export gick till utvecklade länder. De utvecklade marknadsekonomierna är följaktligen stora nettoimportörer av livsmedel (5,8 miljarder dollar) samtidigt som de är den största exportörgruppen. U-ländernas exportöverskott på 5,1 miljarder dollar

1 Torka i Sovjetunionen minskade spannmålsskörden där med 7,5 procent (13 miljarder metriska ton) samtidigt som skörden var under det normala i Argentina och Australien. Monsunens partiella uteblivande i Indien försämrade skörden där samtidigt som majsskörden i USA var under det normala 1972 p. g. a. försenad plantering och dåliga skördebetingelser. Detta inträffade efter ett kraftigt skördebortfall 1970 p. g. a. skadeangrepp på vissa typer av hybridmajs. Även de två viktiga produkterna fiskmjöl och sojamjöl, vilka båda används som höns- och svinfoder, råkade ut för samtidiga försämringar. Utfiskning och strömförändringar 1972 minskade anchovetasfångsten utanför Peru samtidigt som regnigt skördeväder försämrade sojabönskörden i USA - den största producenten. 2 Som livsmedel räknas i detta avsnitt SITC sektioner 0 (livsmedel och levande djur), l (drycker och tobak), 4 (animaliska och vegetabiliska fetter) samt avd. 22 (oljefrön). Jordbruksprodukter är sålunda ett vidare begrepp och omfattar förutom livsmedel vissa icke-ätliga råvaror - t. ex. fibrer, hudar.

86 Det internationella utbytet av varor och tjänster

1970 gentemot de utvecklade marknadsekonomierna utgör en viktig positiv post i deras bytesbalans (se tabell 2:14 och diagram 2:7). Världsexporten (i löpande priser) har växt med 6,3 procent årligen under 1960-talet - hälften av tillväxttakten för industriprodukungefär ter. Av denna relativt stagnerande marknad har de underutvecklade marknadsekonomiernas andel fallit under perioden. (Den årliga tillväxttakten har procent jämfört med 7,8 procent för de legat på 4,7 utvecklade marknadsekonomierna.) Under 1960-talet har u-ländernas import från de utvecklade marknadsekonomierna ökat och deras export dit växt mindre för livsmedel. har de än genomsnittet Samtidigt utvecklade marknadsekonomiernas export till varandra ökat kraftigt (8,4 årligen under l960-talet.) Dessa tendenser har fortsatt under procent 1970-talet. Denna utveckling är resultatet av två faktorer: en mera protektionistisk jordbrukspolitik i framför allt Västeuropa och Japan medför att inhemsk ersätter billig import; snabbare efterfrågetill- (hög-kostnads)produkti0n växt i u-länderna än produktionstillväxt innebär att deras tidigare export omfördelas till den inhemska marknaden och importen ökas. Tillgängliga av dessa tendenser fram till 1980. Då prognoser pekar på en fortsättning livsmedel en viktig u-länders export, får denna ututgör post i flertalet veckling konsekvenser för handeln mellan i- och u-länderna även på andra områden.

Tabell 2:14 Export av livsmedel, fördelad på länderområden 1970 Miljoner dollar fob. samt procentuell årlig tillväxttakt 1960-1970 inom parentes

Export från Export till Totalt

Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier “ Utvecklade mark- 20 970 5 160 1 090 27 220 nadsekonomier (8,4) (5,1) (ll,9) (7,8) Underutvecklade marknadsekono- 10 750 2 330 l 370 14 450 mier (4,1) (4,0) (14,0) (4,7) l 270 760 l 820 3 850 Centralplanerade

Anm: Se tabell 2:3. Källa: Se tabell 2:3.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 87 1960 6,5%

Q

6,4% Underutvecklade 1970 marknadsekonomier

Utvecklade 14% 40% Central- _ mrknads- planerade 461% ekonomier ekonomier 2 8%

23,6% 3,0%

1,7%

11,3%

O

1974 Underu tvecklade marknadsekonomier

Utvecklade 3,0% Centralmarknads- 46,2% planerade ekonomier 2,8% ekonomier

20,3%

12,4%

Underutvecklade rnarknadsekonomier

Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens internhandel och Diagmm 2.7 De ”race” varje pils bredd proportionell mot handeln mellan ländergrupperna. De le/la förde/ning? GV anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. världsexpørten av livsmedel pa Iandügmpper 1960 Källa: GATT, International Trade, Geneve, olika årgångar. Livsmedel omfattar 1970 0C” 1974- SITC sektion 0, 1 och 4 samt avd. 22. Uppgifter för 1974 ofullständiga.

88 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Långsiktiga utvecklingstendenser

Tillgängliga beräkningar* av underliggande utbuds- och efterfrägeutveckling i olika delar av världen stöder hypotesen att relativpriset på livsmedel år 1980 har fallit från 1973/1974 års nivå tillbaka till 1970/1971 års nivå. Överskottsproduktion framträder såväl år 1980 som 1985 redan vid de priser som rådde 1970/1971. Dessa beräkningar visar samtliga att u-ländernas traditionella exportöverskott ilivsmedel gentemot de utvecklade marknadsekonomierna kommer att kraftigt minskas och omvandlas till importöverskott fram till eller under 1980-talet. Härigenom ökas kraven på u-länderna att öka sin export av övriga varor och att mottaga ökade krediter eller transfereringar om ett växande underskott i livsmedel skall realiseras. l det följande skall redogöras för dessa beräkningar. FAOJs beräkningar. FAO har beräknat den regionala tillväxten av 1 FAO, Agricultural produktion av och efterfrågan på livsmedel fram till 1980 (FAO l) samt Commodity Projections, 1974 reviderat denna beräkning fram till 1985 (FAO ll). Dessa 1970-1980, v01. & Il, Rome 1971 (FAO l). beräkningar baseras på extrapoleringar av produktions-, inkomst- och United Nations World De förutsätter befolkningstrender under 1960-talet. följaktligen att inga Food Conference, Assessgrundläggande förändringar i dessa avseende inträffar under planeringsment of the World Food Situation: Present ana perioden. Detta är ett rimligt antagande för inkomst- och befolkningstill- Future. Rome 1974, växten. Däremot är det mindre acceptabelt för produktionstillväxten, (FAO ll). U S Departoch FAO:s beräkningar bör kompletteras på denna punkt. FAO beräknar ment of Agriculture, The World Food Situation nämligen produktionstillväxten under antaganden om oförändrade priser and Prospects to 1 985, och oförändrad i såväl i-länder som u-länder. jordbrukspolitik Foreign Agricultural FAO:s framskrivningar av produktions- och efterfrågeutvecklingen i Economic Report No 98. Washington 1974 (USDA). olika regioner redovisas i tabell 2:15.

Tabell2:15 Beräknad produktions- och efterfrågetillväxt för livsmedel i olika regioner under perioden 1970-1985, FAO ll Årligt genomsnitt i procent

Genomsnittlig Efterfrågetillväxten procenttillväxt i fördelad på tillväxt i

(1) (2) (3) (4) (S) Produk- Efter- Skill- Befolk- inkomsten

Underutvecklade

Källa: sammanställt från United Nations World Food Conference, Assessment of the World Food Situation: Present and Future, Rome, 1974, tabellerna 14 och 19.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 89

Beräkningen leder till följande slutsatser: l. Produktionstillväxten vid oförändrad jordbrukspolitik och de antagna extrapoleringar av befolknings- och inkomsttillväxt skapar ett globalt utbudsöverskott 1985 vid de relativpriser för livsmedel som rådde vid prognostillfället (1970/1971). Priset på livsmedel relativt till andra varor måste falla något från 1970 års nivå om global jämvikt på livsmedelsmarknaden skall uppnås. FAO:s uppskattning av de prisförändringar på olika marknader som blir nödvändiga 1980 sammanfattas i tabell 2:16. 2. Produktionstillväxten är i stort densamma ide utvecklade som i de underutvecklade länderna men efterfrågetillväxten är markant olika. Skillnaden i efterfrågetillväxt förklaras nästan helt av skillnader i befolkningstillväxt. Vid 1970/1971 års relativpriser kommer de utvecklade länderna att producera växande livsmedelsöverskott och de underutvecklade länderna att uppleva växande underskott. Detta leder till en kraftig ökning av exporten av livsmedel från de utvecklade till de underutvecklade länderna förutsatt att bytesbalansen inte sätter en restriktion. U-låinderna blir beroende av i-ländernas livsmedelsproduktion om de skall bibehålla oförändrad per capita-konsumtion av livsmedel. 3. lmportberoendet blir större för de underutvecklade marknadsekonomierna än för de underutvecklade planekonomierna bl. a. beroende på en lägre befolkningstillväxt ide senare. 4. De utvecklade ekonomierna blir de dominerande exportörerna. Det är inte möjligt att använda FAO:s beräkningar för att extrapolera

Tabell 2:16 Prisförändringar nödvändiga för global balans på olika livsmedelsmarknader 1980

Commodity Percentage change in price relative to 1970 Wheat l »_- Rice Coarse grains l ›-

COM-Await-

Sugar Vegetable oils I Citrus fruit Beef and veal

Mutton and lamb IQ lxäO

Pig meat Poultry meat II _.- Fish Whole milk

oo-u-wwwwxxmxi

Consumer milk Cheese Butter Cofee I Cocoa Tea Anm. Uppgifter hämtade från A World Price Equilibrium Model, i Agricultural Commodity Projections, 1970-80. CCP 71/20, FAO, Rom, 1971. Källa: T. E. Josling, Expansion of Commercial Trade in Agricultural Products i F. McFadzean. Towards an Open World Economy, Macmillan, London, 1972. sid. 78.

90 Det internationella av varor och tjänster utbytet

Tabell 2:17 ,Matris för världshandeln i spannmål 1970 Miljoner dollar fob. Genomsnitt för aren 1969-1971

Export från Export nu Totalt

Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier

Utvecklade marknadsekonomier 2 193 l 577 441 4 211 Underutvecklade marknadsekonomier 55741 490 99 l 146 Centralplanerade

a Varav Argentina svarar för cirka 80 procent. Källa: FAO, The State of Food and Agriculture 1974, Rome, 1975, sid. 102.

fram det absoluta värdet i 1974 års priser av gapet mellan beräknad produktion och konsumtion av livsmedel i varje ländergrupp. Basvärden för den totala konsumtionen och produktionen av samtliga livsmedel i de olika regionerna saknas. Utvecklingen av den viktigaste enskilda posten i livsmedelsproduktionen har emellertid undersökts. Spannmål svarar för mellan 30 och 80 procent av livsmedelsproduktionen i flertalet länder. Den svarade för endast cirka 13 procent av den totala världshandeln i livsmedel 1970. Det är därför inte möjligt att dra slutsatser om utvecklingen av handeln i livsmedel som grupp från de nedan presenterade beräkningarna av handeln i spannmål 1985. Handeln i spannmål uppvisar ett motsatt geografiskt mönster mot handeln i livsmedel som helhet (se tabell 2:17). Här är de utvecklade marknadsekonomierna stora nettoexportörer och de underutvecklade marknadsekonomierna nettoimportörer. Genom prisstegringarna på spannmål har kostnaden för u-ländernas spannmålsimport (inkl. centralplanerade u-länder) ökat med cirka 5,2 miljarder dollar 1973 och med 8,4 miljarder 1974 jämfört med genomsnittet för 1970-19721 FAO:s beräkningar för 1985 tyder på att u-ländernas ökade importbehov kvantitetsmässigt uppväger den förväntade nedgången i spannmålspriser varför deras underskott 1985 kommer att ligga på storleksordningen 9-10 miljarder dollar i 1974 års priser.: 1 OECD, Development Cooperation Review, 1974, sid. 69. 2 OECD, Development Cooperation Review, 1974, sid. 72. lA0:s beräkning av ett spannmålsunderskott för u-länderna på 85 miljoner metriska ton och det här gjorda antagandet av ett genomsnittligt spannmålspris i 1974 års priser av lll dollar per metrisk ton. Detta pris har erhållits genom att vikta prisalternativ l nedan med spannmålsslagens förväntade andelar av spannmålsimporten 1980 enligt FAO Commodity Projections. 1970-1980, sid. 69. Vete 120 dollar per ton och 57 procent av spannmâlsimporten, ris 175 dollar per ton och 10 procent av spannmålsimporten samt övriga 75 dollar per ton och 33 procent av spannmålsimporten.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 91

Iowa State Universitys beräkningar. Beräkningar har också gjorts av forskare vid lowa State University (ISU)1 för utvecklingen av handeln i spannmål. Dessa beräkningar visar att exportöverskottet för de utvecklade marknadsekonomierna växer från 43,2 miljoner metriska ton 1975 till 84,6 miljoner metriska ton 1985. Motsvarande underskott för de underutvecklade länderna exklusive Folkrepubliken Kina är 34,0 respektive 65,9 miljoner metriska ton. Planekonomierna ökar sitt importöverskott av spannmål från 9,2 till 18,7 metriska ton. Dessa har

miljoner

översatts till värdeuppgifter med användning av alternativa prisprognoser? Dessa utvisar ett underskott för de marknadsekonomiska u-länderna på 7-9 miljarder dollar i 1974 års priser. En linjär extrapolering av ISU:s prognoser för 1975 och 1985 till 1980 ger ett beräknat spannmålsunderskott det året på mellan 5 och 7 miljarder dollar i 1974 års priser. ISU-prognosen publicerades 1973 men beräkningarna bygger på extrapoleringar från 1960-talets första hälft. Utvecklingen i Asien till följd av införandet av högt avkastande utsäden inträffade senare samtidigt som en för låg prisnivå kanske ligger till grund för prognosen. U-ländernas produktionstillväxt har därför kanske underskattats och deras spannmålsunderskott (66 miljoner metriska ton 1985) överskattats. FAO lI:s beräkningar (ett underskott på 85 miljoner metriska ton för u-länderna 1985) tar hänsyn till den högre teknologinivån i u-länderna mot slutet av sextiotalet. Den tar inte hänsyn till de högre livsmedelspriser men väl till de högre insatspriser (gödningsämnen, olja) som rådde åren 1972-1974. Härigenom kan även FAO-beräkningen ha underskattat u-ländernas produktionstillväxt fram till 1985 samt ha överskattat deras spannmålsunderskott. United States Department ofAgricultures prognoser. Det kan vara skäl att presentera prognoser gjorda samtidigt med FAO II av det amerikanska Jordbruksdepartementet där olika alternativ för efterfråge- och produktionstillväxten används. Dessa (USDA) sammanfattas i tabell 2:18. USDA :s alternativ visar att prognosen är känslig för en mängd svårbedömbara faktorer. Förväntade BNP-tillväxttakter i såväl utvecklade som underutvecklade länder under decenniets slut spelar en avgörande roll. lndustriländerna har hittills visat sin oförmåga att upprätthålla sysselsättning och tillväxt efter oljeprishöjningen. Om hushållens disponibla inkomster fortsätter att växa långsamt även under de återstående åren av decenniet blir USDA alternativ I och III mest rimliga. Handelspolitiska förändringar lämnar också kraftigt utslag. Någon liberalisering av de handelsavledande medel som de västeuropeiska länderna tillämpar i sin jordbrukspolitik är inte att vänta, varför USDA alternativ II år mindre troligt. Produktionsutveckl lingen i u-ländernas jordbruk är mest avgörande för handeln i livsmedel. L Blakeslee, E Heady Utsikterna är stora att de oljefattiga u-länderna tvingas den and C. Framingham, World avbryta Food Production, innovationsprocess som den gröna revolutionen” påbörjade. Betalnings- Demand and Trade, lowa balansproblem orsakade av ökade olje-, gödnings- och livsmedelspriser State University Press, och av minskat bistånd och krediter försämrar drastiskt u-ländernas Ames, 1973. möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande produktionstillväxt. 2 Se sid. 93.

92 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:18 De underutvecklade marknadsekonomiernas spannmälsunderskott enligt USDA:s alternativa beräkningar för 1985

Beräknings- Antaganden Prisprognos Saldoprognos alternativ (miljoner metriska ton) Utvecklade Underutmarknads- vecklade ekonomier marknadsekonomier

USDA l lnkomsttillväxt i u- Låga priser + 61 - 55 länder: 3 %. Låg importtillväxt p. g. a. fortsatt protektionistisk politik och EGutvidgning USDA ll Handelspolitisk libera- 25 % högre än + 75 - 72 lisering, bl. a. i EG, i USDA l snabbare övergång till men lägre än animaliediet i socia- 1974 Iistländcrna och uländerna. 20 % högre inkomsttillväxt i i-länder och 40 % högre i u-länder USDA lll 33 % lägre inkomsttill- Lägre än i + 54 - 48 växt än i USDA l USDA l USDA lV 1 â 1,5 % högre årlig Ungefär som + 24 - 16 tillväxt av insats- USDA l varor i u-länder (bevattning, hybridutsäden, besprutningsmedel, etc.) än i tidigare alternativ

Källa: sammanställt från US Department of Agriculture, The World Food Situation and Prospects to 1985, Foreign Agricultural Economic Report No. 98, Washington 1974.

USDA alternativ IV kan därför bortses ifrån. Tillsammans pekar dessa faktorer på alternativ USDA l och USDA Ill som de mest troliga. Prognosen för såväl priser som kvantiteter blir då entydig. De underutvecklade marknadsekonomierna får ett underskott i spannmål på 50-55 miljoner metriska ton 1985. De centralplanerade underutvecklade länderna importerar cirka 5 miljoner ton. Enligt bägge alternativen blir lågprisalternativet det troliga. Det bör observeras att den mindre bytesbalansbörda som detta innebär jämfört med [SU-prognosen och FAO IIs prognos framför allt följer av ett lägre antagande om tillväxt i såväl i- som u-länder. Vid högre BNP-tillväxt i u-länderna ökar deras spannmålsunderskott.

Prognos för livsmedelshandeln 1980

Det är önskvärt att trots betydande svårigheter söka uppskatta värdet av spannmålshandeln i 1974 års priser och att sätta dessa flöden i samband med utvecklingen i livsmedelshandeln 1980 eller 1985.

Det internationella av varor utbytet och tjänster 93

Tabell 2:19 Uppskattade handelsbalanser i jordbruksprodukter och i livsmedel 1980

J ordbruks- J ordbruks- Livsmedelc produktera produkterb i 1974 års i 1970 års i 1974 års priser priser priser

Utvecklade marknadsekonomier 9 243 12 330 10 658 Underutvecklade marknadsekonomier -11391 -15196 -13135 Centralplanerade ekonomier 892 1 190 1 029

” FAO Commodity Projections, 1970-1980, sid. 78. b Som prisindex har använts 1970 100 1971 105 1972 110.25 1973 121.27 1974 133.40 C FAO Enligt Commodity Projections, 1970-1980, sid. 71 förväntas icke-ätliga jordbruksprodukter svara för 13,56 procent av totala värdet av exporten av jordbruksprodukter 1980 i 1970 års priser. Värdet av föregående kolumn har därför minskats med 13,56 procent. Det bör observeras att detta ger minimivärdet på u-ländernas underskott 1980, dels därför att icke-ätliga jordbruksprodukter troligen är starkare representerade ideras export än för andra grupper, dels därför att denna grupp varor kan förväntas falla ytterligare i pris mellan 1970 och 1980 i förhållande till livsmedel.

Genom att extrapolera USDA alternativen l och Ill för 1985 linjärt bakåt till 1980 får vi ett underskott för de underutvecklade länderna på ca 45--50 miljoner metriska ton. Med användning av mellanpris-alternativet ger detta ett troligt värde av 5-6 miljarder dollar i 1974 års priser. FAO:s beräkning är ungefär det dubbla och lSU:s mittemellan. Dessa värden kan sedan jämföras med värdet av handelsbalanserna 1980 enligt FAO I. Denna uppskattning avser emellertid inte livsmedelshandeln utan handeln i jordbruksprodukter i 1970 års priser. Tabell 2:19 redovisar omvandlingen till livsmedel i 1974 års priser. Det är sålunda troligt att u-ländernas överskott i livsmedelshandeln på cirka 5 miljarder dollar 1970 har omvandlats till ett underskott 1980 på minst 13 miljarder dollar i 1974 års penningvärde. Cirka hälften av detta underskott skulle uppstå genom import av spannmål.

Prisutvecklingen för livsmedel 1975-1980

Ovannämnda undersökningar av utvecklingen på livsmedelsmarknaden pekar på ett fall räknat i reala termer i de höga priser som gällde åren 1973 och 1974. FAO:s prognos i Agricultural Commodity Projections, 1970-1980 vol. visade fall - Ill, på ett i priset för viktiga varugrupper framför allt - 1980 med 1970 tabell Ett spannmål jämfört (se 2:16). ovägt

94 Det internationella utbytet av varor och tjänster

genomsnitt av de 18 varorna i FAO:s beräkning ger ett prisfall på 0,7 procent 1980 jämfört med 1970. Med andra ord ett oförändrat realpris på livsmedel. D.G. Johnson har förmodat att livsmedelspriserna kommer att inom en opreciserad framtid falla tillbaka till en real nivå med 10-20 procent över åren i 1970-talets början Detta innebär att de spannmålspriser som rådde under första kvartalet 1975 kommer att falla med 15-25 procent. Två alternativ har bedömts vara de mest troliga och kallats lågprisalternativet och högprisalternativet. Lågprisalternativet innebär att de livsmedelspriser som gällde 1974 halveras fram till 1980. Eftersom spannmålspriserna som är bestämmande för utvecklingen på livsmedelmarknaden redan fallit med cirka en tredjedel under 1975, skulle ett realt prisfall på cirka 17 procent eller 3,4 procent årligen ske under åren 1976 till 1980. Detta alternativ innebär alltså en återgång till de reala priser som rådde 1972. Högprisalternativet innebär att livsmedelspriserna väntas falla med en tredjedel från 1974 års exceptionellt höga nivå. Eftersom huvuddelen av detta prisfall redan inträffat under 1975 innebär detta antagande oförändrade realpriser på livsmedel under resten av 1970-talet. Uttryckt i 1974 års priser innebär detta antagande att följande priser kommer att råda på spannmål 1980.

Anm. Dollar/ton.

1 D.G. Johnson, World

Food Problems and Pro- under Förutsatt normala väderleksförhållanden planeringsperioden ligspects, American Enterfor Public ger lågprisalternativet närmast till hands. Politiska beslut att bygga upp prise Institute Policy Research, livsmedelslagren skulle å andra sidan staga upp spannmålspriserna under Washington, D.C. June av de underutvecklade ländernas förplaneringsperioden. Omfattningen 1975, sid. 50. väntade importunderskott under de närmaste lO åren får viktiga jord- 2 Det bör observeras att bruks- i de och handelspolitiska konsekvenser. Några av dessa behandlas vi hittills diskuterat u-länföljande avsnitten? dernas förväntade efterfrågan vid rådande inkomster. Det borde vara välkänt att behovet av Livsmedelslager och -bistând livsmedel är väsentligt större än efterfrågan. Producentländernas lager- och biståndspolitik undergår f. n. förändringar Cirka 800 miljoner män- med långtgående effekter för jordbrukspolitiken. niskor lider av allvarlig Spannmålslager har traditionellt hållits av exportländerna, främst USA. undernäring p. g. a. för låga inkomster. De har därvid utgjort en del av deras prisstödspolitik, och försäljning från

Det internationella utbytet av varor och tjänster 95

och köp till lagren har utgjort den främsta metoden att reglera priset på spannmål och har bidragit till de mycket stabila priser som rått under 1950- och 1960-talen. Då lagren blivit för stora har exportländerna, framför allt USA, använt lageröverskotten som livsmedelsbistånd till u-länder. Såväl lagren som biståndet har varit bieffekter av den förda nationella jordbrukspolitiken. Exportörländerna är emellertid inte längre villiga att hålla lager för konsumentländerna eller att bekosta huvuddelen av livsmedelsbiståndet. Genomgripande förändringar kan väntas på dessa områden. Till följd av missväxten 1972-1974 har lagren fallit till cirka en tredjedel av den normala nivån under l960-talet. Då marknaden slog om från produktionsöverskott till efterfrågeöverskott föll också den del av spannmålshandeln som utgjorde livsmedelsbistånd. Samtidigt lade Nixon-administrationen om den amerikanska jordbrukspolitiken och övergick till mera marknadsbestämda spannmålspriser som kompletterades vid behov med inkomsttillägg direkt till jordbrukarna. Det federala lagringssystemet avvecklades. Lagren behövdes ej längre för prisreglering och har aldrig behövts för att garantera amerikansk självförsörjning vid dåliga skördeår. Lagerutrymmena såldes av regeringen till privata spannmålsintressenter. Omfattningen av världens livsmedelslager bestäms följaktligen f. n. till stor del av de amerikanska spannmålshandlarnas förväntningar om det framtida priset på spannmål. Vid allmänna förväntningar om fallande priser uppskjuts lageruppbyggnaden. Om spannmålshandlarna förväntar sig att priserna faller fram till 1980 i enlighet med prognoserna ovan kommer den internationella lageruppbyggnaden att fördröjas ännu några år. Privat lagerhållning tenderar att stabilisera spannmålspriser på lång sikt. Detta sker emellertid inte vid oförutsedda skördeförändringar som inträffar till följd av vädret. Kommersiella lager tar icke heller hänsyn till de behov som betingas av humanitära motiv såsom att förhindra massvält vid katastrofer p. g. a. bristande köpkraft hos stora befolkningsgrupper. Lagerhållning för att stabilisera priset och lindra nöd vid naturkatastrofer är främst en uppgift för regeringar. Behovet av sådan lagerhållning har ökat. Sovjetunionens nya importpolitik innebär att de av nederbördsförhållanden notoriskt ojämna sovjetiska skördarna skall balanseras genom inköp på världsmarknaden i stället för genom inhemsk nödslaktning av kreatur och fjäderfä. Därtill kommer att allt flera personer i de underutvecklade länderna genom undernäring befinner sig i riskzonen vid tillfälliga skördeförsämringar. fak-

Bådadessa

torer kommer att utöva ett starkt tryck på regeringar att enas om ett internationellt lagringssystem. Exportländernas ståndpunkt är att lagerhållning och livsmedelsbistånd utgör internationella problem som måste lösas genom internationell samverkan av regeringar. Vid livsmedelskonferensen i Rom 1974 uppnåddes inte internationell enighet om fördelningen av kostnaderna för och fördelarna av livsmedelslager och livsmedelsbistånd. De beslut som till slut måste fattas rörande omfattningen av livsmedelsbistånd och livsmedelslager kommer att påverka priser och kvantiteter på den internationella marknaden dels under en övergångsperiod av lager-

96 Det internationella utbytet av varor och tjänster

uppbyggnad, dels på längre sikt. lnternationaliseringen av lager och biståndsproblemet kommer också att påverka utformningen av nationernas

jordbrukspolitik.

Förändringar i industriländernas jordbrukspolitik

Ett internationellt lagrings- och biståndssystem förutsätter i sin tur internationell om reglerna för nationell jordbrukspolitik. Det är enighet därför möjligt att internationalisering av lagerhållningen och livsmedelsbiståndet leder till en internationell översyn av användningen av nationella jordbrukspolitiska medel t. ex. i samband med de pågående GATTförhandlingarna. Men det är också möjligt att oenigheten om reglerna för inhemsk jordbrukspolitik förhindrar internationella överenskommelser om lagerhållning och bistånd. Under alla förhållanden kommer länder att ta större hänsyn till internationella konsekvenser vid utformningtvingas en av den inhemska jordbrukspolitiken. De anförda pekar på fallande livsmedelspriser till 1980. prognoserna Detta till den höga skyddsnivå som t. ex. Västtyder på en återgång omkring 1970. Det kan därför vara skäl att diskutera europa tillämpade konsekvenserna av västeuropeisk jordbrukspolitik för världsmarknaden och utländska producenter.

Nationella och internationella konsekvenser av skydd genom högprislinje

respektive inkomsttillägg. Liksom flertalet västeuropeiska länder (främst EG) en Sverige tillämpar som innebär bl. a. att det inhemska producentpr;set hålls jordbrukspolitik konstant (i realvärde) genom ett system av rörliga importavgifter. Detta har den dubbla effekten att dels kompensera jordbrukssaktorn i system som har sämre ån andra en region naturliga produktionsförutsättningar regioner, dels att förhindra att producenter och konsumenter påxerkas av och efterfrågeförhållanden utomlancs. Varje förändringar i produktionsförändring i världsmarknadens priser neutraliseras av förändringar i importavgifterna. Det inhemska jordbruket isoleras sålunda från produktivitets- och smakförändringar utomlands. Effektivare produkticnsmetoder utomlands kommer inte det egna landets konsumenter till godo lägre priser till följd av ökad import eller bättre inhemska genom Ej heller innebär knapphet i resten av världen och produktionsmetoder. världsmarknadspriser att det egna landets konsumenter ;kär ned stigande sin konsumtion. De inhemska priserna blir oförändrade genom en minskning av importavgifterna. Priserna på spannmål steg t. ex. med l0 procent i EG (Italien undantaget) samtidigt som de två- och tredabblades på världsmarknaden mellan 1971 och 1974.1 Följaktligen vältras anpassningen till förändringar i produktims- och över på de producenter och konsumerter som 1 Se D.G. Johnson, efterfrågeförhållanden Are saknar ett nationellt jordbruksskydd. Dessa länder får då ett inresse av High Farm Prices Here to Stay? The att avskärma sig från världsmarknadens svängningar varvd denna själva Morgan Guaranty Survey, och instabilare. De tendenser till instabiltet som blir allt ”tunnare” New York, August 1974. sid. 9. uppstår då bara några konsumenter och producenter på en narknad

Det internationella utbytet av varor och tjänster 97

anpassar sig till grundläggande förändringar har förstärkts av att systemet med rörliga importavgifter i flertalet fall saknar medel för produktionskontroll? Tendenser till överproduktion uppstår vid produktivitetstillväxt i jordbrukssektorn och fasta realpriser; dessa överskott exporteras sedan genom exportsubventioner som ersätter de förluster som uppstår då varor säljs på världsmarknaden till priser som är lägre än produktionskostnaderna. Då jordbruket skyddas genom ett system med importavgifter återspeglar världsmarknadspriserna inte konsumenternas värderingar av alternativa livsmedel eller producenternas kostnader för att producera dessa. Härigenom felallokeras produktionsfaktorer, och effektivitetsförluster uppstår i varje land inom jordbrukssektorn. Omfattningen av kostnaderna för jordbruksskyddet och deras fördelning mellan inhemska konsumenter och utländska producenter beror på valet av jordbrukspolitiska medel. En given inkomstfördelning till jordbrukarna kan åstadkommas genom ett system med gränsskydd eller genom ett system med inkomsttillägg till jordbrukarna. Gränsskyddet (fasta tulltariffer eller rörliga importavgifter) drabbar främst inhemska konsumenter och utländska producenter av livsmedel genom att höja priset som de förra betalar och sänka pris och/eller kvantitet för de senare. lnkomsttillägg drabbar främst inhemska skattebetalare. Erfarenheterna pekar på att högprislinjen genom gränsskydd drabbar de fattigaste konsumenterna proportionellt hårdast och gynnar de största producenterna relativt till de andra. Ytterligare stöd till såväl konsumenter som producenter blir då nödvändigt för att kompensera högprislinjens nackdelar. Detta stöd tar formen t. ex. av ökade barnbidrag eller folkpensioner samt av särskilda stöd till småbrukare eller regionala brukare (t. ex. det särskilda norrlandsstödet i Sverige). En viss subventionering av viktigare varor i konsumentledet kan rentav förekomma för att motverka höjningen av priserna i producentledet genom högprislinjen. Ett skattefinansierat systern med inkomsttillägg är troligen en billigare metod att åstadkomma en given inkomstomfördelning till inhemska jordbrukares fördel av följande skäl: 1. Det innebär en mindre välfärdsförlust för konsumenterna/skattebetalarna än högprislinjen. 2. Det minskar det totala stödet som utgår till jordbruket genom att undvika att jordräntor betalas till jordbrukare som inte behöver stödjas. 3. Det bevarar prissystemets förmåga att allokera produktionsfaktorer effektivt inom världens jordbruk. 1 I EG t. ex. tillämpas 1969/1970 produktionskontroll låg EG:s producentpriser cirka 90 procent över världsmarkendast för sockerbetsnadspriserna och EFTA:s producentpriser cirka 60 procent över världsodling.

marknadspriserna? Genom EG:s utvidgning till att omfatta även Stor-

2 Se UNCTAD, Research britannien, Danmark och Irland stiger den genomsnittliga protektions- Memorandum No 46, nivån i Västeuropa, då de nyanslutna ländernas skyddsnivå var mellan en Agricultural Protection tredjedel och hälften av EG:s. Rest-EFTA and the Food Economy, har ett mycket kraftigare March 30 1972, skydd för sitt jordbruk än EG. UNCTAD/RD/44/Rev 1, Jordbruksprotektionism utgör idag marknadsekonomiernas mest dyr- sid. 9.

98 Det internationella av varor och tjänster utbytet

bara handelssnedvridning. Dessutom innebär de utvecklade ländernas jordbrukspolitik en betydande inkomstomfördelning från fattiga till rika länder jämfört med alternativa metoder. Jordbruksprotektionismen är inte enbart ett konfliktämne mellan utvecklade och underutvecklade länder. U-länderna har ett gemensamt intresse med vissa lågkostnadsproducenter i de utvecklade länderna att liberalisera handeln i jordbruksprodukter. Genom att skära tvärsigenom i-landsgruppen kan jordbruksfrågan spela en strategisk roll vid den pågående GATT-förhandlingen. Fortsatt protektionism kommer att skärpa motsättningarna såväl mellan industriländerna inbördes - främst mellan EG och USA - som mellan de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna. Framgångsrika liberaliseringssträvanden på jordbruksområdet å andra sidan skulle väsentligt gagna u-länderna samt troligen dyrka upp den fastlåsta positionen för förhandlingarna om fortsatt liberalisering på industriområdet. USA kommer att insistera kraftigare än vid Kennedyomgången på jordbruksliberalisering som villkor för industritullavveckling, då Storbritanniens anslutning till EG:s jordbrukspolitik ytterligare skärpt de redan tidigare påtagliga negativa effekterna av EG för USA:s jordbruksexport. Vid fallande världsmarknadspriser under resten av l970-talet kommer flertalet västeuropeiska länder att på nytt behöva avsätta sina produktionsöverskott till förlustpriser på världsmarknaden eller införa produktionskontroll. Erfarenheterna från Förenta staterna visar att metoder att kontrollera produktionen inte är vare sig lätta att införa eller särskilt effektiva. Även vid tillämpning av produktionskontroll är det därför att överskottsproduktion uppstår. Dessa problem måste lösas troligt antingen genom övervältring på exportmarknaden medelst exportsubventioner, genom förstörelse (t. ex. uppeldning av spannmål) eller genom annan icke-ekonomisk användning (t. ex. användning av mjölkprodukter som utfoder för djur). Dylika metoder, som ivarierande utsträckning använts i det förgångna, blir svåra att förena med ett internationellt lageroch biståndssystem för livsmedel. Vid låga livsmedelspriser kommer vidare högprislinjens kostnader för Västeuropas konsumenter liksom för lågkostnadsproducenter utanför Västeuropa att öka. FAO har beräknat att en liberalisering av jordbruksskulle innebära en ökning 1980 av nationalprodukten i de politiken underutvecklade länderna med 6 procent (och i de utvecklade marknads- 1 Se A World Price ekonomierna med knappt 1 procent).1 Equilibrium Model”, in Världsbanken har beräknat att liberalisering av handeln i jordbrukspro- Agricultural Commodity dukter skulle 1980 förbättra u-ländernas bytesbalans med 7,9 miljarder Projections, 1970-80. CCP 71/20 (Rome: Food dollar? and Agriculture Organisa- Omfattningen av de kostnader som inhemska konsumenter och uttion, 1971). i ett starkare ländska producenter tvingas bära kan resultera utrikespoli- 2 IBRD, Report No tiskt och inrikespolitiskt regeringar att använda tryck på Västeuropas 4771, Prospects for the andra medel än högprislinjen för att uppnå sina jordbrukspolitiska Developing Countries, July 8, 1974, sid. 8. målsättningar.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 99

Sammanfattning

Den internationella handeln ilivsmedel kommer sannolikt att kännetecknas av stora förändringar under planeringsperioden jämfört med 1970-talets första hälft. l. Relativpriset på livsmedel kan väntas falla från de höga nivåer som rådde under åren 1971-1974 till den nivå som gällde vid 1970-talets början - troligen med 3,4 procent årligen 1976-1980.

2. Fortsatt snabb per capita-tillväxt i produktionen av livsmedel i de utvecklade marknadsekonomierna tillsammans med obetydlig tillväxt av per capita-produktionen i de underutvecklade länderna kan leda till en kraftig ökning i exporten av livsmedel - framför allt spannmål - från marknadsekonomierna till de underutvecklade länderna. Denna utveck-

ling får återverkningar på övriga internationella varumarknader. 3. De utvecklade planekonomierna uppträder i stigande omfattning som köpare av spannmål på världsmarknaden vid övergång till en mera animalisk proteindiet. 4. Utvidgningen av EG leder vid fortsatt självförsörjningspolitik till en

betydande handelsavledning till nackdel för framför allt USA. Förenta staternas beslut att inte hålla lager för världen i övrigt och att inte ensamt finansiera livsmedelsbiståndet till underutvecklade länder, Sovjetunionens ökade beroende av världsmarknaden och u-ländernas ökade behov av livsmedelshjälp internationella beslut om nödvändiggör lagerhållning om prisinstabilitet och ökad svält skall undvikas. Härför är emellertid internationell enighet om fördelningen av kostnaderna för och fördelarna av internationella och internatiolagersystem nellt livsmedelsbistånd nödvändig. Dylik enighet kommer att påverka och påverkas av utformningen av nationell 1 Denna uppfattning har jordbrukspolitik. förfäktats främst av F.C. Bergsten. Se The Threat from the Third World” i Foreign Policy, No ll, C. Råvaror Summer 1973 och ”The New Era in World Com- Inledning modity Markets i Challenge, September/ Sedan den dramatiska oljeprishöjningen 1973 har möjligheten av ytter- October, 1974. För ett ligare råvarukarteller väckt stor uppmärksamhet. OPEC:s sedan 1970 genmäle till Bergsten se R.F. Mikesell, ”More framgångsrika kartellprissättning har anförts som exempel på vad som Third World Cartels kan förväntas på andra råvarumarknaderJ Uppmärksamheten bör ses Ahead” i Challenge, mot bakgrund av dels råvarornas stora betydelse för u-länderna, dels de November/December, 1974. Se även M. Radetzbegränsade handelspolitiska alternativ som u-länderna anser står dem till det flera u-landski, Blir buds. karteller i oljekrisens Detta avsnitt skall mot bakgrund av den rådande strukturen ivärldens spår? Ekonomisk debatt, 1974:3 och ”The råvaruhandel bedöma utvecklingen fram till 1980 samt söka avgöra Potential for Monoposannolikheten för OPEC-liknande aktioner för råvaror. Den preliminära listie Commodity Pricing slutsatsen by Developing Countär att förutsättningarna för kartellisering av andra råvarumarkries” i G.K. Helleiner (utnader än olja begränsas till några enstaka och ekonomiskt obetydliga givare), A World Divided: råvaror. Kartellbildning kan trots detta förekomma t. ex. som ett led i en The Less Developed countries in the Internahandelspolitisk förhandlingsprocess, och sannolikheten härför ökas om tional Economy, Camhandelspolitiska åtgärder till de råvarurpoducerande ländernas fördel bridge, 1975.

100 Det internationella av varor och tjänster utbytet

uteblir. De oljefattiga u-länderna står inför bl. a. följande handelspolitiska alternativ för att förhindra att bytesbalansrestriktionen sänker antingen tillväxttakten eller per capita-konsumtionen av livsmedel. l. liberalisering av handeln i livsmedel 2. liberalisering av handeln i fárdigvaror 3. ökad upplåning i eller bistånd från OPEC- och/eller OECD-gruppen. l samtliga dessa fall är u-länderna beroende av åtgärder som vidtas av andra länders regeringar och som kan kräva motprestationer från u-ländernas sida. Om u-ländernas regeringar anser att otillräckliga åtgärder kommer att vidtas av i-ländernas regeringar är det naturligt att de börjar granska de handlingsalternativ som de själva förfogar över. Kartellbildningar av u-länderna på råvaruområdet är ett dylikt handlingsalternativ. Detta faktum kan medföra en överdriven tro på kartellens effektivitet. Misslyckade försök att bilda råvarukarteller kan resultera i kraftiga prissvängningar. Under de närmaste åren riskerar därför handelspolitiska konfrontationer mellan de underutvecklade och de utvecklade marknadsekonomierna att leda till betydande prisinstabilitet på råvarumarknaderna.

Den nuvarande handelsstrukturen Som framgår av diagram 2:8 svarade de utvecklade marknadsekonomierna 1970 för S8 procent av den totala exporten och för 78 procent av av de SITC-avdelningar som utgör gruppen råvaron Motsvaimporten rande siffror för de underutvecklade länderna 1970 var 29 procent Planekonomiernas handel svarar för cirka 12 respektive 10 procent. procent av vardera exporten och importen. Som framgår av tabell 2:20 hade de underutvecklade länderna ett överskott iråvaruhandeln på 5,6 miljarder dollar 1970, varav 4,7 uppstod i handeln med de utvecklade länderna. Råvaruexporten är sålunda en viktig valutaintåkt för u-länderna. Råvaruexporten är en långsamt växande post i världshandeln. Råvaruexporten i löpande priser har växt med 4,5 procent årligen under 1960talet, dvs. hälften av totalexportens tillväxt. U-ländernas andel av denna marknad har avtagit genom att deras exporttillväxt legat på 2,6 procent

1 Råvarugruppen omfattar sektion 2 i SITC utom avdelning 22. Den består sålunda av: Vissa skogsprodukter 23 rågummi inkl. syntetgummi 24 virke, timmer och kork 25 papper och massa Vissa icke-ärliga jordbruksprodukter 21 hudar, skinn och pälsar, oberedda 26 naturliga textilñbrer (bomull, ull, jute etc.) 29 animaliska och vegetabiliska råvaror icke annorstädes upptagna Vissa mineraler utom bränslen 27 obearbetade gödningsämnen och mineraler 28 malmer

Det internationella av varor utbytet och tjänster 101

7,9% Utvecklade 2,3% Centralmarknads- 45,3% planerade ekonomier 3,4% ekonomier

25,7% 3,9%

2,7% 0,4%

5,5% Underutvecklade 1970 rnarknadsekonomier

. Utvecklade 59% Central- 2,1% marknads- r planerade ekonomier 1 ekonomier 5,4%

\ 21 ,4% 3,3%

0,9%

4,2% Underutvecklade 1974 rnarknadsekonomier

Utvecklade ° 2,3%

marknads- 487% Central-d planera e

ekonomier ekonomier 5,8%

21,0%

5,7%

Underutvecklade marknadsekonomier

Anm:

Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens internhandel och Diagram 2:8 Procentue/I

vane plls bredd proportionell mot handeln mellan landergrupperna. De fame/ning av vär/dsexpør. anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. :en av råvaror på län_ Källa: GATT, International Trade, Geneve, olika årgångar. Råvaror omfattar 4197871471737 1960, 1970 SITC sektion 2 exklusive avd. 22. Uppgifter för 1974 ofullständiga. Och 1974.

102 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:20 Export av råvaror fördelad på ländergrupper 1970 dollar fob. och procentuell genomsnittlig tillväxttakt 1960- 1970 i Miljoner parentes

Export från Export till Total;

Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier

Utvecklade marknads- 14 840 l 460 620 16 920

Anm: Se tabell 2:3. Källa: Se tabell 2:3.

årligen under 1960-talet. De utvecklade marknadsekonomiernas export å andra sidan har legat klart över genomsnittet för gruppen dels totalt, dels för exporten till båda grupper av marknadsekonomier. Även för denna varugrupp tar i-länderna växande andelar av världsexporten medan u-länderna förlorar marknadsandelar. Diskussionen om råvarukarteller måste ses mot denna bakgrund av de oljefattiga u-ländernas fallande andelar av en stagnerande marknad.

Prisutveckling för råvaror 1975-1980 Råvaror består av de två delgrupperna mineraler exklusive bränslen och vissa icke-ätliga jord- och skogsbruksråvaror. Den genomsnittliga prisstegringen fram till 1980 i konstant penningvärde har uppskattats för gruppen råvaror genom att den nominella prisstegringen på delgrupperna vägts samman och deflaterats med BNP-deflatorn. Sammanvägningen presenteras i tabell 2:21. Enligt dessa Världsbankens bedömningar av den nominella prisstegpå råvarugruppen som ringen på olika råvaror erhålles en prisstegringstakt helhet årligen under vid snabb

på cirka 10,6 procent planeringsperioden

anpassning till de högre oljepriserna och återgång till 1960-talets genomtillväxttakt för OECD-området (cirka 5,0 procent). Vid en mera snittliga utdragen anpassning blir tillväxttakten i OECD (cirka 3,5 procent årligen) och den årliga råvaruprisstegringen cirka 9,6 procent. Eftersom samma källor förutser en allmän inflation mätt med BNP- 1 Se lBRD, Report No deflatorn årligenl under planeringsperioden innebär denna på 9 procent 477, Prospects for Deberäkning en real prisstegring för råvarugruppen på 1,5 procent respektiveloping Countries, July 8, 1974, sid. 15. ve 0,5 procent årligen under planeringsperioden.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 103

Tabell 2:21 Uppskattad ärlig nominell prisstegring på råvarornas delgrupper Procent

Varugrupp Beräknad årlig pris- Varugruppernas andel stegring 1974-1980 vid 1970 av OECD-ländernas

Hög OECD- Låg OECE- Export Import tillväxt tillväxt

Hudar och skinn avd. (21) a 7=” 64 213 215 Textilñbrer avd. (26) Rågummi avd. (23) 8,017 4,5 5 4 Timmer avd. (24)

Genomsnittlig årlig prisstegring för råvaror vid hög tillväxt i OECD (4, 7 %) 10,4 10,8 vid låg tillväxt i OECD (3, 5 %) 9,5 9,7

ü International Bank for Reconstruction and Development, Report No. 477, Prospects for the Developing Countries, July 8, 1974. Background paper lV: Growth Prospects of LDCs, Table 5 p. ll. Denna källas uppskattning av prisutvecklingen för gruppen Non-Food Agricultural Products har fått representera prisutvecklingen för SlTC avdelningarna (21) och (26). b International Bank for Reconstruction and Development, No. 477, Report Prospects for the Developing Countries, July 8, 1974, sid. 8. C Se not b. Prisstegringstakten avser endasttimmer. d Egen uppskattning.

Allmänna förutsättningar för kartellbildning

Ovanstående prognoser för 1980 antar att inga prishöjningar på råvaror åstadkoms genom kartellbildning. Det är nödvändigt att se om detta är ett rimligt antagande. För att en kartell skall löna sig för deltagarna måste två grundläggande förutsättningar vara uppfyllda: l. Marknadsefterfrågan på varan måste vara tillräckligt okänslig för prishöjningar (oelastisk). 2. Det totala utbudet på marknaden måste kunna kontrolleras centralt. Dessa förutsättningar är sällan uppfyllda på vare sig efterfråge- eller utbudssidan. Efterfrågans elasticitet. Förutsättningen för en lönsam kartell kan formuleras som ett starkt respektive ett svagt antagande beträffande graden av oelasticitet hos efterfrågan. Enligt det starka antagandet skall elasticiteten vara mindre än 1.1 Härvid medför en höjning av exportvarans pris i utländsk valuta att totalintäkterna i utländsk valuta stiger trots att försäljningen och produktionen minskar. Då kartellbildning diskuteras som metod att öka ett lands valutaintäkter brukar detta starka antagande anföras. Detta är 1 Efterfrågans priselasemellertid en förenkling, vilket inses när man beaktar att privata företag ticitet definieras här som är intresserade av att maximera vinsterna i inhemsk valuta, inte av att positiv i normala fall.

av varor och tjänster 104 Det internationella utbytet

maximera valutaintäkterna vid given växelkurs. Det kan löna sig för företag att inskränka produktionen trots att valutaintäkterna faller förutsatt att produktionskostnaderna faller mer än intäkterna. Det är följaktligen företagsekonomiskt lönsamt med kartellbildningi det svagare fallet då efterfrågan har en eleasticitet större än l. Detta är även samhällsekonomiskt lönsamt om det är rimligt att anta att regeringen kan upprätthålla full sysselsättning. Genom att produktionen faller under den volym där efterfrågans elasticitet övergår från att vara mindre till att bli större än l faller visserligen valutaintäkterna av De produktionsfaktorer som friställs kan emellertid anproduktionen. vändas för att genom export- eller importkonkurrerande produktion intjäna utländsk valuta i annan verksamhet, eventuellt efter en devalvering av valutan. Förutsatt alltså att produktionsfaktorerna har en alternativ användning blir kartellbildning oftast en effektiv metod att öka landets valutaintäkter om monopolisering av marknaden är företagsekonomiskt lönsamt. Det starka antagandet brukar emellertid anföras då förutsättningarna för kartellisering diskuteras. Detta beror antingen på att de friställda saknar alternativanvändning utan stora omställproduktionsfaktorerna ningskostnader vid given växelkurs, eller på att växelkursens möjligheter att upprätthålla full sysselsättning förbises. Två egenskaper hos en vara brukar bidraga till en låg efterfrågeelasticitet. Varor som vid de relevanta inkomstnivåerna har karaktären av nödvändighetsvaror är (definitionsmässigt) okänsliga för prisförändringar. Varor kan vara prisokänsliga på kort sikt, men relativt priskänsliga efter hand som konsumenter finner substitut. Nödvändighetsvaror utan nära ersättningsvaror på längre sikt brukar sålunda uppfylla förutsättningarna på efterfrågesidan för kartellbildning bland producenter. Produktionskontroll. Efterfrågans låga priselasticitet är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att kartellbildning skall lyckas. Eftersom måste inskränkas jämfört med marknadsprisbildning vid fri produktionen måste form av central produktionskontroll och konkurrens, någon Här föreligger oftast den främsta svårigheten för -fördelning genomföras. kartellbildning. Produktionsinskränkning är lönsam för producenterna som grupp, men varje enskild producent vinner på att öka produktionen vid det högre kartellpriset. Avgörande för kartellens framgång är därför dess förmåga att genom- föra en för alla deltagare - enskilda producenter likaväl som nationer Dessa möjligheter ökar ju färre acceptabel produktionsinskränkning. och nationer som deltar i kartellen. Samordnings- och producenter blir rimligen mindre ju färre producenter som måste kontrollproblem enas och övervakas, samt ju färre länder som måste jämka ihop olika intressen. Då många företag finns på marknaden är utsikter att kartellbildningen består större om de är relativt jämstarka. Vid relativt jämstora företag fördelas för- och nackdelar av att ansluta sig till produktionsinskränkrelativt mellan företagen. Förekommer enstaka större föreningen jämnt har de stora men inte de små företagen intag och många små företag

Det internationella utbytet av varor och tjänster 105

citament att vart för sig ansluta sig till produktionsinskränkningen. Svarar de små företagen tillsammans för en tillräckligt stor andel av marknaden kan deras oreglerade produktion få kartellpriset att efter hand svikta. Samma resultat uppstår om nya småföretag lockas att etablera sig för att dra fördelar av kartelliseringen. Även ett fåtal producenter på marknaden kan emellertid ha problem att överenskomma om hur produktionsinskränkningen skall fördelas sinsemellan om de är olika stora eller uppvisar markant olika kostnadsstrukturer. Förekommer tillräckligt många producenter, har varje producent enbart fördelar och inga nackdelar av att ensam kringgå produktionsinskränkningen. Om övervaknings- eller sanktionsmöjligheterna är ringa kan flertalet företag efter hand överskrida sina produktionskvoter varvid kartellen bryter samman. Flertalet råvarukarteller har brutit samman just därför att samordningen av den nödvändiga produktionsinskränkningen varit svår och övervakningen ofullständig. Även om antalet regeringar som måste samverka _är litet, måste de se till att kanske tusentals producenter iakttar beslut om produktionsinskränkningar som går mot varje enskild producents intressen även om producenterna som grupp vinner på kartellen.

Kartelliseringsutsikter för vissa råvaror Tabell- 2:22 sammanfattar förutsättningarna för kartellbildning för vissa råvaror från skogs- och jordbrukssektorerna. Samtliga varor har en priselasticitet som är mindre än l varför en prishöjning i utländsk valuta skulle leda till ökade valutaintäkter för exporten av varan. För samtliga varor förekommer syntetiska substitut. Detta fenomen utesluter emellertid inte varorna som potentiella kartell-

Tabell 2:22 Egenskaper relevanta vid kartellbildning

Pris- Substi- U-ländernas andel av Graden av elasti- tut före- (Procent) länderkon-

a Rundvirke ej av barrtrå. b Kokosnötsolja (59), palmolja (52), C Gini-Hirschman koefficienten förklaras i not c tabell 2:23.

Källa: Samtliga uppgifter har hämtats från International Bank for Reconstmction and Development, Commodity Paper No l, opportunities for Action

OPEç-type

in Agricultural Commodities (3/73), B. februari 1973. Denna A

prepared b): Yaron,

bilagas tolkning av dessa data avviker emellertid nagot fran Varons. O

106 Det internationella utbytet av varor och tjänster

kandidater, utan sätter en övre gräns för det pris kartellen kan ta ut utan att riskera att i längden ersättas av syntetiska substitut. Var denna gräns ligger måste undersökas i varje enskilt fall. Gränsen torde dock ligga mycket nära dagens priser för flertalet fibrer och gummi. De sista tre kolumnerna återger uppgifter om produktionssidan som är viktiga för att bedöma förutsättningarna för att genomföra den nödvändiga produktionskontrollen. För bomull svarar u-länderna för en låg andel av världsproduktionen och handeln och många u-länder är dessutom representerade. Kartellmöjligheterna måste rimligen betraktas som obefintliga. För fetter, oljor och sisal har u-länderna 100% av såväl produktionen som exporten ivärlden. Men enligt sista kolumnen är exporten fördelad på ett stort antal u-länder varför samordnings- och kontrollsvårigheter väsentligt minskar utsikterna för en kartell av producentländerna. Fetter och oljor är dessutom mycket heterogena grupper, och sisal konkurrerar med andra fibrer. Ull uppvisar stark koncentration på ett fåtal u-länder men konkurrensen från utvecklade marknadsekonomier torde vara tillräckligt stark (uppgift saknas) för att utesluta även ull som kartellföremål. Jute framstår som den enda varan med utmärkta förutsättningar för produktionssamverkan och kontroll. Kartellbildning är här mycket möjlig, men troligen inte särskilt lönsam på grund av hård konkurrens från syntetiska substitut. Gummi och timmer från tropiska skogar kvarstår som eventuellt både lönsamma och möjliga kartellobjekt. I dessa två fall är det osäkert hur stort utrymme för prishöjningar som substitut tillåter samt hur stora utsikter de berörda u-länderna har att samverka. En bedömning av politiska faktorer är nödvändig för att avgöra den sista punkten och skall ej göras här. Det bör emellertid betonas att själva övergången till kartellbildning lätt förbättrar de politiska förutsättningarna för samverkan mellan u-länderna. Ett visst politiskt solidaritetstryck och en fungerande kontrollmekanism etableras därigenom. Under dylika förhållanden sätts den övre gränsen för kartellpriser av syntetiska substitut i fall - och av konkurrensen från industriländerna i timrets fall gummis (låg u-landsandel av världsproduktionen). I båda fallen är troligen gränsen relativt låg. B. Varon drar slutsatsen att endast timmer utgör en kandidat för kartellbildning. Slutsatsen här är alltså mera nyanserad. Förekomsten av substitut utesluter inte kartellbildning, utan bestämmer endast hur högt

kartellen kan sätta priset. Denna marginal har ökat något för fibrer

genom att de syntetvaror som är petroleumderivat stigit i pris efter oljeprishöjningen. Utsikterna till en timmerkartell är goda endast för de tropiska timmersorter som saknar substitut. Tropiskt hårt virke har troligen fler substitut på längre sikt än Varon räknar med. Under ovannämnda förutsättningar begränsas möjligheterna att väsent-

ligt höja priset på ovanstående råvaror genom förekomsten av syntetva-

ror. I bästa fall finns utrymme för marginella prisjusteringar till följd av ändrade konkurrensförhållanden. Dessa justeringar kan ske utan kartell- Den främsta för en kartell skulle vara att stabilisera bildning. uppgiften n

Det internationella utbytet av varor och vänster 107

snarare än höja - råvarupriset vid den övre gräns som substitut sätter, inför konjunktursvängningar i industriländerna. Härför krävs emellertid att kartellen håller råvarulager. Lagerhållning skulle emellertid ställa sig dyrt för flertalet av de berörda råvarorna. Andra mineraler än bränslen. Förutsättningarna för kartellbildningar på det övriga råvaruområdet förefaller ännu sämre än för de ovan refererade råvarorna. Mineraler skiljer sig från dessa i fyra väsentliga avseenden. l. P. g. a. sitt större värde i förhållande till omfång medför mineraler lägre lagringskostnader. Framför allt USA håller stora lager som för vissa mineraler (mangan och tenn) överstiger världens årliga förbrukning. Genom att minska konsumentländernas sårbarhet vid uteblivna leveranser ökar förekomsten av dessa lager u-ländernas kostnader för att genom produktionsinskränkningar i en kartell genomdriva högre priser. 2. substitut förekommer på längre sikt dels för dessa mineraler som insatsvaror, dels för de färdigvaror i vilka de ingår som insatser. Förekomsten av stora lager i förening med substituerbarhet på längre sikt minskar utrymmet för kartellprishöjningar på såväl kort som lång sikt. 3. Samtliga dessa mineraler lämnar skrot som kan återanvändas. Den nuvarande omfattningen av återanvändningen och kostnaderna för att höja denna andel påverkar en kartells möjligheter att höja priset för nyupptagna mineraler. F. n. varierar denna grad från 17 procent för bauxit i aluminium till 40-45 procent för järnmalm, koppar och blyi USA. Återanvändningsgraden torde rimligen vara högre i länder med lägre arbetskostnader.

Tabell 2:23 Egenskaper hos andra mineraler än bränslen som påverkar kartellbildning

Priselasticitet på Nära U-ländernas andelar av världens Graden av länderkoncensubstitut tration i produktionenü Kort sikt Lång sikt lörekom- Kända Produktion” (Gini-Hirschman

Alumina/

Manganmalm 37,6 46,5 samtliga samtliga Genomsnitt 1 1 40-45 % 40,6 45,9

a Beräknade från uppgifter för år 1970 i United Nations, Statistical Yearbook 1972. b B. Varon & K. Takeuchi, ”Developing Countries and Non-Fuel Minerals”, Foreign Affairs, April 1974. 4 Koefficienten är 100 då ett land svarar för hela produktionen i de underutvecklade marknadsekonomierna och fallerju flera länder som bidrar till denna.

108 Det internationella utbytet av varor och tjänster

4. Kända mineralreserver är tämligen jämnt fördelade mellan utvecklade marknadsekonomier, planekonomier och underutvecklade marknadsekonomier. Därtill kommer ofantliga reserver nickel, koppar, mangan och kobolt på havsbotten i form av noduler. Det är ännu osäkert till vilka kostnader dessa reserver kan utvinnas och denna osäkerhet avhåller från kartellbildning. Samtliga dessa faktorer gör det föga troligt att mineralerna som grupp lämpar sig för kartellbildning från de underutvecklade producentländernas sida. Som framgår av sammanställningen i tabell 2:23 av fakta relevanta för en bedömning av kartelliseringsutsikterna är dessa gynnsamma endast för fosfat, bauxit och tenn. Då utsikterna för kartellbildning diskuteras avses vanligen karteller omfattande enbart u-länderna och inte producentländer av olika utvecklingsgrad. Implicit i detta synsätt ligger antagandet att samarbetsmöjligheterna u-länderna inbördes är större än mellan producentländer av olika Utsikterna för kartellbildning skulle förutvecklingsgrad. bättras för ull och timmer om de omfattande såväl utvecklade som underutvecklade producentländer. För andra mineraler än fosfat och bauxit är samverkan mellan u-länderna och utvecklade marknadsekonomier eller planekonomier förutsättningar för framgångsrik kartellbildning. Om vidare substitutionsmöjligheterna är tillräckligt begränsade för att kartellen skall vara lönsam måste producentländerna dock räkna med eventuella motåtgärder från konsumentländernas sida. För u-länderna framstår råvarukarteller som en sista utväg och de är beredda att utsätta sig för risken av motåtgärder då de anser sig sakna handelspolitiska alternativ i förbindelserna med de utvecklade länderna. Utvecklade marknadsekonomier å andra sidan har mindre att vinna och mera att förlora på att deltaga i råvarukarteller p. g. a. sitt mångsidiga näringsliv och större integretion med övriga konsumentländer. Planekonomierna kan för sin del finna det svårt att bedriva avspänningspolitik med de utvecklade marknadsekonomierna samtidigt som de konfronterar dessa med råvarukarteller. Över huvud förefaller det f. n. mindre troligt att konfrontationen mellan u-länder och i-länder över den nya ekonomiska världsordningen skulle gynna kartellbildningar omfattande länder av markant olika Därmed begränsas utsikterna påtagligt att utvecklingsgrad. etablera producentkarteller före 1980 på råvaruområdet. Om försök till kartellbildning ändå görs kommer de främst att resultera i prisinstabilitet under åren 1976-1980.

D. Tillverkningsindustrins produkter Den nuvarande handelsstrukturen De tidigare avsnitten har visat att de underutvecklade marknadsekonomierna 1970 hade ett överskott i handeln i bränslen (l3,5 miljarder dollar), livsmedel (6,2) samt råvaror (5,5) på sammanlagt 25,2 miljarder dollar. Detta överskott finansierade ett underskott i utbytet av produkter från tillverkningsindustrin på 25,7 miljarder dollar 1970 för de underutvecklade marknadsekonomierna.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 109

Tabell 2:24 Export av tillverkningsindustrins produkter fördelad på ländergrupper 1970 Miljoner dollar fob. Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes

Export från Export till Totalt Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier Utvecklade marknads- 129 050 32 780 6 600 168 430 ekonomier (1 1,8) (7,3) (l 1,9) (l0,8) Underutvecklade mark- 9 600 3 670 540 13 810 nadsekonomier (14,2) (12,6) (20,5) (14,0) Centralplanerade 3 390 3 060 14 610 21 060 ekonomier (l4,2) (14,6) (8,3) (9,8) Totalt 142 040 39 510 21750 203 300 02,0) (8,1) (9,5) 00,3) Saldo +26 390 -25 700 -690

Anm: Se tabell 2:3. Källa: Se tabell 2:3.

Handeln i denna grupp domineras helt av de utvecklade marknads-

ekonomierna (se tabell 2:24 och diagram 2:9). De utvecklade marknadsekonomierna svarar 1970 för 82,2 procent av exporten och 69,9 procent av importen av produkter från tillverkningsindustrin jämfört med 6,8 procent respektive 19,4 procent för de underutvecklade marknadsekonomierna. Planekonomiernas export och import svarar vardera för cirka 10,5 procent av världshandeln. Nästan två tredjedelar av världshandeln utgör intern handel för de utvecklade marknadsekonomierna. Dessa dominerar därför denna varugrupp såväl som köpare som säljare. Under l960-talet har emellertid de underutvecklade marknadsekonomierna uppträtt som allt större konkurrenter på världsmarknaden för tillverkningsindustrins produkter. Deras totala export har årligen vuxit en halv gång snabbare än världsexporten och dubbelt så snabbt som deras import från de utvecklade marknadsekonomierna. Dessa tendenser har förstärkts hittills under 1970-talet. Det är troligt att den ökade konkurrensen från de underutvecklade marknadsekonomierna på marknaderna för tillverkningsindustrins produkter kommer att skärpas under planeringsperioden. Hälften av handeln i tillverkningsindustrins produkter består av handel i verkstadsprodukter inkl. transportmedel (SITC sektion 7 division 69) vilka tillika var den mest dynamiska gruppen produkter. Denna varuväxte med 15,1 procent årligen under l960-talet, vilket var dubgrupp 1 SITC, sektioner 5 (kebelt så snabbt som alla övriga produkter från tillverkningsindustrin (8,1 miska produkter), 6 (bearbetade varor), 7 (maskiprocent). Specialiseringen är här mycket utpräglad med ett överskott för ner, apparater, transportde utvecklade marknadsekonomierna gentemot de underutvecklade på medel) och 8 (diverse farcirka 18 miljarder dollar 1970 (se tabell 2:25). De utvecklade marknads- diga varor).

110 Det internationella utbytet av varor och tjänster

utvecklade 3,2% marknads- centra. ekonomier Z p|anerade ?i 7% ekonomier

0,2% 0,01%

28,8% 1,2%

O 0,6% 1970 Underutvec klade marknadsekonomier

2,9% Central-

Uwickgge ma a . 65,6% i 8,8% ølanerade

ek°n°mlef **_ ekonomier 08%

0,9% 0,8%

18,3% 1,8%

O

0,895

1974 Underutvecklade marknadsekonomier

Utvecklade Central- 4,6% marknads- _ planerade 60 7% = ekonomier ekonomier 1 9%

5,3%

17,5%

Underutvecklade marknadsekonomier Diagram 2:9 Procenruell Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot Iändergruppens internhandel och fördelning av världsexpormot handeln mellan Iändergrupperna. De ten av tillverknin sindu- g varje pils bredd proportionell .. . anger procentuella andelar av varldshandeln respektive år. strins produkter på ländWZWPPeT 1950» 1970 Källa: GATT, International Trade, Geneve, olika årgångar. Gruppen omfattar och 1974. SITC sektion 5, 6, 7 och 8. Uppgifter för 1974 ofullständiga.

ekonomiernas andel är också större (84,3 procent 1970) än i handeln i tillverkningsindustrins produkter i deras helhet. Denna andel ökade under 1960-talet (till 86,8 procent 1970). De underutvecklade marknadsekonomiernas export växte snabbast (24,9 procent årligen) och särskilt snabbt

Det internationella av varor utbytet och tjänster 111

Tabell 2:25 Exportvärdet av verkstadsprodukter fördelat 1970 på länderområden Miljoner dollar. Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes

Export från Export till Totalt

Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekon0 ekonomier mier

Utvecklade marknads- 63 470 17 710 2 810 83 990 ekonomier (l7,7) (l0,0) (l4,0) (15,4) Underutvecklade mark- 890 800 20 l 710 nadsekonomier (34,8) (19,4) (17_5) (24_9) Centralplanerade 790 l 700 8 530 ll 020

Anm: Se tabell 2:3. Omfattar SITC sektion 7 och avd. 69. Källa: Se tabell 2:3.

till de utvecklade marknadsekonomierna. På grund av låga ingångsvärden kan det vara missvisande att extrapolera de underutvecklade marknadsekonomiernas höga tillväxttakter för denna varugrupp alltför fram i långt tiden. De tyder emellertid på en hårdnande konkurrens för de utvecklade marknadsekonomiernas verkstadsindustri.

Tabell 2:26 Exportvärdet av övriga produkter från tillverkningsindustrin fördelat på länderområden 1970 Miljoner dollar. Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes

Export från Export till Totalt Utvecklade Underutveck- Centralmarknads- lade mark- planerade ekonomier nadsekono- ekonomier mier

Utvecklade marknads- 65 580 15 070 3 790 84 440 ekonomier (8,1) (4,9)

Anm: Se tabell 2:3. Omfattar SITC sektion 5, 6 exkl. avd. 69, och 8. Källa: Se tabell 2:3.

112 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tendensen till ökad konkurrens från de underutvecklade marknadsekonomierna är också påtaglig i gruppen övriga produkter från tillverk-

ningsindustrind De utvecklade marknadsekonomierna är visserligen även

här helt dominerande (med 83,1 procent av världsexporten 1960) men denna dominans föll under 1960-talet (till 79,2 procent av världsexporten). (Se tabell 2:26 och diagram 2:10). De underutvecklade marknadsekonomiernas export växte dubbelt så snabbt (l3,0 procent) som de ut- 1 Denna grupp omfattar vecklade marknadsekonomiernas (7,6 procent) under l960-talet. Särskilt SITC sektion 5 (kemiska ekonoanmärkningsvärt är den höga tillväxten av de underutvecklade produkter), avdelningarna 65 och 84 (textilier miernas export till de utvecklade marknadsekonomierna och den låga tilloch kläder) samt övriga växten i deras import därifrån (importsubstitution). De underutvecklade produkter i sektionerna 6 ländernas underskott i utbytet är här betydligt mindre än för handeln i och 8 exklusive avdelning 69 (metallarbeten). verkstadsprodukter inkl. transportmedel.

7,1% Utvecklade 23% _ Centralmarknads- = planerade ekonomier 1,5% ekonomier

5,1% 0,2%

19,1% 1,0%

2,0% Underutvecklade

2,7% Underutvecklade marknadsekonomier Diagram 2:1 0 Procen tuell fördelning av världsex- Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens internhandel och porten av tillverkningsin- De varje pils bredd proportionell mot handeln mellan ländergrupperna. dustrins produkter exkl. anger procentuella andelar av världshandeln respektive år. verkstadsprodukter på Iändergmpper 1960 och Källa: GATT, International Trade, 1973/74, Genéve 1974. Tabell G. Gruppen 19 70. omfattar SITC sektion 5, 6 exklusive avd. 69 och sektion 8.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 113

Tabell 2:27 Exportvärdet av textilier och kläder fördelat på länderområden 1970 Miljoner dollar. Procentuell genomsnittlig årlig tillväxttakt 1960-1970 i parentes.

Export från Export till Totalt

Utvecklade Underut- Centralmarknads- vecklade planerade ekonomier marknads- ekonomier ekonomier

a 1960: NA, EEC, EFTA, Japan. b 1960: Indien, Hongkong. Anm: Tillväxttakterna kan överdrivas av att endast de viktigaste u-landsexportörerna är medtagna 1960. Det är oklart hur stor täckningen är. Gruppen omfattar SITC avd. 65 och 84.

Av särskilt intresse i gruppen övriga produkter är handeln i textilier och kläder. Dessa har därför brutits ut ur gruppen från övriga produkter tillverkningsindustrin och redovisas i tabell 2:27 och diagram 2:1 l. De utgör de tillverkningsindustrins produkter som arbetskraftsrikligt utrustade länder är särskilt väl lämpade att producera. Som framgår av tabellen är handelsflödena för denna grupp mycket jämnt fördelade men en fortsatt omfördelning av arbetet till de underutvecklade länderna borde kunna väntas. De underutvecklade marknadsekonomierna har ökat sin andel av världsexporten av textilier och kläder under 1960-talet genom en snabb ökning av exporten till de utvecklade länderna samtidigt som importen därifrån legat i stort sett stilla. Denna omfördelning av handelsflöden hade säkerligen varit betydligt mera utpräglad om inte de utvecklade länderna skyddat sin beklädnadsindustri från en allt hårdare internationell konkurrens genom olika typer av handelshinder. Betydande förändringar kan väntas i handeln ide olika produkterna från tillverkningsindustrin under planeringsperioden. Detta beror dels på att vissa av handelsflödena uppvisat i längden ohållbara tillväxttakter, att

starka handelspolitiska spänningar skapats samt att en betydande del av

anpassningen till högre oljepriser oundvikligen sker ihandeln i tillverkningsindustrins produkter. En prognos av tillväxttakten fram till 1980 skall här inte göras. Något skall dock sägas om de krav på anpassning som oljeprishöjningen medför och de därmed relaterade handelspolitiska frågeställningarna.

114 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Utvecklade Central» marknads- 1,4% planerade 7 ekonomier ekonomier

6,1%

35,3% 0,4%

0 Underutvecklade rnarknadsekonomier 1970

4 0 g Å) utvecklade 39% Centralmarknads- _ planerade

Q

“ ekonomier ekonomier 2 2%

11,4% 1,9%

1,4%

13,0% O

% Underutvecklade rnarknadsekonomier

Diagram 2:11 Prøcentuell Anm: Varje cirkels yta är proportionell mot ländergruppens internhandel och varje pils bredd proportionell mot handeln mellan landergrupperna. De förde/ning av världsexpør- andelar av världshandeln respektive år. anger procentuella ten av textilier och kläder på Iändergrupper 1960 och Källa: GATT, International Trade 1973/74, Geneve 1974. Tabell G. 1970. Gruppen omfattar SITC avd. 65 och 84.

Anpassningen till de högre oljepriserna 1975 -1980 Vid en oförändrad nettoresursöverföring till de oljefattiga u-länderna ställer de prognostiserade förändringarna under planeringsperioden i utbytet av livsmedel, bränslen och råvaror krav på motsvarande anpassningar i handeln i tillverkningsindustrins produkter elleri tjänster. Vid oförändrad handelspolitik uppstår för u-länderna ett troligt underskott i livsmedelsutbytet på cirka 13,0 miljarder dollar 1980, etföverskott i bränsleutbytet som är i stort detsamma 1980 som 1974 förutsatt oförändrat oljepris realt samt obetydliga möjligheter att öka u-ländernas överskott i råvaruutbytet. Överskottet i oljeutbytet blir då 40-50 miljarder dollar större 1980 än 1970. Av denna Ökning kommer cirka 20 miljarder att absorberas av omsvängningen i livsmedelsutbytet om den nödvändiga långivningen eller transfereringen kommer till stånd från de

Det internationella utbytet av varor och tjänster 115

oljerika till de oljefattiga u-länderna. Huvuddelen av återstående 20-30 miljarder dollar kommer troligen att resultera i ökad export av produkter från tillverkningsindustrin till u-länderna. Förutom sedvanlig trendtillväxt skulle därför världshandeln i dessa varor få en engångsökning med cirka 10 procent fram till 1980 vid oförändrat oljepris realt. Detta motsvarar blott ca ett års tillväxt men förutsätter en omfattande strukturomvandling i handeln som kan ge upphov till betydande handelspolitiska spänningar. De utvecklade marknadsekonomierna skulle t. ex. öka exporten av tillverkningsindustrins produkter till de underutvecklade marknadsekonomierna med cirka 66 procent. En geografisk omfördelning av handelsströmmar inom ramen för en oförändrad global handel ger upphov till starka spänningar. Konkurrensen ökar på industriländernas egna marknader genom ökad import från oljefattiga u-länder och minskad export dit samtidigt som exporten till andra i-länder överflyttas till oljerika länder. Denna av oljeprishöjningen dikterade omställning kommer att skärpa den av underliggande trender redan hårda konkurrensen mellan utvecklade och underutvecklade marknadsekonomier på färdigvarumarknaden om den sker vid stagnerandei stället för vid växande världshandel.

Prisutvecklingen på fárdigvaror 1975-1980 Betydande svårigheter föreligger att göra en någorlunda tillförlitlig prognos på prisutvecklingen för färdigvaror fram till år 1980. Världsekono-

% 22- 20- 18- Världsexportprisindex 16* för färdigvaror (inh. valuta) 14- ---- -- BNP-deflator (inh. valuta) 12- ---- --- Konsumentprisindex (inh. valuta)

Diagram 2:12 Världsexportprisindex för färdigvaror. in/Iationstakt och kapacitetsutnyttiande i V OECD-länderna 1960-

1960 61 6215374155 se e7ss'e9'7o'71 72 7374'75'

19 75. Procentuella årliga förändringar. BNP- Källa: Se diagram 4:20 gap: halvårsdata.

116 Det internationella utbytet av varor och tjänster

min kännetecknas i nuläget av en kraftig obalans, och stor osäkerhet råder om hur snabbt den kan elimineras. Utgångspunkten för den följande analysen är den historiskt belagda samvariationen mellan inflationstakten och kapacitetsutnyttjandet inom OECD-området. Såväl BNP-deflatorn, konsumentprisindex som prisutvecklingen på världsexporten av färdigvaror uppvisar ett återkommande konjunkturmönster, vilket framgår av diagram 2:12. Under högkonjunkturerna, dvs. år med lågt BNP-gap, ökar färdigvarornas inflationstakt. Med något halvårs eftersläpning når BNP-deflatorn och konsumentprisindex i OECD-länderna sin höjdpunkt. Detta typiska konjunkturmönster är genomgående för hela efterkrigstidenJ Högkonjunkturåren 1973-1974 var dock speciella i detta avseende till följd av oljekrisen och de kraftiga prishöjningarna på råvaror. Fårdigvarorna steg år 1973 med 7 procent dvs. iungefär samma takt som den inhemska BNP-deflatorn inom OECD-området. Med det växande BNPgapet kunde man förvänta en lägre prisstegringstakt på världsexporten under åren 1974-1975. Emellertid ökade världsexportpriset under år 1974 till 22 procent, främst till följd av de rubbningar från utbudssidan som världsekonomin utsattes för under samma period. Ökningstakten för världsexportpriset kom därvid att överstiga de inhemska konsumentprisstegringarna inom OECD för första gången under 1960- och 1970-talen. Under år 1975 beräknas färdigvaruprisernas tillväxttakt falla tillbaka till ungefär samma nivå som den inhemska BNP-deflatorn, dvs. cirka 12 procent. Den normala utvecklingen för resten av l970-talet torde innebära att världsexportprisindex för färdigvaror faller ytterligare till följd av det stora BNP-gapet år 1975. Med en viss tidseftersläpning dämpas även BNPdeflatorns och konsumentprisindex stegringstakt. Den framtida inflationstakten beror dels på hur lång tid det tar innan inflationsförväntningarna från de senare åren ebbar ut, dels på vilket kapacitetsutnyttjande som kan förväntas under de kommande åren. Man kan i detta sammanhang tänka sig två olika alternativa utvecklingsvägar ett högpris-” respektive ett lågprisalternativ. Högprisalternativet bygger på att det inslag av en allt högre permanent inflation som gjort sig gällande under slutet av l960-talet och början av l970-talet kommer att bestå. Av diagram 2:12 framgår det att högkonjunkturtopparna uppvisar en allt kraftigare prisstegringstakt. Bakom den permanenta inflationen tecknar sig det välkända konjunkturmönstret med den genomsnittliga prisstegringen för världsexporten av färdigvaror cirka 1,5 procent under BNP-deflatorns genomsnittliga prisstegringstakt.” 1 Under högkonjunkturåren når färdigvarornas inflationstakt praktiskt taget upp till den inhemska prisstegringstakten inom OECD. Orsaken till att ländernas genomsnittliga inñationstakt överstiger och släpar efter prisstegringarna på världsexporten av färdigvaror är att prisspridningen från varor i internationell handel går via löner och prisutvecklingen inom tjänstesektorn. Denna prisspridningsprocess pågår ett till två år efter det att en internationell prisimpuls initierats. För en utförlig genomgång av dessa frågor, se kap. l och 4 i denna bilaga. 2_ Denna differens förklaras dels av relationen mellan produktivitetstillväxten i den skyddade och konkurrensutsatta sektorn, dels av den skyddade sektorns storlek i förhållande till BNP. Detta förklaras mera utförligt i kap. 4.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 117

Det föreligger vissa nationella prognoser över prisutvecklingen i enskilda länder åren 1975-1980. Vägs dessa ihop med BNP-vikterna erhålls en genomsnittlig tillväxt av BNP-deflatorn inom OECD på cirka 7 procent per år. l detta högprisalternativ erhålles sålunda en prisutveckling för färdigvarugruppen på cirka 5,5 procent per år. Lågprisalternativet implicerar ett antagande om en återgång till den genomsnittliga prisstegringstakt som rådde under 1960-talet samt 1970talets tre första år. BNP-deflatorn antas stiga med cirka 5 procent per år under perioden 1975-1980. Världsmarknadsprisindex för färdigvaror antas som följd därav stiga med 3,5 procent per år.

Handelspolitiska frågeställningar De utvecklade marknadsekonomiernas dominans i världsexporten av färdigvaror kan inte tillfredsställande förklaras av komparativa fördelar

och gynnsamt transportläge En betydande del av förklaringen måste

sökas i den handelspolitik som förts i såväl u- som i-länder. Tullavvecklingen under efterkrigstiden har koncentrerats till färdigvaror som de utvecklade industriländerna exporterar till varandra. Denna skevhet i tullavvecklingen kommer att stå i centrum för det handelspolitiska intresset under och försvåra planeringsperioden de strukturomvandlingar i världshandeln som oljeprishöjningen nödvändiggör. GATT:s traditionella system med bilaterala förhandlingar vara för vara mellan ”principal suppliers” har bidragit till att tullreduktioner framkommit i första hand på varor av intresse för de större industriländernas exportindustrier. Småstater och u-länder har visserligen också fått del av dessa tullsänkningar genom MGN-behandlingen, men dessa har gällt varor som varit av mindre eller inget intresse för dem. Vidare har u-länderna ofta anfört, att en strikt tillämpning av GATT:s viktiga ömsesidighetsprincip missgynnat dem. Genom sin begränsade köpkraft har de inte kunnat erbjuda i-länderna tillräckligt intressanta marknader för att erhålla tullsänkningar på varor av specifikt u-landsintresse. Dessutom har u-länderna sällan varit huvudleverantörer till i-länderna för andra varor än råvaror och därför inte kunnat kräva förhandlingar enligt principal supplier rule. Tullstrukturen i de viktiga industriländerna återspeglar följaktligen industriländernas produktionsförutsättningar med låga tullar där i-länderna har komparativa fördelar gentemot varandra och höga tullar på varor där i-länderna har komparativa nackdelar gentemot u-länderna. Bl. a. för att undvika att tullsänkningarna koncentrerades på varor som främst intresserade länder med stark förhandlingsposition förändrades förhandlingsmetoden vid den s. k. Kennedyomgången 1963-1967. En bidragande orsak var också att det ökade antalet deltagarländer gjort bilaterala förhandlingar alltför komplicerade och tidskrävande. Länderna skulle i princip acceptera en generell tullsänkning på alla varor på 50 procent och förhandla endast om vilka varor som skulle vara undantagna 1 Se H. B. Lary, Imports of Manufactures from Less från denna sänkning (s. k. undantagslistor). Developed Countries, Kennedyomgången ledde trots betydande svårigheter till väsentliga NBER, New York, 1968.

118 Det internationella utbytet av varor och tjänster Tabell 2:28 Genomsnittliga tullsatser på tullbelagda varor 1972

Anm: Tullsatserna har sammanvägts med varans andel av landets tullpliktiga import. Källa: OECD Policy Perspectives for international Trade and Economic Relations, Paris 1972, sid. 54 och 162.

tullsänkningar jämfört med tidigare omgångar. Förenta staterna, EG och Japan sänkte sina industritullar med i genomsnitt 35 procent och sina jordbrukstullar med 20 procent. Tullsänkningarna genomfördes under perioden 1967-1972, och sedan de avslutats låg OECD-ländernas genomsnittliga tullnivâ för industriprodukter på 10 procent (se tabell 2:28). Resultatet för u-länderna har ansetts vara betydligt gynnsammare än

vid tidigare förhandlinganl

Framgången på tullområdet var utan motstycke i GATT :s historia.Men bakom de till synes låga tullsatserna, som tillämpats sedan 1972, då de sista tullsänkningarna verkställts, fanns alltjämt betydande problem. Dessa framträder nu som viktiga förhandlingsfrågor vid den innevarande GATT-omgången. I. Högt tillverkningsskydd. Framför allt u-länderna har hävdat att de låga nominella tullsatserna på i-ländernas färdigvaruimport överdriver handelsliberaliseringen, eftersom det faktiska tillverkningsskyddet gentemot u-länderna alltjämt kan vara betydande. Detta beror på den specieli i-ländernas handel. Som framgår av tabell 2:29 1 Se J.M. Finger, la varusammansättningen ”GATT Tariff Con- importerar i-länderna huvudsakligen primära produkter medan de huvudcessions and the Exports Motsatsen för u-länderna. sakligen exporterar färdigvaror. gäller of Developing Om tullen på insatsvarorna avviker från den på färdigvaran kommer Countries”, Economic tillverkningsskyddet i produktionens olika led att avvika från den Journal, 84, (September 1974) I. M. Little, nominella tullsatsen. Låga tullar på råvaror och höga tullar på färdigvaror T. Scitovsky & I. Scott, tullsatsen innebär att det effektiva tullskyddet är högre än den nominella Industry and Trade in some Developing på färdigvaran som anges i tulltaxan. Countries: A Compara- Tabell 2:28 visar att OECD-länderna (med undantag för Japan) tive Study. Oxford tillämpar låga tullar på råvaror och högre tullar på halvfabrikat och på University Press, London 1970. färdigvaror. Härigenom blir det effektiva tullskyddet för i-ländernas

Det internationella av varor utbytet och tjänster 119

Tabell 2:29 Procentuella andelar primära produkter (P) och fardigvaror (F) i varje ländergrupps export till annan ländergrupp 1973

Export från Export till Totalt

l-länder U-länder Centralplanerade länder

P F P F P F P F

l-länder 24,3 74,5 18,0 78,5 26,5 73,3 22,8 75,5 [Händer 76,9 22,6 65,6 32,9 77,7 19,4 74,3 24,8 Centralplancradc länder 49,0 42,0 24,1 60,1 23,3 76,6 30,1 64,1 Totalt 36,9 61,7 28,2 67,1 30,9 68,8 34,2 63,8 Anm: Summorna avviker från 100 procent p. g. a. förekomsten av en mindre post oidentiñerade varor. Kalla: International Trade 1973/1974, GATT.

tillverkningsindustri i regel dubbelt så stort som anges av de nominella tullsatserna på i genomsnitt 10 procent. Industriländernas höga tillverkningsskydd anförs ofta av u-länderna som en viktig förklaring till att de ej tidigare fått del av den snabba tillväxten i världshandeln. 2. Disparitetsproblemet. På grund av den existerande handels- och industristrukturen i i-länder jämfört med i u-länder är avvikelsen mellan nominella och effektiva tullsatser främst ett konfliktämne i handelsförbindelserna mellan dessa två ländergrupper. Disparitetsproblemet berör däremot främst förhållandet mellan i-länderna och då främst mellan USA och EG. Disparitetsproblemet avser förekomsten av markant olika tullsatser för olika varor i ett och samma land. Härigenom kan landets tullprofil” med avseende på varor markant avvika från andra länders trots att de har ungefär samma genomsnittliga tullnivå.1 1 [Inder 50-talet avsåg disparitetsproblemet förekomsten av markant olika tullgcnomsnitt i olika länder. Detta illustrerades av kontrasten mellan de traditionella lågtull-länderna i Benelux och i Norden å ena sidan och högtull-länderna Frankrike, ltalien och Storbritannien å den andra. Lågtull-länderna hävdade, att ömsesidighet i tullsänkningar endast skulle gälla då länder sänkte ungefärligen lika höga tullsatser och krävde därför att högtull-länderna skulle anpassa sina tullsatser till lågtull-länderna. Detta var ett formellt avsteg från reciprocitetsregeln; lågtull-ländernas krav tillgodosågs endast såtillvida att GATT-medlemmarna accepterade att en bindning” av (löfte att inte höja) en låg tull var likvärdig med en sänkning av en hög tull. Trots omfattande utredningar och förhandlingar inom GATT löstes denna fråga först genom det inbördes avskaffandet av tullar inom EFTA och inom EG samt harmoniseringen av EGzs yttre tullmur. Disparitetsproblemet tog lite annorlunda form under Kennedyomgången. Högtullländerna - som ofta var u-länder - menade att den avsedda SO-procentiga sänkningen var en större eftergift vid en hög tull än vid en redan låg tull. l det förra fallet kan importen ha stimulerats kraftigt men i det senare fallet knappast alls. Lika procentuella tullsänkningar medförde sålunda olika stora eftergifter vid olika höga tullsatser i utgångsläget. (Se vidare sid. 72 i K. Kock, International Trade Policy and the Gatt 1947-1967. Almqvist & Wiksell, Stockholm 1969.) GATT har numera formellt släppt kravet på u-länder att lämna tullsänkningar i utbyte mot beviljade tullsänkningar (tillägg 1966 till GATT-överenskommelsen: sektion IV). Härigenom har ömsesidighctsprincipen formellt upphört att gälla för en stor grupp högtullländer.

120 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Som framgick av tabell 2:28 har de stora industriländerna bland marknadsekonomierna ungefär samma genomsnittliga nominella tullsatser på industrivaror. Spridningen kring dessa likartade tullgenomsnitt är emellertid mycket olika i olika länder. Som framgår av diagram 2:13 är spridningen betydligt större för USA än för såväl EG som Japan.

5 tullfritt tulifritt I I l I I I T I

1b 2b 3b 4b5b eb 70 8b 9b 100 % av 102030 405060 708090100 % av

importen umporten

tariff EG tariff USA

20-25% över 25% % % 20-25%

15-20% 15-20%

ä: gå

10-1 5%

15 1 5 10-1595_

5-10% 7 /

10 10 5;10%

0,1-5% //// 0,1 -5% /, 5 5

tulllfriltt ;7/1/ I l l *“li“.V//.// . 1 .

102030405060708090100 %av 102030 405060708090100 ?Gav

importen importen

tariff Sverige

25%

:över

%

25 15-2094. 20 10-1

så

15 5-10% / 10 0,1-5% / 5 =tullfritt W /

1b 2b 3b 4b 5b 6b 7b 8b 90 100 % av

importen Anm. Stapelns bas anger procentandelen av ett lands import som beläggs med den

tullsats som anges av stapelns höjd. Diagram 2:13 Andel av

Källa: OECD, Policy Perspectives for International Trade and importen inom olika rull- Economic Relations, Paris 1972 sid. 54. tariffer för några länder.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 121

Detta disparitetsproblem var ett betydande konfliktämne vid Kennedyomgången och kvarstår vid GATT :s aktuella förhandlingsomgång. 3. Icke-tariffära handelssnedvridningar. Den centrala roll i GATT:s förhandlingsmetoder som ömsesidighetsprincipen har spelat har bidragit till att handelsliberalisering huvudsakligen ägnats åt aweckling av tullar framför andra handelssnedvridande medel. Tullsatser och handelsflöden möjliggör ju en kvantifiering av effekten i någon mening av en tullsänkning. Icke-tariffära snedvridningar å andra sidan är svåra att kvantifiera och deras effekt på handelsflödena svårmätbar. Efter hand som tullar sänks har användningen av icke-tariffära hinder ökat - i synnerhet mot u-ländernas export. Det viktigaste medlet härvid har varit frivilliga exportbegränsningar på beklädnadsområdetl

Utsikter för fortsatt tullavveckling 1975-1980

Ytterligare sänkningar av genomsnittliga industritullar förväntas inte under resten av 1970-talet, dels därför att den låga nominella tullnivån för industrivaror har minskat intresset hos industriländerna för ytterligare sänkningar, dels därför att intressemotsättningar mellan EG och USA ökat svårigheten att enas om tullförhandlingsmetod. U-länderna saknar intresse för generella tullsänkningar på industriprodukter i i-länderna, vilka skulle minska deras redan blygsamma preferensmarginaler. De har ett större intresse av att GATT-förhandlingarna koncentreras på andra varor än industrivaror och på andra handelssnedvridande medel än tullar. T. ex. är u-länderna intresserade av att sänka hindren på handel i jordbruksprodukter, avskaffa kvantitativa restriktioner på vissa industrivaror samt inkludera flera varor i de ”allmänna” preferenssystemen. U-ländernas intressen sammanfaller därför delvis med Förenta staternas, vars primära mål vid de pågående förhandlingarna är att sänka handelshindren för sin jordbruksexport till Europa. I utbyte mot förändringar i EG:s jordbrukspolitik är Förenta staterna berett att sänka sina industritullar. Än mindre än vid den föregående Kennedyomgången är USA nu intresserat av att inskränka förhandlingarna till att gälla tullsänkningar på enbart industriprodukter. EG å sin sida har bestämt motsatt sig Förenta staternas sammankoppling av handelsliberalisering för jordbruksprodukter med fortsatt tullavför industrivaror. EG:s motstånd 1 I. Walters har visat att veckling mot denna bytesaffär” bottunderutvecklade länders nar i Gemenskapens vakthållning om den gemensamma jordbrukspolitiexport till u-länder tendeken och den yttre industritullmuren. Dessa båda ger medlemsländerna rar att koncentreras till De är dessutom, vilket kanske varugrupper som är utsatpreferentiell behandling. är viktigare, ta för icke-tariffära hinsymboler för EG :s sammanhållning i en tid då valutaunionen är uppriven der. Se l. Walters. ”Nonoch planerna för en ekonomisk union uppskjutits på obestämd tid. Tariff Barriers and the av inre problem saknar EG intresse för fortsatt handelsliberali- Export Performance of Upptagen Developing Economics, sering på såväl jordbruks- som industriområdet. EG har också redan i American Economic början rönt framgång i sina försök att frikoppla jordbruksområdet från Review, (May l97l).

122 Det internationella utbytet av varor och tjänster

industriområdet vid GATT-förhandlingarnal

Sannolikheten är därför stor, att denna förhandlingsomgång resulterar i obetydliga sänkningar av de genomsnittliga industritullarna? Intresset kan komma att inriktas dels på industritullarnas struktur snarare än på deras genomsnittliga höjd, dels på en utsträckning av handelsliberaliseringen till att omfatta andra hinder än tullar och andra varor än industriprodukter. Framför allt EG - och då ministerrådet i motsats till kommissionen har under ledning av Frankrike och Italien prioriterat en harmonisering av tullprofilerna framför ytterligare tullsänkningar för industrivaror (AiH, nr 2, 1975). Detta ställningstagande återspeglar dels dessa länders betalningsbalansproblem, dels det faktum att Förenta staterna har en mycket mer ojämn tullprofil än EG. Harmonisering kräver därför större anpassningar av Förenta staterna än av EG. U-länderna å sin sida har ett intresse av att utjämna skillnaderna mellan nominella tullsatser på färdigprodukten och det faktiska tillverkningsskyddet på den del av förädlingsprocessen som bedrivs i i-länder. Detta skulle kräva en harmonisering sektorsvis av de tullsatser som tillämpas på insatsvaror, halvfabrikat och färdigvaror. En dylik utjämning skulle stimulera u-ländernas industrialisering genom vidareförädling av egna råvaror. Detta förklarar u-ländernas intresse för sektorförhandlingar och vara-för-vara-förhandlingar. Förenta staterna har förklarat sig villigt att sänka den effektiva 3 tullsatsen på råvaruförädling i utbyte mot säkra leveranser av råvaror. Framsteg i handelsliberalisering kräver att GATT :s förestående förhandlingar vidgas till nya områden. Härvid träder handel ijordbruksvaror och användningen av andra handelssnedvridande medel än tullar i förgrunden. Båda dessa frågor var upptagna på dagordningen för Kennedyomgângen men de främsta resultaten uppnåddes på industritullområdet. Deras lösning kan därför sägas ha uppskjutits till den nu inledda förhandlingsomgången. Det är inte möjligt att förutsäga utgången. Emellertid kommer handelsutvecklingen under resten av 1970-talet att understryka behovet

*GATT:s förhandlingskommitté upprättade den l februari 1974 sex särskilda arbetsgrupper: tullar, icke-tariffara hinder, skyddsklausuler, jordbruk, sektorsförhandlingar, tropiska produkter. Härigenom kom ju jordbruksfrågor att isoleras från tullawecklingen på industriprodukter och icke-tariffära hinder i allmänhet, vilket l-IG till yttcrmera visso särskilt har betonat i en unilateral deklaration (Aktuellt i handelspolitiken (All-l), nr 2, 1974, sid. 26). 2 Detta tycks också vara den svenska regeringens bedömning. l den svenska regeringsdeklarationen den 20 mars 1974 heter det apropå GATT-förhandlingarna att Sverige ”ämnar verka för en kraftig sänkning av tullarna på industrivaror”. Regeringsdeklarationen den 19 mars ett år senare är betydligt försiktigare i tonen: ”Sverige har i det inledande förhandlingsskedet förordat en fullständig aweckling av industrivarutullarna mellan i-länderna. På grund av de förhandlingsmandat som liGzs och Förenta staternas förhandlare har, kan detta mål inte förverkligas redan i denna förhandlingsomgång. Vi kommer alltfort att söka få till stånd största möjliga generella tullsänkning och därvid främst inrikta oss på att uppnå särskilt stora sänkningar av de högsta tullarna (All-l, nr 3, 1975, sid. 4). 3 Se lnternational Herald Tribune, June 21-22, 1975.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 123

av att åstadkomma ett genombrott i dessa två frågor under förhandlings- 1 Vid en antagen hög intlationstakt till följd av omgången. den förväntade konjunkturuppgången under planeringsperioden kan pris- 2.3.3 Prisu tvecklingert pá världsmarknaden 1 9 76- 1 980 utvecklingen på färdigvaror tänkas upprepa bc- Den prognostiserade prisutvecklingen för de olika varugrupperna som ti- teendet från högkonjunk-

digare redovisats kan sammanvägas för att ge den årliga genomsnittliga turen 197 3--1974 och ligga på samma eller högprisutvecklingen på världsmarknaden under planeringsperioden. re nivå än BNPdetlatorn.

Fyra alternativa beräkningar presenteras i tabell 2:30. 1 samtliga fallen 2 Den genomsnittliga antas att oljepriset - och därmed priset på bränslen - följer utvecklingen BNP-detlatorns utveck-

av priset på tillverkningsindustrins produktion. Detta prisindex antas sti- ling har här betraktats som exogent given och ga l,5 procentenheter mindre än BNP-deflatorn oavsett dennas absoluta världsmarknadspriserna nivå, vilket innebär en realprissänkning för färdigvaror på världsmarkna- på färdigvaror och primäden med l,5 procent per år. ra varor har bestämts av den globala kapacitetsut- Råvaruprisutvecklingen ligger på + 1,5 procent eller +0,5 procent vid Denna nyttjandegraden. en antagen OECD-tillväxt på cirka 5,0 procent respektive 3,5 procent år- ansats är dock inte till-

ligen: alternativ 1 och 3 respektive 2 och 4. Också för livsmedel har osä- lämplig för ett enskilt kerheten föranlett två alternativ. I alternativ 1 och 2 antas att livsmedels- land där ju den internationella prisu tvecklingen priserna faller tillbaka till 1972 års nivå i konstant penningvärde dvs. med påverkar BNP-deflatorn. 50 procent från 1974 års nivå. Eftersom ett fall på cirka 33 procent re- Denna kan därför i det fallet icke betraktas som dan inträffat hittills under 1975 innebär detta ett årligt fall 1976-1980 exogent given. I alternativ 3 och 4 antas att livsmedelspriserna redan 3 l denna bilagas kapitel på 3,4 procent. anpassat sig helt 1975 varför de ligger kvar på oförändrad realnivå l, 3 och 4 har ett medel- 1976-1980. alternativ valts som kalkylunderlag med en ge- Som framgår av tabell 2:30 innebär dessa alternativ att prisnivån på de nomsnittlig inflationstakt varor som går i internationell handel faller mellan 1,6 procent och 1,0 på 6 procent inom OECD-länderna och en

procent årligen under planeringsperioden?

därav följande prissteg- Vid en ärlig inflationstakt på 7 procent i BNP-deflatorn är det rimligt ringstakt i internationell att anta att livsmedels- och råvarupriserna utvecklas enligt de gynnsam- handel på 4,5 procent maste alternativen ur producenternas (alt 3). Den nominella per år i genomsnitt. LUzs synvinkel huvudbetänkande å andprisstegringen på världshandelns varor kommer då att ligga pâ cirka 6,0 ra sidan utgår i sina bcprocent årligen. Vid en årlig inflationstakt på 5 procent blir däremot al- räkningar emellertid från ternativ en genomsnittlig pris- 2 rimligare varför den nominella prisstegringen på världsmarknastegring på varor i interden skulle bli 3,4 procent.3 nationell handel på 3

En grov uppfattning om utvecklingen av Sveriges import- och exportpris- procent per år.

index kan nu erhållas. Antas en världsinflation på 7 procent under plane-

Tabell 2:30 Prisutvecklingen ivärldshandeln 1975- 1980 Procent

Varugrupper Varugruppens Prisutvecklinga vikt i världshandeln 1970 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4

Brånslen 9,4 - 1,5 - 1,5 -l,5 - 1,5 Livsmedel 14,8 - 3,4 - 3,4 i 0 i 0 Råvaror 9,5 + 1,5 + 0,5 + 1,5 + 0,5 a Prisutvecklingen har be- Tillverkningsindustrins räknats i konstant penprodukter 66,3 - 1,5 - 1,5 - 1.5 - 1,5 ningvärdc - dvs. nomi- 100,0 - 1,5 - 1.6 - 1,0 - 1.1 nalprisutveckling dellaterad med BNPdetlatorn.

124 Det internationella utbytet av varor och tjänster Tabell 2:31 Prisutvecklingen i Sveriges handel 1975- 1980 Procent

Tillvcrkningsindustrins produkter + 5,5 + 3 5 76,8 69,0

Genomsnittlig prisstegring vid 7 % inflation 6,1 5,6 vid 5 % inflation 3,8 3,5

ringsperioden kommer Sveriges import- och exportpriser att stiga med cirka 6 procent årligen (se tabell 2:31). Sveriges import- och exportpriser bestäms på världsmarknaden och anges av de världsmarknadspriser som prognostiserats ovan. Genom den svenska utrikeshandelns varusammansättning erhålls en årlig förbättring av Sveriges bytesförhållande med 0,5 procent. Genom att en låg internationell inflation (BNP-deflator på 5 procent) antas leda till en lugnare prisutveckling för såväl råvaror som livsmedel blir den årliga stegringen av Sveriges export- och importpriser i detta fall betydligt mindre (cirka 3,8 procent) liksom också förbättringen i bytesförhållandet.

2.3.4 Regionaliseringstendenser i världshandeln till följd av primärt länderdiskriminerande åtgärder A. Politiska faktorer Avkolonialiseringsprocessen mellan nord och syd slutfördes under 1970talets första hälft samtidigt som avspänningspolitiken mellan öst och väst inleddes. Dessa två politiska förändringar kommer att få konsekvenser även för de internationella ekonomiska relationerna. Den svenska utrikeshandeln kan tänkas vara särskilt känslig för dessa förändringar p. g. a. landets geografiska läge, blandekonomiska system och kolonifria historia. Härigenom intar Sverige en särställning mellan öst och väst och mellan i-länder och u-länder. Avkolonialiseringen. Avkolonialiseringen har minskat de underutvecklade marknadsekonomiernas beroende av kolonialmakternad Deras beroende av de utvecklade marknadsekonomierna som grupp har emellertid 1 Se E. Kleiman, Trade inte avtagit under efterkrigstiden. l stora drag gäller att de utvecklade and the Decline of Colonialism, Seminar Paper marknadsekonomierna varit viktigare för de underutvecklade marknads- No. 49,1nstitute for ln- ekonomierna i Asien och i Afrika än tvärtom. som de Samtidigt ternational Economic underutvecklade länderna blivit av allt mindre vikt som handelspartner Studies, Stockholm 1975. för de utvecklade länderna har dessa under efterkrigstiden bibehållit sin

Det internationella utbytet av varor och tjänster 125

stora vikt för de underutvecklade länderna, huvudsakligen tidigare kolonier. Detta mönster gäller inte för Latinamerika i förhållande till Nordamerika. Under efterkrigstiden har Latinamerika svarat för en allt mindre andel av Nordamerikas export och import; även Nordamerika har blivit mindre betydelsefullt som exportmarknad för Latinamerika och som ursprungsland för Latinamerikas import. Ökad politisk självständighet i förening med ökat ekonomiskt beroende kommer troligen att öka spänningarna mellan de underutvecklade marknadsekonomierna och andra marknadsekonomier. Avkolonialiseringen decentraliserar de politiska institutioner som formulerar olika befolkningsgruppers ekonomiska önskemål. Decentraliseringen av den politiska makten på internationell nivå till allt fler etniska grupper genom tillkomsten av suveräna nationalstater förskjuter den politiska maktbalansen i världen på lång sikt. Då nya stater får säte och stämma i Förenta nationerna och i dess fackorgan får de fattiga länderna principiellt möjlighet att påverka den ekonomiska utvecklingen i världen. De kräver bl. a. att den nya politiska maktbalansen återspeglas i omröstningsförfaranden i Förenta nationernas ekonomiska organ. I det långa loppet kommer de fattiga ländernas ökade politiska tyngd att leda antingen till en jämnare global fördelning av ekonomisk beslutandemakt och välstånd eller till ökade politiska spänningar. Sedan avkolonialiseringsprocessen nu i stort fullbordats, står marknadsekonomierna inför en längre period av ökade politiska spänningar mellan de utvecklade och de underutvecklade ländergrupperna då de nya nationerna gör bruk i ekonomiska frågor av sin nyvunna förhandlingsmakt. Avspänningspolitiken. Ökade spänningar mellan planekonomierna, 1960-talets ”fredliga samexistens” och 1970-talets ”avspänningspolitik mellan marknads- och planekonomierna häller på att förändra handelsflödenas geografiska mönster. Delvis innebär detta en återgång till handelsmönster som gällde före kriget. De östliga och de västliga allierade delade upp Europa i politiska intressesfärer efter kriget. Uppdelningen innebar att de centralplanerade ekonomierna fick en fördubblad tyngd i världshandeln. Till följd av tilltagande motsättningar (det kalla kriget) mellan öst- och västallierade skedde en kraftig omfördelning av handelsströmmarna mellan plan- och marknadsekonomierna. De tidigare mycket omfattande öst-västliga handelsflödena i Europa över en linje mellan Szczecin och Trieste upphörde. l Asien upphörde det Östasiatiska fastlandet att vara en viktig handelspartner för Japan, och Japan förlorade sin dominerande betydelse för detta område. Den japanska ekonomin omorienterades mot Nordamerika och Västeuropa, vilka blev allt viktigare för Japans export och import. Japans förbindelser med de underutvecklade marknadsekonomierna i Asien undergick inte lika dramatiska förändringar. Även Nordamerikas andel av de asiatiska planekonomiernas export och import föll kraftigt efter Koreakriget. Splittringen mellan Kina och Sovjetunionen har 1970 resulterat i en kraftig ökning av marknadsekonomiernas betydelse för de asiatiska planekonomiernas Utrikeshandel. Östeuropas andel av de asiatiska plan-

126 Det internationella utbytet av varor och tjänster

ekonomiernas export föll från 66 procent till 19 procent och för deras import från 64 till 27 procent från 1960 till 1973. På motsvarande sätt föll de asiatiska planekonomiernas andelar av Östeuropas export och import från 10 procent till 3,1 procent respektive till 1,8 procent 1973 dvs. tillbaka till samma nivå som 1938. I stället har Västeuropa under 1960-talet ökat sin andel av Östeuropas handelsströmmar - framför allt av dess import (från 18 till 25 procent). Även för de asiatiska planekonomiema har Västeuropa och framför allt Japan återinträtt som viktiga marknader. Japans andel av deras handel har stigit från l till 20 procent från 1960 till 1970. Västeuropa har i stort återtagit de andelar av detta områdes handel som det hade 1938. Detta gäller dock inte Japan. Nordamerika uppträder åter 1973 som en väsentlig leverantör till de asiatiska planekonomiema, troligen huvudsakligen till följd av veteleveranser till Kina. Japan och Nordamerika har troligen en stor transportkostnadsfördel det under 1950-talet helt dominerande Östeuropa på den gentemot asiatiska marknaden. mellan marknads- och planekonomiema leder till Avspänningspolitiken att de naturliga handelsströmmarna i Europa och Asien som avbröts kriget och uppdelningen av dessa områden i marknadsekonomier genom och planekonomier återupptas. Fortsätter avspänningspolitiken kan denna utveckling förstärkas. Japan kan väntas orientera sin handel mera

åt Asien och öst-västhandel i Europa kommer att stiga i omfattning.

Politisk avspänning och ökade ekonomiska transaktioner mellan marknadsekonomierna och planekonomiema kan skärpa den politiska spänningen mellan utvecklade och underutvecklade ekonomier. De underutvecklade marknadsekonomierna kan väntas utvidga sina relationer med utvecklade sätt som bl. a. Folkrepubliken Kina planekonomier på samma omorienterat sina relationer med marknadsekonomierna efter brytningen med Sovjetunionen. De underutvecklade länderna kan i stigande utsträckning söka att ut de utvecklade ekonomierna mot varandra samtidigt som dessa spela senare söker närma sig varandra ekonomiskt. Även om marknadsekonomiernas dominerande ekonomiska styrka gör att de också i fortsättningen spelar en avgörande roll för de underutvecklade marknadsekonomierna och får ökad betydelse för de underutvecklade planekonomiema, kommer de ändrade politiska förhållandena att främja förändringar till u-ländernas förmån i de internationella ekonomiska institutionerna under det närmaste decenniet.

B. Ekonomiska faktorer

Handelns geografiska fördelning påverkas också av handelspolitiska åtgärder som diskriminerar mot olika länder. GATT :s mest-gynnad-nationsprincip (MGN) avsåg att förbjuda preferentiell behandling genom tillämpning av skilda tullsatser för samma varor mot olika länder. Trots denna viktiga princip åtnjuter troligen en mindre del av världshandeln mestgynnad-nations-behandling i dag än då GATT grundades. Denna princip

Det internationella utbytet av varor och tjänster 127

har urholkats genom att företrädesvis industriländerna har beviljat varandra förmånsbehandling genom frihandelsområden tull- (EFTA), unioner (EG) samt diverse handelsavtal. GATT-avtalet tillåter preferentiell behandling under vissa villkor. Frihandelsområden accepteras förutsatt att medlemmarnas inbördes tullar helt avskaffas samt att samtliga varor omfattas. För en tullunion gäller dessutom att den gemensamma yttre tullmuren inte får överstiga genomsnittet av medlemmarnas tidigare tullsatser. I annat fall har utanförstående länder rätt att kräva omförhandlingar med tullunionen Formellt uppfyller inte EFTA, men väl EG, GATT :s villkor. Såväl en tullunion som ett frihandelsområde kan medföra samhällsekonomiska förluster. När en medlem flyttar över sin import från en effektiv producent utanför området till en ineffektiv innanför producent kan denna effektivitetsförlust uppväga frihandelsvinsten som uppstår då mindre effektiva inhemska leverantörer ersätts med mera effektiva i andra medlemsländer. Ju större frihandelsområdet eller tullunionen är, desto mindre blir sannolikheten för att de mest effektiva producenterna lämnas utanför. Men samtidigt diskriminerar båda mot utanförstående som länder, måste betala tull vid export till ett medlemsland, vilket en konkurrent inom området slipper. Under 1960-talet har industriländerna i Västeuropa beviljat varandra förmånsbehandling och därigenom diskriminerat mot andra faktiska och potentiella industristater. Hand i hand med tillämpningen av denna förmånsbehandling har Västeuropa ökat sin andel av världshandeln. Under 1960-talet har exporten vuxit snabbare mellan BETA-länderna (l 1,2 procent årligen) och mellan EG-länderna (l2,7 procent årligen) än världshandeln (9,3 procent). Samtidigt har deras handel med tredjeland vuxit långsammare (7,4 procent respektive 8,8 procent). Detta inte att betyder handelsblockens handelsavledande effekter varit större än de handelsalstrande effekterna. Däremot är det klart att utanförstående länder utsatts för diskriminerande behandling, vilket ökat de handelspolitiska motsättningarna mellan industriländerna. Under 1970-talet har ytterligare några viktiga länderdiskriminerande steg vidtagits som kommer att påverka handelsflödenas fram fördelning till 1980. Dessa är (l) utvidgningen av den gemensamma marknaden, (2) den utvidgade marknadens frihandelsavtal med de resterande länderna i EFTA, (3) införande i industriländer av ”allmänna” för preferenssystem u-länder, (4) särskilda handelsavtal med enstaka u-länder. Den samlade effekten av de två första handelspolitiska blir åtgärderna att öka handelsutbytet inom Västeuropa. Den tredje åtgärden däremot torde ha mycket begränsade tillväxtstimulerande effekter på handelsflödet från u-länder till de utvecklade marknadsekonomierna. Eftersom handelspolitisk diskriminering av ett visst land samtidigt innebär en diskriminering av de varor som detta land har särskilt gynnsamma produktionsförutsättningar för, kommer även världshandelns 1 se artikel Xxw varusammansättning att påverkas av dessa åtgärder. igA-mzöverens_ Ökningen av den västeuropeiska internhandeln. Storbritanniens, lr- kommelsen.

Det internationella av varor och tjänster 128 utbytet

lands och Danmarks anslutning till EG samt upprättandet av ett frihan-

omfattande det EG och restdelsområde i industriprodukter utvidgade

EFTA innebär båda en ökad diskriminering av utanförstående industri-

stater. av EG:s gemensamma jordbrukspolitik till tre nya Utvidgningen

länder innebär vidare en diskriminering av utanförstående jordbruks-

1977 har handeln i industriprodukter i huvuddelen av exportörer.

Västeuropa befriats från tullar och den gemensamma jordbrukspolitiken

tillämpats inom EG.1

I och med att de effektivaste av vissa färdigvaror och producenterna

jordbruksvaror finns utanför EG och finner sin export ersatt av de nya

unions- eller frihandelsmedlemmarnas produktion innebär utvidgningen 1 Tullavvecklingen melsamhällsekonomiskt slöseri förutom diskriminering av utomstående. lan rest-EFTA och EG sker etappvis med 20 pro- De samhällsekonomiska förlusterna är mest uppenbara på jordbruks-

cent per år under perio- området. Genom att Storbritannien höjt sina låga livsmedelstullar till

den 1.4.7 3-1.7.77. Sär- EG:s nivå det från detta områdes mindre köper jordbruksprodukter regler gäller för tullavvecklingen gentemot Sve- effektiva i stället för från mera effektiva transoceana produjordbrukare rige för vissa varor. Den center. Detta Förenta staterna som därför har krävt omförmissgynnar är fullt genomförd för med EG för att få kompensation för de skador som amerispecialstål m m l.1.80 handlingar

och för papper den kanska tillfogas genom EG:s utvidgningz och genom

exportintressen 1.l.84. (Se Aktuellt i Parterna frihandelsavtalet med rest-EFTA och Övriga associeringsavtal. Handelspolitiken (AiH) har emellertid inte kunnat slita denna tvist utan hänskjutit frågan till nr 6, 1972.) De nya

medlemmarna i EG an- GATT-förhandlingarna (AiH nr 1, 1974 sid. 7-12).

passar sina tullar till som industrinationerna Den omfattande preferensbehandling, beviljat den gemensamma yttre tullnivån under tiden varandra, förklarar en stor del av u-ländernas missnöje med det nuvarande

l.l.74-l.1.77. handelssystemet. Deras reaktion har naturligen varit att på egen hand

2 Enligt artikel XXlV söka skapa motsvarande frihandelsomrâden eller tullunioner (t. ex. Latin

i GATT. EG hävdar att American Free Trade LAFTA, den gemensamma marknaden mel- Area, kompensation inte är lan de andiska etc.). Dessa har emellertid varit föga berättigad. bergsländerna,

eftersom en sammanslagning av flera marknader med låg framgångsrika, 3 När preferenssystem till till en stor köpkraft inte i sig ger tillträde köpstark exportmarknad. förmån för u-länderna diskuterades var USA den U-länderna har därför haft två motdrag till skapandet av preferentiella

främsta föresprâkaren för handelsblock bland i-länderna: att som grupp erhålla tullpreferenser

ett enhetligt globalt eller (general system of preferences) hos gruppen i-länder att varje land system under det att EG den mest fördelaktiga preferentiella uppgörelsen med ett föredrog att varje land för sig träffa självt skulle få utforma eller flera i-länder. Dessa arrangemang innebär båda avsteg från MGN-

sitt preferenssystem. det diskriminerande och effekten principen men inslaget på handels- 4 Dessa länders totala blir olika. flödena export till Sverige upp- Sedan 1962 har UNCTAD krävt att i-län- Allmänna preferenssystem. gick till 3,5 miljarder kronor varav 2,0 miljar- derna skall bevilja u-länderna allmänna, globala preferenser på industri-

der redan tidigare in- produkter. Samtliga i-länder skulle anta samma system att gälla samtliga

släpptes tullfritt. Varor u-länder. Härigenom skulle det diskriminerande inslaget i preferensbeför ett värde av endast minimeras, då alla u-länder skulle få samma förmånsbehand- 237 miljoner kronor åt- handlingen

njöt preferensbehandling, ling.3

medan ett importvärde vann inte bland i-ländema. Under åren 1971 och Denna princip gehör för hela 1,2 miljarder 1972 införde 12 i-länder var sitt allmänna preferenssystem i föregivet alltjämt var tullbelagt,

främst textil- och läder- att stimulera tillväxten av u-ländernas export av industriprodukter. syfte varor, skor och vissa jord- även Sverige ett eget system, som efter två Från och med 1972 tillämpar bruksprodukter (AiH, nr år omfattade 59 länder - däribland även några i-länderfl 5. 1974, sid. 13-14).

Det internationella utbytet av varor och vänster 129

Också Förenta staterna kan nu tillämpa ett preferenssystem för u-länderna i kraft av Trade Reform Act av 1975. Liksom andra system inskränker det amerikanska förslaget väsentligt tidsperiod, varor och

u-Iänder som kan ifrågakomma för preferensbehandling

Fördelen för u-länderna av dessa allmänna preferenssystem är därför mycket begränsad. Handelsstimulansen begränsas av främst två faktorer. Först och främst har de viktigaste handelsländerna i sina preferenssystem maximerat det importvärde från u-länderna som kan åtnjuta tullpreferenserna. Härigenom sätts ett (lågt) tak på den som har u-landsexport tillväxtpotential. För det andra undantar avtalen oftast textil-, konfektions- och skoartiklar i vars produktion u-länderna är konkurrenskraftiga även vid rådande tullsatser. U-länder tvingas i stället att frivilligt begränsa sin export av för i-ländema känsliga varor. EG :s preferenssystem undantar ej textilvaror men effekten blir densamma eftersom endast de u-länder får delta som undertecknat GATT:s textilavtal om frivilliga exportbegränsningar. I själva verket är en tredjedel av u-ländernas export av produkter från tillverkningsindustrin till i-ländema undantagen preferensbehandling. Då preferenssystemen inte stimulerar exporttillväxt blir effekten främst att vissa tullintäkter till i-länder på existerande handelsströmmar

”återgår” till u-länderna. Murray2 uppskattar den ”tullättnad u-länder-

na får till cirka 100 miljoner dollar 1972, dvs. cirka l procent av OECDländernas totala officiella bistånd. De allmänna preferenssystem som nu tillämpas ger inte anledning att uppskriva tillväxten för u-ländernas export till de utvecklade marknadsekonomierna under perioden 1975- 1980 jämfört med tidigare perioder. Tvärtom kan tillväxttakterna avta jämfört med 1960-talet då basvärdet för u-ländernas export av färdigvaror blivit större och då de negativa verkningarna för i-länderna lett till motåtgärder. Särskilda preferenssystem med i-länder. Det långa dröjsmålet med att införa allmänna preferenssystem kan förutom av politiska skäl förklaras av den lätthet med vilken preferensområden blir självtillräckliga och inåtvända. De motsätter sig globala tullsänkningar, eftersom dessa minskar den förmånsbehandling som de deltagande länderna åtnjuter. I stället beviljar de preferenser selektivt till utomstående. För ett enstaka u-land kan speciella förmåner i något enstaka i-land ha större värde än allmänna preferenser som måste delas med andra u-länder. Små stater och u-länder, som är beroende av tillträde till stora varumarknader för att

1 Presidenten kan bevilja sådan behandling för högst 10 år och för länder som inte tillhör en strategisk råvarukartell och som avstår från att nationalisera amerikanskägd egendom utan vederbörlig ersättning. Vidare är behandlingen inskränkt till varor som ej omfattas av textilavtalet, fotbeklädnadsartiklar och andra specificerade eller icke specificerade importkänsliga varor. Dessutom maxirneras det värde som kan preferensbehandlas till 25 miljoner dollar per artikel och land 1974, plus amerikansk BNP-tillväxt därefter, eller till 50 procent av den totala US-importen av artikeln (All-l, nr 1, sid. 2-6). 2 T. Murray, How helpful is the Generalized System of Preferences to Developing Countries? Economic Journal, 83, (June 1973). Se även artikel av samma författare i vol. 83 (September 1973).

130 Det internationella utbytet av varor och tjänster sou 1976:27

utnyttja stordriftsfördelar i produktionen och till stora faktormarknader (kapital och teknologi), frestas därför att träffa egna preferentiella avtal med något i-land när den globala handelsliberaliseringen avtar. Härigenom blir preferentiella handelsområden allt större och genom sitt motstånd mot tullsänkningar på global nivå utvecklas de mot isolationistiska handelsblock. De motverkar tendenser till multilateral handel baserad på ländernas komparativa fördelar. Denna process framträder särskilt klart i EG:s handelspolitiska förbindelser med tidigare besittningar. Genom ett nätverk av associerings- och frihandelsavtal har EG knutit huvuddelen av det självständiga Afrika till sig liksom flertalet av Medelhavets kuststaterJ _ Genom att dessa områdens export till EG förmånsbehandlas, diskrimikonkurrerande i andra u-länder - i Asien och i neras producenter Latinamerika. Dessa får då ett naturligt intresse att uppnå motsvarande förmåner på annat håll. Detta innebär i praktiken att de måste knyta sig handelspolitiskt till någon annan stormarknad. De latinamerikanska staterna kan t. ex. söka återuppliva sitt speciella handelspolitiska förhållande till och politiska beroende av den nordamerikanska marknaden. USA kan som kompensation för diskriminerande behandling i Europa skapa speciella handelsarrangemang i Stillahavsområdet med Australien, Nya Zeeland, Canada, Japan och vissa mindre stater i Sydostasien. Ovannämnda tendenser till regionala handelsblock innebär avsteg från en friare multilateral världshandel som varit ett traditionellt svenskt intresse. Detta principiella intresse torde inte bli mindre till följd av att Sverige numera handelspolitiskt knutits närmare till det europeiska blocket, ehuru det kanske blir svårare att realisera.

C. Politiska och ekonomiska konsekvenser av tendenser till regionalisering Om ovan berörda tendenser till regionalisering fortsätter kommer efterkrigstidens uppdelning av världsekonomin i politiska block att ge vika för en ny geografisk indelning. Kärnorna i de nya handelsgrupperingarna skulle bli de ekonomiska stormakterna USA, EG och Japan, som från att tidigare ha varit nära ekonomiskt beroende alltmera kommiti handelspolitisk motsättning. Kring ett EG upptaget av sina inre problem har knutits Medelhavets kuststater och Afrika. Latinamerika söker finna motvägande fördelar i ett ekonomiskt förhållande till ett USA, som efter Vietnamkriget drar sig tillbaka från

1 GAH-överenskommelsen tillåter också associeringsavtal och frihandelsavtal med tullunionen utanförstående stater. EG har t. ex. ett associeringsavtal som syftar till fullt medlemskap för Grekland och Turkiet, samt associeringsavtal med Malta och Tunisien. Preferentiella handelsavtal har slutits med Israel, Spanien och Algeriet. Genom Lomé-avtalet, undertecknat den 28.2.75 mellan EG och 46 förutvarande EG-besittningar, får 37 självständiga afrikanska stater söder om Sahara plus några stater i det karibiska området och i Indiska oceanen tullfritt tillträde för industriprodukter till EG utan att behöva bevilja motsvarande tullsänkningar gentemot EG. Dessutom ingår i avtalet ett prisgarantisystem för råvaror samt upprättande av en utvecklingsfond (Europa, nr 3, 1975).

Det internationella utbytet av varor och tjänster 131

Sydostasien. Mexiko och Canada är redan så beroende av den amerikanska ekonomin att de vanligen undantas från diskriminerande amerikanska handelspolitiska åtgärder. Japan, oroat av amerikanska restriktioner på export till Japan (sojamjöl) likaväl som på import från Japan (textilier etc.), är på väg att fylla det ekonomiska och politiska tomrum som uppståri Sydostasien då USA drar sig tillbaka. De stora som i oljefyndigheter, påträffats Sydostasien, är därvid särskilt intressanta för det energifattiga Japan. De främsta fördelarna liksom nackdelarna av en dylik utveckling är troligen politiska snarare än ekonomiska. Om blocken blir tillräckligt stora och får en nordsydlig utsträckning, kan frihandel internt med yttre tullar vara att föredra framför multilateral, icke-diskriminerande handel med vissa tullar kvar. De negativa konsekvenserna är främst två. För det första byggs handelsblocken oftast upp kring en stormakt till vilka småstaterna söker sig för beskydd. Härigenom uppstår ett småstaternas politiska beroende av stormakterna. För det andra ökas motsättningarna mellan de dominerande blocken. Förenta staterna t. ex. har tidigare accepterat av ameridiskriminering kanska produkter som priset för skapande av en politisk union i Europa i förbund med Amerika. Men utsikterna till såväl europeisk enhet politisk som en europeisk utrikespolitisk bundsförvant syns alltmera avlägsna. Förenta staterna blir naturligt nog alltmera att utan strid ovilligt acceptera handelspolitisk diskriminering av sina produkter om den amerikanska administrationen anser att den politiska utdelningen på europeisk integration ej längre uppväger skadeverkningarna för viktiga amerikanska ekonomiska intressen. Slutligen innebär framväxten av en oligopolistisk förhandlingssituation att varje handelsblock frestas att använda sin förhandlingsstyrka på ett område för att uppnå fördelar på andra. Härigenom tenderar handelspolitik i stigande utsträckning att ingå i paketuppgörelser omfattande inte bara valutapolitik och ekonomisk politik utan även säkerhetspolitik och utrikespolitikJ Tendenserna till kontinentalblockbildning och till sammankoppling av handels- och utrikespolitik kommer troligen att förstärkas under planeringsperioden. En dylik torde förutveckling väsentligt svåra svensk handelspolitik vid oförändrad säkerhets- och utrikespolitik.

2.4 Det internationella utbytet av tjänster

Valutafondens medlemmar avstår ifrån regleringar av tjänstehandeln liksom av varuhandeln. Tjänstehandeln har emellertid inte inkluderats i

1 Denna uppfattning framförs ofta av amerikanska ekonomer. Se t. ex. R. Cooper: ”Such arrangements will be politically damaging because in an international trading environment in which preferential arrangements are acceptable, the temptations will be strong to exchange trade concessions for political favours, thus introducing a divisive element into foreign relations that MFN treatment was designed to avoid”. R. Cooper, Issues for Trade Policy in the Seventies, Kieler Vorträge nr 66,Tübingen, 1971, sid. 10.

132 Det internationella utbytet av varor och tjänster

GATT:s liberaliseringsarbete, dels emedan tjänsternas karaktär av ”osynliga poster försvårar tulluppbörden vid nationsgränsen, dels emedan tjänster vid krigsslutet svarade för en mindre del av de löpande betalningarna. 1960 utgjorde tjänsteexporten för samtliga marknadsekonomier cirka 23 procent av deras löpande valutaintäkter. Tjänsteexporten har vuxit snabbare än varuexporten (ll,7 procent respektive 9,5 procent årligen under 1960-talet) och tjänsterna har successivt stigit till 25 procent av de löpande betalningarna 1971.1 Snabbast har den internationella turismen vuxit. Handeln i tjänster är koncentrerad till industriländerna - de tio främsta svarar för av den totala 71,2 procent tjänsteexporten från marknadsekonomierna. Förhandlingarna om tjänster har därför främst skett inom OECD, som utarbetat en liberaliseringskod för tjänster. Till följd av den ökade uppmärksamheten på icke-tariffära handelssnedvridningar har även förekomsten av ”osynliga hinder” för handeln i de osynliga posterna uppmärksammats. Samma egenskap som gjort tjänstehandeln svår att påverka med tullar främjar användningen av avgifter eller bidrag direkt på produktionen och/eller konsumtionen. Samtidigt har tjänstehandeln blivit en allt viktigare internationell transaktion under efterkrigstiden. Tjänsterna är särskilt utsatta för ökad användning av handelssnedvridande medel. Genom sin snabba tillväxt framstår de som boven vid och genom sin speciella karaktär är de lätta att betalningsbalansproblem, påverka utan att det omedelbart uppmärksammas, samtidigt som ingrepp i varuhandeln blivit allt svårare. Tjänstehandeln spelar en central rolli internationaliseringsprocessen. Om denna fortsätteri oförändrad takt kan handelskonflikter om tjänster väntas bli allt vanligare mellan marknadsekonomierna.

2.4.1 Tjänstehandelns bestämningsfaktorer Tjänstesektorn har traditionellt betraktats som skyddad från utländsk konkurrens genom höga transferkostnader. För t. ex. Sveriges del har tjänsteexporten svarat för cirka 10 procent av förädlingsvärdet i tjänstesektorn från 1950 till 1970.2 Under samma tid steg varuexporten från 40 procent till 60 procent av den varuproducerande sektorns förädlings- 1 Se Committee on lnvisible Exports. World värde. Den relativt till varor låga exportkvoten,s0m dessutom fallit under invisible Trade. London 1960-talet genom den offentliga sektorns expansion, medger dock inte July 1974, tabell l. slutsatsen att tjänsterna kommer att spela en underordnad roll i de inter- Jämförbara uppgifter för 1950 saknas, men preli- nationella transaktionerna. Tjänsternas andel av bytesbalansen har tvärtminära beräkningar tyder om ökat under 1960-talet. Flera a priori-skäl talar för att denna tendens på en andel på cirka 20 kommer att fortsätta för de utvecklade marknadsekonomierna. Med fortprocent. satt tillväxt av per capita-inkomster och fortsatt internationaliseringspro- 7 Under 1960-talet skedcess kan handeln i-vissa tjänster vara bland de snabbast växande posterna de en nedgång i denna kvot då offentliga tjäns- i betalningsbalansen trots tjänsternas trögrörlighet som helhet jämfört ter steg på bekostnad med varor. Därför skall de teoretiska argumenten sammanfattas för av privata tjänster. denna utveckling. Omvänt gäller att internationaliseringsprocessens och Offentliga tjänster är än mindre geografiskt inkomsttillväxtens avstannande i industriländerna skulle drabba handeln i rörliga än privata. tjänster särskilt hårt, liksom en fortsatt höjning av råvarornas relativpriser

Det internationella utbytet av varor och tjänster 133

och inkomstomfördelning till u-länder. De inträffade förändringarna i dessa avseenden under 1970-talets första hälft tyder på att tjänstehandeln står inför en andhämtning under planeringsperioden. T/änsteproduktionens ökade betydelse. Stigande inkomster och ökad arbetsfördelning mellan företag och hushåll går hand i hand. Liksom länder kan koncentrera sina produktionsansträngningar på aktiviteter, där de har komparativa fördelar, kan enskilda företagen och hushållen specialisera sig på aktiviteter, där de förvärvat en speciell skicklighet. Med ökad specialisering inom företag och hushåll ökar de sina inköp av varor och tjänster från andra företag och hushåll i stället för att utföra arbetsuppgifterna själva. Härigenom uppstår en marknad för halvfabrikat och för tjänster. Det är ett välkänt fenomen att hushållen vid stigande inkomster tenderar att köpa tjänster på marknaden i stället för att producera dem själva. Man har observerat hur hushållen köpt förädlade livsmedel i stället för att bereda råvarorna i hemmet, hur de lämnat ut vissa städ- och tvättuppgifter och köpt underhållning utifrån i stället för att producera dessa tjänster själva. Inom företagen äger en motsvarande utveckling rum. Specialiseringens och stordriftens fördelar medför att vissa tjänsteproducerande aktiviteter bryts ut från företagen för att produceras av specialistföretag och säljas på marknader. Juridiska och tekniska konsultuppgifter är exempel på dylika externa privata tjänster. Där stordriftsfördelarna är särskilt markerade har tjänsteproduktionen ofta omhändertagits av den offentliga sektorn - såsom fallet varit med transport- och utbildningsväsendet. Resultatet av denna ökade specialisering är att efterfrågan pä tjänster stiger som en andel av den totala produktionen vid vissa inkomstnivåer. Ökad nationell handel i tjänster bidrar i sin tur till ökad internationell handel. Då nationella tjänstemarknader väl uppstått avgör tjänsternas transferkostnader och ländernas skillnader i komparativa fördelar i olika tjänsteproducerande aktiviteter hur det internationella handelsmönstret utformas. Ökad handel i. tjänster. P. g. a. de egenskaper som särskilt avmärker tjänster från varor kan internationaliseringsprocessen förväntas särskilt stimulera den internationella handeln i tjänster. En viktig egenskap hos tjänster är att de utgör avkastning av materiella eller immateriella tillgångar. De tjänsteproducerande stockarna kan uppdelas i finansiellt kapital, oskolad arbetskraft samt kunskap. Tjänstehandel uppstår genom en tillfällig geografisk förflyttning av dessa produktionsfaktorer. Med tillfällig menas att produktionsfaktoms ägare förblir mantalsskriven i hemlandet och endast lånar ut sin egendom över nationsgränsen. l arbetskraftens fall kan produktionsfaktorn och dess ägare inte skiljas åt. Migrationen är därför tillfällig i meningen att arbetaren blir gränsgångare genom pendling eller betraktar sig själv som en tillfällig besökare på värdlandets arbetsmarknad. I det senare fallet har han ofta i hemlandet kvarlämnat ett hushåll till vilket han har en juridisk försörjningsskyldighet och som därför kan sägas ha äganderättsanspråk på hans arbetskraft. Kunskap förkroppsligas antingen i realkapital (direkta investeringar)

134 Det internationella utbytet av varor och vänster

eller i humankapital. Kunskap kan säljas eller lånas ut iolika former, t. ex. genom informationsspridning om produktionsmetoder, marknadsföring, organisationsmetoder osv. i böcker, anteckningar, muntlig framställning etc. I samtliga dessa fall kan den som gör anspråk på att ha uppfunnit kunskapen inte kontrollera att hans produkt inte säljs vidare om inte hans äganderättsanspråk skyddas av lagstiftning. Internationella copyright-konventioner och patentöverenskommelser skyddar åganderättigheter vid internationella förflyttningar av kunskap! I dylika fall ger kunskapsspridning upphov till internationella betalningar i form av licensavgifter, royalties etc. Om förtroendet saknas för äganderättsskyddet uppstår den internationella tjänsten i stället genom en tillfällig förflyttning av produktionsfaktorn. Företaget bibehåller produktionshemligheten och produktionskontrollen genom att genomföra en direkt investering i utlandet eller genom att utsända tekniska experter och konsulter vid kritiska steg i produktionsprocessen. Kunskapens problemlösande förmåga måste delges genom informationssamling och informationsöverföring på ort och ställe om utbyte av den nödvändiga informationsmängden genom telefon eller telex kräver större kostnader än personliga besök. Härvid kan i princip såväl producenten som konsumenten av kunskapen flytta på sig. Internationaliseringsprocessen påverkar handeln i tjänster på ett invecklat sätt. Denna process innebär ju att varor och faktorer blir mera rörliga bl. a. till följd av lägre transferkostnader samt att hushåll och företag får allt större geografiska beslutsområden. Genom att transferkostnaderna för tjänstealstrande produktionsfaktorer sänks stimuleras de för tjänstehandeln nödvändiga tillfälliga faktorrörelserna. Om rättssäkerheten för kapitalister och kunskapsägare ökar genom t. ex. en harmonisering av länders lagstiftning, bl. a. patent- och copyrightlagstiftning, blir dessa villigare att låna ut sina tillgångar till andra länder. Genom lägre transportkostnader för producenter och konsumenter av tjänster stimuleras handeln i de tjänster - t. ex. turism som måste konsumeras och produceras på samma ställe. Dessutom uppstår komplicerade komplimentaritets- och substitutabilitetsförhållanden mellan vam- och faktorrörelserna å ena sidan och tjänstehandeln å den andra. Vissa komplementära effekter är tämligen uppenbara. Då varuhandeln växer, växer också behovet av frakt-, försäkrings- och banktjänster. Förutsatt att länder inte samtidigt söker att ersätta utländska tjänster med inhemska, kommer den internationella handeln i tjänster att växa samtidigt med den internationella varuhandeln. På motsvarande sätt 1 Huruvida dylika kon- att räntor och innebär ökade finansiella och direkta investeringar ventioner befrämjar eller förhindrar spridningen av avkastning växer på tjänstebalansen. Ökad arbetskraftsmigration ger kunskap skall inte be- upphov till ökad turism och ökade remissor till utlandet. handlas här. Genom att Men även andra komplementära effekter är möjliga. Ökad andel av avnämaren tvingas betala i varuhandeln kan leda till behov av handel i olika typer av ett pris för information kapitalvaror hålls efterfrågan tillbaka, konsulttjänster om kapitalvarorna skall skräddarsys för kunden eller om men samtidigt stimuleras efter leverans är Såväl direkta som underhåll viktig. investeringar utbudet av ny information. licensproduktion kan kräva att moderbolaget regelbundet kontrollerar

Det internationella utbytet av varor och tjänster 135

produktionsprocessen, produktkvalitet, försäljningsmetoder och företagsorganisation genom att sända ut egna experter. Det har tidigare noterats att den ökade specialiseringen inom företag ökar marknaden för externa tjänster och därmed troligen även den internationella handeln i tjänster. Samma resultat erhålls genom att produktions- och konsumtionsenheterna får större geografiska verksamhetsfält. Även om företag i ökad utsträckning tenderar att inköpa vissa tjänster externt och då främst lokalt, kan en ökning av den internationella tjänstehandeln uppkomma genom att företagen utbreder sig över större internationella områden. Handel i tjänster som tidigare var intern för dessa företag blir nu plötsligt externa för landet och registreras som en internationell tjänstehandel. I synnerhet i de fall där äganderättsanspråken till kunskap inte skyddas internationellt innebär framväxten av de multinationella företagen en stimulans till handeln i tjänster.

2.4.2 Tjänstehandelns struktur Mot denna bakgrund ges här en bild av handelsströmmarna i de viktigaste tjänsterna mellan marknadsekonomierna. Bristen på statistik över tjänstehandelns utveckling över tiden inskränker framställningen till att behandla perioden 1964-1971 och utesluter planekonomierna. Statistiken är därtill mycket bristfällig.

Det regionala handelsmönstret De utvecklade och underutvecklade ländernas tjänstehandel för åren 1964 samt 1968-1971 anges i tabell 2:32. Ett framträdande drag i det globala handelmönstret är att de utvecklade länderna dominerar tjänstehandeln på såväl import som exportsidan. U-ländernas andel av marknadsekonomiernas totala tjänsteexport är därför låg och dessutom fallande under perioden (från 17 till Tabell 2:32 Export och import av tjänster fördelade på utvecklade och underutvecklade länder 1964- 1971 Miljoner dollara År Utvecklade länderb Underutvecklade länderc Samtliga Export Import Saldo Export Import Saldo Export Import Saldo

Uppgifterna b Omfattar USA, Canada, Frankrike, Italien, BRD, Benelux, Storbritannien, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike, Danmark, Portugal, Finland, Spanien, Jugoslavien, Grekland, Irland, Japan, Australien, Sydafrika. C Övriga länder som är medlemmar i IMF. Källa: Committee on Invisible Exports. World Invisible Trade, London, July 1974, tabell 2. Boken sammanställer lMFzs betalningsbalansstatistik.

136 Det internationella utbytet av varor och tjänster

14 procent. Importandelen är betydligt högre, men även här fallande (från 28 till 22 procent). Ett annat drag är att de underutvecklade länderna har ett stort och växande underskott på tjänstebalansen under perioden. IMF-medlemmarna som grupp hade ett överskott i sin tjänstehandel som i den mån det inte betingas av statistiska missvisningar uppstår gentemot icke-medlemmarna, dvs huvudsakligen de centralplanerade ekonomierna. Eftersom tjänstehandeln sålunda domineras av de utvecklade länderna blir en regional disaggregering av denna grupp belysande. Denna lämnasi tabell 2:33. Som framgår av tabellen är EG den dominerande exportören av tjänster bland de uppräknade regionerna. Eftersom det är lika dominerande som tjänsteimportör är EG:s exportöverskott emellertid blott en femtedel av Nordamerikas och knappt hälften av EFTA s. Nordamerika är alltså den dominerande nettoexportören av tjänster. Japan samt Australien och Sydafrika är nettoimportörer av tjänster, främst ersättning för utländsk teknologi och kapital. Övriga Västeuropa (Spanien, Jugoslavien och Grekland) är nettoexportörer av tjänster, främst turisttjänster.

Tabell 2:33 Export och import av tjänster fördelade på regioner 1964-1971 Miljoner dollara År Nordamerikab EGC EFTAd X M X-M X M X-M X M X-M

1964 13 434 9 662 3 772 16 310f 14 945f 1 365 4 786 2 804 1982 1968 19 292 14 033 5 259 26 864 24 827 2 037 6 886 4 160 2 726 1969 22 123 17 089 5 034 31 226 28 728 2 498 7 599 4 725 2 874 1970 24 723 19 760 4 963 37 002 35 950 1 052 9 074 5 669 3 405 1971 26 983 20 687 6 296 42 635 41254 1381 10 513 6 626 3 887

År Övriga Västeuropa? Japan Australien och Sydafrika X M X-M X M X-M X M X-M

a Uppgifterna för 1971 är i miljoner SDR-enheter. b USA, Canada. C Frankrike, Italien, lBRD, Benelux, Storbritannien, Irland, Danmark. d Norge, Schweiz, Sverige, Österrike, Portugal. Finland. 9 Spanien, Jugoslavien, Grekland. f Uppgifter för Frankrike saknas. Källa: Committee on Invisible Exports, World invisible Trade, London, July 1974, tabell 2.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 137

Tabell 2:34 Intäkter av och utgifter för utländskt kapital 1964 och l97l Miljoner dollar År Utvecklade länder Underutvecklade ländera X M X-M X M X-M

1964 11879 7 323 4 556 721 4 677 -3 956 l97l 27 933 20 299 7 634 1577 10 671 -9 094 a Uppgifter saknas om inkomsten för mexikanska rederier. Källa: Se tabell 2:33.

Tabell 2:35 Export och import av övriga tjänster 1964 och l97l Miljoner dollar År Utvecklade länder Underutvecklade ländera X M X-M X M X-M 1964 7 064 6 921 778 2 631 2 909 -278 l97l 20 001 17 208 2793 3194 3652 -458 a Uppgifter för mexikanska medborgare som arbetar utomlands inkluderas 1971. Källa: Se tabell 2:33.

Det kapital- och teknologirikligt utrustade Europa och Nordamerika är följaktligen stora exportörer av tjänster med exportöverskott 1971 på 8,3 respektive 6,3 miljarder dollar. Cirka 85 procent av deras tjänstehandel skedde emellertid med varandra. De utvecklade ländernas stora tjänsteöverskott uppstår nästan helt till följd av kapitalavkastning i utlandet (se tabell 2:34) samt av posten övriga tjänster (huvudsakligen ersättning för teknologi i form av licensavgifter, royalties etc., se tabell 2:35). De utvecklade ländernas nettointäkter av utländskt kapital förklaras nästan helt av Nordamerikas - i praktiken USA:s - markanta borgenärsposition. Intäkterna från utlandet är nästan dubbelt så stora som utbetalningarna till utlandet, medan för EG:s del kapitalinkomsterna från utlandet är två tredjedelar av de nordamerikanska och överstiger utbetalningarna till utlandet med endast 10 procent. Bruttoflödena för de övriga regionerna är mindre än 10 procent av EG:s och resulterar i ett nettoutflöde för övriga Västeuropa, Japan samt Australien och Sydafrika. Den regionala fördelningen av de utvecklade ländernas exportöverskott för övriga tjänster uppvisar ett likartat mönster med överskott i de europeiska och nordamerikanska länderna och underskott i de övriga. Här bör dock observeras att bruttoflödena för övriga tjänster är ungefär lika stora som för kapitalavkastningi EG, medan de fallit till en tredjedel av kapitalavkastningsflödena för Nordamerika. Detta kan tyda på att Europa tenderar att exportera teknologi i form av uthyrning snarare än i form av direkta investeringar jämfört med Nordamerika. Handel i transporttjänster uppvisar en mycket splittrad regional bild. Se tabell 2:36.

138 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Tabell 2:36 Export och import av transporttjänster 1964 och 1971 Miljoner dollar År Utvecklade länder Underutvecklade länder X M X-M X M X-M 1964 11 726 ll 640 86 2 074 2 760 e 686 1971 25 833 26 318 -485 3 667 5 332 -1665

Tabell 2:37 Export och import av resetjänster 1964 och 1971 Miljoner dollar År Utvecklade länder Underutvecklade länder X M X-M X M X-M 1964 7 449 6 790 659 2 251 2110 141 1971 17 769 17 456 313 6331 3619 2712

Återigen dominerar de utvecklade länderna helt handeln, men i detta fall uppvisar såväl utvecklade som underutvecklade ländergrupper underskott. Bland de utvecklade länderna är endast EFTA och övriga Västeuropa överskottsomrâden, vilket troligen förklaras av att de stora sjöfartsnationerna Norge och Sverige befinner sig i den första gruppen och Grekland i den andra. Bilden här kompliceras emellertid av att en del av de utvecklade ländernas handelsflottor kan segla under bekvämlighetsflagg i underutvecklade länder. Några enstaka u-länder i Afrika och Centralamerika skulle i så fall svara för en väsentlig del av u-ländernas sjöfartsintäkter. Dessa intäkter skulle emellertid uppvägas av ett motsvarande utflöde från u-länderna då de utländskt ägda rederierna tar hem sina vinster. Såväl exporten som importen av resetjänster domineras av de utvecklade länderna, men u-länderna når här upp till 25 procent av marknadsekonomiernas totala export av resetjänster. Genom att u-ländernas import av resetjänster är mindre har de ett betydande exportöverskott medan i-ländernas export är av samma storleksordning som deras import av resetjänster. Nordamerika och EG uppvisar underskott tillsammans med Japan, Australien och - enbart Medelhavsländer Sydafrika. Övriga Västeuropa - helt uppvisar naturligt ett betydande överskott, vilket också är fallet för EFTA som ju innehåller Portugal och Schweiz.

2.4.3 Protektionism inom tjänstehandeln De underutvecklade ländernas stora underskott i tjänsteutbytet (cirka 8,0 miljarder dollar 1970) är naturligt med tanke på de utvecklade ländernas bättre relativa tillgång på de tjänstealstrande stockarna av kapital och kunskap. Om de underutvecklade länderna genom protektionistiska åt-

Det internationella utbytet av varor och tjänster 139

gärder förhindras exportera de varor som de har en komparativ fördel i att producera kommer de att genom mot-protektionistiska åtgärder söka hindra import av tjänster från de utvecklade marknadsekonomierna. I första hand kommer import av transporttjänster att bli föremål för regleringar. Här finns redan ett välutvecklat medelsystem i många utvecklade länder. Som ett exempel kan nämnas ett lagförslag i det amerikanska representanthuset. Enligt detta skulle 30 procent av Förenta staternas råoljeimport efter den l juli 1978 reserveras för amerikanskägda och -byggda tankfartyg. _ Amerikanska hamnar har utgjort en allt viktigare destination för svenska tankfartyg de senaste åren. Detta lagförslag skulle därför utgöra ett kännbart slag mot svenska rederier och även mot svenska varv. Därtill kommer att risken är stor att andra såväl oljeproducerande som -konsumerande länder svarar med motsvarande krav att oljetransporter sker på egna kölar. Flaggdiskriminering skulle då sprida sig till allt fler länder. (AiH nr 2, 1975.) Då 10 procent av tanktonnaget f. n. är upplagt på grund dels av höga oljepriser, dels av lågkonjunkturen, vilka tillsammans lett till lägre oljekvantiteter, växer de protektionistiska intressena sig starkare. Förutom genom flaggdiskriminerande regleringar skyddar USA sin handelsflotta på andra sätt. Subventionerna till den amerikanska handels-

flottan uppgick till 200 miljoner dollar 1965.1 USA är emellertid inte det

enda land som skyddar sina fartyg. Andra utvecklade länder har följt det amerikanska t. ex. exemplet, Japan. Det är därför inte förvånansvärt att u-länderna, vilka som grupp har ett betyande underskott i internationella transporter med de utvecklade länderna, även på detta område söker tillämpa en importsubstitutionspolitik. Det av UNCTAD 1972 och av FN 1974 antagna Code of Conduct on Liner Conferences måste ses som ett försök att på global nivå systematisera och till u-länderna utsträcka fördelarna av den typ av sjöfartsprotektionism, som vissa utvecklade länder redan praktiserat. Enligt detta förslag skall 80 procent av linjetrafiken delas lika mellan avsändarlandets och destinationslandets fartyg. Förslaget omfattar alltså inte chartertrafiken. Endast de återstående 20 procenten skulle vara öppna för konkurrens från tredjeland (AiH nr 5, l974).2 Den svenska sjöfarten svarar för ett årligt nettoinflöde av valuta av samma storleksordning som u-landsbiståndet, f. n. cirka 2,5 miljarder kronor. Cirka 80 procent av den svenska handelsflottan är huvudsakligen sysselsatt med transporter mellan tredje land och skulle drabbas mycket hårt om UNCTAD:s förslag tillämpas. Syftet är att ge u-ländernas rederier en skyddad fraktmarknad men förslaget ger också vissa i-länder samma skydd. Dessa är i första hand länder med de stora terminalhamnarna (USA, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien). 1 Se United States Inter- Liksom sjöfarten kommer den internationella luftfarten troligen att national Economic Policy utsättas för fortsatta regleringar i protektionistiskt syfte. Även här före- in an lnterdependent kommer betydande överkapacitet till följd av den nuvarande lågkonjunk- World. vol. l, sid. 650. turen. Nationella söker subventioner 2 Effekterna för svensk flygbolag hos sina regeringar eller sjöfart av detta förslag begär att dessa skall minska konkurrensen från utländska bolag genom att diskuteras i denna bilainskränka deras landningsrättigheter. Också bank- och försäkringstjânster gas kapitel 3 sid. 195..

140 Det internationella utbytet av varor och tjänster

kan väntas få ett ökat skydd mot utländsk konkurrens. Importen av finansiella tjänster kan lätt regleras genom etableringskontroll eller valutakontroll. Nationaliseringar av utländska banker och försäkringsbolag är det enklaste sättet att substituera inhemsk för delvis utländsk produktion. Även u-ländernas export eller importsubstitution av tjänster kan väntas gynnas genom olika slag av öppna eller dolda produktionssubventioner.

O

2.5 Den internationella ekonomiska politiken

2.5.1 Det stabiliseringspolitiska problemet under planeringsperioden Ett ekonomisk-politiskt problem framför andra kommer att prägla planeringsperioden. Stabiliseringspolitiken i de oljeimporterande länderna måste inriktas på att återställa fullt utnyttjande av produktionskapaciteten samtidigt som näringslivets struktur anpassas till de högre oljepriserna. Denna anpassning innebär dels en omställning av produktionsprocessen till nya relativpriser och efterfrågeförhållanden, dels en geografisk omställning av de internationella handels- och kapitalflödena för att betala för den importerade oljan. De interna resursomallokeringar som blir följden av denna anpassning skall inte behandlas. Här skall istället det stabiliseringspolitiska problemet att vidmakthålla full sysselsättning vid en plötslig fyrdubbling av oljepriserna behandlas mera ingående. Förståelse för detta problem är nödvändig för en framgångsrik stabiliseringspolitik åren 1976-1980. Då 2-3 procent av industriländernas nationalinkomst på ett år genom högre oljepriser omfördelas till länder med högre sparkvot stiger världens totala sparande vid givna inkomster. Ökat sparande vid givna inkomster innebär ett efterfrågebortfall på konsumtionsvaror som leder till minskade inkomster och ökad arbetslöshet om det inte motsvaras av ökade investeringar. Fördubblade inkomster i OPEC-länderna kan emellertid endast leda till ökade inhemska investeringar i de oljeexporterande länderna efter en betydande anpassnings- och projekteringstid. (Även konsumtionsökningar i OPEC-länderna kan endast ske efter en viss tid, vilket delvis förklarar den höga sparkvoten på kort sikt i dessa länder.) Eftersom OPEC-länderna under de närmaste åren förväntas ha en hög sparbenägenhet och en låg inhemsk investeringsbenägenhet, söker det ökade sparandet lönsam placering i utländska finansiella och reala tillgångar i stället. OPEC-länderna kan med sitt finansiella överskott köpa fordringar antingen på OECD-området, på planekonomierna eller på u-länder utan olja. De får troligen den högsta avkastningen för en given grad av risk på fordringar utställda av företag, finansinstitut och regeringar i OECD-länderna. Deras ökade sparande kommer då till sin huvuddel att investeras i finansiella och reala tillgångar i OECD-länderna. När OPEC för sina ökade oljeintäkter köper utländska värdepapper och äganderättsbevis i stället för varor och tjänster (för konsumtion eller inhemsk realkapitalbildning) får OECD ett underskott i de löpande

Det internationella utbytet av varor och tjänster 141

betalningarna och ett överskott i kapitalbalansen. Tre stabiliseringspolitiska implikationer av detta förlopp förtjänar att särskilt betonas. (l) OECD-länderna som grupp står inte inför ett betalningsbalansproblem, (2) de står inför ett sysselsättnings (och prisstabilitets-)problem, (3) de står inför ett skuldbördeproblem. Den ekonomiska politiken i OECD-området måste följaktligen inriktas på att anpassa den ekonomiska strukturen så att länderna kan bära skuldbördan” vid bibehållen full sysselsättning. Betrakta dessa problemi tur och ordning. (l) Underskottet på de löpande betalningarna utgör inget betalningsbalansproblem för OECD-området så länge som OPEC önskar hålla sina ökade oljeintäkter som fordringar på OECD-länderna i stället för att inköpa varor och tjänster där. OECD:s samlade valutareserv påverkas ju inte. Underskottet på bytesbalansen finansieras automatiskt och är dessutom oundvikligt. OECD-området kan inte med framgång använda traditionella utgiftsomfördelande eller utgiftsreglerande medel för att avskaffa underskottet vid bibehållen full sysselsättning. Utgiftsomfördelande medel som t. ex. en gemensam OECD-devalvering eller lägre inhemsk prisstegringstakt vilka sänker priset på OECDprodukter i OPEC-området och höjer priset på OPEC-produkter i OECD, verkar på betalningsbalansen genom att substituera OECD-varor för OPEC-varor i vardera ländergruppen. Eftersom importkonkurrerande produktion av de varor som OPEC. och OECD utbytet knappast förekommer i någotdera området och eftersom efterfrågan på importprodukter är mycket oelastisk i vartdera området, får utgiftsomfördelande medel ingen verkan på flera års sikt. Utgiftsdämpande åtgärderi OECD-området å andra sidan minskar importen från OPEC genom att sänka den industriella aktivitetsnivån och öka arbetslösheten. Försök av något enstaka land att avskaffa sitt underskott genom t. ex. en devalvering leder följaktligen till att andra OECD-länders underskott försämras utan att OECD-områdets totala underskott gentemot OPEC förbättras. Resultatet blir ökad protektionism och ökad arbetslöshet i OECDområdet då länderna söker omfördela områdets totala underskott sinsemellan. (2) Eftersom OPEC-ländernas ökade oljeintäkter inte spenderas på varor och tjänster utan placeras i OECD-länderna faller huvudansvaret för att upprätthålla den globala effektiva efterfrågan och därmed sysselsättningen på dessa länders regeringar. De måste stimulera investeringarna i OECD-området för att uppväga OPEC-ländernas ökade sparande eller stimulera konsumtionen inom OECD-området för att minska det egna sparandet i proportion till OPEC:s ökade sparande. l annat fall innebär oljeprishöjningen ett bortfall i effektiv efterfrågan och ökad arbetslöshet i marknadsekonomierna. (3) Valet mellan konsumtionsstimulerande och investeringsstimulerande medel avgörs främst genom omfattningen av den skuldbörda som oljeprishöjningen placerar på varje enskilt land. Varje regering måste bedöma hur länge den skall låna för att betala sin ökade oljeräkning, hur stora skulder den härigenom ackumulerar över tiden, samt vilka krav på

142 Det internationella utbytet av varor och tjänster

räntebetalningar och amorteringar som denna upplåning ställer under de närmaste åren. Den ekonomiska politiken måste därefter inriktas på att skapa utrymme i betalningsbalansen genom ökad export och minskad import så att landet utan att utsättas för likviditetspåfrestningar kan övergå till att betala oljeräkningen kontant och dessutom betala räntor på och amortera av upplåningen från den tid då det köpte olja på kredit. Varje oljeimporterande land tvingas sålunda skuldsätta sig för att bibehålla full sysselsättning på kort sikt. De upplånade medlen skall finansiera anpassningen av produktionsstrukturen så att fortsatt upplåning blir onödig vid de högre oljepriserna. Den genom oljeprishöjningen uppkomna situationen kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt. För det första har industriländerna i kraft av sin förmåga att få högre avkastning på realkapital hamnat som finansiella förvaltare i stor skala för OPEC. Deras uppgift är att investera OPEC:s finansiella överskott i realkapital så att avkastningen täcker de överenskomna ränte- och amorteringsströmmarna. För det andra är det delvis på dessa intäktsströmmar som befolkningen i vissa ökenområden skall leva när de inte längre kan pumpa upp olja ur sina källor med vinst. Vissa oljeländer ersätter med andra 0rd sina oljetillgångar med finansiella tillgångar i takt med att oljekällorna pumpas ur. För de oljeländer som saknar förutsättningar för egen industriell aktivitet skall OECD under en relativt lång tid fungera som förvaltare av dessa nationers pensionsmedel”. Pensionsmedlen skall utbetalas i form av varor och tjänster, och den ekonomiska strukturen i industriländerna måste anpassas till att klara av dessa leveranser då denna dag inträffar. Detta kräver att OECD-länderna under de närmaste åren investerar i en utbyggnad av den konkurrensutsatta industrin. De stabiliseringspolitiska implikationerna av oljeprishöjningen torde numera vara klara för industriländernas regeringar. Vissa stora länders regeringar har dock bedrivit en kontraktiv politik med hög arbetslöshet som följd. Anledningen kan har varit att bryta inflationsförväntningarna eller oljekartellen. Härigenom har emellertid dessa länder övervältrat en del av sitt oljeunderskott på länder med en högre sysselsättningsambition. Dessa senare måste då vara beredda att tillgripa utgiftsomfördelande medel (delvalveringar) för att uppnå sin sysselsättningsambition.

2.5.2 Bakgrunden till Valutasystemets omvandling under 1970-talets första hälft Valutasystemets huvuduppgift är att främja utländska transaktioner samtidigt som jämvikt skapas i de enskilda ländernas utrikestransaktioner. Vid långvariga betalningsbalansproblem tillgriper enskilda stater selektiva medel som stör handeln i varor eller tjänster, i finansiella eller reala tillgångar. När anpassningsmekanismen inte fungerar tillfredsställande växer följaktligen användningen av protektionistiska medel i omfattning. Härigenom finns ett direkt samband mellan Valutasystemets funktionssätt och handelssystemets tillämpning.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 143

Efterkrigstidens internationella betalningssystem utsattes för stigande påfrestningar under 1960-talet och ersattes av rörligare växelkurser under 1970-talets första år. Det är inte möjligt att säga vilken effekt byte av valutasystem kommer att ha på den internationella handeln. Det valutasystem som IMF var satt att övervaka innebar att medlemsländerna eftersträvade att hålla ett fast pris på sin valuta och att ändra detta pris först sedan internationell kontroll konstaterat att det var nödvändigt för jämvikt i betalningsbalansen. Fasta växelkurser ansågs främja utrikeshandeln genom att öka säkerheten om det framtida priset på utländsk valuta. För att stabilisera priset på valutan (växelkursen), då betalningsbalansen undergick tillfälliga och oförutsebara i och svängningar export import, måste varje riksbank vara beredd att stödköpa och stödförsälja utländsk valuta och härför krävdes ett lager u valutareserven. Guld som varit det traditionella internationella blev betalningsmedlet olönsamt att bryta i tillräcklig omfattning då alla andra priser steg vid konstant guldpris. Den amerikanska dollarn övertog rollen av internationell reservvaluta. Valet betingades av att USA vid krigsslutet hade fått huvuddelen av den existerande monetära guldstocken till följd av försäljning av krigs- och återuppbyggnadsmaterial. Detta guld ansågs utgöra säkerhet för dollarns internationella solvens. Vidare var Amerika den dominerande ekonomiska makten sedan förvärldskriget stört produktionsapparaten i stora delar av Europa. Efterkrigstidens valutasystem var sålunda ett system av internationellt kontrollerade växelkurser baserade på dollarn som reservvaluta. Härigenom fick den amerikanska dollarn en institutionell roll, som motsvarade den amerikanska ekonomins dominans under den omedelbara efterkrigstiden. Efterhand som denna dominans avtog framstod dollarns institutionella roll som allt mindre självklar. Under 1960-talet växte missnöjet med USA:s centrala roll i valutasystemet i styrka och omfattning. Tre huvudinvändningar mot USA:s sätt att sköta det internationella betalningssystemet bör nämnas. För det första bröt den internationella kontrollen av växelkursförändringar snart samman. Kursförändringar lyckades allt sämre att återställa jämvikt i de internationella betalningarna, när reservvalutalandet självt råkade ut för stigande underskott i sin betalningsbalans. Tidigare hade ett underskottsland alltid tvingats att devalvera sin valuta senast då valutareserven och internationella lånemöjligheter tog slut. Men USA hade en outtömlig valutareserv genom att dollarn var reservvaluta. Dessutom innebar en devalvering av dollarn att USA ensidigt bestämde reservvalutans värde i förhållande till andra valutor, en egenskap som andra länder inte accepterade hos en reservvaluta. USA hävdade att dess underskott därför skulle lösas genom att de länder som hade motsvarande överskott tillät en högre inflationstakt eller apprecierade sina valutor. Då underskottslandet USA och överskottsländerna, främst Tyskland och Japan, inte kunde enas om hur anpassningsbördan skulle fördelas mellan dem, upphörde valutasystemets anpassningsmekanism för jämvikt i de internationella transaktionerna att fungera tillfredsställande. l960-talets andra

144 Det internationella utbytet av varor och tjänster

hälft präglades av allt svårare betalningsproblem, som fick dramatiska inslag av valutakris genom spekulativa kapitalrörelser (hot money). För det andra hävdades, att handelsnationerna visserligen drog fördel av användningen av billiga papperspengar i stället för dyrbart guld som internationellt betalningsmedel, men att dessa fördelar hamnade helt hos det land vars valuta kom att fungera som internationell reservvaluta. Frankrike efterlyste en jämnare fördelning av fördelarna och fick stöd av allt flera medlemsländer. Slutligen, genom att reservvalutalandet i ett system med fasta växelkurser bestämde världens penningmängd, kontrollerade det därmed den allmänna prisnivån. Härigenom förlorade övriga länder i ett system med fasta växelkurser kontroll över sin egen prisnivå. USA accepterades som internationell centralbank så länge det stabiliserade sin prisnivå, men mot slutet av 1960-talet, hävdade kritikerna, missbrukade det sin centrala ställning. Genom att trycka för mycket pengar igångsatte USA en världsinflation. Reservvalutans tilltagande övervärdering, anpassningsmekanismens lamslagning, förmenta fördelar till USA genom dollarns roll som reservvaluta och USA:s missbruk av sin internationella sedelutgivningsrätt - dessa faktorer undergrävde systemet med fasta växelkurser baserade på dollarn som reservvaluta. Genom att devalvera dollarn i december 1971 och åter i februari 1973 övergav Nixon-administrationen dess roll som reservvaluta och de västliga marknadsekonomierna övergick till ett system med rörligare växelkurser. Om systemet med SDR tillfredsställande förser handelsnationerna med internationell likviditet och om rörliga växelkurser förbättrar anpassningsmekanismen för marknadsekonomierna bör ländernas ökade förmåga att upprätthålla full sysselsättning vid jämvikt i betalningsbalansen innebära fortsatt snabb tillväxt av den internationella handeln. Samtidigt bör rörligare växelkurser innebära att de spekulativa kapitalrörelserna, som utmärkte de fasta växelkursernas tid, avtar och behovet av att reglera de internationella kapitalrörelserna minskar. Rörligare växelkurser bör sammanfattningsvis leda till mindre användning av selektiva ingrepp i de internationella transaktionerna på såväl kapital- som löpande balansen. De bör också underlätta för enskilda länder att själva påverka sin inhemska pris- och sysselsättningsnivå efter oljeprishöjningen.

2. 5.3 Aktuella handelspolitiska frågor 1 975- 1 980 Som betonats ovan hänger betalningssystem och handelssystem samman. GATT-reglerna tillåter sålunda vissa avsteg från handelsliberalisering vid betalningsbalansproblem, och såväl tillåtna som otillåtna handelsstörningar har använts av länder med svag betalningsbalans. Efter hand som efterkrigstidens valutasystem misslyckades upprätthålla jämvikt i de viktigare ländernas betalningsbalanser, utsattes handelssystemet för ökade påfrestningar. Allt flera avsteg gjordes från GATT :s principer om icke-diskriminerande multilateral och friare handel. Vid valutasystemets sammanbrott knöts förhandlingarna om ett nytt

Det internationella utbytet av varor och tjänster 145

valutasystem till nya handelspolitiska förhandlingar. USA fick i februari 1972 först EG och därefter Japan att i principdeklarationer uttala sig för en ny omgång förhandlingar inom GATT. Dessa förhandlingar som inleddes under 1975 kommer att bedrivas under för fortsatt handelsliberalisering exceptionellt ogynnsamma förutsättningar samt mot bakgrunden av ett ackumulerat missnöje med hur systemet hittills fungerat i vissa avseenden. Valutasystemets sammanbrott 1971-1973, de reala och de finansiella återverkningarna av oljeprishöjningen 1973, den rekordhöga arbetslösheten 1974 och 1975 i kombination med starka inflationsimpulser på bl. a. flertalet råvarumarknader under 1973- och 1974 samt ökad osäkerhet om tillgången på väsentliga råvaror samverkar alla för att ge ländernas handelspolitik en protektionistisk inriktning. Under trycket av dessa exceptionella händelser växer idag protektionistiska, bilaterala och autarkiska tendenser sig starkare Detta sker även ide länder som tidigare varit de främsta förespråkarna för en internationell marknadsekonomi utan regleringar av de internationella transaktionerna. I botten på dessa exceptionella och kortsiktiga förhållanden ligger ökade handelspolitiska motsättningar mellan i-länder och u-länder samt mellan i-länderna inbördes, som visar ett ackumulerat missnöje från de underutvecklade ländernas och USA:s sida över hur GATT-reglerna hittills tillämpats. Bland de viktigare frågorna vid GATT-förhandlingar, där förändringar kan väntas, är EG:s protektionistiska jordbrukspolitik vars medel u-länderna och USA har ett gemensamt intresse av att ändra och icke-tariffära handelsstörningar vars främsta användning varit att minska importen av varor i vars produktion u-länderna har en komparativ fördel. Tullnivåns höjd förväntas bli mindre intressant som förhandlingsämne och intresset riktas i stället mot tulltariffernas struktur med avseende dels på olika länder (tullpreferenser), dels på olika varor (bl. a. effektiva tullsatser, disparitetsproblemet). Vid en befarad användning av leveransvägran som politiskt och ekonomiskt vapen kommer frågan om ökad tillgång till råvaror att växa i betydelse. GATT:s innevarande förhandlingsomgång kommer dock troligen inte att påverka handelsflöden under resten av 1970-talet. Den amerikanske presidentens förhandlingsmandat utgår först den l januari 1980 och det ogynnsamma förhandlingsklimat under 1975 års lågkonjunktur gör det troligt att förhandlingarna blir färdiga först mot slutet av mandattiden. Däremot kan tendenser till protektionism vid förhandlingsbordet prägla också användningen av handelspolitiska medel under resten av 1970-talet i avvaktan på förhandlingarnas resultat. Övergången till ett rörligare växelkurssystem kommer troligen att 1 Ett exempel på den förbättra för de internationella protektionistiska tendenanpassningsmekanismen betalningarna sen är det faktum att det och därmed bidra till fortsatt handelsliberalisering. Mot detta måste tog två år innan den ameemellertid vägas det faktum att viktiga handelspolitiska tvisteämnen rikanske presidenten av berör förbindelserna mellan u-länder och i-länder och avser den grund- kongressen fick fullmakt att förhandla genom läggande strukturen i de internationella transaktionerna. Då de inte avser Trade Reform Act av den kortsiktiga betalningsbalansproblem avhjälps de inte genom växelkursför- 3 januari 1975.

146 Det internationella utbytet av varor och tjänster

ändringar. Förbättringar i anpassningsmekanismen kan inte förväntas mildra denstrukturella protektionismen gentemot de underutvecklade länderna. Denna förväntas öka de handelspolitiska spänningarna under planeringsperioden. Frågan måste också ställas om inte tullsänkningarna fört många industristater till den gräns där liberaliseringens negativa effekter överväger de positiva för landet. Nationalstaten söker då förhindra en alltför snabb strukturomvandling genom att vidta tillåtna eller otillåtna medel som motverkar konsekvenserna av handelsliberaliseringen. De handelspolitiska förbindelserna mellan de utvecklade marknadsekonomierna förväntas därför präglas av avstannad handelsliberalisering och av ökad dold protektionism.

2.6 Avslutning

Detta kapitel har behandlat de internationella varu- och tjänstemarknaderna i avsikt att beskriva den internationella bakgrunden för den svenska ekonomins utveckling under planeringsperioden. Den behandlar sålunda inte utsikterna för enstaka svenska exportprodukter eller för svensk export till enstaka ländenl genomgång utpekar framför allt två internationella faktorer Kapitlets som avgörande för utvecklingen i Sverige under planeringsperioden. Den ena faktorn är OPEC-ländernas möjligheter att hålla oljepriset oförändrat realt t. o. m. 1980. Den andra är vilken ekonomisk politik som de utvecklade marknadsekonomierna kommer att bedriva om OPEC-länderna skulle lyckas. Detta kapitel har antagit att det i förhållande till tillverkningsindustrins produkter fördubblade priset på olja sedan oktober 1973 kommer att bestå under huvuddelen av planeringsperioden. Detta antagande har baserats på följande överväganden. 1. Den konjunkturuppgång i industriländerna som förväntas 1976 och 1977 kommer att öka efterfrågan på olja, minska oljelagren och stävja de tendenser till öppna eller dolda rabatteringar som framträtt under 1975. 2. sammanhållningen mellan OPEC-länderna och de oljefattiga u-länderna har hittills visat sig tillräcklig för att bibehålla kartellen, och sammanhållningen mellan de utvecklade marknadsekonomierna otillräcklig för att spränga den. 3. Eventuella intressemotsättningar mellan de hög- och de lågabsorberande länderna inom OPEC kan förväntas lösas antingen genom att en ökad andel av den totala oljeproduktionen tilldelas de högabsorberande länderna, eller vid oförändrad fördelning av oljeproduktionen att de högabsorberande länderna lånar från de lågabsorberande. Dessa överväganden talar för att oljekartellen inte sprängs vare sig utifrån eller inifrån och att oljepriset stagas upp realt till slutet av planeringsperioden. 1 För en genomgång av Förväntade bestående höga oljepriser påskyndar övergången till alterdessa frågor se Bilaga 2 och nativa, inhemska, energikällor utvecklingen av nya. Även osäkra till LU 1975, SOU 1976: 22. framtida priser och i synnerhet osäkra leveranser främjar självförsörjning

Det internationella av varor utbytet och tjänster 147

på energiområdet i industriländerna. Länder drivs i varierande utsträckning av olika motiv. Beredskapsskäl, rädsla för minskad utrikespolitisk handlingsfrihet, höga omställningskostnader vid övergång till alternativa energikällor, främjar användningen av ekonomisk-politiska medel såsom rörliga importavgifter för att garantera ett minimipris för inhemska energiproducenter. En framgångsrik substitution av inhemska för importerade energikällor skapar emellertid nya problem. Ökad självförsörjning på energiområdet minskar importen från OPEC, vilket ökar påfrestningarna på kartellens sammanhållning. Härmed ökar sannolikheten av kartellens sammanbrott eller att den utlöser periodiska prissänkningar i avsikt att slå ut planer på konkurrerande produktion. Den prisinstabilitet och osäkerhet som då uppstår utgör i sig själv argument för ökad självförsörjning i många industriländer. Ökad inhemsk produktion framkommer först om 4-5 år och kan förväntas sammanfalla med en lågkonjunktur 1979-1980 och därav minskad efterfrågan. Sannolikheten för fallande oljepriser realt är därför störst åren kring 1980. De globala allokerings- och fördelningskonsekvenserna av olika alternativ blir betydande. Vid oförändrat höga oljepriser utan självförsörjning i marknadsekonomierna överförs inkomster uppgående till cirka 2 procent av deras BNP till OPEC-länderna. Om detta oljepris utgör ett marknadsjämviktspris med tanke på kommande generationer förbättras resursallokeringen. Om viktiga marknadsekonomier däremot av ovan nämnda skäl väljer självförsörjning på energiområdet (liksom tidigare på jordbruksområdet) uppstår mycket kostsamma felallokeringar av produktionsfaktorer och risk för prisinstabilitet på en marginell världsmarknad. Marknadsekonomiernas stabiliseringspolitiska reaktioner på oljeprishöjningarna tillsammans med deras avvägning mellan inhemsk inflation och arbetslöshet bestämmer deras genomsnittliga aktivitetsnivå under planeringsperioden och därmed världshandelns tillväxt. Detta kapitel har understrukit att oljeprishöjningen vid full sysselsättning i industriländerna med nödvändighet leder till underskott i dessa länders samlade bytesbalans. Detta underskott är oundvikligt och kan ej påverkas under planeringsperioden av traditionella utgiftsomfördelande medel på grund av den mycket speciella näringslivsstrukturen i OPECländerna. Eftersom OECD-området vinner på kapitalbalansen vad den förlorar på bytesbalansen utgör underskottet inget betalningsbalansproblem utan ett Skuldbördeproblem. Skuldbördeproblemet är av helt hanterliga dimensioner. Detta gäller även för Sveriges del, fastän kapitlets beräkningar antyder att skuldbördan som följer av oljeprishöjningen är något större för Sverige än genomsnittet för OECD-länderna. Särskilda åtgärder för att introducera svenska varor och tjänster på de oljeproducerande ländernas marknader kan krävas för att skall hämta in Sverige större, vapenexporterande länders eventuella försprång. Eftersom återflödet av oljepengar på OECD-områdets kapitalbalans inte fördelar sig på länder på samma sätt som i deras ökningen oljeräkningar, kan enskilda länder förlora valutareserver och till skillnad från OECD-gruppen som helhet uppleva betalningsbalansproblem.

148 Det internationella utbytet av varor och tjänster

Följande stabiliseringspolitiska konsekvenser följer av denna utveckling. l. OECD-ländernas regeringar bär ansvaret att upprätthålla effektiv efterfrågan och sysselsättning i världsekonomin fram till 1980, d.å balans väntas i OECD-områdets bytesbalans enligt OECD:s bedömning. 2. Dessa regeringar måste avstå ifrån att använda utgiftsdämpande eller utgiftsomfördelande medel för att lösa enskilda länders bet.alningsbalansproblem. Användning av dylika medel sänker den samlade aktivitetsnivån och omfördelar mellan OECD-länderna det samlade underskottet gentemot OPEC. 3. OECD-regeringarna måste acceptera att låna från OPEC-området minst lika mycket som OECD-områdets underskott i bytesbalansen vid full sysselsättning. 4. OECD-länderna måste genom återlån omfördela detta kapitalinflöde sinsemellan i proportion till ländernas ökade oljeräkningar. 5. Varje lands regering måste inrikta den ekonomiska politiken på att med de upplånade medlen förr eller senare skapa utrymme i bytesbalansen för kontantbetalning av oljeräkningen. För Sveriges del har LU:s huvudbetänkande satt 1980 som mål för detta. Därefter måste dessutom skapas utrymme för räntebetalningar på och amorteringar av skulden från de tidigare åren då oljan köptes på kredit. De upplånade medlen måste därför investeras i den utlandskonkurrerande sektorn. Erfarenheterna hittills ger vid handen att industriländernas regeringar inte kunnat enas om en tillräckligt expansiv sysselsättningspolitik eller av oljemedlen. En högre genomsnittlig arbetsom en lämplig återlåning löshet i dessa länder är sannolik under planeringsperioden jämfört med l960-talet men mindre än 1970-talets första hälft. Detta kapitel bedömer därför att världshandelns volymtillväxt blir lägre än under l960-talet. Särskild anledning finns att uppmärksamma att vissa (större) länder en restriktiv finanspolitik för närvarande söker förbättra sin genom betalningsbalans eller prioriterar en låg inflationstakt framför högre sysselsättning. Detta innebär att en större del av det givna bytesbalansunderskottet i OECD-området får bäras av de övriga länderna. Dessa får följaktligen en större skuldbörda om de håller fast vid en hög sysselsättningsambition. Deras regeringar måste då vidta utgiftsomfördelande åtgärder (devalveringar) för att förhindra att de belastas med en oproportionerlig del av områdets oljeunderskott till följd av andra industriländers utgiftsdämpande politik. Situationen för de oljefattiga u-länderna är ett skuldbördeproblem av likartat slag som för OECD-området. Ett marknadsmässigt återflöde av oljepengar på dessa länders kapitalbalanser kommer emellertid knappast till stånd, eftersom deras internationella kreditvärdighet är mycket lägre än OECD-områdets. Därför måste en betydande del av kapitalflödet dit ta formen av bistånd i stället för lån. OPEC- och OECD-länderna bör överenskomma om fördelningen av biståndet till de oljefattiga u-länderna. Detta kapitel tar inte avstånd från de pessimistiska bedömningar som de oljefattiga länderna för närvarande gör av möjligheterna av en för dem gynnsam överenskommelse.

Det internationella utbytet av varor och tjänster 149

Uteblir nödvändiga bistånd och lån nödgas de oljefattiga länderna skära ned sin oljeimport och sänka sina tillväxttakter, att minska livsmedelsimporten och öka undernäringen. De måste även minska importen av färdigvaror och av tjänster från de utvecklade länderna eller Öka exporten av dessa dit. Om de två första alternativen inte anses önskvärda ökas konkurrensen från de oljefattiga u-länderna. Dessutom kan dessa tillgripa handelshindrande åtgärder som ett alternativ till ökat bistånd eller lån. Detta skulle dämpa tillväxten i världshandeln och försena den tidpunkt på OECD-länderna uppnår balans i de löpande betalningarna. Hur snabbt balans inträffar bestäms därför i sista hand av politiska beslut om långivning och bistånd till u-länder utan olja. Osäkerheten om vilken stabiliserings-, bistånds- och handelspolitik som OECD-länderna kommer att bedriva är så stor att detta kapitel funnit det meningslöst att lämna en kvantitativ prognos av utvecklingen av handelsflödena mellan de utvecklade länderna, OPEC och de övriga underutvecklade länderna under de kommande fem åren. Kapitlet har även diskuterat troliga utvecklingsalternativ på andra varumarknader. Det internationella utbytet av livsmedel under åren 1976-1980 kommer att genomgå betydande förändringar. Dessa är dels följden av grundläggande omläggningar av nationell jordbrukspolitik, dels följden av skiljaktiga efterfråge- och produktionstrender i olika grupper av länder. Den globala produktions- och efterfrågetillväxten förväntas generera ett produktionsöverskott 1980. Jämvikt på den globala livsmedelsmarknaden implicerar att relativpriserna återgår till de nivåer som rådde omkring 1970. Regionala obalanser framväxer emellertid med produktionsunderskott i de underutvecklade länderna. Från att ha haft ett betydande exportöverskott förväntas ett importöverskott för de underutvecklade marknadsekonomierna på cirka 13 miljarder dollari 1974 års priser 1980, varav hälften utgörs av importöverskott för spannmål. Livsmedelspriserna förväntas falla med 3,4 procent årligen 1976-1980. En viktig institutionell förändring är Sovjetunionens beslut att i fortsättningen genom inköp på världsmarknaden kompensera skördevariationer till följd av osäkra nederbördsförhållanden. Detta ökar behovet av lager i världen. Samtidigt har emellertid USA beslutat att avveckla sitt lagersystem. Det ökade behovet och den minskade tillgången på lager förväntas resultera i mycket kraftigare svängningar i jordbrukspriserna än vad som förekommit under l960-talet. Huvuddelen av produktions- och konsumtionsanpassningen till dessa prissvängningar kommer att ske i underutvecklade länder som inte tillämpar ett system med rörliga importavgifter. Samtidigt innebär USA:s övergång från prisstöd till inkomsttillägg för producenterna att produktionsöverskott inte framkommer i USA. Dessa överskott har tidigare varit en av de viktigaste källorna för livsmedelsbistånd till underutvecklade länder. Dessa länders behov av livsmedelsimport har emellertid ökat. Deras besvärliga bytesbalanssituation gör ökat snarare än minskat livsmedelsbistånd angeläget. Det internationella behovet av ökade livsmedelslager och livsmedelsbistånd borde rimligen framtvinga internationella lösningar. Alternativet

l5O Det internationella utbytet av varor och tjänster

blir en oacceptabel grad av prisinstabilitet på världsmarknaden och av svält i underutvecklade marknadsekonomier. Dessa utsikter är emellertid ingen garanti för att de nödvändiga lösningarna framkommer. Beslutas emellertid om en internationell lageruppbyggnad under 1976-1980 kommer detta att motverka de i detta kapitel förväntade tendenserna till realt prisfall. Behovet av ökad livsmedelsimport är tämligen jämnt fördelat mellan de underutvecklade länderna, samtidigt som förbättringen av oljeutbytet begränsas till ett dussintal relativt glest befolkade länder. Övriga underutvecklade marknadsekonomier står inför ökade underskott i såväl livsmedelsutbytet som oljeutbytet och kan söka förbättra sin handelsbalans genom att bilda råvarukarteller. Framgångsrika utsikter begränsas härvid till ett fåtal råvaror - vissa bauxit och fosfat. träslag, är en stagnerande grupp av vilken de underutvecklade Råvaruexporten marknadsekonomierna svarar för en fallande andel. Eventuella karteller blir av begränsad betydelse ur valutasynpunkt. Kartellbildning skulle underlättas om producentkartellerna omfattade såväl utvecklade som underutvecklade länder och såväl planekonomier som marknadsekonomier. Kapitlet bedömer de politiska utsikterna för dylikt samarbete som mycket begränsade. Råvarukarteller förväntas följaktligen påverka u-ländernas situation endast marginellt. Detta utesluter inte att de bildas. Då de inte blir långlivade bidrar de främst till prisinstabilitet på råvarumarknaden. Råvarupriserna förväntas stiga realt med 0,5 procent årligen under planeringsperioden vid låg BNP-tillväxt i OECD (3,5 procent) eller med 1,5 procent årligen_ vid högre BNP-tillväxt (5,0 procent). Tillverkningsindustrins produkter svarar för två tredjedelar av världens varuhandel och tillsammans med tjänster för ett importöverskott för de underutvecklade marknadsekonomierna på 35 miljarder dollar 1970. Anpassningen till högre oljepriser och till u-ländernas ökade livsmedelsbehov måste följaktligen ta formen av förändringar i handelns geografiska sammansättning i främst tjänsterna och tillverkningsindustrins produkter. Dessa förändringar innebär ökad export från de utvecklade marknadsekonomierna till OPEC-länderna men även Ökad import från och/eller minskad export till de oljefattiga underutvecklade länderna. Någon preciserad prognos av utvecklingen av denna handel 1980 har inte gjorts. Utvecklingen beror på vilka bistånds- och lånebeslut som OECD- och OPEC-länderna enas om. Även handelspolitiska åtgärder för att underlätta anpassningen till nya handelsmönster vid högre oljepriser påverkar de oljeimporterande ländernas möjligheter att upprätthålla sysselsättning och tillväxt. Detta kapitel har understrukit att oljeprisets nivå och OECD-ländernas sätt att sköta den därmed sammanhängande skuldbördan avgör kapacitetsnivån i deras ekonomier. OECD:s/OPEC:s biståndspolitik avgör importförmågan, produktionstillväxten samt näringsnivån i de underutvecklade marknadsekonomierna. Ju lägre kapacitetsutnyttjandet blir, desto lägre blir världshandelns volymtillväxt. Ju lägre denna tillväxt blir, desto svårare blir den nödvändiga strukturanpassningen till högre olje-

Det internationella utbytet av varor och tjänster 151

priser. Detta skapar lätt handelspolitiskaspänningar. Detta kapitel kan inte utesluta en förstärkning av den ”strukturella protektionism, som underutvecklade och utvecklade marknadsekonomier istigande utsträckning tillgriper för att motverka varandras komparativa fördelar. Denna protektionism kommer i första hand att drabba de underutvecklade ländernas export av arbetskraftsintensiva produkter från tillverkningsindustrin och de utvecklade marknadsekonomiernas export av tjänster. Selektiv diskriminering av u-länderna är redan inbyggd i de handelsblock som bildats i den utvecklade delen av världen. Tendensen för närvarande är att blockbildningen fördjupas under planeringsperioden genom framväxten av handelsblock med Västeuropa, Nordamerika respektive Japan som dominerande makt. Dessa block kan ivarierande utsträckning mildra den gemensamma strukturella protektionismen gentemot u-länderna genom förmånsbehandling av vissa länder och vissa produkter. Detta kapitel drar slutsatsen att dessa tendenser till regional blockbildning kommer att förstärkas under perioden genom redan fattade beslut. Öst-västhandeln ökar i Europa, och Japan omorienterar sin handel mot Asien. En årlig inflation i OECD-området på 7 och 5 procent beräknas ge en prisstegring på världsmarknaden på 6 respektive 3, 4 procent årligen. Vid en kombination under planeringsperioden av oförändrat oljepris, långsamt växande världshandel och fördjupning av blockbildning blir målsättningarna för svensk utrikes-, handels- och biståndspolitik alltmera svårförenliga.

Appendix

Antagandena i beräkningen av Sveriges upplåningsbehov till

följd av oljeprishöjningen

De kritiska antagandena i beräkningen anges nedan. 1. Det normala underskottet gentemot OPEC Sverige hade före oljeprishöjningen i oktober 1973 ”normalt ett underskott i handeln med OPEC-länderna på 456 milj. dollar per helår. Här har antagits att detta underskott betalades på sedvanligt sätt vid multilateral handel, dvs genom ett svenskt överskott på annat håll. Detta ”normala” underskott har följaktligen räknats bort från varje följande års underskott. 2. Importen av olja. Olja från OPEC kommer till Sverige dels direkt som

råolja för raffinering här, dels via raffinaderier i Västeuropa Beräk-

ningen omfattar import av olja från OPEC, såväl råolja som i Västeuropa raffinerad olja efter avdrag för vidareförädling utanför OPEC. Att likviden för råoljan passerar raffinaderier på sin väg från Sverige till OPEC bör inte dölja att det svenska underskottet i sista hand måste justeras mot i OPEC. 3. Tillväxten av svensk ol/eimport 1975-1976. Tre alternativ har beräknats. a. Årlig tillväxt 0,5 procent (OECD-sekretariatets antagande för OECDområdet). lmportvärde 1980:986 milj. dollar. b. Årlig tillväxt l procent. Här har antagits att Sverige har sämre möjligheter än OECD-gruppen att substituera inhemska energikällor för importerad olja. Å andra sidan har länder i kalla klimatzoner större möjlighet att spara bränsle utan att drabba industriproduktionen genom att sänka och effektivisera uppvärmning av hushåll. Importvärde 1980: l 016 milj. dollar. c. konjunkturanpassad bedömning: 0 procent 1975 0,5 procent 1976 1 procent 1977-1980 lmportvärde 1980: 1 001 milj. dollar 1 Cirka 20 procent im- Alternativ a och b har använts i beräkningarna. porterad raffinerad olja kommer från Östeuropa 4. Oljepriset. Liksom OECD, men i motsats till MGT, antas ett samt Canada och Norge oförändrat realt oljepris 1975-1980. Detta antagande är förenligt med 1974. Denna del ingår höjningar av OPEC:s oljepris i oktober 1975 med 10 procent. ej i beräkningen.

154 Det internationella utbytet av varor och tjänster

5. Varuexport till OPE C Två alternativ har beräknats. a. 20 procent årlig volymökning 1975-1980 (som MGT). b. 11,5 procent för Sveriges export till OPEC:s ”low absorbers, 13 procent för Sveriges export till high absorbers (OECD:s antagande). Detta ger 12,5 procent årlig volymökning för Sverige liksom för OECDområdet som helhet. Användningen av MGT:s och OECD:s genomsnittstal för volymtillväxt implicerar att Sveriges andelar av OPEC:s import blir oförändrade. OECD anger att Sveriges andel av OPEC:s import från de elva viktigaste OECDländerna från 1973 till första halvåret 1974 var oförändrad 1,5 procent. Emellertid föll Sveriges andel av high absorbers” import från 1,5 till 1,25 procent medan andelen av low absorbers import steg från l till 1,25 procent. Under tredje kvartalet 1974 föll Sveriges andel av totala OPEC:s import från de elva OECD-länderna från 1,5 till 1,25 procent. Dessa uppgifter antyder att Sverige förlorat marknadsandelar under bör medföra - 1974 vilket en nedjustering av volymtillväxtantagandena förutsatt att dessa f. Ö. är riktiga för OECD-områdets export till OPEC. En nedjustering vore särskilt påkallad om tendensen från första halvåret 1974 håller i sig - dvs. en fallande andel för Sverige av OPEC :s totala import samtidigt som Sveriges andel omfördelas från de snabbt växande till de långsammare växande delarna av OPEC. Tendensen till fallande andelar totalt skulle då förstärkas med tiden. Det är möjligt att dessa uppgifter underskattar den svenska exportens tillväxtmöjligheter på OPEC-ländernas marknader av två skäl. För det första avser uppgifterna endast varuexporten. Den svenska exporten till oljeexportörerna kan emellertid bestå av tjänsteexport (konsultuppdrag) i större utsträckning än i andra länder. För det andra missgynnar viktiga OPEC-länders import av krigsmaterial för närvarande Sverige p. g. a. den svenska vapenexportpolitiken. Vapenköpen är kanske ett övergående fenomen. 6. Räntesatsen 9 procent har använts i stället för 8 procent som i OECD:s beräkningar, eftersom det är rimligt att anta Sverige måste betala en något högre räntesats än de stora kapitalmarknadsländerna. 7. Beräkningen tar inte hänsyn till några viktiga indirekta effekter av användningen av OPEC:s oljeintäkter. OPEC:s utgifter på OECD:s produkter har indirekta effekter på Sverige bestämt av OECD-områdets utgiftsmatris. Eftersom Sveriges andel av OPEC:s importutgifter är låg jämfört med andra OECD-länders (1,5 procent) är det möjligt att den indirekta efterfrågan på svenska produkter till följd av OPEC:s utgifter på övriga OECD är väl så viktig som den direkta effekten på Sverige. Denna indirekta effekt är i princip möjlig att beräkna vilket dock inte gjorts här.

3 Den svenska

internationaliseringsprocessen

3.1 Internationaliseringen av marknader för varor och tjänster

Syftet med detta kapitel är att belysa och förklara arten och omfattningen av den svenska ekonomins integration med omvärlden. Vi vill då främst förklara krafterna bakom internationaliseringsprocessen samt även studera de problem som den ekonomiska politiken ställs inför under planeringsperioden 1975-1980 till följd av det ökande internationella beroendet. Vanligtvis skiljer man mellan internationaliseringen av marknader för varor och tjänster samt produktionsfaktorer å ena sidan och internationaliseringen av institutioner å den andra? Det ökade internationella utbytet av varor och tjänster samt produktionsfaktorer kan mätas genom de växande flöden som passerar våra gränser. lnternationaliseringsprocessen har även medfört att de växande flödena blivit alltmer känsliga för förändringar i ekonomiska förhållanden i och utanför vårt land. Denna ökade känslighet innebär att flödenas elasticitet med avseende på olika ekonomiska variabler vuxit med tiden. Kostnadsförändringar i Sverige i förhållande till utlandet ger t. ex. snabbt upphov till att varueller faktorströmmar värde- och volymmässigt förändras. Internationaliseringsprocessen återspeglas även av de växande bestånd av kapital eller arbetskraft av utländskt ursprung som ackumulerats inom landet. Dessa kan vara mer känsliga för ändrade ekonomiska förhållanden än motsvarande tillgångar av inhemskt ursprung. Detta kapitel har följande disposition. Först kartläggs empiriskt, på marknader för varor och tjänster (3.1), den svenska ekonomins beroende av utlandet samt hur detta beroende har utvecklats över tiden. Denna del avslutas med en bedömning av bytesbalansens utveckling under planeringsperioden 1975-1980. I kapitlets andra del belyses marknaderna för produktionsfaktorer: arbetskraft (3.2), kapital (3.3) och företagande (3.4). Inledningsvis görs en statistisk beskrivning av flödesstorheter som 1 Källa: A. Lindbeck, migration och kapitalrörelser. Därefter belyses även beståndsstorheter av The National State in the utländskt utsprung. Kapitlet avslutas med en analys av drivkrafterna lnternationalized World bakom de olika sidorna av internationaliseringsprocessen samt vilka Economy. Seminar paper 26. Institute for Internakonsekvenser dessa har för den mer långsiktiga ekonomiska politiken tional Economic Studies, (3.5). 1973.

156 Den svenska intemationaliseringsprocessen

3.1.1 Varumarknaden Under efterkrigstiden har fallande transportkostnader och förbättrade internationella kommunikationer bidragit till en kraftig ökning av de internationella kontakterna mellan länder. Redan vid krigsslutet var Sverige i egenskap av ett litet land kraftigt beroende av transaktioner med utlandet. Detta beroende har sedan vad avser utbytet av varor och tjänster ökat alltmer under efterkrigstiden. Som framgår av diagram 3:1 har exporten och importen av varor och tjänster som andel av BNP utgjort drygt en femtedel och varit tämligen konstant under åren 1953-1974. Man kan under denna period inte avläsa någon påtaglig trendmässig ökning av det internationella beroendet på marknaderna för varor och tjänster. Denna utveckling har emellertid tillfälligt störts av de kraftiga internationella inflationsimpulser som den svenska ekonomin utsatts för under åren 1951 och 1973-1974. Under dessa år har såväl export- som importkvoten ökat till cirka en tredjedel. Exportens och importens andel av BNP faller emellertid tillbaka så snart som de internationella priserna sprider sig till den skyddade sektorn via lönebildningen. Om vi börjar med att studera exportkvoten framgår det av tabell 3:1

.Å BNP % .__--- _M_ BNP -\

30 g l I I l l I

l

l]

V 20 -

Diagram 3:1 Sveriges _ l _ export (X) och import 1950 55 60 65 70 75 (M) av varor och tjänster som andel av BNP, 1950- 1975. Löpande priser. Källa: Statistiska centralbyrån.

Den svenska internationaliseringsprocessen 157

att Sverige år 1974 är mer beroende av utländska marknader än vad länder med en större befolkning är. Ju större länderna är, desto lägre är exportkvoten. Mest exportberoende synes Benelux-länderna vara, med exportkvoter omkring 0,6. För Sveriges del upptar exporten av varor och tjänster drygt 30 procent av bruttonationalprodukten. Motsvarande tendenser gör sig även gällande på importsidan där beroendet i genomsnitt t. o. m. synes vara något större. De osedvanligt höga utrikeshandelskvoterna år 1974 återspeglar den kraftiga inflation som detta år rådde på världsmarknaden. Exportkvoten för varuproduktionen har utvecklats annorlunda än exportkvoten för tjänsteproduktion (se tabell 3:2). Exporten av varor har stigit betydligt snabbare än varusektorns totala förädlingsvärde. Den varuproducerande sektorn har sålunda blivit betydligt mer beroende av utländska marknader och är utsatt för allt starkare internationell konkurrens. Tjänstesektorn har däremot bibehållit en oförändrad andel av förädlingsvärdet. Samma utveckling kännetecknar importsidan.

Tabell 3:1 Export av varor och tjänster som andel av bruttonationalprodukten för stora och små länder (1974) Löpande priser

Befolkning Exportkvot lmportkvot_ 0-20 milj

20- 100 milj

I 00 milj

Källa: OECD-statistik.

158 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:2 Expertens andel av förädlingsvärdet i varu- och tjänstesektorn Miljoner kronor, löpande priser

1950 1960 1970 1973 1974

(1) Varuexport 5 755 13 233 35150 53153 70 514 (2) Varusektorns förädlingsvärde 12 605 25 212 S0 787 67 038 86 128 (1): (2) 0,46 0,52 0,69 0,79 0,82 (3) Tjänsteexport 1 637 4 079 6 314 8 383 13 327 (4) Tjänstesektorns förädlingsvärde 16 474 38 843 100 722 124 949 33 148 (3): (4) 0,10 0,10 0,06 0,07 0,10

Källor: SOU, 1971:31. Nationalräkenskaper 1950-1971. Riksbankens förvaltningsberättelse 1971, 1972. Konjunkturläget, Reviderad nationalbudget 1973. Konjunkturläget, hösten 1975.

Som framgår av tabell 3:3 har exportens och importens andel inom flertalet varusektorer ökat. I vissa sektorer har det internationella beroendet, mätt med dessa tal, t. 0. m. fördubblats mellan åren 1960 och 1974 (verkstad, gummi och textil).

Tabell 3:3 Expertens andel av produktionen samt importens andel av tillförseln i vissa sektorer LU :s sektorindelning, 1968 års priser

Sektor (SNR-indelning) 1960 1965 1970 1974

Å M Ä M_ ?i M Ä M P T P T P T P T

Jordbruk och fiske 0,04 0,15 0,07 0,15 0,06 0,18 0,08 0,17 Skogsbruk 0,03 0,04 0,06 0,02 0,09 0,02 0,05 0,03 Gruvor och mineralbrott, extraktiv industri 0,73 0,32 0,65 0,30 0,72 0,39 0,67 0,32

X export

exportens andel av produktionen ä= M = import

P = PIOÖUKtiOHSVäIÖC (bFUItO) =

1% %1-=

importens andel av tillförseln

Källa: SCB enl. LU:s indelning.

Den svenska internationaliseringsprocessen 159

En betydligt mindre del av tjänstesektorns förädlingsvärde exporteras på grund av tjänsternas höga och i vissa fall hindrande transportkostnader. Till stor del torde den oförändrade exportkvoten bero på den ökande andelen offentliga tjänster i den totala tjänsteproduktionen under 1960- och 1970-talen. Offentliga tjänster har en ännu lägre exportkvot än vad privata tjänster har. Följaktligen har tjänstesektorns exportkvot som helhet hållit sig omkring 10 procent under perioden (tabell 3:2). För att förklara den totala exportkvotens relativa konstans, trots att varusektorns exportkvot har stigit och tjänstesektorns varit oförändrad, kan man förvänta sig att tjänsteproduktionen svarat för en allt större andel av den totala bruttonationalprodukten under perioden. Tabell 3:4, som visar näringsgrenarnas andel av den totala produktionen, bekräftar inte en stigande andel av tjänster i BNP. Tvärtom har tjänsteproduktionen svarat för en något fallande andel under perioden 1950-1974. Tabellen visar emellertid utvecklingen i fasta priser, dvs. tjänste- och varusektorns volymmässiga andel av BNP. Eftersom prisutvecknngen varit snabbare för tjänster än för varor har de i tabell 3:4 angivna konstanta volymandelarna lett till en ökning av tjänstesektorns andel i löpande priser. Tabell 3:5 visar tjänstesektorns stigande andel av BNP i löpande priser.

Tabell 3:4 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen Procent av BNP till faktorkostnad. 1968 års priser

1950 1955 1960 1965 1970 1973 1974

Jordbruk, skogsbruk och ñske 8,8 7,1 ,4 4,9 4,2 4,3 4,7 Industria 24,8 24,8 26,1 29,4 29,7 30,2 31,9 El, gas, vatten och avlopp 1,8 2,1 2,3 2,7 2,5 2,7 2,7 Byggnadsverksamhet 9,8 9,6 8,8 9,5 8,9 9,7 10,0 Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 54,7 56,4 56,4 53,5 53,1 50,7

54,77

Totalt 100 100 100 100 100 100 100

a Tillverkningsindustri, gruvor och mineralbrott. Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse. c Samfárdsel, post- och televerk. Banker och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet. e Offentlig förvaltning och andra tjänster.

Källor: Nationalräkenskaper 1950-1971. SOU 1973:21, sid. 101. Konjunkturläget, hösten 1975. SOU 1975:89.

160 Den svenska internationaliseringsprocessen

och tjänsteproduktionen i Enligt tabell 3:5 bytte varuproduktionen stort sett andelar av BNP före inflationsboomen 1974. Tjänsteproduktionen steg i löpande priser med cirka 8 procentenheter på varuproduktionens bekostnad under 1950-1973. Kontrasten mellan den perioden konstanta export- och importkvoten för ekonomin som heltrendmässigt het och de kraftigt ökande export- och importandelarna inom varusektorn förklaras sålunda av att den från konkurrens mer skyddade tjänstesektorn vuxit medan den mer konkurrensutsatta varuproducerande sektorn minskat sin andel i BNP i löpande priser. Dessa motriktade krafter så att den svenska ekonomins totala utlandsbehar tagit ut varandra roende förblivit oförändrat. För år 1974 har bilden förändrats något till följd av de historiskt sett mycket kraftiga internationella prisstegringarna. I och med att de externa prisimpulserna dämpas och inhemska krafter blir drivande i inflationsprocessen återgår de olika måtten på utlandsberoendet till mer normala värden. har såväl varu- som tjänstesektorn blivit alltmer Sammanfattningsvis konkurrensutsatt än tidigare. Samtidigt har tjänstesektorn med låg export- och importkvot ökat sin andel av BNP i löpande priser, huvudsakligen till följd av att priserna stigit snabbare i tjänste- än i varusektorn.

Tabell 35 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen Procent av BNP till faktorkostnad, löpande priser

1950 1955 1960 1965 1970 1973 1974

Jordbruk, skogsbruk och fiske 11,0 9,9 7,7 6,1 4,2 4,3 5,5 Industria 32,3 31,6 31,7 31,9 29,4 30.6 34,5 El, gas, vatten och avlopp 2,1 2,1 2,9 2,9 2,2 2,4 2,3 Byggnadsverksamhet 8,1 8,8 8,3 9,3 9,0 7,9 7,4 Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 46,5 47,5 49,5 49,8 55,3 54,8 50,3 Totalt 100 100 100 100 100 IOC 100

a Tillverkningsindustri, gruvor och mineralbrott. Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse. C Samfärdsel, post- och televerk. d Banker och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet. 9 Offentlig förvaltning och andra tjänster.

Källa: Nationalräkenskaper 1950-197l. SOU 1973:21. SOU 1975:89.

Den svenska intemationaIiseringsprocessen 161

Andelsförskjutningen beror i sin tur dels på att tjänsteefterfrågan har en hög inkomstelasticitet men låg priselasticitet, dels på att produktivitetstillväxten är relativt lägre i tjänste- än i varusektorn, varför priserna stiger snabbare i denna sektor. Indelningen av ekonomin i två sektorer, en sektor som är utsatt för internationell konkurrens, K-sektorn, och en sektor som är skyddad för utländsk konkurrens, S-sektorn, har utnyttjats i denna bilagas kapitel 4 där inflationsproblematiken behandlas. Om vi studerar utvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn, dvs inom varusektorn, visar sektoruppdelningen i tabell 3:3 att exportens och importens andel av olika branschers produktion vuxit kraftigt för flertalet under perioden 1960-1974. Ett genomgående drag är att exportoch importkvoterna ökat mest för sektorer som producerar färdigvaror, speciellt gäller detta för verkstadsindustrin. Tendenserna till en ökad förädling inom landet påvisas av att exportens andel av produktionen faller i flertalet råvarusektorer såsom gruvor, trä och massa samtidigt som den växer för järn-, stål- och Verkstadsindustri. För de flesta varugrupperna har utrikeshandeln berört en allt större del av produktionen. Vanligtvis bestäms handelsströmmarnas storlek av pris-

och inkomstutvecklingen i avsändar- och mottagarlandet.” Har då dessa

flöden blivit alltmer känsliga för förändringar i pris» och inkomstvariabler? I flertalet länder ger data belägg för att olika länders totala importelasticitet, dvs. importens känslighet för inkomstförändringar i landet, har ökat. För hela OECD-området beräknas importelasticiteten genomsnittligt ha stigit från 1,7 under perioden 1960-1965 till 2,0 för perioden 1970-1973. Om vi ser på hur pris- och inkomstelasticiteten har utvecklats för enskilda exportvarugrupper framstår den ökade graden av internationalisering i form av att dessa elasticiteter har vuxit med tiden. Exporten av verkstadsprodukter spelar en nyckelroll i den svenska totalexporten, speciellt som denna varugrupp utgör nästan hälften av totalexporten. I tabell 3:6 visas hur pris- och inkomstelasticiteterna för denna varugrupp har förändrats för ett antal länder. Inkomstelasticiteterna synes i genomsnitt ha vuxit något mellan de båda perioderna. De olika ländernas

1 I en vanlig specifikation för den svenska exporten har denna följande bestämningsfaktorer (se SOU 1973:21, sid. 222).

xs 430-3431-

& Ph

där XS = Sveriges export till respektive land Y = importgenererande efterfrågan imottagarlandet (t. ex. BNP) Pxs = förhållandet mellan svenskt exportpris och hemmamarknadspris för Ph importlandet U = kapacitetsutnyttjande i importlandet = Us kapacitetsutnyttjande i Sverige t = tiden Bl och tåg anger inkomst- respektive priselasticiteten.

162 Den svenska internationaliseringsprocessen SOlU 1976:27

priselasticiteter tycks dock i de flesta fall ha fallit i absoluta tal. En orsak till detta kan vara att varugruppen verkstadsprodukter till stina delar kännetecknas av stordriftsfördelar samt en långt driven produkttdifferentiering. En allt högre grad av specialisering har i så fall sknett inom varugruppen, vilket gjort varorna mindre känsliga för prisförändringar. På en mer aggregerad nivå framstår specialiseringsmönstret över tiden som alltmer likartat mellan olika industrier varför handelsflöde-na torde

ha blivit mer priskänsligal Minskade tullhinder, fallande transportkost-

nader samt en förbättrad information om nya varor och försäljningskanaler har även medverkat till att öka priskänsligheten. Utvecklingen för varuhandeln med utlandet under perioden 1950- 1975 visas i diagram 3:2. Betalningarna till utlandet och från utlandet för varor har ökat med 8,7 respektive 9,4 procent årligen eller med mer än dubbelt som bruttonationalproduktens tillväxt så mycket genomsnittliga under samma period. Märkligt nog har valutautgifterna för utländska varor ökat i ungefär samma takt som valutaintäkterna under många år. Som följd härav har saldot på handelsbalansen varit relativt konstant. Med undantag för underskotten 1960, 1965 och 1970 samt de stora överskotten år 1971-1973 har det årliga underskottet på handlelsbalansen varit i genomsnitt cirka en miljard kronor. Denna balans i vårt byte av varor är till stor del ett resultat av den svenska ekonomins balanserade struktur. Såväl exporten som importen har inslag av både råvaror, halvfabrikat och förädlade produkter i grovt taget likartade proportioner. Samma slags varor förekommer, grovt sett, i såväl exporten som 1 Se R. N. Cooper, The importen. Resultatet av detta mönster är att handelsbalansen i Sverige är economics of interdependence, Mc Graw Hill, mindre känslig för de förändringar som ständigt äger rum i värld shandeln 1968, sid. 75. än vad fallet är i många andra länder. Detta gäller såväl för störningar i

Tabell 3:6 Pris- och inkomstelasticiteter för Sveriges export av verkstadsprodukter

Importelasticitet med avseende på 1958-1968 1960-1972 1955-1972 1960-1972

Källa: SOU 1971:40 och SOU 1973:21. Material från Konjunkturinstitutet.

Den svenska intemationaliseringsprøcessen 163

.11-1- Import -------- -- Export

ll

60.000 50.000 x; 40.000 ,› tf!

30.000 i

i;

-49 r a

20.000 ,,/'

07/ X/ 15.00 O -. //;/

10 000 o/x/-z

*sm/V

9.000 8.000 \.,/ 7.000 6.000 7 -+ 6.000

- + 4.000

-+ 2.000

7 4

- - 2.000

Diagram 3:2 Export och - - 4.000 import av varor (Iogaritmisk skala) samt handelsbalansens saldo Källa: Statistiska centralbyrån. 1950- 19 75. Milj. kr.

världshandeln till följd av kvantitativa förändringar i efterfrågan och produktion som för effekter av ändrade prisförhållanden mellan länder. Denna utrikeshandelns sammansättning bidrar till att internationella

prisförändringar lämnar vårt bytesförhållande relativt opåverkatl Över-

och underskott i svensk utrikeshandel med varor har därför i huvudsak återspeglat avvikelser från ett normalt kapacitetsutnyttjande i Sverige och vår omvärld. Ett tillfälligt undantag från detta samband skedde genom den fyrdubb- 1 Se E. Lundberg, Varför har Sverige inga allvarliga ling av oljepriserna som genomfördes i slutet av år 1973 och under år valutaproblem? Fagersta 1974. Försämringen i bytesförhållandet samt konjunkturnedgången i om- Forum, 18, 1963.

164 Den svenska internationaliseringsprocessen

104 102 100 98 96

Diagram 3:3 Utvecklingen av Sveriges bytes- r v v v v v

förhållande för varor 19606162'63 G46566'67168'69'70 7172.73 74 75

196 0-1 9 75 (exportprisindex /imp0rtprisindex, basår 1968). Källa: Statistiska centralbyrån.

världen orsakade en omedelbar omsvängning av handelsbalansen på cirka 10 miljarder kronor. Det försämrade bytesförhållandet för varor har emellertid under åren 1974-1975 praktiskt taget eliminerats till följd av den snabba ökningen av priserna på viktiga delar av vår varuexport (se diagram 3:3). Däremot har bytesförhållandet försämrats kraftigt på tjänstesidan, vilket behandlas i nästa avsnitt.

3.1.2 Tjänstemarknaden I allmänhet är tjänster mycket trögrörliga över nationsgränserna på grund Men allteftersom har av höga transportkostnader. transportkostnaderna fallit under efterkrigstiden och människornas inkomster har stigit har som kan gå i internationell handel, vuxit efterfrågan på sådana tjänster, har konsumenter i mycket kraftigt. På grund av fallande transportpriser de rika länderna kunnat förflytta sig till de områden där turisttjänster produceras billigast. Det är troligt att de relativt fallande transportpriserna även gjort det möjligt för producenterna av vissa tjänster att i stigande utsträckning förflytta sig till de konsumtionsområden där de kan dyrast. Den typ av tjänster som i första hand kommer sälja sina tjänster ifråga är tjänster som produceras med mänskligt kapital” och där priset är relativt högt i förhållande till transportkostnaden. Det är då fråga om olika typer av expert- och konsulttjänster. Kombinationen hög inkomstelasticitet och fallande transportkostnader för tjänster har bidragit till att den internationella handeln i tjänster växer snabbare än varuhandeln. Varuexporten steg under 1960- och 1 Sjö-, flyg- och 1970-talen med cirka 10 procent årligen medan tjänsteexporten steg med landtransporter. inberäknas av cirka 13 procent. I tjänstehandeln följande huvudgrupper 7 Resevaluta.

transaktioner: transporten* turism? räntor och utdelningar, samt övriga

3 I övriga tjänster ingår tjänster? För länderna inom OECD uppgår tjänsteexportens värde till

bl. a. licenser, royalties råder mellan cirka 30 procent av varuexportens. Ungefär samma relation och patent; entreprenaoch Tjänstehandeln utgör sålunda en der, provisioner samt tjänsteimporten varuimporten. administrationskostnader. och växande andel av det totala internationella utbytet. betydelsefull

Den svenska 165 intemationaliseringsprøcessen

OECD-länderna som helhet uppvisar en nettoexport av tjänster (tabell 3:7). Den viktigaste posten i tjänstehandeln år 1974 är räntor och utdelningar med omkring 30 procent av totalbeloppet. Denna post, som vuxit snabbast under. 1960- och 1970-ta1en, är främst ett resultat av de alltmer omfattande internationella direktinvesteringarna. År 1960 var transporterna den största posten i tjänstebalansen. Då dess tillväxt under 1960- och 1970-talen varit långsammare än genomsnittet för samtliga tjänstetransaktioner har transporterna år 1974 intagit en andraplatsi storleksordning efter räntor och utdelningar. Under övriga tjänster återfinns bl. a. handeln med tekniskt kunnande som även har ett starkt samband med de internationella koncernernas tillväxt. För enstaka länder utgör tjänstehandeln en betydande och växande andel av utrikeshandeln, vilket framgår av tabell 3:8. Handeln är koncentrerad till en liten grupp industriländer. De största tjänsteexportörerna år 1974 är USA, med cirka en fjärdedel av totalbeloppet, samt Storbritannien. Västtyskland, Frankrike och Japan. Tillsammans svarar dessa fem länder för omkring två tredjedelar av OECD:s totala tjänsteexport. På importsidan är koncentrationen i stort sett densamma men med Västtyskland i stället för Storbritannien på andra plats. Vissa

Tabell 3:7 OECD-ländernas tjänstehandel 1960 och 1974 Miljoner kronor

1960 1974 Tillväxt _ % per år M11j. kr. Andel av Milj. kr. Andel av tjänste- tjänstehandeln % handeln %

Turism

Transport

Räntor o utdelningar

Övriga tjänster

Totalt

Källa: OECD-material.

166 Den svenska internationaliseringsprocessen

länder har mycket stora överskott i sina tjänstebalanser såsom USA, Storbritannien, Spanien och Schweiz med mellan 10 och 40 miljarder kronor. Stora underskottsländer är Japan, Canada, Västtyskland och Australien. För att ge en uppfattning om den svenska tjänstehandelns betydelse i betalningsbalansen har de totala valutatransaktionerna med utlandet indelats i fyra huvudgrupperi diagram 3:4: varor, tjänster, transfereringar och kapital. Som framgår är varuhandeln dominerande. Tjänstehandeln svarar för nära en femtedel av de totala valutatransaktionerna. Tjänstetransaktionerna har ökat snabbare än varuhandeln på samma sätt som på hemmamarknaden tjänsteproduktionen expanderat snabbare än varuproduktionen. Valutautgifterna för tjänster har ungefär fyrdubblats sedan år 1960. Den snabba utvecklingen beror framför allt på den stigande utlandsturismen men också på ökande utbetalningar i form av räntor och utdelningar och ersättningar för teknologiskt kunnande. Tjänsteinkomsternas tillväxttakt är betydligt långsammare. År 1960 utgjorde dessa nära en fjärdedel av de totala exportinkomsterna, men har i dag sjunkit till cirka en femtedel. Den dominerande posten är sjöfarten, som svarar för närmare två tredjedelar av det totala inflödet.

Tabell 3:8 Enskilda OECD-länders handel med tjänster 1960 och 1974 « Miljoner kronor

1960 1974 Inkomster Utgifter Netto Inkomster Utgifter Netto

Australien 1 945 4 910 -2 965 9 05947 17 70811 -8 649” Belgien- Luxemburg 4 781 4 325 456 39 587 37 791 1 796

Frankrike 12 894 12 661 233 54 41757 5182847 2 5894

Nederländerna 6 700 4 325 2 375 46 218 38 277 7 941

Storbritannien 30 216 26 853 3 363 95 751 76 501 19 250

41973. Källa: OECD-material.

Den svenska internationaliseringsprøcessen 167

Mrd kr. Valuta Vakna utflöde 100 - inflöde Kapital 90 Transfereringar 80 - Tjänster 70 60 50 40 Varor 30 Valuta Valuta infiöde 20 _ 10 Diagram 3:4 De svenska valu tatransak tionerna med utlandet uppdelade 1960 1974 M varor, tjänster, transfereringar och kapital J 960 Källa: Sveriges Riksbank. och 1 9 74.

Tjänstenettot uppvisar inte på samma sätt som handelsnettot ett konjunkturmönster (se diagram 3:5). Tjänstebalansen tenderar ej att på samma utpräglade sätt försämras under högkonjunkturer samt förbättras under lågkonjunkturen Under perioden 1950-1965 uppvisade tjänstebalansen ett överskott på drygt en miljard kronor. Detta överskott finansierade då motsvarande underskott på handelsbalansen. Efter högkonjunkturen år 1965 började tjänstebalansen markant försämras och uppvisade år 1973 ett underskott på cirka en miljard kronor. Tjänstebetalningarna från utlandet har under denna period vuxit med i genomsnitt 7,8 procent samt betalningarna till utlandet med 11,1 procent. Under en period av 6-7 år slog tjänstebalansen om med cirka 2 miljarder. Dessutom skedde en kraftig stegring av transfereringar som efter att ha varit obetydliga år 1960 visade ett underskott på knappt 2,5 miljarder år 1974 (se diagram 3:6). Huvudanledningen till denna omsvängning var statsmakternas beslut att höja u-landshjälpen till 1 procent av bruttonationalprodukten budgetåret 1975-1976. En annan bidragande faktor har varit tillväxten av underskottet på de privata transfereringarna, som huvudsakligen består av gästarbetares remissor till hemlandet. Vilka tjänster har svarat för omsvängningen av tjänstebalansens traditionella överskott till ett underskott? Diagram 3:7 visar två av de viktigaste tjänsteposterna, nämligen sjöfart och turism. Båda posterna har uppvisat en kraftig tillväxt, men under det att sjöfartsnettot har bibehållit och ökat sitt överskott till cirka 3,5 miljarder har underskottet på turistbalansen vuxit i snabb takt under 1970-talet, för att år 1974 vara knappt 2,5 miljarder. Som framgår av diagram 3:7 har sjöfartsnettot haft

168 Den svenska internationaliseringsprocessen

Mrd kr.

i

14- F I 13 ?_- valutautflöde 12 ------ valutainflöde

11-

Tjänstebalansens saldo Mrd kr.

1,5 -

1 ,O 1

0,5 -

r I I j u = I I u u u r x I I x I I I u I u v I | | 1950 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 Os Diagram 3:5 Den svenska tjánstehandelns utveckling 1950-1974. Anm: inkl. korrigeringspost på + 800 Källa: Sveriges Riksbank

Den svenska internationaliseringsprocessen 169

Mil j. kr.

A

200 «

O- 1950 52 54 56 - 200 -

- 400 -

- 600 -

- 800-

- 1.000-

-1.200 - -- 1.400-

_ 1.600 -

-1.800 - - 2.000 Diagram 3:6 Transferingarna netto 1 950- Källa: Sveriges R i ksban k. 19 74.

en tendens att öka i samband med högkonjunkturperioderna samt falla under lågkonjunkturerna. Ökningen framträder tydligt även under koniunkturtopparna 1969-1970 samt 1974. En annan faktor som bidragit till försämringen av tjänstebalansen under 1960- och 1970-talen är det internationella utbytet av kapital, företagande och teknisk kunskap. Av diagram 3:8 framgår att Sveriges traditionella överskott av kapitalavkastning från utlandet under l960-talets andra hälft förvandlats till ett underskott genom snabbt växande betalningar till utlandet av räntor och utdelningar på utländskt kapital i Sverige. Det rör sig här främst om att utdelning och räntor från internationella dotterbolag verksamma i Sverige är större än motsvarande från svenska företag i utlandet. Samtidigt med denna utveckling har Sverige fått växande betalningar till utlandet för erhållande av utländsk teknologi (licenser, royalties, patent m. m.) under det att betalningarna från utlandet till Sverige för nyttjanderätten till svensk kunskap och svensk teknologi vuxit mycket blygsamt (se diagram 3:8). Även posten ”Övriga tjänster (såsom provisioner, försäkringar m. m.) har visat ett växande underskott. Sammanfattningsvis framgår det att försämringen i tjänstebalansen sedan l960-talets slut främst har orsakats av en kraftig försämring av turistbalansen och av en ogynnsam utveckling av teknologibalansen med utlandet.

170 Den svenska intemationaliseringsprocessen

Milj. kr.

8000 t 3557371 Valutainflöde ------ Resevaluta

7.000-

6.000 -

5.000 -

Valutautflöde 4.000_

3.000 -

2_ooo . Valutautflöde

l 1.000 - , a ,ø a”, ,4 . .. ____..---- Valutalnflode _____,ø __________-----

,..s=:i=:ø

ITDITII r i

195O 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 3; 74

Diagram 3:7 Sjö fart och resevalu ta I 95 0- 19 74. Källa: Sveriges Riksbank.

Handelns drivkrafter är ganska väl kända. Detsamma gäller emellertid 1 För en mer ingående

inte för tjänsterna Om vi följer riksbankens uppdelning av tjänster

diskussion av den internationella tjänste- framgår det att dessa är mycket heterogena till sin natur och synes ha vitt

handelns utveckling och skilda förklaringsfaktorer.: Vi skall därför dela in tjänsteposterna i mer

bestämningsfaktorer se homogena undergrupper, som lämpar sig för en studie av dessa drivkrafdenna bilagas kap. 2.4. Empiriskt belyses tjänste- ter. handeln även i C-J. I ekonometriska modeller över betalningsbalansen klumpas vanligtvis Bouveng och A. Södervaror och tjänster ihop, vilket minskar möjligheterna att förklara bytesman, Världsmarknaden, SNS 1974 samt E. Merigo balansens variationer. Vi väljer i stället att disaggregera tjänstesidan för

och S. Potter, lnvisibles att om möjligt bättre kunna förstå vilka faktorer det är som påverkar in the l960”s, OECD dessa posters utveckling. Därmed kan man även visa hur den ekonomiska Economic Outlook, July 1970. politiken påverkar denna del av bytesbalansen. Man stöter emellertid på

2 Se Riksbankens årsbok, problem vid en undersökning av tjänstehandelns bestämningsfaktorer.

olika årgångar. För det första är teorin på detta område mycket underutvecklad. För det

Den svenska internationaliseringsprocessen 171

Milj. kr. 4.000 - _.__ Räntor och utdelningar -vahnautnöde 3-800 Licenser, royalties, patent samt

entreprenader l

3500 - " 2 Övriga övriga tjänster , l 3.400 « , l I 3.200 - I l I 3.000 -

iivalutainflöde”

I 2.800 -

2.600 -

,I

2.400 -

I, l/

2.200- ,I , r / 2.000-

I I ,I

l 1.800-

l

,j l I 1.400- ,

1.200 Ij

1.000-

Ir,

I

,I”*uA:ø,

800-

600 a 1 -Valutautflöde ° .o 400 - Valutanflöd e . .. Valutalnflode

. “v”

o 0 200 - 4 u a... › ,u-nuu --unI'".

1950 52 54 56 58 60 62 6.4 6.6 68 7l0 7.2 7.4

“InkL korrigeringspost.

Diagram 3:8 Räntor och

”De största posterna bland övriga övriga tjänster [mensen

är biljettavgifter, försäkringar, provisioner samt utdefnfngar ray” nes patem och

administrationskostnader. 59”

entrepréjnade

övriga tjänster 1 950- Källa: Sveriges Riksbank. 1974_

andra är tjänsteflödena sämre belagda empiriskt ijämförelse med varu-

handeln. För att skatta efterfrågefunktioner för olika typer av tjänster

bör man ha tillgång till prisindex så att utvecklingen i fasta priser

(volymutvecklingen) kan studeras. För ett flertal tjänster saknas tillförlit-

liga uppgifter om prisutvecklingen. l de fall prisuppgifter finns att tillgå

172 Den svenska internationaliseringsprocessen

eller då prisdeflatorer är möjliga att konstruera uppstår problemet att även prisernas bestämningsfaktorer måste kartläggas. I det följande avsnittet, som behandlar den svenska tjänstehandelns utveckling under planeringsperioden 1975-1980 har vi använt prisnoteringar för olika typer av tjänster i de fall detta varit möjligt. Ett syfte med detta tillvägagångssätt har varit att uppskatta tjänsteflödenas prisoch inkomstelasticiteter. En av orsakerna till tjänstehandelns snabba tillväxt relativt varuutbytet torde nämligen vara att inkomstelasticiteten är större än för varuhandeln. Det är även av intresse att undersöka hur prisvariationer till följd av kostnads- eller växelkursförändringar påverkar tjänsteutbytets storlek och inriktning. En ytterligare ambition har varit att vid beskrivningar av den svenska tjänstehandelns utveckling under i så stor utsträckning som möjligt, utnyttja de planeringsperioden, bedömningar av den svenska ekonomiska utvecklingen som framkommit i kalkylerna med LU:s ekonometriska totalmodelld l dessa kalkyler är konjunktursvängningarna eliminerade genom att man anlagt ett trendmässigt perspektiv på perioden 1975-1980. Detta belyses i principdiagram 3:9. Utgångsläget 1975 kännetecknas av ett undernormalt utfall för utrikeshandeln till följd av den kraftiga konjunkturnedgången inom OECDländerna. Export och import av varor har därför korrigerats uppåt så att de motsvarar ett värde på trenden (punkt B). Exportvolymen av varor antas öka med cirka 7 procent 1974-1975. Detta tal svarar mot den trendmässiga ökningen under 1970-talets första hälft. På motsvarande sätt har importen av varor korrigerats med cirka + 3 procent för år 1975. 1 Se Långtidsutredningen från Vidare har antagits att bytesförhållandet för varor förblir oförändrat 1975, SOU 1975:89, kap. 4. år 1975 och framåt. För handeln med tjänster har inga korrigeringar Med ”normalåret” 1975 som avstamp har sedan trendtillväxten gjorts.

variabelnivå Trenden

Diagram 3:9 Faktisk och 1974 75 76 77 78 79 1980 trendmässig utveckling.

Den svenska internationaliseringsprocessen 173

för olika poster i tjänstebalansen beräknats på det sätt som beskrivs i följande avsnitt. Om slutåret 1980 skulle befinna sig i samma konjunkturfas som år 1975 (jfr A och C) påverkas inte tillväxttalen om beräkningarna utgår från de faktiska värdena år 1975 i stället för från de trendmässiga. I det fall att utfallet år 1980 skulle komma att ligga ovanför detta läge blir den beräknade tillväxttakten högre än trendtillväxten. Ett utfall under punkten B ger på motsvarande sätt en lägre tillväxttakt. Det har inte varit möjligt att förutsäga konjunkturläget och de därav betingade avvikelserna från trenden vid en så avlägsen tidpunkt som år 1980. I stället grundas beräkningarna på årliga trendgenomsnitt, dvs. det antas att år 1980 kommer att ligga på trenden. Eftersom planeringsperioden vanligen omfattar en hel konjunkturcykel kan felen som härrör från avvikelser kring trenden i det stora hela beräknas ta ut varandra. I kalkylerna har det även gjorts speciella antaganden om export- och importpriserna för varor och tjänster. I kap. l redovisades förutsättningen som ledde till att den internationella prisutvecklingen på varor i internationell handel förutsattes öka med cirka 4,5 procent per år 1975-1980 vid en allmän inflationstakt i OECD-länderna på cirka 6 procent per år. Detta innebär att de svenska export- och importpriserna för varor antas stiga 4,5 procent per år, dvs. bytesförhållandet för varor antas oförändrat under planeringsperioden. Prisutvecklingen på export och import av tjänster bedöms bli cirka 6,5 procent per år vilket även i detta fall innebär ett i stort sett oförändrat bytesförhållande. Totalt för varor och tjänster blir då prisutvecklingen cirka 5 procent per år och någon ytterligare förändring i bytesförhållandet har inte förutsatts komma att ske under perioden i förhållande till utgångsläget år 1975. Avsnittet om den svenska tjänstemarknaden har fått följande disposition. Först behandlas Sveriges handel i teknologiskt dvs. kunnande, handeln i patent, licenser och royalties; administrationskostnader, provisioner samt entreprenader. Därefter undersöks transporternas och resevalutans utveckling. Slutligen studeras faktorbetalningar samt Övriga transfereringar. Avsnittet avslutas med en sammanställning av prognosen för åren 1975-1980.?

A. Sveriges internationella handel med teknologiskt kunnande Under senare år har den internationella handeln i teknologiskt kunnande vuxit kraftigt. Med teknologiskt kunnande menas här inte enbart kun-

1 Utvecklingen för de nedan redovisade posterna på tjänste- och transfereringsbalansen har även kalkylerats utifrån förutsättningen att den internationella prisutvecklingen på varor i internationell handel blir cirka 3 procent per år vid en allmän inflationstakt inom OECD på 5 procent per år. Resultaten från dessa kalkyler redovisas i huvudbetänkandet. Även vissa andra förutsättningar som redovisas nedan avviker från dem som gjorts i huvudbetänkandet. Beräkningsresultaten är därför inte utan vidare jämförbara. 2 Med hänsyn till utredningsarbetet i övrigt har det varit nödvändigt att bedöma (”prognosticera”) tjänstehandelns utveckling, trots de teoretiska och empiriska svårigheter som föreligger. -

174 Den svenska internationaliseringsprocessen

skap om olika produktionsprocesser utan även kunskap om marknadsföring och företagsledning. Det internationella utbytet av kunnande kan ske på många olika sätt. För det första kan kunnande överföras genom varuhandel, t. ex. vid leverans av en maskin i vilken kunskapen är inkluderad. En annan form av kunskapsöverföring sker vid internationella-di-

rektinvesteringar. Företag startar egen verksamhet iutlandet och överför

därigenom tekniskt och administrativt kunnande likaväl som marknadsföringskunskap. En tredje form av kunskapsöverföring innebär att kunnandet säljs på en marknad. Denna senare typ av kunskapsöverföring, som skall specialstuderas i detta avsnitt, redovisas på betalningsbalansen under olika poster. När kunnande överförs genom beskrivningar för framställning av en viss produkt eller utnyttjande av ett visst system eller varumärke bokförs detta i den svenska betalningsbalansen under patent, licenser och royalties. Royalty betalas vanligtvis vid utnyttjande av ett visst varumärke eller en viss copyright. Licenser utväxlas oftast när ett företag köper rätten att använda en patenterad produktionsmetod. Patentbetalningar slutligen görs när nya patent registreras eller når gamla patentskydd förnyas. Om utbytet av det tekniska kunnandet är sammanknutet med administration, företagsledning eller utbildning av arbetskraft bokförs detta antingen under administrationskostnader eller entreprenader. Administrationskostnader gäller främst administrativa konsultuppdrag i samband med marknadsföring eller företagsledning och entreprenader hänför sig till tekniska konsultuppdrag. Den unika kunskap, som ett företag besitter, kan sålunda utnyttjas på tre olika sätt. Den kan utnyttjas i produktionen, varefter varan exporteras, eller säljas på en marknad i form av t. ex. licens- eller patenträtter. En tredje möjlighet är att kunskapen överförs via direktinvestering till utlandet. Dessa olika vägar att utnyttja ett teknologiskt kunnande kan såväl ersätta som komplettera varandra. Av detta skäl är det väsentligt att bilda sig en uppfattning om drivkrafterna bakom dessa olika former för överförande av kunnandet för att bedöma hur den svenska utrikeshandeln i teknologiskt kunnande kan tänkas utvecklas i framtiden. Låt oss först såsom en bakgrund lägga några allmänna aspekter på dessa

problem

Utrikeshandelsteorin förklarar den internationella arbetsfördelningens geografiska struktur. Den besvarar frågan varför en viss ekonomisk aktivitet bedrivs i ett land snarare än i ett annat. Oftast är det så att landet i fråga har gynnsamma förutsättningar för viss produktion genom att ha riklig tillgång på de produktionsfaktorer som används intensivt i den specifika produktionen. Produktionsfördelarna kan vidare förstärkas eller motverkas av naturliga eller artificiella handelshinder såsom transportkostnader eller protektion. Vid en jämviktsväxelkurs framstår ett lands komparativa fördelar såsom absoluta kostnadsfördelar för det 1 Framställningen bygger enskilda företaget. Utrikeshandelsteorin förklarar sålunda den globala på den mer ingående diskussion av dessa frågor produktionsfördelningen, men den kan inte förklara varför produktionen som återfinnsi N. Lund- till en utländsk koncern snarare än i ett bedrivs i ett dotterföretag gren, Internationella koninhemskt företag. Ytterligare förklaringsfaktorer behövs för att klargöra cerner i industriländer, SOU 1975:50, kap. 5-7. varför utländska i stället för inhemska företag etablerar sig på områden

Den svenska internationaliseringsprocessen 175

där ett land tycks ha en komparativ fördel. Vanligtvis är det tvärtom så att inhemska företag har fördelar gentemot utländska genom sin ingående kunskap om det egna landets särdrag. Man känner redan till arbetsmarknadens funktionssätt, leverantörer och kunder, lagstiftning etc. Det inhemska företaget har en klar kostnadsfördel i detta avseende som det utländska företaget måste kompensera på något sätt för att bli konkurrenskraftigt. En vanligt förekommande faktor som uppväger detta handikapp är att det direktinvesterande landet har en rikligare tillgång på administrativ skicklighet, marknadsföringskunskap eller teknisk kunskap. När det är billigt att överflytta denna kunskap till andra länder jämfört med motsvarande varutransporter kan vi vänta oss att kunskapen flyttar internationellt. Men varför tar denna ekonomiska process formen av utlandsetablering snarare än handel med patent eller licenser? inhemska företag borde kunna betala något mer än vad utländska företag själva kan få ut genom att utnyttja patentet i lokala dotterföretag, då de inhemska företagen har en kostnadsfördel genom sin lokala kännedom om landets speciella förhållanden. Patentägaren borde kunna ta ut en monopolränta genom försäljning av patentet eller tillverkningsrätten till inhemska företag i främmande länder. Denne skulle därvid vinna något genom att slippa den extra resursåtgång en etablering av dotterbolag skulle kräva på grund av företagets sämre information om den lokala marknaden. Varför säljs inte företagets unika tillgång på en marknad så att monopolräntan erhålles på detta sätt snarare än genom utlandsetablering eller export? För att kunnandet skall överföras i form av försäljning av licenser, patent eller annan form av konsultverksamhet krävs att den teknologiska kunskapen kan värderas och skyddas på ett effektivt sätt. Det är ett välkänt förhållande att handeln i tekniskt kunnande i viss utsträckning hindras av de speciella egenskaper som varan tekniskt kunnande har. Hindren ligger i att säljaren är tvungen att undanhålla väsentlig information om varan, eftersom han annars inte kan hindra att en potentiell köpare tillgodogör sig idén utan att betala för den. Samtidigt är det svårt för den potentiella köparen att fatta beslut om köp på grundval av bristfällig information. Ytterligare en faktor är att en effektiv användning av den tekniska kunskapen eventuellt förutsätter en företagsledning med speciella kunskaper. En effektiv marknad för utbyte av teknisk kunskap har därmed svårigheter att utvecklas då utnyttjandet av teknologin är beroende av vissa administrativa Dessa båda egenskaper. komponenter är ofta komplementära, varför de måste säljas i Päket. Dylika arrangemang skapas då ofta inom koncernbolag. Omfattningen av ett lands handel med kunnande i form av utbyte av patent, licenser etc. beror sålunda på om landet har komparativa fördelari produktion av kunnande, samt ivilken form som det är mest lönsamt att sälja denna unika kunskap. En växande handel med patent, licenser m. m. är ett resultat av att komparativa fördelar föreligger samt att dessa bäst utnyttjas genom denna handel snarare än genom internationell företagsbildning eller genom export av varor som överför kunnandet. I de

176 Den svenska internationaliseringsprocessen

följande avsnitten studeras mot denna bakgrund den svenska handeln med teknologiskt kunnande.

Licenser, royalties och patent Det internationella utbytet av licenser, royalties och patent har vuxit snabbt under 1960- och 1970-talen. För de sex länderna (dvs. exkl. Schweiz) i tabell 3:9 ökade exporten av tekniskt kunnande med cirka 13 procent per år under perioden 1964-1971, medan importen steg med omkring 14 procent. är stora nettoimportörer av tekniskt kunnan- Japan och Västtyskland de. USA, Schweiz och Storbritannien är nettoexportörer. USA svarar för närmare två tredjedelar av ländergruppens teknikinkomster medan dess utgifter för tekniskt kunnande är relativt små. USA och Storbritannien tycks ha komparativa fördelar i framställningen av forskningsresultat, vilket framgår av dessa länders överskott på teknologibalansen. Detta är i sin tur avhängigt av den mängd resurser dessa länder satsar på forskning och utveckling. Som framgår av tabell 3:10 använder USA och England en större andel av BNP till forskning och utveckling än flertalet andra länder.

Tabell 3:9 Vissa länders handel med licenser, royalties och patent etc. 1960, 1964 och 1971 Miljoner kronor 1960 1964 1971 Frankrike Inkomster 249 743 1 348 Utgifter 470 985 2 301 Netto -221 -243 -953

- 594 1 353 Utgifter Netto - 42 92

Inkomster - 52 82 Sverige - 129 271 Utgifter Netto - -77 -189

USA Inkomster 3 363 5 453 12 596 Utgifter 347 655 1 114 Netto 3 016 4 798 11482

Inkomster - 320 761 Västtyskland - 791 2 071 Utgifter Netto - -471 -1 310

Schweiz Inkomster - - 5 395a - - 1 373” Utgifter Netto - - 4 022”

”Häri ingår även bankkommissioner; uppgifterna gäller 1973.

Kälbz: C.J. Bouveng och A. Söderman, Världsmarknaden SNS 1974 sid. 80 samt

uppgifter från Schweiz ambassad i Stockholm.

Den svenska

internationaliseringsprocessen 177

Vid jämförelse mellan de båda tabellerna framgår det att överskotten på teknologibalansen är större ju större forskningsinsatsen är. Det tycks inte vara sä att små länder generellt har underskott på teknologibalansen (se t. ex. Schweiz). Detta skulle man kunna förvänta sig om det råder utpräglade stordriftfördelar i forskningsverksamheten. En komparativ fördel i produktion av kunnande kan även utnyttjas i form av direktinvesteringar i utlandet. Om man studerar statistiken över direktinvesteringar finner man att USA och England även är de största nettoinvesterarna i utlandet.” Såväl teknikhandeln som direktinvesteringama uppvisar en mycket snabb internationell tillväxt. En av orsakerna till teknikhandelns snabba tillväxt kan vara att denna kräver mindre resurser och oftast möter färre handelshinder än direktinvesteringar och varuexport. Åtgärder som verkar för bättre fungerande marknader för patent, licenser, konsulttjänster kan därför bidraga till att minska de internationella koncernernas spridning och omfattning genom att öka handeln i tekniskt kunnande. Å andra sidan tenderar 1 KällazN. Lundgren, det att vara så att ju mer komplex den teknologi är Internationella koncerner som skall överföras och ju snabbare innovationstakten är, desto troligare iindustriländer. SOU är det att kunnandet överförs i form av direktinvesteringar än i form av 1975:50, sid. 107.

Tabell 3:10 Enskilda länders forskningsutgifter beräknade såsom andel av BNP till löpande priser år 1971

Forskningsutgifter i procent av BNP

USA Storbritannien” Västty skland Nederländerna Schweiz

soxowuwöföxooüoø-waa

Frankrike Japan Sverige Belgien Canada Norgea Danmark” Italien Finland Irland Österrike”

ppopooo Nuwuuoxxloo

Island Portugal Grekland Spanien”

“Uppgifterna avser 1970. Källor: OECD, Directorate for Scientific Affairs; Intemational survey of the resources devoted to R-D in 1971 by OECD Member Countries”, Paris 1971. OECD, National Accounts of OECD Members 1960-1971.

178 Den svenska internationaliseringsprocessen

teknikhandel. Till följd av de höga fasta kostnaderna vid utlandsetableringar tycks det vara stora företag som direktinvesterar medan mindre företag i större utsträckning överför kunnandet i form av licensavtal m. m. Om vi mot bakgrund av den snabba internationella utvecklingen studerar den svenska utrikeshandeln i teknologiskt kunnande finner vi att denna främst bokförs under följande poster på tjänstebalansen: Bestående bl. a. av:

licenser, royalties och patent industriella produkt- och metodpatent; licensrätter samt royalties i form av varumärkesrättigheter, kulturella royalties och copyrights administrationskostnader administrationskostnader för konsulter samt för försäljningsbolag och representanter i utlandet provisioner betalningar till och från underleverantörer, agenter och försäljningsbolag

entreprenader teknisk utveckling, tekniska kon-

sultkostnader Uppgifter om betalningar under dessa poster baseras på företagens valutaanmälningar till riksbanken. Transaktionerna på detta område är otillfredsställande belysta i statistiken Gränsdragningen mellan de olika posterna är ej heller helt klar. Man kan t ex inte erhålla uppgifter om hur stora delar av dessa transaktioner som går inom koncernföretag. l det senare fallet kan betalningarna mer få karaktären av internpriser, vilka inte skulle ha gällt om tjänsteutbytet hade skett mellan fristående företag på samma marknad? Det är väl omvittnat att multinationella företag har möjligheter att anpassa prissättningen i utbytet av bl. a. teknologiskt kunnande för att reducera skattebelastningen eller undgå valutaregleringar och tullar. Dessa handlingsalternativ står inte i samma utsträckning rent nationella företag till buds. Detta medför att teknologihandeln blir felaktigt registrerad i statistiken och betydande problem uppstår när det gäller att förklara dess nuvarande eller framtida 1 Riksbanken justerar utveckling. upp hela valutainflödet De svenska utgifterna för licenser, royalties och patent har ifråga om under ”Övriga tjänster”, såväl storlek som ökningstakt avsevärt överstigit inkomsterna. Underdär teknikhandeln registskottet var under 1970-talet cirka 200 miljoner kronor (se diagram 3:10). reras, med 800 miljoner kronor. Att Sverige har ett underskott i handeln med licenser, royalties och patent är troligen ett resultat av den internationellt sett låga insatsen av 2 För USA:s del är det forskningsresurser i relation till BNP. Under l970-talets början utgjorde känt att cirka tre fjärdedelar av dessa transaktio- de totala forskningsutgifterna i Sverige cirka 1,6 procent av BNP (se ner går inom amerikanska tabell Den internationella visar att länder med en rela- 3:10). jämförelsen koncernföretag. Survey of Current Business okt. tivt stor forskningsinsats även har ett överskott på sin teknologibalans. 1973. En tolkning av denna statistik kan vara att Sverige importerar kunnande

Den svenska internationaliseringsprocessen 179

genom sitt underskott i handeln med licenser, patent och royalties, men exporterar en del av detta kunnande genom ett nettoutflöde på balansen för direkta investeringar. Underskottet i teknikhandeln med utlandet bekräftas även av patentstatistiken. Denna visar att det år 1971 var fler utländska patent som godkändes i Sverige än svenska patent som godkändes i utlandet. Huvuddelen av detta underskott i utbytet av patentuppstod gentemot USA och Västtyskland. De flesta svenska patenten beviljades i Frankrike, Storbritannien och Norden. Denna spridning av de svenska patenten över världsmarknaden överensstämmer tämligen väl med de

svenska utlandsinvesteringarnas fördelning

På basis av redovisningen i den svenska betalningsbalansstatistiken kan man beräkna att utgifter och inkomster i samband med handeln ilicenser, royalties och patent växer med 13,8 respektive 13,2 procent årligen (se diagram 3:10). Trots de teoretiska och empiriska brister som föreligger har vi försökt testa denna posts bestämningsfaktorer för att prognostisera dess utveckling under planeringsperioden 1975-1980. Royalties och licensavgifter betalas troligtvis på basis av vad det förväntade nyttjandevärdet är av det kunnande som överförs till köparen. I flertalet fall är licensoch royaltykontrakt så utformade att betalningen står i proportion till 1 Källa:C.-J. Bouveng och A. Söderman, Världsvinsten eller försäljningsvärdet i det företag som utnyttjar kunnandet. marknaden, SNS, 1974 Detta innebär att betalningsbalansflödena för patent, licenser och royal- sid. 215.

Milj. kr. l 600-

5°° Ut-flöde l. 400 ,

300-

100-

-100 iáøjx ,2oo« \---_.//\

-300- - \ Netto -400

Diagram 3:1 0 Licenser, royalties och patent Källa: Sveriges R i ksban k. 1964- 19 74.

180 Den svenska internationaliseringsprocessen

ties dels beror på antalet nya kontrakt som etableras, dels på den försäljningsframgång som de köpande företagen har. En svårbedömbar faktor i detta sammanhang gäller i vilken utsträckning samma principer är tillämpbara för de betalningar som går inom koncernföretag. Moderbolag etablerar ej alltid formella licenskontrakt med sina dotterbolag när konsultuppdrag eller annat kunnande överförs. Betalningar inom ett koncernföretag regleras ofta utifrån andra bedömningar än värdet av kunskapsöverföringen. I den svenska betalningsbalansstatistiken för patent, licenser och royalties kan man inte få information om hur stor del av dessa betalningar som går mellan moder- och dotterbolag. Man kan ej heller på ett lättillgängligt sätt erhålla löpande uppgifter om svenska dotterbolags försäljning och vinster i utlandet för att ställa dessa uppgifter i relation till betalningarna för patent, licenser och royalties. Då dataunderlaget är så pass bristfälligt prövades i stället i vilken utsträckning som betalningarna samvarierar dels med den relativa aktivitetsnivån i Sverige och utlandet, dels med den årliga omsättningen på handelsbalansen. Härvid undersöktes sambandet mellan valutaintäkter från handel med patent, licenser och royalties samt aktivitetsnivån i de länder som Sverige har de största direktinvesteringarna till. Därutöver studerades även valutaintäkternas samband med den svenska varuexporten. Följande resultat erhölls för perioden 1964-1974.

VI1,r,p = -38,85 + 0,432 BNPu R2 = 0,90 (1)

(85,2l) DW = 2,39

Vlhnp = årliga valutainkomster i miljoner kronor för licenser, royalties

och patent (löpande priser)

= i löpande priser (miljarder dollar) för ett antal BNPu vägd BNP länder. Måttet beräknades genom en sammanvägning av BNP-utvecklingen i de länder som Sverige huvudsakligen direktinvesterar i. Följande länder har vägts samman:

Vikter (andel av Sveriges direktinvesteringar år 1970)

Som framgår av uttrycket (l) blev endast aktivitetsnivån i utlandet

signifikant* En höjning av BNP i utlandet med tio miljarder dollar ökar

1 Det kritiska F-värdet de svenska valutaintäkterna med 4,3 miljoner kronor. är på 1-procentsnivån lika med 12. På motsvarande sätt testades valutautgifternas beroende av aktivitets-

Den svenska internationaliseringsprøcessen 181

nivån i Sverige och det svenska importvärdet. Följande samband estimerades för åren 1964-1974.

=

VUl,r,p 124,8+0,0022 R2 = 0,96 (2)

BNPSV (144) DW= 1,91

VUlynp årliga valutautgifter i miljoner kronor för licenser, royalties

och patent. = BNPSV årliga nivån på den svenska bruttonationalprodukten (miljoner kronor, löpande priser).

l detta fall förklaras valutautflödet bäst av den svenska bruttonationalproduktens värde i löpande priser. En höjning av den svenska bruttonationalprodukten med l miljard kronor ökar valutautgifterna med 2,2 miljoner kronor. De bestämningsfaktorer som vi här testat förklarar valutaflödena för licenser, royalties och patent signifikant bättre än om dessa enbart antas vara en funktion av tiden Vid en framskrivning av de oberoende variablerna i uttrycken (l) och (2) för planeringsperioden 1975-1980 erhålls en prognos för nettoutflödet. Följande värden på de oberoende

variablerna har därvid utnyttjats.”

Tabell3:ll Prognostiserade värden på BNP i Sverige samt i utlandet för åren 1975-1980

År Volym» Pris- Pris-

BNPSV BNPu Volym-

. . tillväxt utveck- . . tillväxt utveck- “m” m (%)

åfäágde

Vid substitution av dessa värden i uttrycken (l) och (2) erhålls 2 Som underlag för följande prognos för valutaflödena under perioden 1975-1980. Denna är givetvis helt beroende av de antaganden som görs för bruttonationalpro- prisutvecklingen utnyttjas här och i fortsättningen duktens utveckling i Sverige och i utlandet. bedömningar som redovisasi kapitel l samt i detta kapitels avsnitt 3.1.2. Antaganden om volymtillväxten baseras 1 Vid en exponentiell trendanpassning erhålles: på resultaten från LU:s ekonometriska modell = 32,96- 1,138* R2 = 0,84

vil”, (alt. ll). Se huvudbetänk-

andet SOU 1975:89, sid. vump: 100-1,132t R2=0,92 89, tabell 4.1.

182 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:12 Prognostiserade värden för valutaflöden i samband med betalningar för licenser, royalties och patent Miljoner kronor

Administrationskostnader Posten administrationskostnader innehåller till viss del en internationell handel i kunnande mellan Sverige och utlandet. I denna post ingår nämligen betalningar för administrativa konsultuppdrag. Därutöver inräknas som de kostnader som svenska företag har för försäljvalutautgift ningsbolag i utlandet samt som valutaintäkt utländska företags betalning för i Sverige. Betalningarna består i dessa fall främst av försäljningsbolag och löner. Denna posts utveckling sammanhänger i stor utsträckhyror med expansionen av den internationella marknadsföringen samt den ning därav av försäljningsbolag i utlandet. Under den följande etableringen senaste har tillkomsten av försäljningsbolag spelat den tioårsperioden största rollen vid expansionen av svenska internationella koncerner samt av utlandsägda företag verksamma i vårt land.1 Som följd härav har under 1964-1974 betalningarna i samband med administration uppperioden visat ett växande underskott som år 1974 uppgick till 454 miljoner kronor (se diagram 3:11). Valutainflödet har under samma period tillväxt med 31,2 procent medan motsvarande tal för utflödet är 18 procent. Tillväxten av betalningarna i samband med administrationskostnader är sålunda nära förbunden med den växande internationella marknadsföringen. När varor och tjänster i allt större utsträckning säljs utanför landets utgörs kanalerna för denna försäljning antingen av en gränser export av varan eller en etablering i utlandet. Ett företags utveckling går normalt från export till fasta kunder eller via en fristående representant till eget försäljningsbolag. Denna process är främst ett export genom resultat av en tilltagande produktdifferentiering som för med sig krav på specialiserad kunskap om hur marknadsföring av olika varor och tjänster bör bedrivas i utlandet. Att förklara drivkrafterna bakom tillväxten av betalningar i samband med det internationella utbytet av administrativa tjänster är svårt. Valutaintäkterna har här antagits bero på den svenska importen samt på den ekonomiska aktiviteten i Sverige. Aktivitetsnivån skattas med bruttonationalproduktens storlek. På motsvarande sätt torde valutautgifterna för administrationstjänster öka med värdet för den svenska exporten aktiviteten i utlandet. Tanken är här att växande 1 N. Lundgren, 0p.cit. sid. samt med den totala 158. internationella transaktioner med varor och tjänster kräver som komple-

Den svenska intemationaliseringsprocessen 183

Mili. kr. l 900- 800- 700o Utflöde 600- ,I 500- ,I 400- a 300- 2004 u- ____-- 100« .__,_ 0 c-n -100- 01%. -200- & \__.-\ -300 - *- _400- -500« l l l T I I I I l I 6465 se 67 68 69 70 71 72 73 Diagram 3:11 Administrationskostnader Källa: Sveriges Riksbank. 1964_1974,

ment ökade insatser av administrationstjänster. Vid testning av denna hypotes erhölls följande samband?

VIA = »145,24+0,00144. BNPgv R2 = 0,96 (3) (202) DW= 1,49

VUA = -56,5 + 0,0033 - Xv,tj R2 = 0,99 (4) (641) DW= 2,32

VIA = årliga valutaintäkter under posten administrationskostnader

(miljoner kronor) VUA = årliga valutautgifter under posten administrationskostnader (miljoner kronor) BNPSV = den årliga svenska bruttonationalprodukten i löpande priser (miljoner kronor)

Xvlj = årsvisa exporten av varor och tjänster (miljoner kronor).

1 Det kritiska F-värdet Som framgår av uttrycket (3) är valutaintäkterna signifikant relaterade är på l-procentsnivån till den svenska bruttonationalproduktens storlek. Importen av varor och 11,26. tjänster blev ej signifikant, då denna kraftigt samvarierar med den inhemska aktivitetsnivån. Valutautgifterna främst vara be- 2 Kalkylen bygger på den synes dock reala utvecklingsväg för roende av den svenska exporten av varor och tjänster till utlandet. exporten och BNP som Aktivitetsnivån i utlandet fick ingen signifikant inverkan. framräknats med hjälp av LU:s ekonometriska I syfte att göra en bedömning av utvecklingen för valutautgifter och modell (alt ll), se huvudvalutaintäkter utnyttjas följande värden på den svenska export- och betänkandet SOU 1975:89,

bruttonationalproduktutvecklingen i löpande priser.: tabell 4.1.

184 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:13 Sveriges export av varor och tjänster samt BNP-utveckling under perioden 1975-1980

X Volym- Prisut- Volym- Prisutv,tj . .. . BNPSV . .. .

:åâkhng

(mm kr.)

êäg/axt E/;âklmg

(min. kn)

êlgaxt

Vid substitution av dessa skattningar i uttrycken (3) och (4) erhålles följande prognos för betalningar i samband med administrationskostnader.

Tabell 3:14 Prognos för perioden 1975-1980 av tjänsteposten administrationskostnader Miljoner kronor Valutainñöde Valutautflöde Nettoflöde

Provisioner Betalningar för provisioner i samband med utrikeshandeln är närbesläktade med de betalningar som uppkommer till följd av handeln i administrationstjänster. Valutautflöde uppstår när betalningar görs för tjänster som utförs av utländska representanter och agenter, vilka säljer svensk vara eller tjänst i utlandet. På motsvarande sätt härrör valutainflödet från ersättning av tjänster i samband med försäljning av utländsk vara eller tjänst i Sverige. Då gränsdragningen mellan agent- och försäljningsbolag är svår att göra kan betalningar som rätteligen borde hänföras till posten administrationskostnader komma att bokföras under posten provisioner och vice versa. Betalningar för provisioner visar ett kraftigt växande nettoutflöde då valutainflödet tillväxer med 8,9 procent per år medan utflödet ökar med hela 15,3 procent per år under perioden 1964-1974. Som framgår av diagram 3:12 gav provisionsbetalningarna år 1974 upphov till ett nettoutflöde på 783 miljoner kronor. Vid sidan av turistnettot ger denna post det största negativa bidraget till tjänstebalansens underskott. Provisionsbetalningarna har liksom administrationskostnaderna ett

Den svenska internationaliseringsprocessen 185

Mil j. kr.

1.10o« 1.000- 900- , 800 « / 700 « ,r 600- 500- 400- _,øø 300 - m 2°° lnflöde 100 - ;ä 0 -100 - -200 - ° -300 « “\.\_ -400 - °“°--_ -5004 \ -600 - \ -700- , -800- \ Netto _900- T I 1 1 u u I I | I I I 1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 3:12 Provisio- Källa: Sveriges Riksbank. ner 1 964- 1974.

nära samband med handeln i varor och tjänster. Valutainkomsterna ökar med växande import av varor och tjänster och valutautgifterna stiger när exporten av varor och tjänster ökar. Detta bekräftas av följande estimationer för åren 1964-1974.

VIP = 1,779 + 0,530.v1p,t_1 +0,001307Mv,tj R2 =0,90 (5)

(5,7) (l3,9) DW = 1,49

VUp = 47,l5+ 0,515 VUp,t_1 + 0,00742 XVJJ R2 =0,99 (6)

(l3,l) (33,5) DW=2,05

VIP = årliga valutainkomster i miljoner kronor från provisionsbetalningar

VUp = årliga valutautgifter i miljoner kronor från provisionsbetal-

ningar = MWU* import av varor och tjänster, årliga värdet i miljoner kronor =

Xwtj export av varor och tjänster, årliga värdet i miljoner kronor

Som framgår av uttrycken (5) och (6) samvarierar valutabetalningar 1 Si nmkans räns å p för provlsioner väl med utrikeshandeln i varor och tjänster. De tidsefter-

ipåcentsmvgån:

släpande förklaringsvariablerna, vilka ingår i såväl uttrycket för valuta- F4,74.

186 Den svenska internationaliseringsprøcessen

intäkter som uttrycket för valutautgifter, fångar in den trendmässiga utvecklingen. Om dessa båda uttryck skall kunna utnyttjas för prognosändamål måste först exportens och importens framtida utveckling fastställas. Följande bedömningar har gjorts för dessa båda variablers utvecklingl

Tabell 3:15 Export och import av varor och tjänster åren 1975 -1980

Export av Volym- Prisut- lmport av Volym- Prisvaror och tillväxt veckling varor och tillväxt utveckling tjänster (%) (%) tjänster (%) (%)

Substitueras dessa värden på exporten samt importen av varor och tjänster i uttrycken (5) och (6) erhålles följande prognos på valutainkomster samt valutautgifter i samband med betalning av provisioner.

Tabell 3:16 Prognostiserade betalningar för provisioner åren 1975 -1980 Miljoner kronor

Entreprenadarbeten Posten entreprenadarbeten innehåller främst betalningar till följd av svenska företags byggnadsverksamhet i utlandet samt utländska företags motsvarande aktiviteter i Sverige. I denna post ingår även svensk konsultverksamhet i utlandet och utländska konsulters aktiviteter i Sverige. Betalningarna har under 1960- och 1970-talen uppvisat ett stigande nettoutflöde, som år 1974 uppgick till 462 miljoner kr0nor(se diagram 3:13). Utflödet har mellan åren 1964 och 1974 vuxit med 19,4 procent. Inflödets tillväxttakt har under samma period varit 23,2 procent. Trots att valutainflödet växer snabbare än välutautflödet ökar underskottet i 1 Den antagna volym- betalningarna gentemot utlandet då utflödet ligger på en markant högre tillvâxten bygger på nivå. LU-modellens resultat Den snabba ökningen i internationaliseringen av entreprenadarbeten (alt. Il). Se SOU 1975:89 kap. 4. och tekniska uppdrag under senare år kan till viss del förklaras av en ökad

i Den svenska internationaliseringsprocessen 187

MHLkn

L000- 9°° ,Lnnöde 800- I 700. ,I 600- 500- 400- Inflöde 300- 200- 100- 0 -100- -200- -300- -400- . -500- \ Netto _G00_ _gor_

1964 65 se 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 3:13 Entrepre- Källa: Sveriges Riksban k. nader ]964..1974,

specialisering och stordrift inom byggnadsproduktionen. Samtidigt har de nationella marknaderna blivit för små vilket lett till att en optimal produktionsvolym endast kan uppnås genom en växande export av entreprenadtjänster. Svenska företags engagemang i utlandet har även påskyndats av att det offentliga byggandets expansionstakt inom landet har dämpats kraftigt under 1970-talet. Mot denna bakgrund prövades hur betalningsströmmarna för entreprenadarbeten samvarierar med aktivitetsnivån i Sverige och omvärlden, samt med kapacitetsutnyttjandet i den svenska byggnadsindustrin. Följande resultat erhölls för perioden 1964- 1974:

V15 = -l68,l2 + 1,957 - BNPu R2 = 0,96 (7) (l70,4) DW = 2,67 P(F 11.26) = 0.01

VUE = -410,44 + 0,00490 BNPsv R2 = 0,95 (8) (166,2) DW= 1,71 P (F 11.26) = 0.01

VIE = valutainkomster entreprenader (miljoner kronor)

= VUE valutautgifter entreprenader (miljoner kronor) BNPSV = svenska bruttonationalprodukten (miljarder kronor)

BNP = i utlandet bruttonationalprodukten vägd med svenska exportandelar år 1973 (miljarder dollar)

188 Den svenska internationaliseringsprocessen

Valutaintäkterna samvarierar med bruttonationalprodukten i utlandet samt valutautgifterna med aktiviteten i Sverige. Kapacitetsutnyttjandeti den svenska byggnadsindustrin blev inte signifikant i uttrycket (7). Följande bedömningar har utnyttjats för beräkning av betalningsutvecklingen under perioden 1975-1980:

Tabell 3:17 BNP-tillväxt i Sverige och utlandet 1975-1980

BNPSV Volym- Prisut- Volym- Prisut-

BNPu

(milj. kr.) tillväxt veckling tillväxt veckling .l. d ° (%›

åfflfj;

Vid substitution av ovanstående värden i uttrycken (7) och (8) erhålles:

Tabell 3:18 Prognos på valutainflöde samt valutautflöde för entreprenader 1975- 1980 Miljoner kronor Valutainflöde Valutautñöde Nettoflöde

Som framgår av tabell 3:18 beräknas underskottet öka från 534

miljoner kronor år 1975 till 882 miljoner kronor år 1980.

B. Transporttjánster

Sjöfartsnettot

Transportbetalningarna svarar för drygt en fjärdedel av OECD-ländernas 1 Större delen av posten

tjänstehandell Mellan 1960 och 1974 ökade de totala transportin-

transporter avser personoch godsbefordran till komsterna och -utgifterna för OECD-länderna med cirka 11 procent per och från utlandet med år. På såväl utgifts- som inkomstsidan dominerar Storbritannien, USA, Jabåt, bil samt flyg. Därtill kommer vissa andra pan och Västtyskland. Norge har det största överskottet på transportba-

internationella lansen med drygt 8 miljarder kronor (se tabell 3:19). betalningar i samband av fraktsatserna, Transportbetalningarna påverkas i stor utsträckning med transporter såsom bunkringsavgifter m. m. vilka uppvisar kraftiga svängningar för olika typer av transportmedel.

Den svenska 189

intemationaliseringsprøcessen

Tabell 3:19 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av transporter 1960 och 1974 Miljoner kronor 1960 1974 Inkomster Utgifter Netto Inkomster Utgifter Netto Australien 1 076 2 080 -l 004 4 01511 6 3230 -2 308” Belgien-

Nederländerna 2 463 l 278 1 185 14 887 7 981 6 906

a 1973. Källa: OECD-material.

Något sammanfattande fraktprisindex existerar inte. l diagram 3:14 har vi för att belysa fraktprisutvecklingen för olika typer av sjötransporter konstruerat ett ihopvägt fraktprisindex. l detta har de årliga löpande internationella prisnoteringarna för olika typer av transporter vägts samman med den svenska handelsflottans årsvisa sammansättning. De kraftiga fluktuationerna i den internationella prisutvecklingen sammanhänger såväl med tonnageutbudets storlek som med världshandelns utveckling. Politiska händelser, såsom Suez-krisen år 1967 samt oljekrisen år 1973, återspeglar sig även i fraktprisutvecklingen. År 1975, när sjöfartskonjunkturen är mycket svag främst till följd av den internationella lågkonjunkturen men även som ett resultat av i-ländernas mer långsiktigt dämpade efterfrågan på olja, når fraktprisindex sin bottennivå under 1960- och 1970-talen. Stor överskottskapacitet råder inom världens totala handelstonnage. På lite längre sikt kan externa politiska händelser i form av en ökad flaggdiskriminering med en övergång till nationella transportbolag ytterligare förvärra konkurrensvillkoren för vissa länder även om en förväntad konjunkturuppgång kommer att förbättra fraktpriserna samt öka tonnagets sysselsättning.

190 Den svenska internationaliseringsprocessen

100-

r

e0re1e263'64's5Tss's7'68's9'70'71'72'73'74'75

Fraktprisindex av tankfartygs- (Ps) har erhållits genom sammanvägning prisindex (Ptank) och torrlastfartygsprisindex (Ptorrlast).

PS= Ptank - wtank + Ptorrlast - wtorrlast

Wtank = andelen tan kfartyg av totala antalet svenska lastfartyg (dwt)

wtorrlast = andelen torrlastfartyg av totala antalet svenska

Iastfartyg (dwt) Tankfartyg = tankfartyg + 50 % av maIm-tankfartyg + 70 % av bulk- och tankfartyg Torrlastfartyg = 50 % av malm-tankfartyg + 30 % bulk- och tankfartyg + malmfartyg + bulkfartyg + övriga torrlastfartyg Diagram 3:14 Sjöfrakt- Pri-Tina???“Wedding Källa: Norwegian Shipping News. 1960-1975. Statistiska centralbyrån: Statistiska meddelanden, serie T.

I den svenska redovisas transporttjänsterna dels i betalningsbalansen tjänstebalansen, dels under handelsbalansen inberäknat ivaruimportens cif-värdel Då alla varutransaktioner registreras vid landets gräns inberäkfrakt- och försäkringskostnader i samband med transnas i importen till svensk gräns eller hamn. I tjänstebalansen fördelas betalningar i porter samband med Valutaintäkter och utgifter till transporter på två poster. till och varor redovisas under det s. k. 1 Cif Stå, fö, »cost följd av transport sjöss av personer inräknas även andra kostnader i samband insurance and freight. sjöfartsnettot. I sjöfartsnettot med såsom bunkringskostnader, hamnavgifter m. m. Betalsjöfrakter

Eâgizåâlârgâågpgick

år i samband med person- och godsbefordran till lands och i luften 1973 m1 cirka 4,5 ningar PFOCCINaV det totala redovisas under övriga transporter. Häri ingår även mäklar- och spediimpmtvärdet Försäk tionskostnader i samband med land- och flygtransporter samt kostnader ringskostnadernas andel __ var detta år 0,25 procent for Post och teletJansterav importvärdet. När man har en Gif-värdering av importen krävs det att vissa motposter

Den svenska internarionaliseringsprocessen 191

införs på transportbalansen för att redovisningen skall bli korrekt. Dessa korrigeringar skulle ej behövas om man hade en fob-redovisning av importen. l sjöfartsnettot har man såsom ett valutainflöde fört upp fraktbetalningar som sker från svenska exportörer och importörer till svenska rederier. Likartade transaktioner har även konstruerats för internationella svenska flyg- och järnvägstransporter. På grund av cifredovisningen måste man därför som motpost införa inhemska betalningar mellan svenska företag, betalningar som inte påverkar valutareserven och som därmed inte har med betalningsbalansen att göra. Nedanstående exempel i tabell 3:20 för år 1973 ger en uppfattning om hur bilden av handelsbalansen och sjöfartsnettot ändras om man redovisar importen fob i stället för cif.1 Som framgår förbättras handelsbalansen med l 389 miljoner kronor vid en fob-redovisning samt ”försämras sjöfartsnettot med samma belopp. Vår nettoexport av trans-

porttjänster är alltså inte så stor som sjöfartsnettot anger.:

Källan till betalningsbalansens uppgifter om sjöfrakter utgörs primärt av uppgifter lämnade av svenska rederier över intäkter och kostnaderi utlandet vid utrikes sjöfart. I intäkterna ingår, som ovan nämnts, betalningar som erhållits från svenska företag. Intäktsbeloppet består av dels fraktintäkter, dels biljettintäkter och dels tidshyror (time-charter). Eftersom det ovan förda cif/fob-resonemanget endast avser fraktdelen av intäkterna måste passageraravgifter som betalats i Sverige dras bort. Rederiernas uppgifter om kostnader i utlandet gäller bl. a. hamnavgifter, tidshyror för chartrade utländska fartyg m. m. Till nettot av dessa poster, kallat inseglingsnettot, läggs ett belopp avseende utländska fartygs 1 Principerna behandlas i kostnader i Sverige (bunkring, hamnavgifter, lotsavgifter, fartygsrepara- Den svenska betalningstioner m. m.). Resultatet blir då lika med sjöfartsnettot. balansstatistiken, SOU 1971:31, kap. VI. Av diagram 3:15 framgår att valutaintäkterna från sjöfarten, såsom dessa redovisas i den svenska betalningsbalansen, har överstigit valuta- 7 Avvikelsen beror på att sjöfartsnettot inte korriutgifterna med omkring 3 miljarder kronor under de senaste åren på geras för utländska förel970-talet. Utgifterna har stigit snabbare än inkomsterna (8 procent re- tags transportinkomster, spektive 7 procent) men trots detta har nettot vuxit till 3,8 miljarder år vilka inberäknas i importens cif-värde och försäm- 1974. Sjöfarten är den dominerande posten på tjänstebalansens inkomstrar handelsbalansen men och utgiftssida. förbättrar sjöfartsnettot.

Tabell 3:20 Cif- respektive fob-balanser 1973

Fob/cif Fob/fob Varor Exportvaror 53 153 53 153 Importvaror 46 336 44 947 Handelsbalansens saldo 6 817 8 206

Sföfartstfänster Valutautgifter 2 978 4 367 Valutainkomster 5 967 5 967 Sjöfartsnetto 2 989 l 600

192 Den svenska internationaliseringsprocessen

Milj. kr. 8.000 lnflöde

7.000 -

6.000 -

5.000 1

4.000 - Utflöde

3.000 -

2.000 -

1.000 -

1960 e162s3'e4'e5'see/stress'70' 717273' 74775

Diagram 3:15 Sjö farten 196 0- 19 74. Källa: Sveriges Riksbank.

Av det svenska exportvärdet transporteras omkring 51 procent med båt, 18 procent med järnväg, 28 procent med motorfordon och cirka 3 procent med flyg. För importen är motsvarande fördelning: båt 47 procent, järnväg 17 procent, motorfordon 30 procent och flyg 5 procent. De procentuella fördelningama avser andel av utrikeshandelns värde år 1972. Vid årsskiftet 1973/1974 omfattade den svenska handelsflottan 657 enheter om tillsammans drygt 5,7 miljoner ton brutto, vilket motsva-

rar något mer än 2 procent av världshandelsflottans tonnage? Sverige in-

tar därmed ställningen som en av världens större sjöfartsnationer. Sjöfartens betydelse för den svenska ekonomin är också större än för de flesta 1 Motsvarande fördelning andra länder, vilket vi tidigare påvisat. för exportvolymen är: båt 49 %, tåg 44 %, Endast en begränsad del av handelsflottans verksamhet baseras på motorfordon 7 %, flyg fraktades transporter till och från Sverige. År 1972 27 procent av den 0,02 %. Importvolymen: båt 91 %, tåg 4 %, motor- svenska exporten på svenska kölar medan motsvarande siffra för imporfordon 5 %, flyg 0,04 %. ten var 14 procent. Av den sammanlagda utrikeshandeln transporteras Källa: Statistiska Medcirka 20 procent på svensk köl. I gengäld är den svenska handelsflottan delanden, serie T, 1973. kraftigt beroende av möjligheterna att konkurrera om internationella 2 Källa: Sjöfart år 1974. frakter. Över 40 procent av handelsflottan sysselsätts således uteslutande SCB. i fart mellan utrikes hamnar och mer än 80 procent har sitt huvudsakliga

Den svenska internationaliseringsprøcessen 193

engagemang i sådan fart? Svenska fartyg är främst engagerade i linjesjöfarten mellan tredje länder. Mot denna bakgrund har vi antagit att betalningar för varutransporter till sjöss dels beror på den svenska handelns volymmässiga utveckling, dels bestäms av den internationella handelns tillväxt, då svenska fartygi stor utsträckning befraktar varor mellan tredje land. Personbefordran med båt, och då främst närfrakter med passagerarbåtar och lastfärjor, antas främst hänga samman med den internationella turismens omfattning. Dessa betalningar bör därför samvariera med den svenska resevalutaposten. Transportinkomsterna och -utgifterna påverkas även av fraktsatserna, vilka kan variera avsevärt mellan olika typer av transporter. Något sammanfattande index för fraktutvecklingen samt biljettprisutvecklingen existerar inte, varför vi i de följande estimationerna vägt ihop olika volymprisindex i enlighet med de andelar som olika fraktslag hari den svenska transportverksamheten. Följande bestämningsfaktorer har därvid testats på årsbasis för perioden 1960-1974:

X VI

Vis + . _fpp _ L

:ao + C0 . PS,X Px Psv Pw

VU M VU & (10)

Ps,M PM PU

VIS = valutaintäkter sjöfart, miljoner kronor VUS = valutautgifter sjöfart, miljoner kronor

Ps,x = volymprisindex för exporten av sjöfartstjänster

= PS,M volymprisindex för importen av sjöfartstjänster = kronor

Xfob exporten fob, miljoner

= kronor

Mfob importen fob, miljoner

= för varor Px exportprisindex = för varor PM importprisindex VIR = valutainkomster resor, miljoner kronor = kronor VUR valutautgifter resor, miljoner PSV = konsumentprisnivån i Sverige PU = konsumentprisnivån i utlandet W = kronor världsexportens värde, miljoner Pw = prisindex på världsexporten

Valutaintäkterna från sjöfarten består huvudsakligen av fraktintäkter 1 Källa: Sjöfart år vid befraktning av svensk export samt varor mellan tredje land, utländska 1974, SCB.

194 Den svenska internationaliseringsprocessen

fartygs utgifter i svenska hamnar och utlänningars biljettbetalningar till svenska rederier. De reala valutaintäkterna antas i uttrycket (9) bestämmas dels av den svenska exportens årliga volymmässiga utveckling, dels av utländska resenärers reala valutautgifter i Sverige samt slutligen av världshandelns volymmässiga utveckling. Valutautgifterna å andra sidan, som består av utgifter för charter av utländska fartyg, svenska fartygs kostnader i utländska hamnar och svenska biljettutgifter till utländska rederier, antas bero på importens volymutveckling samt svenska resenärers reala valutautgifter i utlandet. Sjöfartsutgifter och -inkomster har i ovanstående uttryck relaterats till valutautgifter respektive -inkomster från resor under antagandet att biljettbetalningarna för båtresor är proportionella mot svenska turisters utlägg i utlandet samt utländska turisters valutautgifter i Sverige. Vid skattning av uttrycken (9) och (10) för perioden 1960-1974 erhölls följande resultat:

Vis xfob _

R2 “U

:(396

13,401 +0,103s. ä= , px DW-1,52 (3145)

VU . % R2 =0.92

l;-S=0,611+

0,0778 (12) S,M (236,2) PM DW= 1,42

I bestämningen av sjöfartsutgifter och -inkomster blev endast importen respektive exporten signifikant. Varken valutatransaktioner i samband med resor eller världshandelns utveckling hade någon signifikant inverkan. Det senare kan förklaras av att den svenska exporten samvarierar mycket väl med världshandeln. I uttrycken (ll) och (12) prövades även en term som utvisar den svenska handelsflottans andel av världens handelsflotta. Denna infördes för att om möjligt avspegla den svenska sjöfartens ställning på den internationella marknaden. En fallande andel, t. ex. till följd av en ökande flaggdiskriminering, kan förväntas verka dämpande på valutaintäkterna samt ökande på valutautgifterna. Inte heller denna variabel hade något signifikant inflytande. Då en stor del av den svenska handelsflottan fraktar varor mellan utrikeshamnar blir inseglingsnettot mycket beroende av de sjöfartspolitiska förhållanden som råder i de länder, vilkas utrikeshandel delvis transporteras på svenska kölar. Vår sjöfart är följaktligen känslig för protektionistiska ingripanden avsedda att hindra eller försvåra frakter mellan tredje land. Vid en framskrivning av de estimerade sambanden måste man vara uppmärksam på att dessa bygger på ett oförändrat konkurrensläge. Det beräknas att idag ungefär 10 procent av den sjöburna världhandelns volym transporteras i skydd av diverse preferensarrangemang. Tendensema på det sjöfartspolitiska området tyder på att

detta procenttal om några år kan komma att vara åtskilligt högre] Flera

faktorer bidrar till denna utveckling. Många länder satsar på eget t0n11age 1 Aktuellt i Handels- antingen av betalningsbalansskäl eller för att markera ett nationellt politiken 5, 1974. oberoende. Av samma skäl som ett land vill ha ett nationellt flygbolag,

Den svenska internationaliseringsprocessen 195

kan det vilja ha handelsfartyg under egen flagg. Konkurrensbegränsningar i form av flaggdiskriminering där frakter förbehålls det egna landets fartyg bidrar även till denna utveckling. Den kanske allvarligaste händelsen på detta område från svensk synpunkt är den konvention om linjesjöfarten, som antagits inom FN. Denna regel föreskriver bl. a. att 80 procent av den reguljära linjetrafiken skall delas lika mellan import- och exportlandet och blott 20 procent skall lämnas fritt för tredje lands sjöfart. Det kan ta upp till 3-4 år innan konventionen verkar med full kraft. Under tiden finns det risk för en accelererad protektionism bl. a. från tyska, franska och japanska redares sida för att med stöd av konventionen reglera linjesjöfarten. Krav kan t. ex. resas att denna regel även skall tillämpas för bulk- och tanktransporter. Då cirka 25 procent av världens tanktonnage f. n. är upplagt på grund av lågkonjunkturen och den minskade efterfrågan på olja är risken stor att oljeproducerande och -konsumerande länder kommer att kräva att oljetransporter sker på egna kölar. Tendenser till sådana protektionistiska åtgärder kan t. ex. märkasi den amerikanska sjöfartspolitiken. Denna utveckling kan på sikt leda till samma typ av bilateralisering på sjöfartsområdet som råder för lufttrafiken. Vilka effekterna av denna möjliga utveckling blir på det svenska sjöfartsnettot är svårt att på förhand fastställa. En möjlig effekt kan bli att sjöfartsnettot lämnas opåverkat i det fall såväl valutautgifter som valutainkomster minskar lika mycket då svenska fartyg som gått mellan tredje land flyttas över och i stället fraktar egna varor, som utländska fartyg tidigare befordrat. Det sker då en importsubstitution, dvs tjänsterna produceras inom landet i stället för att importeras. En annan möjlighet är emellertid att den svenska flottan är alltför stor och att importsubstitutionen samt den del av frakter mellan tredje land, som fortfarande finns kvar, inte räcker till för att sysselsätta den svenska handelsflottan, utan överskottskapacitet uppstår. Sjöfartsnettot kommer i detta senare fall att försämras. En grov uppfattning om vilka av de stora sjöfartsnationerna som skulle få över- respektive underskottstonnage, under förutsättning att marknadsuppdelningen inom sjöfarten skulle utsträckas till att täcka samtliga transporter till sjöss, kan fås av följande räkneexempel (se tabell 3:21). Länderna i tabellen är uppräknade enligt storleksordningen på deras linjetonnage. Finland har tillagts, trots sin litenhet på sjöfartsområdet, för att samtliga nordiska länder skall inkluderas. Vidare har antagits att samma andel av utrikeshandeln transporteras till sjöss för alla uppräknade 1 För att beräkna hur ländenl Räkneexemplet visar vilka av sjöfartsnationerna som erhåller överskottskapaciteten över- respektive underskottstonnage. skulle fördelas ilinjetonnaget skulle vi Storbritannien och USA som tillsammans med Norden röstade emot dessutom behöva veta konventionen om linjesjöfarten framträder i tabellen som stora över- hur stor andel av sjöskottsländer såväl i absoluta termer som i förhållande till den egna flot- transporterna som sker genom reguljär trañk. Då tans storlek. Finland tillhör underskottsländerna och skulle vinna på fördet inte varit möjligt att slaget. Sverige däremot skulle kunna bibehålla handelsflottan genom att få dessa uppgifter omfördela sin verksamhet från trafik mellan tredje land till bilaterala belagda, kan man ej bedöma hur just linjetrafikflöden och från linjetrafik till andra former av transporter, Detta tonnagekoden skulle slå förutsätter att den svenska handelsflottans sammansättning passar in i bland sjöfartsnationerna.

196 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:21 Kalkyl över verkningarna på enskilda sjöfartsnationer av en marknadsuppdelning av sjöfarten

Andel av Andel aV Andel av Övervärldens världens världs- skottstonlinje- handels- handeln nage” tonnage tonnage 1972 (%) (1)-(2) 1972 (%) 19720713) (2) (l)

Källor: UN Statistical Yearbook, 1972, NY 1973, Tab. 151 A. Yearbook of International Trade Statistics 1972-73, UN, NY 1974, Tab. A. Malinowski, W. R. New Ground in International Shipping”, Intereconomies, August 1974. mönstret. Bland industriländerna som röstade för förslaget fanns Tyskland och Frankrike, som framstår som stora underskottsländer. förefaller inte att vinna på en marknadsuppdelning av hela Japan däremot handelstonnaget, vilket dock inte utesluter att en uppdelning av där inte är lika överrepresenterat och för vars linjetrafiken, Japan utrikeshandel linjetrafik kanske är viktigare än genomsnittligt, kan framstå som fördelaktig. De framtida verkningarna av en ökad flaggdiskriminering kommer först att märkas mot slutet av planeringsperioden eller efter år troligtvis 1980. Vi har därför i den följande prognosen underlåtit att försöka med de möjliga effekterna på sjöfartsnettot. Detta skapar kalkylera en stor grad av osäkerhet i bedömningen av den framtida givetvis utvecklingen. Som framgår av uttrycken (l 1) och (12) samvarierar de reala betalför tämligen väl med handelns volymutveckling. Om ningarna transporter dessa båda skall utnyttjas för prognosändamål måste både uttryck exporten och importen samt den framtida prisutvecklingen prognostiför dessa variabler 3:22. Substitueras seras. Bedömningar anges i tabell dessa värden i uttrycken (l 1) och (12) erhålles den prognos på sjöfartsnettot i löpande priser för perioden 1975-1980 som anges i tabell 3:23. att de kalkyler som använts ihuvudbetänkandet och Det bör påpekas som grundas på sektoravsnitten samt expertbedömningar ger en betydligt

Den svenska internationaliseringsprocessen 197 Tabell3:22 Volymtillväxt för export och import av varor samt förändringar i sjöfartsprisindex 1975-1980 X Volym- M Volym- P Till- P Till- -t-“gh fob S x S M

Tabell 3:23 Sjöfartsnettot 1975-1980 Miljoner kronor Valutaintäkter Valutautgifter Nettoinflöde

ogynnsammare bild av sjöfartsnettot 1980. l ovanstående bedömningar av sjöfartsnettot utnyttjas huvudbetänkandets kalkyler för export- och importutvecklingen samt antas att bytesförhållandet för sjöfartstjänster förblir oförändrat.

Övriga transporter

Under övriga transporter ingår person- och godsbefordran till lands ochi luften, post- och teletjänster samt vissa övriga kostnader i samband med Mili. kr. 1.600* 1.400lnflöde 1200-* Utflöde ,a 1.000- ,I 800- 600 400- , 200-

Diagram 3:16 Övriga Källa: Sveriges Riksbank. transpwte 1964-1974-

198 Den svenska internationaliseringsprocessen

Biljettavgifter är den största delposten under övriga transtransporter. porter, därnäst kommer valutabetalningar för varufrakter med motorfordon växte valutautflödet under och per flyg. Under åren 1964-1974 denna post med 14,8 procent och valutainflödet med 9,6 procent (se diagram 3:16). Då betalningar i samband med övriga transporter tycks samvariera med turismens och varuhandelns omfattning, testades i vilken utsträckning för övriga transporter beror av resevalutautgifter samt av valutautgifter för import. På motsvarande sätt undersöktes valutaintäkbetalningen ternas samvariation med exportutvecklingen samt turistintäkterna. Följande resultat erhölls vid estimation i reala termer:

= _0,7s02 + 0,0231 ?E R2 = 0,99 (13)

PX,övr.tr. (7142) Px Dw = 1,52

(14) = -2,3272 + 0,0264 R2 = 0,98

(452) .Mg/fb DW = 1,83

Vlövmr_ = valutaintäkter övriga transporter, miljoner kronor

VUövntr_ = valutautgifter övriga transporter, miljoner kronor

PM,övr_tr_ = importprisindex övriga transporter

Pxñvntr_ = exportprisindex övriga transporter

Xfob = exporten fob i löpande priser, miljoner kronor

Mfob = importen fob i löpande priser, miljoner kronor

PX = exportprisindex varor

PM = importprisindex varor

I ovanstående uttryck blev inte resevalutaintäkter respektive -utgifter signifikanta. Varuhandeln fångar praktiskt taget helt och hållet upp det förklaringsvärdet. Prognosen för perioden 1975-1980 bygger på möjliga följande antaganden:

Tabell 3:24 Volymtillväxt för export och import av varor samt prisutveckling övriga transporter 1975- 1980

Volym- Volym- Till- Till-

Xfob Mfob PX PM

tll vax t tl1 Vax t .. t .. t

Den svenska internationaliseringsprøcessen 199 Substitueras dessa värden i uttrycken (13) och (14) erhålles följande utveckling för valutabetalningarna i samband med övriga transporter. Tabell 3:25 Prognostiserade valutautgifter och -inkomster för övriga transporter 1975-1980 Miljoner kronor Valutautgifter Valutainkomster Netto

C Reser/alu za

Resenettot omfattar till största delen svenska turistutgifter i utlandet och utlänningars turistutgifter i Sverige. Statistiken baseras på information om bankernas köp och försäljning av resevaluta. Detta medför att resevalutastatistiken även innefattar valutainkomster och valutautgifter till följd av gästarbetares utförsel av kontanter och resecheckar samt betalningar i samband med gränshandel och affärsresor. I statistiken ingår även uppgifter över bankernas återköp respektive försäljning av utländska sedlar i förhållande till utländska banker. Allmänhetens köp och försäljning av utländska sedlar har sålunda inte enbart ett samband med turism, utan är även ett resultat av tjänste- och affärsresor, studier ifrämmande land, remitteringar etc. Nu torde emellertid transaktioner i samband med resekostnader utgöra den största posten. Därnäst i storleksordning kommer gränshandel samt invandrares överföringar av valuta till hemlandet. För närvarande existerar inte någon statistik över olika transaktioners andel av resevalutaposten, varför det är omöjligt att ge en mer exakt uppfattning om

postens sammansättning*

Om man studerar de totala turistinkomsterna inom OECD-länderna finner man att dessa har stigit från ungefär 27 miljarder kronor år 1960 till 123 miljarder år 1974, dvs. nästan femdubblats under dessa år. Turismen har således ökat betydligt snabbare än världsexporten av varor. Turistinkomsterna stor roll för vissa OECD-länder. Som spelar en mycket 1 Svenskars utgifter för framgår av tabell 3:26 har medelhavsländerna de största turistöver- resor med utländska skotten. USA transportmedel och och Västtyskland har trots sina stora turistinkomster de utlänningars utnyttjande kraftigaste underskotten på turistbalansen. av svenska transporter En fortsatt snabb internationell tillväxt i turismen kan väntas, då inräknas under transportbalansen som främst turistandets totala storlek i stor utsträckning ökar med ländernas stigande består av varu- och inkomstnivåer. Turismens geografiska fördelning förändras emellertid passagerarfrakter. från år till år till följd av ändrade relativpriser mellan länderna. Genom Resevaluta blir något av den dollardevalvering som skett under senare år har det t. ex. blivit en uppsamlingspost då den även innehåller relativt dyrare för amerikaner att turista i Europa och relativt billigare för olagliga kapitaleuropéer att turista i Nordamerika. Detta har lett till en ökad europeisk överföringar.

200 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:26 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av turism 1960 och 1974 Miljoner kronor 1960 1974 Inkomster Utgifter Netto Inkomster Utgifter Netto Australien 155 455 4300 954” l 992” -1 038 Belgien-

Västtyskland 2 059 3 265 -l 206 10 351 31 348 -20 997 Österrike 1 200 316 884 10 200 4 897 5 303 Totalt 26 734 25 580 1 154 122 638 130137 -7 494

111973. Källa: OECD-material.

turistström mot Nordamerika och en minskning av det amerikanska turistflödet till Europa. På längre sikt tenderar emellertid olikheter i prisstegringstakt mellan länder att korrigeras av växelkursförändringar, vilket i sin tur påverkar valutaflödenas storlek och riktning. Det svenska resenettot uppvisar det största underskottet på tjänstebalansen. Nettoutflödet var är 1974 drygt 2,2 miljarder kronor. Under perioden 1964-1974 har valutainflödet vuxit med 8,9 procent samt valutautflödet med 16,5 procent. Om man studerar diagram 3:17 finner man att underskottet i resenettot ökat under hela perioden t. o. m. år 1972. Därefter har nettoutflödets storlek minskat något. Perioden med den snabba tillväxten av nettoutflödet förklaras av det kraftigt växande valutautflödet till följd av de sjunkande relativpriserna på transporter samt de relativt fallande kostnaderna för uppehälle i utlandet. Samtidigt med denna utveckling steg inkomsterna i Sverige, och i kombination med en hög inkomstelasticitet för utlandsresor ledde detta till ett växande reseunderskott. Dessutom var gränshandeln i kraftig tillväxt under dessa år, vilket bl. a. kan observeras i statistiken över den ökande färjetrafiken. Även invandrarnas valutautförsel torde ha ökat då beståndet av utländsk arbetskraft i Sverige växte med drygt 86 000 personer (64 procent) under åren 1964-1972.

Den svenska internationaliseringsprocessen 201

Milj. kr.

5.000-

4.000 -

Utflöde ,-___- 3.000 - ø I o”,

2.000- ,x

1.000_ ___ ;Jlnflöde

G

-1 .000

_2o00. Netto -\. __._._. -3.000 -

-4.000

e4eses'e7'68'69'70'7172'73'74'75

Diagram 3:1 7 Resevalu ta Källa: Sveriges Riksbank. 1964 - 19 74.

Under år 1972 och åren därefter har emellertid nettoutflödets storlek stabiliserats. Flera faktorer kan förklara detta förhållande. Om man först ser på valutautflödets utveckling efter 1972 tycks uppbromsningen av dess tillväxttakt dels bero på relativt dyrare transportkostnader för resor till utlandet, dels på relativt högre levnadsomkostnader i utlandet. I och med införandet av ”jumbojets m. m. tycks de största

kostnadsbesparingarna vid transporter vara inhämtade. Dessutom har transporterna fördyrats relativt priserna på andra varor till följd av

oljeprishöjningen Därmed har de relativa resekostnaderna mellan nära-

liggande och avlägsna resmål förändrats. Även vad gäller uppehållskost- 1 Priset på jetbränsle har naderna har relationen mellan Sverige och omvärlden förskjutits. Under fyrdubblats till följd av de senaste åren har prisstegringstakten varit påtagligt kraftigare i de oljekrisen. Bränslekostnasvenska turistländerna än här hemma. Gränshandeln har även derna upptar nu mer än viktigaste en fjärdedel av de totala minskat till följd av förskjutningen i de relativa priserna mellan Sverige driftkostnaderna vid flyg-

och våra grannländer? Även detta är ett resultat av att transporterna transporter. Före oljepris-

blivit för vissa konsumtionsvaror höjningen var denna andyrare samt att prisskillnaderna minskat del 12 procent. gentemot de regionala områden som berörs. I vissa fall har gränshandeln 2 Under år 1974 minska-

t. o. m. ändrat riktning? Även invandrarnas valutautförsel torde ha mins-

de antalet fárjepassagerakat till följd av den minskade nettoinvandringen under senare år. re till och från Finland Vad gäller turistintäkterna så har dessa under de senaste åren visat en och Danmark med 12 snabbare tillväxt procent respektive l proän genomsnittligt under 1960- och 1970-talen till följd cent. av att de relativa kostnaderna för utlandsresor har förändrats något till 3 Prisdifferenser har ut- Sveriges förmån i och med omvärldens högre inflationstakt. Den relativt jämnats t. ex. genom snabba inkomsttillväxten i utlandet har även fört med sig ett ökat resan- Danmarks inträde i EG. de och ett därav resulterande valutainflöde. Gränshandeln mellan Även gränshandeln har som Sverige och Norge har påtalats i vissa fall lett till ett valutainflöde. även ändrat riktning för Vad gäller bedömningen för framtiden tycks det inte vara så att några vissa varor.

202 Den svenska internationaliseringsprocessen

nya billiga resealternativ kommer att införas på marknaden under de närmaste åren. Denna utveckling är i stor utsträckning ett resultat av den reglering i flygtrafiken som görs för att skydda SAS och andra flygbolag inom ramen för IATA. Denna protektionism och konkurrensbegränsning gentemot charterbolagen accentueras för tillfället av den Överskottskapacitet som råder inom världens flygflotta. Eftersom biljettpriserna sätts inom IATA och då bolagen håller fast vid denna prispolitik blir inte utan snarare service och kapacitet det främsta konkurrensmedlet i priset om marknadsandelarna. Man kan därför inte inför planeringskampen perioden förvänta sig några större förändringar i relativpriset på resor av olika slag. För att göra en bedömning av resevalutapostens framtida utveckling bör man helst göra en prognos dels av den framtida resandevolymen till och från Sverige, dels av de genomsnittliga uppehållskostnadernas storlek samt av gränshandelns och övrig valutautförsels omfattning. På grund av brister i det statistiska dataunderlaget är detta inte möjligt. För uppgifter beträffande resandefrekvensen är man hänvisad till data angående antalet resenärer som passerat det nordiska passkontrollområdet. Inom Norden råder varför antalet resenärer inte blir fullständigt registrerat. I passfrihet, persontrafiken mellan Sverige och utlandet torde den internordiska trafiken inta en dominerande ställning. För att få en information om vart de svenska turisterna reser och varifrån de utländska kommer måste man till resevalutastatistiken då man inte har direkta uppgifter om gå resenärernas destinati0ner_e1ler hemländer. Diagram 3:18 visar Sveriges utgifter och inkomster av turism fördelade på de viktigaste länderna enligt valutastatistiken år 1974.

Milj. kr.

A614

600 - -l 543 Utgifter

500 * D

Inkomster 400 -

100- 85

så

Finland Spanien USA Stor- Frank- italien Neder-

I Britannien rike länderna

Danmark Väst- Schweiz Norge Öster- Jugo- Övriga Diagram 3:18 Sveriges Tyskland rike slavien utgifter och inkomster av turism enligt valutastatistiken år I 974. Källa: Sveriges Riksbank.

Den svenska intemationaliseringsprocessen 203

Denna fördelning är emellertid något missvisande då vissa valutor såsom dollar, pund och D-mark används av resande vid resor i flera länder varför ut- och inflöde av dessa valutor ej behöver avspegla resande till eller från motsvarande områden. Av denna anledning är det svårt att finna förklaringsfaktorerna till antalet resenärer samt de totala reseutgifterna per resenär. I det följande avsnittet har vi valt att studera de totala valutaströmmarnas bestämningsfaktorer i stället för att dela upp dessa på antalet resenärer, valutatransaktioner per resenär eller typ av valutatransaktioml l syfte att undersöka drivkrafterna bakom det totala valutautflödet resp. valutainflödet till följd av resor har vi testat följande modell på årsdata för perioden 1960-1974.

VUR z Yd sv bo

(Fu

_

Ido

°o

ao

Pu PSV Psv (15)

VIR z Yd,u bi_ Psv C1

al Psv _

P3 P3 (16)

VU = valutautgifter för resor (miljoner kronor) VI = valutainkomster från resor (miljoner kronor)

PSV = svenska konsumentprisnivån (basår 1960)

Yd,sv = disponibla inkomsten i Sverige (miljoner kronor)

.Pu = vägt medeltal av konsumentprisnivån i de länder som svenskar

reser till enligt valutastatistiken (baseras på valutastatistiken år 1971)

Yd, u = den vägda disponibla inkomsten för utländska turister i

Sverige (miljoner kronor). Då det var svårt att erhålla uppgifter om den disponibla inkomstens storlek utnyttjades i stället den privata konsumtionens storlek i de olika länderna som skattning på inkomstvariablen. Som vikter i den totala konsumtionsvariabeln har utnyttjats 1971 års valutainkomster fördela-

de på länder (Cu = vägd konsumtionsnivå, miljoner kronor)

1 l resevalutaposten Pâ = vägt medeltal av konsumentprisnivån i ursprungslandet för inkluderas som tidigare utländska turister i Sverige påtalats bl. a. turism, affärsresor, gränshandel I = det årliga antalet arbetsanmälda invandrare i Sverige. samt invandrares-kapitalde variabler som överföringar. Samtliga uttryckts i utländsk valuta har korrigerats för växelkursförändringar under perioden 1964- 2 Eftersom det föreligger 1974. stora problem att erhålla ett relevant turistpris- De reala reseutgifterna antas vara beroende av den reala disponibla index, som är sammaninkomsten i Sverige samt av konsumentprisnivån i utlandet relativt satt av rese- och uppehållskostnader, utnyttjas

konsumentprisnivån i Sverige? Den utländska prisvariablen utgör en

i stället Konsumentprisinvägning av konsumentprisnivån i länder, vilka är de viktigaste svenska dex.

204 Den svenska internationaliseringsprocessen

resmålen enligt valutastatistiken. Uttrycket (15) är så formulerat att exponenten till pris- och inkomstvariabeln uttrycker pris- respektive inkomstelasticiteten. Valutautgifterna i samband med gränshandeln torde även påverkas av relativpriset samt inkomstnivån. Någon speciell vägning av den utländska prisvariabeln på basis av gränshandelns fördelning mellan våra grannländer har inte gjorts i detta sammanhang. l det ovanstående uttrycket för resevalutautgifter prövas även i vilken omfattning antalet arbetsanmälda utländska arbetare i Sverige bidrar till valutautflödet. Det är känt att vissa grupper av invandrare vid besök i hemlandet för med sig valuta. Ju större antalet invandrare är, desto större torde denna valutautgiftspost bli. I uttrycket för de reala valutaintäkternas bestämning antas dessa på motsvarande sätt bero av den vägda realinkomstnivån i de länder varifrån de utländska turisterna kommer samt av relationen mellan prisnivån i Sverige och den vägda prisnivån i ursprungsländerna. Vrids prisrelationen till vår nackdel, dvs stiger kvoten, kommer de utländska turisterna att välja andra resmål än Sverige, vilket minskar valutaintäkterna. Dä det visat sig svårt att finna uppgifter om den disponibla inkomstens storlek i de utländska turisternas hemländer, har vi i stället utnyttjat den privata konsumtionens storlek som inkomstvariabel. Valutakursförändringar har under senare tid orsakat kraftiga förändringar i relativpriser samt relativinkomster. Pris- och inkomstvariabler har därför vid specificering av sambandet för såväl valutautgifter som valutainkomster korrigerats för historiska paritetsförändringar. Vid estimation av uttrycken (15) och (16) erhölls följande resultat för perioden 1960-1974.

4 _

111.11:

349710532 R2 = 0,99 (17)

Pu & PSV PSV DW= 2,11 (22,5) (38,4) (4,71)

VA: 10-2378 R2 = 0,95 ( 13 )

.Exx_°›9°6

Psv p* _ u DW- 2,49 (27l,7)

l uttrycket för de reala valutautgiftema blev samtliga koefficienter klart Resultatet utvisar att de reala valutautgifterna är signifikanta. positivt beroende av den reala inkomstens storlek samt negativt beroende av relationen mellan priserna på varor och tjänster i utlandet samt hemma. Ett ökat bestånd av utländsk arbetskraft i Sverige ökar även de reala storlek till följd av en växande utförsel av valutautgifternas resevaluta. Elasticiteten för de svenska resevalutautgifterna med avseende och relativprisnivån är 2,3 respektive -3,2. De reala på realinkomsten 1 valutautgifterna är såväl pris- som inkomstelastiska, dvs. för varje procents Signifikansgräns på 1av relativpriset samt ökning av realinkomstnivån växer de reala procentsnivån: F 4,7. sänkning

Den svenska 205 intematianaliseringsprocessen

valutautgifterna med 2,3 respektive 3,2 procent. I uttrycket för valutainkomsterna blev endast den utländska realinkomstvariabeln signifikant. Relativpriset tycks inte ha någon signifikant inverkan på reseinkomsterna. Nu har emellertid och prisvariabeln inkomstvariabeln vägts med valutastatistikens uppgifter över resande till Sverige. Denna statistik är missvisande då valutafördelningen inte helt överensstämmer med statistiken över resenärernas hemländer. Denna felkälla kan ha påverkat prisvariabeln så att denna inte blivit signifikant. Det kan emellertid också vara så att prisrelationerna har obetydlig inverkan på utlänningarnas beslut att resa till Sverige. Vid en jämförelse mellan uttrycken (17) och (18) framgår det att de reala utgifternas inkomstelasticitet är större för svenskars reseutgifter i utlandet än för utlänningars reseutgifter i Sverige. Elasticiteten är 2,3 respektive 0,97. Vid en likartad inkomsttillväxt i både Sverige och utlandet kommer därmed nettoutflödet av resevaluta stadigt att växa. På längre sikt torde denna faktor vara avgörande för resenettots utveckling då en olikartad prisutveckling i Sverige gentemot utlandet förr eller senare måste korrigeras av växelkursförändringar eller genom inkomstanpassning. Ett litet land som Sverige kan inte på längre sikt ha en prisstegringstakt som i någon större utsträckning avviker från utlandets. Pâ kortare sikt kan dock förändringen av prisnivåerna avvika och orsaka ett

ändrat relativpris.1

För att prognostisera valutaintäkter och -utgifter antas följande prisoch inkomstutveckling för perioden 1975-1980.

Tabell 3:27 Pris- och inkomstutveckling 1975-1980

Y

Cl

d, Sv

;illväxt ;illväxt

PSV 1 Under perioden

P*u

1970-1974 hart. ex.

1971 1,00 _l respektive 8 procent i utlandet. Detta innebär att bytesförhållandet för 1972 0,93 _2

turisttjänster antas försämras med 2 procent per år. Den reala till- 1973 1,04 *ÖJ

växttakten i disponibla inkomsten 1974 Im +23 antas i Sverige vara 2 procent per

206 Den svenska internationaliseringsprocessen

år. I utlandet antas den reala konsumtionen stiga med 3 procent per år. Förändringen i beståndet av utländsk arbetskraft är för hela perioden satt lika med noll. Substitueras dessa värden i uttrycken (17) och (18) kan de nominella valutautgifterna samt -intäkterna för åren 1975-1980 beräknas enligt följande:

Tabell 3:28 Resenettot 1975-1980 Miljoner kronor Valutautflöde Valutaintlöde Nettoutflöde

3.1 .3 Tran fereringsbalansen I det följande görs en genomgång av transfereringsbalansen. I denna

inberäknas enligt LU:s definition följande posterl: löner, licenser,

royalties och patent, u-landsbistånd, övriga transfereringar samt räntor och utdelningar.

Löner

Valutautflödet under denna post är ett resultat av lönebetalningar till utsänd och lokalt anställd personal i utlandet. På motsvarande sätt uppkommer ett valutainflöde vid betalning av personal stationerad i

Tabell 3:29 Lönebetalningar till och från utlandet åren 1964-1974 Miljoner kronor 1 LU:s definition på Valutainflöde Valutautflöde Nettoinflöde tjänster och transferering-

betänkande som påpekades ovan i samband med “FL o. m. 1971 ingår även löner till i Sverige stationerad personal direkt engagerad i beräkningarna av tjänste- (t. ex. delar av SIDA). utlandsprojekt balansen gäller även för transfereringsposterna. Källa: Sveriges Riksbank.

Den svenska

internationaIiseringsprocessen 207

Sverige. Lönebetalningama är närbesläktade med de transaktioner, som redovisas under provisioner samt adrninistrationskostnader. Gränsdragningen mellan dessa poster är inte fullt klar. Därtill kommer att de delar av det svenska u-landsbiståndet, som inte medför i några kostnader utlandet, t. ex. löner till svensk biståndspersonal som tjänstgör i Sverige och ersättningar till utländska stipendiater i Sverige, redovisas som en valutainkomst under posten löner. Samma belopp bokförs samtidigt som en valutautgift under posten u-landsbistånd. I tabell 3:29 redovisas lönebetalningarnas under utveckling perioden 1964-1974. Som framgår var utflödet år 1974 68 miljoner kronor samt inflödet 93 miljoner kronor. Detta år är det första under perioden som inflödet varit större än utflödet. Vad gäller den framtida utvecklingen så torde denna främst vara beroende av det offentliga u-landsbiståndets tillväxt. En trendframskrivning leder till följande betalningsutveckling för åren 1975-1980:

Tabell 3:30 Iönebetalningar 1975-1980 Miljoner kronor

Valutainflöde Valutautflöde Nettoinflöde

U-landsbistândet För denna post har antagits att anslagen till u-hjälp kommer att utgöra 1 procent av BNP i löpande priser fram till år 1980. Det har vidare antagits att nyttjandegraden kommer att stiga från cirka 80 procent år.l975 till cirka 100 procent av anslagen år 1980. Därigenom skulle följande utveckling erhållas för perioden 1975-1980] :

Tabell 3:31 U-landsbiståndet 1975-1980 Miljoner kronor

Nettoutflöde

1 1978 3 268 Beräkningen bygger på 1979 3 673 LU:s prognos för BNP-ut- 1980 4 124 vecklingen (se LU:s huvudbetänkande, kap. 4).

208 Den svenska internationaliseringsprocessen

Rem itteringar samt em igrationsvalu ta

redovisas bl. a. försäkringspremier och I gruppen övriga transfereringar u-hjälp, gästarbetares kända försäkringsutfall, privata organisationers valutautförsel samt transfereringar för andra ändamål än offentliga

u-hjälp. Den till storlek och ökningstakt viktigaste posten är försäkrings-

och försäkringsutfall. Därnäst i betydelse kommer gästarbetares premier kända valutautförsel. Denna senare post, som i stort endast ger upphov till ett valutautflöde, består av två typer av överföringar: dels förekommer s. k. emigrationsvaluta, som är ett resultat av utlänningars definitiva ur landet, dels redovisas invandrarnas remittering av valuta till utflyttning hemlandet. Primärmaterialet till betalningsbalansens uppgifter för dessa statistik över inköp och försäljning av båda poster hämtas ur riksbankens valutor, som skall avges inom ramen för den svenska valutaregleringen. invandrarnas kända valutaöverföringar till hemlandet har under senare år utvecklats av tabell 3:32. på ett sätt som framgår Gästarbetares remitteringar ger upphov till det största nettoutflödet. detta till drygt 100 miljoner kronor. Det är väl känt att År 1974 uppgick av de belopp som denna siffra innebär en kraftig underskattning sänder eller tar med sig hem. Flera faktorer bidrar till att för invandrarna till små belopp i förhållande till verkliga redovisas ivalutaanmälningarna riksbanken under rubriken gästarbetares överföringar. För det första gäller vid överföring av lön till eget konto i utlandet att 5 000 kronor per år kan överföras fritt till utomnordiska länder. Motsvarande gräns är satt till Norden. Överför en invandrare däremot en 10 000 kronor per år inom del av sin lön till hemmavarande släktingar är detta enligt valutareglesom en transferering. För sådana betalningar gäller en ringen att betrakta gräns på l 000 kronor per år. Om en invandrare själv besöker prövningsfri för sitt hemland och tar med sig pengar gäller den vanliga maximigränsen

Tabell 3:32 Invandrarnas överföring av valuta 1965-1974 Miljoner kronor

_Gästarbetares remitteringarf? Emigrationsvalutab

Tillförlitliga uppgifter om gästarbetamas remitteringar Som emigrationsvaluta bokföres invandrares överföring av valuta vid utflyttning inom ett år. Källa: Sveriges Riksbank.

Den svenska internationaliseringsprocessen 209

uttag av resevaluta som är 6 000 kronor. En avsevärd del av invandrarnas överföringar av medel till deras hemländer torde falla under gränsen för anmälningsskyldighet, varför de inte registreras som remitteringar. Dessa överföringar förs då till viss del upp som ett nettoutflöde under resevaluta. Det är inte möjligt att kvantitativt redovisa hur stora belopp som invandrare i Sverige egentligen överför till utlandet] Vid en internationell jämförelse framgår det att de årliga remitteringarnas storlek per invandrare ligger förhållandevis lågt i Sverige. Detta kan till viss del dels bero på de påtalade brister som råder i statistiken, dels vara en följd av den annorlunda typ av invandring som vi har i Sverige. Det förefaller vara så att en större del av invandrarna i Sverige har med sig hela familjen, varvid hela konsumtionsenheten överflyttas inom landets 1 lVästtyskland håller gränser. Omfattningen av remitteringarnas storlek i ett antal länder statistiken över de årliga framgår av tabell 3:33. remitteringarnas storlek Av tabellen framgår ökningen av remitteringsflöden under 1960- och en hög kvalitet. År 1968 1970-talen. Under samma period har även, som visas i tabell 3:34, den uppgick det årliga valutautflödet per invandrare i utländska arbetskraftens andel av den totala arbetsstyrkan vuxit kraftigt. genomsnitt till 2 000 Den utländska arbetskraftens andel är störst i Schweiz, Frankrike och D-mark. Om man antar att en invandrare i Sve- Västtyskland. Den svenska andelen utgör ca 6 procent. Vid en kombinarige skickar hem lika tion av tabellerna 3:33 och 3:34 kan remitteringarnas storlek per invandmycket pengar som en rare beräknas. invandrare i Västtyskland skulle detta ha motsvarat Som framgår av tabell 3:35 är remitteringarnas storlek per invandrare förhållandevis ett valutautflöde på 600 låg i Sverige. miljoner kronor. Källa: SOU 1971:31.

Tabell 3:33 Den utländska arbetskraftens remitteringar i vissa OECD-länder 1960, 1972 och 1974 Miljoner kronor

1960 197 2 1974

Länder med nettoin flöde

Länder med nettou tflöde

Anm. För vissa länder och år saknas uppgifter. Källa: OECD-material. 14

210 Den svenska internationaliseringsprøcessen

Tabell 3:34 Utländsk arbetskraft i vissa länder i Västeuropa 1 000-tal, avrundade uppskattningar

Total ar- Utländsk arbetskraft betskraftsstyrka Början av Andel av Början av Andel av 1971 (milj) 1960-talet tot arb- 1970-talet tot arb-

Norge

a 1972. b 1966. Källor: Labour statistics, ILO 1972; Some growing employment problems in Europe, ILO, January 1974, sid. 130 samt C. J. Bouveng och A. Söderman, Världsmarknaden SNS, 1974, sid. 110.

Tabell 3:35 Remitteringamas storlek per invandrare i ett antal länder med import av arbetskraft 1960 och 1972 Kronor

1960 1972

Frankrike 795 2 594 Norge l 040 1 100 Schweiz 1 510 4 499 - 414 Sverige 782 4 851 Västtyskland Österrike - 50

Källa: OECD-material.

Det svenska valutautflödet under posten emigrationsvaluta torde samvariera med den totala utvandringens storlek. På motsvarande sätt borde storleken av gästarbetarnas remitteringar vara beroende av det totala beståndet av utländsk arbetskraft i Sverige samt av den disponibla inkomstens storlek. Vid testning av dessa hypoteser på det fåtal observationer som finns tillgängliga för åren 1967-1974 erhålls följande resultat:

VUE = - 22,26 + 0,00212 E R2 = 0,66 (19)

(18.10) DW =1,71

= - 23,86 + 0,00093 R2 = 0,74 (20)

VURe .vd sv

(12.21) DW =l,84

Den svenska intemationaliseringsprøcessen 211

= kronor valutautgifter emigrationsvaluta, miljoner

VUE

VU = valutautgifter remitteringar, miljoner kronor R e E = emigrationens årliga storlek, antal personer = inkomster

Yd Sv disponibla i Sverige

Emigrationsvalutautflödet visar sig vara signifikant beroende av emigrationens storlek. Remitteringarna påverkas emellertid inte märkbart av beståndet av arbetsanmälda utlänningar i Sverige, utan endast av den disponibla inkomsten. Om vi antar att den årliga emigrationens storlek stabiliseras på den genomsnittliga nivån under de två senaste åren samt antar att den nominella inkomsttillväxten blir 8 procent per år 1976-1980 erhålles följande utveckling för utflödet av gästarbetares remitteringar samt av emigrationsvaluta under samma period.

Tabell 3:36 Uttlöde av remitteringar samt emigrationsvaluta 1975-1980 Miljoner kronor

Gästarbetares Emigrationsvaluta remitteringar (utflöde) (utflöde)

Försäkringar Posten försäkringar innehåller såväl försäkringspremier som försäkringsutfall. Som framgår av diagram 3:19 har försäkringsbetalningarna gett upphov till ett nettoutflöde under så gott som hela 1960- och 1970-talen. År 1974 var underskottet drygt 120 miljoner kronor. Såväl utflödet som inflödet uppvisar kraftiga variationer av engångskaraktär. Detta torde främst vara ett resultat av betalningar för skadeutfall. Premiebetalningarna uppvisar nämligen en stigande trend under samma period. Vid en trendanpassning av alla betalningar till och från Sverige i samband med försäkringar erhålles följande samband:

“F = 108,4 . 1,167t R2 = 0,88 (20)

vuF = 145,5 . 1,156t R2 =0,96 (21)

= VIF valutainkomster, försäkringar (miljoner kronor) = VUF valutautgifter, försäkringar (miljoner kronor) 3 Den förväntade inflat = tiden, år tionstakten är 6 procent.

212 Den svenska internationaliseringsprocessen

Mili. kr.

800 Utflöde -_____ø- 600

fi,

Inflöde 400

200- __:____§§_C§ç1

.uu-o -o_-

annu-uni å .ff

_ 209 . \\ °“§ Netto

“600 7 I r l I I u u u u l |

1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 3:19 Försäkringar 1964-1974. Källa: Sveriges Riksbank.

Såväl valutainkomster som valutautgifter har under perioden 1964- 1974 ökat med drygt 15 procent, med utgifterna liggande på en något högre nivå. Vid en framskrivning av trenden till år 1980 erhålles följande utveckling:

Tabell 3:37 Försäkringar, 1975-1980 Miljoner kronor

Försäkringsposten har ett svagt samband med konjunkturutvecklingen i Sverige resp utlandet, vilket gör att vi i detta fall får förlita oss på en trendframskrivning.

Räntor och utdelningar Denna kapitalavkastningspost omfattar räntor på lån och värdepapper, avkastning på valutareserven, utdelningar på aktier samt vinster från dotterbolag. Räntor och utdelningar är den del av tjänstehandeln inom OECD-länderna som visar den snabbaste tillväxttakten. År 1974 var inkomsterna cirka 272 miljarder kronor samt utgifterna omkring 219

Den svenska intemationaliseringsprøcessen 213

miljarder kronor. Denna post överstiger numera betalningar för transporter inom OECD-området som tidigare dominerat tjänste- och transfereringsbalansen. Storleken och den snabba tillväxten återspeglar omfattningen och tillväxten av olika länders kapital i utlandet dels i form av direktinvesteringar, dels i form av utlåning och portföljinvesteringar. Tabell 3:38 utvisar olika länders inkomster och utgifter för räntor och utdelningar år 1960 och 1974. De största inkomsterna år 1974 erhåller USA, Storbritannien, Västtyskland, Japan och Nederländerna. USA, Storbritannien och Schweiz har de största överskotten. De största underskotten uppvisar Canada och Australien. Räntor och utdelningar är på såväl utgifts- som inkomstsidan en stor post i den svenska betalningsbalansen. År 1974 omsluter denna knappt 1,5 miljarder kronor. Utgifterna för räntor och utdelningar har femdubblats under den senaste tioårsperioden. Detta till följd av utländska företags växande verksamhet i Sverige och ökande betalningar på utländska lån. På inkomstsidan har remitteringar från svenska dotterbolag i utlandet och ränteintäkter från utländska låntagare vuxit långsammare än utgiftssidan. Detta beror dels på att svenska direktinvesteringar i utlandet vuxit snabbare och överstigit utländska direktinvesteringar i Sverige samt att vinsterna i de svenska företagen iutlandet alltmer återinvesteras och inte remitteras till Sverige. År 1970 uppskattades att cirka en tredjedel av svenska företags vinster i utlandet togs hem. Om vi studerar nettot av avkastningen på kapital i diagram 3:20 1 Källa C-J. Bouveng och att denna 1960-talet A. Söderman, Världsframgår post under visat ett överskott. Detta marknaden, SNS 1974, överskott har emellertid blivit allt mindre för att efter år 1969 övergå i sid. 209.

Tabell 3:38 Enskilda OECD-länders inkomster och utgifter av räntor och utdelningar 1960 och 1974 omräknat till miljoner kronor

Storbritannien 9 691 6 343 3 348 31 642 18 644 12 998 Sverige 244 92 152 1 327 1 335 - 8 USA 17 328 5 500 11 828 116 083 71055 45 028 Västtyskland 1 159 2 090 - 931 22 093 22 391 - 298

41973. Källa: OECD

Den svenska internationaliseringsprocessen

Milj. kr.

2.000 -

L000 Inflöde j --u--F___ Netto

:Äâiáio-u-ø-ø-n..., . _.\

500 I I I I 1 V

64ss66'e7 68169170 71727374 75

Diagram 3:20 Räntor och utdelningar 1 964- 19 74. Källa: Sveriges Riksbank.

ett underskott, som Ökat under 1970-talets första år. Det senaste året har dock valutautgifter och valutainkomster till följd av räntor och utdelningar varit ungefär lika stora. Under perioden 1960-1974 har valutaintäkterna växt med 10,4 procent per är och valutautgifterna med 22,7 procent. Betalningar för räntor och utdelningar är ett resultat av de fordringar och skulder som existerar gentemot utlandet. För att få en bild av landets totala finansiella ställning mot utlandet måste vi studera företagssektorns, banksektorns, statens samt hushållens utestående fordringar och skulder av såväl kort- som långsiktig karaktänl Huvuddelen av dessa skulder och fordringar ligger, som framgår av tabell 3:39, i företagssektorn och banksektorn. Hushållssektorns utlandsportfölj i form av aktier, obligationer och direkta lån är inte känd. Den är troligtvis inte särdeles stor då valutaregleringen försvårar hushållens transaktioner med utlandet. Stat och kommun har även under många år haft en begränsad omfattning på sina utländska skulder och fordringar. Under år 1975 har emellertid ett antal 1 Analysen utvecklas närmare i S. Grassman, kommuner gått ut och lånat upp pengar på den internationella kapital- Sveriges finansiella status, marknaden. I tabell 3:39 visas den svenska utlandsportföljen uppdelad på Skandinaviska Enskilda sektorer vid slutet av år 1974. Denna uppställning ger i det närmaste en Bankens Kvartalstidskrift 1972:4. fullständig bild av Sveriges tillgångar och skulder gentemot utlandet. Un-

Tabell 3:39 Sektorsfördelad utlandsportfölj 31.12 1974 Miljoner kronor Bolagssektor Banker Riksbanken Totalt

23.480 12.692 - Tillgångar Skulder 24.463 7.298 - Nettofordran mot utlandet -983 +5.394 +7.72l +12_132

Källa: Statistiska centralbyrån och Sveriges Riksbank.

Den svenska intemationaliseringsprocessen 215

dantagna i denna uppställning är hushållssektorn samt den statliga och kommunala sektorn. Dessa båda är än så länge av begränsad betydelse i detta sammanhang. Bolagssektorns totala fordringar mot landet uppgick vid slutet av år 1974 till drygt 23 miljarder under det att skulderna var drygt 24 miljarder kronor. Denna sektor hade sålunda i slutet av år 1974 en nettoskuld till utlandet vilken bör ge upphov till ett nettoutflöde av räntor och utdelningar. Bolagens nettoställning gentemot utlandet förändras från år till år främst till följd av förändringar i export- och importutvecklingen och de därmed sammanhängande handelskrediterna men även på grund av förväntningar om en ändrad växelkurs eller ränteutveckling. Bankernas fordringar och skulder gav år 1974 upphov till en nettofordran mot utlandet på drygt 5 miljarder. På grund av valutaregleringen undergår denna nettoställning normalt inte några stora systematiska förskjutningar från år till år. Vad slutligen gäller riksbankens utlandsportfölj uppgick denna vid slutet av år 1974 till drygt 7 miljarder kronor. De bakomliggande bruttona för riksbankens valutaposition är ej offentliga. Summan av den monetära sektorns, dvs. affärsbankernas och riksbankens nettofordran mot utlandet utgör valutareserven (inkl. tidsposition). Som framgår av tabellen uppgick denna i slutet av år 1974 till drygt 13 miljarder. För att få en helhetsbild av förändringarna i landets totala skulder och fordringar gentemot utlandet summerar vi ihop respektive sektors skulder och fordringar i slutet av varje år under perioden 1966-1974. Endast för dessa år finns fullständig statistik tillgänglig. För riksbankens del kan endast nettofordran gentemot utlandet inkluderas. I diagram 3:21 åskådliggörs utvecklingen för bolags- och banksektorns skulder och fordringar gentemot utlandet. I samma diagram återfinns även nettoutvecklingen för räntor och utdelningar. Som framgår erhålles ett nettoutflöde i stort sett samtidigt som utlandsportföljen uppvisar en nettoskuld gentemot utlandet. På motsvarande sätt uppkommer ett nettoinflöde de år utlandsportföljen uppvisar ett nettotillgodohavande på utlandet. Vissa tidsförskjutningar kan göra sig gällande i detta samband. Följande skattningar på årsbasis för perioden 1966-1974 ger även belägg för den samvariation som råder mellan bruttoställningen gentemot utlandet och flödet av räntor och utdelningar.

= 11,2 -+ 0.0282 - F R2 = 0,90 (22)

VII u DW = 1,72

= 103,2 + 00424 - s R2 = 0.99 (23)

VUr u

DW = 1,62

= valutainflödet av räntor

Vlru årliga och utdelningar i miljoner

kronor =

VUnu

årliga valutautflödet av räntor och utdelningar i miljoner kronor F = totala utestående fordringar i miljoner kronor i slutet av varje år. F utgörs av summan av bolagssektorns, bankernas och

216 Den svenska internationaliseringsprocessen

riksbankens fordran gentemot utlandet. (I riksbankens fall upptas nettofordran.) S = totala utestående skulder utlandet gentemot mätta i miljoner kronor i slutet av varje år. S består av bolagssektorns samt banksektorns skulder gentemot utlandet Valutaintäkter och valutautgifter för räntor och utdelningar samvarierar väl med utestående fordringar respektive skulder. Den marginella avkastningen på fordringarna är omkring 3 procent. Skuldräntan tycks vara något större eller cirka 4 procent. Att avkastningsmåtten förefaller

Milj. kr. Tillgångar Skulder I, 1 30.000-

se 67 ss s970 7172 73 74 75

Milj. kr.

300 - 200 - Räntor och utdelningar, netto 100 lå å.. o -100- \_/ Diagram 3:21 Företagsoch banksektoms ut- _ 200 ündska skulder och tillgångar samt räntor och - 300 utdelningar netto 1966- 1974- Källa: Sveriges Riksbank.

Den svenska internationaliseringsprocessen 217

väl låga beror på att delar av avkastningen på tillgångar i utlandet inte tas hem och därmed inte noteras som ett valutainflöde Dessutom är inte Samtliga skulder och fordringar räntebärande (t. ex. delar av handelskrediterna och valutareserven). Om man studerar bolagssektorns fördelning av totala tillgångar och skulder gentemot utlandet år 1974, framgår att över 60 procent av dessa är finansiella lån av mer kortsiktig natur. Den dominerande delen av näringslivets skulder och fordringar utgörs av krediter i samband med handeln. Även bankernas utlandsportfölj är nära förbunden med utrikeshandeln. Vad händer med Sveriges totala utlandsportfölj under planeringsperioden 1975-1980 och hur påverkar detta betalningar för räntor och utdelningar under samma period? Resultatet av de löpande transaktionerna i form av varor, tjänster och transfereringar leder alltid till en lika stor förändring i nettot av de totala utländska skulderna och fordringarna, dvs. i landets yttre förmögenhet. Vid en given yttre nettoförmögenhet kan även mer kortsiktiga förskjutningar uppkomma mellan olika sektorer till följd av förväntningar om ändrade pariteter och räntedifferenser. Utlandsportföljens sammansättning och fördelning på 1 En stor del av dottersektorer påverkas även av möjligheterna till substitution mellan kort- och bolagens vinster i utlandet återinvesteras och långsiktig upplåning. Underlättas t. ex. den långsiktiga upplåningen sker fors ej hem. Vid en riktig en motsvarande neddragning av den kortsiktiga skuldsättningen. Valutaredovisning skall dessa tas politiken under är 1975 är ett exempel på detta, då en omfördelning av upp som ett ränteinflöde de totala skulderna har skett samt ett lika stort kapifrån kortsiktiga kommersiella skulder till talutflöde under direktmer långsiktig finansiell upplåning. Såväl bolagssektorn som den offentinvesteringar.

Tabell 3:40 Bytesbalansen 1976-1980 Miljoner kronor

1976 1977 1978 1979 1980

Transfereringarc (exkl. räntor) -3.341 -3.744 -4.087 -4.680 -5.298 Tjänste- och transfereringsbalans (exkl. räntor) -4.619 -5.060 -5.520 -6.177 -6.621 Bytesbalans (exkl. räntor) = upplåningsbehov -2.965 -1.453 418 2.526 5.348

a Export och import av varor antas under perioden 1976-1980 tillväxa enligt alt ll i LU:s kalkyl. l beräkningarna används ett normalårskorrigerat utgångsläge för år 1975. Övriga poster i bytesbalansen bygger på ovan redovisade kalkyler. 17 l övriga tjänster” ingår i administrationskostnader provisioner, entreprenader samt övriga transporter. C innehåller: Transfereringsbalansen (exkl. räntor) löner, licenser, royalties och patent, u-landsbistånd samt övriga transfereringar (dvs. remitteringar, emigrationsvaluta, försäkringar samt privata organisationers u-hjälp).

218 Den svenska internationaliseringsprøcessen

liga sektorn har ökat den långsiktiga upplåningen. Det är mot denna bakgrund omöjligt att säga hur de bakomliggande bruttostorheterna i utlandsportföljen kan komma att förändras under planeringsperioden. Det är emellertid möjligt att studera nettoförmögenhetens utveckling utifrån en bedömning av hur de löpande transaktionerna förändras under planeringsperioden. Om vi antar att valutareserven bibehålles på den nivå den hade vid slutet av år 1975 (dvs. omkring 17 miljarder kronor, inkl. tidsposition) kommer de årliga bytesbalansunderskotten att föra med sig krav på en långsiktig kapitalimport av samma storleksordning. Sammanställes de tidigare redovisade beräkningarna för tjänster och transfereringar (exkl. räntor) samt tillägges den av LU beräknade utvecklingen för handelsbalansen så kan det totala årliga upplåningskravet för åren 1976-1980 uppskattas Tabellen 3:40 ovan visar dessa kalkyler. Vid beräkning av utvecklingen av posten räntor och utdelningar har vi endast tagit hänsyn till räntekostnaden i samband med finansiering av bytesbalansunderskotten och bortsett från utdelningarnas utveckling främst på grund av brister i statistiken. Detta kan medföra att det totala nettoutflödet överskattas då utdelningsdelen i framtiden kan bli positiv till följd av att svenska direktinvesteringar i utlandet allt mer överstiger utländska 1 LU:s beräkning av handirektinvesteringar i Sverige. delsbalansen utveckling redovisas i SOU 1975:89, För att beräkna räntekostnaderna har vi utgått från år 1974 då räntekap. 6. nettot var ungefär lika med noll. Den totala utestående nettofordran på utlandet var, enligt tabell 3:29, 12,1 miljarder kronor. Varje minskning av 2 Vi har här inte tagit hänsyn till att en för- denna nettofordran på utlandet, dvs. ökad upplåning till följd av underskjutning i utlandsport- skott i de löpande transaktionerna kommer att orsaka ett ränteutflöde. följens sammansättning, Den upplåning som skett sedan år 1974 samt den upplåning som beräkfrån billig kortfristig till dyrare långfristig upplå- nas ske under planeringsperioden har erhållits genom att kumulera bytesning, kan höja räntekost- balansunderskotten (exkl. räntor) under dessa år. Det har därefter antanaderna på den existerangits att den effektiva räntekostnaden kommer att uppgå till 9 procent de utlandsskulden ultimo

1975. under perioden? Följande beräkningar kan då göras:

Tabell 3:41 Räntor, netto, 1975-1980 Miljoner kronor

a Negativa tal innebär överskott. bSumman av bytesbalansunderskottet samt föregående års ackumulerade skuld plus ränta. C Räntan beräknas genom att ta 9 procent av föregående års ackumulerade upplåning inkl. räntor plus 4,5 procent av årets underskott i bytesbalansen. d Nettofordran på utlandet uträknas som föregående års nettofordran på utlandet minus årets bytesbalansunderskott inkl. räntor.

Den svenska internationaliseringsprocessen 219

Som framgår av ovanstående tabell stiger det kalkylerade ränteutflödet till drygt 1,6 miljarder kronor år 1979 för att därefter minska då bytesbalansen kalkyleras svänga om från ett underskott till ett överskott som används för att amortera på skulden. Beräkningarna är schablonmässiga och därför osäkra. Vid antagande om en oförändrad valutareserv måste även ränteutgifterna finansieras genom upplåning för att valutareserven skall lämnas opåverkad. En summering av ovanstående beräkningar för tjänste- och transfereringsunderskotten ger följande resultat för åren 1975-1980.

Tabell 3:42 Tjänste- och transfereringsnettot 1975-1980 Miljoner kronor

1975” 1976 1977 1978 1979 1980

Tjänstenetto -1.250 -1.278 -l.316 -l.433 -1.497 -1.323 Transfereringsnetto -3.100 -4.448 -5.193 -5.713 -6.320 -6.732

ü Enligt Konjunkturläget, hösten1975.

Ovanstående beräkningar ger vid handen att tjänstenettot ökar från cirka 1 250 miljoner kronor år 1975 till drygt l 300 miljoner kronor 1980. Transfereringsnettot växer från 3 100 miljoner kronor år 1975 till cirka 6.700 miljoner kronor år 1980.

3.2 Arbetsmarknaden

De växande arbetskraftsrörelserna över gränserna är ett tecken på en ökad l Västeuropa finns internationalisering. i dag cirka 8 miljoner gästarbetare. Dessa motsvarar ungefär 7 procent av den totala arbetsstyrkan i mottagarländerna och omkring 10 procent av arbetsstyrkan i ursprungsländerna De internationella arbetskraftsrörelserna påverkar den internationella att arbetsfördelningen genom ändra produktionsförutsättningar och konkurrensförhållanden. Arbetskraftsrörelserna påverkas av och påverkar själva bl. a. lönenivåer, prisutveckling och levnadsstandard i både ursprungs- och mottagarländer. De medför även kunskapsöverföring mellan länder genom att hög- och lågutbildad arbetskraft omfördelas. Integrationen av arbetsmarknaden ökar de enskilda staternas beroende av varandra genom att förändringari lönenivåer, arbetsmarknadsvillkor och sociala förhållanden i olika länder kan leda till ett ut- eller inñöde av arbetskraft. Historiskt har Sverige varit ett utvandrarland. Under de tre första årtiondena av 1900-talet innebar den utrikes omflyttningen för Sveriges del en betydande nettoutvandring som i runt tal uppgick till 300 000. Under åren 1930-1971 har emellertid en relativt kraftig nettoinvandring skett. Denna uppgick under dessa år totalt till drygt 500 000. Mot slutet av perioden inträffade ett kraftigt omslag från mycket höga nettoinvand- 1 Källa: C. J. Bouveng och A. Söderman, Världsringstal 1969-1970 till en nettoutvandring under åren 1972-1973. Ett marknaden, SNS 1974, invandringsöverskott på 9 000 personer noterades för år 1974. Att vi fick sid. 106.

220 Den svenska internationaliseringsprocessen

Tabell 3:43 Utländska medborgare och arbetsanmälda utlänningar i Sverige åren 1950, 1960, 1970 och 1974

År Utländska Arbetsanmälda Arbetsanmälda utlänningar medborgare utlänningar som procent av förvärvsarbetande befolkning

Källor: Statistisk årsbok. Historisk statistik, del 1. Statistiska meddelanden, AM 1971:23. lnvandrarverket. en ovanligt stor nettoutvandring 1972-1973 berodde på att konjunkturnedgången i Sverige under denna period var djupare än i omvärlden. Högkonjunkturåret 1974 blev på grund av oljekrisen något speciellt. Beståndet av utländska medborgare i Sverige nästan fyrdubblades från 1950 till 1974, vilket framgår av tabell 3:43. De 400 000 utländska medborgare bosatta i Sverige 1974 underskattar i själva verket internationaliseringen av den svenska arbetsmarknaden. Många invandrade har erhållit svenskt medborgarskap. Under perioden 1950-1974 beviljades svenskt medborgarskap till 232 000 invandrare. l Sverige fanns 1974 över 200 000 svenska medborgare födda i utlandet. Det svenska samhället har internationaliserats genom invandring, försvenskning av invandrare och en internationalisering av svenskar. Under 1960- och 1970-talen fördubblades antalet arbetsanmälda utlänningar och dessa svarade 1974 för drygt 6 procent av den totala sysselsättningen i Sverige. Denna siffra är mycket hög för Sverige sett över tiden. Dock har andra industriländer betydligt högre andel utländsk arbetskraft på sina arbetsmarknader. Sålunda utgjorde drygt 9 procent av antalet sysselsatta i Västtyskland 1970 gästarbetare, och i Schweiz var siffran hela 30 procent. Det bör emellertid påpekas att Schweiz icke bara reglerar invandringen utan även utvandringen av utländsk arbetskraft. Arbetstillstånd beviljas för relativt korta perioder varför man kan reglera utvandringen genom att inte förnya arbetstillstånden när de löper ut. Härigenom har de schweiziska arbetsmarknadsmyndigheterna kunnat använda den utländska arbetskraften som en stötdämpare för konjunktursvängningar och förhindrat att arbetslöshet drabbat schweiziska

medborgarel De svenska arbetsmarknadsmyndigheterna har inte bedrivit

en liknande invandringspolitik. När arbetstillstånd en gång beviljats utländska arbetare i Sverige har dessa därefter behandlats som svenska svenska arbetsmarknaden. I diagram 3:22 kan vi medborgare på den observera att bruttoinvandringen legat på en betydligt högre genomsnittlig nivå under 1960-talet än under 1950-talet. Dessutom har konjunktursvängningarna blivit mycket kraftigare under 1960-talets sista hälft och under 1970-talets början. Dessa kraftiga svängningar i bruttoinvandringen 1 Enligt den officiella under 1965 och 1970 antyder att den utländska arkonjunkturtopparna statistiken (OECD) har betskraften blivit alltmer känslig för förändringar i förhållandena på den Schweiz ingen arbetslöshet. svenska arbetsmarknaden. Med andra 0rd torde den svenska arbetsmark-

Den svenska

internationaliseringsprocessen 221

1000-taI ----- invandring

Utvandring ---- -- Nettoinvandring 80-

ll. |

70-

,Ii .

[

.I a °

60-

! . ! ! 50 . I l

!\. i :Il

,I I. i. l

°

u

.I

I g . II

.i 1!

! l l

I .= I l

I I I I I 1

. a

i :

J l .

Diagram 3:22 In- och utvandring, brutto samt Källa: Statistiska centralbyrån. netto, åren 1950-1974.

naden i större utsträckning än tidigare ha integrerats med utlandets arbetsmarknader. Bruttoutvandringen har däremot varit relativt okänslig för konjunktursvängningarna. Den har legat på en konstant nivå fram till 1965 varefter den stigit under lågkonjunkturåren 1966-1968 och 1971-1972. Under de två senaste lågkonjunkturerna har invandrade arbetare iallt större utsträckning lämnat landet under trycket av marknadskrafterna. Efter år 1965 har sålunda under lågkonjunkturår fallit krafbruttoinvandringen tigt och bruttoutvandringen tenderat att stiga markant. Följaktligen har under åren 1972 och 1973 låg bruttoinvandring i förening med hög bruttoutvandring resulterat i en nettoutvandring av cirka 10 000 personer vartdera året. I diagram 3:23 särredovisas in- och utvandring för svenskar

222 Den svenska internationaliseringsprocessen

1 OOO-tal

_._.._ Invandring Utvandring 80- ---- -- Nettoinvandring

Utlänningars utv.

- Utlänningars netto Svenskars utv. Svenskars inv.

Svenskars nettoi nv

62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 _1 0_19s9 eo 61

Diagram 3:23 [n- och utvandring samt nettoin- Källa: Statistiska centralbyrån. vandring av svenskar och utlänningar 1 959- 19 74. och för icke-svenskar under 1960- och 1970-talen. Härav framgår klart att den utländska arbetskraften fått bära alla konjunktursvängningar i den svenska in- och utvandringen. In- och utvandring av svenskar uppvisar under denna period. För att finna orsakerna till deten påtaglig stabilitet ta borde man ha information om de in- och utvandrande svenskarnas förmed avseende på ålder och yrke, vilket emellertid saknas. Det är delning dock troligt att frånvaron avkonjunktursvängningar i svenska medborgares utrikes omflyttning huvudsakligen återspeglar att dessa till övervägande del är yrkesutövare som fattar flyttningsbeslut på grund av långsiktiga förändringar i inkomster och arbetsförhållanden och inte på grund av variationer Under resten av l970-talet är kortsiktiga i sysselsättningsläget, det emellertid att svenska medborgares in- och utvandring kommöjligt mer att växa i omfattning samt uppvisa större konjunkturmässigt betingade svängningar. Detta kan bli en följd av stigande inkomster i övriga

Den svenska internationaliseringsprocessen 223

Europa relativt till Sverige samt av en fortgående av internationalisering den svenska industrisektorn. För immigrationen till Sverige har Finland varit det dominerande ursprungslandet. Därefter kommer i storleksordning övriga nordiska länder samt Jugoslavien och Grekland. Av de 230 000 arbetsanmälda utlänningarna 1973 arbetade 180 000 i tillverknings-, och transportkommunikations- samt servicearbete och endast 30 000 i vetenskapligt och administrativt arbete och kontorsarbete. Den utländska arbetskraften har i Sverige en inriktning som avviker från den totala arbetsstyrkans. Mindre utbildningskrävande sysselsättningar dominerar. Som antyddes tidigare kan arbetskraftsrörelserna till viss del förklaras av differenser i de relativa faktorproportionerna mellan arbete och kapital i ursprungs- och mottagarländerna. Om varor eller kapital hindras i rörlighet uppstår tendenser till ökad arbetskraftsrörlighet. Olika tillgång på arbetskraft märks främst i reallönedifferenser mellan länder. De styrande faktorerna bakom arbetskraftsrörelsernas storlek och riktning visar sig vid empirisk testning i stor utsträckning vara tillgången på arbete i mottagarlandet relativt ursprungslandet samt skillnader i reallön mellan länderna Om man studerar migrationen mellan att Sverige och Finland framgår det främst är konjunkturutvecklingen i Sverige som är styrande snarare än de finska konjunkturvariationerna. I diagram 3:24 relateras arbetslösheten i Sverige och Finland till in- respektive utvandringen. Under den senaste högkonjunkturen år 1974 uppstod inte samma invandringsvåg till Sverige som tidigare. En faktor som bidragit till detta är den hårdare kontrollen över arbetskraftsrörelserna samt mindre aktiv rekryteringspolitik. I ett internationellt perspektiv tycks arbetskraftens internationella rörlighet ha bromsats upp till viss del under 1970-talets Minskade början. reallönedifferenser samt ändrad migrationspolitik har bidragit till detta. Flera av utvandrarländerna har uppmärksammat att utvandringen inte löst arbetslöshetsproblemen utan snarare skapat brist på arbetskraft då flertalet utvandrare haft en för avsändarlandet Den god yrkesutbildning. förändrade synen på utvandringen har medfört att vissa emigrationsländer vidtagit åtgärder för att bromsa denna samt för att stimulera de utomlands arbetande att återvända till hemlandet. Även i vissa av invandrarländerna i Europa har en alltmer restriktiv invandrarpolitik börjat föras. Dämpningen av flyttningsströmmarna har troligen fört med sig en ökad rörlighet hos kapitalet och då främst i form av direktinvesteringar. Arbetskraften rör sig inte isamma utsträckning som under 1960-talet till sysselsättningen, utan sysselsättningen skapas t. ex. genom direktinvesteringar i de länder där arbetskraften befinner av svenskt sig. Beståndet kapital i utlandet kan uppskattas genom den avkastning i form av räntor och utdelningar som utgör ett inflöde på betalningsbalansen. Denna posts 1 Se E. Wadensjö: lmmiomslutning var år 1974 cirka 1,3 miljarder kronor. Ett belopp av minst gration och samhällsekonomi, Studentlitteratur, samma storleksordning återinvesteras dessutom årligen av svenska företag Lund 1973 samt refereni utlandet. Som kontrast till detta kan man ställa den ”avkastning” i form ser däri.

sou 197527 224 Den svenska intematiønaliseringsprocessen

Antal __ Arbetsloshet personer %

40.000 - -470 Å

.i .

»l -3 5

- °- Arbetslöshet i Finland j

. - - Arbetslöshet aSverige,

Immigration från I Finland

i 3,0

30-000 - _ _ ___Emigration nu Finland ,-

I

z

. -2,5

20.000 - -2,0

-1,5 1 I l I l 1 l: 10.000 - -1 ,o ,I l 1 1 l du _____ Il ---l

,ll 0,5

___---.______,/ ø_

Diagram 3:24 Immigra- I I I I I I I I I I I I I tionen från Finland till 74 1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 Sverige, emigration från Sverige till Finland samt de Pmcenmeua 4717913 Källa: OECD, Main Economic lndicators. lösheten ide båda Iänder- statistisk årsbok_ Allmän månadsstatistik. na, 1960-1974.

av löner som betalas till de 250 000 invandrare som sysselsätts ivårt land.

kronor uppgår denna post till 7,5 Om medellönen per år är 30000

kronor Arbetskraften ger upphov till större valutatransmiljarder årligen. trots de hinder mot arbetskraftsförflyttningar som aktioner än kapitalet,

språkliga och sociala faktorer utgör. _

Arbetskraftens höga rörlighet ger emellertid inte i samma utsträckning

till betalningsbalansproblem. Som följd som kapitalrörelserna upphov i samma utsträckning som härav har inte migrationsrörelser reglerats Invandrare remitterar visserligen en del internationella kapitalrörelser.

Den svenska internationaliseringsprøcessen 225

kapital till hemlandet. Oftast invandrar emellertid hela familjer till Sverige, varför såväl produktion som konsumtion sker inom landet. Remitteringarna blir som följd härav troligen av mindre omfattning. Kapitalrörelser, å andra sidan, kan skapa betydande betalningsbalansproblem både när den ursprungliga kapitalrörelsen sker och då avkastningen på kapitalet skall transfereras till ursprungslandet. Konsekvenserna av detta har därför blivit att man på olika vägar försökt styra de internationella kapitalrörelserna i allt större utsträckning (bl. a. med valutareglering). Om man ser på hur kapitalstockar av utländskt ursprung har utvecklats över tiden finner man att andelen av långsiktiga portföljinvesteringar har fallit medan kortsiktiga kapitalrörelser och direktinvesteringar ökat. Av tradition har direktinvesteringarna varit tämligen fria från regleringar medan de långa kapitalrörelserna i övrigt kringgärdats av kontroller. De kortsiktiga kapitalflödena, som främst utgörs av handelskrediter har dock varit betydligt svårare att påverka med direkta regleringar, och dessa har vuxit avsevärt i volym. Sammanfattningsvis har man med olika åtgärder försökt begränsa kapitalets internationella rörlighet, varvid migrationens drivkrafter blivit starkare. Dessa krafter har tillåtits leda till en ökad internationell migration, så länge arbetskraftsrörelserna haft ekonomiska nettofördelar för immigrationsländer. Sannolikt är de ekonomiska drivkrafterna bakom arbetskraftens internationella rörlighet starka nog att skapa en fortsatt nettoinvandring till Sverige, vilken såsom tidigare kommer att variera med konjunktursvängningarna. Flyttningsströmmarna kan emellertid komma att avvika från tidigare mönster vad avser såväl deras storlek som deras riktning. Mot bakgrund av den förändrade inställning till arbetskraftens internationella rörlighet som synes ha inträffat under 1970-talets början kan nettoinvandringen komma att bli lägre under den förestående 5-årsperioden. Finlands roll som det största ursprungslandet synes tillfälligt ha övertagits av Danmark på grund av den danska recessionen. Som mottagarland av svensk arbetskraft tycks Norge växa i betydelse bl. a. i samband med dess industriexpansion vid övergången till en oljeekonomi.

3.3 Kapitalmarknaden

Under 1900-talet har de internationella kapitalrörelserna ändrat karaktär. Före första världskriget gjordes främst portföljinvesteringar, dvs investeringarna utfördes av privatpersoner och företag, vilka inte eftersträvade direkt kontroll över kapitalets utnyttjande. Sedan denna period har dessa investeringars andel sjunkit från nio tiondelar till en fjärdedel under l970-talet. Huvuddelen av de internationella investeringar som nu sker på lång sikt är direktinvesteringar där företag behåller kontrollen över kapitalets användning iutlandet. Direktinvesteringarnas andel av de långa kapitalrörelserna utgör i dag tre fjärdedelar. I detta avsnitt skall vi studera kapitalets internationella rörlighet. Man

226 Den svenska internationaliseringsprocessen

har ett allmänt intryck av att de nationella kapitalmarknaderna har blivit alltmer integrerade med omvärlden. Den snabba tillväxten av eurodollarmarknaden brukar anföras som ett tecken på denna internationaliseringsprocess. Även handelskrediternas tillväxt och ökade rörlighet parallellt med tillväxten av utrikeshandeln är en ytterligare indikator på intematio- Även de mer långsiktiga direktinvesteringarna har naliseringsprocessen. som framgått ovan ökat i omfattning. Låt oss se något på hur posterna på den svenska kapitalbalansen har utvecklats under 1960-1974. I kapitalbalansen redovisas förperioden i vårt lands skulder och fordringar gentemot utlandet, varvid ändringar även valutareserven räknas som en fordran på utlandet. Förändringen i de utländska fordringarna och skulderna är ett resultat dels av årets reala utlandstransaktioner, dvs. över- eller underskott i de löpande transaktioav fordringar och skulder som sker mellan nerna, dels av de omflyttningar banksektorn och övriga sektorer. Dessa förändringar ger upphov till olika av t. ex. förändringar i företagssektorns eller slag kapitalrörelser, banksektorns utlandsställning. I 3:25 (exklusive bankdiagram återges kapitaltransaktionernas sektorns) utveckling under perioden 1962-1974. Som framgår har dessa

Mil . kr.

12.000 -

1 1.000

10.000 -

9.000 -

8.000 -

6.000-

5.000 -

4.000 -

2.000 - N etto /\ 1.000 1 /_,_/ _ 0 . . . . \.°=, . . 1 . . .

“avá

1962 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 1 000

- 2.000 Diagram 3:25 Kapitalbalansens utveckling 196 2- I 9 74. Källa: Sveriges Riksbank.

Den svenska intemationaliseringsprocessen 227

praktiskt taget under hela perioden medfört ett nettoinflöde. Tillsammans med förändringen i bankernas utlandsställning visar dessa kapitalrörelser förändringar i nettoställningen gentemot utlandet och utgör därmed spegelbilden av bytesbalansens utveckling under samma period. Utöver dessa förändringar tillkommer, som framgått, olika förskjutningar mellan fordringars och skulders sektortillhörighet och sammansättning i anslutning till internationella räntedifferenser, förväntningar och växelkursförändringar, ändrade finansieringsmönster m. m. Traditionellt indelas posterna på kapitalbalansen såsom de redovisas av riksbankenl dels efter fordringarnas och skuldernas långfristighet, dels efter typen av kreditinstrument. En grov uppdelning görs på långsiktiga och kortsiktiga kapitaltransaktioner. Man även skulder och särskiljer fordringar mot utlandet som har formella respektive ej formella fordringsbevis. De betydelsefulla handelskrediterna tillhör den senare gruppen. Låt oss först se hur de olika typerna av kapitaltransaktioner har utvecklats under den senaste 15-årsperioden för att därefter närmare 1 Se Sveriges Riksbank studera deras bestämningsfaktorer. Förvaltningsberättelse, De statliga kapitaltransaktionerna (diagram 3:26) är av mer långfristig 1975, samt betalningsbalansutredningen SOU 197 l :3 l. Milj. kr.

ll

800 Utflöde I 700- , I 600 - I

500 l l,

I z 400-

300 -

Inflöde 200_

100 - \ . 0 / \ ,^ _/ °\.\. \ _/ - 100- \_ / °\\ O \. I!! - 200 - \ \ oø _,z \. - 300 \

\. _ 4go . Netto - 500 | | I u 1 I I | | I I I | 41V 62 64 66 68 70 72 74 Diagram 3:26 Statliga kapitaltransaktioner Källa: Sveriges Riksbank. 1962- 19 74.

228 Den svenska internationaliseringsprocessen

art. Dessa innehåller främst förändringar i Sveriges ställning gentemot Världsbanken och FN samt förändringar i statens nettoupplåning i utlandet. Denna post har under 1960-talet uppvisat överskott på cirka 100 kronor årligen främst till följd av att Sovjet amorterat av en miljoner tidigare kredit från 1940-talet. Under 1970-talet har de statliga kapitaltransaktionerna visat ett växande valutautflöde som delvis kan hänföras till en höjning av Sveriges kapitalandel i Världsbanken. För de närmaste åren är det troligt att detta nettoutflöde minskar till följd av en ökad statlig upplåning. (diagram 3:27) omfattar export och import av Värdepappershandeln svenska eller utländska aktier och obligationer och avser endast transaktioner i motsats till Denna av portföljkaraktär direktinvesteringarna.

kapitalbalansen, har hittills under 1970-talet visat

post, som dominerar överskott. Under 1972 nådde nettoinflödet sin höjdpunkt och var då 800 miljoner kronor. Denna ökande kapitalimport har stimulerats drygt genom en lättnad i valutaregleringen, varvid ett växande antal nyemissioner av aktier och obligationer har kunnat ske iutlandet. För finansiering av inhemska investeringsprojekt tillåts nu obligationsemissioner i utlandet om detta anses vara av värde från betalningsbalanssynpunkt. Ett växande nettoinflöde kan under de närmaste åren förväntas på denna post. lån (diagram 3:28) utgör annan finansiell Övriga privata långfristiga upplåning som företag och privatpersoner upptagit eller givit till utlandet och som inte har karaktären av portföljtransaktioner eller interna koncernkrediter. Som framgår av diagram 3:28 har denna post uppvisat ett kraftigt stigande överskott under 1960- och 1970-talen. En bidragande orsak till detta valutainflöde är den liberalisering som från 1972 skett i valutaregleringen. Företag och privatpersoner ges nu ökade möjligheter att vid sidan av obligationsmarknaderna i utlandet ta upp finansiella lån för investeringar i Sverige, vilka har en valutabesparande effekt. Under år 1974 ökade även nettoinflödet kraftigt till följd av en växande svensk upplåning i utlandet. Direktinvesteringarna (diagram 3:29) i tillverknings- och försäljningsbolag i utlandet har ökat kraftigt under 1960-talets senare hälft samt till viss del även under 1970-ta1et. År 1974 uppgick valutautflödet till närmare 2,5 miljarder. Nu är redovisningen av direktinvesteringar i utlandet tämligen bristfällig, varför dessa till viss del hamnar i restposten. Dessutom äterinvesteras en stor del av företagens vinstmedel utan att detta bokförs. Direktinvesteringarna har netto orsakat ett ökande valutautflöde under 1970-talet, som år 1974 uppgår till cirka 1,5 miljoner. Övriga privata kapitaltransaktioner (diagram 3:30) omfattar alla sådana transaktioner som ej täcks av värdepappershandel, privata lån och investeringar som beskrivits ovan. Denna post består av dels vissa av finansiell natur i samband med långfristiga kapitaltransaktioner emigration, dels långfristiga kommersiella kapitaltransaktioner i samband med bl. a. export och import av fartyg, flygplan och datorer samt svenskars köp och försäljning av fastigheter i utlandet och utlänningars köp och försäljning av fastigheter i Sverige. Huvuddelen av de kortsiktiga privata kapitalrörelserna under denna post utgörs av de normala leveran-

Den svenska internationaliseringsprøcessen 229

kf- Inflöde MW_-

2.000 -

1.500 4

1.000-

- I r | u | | g | 1 1 | I | [7 62 64 66 68 70 72 74 Diagram 3:27 Värde_ pappershandel 1962- Källa: Sveriges Riksbank. 1974.

törskrediterna vid export och import som regleras via bank. I många fall saknas tillfredsställande information om huvudparten av handelskrediterna, vilka regleras direkt mellan köpare och säljare. Dessa transaktioner registreras då i rcstposten. Denna post beräknas indirekt såsom en residual. Registrerade löpande transaktioner och kända kapitaltransaktioner resulterar varje år i ett saldo som skall motsvaras av

230 Den svenska internationaliseringsprocessen

Milj. kr. ll lnflöde

Diagram 3:28 Övriga u _ _ Kalla: Sveriges Rnksbank. privata gångna-Stigalån 1962-1974. SOU 1971:31.

Den svenska internationaliseringsprocessen 231

Milj. kr.

Utflöde 1 1 I 1 l: 20004 , 1 I 1 1 ,l f- 4---5 [I

\ l I x ,:

I \ 1 I

1.000-

Inflöde

. / \ /\. . -».\ I. .\ 0 ,v. . Ivv a . . . . . w _,

1962 63 .\64 65 66 67 G8\-69 70 71 72 73 74

\/,

.\.øø.\

°\. \I

-1.000- .-\_ \

x!

\

XI

Netto Diagram 3:29 Direktin- Källa: Sveriges Riksban k. vesteringar 1962-] 974.

1 Under perioder med åtstramad inhemsk kreditmarknad tenderar valutareservens faktiska förändring. Nu blir inte dessa båda lika, utan en restposten att bli positiv. residual uppstår, som är restposten. Har valutareserven utvecklats bättre än vad som förklaras av tillgänglig betalningsbalansstatistik, blir 1 Upplåning i utlandet i motsatt för svenska direktinvesterestposten positiv, fall blir den negativ. Som framgår av diagram ringar i utlandet redovisas 3:31 har restposten svängt kraftigt mellan positiva och negativa värden på kapitalbalansen som under perioden 1960-1974.* ett valutainflöde under Sammanfattningsvis kan sägas att den svenska upplåningen iutlandet, ”Övriga privata långfristiga lån” samt som ett som redovisats ovan, till största delen har använts för finansiering av valutautflöde under

direkta investeringar i utlandet och för utestående exportfordringar.: Ett ”Direktinvesteringar”.

232 Den svenska internationaliseringsprocessen

Milj. kr. Inflöde

7.000 -

6.000 -

5.000 -

4.000 r

3.000 *

1.000-

IV! I v I I I I I* v ágå 0 /I 1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 Diagram 3:30 Övriga privata kapitaltransaktioner I 962- 1974. Källa: Sveriges Riksban k.

nytt inslag under 1970-talet är emellertid den ökade omfattning varmed finansiell upplåning skett i utlandet för finansiering av investeringsprojekt i Sverige. Privata kapitaltransaktioner och direktinvesteringar har varit de mest expansiva posterna i betalningsbalansen under efterkrigstiden. Dessa poster visar sig även undergå betydande förändringar från ett år till ett annat. För att kunna förstå de lång- och kortsiktiga utvecklingstendenserna och de senaste årens förändringar på kapitalbalansen måste kapitalrörelserna på ett systematiskt sätt relateras till sina möjliga bestämningsfaktorer såväl inom som utanför landet. Skillnader i räntenivå och kreditmarknadsläge spelar t. ex. en stor roll. När det gäller korta kapitalrörelser såsom handelskrediter påverkas dessa bl. a. av förväntningar om ändrade växelkurser och räntor. I det följande avsnittet avser vi att studera de korta kapitalrörelsernas drivkraft något närmare för att belysa internationaliseringen av den svenska kreditmarknaden.

Den svenska intemationaliseringsprocessen 233

Milj. kr.

l

1250-

1.000 -

750*

500 -

250-

0 I Al

1% II II IVVI IW 1960 61 62 63 64 65 66 67 69 70 71 72 73 74

-250-

- 500-

Källa: Sveriges Riksbank. Diagmm 331 Rest. posten 1960-1974.

3.3.1 De korta kapitalrörelsernas bestämningsfáktorer Kvantitativa studier av de korta kapitalrörelserna i den svenska betalningsbalansen har varit få och resultaten mångtydiga. Anledningen härtill är dels en otillfredsställande databas, dels stora tekniska problem vid specifikation och tillämpning av de grundläggande beteendeantagandena rörande de internationella kapitalrörelserna. I det följande diskuteras båda dessa svårigheter, i synnerhet behandlingen av valutaspekulationen som fullständigt dominerat övriga bestämningsfaktorer vid upprepade tillfällen och därmed försvårat försöken att ekonometriskt belysa de korta kapitalrörelserna. Mot bakgrund härav redovisas några regressioner, där nya metoder prövats för att fånga den betydelsefulla valutaspekulationen.

234 Den svenska internationaliseringsprocessen

Brutto- och nettoflöden; den statistiska basen

Med kapitalrörelser menas de förändringar som under en period äger rum i fordringar och skulder gentemot utlandet. Nettot av dessa förändringar är av intresse i det att de påverkar ett lands valutareserv (i ett system där en given valutakurs upprätthålls av centralbanken) eller dess växelkurs (i frånvaro av interventioner av centralbanken). Bruttoförändringarna är emellertid av långt större intresse, eftersom dessa kan innehålla betydelsefulla drag vad gäller länder- och valutafördelning, sektortillhörighet, långfristighet etc., som inte kommer till synes i siffor som blott representerar förändringar i den utländska nettoställningen. Det flytande växelkurssystem, som för närvarande tillämpas, accentuerar för övrigt behovet att känna de finansiella bruttoströmmarna, eftersom ett lands yttre likviditet numera måste ses mot bakgrund av den totala utlandspositionens struktur i nyss nämnda hänseenden. Valutareserven intar i detta system en mindre central plats än under det tidigare fasta paritetssystemet. När det gäller att kvantitativt belysa de faktorer som styr de internationella kapitalrörelserna är det - oavsett valutasystem - bruttoflödena som vi i första hand vill förklara. Den kassamässiga nettoeffekten är ett ganska godtyckligt snitt genom de sammansatta finansiella bruttoflöden som äger rum på valutamarknaden. Att vi idealt vill förklara de totala förändringarna i såväl fordringar som skulder framgår också därav att vår grundläggande hypotes angående kapitalrörelsernas orsaker bygger på antaganden om relationen mellan önskade och faktiska värden på företagens totala utländska fordringar respektive skulder. 1 En ganska fullständig Under senare år har ekvationer estimerats av kapitalrörelser för ett översikt finns i Z Hodje- stort antal länden Resultaten är starkt varierande, beroende bl. a. på ra, International shortskillnader i själva det statistiska materialet. USA har sedan länge haft term capital movements: A survey of theory and goda bruttosiffror över företagens fordringar och skulder på kvartalsbas empirical analysis. IMF och i viss mån även på månadsbas. Korta kapitalrörelser mellan USA och Staff Papers, Nov 1973. omvärlden har i några studierz kunnat förklaras väl genom ekvationer, 7 Branson, W H och Hill, där förändringar i ränta, totalt portföljvärde, handelsbalans och växel- R D Capital Movements in the OECD-Area: An kursförväntningar är förklaringsvariablerna. I Sverige finns sedan 1971 Econometric Analysis. goda kvartalsdata, men antalet observationer är ännu för litet för att OECD 1971. estimera De försök

några ekvationer. som gjorts3 har byggt på netto-

Kouri, P J K och Porter, siffror och resultaten har inte givit någon klar bild av bestämningsfakto- M G International Capital Flows and Port- rerna för kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet. De regressioner folio Equilibrium”, Jour- som prövas i det följande bygger alltjämt på kvartalsvisa siffror (sedan nal of Political Economy, 1967), vilka innehåller starka ”nettningar”. Detta är sannolikt en anled- May/June 1974. ning till att resultaten är svårtolkade; en annan komplikation är svårig- 3 Grassman, S Exchange heten att fånga den viktiga valutaspekulationen. Reserves and the Financial Structure of Foreign Trade, London 1973. Estimeringar på årsdata Ekva tioner och estimeringar finns i Lybeck, J A Disequilibrium Model of har traditionellt vara en funktion av skillnaden Kapitalrörelserna antagits the Swedish Financial i räntenivå mellan olika länder: företagen skulle då söka maximera Sector, Stockholm 1975. - Kap. 9. avkastningen genom att placera likvida medel där räntenivån med

Den svenska internationaliseringsprøcessen 235

hänsyn tagen till valutarisk i anslutning till utländska placeringar - var högst. Nu vilar detta synsätt på helt ospecificerade förutsättningar angående den takt med vilken företagen skulle anpassa sin portfölj i anslutning till en given räntestruktur. Eftersom kapitalrörelsernas storlek beror just av den takt med vilken företagen anpassar sina placeringar, ger denna teori föga vägledning vid försök att kvantitativt förklara kapitalrörelserna. Den nya protföljanpassningsteori som utvecklats under 60-talet är visserligen också behäftad med stora tekniska problem, men vilar åtminstone på enkla och plausibla antaganden om företagens beteenden Huvudtanken är här att företaget i varje ögonblick strävar att hålla en optimal sammansättning av sin portfölj med hänsyn till rådande räntenivåer och valutarisker. Med detta grundläggande beteendeantagande blir kapitalrörelserna i första hand en funktion av förändringar i räntenivå, valutarisk etc. Företaget antas alltså i början av en period ha anpassat portföljen på ett rationellt sätt till rådande förhållanden vad avser avkastning och risk. När så en ändring i dessa förhållanden äger rum, anpassar företaget hela portföljen så att dess sammansättning blir optimal med hänsyn till de nya ränte- och riskförhållandena. Kapitalrörelserna blir med detta synsätt inte ett jämnt flöde i anslutning till en viss ränteskillnad mellan olika länder, utan engångsanpassningar av den optimala portföljsammansättningen vid gvna ändringar i ränta eller risk. I den mån portföljens totala storlek ändras över tiden uppstår dessutom ett fortgående flöde i anslutning till den optimala fördelningen mellan placeringar i skilda länder och valutaslag, men den huvudsakliga effekten av en ändring i ränta eller valutarisk är alltså av engångskaraktär. Den relativa betydelsen av dessa två effekter - effekten av en anpassning av portföljens sammansättning och effekten av den totala portföljens tillväxt - för kapitalrörelser som observeras under viss period, vill vi utröna på empirisk väg. De ekonometriska försök som prövats av den nya portföljanpassningsteorin tyder på att huvuddelen av de observerade kapitalrörelserna består av stockanpassningar i anslutning till 1 Se W. H. Branson, Moneförändringar i ränta och valutarisk, under det att de fortlöpande flödes- tary Policy and the New effekterna är av begränsad View of International

betydelse?

I ekvationsform kan de samband Capital Movements. som ligger till grund för portfölj- Brooking Papers on Ecoanpassningsteorin specificeras på följande sätt: nomic Activity, No. 2. 7 De ekonomisk-politiska F = x) (24) konsekvenserna av port-

füutl* rinh O winh*

följanpassningsteorin är S = M) (25)

f(rutl, rinh, o, Wutl, betydande. Eftersom en

räntehöjning endast ger där F = stock av svenska fordringar på utlandet ett valutainflöde av en- S = stock av svenska skulder till utlandet gångskaraktär, kan ett bytesbalansunderskott ej = räntenivå i utlandet ”finansieras” genom ett

run

högre ränteläge än i ut-

rinh = räntenivå i Sverige landet. Ett bestående

underskott i bytesbalano = riskmått (förväntningar om ändrad växelkurs) sen förutsätter enligt detta synsätt ständigt ökad

Winh = värdet av alla fordringar i Sverige

inhemsk räntenivå.

236 Densvenska internationaliseringsprocessen

W värdet av alla fordringar i övriga (relevanta) länder uu X svensk export M svensk import

Export och import finns med för att fånga den del av kapitalrörelserna som på grund av transaktionsanknutna handelskrediter är ett resultat av ändrade nivåer för export och import. Estimeringarna av svenska kapitalrörelser måste bygga på långt enklare samband. Tillfredsställande mått på och saknas, och tidigare

Winh Wu”

berörda statistikproblem innebär att ekvationerna för fordrings- respektive skuldsidan måste slås ihop till en ekvation för nettokapitalrörelserna. Det svåraste problemet består dock i svårigheten att handskas med a, dvs. växelkursförväntningarna och valutaspekulationen (se följande avsnitt). Ekvationen för nettokapitalrörelserna (NK) förändringen i utestående fordringar och skulder - blir med dessa förenklingar: ANK = - - - (26)

ao a, L inh a; Arutl a3 A(X-M)

I denna ekvation har den inhemska räntan ersatts med ett mått på

likviditetsläget, Linh (Net Domestic Assets). Anledningen härtill är

dels den nära korrelation som föreligger mellan olika länders räntenivåer, dels det faktum att den svenska räntan p. g. a. utlåningstak och andra regleringar inte kan sägas ha utgjort en jämviktsränta. Regression av denna ekvation på data för svenska totala kapitalrörelser på kvartalsbas under åren 1967-1972 gav ytterst svaga resultat, med Rz-värden under 0,5. Ett skäl till ekvationens låga förklaringsvärde är utan tvivel att valutaspekulationen fullständigt dominerat övriga bestämningsfaktorer under upprepade tillfällen av den studerade perioden. Detta resultat - och liknande försök där spekulationen ej beaktats - illustrerar spekulationens avgörande betydelse.

Försök att in korporera valutaspekulation

Valutaspekulation definieras här lämpligen utan direkt korrespondens med det värdeladdade innehåll som uttrycket har i vardagsspråket. Vi är helt enkelt intresserade av att belysa de omfattande valutarörelser som specifikt beror på allmänhetens växelkursförväntningar. Det ligger i sakens natur att sådana förväntningar påverkas av många skilda faktorer och att de ganska plötsligt kan förstärkas, försvagas eller svänga i anslutning till förändringar av betydelse för valutamarknaden. Teoretiskt manifesteras svårigheten att fånga valutaspekulationen dels i valet av förklaringsfaktorer, dels i det faktum att det spekulativa beteendet inte synes stå i något enkelt och stabilt samband med den valda förklaringsfaktorns utveckling. Ett par exempel kan illustrera detta förhållande. Under ett system med fasta växelkurser är det rimligt att anta att den officiella reservutvecklingen i skilda länder uppfattas som en indikator på 1 De regressioner som re- sannolikheten för växelkursändringar för respektive valutor. Ett vanligt lateras i detta avsnitt har utförts i samarbete med antagande härvidlag har varit att ett mycket starkt valutautflöde från ett fil. dr Lars Nyberg. visst land av allmänheten skulle uppfattas som ett tecken på ökad

Den svenska intemationaliseringsprocessen 237

sannolikhet för devalvering av respektive valuta. Problemet här är närmast att förväntningarna i hög grad beror just på styrkan av reservändringarna: först när utflödet når en viss styrka uppfattas risken för devalvering så starkt att företagens beteende påverkas. Analogt påverkas allmänhetens förväntningar i ett system med rörliga växelkurser på olika sätt vid kursändringar av olika styrka. Antag att den närmast föregående perioden karaktäriserats av en försvagning av viss valuta hur påverkas allmänhetens förväntningar härav? Om försvagningen varit begränsad, är det möjligt att kursrörelsen uppfattas som en tillfällig awikelse, varvid en återgång förväntas av allmänheten (regressiva förväntningar). Vid större kursrörelser är det möjligt att förändringen uppfattas som ett moment i en mer omfattande kursrörelse, varvid allmänheten uppfattar risken för fortsatt depreciering av valutan i fråga som överhängande (extrapolativa förväntningar). Ytterligare en typ av förväntningsbildning är en situation där företagens och bankernas grundläggande attityd är adaptiv”, dvs man räknar med att den kursnivå som uppstått vid föregående periods förändring kommer att bestå under följande period. Som framgår av våra exempel är såväl valet av förklaringsfaktorer som tecknet på deras effekt långt ifrån klara. De grundläggande förväntningshypoteser som här relaterats har på olika sätt byggts in i ekvation (26) ovan, men inte givit signifikanta resultat. Försök har därför gjorts att i stället sätta in dummies i ekvationen för de kvartal som känntecknats av särskilt stark valutaspekulation. spekulativa kvartal har identifierats med hjälp av publicerade kommentarer från tidpunkten i fråga - främst

riksbankens och BIS-bankens årsredogörelsen

Estimering av ekvation (26) där dummies lagts in för de kvartal som kännetecknats av stark valutaspekulation, gav följande resultat: - ANK = -76,16 54.44 _ 59,62 + 759.0 D1 + 518.2 D2 +

ALM Arm

t-värde: (_1,47) (-0.86) (_1,17) (565) (344)

+ 547 3 D3 - R2 = 032 DW = 2,36 (27) -(2,24)

Värdena har här förbättrats avsevärt jämfört med den tidigare regressionen utan spekulativa dummies. Förändringar i likviditetsläget i Sverige samt ränteändringar iutlandet framkommer i våra regressioner som signifikanta bestämningsfaktorer för de privata kapitalrörelserna i den svenska betalningsbalansen 1967-1973. Även förändringarna i handelsbalansens saldo är signifikanta, men den kvantitativa effekten härav är mycket begränsad. Ekvationens förklarings-

1 Valet av dummies har gjorts enligt följande: D1 sattes till l, -1 resp 1 för kvartalen 67:3, 67:4 och 68:1 för att fånga de stora in- och utflödena i samband med punddevalveringen i november 1967. D2 sattes till 1 för 70:1 och 70:2, då spekulation mot dollarn förekom. D3 sattes -1 för 71:4, då kronan var utsatt för press. 3-månaders eurodollarränta har använts som mått på utländsk räntenivå (Montly Reports of Deutsche Bundesbank) och som mått på likviditetsläget i Sverige har använts ”Net Domestic Assets enligt International Financial Statistics. De beroende variablerna består av kvartalsdata från Sveriges Riksbank.

238 Den svenska internationaliseringsprocessen

värde ökas väsentligt, när hänsyn tagits till att 6 av de 24 observationerna karaktäriserats av starka förväntningar om växelkursförändringar. Effekten av valutaspekulationen har endast kunnat belysas med hjälp av dummies - av den komplicerade förväntningsbildning som på grund ligger bakom spekulationen har försöken att direkt inkorporera spekulationens förklaringsfaktorer i ekvationerna ej givit några resultat. i så Estimeringarna ger visst stöd för den s. k. portföljanpassningsteorin måtto att förändringar i likviditets- och räntelågena i Sverige och utomlands förklarar en stor del av kapitalrörelserna 1967-1972. Spekulativa kapitalflöden dominerar emellertid i vissa skeden fullständigt de kapitalflöden som rånteförhållanden och handelskrediter annars skulle föranleda.

Den monetära synen pá kapitalrörelser Den nya portföljanpassningsteorin koncentrerar intresset till fordringsmarknaden (inhemsk och utländsk), medan penning- och varumarknaden lämnas utanför analysen. Under 1960-talet har emellertid ytterligare en annan form av analys av betalningsbalansen vuxit fram. Denna har kom-

mit att kallas ”den monetära synen på betalningsbalansen”. Vi skall i

det följande även beskriva denna ansats och redovisa några empiriska resultat av regressioner utförda på grundval av monetärt specificerade Portföljanpassningsteorin är i och för sig väl kapitalrörelseekvationer. förenlig med den monetära synen på betalningsbalansen. Skillnaden ligger däri att den senare koncentrerar intresset till penningmarknaden. I korthet innebär den att ett över- eller underskott på bytes- och kapitalbalansen primärt är ett resultat av obalans mellan utbud och efterfrågan på i ekonomin. I den monetära analysen fäster man sålunda upppengar eftersom utfallet av denna märksamhet vid hela betalningsbalansen, dvs. valutareservens - direkt och av förändring påverkar påverkas penningmängden. Man skiljer därför ej på om anpassningen sker på byteseller på kapitalbalansen. I ett litet land med en fast växelkurs och en utifrån given ränta kommer ett utbudsöverskott på pengar att skapa ett efterfrågeöverskott Detta för med sig en ökad varuimport samt ett på varor och värdepapper. växande kapitalutflöde, vilket leder till en minskad valutareserv och en motsvarande minskning av utbudet av pengar. Först när penningmarknaden kommit i iämvikt upphör valutareservens minskning. På motsvarande sätt leder en i förhållande till efterfrågan krympt penningmängd till att valutareserven ökar då efterfrågan på utländska fordringar samt utländska varor minskar. Både kapital- och bytesbalans förbättras alltså, och därmed ökar den inhemska penningmängden. Dessa samband kan beskrivas på följande sätt. Vid jämvikt på penningmarknaden är efterfrågan lika med utbudet av pengar, dvs.

= MS

MD(Yinhrinh)

där 1 P. J. K. Kouri och M. G. Porter, op. cit. MD = efterfrågan på pengar

Den svenska internationaliseringsprocessen 239

Ms = D + R

D = inhemskt genererad del av penningutbudet R = valutareserven = inhemsk nationalinkomst

Yinh

= inhemsk ränta rinh Efterfrågan på pengar antas vara beroende av den inhemska inkomstoch räntenivån. Utbudet av pengar utgörs av summan av den inhemskt genererade delen av penningutbudet och valutareserveml Vid differentiering av ovanstående uttryck erhålles att a] + 32 = dR + dD

dYmh drinh

Förändringen i valutareserven är lika med summan av nettoinflödet på bytesbalansen (X«M) och på kapitalbalansen (KAB). Insättes dessa samband i föregående uttryck samt flyttas uttrycket för kapitalbalansen över i vänstra ledet, erhålles att KAB = a, -

.dvmh+ a, -drinh dD - (X-M).

Detta uttryck utvisar att inhemsk penningpolitik (dD) samt undereller överskott på bytesbalansen helt ”motverkas av” kapitalflöden. För att testa om detta är fallet estimerades följande uttryck på kvartalsdata under perioden 1966-1974. - -

KAB = a. - dY. mh + ag drinh a3 - dD - a., - (X-M)

Följande resultat erhölls:

KAB = 405 -

dYinh 0,46 dD - 0,57 (X-M) R2 = 0,70

(34,8) (31,8) (37,7) D.W = 2,18 Samtliga variabler förutom räntan har ett signifikant inflytande på nettokapitalinflödet.” Koefficienten framför D och (X-M) som ungefär är lika med minus en halv befinns vara signifikant skilda från såväl noll som ett, dvs endast cirka hälften av en inhemsk genererad ökning av penningmängden eller ett ökat överskott på bytesbalansen motverkas av

ett kapitalutflöde.3 På motsvarande vis kommer en åtstramning av den

inhemska penningmängden eller ett bytesbalansunderskott till hälften att motverkas av ett kapitalinflöde. Inkomstkoefficienten utvisar att en ökning av nationalinkomsten med en miljard leder till ett kapitalinflöde på 405 miljoner kronor. Denna effekt skulle således i hög grad motverka den belastning på valutareserven 1 För en diskussion av som en inkomstexpansion ger via ökade bytesbalansunderskott. detta samband se kap. 4.9. 2 Samma resultat erhöll

3.4 Teknologi och företagande Kouri 00h Porter för e

antal länder. Op. cit.

Den snabba internationaliseringen av teknologin och företagandet kan 3,P°“ingP°1itilF°“

h?”

viss handlmgsfrihet da som tidigare påtalats identifieras såväl på tjänstebalansen, t. ex. i form av koemcienten framför D den ökande handeln i tekniskt kunnande, dvs köp och försäljning av är absolut mindre än ett.

240 Den svenska internationaliseringsprocessen

licenser, royalties och patent, som på kapitalbalansen genom direktinvesteringarnas expansion. Även posten räntor och utdelningar utgör i viss okänd omfattning ersättning för teknologi. Multinationella företag kan uppstå då ett land förlorar komparativa fördelar i produktion av en vara men bibehåller det unika kunnande som ingår i varan utan att kunna exploatera det på annat sätt än genom etablering i utlandet. Betydelsen av utlandet som produktionsort för svenskägda företag och av Sverige som produktionsort för utlandsägd

industri har belysts i ett antal undersökningan Vi skall här inte återge de

resultat som framkommer i dessa undersökningar utan i stället kortfattat belysa frågan huruvida de internationella koncernernas existens och tillväxt ökat varu- och kapitalrörelsemas känslighet för avvikelser i den ekonomiska utvecklingen i Sverige och från utlandet. Om detta är fallet försvåras, under nuvarande växelkurssystem, uppgiften att föra en effektiv ekonomisk politik. Vid balansrubbningar i Sverige eller omvärlden blir effekten snabbare kännbar för vårt land, och större krav ställs på den ekonomiska politiken för att balansera eller motverka störningarnas negativa verkningar. Expansionen av multinationella företag medför förändringar i direktinvesteringarnas storlek och riktning. Direktinvesteringarna är inte tillräckligt stora för Sveriges del så att de utsätter kapitalbalansen för påtagliga störningar. Inte heller de räntor och utdelningar som härrör från internationella koncerner kan få någon dramatisk effekt trots att denna post vuxit kraftigt under senare år och på utgiftssidan närmat sig två miljarder. Det är emellertid troligt att de multinationella företagen ökar de korta kapitalrörelsemas volym och gör dessa mer känsliga för förändringar i den ekonomiska omgivningen. De korta kapitalrörelserna är, som framgått tidigare, till stor del ett resultat av förändringar ide internationella betalningsvillkoren för utrikeshandeln. Tillsammans svarar varubetalningarna för omkring tre fjärdedelar av betalningsbalansens totala transaktionsvärde. Stockarna av utländska varufordringar och varuskulder är i varje ögonblick mycket stora. I slutet av år 1974 uppgick de kommersiella fordringarna mot utlandet till sammanlagt 23 miljarder och motsvarande skulder till omkring 24 miljarder. Dessa stockar består främst av kortfristiga varukrediter, vilkas exakta löptid istor utsträckning inte är fixerade. Små betalningsförskjutningar kan därmed ge upphov till kraftiga kapitalrörelser. Betydelsen av sådana betalningsförskjutningar kan belysas av följande räkneexempel. Antag att export- och importvärdena båda uppgår till 72

miljarder kronor (som år 1974) samt att såväl export som import betalas

1 N. Lundgren, lnternationella koncerner, i genomsnitt en månad efter leverans. Om nu kredittiderna på export- SOU 1975:50. sidan förlängs och på importsidan förkortas med i genomsnitt 14 dagar så H-F. Samuelsson, Utlands- skulle detta under ett visst år medföra en ökad belastning på valutaställföretag i Sverige. Utveck- Ekono- ningen motsvarande en halv månads import och en halv månads export. lingen 1965-70, misk Revy, nr l, 1973. Detta slår hårt på valutareserven som minskar med 6 miljarder då export- B. Swedenborg, Den sektorns fordringar på utlandet ökar med 3 miljarder och importsektorns svenska industrins inskulder faller med samma belopp. Vid förväntningar om växelkursförvesteringar i utlandet, lUl, Uppsala 197 3. ändringar eller ändrade räntenivåer uppstår betalningsförskjutningar av

Den svenska 241 internationaliseringsprocessen

denna typ. Förloppet påverkas emellertid av ett stort antal ytterligare faktorer bland vilka företagens informationsgrad och förväntningar är av avgörande betydelse. De multinationella företagen har troligtvis bättre information och är mer lämpade för dylika transaktioner än inhemska företag, varför deras existens kan bidraga till större och mer svârbemästrade svängningar i de korta kapitalrörelserna. Flera faktorer talar för detta. För det första finns gränser för hur länge fristående företag kan uppskjuta betalningarna. I fallet med transaktioner inom en koncern kan dessa anpassas, fördröjas eller förskotteras helt efter vad som är mest lönsamt för koncernen som helhet. Denna företeelse får större betydelse allteftersom den internationella handeln i ökad utsträckning sker mellan företag i hemlandet och dotterbolag utomlands. De korta kapitalrörelsernas fluktuationer kommer därmed att öka till både volym och känslighet. Ett andra skäl till varför internationella koncerner kan göra kapitalrörelserna mer känsliga för förväntningar om växelkurs- och ränteförändringar är att dessa företag har en bättre information om den internationella kapitalmarknaden genom sitt dagliga arbete. Kostnaden för ytterligare information är även lägre än för inhemska företag. De internationella koncernernas storlek ger dem även möjlighet till större riskspridning, varför de kan utnyttja möjligheter till växelkursvinster eller räntearbitrage utan samma risker för förluster. De har även möjligheter att neutralisera nationella valutaregleringar av korta kapitalrörelser genom olika typer av internprissättning. Sammanfattningsvis innebär detta att internationella företag bidrar till internationaliseringen av kapitalmarknaden, och effekterna av företagens expansion torde vara att kapitalrörelserna blir större och mer känsliga för

ränte- och växelkursförändringanl Kraven på ökade valutareserver växer

även vid relativt fasta växelkurser till följd av dessa företags expansion. Större rörlighet i växelkurserna kan emellertid eliminera vissa av dessa

problem.:

Likartade slutsatser om de multinationella företagens inverkan på kapitalrörelsernas känslighet torde även kunna dras för handelsströmmarna. Drygt en fjärdedel av den svenska utrikeshandeln i varor utgörs år 1973 av internationella koncerntransationer. Denna handel kan tänkas bli mer påverkad än handeln mellan fristående företag av förändringar i relativa kostnader och priser, då de internationella koncernerna har större möjligheter att flytta aktiviteter och handel från ett land till ett annat. Av denna anledning torde rörligheten hos varubetalningsströmmarna öka som en följd av internationell koncernbildning.

3.5 Intemationaliseringens drivkrafter och konsekvenser

1 Uppkomsten och ex- 3.5.1 pansionen av euro-

Drivkrafter

dollarmarknaden har i princip skapat likartade I de föregående avsnitten har vi belyst den svenska ekonomins interproblem. nationella inriktning genom att studera det internationella utbytet på 2 se N. Lundgren Op. m_ marknaden för varor, tjänster och produktionsfaktorer. Vi har därvid kap 12.

242 Den svenska internationaliseringsprocessen

kunnat konstatera att den svenska ekonomin liksom flertalet små industriländer är speciellt beroende av transaktionerna med utlandet. Om man studerar en längre tidsperiod framgår det även att internationaliseringsprocessen framskrider i snabb takt. Ett flertal transaktioner i det internationella utbytet växer snabbare än motsvarande aktiviteter inom landet. En fullständigt genomförd internationalisering skulle innebära att varor, tjänster, kapital och arbetskraft kunde röra sig lika fritt mellan Sverige och utlandet som inom vårt land. Man skulle då erhålla en fullständig integrerad världsekonomi. I detta avsnitt skall vi dels belysa vilka de drivkrafter är som påskyndar internationaliseringsprocessen, dels studera vad som hindrar en fullständigt genomförd internationalisering. Drivkrafterna bakom internationaliseringsprocessen kan delas upp i autonoma respektive inducerade drivkraften De autonoma drivkrafterna förklarar varför de privatekonomiska motiven för internationella transaktioner och faktorrörelser ökar över tiden. Övervinnandet av olika typer av naturliga hinder såsom geografiskt avstånd, skillnader i smak och utmellan länder är exempel på autonoma drivkrafter. Polivecklingsnivå tiska beslut som fattas för att minska eller eliminera institutionella hinder såsom tullar och andra handelsbegränsningar illustrerar inducerade drivkrafter. Den ekonomiska politiken under efterkrigstiden har i de industrialiserade ekonomierna baserats på uppfattningen att en ökad internationell arbetsfördelning mellan länderna höjer produktiviteten och ökar välståndet i alla länder. Detta innebär att varje land exporterar de varor och tjänster i vars produktion de har komparativa fördelar och importerar de varor och tjänster som andra kan framställa billigare. Produktionsförutsättningarna för det enskilda landet förklarar även varför produktionsfaktorer som kapital och arbetskraft flyttar från länder där deras produktivitet eller avkastning är relativt låg till länder där avkastningen är relativt högre. Vid olika produktionsförutsättningar i länder kan varuoch faktorrörlighet förbättra den internationella arbetsfördelningen och möjliggöra för det enskilda landet att effektivare utnyttja sina resurser? En annan autonom drivkraft utgörs av stordriftsfördelarnas roll i marknadsekonomin. Kostnaderna per producerad enhet faller ofta när produktionsskalan ökar. Stordriftsfördelar förekommer i själva produktionsprocessen men även i forskning och utveckling, marknadsföring, företagsledning eller finansiering. När stordriftsfördelarna ligger i produktionsskalan kan hemmamarknaden bli för liten och utnyttjas helt enbart 1 Denna indelning svarar mot den som görs i A. genom export. l de andra fallen sprider företagen produktionen geogra- Landquist och N. Lund- fiskt för att hålla nere transportkostnaderna och koncentrerar till gren, lntegration i Väst- huvudkontoret de funktioner som präglas av Stordriftsfördelar. europa, AWE/Gebers En tredje autonom drivkraft är att internationella transaktioner och 1974, kap. 5. befolkningsrörelser förbättrar informationen hos företag och hushåll. 7 Detta behandlas mer utförligt l denna bilagas Den snabba tekniska och sociala utvecklingen är svår att följa om kap. 2.2.1. företaget saknar internationella kontakter. Detta skapar ett allmänt 3 Se R. N. Cooper, The intresse i näringslivet att vara representerat på utländska marknader. Den economics of interförbättrade informationsspridningen höjer effektiviteten genom att ny dependence, Mc Graw

Hill 1968, kap. 3. teknisk och organisatorisk kunskap blir snabbare tillgänglig?

Den svenska internationaliseringsprøcessen 243

Den tekniska och sociala utvecklingen tenderar att öka de privat- och samhällsekonomiska fördelarna av internationella transaktioner och befolkningsrörelser. Geografiskt varierande befolknings- och kapitaltillväxt leder i många fall till en ojämnare fördelning av resurstillgångarna De privatekonomiska fördelarna av vissa internationella transaktioner ökar då genom att priserna på dessa olika produktionsfaktorer förändras. Ett ökat utbud av en faktor sänker dess pris och gör det relativt billigare att producera varor som kräver relativt mycket av denna faktor. Dessa varor kan då exporteras till andra länder. Det är även så att det över tiden uppstått en ökad skevhet i den geografiska lokaliseringen av konsumtion och produktion av råmaterial samt upptäckt av nya råvarufyndigheter. Detta gäller främst för mineraler och olja. Den snabba tillväxten ivissa råvarufattiga länder såsom Japan och Västeuropa har t. ex. lett till en växande handel i råmaterial? Man kan allmänt säga att de komparativa fördelarna i produktionen inom olika länder har förskjutits till följd av förändringar i tillgången på produktionsfaktorer. Detta tar sig bland annat uttryck i ett växande export- och importberoende i olika produktionssektorer inom ekonomin. Den tekniska utvecklingen skapar även ökande stordriftsfördelar, i själva produktionsprocesserna såväl som i ledning, forskning, utveckling och marknadsföring inom företag. Detta tvingar små länder att specialisera sig på allt färre produkter och aktiviteter och därmed engagera sig meri utrikeshandel, i syfte att utnyttja stordriften. Stordriftsfördelarna gör sig ej enbart gällande inom varuproduktionen utan även i tjänsteproduktionen. Ett exempel på detta utgör framtagandet av avancerad teknologisk kunskap som spelar en allt större roll i produktionen. Vissa högt industrialiserade länder utvecklar komparativa fördelar i produktionen av teknisk utveckling och industriella innovationer genom utnyttjande av mänskligt kapital samt stordriftsfördelar. Det är emellertid inte säkert att dessa länder har komparativa fördelar i den löpande produktionen av de varor och tjänster som använder det teknologiska kunnandet som insatsvara. En naturlig följd blir då att ett växande internationellt utbyte i teknologi kommer till stånd bl. a. i form av handel i licenser, royalties och patent. Till detta kommer att efterfrågan på differentierade ökar 1 Se Å. Landquist och N. produkter Lundgren, op. cit., sid. 91 med stigande inkomster. Med produktdifferentiering menas att en pro- 7 Se A. Lindbeck, The dukt produceras i olika varianter avsedda att möta samma grundläggande national state in the inbehov och med varje variant avpassad för något särskilt ändamål. Med en temationalized world ökande inkomstnivå stiger inkomstelasticiteten för produktdifferentie- economy, Institute for International Economic ring då olika individer med den bättre standarden har större möjligheter Studies, Seminar paper att tillfredsställa sin speciella smak.3 Den växande efterfrågan på pro- No 26, 1973, sid. 17. duktdifferentiering gäller såväl konsumtionsvaror som investeringsvaror. differentierar 3 Se T. S. Barker, The Företagen även produktutbudet och använder reklam för variety hypothesis as an att framhäva skillnader mellan sin produkt och konkurrenternas i syfte explanation of interatt minska konkurrenstrycket. Företagen får en alltmer tek- national trade, Institute komplicerad for International Econisk utrustning där varje komponent skall vara anpassad till sin funktion. nomic Studies, Seminar

Produktdifferentieringen gör det nödvändigt att begränsa produktionen paper No. 41, 1974.

svenska 244 Den internationaliseringsprocessen

till och sälja dessa över större geografiska omvissa produktkvaliteter råden för att kunna utnyttja stordriftsfördelarna. Kombinationen av ökande stordriftsfördelar samt växande efterfrågan på produktdifferentiering är en viktig förklaring till den växande handeln i produkter från och då främst till den alltmer omfattande intratillverkningsindustrin sektoriella” handeln* Denna utveckling påskyndas även till följd av att efterfrågemönstret blir alltmer likartat mellan länder när inkomstklyftorna minskar i den industrialiserade världen. Då efterfrågan på konsumtionsvaror blir alltmer differentierad uppstår även en liknande process med en ökande efterfrågan på differentierade investeringsvaror. I kombination med stordriftsfördelar leder detta till en ökad handel i intermediära insatsvaror såsom maskiner m. m. Sammanfattningsvis utgör ett mer differentierat efterfrågemönster inom landet samt en ökad likhet i efterfrågemönstret mellan länder tillsammans med stordriftsfördelar autonoma drivkrafter bakom en växande internationell handel i framför allt produkter från tillverkningsindustrin. De autonoma faktorer som beskrivits ovan, dvs olikheter i resursutruststordriftsfördelar och värdet av förbättrad information om den ning, internationella marknaden, har alla drivit på internationaliseringen av de industrialiserade marknadsekonomierna, medan den förstnämnda har haft sin viktigaste roll i sammanknytningen av dessa länder med underutvecklade länder och centralplanerade länder? en faktor till den snabba internationali- Ytterligare bidragande 1 Se H. G. Grubel seringsprocessen är att den tekniska utvecklingen minskat de relativa och P. J. Lloyd” lntra kostnaderna och kommunikationer. Dessa avståndsbeför transporter Industry trade, inte roende hinder för en internationell varu- och faktorrörlighet utgörs Mac Millan, 1975. enbart för varor utan även av kostnader för av transportkostnader 7 Å. Landquist och N. och informationsöverföring. Studera man olika utrikes- Lundgren, op. cit., sid. 92. persontransporter finner man att de avståndsberoende kostnaderna kan vara transaktioner 3 En jämförelse av transbetydande i förhållande till produktionskostnaderna. Under efterkrigstiportkostnaderna vid olika tidpunkter försvåras när minskat kraftigt i förhållande till den har de fysiska transportkostnaderna varusammansättningen vilket av tabell 3:44 där fraktkostnaproduktionskostnaderna, framgår och transportavstândet

förändras över tiden. derna för den svenska importen beräknats som andel av importvärdet.3

Tabell 3:44 F raktkostnadema för den svenska importen som andel av det svenska importvärdet Årliga genomsnitt, löpande priser

Procentuell andel

Källa: SCB Statistiska tabeller, 1974:51.

Den svenska 245 internationaliseringsprocessen

Dels har fraktsatserna minskat i förhållande till importpriserna, dels har sammansättningen av handeln förändrats från råvaror med lågt värde till förädlade verkstadsprodukter med högt värde per enhet vikt och/eller bulk. Ny teknik samt stordriftsfördelar inom transportområdet har bidragit till de relativt fallande transportkostnaderna. Kommer de ovan beskrivna drivkrafterna att fortsätta att främja ökad internationalisering? Troligtvis kommer tillväxten av vissa produktionsfaktorer att leda till att faktorproportionerna blir alltmer likartade, vilket minskar drivkrafterna till utrikeshandel. Exempelvis blir tillgången på olika typer av utbildad arbetskraft efter hand alltmer likartad mellan länderna. Samma tendens föreligger även för kapitalbildningen, bl. a. till följd av snabbare teknikspridning. Å andra sidan förblir tillgången på råvaror såsom mineraler, olja m. m. ojämnt fördelade i världen. Trots förekomsten av syntetiska substitut kommer det fortfarande att kvarstå betydande drivkrafter till handel grundade på skilda faktorproportioner sä länge som produktionen och konsumtionen inte är belägna inom samma nationalstats gränser. Förflyttningen av produktionsfaktorer, som är en annan sida av internationaliseringsprocessen, utgör en ersättning för utrikeshandel. Genom faktorrörlighet minskas olikheter i faktorersättning mellan länder, varvid grunderna för utrikeshandel försvagas och handeln minskar. En viss tendens till minskad internationalisering i varuutbytet erhålls även med stigande inkomst då efterfrågan överflyttas på tjänster som av tekniska skäl inte går iutrikeshandel i samma utsträckning. De offentliga tjänsterna är av denna karaktär. Det är känt att inkomstelasticiteten för dylika tjänster är hög. Detta gäller emellertid även för de tjänster som går i internationell handel, t. ex. turism-, bank- och konsulttjänster. Sammanfattningsvis är de autonoma drivkrafterna bakom internationaliseringsprocessen ett resultat av den tekniska utvecklingen eller mer allmänt av den ökande kunskapsvolymen. Denna förklarar i stor utsträckning varför de privatekonomiska motiven för internationella transaktioner och befolkningsrörelser ökar och varför kostnaderna för sådana minskar. Troligtvis är de autonoma drivkrafterna bakom internationaliseringsprocessen betydligt viktigare än de inducerade. Efterkrigstiden har utmärkts av att många hinder för varors och produktionsfaktorers rörlighet avskaffats. Detta har fört med sig ett snabbväxande internationellt handelsutbyte samt en ökad integration av de utvecklade marknadsekonomierna. Ett av skälen till varför denna liberaliseringsprocess varit politiskt möjlig att genomföra har troligen att göra med att internationaliseringsprocessen till stor del skett genom specialisering inom industrier snarare än mellan industrier. Detta har inneburit att internationaliseringen framskridit utan en alltför smärtsam strukturomvandling där t. ex. hela industrier fått läggas ner. l stället har resursomfördelningar skett inom samma bransch så att vissa delar expanderat medan andra minskat utan alltför stora förflyttningar av arbetskraften mellan sektorer. Protektionismen har däremot bibehållits på de områden där internationaliseringsprocessen skulle ha

246 Den svenska internatiønaliseringsprocessen

tvingat fram en snabb intersektoriell strukturomvandling som t. ex. inom jordbruket. En grundläggande fråga är om handelsliberaliseringen för många stater nått så långt att ytterligare steg mot frihandel och oreglerade faktorrörelser hotar vad allt flera nationalstater uppfattar som väsentliga icke-ek0nomiska intressen. Mycket tyder på att många mindre nationalstater nu anser sig ha nått detta läge. Under 1970-talets början har politiken kännetecknats av öka bilateralism i handeln, protektionism i handelspolitiken samt strävan efter ökad självförsörjning främst på råvaruområdet. Det är möjligt att efterkrigstidens politiska liberaliseringsprocess endast tillfälligt har bromsats upp till följd av de svårbemästrade störningar som under 1970-talets början drabbat marknadsekonomierna. Sammanfattningsvis tycks situationen kunna karakteriseras av att de inducerade drivkrafterna bakom internationaliseringsprocessen har dämpats samtidigt som de autonoma krafterna fortfarande verkar och möjligen tilltar i styrka till följd av den ökade protektionismen. Inför planeringsperioden har vi därför att förvänta en fortsatt snabb tillväxt i det internationella utbytet av varor, tjänster och produktionsfaktorer även om takten kan bli något lägre än den som genomsnittligt rått under 1960- och l970-talen.

3.5.2 Konsekvenser för den mer långsiktiga ekonomiska politiken Underskottet på den svenska handelsbalansen består vid den rådande växelkursen av två delar: en del som sammanhänger med relationen mellan kapacitetsutnyttjandet i Sverige och kapacitetsutnyttjandet hos våra viktigare handelspartner, en annan del som bestäms av kostnads- och prisutvecklingen i Sverige relativt våra handelspartner. Graden av kapacitetsutnyttjande i Sverige och i utlandet påverkar handelsbalansen genom följande mekanismenl När den totala efterfrågan ökar och tar i anspråk allt mer av den befintliga produktionskapaciteten erhålls dels en importökning, eftersom en del av inkomsttillväxten vänds mot utlandet, dels en långsammare exportutveckling, eftersom de utländska köparna av svenska exportvaror får konkurrera med svenska köpare om de exporterbara produkterna. När ekonomin närmar sig kapacitetstaket kan inte exportföretagen obegränsat öka försäljningen till utlandet och dra till sig ytterligare arbetskraft. På motsvarande sätt får de importkonkurrerande företagen det svårt att möta den inhemska efterfrågan. Vare sig den ökade konkurrensen om den svenska produktionskapaciteten yttrar sig i fysiska leveranssvårigheter eller indirekt via en snabbare 1 Se S. Grassman, Sveriges kostnadsökning, så får vi räkna med en långsammare exporttillväxt och betalningsbalans vid mit- samtidigt en snabbt ökande import i högkonjunkturlägen. Handelsbalanten av l970-talet. Rikssen brukar som följd härav visa en negativ utveckling under högkonjunkdagens finansutskott, 1974 sid. 20. turår. På motsvarande sätt leder ett lågt kapacitetsutnyttjande i ekono-

Den svenska internationaliseringsprocessen 247

min till en förbättring av handelsbalansen via samma mekanism En långsam inhemsk inkomstökning medför en svag ökning av efterfrågan på importvaror samtidigt som exportnäringen inte möter någon brist på produktionskapacitet. Denna kan då utan större konkurrens från övriga sektoreri ekonomin dra åt sig produktionsfaktorer och därigenom öka produktionen samt exporten till utlandet om efterfrågan finns. Även i detta fall överförs resurser till den expanderande exportindustrin både genom den totala efterfrågans starka inriktning just på denna sektor och genom det faktum att svensk exportindustri kostnadsmässigt får en gynnsam ställning. Lönestegringstakten blir lägre när kapacitetsutnyttjandet i ekonomin inte är så högt. Detta kan illustreras i diagram 3:32 där

BNPp-kurvan

anger utvecklingen av den svenska ekonomins produktkapacitet, dvs BNP vid fullt kapacitetsutnyttjande. Kurvan har dragits som en tillväxtkurva genom högkonjunkturtopparna, dvs. år då vi i stort sett haft full kapacitetsutnyttjande i landet? l stort sett har produktionskapaciteten ökat med omkring 3,5 procent per år. Bakom denna tillväxt ligger kvantitetsmässiga faktorer som tidigare investeringar, ökade insatser av arbetskraft samt kvalitetsmässiga faktorer såsom förbättrad teknologi och organisation samt ökad kompetens hos arbetskraften. Ju mer dessa faktorer ökar, desto större blir tillväxten och desto brantare stiger Den

BNPp-kurvan.

faktiska BNP-tillväxten beskrivs av BNPF-kurvan, som bestäms av hur den totala efterfrågan på varor och tjänster utvecklas i den svenska ekonomin. Graden av resursutnyttjande anges av avvikelsen mellan faktisk och potentiell BNP i diagram 3:32. Den ekonomiska politiken kan på längre sikt påverka den potentiella produktionstillväxten bl. a. genom att stimulera investeringarna. På kort sikt är dess huvuduppgift att påverka den faktiska produktionstillväxten så att denna så väl som möjligt ansluter till den potentiella. Utvecklingen av faktisk och potentiell BNP är sålunda beroende av varandra på längre sikt, men på något års sikt är endast faktisk BNP påverkbar. Varje gång faktisk BNP stiger långsammare än den potentiella tenderar arbetsmarknadsläget att försämras. Lönekostnadshöjningarna dämpas främst till följd av en långsammare löneglidning. Arbetsmarknadsläget och lönekostnadsökningarna följer ganska väl variationerna i avvikelse mellan faktisk och potentiell BNP. Detta illustreras i diagrammet 3:32 av kurvan (V-U), som anger antalet vakanser minus arbetslösa, ett mått

1 Både export och import ökar i högkonjunkturen, men importen ökar mer än exporten. Man kan även dela upp exportens och importens värdeförändringar på en del som beror på volymförändringar samt en annan del som beror på prisförändringar. Under högkonjunkturår har importvolymen i allmänhet ökat mer än exportvolymen samt exportpriserna haft en tendens att stiga mer än importpriserna. Under avmattningsår har i de flesta fallen exportvolymen ökat mer än importvolymen. Sjunkande export- och importpriser har i denna konjunkturfas varit lika vanliga som stigande priser. Oftast har emellertid nettoresultatet av export- och importprisförändringarna varit en negativ utveckling av bytesförhållandet i lågkonjunktur, samt en positiv förändring under högkonjunktur. Källa: B. Lindström, Utlandstransaktionerna och konjunkturen - svenska erfarenheter under Bretton Woods-perioden, EFI, 1972. 2 Källa: A. Lindbeck, sysselsättningen, Ekonomisk Debatt, l, 1975.

248 Den svenska internationaliseringsprocessen

Mrd kr. _ BNPP BNPF 160 140 120 100

“Illllllllllllllllllll|llll 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74

V-U

1 / | 1 v j | I

sd 55 5Ä 56 så so 62.164 es ba 50 72 74

-10J

(c)

19506 §21 E4 Bs §8 bo 62 E4 se ss 70 72 74

(d)

Diagram 3:32 (a) Faktisk och potentiell BNP, (b) 50 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 Lediga platser (V) minus antalet arbetslösa (U), (c) \ Årlig lönekosnzadsstegring, (d) Handels- Källor: A. Lindbeck, sysselsättningen, Ekonomisk balansens saldo. Debatt, 1, 1975. AMS, SAF samt Sveriges Riksbank.

Den svenska intemationaliseringsprocessen 249

på efterfrågeöverskottet på arbetskraft, samt av den genomsnittliga lönekostnadsökningen under året. Som framgår av diagrammet 3:32 har arbetsmarknadsläget försämrats när den totala efterfrågan på varor och tjänster inte hållit jämna steg med kapacitetstillväxten. Under samma år har även lönestegringstakten tenderat att vara något lägre. Kompletteras denna bild med handelsbalansens utveckling kan vi först och främst kartlägga sambandet mellan denna och kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Kapacitetsutnyttjandet mäts som förhållandet mellan den faktiska och den potentiella produktionen. Av diagrammet 3:32 framgår att under perioder dä vi haft högt kapacitetsutnyttjande, dvs. faktisk och potentiell produktion har varit ungefär lika, så har vi fått ökade underskott i handelsbalansen (t. ex. åren 1960, 1965 och 1970). Lönekostnadsökningen har även under dessa år varit relativt hög, vilket vid given växelkurs försämrat den internationella konkurrenskraften och ytterligare förvärrat betalningssituationen gentemot utlandet. Perioder med lågt kapacitetsut» nyttjande, som under 1970-talets början, har däremot lett till överskotti handelsbalansen. o Denna förenklade beskrivning belyser sambandet mellan a ena sidan det inhemska kapacitetsutnyttjandet och lönekostnadsutvecklingen samt å andra sidan utvecklingen i utbytet av varor med utlandet. Sambandet visar hur ett underskott på handelsbalansen uppstår när ekonomin

Skillnad i kapacitetsutnyttjande mellan Sverige Handelsbaoch utlandet Ia nsens saldo (W l% aV 3NP) Skillnad i lapacitetsutnyttjande ---- -- Handelsbalansens saldo

2.0-

1.0-

“*" -1.0- ,.

f--øø, \\ x/

› I \ / _20_

\ /l \\ III \\// 5.2.0

\\ / \ ] z, \/ -3.0- __3_O

Diagram 3:33 Sveriges

1d551á57 1§591§e1 1á631d65 1§67 19b9 1931 1953 handelsbalanssaldo och

skillnaden i kapacitetsutnyttjande mellan Sve- Källa: OECD Economic Outlook July 1972, July 1975, Sveriges Riksbank samt rige och fem viktiga S. Grassman, Sveriges betalningsbalans vid mitten av 1970-talet, Riksda- OECD länder, halvårsdata gens Finansutskott 1974, sid. 21. 195 7- 19 74.

250 Den svenska internationaliseringsprocessen

använder mer resurser än vad som totalt produceras. Om däremot den tillgängliga produktionskapaciteten inte utnyttjas fullt så uppstår på mot-

svarande sätt ett överskott vid en jämviktsväxelkurs

Vi kan emellertid inte enbart se till sambandet mellan det inhemska kapacitetsutnyttjandet och handelsbalansens utveckling. Situationer uppstår då vi trots outnyttjad kapacitet har ett underskott i handelsbalansen, emedan omvärlden inte efterfrågar våra varor till följd av en allmänt låg utländsk efterfrågan. För att komplettera bilden på denna punkt studeras i diagram 3:33 sambandet mellan Sveriges handelsbalanssaldo och skillnaden i kapacitetsutnyttjande mellan Sverige och fem viktiga OECDländer.: Figuren visar att den svenska handelsbalansen försämras (med viss tidseftersläpning) efter det att Sveriges kapacitetsutnyttjande varit högt i förhållande till omvärldens (t. ex. år 1959, 1963 och 1969) och förbättras på motsvarande sätt när vi har ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande (t. ex. år 1971 och 1972). Avgörande för ett lands export- och importutveckling på längre sikt är tillväxten av produktionskapaciteten inom den konkurrensutsatta sektorn. Denna är i sin tur bl. a. beroende av lönsamheten i landets industri, vilken i sin tur är beroende av produktionskostnaderna inom landet och deras förhållande till världsmarknadspriserna. lnvesteringsviljan inom landet påverkas sålunda av lönsamheten, som bestäms av den internationella konkurrenskraften. Dessa samband visas i diagram 3:34 där vi som en grov skattning på lönsamheten tagit räntabiliteten inom svensk industri och satt denna i relation till investeringsutvecklingen och handelsbalansens saldo. Som framgår av figuren har investeringstakten i industrin följt räntabiliteten på arbetande kapital. Med en eftersläpning på något år har investeringsutvecklingen ökat tillväxten av produktionskapaciteten och förbättrat handelsbalansen. Diagrammet ger ett intryck av att investeringsutvecklingen blivit känsligare för variationer i räntabiliteten under 1960-talet då räntabiliteten varit relativ låg, jämfört

med 1950-talet då den var högre? Detta är troligen ett resultat av att vid

mycket hög räntabilitet ett stort antal projekt är räntabla, varigenom även andra faktorer än räntabiliteten blir avgörande för investeringsutvecklingen, t. ex. tillgången på egna finansieringsmöjligheter eller krediter, leveranstider, flaskhalsar. Vid låg räntabilitet leder ytterligare sänkningar av denna till att projekt slås ut. Tillväxten av produktionskapaciteten tycks ha blivit allt känsligare för förändringar i lönsamheten, kanske till viss del beroende på kapitalets 1 Härmed menas att internationalisering. Men har även sambandet mellan konjunkturvariatioväxelkursen ger balans i utrikesbetalningarna nerna och handelsbalansens utveckling förändrats på senare tid, så att vi vid fullt kapacitetsut- fått större underskott i högkonjunkturtopparna? Eftersom investeringsnyttjande. minskat i viljan något under 1960-talet till följd av den lägre lönsamheten 2 De fem länderna är: industrin har vi haft en motsvarande lägre kapacitetstillväxt. Följden har Storbritannien, Västblivit att vi gått in i högkonjunkturen med ett relativt lägre kapacitetsuttyskland, Danmark, rymme och därmed slagit snabbare i kapacitetstaket, med minskad Norge och Finland. export och ökad importtillväxt som följd. Kostnadsstegringarna har då 3 Källa: A. Lindbeck, även blivit högre till följd av resursbegränsningarna. Enligt detta resone- Sysselsättningen. Ekonomisk Debatt, nr l, 1975. mang har vi, vid en given växelkurs, fått tendenser till ökade underskott i

Den svenska internationaliseringsprocessen 251 _. __ Bruttoinv. Rantabnlitet (%) tmväxt (%) -30 -25

s- l

0 4- --5 2 --10

1950 så 54 se 3a 60 52 64 66 68 70 75 74

Mrd kr.

3 . 5. 4. 2. Diagram 3:34 Bruttoin- . . . . .a vestering (I) i tillverkningsindustri (årlig procentuell förändring), 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 räntabilitet (R) beräknad _ 4 som avkastning på real- Handelsbalansens kapital efter avskrivsaldo ningar men före skatt samt handelsbalansens Källor: A. Lindbeck op. cit. samt Sveriges Riksbank. saldo.

handelsbalansen under 1960-talet. Denna utveckling kan tänkas brytas då lönsamheten inom industrin har ökat något under åren 1973-1974. Det är svårt att ur den svenska handelsbalansens utveckling utlösa några påtagliga långsiktiga förändringar i den svenska ekonomins konkurrenskraft. Denna kan inte sägas ha genomgått några påtagliga förändringar under 1960- och l970-talen. Om man studerar Sveriges andel av världsexporten så har denna fluktuerat något kring 2,35 procent under samma period. Även när hänsyn tas till den relativa utvecklingen av priser och löner i Sverige i förhållande till våra viktigaste samt handelspartner till förhållandet mellan den svenska kronan och övriga valutors värde så framträder bilden av en på lång sikt stabil konkurrenskraft. I tabell 3:45 kan man inte, under åren 1960-1975, utläsa någon för Sveriges speciellt oförmånlig utveckling av den genomsnittliga ökningen i arbetskostnaden

252 Den svenska internationaliseringsprocessen Tabell 3:45 Den arliga procentuella ökningen av arbetskraftskostnaden i dollar per producerad enhet inom industrinl 1960-74 1960-65 1965-70 1970 1971 1972 1973 1974 197517

Sverige 12.7 14.5 24.4 e - Schweiz 5,29 6,2 0,5 2,7 Storbritannien 3,2 2,1 -0,4 14,1 11.2 11,1 3.8 14.3 26

EG: H _ - Ursprungliga 5,53 4,3 2,9 12,6 11.8 13.6 20.8 - - - Utvidgade 4,85 3,6 2,0 12,8 11.9 14.6 19.0

f Inkl. sociala avgifter m. m. b Prognos vid oförändrad dollarkurs. “1960-1971 Källa: Arbetsdepartementet i USA.

enhet. Troligen har avtalet för 1975-1976 försämrat per producerad denna bild något. De senaste årens oljeprishöjningar samt lågkonjunkturen i omvärlden eliminerade snabbt de överskott i handelsbalansen som vi haft sedan år 1973. Men dessa prishöjningar har i stort sett påverkat Sverige och de länder det handlar med på i princip samma sätt, varför den relativa konkurrenskraften inte behöver ha förändrats. Oljeprishöjningen har emellertid medfört en försämring i bytesförhållandet för varor. Denna har huvudsakligen återvunnits under år 1975 främst till följd av prishöjningar på de råvaror Sverige exporterar. Varaktigheten i prisstegringarna på svenska råvaror kan dock inte ses som ga-

ranterad på samma sätt som för oljeprodukterna. 1 Vissa bedömare menar Även om det föreligger svårigheter att i utgångsläget bedöma bytesbaatt Sverige åren 1974 och strukturella beståndsdelar lansunderskottets respektive konjunkturella 1975 inte haft något strukturellt underskott i kvarstår den trendmässiga försämringen av tjänste- och transfereringsbabytesbalansen, dvs. att lanserna i framtidenÅ Dessa ställer krav på ett handelsbalansöverskott kronan inte är övervärde- växelkurs. För att eliminera denom jämvikt skall nås vid en oförändrad rad utan snarare något na obalans måste exportsektorn och den importkonkurrerande sektorn undervärderad. Underskottet förklaras i stället En strukturomvandling av ekonomin måste åstadöka sin produktion. av det låga kapacitetsut- kommas, varvid produktionsfaktorer som friställts i den skyddade seknyttjandet i omvärlden. sek- För en diskussion av des- torn överflyttas till exportsektorn och till den importkonkurrerande att svenska produkters konkurrenskraft ökar både sa frågor se S. Grassman, torn. Detta förutsätter Hur mycket bör vi låna i att den svenska på världsmarknaden och på hemmamarknaden genom utlandet?, Skandinavispris- och kostnadsnivån förbättras relativt omvärlden. Genom att förbättka Enskilda Bankens Kvartalsskrift, 2, 1976. ra den konkurrensutsatta sektorns lönsamhet och därmed stimulera till

Den svenska internationaliseringsprocessen 253

ökade investeringar kan produktionskapaciteten ökas och handelsbalansen förbättras. Till följd av vår ekonomis internationalisering bestäms den lönsamhet som krävs för ökade industriinvesteringar av likartade investeringars lönsamhet utomlands. Flertalet av de stora svenska exportföretagen har anläggningar utomlands och kan mycket snabbt skifta produktionen mellan olika länder. Den ökade internationella rörligheten för kapitalet försvårar möjligheterna att förbättra externbalansen utan att man vidtar åtgärder som förbättrar vinstutsikterna för den konkurrensutsatta delen av svensk industri. För att åstadkomma denna utveckling är främst två handlingsalternativ möjliga vid bibehållande av full sysselsättning. För det första kan kronan devalveras till ett läge som ger jämvikt i bytesbalansen vid en önskad aktivitetsnivå. Om vi devalverar ökar inflationstakten i Sverige, vilket får återverkningar på löne- och förväntningsbildningen. Riskerna är då stora att man får en utveckling av finsk typ med accelererande inflation som erfarenhetsmässigt är svår att stoppa. Den andra möjligheten innebär att kostnadsnivån pressas ner vid oförändrad växelkurs, dvs. främst en neddragning av de nominella lönekostnadsökningarna. En sådan utveckling kan åstadkommas genom en sänkning av arbetsgivaravgiften eller via inkomstpolitiska uppgörelser som syftar till att bromsa kostnadsutvecklingen. Externbalans under planeringsperioden ställer krav på den ekonomiska politikens utformning. Ett finansiellt utrymme måste skapas för en strukturomvandling som bl. a. innebär en ökad kapitalbildning i den konkurrensutsatta sektorn Vidare måste den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen dämpas i förhållande till det faktiska utfallet 1975 och den förväntade utvecklingen 1976. Den restriktiva ekonomiska politik som förts i utlandet under de två senaste åren har i flertalet viktiga länder lett till en markant dämpning av pris- och kostnadsstegringarna. Genom Sveriges deltagande i den västeuropeiska ”valutaormen”, vars utveckling i huvudsak styrs av D-markens ställning, så blir vi främst beroende av den Västtyska inflations- och kostnadsutvecklingen. Om vi skall bli kvar i detta valutasamarbete vid oförändrad växelkurs måste vi åstadkomma en kostnads- och prisutveckling som inte skiljer sig från den Västtyska. För vår egen ekonomi tvingas vi därför under en tid framöver kämpa mot de inflationsimpulser som via kompensationskrav och förväntningsbildningar fördröjer en dämpning av pris- och kostnadsstegringarna. Den nödvändiga övergången till lägre kostnadsstegringar försvåras också i nuläget av en mycket låg tillväxt i produktiviteten. Sammanfattningsvis innebär Sveriges beroende i utbytet av varor och tjänster att vi till följd av vår externa obalans i utgångsläget, under den följande S-årsperioden måste inrikta oss på en strukturell omvandling varvid den konkurrensutsatta sektorns varuproduktion måste expandera relativt till tjänste- och offentlig produktion. Denna strukturomvandling blir nödvändig för den långsiktiga externa balansen då vi i framtiden inte l För diskussion av detta kan räkna med att erhålla överskott på tjänstebalansen som kompenserar problem se O_ Lindgren handelsbalansens underskott. Tvärtom måste överskott på handelsbalan- och E. Lundberg. Hur

sen finansiera ett förväntat underskott på tjänstebalansen. Därtill kom- ka?

mastms Skandinaviska Spaåandebrâstwlbe

mer att ett utrymme måste skapas för en förutsedd kraftig försämring av Enskilda Bankens kvartransfereringsnettot under planeringsperioden. talsskrift, 3, 1975.

4 Den internationella inflationens genomslag på den svenska prisstegringstakten

4. l Inledning

Den svenska prisstegringstakten påverkas av den ekonomiska utvecklingen i andra länder via olika kanaler. Dessa internationella prissspridningsprocesser utgör därför en viktig del av inflationsförloppet. Vi skalli detta kapitel studera kanaler som överför inflation från utlandet till Sverige. Vi skall även försöka besvara frågan hur mycket av den svenska inflationstakten som förklaras av utländska impulser samt studera hur inflationsspridningsprocessen verkar under olika växelkurssystem. Det är främst genom tre kanaler som inflation överförs mellan länder under ett system med fasta växelkurser. Den första och mest uppenbara kanalen är efterfrågemekanismen i utrikeshandeln. När efterfrågan på ett lands varor och tjänster ökar i utlandet höjer detta den totala efterfrågan i ursprungslandet och vid resursbegränsningar pressas då deras priser upp. Den andra kanalen genom vilken inflationen sprider sig mellan länder är den monetära mekanismen. Denna verkar genom att ett inflöde av internationellt kapital ökar landets penningmängd och därmed inflationen. Genom den tredje kanalen sprids priserna på varor i internationell handel. Den internationella konkurrensen medför att den inhemska prisnivån på varor som går i internationell handel följer utlandets prisnivå. Även priserna på inhemska varor som inte går i utrikeshandel påverkas genom substitution på efterfrågesidan samt genom konkurrens på den inhemska arbetsmarknaden. Man kan i detta fall säga att internationella får prishöjningar direkta effekter på den inhemska pris- och lönebildningen. Det är viktigt att hålla i minnet att dessa spridningskanaler inte förklarar vad som orsakar prisstegringarna, utan beskriver hur inflationen överförs mellan länder. Varje analys av olika spridningsmekanismer måste specificera vilket växelkurssystem som råder. Verkningarna blir helt olika under olika växelkurssystem. Detta kapitel har följande disposition. Det inleds med att vi studerar de olika kanalerna för prisspridning mellan länder. Intresset koncentreras därefter på den prisspridning som orsakas av prisförändringar på varor i internationell handel. Både på kort och på lång sikt visar sig dessa direkta prisspridningseffekter vara av stor betydelse för den svenska inflationstakten. För att kunna analysera de internationella inverprisstörningarnas

256 Den internationella

inflationens genomslag

och testas i följande avsnitt en dynamisk kan på kort sikt konstrueras pris-lönebildningsmodell för Sverige. Denna modell utsätts för störningar via förändringar i den internationella prisstegringstakten. Därmed studeras i vilken omfattning världsmarknadsinflationen påverkar den inhemska sikt. I ett följande avsnitt studeras, utifrån prisstegringstakten på kort den s. k. EFO-modellenl , hur den långsiktiga huvudkursen för priser och löneri Sverige bestäms av omvärldens inflationstakt. Vid en jämförelse mellan den kort- och den långsiktiga modellen visar sig dessa båda passa väl ihop. Kortsiktsmodellen förklarar hur pris- och löneutveckden långsiktiga huvudkursen. inneboende krafteri lingen svänger kring ekonomin samt en medveten ekonomisk politik kan sägas styra den kortutvecklingen så att denna på längre sikt, dvs. över en 5siktiga överensstämmer med den långsiktiga utveckling som EFO- IO-årsperiod modellen förutspår. I kapitlets följande del studeras den monetära prisspridningsmekanismen. Genom förändringar i valutareserven påverkas den svenska penningmängden, vilket i sin tur kan inverka på den inhemska prisstegringstakten. Kapitlets avslutande del innehåller först en mer aggregerad studie av Eftersom Sverige, iegenskap av ett prisbildningen på världsmarknaden. litet land med stor utrikeshandel, i stor utsträckning tvingas acceptera de rådande på varor i internationell handel, är det av intresse att priserna undersöka förklaringsfaktorerna till denna prisbildning. Avslutningsvis undersöks även hur prisspridningen fungerar under ett rörligare växelkurssystem. Kapitlet sammanfattas slutligen i en bedömning av inflationsutvecklingen inför resten av l970-talet.

4.2 Inflationens spridningskanaler

Ovan har skilts mellan tre olika kanaler genom vilka den internationella inflationen överförs från ett land till ett annat?

A. Efterfrågemekanismen. B. Monetära mekanismen. C. Prisspridning via utrikeshandeln.

som inte skall behandlas mer utförligt i detta (A) Efterfrågemekanismen, kapitel, innebär helt enkelt att en ökad utländsk efterfrågan på hemlandets varor och tjänster höjer den totala efterfrågan, varvid priserna preskan 1 G. Edgren, K-O. Faxén sas uppåt. Bytesbalansens multiplikatorverkan på nationalinkomsten och C-E. Odhner, Löne- efterfrågan påversålunda sägas vara ett mått på hur starkt den utländska bildning och samhällsekokar den inhemska aktiviteten och prisnivån vid ett visst resursutnyttjande nomi, Stockholm 1971. i ekonomin. Nu har givetvis olika poster på bytesbalansen olika multipli- 2 För en genomgång av katoreffekt, varför det är omöjligt att uttala sig om hur stark denna olika spridningskanaler se samspridningsmekanism är utan att precisera efterfrågeförändringens J.C. Pattison, The international transmission of med avseende på varor och tjänster. En utländsk efterfrågemansättning inflation i M. Parkin och blir även mer inflationsdrivande om efterfrågan vänder sig mot ökning G. Zis, Inflation in the med sektorer med speciella resursbegränsningar snarare än mot sektorer world economy, Manchester 1975. överskottskapacitet.

Den internationella inflationens genomslag 257

(B) Den monetära mekanismen, liksom efterfrågemekanismen, påverkar den totala efterfrågan via betalningsbalansen. l detta fall studeras emellertid även kapitalbalansen. Ett valutainflöde ökar den inhemska penningmängden, varvid räntenivån pressas ner och den totala efterfrågan stimuleras, om inte myndigheterna neutraliserar penningmängdökningen. Den monetära expansion som då uppstår leder förr eller senare till en högre prisnivå, om den reala tillväxten i ekonomin understiger penningmängdens ökningstakt. Den monetära mekanismen kan förklara 1970-talets högre inflationstakt på följande sätt. De stora amerikanska betalningsunderskotten under 1970-talet ledde till en kraftig ökning av penningmängden i OECD-länderna, som dessa inte ”steriliserade”. Denna ökning av penningmängden har sedan på olika vägar orsakat en expansion av den totala efterfrågan, vilket bidragit till att driva fram de snabba prisstegringar vi haft under senare år. Länderna kunde även under denna period tillåta sig att föra en mer expansiv ekonomisk politik utan att behöva riskera underskott i betalningsbalansen och valutautflöde. Den monetära mekanismen betonar de effekter som utlandsgenererade förändringar av penningmängden har på den inhemska aktivitetsnivån och på inflationstakten. (C) Prisspridning via varor i internationell handel orsakas dels av prishöjningar på varor som är utsatta för utländsk konkurrens, dels av prishöjningar på importvaror. En viss del av konsumtionen består av importerade varor, varför en importprisuppgång slår igenom direkt på konsumentprisindex. En importprisuppgång leder vidare till att den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin kan höja de inhemska konsumentpriserna, eftersom många företag avsätter sin produktion på både exportoch hemmamarknaden. Om inte det inhemska priset för en sådan vara följer exportpriset, kommer en förskjutning från hemmamarknads- till exportproduktion att äga rum. Detta leder till efterfrågeöverskott på hemmamarknaden, varvid priserna förr eller senare pressas upp. Vid en given total efterfrågan bestäms de internationella prisstegringarnas inverkan på prisbildningen av substituerbarheten mellan inhemska och utländska varor samt av den konkurrensutsatta sektorns andel av den inhemska produktionen. Vidare existerar en stor grupp varor och tjänster som vid ändrade relativpriser blir lönsamma att föra i utrikeshandel. substituerbarheten är sålunda inte något givet utan kan förändras. Den direkta effekten på den svenska prisnivån av en utländsk prisstegring beror alltså på vår ekonomis öppenhet samt på substituerbarheten mellan utländska och svenska varor. Om t. ex. världsmarknadsprisema stiger med 20 procent per år och vår utlandsberoende sektor upptar 30 procent av den totala produktionen kommer den inhemska prisnivån att drivas upp med 6 procent. Detta utgör endast den direkta effekten då prisstegringen sprider sig till andra delar av ekonomin, bl. a. genom lönebildningen. Om löntagarna inte accepterar sänkningen av reallönen till följd av prisstegringen, utan erhåller en kompenserande lönehöjning, utlöser detta ytterligare inhemska prishöjningar. En pris-lönespiral kan då komma igång, om en expansiv ekonomisk politik ökar den totala efterfrågan och penningmängden för att förhindra ökad arbetslöshet.

258 Den internationella injlationens genomslag

Denna uppdelning av utifrån kommande störningar på ekonomin i en efterfrågeeffekt (A), en monetär effekt (B) samt en direkt priseffekt (C), förenklar de verkliga sambanden. Ofta är det svårt att skilja mellan dessa då de i många fall verkar samtidigt. Man kan t. ex. inte alltid särskilja den direkta prisspridningseffekten från efterfrågeeffekten. Detta gäller speciellt för en liten och öppen ekonomi av Sveriges typ, som i stor utsträckning tvingas acceptera världsmarknadspriserna för export- och importvaror. Vid en höjning av exportprisnivån, som bestäms på världsmarknaden, ökar i regel vårt exportutbud, vilket höjer den totala inkomstnivån i landet. Priseffekten utlöser i detta fall en kvantitetseffekt. På motsvarande sätt kommer en importprishöjning att minska importefterfrågan och därmed ge upphov till en kvantitetseffekt. En fullständig redovisning av hur såväl pris- som efterfrågeeffekten inverkar på vår ekonomiska aktivitet, och då speciellt på prisstegringstakten, skulle kräva en total modell för den svenska ekonomin. En sådan modell presenteras inte i detta kapitel. Vi har i stället valt att mer partiellt belysa den internationella prisspridningens effekter samt den monetära meknismen. Prisspridningen via varor i internationell handel har under de senaste åren varit av avgörande betydelse för den svenska inflationstakten. De verkningar som efterfrågeförändringar i utrikeshandeln får på den inhemska intlationstakten kan motverkas med ekonomisk politik. Det är emellertid betydligt svårare att hindra internationella prisspridningseffekter vid oförändrad växelkurs. Därför studeras speciellt de verkningar som en prisspridning via varor i utrikeshandeln har på den inhemska inflationstakten. Vid en fast växelkurs uppstår det även betydande svårigheter att förhindra de monetära spridningseffekter som uppkommer till följd av förändringar i valutareserven. Den monetära mekanismen belyses därför i ett särskilt avsnitt. För att beskriva det komplicerade samspelet mellan de tre mekanismerna (efterfråge-, pris- och monetär-) vid en yttre störning studeras inledningsvis, mer översiktligt, vad som händer när importprisnivån sti- 1 ger. Om den ekonomiska politiken inte ändras till följd av importprishöjningen kommer den initiella effekten bli att prishöjningen slår igenom

på priserna i olika varuled i proportion till varornas importinnehåll. Priser

på importkonkurrerande varor höjs då konsumtionsmönstret ändras till fördel för de inhemskt producerade varor och tjänster som blivit relativt 1 För en empirisk beräkbilligare. De verkningar denna omsvängning i efterfrågan får på inflationsning av export- och imtakten beror på graden av substituerbarhet mellan inhemska och utländsportprisers effekter på den amerikanska inflaka varor, resursutnyttjandet i den inhemska ekonomin samt om priserna tionstakten, se J.L. Pierce sänks på de varor för vilka efterfrågan minskar. När prishöjningarna slagit och JJ. Erzler, The effects of external infla- igenom i olika varuled reduceras de reala disponibla inkomsterna och tionary shocks, Brookings därmed minskas den totala efterfrågan. Denna minskade reala efterfrågan Papers on Economic verkar i sin tur dämpande på produktion och sysselsättning och kan som Activity, 1974, v01. 1, eller P. Clark, Internatio- följd av detta begränsa inflationstakten. När reallönerna försämras uppnal Sources of Domestic står emellertid krav på höjda löner. Lönehöjningar som hålls tillbaka Inflation, Board of Gonågot av den ökade arbetslösheten kan i sin tur leda till en löneprisspiral verners of the Federal Reserve system, Nov. och därmed förvärra inflationstakten. 1974. Den nominella nationalinkomsten ökar initiellt till följd av prishöj-

Den internationella inflationens genomslag 259

ningarna, vilket ökar efterfrågan på likvida tillgångar, och då speciellt pengar för transaktionsändamål. Vid ett givet penningutbud tenderar detta att pressa upp räntorna och verka depressivt på den totala efterfrågan. lmportprishöjningen påverkar även utrikeshandeln då bytesförhållandet försämras. Konkret innebär denna försämring att landet för en given mängd exportvaror kan köpa en mindre mängd importvaror. Följderna av en försämring av bytesförhållandet kan jämföras med en produktivitetsminskning inom industrin, eller ses som en sänkning av realinkomsten med en efterfrågedämpning som följd. lmportprishöjningen kan, beroende på importefterfrågans elasticitet, leda till ett underskott i betalningsbalansen, som får konsekvenser för likviditeten i den svenska ekonomin. Genom underskottet flyter pengar ut ur landet; valutareserven tappas av och penningmängden minskar. Vid oförändrad efterfrågan på pengar pressas därvid räntorna upp något, vilket ytterligare begränsar den totala efterfrågan. De olika mekanismerna kommer, vid oförändrad ekonomisk politik, att leda till en ökad arbetslöshet och minskad produktionstillväxt. Får detta fortgå under en längre tid kommer olika krafter att verka för att prisstegringstakten dämpas. Om regeringen inte accepterar den ökade arbetslösheten läggs den ekonomiska politiken om i expansiv riktning och den totala efterfrågan stimuleras bl. a. genom ökningar av penningmängden. Pris- och lönestegringstakten kommer därmed att drivas på ytterligare och en allmänt högre inflationstakt kommer att uppnås. På motsvarande sätt kommer en exportprishöjning, som uppkommeri utlandet, att sprida sig inom ekonomin genom en komplicerad samverkan av de olika mekanismer vi tidigare beskrivit. När exportpriserna stiger ökar även den totala exportvolymen och stimulerar därmed produktion och inkomstbildning i exportsektorn, vilket verkar expansivt på andra sektorer i ekonomin. Som följd härav ökar det totala inhemska efterfrågan. Exportpnshöjningen medför även att priserna på exportkonkurrerande varor höjs, vilket ökar prisstegringstakten. De totala prishöjningarna får sedan konsekvenser för lönebildningen, då arbetstagarna kräver kompensation för prisstegringarna. Handelsbalansen förbättras till följd av de ökade exportintäkterna och medför ett penninginflöde från utlandet. Om inte de ekonomisk-politiska myndigheterna lyckas sterilisera detta ökade valutainflöde kommer penningmängden att öka snabbare än annars vore fallet, vilket leder till ytterligare efterfrågeökningar och därmed nya prishöjningar. När vi i de följande avsnitten studerar den internationella inflationens verkningar på den svenska prisstegringstakten är det viktigt att precisera hur de ekonomisk-politiska myndigheterna reagerar när en utländsk störning drabbar oss. Varje sådant antagande får en avgörande betydelse för analysresultaten. Syftet med ovanstående exempel har varit att visa hur komplicerade de mekanismer är som verkar när en ekonomi utsätts för yttre störningar. I följande avsnitt har vi valt att först studera prisspridningen via varori internationell handel dels på kort sikt med hjälp av en pris-lönebildningsmodell, dels på längre sikt inom ramen för den s. k. EFO-modellen. I ett

260 Den internationella inflationens genomslag

senare avsnitt undersöks även vilka verkningar den monetära mekanismen har på den svenska inflationstakten. Avslutningsvis bör det påpekas att det även förekommer andra direkta effekter utöver de tre vi hittills diskuterat, genom vilka den internationella inflationen påverkar vår prisnivå. Om företagens och hushållens inflationsförväntningar baseras på prisutvecklingen i omvärlden och förväntningarna påverkar pris- och lönebildningen innebär detta att enbart förväntningarna kan driva fram en ökad inhemsk prisstegringstakt. Förväntningarnas faktiska inverkan på den inhemska inflationstakten undersöks i den följande pris-lönebildningsmodellen. En annan spridningsmekanism som vidäremot inte studerar i detta kapitel är arbetskraftens internationella rörlighet. Denna kan under vissa omständigheter fungera pådrivande på inñationstakten vid en nettoutvandring och inflationsdämpande vid en nettoinvandring.

4.3 Hur mäts den internationella inflationen?

Som framgick av föregående avsnitt existerar det ett flertal vägar varigenom utländska prisimpulser påverkar förändringstakten i den svenska

konsumentprisnivån (pc).1 Låt oss till att börja med utreda vad vi menar

med internationell inflation innan vi studerar prisspridningsmekanismerna närmare. Man kan först ställa sig frågan vilka utländska priser som påverkar vår prisnivå och inflationstakt. De internationella prisstegringarna verkar på den svenska konsumentprisnivån uppenbarligen genom importen (M). En stor del av konsumtionen (25 procent) består av importerade varor. När importpriserna (pm) stiger slår dessa igenom på konsumentprisindex (pc), eftersom en viss övervältring sker på konsumenterna. En importprisuppgång leder även till att den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin (MK) kan höja sina priser i motsvarande mån, utan att konkurrensläget försämras. Även en exportprisuppgång (px) höjer de inhemska konsumentpriserna, då många företag avsätter sin produktion både på export (X) och på en exportkonkurrerande hemmamarknad (XK). I konsumtionen (C) ingår slutliga varor och tjänster från följande sektorer.

(1) C=M+MK+XK+S

M = importerade konsumtionsvaror C = konsumtion Mk = konsumtionsvaror från den importkonkurrerande sektorn XK = konsumtionsvaror från den exportkonkurrerande sektorn S = konsumtionsvaror från den från utländsk konkurrens skyddade 1 En ”prick” ovanför en sektorn. variabel betecknar i den följande framställningen

den procentuella föränd- Förändringar i importpriserna (pm) kan mätas direkt. Däri ingår då, för-

ringen, dvs. utom prishöjningar på importerade färdigvaror, aven hojningar av import- Ap priserna för insatsvaror i den inhemska produktionen. Även prisutveck- - 100. pc: p lingen på varor från den skyddade industrin (ps) kan mätas om man följer

Den internationella inflationens 261

genomslag

EFO-modellens indelning av den svenska ekonomin i två sektioner: en sektor som är utsatt för internationell konkurrens, och en sek- K-sektorn, tor som är skyddad för utländsk konkurrens, S-sektom Prisutvecklingen inom export- och importkonkurrerande industri kan inte observeras direkt i befintlig statistik, varför det ej är möjligt att bryta ner konsumtionen i de delar som ingår i uttrycket (l). Om det varit möjligt att få tillgång till prisutvecklingen för export- och importkonkurrerande varugrupper skulle vi mer direkt kunna studera den internationella prisutvecklingens inverkan på den svenska prisnivån. Nu tvingas vii stället gå en mindre omväg. Prisutvecklingen inom K-sektorn (pk) kan beräknas enligt EFO-modellens indelning. I K-sektorn ingår, som tidigare påpekats, följande delar

K=X+XK+MK 1 Den exakta indelningen Om nu exportprisindex (px) förändras på samma sätt som importpris- i sektorer är naturligtvis index (pm) kan konsumentprisindex ökningstakt beräknas som en svår att göra. Enligt EFOmodellen består den funktion av prisutvecklingen inom respektive K-sektorn och S-sektom. svenska S-sektom av: Detta blir resultatet då följande substitution kan göras iuttrycket (l) l. Skyddad varuproduktion. C=M+XK+MK+S=X+XK+MK+S=K+S 2. samhälleliga eller samhällsreglerade tjänster. och 3. Privata tjänster. 4. Den offentliga sektorn.

pc=f(l.3kåbs)

l K-sektorn ingår: l. Konkurrensutsatt rå- Villkoret att export- och importprisindex skall ha utvecklats likartat över varuproduktion. tiden, stämmer även tämligen bra för Sverige, vilket framgår av diagram 2. Halvfabrikatproduk- 4:1. tion. 3. lmportkonkurrerande Det finns sålunda flera olika indikatorer på den internationella pris- produktion. ökningstakten. Prisutvecklingen inom K-sektorn (pk) torde vara det mest 4. Färdigvaruindustri.

%

ll

40- _

,Pm

35- l I 3°

I .

Px

25- I

l I 20- I

15- l

1 I 10-

5..

.\\ ___ l I I I l › V l I I I I l I I I 7 1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 Diagram 4:1 Sveriges export. och importprisindex 1960-19 74, årlig Källa: Konjunkturläget. procen tuell förändring.

262 Den internationella injlationens genomslag

fullständiga måttet. Ökningstakten i exportprisindex (px) och importprisindex kommer var för sig och tillsammans, vägda med respektive (pm) sektors andel av BNP, att underskatta de internationella prisstegringarnas genomslag. Orsaken till detta är att K-sektorns relativa storlek överstiger export- och importsektorns vägda andel av BNP] Slutligen är det även möjligt att utnyttja ett prisindex på världsexporten som en skattning på världsinflationen. Som framgår av nedan- (pw) stående diagram 4:2 följer prisutvecklingen i K-sektorn (pk) världsmarknadsprisindex (Löw) ganska väl, varför dessa båda, för våra ändamål, kan sägas vara goda mått på den internationella inflationen. Hur stor inverkan de internationella prisstegringarna, mätt på något att ovan beskrivna sätt, bestäms av den konkurrensuthar på konsumentprisindex ökningstakt,

%ll

25-

I 0 l I I //l I I III l y I ll / \v“ /“\

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 Diagram 4:2 Världsmarknadsprisindex tillväxt samt prisu tvecklingen på Källor: EFO-rapporten. LO. varor hån K-sektom UN Yearbook of International Trade Statistics. 1 96 0-1 9 74. Konjunkturinstitutet.

X M 1 /BNP. Export- och importsektorns vägda andel av BNP är lika med å_ X + XK + MK K-sektorns andel av BNP kan uttryckas som BNP Att K-sektorns andel av BNP är större än export- och importsektorns andel implicerar att X + XK + MK X + M och att (X-M) + 2 (XK + MK) O, dvs. ett eventuellt BNP 2BNP importöverskott måste vara mindre än den dubbla export- och importkonkurrerande sektorns storlek.

Den internationella inflationens genomslag 263

satta sektorns storlek. Ju större del av vår ekonomi som producerar under utländsk konkurrens och ju mer substituerbara inhemska och utländska varor är, desto större genomslag får de internationella prisstegringarna på den inhemska prisnivån (vid fast växelkurs). Om K-sektorns varor är helt substituerbara och utgör en fjärdedel av produktionen och sysselsättningen kommer en 10-procentig prishöjning på varor i utrikeshandel (pk) att leda till ett initiellt genomslag på den svenska prisstegringstakten av storleken 2,5 procent. Genom olika kanaler kan sedan denna initiella prisstegringsimpuls sprida sig genom den inhemska ekonomin och ge upphov till ytterligare prishöjningar. Man har i många sammanhang betonat den betydelse prisstegringarna på varor i utrikeshandeln har haft för att förklara den acceleration i prisstegringstakten som de flesta OECD-länder samtidigt drabbats av sedan åren 1969-1970. Prisstegringstakten har nära nog fördubblats ijämförelse med 1960-talets årsgenomsnitt. Om vi studerar OECD:s uppgifter över den genomsnittliga prisökningstakten för varor i internationell handel samt uppgifter på den vägda BNP-deflatorn erhålles följande tabell.

Tabell 4:1 Procentuella prisökningar inom utrikeshandeln samt i den vägda BNP-deflatorn för OECDländerna

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Prisökningstakt på varor i internationell handel inom OECD 1,1 1,6 0,2 1,1 3,2 4,0 2,9 1,3 10,0 35,3 BNP-deflatoms ökningstakt inom OECD 4,4 4,2 3,3 3,3 4,7 6,3 6,6 6,6 9,6 10,5

Anm. Prisökningstakten på varor i internationell handel räknas fram genom att väga OECD-ländernas export- och importprisindex (inhemsk valuta) med ländernas andel av den totala exporten respektive importen inom OECD. BNP-deñatorn erhålles som ett vägt medeltal av ländernas BNP-deflatorer (inhemsk valuta). Vikterna utgöras av ländernas BNP relativt den totala BNP inom OECD. Källa: Main Economic Indicators, OECD.

Som framgår av tabell 4:1 ökade prisstegringstakten på varori utrikeshandel inom OECD år 1969. Från och med samma år steg även ökningstakten i OECD:s BNP-deflator. Den internationella prisspridningsprocessen genom utrikeshandeln avspeglar sig även i export- och importprisutvecklingen för några länder upptagna i tabell 4:2. Av denna tabell framgår att prisstegringstakten på import- och exportvaror var relativt låg under de första åren men accelererade omkring åren 1969-1970. För vissa länder gäller dock inte detta. Så har t. ex. England redan vid devalveringen år 1967 erhållit kraftiga importprisstegringar. Övriga länder, som t. ex. Sverige, har till följd av denna devalvering fått en lägre exportpristillväxt då man tvingats konkurrera med de lägre engelska exportpriserna. Även vår importpristillväxt bör ha dämpats då den engelska devalveringen innebar en uppskrivning av kronan. Tyskland har fram till år 1969 fungerat som en broms på export- och importprisutvecklingen i andra länder. År 1969 revalverades emellertid DM, vilket för övriga länder bidrog till att höja prisstegringstakten på varor i internatio-

264 Den internationella in/lationens genomslag

Tabell 4:2 Procentuell förändring i export- och importprisindex för några länder inom OECD, mätt i inhemsk valuta

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

USA pm +0,9 + 1,2 +3,5 +6,6 +5,2 +7,4 +l8,8 +27,7 px +1,6 + 1,3 +3,8 +5,3 +3,3 +2,8 +16,7 +48,4 Västtysk- pm w1,2 - 2,3 -2,3 -2,0 -l,1 -l,9 + 4,9 +25,3 land px -0,9 - 1,5 +1,8 +1,8 +1,6 +0,9 + 1,6 +15,1

Storbritan- pm +0,1 +ll,2 +4,1 +4,7 +4,6 +3,9 +28,4 +45,2 nien px +1,4 + 8,0 +3,4 +6,9 +5,6 +5,2 +12,5 +26,2 Sverige pm 0 0 +2,7 +7,8 +5,6 +1,5 +12,8 +37,l px +0,9 O +3,6 +8,6 +4,8 +3,8 +10,2 +l4,5

Källa: Main Economic lndicators, OECD.

nell handel men nedbringade den västtyska inflationen. Som framgår av

tabellen sjönk pm iTyskland under åren 1970-72 medan px, trots reval-

veringen, fortsatte att stiga i ungefär samma takt till följd av det mycket höga kapacitetsutnyttjande som rådde iTyskland under samma period. Växelkursförändringarna 1971-1972, då länder som USA och England devalverade och andra länder genomförde effektiva revalveringar fick till resultat att prishöjningstakten på varor i internationell handel sjönk dessa år. BNP-deflatorns ökningstakt höll sig under samma period på en oförändrad nivå (se tabell 4:1). Åren 1973 och 1974 steg export- och importprisindex kraftigt för de flesta länder. Detta återspeglas även i en 10- respektive 35-procentig prisökning på varor i internationell handel inom OECD. En av orsakerna till dessa kraftiga prishöjningar var prisstegringen på olja samt på andra råvaror och livsmedel. Inte ens länder med effektiva revalveringar kunde i detta läge undvika export- och importprisstegringar.

4.4 Prisbildningen

Syftet med detta avsnitt är att försöka bestämma de faktorer som förklarar konsumtionsvarumarknaden. Vi prisbildningen på den inhemska vill i detta sammanhang främst undersöka vilket inflytande den internationella prisutvecklingen har på vår prisnivå. 1 Med vertikal prissprid- Inledningsvis diskuteras den uppdelning på olika bidrag till höjningar ning menas de prishöji konsumentprisnivån som görs i nationalbudgetarbetet. I detta sammanningar som sprider sig framåt eller bakåt i på hur stor del av inflationen som kan tillskrivas de hang studeras speciellt varanda följande förädinternationella prisstegringarna. Då denna metod enbart syftar till att förlingsled. Vid horisontell klara importerade konsumtionsvarors direkta prisgenomslag kommer vii prisspridning fortplantar sig prishöjningarna till att beräkna såväl de ett följande avsnitt, med hjälp av olika prisekvationer, olika branscher inom samvertikala som de horisontella spridningseffekter internationella prishöjma förädlingsled. För en diskussion av dessa be- till I detta sammanhang indelas ekonomin i en utningar ger upphov grepp, se B. Metelius, Ut- landskonkurrerande sektor samt en för utländsk konkurrens skyddad seklandstransaktionerna och bestäms för var och en av dessa sektorer. Orsaken den svenska ekonomin, tor, och prisekvationer SOU 1955:13. till denna uppdelning är helt enkelt att prisbildningens förklaringsfakto-

Den internationella injlationens genomslag 265

rer tycks vara olika för respektive K-sektorn och S-sektorn. 1 ett senare avsnitt skall de framtagna prisekvationerna användas tillsammans med en modell för lönebildningen, i syfte att studera den internationella inflationens genomslag på den svenska prisnivån.

1 nationalbudgeten används en metod där man i efterhand försöker

skilja ut olika komponenters betydelse för förändringarna i konsumentprisindex. För åren 1960-1969 samt perioden 1970-1974 ger denna uppdelning följande resultat:

Tabell 4:3 Procentuella förändringar i konsumentprisindex uppdelat på komponenter, uträknat som ett årsgenomsnitt för var och en av perioderna 1960-1969, 1970-1974 samt år 1975

1960- 1970- 1975” 1969 1974

a Prognos. Källa: Konjunkturinstitutet och SCB.

Vi skall här koncentrera vårt intresse till det internationella prisgenomslaget och restfaktorn, som har störst betydelse för konsumentprisuppgången. De internationellt bestämda prishöjningarna antas slå igenom omedelbart på konsumentprisindex. Man antar att förändringari de sammanlagda importpriserna för konsumtionsråvaror, varaktiga och icke varaktiga konsumtionsvaror samt bränslen påverkar konsumentprisindex med vikten l/4, vilket motsvarar dessa varors andel av konsumtionen. Som framgår av tabellen har höjningen av de internationellt bestämda priserna kunnat förklara 0,2 respektive 2,7 procentenheters höjning av konsumentprisnivån under de båda perioderna. Nu underskattar dessa beräkningar, i vissa fall, de internationella prisimpulsernas verkningar. För det första fångar analysen bara in den del av det internationella prisinflytandet som härrör från fördyringen av importerade färdigvaror och importråvaror. Importerade investeringsvarors prisgenomslag kommer inte med. För det andra beaktar inte dessa beräkningar den horisontella prisspridning” som äger rum inom landet vid en internationell prisuppgång. Dessa spridningseffekter erhålles såväl vid importpris- som exportprishöjningar. Vid en importprisuppgång kan importkonkurrerande företag höja sina priser. Vid en exportprisuppgång kan på motsvarande sätt exportföretagen ta ut högre priser för den del av produktionen som avsätts på hemmamarknaden. En stor del av de ”horisontella” prisspridningseffekterna torde i stället fångas upp i restfaktorn. Denna beräknas som en residual mellan den faktiska konsumentprisuppgången och den

266 Den internationella inflationens genomslag

konsumentprisuppgång som förklaras av övriga faktorer. Restfaktorn avspeglar även de prisökningar som sker inom den skyddade sektorn till följd av kostnadshöjningar, vilka i många fall utlöses genom prishöjningariutrikeshandeln. Under perioden 1960-1969 svarade restfaktorn för 1,5 procentenheter av konsumentprisindex höjning på i genomsnitt 3,9 procent. Åren 1970-1974 steg restfaktorns bidrag till 2,0 procentenheter av en total genomsnittlig konsumentprisuppgång på 7,5 procent, dvs. restfaktorn bidrog med knappt en tredjedel. Lägger man till bidraget från de internationellt bestämda priserna, som svarade för drygt en tredjedel av konsumentprisuppgången under samma period, har man förklarat två tredjedelar av den svenska inflationen. Om man jämför de båda tidsperioderna i tabellen 4:3 finner man att höjningen i inflationstakten kan förklaras av förändringen av de internationellt bestämda priserna och av restfaktorns höjning, vilka båda i stor utsträckning styrs av den internationella inflationen. l inflationsprognosen för år 1975, som anges i tabellen 4:3, beräknas de internationella priserna bidra med cirka 1,4 procent medan restfaktorn förklarar cirka 4,4 procent av konsumentprisstegringen. Restfaktorns genomslag kalkyleras detta år bli större i förhållande till tidigare år då lönekostnaderna tagit över de internationella prisernas roll som driv-

kraft i inflationsprocessenl

Den ovan redovisade uppdelningen på olika komponenter, som bidragit till konsumentprisuppgången har inte till syfte att förklara de direkta orsakssambanden mellan prisutvecklingen och dess bestämningsfaktorer. De tidsförskjutningar mellan prisutvecklingen och förklaringsfaktorerna som ofta gör sig gällande beaktas därför ej heller i detta sammanhang. Då analysen även bygger på att olika prisimpulser endast har direkta verkningar, kommer inte de indirekta verkningarna och eventuella interdependenser att förklaras explicit. Följden blir att de internationella prisimpulsernas bidrag underskattas. Analysen fångar ej heller in hur de internationella prisimpulserna påverkar löne- och prisbildningen i den skyddade sektorn, vilket får betydande spridningseffekter. Den internationella prisutvecklingens roll blir även större om man också tar hänsyn till verkningarna på prisstegringsförväntningarna. Såväl interdependensproblemen som förväntningarnas inverkan behandlas i följande avsnitt.

1 Vid prognoser på restfaktom uträknas denna som R = (vv-Z) 2/3 0,35 R = restfaktorn; w = procentuella lönekostnadsstegringen per timme för industriarbetare Restfaktorn antas bli helt kostnadsbestämd och beror av den procentuella höjningen av arbetskostnaden per enhet (vv-Z), dä: produktivitetstillväxten antas vara 2 procent. Denna term multipliceras med 2/ 3, vilket antas motsvara lönekostnadernas andel av bruttoförädlingsvärdet. Dessa multipliceras sedan med den skyddade sektorns vikt i konsumentprisindex som är 0,35.

Den internationella injlationens genomslag 267

4.4.1 Prisekvationer

Vid en mer ingående studie av prisbildningens bestämningsfaktorer kan man främst tänka sig två alternativa ansatserzz den ena betonar efterfrågeläget på varumarknaden som den viktigaste förklaringsfaktom för prisbildningen medan den andra ansatsen lägger tyngdpunkten på utbudssidan, dvs. företagens kostnadsförhållanden. De, som betonar efterfrågetrycket på varumarknaden som den viktigaste bestämningsfaktorn för prisbildningen, tänker sig helt enkelt att priset på en vara kommer att stiga så snart det råder ett efterfrågeöverskott och sjunka, då det föreligger ett utbudsöverskott. Nu påverkas emellertid prisförändringstakten av den marknadsstruktur, som råder på delmarknaderna. Ju högre grad av konkurrens, desto mer lättrörliga torde priserna vara vid jämviktsbrist på marknaden. På marknader med ofullständig konkurrens leder efterfrågeförändringar snarare till utbuds- än prisförändringar. Ett sätt att fånga in efterfrågeeffekternas inverkan på prisstegringstakten på makronivå är att anta att ekonomins maximala Varuproduktion kan representeras av den potentiella BNP, som skrivs fram genom att interpolera dess trend (y*). Vid givet potentiellt varuutbud (y*), antas den faktiska reala produktionen (y) bli bestämd av den totala efter- _ * frågan. Efterfrågeöverskottet kan då skattas av uttrycket Prisstegringstakten antas sedan vara en linjär funktion av det procentuella efter-

frågeöverskottet3, dvs.

p=a+b(X:yy-*)

bO

I det andra fallet, när priserna bestäms från utbuds- eller kostnadssidan gäller detta, som ovan påpekats, främst för marknader med mer ofullständig konkurrens. Låt oss anta att företaget eller branschen är vinstmaximerande. Då gäller att4 l listimationerna i detta avsnitt har utförts i samarbete med civ.ekon. L. Calmfors vid Institutet för Internationell Ekonomi. Se Swedish inflation and international price influences, Institute for International Economic Studies, Seminar Paper No. 45, 1975. 2 O. Eckstein (ed), The econometrics of price determination, Board of Governors of the Federal Reserve System, Washington 1972. 3 . _ Ap p = 100, dvs. den procentuella förändringen i priset mellan tvâ på varandra följande perioder. 4 Företaget antas maximera vinsten 7r = pc (QC) QC›TC där 7T = vinsten pc (Qc) = efterfrågesambandet Qc = produktionsvolymen TC = totalkostnaden Vinstmaximering ger att dP l = MC. Brytes pc ut ur vänstra ledet erhålles att

56e

QC + pc c - Å + 1) = MC. Då elasticiteten är lika med

2%

pc c Pc _ dQ o - . e - - erhalles att MC.

d-p: äc- pc-å

268 Den internationella injlationens genomslag

två-Mc

(i) e = efterfrågans priselasticitet = pc konsumentprisnivån MC = marginella produktionskostnaden Antag att totalkostnaden är en linjär funktion av lönekostnaden samt av kostnaden för insatsvaror.

TC=W*Q+PmQ

TC = totalkostnad = Q produktionsvolymen W* = lönekostnad per produktionsenhet = pm priset för insatsvaror, råvaror m. m. per produktionsenhet I en öppen ekonomi som den svenska är insatsvarorna till stor del importerade eller importkonkurrerande, varför vi kan approximera priset på insatsvaror med importprisindex (pm). Om vi även omformar lönekostnaden per produktionsenhet (W*) till lönekostnad per arbetstimme med hjälp av följande samband _ W - E H w* _ _W _ Q q kan vi skriva totalkostnaden som

TC=g°Q+Pm(%)Q

2)

W = lönekostnad per arbetstimme E = antalet sysselsatta H = antalet arbetstimmar per sysselsatt = dvs. arbetsproduktiviteten

?H

q produktion per arbetsimme E M . . . =1mport1nsats per produktionsenhet (antas konstant) -Q- = i kronor pm importpris Från detta uttryck erhålles marginalkostnaden genom att derivera totalkostnaden med avseende på produktionsvolymen. W M MC=-+ .pm q Q Kombineras uttrycken (1) och (2) erhålles konsumentprisnivån som en funktion av lönekostnad, arbetsproduktivitet, importprisnivå samt efterfrågeelasticitet

[%+pm°%]

(3)

pc=g§l

Den internationella 269 injlationens genomslag

Om vi antar oförändrad efterfrägeelasticitet samt konstant importinnehåll i varje produktionsenhet kan vi härleda den procentuella prisföränd-

ringenl

(4) pc=a+b-W-c-q+d-pm

Uttrycket (4) visar att prisförändringar bestäms genom ett pålägg på produktionskostnaden per enhet? Koefficienterna b, c samt d svarar mot lönekostnadernas respektive importvärdets andel av det slutliga priset. Vidare skall c vara negativ samt b och cl positiva. Utifrån modellen i förväntar man sig vid testning att -c = b, dvs. att en lika stor procentuell höjning av produktiviteten som sänkning av lönekostnaden får samma verkan på den procentuella prisförändringstakten. I flertalet undersökningar har man funnit att konstanten framför produktivitetsvariabeln har ett mindre absolut värde än koefficienten framför lönekostnaden.3 Det finns flera tänkbara skäl till detta förhållande. För det första äri många fall dataunderlaget för beräkning av produktiviteten bräckligt. För det andra kan produktivitetsutvecklingen i många fall vara ojämn över tiden varför man har svårt att fånga in dess förklaringsvärde när man gör regression på förändringen i arbetsproduktiviteten. Det sista och kanske troligaste skälet är att företagarna helt enkelt inte förändrar priset vid kortsiktiga variationer i produktivitetsutvecklingen utan snarare reagerar på trendmässiga förändringar i produktiviteten. Resultatet blir i stället att bruttovinstandelen anpassar sig på kort sikt. För att bruttovinstandelen skall vara konstant, krävs att priserna ökar i samma takt som differensen mellan lönekostnads- och produktivitetstillväxt förändras. De internationella prisstegringarna slår igenom på hemmaprisnivån via importprisindex förändring (pm), dels till följd av att priserna på importerade insats- och konsumtionsvaror stiger, dels genom att den import-

1 Llttrycket (3) differentieras under antagande att och konstanta. Övriga

:e-l %är

variabler antas förändras över tiden. Vi erhåller då att: g dw ø w ° dq M_ é_ _ G2 “Pm Q + P P P Q dw .. + Förlänges den första termen i högra ledet med 2 och den p p q 1 p p Q tredje med pm erhålles dp w w

_dq+Mpm_dpm p :Irq w pq q pQ Pm

u -

--§2. :Mm 551.- = dPm

SW w v q

p” dprPm W

varvid uttrycket (4) erhålles när en konstant term lagts till. Konstanten medtages för att om möjligt fånga in verkningar av icke medtagna kostnader (t. ex. kapitalkostnader). 2 M. Goldstein, The effect of exchange rate changes on wages and prices in the United Kingdom. An empirical study, IMF Staff Papers, Nov. 1974. 3 Vinsmaximering är sålunda helt förenlig med en prissättningsregel (tumregel”) som uzgar från ett visst pålägg på produktionskostnaden om pålägget görs beroende av priselasticitetens storlek.

270 Den internationella in/lationens genomslag

konkurrerande hemmamarknadsindustrin höjer sina priser i motsvarande mån. Båda dessa effekter torde fångas upp i konstanten d. Förändringen i

pm kan givetvis även orsakas av förändringar i den svenska växelkursen. torde utbudet av För Sverige, som är ett litet land på världsmarknaden, importvaror vara helt elastiskt varför vi tvingas acceptera rådande världs-

marknadspriser. En växelkursförändring slår då helt igenom på pm.

Detta sätt att mäta de internationella prisstegringarnas genomslag på är givetvis inte uttömmande, vilket vi kommer att den svenska prisnivån diskutera mer utförligt senare. Som exempel kan nämnas att en höjning

då av exportpriserna även kommer påverka konsumentpriserna uppåt. säljer på både export- och hemmamarknaden. Om inte det många företag inhemska kommer en förskjutning från hemmapriset följer exportpriset produktion till exportproduktion att äga rum, vilket leder till ett efter-

frågeöverskott på hemmamarknaden, varigenom utrymme skapas för pris-

höjningar. Osäkerhet om framtida varu- och faktorpriser samt om produktivitets-

gör att företagarnas förväntningar även påverkar den fakutvecklingen tiska prisstegringstakten. Ju högre t. ex. prisstegringsförväntningarna är, desto snabbare blir också den faktiska prisstegringstakten. Om företagar-

na förväntar och arbetskraft kommer att sig att priserna på insatsvaror stiga under planeringsperioden medför detta ofta att företagarna i förväg

för att gardera sig mot framtida kostnadshöjningan Detta

höjer priserna gäller speciellt om prisbesluten fattas med långa tidsmellanrum på grund 2 i sig själva är kostsamma Förväntningar om löneav att prisförändringar höjningar inverkar även på prisstegringstakten då företagarna utgår ifrån om detta även att efterfrågan växer och priserna kan höjas, speciellt

drabbar andra företag så att konkurrensläget ej förändras. Ett företag kan

förväntade inflationstakäven höja sin prisnivå i takt med den allmänna

ten utan att den relativa prisnivån förändras.

Det gäller då först att undersöka hur företagarnas pris- och lönesteg-

ringsförväntningar bildas samt att iett nästa steg fastställa förväntningar- 1 l den förväntade löne- Olika metoder kan utnas påverkan på den faktiska prisökningstakten. kostnadsutvecklingen tas I en vanligt förkommande ansats antas

nyttjas i detta sammanhang?

då även hänsyn till den bildas faktiska förväntade tillväxten i att prisstegringsförväntningarna på basis av den tidigare arb etsproduktiviteten då dvs. företagarna antas förvänta sig att den framtida ökprisutvecklingen, man ser till den förväntaningstakten i priset, på den vara de säljer, kan relateras till hur prisutveckde lönekostnadsökningen har varit. För att bestämma denna relation använder man per produktionsenhet. lingen tidigare en ”error mekanism i vilken förväntningarna antas vanligtvis learning” 2 Det kan vara kostsamt av det senaste förväntningsfelet. Detta anpassa sig med en viss proportion med alltför täta prisvaria- i den av differensen mellan faktisk och förväntad inflation tioner bl. a. på grund av fel utgörs

anpassnings- och informa- tidigare perioden. tionskostnader. Sambandet kan formuleras sätt: på följande

3 För en översiktlig dis- .e . _ , = -

(5) Pc,t Pec,t-l +\(pc,t-1 ?egt-ll

kussion av förväntningarnas inverkan på inflatio- är lika med den förvänta-

Den förväntade inflationstakten i period Kpât)

nen se D. Laidler och M. A Sur- före andel (X)

Parkin, inflation: de prisstegringstakten perioden (pigg plus en konstant

vey. Economic Journal, av förväntningsfelet i samma period (pc Om felet är positivt

no. l, 1976. t_1-p%,t_1).

Den internationella

inflationens genomslag 271

läggs det till och om det är negativt subtraheras det ifrån den förväntade inflationstakten perioden före. Hur stor andel som läggs till eller dras ifrån bestäms av konstanten Ä. Denna konstant fastställs i sin tur genom estimation på den faktiska prisutvecklingen. l det fall förväntningarna är riktiga, dvs. =

;sin pgm blir den andra termen i högra ledet noll och

man förväntar sig samma inflationstakt i perioden t som i perioden t-1. Med hjälp av några räkneoperationer kan uttrycket (5) skrivas om under följande form

= x - + i (m) + x

på; lågt-l beg-z u-W l5c,t-3 + . ..

+ Ari-mi

bam

där

i= n . 2 \(l-?\)1= 1 lÄ>O i=1

Prisstegringsförväntningarna är sålunda ett vägt medeltal av tidigare faktiska prisstegringar. ökningar i konsumentprisindex som ligger närmarei tiden kommer alltid att betyda mer för förväntningarna än prisstegringar i mer avlägsna perioder. I det fall då 7x är lika med ett, förväntar man sig en inflationstakt i perioden t som är lika med den faktiska inflationstak-

ten perioden före, dvs. =

på; pmm Vid experiment med olika värden

på ?x i de pris- och löneekvationer som kommer att redovisas senare, fann vi att den bästa anpassningen i de flesta fall erhölls när Å vara nära ett. Detta innebär att förväntningar skapas på ett sådant sätt att inflationstakten året före tillmäts det största informationsvärdet när det gäller att bilda sig en uppfattning om möjlig inflationstakt innevarande år. En annan indirekt metod att skatta inflationsförväntningarna kan vara att Studera relationen mellan priserna på reala och finansiella tillgångar. 1 Olika regressloner ut- Ju högre inflation som förväntas, desto större differens bör råda mellan fördes när Ä genomlöpte avkastningen på obligationer och den direkta Det- värden mellan noll och avkastningen på aktier. ett. ta samband bör gälla då värdestegringen på aktier på längre sikt ger kompensation för inflationen, medan motsvarande kompensation inte 2 Se L. Calmfors och E. erhålles på obligationer. Som framgår av olika undersökningar har sprid- Lundberg, Inflation och ningen mellan arbetslöshet, SNS 1974, avkastningen på obligationer och direktavkastningen på sid. 204. aktier ökat stadigt under 1970-talet? Detta är sålunda en indikator på 3 ökade inflationsförväntningar. Konjunkturbarometern En tredje metod kan vara direkta observationer av företagarnas ger information och prisprisförförväntningar på varor väntningar. I Sverige har vi endast Konjunkturinstitutets kvalitativa uppsålda på hemmamarknagifter om företagarnas

prisförväntningar.3 Dessa är uttryckta i nettotal, den respektive export-

dvs. man får information om differensen mellan det procentuella antalet marknaden. företag som väntar en prishöjning och det procentuella antalet som för- 4 Det existerar metoder väntar en prissånkning. Man har då problemet att Översätta dessa kvalitaför denna transformation. tiva uppgifter till kvantitativa data.4 Snarare än att använda denna infor- Se J. Carlsson och M. mation väljer vi att indirekt härleda Parkin, Inflation expectaprisstegringsförväntningarna med tions, Economica, maj hjälp av den adaptiva mekanismen, vilket vi för övrigt är hänvisade till 1975.

Den internationella

272 inflationens genomslag

då motsvarande information vad gäller konsumenternas förväntningar

saknas för konsumentgruppen. I den prisekvation som estimerats har vi prövat med att kombinera och kostnadsvariabler samt prisförväntningar i form av både efterfrågemekanism. har införts vid sien ”error-learning” Förväntningsvariabeln dan av övriga kostnads- och efterfrågevariabler, då denna kan tänkas ha

inverkan vid givet kostnadsläge och en självständig på prisstegringstakten efterfrågenivå. Det uttryck som testats har därmed fått följande utseen-

de:

. . y-y* . . . .e - _ Pc,t tl,t * 3+ b ( )t+ C Pm,t+ d(w“q)t+ e Pc,t y*

där

+ - 0 x< 1

I5?:,t=fc,t-1 koola pin)

= i konsumentprisindex i period t

Pc,t procentuella förändringen

= förändringen i den indirekta skatten i period t procentuella

tu

_ * = differensen mellan faktisk och potentiell BNP dividerad med

(yyz

)t potentiell BNP iperiod t

I3m,t = procentuella förändringen i importprisindex i perliod t (mätsi

inhemsk valuta)

(w-qh = differensen mellan procentuell lönekostnadsökning och pro-

centuell period t (dvs. förändring i löneproduktivitetstillväxti kostnad per producerad enhet). .e = förväntad prisstegringstakt i procent beräknad enligt ovan an- Pc,t given formel.

Detta uttryck skattades på årsdata för perioden 1956-1973. Försök gjor-

des med olika på de oberoende variablerna samt för tidseftersläpningar olika värden på Ä i förväntningstermen. Den bästa estimationen gav föl-

jande resultat

_ * . . n » u -

+ 0,26 (w-q)t 0,19 på;

(yyZ

(6) pc_t-t1,t= 1,81 + 0,29 )t + 0,32 pm;

(1,57) 02,19) (4,00) 0,15)

dvs x = 1 R2 = 0,69

1°›%,:= bot-l

1 Inom parentes anges F- DW = 2,11

värden med följande kritiska gränser: ökningstakt (minus indirekta skatteförändringar) Nivå F-värde Konsumentprisindex bestäms sålunda av förändringar i importprisindex, som blir klart signifil % 9,07 5 % 4,67 kant, samt av differensen mellan ökningen i lönekostnads- och produkti-

10 % 3,13 och förväntningstermen, som för vitetstillväxt. Efterfrågeöverskottet

har inget signifikant inflytande? Detta be-

övrigt får felaktigt tecken, 2 Om vv och q separerasi att efterfrågesidan är av mindre betydelse för prisuttrycket (6) blir förkla- höver inte innebära ringsvärdet lägre. Koefñ- En ökad efterfrågan kan istället leda till produktionsstegringstakten. cienterna framför w och indirekt vid en höjd efterfrågan på ökningar vilka påverkar prisnivån q är 40,33 respektive arbetskraft och därmed följande lönekostnadsökningar. Efterfrågan på- -0,21.

Den internationella in/Iationens genomslag 273

verkar sålunda prisnivån via mekanismerna på arbetsmarknaden. 1 uttrycket (6) framgår att en enprocentig höjning av importprisindex tillväxttakt höjer konsumentprisindex ökningstakt med 0,32 procent. Detta genomslag överstiger importsektorns andel av konsumtionen, som enligt beräkningen i nationalbudgeten utgör cirka 25 procent. Attimportprisernas genomslag på konsumentprisnivån i detta fall blir större beror på att prishöjningar inom såväl importsektorn som den importkonkurrerande sektorn fångas upp i koefficienten, som anger den importerade inflationens inverkan? Importprisernas genomslag beror då på den konkurrensutsatta sektorns storlek samt även på de effektiva växelkursförändringar som skett. I tabell 4.4 har vi räknat fram den procentuella andel utav den totala inflationstakten som den direkta effekten av importprisökningarna kan förklara för ett antal länder under åren 1967- 1974. Tabell 4.4 lmportprishöjningarnas procentuella andel av inflationstakten i ett antal länder under perioden 1967-1974 Ett positivt (negativt) procenttal anger det prishöjande (sänkande) bidrag importpriserna haft. Priserna mäts i inhemsk valuta

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Anm. För Sverige har importprishöjningarnas andel av inflationstakten räknats fram som

0,32 pm

- 100. För övriga länder har motsvarande storhet skattats med att väga im-

15e “til

portprisindex höjning med importsektorns andel av BNPi respektive land samt relatera detta till den faktiska höjningen i konsumentprisindex. Källa: OECD-publikationer.

Det är påtagligt vilken ökning i ”importerad inflation” som skett under åren l973 och 1974 för samtliga länder i tabell 4.4. Graden av genomslag påverkas även av de växelkursförändringar som vidtagits. En appreciering av växelkursen sänker importpriserna i inhemsk valuta och en depreciering höjer samma priser. Som framgår av tabell 4:4 kom England att få en ökad importerad inflation efter det att pundet devalverades 1967. På motsvarande sätt har den tyska revalveringen 1969 sänkt den tyska inflationstakten. För Sveriges del har växelkursförändringarna varit relativt små under perioden 1967-74. Undantag utgör åren 1967 och 1974 då pundet respektivt dollarn devalverats varvid kronans värde, vid båda dessa tillfällen, steg med cirka 7 procent. Under år 1975 har emellertid kronkursen återigen fallit tillbaka några procent (se diagram 4:3). Vi kan dock konstatera att den importerade trots 1 Det är också troligt att inflationen”, en nettouppskrivning av kronan, fått en ökad även exportprishöjningarbetydelse under åren 1973 och 1974 till följd av den stigande internatio- nas inverkan till viss del nella inflationstakten. kommer med då exportoch importprisindex rört Som vi tidigare påpekat utgör dessa beräkningarigenomsnitt en undersig förvånansvärt parallellt skattning av hur den internationella inflationen påverkar den svenska pris- över tiden.

274 Den internationella inflationens genomslag

_

mn

_ ..

_ K Åsa.

må

_

Såå

_ 2.

63mm

.xåmvratonxw

\/| _

ømcmøxw

_ 8

E.:

_

.ovat

ozwuøtw

nME

.motgång

_

santa..

mm wo

øxaåmxna

då

umgås_

+0

_möcmcz

_ N

n

muzmzmñ

_

§3

:Såå

“Qwnêozm

_m:o_umc._muc_

_

.såå

“como

wåzmaw

.m

_

#853_

omm_

20:a!

m4»

n r n u u u u u

nemo.. 105._ amma ommd oSd owmd ommd Embmaå änåä

owe.

F 03.. 08.. emo.. 8a..

Den internationella inflationens genomslag 275

nivån. Kalkylerna fångar troligtvis inte in hela den horisontella” prisspridning som importprishöjningarna ger upphov till. En mer fullständig analys av den internationella inflationens genomslag kräver även att man beaktar det ömsesidiga beroendet mellan pris- och lönebildningen. Innan vi sätter in inflationsimpulserna i ett sådant större samhällsekonomiskt perspektiv skall vi studera prisbildningen i två skilda sektorer av den svenska ekonomin. Vi delar in ekonomin i två sektorer: en sektor som är utsatt för internationell konkurrens, K-sektorn, samt en sektor som är skyddad för utländsk konkurrens, S-sektorn, K-sektorn svarar i Sverige för cirka en tredjedel av produktionen och S-sektorn för ca två tredjedelar. Skälet till denna indelning är att prisbildningen troligtvis har olika förklaringsfaktorer inom respektive sektor. Hypotesen för företag inom K-sektorn är att dessa tvingas acceptera rådande världsmarknadspriser vid en given växelkurs. l S-sektorn antas däremot företagen kunna föra en mer självständig prispolitik, som främst styrs av kostnadsutvecklingen snarare än av efterfrâgeläget för denna sektors produkter. För att testa dessa hypoteser an-

tar vi att prisstegringstakten inom K-sektorn, pk, samt inom S-sektorn, ps

är beroende av följande variablerz _ * (I) Efterfrågeöverskottet i ekonomin, , där y* är trendvärdet för T BNP mätt i konstanta priser och y betecknar verklig BNP mätt i

fasta priser.:

- 3 (II) Procentuella ökningen i världsmarknadspriserna,

pw

(III) Procentuella förändringen i lönekostnad per produktionsenhet

inom respektive sektor, w-qf (IV) Förväntade prisstegringstakten, pt, för respektive sektor där

= + i -

p? ;sin (pil pm).

Följande resultat erhölls vid regression på dessa variabler för perioden 195 5-74.

K-sektorn:

y-y*

(7) I5k,t = 43,48 + 0,15( )t + 0,89 l5w,t + 0,21 (Wk-dk): - 0,36 big:

y* (0,29) (l8,53) (1,85) (1,86) där dvs7\=1 R2 =

piyt=fikyt4 0,73 DW=2,l3

1 pk och ps skattades med hjälp av sektorns förädlingsvärde, som är lika med sektorns försäljningsvärde minus dess kostnader för råvaror och halvfabrikat. Källa: Nationalbokföringen, SCB, samt LO. 2 Källa: Nationalbokföringen. Dataunderlaget gjorde det inte möjligt att skatta efterfrågeöverskottet inom respektive sektor. 3 pw skattas med förändringen i FNs exportprisindex för industrivaror. Källa: UN

Yearbook of International Trade Statistics.

4 har hämtats från SAF-statistik samt från Uppgifter om lönekostnadsutvecklingen Nationalbokföringen.

276 Den internationella inflationens genomslag

S-sektorn: y-y*

(s) pm = 0,65 + 0,06 ( h + 0,19 av” + 0,39 (wrqsh +0,41 pg

y* (0,12) (2,94) (7,10) (5,34) där = dvs x = 1 R2 = 0,77 DW = 2,08

på; 1553-1

I prisekvationen för den konkurrensutsatta sektorn är det endast världs-

marknadsprisindex som blir signifikant Prisökningstakten inom K-sek«

torn tycks sålunda vara exogent given av prisutvecklingen på världsmarknaden. Av uttrycket (7) framgår att en l-procentig ökning i prisstegringstakten på världsmarknaden slår igenom till cirka 90 procent på prisnivån iden konkurrensutsatta sektorn. Resultatet för S-sektorn tycks bekräfta hypotesen att kostnadsutvecklingen har ett avgörande inflytande på prisbildningen. Även förväntningarna om den framtida prisutvecklingen får en signifikant betydelse för prisstegringstakten i S-sektorn. Som framgår av uttrycket (8) blir varken världsmarknadsprisindex eller efterfrågevariabeln signifikant på lOprocentnivån. Om man i uttrycken (7) och (8) tar bort de icke-signifikanta variablerna och genomför en ny estimation erhålles följande resultat:

(9) pk; = -0,45 +0,78 pwyt R2 = 0,64

DW = 2,32

(10) Ös,t = 0,23 +0,s3 (vvs-dat +0,41 på; R2 = 0,72

DW = 2,00 där =

får I3s,t-1

Som framgår av uttrycket (9) har värdet på koefficienten framför ;Sw t

fallit till 0,78. Frågan är då om prisförändringstakten i K-sektom verkli-

gen bestäms av prisutvecklingen på världsmarknaden. För att besvara denna fråga testade vi hypotesen att koefficienten framför världsmarknadspristermen är lika med l. Resultatet blev att denna hypotes inte kan förkastas på 5 procents signifikantsnivå. Vi kan sålunda inte avvisa påståendet att prisstegringstakten i K-sektorn helt bestäms av prisökningstakten på världsmarknaden? Prisbildningen i S-sektorn bestäms av lönekostnadsförändringen per produktionsenhet samt av den förväntade prisstegringstakten, där förväntningarna bildas på basis av de faktiska prishöjningarna perioden innan. Om företagarna förutser prisstegringstakten på S-sektorns produkter korrekt ära

1 Inom parentes anges F-värden. Kritiska gränser är Nivå F-várde 1 % 9,33 5 % 4,75 10 % 3,17 2 Konstanten i uttrycket (9) visade sig ej heller vara signifikant skild från noll på 5procentsnivån. 3 I en långsiktig jämvikt kan prisstegringarna vara helt anticiperade.

Den internationella inflationens genomslag 277

.e . = Ps,t Ps,t Vid substitution av denna likhet i uttrycket (10) erhålles följande resultat: (11) ps; = 0,39 + 0,90 (Ws*ls)t

dvs. när prisförväntningarna är riktiga bestäms prisförändringstakten i Ssektorn helt av förändringen i lönekostnaden per producerad enhet, som i stort sett helt vältras över på priset. Påläggsprissättning är således en god approximation i S-sektorn, för vilken då följande samband gäller l5s,t = (Ws“(is)t

För att kunna beräkna hur förändringarna i världsmarknadspriserna (pw) slår igenom på konsumentprisindexförändring (pc) måste vi koppla ihop pk med pc. Detta görs i uttrycket (12) där vi estimerar vilket genomslag pk, pg samt t] har på pc.

(12) pc; = 0,73 +0,33 pk,t+0,52 -bs,t+0,44-t1,t (1955-74)

(9,87) (972) (9,54) R2 = 0,74 DW = 1,91 Som framgår av uttrycket ovan summerar ej vikterna framför termerna, som uttrycker prisnivåns förändringstakt i K-sektorn respektive S-sek-

torn, till ett utan deras summa är lika med 0,853 Flera faktorer bidrar

till detta resultat. För det första ingår endast slutliga varor och tjänsteri

konsumtionen, medan pk och ps även registrerar prisförändringar på in-

vesteringsvaror. För det andra kommer prishöjningar på vissa råvaror och bränslen att påverka pc men lämna eller i vissa ps och pk oförändrade fall sänka pk vars pris bestäms på världsmarknaden. Priserna i K-sektorn och S-sektorn är skattade utifrån respektive sektors förädlingsvärde så en höjning av priserna på insatsvaror kommer då att sänka förädlingsvärdet i de sektorer där kostnadshöjningarna inte kan vältras över på priserna. Ett tredje skäl till att vikternas summa kan avvika från ett är att i pk ingår px och inte pm, som emellertid räknas in i pc. Om då exportprisindex och importprisindex utvecklas olika kommer detta att påverka vikterna. Under senaste året har importprisindex stigit några procent mer än exportprisindex till följd av oljeprishöjningarna. Resultatet av dessa faktorer blir att man underskattar det internationella prisinflytandet på grund av den förhållandevis låga vikt som prisförändringstakten i den konkurrensutsatta sektorn har. Om vi även kombinerar uttrycken (12) och (9) beräknas världsmarknadsprisernas genomslag på ökningstakten i konsumentprisnivån till 26 procent, dvs.

1 Om uttrycket (12) skattas med BNP-dellatorn (pBNP) som beroende variabel er-

hålles sambandet = 031

pBNPJ 15k,t*°-77 Öst

Vikterna summerar i detta fall till 0,98. Vi har, trots detta goda resultat, valt att behålla pc): som beroende variabel då detta prisindex är mer intressant ur välfardssynpunkt.

278 Den internationella injlationens genomslag

=

Abqt 0,26A15w,t

Ökar världsmarknadsprisernas tillväxttakt med l procent blir den direkta effekten att inflationstakten i Sverige höjs med 0,26 procent. Detta är en grov underskattning av det internationella prisinflytandet. Bristerna i analysen beror till viss del på de påtalade svagheter som behäftar prisekvationerna men kanske främst på att modellen är partiell. Vi har t. ex. inte beaktat de internationella prisernas indirekta genomslag på den svenska prisnivån via lönebildningen. Samspelet mellan prisbildningen och lönebildningen studeras i den s. k. EFO-modellen, som utformats för att förklara de långsiktigt verkande inflationskrafterna i Sverige vid fasta växelkurser. Låt oss först diskutera denna modell, speciellt med avseende på hur man beräknar den internationella inflationens genomslag, för att därefter bygga vidare på de resultat EFO-modellen ger och simulera inflationsförloppet i en mer preciserad pris- och lönebildningsmodell för Svenge.

4.5 EFO-modellen

De inflationsdrivande faktorer som betonas i EFO-modellen är dels de internationella prisstegringarna och dels de strukturellt betingade skillnaderna i produktivitetsökningstakt mellan skyddad och konkurrensutsatt sektor. Man antar att priserna på varor iden konkurrensutsatta sektorn (pk) bestäms på världsmarknaden för ett litet land som Sverige. Detta stämmer även ganska väl överens med det resultat vi erhöll från uttrycket (9) där koefficienten framför termen inte skilde ett. I EFO-

pw signifikant sig från

modellen antar man priserna på varor i den icke-konkurrensutsatta sektorn vara bestämda av ett pålägg på arbetskostnaden. Detta antagande stämmer även väl överens med det resultat vi erhöll från uttrycket (ll), där prisstegringstakten i S-sektorn befinns vara en funktion av lönekostnaden per producerad enhet samt av den förväntade prisstegringstakten. Lönehöjningen i den konkurrensutsatta sektorn antas i EFO-modellen bli bestämd av prisökningarna samt av produktivitetsutvecklingen i samma sektor. = Wi; 15k*dk dvs. löneökningen tas ut så att bruttovinstandelen förblir oförändrad)

1 Löneandelen är konstant om Wk Lk _ = h där h = konstant. Då produktiviteten i K-sektorn är lika med

Pk Qk

Qk qk att wk = h pk qk.

:Igäller

Differentieras detta uttryck erhålles att löneandelen (och vinstandelen) är konstant när följande relation råder mellan förändringen i lön, pris och produktivitet Wk=I3k+ik

Den internationella inflationens genomslag 279

Konkurrensen på arbetsmarknaden och den solidariska lönepolitiken antas medföra att lönerna i K-sektorn och S-sektorn stiger i samma takt, dvs. =

wk vvs.

Då prisstegringstakten i S-sektorn bestäms av ökningen i arbetskostnad per producerad enhet gäller att

Ps=Ws*ls=I5k+<lk*<ls Prisökningstakten i S-sektorn år sålunda lika med summan av prisstegringstakten i K-sektorn och differensen i produktivitetstillväxt mellan sektorerna. Den totala prisstegringstakten i ekonomin (pc) erhålles genom att väga ihop pk och pg med vikter som anger sektorprisernas genomslag på den totala prisnivån. ° -

(13) ñc= Vk Pk+Vs13s=Vk Ök+Vs

lbk+ik cis]

Vikterna, Vk och Vs, kan tolkas som elasticiteter, vilka mäter hur många

procent prisstegring i konsumentprisnivån som erhålles till följd av en l-procentig ökning av prisnivån i konkurrensutsatt respektive skyddad sektor. Om summan av vikterna är lika med ett, såsom antas i EFO-modellen, kommer en ökning av att helt slå igenom och orsaka en lika

pk

stor förändring i pc då

=

Apc (Vk + Vs) Abk

Nu finns det flera skäl till att vikternas summa är mindre än ett. Vår

tidigare skattning av uttrycket (12) gav som resultat att Vk = 0,33 och

V3 = 0,52. Substitueras dessa vikter i uttrycket (13) erhålles följande resultat:

Apc = 0,85 -Apk

Av en l-procentig prisstegring i K-sektorn kommer 85 procent att slå igenom på konsumentprisindex ökningstakt. Om vi, som i tidigare av-

snitt, vill relatera pc till pw kan vi utnyttja uttrycket (9) och erhålla

- Apc = 0,66 Apw dvs. drygt hälften av en ökning i världsmarknadsprisernas inflationstakt slår igenom och höjer vår inhemska inflationstakt. Att verkan blir markant högre i detta fall i jämförelse med kalkylen för importprisernas genomslag beror på att höjningen i 15W, enligt antagandenai EFO-modellen, även påverkar lönebildningen och därmed prisstegringen i S-sektornl En av svagheterna med EFO-modellen är att den utifrån observerade pris-, löne- och produktivitetsdata för en längre tidsperiod sluter sig till hur pris- och lönebildningen sker. Med en sådan ansats har man svårt att utröna orsakssammanhangen. Ett mer fullständigt tillvägagångssätt innebär att man utifrån vissa beteendeantaganden specificerar en modell som

1 Utan koppling till lönebildningen erhålles att

APc = 0,33 0,78 Apw = 0,26 Apw

Med EFO-mekanismen gäller att - Apc = 0,33 0,78 Apw + 0,52 0,78 Apw = 0,66 Apw

280 Den internationella inflationens genomslag

söker klargöra sambanden mellan pris- och lönebildningen. Denna modell testas sedan så att man kan fastlägga dess förklaringsvärde på verkligheten. En sådan ansats gör det även möjligt att mer explicit förklara orsakssambanden. l nästa avsnitt prövas denna metod och syftet är att kartlägga hur de internationella prisstegringarna inverkar på den svenska prisutvecklingen. Innan vi tar oss an denna uppgift kan det vara av värde att använda EFO-modellen och se hur pass väl denna trots allt kunnat förklara prisutvecklingen under senare år. Med hjälp av EFO-modellen kan vi räkna fram den betydelse som kan tillskrivas de internationella prisstegringarna under perioden 1960-1969 samt åren 1970-1974. Under 1960-talet var, som framgår av tabell 4.5 den internationella prisstegringstakten 0,5 procent per år. Produktivitetsökningstakten var 8,4 procent. Detta gav ett utrymme för lönekostnadsökningari K-sektorn på 8,9 procent per år. Enligt EFO-modellen borde också de faktiska lönekostnadsökningarna i såväl K- som S-sektor överensstämma med detta värde. Som framgår av tabellen blev dessa något större eller 9,3 procent i både K-sektorn och i S-sektorn. Produktivitetsökningen i S-sektorn var 3,8 procent per år. För att bibehålla oförändrad bruttovinstandel i

Tabell 4.5 EFO-modellen tillämpad på perioderna 1960-1969 samt 1970-1974

1960-1969 1970»1974

Prisökningstakt i K-sektorn (pk) 0,5 9,1 Produktivitetsökningstakt i K-sektorn (dk) 8,4 6,6 Beräknad ökningstakt för lönekostnaderna (wk=pk+qk=ws) 8,9 15,7 Faktisk ökningstakt för lönekostnaderna i K-sektom 9,3 12,2 Faktisk ökningstakt för lönekostnaderna i S-sektorn 9,3 11,0 Produktivitetsökningstakt i S-sektorn (Q5) 3,8 3,1 Beräknad prisökningstakt iS-sektorn (Ös=Ws-1s=l5k*9k-<1s) 5,1 12,5 Faktisk prisökningstakt i S-sektom 5 1 Beräknad ökningstakt för konsumentprisindex (éc=1/3-r›k+2/3-1›s) 3,6 11,4 Faktisk ökningstakt för konsumentprisindex 3,9 7,5

denna sektor krävdes prishöjningar på 5,1 procent per år när lönekostnaderna steg med 8,9 procent per år. Om man räknar med att prisstegringarna i K-sektorn slår igenom med en vikt av l/3 i konsumentprisindex och att motsvarande vikt i S-sektorn är 2/3, kan den genomsnittliga årliga ökningstakten i konsumentprisindex beräknas till 3,6 procent. Awikelsen mellan faktisk och beräknad prisökningstakt blir i detta fall bara 0,3 procentenheter. Kalkylerar vi på samma konsumentprisindexökningstakt under 1970-talets fyra första år finner vi att denna blir 11,4 procent per år. Den faktiska ökningstakten är här 7,5 procent per år, varför det i detta fall sker en överskattning av konsumentprisstegringen med 3,9 procentenheter.

Den internationella inflationens genomslag 281

Om vi jämför de båda tidsperioderna finner vi att den internationella prisökningstakten på konkurrensutsatta varor ökat avsevärt, från 0,5 procent per år till 9,1 procent per år. Denna höjning av den internationella prisstegringstakten tycks mer än väl kunna förklara höjningen av den svenska inflationstakten.

4.6 Lönebildningen

Prisbildningsantagandena i EFO-modellen visade sig stämma ganska väl med de resultat vi erhöll i avsnittet om prisbildningen. Vad gäller lönekostnaderna antas dessa i EFO-modellen på lite längre sikt bli bestämda av summan av pris- och produktivitetsökningarna inom respektive sektor. Varken arbetsmarknadsläget eller prisstegringsförväntningarna antas i detta sammanhang ha någon betydelse för lönebildningen. Det är möjligt att så är fallet på lite längre sikt, t. ex. över en konjunkturcykel, då fluktuationer i arbetsmarknadsläget tar ut varandra och då förväntningarna kan ha anpassat sig till de verkliga förhållandena. För en mer kortsiktig analys är emellertid EFO-modellens antaganden om lönebildningen otillfredsställande. I detta avsnitt skall vi därför bygga upp och testa en modell som avser att förklara den svenska lönebildningens bestämningsfaktorer. Syftet är att här främst betona hur utländska prisförändringar påverkar lönebildningen. Vanligtvis brukar man förklara löneglidningen och den avtalsmässiga lönehöjningen var för sig, då dessa båda har olika förklaringsfaktorer. Löneglidningen reagerar snabbare på arbetsmarknadsläget medan den avtalsmässiga lönehöjningen, som berör en längre tidsperiod, snarare påverkas av det arbetsmarknadsläge som råder vid avtalstillfället. När man studerar sambandet mellan dessa båda lönehöjningar och arbetsmarknadsläget mätt med arbetslösheten, har man erhållit den s. k. Phillipskurvan som uppvisar ett negativt samband, vilket framgår av diagram 4:4. Lönekostnadsökningarna efter år 1969-1970 tycks inte längre passa in i Phillipssambandet. Det verkar som om kurvorna förskjutits uppåt. Dessa observationer ger oss ingen hjälp att förklara vad orsaken kan vara till dessa förändringar. En intressant hypotes vi kan pröva är om den ökade internationella inflationen, som kom att råda efter år 1969-1970, kan vara en bidragande orsak till skiften i Phillipskurvorna. För att kunna besvara frågan hur den internationella inflationen inver- 1 En liknande modell kar på lönebildningen skall vi arbeta med följande modell, ivilken vi till diskuteras i M. Parkin, att börja med inte gör någon åtskillnad mellan löneglidning och avtals- M. Summer och R. Ward

enlig lönehöjningl ”Wage Behavior in an

att hushållens av den förväntade Open Economy: Excess Antag arbetsutbud (S) är en funktion Demand Generalised disponibla reallönen: Expectations and lncomes Policies in the _ w(l-tD) United Kingdom”, Uni-

S_S[Pc(1 11)]

“L versity of Manchester 1974.

282 Den internationella inflationens genomslag

vv

Mk 11-

10-

l I I I I I I I I I I I I I I * 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4 % Arbetslöshet

x ©1974

1971 0 1973 ä X 0 01972 Xx X

v 1 r I r | I I I | | r I I 14: 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4 W A % Arbetslöshet (vägd arbetslöshet % perioderna t och t-1). 1,_

1sg4

10-

g...

8_ 1971/73 7- 0

6-.

5..

4-.

3...

2*

. . . . . . . . . . . . . . = 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4

% Amemöshet G = faktiska observationer ej inkluderade i estimationsperioden (medeltal 4 kv. - å -I t OC h 2 k . V W = årlig lönekostnadsökning i procent (Summan .r ar t). _ av löneglidning samt avtalsenlig Iönehöjning under året)

Dmgrflm 44_ Phfnlüpskur WLG = Iöneglidningi procent

vor for Sverzge, mdustrz- W A = avtalsenlig lönehöjning i procent arbetare. Estimationsperiod 1955-1970. Källa: Jacobsson-Lindbeck samt Konjunkturinstitutet.

Den internationella injlationens genomslag 283

arbetsutbudet i timmar w = nominella lönen i kronor exklusive sociala arbetsavgifter (ATP, givaravgift, yrkesskadeförsäkring, sjukförsäkring) = exklusive indirekta skatter pc konsumentprisnivån = direkt inkomstskatt tD genomsnittlig i procent = indirekt skattesats t] genomsnittlig i procent

Det har uppmärksammats i empirin att vissa individer har penningillusion, dvs. att individen bestämmer arbetsutbudet på basis av den nominella löneinkomsten snarare än utifrån den reala lönen. Vi har här antagit att det inte råder någon penningillusionl Individen antas även se till den reala disponibla inkomsten snarare än till realinkomsten före skatt. Detta innebär att individen söker utverka kompensation för såväl prisstegringar som inkomstskattehöjningar. Företagens efterfrågan på arbetskraft härleds ur företagets vinstmaximering och beror av relationen mellan den lönekostnad man tvingas betala och det pris man erhåller för varan. Antag att vi delar upp ekonomin i en sektor som är utsatt för utländsk konkurrens samt en sektor som är skyddad från utlandskonkurrens. Vi kan då även särskilja efterfrågan på arbetskraft i den konkurrensutsatta sektorn där prisnivån är pk samti den skyddade sektorn där prisnivån är pg och skriva dessa båda efterfrågefunktioner under följande form.

(1 +t )

E›v_(_l_+t1.) [w

DK samt Ds Pk Ps

- löneskatten tL i procent (ATP, arbetsgivaravgift, yrkesskadeförsäkring, sjukförsäkring) pk prisnivån på varor i den konkurrensutsatta sektorn - sektorn ps prisnivån på varor från den skyddade

Vi följer här EPC-modellens indelning och inbegriper exportsektorn, export- samt importkonkurrerande sektorer i den konkurrensutsatta de- 1 Vid penningillusion len av ekonomin. kan arbetsutbudet Lönenivån, w, antas inom båda sektorerna bli bestämd dels genom en specificeras som förhandlingsprocess mellan arbetsgivare och arbetstagare, dels genom w (I-tD) marknadskrafternas inverkan så att förväntade efterfråge- eller utbuds- S=S O! överskott elimineras. Ett totalt efterfrågeöverskott på arbetskraft kan Pc skrivas som där ot anger graden av penningillusion. När Ozgår från noll till ett genomw(1+tL) w(l+t1_) w(l-tD) löper individen intervallet 14 “DK *DS S från fullständig till ingen

pk ps Wij; penningillusion.

284 Den internationella inflationens genomslag

En förändring i efterfrågeöverskottet erhålles genom att differentiera uttrycket (l4) - -. _ _

(15) AX = “a1(w+rL pk) 012 (MTL ps)

5[W+TD-fc-TI] Vid givna förväntningar från hushåll och företag gällande priser och skatter bestäms utbud respektive efterfrågan på arbetskraft. Säg att det vid den rådande nominella lönenivån (w) uppstår ett efterfrågeöverskott på arbetskraft (X0). Företagarna antas då höja lönenivån (w) så att det faktiska efterfrågeöverskottet, som erhålles vid rådande förväntningar, elimineras, dvs?

(16) AX=- X0 Kombineras uttrycken (15) och (16) erhålles den nominella lönehöjningen som en funktion av rådande läge på arbetsmarknaden samt förväntade pris- och skatteförändringar.

al . 042 . (17) vv= X0* & .e a] + 012 .e B .e _e

*ñaz+øpc”“mw° *WWW

Den procentuella löneförändringen (w) kan sägas bestå av två delar: en del beror av eliminerandet av det rådande efterfrågeöverskottet (X0) och en annan del beror av hushållens och företagens förväntningar om pris- och skatteförändringar under perioden dvs. n g - .e .e .e

(pi, på, på T1, TL, TD).

1 Uttrycket (14) differentieras med avseende på tiden. Vid diskreta förändringar erhålles att: w (l + tL) . w (l + tL) - _ _

i, ][”°*TL-Psl-

AX=DK [w*TL-Pkl+D”5 Pk Ps W (l-JD) _ _ . w +

l DP° I]

pc1+tn

dvsAX=-Oq (w+rL_pk) -a2(vv+1L-pQ-Bhâ/-rfp-pc-Tl]

w (l + tL) dära1= - DK 0

w(1+t]_) a2=-D“s 0 Ps \w(1-tD) = * e

[pc(1+tI)J

S 0

Aw Apt_

W=7,pj=Til=S,K

- = --- A (l i tj) T .l =I D L s , _| (1 i tj) 2 Arbetsmarknaden behöver ej antas vara atomistisk, dock fungerar företagarna så att förväntat efterfrågeöverskott elimineras.

Den internationella injlationens genomslag 285

o=0s+0k

Diagram 4:5 inflationsförväntningarnas inverkan på lönebildningen.

Orsaken till att företagen tar hänsyn till framtida förväntade efterfrågeöverskott beror på att det är kostsamt att anpassa löner och priser under perioden. Man gör därför en engångsanpassning före perioden på basis av rådande förväntningar. Om förväntningarna i efterhand visar sig vara felaktiga kommer efterfrågan och utbud av arbetskraft att skilja sig åt vid den rådande lönen. Låt oss först titta på prisförväntningstermerna när vi håller övriga faktorer oförändrade. Om prisförväntningarna från hushållens sida

(på) samt

från sida

prisförväntningarna företagens (bi, b:) är identiska kommer

summan av koefficienten framför prisförväntningstermerna att bli plus ett Som framgår av diagram 4:5 övervältras då hela den förväntade

prishöjningen (156) på den nominella lönen (W). Prisförväntningselasticite-

ten är ett då varje procentenhets höjning av prisstegringsförväntningarna leder till en ökning av lönestegringstakten med en procentenhet, vid ett givet arbetsmarknadsläge och vid givna förväntningar om förändring av skattesatserna. Skiftet uppåt av D-kurvan i diagram 4:5 beror på att företagen vid given sysselsättning är villiga att gå med på lönehöjningen W, då denna enligt deras förväntningar helt kan övervältras på priserna. På samma sätt kan skiftet uppåt i S-kurvan förklaras med att hushållen är villiga att utbju-

da samma mängd arbetskraft om den förväntade prishöjningen (pe) kom-

penseras av lika stor lönehöjning (w). Om prisförväntningarna är olika på båda sidor av arbetsmarknaden kommer genomslaget på löneförändringarna att bli mindre än ett. Hur stort genomslaget blir beror på koefficienterna framför respektive prisförväntningsterm, som i sin tur bestäms av lutningen på utbuds- och efterfrågekurvan. På sätt kommer en

sanâma

förväntan om en lika stor höjning av löneskatten (TL) som sänkning av

1 Vi har i modellen antagit att penningillusion ej råder. (17) blir då lika med . 011 + 012 +5 . ,. . ._.e_

pedapentyizpes-pw

w0t1+a2+5

286 Den internationella inflationens genomslag

(Ten)

den direkta skatten att leda till en lika stor minskning av lönesteg-

ringstaktenl Koefficienten framför skatteförväntningstermerna blir även minus ett om den indirekta skatten (T1) förväntas blir sänkt lika många

procent som löneskatten (TL) höjs. Vår uppgift blir nu att estimera det uttryck för löneförändringen som vi härlett i uttrycket (17). Ett första problem gäller aggregeringen. Löneuttrycket är härlett på mikronivå och skall nu testas på makronivå. Låt oss anta att strukturen i uttrycket (17) inte förändras när vi summerar över de olika sektorerna i ekonomin. Ett andra problem gäller om den beroende variabeln, löneförändringen, skall separeras på avtalsmässig lönehöjning och löneglidning samt om löneutvecklingen i K-sektorn skall studeras skild från löneutvecklingen i S-sektorn. Slutligen måste vi finna mått på efterfrågeöverskottet på arbetsmarknaden samt på förväntingstermerna. Såsom vi har beskrivit lönebildningen inryms verkningarna av både marknadskrafterna och arbetsmarknadens organisationer i vår te0ri”. De förklaringsfaktorer vi specificerat bör sålunda finnas med om löneföråndringen delas _upp i en avtalsmässig samt en marknadsbestämd del. Ett skäl till en sådan uppdelning kan vara att olika tidseftersläpningar gör sig gällande hos de oberoende variablerna. Löneglidning sker varje år, medan den avtalsmässiga lönehöjningen fastställs för tidsperioder som varierar med en längd av mellan ett och fem år.

4.6.1 Arbetsmarknadslâget Vi har i uttrycket (17) ovan erhållit löneökningen som en linjär funktion av efterfrågeöverskottet på arbetskraft. Ett väsentligt problem vid skattning av denna funktion är att finna ett bra mått på efterfrågeöverskottet på arbetskraft. I många undersökningar av lönebildningen används arbetslösheten som en ”proxy på arbetsmarknadsläget. Ett nödvändigt villkor för att detta mått skall fungera är att den totala arbetslöshetens fördelning mellan olika delmarknader i ekonomin blir oförändrad. Vi vet att den svenska arbetsmarknaden uppvisar betydande heterogenitet. Vissa regioner har t. ex. brist på arbetskraft samtidigt som andra har arbetslöshet. Dessa situationer förändras också snabbt över tiden. Detta gör att arbetslöshetsprocenten blir ett ofullkomligt mått på arbetsmarknadslä-

get? I stället är differensen mellan antalet vakanser (V) och antalet

arbetslösa (U) att föredra. Detta mått kan motiveras på följande sätt. Arbetsutbudet (SL) definieras som summan av antalet sysselsatta (N) och antalet arbetslösa personer (U) dvs.

SL=N+U

1 Från uttrycket (17) erhålles att (a1*a2+5) .e .e .e N .e w: TdarT -TL-TD _(a1+a2+m 2 Dessa problem behandlas i L. Jacobsson och A. Lindbeck, On the transmission mechanism of wage change, Swedish Journal of Economics, sept. 1971.

Den internationella injlationens 287 genomslag

När efterfrågan på arbetskraft (DL) avviker från antalet sysselsatta, utgörs skillnaden av antalet vakanser (V) dvs.

DL=N+V Efterfrågeöverskottet på arbetskraft, X, definieras som skillnaden mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft dvs. X = DL - SL Genom att utnyttja ovanstående uttryck kan efterfrågeöverskottet på arbetskraft (X) omformuleras och bli lika med differensen mellan antalet vakanser och antalet arbetslösa dvs. X=V-U Ju större arbetskraftsefterfrågan är i förhållande till arbetsutbudet, desto fler blir de lediga platserna och desto färre blir antalet arbetslösa. Detta skall enligt våra antaganden leda till större lönehöjningar. Skillnaden mellan antalet vakanta platser och antalet arbetslösa avspeglar det totala efterfrågetrycket på arbetsmarknaden bättre än enbart arbetslöshetsmåttet. Differensen mellan antalet vakanta platser och antalet arbetslösa tar bl. a. hänsyn till de strukturella förändringar som sker på arbetsmarknaden. Om det totala efterfrågeöverskottet (X) är konstant, men arbetslösheten (U) ändå ökar till följd av att den totala arbetskraftsefterfrågan (DL) blir ojämnare fördelad mellan delarbetsmarknaderna, kommer också antalet lediga platser att öka (V). Differensen mellan V och U utgör därför ett mer direkt mått på efterfrågeöverskottet på arbetsmarknaden.

4.6.2 Pris- och skatteförväntningar I Sverige existerar inga direkta kvantitativa mätningar av hushållens eller företagens prisstegringsförväntningar. Man hänvisas då till att indirekt härleda dessa på samma sätt som vi gjorde i avsnittet om prisbildningen. Där utgick vi ifrån att prisstegringsförväntningarna bestäms på basis av de tidigare faktiska förändringarna i prisökningstakten dvs.

I5%=7\I5t-l+7\(1-7\)I5t-2+\(1-7\)2 15t_3+ -..+\(1->\)ir5t-i-1

n

därZ7\1(l-7\)i=loch1?\>0 1=

För att uppskatta hushållens prisförväntningar (på) användes den årliga

förändringen i konsumentprisindex. När det gäller företagarnas prissteg-

ringsförväntningar i skyddad och konkurrensutsatt sektor (pi, på) upp-

står mätproblem. l dessa sektorer har vi inte tillgång till prisnoteringar i utan hänvisas 1 Priset på förädlingsvärvanlig mening, i stället till att använda förändringen i det erhålles som differenrespektive sektors förädlingsvärde som en skattning på prisstegringstak- sen mellan varans försäljten.1 Nu torde förädlingsvärde och försäljningspriser utvecklas ningspris och priserna på parallellt råvaror och halvfabrikat på lite längre sikt, varför denna approximation inte behöver utgöra något som åtgår för att tillverka större problem. varan.

288 Den internationella inflationens genomslag

Detta sätt att skatta prisstegringsförväntningarna, som en Vägning av prishöjningar under tidigare år, har givetvis sina brister. Det är för det första inte säkert att förväntningstermen uteslutande svarat mot konsumenters och företagares förväntningar om den framtida prisutvecklingen. kan, såsom den mäts, även vara ett uttryck för kom- Förväntningstermen för tidigare icke förväntade prisförändringar eller vinstpensationskrav ökningar. För det andra kan inte förväntningstermen såsom den mäts fånga in situationer med tvära kast i prisstegringstakten. Sådana vändkan t. ex. uppstå vid växelkursförändringar. Nu har emellertid punkter inte Sverige utsatts för några påtagliga effektiva växelkursförändringar inte behöver innebära under den period vi studerar, varför dessa problem några större begränsningar för vår analys. Förändringar i skattesystemet meddelas i de allra flesta fall en god tid innan förändringen skall träda i kraft. Även skattehöjningar till följd av t. ex. inkomsthöjningar, vid ett givet skattesystem, kan förutses då skatteskalorna är kända. Av dessa skäl har vi estimationerna satt

iåle fsljande

de förväntade skattesatsförändringarna (T1, TL, TD) lika med de verkliga

förändringarna.

1 4.6.3 Estimationer Argumenten i den tidigare beskrivna lönebildningsmodellen syftar till att förklara såväl löneglidning som avtalsenlig lönehöjning. Modellen ger oss emellertid inga förklaringar till med vilken tidseftersläpning efterfrågeöverskottet påverkar lönestegringstakten. l detta fall på arbetsmarknaden har vi endast möjligheten att pröva med olika ”lags”. Då löneglidningen sker kontinuerligt medan den avtalsmässiga löneökningen sker vid diskreta tidpunkter har vi till att börja med valt att separera dessa båda och estimera var för sig. Den beroende variabeln w i uttrycket (17) står för årlig ökning i lönekostnad för arbetare inom industrin (exklusive sociala avgifter, tL). Löneökningen delas upp i en avtalsmässig del (vi/A) samt en löneglidningsdel (WLG). Som arbetsmarknadsvariabel används det av AMS kvartalsvis redovisade antalet vakanser (V) minus antalet arbetslösa (U), ihopvägda till årsgenomsnitt. Som skattning på prisförväntningstermema experimenterade vi med olika förväntningsbilder som alla byggde på att den förväntade prisstegringstakten utgör ett vägt medeltal av tidigare Förväntade skatteförändringar sattes å andra sidan lika med prisökningar. de faktiska förändringarna. Om vi börjar med löneglidningen för industriarbetare så testades ut- (17) på årsbasis under perioden 1955-1974. Estimationerna trycket gav följande resultat: 1 Estimationerna i detta avsnitt har utarbetats i = 3,5 + 0,04 + 0,23 R2 =0,79

(18) wLGj (v-Un p?”

samarbete med civ.ekon. (1634) DW = 1,38 Lars Calmfors vid Institu- (3233) tet för internationell där =

ekonomi. (Jil pk;

Den internationella inflationens genomslag 289

Den enda förväntningsterm som blev signifikant var företagarnas prissteg-

ringsförväntningar inom K-selztoml Regressionskoefficientens högsta värde erhölls när den förväntade prisstegringstakten i K-sektorn sattes lika med den faktiska prisökningen i samma period, vilktet påvisar ett mycket snabbt hänsynstagande från företagarnas sida till den internatio-

nella prisutvecklingen. Skälet till detta torde vara att i en liten öppen

ekonomi som den svenska kommer den rådande prisökningstakten i Ksektorn att spela störst roll för prisstegringsförväntningarna då arbetsgivare och arbetstagare accepterar att K-sektorn är löneledande samt att den internationella inflationen i stor utsträckning bestämmer den svenska inflationstakten, Varken konsumenternas eller övriga företagares pris- eller

skatteförväntningar hade något signifikant inflytande på löneglidningenz Det vägda arbetslöshetsmåttet blev, som framgår ovan, klart signifikant.3

Som helhet tycks löneglidningen kunna förklaras ganska väl av situationen på arbetsmarknaden samt av prisstegringsförväntningama. Om vi därefter går över och studerar sambandet mellan de avtalsmässi-

ga löneökningarna och förklaringsvariablema i uttrycket (17) ställs vi inför nya problem. För det första har vi ett mindre antal observationer på 1 Kritiska F-värden är: de avtalsmässiga lönehöjningarna för industriarbetare än på löneglid- Nivå F-värde

ningen/l Detta gör att relationen mellan antalet observationer och antalet 1

12,25 förklaringsvariabler blir låg. Trots detta prövades förklaringsvärdet hos ut- 5 5,59 trycket (l7). För det andra tycks det som om de avtalsmässiga lönehöj- 2 Någon kompensationsningarna samt löneglidningen styrs av olika mekanismer. Detta är också mekanism för skattehöjvad man kan förvänta sig då avtalsförhandlingarna har mer eller mindre ningar tycks sålunda inte karaktären av en politisk förekomma via löneglidförhandlingsprocess medan löneglidningen snaningen. rare kan ses som resultatet av fritt verkande marknadskrafter. Samtidigt det å andra sidan ett samband 3 förekommer mellan löneglidning och av- Följande viktsystem vilket har använts för skillnaden talsmässiga lönehöjningar, talar för att arbetsmarknadsläget samt mellan de lediga platserna prisstegringsförväntningar bör kunna förklara en del av den avtalsbestämoch arbetslösheten under da lönehöjningen. Är t. ex. löneglidningen låg i förhållande till arbets- år t marknadsläget påverkar detta de avtalsmässiga löneökningarna och vice kvartal versa. 2 4 år t-l 0,125 0,375 Vid testning av modellen, uttryckt i ekvationen (17), erhölls följande t 0,375 0,125 resultat för perioden 1955-1974. 4 Avtalsmässiga lönehöj-

(19) wM = 3,89 + 0,07 (v-U), + 0,63 D- på, R2 = 0,86 ningar beslutades för åren

DW= 1,59 1956, 57/58, 59, 60/61, (9,71) (30,5) 62/63, 64/65, 66/68, där =

på;

ñc,t-l 69/70, 71/73, 74, dvs.

totalt tio observationer. Konsumenternas inflationsförväntningar blev signifikanta när dessa över- 5 D står för en dummy steg 7 procents Då förväntade sig konsumenterna att prisstegringarna variabel med

skulle bli lika med den inflationstakt man hade perioden före. Det är tyd-

D = 1 när pe 7 procent

och ligt att 7 procent visade sig vara ett tröskelvärde för inflationstakten, vid e D = 0 när p 7 procent vilket prisstegringsförväntningarna började göra sig gällande. Man kan Signifikansgränserna för tolka det så att konsumenterna inte skaffar sig information om eller koefficienterna i uttrycket beaktar de förväntade prisökningarna vid en lägre inflationstakt. Sökkost- (19) är: Nivå F-värde naderna överstiger måhända de vinster man kan erhålla genom att i sitt 5 % 5,59 handlande ta hänsyn till en lägre förväntad intlationstakt. När prissteg- 10 % 3,59

290 Den internationella injlationens genomslag

ringarna överstiger det kritiska värdet kan det däremot bli värdefullt att skaffa sig mer information om den förväntade inflationen och istörre utsträckning ta hänsyn till denna. Av resultatet i uttrycket (19) framgår det att en förväntan om en procents snabbare konsumentprisstegring ökar den avtalsbestämda lönestegringstakten med 0,63 procent, dvs. förväntningselasticiteten är 0,63 vid ett givet arbetsmarknadsläge. Vidare framgår det att efterfrågetrycket på arbetsmarknaden. mätt som differensen mellan antalet vakanser och antalet arbetslösa, har ett signifikant

inflytande på den avtalsbestämda lönehöjningenl Inga andra av de för-

klaringsvariabler som testades i uttrycket (17) blev signifikanta. Man kan emellertid kritisera tillvägagångssättet att i efterhand välja ett lämpligt tröskelvärde som bäst kan förklara prisstegringsförväntningarna i stället för att pröva med olika förväntningsbilder. Troligen är det så att prisstegringsförväntningarna på både utbuds- och efterfrågesidan slår igenom på löneökningarna med olika tyngd beroende på hur stor inflationstakten är. Viktsystemet i förväntningstermen bör vara så konstruerat att vikterna växer ju snabbare prisstegringstakten blir och desto större betydelse bör då även förväntningstermen få. I stället för att experimentera med variabla prisförväntningselasticiteter prövade vi med en ny lönebildningsekvation innehållande en annan förväntningsterm. Det är möjligt att det inte är förväntningar om framtida prisökningar som påverkar den avtalsenliga lönehöjningen utan snarare förväntningar om den framtida vinstutvecklingen, speciellt i K-sektorn. Om lönerna stiger i samma takt som pris- och produktivitetsutvecklingen i K-sektorn, kommer löneandelen att vara oförändrad. Av detta skäl kan pk + qk, vägt över ett antal perioder, sägas vara en skattning av den förväntade vinstutvecklingen. Denna variabel testades tillsammans med värt tidigare mått på arbetsmarknadsläget i följande samband:

1= t-l = 0,7 + 0,04 (v-U): +

Vi/AJ ?han *Ökdl

(1,14) (7,14) R2 = 0,64 DW = 1,15 Vinstförväntningstermen, som skattas med den genomsnittliga summan av pris- och produktivitetstillväxten under de senaste fem åren, blir som framgår av uttrycket ovan signifikant på S-procentsnivån.” Differen- 1 Differensen mellan ansen mellan antalet vakanser och arbetslösa är emellertid ej längre signifitalet lediga platser och antalet arbetslösa för en kant. Om uttrycket estimeras utan denna variabel erhålles följande resulgiven avtalsperiod har tat: erhållits genom att ta i= t-l medeltalet av arbetslös- . l . _ (20) WA,t=O,4+O,67 heten under 4 kv. innan

#2 5T(pk,i+qk,i)

R2 :058 avtalet börjar gälla och 2 (ll,l3) DW=l,40 kv. det år avtalet börjar gälla. Detta resultat har stor likhet med den förklaring till lönebildningen inom K-sektorn som framförs i EPC-modellen. I denna antas summan av pris- 2 F-värden: ökningarna i K-sektorn, som är exogent givna av prisutvecklingen på Nivå F-värde världsmarknaden och produktivitetsökningarna inom K-sektorn bestäm- 5 % 5,59 10 % 3,59 ma utrymmet för lönekostnadsökningarna inom såväl S-sektom som K-

Den internationella inflationens genomslag 291

sektorn. Om detta stämmer över en längre tidsperiod bör även den avtalsbestämda lönehöjningen, som är en del av den totala löneökningen, kunna förklaras av pris- och produktivitetstillväxten i K-sektom Som framgår av vår diskussion är de avtalsmässiga lönehöjningarna svårare att få att passa in i den grundläggande modell vi utnyttjat för vårt resonemang. Knappast något av de båda alternativen till förklaring av den avtalsmässiga lönehöjningen är helt tillfredsställande. Man kanske ej heller skall förvänta sig några mer stabila samband då avtalsförhandlingarna i stor utsträckning är en politisk förhandlingsprocess, med ett begränsat antal människor som fattar beslut, varvid marknadskrafternas inverkan kan bli olika från gång till gång. Vi har dock lyckats påvisa att arbetsmarknadsläget och prisstegringsförväntningarna har en signifikant inverkan på löneförändringstakten. I nästa avsnitt skall vi använda de framtagna pris- och löneekvationema för att i ett simultant system över pris- och lönebildningen studera den internationella inflationstaktens genomslag på den svenska prisnivån.

4.7 En modell med samtidig pris- och lönebildning

I de föregående avsnitten har några olika förklaringsmodeller använts för att belysa den internationella prisökningstaktens inverkan på inflationen i Sverige. De olika modellerna har härvidlag givit olika resultat. En gemensam egenskap hos dessa modeller har emellertid varit att de inte på ett tillfredsställande sätt tagit hänsyn till simultaniteten i den svenska prisoch lönebildningen. Vi skall därför i detta avsnitt utnyttja de pris- och löneekvationer som tagits fram i föregående avsnitt och iett system studera hur exogena förändringar i den internationella inflationstakten påverkar den endogent bestämda inhemska inflationstakten. Även detta sätt att analysera den internationella inflationens genomslag är givetvis partiellt. Om Sverige t. ex. har en lägre kostnadsstegringstakt än våra handelspartner kommer detta, vid ett mer eller mindre fast växelkurssystem, att leda till olika inflationsdrivande krafter i Sverige.

1 Vid testning av hypotesen att löneökningen inom K-sektom (vv ) påverkas av vinstutvecklingen i K-sektorn, arbetsmarknadsläget samt inflations örväntningarna framgår av nedanstående resultat att denna bekräftas tämligen väl.

Mm = 6,25 + 0,08 (V-U)t - 0,31 (km +0,18 (pm njkit) R2 = 0,70

02,47) (5,95› (4,55) DW= 1,98 (vi/k har ej gått att dela upp i löneglidning samt avtalsenlig lönehöjning). l motsats till EFO-modellen synes dessa resultat påvisa att arbetsmarknadsläget samt prisförväntningar har en inverkan på lönestegringstakten samt att vinstvariabeln bidrar mindre till lönestegringama än var EFO-modellen gör gällande. Hypotesen att K-sektom fungerar som löneledare visade sig även stämma

»v54 = 0,22 + 0,92 am R2 = 0,63

DW = 2,18 För en närmare diskussion av dessa samband se L. Calmfors, Skandinaviska Enskilda Bankens kvartalsskrift 4/1975.

292 Den internationella injlationens genomslag

För det första förstärks vår bytesbalans, till följd av ett förbättrat konkurrensläge, vilket ökar den inhemska efterfrågan och därmed inflationstakten. Dessa effekter skulle i vår modell ge sig tillkänna i en ökad överskottsefterfrågan på arbetskraft. För det andra kommer bytesbalansförbättringen att orsaka ett kapitalinflöde som ökar det inhemska penningutbudet och pressar därmed upp prisnivån. Dessa kapitalinflöden skulle förstärkas ytterligare om det skapades förväntningar om en uppskrivning av kronan. Verkningarna på inflationstakten blir då helt beroende av myndigheternas möjligheter att ”sterilisera” kapitalinflödena. Den tredje effekten, vilken vi studerar, går via prishöjningarna på varor i internationell handel. Dessa internationella prishöjningar påverkar den inhemska löne- och prisbildningen på vägar som vi avser förklara med hjälp av nedanstående samband.

System I

pk = -0,4s +O,78 pw ( 9)

ps = 0,23 +0,53 (ws-qs) +0,41 ps (10)

pc = 0,73 +0,33 rik +0,s2 ps +0,44 i; (12)

wLG = 3,5 +0,04 (V-U) +0,23 pk (18)

WA = 0,40 + 0,67 (pk -i-(jk) (20)

De tidigare estimerade prisekvationerna (9), (10) och (12) samt löneekvationerna (18) och (20) har härvid utnyttjats för att bygga upp systemet. Detta system studeras i ett tillstånd av steady state”, dvs. när alla exogena variabler är konstanta och när de förväntade prisstegringarna kan för-

utses korrekt och därför blir lika med de faktiska prisstegringarnal

I följande figur beskrivs vilka variabler som är exogena respektive endogena i system I. Med hjälp av pilar anges hur de olika variablerna påverkar varandra.

Endogena variabler Exogena variabler

Prisbildningen Världsmarknadspriserna

pk: ps: pc 15W

Efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden V-U

Lönebildningen Produktiviteten 1 I ”steady state” växer

var och en av de endo- WLG, WA, Ws ds, 51k

gena variablerna pk, ps, 15e,WLG, WA samt WS i oförändrad takt från år I en mer fullständig modell skall givetvis efterfrågeläget på arbetsmarktill år. naden och produktivitetstillväxten bestämmas i samspel med övriga eko-

Den internationella injlationens genomslag 293

nomiska variabler. För detta ändamål krävs en total modell som bland annat specificerar en produktionsfunktion samt utbudsfunktioner för arbetskraft och kapital. Modellen skulle även behöva med kompletteras en monetär sektor för att mer fullständigt kunna fastställa den internationella inflationens genomslag på den svenska prisnivån. Om vi till att börja med begränsar till vår enkla modell resonemanget och löser ut dess reducerande form, dvs. konsumentprisnivåns ökningstakt som en funktion av de exogna variablerna, erhålles

=

pc 2,34 + 0,44 t] + 0,57 pw+0,02 (V-U) + 0,30 (ik - 0,47 cis (21)

Av uttrycket (21) framgår att att konsumentprisindex ökningstakt höjs till följd av: ökade indirekta skatter, snabbare tillväxt av världsmarknadspriserna, ökad produktivitetstillväxt i K-sektorn samt vid en ökad differens mellan antalet vakanser och arbetslösa, men minskar till av en följd ökad produktivitetstillväxt i S-sektorn. _ Om vi sätter in de genomsnittliga värdena på de exogena variablerna för åren 1960-1969, men bibehåller erhålles arbetsmarknadsvariabeln, följande samband

=

pc 4,40 + 0,02 (V-U) (1960-1969) (22)

Om motsvarande substitution erhåller görs för åren 1970-1974 vi följande relation mellan prisstegringstakt och efterfrågeöverskott på arbetskraft?

=

pc 9,76 + 0,02 (V-U) (1970-1974) (23)

Som framgår av diagram 4:6 har sambandet parallellt förskjutits uppåt med 5,36 procentenheter mellan de båda perioderna. Detta skift har helt orsakats av en stegring i den internationella inflationstakten? Under åren 1970- 1974 var den genomsnittliga inflationstakten i Sverige 7,5 procent, medan den för perioden 1960-1969 uppgick till 3,9 procent. Denna höjning i inhemsk prisstegringstakt kan sålunda helt tillskrivas de

1 Vi utnyttjar även den estimerade relationen att vvs = 0,95 (vi/A + wLG).

2 Uttrycken (22) och (23) kan ses som långsiktiga Phillips-kurvor. De genomsnittliga värden som satts in iuttrycket (21) anges i följande tabell: 1960-1969 1970-1974

pw + 1,4 +11,1

Q5 l 3,8 + 3,1 _V-U +15,9 + 1,2 l 1,2 i 1,3 I] qk + 8,4 + 6,6 Samtliga variabler är uttryckta i procentenheter förutom (V-U) som beräknas i tusental personer. 3 Utav kurvans förskjutning med 5,36 % har följande variabler bidragit med nedan angivet antal procentenheter: procentenheter Apw + 5,53 At] + 0,04 Ads + 0,33 Aqk -0,54 Summa 5 ,36

294 Den internationella inflationen.: genomslag

h.: ll .

Pc = 9.76 + 0.02 (V-U)

xt

ñc = 4.40 + 0.02 (v-u)

| I I I I l 1-

Diagram 4:6 Phillipssam- 2

band 1960-1969 samt Å

I I l l I l

19 70-19 74. -50 -40 -30 -20 -10 0 1|0 2l0 3|0 4I0 5|0 V-U (tusental)

Av uttrycket (21) framgår att varje prohöjda världsmarknadspriserna. av den internationella inflationen driver upp den centenhets höjning svenska prisstegringstakten med 0,57 procentenheter, när övriga faktorer

är oförändrade, dvs.

Apc = 0,57 -Afnw

Detta värde är lägre än EFO-modellens beräkning av den internationella inflationens genomslagselasticitet: l EPC-modellen är denna lika med ett, dvs. de internationella prisstegringama slår helt igenom på den inhemska

prisnivån?

I vår av lönebildningen diskuterades två olika uttryck för behandling

den avtalsbestämda lönehöjningen? I systemet I ovan har vi utnyttjat det

1 Detta resultat erhålles från följande samband (se avsnitt 4.5)

13k = 15w = Wk 13k*qk = wk WS = =

ps Wrqs ?w +dkqs

pc: tl +Vk pk *Vs Läs

Om vi såsom i EFO-modellen antar Vk = 1/3 och Vs = 2/3 erhålles

=

pc il *lâw *2/3 [qkdls]

Apa = 1

Apw

2 WA = 0,40 + 0,67 (ps +qs) (20)

WA = 3,9 + 0,07 (V-U) + 0,62 1) - pe (19)

där D = 0 om 7 procent.

[i

D = l om 13 27 procent.

Den internationella inflationens genomslag 295

samband där den avtalsmässiga lönehöjningen bestäms av summan av prisoch produktivitetsutvecklingen i K-sektorn. l det följande systemet II ingår den andra löneekvationen där den avtalsbestämda lönehöjningen är en funktion av arbetsmarknadsläget och den förväntade prisstegringstakten på konsumtionsvaror. Då denna endast har en inverkan när prisförväntningarna överstiger 7 procent erhåller_ vi två lösningar på systemets reducerade form, dvs. vardera en lösning då prisförväntningarna överstiger respektive understiger 7 procentenheter.

System 11

pk = -0,45 +O,78 pw ( 9)

ps = 0,23 +0,53 (wswqs) +0,41 ps (10)

pC=0,73+0,33 pk+0,52 ps+0,44t1 (11) wLG = 3,5 + 0,04 (V-U) +0,23 pk (18)

WA=3,9+0,07(v-U)+0,62-D-pi (19)

Den reducerade formen är lika med -

pc =4,03 +0,44i1 +0,34 pw +0,05 (V-U) - 0,47 qs

dåD=0ochpe7% (25)

pc =5,60 + 0,61 t1+ 0,47 pw + 0,07 (V-U) - 0,65 qs

dåD=1ochpe7%

I ovanstående uttryck anges den långsiktiga ökningstakt ikonsumentprisindex som uppstår vid givna värden på de exogena variablerna. Resultatet påvisar ett lägre genomslag av den internationella prisökningstakten än vad EFO-modellen implicerar. Att världsmarknadsprisernas elasticitet med avseende på prisnivån även blir högre i systemet I än i II torde bero på att produktivitetstillväxten i K-sektorn inte har något inflytande på konsumentprisnivåns ökningstakt i det senare fallet. Detta förhållande samt antagandet om ett kritiskt tröskelvärde för prisstegringsförväntningarna gör att systemet I torde ha större tillförlitlighet än systemet Il. Orsaken till att EFO-modellen å andra sidan ger annorlunda resultat vad avser den internationella inflationens genomslag härrör främst från en skillnad i hur lönebildningen förklaras. I EFO-modellen antar man att den totala löneökningen bestäms av summan av pris- och produktivitetsutveckling i K-sektorn. I vår modell påverkar även arbetsmarknadssituationen lönebildningen via löneglidningen (system I och II) samt via den avtalsbestämda lönehöjningen (system II). I prisbildningen har vi, till skillnad från EFO-modellen, också funnit att prisstegringsförväntningarna har ett signifikant inflytande på prisstegringstakten i S-sektorn. Substitueras de genomsnittliga värdena på de exogena variablerna för åren 1960-1969 samt 1970-1974 i system I och Il samt i EFO-m0dellen erhålles information om olika faktorers bidrag till ökningen iden inhemska inflationstakten. I tabell 4:6 återges dessa beräkningar.

296 Den internationella inflationens genomslag

Tabell 4:6 Olika faktorers bidrag till den ökade inflationstakten under 1960- och 1970-talet Procent

Kon- (V-U) pc (esti- pc (verk-

tI pw dk cis

stant merat) ligt)

System 1 Uttrycket (21) 1970474 2,34 0,57 6,33 0,02 1,98 -1,46 9,78 7,5 1960-69 2,34 0,53 0,32 2,52 2,52 -1,79 4,72 3,9 Differens »O 0,04 5,53 -0,30 -O,54 0,33 5,06 3,6

System II Uttrycket (25)

E F O-modellen Uttrycket (24)

De tre modellerna påvisar klart att den stegrade prisökningstakten i 1970-talet kan förklaras av den ökade internationella infla- Sverige under tionstakten. EFO-modellen prognostiserar den faktiska inflationstakten

sämre än de båda andra modellernal Detta beror främst på att den fak-

tiska löneutvecklingen i S-sektorn har understigit K-sektorns löneökningstakt samt till från K-sektorn viss del på att prisstegringstakten på varor något understigit världsmarknadsprisernas tillväxttakt. Dessa beräkningar gäller den långsiktiga inflationstakt som erhålles när

systemen sig till en eventuell jämvikt? Detta kan till viss del

anpassat förklara de avvikelser mellan faktisk och estimerad inflationstakt som erhålles i tabell 4:6 när ett genomsnitt beräknas för ett fåtal år. Systemen hinner aldrig anpassa sig till jämvikt innan en ny störning inträffar. Det kan emellertid förefalla konstigt att studera ett långsiktigt jämviktsläge för inflationstakten som aldrig nås, dels på grund av kontinuerliga störningar, dels till följd av att systemet är instabilt. Denna senare punkt är mer allvarlig ty om den dynamiska strukturen är instabil i systemen l och II missbedömer vi i våra beräkningar helt den internationella inflationens långsiktiga genomslag. För att kontrollera dels att en långsiktig jämvikt nås, dels hur lång tid det tar innan inflationstakten når sitt eventuella jämviktsläge har vi genom simulering av systemet I studerat prisstegringstaktens utveckling från period till period, vid givna vården på de exogena variablerna. Vi har då gått till väga på följande sätt. Ur system I har vi löst ut prisstegringstakten som en funktion av de exogena variablerna 1 Jämför i tabell 4:7 estimerat pc med faktiskt pc. 2 EFO-modellen år uppbyggd såsom en långsiktsmodell, utan angivande av några kortsiktiga dynamiska anpassningsmekanismer. Jämför med modellen, såsom den beskrivs i avsnittet 4.5. Denna saknar helt tidsindicering och får tolkas som en “steady state”-lösning.

Den internationella inflationens genomslag 297

samt av de tidseftersläpande endogena variablerna. Följande samband har då erhållits:

System!

;skit = -0,45 +0,78 pwyt ( 9)

03,: = 0,23 +053 (wsieqsi) +0,41 pm (10)

=0,74 +0,33 pk,t+0,52 pS,t+O,44t1,t (12) p” WLGJ = 3,5 + 0,04 (V-U)t +0,23 pk; (18)

l: t-l 1

WAJ = 0,4 + 0,67_ (pkÅ +qk7i) (20)

I: ä 5 __ och

pm = 1,61+ 0,44 fr: + 0,31 Öw,t + 0,21 05,14 e 0,28 03,: +

1= t-l l = t-l 1 l - +0,01(V-U) t +0,1:) g -q .+0,14 2 -p (26) 5 k” 5 W” i=t»5 i=t-5 Om vi betraktar år 1974 som ett normalår, vad avser arbetsmarknadsläget och produktivitetsutvecklingen, och därmed låser de exogena variablerna (tl, ds, V-U, qk) på 1974 års nivå men låter världsmarknadsprisernas ökningstakt anta olika värden för perioden 1975-1980 kan vi genom *simulering beräkna den inhemska inflationstakt som erhålles under perioden, vid olika antaganden om världsinflationen. Som framgår av systemets reducerade form kommer vi att nå ett jäm-

viktsläge Det är sålunda av intresse att undersöka på vilken långsiktig

nivå den inhemska inflationstakten hamnar vid olika värden på världsinflationen samt hur många år det tar innan jämviktsläget nås. Vi har för detta ändamål valt att studera verkningarna av följande fyra olika ökningstakter i världsinflationen:

(a) Pw,t = 20 70

(b) = 10 0/0

r5w,t

= 5 (70

(C) l5w,t

= 0 %

(d) I5w,t

1 det första fallet antar vi att pw, under hela perioden, kommer att ligga kvar på samma nivå som gällde för världsmarknadsprisindex ökningstakt år 1974, dvs. cirka 20 procent. l det andra fallet antas prisstegringstakten minska till 10 procent år 1975 och förbli på denna nivå under 70-ta1ets

återstående del. I det tredje experimentet antar vi att pw blir 5 procent,

1 Uttrycket (26) kan ses som en första ordningens linjär differensekvation av typ = a - + b. Den allmänna lösningen till denna differensekvation är

pm pc_t_l

b = at - “w Skrivs (26) under denna form erhålles att

Pc,t lPc,o l-a ]+ 1_a-

15m = of” l5c,tA1 * b Då a l ärjämvilçtslösningen stabil och vi når ett ”steady state.

298 Den internationella injlationens genomslag Tabell 4:7 Beräknade värden för 1974-1983

pc,

vilket varit ett genomsnitt för 1960-talet samt för 1970-talets tre första

år. l det sista fallet studeras vilken inhemsk inflationstakt som erhålles

om det inte råder någon världsinflation under planeringsperioden (1975-

1980).

Dessa fyra fall substitueras i tur och ordningi uttrycket(26) tillsammans

med 1974 års värden på de exogena variablerna, varvid följande utveck-

ling kan beräknas för den inhemska inflationstaktenl

Som framgår av tabellen 4:7 samt i diagrammet 4:7 nås det långsiktiga

jämviktsläget i de olika fallen först i början av 1980-talet. Till följd av

tidseftersläpningar i pris- och lönebildningen har de internationella stör-

ningarnas verkningar inte ebbat ut förrän efter cirka 7 år. lnflationstak-

ten förändras emellertid ej påtagligt efter år 1980 enligt dessa räkneexem-

1 De exogena variablerpel. Givet utgångsvärdena år 1974 finner vi att den långsiktiga tillväxten i

nas värde är för år 1974 Konsumentprisindex uppgår till cirka 15 procent om världsmarknadspriser-

följande: na ökar med 20 procent årligen fram till år 1983 samt till 9 procent, om = f] 1,1 % med 10 procent = världsmarknadspriserna stiger per år under planeringspeds 3,6 %

-U = 9,9 (mättr rioden. Om pw = 5 procent medför detta att pc = 6 procent samt att

tusental) pk = 3,5 procent och ps = 7 procent, ilångsiktigjämviktz Prisstegrings-

= (ik 6,4 % takten i skyddad och konkurrensutsatt sektor kommer alltså att skilja med cirka Detta innebär att mellan 2 r kapital r och 2 besig åt 3,5 procent. prisrelationen

dömdes knappt 5 procent P . . . dessa båda sektorers varor, kontinuerligt kommer att stiga. Normalt vara den mest sannolika

F:

prisstegringstakten för förväntar man sig då att efterfrågan på S-sektorns produkter skall minska varor i internationell handel under planerings- samt att efterfrågan på K-sektorns varor skall öka. I Sverige har emeller-

perioden1975-1980. tid S-sektorns andel av den totala produktionen vuxit under de senaste Den inhemska inflationstjugo åren trots att S-sektorns varor blivit relativt dyrare. För att detta takten blir som följd härskall stämma måste inkomstelasticiteten vara relativt större samt av cirka 6 procent per år. priselasticiteten relativt lägre för S-sektorns produkter än för K-sektorns va- 3 Se W. Branson och J. ror. Så tycks även vara fallet då S-sektorn främst producerar tjänster Myhrman, ”Inflation in

(statliga och privata).3

open economies: Supplydetermined versus de- l ovanstående beräkningar har de exogena variablerna (V-U, os, qk) mand-determined mohållits konstanta på 1974 års nivå. Syftet med detta har varit att låsa de models”, European Ecointernt genererade inflationsimpulserna. Man kan i ett vidare sammannomic Review, no. 1, 1976. hang tolka dessa resultat som giltiga för en situation där man bedriver en

Den internationella inflationens genomslag 299

°Pw=20

12-

11-*

10*

Diagram 4:7 Beräknade värden för den inhemska inflationstakten vid olika antaganden om prisu tll vecklingen i Världshan-

1974 75 7e 77 78 79 80 81 82 83 84 deln.

finans- och penningpolitik som leder till att de externa och interna störningarnas verkningar på sysselsättning och produktivitetstillväxt elimineras så att dessa variabler förblir oförändrade under det studerade tidsintervallet. Om inte den ekonomiska politiken är följsam och penningmängden exempelvis inte höjs under en inflationsperiod skulle detta leda till en effektiv minskning av den totala efterfrågan samt därmed till minskad produktion och ökad arbetslöshet, vilket i sin tur skulle pressa ner prisstegringstakten. En ökad tillväxttakt i penningutbudet är därmed en nödvändig förutsättning för att finansiera den höjda prisstegringstakten. I annat fall skulle inte de exogena variablerna förbli oförändrade. Man kan givetvis kritisera valet av år 1974 som utgångsläge för våra beräkningar. Den eventuella ”inflationsbias” detta utgångsår har för våra

kalkyler framträder i fallet när pw = 0. På basis av beräkningarna i system

300 Den internationella inflationen.: genomslag

I finner vi att arbetsmarknadsläget samt produktivitetstillväxten detta år ger upphov till en inflationstakt på drygt 3 procent. Sammanfattningsvis påvisar de ovanstående kalkylerna att inflationsproblematiken kännetecknas av de betydande tidseftersläpningar som gör sig gällande i pris- och lönebildningen. Efter det att en ökad internationell inflationstakt släppts in i vår ekonomi kan det dröja mer än ett år innan den inhemska prisstegringstakten kan dämpas antingen till följd av en långsammare internationell prisutveckling eller genom en inhemsk ekonomisk politik. Fördröjningsmekanismer, inte minst genom förväntningsbildningen, bidrar till detta. Om den internationella inflationen uppvisar kraftiga svängningar med korta intervaller kan följden bli att den svenska inflationen inte får någon möjlighet att hejda sig utan resultatet kan bli att den snarare pressas upp på en allt högre nivå.

4.8 Växelkursförändringars inverkan på pris- och

lönebildningen

I det föregående avsnittet har vi med hjälp av en enkel modell studerat vilken inverkan den internationella inflationstakten har på den inhemska pris- och lönebildningen. Vi har i detta sammanhang inte explicit särredovisat växelkursförändringarnas betydelse för den inhemska prisutvecklingen. Syftet med detta avsnitt ärjust att med hjälp av vår pris-lönebildningsmodell undersöka hur växelkursförändringar påverkar den inhemska inflationstakten. Sambandet mellan inhemsk och utländsk inflationstakt har tidigare erhållits genom uttrycket (9) som har formen

= a + b pw

13k där pk = procentuella prisförändringen på varor från K-sektorn =

pw procentuella prisförändringen på varor i internationell handel

mätt i inhemsk valuta Om man i stället skriver om detta samband på följande sätt kan växelkursförändringarnas inverkan på pk studerasl

&

där på?? procentuella prisutvecklingen på varor i internationell handel

mätt i utländsk valuta (dollar) v = procentuella växelkursförändringen, där v = kronor/utländsk valuta

Som framgår av ovanstående uttryck blir koefficienten framför på” och v

densamma, dvs. en prishöjning på varor i internationell handel (mätt i utl. valuta) antas ha samma effekt på prisstegringstakten inom den konkurrensutsatta sektorn som en devalvering av kronan (höjning av v). Detta gäller om Sverige är pristagare på världsmarknaden, dvs. b=l. En växelkursförändring eller en världsmarknadsprisförändring får då ett fullständigt genomslag på prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. ., ,, tl . . .

1 Detta gallerda pw = v på, och pw = v + plåt/ü.

Den internationella

inflationens genomslag 301

Flera faktorer kan bidra till att b blir mindre än ett. Detta är lättast att studera om vi delar upp den konkurrensutsatta sektorn i dess beståndsdelar. Som tidigare visats består K-sektorn av följande delsektorer:

K = X + XK + MK X = exportsektor XK exportkonkurrerande sektor MK = importkonkurrerande sektor

Prisutvecklingen på exportvaror påverkar ej konsumentprisindex på annat sätt än via dess inverkan på prisutvecklingen inom den exportkonkurrerande sektorn. Däremot har prisutvecklingen på importvaror samt importkonkurrerande varor ett direkt inflytande på konsumentprisnivåns ökningstakt. Låt oss därför först undersöka växelkursförändringens inverkan på priserna på export- och importvaror innan vi kopplar ihop växelkursen med prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn som helhet samt med pris- och lönebildningen. För detta ändamål tänker vi oss att en aggregering kan ske så att vi endast behöver ta hänsyn till handeln med en exportvara samt en importvara. Vi antar att planerat utbud av respektive efterfrågan på varan är funktioner av priset i inhemsk valuta varför exportvarumarknaden kan till att börja med beskrivas på följande sätt:

XD

=xD(p%5

X5 = XS

(piv)

XD = Xs

p?” = v på”

där XD = efterfrågad kvantitet av svensk export i utlandet XS = kvantitet utbjuden av svensk export i utlandet -

påv priset på svenska exportvaror i kronor

=

på” priset på svenska exportvaror i utländsk valuta

v = växelkursen uttryckt i kronor/utländsk valuta

Det första uttrycket ovan visar att efterfrågan i utlandet på svensk export beror på varans pris i utländsk valuta. Exportutbudet, som beskrivs av det andra uttrycket, är däremot en funktion av priset i kronor? Det tredje uttrycket anger jämviktsvillkoret samt det fjärde att exportvarans pris i 1 kronor l en mer fullständig moär lika med varans pris i utländsk valuta gånger växelkursen. dell bestäms utbuds- och På motsvarande sätt kan marknaden för importvaror beskrivas: efterfrågefunktionema av relativa priser samt av in- MD

=MDmä komstnivån. l förenklande

MS = MS syfte finns dessa faktorers

(påfl) inverkan ei med. På sid.

M5 = MD 309 diskuteras dessa

komplikationer mer in-

pä =wpä1 gående.

302 Den internationella in/Iationens genomslag

där MD = den i Sverige efterfrågade kvantiteten av importvaror MS = den i Sverige utbjudna kvantiteten av importvaror

på! = priset på svenska importvaror uttryckt i kronor

pgltl = priset på svenska importvaror uttryckt i utländsk valuta

v = växelkursen uttryckt i kronor/utländsk valuta

Utlandets utbud av varor som importeras i Sverige är en funktion av priset i utländsk valuta medan den svenska importefterfrågan är en funktion av priset i inhemsk valuta. Jämvikten på export- och importmarknaden åskådliggörs i diagram 4:8.

sv sv px pm Exporten Importen s S X

Diagram 4:8 En revalverings verkan på på samt 12%.

Om t. ex. kronan revalveras faller v och XD skiftar nedåt med lika som växelkursen förändras, varvid exportintäkterna mätt i många procent svenska kronor faller. Importutbudet skiftar utåt till följd av revalveringen och importutgifterna kan antingen öka eller minska beroende på importefterfrågans elasticitet. Som framgår av figuren ovan kommer en sänkning

av växelkursen, dvs. en revalvering, att sänka både exportvarupriset, påv,

båda mätta i kronor. Hur stor effekt revalve-

samt importvarupriset, pä,

ringen får på bytesförhållandet bestäms av utbuds- och efterfrågekurvornas priskänslighet.

Den internationella

inflationens genomslag 303

Allmänt sett kan växelkursförändringens inverkan på export- och im-

portvarupriserna beräknas med hjälp av följande uttryck]

dx

.5V__ _ . v px-d -s x x

samt »s m SV_ Pm“d S m” m

där på” =

procentuella förändringen i det svenska exportvarupriset =

bål procentuella förändringen i det svenska importvarupriset

v = iväxelkursen procentuella förändringen (v = kronor/utländsk valuta) sm, sx, dm, dx = utbudselasticiteter (s) och efterfrågeelasticiteter (d) för export (x) och import (m) En revalveringseffekt på import- och exportprisernas förändring beror sålunda på elasticiteternas storlek. Det hävdas ofta att ett litet land som Sverige i stor utsträckning är pristagare på export- och importmarknaden, dvs. att vi möter en perfekt elastisk efterfrågan för våra exportvaror (dx = °°) samt att utbudet av importvaror är i det närmaste perfekt elastiskt (sm = °°). I det fall efterfrågan på den svenska exporten och det utländska utbudet av svenska importvaror är perfekt elastiskt kommer en

1 För att beräkna dessa uttryck antas att utbuds- och efterfrågekurvorna har en konstant elastisk form -

=d§ (p§å“›d

{XD

XS =s3 (påvfx

MD =

d; (påbdm

Efter logaritmering kan ovanstående samband uttryckas i loglinjär form. Koefficienterna framför pristermema kan då tolkas som elasticiteter.

log XD = då + dx log på”

log XS = s? + sx log påv

log på” log v + log våt]

Samt -

log MD = då +dm log på

= - l

log Ms så! +sm log på

=

log på: log v + log päl

Formlerna i huvudtexten, som anger växelkursförändringars effekter på export- och importvarupriserna, erhålles genom att derivera de logaritmerade uttrycken med avseende pâ tiden.

304 Den internationella injlationens genomslag

växelkursförändring att få ett fullständigt genomslag på export- och importvarupriserna, uttryckta i svenska kronon

.sv_- -sv__px -voch pm-v

En växelkursförändring har i detta fall ingen effekt på vårt bytesförhål- ›sv P lande Nu torde emellertid Sveriges andel av världsmarknadsexporm för vissa varor vara så stor att man troligtvis möter en ten och importen hög men ej perfekt elastisk efterfrågekurva för export samt en positivt lutande utbudskurva för import. Följande uppskattning av de fyra elasti-

citeterna i utrikeshandeln har här gjorts mer som ett räkneexempelz

sm=10 sx=5 dm=-2 dx=-1 Substitueras dessa värden i de tidigare uttrycken för export- och importfinner vi att en l-procentig växelkursförändring slår prisernas förändring igenom med 0,16 procent på exportprisindex samt med 0,83 procent på importprisindex. Om då den svenska växelkursen revalveras med 10 procent och denna förändring slår igenom på priserna (dvs. kurvorna skiftar 10 procent) sänks import- och exportprisindex med 8,3 respektive 1,6 mätta i kronor, faller med 1,6 procent men procent. Exportpriserna, stiger i utländsk valuta med 8,3 procent. På motsvarande sätt faller imi kronor med 8,3 procent men stiger i utlandet med 1,6 portpriserna

procent.3

Empirin visar även att tillväxttakten på import- och exportprisindex faller efter det att ett land revalverat. Hur mycket prisernas ökningstakt avtar beror i utrikeshandeln. Erfarenheter på elasticitetsförhållandena från Tysklands och Japans revalveringar under år 1971 ger belägg för

ett ofullständigt prisgenomslagf*

Det bör betonas att en svensk växelkursförändring påverkar priserna på varor i utrikeshandeln med lika många procent som växelkursförändstorlek endast om Sverige kan betraktas som ett litet land i förringens

1 Detta inses om de föregående uttrycken skrivs om under formen -l -v

påv: -vsamtpå\{=

Sx m -- - 1 1_ -dx $m Substitueras sm = + °°och dx = - “erhålles att

= +v samt att på = +0 13,52

2 För en diskussion av olika varugruppers elasticiteter, se L. Werin ”Kan Sverige devalvera”, Ekonomisk Debatt, 2, 1973. Detta gäller då: 3 = * i

?fi/px Pgfx

4 Se W.B. Branson, ”The Trade Effects of the 1971 Currency Realignments”, Brookings Papers on Economic Activity, 1972:1.

Den internationella inflationens genomslag 305

hållande till världsmarknaden, dvs. om sm och dx är perfekt elastiska. l annat fall blir koefficienten framför växelkursförändringstermen mindre än ett. l det tidigare resonemanget har vi hela tiden utgått ifrån att det råder perfekt konkurrens på export- och importmarknaden och att följande relation gäller

= +0

pâñm päfln

dvs. att en växelkursförändring påverkar export- eller importpriserna så att summan av dessa prisförändringar iutländsk och svensk valuta är lika med växelkursförändringens storlek. Vi fann att så snart det utländska importutbudet samt den utländska exportefterfrågan inte var perfekt elastisk kom prisförändringen i kronor att vara mindre än växelkursförändringen. Hur mycket mindre bestäms, som tidigare visats, av elasticiteterna på export- och importvarumarknaden. Om det råder ofullständig konkurrens på export- eller importvarumarknaden kommer inte varupriserna i de båda valutorna att förändras enligt den tidigare gällande relationen, dvs.

pâåfln

pâxm 1+- +0

Flera faktorer kan bidra till att en växelkursförändring inte får fullständigt genomslag i motsvarande prisförändring på varor i internationell handet*

a) Handeln sker mellan oligopolister, som av konkurrensskäl inte förändrar priserna. b) Internationella prisöverenskommelser eller karteller kan förhindra prisvariationer. c) Prisförändringar är kostsamma att genomföra för företagen, varför priserna inte förändras så ofta. Anpassningar till följd av växelkursförändringar blir därför bristfälliga. d) Prisförändringar kommer inte till stånd på kort sikt om exportkontrakt är skrivna i utländsk valuta och importkontrakt i inhemsk valuta.

Det är sålunda viktigt att undersöka om sambandet mellan växelkursförändringar och förändringar i utländska och inhemska priser verkligen bryts. Sambandet bygger på att om prisrelationen mellan en vara mätt i utländsk och inhemsk valuta avviker från växelkursen kommer varuarbitrage att återställa prisrelationen. Bristande information, konkurrensbegränsningar och handelshinder är några av de faktorer, vilka kan förhindra detta. Ibland hävdas att exportörer inte bibehåller oförändrade priser i inhemsk valuta vid en växelkursförändring utan i stället anpassar vinstmarsom en konsekvens 1 Se S. Magee, Prices, ginalerna av den ändrade växelkursen. De tidigare income and foreign trade. diskuterade skiften i efterfråge- och utbudskurvorna kommer då inte till A survey. Conference on stånd och varken Research in Internatiopriser eller handelsvolymer påverkas. Vid en revalvering nal Trade and Finance, av den svenska kronan kommer i så fall inte de svenska exportörerna att Princeton, 30-31 mars höja priserna i utländsk valuta för att kompensera sig för den försämrade 197 3.

306 Den internationella

inflationens genomslag

växelkursen. Resultatet blir att vinstmarginalerna minskar. Utländska kommer å sin sida ej heller att sänka priserna i kronor och exportörer som följd härav stiger deras vinstmarginaler. Frågan är om ett sådant beteende kan bestå för en längre tid. Det är tänkbart att de minskade vinsterna i den svenska industrin hämmar produktionstillväxten, vilket förr eller senare leder till Även exportörer i det att priserna pressas upp. devalverande landet som erhåller ökade vinster kan via hot om nyetableatt sänka Om inte priserna ändras till följd av en ringar tvingas priserna. växelkursförändring är det troligt att anpassningen sker genom strukturella är då främst hur lång tid det tar innan en förändringar. Avgörande slår igenom och förändrar priserna på varor i utrikesväxelkursförändring handeln. I en kanadensisk undersökning har man testat i vilken utsträckning en i utländsk valuta, dvs. växelkursförändring får ett genomslag på priserna man har undersökt i vilken utsträckning sambandet mellan pris- och växelhållenl Dunn testade prisrelationen på handeln mellan kursförändringar USA och Canada under den period då dessa båda länder hade en rörlig växelkurs (1950-1962). Han valde ut sex varugrupper och testade prisrelationen på var och en av dessa genom att utföra följande regression:

.USA . _ = a › j;

p pCanada

USA-dollar därv= Canada-dollar Om koefficienten framför växelkursförändringstermen (a) blir lika med ett håller och perfekt konkurrens kan sägas råda på plus prisrelationen, varumarknaderna. Dunn fann emellertid att inte för någon av de sex undersökta marknaderna gällde prisrelationen exakt. Endast i ett fall, nämligen för koppar, stämde prisrelationen approximativt. Detta kan förklaras av kopparmarknadens homogenitet. Kopparpriset iett land kan inte i ett annat land utan att arbitrage kommer till stånd skilja sig från priset som eliminerar prisdifferenserna. Man kan även förvänta sig att ju mer differentierade inhemska och utländska varor är desto mindre torde växelkursförändringar slå igenom på priserna. Dunn drog slutsatsen att köpares och säljares önskan om prisstabilitet i den egna valutan bidrog till de ofullständiga prisförändringar som observerades. Vanligen prisdiskriminerar även företagen genom att ta ut olika priser på hemmamarknaden och på exportmarknaden. Företagen har då en tendens att behålla en viss prisrelation även om växelkursen förändras. Ett problem med Dunns undersökning är att den gäller för en period med små växelkursförändringar. Om det finns ett tröskelvärde som växelkursförändringen måste överstiga innan företagarna ändrar sina priser kan Dunns resultat vara missvisande. Troligtvis är det så att kraftigare växelkursförändringar i större utsträckning leder till prisvariationer. Ett annat skäl till att en växelkursförändring inte får ett förväntat 1 R. Dunn, Flexible Exchange Rates and Oli- genomslag på export- och importpriserna på kort sikt har att göra med den gopoly Pricing: A Study valuta i vilken handelskontraktet är skrivet. Under kontraktsperioden påof Canadian Markets”, verkas givetvis import- och exportpriserna olika beroende på om kon- Journal of Political Ecotraktet är denominerat i kronor eller i någon utländsk valuta. Om konnomy, Jam/Feb. 1970.

Den internationella inflationens 307

genomslag

traktet är skrivet i kronor och kronan revalveras leder detta till att exportpriserna blir oförändrade i kronor men stiger i utländsk valuta lika mycket som revalveringen. Om kontraktet å andra sidan är skrivet i utländsk valuta faller exportpriserna i kronor med revalveringens storlek men blir oförändrade i utländsk valuta. På motsvarande sätt kommer importpriserna i kronor att falla med revalveringens storlek om priset är fastlagt i utländsk valuta men förbli oförändrade i kronor om kontraktet är denominerat i kronor. Exportören önskar därför erhålla i betalning den valuta som kan tänkas bli revalverad under mekontraktsperioden, dan importören föredrar att betala med valutor vilka förväntas bli devalverade. Den valuta i vilken ett kontrakt till slut görs upp bestäms av konkurrensläget på marknaden. Den marknadspart som har den starkaste förhandlingspositionen kommer att välja att sluta avtal i den valuta som förväntas stiga i värde och ge en kapitalvinst till följd av en förväntad växelkursförändring (alternativt den valuta som minimerar den möjliga kapitalförlusten). Länder har oftast en högre grad av specialisering i exporten än i importen, varför de kan förväntas ha störst förhandlingsstyrka på exportmarknaden. För Sveriges del har man funnit följande sammansätt-

ning av valutakontrakt på export- och importsidanl År 1968 var 66 pro-

cent av den svenska exporten denominerad i kronor medan 34 procent av handelskontrakten slöts i utländsk valuta. På importsidan var 74 procent av importen denominerad i utländsk valuta och 26 procent isvensk valuta. Det råder en symmetri då ungefär två tredjedelar av kontrakten är denominerade i säljarens valuta och en fjärdedel i köparens valuta. En revalvering kommer därför att omedelbart sänka det svenska export- och importprisindexet i proportion till den andel av handeln som kontrakterats i utländsk valuta. Genom att t. ex. revalvera kronan, dvs. sänka priset på utländsk valuta, kommer priset i kronor på utländska varor att falla. På motsvarande sätt kommer priset i utländsk valuta på svenska varor att stiga då den utländska valutan devalveras vid en uppskrivning av kronan. l vilken utsträckning priserna förändras beror för det första på om export- och importmarknaden bäst kan approximeras med en konkurrensmarknad eller med en marknad för ofullständig konkurrens. Om fullständig konkurrens råder bestäms revalveringens av elasticiteterna i prisgenomslag utrikeshandeln. Om å andra sidan ofullständig konkurrens råder bryts relationen mellan växelkurs och priser. Det blir då omöjligt att generellt uttala sig om växclkursförändringens genomslag på export- och importpriserna. Det är dock troligt att ett obefintligt eller begränsat prisgenomslag, till följd av en växelkursförändring, inte kan bestå under en längre tidsperiod. Exportörernas vinstmarginaler fungerar därvid som buffert och en alltför stor avvikelse från den genomsnittliga vinstnivån kommer troligen att sätta igång anpassningsmekanismer som påverkar priserna. För stora delar av exporten och importen som utgörs av standardiserade varor, vilka köps och säljs på välorganiserade marknader kommer ar- 1 S. Grassman, Exchange att medföra Reserves and the Finanbitrage att priserna på dessa varor i utländsk och svensk valucial Structure of Foreign ta inte skiljer sig med mer än vad växelkurs och transportkostnader m. m. Trade, Saxon House, tillåter. I detta fall är den perfekta marknaden en god approximation och 197 3.

308 Den internationella

inflationens genomslag

växelkursens effekt på varupriserna kan beräknas utifrån kunskapen om växelkursförändringens storlek och varornas elasticitet iutrikeshandeln. Å andra sidan är ett flertal svenska export- och importvaror mycket differentierade, vilket gör att företagarna har större handlingsfrihet att föra en självständig prispolitik, och växelkursförändringens prisgenomslag kan därför ej beräknas utifrån kunskap om utbuds- och efterfrågeelasticiteter. I syfte att beräkna växelkursens inverkan på prisutvecklingen i K-sektorn skall följande samband estimeras:

okwwb-päthc-v

Vi har därvid inte antagit att koefficienten framför pw och v är lika stor

(beroende på imperfekt konkurrens). Vi vet att den konkurrensutsatta sektorn består av följande delsektorer:

K=X+XK+MK Den beroende variablen, pk, i ovanstående uttryck utgör en hopvägning av prisutvecklingen inom de tre sektorernal En växelkursförändring påverkar och råder), vilket i sin tur

px pm (om inte fullständig prisstelhet

påverkar pxk och pmk. Exportprisutvecklingen har ingen effekt på konsumentprisnivåns förändringstakt (pc), förutom att pxk påverkas av px.

Däremot inverkar pm direkt på konsumentprisindex samt styr indirekt

Om utvecklas pm vid en växelkursföränd- Dmk. px på samma sätt som

ring kan sambandet mellan pk och v utnyttjas i pris-lönebildningsmodellen. Vid estimation av ovanstående samband på årsbasis blev inte växelkursförändringen v signifikant. Detta resultat förklaras av att årsgenomsnitten för den svenska växelkursen legat praktiskt taget konstant under perioden 1960-1973.: Logiskt sett bör man emellertid, mot bakgrund av uttrycket (9), erhålla resultatet

(9) pk = -O,45 +0,78 pw +0,78 v

dvs. om Sverige till 78 procent är pristagare på världsmarknaden så bör en växelkursförändring ha samma effekt på prisutvecklingen i den konkurrensutsatta sektorn som en prisförändring på världsmarknaden. I så fall minskar tillväxttakten i pk med 78 procent av revalveringens storlek. Nu har emellertid denna växelkursförändring även en effekt på lönebildningen, vilket inses om vi substituerar uttrycket (9”) i system I och löser systemets reducerade form för långsiktigjämvikt (”steady state”)

1 sektorn kan år 1972 uppskat- Respektive sektors andel av den konkurrensutsatta tastill x XK MK -l0%

K-80% E--10% K

Källa: Nationalbokföringen samt EPC-rapporten. 2 Sambandet bör i stället estimeras på kvartalsbasis. Problemet uppstår då att modellen i övrigt är estimerad på årsdata.

Den internationella inflationens genomslag 309

(21°) pc = 2,34 + 0,57 p?? + 0,57 v + 0,02 (V-U) +0,30 qk -

-

0,47 qs +0,44i1

Av uttrycket (2l) framgår att en revalvering av den svenska växelkursen med 10 procent (dvs. v sänks med 10 procent) sänker den svenska prisstegringstakten (pc) med 5,7 procent, övriga faktorer oförändrade. För att få denna effekt måste växelkursen kontinuerligt skrivas upp. Om vi helt skall avskärma oss från den internationella inflationen skall växelkursen revalveras lika många procent som världsmarknadspriserna stiger, då blir, enligt uttrycket (9), pk = 0. Dessa beräkningar gäller den långsiktiga

inflationstakten när systemet anpassat sig till en jämvikt. Som tidigare

visats tar det upp till sex år innan detta långsiktiga jämviktsläge nås. Den dynamiska anpassningen till ett nytt jämviktsläge för den inhemska inflationstakten, efter en växelkursförändring, kan bestämmas efter följande modifiering av uttrycket (26). , . - l . . . - 0,28 1s,t*

0›31Pl$,t+0,31V+0,21Pszt-l

(26) Pc,t= 1,61+ 1:11 . 1=t1 . .

qk,1+0,14

+0›01(V-U)t+O›18_2t§ 1= _2tç(pw,i+v)+ 1=

+ 0,44 i”

Om vi låser de exogena variablerna (tl, qs, V-U, dk) på 1974 års nivå

men låter växelkursen revalveras lika mycket som världsmarknadspriserna

stiger kommer vi år 1981 att nå ”steady state-lösningen med pc = 3,3

procent (se tabellen på sid. 298). Första året sänks enligt dessa beräkningar inflationstakten cirka 5 procent trots att växelkursen skrivs upp med 20 procent för att eliminera prishöjningen på varor i internationell handel, som år 1974 var cirka 20 procent. År 1975 faller sålunda den inhemska inflationstakten med ett avsevärt lägre procenttal än motsvarande procenttal varmed den internationella prisstegringen i kronor dämpas. Såsom en inflationsbekämpande åtgärd har det i den svenska debatten föreslagits att kronan skulle revalveras i tider av kraftig internationell 1 Se t. ex. E. Lundberg, inflation N. Lundgren, L. Mat- Revalveringen skulle följas av ett löfte från löntagarorganisathiessen och G. Ohlin, tionerna att dämpa de nominella lönekraven i samma omfattning som Kris eller konjunkturuppden inhemska inflationstakten minskar till följd av revalveringen. Utrikes- gång, SNS, 1974.

SV sv px pm

s (El x ° DM (m P s (Lä) , p

Dvs/Ng)

SM (LV) p Av

3 DX (E)

Av; 1 |\

l w SM (g)

DX (-1

l

/i

l

E\

Diagram 4:9 En revalve- | l | | rings effekt på utrikesl I X l 1 handeln. M

310 Den internationella inflationens genomslag

balansen skulle därmed inte påverkas. Principerna bakom detta resonemang illustreras i diagram 4:9 där Sverige antas vara pristagare i utrikeshandeln. Vid en revalvering skiftar Dx ner och SM upp lika mycket som revalveringen (Av). Exporten minskar och importen ökar. Om i nästa steg lönerna faller lika mycket som priserna sänks på varor i internationell handel

Dim

(Av), skiftar DM till och SX till Sk, varvid export och import förblir

oförändrade. Vår pris- och lönebildningsmodell visar emellertid att en revalvering inte automatiskt kommer att leda till detta resultat. Genom att summera uttrycken (18) och (20) erhålles ett samband som visar att lönerna inte minskar i tillväxttakt lika många procent som prisstegringen avtar, varför reala storheter måste påverkas.

WA + vÃ/LG = 3,9 + 0,04 (V-U) +0,9 pk +0,67 qk

och

A(VÃA +vvLG) = 0,9 ° Apk

l långsiktig jämvikt faller den totala lönestegringstakten med 90 procent av den lägre prisstegringstakt på varor i internationell handel som i sin tur följer av revalveringen. Detta innebär, enligt dessa beräkningar, att nominallönen anpassar sig relativt mycket till en växelkursförändring. Vid en devalvering blir då resultatet det motsatta dvs. att det främst är prisstegringstakten som höjs snarare än betalningsbalansen som förbättrasl Pris- och lönebildningsmodellen utvisar sålunda att växelkurspolitik är relativt effektiv vid en appreciering i syfte att begränsa den inhemska prisstegringstakten. Denna politik är emellertid relativt ineffektiv när det gäller att förbättra bytesbalansen genom en devalvering. En dylik åtgärd leder i stället till en ökad inflationstakt.

4.9 Prisspridning genom den monetära mekanismen

I de föregående avsnitten har vi studerat utländska prisimpulsers inverkan på den svenska prisstegringstakten vid en given total efterfrågan. I våra räkneexempel konstanthöll vi arbetsmarknadsläget på 1974 års nivå. Detta förutsätter emellertid en kompenserande ekonomisk politik som leder till en expansion av penningutbudet, så att de importerade prissteg- 1 Reallönens reaktion på ringarna inte minskar den totala reala efterfrågan. en växelkursförändring För att erhålla en mer av den internationella fullständig bedömning bestämmer växelkurspoinflationens inverkan på den svenska prisstegringstakten måste viäven ta litikens verkningar på bytesbalansen resp. på in- hänsyn till den monetära transmissionsmekanismen, som verkar via betalflationstakten. För en då ett ningsbalansen. Denna mekanism ökar t. ex. den totala efterfrågan diskussion av dessa probland får överskott i sina betalningar gentemot utlandet. Detta leder i sin lem se A. Lindbeck, Stabilization Policy in open tur till en expansion av penningutbudet och en ytterligare påspädning av economies with endoge- och därmed ökad om inte valutainflödet efterfrågan prisstegringstakt, nous politicians. Amerifrån början kan ”steriliseras”. Syftet med detta avsnitt är att studera hur can Economic Review May 1976. monetära störningar, som orsakats i omvärlden, påverkar vår inhemska

Den internationella inflationens genomslag 311

prisstegringstakt. För detta ändamål har den följande analysen delats upp i två delar. En första del studerar hur valutain- eller utlöden påverkar den inhemska penningmängden (-utbudet), definierad som summan av sedelomlopp och bankinlåning. I en andra del knyter vi ihop

förändringar i penningmängden med förändringar i den totala efterfrågan

och därmed resulterande förändringar i prisnivån. Om vi börjar med det första problemet, dvs. att undersöka hur externbalansen påverkar det inhemska penningutbudet, visar det sig att det inte går att dela upp penningutbudet i en internt och en externt genererad komponent. Man tvingas i stället att studera den monetära basen som utgörs av summan av utelöpande sedlar och affärsbankernas tillgodo-

havanden i riksbanken Förändringar iden monetära basen uppkommer

antingen till följd av en förändring i betalningarna gentemot utlandet (externa störningar) eller till följd av förändringar i den inhemska kreditgivningen (inhemska störningar). Som namnet antyder är den monetära basen en bas för banksystemets verksamhet och är därmed bestämmande för utbudet av pengar. Av diagram 4:10 framgår även att det råder en proportionalitet mellan utbudet av pengar och den monetära basen.: Till

1 Riksbankens balansräkning har följande sammansättning:

Tillgångar Skulder l. Guld och utländsk valuta 4. Utelöpande sedlar 2. Svenska skattkammarväxlar S. lnnestående på checkoch obligationer räkning för 3. Lån mot obligationer till a) statliga myndigheter affärsbankema b) bankaktiebolag Den monetära basen är summan av posterna 4+5b ovan, dvs. den privata sektorns avista fordringar på riksbanken. Riksbanken kan påverka den monetära basens storlek genom förändringar i 1 (guld och utländsk valuta) eller genom förändringar i 2, 3, 5a (inhemsk kreditgivning). Riksbanken påverkar posten 2 direkt genom marknadsoperationer samt posten 3 indirekt genom diskontopolitik. Staten kan påverka 5a. Posten 1 utgör valutareserven med undantag för affarsbankernas utländska valutainnehav. Denna post ändras till följd av förändringar ibetalningsbalansen. Riksbanken kan motverka eller förstärka dess effekter på den monetära basen genom köp och försäljning av statspapper. Källa: J. Myhrman, Kreditmarknad och penningspolitik, SNS 1974. 2 Under vissa antaganden kan penningutbudet bestämmas som produkten av den monetära basen och kreditmultiplikatorn. Låt oss använda följande beteckningar för att visa detta: R= kassareserver i banksystemet D = bankernas inlåning R r = bankernas reservkvot (antas konstant) b* C = allmänhetens sedelinnehav (utelöpande sedelmängd) C c = allmänhetens sedelkvot (antas konstant) 5= B = monetära basen L = bankernas utlåning M= penningutbudet l Den monetära basen är lika med B = R+C = rD + cD = (r+c) D och D B (1) =T+-C° Penningutbudet är lika med summan av allmänhetens sedelinnehav och bankernas inlåning, dvs. M = C+D = CD + D = D (l+c). Kombineras detta resultat med uttrycket (l) erhålles att: l + c M = forts. nästa sida

312 Den internationella inflationens genomslag

Tabell 4:8 Den monetära basens tillväxt 1960-1969 och 1970-1974 uppdelad på externa respektive interna faktorer Procentuella årsgenomsnitt

1960-1969 1970-1974 Monetära basens tillväxt 6,0 13,1 Förändring i valutareserven 3,9 23, Valutareservens förändring vägd med dess andel av den monetära basen 1,9 8,8 Förändring iden inhemska delen av monetära basen 9,7 7,0 Förändringen i den inhemska delen vägd med dess andel av den monetära basen 4.1 4,3

följd av denna samvariation mellan den monetära basen och penningutbudet kan vi studera hur externa respektive interna faktorer förändrat penningutbudet via den monetära basen. Detta åskådliggörs i tabell 4:8. Som framgår av tabell 4:8 var den inhemska delen (+4,1 procent) mest bidragande till den monetära basens tillväxt under perioden 1960-1969, dvs. interna faktorer hade störst inflytande. Däremot ökade valutareserven kraftigt (+23,6) under åren 1970-1974 och bidrog med 8,8 procent av den monetära basens tillväxt på 13,1 procent. Den inhemska komponenten gav under samma period upphov till 4,3 procent av den monetära basens tillväxt. Sammanfattningsvis har sålunda externa faktorer bidragit till en snabbare genomsnittlig tillväxt i den monetära basen och därmed penningutbudet under perioden 1970-1974 än vad interna faktorer gjorde under åren 1960-1969. Från diagram 4:10 framgår det även att den monetära basen och penningmängden varierat kontracykliskt och därmed ökat i tillväxttakt under lågkonjunkturer samt minskat under perioder med överhettning. Vi har hittills diskuterat sambandet mellan externa störningar på den monetära basen och penningutbudet. Nästa steg i vårt resonemang gäller sambandet mellan förändringar i penningutbudet och den totala efterfrågan samt därmed prisnivån. Kvantitetsteorin hjälper oss att bestämma detta samband. Denna säger i sin enklaste form att:

M-V=p-Y där M = penningutbudet V = pengarnas omloppshastighet p = prisnivån Y = nationalinkomsten i fasta priser (realinkomsten) Översätts detta uttryck i termer av procentuella förändringar erhålles att:

M + v =

p + Y Om omloppshastigheten antas vara konstant, dvs. V = 0, erhålles följande samband:

p=M-Y

Förutsatt att c och r är konstanta blir utbudet av pengar bestämt av den monetära 1 + c basen, B, samt av multiplikatorn som normalt är större än ett. I _I_c

Den internationella inflationens genomslag 313

*ml

10-

5_

u .

Boom Recession Boom Recession| -B°0m Recessm

mi? | 7l 7 T I l I l

6b 611 612 613 §4 65 66 67 68 70 71 72 73

1;,

I

B = monetära basen M1 = penningutbudet definierat som summan av utelöpande sedelmängd och affärsbankernas inlåning på ej tidsbundna räkningar M3= penningutbudet definierat som summan av utelöpande sedelmängd och affärs-

bankernas tids- och ej tidsbundna räkningar samt inlåning i sparban ker och Piagmm 43.10 Årliga får

postbanken_ andrmgar zden monetara basen (B) samt i penning- Källa: Sveriges Riksbank. mängden (M)-

Prisstegringstakten är lika med differensen mellan i penningförändringen mängden och den reala tillväxten i nationalinkomsten. Testas detta samband på perioderna 1960-1969 och 1970-1974 erhålles resultat som visas i tabell 4:9. Kvantitetsteorin prognostiserar den faktiska prisstegringstakten ganska väl. I tabellen 4:9 framgår att den höjdainflationstakten åren 1970-1974 dels beror på en sänkt realtillväxt, dels är ett resultat av en ökad tillväxt av penningmängden, orsakad av ett externt valutainflöde. Utöver de

314 Den internationella inflationens genomslag

direkta effekter på den svenska inflationstakten som utländska prisstegringar bidragit till tycks inte externt genererade monetära effekter ha spätt på prisstegringstakten under 1970-talet i någon större omfattning.

Tabell 4:9 Sambandet mellan procentuella förändringar i penningutbudet och prisstegringstakt Årliga genom snitt 1960-1969 1970-1974

Man kan måhända tolka dessa resultat som att ökningen i penningmängden under åren 1970-74 var för liten att kunna ”finansiera” det ökade utländska prisinflytandet, varvid resultatet blivit en lägre real tillväxttakt.

4. 10 Världsmarknadsprisernas bestärnningsfaktorer

Sedan 1969-1970 har den internationella inflationstakten fördubblats i med 1960-talets årsgenomsnitt. Man frågar sig därför vilka jämförelse faktorer som orsakat denna växande prisstegringstakt samt om de kan tänkas bestå på längre sikt. Den tidigare diskussionen har utgått ifrån en exogent given internationell inflationstakt. Kopplingen till den inhemska prisbildningen har i våra modeller primärt erhållits genom att prisstegringstakten på varor i K-sektorn bestäms av den internationella prisnivåns tillväxttakt. I denna länk mellan inhemsk och utländsk prisstegringstakt har vi särredovisat världsmarknadsprisernas respektive växelkursförändringarnas inverkan. Fortfarande kvarstår emellertid problemet att förklara vilka de faktorer är som bestämmer 15W. lnflationens förklaringsfaktorer och spridningsmekanismer beror i avgörande grad på hur det internationella betalningssystemet är utformat. l detta avsnitt diskuteras problemet under ett system med fasta växelkurser. Avsnittet 4:1 l behandlar förhållandena vid ett rörligare växelkurssystem. För att kunna förklara den internationella prisstegringstakten måste man studera ett flertal länder samtidigt. Pris- och kostnadsutvecklingen i de olika länderna skapar tillsammans den internationella prisutvecksig via priserna på varor i internationell handel ling som bl. a. sprider och påverkar de olika ländernas inhemska intlationstakt. l detta sammanhang kan främst tre olika modeller, eller synsätt, användas. (l) Enligt den första modellen antas länderna kunna bedriva en mer självständig prispolitik. Utrikeshandeln består av så pass differentierade produkter att den internationella konkurrensen tillåter att länderna för en mer självständig prispolitik. I så fall bestämmer efterfråge- och kost-

Den internationella inflationens genomslag 315

nadsutvecklingen i varje enskilt land hur stora prisstegringarna i K-sektorn blir. När prisutvecklingen på export- och importkonkurrerande varor i alltför stor utsträckning avviker från det internationella prisgenomsnittet uppstår betalningsbalansproblem och olika anpassningsmekanismer sätts igång. Detta synsätt är, såsom senare skall visas, applicerbart på större länder, vilka dominerar utrikeshandeln. (2) I den andra modellen antas en mer homogen internationell marknad för olika länders K-sektorprodukter. De internationella prisförändringarna bestäms då av efterfrågeöverskottet på den internationella marknaden. Detta efterfrågeöverskott (alt. utbudsöverskott) erhålles som summan av efterfrågeöverskotten på K-sektorns produkter i de olika länderna. Vilken inverkan ett enskilt lands efterfrågeöverskott får på den internationella prisstegringstakten bestäms av landets andel av världshandeln. (3) Den tredje modellen, som betonar den monetära mekanismen, är mycket närbesläktad med den andra förklaringsmodellen. Denna betraktar den internationella marknaden som mer eller mindre homogen, där länderna i ringa utsträckning kan föra en självständig prispolitik som avviker från omvärldens. l den monetära modellen framhålles att ett eventuellt efterfrågeöverskott på världsmarknaden måste ha skapats av en ökad penningmängd, nationellt eller internationellt, och att denna expansion är den primära orsaken till prisstegringarna. Effekterna på den internationella inflationstakten beror även på landets relativa storlek i förhållande till omvärlden. Vi skall i fortsättningen av detta avsnitt diskutera var och en av dessa modeller. Det förtjänar att påpekas, redan på detta stadium, att modellerna inte utesluter varandra utan snarare betonar olika mekanismer, vilka torde verka samtidigt. För stora länder med liten K-sektor passar troligen den första mekanismen bäst medan den andra modellen torde ge bäst förklaringsvärde för små länder med stor K-sektor. Den monetära mekanismen kan sägas vara en nödvändig förutsättning för att man i båda fallen skall erhålla en ökad internationell prisstegringstakt. (1) I den första modellen antas att länderna kan driva en mer självständig prispolitik, och att därmed den internationella prisutvecklingen påverkas av ländernas interna ekonomiska utveckling. Denna hypotes har testats för olika länder inom OECD] Man prövade då hur olika länders exportpriser samvarierar dels med världsmarknadspriserna dels med de inhemska priserna. Resultatet framgår av tabell 4:10. l var och en av prisekvationerna skattas ett lands exportprisindex dels som en funktion av ett vägt index av andra länders exportpriser och dels av den inhemska prisnivån mätt antingen med BNP-deflatorn eller med partiprisindex för industrivaror. För att avgöra om antingen externa eller interna faktorer betyder mest för exportprisnivån jämförs vikten framför världsmarknadsprisindex med vikten framför den inhemska prisvariabeln, förutsatt att vikterna är signifikanta. Av tabellen framgår det att: (a) l USA dominerar det inhemska prisinflytandet över världsmarknadspriserna. (b) l England och Västtyskland är det inhemska prisinflytandet något 1 OECD, Economic Outmindre, men dominerar fortfarande över världsmarknadspriserna. look, July 1973.

316 Den internationella inflationens genomslag

(c) I Frankrike, Canada och Japan väger inhemska priser och världsmarknadspriser lika tungt. (d) l mindre länder som Sverige, Norge, Österrike och Nederländerna är världsmarknadspriserna av störst betydelse. Slutsatsen blir att den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen har störst betydelse för exportpriserna i länder med relativt stor andel av världshandeln. För små länder med stor inhemsk utrikeshandelssektor men liten andel av världshandeln tycks exportpriserna i stor utsträckning bestämmas på världsmarknaden. Resultatet av detta blir att vi i Sverige

Tabell 4 :l 0 Vissa länders ex portprisekvatio ner 1955 - 1970

Country Dependent Domestic Competitors Exchange Other Constant R2 Variables Prices Export Rate Variab les Export Prices Changes Goods

United States Manufactures l.l3WP O.22WPX O.15WBC -47.9 .99 (18.9) (2.8) (l.5) (5.5) Japan Manufactures 0.74WP 1.15WPX 0.25WBC -8l.l .92 (2.7) (3.3) (2.0) (4.6) «l.47 T (7.8) Canada Manufactures 0.77WP 0.63WPX -0.35Xl -5.6 .95 (7.6) (5,0) (4.1) (0.7) Austria Manufactures 0.2lPGNP l.07WPX -O.43WBC 0.8 .72 (0.6) (5.5) (l.4) (0.5) 0.03SM (2.8) Germany Total 0.57PGNP O. l2WPX -0.72T 46.1 .93 (l0.1) (2.6) (6,5) (8.7) France Total 0.40WP 0.48WPX -0.l5Xl 28.1 .91 (3.8) (4. l) (2.7) (4.6) Netherlands Manufactures O.l7PGNP 0.55WPX 0.69EX -0.08S -l.4 .94 (2.1) (3.l) (4.0) (l.8) (1.3) Manufactures 0. l9PGNP 0.76WPX -O.12S 0.75 .93 Norway (l.7) (3.9) (3.5) (l.4) Sweden Manufactures 0.18PGNP 0.98WPX -O.7 .93 (l.6) (3.2) (0.8) United Kingdom Total O.60WP 0.28WPX -0.0lXl 22.8 .97 (l2.4) (3.4) (l.8) (66)

WP: Wholesale Price Index of Manufactures PGNP: GNP Price Deflator WPX: Weighted Export Unit Value of Manufactures of Competitors EX: Spot Rate of Exchange Xl: Exchange Rate Index: The index drops for a revaluation and increases for a devaluation. S: Weighted Imports Volume (weighted by the importance of markets in exports) SM: Cyclical Growth of Markets Weighted Business Cycle Variable of Foreign Markets T: Time Trend All terms in U.S. Dollars and transformed into logarithms. For all indices, 1963 = 100. Källa: OECD Economic Outlook, July 1973.

Den internationella injlationens genomslag 317

torde erhålla mycken information om den framtida exportprisutvecklingen genom att studera den interna ekonomiska utvecklingen hos våra största handelspartners, Västtyskland, Storbritannien och Norge. (2) I den andra modellen tillämpas samma angreppssätt som utnyttjats i tidigare avsnitt för att förklara den svenska pris- och lönebildningen, fast i detta fall på flera länder samtidigt. Man testar sålunda för OECDländerna som grupp om den totala prisstegringstakten inom detta länderblock kan förklaras av det totala efterfrågeöverskottet på varor samt av

inflationsförväntningan På motsvarande sätt undersöks lönekostnads-

stegringarnas beroende av arbetsmarknadsläget samt av förväntningar om framtida prisstegringar. Pris- och löneutvecklingen inom gruppen av OECD-länderna antas sålunda kunna förklaras av följande aggregerade samband: . Y-Y* .

P=a+b(YT)+CPe

vv=d+e°U+f-pe

Den genomsnittliga prisstegringstakten antas bero av det totala efterfrågeöverskottet på varumarknaden, som mäts av den faktiska bruttonationalproduktens avvikelse från den potentiella, samt av prisstegringsförväntningarna. Lönestegringstakten antas bli bestämd av efterfrågeöverskottet på arbetskraft, som skattas med arbetslösheten, samt av prisstegringsförväntningarna. Dessa samband testades på kvartalsbasis för perioden 1955-1971 med följande resultat? . Y-Y* .

pt=-0,l+O,l84(W_)t-1*P% R2 =0,s1 (27)

Dw=2,19

wt=_1,424+15,524-U1

ma? R2 =0,40 (28)

t 4 DW= 1,43 där = + 0,3 -

p? 53-1 [pin ;sin

2 Testningarna har utförts i M. Duck, M. Parkin, D. Rose och G. Zis ”The Determination of the Rate of Change of Wages and Prices in a Fixed Exchange Rate World Economy, 1956-1971”, mimeo, University of Manchester 1974. Tio länder ingåri skattningarna. Dessa är: USA, England, Frankrike, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Sverige, Canada och Japan. Variablerna har konstruerats på följande sätt: Lönekostnadsindex (vi/t) 10 Xit

w = t 5 w- - lt

= l Xt 1 Vid fasta växelkurser wt = lönekostnadsindex inom OECD-gruppen i kvartal t och full konvertibilitet Xit = antalet personer sysselsatta inom verkstadsindustrin i det izte landet under kan OECD-blocket ap kvartal t proximativt ses som ett 10 land med en valuta. Ana- Xt = 2 Xit lysen kan inte förutsätti = 1 ningslöst tillämpas för wit = det itzte landets lönekostnadsindex under kvartal t perioden efter år 1971 då W t växelkurssystemet blivit

wt=ln[

»100 forts. nästa sida mer flexibelt. *Vt-l ]

318 Den internationella inflationens genomslag

Vid estimation av ovanstående samband blev samtliga variabler signifikanta. Ländernas vägda prisstegringstakt bestäms av efterfrågeöverskottet i föregående kvartal samt av prisstegringsförväntningarna som helt slår igenom på den faktiska prisstegringstakten. Den vägda lönekostnadsökningen för samma grupp av länder visar sig bero på den inverterade arbetslöshetsprocenten fyra kvartal tidigare samt på den förväntade prisstegringstakten som även här höjer den faktiska löneökningstakten med lika många procentenheter som prisstegringsförväntningarna ökar. När koefficienten framför förväntningstermerna är lika med ett i pris- och löneekvationen, och förväntningarna anpassat sig till den faktiska prisstegringstakten, innebär det att de långsiktiga sambanden blir helt vertikala. Med hjälp av löneekvationen kan vi exemplifiera detta. Uttrycket (28) utvisar den kortsiktiga konflikten mellan lönestegringstakt och arbetslöshet. På lång sikt kommer de förväntade prisstegringarna att anpassa sig till de faktiska prisstegringarna varför uttrycket (28) kan skrivas under följande form:

w - p = -l,424+ 15,524

Då differensen mellan lönestegringstakt och prisstegringstakt är lika med produktivitetstillväxten (d) erhålles den långsiktiga arbetslösheten från följande samband

Prisvariabeln (pt) i = Yit = Z *r* Pt var i = 1 Yt pt = konsumentprisindex för länderna under kvartal t pit = det izte landets konsumentprisindex und er kvartal t Yit = det irte landets BNP i 1963 års priser under kvartal t, översatt till dollar enligt gällande växelkurs år 1963 10 Yt = z Yit .H p* p :Z n 1 100 Pt-l

Arbetslöshetsvariabeln (Ut) 10 * Z Uit 100 = 1 __i _ Ut Nt Ut = totala arbetslösheten i procent, kvartal t Uä = antalet arbetslösa idet izte landet under kvartal t (översatt till USA:s def. på arbetslöshet). Nt = det totala (labour force) i länderna, kvartal t.

arbetsutbudekt y _

Efterfrågeöverskottet (YT).

10 i.,

y=z 10 “där i=1 E Yu i=l Yit = land izs BNP under kvartal t lit = det izte landets index för industrinroduktionen under kvartal t Y* = potentiella produktionen (beräknat utifrån en trendframskrivning)

Den internationella in/Iationens genomslag 319

_ 15,524 q+ 1,424 Vid en genomsnittlig produktivitetstillväxt på 4 procent blir den långsiktiga arbetslösheten lika med 2,9 procent. På lång sikt får då sambandet mellan lönestegringstakt och arbetslöshet ett utseende som beskrivs i diagram 4:1 1. Detta resultat påvisar att så snart den vägda arbetslösheten inom OECD-länderna understiger 2,9 procent - den naturliga arbetslösheten” - kommer vi att få en ständigt ökande prisstegringstakt. På motsvarande sätt erhålles ett allt snabbare prisfall, om arbetslösheten överstiger 2,9 procent. Om arbetslösheten förblir vid 2,9 procent blir lönestegringstakten lika med produktivitetstillväxten, vilket möjliggör prisstabilitet. Som framgår av diagram 4:12 låg den vägda arbetslösheten i OECD-länderna under den nivå som är förenlig med prisstabilitet från år 1963 till år 1970. Under denna period accelererade även prisstegringstakten för OECD som helhet från ett genomsnitt på cirka 2 procent upp till nära 6 procent per ar. Den internationella inflationstakten kan sålunda förklaras tämligen väl av det aggregerade efterfrågeöverskottet på varor och arbetskraft samt av prisstegringsförväntningarna. Genom att studera den vägda arbetslöshetsnivån i OECD-länderna kan information erhållas om hur den internationella prisutvecklingen kan tänkas utvecklas. Flera invändningar kan emellertid resas mot det resonemang som förts ovan. För det första har vår uppgift egentligen varit att klargöra vilka faktorer det är som bestämmer de internationella prisimpuler som drabbar Sverige. Det har då främst gällt att förklara den internationella prisut-

Lönekostnadsstegring (w) %

Diagram 4:11 Den långsiktiga Phillipskurvan inom 2,9 % Arbetslöshet (U) OECD-länderna.

320 Den internationella injlationens genomslag

Arbetslöshet i procent (U) ll

5.0-

4.0-

3.0« __^

2.0 -

1 .0-

Diagram 4:12 Arbetslös-

19555657I58I59'60'61'62'63I64'65'66'67'68 se 70 71

hetens utveckling inom OECD-länderna 1955 - 19 71. Källa: M. Duch, M. Parkin, D. Rose och G. Zis, op. cit.

vecklingen på K-sektorns produkter. Nu finns det emellertid ingen möjlighet att bryta ut och enbart studera en internationell marknad för produkter från olika länders K-sektorer och fastlägga sambandet mellan prisförändringar och efterfrågeöverskott på denna marknad. l stället har vi undersökt vilka de faktorer är som bestämmer den allmänna pris- och lönestegringstakten inom hela OECD-området, när det råder fasta växelkurser mellan länderna. Nu torde konsumentprisindex utvecklas i en viss relation till de genomsnittliga prisstegringarna på varor i internationell handel varför denna analysmetod bör kunna förklara en del av de utländska prisimpulsernas bestämningsfaktorer. En viktig förutsättning för modellens slutsatser är att OECD-gruppen kan ses som ett land och de i gruppen ingående länderna såsom regioner sammanlänkade genom ett fast växelkurssystem med fullständig konvertibilitet. l en sådan perfekt värld kommer pris- och löneförändringstakten att bestämmas av det totala efterfrågeöverskottet, och de enskilda ländernas pris- och lönestegringar kan inte avvika systematiskt från genomsnittet. För att detta skall uppnås krävs även en fullständig varu- och faktormellan länderna. Nu är det ett välkänt förhållande att olika rörlighet av regleringar begränsar varu- och faktorrörligheten, vilket för med typer 1 inflationstakter kan avvika från varandra. Detta medför Tyskland revalverade sig att ländernas 1961 och 1969. Frank- i sin tur störningar på växelkurssystemet, vilka påkallar ytterligare reglerike devalverade 1958 Under 1955-1971 har även ringar eller växelkursföråndringar. perioden och 1969, vilket även flera växelkursjusteringar skett Slutligen haltar resonemanget då flera England gjorde 1967. Holland revalverade stora handelsblock har utelämnats. Ett efterfrågeöverskott inom OECD- 1961. Canada hade en området kan då t. ex. vända länder i världen, varvid prissig mot övriga flytande växelkurs under stegringstakten inom OECD dämpas. stora delar av undersökningsperioden. (3) I den monetaristiska modellen är inflationen ett resultat av en

Den internationella inflationens 321

genomslag

alltför stark monetär expansion. När ett enskilt land ökar sitt penningutbud snabbare än omvärlden leder detta till ett underskott i betalningsbalansen och en relativt högre prisstegringstakt. Detta i sin tur en skapar monetär expansion i omvärlden som påtvingas en ökad inflationstakt om man inte kan neutralisera kapitalinflödet. Hur starka dessa krafter är beror på underskottets storlek. Om det är ett litet land som skapar ett kapitalinflöde till omvärlden blir effekten på den totala efterfrågan mycket liten och verkningarna på prisnivån försumbara. Om det däremot är ett stort land, som t. ex. USA, vilket spär på omvärldens penningutbud kommer verkningarna att bli betydande. Med hjälp av denna monetära mekanism kan den höjda världsinflationstakten sedan 1960-talets slut förklaras. I USA drevs inflationstakten upp under slutet av 1960-talet till följd av en expansiv finans- och penningpolitik. Detta ledde i sin tur till kraftiga betalningsbalansunderskott gentemot omvärlden. Då USA väger tungt i världsekonomin fick detta betydande konsekvenser för den internationella prisutvecklingen. En monetär expansion är en nödvändig men ej tillräcklig förutsättning för att ett inñationsförlopp skall kunna bli bestående. I sin enklaste form bygger den monetära modellen på sambandet mellan världsinflationen och USAs betalningsbalansunderskott, som vid mer eller mindre fasta växelkurser orsakar ökningar i den monetära basen och penningutbudet i överskottsländerna. I tabell 4:11 relateras prisökningstakten i OECDländerna till underskotten i USAs betalningsbalans. Som framgår av tabellen 4:1 l samvarierar inflationstakten inom OECD tämligen väl med underskotten i USA:s betalningsbalans. Undantagen utgör åren 1968 och 1969 då USA har ett mindre betalningsbalansöverskott. Om man istället ser på bytesbalansen uppvisar denna ett underskott vilket tyder på att USA hade ett överskott på kapitalbalansen dessa båda år. Att prisstegringstakten inom OECD-området ökade åren 1968-1969, trots ett nettokapitalutflöde, sammanhänger troligen med de tidseftersläpningar som gör sig gällande i sambandet mellan penningmängdstörändringar och inflationstakt. I vissa länder kan valutainflödena steri-

Tabell 4:11 Inflationstakten inom OECD samt USAs underskott i betalningsbalansen 1965-1973

lnflationstakten Underskotten i Underskotten i inom OECD (BNP- USA:s betalnings- USA:s bytesbalans

Källa: OECD. 21

322 Den internationella inflationens genomslag

liseras varvid verkningarna på prisnivån dämpas. Om man studerar penningutbudets genomsnittliga tillväxt i OECD-länderna, exklusive USA, finner man att detta inte expanderade förrän år 1971. Mellan år 1965 och 1970 var den årliga tillväxten 12,5 procent i genomsnitt för att år 1971 stiga till 17,5 procent per år. Nu kan givetvis penningmängden inom ett land förändras vid oförändrad betalningsbalanssituation. Ett exempel på detta är expansionen på Eurodollarmarknaden. Tabell 4:12 ger en uppfattning om denna marknads expansion sedan år 1965. Denna likviditetsökning, som orsakas av Eurodollarmarknadens kreditexpansion har givetvis bidragit till inflationens tillväxt inom OECD-området. Om man mer explicit testar den monetära förklaringen till inflationstakten inom OECD erhålles följande sambandzl

(29)

p=_Zwi-ri-Ri+ZIwi(l-ri)*Di-Zwi-eiYi

1 l

där

p = skattade inflationstakten inom OECD

= land i:s andel av OECD:s totala wi penningmängd ri = förhållandet mellan land i:s valutareserv och penningmängd

Ri= externt genererade delen av den monetära basens tillväxt iland i

(dvs. valutareservens förändring) =

Di inhemskt genererade delen av den monetära basens tillväxt i land i

= ei penningefterfrågansinkomstelasticitet 1 I sin enkla form säger Y = realinkomstens tillväxt i land i kvantitetsteorin att p = M-Y. Prisökningstakten Prisökningstakten antas sålunda bero på internt och externt genererade bestäms på längre sikt samt tillväxt. Om vi subpenningmängdsförändringar på realinkomstens av differensen mellan stituerar de verkliga värdena för de sju största OECD-länderna, i detta penningmängdens ökningstakt (M) och till- uttrycks högra led, erhålles en uppskattning av den vägda prisstegringsväxten i realinkomsten l tabell takten för dessa länder? 4:13 jämförs den skattade verkliga pris- 0). I det följande uttrycket har M delats upp stegringstakten för perioden 1961-1972. på en inhemskt respektive en externt genererad del. (Kreditmu1tiplikatom antas vara lika med ett.) För en testning av uttrycket (29) se J.C. Tabell 4:12 Eurodollarmarknadens expansion 1965 - l 973 Pattison. International inflationary linkages and År Storlek (mätt i Tillväxt (i the recent experience in miljarder dollar) procent) individual countries, On-

deflatorns procentuella förändring används Anm. I tabellen anges storleken i dollar, beräknad utifrån 1968 års växelkurs. Källa: OECD . respektive lands BNP.

Den internationella inflationens genomslag 323 Tabell 4:13 Prisstegringstakten inom OECD 1961 -1972

Källa. J .C. Pattison, lnternational inflationary linkages and the recent experiences of individual countries, Ontario Economic Council, 1974.

Tabellen visar att uttrycket (29) överskattat den faktiska prisstegringstakten för samtliga år. Den uppskattade inflationsserien tycks dock ganska väl kunna förutsäga förändringsriktningen i de faktiska prisstegringarna. Slutsatsen måste bli att den enkla monetaristiska modell vi studerat inte kan förklara världsinflationens bestämningsfaktorer på ett övertygande sätt.

4.1 l Det flytande växelkurssystemets inverkan på

utrikeshandeln

Det internationella valutasystemet har genomgått en nästan fullständig omvandling under början av 1970-talet. Det system med fastlagda, av centralbankerna garanterade valutapariteter som tillämpats under större delen av efterkrigstiden utsattes redan under 1960-talets sista år för stora påfrestningar genom att de officiella växelkurserna mellan stora industrinationer som England, Västtyskland och Frankrike inte tillräckligt snabbt kunde anpassas till realistiska nivåer i anslutning till resp. länders interna ekonomiska utveckling. I och med att även USA-dollarn, som utgjort hörnstenen idet fasta Bretton Woods-systemet, både rent tekniskt såsom reserv- och interventionsvaluta och såsom den största industrinationens valuta, kom att få ett orealistiskt värde i relation till övriga valutor och till guld, bröt systemet definitivt samman. Efter två devalveringar av dollarn övergavs det fasta växelkurssystemet imars 1973. Centralbankerna upphörde att stödja rådande pariteter, och växelkurserna har därefter fått röra sig mer eller mindre fritt - som ett resultat av dels marknadskrafternas spel, dels av de omfattande interventioner som flertalet centralbanker genomfört under olika perioder. Även om det fasta syste- 1 Detta avsnitt har förfatmet formellt övergavs först 1973 kan övergången till ett rörligare system tats av fil. dr Sven Grasssägas ha ägt rum successivt under åren 1971-1973. Av diagram 4:13 man.

324 Den internationella inflationens genomslag

Index 140

120 /\._____.-.\__ ” Deutsche mark ›/

/*/\\z--/

110 Schweizerfranc

100 , \\_ U.S. dollar 1 \--. -- ,___. _r_

=. x z x

-/--ø\_› ---- _-\ø\\ l/\ . \- \/\ \ \ , l Engelska pund “L \\ r .I \\ .g l 80 _\ \_ø,ø\ ./ \\ 1,. \\ ^ vxl “\ 70 \/94” . 1 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Källa: SHB, arbitrageavd.

Diagram 4:13 Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966-1975. Januari 1966 = 100.

framgår att växelkurserna från och med 1971 gått starkt isär. Det nya systemet har inte kännetecknats av fullständigt fritt flytande växelkurser. Vissa länder har intervenerat systematiskt för att hålla en fast relation åtminstone visavi några länder (Sverige och fyra andra länder har hållit en fast relation till Västtyskland); andra har valt att föra en aktiv valutapolitik i deprecierande eller apprecierande riktning (England, Schweiz); en del länder har i huvudsak låtit sin växelkurs flyta helt fritt (USA). Det valutasystem som tillämpats sedan 1971 är alltså ett blandat system, där emellertid inslaget av flytande kurser varit dominerande. Detta gäller både världshandeln totalt och Sveriges utrikeshandel, som till cirka 2/3 ägt rum med länder vilkas valuta ej haft en fast relation till kronan. Självfallet har en så genomgripande omvandling av det internationella väckt frågan om hur utrikeshandel och real inkomstutvalutasystemet veckling i skilda länder kan komma att påverkas. I det följande diskuteras några principiella samband mellan växelkurssystem och utrikeshandel mot bakgrund av de första årens erfarenheter av ett rörligt kurssystem. Under lång tid har det varit en ganska utbredd uppfattning hos företagare och ekonomer att det fasta växelkurssystemet gynnat - och kanske rentav varit en för - världshandelns relativt snabba tillväxt förutsättning under efterkrigstiden. Tanken har då varit att de fasta växelkurserna eliminerat ett moment av osäkerhet vid utlandstransaktioner, och att

Den internationella inflationens genomslag 325

ökad rörlighet hos valutakurserna i motsvarande mån skulle innebära ökad risk och därmed verka hämmande på världshandeln. Men valutasystemet påverkar även andra viktiga förutsättningar för utrikeshandeln. För att belysa denna fråga kan problemet lämpligen spjälkas upp i följande komponenter: Vilka är utrikeshandelns främsta bestämningsfaktorer? I vad mån påverkas dessa av valutasystemet? Vad betyder valet av valutasystem för växelkursernas rörlighet? Hur påverkas företagen av olika typer av valutarisk? På ett djupare plan ligger den mer fundamentala frågan om utrikeshandelns optimala storlek samt i vad mån olika grader av valutarisk är ägnade att föra en ekonomi närmare eller längre från ett sådant välfärdsekono-

miskt optimum.l

Utrikeshandel är inget självändamål, och maximal tillväxt hos utrikeshandeln är troligen inte önskvärd från rimliga välfärdsteoretiska antaganden (även om internationell integration ofta sägs ha ett egenvärde utifrån rent politiska värderingar). Här begränsas analysen till den mer konkreta frågan om vilken effekt det ändrade valutasystemet faktiskt haft, och kan antas få, på svensk utrikeshandel. Detta avsnitt disponeras på följande sätt. Först redogörs på ett principiellt plan för växelkursens funktion som länk mellan ekonomier med skilda penningsystem. Därefter behandlas växelkursernas kortsiktiga variabilitet och långsiktiga utveckling. Mot denna bakgrund analyseras företagens beteende när de ställs inför valutarisker: hur de på kort sikt handskas med ökad kursvariabilitet samt hur mer långsiktiga beslut om avvägningar mellan utlandstransaktioner och inhemska transaktioner påverkas av växelkursernas utveckling under olika valutasystem. Slutligen analyseras betalningsbalansrestriktionens innebörd under skilda valutasystem samt några implikationer härav för utformningen av konjunktur- och handelspolitik i enskilda länder. Analysens praktiska slutsats beträffande framtidsutsikterna för världshandeln - samt svensk export och import i synnerhet - är att det nya valutasystemet som sådant inte kommer att påverka de reala handelsflödena på något avgörande sätt. Efter en övergångsperiod är det t. o. m. möjligt att ett fortsatt system med flexibla växelkurser - om det inte utsätts för än större externa störningar än de som redan inträffat under systemets första år - kommer att leda till snabbare tillväxt i världshandeln än under Bretton Woods-epoken. Anledningen härtill är att en smidigare betalningsbalansanpassning i enskilda länder kan leda till en mer expansiv ekonomisk politik och inkomstutveckling samtidigt som risken för betalningsbalansmässigt motiverade handelshinder minskar.

Växelkurserna och de enskilda ekonomierna

De nationella ekonomierna arbetar var och en med sitt eget penningsystem. Priser och lönerlikaväl l S. Grassman, Det nya som fordringar och skulder är alla uttryckta i valutasystemet, Ekonoden nationella som normalt myntenheten, också är det enda lagliga betal- misk Debatt nr 6, årgång 3.

326 Den internationella inflationens genomslag

ningsmedlet. Men nationsgränsens ekonomiska innebörd inskränker sig inte blott till det faktum att alla relativpriser, och därmed bytes- och förrnögenhetsförhållanden, inom ekonomin fastställs och regleras i landets egen penningenhet. Myndigheterna i varje land har dessutom i stor utsträckning kontroll över penningmängd, skatter och offentliga utgifter, total prisnivå och inflationstakt i respektive land. vilka i sin tur påverkar Så långt är egentligen de nationella ekonomierna förbluffande enhetliga och avgränsade från omvärlden; vid sidan av lagstiftnings- och beskattningsmakten samt förekomsten av nationella språk är kanske det gemensamma penningsystemet ett av nationalstatens mest betydelsefulla särdrag. att de nationella ekonomierna kö- Lägg nu till denna bild det faktum per och säljer en stor del av sina varor och tjänster från och till andra länder. Eftersom företagarna i skilda länder normalt i sista hand är intresserade av köpkraft i det egna landets valuta, fordras något slags omvandling mellan myntslagen. Relativpriser måste med andra 0rd etableras mellan vart och ett av ländernas pengar för att företag som arbetar i olika myntsystem ska kunna handla med varandra. Detta sker på valutamarknaden där förhållandet mellan värdet mellan vart och ett av ländernas valutor bestäms. För Sveriges del får vi således en växelkurs för varje land vi handlar med. Dollarkursen på den svenska valutamarknaden är då helt enkelt det antal kronor som på marknaden motsvarar en dollar. Kursbildningen på valutamarknaden kan nu ske på olika sätt. Framförallt är det de nationella centralbankernas politik som direkt och indirekt blir bestämmande för växelkursernas utveckling, men även den allmänna produktivitetsutvecklingen och inflationstakten i skilda länder påverkar på ett avgörande sätt utbud och efterfrågan på utländsk valuta i varje enskilt land. På kort sikt är även allmänhetens, företagens och bankernas dispositioner med finansiella tillgångar och skulder av allra största betydelse för kursutvecklingen för skilda valutor. Guldmyntfoten är en speciell form för det internationella valutasystemet som prövats under långa perioder. Genom att centralbankerna i skilda länder i detta system förbundit sig att hålla en fast relation mellan sin egen valuta och guld bands ländernas ekonomier ihop enligt stränga mekaniska regler. Eftersom guldet var den gemensamma värdemätaren för samtliga länder upprättades härigenom en fast relation mellan de individuella valutorna. Centralbankerna köpte och sålde guld så att guldpriset blev konstant i det egna landet. Indirekt ledde detta till att de enskilda ekonomierna via den förda penningpolitiken korn att få en någorlunda likartad ekonomisk utveckling. Genom att centralbankerna förbundit sig att hålla ett fast guldpris, styrdes landets penningmängd i stor utsträckav utlandstransaktionerna. Mycket av den nationella autoning av utfallet nomin var därmed borta, även om de enskilda länderna alltjämt begagnade nominellt skilda pengar. Det fasta växelkurssystem som tillämpas 1944-1971 hade drag som starkt påminde om guldmyntfoten. Här bands dock inte de nationella penningvärdena direkt till guldet, utan till USA-dollarn. Även detta system innebar att centralbankerna via särskilda interventionsregler förband

Den internationella injlationens genomslag 327

sig att använda penningpolitiken så att överenskomna dollarkurser kunde bibehållas. Mekanismen påminner om guldmyntfoten i det att den via fasta växelkursrelationer tvingar fram en avsevärd uniformitet i de nationella ekonomiernas utveckling. I ett system med flytande växelkurser har centralbanken i resp. land möjlighet att låta landets valutakurser röra sig helt fritt, eller att styra dem i den riktning som den finner lämpligt. Även om penningpolitikens inriktning här i långt högre grad kan bestämmas nationellt, så påverkar utvecklingen i andra länder i hög grad den inhemska utvecklingen - bl. a. genom att utländska prisändringar påverkar den inhemska prisnivån samt att avvikelser mellan räntelägena i utland och hemland ger upphov till kapitalrörelser. Oavsett vilket valutasystem som tillämpas binds således ekonomierna ihop så snart omfattande utrikeshandel och faktorrörelser äger rum. Formen för detta utlandsberoende varierar dock med typen av valutasystem, och ett flytande växelkurssystem innebär generellt sett en ökad nationell autonomi jämfört med de olika slagen av fasta växelkurssystem. Låt oss nu vända på resonemanget och fråga huruvida de nationella ekonomiernas benägenhet att handla med varandra påverkas av vilket valutasystem som tillämpas. I vad mån kommer Övergången till ett flytande växelkurssystem i början av 1970-talet att påverka världshandelns utveckling? Hur kommer svensk export och import att påverkas av de nya flytande växelkurserna?

Valutarisk: kursernas trend och variabilitet

Schematiskt kan sägas att s. k. köpkraftsparitet etableras på lång sikt i länder med tillräckligt stor utlandssektor via en av följande mekanismer. I ett flexibelt valutasystem inställer sig växelkurserna kontinuerligt på en nivå som gör att respektive prisindexi olika länder är i nivå med varandra,

uttryckt i samma valutaslag. I ett fast system med adjustable pegs” (som

tillåter kursändringar vid fundamental jämviktsbrist) inställs på lång sikt växelkursen på en nivå som ger ungefär samma prisnivå för varor som går i utrikeshandel i alla ländenl På lång sikt ändras således växelkurserna oavsett vilket valutasystem som tillämpas i anslutning till grundläggande

skillnader mellaminflationstakt, produktivitet och konkurrenskraft i skil-

da länder. I denna bemärkelse finns alltid ett extra moment av osäkerhet vid transaktioner mellan länder i jämförelse med interna ekonomiska 1 I ett helt fast system transaktioner. skulle likheten hos prisutinvesteringsbeslut och långsiktiga avvägningar mellan produktion för vecklingen i skilda länder tvingas fram vid oförändexport resp. för hemmamarknaden torde främst baseras på företagens förrad växelkurs genom att väntningar om trendmässiga nivåförskjutningar mellan valutorna, snarare inkomst- och kostnadsutän fluktuationerna kring dessa nivåer. På lång sikt är det därför inte veckling blir ungefär densannolikt samma i alla länder. att det ena eller andra systemet skulle ha någon större inverkan på företagens villighet att köpa och sälja sina produkter på utlands- respek- 2 P.B. Clark, Uncertaintive hemmamarknaden? ty, exchange risk and the borde level of international

lzzprincip valet av valutasystem kunna vara av betydelse för

trade, Western Econoutrikeshandelns utveckling i det att kursändringarnas form och variabilimic Journal, Sept. 1973.

328 Den internationella inflationens genomslag

tet blir olika under de skilda systemen. Om de sker efter politiska beslut eller genom en marknadsmässig anpassning, om de sker kontinuerligt eller via stegvisa paritetsändringar, är emellertid framför allt av betydelse för företagens mer kortsiktiga beteende. Sannolikt är inte den ökade kortsiktiga valutarisk, som är förknippad med ett flytande kurssystem, något större hinder för genomförandet av utlandstransaktionerna. Anledningen härtill är att alla de priser och löner som företagen står inför är förenade med osäkerhet. Betydelsen av osäkerhet i prishänseende är därför troligen underordnad bland utrikeshandelns bestämningsfaktorer. Härtill kommer det faktum att företagen har stora möjligheter att med olika metoder undvika eller begränsa valutariskerna. Frågan om växelkursernas kortsiktiga variabilitet har varit föremål för omfattande debatt inom teorin för rörliga växelkurser. Ett intressant drag i de första åren med flytande växelkurser är att den s. k. stabiliserande spekulationen tycks ha varit otillräcklig för att ge en jämn och lugn anpassning av valutakursernas nivå. svängningarna har varit betydande (se diagram 4:13), och man frågar sig om valutasystemet har en inneboende instabilitet eller om oljekrisen och den kraftiga inflationen 1973-1974 utgjort tillfälliga, yttre störningar som inte kunnat absorberas utan dessa stora kursfluktuationer. Övergångsproblem samt förekomsten av speciella

Index

220-

200- 180- 160- 140* 120-

1960 19e2 19164 19.66 19238 1950 1972 1954

Index

120 110

1970 1971 1972 1973 1974 Diagram 4:14 Industriproduktionens utveckling inom OECD; basår 1960 Källor: Main Economic lndicators. respektive 1970, 1 kv. OECD Historical Statistics, 1955-1966.

Den internationella injlationens genomslag 329

påfrestningar, vilka i själva verket var så starka att de ledde till det tidigare systemets sammanbrott, förklarar troligen en stor del av kursfluktuationerna 1973-1975, men den kvantitativa betydelsen av dessa olika faktorer kan ej avgöras för den begränsade tidsperiod det här är fråga om. Bland utrikeshandelns bestämningsfaktorer är det möjligt att särskilja en pris- och en inkomsteffekt. Relativt sett ledde det flytande systemet - åtminstone 1973-1974 - till ökad osäkerhet i utlandstransaktioner. Men priserna är bara en faktor, och på kort sikt en underordnad faktor i detta sammanhang. Den huvudsakliga bestämningsfaktorn för utrikeshandeln är inkomst- eller efterfrågeutvecklingen hos de handlande länderna. I det fasta kurssystemet var enskilda länders betalningsbalansrestriktion mer påtaglig via skarpa förändringar i valutareserven vid rådande växelkurs. Realekonomiskt köptes därför växelkursstabiliteten genom en rigorös inkomstanpassning och långsammare tillväxt. England under 1950- och 1960-talen och Sverige 1971-1972 är goda exempel på hur valutaavtappning ledde till restriktiv ekonomisk politik, långsammare tillväxt och därmed krympande import. Svenska exportörers försäljning till England var t. ex. långsam fram till 1972, då England lät pundet flyta och kunde låta ekonomin expandera snabbare än tidigare. Därefter ökade Sveriges export till England långt snabbare än tidigare - trots att osäkerheten om relationen krona-pund blivit större än tidigare. Den ökade kursvariabiliteten sedan 1970-talets början har inte haft någon skönjbar inverkan på utrikeshandelns volym. Både för enskilda länder och för världshandeln som helhet har handelsvolymen nära följt den reala produktions- och inkomstutvecklingen. Under det flytande växelkurssystemets första år ökade världshandeln snabbare än tidigare under efterkrigstiden, reflekterande den snabba inkomst- och efterfrågeexpansionen inom hela den industrialiserade världen. 1974 karaktäriserades av den djupaste konjunkturavmattningen på flera decennier, varvid produktionsutveckling och internationell handel krympte mycket snabbt (diagram 4:14 och 4:15). Sambandet mellan allmän aktivitetsnivå och import illustreras speciellt tydligt av svensk utrikeshandel i början av 1970-talet: importen har följt den inhemska produktionstillväxten mycket nära, medan exporten på samma sätt följt produktionsutvecklingen - nära nog kvartal för kvartal - hos våra viktigare avnämarländer. svårigheterna att statistiskt urskilja eventuella effekter av den ökade kursvariabiliteten på utrikeshandelns utveckling är än så länge oöverstigliga. En principiellt möjlig väg är att studera eventuella skillnader mellan handel till fasta resp. fixa kurser för de länder som tillämpat ett blandat valutasystem, dvs. de s. k. ormmedlemmarna. Om vi antar att inkomstutvecklingen i avnämarlandet är handelns huvudsakliga bestämningsfaktor, så bör det ha ett visst intresse att dela upp importutvecklingen för ett visst land på två grupper som ägt rum med olika grad av valutarisk. Landets av exportutveckling påverkasju inkomstutvecklingen i vart och ett av avnämarländerna, varvid effekten av skilda kursförhållanden för resp. land blir svåra att urskilja. l importfallet är emellertid den viktigaste bestämningsfaktorn densamma för handel med samtliga länder: inkomstutvecklingen i det egna landet. I tabell

330 Den internationella inflationens genomslag

index 300- 280- 260- 240- 220- 200- 180- 160- 140- 120- 100

1960 19132 19154 19|66 1968 197o 1952 :§77

Index 150 140 130 120 110 Diagram 4:15 Världshandelns utveckling 1970 1971 1972 1973 1974 (export) fasta priser; basår 1960 respektive 1970, 1 kv. Källa: Monthly Bulletin of Statistics, 1973:10, 1974:4.

4:14 och diagram 4:16 har en uppdelning av detta slag gjorts för såväl exportsonihnportfördeländersonihañ en bmndatkumsyüeniunder åren 1973 och 1974. Importutvecklingen har varit något snabbare till fasta än till rörliga kurser, men för den korta period det här är fråga om är det svårt att säga om skillnaden kan hänföras till skillnader i valutarisk. Mönstret är emellertid det som borde förväntas på teoretiska grunder: en ökad kostnad i

Den internationella injlationens genomslag 331

form av ökad kursvariabilitet har förelegat för en del av handeln, och denna del har utvecklats något långsammare. Det bör emellertid understrykas att den snabba importutvecklingen till fasta kurser inte innebär att fasta kurser är gynnsammare för handeln än flexibla kurser. Än mindre ger diagrammets uppdelning någon vägledning för hur importen skulle ha utvecklats, om ett fast eller flexibelt valutasystem tillämpats under

perioden. 1 och med att ett rörligare kurssystem tillämpats under perio:

den har betalningsbalansanpassningen underlättats något för samtliga länder, även för ormmedlemmarna. Uppdelningen i diagram 4:16 kan möjligen kasta något ljus över den partiella valutariskeffekten, som alltid är negativ i fallet med flexibla kursen] För att empiriskt belysa totaleffekterna av den ökade kursflexibiliteten i form av såväl ökad risk som gynn- 1 Den ökade risken vid sammare inkomstutveckling, måste den totala importutvecklingen under flexibla växelkurer är nuvarande blandade system jämföras med en situation där hänsyn tagits dessutom något överskattill den allmänna inkomstutveckling som ett fast växelkurssystem skulle tad vid en sâdanjämförelse. När en del av kurserha genererat. En sådan jämförelse kan ej åstadkommas. na läggs fast ökar nämli- Vår sammanställning av data i tabell 4:14 och diagram 4:16 belyser gen anpassningsbördan således endast, i bästa fall, den mindre betydelsefulla riskeffekten och kursrörelserna för de på valutor som är flexibla, mikroplanet. Den ger däremot ingen vägledning om de totala effekterna jämfört med ett system på handeln av en övergång från ett fast till ett rörligt valutasystem. där alla kurser är rörliga.

Tabell 4:14 Ormmedlemmarnas handel med OECD. Total ökning mellan 1 kv. 1973 och 4 kv. 1974

Export Till fix-länder Till flex-länder 73:1 74:4 Ökning % 73:1 74:4 Ökning %

Belgien-

Belgien-

Källa: OECD, Overall Trade by Countries. OECD, Statistics of Foreign Trade.

332 Den internationella inflationens genomslag

Handel vid flytande kurser EXPORT

0 Västtyskland

20-

0 Nederländerna 0 Norge 0 Danmark

10- o BeIg.-Lux.

Handel vid I I fasta kurser . 20 30 40

“losverige

Handel vid flytande kurser |MPoRT

o Norge

0 Sverige 10- 0 Västtyskland o Belg.-Lux. Handel vid fasta kurser Diagram 4:16 Handelns . 10 20 30 40 utveckling i fem OECD- N ederländerna länder med uppdelning på transaktioner mellan länder som inbördes har o fasta respektive flytande Danmark vâxelkurser, 1 kv. 1973 till 4 kv. 1974, procentuelI förändring. Källa: OECD Statistics of Foreign Trade.

Den internationella inflationens genomslag 333

Sammanfattningsvis kan sägas att svenska exportörer och importörer de senaste åren stått inför ett systern med flytande växelkurser. Den ökade valutarisk som därigenom förelegat tycks inte totalt sett ha påverkat export- och importutvecklingen. Den ökade risken i prishänseenden bör rimligen i och för sig ha en hämmande effekt på handelsvolymen, vilket också styrks av våra data från de sex länder som 1973-1974 parallellt bedrev handel till både fasta och rörliga kurser. Men denna effekt måste vägas mot övriga bestämningsfaktorer för handeln, vilka indirekt påverkas av valutasystemets utformning. Om hänsyn tas till både prisoch inkomsteffekterna är det klart att osäkerheten i ett flytande system inte behöver leda till minskad handel.

Företagens beteende vid ökad valu tarisk Betydelsen av osäkerhet i företagens beteende är ett centralt ämne i modern mikroteori, men denna forskning har ännu endast i ringa utsträckning tillämpats på de intressanta former av osäkerhet eller risk som företaget möter vid transaktioner i främmande valuta. Det förhållandet att utrikeshandeln inte påverkats negativt av de senaste årens ökade kursvariabilitet bör ses mot bakgrund av företagens allmänna attityd till risk samt deras möjligheter att handskas med denna på valutamarknaden. l det följande beskrivs några drag i företagens beteende i dessa hänseenden. Företaget kan reagera på olika sätt när det ställs inför (ökad) valutarisk. En möjlighet är att eliminera risken, antingen genom att sluta terminskontrakt eller genom att anpassa valutapositionerna på avistamarknaden. En annan möjlighet är att företaget självt tar den ökade risken, dvs. medvetet kalkylerar med att göra antingen en extra förlust eller vinst i relation till vad transaktionen skulle ha inneburit vid en given valutakurs. I samtliga fall är det troligt att ett företag med riskaversion uppfattar den ökade valutarisken som en kostnad. I den mån denna ökade kostnad enligt företagets bedömning är tillräckligt hög är det i princip tänkbart att transaktioner, som skulle genomföras vid mindre valutarisk, inte kommer till stånd. Detta har helt säkert skett i enstaka fall och företag, men den totala volymen av utlandstransaktioner har som tidigare redovisats inte minskat vid övergången till ett flytande växelkurssystem. Expansion av terminsmarknaden. En förklaring till att den Ökade kursvariabiliteten inte menligt påverkat utrikeshandeln står att finna i terminsmarknadens utveckling. Som framgår av diagram 4:17 och 4:18 har terminssäkringen ökat dramatiskt på såväl export- som importsidan sedan det fasta kurssystemet övergavs i början av 1973. Efter att ha legat på en relativt stabil nivå sedan 1966 nästan tredubblades terminsmarknaden under 1973 och början av 1974. I viss utsträckning kunde företagen således eliminera sina ökade valutarisker genom att gå in i terminsmarknaden. I princip innebar denna utveckling helt enkelt att banksystemet gift ihop exportkontrakt med importkontrakt, varigenom exportörers och importörers risker balanserats mot varandra. har de ökade kostnader Härigenom som företag förknippat

334 Den internationella inflationens genomslag

Miljoner svenska kronor

3.600-

Totalt 3.200-

2.800-

2.400 -

2.000-

1 .6004

1.200-

x f I. n . , IVA ja .\ ä F

,Vi/l \\›,-\ - - * / . V *fax

Ã.{;*wb-\=\-._v; ø/ L, \-\°._.x *Ö :Ta-N

\\T

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974_

Källa: Sveriges Ri ksbank.

Diagram 4:1 7 Volym och valutasammansättning av svenska bankers terminskontrakt 1966-1974 vid slutet av månaden. Skulder.

1 Resonemanget gäller endast en del av utbud med ökad valutarisk reducerats väsentligt - för företaget är den synliga

och efterfrågan på ter- kostnaden den terminspremie (dvs. skillnaden mellan termins- och avistaminsmarknaden; kurser- för terminskontrakten. I den mån risker sätt kurs) som betalats på detta na påverkas även av andra kan po0las” bort, representerar valutarisken överhuvud ingen verklig faktorer. kostnad för samhället. Skillnaden mellan köp- och säljkurs på termins- 2 En stor del av svensk marknaden kommer i huvudsak att åter»krymper, och terminspremien export och import faktuspegla bankernas administrationskostnader för denna försäkringsverksamreras för övrigt i svenska kronor. I princip kan het.1 ökad kronfakturering an- av avistapositioner. För med ut- Riskgardering via anpassning företag vändas för att undvika landstransaktioner som är spridda över många länder (och flera valutavalutarisker. Detta innebär dock enbart att ris- slag) kan valutariskerna reduceras genom att innehav av svaga och starka ken förs över på motpar- valutor delvis balanserar varandra. Flertalet stora exportföretag är samtiten. Kontraktsvaluta kan stora importörer, varigenom löpande fordringar i utländsk valuta ej ändras utan båda par- digt ters samtycke. delvis kommer att motsvaras av löpande skulder i utländsk valuta? Det

Den internationella inflationens 335

genomslag

Miljoner svenska kronor

3.600-

3.200-

2.800* 4 Totalt

2.400 -4 2.000*

1 .G00-

1.200-

i 400_ um.:

. .i x r_\l/.p_x

\ 1,_ l I | I I I l | *å 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

KäIIa:Sveriges Fliksbank. Diagram 4:18 Volym och valutasammansättning av svenska bankers terminskonrrakt 1 966-1974 vid slutet av månaden. Fordringar.

utpräglade multinationella företaget kan genom en systematisk portföljpolitik i stor utsträckning eliminera sina öppna valutapositioner (eller medvetet välja öppna positioner som det uppfattar som gynnsamma) genom att anpassa fördelningen av sina fordringar och skulder iskilda valutaslag. I flertalet företag fanns endast en mycket primitiv unvalutaplanering der 1950- och l960-talen, och vissa företag gjorde betydande förluster medan andra gjorde motsvarande vinster i anslutning till de stora kursrörelser, som ägt rum i början av 1970-talet. F. n. är företagens valutaavdelningar under snabb uppbyggnad, och bankerna har samtidigt förbättrat sin service på valutaområdet. Alltjämt är dock den analys som sker inom svenska företags och bankers valutaavdelningar mycket begränsad ijämförelse med motsvarande verksamheter i Västtyskland och USA. Företagens möjligheter att anpassa sina avista valutapositioner begränsas i någon mån av den svenska valutaregleringen: endast kommersiella

336 Den internationella inflationens genomslag

fordringar och skulder kan anpassas utan riksbankens tillstånd, och även sådana bör stå i rimlig relation till kommersiell praxis. Under senare år har emellertid företagen tillåtits hålla mycket betydande valutakonton i svensk bank, vilket ökat möjligheterna att anpassa de avista valutapositionerna. Under lång tid har svenska företag tillåtits hålla mindre ”uppsamlingskonton i främmande valutor, men storleken hos dessa behållningar har under de senaste åren ändrat dessa behållningars karaktär. Vid mitten av 1974 motsvarades i själva verket omkring hälften av valutareserven av sådana valutaskulder mellan främst svenska företag och banker. Möjligheten för svenska företag att hålla medel denominerade i främmande valutaslag innebär en väsentlig utvidgning av företagens möjligheter att

föra en medveten portföljpolitikl

Terminsmarknadens expansion och utvecklingen av valutakonton i svensk bank är speciellt intressanta institutionella omläggningar i det flytande kurssystemets spår. Företag, banker och centralbanker famlar ännu inför de stora förändringar av valutasystemet som pågår, och sannolikt kommer fortsatta betydelsefulla förändringar av institutionell art att äga rum under de närmaste åren. - För de företag som arbetar med långa och stora utlandskrediter såsom vid export av större anläggningar inom verkstadsindustrin samt export och import av fartyg - kommer valutariskerna alltid att vara av utomordentlig betydelse. Genom en efterhand mer rationell portföljpolitik samt genom de institutionella förändringar som ägt mm på valutamarknaden under senare år har emellertid sådana företag fått bättre möjligheter att eliminera återstående valutarisker till överkomliga kostnader.

Ekonomisk politik med flytande växelkurser

Konjunkturpolitikens främsta dilemma är att uppnå ett antal angelägna men svårförenliga mål samtidigt. Vid sidan av de interna balansmålen rörande prisstabilitet, tillväxt och inkomstfördelning intar sysselsättning, för en liten och öppen ekonomi som den svenska kravet på balans i utlandstransaktionerna en ytterst central plats. Det externa balansmålets innebörd är emellertid direkt beroende av vilket slags valutasystem som Utlandsberoendet finns i en eller annan form så snart en ekotillämpas. nomi har omfattande utlandstransaktioner, men betalningsbalansrestriktionens karaktär är olika under fasta respektive flytande växelkurser. I båda fallen måste utlandsbalansen vara en avgörande utgångspunkt, men konsekvenserna för den förda politiken blir i de två systemen ganska oli- 1 Denna möjlighet att såsom ka. Vi ska därför först söka definiera betalningsbalansrestriktionen anpassa företagens avistaden framstår i ett flytande system - samt för nuvarande blandade systern positioner via valutakonto i svensk bank begrän- som tillämpas i Sverige. Detta svåra problem är av stort självständigt sades ijuni 1974 genom men här endast till de aspekter som har intresse, analysen begränsas valutastyrelsens beslut direkt betydelse för utrikeshandelns utveckling. Betalningsbalansrestrikatt ränta ej skulle utgå på medel som insatts på tionens ändrade karaktär påverkar världshandeln främst genom två mekavalutakonto efter denna kan (a) medge en jämnare nismer. Det flytande kurssystemet expansiv tidpunkt. Se Riksbankonjunkturpolitik samt (b) minska riskerna för handelshinder motiverade kens årsbok, 1974, sid. 99. av betalningsbalansskäl.

Den internationella in/lationens 337 genomslag

Extern balans vid flytande valutakurser Även under det fasta växelkurssystemet var betalningsbalansmålet föremål för olika tolkningar. En del länder och institutioner fäste särskild vikt vid bytesbalansen (dvs. utfallet av varu- och tjänstebalansen), andra vid den s. k. grundbalansen (bytesbalans plus långa kapitaltransaktioner). Vissa länder drog linjen vid utfallet av samtliga transaktioner exklusive centralbankens egna interventioner (”official settlements concept). Oavsett vilket av dessa balansbegrepp som valdes, fanns likväl ett givet perspektiv ur vilket resp. begrepp kunde studeras: de hänförde sig alla till ett på visst sätt definierat efterfrågeöverskott vid en given växelkurs. I ett system med flytande växelkurser är motsvarande balansbegrepp ingalunda lika klara. Vad är t. ex. innebörden av att England 1974 hade ett bytesbalansunderskott på nära fyra miljarder pund, när pundkursen under året deprecierades med cirka 10 procent? Vill vi få ett grepp om den externa balansrubbningens storlek, bör vi i detta fall komplettera en redovisning av balansbegreppet med data över kursutvecklingen. Vid oförändrad växelkurs skulle bytesbalansunderskottet ha varit långt större. I ett fast system är det meningsfullt att redovisa bytesbalansen som mått på ett lands löpande utlandstransaktioner. I nuvarande system måste vi i princip ha information om både kursutvecklingen och det registrerade utfallet över perioden i fråga för att erhålla samma information som det traditionella bytesbalansbegreppet vid fasta växelkurser. Samma resonemang gäller även övriga balansbegrepp - från grundbalansen till valutareservens förändring - i ett system med flytande kurser. Reservutvecklingen har stort analytiskt intresse i en situation med givna växelkurser, medan samma data är skäligen ointressanta i ett flytande system - om vi inte samtidigt känner till hur valutakursen samt övriga sektorers utlandsposition utvecklats under perioden. l ett system med flytande kurser är det externa balansmålet alltså i hög grad en fråga om växelkursernas utveckling. Det fasta systemets betalningsbalansrestriktion bestod i kvantitativt avläsbara underskott i utlandsbetalningarna, som ställde konkreta krav på landets likviditetssituation. I ett fullständigt fritt flytande system har denna volymmässiga likviditetsanpassning ersatts av en prisanpassning, varigenom variationer i växelkurserna utjämnar volymmässig ojämvikt i utlandsbetalningarna. I ett blandat system av den typ som flertalet länder tillämpar i dag måste det statistiska måttet på utlandstransaktionernas utfall vara en kombination av kursutveckling och saldo av de totala eller särskilt utvalda transaktioner man är intresserad av. Den ekonomiska innebörden av utlandsberoendet har samtidigt förskjutits från krav på det kassamässiga utfallet av utlandstransaktionerna till en ökad tonvikt på växelkursernas utveckling och deras effekt på den inhemska prisnivån.

338 Den internationella genomslag injlationens

Stabiliseringspolitiken i enskilda länder

ändradekaraktär antas vanligen kunna på- Betalningsbalansrestriktionens verka utformningen av stabiliseringspolitiken. Eftersom yttre ojämvikt i ett system delvis elimineras genom ändrade växelkurser är det flytande att betalningsbalansunderskott inte behöver leda till en lika konmöjligt traktiv politik som i ett fast system. Om inkomstutvecklingen generellt blir eller åtminstone jämnare över konjunkturcyklerna, så gynnsammare, skulle det flytande systemet innebära en snabbare tillväxt av Världshan-

deln. Huruvida det fasta kurssystemet har en grundläggande kontraktiv bias jämfört med ett flytande system kan inte avgöras a priori. Att det systemet medger en större jämnhet i enskilda länders inkomstanflytande är dock klart, och redan detta faktum bör ha en gynnsam effekt passning och handelsutveckling. Detta förhållande accentueras av att på inkomstkorta bör spela en mindre störande roll i enspekulativa kapitalrörelser skilda länders reservutveckling vid ökad rörlighet i växelkurserna.

Risken för handelshinder

Även om GATT-stadgan starkt begränsar medlemsländernas möjligheter att införa tullar, importkvoter och andra handelshinder, så är dylika handelshinder en realitet och ett ständigt hot mot ett fritt varuflöde över

gränserna. Skälen för dylika hinder kan vara av många slag, men generella synes vara den viktigaste orsaken till att enskilda betalningsbalansskäl länder inför handelshinder. Detta framgår redan av det faktum att han- - form och oavsett officiell - nästan delshindren oavsett motivering undantagslöst så att säga har rätt tecken i betalningsbalanshänseende,

dvs. de ökar valutaintäkter resp. minskar valutautgiftenl Risken för dy-

lika handelshinder minskar radikalt i ett system, där växelkursändringar helt eller delvis eliminerar över- och underskott i enskilda länders betal-

ningsbalans. Den minskade risken för handelshinder vid flytande växelkurser illu- 1 Ett undantag är planer- streras i viss mån av de handelspolitiska erfarenheterna under de senaste na på att införa export- åren. Trots att enskilda länders betalningsbalanspåfrestningar var extrema licens på svensk träexport av oljekrisen och den snabba inflationen, tillgreps ovanligt få för att göra den inhemska på grund priskontrollen effektiv nya handelshinder? Spänningarna löstes istället genom de ganska avse- 1972- 197 3. Ett sådant värda kursrörelser som skedde mellan valutorna. I den mån växelkursanhandelshinder skulle minskar behovet av konstlade handelshinder finns alltså här uppenbarligen ha försva- passningen gat den svenska betal- en ytterligare effekt genom vilken det flytande växelkurssystemet kan ningsbalansen. leda till snabbare tillväxt ivärldshandeln. tänkas 2 IMF beskriver liberaliseringen av såväl löpande som kapitalmässiga betalningar påfallande positivt SI u tsa ts i sin 26th Annual Report Exchange Restrictions, och indirekta effekter Valutasystemets utformning har både direkta på Washington 1975, sid. utrikeshandelns Den ökade kortsiktiga kursvariabiliteten hos 3-5. utveckling.

Den internationella inflationens genomslag 339

det flytande system som tillämpats sedan början av sjuttitalet bör i och för sig ha ett negativt inflytande på företagens vilja att genomföra exportoch importtransaktioner, eftersom de ökade valutariskerna troligen uppfattas som en extra kostnad av företagen. Vi har emellertid visat dels att denna kostnad av flertalet företag uppfattas som begränsad, eftersom även inhemska priser och löner är starkt variabla, dels att återstående kostnad i stor utsträckning kan elimineras genom de nya risksäkringsmetoder som en utvidgad terminsmarknad samt avista portföljanpassning erbjuder. Företagens beslut beträffande fördelningen av produktion för utlandsmarknader respektive den inhemska marknaden är vidare i huvudsak baserat på långsiktiga prisöverväganden och trendmässiga nivåändringar hos växelkurserna. Eftersom växelkurserna på längre sikt avspeglar skilda länders grundläggande produktivitets- och inflationsutveckling oavsett valutasystem, bör det nya valutasystemet inte ha några direkta effekter på utrikeshandeln via de ökade valutariskerna. Indirekt kan valet av valutasystem dock ha betydande effekter på världshandelns volym, eftersom ekonomisk politik och allmän efterfrågeutveckling är starkt beroende av valutasystemets utformning. Vi har visat att utlandsberoendet i viss mån ändrar karaktär i ett flytande system samt att detta kan påverka den ekonomiska politikens utformning. I den mån ett flytande system har en expansiv tendens vad gäller den ekonomiska politiken i de enskilda länderna, så borde detta leda till en snabbare ökning i världshandeln jämfört med ett system med fasta växelkurser. A priori är det inte möjligt att avgöra betydelsen av denna hypotetiska mekanism. En faktor som däremot entydigt bör vara gynnsam för handelns utveckling är de minskade riskerna för handelshinder under ett system med rörliga växelkurser. Sammanfattningsvis kan sägas att de eventuella expansiva effekterna via inkomstbildningen och minskade handelshinder bör väga långt tyngre än de mycket begränsade kontraktiva effekter som de ökade valutariskerna i och för sig kan ge upphov till. Det begränsade empiriska material som föreligger av de första åren med flytande växelkurser styrker också hypotesen att de flytande växelkurserna inte verkat hämmande på världshandeln.

4.12 Sammanfattning samt utblick inför slutet av 1970-talet

l syfte att bättre belysa drivkrafterna bakom den svenska inflationen har vi, i tidigare avsnitt, valt att studera såväl varumarknaden, arbetsmarknaden som penningmarknaden. Dessa marknader är inbördes beroende, vilket gör att koncentration på enbart en marknad ger en alltför skev bild av inflationens drivkrafter. Huvudvikten har i ett tidigare avsnitt lagts vid en analys av samspelet mellan arbetsmarknaden och varumarknaden. Vi har emellertid även studerat och visat penningmarknaden att en ökning av penningmängden är en nödvändig förutsättning för en fortskridande inflation.

340 Den internationella inflationens genomslag

Syftet med detta sammanfattande avsnitt är främst att knyta ihop resultaten från vår mer kortsiktiga pris-lönebildningsmodell med EFO-modellens mer långsiktiga förklaringar. Vidare avser vi att något närmare studera prisutvecklingen under åren 1974-1975. Avsnittet avslutas bl. a. med en diskussion av de verkningar ett rörligare växelkurssystem kan tänkas ha på den internationella inflationen. Slutligen sammanfattas det hela i en utblick inför perioden 1975-1980. EFO-modellen anger den långsiktiga ”huvudkursen” för löner och priser i Sverige. De grundläggande mekanismerna i denna modell är, som vi tidigare visat, att den inhemska prisökningstakten i K-sektorn är exogent given av världsmarknaden vid en fast växelkurs. Summan av pris- och produktivitetsutvecklingen inom K-sektorn anger utrymmet för lönekostnadsökningar, dvs. de löneökningar som kan tas ut vid bibehållen vinst-

andell Lönehöjningarna i S-sektorn blir av samma storlek som i K-sek-

torn till av den solidariska lönepolitiken och konkurrensen om följd arbetskraft mellan sektorerna. Priserna i S-sektorn är kostnadsbestämda så att vinstandelen bibehålles. Prisökningstakten blir därför lika med differensen mellan löne- och produktivitetsökningstakt i denna sektor. Då produktivitetsökningstakten i S-sektorn är lägre än i K-sektorn stiger priserna i den förra sektorn betydligt snabbare än i den senare. En hop- Vägning av prisutvecklingen i K- och S-sektorn anger den inhemska prisutvecklingen. Att dessa beteendeantaganden stämmer ganska väl på längre sikt har vi tidigare visat. På kort sikt (från år till år) har emellertid löneutrymmet över- eller underskridits. Om så sker utlöses emellertid krafter som automatiskt förr eller senare återför lönestegringstakten i jämnhöjd med summan av pris- och produktivitetsutvecklingen. Åtminstone tre mekanismer har denna effekt: för det första bestäms, som vi påvisat, den avtalsmässiga lönehöjningen av vinstutvecklingen i K-sektorn. Om vinstnivån t. ex. varit onormalt hög höjs lönekraven, vilket tenderar att minska vinstnivån.: För det anda kommer marknadskrafterna att verka i samma riktning då löneglidningen blir större vid onormalt stora vinster i K-sektorn genom en ökad efterfrågan på arbetskraft?” För det tredje

syftar den ekonomiska politiken till att hålla vinstnivån i K-sektorn på en

nivå. Om t. ex. lönehöjningarna varit så höga att vinstandelen i Krimlig sektorn minskat kraftigt, vilket äventyrar sysselsättningen och betalningsbalansen, stramas den ekonomiska politiken åt för att bringa ner lönestegringstakten. K-sektorns vinstandel påverkas av den internationella vinstut- 1 Med vinstandelen me- i motsvarande sektor hos konkurrentländerna. Ett litet land vecklingen nas vinstens andel av faktvingas hålla sig till en internationellt bestämd avkastning på realkapital torinkomsten, där faktorinkomsten = löner + brut- för att stimulera investeringar och produktion i K-sektorn så att konkurtovinster renskraften bibehålles och bytesbalansen inte försämras. 2 Ekvation (20) angav att Starka krafter i ekonomin verkar sålunda för att hålla vinstandelen i

WA = 0,40 +O,67(pK +dK) K-sektorn konstant på längre sikt. Såväl marknadskrafterna som den eko-

3 nomiska tenderar att på längre sikt stabilisera vinstandelen för Löneglidningen var en- politiken ligt ekvation (18) be- att undvika alltför stora förändringar i inkomstfördelningen, i arbetslösroende av arbetsmarkheten samt i bytesbalansen. nadsläget WLG = 3,5 + Den ekonomiska politiken blir härigenom endogen och syftar till att + 0,04 (V-U) + 0,23 pK.

Den internationella

inflationens genomslag 341

hålla den totala efterfrågan vid på en sådan nivå att lönestegringstakten, fast växelkurs, hålls inom ramen för summan av pris- och produktivitetstillväxten. Från år till år kan emellertid avvika från lönestegringstakten denna huvudkurs, vilket förklaras av vår kortsiktsmodell. Ur denna kan vi lösa sambandet mellan totala löneökningar och

arbetsmarknadslägetl

Sambandet mellan vår mer kortsiktiga modell och den långsiktiga EFOmodellen kan åskådliggöras i diagram 4:19. Under perioden 1960-1969 var det faktiska löneutrymmet i genomsnitt cirka 9 procent (se tabell 4:5). Det kortsiktiga sambandet erhålles genom att sätta in den genomsnittliga pris- och produktivitetsutvecklingen för samma period i uttrycket för den totala löneökningen:

w = 9,98 + 0,04 (V-U)

Under perioden 1960-1969 var den i genomsnittliga löneökningstakten 1 Den totala lönehöj-

högre än summan av pris- och produktivitetsökningstakten, ningen w är lika med dvs. 9 procent. summan av löneglidning Speciellt under 1960-talets senare år låg arbetsmarknaden på den kortoch avtalsenlig lönehöjsiktliga Phillipskurvan till höger om dess skärning med det långsiktiga ut- ning, dvs. summan av rymmet. Bruttovinstandelen i K-sektorn ekvationema (18) och föll. Efterfrågan på arbetskraft (20). tenderade att minska i K-sektorn. Då S-sektorn sektorn) ex- (offentliga W =3,9 + panderade kraftigt under samma period påverkades inte sysselsättnings- + 0,04 (V-U) + 0,09 ;Sk + Det internationella läget. konkurrensläget försämrades emellertid konti- + 0,67 cjk

Lönekostnadsökning (W) %

vv = 16.51 + 0.04 (V-U)

15.5%

W = 9.98 + Ot04 (V-U)

9%

Diagram 4:1 9 Länebildningens bestämningsfak-

-50 -Åo -åo -2o -10 10 torer på kort och lång

20 3b 4b 50 60 sikt.

342 Den internationella inflationens genomslag

nuerligt och en akut betalningsbalanskris utbröt år 1969. Ingen devalvering vidtogs vid denna tidpunkt utan i stället skärptes den ekonomiska Under denna period motverkade den ekonomiska politiken de politiken. krafter som annars automatiskt dämpar lönestegringstakten genom ökande arbetslöshet och fallande vinstnivå. Under perioden 1970-1974 ökade löneutrymmet till igenomsnitt cirka till följd av den ökade internationella inflationen) Såväl 15,5 procent, det kortsiktiga som det långsiktiga sambandet skiftade då upp som figuren utvisar. Det kortsiktiga sambandet kan beskrivas av relationen

vv = 16,51 + 0,04 (V-U)

Under denna period fördes en stram ekonomisk politik för att återställa externbalansen. Vi befann oss då till vänster om den kortsiktiga Phillipskurvans skärning med det långsiktiga utrymmet och kom därmed att ligga under huvudkursen, från att under den tidigare perioden ha legat över denna. Under denna period har därför vinstandelen stigit i K-sektorn och betalningsbalansen har som följd härav även förbättrats. På motsvarande sätt som lönestegringens ”huvudkurs” bestäms kan prisstegringens huvudkurs beräknas som summan av de internationella prisstegringarna och skillnaden i produktivitetsökningstakt mellan K- och S-sektorn. Dessa båda faktorer skapar sålunda den långsiktiga ramen för

såväl pris- som löneutvecklingemz

Pris- och löneurvecklingen under 19 74- 1 9 75 Under år 1974 uppvisade OECD-länderna den högsta inflationstakten sedan Koreakrisen, trots att det ekonomiska läget i de flesta länderna inom OECD kännetecknades av låg tillväxt och arbetslöshet. Stagflation, dvs. en kombination av arbetslöshet och inflation, har drabbat de flesta länderna. De problem dessa nu brottas med gäller hur man skall kunna återgå till en stabil tillväxt och sysselsättning med acceptabla prishöjningar. Inflationsaccelerationen under åren 1973-1975 dels mer

återspeglar

permanenta tendenser till ökad inflationstakt dels, och till icke obetydlig del de händelser som råkade inpå olje-, råvaru- och livsmedelsområdena träffa under dessa år. Förloppet startade 1972 då världskonjunkturen var på uppgång efter en svacka under år 1971. Konjunkturuppgången var, till skillnad från tidiväl synkroniserad i de olika OECD-länderna och tillgare år, mycket växten i BNP var i genomsnitt omkring 7 procent. Till följd av den snabba faktiska tillväxten i förhållande till den potentiella minskade BNP-gapet inom OECD-länderna snabbt. Detta gav upphov till ”flaskhalsar i vissa strategiska industrier, speciellt inom råvarusektorn, Den kraf- 1 Se tabell 4:5. tiga expansionen under år 1972 och i början av 1973 ledde som väntat till en snabb av världshandeln. Exportens volymtillväxt var expansion 2 Se J. Herin, Inflatiocirka 12 procent under år 1973, vilket kan jämföras med en genomnens framtid”, Ekonominsk debatt nr 3, 1975. snittstillväxt på 8,5 procent under åren 1970-1974. Handelsexpansionen

Den internationella inflationens genomslag 343

kunde emellertid ej hindra kapacitetspressen till följd av den samtidiga Ökningen av den inhemska efterfrågan i de olika länderna. I många fall spädde t. o. m. exportefterfrågan på kapacitetsbegränsningarna ytterligare. Råvarupriserna steg kraftigt under åren 1972 och 1973. Flera faktorer bidrog till denna utveckling. För det första var redan i utgångsläget

lagerhållningen i producent- och förbrukarländerna osedvanligt låg] För

det andra hade inte kapaciteten i råvaruproduktionen byggts ut under de föregående åren, främst till följd av en relativt låg förväntad avkastning på investeringar i råvaruutvinning. Bland annat bidrog politisk oro i vissa råvaruproducerande u-länder till detta. Varken lagerhållning eller ledig produktionskapacitet kunde därmed mätta den efterfrågan som samtidigt uppstod i Nordamerika, Europa och Japan. Under tidigare konjunkturuppgångar hade den underliggande kapacitetsbristen inom råvarusektorn varit mindre då ekonomierna inte lika samtidigt arbetat under högt kapacitetsutnyttjande som under åren 1972-1973. För livsmedel hade även utbudsbegränsningar en kraftig inverkan på piisstegringstakten. Under år 1972 medförde en global missväxt att världsproduktionen av vete föll samtidigt som efterfrågan ökade, dels till följd av inkomst- och befolkningstillväxten, dels som följd av att Sovjetunionen uppträdde som en stor uppköpare på världsmarknaden. Kombinationen av utbudsbegränsningar och en stigande efterfrågan ledde till att livsmedelspriserna fördubblades mellan åren 1972 och 1974. Till följd av kapacitetsbegränsningar och en restriktiv ekonomisk politik vände konjunkturen nedåt i de större OECD-länderna i mitten av år 1973. Samtidigt inträffade vilken oljekrisen, utgjorde en ytterligare broms på den faktiska tillväxten, dels till följd av de inledande utbudsbegränsningarna, dels som resultat av den minskning av effektiva efterfrågan i OECD-länderna, som det fyrdubblade oljepriset ledde till. Det uppkomna efterfrågebortfallet, som sålunda inte motverkades av en expansiv ekonomisk politik, uppskattades till cirka 2 procent av ländernas BNP. l de större industriländerna beräknas ökningen av livsmedelspriserna ha bidragit med inemot hälften av stegringen i konsumentprisindex ökningstakt mellan åren 1973 och 1974 och oljeprishöjningen med cirka en

fjärdedel?

Sedan livsmedels- och råvarupriserna fallit under år 1975, har i stället den inhemska kostnadsutvecklingen blivit den främsta drivkraften bakom den pågående inflationen. Trots ett mycket stort BNP-gap och fallande priser för vissa varugrupper, beräknas BNP-deflatom inom OECDländerna 10 procent stiga med cirka under år 1975 främst till följd av de krafter som med viss tidseftersläpning verkar via lönebildningen. Vid sidan av dessa mer speciella drivkrafter bakom den ökade inflationstakten finns det nya inslag i bilden som under resten av 1970-talet 1 _

kan verka mot en trendmässigt högre prisstegringstakt i Sverige. De fakto- .Kána:.OECD 10? Spe

. __ , __ cial session, Industrial rer vi framst syftar pa ar Raw Materials 1975_ höga internationella Den internationella prisstegringar. inflationen 2 KällmFederal Reserve kan komma att ligga på en högre långsiktig nivå än vad vi varit vana Bulleüm 0°t°b°1974-

344 Den internationella inflatiønens genomslag

vid från tidigare år. Det friare valutasystemet kan försämra ”inflationsdisciplinen i ett flertal länder, och därmed driva fram en högre internationell prisstegringstakt. kraftiga pris- och lönestegringsförväntningar. Genom den snabba accelerationen av pris- och lönestegringstakten under senare år har förväntningarna hos löntagare och företagare om en fortsatt hög inflationstakt fått djupt rotfäste och en betydande inverkan på beteendet. Det tar lång tid att bryta inbyggda pris- och lönestegringsförväntningar. Som följd därav kan deras verkningar göra sig gällande flera år framåt i tiden. Denna faktor är troligtvis en viktig förklaring till att prisstegringstakten i de flesta länder inte avtagit i samma utsträckning som vid tidigare konjunkturnedgångar. försämrad produktivitetstillväxt. Då den skyddade sektorn, som har en lägre produktivitetstillväxt, förutspås växa i relation till den konkurrensutsatta sektorn med högre produktivitetstillväxt, kommer den totala produktivitetsökningen i landet att minska. Vid en given lönekostnadsstegring medför detta en högre inflationstakt.

Låt oss granska dessa tre faktorer, vilka var för sig kan komma att förskjuta de långsiktiga utsikterna för vår inhemska inflationstakt.

Höga internationella prisstegringar Som framgår av diagram 4:20 steg prisstegringstakten inom OECD, mätt under 1960med BNP-deflatorn, från 3,5 procent per år i genomsnitt talet till drygt 8 procent under 1970-talets första hälft. Bakom den trendmässigt ökande inflationstakten döljer sig ett återkommande konjunkturmönster. Detta mönster belyses av samvariationen mellan pristypiska och kapacitetsutnyttjandet inom OECD-området beskrivet utvecklingen som exportpriserna för industriella i diagrammet. Såväl BNP-deflatorn fárdigvaror stiger under högkonjunkturerna, dvs. år med lågt BNP-gap. Med viss tidsfördröjning i förhållande till konjunkturtopparna når inflationstakten sin höjdpunkt. I detta läge är färdigvarornas inflationstakt prisstegringstakten inom OECD praktiskt taget lika med den inhemska mätt med BNP-deflatorn. Annars överstiger BNP-deflatorns tillväxttakt på färdigvaror då prisspridningen från varor i internatioprisstegringarna nell handel och prisutvecklingen inom tjänstesekgår via lönebildningen torn. Denna prisspridningsprocess kan pågå mer än ett år efter det att en internationell prisimpuls initierats. under högkonjunkturåren 1972-1973 avvek från det Prisutvecklingen mönster som tidigare gjort sig gällande främst till följd av oljekrisen och prishöjningarna på råvaror. Priserna på färdigvaruexporten steg år 1973 BNP-deflamed 7 procent, dvs. i ungefär samma takt som den inhemska torn inom OECD-området. Med det växande BNP-gapet kunde man förvänta en lägre prisstegringstakt på världsexporten under åren 1974-1975. Emellertid ökade världsexportpriset under år 1974 med 22 procent, främst till följd av de rubbningar från utbudssidan som kännetecknat

Den internationella 345 injlationens genomslag

världsekonomin under närmast föregående år. Ökningstakten för världsexportpriset kom därvid att överstiga den inhemska BNP-deflatorns ökningstakt för första gången under 1960- och 1970-talen. Vid sidan av de speciella faktorer som gjort sig gällande under perioden 1972-1975 kvarstår att förklara de tendenser till en permanent ökande inflationstakt som framkommer i diagram 4:20. Varje konjunktursvacka tycks under 1960- och l970-talen starta från en allt högre inflationsnivå. Detta nya prismönster torde för det första främst sammanhänga med det allt högre kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna under 1960-ta1et och 1970-talets tre första än Detta ökade kapacitetsutnyttjande hänger i sin tur samman med den kraftiga omfördelning av resurser till den offentliga sektorn som genomförts inom flertalet OECD-länder. En allt starkare strävan att uppnå full sysselsättning har tvingat regeringarna att driva en kostnadsackommoderande finans- och penningpolitik, dvs. en politik som medfört en omfördelning av resurser till den offentliga sektorn utan att i motsvarande grad efterfrågan dämpats i den privata sektorn, varvid prisstegringar blivit följden. Det var framför allt USA och Västtyskland som svarade för det allt högre kapacitetsutnyttjandet under l960-talet. Speciellt viktig är den amerikanska utgiftsexpansionen i samband med Vietnamkriget och de sociala reformer som president Johnson påbörjade genom sitt ”Great S0ciety”-program. Under slutet av 1960-ta1et och början av 1970-talet bidrog dessa till ökade underskott i den amerikanska be- « talningsbalansen och därmed till en likviditetsökning i omvärlden. Bl. a. härigenom spreds inflationen till andra delar av världen. En andra förkla- 1 Se A. Lindbeck, ”Konring till de permanenta inflationstendenserna kan vara att löntagare och J“kt“°'- Panik °°h

.. f

. .. . . . landsberoende”, Skandiallt snabbare anpassat sina lone- och priskrav till alltmer stiganforetagare naviska Enskilda Bankens de inflationsförväntningar. Strävanden att få kompensation för inträffad Kvartalsskrift, 2,1975.

% Världsex- 20 portpnsindex 1 5 /*s 10 BNP-deflator 5

1960 62 64 se sa 70 72 74

% BNP-gap aoeco

_g ____/*\_ø \\ /\ Diagram 4:20 Världsex-

_4 s§_,-s,/ \\§ ,z portprisindex på färdig- \\ -5 \ varor, BNP-deflaror samt -g \ BNP-gapet i OECD-län- _10 derna 1960-1975. \\ (Priserna mäts som årliga procentuella ök- Källa: OECD publikationer, olika årgångar. ningar, inhemsk valuta.)

346 Den internationella inflationens genomslag

eller förväntad har förstärkts. Förklaringen kan vara att graden av

inflation

penninglöneillustion”1 har minskat med de allt högre inñationstakterna.

Så t. ex. förs nu löneförhandlingarna i allt högre grad i termer av real lönestegring efter skatt. En tredje faktor som kan ha bidragit till den trendmässiga ökningeni till ett friare under åren inflationstakten är övergången växelkurssystem 1971 -1973, Växelkurserna mellan samtliga större valutor bestäms numera av utbud och efterfrågan där centralbankerna då och då på en marknad ingriper för att hålla växelkursvariationerna inom vissa gränser. Det valutasamarbete som syftade till ett valutablock inom EG som skulle ”flyta tillsammans mot andra valutor med fasta växelkurser inom blocket har en D-markzon med Västtyskland, Benelux och de skani praktiken blivit dinaviska länderna som medlemmar. För Sverige innebär detta arrangemang, valutaormen”, att den svenska kronan i dag huvudsakligen följer D-marken och att dess kurs dollarn och andra utomstående vagentemot lutor främst bestäms av D-markens på valutamarknaden. Detta position innebär att omkring 40 procent av den svenska utrikeshandeln äger rum

vilkas valutor är låsta i relation till kronan. Om vi utgår från

med länder, att detta blir bestående under resten av 1970-talet kan växelkurssystem om det friare växelkurssystemet i sig självt verkar mer man ställa frågan saknas än så länge för att kunna testa inflationistiskt. Empiriskt underlag denna Införandet av det nya växelkurssystemet kom att samhypotes. manfalla med den kraftiga konjunkturuppgången 1972-1973 och de speciella förhållanden med råvarubrist och oljeprishöjningar, som då drabbade världsekonomin, varför det år svårt att särskilja växelkurssystemets från bidrag till den ökade internationella inflakonjunktursituationens tionstakten. att ett rörligare växelkurssystem skulle Öka de Farhågorna

kommersiella handelsriskerna och därmed verka menligit på handelns vo-

har inte besannats. Under de senaste åren har lymmässiga utveckling världshandeln expanderat mycket snabbt (2-3 gånger BNP-ökningstakten) och man kan inte utesluta att det friare växelkurssystemet bidragit till detta. Växelkursriskernas effekter på handelsvolymen existerar även vid fasta valutakurser och har troligen mindre inverkan på handeln än de av varu- och kapitalrörelser som ofta följer när fasta växelkurregleringar ser skall försvaras. Ett av huvudargumenten för att ett friare växelkurssystem skulle leda till en snabbare internationell och högre sysselsättning är prisstegringstakt att betalningsbalansrestriktionen för den ekonomiska politiken kan elimineras. Denna skulle då kunna leda till att länderna kan föra en mer ekonomisk politik, varvid inflationstakten drivs upp. Nu har expansiv emellertid inte alla länder haft en sådan betalningsbalansrestriktion. Man får vid en jämförelse mellan fasta och rörliga växelkursers inverkan på inflationstakten skilja mellan länder som har högre respektive lägre inflationstakt än omvärlden i utgångsläget, dvs. innan man övergår till rörliga 1 Med ”penninglöneillu- växelkurser. De länder som har snabbare inflationstakt får betalningsbasion” menas att en be- medan länder med långsammare erhåller lansunderskott prisstegringstakt stämd reallön anses vara ett överskott. När växelkurserna släpps fria kommer länderna med undermer värd ju högre den nominella lönen skott att devalvera och länderna med överskott att revalvera. Överskotts-

Den internationella injlationens genomslag 347

länderna får då en lägre intern inflationstakt men ger därmed omvärlden en högre prisstegringstakt; omvänt gäller för de devalverande länderna. Vad nettoeffekten blir är svårt att uttala sig om. Det beror dels på i vilken valuta vi mäter världsintlationen och dels på ländernas relativa vikt i världshandeln. Vid övergången till det friare valutasystemet år 1971 hade USA betydande underskott i sin externa balans, varvid själva införandet av systemet kan ha accelererat inflationstakten. Men detta behöver inte innebära att detta systems existens i fortsättningen kommer att verka inflationistiskt. Man kan tvärtom peka på en faktor som i dagens växelkurssystem kan verka dämpande på intlationstakten. Tidigare hade USA möjligheten att ha mycket stora betalningsbalansunderskott, eftersom omvärlden var beredd att hålla stora dollartillgodohavanden. Med en flytande växelkurs har tendenser till ökande amerikanska betalningsbalansunderskott automatiskt sänkt dollarns värde. (Så skedde t. ex. ibörjan av år 1974 i samband med oljekrisen, då dollarn sjönk l5 procent.) I samband med alltför stora kursfall på dollarn har USA visat en stark motvilja mot att låta dollarn falla i värde alltför mycket. Detta kan för framtiden komma att utgöra en viktig restriktion på den amerikanska inflationstakten. Huruvida ett system med rörligare växelkurser permanent verkar mer inflationistiskt än ett fastare bestäms i stor utsträckning av den ekonomiska politik som förs under respektive system. Det är därför svårt att säga vilket system som är mest inllationistiskt. Det tycks emellertid som om ”inflationsdisciplinen i ett flertal länder luckrats upp, varvid inflationstakten i världsekonomin kommit att bli högre när man inte har en betalningsbalansrestriktion på samma sätt som tidigare. En kombination av ändrade preferenser mellan inflation och arbetslöshet samt av ökade möjligheter att föra en expansiv politik, som länderna fått via det fria växelkurssystemet, kan ha bidragit till den ökade prisstegringstakten. l och med oljekrisen har det internationella betalningssystemet utsatts för en kraftig påfrestning som kan komma att ha konsekvenser för resten av 1970-talet. De fyrdubblade oljepriserna har medfört en kraftig försämring av de oljeimporterande ländernas bytesförhållande och en motsvarande förbättring för de oljeexporterande länderna. Vid bibehållna prisrelationer mellan olja och industrivaror kommer det säkerligen att ta hela 1970-talet i anspråk att kunna betala den fördyrade oljeimporten med ökad export. Skälet till detta är främst att oljeländerna endast till en del kan förbruka sina ökade oljeinkomster på import från industriländerna men även att det tar tid att omdisponera resurser till exportsektorn så att denna genom ökad produktion kan betala den fördyrade importen. Även om oljeländernas överskott kan komma att reduceras till av följd deras ökade förmåga att absorbera import, av relativt sjunkande oljepriser och av de oljeimporterande ländernas strävan att minska sitt oljeberoende, så måste en betydande kapitalexport från de oljeproducerande länderna komma till stånd för att industriländerna som helhet skall kunna täcka de underskott i bytesbalansen som oljeprishöjningarna orsakat. En förutsättning för detta återflöde via kapitalbalansen till industriländerna är då att de internationella kapitalmarknaderna fungerar effektivt. Hitintills

348 Den internationella inflationens genomslag

har denna recycling inte fungerat tillfredsställande. Det råder stora olikheter i betalningsbalansunderskotten för olika industriländer. De länder som har de största underskotten tycks ha svårast att få krediter. Därtill kommer problemet att de krediter som ges är alltför kortfristiga. Placeringarna har till övervägande del gjorts på eurodollarmarknaden. Underskotfsländernas lånebehov kräver emellertid stabilare och mer långfristig upplåning. Sammanfattningsvis gör den ojämna fördelningen mellan länder och den kortfristiga karaktären av återflödet att den internationella kreditoch kapitalmarknaden utsätts för starka påfrestningar. För framtiden torde man ha anledning att vänta sig omfattande kapitalrörelser som betingas av de stora valutaunderskotten, och därmed borde följa ökade fluktuationer i växelkurserna och prisstegringstakten. På sikt kan de oljeimporterande länderna betala oljeräkningen endast genom att öka exportoch importkonkurrerande produktion eller genom att minska den totala efterfrågan. Under åren 1974 och 1975 har produktionsbortfall samt en rekordhög arbetslöshet i främst USA och Västtyskland, som svarar för över hälften av OECD områdets produktion, lett till en uppbromsning av inflationstakten. Ett fortsatt underutnyttjande av produktionskapaciteten inom de större OECD-länderna och en prioritering av bytesbalans- och prisstabilitetsmålen kan emellertid komma att innebära att det nya prismönstret med höga internationella prisstegringar motverkas under planeringsperioden och att industriländerna under 1970-talets slut återgår till inflationstakter som mer liknar 1960-talets genomsnitt.

Kraftiga pris- och lönestegringsförvántningar Under 1950- och 1960-talen följdes varje konjunkturnedgång av ökad arbetslöshet samt av en sänkning av pris- och lönestegringstakten. På grund av dessa återkommande konjunkturavmattningar kunde den genomsnittliga prisstegringstakten hållas nere på en relativt låg nivå på längre sikt. Från slutet av l960-talet har inte pris- och lönestegringstakten avtagit i samma utsträckning som under tidigare lågkonjunkturer. En starkt bidragande faktor till detta fenomen är de förväntningar om en fortsatt inflationsprocess som spritt sig bland företagare och löntagare. Företagarna har troligtvis börjat tro mer på en i framtiden högre inflationstakt. De är, åtminstone i den skyddade sektorn, mer säkra än tidigare på att kunna kompensera sig för löne- och andra kostnadshöjningar genom prishöjningar. Bland löntagarna har förväntningar om fortsatta fört med sig kompensationskrav, som förstärkts genom de prisstegringar progressiva skatterna. Möjligheterna att driva igenom sådana kompensationskrav ökar om arbetsgivarna i sin tur tror att de kan kompensera sig genom prishöjningar. Förväntningarna tycks inte ha haft så starkt inflytande under tidigare år då prisstegringstakten var lägre. I slutet av l960-talet passerades ett tröskelvärde. De tidigare förväntningarna baserades på 15 års erfaren-

Den internationella inflationens genomslag 349

heter av en prisstegringstakt på omkringo 4 procent. När den interna-

tionella inflationen började stiga justerades förväntningarna Det är upp. tänkbart att företagare och löntagare vid en lägre inflationstakt inte fann det lönsamt att skaffa sig mer exakt information om storleken av de förväntade prisstegringarna. Under sådana förhållanden kom de ej heller att påverka handlandet. Nu när inflationstakten passerat ett kritiskt värde blir det däremot nödvändigt att skaffa sig förbättrad information och söka bilda sig korrekta förväntningar om framtida pris- och lönebildningar. Som vi tidigare visat i vår estimerade pris-lönebildningsmodell tycks prisstegringsförväntningarna bestämmas utifrån den faktiska inflationstakten under föregående år. Företagare och löntagare väger ihop de årliga intlationstakterna i det förflutna för att bilda sig en uppfattning om framtiden. Av denna anledning tar det lång tid att bryta vid förväntningarna en konjunkturnedgång, då prisstegringstakten annars har en tendens att

falla till följd av minskad total efterfråganl

En period med accelererad inflationstakt är speciellt i komallvarlig bination med förväntningar då dessa efter ett antal perioder anpassar den faktiska inflationstakten och bidrar sig till till att den högre prisstegringstakten kan förverkligas, även om andra ekonomiska krafter, såsom ekonomisk politik, verkar i motsatt riktning. När sedan prishöjningarna sprider sig genom olika varuled uppstår krav på höjda löner, vilket i sin tur övervältras på priserna och högre förväntningar om fortsatta prisstegringar. Med denna kumulativa pris-lönestegringsprocess tar det sedan lång tid att med generell ekonomisk politik dämpa inflationstakten. En snabb anpassning till en lägre inflationstakt på ett eller två år kan inte ske utan vådliga konsekvenser för sysselsättningen. Om den tidigare inflationsutvecklingen på detta sätt via förväntningsmekanismen får eftersläpningseffekter som påverkar den framtida inflationstakten mer eller mindre oberoende av den då förda ekonomiska politiken, föreligger en betydande risk att den inhemska inflationen bibehålles på en hög nivå trots att den internationella inflationstakten avtar. Frågan är vilka möjligheter som finns att bryta det påvisade mönstret. Vid estimation av vår pris-lönebildningsmodell har förväntningarnas inverkan på pris- och lönebildningen fått empiriskt stöd. Vi skall i detta avsnitts avslutande del använda modellen för ett försök till bedömning av inflationstakten för perioden 1975-1980 varvid de tidigare funna sambanden mellan förväntningar och prisstegring lagts in.

Försámrad produktivitetsrillväxt

Under tillväxtprocessen ändras olika sektorers andel av produktionen (BNP), dels till följd av marknadskrafterna, dels som följd av en medveten ekonomisk politik. Om vi delar in den svenska ekonomin i tre lpriyochlönestopp mo. delar, industrisektorn, den privata tjänstesektorn och den offentliga sek- üVeIaS Ofta Utifrån föreså är den förstnämnda i stort ehmmera dessa

torn, sett identisk med K-sektorn och de bå- sits? at?

_ _ forvantmngar om en fortda senare med S-sektorn. Industrins andel av den totala produktionsvolysatt hög pris- och jönemen har under efterkrigstiden varit i stort sett konstant, något under 30 stesringstakt-

350 Den internationella injlationens genomslag

procent, medan dess andel av sysselsättningen sjunkit från 33 procent år 1950 till 27 procent år 1973. Den privata tjänstesektorns andel av produktion och sysselsättning har däremot stigit under samma period. Produktionen har ökat från 24 procent till 26 procent; sysselsättningen har stigit något mer, från 15 till 18 procent. Den offentliga sektorns andel av BNP har under efterkrigstiden ungefär fördubblat sin produktion och sys-

selsättning från 10 procent till 20 procent* Om dessa trender fortsätter,

dvs. att den privata tjänstesektorn och den offentliga sektorn expanderar, kan det få inflationsdrivande effekter för framtiden av två skäl. En expansion av den offentliga sektorn kan i sig själv verka inflationistisk, då denna sektors tillväxt antingen finansieras genom budgetunderskott och en därmed följande ökning av penningmängden eller genom skattehöjningar. Båda dessa finansieringsformer kan ge upphov till inflationsimpulser: den förstnämnda från efterfrågesidan och den senare från kostnadssidan. Dessutom kommer en fortsatt tillväxt av den skyddade sektorn, dvs. tjänste- och offentlig sektor, att få konsekvenser för vår ekonomis totala produktivitetstillväxt. Den skyddade sektorn har en lägre produktivitetstillväxt än den konkurrensutsatta. Under det senaste årtiondet har produktivitetsdifferensen varit cirka 4 procent. Om den skyddade sektorn växer relativt den konkurrensutsatta sänks den totala tillväxten i produktiviteten och höjer enligt EFO-modellen inflationstakten? Det är även möjligt att den genomsnittliga produktivitetstillväxten inom respektive sektor kommer att dämpas under resten av 1970-talet, då man i ökad utsträckning börjat uppmärksamma den produktivitetsstimulerande strukturomvandlingens avigsidor. 1960-talets höga produktivitetstillväxt köptes till priset av stora välfärdsförluster till följd av den snabba strukturomvandlingen. Ett tecken på den ökade uppmärksamheten på strukturomvandlingens avigsidor är att man i ökad grad stimulerar sysselsättningen på platsen, inom företaget eller regionen där problemen uppstått i stället för att som tidigare försöka uppnå geografiska omflyttningar av individer och företag. En annan grupp av faktorer av betydelse för den fortsatta produktivitetsstegringen rör den lagstiftning på arbetsmiljöns område som genomförts under senare år. Det gäller t. ex. lagen om anställningsskydd som innebär en förlängning av hittills gällande uppsägningstider. Det är möjligt att dessa faktorer kan komma att dämpa den framtida produktivitetstillväxten. Det är emellertid mycket svårt att säga hur detta påverkar produktivitetsdifferensen mellan olika sektorer och därmed inflationstakten. De 1 Se A. Lindbeck, Sys- om som vi här givit förväntningar en något sänkt produktivitetstillväxt, selsättningen”, Ekonouttryck för, har påverkat vårt följande försök till prognos av inflationsmisk Debatt, nr l, 1975. takten för perioden 1975-1980. 2 Enligt EPC-modellen bestäms inflationstakten av uttrycket z + pc VK PK

- Försök till prognos in flationstakten pa perioden 19 75-1980 * + pa Vs (åk dk 515)

Vid givna värden på px, stor osäkerhet om framtiden och svårigheterna att göra några Det råder tiK och (is kommer pc är betydande. Trots dessa proatt öka när vs stiger och tillförlitliga prognoser på inflationstakten VK faller. blem har vi utnyttjat tillgänglig kunskap och försökt att med hjälp av den

Den internationella in/Iationens genomslag 351

tidigare presenterade pris-lönebildningsmodellen simulera ett för perio-

den 1975-1980 möjligt inflationsförloppÅ

Modellens reducerade form är lika med:

=

(26) pm 1,61 + 0,44 in + 0,31 ;SW + 0,21 pm; - 0,28 qs; +

i=t-l _ i=t-1 _ +0,0l(V-U)+0,18E qk,i+O,14 2 pwi 1= t-S 1= t-S

De exogena variablerna i uttrycket (26), pw, qs, qk, V-U, tj, har pro-

gnostiserats utifrån den historiska utvecklingen. Mot bakgrund av vårt tidigare resonemang i detta avsnitt har den trendmässiga utvecklingen korrigerats för den internationella prisstegringstakten samt för produktivitetstillväxten. Om vi utgår från ett normalt svenskt konjunkturförlopp, som sträcker sig över 4-5 år, kan framtiden tänkas gestalta sig på följande sätt. År 1974 får betraktas som ett högkonjunkturår med ett i genomsnitt högt kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. Produktivitetstillväxten var cirka 6 procent i den konkurrensutsatta sektorn samt 3 procent i den skyddade. Differensen mellan antalet vakanser och arbetslösa har legat på ungefär + 10 000. Den internationella konjunkturen är under år 1975 på ett klart nedåtgående. Arbetslösheten stiger för närvarande i Västeuropa och USA. Till följd av den vikande internationella efterfrågan faller troligtvis världsmarknadsprisernas tillväxttakt till omkring 10 procent. År 1975 kommer även för Sveriges del att bli ett recessionsår med lägre produktivitetstillväxt. Den verkliga lågkonjunkturen drabbar oss inte förrän år 1976 då vi prognostiserat att antalet arbetslösa kommer att överstiga antalet vakanser med 20 000. År 1977 inträder en återhämtning med höjt kapacitetsutnyttjande och ökad produktivitetstillväxt. Arbetslösheten minskar och den internationella prisstegringstakten höjs. Året därefter nås högkonjunkturen med ett högt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Slutligen kommer en avmattning och lågkonjunktur att prägla de två sista åren av planeringsperioden. Dessa bedömningar är givetvis mycket osäkra och betydande avvikelser kan uppstå. Två egenskaper har gen-omgående påverkat våra skattningar av de exogena variablerna. För det första har den internationella inflationens långsiktiga trend höjts för perioden 1975-1980. Dess genomsnitt antar vi under resten av 1970-talet komma att ligga på knappt 5 procent per år till skillnad mot 1960-talets genomsnitt på cirka 2 procent. För det andra har vi justerat ner trenden för produktivitetsutvecklingen någon procent i förhållande till föregående tioårsperiod. Sammanställes dessa antaganden erhålles följande prognoser för de exogena variablerna. Den genomsnittliga prisutvecklingen inom S-sektorn ligger på drygt 10 procent och varierar, trots konjunkturrörelserna, förvånansvärt litet. En bidragande faktor till detta förhållande torde vara prisstegringsförvänt- 1 Modellen är identisk ningarna. Prisstegringarna i K-sektorn håller sig kring ett genomsnitt på med den som beskrivs på cirka 3 procent per år. sid. 297.

352 Den internationella inflationens genomslag Tabell 4:15 Procentuella förändringar i exogena variabler (V-U mäts i tusental)

- 4,7 15,8 34,4 3,2 -29 -29,8 9,9 O -20 -10 10 0 -20 Y-U 0,5 0,1 1,5 3,2 - 0,1 0,9 1,1 1 1 1 1 1 1 t; prognos (Å) = återhämtning (H) = högkonjunktur (R) = recession (L) = lågkonjunktur Om vi matar in dessa värden på de exogena variablerna i vår modells reducerade form, dvs. i uttrycket (26), erhålles följande bedömningar om inflationstakten under perioden 1975-19801

(H) (R) (L) (Å) (H) (R) (L) Genomsnitt 74 75 76 77 78 79 80 75-80

[Jc 10,6 9,6 7,3 7,9 8,8 7,8 6,2 7,6

Planeringsperiodens genomsnittliga konsumentprisstegring kommer enligt dessa beräkningar att bli drygt 7,5 procent per år. Även prisutvecklingen inom K- och S-sektorn kan räknas fram för samma period.

(H) (R) (L) (Å) (H) (R) (L) Genomsnitt 74 75 76 77 78 79 80 (75-80)

53k 14,5 7,4 1,9 3,5 5,8 3,5 1,9 3,3 s, 8,6 11,3 10,5 10,5 11,0 10,4 8,4 10,2 Den genomsnittliga prisutvecklingen inom S-sektorn ligger på drygt 10 procent och varierar, trots konjunkturrörelserna, förvånansvärt lite. En bidragande faktor till detta förhållande torde vara prisstegringsförväntningarna. Prisstegringarna i K-sektorn håller sig kring ett genomsnitt på cirka 3 procent per år. 1 l LU:s huvudbetänkande antas det relativt låga kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna under de närmaste åren komma att leda till en lägre prisstegringstakt i utrikeshandcln än vad som ovan kalkylerats med. pw sätts i huvudbetänkandet till i genomsnitt 3 procent per år 1975- 1980. Om de cykliska variationerna under planeringsperioden antas få följande utseende

(H) (R) (L) (Å) (H) (R) (L) Genomsnitt 74 75 76 77 78 79 80 75-80

19,9 10 2 3 5 3 2 3 15W och dessa värden substitueras i modellen, allt annat oförändrat, erhålles följande resultat för inflationstakten 1975-1980

(H) (R) (L) (Å) (H) (R) (L) Genomsnitt 74 75 76 77 78 79 80 75-80

DC 10,6 9,6 7,0 7,2 7,8 6,9 5,5 6,8

Statens offentliga 1976 utredningar

Kronologisk förteckning

. Arbetsmiliölag. A . Bakgrund till förslag om arbetsmiljblag. A. . Rapport i psykosociala lrbgor. A. internationella konventioner inom arbetarskyddet. A

zaanvmtnpwN-a

. Säkerhetspolitik och totalfbrsvar. F6. . Deltidsanstalldas villkor. Ju. . Deltidsarbete 1974. Ju. . Regionala trafikplaner - llnsvisa sammanfattningar. K. . Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi: U. . Bostadsbesltattning ll. Fi. . Företagens uppgiftslâmnande. Fi. . Byggnadsindex för husbyggneder och anläggningar. Fi. . Kårobligatorium? U. ; Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fb. . Folkhögskolan; U. . Skador i arbetet. A. . Lokala trafikföreskrifter m. m. K . Den militera underrättelsetilnsten. F6. Kultur åt alla. S. . Trafnkbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K. . Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 Ars långtidsutredning. Fi. . Produktansvar l. Ersättning för låkemedelssltada. Ju. . Internationellt patentsamarbate II. H. . lntemationallt 1. tentsamarbete ll. Bilagor. H. . Bostadsverkat. Samordning-decentralisering. B. . Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 åre långtidsutredning. Fi.

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Delegationen för jämställdhet mellan man och kvinnor. 1.Deltidsanatålldas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar I. Ersättning för lakamedelsskada. [23]

Försvarsdepartementet Säkerhetspolitik och totalfbrsvar. [5] Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underráttelaatjansten. [19]

Socialdepartementet Kultur a: alla. [20]

Kommunikationsdepartementet Regionala trafikplanar - lansvisa sammanfattningar. [8] Lokala trafikföreskrifter. [18] Trañkbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. [21]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning lI. [11] r Företagens uppgiftslåmnande. [12] Byggnadsindex for husbyggnader och anläggningar. [13] 1975 års långtidsutredning. 1.Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 ars långtidsutredning. [22] 2. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års langtidsutredning. [27]

Utbildningsdepartementet Skolans ekonomi. [10] Kerobligatorium? [14] Folkhögskolan. [16]

Handelsdepartementet Patentpolicykommittén. 1.Internationellt patentsamarbete ll. [24] 2. Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmiljoutredningen. 1.Arbetsmiliölag. [11 2. Bakgrund till forslag om arbetsmiljblag. [2] 3. Rapport i psykosociala fragor. [3] 4. internationella konventioner inom arbetarskvddet. [4] Skador i arbetat. [17]

Bostadsdepartementet Bostadsverket. Samordning-decentralisering. [26]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

. Nordiske naturgasudredninger. . Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern. Adult Education.

uomapn-ø

. Nordisk samarbeide om energisparing i byggsektore . . Norden och fackpressen. . ILO og kvinnor i arbeidslivet . Aikuiskasvatus Pohjoismaissa.

KUNGL. BEEL. v =

1 m

STO GL

. . air» rGwÄ-v-:q :v4--mux-t3.5,..., k vr- ,w u. .Q5 .t FIÅVVF-